# ID: svediakorp-gov133
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1765--1766
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 117,675
# sentences: 5,234
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Saltkontoret.
293
Han förblef således vid vår förre tancka, att förloppet af
denna sak i förl. r[iks]dags Exp.deputation borde grannel.
undersökas och beifras, och 2 att Saltcont, för den så obilligt
opburne saltafgiften måtte påläggas billigt redogiörande.
Hr Uggla: Han kände rätt vähl denne saks sammanhang
sedan sidsta riksdag och trodde densamma vid denne
redan gådt igenom Expeditionen.
Hr Landt m.: Expeditionen voro färdig och underskrifven
af 3 stånd men ej af Borg.ståndet.
Frh. Grönhagen instämde häruti, samt att följacktel.
detta måhl som gammalt strax kunde afgiöras, hemställandes
härjemte, hurvida Hr Alströmer voro berättigad att uppehålla
saken, då hon rörde des morbror Classon, som voro directeur
af Saltcontoret.
Hr Bilberg undrade ej, att man voro rädd för redogörelse,
som voro et förskräckeligt ord; men nu voro det billigt,
och ville han altså förblifva vid vårt redan tagne beslut
både om undersökningen om expeditionen som redogörelsen.
Hr L [ant] m. upläste härmed den vid denne r[iks]dag
om Saltcontoret författade expedition til Kongl. M:tt, som
Borg.ståndet ännu ej velat underskrifva.
Frh, Ulric Scheffer: Som han vid sidsta r[iks]-  dag' ej varit här, då detta måhl af Ständer ventilerats, så ville
han hafva ursäktadt, hvad han om saken mindre kunnig nu
yttrade. Han hörde af Borg.ståndets andragande grunden til
Saltcontorets första inrättning, Kgl. M:ts stadga derom samt
om sättet til redogörelsen för den ålagde 1 d. k:m-afgiften
på hvar t:na salt, jemte den bifogade calculen på hvarje åhrs
saltpris jemfördt med vexelcoursens stigande, hvarvid Borg.-  ståndet ansecr Saltcontoret ej böra vidare redo påläggas. Är
det nu så, att Saltcontoiret fulgiordt, hvad det åtagit sig vid
des inrättning, så tyckes ingenting mer kunna fordras. Men
jag går det förbi och vil endast anmärcka, att sorn transitohandelen
i alla riken ansees som fördelacktig och befordras,
så synes mig äfven, att Saltcontoiret, som idkat en sådan
handel med salt, hvarvid riket både vunnit på vahran och på
frackterne, dermedelst gört sig förtient till tack och aprobation;
hvilken min mening jag ber må tagas til protocollet.
Frh. C. Ridderstolpe: Jag är ganska öm om contracters
och den derpå grundade säkerhetens bibehållande såsom
med friheten förknippad; men de böra och på både si
-
294 1765, juli 27.
Saltkontoret.
dor hållas. Saltcontoret har fädt privilegium att upbära en
viss saltafgift med vilkohr att hålla saltpriset til 18 d. k:m
tunnan, men det är bevist, at det deri brustit.
Dertil åberopas vexelcoursen[s] stigande som skiäl, men
detta är ej i Kongl. Maij:tts stadga för S[alt]contoret autoriserat.
Hade contoret för coursens skuld ej kunnat fulgiöra
contractet, hade det bordt sådant hos Kongl. Maj :tt anmäla,
men det har cont. icke giordt och lika fult opburit afgiften.
Således tyckes det enl. vårt förre beslut böra derföre visa
redo. Detta kan efter min tancka Borg.st. genom en deputation
svaras jemte begäran att nu måhlet efter lag låta expediera.
Frågan om måhlet skal ligga behof ver jag ej yttra mig
om, efter jag tycker henne i ventilationen försvinna.
Hr Alströmer: Prästeståndets sidsta extractum
pr[ot.], sorn vi hade bifallit, hade varit ganska kort, angådt
målets förlop i förre Exped.deputationen men ej innehållit
några oplysningar i hufvudsaken. De voro nu inkomne och
således nya. Derför itererade lian, att de må ligga, då det befinnas
(!), att contoret sit contract försvarl. opfylt.
Frh. v. Essen åberopade och biföll Frh. Ridderstolpes
och Hr Uglas yttrande om expedition af det vi en gång beslutit.
Frh. J. C. Cederhielm: Frågan om et vid sidsta
r[iks]dag afgiord måhls expedition kunde ej ansees för ny.
Den andra blefve således, om riket kunde efterfråga bortmist
gods. Frh. Ridderstolpe hade redan vist inga skähl deremot
af contractet kunna dragas, hvartil kommo, att saken vore
här emellan cronall och des upbördsmän, sorn alla borde
giöra redo och hälst för en upburen skatt sorn denne, hvilken
Kongl. M:tt emot lag ej kan undersåtarne pålägga och hvilken
Ständerne derföre vid 1760 åhrs r[iks]dag uphäfvit. Det
sades, att redo borde giöras för rederierne, men rederierne
hade ej betalt afgift för mer salt än de förtärt, resten hade
inbyggarne i landet erlagt och borde derför se räkning. Att
transitohandel voro nyttig, medgafs, men salthandelen voro
ingen sådan utan här hade 1 d. kun betalts för det inkommande
och åter godtgiorts vid hvar utgående t:a salt.
Dessutom hade contoret så procederat, att då Ständerne
ogillat Kgl. M:ts för cont. giorde författning, hade det sielf
uphäfvit afgiften utan att sorn comitterade tilbörl. dertil afbida
Kgl. M:s ordres, liksom ville det hafva tack för att ej
Saltkontoret. Lindelöf.
295
hafva tagit mer för sig, då det ej trodde sig behöfva giöra
redo.
Hr G. Rutenschiöld instämde med hvad Frhrr Ridderstolpe,
v. Essen och Cederhielm in meritis anfördt, varandes
inga nya el. förut obekanta skähl til måhlets liggande el.
åter uptagande anförde. Då frågan således blefvo, om et af 3
stånd redan afgiordt måhl skulle expedieras, borde den efter
all lag bifallas och expeditionen ske utan vidare raisonement
deröfver.
Hr C. Wadenstierna: Jag hade trodt, att måhlet
kunde en dag el. par ligga; men som deröfver ventilerat blifvit
och de fläste herrar nu yrckat expeditionen deraf 1 stöd
af 3:ne stånds pluralitet, som saken afgiordt och bör gå i
verkställighet, så förklarar jag härmed til protocollet, att jag
i samma lagprincipe begifver mig dertil, att saken må expedieras,
med förbehåll att samma lagprincipe i alla måhl
äfvenså må följas.
Hr Alströmer: Som han såge, att målet skulle afgiöras,
utbad han sig att få upläsa och protocollet bilägga, hvad
han härvid tänckt andraga,
som beviljades. Och upläste han det bilagde promemoria
(Bil. 36).
Hr Landtm, giorde propositionen: Om R. o. A. villa
förblifva vid dess i detta måhl för detta tagne beslut.
Hvilcken bifölls.
6. Hr C. Wadenstierna anmälte, att sorn i går et
af Hr Lindelöf ang:de hans r[iks]dagsfullmackt ingifvit memorial
utaf någon vän, sorn han mycket tackade, blifvit begärt
på bordet; men han voro måhn om att få denne fråga i
sin dager jemte fullm. ricktighet för R. o. A. med det snaraste
framlagd, så anholt han, att Ridd.husdeput. måtte anbefallas
att til nästa plenum inkomma med det beslut, hon redan i
detta måhl torde hafva tagit, då det där förevarit.
Hr Landt 111. androg, att i lika måhl et memorial af
Hr Hederschöld inkommit ang:de Hr Drufvas, Hr Hildebrands,
Frh. Rebinders och Hr Hartmansdorffs rik[s]d[ags]-  fullmackter. Hvilket mern. uplästes.
Hr Fock: Att R[iddar]husdeputation redan tagit beslut
öfver Hr Wadenstiernas fullmakt och dermed kunde inkomma,
så snart det befaltes.
Lindelöfs
riksdags
fulmakt.
296 1765. juli 27. Arkiater Petersen.
På Hr Landtm. proposit:n res., att R[iddar]husdeput.
anbefalles att inkomma med det beslut i saken rörande Hr
Wadenstiernas riksdagsfullmackt, som hos deputat. redan
skall vara tagit.
Och att Hr Hederschölds mein. remitteras til R[iddar]husdeputationen.
Archiatern 7. Föredrogs Secr. Utsk. hemst:de af d. 1 Junii ang:de
Pe\önS6nS ^ s:m tiiökning i löhnen för Archiatern Petersen, hvars
tienst Hans Maj :tt voro så vahn vid och ej kunde umbära,
med hemställan derjemte til H. Maj:tt att honom vid förefallande
ord. archiaters ledighet löhnen tildehla til besparing
af denne tilökning.
Frh. Grönhagen biföll detta men önskade eljest möjelig
besparing för slike tilökningar.
Hr Ad. Fredenstierna hemstälte, huruvida Arch.
Petersens befordran til ord. archiater instämde med 13 § i
Svea Konungaförsäkran om tiensters besättande med infödde
svenske män och undersåtare.
Hr Gyllensvahn: Secr. Utskott:s tilstyrckande häri
grundade sig på en skyldig vördnad och ömhet för Hans K.
Maj :ts hälsa, til hvars skötsel denne Arch. tienst voro H. M:tt
oumbärlig.
För öfrigt trodde lian den citerade 13 § tåla någon exeption
i anseende til doctorer och chirurger, som i alla länder
och tider hade liksom besynnerl. privilegier, mera efter habilitet
än födsel.
Sec. Utsk. bifölls.
Hr Silfver- 8. Föred. Secrete Utsk. extr. prot. af d. 31 Maij ang:de
Stactam-tet Ryttmästaren Fred. Silfverschölds ansökning att få niuta felttractamente
med rationer och portioner för den tid, han under
kriget i Pommern varit fången.
Ligger på bordet.
Magister 9. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 8 Julii öfver Mag.
AHdande°nS Anthonsons klagan att vara förbigången vid en under Vestgiöte-Dahls
regem :te ledig reg.prästebeställning.
Begärtes på bordet.
Immediata 10. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 9 Maij ang:de
^oTstän^ förledne riksdag skedde immediate befordringar ge
derne.
norn Riksens Ständer, med hemställan om sättet huru de dermed
vundne förmåner må framdeles bestå utan bettre förtientes
prejudice, samt huru Kgl. M:fct må besvaras på Des i se
-
Befordringar genom Ständerna.
297
crete proposition mot slike befordringar giorde nådige föreställning.
Hr Gyllenskeps memorial upl.
Frh. Carl Funck biföll i alt deputationens betänck:de
som grundel, och vähl författat men holt för angelägit att
dervid påminna:
l:o. Att nödigt vara vill uti den militaire tiensten och til
förekommande af ledsama påfölgder, det utvägar vidtagas,
huru i tienstgiöringen förhållas skall, när någon officerare,
sorn nu blifver berättigad til uprättelse, träffar någon, som
honom prejudicerat; hvaröfver fördenskull Secrete Deputationen
borde updragas att utarbeta och upgifva tienligt project.
2:o. Att Stora Deputation enl. dess instruction må utse
lämpelige och med R[iksens] Ständers värdighet instämmande
medel och bomar, hvarigenom det må förekommas, att
stånden ej med tiensters förgifvande sig framdeles befatta.
Och att fördenskull denne puncten dit remitteras måtte.
Hr Has enkamp f: Ehuru han vid sidsta r[iks]dag
niutit en så kallad befordran åt den han gerna ville renoncera,
bad han doch härvid få hemställa, huruvida R. o. A.,
som ej dehltagit i hela tienstsaken, ville nu med sin röst ge
et prejudicat til ändring af det, som 3 stånd beslutit och
blifvit verckstält enl. 17 § Rfiksdagsjordn. Eljest biföllo han
Frh. Funcks tanckar.
Hr L. M. Uggla: Som R. o. A. vid sidsta r[iks]dag varit
emot tienstesakerne, som de öfrige stånd beslutit, hvarföre
R. o. A. af hela landet vunnit tack och beröm, så kunde
äfven nu lemnäs de öfrige stånden att rätta de deraf fölgde
olägenheter. Dock som denne qusestion här förekommit, borde
vi oss deröf. yttra. Deputat. betänck:de voro billigt, efter
det afbögde prejudicer, sorn äfven R. o. A. för detta velat förekomma.
Doch voro de af Frh. Funck härvid giorde påminnelser
laglige och grundelige, hvarföre han dem äfven biföll.
Frh. v. Essen biföll deputat. bet[än]k:de såsom bygt
på den principen, at hvar en måtte ske rätt, jemte Frh.
Funcks hemställande dervid.
Hr T h. W adenstierna tilstyrck[t]e i synnerhet bifall
på Frh. Funcks första påminnelse, på det hvar officerare i
comando måtte få niuta sin tienst och merit til godo enl.
40 § i Reg.formen.
298 1765, juli 27.
Befordringar genom Ständerna.
Frh. [von] Köhler instämde i yttrande med Frh.
Funck.
Frh. Grönhagen fägnade sig, att de öfr. stånd nu funnit
sanningen af R. o. A:s emot befordringarne sidsta r [iks]-  dag giorde föreställningar, och biföll i öfrigt Frh. Funcks
anmärkningar vid bet[än]k:det.
Hr Sam. Ehre [n] malm androg som Secrete Deput.
ledamot, att deputation i detta bet[än]k:de ej kunnat gå
längre efter lagar och, på inkomne besvär, än hon giordt. Han
fägnade sig, att ingen contradiction deröfver voro i hufvudsaken.
Hvad anginge tienstegiörandet, hvarom påminnelse
skedt, skulle deputation deröfver ytterl. inkomma, då så befaltes.
Ang:de befordringars framdeles förekommande hade
deputation ej strax [o: sträkt]1 sitt hemställande till samtel.
R[iksens] Ständers utan blott til särskilte stånds giöromåhl,
och biföllo han således, att något stadgande emot slike framdeles
oordningar må remitteras till Stora Deputationens utarbetande.
Hr Möllerstierna biföll Frh. Funck.
Hr Ruten schöld hemstälte, om icke öfver frågan om
tienstgiörandet Krigsbefählet måtte få höras.
Hr Landt m. bad, att denne qusestion ej måtte moveras,
hälst hrr:ne af Krigsbefählet nog hade tilfälle att härom insinuera
sine tanckar hos Sec. Deput.
Hr Gyllenskepp recommenderade nödvändigheten,
att något måtte regleras ang:de tienstegiörandet, hälst vid
förb r [iks] dag mången närvarande fädt tour för de i kriget
frånvarande, som giordt ständig tienst och blifvit blesserade,
hvarpå han äfven kunde andraga exempel af en, som sedan
sidsta finska kriget ännu ej fädt niuta sin recommendation
til godo.
Hr Landtm.: Som R. o. A. i discourserne varit ense
om Frh. Funcks påminnelse, att Secrete Deputationen ytterligare
må utreda hvad angår de nu uprättades tienstgiörning
och att Stora Deputation må föreslå emot framdeles riksdagsbefordringar
tienlige medel och bomar, som doch torde föga
tiena, om ej Riks. Ständer sielfva ha lust att dem bevara, så
vil jag nu giöra propositionen.
Bifaller R. o. A. deputations bet[än]k:de i öfrigt med den
tillägning,
1 Memorialprotokollet.
Befordringar genom Ständerna. Hägerflycht. 299
1 :o att til Secrete Deput. nogare utarbetande remitteras,
huru förhållas skall i tienstgiörande, då någon officerare,
som nu blir berättigad til uprättelse, i tiensten träffar någon,
som honom prejudicerat, och
2 att lil Stora Deputationen lemnäs må att utse tienlige
och med R[ik]sens Ständers värdighet instämmande medel
och bomar, hvarigenom det må förekommas, att stånden ej
med tiensters förgifvande sig framdeles befatta.
Detta bifölls.
Kommandes i nästa pleno en deputation til de öfr. stånd
at afgå med det extractum protocolli härom, som här bifogas.
1
Hr v. Böhnen itererade Hr Rutenschölds hemställan
om Krigsbefälets hörande i den förre puncten.
Hr L [ant] lii. förestälte, att härom ingen quaestion behöfdes,
efter de nödige påminnelser såvähl i Secrete Deputation
som in pleno genom ledamöterne kunde insinueras.
11. Föredrogs Justitiaedeputations betänckande af d. 23 Maij
uti et rättegångsmål^, sorn å Wargs arfvingars vägnar genom
Controlleur Botvid Wikman emot frami. Cammarrådet
Lagerbielkes sterbhus hos R[iksens] Ständer blifvit fullfölgdt
och hvarvid förklaring begiäres på R[iksens] Ständers vid
förb r [iks] dag i saken fälde utslag.
Ligger.
Hr Eric Linderstedt androg, att sedan R. o. A. i
lori. pleno bifallit Secrete Deputations hemställande ang:de
Ryttmästaren Hägerflychts åter trädande i tienst och befordran
till något commendantskap, bad han dervid måtte tilläggas,
att han dock vid slike ledigheter, som genom accord
existera, til accordsummans prsesterande må vara förbunden.
Hr L [an t] m. ansåg denne påminnelse som nyttig, emedan
eljest, som vid flere tilfällen och nyl. med en Ryttmästar
Hallonquist skedt, den som ägde en Ständers recomendation
til någon befordran, kunde utan penning :ar vilja borttaga
en vacance, som genom en annans accord existerat, hvilken
olägenhet med deraf följande besvär voro vähl att förekomma.
Hr Bilberg trodde, att denne ex[c]eption förstodos följa
vår resolution, ehuru hon och ej expresse utsattes; hållan
-
Wargs och
Lagerbielkes
arfv:rs tvist.
Hr Hägerflychts
återträde i
tienst.
1 Här uteslutet.
300
1765, juli 27.
Avesta bruk. Quidings lön.
Praescription
vid kronliqvider.
Kolskatt til
Afvesta
bruk.
Botniske städers
fiskerät
vid Bohusläns
och
Giöteborgs
skiär.
Fiscalen Qvidings
lön.
des äfven betänckeligt att i minsta ord ändra et en gång tagit
beslut.
Hr L [a n t] m.: Detta voro ingen ändring utan blott en
oplysning.
Hr Rutenschöld: Att påskriften vähl kunde justeras
och förklaras, innan den på löparen expedierades.
Hr Ehren m a 1 m biföll detsamma.
Res., att vid påskriften denne förklaring och clausul tillägges.
12. Föredrogs Cammaroeconomiedeputat:s bet[än]k:de af
d. 6 Maij äng:de någon viss tid et. praescription uti cronofordringsliquidationsmåhl.
Hr Gyllensvahn hemstälte, att detta må hvila, til
dess något i samma ämne ifrån Ständernes Contoirs Deputation
af Secrete Utsk. hunno opkomma.
Målet hvilar.
13. Rergsdeputations bet[än]k:de af d. 3 Junii ang:de en
dehl Hedemora sochns igenom R[iks]dagsfullmäcktigen Pehr
Olofson förde besvär öfver kohlskattens utgiörande til Afvestad
cronobruk; nied tilstyrkan att Kgl. M:ts genom vederb:-  de må låta lägel, afmäta skogarne derstädes, hvarefter Bergscollegium
sedan hade att determinera, hvad i kohl in natura
eller i penningar efter contractet af hvart och et hemman til
bruket borde prassteras.
Frh. J. A. Hamilton tilstyrkte som landshöfdinge och
underrättad om ortens skogsbrist bifall på bet[än]k:det,
som bifölls.
14. Fiskerideputations betänck:de af d. 30 April ang:de
de bottniske städers rättighet att fiska uti Bohusläns och
Giöteborgs skärgård.
Bifölls.
15. Föredrogs det på bordet liggande Secrete Utskottets extract.
protoc. af d. 1 April rörande den vid sidstl. r[iks]dag
Hofsecreteraren och St [ads] fiscalen Quiding dehls som ersättning
för lidande, dehls som upmuntran tillagde afgift af
1 öre s:m för hvarje til staden inkommande famn ved och
läst kohl, så länge och intil dess han i den honom tillagde
stadsfiscals tour verkelig befordran niutit; hemställandes
Secrete Utskottet, om icke denne afgift, som alt för mycket
tynger stadens invånare, nu kunde indragas och hos K. M:tt
Quidings lön.
301
i und. begiäras, det täcktes K. M. höra vederb:de, huruvida
icke Quiding nu kunde af stadens medel med löhn vid des
sysla hugnas, samt K. M:tt sedan i den dehlén så förordna,
som med rättvisan och härvid varande omständigheter instämmer,
utan att publicum el. statsvercket på något sätt vidare
genom hans belönande graveras. Hvarvid
up [1. ] Hr Burenschölds och
Hr Otto v. Hirscheits memorialer, som tilstyrckte Quidings
bibehållande vid det, som R[iksens] St [änder] för honom
resolverat.
Hr Hägerflycht yttrade: Som han i dag i saltsaken
sedt hos R. o. A. den värdige principe att blifva vid förut
tagne beslut, så borde och efter samma principe Quiding få
enl. R[iksens] St [änders] beslut åtniuta den honom tillagde
ved- och kohlsafgiften, hvarifrån doch cronans ved kunde undantagas,
intil dess han niutit verkelig befordran, hvartil ny
recommendation honom meddehlas kunde. Ty att dessförinnan
något honom fråntaga kunde synas mera polniskt än
svenskt.
Hr Uggla: R. o. A. voro vähl vid sidsta r[iks]dag emot
denne afgift. Doch som ståndens pluralitet tilläde honom densamma
som ersättning och reparation med vissa skyldigheter,
så borde han få behålla denne sin styfver, tils han efter Ständernes
resolution fädt verkelig befordran.
Hr Gyllenhammar biföll Secrete Utskottet och indragningen
af denne nog betungande afgift på ved och kohl.
Frh. J. A. Hamilton: Quding giorde god nytta i des
fiscalssyssla, hindrade uplager på ved och skinneri dermed
samt flitig i ordnings bibehållande, dessutom voro denne afgift
honom af Ständer gifven som reparation för lidande. Altså
borde han densamma få behålla, til han blifvit befordrat,
hälst staden, som sielf hade at disponera sina medel, ej torde
kunna påläggas att deraf i stället gifva Quiding någon löhn.
Grefve Fr. v. Rosen: Som Quiding hade R[iksens]
Ständers beslut [för?] sig och med beröm giordt sin sysla, så
borde han det til godo niuta och ytterligare recommenderas
til snar befordran men emedlertid få behålla, hvad R[iksens]
St [änder] honom en gång tillagt.
Hr Hasenkampf: Secrete Utskottets tancka härvid
voro ganska berömlig oell nitisk, doch kunde han derigenom
ej ledas til det af Ständer för Quiding en gång ta[g]ne be
-
302 1765, juli 27.
Quidings lön.
sluts rubbande. Quiding giorde ganska vähl sin fiscalssysla,
höllö nödig ordning och controll vid hainnarne och tilsyn vid
veds försälgning och upfamning samt giorde i annat iner
mycken nytta, hvarvid hans möda ej för högt voro belönt;
i anseende hvartill och som denne afgift voro honom som
reparation tillagd, borde han, sorn i memorialerne tilstyrktes,
densamma behålla, tils han verckel. befordrades, hvartil han
ytterl. recommenderas kunde, hälst han emedlertid af staden
näppel. med någon löhn torde blifva hulpen.
Hr Bilberg fant vähl, att denne afgift, som ej af staden
el. hitkommande fahrtyg utan af stadens invånare och kiöpare
godtgiordes, voro nog betungande; dock som det voro en
gifven reparation, borde han den behålla, tils han befordrades.
Hvartil han nu vid vacancen efter Stadsfiscalen Georgi
kunde recommenderas, emedan han eljest, som nu hade mer,
ej torde söka något mindre.
Hr C. Wadenstierna vore af den tancka nu som
altid, att Riks. Ständers beslut böra stå. Som staden säkerl.
ej vorde gifvandes honom någon löhn, så skulle, om detta
indroges, Quiding lida och Ständer med en handt taga, hvad
de med den andra gifvit. Men på det denna afgift ej måtte
blifva evig och Quid[ing] bli obefordrad, biföllo han Hr
Hirscheits memorial, att han till först ledige stadsfiscalssysla
med löhn måtte recommenderas.
Hr Durie [t] z: Det voro beklageligt, att folck blifvit
lidande, sorn publiquen måste ersätta. Quiding hade fådt reparation
men hade ej dervid rätt nyttiat sin erhållne recommendation
til befordran, då han intet sökt, och biföllo han
således Secrete Utskot:s tilstyrckande. Hvad anginge Quidings
omtalte nyttige tienst medelst controll vid vedens handel
och famnimg, så torde den kanskie af några des vänner
nyttias; men fast dess sysla varit för hela staden nyttig, vore
doch billigt, at han snarare af staden löntes än af Riksens
Ständer.
Frh. C. Sparre instämde med Hr Wadenstierna och
Hr Bergengren med Hr Bilberg.
Frh. [von] K i ö 1 e r biföll Secrete Utskottet på sätt som
Hr Duriez.
Frh. C. Ridderstolpe anmärckte, att en stor skillnad
nu voro i R. o. A:s tanckesätt emot sidsta riksdag, då de
denna sak afslogo. Grunden voro dock densamma, ty denna
Quidings lön.
303
afgift voro en pålaga, som graverade staden, sorn 3 stånd ej
kunde det fierde emot privileg:ne pålägga och billigt tycktes
böra uphöra, så framt man ej ville, att staten skulle bestå
Quiding någon viss åhrlig löhn och deremot detta contingent
opbära snarare än en privat. Bifallandes för öfrigt Secrete
Utskottet.
Hr Giös conform. sig med Frh. Ridderstolpe.
Frh. v. Essen trodde ej Secrete Utskottets tancka vara,
att Quiding skulle strax mista sin förmåhn, innan han fädt
befordran, utan få något i stället emedlertid; men om han
ingen befordran sökte, blefvo afgiften nog varacktig, och hade
derföre Secrete Utsk. varit omtänckt, hur dervid skulle
förhållas, efter Kongl. Maij:tt häröfver begärt Rfiksens]
Ständers tanckar och svar.
Hr Wachs [ch] lager instämde med Frh. Ridderstolpe,
att denne afgift voro en contribution, som ingen pluralitet
kunde el. för prejudicat borde kunna pålägga oss. Docli om
hvad af Ständer häri voro giordt skulle bestå, så borde och
Quding söka befordran, men det torde han ej giöra, emedan
han utom denna inkomst hade flere, som til ex. af månglerskorne
mot 8 000 d., hvars accis han för 3 000 d. arenderat.
Han tilstyrckte fördenskull att anhålla hos Kgl. Maij :tt att
befordra honom, som billigast tycktes vara, til någon löhn
»f Stockh[olms] stad, til des han befordrades, eller att han
måtte få den nu vacante stadsfiscalssysla.
Hr Ehrenmalm ansåg för billigt, att Quiding finge
niuta hvad honom beviljats, til des han vunnit befordran och
att Secr. Utsk. i dett öfrige biföllos.
Frh. Ulric Scheffer: Att detta voro en privilegiisak
för R. o. A. exclusive, trodde han ej, efter taxan på afgiften
angingo hvar invånare i staden. Och som den voro Quiding
til reparation af Riks. Ständer gifven, tils han fådt befordran,
borde den dessförinnan ej indragas, men om åter han ej
sökte befordran, voro sådant et missbruk, til hvars förekommande
det nu tilläggas kunde, at han bör söka första anständiga
öpning men emedlertid niuta, hvad honom af St [änder]
tillagt blifvit.
Hr C. Wadenstierna: I anseende til hvad här om
privilegier åberopat vore, ville han berätta, huru i sidsta
r[iks]dags Expeditionsdeputation passerat, då expedition
skedt öfver den Brelin tillagde afgift på hvarje famn ved för
304 1765, juli 27.
Quidings lön.
dess påfund att hindia inrökning i kiöksspisar, som doch ej
hållit strek. R. o. A. hade emot denne afgift åberopat sig privilegierne;
då en bonde upstigit och frågat, om R. o. A. allena
kiöpte ved, och då sådant billigt nekades, hade han tillagt,
att det således ej voro en R. o. A:s privilegiisak, hvarpå expeditionen
skedt, efter et sådant argumentum ad hominem
ej gerna kunde besvaras.
För öfrigt instämde han deruti, att Quiding måtte befordras,
så fort möijeligt är enl. dess förre recommendation, men
emedlertid få behålla, hvad Ständer honom tillagt.
Hr Gyllensvahn: I det af Hr Wadenstierna omtalte
måhl hade han hämtat expeditionsboken och sågo deri de
citerade orden utstrukne, men sedan R. o. A. ansedt det som
privilegierne rör:de, trodde han det ej hafva bordt ändras
utan des ledamöter bordt dervid persistera och ej underskrifva
expeditionen.
Hvad närvar:de måhl angingo, så instämde han med Secrete
Utskottet, hälst alla bevillningar ej räckte längre än från
r[iks]dag til r[iks]dag, då det voro stånds och Ständers rätt
att dem ändra el. continuera.
Någon ytterl. recomendation för Quiding trodde ej blifva
mer värkande än den för detta Borgmästaren Renhorn meddeltes,
sorn dermed ingen befordran erhölt, emedan städerne
hade sådane privilegier vid stadsens tiensters besättande, som
icke kunde el. borde brytas; men om Quiding åt staden giorde,
som sagt blifvit, så nyttig tienst, så tycktes billigt, at han
af staden derföre belöntes men icke af staten el. på publici
bekostnad med afgift på en el. flere persedlar.
Hr Hägerflycht: Om som det sagt blifvit Quiding
til den ledige stadsfiscalssyslan förhulpos, så voro det blott
en flyttning, efter han hade samma tour förut; men befordran,
sorn Riks. Ständer för honom påsyftadt, kunde ej annars
ske än til rådmanssysla, hvilken han och 2 gånger förgäfves
sökt. Och intil dess han således blifvit befordrad, borde
han få behålla det, som R[iksens] Ständer honom förut
tilslagit.
Frh. C. Ridderstolpe: Jag har ej in specie åberopat
Adelige Privilegierne emot denne afgift men ståndens almänna
rättighet. Vilja de andra stånd bevilja, gerna men det
tycks strida emot en fri stats natur att erlägga et contingent,
sorn man sig' icke åtagit.
Quidings lön.
305
Hr Hasenka m p f ansåg för bevist, att detta måhl ej
rörde R. o. A:s Privilegier utan alla stadens invånare lika.
Vore qusestio härom integra, så ville han blifva vid vårt yttrande
deremot af sidsta r[iks]dag. Men som de på 3:ne
stånds fattade och expedierade beslut honom, Quid[ing], tilslagne
medel vore en reparation för lidande, så trodde han,
det någon rubbning deraf skulle vara af obehagligt anseende.
Hvad Quidings befordran vidkom, så berodde frågan derom
på stadens rätt och privilegier, doch kunde derom hos Kgl.
Maj :t anhållas och äfven Quiding påläggas att vid tilfälle
söka, så framt han ej ville sin rätt och förmån förlora. Hvad
emot afgifters påläggande sagt voro hade i gemen billighet
med sig, doch pålades ofta afgifter, som til exemp. för gatlycktorne,
som deri tycktes giöra någon ex[c]eption.
Hr Durie [t] z: Afgiften för lycktor voro af annan beskaffenhet
än bevillning, som denne för Quiding tycktes vara,
och önskade han i protocollet måtte eftersees, huru vi densamma
ansedt, då frågan derom vid sidsta riksdag hos oss
förevarit.
Hr Landtm.: Riddarhussecreteraren voro nedgången
att uphämta förl. r[iks]dags protocoll i detta måhl. Emedlertid
berättade Hr Landtm., huru detsamma ifrån Kgl. M:tt
kommit vid denne riksdag til Riks. Ständer, och att deras
skyldighet således voro att derå lemna underd. svar. Som nu
R. o. A. efter så lång ventilation ej kunde sig i Secrete Utskottets
tancka om svaret i anseende til afgiften förena och
vid sidsta r[iksd]ag uti des fast [smällande R. o. A. icke dehltagit,
så ville Hr L[ant]m. föreslå, att man densamma äfven
nu förbigår och att R. o. A. i öfrigt må bifalla Secrete Utskottets
hemställande, då alt det kan gå ut, som rör den beviljade
conlingenten.
Hr Hasen kampf påstod att tilläggas måtte, det Quiding
behåller sin erhållne förmån af afgiften, til des han får
befordran.
Frh. Ulr. Scheffer förklarade sig nögd med att de
ord, som angingo indragningen, utgingo, då det öfrige kunde
bifallas.
Riddarhussecreteraren upkom nu med protocollet, som innehölt,
att då vid sidsta riksdag d. [21 Juni 1762] måhlet
i ani. af Bondeståndets extr. prot. af d. [12 Juni 1762], sorn
20—5610U
306 1765, juli 27—aug. 3. Quidings lön.
denne förmåhn för Quiding tilstyrckt, hade R. o. A. det utan
någon vidare tillägning simpliciter afslagit.
Hr Landtm, förestälte, om icke R. o. A., som vid förl.
r[iks]dag ej ingådt i saken, äfven nu, för att ej röra et Ständers
beslut el. Quidings derpå grundade rättighet och för att
undvika en ytterl. tidsutdreckt och ventilation, kunde förena
sig i den af honom giorde proposition.
Hr Schönström förklarade sig ej kunna bifalla någon
änding i den af R[iksens] Ständer Quiding för detta gifne
resolution.
Hr Ehrenmalm tilstyrckte bifall på Hr Landtm:s proposition.
Hr Gyllenhammar åberopade R. o. A:s afslag häri
vid förl. r[iks]daig, hvarifrån han utan votering ej kunde gå.
Hr Gyllensvärd insisterade deremot på de för Quiding
anförde skähl och Ständers beslut, hvari han ingen rullning
kunde tillåta, om ej pluraliteten genom votering honom
detsamma pålade.
Hr Hasen kampf begärte, att Hr L[ant]m. åter täcktes
giöra propositionen, hvartil äfven flere af herrarne, sorn
sig til liud anmält, sig begåfvo.
Hr Landt m. giorde deruppå propositionen:
Rifaller R. o. A. Secrete Utskottets extr. prot. med den förändring,
att de emot och vid slutet understrukne ord om icke
denna afgift nu kunde indragas samt utan att publicum el.
statsverket på något sätt vidare genom hans lönande graveras
utgå.
Detta besvarades med Ja.
Uplästes electorernes lista på ledamöter till vacanser i deputationerne.
1
Hvarefter R. o. A. skildes kl. 2.
Anno 1765 d. 3. Au g.
Lördag.
Plenum kl. 8.
Justerades resten af protocollet för d. 13 Julii samt det i
senaste pleno resolverade extractum protocolli ang:de de vid
1 I kammarekonomideputationen i stället för frih. Lars Kagg, som rest
bort, majoren frih. Magnus Fleming, i stället för överceremonimästaren Hakvin
Stiernblad, som rest bort, kaptenen Johan Ulrik Kröningsvärd, i stället för
hovmarskalken Axel Magnus Stiernsparre, som rest bort, hovjunkaren Carl
Estenberg. I bergsdeputationen i stället för kaptenen Robert Montgomery,
som rest bort, löjtnanten Carl Gustaf Löwenhielm.
Lärftskrämare» kronoléveranser.
307
senaste riksdag skedde befordringar och Secrete Deputations
deröfver giorde hemställande.
Hvarefter Hr Landt 111. föredrog:
1 :o. Secrete Utskottets extract. protoc:li af d. 27 Junii Lärftkräang:de
Lerftskrämaresocietetens i Stockholm begiärte option ma^®[*Jv^ro'
vid lefverantzer af mindre beklädningspersedlar för de här i rantser.
staden förlagde värfvade regementer, hvilken Kongl. Maj :tt
under d. 18 förl. Januari afslagit och resolverat, att slike uphandlingar
hädanefter böra ske genom auction; hvilket äfven
Secrete Utskottet såsom nyttigast tilstyrcker. Och bifölls.
Frh. [von] Y x k u 1 [1] androg, att som bland de memorialer,
som R. o. A. utan att den(!) upläsa remitterat til vederbörande
deputationer äfven varit et af Hr Lindelöf, hvaruti
Frh. Yxkull skolat vara nembd, hvarföre han det önskat
få se, innan det kommit til de andra stånd, för att derpå
svara; så anholt han nu om frihet att med memorial deremot
få vända sig til de öfrige stånd, hemställandes derjemte, hvad
utvägar må vidtagas, att stånden ej immediate slike memorialer
afgiöra, innan de i vederbörande deputationer blifvit
skärskådade och hvar och en fådt tillfälle at höras i det, som
honom röra kan.
Frh. v. Essen: Frh. Yxkulls begäran voro billig om
dehl af det, som honom rörde. Sådant hade och varit R. o. A:s
tancka, då de remitterat memorialerne til de deputationer,
där hvar och en kunde få dehl deraf och derpå svara.
Frh. Ridderstolpe bestyrckte äfven denne mening
Frh. C. Sparre likaledes.
Hr Landtm.: Det lär ej kunna nekas Frh. Yxkul att
inkomma med memorial öfver det, som honom rör. Men på
det att intet stånd må directe afgiöra de af oss remitterade
memorialer, som jag ej tror lära ske, kunde de[n] nu med
vårt protocollsutdrag afgående deputationen updragas att
hos de öfrige stånden påminna om remisserne på ber:de
memorialer til deputationerne, liksom R. o. A. giordt, och
det hos dem recommendera.
Detta bifölls.
2:o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d. Magister
27 Junii jemte Vetenskapsacademiens dervid fogade utlåtan- Lemströms
de öfver Magister Lemströms anmälte åtskillige nya och naturaimerckvärdige
fynd i naturalhistorien, hvilcka Secrete Utsk. historien,
som Kgl. Vet[en]sk[aps]academien ansedt såsom af mindre
308 1765, aug. 3—8. Livdrabanter. Pasch.
Lif drabanters
befordringsrätt.
Hammarsmeds-
och
masmästareordning.
Sils utförsel.
Mulbete i
jägeripark.
Kyrkobygnad
i
Fernebo.
Förmynd.-  kam. fordran
hos Stockholms
stad.
Paschs befrielse
för et
staqvet.
värde och hvaraf ingen anledning kan tagas til något af bern.
Magister påsyftat understöd.
Bifölls.
3. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 18 Julii ang:de
Kongl. Lifdrabantecorpsens rättigheter til befordran i arméen.
Begärtes på bordet.
Deputationen til de öfrige stånden upropades och afgick
med extractum protocolli samt påminnelse om memorialernes
remitterande, innan de afgiöras.
4. Bergsdeputationens bet[än]k:dc af d. 18 Maij med projecter
till en förnyad hammarsanedsordning samt en ny masmästareordning,
hvilcke gillades.
5. Fiskerideputations bet[än]k:de af d. 31 Julii ang:de inhibition
af K. Maj :ts förbud emot färsk sils utförsel ifrån
Giöteborgs och Bohus lähns skärgård til någon ort utom bern.
skärgård och salterierne samt trankokerierne därstädes.
Bifölls.
6. Cammaroeconomiedeputations bet[än]k:de af d. 28 Julii
angd:de Linkiöpings stads ansökning om att emot åhrligt arrende
få til muhlbete nyttia den öster om staden belägne
cronojägeriparcken.
Begärtes på bordet.
7. Cammaroeconomiedeputations bet[än]k:de af d. 15 Junii
ang:de Carbennings annexeförsamblings besvär öfver
kyrckobygnaden uti Vester Fernebo försambling; hvarifrån
deputation anseer den förre, i stöd af en långt för detta ingången
gemensam förening, sig icke kunna undandraga.
Bifölls.
8. Cammaroeconomiedeputat :s bet[än]k:de af d. 8 Julii
ang:de en Förmyndarecammarens hos Stockholms stad ägande
fordran, stor 18 000 d. s:mt, hvilken deputation tilstrycker,
att Kongl. Maj :tt genom vederbör :de täcktes låta afgiöra i
ani. af den deröfver redan formerade liquidationen.
Detta bifölls.
9. Cammaroecon.deputat. utlåtande öfver Hofintendenten
Paschs anförde besvär öfver det honom af staden pålagde
staquets upförande på siösidan uti dess malmgård vid Boslagstullen,
dat. d. 29 Maij.
Tran. Rikssalen i Strängnäs.
309
Deputation, som gilladt Kongl. M:ts Pasch meddehlte befrielsesresolution,
bifölls.
10. Fiskerideputations hemställande af d. 13 Junii ang:de Träns uttrans
utskepning ifrån finske och bottniske med flere kring skePnin8-  östersiön belägne hamnar, doch utan några premiers bestående,
bifölls.
11. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 11 Julii ang:de Kocks praVice
Häradshöfd. Kocks förde besvär öfver prejudice. judice.
Ligger.
12. Landt- och siömilitiaeoecon.deput. hemställande af d. 1 Fattigas
April ang:de författningar vid fattige krigsmäns pensions-penslonsb
och underhåldsbrefs meddehlande och utfärdande.
Remitt. til Secrete Utskottet.
13. Secrete Utskottets hemställande af d. 13 April ang:de Gamla Riksdet
på Refsnäs kungsgård befindtelige gamle stenhusets öf- Stsrgngnäs
verlåtande til reparation af gamle Rikssalen i Stregnäs Gymnasiihus,
och att den huset förl. höst öfvergågne auction må
uphäfvas och casseras. Hvarvid upl. kungsgårdsinnehafva
rens,
Hr Presid. J. G. Lilliebergs, som äfven på auction för
600 d. k:mt stenhuset sig tilhandlat, memorial, sorn hemställer,
att i fall R[iksens] Ständer behaga disponera om huset
til Gymnasii reparation i Stregnäs, den som rifver och bortför
huset, då äfven må påläggas att iackttaga de skyldigheter
til platzens rengiörande och källrarnes conservation, som
vid auctionen förbehållne blifvit.
Res., att Secrete Utsk. bifalles, dock att til Kgl. Maj :tt öfverlemnas
att utstaka tiden och andra vilkohr, som vid husets
nederrifvande och afförande böra iackttagas.
R. o. A. skildes kl. öfver 1.
A : o 1 7 6 5 d. 8. A u g.
Torsdag.
Plenum kl. 8.
Justerades riddarhusprotocollet, hållit d. 16 Julii.
Hvarefter föredrogos:
1. Secrete Utskottets extr. protoc:li af d. 5 Augusti ang:deHrr Ekeblad
Herrar Riks. Råds Grefve Ekeblads och Frih. Scheffers be- och Scheffer,
gärte afsked, hvarvid fölgde deras derom hos Kgl. M:tt insi
-
310 1765, aug. 8.
Silfverskiöld.
Ersätning
för lidande.
Hr Silfverschölds
fälttractamentc.
nuerade och til Secrete Utskottet remitterade underd. ansökningar,
som bifölls
2. Secrete Utskottets d:o af d. 8 Julii ang:de deras ersättning
och lönings fyllnader, sorn blifvit lidande genom collegiers
och embetsmäns fehl vid förslagers uprättande, att Riks.
Ständ, plena må sådane sielfve utsätta, samt att inge gratificationer,
pensioner el. löner måtte sträckas til den förflutne
tiden.
Bifölls.
3. Secrete Utskottets hemställande af d. 31 Maij ang:de
Ryttmästaren Friedrich Silfverschölds ansökning om åtniutande
af tractemente samt rationel- och portioner för den tid
han varit fången under sidsta kriget i Pommern.
Hvarvid Hr Silfverschölds mern. samt Hr v. Essens och Hr
Dahlstiernas memorialer uplästes.
Härunder ankommo 12 st. Prästeståndets deputerade,
hvars ordför:de, Biskoppen Schröder i Calmar, p[rsemissis]
prem[ittendis]
anmälte, att ståndet bifallit Hrr R[iksens] R[åd] Ekeblads
och Schef fers ansökningar om afsked; och
recommenderade til afgiörande st[åndets] extr. prot. ang:-  de predikans indragande på kgl. lazarettet.
Deputation afträdde.
Hr L [ant] m. hemstälte, om någon deputation skulle
affärdas att notificera R. o. A:s bifall til det af de 2 Hrr Riksens]
R[åd] begärte afsked; men det fants för godt at dermed
dröija.
Hr Bilberg yttrade sig öfver S[ecr.] Utskottets bet[än]k:de,
at härvid någon skilnad tycktes höra giöras emellan
de fågne officerare efter omständigheterne, i det soini.,
som til ex. en Suinhufvud i Andam, fädt ordes at gifva sig,
andra af olykel. händelser och i actioner blifvit til fångatagne
och ojemt ranconerade. Doch syntes alla böra hielpas til
deras fulla tractamente, hvarpå de i det slätta myntet, som
vanckades i Pommern, mycket lidit. Rationer och portioner
borde dem äfven bestås, efter de måst i fångenskapen underhålla
sine drengar, om de eljest ej skulle stadnat quar i
Preussen.
Skulder, sorn för någre blifvit betalte, borde ej återfordras
utan afskrifvas el. derom liquideras.
Silfverskiölds traktamente.
311
Frii. C. Sparre anförde: Det vore svårt at här classificera
de fågne officerare, discussionerne derom skulle blifva
oändelige och leda til mannamåhn. Å den ena sidan sage man
för sig giorde författningar, å den andre åter voro at considerera
alla de fågne officerares lidande, som förtiente soulagement,
såvähl sorn de öfrige hvilcke i aflöhningen lidit på
differencen i myntet, och det olika vid indehlte och värfvade
regementer, som fordrade en särskilt och different liquidering
i anseende til omständigheter af lidande, af sättet och
tiden med mera.
Men sådant kunde in pleno ej utredas, utan om blott
qu[aestio] an fa [st] ståltes, så kunde aplication i detail åter
remitteras til Secrete Utskottets utarbetande.
Hr Eric Linderstedt biföll frågan om någon soulagement
för de fågne officerare och att den til Secrete Utskottets
utarbetande måtte remitteras tilbakars.
Hr Estenberg tilläde, att som förändringen med myntet
i Pommern varit mot lag, hvaröfver han önskade Sec. Utskottet
måtte sig utlåta, så voro äfven samtelige officerare
berättigade att få sine löner i godt mynt fullt ut.
Hr U g [g] 1 a, [L. M.],1 ömade de fågne officerares lidande
så nu som vid sidsta r[iks]dag, då Riks. Ständer äfven
beviljat någon soulagement för samtel. officerare, som bivistat
kriget. Men som man här ej kunde ingå i någon författning
derom, så ville han sådant til Secr. Utsk. hafva åter
remitterat.
Hr Giös önskade, att till allas billiga ersättning riket
hade nödige penningar, och biföll, att målet åter til S[ecr.]
Utsk. remitteras.
Hr Eneschöld: Det voro svårt att någon genom sin
nit för riket blifvit lidande; men här voro giorde författningar,
som ej af lege in casu borde rubbas. Någon remiss i anseende
til de fågne til Secrete Utskottet trodde han således
ej behöfvas utan bäst att blifva vid de giorde förordningar och
att til följe deraf officerarme fingo sin löhn och tractamente
efter oberäknad cours, som voro den säkraste principen.
Hr Gyllensvahn: Secrete Utsk. i dess hemställande
hade måst rätta sig efter lagar, praxis och en knap penningetilgång.
Att åter här villia ingå i någon detail örn de fågne
officerare om sättet, hur de blifvit fågne el. ranconerade etc.,
blefve, som Frh. Sparre sagt, ganska svårt och underkastadt
1 Memorialprotokollet.
312 1765, aug. 8. Silfverskiöld.
mannamåhn; doch voro i gemen billigt, att de fågne, som
haft dryge utgifter, bordt niuta sitt tractamente i goda penningar,
då sedan deras skuld derpå fädt disconteras; sorn
ock att samtel. officerare måtte niuta til godo de bestådde
vinterdouceurer och differencelöner; hvilcka begge puncter
han således hemstälte måtte til Secr. Utsk. åter förvisas.
Frh. C. Sparre förklarade ytterl. sin tancka med remissen
hafva varit icke til någon classification af fågne officerare
el. deras merit, ty han hade velat strax förekomma
all mannamåhn. Men han hade tilstyrkt remiss til Sec. Utskottet
att utreda ersättningen för alla fågne, efter difference
af hvars och en löningssätt, corpser, hafde ordres med mera;
tilläggandes att ang:de vinterdouceurerne liquidum varit färdigt
men penningar felats, och att de, sorn dem utfådt, altid
haft dertil generalens ordres.
På Hr L [ant] m. proposition blefvo begge puncterne
ang:de de fångne officerares soulagement och officerarnes
vinterdouceurer samt differencelöhner remitterade till Secrete
Utskottet.
Hvaröfver följande extractum protocolli genast upsättes til
de öfrige stånden.1
Extra för- 4. Föredrogs Secrete Utskottets hemställande af d. 8 Julii
rätningar. ang;(je extra förrättningar och att vid deras slut de dervid
bestådde löhner, tractamenten och arfvoden må uphöra och
ej, som stundom händt, längre continueras.
Bifölls.
Deputation. 5. Ankom en Bondeståndets deputation, 12 p[ er söner]
st [ark], hvars anförare Paul Jönsson p[rsemissis]
p[rsemittendis] berättade, att ståndet bifallit de 2:ne Hrr
R[iksens] R[åds] afsked samt recomenderade til afgiörande
de flere ståndets extr. protocolli.
Sedan denne deputation afträdt, ankom en d:o ifrån Borgareståndet,
12 ledam. stark, anförd af Rådman Hackman,
som p[raemissis] p[raemittendis] anmälte ståndets
gifne bifall til de 2:ne Hrr R[iksens] R[åds] begärte afsked
och recomenderade Cammaroec.deputat. bet[än]k:de ang:de
Linkiöp[ings] cronopark till bifall.
R:s st:s 6. Föredrogs Secrete Utskottets protocollsutdag af d. 1 Auvåitnin^f"
Susti> innehållandes en utförlig berättelse om Riks. Ständers
1738. Contoirs förvaltning sedan 1738, samt hemställande att des
1 Uteslutet här.
Kocks prejudicc.
313
fond hädanefter må sättas under Statscontorets styrsel att
förvaltas enl. R[iksens] Ständers Contoir föreskrefne reglementer,
med lika redogiörande som för andra statsmedel.
Begärtes på bordet.
7. Föred. Secrete Deputat. hemställande af d. 11 Julii ang:-  de Vice Häradshöfdingens och Bondest. Secreterarens Joh.
Kocks öfverklagade prejudice vid secreterareförslaget i Generalkrigsrätten
åhr 1762, då Biörling blifvit befordrad, tilstyrkandes
deput., att som Kock dervid verkel. lidit, borde han
ansees som den där en gång städt på förslag, då han härnäst
dylik sysla söker, hemställandes deput., huruvida han
som Bondeståndets secreterare må vidare hos Kgl. M:tt recommenderas.
Bondeståndets skriftelige anmälan d. 26 Julii innehölt, att
ståndet bifallit betänckandet med den tillägning, att Kock
undfår fulmackt, heder och rang lika med secreterarne i hofrätter
och collegier ifrån Secret. Biörlings datum och som
R[iksen,s] Ständers betient befordran, när han sig dertil i
underd. anmäler.
Hr Schönström hemstälte, sedan R[iksens] Ständer
beslutit, att de almänna måhl vid r[iks] dagen borde föregå
alla enskylte, huruvida då detta som enskilt nu borde afgiöras,
utan att förb:de beslut dervid ledo.
Hr Landtm.: Det voro hans giöromåhl at föredraga de
ifrån deputat:ne inkommande bet[än]k:de. De som angingo
prejudicier hade altid skiftevis med andre måhl blifvit föredragne,
ty de rörde mindre personerne än befordringsgrunderne,
som borde vara almänna och stadgade. Och således
hoppades han R. o. A. ej vorde finnandes detta måhl mera
privat än andra prejudiciemåhl, som för detta afgiordts.
Hr D u ri e [t] z: Hvad denne frågan anginge, instämde
han med Hr Landtm., att et måhl, sorn i aplication rörde en
privat, kunde i principen vara almänt; att slike måhls afgörande
ej voro emot det omtalte beslut, att följaktel. Hr
Landtm, med Talemän ägde rätt så afpassa de förekommande
saker, att riksdagen blefvo sammanhängande och allom
skedde rätt. För öfrigt biföllo han bet[än]k:det sorn billigt,
utan Bondeståndets tillägning.
Hr U g [g 1] a biföll Hr Duriez, äfven i afseende på Kock
som B [onde] st. secreterare.
Hr Rutenscköld instämde med Hr Duriez, att dep.
bet[än]k:de i prejudicemåhl ej borde som private ansees el
-
Secret:n
Kocks
prajudice.
Bevillning.
314 1765, aug. 8—10. Kock. Bevillningen.
ler doren för dem tilstängas. Betänckandet för Secr. Kock
som en habil karl biföll han, hälst R. o. A. sielfve hade be-i
tienter, som äfven på deras recomendation borde ha reciproque
vilfarighet.
På Hr L [ant] m: s proposition bifölls deputations betänckande,
utan tillägning.
Frh:ne [C.]1 Ridderstolpe, [C. W.]1 Grönhagen
och [C.]1 Funck ömade än ytterl. den vid Hr Landtm:s
föredragande giorde påminnelse, tagen af et beslut, som doch
deremot ej voro lämpeligt utan varit passat til riksdagens
början enl. dess ordalydelse men ej til en riksdag, som städt
mot 8 månader, och deputationers arbeten, sorn alle publique,
utan skilnad af Landtm, borde efter hand föredragas
utan någons påtahl.
Hr Schönström förklarade, at han på de erhållne uplysningar
gerna afstodo ifrån sin påminnelse, hälst hans ord
dervid ej haft någon mening, som bordt vara Hr Landtm,
misshagelig.
Hr Landt m. bad, att sedan Hr Schönström sig explicerat,
discoursen häröfver måtte stadna.
7. Och föredrog Bevillningsdeputationens hemställande af
d. 19 Julii ang:de några puncter och omständigheter, sorn deputation
tror böra föregå och afgiöras, innan någon bevillning
för de nästk:de åhren kan projecteras, och innehöllo
förslag til åtskillige indragningar staten til hielp och minskning
i tilkommande contributioner.
Hvarjemte föredrogs Handels- och manuf.deputations hemställan
af d. 6 Aug., att den måtte få dehl och sig utlåta öfver
hvad Bevilningsdeputation om manufacturfondens anslående
til staten projecterat. Detta begärtes på bordet.
Hr D u r i e [t] z och Hr [von] W a 1 v ik föreslogo, att
til tidens vinnande detta måhl til Secrete Utskottets utredande
kunde strax remitteras, hälst hvarcken ändemåhlet el.
möijelighet voro, att så generele och differente ämnen in
plenis kunde uptagas och afgiöras.
Hr Fredric Ehrensvärd: Att sorn desse upgifne
förslager innehöllo en så märckelig reduction, som tycktes
sätta undersåtare i håret med hvarannan, så förtiente den
vist eftertancka och någon liggetid.
Hvarmed flere hrr instämde.
Frh. G. Reuterholm förklarade sorn ledamot i Be
-
1 Memorialprotokollet.
Bevilningen.
315
villningsdeputationen upsåtet med dess förslager aldrig vara
att sätta undersåtarne ihop i håret med hvarannan men sna»
rare att af deni förtiena välsignelse. Att deputation aldrig är»
nät el. tänckt kräncka någons rätt, det hade hon uttryckel.
sagt. Men om någon usurperat på det almänna och med orätt
tagit för sig, tycktes sådant böra återkräfvas. Då almänheten
sedan finge se et rent debet, skulle den förmodel. blifva så
mycket redebognare til de för riket nödige bevillningar.
Målet hvilar.
8. Uplästes Hr Lenart Magn. Ugglas memorial ang:de fi- Financenancesystemen
i riket samt sedelmyntets realisation med spe- systemencie
rd„ hvilcket han anholt måtte framdeles vid protocollet
blifva förvarat.1
Remitt. lil Secrete Utskottet.
Hvarpå R. o. A. skildes åth kl. 1/2 2.
Anno 1 7 6 5 d. 10 A u g.
Lördag.
Plenum kl. 8.
Justerades helften af protocollet, hållit hos R. o. A. d. 20
Julii.
1. Anmälte Hr T h o in. Wadenstierna, att sorn det Bevilning.
i sidsta pleno anmälte och på bordet lagde Bevillningsdeputationens
hemställande til indragningar uti 10 puncten bland
andra publique cassör äfven tycktes kunde förstå militaire
pensionscassan, hvaremot mycket voro att påminna, så anhöllo
han, att R. o. A. täcktes med en deputation hos de öfrige
stånden förebygga detta bet[än]k:des afgiörande, innan
R. o. A. sig deröfver fädt yttra.
Hr L a nd t m. lofvade att rätt nu delta ährende föredraga
och hoppades emedlertid, att de öfr. stånd skulle det til Secr.
Utskottet i'emittera, efter det innehöllo så vidsträckte förslager,
som plena ej kunde ingå uti, och sådana som han af
deputat:n ej kunnat förmoda.
2. Föredrogs Secrete Utskotta hemst:de af d. 31 Juli att i Tilökning af
ani. af flere deputationers begäran Sec. Utsk. måtte få pröfva betieningderas
behof af mera betiening och reglera dessas arfvoden
löhner2 i jemnförelse med den redan reglerade statslistan.
Bifölls.
1 Tryckt 1765. Ett exemplar bilagt Ugglas diktamen till protokollet 8
augusti 1765.
2 Betänkandet: arfvodislöhner.
316 1765, aug. 10. Indragning av fonder.
Och komme i ani. häraf de flere ifrån deputationerne til
plena inkomne föreställningar i slike måhl til Secrete Utsk.
att remitteras.
Indragning 2. Fiskerideputationens under d. 9 hujus anmälte begäran
^ningen'1 dehl af hvad Bevillningsdeputationen om fiskerifon
dens
indragande til statens behof föreslagit.
Handels- och manuf.deputat. enahanda begäran i anseende
til manufacturfonden af d. 6 Aug., hvarvid
uplästes Bevillningsdeputations i senaste pleno på bordet
lagde förslag til de indragningar och författningar, som böra
föregå bevillningens projecterande.
Hr Sandbergs memorial angrde d:o (Bil. 37).
Hr Durie[t]z berömde Bevillningsdeputationens nit,
ehuru den gådt så långt, at han ej kunde finna sig deruti.
Des särskilte förslager kunde här ej afgiöras el. uptagas men
borde särskilt utredas, hälst deput. gådt längre, än det tycks
henne hafva tilkommit. Och voro således rådeligast att remittera
dem til Secrete Utskottet, då månge puncter deraf
torde försvinna och Secrete Utskottet om altsammans med
nödige uplysningar och sitt egit utlåtande derom finge opkomma.
På Hr L a n d t m : s proposition resolv., att Bevill.deput.
hemställande utan bifall jemte de andre tvenne deputationers
remitteras til Secrete Utskottet.
En deputation upropades och afgick til de öfr. stånd med
notification härom.
Garnitzon i 3. Föred. Hr Joh. v. Bolmens meni. om garnisonsregemenStralsund.
j-.erne j stralsund, deras completterande och capitulationsmanskap.
Och
remitt. till Secrete Utskottet.
Skog på Bec- 4. Uplästes Prästeståndets extract. protocolli af d. 13 Julii
kvilfVex1ö°r r°rande eclesiastique- och scholsestatens i Vexiö tvist med
Borgerskapet om skogens nyttiande på Beckaslöfs ägor.
Borgareståndets d:o af d. 9 Julii ang:de samma måhl med
hemställan, att qusestion härom, sorn Urskillningsdeputation
afslagit til uptagande, må remitteras til Cammaroeconomiedeputationen.
Lades på bordet.
5. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 31 Julii ang:de
deras befordran, sorn til kgl. lifdrabanter blifvit förordnade
ifrån underofficerare vid artilleriet etc.
Urfors bruk. Riksens ständers kontor.
317
Begärtes på bordet.
6. Bondest. extractum protocolli af d. 4 Maij ang:de slut
uti det vid senaste riksdag oafgiorde måhlet rörande Uhrfors
bruks flyttning, hvaröfver Protocollsdeputationen med
sitt betänckande då hade inkommit. Hvarvid
upl. Frh. Carl Sparres mern., som tilstyrckte detta ährendes
hänskiutande til Bergsdeputationens utlåtande.
Res. att först häröfver se Protocollsdeputations omförmälte
bet[än]k:de och att detta hvilar.
7. Handels- och manuf.deputations hemst :de af d. 9 Aug.
ang:de tilökning i betieningen och deras löhner.
Remitt:s til Secrete Utskottet.
8. Bondeståndets extr. protoc:li af d. 24 April ang:de uphörande
af den afgift, som 1762 tils denne riksdag blifvit för
Fahlu och Carlstads städer beviljad.
Detta ligger, tils det gemensama måhlet rörande Kropkiärs
säterij tillika föredrages.
9. Föredrogs det på bordet liggande Secrete Utskottets
bet[än]k:de af d. 1 Aug. ang:de förvaltningen vid Riks. Ständers
Comptoir sedan 1738, de i ani. deraf giorde observationer
om återbetalningar samt contorets framdeles sättande
under Statscontoret, som hade fonden enl. contoirets reglementer
under redogiörande at förvalta.
Gref Renstierna: Som detta måhl i förgårs lagts på
bordet och Riksdagsordn. 16 § förmådde, att i saker af större
vickt skal deputationens arbete lemnäs på bordet en eller
flere dagar, at hvar kan hafva dertil fritt tilträde, hvilket
med detta icke skedt, anholt han, att detta måhl i dag ej
måtte företagas utan ytterl. ligga.
Frh. v. Essen deremot ansåg detta måhl som redan
hafva legat flere dagar ifrån förgårs tils i dag och trodde
således intet skahl af lag gifvas til des vidare opskof, hälst
det voro för riket ganska angelägit att snart afgiöras.
Frh. Ulr. Scheffer och Hr Thomas Wadens
t i e r n a instämde med Grefve Renstierna.
Hr Bilberg med Frh. v. Essen.
Hr Gyllensvahn, Hr v. Böhnen och Frh. [von]
Köhler och Frh. [von] Essen yrckade än ytterligare,
att detta måhls afgiörande voro ganska angelägit för det deraf
följande arbetets skuld öfver casus speciales af återbetahlningar,
att rikets rätt således härunder berodde och att, då
Uhrfors
bruks
flyttning.
Tilökning i
betiening.
Afgift til
Fahlu och
Carlstad.
R:s Ständrs
Contoir.
318 1765, aug. 10. Riksens ständers kontor.
Deputation.
målet legat sin laglige tid, det af inga mindre considerationer
vidare borde oppehållas.
Gr. Creutz: Att måhlet vähl legat en men ej flere dagar,
som lagen medgaf; att den föreslagne ändring med
St[ats]contoir vore vicktig och behöfde betäncketid; att rikets
rätt med skyndsamhet men ej med precipitation borde
befordras och att han förmodade den complaisance ibland
riddersmän, att det åstundade lägel, upskof ej förnekades.
Hr Landt m. hemstälte, huruvida, sedan ytterl. upskof
häruti voro begärt, discourserne uti saken vidare skulle continuera
eller R. o. A. sig häruti behagade foga.
Hr Jennings hoppades, att i ani. af Hr Landtm:s
föreställning R. o. A. torde sig förena, att målet finge opskiutas.
Det vore ej endast qufaestion] om detta contoirs combinerande
med Statscontoret, som Frh. v. Essen sagt, utan
oin ändring i en af förfäder giord författning på nyare skähl,
som borde öfverväga®, och sorn derpå S[ecr.] Ut [sk.] i flere
månader arbetat, kunde plena dertil åtminstone behöfva
et par dagar. Hr Gyllensvan hade häremot citerat, att Hr
Wadenstierna i dag yrckat et måhls afgiörande som i förl.
pleno lades på bordet; men det vore et annorlunda beskaffadt
mål och skulle deraf el. at ofta ärender från S[ecr.]
Ut[sk.] strax afgiordts dragas en principe, så skulle aldrig
något måhl kunna få ligga på bordet. Att Secrete Utskottets
arbete med slikt begärt opskof hindrades, trodde han
ej, efter opskofvet voro kort och S[ecr.] Ut[sk.] i Bancooch
andra deputationer likafult torde hafva giöra nog.
Dessutom hade saken ej legat flere dagar enl. R[iks]dagsordn.
på bordet, och då härvid för riket just ej ankommo
på en dag mer, så hoppades han, den skulle kunna medgifvas,
hälst ingen surprise borde häruti äga rum.
Ankom en Prästeståndets deputation, 8 ledamöter starck,
hvars ordförande Biskoppen i Calmar Doctor Schröder
pr[semissis] pr [aemittendis] androg, att ståndet förehaft Bevillningsdepulationens
hemställande ang:de åtskillige indragningar
och remitterat detsamma til Secrete Utskottet, och
dernäst påminte om sakens afgiörande rörande predikan på
lazarettet.
Dep. afträdde.
Hr Carl Wadenstierna: Som måhlet rörande
ändring i författningen med Ständers Contoir, hvilket lik
-
Riksens ständers kontor.
319
vähl sedan dess första inrättning 1719 städt under R[iksens]
St[änders] Secrete Utskott, samt fa [st] ställandet af en återbetahlndngsprincipe
öfver det, sam på oricktige grunder säjes
vara utbetalt, vore ganska angelägit, så tycktes den af
lag förunte betäncketid af flere dagar härvid vara högst nödig,
och anholt han derföre, att detta måhl til nästa plenum
måtte få ligga.
Hr H. H. Bo [i] j e instämde i lika mening. Att riket
borde hielpas vore äfven hans upsåt, men dertill fordrades
enighet, och när den saknades i mindre qusestioner som denne,
voro föga hopp derom i större. Han biföll Hr Gyllensvahn,
att denne sak voro af vickt, men just derföre voro
betäncketid så mycket nödigare, hälst på en dags tid alla
ej kunnat hafva haft tilgång at se och läsa betänckandet.
För öfrigt kunde han, som för detta varit ledamot i Sec.
Utskottet och Deput. öfver Ständernes Contoir, ej vidkännas
det, att någon fehlackighet uti dess förre förvaltning
förelupit, då han viste, at han setat där på ähra och samvete.
Någon ytterligare ventilation om målets opskof afstyrckte
han til tidens vinnande, ty om den och drefvos til votering,
så skulle de, som vunno det, att måhlet skulle företagas
nu, likafult tappa dermed, att hela dagen borttogs af voteringen.
Hr Landtm, förestälte, att med disput öfver denne fråga
tiden utdrogos, så att herrarne å ömse sidor miste sitt ändamåhl,
ty med votering deröfver hände säkerl., som Hr Boije
sagt. Och tyckte han således bäst att låta saken hvila tils
nästa plenum.
Frh. v. Essen: Af complaisance vil jag mig dertil begifva
men med det vilkohr, att detta ej må bli prejudicat,
att nytt opskof kan begiäras i saker, som så länge som denne
legat på bordet, och derifrån kan jag utan votering ej
afstå.
Frh. [Fr.]1 Ribbing: Då jag i dag anholt om detta
måhls företagande, skedde det ej för att kasta en svärmare
fram el. att oroa R. o. A. utan för att befordra et så angelägit
måhl til slut och Secrete Utsk. uti dess arbete, som kanske
torde säj as föga avancera; men som det ej behagats at det nu
afgiöres, ehuru det tilbörligen legat, utan af complaisance
ytterl. upskof begiäres, så vil jag gierna tils nästa plenum
1 Memorialprotokollet.
320 1765, aug. 10. Riksens ständers kontor.
det bevilja. Doch önskade jag, att det en gång må definieras,
huru vid sakers liggande en eller flere dagar skola förstås,
så att man ej altid derom måtte hafva at disputera.
Frh. C. Ridderstolpe: Jag skulle instämma med
Frh. v. Essen, om icke den ventilation hade samma fölgd
som den, vi nu velat undvika. Riksdagsordn. är klar, att saker
af vickt, då det begäres, skola ligga en el. flere dagar;
och som härvid ankommer på sakernes besakaffenhet och
differencen på ideer derom, så lär om sådan lid ingenting
vidare kunna decideras.
Prejudicater lemnar jag i sitt värde, de kunna vara mot
och med, men det blir altid et hederligt prejudicat, att R.
o. A. nu med complaisance förenat sig om detta måhls opskof
tils nästa plenum, ehuru det en an gång efter sakens
beskaffenhet ej kunde tiena til efterdöme.
Hr Jennings lemnade derhän, hvad man kunde kalla
det nu giorde påstående om en förklaring öfver Riksdagsordningen,
men det trodde han ej kunna utan god anledning
vara påstådt, att en sak borde, efter klara orden i Rfiks]-  dagsordningen, ligga en el. flere dagar på bordet, som denne
ej giordt. Dagar borde härvid ej uträknas efter timar och
minuter utan på det sätt, som de i lagen förstodos, som de
lagfarne bäst torde kunna uplysa.
Hr Durie [t] z biföll, att saken må hvila. Någon ny
quaestion fant han ej äga rum, då R[iksdags]ordn. voro tydlig,
som medgaf sakers liggande en el. flere dagar. Lagstiftarens
mening hade härvid varit att lemna betäncketid och
förekomma surpriser. Doch funno han ej i sin ordning, att
en sak tvenne gånger begärtes på bordet, ehuru det nu af
complaisance medgifvits.
Frh. v. Essen förklarade, att han af complaisance bifallit
sakens upskof tils nästa plenum; medgaf äfven, att efter
lag en sak kunde för en el. flere dagar begäras på bordet,
men bestridde, att det i samma sak 2 gånger kunde begäras.
Häröfver begärte han bifall el. votering och att derföre denne
qua;stion i dag måtte företagas.
Hr Bilberg hoppades, att denne ventilation nu snart
led til slut. Foglighet, som härvid blifvit åberopad, hade han
ej mindre än andra, ehuru han nu efter 7 månaders riksdag
dervid började trötna. Att denne omtahlte sak måtte hvila,
ansågo han för afgiordt, ehuru den kunde ansees för att
Hallberg.
321
hafva legat sin lagliga tid ifrån förl. torsdags plenum öfver
fredagen tils i dag lördag.
Men att någon explication skulle giöras öfver R[iks]dagsordningen,
som i denne fråga voro ganska tydelig, det trodde
han ej behöfvas.
Frii. C. Ridderstolpe: Jag instämmer i min grannes
Hr Bilbergs önskan, att denne ventilation måtte slutas,
och beder Hr Landtm., att något annat må företagas.
Hr Landtm, bad, att som saken efter öfverenskommande
hvilar, discourserne häröfver må inställas, och föredrog
11
Justitiaedeputations bet[än]k:de af d. 30 April rör:de Besökaren
Besökaren Anders Hallbergs process med svågrarne S. Gelsén,
G. Falck och N. Nyberg ang:de Hallbergs påstådde åboeoch
nyttianderätt til J/4 i rusthållet Sandby och des augmenter
under östgiöta r[e]g:te til häst och Scheninge compagnie
samt fordrad ersättning för grödan dervid, under det han
varit derifrån afflyttad, i hvilket måhl Kongl. Maj :tt d. 21
Dec. 1763 af slagit Halbergs ansökning om resning samt om
inrymme i rusthållet.
Deputation pröfvar i stöd af den 1756 af Halberg med sine
svågrar ingågne och domfäste förening rättvist att tilstyrcka
ändring i Kongl. M:ts nådige domb, och att Halberg må förklaras
berättigad att efter föreningens klara lydelse (som
förmår, att Halberg skulle för sin delli i Sandby taga 1 500
d. k:m lösen af svågrarne, hvilka sig derjemte förbundit att
skaffa honom någon lägenhet til kiöps, som han ej obilligt
finge rata, hvarpå han kunde bo, och han emedlertid
emot vissa vilkohr få bebo V4 i Sandby) åter få tilträda V4
i Sandby, intill dess svågrene fullgiordt sin förbindelse att
skaffa Halberg någon crono- el. skattelägenhet til kiöps.
Men på det svågrarne ej måtte biuda Hallberg en slik hemmansdehl,
som han ej kan lösa, eller Halberg må kunna rata
alt det, som honom biudes, och föreningen således blifva
utan värckan, pröfvar deputationen bästa utvägen vara, att,
såvida parter ne ej åsämjas, må den skattejord el. besittningsrätt,
som svågrarna kunna anskaffa och Halberg biuda, doch
att kiöpe- el. afträdessumman emot Halbergs vilja ej öfverstiger
den lösen af 1 500 d., som Halberg undfådt, af tvenne
laga verderingsmän, som dommaren i orten förordnar, be
-
21—5 610U
322 1765, aug. 10. Hallberg.
Deputa
tioner.
hörigen mätas och verderas, och om de den pröfva vara den
derföre påstådde summa värd, skal Halberg vid nästa fardag
V4-dehlen i Sandby afträda. Men vil el. kan Halberg den
ej betala, bör han, som til föreningens rubning å des sida
vållande, vid fardag afträda bruket i Sandby och svågrarne
vara för des vidare åtahl frie.
Ett särskilt votum vid betänkandet tilstyrckte deremot,
att svågrarna til slikt kiöp, utom föreningen, ej må graveras,
hälst Halberg ej velat antaga flere honom redan anbudne
lägenheter, hälst ingen säljare underkastar sig verdering
el. laga befästning öfver sin ägendom och den slutne föreningen
härtil ej borde utvidgas. Kongl. M:ts domb borde
således fa[st]ställas, doch kunde Halberg ifrån de ålagde
200 d. sans expenser, fast ej ifrån afbönen, förskonas.
Hr Klingspor och Hr Rutenschöld biföllo votum
separatum emot den af deputationen föreslagne verdering,
som voro både ovahnlig och ganska svår at Halbergs
svågrar pålägga emot föreningen, då han alla tilbud kunde
rata.
Hr [von] Nackreij: Att som föreningen voro otydlig,
hade deputat:n föreslagit slik verdering, på det ej Halberg
någon lägenhet måtte påtrugas för högre pris än 1 500
d. k:t.
Hr U g [g] 1 a gillade äfven deputat. bet[än]k:de, hvarmedelst
denne tvist en gång til slut kunde befordras.
Betänckandet bifölls.
Härunder ankom en Bondeståndets deputation, 12 personer]
starck, hvars ordför:de Påhl Jönsson anmälte
prem. premitt.,
1 :o att ståndet bifallit Bevillningsdeputations under d. 19
Junii upgifne förslager samt remitterat verckställigheten deraf
til Secrete Utskottet, hvarefter och sedan plena blifvit om
verkställigheten behörigen underrättade, vil ståndet, att Bevillningsdeputation
fortsätter sitt arbete, förklarandes ståndet
derjemte sig på intet sätt ingå i någon slags bevillning,
för än Kgl. Maj :tt och cronan niutit sin tilständiga rätt.
2. Att ståndet til alla dehlar bifallit Secrete Utsk. extr.
prot:li af d. 6 hujus ang:de Ständernes Contoirs fond och
dess förde förvaltning jemte S[ecr.] Utsk. tilstyrckande dervid.
3. Recommenderades ståndets extr. protocolli ang:de af
-
Tullsocietetens lottsedlar.
323
giften på jern. N. b. Förraodel. den til Fahlu och Carlstad
städer.
Afträdde.
Strax häruppå ankom en deputation, 10 p[ersoner] starck,
ifrån Borgareståndet. Ordföranden Borgm. Kiörning
p[raemissis] prem. anmälte
1 ståndets extractum protocolli ang:de 5 nya stapelstäders
inrättande i Öster- och Vesterbottn etc. etc., som recominenderades;
2
att Cam.oec.deput. bet[än]k:de rörande laxfisket i Kumo
eif må hvila, tils ståndet deröf. inkommit;
2 [o: 3] att ståndet til Sec. Ut [sk.] remitterat Bevillningsdeput.
project til indragningar.
Afträdde.
12. Föredrogs Tulldeputationens betänckande af d. [16 Tulsocietets
April] ang:de 10 p[ro]cents contribution af tullsocietetsin- lotsecl!arteressenternes
lottzedlar såvähl som directeurernes åhrlige
arfvodislöhner; hvilket bet[än]k:de redan af de öfr. stånden
var bifallit.
Upl. Hr Wachslagers och Hr v. Essens emot bet[än]k:det
stälte memorialer, som anmältes gå til de öfrige stånd.
Frh. C. Ridderstolpe: Tre stånds beslut i detta
måhl borde ej blifva något rättesnöre för hans tanckar, dem
han nu ville yttra: 1 :o. Så högt han önskade befrämj a statens
och dess cassas bästa, så nödigt fant han, att det grundades
på rättvisa. Contracter, giorde utan svek, borde stå
orubbade och i alla fall expliceras efter billighet, på lika
sätt som 1752 skedt med 2:ne Ständers contraire resolutioner
rörande nederlag på salt. Här voro et tullarendecontract
slutit 1756, men uti bevillningen af 1762 til contribulioner
tycks det hafva varit glömt, som lofvats i contractet, hvilket
förut var slutat, således tycktes bevillningsfrågan derefter
böra expliceras och ej efter välbehag, som i vår regering är
banlyst. 2:o. Anmärktes, att lottzedlarne löpa som penningar
utur hand i hand, att efterräkning derpå är omöjelig och
att den, som på god tro enl. contractet sig någon tott tilhandlat,
följacktel. dervid skulle finna sig bedragen.
Det invändes, att societeten hade af contractet stor vinst.
Men om den och hade mera än 6 p[ro]cent, som vore ovist
och ingen grund til något beslut, så hade Societeten deremot
att utstå mycken risque, hälst contractet voro slutit på vinst
324 1765, aug. 10. Tullsocietetens lottsedlar.
och förlust, så att om den först skulle opfylla contractet
och hålla cronan skadelös men derjemte af sin ovissa vinst
särskilt erlägga contrib. til cronan, så hade societ:n 2 slag
på et ställe.
Han ville altså hafva detta måhl til deput. återremitterat
att utan afseende på bevillningen sig efter contractet derom
utlåta; men ville vähl bifalla, at directeurerne af sine löhner
erlade de föreslagne procent.
Hr Wäch sehl ager instämde med Frh. Ridderstolpe
ang:de contractets obrotslighet, med lika nit för riket som
rättvisa för undersåtare och oväldughet i saken, efter han
ingen lottägare voro, hemställandes, då lotterne löpa genom
hundrade händer, hur obilligt och olagligt det voro, att den,
i hvars hand någon lott slutel. stadnat, skulle den helt och
hållen kunna mista samt att det 1750 slutne contractet af
R[iksens] Ständer 1762 icke varit i det minsta påtalt. Hvad
fulmäcktiges löhn el. vinst anginge, så kände han den ej och
kunde därpå ingen contribution bygga. Men han ville combinera
rikets och medborgares rätt, så att dess[e] ej råkade
i håret med hvarannan, och tilstyrckte derföre, med all
egard för hvad 3 stånd redan häri afgiordt, att om cj måhlet
til deput. återremitterades, som torde föga värcka, R. o. A.
täcktes de anförde skähl deremot hos de öfr. stånd till nogare
öfvervägande medelst en deputation kraftel. recoinmendera.
Frh. Grönhagen önskade rikets och statens [bästa?],
ehuru private kunde tycka, att det ibland ginge för hårdt
på dem löst.
Han respecterade societetens contract, men som han likfult
vore en undersåte och ingen status in statu, så ägde cronan
rätt att henne pålägga contribution och Societ. skyldighet
at hielpa riket i des behof. Dertil tycktes hon hafva
vinst nog af contractet, hvarom icke ägde hon frihet att detsamma
uppsäija. Rifallandes han fördenskull betänckandet,
hvaröfver han eljest begärte votering.
Hr Eric Linderstedt: Som målet nu voro under
deliberation, ville han sig yttra utan afseende på hvad tre
stånd resolverat.
Contractet för societeten innehöllo tydelig befrielse för
alla däri onembde gravationer, det borde ej rubbas el. sättas
i obestånd. Om både cronan och Societeten dervid dubbelt
kunnat vinna, vore vähl, men då det en gång slutits på vinst
Tullsocietetens lottsedlar.
325
och förlust, så blefvo af minsta rubning consequencen den,
att cronan för slike contracter en annan gång finge långt
mindre och altid de minsta tilbud. Äfven skulle på lika grund,
efter Bevillningsdeputations senaste project, militaire cassans
pensioner blifva [lika?] öde underkastade; bifallandes
lian fördenskull icke betänckandet utan memorialerne
såsom grundade på rätt och billighet.
Gr. Axel [von] Fersen åberopade Frh. Ridderstolpes
välgrundade tanckar, tilläggandes, att om någon fides publica
voro till, borde den i contracters upfyllande synas. Reglementet
för militaire pensionscassan hade äfvenså frikallat
för all afgift pensionerne och innehölt deras oafkortade åtniutande,
men efter detta prejudicat kunde de äfven komma
at graveras.
Statsvercket hade deraf mindre nytta än riket skada af
rubning i sielfva principen att bibehålla den så nödige fides
publica. Han instämde således äfven med Hr Wachschlagers
memorial och den af honom föreslagne deputation med föreställning
til de öfr. st[ånd] häröfver.
Hr v. W a 1 [1] vi [j] k: Til skähl emot betänckandet anfördes,
1 :o att societeten måste til cronan prenumerera en summa
af tre tunnor guld, hvarföre hon intet interesse niuter,
men deremot behöfde hon ej eller åhrl. betahla arrendesumman
fult ut utan finge derpå liquidera.
2. Åberopades deremot fides publica och contractet. Men
thet hände med flere contracter, som til ex. på kongsgårdar,
att dem åhrl. bevilningar pålades, och hade societeten emot
sidsta 1762 åhrs bevillning intet klagat utan sig liksom dertil
begifvit.
3. Til militaire pensionerne kunde häraf ingen fölgd dragas,
och voro derom ännu ingen fråga; bifallandes han således
betänckandet.
Frh. G. Reuterholm: Som trenne stånds bifall på
bet[än]k:det ej betogo R. o. A. utlåtande deröfver, så instämde
han nu med Frh. Ridderstolpes på contractets natur
grundade mening och att det stricte borde efterlefvas, hälst
om societeten icke deruti blifvit för alla andra gravationer
exiperad, cronan aldrig derföre erhållit så stor arrendesumma.
Om Socie[te]ten deruppå vunnit eller tappat, det giorde
för riket lika och hörde ej til vår efterfrågan, efter contrac
-
326 1765, aug. 10—13 Tullsocietetens lottsedlar.
tet voro slutat på vinst och förlust. Om societeten protesterat
el. ej emot 1762 åhrs bevillning, beviste ej annat, än att
den tryggat sig vid contractets klara innehåld. Och för öfrigit
voro det et obehagligt prejudicat för alla cronans contracter
nu och i framtiden, om detta på något sätt rubbades.
Hr v. Nackreij instämde i lika mening; anmärkandes
dervid, att hvad deputation nu hade föreslagit skulle, om
det biföllos, gifva mycken opmärkcksamhet och frucktan
åth det nya Ostind. Compagniet, som feck contract 1762, och
kunna skada detsamma in- och utrikes. Rikets behof borde
hielpas men ej på slikt sätt med förtryck af fide publica,
som giorde undersåtarne missnögde och rik[s]dagar, ja,
siellva regeringssättet förhatelige. Han afslog derför bet[än]k:det
och tilstyrckte, att deremot hos de öfrige stånd
tienlig föreställning med deputation må giöras.
Hr Uggla: Jag älskar i gemen tullvärcket ej särdeles
mycket men kan doch ej annat än bifalla de hrr:s mening,
som villa, att contractet skall hållas orubbat, och vederlagt
de deremot anförde skähl. För öfrigt vet jag ej, om tre stånds
beslut uti denne fråga, som rör bevillning, utan det fierdes
samtycke enl. 4 § i Reger.formen något kan stadga.
Hr Bilberg: Som man härvid ej kunde åberopa någon
viss principe vid contracter, dem han stundom sedt brytas,
stundom ansees för helige, så biföllo han betänckandet, fast
det och skulle medföra contractets ophörande.
Frh. C. Ridderstolpe deducerade än ytterl. de emot
betänckandet anförde skähl, yrckandes den principen, att
ordhållighet borde åtfölja contracter, om eljest alla octroijer,
societeter eller deras inrättningar skulle äga bestånd och
säkerhet, då de utan svek och med publique autorisation voro
inrättade. Någon deputation til de öfr. stånd med föreställning
i detta måhl trodde han ej behöfvas, om blott de
ingifne memorialer med et tienligt extract. p[rot.] beledsagades.
Hr Wachschlager anförde til ytterl. skähl, att vid
förl. riksdag Sahla silfvervärck, som af Cammarrevisionen
fädt observationer om några procent erläggande af sitt contract,
blifvit af Riks. Ständer derifrån frikallade på den
grund, att contractets lydelse borde följas.
Ett lika borde ske i detta och alla contracter och orden,
men ej särskilte meningar derom vara gällande. Ty bröto
Tullsocietetens lottsedlar.
327
riket sine contracter, viste han ej, hvarföre de enskiltes borde
hållas.
Hr Estenberg biföll Frh. Grönhagen och Hr Walvik,
att societeten borde betalda enl. 1762 åhrs bevillning, såsom
af Ständer fa [st] stålt och mot hvilken Societetens ledamöter
då icke förbehåll giordt, hvilket kan ansees som de sig dertil
begifvit, at således fides publica härvid ej kunde säj as lida.
Frh. v. Essen conformerade sig med Hr Walvik.
Hr En[e]schöld instämde med Hr Ugla och Frh. Ridderstolpe.
Frh. Grönhagen yrckade ytterl. de för bet[än]k:dets
bifall anförde skähl, begärandes derf. votering.
Hr [von] Bromell biföll bet[än]k:de[t], efter societeten
hade vinst nog att kunna denna bevill. betalda och
6 a 7 t:r guld in cassa.
Hr Giös fant denne sak nog invecklad och behöfva nå
gon
uplysning så af contractets innehåld, som hvad i Bevillningsdep.
vid sidsta r[iks]dag passerat, hvarom han af Hr
Gr. Fersen el. Hr Vult förmodade få närmare kundskap.
Grefve [von] Fersen svarade, att han sig häraf intet
påminte.
Hr Bilberg anholt, att contractet måtte framtagas til
oplysning i frågan,
hvarmed Frh. Ridderstolpe och flere hrr instämde.
Men som contractet nu ej var til hands, blef detta måhl tils
vidare opskutit.
Hr Landt m. gaf vid handen, att Capit. Hallonquist i Hallonqvist,
dag eftermiddag kl. 5 för Riks. Ständer ärnade visa sin konst
att gå i vatnet ofvanför Strömsborg; begärandes Hr L[ant]m„
att Hr öfverståthållaren samt Hr Gr. Fersen behagade lemna
honom någon vackt att hindra, det pöbeln ej med båtar
el. eljest måtte vara honom dervid hinderlig.
Hr Gr. [von] Fersen låfvade honom någon vackt af
Guardet, hvar han det funno så nödigt vid någon strand.
R. o. A. skildes k[l.] J/2 2.
Anno 1765 d. 13 Au g.
Tisdag.
Plenum kl. 8.
Justerades protocollet, hållit d. 20 Julii och en dehl af det
för d. 26 d:o.
328 1765, aug. 13. Linköpings mulbete.
Mulbete å
jägerieparken
vid
Linkiöping.
Hvarefter föredrogs:
1 :o, Cammaroeconemiedeputations betänckande af d. 28
Julii ang:de Linkiöpings stads ansökning at emot åhrligt
arrende få till muhlbete nyttia den på en half mihl öster om
staden belägne cronojägeriparck. Hvarvid deputation tilstyrcker,
att sorn staden redan åhr 1686 d. 23 Decemb. erhållit
Kgl. M:tts resolution til bifall härå, ifall sådant ej lände de
nästgränsande byar til skada och förfång, hvarom landshöfd.
höras borde, men sådant ej skall vara skedt, utan Kongl.
M:tt sedermera d. 29 April 1747 stadens begäran afslagit uppå
dåvarande Landshöfd. Baron Albedyhls derom afgifne berättelse,
som staden påstår ej varit aldeles grundad; så borde
nu en sådan laglig undersökning, i fall den ej förut skedt,
häröfver hållas, hvarefter K. M:tt utan afseende på 1747 åhrs
resolution måtte sig efter omständigheterne i saken i nåder
utlåta.
Bondeståndet uti dess extracto protocolli af d. 8 Augusti
tilstyrker, att som Kgl. Maj :tt på stadsens enskilte und. besvär
genom nådig resolution af d. 29 April 1747 afslagit denne
ansökning, hvaremot staden vid den följande r[iks]dagen
inga besvär anfördt och i dy sin talan försutit, det må efter
lag förblifva vid Kgl. M:ts nådige åtgiärd häri och den föreslagne
undersökningen således försvinna.
Frh. Fred. Horn förestälte, att härvid någon viss principe
borde följas i anseende til stads- och landtmannanäring.
Denna parck lågo 1/2 mihl ifrån staden, som den sig nu torde
vilja inkräckta til nachdehl af de månge hemman, som der
omkring voro belägne och deruti hade deras enda oumgängelige
mulbete, samt på hvilken tilfälle voro til flere hemmans
uptagande, hvartil han sielf skulle sig som innehafvare af
öfverstebostället Tuna sig anmähla, om ej den omförmälte
consideration dervid lågo i vägen, hvarförutan han som
Öst [göta] Cav. regementschef dervid förbehöllo regementet
nödige exercerings- och camperingsplatzer uti denne parck
efter vanligheten.
Således och som denne stadens ansökning redan 1747 blifvit
afslagen, hvaremot staden ej vigilerat, biföllo han Bondest.
extr. prot.
Hr Rutenschöld instämde i sitt yttrande med Frh.
Horn, tilläggandes att emellan staden och denne cronoparck
Ry säterie och fleres ägor voro belägne samt för öfrigt någ
-
Linköpings mulbete.
329
re och 30 hemman i densamma hade sitt nödige mulbete, som
nu skulle detsamma sakna. Men quaestio magisterialis voro
den, om et 1747 afgiordt måhl, hvari staden altsedan ej klagat,
nu åter hos Rfiksens] Ständer kunde få anmählas och
lägel, uptagas.
Han fant det ej lagligt och biföll fördenskull Bondeståndets
tanckar.
Frh. C. Funck: Cronans rätt voro att draga förmåhn af
sin jägeriparck, och ville han således gerna instämma med
Hr Rutenschöld i faveur af bönderne, blott att cronan hade
den inkomst deraf, som staden biuder.
Hr Rutenschöld: Af bönderne kunde sådant ej begäras,
efter vanligit voro, att näst tilgräntzande byar på cronoparckerne
nyttiade muhlbetet deruti utan afgift.
Hr Landtm, tilläde, att sådant äfven i Upland voro
brukeligit.
Frh. [von] Essen: Som ingens rätt pericliterade vid
den af deput. tilstyrckte undersökningen, så biföllo han bet[än]k:det.
Hr E h r e n m a 1 m likaledes.
Hr C. Wadenstierna biföll, i anseende til de af staden
försummade fatalier och til undvikande af olaglige prejudicater
af slika måhls åter uptagande, Bondest. extr. prot.
Hr Ug [g] la: Det vore billigt, att detta mulbete snarare
Iemnades hemmansbrukare än stadsboer, som klagade på en
lagkraftvunnen resolution, och borde derföre Bondeståndets
extr. prot. bifallas.
Frh. C. Ridderstolpe: Om den omtalte undersökningen
i detta måhl hade förutgådt, så hade jag snart instämt
med Bondeståndets extr. prot.; men som jag det ej
tror, efter intet document deröfver finnes, så håller jag före
densamma vara nödig.
Jag hör, att på cronoparker mulbetet af grannarne fritt
skall nyttias; men härvid torde cronan försumma en rätt,
hon häfver, att derföre niuta inkomst af arrende, och bifaller
derföre bet[än]k:det, at härom laga undersökning må
ske.
Hr Rutenschöld bestyrelse sin mening med den uplysning,
att fast han i deputation som ledamot bifallit betänckandet,
hade han doch måst ändra sine tanckar, sedan
han hos en r[iks]dagsman af Bondeståndet sedt originale
Manufactur
contoirs
förskåtter.
R. St:s
Contoir.
330 1765, aug. 13. Linköping. Manufakturkontoret.
documenter om den i orten skedde undersökningen af
L[ands]h[ö]fd. och hvarpå Kgl. M:tt[s] resolution 1747 utfallit.
Hr Gyllensvahn: Som detta voro et lägel, inkommit
r[iks]dagsährende, som R[iksens] Ständer ägde att pröfva,
och härvid förekommo tvenne olika kgl. resolutioner af
1680 och 1747, den härvid åberopade undersökningen aldrig
blifvit producerad och Bondeståndet härvid påstodo landtmannainteresset
emot staden, som begärte sakens laglige undersökning,
hvarjemte billigt voro, att cronan til dess statsbehof
drogo af sin odalägendom all möjelig inkomst, så tilstyrckte
han bifall på betänckandet och den föreslagne undersökningen.
Hr [von] Nackreij: Som han af Hr Rutenschöld
hördt denne undersökning genom L[ands]h[ö]fd. redan vara
skedt, så bad han, att tils närmare oplysning härom målet
får hvila, på det ingens rätt måtte härvid blifva stött.
Hr Ehr enmalm: En sådan undersökning viste vähl
hvarcken collegier el. embetsmän utaf, doch ville han, för
att derom uplysas, opskiuta måhlets afgiörande, då han sedan
derom samt om cronans fördehl medelst mulbetets arrenderande
finge sig utlåta.
