# ID: svediakorp-gov132
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1765--1766
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 116,110
# sentences: 5,299
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKS DAG SPROTOKOLI
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TJUGOFJÄRDE DELEN
1705- 176C>
I
~1 .januari—lö december 1705
PÅ RIKSGÄLDS FULLMÄKTIGES UPPDRAG
UTGIVNA AV
STEN LANDAHL
STOCKHOLM 1958
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
561044
V. 3 3 M rf 3 ef il /. f/l o ’ f i.t
.>/.;t<i*i• i i .>•);>! i a/.I. .U ;o-d.f i;>>:a.i ; i /.«i
a t v, i;> i
' rtstWw \% 'uwrzntyt .i .*! .T.'lt>r-).;.-intT;i(»<
III
FÖRORD.
I skrivelse till bankoutskottet av den 18 februari 1954
föreslogo riksgäldsfullmäktige, att medel skulle beviljas för
utgivning av första delen av ridderskapets och adelns protokoll
vid 1765—1766 års riksdag. Förslaget tillstyrktes av utskottet
i utlåtande av den 11 maj 1954 (nr 23), vilket den
15 maj 1954 bifölls av riksdagen.
Riksgäldsfullmäktige uppdrogo åt undertecknad att ombesörja
utgivningen av nämnda protokoll.
I denna del ingående protokoll äro renskrifter. Konceptprotokoll
äro icke bevarade men däremot memorialprotokoll.
De i renskrifterna i stort antal förekommande förkortningarna
lia i viss utsträckning upplösts.
I de i seriens tidigare delar tillämpade typografiska principerna
ha förändringar vidtagits. Sålunda har all kursivering,
som förut användes för att markera omtalad person
eller ny frågas upptagande till behandling, slopats. Kursivering
i texter begagnas nu endast, då understrykningar förekomma
i handskriften.
Bland bilagorna ha, till skillnad mot vad tidigare varit
fallet, medtagits listor på ledamöter icke blott i sekreta utskottet
utan i alla deputationer utom riddarhusdeputationen.
Listor på kompletteringsval till sekreta utskottet och deputationerna
ha också införts bland bilagorna, där icke uppgift
om de valda personerna kunnat meddelas i noter.
Även till denna del har fogats ett Bihang, utgörande en av
undertecknad upprättad förteckning å här icke avtryckta memorial
av ledamöter av ridderskapet och adeln.
Stockholm i september 1958.
Sten Landahl.
j • ■ _ ■ .■c ' . •. ■ ■ < ;■ ■' ■: >>•
- t!i i! " • ■' r ; :;,>■> i..!
•• ■ ‘ i i - £,■ .. t •*.;if1 ■■ |
■ ' Ij: ^ ’
■ i 'Hi ,r. . a i.-'!' . ',-
t.l £ ■
I ; . . i ] i
,",mi :■;■(<'; • * t M j .1: ? ä i.1, £ > !
-< <• v 1 ;V ■■ i ;/i .■»/ i <>{»• |
■ I . .
i i:'. , 1 .-.i"; : , iu; te.-.,*
' ' ■ *i;. *' V.-\ <> ’ !!t! ;«•!'» VII t
i
I : ; i ‘ ' ’. t ■ ■'
.
'.. ■ . i • .
■’ ■ fi-1 1 ' >•(! • •.- >•!<( !:SiJi; < )i- (itu iii.:
- - I r • 1 * i•• (•>••• u',.,
■’
;
V
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Förord
III
I. Protokoll
för 21 januari—16 december 1765
1—657
II. Bilagor.
Till protokollet den 28 januari 1765:
1. Kungl. Maj:ts allmänna proposition  3
2. Förteckning på adelns ledamöter i urskillningsdeputationen
5
Till protokollet den 30 januari 1765:
3. Förteckning på adelns ledamöter i expeditionsdeputationen
6
Till protokollet den 1 februari 1765:
4. Förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet . . 7
5. L. A. Ekenbergs diktamen om ökat antal finska ledamöter
i sekreta utskottet
9
Till protokollet den 4 februari 1765:
6. J. C. Cederhielms memorial om fundamentallagarnas
överseende 11
7. Förteckning på adelns rådselektorer .
12
Till protokollet den 5 februari 1765:
8. Förteckning på adelns ledamöter i sekreta deputationcn 14
9. Förteckning på adelns ledamöter i justitiedeputationen . 15
10. Förteckning på adelns ledamöter i bergsdeputationen . . 15
Till protokollet den 9 februari 1765:
11. Förteckning på adelns ledamöter i fiskerideputationen . 16
12. Förteckning på adelns ledamöter i lant- och sjömilitie
ekonomideputationen
17
13. Förteckning på adelns ledamöter i tulldeputationen . . 19
14. Förteckning på adelns ledamöter i protokollsdepulationcn 20
Till protokollet den 18 februari 1765:
15. Förteckning på adelns ledamöter i allmänna besvärsdeputationen
21
16. Förteckning på adelns ledamöter i kammar-, ekonomi- och
kommersdeputationen 22
17. Förteckning på adelns ledamöter i handels- och manufakturdeputationen
, 24
VI
Sid.
Till protokollet den 25 februari 1765:
18. Bondeståndets diktamen om skatteköpen 25
Till protokollet den 9 mars 1765:
19. G. N. Clodts memorial om skatteköpen 25
82. Förteckning på ytterligare ledamöter av adeln i kammar-,
ekonomi- och kommersdeputationen 180
Till protokollet den 23 mars 1765:
20. L. A. Ekenbergs diktamen om Klerman och Le Febure . . 27
21. G. Cderströms memorial om tryckfriheten 28
Till protokollet den 27 mars 1765:
22. Förteckning på adelns ledamöter i stora särskilda deputationen
36
Tili protokollet den 27 april 1765:
23. C. Funcks projekt till underdånig expedition om midsommardagens
firande 38
Till protokollet den 8 juni 1765:
24. J. C. Hasenkampffs memorial om bankauktionerna på
statskontorets lottsedlar  39
Till protokollet den 10 juni 1765:
25. A. Schönbergs memorial om tryckfriheten 44
Till protokollet den 12 juni 1765:
26. C. Alströmers diktamen om växelkontoren 45
Till protokollet den 15 juni 1765:
27. F. Horns af Åminne diktamen om voteringen över växelassocierade
46
28. J. I). Möllerstiernas diktamen om d :o 47
Till protokollet den 9 juli 1765:
29. J. C. von Böhnens diktamen om flera plenidagar ... 49
30. B. A. Mannerhiertas diktamen om d:o 51
31. A. Sandbergs diktamen om d:o 52
32. G. A. Rutenskölds memorial om penningnöden i landet . 53
33. Förteckning på adelns ledamöter i bevillningsdeputationen 55
Till protokollet den 16 juli 1765:
34. L. M. Ugglas diktamen om hankauktioner på kronolotterisedlar
. 56
Till protokollet den 20 juli 1765:
35. C. Estenbergs diktamen om riksens ständers bank ... 59
Till protokollet den 27 juli 1765:
36. C. Alströmers promemoria om saltkontoret 64
Till protokollet den 10 augusti 1765:
37. A. Sandbergs diktamen om minskning av kontributionerna 67
Till protokollet den 13 augusti 1765:
38. F. J. Nordencreutz memorial om riksens ständers kontor 69
39. J. A. Gyllensvärds memorial om d :o  78
40. A. Virgins memorial om d:o 80
41. C. R. von Strokirchs memorial om d:o 87
42. G. Cederströms memorial om d:o 90
43. M. von Hermanssons diktamen om d:o 91
VII
Sid.
Till protokollet den 17 augusti:
44. C. V. Hiärnes diktamen om herrar riksråd 93
45. C. J. Lilliesvärds diktamen om d:o . . .
96
46. C. V. Hiärnes diktamen om d:o 97
Till protokollet den 19 augusti 1765:
47. A. M. Ulfsax diktamen om herrar riksråd 99
48. C. G. von Materns diktamen om d:o 100
49. Schönströms diktamen om d:o 101
50. C. E. Wadenstiernas diktamen om d:o 104
Till protokollet den 24 augusti 1765:
51. Tomas Adolf Wadenstiernas memorial om patrulleringen 105
Till protokollet den 28 augusti 1765:
52. H. R. Gyllenhaals memorial om patrulleringen .... 107
53. C. J. Lilliesvärds diktamen om d:o 108
54. G. A. Rutenskölds diktamen om d:o 109
Till protokollet den 5 september 1765:
55. Förteckning å kompletteringsval till deputationer . . . 112
Till protokollet den 26 september 1765:
56. L. M. Ugglas diktamen om växelkursen 113
57. T. Totts diktamen om d:o 118
58. L. G. Skyttes diktamen om d:o 119
Till protokollet den 14 oktober 1765:
59. Cli. Falkengréens diktamen om befordran vid amiralitetsstaten
120
60. A. Schönbergs memorial om växelassocierade ..... 121
61. C. Estenbergs diktamen om d:o
127
62. C. Estenbergs memorial om d:o 130
63. C. A. Lindelöfs diktamen om d:o 132
64 F. 17. Sparres diktamen om d:o 135
65. L. A. Ekenbergs diktamen om d:o 139
66. A. M. Wulfcronas diktamen om d:o 142
67. H. R. Gyllenhaals diktamen om d:o 144
68. J. von Böhnens diktamen om d:o 146
Till protokollet den 15 oktober 1765:
69. Förteckning å kompletteringsval till deputationer . . . 149
Till protokollet den 31 oktober 1765:
70. S. Åkerhielms svarstal till Riksens Ständers deputation . 151
71. Förteckning å kompletteringsval till deputationer . . . 152
Till protokollet den 5 november 1765:
72. C. E. Carpelans diktamen om turberäkning 153
73. L. M. Ugglas diktamen om växelassocierades auktion . . 155
Till protokollet den 9 november 1765:
74. A. Svabs memorial om växelassocierade 157
75. J. D. Duivalls supplik om borgmästare Kiermans straff 163
Till protokollet den 14 november 1765:
76. B. D. Jerlströms memorial om stapelstäder 164
77. O. Malmerfelts memorial om d :o ......... . 166
78. C. J. Tawasts memorial om d:o 167
79. C. E. Carpelans diktamen om d:o 173
VIII
Sid.
Till protokollet den 23 november 1765:
80. A. Svabs memorial om sitt tidigare memorial om växelassocierade
177
Till protokollet den 7 december 1765:
81. J. C. Cederhielms diktamen, om bergsrådet Svab .... 178
Bihang'.
Förteckning å hos ridderskäpet och adeln föredragna, här ej avtryckta
memorial
181
B. C. D.
Protocoll hållit hos Höglofl. Ridderskapet och
Adelen vid riksdagen 1765.
D. 2 1 Januari.
Måndag.
Riksdagens
början.
R. o. A:s
antekning.
Landtmar
skalksval.
Högvälborne, Välborne Herrar Grefvar, Friherrar
och samtelige Svea rikes Höglofl. Ridderskap och
Adel!
Sedan Höglofl. R. o. A. äro vid thenna beramade och af
Hans Kongl. Maj :t i nåder anticiperade riksdagen nu för
första gången samlade, så lemnäs mig then hedren, såsom
fullmägtig för Braheske ätten, af et redeligit och välmenande
hjerta at önska en så lyckelig sammankomst som en vä [1] -  signad början til Höglofl. R. o. A.:s förestående granlaga
gj öromål.
At thenna dagen är en ibland the vigtigaste och kan, med
then Högstes tilhjelp, lägga grunden til then lyckeligaste,
Sedan Kongl. Maij :t genom Dess nådige öpne bref af d. 2
Sep. 1764 sammankallat Riksens Ständer til en allmän riksdag
på den 15 Januari 1765, blef på sagde dag riksdagen af
en herold med pukor och trumpeter på vanligit sätt utblåst.
Den 16, 17, 18 och 19 Januari låto R. o. A. sig enligit Riddarhusordningen
på Riddarhuset anteckna. Och efter det d.
20 i god tid skedde anslag samlades R. o. A. i dag kl. 9 på
Stora Riddarhussalen att välja landtmarskalck såsom det
första af deras riksdagsgiöromåhl enl. Riksdagsordningen.
Den grefvelige Braheättens fullmäcktige Frih. Clas
Rålamb framträdde til bordet och holt til R. o. A. följande
tahl.1
1 Såsom tryckt bilagt protokollet.
1 — 5 610U
2 1765, jan. 21. R. o. A. hälsas. Lantmarskalksval.
när enighet, vishet och saktmod äga öfversätet ibland oss,
thet lärer blifva äfven så ostridigt, som at väre förfäder hafva
pålagt oss vårdnaden af en sådan dag, under förbindelse
at förvara thess helgd åt våra efterkommande.
Et fritt folks fria och okrafde vördnad för en mild och
vårdande dyr Konung, som ej någon tvungen undergifvenhet
utan en glad och villig lydna af oss begär; en lagbunden omsorg
om friheten, en vederhörig högaktning hos främmande,
för et sielfständigt rike och en värkande omsorg at förbättra
rikets drätsel äro ofelbart the berömliga ändamål, som
Höglofl. R. o. A. vid thetta utlyste högst angelägna mötet sig
föresatt, och til hvilkas utförande then Högstes medvärkande
kraft lärer otvifvelaktigt af os alla gemensamt tilönskas.
Gunstige Herrar! Gud vårdar visserligen lands och staters
välgång, men han gior thet ock medelbart, tå han til theras
upkomst lämpar vårt val på et försiktigt anförande. Hans
välsignelse och bistånd ledsage således thet landtmarskalksval,
som nu blifver första förrättningen vid thenna efter all
liknelse, i alla tider, märkvärdiga sammankomst.
Han hemstälte derjemte, om icke R. o. A. behagade vid
voteringen iackttaga, att dens namn och character, på hvilken
voterades, tydeligen måtte utsättas samt att sielva sedlarna
enl. Riddarhusordningen måtte vara sammanrullade
af ongefehrl. et korts storlek och för öfrigt på intet sätt tecknade
el. märckte.
Hvilket bifölls.
Hvaruppå upropades de 7 herrar, som vid bordet skulle
emottaga voteringszedlarne, och börjades voteringen med
tvenne oprop efter Riddarhusordningen.
Då den var slutad, räknades sedlarne, då der funnos:
För Landshöfd. och Comend. af Kgl. Nordst.ord. Hr Gref
Nils Bielcke ett;
för Generalen och Comendeuren af K. Sv.orden Hr Gr. Axel
Fersen fyrahundradefembton;
för Översten och Comendeuren af Kgl. Sv.o. Hr Thure G.
Rudbeck fembhundradetrettiotvå.
Voteringsprotocollet, som här finnes bilagt,1 underskrifvit
af samtel. bordsherrarne, uplästes strax för R. o. A.; hvarefter
Hr Öfversten Rudbeck framträdde til bordet, hvarest
1 Här uteslutet.
Lantmarskalken hälsar R. o. A.
3
Frih. Rålamb med bifogade tahl1 önskade honom lycka
til landtmarschalcksembetet, tillställandes honom derjemte
landtmarschalcksstafven.
Hr Landtm, holt deruppå til R. o. A. följande tahl.1
Högvälborne, Välborne Herrar Grefvar, Friherrar och samte
lige
Svea rikes Ridderskap och Adel!
Af en oförfalskad vördnad och fullkomligaste ärkjänsla
för Höglofl. R. o. A:s i dag tagne beslut intager jag thetta
hedersställe, som theras ärefulla förtroende behagat mig tildela.
Rådfrågade jag min egen insikt och mätte the gåfvor, som
fordras i thetta mig nu anförtrodde landtmarkskalksembete,
och hvarmed jeg sedt the män varit begåfvade, som i flere
riksdagar med heder och beröm upfylt thetta rummet, så
borde jag visserligen icke våga at emottaga ordförandet uti
et så uplyst samhälle. Men tå jag med öfvertygelse anser, at
thet är en högre hand, som styrer alla menniskiovärk, och
tillika räknar för en skyldighet at lyda R. o. A:s befalningar,
så försvinner all fruktan, och i thess ställe upstiger en fullkomlig
försäkran at, näst then Alsmäcktigas bistånd, får jag
af Eder, mine Herrar, et upriktigt handledande i alla våra
göromål, hälst the äro och böra blifva af then natur, at the
skola föra med sig vårt gemensamma väl här i tiden.
Höglofl. R. o. A:s åhåga, omsorg och nit har altid vist sig
i klar dag. När riket behöft theras hielp, tå hafva theras rådslag
varit mogne och utförandet behiertat. För konung och
fädernesland hafva the haft lif och ägendom osparde; men
om emot förmodan sakerna annorlunda utslagit, hafva egennyttiga
afsikter, beledsagade med hemligheter och konstlade
föreställningar, lagt hinder i vägen och värkat, at theras välmening
fädt en annan skapnad. Theraf har sedermera uprunnit
invärtes misstroende, utvärtes bitterhet, delade sinnen
och uppenbar förföljelse. Sådane ställningar finne vi af historien,
at vårt kära fädernesland mer än för ofta varit uti,
och torde hända, thet väre nu tryckande omständigheter
äfven äro komne ifrån sådane källor. Dock, om så är, böra
vi icke therföre anse them för obotelige, när vi eftersinne, at
under en oskattbar frihet Riksens Höglofl. Ständer förleden
riksdag förmedelst then ädla freden banat oss en väg at i
1 Säsom tryckt bilagt protokollet.
4 1765, jan. 21—23. Lantmarskalken hälsar R. o. A.
lugn och ro vörda en mild öfverhets kärlek och nåd, at med
lius och sanning söka möta hvarandra i vänligit förtroende
inbördes. Och therjemte påminne oss, thet vi äge then så
naturliga som lagliga rättigheten at utan farhoga för persecutions
principier oskrymtadt få uptäcka alla våra brister,
the må finnas i lagarne sielfva eller i sättet til theras utöfning
eller ock i oriktigt begrep om finance- och oeconomiesystemerne.
Med et ord, at vi kunna företaga oss en fullkomlig
undersökning och kännedom af hela lag- och hushålsställningen.
Ty thet är vist, at rikskroppen är siuk, och
kunde ej så vara utan ordsaker.
Höglofl. R. o. A. äro nu, i Herrans namn, här ånyo församlade
at utöfva the plikter, som Gud, öfverhet och fädernesland
af them fordrar. Låtom oss förthenskull, mine Herrar,
likmätigt riddersmäns värdighet, uplysa hvarandra i
saktmodighet, öfverlägga i förtroende och besluta med enighet,
altid ihogkommandes, at våra gärningars frukt bör gagna
then yngre delen af vårt släkte, som stå färdige at efter
få år träda i våra ställen och til sin fördel skörda thensamina.
Tider och menniskior äro ombytelige, men dygd, ädelmod
och rättvisa varar ifrån släkte til släkte. Thet är på thesse
grundpelare, som samhällets fri- och säkerhet hvilar. Thet
är ock af thesse egenskaper, som et fritt folk hämtar sådane
rådslag, som skola göra theras äreminne odödeligit hos efterverlden.
Enighetens Herre, som har alla rikens styrelse i sine hand,
han välsigne R. o. A:s företagande och öke theras håg at
med trogne och förenade hiertan arbeta på thet allmännas
väl! Med en sådan troinnerlig önskan tager jag nu emot
landtmarskalksstafven och innesluter mig städse i Höglofl.
R. o. A:s gunst, vänskap och benägenhet.
Sedan det var slutadt, aflade Hr L[ant]m. den uti Riksdagsordningen
föreskrefne eden, som af Riddarhussecreteraren
förelästes.
Sidst upropades en deputation af 12 pers., Grefve Giöran
Gyllenstierna ordförande, som detta landtmarskalksvahl hos
Hans Kongl. M:tt i und. notificera skulle. R. o. A. befalte, att
de i dag holne tahl skulle tryckas.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 1/2 6.
Uppvaktning för de kungliga.
5
1 7 6 5 d. 2 2 Januari.
Tisdag.
Pl[enum] kl. 10.
Sedan Hr Landtm, upkommit och R. o. A. intagit sina ställen,
utnämndes den deput. af 48 personer, som skulle kl. 12
följa Hr Landtm, til K. Slottet att giöra sin und. upvacktning
hos Deras Kgl. Mai Ter och den Kongl. Famillen.
På Hr Landt m. föreställning fants det godt at med
ceremoniellet vid r[iks]dagens början måtte förhållas efter
det af Hans M:t gillade project, hvarmedelst alla disputer
stånden emellan deröf. förekommas.
Kl. 12 afgick Hr L[ant]m. med deputationen. Hvarefter
uplästes nye Riddarhusordningen med des bihang, förordningen
emot nya introductioner af åhr 1762.
Sedan Hr L[ant]m. med deputationen återkommit, begärte
R. o. A., att de vid detta tilfälle af Hr L[ant]m. hålne tahl
skulle tryckas1 jemte Deras Maj:[ters] nådigste svar, då de
kunna erhållas.
R. o. A. skildes åth kl. 1/2 2.
A: o 1 7 6 5 d. 2 3 Jan.
Onsdag.
Plenum kl. 12.
Sedan Hr L [a n t] m. hedt R. o. A. intaga sina ställen, anmältes
och infördes af 6 deputerade de af Hans K. M:t nedsände
2:ne Cammarherrar Frii. Palbitzkij och Schönfelt,
hvilka jemte K. M:[ts] nådigste hälsning inviterade R. o. A.
på Rikssalen i morgon, sedan r[iks]d.predikan i Storkyrkan
blifvit afhörd.
Hr L [ a n t] m. betygade på R. o. A. vägnar und. tack
säjelse
för invitationen, som med diupaste vördnad skulle
efterkommas.
Cam.h:ne blefvo af deputerade åter utledsagade.
Ankom och infördes af 6 ledamöter af R. o. A. en Bondeståndets
deputation, 12 p. starck, anförd af förre Tahlemannen
Olof Håkansson, som näst ståndets ödmiuka
hälsning lyckönskade R. o. A. til vählmågo och lycklig ankomst
til denne riksdagen, hvilken såsom anticiperad ej
Deputerade
at upvakta
K. Famillen.
K. M:t nådige
hälsning.
Bondeståndets
hälsning.