Hr Landtm.: Som R. o. A. böra se denne sak i hela sin
vidd och af Hr Rutenschöld förnimmes, att undersökningen
deröfver i orten för sig gådt, så torde vara bäst, att R. o. A.
til nödig uplysnings inhämtande låta denne sak til nästa plenum
hvila, hälst deputation på ovissheten derom infördt ett
alternativ i sitt bet[än]k:de.
Detta bifölls.
2. Föredrogs Handels- och manufacturdeputations extr.
protocolli af d. 17 Julii ang:de någre förskotts infordrande,
som Manufacturcontoiret lemnat någre linnefabriquer i Finland
til Hr Otto Boije, Hr Fred. Ad. Ramsaij, Hr Fredr. G. v.
Kothen, hvilkas häröfver insinuerade memorialer uplästes
jemte Manuf.deputations extr. prot. med ordres til Manufacturcontoret
af d. 28 Julii att indrifva denne summa, sig bestigande
till 8 000 d. s:mt.
Saken hvilar, men memorialerne gå til de öfrige stånd.
3. Föredrogs Secrete Utskottets på bordet liggande extr.
protoc:li af d. 1 Augusti med berättelse om den vid Riksens]
Ständers Contoir förde förvaltning sedan 1738 och
Riksens Ständers kontor.
331
hemställan om des fonds administrerande hädanefter af
Statscontoret enl. de för Ständernes Comptoir förut författade
reglementer.
Hr F. J. Nordencreutzes, Hr And. Gyllensvärds, Hr Virgins,
Hr C. R. Strokirchs och Frh. Cederströms, Gust., memorialer
uplästes och anmältes gå til de öfrige stånd (Bil. 38—42).
Härunder ankom en Prästest. deputation, 6 p[ersoner]
stark, hvars ordför:de Probsten i Tuna Norman p[rsemissis]
ptrsemittendis] androg, att ståndet bifallit Sec. Ut[sk.]
bet[än]k:de om Ständernes Comptoir samt des tryckning,
2 recomend:de saken rör:de Beckaslöfs skogs nyttiande, hvarom
Vexiö stad tvistar med des eclesiastique stat.
Deputatm afträdde.
Grefve Renstierna förklarade sig med beröm anse
Sec. Utsk. Ständers Contoirsdeputations nitiske arbete, då
det upgifvit detaillen af contoirets förvaltning från 1738 och
lofvat dermed gå tilbakars til contorets början, hvaraf tycktes
slutas kunna, att deputation behöft al dess arbetstid under
r [iks ] dagen. Doch kunde han som för detta deputerad
af R. o. A. vid contoret ej dehltaga i den öfver des förre förvaltning
nu giorde målning. Menniskor hade förut dervid
varit och menniskor kommo hädanefter äfven dertil, men
inga änglar. Han hade altid önskat och sökt undfly misstag
men trodde, att mensklige svagheter af de efterkommande
borde ansees med lika ömhet som fadrens brister af barnen.
2. Hvad vidkom återbetahlningarne til contoret, trodde
han, att deruti cronan tillädes vid återfordringar af de på
god tro undfågne betahlningssummor större rätt, än private
efter lag åtniuta. De torde litet nog gagna cronan men mera
skada almänne crediten, förorsaka processer och oro bland
undersåtare och, då de grundades på strängaste rätt, kunna
blifva största oförrätt.
3. At hädanefter förringa betahlningsvilkohren för rikets
creditorer ansåg han ej för billigt, ty creditorerne sielfve el.
deras rätts innehafvare borde ha lika rätt efter deras fordringars
nummer sedan 1719 och de, som längre väntat i godt
hopp på sin betahlning, icke derföre mista i sine laglige pretensioner
och få mindre än aftalt blifvit.
4. Att dispositionen af Ständernes Contoirs fond sättes under
Statscontoiret, ville han, ehuru cronan då kanske sakna
i framtiden en resource, hon til arméers underhåld deraf för
332 1765, aug. 13. Riksens Ständers kontor.
detta kunnat tilgå, doch nu med de vilkohr bifalla: l:o
at rikets creditorer i deras förnöijande enl. reglementerne
dervid intet mista, 2:o att dymedelst Statscontorets betiening
ej må förökas och 3:o att förre betieningen i St[ändernas]
Comptoir må behålla sine löhner til dödsdagar, om de ej få
lika gode i deras ställen.
Hr Möllerstierna biföll Secrete Utskottets hemställande
angrde contorets ställande hädanefter under Statscontorets
förvaltning.
Någon redogiörelse för den framfarne tids förvaltning, som
Hr Gr. Axel Fersen i sitt särskilte voto omförmält och afstyrckt,
trodde han ej af Secrete Utskottet vara påsyftad, ej
el. nu kunna äga rum emot förre Secrete Utskott och deputationer
öf. contoret.
Hvad återbetalningarne vidkom, så voro tid nog att sig
deröfver utlåta, när Secrete Utskottet öfver hvarje casus specialii
vorde med sin hemställan opkommandes, som det lofvat.
Ankom en Borgareståndets deputation, 8 ledam. stark, anförd
af Rådman i Stockholm Collin, som p[rsemissis]
p[rsemittendis] anmälte, att ståndet bifallit Secrete Utsk.
extr. protocolli ang:de Ständernes Comptoir samt des tryckning.
Hvarpå hon afträdde.
Hr Durie [t] z: Öfver de upläste vidlyftige memorialer
förbehöllo han sig en an gång yttra, tackandes emedlertid för
det deri Secrete Utsk. betygade förtroende för sin dehl. Att
Secrete Utskottet härvid endast haft afsickt på rikets bästa,
aldrig syftat på någon redu[c]tion men i sitt hemställande
endast grundat sig på lag, derom voro han aldeles öfvertygad
och kunde således med godt samvete tilstyrcka bifall på
dess hemställande, enl. hvilket Secrete Utskottet kommer att
til plena opgifva hvarje casus specialis af återbetalningar til
Ständernes egit pröfvande. Äfven biföll han, att Sec. Ut[sk:s]
hemställande måtte tryckas.
Hr H. H. Boije: Som den där senast begärt denne sak
på bordet och dehltagande i förvaltningen af Ständers Contoir,
då han varit ledamot i Sec. Utsk. deputation deröfver,
ville han sig något härvid yttra och det med godt samvete,
efter han på förb:de ställe altid haft rikets och medborgares
rätt til föremåhl och setat där som en dygdig man.
Riksens Ständers kontor.
333
Han hade al' Sec. Ut[sk:s] betänck:de inhämtat, sorn skulle
någon redogiörelse af förre Secrete Utskott härvid påsyftas
och dernäst, att flere af contoret utbetalte summor skulle
återbäras. Både desse puncter trodde han föga passa sig
med vår lag och regeringssätt, således ville han, som sutto
här på fullmackt och borde vårda dem begge, om ej des giöromåhl
skulle vara ogildt, för framtiden til protocollet förklara,
att han voro emot förb:de puncter och dem aldrig
kunde bifalla.
Han sågo äfven, att Secrete Utskottet ej gådt längre tilbaka
än til 1738, men han önskade, att berättelsen om contorets
förvaltning gådt längre tilbakars och ifrån dess början,
ehuru han ej trodde, att des målning skulle giöra mycken
nytta i publiquen.
Reglementerne för contoret trodde han altid blifvit efterlefvade,
men han trodde dem ej medgifva, att vilkohren för
de återstående rikets creditorer skulle försämras vid deras
betahlningar och de dermedelst blifva lidande.
Til Ständernes Contoirs combinerande med Statscomptoret
önskade han mycken lycka, så att denne författning måtte
blifva varacktig.
Hvad vidkom återbetahlningar, så ville han dem til Sec.
Utskottet hafva återremitterade att öfver hvarje casus specialis
til plenorum egit yttrande särskilt opkomma.
Hr L. M. Uggla: Som jag aldrig genom något haft förtroende
setat i Sec. Utsk. el. Ständ. Contorsdeput. el. har någon
crono [ fordran ] ,* så talar jag utan frucktan och utan
väld. Jag har ofta för detta undrat på att et verck som Ständernes
Comptoir varit under sådan hemlighet, att jag ej fädt
se alla des reglemente!’ eller dem lulkoml. kiänner. Har något
dervid olagel. skedt, så kan jag mig så mycket mindre
nu deröf. yttra utan förbehåller mig det, när hvarje casus
af Sec. Ut[sk.] särskilt upgifves.
2. Att Ständernes Contoir sättes under Statscontoiret, är
jag ej emot på det af Gref Renstierna yttrade vilkohr, doch
vil jag först se det nya reglementet, hvarefter det skal disponeras,
ty des fond, grundad på en särskilt afgift dertil, bör
ej löpa in i den almänna rikets cassa och dragas från dess
afsickt.
3. Någon redogiörelse af forna Ständer tror jag ej Se
1
Memorialprotokollet.
334 1765, aug. 13. Riksens Ständers kontor.
crete Utskottet påsyftat, efter den skulle vara ganska betänckelig
och ej stå särdeles vähl til boks.
4. Återbetahlningar af de så til civile som militaire för
detta utbetalte penningar, som nu skulle hos änckor, barn
och efterkommande utsökas, anseer jag äfven för betänckelige
och vil nu derom ingenting fastställa, innan i hvarje ämne
casus af Secrete Utskottet särskilt upgifves, jemförd med
den § i reglementet, hvarpå han grundats; då sedan tilfälle
blifver att med tilbörlig ömhet bevaka rikets och medborgares
rätt.
Gr. A. [von] Fersen; Innan jag yttrar mig om grunderne
til mit Secrete Utsk. extract. protocolli åtföljande särskilte
votum, får jag lof att yttra mit bekymmer öfver sättet,
hur det hit opkommit. Det har på alla våra riksdagar
varit vanligt, att en ledamot oklandrat fädt bilägga sin skiljacktige
mening vid deputationers bet[än]k:de i almänne saker.
Nu har vähl denne frihet ej blifvit mig tilstadd, idy mit
votum ovahnl. med en vederlägning blifvit beledsagadt, doch
skall sådant ej vara mig okiärt, ty mina tanckar äro sig på
begge ställen lika, utan afsickt och fäste vid renaste öfvertygelse.
Uti mit votum är jag i realiteten om Ständernes Contors
combinerande med Statscontoiret ense med Sec. Utskottet,
men hvarvid jag påmint, är
1 :o vid berättelsen om Ständ. Contoirs förvaltning, som
tagits ifrån 1738 men jag trodt bordt börjas ifrån contorets
första inrättning, då hon varit fullkomligare, mer uplysande
och värdigare Sec. Utskottet[s] härvid hafde afsickt.
2. Vid de fordne Ständers Secrete Utskott tillagde beskylningar
af fehlacktigheter; ty dermed befordras ej rikets bästa,
att et elakt omdöme fästes vid de personfe morales, sorn
nu ej mer existera el. kunnat sig försvara, eller att hat, agg
och fiendskap mot särskilte personer födes och fortplantas
ibland nu lefvande och efterföljande generationer, hvaraf på
slutet regeringssättet sielft blifver osmakeligt.
3. Vid de tilstyrckte återbetahlningar. Ty då fonden af
Ständ. Contor efter författningarne administrerades af Secrete
Utskottet enl. 18 § i R [iksdags] ord., hafva de, som där
erhållit någre penningar el. betahlningar, fädt dem bona fide
och skulle således de sielfve el. deras arfvingar af slike återbetahlningar
kunna blifva lidande och ruinerade.
Riksens Ständers kontor.
335
Dessutom har jag ej utan upmärksam bekymmersamhet
observerat den idée om återbetahlningar hos nation nu alt
mer och mera rotas och utgrenas. En lika idée upkom 1655
och den ledde oss omsider 1680 under den nog bekante svåre
reductionen. Nyl. har jag sedt i en tryckt piece om Källan
til Sveriges vanmackt, hvad Adelen deruti fädt för beskyllningar;
äfven och huru väre odal säteri- och frälseägendommar
uti Bevillningsdeput. förslager blifvit omnembde och
mera sådant i både tahl och skrifter förmärckt, om indragningar
på et el. annat sätt, hvilcket alt, om det får ledas til
principe, blifver kanske med tiden svårt at hindra dess värckan.
4. Vid ständ. cont.fondens disponerande af Statscontoret
har jag blott påmint, att som Secrete Utskottet sedt oredor
i förre dispositionen, som det nu velat förebygga, så borde
nu dertil en formlig instruction uprättas til förekommande
af alla missbruk, som ej mindre i den senare än den fordne
förvaltningen kunde sig med tiden insmyga, efter den altid
fördes af menniskor, ehuru hederlige de voro, hvarjemte någon
termin tyckes böra utsättas för de som ännu kunna hafva
cronofordringar, att dermed en gång måtte blifva en ända.
5. Har jag förbehållit, att häraf ingen anledning må tagas
til stats och betienings förökande i Statscontoiret, hälst detsamma
vid sidsta r[iks]dag med 2 statscomissarier öktes,
emot det värcket styrdes af 2:ne med en president, då riket
hade långt mera provincer och större inkomster.
Desse hafva varit och äro mine välmente påminnelser vid
bet[än]k:det, hvilcket jag i öfrigt bifaller, hälst sedan det,
som rörer återbetahlning, i hvarje casu speciali af Sec. Utskottet
til plenorum bepröfvande kommer att opgifvas.
Hr Gyllensvahn deducerade, huruledes afsickten
med det 1719 genom de 3 ståndens pluralitet inrättade Ständers
Contoir hade varit att betalda rikets skuld, dehls til
gamla krigsmän, dehls til andre, af hvilcka cronan för och
under Goertzens tid lånt penningar. Sådant hade och då med
rikets nytta skedt efter reglementet; men 1752 hade et annat
reglement giordts, som af egennytta hållits i det mörcker, att
ingen det kändt, ej en gång Modée, som alla andra samlat och
utgifvit. Om det nu derefter händt, att vid samma r[iks]dag
en man på orätt grund fådt ut en tunna guld af deputationen,
hvarå Secrete Utsk. med tiltahl giordt observation, men
336 1765, aug. 13. Riksens Ständers kontor.
likvähl r[iks]dagen derpå samma man erhölt en stor interessesumma
på förb:de capital; om älven en an man olagligen
på en considerabel summa fädt utbetahlning, hvaråt' de
sidste terminerne nu af Secr. Utskottet blifvit inhiberade;
och om flere slike casus speciales upgifvas kunna, så torde
lättel. kunna dömas, huru i sanning härmed förevetter och
nödvändigheten af någon nogare eftersyn vid detta verck;
hållandes han före att den bästa controll, som efter Ständers
vid denne r[iks]dag yttrade önskan på et Secrete Utskott
kunde läggas, blifver det påföljandes control öfver det
förres giöromåhl; hvaraf skulle följa mera laggranhet, mera
oväldughet och mera laglydnad i allas arbete, som skulle
giöra almänt nöije och kärlek för regeringssättet.
Hr Nordencreutzes memorial sorn ganska vidlyftigt bad
han måtte til Secrete Utskottet remitteras. Om han deruti
afskildrat husar för de enfaldige, så skulle Secrete Utskottet
lättel. visa, att all des frucktan voro ogrundad.
Hr Virgins memorial innehöllo en calcul til rikets giälds
betahlning medelst afskrifning. Men utländsk giäld kunde
ej med et penstreck clareras, och önskade han för öfrigt, att
skrifsättet däruti må af Sec. Utskottet behörigen besvares.
Hvad vidkom återbetahlningarne, så borde de ske af det
som olagl. upburits enl. den i vexelsaken antagne principen.
Och biföll han slutel. betänckandet samt dess tryckande.
Hr Jennings förklarade til protocollet sig bifalla Grefve
Fersens votum och yttrande jemte Gref Renstiernas, som
länge och med heder fördt direction i Ständernes Contoir. I
betänckandet funno han eljest 3 principer: Den Uste att
klandra förre Sec. Utskotts giöromåhl; men härigenom trodde
han ej regeringssättet befästas, ty det torde vara en platonisk
idée, att icke menniskor altid blefvo menniskor eller
deras giöromåhl öfver alt åtahl af en påföljande tid, och att
ej derigenom den bästa välmening kunde skrämas ifrån slike
giöromåhl, hvarvid han något befrucktade.
2. Om återbetahlningarne ifrån 1738, dervid han trodde
privatorum säkerhet mycket lida och billigheten ej tillåta,
att desse skulle hafva sämre vilkohr än de, som för 1738
fädt någre utbetahlningen(!), och hvarom uplysning förväntades.
3. Ang:de contorets combination med Statscontoret; deremot
hade han vähl flere skähl, dem han ville förbigå och
Riksens Ständers kontor.
337
conformera sig med de af Grefve Fersen dervid giorde förbehåll,
önskandes att denne författnings värckan måtte vara
sådan, att densamma härnäst ej behöfde ändras.
Hr Hasenkampf beklagade, att tre stånd redan afgiordt
detta måhl och således R. o. A:s röst nu, som i flere
måhl, voro mindre värckande. Som man likvähl kunde sig
häri yttra, ville han först tacka Secrete Utskottet för den om
contoret ifrån 1738 upgifne berättelse i förväntan af den, som
lofvats ifrån contorets första början. Hvad deruti blifvit förmält
om förre Secrete Utskotts giöromåhl, trodde han ej vara
skedt såsom att deröfver skulle dömas, emedan sådan
principe efter våra svenske lagar ej voro soutenable, likvähl
voro vid slike måhls upgifvande til almän uplysning en viss
varsamhet nödig. Men som ingen redogiörelse äger rum, så
förstår jag ej, hur frågan kan blifva om någon återbärning
af några summor, som på fordringar blifvit utbetalte, hvars
bona fides possessores el. barn och arfvingar nu, efter 20, 30
och 40 åhrs tid, dem ej utan största svårighet torde kunna
återställa. Casus speciales borde altså häraf särskilt upgifvas,
huruvida vid betahlning af capital och interesse lag och reglementer
varit iackttagne, då kunde efter principe i sammanhang
pröfvas ej allenast riket[s] utan och undersåtares
rätt, som ifrån hvarannan ej borde el. kunde skiljas.
Att Ständernes Contoir hädanefter sattes under Statscomptoret
och ej förblefvo en status in statu, ville han vähl bifalla,
doch att des fond, enligit des destination, endast användes
til cronoskulders belahlande efter nummer enl. reglementet.
Vid det, som öfver de härvid upläste memorialer, och i
synnerhet Hr Virgins, anmärckt voro, erhindrades, att desamme
i godt upsåt skrefne voro; hvad deruti om rikets skuld
och afskrifningar förmält blifvit, voro nu ej egentel. qusestion
om, som til Sec. Ut [sk.] behöfde remitteras, utan et särskilt
ämne, hvaröfver han förbehöllo sig särskilt yttrande, då tid
dertil vore, och huruvida medelst sådant förslag någon onödig
gravation af utgift för undersåtare kunde undvikas.
Om Secrete Utskottets förevarande betänckande skulle
tryckas, så bad han lika måtte ske med de upläste memorialer.
Hrv. Hermansson yttrade näst för Hr Hasenkampf sine
skriffel, upsatte tanclcar, som protocollet bilägges (Bil. 43).
22—561044
338 1765, aug. 13. Riksens Ständers kontor.
Frh. J. C. Cederhielm: Som ordförande ibland Riks.
Ständers deputerade öfver Riks. Ständers Comtoir bör jag
hafva den ähran att uti korthet detaillera contoirets nuvarande
giöromåhl, på det herrarne deraf sedan måge kunna
döma om des angelägenhet. Contoiret inrättades som bekant
år 1719 til den gamle riksgäldens betahlande, af hvilcken nu
mycket litet öfrigt är. Dess stat besteg sig då til 3 000 d. s:m
åhrligen, nu lär den åhrl. ongefähr belöpa sig till 100 000
d. men deremot hafva syslorne tagit af. Nu äro dervid 8 Ständers
fullmäcktige, hvaribland jag har den ähran att vara directeur.
Desse fullmäcktige kallas ej oftare ihop än i större
saker, som sällan förekomma, och de mindre courante ärender
bestxådes af betieningen under directeurens upsickl;
emedlertid kunna fullmäcktige mäst vara frånvarande el., om
det behagas, komma ihop för att discourera om allahanda.
Det kunde mig vähl svaras, att jag sielf vid senaste riksdag
var en af dem, som doublerade fullmäcktiges antahl. Men
raison hos mig var den, att jag hörde detta värck omgifvit
med mycken hemlighet och att derunder stora penningesummor
utbetaltes, hvarvid man torde kunnat hafva samma frihet
som i skummerasket, och jag hade då samma lust få se
hemligheter uplyste, som jag ännu häfver. Dessutom trodde
jag att, såsom där redogörelsen är sträng, böra ährenderne
skiötas af få personer, som i Statscontoret, hvilket har öfver
200 t:r guld åhrl. att förvalta, och där bestrides arbetet vahnligen
af tvenne statscomissarier med någon gammal respectabel
president. Altså borde i Ständernes Comptoir deremot,
som knapt har åhrl. 20 t:r guld att förvalta och liten redogörelse,
ledamöterne vara ganska många.
Nu har comptoiret åtta fullmäcktige af Riks. Ständer, som
styra vercket. Desse niuta åhrligen 16 000 ongefähr tilsammans
och hafva under sig en vidlyftig kostsam betiening inrättat,
nota bene för personernes skuld men icke för tiensten,
ty de giöra ingenting utan figurera blott med sina namn i
quartalsstaten, kunna vara frånvarande i flere månader och
behöfva åtminstone aldrig någon eftermiddag vara i syslan,
fast deras eed och instruction sådant dem pålägger, hvarförutan
det vore synd att sådant af dem fordra och att dymedelst
exponera dem för gilstugan, som de ofta lupit fara
före, då Slotscantzlij betienter ofta städt utanför dörren efter
dem på lur. Men häfver contoiret litet arbete, så har det
Riksens Ständers kontor.
339
doch stor betiening, och desse både större och mindre löhner.
Secreteraren lär hafva 12 000 d. k. åhrl., för hvilcka han
gior intet. De flere andra betiente niuta dehls kanske 6 000
d., men månge mindre, i åhrl. löhn. Och derföre giöra de
ibland i contoiret visiter, doch mäst hos sine vänner, men
ringa arbete i contoret. Efter denne beskrifning kan jag vähl
ej annat än tilstyrcka ändring med detta contoir, som härtils
städt under hemlighet, och dess sättande under Statscontorets
förvaltning på lika sätt, som jag ville se alla Ständers
verck satte under ordinarie collegier och redogiörande. Statscontoret
kan, sedan det vid senaste r[iks]dag förstärcktes
med 2 ledamöter, administrera des fond, som ej öfverstiger
20 t:r guld, utan större betiening, än det nu häfver, och fast
jag sielf härmedelst blir tienstlös, skall jag doch söka föda
mig sielf, så godt jag kan.
Man tycker som i bet[än]k:det altför hårda termer emot
fordna Secrete Utskott b [ 1] ifvit brukade. Är någon osanning
om dem sagt, så bör det strykas ut, men är det sanning som
sagts, så bör det stå. Äfvenså billigt är, at hvar något är skedt
i faveur af private el. medelst transactioner emot instructioner,
de som således nyttiat en oordentelig åtkomst, böra det
undfågne återbära, eljest kunde mina bönder complottera
med min fogde att piilera mig och jag ej äga rätt att mit
återsöka. Att med contorets fond fritt disponerats kunde förut
ej sägas, ej eller då när det skedde, men vähl efteråt, på
sätt som historier skrifvas, och fast man ej kan döma el.
näpsa fordne Ständers deputationer, bör man åtminstone
om dem få tahla, äfven som jag gerna underkastar mig och
mine giöromåhl i Secrete Utskottet en almän logica och slutkonst,
om jag i något gior emot min eed och instruction,
utan att derföre, som en värd ledamot nyl. yttrat, den
principe brytes, att Ständer ej böra sättas el. döma öfver
Ständer.
Hvad återfordringar angår, så lära de ej sträckas öfver den
vahnlige prescriptionstermin af 20 åhr, ej el. til det som är
utbetalt efter reglementet, ej el. af fullmäcktige, af barn el.
af sidoarf, och lära de således innom billiga gräntzer ej blifva
så farliga, hälst då, sedan nu äfven, som ang:de statsvercket
skedde, blott quaestio an blifver fa[st]stäld, hvarje casus
specialis af återbetahlning til öretahl kommer til plenorum
bepröfvande en detail at upgifvas.
340 1765, aug. 13—16. Rikserfs Ständers kontor.
Jag går för öfrigt förbi, hvad jag så i denne sak sorn öfver
de uplästc memorialer ytterligare kunde hafva at säija, eller
at svara på et och annat i discourserne, i förhopning att Hr
Landtm, lärer täckas giöra oss propositionen.
Flere af hrr:ne instämde i samma begiäran.
Hr [von] Bromell, som hade begärt liud, förklarade
sig nögd, att propositionen giordes, men beklagade, att han
ännu i denna qutestion voro vilrådig i anseende til de betydande
skähl, han så ur Secr. Utskottets föreställning som
Grefve Fersens votum, discourser och memorialer med och
mot hördt anföras.
Kommo denna sak under votering, blefve den betydelig,
och önskade han, att han sielf samt flere, som voro i des
cas, derlil hade haft all den uplysning, som varit nödig.
Hr Landt m. recapitulerade körtel, de hufvursakeligaste
momenta af Secrete Utskottets hemställande, nemi. Ständernes
Contoirs framdeles ställande under Statscontorets förvaltning
samt de föreslagne återbetahlnings qurestion, hvaröfver
i synnerhet discourerat blifvit, och giorde deruppå
följande proposition:
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets betänckande, och att
Secrete Utskottet til Rfiksens] St[änders] plena i hvarje
special casu om återbetahlningar upgifver sitt betänckande,
då R. o. A. vill i de förekommande måhl sitt beslut taga, samt
att Secrete Utskottets extr. protocolli blifver lil trycket befordrat.
Detta bifölls.
Hvarefter R. o. A. skildes kl. 2.
Anno 1765 d. 16 Au g.
Fredag.
Plenum kl. 8.
Justerades det återstående för protocollet af d. 26 och en
dehl af det för d. 27 Julii.
1. Föredrogs Expeditionsdeputations extractum protocolli
af d. 13 huj. med notification att enl. ståndens beslut hvart
Undersök- stånd kommer att utnämna sine deputerade i orlerne til de
kongsgårdar. öfver kungsgårdarne fa[st]stälte undersökningar, R. o. A.
tvenne och de öfrige stånden deremot en.
Kungsgårdar. Tjänstebyten. Skattläggningsverk. 341
Res., att R. o. A. af hvarje lahn på landshöfdingarnes anslag
sammanträda at dertil utse sine deputerade i orterne.
2. Föredrogs Urskillningsdeputationens remiss, dat. d. 25
Apr., til Riksens Ständers plena af Brita Biörckmans ansökning
att uti et dess vid sistledne riksdag anmälte och då af
Justitisedeputationen utarbeta [de] men ej hos R[iksens]
St [änders] plena afgiorde rättegångsmål!! erhålla et rättvist
slut.
Som utom några Brita Biörk mans memorialer inga documenter
voro ansökningen bilagde,
res., att måhlet remitt. til Juslitisedeputation at sig om målets
beskaffenhet och förlopp utlåta.
3. Justitisedeputations betänckande af d. 11 Julii uti rättegångssaken
emellan Lieutenanten Hector Loffman och dess
svåger, Comissionssecreteraren Friedenreich, rörande hemgifts-
och arfrättighet.
Hvarjemte Hr Friedenreichs mein. begärtes på hordet, och
går.
4. Secrele Deputations bet[än]k:de af d. 31 Julii ang:de
ticnstebyten och transporter samt cessioner af tour emellan
officerare och de omständigheter, som dervid böra iackttagas.
Hr v. Gertens memorial om nödvändigheten af en stadgad
principe vid militaire lienstebyten.
Betänk:de[t] hvilar. Memor. remitt. lil Secrete Deputationen.
5. Secrete Utskottets bet[än]k:de af d. 8 Julii öfver Scheninge
stads ansökning om fullföljandet af den påtänckte
strömränsning til durchfart ifrån sion Sommen, hvartill Secrete
Utskottet nu ej seer tilgång på nödige medel.
Bifölls.
6. Secrete Utskottets af d. 3 Julii ang:de en summa af
3 000 d. s:in til fördehlnings emellan Statscontoirets, Räntecammarens
och Cam.collegii första afräkningscontoirs betiening
i åhrlig arfvodislöhn för deras vid cronans låhns och
lotteriräkningar hafvande arbete, så länge det vahrar.
Bifölls.
7. Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 2 Augusti ang:de
tryckningen af Cammar skrif varens Rhydenii skattelägningsverck
samt nödvändigheten af dess föregående ordimation (!).
Bifölls.
Brita
Biörkman.
Loffmans
och Friedenreichs
arfstvist.
Tienste
byten.
Strömrensning
vid
sion Sommen.
Arfvodislön.
Rhydenii
skattläg
ningsverk.
342 1765, aug. 16.
Rådet.
Tumba pappersbruk.
Hrr R[ik]sr:ne
Rosen,
Seth, Hamilton,
Flemming,
Liven, Rudenschöld,
Hierne.
8. Secrete Utskottets tilstyrckande af d. 18 Julii, att Banquen
fritt från alla afgifter till staden må få bortauctionera
papper, som vid des egit pappersbruk, Tumba, tilvärckas,
samt någre gamle lösöron derifrån.
Bifölls.
9. Föredrogs Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 15
Aug. ad notitiam ang:de Hrr R[iks]råd Grefve v. Rosen,
Grefve von Seth, Frh. Hamilton, Frh. Fleming, Grefve v.
Lieven, Frh. Rudenschöld och Frh. Hiärne, i hvilkas embetes
förvaltning i ministerielle måhl Secrete Utskottet funnit sådane
fehlsteg begågne, som betaga dem Secrete Utskottets
förtroende, hvarföre desse Hrr Rfiks]råd ifrån sine embeten
entledigades; hvarvid doch Sec. Utskottet anmält de för
de sidstnembde tre Hrr Rfiks]råd befundne mildrande omständigheter
til Rfiksens] Ständers egit utlåtande.
Detta begärtes på bordet.
Grefve C. Emil Levenhaupt hemstälte, att som
detta voro et granlaga måhl rörande rikets yppersta embetsmän
och sådane, som utur vårt stånd voro tagne, en deputation
til de öfrige stånden måtte affärdas med begäran, att
de häruti ville afbida R. o. A:s utlåtande, innan de sig yttrade.
Hr Bilberg deremot holt före, att som vi ej hade cognoscera
saken, som enl. 13 § R[iksdags]ord. och 2 § i Sec.
Utsk. instruct. blott ad notitiam voro opgifven, en sådan deputation
voro onödig.
Hr Schönberg och Hr Hasenkampf instämde
med Grefve Levenhaupt.
Frh. Cederhielm, Frh. Grönhagen och Hr Gyllensvahn
anförde emot slik deputation, att tiden dermed
spildes kanske utan verckan; att det sågo ut, som antogo
man sig med fördom desse hrr:rs sak, som säges hafva förvärckat
Ständers förtroende; att saken ej mera hörde oss
än samtel. Ständerne till och att efter 16 § i R[iksdags]ord.
deputationer ej borde afgå annars än i afgiorde måhl och att
annat voro emot lag och praxi.
Frh. Fredric Horn, Hr Uggla understödde Gr.
Levenhaupts tancka såsom icke allenast billig, då qusestion
voi’o om gamla hederlige rådsherrar, tagne utur vårt stånd,
utan och både laglig och vanlig, hvarpå af förflutne och när
-
Rådet. Yppighet och överflöd.
343
varande riksdag mångfaldige exempel kunde citeras. Dessutom
voro detta måhl ej blott upgifvit ad notitiam, utan voro
dervid en hemställan ang:de de 3:ne senare Hrr R[iks]-  råd, som vist åtminstone fordrade öfverlägning.
Hr [von] Bromell instämde härmed.
Grefve Axel [von] Fersen fant en deputations afsändande
enl. Gr. Levenhaupts tancka hvarken stridande mot
Riksd[ags]ordning el. med vanlig praxi bland stånden men
trodde, at hon vid detta tilfälle torde vara orådelig och bättre
vara, om Hr Landtm, anmodades att genom Talemännerne
söka förmå de öfrige stånd til detsamma, utan att vi compromitterade
ståndet, kanske utan verckan.
Hr Landtm, berättade sig förnummit, att detta måhl
hos de öfrige stånd blifvit lagt på bordet. Och således ville
han ännu i dag tahla med de öfrige Tahlemän att förmå
dem til des upskof, intil dess R. o. A. det först fädt afgiöra,
men han viste icke, hvad verckan sådant kunde giöra.
10. Föredrogs Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 31
Julii ang:de Lifregementets och Lifdragonernes förbehållne Lifregements
rättigheter. Och begärtes på bordet. °nersdrät-"
11. Justitisedeputationens bet[än]k:de af d. 12 Julii äng:- tighet.
de jurisdictionens dehlande i Blekingen. Blekinge
T iffepr jurisdictions
.Lagger. delning.
12. Secrete Deputations betänckande af d. 29 Julii ang:de
Ryttmästarne Baron Leijonhielms och Hr Strålenhielms up- Hr Lejonrättelse
och tour framför Hr Carl von Schwartzer. ''strålen-*1
Hr Fock påminte härvid om de flere besvär, som öfver hielms tour.
Hr v. Schwartzer voro hos deputation anhängige.
Hr v. Vicken: De vorde efterhand opkommandes med
lika tilstyrckan som uti detta.
Betänckandet bifölls.
13. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations betänckande
af d. 21 Junii ang:de det af Kongl. Maij :tt under d. 19 Kolning i
April 1763 beviljade förbud emot kohlning uti Glantzham- ^mar^okn!
mars sochn vid 50 d. s:m vite, hvars uphäfvande deputatio
nen
tilstyrcker,
som bifölls.
14. Företogs Handels- och manufacturdeputations betänckande
af d. 18 Julii jemte et författat project til för- Yppighet
ordning emot yppighet och öfverflöd. 0C*'ilöcLer
344 1765, aug. 16—17. Yppighet och överflöd.
Sora de flere acta härvid voro vidlyftige och tiden nu mäst
var förliden til arbete,
skildes R. o. A. kl. 1.
Anno 1765 d. 17 Aug.
Lördag.
Plenum kl. 8.
Uppå Hr Landtm, anmodan, som för någon opasslighet ej
kunde så snart upkomma, trädde til klubban grefl. Brahefamillens
fullmäcktig Frih. Eric Oxenstierna.
Justerades til slut protocollet, hållit på Riddarhuset d. 27
Julii.
Contin, om Hvarefter fortfors med upläsandet af de särskilte 5 vota
yppighet, föredragne Handels- och manufacturdeputat. be
tänckide
emot yppighet och öfverflöd jemte et det förste
voto bilagd project til förordning deremot.
Och derpå Hr Jägerhorns och Hr v. Conow [en] s memorialer.
Hela denna sak begärtes på bordet.
Hr [von] Bromell föreslog, att vissa personer måtte
utnämnas att utur alla desse acter giöra et sammandrag att
dymedelst lätta R. o. A:s öfverlägning i et så vidlyftigt ämne.
Hr Landtm.: Om någre af R. o. A. ville sielfve sig sådant
åtaga, voro det vähl, i öfrigt ägde hvar ledamot frihet
att dervid giöra sine anmärckningar under den tid, saken
hvilade på bordet.
Gr. L. W. Creutz androg, att som R. o. A. i går önskatt
att ej preveneras af de öfrige ståndens beslut uti måhlet rörande
de 7 Hrr R[iks]råds licentierande, efter det voro angelägit
och anginge rikets högsta entbetsmän af adelsståndet,
så ville han i samma afsickt nu hos Hr Landtm, anhålla om
des företagande.
Hr Landtm, svarade, att han just ärnadt detta ährende
föredraga. Han hade efter låfven tahlt med de öfrige
stånds Tahlmän derom at få detta måhl hos dem hvilande,
til dess R. o. A. sig fädt deröfver utlåta, men de hade ej kunnat
något positive derom försäkra. Hvarpå
Continuation uplästes Secrete Utskottets extract. protocolli af d. 15 Aug.,
R™ Råd hvaruti förmäles, att Hrr R[iks]råden Grefve Rosen, Grefve
v. Seth, Frh. Hamilton, Hr Fleming, Grefve v. Lieven, Frh.
Rudenschöld och Frh. Hiärne i anseende til deras utur pro
-
Rådet.
345
tocoller och handlingar rörande utrikes och ministerielle
måhl befundne fehlsteg, och dymedelst förlorade förtroende,
blifva ifrån deras rådsembeten entledigade, hvilcket Secrete
Utskottet ad notitiam tilkänna gifver men derjemte Riksens]
Ständer underställer, hvad värckan de anförde omständigheter
kunde hafva för de tre sidstnembde Herrar
Riksråd, som vid senaste riksdag sine embeten erhållit, med
mera som extr. protocolli utförligare innehåller.
Hr C. Wadenstierna: Om jag uti et så vickligt ämne
som detta, och hvaruti mit hierta i månge afseende är så
billigt rördt, på et ganska ofullkomligt sätt yttrar min nit
och mit vählmenande tanckesät, så hoppas jag att dervid
vinna benägen ursäckt.
Jag har med all upmärcksamhet åhördt Secrete Utskottets
yttrande rörande desse siu Herrar Riksråd. Jag går ej in uti
den quaestion, om Secrete Utskottet äger mackt att afsätta
Riksens Råd, eller örn den rätt hvilcken Riksens Ständers
plena som principaler härvid synes vara tilständig, eller örn
det som både rikets och Rådets säkerhet i slike fall kan
fordra. Men då jag seer, att desse herrars giöromåhl ej kommit
under någon svår rubrique af uppenbart förräderi, af
brott emot grundlagen el. försök emot Ständers frihet utan
synes innebära fehlsteg i ministerielle saker, som efter conjuncturer
olika pläga ansees, då jag äfven seer den skilnad,
som Secrete Utskottet giordt emellan de 4 äldre och de trenne
senare Rådshrr samt anledning, hvarpå den skedt; då
jag dessutom anseer 13 § i R[iks]dagsordningen, som inskräncker
pröfvandet af R[iks]råds giöromåhl emellan den
sidste och den påstående riksdagen samt 14 §, som förmår,
att en olyckelig utgång emot deras rådslag dem ej skall tilräcknas,
så kan jag för min dehl ej finna någon skilnad
emellan desse hrr:ne vara att giöra utan vill, i den okunnighet
jag är om egentliga beskaffenheten af deras fehlsteg,
vördsameligen tilstyrcka, att de måge uti Riks. Ständers förtroende
blifva bibehållne.
Desse herrars personer, ibland hvilcka Hr G[r.] Rosen
och Gr. v. Seth mera än et halft seculum med utmärckt heder
tient riket, deras bekanta värdige tanckesätt, deras nit för
lag, deras vählmening för medbroder, hvaraf jag under protocollsförande
i Rådet i 8 åhr sedt så månge vedermälen,
äro således utan någon åtskillnad och utan afseende på de
346 1765, aug. 17.
Rådet.
emellankomne misstag i mine tanckar R. o. A. ytterligare
ynnest och förtroende värdige. Denne min hemställan recommenderar
jag til gunstigt behiertande och ber, att desse
mine tanckar måge för framtiden i protocollet förvaras, de
blifve mig sedan antingen til skam el. til heder.
Hr Landt m.: Riddarhusfiscalen har påmint, att de herrar,
som med Herrar R[iks]råd äro i nära skyldskap, enl.
R[iks]dagsordningen behagade afträda.
Hr Linn er hiel m: Secrete Utskottets extr. protocolli
innehöllo 2:ne dehlar, den förste ad notitiam ang:de de 4
äldre Hrr R[iks]råd och den andre med hemställan för de
frenne senare herrar. Dock som han ej funno någon skilnad
uti de giöromåhl, hvarföre desse herrar blifvit ansedde, utan
endast den att de 3: ne vid sidstledne riksdag tilkomne Hrr
R[iks]råd lindrigare tyckts kunna ansees, men han emot
18 § i R[iks]d[ags]ordn. ej kunde ingå uti något, som i anseende
til hemlighet borde höra Secrete Utskottet till; så
funno han deraf såvähl som 13 § i R[iks]dagsordningen anledning
at tilstyrcka, att de fyra förstnembde på lika sätt
som de tre senare Herrar R[iks]råd måge hugnas med R. o.
A:s benägenhet och så gamle hederlige herrar förtroendet
ej betagas utan att de förmedelst extante fehlsteg giordt sig
deraf förlustige.
Gref Axel [von] Fersen: I anledning af Hr Landtm,
erindran påminner jag mig vähl 14 § i R[iks]d[ags]ordningen,
som pålägger släckten att afträda, när en sak, som deras
anhöriges giöromåhl rör, skall slutas el. om slutet discoureras,
och lär ej sträcka min rättighet derutöfver.
Då i Secrete Utskottet desse Herrar R[iks]råds giöromåhl
skärskådades, har jag dervid påmint, hvad mig tilständigt
varit, och vil således, efter här ingen fråga derom är, inskräncka
mit yttrande innom en vördsam föreställning af
de betänckligheter, jag för min dehl finner åtfölja extremiteter
i alla måhl och i synnerhet emot r[iks] rådspersoner.
Rådcammaren har rikets högsta värf att skiöta och är en
bariere för dess frihet. Dess ledamöter böra således ej sättas
i frucktan, i vilrådighet el. osäkerhet, med mindre de försedt
sig mot klara lagar. Hvad fölgder det häfver, deruppå
hafva vi erlefvat exempel. Riket har deraf aldeles ej blifvit
lyckligare. Hat, rancune och oenighet hafva deraf upväckts
riket til skada. Dem har man vähl efteråth sökt att uplåna,
Rådet.
347
men jag frucktar vi see, att detta icke ännu lyckats. De fyra
Hrr R[iks]råd torde R. o. A. ej finna ovärdige deras ynnest
och ömhet, om afseende giöres på deras grå hår, mångåhrige
nitiske tienster och desinteresserade upförande.
Vidare vill jag häröfver R. o. A. ej uppehålla utan hemställer
det til deras ömhet och benägenhet och tager mit
afträde. Men skulle någon fråga opkomma, om Ständernes
plena som principaler äga mackt att antaga el. ogilla Secrete
Utsk. giöromåhl häruti, och således en lagqusestion framsättas,
så förbehåller jag mig deruti min rättighet som riddersman
att mig yttra.
Hr Au g. Ehrensvärd:1 Det är icke för att bedia
om grace för en släcktinge, som jag hos R. o. A. begärt få
tala denne gången. Han begiär ingen grace, men han begiär
rättvisa. Det är ett långt större ämne, som i dag drifver mig
härtill. Jag seer flere män, som ha användt all sin tid med
distinction i cronans tienst, hafva förlorat Secrete Utsk. förtroende
och nu rubricerade för brottslige och ovärdige att
bekläda de anglägne syslor, de med heder och til rikets nytta
så många åhr förvaltat. Deribland är Riksrådet Gr. Rosen,
som tient i 61 åhr, som fölgt Konung Carl d. 12 uti de hetaste
och farligaste expeditioner och som uti vår frihetstid
varit anförtrodd rådsembetet i så många åhr utan förevitelse.
Kommen ihåg, g[unstige] Herrar, att när något vicktigt och
äfventyrligt har hotat riket, så håfven I ingen annan haft
att lita till, och honom håfven I skickat åstad. Har han icke
altid varit så lycklig som vi önskat, så har det varit icke
hans utan sådane omständigheters skuld, som vi kanske
sielfva vållat. Han har likvähl godvilligt och med gladt hierta
upolfrat sig sielf och all sin ägendom til cronans och rikets
tienst.
Den andra ibland dem är R[iks]r[ådet] G[r.] Seth. Han
har tient i 56 åhr och på alla ställen med distinction. Han
har 2 fullmackter af Kung Carl d. 12, och hvar han blifvit
nyttiad, så har han fullkoml. upfylt sitt ställe. Och han har
nu i 20 åhr setat i Rådcammaren utan minsta förevitelse.
Hvad hafva vähl sådane herrar på sin höga ålderdom kunnat
bryta? Det gifves ingen misstancka, som kan falla på så
1 Överkorsat i protokollet ett referat av Ehrensvärds anförande med antecnking
i marginalen: Vide bil. Denna är skriven med samma stil som det
övriga protokollet och är sannolikt avskrift av Ehrensvärds egenhändiga
original.
348 1765, aug. 17.
Rådet.
välförtiente män, och hvad har vähl sedan sidsta riksdag
kunnat förefalla, som förlient denne förlust af förtroende.
Det är den epoque, hvarifrån vi böra räkna deras brott, om
der äro några.
Är deras brott förräderi el. lagbrott emot fundamentale
lagen, så hade S[ecr.] Utsk. icke haft mackt att endast föreslå
förlusten af förtroende; sådane brott hade bort kosta
deras hufvuden. Inge alliancer äro giorde sedan sidste riksdag,
det veta vi, utan en simpel liquidation.
Jag ser sålunda icke här tilfälle til brott och aldraminst
för herrar, som användt sin ungdom och hela sin öfriga lifstid
med heder och utmärckte förtienster til fäderneslandets
nytta och gagn. Lagen derföre så, g[unstige] Herrar, att en
oväldug eftervärd ej får orsak att skylla oss för tyranner och
våldsverkare emot herrar och medborgare, som ej förtient
en sådan medfart. Med samma skähl slutar jag om de öfrige
herrars oskuld och påstår, att de böra äga vårt fulla förtroende.
Det är icke för min släcktinge jag tahlar; giören, m[ina]
Hrr, med honom hur Eder behagar, han begär ej grace utan
rättvisa, och han håller för en heder att följa så förtiente
män som hans gamle camerater, det må antingen bära in el.
utur Rådcammaren.
Hr Carl Ehrensvärd: Jag örnar på det högsta desse
omnembde Herrar Riksråd, men jag ömar ännu mera rikets
bästa om et kärt fädernesland, hvars framtid våra närvarande
giöromåhl skola bereda. Jag förklarar fördenskull
till protocollet, att jag aldrig tager dehl uti en domb, när jag
ej aldeles känner brottet, hvartill den lämpas, hälst då jag
ej ser något högmåhl emot desse herrar yrckas, och beder,
att de dervid måge få niuta den rätt att sig behörigen förklara,
en rätt, som den minsta undersåte i riket tilkommer.
Gr. L. W. Creutz: Den förändring, sorn jag nu i Rådcammaren
ser å färde vara, synes mig vara af så mycken
större vickt, sorn näppel. af en så total som denne exempel
lära gifvas.
Secrete Utskottets extr. prot., som är ganska kort och endast
säges ad notitiam upgifvit, förmäler äfven om de flere
Hrr R[riks]råds giöromåhl för flere riksdagar. Men jag har
deremot altid trodt, att plena, sorn äro Secrete Utskottets
principaler, ägt mackten att afsätta r[iks]råd, som de äga
Rådet.
349
att dexn tilsätta, och att enl. 13 § i R[iksdags]ordn. deras
giöromåhl ej kunde längre tilbakars påtahlas än ifrån senaste
riksdag och att således nu den skilnad, som vore giord
emellan de 3 senare herrar, äfven borde sträcka sig til de
fyre äldre, hälst det är angelägit, att gräntsen af Hrr R[iks]-  rådens ansvar blifver befästad af lag och ej lemnäs oviss för
flere riksdagar, underkastad vanskelige conjuncturer.
Dernäst hade jag önskat att få se desse herrars misstag
något tydeligare opgifne. Jag begär inga hemligheter; men
då flere hemligheter äfven i bancoärender blivit i senare tider
aflagde, så hade jag trodt dem vare mindre angelägne i
frågor om personer och deras flyttande til el. ifrån embeten.
Om jag och likvähl ville bifalla Secrete Utskottet, så borde
jag dock dervid se på forna tiders efterdömen. Vi hafva
betagit rådsherrar vårt förtronde och gifvit det dem åter,
flytt dem ur Rådet och åter in igen, men månne riket dermed
har blifvit hulpit? Hade man ändock värdigare ämnen
att sätta i desse herrars ställen, så voro det et skähl; men
sker blott ett ombyte, så blifva r [ilis] råd i sine embeten darrande
och kanske sielfva regeringssättet omsider vacklande.
Jag instämmer fördenskull med Hr Wadenstiernas och
G[r.] Fersens yttrade tanckar samt äfven deruti, att de hrr,
som äro desse R[iks]råds [släkt],1 enligit deras förbehåll
måge dehltaga i vår deliberation, deräst lagqusestionen om
plenorum rättighet til leutration härvid skulle opkomma.
Frh. Sam. Stierneld anförde sine tanckar til protocollet
enl. des här bilagde dictamen.2
Frih. R. Otto Stackelberg conformerade sig med
Frh. Stierneld.
Hr C. Urban Hiärne.3
Hr L. M. Uggla: Det nu förevarande ämnet voro ganska
ömt och betydande i hans sinne såsom rörande flere Rådsherrar,
de där af mångåhrige berömlige tienster och redlig
vählmening för riket altid varit kände, och kunde han således
ej annat än til protocollet förklara, att han suspenderade
sitt omdöme öfver deras omförmälte fehlsteg i embetet,
hvaraf omständigheterne ej voro honom tilräckel. bekante.
1 Memorialprotokollet.
2 Saknas vid protokollet.
3 Ett referat av Hiärnes anförande är överkorsat i protokollet med anteckning
i marginalen: Vide ali. n:o 1. Hans yttrande enligt detta tryckt som
Bil. 44.
350 1765, aug. 17.
Rådet.
Men som han erindrade sig, hvad fölgder den 1738 giorde
förändring med någre rådsherrar åstadkommit, samt huru
den vid de påföljande riksdagar, men i synnerhet 1746, då
Bondeståndet deras återinsättande i Rådet yrckat, hos Riksens
Ständer som i hela riket upväckt mycken bekymmersamhet
och oro, intil dess vid förl. r[iks]dag Grefvarne Bonde
och Bielcke åter sattes på deras förra rådsstolar;
så önskade han hiertel., att den förevarande förändring
uti Rådcammaren ej måtte blifva et lika frö till oenighet
emellan Svea män, til opmärcksamhet för närvarande och til
bekymmer för tilkommande tider.
Hvad vidkom den emellan de fyra äldre och frenne senare
Herrar Riksens Råd giorde skilnad, så åberopade han
deremot såvähl 13 § R[iks]dagsordn. och 45 § i R[egerings]-  formen, som hvad af flere ledamöter förut anfördt blifvit.
Hvad för den förre r[iks] dagen skedt, hade då blifvit nagelfarit
och beifrat och utan något dervid giordt förbehåld försonat
samt borde således nu ansees som aldeles utplånat och
bortglömt.
Det voro Svea rikes R. o. A. värdigt att blanda rättvisa
med ädelmod, sådant ville han och nu så mycket heldre tilstyrcka,
som han tyckte sig kunna tro, att Secrete Utskottet
i dess hemställande likasom pekat ditåth och velat dertil
lemna R[iksens] Ständer någon anledning.
Hr R[iks]råd G[r.] H. Gyllenborg: Mine reflexioner
härvid vil jag R. o. A:s benägne pröfning hafva med korta
ord understälte och derjemte för min räkning uti deras minnesböcker
förvarade.
Att ändringar i ministere och de högsta embeten pläga
förefalla i alla riken, såvähl de som styras af souveraine
herrar som af frihetssysteme, är ostridigt.
Att dervid ofta passioner inlöpa på någondera el. och på
båda sidor, som verckat mera el. mindre betydande fölgder,
är äfven af historier och förfarenhet bekant.
Att fölgacktel., hälst i senare och mera oplyste tijder, då
sådane ändringar skolat giöras, dervid hälst den lindrigaste
vägen blifvit utvald, ifall omständigheterne aldeles giordt
slik ändring oumgängelig.
Efter sådan måttstock önskade jag äfven, att R. o. A. nu
ville utstaka sine steg uti närvarande ämne, då frågan är
om flere Herrar Riksens Råd, hvars långvarige tienster och
Rådet.
351
förtienster R. o. A. nogsamt kiänna, och hvars nitcfulla välmening
för rike och medborgare jag, såsom deras fordna
medarbetare i Rådcammarn, med billigt beröm och högacktning
bör och kan bevitna. Då rätta beskaffenheten af desse
herrars misstag ej här kan sättas under bepröfvande och
ventilation, ehuru almänheten kunde tro dem ej vara så aldeles
obekante, och då åtminstone desse herrar inga svåre brott
emot konung, rike, frihet och lag blifvit tillagde. Vilja Riks.
R. o. A. vid slike omständigheter låta deras ädelmod tahla,
så lära de som principaler sielfve förklara sitt förtroende,
hvilcket jag för min dehl vördsamel. tilstyrcker.
Hr Lilliesvärd upläste til protocollet sitt bilagde
dictamen (Bil. 45).
Frh. Ulr. Scheffer: Då första frågan har varit om
Hrr R[iks]r[åden] Grefve Ekeblads och Frh. Scheffers afsked,
hade han för sin dehl ingenting dervid yttrat, i hopp
att genom sådant deras steg missnöijet öfver Herrar R[iks]-  råds giöromåhl torde falla och mycken missämja botas. Men
som nu åter om siu Riks. Råds entledigande frågan blifvit,
ville han endast körtel, yppa den betänckelighet han med
flere funno i en så märckelig förändring i Råde [ammar] n.
Skählen som dertil anledning gifvit, ehuru han mycket deraf
hade sig bekant, ville han doch nu af vördnad för Secrete
Utskottet med tysthet gå förbi, doch trodde han, att vid andra
tider och omständigheter desse herrars embetes giöromåhl
hade kanske kunnat blifva annorlunda och vähl ansedde.
Således förklarade han sig nu ej kunna med Secrete Utskottet
öfver desse hrr instämma. Och som hvarcken något upsåteligit
ondt dem kan tilvitas, eller att de någon medborgare
förfördelat el. giordt orätt för skäncker och mutor, så hoppades
han, att deras mindre misstag hos R. o. A. med ädelmod
och ynnest torde blifva öfversedde.
Förbehållandes sig för öfrigt likasom Grefve Fersen, att
där någon quaestio legis härvid skulle komma i ventilation,
deruti dehllaga.
Hvarmed han afträdde.
Hr Schönberg: Uti en sak af stor vickt har jag
trodt mig böra yttra mina enfaldiga tanckar, hvartil jag ödmiukast
anhåller om H[ögl.] R. o. A:s gunstiga tålamod.
Hvad jag icke velat tro, då jag först hörde det säj as, att Sec.
Utsk:s betänckande i denne sak endast skulle upgifvas ad
352 1765, aug. 17.
Rådet.
notitiam, det hör jag nu af sielfva bet[än]k:det sant vara.
Jag kan icke annat än dervid hysa hvarjehanda tvifvelsmål
om Secrete Utskottets rättighet att afgiöra et så vicktigt
ärende och endast gifva R[iksens] St [änders] plena det tillkänna
ad notitiam. Jag har med nogaste upmärcksamhet
granskat 13 § i R[iks]dagsordn. Det bestrider ingen, att ministerielle
måhl och Hrr R[iks]råds felsteg deri böra granskas
och dömas i et sec. utskott. Men denne §' betager aldeles
icke plena sin rätt att derom yttra sig att det bifalla eller
icke. Eljest skulle ock hvad i en commission el. stor deputation
afdömes, vara likaledes ifrån plenorum godtfinnande
frikallat, emedan samma 13 § brukar om dem samma
talesätt, att målen borde där behörigen undersökas och
afdömas. Men ännu har aldrig någon comission el. stor deputation
gifvit up til plena sine domar ad notitiam, och det
icke ens vid sielfva 1756 åhrs riksdag, då alla comissionsdomar
blefvo in plenis granskade och äfven af plenis stundom
ändrade. Så snart Secrete Utsk. lernnar plena at döma
om de 3 af Hrr R[ilts]råd, erkännes plenorum rätt att döma
om hela Sec. Ut[sk:s] bet[än]k:de. Andra § af Sec. Ut[sk:s]
instruet. vid denne riksdag åberopar om de måhl, som böra
hemlige hållas, den 18 § i R[iks]d[ags]ordn. och kan aldrig
sträckas til afdömmande af brott. Ty ehuru Hrr R[iks]r[åds]
fehlsteg kunnat öfvas i sådane måhl, som borde hemlige hållas,
kan sielfva deras fehl aldrig derföre kallas en hemlighet,
som R[iksens] St [änders] plena ej borde få veta.
Det är icke blott denne casus, som jag här anseer, det är
fölgderne för riket af et slikt prejudicat.
Utan att rubba den fulkomlige vördnad, som jag hyser för
S[ecr.] Utsk., tror jag mig och oss alla såsom riksdagsmän
berättigade att granske S[ecr.] Utsk:s och deputationernes
bet [än] k :d [en], ty elljest voro plenorum rätt fåfäng. Det
händer 50 af oss den lyckan att blifva s[ecr.] ut[sk.]ledamöter.
De öfriges rättighet är att granska dessas betänckanden.
Det är vid denna r[iks]dag som R[iksens] Stfänders] plena
med så stor ömhet för rikets och sin rätt stadgat, att
många måhl borde gå till R[iksens] St [änders] plena, som
förut under det almänna ordasättet hemlighet stadnad i Secrete
Utskottet, men detta har dock icke rubbat vördnad och
högacktning för S[ecr.] Utsk. ledamöter. H[ögl.] R. o. A. be
-
Rådet.
353
hagade draga sig till minnes, hvad vid r[iks]dagens början
här på Riddarhuset talades om förtroende til Secrete Utsk.,
att ingen betogo dem sitt förtroende, fastän plena förbehålla
sig sin rätt och minska hemligheters antahl.
Af hemligheter har jag aldrig varit förfäcktare, då jag
här både tahlat och offentel. skrif vit deremot, öfvertygad
att största dehlén af det, som förut varit för hemligt ansedt,
icke behöft sådan hemlighet. Et fehl kan icke vara en hemlighet
och kan icke blifva det, då någon skall dömas derföre.
Och för hvilcka blifver det då en hemlighet? För oss
sielfve men icke för utrikes ministrerne, och det minst i en
sak där hela Europas upmärcksamhet vändes på oss. Om
man nu kunnat stänga dörren så vähl i Sec. Utsk., att besluten
aldrig gå ut jemte skählen dertill, så är det mera än
som vid förre riksdagar skall varit vanligt, då sådant just
icke varit miracle och den varit ansedd som en slätt ministre,
som ej någorlunda viste dem.
För utrikes mackters skull behof ver man icke dölja de
omständigheter för oss sielfve, som ändock omtalas på alla
torg och i alla samquäm. Snart el. sent sättes doch alt för
hele almänheten i sin fulla dag, och innom någre åhr talar
och skrifver man derom utan förbehåll och kanske med mera
frihet, än man vågar under sielfva den tiden, då det ansees
för så stor hemlighet.
Det är prejudicatet för framtiden, som jag mäst frucktar,
om embetsmän och medborgare dömas för brott, utan at
deras brott en gång giöras bekante.
Hvad mackt lemnäs icke då i ett Sec. Utsk. hand? Vi få
icke dömma tilkommande tider vara frie ifrån missbruk och
mensklige fehl och afsigter.
Hvad hvälfningar kunna icke ske i fria regeringar, och
man kan icke säija alt det för et protocoll, som tideböckerne
visa, vår egen förfarenhet besannar och oss icke eller är
obekant. Låtom oss ackta oss att befästa det prejudicatet,
som en gång i en framtid kan skada rike och medborgare,
til at döma någon för brott utan att säija, hvari brottet består.
I en envåldsregering kunde det icke vara underligit, men
i ett fritt samhälle voro det dubbelt mera oväntadt och dubbelt
mera farligt.
Herrar R[iks]r[åd] äro medborgare. Bevare oss Gud att
23—5610U
354 1765, aug. 17.
Rådet.
anse dem antingen för mera än medborgare el. å andra sidan
att icke låta dem niuta medborgerliga rättigheter, som
den minsta medborgare ända til tiggaren på gatan äger och
äga bör. Men hvilcken medborgare kan dömas för et brott,
som ej nämnes? At mista sin tienst och ännu mera Riksens]
St [änders] oskatbara förtroende är et straff, som vist
icke är hederligit. Men att, sedan man blifvit r[iks]r[åd],
straffas utan att brottet nämnes, voro et värre öde än Hrr
R[iks]r[åd] ägt, då de innehaft sine förre embeten, då almänheten
åtminstone fädt veta brottet, om de skulle förlorat
embetet. Visserl. böra Hrr R[iks]råd vara bundne til
ansvar. Det täncker jag aldrig bestrida, ty på embetsmäns
ansvar beror rikets och medborgares säkerhet, och anmärcker
endast, att så store hvälfningar som att förändra
en hel ministere icke böra ske utan i högsta nödfall för
den stora skakning, som deraf timar i hela samhället. Men
det jag bestrider är, att de icke kunna ställas til ansvar inför
Riks. St[änder], om icke R[iksens] St[änder] känna
deras fehl. Jag vet, att den i lag utstakade methoden är sådan,
att Riks. St[änders] förtroende sätter dem till och
R[ilcsens] St[änders] misstroende sätter dem af. Jag ber
att få härvid anmärcka, att plenorum men icke blott Sec.
Utsk. förtroende sätter dem till, och jag vet icke, om jag kan
misstaga mig, då jag deraf sluter, att det fordras plenorum
misstroende för att sätta dem af. Methoden til deras afsättande
säger jag är sådan; men derför måste ändock skälet
til deras afsättande el. deras brott vara sådant, att det så
tydel. är emot lag stridande, så att det kunde validera inför
domstohl.
Om detta icke iackttages, få R[iksens] R[åd] mindre säkerhet
än tiggaren, de farligaste och beständiga hvälfningar
beredas, som altid skaka riket, och sielfva embetets värdighet
lider, hvarpå likvähl ordning och laglydnad i et land
beror. Gifve Gud, att sanningen häraf aldrig i vår framtid
måtte bestyrckas genom någon vår förfarenhet.
Låtom oss nu granska förre prejudicater i detta ämnet. Jag
vet icke, huru det hände 1738. Det vet jag, att om och Sec.
Utsk. då dömt Hrr R[iks]råd utan att upgifva deras brott,
så hafva desse Hrr R[iks]r[åd] långe sedan blifvit erkände
för martyrer, och det blifver ingen nödvändighet för oss att
efterfölja et exempel, som haft så svåra fölgder. Ifrån den
Rådet.
355
lid, jag kan minnas, har jag hördt 1738 ahrs beslul om de
då afsatte Hrr R[iks]r[åd] nämnas såsom oordenteligt til
methoden och såsom fahrligt lil värckningarne, och förfarenheten
har visat, att detta varit sanning, då vi nu fädt en
ny tideräkning ifrån 1738. Det veta vi, att då uptändes en
eld i nationen, som Gud vet då den släckes, och hvars fölgder
för riket äro hvarcken oss el. utlänningar obekanta.
Sådane store evenemens började skaka riket åhr 1727 och
fortsattes 1738. De äro såsom cometer, som komma igen i
sin tour, förskräckande vid sitt annalkande och fahrlige i
sine fölgder.
Att stridige meningar upkomma i frie samhällen, är icke
ovanligt; men ju flere eldfängde ämnen bryta ut i en nation,
ju starckare, ju heftigare, ju osläckeligare blir elden. Hvad
således med mindre förmån för riket händt åhr 1738, böra
vi icke efterfölja på den tid, då man är i begrep att ännu
rätta 1738 åhrs fehlsteg. Sistledne riksdag minnes jag helt
vähl, då trenne Hrr R[iks]råd förlorade R[iksens] Ständers]
förtroende, att man derom ventilerade på Riddarehuset.
Deras fehl lades fram för R[iksens] Stfänders] plena
jemte protocollerne, hvari deras tanekar varit införde.
I tillämpningen til frågan om de i Sec. Utsk. bet[än]k:de
nembde Hrr R[iks]råd så är det svårt att yttra sig om straffet,
då man ej känner brottet. Man får icke rätta sig efter
ryckten och således vet jag ingenting om desse Hrr R[iks]-  r[åds] förbrytelse, då jag ej kan veta det vist af Sfecr.]
Utsk. bet[än]k:de.
Icke kan man då döma, om deras fehl varit så emot klar
lag stridande, att det sådant straff förtienar. Icke kan man
då pröfva, om icke 14 § i Reg[erings]form. har rum, som
förmår, att ingen olycklig utgång, som emot deras votering,
förmodan, tancka och på skähl grundade mening hända kan,
dem må tilräknas, utan hvilcken lag til Hrr R[iks]r[åds]
säkerhet det voro svårt kunna bekläda et så vicktigt och
dyrt embete, då det ofta kan vara fehl i en conjunetur att
gifva et rådslag, som i en annan icke skulle vara så. Icke
vet jag heller, hvaruti de fyra Hr[r] R[iks]r[åds] fehl består
mera än de öfrige trennes, ehuru man likvähl skal döma och
efter Sec. Utsk. egit begärande fatta beslut i den sidste omständigheten
af bet[än]k:det. Icke vet jag eller, hvad det
är för en kedia af olyckor och nöd för riket, som egenteligen
356 1765, aug. 17.
Rådet.
menas, hvari de fyra Hrr R[iks]råd deltagit mera än de
trenne, då jag hör, att detta angår ministerielle ärender och
icke vexelsaken, och det ej eller kan angå sidsta kriget, ty
den saken var af slutad sidstledne riksdag, och jag kan icke
förmoda, att Hrr R[iks]råd nu tiltalas för annat, än hvad
sedan sidste r[iks]dag händt, emedan deras ansvarstid enligt
lag endast sträcker sig ifrån riksdag til riksdag. Jag
känner således härvid intet annat än de öma consideratio
ner
för desse Hrr R[iks]råd, hvaraf en dehl, sedan de i
rikets tienst ostraffeligen tilbrackt sin tid til sin senaste
ålder, synas förtiena et lyckeligare öde än att lägga sina
grå hår med någon vanheder i grafven, hvilka considerationer
äfven vid de svåraste brott, om de voro i liuset lagde,
skulle förtiena upmärcksamhet och ynnest.
Det är ömt, om de sakna dagligt bröd, men det stadnar
icke dervid. Inför det första ståndet i riket, som känner,
hvad en rätt ähra är och huru öm ähran är för en adelsman,
behöfver jag icke säja, att deras heder icke hielpes med en
pension. Jag tahlar icke om den falska ärelystnad att vilja
lysa i äreställen utan om den rätta ähra at lefva med heder
och läggas med heder i sin graf.
Jag känner också den hufvudprincipe för all lag och äfven
för vår lag, att brottet skall vara bekant, förän straffet kan
äga rum, att den bör känna brottet, som har att pålägga
straffet, och att således då R[iksens] H[ögl.] St[änders] el.
plenorum misstroende fordras för att sätta af Herrar R[riks]-  råd, behålla de R[iksens] St[änders] förtroende, så länge
den dömande, som slutel. är R[iksens] St[änders] plena,
icke känner deras brott.
Sådan är den tancka, som jag härom funnit vara på lag
grundad, den jag för min dehl, för nu och tilkommande tider,
vil i protocollet hafva införd, och den jag tror mig
böra så mycket tryggare framföra, som jag vågar säija, att
ingen skal dervid kunna förebrå mig någon afsickt.
Frh. G. Reuterholm instämde deruti, att detta ährende
vore af mycken vickt men aldramäst i anseende til lagen,
hvarföre det och med mycken varsamhet borde handteras.
Någre frågor och inkast voro härvid väckte, och öfver
den(!) ville lian något yttra.
1 :o. Voro rördt, huruvida Secrete Utskottet efter lag ägt
att detta måhl så afgiöra, som det giordt, utan att dess be
-
Rådet.
357
slut som andra deputationers el. comissioners skulle plenorum
beprövande tilhöra. Häremot tycktes 13 § i Rfiksjdagsordn.
klarligen utstaka, att de saker, som ej allmänt bekante
blifva kunna, skola i Secrete Utskottet behörigen undersökas
och n. b. afdömas, hvartil kommer, at enl. 18 § de saker,
som böra för omnembde orsaker hållas tyste, hänskiutas til
Secrete Utskottets utarbetande och n. b. afslutande.
2. Att, som anfördts, vid 1756 åhrs r[iks]dag comissionens
domar blifvit plenorum bepröfvande understälte och
där stundom ändrade, sådant voro nu inte skähl til lika påstående
om Secrete Utskottets extr. protocolli, ty här voro,
som vid comissions giöromåhl icke varit, ministerielle saker
in quaestione, som enkom hörde till Sec. Utskottets afgörande.
Och ehuru han, då Secr. Utsk. instruction här in
pleno justerades, trädt så nära som någon in på det, som
kallades hemlighet, i upsåt att befordra all billig uplysning;
så ville han doch aldrig söka densamma på et sätt,
som skulle skada riket och stöta oss med en el. flere utrikes
mackter.
3:o. Att de omförmälte Rådsherrar niutit lag til godo och
blifvit tilräckel. hörde, derpå kunde man ej tvifla, sedan
Secrete Utskottet förmäler sig hafva inhämtat deres förklaringar
öfver de giorde anmärckningar.
4. Om en efterföljande tid, som gemenligen uptäcker alla
hemliga saker, gior detsamma med denne, så vore sådant ej
underligt; men derföre kunde man ej begära, att sanning,
som i sin tid voro god, i otid skulle opbredas. Han för sin
dehl ville ej grunda sig på misstanckar emot et Secr. Utsk.,
som bestodo af ethundrade då utvalde ledamöter, hvars förtroende
hos honom öfvervägde ali den vördnad, han eljest
hyste för desse Herrar R[iks] råders personer.
Han ville således i detta måhl ej vidare granska Sec.
Utsk. giöromåhl utan detsamma med fullt förtroende bifalla
och dervid låta bero.
Han hade vähl ej sedt de omförmälte Hrr Rfiksjråds rådslag
och deres grunder; men det hade han i almänhet sedt,
att riket icke mår vähl, och då Secrete Utskottet sagt, att
desse Hrr R[iks]råd i sine embeten ej giordt vähl, så trodde
han det.
Gr. Ulric R a r k: Emot den skillnad, som Secrete Utsk.
uti sitt extracto protoc. giordt mellan de 4 äldre och de
358 1765, aug. 17.
Rådet.
3 senare Hrr R[iks]råd är redan af flere herrar så mycket
grundeligit anfördt, att jag anseer öfverflödigt vara att något
dertil lägga. Jag utber mig endast af H[ögl.] R. o. A. att få
med oväldugt hierta en enda reflexion för deras oplyste
ögon framlägga. Det ömar mig högel, att se en så stor dehl
af vittre Riksens Råd flyttas utur Rådcammaren på skähl,
som äro mig obekanta. Det rör mig så mycket högre, som jag
för detta dehltagit i det lika öde, sorn andre Rådsherrar för
detta öfvergådt, och nogsamt förfarit, hvad fölgder sådane
evenemens medfört, hvad diupa intryck de giordt i medborgares
sinnen, och huru sielfva rikets grundvahlar af deras
värckningar blifvit skakade.
Jag önskar af hiertat, att den som längre lefver-, af väre
närvarande giöromåhl icke må få hämta en så bedröfvelig
förfarenhet. Fördenskull och som jag på hemliga skähl
aldrig kan bifalla en så hufvudsakelig välfning i Kongl. M:ts
och Riksens Rådcammare, hvarmedelst äfven månge hedersoch
samvetsmän ifrån det vicktige rådsembetet skulle afskräckas;
så förklarar jag härmedelst til protocollet, att jag
på obekante skähl aldrig kan samtycka til så månge Rådsherrars
licentierande, hälst sådanes, om hvars capacitet, nitfulla
vählmening och under mångåhrige berömlige tienster
bepröfvade oväldughet och desinteressement jag i mit sinne
är aldeles öfvertygad. På desse grunder anseer jag desse
herrar samtel. värdige R[iksens] H[ögl.] R. o. Ars ädelmod
och vänskap och beder H[ögl.] R. o. A. på det inständigaste,
att sådane steg ej måtte ibland oss perpetueras, som alstra
och underhålla eld och bitterhet i nationen jemte sorg och
bedröfvelse i enskilte familier.
Hr Ehrenmalm: Jag undrar ej uppå om detta måhl
oroar och ömar Hrr R[iks]råds skyldemän, då det gior samma
värckan på mig, som ej har den ähran att räknas ibland
desse sidste. Doch ehvad förtroende och högacktning jag för
desse herrar hyser, tror jag mig doch ej nu få anse annat
än fäderneslandets bästa och hvad detsamma kräfver, jemte
lagen.
Jag vill altså ej gå in uti någon ventilation om de 4 Hrr
R[iks]r[åd], de äldre nemi., ty sådant förbiuder mig 13 §
i R[iks]d[ags]ordningen, hvilcken hänskiuter alla hemlige
och ministerielle måhls afgiörande til Secrete Utskottet. Om
sådane måhl till plena skulle upgifvas, alliancer, negociatio
-
Rådet.
359
ner och dylikt blottläggas i samtel. stånden och i synnerhet
för det, sorn ej äger någon dehl uti Secrete Utsk. öfverlägningar,
så hemställer jag, hvad värckan sådant skulle medföra
både i hänseende på vår lag, vår constitution och på
vårt rikes bästa och politiske ställning.
Jag vet, att vid 1738 åhrs riksdag frågan derom moverades
vid tilfället af Hrr R[iks]råds licentierande, men hon stadnade
i ventilationen, och sedan R. o. A. två gånger voterat
om preliminarier och modificationer, så förenade de sig deri
utan votering.
För Hr R[iks]r[ådet] Gr. v. Rosen, som är ibland de äldre
fyra herrar, hyser jag så mycken högacktning och vördnad
för dess långlige förtienster samt öfvertygelse derom, att
han ej upsåtel. vållat sin nu iråkade belägenhet, att jag ej
annat kan än derom anhålla, att han medelst en hederlig
och anständig pension må befrias ifrån et tryckande bekymmer
om en dagelig utkomst på sine gamle dagar, som ej torde
blifva många.
Hvad angår de senare trenne Rådsherrar, så ehuru jag
ej känner grunden til de för deni underställe mildrande
skähl, vil jag doch med fult förtroende vidtaga Sec. Utsk.
för dem upgifne hemställan och bifalla, att dem så hederligt
understöd af pension må meddehlas, som Secrete Utsk. finner
rikets omständighet kunna medgifva.
Hr Schönström: Den vördnad jag för Secrete Utskottet
hyser är icke mindre än mit förtroende. Jag kan likvähl
nu, och då frågan om så månge Hrr R[iks]råds licentierande
upkommit, icke finna mig deruti att lenina så värdige
medborgare handlöst, hälst när jag icke vet skählen
och grunderne, uppå hvilcke de, sorn skedt är, af Secrete Utskottet
blifvit ansedde. Jag vet ej eller, om Regeringsformen
eller 2 § af Secrete Utskottets instruction gifver Secrete Utsk.
mackt att afsätta r[iks]råd? Det tyckes deremot, att, som
r[iks]råd äro Riks. Ständers fullmäcktige och med deras
förtroende tilsättas, det äfven tilhör R[iksens] St[änder]
sorn principaler att sielfve decidera, om el. när de sådant
sitt förtroende återtaga el. ej, ty en annan principe härvid
skulle gifva Secrete Utskottet en större mackt än plena,
hvilclcet i mit sinne icke voro rimligt.
Det säjes vähl, att desse hrr hafva fehlat. Äfven veta vi,
att de ej för några högmåhlsbrott äro ansedde men för
360 1765, aug. 17.
Rådet.
långt mindre och ministerielle måhl, som med bästa vählmening
i verden den klokaste kan taga ibland miste uti, och
hvaruti de hrr, som kunna komma en gång uti dessas ställen,
ej mindre blifva underkastade misstag än alla deras företrädare.
Men det kan ej annat än på det högsta öma mig, alt så
gamla och så vählförtienta herrar som en Grefve Rosen och
en Gr. v. Seth på deras höga ålder för slike ministerielle
misstag skulle mista jemte ämbete och löhn sin vählförvärfvade
heder uti sine medborgares förtroende. De öfrige Rådsherrar,
ehuru de äga mindre tienstetid, hafva doch länge
med beröm tient riket. Ingen medborgare kan träda fram och
beskylla dem för väld i embetet eller för oförrät, och deras
nit för lag och för frihet har varit sådan, att vi kanske en
gång sakna dem och önska oss deras likar. Sådan är, inför
Gud, min öfvertygelse, och kan jag således aldrig med Secrete
Utskottets extr. prot. instämma, utan önskar så mycket
mera att se dessa Rådsherrar vid deras embeten och
R[iksens] Ständers fullkomliga förtroende bibehållne, som
jag aldrig utan högst lageliga skähl vill se den minsta medborgare
i riket lida någon skada, mindre ännu giöras olycklig
Frh.
J. C. Cederhielm: Under discourserne har emot
Secrete Utskottets giöromåhl i denna sak et och annat blifvit
nämbt, sorn jag efter mit begrep tror mig kunna någorlunda
uplysa.
Att Secrete Utsk. i 13 § af R[iks]d[ags]ordn. ägt grund
til sit beslut rörande de omförmälte Hrr R[iks]råd, är redan
sagt, och torde ej behöfva uprepas, att Sec. Ut[sk.] efter
lag och instruction vidare ingenting i detta måhl kunnat
upgifva, än det redan giordt, dervid har det fölgt lagen;
skall den ändras, så blir det en annan fråga, men in casu
lär sådant ej eller kunna ske.
2. Att af desse hrr:s licentierande några fahrl. fölgder
voro at befahra äfven som efter det som 1738 med flere
Rådsherrar hände, har jag hördt invändas. Jag vet, att den
epoquen haft mångfaldige skadelige suiter, men dertil hafva
de afsatte herrar icke varit skulden utan de, som kommit i
deras ställen och varit i väldet. Men deremot, då Secrete
Utskottet efter lag äger att efterse Hrr R[iks]råds giöromåhl,
bör desse hrr:s värdighet icke befria dem för billigt
Rådet.
361
tiltahl. Ty tiltahl för fehlsteg hos sådane embetsmän ger snarare
riket hop örn en lyckligare framtid.
Jag ömar så mycket som någon medborgares olycka, undrar
ochså ej på att desse herrars anhörige giöra detsamma,
men lag bör ha sin gång, och då desse herrar felat, böra fehlén,
ehvad personlige qualiteter de hafva, hos dem lika beifras.
3. Att det är fahrligt att dömas i hemlighet och då
skählen ej giöras kunnige, sådant vil jag vähl medgifva i
slike fall, då domen går löst på lif och ägendom; men förtroende
är ingen ägendom och kan vähl mistas för hemliga
skähl. Det som kallas brott, belägges med så kallade straff
efter sakens beskaffenhet; men att mista förtroende kan på
lika sätt ej kallas straff. Orsakerne dertil kunna vara hemlige,
och det som förloras är sådant, som man ej kan pocka
sig till, och som man kan förlora hos de mäste, fast ej hos
alla.
Jag kan altså i anseende til de fyra äldre Herrar R[iks]-  råd ej annat än tilstyrcka bifall på Secrete Utsk. extractum
protocolli såsom grundat på lag.
Hvad de senare 3:ne Hrr R[iks]r[åd] beträffar, har Secrete
Utsk. ej sagt, att i hufvudsaken deras omständigheter
voro olike de förres och mera instämmande med R[iksens]
St[änders] förtroende, utan tyckes det skedde underställande
mera skedt til anledning att på annat sätt hugna desse
herrar, som med pensioner. Och vil jag fördenskull gerna bifalla
och tilstyrcka, att desse 3 herrar, äfvensom Hr R[iks]-  r[ådet] G[r.] Rosen, må hugnas med så hederlige understöd
af pension, som någonsin rikets närvarande tilstånd kan
tillåta.
Hr R i Ib er g: Ehuru det mästa redan i saken mot och
med sagt voro, ville han dock korteligen yttra sine på samvete
och sanning grundade tanckar.
Han beklagade, ej mindre än de anhörige, desse omtahlte
Herrars R[iks]råds öde, och i synnerhet ömade han härvid
Hr R[iks]r[rådet] G[r.] Rosens och Hr R[iks]r[ådet] Frh.
Hiärnes situation, för dem han från längre tider hyst billig
vördnad och högacktning. Men då Secrete Utskottet i stöd af
lag och vanlig praxi fattadt et beslut öfver desse herrar, som
det ad notitiam upgifvit, ville han ej vidare ingå uti raison
och grunderne dertill el. misstro 100 secrete utsk.ledamöter
362 1765, aug. 17.
Rådet.
i efterlefnad af deras instruction, hälst i et ämne som borde
vara hemligt, och ej som comissioners domar, dem1 vi numera
förbudit, kunde till grund och skähl framläggas för almänhetens
ögon. Men i anledning af den för de 3 senare Hrr
R[iks]r[åd] giorde tillägning tilstyrckte han högeligen; att
desse herrar jemte Hr R[iks]r[ådet] G[r.] Rosen måtte hugnas
med en hederlig och tilräklig soutien, och att sådant til
Sec. Utsk. besörjande i bästa måtto må recominenderas.
Hr Fred. v. Post åberopade, hvad såvähl Frh. Stierneld
i sitt dictamen som Hr Schönberg i detta måhl yttrat,
hvarmed han sig aldeles conformerade, hälst han ej hade
sig bekant de skähl, hvarpå Secr. Utskottet sin decision grundat.
Som han med frucktan ansågo alt det, som kunde likna
persecutioner, hvilcka lemna efter sig skaddige oenighets
frö, eller uplifva fölgderne af 1738 åhrs periode; så önskade
han någon ändring uti Secrete Utskottets extr. prot. och att
samtelige desse Hrr R[iks]r[åd] kunde vid deres embeten
och förtroende bibehållas. Dem kunde ej tilvitas att upsåtel.
hafva skadat rike och medborgare, och deras misstag i ministerielle
måhl, då det ofta kan ankomma på ett skiljacktigt
tanckesätt, kunde så mycket mildare ansees, som kanske de
fläste af oss, i deras cas, med dem kunnat täncka lika.
Hr Gyllensvahn: Jag vill förbigå de flere reflexioner,
som i discourserne blifvit giorde i detta ämne, öfver Sec.
Ut[sk.] opgifne yttrande rörande de 7 Hrr R[iks]råd och
grunden dertil i lag, öfver den emellan desse hrr giorde skilnad
i det slutelige hemställande, öfver de sidstnembde hrr:s
samt Hr R[iks]r[ådet] G[r.] Rosens hugnande med pension
med mera. Men som ledamot uti Secrete Utskottet vil och bör
jag hafva den ähran att mig öfver hufvudsaken något yttra.
Jag har därstädes sedt detta måhls beskaffenhet och är så
öfvertygad om sanningen af de skähl, hvarpå Sec. Utsk. bygt,
att jag med frimodigt hierta kan önska, at jag i min dödsstund
måtte umgälda, om jag emot samvete lånt min röst åt
någon orätvis domb.
Jag älskar och vördar desse herrars personer, men jag
vet mig böra älska riket och lagen högre, som för det almänna
bästa kräfver straffs och belöningars ovälduga skipande.
De lagar, Secrete Utsk. härvid fölgd, vil jag lil öfverflöd körtel.
recapitulera.
1 Rättat från förläggets: den.
Rådet.
363
18 § i R[iks]d[ags]ordningen lemnar under Secrete Utsk.
alla de måhl, som på et eller annat sätt böra hållas tyste.
Tysthet och hemlighet är i månge riksens ährender högst
nödvänd ige. Hos souveraine potentater, där ministrer äro
få, bevaras den innom deras få personer. Men hos oss äro de
lemnade et Secrete Utskott, sorn består af 100 personer, med
lika ömhet om tysthet medelst instruct., eed och ända til förbud
att icke umgås el. tahla med fremande ministrer.
2 § af Sec. Utsk. instruction förmår, att måhl af förber :de
beskaffenhet derstädes skola afslutas och till Rfiksens]
St [änders J plena ad notitiam upgifvas.
På desse skähl har Secrete Utskottet i detta ämne med sitt
ext. protoc:li upkommit. Om hos mig dervid agg el. hämd
haft minsta delli, så döme det Herren. Desse Rådsherrar vördar
jag, men vi veta, att deras giöromåhl ej haft de bästa
effecter och nytta för riket och att hela landet klagar öfver
oordning i allting. Ständer böra derföre börja att sättia ordning
innom sig, dernäst i Rådc[ammare]n och sedan hos
collegier och embetsmän, om den någonsin skall erhållas,
hvartil nu vist hög tid är.
Enligit 15 och 16 § i Reg.formen äro Hrr R[iks]r[åd] förbundne
til ansvar för deras giöromåhl. Misstroende är et oppositum
mot det Rfiksens] St [änders] förtroende, som updrager
dem embetet, och då uti sådane deras giöromål, sorn
för tysthetens skull efter lag böra vara hemlige, Secrete Utsk.
funnit sådane fehlsteg vara begågne, som betaga förtroende,
så är det icke endast Sec. Utskottets utan hela rikets förtroende,
som de förlorat, då det igenom Secrete Utskottet tilkänna
gifves.
Efter desse grunder började man med Hrr R[iks]råd vid
1727 åhrs riksdag procedera vid förtroendets betagande, och
på sådant sätt hafva äfven vid senare riksdagar Herrar
R[iks]råds fehlsteg blifvit af Ständer ansedde.
Så har äfven nu Secrete Utskottet utan minsta mannamåhn
pröfvat och ansedt Hrr R[iks]r[åds] giöromåhl och
fölgderne deraf. Men i den för de 3 senare herrar giorde hemställan
har Secrete Utskottet fölgdt den i all lag grundade
gradation uti näpst emellan den, som flere1 gånger fädt åtvarning,
och den som första gången sig förseer.
Jag skall fördenskull gerna bifalla, att Secrete Utsk. må
1 Över raden oläsligt ord på två bokstäver.
364 1765, aug. 17.
Rådet.
få lof att projectera något til desse 3:ne senare Hrr Rfiks]-  r[åds] hugnad och understöd, men emot lag och instruction
kan jag för min dehl ingenting vidare för dem tilstyrcka.
Hr Hasenkampf: Mine tanckar ber jag körtel. Så til
protocollet yttra.
Att dömas efter lag är et af svenske undersåtares störste
privilegier. Olyckligt är att derifrån vara undantagen. Men
den, som skal döma, bör också känna saken och brottet, således
blifver nu för mig svårt att yttra mig öfver Secrete
Utsk. domb. el. extract. protocolli, hvartil jag ej känner
skählen, hälst jag ej vill efter mig skall kunna säj as, att jag
giordt annat än efter lag.
Jag lemnar derför hvad Sec. Utsk. giordt efter vårt deni
lemnade förtroende, på deras samvete och ansvar, hälst Hrr
R[iks]r[åds] fehlsteg säjas vara hemlige och ministerielle.
Men när jag hvarken kan ingå i saken eller vet af desse hrr
något skadeligt ondt vara åstadkommit, så tror jag mig som
domare kunna argumentera på detta sätt: Om Secrete Utskottet
har för de 3 senare herrar kunnat underställa Riksens]
Ständer någon lindring såsom vid senaste rfiks]dag
tilkomne och hvars embetes giöromåhl då först börjats, så
bör lika mildhet äga rum för de förre 4 Hrr R fiks] råd, emedan
efter 45 § i Reg.formen och 13 § i R[iks]dagsordn. tydel.
innehålla, att vid hvarje rfiks]dag eftersees bör, huru
Riks. Rfåd] n. b. sedan sidste rfiks]dag, så uti in- som utrikessaker,
stält sine rådslag etc., och således intet ansvar
kan för dem strecka sig längre tilbakars eller deraf dragas
något skähl emot desse 4 herrar, hälst då af deras ministerielle
misstag ingen vitterlig olycka dragits öfver land och
rike. På dessa anledningar tilstyrker jag vördsamast, att samtelige
desse Rådsherrar må bibehållas vid deras embeten
och förtroende. Det är icke nu den första gången, som R. o.
A. visat sådane prof af deras ädelmod, och emot misstag,
hvaruti hierta och upsåt mindre än tiderne äga skuld, blifver
det altid hedrande att bevisa mildhet, hälst riket ej tarfvar
den hårdaste medfart med desse hrr, ibland hvilcka jag
endast til R. o. A:s behjertande vill nämna Hr R[iks]r[rådet]
G[r.] Rosen, som altifrån Konung Carl den 12Res tid i
några 60 åhr på utmärckt sätt tient riket med vördnad för
lag och öfverhet, med nit för friheten, med ömt hierta för
medborgare och dervid tilsatt både hälsa och ägendom.
Rådet.
365
Jag sluter dermed, att jag ej kan samtycka lil det nu omtalte
ombyte af personer i K. M:ts Rådcammare, då mig
ingenting kunnigt, som ligger dem till last eller gior dem ovärdige
R[iksens] St[änders] vänskap och förtroende.
Frh. v. Essen åberopade, hvad Frh. Cederhielm anförd!
om grunden til Sec. Utsk. giöromåhl, nemi. lagen och
deras instruction, hvilcke ej mindre än rikets egen angelägenhet
fordra hemlighet i visse saker, och hoppades han man
drogo til Secrete Utskottet det förtroende, att de i detta måhl
ej annat giordt än efter samvete och i hänseende på rikets
bästa, som oväldugt bör skiötas, ehuru man och kunnat öma
personerne.
Om desse Rådsherrars opförande emot enskilte, som här
omtalts, ville han ingenting bestrida; ty han hade endast för
ögon deras opförande emot riket, och deröfver ville ej eller
ingå i någon beskrifning såsom föga compatible med hans
tanckesätt och ömhet för desse hrr.
Att någon trodde, det de flere af oss skulle i lika fall tänckt
som desse, derest sakens omständigheter skulle kunnat opgifvas;
deremot kunde han försäkra, som kände saken rätt
vähl, att sådan tancka snart skulle ändras, 0111 möijeligt vore,
att alla skähl dervid kunde opgifvas.
Hvad de 3:e senare Hrr R[iks]r[åd] vidkom, så bad han
att anmärcka, det Secrete Utskottet i sielfva hufvudmåhlet
ej giordt någon skilnad emellan de fyra äldre Hrr R[iks]råd
och dem, ehuru Secr. Utsk. med sin underställan velat lemna
Riks. Ständer anledning att visa dem benägenhet på annat
sätt, hvilcket han för sin dehl äfven gerna skulle se.
Frh. Fred Horn: Jag utber att strax i början få förklara,
att jag har ett mycket ömt och sensibelt sinne för alla
olyckelige, äfven för deliquenter, hvars brott jag noga känt,
och att jag vid flere tilfällen, då jag agerat domare, med den
romerske keisarén önskat, att jag ej kunnat skrifva, och altid
dervid känt menniskokärleken lida.
Hvad sielfva det förevarande ämnet angår om 7 Hrr
R[iks]råds licentierande, har jag med största upmärksamhet
afhördt Secrete Utskottets extr. protocolli. Jag vördar och
har alt förtroende til Secrete Utskottet, men det lär mig ej
kunna uttydas, om jag utan supposition af någon infailibilitet
vågar mig vara af hel annan tancka. Detta kan ej vara
något tilmäle emot Secrete Utsk. giöromåhl, ty olika begrep
366 1765, aug. 17.
Rådet.
om en sak kunna begge vara grundade på sltähl. Concilier
hafva öfver sielfva den uppenbarade himlaläran varit af olika
tanckar, och vid våra vanlige rättegångsinstantier se vi
ofta olike domar, utan at derföre den ene el. den andre dömt
emot lag. I politiske och ministerielle måhl äro rådslagen i
synnerhet skiften underkastade, den klokaste politicus, en
konung i Preussen, en Oxenstierna, en Richelieu, kunna giöra
de diupsinnigaste uträkningar efter en närvarande sakernes
ställning, men tidernes oförmodade skiften kunna bedraga
deras uträkningar utan att förringa deras värde, när ej någre
förseelser tilstött, hvilket äfven 14 § i Reg.formen bestyrker,
som förmår, att ingen olycklig utgång bör välgrundade
tanckar tilräknas; en lag, som i vår regering herrarne af
militairen, som äro i sine giöromåhl det äfventyrligaste öde
underkastade, i synnerhet böra niuta til godo och af dem bör
anses för angelägen.
I politiske måhl bestå således icke Hrr R[iks]r[åds] störste
fehlsteg men deruti, om de giordt något emot rikets grundlag
eller emot R[iksens] Ständers tydel. föreskrift eller ingådt
uti upror och förräderi emot rikets frihet. I desse fall
böra de exernplariter straffas. Men att vid mindre misstag
anse förtroendets förlust för ringa, liksom förtroende ej vore
någon ägendom, kan jag ej finna mig uti; ty i mit sinne
följer förtroendet hedern åt, som skuggan följer kroppen,
och jag vill heldre dö än mista någondera. Ett lika värde
tror jag äfven väre värdige Hrr R[iks]råd sätta på Högl. R.
o. A:s förtroende.
Här äro åberopade förre tidehvarf och exempel alt sedan
1727. Jag känner dem och kan gå längre tilbakars til vår frihets
första början, som under hemlighet beseglades med en
Baron Goertzes blod, hvaruppå fölgd flere mera och mindre
tragique skådespehl, jag vet och att under alt sådant en åberopad
sanning altid tient til skähl; men jag vill gå alt sådant
förbi och säja som vox populi, att desse skiften af förföljelser
endast, utan att gagna riket, födt missnöijen, alstrat
ägg och en oenighet innom oss, som likasom en kräfta fräter
vår nation och som en hydra skiuter flere hufvuden för
hvart enda, som afhugges.
Jag beder derföre R. o. A. aldra vördsamast att i Herrens
Jesu namn en gång täncka på rikets bästa, att söka förkväfva
den oenighet, som vår styrcka förtär, och med inbördes fog
-
Rådet.
367
ligliet och mildhet ibland rikets lemmar söka återställa en
mäst förlorad enighet. Betäncken, gunstige Herrar, vårt utblottade
tilstånd och innom oss saknade styrcka, jemte vårt
hos utrikes mackter förlorade anseende och att vi, til vår
blygd, liksom voro vi två nationer, innom oss äro dehlte i
två partier, hvars högsta afsickt kanske är blott att förfäckta
och framsätta sin egen mening. Här åberopas nit, kärlek och
ömhet för riket. Jag vil ej skryta deraf, men i min enfaldighet
skal jag visa, att jag äger dem lika så högt som kanske
någon annan, och tror densamma ej böra förbiuda mig att
för desse värdige Rådsherrar, hvars släcktinge jag dock icke
är, hysa all vördnad och förtroende, då jag känner deras
rena hiertan så vähl, att jag kunde giöra deras lefnadsbeskrifning,
då dem ej lär kunna tilmälas, att de varit mutelcorfvar,
eller någon raison upgifvas, hvarföre de kunnat i
något vilja skada riket och exponera sig sielfve.
Beskaffenheten af deras misstag vet jag icke, ty jag vet
inga hemligheter eller ministerielle saker, som jag hör denna
vara; men efter det begrep, jag derom par conjecture och
almänna ryck ten fattat, tror jag, att desse herrar tagit de
bästa mesurer dem möijeligt varit, och jag frågar Eder,
g[unstige]H[errar], om icke hvar och en i deras ställe giorde
detsamma?
Vid innehållet af Secrete Utskott:s extr. prot. får jag ytterl.
lof att anmärcka, att den tyckes innebära för de 4 äldre
herrar en sort recrimination eli. efterräkning på det, som
händt för senaste riksdag; men som efter lag slik efterräkning
ej bör sträckas längre än til förre riksdagen, som för
de 3:ne senare herrar skedt, så tyckes efter samma grund
samtelige desse herrar böra lika ansees och alla lika kunna
bibehållas vid R[iksens] Ständers förtroende.
Härmed vil jag nu sluta; men om frågan skulle blifva om
huruvida rättigheten att afsätta r[iks]råd Secrete Utsk. ensamt
tilkoinmer, så förbehåller jag mig att öfver en quaestion,
hvarpå så mycken mackt ligger, mig särskilt yttra.
Frh. Carl Ridderstolpe: Jag försäkrar, g[unstige]
H[errar], at jag för desse Herrar R[iks]r[åd], hvarom
Sec. Utskottet sig utlåtit, har all den högaktning och vördnad,
som deras år, embete och i flere fall af mig sestimerade
egenskaper kunna kräfva, och all den ömhet, som et menskligit
hjerta kan känna för personer, som hafva deversf?),
368 1765, aug. 17.
Rådet.
hvilkas sak naturen liksom gjordt mig sjelfskriven at snarare
understödja än öka någons börda; men med et sådant hjerta,
med et samvete fredat ifrån afsikter, med en öfvertygelse,
som icke känner andra brister än them, som svaga menniskjor
måste åtfölja, hvarifrån jag eij kan såfra mig, utan
vid min omväxling kan jag för ingen del taga til godo de
insinuationer, som starkare och finare tränga sig fram dels
uti discourserne här, dels annorstädes, hvarmed man vill
försvaga de sanna grunder, hvarpå Secr. Utskottet sig stödt,
af hvilka insinuationer skulle följa, som hade Secr. Utskottet,
då det handlat efter eed och instruction samt bästa samvete,
likväl brutit theremot.
Den omständighet synnerlrn trugar mig fram at tala i
denna sak, i hvilken jag annars gjerna tegat och låtit den
taga hvad gång försynen täckes, som jag nog vet leder menniskiogjerningar
som bäckerne i marken. Jag vet mig hafva
handlat efter samvete, som aldrig är till tjenst för tidernes
skiften, om [o: och] hvars goda vitnesbörd aldrig skall ryggas,
ehvad olika öden jag af andras omdömen kan underkastas.
Man har gådt at provocera Secr. Utskottet om orsakarne
til desse Herrar R[iks]r[åd]s licentierande, at sättja dess
grunder i vaktande omdömen med mera, då lagarne satt et
band på Secr. Utskotets ledamöter, förbudit dem at breda
för Ehr sakens sammanhang; kunde thef uplösas jag skulle
kunna säga mycket, men ho vet, hvem då hade sina händer
tvättade i oskyldighet; nu kan jag det eij, och eij el. vill jag
gjöra desse Herrar R[iks]r[åd] någon tillvitelse, men utan
at bryta eden, och utan de fehl, deröfver Secr. Utsk. nu demt
fo: dömt] och hvilka strida emot rikets interesse, så lägges
för oss bart och öppet, at olyckan fölgt Herrar R[iksens]
R[åds] rådslag, om, sorn säges, de tagit goda messurer för
riket, så måste det stå bättre till än samma landsmän, som
påstå, det förre, sjelf, ärkänna; inga svåra Guds straff hafva
timat, och inga omedelbara händelser hafva oss öfvergådt än
the händelser, som i Rådet blifvit beredde, och dels af det
i råd och värkställighet olyckliga kriget, dels och en olyckelig
efterlåtenhet i våra financesaker uprunnit, hvilka tära
oss som dagsmeijan snöen.
Jag vet väl och befarar det efven, at en sådan ändring i
Rådet kan i tiden upväcka tvedrägt uti nationen, hade och
Rådet.
3G9
gjerna sedt, om denna fråga aldrig upkommit och undan vår
åsyn kunnat blandas; men då det skjedt, är ingen annan utväg
än gifva lagen dess fordran; ty skier eij det, lider åter
igen lagen och födes eij mindre tvedrägt än missnöije öfver
lagens förfall, att i begge fallen nationen sitter imillan; så
mycket mer olyckeligit, at Herrar R[iks]r[åd] sjelfve eij
sökt välja, hvad undvikas kunnat. En sanning, som i evigheten
består. Mine Herrar! Straff och belöning äro de grundfästen,
hvarpå hela riksbyggnaden sig grundar; det är så
mycket farligare stöta undan den ena, synnerl. sjelfva hörnstenen;
och man kan icke tro, om lagen, som compromitterar
på Secret. Utskot. de hemlige sakernes afgjörande, tillåter en
icke at föreställa sig, det Secret. Utskottet, åt hvilka nationen
lemnat et så ypperligit förtroende, skulle kunnat utan fulla
skiäl skrida til et sådant steg med Herrar R[iks]r[åd]; och
då Secret. Utskottet funnit, at desse 3 herrar, oansedt de således
äro lika felaktige med de förre, likväl icke flere resor
thermed äro fundne, har Secret. Utskottet ansedt en sådan
beskaffenhet med dem åtfölja något naturligit utrymme till
benägenhet, om eij the, som aldrig förr blifvit corrigerade,
skola anses lika med de Herrar R[iks]r[åd], emot hvilka
Ständer gjordt så eftertänckeliga anmärkningar som sidsta
riksdag, och aldrig bordt vänta dylika fehl.
Dock, mine Hrr, jag går för långt i saken; där man eij får
tala alt, man altid gjör bättre tala intet. Secrete Utsk. har,
hvad Herrar Riksens Råds licentierande angår, blott upgifvit
dess beslut med sådant ansende, som grundlagarne det tillagt.
Lagen, g[unstige]H[errar], har nästan ingen af oss gjordt;
den håfve vij fädt af väre fäder; af den vete vij, at i riksdagsärenders
afgjörande gifves hos oss 2:ne hvarannan eij
subordinerade makter; plena uti alla allmenna mål och Secrete
Utskottet uti alt, som enligit 18 § til samtl. plenor. kunskap
eij kan upgifvas. Öfver lagen och dess värkställighet äro
vij icke herrar; vij äro thess tjenare och kunna icke uphäfva
en sådan med våra hemmavarande medbröders goda minne
fångnan grundlag, med hvilkens förändrande hela constitutionen
uplöses och uti riket införes en laglöshet uti visse fall.
Ty kunna Hrr R[iks]r[åd] eij dömas af Secrete Utskottet
en dernier1 och plena uti ministerielle mål eij kunna få
veta deras fel, så äro de deruti utan domare; ty at döma och
1 Härefter följer en oläslig förkortning.
24—561044
370 1765, aug. 17.
Rådet.
eij veta stridex- emot förnuft. Likaså skulle plena uti sådane
mål äga jus leuterandi, så vöre plena deruti öfv.domare
utan at känna saken, och skulle efter den allmänna regien
at altid häldre fria än fälla således aldrig något efventyr
vara för Hrr R[iks]r[åd] i ministerielle mål.
Hvem ser då eij, at Riksens Ständer, som compromitterat
så store och hela riket i alliancevärk rörande saker på Secret.
Utsk. äfven i desse saker, som vore Hrr R[iks]r[åd] cederat
åt Secret. Utsk. den magt, Riksens Ständer deras första samxxxansättning
till en rikskropp ägt, och skulle vij väl för desse
Hrr R[iks]r[åd] vilja skaka en så väsendtelig del af vår constitution.
Jag tror, at de sjelfve af kärlek derföre skulle dervid
blöda; åtminstone borde de det.
Då nu, gunstige Herrar, Secrete Utskottets extract. protocolli
icke i den delen, som sagd är, hörer til vår deliberation,
utan oss tydelig lag, sakens natur och praxis ifrån vår fria
regerings början tilhörer Secret. Utskottet, så hoppas jag vij
eij fira lagen i det fallet den respect, vij äro den skyldige,
och låta den sätt ja oss en gräntz, hvarvid vij böra stadna,
samt således allena öfverväga den benäghet, hvartil Secrete
Utskoltet the 3:ne Herrar Riksens Råds omständigheter till
plena hänskutit.
Detta är min tanka, så vidt som then staten och nationen
rörer, men min ömhet för desse Herrar R[iksens] Råds personer
är icke mindre upriktig. Jag ser ibland deni en besynnerl.
bedagad man, som fölgt vår nordiska hjelte Konung
Carl den XII:te, nemi. Hans Excellence R[iks]r[rådet] Grefve
Rosen; den Rådsherrens hushållsvilkor skola utan rådslönen
båda honom torfftighet; det är menskligit at fela;
aldra lättast och(!) kropps och sinnets kraffter förtyna;
thet är rättvist, at lagl. anse fel, men det är vältänkt och
stort at inte sträcka correction til ens undergång och at dervid
ihugkomma, hvad godt äfven kan vara giordt. Lät oss
utse för honom, at han någorlunda obekymrad om sin utkomst
och sin Grefv:s kan nalkas sin förvandling. Jag tager
med gladt hjerta på mig en lott i den contribution, som ärsätter
riket, hvad thertil af statsmedlen anslås; och mine
Herrar, om det kan värka lugn oss emilian, så låt de öfrige
Hrr R[iks]r[åd], som länge tjent och äfven therunder i vissa
fall gjordt väl, njuta en sådan Ehr välvilja. Jag känner
väl, at detta kunde trycka vårt nu svaga statsvärk, men
Rå (i el.
371
g[unslige] Hrr, aldrig måste vij lägga magt på besparing och
en sådan penning, om vij kunna vänta oss deraf en så härlig
fruckt.
Härvid ankom en Borgareståndets deput., 8 depide, anförde
af Hr Westin, som prfsemissis] pr[semittendis] anmälte,
att ståndet förehaft Sec. Utsk. extr. protocolli rörande
de 7 Hrr R[iks]råd, bifallit den första dehlén ang:de de fyra
såsom gifven ad notitiam men remitterat den skedde underställan
för de 3:ne senare herrar til Sec. Utsk. ytterligare
utlåtande.
Hvarpå dep. afträdde.
Hr [von] Bromell: Menniskor böra i sin vandel, så
mycket möijeligt är, följa den högste Gudens eftersyn. Han
är nådig, men han är också rättfärdig.
Då nu et Secrete Utskott, hvartil vi gifvit vårt förtroende,
uppå sin eed och samvete ad notit. upgifvit det föredragna
extractum prot. rör:de de 7 Hrr R[iks]råd[s] ministerielle
felsteg, hvarföre skulle vi tro, att det deruti ej voro så ährligt
som andre Sec. Utsk. förut el. att det uti en så indifferent
sak hade velat blifva menedare.
Kommer det an på ömhet för de omtalte Hrr R[iks]råd,
så är den hos mig så stor, att jag för dem kunde fälla tårar,
men kommer det an på rikets rätt och bästa, så dömde jag
min egen far, om han sutto i Rådet och sig deremot förbrutit.
Det är emedlertid et Guds straff öfver riket, att sådane
olyckor hända och att nationen ej mindre plågas af nöd och
fattigdom än af split och oenighet. Att plena äro principaler
öfver Secrete Utskottet, ehuru detta äger under sitt afgiörande
alla måhl, sorn böra hållas tyste, det påstår jag med
de flere herrar, men derföre tror jag med godt samvete inför
Gud mig nu ej kunna påstå alla de hemlige skähls upgifvande,
sorn Secrete Utskottet säkerl. haft til den skedde expeditionen,
med hvilken jag til protocollet förklarar mig för öfrigt
vara nögd.
Hvad desse Herrar R[iks]råds personer angår, säger jag
än en gång, att jag för dem bär all vördnad och ömhet. Hr
R[iks]r[ådet] Rosen är en hederlig, välförtient herre och til
hög ålder kommen fast större feltherre än jag tror ministre,
och vil jag derföre gerna med Frh. Ridderstolpe tilstyrcka,
att han må få behålla sin hele löhn, äfven och att de öfrige
herrar et hederligt och tilräckeligt understöd må tildelas, så
372 1765, aug. 17.
Rådet.
att de ej måge lida nöd på deras gamle dagar. Vi visa derigenom
kärlek för våra medbroder och följa den högsta Gudens
eftersyn, som emot oss fattiga menniskor icke allenast
är rättfärdig utan äfven nådig.
Hr H. H. Boije förklarade sig aldeles instämma med
Frih. Stiernelds yttrade tanckar.
Hr Ulfsax likaledes.
Hr Silfverarin conformerade sig med Frh. Ridderstolpe.
Frii. Sven Bunge biföll Hr Schönbergs yttrande för
nu och för framtiden med den tillägning, att han önskade
denne sak med alla skähl kunnig giord, på det desse hrr
måtte lägel, af R[iksens] St [änder] oell i synnerhet R. o. A.
med rättvisa och ädelmod blifva dömde.
Sorn tiden nu redan tils kl. 3 var förleden och propositionen
af herrarne begärtes, yttrade sig
Hr Landtm.: De öfver Seerete Utskottets extr. protocolli
nu förde vidlyftige discourser hafva hufvudsakeligen
roulerat på två ämnen. Å den ena sidan häfver nian yrckat,
att R[iksens] St[änders] plena såsom Seerete Utsk. principaler,
på de flere anförde grunder ägde att dispensera och
leutrera uti Seerete Utskottets öfver de omförmälte Herrar
Riks[ens] Råd tagne beslut; å den andra har deremot blifvit
påstådt, att som Seerete Utskottet detta måhl enl. Riksdagsordning
och instruetion slutel. afgiordt och Ständernes plena
notificerat, så borde ingen vidare ventilation öfver et måhl,
sorn efter lag borde hemligt hållas, vidare äga rum, hvarjemte
äfven om understöd för Hr R[iks]r[rådet] Rosen påminnelse
blifvit giord.
Då jag nu öfver alt detta skall giöra proposition, hoppas
jag ingen annan af mig lär begäras än en sådan, sorn jag
med efterlefnad af Riksdagsordn. 13 och 18 §, 2 § i Secr.
Utsk. instruetion samt tydeliga orden uti min embeteseed
kan och får giöra. Men jag skal giöra henne som inför Gud
efter bästa begrep och samvete.
Bifaller H[ögl.] R. o. A., att et hederligt understöd må tilläggas
Hr R[iks]r[rådet] G[r.] Rosen och de 3:ne senare
Hrr R[iks]r[åden] samt att Sec. Utsk. deröfver inkommer
med sitt betänckande.
Härpå svarades Ja och Neij.
Frh. Fred. Horn förklarade, att han respecterade den
Rådet.
373
nf Hr Landtm, framstälte propositionen men trodde, att då
quaestionen i discourserne varit å ena sidan att bifalla Sec.
Ut[sk:s] extr. prot. och å den andra att deruti leutrera och
återge förtroendet att [o: åt] desse samtel. Hrr R[iks]råd,
äfven anledning kunnat vara til en annan.
Quaestio legis häruti om Sec. Ut [sk.] och plenorum rättighet
hade han velat opskiuta, men 0111 de nu i ani. af propositionen
valdes till ventilationsämne, så påstod han, att de
med Hrr R[iks]r[åd] skylde herrar, enligit deras vid afträdet
giorde förbehåll, åter måtte inträda och deruti som en
almän fråga få sig yttra.
Hr W oltemat: Sorn discourserne å ena sidan derhän
drif vits, att R[iksens] St [änders] plena ägde lika rätt att
sig öfver de 4 äldre Hrr R[iks]råd som öfver de 3:ne senare,
hvarom underställan skedt, nu utlåta, då de voro lika dehlacktige
i hvad sedan sidsta r[iks]dag passerat och af hvad
förut händt ingen skilnad i efterräckning den [o: deni] emellan
efter lag tyckts kunna giöras eller någon annan anledning
dertil voro kunnig, hvarföre också för sådane rikets ypperste
män, så ålderstegne, så vählförtiente och värdige herrar
och R. o. A:s egne medlemmar, förtroendets bibehållande
såsom en med hedern lika dyrbar egendom tilstyrckt blifvit;
så anholt han, att denne mening, hvaruti så ansehnlig dehl
af R. o. A. instämt, äfven måtte i prop. få rum.
Hr Schönström instämde äfven deruti att, som störste
dehlén discourser derhän inclinerat att på anförde grunder
bibehålla samtel. desse Rådsherrar vid embete och förtroende,
anhålla om en proposition, hvars alternativ vid Neij,
örn det vunno, skulle denne mening bestyrcka.
O111 pensioner för desse herrar hade föga ventilation varit,
ej eller trodde han den äga ruin, då rikets fattige och utblottade
tillstånd oss af Sec. Utsk. så ofta för ögonen lågt blifvit,
och honom tycktes, att rådsherrar, som honom vitterl.
ej hade något sådant brott emot sig, sorn giorde dem pensioner
ovärdige, vähl vid sine embeten kunde bibehållas.
Han anholt fördenskull 0111 jemkning i propositionen, efter
han för sin dehl til den giorde icke kunde begifva och gierna
ville afbida en annan, ehuru länge det och voro.
Hr Schönberg: Om jag ensammen tänckt, att R. o. A.
ägde rätt att sig öfver Sec. Utsk. extractum protocolli utlåta,
så skulle jag nu tiga; men då så stor dehl af R. o. A. yrckat
374 1765, aug. 17.
Rådet.
samma påstående, så anhåller jag ödmiukel. hos Hr Landtm.,
att allas vår mening äfven må i propositionen blifva et ämne
til bifall eller afslag. Ingen ovanlig sak el. nyhet är det, att
plena yttra sig öfver Secrete Utskottets extracta prot:li, och
har sådant äfven vid denne r[iks]dag skedt i Banquen rörande
måhl, som äfven fordra hemlighet.
Om saken ej skal opskiutas utan i dag afgiöras, på det Sec.
Utsk. deröfver må erhålla et åstundat svar, så anhåller jag
ytterligare om proposition, antingen R. o. A. behaga ingå uti
Secrete Utskottets extr. prot. el. eij.
Frh. Cederhielm: Som Hr Landtm, förklarat sig hafva
giord propositionen efter eed och samvete, så hade han
den med fägnad uptagit, instämde äfven deruti, att hon voro
grundad på klar lag, vid hvilcken han ville förblifva utan att
sätta honom under qusestion och votering.
Hr R[iks]r[ådet] Gr. H. Gyllenborg: Med ali högacktning
för Hr Landtm, vil jag vid den giorde proposition
påminna, att min och de flere herrars tancka i denne sak
förmodel. ej varit emot lag el. Riksdagsordn. utan roulerat
öfver lagens rätta förstånd. Densamma har för detta stundom
indragits, stundom åter i anseende til det, som kallats
hemlighet, blifvit extenderat. Jag minnes, att vid 1743 åhrs
riksdag uti freds- och successionssaken uplästes här in pleno
rådsprotocoller, ministrecorrespondencer och flere negociationen
rörande hemlige acter. Vid förl. och i synnerhet vid
denne riksdag hafva äfven in plenis saker rörande Banque
och statsverk blifvit handterade, som för 10, 20 och flere
åhr höllos under största hemlighet.
Giöres häraf aplication på närvarande måhl, så har man
kunnat fråga, om häri är någon större hemlighet, än
hvad ett almänt ryckte derom gluckar, och huru det kan
ansees för sig sielf utan tillagning af något, som förut passerat.
Men i denne punct har ej frågan varit om lagen utan om
dess förstånd i anseende til plenorum rätt att yttra sig öfver
Sec. Utsk. extr. protocolli. Denna mening har jag för min
dehl trodt böra äga något runi uti el. vid propositionen. Ty
för öfrigt vid de saker, som enl. 18 § af R[iks]d[ags]ordn.
höra under tysthet och Sec. Utsk. vård, har jag aldrig et ord
att säija.
Hr C. Wadenstierna: Som nu frågan blott voro om
Rådet.
375
propositionen, då ville han utur discourserne körtel, uprepa,
att å ena sidan påstådt blifvit, det öfver Secrete Utsk. extractum
prot. och upgifvande ad notitiam ingen ventilation
efter lag ägde runi; å den andra att ehuru Secr. Utskottet
måhlet efter 13 § R[iksdags]ordn. afgiordt, det doch plena
borde underställas, hvilcka åtminstone dervid ägde rätt att
utöfva mildhet, en rätt, grun[dad] i lag och praxis och den
de sorn principaler ej så lättel. kunde förgifva. När frågan
således ej varit om lag el. Secrete Utskottets giöromåhl blifvit
bestridt utan blott om vänskap och ädelmod mot desse
herrar, så trodde han det ej vara mot lag, om denne så
mångas mening inflöto uti contrapropositionen. Hvarföre
han ödmiukel. ville hemställa, om icke proposition ongefährl.
kunde blifva sådan: Den, som anser och antager Sec. Utsk.
extr. prot. sorn endast ad notitiam utan att deröfver må ventileras,
skrif. Ja. Vinner Neij, utöfver R. o. A. härvid sin
rätt efter förre tiders praxi och desse Hrr R[iks]r[åd] bibehållas
vid R[iksens] St[änders] förtroende.
Skulle R. o. A. sig örn sådan proposition ej kunna förena,
så torde man äfven först derom kunna votera utan vidare
omgång.
Hr von Vicken: Ehuru jag mig uti sielfva hufvudsaken
numera icke kan yttra, då blott frågan är om propositionen,
gläder det mig dock att jemte mine tanker om lag
och rättvisa äfven kunna fast i korthet betyga den sinnesrörelse
och den ömhet, hvarmed jag i detta måhl anseer Herrar
Rfiks]råd Gr. v. Rosen och Gr. v. Lieven; två herrar,
som hedrat mig med sin vänskap, hvars förtienster, capacitet
och omständigheter jag känner och för hvilcka jag bär
en personlig vördnad och högacktning. Men skal jag sedan
yttra mig öfver den af Hr L[ant]m. giorde propositionen, så
får jag dervid körtel, anmärcka, at jag icke allenast i almänhet
sedt en kedia af mindre nyttige anstalter, brist, dyrhet
och inissnöije, härrörande tvifvels utan af regeringens författningar,
utan äfven af rådsprotocollerne i Secrete Deputation
mera, än jag nu kan tahla om, och hur Rådet vid tienster
och förslager mindre fölgt lag än egit samvete, derpå de
grundat sina und. tilstyrckande, ehuru denne grund vid 1756
åhrs r [iks] dag i anseende til Konungen sielf af Riksens
Ständer ej erkändes för god.
Jag kan altså hvarcken ingå i någon leutration för desse
376 1765, aug. 17.
Rådet.
Hrr R[iks]råd til förtroendets behållande, ej eller i någon
skillnad dervid dem emellan, efter de alla giordt lika och här
ej ankommer på et el. annat misstag, hvilcket voro et lappri
och vähl kunde öfversees, men på hundradetahls misstag i
större och mindre saker, utan bifaller således för min dehl
den af Hr L[ant]m. giorde propositionen.
Hr En[e]s ehold: Jag ledes i detta måhl ej af någon
blind ifver, ty som jag redan vid riksdagen [s] början varit
för nödig controll på Secrete Utsk. giöromåhl, så har jag och
sedermera deröfver i samma principe vid flere tilfällen yttrat
mine tanckar. Men denna tancka har mött en annan, då
jag sedermera uti alla Secrete Utskottets arbeten sedt rena
afsickter och et nitiskt tänckesätt för rikets bästa.
Jag går alltså nu med förtroende in uti det, som Secrete Utskottet
opgifvit, hälst i et måhl, som är ministerielt och hvars
grunder böra uti hemlighet hållas samt sålunda här ej kunna
ventileras. Att vara partisk för personer är emot den principe,
jag nu i början af min carriere fattad, och om jag på
det sättet förvärfvat mig få vänner, räknar jag det för en
heder, då jag trodt lag ej böra lida för vänskap. Således bifaller
jag aldeles den proposition, Hr Landtm, efter eed och
instruetion giordt.
De herrar, för hvilka Secrete Utskottet underställande
giordt, vördar jag, men förtroende är ej allas lott, ty det är
personelt så uti Secrete Utskottet som i Rådet och dependerar
af tiderne, som vi ofta af det framfarne kunnat se, dock
önskar jag, att desse herrar i öfrigt i anseende til löhn och
utkomst kunde återsättas i lika ställning, som de förut haft,
och att enl. propositionen frågan härom för dem så vähl som
för Hr R[iks]r[ådet] G[r.] Rosen må remitteras til Secrete
Utskottet.
Hr D u r i e [t] z: Mitt yttrande öfver proposition bör jag
grunda på des connexion med sielfva hufvudsaken.
Dervid är qusestion moverad om plenorum rättighet til des
pröfning i stöd af fordna exempel och i synnerhet af hvad
som skedt 1743, då flere ministerielle måhl in plenis föredragits
och ventilerats. Men som desse måhl varit med andre
combinerade och af annan beskaffenhet, så tror jag detta
exempel ej vara hit aplicabell. Ömhet för personer är i och
för sig sielf hillig, jag känner den så högt som någon, men
som ledamot i Secrete Utskottet, där jag bindes af en dyr
Rådet.
377
eed, får jag aldra mäst öma riket och endast hålla mig efter
lag såsom enda motiver.
Jag är ej eller mot oplysning, den jag i gemen anseer för
nyttig, önskandes att äfven närvarande saks omständigheter
kunde opgifvas, men vår eed och instruction har det förbudit,
doch ligga de för alla tider och vår säkerhet i protocollerne
förvarade. Vid sådan sakens beskaffenhet och då lagen
lagt densamma på Secrete Utskottet, vet jag ej, med hvad
rätt man deröfver kan deliberera här utan att gå utöfver lagen.
Ophäfves el. ändras den först, blir det en annan sak,
men så länge den står, kan jag ej annat än styrcka til des
efterlefnad och bifaller i anledning af alt detta den giorde
propositionen.
Hr Woltemat: Som Secrete Utsk. ledamot vil jag här
mine förut yttrade tanckar ej i detta måhl utföra utan endast
i anseende til den oss giorde propositionen anhålla, att
om pensioner för desse hrr ingen fråga måtte giöras, ty efter
min idée frucktar jag, att de öfrige resp. stånden snarare äro
benägne til afslag än bifall derutinnan.
Hr Ehrenmalm: Lagen vore det band, sorn vårt samfund
tilhopa håller, den borde efterlefvas, eljest voro allas
vår säkerhet förlorad. Då nu den giorde propositionen derefter
voro inrättad, kunde han ej annat än densamma gilla.
Hr Eric [von] Stockenström: Jag för min dehl
kan ej bifalla propositionen, ty jag finner henne ej adsequat
emot frågan, som i discourserne blifvit drifven, då en dehl af
R. o. A. har påstådt, att Secrete Utsk. extr. pr[ot.], såsom ad
notitiam upgifvit, ingen ventilation kunde underkastas, hvaremot
en stor dehl utan att vilja ingå uti lagquaestion trodt
sig kunna på anförde skähl uti Secrete Utsk. beslut leutrere
och bibehålla desse Hrr R[iks]r[åd] uti deras förre förtroende.
Enligit fundamentallagarne har jag altid trod[t], att i
Sverige voro tvenne mackter allenast, den lagstiftande och
den lagskippande el. konungamackten och R[iksens] Ständers
mackt; men jag har aldrig vetat, som jag nyl. af en
s[ecr.] utskottsledamot hördt, att Secrete Utskottet utgjorde
en särskilt emot R[iksens] Ständer contradistinguerad
mackt. Jag kan icke eller finna mig deruti utan håller före
Secrete Utskottet likasom alla deputationer vara Ständernes
plena subordonerat.
378 1765, aug. 17.
Rådet.
Desse äga altid rätt att öfver Secrete Utskottets och deputationernes
giöromåhl sig utlåta och yttra sin mening, den
utrönes genom pluraliteten i stånden och denne åter inhämtas
af discourserne, uppå hvilka proposition bör giöras öfver
hvarje sak. Jag kan således ej bifalla den giorde propositionen
utan anhåller derom, att hon må blifva efter de å ömse
sidor yrckade tanckar inrättad så, som Hr Wadenstierna
föreslagit.
Hr Lars Hierta: Jag finner en stor likhet vara emellan
närvarande fråga och den, som vid senaste riksdag före
var om de Hrr R[iks]r[åd], sorn då återsattes uti sitt förra
förtroende. Jag vill, att et lika nu skal ske. Deröfver begiär
jag proposition til bifall eller votering.
Frh. Sven Bunge: Som hans i hufvudsaken yttrade
mening varit att bibehålla Hrr Rfiks]råd uti sitt förtroende,
så biföllo han även nu Hr Wadenstiernas projecterade proposition,
säker derom, att största dehlén af R. o. A. den äfven
gillade och att det aldrig kunde blifva mot lag att giöra proposition
öfver tillämpningen af 13 § i Rfiks]d[ags]ordn. nu,
då vid förledne riksdag öfver densamma voterat blifvit.
Hr [von] Segebaden: Jag har vähl i hufvudsaken
anmält mig men ej fådt tilfälle att tahla. Jag vil derföre nu
körtel, säija, att jag conformerat mig med Frh. Stiernelds
dictamen och följacktel. åstundar att få denne min och flere
herrars tancka intagen i el. vid propositionen. Jag vördar den
embeteseed, Hr Landtm, vid propositionens giörande åberopat,
men jag tror densamma äfven innehålla Riksdagsordningens
nogaste efterlefnad, hvilcken jag äfven på alt sätt
vill och bör försvara och efterlefva. Och som densamma föreskrifver,
huru öfver ståndens deliberationer proposition bör
inrättas, nemi. så att hon med Neij och Ja afgiöras kan, så
kan jag den giorde propositionen, som icke innehåller ämnet
af vår ventilation, ej bifalla utan anhåller om en proposition,
inrättad på det af Hr Wadenstierna föreslagne sätt.
Hr Gyllensvahn: Sedan Hr Landtm, begärt att få
giöra propositionen, har han densamma ej kunnat giöra annars
än efter lagen, som i slike fall altid blifvit efterlefvad
vid riksdagare [17]27, [17]38, [17]47 o. [17]60.
Den, sorn i någon sak skal domina, bör veta och känna
skählen, men i detta måhl äro de hemlige och kunna ej emot
lag kunnoge giöras, och är således oförnekeligen Secr. Ut
-
Rådet.
379
skottet häri rätta domstohlen. Man har fuller invänt, att då
i 13 § R[iks]d[ags]ordn. Secrete Utskottets andra deputationers
el. särskilte comissioners giöromåhl tillsammans
ihopfattas, desse allesammans, på lika sätt, borde plenorum
profvande vara underkastade, enl. hvad med desse senare är
och varit brukeligit. Men häremot bör ratio legis, som är att
enl. 18 § bevara hemligheterne under Secrete Utskottet, noga
observeras, som det skedde i Blackwells sak, hvilken ej eller
R[iksens] St[änders] plena understältes, och lagens afsickt,
att hemlige saker, som fordrade tysthet el. rörde utrikes
mackter, ej måtte til rikets skada hos något stånds, som kanske
et Bondestånds, plenum med mindre discretion och varsamhet
kunna handteras.
Giorde en landtmarschalck en proposition, som kunde draga
slike saker til plena, så giorde han emot sin eed. Men den
nu giorde proposition är aldeles deruppå grundad; ty sedan
Secrete Utskottet, sorn enl. lag är enda domare öfver hemlige
och ministerielle rikets ärender, pröfvat Herrar R[iks]råds
giöromåhl dervid och för dem funnit skähl att upsäija ej
allenast sitt utan derjemte hela rikets förtroende, har sådant
ej ytterligare nu kunnat ställas under qusestion, utan endast
någon hugnad föreslås för de frenne senare Hrr R[iks]råd,
sorn Secrete Utskottet R[iksens] Ständers välbehag underslält.
Då frågan är om personer, bör man doch ej glöma riket;
och låta all animositet calmeras, då frågan är om rikets rätt.
Ingen bestrider, att ju icke R[iksens] St[änders] plena
som högsta macktägande kunna visa grace, men då efter lag
i visse måhl Secrete Utskottet är högsta domstohlen och efter
praxi utöfvar sitt embete, så är frågan, huru plena kunna
sin mackt utöfva. Lagen borde först ändras, och derom borde
genom memorial anledning gifvas, om någon så behagade.
Eljest tror jag vähl icke, att öfver grundlagen någon qusestion
el. votering kan tillåtas, äfven så litet som jag tror, att
vid förb riksdag qusestion varit om 13 § i R[iks]d[ags]ord.,
sorn sagt blifvit, ehuru vid en votering om comissioner och
extra domstohlar blef nembd vid contrapropositionen.
Hvad angår Hr Wadenstiernas proposition, så är den formerad
efter egit tycke och välbehag men Hr Landtm :s efter
eed och instruction. Jag ber således, att hvarcken deröfver
el. öfver Secrete Utskottets i lag grundade giöromåhl någon
380 1765, aug. 17.
Rådet.
quaestion vidare må röras. Men ber tillika Hr Landtm., att
de herrar, som hafva en skiljacktig tancka, måge sielfve få
justera sin contraproposition til voteringen, som jag tycker
ej lärer kunna undgås.
Frh. Grönhagen påminte först och främst om desse
Hrr R[iks]r[åds] anhöriges afträde, som han nu åter såg
vara opkomne. Dernäst yttrade han sig bifalla Hr L[ant]m.
giorde proposition såsom fullkommel. grundad på 13 § af
Riksdagsordningen; ty ehuru Secrete Utskottet altid voro
Riks. St [änders] plena subordonnerat, borde doch härvid et
undantag giöras i de saker, sorn enl. 18 § borde hållas tyste
och hvilka Secrete Utskottet ägde att finaliter afgiöra. Och
som detta Secrete Utskott nogsamt bevist, att det ej älskade
hemlighet utan förmodel. gerna hade upgifvit hela denna sak
til sin vidd, och det efter lag kunnat ske, så kunde han ej
annat nu än detsamma med fult förtroende bifalla. För öfrigt
voro han aldrig den, sorn älskade förföljelse mot personer,
hvilken han önskade aldrig hade existerat; men ibland
desse Rådsherrar funno han den af Secrete Utskott giorde
skillnad ganska billig, i det de, sorn flere gånger felat, svårare
blifvit ansedde än de, som första gången sig försedt.
Doch ville han gerna med de flere herrar instämma ang:de
någon pension för Hr R[iks] rådet Grefve Rosen, och således
biföllo han den giorde propositionen, öfver hvilcken han begärte
votering.
Hr Hasenkampf: Då den fråga blifvit moverad, antingen
Secrete Utskottet el. R[iksens] St[änders] plena äga
i detta måhl döma en dernier ressort, tror jag näppel., att
plena lära vilja bortlemna den dem lilständige högsta mackten
som principaler. Ingen praxis kan häremot anföras, ty
jag vet, att vid 1727 års r[iks]dag någre Hrr R[iks]råd blefvo
dömde, men ej af Secrete Utskott utan af Hofrätten, och
Blackwell, som här blivit nembd, dömdes af en cantzlirätt.
Men vähl kan af praxi bevisas, att plena ändrat och kullkastat
Secrete Utskottets beslut.
Vi hafva lag, den böra vi bevara. 13 § i R[iks]d[ags]ordn.
tillägger Secrete Utskottet att ransaka och döma, det är rätt,
men böra plena därföre anses hafva bortgifvit sin appel el.
jus aggratiandi. Nei, deruti ligger vår säkerhet förvarad.
Fahrligheten af hemlige domstohlar, som man sedt i andra
stater under namn af inquisition och Stierncamrar, kan och
Rådet.
381
bör hos oss aldrig kunna befrucktas, som Gudi lof skyddas
af frihet och lag. Har nu Secrete Utskottet uti detta måhl utöfvat
sin tilständiga rättighet, så kunna plena giöra detsamma
och sielfva yttra sig örn sitt förtroende för desse Hrr
R[iks]råd. De kunna hysa fulkomligt förtroende för Secrete
Utskottets giöromåhl men derföre icke misstro sig sielfve.
För öfrigt sorn i discourserne å den ena sidan Secrete Utskottets
rättighet af ingen blifvit rörd, men endast plenorum
rättighet yrckats, i stöd af hvilcken det af Secrete Utskottet
giorde underställande för de 3 senare Herrar Riksråd blifvit
til de äldre fyra extenderat, så hoppas jag, att denne mening
icke må oss disputeras att i propositionen införas, då vi för
öfrigt gerna lemna lagfrågan orörd.
Frh. [von] Köhler instämde med Hr Landtm, proposition
i stöd af flere lagsens rum, som lemna alla hemliga
saker under Secrete Utskottets pröfvande och afgiörande.
Hr v. Böhnen: 18 och 13 §§ i R[iks]d[ags]ordn. voro
tydelige och voro det skadeligt för riket, om det uphäfdes,
som deruti om hemlige ährenders skiötande föreskrifves.
Landtm, kunde icke eller sätta någon lag under proposition
til votering, ej eller någon contraproposition deröfver
inrättas.
Frih. Fried. Ribbing: Att Secrete Utskottet uti sitt
nu opgifne giöromåhl fölgt sin eed och sin instruction, det
kan jag som en dess ledamot på mit samvete contestera. Det
skal och hoppas jag sees af des arbete.
I et fritt land frucktar jag ingen hemlighet men erkänner
altid den principe, hvarefter en dehl saker kunna almänne
giöras, en dehl åter icke, som äro ministerielle och för rikets
bästa skull böra hållas tyste, hvilket äfven Secrete Utskottet
vid detta tilfälle iackttagit. Att döma desse Hrr R[iks]r[åd]
in plenis vet jag ej, hur det skal ske, när skählen mot el.
med ej kunna opgifvas och ej kan frucktas, att dem något
skedt emot lag.
Jag finner således ej, att propositionen kan blifva annan
än hon är, sedan Secrete Utsk. instruction, 2 §, förmår, att
dett bör n. b. ei projectera men afsluta slike hemlige måhl
och, sedan de ad notitiam til R[iksens] St[änders] plena
upgifvits, sådant Kongl. M:tt berätta, innan Secrete Utsk. instruction
blir ändrad, som doch in casu ej lär vara rådeligt.
Jag tilstyrcker således bifall på Secrete Utskottets extractum
382 1765, aug. 17.
Rådet.
protocolli men vil och foga mig deruti, att på det skedde
underställande frågan om någon hugnad och understöd så
för de trenne senare herrar som för Hr R[iks]r[rådet] Gr.
Rosen må lil Secrete Utskottet åter remitteras.
Hr [von] Bromell: De af Frh. Ribbing af lagar och
instruetion anförde skähl till bifall på Sec. Utsk. extr. protocolli
voro så grundelige, att han dermed gerna instämbde.
Derjemte som han erhindrade sig, att för flere och vid alle
riksdagar R. o. A. varit emot eftermiddagsplena, och dagen
nu led mot aftonen, bad han Hr Landtm, täcktes befordra
slut på denne långsame ventilationen och formera dertil proposition.
Hr Fred. v. Post instämde med de flere herrar mot
den giorde propositionen. Ty ehuru högt han vördade Hr
Landtm, och Secrete Utskottet, kunde han doch ej medgifva,
att det ensamt ägde den rättighet att förklara Riksens]
Ständers förtroende; en rättighet, som tycktes deras
plena sielfve tilkomma, och den de ej torde så lättel. förgifva.
Härtil tycktes skähl finnas i sielfva den 13 §, som innehåller,
att af Ständer vid r[iks]dagen eftersees, huru Riksens]
Råd sedan sidsta r[iks]dag så uti in- som utrikessaker
stält sine rådslag och sig förhållit. Men 18 § i första momentet
om Secrete Utskottets giöromåhl nämner deribland i
synnerhet utrikesärender, hvartil han trodde detta ej kunde
räknas och följacktel. ej eller ibland de uti Secr. Ut[sk:s]
instruetions 2 § rörde hemlige ährender, som Sec. Utskottet
hade finaliter att afsluta, til Kgl. Maj :t att expediera och endast
att notitiam plena att meddehla.
Och ehuru Secrete Utskottet haft all rättighet att pröfva
det närvarande måhl rörande Hrr R[iks]råd saint til plenorum
kundskap upgifva, huru de det befunnit; så trodde han
doch, att R[iksens] St [änders] plena som principaler, och
de där titsatte r[iks]råd, ej voro el. kunde blifva derigenom
betagit att sig deröfver utlåta.
Hr H e r m. J. Roos förklarade sig i hufvudfrågan instämma
med Hr Schönbergs vähl utförde tanckar. Hvad nu
propositionen vidkommo, så hade han trodt, att den skulle
giöras öfver sielfva Secrete Utskottets extractum protocolli,
sedan herrar af släckten afträdt och de mäste discourser derpå
roulerat, men ej öfver pensioner för de 3 Hrr R[iks]råd
Rådet.
383
och för Hr R[iks]rådet G[r.] Rosen, hvilcke ej varit under
ventilation, ehuru i synnerhet Gr. Rosen vore en så gammal
berömlig och välförtient herre, att han för honom ej ville begära
nåd utan endast justiee.
Han anhöll fördenskull, att proposition enligit de ömsom
yttrade tanckar måtte giöras antingen öfver lagqusestionen
el. öfver Secrete Utsk. extr. protocolli.
Hr La 11 d t m.: Discourserne hafva roulerat öfver Secrete
Utsk. extractum protorli uti hela dess vid, en dehl hafva påstådt,
att plena kunde sig deröfver utlåta och leutrera, hvilclcet
af den andra dehlén blifvit bestridt. Nu innehåller Secrete
Utskottets extr. prot. et opgifvande ad notit:m af Secr.
Utsk. beslut ang:de 7 Herrar R[iks]råd, med et underställande
vid slutet ang:de de 3:ne senare herrar.
Öfver den förre dehlén kan jag ingen proposition giöra
emot 13 § i R[iks]d[ags]ordn. och 18 §, som hänskutit slike
måhl til Secrete Utsk. afgiörande, hvilcket äfven 2 § af Secrete
Utskottets instruetion ännu tydeligare förmäler i anseende
til ministerielle måhl, som böra hemlige hållas. Och
sorn min embeteseed förbinder mig til nogaste efterlefnad af
lagar, R[iks]d[ags]ordning och instruetion, så kan jag ingen
annan proposition giöra än den, jag giordt i anledning af
Secrete Utsk. underställande.
Hr Roos: Jag ber om förlåtelse, om jag trodt, att discourserne
skulle vara grunden til propositionen.
Hr L [ant] m.: Ehvad discourserne innehålla, bör doch
altid propositionen giöras efter lag.
Hr Roos: Sedan öfver Hr Landtm, gifne proposition så
länge ventilerat är och R. o. A. deröfver äro af olika tanckar,
så hemställer jag til Hr Landtm, i ödmiukhet, huruvida icke
uti propositionen begge de yrckade meningar böra combineras,
enl. hvad Hr Schönberg, utförligare än jag det gior, förut
anfördt.
Frh. v. Ess en: Enligit hvad Hr L[ant]m. förmält, voro
såvähl af 18 och 13 §§ i Riksdags]ord. som af Sec. Utsk.
instruet. 2 §, som han äfven nu upläste, tydeligt, att förevarande
måhls afgiörande aldeles voro1 til Secrete Utskottet
öfverlemnat och ej vidare än ad notitiam R[iksens] St [änders]
plena bordt underställas, hvarefter Secrete Utskottet
ägde att detsamma lil Kgl. M:t expediera. Följacktel. voro
den af Hr L[ant]m. giorde proposition ricktig och formerad
384 1765, aug. 17.
Rådet.
dehls i anledning af Secrete Utsk. sluteligen giorde underställande
för de senare 3 Hrr R[iks]råd, dehls efter discourserne.
Hr L. M. Uggla: Änskiönt Secrete Utskottet i detta
måhl förfarit efter den af Riksens Ständers plena dem gifne
instruction, trodde han doch, att desse som principaler och
machtägande derföre icke förlorat den dem tilständige rätt
att sig utlåta öfver Secrete Utskottets giöromåhl, då frågan
vore om förtroende för Hrr R[iks]r[åd], hvilcket R[iksens]
Ständer sielfve tilkom att gifva el. betaga, ehuru de i något
måhl ej ville granska de omständigheter, som de ville hafva
tyste. Han anhöll derföre, att proposition måtte blifva öfver
Secrete Utsk. extr. prot. giord med den contraproposition, att
om Neij vunno vid voteringen, så skulle desse Hrr R[iks]råd
uti deras förtroende bibehållas.
Hr C. Wadenstierna: Den enda orsak, hvarföre jag
och de flere herrar, med hvilka jag instämd, icke kunna vara
nögde med den giorde proposition, är, att den endast rör pensioner
för några Hrr R[iks]råd, hvarom på vår sida aldrk
tahlt el. påstådt blifvit, då vi endast yrckat plenorum rätt att
dispensera vårt förtroende och visa mildhet och proposition
deremot blott innehåller den dehlens mening, som är deremot.
Å vår sida är äfven af flere värde ledamöter anfördt:
Att vid 1743 åhrs r[iks]dag ministerielle correspondencer
och äfven så hemlige måhl som detta blifvit plenorum pröfvande
understälte; äfvensom Secrete Utskottets beslut och
giöromåhl vid alla tilfällen.
Att vid förl. r[iks]dag vi värckel. voterat om aplication af
13 § i R[iks]d[ags]ordn„ efter densamma vid controproposit:n
bifogades.
Att bem:te 13 § tydel. förmäler, att Ständerne n. b. äga efterse
R[iks]råds giöromåhl och att, hvad i samma § ytterl.
säijes om visse sakers undersökande och af dömande af
S[ecr.]. Utskottet el. någon annan deputation el. särskilt
comission, som Ständerne deröfver förordna kunna, så mycket
mindre kan betaga Riks. St [änders] plena deras högsta
rätt att sig öfver Secrete Utsk. giöromåhl i desse fall yttra,
som de denne rätt sig altid förbehållit och densamma utöfvat;
som
bem:te 13 § densamma på intet sätt inskräncker och
Rådet.
385
dessutom Secrete Utskottet icke fädt eller äger någon domsrättighet.
Men vi hafva uti discourserne undgådt att häruppå giöra
något påstående. Vi hafva endast yrckat plenorum rätt att
kunna visa ömhet och mildhet emot 4 Hrr R[iks]r[åd] såvähl
som emot 3 och att samtelige desse hrr:s misstag af
R[iksens] St [änder] med en tienlig föreställning kunde öfversees.
När vi således på intet sätt rördt Secrete Utskottets
rättighet och giöromåhl, ej el. påstådt något emot lag, så
böra vi förmoda at få vår tancka uti den proposition, som
[vi] af Hr Landtm, ytterligare oss utbedia, intagen uti contrapropositionen,
hvilcket så mycket mindre kan ansees stridande
mot lag och praxi, som plena ännu vid förl. r[iks]-  dag återgifvit förtroendet åt flere Hrr R[iks]råd och då
utöfvat en rättighet, som de aldrig lära vilja förgifva, och
eljest vid en votering öfver Secr. Utsk. extr. prot., hvilken
jag för min dehl påstår, ingenting skulle vinnas, om Neij
vunno.
Skulle man velat ingå uti någon lagqusestion, torde kanske
mångå frågor kunnat väckas, til exempel den huruvida Secret.
Ut[sk:s] ledamöter som domare i sitt egit giöromåhl
äfven här kunde deröfver votera. Men alla slike qusestioner
har jag för min dehl velat undgå och endast hållit mig vid
proposit. öfver Sec. Utsk. extr. protocolli, den jag trodt mig
efter lag och praxi kunna begiära.
Jag ber äfven nu Hr Landtm, vördsamast, att åtminstone
vid den giorde prop. contraproposit., om Neij vinner, må
medföra desse Hrr R[iks]r[åds] bibehållande vid R[iksens]
Stfänders] förtroende.
Gref A. [von] Fersen: Innan jag något yttrar, bör
jag först besvara och undanröija det inkast, som dervid kunde
mig giöres såsom skyld med någon af de under qusestion
varande Hrr R[iks]råd. Med en af de uti Secrete Utskottets
extracto protocolli nembde Hrr R[iks]r[åd] är jag i skyldskap,
men som densaimma nu icke är under någon question,
hade den egentel. icke kunnat hindra mig at vara vid deliberation
närvarande, om jag icke frivilleligen och för att undgå
alla misstanckar hade velat mig absentera.
Då jag af trädde, gioi'de jag det förbehåll att återtaga mit
rum vid någon förefallande lagqusestion såsom riksdagsman,
ty annat är att ventilera och votera om personer och annat
25—56/044
386 1765, aug. 17.
Rådet.
att ventilera om lag och plenorum rättighet öfv. Secrete Utskottets
extracto protocolli.
Således och sedan Hr Landtm, giordt en proposition, öfver
hvilken R. o. A. ej kunna förenas och Hr Landtm, sagt
sig i grund af lag icke kunna giöra någon annan, så existerar
en lagqusestion och deröfver har jag förbehållit mig min
riksdagsmannarätt att mig utlåta.
Jag vil således i korthet yttra min tancka öfver det, som
efter mit begrep är R[iksens] St[änders] plenorum rättighet,
Secrete Utsk. rättighet och en landtm :s rättighet.
R[iksens] St [änders] plena äro principaler och högsta
macktägande, de hafva giordt lagen, de kunna densamma
med lika rätt uttyda och förändra, således är dem alt underkastadt,
så Secrete Utskott som andre deputationer, och
fast visse ärender det förres vård och utarbetande blifvit
ombetrodde, hafva doch plena altid vid fordne och äfven vid
sidste r[iks]dag utöfvat sin rättighet att gilla el. cassera des
giöromåhl, äfven då de ad notitiam varit opgifne.
Secrete Utskottets rättighet är efter lag i synnerhet att
skiöta alla hemlige och ministerielle ährende, nemi. de som
i 18 § R[iksdags]ord. nämnes, utrikes alliancer, fremmande
hofs propositioner, tractater och dylikt, med hvars uptäckande
rikets nytta och bästa för tiden risqueras skulle, men ehuru
jag i två riksdagar haft den ähran att vara ordförande i
Secrete Utskottet och nu att vara där ledamot, har jag doch
aldrig vetat, att Secrete Utskottet äger någon domsrättighet
eller densamma en dernier lieu och som högsta instantien,
hvilcken jag altid trodt vara hos R[iksens] St [änders] plena.
En landtmarskalcks rättighet som ordförande hos R. o. A.
är att i ståndet hålla ordning och förekomma all oreda, hvartil
erfordras, att han visligen lämpar och skickar sig efter
ståndets tanckar och behag. Men skulle emot all förmodan
någon villa försöka att kullkasta vårt fa[st]stälte regeringssätt
eller uprifva det bandet, som sammanfäster Svea Ständer
och inbyggare, då äger en landtmarsch. som hvar en riddersman
den rättighet att desamma til det yttersta, ja, med
lif och blod att försvara.
På desse grunder och då jag derjemte anseer för betänckeligt
att lemna Sec. Utskottet el. någon deputation den högsta
mackten att döma öfver någon medborgares el. en rådsherres,
som är icke et Secrete Utsk. utan hela rikets råd, lif,
Rådet.
387
ägendom el. heder; så anhåller jag nu vördsamel. hos Hr
Landtm., då frågan är om proposition, att vi måge få votera
derom, antingen R. o. A. ulan någon vidare ventilation skola
åtnöijes med Sec. Utskottets extr. protocolli, eller de äga
den rättighet som stånd att sielfve till- och afsätta R [iks] -  råd.
Frh. C. Ridderstolpe: Ehuru jag hyser all högacktning
för Hr Grefve Fersens yttrade tanckar, kan jag doch ej
finna det Hrr R[iks]råds anhörige tilständigt att dehltaga i
ventilation öfver proposition, hvaröfver det tycks tilkomma
oss att besluta, som deröfver delibererat.
Att Riksens Råd äro det de heta men ej Secrete Utskottets
råd, det vet jag altför vähl men tror den dock böra vara
undergifne lagen, som är frihetens och säkerhetens förmur
och aldrig bör röras och rubbas. Efter densammas föreskrift
hafva hemlige och ministerielle ärender ju altid hördt under
Secrete Utsk. afgiörande, huru kunna vi då, enligt hvad jag
förmiddagen hade den ähran att deducera, ingå uti slike
inåhls pröfvande utan att röra den Secrete Utskottet dervid
updragne särskilte mackten öfver de hemligare saker, som
ej kunna upläggas för samtelige fyra stånden med rikets säkerhet
och regeringssättets bestånd efter des 1720 giorde inrättning.
Att i detta måhl någon lagfråga vid 1738 åhrs r[iks]dag
blifvit moverad, vet jag icke, men vähl att lagen dervid blifvit
fölgd och vördad.
Att Secrete Utsk. sielf gifvit anledning til någon lindring
för Hrr R[iks]råd, det kan jag icke finna, ty Secrete Utskottet
har i hufvudsaken och sitt utlåtande deröfv. ansedt alla
desse herrar lika förlustige R[iksens] St [änders] förtroende,
och den för de 3 senare herrar giorde underställan syftar
ej på någon skilnad i detta hänseende men vähl på någon
särskilt hugnad i andra måhl, med understöd el. dylikt.
Då nu Secrete Utskottet i detta måhl ej fölgt något sitt
välbehag men lag och sin instruction; så blifver den frågan,
om Secrete Utskottet bör äga sådan mackt, en ny fråga, som
jag framdeles, då den företages, förbehåller mit yttrande uti
men som emedlertid ej bör blandas med den närvarande om
propositionen öfver Secrete Utskottets extractum prot., hvaröfver,
som det ad notitiam är opgifvet, proposition ej annars,
än som skedt är, lär kunna giöras, nemi. i anseende til den
388 1765, aug. 17.
Rådet.
delli deraf, sorn R[iksens] St[änders] plena understält blifvit.
Hr W o 11 e m a t, J. A Ib.: Sorn qusestionen är nioverad
om plenorum rättighet att yttra sig öfver hela Secrete
Utskottets extr. protdi, hvilken af mångå herrar blifvit bestridd,
då deremot månge andre, hvaribland jag äfven har
den ähran at vara en, hållit före att R. o. A. hade lika rättighet
att utlåta sig om de fyra äldre sorn de 3:ne senare Hrr
R[iks]råd, så har jag äfven haft det hop, efter hvad jag sedt
vid förre r[iks] dagar, att begge meningarne skulle i propositionen
intagas, på det de med Ja och Neij kunde besvaras.
Jag förmodar, att ingen ibland oss kan el. lär misstänckas
att hysa mindre nit för vår lag än den andra eller att icke
vilja försvara des helgade gräntz och murar på alt sätt, om
det och voro med lif och blod.
Men när ingen yrckat något rörande lag eller Secrete [Utskottets]
instruction och giöromåhl, utan endast blifvit påstådt
plenorum rätt som principaler att kunna leutrera i
Secrete Utskottets beslut, en rätt, som jag tror plena hvarken
härtils el. framdeles låta sig betaga, så gior jag mig derom
försäkrad, det så mycket afseende lär hafvas på så mångas
R. o. A:s ledamöters tancka, att den äfven får något runi
i propositionen.
Hr L andt m.: Som dagen lider til aftonen och det skulle
blifva natt, om alla de herrar, som sig anmält, skulle ytterl.
villa tahla, så skulle jag önska, a t discourserne måtte
förkortas öfver den proposition, jag giordt enl. det bästa begrep
jag har om lag, eed och instruction. Äfven skulle jag
önska, att de hrr, som äro med Hrr R[iks]råd skylde, ville
enl. R[iks]dagsordn. taga afträde, då om slut i saken discoureras.
Gr. A. [von] Fersen: Om proposition skal giöras öfver
Hrr R[iks]råds personer och deras bibehållande vid förtroendet
el. eij, så förklarar jag ännu, som jag i början giordt,
att jag hvarcken skal dehltaga i deliberation el. beslutet. Men
som frågan är 0111 R. o. A:s rättighet att utlåta sig öfver Secrete
Utsk. hela extractum prot., hvilket är en lagfråga, så
tror jag mig som riddersman äga full rättighet att i deliberationen
deröfver dehltaga och det efter mit vid pleni början
giorde förbehåll, då jag af trädde.
Hr Landt m.: Det är vist, att Hr Grefven förbehållit sig
Rådet.
389
sitt yttrande uti lagquaistionen, ifall den skulle förekomma;
men jag hemställer, om det kan vara mig tillåtit att giöra
någon proposition öfver lag eller någon annan än den, jag
redan giordt i anledning af Secrete Utsk. extr. protocolli och
discourserne.
Gr. A. [von] Fersen: Sedan Hr Landtm, tillcännagifvit
sig ej kunna uptaga någon lagquaestion under proposition
och jag förklarat mig, ifall slik qmestion ej rördes, ej vilja
dehltaga uti något beslut, så vil jag till uplysning häröfver
något yttra.
Jag har ej framstält lagquaestionen, utan är hon genom
Hr L[ant]m. proposition väckt, och då Hr Landtm, förklarat
sig en [o: ej]1 kunna enl. lag giöra R. o. A. någon annan,
så tyckes lagquaestionen tydel. vara där. En lika fråga har
för detta hos R. o. A. blifvit ventilerad, och är vähl abstractiv
så at hon särskilt kunde handteras, men derom äro R.
o. A. ej ense.
För öfrigt äro i discourserne hos R. o. A. två meningar
drefne, den ena att plena ej äga rättighet att sig öfv. Secr.
Utsk. beslut utlåta, den andre deremot att R. o. A. samt öfrige
plena denna rätt ostridigt tilhör och nu af dem kunde utöfvas.
Om jag ej bedrager mig, är detta en klar quaestio legis
et juris, hvars decision så nu och för hela riksdagen, som
för framtiden, interesserar samtel. R[iksens] Ständers rätt.
Om i anledning af desse tvenne meningar Hr L[ant]m. behagar
gifva oss proposition öfv. Sec. Ut [sk.] extr. protocolli och
dervid en contraproposition, hvarom jag för min dehl til
sluts erhållande anhåller, så lär jag billigt afhålla mig från
beslutet och votering, ty deruti bör jag ej dehltaga öfver Hrr
R[iks]r[åds] personer. Men då frågan är om lag och R. o.
A:s rättighet, hoppas jag, att i så generel fråga min r[iks]-  d [ags] mannarättighet mig ej lär kunna betagas.
Hr Schönström och Frh. Bunge conformerade
sig med Gref Fersens mening.
Härvid begärtes af flere hrr, att Hr Landtm, til sluts erhållande
uti ventilationen täcktes deröfver giöra proposition.
Hr L [ant] m. svarade sig redan hafva densamma giordt
och häruti ingen annan kunna giöra.
Hr von Engeström anholt, att propositionen måtte
1 Memorialprotokollet. d
390 1765, aug. 17.
Rådet.
jeinkas efter discourserne, som dehls yrckat Secrete Utskottets
rätt att finaliter afgiöra detta måhl, dehls deremot påstådt
plenorum och följackteligen R. o. A:s rättighet att sig
deröfver til bifall el. afslag utlåta, hvilken han äfven trodde
deraf bestyrckas, att embetesfehl af embetsmän och Riksens]
Ständers egna fullmäcktige aldrig kunde räknas ibland
de hemlige och ministerielle ährender emellan riket och utrikes
mackter, som efter lag voro under Sec. Utskottets särskilte
omsorg lemnade utan voro af den beskaffenhet, att
plena, när de behagade, kunde antingen slike måhl med stillatagande(I)
förbigå eller och dem til sig opkalla, deröfver
cognoscera och sig deröfver utlåta.
Anhållandes han fördenskull om proposit:n öfver Sec. Utskottets
extr. prot:li så inrättad, att om Neij vunno, desse
Hrr R[iks]råd vid sitt förre förtroende skulle bibehållas,
hvaröfver han äfven påstod votering.
Grefve Renstierna: Jag tror ventilationen endast varit
öfver vår rättighet att oss öfver Secrete Utskottets extr.
pr[ot.] utlåta, som af en dehl blifvit bestrid men som R. o.
A. tilkommer, til prof hvaraf ber:de extr. pr[ot.] senast blifvit
begärt och lagt på bordet; det är, til vidare öfverlägning.
Skulle dertill ännu fler skähl erfordras, så åberopar jag mig
dem, som Hr Schönberg och Gr. Fersen utförligare andragit,
med hvilcka jag gior mig en heder af att instämma.
Och sålunda anhåller jag äfven vår mening må i propositionen
införas, som påstådt vår rättighet att oss i detta måhl
utlåta, på det densamma med Neij el. Ja må kunna besvaras.
Hr Möllerstierna: Jag har hördt länge ventileras
öfver lagcjiuestionen, huruvida enl. 13 § i R[iksdags]ordn.
Secrete Utskottet ägde detta måhl att slutel. afgiöra el. plena
at sig deröfv. utlåta. Men jag skulle tro denne qusestion förfalla
i ani. af 2 § i Sec. Utskot:s instructions tydel. innehåld.
Skulle deröfver voteras, så rörde vi dermed de 2 stånd, som
jemte oss äro dehltagande i Secrete Utskottet och jemte oss
ägde denne fråga afgiöra. Således håller jag före ingen annan
proposition kunna giöras än endast i anseende til de
senare trenne Herrar R[iks]råd, öfver hvilcka Sec. Utskottet
underställande giordt.
Hr Landtm, föreslog, om icke R. o. A. kunde sig förena
öfver den giorde propositionen, då den lillägning i contra
-
Rådet.
391
propositionen blifver giord, sorn följer: Vinner Neij, kommer
frågan ang:de rätta förståndet af 13 § i R[iks]dagsordningen
att uptagas och ventileras.
Detta besvarades med Ja och Neij och med mycken rörelse
bland R. o. A.
Hr L [ant] m.: Denne contraproposition tyckes innefatta
de herrars mening, som under hela discoursen enl. protocollet
drifvit lagcjuaestionen mot och med, och har jag således
trodt, att den skulle antagas.
Hr Schönström: Att som den dehlén af R. o. A., med
hvilka han instämt, aldrig yrckat någon förklaring öfver 13 §
uti R[iks]d[ags]ordningen utan endast påstådt sin rättighet
att utlåta sig öfver Secrete Utsk. extr. prot:li, så önskade
han att få contrapropositionen derefter inrättad, hvarförutan
han ingen proposition för sin dehl kunde bifalla.
Frh. G. Reuterholm gillade för sin dehl propositionen,
efter den tycktes innehålla både meningarne, så vähl
deras som uptagit Secr. Utsk. extr. prot. ad notitiam, sorn
deras hvilcka påståd[t] sin rätt att deröfv. ventilera. Men
som propositionen icke blifvit antagen, ville han til tidens
vinnande föreslå det expedient att votera öfver den frågan,
om proposition är enlig med discourserne el. eij.
Hr R[iks]r[ådet] G[r.] H. Gyllenborg: Det är en
principe uti vår grundlag och regeringssättet, att alla saker
afgiöras efter pluralitet. Den bör af discourserne utrönas genom
votering öfver en dertill lämpad proposition, men då
man deröfver ej kan komma öfverens, lärer ende utvägen bli
att votera derom, huru man skall votera.
Hr Jennings: Om jag, g[unstiga] H[errar], consi
dererade,
hur anseenlig tid förevarande ventilation redan
borttagit, så borde jag billigt tiga, men i anseende til ämnets
vickt vil jag doch utbedia mig R. o. A:s benägenhet att körtel,
yttra mine egne enfaldige tanckar. Jag har tegat, då det varit
ämne att tahla om de uti Sec. Ut[sk:s] extr. pr[ot.] nembde
7 Hrr R[iks]r[åds] personer, efter jag ibland dem, jag
vet ej om det är lycka el. olycka, har den ähran att räkna en
svåger, hvars nit för konung, lag och fädernesland jag för
min dehl är öfvertygad om men blifvit ansedt att hafva förvärkat
sitt embete jemte R[iksens] St[änders] förtroende
och nu äfven står under quaestion.
Jag vil ej tahla för honom, ty är Hr R[iks]r [ådet] B [aron]
392 1765, aug. 17.
Rådet.
Hamilton en förrädare emot land och rike, så upoffrar jag
honom til den hämd och det straff, som en angrepen lag och
nationens lidande rättigheter kunna kräfva. Men jag talar
nu för plenorum och R. o. A:s rättighet, för min egen, för
min enda broders och för hans och mine efterkommandes
rättigheter, hvilka jag på detta ställe som fri adelsman bör
försvara och jag ej kan nedlägga utan förevitelse af mit eget
samvete och för en tänckande eftervård.
Jag känner någorlunda Sec. Utskottets rättigheter efter
lag, och jag vore ovärdig, om jag dem icke kände, sedan jag
haft den ähran att där vara ledamot. Jag känner och respecterar
äfvenså den rättighet, som lagen tillägger Secrete Utskottet
i ministerielle och utrikes ährender, men då nu quaestionen
är, om plena äga rättighet att utlåta sig öfver Secr.
Utsk. extr. protocolli såvähl i anseende til de 4 förre som de
3 senare herrar, så beder jag ej allenast om ursäkt, om jag
nu ej kan den nekande meningen bifalla, utan och om bistånd
att få uti den oprörde lagqusestionen deröfver följande
mine skriftl. tanckar til protocollet dictera.
Aldenstund flere ledamöter anfördt, att målet allenast, som
Sec. Utsk. förmäler, är upgifvit ad notitiam och icke till öfverlägning,
finner jag nödigt att orden uti 13 § af R[iks]-  dfagsjordn. upläsas, nemi.:
Och så framt någon finnes hafva sitt embete (nemi. r[iks]-  råds) så förestådt, att han derföre tiltalas bör, skal sådant,
äfven sorn ock hvad emot Regeringsformen och Ständernes
frihet antingen emellan el. under r[iks]dagarne directe el.
indirecte försökt voro el. försökes, til ransakande och af dömande
uptagas och efter sakernes beskaffenhet till behörig
straff och bot utan uppehåll befordras. Är saken af sådan
beskaffenhet, att den ej almänt kunnog blifva kan, bör den
uti Secrete Utskottet, men eljest af någon särskilt commission,
som Ständerne däröfver förordna kunna, behörigen undersökas
och afdömas.
Icke är mig tillåtit at giöra en egenvillig uttydning af denne
§ i R[iksdags]ordn. Då skulle r[iks]råds vilkor vara godtycko
underkastade och långt sämre än under den strängaste
envåldsregering.
Derföre sätter det åberopade stället 2 vilkohr förut, nemi.
brott och hemlighet, om Sec. Utskottet skall kunna tilägna
sig någon domsrättighet. iVär jag jemnförer detta med 14 § i
Rådet.
393
R[egerings] formen, hvarest det heter, att någon olyckelig
utgång, som emot deras votering, förmodan, tancka och på
skähl grundade mening hända kan, dem ej må tilråknas,
så kan intet annat blifva brott, sorn til ransakande och afdömmande
uptagas må, än försök emot Ständernes frihet och
förrädiske afsickter emot riket samt upsåteligt afvikande
ifrån Riks. Ständers föreskrift och tilstyrckande.
Den andra egenskapen, som fordras för Sec. Utsk. til et
sådant steg som detta, är hemligheten. Intetdera finnes i denne
casu. Om här varit brott, så hade Secr. Utskottet icke kunna^
giöra hemställande för 3 Hrr R[iks]råd, som och en och
samma sak varit dehltagande, att de skulle quarblifva vid
sine rådsembeten, när de öfrige 4 skulle derifrån entledigas.
Då hade vähl och åtminstone rubrique på saken varit opgifven
och icke extractum protocolli författat i sådane ordasätt,
som, om de til Secrete Utskottets autorisation antagas
skulle, giorde, at ingen kunde vara säker för sig el. sitt
embete.
Icke eller är här någon hemlighet, ty ehuru Secrete Utskottet
ej upgifvit målet, så är likvähl allmänt bekant, att
icke hafva r[iks]råd tilstyrckt något nytt krig, icke någon
ny förbindelse för riket, icke afhändt riket någre länder;
fast mera är för almänhetens ögon, att riket äger lugn, vänskap
med grannar och andra mackter och fide händer att vårda
sit invärtes tilstånd. Skulle här någon hemlighet vara, så
voro det i anseende til fremmande sänningebud, och det är
ingen, som icke vet, att saken angår, en subsidieliquidation,
vid hvilken den ena gior påstående och den andra söker
minskning och modificationer, samt att uti en Rådcammare
två lika nitiske meningar kunna opkonnna, den ena at gå uti
det längsta med sitt påstående och den andra att icke under
penningenöd förlora alt, under et ovist och förut fehlslagit
hop att få mera.
Utaf detta slutar jag, at casus nu är helt olika emot hvad
han var 1738, då en alliance var sluten emot Riksens Ständers
föreskrift och en sådan discussion säkerl. angick hemlighet;
utom det exempel icke böra gälla emot klar lag.
Det borde snarare afskräcka oss ifrån det steg, Sec. Utsk.
nu tilstyrcker, emedan den bitterhet och osämja, som
derå fölgt til rikets största skada, har ständigt varit underhållen.
394 1765, aug. 17.
Rådet.
Jag slutar då, att Sec. Utsk. icke har någre sådane besvär
emot Hrr R[iks]råd, att 13 § i R[iks]d[ags]ordn. kan tiena
Sec. Utsk. til stöd uti dess påstående. Uti denna tancka styrckes
jag än vidare utaf alla de missbruk, som en för vida
sträckt domsrättighet hos Sec. Utsk. skulle kunna medföra i
framtiden. Missbruk äro möijelige, ty eljest voro vi icke menniskor,
och ehvad acktning jag har för närvarande Secrete
Utskott, lägger den likvähl intet band uppå min öfvertygelse,
at lagen bör inskräncka menniskors möijelige egennytta,
hämd och ärelystnad.
Icke äro uti et samhälle af 100 personer alla altid lika
uplyste. 26 kunna utgiöra pluralitelen uti et Secrete Utsk.
och fremmande influence sticka sig bakom til at hafva ärligheten
förfölgd och egennyttan i högsätet. Om oenighet är uti
en nation, om lystnad hos ledamöter uti et Secrete Utskott
at blifva r[iks]råd kunde någon gång fresta flere personer,
huru lätt funno de icke i framtiden för sig at giöra rådsstolarne
ledige, om allenast uppå et föreburit misstroende Sec.
Utskottet skulle få giöra rådspersoner förlustige af sine embeten
och af det, som för en redelig rådsherre högst skattas
bör, Riks. Ständ [ers] förtroende.
Vi böra vårda vår egen rätt med det vi vårda deras, icke
undandraga den brotslige straff, när brottet är bevist och
genom lagen utmärckt, men icke fälla misstag och oskuld,
ty en sådan dom faller på oss, våra efterkommande och riket
tilbaka.
Hvarefter han tilläde: Att då han sorn för detta ledamot
i S[ecr.] Utsk. ägt dervid förtroende och således ej kunde
ignorera, hvad efter eed borde under tysthet förvaras; så
kände han äfven de gräntzor, innom hvilcka honom voro
tillåtit att antingen för sig sielf begära eller åth medbroder
meddehla de uplysningar, som i hvarje måhl voro nödige och
laglige.
Frh. Fred. Horn: Som jag håller det för en afgiord
sak, at plena äro Secrete Utskottets principaler, så beder jag,
at deröfver ingen qusestion moveras utan blott öfver substrata
materia, nemi. Sec. Ut[sk:s] bet[än]k:de, då om Ja vinner,
den giorde proposition om pensioner för de tre senare
Hrr R[iks]råd samt för Hr R[iks]rådet Gr. Rosen bifalles,
men om Neij vinner, samtel. Hrr R[iks]råd bibehållas vid
des embete och förtroende.
Rådet.
395
Jag kan aldrig eftergifva det, att plena äro Sec. Utskottets
principaler, ty jag har aldrig erkänt något centumvirat,
ej eller att de icke kunna döma öfver Secrete Utsk. giöromåhl,
hälst då det giordt et underställande för de 3 senare
Hrr R[iks]råd, sorn likvähl äro i et predicament stadde med
de förre, och jag med skähl kan anse alla 7 för lika, då jag
emot lag ej kan controllera på deras giöromåhl längre än
ifrån sidsta riksdag enl. 45 § i Reg[erings] formen och 13 §
i R[iks]d[ags]ordn.
Hvad den giorde propositionen angår, så finner jag den
giord öfver pensioner såvähl för de 3 senare Hrr R[iks]råd
sorn för Hr R[iks]r[ådet] Gref Rosen, jag fägnar mig äfven
deröfver, hälst i anseende til den gamle och hederlige rådsherren
Grefve Rosen, hvars svaga omständigheter gå mig
mycket til hierlat, och att den mycket yrkade sparsamhetsprincipe
en sådan oväntad mildhet tillåter, men ehuru jag
hyser för Secrete Utsk. fullkomligaste vördnad och förtroende,
vil jag doch aldrig sätta lifs- och halsrätt under hemlighet,
ty derifrån är jag skrämd af en Baron Goertzes exempel.
För min egen person frucktar jag intet och bäfvar för
inga busar, men som redlig svensk man önskar jag vårt regeringssätt
sådant, att det hos medborgare må vara välsignat,
och att hvarcken jag el. mine efterkommande må få orsak
at förbanna et regeringssätt, där någon undersåte kan
bringas om lif, vählfärd och heder på skähl, som insvepas i
tysthet och hemlighet.
Frh. J. C. Cederhielm: Jag önskade högel, att se
R. o. A. förenade öfver propositionen, på det vi ej här måtte
disputera tils ottesången börjas. Som lagqusestion blifvit drifven
och frågan tyckes vara om förståndet af 13 § i R[iks]-  d[ags]ordn. i anseende til plenorum rätt att utlåta sig öfver
Secrete Utsk. extr. prot:li rör:de Hrr R[iks]råd; så tyckes
den giorde proposition aldeles vara derefter lämpad, hälst
det ej är nog med hvad denne gång giöres, utan äfven en principe
för slike casus i framtiden bör etableras, emedan, sorn
B [aron] Horn nyl. sagt, det altid blifver obehageligit at dömas
utan att domskählen äro uppenbare.
Frågan om 13 § förstånd tyckes altså som generel och skild
ifrån den närvarande böra förutgå och enl. propos. särskilt
ventileras.
Hr Urban Hiärne: För någon stund sedan afträdde
396 1765, aug. 17.
Rådet.
jag med nöije ifrån Edert ädle samfund, lemnandes i Edra
händer, m[ina] H[errar], att utdela den rättvisa1
Frh. Clas Cederström: Jag har ej velat yttra mig
i hufvudmåhlet öfver Secrete Utsk. extract. protocolli rörande
Hrr R[iks]råds personer och deras förtroende; men som
frågan derjemte här upkommit om plenorum rättighet att
deröfver sig utlåta och leutrera, så anseer jag det som en särskilt
qusestion, som med den oss först gifne proposition ej
bör inblandas utan särskilt afgiöras, hälst jag aldrig tror det
vara i sin ordning, att uti en proposition två särskilte quaestioner
combineras.
Hr Durie [t] z yttrade i ani. af hvad i flere discourser
anfördt blifvit sin mening derhän, att Hrr R[iks]råds släcktingar
tycktes honom böra, sedan de sig fädt i saken yttra,
sig ifrån sielfva beslutets tagande absentera. Att i detta måhl
med någon heta kanske å ena sidan discourerat blifvit, det
ansågo han för en mensklighet, densamma kunde äfven finnas
hos andra, men han som hvarclten väldug el. egennyttig
funno sig deraf ej rörd el. uphetad utan hemstälte, om
icke R. o. A. täcktes gilla den af Hr Landtm, framsatte propositionen,
som tycktes innefatta både de herrars tancka,
som velat tillägga de 3 senare Hrr R[iks]råd jemte Hr R[iks]-  r[ådet] G[r.] Rosen hederlige pensioner, som deras hvilka
påstådt plenorum rättighet vid detta tilfället och hvars mening
under den contraproposition föreslagne ventilation
öfver 13 § i R[iksdags]ordn. såsom nödvändigt förutgående
för den nu förevarande tycktes vara innefattade.
Frh. v. Essen undrade icke deruppå, at enl. discourserne,
som förde blifvit, ingen fri man ville stå under arbitraire
band, ty han ville äfven lefva fri och aldrig utsätta sin välfärd
under hemliga domar, men han hade äfven lärdt vörda
lag utan något afseende. Han gillade fördenskull den af Hr
L[ant]m. giorde proposit:n, begärandes eljest, och om den
ej antages,. votering deröfver, om och huru i detta måhl voteras
skulle.
Härvid begärtes åter propos. af R. o. A.
Hr Landtm, giorde altså följande proposition.
Den sorn vill, att öfver Sec. Utsk. bet[än]k:de ingen venti
-
1 Yttrandet avbrutet här men finnes skriftligt bilagt protokollet och tryckt
som Bil. 46.
Rådet.
397
lation får giöras enl. 13 § i R[iks]d[ags]ordn., skriver Ja.
Vinner Neij, vil R. o. A. taga målet under vidare deliberation.
Detta besvarades med Ja och Neij.
Hr Carl Wadenstierna utbad sig att vid denne
propos. få anmärcka: l:o att i propos. 13 § i R[ilts]d[ags]-  ordn. ej måtte anföras, emedan ingen i discourserne denne §
bestrida kunnat el. velat; 2:o att contraproposition måtte
jemkas, emedan ingen dervid påstådt någon ny deliberation,
men det att samtel. Hrr R[iks]råd vid deras förra förtroende
måtte bibehållas.
Hr Ehren m a 1 m förklarade sig bifalla propositionen.
Frii. C. Funck likaledes.
Hr [ C. ]3 Wadenstierna: Att han äfven biföllo propositionen,
om äfven 13 § af Rfiks] d[ags]ordn. citerades vid
contrapropositionen.
Hr Landt m. giorde häruppe följande proposition.
Den som vill, att öfver Sfecr.] Utsk. extr. prot. ingen ventilation
uti förre dehlén får giöras, sk [river] Ja etc.
Vinner Neij, äger R. o. A. taga extr. prot. under vidare deliberation.
Denne proposition besvarades äfven med Ja och Neij.
Gr. A. [von] Fersen yttrade, att sedan så länge ventilerat
blifvit, antingen Secrete Utskottets extract. prot:li
skulle antagas blott ad notitiam, eller R. o. A. ägde rätt att
deröfver ventilera, så kunde han för sin dehl ej annat än
gilla och antaga denne af Hr L[ant]m. giorde proposition såsom
ganska ren och innehållandes de å ömse sidor påstådde
meningar.
Frh. Fred. Ribbing biföll ej propos. på den grund
att 2 § af Sec. Utsk. instruction ej öfver slike måhl, som upgifvas
ad notitiam, synes tillåta någon ventilation el. votering.
Han beklagade, om den nu skulle deröfver beslutas, och
förbehölt sig på den händelsen, att äfven alla de öfrige §§
af instructionen måtte kunna ventilation och votering underkastas.
Frh. J. Cederhielm: Jag bifaller för min dehl propositionen;
ty när jag ej kan få den inrättad efter mina tanckar
allena, bör hon äfven jemkas efter andras, så framt jag
vil erhålla slut i ventilationen.
Hr H a s e n k a m p f önskade vid contrapropositionen
1 Memorialprotokollet.
398 1765, aug. 17—19. Rådet.
måtte tilsättas, att detta måhl til afgiörande nästa måndag
hos R. o. A. skall företagas.
Uppå R. o. A:s begäran förestälte Hr Landtm, ånyo
propositionen, som enhälligt gillades.
Gr. A. [von] Fersen: I anledning af mitt giorde förbehåld
i anseende til lagfrågan och deliberation deröfver
skulle det vähl tyckas, som kunde jag uti denne qusestion
votera; men på det att ingen måtte deraf oroas el. jag falla
uti någon misstancka af väld och som ville jag på mindre
behageligt och ordenteligt [sätt] drifva min mening fram, så
förklarar jag, att jag mig ifrån voteringen vil afhålla, förhoppandes
att sandel Hrr R[iks]råds skyldemän lära deruti
med mig instämma.
Hr Aug. Ehrensvärd: Hr R[iks]r[ådet] Hiärne voro
hans svåger men han tillika med sine bröder ärnade sig
äfven ifrån voteringen nu afhålla, och förmodade han, att
alla öfrige släcktingar vordo giörandes detsamma.
Hr L [a n t] m.: Det vore både lagligt och billigt, att Hrr
R[iks]råds släcktingar sig ifrån voteringen sielfmant afhöllo,
och hade Hr R[iks]r[ådet] Hiärne derföre upgifvit en
lista1 på sin släckt, ibland hvilka funnos 10 frhrr Cederström.
Gr. [von] Fersen förbehölt, att om någon af släkten
voterade, skulle voteringen vara ansedd som ogilld.
Frh. C. Ridderstolpe: Som sådant voro ganska billigt,
så förmodade han och, at de hrr, som sutto vid bordet,
vorde hafvandes ögat derpå, att ingen af de med Hrr R[iks]-  råd skylde till omröstningen blefvo tillåten.
Häruppå upropades bordsherrarne och börjades med voteringen,
som i vahnlig ordning uti tvenne uprop fullfölgdes,
hvarefter, sedan voteringszedlarna af Hr L[ant]m. blifvit
vid bordet reknade, vota funnos för Ja trehundradetiugusiu
för Neij trehundradenittiofyra.
Det af bordsherrarne underskrefne och protocollet bilagde
voteringsinstrument2 uplästes sluteligen af Riddarhussecrete
raren,
hvarefter R. o. A. skildes kl. 2 slagen om morgonen, sedan
voteringen börjats kl. V2 9.
1 Bilagd protokollet.
* Uteslutet här.
Rådet.
399
Anno 1765 d. 19 Au g.
Måndag.
Plenum kl. 9.
Justerades riddarhusprotocollet, hållit d. 3 och 8 Aug.
Uplästes voteringsinstrumentet af senaste pleno d. 17 hujus,
i anledning hvaraf Hr L [a n t] m. hemstälte til R. o. A.
att sig utlåta öfver Secrete Utskottets extract. protocolli, hvilket
såsom ämne til ventilationen nu åter uplästes.
Hvarefter Hr Landtm, bad de hrr, som voro med Hrr
R[iks]råd skylde, att sielfve påminna sig, hvad 14 § i R[iks]-  dagsordningen förmäler.
Hr C. W a d e n s t i e r n a: Som nu detta måhl slutel.
skal afgiöras, vil jag ej utdraga tiden med uprepande af hvad
i förre pleno i anseende til Hrr R[iks]råd anfördt blifvit,
huru en deli! då påstod, att öfver detta ämne som upgifvit
ad notit. ingen ventilation kunde tillåtas, en dehl deremot
yrckade plenorum rättighet att sig deröfver utlåta, hvilket
äfven af R. o. A. genom votering beslutit är. Som en suit af
detta beslut anhåller jag nu om proposition öfver Sec. Utsk.
extr. protocolli til bifall el. afslag, förbehållandes mig eljest,
om vidare discourreras öfver hufvudsaken, att mig äfven
deruti få yttra.
Hr v. Vicken: Jag var vähl senast af den tancka att
utan ventilation låta saken bero vid det, som Secr. Utskottet
åtgiordt och til plena notificerat.
Men sedan R. o. A. beslutit att sig öfver detsamma utlåta,
så tror jag mig äfven följa pluralitetens tancka, då jag påstår,
att Secrete Utskottet må upgifva sakens omständigheter,
ty det är nödigt att dem känna, om man eljest med grund
skal kunna deröfver dömma.
Gr. D. G. Hamilton försäkrade, att hans Rroder så
litet ville truga sig til R[iksens] Ständers förtroende, att han
och frivilligt skulle afträda, om riket dermed skedde någon
tienst. Så tänckte säker 1. äfven de öfrige Hrr R[iks]råd, och
alla kunde beropa sig på et godt samvete. De förtiente således
R. o. A:s vänskap och förtroende, äfven som de fläste
behöfde att understödias, om de ej skulle lida nöd och bli
tiggare på gamble dagar.
Hr Hasenkampf: Jag instämmer med Hr Wadenstierna
deruti att, sedan R. o. A. sagt sig vilja nyttia sin til
-
Continuat:n
om Hrr
R:s Råd.
400 1765, aug. 19.
Rådet.
ständiga rätt att utlåta sig öfver S[ecr.] Ut[sk.] e[xtr.] prot.
til bifall eller afslag, anhålla hos Hr L[ant]in. om proposition
deröfver, ifall R. o. A. sig ej enhälligt deröfver ville förena.
Jag hade vähl ifrån början vid detta måhls upgift väntat
någon mera uplysning dervid, ej för någon min okunnoghets
skuld utan som domskähl; men som Sec. Utsk. sagt skählen
vara hemlige och ministerielle, har jag deremot ej insisterat
utan aequiescerat med förbehåll af min och allas vår rätt att
kunna dervid säga Ja el. Neij.
Jag håller mig således vid det af Sec. Utskottet för de 3
senare Hrr R[iks]råd giorde underställande på anmärckle
mildrande omständigheter och tror detsamma så mycket mera
kunna vara til samtelige desse 7 Hrr R[iks]r[åd] lämpeligt,
som jag tror, att enl. R[iks]d[ags]ordn. 13 och Reg.-  1'[ormens] 45 §§ Riksens Råds giöromåhl ej längre tilbakars
än ifrån sidsta riksdag vid den påföljande böra pröfvas och
eftersees och således til ex. kriget som vid sidsta riksdag af
Ständer påtalt och beifrat samt försonat nu åter ånyo skäligen
ej kan dragas emot någon af dem til skähl.
Dessutom äro menniskor, tanckar och rådslag mycken
skiljacktighet förut och ännu mera i utgången underkastade.
Upsåt och välmening blifva då det, hvarefter de skola dömas,
och gälla desse inför den store Guden, hvarför skulle de ej
gälla hos menniskor, som äro uplyste af religion, morale och
politique.
Jag är på desse grunder af min förut yttrade tancka och
beder vördsamast om propus, öfver S[ecr.] Utsk:ts extr. protoc:li,
hvarvid jag hoppas, att de hrr, som yttrat så mycken
ömhet i detta måhl i förgårs, lära äfven blifva sig lika i dag.
Och förbehåller mig ifall af vidare discours att mig ytterl.
häri få yttra.
Hr v. Segebaden utbad sig först att af Hr L[ant]m.
blifva uplyst i de tvenne frågor, 1 om Hrr R[iks]r[åds] giöromåhl
nu längre tilbakas än sidsta r[iks]dag blifvit granskat;
2 om de ej sedan sidsta r[iks]dag behörigen opfylt
Rfiksens] Ständers föreskrift och vilja.
Hr Landtm, svarade: Jag vet ej, om det är min skyldighet
el. mig tilständigt att vidare lemna svar el. uplysningar
öfver Secerete Utskottets giöromåhl, än hvad det sielf funnit
sig böra upgifva. Och lär Sec. Utsk. altid meddehla alla
möjelige uplysningar, som behörigen begäras.
Rådet.
401
Hr [v o n] Segebaden fortfor:
Således får jag lof att hämta mine skähl af Sec. Utsk. ext.
prot:li.
I början deraf säjes, att samtel. desse 9 Rådsherrar i ministerielle
och utrikes måhl sedan sidsta r[iks]dag efter deras
afgifne förklaringar befunnits hafva giordt sig, utom de
2:e som tagit afsked, af Sec. Utsk. förtroende förlustige, men
derefter förmäles, att de 3 senare, som ej voro dehltagande i
den kedia af olyckel. händelser med de 4 äldre Hrr R[iks]-  r[åd], hade dymedelst något mildrande för sig, som blifvit
R[iksens] St[änder] understält. Jag vet ej, om icke häri är
någon contradiction, ty få deras giöromåhl enl. 13 § Riksdags
Jord. ej skärskådas längre än sedan sidsta r[iks]dag och
desse giöromåhl kunnat utvärcka lindring för de 3 senare
hrr, hvarföre skola då de 4 äldre dömas, då vi ej veta sedan
1762 någon olyckskedia, i hvilken de ensamme dehltagit, och
på [vilken] grund skola de skiljas? Derföre påstår jag, att
alla 7 böra ansees lika på det lindrigaste sättet och alla behålla
R[iksens] St [änders] förtroende.
Jag hyser för Sec. Utskottet så fullkoml. vördnad och förtroende,
att jag ej kan instämma med den värda ledamot,
som velat, att Sec. Utsk. måtte uppgifva alla sakens omständigheter,
sedan Sec. Utsk. förklarat skählen vara ministerielle
och ej kunna opgifvas. Secrete Utsk. har fölgt desse
skähl, men derföre är icke plenorum rätt betagen att som
principaler sig öfver saken utlåta, att sielfva taga el. gifva
sitt förtroende och att skärpa el. mildra. Och anhåller jag
altså nu om propositm öfv. Sec. Ut[sk:s] extract. prot:li.
Hr Ehren malm: Jag har förut ej trodt plena kunna
ingå i någon pröfning af Secrete Utsk. härvid fölgde grunder,
efter de som ministerielle efter lag tycks fordra hemlighet;
men som genom R. o. A:s pluralitet nu en öpen väg dertil
är lemnad, så vil jag, innan jag i saken dömer, gerna vara
deröfver oplyst och ransaka skählen samt Hrr R[iks]r[åds]
giöromåhl. De af Hr Segebaden moverade vicktige frågor
bevisa äfven nödvändigheten deraf, att alla sakens omständigheter
måtte ifrån Secrete Utskottet opgifvas, innan vi oss
deröfver kunna utlåta, och således begär jag deröfv. proposition.
Hr Schönberg: Jag har i sidsta pleno yttrat de skähl,
hvarför jag då ej kunde bifalla Sec. Utskottets extr. pro
26—5610U
-
402 1765, aug. 19.
Rådet.
tocolli; nu sedan pluraliteten fa [st] stält, att deröfver skal
ventileras, vil jag mig i emnet utlåta.
Rfiks]råd tilsättas genom R[iksens] Ständers förtroende,
sedan de det fädt, så bör, innan de derifrån kunna afsättas,
skählen dertil vara äfven så tydelige som vid andra domar;
men som de säj as vara hemlige och ministerielle, vil jag dem
ej begära utan heldre föreslå et annat expedient.
Jag har icke bestridt Secr. Utskottets giöromåhl, hvilket
lenmats i alt sitt värde, men påstådt, att vi dock kunna
giöra grace, hälst vi veta, at ändringar i Rådc:n äro skadelige,
och vi sedt, hvad skakningar fölgt efter 1738 åhrs
epoque.
Här är vähl sagt som desse skakningar ej förorsakats af
de flere då licentierade Hrr R[iks]r[åd] utan af deras successorer,
men hade inga blifvit licentierade, så hade de ej
haft några successorer, och desse hafva dessutom ej täflat
om de förres restitution och dermed förorsakat någon oro.
Vore r[iks]rådsembete inrättad på viss tid, hade en ändring
mindre at betyda; men det är ej så och derför är all
ändring mera betänckelig.
Se vi på desse hrr:s personer: En Gr. Rosen, som ännu är
en af Kong Carl d. 12 män, som hederi, tient i 60 åhr och
nu är 79 åhr gammal, skal den nu i så hög ålder sakna sitt
bröd och bli et spectacle för våra ögon, hvad skola menniskor,
ja, sielfve gazetterne derom säija? Är han hulpen med
en pension, som vi kunna honom tillägga och de öfr. stånd
af slå. Nej, hedern af vårt förtroende skattar han långt högre.