1 Finnas bilagda protokollet.
6 1765, jan. 23—24. Ståndens hälsningsdeputationer.
Borgareståndets
hälsning.
Prästeståndets
hälsning.
kunde annat än medföra angelägne ämnen til öfverlägning
och omtancke om medel til det almännas hielp och bästa.
Bondeståndet, som efter bästa förstånd och förmågo härtill
gerna ville bidraga, utbad sig härvid R. o. A. uplyste och
mogne biträde, recommenderandes sig för öfrigt i R. o. A.
gunst och förtroende.
Deputationen besvarades af Hr L andt m. och afträdde.
Ankom och infördes en Borgareståndets deput. af 16 p., anförd
af Rådm. i Stocholm Collin, som p[rsemissis] p[raemittendis]
med st[åndets] ödmiukfe] hälsning betygade des
fägnad öfver R. o. A. lyckliga sammankomst til r[iks] dagen,
samt des hop at Hr L[ant]m. och R. o. A. bekanta nit för
fäderneslandet skulle giöra Ständernes arbete för fäderneslandet
nyttigt och hugnande. Borgst. försäkrade om des välmente
bearbetande i samma afsikt och inneslöto [sig] dervid
i R. o. A. värde vänskap och förtroende.
Hr L [ a n t ] m. besvarade deputationen, som derpå afträdde.
En deputation af Prästeståndet blef strax häruppå anmeld
och införd, 12 p. starck. Ordföranden Biskoppen i Linkiöping
Dr Filenius holt et tahl onhngefehrl. af detta innehåld.
Högv[älborne] etc. Hos Högv. Hr Landtm, samt Högl.
R. o. A. låter Pr[äste] ståndet igenom oss, sine deputerade,
anmäla dess vördsamste hälsning jemte des trogna lyckönskan
til detta i Herrans namn berammade Riksens Ständers
ahnänne möte. Ju vicktigare de ämnen är o, som härvid til
riksens bästa lära komma under Rfiksens] H[ögl.] Ständers
öfverlägning, ju större är och det förtroende, som Prästeståndet
hyser til H[ögl.] R. o. A. mogna insickt, oförskräckte
hierta och grundelige uplysning.
H[ögl.] R. o. A. förfäder hafva ifrån äldre tider, ja, ifrån
hedenhös medelst hieltemod och nit för deras fosterland förvärfvat
sig odödelige lagrar, så at deras beröm i våra minnesböcker
med oförgängelig ähra tecknat finnes; och deras blod
rinner ännu i H[ögl.] R. o. A. ådror med lika ädelt tanckesätt
för deras fädernesland.
Om Guds1 församblingenes lilla skep ibland hotande vågor
och brusande svall än liksom kastas af och an, så hoppas
doch Pr [äste] ståndet, att H[ögl.] R. o. A. lärer låta vara sig
Zion och Jerusalem om hiertat, äfvensom Pr [äste] ståndet
1 Detta ord tillagt ovan raden.
R. o. A:s hälsningsdeput. Riksdagen öppnas.
7
för sin dehl altid lärer låta finna sig som lefvande Guds
tienare och trogne Herrans präster, de där vid alla tilfällen
styrcka til frid och enighet, så att uti vårt land sällhet och
ähra må bo samt frid och rättfärdighet kyssas. Prästest. rec.
sig för öfrigt i H[ögv.] Hr Landtm, och H[ögl.] R. o. A. vänskap
och förtroende.
Sedan Hr L [ a n t ] m. besvarat deput., som derefter afträdde,
upropades en deput. af 12 R. o. A. ledamöter, som under
Gref Bengt Fröhlichs ordförande af gick att complementera
de öfr. stånden.
Härpå uplästes ceremoniellet, som i morgon i Storkyrkan
och på Rikssalen kommer att iackttagas, hvarvid R. o. A.
intet påminte.
R. o. A. skildes åt kl. 1.
A:o 1765 d. 24 Januari.
Torsdag.
Plen. kl. 9.
Hr L [ a n t ] m. bad R. o. A. intaga sina ställen. Hvarefter
och som Kongl. M:tt inviterat 58 af R. o. A. til middagsmåltid
på Slottet, så blefvo desse herrar nu, en af hvarje bänck,
af Ridd.fiscalen antecknade och sedan upropade.
Som i morgon Pauli o[m]vändelsedag infaller, beslöts att
med bänckmansvahlet tils öfvermorgon upskiutes.
Vid det processionen nu, sedan härolderne ankommit och
de öfr. st [änden] redan inträdt uti Storkyrkan, börjas skulle,
bad Hr L [a n t] m., att R. o. A. täcktes i marchen iackttaga
leder och ordning för dess bettre anseende; och af trädde först
Hr L[ant]m. med landtm.staf ven i hand och efter honom
R. o. A i ordning efter sine bänckar til Storkyrkan, hvarest
r[iks]dagspredikan holts af Biskoppen Doctor Serenius öfver
Ordspråksbok [14] cap. [34] versen.
Derefter trädde R. o. A. samt de öfr. st [änden] up på Rikssalen,
hvarvid i alt förhölts efter ceremoniellet.
Kl. 1/2 3 kommo Hr Landtm, med R. o. A. tilbaka til Riddarhuset,
hvaruppå R. o. A. strax åtskildes.
Deputerade
at complimentera
de
öfrige stånden.
Riksdags
predikan.
8 1765, jan. 26. Bänkmansvalet.
Bänckmans
val.
Genom
låttning.
A: o 1 7 6 5 d. 2 6 Jan.
Lördag.
Pl[enum] kl. 9.
Sedan Hr Landtm, opkommit och under det R. o. A. samlades,
uplästes Regeringsformen af 1720 och slöts med 37 §.
Som kl. nu var 10 och R. o. A. alt samlade, börjades med
bänckmansvahlet; och upropades första afdehlningen, som
inträdde.
Af 1 afdehl.
lottade Gref Gyllenstierna,
Horn, full[m]. Frih. Stackelberg,
Gr. Bengt Fröhlich.
Bänckman blef Frh. Stackelberg.
Af 2 afdehl :n.
lottade Gr. Meij erfelt,
Ducker,
Taube.
Bänckman Gref Hans Taube.
Af 3 afdehl.
lottade Gref Leijonstedt,
Gref Hård,
Frh. Gyllenstierna.
Bänckman Gref Leijonstedt.
4: de afdehlningen.
Lottade Frih. C. G. Lieven,
Axel Kurck,
Stake, full[m.]. Clas Fritzki.
Bänckman Hr Clas Fritzkij.
5 afdehl.
Lottade B [aron] Fred. Ribbing,
B [aron] Hans Rålamb,
Hr Carl De Geer.
Bänckman Hr C. De Geer.
6 afdehl.
Lottade Frh. Cronhiort,
Frh. C. Funck,
Frh. Clas Cederström.
Bänckman Frih. Cronhiort.
Bänkmansvalet.
7 afdehl.
Lottade Frh. Schwerin,
v. Essen,
Jon Cronstedt.
Bänckman Frh. Cronstedt.
8 afdehl.
Lottade Frh. Fr. Hamilton,
Frh. Albedihl,
Hr Adlerberg.
Bänckman Frh, Albedihl.
9 afdehl.
Lottade Frh. Åkerhielm,
Reuterholm,
Armfelt.
Bänckman Frh. Armfelt.
10 afdehl.
Lottade Frih. Lövenhielm,
Ridderstolpe,
Kalling.
Bänckman Frh. Lövenhielm.
11 :te afdehl.
Lottade Frh. Gerdeschöld,
Hr Trolle,
Hr Sparre.
Bänckman Hr Fr. Ulr. Sparre.
12 afdehl.
Lottade Hr Carplan,
Lilliehök,
Drake.
Bänckman Hr Carplan.
13 afdehl.
Lottade Hr Silfwersparre,
Jägerhorn,
Oxe, full[m], von Post.
Bänckman Hr v. Post.
10 1765, jan. 26—28. Bänkmansvalet.
14 afdehl.
Lottade Hr Rosenstierna,
Hr Rosenquist,
Hr Gete.
Bänckman Hr Gete.
15 afdehl.
Lottade Hr Klingspor,
Hr Aminoff,
Frh. Cederström.
Bänckman Frh. Gederström.
16 afdehl.
Lottade Frh. Ehrencrona,
Hr Rehausen,
Hr Anrep.
Bänckman Frh. Ehrencrona.
17 afdehl.
Lottade Hr Giös,
Hr Walvik,
Hr Apelbom.
Bänckman Hr v. Walvik.
18 afdehl.
Lottade Hr Falckengren,
Hr de Lavall,
Hr Silfwerlås.
Bänckman Hr Silfwerlås.
19 afdehl.
Lottade Frh. Cederhielm,
Hr Boije,
Hr Aminoff.
Bänkman Frh. Cederhielm.
20 afdehl.
Lottade Hr Borgenstierna,
Frh. Cederström,
Hr Ekenberg.
Bänkman Hr Ekenberg.
Bänkmansvalet.
21 afd.
Lottade Hr Sno[i]lski,
Hr Rothlieb,
Hr Strönischöld.
Bänckman Hr Strömschöld.
22 afd.
Lottade Hr Wrangel, Anders,
Durietz,
v. Vicken.
Bänckman Hr And. Wrangel.
23 afd.
Lottade Hr De Geer,
Hr Adlerhielm,
Hr Skog.
Bänkman Hr Skog.
24 afdeln.
Lottade Frih. Armfelt,
Hr Gyllenhammar,
Hr v. Gerten.
Bänckman Hr Gyllenhammar.
25 afd.
Lottade Hr v. Rohr,
Hr Lagerhielm,
Hr Gripenstierna.
Bänckman Hr Gripenstierna.
26 afdehl.
Lottade Hr Rudbeck,
Hr Wattrang,
Hr Ridderstolpe.
Bänckman Hr Rudbeck.
27 afdehl.
Lottade Frih. S. Cederström,
Hr Gripenberg,
Hr Hermelin.
Bänckman Hr Gripenberg.
12 1765, jan. 26. Bänkmansvalet.
28 afdehl.
Lottade Hr Sinclair,
Hr Cronacker,
Hr Åkerhielm.
Bänckman Hr Åkerhielm.
29 afdehl.
Lottade Hr Wallenstierna,
Hr Gyllenberg,
Hr Lagercrantz.
Bänckman Hr Lagercrantz.
30 afdehl.
Lottade Hr Rutenschöld,
Hr Hammarberg,
Hr Schönström.
Bänckman Hr Hammarberg.
31 afd.
Lottade Gr. Fr. Posse,
Hr Mannerstedt,
Hr Ridderboll.
Bänckman Gr. Fr. Posse.
32 afd.
Lottade Hr Anckarcrantz,
Pahnfelt,
Ehrenmalm.
B:man Hr Ehrenmalm.
33 afd.
Lottade Hr B[eck-]Fris,
Hr Sparschöld,
Frh. Grönhagen.
Bänckman Hr Sparschöld.
34 afd.
Lottade Frih. Fr. Horn,
Hr v. Strokirck,
Hr Feltstierna.
Bänckman Hr v. Strokirck.
Bänkmansvalet.
35 afd.
Lottade Hr Rappe,
Hr E[h]r[e] riström,
Hr Stålhammar.
Bänkman Hr Chr. Rappe.
36 afd.
Lottade Hr Ehrencreutz,
Hr v. Böhnen,
Hr Leijonstolpe.
Bänckman Hr Leijonstolpe.
37 afd.
Lottade Hr Stiernblad,
Hr Frietzki,
Hr Ramsaij.
Bänckman Hr Stiernblad.
38 afd.
Lottade Hr Klinckoström,
Hr C. D[e] lfa] Gardie,
Hr Bethun.
Bänckman Gr. C. D[e] la Gardie.
39.
Lottade Hr Wattrang,
Hr Vachschlager,
Hr Bilberg.
Bänckman Hr Wattrang.
40.
Lottade Hr Rudbeck,
Hr Stålhammar,
Hr Rosenborg.
Bänckman Hr Rudbeck, Olof.
41 afdehl.
Lottade Hr Ratzwil,
Hr Linnerhielm,
Hr örnschöld.
Bänckman Hr Linnerhielm.
14 1765, jan. 26. Bänkmansvalet.
42 afd.
Lottade Hr Greif,
Hr Hederstierna,
Hr Flygarell.
Bänckman Hr Hederstierna.
43 afd.
Lottade Hr Steuck,
Hr Gardemin,
Hr Linnerstedt.
Bänckman Hr Steuch.
44 afd.
Lottade Hr Fritzki,
Hr Gripenschutz,
Hr Elgenstierna.
Bänckman Hr Elgenstierna.
45.
Lottade Hr Swedenstierna,
Hr Ekstedt,
Hr Tornerhielm.
Bänckman Hr v. Ekstedt.
46.
Lottade Hr Jernfeltz,
Hr Jägerhorn,
Hr Klingstedt.
Bänkman Hr Klingstedt.
47.
Lottade Hr Nackreij,
Hr Engelcrans,
Hr Heldenhielm.
Bänckman Hr Engelcrantz.
48.
Lottade Hr Löven,
Frh. Cederström,
Hr Gunther.
Bänckman Frh. B. Cederström.
Bänkmansvalet.
49.
Lottade Hr v. Scheven,
Hr Tersmeden,
Hr Ehrenmalm.
Bänckman Ehrenmalm.
50.
Lottade Hr v. Blixen,
Hr Fred. Wrangel,
Hr Cronstedt.
Bänkman Hr von Blixen.
51.
Lottade Hr v. Baltzar,
Hr Nordenadler,
Hr Stiensparre.
Bänckman Hr Nordenadler.
52.
Lottade Hr Ridderboll,
Hr Törne,
Hr v. Böhnen.
Bänckman Hr v. Böhnen.
53.
Lottade Hr v. Lingen,
Hr Engelhart,
Hr Malmerfelt.
Bänckman Hr v. Lingen.
54.
Lottade Hr Linderstedt,
Hr Hildebrand,
Hr Falkengren.
Bänkman Hr Hildebrand.
55.
Lottade Hr Olivecreutz,
Hr v. Rosen,
Hr Psilanderschöld.
Bänckman Hr Olivecreutz.
16 1765, jan. 26—28. Bänkmansvalet.
Discours om
Secrete Utskottets
instruction.
56.
Lottade Hr E[h]r[e]ngranat,
Hr Oldenschöld,
Hr Tersmeden.
Bänckman Hr Oldenschöld.
57.
Lottade Hr Nordenstam,
Hr v. Oelrich,
Hr Montgomerie.
Bänckman Hr Montgomerie.
58.
Lottade Hr Finlaij,
Hr Gyllensvahn,
Hr Paikull.
Bänkman Hr Gyllensvan.
A:o 1765 d. 28 Januari.
Måndag.
Pl[enum] kl. 9.
Sedan Hr L [a n t] m. hedt R. o. A. taga sina tilhörige
ställen,
fortsattes ifrån d. 37 § upläsningen af Regeringsformen til
slutet, hvarefter
Hr Landt m. anmälte til öfverseende instructionen för
Secr. Utskottet, som nu voro tagen efter den, som vid senaste
riksdag varit S[ecr.] Ut[sk.] gifven.
Hr Rutenschöld förmente häst vara, om den til
hvars och ens påseende kunde lemnäs på bordet.
Frh. Ulr. Scheffer holt före denne instruction ej behöfva
blifva mycket vidlyftig, efter hon redan uti Rik[s]d.-  ordn. 18 § vore utstakad.
Frh. Cederhielm, C. J.: Man borde härmed ej utdraga
tiden nu utan låta instruction ligga pär dagar på bordet,
då man kunde sig deröfv. betäncka och sig sedan yttra.
Hr Bilberg trodde, att instruct. liggande på bordet vöre
öfverflödigt och drogo bort en dyrbar tid. Hon hade redan
förut blifvit igenomgången och gillad, och kunde man nu som
för anförtro Secrete Utsk. dess efterlefnad.
Sekreta utskottets instruktion.
17
Hr En [e] schöld biföll Frii. Cederhielm, efter det voro
en nationens rättighet att vid instructionen jemka, hvad dervid
kunde nödigt pröfvas, och någon tid fordrades att dervid
kunna fästa sina tanckar.
Frih. Kagg: 18 § i Riksdagsordn. vore tydlig häröfver,
och instruct. torde kunna blifva mycket kort, om Secr. Utsk.
giöromåhl endast sträcktes derefter men inga onödiga hemligheter
giordes af det, som kunde opgifvas och ej tilhörde
Secr. Utsk., såsom oeconomiska författningar i rikets hushållning,
handel etc.
Hr Rutenschöld bad, att om man skulle yttra sig öf.
instructionen, den först måtte upläsas.
Härpå blef instruct. upläst.
Hr L fant] m. anförde härvid, att ehuru altsedan 1723
instruct. för Secr. Ut [sk.] utöfver den 18 § i R [iks] dagsordn.
blifvit detaillerade och tilökte, hade doch altid blifvit sagt, att
Secrete Utsk. dem öfverskridit. Detsamma kunde och nu hända,
ehuru denne instr. granskades och limiterades. Han trodde
derföre bäst vara, att efter bern. 18 § instruct. helt kort
inrättades med tilläggning af strängaste ansvar för Sec. Utskottet
och hvar des ledamot, om instruct. i något måhl öfverträddes.
Hr C. Wadenstierna yttrade, att hans beständiga
önskan syftat på undanrödiande af alt det, som stört enigheten
hos Ständerne, emedan den voro grunden til en god
och för riket nyttig riksdag. Secrete Utskottet ansåge han
som en särskilt makt, åt hvilken Rfiksens] Ständer uppdragit
uti de angelägnaste måhlén en dehl af deras myndighet. Sådant
voro bygd uppå förtroende som grunden af vårt regeringssätt.
Vidlyftige och limiterade instructioner hade han
deremot altid trodt underhålla en art af misstroende, hvarföre
han ansåg dem såsom mindre nyttige och nödige, hemställandes
fördenskull antingen R. o. A. nu simplement ville taga
instructionen af 18 § R [iks]d.ordningen eller och til tidens
vinnande vidtaga den föredragne instructionen, som vid sidste
r[iks]dag varit gillad.
Frh. G. Reuterholm medgaf, att Secr. Utsk. hade en
särskilt dem af R[iksens] Ständer updragen mackt i de dem
föreskrefne giöromåhl. Den borde bibehållas men ej öfver
dess rätta gräntzor extenderas. Regeringssättet trodde han
vara bygt icke på förtroende utan på lag. Denne föreskrefvo
2—5610U
18 1765 jan. 28 Sekreta utskottets instruktion.
Lista å deputationerne.
i 18 § af R[iks]d.ord. tydel., att alla hemlige ährender tilhörde
Sec. Ut [sk.] men ej de, som kunde utan rikets skada
almänt kunnoge giöras. Men ehuru man i de senare tider
budit til att giöra Sec. Utsk. instruction tydelig i anseende
til denna skilnad, hade den doch esomoftast icke blifvit iackttagen.
De hade felat på förtroende och giordt, hvad de behagat.
Han trodde derföre nu bäst vara att inskräncka Sec.
Ut [sk.] giöromåhl till de saker, som efter 18 § böra vara
hemlige, och att för öfrigt hvar och en Secrete Utskottets ledamot
må äga frihet att til sitt stånd upgifva, om något i
Secr. Utsk. giöres til hemlighet, som ej hemligt vara bör, hvaröfver
extr. prot. må kunna begäras, och att den, som sig häremot
förseer, i evärdeliga tider måtte kunna tiltahlas och
derföre ställas til ansvar. Ty härvid borde vi hafva grund af
lag men ej af förtroende.
Gr. W. Creutz lemnade til R. o. A. bepröfvande, på
hvilketdera af de föreslagne sätten Secr. Ut [sk.] måtte instrueras.
Han vore dermed ense, att Secr. Utsk. giöromåhl
borde grundas på lag, men som förtroendet vare grunden til
ledamöternas vahl til Sec. Ut[sk.], så borde [o: trodde?] han
på samma grund, att Sec. Utsk. ledamöter vorde följandes
lagen, änskönt dem ej föreskrefvos at upge til plena deras vid
et el. annat måhl hafde skiljacktige meningar. Men det för dem
nyss omtahlte evärdelige ansvar kunde han aldeles ej bifalla,
emedan frucktan derföre under en oviss framtid skulle kunna
giöra den redeligaste man vilrådig och darrande uti sine
tanckar och yttrande, hälst då redogiörandet, som i alla andra
måhl har sin tid och gräntz, i detta skulle blifva evärdeligt,
hvilcket han icke kunna finna med vår lag och vårt reg.sätt
instämmande.
Härvid blef discoursen afbruten, efter flere af R. o. A. begärte
instr. på bordet.
Upl. listan på deput:ne, sorn til r[iks]dagsährendernes utarbetande
vid denna r[iks]dag enl. R[iks]d.ordn. voro nödige,
nemi:
Secr. Utsk.,
Secr. Dep.
Urskill.dfep.],
Expedit.dfep],
Tulld[ep.],
Om protokolls- och fiskerideputationer.
19
L[ant-] och s[jö]mil.oec.d[ep.],
Justit.d[ep.],
Bergsd[ep.],
Alm. Besv.d[ep.],
Protocollsd[ep.],
Cam.oec.d[ep.],
Fiskeridep.
Hr. v. Vick e n påminte emot Prot.deput., att den tycktes
mindre nödig, efter hon föga uträttade och kostade riket
mycket i notariers arfvoden, hushyra och skrifmaterialier.
Herr Gyllensvahn förestälte deremot, att Protoc.dep.
likväl tiente til skrämsel och bom för dem, hvars giöromåhl
derstädes skulle granskas, samt att R. o. A. hade nog tilgång
til ledamöter, som i denne deputation önskade få tiena riket
och det almänna.
Hr v. Vicken begaf sig härtil, önskandes att Prot.dep.
måtte hädanefter hafva mera värkan än härtils.
Hr Bilberg intygade som ledamot i senaste Prot.dep.,
at derstädes månge nyttige ährender och saker blifvit utarbetade,
men beklagade, att deput. bet[än]k:de sällan blifvit
in plenis föredragna.