En Grefve Seth, som berömligen i någre fembtio åhr tient
och är öfver 70 åhr gammal. De öfrige värdige herrar, som
länge och vähl tient, skola de för et misstag, som vi ej känna,
på sin ålder stötas? Och de två hrr, som förut nedlagt
sitt embete, hvarför vilja vi dem nu efteråt förtroendet betaga?
De
fyra äldre hrr, hvarföre hafva de såsom dehlacktige
i någon kedia af olyckshändelser förtient at hårdare anses?
Hvad äro det för olägenheter, som Rådcamm sedan sidsta
r[iks]dag dragit öfver riket? Vexelsaken kan det ej vara,
ty detta måhl är ministerielt, kriget icke eller, ty det afgiordes
vid sidsta r[iks]dag. Lika mycke, är det giöromåhl
sedan sidsta riksdag, ty andra kunna efter lag nu ej påtalas,
så gäller den af Secrete Utsk. anförde mildringsgrunden rätt
Rådet.
403
så vähl föx- de förre 4 som de senare 3:ne Hrr R[iks]råd til
leutration hos plena som principaler.
Menniskeliga fehl äro hos menniskor möijelige; ho är för
dem fri? Vi vilja, att våra skola öfversees, vi böra ej heldre
vara svåre mot andras. Här är åberopat, att Gud är rättfärdig,
och vi böra vara så med. Hielpe Gud, skulle dess rättfärdighet
endast utöfvas mot menniskor? Besinnom, att hans
långmodighet och barmhertighet är lika stor. Den böra vi
söka efterfölja, såframt vi ej vilja ådraga oss att straffas för
hårdhet med split och oenighet inom oss, vårt rike till förderf.
Vist äro det brott, som Gud straffar, men deribland äro
ej ministerielle misstag vid alliancer och dylikt, åtminstone
finnas de aldrig i Bibeln.
Min tancka blir slutel. den, att vi återremittera saken till
Secrete Utskottet med tillagning, att vi bibehålla desse
samtel. hrr vid deras förra förtroende.
Dymedelst visa vi den mildhet, som högsta mackten tilkommer,
den ömhet vi äro vählförtiente hrr skyldige, och
den omtancka, vi böra hafva, att ej agg och osämja må
stärckas til oro och bekymmer för vår framtid.
Hr v. Böhnen: Enligit propositionen böra vi nu ventilera
öfver S[ecr.] Utsk. hemställande öfver Hrr R[iks]råd,
dertil är nödigt at känna saken. Och derföre vil jag den til
Sec. Utsk. återremittera att opgifva omständigheterne deraf,
som utan rikets skada kunna upgifvas. Kan det ske, vil jag
mig sedan öfver saken yttra men eljest icke.
Hr Ulfsax anmälte sitt hosfogade dictamen til protocollet
(Bil. 47).
Hr [von] Matern likaledes (Bil. 48).
Frh. J. C. Cederhielm: I förre pleno drefs af Sec.
Utslcot:s ledamöter de af lagens 13 § och instructionen tagne
skähl, hvarföre de ej trodde sig härvid kunna ingå in meritis;
men sedan pluraliteten sagt, att häruti kan ventileras
in plenis, vil jag med densamma instämma, ehvad betäncklighet
jag i mit sinne dervid kunne finna.
Då jag således i följe af beslutet bör döma i saken, vil
jag som förnuftig menniska känna skählen, hvarpå jag skal
döma, och ej döma utan connoissance de cause, och torde
hända, att de mästa utan fahra för riket kunde opgifvas.
Skal här ske grace, bör jag äfven ha grund dertill; den
404 1765, aug. 19.
Rådet.
som vill det förra, bör oell villa det senare, eljest hallar des
påstående.
Men skola alla omständigheterne opgifvas, så bör det ske i
alla dehlar och med alla remarquer, som i penningesaker och
i befordringsmåhl samt flere blifvit af deputationer giorde.
Återgifves nu förut desse hrr förtroendet, så äga desse remarquer
ej mera rum och vi kunna sluta vår r[iks]dag.
Men jag håller före att, innan vi döma, böra vi känna saken
på alla sidor och ej, som ordspråket säjer, kiöpa grisen i
säcken.
Frh. Fred. Horn: Menniskor kunna med visshet ej
döma el. inse i en framtid utan endast genom combinaison
derom taga förnuftiga mesurer. Menniskors giöromåhl kunna
således ej annars dömas än efter deras caracterer, tanckesätt
och upsåt.
Sec. Utsk. har uti sitt extr. prot. giordt en skilnad emellan
de förre 4 och de senare 3 Hrr R[iks]råd. Dervid är af
flere hrr anmärckt, att likhet blir dem emellan, då efter
lag deras giöromåhl endast sedan sidsta r[iks]dag skärskådas.
Har deras tancka ej varit lika med andras tanckar nu,
skola de derföre dömas och skall et Råd derföre blifva vaklande
uti sine rådslag och embetesgiöromåhl efter bästa begrep
för den orsak, att en gången Ständers pluralitet kan
vara af en olika tanka? Vi vilja alla riket vähl, men våra
begrep om dess bästa och medlen dertill kunna vara skiljacktige;
skola vi derföre sönderslitas? Vi äro vänner, som
åka i en vagn, skola vi intet komma öfverens om vägen utan
derföre råka i håret med hvarannan? Bevare Gud, vi kunna
som ärlige, välsinnade svenske män täncka olika! Vi äro
menniskor, men derföre böra vi icke förfölja hvarannan,
misstro hvarannan och grunda en missämja oss emellan, som
förtär och på slutet ödelägger oss.
Jag förmodar och, att desse reflexioner uti Sec. Utsk. förekommit
och tror, att moralement är omöijeligt att ibland 100
ledamöter icke någon skulle vara dissentiens.
De mildrande skähl för samtel. Hrr R[iks]råd äro redan
i förre pleno nogsamt deducerade, sorn concluderat efter
gamla ordspråket, gleiche Bruder gleiche Kappen. Altså vil
jag dem nu ej uprepa; men på det att ej som sidst må bli
tvist om propositionen, vil jag ej hefla mig vid den upkas
-
Rådet.
405
tade fråga, örn Secrete Utskottet något ytterligare uti detta
måhl skal upgifva, utan af Hr Landtm, utbedia oss den korta
proposition, om de af Sec. Utslc. omförmälte 7 Hrr R[iks]råd
samtel. skola bibehållas vid deras förtroende. De herrar,
som det icke vilja, äga frihet att dervid begära uti contrapropositionen,
hvad de behaga.
Hr örnschöld: Sedan pluraliteten så fast[st]ält, kunde
han sig öfver Sec. Utskottets extr. prot. nu yttra. Han
kunde det ej bifalla utan ville bibehålla samtel. desse Hrr
R[iks]råd vid sitt förre förtroende, ty för de 3 senare hade
S[ecr.] Utsk. nu sielf dertil gifvit anledning, och hvad angick
de 4 äldre, så hade han om deras berömlige upför[and]e,
så i annat som af det han som Sec. Deputations
ledamot vid förl. r[iks]dag deraf sedt, den öfvertygelse, alt
han funno dem af R[iksens] St[änders] förtroende aldeles
värdige. Fredsbrott, krig, lagbrott el. stämplingar hade sedan
den tiden ej brakts på bana, det viste han, och andra
omständigheter, som han hörde vara hemlige, ville han ej
ingå uti.
Hr F ock: Sedan pluraliteten sagt, att vi som principaler
äga att taga Secrete Utskottets extractum protocolli under
ventilation, hvartil vi i dag äro sammankomne, så böra vi
derifrån ej uppehållas igenom nya frågor el. inkast, att alla
sakens omständigheter borde upgifvas, att saken borde sees
på alla sidor el. dylikt, utan tror jag mig hafva rätt att af
Hr L[ant]m. begära den korta och tydel. proposition, om
Sec. Utsk. extr. protoc. bifalls eller samtel. desse Hrr R[iks]-  råd skola bibehållas vid sitt förra förtroende.
Hr Schönströ m yttrade sin mening enligt bifogade
dictamen ad protoc. (Bil. 49).
Frh. G. Reuterholm: Min i förre pleno yttrade tancka
innebar, att vår öfverdomarerätt var igenom 13 § i Riksdags]
ordn. til Secrete Utskottet förgifven, intil dess samtel.
R[iksens] Ständer samma § annorlunda förklarat. Men jag
respecterar ståndets genom votering sedermera tagne beslut
att sin öfverdommarerättighet sielfva vilja utöfva.
Således ville jag nu yttra mig i sielfva saken, men som jag
dervid saknar nödig oplysning, instämmer jag med de ledamöter,
som densamma förut begiärt. Den blir mig nödig, ty
jag kan ej på en sida döma efter ryckten, då jag deremot å
den andra har förtroende til 100 utvalde ledamöter i Sec.
406 1765, aug. 19.
Rådet.
Utskottet. Så länge saken ankom på Sec. Utskottets opgifvande
och afgiörande, var jag fri, men när jag sielf i saken
skall döma, vil jag förut ha nödig oplysning. Den åstundar
jag ifrån Sec. Utskottet, försäkrad derom att det ej lär opgifva
sådant, som kan lända riket til skada.
Då Secrete Utsk. giordt en skilnad emellan de 4 äldre och
de 3 senare Hrr R[iks]råd såsom uti åtskilligt med de förre
icke dehltagande, har dervid det inkast giordts, som borde
ingen granskning af r[iks]råds giöromåhl streckas längre
än till förre riksdagen. Men deremot förmår 13 § i Rfiks]-  d[ags]ordn., att alt, hvad emellan eller under riksdagarne
af R[iks]r[åden] giordts, kan ransakas och uptagas, samt
14 § i Rfegerings] formen, att R[iks]r[åden] äro förbundne
att vara Rfiksens] St [änder] ansvarige och giöra hvar för
sig redo för sine rådslag etc., när Ständerne sådant af dem
fordra.
Ja, skulle ingen efterräkning gå längre än til förre r[iks]-  dagen, så skulle mycket kunna döljas, som förtiente åtahl,
men uti det, som rör rikets rätt, bör ingen tid, fatalier el.
praescription gälla.
Dessutom har jag som ledamot i R[iksens] St[änders] Stora
Deputation, hvars acter lära blifva tryckte, mig åtskilligt
utom detta af Hrr R[iks]råds giöromåhl bekante, hvilka
jemte flere andra Sec. Utskottet uti dess upgifne extr.
prot. torde hafva pekat uppå.
Jag kan således ej begära annan proposition, än att Sec.
Utsk. i detta måhl må upge de oplysningar, som utan rikets
skada kunna upgifvas, och deröfver begiär jag votering.
Frh. C. Ridderstolpe: Som ledamot af Sec. Utskottet
utber jag mig att närmare förklara de grunder, det häruti
fölgt, och uplysa deras sanning och laglighet samt att
ingen partietancka el. väld deruti fådt minsta influence.
Här äro åtskillige inkast och anmärckningar giorde, som
jag körtel, bör besvara, såsom att man
1 :o tagit Sec. Utsk. utlåtande i den sens, som hade det i
anseende til skilnaden Hrr R[iks]råd emellan balancerat i
sitt beslut. Deremot finnes, att S[ecr.] Utsk. tydel. nembd
deras gemensamma förseelser och dem lika ansedt, fast det
i anseende til de 3 senare Hrr R[iks]r[åd] lenmat R[iksens]
St[änder] utrymme til benägenhet.
2:o. Att Sec. Utsk. uptagit emot dem äldre saker. Derpå
Rådet.
407
har nyss Frh. Reuterholm tydel. svarat, utom det at hvad
Secr. Utskottet häri giordt grundar sig på lag och praxi vid
flere och i synnerhet 1727 åhrs r[iks]dag i saken rör:de Gr.
Weiling.
3. Säjes att målet, hvaruti Hrr R[iks]råd blifvit ansedde,
ej är så obekant eller hemligt. Dertil svaras, att det voro beklageligt,
om des hemlighet kommit ut genom dörren, som
hon ej bordt, men eljest voro äfven ryckten til och desse altid
sujettes a caution och aldrig grund i något rådslag el.
beslut.
4. Kunde plena, som säjes, giöra grace. Ja, men den borde
giöras med almänt välbehag och på någon grund. Äfven borde
dervid rikets rätt ansees, och då det hade 190 t:r guld
att betahla, voro att betäncka, genom hvad åtgärd skulden
tilkommit.
5. Funnos betäncklighet vid en sådan stor ändring i Rådkammare]
n. Jag för min dehl känner humanitet så högt
som någon, men jag måste respectera lag och lemna den sin
styrcka. Skulle andra considerationer den kunna hindra, så
skulle på rådspersoner aldrig någon remarque kunna giöras.
6. Äro här anförde considerationer för de gamle hederlige
Hrr R[iks]r[åd] Gr. Rosen och von Seth. Deras omständigheter
röra mig så högt som någon, men på det ställe jag
sitter har jag ej kunnat se på annat än lagen och rikets rätt,
hvarefter deras giöromåhl bordt ansees.
7. Sägs at menniskor böra imitera Guds mildhet och att
i Bibeln ej förmäles om alliancer. Mildhet skal jag altid glädas
utaf, men den bör stundom tempereras af rättvisa; och
det sorn af Bibelen oförmodel. härvid anfördts lärer föga concludera,
ehuru i stället för ordet alliance deri ofta nämnes
förbund, som är detsamma.
8. Att pensioner, som af flere för desse herrar tilstyrckts,
ansedts för en onödig frikostighet och betungande för riket,
det kan på vist sätt vara sant. Men jag tror det ej vara illa
att giöra godt och visa menniskokärlek äfven emot dem, som
äro fehlacktige.
9. Att menniskor åter skola sättas i desse herrars rum
igen och således på bytet intet vinnes, sluter ingenting, ty
brista de senare emot lag, böra de förvänta lika öde, och
skulle på annan grund fehlsteg altid ursäktas, så behöfdes
ingen lag.
408 1765, aug. 19.
Rådet.
Jag önskar intet högre, än att R. o. A. ville sig i detta
måhl sig med fogelighet förena och behierta rikets rätt. För
Hrr R[iks]råd är det mera ärofullt att icke tvinga sig till et
förtroende, som bör komma af hiertat men ej decideras genom
några 60 rösters pluralitet.
Vilja herrarne se hela saken i lius, må den gerna opgifvas;
då får det sees, huru desse Hrr R[iks]r[åds] giöromåhl varit,
då skal äfven jag som ren ledamot i Sec. Ut[sk.] se mitt
tanclcesätt häri granskat och ogillat, om jag gådt mot samvete
och menskokärlek.
Hr Gyllensvahn: Uti herrarnes discours äro tvenne
qusestioner moverade, den ena om man skal i denna sak
skaffa sig mera lius, och den andra deremot att man kan bibehålla
samtel. 7 Hrr R[iks]råd vid förtroendet utan vidare
cognition af Secrete Utskottets skähl deremot.
Jag, som förut i Secrete Utsk. på goda skähl bifallit desse
hrr:s licentierande, kan ej annat än begära, att de hrr, som
nu här skola deröfver döma, må få samma uplysning som
jag, det påstår jag, til des en pluralitet mig annat pålägger,
och hoppas, att Secrete Utskottet ej lär upgifva något, som
kan vara skadeligt för riket och derföre under eed och i tysthet
bör förvaras.
Doch gläder det mig i dag, att jag ej hördt några hårde
tanckar emot Secrete Utskottet el. misstanckar på dess afsickter
och giöromåhl, som i sidsta pleno tycktes ibland
framkastas. Jag behöfver och bör ej advocera för Secrete
Utskottet utan blott åberopa dess giöromåhl. Ej har det
disponerat rikets medel eller förgifvit tienster, det har blott
giordt efter eed och skyldighet och sökt förvärfva sig det
almännas förtroende.
Om det i sitt hemställande skildt de 7 Herrar R[iks]råd
emellan, så är doch deruti ingen contradiction, som någon
tyckt, ty Secrete Utskottet har för alla 7 upsagt förtroendet
på goda skähl, som af hela rikets nuvarande bekymmersamma
belägenhet nogsamt bestyrckes. Men den för de 3 senare
herrar gifne anledning til benägenhet innebär ej deras quarsittande
i Rådet. Den kan visas i andra måhl som med tilräckeligt
underhåll, ja, som all näpst bör lända til förbättring,
så kunde desse herrar framdeles vid existerande vacance
förtroendet återgifvas.
Härvid anmältes och infördes en Prästeståndets deputa
-
Rådet.
409
tion, 8 p[ersoner] starck, anfördt af Th. Prof Amnell, som
p[raemissis] prem[ittendis] anmälte, att ståndet förehaft
Sec. Utsk. extr. pr[ot.] ang:de Hrr R[iks]råd och i anseende
til de äldre 4 intet funnit något att påminna men remitterat
til Secrete Utskottet ang:de de senare trenne, om icke
de kunde vid sine embeten bibehållas.
Sedan Pr [äste] ståndets deput. afträdt, ankommo Bondeståndets
12 deputerade, anförde af Lars [o: Pål]1 Jönsson,
som p[raemissis] p[raemittendis] androg ståndets beslut
öfver Sec. Ut[sk.] extr. pr[ot.] rörande Hrr [Riks]råd.
Dess medbrackte protocollsutdrag ifrån ståndet innehölt, att
det bifallit Sec. Ut[sk.] i anseende til de 4 äldre Hrr R[iks]-  r[åds] licentierande och ej funnit några skähl att bibehålla
de 3:e senare. Afträdde.
Hr Gyllensvahn fortfor: Vilja nu R. o. A. ingå uti
pröfning af Secrete Utskottets giöromåhl, hvarvid de öfr.
stånd ajquiescerat, så blifver vist nödigt att dervid söka all
uplysning. Det är sant, att r[iks]råd väljas ibland R. o. A.
och föra et embete, som bör hållas i myndighet; men när
oordning öfverklagas i alla landsorter, sorn vid det att skattekiöpslagarne
inhiberades Ständer oåtsporde, så är det vist
nödigt, att sådant rättas och ordning återställes först i Rådcammaren
och sedan hos andra embetsmän. Hvarför skola
vi derom ej förenas kunna? Desse herrars vänner, som försvara
dem, följa sin öfvertygelse, det tror jag, men jag påminner
mig, hvad den bekante Lock[e] skrifver, att i länder,
där partier gifvas, försicktigheten fordrar, att bågen ej
spännes för högt emot det partie, som har öfvermackten.
För Hr R[iks]r[ådet] G[r.] Rosen, som är en så bedagad
och vählförtient herre, bifaller jag gerna en hederlig tilräklig
pension. Tror och att Secrete Utskottet för alla de öfrige
herrar hade tilstyrckt pensioner, sorn det skedde 1738 för
de licentierade Hrr R[iks]råd, om det hade vågat emot lag
och rikets omständigheter.
Jag anhåller slutel. om en sådan proposition, att vi, som
skola döma i denna sak, måge först få deröfver af Secrete
Utsk. nödig oplysning. De herrar, som äro af annan mening,
äga deremot frihet att äfven justera deras proposition.
Hr H. H. Boije: Det fägnar mig högel, att af sidsta
votering hafva sedt, att R. o. A. ej vilja bortgifva högsta
1 Bondeståndets protokoll.
410 1765, aug. 19.
Rådet.
dombsrättigheten öfver lif och vählfärd, som plena sielfva
tilkommer, åt någon annan. Det har varit och lär altid blifva
min mening.
Sedan nu pluraliteten sagt, att vi äga afgiöra detta måhl,
så tycks all vidlyftig ventilation deröfver vara onödig och
blot en tidsutdräckt, sedan 3 stånd den afgiordt.
Vi hafva ej ogillat Secrete Utskottets giöromåhl men påstådt,
att måhlets slutel. afgiörande hörde R[iksens] St[änders]
plena till, och således hafva vi ej ingådt in meritis el.
skählen, hvilcka, om de skulle opgifvas, vist borde i all sin
vidd opgifvas, så att hvar man kunde se, att Secrete Utskottet
giordt rätt, som jag altid tänckt. Fördenskull kan jag
nu ej annat begära propositionen, om Secrete Utskottets
ex[tr.] pr[ot.] får bifall, och att, om Neij vinner, alla 7
Herrar R[iks]råd må bibehållas vid deras förtroende.
Frh. v. Essen förklarade, att ehuru han aldrig disputerat
plenorum rättighet som principaler och macktägande,
hade doch trodt, att de som lagbundne enl. 13 § R[iksdags]-  ordn. och 2 § af Sfecr.] Utsk. instruction ej skulle villa ventilera
öfver sådant, som til Secr. Utsk. afgiörande hänskutit
voro.
Men sedan pluraliteten annorlunda beslutit och att man
uti ventilation deröfver skulle ingå, så voro hans enfaldiga
mening, att man borde vara kunig om det, man skulle döma
öfver, och ej deruti leka blindbock.
Mycket voro i discourserne anfördt, som kunde besvaras,
men han ginge sådant af kärlek för sanning med tysthet förbi,
åberopandes sig så öfver denna saks omständigheter och
grunder som sitt egit tänckesätt Secrete Utskottets protocoller
til vitne.
Slutel. och nu, sedan 3 stånd redan mästadehls ingådt uti
Secrete Utskottets tanckar, höllö han före att som et medel
til et önskat ändemåhl R. o. A. nu borde foga sig till Prästeoch
Borg.ståndets tanckar med tilstyrkande derjemte til pension
för Hr R[iks]r[ådet] Rosen och sådant med en deputation
hos de andre stånden understödia.
Hr C. Wadenstierna anmärckte, 1 :o att de af fordne
riksdagar til desse Hrr R[iks]r[åds] licentierande åberopade
prejudicat vähl voro sanne men ock varit af så beklagelige
fölgder af tärande agg och slitande tvedräckt i riket, att de
nu ej borde förnyas.
Rådet.
411
2. Den af Secr. Utsk. giorde distinction emellan Hrr
R[iks]r[åd] voro tydelig, men då deras fehl icke varit af
yppersta vickt, ej eller efter lag borde skärskådas längre än
från sidsta r[iks]dag, så kunde efter Sec. Utsk. egen anledning
samtelige desse herrar ansees lika.
3. Som Secrete Utsk. nu tilstyrckte dimission för 7 Herrar
R[iks]råd, två förut nyl. tagit afsked och två vid denne
r[iks]dag blifvit tilsatte,-hvilket utgiorde ellofva nya r[iks]-  råd på kort tid, så hemstälte han, huruvida det voro mera el.
mindre betänkeligit att till så stor dehl vid en r[iks]dag förnya
Rådcammaren.
4. Att här disputera om målets opgifvande i hela sin
vidd ifrån Secrete Utskottet, ansåg han för öfverflödigt, sedan
de öfrige st[ånd] saken afgiordt och deruti ej vidare
vorde ingåendes. Äfvensom
5 onödigt voro att tvista om någon mera el. mindre inskränkning
af slik upgift, emedan i fall af opgift den borde
vara fullkomlig, eljest tiente hon till intet.
Slutel. och som R. o. A., ehuru 3 stånd nu, som ofta förut
skedt, saken redan afgiordt, hade lika rätt att sig deröfv. yttra,
utbad han proposit. öfv. Sec. Ut [sk.] extr. prot., om det
biföllos el. Hrr R[iks]r[åd] skulle bibehållas vid förtroendet,
samt att slutel. få uti hufvudsaken yttra sine tanckar,
som han i närlagde dictamen skrif tel. upsatt (Bil. 50).
Hr [von] Bromell deducerade, att lian, som altsedan
1741 bivistat riksdagarne, hade någorlunda kundsak om det,
som dervid förelupit. Att då nu Secrete Utskottet ad noti tiam
upgifvit des beslut om de 7 Hrr R[iks]råd, erhindrade han
ej mindre, hvad mackt och kraft lagarne Secrete Utskottet
tillägger, än de påfölgder som Secrete Utskottets giöromåhl
i slike fall i framflutne tider med sig fördt. Plena som macktägande
och principaler hade för detta i slike måhl ej niutit
sin laglige och tilständige rätt till godo att behörigen cognoscera
utan den bortsumlat, hvaremot han redan vid 1741 åhrs
giord och nu som caput familiae ej annat kunde än giöra et
billigt påstående. Det fägnade honom således nu, att R. o. A.
en gång liksom känt sin styrcka och sin rättighet, då de
velat taga Secrete Utsk. ex[tr.] pr [ot.] under ventilation och
ingå uti pröfvande af et måhl, som dem egentel. tilkom at
döma uti, och undrade han deruppå, huru för detta R. o. A.
slike måhl eftersedt och afgiordt, som likvähl voro af så
412 1765, aug. 19.
Rådet.
mycken vickt och varit af så stora consequencer för riket.
Han instämde således deruti, att Secrete Utskottet måtte,
hvad desse 7 Hrr R[iks]råd angår, upgifva alla de omständigheter,
som utan nachdehl för riket opgifvas kunde, och
hvad pensioner angingc, ville han af vänskap och högacktning
för desse herrar gerna bifalla, att remiss måtte til Secrete
Utskottet ske och att såvähl de grå som de yngre dervid
måtte niuta all den benägenhet, som menniskokärlek tilstyrker
och rikets tilstånd tillåter.
Som härvid propositionen af herrarne almänt begärles, så
yttrade
Hr Landtm.: Då enl. R. o. A:s genom votering fa[st]-  stälte beslut Secrete Utskottets extractum prot. varit under
ventilation och meningarne dervid varit olika, i det en dehl
begärt propositionen simplement öfver bem:te extractum protocolli,
en dehl åter påstådt, att Secrete Utskottet förut måtte
opgifva alla til saken hörande nödige oplysningar, så
lär jag ej annat kunna än öfver den första dehlén giöra proposition.
Bifaller R. o. A., att de 7 Hrr R[iks]råd, som Sec. Utsk.
förtroendet betagit, nu återställes i R[iksens] St[änders]
förtroende utan vidare uplysningar ifrån Secrete Utskottet?
Härtil svarades Ja och Neij.
Hr Landtm, bad häruppå R. o. A. afhöra contraproposit:n.
Vinner Neij, remitteras saken tilbakars til Secrete Utskottet
att deröfver upgifva de skähl och oplysningar, som utom
rikets skada upgifvas kunna.
Härpå svarades äfven Ja och Neij.
Frh. F. Horn och Hr [C.]1 Wadenstierna instämde
deruti, att de hvarken bestridt Sec. Utsk. giöromåhl, ej
eller påstådt deröfver någon ytterligare oplysning och altså
ej ville hafva sådant i qusestion, ej eller betaga Sec. Utsk. att
fritt om desse herrar kunna opgifva, hvad som Renligt funnos,
men de önskade endast få det i sin proposition, att om
Neij vunno, skulle samteliga Herrar R[iks]råd quarblifva i
deras embeten och förtroende.
Hr Bilberg kunde ej bifalla, att proposition skulle blifva
öfver desse herrars bibehållande vid R[iksens] St [änders]
förtroende, ty han ville först se saken oplyst, hvilken
fråga de andre 2 stånd äfven tilkom att afgiöra gemensamt
1 Memorialprotokollel.
Rådet.
413
nied R. o. A., och emedlertid kunde lian ej annat än med förtroende
lita på det, sorn Secrete Utskottet afgiordt och opgifvit.
Hr Ehren malm trodde, att propos. hade kunnat ombytas
och giöras til bifall på Sec. Ut [sk.] ex[tr.] prot.; doch
förklarade han sig nögd med den, som giordt blifvit, och begärte
han deröfver votering.
Hr Hasen kampf: Jag hoppas Hr Landtm, lärer behaga
gifva begge meningarne rum i propositionen, på det saken
med Ja och Neij må kunna afgiöras och flere voteringar
deröfver undvikas.
Jag med de flere herrar häfver aldrig bestridt Sec. Utsk.
giöromåhl eller deröfver påstådt ytterligare oplysningar och
hemligheter, finnandes nu besynnerligt, att de å andra sidan
nu påstås, då de, om det kunnat ske utan rikets skada,
strax ifrån början hade kunnat opgifvas. Doch är jag ej emot
oplysningar utan lemnar gerna Sec. Utsk. frihet, om det så
behagar, att framdeles dermed opkomma.
Hr L [a n t] m. hemstälte, att som det tycktes onödigt vara
att efter afslutad sak opkomma med oplysningar deröfver,
om icke då R. o. A. öfver den giorde proposition täcktes sig
förena.
Hr R[iks]r[ådet] G [r.] H. Gyllenborg yttrade, att
han i anseende till propositionen snart skulle sig foga, men
han förbehöllo sig att yttra framdeles sina tanckar öfver den
fråga, huru långt en riksråds ansvar för sine giöromåhl tilbakars
borde sträckas, hvilcken fråga Hr R[iks]r[ådet] ansåg
för vara af mycken vickt och almän i afseende på grundlagen
samt ej mindre rörande rikets rätt än embetets säkerhet.
Frh. Fred. Horn önskade, att Hr Landtm, efter hans
och fleres begäran ville inrätta den ena dehlén af propositionen.
Eljest ville han dermed åtnöijas men tillika hafva i protocollet
intagit, att han för sin dehl aldrig varit emot att Secrete
Utskottet icke finge upgifva de oplysningar, som häruti
tillåtas kunde.
Hr C. Wadenstierna förklarade sig til protocollet i
lika mening som Frh. Horn.
Frh. G. Reuterholm biföll propositionen, efter man
billigt borde se och känna saken, innan man dömde men ej
efteråt.
414 1765, aug. 19—24. Rådet.
Frh. v. Essen instämde i lika mening med Frh. Reuterholm,
tilläggandes att det tilkom Landtm, men ingen ledamot
at formera propositionen.
Uppå R. o. A:s ytterligare begiäran giorde nu Hr L a n d t m.
öfver målet och til den begärte votering denne
proposition:
Den som bifaller, att de siu Herrar R[iks]råd, som Sec.
Utskottets extractum protocolli förtroendet betagit, nu återställes
i Riks. Ständers förtroende, skrifver Ja. Den det ej
vill, skrifver Neij.
Vinner Neij, hvilar saken, til des Sec. Utskottet kan inkomma
med alla de skähl i målet, som utan rikets besynnerliga
skada kunna upgifvas.
Denne propos. gillades och votering deröfver begärles.
Hr H a s e n k a m p f underställe, huru, sedan de öfrige
stånd saken afgiordt, meningen för Ja skulle kunna giöras
verckande, ifall den vunno, och om icke R. o. A. derom ville
vara betänckte.
Hr Landt m.: Vid så fatta omständigheter lär meningen
för Ja ej kunna giöras mera värkande än meningen för Neij,
om den rår.
Häruppå upropades af Fiscalen de herrar, sorn skulle
sitta vid bordet öfver voteringen, som nu börjades och
fortsattes i tvenne uprop, efter hvilcka vota opräknades, som
befunnos för Ja trehundradesiuttiofemb, för Neij trehundradefembtiotre
enligit det närlagde, af bordsherrarne underskrefne
voteringsinstrument,1 sorn strax uplästes.
Den författade listan, som bordsherrarne underskrifvit,
öfver dem, som under voteringen giordt sig til böter enl. Riddarhusordningen
förfallne, uplästes slutel. och remitterades
til R[iddar]husdeputation att exequeras.
R. o. A. skildes kl. 9.
Anno 1765 d. 24 Aug.
Lördag.
Plenum kl. 10.
Justerades protocollet af d. 10 Augusti,
hvarefter uplästes voteringsinstrumentet af förledne pleno,
och
1 Uteslutet här.
Skatteköpen.
415
res. efter någon discours, hvarvid qufaestion] om någon
föreställning el. ext. prof. häröfver begärtes på bordet, att
en deputation af 12 ledamöter till de öfrige stånden afgår
att giva dem R. o. A:s beslut tilkänna.
1. Föredrogs Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 22 Patrouller af
hujus, hvaruti androges, huruledes i anseende till åtskillige skåpet"
riksdagsmäns klagomåhl öfver osäkerhet på gatorna samt
deras frucktan för ryckten och undsägelser, Secrete Utskottet
på skedd underd. anmälan derom hos Kongl. Maij :tt fogat
den anstalt, att af stadsens Borgerskap til häst patrouller
om nätterne hållas må.
Härvid uplästes et Hr Thomas Wadenstiernas memorial
(Bil. 51).
Saken begärtes på bordet.
2. Anmälte Hr L [an t] m., att sedan Bondeståndet under Skattekiöps
d. 15 Juni inkommit med et ytterl. extr. prot. öfver den sked- inhlbltlonde
expeditionens förklaring uti skattekiöpsinhibitionssaken
och de öfrige stånd jemte R. o. A. sig deröfver utlåtit, hade
i Expeditionsdeputationen funnits, att R. o. A:s derå lemnade
utlåtande icke voro så tydeligt, som det erfordrades;
i anseende hvartil Hr Landtm, hemstälte, om icke R. o. A.
nu ville conformera sig med Borgareståndets deröfver gifne
extracto protocolli af d. 26 Julii, då expeditionen förmodel.
skulle blifva efter R. o. A:s önskan och förre beslut om remiss
till Cam.oec.deputation af quaestion, huru med skattekiöp
framdeles skulle komma att förhållas.
Res.: Borg.st[åndets] extr. prot. bifalles.
Hr de Frese med flere förfrågade, i hvad stånd qusestionen,
som han ang:de inhibition af skattekiöp på boställs-,
rå- och rörshemman och ägor moverat, nu voro, hvarjemte
Hr
v. W a 1 v i j k påminte, att en förteckning på slike
härtils oexpedierade men begärte skattekiöp må af Cam.coll.
opgifvas.
Hr Landtm, svarade, att quaestion om desse skattekiöp
voro til Cammaroeconomiedeputationen remitterad och att
den omtalte förteckningen utaf Cammaroeconomiedeputationen
kunde uti Cammarcollegio begäras och erhållas, hvarom
äfven nu Presidenten i collegio, som var närvarande, af Hr
Landtm, anmodades.
Hr Möllerstierna anmälte äfven härvid, at han
416 1765, aug. 24
Skatteköpen.
ang:de posthemman hade några påminnelser at andraga, sorn
han önskade få hos Cammaroecon.deput. anmäla.
Hr Landt m. svarade, att sådant honom ej förnekades.
Frh. C. Sparre: Som målet rör:de patrollerne ligger på
bordet, vil jag ej deri tahla utan allenast anhålla, att vi til
dess afgiörande snart måtte få plenum, ty det är ohyggeligt
att lefva i frucktan och rädhåga, om förräderi el. slik är
å färde eller härtil gifvit anledning.
Frh. C. Funck: Det som gifvit anledning til patroullerne,
voro osäkerhet å ga torne, som vist voro ohygglig, men
hvad anginge plenum, så trodde han sådant böra lemnäs til
Hr Landtm.
Hr Aug. Ehrensvärd: Ohyggligt vore det vist, om
osäkerhet voro i staden; men han hade äfven at anmärcka,
det i Sec. Utskottets extr. protocolli stadens vackt berömmes
in specie för god vilja, som tycktes något röra cronans här i
staden befintelige milice, instämmandes i öfrigt med att häröfver
begära plenum med det snaraste.
Gr. A. [von] Fersen: Saken ligger, men jag instämmer
i begäran, att vi snart måtte få plenum til des afgiörande,
emedan en ovahnlig vackt i staden torde hos almänheten
både in- och utrikes upväcka opseende och tvekan samt
ryckten om fahra af stämplingar och mycken oro; förbehållandes
äfven att uti Riksdagstidningarne ingenting härom
blifver infördt, innan Riks. Ständer något deri fast [st] ält.
Hr Landtm.: I Riksdagstidningarne införes intet, innan
det blifvit expedierat, som af R[iksens] Ständer skall resolveras.
Frh. [von] Essen: Då saken förekommer, vil jag mine
tanckar och skähl dervid anföra, emedlertid måste han anmärcka,
att han tyckt, liksom en värd ledamot velat draga
ordet ohyggeligt til något af Secrete Utskottets extr. pr[ot.]
innehåll, hvilket han doch hoppades icke lärer hafva varit
meningen.
Hr Aug. Ehrensvärd: Det hade icke varit hans mening.
Men då här lågo tre cronans regementer i staden, hade
han tyckt, för dem ömande, att stadsens cavallerie i synnerhet
för god vilja blifvit berömd, och det hade varit hans
tancka jemte xlet han anhöllo om plenum til sakens afgiörande.
Hr Landtm.: Som saken hvilar, lär deruti nu ej vidare
Skatteköpen. Torsebro krutbruk.
417
kunna discoureras. Hvad angår plenum, så skal jag med
ståndens Talemän derom öfverlägga och det i möijeligaste
måtto söka befordra, så mycket andra giöromåhl tillåta.
Ankom en Prästeståndets deputation af 6 ledamöter, bland
dem Probsten Wikman pfraemissis] pr[semittendis] anmälte,
att ståndet bifallit Secrete Utskottets hemställande
ang.de
vaksamhet och omtancka; samt derjemte remitterat til Riksens]
Ständers Stora Deputation att undersöka om grunden
til de omförmälte ryckten samt den i staden öfverklagade
osäkerheten.
Deput. afträdde.
3. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
d. 3 Junii sidstl. öfver de af innehafvaren af Torsebro krutbruk
vid förl. riksdag anmälte men då ej afgiorde och vid
denne fullföljde besvär öfver Kgl. M:t d. 17 Feb. 1757 gifne
resolution och tillåtelse för Friherrinnan Sophia Elisabeth
Ridderschantz at emot vederlag af cronan få återlösa hemmanet
n:o U/2 mantahl, Torssebro Mölla kallat, med des tilhörigheter
och laxfiske. Hvarvid Sec. Utskottet efter utförlig
berättelse om hela denna saks förlopp och omständigheter
slutel. pröfvar skäligt, det bör Kongl. Maj :tts ovanberide
öfverklagade utslag i så måtto ändras, att Friherrinnans
olaga försök må aldeles ogillas och det härvid af henne obefogadt
öfverklagade byte, som cronan om detta hemman åhr
1700 af slutit, med alt hvad deraf härrörer, til alla dehlar
fastställas.
Härvid var bifogat et vid förl. riksdag i Secrete Utsk. Defensionsdeputation
af tvenne ledamöter afgifvit särskilt votum,
hvarmed sig nu Grefve Gust. D. Hamilton conformerat,
och hvilket efter vidlyftig relation om sakens förlopp och de
förekomne samt anförde skähl tilstyrcker, att Kongl. M:ts
ofvanb:de resolution af 1757 må bibehållas emot de til ändrings
vinnande deruti anförde ogrundade skähl och påstående.
Hvarefter yttrade sig Grefve Gust. D. Hamilton, att
sedan Torsebro krutbruk nu blifvit utdömt och alla på des
bibehållande bygde conclusioner således uphörde, kunde
detta tvistemåhl om ägande- el. lösningsrätt, såsom juridiskt,
remitteras till R[iksens] St [änders] Justitisedeputation.
27- 5610U
Torsebro
krutbruk.
418 1765, aug. 24. Torsebro krutbruk.
Frh. G. Reuterholm: Voro frågan här endast om et
cronans krutbruk, så borde des utredande billigt lemnäs Secrete
Utskottet och Defensionsdeputationen; men som krutbruket
är sagt skola flyttas ifrån Torsebro, så kan frågan
numera ej bli emellan cronan och om en privat utan emel.
tvenne private om en äganderätt.1
Häruppå ingick Frh. Reuterholm i en omständelig deduction
om denne saks förlopp ifrån den tid, då Åraslöfs gods,
hvarunder Torsebro är et insoknehemman, af Kung Carl d.
11 reducerades, intils närvarande tid, instämmandes slutel.
med det särskilte voto deruti, att Åraslöfs ägare borde emot
vederlag enl. privilegier få återlösa bern. Torsebro, som ifrån
den andra ägendomen blifvit styrckat och nu voro af cronan
kommit i en privats hand til skatte. Fatalier kunde härvid
ej ligga i vägen, ty cronan kunde emot oss ej niuta fatalier,
då vi inga niöto emot henne utan efter 60, 70 och
flere åhr voro dess efterräkningar och observationer underkastade.
Hvarföre han slutel. tilstyrckte, att detta måhls
utredande efter almän lag måtte til Justitiaedeputationen förvisas.
Hr [von] Flygarell hemstälte, om icke detta måhl
utan vidare omgång måtte här afgiöras, hälst det i de öfrige
stånden redan afgiordt blifvit.
Hr von Nackreij: Detta måhl hade vähl tycks kunnat
tilhöra Justitiaedeputationens giöromåhl, men som det af
Secrete Utskottet vähl och tilreckeligen vordet utredt, torde
någon ytterligare remiss ej behöfvas.
Jag instämmer med Frh. Reuterholm deruti, att enl. privilegierne
Adelen har rättighet att vindicera och utlösa sin
frälse ägendom, som dem på otilräckelig grund frångådt,
och bifaller i anseende dertil det särskilte votum, tilstyrckandes
derjemte, att uti detta måhl såsom nära rörande R. o.
A:s Privilegier genom deputation en tienlig föreställning hos
de öfr. stfånden] måtte ske, på det de sig häruti med oss må
foga.
Frh. C. Cederström deducerade såvähl de omständigheter,
de där skildt Torsebro ifrån Åraslöfs säteri igenom
krutbruksinrättningen derstädes, som den åtskilnad i Skåne
voro på in- och utsoknehemman. Desse senare ansågos i arf
1 Memorialprotokollet: ... blir fråga ej mellan crona och ägare utan 2:ne
private.
Torsebro. Borgerskapets patrullering.
419
och byte som lösöron, och et dylikt hade Ryttm. Bonde fädt
i byte för det, som nu återsöktes och varit insokne under
Åraslöfs säteri. Och som efter R. o. A:s Privilegier detta senare
med rätta kunde återsökas af säteriägarne, så biföllo
han det särskilte votum och tilstyrckte detsamma hos R. o.
A. med en tienlig föreställning deröfver til de öfrige stånden
att äfven häri foga sig i samma tancka, hälst Åraslöfs
ägare ville detta hemman utlösa emot fullt vederlag, ehuru
de ej kunde prsestera detsamma åter, som Konung Carl d.
11 derföre gifvit och nu voro i andras händer.
Frh. C. Ridderstolpe: Utan att vidlyftel. ingå uti
detail om denna saken, tror jag densamma bero på den enda
fråga, nemi. om, sedan Kongl. M:tt en gång gifvit vederlag
för Torsebro, hvarmed den dåvarande ägaren af Åraslöf varit
nögd, en nuvarande ägare kan med skähl et sådant byte återkalla,
hälst nu Friherrinnan Ridderschantz, som icke dertil
har målsäganderätt, ej eller någonsin ägt vederlaget, hvilket
fallit på hennes systers lott, som det längesedan försålt,
så att det gådt i andras händer. De usus, som i Skåne
äro i skilnad emellan ut- och insocknehemman, lemnar jag
derhän, men de lära doch i intet fall, och minst i detta, kunna
emot klar lag blifva gällande. Hvarföre jag ej annat kan
än finna de af Secrete Utskottet anförde grunder aldeles
giltige och bifall å des betänckande i saken tilstyrcka.
Härvid ankom en Bondeståndets deputation, 6 p[ersoner]
starck, hvars ordförande [Hindrik] Pal dan [ius]
p[raemissis] p[raemittendis] anmälte, att ståndet förehaft
och bifallit Secrete Utskottets extr. prot. ang:de patroullering
af stadsens Borgerskaps cavallerie och bifallit det med
samma tilläggning som Prästeståndet. Hvarjemte 2:o anm.
deputerade i anledning af den dep., som varit hos ståndet
med R. o. A:s beslut om Hrr R[iks]råd, ståndet hafva tagit
detsamma uti öfvervägande med stadnad deruti att förblifva
vid dess förut i saken tagne beslut.
Deputerade afträdde.
Hr Gyllensvahn förfrågade sig, om någon föreställning
af vår deputation voro skedt hos Bondeståndet, som
kunnat gifvit anledning til deras giorde anmälan.
Gr. Renstierna, som deputationen anfördt, berättade,
att han på vanligt sätt hos stånden med et kort tahl hade
anmält och recommenderat R. o. A:s beslut.
Contin, om
patruller.
420 1765, aug. 24. Torsebro krutbruk
Contin, om
Torsebro.
Gr. [von] Fersen anholt, att denne nya quaestion må
ligga på bordet, hvaruti flere instämde.
Frh. G. Reuterholm fortfor uti det förre ämnet.
Adelen får efter Privilegierne byta gods med cronan. Åraslöfs
possessorer äga deraf äfven rätt att sig åter få mot
vederlag tilbyta ett frångångit hemman, hälst då cronan det
nu icke mera behöfver.
Då qusestionen således ej mera är emellan cronan och
Åraslöfs possessorer utan emellan denne och Hr Danckvardts
arfvingar om bättre rätt til detta Torsebro, existerar
ju en ren justitiaefråga, som jag tror böra til Justitiaedeputationen
remitteras.
Men som tre stånd redan skola hafva afgiordt måhlet, så
frucktar jag, att om vi medelst någon deputation och förestälning
härom hos de öfrige stånden nu och i förtid skulle
giöra detta til en res privilegii, ändamåhlet dermed ej torde
vinnas, utan torde vara tienligast, ifall R. o. A. täckes bifalla
det särskilte votum för Åraslöfs innehafvares lösningsrätt,
att föreställningen giöres mycket lämpeligen för att förmå
dem til att ändra sine tanckar.
Hr Ehren m a 1 m åberopade häremot de flere af Secrete
Utskottet anförde skähl uti betänckandet, hvilcket han
biföll.
Frh. C. Funck anmärckte i synnerhet, att Åraslöfs innehafvare,
som i saken tahlade, ej vore rätter målsägande.
Att cronan ej borde mista sitt, då hon aldrig sitt vederlag
kunde återfå, hvartil komino, at frågan om krutbrukets bibehållande
ej ännu voro så aldeles afgiordt och att den ännu
i Defensionsdeputationen vore under öfverlägning.
Frh. C. Cederström itererade, att som detta Torsebro
varit et insocknehenunan under Åraslöfs säteri och tiente
detsamma til styrcka medelst des ström, quarn och laxfiske,
så ägde sätcries possessoren rätt enl. Privil. att få det återbyta,
fast vederlaget, som varit utsockne, fallit på en annan
lott, som detsamma sedermera fritt kunnat sälja och disponera.
Hr Linderstedt, J oh.: Som han vid förledne riksdag
trodt beslutit vara, att Torsebro krutbruk skulle flyttas
el. raseras, så hade han nu tyckt Åraslöfs säteri vara berättigadt
til hemmanets återlösen och utbyte. Men som han nu af
Frh. Funck hörde den förre frågan änn ej vara så aldeles
Torsebro krutbruk.
421
afgiord, så ansåg han för tienligast att upskiuta med den
senares afgiörande, intill dess Secrete Utsk. Defensionsdeputation
saken hos sig hunnit afsluta.
Hr Landt m.: R. o. A. torde kanske finna bäst att med
detta måhls slutelige afgiörande upskiuta, intil dess Secrete
Utskottet hunnit inkomma med dess yttrande ang:de sielfva
krutbruket och författningen dermed?
Detta bifölls.
Hr Gyllensvahn förnyade sin förut giorde påminnelse
i anledning af Bondeståndets anmählan. Han önskade
veta, hvad ståndet dertil föranlåtit och örn vår deputations
ordförande af ovarsamhet giordt någon föreställning, sedan
frågan derom här blifvit lagt på bordet, och således emot
ståndets tancka.
Denna sak bad han ej måtte läggas på bordet, efter den
vore af påfölgd, utan bad, att derom nu formeligen ventileras
måtte.
Gr. [von] Fersen förmente, att denne fråga, som redan
begärts på bordet, nu ej vidare kunde vidröras, ej eller
tycktes det så synnerl. betydande att utstaka, huru hvar en
ordförande i deputationer, som med ståndets beslut till de
andre stånden kunna affärdas, borde tahla, att icke ventilation
derom til en annan gång kunde opskiutas.
Frh. F. Ribbing. Frågan må efter begäran hvila.
Emedlertid trodde han det vara en gammal lag och praxis,
att ingen ordförande brukade någon vidare raisonnement
utan blott framförde det, han hade in commissis.
Frh. v. Essen: Om Grefve Renstierna yttrat något, som
hos Bondeståndet upväckt ny öfverlägning, tycktes sådant
vara skedt emot vår tancka, som endast med deputat:n velat
notificera vårt beslut, och derföre trodde han en ny deputation
böra afskickas, som kunde de öfr. st[ånd] derom
oplysa.
Men som måhlet ytterl. begärtes på bordet, afstadnade
denne discours.
Föredrogs Secrete Deputations betänckande af d. 29 Julii
angrde Stabscapitainens vid Nylands dragonregemente Wenzel
Friedrich Rothkirchs samt Lieutenanternes Lindecrantz
och Ekestubbes anförde besvär öfver den ifrån Jägarecorpsen
vid regementet placerade Stabscapiteinen Christian Gotlieb
Zanzen; tillstyrckandes deputationen för bern. officerare
Besvär öfv.
Capit:n
Zantzens
befordr.
422 1765, aug. 24—28. Hästesko av Fortuna.
Uhrfors
bruk.
Hr Hästsko
af Fortuna
inträdestal.
samt Lieutenanterne Blåfiell och Ruben tourén framför
Zanzen.
Hr Rothkirch åberopade, hvad deputationen om hans
och de flere des cameraters lidande tydeligen ådagalagt och
tilstyrckt, hvilket han R. o. A:s öma och rättvise behiertande
vördsammast ville hafva understält.
Bet[än]k:det bifölls.-
Hr Landtm, notificerade R. o. A. Bergmästaren Ulric
[o: Axel Fredrik] Cronstedts död, hvarigenom Riddarhuset
såvähl saknade en riksdagsledamot sorn riket en habil man
uti de stycker, som bergsväsendet tilhörde.
Hvarefter R. o. A. skildes kl. 1.
Anno 1765 d. 28 Aug.
Onsdag.
Plenum kl. 12.
Upl. Hr C. J. Drufvas memorial rörande Uhrfors bruk och
Bondeståndets deröfver afgifne extr. protocolli.
Ligger och går.
Hr Hästsko af Fortuna, som i anledning af Riks.
Ständers resolution och meddehlte restitution nu fädt åter
intaga sitt familiiesäte på Riddarhuset, aflade derföre hos
R. o. A. sin ödmiuka tacksäjelse; han vördade härvid Försynens
nådiga skickelse, som igenom så skiftande conjuncturer
och motgångar åter låtit för honom himmelen upklarna,
ej mindre än R. o. A:s rättvisa och ynnest, som tilskyndat
honom den högst efterlängtade lyckan att åter se sig uti
deras lustre samfund. Hans erkänsla deremot voro ej mindre
upricktig och nitisk än des önskan, att den Aldrahögste
täcktes välsigna alla R. o. A:s giöromåhl til sin ähra och
rikets bästa, förläna den sin vishet och enighets anda och
låta dem ej mindre lysa i lycksalighet, välgång och trefnad,
än de i vårt fädernesland lyste af deras förfäders bedrifter
och förtienster, af personliga meriter och af det hedersrum,
de ibland Svea rikes Ständer beklädde som det yppersta och
första ståndet, uti hvars ynnest och förtroende han slutel.
utbad sig att ständigt få vara innesluten.
Borgerskapets patrullering.
423
2. Föredrogs Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 28 HrrR[ik]sr:n
hujus öfver de fyra Herrar R[iks]r[åd] Grefve Rosens, vR(seths
Grefve v. Seths, Frh. Hamiltons och Frh. Fleminss ansök- Hamiltons
ö v -p.1
ning att få nedlägga sina rådsembeten. mings™-"
Upl. desse Rådsherrars suplique derom til Kgl. Maij :tt skiedsmem.
samt extractum protocolli utur Rådcammaren af d. 28, hvarmedelst
denne ansökning med Sec. Utskottet i nåder blifvit
communicerat.
Bifölls desse hrr:s ansökning att få nedlägga sine embeten.
3. Föredrogs det på bordet liggande Secrete Utskottets Patrullering.
extr. prot. af d. 22 hujus ang:de de[n] öfverklagade osäkerheten
på stadsens gator om nattetiden samt derföre föranstaltade
patroullering af stadsens Borgerskap til häst.
Hr Th. Wadenstiernas och Hr Hans Reinhold Gyllenhals
häröfver ingifne memorialer uplästes (Bil. 51^52).
Hvarefter yttrade Frh. F. Horn, att då han förl. torsdags
afton opasslig inkommit til staden, hade han ej litet
blifvit surprenerat af et ovahnligt gny på gatorne, som hans
folck berättat vara orsakat af cavallerie, som patroullerade.
Sedermera han underrättad sig om anledningen dertil, men
så länge han ej voro derom nog uplyst, funno han saken
besynnerlig och extra ordinarie samt emot 23 § R[iksdags]-  ord. föga instäm :de. Voro någre sielfvåldige och ostyrige
menniskor härtil orsak, så önskade han dem få veta.
Hade någon skadelig anlägning funnits vara å färde, önskade
han den uptäckt, hvartil han af egne medel gerna ville
til 2 000 d. bestå och contribuera, och i det fallet trödde
han och den ordinarie militien kunna nyttias och förstärckas,
hvars chefer om den almänna säkerheten voro så örne sorn
någon annan. Vore åter frucktan blott för några ostyrige
löse menniskor, så ansåg han dem mindre farlige så på gator,
där altid någon passage voro af folck, som i hus, hvarest
slike hofvar och canaille med en puffert kunde skrämas på
porten.
Ingen adelsman trodde han för dem vara rädder, och ville
man nu förebygga andras farhåga, trodde han det sättet
dervid tienligast, som minst allarmerade landet eller hos
folcket giorde oro, som han af denne anstalt befrucktade. Ty
fast åhr 1756 lika vackthållning giordes, var doch den skih
nåd i saken, att då ett upror var på färde, sorn jag Gudi lof
hoppas nu ej befaras.
424: 1765, aug. 28. Patrulleringen.
Skadelige ryclcten torde äfven deraf tagas anledning till,
såsom skulle en pluralitet på något sätt vilja imponera el.
kufva det opponerade tänckesättet, äfven kunde emot detta
senare deraf upväckas i provincerne obillige och ogrundade
tilmählen och misstanckar, tienande til inbördes hat och
osämja, hvilka han holt för så mycket nödigare att förekomma,
som han säkert hoppades, att, ehuru ibland Riksens
Ständer kunde vara tvenne skiljacktige tänckesät, det ena
doch aldrig lärer vilja kufva det andra, och honom som flere
i anledning af lagar ej kunde räknas til last att ofta vara
af olika mening med pluraliteten, hvars beslut han dock altid
viste att respectera.
Gr. Gust. D. Hamilton: Jag kan ej förtiga, det jag
hördt, som skulle någon berättelse giords Bondeståndets Taleman,
som föranlåtit honom att ligga utomhus hos en benembd
Levin.
Detta lär vara ett ryckte utan grund, men til flere slike
torde denne nya patroullering gifva mera anledning. Min
tancka är derföre, att hon vähl kunde inställas och Borgerskapet
sparas för att om dagen sköta sina näringar och om
nätterne, i stället för att rida på gatorne, roligt få sofva i
sina sängar.
Hr Lilliesvärd upläste til protocollet bifogade dictamen
(Bil. 53).
Hr Rutenschöld: Då han nu voro i begrep att härifrån
resa til sitt hemvist men derjemte med bedröfvelse sågo,
hur split och oenighet hos Riks. Ständer togo så öfverhand,
att den slutel. vorde ödeläggandes hela riket, så hade
han deröfver upsatt skriftel. sine tanckar, dem han vid detta
tilfälle utbad sig få upläsa och protocollet bilägga. Finge ej
hans välmente föreställningar något rum, så frucktade han,
att posteriteten vorde suckandes öfver vår mull. Han hade
emedlertid lättat sitt samvete. Som ren svensk man hade han
kommit hit, ren reste han äfven härifrån igen.
Häruppå upläste han dess protocollet bifogade dictamen
(Bil. 54).
Hr D u r i e [t] z gillade Hr Rutenschölds yttrade tanckar,
bediandes derjemte, att man med tranquilitet saken ville anse.
Hvad voro händt? Jo, man hade sörgt för gatornes säkerhet
om nätterne, på deras anhållan som kunde vara
rädde, fast han med flere det ej voro.
Borgerskapets patrullering.
425
En sådan omsorg på andra orter sköttes ulan påtahl af
policen i städerne, derföre hade och Secrete Utskottet härvid
tagit den lindrigaste utvägen medelst vackt af Borgerskapet,
hälst ämne el. anledning ej voro til någon alfvarsamare
vackthåldning, och sålunda hoppades han, att denne
patroulle ej borde gifva anledning till någon oro.
Frh. [von] Kiöhler instämde med Hr Rutenschöld
och tilläde, att hvarcken han el. någon riddersman vorde
skrämd af spöken och ryckten, men det kunde hända androm,
hälst ryckten flera lupit och bland andre, att en menniska på
Söder för par nätter blifvit ihiälslagen, hvaraf frucktan hos
många kunnat upkomma. Han biföllo således Secrete Utskottets
anstalt och ville, liksom Präste- och Bondestånden
giordt, derföre betyga dem sin skyldiga erkänsla.
Frh. G. Reuterholm: Vid den af en ledamot i ani. af
21 § i Riksd.ordn. härvid giorde anmärckning ville han påminna,
att i ber:de § taltes om cronones manskap men ej städernes
Borgerskap, som icke kommo under namn af troupper.
Denne patroulle gick för öfrigt endast om nätterne, då
stånden ingenstädes voro samlade och för att hålla styr på
populacen, som då strök på gatorne; bifallandes han härjemte
Hr Rutenschölds och Hr Duriez yttrande.
Hr Schönberg: Hvad quaestion om patrouillerne vidkom,
så lemnade han den gerna till herrarne af militairen,
men han funno härvid en omständighet, som förtiente långt
mera upmärcksamhet. Två stånd hade redan bifallit Secrete
Utskottet och derjemte remitterat til Stora Deputation att
undersöka om anledningen och grunden til flere löpande
ryckten i staden samt dermed följande frucktan och osäkerheten.
Någon undersökning härom kunde vähl hafva någon
nytta, ehuru visse ryckten förtiena föga attention och blott
värcka hos den enfaldige, men den bör doch ej ske af den
Store Deputation utan inför ordinarie domstohl. Ty der det
undersökas skall, måste ju blifva delatorer, vitnen och parter,
som böra höras och dömas efter lag men derjemte niuta alla
beneficia juris et processus, som ej sker, om högsta domstohlen
blir första instancen. Det blifver fördenskull nödigt,
att R. o. A. tager denne punct i öfvervägande och sig deröfv.
yttrar.
Hr C. Wadenstierna: Jag har med mycken opmärcksamhet
afhördt Secrete Utskottets extractum protocol
-
426 1765, aug. 28—sept. 5. Patrulleringen.
len(!) och att ryckten om osäkerhet på gatorne varit grunden
til anstalten om patroulleringen. Ingen osäkerhet har
jag märckt, då jag som civil ofta om nätterne gådt i staden
utan värja. Då jag nu funnit sådan tranquilitet och vet densamma
hafva blifvit störd, så kunde jag vähl kanske undra,
hvarför andra hädanefter mera skulle skyddas för alla händelser,
än jag det härtils blifvit.
Kommer det an på att vara räd, så kan jag vara så rädd
som någon annan; men att beskydda alla rädda tror jag
knapt all rikets milice skulle vara tilräckelig. Emedlertid
torde denne patroulle til äfventyrs kunna upväcka i landet
oro och misstanckar, liksom voro man här i osäkerhet om
lif och kropp. Väre medbröders nit kunde häraf upeldas och
bringa dem mangrant hit til sine vänners försvar, hvilket
jag tror skulle medföra ganska skaddige fölgder. Altså skulle
jag desse patrouiller ej tilstyrcka. Men jag vil mig äfven
deruti till Secrete Utskottets tancka foga.
Och nu endast hålla mig vid den af Hr Schönberg härvid
giorde långt angelägnare påminnelse. Skulle, efter 2:ne
stånds tancka, någon undersökning i detta måhl updragas
Stora Deputationen, så skulle det minsta buller eller öfverfall,
som på någon riksdagsman el. andra om natten lättel.
kunde tima, gifva anledning til ny undersökning och Stora
Deputation blefvo ett inquisitionstribunal eller en comission,
hvilcka R. o. A. samt R[iksens] Ständer för altid afsagt
och hvaremot Hr Landtm, sielf vid flere riksdagar altid yttrat
et så nitiskt som ädelt tänckesätt. Men som det af 3:né
stånd lika fult kunde beslutas til slik inquisition, bör R. o.
A. vara omtänckt, huru verkställigheten deraf må afböjas.
Vi kunde vähl hänskiuta slike undersökningar til ordinarie
fora och til Hofrätten att där uptagas, ransakas och afdömas
efter lagar och Riksdagsordning, då landet af ovanligt
procedere härvid ej allarmerades. Men sorn sådant vårt .
beslut ej verkade emot de öfrige 3:ne stånds, voro någon
annan utväg nödig att förekomma all comission el. inquisition.
Den bästa utväg trodde han fördenskull vara den, som
han nu äfven tilstyrckte, nemi. att R. o. A. sig häröfver ej
måtte yttra utan förbehålla sig sitt framdeles utlåtande.
Hr R u t e n s c h ö 1 d förklarade sig aldrig bifalla någon
inquisition el. comissionsdomstohl, utan, om någon under
-
Patrulleringen. Prästval.
427
sökning i detta måhl skulle pröfvas nödig, borde den til laglige
vanlige fora och domare öfverlemnas.
Hr Landtm.: R. o. A. lära sielfva se, att uti Secrete
Utskottets extr. protocolli ingen den minsta anledning gifvits
til den undersökning af Stora Deputationen, som tvenne
stånd ingådt uti och redan bifallit. Jag instämmer häröfver
aldeles med Hr Wadenstierna, hälst jag så godt som
ryser, då jag hör nämnas inquisition el. comissioner, som
altid varit hos mig förhatelige.
Jag vil således R. o. A. tilstyrcka att til förekommande
af all expedition i detta måhl sig icke utlåta.
Frh. C. Sparre förklarade sig med fägnad instämma
med Hr L[ant]m. til afböjande af all expedition, om och de
öfr. stånd skulle deruti giöra ett.
Hr Hasenkampf instämde i lika tanckar.
Hr L a nd t m.: Jag vill således nu giöra den proposition:
Bifalla R. o. A. Secrete Utskottets extractum protocolli, förbehållandes
sig att öfver de resp. Präste- och Bondeståndens
dervid giorde tillägning sig framdeles utlåta?
Härtill svarades med enhälligt Ja.
Hvarefter R. o. A. skildes kl. 1/2 2.
Anno 1765 d. 5 Sept.
Torsdag.
Plenum kl. 9.
Justerades protocollet för d. 10 Augusti lil slutet. Hvarefter
föredrogs
1 :o Justitisedeputations betänckande af d. [5 Aug.] ang:de
prästevahl i Stockholm med project til en kgl. förordning
deröfver.
Uplästes Hr Bromells memorial i samma ährende, hvarvid
Hr [v o n] B romell först förklarade, att han stält sitt
memorial emot det af Justitisedeputat. vid förledne r[iks]dag
i detta ämne afgifne betänckande, som då blott af två stånd
blifvit afgiordt, men icke emot detta. De deruti brukade hårdare
talesätt, hvilcka han bad ursäcktas, hade han ärnat ändra,
om saken icke blifvit så snart företagen, men sådant skulle
dock ske, innan han dermed ginge till de andre stånden.
Upl. de af Prästeståndet vid förordningsprojectet giorde
påminnelser och tillägningar.
Prästeval
Stockholm
428 1765, sept. 5. Yppighet. Nordsjöfisket.
Yppighets
förordn.
Nordsiö
fisket.
Presid:t i K.
Cancelliet.
Lediger[åd]semb:s
besättande.
Hultstedts
förvaltning
af fiskerifonden.
Och efter en kort discours
res., att betänckandet bifalles med Prästest. dervid giorde
tillägningar.
2. Föredrogs Hr Cr. Jernfelts memorial rörande den puncten
af den projecterade yppighetsförordningen, som förbiuder
guld och silfver på uniformer och ridmonteringar men
han tilstyrckte at få behållas, sedan de en gång med bekostnad
blifvit anskaffade.
Mern. ligger, til saken företagas, men går emedlertid til
stånden.
3. Hr C. L. v. Böhnens memorial med påminnelser emot
Fiskerideputat. bet[än]k:de om Nordsiöfiskerierne och deras
vård medelst en dircction.
Hr Möllerstierna anmärckte som besynnerligit, at
Hr Böhn [en] sorn Fisk.deput. ledamot emot betänckandet
här memorialiter yttrade, hvad han i deputationen kunnat
andraga, hemställandes huruvida memorialet kunde få gå
vidare.
Hr U g [g] 1 a bad memorialet måtte hvila, tils betänckandet
företages.
Mern. ligger och får gå.
4. Föredrogs Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 2
Septb:r, hvarmedelst til det ledige presidentskapet i Canzliet,
i anseende til des erkände erforderlige egenskaper, Hr R[iks]-  r[ådet] Gr. C. G. Lövenhielm föreslås och utnämnes, till Riksens
Ständers vidare aprobation.
Bifölls.
Hr Landtm, hemstälte härvid, att som til riksährendernes
behörige skiötande nödigt voro, att de i Rådc[ammare]n
ledige runi blefvo besatta, om icke R. o. A. täcktes bifalla,
att rådsvahlet kunde företagas nästa måndag, då Hans
Kgl. Maij :tt förväntades til staden.
Detta bifölls. Och utfärdades häröfver et extract. protocolli
til Präste- och Borgarestånden.
5. Föredrogs Fiskerideputations bet[än]k:de af d. 21 Aug.,
hvari förmäles, att sedan Assessoren Jacob Hultstedt, som
haft at sysla med fiskerierne samt deras fond, förnummits
hafva afvikit, hade deputat. anmodat Commercecollegium at
härom sin berättelse afgifva samt om fondens tilstånd vid
afvikandet och utbetalningarne för innevarande åhr med räkningar
deröfver, hvarjemte deputation updragit collegium att
Fiskerifonden. Adelns besvär.
429
pröfva den af Caraer. Thun erbudne borgens vederhäftighet
för de obetalte fiskeripremier, som Hultstedt påstådt honom
böra häfta före, på det han sedan måtte kunna bestrida dess
sysla vid fiskeriräkenskapernes afslutande. Tillstyrckandes
att hos Kgl. M:tt i und. må anhållas om befallning til Com.-  coll. att verkställa denne deput. anstalt.
Betänckandet bifölls.
Hr Bilberg förfrågade sig, om detta betänckandes mening
sträckte sig til Thuns bibehållande vid syslan, som han
holt före Ständer ej tilhörde, utan att dermed borde gå vanlig
väg,
hvilket Frh. Reuterholm äfven biföll. Men af Hr
U g [g] 1 a och Hr Mölle rstierna svarades, att deputation
endast påsyftat att få fiskerimedlens räkenskaper utredde,
och att derföre Thun emot caution måtte få detta arbete
fullborda.
Hr v. W a 1 v i [j ] k ansåg detta arbete såsom skiljacktligt
ifrån syslan, och hvad denne senare angick, så tilhörde det
collegium att pröfva dess förseelse dervid och Kgl. Maj :tt att
deröfv. döma.
6. Föredrogs af R. o. A:s almänna besvär, som utaf R. o.
A:s deputerade til Besvärsdeputationen bl [i] fvit projecterade
och jemkade
1 puncten
ang:de gravationer och efterräkningar på frälseägendominar.
Hvarvid anhålles, att Cammarcollegium och befallningshafvande
må foga den anstalt, att alla til detta åhrs slut befindtelige
efterräkningar på slike ägendoinar, af hvad namn
de vara må, skola innom 3 åhr giöras anhängige, samt R. o.
A. vara aldeles frie för alla de cronoefterräkningar, som hädanefter
på deras frälseägendommar giöras och äro äldre än
20 åhr.
Puncten gillades och går till Almänna Besvärsdeputationen.
2 puncten.
Emedan det händt och framdeles torde hända, att, under
namn af sequester för cronorest, efterräkningar och observationer
samt ödesmåhl under krigstider, åtskillige frälselägenheter
kunnat komma under cronobetieningens förvaltning
och efter någon tids förlopp under cronotitul i jordeböckerne
blifva intagne; ty anhålles, att hvad således emot Privilegier
-
R. o. A:s
besvär.
430 1765, sept. 5. Adelns besvär.
ne förelupit må ändras samt rättas, och den af ståndet, som
sig anmäler att cronan sådane gravationer med mera godtgiöra,
må genast blifva stäld i besittning af de odalfrälselägenheter,
som ståndet på förb:de sätt frångådt, eller och, i
händelse ingen sig dertill skulle anmähla, att sådane lägenheter
ändock genom auction til den mästbiudande innom
frälseståndet måge uplåtas.
öfver denne punct existerade någon ventilation.
Frh. [von] Essen trodde slike hemman böra auctioneras
och ej af första anbudet få återlösas.
Hvaremot Frh. Reuterholm påminte sådant strida
med privelegiiprincipen och giöra lösen svårare, men skedde
ej annat anbud, enl. projectet, då kunde auction hafva rum.
Hr U g [g] 1 a biföll Frh. Reuterholm, hälst det voro mot
Privilegierne, at frälsegods voro i cronans händer.
Frh. [von] Essen: Att han för egaliteten vid att få
lösa slike hemman tilstyrckt auction såsom äfven fördelacktigare
för cronan. Dessutom borde Cammarcollegium anmodas
att upgifva alla slike Adelen frångångne frälsen ifrån
någon viss tid.
Hr v. W a 1 v i [j] k biföll Frh. Essen. Det vore ej billigt,
att cronan nu skulle i lösen nöija sig med lika dalertahl, som
det för 60 åhr sedan måst taga et sådant hemman före, och
borde äfven vissa fatalier dervid fastställas.
Hr Hasenkampf: Puncten voro grundat i Privilegierne
för Adelen att vindicera frälsegods, men det torde bäst
ske medelst auction, enl. Frh. v. Essen. Då blefvo förmån
lika för alla, och ingen surprise skedde med första anbudet.
Hr Bilberg instämde med Frh. Essen, tilläggamdes att
vid slike hemmans vindicerande indehlningsvercket doch ej
måtte rubbas.
Hr Häst [e] sko frucktade härvid så månge svårigheter,
at föga härmed för R. o. A. torde vara att vinna, enligit
den förfarenhet han sielf deruti ägde.
Hr En [e] schöld instämde ang:de auctionerne med
Frh. Essen.
Hr Ehren mal m holt rådeligast att denne punct ej
sträcktes vidare än efter Privilegiernes ordainnehåll. Auction
afrådde han. De öfrige stånden skulle den hälst se, men de
borde ej blifva domare i väre privilegiimåhl.
Frh. G. Reuterhol m understödde Hr Ehrenmalms
Adelns besvär.
431
tancka. Derföre voro lösen af första anbud projecterat att
lätta densamma för Adel, som ej hade mycket penningar;
men auction, såvähl sorn hvad penningeskilnaden emot äldre
tider anfördt, voro hinder, som vi härvid ej borde upkasta
eller dermed draga saken under de öfr. ståndens decision.
Hr v. Vicken ville lika öma privilegier och cronans
rätt. Den befordrades genom auction, men om någon ofrälse
dervid kiöpte slike ägendomar, borde honom faste deruppå
förbiudas.
Frh. Clas Cederström biföll puncten som grundad
i Privilegierne men ville, att de familier, som slike gods mist,
bördesrätten dertil borde förbehållas. Och hade för öfrigt
enl. Privil. 27 § ofrälse män endast tilstånd att få kiöpa et
cl. annat frälsehemman, hvartil ingen bördeman sig i laga
tid angifver.
Hr [von] Nackreij fant ej rådeligt att bifalla auction
samt flere inconveniens vid bördesrättigheten af slike
hemman i anseende til famillernes kringspridande och flyttning
ifrån den ena landsorten till den andra; utan trodde,
att enl. författningen för ädlare verk det närmaste säteri
borde slikt hemman få lösa, då det til cronan återbetalte gravationen
el. fordran fult ut. Hvad anginge de hemman, som
blifvit indehlte, så borde de ej få rubbas.
Hr Giös bif., att bördesrätten til slike hemman må giälla
eller eljest auction derå fa [st] ställas.
Hr W achs [ch] lager biföll, att puncten måtte remitteras
til Cammaroeconomiedeputationen, doch med den
ändring att bördesrätten til desse hemman förbehöllos, utan
någon auction, den där vähl skulle behaga de öfr. stånden
men föga passa til våra Privilegier. Och voro hans tancka,
att om en bördeman ej ville slikt hemman lösa, borde nästa
säteri dertill äga rätt, nyttiades den ej, borde det blifva i
cronans hand, til dess någon annan frälseman sig dertill
anmälte. Och i fall slike hemman blifvit indehlte, så kunde
andre cronones hemman sättas i stället.
Hr Gyllensvahn: Alla voro ense om Privilegiernes
bevarande och att det frälset, som för restantier blifvit af
cronan sequestrerat, bör få återlösas; men man differerade
om sättet dertil, i det en dehl ville, det skulle ske af den,
som sig först anmälte, såsom belöning för eftersökandet, en
dehl att det borde ske genom auction med differeneens be
-
432 1765, sept. 5.
Adelns besvär.
räknande af penningarne, til dess mera förmån för cronan,
en delli att det borde ske af bördesman, eller och af nabo.
Hvarvid doch månge betänckligheter möt, men som vi äro
enige om principen, vill jag hemställa den utväg, att Riddarhusdirection
må updragas att ex actis upsöka låta, hvilcka sådane
hemman äro och dem för Riddarhusets medel inlösa, då
hvar famille sedan får här visa sin rätt dertill och dem betahla
eller sin rätt åt andra afstå.
Detta expedient torde vara det tienligaste, ty tvista vi om
sättet, så blandas de öfr. stånden in deruti att döma öfver oss
i en qusestion, där vår rätt bör hållas helig. Men kan saken
dragas til Riddarhusdirection, så blir hon innom oss och vi
mista intet.
Frh. [G.]1 Reuterholm biföll Hr Gyllensvahns tanckar
och trodde således bäst, att i puncten endast begeres godsens
frie återlösen af Adelsståndet utan att något förmäla om sättet
dertill.
Hr v. W al vi [j] k: Månge gods hade vähl R. o. A. frångådt,
men det torde var betänkeligt att gräfva opp slike gamle
saker och taga något af cronan, hvilket kunde hafva fahrliga
påfölgder med tiden.
Han ville således med Hr Gyllensvahn tilstyrcka, att det
först eftersågos, hvad ägendomar det voro, som på detta sätt
kunde vindiceras, innan man sig med methoden dervid syslosatte.
Som härvid proposition begärtes, och af en dehl herrar
enligit Hr Gyllensvahns tanckar, så frågade
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A., att denne besvärspuncten
förkortas blott till frälseägendomars vindicerande enligit
Privilegierne; men att Riddarhusdirection må ur archiverne
skaffa underrättelse om slike hemman, som R. o. A. frångådt,
och inkomma sedan om sättet til deras utlösen.
Härtil svarades Ja och Neij.
Hr Ehrenmalm biföll propositionens första dehl men
ej den andra, ty som här rördes både cronans och bördesmans
rätt, borde denne pröfvas af laglige domstohlar och
embetsmän, men Riddarhusdeput. el. direction voro häri et
oordenteligt forum.
Frh. Grönhagen och flere voro äfven af lika tanckar
att bifalla första dehlén i proposition men funno svårigheter
vid de sätt, som man nu dervid föreslagit.
1 Memorialprotokollet.
Amiralitetet. Transporter oell byten.
433
Hr Durie [t] z hemstälte, om icke alt det, sorn rörde
sättet til slike hemmans inlösen, kunde upskiutas, emedan
det torde gifva de öfrige stånden ombrage och man nu endast
ville hålla sig vid quaestio an.
Hr Landt m.: Bifaller då R. o. A., att denne punct giöres
helt simpel och kort och endast sträckes til första dehlén
af den giorde proposition?
Detta bifölls.
7. Föredrogs Secrete Deputations betänckide af d. 9 Aug.
ang:de Justitiariens vid Ammiralitetscollegio C. M. Wiblingens
och Advokatfiscalens dervid C. G. Furuschölds deröfver
andragne besvär, att Kongl. Maij :tt under d. 14 Dec. 1764
förklarat justitiaebetieningen vid Ammiralitet icke vara competente
sökande til ammiralitetscammarrådsledighet; tilstyrkandes
deputation, att denne betiening må vara berättigad
såvähl til förslag som befordran utan bettre förtientas
prejudice.
Betänckandet bifölls.
8. Uplästes Urskillningsdeputationens d. 22 Febr. gifne remiss
på Lieut. Olof von Törnes ansökning om slut uti des
faders, Gen.maj. Petter von Törnes, vid förb riksdag insinuerade
men oafgiorde ansökan om differencens åtniutande
emellan felt- och extraordinarie tractamente under den tid,
han varit commenderad vid magasinerne i Finland.
Remitt. til Secrete Utskottet.
9. Föredrogs Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 31
Julii i anledning af 87 § af Krigsbefälets besvär angående de
omständigheter, som vid transports- och bytesansökningar
samt tours cessioner af äldre til yngre officerare böra iackttagas.
Jemte
Hr Thomas Wadenstiernas memorial med påminnelser dervid.
Mern. går.
Hr v. Vicken: Jag är vähl ledamot i deputationen men
har ej öfvervarit detta måhl. Min tancka kan och nu med
deputationens ej instämma, ty jag har sedt uti flera regementen,
som til ex. Cronobergs, Jemtelands, så många oreder
af cessioner af tour förorsakas, att någon bot derföre synes
nödig. Den bästa tror jag vara, att slike cessioner i und. berättas
Kgl. M:tt och sedan giöras kunnige, på det hvar och
en må äga tilfälle att dervid bevaka sin rätt.
28—5610U
Just.betien.
vid Amiralitet.
v. Törnes
felttractamente.
Transporter
och byten.
434 1765, sept. 5. Transporter och byten.
Hr T h. W a d e n s t i e r n a: Mycken orätt hade skedt
genom slike cessioner, som vid Cronobergs reg:te, där flere
äldre officerare cederat tourén åth en yngre, som, fast hederlig
officerare, många prejudicerat, och vid Jemtelands, där
genom slike cessioner yngsta capitainen ifrån Biörneborgs
reg:te blifvit major. Han, Hr Wadenst[ierna], som tient i 27
åhr och voro ännu capiteine, hade med flere derigenom synligen
lidit och hemstälte deröfver billig rättelse.
Hr Giös instämde uti Hr Vickens tancka samt att deputation
med ytterl. bet[än]k:de derom må inkomma.
Hr Gyllensvahn: Krigsbefälet hade begärt, att cessioner
och byten måtte kundgiöras i gazetten, men det hade
deputationen funnit onödigt att något ytterligare stadga öfver,
sedan redan derom en förordning vore giord, och efter
hvilcken alla de här omlalte oredor och lidande undgåts af
många hrr officerare, om ej deras modestie dertil varit skuld,
att de intet sökt.
Kongl, circulairet af 1762 förmådde tydel., att ingen kan
återfå den tour han en gång cederat, altså behöfdes derom
ingen ny lag. Vid desse fall kunde och borde man således
sielf söka. Notificationerne skulle borttaga mycken tid til vacancens
besättande, hvaraf tiensten led etc., och således biföllo
han deputationen.
Hr And. R a m s a i j: Det voro ömt, om någon skulle
lida för sin modestie och brist af dierfhet att söka alla vacancer,
då han viste sig hafva många äldre för sig och då
man desutom ej kunde veta alla moijens, huru cessioner
planeras och bibringas.
Således voro billigt, att då cessioner skedde, de kundgiordes,
att man då kunde söka och ingen ledo genom ensidiga
steg. Hr Wadenstiernas och fleras deraf existerade lidande
voro sensibelt. Hvad anginge byten ifrån indehlte til värfvade
regementer, så torde all difference deremellan försvinna,
om pensionerne giordes lika för begge.
Hr C a r p e 1 an yttrade sig i lika mening med Hr Wadenstiernas
memorial.
Frh. Clas Cederström instämde med betänckandel
och Hr Gyllensvahns yttrande, tilläggandes att då någon vacance
existerade, voro dervid en viss liggetid, innan den kunde
besättas, och dertil tycktes ingen böra äga förslagsrättighet
annars än innom regementet; skulle nu de derinnom
Transporter oell byten.
435
skedde cessioner notificeras lika som vacancer, så behöfdes
dervid dubbel liggetid, hälst cession kunde existera 2 dagar,
för än förslaget skulle oprättas, och dermed skulle tiensten
lida. Hvad niajorssyslors besättande vidkom, så voro 1716
bref derom tydeligt, och voro anciennetet ej altid dervid att
följa, ej eller åldern af födelsen.
Hr Durie[t]z: Vist voro månge äldre af yngres befordran
prejudicerade, då de sielf intet sökt utan försakat
sin rätt, men slike casus speciales kunde hvar för sig anmälas
och rättas, då man lidit, fast man sin rätt bevakat.
Således voro nu här blott quaestion om lagens aplication
til cessioner. Tienstbetänckandet voro deruti tydligt, att den
som ville ha någon vacance, borde den söka, och denne lag,
som ej borde röras, hade deputatiohen ochså fölgdt. Det behöfdes
altså ingen ny lag derom, sedan det voro stadgat, att
den som cederar sin tour til en yngre, bör sedan behålla dens
tour, til hvilcken han sin cederat.
Hr v. Vicken: Alt han ledsnade vid att upräkna de
månge prejudicer, som han dagel. i deput. såg förekomma
och härrörde af slike cessioner, hvarom Tienstbet[än]k:det
intet förmälte utan endast om vacancer och transporter.
Ingen kunde söka det, som han ej viste om, så hade skedt
vid Jemtelands och flere reg den; så äfven vid Cronobergs,
där arméen omöijel. kunde veta, att 4 äldre capitainer cederade
sin tour til Laurin. Derföre påstod han, att slike cessioner
borde giöras kunnige, så att en hvar dervid kunde sin
rätt bevaka. Och deröfver begärte han bifall el. votering.
Hr Ehren m a 1 m deducerade som deputationsledamot
skählen til betänckandet. Han hade ej velat tilstyrcka nya lagar
eller sådane, som voro stridande med regeringslagarne.
Desse hade förbudit cessioner; sade man nu, att de borde
kundgiöras, skulle man äfven etablera, att de voro tillåtne.
Deputation hade således hållit sig vid Tienstb[e]t[änk]
det, som stadgar, att alla vacancer skola kunnige giöras; då
det skedde, kunde ju hvar en söka och få den rätt honom
tilkom. Ginge man derifrån i specialiteter, så fingo man förklaring
på förklaring och större oreda, än man trodde.
Hr Th. Wadenstierna instämde med Hr v. Vicken
och begärte votering.
Hr Bilberg: Oredan häruti tycktes deraf härröra, att
befordran bör vinnas efter sidsta fullmackts datum men lik
-
436 1765, sept. 5—7. Transporter oell byten.
vähl bör sökas, som ej kan ske, när man ingen anledning dertil
vet, då cessioner ofta i tysthet planeras af yngre til äldres
prejudice. Han tyckte således billigt, att de kundgiordes och
att qufaestion] om sättet måtte til deputation återremitteras.
Hr Gyllensvahn: Vid den påstådde kundgiörelsen,
som deputation i stöd af lag afstyrckt, borde man anse saken
på alla sidor och betäncka svårigheterne deraf. Lagen voro
niu, att en regementschef strax notificerar den timade vacance,
genom dödsfall el. accord, efter 2 månader, och sedan
han hördt officerarne i regementet, uprättar och insänder
han förslaget, som sedan skal i Cantzliet ligga sin tid och
han ej sedan får återtaga.
Skulle nu cessioner anses lika med vacancer och notificeras
samt följacktel. hafva lika liggetid, så kunde hända, att en
vacance på 5 el. 6 månader ej blefvo besatt, hvilket voro både
emot lag och nödvändigheten af tienstgiörandet.
Desse inconveniens borde betänckas, och så länge man ej
kunde upfinna någon bettre method, vore det bäst att hålla
sig vid Tienstebetänkandet, hvilket äfven deputation stöder
sig uppå. Men voro någre casus speciales, som öfverklagades,
så kunde de til deputationens rättande efter lag remitteras.
Hr Linderstedt, Eric, biföll Hr Gyllensvahns tanckar
och begärte votering.
Frh. Ribbing, Fred.: Månge prejudicer kunde vähl
genom accorder och cessioner hända, men det hulpos, om, sedan
öfversten i reg. notificerat vacancen, den äldste och i
tour varande pålades att strax decidera sig eller och vara sin
rätt til framsteg förlustig.
Hr D u r i e [t] z: Accordsreglor voro i pensionsreglementet
stadgade, deremot kunde man intet gå. Och vid cessioner
voro svårigheten snarast hulpen, om den, som tourén cederade,
simplement återfingo den yngres, til hvilcken han sin
cederat.
Hr E n [e] s c h ö 1 d ansåg de flere härvid förekommande
reflexioner förtiena att återremitteras till deputationens ytterligare
öfvervägande.
Hr Landtm.: Som närvarande quaestion tilräckeligen
tyckes vara ventilerat, så lär jag deröfver få skrida til propositionen.
Jag bör dock förut anmärcka, att uti discourserne
blifvit omrördt, hvad svårighet och incongruitet någon ny
lags stadgande emot redan faststälte tienste- och pensions
-
Transporter oell byten.
437
förordningar skulle medföra. Derjemte äro äfven de cessioner
ofta medföljande olägenheter och bettre förtiente lidande
deraf ganska tydel. för ögonen lagt, hvaremot å andra sidan
förekommit, att ehuru cessioner ej äro grundade i Tienstebetänckandet
nominatiin, så äro de doch grundade i befordringssättets
natur, ty så länge accorder äro tillåtnc och ej
kunna förbiudas, så kunna äfven cessioner ej hindras, ehuru
det skulle tyckas vara genaste vägen att deni förbiuda til
förekommande af det onda, de kunna förorsaka; äfven är
vid deras föreslagne kundgiörande den olägenhet anmärckt,
att dymedelst en vacance til skada och oreda i tienstgörandet
skulle i 5 och 6 månader kunna stå obesatt. Således och som
detta ämne är ganska benigt och beledsagat af flera considerationer,
som röra mångas rättigheter å ömse sidor, som i lagar
äro bevarade, så vill jag til R. o. A. hemställa,
om icke detta måhl må återremitteras til Seerete Deputationen
att upkomma med dess ytterligare betänckande, huru
tours cessioner af äldre til yngre officerare mågo utan någons
prejudice kunna ske.
Detta bifölls.
Upl. elect.listor på några til den Stora (Bil. 55) och til Riddahusdeputationerne
valda ledamöter.
Hvarefter R. o. A. skildes kl. 1/2 2.
Anno 1 7 6 5 d. 7 Sept.
Lördag.
Plenum kl. 9.
Justerades riddarhusprotocollet för d. 13 Aug. til helften.
1. Upl. Hr Falckengrens memorial til Sec. Dep. bet[än]k:de Gyllenrörande
Hr Gyllenhammar ansökning. hammar.
Och går.
2. Hr J. F. de Bruces meni. rörande prästevahl på landet. Prästeval på
Rem. til Just.deputationen. landet.
3. Hr v. Haijs mein. vid Sec. Deput. bet[än]k:de örn några Fångne offiofficerares
förlorade tour under fångenskapen. cerares tour.
Meni. samtel. ligga och gå.
4. Föredrogs Seerete Utsk. extractum protocolli af d. 6 LandtmätaAug.
ang:de commissionslandtmätarnes diariers insändande rediarieröfver
deras giöromåhl jemte redo för upburne medel af den
dahl. s:mt af deras dagstractamente på private förrättningar,
438 1765, sept. 7. Branders besvär.
Superindents
lön på
Gottland.
Comsarai
Bränders
besvär.
sorn til instrumenters opkiöp för Landtmätericontoiret anslagen
blifvit enl. Kgl. M:ts bref af d. 15 Maij 1759 och 19
Jan.1763.
Bifölls.
Bondest. extr. prot. af d. 5 Sept. att förb:de författning må
ändras och landtmätarne få oafkortad behålla sine dagstractamenten.
Rein. til Secrete Utskottet.
5. Riksdagsfullmäcktigens för Visby stift Probstens Peter
Snöboms memorial angide Superintendentens därstädes, Doctor
Lutkemans, indeblte lölins bibehållande.
Rem. till Secrete Utskottet.
6. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af d. 9 Aug.
öfver Krigscomissarien Branders deröfver andragne besvär,
att sedan [han] blifvit förordnad til krigscommissarius vid
arméen under sidsta pomerska kriget och erhållit Kgl. M:ts
nådige fulmackt på denne sysla d. 9 Dec. 1762, hade dock igenom
Kongl. M:s d. 3 sidstl. April lemnade nådige bifall på
Krigscollegii under d. 3 Sept. 1764 giorde hemställan honom
blifvit ålagt att förrätta cantzlistsyslan i Krigscommissariecontoret,
för hvilken han lönen innehafver, och emedlertid
2:dre och 3:die quartalet af detta åhrs löhn för honom innehållits.
Tilstyrckandes deputation, att han i stöd af sin fullmackt
må vara fri sådan tienstgörning och orubbad få åtniuta
sin löhn tils vidare befordran til någon annan.
Hr v. W alvi [j] k, Hr B i 1 b e r g, Frii. Cederström
och Hr En [e] schöld andraga häremot följande
betänckligheter:
Att Brander vähl hade krigskommissariefulmackt men
cantzlistsysla och löhn. Att vid krigets början til slike syslors
förrättande vid arméen Kgl. M:t förordnat, att antingen expectanter
skulle tagas eller och sådane dertil constitueras,
som sedan skulle återträda til sina förre syslor. Att följacktel.
om Brander, även som det skedt med Watz, erhållit kgl. fullmackt,
den kunde ansees sorn caractere och ej hindra des
återträde til sin sysla enl. des ingågne vilkohr och til besparing
af cronans utgift, hälst den voro på extra stat och
utan löhn. Att det vid arméen och i synnerhet Amiralitetet
oftast hände, att underofficerare, som fädt giöra officerare
tienst efter constitutorial, lika fult fädt återgå til deras förre
sysla. Och att til likhet härmed det borde förblifva vid Kgl.
Branders besvär.
439
M:tts resolution och Ständer härmed ej besväras, hälst annars
påfölgden skulle blifva, att den sysla, för hvilken han
hade bestå löhnen, blefvo ogiord eller särskilt af cronan skulle
betahlas.
Till bifall på betänckandet anfördes å andra sidan af Hr
Eh renm alm, Frh. Grönhagen, Frh. C. Funck,
Frh. [von] Köhler, Hr [von] Bromell och i synnerhet
af Frh. C. Sparre:
Att Brander ej endast hade något constitutorial utan verckelig
krigscomissariefullmackt, densamma kunde således ej
häfvas el. annulleras utan efter vanlig praxis stå. Dessutom
hade til cronans nytta och armeens och officerarnes nöije sig
i Pommern med sådan oförtrutenhet, arbetsamhet och desinteressement
i sin trägna sysla upfördt, att all billighet fordrade,
det han fingo efter alla prejudicater niuta sin kgl. fullmackt
til godo och befrias ifrån tienstgiörande för den sysla,
hvars lön han innehade, til dess han en annan erhöllo, hvilket
snart nog torde gifvas tilfälle till.
På Hr Landt m. ytterl. häröfver i anseende til fullmackten
giorde föreställning blef deput. betänck:de bifallit.
Frh. C. Sparre: De i detta måhl giorde inkast hafva
gifvit mig anledning att eftersinna, huruledes i krigstider til
extra tienster vid arméen ordinarie betienter ofta tagas utur
collegierne, som sedan de hemkomma blifva mästendehls
hugnade med confirmationsfullmackter, hvarefter det för
dem faller äfven så hårdt att åter giöra sin fordna ringare
sysla, sorn det för collegierne är svårt att vid de nödige syslor
sakna både personen och löhnen. Jag vil derföre vördsamel.
hemställa, om icke til slike olägenheters förekommande Secrete
Utskottet må anmodas att för framtiden utarbeta något
project för slike extra krigsstaters tour och belöhning, hvartil
kanske 1723 åhrs placeringsmethod kunde tiena til grund,
så att de, som dervid blefvo brukade, förut viste sitt öde och
ej behöfde efteråth besvära Kgl. M:tt och R[iksens] Ständer
eller collegier.
Frh. [C.]1 Ridderstolpe och Hr Durie [t] z instämde
härmed, äfvensom Hr Landt m., hvilken äfven vid
handen gaf, att i Sec. Ut[sk:s] Defens.dep. detta ämne redan
voro påtänckt.
7. Föredrogs Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 29 Julii
äng:de Lieut. vid Nylands dragoner M. J. Ugglas och A. M.
Lieutn.
Essen tour.
1 Memorialprotokollet.
440 1765, sept. 7. Befordringsfrågor.
Gyllengranats
upprättelse.
Aminoffs
befordran.
Lindcronas
tour.
Controll på
tulfrit
fiskerisalt.
Rothkirchs besvär öfver någon af Kgl. Maj :tt i nåder vidtagen
författning om Und.lieut. C. R. v. Essens tour innom regementet,
hvaruti ändring sökes.
Lades på bordet.
8. Föredrogs Secrete Deput. bet[än]k:de af d. 29 Augusti
ang:de öfverstelieut. vid Artilleriet H. Gyllengranats sökte
uprättelse för lidande, hvartil deputation föreslår öfverstefullmackt
ifrån d. 3 Aug. 1761.
Hr Bilberg trodde detta såsom uprättelse för liden prejudice
billigt kunna bifallas. Men af
Hr Giös, Hr D u r i e [t] z och Hr En[e] schöld erindrades,
att betänckeligt voro att börja med caracterers meddehlande
af Ständer eller ingå i slike speciele uprättelser,
innan någon generalprincipe dertil tagen blifvit, hälst sedan
tourén dem, som af sidsta r[iks]dags befordringar lidit, redan
voro förbehållen, och dessutan til Secrete Deputationen
remitterat blivit att til af boij ande af collisioner i tienstgiörningen
något tienligit förslag utarbeta.
I anseende härtil begärtes detta måhl på bordet.
9. Föredrogs Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 29 Aug.
öfver Capitains vid Kgl. Lifgardet Carl Mauritz Aminoffs ansökning
att i anseende til den svårighet, han häfver at kunna
gior a tienst til foth, få söka någon majorsbeställning vid cavalleriet.
Ligger.
10. Secrete Deputations bet[än]k:de af d.1 Augusti öfver
Cornetten Ch. Friedr. Lindcronas besvär öfver förlorad tour
emot Cornettcrne Kortz och Appeltoft.
Bifölls.
Ankommo Bondeståndets 6 st. deputerade, hvars ordförande
näst ståndets ödmiuka hälsning recommenderade til benägit
afgiörande ståndens extracta protoc:li ang:de hemkallens
utgiörande och böndernes ansökning ifrån Repetuaröd
i Skåne.
Hvarefter deput :n afträdde.
Föredrogs Fiskerideputations bet[än]k:de af d. 30 Augusti
ang:de controllen på det quantum salt, som åhrligen til fiskeriernes
behof tullfritt får införas och vid sillens exportation
kommer att godtgiöras; jemte hemställan att lika förmån må
bestås för den sill, som til inrikes consumtion föryttras, samt
1 Datum saknas i betänkandet.
Salt till fisket.
441
att det tunnevircke och band, som inrikes uphandlas, må
niuta lika tullfrihet som det utifrån inkommande.
Hr Bilberg anförde emot betänckandet de considerationer,
att tullfriheten, som projecterat blifvit, ansehnligen
skulle minska cronans inkomster, och att om stäfver
och tunvircke för fiskeriernes behof blefvo tullfrie, voro
derunder mycket underslef att befara och ogiörligt att förekomma.
Hr Ug [g] la: Om tullfriheten på salt för den sill, som
exporterades, voro för detta redan hos R[iksens] Ständer vid
denne riksdag afgiordt, och anginge förevarande betänckande
i synnerhet controllen derå, hvarom efter dess löfte och efter
öfverlägning med Tulldeput. nu ytterligare inkommit, och
voro dess afgiörande så mycket angelägnare, som fisketiden
nu voro inne och författningen i detta til behörig efterrättelse
således nu borde stadgas.
Hr v. Walvi [j] k förmente, att detta borde til Secrete
Utskottet remitteras i anseende til des gemenskap med tullinkomsterne,
i hvilcka härmedelst afskrifning el. minskning
för cronan tycktes förestå.
Hr [von] Bromell instämde med Hr Bilberg, tilläggandes
sig ej finna, hvarför utländskt tunnvirke skulle til
införsel upmuntras, då sådant funnos tilräckeligen innomlands
och våra skogar dehls nederrutnade, dehls illa och
med mindre nytta i almänhet brukades.
Hvad anginge controllen, så tyckte han den vara uträknad
a 1 tuna salt på 3 t:r sill och nog rundel, tiltagit, efter han
trodde mindre salt dertil erfordras.
Att salterierne upmuntrades voro billigt, men de borde
mera vinnlägga sig om varans godhet än myckenhet, eljest
vårdslösades hon, blefve ej begärlig för utlänningen, skämdes
bort och måste ändtel. bortkastas i sion.
Hr Uggla deducerade afsickten, som deputationen härvid
haft, att på et ganska oväldugt sätt söka befrämja och
upmuntra den för riket så nyttige fiskerienäringen. Tullfriheten
på salt efter 1 tunna för hvar 3 tunnor saltad sill voro
ej för högt tiltagen, ty mindre salt kunde ingen komma ut
med, om eljest sillen försvarligen skulle saltas.
Något underslef vid tunnvirkets frie införsel borde man ej
eller befara, emedan tunnorne sedan med crono- och tullstempel
kunde försees och den tunna, som en gång blifvit
442 1765, sept. 7. Salt till fisket.
brukat, hvarken dugde til ytterligare tienst eller det meriterade
att derpå giöra någon räkning.
Hr Bilberg: På det som om salts tullfrihet redan afgiordt
voro, ville han ej tahla, ehuru sillsaltarne i anseende
til sillens höga pris i försälgningen mera dervid vunno än
almänheten. Han biföllo altså betänckandet, undantagandes
den föreslagne tullfrihet för tunvirke och band, hvarmed underslef
lättel. kunde förelöpa, efter utom fiskerierne månge
andre, såsom i synnerhet Ostindiske Compagniet, en stor
myckenhet deraf behöfde och brukade.
Derjemte och som mycken sill uti saltningen vårdsslösades,
som blefvo oduglig til afsättning och dermedelst både
sill och salt voro förlorade, hemstälte han, att hvarje saltare
måtte utmärka tunnorne med sitt namn och särskilte märcke,
på det utrönas måtte, hur en hvar fullgiorde sin skyldighet,
och den som giorde illa, måtte derföre ansees och förlora
sin tullfrihet.
Hr Durie [t] z biföll Hr Bilbergs yttrande, tilläggandes
sig ej kunna tilstyrka någon extension på tullfriheten af salt,
sorn riket dermed tappade af sine intrader och sådant med
landets gravation på annat sätt mäste upfyllas.
Hr Möllerstierna tilstyrckte såsom deputat:s ledamot
fiskeriernes upmuntran enligit deputations bet[än]k:de.
Hvad vidkommo saltningen, så hade Commercecollegium derom
utfärdat et reglemente, hvaruti utsattes, huru mycket salt,
nemi. 1/3 t:a S:[t] Ybes-salt til hvarje tunna sill erfordrades,
och äfven i öfrigt sillens behörige skötsel och ans voro
föreskrefven, hvaraf all god verckan förmodades, hälst sedan
premierne för tunnetahlet blifvit ophäfne, som til mycken
vårdslöshet kunnat gifva tilfälle. Tullfriheten på tunvircke
och band vore föreslagen til upmuntran af deres anskaffande,
emedan det höga pris, hvarför de nu måste sökas, återföllo
på sillen och giorde den dyrare, och då svårighet vöre at dertill
af inrikes skogar få tilgång i den myckenhet, som erfordrades.
Betänckandet påsyftade i öfrigt ingen enskilt utan almän
nytta i den ringa förmån, som för fiskerierne föreslagen voro,
och förtiente således et gunstigt bifall.
Hr Ehren malm: Som hufvudafsickten härvid borde
vara exportations befordran, så borde ingen tullfrihet sträckas
til det, som inrikes consumerades, emedan eljest strö
-
Salt till fisket.
443
mingsfiskerierne en lika förmåhn til cronans skada kunde
begära. Han kunde derföre ej bifalla betänckandet i denne
puncten, icke eller i den rör:de inrikes tunnevirket och band,
hälst cronans tull därmed skulle lida; men biföll i öfrigt det,
som rörde controllen, med Hr Bilbergs påminnelse att hvar
saltare måtte på kärillen utsätta sitt namn och särskilte
märcke.
Frh. Ulric Scheffer: Sillfisket voro et för riket
ganska betydande näringsfång. Hade försynen det oss tilskyndat,
så borde det och så nyttias til vinst för riket och
förtienst för undersåtarne. Han biföllo altså betänckandet
och Hr Uglas tanckar, hälst kiär il och band voro en stor
object för salterierne, sorn märckel. kunde bidraga til vahrans
pris och afsättning; men att det hämtades ifrån Holland
ansåg han mindre fördehlacktigt, än om det af oss sielfve
söktes utur första handen kring östersiön, då man vunno
både i fräckt och inkiöp.
Hr Uggla: Om saltfrihet för sill, som exporterades, äfvensom
om tullfrihet för utifrån inkommande klappholts
och tunvirke til fiskeriernes behof voro redan vid denne och
förre rik[s]dag afgiordt, men frågan voro här endast om
landttullen, hvaruti deputation trodt sig böra tilstyrcka någon
förmån för fiskerierne, som dehls genom förlcdne åhrs
förlust på sillhandeln, dehls genom premiernes indragande
blifvit så decouragerade, att de någon upmuntran uti deras
för riket nyttige rörelse behöfva.
Hr Häst [e] sko instämde med Hr Ugla. Eljest örn ej tilgångcn
til kiäril lättades, skulle de snart kosta mer än sillen
sielf. Saltet voro den andra articlen. Det som fingos på
Yvica voro vähl mindre kostsamt än S:t Ybes-saltet, men det
dugde ej til silsaltning.
Hr Gyllensvärd biföll deput. bet[än]k:de; hälst en
silltunna, sorn för någre åhr fådts för 16 styfver, nu redan
kostade 4 d. s:mt och under vår inrikes brist på tunvirke och
band snart blefvo mångfalt dyrare till hinder så för salterier
som för exportationen. Han biföll äfven Hr Bilberg deri, att
kärillen måtte med hvarje saltares namn och märcke til controlls
erhållande på vahrans godhet tecknas.
Hr Möllerstierna: Hvad om sillens dyrhet hos oss
omtaltes, härrörde til stor delli af liökares sielfsvåld och
egennytta; men däröfver voro någon författning under arbete.
444 1765, sept. 7. Salt till fisket.
Till strömingsfisket kunde af betänckandet ingen fölgd
dragas, emedan detta fiske redan voro så gamalt, att det
ingen upmuntran behöfde.
Ang:de tunnebands anskaffande skulle deputation efter sin
instruction vara på nödige utvägar ytterligare betänckt, och
för öfrigt recomenderades fiskerierne til benägenhet och upmuntran.
Hr Bilberg: Att tunnevircke och band hämtades från
Holland ur andra handen, ansåg han för skadeligt, men vi
borde sielfve hämta dem, där holländarne få dem ifrån, nemi.
i östersiön, och derå kunde siötullsfrihet beviljas men ej på
de inrikes, hvaraf en stor dehl ifrån Blekingen anskaffades
åhrligen til Giötcborg, ty derigenom skulle cronan i landtullen
ansenl. förlora, mycket underslef kunde existera och fiskerierne,
som redan hade fädt ansehnlige förmåner, skulle
härmedelst lemnäs et för cronan misteligit prejudicat. Hvarjemte
han slutel. yrckade sin förre om kärillens märckning
giorde påminnelse, til utmärckande af dem som saltade illa
och förmåhn för dem giorde det vähl.
Hr Gyllensvahn: Så nyttigt det voro att upmuntxa
en så angelägen näring som silsalterierne, så nödigt voro och
att för nya inrättningar ej negligera alt annat.
Tullfrihet på vist quantum salt voro redan fiskerierne bestådt
för exportationssill, men för den som inrikes consumerades,
kunde den ej extenderas. Den torde vähl giöra bettre
pris på vahran, men om riket härvid miste i sin nödige inkomst,
hvadan skulle det återhämtas utan att betunga andra?
Kunde äfven den speculation vidtagas att skaffa tunvircke
och band utur första handen, så vore sådant desto nyttigare
för riket och så mycket mera värdt att upmuntras.
Hr v. Böhnen instämde i lika tanckar med Hr Gyllensvahn,
att inga upmuntringar eller förmåner borde sträckas
til cronans altför lcänbara mistning. Således ville han bifalla
betänckandet i öfrigt roen ej uti det, som anginge någon frihet
ifrån landttullen för det, som inrikes consumerades.
Hr Duriez: Nya inrättningar borde gynnas men med
mått och så att de äldre och all annan industrie icke förquäfdes,
som kanske för hade skedt. Det encouragement, som redan
lemnats fiskerierne, voro någorlunda proportionerat men
tycktes ännu ej behöfva sträckas längre. Trä voro dessutom
en svensk exportvahra. Att häfva op den lilla derför belo
-
Salt och trävirke till fisket.
445
pande landttull voro emot ali principe, ly dermedelst miste
först cronan i sin revenue, och sedan befordrades utförslen
af en vahra, som utlänningen tullfritt åter kunde föra på oss
tilbakars igen.
Hr Landt m. recapitulerade, hvad uti ventilationen för
betänckandet eller därvid påmint blifvit, och giorde i anledning
deraf den proposition:
Bifaller R. o. A. deputationens betänckande med den ändring
och tillägning,
1 att ingen tullfrihet på salt beviljas för den sill, som inrikes
consumeras;
2 ej eller för det tunvircke och band, som inrikes anskaffas;
3
att hvarje silsaltare måtte utmärcka kiärillen med sitt
namn och särskilte märcke.
Detta bifölls. Och påskrefs bet[än]k:det efter justering.
Res. Bifallit doch med den förändring, 1 :o att de nordsiöfiskevahror,
som til inrikes behof tarfvas, icke må på lika
sätt som de, hvilka exporteras, niuta denna tulfrihet på
salt; 2 att tullfriheten på fiskeriernes nödige tunnevircke
och band må ej vidare sträckas än redan i anseende till det
utrikes ifrån inkommande beviljat är; 3:o tillägges, att till
nödig controll salteriägarne må påläggas att på hvarje kiäril
utsätta sitt vissa märcke jemte namnet.
12. Föredrogs Fiskerideputations betänck:de af d. 24 Juli Trävirke
• o • fiskerie
ang:de öfverklagad brist på vircke til bygnader, fahrtyg och
fiskekärl för fiskeriidkarne i giöteborgiske och bohuslänske
skärgårdarne. Tilstyrkandes deputationen, att skogsägarne,
hvilkas rättighet i almän lag och skogsförordningar är utstakad,
må äga frihet att till fiskeriidkarne försälja sådant
vircke, som til fiskeriernes förnödenhet i förenembde måtto
kan finnas tientligt.
Hr Gyllensvärd påminte, att han frucktade detta
lända till de förut där å orten nog medtagne skogarnes totale
förderf.
Men som deputationen lants ej hafva tilstyrckt någon annan
disposition af skog än den, som lag och skogsordning
medgåfvo, så blef betänckandet bifallit.
Hvarefter R. o. A. skildes.
446 1765, sept. 9. Riksrådsvalet.
Anno 1 7 6 5 d. 9 Sept.
Måndag.
Plenum kl. 7.
Justerades återstående dellien af protocollet för d. 13 Aug.
Riksrådsval. Hvarefter och sorn rådsvahlet var utsatt och electorerne
valde, så anmälte Hr Landt m. et Prästeståndets extractum
protocolli af d. 7 hujus, som i anledning af Justitisedeputationens
bet[än]k:de om nödvändigheten af flere lagfarne
Herrar Riksråd föreslår någon classification bland Hrr R[iks]-  r[åd] samt detta måhls remitterande til Stora Deputationens
ytterl. utarbetande och fa [st] ställande för framtiden. Och
uplästes nu deraf den sidsta dehlén, hvaruti någon föreskrift
för electorerne til detta rådsvahl projecteras.
Men R. o. A. funno häst att låta efter förre vanl. förblifva
vid det, som electorerne uti Regeringsformen och eden föreskrifva
är.
Häruppå upbröts den förseglade listan på electorerne,1 som
upropades och framträdde i skrancket, hvarest de närvarande
aflade deras lif lige eed, hvilken en frånvarande, som efterskickades,
nedre hos electorerne kommer att aflägga.
Electorerne trädde häruppå ned i Secrete Utskottets sahl
att samlas med de 2:e resp. ståndens electorer til förslagens
upsättande.
Brant och 1- Föredrogs Justitisedeputationens bet[än]k:de af d. 18
Holmbeck. junii öfver rättegångssaken emellan Häradshöfdingen Brandt
och Gästgifvaren Truls Holmbeck.
Pröfvandes deputationen billigt, att sorn Giöta Hofrätts
domh af d. 23 Nov. 1761, sorn befriar Brant ifrån Holmbecks
obeviste tilmälen, vunnit laga kraft, dervid bör bero och
Kongl. M:s d. 23 Febr. 1763 fälte resolution, som på Holmbecks
ytterl. anhållan beviljat ny undersökning, aldeles uphäfvas;
doch att til Kgl. Maij :tts afgiörande öfverlemnas såvähl
Holmbecks und. ansökning om nåd som den omständighet,
som rörer advocatfiscalens talan emot Brant, samt dennes
påstående om Holmbecks arrest och sitt egit lidande med
mera.
1 I stället för grevarna Dilcker och Hård valdes kaptenen greve Gabriel
Edvard Gyldenstolpe och majoren greve Fredrik Carlsson Posse, i stället
för frih. von Ungern-Sternberg majoren frih. Nils Gyllenstierna af Lundholm,
i stället för herrar Lind af Hageby, Leijonstén och Gunther vice häradshövdingen
Lorentz Anders Ekenberg, kammarherre Arvid Johan Teet och kaptenlöjtnanten
frih. Carl Fromhold von Köhler.
Brandt och Holmbeck.
447
Borgareståndets 2:ne extracta protoc. af d. 16 och 26 Julii
samt B[org]m:star Lönroths memorial innehöllo ytterligare
tillagningar vid betänckandet till Brants förmån. Och yttrade
Hr Hasenkampf, att som hvar embetsman borde
skyddas emot så dierfva försök som detta, ville han bifalla
Borgareståndets tancka och Lönroths memorial.
Hr Wulfcrona giorde detsamma, tilläggandes att
Holmbeck i anseende til dess bekante orolige sinne och äfven
nyl. i orten förde förgripelige tahl och hotelser af våld och
upror förtiente att för altid landtförvisas.
Hr v. Böhnen instämde i samma tanckar såsom kännande
sakens eftertänklige sammanhang och dess arga anlägning
af Holmbeck.
Hr Hasenka m p f tilläde, att en billig remarque tycktes
på Rådet i anseende til den sidsta resolutionen i detta
måhl kunna giöras.
Men Frh. Ridderstolpe trodde bäst att härvicj, ej gå
längre än Justitiaedeputation det giordt.
Res., att R. o. A. instämma med resp. Borg.ståndets i ani.
af en dess ledamots memorial öfver detta måhl yttrade tanckar.
2. Upl. Hr Fred. Silfverschölds memorial vid Hr Aminofs
ansökning om flyttning till cavalleriet, som Secrete Deputation
i bet[än]k:de tilstyrckt.
Ligger och går.
3. Föredrogs Secrete Utsk. extr. prot. af d. 6 Aug. ang:de
Ädelfors bergvercksbolags förnyade ansökning om ändring i
Kgl. M:ts nådige utslag af d. 14 Aug. 1759, sorn til summa
och tid inskränckt det nådige privilegium uppå lotteri, hvilket
Kongl. M:tt til samma bergverks åter i stånd sättande
förut förunnat; finnandes Secrete Utskottet betänckeligt att
tilstyrcka någon ändring i Kgl. Maij :tts förordnande härom.
Secr. Utsk. bifölls.
4. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations betänckande af
d. 28 Julii öfver staden Linkiöpings nu förnyade ansökning
att emot någon åhrlig afgift få nyttia mulbetet uti den öster
om staden belägne Jägareparcken, hvartil Kgl. M:tt i nådig
resolution af d. 23 Decemb. 1686 förklarat sig benägen, doch
att Landshöfd. i orten skulle höras, huruvida sådant kunde
tillåtas för andre orsaker skull och utan mehn för kringliggande
byar etc., tilstyrckandes deputation, att denne under
-
Hr Aminofs
flyttning.
Ädelfors
bergverk.
Jägareparken
vid
Linkiöping.
448 1765, sept. 9. Jägareparken vid Linköping.
sökning, sorn härlils ej skall vara giord, måtte för sig gå och
Kongl. Maij:tt sedan efter befundne omständigheter detta
måhl afgiöra.
Bondeståndet uti dess häröfv. utfärdade extr. prot:li af d.
8 Aug. andrager, att som Landshöfdingen i orten Frh. Christer
H. d’Albedihl redan d. 8 Jan. 1747 finnes hafva sin
underd. berättelse til Kongl. Maij :tt härom afgifvit och Kongl.
Maij :tt deruppå under d. 29 April 1747 afslagit denne, stadens,
uti 2 § af dess vid 1746 åhrs r[iks]dag insinuerade enskilte
besvär anmälte ansökning, hvaröfver staden innom
laga tid ej sedermera klagat, så borde dess besvär såsom försutne
nu icke uptagas utan det förblifva vid K. M:s resolution
och den föreslagne undersökningen försvinna.
Hr Hasen kampf biföll Bondest. tancka, hälst städers
näring borde grundas på slögd och handtverkerier men ej på
skog och marck.
Hr Wachs [ch] lager tilstyrckte deput. bifall.
Hr L. M. Ug [g] la: Utom hvad Hr Hasenkampf anfördt,
finner jag betänekeligt att lägga en cronoparck under stadsens
disposition, äfven som jag anseer utur ordning att uptaga
denne ansökning, öfver hvilken Landshöfd. berättelse
redan 1747 inkommit, uppå hvilken Kongl. M:tt gifvit Des
resolution, som vunnit laga kraft och intra fatalia ej blifvit
öfverklagad.
Hr Eh renmalm: Det hade varit galit, om deputation
nu hade tilstyrckt bifall för staden. Det har hon ej giordt
utan blott en undersökning i ani. af 1686 åhrs resol. och voro
för öfrigt vähl, om cronan härvid någon inkomst kunde tilflyta.
Hr H. H. Boije: Jag vet, som bekant i orten, att ongefähr
17 hemman hafva i denne parck sitt enda muhlbete; det
voro obilligt, att de skulle mista, för det staden, som upodlat
all sin mark til åker, nu begär detta mulbete i stället, och att
för den orsaken skull en kostsam undersökning skall anställas.
Och bifaller jag derföre Bondeståndets e[xtr.] pr[ot.].
Frh. C. Ridderstolpe: Som meningen af 1686 åhrs
resolut :n varit, att en laglig undersökning i orten skulle ske,
hvilken härtils ej skedt, så kunde han ej annat än en sådan
nu bifalla, hvarmedelst man ej allenast fingo uplysning i saken
utan och tilfälle til någon nytta och nödig inkomst för
cronan.
Riksrådsvalet.
449
Hr v. Vicken förklarade sig emot stadens begiäran
men ville doch bifalla undersökningen på skähl som Frh. Riderstolpe.
Frh. Grönhagen yttrade sig som Frh. Ridderstolpe.
Uppå Hr L a n d t m : s proposition bifölls betänk :det med
tillägning, att cronans förmåhn i möijeligaste måtto härvid
sökas må.
5. Härunder opkommo R. o. A:s electorer med tvenne uprättade
riksrådsförslager, som uplästes.
Frh. C. Funck, öfverste,
Hr De Geer, landshöfdinge och
Frh. Fred. Ribbing, öfverste, voro opförde på det ena, och
på det andra
Frh. J. [von] Duben, statssecreterare,
Hr C. Hermelin, statssecr.,
Hr J. v. Walvik, statscomiss.
Hr C. He r m e 1 i n förklarade sin vördsamma erkänsla
för det honom vid detta tilfälle betygade förtroende; men
han kände ej mindre rådsembetets vickt än sin egen insickt
och förmåga och anholt fördenskull högeligen att få sig den
honom, medelst upförande på rådsförslaget tilärnade heder
undanbedia.
Flere herrar af R. o. A., som Gr. Frölich, Frh. v. E ssen,
Hr Schönberg och Hr Ehrenmalm, betygade
sin önskan att se en så värdig ledamot som Hr Hermelin
quar på förslaget, bediandes honom med sitt beslut vänta, til
dess han kunde det hos Kgl. Maj:tt anmäla.
Hr Hermelin: Det voro 1752 afgiordt, att slike afsäjelser
borde ske i ståndet eller hos electorerne men ej efter
Kgl. M:ts utnämnande; derföre hade han här bordt och velat
sig yttra. Han förnyade altså sin upricktiga och enständige
anhållan att få åt någon annan öfverlemna det honom på förslaget
gifne rum, som han sig vördsamast undanbad i billigt
hänseende på embetets tyngd, des egne föga deremot svarande
krafter och mångfaldige flere dess enskilte omständigheter.
R. o. A. betygade härvid i almänhet deras önskan att Hr
Hermelin, som ägde en så bekant insickt och skickelighet
samt et så almänt förtroende, måtte kunna öfvertalas ifrån
des yttrade beslut; anhållandes att Hr Landtm, täcktes med
sin föreställning understödia denne deras önskan.
29—5610M
Riksråds
förslager.
450 1765, sept. 9. Riksrådsvalet.
Skara diurgårdsäng.
Gravationer
å liqvide
mål.
Hr Landtm.: Jag bör vid detta tilt alle ansee ali min
vältalighet för mycket litet gällande emot R. o. A:s så enhälligt
förenade röst.
Hr Hermelin är sielf dertil vitne, han seer R. o. A:s förtroende
och högacktning för hans person, han hör deras önskan,
som äfven är min. Och hoppas jag han deri lärer finna
nog bevekande skähl till ändring i dess giorde af säj else.
Hr Hermelin förklarade sig på det ömaste rörd af det
för honom betygade oskattbara förtroende, bediandes om förlåtelse,
om han ytterligare bad, att dess anförde ursäkt måtte
blifva som gällande ansedd.
Hr Landt m.: En lika vänskap begärer hela R. o. A. nu
af en deras ledamot. De önska och hoppas att Hr St[ats]-  secr. lärer derpå reflectera.
Hvarefter Hr L[ant]m. giorde prop.:
Behagar R. o. A. att gilla begge de anmälte rådsförslagen?
Härtil svarades Ja.
Frh. Joach. v. Duben, som genom et til dess måg, Frh.
v. Kocken, skrifvit och af honom hos Hr L[ant]m. anmält
bref sig rådsförslaget äfven afsagt, blifver tilkänna gifvit, att
R. o. A. önskat att se honom ståendes på förslaget quar och
förmodade, att han ville foga sig i denne ståndets benägne
yttrade åstundan.
Med rådsvahlet kom i dag ej vidare att fortfaras, sedan
Hans Kongl. Maij :tt låtit notificera Hr Landtm, sig för stormen
och det elaka väder i dag ej kunna komma till staden.
6. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations bet[än]k:de af
d. 1 Aug. ang:de den Giötahla öfversteboställe emot åhrlig afgift
underlagde ängen, Scara diurgård kallad, hvarvid någon
ändring föreslås.
Ligger.
Gen. Gref Axel Wrede-Sparres deremot insinuerade memorial
uplästes och går.
7. Uplästes Cammaroeconomiedeputations betänk :de af d.
15 Julii ang:de gravationsundersökningar i liquidationsmåhl
til deras så mycket redigare och skyndesamare afgiörande.
Som detta måhl ansågs vara af mycken angelägenhet både
för crona och undersåtare och dervid erhindrades, att et vid
denne riksdag af Grefve Mörner i detta ämne insinuerat memorial
til Justitisedeputationen blifvit remitterat, hvilken
med sitt betänckande deröfv. ännu ej inkommit,
Falkenberg. Motala. Adelns besvär.
451
så resolverades, att detta emedlertid hvilar och de öfrige
stånd anmodas att äfven dertil upskiuta des afgiörande,
hvilcket på R. o. A:s begiäran Hr Landtm, genom en hillet
til de öfrige ståndens Tahlemän strax verkstälte.
8. Föredrogs Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 6 Augusti
ang:de staden Falckenbergs ansökning att till hamnens
rensande och reparation erhålla en summa af 16 000 d.
s:mt jemte nödigt pålvercke och timber ur cronans parcker.
Secrete Utskottet har i brist af tilgångar ej kunnat tilstyrcka
slik penningehielp, lemnandes staden fritt att om det åstundade
timber i und. vända sig til Kongl. Maij :tt.
Secr. Utskottet bifölls.
9. Cammaroeconomiedeputations betänckande af d. 8 Juli
ang:de Almogens i Ångermanland anförde besvär öfver marckegångstaxornes
åhrlige sättande derstädes; tilstyrckandes
deputation att dermed må förblifva efter den 1756 vid desse
åhrl. taxors sättande föreskrifne method.
Bifölls.
10. Cammaroeconomiedeputations bet[än]k:de af d. 29 Junii
ang:de Motala kungs-, lax- och åhlfiske samt Herrequarnen;
hvarjemte deputationen anmärkt åtskillige oordentligheter,
som vid dess senaste förarrenderande förelupit, hvilcka
til beifrande och rättelse anmäles.
Efter någon discours härom bifölls betänckandet med tillägning
af det bifogade särskilte votum.
11. Föredrogs följande projecterade puncter af R. o. A:s
besvär vid denne riksdag.
l:o. Ang:de nybyggens i Finland befriande från utskylder
och arbete.
Bifölls.
2:o. Ang:de någon public fonds anslående til sandhafres
plantering emot flygsanden i Halland.
Går ut.
3:o. Emot squaltquarnas anläggande frälse til förfång samt
en quarnundersökning.
Gillas.
4:o. Emot knecktehåll på frälse i Skaraborgs låhn och att
det på oroterade cronohemman må flyttas.
Som R. o. A:s Privilegier i detta måhl äro tydelige, så fants
betänckeligt att medelst besvärs anförande sätta dem in
qujestione, och
Falkenbergs
hamnrens
ning.
Markgångs
taxor.
Motala fiske.
R. o. A:s
besvär.
452 1765, sept. 9.
Adelns besvär.
Nordsiö
fisket.
Söndagspredik.
på
lazaretet.
res., att Riddarliusdirectionen hos Kgl. M:tt må anhålla om
Privilegiernes verkställighet i den dehlén.
Denne utväg tilstyrckte Hr von Vicken, Hr Ehrenm
a 1 m och flere äfven måtte vidtagas med alla Privilegierne
rörande besvärsmåhl, hvilka på en gång vid riksdagens slut
kunde expedieras.
5:o. Ang:de frälsemans preference til frälseskattehemman
lösen, då de säljas utom börd.
Denne punct går ut, emedan almänna lagen i Jord [a] b. 4.
cap., 5 §, deröfver är klar.
6:o. Att frälsehemman ej måge få kiöpas och besittas af
skeppare och slike under utborgarefrihet.
Härvid påmintes, att som denne punct hos de öfrige stånden
torde finna mostånd, så tycktes bäst att härvid hålla sig
vid Privilegierne och, sorn vid 4:de puncten, anhålla om
Kongl. Maj:ts befallning til vederbide domare att deni stricte
efterlefva. Men deremot anmärcktes att i ani. af 27 § i R.
o. A:s Priv., sorn lemnar Präste- och Borgareståndet frihet
til något frälsehemmans besittande, desse utborgare ej syntes
mera af deni til lika frihet än af R. o. A. höra gynnas.
Så res., att puncten gillas, kunnandes, i fall han hos stånden
afslogs, R. o. A. dervid taga andra utvägar.
12. Uplästes Hr L. Mag. Ugglas memorial samt Hr Virgins
d:o med anmärkningar vid det, sorn Hr v. Böhnen förut ingifvit
rörande Fiskerideputations betänckande ang ide nordsiöfiskerierne
och deras vård.
Mern ine ligga och gå.
13. Föredrogs det på bordet liggande Prästeståndets extractum
protocolli af d. 20 Februari ang ide söndagspredikningarnes
indragande för de siuka på lazarettet här i staden.
Lazarettsdirections berättelse i detta måhl.
Hr Gustaf Francs och
Hr Nath. Franckenheims mern iler.
Hvarefter yttrade sig Hr Wachschlager: Att i Cam.-  oeconomiedeputation man tagit under öfverläggning lazarettsinrättningen,
öfver hvilken Almogen i anseende til afgiften
dertil mycket klagat. Man hade det besicktigat och funnit,
att 44 siuka, sorn där sköttes, af trängsel och deraf följande
smitta hade nog obequämlighet både til nödig ans och
predikans hörande. Deputationen hade derföre varit omtänckt
att inrätta alla rummen til sängar för 100 siuka och
Predikningarna på lasarettet.
453
särskilte runi för hvarje siukdom, så att siuke ifrån landet
til större antahl kunde emottagas, hvarförutan Almogen, som
i Finland skedt, ingenting dertil torde framdeles vilja contribuera
medelst sammanskott.
Genom denne inrättning försvunno således predikan nu,
men då den blefvo fulbordat, kunde lazarettet med tiden törhända
få och behöfva en egen präst.
Han tilstyrckte i anledning af det anförde, att detta måhl
äfven til Cammareoconomiedeputation måtte remitteras.
Hr [v o n] Bromel 1 ansåg för öfverflödigt och endast
tienande til tidsutdräckt att til Cammaroecon.deputat. remittera
detta måhl, sedan det redan hos alla de öfrige stånden
voro afgiordt och bifallit.
Frh. C. W. Grönhagen instämde, undantagandes
hvad angick remissen, med Hr Wachslager.
Predikningarne hördes ej til alla siukrum på lazarettet
och de upläste memorialer, ehuru opbyggelige de voro, hade
ej bevist någon deras nytta. Om prästerne i församblingen
derföre åstundat vedergällning, voro det ej underligt, ty det
voro et extra arbete, som icke voro en skyldighet. Det voro
äfven för öfrigt tienligare, att rummen apterades til siukas
behof och skötsel än höllos til kyrcka för enskiltes bequämlighet,
sorn försummade den almänne gudstiensten.
Frh. G. Reuterholm: Han vore ingen vän af monopolier
och aldraminst ville han medgifva, att Kungsholms prästerskap
skulle få monopolisera med Guds heliga ord för de
siuke i lazarettet eller af skära den upbyggelse, som de siuke
på den til Guds ords hörande helgade sabatsdagen under sina
plågor kunde hämta, om icke utur hela predikan doch Utur
någon dehl deraf, ja, utur et enda lämpeligt tröstrikt Skriftenes
språk deruti. Att i stället pålägga de siuka catechismiförhör
och examina tycktes aldraminst passa sig med deras
tilstånd och den svaghet, som i siukdom häftar både vid
kropp, tanckar och minne.
Den förmåhn att höra predikan 0111 söndagarne borde således
af christeliga hiertan dem siukom gerna förunnas såvähl
som dem, de dem skötte och ständigt borde hos dem
vara til hands, hälst predikanter nog funnos, som frivilligt
och gerna påtogo sig den mödan i hop af framdeles belöning
och befordran. Och således kunde han ej annat än tilstyrcka
afslag på Prästeståndets extractum protocolli.
454 1765, sept. 9—11. Lasarettet. Genealogier.
Hr v. Bohne n conformerade sig i utlåtande med Frh.
Reuterholm. För öfrigt trodde han att, utom Kungsholmsprästerne,
andra lättel. kunde finnas, som utan viss löhn och
i hopp af recommendation gerna vorde sig slike predikningar
påtagandes, hvarvid han trodde Hr Kirstein som lazaretsdirecteur
kunna lemna någon underrättelse.
Och som han ej kunde combinera det att genom prästers
åtgiärd lazarettets siuke skulle excluderas ifrån Guds ords
hörande, då andre hospitaler, enkehus och siukhus sådant få
åtniuta, så ville han för sin dehl afslå Pr.ståndets extractum
protocolli.
Hr Landtm.: Behagar då R. o. A. afslå Prästest. extr.
protocolli?
Härpå svarades med Ja och Neij.
Hr W achs [ch] lager bad få anmärcka, 1 :o att detta
lazarett ej voro något hospital och 2:o att prästerne i församblingen
ej voro emot predikans hållande därstädes.
Hr [von] Bromell förklarade äfven som invånare i
församblingen, att han kände sitt prästerskaps tanckesätt och
att deni ingen skuld borde tilläggas til predikans indragande;
hvarföre han äfven anholt, att Hr L[ant]m. täcktes häröfver
giöra en annan proposition.
Hr Landtm.: Ny proposition lär vara onödig, ty ehur
hon vändes, lär hon altid af R. o. A. i lika mening besvaras.
Det skall snart sees. Qu.: Behagar R. o. A. bifalla Prästeståndet?
Och
som härtill ropades Neij och Ja, utan att votering begärtes,
yttrade Hr Landtm., att som R. o. A:s svar voro lika,
så voro nu saken afgiord. Och voro dessutom vårt yttrande
dervid föga värckande, sedan de öfrige stånden allaredan detsamma
afgiordt och bifallit.
Genealogiers 14. Föredrogs Riddarhusdeputationens hemställande a-f d.
renskrifning. Augusti ang:de omkostnaders ersättning för genealogiers
renskrifning på deputationens anstalt, antingen af riddarhusmedlen
eller genom famillernes sammanskott.
R. o. A. förenade sig derom til besparing i cassan, att hvar
famille betalar 6 d. k:m til sin genealogies renskrifning.
R. o. A. skildes kl. 1/2 2.
Yppighet. Besvär. Skänninge.
455
Anno 1765 d. 11 S e p t b : r.1
Onsdag.
Plenum kl. 9.
Justerades riddarhusprotocollet af d. 16 Augusti.
Hvarefter påmintes af Hr [v o n] Bromell, om icke enligit
R. o. A:s godfinnande någre ledamöter måtte utsees att
noga öfverse den projecterade vidlyftige förordningen emot
öfverflöd och yppighet samt deröfver med sine tanckar inkomma
til lättande af en öfverlägning, som eljest skulle fordra
mycken tid.
Hr Landt m. tilstyrckte, att detta måtte upskiutas til
slutet af pleno, då de hrr, som hade lust att sig denne möda
påtaga, sielfve torde behaga sig angifva.
Hvilcket gillades.
1. Föredrogs den af Urskillningsdeputationen til Riks. Ständer
remitterade Louisa stads vid den förledne riksdag anmälte
men oafgiorde ansökning om ändring i Kgl. M:ts nådige
utslag af d. 2 Nov. 1757, som pålagt staden att betala en
summa af 5 201 d. s:mt, sorn någre Friedrichshamns och vilmanstrandske
flycktingar åhr 1743 för införskrifvit salt i tullfrihet
åtniutit.
Rem. til Tulldeputationen.
2. Urskillningsdeputations remiss af Cammarh. von Christiersons
besvär
3 samt d:o öfver Major Nordenadlers besvär.
Rem. till Secrete Deputationen.
4. Prästeståndets extr. protoeolli af d. 29 April ang:de lazaretsinrätning
i hvarje stift och de i hvarje ort åhrligen insamlade
medels anslående dertill.
Rem. till Cam.oecon.deputat:n.
5. Secrete Utskottets bet[än]k:de af d. 8 Julii öfver Scheninge
stads giorde ansökning om understöd til des återbyggande
medelst tio frihetsåhr och matlagsskatt öfver riket.
Tilstyrckes et åhrs stambok öfver hela riket jemte frihet
för utskylder för dem, som i branden lidit, jemte den förmåhn,
som K. M:s förordning af d. 19 Jan. 1757 utsätter för
stenhusbygnad i städerne.
Bifölls S[ecr.j Utskottet.
Yppighet
och öfverflöd.
Vilmanstrandske
flyktingars
i Lovisa
fordran.
Christierson.
Nordenadler.
Lazaret i
hvarie stift.
Understöd
för
Scheninge.
1 Med påteckning: Justerat D. 27 Januarii 1766.
456 1765, sept. 11. Falun. Prejudicemål.
Fahlu stads
understöd.
Hr Clas
Engelcrantz
uprättelse.
Prsejudice
mål.
7 [o: 6]. D:o af d. 6 Aug. angrde Fahlu stads sökte ytterligare
hielp til des i stånd sättande efter senaste branden
medelst understöd af penningar och flere frihetsåhr; hvilcket
alt Secrete Utskottet ej tilstyrcka kunnat, sedan staden förut
så ansehnligen af riket blifvit hulpen.
Frh. J. A. Hamilton som landshöfd. i orten anförde,
att ehuru staden något repat sig medelst de åtniutne förmåner,
voro hon doch ännu mycket fattig och oförmögen at
hielpa sig sielf utan något ytterligare understöd, åtminstone
af flere frihetsåhr, hvartil han henne högel, recomendera
ville.
Frh. Ridderstolpe: På god vilja hade härvid hos
Secr. Utskottet ej felat, men den hade hindrats af brist på
penningetilgång och svårighet vid andra utvägar.
Hr [von] Bromell förklarade sig äfven gerna velat
se staden hugnad i sin ansökning, men som Secrete Utskottet
ej vetat medel dertil under almän pfennin] gebrist, så kunde
han deremot intet något tilstyrcka.
Sec. Utsk. bifölls.
7. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af d. 5 Aug.
ang:de uprättelse för Hofjunckaren och Notarien i Svea Hofrätt
Clas Engelcrantz.
Och begärtes på bordet.
Hr En [e] schöld erhindrade härvid, att han med bekymmer
ansågo de månge inkommande särskilte prejudicemåhl
och den tidsutdräckt, som deras afgiörande förorsakade,
hvarvid äfven hända kunde, att månge lika berättigade
blefvo lidande, i det deras besvär sent eller kanske intet kunde
företagas. Han föreslog derföre, att Secrete Deputation til
uprättelser ville fixera och föreslå någre visse principer, hvarefter
besvären kunde classificeras och sedan på en gång afgiöras,
på det ingen olikhet emellan de sökandes uprättelser
existera måtte utan hvars och ens rätt bevaras.
Hr [von] Bromell gillade Hr Enschölds yttrade tancker
men önskade, att han ville dem med et memorial ytterligare
deducera, då det hos R. o. A. kunde blifva et billigt
ämne til öfverlägning.
Hr Linnerstedt, Eric, med flere instämde äfven
häruti.
Hr Ehrenmalm: Då jag seer så månge måhl oafgiorde
läggas på bordet och Secrete Deputation allena lär hafva
Prejudicemål. Underofficerare.
457
700 måhl at upgifva, så frucktar jag flere åhr lära behöfvas
til ventilation deröfver, örn de ej fortare afgiöras. Hvad någon
stadgat principe i almänhet til deras afgiör:de angår,
tror jag det lär vara svårt, om ej ogiörligt, att en sådan upgifva,
då härvid förekomma differente lagar för differente
stater, såsom civil och militair, jemte skilnad i besvärsgrunderne
och uprättelsesättet nästan för hvarje klagande, hvilket
alt doch förorsakar stora olägenheter jemte det missnöije,
som de evige uprättelser riksdag efter annan nödvändigt
medföra.
Frh. Ridderstolpe förmodade, att som deputationens
ledamöter nu hörde R. o. A:s tanckar och önskan i detta
ämne, den ej vorde undfallandes, hvad härvid kunde vara
det lämpeligaste att vidtaga, hvarom deputat. framdeles til
plena torde upkomma.
Hr Ehr enmalm: Om så befalles, lärer deputationen
häröfver inkomma och säja sina tanckar rent ut.
Hr L [ant] m. hemstälte, om icke bäst är att härvid nu
låta emedlertid bero och afbida deputations betäckande, hos
hvars ledamöter han detta ärende tillika ville recommendera.
Detta bifölls.
8. Föredrogs Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 22 Fångne offiAug.
ang:de flere officerares förlorade tour under fångenska- cerares tourpen
under sidsta pommerske kriget,
sorn begärtes på bordet.
9. Föredrogs Hr Möllerstiernas memorial rörande den deh- Yppighetslen
af yppenhetsförordningsprojectet, sorn angick officerares förordnuniformer
och monteringar.
Ligger och går.
10. Anmälte Hr Landtm., att Hans Kongl. Maj :tt ge- Rådsförslag,
nom Cammarh :e Gref Mörner i nåder låtit notificera dess ankomst
samt att Hans Maij :tt i Rådet nu väntade på rådselectorerne,
som skulle presentera rådsförslagen.
Och blef detta de nu församlade rådselectorer tilkännagifvit.
11. Föredrogs Secrete Deputat :s betäckande af d. 9 Au- Caracteurer
gusti rörande officerare characterer för underofficerare, som ^fi^are
tagit afsked.
Hr v. Vicken biföll bet[än]k:det, om blott tillädes,
att slike caracterer sparsamt skulle föreslås och ej, sorn här
-
Tiufnad ur
fickor.
Madelong p
Danviken.
Riksråder.
458 1765, sept. 11. Straff för fickstöld.
tils skedt, så att och en, som dödt 1762, fädt caractere tu åhr
efteråth.
Frh. C. Ridderstolpe ansåg caracteresiukan för
ganska skadelig ibland de ringare, ty den drogo dem samt
deras barn ifrån nyttige näringar och skapade i landet en
klump förnämt folck, som mäst blefvo tärande lemmar. Skulle
således underofficerare hugnas med officerare caracterer,
så borde sådant ske sparsamt och strax vid afskedstagande^
då deras förtienster voro i friskt minne, men icke efteråt.
Res., att officerare caracterer af underofficerare ej måge sökas
annars än vid deras afskedstagande men ej efteråt, och
det uppå regementschefernes då giorde und. anmälan, hvarmed
doch, til missbruks förekommande, sparsamel. förhållas
bör.
10. Uplästes Justitisedeputationens betänck:de af d. 21 Aug.
öfver et af Kongl. Maij :tt Riks. Ständer communicerat project
til förordning om skärpat straff för dem, som stiähla ur
fickor.
Hr [v o n] Bromell biföll förordningen men ville dervid
en tilläggning för omyndiga barn, som aldra mäst slike
stöld [er] utöfvade.
Hr Wachs[ch]lager biföll detta samt att förordningen
borde blifva almän för hela riket och ej, som honom tycktes,
för Stockholm allena.
Frh. Ridderstolpe, Carl: Ehuru vi redan ägde för
stor mängd förordningar, ville han ej vara emot denne. Hvad
dervid emot barn påmints, torde ej passa sig deruti, emedan
förordningar endast ansee myndigt folck och almänna lagen
förut stadgat om öfvennagars straff; att förordningen borde
blifva almän voro likmätigt dess innehåll och vanligheten;
men et ville han dervid påminna, nemi. at där det säjes, att
den, som flere gånger återkommer, bör straffas för påla, män
med 10 p[ar] spö och quinna med 8 p[ar] ris, det må så förändras,
kommer någor andra gången igen etc.
Res.: Förordningen gillades med denne förändring,
i 11. Handels- och manuf.deput. bet[än]k:de af d. 6 Aug.
med tilstyrkan, att den gamle Fabriqueuren Madelong må få
på Danviken intagas i fribröd.
Bifölls.
12. Härvid opkommo R. o. A:s electorer, gifvandes tilkänna,
att Hans Kongl. Maij :tt af det i und. presenterade mili
-
Riksrådsvalet.
459
taire förslaget utnämbt Öfversten Frii. Carl Funck och af det
civile Hr Etatssecreteraren Hermelin til Dess och Riksens
Råd.
Electorerne nederträdde.
Hr L a n d t m.: Som jag har den ähran att se Hans Excellence
Hermelin här närvarande, så är det det mig ganska fägnesam!
att få Ed. Excellense til H:s M:s nåd och dess nya
värdighet på R. o. A:s vägnar gratulera.
R. o. A. förmoda sig af Eders Exc. uplyste insickt och bepröfvade
nit för fäderneslandet och des ömhet för R. o. A.
ej mindre hugnad och nöije, än deras högacktning och förtroende
för E. Exc. person varit och äro fullkomlige.
Hr R[iks]rådet Hermelin: Sedan Hans Kongl. Maj :tt
i nåder behagat uppe R[iksens] H[ögl.] Ständers förslag kalla
mig til rådsembetet, skiljes jag nu, ej utan besynnerlig
sinnesrörelse, ifrån R. o. A:s lustre samfund i detta rum.
R. o. A. förvänte härvid icke af mig något vidlyftigt och zirligt
afskedstahl, min skyldighet och min erkänsla fela icke,
fast jag brister i talegåfva vid et så oförmodat tilfälle.
Men lånte mig H[ögl.] R. o. A. icke sine öron, då jag för
par dagar på det högsta undanbad mig förslaget til rådsembetet;
så hoppas jag doch att vara lyckligare nu, då jag inständigast
beder och bönfaller om den förmåhn att uti R. o.
A:s gunst och vänskap stedse få vara innesluten. Med rent
hierta och godt upsåt går jag härifrån til det ansvariga hedersrum,
til hvilket Konungens nåd och Riksens Ständers
förtroende mig kallar. Jag känner nog den ofullkomlighet,
som mig dit åtföljer. Jag vet, hvad mig felar. Men jag har
det icke för R. o. A. dölgt, jag har det öpenhiertigt tilstådt
och tilstår det ännu. Om jag fördenskull, då jag lyder min
kallelse til et så vicktigt embete, icke förmår dervid fullgiöra
alt, hvad af mig torde fordras och förväntas, så beder
jag, gunstige Herrar, I täcktes sielfve taga skulden på Eder,
hvars förtroende och välbehag jag vid detta tilfälle mig så
aldeles underkastat. Den högste Gudens välsignelse hvile öfver
Svea R. och Adel. Dess vishet styre R. o. A:s rådslag til
rikets sanskyldiga bästa, öfverhetens gloire samt ståndets
styrcka och heder. Dess nåd hugne R. o. A. samt och synnerl.
med all begärlig lycka och välgång.
Hr Rfiksjr[ådet] framträdde til Hr L[ant]m. och giorde
honom en särskilt compliment, hvarefter Hr R[iks]r[ådet]
460 1765, sept. 11. Riksrådsvalet. Adelns besvär.
Hvita cattuner.
Hemmans
byte.
Riksråder.
Ritningar å
stenhus.
R. o. A:s
besvär.
Tionde
spanmål.
afträdde, beledsagad af 6 R. o. A:s ledamöter såsom deputerade.
12. Föredrogs Handels- och man.deputations bet[än]k:de
af d. 27 Aug. ang:de manufacturfondsafgiften för et partie
hvita cattuner, inkomne 1762 för sicklainteressenterne, bestigandes
sig enl. 1762 åhrs författning til 6 öre s[:mt] alnen,
men de påstådt ej böra beräknas annars än efter 1756 åhrs
författning, hvarefter de blifvit införskrefne til 1 öre s[:mt]
alnen, hvilket Kongl. M:tt vähl afslagit men lemnat anstånd
med betahlningen tils innevarande riksdag.
Ligger.
13. Cammaroecon.deputat. bet[än]k:de af d. 8 Julii ang:de
frami. Generalen Muhls sökte hemmansbyte med cronan i
Kymenegårds och Savolax lähner.
Bifölls.
14. R. o. A:s rådselectorer, som nu opkommp, anmälte tvenne
uprättade rådsförslag, som upl:s.
På det militaire voro upförde:
Landsh[ö]fd. Otto Vilh. De Geer,
öfversten B[aro]n Fred. Ribbing,
öfversten Hr Duriez.
På det civile:
Etatssecret:n B[aro]n Joach. v. Duben,
Landshöfd. Gr. G. Gyllenstierna,
Statscomissarien Hr J. v. Walvik.
Både förslagerne gillades, och nedergingo electorerne dermed
til de öfrige i sec. utsk.rummet samt derifrån samfält
opp till Hans Kongl. Maij :tt i Rådc:n.
15. Föredrogs Cammaröeconomiedeputations bet[än]k:de
af d. 9 Aug. ang:de af sättningens befordran af Capit. Winblads
utgifne ritningar til stenhusbygnad på landet.
Och lades på bordet.
16. Föredrogs en projecterad punct til R. o. A:s besvär
rörande prästerättigheternes utfordrande af R. o. A:s hemman
och bruk.
Puncten gillades, doch tillsättes: Särskilte contracter och
öfverenskommelser i hvarje ort likvähl orubbade.
17. Föredrogs Riksdagsmannens ifrån Åland Anders Matsons
å Almogens vägnar giorde ansökning att få lösa cronotiondespanmåhlen
derstädes efter åhrlig marckegång och ej
Riksrådsvalet. Bäckaslövs skog.
461
lefverera den in natura enl. Kgl. Maij:ts förordnande af d. 17
Jan. förl.
Rem. til Cammaroeconomiedeputationen, som häröfver
med Secr. Utsk. har att öfverlägga.
18. Härvid upkommo R. o. A:s electorer, som berättade, Riksråder.
att af de tvenne i und. opgifne förslag Hans Kongl. Maj :tt
til Dess och Riksens Råd behagat utnämna
Hr Landshöfd. De Geer och
Hr Landshöfd. Gr. Gyllenstierna.
Hvarefter de åter nedträdde.
19. Föredrogs Borgareståndets extractum prot. af d. 9 Julii Beckaslöfs
med begiäran, att Wexiö stads andragande uti dess tvist med skog'
eclesiastique- och scholaestaten derstädes om skogens nyt
tiande
på de staden donerade Beckaslöfs ägor, hvilcket Urskillningsdeputationen
afslagit, måtte til
putationens uptagande remitteras såsom oecon.måhl.
Wexiö fullmäcktiges Olof Hanssons memorial.
Prästeståndets extr. prot. af d. 13 Julii med föreställning,
att förber :de måhl, såsom hvarvid til besvärs andragande staden
försumat fatalier, icke må vidare uptagas emot Urskill.
afslag.
Frh. G. Reuterhol m deducerade, att detta Beckaslöf
för 100 åhr blifvit staden donerat såsom mulbetesmarck. 50
ähr derefter hade Prästerskapet i anledning af ägande gårdar
i staden sökt dehl deruti och efteråt äfven gymnasiistaten.
Häröfver hade tvistats genom alla instantier, til dess hos
Kongl. Maj:tt präste- och gymnasiistaten vunnit. Häremot
hade staden begärt få gå til Riks. Ständer men ej sagt ex
quo capite el. deducerat sine besvär, hvarföre Prästerskapet
i Urskill.deputation påstådt dem ej böra mottagas och de
blifvit afslagne.
Frih:s tancka voro doch, att detta måhl som et oeconomicum,
där inga fatalier ägde rum, kunde remitteras til Cam.-  oecon.deputation samt til Justitiaideputation i anseende til
formaliteterne.
Hr Schönberg instämde om remiss häraf til Cam.-  oec.deputat., där målet lättare kunne granskas än här.
Hr v. Vicken åberopade Frh. Reuterholms yttrande
saint biföll remiss lil Cam.oec.deputation. Borgerskapet hade
åtagit sig alla onera för jorden, men Prästerskapet ville derför
vara frie men lika deltaga i ägorne, som voro obilligt.
462 1765, sept. 11. Bäckaslövs skog.
Uhrfors
bruk.
Hr C. W a d e n s t i er n a: Som staden hade förlorat sin
sak i instantierne och 2:o försummat fatalierne vid besvären,
så voro för prejudicat och säkerhet vid äganderätt bäst att
bifalla Urskill.deputationen.
Hr Klingspor: Här voro ej qua;stion om merita i saken
utan blott om formale; icke om fatalier men om pra;-  standa och processuale. Detta måhl borde således remitteras
til Justitiaedeputationen att tilse, huruvida staden förvarat sin
rätt för att få sakens merita pröfvade.
Frh. C. Ridderstolpe: Om detta är et politiemåhl,
så kan staden dervid inga fatalier hafva förlorat, men vähl
om det ansees som justitisemåhl. Altså tycks saken kunna remitteras
til Cammaroeconomie- samt Justitiaedeput:ne, då
det lär pröfvas, huruvida några felande prsestanda må hindra
sakens pröfvande ad merita.
Res.: Detta måhl remitteras til Justitise- och
put:ne att pröfva, huruvida någre felande prsestanda kunna
hindra des uptagande.
Härunder upkommo electorerne med et förslag til civilt
rådsembete, hvarpå voro upförde
Statssecret:n B[aro]n J. v. Duben,
Hofmarskalken B[aro]n Reuterholm,
Statscomiss. Hr v. Walvik.
Härvid påminte Hr Spar [r] schöld, att han önskadt
flere militaire r[iks]råd, dem han trodde i Rådet behöfvas.
Hr Bilberg som elector svarade, att intet vist antahl
af civile r[iks]råd el. militaire blifvit determinerat, utan hade
electorerne dervid fria händer enl. Rfegerings] formens
12 § och plenorum sidsta beslut at låta dervid förblifva.
Hr Landt m. tilläde, att de andre två stånds elect. pröfvat
flere civile r[iks]råd nödige, hvaruti väre electorer äfven
måst sig foga, och tilstyrckte att häröfver ej ytterl. måtte
discoureras, tiden utdragas och H:s Kgl. Maj :tt oppehållas,
sorn på de öfrige förslag väntade.
Förslaget gillades och uphars af electorerne.
20. Föredrogs Bondeståndets extr. prot. af d. 4 Maij, hvarmedelst
ståndet uptagit och bifallit et Protocollsdeputationens
betänc:ke af förledne r[iks]dag emot en av Brukspatronen
Uhr med vederbörligt tilstånd giord flyttning af något
smide til Uhrfors bruk.
Urfors bruk.
463
Hvarvid anmältes Frh. C. Sparres och Hr Drufvas deremot
insinuerade och för detta upläste memorialer.
Hr Landtm, förestälte, huru litet det voro i ordning
att föredraga förre r[iks] dagars betänckande i måhl, hvarvid
man saknade det lius, som senare omständigheter och
författningar dervid kunde gifva, och då af hvarje r[iks]-  dags deputationer alla saker tycktes böra utarbetas, som
Ständer föredragas skulle, då man med uplysning dömde om
saker, som de nu voro, och ej i mörker efter det de långt
förut varit.
Res., att detta måhl remitteras til Bergsdeputationen.
Frh. Reuterholm och Hr Klingspor instämde i
Hr Landtm :s anmärckning såsom grundat på ordning och
vanlig praxis; tilstyrckandes Frh. Reuterholm, att vi med
extr. protocolli borde hos de öfrige stånden giöra föreställning
emot att aldrig gamla och vid förre r [iks] dagar nedlagde
betänckande, som til myckenhet torde finnas, måtte uptagas
och inblandas i senare giöroinåhl.
Hr L. M. Uggla biföll Hr L[ant]m., tilläggandes att
han önskade, det förevarande sak såsom rörande en privat
mans säkerhet vid sin vundne rätt, och som nu ej inkommit
genom Urskillningen, icke måtte uptagas.
Hr L [ant] m.: Denna sak är nu remitterad, och för öfrigt
fägnar mig, att R. o. A. instämt i mine tanckar om ordning
i sakerne, som jag altid lär vara mån om.
21. Hr Carpelans mein. vid Secrete Deput. bet[än]k:de om
Lieut:ne Bierchéns och Carpelans tour uplästes.
Ligger och går.
22. Hr Landt m. anmälte en fattig onembd reg.officerares
suplique om något understöd och recommenderade densamma.
Res.: Beviljas 200 d. s:mt af bötesmedlen.
Hr [von] Bromell recommenderade en fattig Fru
Åkerhielm til någon hielp, förbehållandes sig att derom skriffel.
i memorial inkomma.
Härvid anmälte Hr Landtm, äfven Riddarhussecreterarens
Francs giorde anhållan om exclusivt tilstånd att på
Stora Riddarhussalen hädanefter upföra concerter, hvarmedelst
han hoppades att något til Barnhuset och andre pios
usus kunna insamla.
Bierchens
och Carpelans
tour.
Understöd.
Riksråder.
Råskilnad.
Skiftermål
lägersmål.
464 1765, sept. 11—18. Riksrådsvalet.
R. o. A. biföllo sin Secreterares begäran enhälligt och gunstigt.
23. R. o. A:s electorer upkomma och notificerade, att H.
K. Maj :tt af förslaget behagat til Des och R[iksens] R[åd]
utnämna Statscom. Hr v. Walvik, hvarpå de af trädde.
Hr Landtm, giorde till Hr R[iks]rådet å R. o. A:s
vägnar en tienlig compliment och lyckönskan til des nya värdighet.
Hvarpå Hr R [i k s] r [ådet] svarade p[rsemissis] p[raemittendis]:
Hans K. Mits nåd och R[iksens] Ständers ynnestfulla
förtroende är min största skatt och belöning. Så
oförmodeligt det för mig är att på så ährefult sätt blifva ihogkommen,
så obered är min tunga att härvid rätt yttra min
innerliga vördnad och erkänsla.
Min vandel har altid varit enfaldig, min lycka härtils trög,
mine stunder dehlte emellan trälsamt arbete och således min
tid otilräclcelig att vinna de lysande egenskaper, sorn liksom
tyckes tilhöra et så högt embete. Rådfrågade jag derföre
mine enskilte omständigheter, så borde jag undanbedia mig
den mig tilskyndade heder med dess åtföljande möda och
ansvar och snarare söka et för en svag hälsa nödigt lugn i
stilhet; men min plikt och nit för rike och medborgare hafva
härvid tystat min egen öfvertygelse och i vördnad underkastat
mig R[iksens] H[ögl.] St[änders] och Iv. Mits välbehag
såsom mit symbolum.
Jag önskar Guds välsignelse öfver R. o. A. i almänhet och
synnerhet, inneslutandes mig i deras beständige gunst och
vänskap.
Hr R[iks]r[ådet] tog derpå afträde, beledsagad af 6 st.
R. o. A :s deputerade.
24. Cammaroecon.deputations betänckide af d. 7 Aug. angide
råskilnaden emellan Vesterbottn och Vesternorland.
Bifölls.
25. Protocolsdeputations bet[änk]lvide af d. 8 Julii med
remarque på Wexiö Consistorium öfver Pigan Kerstin Andersdotters
skriftermåhl, som Consist. tillåtit ske i en annan
församling, än där lägersmåhlet skedt.
Ligger.
Hr [v o n] Bromell beklagade, att i stället för angelägnare
så små saker af Protoc.deputat. förehades, som satte
des giöromåhl utur acktning och framdeles kunde minska
Riksrådsvalet.
465
tanckan oni dess nytta samt derföre vähl kunde ligga utan
att någonsin dermed vår ädla tid förspiltes.
26. Till öfverflödsförordningens genomseende angåfvo sig
och förordnades följande herrar: Frii. Kurck, Frh. Rosenhane,
Hr Carpelan, Hr Franc, Hr Lilliesvärd, Hr Breitholtz,
Hr Ehrenmalm, Hr Wachs[ch]lager, Hr Bromell, Hr Alströmer.
27. Anmältes af R. o. A:s electorer det siette rådsförslaget,
hvarpå Statssecr. B [aron] [von] Duben, Hofmarsk. B färö]
n Reuterholm och öfversten Frh. Ribbing voro opförde.
Härvid flere af R. o. A. yttrade sig hafva väntat och önskat
et militairt förslag.
Hr Landt m. gaf vid handen, att de tvenne stånds electorer
enständigt yrckat et civil förslag och att alt, hvad våra
electorer kunnat giöra, varit att få en militaireperson deruppå
med upförd.
Förslaget gillades.
28. Cammaroecon.deputis bet[än]k:de om kungsgårdarne
och andre cronolägenheter i riket af d. 8 Maij jemte votum
separatum dervid.
Ligger på bordet.
29. Electorerne som nu återkommo med berättelse, att
Kongl. M:tts nådige vahl til R[iks]råd fallit på Hofmarsk.
B[aro]n Reuterholm.
Hr Klingspor förfrågade, om icke de utnembde Hrr
R[iks]r[åd], som voro sec. utskottsledamöter, kunde derstädes
sitta quar til r[iks] dagens slut, som för detta stundom
skedt.
Denna quaestion begärtes hvila.
Hr L [a n t ] m. androg dervid, at ehuru sådant för detta
skedt, torde det vara betänckeligit, varandes ej eller alla prejudicater
nyttige at följa.
R. o. A. skildes kl. 1/2 2.
Anno 1765 d. 18 Sept.1
Onsdag.
Plenum kl. 8.
Justerades riddarhusprotocollet för d. 17 Aug. til en dehl.
1. Föredrogs Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 6 Aug.
1 Med påteckning: Justerat d. 1 Febr. 1766.
30—561044
Öfverflöds
förordn.
Riksråd,
Kronolägen
heter.
Riksråd.
Auditeurslön
i Upland.
466 1765, sept. 18. Turfrågor.
Gyllenbögel
och Schantz
tour.
Hr Falkengren.
Krontionde.
Pfundt
cammare.
Galere
esqvadren.
Amiralitets
stat[e]n.
Engelcrantz
uprättelse.
Exportprsemier
för
manufaturer.
Roos
lidande.
ang:de auditeurslöhnens vid Uplands reg:te tildehlande åt
Auditeuren dervid Crelius, som i flere åhr tient utan löhn,
och att Assess. Uhman, som den innehafver, må i stället erhålla
sin löhn i Cam.revisionen 1 200 d. s:m åhrl. af observationsmedlen
ifrån nästa åhrs början och til dess han efter
sin tour erhåller ord. assessors löhn derstädes.
Hvilcket bifölls.
2. Secrete Deputations betänckande af d. 5 Aug. ang:de
Fendricken Gyllenbögels och Lieut. v. Scbantzes tour.
Hvilar.
3. Hr Gyllenhammars memorial emot Hr Falckengrens honom
ang:de.
Hvilar men går.
Hr Gyllensvärds mern. ang:de cronotiondens och vederlagens
indragande ifrån Prästerskapet til statens hielp.
Rem. til Cam.oec.deput:n.
Hr Silfverschölds mern. om Pfundtcammaren i Stralsund.
Rem. til Secrete Utskottet.
Hr Heldenhielms och Frh. [von] Köhlers memorialer om
galereescadren.
Rem. til Secrete Utskottet.
Desse meni. gå och til de andra stånden.
4. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 14 Septb:r ang:de
ammiralitetsstatens anhållan om rättelse i den oordning, hittils
skal förelupit genom deras befordran af Ammiralitetet
innom staten, som varit i utrikes tienst.
Begärtes på bordet.
5. Secrete Deputations bet[än]k:de öfver den af Hofjunckaren
och Vice Notar. i Hofrätten Clas Engelcrantz sökte uprättelse,
som tilstyrcktes, dat. d. 5 Aug.
Hr Gust. [o: Gabriel] Francs mern. deremot,
Hr Engelcrantzes svar derå.
Betänckandet bifölls.
6. Handels- och manuf.deputations bet[än]k:de af d. 30
Aug. om exportationspraemiers oafkortade utbetalande til
dem, som utskeppat svenska manufacturvahror. Jemte
Bondeståndets votum dissentiens.
Hvilar.
7. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 3 Septb:r ang:de
Capit. Herm. J. Roos besvär öfver Secundmajoren Lötmans
H. J. Roos. Laxfisket i Kumo älv.
467
befordran vid österbotlns regemente, hvarföre majors fullmackt
för honom föreslås.
Bifölls.
Frh. C. Ridderstolpe yttrade sig befahra, att de
månge caracterer, hvilcka såsom uprättelser meddehltes,
skulle leda til mycken oreda och missnöije, önskandes att
dermed måtte innehållas, tils någon generel principe til uprättelse
blefvo vidtagen, af hvilken slike elaka fölgder ej
voro att fruckta. Innan det skedde och han deruti fädt sig
yttra, kunde han ej annat än vara emot alla uprättelsefullmackter
och begära, att publique måhl i des ställe måtte
föredragas.
Hr Landt m.: Enligit R. o. A:s kort sedan yttrade åstundan
lärer Secr. Deputation med des tanckar om sådan principe
snart opkomma.
Hr E h r e n 111 a 1 m: Secrete Deputation måste följa lag
i de lidandes uprättelser, desse erhöllos ej altid med blott
tour utan kräfde ofta lika fullmackt för tienstens skuld,
ehuruvähl deraf ofta mycket missnöije för andra kunde förorsakas.
Han hoppades, at deputationen vorde alla härvid förekommande
considerationer upgifvandes, hvarom icke .skulle han
enskilt sine tanckar deröfver framlägga.
Frh. Grönhagen förmente, att då deputationen i sine
tilstyrkande fölgde lagarne, borde man ej fruckta någons
missnöije deröfver.
8. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations tilstyrck:de af
d. 9 Aug. ang:de de af Capitaine Winblad til deputationen ingifne
projecter och ritningar för trä- och stenhusbygnader
på landet och befordran af deras afsättning.
Bifalles.
9. Tulldeputations,betänckande af d. 12 Septb:r öfver de
Tullsocieteten lemnade afskrifningar vid förleden riksdag
samt dess föregifne lidande och förlust under pommerske
krigsåhren.
Hvilar på bordet.
10. Cammaroecon.deputations betänckande af d. [13 Maj]
ang:de nödige författningar vid laxfiskets bortarrenderande i
Cumo eif.
Deputation tilstyrcker, 1 :o att detta arrende måtte förauc
-
Winblads
ritningar
på hus.
Tulsocietens
afskrif
ningar.
Laxfiske i
Cumo.
468 1765, sept. 18. Laxfisket i Kumo älv.
tioneras, doch icke til Biörneborgs stads Borgerskap i anseende
til det ofvanföre vid elfven belägne landets klagomåhl,
att de för detta utstängt eller skrämt fisken ifrån des vidare
upstigande; och 2:o att en undersökning i orten måtte förordnas
öfver de förde klagomåhl, att fiskets arrendatorer til
ovanligt pris stegrat fisken och derföre tvungit kiöparne att
betahla speciemynt.
Hr Enschölds memorial.
Borgin. Sackléns d:o.
Borgareståndets extr. protoc. af d. 10 Aug. med föreställning
deremot, att Biörneborgs stads Borgerskap skulle uteslutas
från anbuds giörande på denne arrendesauctionen.
Hvarefter yttrade sig Frh. von Essen, att han vid betänckandet
biföllo Borgareståndets föreställning, til befordran
af cronans inkomst utan någon mannemån.
Hr Ug[g]la: Sig gerna önskat, att detta måhl kunnat
hvila, til dess Fiskerideputationen hunnit inkomma ang:de
laxfiskets skiljande ifrån det öfrige fisket i bern. eif samt
den dervid nödige oeconomiske författningen.
Hr E hr enm al m: Ang:de sielfva fiskets drift och idkande
på det fördelacktigaste sätt hade Cammaroec.deputat.
ej ingådt utan endast ang:de arrendet och dervid fölgt lagar
och förre författningar. Efter mångfaldige klagomåhl öfver
stadens missbruk i detta fiskes nyttiande, sorn åh.r 1726 föranlåtit
en undersökning i orten, hade åhr 1727 detta fiske
blifvit staden förbudit och altsedan varit åt andre bortarrenderat
tils 1762, då Borgmästaren i Biörneborg Sackléen detsamma
erhållit; men sorn de förre klagomåhl om fiskens
stängande och skrämande ifrån dess vidare upstigande i elfven
af den anboende landsorten blifvit dervid förnyade, hade
sådant föranlåtit deputat. giorde hemställande i anseende til
det nya förestående arrendet. Han tilstyrckte bifall för deputationen,
hvarvid dock det, som rörde klagmåhl öfver fiskens
stegring och den äskade betahlningen derföre i speciemynt
kunde til behörigt forum hänskiutas.
Hr Estenberg: Sorn cronan behof de inkomst och den
af fritt bud på auction kunde förökas, biföll han Borg.ståndet.
Om zedelmyntet blifvit ratat, kunde sådant på sin ort
öfverklagas, ehuru beklagel. det nästan dagel. skedde af casseurer,
vexlare etc.
Laxfisket i Kumo älv.
469
I öfrigt vile han afslå bet[än]k:det, begärandes deröfv. votering.
Hr [v o n] B ö h n [e n] som Hr Ugla.
Hr H ä s t [e] sko biföll Borg.ståndet för att ej tilstädia
något monopolium genom tvungen auction.
Hr C. Wadenstierna bif. Borg.stånden (!), emedan
öp ne anbud voro det, som skulle öka cronans inkomst.
Hr Ehr enni alm: Ehuru cronan tycktes kunna hafva
förmån af frie anbud vid ärendets auction, så skulle doch
cronan och landet mera lida i längden, om staden finge detta
fiske och det så finge usurpera, att fiskens vidare opstigning
til landets skada hindrades och laxen äfven så bortskrämdes
samt fisket försvunno, att sedan ingen arrendator dertil torde
finnas. Att sådant varit stadens afseende för detta hade
1726 åhrs ransakning bevist, och voro mera dygd nu hos
densamma föga att supponera.
I anseende til hvilket alt tilstyrktes bifall på betänckåndet.
Hr L. M. Uggla: Hvad fiskens upstigande i elfven vidkommo,
så tycktes den ej blifva hindrat af fisket, om blott i
denne eif som i andre kongsådran blefvo öppen och fri,
hvaröfver Fiskerideputation torde framdeles inkomma, och
hvad beträffade auctionen, så tycktes den på anförde skähl
böra vara fri enligt Borg.st. tanckar.
Frh. Cederhielm: Om staden för detta vid fiskeriet
felat, så borde hon nu ej plickta för sine fäders brott utan
äfven få bhida på auctionen, hälst cronans inkomst, sorn så
vähl behöfdes, dymedelst kunde ökas. Hvad angingo missbruk
och sielfsvåld vid fiskeriet, så voro det af andra arrendatorer
ej mindre än af staden att befara, derest icke konungens
embetsman i orten fullgiorde sin skyldighet medelst
eftersyn på arrendatorerne och huru de dervid hushållade
efter contract och lagar.
Hr v. Vicken: Staden ville han gerna förlåta, hvad i
fordna tider voro försedt, och om än henne sielf arrendet ej
skulle tillåtas, så kunde doch särskilte personer i staden anbud
på en öppen auction icke förbiudas, hvarför han biföll
Borg.st. cxt. prot:li.
Hr K 1 i ng s p o r var af samma tancka samt att, hvad
rörer fiskens öfverklagade stegring och betahlning i specie,
sådant til behörigt forum må öfverlemnas.
Hr H. H. B öije instämde med Hr Klingspor, tilläggandes
att han, som bodde i orten och därstädes handlat mycket
470 1765, sept. 18—21. Laxfisket i Kumo älv.
fiskevahror til sitt behof, aldrig hördt tahlas om den nu öfverklagade
stegring i priset eller någon pålagd betahlning i
speciemynt.
Hr Ekenberg hemstälte, huruvida Fiskerideputations
yttrande häröfver borde afbidas, innan målet afgiordes.
Hr Jennings: Den bästa utväg att skilja ventilationen
och förekomma alla befarade missbruk vid fisket torde vara
att säja, det staden collective icke får biuda på arrendet men
vähl särskilte personer och invånare uti staden. Dermed tycks
både betänkandets och Borg.st:s tancka förenas.
Frh. C. Ridderstolpe var härvid af den mening, att
1 :o arrendet af detta fiske ej längre än på 6 åhr borde slutas.
2:o. Att staden collective ej borde få det arendera, hvaraf
tilfälle till mången egennytta, svårigheter vid eftersynen och
intriguer voro att befara, men auctionen borde til cronans
bästa vara öppen och äfven stadsens borgare ej derifrån uteslutne.
3.-o. Klagomåhlen om fiskens stegring och myntet borde
R[iksens] St[änder] ej befatta sig med utan lemnäs til behörige
fora.
4. Öfver de angräntzandes besvär emot kungsådrens stängande
el. fiskens hindrande att upstiga, samt huru strandfisket
efter lag borde nyttias, kunde regeringen och des embetsmän
hålla hand och rätta, hvad som rättas borde.
Hr E h r e n m a 1 m holt före att i flere afseenden, som
ändringar i zedelmyntets värde, cronans förmån vid nya
arendecontracter med mera, det voro bäst, om ärendet nu ej
bortslöts på längre än 3 åhr.
Hr Giös var af lika tancka med Frh. Ridderstolpe.
Hvarefter på Hr Landtnäs proposition
resol., att betänckandet bifalles med den ändring, att Biörneborgs
stad ej samfält men vähl des särskilte borgare och invånare
må äga lika rätt till anbud vid cronofiskets auction
som alla andra, och 2 att med det, som rör den öfverklagade
fiskens ovanliga stegring i pris och påstådde betahlning i
speciemynt in natura, R. o. A. sig ej kunna befatta.
Anmältes att med Hr Adlerstolpe, som nyl. dödt, dess famille
äfven voro utgången, efter han varit ogift.
R. o. A. skildes kl. 2.
Tullsocieteten.
471
Anno 1 7 6 5 d. 21 Sept.1
Lördag.
Plenum kl. 10.
Justerades en dehl af riddarhusprotocollet för d. 17 Augusti.
Anmältes Hr Ant. W. v. Schantz memorial rörande et Secrete
Deputations bet[än]k:de ang:de den honom af Fend.
H. Gyllenbögel bestridde leut. tour.
Ligger och går.
1. Föredrogos följande memorialer rörande det i förb ple- tJns^åfskrifno
på bordet lagde Tulldeputations bet[än]k:de om de vid ningar.
förl. r[iks]dag Tullarrendesocieteten lemnade afskrifningar
jemte ersättning för des ledne förmente förlust under senaste
krigsåhren, hvaruti slutel. ändring tilstyrckes vid tullens
framdeles förvaltning, på den grund att det nu varande contractet
med detta åhrs utgång bör uphöra, neml:n
Hr C. Ribens, Hr Patrik Alströmers, Hr And. Schönbergs,
Hr Mannerhiertas, Frii. C. W. Grönhagens, Hr Ott. [o: C. H.]
Wachs[ch] lagers, Hr Mag. Hartmans d:o,
hvilcka mern. gå til de öfr. stånden.
Härunder ankom först en Borgareståndets deputation, 12 Deput:ner.
p[ersoner] starck, hvars ordförande Borgmästaren Kiörning
pfraemissis] prem. androg,
l:o att ståndet bifallit Tulldeputationen ang:de Tullsocietetens
uphäfvande,
2 att betänckandet med des bifogade räkningar må tryckas.
3. Påmintes om stapelstadssakens afgiörande,
4 om expeditionens jemkande ang:de Quidings löhn,
hvaröfver ståndet afgifver extractum protocolli.
5. Recom. ståndets extr. prot. ang:de lotteri til Södertelje
canals uprensande.
6. Recom. saken emellan Wexiö stad och eclesiast.staten
rör:de Beckaslöfs skogs nyttiande.
Deput:de af trädde.
Kort derefter blef genom en deputation ifrån Prästeståndet
och des ordförare, Probsten Wikman, anmält, att
ståndet til alla dehlar gillat Tulldeputat:s bet[än]k:de
1 Med påteckning: Justerat d. 8 Februarii 1766.
472 1765, sept. 21. Tullsocieteten.
Contin, om
Tullsocietm.
ang:de Tullsocietetens ophörande med detta åhr och äfven
tillagt, att dett måtte tryckas.
Som nu i anledning af det föregående det fants godt att
taga denne sak före til afgiörande, så yttrade sig deröfver
Grefve G. Hamilton sig icke vilja ingå i någon detail
om Tullarrendesocieteten vid sitt contract eller särskilte tilfällen
vunnit eller förlorat, ej eller i pröfning af de grunder,
hvarpå de erhållit ersättning för deras lidande uti tullinlcomsterne
under senaste krigsåhren. Det giorde tilfyllest,
att vid förl. riksdag densamma blifvit societeten tilerkänd
och att enligit lagar ingen appel gufvos emot det, som Ständer
en gång fa [st] stält. Hvad de giordt, borde heligt hållas och
derpå berodde hvar undersåtes säkerhet. Således kunde han
ej bifalla Tulldeputalions bet[än]k:de till någon ändring uti
det, som 1762 åhrs Ständer och Secrete Utskott, dem han
vördade, häruti förut afgiordt, och voro han härvid så mycket
mindre partisk, som han i Tullsocieteten icke någon lott
eller dehl ägde.
Frh. C. Cederström: R[iksens] Ständers mackt sattes
innom mycket korta skranckor, om de ej skulle kunna
rätta någon författning, hvarvid de, som möijeligt voro, förut
blifvit stälte bakom liuset och hvarvid man med dem ej så
redeliga omgåts, som vederbordt. Societeten hade bevisligen
intet lidit. Han vördade förre Ständers beslut men trodde det
kunna och böra granskas, ty det voro ej rättvist, att somlige
undersåtare skulle så lät vinna och slå under sig öfver 20 t:r
guld, då alla de öfrige til rikets hielp måste sucka under en
sträng bevillning.
Hr Schönberg: Fast 2 resp. stånd gilladt Tulldeput.
bet[än]k:de, voro han dock ej övertygad om att den deruti
vidtagne principen hade stöd af vår lag och att det, som Ständer
en gång afslutat, åter kunde uprifvas.
Enligit förledne Riksdagstidning n:ol00 hade Riks. Ständer
funnit skähl att bevilja Tullsocieteten vissa afskrifningar
samt en förlängning i arendecontractet, svarande emot deras
befundne förlust under senaste krigsåhren. Qusestion voro
således egenteligen nu om R[iksens] St [änders] oryggelighet
och om den icke altid bör åtfölja högsta macktens beslut.
Denne grund borde ej giöras svikclig eller mindre pålitelig,
för det att Ständer altid äro menniskor, ty på högsta macktens
beslut och den fides publica, som dem bör försäkra, be
-
Tullsocieteten.
473
rodde icke allenast staters ställning sins emellan utan och
uti hvarje stat regeringens ordning och bestånd samt undersåtarnes
trygghet och välfärd. Detta voro en erkänd principe
i alla samhällen och kunde aldrig salus publica utan fide
publica bestå, icke eller de skiljas utan skadeligt prejudicat
för endera eller för begge två.
Hr L. M. Uggla: Vid de afskrifningar, som deputationen
för societeten bifallit, hade han intet at påminna; men vid
det att deput. afdragit societeten 5 prolongerade arrendeåhr
som på svikelige grunder utvärckade, funno han de betänckeligheter,
att dymedelst uphofves, hvad Riks. St [änder] för
detta afgiordt, och att nuvarande tullarrendet ej utan äfventyr
torde afbrytas, innan man voro betänckt på någon för
riket säkrare och nyttigare författning med tullarne i dess
ställe. Doch som i anseende til visse importers förbud och
ändringen med tullafgifternes erläggande i speciemynt societeten
ej vidare torde med contractet kunna continuera, så
ville han vähl bifalla betänckandet, doch att det först återremitterades
til deputation att deröfver höra Tullsocieteten,
då för riket kanske fördelacktigare vilkohr torde vinnas än
på annat sätt.
Ankom en Bondeståndets deputation af 12 personer, hvars
ordförande anmälte, att Tulldeputationens bet[än]k:de samt
des tryckning blifvit af ståndet bifallne; hvarjemte några
ståndets extracta protocolli til afgiörande recommenderades.
Deputat:n afsträdde.
Hr P a t. Alströmer recapitulerade och åberopade,
hvad han i sitt upläste memorial härvid andragit, tilläggandes
att som enl. förl. R[iks]dagstidningen n:o 56 Riks. Ständer]
hade afgiordt om landttullen för inrikes tilvärkat toppsocker
och tobak samt enl. samma R[iks]d.tidning n:o 100 i
anseende til Tullarrendesocietetens befundne lidande, ehuru
det ej kunna så noga upgifvas, tilstyrckt förlängning på nuvarande
tullarende til ersättning för så mångå åhr, som
krigsåhren varit; så voro betänckligt och af fahrligt prejudicat
att sådant ändra och kullkasta; instämmandes för öfrigt
med Hr Lindhroths och Hr Fredenstiernas särskilte vota.
Hr Gyllensvahn: Ehuru 3 stånd saken redan afgiordt,
torde doch R. o. A:s röst visa sig til rikets rätts försvar,
hvilken enl. Hr Hartmans memorial i detta måhl ej
vähl blifvit iackttagen.
474 1765, sept. 21. Tullsocieteten.
Detta kunde omständel. bevisas, om rum voro att in quaestione
quomodo ingå. De af Griese giorde calculer, som sielf
societetens betient, voro kanske ej pålitelige.
Det vore eftertänckel. att socker- och tobakstullen ej kommit
cronan men societeten til godo och i staten med andra
contributioner måst ersättas. Femb åhrs tilökning vid arrendet
hade R[iksens] Ständer aldrig beviljat, det hade af Rådet
och collegier blifvit giordt, och deruti hade Ständers mening
om någon ersättning för et obevist lidande, hvartil et
el. 1% åhr varit tilräkeligt, blifvit förtydd och förbytt. Emedlertid
hade 3 t:r gulds afskrifning nu blifvit societeten beviljad,
så at mathematice bevisas kunde, att societeten vid sitt
contract intet lidit utan tvert om ansehnl. vunnit.
Skulle regeringssättet framgent blifva älskat, så borde
ingen dehl af undersåtare få usurpera de statens medel, som
andre sedan med möda måste med conlribution ersätta. Detta
hade deputationen liusligen utredt och häruti skildt emellan
cronans och societetens rätt, varandes äfven under monarcher,
sorn en Carl d. 11, vanligt, att slike måhl under domstohlar
hänskiötos til utredande och pröfning, som nu skedt,
och biföllo han således deputationens bet[än]k:de.
Frh. v. Essen biföll betänckandet, tilläggandes i anseende
til den af Hr Schönberg etablerade principe vid Ständers
giöromåhl, att han trodde dem äga lika mackt som en herre
uti sitt hus, hvilcken rådde om sin ägendom, att giöra contracter
och att, då deruti brustes, den ändra och dervid söka
de fördelacktigaste vilkohr.
Hr [von] Bromell beklagade den suite vi nu sågo af
måhls läggande på bordet, nemi. att de först i de öfrige stånd
afgiordes och väre deliberationer gingo i väder.
För öfrigt voro des tancka i saken enlig med Hr Gyllensvahns,
hälst han trodde det aldrig gådt så fort med den förl.
r[iks]dag societeten beviljade ersättning, om dervid varit
fråga om 5 åhrs prolongation i ärendet, hvilcken af Kgl. M:tt
efteråt blifvit faststäld på collegiers tilstyrckande, hvarest
månge ledamöter sielfve voro i ärendet dehltagande med mera,
som i nyl. tryckt piece härvid voro anmärckt. Han anholt
fördenskull om proposition öfver betänckandet, som han hoppades
almänt skola bifallas.
Hr Lindelöf: Det voro honom obekant, om vid förl.
r[iks]dag R[iksens] Ständer fa[st]stält arrendets prolonga
-
Tullsocieteten.
475
tion på femb åhr, och i sådant fall en annan sak; men hade
societeten eljest skaffat sig både afskrifningar och prolongation
per male narrata på sviksama grunder, så voro sådant
olagligt och borde rättas, att de fattige ej måste ersätta
det, som cronan dermed förlorade. Bifallandes han altså
Frh. Grönhagens och Mag. Hartmans memorialer jemte
depui. bet[än]k:de och Hr Gyllensvahn[s] dervid yttrade
tanckar.
Frh. C. Ridderstolpe: Hos et fritt folck borde det
vara en principe att vårda beslut, 0111 eljest säkerhet, tro och
ähra skulle äga bestånd, doch kunde det ändras, hvarvid
man blifvit förd bakom liuset el. bedragen; så skedde i alla
slags regeringar. Vid sidsta r[iks]dag hade någon ersättning
för societeten funnits billig. Det voro hon och då jemte dess
äfven rikets rätt dervid iackttogos. Sådant borde mer ankomma
på de dömandes pröfvande än på de begärandes begrep.
Deputationens tanckar häröfver samt des förslag att
med detta åhr uphäfva arendecontractet, hvilket nu 3 stånd
afgiordt, kunde han ej aldeles gilla. Ty utom det att man för
tidens korthet nu råkade i någon trängsel i anseende til vidtagande
författning med det angelägne tullverket, tycktes det
societeten hafva bort af deputationen föreställas, om hon til
rikets hielp icke något kunde anbiuda emot den af K. M:tt
erhållne prolongationen på ärendet, som Ständer icke positive
determinerat, och emot societet, förlust synes vara nog
tiltagen, eller förlusten närmare pröfvas och prolongation
derefter proportioneras til deras ersättning.
På sådant sätt tycktes både rikets och särskiltes rätt kunna
combineras, och ville han fördenskull, ehuru dess förslag
torde numera blifva utan värkan, tilstyrcka, att målet i denne
afsickt til deputationens ytterligare handläggande tilbakars
måtte remitteras.
Hr [von] Nackreij instämde med Frh. Ridderstolpe,
önskandes att innan man släpte et säkert contract, detta måhl
af deputation blifvit närmare utredt såvähl i anseende til
cronans rätt och mera förmån vid tullvercket som om grunderne
och proportionen af ersättningen för societetens öfverklagade
lidande under krigsåhren, ty att den simpliciter afslå
under pretext, att den per male narrata erhållits til förlängning
af contractet, sådant kunde til ändring i flere förut
afgiorde måhl blifva ett eftertänckligt prejudicat; och säle
-
476 1765, sept. 21. Tullsocieteten.
des tilstyrckte han detta måhls återremitterande til deputationen
att sig in qusest. quomodo närmare utlåta.
Frh. Grönhagen: Här åberopades mycket i saken både
sidste Ständers beslut och contract. Deremot voro at observera,
1 att enl. Ständers beslut 1723 tulinkomsten aldrig bordt
bortarenderas.
2. Att detta arrende voro ibland oeconomiske författningar,
som af Ständer som i alla frie regeringar efter omständighet
kunde ändras.
3. Att alla i contractet grundade afskrifningar voro godtgiorde.
4. Att det af Ständer beviljade contract i åhr lupit til ända
och de således nu dervid håfve frie bänder, hälst den af Kgl.
M:tt beviljade prolongation derå på 5 åhr grundat sig på et
obevist lidande, som så mycket kan erkännas, sedan societ.
fädt 3 t:r gulds afskrifning, som hon tvert om bevissligen
vunnit på socker- och tobakslandttullen utom alt annat. Och
instämde han således med betänckandet samt Mag. Hartmans
memorial.
Hr Jennings: Frh. Ridderstolpe och Hr Nackreij hade
nästan betagit honom sit yttrande. Principen af ordhållighet
hos en regering voro i sig sielf ej ny, men han önskade, att
den äfven hos oss måtte blifva gammal, ty hvar mans säkerhet
och salus publica kunde ej annars än genom fide publica
befästas. Det voro ganska betänckeligt att rubba denne under
pretext af male narrata, ty desse ords mening voro så
arbitraire och vidsträckt, hälst bland partier som skiftevis
kunde ligga öfver el. under, att det som i den enas tanckar
voro male narrata, kunde i den andras vara bene narrata,
hvarpå nu syntes et exempel i den vid sidstl. r[iks]dag societeten
tillagde ersättning, som nu på male narrata finnes
grundad men framdeles kanhända torde annars kunna ansees.
Ehuru nu 3 stånd detta måhl afgiord, doch som han med de
2:ne nembde hrr funno detsamma behöfva ytterligare utredande
in qusestione quomodo och efter den bekante canon,
conscientia dubia nihil est agendum; så biföllo han målets
återremitterande til deputationen, då det sedan på det säkraste
och värdigaste sätt kunde hos R. o. A. afgiöras.
Hr Ehren malm: Riksens Ständers beslut, bygde på
laglig grund, borde vähl altid vara oryggelige, men de oeco
-
Tullsocieteten.
477
noiniske kunde altid efter omständigheterne ändras och uphäfvas,
då den 3:s rätt ej rördes. Så kunde ske med detta
måhl, ty
1 :o hade Ständer aldrig utsatt 5 prolongationsåhr på
contractet,
2 någon ersättning för krigsåhren hade R. o. A. icke eller
bifallit; om de öfr. stånd det på obeviste grunder giordt, så
ledo R. o. A:s värdighet, om de deremot ej kunde påstå rikets
rätt på lika sätt, som de i tienstsakerne emot de 3 stånd
påstodo lagen.
Detta måhl voro således til afgiörande nogsamt i bet [än] kleiet
utredt; ville man in quaest. quomodo det til Tulldeput.
återremittera, så torde dermed flere månader utdragas, hvaremot
tiden vunnos, om denne fråga til Secrete Utsk. blefvo
hänvist.
Hr W a chs [ch] lager yrckade i följe af sitt memorial
den principe, att hvad Ständer afgiordt bör äga bestånd. Att
de skulle kunna sättas bakom liuset, borde man ej om dem
eller andra supponera.
Societetens contract, som på vinst och förlust var ingångit,
kunde aldrig med lag brytas. Ständer hade erkändt dess lidande
under kriget och derför tillagt den prolongation i arrendet.
Dervid borde hon hafva skyd och säkerhet af lag och
contract. Ordhållighet borde finnas hos Ständer, eller försvan
den äfven hos partuculiere och regeringssättet eulbutterade.
Här voro ej qu[aestion] om en oeconomisk författning utan
om contract. Om R. o. A. sig öfver ersättningen sidsta r[iks]-  dag ej yttrat, så voro doch efter reger.lagarne 3 stånds pluralitet
Ständers beslut, som med så mångas missnöije och lidande
ej borde rubbas. Det voro beklageligt, att nu de öfr.
stånd förekommit R. o. Ars yttrande häruti, men som riksdagsman
ville han doch säja sin mening, nemi. att som
R[iksens] Ständer en gång tilerkänt societeten ersättning för
krigsåhren, så borde densamma afmätas efter des lidande,
och fördenskull borde saken återremitteras til deputationen
att sådant pröfva och til rikets bästa förmån jemka, innan
contractet med societeten afbrötos, af hvilket riket i prenumeration
hade en summa af 3V2 t. guld, som det eljest til
mycken afsaknad skulle mista, och dessutom full säkerhet
för en så ansehnlig dehl af 4ess inkomst. Hvilken sin mening
han i protocollet ville hafva förvarad.
478 1765, sept. 21—25. Tullsocieteten.