Hr v. Böhnen biföll Hr Gyllensvahn ang. Protoc.dep.
men trodde en Fiskeridep. onödig, efter fiskeriärenderne af
S[ecr.] H[andels]- och man.deput. kunde skiötas och den förre
Fiskdep. föga gagn giordt.
Hr v. Walwik biföll äfven Prot.dep. nytta, dock borde
dervid förebyggas, att dep. ej utom ordning uptoge måhl,
sorn ej gådt igenom Urskillningsdep. el. uprefvo lägel, afgiorde
saker.
Hr Sch önberg anmärckte, att sådant vore uti deputat.
instruction redan förekommit.
Frh. J. A. Hamilton och Frh. C. Sparre understödde
nödvändigheten af en R[iksens] St [änders] Fiskerideputation,
hälst månge hederlige män vid de i flere låhn
förordnade fiskerideputationer giord sig dervid mycken och
det almänna deraf haft mycken nytta.
Frh. [C. J.]1 Cederhielm instämde ang. Fiskerideput.
nödvändighet, hvilcken vore desto större, om den förre
deputat. ej kunnat alt godt härvid uträtta.
Discours om
Protocollsdeputation.
Utlåtande
om en
Fiskerideputations
inrättande.
1 Memorialprotokollet.
20 1765, jan. 28. Publika måls företräde.
Om en
lazaretsdeputrn.
Om en
oeconomiedeputation.
Förslaget
af 12
deputmer
bifallit.
Hr Stålhammars
memor.
om publiqve
måls preference
för
de private.
Lista på
electorer.
Hr Lagerhielm biföll en Protocollsdeput., tilläggandes
att om den skulle giöra gagn, borde des giöromåhl ej för
mycket inskränckas.
Hr [v o n] Bromell påminte om en lazaretsdeputation.
Men dertil svarades af andre, att en Lazaretsdeputation af
Ständer redan vore förordnad, som setat emellan r[iks]dagarne
och sin relation til R[iksens] St[änders] plena hade
att afgifva.
Hr [von] Si e groth påminte om en oeconomiedep.
förordande, hvarvid af andre erhindrades, att af Cam.-  oecon.dep. förordnades altid et cammarutskott, som handterade
alla oeconomieärender, som förekomma uti landshöfd.
relationer el. memorialer etc.
På Hr Landt m. proposition bifollos de 12 föreslagne
deputationer med det utsatte antahl af ledamöter af R. o. A.,
och kommer derom et extr. protoc. til de andre resp. stånd
at afgå.
Upl. Hr Leonh. Stålhammars memorial och tilstyrckan, att
vid riksdagen almänna ährender framför alla private måtte
företagas och afslutas.
Detta begiärdes på bordet.
Hr [v o n] Siegroth ville vähl, at publ. måhl afgiordes,
doch att prejudice och private rörande angelägne måhl ej aldeles
uteslötos.
Frh. Cederhielm, Hr Lagersvärd och Frii. C.
Sparre biföllo memorialet såsom grundat på lag. Det borde
derför ej läggas på bordet utan strax med bifall få gå til de
öfr. stånden.
Hr Landtm, förestälte, att ehuru örne private måhl kunde
vara, så borde man doch låta de almänne riksvårdande
ährender äga för dem företrädet, och blef häruppå memorialet
bifallit.
Upbrötts och listan på de af hr bänckmän valde 24 hr electorer,
hvilka, efter aflagt ed, nederträdde i secrete utskottsrummet
att välja secrete utskotts- samt urskill.- och ridd.-  husdep.ledamöter.
Hr [von] Bromel [1] påminte, att en person ej måtte
väljas til ledamot i flere deputationer.
Hr Landt m. erhindrade, att electorerne i deras vahl endast
hade att rätta sig efter Riksdagsordningens 14 §.
Instruktioner för deputationer.
21
Upl. Secrete Deput. instruction, som gillades.
Uplästes instructionen för Tulldeputationen,
hvarvid Hr Klingspor förfrågade sig, om denne instruct.
hindrade någon framdeles öfverläggning om ändring
med småtullarna i landet, hvartil
Hr Landtm, svarade Neij.
Instruction gillades.
Fortfors med upläsningen af Svea Konungaförsäkran och
Riksdagsordningen, hvarefter
Hr Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. behagade instämma
med de öfr. ståndens åstundan, att Bisk. D. Serenii
hålne r[iks]dagspredikan måtte tryckas,
hvilket bifölls.
Sedan äfven Hr L [a n t] m. notificerat R. o. A. en deras
ledamots, Notarien Westfelts, död,
hemstältes, om icke de, som förlorat sine ridd.huspolletter
och nu uti R[iddar]huscantzliet begiärte nya i stället, måtte
för hvar och en til R[iddar]huset betahla 1 d. sant,
hvilket bifölls.
Uplästes den tryckte Urskillningsdeputationens instruction.
Hvarefter R. o. A. skildes kl. 1.
A:o 1765 d. 29 Jan.
Tisdag.
Plfenum] kl. 11.
Upl. Kongl. Maj :ts nådige almänne proposition til Riksens]
Ständer på Rikssalen, dat. d. 21 Jan. 1765 (Bil. 1).
Anmältes och uplästes et nytt af Hr Schönberg ingifvit
project til instruction för Sec. Utsk. uti 4 puncter, hvarefter
yttrade sig
Hr v. Vicke n, att han gillade projectet, men vid 2 §
ville han utstryka orden om det skadar och hafva meningen
utan sådan ex[c]eption, sorn kunde tiena til dess inskränckande
och illusion, ståndandes.
Hr En [e] schöld föreslog som en controll härvid, att
Kongl. M:tt och Rådet måtte få dehl af instructionen för att
kunna den bevaka, ifall af expeditionerne funnos, at Secrete
Utsk. densamma öfverskridit, som borde vara ansvar underkastad
t.
Secrete
Dep:ns
instruction.
Riddarehus
poletter.
Project til
en instruction
för
Secret.
Utsk:t.
22 1765, jan. 29. Instruktionen för Sekreta Utskottet.
Frh. Cederhielm, C. J., gillade äfven projectet samt
nödvändigheten af någon controll. Men sorn han vid sidsta
r[iks]dag funnit, att friheten för en ledamot att upge til ståndens
plena sina ifrån hela Sec. Utsk. til äfventyrs skilj acktiga
mening dertil föga vore tienlig el. ens practicable i vårt reg.-  sätt och våra tider, emedan 99 tanckar altid rådde öfver en
endas, så hemstältes i stället den utväg, att Kongl. M:t och
Rådet måtte anmodas, att derest Sec. Ut [sk.] expedierade
andra måhl än dem, som S[ecr], U[tsk.] tilhörde och fordr[a]de
hemlighet, de ej verkstältes utan plenorum bifall,
äfvensom embetsmän ej verkställa K. Maj :ts utan contrasignation
ankommande befallningar.
Hr Schönberg biföll en controlls nödvändighet, ifall
man ej med förtroende ville anbetro S[ecr.] Ut[sk.] lagens
efterlefnad, och instämde med Frh. Cederhielm, att då målen
måtte specificeras, hvilka höra plena el. S[ecr.] Ut [sk.] til,
som grund härvid för Iv. M:ts Rådcammare i måhlens urskiljande.
Frh. G. Reuterholm: Jag har mig häröfver i går redan
yttradt, men som mången dervid torde hafva funnit betänckeligheter,
vil jag min mening förklara; den har blott
syftat på lagarnes verkställighet men ej på någon retrogradation
el. räfst öfver det framfarna utan endast för framtiden.
Jag har fult förtroende för dem, som til Sec. Ut [sk.] nu kunna
blifva nämde, men har doch trodt försicktigt at något om
controllen föret1 fa[st]ställa, ty jag har aldrig tänckt, att
en lag skulle giöras in casu, om än et Sec. Ut[sk.] vore så
elakt, som jag nu tror det skola vara godt; och den bästa,
ja, endaste bariere härvid hade jag förestält mig et pålagt
ansvar skola vara, ty att öfverlemna til Kgl. M:tt controllen
öfver Sec. Utsk., som nu föreslagits, finner jag ej tienligt,
emedan decision då skulle blifva där, hvar executionen endast
bör vara. Men et ansvar, om det och räckte i 10 åhr, finner
jag härvid vara den endaste väg til controlls erhållande.
Stor sak i mindre måhl, som några 100 d. pension för en fattig
äncka, men jag menar blott ansvar i större och riksvårdande
ährender, om deruti instr. öfverskrides, ty i de förra
låter jag det gerna ankomma på förtroende.
1 Skall troligen vara: förut. Memorialprotokollet:... har förtroende, trodt
försicktigt nu projectera....
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
23
G[r.] L. W. Creutz: Jag har ej så noga fattat de[t] upläste
projectet. Någre ord deruti rörande statsverket etc. tycktes
mig vähl behöfva någon uplysning, men som 18 § i
R[iks]d.ord. lägges som grund til instructionen och exception
deri giöres af de måhl, som hemliga vara böra, så vil jag
dermed vara nögd. Jag hoppas, att i Secr. Ut[sk.] lär finnas
fulkoml. enighet för lagens efterlefnad och att, fast något steg
deremot ej af någon ledamot skulle anmälas hos plena, om
sådant förmärcktes, Hr L[ant]m., som äger R. o. A. fulla förtroende,
sådant aldrig vorde för plena förtigandes, därest casus
existerade och dess embetes myndighet i Sec. Ut [sk.] deremot
ej voro tilräckeligt värkande.
Men för öfrigt, som controllen ej hörer til Sec. Ut[sk:s]
instruction, så tyckes mig, at denne först kan afgiöras, hvarefter
vi altid med mera råderum kunna öfverlägga 0111 den
tienligaste controll och bariere vid instructionen; ty man abstraherar
ifrån personer, när blott frågan blir om saken.
Hr C. Wadenstierna uprepade, hvad han i går sagt
om förtroende som grunden af ledamöternes vahl til et Sec.
Ut[sk.], åth hvilket R[iksens] St[änder] updraga i vissa
måhl deras mackt och myndighet.
Ang:de controll på instruct. instämde han med Gr. Creutz.
Han vore kanske nödig men och betänckelig. Den borde ej
blifva et hastverck men moget först öfverläggas och utarbetas,
innan den plenis underkastades. Då kunde han blifva
nyttig för riket, eljest ville han den nu afstyrcka, ty med
hastvärck kunde man, då man sökte balance, snart förorsaka
någon skadelig under- el. öfv.balance.
Således, sorn i instr. 18 § ang:de hemlighetens iackttag:de i
nödige måhl voro til grund lagd, ville han dermed åtnöijas
och med fullt förtroende updraga S[ecr]. Utsk. dess efterlefnad.
Slikt förtroende voro oss och dem värdigt och alla misstanckar
fiärran ifrån oss skilde.
Hr Ehren malm, Samuel, hemstälte, att instr. nu
måtte afgiöras och ang:de controllen deröfver framdeles få
öfverläggas.
Gr. C. E. Levenhaupt biföll instr., tilläggandes att
ledamöterne så mycket lättare skulle kunna ur Sec. Ut [sk.]
hos plena angifva sine påminnelser vid sakerne, om Sec.
Ut [sk.] ej hindrades af pleni hållande samma dagar, ej heller
Secr. Utsk. continuerade, sedan plena uphördt.
24 1765, jan. 29. Instruktionen för Sekreta Utskottet.
Frh. Cederström biföll instr. som grundad på Riksdags]
ord. 18 [§] och förklarade sitt förtroende för Sec.
Ut[sk.] om dess efterlefnad.
Hr Lfant] m. hemstälte, om han finge giöra proposition
öfver instruct., som enl. R. o. A. yttrade tanckar syntes vara
efter 18 § i det närmaste lämpad,
men på fleras begäran blef instruct. ånyo punctevis upläst.
1 § bifölls.
Vid 2 § erinandrade(!) Frh. Carl Ridderstolpe,
sedan han begärt att få för sitt svaga bröst skull tahla ifrån
läcktaren och derföre byta rum med någon derstädes, hvilket
för honom samt några andra hrr beviljades:
Att det, som deruti om stats- och bancoverk förmäles, nogare
måtte granskas, på det man måtte undfly vidlyftighet
och ej i hast besluta något, som kunde influera på rikets
reg.sätt eller giöra statum in statu och förändra et Sec. Utsk.
til plenum och pl[enum] til Sec. Utskott, ty lagen, vi hade,
borde heligt i detta efterlefvas, eljest blefve alle Secr. Utsk.
onödige. 18 § R[iksdags]ord. utstakade tilräckel. instr. för
S[ecr.] Utsk. och mycken ventilation deröfver betogo oss
utan nytta en för riket dyrbar tid. Att nu besluta något i hast
och in casu om control vid instruct. höllö han ganska betänckeligt.
Det voro nog, om hvar ledamot fingo til plena
upge, hvad han i Sec. Ut [sk.] funno giöras emot instruction,
och hoppades, att ingen dervid af anseende til de öfr. 99 derifrån
skulle afhållas.
Hr v. Vicken instämde i instr. bifall, med Frh. Ridderstolpe,
itererandes att ordet i 2 § utan skada vid upgifvande
til plena måtte borttagas.
Hr Dilberg biföll den proj. instruct., efter dervid 18 §
i R[iks]d.ord. och 45 § Reg.form vore iackttagen jemte den
i lagen gior de skilnad emellen hemlige och almänna ährender.
Hr Klingspor tyckte, att de anförde lagar med instr.
voro tilräkelige, hälst då hvar ledamot i Sec. Utsk. lenmades
frihet att til plena opgifva, hvad han funno deremot stridande.
Frih. C. Sparre holt före at föga mera til instr. behöfdes
än 18 och 13 §§ i R[iks]d.ord., hälst statsverket, bancooch
vexelsaker ej lampel, in plenis tycktes kunna handteras.
Hr Bilberg begärte Öf. § proposit. el. votering.
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
25
2 § bifölls.
3 § likaledes.
Vid 4 § itererade Gr. Levenhaupt sin påminnelse som
enkannerl. dit hörande.
Hr L [ant] m. påtog sig att besörja, att Sec. Utsk. giöromåhl
af pleni håll:de ej skulle hindras.
Gr. Renstierna hemstälte, om ej i stället för äga upgifva
kunde sättas åligger, sorn bifölls, hvarmed 4 § gillades.
Som slutmening vid instruct. ville Hr En [e] schöld,
att sidsta § utur den gamle instr. skulle tilläggas, innehållandes
at hvad emot denne instruct. af Sec. Utsk. giordes, skulle
vara ogildt etc. etc.
Hr Schönberg viste deremot, att fast detta sattes på
papper, vore det doch blotte och tomme ord utan verkan, då
ingen vore, som kunde i verket giöra det ogildt. Sättet dertil
vore ingenstädes utstakat och fordrade nogare öfverläggning.
Frh. G. Reuterhol m instämde med Gr. Creutz och
Hr Wadenstierna om svårigheten att nu i hast afgiöra om
någon controll vid Sec. Ut[sk:s] instruction; hysandes han
det förtroendet til Hr L[ant]m. och Sec. Ut[sk.], att de bäst
torde upge och föreslå, hvad til sakernes skiötande efter lag
kunde vara nödigt att observera och utstaka.
Frh. Ridderstolpe, Carl, styrckte til detsamma,
hälst hastverck häri kunde sätta oreda i reg.sättet och
gr [und] lagen.
Hr Jennings instämde med Frh. Ridderstolpe til efterlefnad
af 18 § i R[iks]d.ordn. och ang:de nödig varsamhet
vid öfverlägning om någon bariere för S[ecr.] U[tsk:s] giöromåhl,
i hvilka han trodde S[ecr.] Utsk. altid vilja svara emot
det för dem hyste fulkoml. förtroende.
Härvid stadnade discoursen, efter Hr L[ant] m. påminte,
att instructionen redan vore afgiord och bifallen.1
Hr C. Rappe förfrågade sig, om den bifallne instr. vore
satt i stället för den förre eller blott et bihang dertil, i hvilket
fall han bad, at den förre måtte upläsas.
Hr L [ant ] m. svarade, att denna nya som kortare vore
antagen i stället för den förre.
Hr Gyllensvahn: Denne instruction voro nu afgiord
och bifallen såsom grundad på 18 [§] i R[iks]d.ord., om
1 Tryckt i Frihetstidens grundlagar och konstitutionella stadgar utg... genom
A. Brusewitz, s. 268 ff.
26 1765, jan. 29—30. Om riksdagens slutande.
En Präst .st:s
dep. om
riksdags
slutande
i laga tid.
hvars efterlefnad vi alla voro ense. Men ville man i ani. af de
förde discourser vara betänckt på någon bariere el. control
dervid, til gräntz för S[ecr.] Utsk. giöromåhl och säkerhet
för plenorum rättighet, så trodde han tienligaste medlet dertil
vara, att Sec. Utsk. sielf anmodades att upgifva det hvad
det kunde finna vid des instr. i detta afseende bristande.
Härmed instämde Hr Lagersvärd.
Hr L [ant] m.: Bifaller då R. o. A. det må blifva ibland
Secrete Utsk. första giöromåhl att taga i öfverläggning samt
hos plena propitera(!), hvad controll vid dess instructions
efterlefvande må vara nödig och tienlig att vidtaga och fa[st]-  ställa.
Detta bifölls.
Upbröts och uplästes electorernes förslag til ledamöter i
Ridd.husdeputationen.
Likaledes listan på de til Ursk.deputationen af electorerne
valda ledamöter (Bil. 2).
Hvaruppå R. o. A. skildes kl. 1.
A:o 1765 d. 30 Jan.
Onsdag.
Pl[enum] kl. 11.
R. o. A. intogo sine ställen vid det en Prästeståndets deputation
anmältes och emottogs, 12 ledam. starck, hvars ordförande
bisk. i Åbo D[r] Menander p[rsemissis] pfraemittendis]
aflemnade och mundtel. til bifall recommenderade et
ståndets extr. prot. och föreslagne mått til r[iks] dagens afslutande
på den i R[iks]d.ordn. utsatte tiden.
Deput. afträdde.
2. Justerades pleni prot. af d. 21, 22, 23, 24 och 26 Januari.
3. Uplästes Borg.ståndets extr. prot. af d. 29 hujus ang:de
någon förstärkning af Alm. Besvärs- och Cam.oec.dep:ne utöfver
det af R. o. A. dertil utsatte antahl af ledamöter,
som bifölls.
4. Föredrogs Prästeståndets ex[tr.] pr[ot.] af d. 29 Januari
med föreslagne författningar för att sluta r[iks]dagen om 3
månader, bestående deri,
1 att almänne och riksvårdande ärender men inge andre
nu i r[iks]d[agens] början företagas;
Om riksdagens slutande i laga tid.
27
2 att Urskill. instr. och förordningarne om r [iks ] dagars
förkort:de i strägaste måtto efterlefvas;
3 att medio Februari plena och deput:ne börja arbete kl. 8,
anten färre el. flere då äro tilstädes; så och att collegier,
consist. och embetsman innom förelagd lid vid vite inkomma
med deputationernes fordrade svar och förklaringar;
4 att deput:ne och utskotten, som utan ed sitta hvarje vecka,
upgifva hvar til sitt stånd, huru månge ärender afgiorde
äro, hvarförutan L[ant]m. och Talemännen i hvar vecka efterfråga,
hur det lider med arbetet i deputat :ne;
5 att deliberationerne ej afbrytes genom beskickningar
emellan stånden utan proposit:ne ske genom extr. prot:li,
som ingalunda lemnäs obesvarade öfver det 3 plenum, när
remiss el. andre omständigheter det ej kräfva;
6 att expeditionerne måge under R[iksens] St [änders] eg
ne ögon ske och icke lemnäs uti deputationens skiön, sedan
Ständerne äro åtskilde.
Hr Has e n k a m p f begärte med flere detta på bordet
men yttrade sedan, att han i synnerhet funno att påminna
emot 4 och 5 puncten; ty att deputationerne hvar vecka skulle
til plena opgifva förteckningar på deras arbeten, skulle hindra
och öka deras giöromåhl och deputat. beskickningar stånd
emellan voro grundade i R[iksdags] ordningen.
Hr Giös påminte emot de omtalte vitén för embetsmän,
att de til embetsmän i Finland, dit omgången voro lång och
osäker, ej kunde apliceras.
Hr D u r i e z instämde med extr. pr[ot.], att r[iks]dagens
förkortande medelst arbetets påskyndande vore visserl. godt
och torde sådant enl. P[räste]st[:s] taneke kunna befordras,
om deputationer stånden emellan altid hade extr. prot. med
sig samt de omtalte förtekningar upgofvos blott ad notitiam
men ej til deliberation.
Hr L[ant] m.: Som 16 § i R[iksdags]ord. tillåter deputat.
stånd emellan, så torde bäst vara att säija dem sparsamt
skola brukas.
Grefve [von] Fersen, Axel, tyckte, att ordet sparsamt
vore explication underkastadt och ej nog determinerade
meningen.
Hr L [ a n t] m. mente, att som 16 § i Riksdags]ordn. säjer
deput. böra i ährender af större [vikt] endast brukas,
kunde sådant under sparsamt förstås.
28 1765, jan. 30. Instruktion för Handels- o. man.dep.
Instruct:n
för Secrete
Handels- och
man.fact.-  dep:n.
Hr [von] B ö h n [e n] med flera höllö bäst att härvid
förblifva vid R[iks]dagsordningen.
Prop.: Bifalles Pr[äste]st. extr. pr[ot.] med tillägning af
R[iks]dagsordningens 16 och 20 §§.
Bifölles.
Hr Mölle rstierna begiärte ytterligare, att måhlet
måtte til vidare bet[än]k:de få ligga på bordet,
men derpå svarades, at saken redan vore afgiord.
Uplästes instructionen för Secrete Handels- och
putationen.
Denne begärtes af några på bordet, men Frh. J. C. Cederli
i e 1 m anförde, att sådant orsakade tidsutdräckt. Instruction
vore för detta bekant och redan för deputatin vid sidsta
r[iks]dag författad samt af R. o. A. öfversedd. Hon vore aldeles
tilräckelig och god, och funno han dervid ej annat att
påminna än att ordet secrete måtte gå ut, efter ingen hemlighet
voro uti handels- och manuf.ährender, hvaröfver alla
deputat. bet[än]k:de borde gå til R[iksens] St[änders] plena.