Hr Gyllensvärd: Cronan borde för sin inkomst
hafva säkerhet. 1723 hade vähl tullen satts under cronan,
men hon hade af otrogne upbördsmän, som stulit och rymt,
lidit så dervid, att sedan nyttigast funnits att sätta den åter
under ärende. Saken kunde altså återremitteras till deputation
att ytterl. pröfva societ[et]ens lidande och rättighet
till någon prolongation samt höra societeten om någon
ytterligare til betingande förmån deremot för cronan, hälst
det för henne voro angelägit at hafva säkre män att giöra
med.
Hr Landtm, bad, att discourserne måtte uphöra, och
giorde deruppå propositionen, om Tulldeput. bet[än]k:de biföllos.
Härtill svarades med Ja och Neij och votering begärtes
med contraproposition enl. discourserne.
Hr [von] Bromell förestälte emot någon votering
häruti, att deputations bet[än]k:de voro så tydeligt och så
billigt, att rikets rätt derunder verserade, att det redan af de
öfr. stånd var bifallit och att vår votering deremot intet uträttade,
om hon än, som han doch aldrig kunde tro, emot
betänckandet skulle utslå. Hade han i målet rörande Ständernes
Contoir med sin föreställning förmått af boij a votering,
så hoppades han nu et lika jemte bifall på betänckandet.
Hr Landtm, giorde proposit:n ånyo, men som den besvarades
med Ja och Neij, så giorde Hr L [ant] m. til den
begärte votering följande proposition.
Den, som bifaller Tulldeputat:ns bet[än]k:de, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Neij.
Vinner Neij, så remitteras deputationens betänckande tilbakars
med påskrift, att deputation inkommer med sitt betänckande
öfver qusestio quomodo, då R. o. A. sedan vill yttra
sig på en gång öfver hela saken.
Denna proposition gillades, och skulle, om Neij vunno, et
extractum protocolli med R. o. A:s mening til de öfrige stånd
afgå.
Frh. Grönhagen påminte, att inge Tullsocietetens ledamöter
el. directeurer måtte häri votera.
Hr Landtm, trodde bäst att låta förblifva vid det, som
Riksdagsordningen stadgar, utan vidare detail.
Exportpremier.
479
Upl. elect.lista på ledam. i Secr. Utskottet1, och sedan
bordsherrarne upropats och intagit sine ställen, börjades voteringen,
som utföll med 192 röster för Ja men 229 för Neij.
Sedan voteringsinstrumentet af bordsherrarne blifvit underskrifvit
och för R. o. A. upläst, sådant som här bilagt finnes2,
skildes R. o. A. kl. 9.
Anno 1765 d. 25 Sept.3
Onsdag.
Plenum kl. 9.
Uplästes något af protocollet för d. 17 Augusti och dernäst
senaste voteringsinstrumentet, i ani. hvaraf et utdrag af
protocollet skulle upsättas.
Hr Gyllensvärd anmälte något besvär öfver böter,
som vid senaste votering honom af Fiscalen påförde blifvit,
och får han dermed, om han behagar, vända sig til Rid.husdeputationen.
1. Föredrogs Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 6 Aug.
med tilstyrckan, att alla extraordinaire deputationer, comissioner,
directioner, Banquens undantagandes, måge uphöra
och giöromåhlen af ordinaire embetsmän blifva skötte.
Ligger.
2. Handels- och manufacturdeputationens bet[än]k:de af d.
6 Septb:r ang:de en summa af 85603 dhl. k:m exporlationspremiers
oafkortade utbetalande til visse, som utskeppat
svenske manufacturvahror.
Vid betänckandet fölgde Bondeståndets i deputationen yttrade
särskilte votum emot denne af deputation tilstyrckte utgift.
Under discourserne häröfver blef det särskilte votum understödt
af Hr [von] Bromell, Hr En [e] schöld, Hr
1 I stället tor riksrådet greve Gyllenstierna valdes kammarherren greve
Gustaf Bonde af Säfstaholm, i stället för riksrådet frih. Reuterholm kammarherren
frih. Axel Kurck, i stället för riksrådet frih. Funck översten frih.
Jonas Cronstedt, i stället för riksrådet De Geer översten Conrad Von Blixen,
i stället för riksrådet von Wallwijk hovrättsrådet Samuel Ehfenmalm, i
stället för riksrådet Hermelin generalauditören Olof von Nackreij, i stället
för överstelöjtnanten Fredrik Trolle kammarrådet Jöns Steuch, I Stället för
vice presidenten G. A. Falkengréen översten Anders Reinhold Wrangel af Sauss.
2 Här uteslutet.
3 Med påteckning: Justerat d. 15 Febr. 1766.
Extra
ordinarie
embeten.
Exportpnemier
för
manufacturvaror.
480 1765, sept. 25. Exportpremier. Myntväsendet.
Banco- och
financeverket.
Myntväsendets
och
växelcoursens
hielp.
Gyllensvahn och Hr v. Vicken på de skähl, att
Manuf.contorets cassa föga tålte en sådan utgift; att de, sorn
exporterat, på vahrorne ej förmodel. lidit; att om desse exporteurer
skulle få sitt fult ut, så borde alla utlofvade premier
godtgiöras, hvilket skulle medföra en ganska dryg utgift
och fördubling i landshielpen til dess ersättande, eller
och borde desse brista marck om marck med alla andra, som
hade lika fordringar; att Manufacturcontoret borde betahla
sin skuld i Banquen, innan dess medel til annat användes.
Deremot anfördes af Frh. C. Ridderstolpe, Hr P.
Alströmer, Hr U g [g] 1 a, Hr [von] Nackreij, Hr
Schönberg och Hr Bilberg: Att Riks. Ständers ord
och löften borde helige hållas; att desse, som i stöd af utlofvade
exp .premier utskeppat svenske vahror, icke borde
derpå mera än andre förut blifva bedragne, hälst då det angick
en så litet betydande summa; att denna fordran vore
redan gammal, men att för framdeles man för manuf.cassans
bästa kunde vidtaga andra författningar, om de voro nyttigare,
så snart de af Manuf.deputat. utredde balancemåhl
blifvit afgiorde hos plena, då det äfven torde finnas, att Manuf.
deputationen icke förgätit Contoirets skuld hos Banquen,
ej eller utvägarne och medlen til dess förnöijande.
Uppå Hr Landtm:s proposition bifölls betänckandet.
3. Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 20 Septb., innehållandes
en detaillerad berättelse om banco- och financeverckets
tilstånd i anseende til det redbara myntets förlust,
vexelcoursens stegring och bancozedlarnes förfallne värde
samt orsakerne dertill såsom nödig vid författningarne til
rikets, Banquens och creditens åter uprättande. Härvid fölgde
5 bilagor, uträckningar och tabeller öfver rikets åhrlige
roulance och förlust ifrån 1747 til 1764 incl. på vexlar, på
tull- och licentinkomster, på remisser til pom. kriget etc. etc.
Res., att detta gillas och skall tryckas.
4. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
20 Sept., innehållandes de grunder, uppå hvilcka Secrete Utskottet
täncker bygga de til mynteväsendets och vexelcoursens
hielpande efterhand och småningom til tagande författningar,
dem Sec. Utskottet til Kgl. M:tt och Rådet i und. ärnar
til verckställighets befordran deraf i und. upgifva.
Detta begärtes på bordet.
överflödsförordn. Gröna dragonerna.
481
5. Uplästes til justering det rörande tullvercket i ani. af Tulverket.
senaste votering författade ut[d]rag af protocollet til de öfrige
stånden, som gillades och med en deputation afsändes.
Extr. prof. inseratur.1
6. Uplästes de af R. o. A. till den projecterade öfverflöds- Öfverflödsförordningens
öfverseende deputerade ledamöters memorial, *örordhvari
de hemställa, att innan Riks. Ständer något häri fa[st]-
ställa, Kongl. M:ts och Rådets tanckar vid denne förordning
i underd. må inhämtas.
Hr Hilberg giorde vid formen af detta memorial någon
påminnelse, om det så skulle expedieras.
Men Frh. Ridderstolpe, Hr Hasenkampf och
Hr Uggla understödde så dess innehåld som nödvändigheten,
att det måtte de öfrige stånd communiceras, innan saken
hos dem afgiordes och fingo en kanske otienlig tournure
i verkstelligheten.
Hvarpå memorialet bifölls och blef sedan i form af protocollsutdrag
expedierat, som bilägges.
Ankommo 6 Borgareståndets deputerade, anförde af Deputerade.
B[orgm.] Ekman, vilken pr[semissis] pr[aemittendis] recommenderade
och aflemnade 3 ståndets extr. protoc:li, 1
ang:de Borgin, i Skanör spanmåhlslöhn; 2 ang:de Stadsfiscalen
Quidings löhn; 3 ang:de Stregnäs stads tvist med Hr
Bilberg om en äng.
Deputerade afträdde.
7. Uplästes Frih. Conrad Falkenbergs och Hr Sparschölds Gröne drag:-  memorialer emot det, som Hr Möllerstierna ingifvit med på- nes uniIorminnelser
vid den af Kongl. Maj :tt giorde förändring med
guldaiquilletter på Gröna dragoneregementets officerares
uniformer.
Memorialerne gå.
Frih. Fr. Horn önskade, att Hr Möllerstierna ville afstå
ifrån des påminnelse, dehls efter denne K. Maj :ts författning
in optima forma voro giordt, sedan alla vederbörande
blifvit hörde, dehls för det at någon granlåt och öfverflöd i
en armee ej voro skadelig, efter den lände til prydnad och
anseende samt upmuntran under och til en besvärlig tienst
och fördenskull hos alla mackter voro vedertagen.
Hr Ehren ma lin påminte allenast, att 1756 åhrs för
-
1 Uteslutet här.
31—5610-44
482 1765, sept. 25—26. Riksens ständers kontor.
ordning voro häremot, som vid 1000 d. s:m vite förböd alt
guld och silfver på armeens uniformer.
Hr v. Vicken: Att åtminstone en chef inga slike ändringar
bör föreslå utan alla sina officerares bifall; men som
öfverflödsförordningen ligger på bordet, så blef, tils den företages,
äfven denne quaest. upskuten.
Anmältes följande memorialer vid inkomne betänckanden,
nemi. Gr. Bondes, Hr Jerlströms, Hr Tranefelts, Hr Gyllenbögels,
Hr Gyllenskeps, Hr Bocks, Hr Wattrangs, Hr Ädelbergs,
Hr Jägerhorns, Hr Modées.
Hvilcka ligga och gå.
Ständernes 8. Föredrogs Secrete Utskottets under d. 14 Sept. afgifne
förvaim berättelse om Ständernes Contoirs förvaltning ifrån 1719 til
1738 jemte hemställan om en discretion af 700 d. san til
dehlnings för dem, som desse sammandrag utarbetat.
Hr Gyllensvahn hemstälte, om icke för så drygt arbete
1000 d. san må bestås.
Hr Bilberg tyckte de föreslagne 700 d. vara nog, hälst
han af B[aro]n Cederhielm ej längesedan hördt, huru litet
Ständernes Contors betieningen eljest voro syslosatt.
Frh. Cederhielm: Cammarcontorets betiening hade
altid haft mer arbete än de andra och äfven härvid haft all
flit ospard. Han ville doch ej tilstyrka någon tilökning nu
öfver 700 d. s:[mt], om de äfven fingo för sin räkning trycka
denne berättelse.
Hvilcket bifölls.
Hr Kling- 9. Föred. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 20 Sept.
tiTbefordran. ang:de Brigadieren Klingspors tour till befordran.
Res.: Ligger.
I anseende til något, rörande utrikes tienst, i bet[än]k:det
yttrade Frh. Fred. Horn, det han, som äfven deruti städt,
likvähl här hemma hvarcken sökt eller vunnit någon befordran
annars än efter lag, privilegier och Kgl. M:tt Försäkran
och på så ordenteligt sätt som någon annan, att han
således för all anmärkning ville vara förskont.
Sommars 10. Secr. Deputat. af d. 27 Aug. ang:de Häradsfogden
afsked, gommars afsked med % löhn och boställe.
Ligger.
Bilbergs äng 11. Borg.st. extr. prot. af d. 5 Sept. rörande Stregnäs stads
Yld näs18"18 åtahl på en under Hr Bilbergs säteri hörande äng.
Hr Bilberg refererade härvid bevekel. sakens samman
-
Tur- och prejudicefrågor.
483
hang, och att han i stöd af 17 lagvundne doniar voro ägare
af den äng, som nu på et oordenteligt sätt sattes under ny
tvist, anhållandes i detta som et privil.måhl om R. o. A:s
protection, som bifölls.
R. o. A. skildes kl. V2 2.
Anno 1765 d. 26 Sep t b.
Torsdag.
Plenum kl. J/2 9.
Uplästes Hr Beck-Frieses och Frh. Bror Cederströms me- Commenmorialer
rörande Secrete Deputatrs bet[än]k:de om comen- dants tourdanters
tour. Desslikes Frh. Leijonhufvuds och Hr M[arcks]
v. Wurtenbergs vid Sec. Deput. dem angående bet[än]k:de.
Dessa mein. ligga och gå.
Härvid hemstälte Hr Landt m., att som med så många
memorialers upläsande mycken tid förspildes, om då icke de,
som voro relative till deputationers betänckande och uplyste
dem, finge utaf Secreteraren påskrifvas, sedan Landtm, dem
genomläst, och sedan gå til de öfrige stånden, hvarest måhlén
kunde törhända företagas för än hos R. o. A.
Detta bifölls.
1. Anmältes den under d. 26 Febr. till Riks. Ständers ple- Bäfverfälts
na ifrån Urskilningsdeputationen [remitterade frågan om]
Hr Bäfverfelts vid förl. r[iks]dag oafgiorde ansökning om
uprättelse för någon prejudice.
Rem. til Secrete Deputation.
2. D:o Urskillningsdeputations remiss på Nystads stads vid
denne riksdag förnyade ansökning, att ingom utom åboerne
må tillåtit vara kring Nystad kiöpa cronohemman til skatte.
Remitt. till Cain.oec.deputat:n.
3. D:o remiss under d. 4 Mars af V. Häradsh[ö]fd. Linde- Lindelöfs
löfs besvär öfver prejudice, med flere som dep. afslagit. prscjudice.
Ang:de prejudice qusest. remitt. till Secrete Deputationen.
4. Hr Lostiernas memorial ang:de indehlte löhner för ci- Civilstaten å
vilstaten på Gottland. Gottland.
Rem. til Secrete Utskottet.
5. Secrete Utskottets under d. 6 Aug. giorde och senast på Extra embordet
lagde hemställan, att alla extra commissioner, depu- etcn‘
tationer, direclioner etc., Banquens direction undantagandes,
484 1765, sept. 26.
Gyllengranat.
Gyllengranats
prcejudice.
må framdeles uphöra och deras värf skiötas på vanlige embetsställen.
Bifölls.
6. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 29 Aug. ang:de
Öfv.l. Frh. Gyllengranats besvär öfver prejudice af flere vid
senaste r[iks]dag yngre öfv.lieutnrter tildehlte öfverstefullmackter,
samt att honom må tilläggas öfverstefullmackt af
d. 3 Aug. 1761, doch äldre öfv.lieutnanters tour dem dervid
förbehållen.
Hr En [e] schöld: Måhl af denne natur voro ganske delicate
att yttra sig öfver, doch kunde han ej undgå at körtel,
anmärcka, det han ännu saknade en viss af deputationen
etablerad principe til någon jemlikhets vinnande i sättet til
de många prejudicemåhls afgiörande, så att allom skedde
enahanda rätt utan någons lidande i tour el. tienstgiörande
och oredor vid förslager til befordringar. Han önskade nu
som förr, att deputationen måtte updragas att med något
systematiqt förslag häröfver inkomma och att detta samt
flere prejudicemåhl emedlertid måtte hvila, tils de sedan på
viss grund och et Ständer värdigt sätt kunde afgiöras.
Hr Bilberg: Vist vore desse uprättelsemåhl kinkoge,
men så tycktes billigt, att lidande hos Ständer fingo reparation;
doch borde det ske på det af deputationen äfven nu bifogade
vilkohr, utan äldres prejudice, så att om til exemp.
en öfv.lieutn. i reparation erhöllo överstefullmackt, så borde
alla äldre öfv.lieutnanter få detsamma.
Hr Ehrensvärd, Fr., för hvilcken i synnerhet Frh.
Gyllengranat uprättelse tilerkändt blifvit, förklarade, att som
ej lupit el. drillat sig til den öfverstefullmackt, som vid förb
riksdag honom i reparation emot Öfversten Duriez befordran
tildehlt blifvit, så kunde han dess mindre misstycka, om nu
Hr Gyllengranat gynnades, som hans fullmackt af honom
aldrig ärnat dragas til äldre officerares prejudice.
Hr Gyllensvahn: Alt borde ske efter lag. Uprättelse,
då hon voro billig, borde ske med lika värdig fullmackt, men
dertil borde och de sökande lägel, anmäla sig. Frh. Gyllengranats
rätt voro ostridig och betänckandet för honom grundat.
Det funnos vähl äldre öf.lieutnanter, som Gr. Ekeblad,
Lagerborg [o: Lagerbom]1 etc., men de hade nu ingen repa
-
1 Memorialprotokollet.
Billbergs äng. Stapelstäder.
485
ration sökt; doch kunde vid vacancer deras laglige företräde
dem icke betagas.
Betänckandet bifölls.
7. Uplästes Hr Bilbergs memorial rörande det af Stregnäs Bilbergs äng
stad giorde åtahl på en under dess säteri lydande äng, samt vid n|^än8
Borgareståndets deröfver insinuerade extr. protocolli af d.
5 Sept., hvarmedelst ståndet vill til Ständernes immediate uptagande
draga den i detta måhl af Stregnäs stad ånyo upväckte
tvist, som af Kongl. Maj :tt til vederbörande forum
blifvit förvist, hvarjemte begäres, att staden ifrån de i Rättegångsbalcken
sökande i slike fall ålagde vilkohr må befrias
etc. etc.
R. o. A. funno af de härvid förekomne omständigheter,
huru detta och slike tvistemåhls evocerande ifrån dess vanlige
domstolar stridde både emot regeringslagarne och Ursk.-  deputations instruction; huru all possession skulle sättas
i osäkerhet, om den ej blefvo skyddad af lag och rätt; huru
denne fråga, som rörde en adelig frälse säteriägendom, skulle
blifva et fahrligt prejudicat i framtiden, om den icke nu
bemöttes på tienligt sätt och all verckan deraf motades och
på kraftigt sätt förebygdes.
Hvarföre resolverades, att ett protocollsutdrag med behörige
föreställningar öfver detta måhl lil de öfrige stånden
skall upsättas och, innan det afgår, in pleno justeras.
8. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d. 3 Stapelstäder
Augusti angående inrättning af flere stapelstäder i Finland 1 m an •
samt Öster- och Vesternorland,
hvilcket lades på bordet jemte de flere städers härvid insinuerade
memorialer.
Ankom en Prästeståndets deputation, 8 p[ersoner] starck, Deput:n.
hvars ordförande, Probsten i Tuna Nor m a n, pfrsemissis]
pr [semittendis] mälte,
1 att ståndet bifallit både Secrete Utskottets berättelse och
hemställande om finance- och mynteväsendets förfall och
uphielpande samt deras tryckande med införande af de deri
förbigångne pers. namn.
2. Att ståndet härvid erhindrat sig för detta Hr R[iksJr[ådet]
Frh. Åkerhielm i anseende til banco- och financesaker
förde grundelige och nyttige rådslag, hvarföre ståndet
hemställer, om icke förb:te Hr R[iks]r[ådet] Riksens Ständers
fullkomlige förtroende må förklaras, jemte anmodan
486 1765, sept. 26.
Växelkursen.
Växelcoursens
fall och
sedlars realisation.
att återträda uti Rådet, en medaille slås til dess heder och de
åhr 1746 såvähl i Rådcammaren som hos Sec. Utsk. Deputerade
öfver bancosakerne förde handlingar, hvarvid Hr
R[iks]r[ådet] sine tanckar afgifvit, blifva til R[iksens]
Ständer opgifne.
3. Recommenderades Hr R[iks]r[ådet] Gr. Rosen til pensions
erhållande och remiss derom til Secrete Utskottet.
Om desse begge måhl lofvades extract. prot. ifrån ståndet.
4. Aflemnades et protocollsutdrag vid Cam.oecon.deput.
betänckande rörande alunvercks anläggande.
Deputat. afträdde.
Hvarefter Hr Landt m. förestälte, om icke R. o. A. til
tidens vinnande strax kunde afgiöra det, som Prästeståndet
i anseende til de 2 gamle hederlige Rådsherrar föreslagit, då
den dem viste benägenhet vunno lika som et dubbelt värde.
R. o. A. biföllo utan ventilation Pr.st. hemställan för desse
herrar, och affärdades en deputation att sådant de öfrige stånd
notificera.
9. Föredrogs Secrete Utskottets hemställande af d. 20 Sept.
ang:de grunderne och sättet til vexelcoursens fällande och
zedelmyntets uphielpande samt realiserande.
Häruti andrages nödvändigheten, att vexelcoursen må styras,
nedsättas och fästas samt att zedlar återställes i lika
värde med det mynt de representera, hvarföre de böra realiseras
och dertil tilräckeligt redbart mynt anskaffas och sättas
i circulation. Att sådant skulle ske i hast och på en gång
medelst coursens nedslående til al pari, voro mycket betänckeligt,
utan borde sådant ske efter hand och coursen
småningom fällas på några åhr til pari. Dertil behöfdes ej
penningeförskotter, hemlighet eller konstige medel men först
bettre ordning i vexelhandel och mått emot vexelvingleri;
men som säkre grunder häruti böra stadgas, hemställer Sec.
Utskottet, om icke nu under varande riksdag dervid må läggas
hand och Secrete Utskottet dertil hos Kongl. M:tt få afgifva
dess förslag, hälst flere omständigheter rörande bancooch
myntvercket fordra någon hemlighet, skolandes för öfrigt
Secrete Utskottet härvid söka undvika all kostnad för
rike och Ranque samt all olägenhet för medborgare men
hafva til ögnemärcke rättvisa och billighet samt säkerhet i
handel och vandel etc.
Hr L. M. Uggla anmälte sig och upläste des här bilagde
Växelkursen och sedelrealisation.
487
dictamen, innehållande dess tanckar i detta ämne (Bil. 56).
Hr Tott yttrade sig enl. det skriftel. bilagde (Bil. 57).
Hr Schönberg ville öfver vexelcoursen och operationerne
deremot, hvilcka han ej så grundel, kiände, sig nu ej
yttra utan endast vid Secrete Utskottets hemställan, om dess
förslag härvid skulle med plena communiceras eller directe
til Kgl. M:tt upgifvas, oacktadt dess fulle förtroende för Secr.
Utskottet, giöra en anmärckning; nemi. att då slike författningar
rörde hela rikets almänhet och i verckställigheten för
kiöpmän och äfven utlänningar ej länge kunde blifva förborgade
och desse operationer dessutom af private afsickter och
interessen skulle mindre blifva hindrade, då alla om deras
ändemåhl och nytta blefvo uplyste, så trodde han rådeligast,
att Secr. Utskottet til Riksens Ständers egen granskning först
opgåfvo deras almänna plan härtill utan att just ingå i alla
speciale detailler. Sådant trodde han säkrast för framtiden,
ty bancolåhn, til ex. på ägendomar och effecter, som i början
ansedts för så nyttige, hade efteråt funnits medföra flere
oförmodelige skaddige fölgder. Dessutom skulle en almänhet
dymedelst liksom mera förbindas til verkställighetens befordran,
hälst den så nära rörde henne och influerade på
alla ägendomars värde.
Hr v. Vicken biföll Secrete Utskottets hemställan, anmärckandes
tillika vid Hr Ugglas memorial, att myntet icke
altid torde, som tros, reglera coursen så mycket som kiöpmännens
speculation och vinningslusta, hvarpå det i förflutne
åhren vid lika myntsorter likvähl mycket varierande pris
på spanmåhl och salt kunde tiena til bevis.
Frh. Fred. Horn: Jag har i vexel- och financerörelser
ej särdeles insickt men tror det icke vara så lätt att nedslå
en högt upstigen vexelcours och att häfva orsakerne dertill
med deras kanske många och diupa rötter. Jag är derföre
Secrete Utskottet så mycket mer tack skyldig, om det deremot
kan upgifva kraftige medel och förslag, önskandes dertil
all välsignelse och har vid Secrete Utskottets hemställande
intet att påminna, då jag dervid, af Secr. Utskottet utbeder
och här til protocollet reserverar, 1 :o att myntfoten icke
måtte ändras, 2:o att säkerheten vid bancolåhn ej må rubbas
och 3:o att låntagare i almänhet ej må sättas i olägenhet
medelst til tagande författningar.
Hr Bilberg: Så öfvertygad han voro om skadeligheten
488 1765, sept. 26. Växelkursen.
af den höga vexelcoursen, så stor orsak hade han att fruckta,
dett densamma än kunde stiga högre, ty då til ex. et skeppund
jern nu kiöptes1 til 160 d. kopp:mt och kiöpmannen
det skulle utskeppa och få ersättning för fräckt och flere
omkostnader, så frågades, hvad coursen för specie rdhl. vähl
sedan skulle blifva?
Han biföll fördenskull Secrete Utskottets hemställande
ang:de utvägar til dess hemmande, efter han eljest sågo dervid
en klar omöijlighet, innan speciemynt hos oss sattes i
roulance och zedelmyntet realiserades.
Hr Hasenkampf förklarade sig aldeles instämma
med de härvid af Hr Uggla och Hr Schönberg yttrade tanckar.
Saken i sig sielf voro angelägen men medlen dertil äfvenså.
Lius hade han ej att härvid upgifva och hyste derjemte
fult förtroende för Secrete Utskottet, doch voro han på detta
stället måhn om att se med egna ögon, hälst då frågan blifver
om värdet på det man nu besitter och en gång til barn
skal gå i arf och i dehlning, hvaraf Hr Tott nu nyss anfördt
et exempel och bevis, och som nogsamt uplyser, huru småningom
och försicktigt coursens fällande bör påarbetas, om
de mästa dervid ej skola blifva tiggare, så af oss som våra
barn.
Voro det i Secr. Utsk. instruction förbehållit, att alla författningar
rörande bancolåhn etc. etc. til plena skulle upgifvas;
så ville han i samma esprit nu tilstyrcka, att äfven
Secr. Utskottets förslag till coursens fällande måtte upges
och sees, på det almänheten sedan af deras verckstellighet ej
måtte surpreneras men hvar och en få veta att sig och sin
ägendom derefter rangera, att hvar riksdagsman måtte dymedelst
undgå reprocher af någon eljest kanske oförmodel.
lidande och intet prejudicat gifvas til hemlighet åtminstone
i det, som utan skade och in genere kunde upges.
Hr Landtm.: Det tyckes, som skulle R. o. A. fruckta att
någon ändring påtäncktes i författningarne, som nu äro giorde
med bancolåhnen, men jag kan, utan att rubba tystheten,
be R. o. A. vara trygga dervid, att med bancolåhnen ingen
rubbning förehafves och att afbetahlningarne derå ej skola
blifva större, än de nu äro.
* Rättat från förlagans: kiöptel.
Växelkursen och sedelrealisation.
489
Hr Gyllensvahn: Vid innehållet af Secrete Utskottets
hemställande förekommo hufvudsakel. 3 omständigheter.
1 :o. Att coursen bör nedsättas til al pari efter lag. Derom
voro alla ense.
2. Att sådant bör ske långsamt och efter hand. Löntagare
torde gerna se det hastigare skedde, men då ledo alla Banquens
och andras låntagare. Långsameligen hade coursen stigit,
likaså borde han och fällas och dervid et medium följas.
Voro än deruti någon inconvenient, så voro sådant nästan i
alla måhl oundvikeligt, men af två onda voro det minsta altid
til väljandes.
Skulle nu operationen ske långsamt, så kommo sedan an
på sättet. Bara ord och beräkningssätt hulpe ej saken, det
voro lappri, icke eller borde det ankomma på något vexelcontoir
el. beursens behag att reglera vårt mynts och ägendomars
värde. Banquen och Statscontoret äro rikets penningeställen,
hvad de utgifva en zedel före, det bör han i hvars
mans hand gälla.
Hvad bancolåhn på ägendommar angår, så hade Hr
Landtm, redan berättat, att dervid ingen ändring påtänckes
til någon större afbetahlning än 4 p.cent åhrligen, som faststält
är.
Den 3:e omständigheten är, huruvida Secrete Utskottet
sine förslag i detta ämne enl. dess instruction til plena må
upgifva el. directe dermed må upgå til Kongl. M:tt.
Uti et oplyst stånd som B. o. A. voro vid slik opgift ingen
betäncklighet, men icke aldeles så uti de öfrige, och aldra
mäst i Bondeståndet, hvarest slike saker aldrig hanterats,
som i bancosaker icke dehltager, ej eller lärer villia grunda
sitt beslut på någon gissning.
Secrete Utskottets tancka voro icke att hålla sine förslag
under hemlighet. Han en particulier ville af hiertat gierna
med landsmän öfverlägga om rikets hielp och resourcer, ja,
dem strax opgifva, hvilket doch i sinom tid efteråt ske kan,
men om i anseende til det, som härvid fordrade någon menagement,
man ginge ifrån den Secrete Utsk. i bancosaker genom
instruction ålagde tysthet, så påbördades des ledamöter
en tyngd, doch blefvo det honom ålagt, skulle han ej vara
den sidste att meddela all uplysning, han ägde och trodde
vara gagnelig för medbroder och riket.
490 1765, sept. 26. Växelkursen.
Frh. Clas Cederström: Då jag rätt anseer cours,
så är den ej annat än en mellangift emellan zedlar och reelt
mynt, och den existerar altid, så länge man tvingas att taga
emot de förre utan att kunna få det senare.
Uti all handel och vexel bör redlighet vara grunden, och
uppå den bör Banquen kunna inlösa sina zedlar. Då äga de
credit.
Alla författningar, som härtill leda, kunna aldrig skada
hvarken låntagare el. gifvare. På denne principe vil jag återremittera
detta måhl til Secrete Utskottets besörjande, instämmandes
med de dervid af Frh. Horn giorde förbehåld, att
myntfoten ej ändras, att författningarne om bancolåhn på
ägendomar ej rubbas och låntagare i almänhet ingen olägenhet
ej tilskyndas, ehuru svår den är att förekomma både vid
zedlars och sp[ecie] mynts roulance.
Uplästes det protocollet bilagde Hr L. G. S k y 11 e s memorial
(Bil. 58).
Frh. J o h. A. Hamilton: Att vexeln sattes al pari och
att det skedde långsamt, ville han för sin dehl vähl bifalla,
ehvad och pro och contra dervid kunde andragas; men som
han blefvo sig altid lik och ingen vän af hemligheter, så
önskade han, att Secrete Utskottet, som aldrabäst kände desse
saker och på hvilket han enl. det upläste memorialet icke
ville lägga något tryckande ansvar, måtte härvid opgifva de
uplysande omständigheter, som icke fordrade någon hemlighet
och utan skada kunde plenis meddehlas.
Hr [von] Nackreij: Här hade i synnerhet 2 omständigheter
af Sec. Utsk. hemställande blifvit ventilerade, nemi.
om sättet til vexelcoursens fällande fortare el. långsamare,
och sedan hur Secrete Utskottet dermed må procedera.
Secrete Utskottet har vid det första tilstyrckt den långsamare
operationen, hvilken det pröfvat tienligare än den
hastige, men derjemte förklarat, att om någon bettre utväg
af plenis kunde utfinnas, det skulle vara dem kärt, äfven
som dess ledamöter gerna dei'om villa bedia.
Hvad det andra angår, nemi. om Secrete Utskottet först til
plena el. och directe til Kongl. Maj :t må upgifva dess förslager
til coursens fällande, så ehuru jag aldraminst älskar
hemlighet, tror jag den doch vid detta tilfälle nödig. I det
som almänt giöras kan, bör nationen til öfverlägning concurrera,
såsom uti detta måhl skedt i anseende til principen af
Växelkursen och sedelrealisation.
491
hastig eller långsamare operation; men sedan ståndens plena
deröfver deciderat och fa [st] stålt grunden, då kan det öfrige
af författningen så mycket säkrare öfverlemnas Secrete Utskottet,
som efter eed och instruction sköter alla banco- och
financesaker och med behörig uplysning om alla medel och
tilgångar lärer bäst kunna besörja örn det, som befordrar
verckställigheten; hvarföre han hemstälte, om icke Secrete
Utskottets förslag och tancka häruti simpliciter måtte bifallas.
Frh. Ulric Scheffer: Jag har ifrån r[iks]dagens
början hyst och förklarat mit fulla förtroende för Secrete
Utskottet. Med samma förtroende anseer jag äfven nu Secrete
Utskottets förslag till vexelcoursens fällande, bifallandes
äfven det dertil tilstyrckte långsammare sättet, efter jag altid
trodt et hastigt fallande skadeligt, utan att det borde ske
i lika progression som den stigit.
Tvenne scrupler hade mig vähl dervid förekommit om någon
ändring i myntfoten och någon rubbning i författningarne
med bancolåhnen på ägendomar, men sedan Hr Landtm,
behagat oss häröfver uplysa, så är jag äfven deröfver tranquile.
W'.
Eljest vil jag utbedia att endast med et ord få nämna om
tvenne ryckten, som mig förekommit men som altid trodt
vara ogrundade, nemi. att en handelscomissions inrättande
skall påtänckas, som skulle styra handelen medelst alla våra
effecters upkiöpande och deras försäljande, hvilket jag för
min dehl skulle hålla för orådeligt och skadeligt.
Det andra om något til giörande utrikes penningelåhn,
hvilket vähl vid krig och någon rikets trängande nöd kan
hafva sina skähl men eljest skulle vara i mit sinne ganska
skadeligt äfven i hänseende på åhrligen utgående interessepenningarne,
hvarmedelst coursen säkerl. skulle ökas.
Ehuru jag nu tror, att desse projecter äro fingerade ryckten
och af Secrete Utskottet aldrig blifvit påtänckte, har jag
doch velat lemna mine idéer deröfver til protocollet, lemnandes
för öfrigt gerne financeverckets uphielpande under Secrete
Utskottets uplyste insickt och vård.
Hr Ehrenmalm deducerade körtel, innehållet af
Secrete Utskottets hemställande och instämde med de flere
discourser i skiählen til dess bifallande.
Frh. C. Ridderstolpe åberopade det myckna, som i
492 1765, sept. 26—okt. 5. Växelkursen
detta angelägna ämne redan sagt blifvit, hvartil för tidens
skuld han intet ville tillägga utan blott uplysa något, som i
discourserne rördt blifvit.
Om någon ändring i myntfoten försäkrade han att i Secrete
Utsk. aldrig qusestion varit.
Ej eller om den nämde uphandlingscomissionen.
Ej eller om något utrikes lån emot någon ägendoms underpant,
såsom hvilket han trodde andre, som han sielf,
hafva afsky före.
Och som alla inkast el. ombrage häraf således billigt borde
försvinna, så hoppades han, att man med fult förtroende
kunde bifalla Secr. Utsk. hemställande, hälst i et måhl, som
rörde rikets och hvar enskylts bästa och hvari partieafsickter
ej ägde rum.
Hvad Hr Skyttes hemställan vidkommo, att hänskiuta detta
måhl till Secrete Utskottets afgiörande under ansvar för
ille deraf i framtiden härrörande fölgder, så vore sådant et
nytt vilkohr, hvilket ingen secrete utskottsledamot torde vilja
ingå och knapt nog Hr Skytte sielf. Ej eller behof de ledamöterne
en sådan driffiäder till nit och eftertancka härvid. ,
De hade sorn svenske män lika lott med alla medborgare i
rikets bästa och lika känning af liuft och ledt, ty författningen
giordes för alla och alla rodde vi i en båt.
Hr Fred. Sparre förklarade sin högacktning och tack- j
säjelse för Secrete Utskottets uti detta angelägne ämne viste
ytterligare prof af omtancka och nit för riket.
Det inkast af någon frucktan, som skulle bancolåhnen på
något sätt röras, trodde han försvinna, sedan Hr Landtm, behagat
försäkra contrarium.
Att myntfoten skulle röras, hoppades han icke, eljest skulle
han deremot protestera.
Att något omtalt handelscontoir skulle verckel. vara i förslag
att inrättas, ville han icke förmoda el. tro; icke eller
att något utrikes låhn skulle kunna vara påtänckt. Han
gissade, att slike ryckten genom analogie upkommit af
Secrete Utskottets bekante afsickt att sätta Banquen i
stånd at realisera sine zedlar, hvarmedelst coursen småningom
kunde nedsättas och fixeras. Men dertil behöfdes metal
och den borde genom försicktige och hemlige vägar anskaffas.
För öfrigt biföllo han gerna Secrete Utskottets hemställan
-
Växelkursen. Prinsarnas kassa.
493
de, med det förbehåld han vid de 4 omförmälte puncter til
protocollet ville hafva giordt.
Frh. v. Essen: Det lärer föga betäncklighet vid Secrete
Utskottets hemställande att få directe til Kgl. M:tt upgifva
sina förslag häruti kunna äga rum, då det tillika sagts, att
de under varande riksdag och Ständers ögon skola sättas i
verckställighet och således då äga controll nog.
Hr Landtm.: ömhet för detta angelägne ämne har billigt
hos R. o. A. väckt all eftertancka, men jag hoppas, att all
frucktan härvid igenom discourserne lär vara uplyst och betagen.
Secrete Utskottet lär för öfrigt aldrig vilja taga någre
sådane mått, som skulle lända riket til skada och ruin, det
har jemte dess inbyggare af en tryckande cours nogsamt lidit,
och så att det gerna bör vilja se den hulpen till rätta,
fast det bör ske långsamt til hvar ens minsta känning.
Bifaller då R. o. A. Secrete Utskottets betänckande?
Härtil svarades med Ja.
Hr [von] B ö h n [e n] hemstälte, om ingen proposition
skulle giöras i anledning af Hr Skyttes hemställan.
Hr Landt m. svarade, att som det voro en ledamots särskilte
tancka, hvilken eljest ingen af R. o. A. yrkat el. förmodeligen
lärer vilja yrcka, så voro deröfver ingen propos.
att giöra.
Det gillades.
Hvarefter R. o. A. skildes kl. 2.
Anno 1765 d. 5 Oct.1
Lördag.
Plenum kl. x/2 9.
Uplästes en dehl af riddarhusprotocollet, hållit d. 17 Augusti.
Justerades och gillades protocollsutdraget, som uti saken Bilbegs säteemellan
Stregnäs stad och Hr Bilbergs säteri til de öfrige strängnäs,
stånd skulle afgå, och här bilagd finnes.2
1. Föredrogs Secrete Utskottets hemställande af d. 12 Kongl.
Aug., att den skuld, hvaruti de Kongl. Printzarnes cassa rå- PricasSsa.neS
kat til en summa, stor 23 507 d. s:mt, af statsmedlen måtte
betahlas.
1 Med påteckning: Justerat d. 22 Febr. 1766.
2 Uteslutet här.
494 1765, okt. 5—14. Kontributionen. Växelassocierade.
Lindring i
contrib.
Carlscronas
tompter.
Anderssons
lön.
Blads fartyg.
Vexelasso
cierade.
Sorn bifölls.
2. Secrete Utskottets bet[än]k:de af d. 28 Augusti ang:de
Almogens i Kopparbergs låhn ansökning om ändring i Kongl.
M:ts resolution af d. 15 Jan. 1765 samt lindring i contributionerne
och bevillningen, som dem lika som annan Almoge
ålagt blifvit, och hvaruti Secrete Utskottet dehls befrielse,
dehls lindring tilstyrcker.
Hvilcket bifölls.
3. Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 2 Septemb.
ang:de de Carlscrona stads invånares ersättning, hvilkas
tompter til den nya sträckningsmurens upförande blifvit
medtagne, hvartil en summa af 9 004 dhl. 16 öre sunt föreslås.
Bifölls.
4. Secrete Utskottets betänckande af d. 21 Augusti öfver
Krigsrådet och Cainererarens Torbiörn Anderssons ansökning
om tilölcning uti des löhn samt tilökning uti den honom
för extra arbete åhrligen tillagde gratificationen. Secrete Utskottet
afslår det förra men projecterar til det senare 50 d.
s:[m]t åhrligen.
Bifölls.
5. Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 21 Augusti rörande
Handelsmannens i Vasa Michael Blads ytterligare
sökte ersättning för det hans fahrtyg, åhr 1757, till Stralsund
öfverfört 342 man infanterie, och hvarföre han redan
undfådt i betahlning 38 000 d. k:[mt], hvarutöfver Sec. Utskottet
funnit honom icke mera kunna bestås.
Hvilket bifölls.
Upropades och affärdades en deputation under Frh. Reuterholms
anförande til de öfrige stånden med det i dag justerade
extract. protocolli rörande Hr Bilbergs process med
Stregnäs stad.
6. Uplästes Justitisedeputations betänckande, dat. d. 23
Sept., öfver de i förre vexelcontoren associerades brottmåhl
och deras straff.
Präste- och Bondeståndets ledamöters i deputat. särskilte
tanckar i et bifogat protocollsutdrag.
Ett särskilt votum ounderskrifvit.
Ett d:o Hr Ad. Fredenstiernas.
Ett d:o Lector M[ag.] A. Kraftmans.
Skatteskogar. Amiralitetsstaten.
495
Desse acter lades efter fleres begäran på bordet til ytterl.
genomseende.
Hvarefter R. o. A. skildes kl. 2.
Anno 1765 d. 14 O c t b : r.1
Måndag.
Plenum kl. 9.
Continuerades med protocollets justerande af d. 17 Augusti.
1. Föredrogs Urskillningsdeputationens remiss af d. 31
Aug. till Riksens Ständers plena uppå Biskoppens i Borgo
Fortelii memorial rörande roteringsfrihet på lectorernes
prebendehemman.
Och rem. til Cam.oecon.deputat.
2. Bondeståndets extract. prot:li af d. 2 April ang:de skatteskogarne
i Ångermanland och att de ifrån jägeribetieningens
eftersyn måtte befrias.
Lades på bordet.
Påskrefvos följande memorialer för att gå til de öfrige
stånden:
Hr Möllerstiernas om reg[ementenas] uniform,
Hr Hillebrands om sin process,
Hr Tavasts om stapelstäderne,
Hr Schönbergs om K[rigs]råd. Andersson,
Hr Wachenfelts och Hr Ehrenhielms vid Secr. Dep. bet[än]k:de
om v. Scheven,
Hr Humerhielms vid Frh. Rebinders.
3. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af d. 14
Septb:r öfver amiralitetsstatens anhållan om rättelse i den
oordning, hittils skal förelupit genom deras befordran af
Ammiralilet innom staten, som varit i utrikes tienst. Hvarvid
deputation tilstyrcker, att utrikes tienster måge bibehållas
vid det uti 1756 åhrs Tienstebetänckande för arméen i almänhet
stadgade beräckningssätt til befordran.
Hvarvid uplästes
Hr Modées, Carl Wilh.,
Hr Joachim Giötenstiernas,
Hr Carl Fred. Jerlströms och
Roterings
frihet.
Skatteskogar
i Ångermanland.
Amiralitetsstatens
befordran.
1 Med påteckning: Justerat d. 22 Febr. 1766.
496 1765, okt. 14. Amiralitetsstaten.
Hr Joh. T. Ädelbergs
dehls för betänckandet, dehls deremot stälte memorialer.
Hvarefter yttrade sig
Hr En [e] schöld: Uti alla måhl borde lag och en stadgad
principe följas, äfvenså Tienstebetänckandet uti arméen
och de corpser el. dehlar, som voro af lika beskaffenhet; men
Amiralitetet fordrade en särskilt författning. Inrikes tienst,
grundad på kiärlek för fäderneslandet, borde vara grunden
til befordran för embetsmän, men icke utrikes fullmackt och
tienst, ehuru denne til skickelighet kunde bana vägen. I conformité
häraf och i denne esprit för fosterlandets tienst trodde
han befordringsprincipen vid Amiralitetet tienligast kunna
utstakas. Kongl. M:ts förordning af 1761 och Tienstbebetänckandet
voro olika i anseende til utrikes förtiensters
beräknande til befordran, och hemstälte han fördenskull, att
detta ämne antingen til Stora Deputationen el. tilbakars til
Secr. Deput. remitteras måtte, att en aplicable författning i
detta måhl giöras måtte, uti hvilcken en billig proportion
emellan utrikes tiensts beräknande emot inrikes til vidare
befordran måtte iackttagas.
Hr v. Vicken: Deputation hade med bekymmersamhet
handterat detta amiralit.statens besvär och bordt deröfver sig
utlåta, hvilket det giordt med lagens och Tienstbet[än]k:des
tillämpning. Funnos det härvid icke aplicabelt, utan quaestion
skulle tilbakars remitteras, så torde et lika vara billigt i
andre flere derefter skedde aplicationer; ty i Franckrike til
exempel sattes föga värde på utrikes tienst, och man hade
sedt en Chevalier Crepy, som under finska kriget giorde campagne
och tienst vid vår armée, ej derföre blifva avancerad
hemma, då deremot månge svenske tient i franske arméen
mera för egen avancement här hemma än för rikets nytta.
Och torde all utrikes tiensts beräknande til framsteg hos oss
vara mindre aplicabelt til siös än lands, som hafva et indehlningsverck
och derefter passade befordringslagar.
Hr Bilberg anmärckte vid detta Secrete Deputat. betänckande,
1 att Tienstbet[än] k:det i denne punct icke voro aplicabelt
til Amiralitetet, hvilket icke eller deri voro nembt.
2. Amiralitetsofficerares förtienst kunde ej mätas blott
efter fullmakts datum. Siövetenskapen voro vidsträckt i theoden,
fordrade särskilt genie och arbete at sig evertuera, eljest
Amiralitetsstaten.
497
voro kanske leutnanter vid Amiralitetet, som efter fullmacktens
ålder borde därvid vara presidenter.
3. Hade Kongl. Maj :tt äfven 1758 anbefalt Des Amiralitetscollegium
att efter tour föreslå officerare til avancement,
hvarvid Kgl. M:tt doch ville sedan i nåder hafva egard på
utrikes förvärfvade förtienster; hvilket förordnande ännu ej
voro ändrat.
4. Kände han sielf tämel. vähl utrikes siötiensten, ehuru
han ej deraf ville skryta, men han funno en skilnad nödvändig
vara, nemi. att deruti hafva städt under commando el.
haft öfvercomando och att, til jemlikhets erhållande emellan
in- och utrikestienst, det må iackttagas, att man af utrikes
undercomando ej får rättighet til befordran til inrikes öfvercomando.
I anseende til desse och flere slike considerationer tilstyrckte
han, att deputations bet[än]k:de såsom otilräkeligit
må återremitteras til deputationen att til befordringsgrund
vid Amiralitetet för framtiden någon stadga utarbeta och til
plena upgifva.
Hr Falckengren anförde sine häröf. skrifte!, upsatte
tanckar, som protoc. biläggas (Bil 59).
Hr v. Vicken föreslog, att Secrete Deputationen måtte
detta ämne med Kgl. M:ts Rådcammare och Secrete Utskottet
comunicera, innan hon deruti författade något betänckande.
Hr L. M. Uggla trodde, att Tienstebetänckandet äfven
förmälte något om amiralitetsstaten, hvarföre billigt tycktes,
att de bibehöllos, som derefter vunnit någon befordran, hälst
ingen lag borde giöras in casu. Doch biföllo han, att för framdeles
någon tienligare författning påtäncktes och af deputation
utarbetades.
Frh [F]1 [von] Kiöhler förestälte, att ingen ny lag
måtte giöras in casu, ej eller Tienstbetänckandet rubbas,
hvaraf den til amiralitetsstaten lämpelige § uplästes. De som
deruppå litat, gådt i utrikes tiänst att evertuera sig och dervid
haft både lif och förmåga osparde, borde fruckten deraf
orubbade niuta, och på denne rättvisa grund hoppades han,
som på dess utrikes tienst kunde upvisa nöijacktige certificater
och derefter til capit.lieutnant hemma blifvit befordrad,
att opåtahlt få sin vundne förmån til godo niuta. Bifallandes
han för öfrigt, att för framtiden någon annan författ
-
1 Memorialprotokollet.
32—5610H
498 1765, okt. 14. Amiralitetsstaten.
ning af deputation må projecteras, då han altid skall lyda,
hvad härvid af Ständer stadgat blifver.
Hr Jerlström conformerade sig med Hr Falckengren.
Han hade ej mindre än andra tient utrikes och depenserat
egna; penningar men efter Tienstbetänckandet blifvit olika
belönt och fädt intet. Mått för framtiden voro således nödige,
på det lika undersåtare måtte niuta lika rätt, hälst vid
amiralitetsstaten, där mäst alla hade utrikes tient och följacktel.
den ena ej borde prejudicera den andra.
Hr Stålhandske: Lagars ändemåhl borde altid vara
rättvisa, utan distinction och sielfsvåld undersåtare emellan.
Men då til ex. Frh. Köhler, som nyss mält om sin utrikes
tienst, farit för cronans räkning och sedan derföre vunnit
befordran inrikes, hvaremot jag, som i 33 åhrit tient utrikes
på egne medel, varit vid engelske örlogsflottan, som är
den största siömacktens, och öfver mine giorde tienster har
fullkomlige betyg, fädt intet utan måst betala penningar
för min befordran. Jag är nu 28 åhr öfverofficerare och vil
ingen prejudicera, men jag önskade, att någon sådan författning
kunde påfinnas, hvarefter skickelighet och förtienst
i lika mått för alla blefvo belönte och upmuntrade och ingen
försättes utom sitt förvållande i lidande och sorg.
Hr Ehren preus: Jag har tient på holländske flottan
ifrån 1744 til 52, då den combinerades med den engelske.
1756 gick jag til den franske, på hvilken jag giordt 2 campagner.
Jag har, enligit hvad Hr Bilberg ganska vähl distinguerat,
giordt både under- och öfverofficers tienst enligit constitutorialer,
varit 18 åhr öfverofficerare och är nu capiteinlieutenant.
Hvarcken vil jag betaga äldre sin rätt, ej eller nödig upmuntran
för yngre; och bifaller således deputationen i anseende
til de uti Tienstbet[än]k:det så för arméen som Amiralitetet
fa[st]stälte beräcknande af utrikes tienster, som
flera til godo niutit, hvilcka af senare lagar ej böra lida;
men instämmer äfven med Hr Falckengrén, att frågan om
någon ytterligare författning härvid för framtiden må til
Secrete Deputationens öfverläggning remitteras.
Hr E n [e] s c h ö 1 d förklarade sin mening derhän, att han
icke nu ville hafva någon ny lag in casu, utan endast att den
närvarande quaestion måtte decideras efter 1761 åhrs kongl.
Amiralitetsstaten. Växelassocierade.
499
förordning, sorn han nu upläste, och hvarmedelst inrikes
tiensten behörigen upmuntrades.
Om någon författning för framtiden samtycktes remiss
til deputationen, med förbehål dervid att de, som fädt tienster
efter varande lagar, dem orubbade må behålla.
Hr Landt m. giorde härpå propositionen.
Bifaller R. o. A., att detta bet[än]k:de återremitteras til
Secrete Deputation att under öfverlägning med Defensionsdeputationen
projectera för framtiden någon författning till
befordringar vid Ammiralitetet och prejudicers förekommande
dervid.
Detta bifölls.
Hr Landt m. frågade, om den af flere yrckade tillagning
härvid skulle giöras, att de, som redan vunnit befordran,
borde dervid bibehållas.
Frh. Clas Cederström: Man kunde härvid förbigå
particuliere casus. De som hade fädt befordran, hade 1756
åhrs Tienstbet[än]k:de och Adelige Privilegierne at trygga
sig vid, utan att någon sådan tillagning för dem skedde.
Flere andre instämde häri, och fant Hr L [and t] m. vid
så klar lag någon tillagning nu öfverflödig.
4. Föredrogs det i senaste pleno på bordet lagde Justi- Vexelassotia;deputationens
betänckande af d. 23 Septb. öfver vexel- cieratIeassocierades
brotmåhl och straffet derå; hvilcket ånyo uplästes
jemte det åtföljande protocollsutdrag med 2 stånds
tanckar i deputationen och de 3 särskilte vota.
Hr En [e] schöld förestälte strax i början härvid, att
man ifrån Stora Deputationen borde afbida kundskap om betahlningssättet
och huru associerade sin skuld torde kunna
afbörda, innan detta måhl om deras straff företogos.
Men detta uptogs nu ej vidare.
Upl. Hr Schönbergs memorial härvid, som går til stånden
(Bil 60).
Uplästes Fru Kiermans, Hr Insenstiernas, Frh. J. D. Duvalls
samt Le Febures supliquer.
De 3 förre om någon nåd och lindring för Borgm. Kiernian,
och den af Le Febure om detsamma för honom sielf.
Hr Estenberg upläste häruppå et dictamen ad protocollum,
sorn bilägs (Bil. 61). Item et memorial, hvarmed
han bad få gå til stånden (Bil. 62).
Frh. Clas Cederström: Sorn ledamot i Justitisede
-
500 1765, okt. 14. Växelassocierade.
putationen hade han derstädes sina tanckar öfver målet yttrat.
Någon tydelig lag i denne casu hade deputation ej haft
att följa utan deraf giordt tillämpningen efter skadan och
upsåtet, med nogaste begrep och samvete.
Doch hade han önskat, att detta måhl kunnat hvila, til
des associerades förinågo och goda vilja til betahlningen något
närmare blifvit uplyst. Personers straff voro minst angelägit
härvid, och af en concurstvist, som ankommo på tid
och kostnad, hade cronan kanske föga båtnad.
Men rikets rätt och lindrigaste sättet att den erhålla voro
det första och angelägnaste att se uppå. Derom tycktes man
böra afbida Stora Deputationens åtgiärd och berättelse, då
sedermera altid straffet kunde jemkas och afgiöras.
Hvad vidkommo Hr Estenbergs ena memorial, hvaruti så
om bancolåhn som om personers namn och annat omrördes,
önskade han det ej måtte gå vidare, innan vi först deröfver
ventilerat.
Hr L [ant] m.: Som Hr Estenberg ändteligen dermed vil
gå till de öfrige stånd, lär det honom ej kunna enl. R[iks]d.-  ordn. förvägras; doch som det rör hancosaker, må han ej
dermed gå till Bondeståndet.
Detta gillades.
Det andra mern. el. dictamen går ej.
Upläste Hr Lindelöf bilagde dictamen (Bil. 63).
Hr v. Böhnen instämde med Frh. Cederströms yttrade
tancka, att närvarande måhl måtte hvila, til dess Stora Deputationen
inkommit om huru cronan af associerade må få
sin ersättning. Brottmåhlet finge han altid rätt uppå och
kunde altid straffas, men penningar voro för riket det angelägnaste.
Blefvo cronan på den sidan förnögd, så kunde
straffet derefter lindras, och skulle han då gerna tilstyrcka
någon nåd.
Hr v. Vicke n trodde detta måhl nu böra afgiöras, ehuru
han gerna skulle bifalla all möijelig lindring.
Hr v. Böhnen yrckade ytter!., att man borde afgiöra
om betahlningssättet, innan man straffade, och detta emedlertid
hvila.
Någre herrar begärte, att denne opkomne fråga måtte hvila
på bordet.
Hr Landtm, hemstälte, om icke förevarande måhl något
kunde opskiutas, til dess i Stora Deputationen blifvit af
-
Växelassocierade.
501
giordt om betahlningssättet, som man ännu ej medhunnit.
Samtelige herrarne hysa fulkomlig nit för riket. Straffet är
altid i deras händer, fast de först skulle behaga afvänta förber
:de quaestions afgiörande, hvartil Stora Deputationen i
morgon kan sammanträda och sedan ofördröijel. deröfver
med berättelse inkomma.
Frh. Clas Cederström instämde aldeles härmed, ty
rikets rätt och dess förnöijande voro det hufvudsakeligaste,
som Ständer på tienligaste sätt borde söka befordra. Att utsöka
den med process voro han för sin dehl rädd före, som
viste, hvad tid dertill fordrades, samt att bara den processen,
sorn varit emellan Landshöfdingen Lagerfelt och Hr Olivencrona
kostat cronan ongefähr fembtiotusende d. s:m om
ej mera. Straff på några personer båtade föga riket och voro
likafullt sedan i Ständernes händer.
Frh. C. W. Grönhagen förklarade sig äfven på det
högsta öma riksens rätt. Han viste, att Stora Deputationen
hördt associerade öfver betahlningssättet och lemnat dem betäncketid,
men att de derpå inga nöijacktiga svar gifvit. Här
voro således intet annat öfrigt än att taga deras ägendom,
sälja den och deraf skaffa riket ersättning. Han frucktade
ej de spöken, sorn vid en concurs afmålades, bedyrandes
att cronan dervid skulle förlora mindre än vid en
aversionshandel, uti hvilcken han för sin dehl ej ville ingå
utan snarare utsöka cronans rätt till sidsta fyrcken, icke
eller trodde han, att Ständernes plena dertil kunde vara benägne.
Hvad nu vidkom associerades straff, så inclinerade han
aldeles ej til det strängaste, hvarefter en dehl af dem kunde
straffas till lif, ähra och gods; doch biföllo han för Klerman
Präste- och Bondeståndens mening jemte 28 dagars vattn
och bröd; förbehållandes sig att särskilt yttra sig örn de
öfriges straff.
Hr [von] Nackreij: Här voro 2:ne momenta at i saken
observera. Det första voro ersättningsmåhlet. Skuldsumman
voro hos Ständer fa[st]stäld och expedition deröfver til
Kgl. M:tt afgången, men sedermera hade associerade inför
Stora Deputationen giordt något anbud til accord, hvaröfver
Stora Deputationen ännu icke fattat något ändteligt slut,
hvilket han som Frh. Cederström hemstälte, huruvida R. o.
A. skulle villa afbida, innan de skredo til afgiörande af det
502 1765, okt. 14.
Växelassocierade.
2:de, nemi. brottmålet, ehuru detta voro et måhl för sig,
som särskilt tycktes kunna företagas.
Hr v. Böhnen itererade, att ersättningsmåhlet borde
först afgiöras som det huvudsakelige, och hvarvid betahlningssättet
mycket influerade på straffets determinerande.
Frh. G. Reuterholm: Den i dag här upkomne quaestion
är en preliminaire quaestion, som först bör afgiöras och
ej kan, enligit de några herrars giorde påminnelse gerna
läggas på bordet, hälst den rörer rikets rätt och ersättning,
men straffet endast rör någre personer. På ersättningen är
hela riket opmärcksamt, ty det är angelägit att veta, hvad
undersåtarne deraf kunna hafva för hielp i deras bevillning
och vid dess determinerande. Det är sant, att ersättningsoch
brottmåhlsfrågorne äro från hvarannan skilde; men så
vida tror jag dem doch sammanhängande, att om cronan får
sin rätt ut och blir förnögd, så kan straffet lindras, i stället
för att det eljest blefvo skarpare. Man bör först med säkerhet
veta, hvad cronan kan få, dervid har han dels böcker och
andre nödige opgifter härtils felats, men det lär innan kort
kunna utredas och opgifvas. Emedlertid som denna är en
preliminaire quaestion, så tilstyrcker jag, att den först och
för brottmålet må afgiöras, begärandes eljest derom votering.
Hr Fred. Sparre: Det voro et nytt procedere, som
han ej kunde bifalla, att et måhl, som til afgiörande föredrogos,
sedan det legat på bordet, skulle af nya upkastade
frågor hindras. Han bad derföre att öfver betänckandet måtte
ventileras och proposition giöras.
Hr Ekenberg: Han viste äfven rikets behof men trodde
olyckligt vara, om des hielp blott skulle väntas utur bofvars
och rikstiufvars händer. Han ville hvarcken lägga sig
för dem ut eller med dem capitulera. Emellan straffet och
betahlningen sågo han ingen gemenskap. Tvertom det förre
skulle så mycket mera befordra den senare.
Han kände ej associerades giorde anbud, hvaruti han ej
eller någon eftergift ville medgifva; men sådant kunde doch
ej uppehålla närvarande fråga om straffet, som borde afgiöras,
sedan hon efter lag legat på bordet.
Emedlertid hindrade detta ej Stora Deputation att uptaga
och pröfva associerades anbud och deröfver til plena inkom
-
Vaxelassocierade.
503
nia, som sedan särskilt kunna taga det ämnet i betänckande
och öfverlägning.
För öfrigt förbehölt han sig att i hufvudsaken och öfver
Justitisedeputations bet[än]k:de sig särskilt yttra.
Hr Landtm.: Som R. o. A. öfver den i dag opkomne
frågan ej behagat sig förena, så lär det anmälte Justitisedeputationens
betänckande nu komma att afgiöras, hvilket jag
äfven i Stora Deputationen vid andre måhls handterande
funnit ligga de öfrige stånden mycket om hiertat och förorsaka
mycken svårighet. Stora Deputation lär sedan ang:de
ersättningen och betahlningssättet med sin berättelse och
hemställande inkomma til R[iksens] St[änders] plena.
Häruppå uplästes slutet af Justitisedeputations vidlyftige
bet[än]k:de jemte des bifogade extractum protocolli och separata
vota.
Hr Fried. Sparre upläste bilagde des dictamen lil
protocollet (Bil. 64).
Hr L. M. Uggla: Då jag nu i hufvudqusestion örn straffet
och brottmåhlet af vexelassocierade mig skall utlåta, så
emedan jag ej är lagsynt, ej eller finner någon öfver närvarande
casus beskrefven klar lag, bör jag hafva förtroende
til Justitisedeputationen, sorn måhlet granskat, och bifaller
således dess betänckande, såsom den lindrigaste meningen,
härmedelst til protocollet.
Hr Ekenberg yttrade sig dictando enl. närlagde skrift
blott öfver B[orgm.] Kierman, hälst han trodt, att om de
öfrige associerade särskilt skulle ventileras (Bil. 65).
Gr. G. D. Hamilton frucktade för att de två ifrån
betänckandet dissentierande stånd i Justitisedeputationen
altför strängt skärpat lagen såsom mindre lagfarne än Adelens
och Borgareståndens ledamöter. In meritis ville han icke
diupt ingå, men som af deras upgifne handelsböcker och
annotationer funnits, huru med koppar- och plåthandelen
föreveter, att de den emottagit under 40 men försålt under
60 mk. cours samt att de omförmälte 3 000 sp. ducater af
dem blifvit återbetalte, icke eller i öfrigt Missgerningsbalcken
på associerade voro lämpelig; så trodde han, att grace för
dem kunde äga rum, hvilcken fördenskull Hr Grefven som
menniskiovän reclamerade, på det de för deras öfrige dagar
ej måtte störtas i olycka och jämmer. Han hoppades derför,
att Justitisedeputations betänckande såsom det lindrigaste
504 1765, okt. 14. Växelassocierade.
för dem skulle bifallas, då de hvarcken voro missgerningsman
eller fördt afvog sköld mot riket. Han för sin dehl ville
heldre utöfva barmhertighet med samaritanen än obarmhertighet
med leviten.
Hr v. Vick en: Efter det begrep jag om desse associerades
giöromåhl fattadt såvähl utur förr detta utkomne papper
som detta Justitiaedeputations bet[än]k:de, finner jag
det vara klart, att de giordt sig til straff förtiente. Som riksdagsman
bör jag dervid endast se på lagen.
Kongl, bref och stadgar af åhren 1743, 44, 45 samt 1664
och 71 visa nogsamt, huru B[orgm.] Kierman och de öfrige
borde ansees, hvartil äfven bör anföras 16 c., 4 §, Handelsbanken;
och kan jag för min dehl ej bifalla någon vidare
lindring, sedan Justitiaedeputationen tyckes redan hafva lindrat
domen i möijeligaste måtto. Skulle nu R. o. A. behaga
bifalla betäckandet, så borde uti vårt extrac to protocolli eller
beslut först inflyta, huru associerade stricte efter lag
kunnat ansees och til hvad straff de giordt sig förtiente,
men att R. o. A. af nåd och ömhet bifallit den lindrigaste
meningen, och önskade, att de öfrige stånden äfven deruti
ville ingå.
Frh. G. Reuterholm: Jag hade trodt, att den för en
stund sedan väckte preliminaire quaastionen voro af den angelägenhet
och vickt, att hon bordt föregå den närvarande såsom
är långt mindre betydande och och hvarvid ingenting
vinnes el. förlores.
Men fast R. o. A. ej behagat deruppå attendera utan nu
tagit sträffqusestionen i ventilation, blifver jag likvähl vid
mine förre yttrade och på min öfvertygelse grundade tanckar.
Jag kan således ej låta påtruga mig att i närvarande
quaestion ingå eller deruti taga någon dehl, innan om betahlningssättet
blifvit afgiordt och riket på det fördelacktigaste
sätt erhållit sin rätt och ersättning, hvilket jag för
min räkning i protocollet vill hafva infördt.
Hr Bilberg: Som herrarne ej behagat taga den upkomne
preliminaire qusestion under öfverlägning, så vil jag
til protocollet körtel, yttra mina tanckar.
Jag har här hördt upläsas så många vota, memorialer och
dictamina, som alla yrcka på strenghet och hårdhet mot associerade.
Jag lemnar derhän, hvad anledning dertil kunnat
dragas af de citerade förordningar och lagens rum, ty dem
Växelassocierade.
505
känner jag icke så noga; men lycka är, att ingen § är i lagboken,
hvarefter man kan dömas från saligheten, ty eljest
hade de vähl kanske mist den med.
Den strängaste meningen är jag aldrig före, hälst då rum
är för lindring som i detta måhl, då cronan har at fodra.
Ty om til exempel en cronofogde kommer på balance, så
ffågas först, om han kan betahla. Kan han det, så blir han
ej hängder, men vähl örn han ej kan betahla: altså ville jag
äfven i detta måhl, att man först besörgde cronans rätt och
ersättning, innan något straff fa [st] ställes. Detta är min
upricktiga tancka. Och hemställer således, om icke med förevarande
qusestion må upskiutas, til dess Stora Deputationen
först ang:de betahlningssättet inkommit, eljest och om
det ej skeer, bifaller jag Justitisedeputat:s bet[än]k:de.
Hr Wulfcrona dicterade som protocollet skriftel. bilägges
(Bil. 66).
Hr G y 11 e n h a h 1, L., yttrade sig enl. bifogade dictamen
(Bil. 67).
Härvid begärtes af någre, att Hr Lindelöfs samt Hr Wulfcronas
memorialer måtte tryckas, men af andre ropades häremot
Neij, och Hr Wulfcrona sielf yttrade sig ej
åstunda sitt dictamens tryckning.
Hr Häst [e] sko: Straffqusestionen hindrade icke cronans
ersättning genom utmätning. För öfrigt som ägendomar
ej kunde bära sig efter närvar :de cours och, i fall bancolåhnen
skulle indrifvas, en stor dehl af Adeln skulle blifva
olycklig och ruinerad, så borde det hindras, att icke et förent
band finge existera, som framdeles, på lika sätt som skedt
sedan 1756, kunde upjaga coursen. Mera af Hr Hästskos
mening kunde för sorl ej tydel. höras til procollet.
Hr Cedersparre: Som militaire kände han ej så
noga lagen, men som riksdagsman trodde han oss först böra
se efter rikets rätt och dess ersättning hos associerade, innan
straffet för dem determinerades, och hade han fördenskull
i förber:de måhl velat afbida Stora Deputations berättelse;
men som han sågo denne idée af pluraliteten ej smakas, så
ville han nu i straffqusestionen inför protocollet bifalla Lector
Kraftmans och det anonyme votum vid deputat. betänck:de,
hvarifrån han utan votering sig ej ville begifva.
Hr Ehrenmalm: Det voro ej mindre vicktigt att förhielpa
riket till sin rätt, än det voro bekymmersamt att sträf
-
506 1765, okt. 14. Växelassocierade.
fa, hälst då meningarne deröfver uti Justitiaedeputationen
voro så skiljacktige. Ang:de rikets rätt och ersättning hade
han trodt, att hoppet om mildring uti straffet hade kunnat
förmå de associerade til de bästa anbud för cronan, som
möijelige varit, hvilcket äfven med den rörde preliminaire
qusestionen påsyfftats; men som den efter hans tancka ej
blifvit antagen, så önskade han, att riket framdeles deraf
ej må känna någon mistning. Han ville altså nu yttra sig
öfver straffet, hvarom nu ventilerades. Härvid nch som af
alle acter nogsamt syntes, huru de associerade med svek til
sig dragit och nyttiadt cronans medel i deras vexelvingleri,
hvarigenom zedelmyntets värde förfallit, som skadat ända
til torparen och giordt tilgången til föda och bröd för alla
svår, och Borgm. Kierman såsom hufvudman ibland dem
och embetsman i synnerhet deruti missbrukat sitt förtroende
och giordt sig saker; så kunde han, i anledning af Missg.-  balckens 7 cap., ej undgå att bifalla det särskilte votum
n:o 1 rörande Kierman, men i anseende til de öfrige associerade
biföll han Just.deput. bet[än]k:de.
Hr Carpelan hade önskat, att förevarande straffqusestion
hade fädt hvila och preliminaire qusestionen först afgiöras,
men som det ej skedt, så ville han öfver det förre
ämnet sig yttra; och biföllo således det betänckandet bifogade
votum n:o 1.
Hr Gyllensvahn: Jag känner nogsamt associerades
brott uti vexelsakerne, deras listiga åtgiärd dervid och cronans
samt rikets lidande deraf; men det synes mig lika bekymmersamt
att nu utlåta mig öfver deras straff, hälst då
jag ej vet, huru den skuldsumman, som constaterat blifvit,
af dem til fullo blifver betahlt eller icke, icke eller å andra
sidan om deras ägendom til ersättning blifvit otilräckelig
genom slöseri el. dölgande, då derefter straffet borde jemkas.
Emedlertid som ett brott härvid finnes föröfvat, med plåtars
utförsel, försälgning och räkning derföre, med det ingågne
vexelcontractet, med den cronan tilskyndade odrägelige
penningeutgift och flere förelupne ohyggelige missbruk,
och nu om straffet derpå skall ventileras; så vill jag mine
tanckar derom til protocollet yttra efter yttersta begrep och
bästa samvete, och på så rena grunder vill jag vara fri för
misshag och för misstankar såsom obefogade.
Växelassocierade.
507
När jag i anledning af äldre och senare tiders exempel
betäncker, hvad skada riket tilfogas och huru riksdagsgiöromåhlen
bortskämmas af bitterhet och heftighet partier emellan,
och hvarmed lättel. vår frihet en gång kan bringas den
sidsta stöten; så kan jag för min dehl ej annat än inclinera
til den lindrigaste sidan, enligit såväl Guds ord som moral
och sedelähra.
Jag vill medgifva, att de uti flere votis anförde lagens rum
a la rigeur på associerade kunna vara lämpelige; men böra
icke vid alla domar omständigheterne noga pröfvas och uptagas,
böra icke de, som uti brottet hafva mera el. mindre
skuld och äro deruti intresserade och följacktel. complicer,
äfven blifva rättvisel. ansedde och icke en el. två allena?
Doch som sådant i förevarande måhl hvarcken är möijeligt
eller voro rådeligt, så dicterar mit hierta nu ej den hårdaste
men den lindrigaste domen.
Jag bifaller således Justitisedeputationens bet[än]k:de, med
den skärpning likvähl för B[orgm.] Kierman af 28 dagars
fängelse på vattn och bröd samt lifstids fängelse på Marstrand,
utan hopp om pardon och att den, som densamma
proponerar, må ansees som almänna fredens förstörare.
Skulle någon särskilt ventilation ske öfver de andre associerades
straff, så förbehåller jag att mig deröfver vidare
yttra.
Hr Hasenkampf: Ehuru jag här ej sitter på eed som
ledamöterne i Justitisedeputationen, vil jag doch efter bästa
samvete yttra mig lil protocollet öfver denne sak, ehuru jag,
som ej nog lagfaren, icke vil ingå in meritis.
Fordna riksdagars oblide händelser höra icke til detta.
De öma mig så högt som någon annan, men det bör ej
hindra mig att hysa ömhet nu. Vestigia terrent. Jag har sedt,
hvad fölgder strenghet haft, hvad ressentiment den födt, som
brunnit i långelige följande tider, och vil fördenskull aldrig
vara orsak eller gifva anledning til hath och bitterhet i nationen
eller til något högst förderfveligt missnöije antingen
mot personer eller sielfva Riksens Ständer, som beklagel.
snart nog kunde väckas, efter vi alla äro syndiga menniskor
och ofullkomlighet och svaghet vid oss låder.
Således vil jag i stöd af lag och domarereglor, då jag
skall yttra mig öfver så månge olike meningar hos domarena,
låta den lindrigaste gälla och snarare fria än fälla; bifal
-
508 1765, okt. 14. Växelassocierade.
landes Justitiaedeputationens bet[än]k:de, doch med all respect
för de tvenne dissentierande stånd, som jag derföre
aldrig supponerar äga mindre insickt i lag och rättvisa än
vårt stånds ledamöter. Och önskar för öfrigt att til någon
värckan få detta måhl i Höglofl. R. o. A:s medfödda ädelmod,
gunst och mildhet recommendera och innesluta.
Frh. Ulric Scheffer: Här voro mycket att säija in
meritis af närvarande måhl, om orsakerne til vexelcoursens
högd, men derom är förut nogsamt både skrifvit och
tahlt.
Att vidare ingå uti den af Hr Schönberg giorde billige
distinction emellan rikets rätt häruti och dess interesse att
conservera goda handelscomptoir torde endast tiena til tidsutdräckt,
ehuru betydande considerationer deraf kunde hämtas.
Jag vil nu allenast yttra mit bifall til Justitiaedeputationens
betänckande såsom den lindrigaste meningen, i det
goda hopp att detsamma äfven hos R. o. A. lärer vinna et
mildt och ädelmodigt bifall.
Frh. [F.]1 v. Köhler förklarade sig ej kunna bifalla
med godt samvete deputations bet[än]k:de men ville sig särskilt
om personerne yttra, dehls strängare dehls mildare.
öfver Borgm. Kierman såsom den brotsligaste biföll han
Präste- och Bondeståndens mening jemte M[ag.] Kraftmans
votum. De öfrige ville han apart utlåta sig öfver, doch funno
han J. Abr. Grill icke straffvärdig deruti, att han på Secrete
Utskottets tillstånd med 2 d. k:m betalt hvar fransk livré,
som den tiden ej var mera värd.
Hr v. Böhnen yttrade sig som skriftel. bilägges (Bil.
68).
Frh. C. W. Grönhagen önskade, att man i närvarande
ventilation ej ville inbiande framfarne obehagelige händelser,
dem han af kärlek för frihetsprincipen gerna ville
glömma, om de och rördt honom sielf, och nu endast hålla
vid ämnet.
Brottmålet quaestionis rörde grunden af rikets finance
och rörelse, som dermed voro ruinerade, altså kräfde nu riket
till sin hielp af oss nit och samdräckt men ej hämd eller
haat.
Nu voro såvähl af Secrete Utskottet som Justitiaedeputation
och i mångfaldige tryckte skrifter ådagalagt, huru desse
associerade så godt som röfvat riket och dess Banque,
1 Memorialprotokollet.
Växelassocierade.
509
derföre borde de straffas, att icke, efter ordspråket, små
tiufvar hängdes och stora släptes frie.
Fördenskull, ehuru han kände medlidande så vähl som
någon annan och mycket estimerade Frh. Duvall, som han
gerna ville giöra til nöije, kunde han doch i så svårt måhl
och efter samvete ej annat än instämma med Pr.- och Bondestidens
mening samt votum n:o 1 jemte en timas chavott
för Kierman.
För öfrigt ville han ej begära, att hans yttrande skulle
tryckas, nögd dermed att det i R. o. A:s protocoll förvarades.
Hr Fred. v. Post: Som nyl. kommen i staden hade
han vähl ej rätt noga hunnit genomgå alla acterne; doch till
sitt samvetes fredande och efter den kundskap, han hade, biföllo
han Just.deputat. betänckande som det lindrigaste, och
det för 2 considerationers skuld.
Ty 1 :o förfaller i mit sinne det skählet, att Vexelcontoret
skadat vårt zedelmynt och coursen, emedan dessas förfall
tvertom var orsaken, hvarföre Vexelcontorets inrättning vidtogs
af regeringen.
Krig och mera, som härvid influerat, kan ej eller skyllas
på associerade, och tror jag för öfrigt, att eho, som til
Vexelcontoret kommit, hade som köpman giordt detsamma
som desse.
2:o. Hafva Ständerne vid denne riksdag vist nåd emot
månge brotslige för att såmedelst utplåna agg, oenighet och
sucker i nationen, och kan fördenskull icke tro, att de skulle
vilja gifva anledning til nytt haat, eld och missnöije, som
af strenghet och hårdhet härvid voro att fruckta för framtiden.
Hr R[iks]r[ådet] G[r.] H. Gyllenborg åberopade de
af Justitisedeputationen anförde domskähl och biföll dess betänckande;
tilläggandes det han såvähl af äldre tider som
af egen några och 30 åhre r[iks]dagspraxi dragit en observation,
att R. o. A. altid gerna undgådt att giöra folck ährelösa,
utom andra skähl i synnerhet för deras oskyldige släcktingars
och descendenters skuld, som deraf draga måste et
obilligt och oförtient lidande.
Hvarföre Hr R[iks]r[ådet] slikt straff vid detta tillfälle
i synnerhet ville afstyrcka.
Gref Axel [von] Fersen: Det voro både lyckligt
och kärt för mig, om jag vid et tilfälle som detta sluppo att
510 1765, okt. 14. Växelassocierade.
tahla; men dehls föranlåtes jag dertill af en från leck tarén
skedd påminnelse om 1756 åhrs riksdag, hvarvid äfven mit
namn blifvit nämbdt, dehls måste jag som riksdagsman och
för mit samvetes skuld i förevarande dombqusestion yttra
mig til protocollet.
Hvad vidkommer det första, så tyckes det vara nog eftertänckeligt,
att Riksens Ständers giöromåhl blifva klandrade
och deras beslut påtahlte. Den, som 1756 icke biföll commissionens
domb, hade då bordt yttra sine påminnelser deremot;
har han det icke giordt, må han derföre vara sif samvete
och Gudi ansvarig. Jag för min dehl som dåvarande
l[ant] marskalk hade ingen röst el. votum, hvarcken i den
saken eller andre.
Men jag går härifrån till hufvudsaken. Om jag trodde, att
desse vexelassocierade ensamne varit orsak til all oreda uti
vårt financevärck, till coursens ovahnlige högd, till zedelmyntets
öfverklagade förfall, till alla vahrors dyrhet, in summa
til alt vårt onda, så skulle jag snart i deras straff bifalla
alla särskilte vota, ja, äfven det att de förtiente hänga. Men
det torde kanske vara möijeligt, att flera åhrs författningar
desse fölgder tilskapat, att kriget dertil mycket bidragit, att
kanske hela riket deruti häfver dehl, at kanske vår handelsställning
äfven deruti influerat och verckat m. mera.
Men som deputationen pröfvat de associerades brott härvid
och med dombslut deröfver inkommit, så låter jag det
på dem ankomma och hvilar dervid, hälst jag håller det för
mycket betänckeligit att tilstyrcka et plenum el. en menighet
att skärpa en domb, som af en edsvuren domstohl fäld
blifvit, hälst jag vet sådant aldrig sker i någon slags regering,
icke en gång under envåldsherrar. När jag derjemte
anseer de beklagelige fölgder, som stränghet måste med sig
föra, då domarne sielfve gifva anledning till mildhet, så kan
jag ej annat än bifalla Justitisedeputations bet[än]k:de och
kan derifrån ej begifva mig utan votering.
Hr Eric Linderstedt: Jag följer ej haat el. agg
men rättvisa och samvete, viljandes söka förena salus publica
med rikets rätt. Jag bifaller således betänckandet med tillagning
af Marstrands fängelse och 28 dagars vatn och bröd
för B[orgm.] Kierman; doch med del alternative för samtel.
associerade at få lindring, om de betahla cronan. Kan detta
senare förmå dem dertill och hafva de penningar, hvärme
-
Växelassocierade.
511
deist riket kan komma til sin rätt, så bör all mildhet äga
rum och anstår R[iksens] Ständer.
Hr Möllerstierna: Som qusestion ej voro om betahlningen
utan om straffet, så ville han deröfver yttra sig.
Den lindrigaste meningen voro han nog benägen före men
måste nu följa rättvisan och biföll således Hr Ekenbergs
yttrande i måhlet, begärandes deröfver votering.
Frh. Fred. Horn beklagade denne långa ventilation,
som han frucktade mera torde upröra sinnen och leda dem
ifrån det beslut, som hans blödiga hierta för olyckelige hälst
önskade.
Rikets rätt ville han ej mindre än någon annan; men hvarför,
när den icke dermed befordrades, skulle man skärpa
domar eller öka någons olycka med en fläck af infamie och
vanheder, hälst en mans, hvars barn äro allierade innom
vårt stånd. Jag beder Eder, m[ina] Herrar, ödmiukel., låten
beveka Eder till mildhet för den hederlige Baron Duvalls
skull. Diffameren intet en man, med hvilken 2:ne adlige ätter
äro befryndade och hvars barnabarn skola sitta här ibland
Eder, giören icke hans olycka i det högsta sensible för dem,
som dessutom deraf oförskyld hafva nog ömt lidande. Jag
önskade kunna röra herrarnes hiertan vid detta tilfälle, och
att nationen måtte få skiähl att berömma 1765 åhrs Ständers
mildhet. Associerade tyckes mig bli nog straffade enl.
bet[än]k:det och med förlusten af all deras ägendom. För
exempel skull behöfves dervid ingen skärpning, den värckar
föga, ty herrarne af militairen i synnerhet veta, att
fast en deserteur hänges strax, så hämmas dermed icke rymmandet.
Sålunda, sedan rikets rätt blifvit bevarad, och som Frh.
Horn ej vågade föreslå något lindrigare eller trodde sig kunna
R. o. A. dertill beveka, så anhöllo han om gunstigt bifall
på Justitisedeputations betänckande, hvarmed, som det
lindrigaste, han sig förenade, kommandes dervid ihog Croesi
ord til Cyrum, att ingen kan säija sig lycklig, innan han är
död, och det gambla språket hodie mihi eras tibi.
Hr Ekenberg ville blott anmärcka vid discourserne
något litet. Det voro ansedt för betänckeligt att giöra ährelöst
folclc; men dem betogos ingen ähra genom domen utan
genom gierningen.
2. Ansågs för ovahnligt och betänckeligt, att Just.depu
-
512 1765, okt. 14. Växelassocierade.
tatis bet[än]k:de skulle här skärpas, efter deput. voro en
edsvuren domstohl.
Men han hoppades, att ingen domstohl, ej eller deputation
skulle få ett sådant prserogative och att vi således fritt däröfver
kunde oss yttra.
3. Hade här fälts om rikets rätt. Men den trodde han ej
bestå i någre lumpna styfver utan i straff och belöhning.
Derföre, när saken så förtiente, borde man ej blott hota utan
slå till med lagens hammare, så att det kändes. Derifrån
borde intet kunna skräma oss; vi voro icke barn, som kanske
någon torde mena, men skulle visa manliga gierningar och
icke fruckta några busar.
Hr Wulfcrona giorde i anledning af de förda discourser
några anmärckningar, hvars innehåld, så mycket deraf
under sorl inhämtas kunde, körtel, var:
1 :o. Att han af en och annan ledamot hördt discoureras,
som skulle ej allenast desse associerade utan kanske rätt
månge utom dem vara dehlacktige uti coursens stigande, zedlarnes
förfall, varors dyrhet och tidernes svårighet. Om så
voro, hoppades han höra sådant utredt. Den förtiente vist
sättas värde på, som kunde oplyse om alla dehltagande deruti,
och den dymedelst kunde uplifva enigheten innom oss,
förtiente en ährestod.
2. Voro här nembt om anbudens ökande af associerade til
cronan. Han förklarade härvid, att han ville baksätta alt
för riket och glädas åth rikets förmåhn, han och hans
afföda, derest han någon fingo. Ja, om vi genom mildhet
och lindring kunde befordra rikets rätt, så voro det vår
skyldighet; men eljest borde vi följa lag och rättvisa, på
det vi af frånvarande ej måtte få förebråelser och försmädelser.
3. Voro sagt, att hårdhet i straff ej altid dessmera uträttade.
Det kunde så vara, men mot spioner och förrädare
voro sådane straff billige och värckade åtminstone till någon
tid. Varandes eljest
4 i allmänhet angelägit, att lag efterlefdes, ty rättvisa i
straff och belöhning höllö riket ihop och försäkrade det för
framtiden; samt höllö äfven embetsmän i tilbörliga tyglar,
som voro nödigt. Han voro sielf in casu at derom kunna tahla,
som vähl framdeles skulle visas.
Hr Major Eric G. Silfversparre yttrade, att han
Växelassocierade.
513
uti så öm sak som denna efter sit samvete ej annat kunde
än instämma med Hr Ekenberg.
Hr C. Wadenstierna: Utaf det myckna, som i discourserne
förmält blifvit, har jag ei kunnat få annat begrep
om saken, än jag från början haft, och hvarvid mig månge
tvifvelsmåhl förekommit, såsom i synnerhet det att contoir,
som haft en kunnig stor förmögenhet, långt för än de råkade
uti vexelcontorsrörelsen, derföre skulle nu plickta icke allenast
vinsten, utan och alt hvad de förut ägt. Men härom är
nu ej quaestion utan blott om straffet, hvaröfver meningarne
äro dehlte. Jag för min dehl är ingen jurist utan måste
således lita på domarenas pröfvande, som efter eed och instruction
öfvervarit saken. Men på hvilken deras mening?
Ej på den hårdaste, när jag seer, att en lindrigare ägt rum,
utan vid denne befaller mig mit samvete att äfven fästa mit
bifall.
Att straffa kan vara lagligt, men dex-vid kunna omständigheter
och påfölgder samt månge politiske considerationer
vara att iackttaga. Ja, rättvisa kan med mildhet och ädelmod
vähl combineras, och när man fredat sit samvete, fruktar
man föga, hvad okunnige derom tycka, vähl eller illa.
Jag tilstyrcker altså simpelt bifall på Just.deputat:s bet[än]k:de,
hvaröfver jag anhåller om proposition.
Frh. Carl Ridderstolpe: Jag vördar hvarje individus
vänskap i nationen men lär doch derföre aldrig vilja
sacrifiera mit samvete; det täncker jag följa, oacktadt gunst
eller misshag genom ondt och godt ryckte, med lika frimodighet.
Anseer jag nu denna sak som dommare, så bör jag mäta
den efter lag och domarereglor men icke med arbitrerande
eller efter behag. Att de associerade hafva förbrutit sig,
och bland dem Borgm. Kierman i synnerhet, det medgifver
jag; man anseer doch för ej mindre betänckeligt nu, än
ovahnligit plägar vara i almänhet, att högsta mackten skulle
domen öfver dem skärpa. Jag känner saken, och som Justit.-  deput., hvilken henne på sin eed handterat, i sitt afgifne betänkande
deröfver fäldt den, i jemförelse mot vota dissentientia,
lindrigaste domen, så bifaller jag betänckandet, men
vill doch foga mig deruti, att de föreslagne böterne måge för
Borg. Kierman uti corporelt straff förvandlas och han äfven
vara alla sina embeten förlustig.
33—5610U
514 1765, okt. 14. Växelassocierade.
Öfver de öfrige personerne lär jag förbehålla mig särskilt
yttrande, derest om dem skulle blifva särskilt ventilation.
Hr [von] Nackreij: Fast jag i flere åhr varit domare,
måste jag doch bekiänna, att jag ej nogsamt känner
närvarande sak, ej eller hunnit nagelfahra de vidlyftige och
skiljacktige deröfver anförde tanckar, och derföre vil jag
öfver merita icke ingå uti detail utan allenast körtel, öfver
domslutet.
Jag medgifver gerna, att Borgm. Kierman jemte dess associerade
grofveligen förbrutit sig emot samhället, men jag
måste och rent ut säija, att de separata vota uti straffet gå
längre än lag förmår. Desse associerades brott äro ju contractsbrott
til det högsta, som äro af den natur, att de försonas
med återbetahlning, om contr. upfyllande brustit, samt
skadestånd etc. etc.
Jag vil och lemna, att B[orgm.] Kierman är mäst brotslig
såsom den härvid missbrukat förtroende; men bevare Gud,
jag ryser, när jag hör i et dictamen, att, jemte förlust af all
sin ägendom, förlusten af embete och ähra, publiqt ställande
på chavott, en månads fängelse på vattn och bröd samt
lifstids fängelse på Marstrand föreslås och ansees för honom
som mycken nåd och utmärckt lindring i straffet. För en sådan
lindring fasar jag, då jag den med Just.deputat. bet[än]k:de
jemnför.
Deputat. har deruti ganska vähl granskat skählen mot och
med och lempat lagen dertill. Att derutöfver skärpa domen
här kan jag ej tillstyrcka, och aldraminst til någon diffamerande
affront för Kierman, hvilcket, i anseende på
hustru, barn och släckt, medför många, om ej laga skähl
emot, doch ganska ömande betänckligheter, som tilstyrcka
dervid mildhet.
Rikets rätt härvid består icke uti straff men förnämligast
deruti att få sin ersättning. Deruti må vi vara stränga att
den befordra, men i straff önskade jag, att 1765 åhr[s]
r[iks]dag måtte säjas hafva varit skonsammare än 1756 åhrs
var, och fördenskull instämmer jag för öfrigt med Frh. Ridderstolpe.
Som nu propos. almänt begärtes, yttrade
Hr Landtm.: Innan jag skrider til propositionens formerande,
måste jag anmärcka, att uti R. o. A:s discourser
Växelassocierade.
515
fyra särskiltc meningar blifvit drefne: En dehl häfver simplement
blifvit vid Justitiaideput. bet[än]k:de.
En dehl bifallit det, doch med någon ändring.
En dehl har bifallit de 2 dissentierande stånden jemtfe]
Kraftmans votum.
En dehl har blott yttrat sig om Kerman men uteslutit de
andra.
Således lär jag icke kunna desse 4 meningar i en proposition
innefatta utan hemställer fördenskull, om icke med denna
sak må opskiutas tils i morgon, då äfven om de öfrige personer
i bet[än]k:det kunde ventileras och sedan propositionen
bli giord öfver betänckandet.
Hr v. Vicken biföll detta för att komma ifrån saken,
som voro nog traslig.
Hr v. Böhnen trodde propositionen kunna giöras öfver
betänckandet och i contrapropositionen sättas straffet för
Kierman enl. de 2 ståndens och Kraftmans votum.
Hr L fa n t] m.: Sådan proposition kunde vähl giöras, om
det finge bli vid bet[än]k:det för Le Febure och Grillarne
och ej öfver dem särskilt ventilation begärts.
Hr v. Böhnen ville ej bifalla något upskof utan voro
nögd med att proposition endast giordes om Kerman.
Hr Gyllensvahn instämde med Hr Landtm, i anseende
til propositionen. Enl. Riksdagsord. 16 § bör den giöras
öfver betänckandet och så att den med Ja och Neij kan besvaras,
och altså hade de rätt, som äskat proposition öfver
betänckandet, hvarvid i contrapropositionen kunde införas de
å andra sidan yrckade vota dissentientia.
Han stodo sielf emellan både desse meningar och ville således
observera bådas rätt; men som äfven andre begärt särskilt
ventilera öfver Grillarne, hvilcket icke eller tyckes kunna
förnekas, så har Hr Landtm, derföre giordt et ganska värdigt
hemställande att med vidare ventilation häri upskiuta
tils i morgon, hvilket jag bifaller, hälst vi därtils torde få se,
huru Borgareståndet denne sak afgiöra, som deras medbroder
endast rör.
Hr Landtm.: Om saken blifver afgiord efter betänckandet
eller efter de dissentierande ståndens mening, så afgiöres
hon på en gång för alla; men nu är särskilt ventilation af
somlige yrckad öfver Le Febure och Grillarne, och tyckes så
-
516 1765, okt. 14. Växelassocierade.
ledes, att, om härmed ej får opskiutas lils i morgon, den bör
dem i contrapropositionen förbehållas.
Hr [C.]1 Klingspor: Det voro i domstohlar ordinairt,
att man öfver flere dehlacktige i et måhl sig särskilt yttrade,
och således ville han, att ett lika nu finge ske och en proposit.
ej innefattade alla.
Hr Engelcrantz trodde prop. öfver bet[än]k:det
kunna giöras blott i qusest. om Kerman och de öfrige uteslutas
så länge.
Hr Landt m.: Jag vet ej, om de herrar, som begärt proposition
öfver hela betänckandet, dermed äro ense, att personerne
skiljes.
Gref Axel [von] Fersen: Jag med flere herrar
hafva begiärt proposition öfver hela betänckandet utan skilnad
af personer och derifrån begifva vi oss icke. Doch skall
jag icke vara emot Hr Landtm:s project att, om vidare ventilation
häruti åstundas, dermed må tils i morgon upskiutas.