Frih. C. Strömfelt: Som vid alla r[iks]dagar med
instr. justerande så stor tid borttages, ville jag önska, att dep.
instructioner blefvo en gång stadgade och tryckte.
Hr L. M. Uggla biföll instructionen men påminte vid
9 §, att denne deput. måtte med Bergs-, Cam.oecon.- och
Fiskerideput:ne sammanträda och öfverlägga, huru alla desse
näringars och rörelsers drift måtte proportioneras efter
folkmängden i riket, så att dertill de nödige arbetare ej drogos
ifrån landtskiötslen.
Hr Klingspor biföll Frh. Cederhielm, tilläggandes att
deput. äfven noga må efterse, huruvida stamschäfferierne,
som erhållit förmåner af riket, deremot fulgiordt sin skyldighet
med goda fårslags spridande i landet och dervid sökt
rikets el. egen nytta.
Hr Rutenschöld frågade, om medelens disposition
voro deputation, förbuden, hvilket eljest borde tilsättas.
Grefve Renstierna biföll Frh. Cederhielms påminnelse
emot ordet secreta, tilläggandes ytterl. vara nödigt,
1 :o att deput. må upge man.fondens tilstånd och att dessförinnan
inga anordningar deraf må giöras;
2 att deput. efterseer, hvad indragningar vid verkets slut
Instruktion för Handels- och manuf.deput. 29
småningom må kunna ske samt att extrastaten genast måtte
minskas;
3 att ståndens fullmäcktige i contoiret må af stånden anbefallas
at ej verkställa andra af Man.deputat. dem anbefalte
utgifter, sådane sorn i 12 § omnemnes; andre än dem som
af R[iksens] St[änders] plena blifvit resolverade och fa[st]-  stälte.
Prop.: Bifalles instructionen med de af Frh. Cederhielm,
Hr Uggla och Gr. Renstierna giorde påminnelser?
Ja, och blir derom ext. pr[ot.].
Hr L [ant] m. hemstälte, att som enl. lagen de ledige
rådsembeten strax vid r[iks]dagens början böra besättas, om
då R. o. A. samtycka, att electorerne må välja rådselectorer
af R. o. A., på det de om måndag med de öfr. 2 ståndens
electorer måge sammanträda til rådsförslagens upsättande.
Detta bifölls.
Upbröts och uplästes listan på de til Expeditionsdeputat.
valde ledamöter af R. o. A. (Bil. 3).
Anmälte Hr L[ ant] m., att Frh. Carl Har. Strömfelt afsagd!
sig Urskill.deputationen, och komma electorerne att
välja en ledamot i dess ställe.
Hr Uggla anholt, att de öfver fiskerierne i orterne deput:de
måtte på Riddarhuset få sammanträda til nödig öfverlägning
sinsemellan, när salen är ledig.
Detta bifölls, fast i början Hr D u r i e z fant dervid att
påminna.
Hr v. Böhnen påminte, att i Fiskerideputationen ingen
af dem måtte sättas, som varit i landsorterne deputerade öf.
fiskerierne och hvilkas giöromåhl nu af deputationen kommo
at skärskådas.
Hr L [ant] m.: Electorerne torde vähl sådant observera,
kunnandes man för öfrigt ej utöfver R[iks]d.ordningen inskräncka
deras giöromåhl.
Hr Landtm, androg äfven, at han vähl tänckt öpna
secrete utskottslistan i dag, men ville dermed låta anstå, tils
des instructionen återkommit från de öfrige stånden.
Hr Gr. A. [von] Fersen: Sådant vore billigt och vanligit.
R. o. A. skildes kl. 1.
Lista på
Exp.d:ns
ledamöter.
30 1765, febr. 1. Expeditionssätt av beslut.
Discours om
Prästest:s
ext. prof.
ang:de riksdagens
slut.
Bor[gare]st.
ext. prot. om
exped:ssät
af Ständers
beslut.
A : o 1765 d. 1 Febr.
Fredag.
Pl[enum] kl. 11.
Justerades protocollet af d. 28 Jan.,
hvarefter androg Frih. C. W. Grönhagen, att då
Prästeståndets extr. pr[ot.] ang:de riksdagens slutande om
3 månader med de dertil föreslagne författningar senast blifvit
här bifallit, hade han fattadt dess mening så, att alla
publique riksvårdande och äfven privates vählfärd rörande
ährender dertil skulle vara afgiorde, men icke hade han bifallit
att, fast desse blefvo oafgiorde til större el. mindre dehl,
riksdagen skulle om tre månader likafult afbrytas och giöra
ända på sakerne, i stället för det att ährendernes slut borde
sluta riksdagen; hvilket han til protocollet begärte få infördt.
Härmed instämde Hr Durietz, Hr v. Vicken och
Hr Ekenberg.
Hr L [a n t] m. trodde häröfver ej stor ventilation behöfvas,
efter Pr[äste]st. extr. pr[ot.] i detta måhl ej sade annat
än lagarne, hvilka härtils aldrig hindrat riksdagens fortsättande,
til dess Rfiksens] St[änder] hunnit fulborda sitt
riksdagsår bete.
Uplästes Borg.st. extr. protoc. af d. 30 Jan. ang:de expeditionernes
befordran ifrån R[iksens] Ständer, hvartil ibland
annat föreslås, anten att deputationerne vid sine betänckande
måtte bifoga project til expeditionen eller och att sielfva betänckandet
i form af expedition må inrättas, hvarmedelst
ståndet tror mycken möda och tidsutdräckt för en Exp.deputation
skola förekommas.
Hr Carl Wadenstierna anmärckte, at härmed intet
vunnos, emedan sällan något betänckande utan ändringar
hos stånden blifver afgiordt, då i det förre alternativet deputation
med möda och tidsutdräckt hade giordt dubbelt onödigt
arbete och i det senare Expeditionsdeputat. hade lika
stort besvär med expeditionen.
Hr Klingspor tyckte tienligast, att hvar afgiord löpare
af bet[än]k:de återsändes til dess deput., sorn derefter skulle
upsätta expeditionen.
Hr Schönberg fant detta ej skulle bespara någon tid
vid expeditionerne men tyckte bettre vara, att deputatrne inrättade
sine betänckande i form af exped. til Kgl. M:tt.
Expeditionssätt. Instruktion för Sekr. Utskottet. 31
Hr C. Wadenstierna trodde säkerheten fordra, att
enligit R[iks]d.ord. Exped.dep. i ani. af ståndens pluralitet
formerade expeditionerne til förekom :de af all olikhet dervid
af disputer deput. emellan och af oreda ibland så månge,
som då skulle vid exp. lägga handen.
Frih. C. Ridderstolpe biföll Hr Wadenst[ierna], att
det förra alternativet fördublade tidens utdräckt, då det
öckte et redan nog förökt skrifveri, varandes tienligare, att
et bet[än]k:de expedierades på vanligt sätt än af samma
dep., som gifvit bet[än]k:det; den granlaga consideration
förekom äfven, att som Riddarhuset tilkom att förvara alla
r[iks]dagshandlingar, så borde de ej distraheras medelst expeditionens
dragande derifrån til så månge särskilte ställen;
doch kunde det ej ske då, om deput :ne inrättade sine bet[än]k:de
i form af expeditioner, blott att med deras exped:-  de förblifver efter R[iks]d.ordn. och vanligheten.
För öfrigt bad han R. o. A. ej låta tiden förloras i ventilationer
om sättet att komma i arbete, då hvart ögnablek voro
dem kostbart, då vi önskade snart slut på riksdagen och då
riket suckade efter vår hielp.
Prop.: Bifalles den puncten af Borg.st. extr. prot., att deputationerne
måge inrätta sina betänckande i form af expedition
men för öfr. förblir med Exp.dep. giöromåhl efter Riksdags]
ord. och vanl.
Detta bifölls.
Upl. Borg.ståndets extr. prot. af d. 29 Jan. med någre vid
Secr. Utskottets nye instruction giorde påminnelser, hvilke
Pr[äste]st. bifallit med tillägning af en slutmening.
Hr [Löth-] örnschöld ville, att i 1 § tilsättas skulle
efter Kgl. M:tt och Ursk.deput. samt andre deputationer.
Hr Rutenschöld och Hr Jennings trodde, att
deputatme altid kunde de måhl, som sådant fordrade, med
Secr. Utsk. comunicera anten skriftel. el. medelst begärte
sam [ man ] träden.
Prop.: Ståndens giorde påminnelser biföllos.
Hr Hasenkampf anmärckte, att nu hände hvad han
ofta måst för detta se hända, att nemi. R. o. A. funnit för sig
de öfrige ståndens beslut, hvilka med hvarannan häröfver
säjes hafva öfver lagt och jemvähl skickat deputationer.
Han hoppades, att Hr L[ant]m. af ömhet för R. o. A. så
-
Bor:est:s
ext. prot.
om någre
påminnelser
vid Secrete
Utskåttets
instructm.
32 1765, febr. 1—4. Instruktion för Handels- o. manuf.deput.
Påminnelser
vid Handelsoch
manufacturdeput:ns
instruction.
Gyllenhammars
memorial
derom.
Riddarehus
directions
riksdags
relation.
Lista på
secrete
utskåtsledamöt:r.
dant ytterligare behagade förebygga, på det ståndet i beslutens
tagande ej altid måtte blifva de sidsta.
Hr L [ a n t] m. lofvade gerna härtil skola giöra sitt bästa;
men som detta måhl kommit ifrån R. o. A., hade nödvändigt
de andre stånd måst få sig deröf. yttra, innan det til Adin
återkommit.
Uplästes och justerades det senast resolverade extractum
prot. til de öfr. st [änden] med R. o. A. påminnelser vid
Hand.- och manuf.dep. instruction,
hvilket gillades.
Gr. Renstierna påminte härvid, att som denne deputation
för detta altid varit sammansatt af ledamöter utur
Secrete Utskottet och Cammaroecon.deputation, hvarest arbetet
vore så tilräckeligt i sine öfrige ämnen, att det vähl behöfde
dess ledamöters fulla antahl; så och emedan deputat.
numera ej vore secret, hemstälte han, om icke electorerne
måtte få med andre ledamöter än de omnembde formera en
Handels- och man.deput. til samma styrcka af R. o. A. som
S[ecr.] H[andels-] och man.dep. för detta varit.
Upl. Hr Gyllenhammars memorial i samma ämne.
Frh. Cederhielm, Gr. D. Hamilton, Hr v. Böhnen,
Frh. G. Reuterholm, Hr R u t e n s c h ö 1 d och
Frh, Ridderstolpe biföllo Gr. Renstierna.
Res., att en Handels- och man.deputation må af elect. utnämnas
utan att ledamöterne deruti tagas af Sec. Utsk. el.
Cam.oec.deput..
Anmältes Riddarhusdirectionens riksdagsrelation, men
som den tycktes nog vidlyftig och tiden mäst var förliden,
res., att den remitteras til Riddarhusdeputat :n, hvarvid på
Hr Gref Axel [von] F e r s e ns erindran tillädes: Kommandes
deputation äfven att gifva sitt utlåtande, huruvida
någon ny termin må determineras til ingifvande af de til d.
25 Dec. 1764 uteblefne adelige genealogier.
Upbröts och uplästes listan på de til Secrete Utsk. valde
ledamöter af R. o. A. (Bil. 4).
Sedan dett var skedt, anmälte sig Hr Ekenberg om
liud att något få andraga.
Hr L [1 a n t] m. bad få veta, i hvad ämne något nu vore
att anmähia, hälst han efter vanligheten tänckt låta hrr sec.-  utsk.ledamöterne nu strax framträda och aflägga deras eed.
Om Secreta Utskottet och riksrådsförslag.
33
Hr Ekenberg anholt ytterl. om den frihet att få något
anmäla, som grundade sig på R[iks]d.ordningen, hvarvid
han äfven af flere understöddes, och upläste deruppå bilag :de
des dictamen ad protocollum (Bil. 5), som han sedan prof.
bilade, tilstyrckandes deruti någon tilökning af finske ledamöter
i Sec. Utsk., til styrcka hvaraf han och mundtel. citerade
och upl. en dehl af 14 § uti R[iks]d.ordn.
Häremot påmintes vähl af Hr Lager svärd och flere,
att Hr Ekenberg emot den åberopade § tyckes insinuera något
klander på hrr electorernes vahl; men sorn
Hr Ekenberg deremot sig förklarade vörda hrr electorernes
giöromåhl och blott skrifvit om någon tilökning i
Sec. Ut [sk.] af ledamöter, sorn kände Finlands oeconoinie
och defension,
så stadnade discoursen härvid.
Hvaruppå Secr. Utsk. ledamöter framträdde i skrancket
och med 2 upräckte finger lifligen aflade den vanlige secrete
utskottseeden, som dem af R[iddar]h[us]secreteraren Franc
förelästes.
Derefter skildes R. o. A. kl. 1.
A : o 1765 d. 4 Febr.
Måndag.
Pl[enum] kl. 12.
Upl. Prästest. extr. pr[ot.] af den 1 Feb. med hemställan
alt af de nu i dag til uprättande utsatte tvenne riksrådsförslager
det ena måtte blifva på Amiralitetet och det andre på
civile personer.
Hr Hasenkampf: Jag vördar Pr[äste]st. här yttrade
tanckar; men jag vet, att för detta ofta vid rådsvacancers
besättande sådane här ventilationer om förslagens beskaffenhet
förefallit, som förorsakat nog utdräckt af tid, hvarvid
doch ingenting blifvit determinerat, utan har saken altid blifvit
lemnad til rådselectorerne att välja tienlige personer efter
eed och Reg.formen. Och tilstyrcker jag således R. o. A. att
detsamma äfven måtte ske denne gången.
Efter min idée och lilla begrep skulle jag tycka, att Kgl.
M:s Rådk[ammar]e ej behöfde någon förstärkning af civile
r[iks]råder, så att om jag härvid hade att yttra någon min
mening, skulle jag snarare styrcka til någon tilökning af
3—56*044
Ekenbergs
dictamen
om tilökning
af
finska
ledamöter
i Secrete
Utskåttet.
Präst.st:s
ext. prot.
om 2:ne
r:sr:dsförslag.
34 1765, febr. 4—5. Riksrådsförslag.
rf åds] herrar utur militairen; men jag håller sådant nu vara
öfverflödigt och aldra bäst, att förslagen få uprättas af
r [ådsjelectorerne efter vanligheten til följe af deras eed och
Rfegerings] formen.
Res., att R. o. A. låter härvid förblifva efter Regeringsformens
föreskrift för r[åds]electorerne.
Pr.st:s Upl. Pr fäste] ståndets extr. prot. af d. 31 Jan. ang:de un
om^under-
derstöd til reparation för Stockhfolms] stads Storkyrka,
stöd för Lades på bordet som privat måhl, då efter R. o. A. beslut
stådsTstor- *n§a andra än ahnänne rfiks]vårdande först på rfiks]dagen
kyrka. böra företagas.
Cederhielms Uplästes Frh. J. C. Cederhielms memorial ang:de fundam.
riksvägens lagarnes öfverseende och jemkande til riksdagens förkorförkortande
tande (Bil. 6).
grimdlagens L'SSer P& bordet,
jemkning.
Lista på Uplästes listan på R. o. A. rådselectorer (Bil. 7), hvilka
rådselec- framträdde i skrancket och aflade den dem af R[iddar]hustorer.
secret. Franc förestafvade rådselectorseden, hvarefter de nedträdde
uti Secrete Utsk.sahlen, därest de 2 ståndens rådselectorer
redan någon stund på dem väntat.
R. o. A. skildes åt.
A :o 1 7 6 5 d. 5 Febr.
Tisdag.
Plenum kl. 11.
Justerades protocollet af d. 29 Jan. samt extr. prot. af d. 1
Febr. ang:de en särsk. Hand.dep.
Förslag til Uplästes det av rådselectorerne uprättade förslag til et leterT*16
digt riksrådsembete, hvarpå voro upförde
1 :o Hr Ammiralen Anckarcrantz,
2 Hr Vice Amiralen Lagerbielcke,
3 Hr Vice Amiralen Krusenstierna.
Hvilcket gillades.
Och som R. o. A:s electorer hade aflefvererat begge förslagen
til de 2:ne ledige r fiks]r[åds]ställen, hemstälte Hr H as
e n k a m p f, om icke begge förslagen, efter de voro diffe
rente,
det ena af Amiralitetet och det andra af militairen,
kunde på en gång H. K. Maj :tt af electorerne blifva presenterade.
Instruktioner för deputationer.
35
Sorn R. o. A. fant detta ländande til Hans Mits så mycket
mera bequämlighet; så res. R. o. A., att rådselectorerne måge
på en gång upbära båda förslagen, doch att de hvar efter annan
til H:s Mits nådige utnämnande i und. framgifves.
Häruppå uplästes det andra riksrådsförslaget, hvarpå voro
upförde
1 :o Hr Gen.lieut. B[aro]:n Kalling,
2 Hr Gen.maj. Grefve Spens,
3. Hr öfversten B[aro]n Carl Funck.
Och gillades.
R. o. A. electorer gingo sedan med Pr fäste] - och Borg.ståndens
r[åds]elect. up til Slottet att desse förslag hvar efter
annan i und. föredraga hos Hans Kgl. Mit.
Uplästes de vid Tulldeput. instruction af Högv. Pr fäste]- Prästestånståndet
giorde anmärckningar. märekning
Den
1 angide de af Gfeneral]tullar[rende]soc. erfordrade ar vid
uplysningar bifölls med tilläggning: Doch utan att deras contract
dervid må lida.
D. 2 afslogs, emedan deput. giöromåhl nu ej bör sträcka
sig til det, som Riks. Ständer för detta afgiordt.
D. 3 gillades.
Upl. Prästeståndets påminnelser vid Secrete och Justitise- Pr.stis pådeputationernes
instruction, som alla gillades, undantagan- vi™insecrete
des den i slutet vid 7 §, hvarest R. o. A. funno ordet detta och Justituegiöromåhl
böra sättas i stället för sine till undvikande af all {^nuctT
tvetydighet i anseende til de måhl, hvaruti Urskill.deput. enl.
dess instruction kunde tillåta förbehåll och hvaruti slutel.
resolution hos vederbide förut ej utfallit.
Uplästes Protocollsdeput. instruction, som gillades med un- instruction
dantag av hvad i 7 § om tysthetseeden förmäles, hvilken
R. o. A. ej fant nödigt deputat. att pålägga, äfvensom den ej
eller Handels- och manufact.deputation, som inga hemliga
måhl handterar, bör föreskrifvas.
Upl. listan på R. o. A. ledamöter uti Secrete Dep. (Bil. 8). Lista på
Secrete
Depins
ledamöter.
Rådselectorerne, som nu ifrån Slottet återkommit, anmälte, Hrr Lageratt
Hans K. Majitt til Dess och Riksens Råd behagat i nåder kailing11
utnämna af det ena förslaget Hr Vice Ammiralen Lager- nämnde til
bielcke och af det andre Hr Gen.lieut. Baron Kalling. Riksråder.
Upl. listan på R. o. A:s ledamöter uti Just.deputat. (Bil. 9), Ledam. i
Just.depin.
36 1765, febr. 5—9. Adliga genealogier.
hvaruppå Hr Gr. Renstierna sedermera hos R[iddarhus]secret.
af sade sig det honom lemnade första rummet.
Uplästes äfven de til Bergsdeputationen utnembde ledamöter
ibland R. o. A. (Bil. 10).
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 1.
A : o 1 7 6 5 d. 9 F e b.
Ang:de Camrer
Ehrenborgs
ansökning
om
kronotijonde.
Inst:n för
Fiskerideput:n.
Ang:de längre
tid til
adelige genealogiers
ingifvande.
Om nödig
arbetstid
för deputationerne.
Lördag.
Plenum kl. 11.
Föredrogs et extractum protoc. utur Kongl. Maj:ts Rådcammare,
dat. d. 10 Feb. 1762, ang:de Camerer Ehrenborgs
återsökte cronotionde af Mälby sochn uti Christianstads lähn
för Maglö sätesgårds possessorer.
Rem. til Cammaroeconomiedeputationens utlåtande.
2. Uplästes instruetionen för Fiskeriedeputationen,
som gillades; doch att i 1 § ordet Secretn för Handels- och
manuf.deputat:n utgår.
3. Föredrogs Riddarhusdeputations betäckande af d. 4 Feb.
ang:de terminens förlängande för de änn[u] uteblefne ad.
genelogiers ingifvande til 6 månader för inrikes och 1 åhr
för utrikes vistande, räknadt ifrån d. 25 Dec. 1764.
Hr C. Wadenstierna påminte, att publicationen härom
måtte sorn förut hos Kgl. M:tt i und. begiäras, hälst den
med gazetter voro ej så tilräckelig och autoriserad.
Hr Giös instämde härmed.
Hr Rutenschöld: Att som den projecterade termin
vore nog kort och redan til en dehl förfluten, han tycktes
kunna förlängas til 1 åhr för inrikes och 2 åhr för utrikes
vistande.
Gref Creutz, L. W., understödde detta, efter härvid
för Adel ankomnio på en vicktig rättighet.
Res., att terminen för de än uteblefne a [dliga] genealogiers
ingifvande må förlängas til d. 25 Dec. 1765 för de innom riket
boende och til d. 25 Dec. 1766 för de utrikes vistande, om
hvilke ultimate terminer hos Kgl. M:tt nådig publication
skal begiäras och nödige notificationer ske; varandes detta
bet[än]k:de i alt öfrigt bifallit.
Upl. Secrete Utsk. extract. prot. af d. 6 Febr. ang:de nödvändigheten
att Secrete Utskottet och deputationerne nu strax
Cederhielm* memorial.
37
måtte få en nödig arbetstid och plena derunder, så mycket
möijeligt är, måge inställas.
Bifölls.