Hr [von] Nackreij: Vähl må öfver personerne särskilt
discoureras; men då propositionen skall giöras, bör den
ske öfver betänckandet i hela sin vidd, ty saken är en och
samma för alla de associerade. Det är mit påstående i stöd
af R[iks]dagsordning och kan mig ingenting obtruderas af
dem, som äro af andra tanckar.
Härvid och som af månge begiärtes proposition, sade
Hr Landt m. sig ej kunna giöra henne annars än öfver
hela betänckandet, sedan upskofvet tils i morgon icke almänt
behagats.
Bifaller R. o. A. Justitiaedeputations bet[än]k:de?
Härtil svarades Ja och Neij och votering begiärtes; til
hvilcken Hr Landtm, altså författade följande proposition.
Den, som bifaller Just.depuhs bet[än]k:de, skrifver Ja,
den, det ej vil, skrifver Neij.
Vinner Neij, så kommer B[orgm.] Kerman att ansees i bestraffningen
likmätigt Präste- och Bondeståndens samt Lector
Kraftmans särskilte votum, och kommer öfver Le Febure
samt Grillarne sedan en ny ventilation nästa plenum att anställas.
Härvid påminte Frh. Grönhagen, att någon ändring i
Ja-propositionen måtte giöras til skilnad emellan Kierman
och de öfrige.
1 Memorialprotokollet.
Växelassocierade.
517
Frh. C. Cederström påstod deremot, att propositionen
voro ricktig och enlig med discourserne, som påstådt betänckandet.
De, som varit deremot, kunde gerna justera sine
tanckar i contrapropositionen.
Grefve Axel [von] Fersen: Det förekom honom beklagcligt
och underligt, att sedan vi uti några och 40 åhr haft
Riksdagsordning och riksdagar, vi ändock vid alla tilfällen
skulle tvista om grunderne och formen af de propositioner,
sorn af Landtm, blefvo giorde, och nu öfver denna, sorn voro
ganska ricktig; ty hon voro giord öfver det ventilerade betänckandet,
och uti contrapropositionen funno hrr dissentientes
sine meningar, som de gerna finge justera utan alt
befatta sig med Ja-propositionen[s] reglerande, som andre
påstå, och hvarom ej de utan pluraliteten skall decidera.
Frh. C. Ridderstolpe understödde äfven den af Hr
L[ant]m. giorde propositionens richlighet och förmante till
ordning i väre öfverlägningar.
Hr v. Vicken: Sedan strax i början Hr Schönberg sig
särskilt öfver de associerade yttrat, likaledes Hr Ekenberg
och flere endast yttrat sig om Borg. Kierman, så hade jag
önskat, att antingen ventilationen öfver de öfrige associerade
upskutits tils i morgon eller och att någon jemkning kunde
giöras uti Ja-propositionen.
Frh. C. Cederström: Sedan hela måhlet är föredragit
och ventilation deröfver varit, så är och rätt, att proposition
deröfver giöres, som skedt är, och veet jag ej, huru någon
lägel, kan sådant hindra. Äro herrar af skiljacktige tanckar,
så få de justera dem i sin contraproposition.
Frh. [von] Köhler med någre andre påminte ytterligare
om någon ändring i propositionen i anseende til Le
Febure och Grillarne, öfver hvilcka de ej särskilt hunnit sig
yttra.
Men häruppå svarade Hr Landt m. sig icke kunna g i öra
någon ändring i propositionen, som voro giord öfver betänckandet
i anledning af discourserne. Desse hade dehls
simpliciter roulerat öfver betänckandet, dehls hade de fölgt
separate vota til skärpning för Kerman med ex[c]eptioh af
Le Febure och Grillarne.
Begge desse meningar äro innefattade, den förre i propositm
och den senare i contrapropositionen, och har jag altså
min skyldighet, hvarmed jag hoppas Herrarne låre vara
518 1765, okt. 14—15. Tullarrendesocieteten.
Tularend.-
societ:ns
bevilning.
Uleåborgs
domsagas
klyfning.
nögde, så att all vidare ventilation härom må ophöra och nu
få skridas til voteringen.
Häruppå upropades de herrar, som skulle sitta vid bordet,
och sedan Hr Landtm, om R[iks]dags- och Riddarhusordningens
noga iacktagande påmint, börjades voteringen.
Då begge upropen voro till ända, räknades voteringszedlarne
och befunnos de vara
Ja trehundradefembtio, Neij tvåhundradesiutton.
Det af bordsherrarne underskrefne och protocollet bilagde1
voteringsinstrument blef til slut upläst, hvarefter R. o. A.
skildes åt.
Anno 1765 d. 15 O c t.2
Tisdag.
Plenum kl. 9.
Uplästes gårdagsvoteringsinstrumentet, hvarefter resolutionen
påskrefs betänckandet.
Upl. Hr I. H. Hildebrands memor. rörande processen om
dess sahl. Brors testamente til Mad. Walle.
Ligger och går.
1. Föredrogs Borgareståndets extractum prot. af d. 26
Sept. ang:de lyckttändningen i Stockholm.
På bordet.
2. Föredrogs Tulldeputationens betänckande af d. 16 April,
som tilstyrcker, att Tullarrendesociet. interessenter måtte til
Kgl. M:t och cronan från 1756 til 1762 indus, betahla bevilning,
10 p[ro]c[ent], af den avance, som på lottzedlarne
blifvit antecknad, och det likmätigt 2 art., 7 §, af 1756 åhrs
bevillningsförordning.
Hr Gust. Wachschlagers och
Hr G. J. v. Essens memorialer innehöllo föreställningar
deremot.
Äfven uplästes 4 och 7 §§ af 1756 åhrs tullarrendecontract;
och som deruti icke fants något förordat emot denne tilstyrckte
bevilning, så blef Tulldeput:s betänckande
bifallit.
3. Föredrogs Secrete Utskottets extr. prot. af d. 26 April,
hvaruti uppå Kongl. Maijts nådige remiss Secrete Utskottet
1 Uteslutet häi*
2 Med påteckning: Justerat d. 26 Febr. 1766.
Uleåborgs domsaga.
519
hemställer, om icke vid den på förl. r[iks]dag af R[iksens]
Ständer beviljade fördehlning af Uhleåborgs jurisdiction i
österbottn må förblifva, så länge de dersammastädes nuvarande
2 häradshöfdingar deraf äro innehafvare; men enär
den af desse, som löhnen innehafver, framdeles kommer att
afgå, och en sådan fördelning af jurisdictionen då än vidare
skulle för nödig ansees och af vederb:de åstundas, borde
jemvähl löhnen vid det tilfället och framgent begge häradshöfdingarne
emellan til helften fördehlas; kunnandes Secrete
Utskottet ej tilstyrcka, att staten med ny löhn för den tilöckte
häradshöfd, skulle graveras.
Hr P. v. Törne androg härvid i memorial den förendring
och jemkning till någon likhet emellan de 3 i österbottn
nuvarande häradshöfd.jurisdictioner, som på Åbo Hofrätts
underd. tilstyrckan Kongl. Maij :tt genom nådigt bref af d. 7
Dec. 1762 fast[st]ält; och tilstyrckte bifall på Sec. Utsk. hemställande
med den tillägning, att med österbottniske jurisdictionernes
dehlning orubbat må förblifva vid det, som
Kongl. M:tt i förb:de måtto fa[st]stält, så att derom ingen
vidare fråga framdeles vid någon ledighet må existera.
Hr Carp [e] lan biföll Hr v. Törnes memorial.
Hr T. Wadenstierna likaledes.
Hr v. Nackreij medgaf nödvändigheten af den skedde
dehlningen men biföll Secrete Utsk. om löhnerne, i förmodan
att desse häradshöfdingar vähl torde vid syslan finna
ändock sin utkomst, som han sielf i 9 åhr utan viss löhn fädt
giöra.
Frh. v. Essen biföll Sec. Utskottet; hvarmed och Hr
Gyllensvan, at afböija all statens gravation, instämde.
Hr Roos: Den skedde dehlningen voro ganska nödig i
anseende til jurisdictionens vidlyftighet och långa resor
emellan tingsställen; hon borde altså bibehållas och löhn dervid
bestås för begge, ty den af Sec. Utsk. tilstyrckte löhns
dehlning torde ei på lång tid kunna verckställas, emedan hon
för kort sedan blifvit bortgifven.
Frh. [C.]1 Ridderstolpe tilstyrckte med Secr. Utsk.,
att intet prsejudicat til nya löhners inrättande måtte gifvas
utan det gifne förslag bifallas. Resornes vidlyftighet i jurisdictionen
voro emedlertid intet något besynnerligt skähl härvid,
ty i Sverige voro vähl jurisdictioner, hvarest äfven så
långe tingsresor föreföllo som i denne.
1 Memorialprotokollet.
520 1765, okt. 15. Uleåborgs domsaga.
Blekinge
jurisdiction.
v. Stiernmans
bortmiste
compagnie.
Regemet:r i
2:ne stift.
Hr G i ö s refererade förloppet och grunderne til den 1761
fa[st]stälte dehlning af Uhleåborgs jurisdiction på Häradshöfd.
Polvianders ansökning, som kort derefter dödt, då
hofrätten af des jurisdiction lagt 3 tingslag til Korshohns el.
den 3:die jurisdict:n i österbottn. I åhr hade en ny häradshöfdinge
tilsatts, och om dess löhn hade Kgl. M:tt gedt remiss
til Secrete Utskottet, hvilket icke velat dermed öka staten
utan föreslagit framdehles dehlning af löhnen.
Hr Giös ansåg för nödvändigt, att den skedde dehlningen
til 3 jurisdictioner i österbottn måtte framgent blifva beståndandes,
och biföll för öfrigt Secrete Utskottet om löhnens
framdeles dehlning, kunnandes emedlertid den yngste
häradshöfdingen behålla sin förra notarielöhn.
Hr Carpelan instämde härmed.
Hr Uggla trodde, att utan statens last denne häradshöfdingelöhn
kunde tagas af l[ands]- och häradsh[ö]fd.räntan.
Frh. Grönhagen biföll Secr. Utskottet.
Hr v. Vicken: Här voro ej quaestion om jurisdictionernes
vidlyftighet i Sverige och Finland; de kunde ofta vara
lika, men i de förre voro åtminstone mer arbete, om resorne
än voro mindre. Uti förevarande ämne tyckte han det böra
förblifva vid den skedde dehlningen, bifallandes för öfrigt
Secrete Utskottet.
Hr Roos itererade sitt förre.
Proposition giordes nu öfver Secrete Utsk. extr. protocolli,
som bifölls.
4. Justitisedeputations betänckande af d. 12 Juli ang:de
jurisdictionens dehlning i Blekingen, som landshöfdingen i
und. föreslagit men deputation afstyrcker,
bifölls.
5. Landt- och siömilit.oeconomiedeputat:s bet[än]k:de af
d. 17 Sept. ang:de Capitein v. Stiernmans sökte ersättning
för bortmist botsmanscompagnie
begärtes på bordet.
6. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 6 Julii ang:de
Carlstads Consistorii fullmäcktiges, Lector Antonssons, anförde
besvär deröfver, att chefen vid Vestgiötha Dahls regemente,
Gen.lieut:n B[aro]n Lybecker, til bataillonspräst dervid
i förb åhr i underd. föreslagit en Mag. Beronius från Skara
stift, som också blifvit dertil af Kongl. M:tt utnembdt;
som dennes företredare äfven varit ifrån samma stift, tror
Regementen i 2 stift. Aminoff.
521
Consistorium, att Chefen vid detta tillfälle bordt föreslå til
präst af Carlstads stift, efter regementet har sin station i
begge stiften, och det i anledning af 1683 åhrs krigsarticlar,
kongl, brefven af d. 20 Sept. 1681, d. 21 Jan. 1682 och 8 Jan.
1748.
Deputation hemställer nyttan af någon författning härom
för de regementer, som i tvenne stift kunna vara indehlte,
och om icke någon förklaring öfver anförde kgl. bref i detta
måhl til chefernes efterrättelse kunde utgå.
Hr Eric Gust. Lindekronas memorial innehölt, jemte uplysning
i den omtalte casu, flere considerationer emot sådan
ny lags stadgande för framtiden, varandes de förra tilräckelige;
dem borde cheferne efterlefva och för öfrigt ej kringskiäras
i deras efter lagarne tilständige rättigheter och förmåner.
Efter någon ventilation häröfver funno R. o. A., att om
cheferne skulle vidare inskränckas uti förslåendet af präster
til regementerne, torde blifva svårt at dertil få habile och
tienlige ämnen; att häröfver voro redan månge och klara
lagar nog, äfvensom ang:de krigsprästers vidare befordran;
hvarföre det
resolverades, att R. o. A, låta förblifva vid det, som uti
desse måhl redan stadgat och förordnat är.
7. Secrete Deputat:s bet[än]k:de af d. 7 October ang:de
Lieut. vid Södre Skåningarne Tage Tholts sökte tour för
Lieut. Carl Stålhammar
begärtes på bordet.
8. Secrete Deputations betänckande af d. 29 Aug. öfver
Capitein vid Kgl. Lifgardet Aminofs ansökning att i anseende
til dess, af åkomne benskador genom fall med hästar,
iråkade svårighet att giöra infanterietienst få söka majors
sysla vid cavalleriet, hvarvid deputationen i anseende til
förevarande omständigheter tilstyrcker bifall.
Hvarvid uplästes
Hr Aminoffs egit och dernäst
Hr Silfverschölds,
Hr Ridderstams,
Hr Wattrangs och
Hr Gyllenbergs memorialer, som innehöllo skähl emot bet
[än; kulet.
Hr Hasenkampf utbad sig att, innan han som Hr
Thotts tour.
Aminofs
tienst
flyttning.
522 1765, okt. 15. Aminoffs tjänsteförflyttning.
Aminofs svåger afträdde, körtel, få anföra, huru Hr Aminof
med sin ansökning gådt lagliga vägar i hopp att vinna lika
nåd som en B[aro]n örnfelt och andre, sedan han bevist, att
han med sönderbrutne knä och benpipor voro til infanterietienst
framdeles oförmögen; huru Hr Aminof uppå Kongl.
M:ts nådige afslag vändt sin ansökning til R[iksens] H[ögl.l
Ständer; att den af Urskillningsdeputationen blifvit antagen
och til Secrete Deputationen remitterad, som den noga granskat
och nu bifall derå tilstyrckt; att Tienstebetänckandet
tillägger capitainer af Gardet befordringsrätt til öfverstelieutenantssyslor,
men Hr Aminof åstundade endast att blifva
major, hvilket ingen prejudicerade; att denne lilla förmån
tycktes kunna förunnas en ännu ung officerare, som hade
lust att tiena riket efter sin förmåga och voro i så svaga
vilkohr, att han ej kunde gå utur tienst; att infanteriekundskapen
vid cavalleriet ej voro skadelig; att Tienstbet[än]k:-  det af denne faveur för Hr Aminoff ej blefvo rubbad och
sluteligen att han med flere considerationers anförande ej
ville uppehålla R. o. A. i et måhl, som han endast deras gunst
och ädelmod trodde sig böra underkasta.
Hr S p a r [r] s c h ö 1 d anholt, att detta måhl aldeles efter
lag och Tienstebetänckandet måtte afgiöras, hälst han ej
kunde gilla den principe, att alla benbrutne infanterieofficerare
til cavalleriet skulle befordras.
Gr. A. fvon] Fersen: Om jag rätt fattat, hvad emot
betänckandet anfördt blifvit, så beror det på 2 grunder: l:o
att det strider emot Tienstbetänckandet; 2 att blandningen
af cav.- och inf.tienst tyckes vara mindre nyttig. Hvad det
förste vidkommer, så tror jag Tienstbet[än]k:det ej derföre
rubbas, om R. o. A. i en besynnerlig particulier casu deruti
tillåta någon exception; för det andra lär vähl medgifvas,
att för en cavallerist fordras mer, om han skal vara habile, än
att manoevrera med hästen och att följacktel. insickt, kundskap
och öfning i andra dehlar af krigsmetien dervid behöfvas;
och således lärer deraf något skähl emot betänckandet
så mycket mindre nu kunna dragas, som cavalleriet haft
månge kiäcka chefer utur infanteriet, såsom H:s Ex:ce Hr
Grefve Lieven och H:s Ex:ce Hr Gref Horn. I anseende härtil
och som deputation härvid endast såsom uti en cas particulier
tilstyrckt någon gunst för Hr Aminoff, så kan jag
för min dehl ej annat än bifalla betänckandet.
Aminoffs tjänsteförflyttning.
523
Hr v. Vicken: Deputationen hade med mycken bekymmersamhet
handterat denna sak, hvarvid å ena sidan Tienstebet[än]k:det
och å andra Hr Aminoffs ömande omständigheter
deputationen förekommit. Hon hade, såsom i en särskilt
casu, tagit den utväg, som bet[än]k:det visar, nemi. att
Hr Aminoff må få söka, men ej tillagt honom förslagsrättighet
til maj or skap vid cavalleriet.
Utan att derföre ingå i någre generale considerationer
ang:de skickelighet vid cavalleriet och sättet att den förvärfva
ville han simplement tilstyrcka bifall på betänckandet
eller, om detta icke behagades, att detta måhl måtte
hvila, til des deputationen hunnit opkomma med des bet[än]k:de
rör:de Tienstebetänckandet, då man finge se, om
deputat. för Hr Aminoff giordt för mycket el. för litet.
Hr L. M. Uggla: Som det hvad Secr. Deput. tilstyrckt
blott hade afseende på Hr Aminoff specielement, så ville
han in hoc casu dertil samtycka, hemställandes derjemte,
om icke Hr Aminof tienligast voro hulpen medelst befordran
til Adelsfahnan.
Hr Fred. Sparre: Jag bestrider icke, att ju hufvud
och insickt fordras vid all krigstienst, ej eller talar jag emot
Hr Aminoff. Jag talar endast för lag och för det åhr 1756
författade och laga kraft vundne Tienstbet[än]k:de.
Skulle 9 och 40 §§ i Reg.formen el. och Tienstbet[än]k:det
behöfva någon förklaring, vähl, så kan den frågan til Stora
Deputation som en laga väg remitteras att där pröfvas och
utarbetas; men emedlertid och innan befordringslagarne
ej blifvit ändrade, ber jag, att vi derom måtte vara öma, icke
ändra lag in casu eller deri giöra inbrått; och tilstyrcker således
att antingen afslå bet[än]k:det el. låta det enl. Hr v.
Vickens alternativ hvila.
Jag estimerar Hr Aminof och ömar dess omständigheter,
beklagandes doch, att olyckelige händelser altid skola föra
hrr inf .officerare til cavalleriet; och hemställer, om icke i
stället Hr Aminoff kunde til något commendantskap recomenderas.
Hr Bilberg: Som deputationen ej, i faveur af Hr Aminoff,
uphäfvit lag och Tienstbet[än]k:de utan endast tillåtit
honom att få söka; det vid cavalleriet icke skadde, att man
förstod infanterietiensten; avencementerne äfven ifrån den
ena til den andra i de högre officersgrader voro vanlig; och
524 1765, okt. 15. Aminoffs tjänsteförflyttning.
med Frh. örnfelt samt flere gifvits prejudicat för Hr Aminoff;
så ville han för sin dehl betänckandet bifalla.
Hr Möllerstierna ville enl. Tienstbet[än]k:det detta
afslå el. låta saken hvila enl. Hr Vicken.
Hr Eric Linderstedt: Om Secrete Deput. tilstyrckan
biföllos, så existerade deraf 2 inconveniens til skadelig
rubning i Tienstebet[än]k:det, l:o att en inf.officerare avancerade
in i cavalleriet och det 2:o innan han hunnit til major
af Guardet. Att undvika sådant bifaller jag Hr Sparres tancka,
att Hr Aminoff til comendan[t]skap, som är öfv.lieut:s
post, måtte rekommenderas.
Hr Ehren malm: Deputation har vid detta måhl icke
rördt principen af Tienstbetänckandet utan blott ansedt det
som en casus particularis; och hade jag härvid trodt hafva
något skähl deraf att, då Tienstbet[än]k :det sätter öfverstar
i roulance från begge tiensterne, til häst och foth, i befordran
till generaler, sådant nödvändigt supponerar förut förvärfvad
kundskap i begge dehlarne; äfven lär det förtiena
considereras, att Hr Aminoff, som enl. T[jänste]betänckandet
kan begära öfverstlieut. sysla i armeen, nu endast söker
att få såsom major komma til cavalleriet ifrån compagnie
vid Lifgarduet.
Hr Silfverschöld: Riks. Ständer voro vähl macktägande
men derjemte lagbundne; Tienstebet[än]k:det voro
en vedertagen almän lag om befordringar; den borde då efterlefvas;
häfdes en dehl deraf, så kunde altsammans häfvas.
Förevarande ansökning voro deremot och lagstridig. Urskillningsdeput.
tycktes icke hafva bordt densamme uptaga,
och borde hon nu til Secrete Deputation återremitteras att
til Hr Aminoffs hielp föreslå någon annan plan, ty vid cavalleriet,
och åtminstone vid husarerne, voro man med brutit
ben ej des skickeligare til tiensten. Prejudicat kunde härvid
af B[aro]n örnfelt ej tagas, ty dess befordran skedde i
första officersgraden, där manskapets och hästarnes skötsel
utgiorde mästa syslan. Att vid husarernes opsättande
inf.officerare kunde blifva capiteiner, sådant ankommo på
särskilt lag och capitulation men hörde ej hit, då en annan
lag voro att efterlefva.
Hr Gyll e n s v a h n: Tienstebetänckandet voro, så länge
det subsisterade, hos oss såsom en besvuren lag att anse.
Det utstakade ganska tydeligen, huru infanterie- och cavalle
-
Aminoffs tjänsteförflyttning.
525
rieofficerare borde avancera, och vid hvad grader man kunde
få träda utur den ene corpsen i den andra. Han viste således
ej, på hvad grund deputation häruti velat tilstyrka
en emot lag stridande ex[c]eption. I discourserne voro sagt,
att infanteriekundskapen icke giorde skada uti cavallerietiensten;
sådant voro godt, men liksom Marechal de Saxe vid
något tillfälle sagt, att officerare i lägre grader skadades af
stor detail, dermed de negligerade sine egentlige giöromåhl,
så tycktes och väre legislatorers tancka syftat derpå, då de
först tillåtit majorer att söka sig från et regemente till ett
annat. Eljest ville han gierna gynna Hr Aminoff och äfven
framdehles ingå i alla författningar til gardesregementets
förmån i befordringar, men emedlertid voro nu denne ansökning
aldeles emot lag och skulle med bifall blifva et ledsamt
prejudicat.
I anseende hvartil han ville tilstyrcka afslag på betänckandet
eller att det måtte hvila, tils framdeles qua;stion
kunde blifva om några jemckningar vid Tienstbetänckandet.
Frh. Fred. Ribbing förbehölt att, om benbrott för
en infanterist voro skähl att befordras til cavalleriet, armbrott
för cavallerister äfvenså måtte blifva gällande till befordran
vid infanteriet.
Hr Landtm.: Som öfver förevarande måhl tilräckeligen
tyckes vara discourerat, så lärer mig nu tillåtas att giöra propositionen.
Behagar R. o. A. afslå Secr. Deput. betänckande såsom
strid:de mot Tienstebet[än]k:det.
Härpå svarades Ja och Neij, hvarföre Hr L [a n t] m. hemstälte,
om det skulle hvila, til dess Secr. Deputat. med anmärkningarne
vid Tienstbet[än]k:det inkommer.
Härpå svarades äfven Ja och Neij.
Hr Landtm.: Som jag ej kan giöra någon proposition
0111 en lag, som Kongl. Maij:tt uti detta måhl fölgt och som
bör vara gällande, til des någon ändring dervid funnits nödig,
så kan jag i ani. af discourserne ej giöra någon annan
proposition än den förste jag giorde. Behagas ej den, så lära
herrarne få votera öfver den propositionen, om Häröfver kan
voteras.
Härtill ropades både Ja och Neij.
Gref Axel [von] Fersen: Sedan Secrete Deputation
uppå Urskillningsdeputations remiss utarbetat detta måhl
526 1765, okt. 15—17. Aminoffs tjänsteförflyttning.
och deröfver nied sitt betänckande inkommit, som lägel, blifvit
föredragit och ventilerat, så är det aldeles enligt med
Riksdagsordningen, att Hr Landtm, giordt den förste propositionen,
som var sådan, att det ventilerade betänckandet med
Ja eller Neij kunde bifallas eller afslås.
Hr En [e] schöld yrckade härvid lagens efterlefnad;
qusestionen voro olaglig och af fahrligt prejudicat. Kongl.
M:tt och Rådet hade rättel. fölgt lagen dervid, giorde Ständer
annorlunda, huru kunde de en annan gång giöra remarquer
på Rådet; och fördenskull anhöllo han, at ingen proposition
måtte giöras, som kunde leda till rubbning af lag.
Hr C. Wadenstierna instämde med Hr Grefve Fersen
til gillande af Hr Landtm :s giorde förste proposition,
som han ånyo begiärte.
Hvad om lagars efterlefnad så vähl blifvit sagt, voro i
gemen aldeles efter hans tancka; men han trodde och, att
högsta mackten, hälst i slike oeconomiske författningar vid
besynnerlige casus kunde giöra någon ex[c]eption; och ville
han för öfrigt äfven ingå uti den af Frh. Ribbing nyss giorde
reservationen.
Frh. Fred. Horn ville föreslå et expedient att snart
komma ifrån saken, hälst han för sig och sine camerater utaf
cavalleriet frucktade att icke vara mästare af voteringen
vid detta tilfälle. Quaestionen rörde en oeconomisk författning,
voro på laglig väg och i laglig ordning framkommen
och propositionen deröfver voro lagligen giord; på desse grunder
tilstyrckte han nu heldre bifall på betänckandet än att
låta det ankomma på en votering, som han frucktade skulle
tappas.
Frh. v. Essen gillade äfven Hr L[ant]m:s först giorde
proposition, hållandes före att den andre kunde sättas til
contraproposition; men behagades ingendera, så kunde öfver
propositionerne voteras.
Hr v. Vicken bad det måtte anmärckas, att deputation
fullgiordt en skyldighet, då det svarat på et dit remitterat
måhl, och altså härvid gådt ordentel. och lageligen til väga.
Något lagstridigt eller sådant, som icke kunde komma under
proposition, hoppades han icke skulle vid närmare påseende
finnas i deputationens betänckande, och skulle han beklaga,
som ledamot, om sådant kunnat suponeras, ty deputationen
hade härvid tydeligen anfördt lagens och Tienstbetänckan
-
Aminoffs tjänsteförflyttning.
527
dets innehåld, då hon R[iksens] St[änder] understält, om
de af gunst i denne särskilte casu deruti skulle vilja giöra
någon ex[c]eption.
Frh. C. Ridderstolpe: R. o. A. tycktes icke behöfva
uppehålla sig med någon lagfråga härvid, ty annat voro att
rubba någon lags principe eller giöra ny lag in casu, och annat
att i casu speciali dispensera; härom voro frågan nu;
til des afgiörande hade Hr Landtm, giordt propositionen, men
då den ej samfält vedertogs, uti den andra propos. föreslagit
en biais til att förena R. o. A. utan votering; men som sådant
icke eller lyckats, så återstodo nu att öfver målet votera
enligit den första af Hr L[ant]m. giorde propositionen,
hvilcken han åter bad framställas.
Sedan propositionen ånyo blifvit giord, med Ja och Neij
besvarad, samt ytterl. votering begärd, så inrättade Hr
L [ant] m. dertil denna proposition.
Den, som bifaller, att Secrete Deputations betänckande afslås
såsom stridande emot Tienstebet[än]k:det, skrifver Ja.
Vinner Neij, må Capitein Aminoff i anseende til de för
honom sig företeende omständigheter äga rättighet att söka
sig till major vid cavalleriet.
Proposition gillades.
Uplästes någre listor på ledamöter i någre ledige rum i
deputationerne (Bil 69).
Hvarefter upropades bordsherrarne och skreds til votering.
Sedan både upropen voro förbi och zedlarne räknade, funnos
Ja tvåhundradetrettiofemb,
Neij tvåhundradesiuttiosiu.
Det af bordsherrarne underskrefne voteringsinstrumentet,
som protocollet bilagt finnes1, upplästes sluteligen, hvarefter
R. o. A. skildes kl. 9.
Anno 1 7 6 5 d. 17 O c t.3
Torsdag.
Plenum kl. 9.
1. Uplästes senaste voteringsinstrumentet, hvarefter expedition
skedde.
2. Justerades den af R. o. A. d. 14 Octobris tagne resolu
-
1 Uteslutet här.
2 Med påteckning: Justerat d. 8 Martii 1766.
528 1765, okt. 17. Fortifikationsritningar.
tion på Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 14 Septemb:r
ang:de befordringar vid Amiralitetet.
Fernebo kyr Föredrogs Bondeståndets extr. protocolli af d. 8 Aug.
kobygnad. med föreställning emot Cammaroecon.deputations bet [än] k:-  de af d. 15 Junii rörande tvisten emellan Vesterfernebo och
Carbennings församblingar om lcyrckobygnad.
R. o. A. förblefvo vid det d. 3 Augusti til betänckandet lemnade
bifall.
4. Föredrogs Secrete Deputationens betänck:de af d. 3
SHdande.SS Sept. ang:de Cammarförvandtens Olof Sederborgs uprättelse
för lidande, och att han må ansees såsom en gång upförd
på camererareförslag.
Bifölls.
5. Handels- och manuf.deputations betänckande och tilÄfribrödIS
styrckande af d. 6 Aug. ang:de den ålderstegne Fabriqueuren
Madelons intagande på fribröd uti Danviken.
Bifölls Borgareståndets tilläggning, att äfven hans Hustru
jemte honom där måtte intagas, doch utan särskilt gravation
för hospitalet.
6. Secrete Utskottets extract. prot. af d. 24 Sept.b. ang. :de
°S Statssecreteraren Klingenstiernas och Prof. Ferners upvackt
Kronprint-
ning hos H:s Kgl. H. Cronprintzen samt deras löhner.
sen' Bifölls.
7. Secrete Deputations betänckande af d. 22 Aug. ang:de
linderstedt s • •
tienstebyte. Capitein och Commendanten Eric Linderstedts samt Capitein
Hr Fred. v. Köhlers tienstebyte.
Bifölls.
2. Secrete Utskottets extract :m protocolli af d. 28 Aug.
ficatårers(!) an§':de fortificationsritningars, chartors och desseiners samsamlande.
lande samt att Directeuren af Fortificationen til detta nyttiga
arbete må få antaga en officerare af Stockholmsbrigaden mot
200 d. sif:mts åhrl. löhn af fortif.besparingsmedlen.
Bifallit.
9. Secrete Utskottets extract :m protoc:li af d. 21 Augusti
contoirs ang:de Krigscollegii Militiaecontoirs ansökning om vederarfvode.
giällning för det cont. ålagde reviderande af regementernes
räkenskaper medelst en summa af 3 000 dhl. s:mt. Secrete
Utskottet tilstyrcker, at contoirets betiening framgent må
niuta 12 p:cent af indrivande observationsmedel och likaså
för den framfarne tiden af hvad de för 1764 af gammalt in
-
Ostindiska kompaniet.
529
drifvit, doch att sådan ersättning ej öfverstiger summan af
3 000 d. sunt och att de andre behof, hvartil observatiorismedlen
äro anslagne, aldraförst deraf besörjes.
Bifallit.
10. Secrete Utskottets hemställande af d. 21 Aug., att det Grans (i)
Cammarskrifvaren Gahn [o: Gahm] vid förb r[iks]dag åhrl. arfvode
tillagde
arfvode för militaire förordningars samlande under
Krigscollegii upsyn må til nästa r[iks]dag continuera, då arbetet
förmodas färdigt.
Hr Manderström med flere trodde bäst, om honom
vist för hvar tom bestodes; nu hade han på 3 åhr fädt 1 500
d. s:m för en enda.
Sec. Utsk. bifölls.
11. Secrete Utskottets hemställ:de af d. 28 Aug. ang:de 1 Chart. sigil.
p.cents afgift i charta sigillatserecognition för pensionsbref pe^b/eT
åt afskedade ryttare och dragoner enl. 1762 åhrs kongl, förordning,
hvilken afgift en gång för alla innehålles och dragés
af pensionen.
Bifalles.
12. Secrete Utskottets yttrande af d. 21 Aug. öfver staden Tulfrihet för
Östhammars ansökning om tullfrihet för de där förfärdigade Östhammar,
näfvers- och smorlädersskor samt dertil nödige skin och hudar,
äfven örn någon lefverantz af slike skor til regementer
ne,
hvilcket alt Sec. Utskottet ej funnit kunna tilstyrckas.
S[ecr.] Utsk. bifalles.
13. Secrete Utskottets extr. protocolli och berättelse af d. Ostindiska
24 Sept. ang:de Gamble Ostindiske Compagniets begifvande Cb"viin?gts
til bevillning af 450 000 dhl. sunt i et för alt emot fritt åthniutande
af alla deras octroij följande rättigheter
begärtes på bordet,
giörandes Frh. Reuterholm någon anmärckning öfver
deras förbehålne rättigheter vid en octroij, som nu snart
löper till ända, som torde vilja dragas til någon conflict med
det nya Compagniet.
Ankom en Borgareståndets deputationen, sex personer Deputm.
starck, hvars ordförande Borgin. Ekman p[raemissis]
p[raemittendis] anmälte ståndets anhållan,
1 :o att en deputation af 4 R. o. A:s samt 2 de andre hvarje
stånds ledamöter måtte til Hr R[iks]r[ådet] Åkerhielm affärdas
att notificera, hvad R[iksens] Ständer om honom beslutit.
34—561044
530 1765, okt. 17. Drabantkåren.
Renströms
invisningar.
Förmåner
för Drab.-  corpsen.
2. Att ståndets extr. prot. rörrde Quidings vedpenningar
måtte afgiöras; likaså
3 ståndets extr. prot. om lyckttändningen i staden och des
inhibition. Item
4 st[åndets] expedition om Springers namns nedtagande
från chavotten. Item
5 ståndets extr. prot. om Stregnäs stads tvist med Hr Bilberg.
D:o
6 stapelstadssaken.
7. St[åndets] extr. prot. om borgmäst:s spanmåhlslöhn i
Scanör; som ock
8:o det som rörde städernes bevillningar och taxeringar.
Deput. afträdde.
Hr Bilberg anholt, att Borgareståndets nyss inkomne
extr. protoc. ang:de Strägnäs stads tvist måtte upläsas;
men flere hrr begärte anstånd dermed, hälst med våre angelägenheter
i de öfrige stånd ej just så mycket skyndades.
Hr Gyllensvärd anholt om tilstånd att få trycka sitt
memorial ang:de clereciets vederlagsspannemåhls indragande
til statens lisa.
Denne qusest. begärtes på bordet.
14. Föredrogs Handels- och man.deputations bet[än]k:de
af d. 16 Sept. ang:de återställande af tvenne afledne Fabriqueuren
Renströms til Manufacturcontoret såsom hypotheque
aflemnade invisningar, som blifvit betalte.
Bifölls.
15. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 18 Julii ang:de
några af Kongl. Lifdrabantecorpsen i anseende til dess
stränga tienstgiörning sökte förmåner, hvartil chefen, Generalmajoren
Wallenstierna, hos R[iksens] Ständer anhållit
derom,
1 :o att i anseende til Corporalen Gerners erhållne uprättelse
och för att få et fult antahl af vicecorporaler til vackthållningen
den äldste lifdrabanten må förunnas vicecorporals
fullmackt med sin förra löhn.
2. Att vicecorporalerne må undfå med ryttmästare lika förmån
till tour, rang och caractere.
3. Att Kgl. Lifdrabantecorpsens rättigheter måtte blifva
närmare detaillerade än de finnas vara uti 1756 åhrs förordning.
Drabantkåren.
531
4:o. Att till så mycket skyndesammare kunna besättia lifdrabantevacancerne
til corpsens lisa vid tienstgiörandet, det
må tillåtas, att desse förslager i cantzliet ej må hafva liggetid,
hvartil eljest för hvart och et utgår 4 månader och 14
dagar, och förordningen i så måtto ändras.
Deputationen tilstyrcker vid det
1 :ste på anförde skahl, att Gen.majoren må tillåtas at föreslå
den äldste lifdrabanten til erhållande af vicecorporals
fullmackt och tour, doch att vacencen förut behörigen kundgiöres
för dem, som ville söka utom förslag, och der någon
sådan i nåder skulle utnämnas, bör honom i sådant fall tildelas
en af de nu ledige lifdrabantslöhner, hvarmed den, som
får syslan, kommer sig tills vidare och til des corporalen
Gerner blifver inflyttad, at åtnöija.
2:o. Som vicecorporalerne stå på en nummer i rangordningen
med lieutenanterne af Lifregementet och Lifdragonerne
och äga med dem en lika rättighet som den 17 §, 6 morn.,
i Tienstbet[än]k:det desse förbehållit; så finner deputation,
ehuruvähl ej nog tydeligt, likvähl med förordn. om ledige
tienster instämmande, det vicecorporaler, som leutnanterne
vid Lifregementet äro, böra vara berättigade att, efter sine
fullmackters data, lika med dem få söka compagnier vid cavallerierne
med stabsryttmästare och regementsquartermästare,
då dessas fullmackter äro yngre. Men som detta egenteligen
angår competencen och icke bör värcka någon oreda i
tourén til vidare befordran, så håller deputationen före, att
när en vicecorporal blifver ryttmästare, bör han efter denne
värdigare fullmackt intaga sin tour til vidare befordran; kommandes
honom likvähl till godo dess v.corporals tour då, om
han jemte v.corporaler el. lieut. af Lifregementet skulle söka
sin befordran tilbakars i Kgl. Lifcorpsen.
3:o. Finner deputationen, att Lifdrabantecorpsens rättigheter
nogsamt äro utredde genom förordningen om ledige
tienster 17 §, 4, 5 och 6 punct :ne, samt pensionsreglementet
af d. 10 Jan. 1757.
4:o. Håller deputation för orådeligt att til befordran af
vacancernes completterande och vacktgiörningens lättande
vid Lifcorpsen tilstyrcka liggetidens förkortande vid förslagen;
men anseer för lämpeligast, att Generalmajoren må tilllåtas
att inkomma med flere förslager på en gång, hvarige
-
532 1765, okt. 17.
Drabantkåren.
nom ingen kan bli lidande, oih det tillika i ackt tages, att de
sökande utom förslag på en särskilt lista upföres och vid
hvarje förslag Hans Kgl. M:tt i und. presenteres.
Härvid uplästes Hr de Freses och Hr Silfverschölds emot
2:dra momentet i bet[än]k:det stälte memorialer.
Hr Tranefelts mern. tilstyrckte på flere skahl bifall på
2:dre moméntet.
Hr Hirscheits och Hr Aminoffs mern. yrckade förklaring
öfver Lifcorpsens rättigheter och
remitterades til Secrete Dep.
Hr Tott yttrade sig i conformité med Hr Freses memorial.
Hr H ä s t [e] s k o, som den uti 44 åhr städt vid Lif.drab.-  corpsen, hvarvid han ofta sökt men icke vunnit befordran,
tilstyrckte någon vissare befordringsgrund för Lifdrabanterne,
som sällan avancerade men måste se fremmande och ofta
yngre offiecerare, som nyss Grefverne Ekeblad och Horn,
blifva deras förmän.
Hr Spar [r] schöld medgaf, att vicecorporaler billigt
kunde få söka sig til ryttmästare med leutnanter af Lifreg :-  tet efter ålder i tienst men eljest icke, ty han för Sin dehl
lika som andra skulle ej stort tycka om att stå under yngre
officerares commando i ali sin tid.
Hr Fock instämde med Hr Frese lil afslag af denne
puncten. Vicecorporalerne skulle eljest vinna dubbel väg til
befordran, så utom som innom corpsen, til andras prejudice.
Att enl. memorial :ne 64 åhr skulle för en drabant til befordran
innom corpsen erfordras, kunde med exempel ej bevisas
men vederspelet vähl, att det gingo mycket fortare. Han ville
altså betänckändet häri afslå, så framt man icke ville tilllägga
ryttmästare rättigheten til corporalssyslorne.
Hr W u 1 f c r o n a medgaf, att vicecorporalerne hade
sträng tienst med svag löhn och äfven att de för detta haft
tour med cap.lieutnanter och reg.quartermästare, som de sedan
förlorat och i anseende dertil förtiente åtancka; men
någon viss basis el. grund borde til deras befordran utstakas,
äfven som det skedt för Kgl. Guardets befordran uti infanteriet.
Då kunde säijas, att ryttmästare och vicecorpor. skulle
competera til coi^porals och lieutenanter af cav. med v.corpor.
til corporalssyslorne.
Hr Hasen kampf ansåg det för billigt att till någon
Drabantkåren.
533
opmuntran befordringsvägen och grunden för Lifcorpsen
hielptes, hvartil dehls kunde tagas ytterl. skähl och anledning
af Hr Aininofs memorial, dehls deraf att vicecorp. för
detta haft tour med stabsryttmästare. Men härtil borde, sorn
Hr Wulfcrona påmint, någon generel grund, som för r.angregementerne,
fa[st]ställas och detta bet[än]k:de emedlertid
antingen hvila el. till Secrete Deput. återremitteras.
Hr v. Vicken hemstälte, om icke detta måhl kunde
förekomma ibland de flere påminnelser, som deput. vid
Tienstbetänckandet v or de upgifvandes; kunnandes han emedlertid
ej annat än bifalla, att vicecorporalerne måtte äga lika
befordringsrätt som stabsryttmästare och cap.lieutenanter.
Hr W. Tranefelt: Här voro nämt, att Grefvarne Horn
och Ekeblad nog unge blifvit til v.corp. befordrade, men
de niöto i corpsen ingen annan än deras förre lieut.tour, som
dem tillagt voro.
2:o. Nekades att 64 åhrs tienst behöfdcs för en drabant at
bli v.corp., men calculen voro deremot tydelig; drabanterne
voro 128, och då 2:ne vicecorporalsvacancer räknades på
hvart åhr, så behöfdes 64 tiensteåhr för att blifva den äldste
drabanten, änskönt och alla avancementer förblefvo innom
corpsen.
3. Att detta måhl skulle hvila, voro intet nödigt; frågan
voro ej om något nytt, utan det voro en gammal lag, att vicecorp.
haft lika tour med capiteinlieutenanter och stabsryttmästare
vid cavalleriet.
Hr v. Vicken trodde någon anmärckning härvid vara
att giöra i anseende dertill, att ifrån drabant ej mera än et
steg blifver til vicecorporal, som då voro från cornet til ryttmästare.
Hr T h. Wadenstierna frucktade, att häraf lieutenanter
af Guardet fingo prejudicat att påstå competence til
majorssysla.
Hr F red. S p a rre: På det tiensten ej måtte doubleras
för lifdrabanterne, som hade nog svag löhn, biföll han, att
chefen måtte få ingifva flere förslag på en gång och att äfven
liggetiden til helften måtte förkortas, hälst öfver drabanteförslag
sällan klagades.
Hr Fried. v. Post biföll den l:ste puncten av belänckandet,
doch att i stället för Corp. Gerners uprättelse sättes
fullmackt. 2 och 3:die puncterne såsom ej nogsamt utredde
gingo han förbi.
534 1765, okt. 17. Drabantkåren.
4. Biföllo han gerna deputation ang:de flere förslagers til
drabant ingifvande på en gång; men som desse puncter i bet[än]k:det
voro skilde, så bad han och, att öfver en hvar
särskilt proposition måtte giöras.
Hr Ehrenmalm: Detta måhl voro angelägit för rikets
tienst och ömt för medbroder och tycktes således behöfva til
närmare utredande att til Sec. Deputation återremitteras eller
Lifcorpsen återsättas i sine förre förmåner och tour.
Hr S a m. E h r e n m a 1 m: För detta hade vicecorp. med
cap.leut. och r [egementsjquartermästare städt på en nummer;
men sedan hade de senare 1756 blifvit framflyttade til
ryttm, tour men de förre icke; reciprocitet härvid tycktes
vara billig enligit betänckandet, men derigenom öcktes åter
lagarnes antahl med förklaring på förklaring.
Frh. C. Ridderstolpe fant det vara både annorstädes
vedertagit och i sig sielf billigt, att den corps officerare
och drabanter, som hade sin tienstgiörning närmast til de
kongligas personer och omkring thronen, finge åtniuta några
särskilte prserogativer, och på denne grund ville han nu bifalla
S[ecr.] Deputat:s betänckande.
Hr v. Vicken förestälte, att om v. corporaler skulle få
ryttmästare tour och, som härtils, det blefvo et befordringssteg
ifrån drabant til v.corporal, så skulle drabanterne altid
avancera förbi alla lieutenanter af cavalleriet. Det tycktes til
förekommande deraf bästa medlet vara, att inga andra än
cornetter eller fändrickar til drabanter befordrades, men inge
underofficerare, emedan desse derigenom eljest skulle giöra
för hastige steg til ryttmästare med mångas prejudice.
Frh. Fred. Horn: Som han nu hade den lyckan att
vara chef för et cavalleriereg:te men förut städt vid Lifdrab.-  corpsen, som han respecterade, så stodo han med sitt utlåtande
i detta måhl liksom emellan tvenne eldar, emellan nuvarande
och fordne camerater.
Han mindes vähl, att i början, då han ifrån drabanterne
sökte sig til infanteriet, hade det honom afslagits, och ehuru
drabanter kunde antagas ur alla corpser, både af infanterie
och cavallerie, så kunde de doch icke avancera til annat än
cavalleriet. Detta voro en omständighet jemte flere andra härvid
at betäncka.
Ang:de vicecorporalernes påstående hade Hr Fock giordt
en betydelig anmärckning; men som bet[än]k:det bestod af
Drabantkåren.
535
flere puncter, förente han sig ang:de propos. deröfver med
Hr. v. Post.
Ang:de Gref Horns och Gr. Ekeblads befordran til v.corporaler,
hvarmed han til någon dehl haft att medla i anseende
til bytet med frami. V. corp. Hervegh, så hade efter hans tancka
Lifcorpsen dervid icke förlorat, icke eller salig Hervegh,
som kort derefter afsomnadt, icke eller regementet, som derigenom
feck en vacance.
Hr Möllerstierna åberopade sig de skahl, som Hr
de Frese i detta måhl anfördt, som vähl grundade, hvartil
han lade den consideration, att äldre tiders befordringstour
vid Lifcorpsen voro ej hit applicable, ty i Konung Carl d.
12:tes tid hade ryttmästare och capiteiner kunnat sättas til
drabanter, men nu befordrades underofficerare dertill, hvarifrån
första steget sedan efter deputat:s bet[än]k:de skulle
blifva til v.corporal el. ryttmästare tour.
Flere inconveniens voro häraf följande, sorn noga borde öfvervägas,
och tilstyrckte han fördenskull med de flere herrar,
att puncterne ang:de vicecorporalernes tour och drabanternes
befordran til deputationen[s] vidare jemkning borde
återremitteras.
Hr And. R a m s a i j: Om drabanterne hade skähl att
klaga öfver svår lycka, så voro billigt, att befordringsvägen
för dem blefvo lika som för andra. Och borde altså måhlet
emot Tientstbetänckandet ytterl. granskas eller detta senare
efter billighet jemkas, instämmandes han i öfrigt med Frh.
Fredric Horn.
Sedan härvid Hr Landt m. bedt, att han öfver detta tilräckel.
ventilerade måhlet nu måtte få giöra proposition, och
sådant bifallits,
recapitulerade Hr Landt m. de 4 särskilte puncter uti
Secrete Deputationens betänkande jemte R. o. A. öfver hvar
och en i discourserne yttrade tanckar, giörandes i anledning
deraf öfver dem särskilte propositioner, som R. o. A. biföllo.
I följe hvaraf betänckandet påskrefs följande resolution:
Att
R. o. A. bifaller deputationens hemställande uti den
l:sta puncten, doch sättes i stället för Corp. Gerne[r]s uprättelse
ordet fullmakt. Det 2:dre och 3:die momentet ang:de
vicecorporalernes competence och rang samt de för Kongl.
Lifdrabantecorpsen påyrckade rättigheter har R. o. A. til no
-
536 1765, okt. 14—25. Drabantkåren.
Tulfrihet på
virke til
Skantsen.
Afgift til
Fahlun och
Carlsstad.
gare utstakande til Sec. Dep. återremitterat. Öfver den 4:de
puncten har R. o. A. bifallit deputationens tilstyrkande.
Härefter anmälte Hr Landtm. Borgareståndets hemställan
om en deputation af det projecterade antahl ledamöter,
4 af R. o. A. samt 2 af hvarje de öfrige stånd, til Hr R[iks]-  r[ådet] Frh. Åkerhielm skulle afsändas til Margretelund att
notificera R[iksens] Ständers om honom tagne beslut.
Hvilcket bifölls.
Hr Landt m. upviste för R. o. A. ett inbundit exemplar
af ett verck kallat Inledning til svenska krigslagfarenheten,
hvars autor Henric Frosterus denne första törnen til R. o. A.
presenterat, tilläggandes Hr L[ant]m., att auctorens flit och
möda med denna nyttiga samling syntes förtiena mycket
beröm.
Hr L[ant]m. fortfor, att han vähl kunde något ytterligare
föredraga, men som vid Hans Kongl. Maij :tts til middagen
förväntade ankomst til staden flere andre af R. o. A. som
L[ant]m. sielf torde vilja giöra sin underd. opvacktning på
Hofvet, så hoppades Hr Landtm, att få förkorta och nu sluta
detta plenum.
Detta behagades, och skildes R. o. A. kl. 1/2 1.
Anno 1765 d. 25 Oct.1
Fredag.
Plenum kl. 9.
1. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af d. 10
Junii ang:de tullfrihet på vircke och materialier till tingsstället
Skantzens upbyggande vid Kongsbacka; och
remitt. till Cam.oec. deputation.
2. Bondeståndets extr. protoc. af d. 24 April ang:de l:o afgiftens
uphörande til städerne Fahlun och Carlstad af 2 öre
s:mt för hvarje skepp:d tackjern samt 2 att efterfrågas måtte,
huru med detta måhls expedition vid förl. riks [dag] tilgådt,
och 3:o huruvida hvad i anledning deraf blifvit utbetahlt,
måtte återbäras.
Hvarvid anmältes Carlst [ads] fullmäcktiges A. Antonsons
memorial.
Res., att R. o. A. bifalla resp. Borg.ståndets påskrift, som
1 Med påteckning: Justerat d. 8 och 15 Martii 1766.
Motala ström. Vakansavgift.
537
simplicitet- innehölt, att denne afgift för framdeles må uphöra.
3. Secrete Utskottets hemställande, dat. d. 6 Aug., att ur-Urtima dom
stolars
tima
domstohlars dagtractamente och resepenningar hädan- ar{V0(ien
efter ej af cronas medel må godtgiöras utan af den succumberande
parten.
Bifölls.
4. Secrete Utskottets extr. protoc:li af d. 8 Julii ang:de Durchfart f.
canal och durchfart ifrån Motala ström genom sion Sommen ström3
till Vettern, hvartil, som publique medel ej äro at tilgå, Sec.
Utsk. föreslår, att detta arbete må få til entreprenade almänneligen
utbiudas.
Bifölls.
5. Secrete Utskottets hemställande af d. 9 October, att det Landt
ränt
m* st
landräntemästarne här tils bestådde remisslage til detta åhrs remisia'ge’
slut, men icke framdeles, må dem godtgiöras.
Bifölls.
6. Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 12 October Vacante
ang:de visse nummer vacancer vid regementerne till lands nu™g^nvid
och siös, med hemställan att vacanceafgiften derföre må cro
nan
godtgiöras efter åhrlig markegång af de soldaten bestådde
persedlar.
Hr v. Vicken giorde härvid den påminnelse, att om
den enligt detta rote och rusthållarne pålagde vacanceafgiften
efter persedlarnes åhrl. marckegång rättades, så skulle
den åhr från åhr blifva drygare; deremot hade hvar province
sina knecktecontracter, och derefter til exemp. betaltes i
Cronobergs låhn 10 d. s:m i gängse mynt för vacancen, då
roten äfven nyttiade torpet; dervid borde det förblifva, utan
att någon ändring efter marckegång häremot skedde.
Frh. Ridderstolpe, Carl: Secrete Utskottet hade
ej utan mycken öfverlägning stadnad vid detta förslag, hvarmedelst
denne vacanceafgift til 3/4 kommo cronian och til
1/4 roten i recruteringshielp til godo. Denne afgift kunde
vara skiljacktig i hvar särskilte province i anseende til contracter
och vahna, men regeringen kunde doch dervid giöra
aplication af en tagen principe.
Hr C. Wadenstierna: Knecktecontracterne voro
vähl olike men knecktens löner och förmåner voro doch i alla
orter utsatte. Han funno altså Secrete Utskottets tilstyrckan
vähl grundad.
538 1765, okt. 25. Vakanser i regementena.
Patroulle
ring.
Lykttän
ning.
Att roten deremot finge nyttia soldatetorpet vore billigt,
men han borde det också underhålla och rodia.
För öfrigt anhöllo han, att den 1756 fa[st]stälte nummer
af vacancer vid hvarje compagnie måtte bibehållas och icke
lemnäs uti rotarnes skiön, emedan vacanceafgiften efter
marckegång på den grund utgiord[e] ongefähr 4 t:r guld i
förledit åhr i stället för 40 000 d. s:m de förre åhren; af
heride summa hade 4 regementer i fiohl blifvit beklädde; togos
denne inkomst bort, så voro til detta behof ingen tilgång
och armeen kunde på 30 ej beklädas.
Hr En [e] schöld biföll detta Secrete Utskottets vähl
utarbetade förslag, hvaruti äfven L[ant]- och siömilitisesamt
Cam.oecon.deputatine instämt och concurrerat.
Hr v. Vicken frucktade, att genom de stareke vacancer,
som försvagade regementerne, tiensten för de öfrige
skulle blifva så mycket svårare, hvarigenom de bräcktes til
missnöije och rymmande ur landet. Han yrckade fördenskull
knecktecontracternes fullgiörande och rotarnes frihet att derefter
complettera sine vacancer af döde el. casserade.
Hr [von] Nackreij ville för sin dehl ej bifalla något,
sorn frucktades befordra folcks flyttning ur riket.
Hr Uggla var af lika mening som Hr v. Vicken.
Frh. Ridderstolpe: Som Secrete Utskottet härmedelst,
til det af Hr Wadenstierna rörde ändamåhl, velat öka
cronans inkomst, hvartil de för detta i vacanceafgift omtalte
10 d. s:m. föga velat förslå, och den häraf befarade folkutflyttningen
ej ännu voro bevist; så tilstyrckte han bifal på
Sec. Utsk. bet[än]k:de.
Hvilket nu på Hr L [a n t] m. propos. bifölls.
7. Secrete Utsk. extr. prot. af d. 23 Octib. med hemställan
om icke, då nu stillheten och säkerheten om nätterne
på gatorne återvunnits, stadscav.patrouillen må ophöra.
Bifölls.
8. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d. 26
Sept:r ang:de inhibition af lyckttändningen här i staden, som
af Magistraten blifvit under entreprenade uplåten til Brandvacktscapiteinen
Groth men ståndet anseer böra fri lemnäs
til husägarne, som sig härom besvärat.
öfverståthållare^ Frh. von Lantingshausens memorial anförde
deremot de skähl, uppå hvilcka den slutne entreprenaden
tycktes böra bibehållas tils vidare.
Lykttändningen i Stockholm.
539
Hr Wachschlager, Hind.: Sorn ledamot i Cammaroec.
deput., hvarest hela besvärsmåhlet örn lyckttändningen
lågo under skärskådande, refererade han hela dess sammanhang;
i följe hvaraf han aldrig kunde bifalla Borgareståndets
föreslagne inhibition, utan att målet blifvit cognoscerat;
men deremot instämde han med Frh. Lantinghausens
memorial och bad, at hela denna sak måtte hvila, tils deputat.
derom inkommit.
Frh. Grönhagen: Vid sidsta r[iks]dag hade quaestion
om denne lyckttändning stadnad emellan 2 stånd emot 2,
och viste han ej, hur den blifvit expedierat; men i anledning
af hvad nu Frh. Lantingshausen detaillerat, kunde han ej bifalla
den af Borg.ståndet tilstyrckte inhibition, utan borde
Groth enl. contract i åhr dervid bibehållas; men framdeles,
om staden så åstundade, kunde hvar en fritt få tända sin
lyckta för huset.
Hr C. Wadenstierna instämde med Hr Wachslager,
efter
1 :o det torde tiena til prejudicat, om inhibitioner skedde i
måhl, som efter laglig ordning ännu lågo under skärskådan
och cognition.
2:o. Vorde slik inhibition här en än oafgiord hufvudsak;
han hade sielf hus i staden, ingen kunde tahla för honom,
han borde sielf i saken höras och alle husägare likaså; denne
rätt hoppades han ej kunde dem betagas, och intil dess
saken hos deputation, där den nu lågo, blefvo afgiord, sågo
han ej, hur någon inhibition ägde rum.
Hr v. Vicken: Saken hade redan legat och borde slutas,
att husägare ej måtte klaga öf. våld. Groth hade begärt
denne entreprenade för egit interesse skuld. Finge rusthållarne
sielfve lefverera sine munderingskläder, så borde och
husägarne sielfve få tända sine lycktor. Han biföllo altså
Borgareståndets tilstyrckan och emedlertid kunde saken i deput.
utarbetas, blifvandes altid för Groth fritt att accordera
om lyckttändningen nied dem, som dertil voro hågade.
Hr E n [e] schöld instämde, utan att vilja ingå uti detail
om saken, med de hrr, sorn afslogo inhibition deruti och begärte
den hvila, til des deputation deröfver inkommit.
På Hr Landtm, proposition bifölls, att Borg.st. extr.
prot. hvilar utan påskrift, til des deputation öfver hufvudsaken
sig utlåtit.
540 1765, okt. 25. Fabriker. Nordsjöfisket.
Fabriquernes
tilstånd.
Nordsiö
fisket.
Flere hrr yrckade, att deputation härmed innom 14 [dagar]
el. 3 veckor må vara färdig.
Hr Wachs [ch] lager: Som deputat:n hade månge
publique måhl, skogsordningen och slikt under händer, detta
måhl dessutom voro ganska vidlyftigt och flere hundrade
husägare deri borde höras, så voro 3 veckors tid för deput:n
härvid otilräckelig.
Hr Landtm, recommenderade hos deputat:s ledamöter
att, om giörligt voro, saken dessförinnan afgiöra.
Frh. Grönhagen och Hr Gyllenhammar önska^
de detsamma med förbehåll, att saken då eljest här må företagas.
Grefve Renstierna androg, att som Hand.- och manuf.
deputationen instructionen likmätigt voro pålagt att inkomma
med dess berätttelse om fabriquernes tilstånd, hvilket
ännu ej skedt, ehuru den snart kunnat formeras af Man.-  cont. relationer, och emedlertid mycket om fabriquerne taltes
mot och med, så att oplysning deri voro nödig; så hemstälte
han, om icke extr. protocolli til deputat:n må afgå att
fråga om detta drögsmåhl och påskynda des berättelse i förb:de
ämne; den om medlen och fondens förvaltning kan sedan
komma efter.
Hr v. Nackrei j: Denne berättelse voro under arbete
och torde snart inkomma. Drögsmåhlet hade kommit af några
innom deput:n af de 3 stånds ledamöter anförde betänckligheter,
som hindrat arbetet och expeditionen.
Hr L [a n t] m.: Sorn deputation har arbetet under händer,
så lärer hon vähl snart dermed inkomma, eljest kunde
extractum prot. derom afgå.
Hr [von] Nackreij: Att äfven så måtte ske i lycktsaken.
Hr Landt m.: Extr. pr[ot.] kan gå i begge måhl, om så
behagas.
9. Fiskeriedeputationens af d. [23 Maj] ang:de nordsiöfiskerierne
samt deras ordentelige skiötzel och vård under
en tilförordnad directions inseende.
Begärtes på bordet.
Hr L. M. Uggla, som häri var föreslagen til directeur,
förklarade, att han afsade sig den förmån, som deputation
honom tilärnadt, ehuru han vördade dess förtroende.
Frh. Grönhagen: Ehuru bet[än]k:det hvilade, ville
Alunverken.
541
lian doch nu dervid hafva anmärckt deputat. besynnerliga
omvårdnad att befordra sine egne ledamöter.
10. Handels- och manuf.deputations betänckande gemensamt
med Bergsdeputationen, dat. d. 30 Julii, ang:de förbudets
uphäfvande emot flere nye alunvercks anläggande.
Prästeståndets extr. pr[ot.] af d. 18 Sept. biföll bet[än]k:-  det jemte Hr Carl Ugglas sökte frihet på et alunverck.
D:o extr. prot. af d. 25 Sept. föreslog visse restrictioner vid
nya vercks inrättande.
Frh. v. Essen: Ehuru jag sielf har alunverck, vil jag
doch intet monopolium dervid utan bifaller deputat. tilstyrkan
om frihet til slike vercks inrättning på egne requisita
för enhvar, som det åstundar.
Hr Gyllensvahn ville bifalla Prästeståndets vid betänckandet
föreslagne vilkohr och restrictioner.
Hr Uggla ansåg desse restrictioner såsom til en dehl
stridande mot R. o. A:s Privilegier, bifallandes eljest bet[än]k:det.
På Hr L [a n t] m. proposition blef betänckandet bifallit.
Frh. [C.]1 R i d d e r s t o 1 p e trodde, att Bondeståndet detta(!)
lättare skulle bifalla detta betänckande, om Prästeståndets
dervid lagde vilkohr emot hemmans skattekiöp biföllos.
Frh. v. Essen anförde deremot, att en fullkomlig egalité
i förmåner borde lemnäs de nyare med de äldre alunvärcken,
oansedt de nyare icke billigt någre vidsträcktare
privilegier kunde tilläggas än de äldre.
Hr v. Böhnen biföllo betänckandet men ville dertil lägga
Pr[äste]st. restriction emot hemmans skattekiöp, som eljest
enligit 1723 åhrs förordning af Almogen borde få lösas.
Hr H a s e n k a m p f ogillade detta förbehåll, dehls för
det att, enligt Frh. v. Essen, en egalité borde vara i de äldre
och senare vercks förmåner; 2:o stridde detta förbehåll emot
Adelens och ståndspersoners rätt och förmåner och borde fördenskull
ej af oss yrckas; det skedde kanske tids nog af
andre.
Hr Landtm, bad, att häröfver ej vidare måtte ventileras,
efter måhlet voro afgiordt; och
11 föredrog Secr. Utskottets extractum prot. af d. 18 Julii
ang:de den af Borgmästaren i Skanör begärte ersättning för
den Hhdespannmåhl, 10 t:r råg, 10 t:r korn och 4 t:r hafre,
lian på löhnen åtniutit intill 1682, då den till Academien i
Alunverken.
1 Memorialprotokollet.
542 1765, okt. 25. Stiernemans kompani.
Lund anslagits; bifallandes Secrete Utskottet Kongl. Maj :tts
på denne ansökning gifne afslagsresolution af d. 2 Dec. 1761,
öfver hvilcken nu blifvit klagat.
Ett votum dissentiens var dervid.
Borgareståndets extr. prot. af d. 25 Sept. tilstyrckte bifall
uppå Borgmästarens ansökning.
Hr Gyllensvärd biföll Sec. Utsk. tancka, hälst sådan
ersättning ansenligen skulle lända cronan till last under des
närvarande behof, anhållandes derjemte om tilstånd att få
trycka dess memorial om prästernes vederlagsspanmåhls indragande
til statens understöd.
På Hr L [ant] m:s proposition bifölls Sec. Utskottets
extr. prot.
Stiernemans 12. Föredrogs Landt- och siömilitiseoeconomisedeputations
compagnie, hemställande af d. 17 Sept. rörande Capiteinen vid Kongl.
Amiralitetet Pehr von Stiernemans besvär öfver des enl. Kgl.
M:ts bref af d. 27 Oct. 1762 till armeens flotta anslagne
botsmanscompagnie, utan at han enl. k. brefvet af d. 18 Oct.
1756 fädt något annat förut i stället eller fädt den sökte ersättning
af 5 000 d. k:m, han använt på compagniet vid dess
emottagande af Schoutbyn. Trolle; hvilcke besvär Cap. v.
Stierneman sedermera inför deputationen förvandlat i den
ansökning, att vid den honom anförtrodde upsyn öfver finske
lotsvercket, hvarmed han täncker continuera, honom en särskilt
amiralitetsofficerare til handräckning uppå des bekostnad
tilordnas mätte, då han, som derigenom finge bettre ledighet
att skiöta sin förlorade hälsa, ville i stillhet afbida
tiden, då han kunde blifva befordrad till et värft compagnie
på flottans stat; tillstyrckandes deputationen bifall å denne
senare begäran såsom ländande til cronans tienst vid lotsvercket
och icke medförande någons prejudice.
Hr En [e] schöld erindrade allenast, att efter ordning
Hr Stiernemans ansökn. om ersättning för comp. hade bordt
förvisas til Secrete Deputation och att han dess senare ansökning
kunnat i Amiralitetscollegio anmähla. Den nu brukade
method ville han ej skulle bli prejudicat; vid sielfve saken
hade han eljest intet att påminna.
Frh. [von] Kiöler instämde med bet [än] k :det, hvilcket
nu på Hr L [a n t] m : s proposition
bifölls.
Deputerade. Ankom en Borgareståndets deputation, 8 ledam. starck, an
-
Deputation till Sam. Åkerhielm.
543
förd af Grosshand. Q u a s t, som pr[aemissis] pr[aemittendis]
mälte, att ståndet förehaft och bifallit Tulldeputations
bet[än]k:de ang:de tullvercket och detsamma til lika slut
och gunstigt bifall recomenderade.
Deput:de afträdde.
Hr Landtm, hemstälte, om icke Riks. Ständers deputerade
til Hr R[iks]r[ådet] Frh. Åkerhielm nästk:de måndag
måge utresa, varandes en tienlig chaloupe dertil af öfv.marschalken
Hr Grefve Horn med manskap commenderad, och
föreslog Hr Landtm, följande herrar till deputationen:
Gr. Horns full[m]. Frh. W. R. Stackelberg,
Frh. Stierncrantz full[m]. Hr Jöran Adlerberg,
Hr [Mannerheims] fullm. Hr Carl Ehrensvärd,
Hr [Leijonankars] fullfm]. Hr Erland Hiärne,
hvilcket gillades.
Hr v. Vicken påminte härvid, att någon mera ordning
borde observeras vid ståndens deputationers mottagande och
införande, hvartil så få ledamöter ofta äro, att de andra stånden
derå kanske giorde remarquer; och
res., att ingen må sig undandraga, då han af Fiscalen til
deputationers mottagande anmodad blifver.
13. Föredrogs Secrete Utskottets extr. prot:li af d. 24 Septb. FruRystedts
ang:de den Cammarfruen Rystedt för sin lifstid tillagde 200 Pensiond.
s:m pensions åtnjutande,
som bifölls.
Hr Landt m. anmälte, att Hr Adlerstolpe, den sidste af
ätten, voro död; hemställandes om icke des efterlemnade
Syster i sin stora fattigdom någon gåfva til understöd kunde
beviljas.
Res., att hon får 200 d. s:mt af bötespenningarne ur lådan.
Äfven notificerade Hr L [ant] m. en ledamots, Cammarrådet
Voltemats, timade dödsfall.
Slutel. påmintes, att de herrar, som til sine genealogiers
renskrifning icke efter öfverenskommelsen erlagt sine 2 d.
s:mt, ville desamma fordersamast til Fiscalen erlägga.
Hvarefter R. o. A. skildes kl. 1/2 2.
544 1765, okt. 26. Bésvär. Donationer.
Anno 1 7 6 5 d. 2 6 O c t [o] b : r.1
Norman.
v. Rosses
besvär.
Tallberg.
Indragning
å donationer.
Lördag.
Plenum kl. 9.
Justerades något af protocollet för d. 17 Augusti.
1. Föredrogs Secrete Deputationens bet[än]k:de af d. 9
Oct:b. öfver Capiteinens Carl [o: Christian] Fried. v. Normans
besvär och lades på bordet.
2. Secrete Deput. bet[än]k:de af d. 30 Septb. öfver Lieutenantens
vid Husarerne Fried. Christ, v. Rosses besvär.
Hvilar likaledes.
3. Secrete Deputat. bet[än]k:de af d. 29 Augusti rör:de
Capiteinen Talbergs sökte confirmation på dess i preussisk
tienst vundne capit.fullmackt, dat. d. 17 Dec. 1762, hvilcket
deputationen i anseende til dess opräcknade meriter af campagner,
actioner och månge blessurer för honom jemte befordringsrättighet
tilstyrcker må bifallas.
Hr Hasenkampf hemstälte, om icke han, sorn så hederligen
tient och fädt så månge blessurer, snarare til något
godt comendantskap än uti arméen borde befordras; men betänek:det
bifölls.
4. Föredrogs Secrete Utskottets extr. prot. af d. 18 Julii
ang:de det, att åtskillige donationer och förläningar af ägendomar,
räntor och lägenheter, som ännu, ehuru de det kanske
långt för detta bordt, icke til cronan återkommit, må indragas,
doch utan efterräkning.
Hr Hasenkampf och Hr Wachs [ch] lager önskade
bli oplyste, hvad donationer här påsyftades, om det voro
ännu af reductionsmåhlen, någon Adelens ägendom eller crono-
och kungsgårdar el. dylikt, och att detta medlertid måtte
hvila.
Frh. Ridderstolpe: Detta rörde aldeles ej Adelens
rätt utan voro blott en verkställighet af det, sorn vid förre
riksdagar til cronans besparing påtänckt blifvit; ty utan att
vida i saken ingå voro här präster att nämna, som hade ansehnlige
donationer, utöfver löhnen, i spanmåhl, som först
varit personelle men sedan giordts til successive.
Hr L. M. Uggla yttrade lika mening som Frh. Ridder
-
1 Anteckning nederst på sidan: Just. d. 17 Mars.
Tullförvaltningen. Sickla.
545
stolpe, hvarpå, sedan, herrarne, sorn begärt måhlet hvila, sig
begifvit,
S[ecr] Utsk. bifölls.
5. Föredrogs Secrete Utskottets extracta protocolli af d. 24 KrigsbefäAug.
[och den] 24 Sept. med projecterade resolutioner öfver *^ts besvärföljande
dit remitterade §§ af Krigsbefählets almänna besvär,
nemi.
den 100 :de § om stemplat papper,
d. 118 § om stenhusbygnad,
d. 120 § om amiralitetspredikanterne,
d. 124 § om compagniechefers arfvode,
d. 125 § om frikarlarne vid coopvaerdiecompagni
erne.
De projecterade resolutioner biföllos.
6. Föredrogs Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 7 Aug. Stakelbergs
ang:de Lieutenanterne Carpelans och Bierchens tour och up- tour'
rättelse framför Lieut. Baron Stackelberg.
Hr Carl Eph. Carpelans memorial.
Detta måhl begärtes på bordet.
7. Föredrogs Tulldeputations extract. protocolli af d. 24 TulförvaltOctober
med betänckande om tullarnes framdeles förvalt- ning'
ning för cronans egen räkning.
Detta begärtes på bordet.
Frih. Joli. A b. Hamilton erindrade, att qusestionen
om tryckfriheten för någon tid sedan til Stora Deputationen
blifvit remitterad, och önskade han, att i detta ämnet något
derifrån måtte inkomma. Friheten i trycket ansåg han för
nyttig i många afseenden och äfven i det, att hon voro den
bästa controll på embetsmäns och andre publique giöromåhl.
Hr Carl Wadenstierna anholt äfven, att Hr
Landtm, hos de öfrige stånds Talemän täcktes befordra ståndens
svar på väre föreställningar rörande öfverflödsförordningen,
eljest blefvo den saken oss förutan af 3 stånd afgiord.
Hr Landtm, svarade, det han om ståndens svar i detta
måhl redan påminnelse giordt och densamma ytterl. ville
förnya.
8. Föredrogs Handels- och manufact.deputations betänc- Hvita cattukande
af d. 27 Aug. rörande Sickla cattunstryckeriintere-ne[ry|.^e^jkIa
senternes ansökning om att manufacturfondsafgiften för
2 200 1/2 st. til tryckeriet införskrefne hvita cattuner måtte
35—5610U
546 1765, okt. 26—31.
Sickla.
få erläggas enl. 1762 åhrs taxa ä 1 öre s:m alnen, oacktadt
de inkommit, innan denne taxa blifvit kundgiord och då ännu
denne afgift betaltes med 6 öre s:m alnian.
Deputation tilstyrcker, att denne senare afgiften må betahlas,
emedan cattunerne inkommit, för än moderationen i
afgiften genom kgl. förordning var utkommen.
Hr Fried. v. Stenhagens memorial innehölt flere bevekande
skiähl til vilfarighet uti interessenternes ansökning jemte
sluteligit anbud att i anseende till rikets behof snarare villia
som en frivillig gåfva til cronan erlägga den af dem fordrade
summan.
Hr Patrick Alströmer yttrade sig til bifall uppå
Hr Stenhagens mern.
Hr Klingspor biföll betänckandet så mycket mer, som
interessenterne vid försälgningen af desse cattuner säkerl.
giordt sig för den dem påförde manufacturfondsafgiften betahlte,
efter cattunerne snarare blifvit dyrare men icke fallit
i priset; dessutom voro, emot Hr Stenhagens anbud, Ständer
föga värdigt att emottaga discretioner.
Hr P. Alströmer: Om cattunerne ej blifvit för bettre
kiöp eller snarare dyrare än 1762, så voro ingen annan orsak
dertill än växelcoursens stigande.
Hr [von] Nackreij: Ehuru ömande det kunde vara,
som för interessenterne af Hr Stenhagen blifvit anfördt, så
kunde han dock för sin dehl ej gå ifrån deputations på lag
och klar förordning grundade tilstyrckande. Målets förlöp
och omständigheter, dem han körtel, deducerade, hade deputation
noga granskat, innan hon deröfver sig utlåtit; och
ansåg han i öfrigt för betänckeligt att låta någon lag i
aplicationen retrogradera til den tid, då han ännu ej existerade.
Frh. Ridderstolpe, Carl: Sicklavercket voro mycket
gammalt och voro fördenskull värdt all faveur; men i
detta fall hade det ingen rätt till sitt påstående. Det borde
afgiöras efter lag, men det skulle blifva et betänckeligt praijudicat,
om man skulle härvid draga en senare lag tilbakars
til föregående casus. Hvad angingo Hr v. Stenhagens offerte,
så ehuru brukeligt kunde vara, att en crona emottogo frivilliga
sammanskott, doch emedan det voro interessenternes
skyldighet att erlägga denna afgiften, kunde den ej som frivillig
emottagas, ehuru och Hr v. Stenhagen hade varit af
Ostindiska kompaniet. Quiding.
547
Comp:ts
bevilning.
interessen[t]skåpet befullmäcktigad lil et sådant anbud,
hvilcket han doch nu icke vist sig vara.
På Hr L [an t] m : s proposition blef Hand.- och manuf.-  deput. bet[än]k:de bifallit.
9. Secrete Utskottets extractuin protocolli af d. 24 Septb. Ostindiske
med berättelse, att gamla Ostindiske Compagniet uppå Secrete
Utskottets dem giorde föreställningar förklarat sig villige
att til cronan erlägga en summa af 450 000 d. s:mt, doch
med förbehåll att häremot för alla åtahl och gravationer af
cronan i framtiden vara befriade och att obehindrade få
niuta de dem uti deras octroij tillagde förmåner; hvarvid
Secrete Utskottet intet funnit något betänckligit.
Secrete Utsk. extr. pr[ot.] bifölls.
10. Anmältes, att cn af de i deputationen til Hr R[iks]r[å- Deputm.
ret] Frh. Åkerhielm valde ledamöter, Hr Carl Ehrensvärd,
voro af opasslighet hindrad att i detta måhl R. o. A:s behag
och vilja efterkomma; hvarjemte Hr Landtm, proponerade,
om icke Hr Jonas Arnell til deputationen kunde i stället
utnämnas.
Detta blef bifallit,
hvarefter R. o. A. skildes kl. 1.
Anno 1 7 65 den 31 O c t o b.
Torsdag.
Plenum kl. 9.
1. Föredrogs Prästeståndets protocollsutdrag af d. 28 Febr.,
hvarmedelst ståndet afsäjer all afgift af prästlige sterbhus
til justitiaestaten.
Rem. till Justitiaedeputation.
2. Prästeståndets prot.utdrag af d. 15 Junii ang:de Lunds
domkyrckohemmans försäljande til skatte enligit Kongl.
Maj:ts bref af d. 29 Junii 1735, hvarå ståndet yrckar verckställighet.
Rem. til Cam.oecon.deputat:n.
3. Prästeståndets extr. prot. af d. 27 April ang:de nödvändigheten
af lantmätareinstructions öfverseende.
Rem. til Cam.oec.deput :n.
4. Borgareståndets protoc.utdrag af d. 18 Septb. ang:de för- Quidingslöii.
klaring uti expeditionen rör:de Hofsecret. Quidings löhn.
Bifölls.
Afgift til
justit.staten.
Lunds domkyrkohem:ns
skattekiöp.
Landtmät.
instruction.
548 1765, okt. 31. Taxering i städer.
Lotteri til
Södertelje
canal.
Taxeringar
städerne.
Skörby
hemms
skattekiöp.
Skogsordn.
Renars
tällande.
Vestanfors
församl.
delning.
5. Borgareståndets hemställan i extr. prot. af d. 18 Sept.
ang:de lotteri sorn fond til Södertelje canals upränsande.
Rem. till Secr. Utskottet.
6. Borgareståndets protoc.utdrag af d. 16 Julii rörande
flere städers deröfver anförde besvär, att en dehl landshöfdingar
enskilt uti städerne hållit och reglerat taxeringarne til
cronoutskylderne, hvarmedelst Borgerskapet trodt sig för
mycket blifvit betungade; anhållandes ståndet om rättelse
häruti samt om Kgl. M:ts nådiga bref til landshöfdingar, magistrater
och taxeringsmän att jemka och afdraga de öfverklagade
tilökningar i taxeringslängderne för detta åhr; och
derjemte att Bevilln :sdeputationen må uptaga de deröf. inkomne
besvär til deras hemmande för framtiden.
Hr Giös: Som han viste sig uti sitt lähn ej hafva gifvit
anledning til någre slike klagomåhl och flere landshöfdingar
torde vara i like cas, så kunde han ej bifalla, att den af Borg.-  ståndet påstådde circulaire ifrån Kgl. M:tt til alla landshöfdingar
skulle afgå utan blott til dem, öfver hvilcka klagats
och i besvären fördenskull in specie borde upgifvas.
Res: Bifallit, att den senare dehlén häraf må remitteras til
Bevillningsdeputationen, men öfver den förre dehlén ang:de
afdragning i detta åhrs taxeringar kunna R. o. A. sig ej yttra,
innan de öfverklagade casus särskilt blifvit upgifne och behörigen
pröfvade.
7. Bondeståndets extr. protoc. af d. 2 April ang:de moderation
uti skattekiöpssumman, som åboen på Danviks hospitalshemmanet
Skörby blifvit pålagd.
Rem. til Cam.oecon.deputat:n.
8. D:o extr. prot. af d. 23 Mars ang:de skogarne i riket
och den vid sidste riksdag påarbetade skogsordningens fullkomnande.
Rem. till Cam.oecon.deputat:n.
9. Bondest. protocollsutdrag af d. 2 April att den vid sidsta
r[iks]dag emot tama renars fällande utarbetade men icke
expedierade förordningen må blifva gillad och vidtagen.
Rem. til Justit.deputat:n.
10. Föredrogs den af Urskillningsdeputationen til Riks.
Ständers plena remitterade ansökning, som å Vestanfors församlings
vägnar Bergsrådet Adolph Christiernin om församlingens
dehlning vid denne r[iks]dag förnyat.
Ligger.
Sprengtporten.
549
11. Secrete Utskottets extr. prot:li af d. 1 [Aug.] rörande Sprentporöfverstelieutenantens
von Sprengtporten ansökning om dag-
tractamentes åtniutande under den tiden han varit befalt att
biträda den militaire conseillen och uppehålla sig bär i staden,
jemte resepenningar efter reglementet. Secrete Utskottet
kunde för andragne considerationer skuld ej tilstyrcka
annat än resepenningarne.
Det bifogade särskilte votum biföll Hr Sprentports ansökning,
hvars
memorial äfven uplästes, förklarandes han sig slutel. deruti,
att i fall lian ej fingo niuta tractamente efter reglementerne,
ville han afsäija sig resep[ennin]g:ne.
Hr Eric Linderstedt yttrade sig med all vördnad
för Secrete Utsk. tancka ej annat kunna finna, än att officerare,
som til extraförrättningar brukades, voro berättigade
til tractaments- och resepenning:r efter reglementerne; item
flere så.
Hr Gyllensvahn: Secrete Utskottet hade til sitt tilstyrckande
häruti haft 2 motiver; det första att vilja spara en
utgift för cronan, och det andra att vid den militaire conseillens
förordnande sagts den böra bli utan rikets gravation.
Skulle nu tvert häremot Hr Sprengtporten dervid dagtractamentet
efter reglementet tilerkännas liksom för en extra commendering,
så skulle de öfrige ledamöter af denne conseil
kunna påstå detsamma och cronan dymedelst mj'cken utgift
tilskyndas.
Hr Landtm.: Det behöfdes nu ej att väckas någon fråga
om de öfrige ledamöter, som man härvid ej viste utaf.
Hvad angingo Hr Sprengtports ansökning, så voro den personel
för honom och hemstäld til Riks. Ständers bepröfvande.
Res.: Det särskilte votum bifölls.
12. Uppå Hr L a n d t m: s anmälan framträdde Frh. W o 1-
ter Reinh. Stackelberg och berättade såsom ordfö- Depiit:n.
rande af Riks. Ständers deputerade til Hr R[iks]r [ådet] Frh.
Åkerhielm, att deputerade i förb måndags begifvit sig til
bem:t Herre, sorn vistas på des gård Margaretelund, och behörigen
notificerat honom det ärende, som dem var updragit;
att Hr R[iks]r[ådet] med utmärckt fägnad och erkänsla
ansedt R[iksens] St [änders] för honom förklarade gunst och
förtroende, så att han räknade den dagen för den hugneligaste
af hela dess lefnad, med mera som dess skrifte!, up
-
550 1765, okt. 31.
Tullförvalt ningen.
Ehrenmalms
praejudice.
v. Normans
tour.
Presidentskap
i K.
Cantslit.
Utmätning
hos vexelassocierade.
Tulförvaltn.
under en k.
diretrn.
satte svar lil deputationen innehöilo, hvilcket Frh. Stackelberg
afleinnade och som uplästes sådant som här bilagt är
(Bil. 70).
R. o. A. voro härmed nögde.
13. Föredrogs Secrete Deputat:s bet[än]k:de af d. 24 Octobris
ang:de Ryttmästaren Ehrenmalms besvär öfver prejudice
och
lades på bordet.
14. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 9 Octob. ang:de
den af Capitein Chr. Fried. v. Norman sökte tour för Majoren
Daniel Croneman.
Hr Blomstedt: Som Majoren Croneman nyl. voro med
döden afgången, funno han onödigt att något vid tvisten om
des tour anföra, eljest trodde han åtskilligt hafva kunnat påminnas
vid den method, som Secrete Deputation härvid fölgt
vid meriters jemförelse och han ej kunnat finna sig uti.
Hr v. Vicken förmodade, att deputation torde finnas
härvid hafva fölgt lag och förordningar, ty den methoden
och ingen annan fölgde hon uti alla saker.
Bet[än]k:det bifölls.
15. Uplästes Hr v. Oelreichs memorial til Riks. Ständer
med ansökning, att förslaget til det ledige varande presidentskapet
uti Kgl. Cantzliet må inhiberas, til dess qusestionen om
dess tour, i ani. af Secrete Deput. bet[än]k:de, hos R[iksens]
Ständer hunnit afgiöras.
Ligger och går.
16. Föredrogs Stora Deputations hemställande af d. 30 Octob.
ang:de utmätning hos vexelassocierade för deras skuld
hos cronan samt en extra hofrätts förordnande til afgiörande
af de härvid tilstötande concurstvister etc. etc. etc.
Ligger.
17. Tulldeputationens betänckande af d. 24 October, hvaruti
deputation tilstyrcker, att tullförvaltningen med nästa
åhrs början och framdeles niå sättas under en kongl, direction
af 3 personer, dem deputation vadare fram förbehåller
sig att föreslå, bifogandes äfven härvid project til instruetion
för directionen.
Frih. C. W. Grönhagens memorial, sorn härvid uplästes,
tilstyrckte, att vid contractets ändrande med societeten tullbetieningen
må bli ansedde som cronans betiente til tour och
befordran.
Tullförvaltningen.
551
Hr C. Wadenstierna: Jag har nied opmärcksamhet
afhört detta upläste betänckande och vill körtel, anföra de
tvifvelsmåhl, som dervid hos mig oprunnit.
Det säjes, att cronan af ärendet ej niutit så mycken nytta,
som hon bordt och kunnat; men det är icke bevist, att ärendet
varit skadeligt. Det skulle se ut, som fölgdes häri den
principe, att missbruk borde häfva bruk, örn blott för det att
societeten til och afsätta kunnat några tullbetienter, eller för
det att under förvaltningen några abuser kunnat förelöpa,
men ej ville väga den nytta, ärendet för cronan medfördt medelst
prenumeration, säker arrendesumma, löhningars besparing
med mera, då deremot nu alla balaneer vid inkomsten
samt alla utgifter til betiening etc. etc. stadna för cronans
räkning och kanske uti et så vidsträckt verck den drift och
tilsyn nu blefvo svårare, än då den af de kring landet spridde
societetens interessenter sielfmant underhöls och befordrades.
Invändes emot en societet, att hon med den henne tillagde
mackt och dess roulerande capitaler kunde hafva en skadelig
influence på vårt regeringssätt; så kunde derpå svaras, att
societeten varat öfver 30 åhr men ännu ingen skada gjordt,
och att om någon prsecaution ändock deremot skulle tagas,
den kanske ej borde vara den första att taga denna mackten
utur 18 societetens directeurers händer för att lemna den til
trenne herrar directeurer.
Att societetens direction utöfvat någon myndighet vid betieningens
till- och afsättande el. flyttning lär dehls varit
dem vid contractet tillåtit, dehls har betieningen med sådant
vilkohr blifvit antagen och äger således ej skähl att derpå
klaga, emedan de aldeles dependera i tiensten af fullm. förtroende,
ehuru jag gerna dervid hade velat önska dem en
säkrare grund.
Att, sorn säjes, Cammarcollegium ej skulle medhinna tullverkets
skötsel, begriper jag ej.
Cammarcoll. har för detta skött samma verck och bestod
då af en president samt 4 cammar[råder], men nu äro där
9 cammarråder och de skulle ej hinna det bestrida? Dessutom
hafva Riks. St[änder] vid denne riksdag fölgt en besparingsprincipe,
med hvilken nya utgifter icke synes vara
conforme; utan sorn civile staten icke allenast fädt hopp om
löhning i silfvermynt utan och tilökning derå, så ville jag
552 1765, okt. 31. Tullförvaltningen.
tilstyrcka att, i stället för 3 el. 5 directeurslöhner, af desse
medel något understöd gufvos för utarmade civilbetienter,
som sucka under trägna syslor och svår utkomst.
Sålunda ock som jag ej funnit det bevist, att cronan har
mera nytta utaf att .sielf förvalta tullen utan tvertom dervid
frucktar äfventyr för henne af balancer el. vårdslöshet hos
en kringsprid betiening, öfver hvilken tilsynen blefvo svår;
så kan jag med deputationens förslag ej instämma i quaestione
an om tullförvaltningen, icke eller in qu[sestione] quomodo
ang:de en tulldirection, ty jag tror, att Cammarcollegium,
som förut enl. dess instruction haft tullvercket under
sig och därföre har löhn, lärer hädanefter, sedan det så anselmi.
är förstärckt, äfven vähl kunna det sköta, då cronan
kan bespara utgifterne til en directions lönande och deraf
hugna utarmade löntagare i civilen.
Frh. v. Essen anmärckte vid det Hr Wadenstierna andragit,
1 :o att hvad han om någon tagen principen, att missbruk
häfde bruk, yttrat, lät som ville han densamma i några Ständernes
giöromåhl igenfinna, men sådant borde expliceras, ty
från slik misstancka borde R[iksens] St [änders] giöromåhl
vara frie.
2. Att cronan saknat mycken förmåhn under ärendet är
äfven så vist som att societeten dervid intet lidit; och som
hon aldrig upgifvit sielfva tullinkomsten, är nödigt, att cronan
sielf nu seer, hvad den belöper till, innan den sedan under
nytt arrende sättes, sorn kan blifva långt indräcktigare,
ty det af 15 t:r guld, sorn nu gifves, grundar sig än på uträkning
från förre tider; innan detta skedt, sorn nödvändigt
måste ske under cronans förvaltning, voro det föga försicktigt
att på kort tid sluta något nytt arrende.
3. Att emedlertid nu sätta en slik förvaltning under Cammarcollegii
inseende, torde i anseende til collegii andre månge
giöromåhl hafva den elaka fölgd, att collegium hindrades i
dess vanlige syslor och tullen blefvo illa skött.
4. Att bespara löhnerne för en direction för att dehla dem
på fattige löhntagare, låter vähl för desse ganska smickrande
men inneburo ingenting i sielfva vercket, ty löhnsumman
för några directeurer voro ringa betydande och spisade intet
til att förbättra civilstatens knappa löhner. I anseende til alt
detta biföll han betänckandet.
Tullförvaltningen.
553
Frh. C. Ridderstolpe: Månge omvexlingar hade i
senare tider skedt med tullförvaltningen, men deraf hade cronall
ej haft dess mera nytta. Huru nyttigt närvarande projecterade
inrättning kunde vara, sådant kunde man ännu ej
veta, men härmedelst kunde tullinkomstens rätta belopp utrönas,
hvilcket att veta för cronan voro nödigt, såfraimt hon
icke ville på slump framdeles sluta et arrendecontract. Hvad
nu angingo förvaltningen, så trodde han den tienligast kunna
lemnäs til en särskilt direction. Han vördade Cammarcollegium,
men han kände ock dess många öfrige giöromåhl nogsamt
för att icke villia pålägga detsamma en så dryg börda.
Att collegium nu bestodo af 10 ledamöter medgufvos gerna;
men detta antahl voro icke på staten el. i des primitive hopsättning.
Extra ledamöterne kunde snart nog, genom dödsfall
eller befordringar, afgå men blefvo icke remplacerade.
För regeringssättet voro af en directions myndighet ingen
fahra, ej eller någon mera än af en arrendesocietet, at befruckta;
ty hon voro satt under ansvar och redogiörande och
af så svaga gnistor vore någon eld aldrig att befahra.
Hvad vidkom directeurernes antahl, så funno han tre vara
för litet. I anseende til deras myckna och trägna syslor, påkommande
siukdomar och förfall, ja, äfven för att ibland
färre ej lemna mensklighet, frestelser af coruption eller ens
misstanckan derom rum tilstyrckte han, att directeurerne
måtte blifva femb.
Hvad anginge tullbetieningens syslor och deras anseende
eller förmåner, så behöfde man ej vara mycket bevandrad i
skriften och historien för att veta, huru de i äldste tider blifvit
och ännu på flere ställen blefvo ansedde; men hos oss
stodo desse syslor i det goda prsedicament, att dervid ej mera
än vid andra voro att klaga, och biföllo han äfven i den dehlén
deputationens betänckande.
Hr v. Böhnen instämde på de af Frh. Ridderstolpe anförde
skähl, att directionens ledamöter borde vara 5 el. 7.
Tre voro för litet, ty voro en siuk el. borta, voro strax likasom
et lius under skeppan, och för 2 blefvo sedan arbetet för
träget eller besluten utan decision.
2. Secreteraren vid tullvercket trodde han direction, efter
projectet, ej behöfva tilsätta, emedan den förre kunde dervid
kuarblifva.
3. Som månge gamle betienter, förvaltare, controlleurer etc.
554 1765, okt. 31. Tullförvaltningen.
etc. nu hade pensioner af Tullsocieteten, ville han veta,.om
cronan sig desamma påtagit at godtgiöra, som voro billigt i
anseende til samtel. societetens löntagare och pensionärer,
som dessförutan skulle förgås af nöd och fattigdom.
Hr C. Wadenstierna beklagade, om hans ord hade
tyckts någrom vara anstötelige; oberedd hade han vähl til
sitt tahl varit, men des mening hade doeh varit oskyldig, aldeles
icke den att Riks. St [änder] fölgt den omnembde principe,
men den at han tagit anledning af detta betänckande
att önska, det sådan principe ej måtte vara på vägen att insmyga
sig; då det ej skedde, hoppades han, att alt förgripeligit
i des utlåtelse försvunno.
Någon verckelig fahra för regeringssättet hade han af en
tulldirection aldrig hänledt; men endast argumenterat, att
samma fahra, sorn man af en arrendesocietet kunde befruckta,
som bestodo af 18 personer, äfven kunde så befahras af
en direction, efter samma mackt då concentrerades i färre
personers händer, och med denne senare fölgd hade han velat
besvara den förre.