Anmälte Hr Landt m., att han i dag ärnadt föredraga Cederhielms
til afgiörande det på bordet liggande Frh. J. C. Cederhielms ™s™ågens
memorial (med project til r[iks]dagens förkortande medelst förkortande
fundamentallagarnes igenomseende och en ny författnings gruvlagens
projecterande deröfver, hvartil han anhåller om att få sig genomnågra
herrar och män af livart stånd adjungera), men som seendehäröfver
åtskillige memorialer inkommit, som borde upläsas,
så hemstälte Hr L[ant]m., 0111 icke R. o. A. först ville tillåta
Frh. Cederhielm, som derom anhållit, att något härvid
få andraga, som torde kanskie kunna tiena til ventilationens
förkortande, hälst han sedt, med hvad missnöije hans mern.
hos R. o. A. blifvit uptagit.
Hr Rutenschöld: .lag tilstår, att jag med mycken oro
ansedt detta memorial; men jag vil 1111 innehålla med mine
tanckars yttrande deröver och först höra Frh. Cederhielm, efter
han sig derom anmält.
Frh. Cederhielm yttrade sig, att det nu för honom
ganska svårt, om icke omöijeligit, vore att fullkoml. och sorn
hans hierta önskade utföra och ådagalägga den diupa vördnad,
han hyste för H [ögl.] R. o. A. och som upeldade hvar
blodsdroppa i dess ådror.
Vid sidstledne riksdag, som varit den förste han bivistat,
hade H[ögl.] R. o. A. yttrat för honom så mycken nåd och
så mycken ynnest för des vid flere tillfällen framburne vählmente
tanckar, att sådant hade upmuntrat honom att gå vidare
i dess nitiske tänckesätt, som äfven handledt honom
vid författandet af dess här senast insinuerade ödm. memorial.
Men han hade med största bekymmersamhet sedt, at
detsamma hos R. o. A. upväckt missnöije, i det somlige ansedt
annat dertill för altför ömt och delicat, somblige hade
funnit utlåtelserne deruti för tvetydige, somblige åter hade
tyckt, att den deruti tagne aplication af det, som vid förl.
riksdag Hr Nordencrantz beviljades, i detta fall aldeles icke
voro lämpelig.
Han vördade i det yttersta H[ögl.] R. o. A. uplyste tanckesätt,
af hvilcket han hämtadt och lärdt alt det, han viste, och
hvars ynnestfulla aprobation han härtills fädt hugna sig utaf,
som de lemnadt åt hans upricktiga nit och välmenande hierta,
38 1765, febr. 9. Cederhielms memorial.
och hvaraf han alt framgent trodt få smickra sig, under egen
öfvertygelse om sin beständiga oförfalskade kiärlek för fosterland
och frihet samt brinnande nit för lagarnes bestånd
och helgd.
Han bedyrade för Gud, som ser det innersta i hvar menniskias
hierta, vid sin egen heder och ähra, ja, vid sitt egit
lif, att han aldrig annat tänckt eller ärnadt täncka än att
obrottsligen bevara rikets lag och frihet; hur kunde en annan
tancka någonsin i dess sinne upstige, så länge han hade
lif, vett, förnuft och ögon i behåld, ty han hade också en liten
torfva i riket med hustru och barn^ hvars bästa och säkerhet
lågo honom om hiertat.
Han bad fördenskull om förlåtelse, om han för länge uppehöllo
H[ögl.] R. o. A., då han för deras ögon här uplade
hela sitt hierta; deraf täcktes de döma, huru sensibelt det för
honom voro att blifvit misstänckt för sitt memorial såsom
den där velat störa rikets besvurne lagar och rubba grunden
til vår frihet och säkerhet. En sådan misstancka skär honom
in lili hiertat, och ehuru lian dervid innom sig uprätthöllos
af öfvertygelse om sin oskuld, så måste han doch bekänna,
att en sådan soupcon voro för honom en odrägelig last.
Han bad fördenskull H[ögl.] R. o. A. om nåd och eftergift,
ja, han föllo dem til knä med ödmiukaste anhållan, att
dess ingifne memorial af honom måtte få tagas tilbakars, att
dett aldeles måtte gå utur R. o. A. protocoll och begrafvas i
en evig glömska, efter det med misshag af R. o. A. blifvit ansedt
och gifvit anledning til upmärcksamhet och oro.
Hr Leijon stén: Jag tilstår, att detta Frh. Ceder
h[ielms]
memorial förorsakat mycken oro hos mig som hos
många andra. Dess goda hierta vil jag nu ej yttra mig om;
det har tydel. nog vist sig på papperet; men det vet jag, att
andre för mindre orsaker blifvit skilde ifrån Riddarhuset,
som vid sidsta r[iks]dag Hr Hammarhielm och Hr Pechlin,
hvilka för mindre farliga saker, och hvarföre de giorde all
möjelig satisfaction, fingo gå ifrån vårt Riddarhus, ehuru jag
bekänner det ej skedde med mit votum.
Jag förklarar fördenskull, att jag aldrig går nögd ifrån
detta mit ibland R. o. A. igenom mine förfäder förvärfvade
och mig af dem lemnade ställe, innan R. o. A. för det här
nu omtalte memorial fädt fullkomlig satisfaction; men innan
Cederhielms memorial.
39
jag går vidare in uti saken, utber jag mig at få höra de deröfver
insinuerade memorialer.
Hr Schönberg hade hälst önskat, att denne ventilation
fädt afstadna, sedan Frh. Cederhielm sig, som skedt,
öfver memorialet förklarat; doch om den skulle börjas, ville
han körtel, yttra sina tanckar dervid.
Han kände fullkoml. Frh. Cederhielms nit och välmening
och trodde fördenskull ej, att han med sitt memorial syftat
på att röra principen af vårt regeringssätt, som voro uti våra
grundlagar bevarat, utan endast på förklaringarne deraf, till
befordran af deras verkställighet och efterlefnad; doch som
memorialet varit nog vidsträkt och mindre tydeligt, undrade
han ej uppå, om det förorsakat stor upmärcksamhet. R. o. A.
hade altid ådagalagdt en så utmärkt nit om vår frihet och
våra grundlagar, at han ej trodde någon ibland dem skulle
vilja våga att sätta vårt besvurne reger.sätt in qusestione. Det
borde aldrig få vidröras och all qusestion derom kunde hafva
de fahrligaste påfölgder; men som att å ena sidan villia förekomma
all oordning emot lag, härflytande af menniskors
sielfvåld och elaka böijelser, eller vilja ändra et helt folkslags
hierta voro en platonisk idée, som aldrig kunde ställas i
vercket; så hade det deremot å den andra varit så äldre som
nyare lagars och författningars but och ögnamärke att hemma
och täppa alla lagens missbruk och afvägarne deremot.
Detta voro et nyttigt och godt ämne at täncka uppå, men dertil
behöfdes tid och mogen öfverläggning, likvähl altid med
den precaution att rikets grundlag aldrig och i ingen måtto
dervid borde få röras.
Detta hade han körtel, yttrat, önskandes för öfrigt att hela
ventilationen uppå Frh. Ced[erhielms] giorde förklaring
måtte afstadna och des begiäran bifallas.
Hr Gyllensvärd androg sig finna en stor skilnad
emellan Frh. Ced[erhielms] nu giorde declaration och dess
förut ingifne mern. Han ville i anseende til den förre nu för
denne gång vähl eftergifva det senare; men önskade att aldrig
mer sådane memorialer måtte här emottagas och sättas
under ventilation, som så högt oroade R. o. A., som kunde
upreta fader emot son och sätte de grundlagar in qusestione,
som hvar och en af oss så högt och heligt besvurit.
Herr Ehrenmalm anholt, att de inkomne memorialer
40 1765, febr. 9. Cederhielms memorial.
måtte upläsas, så framt Hr Landtm, dem efter R[iks]d.ord.
hunnit ännu öfverse.
Hr Landt m. svarade sig dermed ej hafva hunnit, ty memorialerne
voro 10 til antalet och de fläste nu på stunden
ingifne.
Hr Gyllensvärd föreslog, att härtil et särskilt plenum
måtte utsättas,
men detta emotsades af andra.
Hr Landt m. förestälte R. o. A., bland hvilcka någon oro
och rörelse vid detta måhl syntes upväxa, att med ytterligare
ventilation den dyrbare och för riket högst angelägne tiden
icke behöfvde borttagas, om Frh. Cederh[ielms] gjorde declaration
finge tagas til grund och han efter begäran finge
återtaga sitt memorial, hvilket ej hos de öfr. stånden blifvit
insinuerat, sedan Hr Lfantjm. strax efter dess första upläsande
här sådant Frh. Cederhielm] förbudit.
Hvarpå Hr L[ant]m. giorde följande proposition:
Behagar R. o. A. förklara Frh. Cederh[ielms] mern. sådant,
att det bör förkastas och ej kan el. bör emottagas utan må
af honom återtagas.
Detta besv. med Ja under nog tiltagande rörelse ibland
R. o. A., i det en dehl påstodo, att memorialet borde här annulleras
och sönderrifvas, andre åter att nog vore, att det
återtogos.
Frh. C. Func k biföll det förra såsom förinodel. tienanre
til att tranquilisera R. o. A.
Hr L [ant] m. bad, att R. o. A. med kallsinnighet ville
sig härom yttra och, om de så behagade, skulle det strax efterkommas.
Frh. Cederhielm, som nu framträdt i skranket, förklarade
sg beredd att åtlyda R. o. A. befallning; men som
discourserne på bänckarne continuerade, föll härpå ej något
visst svar.
Efter erhållit liud yttrade Hr Lannerstierna, att sedan
han sedt, hvad rörelse och oro detta Frh. Cederhielms
mern. på Riddarehuset upväckt, önskade han att hädanefter
aldrig slike emot väre heligt besvurne gr [und] lagar stälte
proj. måtte här få föredragas. Alla insinuerade mern. borde
först hos Hr L[ant]m. til des igenomseende afgifvas, hvilket,
om det med detta mern. skedt, försäkrade han sig derom,
att det aldrig för R. o. A:s ögon framkommit.
Handels- och manufakturdeputationen. 41
Härmed instämde äfven H. v. Bohne n.
Hr H a s en kampf hemstälte, huruvida någon proposition
öfver memorialets annullerande måtte giöras. Han kunde
för sin dehl dertil ej samtycka, att densamma i väre protocoller
skulle stå antecknad, emedan han tyckte det vara
R. o. A. mindre värdigt, att på deras beslut något papper på
sielfva Riddarhuset skulle lacereras och sönderrifvas, utan
kunde härmed förblifva efter hvad redan resolverat voro.
Härmed afstadn[ad]e discourserne i detta ämne.1
Och uplästes electorslistorne
til L[andt.-] och siömil.oec.deputation (Bil. 12),
til Tulldeputation (Bil. 13),
til Protocollsdeputat. (Bil. 14),
på en led. til Secrete Deput. efter Hr R[iks]r[ådet] Lagerbielke,
2
på ledamot efter Hr R[iks]r[ådet] Kalling i Secrete Utskottet.
3
Föredrogs Borg.ståndets extr. prot. af d. 5 Febr. ang:de
Handels- och manuf.deput. inrättande, att den tils vidare
måtte vara secret och att på Sec. Utskottets bepröfvande må
ankomma om alla deput.bet[än]k:de böra gå op til R[iksens]
St [änders] plena; och då vore ståndet villigt att bifalla R. o.
A. om en särskilt Handels- och manuf.deputat. förordna [n] de
och utnämnande.
Gr. Frölich styrckte att blifva vid vårt redan häri tagne
beslut.
Grefve Axel [von] Fersen trodde Borg.ståndet syfta
derpå att bibehålla deput. förre instruction, hvilken vi i flere
måhl ändrat. Skulle den förre blifva ståendes, så borde likafult
deruti de hemligare måhl ifrån andre skiljas och utstakas,
eljest vunnos icke R. o. A. påsyftade ändamåhl utan
dep. giöromåhl lemnades i lika oreda som förut.
Frh. Ridderstolpe tyckte sig märcka, det Borg.ståndets
idde härmed varit att ej sätta alla manufact.ährende under
Bondest. skiärskådande utan att bibehålla dem under
Secrete Utskottets granlagare vård.
1 Härefter i memorialprotokollet: Upl. fisk.deput.listan (Bil. 11)
2 I Lagerbielkes ställe: Kommendör Sebastian Hartman von Graman. Enligt
samma lista valdes i stället för överstelöjtnanten greve Axel Löwen majoren
greve Carl Hård, i stället för ryttmästaren Peter Schönström ryttmästaren
Christian Ludvig de Frietzcki. De ersatta hade avsagt sig uppdraget.
3 I Kallings ställe: Hovmarskalken frih. Hans Gustaf Rålamb.
Listor på
dep:ners
ledamöter.
Pr.st:s(!)
ext. prot.
at Handels-
och
manufacturdeput:n
måtte vara
secret.
42 1765, febr. 9—11. Arvoden.
Arfvoden för
secretme och
cantzlisterne
i Secrete
Utskåttet.
Manskap til
execution
och aflefverering.
Hr L [ ant] m. tyckte detta ej kunna vara Borg.ståndets
tancka, efter de förklarat sig nögde med en särskilt H [andels-]
och man[ufakt].dep. förordnande.
Hr C. Wadenstierna: Borg.st. har kanske trodt, att
en dehl af deputat. giöromåhl fordrade tysthet och hemlighet;
men som i instructionen dessa måhl från de andre ej varit
skilda, så tilstyrcker jag att blifva vid vårt förre beslut; och
anhåller, det Hr L[ant]m. täcktes härom tahla med de öfr.
ståndens Tahlemän, på det stånden måtte sig med oss foga
och vi ej blifva af deras olike beslut prevenerade.
Hr L [ant] m. svarade sig redan hafva härom tält med
Präste- och Bondest. Tahlemän, som lofvat härvid deras biträde,
och skulle han det än ytterl. giöra.
Bes.: R. o. A. förblifver vid sitt häröfver redan tagne beslut.
Upl. Secr. Utsk. extr. prof. af d. 5 Feb. ang:de arfvoden för
secreterarne och cantzlibetieningen uti Secrete Utskottet och
de öfr. R[iksens] Stfänders] deputationer.
Gref Axel [von] Fersen ville blott dervid tilläggas
skulle, att helften af desse arfvoden skulle innestå, til dess
deput:nes acter vid r[iks]dagens slut aflefvereras.
Frh. Grönhagen trodde detta böra lemnäs til Secrete
Utskottet att efter arbetet och omständigheterna arfvodet föröka.
Frh. C. Funck: Så hade för skedt, men detta hade nu
Sec. Ut [sk.] föreslagit til undvikande af statsgravation.
Hr v. Vicken bif. Frh. Funck men hemstälte, om icke
notariers antahl i någon deput. efter behofven och arbetet
kunde ökas.
Härpå svarades dehls Neij, dehls att sådant in casu hos
Sec. Utsk. särskilt kunde anmälas.
Res., att de af Sec. Utsk. förslagne arfvoden gillas med
tillagning, att helften deraf innestår, tils deput. acter vid
r[iks] dagens slut blifvit aflefvererade.
Hr L [a n t ] m. anmälte, att något manskap af Lifguardet
nästa måndag til en execution på Rännarebahnan kommer at
sammandragas,
äfven att 2 comp. marinierer om onsdag el. torsdag til aflefverering
blifva commenderade.
Hvarvid intet påmintes.
Om skatteköp.
43
För 2:ne ledamöter, som sig deputationer afsagd, bifölls,
att electorerne måge välja nye.
Hr L [ant] m. påminte, att Adelen i hvar province måtte
utse sine deputerade öfver alm. besvären och att hrr landshöfd.
dertil behagade giöra behörige anslag;
hvilket biföls samt att, där ingen l[ands]li[ö]fd. ifrån provincen
är vid riksdagen, Adelen derifrån må sielfve derom besörja.
Frh. Reuterholm förfrågade, om icke utom de deputerade,
sorn af hvar province öfver almänne bevären utnämdes,
vissa residerande ledamöter dervid af electorerne måtte
blifva valde,
hvilket biföls.
Hvarpå R. o. A. skildes kl. 1/2 2.
A : o 1 7 6 5 d. 11 Febr.
Måndag.
Plenum kl. 11.
Så snart Hr Landtm, var upkommen och R. o. A. intagit
sine rum,
anmältes en Bondeståndets deputation, som infördes 24 p.
starck. Ordföranden Lars Örn aflemnade jemte ståndets
ödmiuka hälsning et dess extractum protocolli af d. 30 förl.
Januari, hvarmedelst ståndet yrckar det i förl. åhr af Kongl.
M:tt emot skattebrefs utfärdande gifne förbuds uphäfvande,
och att ståndet måtte orubbat bibehållas vid 1723 åhrs skattekiöpsförordning,
den ståndet anseer som et nogsamt confirmerat
och orörligt privilegium.
Detta extr. pr[ot.] uplästes strax på deputerades begiäran,
som des innehåld körtel, recommenderade, tagandes derpå
afträde.
Som R. o. A. ansågo detta för et laggrant måhl och förmodel.
Bondest. härmed hade gådt till samtel. stånden; så
hemstälte Grefve Gust. Hamilton och Frh. D. D uv
a 11, att man med deputat. borde anmoda Pr[äste-] och
Borgarestånden att låta det något hvila, tils vi fädt oss deröfver
betäncka och resolvera.
Frh. C. W. Grönhagen: Innehållet af 1723 åhrs skattekiöpsförordning
voro honom bekant, men som han och trod
-
Val af nye
ledam.
Deputerade
til alm.
besvären.
Deputerade
f. B[o]ndest:det
yrka
om uphäfvande
af
förbud emot
skattekiöp.
44 1765, febr. 11. Om skatteköp.
Deputerade
til de öfrige
stånden i
samma
ämne.
de, att Kongl. Maj :tt til det utfärdade förbudet haft betydande
skiähl, hvarom uti den til Sec. Utsk. afgivne secrete propositionen
tvifvelsutan vore förmält, och att härvid ej allenast
Bondeståndets utan och rikets rätt borde komma i öfvervägande,
så tilstyrckte han, att denna sak til Secrete Utskottet
måtte remitteras.
Härmed instämde Frh. Ulric Scheffer och flere.
Hr Rutenschöld androg härvid den betäncklighet, att
om detta måhl handterades hos Secrete Utskottet, hvar ståndet
ej har några ledamöter och ej finge dehltaga uti öfverlägningen,
torde det hos ståndet giöra opmärcksamhet och
oro.
Hr C. W a d e n s t i er n a conformerade sig med Frh.
Grönhagen om remiss til Secrete Utskottet. Detta voro et ganska
angelägit måhl. Riket, som voro utblottat, behöfde hielp;
dertill borde utvägar sökas, hvaribland säkerl. voro en, att
skattekiöpen sattes på en för cronan fördelacktigare fot, än
de härtils varit.
Den af Hr Rutenschöld anförde betänckelighet härvid trodde
han på det sättet kunna hielpas, att Secrete Utskottet i
detta måhl sammanträdde med Cammaroeconomiedeputationen,
hvarest Bondeståndet häfver sine ledamöter.
Frh. C. Ridderstolpe medgaf, att gode skiähl voro
för remissen til Sec. Utsk., men i hans sinne togo den af Hr
Rutenschöld anförde consideration öfvervickten, och tilstyrckte
han således målets remitterande til Cammaroecon.-  deputationen.
Hr Bilberg tilläde, att det, sorn i detta måhl torde fordra
hemlighet, kunde likavähl lemnäs til Secrete Utskottet.
Hr L [a n t] m. gaf vid handen, att Kongl. Maj :tt hade
omrördt detta ährende i dess til Secrete Utskottet afgifne secrete
proposition uti inrikes ährender, men detta ej tycktes
fordra någon hemlighet; så hade Secrete Utsk. tänckt remittera
det til Cammaroeconom.deputationen, dit detta extr.
prot. fördenskul äfven tycktes kunna gå.
Res., att detta remitteras til Cammaroeconomiedeputationen.
Hvarjemte en deput. affärdades att häraf lemna de öfr.
stfånden] dehl.
Instruktionen för Handels- och manuf.deput.
45
Föredrogs Borgareståndets exctractum protocolli af d. 9 Urskilnings
hujus,
hvaruti ståndet hemställer, om icke urskillningster- i..t,ermins,
J ° . förlängande,
linnen til besvärs emottagande matte förlängas til ultimo
Februari.
Hr Schönberg ansåg detta sorn tienande til riksdagens
utdräckt. Riksdagsordn. och Ursk.dep. instruction voro
häremot tydlig, och hvars och ens skyldighet voro att i sine
ansökningars bevakande rätta sig efter denne lag.
Res.: R. o. A. kunna til den föreslagne prolongation icke
samtycka.
Upl. Hr Heldenhielms memorial om förbättringar vid landt- Hr Helden
hushållningen
och åkerbruket. hielms mern.
° om landt
Remitteras
til Cammaroeconomiedeputationen. hushålntng.
Upl. electorslistor på en ledamot i Justitisedeputationen,1 Electorsitem
på 2:ne ledamöter till Landt- och siömilit.oecon.deput. listor,
i deras ställen, som sig afsagt.2
Anmältes Prästeståndets extr. protocolli af d. 1 Febr. äng:-Trykning af
de tryckningen af Lazaretsdeputationens vid sidstl. riksdag depmsnre
afgifne bet[än]k:de, sorn då skolat blifvit resolverat men ej tänkande,
blifvit verckstält.
Härvid påmintes, att frågan då blifvit så om betänckandets
som bifogade allegaters och memorialers tryckande,
hvaröfver icke så tydel. lärer blifvit afgiordt, och
res., att detta måhl hvilar, til dess att sammanhanget deraf
blifvit eftersedt.
Deputation, som varit hos de öfrige stånden, återkom, då Deputerades
Gref L o r e n tz W. Creutz berättade, det stånden för , återkomst
fr. de andre
notification tackat och lofvat med R. o. A. i saken instämma, stånden i
skatte
kiöpssaken.
Hr L [a n t] m. anförde, att han i synnerhet i dag tänckt Anmälan om
hos R. o. A. få slutet. föredraga instructionen för Handels- Handds^ch
och manufacturdeputationen med de öfr. ståndens dervid manufacturgiorde
påminnelser; men sorn hon ännu ifrån stånden ej in- dePutationkommit,
ehuru de det i dag lofvat, och R. o. A:s electorer
desförinnan hvarcken til denne eller til Cammaroeconom.-  deputation kunde utvälja ledamöter, så trodde Hr Landtm.,
1 I stället för lagmannen greve Fredrik Reenstierna valdes kammarrådet
greve Gustaf Fredrlk Gyllenborg.
1 I stället för majoren friherre Carl Eberhard Bildstein överstelöjtnanten
friherre Carl Otto d’Albedyhl och i stället för överste Anders Henrik Ramsay
kapten Johan Gustaf Gyllenhammar.
46 1765, febr. 11—18. Handels- o. manuf.deput.
att i denne afsickt et kort plenum i denne vecka ännu torde
blifva nödigt.
Grefve Renstierna förmente, att som R. o. A. redan
faststält begge deputationerne och deras styrcka af ledamöter,
så kunde desse strax väljas, hälst hos R. o. A. tilgång
nog voro til personer och instruct., sorn blott angingo deputat.
giöromåhl, dermed ingen gemenskap hade.
Hr Jennings biföll detta, hälst Borg.ståndet, som dissentierat
vid instructionen, likvähl ang:de en särskilt deputat.
förordnande med R. o. A. instämbt.
Frh. Reute rhol m1, Hr Durietz, Frh Ridderstolpe
höllö deremot före att samtel. ståndens yttrande såvähl
om instructionen som om deputationens styrcka borde
afbidas och derå formlig expedition ske, innan electorerne
kunde välja, hälst då en Handels- och manufact.deputation
nu kommo att tilsättas särskilt ifrån Cammar-, oecon.- och
comercedeputationen.
Härmed stadnade discoursen och skildes R. o. A. kl. 1.
Anno 1765 d. 18 Febr.
Måndag.
Plenum kl. 12.
Fältskiärs- l. Föredrogs Hr Drakes memorial af d. 13 hujus ang:de
gesällers vid
armén nödvändigheten af skickelige feltskiärsgesäller vid arméen
lönande, samt deras löhnande efter indehlningsstaten och deras upmuntran.
Rem. til Landt- och siömilit.oeconom.deputationen.
Tienste- 2. Frh. Ghr. Reuterholms memorial af d. 16 Febr. ang:de
ordningens angelägenheten att tienstehionsordningen mätte öfversees och
öfverseende, regleras.
Remitt. til Cammaroeconomiedeputationen att detta ibland
dess första giöromåhl til utarbetande företaga.
Förkl. af 3_ Riddarhusdeputations bet[än]k:de af d. 14 hujus ang:de
husord:n om någon förklaring af Riddarhusordningen rörande capitas rätcapitis
tighet att låta sig anteckna, sedan den förste månaden af
rättighet. rjkS(jagen framlupit.
Ligger på bordet.
Pr.st:s på- 4. Uplästes det (!) vid instructionen för Handels- och ma
Handels^och
nufacturdeputation af Prästeståndet in margine giorde på
manufactur-minnelser,
af hvilcka den l:sta och den andra biföllos; den
deput:ns
instruction. 1 Memorialprotokollet nämner icke Reuterholm i detta sammanhang men
väl Gyllensvaan.
Adelns besvär och privilegier.
47
3:dje vid 10 § afslogs; den 4:de och öde gillades; den sidste
afslogs.
I anseende til deputationens eed, hvartil formulairet instructionen
åtfölgde,
res., att R. o. A. förblifver vid sin i extr. prot. af d. 1 Febr.
deröfver yttrade mening.
Hr Ehr enmalm förestälte häruppå, huruledes vid de Observantia
senare riksdagar R. o. A., under besörjande af rikets alman- a£ei^'är°'0Ch
ne angelägenheter, nästan aldeles förgiätit deras stånds en- privilegier,
skilte, hvilcket deremot de öfrige resp. stånden icke giordt.
Hemstälte fördenskull, om icke ståndets ledamöter i Almänna
Besvärsdeputationen kunde öfverlägga om det, som tiente
til observantz af våre rättigheter och privilegier, och att fördenskull
hvar och en finge hos dem ingifva, hvad man kunde
dervid hafva att andraga och påminna.
Frh. Joh. Abr. Hamilton instämde härmed, tilläggandes
att han detta hos Hr Landtm, andragit, som benägit
lofvat härtil skaffa nödigt anslag.
Hr Giös yttrade sig fruckta, att R. o. A. snarare torde
förlora än något vinna, därest deras privilegier och rättigheter
skulle uti en almän besvärsdeputation sättas under någon
qusestion, hvilcken consideration äfven torde vid de senare
riksdagar hafva föranlåtit R. o. A. att inga almänne besvär
anmäla.
Hr E h r e n m a 1 m förklarade sin mening ej vara att underkasta
våra rättigheter Almänna Besvärsdeput. bepröfvande
utan endast våre ledamöter deruti måtte uptaga och öfverväga
de besvär, sorn kunde å ståndets vägnar vara att anföra,
och hvartil anledning nog torde finnas. Til exempel ett cronosk[atte]hemman,
som i 3 åhr ej erlade sin ränta, blefvo skattevrak
och hemföllo åter cronan. En lika lag tycktes för frälseskattehemman
billig men voro icke stadgad, ehuru nyttig
han vore för frälsemän. För öfrigt borde med besvären all
försicktighet brukas.
Frh. J. C. Cederhielm fant ej dervid att påminna,
att deputerade utur provincerne med våra ledamöter i Alm.
Besv.deputation måge til besvärens öfvervägande och upsättande
sammanträda, doch att de ■slutel. i ståndet varda justerade
och föredragne.
Frh. J. A. Hamilton: För des låhn voro deputerade
redan nembde.
48 1765, febr. 18. Adelns besvär och privilegier.
Lista på ledamöter
i Alm.
Besvärsdeputm.
Och Cam:roeconom.
-  dep:n.
Frh. H. Strömfelt: Ur mit lähn äro inga possessionati
här.
Hr Giös: Ifrån Österbottn voro ej el. någre possessionat!
här utan torde i stället hr officerarne ifrån orten kunna
sammanträda.
Frh. Fr. Horn: Adelen ifrån östergötland hade ej ännu
varit tilsammans.
Hr [von] Roxendorff: Ifrån Calmare lähn hade
Adelen varit samlad och deputerat visse til öfverläggning om
besvären.
Hr Silfverschöld: Adelen från Halland hade vähl
varit ihopa men begärt ytterl. anstånd.
Res., att R. o. A:s ledamöter i Alm. Bes [v] .deputat. skola
öfverväga och projectevis upsätta de inkommande Adelens
besvär, hvilka sedermera ståndet föredragas och justeras.
Hr Jägerhorn hemstälte, om icke öfver besvären en
deputerad af hvar province måtte utnämnas.
Hr L [ant] m. berättade, att tvenne af hvart lähn och således
48 dertil redan voro fa[st]stälte.
Frh. G. Reuterholm: Praxis hade varit förut den, att
hvart lähn välde til bevärens ingifvande sine ledamöter, hvilka
sedan hos Uplands province sammanträdde att besvären
upsätta och dem hos Ad. ledamöter i Alm. Bes.deputation inlemnade,
hvilka vähl ej en ur hvart lähn men utur provincerne
voro vahlde.
Hr Gyllensvärd begärte, att utom de ordinarie ledamöter
af Adelen äfven andre kunde få i Besvärsdeputation tilträde,
då de något hade att anföra.
Frh. J. A b r. Hamilton understödde detta som vanligt.
Hr C. Wadenstierna: Det borde förblifva vid electorernes
vahl till de ord. ledamöter i deputation; men andre
borde och billigt få inträde i deputation, då de uti någre
måhl sådant åstundade.
Detta bifölls.
Upbröts och uplästes listan på R. o. A:s ledamöter til Almänna
Besvärsdeputationen, fyratioåtta til antahlet (Bil. 15).
Uplästes listan på de til Cannnaroeconomideputat. vahlde
ledamöter, 36 til antahlet (Bil. 16), hvarvid
Frh. Joh. A b. Hamilton påminte, att som det af R.
o. A. för detta resolverade antahl af ledamöter uti denne de
-
Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen. 49
putation, nemi. 32, vore öfver skridit, torde det ännu med 12Discours om
led. kunna ökas för jemhetens skull af utskotten, i hvilka der£l? ök®nde
111 t*1 toW
deput.
sedan kommer sig at fördehla.
Frii. J. C. Cederhielm trodde slik tilökning ej behöfvas,
sedan handels- och manuf.sakerne ifrån deputat. blifvit
skilde.
Frh. C. Ridderstolpe biföll Frii. Hamilton, hälst R.
o. A. hade nog tilgång til skickelige ledamöter.
Gref B. Frölich var emot tilökningen, emedan de öfr.
stånden näppel. dertil hade tilräckelige ledamöter.
Frh. Reuterholm: Som R. o. A. för detta häri resolverat,
skulle qu. om en ny tilökning nödvändigt com[municeras]
de öfrige stånden och således orsaka lång tidsutdräkt.
Hr C. Wadenstierna instämde med Gref Frölich;
tilläggandes at deputation redan med 36 led. voro talrikare
än vanligt varit, änskönt Handels- och manuf.[deput.] särskilt
blifvit förordnad; och dessutom myckenheten af ledamöter
ej altid bidrogo til syslornes grundelige och skyndesame
afgiörande uti deputationer.
Hr Lagersvärd åberopade, hvad häruti förut resolverat
voro.
Hr Jennings anmärckte, att fast Hand- och manuf.-  deput. blifvit nu särskilt tilsatt, behöfdes likafult et comerceutskott
uti deputationen, hvilken fördenskull ej kunde minskas.
Frh. Gust. Reuterholm anförde, att electorerne valt
36 led. i stället för de resolverade 32, emedan han för sin
dehl trodt intet commerceutskott numera i deput. behöfvas
och nummern af 36 voro jemnare til fördehlningen i 3 utskott
än 32.
Hr H. H. B o i j e androg deremot, att R. o. A. beslutit
32 ledamöter i deputationen och att indragingen af Comerceutskottet
ej kunde suponeras, efter detta utskottet har nog
giöra med det, som rör inrikeshandelen, hvarmed vid förre
riksdagar han sielf sedt utskottet nog hafva haft att giöra,
independament från de sysslor, sorn nu blifvit Handels- och
manuf.deput. updragne.
Hr L [a n t] m. proponerade, om då det skal förblifva vid
det förut resolverade antahl af 32 ledamöter i denne deputation?
Härtil
svarades Ja och Neij.
4—56104-1
50 1765, febr. 18—25. Kammar-, ekonomi- och kommersdeputat.
Listor på
deputationsledamöter.
Paradering
af stadens
militair.
Frh. G. Reuterholm bad, att denne proposition icke
må giöras. Electorerne hade vid deput. väljande funnit så
månge hogade och skickelige ledamöter dertil, att de på för
omtalte grund trodt sig böra öka antahlet til 36; hvilket hos
Hr L[ant]m. äfven blifvit anmält och gilladt, och skulle det
nu för electorerne blifva svårt att utesluta 4 personer af dem
de redan valdt och upgifvit.
Hr v. Vicken önskade, att man kunde komma ifrån
denne qusestion utan tidsspillan, hälst det syntes honom lika
godt, om R. o. A. hade 32 el. 48 led. i deputationen.
Hr L [a n t] m. giorde således prop., om R. o. A. behagade
gilla den upgifne listan til Cfammarjoec.deputat. ledamöter?
Hvarpå svarades med Neij och Ja.
Frh. C. Ridderstolpe hemstälte, om icke til att vinna
den ädla tiden bästa medlet voro att bifalla en tilökning
til 48 ledamöter i deputat., hvartil vi hade nog tilgång och
de öfrige stånd sig vähl torde foga, efter i deput. doch voteras
ståndsvis och flere ledamöter af ståndet då hade tilfälle
att för det almännan visa sin skicklighet och arbetsamhet.
Frh. [von] Essen: Här voro 2 quaest., en om att reducera
antahlet af ledamöterne i dep. til 32, och den andra
att öka dem til 48. Han tyckte bäst vara att gilla det, som
elect:ne giordt, ty att utstrycka någre af de nembde ledamöter
skulle försätta elect:ne i största embarras; varandes lika
svårt att sielf blifva censurerad som att censurera andra.
Men vunne ej det förre bifall, så trodde han bäst att bifalla
tilökningen.
Hr Jennings instämde angående tilökningen til 48
led.
På Hr L [a n t] m. proposition res., att tilökningen af ledamöterne
i Cam.oec.deput. til 48 personer af R. o. A. bifalles.
Upl. listan på R. o. A:s til Handels- och manuf.deputat.
valde ledamöter (Bil. 17).
Likaledes listan på nye valde ledamöter i Protocollsdeputat.
1
Anmältes Stadsmajorens Hr Flygarells memorial med notification
om någon sammandragning af stadsens militair
1
I stället för överstelöjtnant Lars Hierta valdes löjtnanten greve Adam
Ekeblad, i stället för majoren greve Axel Fredrik Cronhielm af Hakunge
hovintendenten friherre Fredrik Sparre, i stället för kaptenen greve Fredrik
Ulrik von Rosen löjtnanten greve Gottfrid Ludvig Ferdinand Putbus.
Bankens ombudsmän.
51
compagnie til paradering för öfv.st[åt]hällaren och stadsens
Magistrat vid des sessions början och gudstienstens hållande
förut i Storkyrkan d. 20 hujus, och hvartil Stadsmajoren
anhåller om tilstånd.
Härvid påmintes vähl af Hr Jenning s, att detta tycktes
bordt hos Kgl. Maij :tt anmälas och ifrån Rådet Ständerne
notificeras enl. 21 § i R[iks]d.ord. och icke ske genom något
privat memorial directe hos stånden.
Men som Hr L [ant] m. lemnade til uplysning, att Hr
öfverståthållaren sielf detta förut hos honom andragit, och
att slike fall förut på detta sätt blifvit med anmälningen förhållit,
så stadnade discoursen derom, och R. o. A. åtskildes
kl. emot 2.
Anno 1765 d. 25 Fe b.
Måndag.
Plenum kl. 11.
Androg Hr Landt m., att som den deputation, hvilken Deputerade
senast hos de öfrige stånden skulle notificera R. o. A. beslut U1 Bondest:t
° om skatte
pa
Bondeståndets föreställning medelst extr. prot. om inhi- kiöp.
bition af Kongl. M:s förbud emot skattebrefs expedierande
uti Cammarcollegio, icke då varit hos Bondeståndet, torde
vara nödigt, att samma deputerade hos detta ståndet finge
fulgiöra deres ärende, hälst B [onde] ståndet i detta måhl vist
sig om slut mycket angelägne.
Hvilket bifölls.
Äfven anmälte Hr Landtm, til följe af R[iks]d.ord- Sammanningen,
att ett artilleriecompagnie til aflefverering i denne
vecka skulle sammandragas samt aflefverering
att til någon skiutning vid Shoutbynachten Trolles begrafning
i denne vecka manskap skulle commenderas efter vanligheten.
Hvarvid intet påmintes.
Uplästes Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 23 Feb., indragning
hvaruti anmäles, att Secrete Utskottet giordt en indragning “tUarfvo<le
tor Banavens
ifrån d. 19 hujus af liärtils hestådde arfvoden til Banquens ombudsombudsmän
i landsorterne, hvilka S[ecr.] Utsk. funnit nu- mänmera
mindre nödige, belöpandes sig til en summa af 44 700
d. k:m åhrl; samt ansedt att som en oryggelig lag må varda
52 1765, febr. 25. Bankens ombudsmän.
faststält, att Banquen aldrig hvarken nu el. framdeles besväras
med slike utgifter, under hvad namn det vara må.
Hvarpå yttrade Hr [von] Bromell, att han funno de
anmälte indragningar ganska billige men förundrade sig, att
utan plenorum vetskap slike utgifter varit beviljade, hvilcket
han påstod Secrete Utskottet ännu ytterligare måtte efterfråga
grunden til, begiärandes häröfver proposition.
Hr L [ant] m. svarade sig ej kunna giöra propos. annars
än om det upl. extr. prot. bifölls och gillades.
Hvar til svarades Ja.
Hr Bildenschöld anmälte sig icke för att tahla emot
Secrete Utskottets i förber:de måtto giorde indragningar af
de nu mindre nödige b :coombudsmäns arfvoden, ty Secrete
Utsk. hade deruti giordt rätt och sökt rikets nytta; men som
ibland desse ombudsmän dess namn äfven funnos, utbad
han sig att nu körtel, få berätta, huru saken sig med honom
förhöllo.
Långt efter 1756 åhrs r[iks]dags slut, nemi. mot hösten
1757, hade honom blifvit updragit att vara Banquens comissionaire
vid Kgl. Giöta Hofrätt emot ett åhrligit arfvode af
600 d. kpp:tt. Härmed hade han i fyra åhr continuerat, men
som han dervid fant et ganska drygt arbete, i det alla inteckningsprotocollen
ifrån 44 häradshöfd.jurisdictioner skulle
afskrifvas och til Banquem insändas, och han icke allenast
til en skrifvare dervid måst åhrl. betala 200 d. sunt utan
jemte annat besvär äfven vidkännas dryga postp:gr vid correspondencen,
hvarmedelst hans utgift vida öfverstigit des
arfvode, så hade han vid senaste riksdag derföre begiärt någon
ersättning, då honom tilökningen på dess arfvode til 600
d. s:m beviljat blifvit.
Hr Vice Presid. Falckengren, som nu voro secr. utsk.ledamot,
kunde jemte andre, som för Hr Bildenschöld varit Banquens
comissionairer, bevitna, hvad arbete denne coinission
åtfölgt och hur litet det förre arfvodet af 600 d. kun förslog
emot den dervid erfordrade möda och kostnad. Om Banquen
för detta behöft desse comissionairer, så vore nu en annan
sak, då de funnos mindre nödige, äfven i de öfrige hofrätter,
hvarifrån alla Banquen rörande måhl til Svea Hofrätt insändas,
som dem äger afgiöra.
Hr [v o n] Bromell itererade sitt förre, att han aldeles
instämde med Sec. Utsk. tagne steg men äfven åstundade,
Bankens ombudsmän.
53
att Secrete Utsk. måtte närmare upgifva, huru med desse
ombudsmäns antagande tilgådt och på hvad grund det skedt.
Hr v. Böhnen ansåg nu saken såsom afgiord men påminte
härvid, att R. o. A. om desse ombudsmansskaps indragande
vid sidsta r[iks]dag varit af samma tancka sorn nu,
och att äfven hos Prästest. frågan derom varit moverat, men
att måhlet då blifvit dragit til Bondeståndet, igenom hvars
resol. händt, att desse arfvoden tils nu blifvit bestående. Han
frågade fördenskull, 0111 detta måhl nu blifvit Bondeståndet
communicerat? För sin dehl tyckte han sådant ej vara i sin
ordning, emedan Bond.st. hvarken med bancovercket cl. i
Secr. Ut[sk:s] giöromåhl hade någon dehl.
Hr G. Rut en schöld: Efter 18 § i R[iks]dagsordningen
viste han alt för vähl, att bancoverket i almänhet
hörde under Secrete Utskottets vård och voro under den Secrete
Utskottet pålagde hemlighet förvarade utom de måhl,
sorn uti Sec. Utsk. instruction voro ifrån hemlighet undanlagne.
Han vördade således Sec. Utsk. vid detta tilfället för
Banquens bästa ådagalagde nit och ansåg det, som Sec. Utsk.
härvid upgifvit, endast såsom skedt ad notitiam, och att det
af R. o. A:s dertil lemnade bifall endast kunde hafva afseende
på den deruti för framtiden emot slike utgifter af Sec.
Utsk. nödige fundne lagen.
Hvad någon detta måhls communication med Bondest. angingo,
ville han deruti ej ingå el. derom movera någon efterfrågan,
emedan dermed kunde förorsakas någon skakning
och brytning stånden emellan, som kunde föda af sig skadelige
fölgder för rikets frihet. Men så angelägen han vore örn
att förekomma detta, lika måhn voro han äfven derom, att
Sec. Utsk. likaledes hädanefter måtte upgifva, hvad det til
rikets bästa funno sig föranlåtit at giöra och icke kräfde
någon hemlighet.
Han declarerade solenniter härvid, att dess tanckar aldrig
gynnade någon persecutionsidée under alt detta utan blott
syftade på rikets bästa och på sådane underrättelser, som
stärkte förtroendet nationen emellan och följacktel. tiente til
förmur för vår lag och vår frihet.
Hr [von] Bromell yrckade än ytterl. sin förste proposition
til Hr L[ant]m., tilläggandes att et Secrete Utsk. giöromåhl,
som gådt rikets rätt för nära, vähl tycktes kunna underkastas
efterfrågan.
54 1765, febr. 25. Skatteköp. Marinkåren.
Hr v o n Vicken instämde så mycket mindre uti Hr
Bromells tanckar, som han R. o. A. vördsamast hemstälte,
huruvida den, sorn uti et måhl en gång fädt yttra sina tanckar
til protocollet, borde flere gånger få lof att dem reiterera
och såmedelst utdraga deliberationstiden och hindra
ährendets afslutande.
Hr L[ a n t] m.: Som måhlet en gång voro afgiordt, trodde
han deruti ej vidare ventilation behöfvas el. någon ytterl.
proposition vara att giöra.
Deputation. Upropades deputationen af 6 pers., sorn under Gr. Creutzes
ordförande uti det först omnembde ährendet til de öfrige
stånden afgick.
Bränvins Uplästcs Frh. Gyllenstiernas memorial ang:de bränvinsbrännande.
brännande.
Ligger och går.
Deput:n f. Ankom en Bondest. deputat:n, 24 ledam. stark, anförde af
s?åndet Talemannen Joseph Hansson, som näst prem:da upom
skatte- läste bilagde dictamen ad prot. (Bil. 18) rörande uphäfvankiöp'
det af Kgl. M:ts inhibition i Cammarcollegio emot skattekiöps
expedierande.
Defensions- Deput. besvarades af Hr Landt m. och afträdde.
nomiesyste- Upl. Hr Dahlstiernas mern. ang:de förbättringar i alla dehmer.
lar af rikets defensions- och oeconomiesystemer.
Rem. til Secr. Utskottet.