Hvad Cammarcollegii myckna giöromåhl angingo, så trodde
han dem jemte tullverket kunna skiötas nu som för detta
af collegium, sedan det bestodo af dubbelt antahl ledamöter.
Emot antahlet af 3:ne til ledamöter uti den föreslagne tulldirection
voro anfördt, att om en siuknade, så voro et lius
under skeppan, och borde de derföre vara 5. Men fölgden
voro dervid lika, ty om af fem 2 siuknade, så kommo då 2
lius under skeppan, hvilcket han tyckte vara för mycket;
utan voro hans tancka, att tullvercket borde lemnäs under
Cammarcollegium eller, om det ej behagades, under en direction
af 3 personer enligit betänckandet.
Frh. Clas Cederström instämde sorn Frh. Ridderstolpe
til bifall på betänckandet.
Grefve Axel [von] Fersen: Två hufvudomständigheter
voro i anledning af betänckandet under ventilation;
den första, om cronan icke må sielf för sin räkning låta förvalta
tullarne, och 2 på hvad sätt de skola förvaltas.
Vid den första frågan voro af förfarenheten sedan 1719
hos oss samt af andra länders exempel med tullvärcket kanske
månge skähl och betänckligheter att anföra; doch ville
Hr Grefven nu ej vara emot den föreslagne ändring, hälst
Tullförvaltningen.
555
cronall dervid vunno säkrare kundskap om sin inkomst och
vissare grund att framdeles bygga et arendecontract uppå.
Hvad dernäst rörde förvaltningssättet, så kunde det, i anseende
til säkerheten dervid, vara lika mycket, örn den efter
förslaget updrogos en direction eller lemnades til Cammarcollegiuin;
och ville man supponera corruption, så gufvo ledamöters
större antahl deremot ingen säkerhet, efter de ändoch
altid voro menniskor.
Men förnämsta consideration deremot voro, att regeringslagarne
satt alla rikets syslor under vissa collegiers skötsel,
hvarföre och inseendet öfver tullvercket blifvit Cammarcollegio
uti dess instruction updragit alt ifrån dess primitive inrättning;
hvarjemte Riks. Ständer nyl. fa [st] stält, att alla
extra commissioner och deputationer framdeles skulle uphöra
och ärenderne skiötas på ordinaire ställen efter regeringslagarne.
Ville man nu hålla sig vid saken och icke vid
orden, så viste han icke, huru med det emot extra deput. och
commissioner emellan riksdagarne fattade beslut man skulle
combinera en directions förordnande, som nästan voro detsamma
som en deputation.
Hr v. Nackreij anmärckte härvid fyra qusestioner förekomma:
1
:o cronoförvaltnings mera el. mindre nytta,
2 på hvad sätt förvaltn. må ske,
3 om ledam. antahl i en direction,
4 och sidst 0111 den myndighet, sorn enl. lagarne en direction
öfver betieningen må kunna lemnäs.
Att cronan nu sielf togo tullarne under förvaltning, det
ansågo han för nyttigt, hälst hon dermed kunde utröna rätta
inkomsten dervid som grund til et framdeles ärende, hvartil
utom dess tiden nu voro för kort.
Vid sättet af förvaltningen medgafs vähl, att den enligt lagar
och instructioner borde tilhöra Cammarcollegium; men
som det icke torde jemte dess öfrige syslor hinna sköta tullverket,
så biföllo han dertil den projecterade direction. Af
någon dess sammansättning voro något ondt mindre at befruckta,
efter de stodo under ansvar och redo med öpna böcker,
än hittils kunde säjas varit af en societet, som fördt
vercket utan redogiörande med slutna böcker, men hvarvid
doch ingen fahra förmärckts, efter verket styrts af redeligt
folck.
556 1765, okt. 31. Tullförvaltningen.
Ang:de directeurernes antahl instämde han med Frh. Ridderstolpe
til 5.
Vid den 4:e frågans utredande förekommo honom mäste
svårigheterne; naturen af sielfva saken torde kräfva någon
alfvarsam hand öfver tiensten, och kanske societeten utan
den henne öfver betieningen lemnade myndigheten aldrig hade
kunnat sitt contract fullgiöra, hälst til underbetieningen
vid tullarne sällan folck af upfostran kunna fås, och dessutom
ingen bör klaga öfver vilkohren i en tienst, sorn han
frivilligt antager.
Då nu efter betänckandet betieningen vid vercket mäst
blefvo conserverad och det direction lemnades att nyttia
hvar och en efter skickelighet; så trodde han, att de nu ej
skulle få mehr skähl att klaga än härtills och att emedlertid
något vidare utrymme för dem vore i hast svårt att utstaka.
Frh. v. Essen yttrade, att sedan Hr Wadenstierna behagat
jemka sin utlåtelse, funno han vidare dervid ej at påminna.
Emot tullverckets sättande under Cammarcollegium
trodde han et hufvudskiähl vara, att collegium hade så mycket
syslor förut, att denne nya ej kunde annat än vårdslösas.
Ang:de mindre betieningens til- och afsättande biföllo han
betänckandet, efter de fädt tiensten med vilkohr att giöra
vähl och således ej kunde klaga på et antagit vilkohr, hvarförutan
äfven directionen utan tilbörlig myndighet icke gerna
för verkets drift skulle kunna eller vilja svara. Instämmandes
han för öfrigt deruti, att i stället för 3:ne 5 ledamöter
till tulldirectionen må förordnas.
Uppå Hr Landtm:s proposition
bifölls Tulldeputationens betänckande med den förändring,
att tulldirectionen bör bestå av 5 ledamöter i stället för
3:ne.
Hr v. Böhnen förestälte härvid på för andragne skähl,
om icke uttryckel. tilläggas måtte, att de, som vid tullstaten
hafva pensioner, oförryckt dervid måge bibehållas och af directionen
conserveras.
Hr Klingspor: Societeten hade kunnat gifva pensioner
åt sine enskylte betiente och dermed borde cronan icke
graveras.
Hr Hasenkampf: Som han i hufvudsaken instämde
med Gref Fersens yttrade mening, så biföllo han nu Hr
Tullförvaltningen.
557
Böhn[en]s påstående om något uttryckelig! förordnande rörande
pensionairernes conservation, som ej borde lemnäs i
ovisshet om bröd.
Hr Landtm.: Den projecterade instruction för directionen
förmår i 3 §, att directionen skal pensionsstaten öfverse
och öfver des reglerande afbida Kongl. Maj :ts nådige vilja och
förordnande.
Hr v. Böhnen yrckade, att detta ej måtte få ankomma
på directionen utan alla gamle pensionairers bibehållande
uttryckel. blifva förbehållit.
Hr Giös frucktade, att societeten, som ännu kunde giöra
många pensionairer, dymedelst för mycket kunde gravera
cronan.
Hr Roos: Societeten hade enligit contractet emottagit
alla vercket åtföljande pensionairer, och et lika borde ske
nu.
Frh. [von] Köhler instämde med Hr Klingspor och
Hr Giös.
Hr L [ant] m.: Den projecterade lillägningen för pensionairerne
torde aldrig vinna de öfr. stånds bifall, efter det
ankommer på utgift, och blefvo således onödig.
Hr [von] Böhnen insisterade ytterl. på denne tillagning,
kunnandes med intet annat vilkohr bifalla betänckandet.
Hr Uggla ville bifalla bet[än]k:det men förklarade til
protocollet sig icke kunna instämma med att de, som hade
löhner el. pensioner vid tullstaten, skulle dem mista, emedan
han frucktade, att månge skulle derigenom blifva brödlöse
och sucka öfver dem, som det vållade.
Hr Landtm.: Som societeten kunnat för sin bequämlighet
hafva någon betiening utöfver den vanliga, så seer jag
ej, hvarför cronan borde med des belönande graveras.
Hr Eric Linnerstedt: Som man icke viste, hvad
pensionsstat societeten haft el. hvarföre de pensioner gifvit;
så trodde han deröfver nu intet vara att decidera, utan att
directionen sådant framdeles må hos Kgl. Maj :tt anmähla.
Frh. C. Ridderstolpe: Som här ej kunde vara
quaestion om gåfvor och gratificationer utan endast om sådane
pensioners godtgiörande, som äro grundade i förre arrendecontractet,
efter hvilcket de äfven hos Kgl. M:tt lära
pröfvas, så hemställer jag, om icke för att sluta denne ven
-
Bevilning.
558 1765, okt. 31—nov. 5. Tullförvaltningen.
tilation de orden, efter contractet, må tilläggas, där det talas
om pensionerne.
Uppå Hr L a n d t m : s proposition blef altså på deput.
betänck:de
res:t: Bifallit med förändring vid instr. 1 §, att tulldirections
ledamöter blifva femb, och vid 3 § ang:de pensionsstatens
bibehållande tillägges så vida contractet dertil anledning
gifver.
18. Föredrogs Bevillningsdeputationens ytterligare af d. 27
Sept. om de måhls afgiörande, som böra föregå, innan någon
bevillning kan projecteras; och dervid
Prästest. extr. prot. af d. 5 Oct.,
Borg.st. extr. prot. af d. 17 Oct.,
som alt rem. till Secrete Utskottet jemte deputations provisionelle
calcul öfver nuvarande bevillningsplan med 125
p:cent tilökning.
Hr Gyllensvärd påminte ånyo om sitt memorial rörande
Prästerskapets vederlagsspanmåhl; om Prästerskapet
ej deraf ville understöda statsvercket, kunde han för sin dehl
aldrig bifalla det af Bevillningsdeputation nu opgifne förslag.
Uplästes electorslistor (Bil. 71) uppå ledamöter i någre ledige
rum
uti Secrete Utskottet,
Secrete Deputationen,
Cammaroecon.deput :n,
Landt- och siömil.oec.deput:n.
Hr Fredric Sparre förfrågade, om han voro flyttad
ur de deputationer, där han redan sutto, efter hans namn nu
åter uppropats. 2. Om icke electorerne borde vara complette
till dess vahls förrättande.
På det förre svarades, att man efter R[iks]dagsordningen
kunde sitta uti flere deputationer tillika, och på det andra
svarade Frh. Fredr. Ribbing, att någre få af electorerne
voro frånvarande, men alla härvarande hade vid vahlen
varit tilstädes.
Hr Waden st ierna anförde härvid, att om electorerne
skulle completteras, hvilket skedde af bänckmännerne, så
borde äfven dessas antahl upfyllas i de förrestes ställe.
Denne quaest. begärtes hvila.
Hr Gripenstierna erinrade, huruledes i det opläste
Södertälje kanal. Arckenholtz.
559
Bevillningsdeputations contrib.förslag Adelens barn voro
förde under mantahl och contribution; sådant voro både mot
Privilegierne och nesligt för ståndet, hvarföre han deremot
protesterade såsom en sak, den Adelens ledamöter i deputationen
aldrig hade bordt låta komma i förslag.
R. ö. A. skildes kl. 1/2 2.
Anno 1765 d. 5 No v.
Tisdag.
Plenum kl 9.
Justerades til slut protocollet af d. 17 Augusti; hvarefter
1
föredrogs Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 6 Aug.
ang:de Södertelje stads giorde ansökning om publict understöd
eller matlagsafgift eller och et månadteligt lotteries inrättning
til stadens strömcanals upränsande.
Secr. Utskottets afstyrckände härvid bifölls.
2. Bondeståndets extr. protocolli af d. 3 Aug. ang:de en
ny landsväg i Blekingen, hvilket måhl Secrete Utskottet hänskutit
til Kongl. M:ts afgiörande men ståndet såsom et almänt
oeconomiemåhl ville til Cam.oec.deputat:n hafva hänvist.
Borg.st. extr. prot. af d. 14 Octb. styrcker, att det må
förblifva vid Secrete Utskottets åtgiärd.
Res.: R. o. A. biföllo Borgareståndets mening.
3. Secrete Utskottets hemställande ang:de Hofrådet Arckenholtz,
dess hugnande med någon tilökning uti pensionen
samt des syslosättande med någon dehl af den återstående
rikshistorien, dat. d. 4 Octob.
Frh. Ridderstolpe: De bevekande omständigheter,
som härvid tahlade för Arckenholtz, jemte hans grundelige
insickt uti literaturen voro så bekanta, att han icke deröfver
behof de vara vidlyftig. Han tilstyrckte således nu bifall till
Sec. Utsk. hemställande med en förändring dervid, som honom
nyss runnit i hogen, nemi. att Arckenholtz måtte updragas
att utarbeta Högstsahl H:s M:s Konung Friedrich den l:stes
historia. Denne Herres stora bedrifter både som krigshielte
och sorn regent under så märckvärdige tidehvarf förtiente att
med omsorg samlas, antecknas och lcundgiöras för vår samt
förvaras för den tilkominande tiden; och til sådant arbete
Södertelje
canals
rensning.
Landsväg i
Blekingen.
Arckenholtz
pension.
560 1765, nov. 5. Ackenholtz. Stackelberg.
Rosenstj ernås
tour.
Stakelbergs
tour.
tycktes Arckenholtz äga all erforderlig skickelighet och insickt,
hvilken han sig både under sin tienstetid här hemma
som och sedan under sitt vistande uti Hessen-Cassel kunnat
förskaffa.
Hr L. M. Uggla ansåg för betänckeligt att öka pensionsstaten
för dem, som icke voro i någon tienst, då andre,
som vågat lif och blod för riket, med mindre finge sig åtnöija;
och trodde således detta kunna hvila, til des hela
pensionsstaten kommo til öfverseende.
Frh. Ridderstolpe: Frågan voro endast om en tilökning
af 200 d. s:mt. Det voro en liten objet för Riksens
Ständer, men den ynnest och åtancka, som dymedelst yttrades,
voro af oändeligt värde. Det voro ädelmodigt att hugna
en man af några 70 åhrs ålder, som ännu med sitt snille både
kunde och gerna ville tiena sitt fädernesland.
Hr Hasen kampf ville, för sin dehl, en så förtient
man ej neka en så liten förmån, som projecterat blifvit; men
trodde, att han ingenting skulle förlora, om detta hvilar, til
dess både pensionsstaten och bevillningen förekommo.
Hr Uggla tilläde rikets sedan sidsta r[iks]dag förvärrade
omständigheter som nytt skähl til dess förre yttrande.
Hr Ehrenmalm1 instämde med Frh. Ridderstolpe.
Uppå Hr Landtm, proposition bifölls Secr. Utsk. tilstyrckan,
så att pensionen för Arckenholtz må ökas til 1 200
d. s:m åhrl. samt honom updragas att skrifva Högsts [al.]
H:s M:ts Konung Friedrichs d. 1 historia.
4. Föredrogs Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 20
Septb. öfver Majoren Brummers besvär emot den af Kongl.
M:tt under d. 6 Nov. 1760 Majoren Rosenstierna tillagde tour.
Hvilar på bordet.
5. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 27 Augusti
ang:de Lieutenanternes Hrr Carpelans och Bierchéns återsökte
tour för Frh. Stackelberg.
Hvarvid uplästes Hr C. E. Carpelans bilagde memorial
jemte dess nu til protocollet dicterade tancka, som här
bifogas (Bil. 72).
Hr de Carnat, under hvars commando Hr Carpelan
i Pommern giordt tienst, lemnade honom et fördehlacktigt
vitnesbörd om skickelighet och hurtigt opförandc såsom
egenskaper, de där förtiente ynnest och beskydd.
Hr Uggla och Hr Hasenkampf anförde för Frh.
* Memorialprotokollet: Capit. Ehrenmalm.
Stackelberg. Växelassocierade.
561
Stackelberg: Att hans befordran voro äldre än Tienstbet[än]k:det
och altså ej att dömas derefter; att, om han [blef
lieut.]1 som minderåhrig, kunde det efter ingen lag ogillas
hälst i fredstider; om han befordrats utom vacance 1756,
hade sådant för än nu efter 9 åhr bordt påtahlas, ty med så
långe efterräkningar kunde nästan ingen om sin tour vara
säker. Hr Bierchen hade vid sidsta riksdag försummat sina
besvärsfatalier; fast han varit i fält, hade regementet dock
här sin fullmäcktig, genom hvilken han kunnat klaga, men
att nu des försumade besvär uptaga kunde blifva prejudicat.
Hr Stålhammar önskade, att deputation på lika grund
hade afgiordt tvisten emellan honom och Hr Tott samt att
till någon principes fastställande för slike casus denna qu[a;stion]
må återremitteras til deputat.
Frhrr Fred. Ribbing och [C.]1 Cederström yrckade
å andra sidan de skähl för Hr Carpelan och Bierchén,
som uti deput. bet[än]k:de samt Hr Carpelans memorial och
dictamen anförde voro. Hvarefter, uppå Hr Landtm:s
proposition,
bifölls, att Lieutenanterne Carpelan och Bierchén niuta
tour för Frih. Stackelberg.
6. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations bet[än]k:de Strokirch
af d. 15 Julii ang:de Strokirch- och Weingartske arfvingarnes °C\^0no-rtS
anmälte 2:ne fordringar hos cronan, en härrörande af in- fordran,
teresse på et försträckt spec. rd.capital, den andra af endos
serade
vexlar under rikets trångmåhl 1709; lilstyrckandes
deputation öfver desse fordringar ytterligare ny liquidation.
Bet[än]k:det bifölls.
7. Föredrogs Stora Deputationens hemställande af d. 30 VexelassocieOctobris
af innehåll, att som de vexelassocierade ej kunnat ra<teionaUC
upgifva nöijacktige utvägar til deras skulds afbördande hos
cronan, så återstodo nu endast att söka densamma genom
utmätning uti deras ägendomar, hvarvid och som flere cre
ditorer
vordo tilstötandes, hvars fordringar borde utredas
och pröfvas, hemställes, om icke en särskilt rätt i jemlikhet
med Hofrätten och som af ståndens electorer kommo att väljas,
öfver detta måhl måtte förordnas, hvilcken äfven, hvad
härmed gemenskap ägde, hade at uptaga och afgiöra etc. etc.
Frh. J. Died. Duvals memorial.
1 Memorialprotokollet.
36—561044
562 1765, nov. 5. Växelassocierade.
Hr Ehr enero nas härvid senast anmälte memorial
togs af honom tilbakars och blef nu ej upläst.
Grefve Axel [von] Fersen: Då denne sak i Stora
Deputation afgiordes, förbehölt jag min skiljacktiga tancka
til protocollet. Jag vil dock nu ej tahla i upsåt att röra R. o.
A:s medlidande och ädelmod; de ligga i hvars och ens hierta
och kunna ej vara utan känsla vid de tilfällen äfven då rättvisan
utöfvas. Jag vil endast yttra mig öfver den häruti föreslagne
domstohl. Jag vet ej, om sådant aldeles instämmer
med vår rättegångsordning och Sveriges lag, eller, fast associerade
sielfva kunde ställas derunder, om icke deras inhemske
och utrikes creditorer borde få niuta til godo vanlig
process och vanlige instantier. Borgare och kiöpman höra
vähl eljest under rådstufvurätt och böra där sökas. Vid detta
tilfälle voro kanske til tidens vinnande en extra domstohl
nödig, men den skulle jag tro ej behöfva utnämnas af Ständer
utan af Kongl. M:tt, som för detta och sidst 1762 skedt;
eljest kunde sådan domstohl snart blifva en hofrätt till
namnet med comissions indehlning, hvilcket i det land, där
2 partier voro, kunde hafva eftertänckelige fölgder, då däremot
hos et fritt folck lag altid fölgdes och icke godtycko.
Jag skulle fördenskull tilstyrcka, att om sådan extra hofrätt
el. domstohl finnes nödig, den må af Kgl. Maij:tt utnämnas
efter Sveriges lag och derefter procedera.
Gref G. D. Hamilton instämde med Grefve Fersen,
förklarandes sig icke vilja gifva anledning til någon comissions
förordnande.
Hr L. M. Uggla yttrade sig enligt dess här bifogade
dictamen, bifallandes för öfrigt Grefve Fersens tanckar (Bil.
73).
Hr v. Post, Fred.: Detta betänckande innehöllo flere
omständigheter, öfver dem han särskilt ville sig yttra:
l:o. Ang:de sättet til denne domstohls ledamöters väljande
instämde han ej med St[ora] Deputationen utan holt före
sådant böra lemnäs til Kgl. M:tt och härvid i alt Sveriges lag
och process iackttagas.
2. Att cronan ensam skulle sätta sig i besittning och disposition
af associerades ägendomar, biföllo han icke, dehls
såsom ej grundat i lag, dehls efter cronan dymedelst blefvo
alla öfrige creditorer för ägendomen ansvarig, utan borde
enl. Handelsbalk:s 16 c., 8 §, gäldenärs gods stå under cre
-
Växelassocierade.
563
ditorernes gemensama förvahr och desse, äfven sora cronan,
dervid få tilsätta sine curatorer.
3. Vid denne domstohls acters och protocollers tryckande
ville han underrättas, hvem dertil skulle bestå kostnaden.
4. Ledamöternes arfvodislöhner holt han före ej böra efter
slutadt arbete utan nu förut deterraineras; uti ovisshet
derom torde knapt någon vilja sig sådant arbete påtaga;
ty frågan voro ej om discretioner men om nödigt salarium
til dagelig föda, och voro för slike extraförrättningar fa [st] -  stälte taxor och reglementer.
5. Förmältes häruti, att Secrete Utskottet vidare i detta
måhl skulle instruera vederbörande embetsman. Detta förstodo
han icke; ty för ämbetsmän trodde han i rättegångsmåhl
ingen annan instruction gifvas än lagen, men om härmed
förstodos någon instruction vid ägendomars förvaltning el.
försälgning för curatorerne, voro sådant icke tydligt, efter
här nembdes embetsmän.
Hr J. Linnerstedt biföll den tanckan, att domstohlen
borde af Kongl. M:tt utnämnas och ej af Ständerne, som
voro fordrande och parter.
2. Att ledamöternes arfvodeslöhn nu förut borde utsättas.
3. Att protocollerne borde efterhand tryckas, kostnaden
dervid voro ej att ansee mot den nytta sådant medförde.
Frh. v. Essen: Den af Stora Deputat. föreslagne domstohl
eller extra hofrätt voro på intet sätt emot lag och vanlig
ordning, ty i bancosaker voro hofrätten det rätta forum,
och hoppades han, att af detta aldrig skulle blifva någon comission,
som vi för altid afsagt och hvartil här ingen likhet
vörö.
2. Denne rätts väljande hade han vähl trodt kunna ske
genom ståndens electorer, doch ville han gerna bifalla, att
till tidens mera vinnande sådant må öfverlemnas Kgl. Maij :tt.
3. Den af Hr v. Post anmärckte och uti bet[än]k:det oninembde
embetsmäns instruction hade endast afseende på curatorerne
vid ägendomarnes skötsel och försälgning, men
tanckan hade aldrig varit om någon instruction uti domsaker,
ty deruti voro och borde lag vara endaste instruction.
Hr Hasenkampf: Det voro hugneligt och ährofult
att se R. o. A:s instämmande ömhet om lag, samt att derefter
ledamöterne til denne extra hofrätt af Kongl. M:tt skulle ut
-
564 1765, nov. 5. Växelassocierade.
sees. Han instämde deruti med Gref Fersen, Hr Ugla och Hr
v. Post, samt att Sveriges lag och process härvid i alt måtte
följas.
Han funno vähl icke, som nyl. sagt blifvit, att en extra
hofrätt i detta måhl voro det rätta forum, ty sådant voro enligit
10 cap., 1, 11 §§, i Rätteg.balcken, som Hr Ugla anmärkt,
rådstugurätten; men til tidens vinnande ville han bifalla
en extra hofrätt, då han af Kgl. M:tt utnembdes.
För öfrigt instämde han med Hr v. Post ang:de arfvodislöhnernes
utsättande för rättens ledamöter och ang:de de
private creditorers rättighet att genom sine förordnade curatorer
med cronan dehltaga i dispositionen af debitorernes
ägendomar och instructionerne deröfver; samt tilläde, att
försälgningarne till högsta prisets vinnande i god tid almänt
borde förut notificeras.
Hr L[ant] m. trodde, att detta mäst instämbde med bet[än]k:dets
mening, hvarföre han de sidsta perioderne deraf
uprepade.
Hr Has enkampf med flere begärte, att ordet embetsman
måtte ändras som otydligt och de öfrige påminnelser vid
betänckandet såsom uplysningar tilläggas, då de biföllo resten.
Frh. G. Reuterholm observerade i ani. af discourserne,
1 :o att emellan denne hofrätt och en comission ingen likhet
el. analogie voro, ty denne valdes af electorer att döma
i brottmåhl summario processu, men den förre skulle döma
civilmåhl efter lag.
2. Ansågs rådstugurätten häri för det rättaste forum;
men han trodde deremot, att flere instantier i ett måhl ej
voro någon benifice, hvarföre och som hofrätten voro adelsmäns
privelegierade forum, så ville han, att cronan skulle
niuta lika förmåhn, hälst då äfven lagen i hänseende til Banquen
sådant medgufvo.
Att cronan såsom den största creditor togo gäldenärernes
ägendom under disposition, tycktes hafva sin goda grund,
doch biföllo han Hr v. Post och Hr Hasenkampf, att de private
borgenärer eller deras curatorer må dervid med cronan
concurrera til ägendomarnes skiötsel och deras fördelacktigaste
försälgning.
Angrde protocollernes tryckande biföllo han Hr Linder
-
Växelassocierade.
565
stedts tancka; äfvensom han deri instämde, att ledamöternes
arvodislöhner nu förut må determineras och ej til en oviss
tid utsättas.
Den i bet[än]k:det omnembde instruction trodde han vara
nödigt, hälst den på ägendommarnes skiötsel och disposition
hade afseende men ej på lagen och processen.
Att en extradomstohl af Ständer förordnades utan att vara
comission, hvilcken han aldrig ville samtycka, trodde han
vähl icke vara så ovanligit; doch biföllo han gerna, att ledamöterne
af Kgl. M:tt måtte nu utnämnas, kunnandes det
så vähl ske på detta som det förre sättet.
Frh. C. Ridderstolpe deducerade sin tancka i desse
puncter:
1 :o. Voro bäst att ledamöternes utnämnande i und. öfverlemnades
Kongl. M:tt, eljest, ehuru denna rätt derföre ej
blefvo någon comission, blefvo han doch icke en på lagvanligt
sätt af K. M:tt vald hofrätt, och torde det för 60 electorer
blifva svårt och sinksamt att sig om personerne förena.
2. Medgafs vähl, att rådstugurätten voro efter lag det
närmaste forum i detta måhl; men derpå svarades, att det
dermed följande beneficium instantia? voro i detta fall onerosum;
att för detta til tidens vinnande slike domstolar förordnats
och att cronan billigt borde niuta samma privilegium
som R. o. A. samt Banquen i sine tvister.
3. Ehuru cronan som största creditor ägde för de andre
något företräde, så borde doch enl. lag de private crediterael.
deras curatorer i ägendomens skötsel och disposition få
dehltaga och sådant betänckandet tilläggas, på det cronan ej
måtte synas likna leijonet i fabien, som gick på jagt med de
andra diuren men sedan dehlte fångsten med dem så, att de
fingo föga något med.
4. Hvad anginge den omnembde instructionen, så anginge
den blott dem, som hade med ägendomarne att sysla, som
kanske Cammarcollegium eller curatorne, men aldeles icke
domsaker, som deciderades efter lag och process.
5. Ang:de arvodeslöhnernes reglerande nu strax i början
instämde han med de flere hrr, emedan eljest ingen i ovisshet
derom vorde åtagandes sig så trägit arbete.
6. Emot protocollernes tryckning utaf denne extrahofrätt
566 1765, nov. 5.
Växelassocierade.
kunne han ej se något hinder, och möijeligheten deraf skulle
vähl visa sig.
Hr C. Wadenstierna instämde med Hr v. Post och
Frh. Ridderstolpe deruti,
l:o att ledamöterne borde af Kgl. M:tt i denne hofrätt
förordnas.
2. Att de private creditorer eller deras förordnade curatorer
med cronan enl. lag borde deltaga i debitorernes ägendoms
disposition.
3. Att ledamöternes salarier nu borde determineras men
ej lemnäs til en framtid, efter hvars skiften deras arbete
mycket olika kunde ansees och de få antingen för mycket el.
för litet, och borde fördenskull nu i början et tilräkligt salarium
för dem projecteras.
Utom andra considerationer emot denne hofrätts väljande
genom ståndens electorer föreföllo honom äfven den, att
en domstohl, vald af R[iksens] Ständer med domsrätt, som
in prima instantia hade något att uptaga och afdöma, ej
tycktes vara utan all analogie med en comission eller dess indehlning,
enligt en värd ledamots utlåtelse.
Det som i bet[än]k:det sades, att denne domstohl ägde
uptaga och afdömma alt, hvad med hufvudsaken någon gemenskap
ägde, kunde, om dermed mentes de, som om saken
el. rättens giöromåhl något kunde tahla, ännu mera öka
frucktan för en sådan likhet, hvilcken han doch för öfrigt
på intet sätt ville tro el. ens misstäncka.
En annan consideration kunde ännu tilläggas, nemi. den
billiga skilnad, som borde vara emellan lagstiftande och lagskippande
mackten. Den förra borde utreda principen och
planen, men all verckställighets befordran borde lemnäs til
den senare.
I anledning af hvilket alt han liemstälte, om icke idéen
af ledamöternes väljande til denne domstohl genom electorerne
må lemnäs och våhlet i stället öfverlemnas Kongl. M :tt,
som vähl lärer förse rätten med dugelige ledamöter.
Frh. J. C. Cederhiel m: Månge gode grunder voro anförde
för att hänskiuta ledamöternes vahl til Kongl. Maj:tt;
det biföllo äfven han, ehuru han härvid erhindrade sig en
liten omständighet, nemi. att Riks. Ständer åhr 1756 förbehållit
sig första utnämnandet til alla nya tienster.
Växelassocierade.
567
Gref G. D. Hamilton beklagade den långe ventilation,
som detta ämne försatt oss uti. Han trodde sig kunna upge
en säker utväg at härmed slippa alt vidare besvär, nemi. den
att antaga vexelassocierades giorde anbud af 40 tunnor guld.
Det ville han för sin dehl tilstyrcka, ty uti en concurs kunde
riket få kanske mindre. I Bergens concurs hade creditorerne
fädt nöijas med 23 och uti Lagersparrens med 6 el. 8 p:cent.
Togo R. o. A. detta tilbud an, så voro de oskyldige, om cronan
på concursen tappade, och borde icke förlusten vara för
deras räkning.
Frh. C. W. Grönhagen: Denne nya domstohl hade
största likhet med de extra domareförrättningar, som åhrl. i
riket kunna förefalla, men icke med en comission, hvarken
i föremåhl el. instruction el. arbetsmethod.
Comissioner hade han aldrig gillat och ville aldrig gilla
dess giöromåhl, under hvad namn det och voro.
Att cronan gemensamt med private creditorerne förde disposition
öfver de för giälden sequestrerade ägendomar voro
lagligt och billigt.
Rättens protocollers tryckande biföll han såsom det bästa
band och controll på domarne.
Ang:de arfvodislöhnerne instämde han med bet[än]k:det,
frucktandes att ett utsatt dagtractamente torde bidraga kunna
til tidens utdräckt med arbetet.
Att Secrete Utskottet ang:de ägendomarnes skötsel el. sälgning
instruerade vederbörande, icke domare utan curatorer
och syslomän, dock samfält med private creditorerne, voro
lagligt och billigt.
Hvad Grefve Hamilton om något de associerades anbud
förmält deruti, som uti en okänd sak, ville han nu ej entrera,
emedan han för sin dehl trodde en sådan aversionshandel vara
föga smakelig.
Hr Ekenberg yttrade sig villa gå förbi de flere omständigheter,
som i discourserne ventilerade blifvit, och endast
yttra sig i frågan om rätter domstohl i detta måhl, hälst
lagen fordrade, att alla behöllo sin lagliga gång och laglige
forum. Han hade hördt, hvad i anseende til rådstugurätten
af 10 cap., 1 §, Rätteg.balcken andragits; men funno för
sin dehl intet lagens rum här til lämpeligare än bende capitels
7 §, enligit hvilcken denne concurssak, som mäst rörde Ban
-
568 1765, nov. 5—9. Växelassocierade.
quen, antingen af den ordinarie el. och en extraordinarie hofrätt,
sådan som blifvit föreslagen, borde uptagas och afgiöras.
Hr Sam. Ehrenmalm: All frucktan för en commission
finner jag vid denne extra hofrätt vara förebygd, dehls
genom giöromåhlets detail och instructionen, som deraf följer,
dehls genom ledamöternes qualification, som icke blifva
ståndens ledamöter utan andre lagfarne män; altså är det ej
af den grund, jag tilstyrcker, att Kgl. Mitt må denne rätts
ledamöter utvälja; men af den principe, att alla hofrätters
ledamöter blifvit och efter lagarne böra blifva af Kgl. Mitt
tilsatte och att jag finner en billig gräntz böra noga iackttagas
emellan den lagstiftande och lagskippande mackten, så
att den ena på intet sätt blandar sig i den andras giöromåhl.
Hr Durietz deducerade, huruledes Stora Deputationens
bet[än]k:de hade til grund den lofliga afsickt att hielpa såvähl
cronan och Banquen som andre medcreditorer til en
dem tilständig rätt utur desse sina debitorers ägendom, och
att den utväg, som til tidens vinnande dervid medelst en extra
hofrätt projecterad blifvit, voro i sig sielf helt oskyldig och
lemnade hvar och en alla laglige förmåner.
Han tilstyrckte fördenskull bifall på betänckandet, doch
med de tillägningar, att ledamöterna må af Kgl. Mitt utnämnas
och att de private creditorer måge jemte cronan dehltaga
uti debitorernes ägendomars disposition.
Hr Landtm, uptog körtel, betänckandets innehåld jemte
hvad uti discourserne dervid förnämligast yrckat blifvit,
hvaruppå han giorde denna proposition.
Bifaller R. o. A. Stora Deputations bet[än]k:de med de
förändringar och tillägningar, att denne domstohls el. extra
hofrätts ledamöter måge utnemnas af Kongl. Maij :tt, 2 att
private creditorerne äfven måge dehltaga uti associerades
ägendomars disposition, och 3 att ledamöterne af denne hofrätt
måge niuta sina arfvodislöhner enl. reglementerne.
Detta bifölls.
Frh. Fred. Horn anholt, at Frh. Duvalls i dag upläste
memorial måtte få tryckas; men
Frh. v. Essen begärte, att denne quaestion måtte hvila
på bordet.
Hr L [a n t] m.i Som deruti voro nembt om några af Stora
Deputationen för detta efterfrågade men sedermera til
Carlsköld. Galäreskadern.
569
rätta komne räkningar i Kermans contoir, så ville tils härnäst
ifrån Expeditionsutskottet låta inhämta kundskap om
sammanhanget härutaf.
Som tiden nu mäst var förliden, så hemstälte Hr L[ant]m.,
om icke til nästa plenum et extract. protocolli med R. o. A:s
nyss tagne beslut til de öfrige stånden kunde upsättas och då
afgå med en deputation.
Detta bejakades.
R. o. A. skildes åth kl. 1/2 2.
Anno 1765 d. 9 No v.
Lördag.
Plenum kl. 9.
Justerades påskriften på Stora Deputationens betänckande
rörande en extra hofrätt enligit sidsta pleni resolution, i
form af protocollsutdrag,
som gillades.
1. Föredrogs Urskillningsdeputationens remiss af d. 14 Degenacrs
Feb. uppå Capitein Degenaers ansökning om någon ersätt- lidandening
för lidande.
Rem. till Secrete Utskottet.
2. Uplästes Hr Carlschölds memorial och anhållan att för- Carlschölds
skonas ifrån des i Manuf.contoret upburne salarii återbä- Manifact -  rande. contorjejt.
Ligger och går.
Hr Adlersvärds, Gr. J. Sparres och Hr Alströmers memorialer
anmältes.
Ligga och gå.
3. Secrete Deputations bet[än]k. af d. [20 September] Aminofs och
ang:de Capiteinernes vid Dahlregementet Aminoffs och Riör- BifJu”gs
lings tour.
Regärtes på bordet.
4. Uplästes Hr Enschölds memorial rörande galereescadren Galereoch
dess nuvarande inrättning. esqvadren.
Remitt:s till Secrete Utskottet och får tryckas.
5. Uplästes Hr Anth. Svabs memor. af d. 8 Nov. ang:de Associerades
pröfvandet af de vexelassocierades anbud til accord om be- accordtahlningen
af den dem ådömde skuldsumman (Ril. 74).
Remitterades til Stora Deputation.
Hr Gripenstierna anmärckte, att detta memorial
570 1765, nov. 9. Tulldirektion.
Tuldirection.
tycktes liksom quälja eller bestrida den en gång för associerade
fa[st]stälte skuldsumma och cronans saldo, hvarföre
han önskade, att det fädt til vidare påseende ligga på bordet.
Men dertil svarades af Hr Gyllensvahn och flere, att
just i anseende till de i memorialet giorde calculer och anmärckningar
det borde till Stora Deputation remitteras, som
skedt.
6. Anmälte Hr Adam Fredenstierna junior såsom
varande ledamot i Tulldeputationen, huruledes i går
ifrån Expeditionsdeputationen et protocollsutdrag till Tulldeputationen
ankommit af innehåld, att deputationen hade
att uprätta och til plena insända förslag på tulldirectionen
och att den af tre ledamöter, 1 frälse och 2:e ofrälse, skulle
bestå. Som han ej annat viste, än att 2 stånd resolverat til
femb ledamöter och 2 bifallit tre, så ville han förber :de omständighet
jemte den utstakade skilnad af frälse och ofrälse
hafva R. o. A. til bepröfvande vördsameligen hafva(!) hemstält.
Hr v. P o s t, Fried.: Hindrad af något förfall hade han
vähl senast uti Expeditionsdeputationen vid detta måhls afgiörande
något sent opkommit men doch emot denne expeditionen
sin reservation giordt. Casus voro den, att Adelen
simplement resolverat til femb ledamöter, Prästeståndet
äfven femb, doch 2 frälse och 3 ofrälse, Borgare- och Bondestånden
hade bifallit 3, el. betänk :det, men 1 frälse och 2
ofrälse. Detta har deputationen ansedt således, att R. o. A.
gådt in diversa och att decisionen således lågo uti de trenne
stånds sammanstämmande mening. Som deputation icke hade
någon fullkomlig instruction öfver slike casus, hade han
påstådt att få sig hos R. o. A. deröf. förfråga, hälst det ståndet
aldeles icke kunnat yttra sig om den giorde skilnad af
frälse och ofrälse, hvilcket han i ani. af 17 § i R[iks]d.ordningen
ansedt för nödigt, men expeditionen hade doch skedt.
Grunden til någon pluralitet för 3 ledamöter viste häruti intet,
såframt icke dem som i penningemåhl bilfvit understundom
fölgd, att nemi. et stånd, som bifallit en större summa,
ansees för att hafva bifallit en mindre, så at om stånden särskilt
hade resolverat 3, 4, 5 och 600 d., skedde expedition på
400, såsom hvari 3 stånds pluralitet instämde; men denne
grund trodde han i andre måhl ej lika aplicable.
Tulldirektion.
571
Hr Wachsch lager ansåg denne deputationens expedition
såsom rörande R. o. A:s Privilegier, hvilcka deputat. ej
vore berättigad att sätta in qusestione, mycket mindre att
limitera.
Frh. Fr. Ribbing instämde med de af Hr v. Post häruti
yttrade tanckar; tilläggandes, att som både Adels- och
Prästeståndet afslagit det projecterade tahl af 3 ledamöter
och exclusive resolverat 5, så hade deras tanka tvert häremot
aldrig åter kunnat ledas til pluralitet för 3:e. Hvad skilnaden
emellan frälse och ofrälse anginge, så hade den vähl ännu
här icke varit uti fråga; men så hoppades han doch, att R. o.
A., åtminstone i denne deras Privilegier så nära rörande fråga,
mangrant ville vara enige til deras försvar.
Han tyckte, att häröfver en tienlig föreställning hos de
öfrige stånden borde giöras, hälst emot privilegier ingen ståndens
pluralitet efter lag gäller eller någon expedition får ske.
Frh. C. Cederström conformerade sig med Frh. Ribbing,
så mycket mera sorn han deri grundade sig på innehållet
af hvad så Adelige Privilegierne som Kgl. M:ts Försäkran
innehöllo om Adelens befordringspreference til tienster, och
hvaremot enl. 17 § R[iks]d.ordn. ingen expedition finge ske.
En deputation med föreställning borde fördenskull i detta
ämne til de öfrige stånden afgå, anförd af någon, sorn hade
erforderlige talens til des utförande, föreslåendes han dertil
Grefve Axel Fersen.
Hr Ehrenmalm yttrade sig i samma mening som Frh.
Ribbing.
Hr Hasenkampf var i anseende til saken af lika mening
som Hr v. Post och Cederström. Privilegierne borde med
enighet och fermeté försvaras, men saken voro granlaga och
trodde han nödigt, att jemte deputation en föreställning i
protocolsutdrag härom til de öfrige stånd afgingo, som först
här finge justeras.
Hr Carl Wadenstierna förenade sig med Hr v.
Post deri, att den beräkningsgrund, som Expeditionsdeputation
i penningemåhl el. andra summetahls fa [st] ställande, af
hemman, tunnor el. slikt, plägade följa, ej voro här lämpelig
utan att ditdragas efter godtycke; och ang:de distinctionen
af stånd hade billigt R. o. A. bordt få sig utlåta, som icke
skedt.
572 1765, nov. 9. Tulldirektion.
Han ville fördenskull, att öfver detta expeditionssättet föreställning
skulle giöras, men ej för än Tulldeputation med
sitt förslag til ledamöter inkommit enl. betänckandet, och att
emedlertid om våra Privilegier intet måtte förmälas, på det
de ej med obehag blefvo underkastade någon dijudication
och förtydning.
Ankom en Pr.ståndets deputation, 8 ledam. starck, anförd
af Biskoppen i Åbo Doct. Menander, som p[rsemissis] p[raemittendis]
androg,
1 :o att ståndet bifallit Borgareståndet om flere nya stapelstäder;
doch tillagt att städerne i Helsingland och Medelpad
måtte fritt få segla att förse landet med lin- och hampefrö
och att i Västerbottn förening må ske om orten til stapelstadens
anläggande.
2. Recom. Justitisedeput. bet[än]k:de ang:de Dr Rutström
til afgiörande.
Deputat:n afträdde.
Hr v. Nackreij: Som öfver antahlet af ledamöter 2
stånd voro emot 2, så tycktes sådant bordt lemnäs til ståndens
egen jemkning; men emedlertid torde vara bäst att nu
enligit bet[än]k:det endast afbida Tulldepuations förslag på
ledamöterne och dessförinnan intet nämna om våra Privilegier.
Gref Axel [von] Fersen: Frågan voro ganska örn
och voro af Frh. Ribbing, med hvilken Grefven aldeles instämde,
vähl fattad; det syntes som de 3 stånd häri, liksom
för detta med Cadettecorpsens inrättning etc., gingo Adelens
Privilegier nog nära, altså borde man följa regien principiis
obsta. Sådant torde lämpeligast kunna ske på det sätt, att
som de 3 stånd med sin tillägning gådh längre än betänckandet
och til frälsemans exclusion de icke kunna åberopa någon
lag, så kunde R. o. A:s föreställning ricktas derhän, att
de ville låta falla tilläggningen falla (!) och blott yttra sig öf.
bet[än]k:det, utan att vi dervid nu väckte någon qusestion
öf. Privilegierne.
Frh. C. W. Grönhagen beklagade, att detta måhl i
Expeditionsdeputationen så skyndesamt, och innan han hunnit
opkomma, blifvit expedierat, och biföll nu Grefve Fersens
yttrande.
Frh. C. Ridderstolpe gillade för sin dehl så Frh.
Ribbings som Grefve Fersens mening, och att i ani. deraf nu
Tulldirektion. Viixelassocieradc.
573
med en deputation och härnäst medelst protocollsutdrag en
tienlig föreställning til de öfrige stånd måtte giöras.
Hr Landtm.: Det vore tydel. i discourserne ådagalagt,
att Expeditionsdeputationen på otilräckelig grund dragit
ståndens paria vota om antahlet af ledamöterne til pluralitet
för 3, äfvensom och att den af de öfrige stånden giorde
tillägning om ståndsskilnaden bland ledamöterne i direction
aldrig varit med R. o. A. comunicerat, hvarförutan den stridde
mot alla befordringslagar, som endast fordrade förtienst
och skickelighet etc.
Och detta tycktes vara tilräckelig grund til vår föreställning
hos de öfrige stånden, hvarom en deputation nu kunde
afgå, och härnäst et prot.utdrag,
hvilcket bifölls.
Till att anföra deputationen, som nu upropades, anmodades
Gref Axel [von] Fersen, men som han sig ursäcktade
med frucktan, att hans föreställningsgåfvor ej torde
giöra ährendet hos stånden dess behageligare, så föreslog Hr
Landtm, i dess ställe Frh. Cederhielm såsom til detta
ährendet ganska skickelig. Deputationen afgick altså med
det först i pleno justerade extracto protocolli samt denne senare
föreställningen.
Hr Hasenkampf önskade härvid, att väre ledamöter
i Exped.deputationen af Hr L[ant]m. måtte anmodas att slike
framdeles steg af deputationen i möijeligaste måtto söka
förekomma.
Frh. Grönhagen hoppades, att han med de flere Adelens
ledamöter kunde ansees för oskyldige i detta deputations
giöromåhl. De öfrige hade dermed så skyndat, att det
varit strax i början om morgonen företagit, innan de förre
vähl hunnit samlas.
9. På Hr L a n d t m:s anmälan upläste Frh. Duvall
des suplique, sorn bifogas (Bil. 75), af innehåld, att R. o. A.
uti dess tagne resolution på Justitiaedeputations betänckande
om straffet för vexelassocierade af nåd och ynnest för dess
olyckelige svärfader, Borgmäst:n Kierman, och til någon
lindring i den öfver honom skeende expeditionen täcktes
jemka sig till den tanckan, som Borgareståndet yttrat, ehuru
hårdare den voro, då åtminstone et nesligt straff kunde afböijas,
som för dess oskyldige anhörige eljest skulle blifva
högst smärtande och empfindteligt.
Sträf för
vexelassocierade.
574 1765, nov. 9—14. Växelassocierade,. Exportpremier.
Cedercreutz
befordran.
Export
praemler.
R. o. A.
besvär.
Hr Landtm.: Det är vist ömt att höra, det Baron Duvall
i detta måhl skal nödgas bedia R. o. A. om et hårdare
utslag än det, de förut fattadt, och tror jag nogsamt, att R. o.
A., som känna och öma Baron Duvalls situation och dess goda
egenskaper, gerna härvid lära röras til ynnest och vänskap
för honom. Doch vågar jag icke, såsom uti en förut afgiord
sak, att dertil giöra någon ny proposition, såframt icke
det kan ske med enhälligt unanimt samtycke; får jag sålunda
lof dertill, skall jag gerna och med godt hierta giöra proposition.
Som detta besvarades med et enhälligt och benägit Ja, frågade
Hr Landt m.:
Behagar R. o. A. förklara sig ense med Borgareståndet, i
det att straffet för Borgin. Kierman och Brukspatron Le Febure
blifver urbota samt med en månads fängelse vid vattn
och bröd umgäldes.
Detta bifölls unanimiter.
Hvarpå Frh. Duvall framsteg och för Hr Landtm, samt
R. o. A. sin fullkomligaste vördnad och erkänsla betygade.
11. Föredrogs Secrete Deputations tilstyrckande af d. 2
Oct., att Capitein i rysk tienst Frh. Jonas Fred. Cedercreutz
må med första i anseende til dess omständigheter befordras
til capiteins el. och lieutenants indehlning.
Dess egit memorial upl.
Betänckandet bifölls.
12. Handels- och manuf.deputations bet[än]k:de af d. 21
Oct. ang:de exportationspremiers stadgande för framtiden.
Ligger.
Deputation återkom ifrån stånden, berättandes B [aron]
Cederhielm, att han trodde sig hos Borgareståndet
hafva giordt något intryck.
13. Föredrogs följande puncter af R. o. A:s projecterade
besvär:
1. Om befrielse för bropenning:r och vägarpenning:r i städerne
för Adelens säteriers och hemmans afvel och stångjern.
Bifölls, doch utgår slutet, som rörer 1731 åhrs bref.
2. Ang:de saltpéttersiuderiernes inskränkning.
Ligger.
3. Emot circulairer af collegier och embetsmän emellan
r[iks]dagarne.
Adelns besvär. Nystad.
575
Hvilar.
4. Om Hallands lika förmåner med Skåne.
Afslås.
5. Emot frälsebönders skiutzningar i Finland til fästningsbygnadens
behof.
Fins betänklig, hvilar.
6. Om bönedagars och apostledars flyttande på lördagarne.
Hvilar.
7. Om en almän rotéjenkning(!) i Nyland och Tavastehus.
Afslås.
8. Om lottsars skyldighet til vägrödning i Nylands och
Kymenegårds låhn.
Ligger.
9. Om jemkning i solda te- och botsmanstorps anläggande.
Ligger.
10. Om dagsverkens utgiörande af dem, som vid und.domstohl
til fängelse etc. dömde blifvit.
Hvilar.
11. Om squaltquarnar och en quarncomission.
Gillades d. 9 Septb. men ogillades nu.
R. o. A. skildes kl. 2.
Anno 1765 d. 14 No v.
Torsdag.
Plenum kl. 9.
Justerades en dehl af protocollet för d. 19 Augusti. Sedan
föredrogs
1 :o Urskillningsdeputationens remiss till Riks. Ständers
plena uppå Nystad stads giorde ansökning om slut uti den
[o: saken(?)] rörande förbud mot skattehemmans kiöp utom
Allmogen omkring staden, hvaröfver vid förl. r[iks]dag Cammaroecon.
deputationen d. 19 Ap. 1762 dess bet[än]k:de afgifvit;
hvilken ansökning vi remitterat till Cammaroec.deputat:n
men de öfrige 3 stånd afgiord medelst bifall lil förb:de
Cammaroec.deput. förre betänck:de, hvarvid doch Prästeståndet
tillagt, att til deputation remitteras det, som rörer åtkomsten
af de under Hennies bruk nu lydande skattehemman,
hvilcket ock de öfr. stånd bifallit; och hvaröfver sig
altså R. o. A., sedan remissen var afslagen, nu hade att utlåta,
innan expedition kunde ske.
Prästeståndets påskrift bifölls.
Nystads
Almoges
skattekiöp,
576 1765, nov. 14. Hildebrands testamente.
Silfver
schöld.
v. Rosse.
Tuldirection.
Hillebrands
testamente
til De Valle.
Deput:n.
2. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 30 Sept. öfver
Ryttmästarens vid Gula Husarerne J. T. Silfverschölds besvär,
som bifölls.
3. Secrete Deputat:s bet[än]k:de af d. 30 Septb. ang:de
Lieutenanens vid Blå Husarerne Friedrich Chr. v. Rosses uprättelse.
Bifölls.
4. Justerades det extractum protocolli, som enl. sidsta pleni
beslut till de öfrige stånd skulle afgå ang:de ledamöternes
föreslående till tulldirectionen.
Och gillades.
5. Föredrogs Justitisedeputationens betänckande af d. 7
October uti tvisten emellan en dehl frami. Gotthard Hildebrands
arfvingar och Mademoiselle De Walle rörande någon
testamentarisk disposition, den förre vid dödsfallet giord til
förmån för denne senare.
Och begärtes på bordet jemte de åtföljande vota separata
och memorialer.
6. Ankom en Bondeståndets deputation, 8 ledam. stark,
hvars anförare Paldanius p[rsemissis] p[raemittendis]
anmälte, att ståndet bifallit Borgareståndets extract. prot.
och föreställning ang:de flere stapelstäders anläggande i
öster- och Vesterbottn med Prästeståndets tilläggning och
förbehåll af fri bondeseglation.
Deptat:n afträdde.
Strax häruppå ankom en Borgareståndets deputation af 8
personer, hvars ordförande Borgm. Munthe p[raemissis]
p[raemittendis] androg, att ståndet i anledning af R. o. A:s
sidsta genom deputation giorde föreställning nogare granskatt
måhlet rörande förslagets uprättande af Tulldeputation til
tulldirections ledamöter. Deputationen hade och sedermera
varit tilhopa, då ståndet derstädes för att vinna tiden projecterat,
att 5 ledamöter til directionen måtte föreslås, men R.
o. A. samt Prästeståndets ledamöter hade deruti icke utan
sine stånds lof, hvarest frågan härom ånyo blifvit väckt i senaste
pleno, kunnat ingå. Borgareståndet, som önskade bibehålla
förtroende och vänskap samtelige stånden emellan, hade
i sådan afsickt ändrat sitt förra beslut på det sätt, som medföljande
extr. prot. utviste, och bifallit, att Tulldeput. må
föreslå 5 ledamöter til directionen.
Tulldirektion. Stapelstäder.
577
Sedan deputationenafträdt.uplästes Borgareståndets förb :de
protocollsutdrag, hvilcket
bifölls enliget R. o. A:s förre beslut. Och fants för godt,
att det uti denne sak tilärnade extr. protocolli numera kunde
innehållas.
6. Företogs Borgareståndets protocollsutdrag af d. 3 Aug.,
som innehölt hufvudsakel. följande puncter:
1 :o. Att städerne Vasa, G. Carleby, Uleaborg i österbottn,
Luleå i Vesterbottn och Hernösand i Vesternorland må blifva
stapelstäder.
2. Att upstäderne Christina, Nycarleby, Jacobstad, Brahestad
i Ö[ster]bottn, Torneå, Pitheå, Umeå i V[äster]bottn
som och Sundsvall i V[äster]norland, Hudviksvall samt Söderhamn
må hos de förre niuta uplagsplatzer och frihet för
sine exporter.
3. Att städerne Vesterås, öregrund, Södertelje, Laholm,
Falkenberg, Kungsbacka, Cimbritzhamn få sina ansökningar
om stapelfrihet hos Kgl. M:tt i und. anmäla, som deröfver
til nästa r[iks]dag sig i nåder ville utlåta. Dock
4 att Laholm må få utifrån sielf hämta den ullen, hon til
sine strumpetilvärckningar behöfver.
5:o. Att alla stapelstäder böra med commissioner och införskrifning
tiena upstäderne.
6:o. Att alla upstäder vid Vester- och Saltsiön, Mälaren och
Hielmaren må niuta fri seglation inrikes til alla under Sveriges
crono lydande städer och där få sälja och hämta vahror;
att Biörneborg, Nystad, Raumo, Nådendahl, Eknäs, Borgo
må fritt få segla äfven til alla utrikes hamnar innom östersiön,
doch icke utföra ved; hvarjemte Biörneborg tillägges
samma frihet som de flere bottniske städer enligit 2 puncten.
Härefter uplästes Hr Jerlströms, Hr Malmerfelts och Hr
Tavasts memorialer (Bil. 76—78).
Anmältes äfven följande, hvaraf en dehl förut uplästs och
en dehl nu upläste blefvo:
Mag. Pehr Högströms1,
Södermans, för öregrund fullm.,
Quast[s], för Stockholm d:o,
Kiörnings för Uhmeå d:o,
Cervins, för Car[l]shamn d:o,
Raméens, för Torneå d:o,
1 Rättat från förlagans: Hagströms.
Stapel
städers
tilökning.
37—5610ii
578 1765, nov. 14. Stapelstäder.
Fluurs, för Luleå d:o,
Forstedts, för Piteå d:o,
Ungers, för Halmstad d:o,
Plåts, för Sölvitsborg d:o,
Schiaer ströms, för Södertelje d:o,
J. Brincks, för [Ny Carleby] d:o,
C. G. Hadings, för Kungsbacka d:o,
Bagge och Schutz, för Giöteborg d:o,
Bonden Bryngel Andersons från Vesterbottn,
d:o Israel Carlssons, från Åbo låhn, som yrckade fri bondeseglation.
Hvarefter yttrade sig uti saken
Hr L. M. Uggla: Att han för sin dehl biföllo Borgareståndets
hemställande med tillägningen, som Pr.ståndet dervid
giordt, och derjemte en fri bondeseglation efter förra tiders
vanlighet och lag. Men ang:de stället til stapelstaden i
Vesterbottn, derom ville han instämma med Hr Malinerfelts
memorial, som alternative dertil projecterat hamnen Kådan.
Hr Carpelan utlät sig likmätigt bifogade dess bilagde
dictamen (Bil. 79).
Hr Gyllensvahn: Vid senaste riksdag hade redan R.
o. A. bifallit femb nya stapelstäder, nemi. 3 i österbottn och
2 i Vesterbottn samt Norland, jemte stapelrätt för Kongelfs
stad. Nyttan af en friare så egen som transitohandel hade då
blifvit nogsamt sedd och funnen, ehuru saken den gången
icke kom till något slut. Men som nu Borgareståndet åter
satt saken igång och densamma bifallit, hvilket äfven de
andre tvenne stånden giordt, så funno han för sig öfverflödigt
att detaillera sina tanckar utan ville således bifalla Borgareståndet,
dock med de tillägningar: l:o att städerne sielfve
svara för tullhus och jagters bygnads- och underhåldskostnader
och åtföljande onera. 2:o Att upstäderne må med
dem få gå i compagnie och bodmeri samt hos dem hafva uplagsplatser.
3:o. Att til befordran af nödig tilförsel för Stockholm,
hvarest Kongl. Hofvet, utrikes ministrer och collegier
vistas, Riksens Ständer äfven sammankomma och regementer
samt mycket folck sammanstöta, det må, som vid förl.
r[iks]dag påtencktes, en fri sedglation förunnas Almogen,
som dertil efter förre lagar och bruk varit berättigade.
Hr H a s e n k a m p f: Sverige voro i anseende til sitt läge
och producternes quant- och qualitet mycket olikt andra
Stapelstäder och handelstvånget.
579
coinmercerande riken, och torde fördenskull en bland många
Ständer [o: städer] dehlad handel medelst flere stapelstäders
inrättning blifva för riket föga nyttig.
Stockholm, rikets hufvud och k. residencestad, hade vist
deraf mera skada än nytta, men hon finge nu lof att skicka
sig efter omständigheterne och af sine förmåner dehla med
sig.
Han ville således som Hr Gyllensvahn bifalla Borgareståndet,
doch trodde han, att städerne böra befrias ifrån tullhusbygnaderne
och flere slika onera eller att derom särskilt
framdeles kunde öfverläggas, äfven trodde han öfverflödigt
att om upstäders bolag eller dehltagande med stäp.städ :e i
handelen något tillägga, efter sådant dessutom stodo dem
fritt och öppet; men Prästeståndets tillägning jemte Hr Malmerfelts
mein. biföllo han härvid jemte bondeseglationen
efter fordna vanligheten; ty att de fingo föra sina träkärl annorstedes,
skadade föga Stockholm och torde snart hindra
sig sielft, efter slike vahror til last äro otienlige.
Hr C. Wadenstierna: Han voro nu som vid sidsta
r[iks]dag emot denne fråga, ei för Stockholms enskilta men
för rikets almänna bästa skull. I Stockholm voro stapeln af
det mästa rikets jern, hvars exportation borde befordras.
Härvid behöfdes bräder och trävercke til stufning; men häraf
saknade Stockholm nödig tilförsel, då andra släder dem började
utskeppa. Denne förlust för Stockholm ersattes icke
med bondeseglationen, ty man kunde lättel. förutse, alt hvar
stappelstad i sin ort skulle medelst handel och förlag draga
den kringliggande Almogens vahror til sig, så att Stockholm
deraf hade ingen el. föga förmåhn. Doch ville han bondeseglationen
bifalla, i hop att den i framtiden kanske kunde blifva
nyttig. Emedlertid som dyrheten i Stockholm under bristande
tilförsel nödvändigt vorde stigandes, till fattige löntagares
större och större känning, så anhöllo han, att til deras
usla vilkohrs förbättring någon utväg ytterligare, än som
skedt, måtte påtänckas.
Frh. C. W. Grönhagen ansåg som smickrande, att
den idée han vid sidsta r[iks]dag uti et här insinuerat och
tryckt memorial drifvit, nu blifvit af R[iksens] Ständer uptagen
och gillad; och biföllo han således Borgarest. extr.
prot. med Prästest. tillägning och bondeseglationen. Ytterligare
fråga och undersökning om bästa platsen til stapelsta
-
580 1765, nov. 14. Stapelstäder.
den i Vesterbott!! ansåg han för öfverflödig och endast tienande
til tidsutdräckt.
Frh. G. Reuterholm: Ehuru vårt rike ägde mindre
rikedom af producter än andra, voro likvähl våra för andra
riken högst begerlige och nödvändige, och torde altså handeln
dermed vähl tåhla dehlning emellan flere stapelstäder;
hvarföre han instämde med Frh. Grönhagen lil bifall i denne
qusestion, som hvilken R. o. A. äfven vid senaste r[iks]dag
bifallit.
Hr Giös biföll Rorgareståndets tancka jemte fri bondeseglation
enligit förre förordningar.
Att pålägga städerne tullhus och jackters underhållande,
ville han ei tilstyrcka såsom för onereust.
Att af denne författning någon mera dyrhet i Stockholm
skulle förorsakas, trodde han icke, efter Almogen voro vahna
att där söka högsta priset för sine matvahror, hvilka aldrig
utskeppades, då deremot mycket deraf utifrån infördes, doch
skulle han gierna önska, att löhntagarnes knappa vilkohr
kunde vinna någon förbättring.
Frh. C. Ridderstolpe förenade sig öfver detta måhl
med Hr Gyllensvahns yttrande, tilläggandes sig fruckta, att
utom bondeseglationen dyrheten i Stockholms stad skulle
blifva ganska känbar och tryckande för den folckmyckenhet,
som sig där nödgades uppehålla, och i synnerhet för Adelen,
sorn där hade trägna syslor och knappa löhner til utkomst
dervid.
Frh. C. J. Cederhielm: Jag önskade, att förevarande
quaestion om flere stapelstäder hade på ordinairt sätt af collegier
och flere vederbörande blifvit skiärskådad och utarbetad,
innan den hos R[iksens] Ständer förekommit; men sedan
hon på några borgares memorialer blifvit af ståndet uptagen,
framlagd och redan af 3 stånd bifallen, lär R. o. A.
äfven få lof att sig dervid yttra. Jag har för min dehl ei rum
att något deremot påminna, ehuru jag af hela denne författning
ei ännu afser någon närmare nytta än den, att rangen
för desse nya stapelstäders borgmästare blifver förbättrad.
Och för öfrigt vil jag, i anseende til de för Stockholms stads
nödvändige tilförsels befordran anförde välgrundade considerationer,
bifalla bondeseglationen, utan hvilken Stockholm
eljest torde få brist uppå de nödigaste vahror.
Stapelstäder. Tjänstebyten.
581
Hr Landt m. giorde häruppå enligit flere herrars begäran
propositionen:
Bifaller R. o. A. Borg.ståndets extractum prof. enligit R. o.
Ars vid sidsta riksdag tagne beslut nied tillagning, att Almogen
vid siökusterna, som af ålder haft fri seglation, måge den
orubbad få niula enligit Bondeståndets vid denne riksdag ingifne
memorial.
Detta besvarades nied Ja och Neij.
Hr v. Böhnen och Hr Uggla begärte, att Prästeståndets
tillagning äfven i proposition måtte uptagas.
Frh. Grönhagen bad, att proposition måtte blifva universel
öf. Borgareståndets extr. protocolli, så att Luleå stad
i Västerbottn äfven måtte inbegripas. För öfrigt voro vi om
bondeseglationen alla ense.
Frh. v. Essen fant vid proposit. intet att påminna.
Hr G[r.] A. [von] Fersen ville, utan vidlyftigt och
öfverflödigt yttrande öfver et redan så vida avancerat måhl,
endast i protocollet låta inflyta, att han icke kunde bifalla
Borgareståndets tilstyrckan om flere stapelstäder och handelens
fördehlande, såsom hvaraf han frucktade mera skada
än nytta för riket i många afseenden; men för öfrigt vördade
han R[iksens] Stfänders] häröf. til tagande beslut.
Efter någon ytterligare kort jemkning formade Hr
Landtm propositionen så:
Bifaller R. o. A. Borgareståndets extractum prot. till alla
dehlar med tillägning af hvad Prästeståndet dervid bifallit,
samt att Almogen vid siökusterne, som af ålder haft fri seglation,
må den orubbad få niuta.
Propositionen bifölls.
7. Uplästes Hr Friedrich Aminofs memorial, dat. d. 13 No-Tienstbyten.
vember, ang:de tienstebyten vid militairen, så ifrån olika indehlningar
som ifrån Lifdrabantecorpsen i synnerhet, hvarå
han anholt om remiss til Secr. Deputationen.
Hr Hasenkampf, Frh. F. Horn och Hr B. Wallenstierna
tilstyrckte, att denne fråga, sorn in specie
rörde Kongl. M:tts egen lifvackt, borde få ankomma på H:s
M:tt egit behag och chefens förslag; doch fants bäst, att detta
måhl måtte utarbetas, ty blef det
remitterat til Secrete Deputationen.
Hvarpå R. o. A. skildes kl. 1/2 2.
582 1765, nov. 16. Brumraers besvär.
Afgift för
stärkelse i
Carlshamn.
Silfversparres
besvär.
Brummers
besvär.
Anno 1765 d. 16 Nov.
Lördag.
Plenum kl. 9.
Justerades protocollet för den 19 Augusti; hvarefter
1 föredrogs Cammaroeconomiedeputations bet[än]k:de af d.
21 Juni ang:de afgifterne för stärckelse, som i Carlshamn
tilvärckas, då den til Stockholm föres, och att han enligt Kgl.
M:ts resolution af d. 2 Decemb. 1762 må befrias ifrån vägarep[ennin]garne
i Stockh, våg, hvilcket
bifölls.
2. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 24 October ang:de
Majoren Eric Gustaf Silfversparres besvär, hvarjemte uplästes
Hr
Carl Rappes memorial med påminnelser i anseende til
dess af Hr Silfversparre bestridde tour.
Saken begärtes på bordet.
3. Secrete Deputations bet[än]k:de af den 20 Septb. ang:de
Majoren Brummers anförde besvär öfver den tour, som Majoren
Rosenstierna för honom erhållit efter K. M:ts nådige
resolution af d. 6 Nov. 1760.
Deputation anförer, att Rosenstierna i Febr. 1750 blifvit
befordrat til kgl. lifdrabant, samma åhr den 21 Aug. derifrån
genom accord med Hr Adelsvärd avancerat til capit.Iieut. vid
Adalsfahnen, då han genom et til chefen inlagt memorial cederat
tourén til alla lieutenanterne vid reg:tet, hvaribland
Brummer varit den äldste, d. 30 Oct. 1752 ryttmästare och d.
9 Maij 1763 blifvit major.
Brummer deremot har 1744 d. 15 Junii blifvit adjutant,
d:o d. 19 Dec. cornett, 1747 d. 5 Oct. lieutenant och d. 30
Oct. 1752 ryttmästare samt d. 7 Dec. 1764 secondmajor. Nu
som han på en dag med Rosenstierna blifvit ryttmästare, hade
han trodt att i stöd af denne senares cessionsskrift altid
äga för honom tour, men som de utgifne anciennetetslistor
innehållit vederspelet, hade han 1759 förnyadt sine und. besvär
deröfver, då Kgl. M:tt under d. 6 Nov. 1760 res. sig ei
kunna honom bifalla, utan att de borde niuta tour efter deras
fullmackters dato. Brummer hade sig vid förledne riksdag
deröfver sig (!) besvärat, men som målet då blifvit oafgiordt,
hade han vid denne åter sökt slut deruti och derjem
-
Brummers besvär.
583
te andragit det lidande, hvari han ytterligare blifvit försatt,
dermedelst att flere af dess yngre camerater i armeen, som
Ryttmäst:ne Tornerhielm, Ahlberg och flere, blifvit vid sidsta
r[iks]dag med majorsfullmackter hugnade, hvarigenom han,
som först i Decemb.1764 blifvit secondmajor, förlorat sin för
dem, som yngre ryttmästare, ostridigt ägande tour.
Häraf hade deputation inhämtat, det Majors Brummers
lidande härrördt derutaf, att den cession, som Major Rosenstierna
gifvit, icke blifvit iackttagen, och emedan Brummer
haft så mycket mer anledning at trygga sig dervid, som han
på en dag med Rosenst [ierna] blifvit ryttmästare samt tient
Kgl. M:tt 18 åhr längre och derjemte icke haft tilfälle bevaka
sin rätt, när Rosenst fierna] de öfrige officerare ovetterligen
kommit i regementet; hvarföre deput. ansedt honom til uprättelse
framför Rosenstierna berättigad medelst tour af d.
8 Maij 1763 eller en dags äldre än Rosenstierna. Men i anseende
til Tornerhielm och Ahlberg, som 1762 erhållit sine
majorscaracterer til uprättelse för afl. Maj. Beckfris, som innom
reg det gådt dem förbi, och sådant utan afseende på någon
tour i arméen framför dem, som ägt bettre rätt, och
dessutom ännu icke blifvit verckelige majorer, håller deputation
onödigt att för Maj. Brummer tilstyrcka någon särskilt
uprättelse, efter han i detta måhl kan trygga sig vid
förut och i synnerhet under d. 21 Junii 1762 af R[iksens]
St [änder] skedde författning ang:de hvars och ens förvärfvade
rätts bibehållande.
Hr Hasenkampf: Som Hr Rosenstierna accorderat
då, när accorder voro tillåtelige, och Hr Brummer sig icke
dervid anmält, så tycktes Hr Rosenst [ierna] vid sin då vundne
tour enl. Kgl. M:ts resolution böra bibehållas.
Hr Th. W adenstierna var af lika tancka, hälst Hr
Brummer vid riksdagarne 1752, 56 och 62 öfver Hr Rosenst
[ier nas] tour sig icke besvärat och det skulle gifva mycken
oreda i armeen, om det alt skulle oprifvas, som för 16 el. 20
åhr passerat, då skulle det blifva en generel placering, och
han sielf skulle säkerl. dervid intet förlora.
Hr v. V i c k e n ville som skyld ei ingå in meritis utan berättade,
som deputationsledamot, endast sakens förlop från
1750 intil 1760, då Hr Brummer vid riksdagen vähl klagat
men icke deruti något slut erhållit, tillstyrckandes slutel. bifall
på deputationens bet[än]k:de.
584 1765, nov. 16. Brummers besvär.
Hr Uggla, L. M., var af lika tanckar som Hr Th. Wadenstierna.
Hr Möllerstierna biföll deputationens bet[än]k:de
på de anförde skähl, hvartil han lade det, att Hr Brummer
voro långt äldre officerare än Hr Rosenstierna, som doch
framför honom giordt lycka.
Hr Gyllensvahn förklarade, det han vid denne sorn
förledne riksdag icke ville blanda sig i decisionen om enskifte
prejudicemåhl, doch ville han i almänhet tilstyrcka
det, som kunde befordra derå et rättvist slut hos oss.
Hvad förevarande måhl angingo, så voro bekant, att accorder
i någre åhr ända tils 1751 och derjemte ensidige tourcessioner
gådt i svang, som med flere exempel vid Lifregementet,
Cronobergs och flere bestyrcktes, men 1751 hade desse
blifvit förbudne eller viss metod föreskrefven för accorderne;
doch som inge lagar kunde verka retroactivé til den
tid, de ännu ej existerade, så tycktes Hr Brummer til sitt
giorde påstående berättigad, som deputation äfven funnit.
Men sorn för öfrigt det voro angelägit, att visse principer
faststältes, hvarefter de mångfaldige förevarande prejudicemåhl
måtte afgiöras utan influence af vänskap eller faveur
för den ena mera än den andra; så föreslog han, att 4 personer
af Riddarhuset måtte utnämnas, såsom Frh. Fredrick
Horn, Hr v. Vicken, Hr C. Wadenstierna och Hr v. Nackreij,
sorn jemte Hr Landtm, kunde igenomgå alla prejudicemåhl
och derå til R. o. A:s vidare aprobation projectera resolutionerne.
Hr Hasenkampf ville som i saken oväldug gerna bifalla
betänckandet, om det visades, att de för 1751 giorde
cessioner genom något senare förordnande blifvit uphäfne,
men det ville han först se. Hvad de 4 deputerades projecterade
giöromåhl angingo, så trodde han det öfverflödigt öfver
en deputations arbete och att föga tid dermed skulle vinnas.
Hr v. Vicken förbehölt sig att uplysa frågan om cessionerne,
så snart han fädt förordningen opp, som han efterskickat.
Eljest som han blifvit nämbd ibland deputerade til
Secrete Deput. betänckandens öfverseende, så ville han dervid
sig sielf jäfvacktig giöra, efter han trodde ingen dertil
böra tagas, sorn vore lika som han både klagande och öfverklagad
och dessutom Sec. Deputations ledamot.
Frh. Fred. Horn: Det voro svårt och obehagligt att
Brummers besvär.
585
döma i prejudicemåhl, och således ville han undanbedia sig
det arbete, hvartil Hr Gyllensvahn honom äfven projecterat,
ehuru han dervid tackade honom för förtroendet, fallandes
ochså för honom svårt att åtaga sig partes respondentis, då
han heldre ville vara opponent.
Frh. v. Essen åberopade sig de af deput. för Hr Brummer
anförde skahl samt det i synnerhet, att han vid förl.
riksdag lägel, klagat, fast han icke något slut erhållit, och biföll
betänckandet.
Proposit:n giordes vähl nu af Hr L[ant] m. öfver betänckandet
til bifall men besvarades nied Ja och Neij.
Frh. Ridderstolpe förklarade sig för de i betänckandet
anförde skähl skull ej annat kunna än dertil lemna sitt
bifall.
Hr v. Post anholt, att detta måtte hvila, till des man
finge se förordningen och Tienstbet[än]k:det af 1756.
Hr M ö 11 e r s t ie r n a: Kongl, brefvet om cessioner hade
icke annulerat, hvad förut blifvit giordt, och slöt ingenting
mot betänckandet. Hvad vidkom Hr Gyllensvahns project,
så tackade derföre men trodde att, som 2 af de föreslagne
sig redan afsagt, bäst voro att, om några deputerade
härtil skulle utsees, det måtte ske genom electorerne.
Hr T h. Wadenstierna trodde, att Hr Brummer
bordt redan vid 1751 och 1756 riksdagar sig besvära och således
nu komino nog sent; förbehållandes sig äfven på lika
sätt få de besvär uptagne, som han sedan 1750 kunde för sig
hafva att andraga.
Hr L [ant] m. förestälte, att som det medgifvits, att Hr
Rosenstierna vid capit.lieut.accordet skriftel. hos chefen cederat
tourén til Hr Brummer och flere lieutenanter vid Adelsfahnan,
så fölgde deraf, att han ver ekel. prejudicerat Hr
Brummer, då han framför honom blifvit befordrad til major
1763; och giorde Hr L[ant]m. häruppå propositionen ånyo
öfver betänckandet,
som bifölls.
Frh. Fred. Horn förbehölt härvid, att den nu Hr
Brummer tillagde tour ej måtte hafva afseende på andra flere
majorer än Hr Rosenstierna, om hvilken här endast varit
fråga.
4. Föredrogs Justitiaedeputations bet[än]k:de af d. 22 Aug.
ang:de lindring uti det Fabriqueuren Hedman 1749 ålagde
straff att ej få vistas, där riksdagar hållas..
Fabriqu.
Hedman.
586 1765, nov. 16—18. Hedman. Hildebrand.
Hedmans
lidande.
Sterkelins
tulfrihet.
Hildebrands
testam, til
de Walle.
Bet [än] k. bifalles.
5. Bem:e Fabriquedirecteurs besvär deröfver att Urskillningsdeputationen
afslagit hans ansökning om någon ersättning
för det lidande, han utstådt igenom det af Capiteinen
Börje Philip Scheckta vid 1746 åhrs r[iks]dag emot honom
giorde angifvande, men ifrån hvilcken ansökning han i hänseende
uppå bern. Capiteins tilstånd och situation nu vil afstå,
om han deremot eljest på något sätt af R[iksens] St [änder]
blefvo på sin medellösa ålderdom hugnad.
Rem. til Just.deputatm.
6. Tulldeputations bet[än]k:de af d. 28 Sept. ang:de
Bundtmakarens i Jönkiöping And. Sterkelins ansökning att
befrias från landttullsafgiften för utifrån til Jönkiöping inbekomne
råämnen til sitt handtvärcks drifvande, som dep.
ej kunnat tilstyrcka.
Bet. bifölls.
7. Företogs Justitisedeputationens bet[än]k:de af d. 7 Oct.
ang:de det af frami. Hr Gotthard Hildebrand til Magdalena
Sophia de Walle giorde testamente, som Svea Hofrätts
dom under d. 15 Junii 1764 gilladt och Kgl. Maij :tt d. 3 Mars
1765 i nåder gillat, men hvaruti, förutan Hr Hind. Jacob Hillebrand,
den dödas anhörige, brodern Hr David Hillebrand
och svågrarne Hr Gref Gustaf D. Hamilton och Hr Baron
Joachim v. Duben ändring söka. Härvid fölgde Präste- och
Bondeståndens i deputationen tanckar uti et deputations protocollsutdrag,
stridande emot betänckandet, som tilstyrckte
confirmation på K. Maj :ts nådige utslag.
Uplästes äfven Hr Ad. Fredenstiernas votum separatum
samt
Hr v. Vickens,
Hr Kinninmunds och
Hr Gyllenpalms memorialer.
De, som Hr J. H. Hildebrand, Hr Gothard [o: David]1 Hildebrand,
Gref G. D. Hamilton, Frh. J. Duben och Hr Clas
Linroth förut ingifvit, fants nu öfverflödigt att åter upläsa.
Sedan läsningen af denna vidlyftige act var lycktad, påminte
Hr Landt m. om det, som Riksdagsordningen föreskrifver
de skylde vid slike ventilationer som denne. Släckten
afträdde men här blef ingen ventilation, ty R. o. A. begärte
enhälligt propositionen på betänckandet, förutom Hr
v. Vicken, som begärte liud och yttrade:
1 Memorialprotokollet.
Hildebrand. Manufakturleveranscr.
587
Att han i memorialet framgifvit sine tanckar i denna sak;
hade han ej deruti vunnit allas bifall, voro det ej underl., då
meningarne deröf. hos Hofrätt, Kgl. M:tt och Just.dep. funnits
så skilj acktige. I sielfva saken funno han flere besynnerl.
omständigheter, som det att Wibelius, som var De Walles
vän och bekant, under Hildebrands starkaste siukdom
utan vitnen författat inne för honom testamentet, som han
sedan för vitnen muntel. gillat, utan att des innehåld för dem
blifvit upläst. Men han ville deruti ej vidare ingå än han i
mein. giordt; utan endast berätta en besynnerlig casus, som i
Stralsund händt. En major dör, och efter honom finnes et
testamente af des quarlåtenskap til sin katt. En auditeur,
som giorde på arfvet någon pretension, stämde katten, som
emedlertid fädt förmyndare. Hvad hände, katten vandt processen,
feck i sin lifstid äta på inkomsten af arfvet och betalte
hederligt sina förmyndare.
Proposition begärtes åter och giordes af Hr L [ant] m.
sådan:
Bifalles Just.dep. bet[än]k:de. Hvartil enhälligt svarades
Ja.
R. o. A. skildes kl. 2.
Anno 1765 d. 18 No v.
Måndag.
Plenum kl. 9.
Föredrogs Bondeståndets protocollsutdrag af d. 26 Julii
ang:de någon tull- och handelsfrihet för Almogen i Kusamo
sockn, enl. 166 § af Alm[ogens] besv[är],
som bifölls.
2. Secrete Utskottets hemställande af d. 4 October ang:de
manufacturernes lefverantzer til armeens mundering och uphandlingen
deraf genom auction efter en tre månader förut
derom almän giord notification.
Frh. Fred. Horn understälte, om icke til slik notification
en tid af 6 veckor voro aldeles tilräckelig, och som
detta gillades, så
bifölls Sec. Utsk. protocolsutdrag med den förändring, att
notificationstiden utsättes til sex veckor i stället för tre månader.
Manufacturers
lefverantser
til
armén.
588 1765, nov. 18. Fångna officerares tur.
Kam:rcolle- 3. Secrete Utskottets af d. 4 Octb. ang:de Caniniarcollegii
indragning oc^ huruvida några indragningar framdeles dervid kun
na
giöras af löhnerne.
Detta begärtes på bordet.
Fångne offi- 4:o. Secrete Deputationens bet[än]k:de af d. 22 Aug.
cerares tour. ang;(je jjere 0fficerares, nemi. Major Hårds, Cap. Haijs,
Lieut. Leclaires, Fend. Smiedebergs och Adjutant Geddas förlorade
tour under fångenskapen i senaste tyska krig.
Hr Fock förklarade sig bifalla detta bet[än]k:de med
den tillägning för Capit. Haij at få sin capit.tour så innom
som utom regementet ifrån dess förslags dato.
Hr v. Vicken yttrade sig i lika mening.
Och resolverades,
att betänckandet bifalles med tillägning för Capit. Haij af
tour så innom regementet sorn i arméen ifrån förslags dato
d. 20 Mars 1760.
Kronospan- 5. Bergsdeputationens bet[än]k:de af d. 6 Septb. ang:de
måls lösen
efter marke- utvägar till hielp för Vermelands bergslag til brödspanmåhl
gång i medelst cronospanmåhls lösande efter marckegång.
Vermland.
Blfolls.
Sala stads 6. Tulldeputationens tilstyrckande af d. 22 Septb. att Sahla
tulfnhet. sta(j må befrias ifrån den tull, som uppbäres af dit inkommande
varor.
Bifalles.
Tranfelt 7. Secrete Deputations betänckande af d. 16 Septb. ang:de
nrh FkstpHt
' Vicecorporalernes vid Kgl. Mits Lifdrabantecorps Rytlmästarens
Verner Tranefelts och Hr v. Eckstedts tour.
Detta begärtes på bordet.
Hr [von] Vicke n, som, för skyldskap med den i denne
quaestion äfven interesserade Vicecorporalen Frh. v.
Ungern, uti Secrete Deputat. afträdt under måhlets afgörande,
förbehölt sig att här få med memorial deröfver inkomma.
Tullius i 8. Tulldeputations bet[än]k:de af d. 28 Septb. ang:de den
af Malmö stad sökte befrielse för bygnad af tullhus och ersättning
för utbetalte tullhushyror, hvarvid deputat. tilstyrcker
bifall.
Frh. Cederhielm trodde detta böra afslås el. remitt.
til Statsdeput:n.
Hr Gyllensvahn: Jag hemstälte senast vid stapelstadssakens
afgiörande, att släderne måtte påläggas att sielf
-
Malmö tullhus. Tott.
,589
va bygga och underhålla sine tullhus, men sådant gouterades
då icke. Således måste jag nu tro, att Malmö stad har rätt,
doch tyks att hon bör söka sin ersättning för contractsåhren
hos Tullarrendesocieteten men aldrig hos cronan, och på den
grund bifaller jag måhlets remiss til Secrete Utskottets
Statsdeputation.
Res.: Detta remitteras till Secrete Utskottet.
9. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af d. 7 Oct. Totts tour.
ang:de Lieut. vid Södre Skånske Cavalleriet Tage Thotts sökte
tour framför Lieut :n vid samma regem :te Carl Stålhammar,
hvilcket äfven deputationen tilstyrcker, emedan Tott
under Stålhammars fångenskap för fädt officerarefullmackt
och deputationen icke funnit de skähl nog bestyrckte, uppå
hvilcke Kongl. M:tt d. 29 Mars 1763 tillagt Stålhammar, som
senare blifvit officerare, tourén framför Tott ifrån samma
dag, då Tott blef cornett, nemi. ifrån d. 1 Junii 1758, af de
skähl att han vid samma tid skall blifvit anmäld till cornetts
constitutorial, ehuru sådant förmedelst dess vid den tiden
iråkade fångenskap samt Hr R[iks]rådet Gr. von Rosens
siukdom ej kom att utfärdas.
Deputation förmäler, att ehuru med attester velat intygas,
det Stålhammar i slutet af Maij eller början af Junii månad
1758 skal blifvit anmäld til constitutorial på cornetstienstgiörning,
likvähl voro obevist, det något sådant constitutorial
för honom utfallit, utan har han ännu d. 24 Junii 1758 varit
underofficerare, dä han på en recognoscering blef fången,
och dessutom ännu kallats corporal vid Smålänningarne, då
han upfördes på förslaget til den cornetssysla vid Södra Skåningarne,
som han d. 20 Sept. 1759 erhållit; hvarföre deputation
tilstyrcker, att Lieutenant Tott må återställas i sin förre
tour och få lieutenants tour ifrån d. 20 Septemb. 1763, då
Stålhammar til lieutenant befordrades.
Härvid uplästes Hr Thotts, Hr Stålhammars och Hr Hederstiernas
[o Hedenstiernäs]1 memorialer samt
Prästeståndets protocolsutdrag af d. 14 Octb., som jemte
bifall på betänckandet tilstyrckte någon ytterligare granskning
af de utaf Hr Stålhammar anmälte attester etc.
Hr Stålhammar, Carl: Som saken rörde honom
sielf, så ville han med tysthet förbigå merita och endast utbedia
sig R. o. A:s gunst och benägenhet. Han åberopade sig
sine comenderade chefs, Hr R[iks]r[ådet] Gr. v. Rosens
1 Memorialet och memorialprotokollet.
590 1765, nov. 18.
Tott.
samt Hr Generalen Gr. Hamiltons, vitnesbörd under d. 16
Julii 1758, att han förut varit anmäld til cornets constitutorial,
dessutom att han emot officerare blifvit utvexlad; att
Kongl. M:tt i Dess nådiga resolution om tourén förklarat et
nådigt välbehag öfver des giorde tienst och ändtel. att han
sedan uthärdat under hela kriget, då Hr Tott haft den förmån
att efter någon tienstgiörning få fara hemb. Han recommenderade
sig och afträdde.
Gr. G. D. Hamilton betygade, att hvad han som då
commenderande chef i Pommern rapporterat voro sant; att
Hr Stålhammar, derest han icke blifvit fången, säkert blifvit
constituerad officerare och att han för öfrigt, ehuru ung han
varit, likvähl så hederligt och så kiäckt emot fienden förhållit
sig som mången gammal officerare.
Frh. Fred. Ribbing: Både desse hrr voro kiände för
hurtige och värdige officerare, men deras tour kunde ej annars
decideras än efter fullmacktens dato. Nu hade Hr Tott
den äldste; Stålhammar dermot påstår, att han förut varit
anmäld till constitutorial; bevistes det, så hade han rätt; men
efter han som corporal varit commenderad, då han blef
fången, och Tott blifvit under det verckel. befordrad, så voro
han ochså äldre officerare.
Hvad de häremot åberopade certificater och attester angingo,
så respecterade han dem, såvida de funnos grundade i
krigsjournaler och diarier medelst förmälan om något constitutorial
för Hr Stålhammar, eljest trodde han Kgl. M:tts
fullmackt för Tott böra efter dess datum tillägga honom tour
för Stålhammar.
Hr v. Vicken: Deputation hade fölgt lag. Tott hade
blifvit cornet för än Stålham[mar]. Kongl, resolutionen af
1762 på Krigsbefählets ansökning förmådde vähl, att constitutorialers
data voro grund till tour officerare emellan; men
Stålhammar hade efteråt gådt Tott förbi på Hr R[iks]r[ådet]
Gr. v. Rosens och Hr R[iks]r[ådet] Gr. v. Lievens attester
om tillärnad constitutorial för honom, hvartill ingen vidare
grund funnits i de vid armeen hålne journaler, diarier, archiver
eller i någon lemnad uplysning af Feltsecreteraren Axelson.
Icke eller voro något derom ifrån comenderande cheferne
til Kgl. M:tt inkommit, utan tvert om voro Hr Stålhammar
ännu kallad corporal åhr 1759, då han af Hr R[iks]-  r[ådet] G[r.] v. Lieven opfördes på cornetsförslaget.
Tott.
591
Häremot androgos, för Hr Stålhammar, af Hr Hasenkampf,
Hr Fock, Hr C. Wadenstierna, Frh. U 1 r.
Scheffer, Gr. A. [von] Fersen, Frh. C. Sparre
och Hr Jennings i synnerhet de skähl: Att han i cornetsförslaget
kallats corporal, emedan om des off.constitutorial
då ännu ingenting varit deciderat; att med alla constituerade
officerare i arméen på lika sätt förhöllos; att, då enligit generalernes
attester officersconstitutorial honom blifvit låfvat
och tilärnadt och endast hans fångenskap hindrat verkställigheten
deraf, han doch bör få sådant til godo niuta til tour
såvähl som andra; att R. o. A. nyl. beviljat tour för Hr
Schmiedeberg på den grund, at han sig för en annan til constitutorial
anmält, och Hr Stålham[ma]r således borde niuta
lika förmån; att Hr R[iks]r[ådet] Gr. Rosen dagen efter
Stålh[ammar] fången blef för Frh. Sparre beklagat, att n. b.
expeditionen då icke redan vore giord om Stålh [ammars]
constituerande, men derjemte giordt den reflexion, att han
sorn underofficerare dess lättare kunde utvexlas.
Till svar härå yrckades af Frh. v. Essen, Gr. F. Posse,
Hr v. Vicken och Frh. Ridderstolpe utom deputationens
skähl än ytterl.: Att et påtänckt el. tilärnat constitutorial
ej kunde betaga en fullmackts lägel, verkan; att fullmackter
enl. 1762 åhrs författning vähl finge grundas på
constitutorialers data men icke på slike attester, som ej stödia
sig på journaler, diarier el. formele expeditioner, ej eller
innehöllo något vist datum; att han icke en gång strax efter
sin utvexling sökt el. erhållit något constitutorial el. K. M:s
confirmation; och ändtel. att på löse grunder laglige befordringar
icke borde sättas i ovisshet etc. etc.
Hr Gyllensvahn: Jag yttrade senast, att prejudicemåhl
voro ganska örne at handtera, och gaf derföre et litet
förslag til deras genare afgiörande; fast det då ej gouterades,
lära doch hrr:ne finna något dylikt nödigt, sedan de nu snart
i 2 timar öfver förvar :e qusestion tvistat.
Grunderne til all tour och befordran i militairen voro frenne:
sidsta fullmackts datum, giorde fästningsbygnader och
besynnerlige krigsförtienster. Constitutorialer åter, som dependerade
af Chefen af arméen, borde vara i journaler, emanerade
ordres el. eljest beviste, om de skulle gälla; finge en
chef derom större vitsord, torde sådant i et land, där partier
funnos, kunna medföra mycken väld och skadelig influence
592 1765, nov. 18.
Tott.
samt elaka prejudicater mot den ena eller andra efter oniständigheterne;
derföre borde hvars och ens rättigheter afmätas
efter förber :de tydelige klara lagar. Således och som i
detta fall grunderne å den ena sidan icke voro så tydel. utredde,
tilstyrckte han sakens återremitterande til deputationen
att närmare upsöka alla laglige bevis häruti samt äfven,
kanske edel., höra dåvarande Feltsecret:n, på det vi i saken
finge lius och sanning, hvarförutan hon endast afgiordes efter
tycke och behag, som föda af sig oändelige tvister til
riksdagens utdräckt och missbruk af vår til angelägnare
ärender och arbete nödige tid.
Hr [de] Carnal intygade, att han dagen efter Hr Stålhammars
fångenskap varit hos Generalen en chef, då där
fälts om des constituerande til officerare. Han vore en käck
officerare, hvilket äfven med den preusiske generalens framtedde
attest bevistes, och borde således icke mista, hälst då i
Konung Carl d. 12 tid man ofta flere åhr tilbakars feck niuta
constitutorialets data til godo. Conf. sig i öfrigt med Hr Hederstiernas
memorial.
Hr W achs [ch] lager erindrade, att constitutorialer
ej medfördt tour förn efter 1762 åhrs bref, men Hr Stålh [ammar]
hade blifvit fången för än blifvit constituerad. Doch
som här voro frågan örn 2 käcka officerare, ville han som Hr
Gyllensvahn densamma til deput. ytterl. utredande återremittera.
Hr Fred. Wrangel giorde som öfverste af regementet
en kort berättelse om sakens förlopp, kunnandes för öfrigt,
sorn svåger med Hr Tott, sig vidare deri ej yttra.
Hr C. Waden stier na åberopade för Hr Stålhfamma]r
det, som nyl. för Hr Smiedeberg beviljat blifvit. Att
häremot åberopa Tienstbetänckandet såsom en befordringslag,
trodde han ej aplicabelt, emedan, då den giordes, man ej
såg kriget förut el. behofven vid tienstgiörandet el. nödvändigheten
af constituerade el. de deraf möjelige disputer. Ätt
Feltsecreteraren edel. borde höras, tycktes öfverflödigt, sedan
de, som gifvit attesterne, sielfve blifva hörde. Och att det ej
borde lända honom til olycka att hafva blifvit fången, då vid
sidsta r[iks]dag olyckan för flere i slike fall borttagits och
billigheten i öfrigt talade för Hr Stålhammar.
Hr Landtm, bad, att ventilationen måtte förkortas til
propositionens giörande. Hvad i gemen anginge chefers vid