Manufactur- Upl. Hr Frh. Grönhagens mern. om fattige manufacturarmiderhåid
betares underhåld och förekommande af deras tiggerier.
Rem. til Hand.- och manuf.dep.
Siökustens Uplästes Hr Bilbergs mein. ang:de siökustens defension på
dGrönteborgåt giöteborgiske sidan.
Renn. til Sec. Utskottet.
Marine- Upl. Hr Leijonstens memor. ang:de marinecorpsens inrätt
iemföre^se
n*ng och hushåldningen dervid jemförd med det af R[iktii
inrätning sens] Ständ, dermed påsyftade ändemåhl.
och ändamål. Remitt. til Secr. Utskottet.
Hr Schönström: Som måhlet til Secr. Utsk. voro remitterat,
ville han sig nu deröf. ej yttra vidare än med 2 ord,
att Gal.escadren haft nu åhrl. 1 t. guld och hade derföre 30
tienstfärdige galerer samt 10, som blefvo innan kort färdige,
och deremot hade Kgl. Amiralitetet mot 9 t. gulds åhrl. fond
knapt 11 krigsskiep i tienstfärdigt tilstånd.
Riksdagstidning.
55
Hr L [a n t] m. androg härpå, att som förmodet. R. o. A.
lära behaga godt finna att, äfven som vid de senaste r[iks]-  dagar skedt, äfven vid denne riksdag riksdagstidningar måga
på trycket utgifvas, så ville han hafva R. o. A. hemstält, åt
hvilken detta arbete skulle updragas, hafvandes sig härtil
tvenne anmält, Cantzlirådet och Rid[dar]h[us]secr. Franc
och Lagmannen Frh. G. Reuterholm.
Frh. v. Essen: Råde de anmälte voro i hans tanckar
härtil skickelige, och kunde han således dem emellan sig ej
decidera, föreslåendes fördenskul det expedient, att de måtte
sinsemellan lotta.
Hr von Vicken: De sorn sig härvid anmält voro begge
hans vänner, som balancerade hans decision i anseende til
personerne; men ansåg han saken, så trodde han det vara
både naturligast och tienligast, att rikdagsgazettens utgifvande
updrogos den, som hade alla dertil hörande acter och expeditioner
under sin embetes tilgång och vård; hvarföre han
ej annat kunde än tilstyrcka, att R[iddar]hussecr. Franc
måtte updragas att om r [iksjdagsgazettens utgifvande besörja.
Hr Fr. v. Post instämde med Hr v. Vicken, tilläggandes
att deräst detta arbete updrogos någon utom Riddarhuscantzliet,
lupo acterne fara att blifva distraherade och aldeles
förlorade, hvilcken möijelighet han trodde sig lättel. kunna
bevisa, då deremot slik fahra aldrig existerade, då de nyttiades
af den, som har dem redan under sin hand och ej
behöfver draga dem från deras behörige ställen utom huset.
Frh. G. Reuterholm yttrade, det han vähl i det förevarande
ämnet sig hade som sökande anmält, men sedan han
nu hördt R. o. A:s tanckar dervid, så fogade han sig gerna
dertil och afsade sig all vidare ansökning.
Hr L [ ant] m.: Rifaller R. o. A., att Rfiddarjhussecr.
Franc updrages att besörja om r[iks]d[ags]tidningarnes
utgifvande, på den grund att R. o. A. funnit billigt att detta
arbete ständigt bör förblifva vid R[iddar]huscantzliet.
Detta besvarade R. o. A. med Ja.
Hr Landt m. befalte, att detta beslut de öfr. stånd, skulle
notificeras.
Hvaruppå R. o. A. skildes kl. 1/2 2.
Riksdags
tidningars
utgifvande.
56 1765, mars 9. Prejudicemål.
Justering.
Urskilnings
listor.
Trykning at
Lazaretsdeput:ns
betänk:de.
Praejudice
mål.
A: o. 1765 d. 9 Mars.
Lördag.
Plenum kl. 9.
1. Justerades de hos R. o. A. d. 30 Jan. och 1 Febr. hålne
protocollen.
2. Uplästes Urskillningsdeputatms listor på remitterade
måhl N 1, 2, 3, 4.
3. Anmälte Hr Landtm, til afgiörande det på bordet
liggande Prästest. extr. prot. af d. 1 Febr. ang:de tryckningen
af Lazarettsdeputat. vid senaste r[iks]dag afgifne bet[än]k:de,
hvarvid Hr Landtm, hemstälte, om icke jemte
deput. bet[än]k:de de detsamma åtföljande vota och bilagor
måtte tryckas til så mycken mera uplysning i saken.
Hvilcket bifölls.
4. Androg Hr [von] Bromell, att han af urskill.listorne
beklagel. hördt, hvad månge private och prejudicemåhl
hos Riksens Ständer inkommit, då han efter vårt beslut förmodat,
att de endast med rikets almänne måhl skulle sig syslosätta;
hemställandes fördenskull, om icke Secrete Utskottet
kunde updragas att projectera någon författning till att
förekomma fehl hos embetsmän uti lag och förordningars
verckstellighet, såsom hvarmedelst orsak gufvos til de månge
klagomåhl och til månge lidandes suckningar.
Hr Rutenschöld androg häremot, att nya lagars giörande
icke enligit instructionen tilhörde Secrete Utskottet,
som med dess särskilte giöromåhl dessutom voro nog syslosatt.
För öfrigt och som ingen brist voro på lagar och förordningar,
hvars verkställighet endast borde befordras, så
tycktes öfverflödigt att vidare om detta måhl ventilera, hvarmedelst
tiden borttogos för andra ärender.
Hr [von] Bromell itererade dess förre, och att et sådant
project til nästa plenum måtte upgifvas, begärandes
häröf. proposition.
Hr Landtm.: Någon proposition häröfver lär jag nu
icke kunna giöra, utan torde blifva tids nog att först ventilera
denna qusestion, när vi af Secrete Deputat. betänckanden
förnimma några fehl af embetsmän vara begångne, då
de, som sig försedt, kunna påtahlas och för framtiden hållas
i tygelen.
Pensionsfrågor. Bagges lån.
57
5. Uplästes Kongl. Maj :ts remiss ur Rådcammaren af d. 15
Feb. med Gen.lieut. W. Carpelans ansökning att vid afskedstagande
jemte accord och öfr. förmåner efter pensionsreglementet
få behålla des generalmajorslöhn.
Remitt. til Secrete Utskottet.
6. Kongl. Maj :ts remiss ur Rådc:n af d. 21 Febr. med Cammarfruns
Hedvig Rystedts suplique om åtniutande af den
henne, sorn varit Kgl. Printzessans amma, vid sidsta r[iks]-  dag tillagde åhrl. pension af 600 d. kunt jemte den ringa löhn,
hon på staten som cammarfru åtniuter.
Remitt. til Secr. Utskottet.
7. Föredrogs Secrete Utslc. extract. protocolli af d. 7 Mars,
hvaruti Secrete Utsk. förmäler sig hafva infordrat et låhn
af 300 000 d. k:m., sorn Handelsman Peter Bagge hos Banquen
giordt emot pant, men hvarvid de stipulerade vilkohr
ej blifvit af honom fullgiorde medelst gamle zedlars invexlande
til förb:e summa.
Grefve Frölich betygade sig ej utan förundran anse
detta måhls sammanhang, som han nu blifvit underättad om,
och funno han billigt, att Bagge ej allenast må återbära det
lånte capital med interesse utan äfven, för det han i sin skyldighet
dervid brustit, tiltahlas och ansees såsom den, där tilgripit
cronans medel.
Frh. Fredric Horn bad R. o. A., att ingen måtte dömas
ohördan; han hoppades, att denna saken ej torde vara
så odieuse, som hon tycktes vara afmålad. Handelsmannen
Bagge kände han ej, men som af det nu upl. betänckande ej
kunnat i hast fatta alla omständigheterne och af det införde
ordet troliget synes ej syntes den klarhet, som han billigt förväntade,
så borde honom som hvar fri undersåtare och svensk
medborgare den förmåhn, om hvilken Frh. Horn äfven nu
bad, förunnas att häröfver blifva hörd och få sig förklara.
Frih. Horn hade i anseende dertill, att han redan förut
hördt tahlas om denna sak och att Baggen som b:coombudsman
varit härvid mera utmärckt, giordt sig derom underrättadt,
att han nu voro ifrån staden bortrest, anhållandes
fördenskull, att detta måhl emedlertid måtte blifva hvilande
på bordet.
Frh. D. Duvall instämde med Secr. Utsk. deruti, att
han ej gillade den nu omförmälte saken sielf uti dess förlopp,
som å Baggens sida syntes nog odieuse, men trodde sig
Hr Gen.-  lieutn. Carpelans
accord
och
pension.
Cam:rfrun
Rystedts
pension.
Incassering
af Handelsm.
Bagges lån
til inväxling
af gamle
sedlar.
58 1765, mars 9.
Bagges lån.
dock ej böra vid äfven detta tilfälle glömma en medborgares
rätt.
Hand. Bagge tyktes derföre något tilfälle kunna förunnas
att sig justifiera, om han torde kanske för sig kunna något
anföra, sorn vederbörandes lof och tilstånd, och att Banquen
med honom icke pericliterat, då han haft fullgod pant med
interesse, eller något annat. Det voro derföre hans mening,
att denna sak måtte hvila, til des H[andelsm.] Bagge til staden
återkommer.
Frh. v. Essen gaf sorn Sec. Utsk. ledamot vid handen,
att om H[andelsm.] Bagge härvid icke blifvit hörd sorn part,
hade doch acterne blifvit hörde, så att alt, hvad om denne
sak blifvit upgifvit, kunde documenteras. Efter fleres begäran
måtte saken gerna ligga på bordet tils vidare genomseende,
men om något dervid til Hand. Bagges nachdehl voro förtegat
eller oricktigt upgifvit, så kunde och ville han taga det
på sitt egit ansvar.
Frh. G. Reuterholm: Detta måhl kunde vähl efter
flere hrr:rs begäran ligga på bordet, men han kunde ej veta,
hvad ändamåhlet deraf voro; ty enl. 18 § i R[iks]d.ord. och
S[ekr.] Utsk. instruction voro bancovercket satt under Secr.
Utsk. vård och tysthet. Skulle nu R[iksens] St [änders] plena
vidare deruti vilja ingå än ad notitiam, som nu skedt är,
så altererades regeringssättet och ordningen, som gundlagarne
för r [iks] dagsährender utstakat.
Secrete Utsk. hade endast fölgdt acta, som beviste, at Hand.
Bagge sitt tagne låhn icke betahlt efter af tahl; deraf kunde
ju ej dragas något skähl att nu för honom apologisera. Det
skedde då tids nog, då han sielf härvid funno sig befogad til
någon klagan. För öfrigt, att här blifvit sagt, som skulle denne
sak på odieust sätt blifvit afmålad, det tyckte Frh. Reuterholm
vara en sort insimulation, som giorde, att han beklagade
de R[iksens] St [änders] fullmäcktige, hvilka skulle
vara slike omdömen underkastade.
Frh. Duvall påminte härvid mindre behageligt vara,
att någons mening blefvo således rubricerad, utan att han
fädt den förklara och explicera.
Hr [von] Nackreij: Som måhlet begärts att ligga, efter
Hand. Bagge sägs vara bortrest, vil jag mig nu deröfv. ej
yttra; men skall det hvila, til han återkommer, förbehåller
jag mig att då tahla. Emedlertid tycks efter vanlig process
Bagges lån.
59
måhlet böra skiljas; ty att han betahlar sit låhn till Banquen,
det är billigt och ostridigt; men skulle han häruti tro sig
finna något at besvära sig öfver, kan sådant lemnäs honom
öppet.
Hr Landt m. bad, att som hela saken begärts på bordet,
all vidare ventilation derom må stadna.
Frh. Grönhagen biföll Grefve Fröhlichs mening och
tilläde, att Secr. Utsk. tycktes hafva för lindrigt ansedt H[andelsm.
] Bagge, hvars arfvode som bancoombudsman det
äfven hade kunnat för hela låhntiden återkräfva.
Frh. F red. H o r n bad få explicera sitt förre yttrande,
hvarvid någon anmärkning blifvit giord. Hans mening hade
aldrig varit at röra Secrete Utsk. berättelse men den, att
Hand. Bagges förhållande, om han sig sålunda uti låhnets
upfyllande förgådt, voro odieust, hvaröfver honom doch borde
lemnäs rum att sig förklara och saken emedlertid hvila.
För öfrigt betygade Frh. Horn sin vördnad och fulla förtroende
för Secrete Utsk. och des ledamöter, beklagandes tilllika,
örn en mindre fullkomlig tahlegåfva hos honom ej altid
svarade emot des fullkomliga vählmening och goda hierta för
det almänna bästa och hvar medborgares fri- och rättigheter.
Res., att saken hvilar på bordet.
8. Föredrogs Sec. Ut[sk.] extr. pr[ot.] af d. [7 Mars] med
detail ang:de rikets statsfinanceverks tilstånd och statsbrist.
Under läsningen anmältes och infördes en Prästeståndets Pr:st:s dedeputat:n,
starck 8 pers., hvars ordförande Doctor Jöran .!
SKctLteKlOpS
Schröder
pfrsemissis] premitt. androg, att ståndet före- saken,
haft Bondest. extr. prot. och påminnelse emot Kgl. M:ts
giorde inhibition emot skattekiöpebrefs extradition i Cammarcollegio,
och att ståndet bifallit inhibitionens uphäfvande,
hvarom framdeles extr. prot. skulle följa.
Deputation afträdde.
Sedan med upläsningen var lycktat, begärtes detta extr. Rikets stats
pr[ot.
] på bordet, då financeverks
1 1 tilstånd och
Hr Möllerstierna tilläde, att denne berättelse til al- statsbrist.
män kundskap borde tryckas, hälst hon vähl ändock torde
komma i Hamburgergazetten liksom våra deputationer, hvilcka
ännu här ej complette kunde tryckte finnas.
Hr L [ant] m.: Denne fråga kunde upskiutas tils vidare
ventilation, efter måhlet nu hvilar.
60 1765, mars 9. Statsfinanserna.
Bondest:s
påminnelse
om skattekiöps
inhibitions
uphätvande.
Hr C. Wallenstierna yttrade sig nu ej vilja ingå
1 frågan om tryckningen; eftersom saken hvilade, ville han
upskiuta med sin mening, men anholt derom, att R. o. A.
snart måtte få plenum til skattekiöpsakens afgiörande. Hälst
sedan lian nu hördt, att Prästeståndet uphäfvit Kgl. M:ts inhibition
af skattekiöpbrfejfs utfärdande, och således endast
Borg.st. utl:de återstod, hvilket måhl han ansåg vara så mycket
vicktigare för rikets rätt, sorn man nu hördt om rikets
ansenliga statsbrist, til hvars fyllnad af denne punct allena
vist 50 t:r guld kunde förmodas, så hoppades han, att Hr
Landtm, snart denne angelägne saken til afgiörande ville
föredraga, på det R. o. A. af de öfr. st[åndens] beslut häri
ej måtte förekommas.
Frh. Grönhagen trodde det böra lemnäs på Hr
Landtm, med Talenlän att utstaka plena som och att här
föredraga sakerne efter deras ordning och angelägenhet.
Frh. J. A. Hamilton förmodade ståndet nu ej med
mindre rätt kunna begiära plenum än de vid sidsta utsatte
2 plenidagar i veckan.
Hr L [ant] m.: Ingen kunde vähl betaga ståndet någon
rättighet; men R. o. A. torde påminna sig, at de nyl. resolverat,
det skulle plena på någon tid indragas skulle(!).
Hr C. Wadenstierna förklarade sig aldrig tänckt
att falla in uti Hr Landtm, rättighet men derjemte hafva
trodt, att R. o. A. ägde rätt att i angelägne måhl af Hr
L[ant]ni. kunna begiära plenum, hvilcket vid senaste r[iks]-  dag ofta skedt och af Hr L[ant]ni. sielf påstådt, til hvars
benägenhet han sig derföre gerna ville häruti tilförse; doch
kunde han i så vicktigt måhl från sitt påstående ej afgå, ej
eller för riket bortge 50 t:r guld för til at behaga Almogen.
Hr Landt m. lofvade att til pleni hållande, så snart möjeligt
vore, med de öfrige Talemän öfverenskomma; emedlertid
skulle nu Bondeståndets senaste påminnelse om inhibitionssaken
nu strax föredragas.
Denne blef således upläst och deruppå Frh. Cloots memorial
rörande samma ährende (Bil. 19).
Hr C. Wadenstierna: Saken voro nu ifrån dess
första ställning något förändrad, sedan Pr[äste]st. förninimes
hafva uphäfvit inhibitionen, men enligit hvad Frh.
Clodt uti berömvärde och grundelige memorial andragit, förekonimo
härvid så granlaga considerationer, sorn noga borde
Om skatteköp.
61
öfvervägas, innan han kunde inhibit. uphäfvande bifalla. Han
förblefvo således vid den af R. o. A. redan resolverade remissen
til deputationen och önskade, att R. o. A. måtte kunna
giöra detta sit beslut hos de öfrige stånd verkande, kunnandes
ifrån denne mening utan votering sig ej begifva.
Frii. G. Reuterholm: Här vore både rikets rätt och
den consideration att iackttaga, att Bondest. icke stöttes. Han
tilstyrckte derföre en deputation til Borg.ståndet att förmå
dem til bifall på remissen til Cam.- och oec.dep., där saken
kunde moget utarbetas och sedan vähl afgiöras. Öfver detta
dess påstående begiärte Frh. Reut[erholm] votering.
Frh. J. Funck anmärckte, att frågan ej voro att förbi
uda skattekiöp men om sättet dertil och kiöpesummans uträknande.
I 2:ne lähn, som han kiände, vore Almogen nögd
att betahla kiöpen högre, allenast de ej miste rättigheten att
få kiöpa; men til kiöpeskillingens uträknande vore bäst att
taga grund af räntans förvandling efter marckegången, då
cronan i sin rätt ingenting skulle mista.
L [a n t] m. gaf vid handen, att han hördt Pr [äste] ståndets
tancka vara att endast uphäfva inhibitionen för de skattekiöp,
som voro resolverade och hvarföre penning :rne blifvit
deponerade.
Frh. Grönhagen: Rikets rätt och stånds privilegium
voro härvid örne ämnen att öfverväga. Någre stånd hade erhållit
formelle privilegier, men vid dem hade altid Bondest.
förbehållit sig dess i 1723 åhrs sk[atte]kiöpsförordn. grundade
rättigheter. Rikets gäld borde vähl betahlas men medel
dertil ej sökas hos de oskyldige. Han biföll således, att inhibitionen
för dem, som sine skattekiöpskillingar deponerat,
måtte uphäfvas, hälst han ej trodde K. M:tt och Rådet til
någon lags uphäfvande emellan r[iks]dagar äga fria händer;
men frågan om skattekiöp framdeles kunde til
put. remitteras.
Hr v. Nackreij fant härvid 2:ne frågor existera. l:o.
Om K. M:tt til den skedde inhibitionen varit befogad, och
2:o hur med de ännu ogiorde skattekiöp borde förhållas. Vid
den första anmärcktes, att här fuller vore lex in casu, men
han trodde den grundad på goda skähl och på ömhet för riket,
efter cronan härtils af den brukelige skattekiöpsmethoden
haft mycken förlust, då hon sällan fädt mer än 6 åhrs
ränta, fast 1723 åhrs förordn. allenast säger, att intet hem
-
62 1765, mars 9. Om skatteköp.
man derunder bör säljas. Nu voro här 200 skattekiöp ongefär
inhiberade, bland hvilka funnos de, som för 15 och 20 åhr
deponerat kiöpesumman, men häremot hade andre fädt ut
förut sina skattebref, som sig ej för 1761 anmält; detta förorsakade
en olikhet undersåtare emellan, och derföre tyckte
han billigt att tilstyrcka uphäfvandet af inhibitionen endast
för de sk[atte]kiöp, som för inhib.dagen varit resolverade
och betahlte.
Men den andra frågan om de än ogiorde skattekiöp funno
han böra til Cam.oec.deput. remitteras, hälst 1723 sk[atte]-  kiöpsförordn. ej voro något privilegium, Bondest. tilhörigt,
utan en författning, som på hvarje åbo af något cronohemman
hade afseende. Och som flere häröfv. begiärt votering,
anholt han slutel. om detsamma.
Hr Gyllensvahn instämde med Hr Nackreijs mening,
tilläggandes i anseende til Bondeståndets anmälte begiäran,
att han funno 4 § i Reg.formen klari, stadga, att Kgl.
M:t ej äger ophäfva el. ändra någon vählfognan lag, sådan
som 1723 åhrs förordn. tycktes vara, den där i samma åhrs
och flere r[iks]dagsbeslut voro confirmerad.
Han undrade fuller på att cronans härunder hvilande rätt
och förmåhn altsedan ej blifvit bevakad för än nu, och att
det undfallit vederbörande, hvad riket mist dervid, att räntans
beräknande eij altid skedt efter marckegång enl. samma
förordning; men ehuru gerna han ville hielpa riket, kunde
det doch ej ske annars än med lag, och biföll han således om
inhib. uphäfvande Pr[äste]ståndet; och Hr Nakreijs yttrande
äfven i den dehlén, att Rådets härvid giorde författning,
såsom grundat på en god afsickt för riket, enl. 13 § i Rfiksdagsjordn.
ej kunde el. borde påtahlas. Hvad de återstående
skattekiöp anginge, biföllo han för rikets framdeles nytta,
att frågan om dem samt om augmentshemmans lösande enl.
Frh. Clodts memorial til Cam.oec.dep. måtte remitteras men
emedlertid en subsist:de lag efterlefva. Hvaröf. han önskade
bifall el. votering.
Hr Jennings androg häremot, at han ej kunde finna
sig i de härvid giorde distinctioner ,af flere frågor; dj ledde
oss ifrån materia substrata, som voro qusestion, om den
skedde inhibationen skulle uphäfvas el. ej, och voro endast
biais, som giorde saken vidlyftig. Enligit vårt redan tagne
beslut med måhlets remiss til C[am.]oec.dep. funno han na
-
Om skatteköp.
63
turligast, att vi låta inhibitionen stå, tils vi fädt höra Kgl.
M:ts dervid förekomne skiähl samt äfven Prästeståndets häröfv.
låfvade extr. prot., ty inhib. borde häfvas på skiähl men
ej blott på Bondest. begiäran, som för öfrigt tid efter annan
så ökt sine förmåner, att de snart torde blifva herrar, och
dessutom voro 1723 förordn. ej något privilegium för Bondest.
utan angingo åboer i almänhet, af hvad stånd de och
äro.
Hr Bildenschöld: 1723 åhrs förordning voro ej något
privil. för Bondest. men en oeconomisk författning, efter
rikets dåvarande ställning giord för cronohemmans åboer,
ho de och voro; ansågs inhibitionen på denne grund, så kunde
han nu dess uphäfvande ej samtycka, då han ej viste de
skahl, som K. M:tt dertil föranlåtit.
Nog såge man, att cronan på skattekiöpen och betahlningen,
hälst sedan 1757, ansehnl. mist, dermedelst att räntan ej
blifvit utsatt efter förvandling af marckegång och att myntets
värde vid cronans utgifter blifvit ringare, hvilket med
uträkning tydel. kunde bevisas; och att således medelst inhibitionen
rikets förmån och rätt blifvit påsyftad. Men sorn
han ej kände saken til alla dess omständigheter och han
äfven hördt den vara innefattad uti Kongl. M:ts inrikes secrete
proposition, sorn af Secr. Utsk. til C[am.] oec.deputat.
voro communicerad, hvilken med det första med dess bet[än]k:de
torde deröfver kunna inkomma, så förblef han för
sin dehl vid den häröfver af K. o. A. redan resolv:de remiss
til deputationen.
Hr L [ant] m. anmälte, att saken i deputat. ifrån företagande
blifvit hindrat af Bondeståndet, som ansedt den som
en lagqusestion.
Hr Bildenschöld tilläde, att han hoppades, det R.
o. A. skulle kunna förmå de öfrige st[ånden] att foga sig,
som vid senaste riksdag och äfven förut flere gånger skedt.
Ankom en Bondest. deputat., 8 p[ersoner] starck, anförd
af Lars Örn, sorn p[rsemissis] p[rsemittendis] recomenderade
deras föreställning i skattekiöpsinhib.saken til gunstigt
bifall och sedan afträdde.
Hvaruppå strax en Prästeståndets deput. af 8 ledam. inträdde,
hvars ordförande, Dombprobsten i Linkiöping Möller,
p[rsemissis p[rsemittendis] anmälte, att ståndet gilladt
Secr. Utsk. extr. prot. ang:e Hand. Bagges låhns inford
-
Bondest:
deput:n
Prästest:
d:o.
64 1765, mars 9. Om skatteköp.
rande, med tillägning att Bagge af Bancofiscalen inför Svea
Hofrätt måtte behörigen tiltahlas.
Afträdde.
Hr S t å 1 h a m mar: Bondest. hade i des första extr.
pr[ot.] såvähl som Tahlemannen Joseph Hansson uti dess
här afgifne diet. ad protocollum tyckts anse 1723 åhrs sk[atteköps]förordning
sorn en grundlag; men det kunde aldrig
medgifvas, då man vid dess påseende lättel. funno den vara
en oeconomislc författning, som lemnade bönder lika rätt til
lösen med andra åboer, hvilket voro förmån nog. Men 1723
var ringa kiöp på hemman och olike omständigheter emot
nu. Denne författning kunde och borde således til rikets
bästa jemkas efter nämde tid, så att cronan finge det mästa
för sine hemman, som möijeligt är. Detta borde enl. vår beslutne
remiss af Cam.oec.deput. utarbetas och emedlertid
med en deput. hos Borg.st. föreställning ske at sig häruti
med oss förena.
Frh. C. Ridderstolpe: Det vore vist icke flatteust
för oss att ongefähr 70 000 hemman sedan 1723 blifvit til
skatte försålde och att riket dervid försummat en billig och
båtande vinst utan någon anmärckning för än nu med den
skedde inhibitionen, om hvars ophäfvande nu rätta qu[sestion]
voro, ehuru dervid 2:ne dehlar förekommo. I gemen
• borde hos ett fritt folck lag vara stadgad och orörlig såvähl
för bonde som för någon annan. Med lag kunde riket bäst
hielpas och des nytta och inkomst befordras. Altså vid den
frågan, hur K. M:tt kunnat ändra denne 1723 åhrs förordning,
ville han aldeles ej tahla på R[ikets] Råd, som med oss
sympatiserade för rikets rätt och bästa, men dess tancka voro
att vählfångnan lag borde stå, och att, om riket skulle hielpas,
det borde ske med rättvisa och billighet, som ej kunde
medgifva, at den, som varit nära til hands, skulle vinna yngre
skattekiöp och Härmare dertill förlora äldre rättigheter.
Inhibitionen tycktes således för de redan beviljade och betahlte
skattekiöp billigt böra uphäfvas; men om oricktigt begrep
el. dunkel syn til äfventyrs härtils betagit riket dervid
en skählig inkomst härtills, önskade han gerna, att någon
fördelacktigare utväg dervid för framdehles måtte kunna
vidtagas och det ämnet af Cam.oec.deput. utarbetas; ehuru
han beklagel. trodde, att i anseende til de i lag bekräftade
stubbe- och besittningsrätter ganska litet för riket dervid
Om skatteköp.
65
voro att vinna. Desse ämnen bad han ej måtte bortblandas,
så att riket dervid ej hulpos och saken blefvo indecis.
Hr L i 11 i e h o rn holt före, att som lagen ej borde vara
död utan verkande til allas säkerhet, så framt vi och riket
ej skulle blifva et chaos och af lags obestånd fahrlige consequencer
dragas til flere andra fall än detta, så tycktes K.
M:tt til den skedde inhibitionen ej fullkoml. anledning haft
och borde den derföre uphäfvas för dem, som sk[atteköpe]-  skilling deponerat, men om framdeles sk[atte]kiöp kunde
K[am]oec.dep. med bet[änk]:de enl. vår remiss inkomma.
Hr Ur b. Hiärne deducerade de olika tidsomständigheter,
som voro nu och 1723 både uti rikets och Almogens
tilstånd, slutandes med bifall till remissen til C[am]oecon.-  deput. och inhibitionens bestånd emedlertid, helst han ej härvid
funno någon qu[sest.] legis, då Kgl. M:tt ej kullkastadt
någon lag el. författning utan endast oppehållit des utöfvande
till en R[iksens] St[änders] nära förestående sammankomst.
Frh. Kagg fant icke, som flere tyckts, någon fahrlighet
vid den skedde inhibitionen; men vähl tvertom att hon för
riket varit nödig. Stor skilnad på tid voro emellan nu och
1723. Då hade riket behöft att få sin jord upodlat och att få
hastigt penning:r genom des försäljande. Ständer hade derföre
några åhr bortåt sökt att animera skattekiöpen, men de
hade doch gådt ganska långsamt, tils des tiderne så ändrats,
att en kiöpare kunnat skackra på cronan och sälja för 1 000
d. et hemman, som han betalt med 100. Cronan borde derföre
niuta samma rätt som en frälseman, hvilken i åhr ej
kan tvingas att sälja sitt hemman för samma pris, han för
30 åhr deruppå satt, utan få sin jord til sin bästa nytta fritt
disponera. För öfrigt beklagade han, att Cam.- och oec.dep.
ej härtils kunnat lägga handen vid detta måhl i ansende til
Bondeståndets deri giorde opskof, hvilket först borde afhielpas,
hälst 1723 års sk[atteköps] förord, såsom almän för alla
hemmans åboer aldrig kunde anses som något Bondest. privilegium.
Hr Bilberg instämde deri, att 1723 sk[attekiöps]förord.
voro för hvar hemmansåbo men ej ;et ensk. privileg.
för B [onde] ståndet eller någon grundlag, emellan hvilken
och en oecon. lag som denna voro stor skilnad. Här voro altså
ej något fehl el. lagbrott, ty in oeconomicis ägde K. M:tt
5—5610H
66 1765, mars 9.
Om skatteköp.
med Rådet ändra författningarne efter rikets bästa. Vidare
ville han nu i saken ej ingå utan väntade, att alla skähl och
omständigheter dervid blifva af Cam.oec.deput. hit opgifne,
dit vi för detta remitterat måhlet.
Hr Fr. von Post ville nu ej ingå uti ventil, om inhibit.
el. dess uphäfvande men vähl bevara hvar åbos rättighet
til skattekiöp och derjemte uti försälgningen söka rikets
mästa förmåhn, hvilket senare ej skedde, om inhib. strax nu
uphäfdes, då hemman torde för et åhrs ränta gå cronan ifrån.
Han tilstyrckte derföre, att medelst et extr. prot. Cammaroecon.
deputatm måtte anbefallas att inkomma med bet[änk]
:de öfver utstakningen af den rätt, som 1723 åhrs förord.
hvarje hemmans åbo til lösen tillägger, och 2: [o] huru
[skattejkiöpen må ske ej efter 6 åhrs ränta allenast utan efter
des förvandling genom åhrl. marckegång, samt huru sådant
härtils skedt; hållandes dervid före att hemmans försäljande
på auction voro mindre säker och med 1723 åhrs för[ordn.
] mindre instämmande.
Frh. J. A. Hamilton inst. med Hr Nackreij och flere,
att inhib. för de sorn penning :r deponerat, borde häfvas och
om framdeles skattekiöp remiss ske til C[am]oec.dep.
Hr [de] Frese biföll hr:ne, som ville hafva måhlet
hos Cam.oec.dep. först utarbetat, innan inhib. kunde häfvas,
så mycket mer som R. o. A:s Privileg. skulle lida, om man
nu ansågo 1723 åhrs förord, såsom något privilegium exclusivum
för Bondest. til skattekiöp.
Hr Klingspor conf. sig uti des yttrande med de flere
hrr, som tilstyrkt inh. häfvande för dem, som deponerat
kiöpskill:ne, och de öfriges remitt:de til C[am.]oec.deput.
Hr Schönberg var med Hr v. Post af den tancka att
nu ej ingå i undersökning af skiälen til inhibitionen, icke eller
i någon lagfråga dervid, emedan utom grundlagar voro
månge andre, civile och oeconomiske som denna, i hvillce
Kgl. M:tt efter rikets tarf ägde fria händer; icke eller voro
ännu tid att öfverlägga pro et contra om den för cronan fördelaktigaste
method vid skattekiöp. Men han ville föreslå en
genväg til att nu komma ifrån saken. Dess rätta väg voro til
Cam.oec.deputatm; men som den hörs vara hindrad, ville han,
att derom hos de öfrige stånden måtte giöras ny kraftig föreställning.
Detta steg vore grundat i praxi och lag, och öns
-
Om skatteköp.
67
kade han, att vi häröfver kunde undgå votering, som skulle
utdraga en kostbar tid för R. o. A.
Hr Klingspor förmente, att man ytter 1. borde skilja
frågorne och den första blifva om skählen, som kunnat föranlåta
inhibitionen.
Hr Landt m.: Vi hade detta ämne nu ej i detail för händer,
men en general kunde man finna, att Kgl. M:ts inhibition
voro sked på god grund och syftande på rikets rätt och
förmåhn.
Hr Ehrenmalm: Skattekiöpen hade säkerl. skedt med
rikets skada, men 1723 ahrs förordn. voro så befästad med
lag, att den in casu ej tycktes bordt kunna ändras; emedlertid
skadade det ej, om de redan resolverade skattekiöp hållits
i suspenso för att facilitera bättre vilkor för riket vid de
ännu ogiorde, hvilket eljest varit svårare. Men på det närmare
och Härmare boende måtte niuta lika rätt i deras kiöp,
hemstältes, om icke för dem, som kiöpeskillingarne erlagt,
inh[ibitionen] må relaxeras, doch med kraftigaste förbehåld
af rikets rätt vid de återstående sk[atte]kiöpen.
Hr Rutenschöld medgaf, att 1723 åhrs sk[atte]-  k[öps]förordning ej vore något Rondest. privilegium men
voro doch uti [ 17]23 och [17]34 åhr[s] r[iks]dagsbeslut confirmerad.
Qu[aestion] voro ej nu om rikets tilstånd el. nyttigare
författning vid skattekiöp utan endast om inhibitionens
uphäfvande, som voro skiälig och billig. Han plaiderade icke
för saken men ville härvid giöra dygd af nöd och således tilstyrcka,
att, som ingen ny lag kunde operera tilbakars, de
som enl. 1723 åhrs förordn. hade fullgiord sina skattekiöp,
måtte få dem expedierade; hälst 1723 åhrs förord, tycktes innebära
trenne hufvudsakelige ändemåhl, l:o att cronans jord
skulle bettre blifva opodlad; 2:[o] att cronan skulle dervid
få nödige penning :r samlade och 3:o i synnerhet att friheten
skulle vinna så mycket säkrare stöd och försvar hos jordägande
undersåtare. Emot desse höga afsickter tycktes de inhiberade
skattekiöp och cronans förmån dervid vara en ringa
objet att dermedelst, hälst i så dyr tid som nu, vilja något
missnöije åstadkomma, emedan ingen ny författning til dem
kunde retrogradera. Men om de än återstående sk [atte] kiöp
til cronans mera förmån kunde man höra deputationen och
68 17G5, mars 9.
Om skatteköp.
dervid äfven framdeles bibehålla åboernes rätt, utan att hemmanen
såldes på auction.
Hr v. W a I v i c k instämde, att lag borde gälla, til dess
han afskaffades, och uti inbibitionens uphäfvande för dem,
som sina sk[atte]kiöp härtils fullgiordt.
Gr. Axel [von] Fersen: Efter min tancka är enda
och rätta quaestion nu, oni den af Kongl. M:tt skedde inhibitionen
enligit Bondest. begiäran och Pr[äste]st. yttrade tancka
strax skal uphäfvas el. ej.
Flera herrar hafva redan anmärckt, att med inhibitionen
ingen grundlag blifvit kullkastad, ej eller något privilegium
rubbadt, men att Kongl. Maj :tt af ömhet för rikets härunder
beroende rätt och förmåhn allenast på en kort tid giordt något
upskof med verkställigheten af skattekiöp och lemnat til
Riks. Ständer att vidtaga de dervid för riket nu och i framtiden
nyttigaste författningar.
Som nu således hvarcken grundlagar el. privilegier härvid
blifvit rörde, tyckes det vara ganska oförmodat att det Erb.
Bondeståndet velat til inhibitionens uphäfvande påstå 1723
åhrs sk[atte]k[öps]förordn. som Bondest. enskilte privilegium,
då ståndet deruti el. privilegium icke ens nämnes utan
åboer, hvilcka såvähl kunna vara Adel el. af andre stånd och
ståndspersoner som bönder och ståndet för öfrigt i allmänhet
tyckes hafva mindre anledning til klagan än något annat
stånd. Almogen häfver både förut och nyl. fädt kiöpa omätt
och orefvad jord i Sverige, sorn torde vara 10 g [ånger] mera
värd, för 6 och i Finland för 3 åhrs räntor. Af contributioner,
ja, af de senare tiders dyrhet hafva de, i jemförelse emot
andra, så lindrig känning, att de til högsta pris kunna kiöpa
det silfver, som andra nödgas sälja. Eftergifter på räntor,
öfverklagade missväxter etc. hafva de altid fådt til godo niuta,
hvarmedelst enligt Sec. Utsk. på bordet liggande berättelse
rikets inkomst ansehnl. lidit.
Jag tahlar här ej om Bondest., hvilcket som en dehl af
lagstiftande mackten jag behörigen respecterar, men jag talar
om bönder el. Almogen i riket i gemen, hvilka i min tancka
åtniuta de mästa förmåner, bära de lindrigaste bördor samt
hafva den lättaste utkomst och lefnadssätt under indräktig
hushållning i jamför:de emot andra undersåtare i riket. Deras
ömhet i tanckesättet för rikets bästa och deras beredvillighet
til des understödiande vid contributioners fastställan
-
Om skatteköp.
69
de vil jag icke nämna om, ty de är o R. o. A. nogsamt bekante.1
Härjemte och som Bondest. grundat sitt påstående på 1723
åhrs sk [atte] k [öps] förordning såsom dess enskilte privilegium,
hvarmed R. o. A. aldrig lär kunna instämma, så vore
högst betänckeligt at på denne grund bifalla ståndets begiäran
eller förhasta sig med någon relaxation i et måhl, som
sedan svårligen står att återvinna. Härpå kunde flere exempel
företes, men i synnerhet lära R. o. A. behaga påminna
sig, huru det vid sistl. riksdag passerade med förbudet emot
bränvins brännande, hvilket Bondest. på en kort tid begärte
måtte uphäfvas, på det den fattiga Allmogen til juhlén måtte
kunna sig dermed få fägna, men huru svårt det sedan varit
att få förbudet återstält eller dervid erhålla någon förmodad
betydande förmåhn och inkomst för cronan.
Jag vågar fördenskull tilstyrcka R. o. A. att förblifva vid
dess en gång resolverade remiss af detta måhl til
put.; men derjämle att, efter 2:ne resp. stånd redan bifallit
det E[rbara] Bondest:t, et extr. prot. til de öfr. stånden må
utfärdas, sorn torde förmå dem att med R. o. A. instämma, då
måhlet af deput. til hela dess vidd kan företagas och utredas
och sedan R[iksens] Ständer til sluteligt afgiörande föredragas.
Som härvid af månge hrr begiärtes proposition, yttrade
Hr Landtm, sig af dis[c]ourserne funnit, att alla hrr
värdigt öinade rikets rätt och qusestionen således endast kunna
blifva om inhibitionens uphäfvande. Han frågade fördenskull,
om R. o. A. bifalla, att inb. uphäfves för de redan afgiorde
skattekiöp, men att hvad angår de tilkommande må
remitt. til C[am.]oec.deputat:n.
Detta besvarades med Ja och Neij.
Hr L [ant] m.: Saken lär altid efter ståndens pluralitet
afgiöras, men på detta sättet endast tyckes man kunna vinna
ändamåhlet af någon förmåhn för riket vid de fraindehles
sökte skattekiöp.
Gr. [von] Fersen itererade, att en föreställning med
deputation enl. Hr v. Posts och fleres tanckar först hos de
öfr. stånden måtte giöras, innan inhib. uphäfves, hälst man
likafult sedan hade saken öppen.
1 Denna mening är införd i marginalen och synes ersätta följande inom
parentes satta mening: Äfven tyckas billigare böra vid detta tilfället, som
vid alla andra, instämma i det tänckesätt, som ömar rikets rätt och söker
dess förmåhn.
70 1765, mars 9. Om skatteköp.
Hr Gyllensvahn <inföll > sig ej kunna bifalla någon
deputat:n, hvarmed nian skulle be de öfrige stånden giöra
emot lag. Lagen hade han i sin discours redan citerat, och
den borde i sitt lopp ej hindras el. brytas. Til följe af Riksdags]
ord. hade han äfven gillat R[iksens] Råds goda afsickt
med inhibitionen, ehuru han den ville til en dehl hafva håfven,
men han hade och betänckt rikets rätt, då han bifallit
vidare författning om framdeles skattekiöp, och trodde således
saken strax enl. propositionen kunna afgiöras.
Gr. Axel [von] Fersen hoppades, att hvarcken han
el. de flere hrr, som voro af samma tanckar med honom,
kunde ansees att hafva tänckt el. påstådt något emot grundlagarne
härutinnan. Men vore det så, så fölgde äfven, att Rådet
medelst inhibitionen emot grundlagen hade felat, hvilcket
doch ingen kunnat påstå. För öfrigt vore stor skilnad emellan
oeconomiske lagar och grundlagar, och borde de derföre
ej confunderas, ty om alla lagar drogos til grundlagar, kunde
på slutet gatornes renhåldning i staden äfven derunder blifva
dragen, emedan äfven derom lag voro författad.
Han hoppades slutel., att den föreslagne deputat. afsändande
med tienl. föreställning til de öfr. stånden så mycket
mindre kunde reknäs vara emot lag, som han den i ani. af lag
och R[iksdags]ordn. föreslagit.
Frh. Ulric Scheffer ansåg det, att Bondest. kunnat
i deput. sätta sig emot sakens företagande, som et prejudicat
i alla andra deputationer. Efter naturlig ordning borde man
ju först känna saken, Kongl. M:s skähl til inhibitionen, Cam.-  coll. yttrande, beskaffenheten af de inhib. byten och summan
derå, innan man sig deröfv. kunde yttra. Härtil voro deput.
hörande nödigt, och borde fördenskull om målets remitt:de
tienl. föreställning med deputation hos de öfr. stånden giöras,
innan inh. kunde uphäfvas.
Hr Carl Hierta deducerade, att sedan vi rem. måhlet
til deput., hade Bondest. derstädes emot dess uptagande protesterat
och påstådt dess privilegium. Adelen hade det disputerat
men blifvit öfverröstade. Altså at hielpa til slut i saken
biföll han G[r.] A. Fersen ang:de extr. prot. til de öfr. stånden
att bifalla sakens utredande af Cam.oec.dep. Hvad inhib.
angingo, trodde han den ej vara någon grundlag men vähl en
oecon. författning. Således kunde Rådet aldrig säjas härvid
hafva förgådt sig el. brutit lag, tvertom de hade förtient
Om skatteköp.
71
största erkäntzla, då de lemnet et så vicktigt måhl under
Rfiksens] Ständers egit bepröfvande.
Hr v. Hermansson instämde med G[r.] Fersen och
Frh. Scheffer, tilläggandes att om någon ville härvid anse
inh. som något lagbrott, vore det både nödigt och billigt, att
Rådet finge sig förklara och niuta beneficia juris.
Som härvid almänt ropades på proposition, giordes den
ånyo af Hr Landtm, men besvarades åter med starkt Ja
och Neij och votering begiärtes. Hvarpå Hr Landtm, til
votering formerade följande proposition:
Den som bifaller, att den af Kgl. Maj:tt gjorde inhibition
i skattekiöpen i så måtto uphäfves, att där skattevärdering
och deposition äro giorde och i Kgl. Cammarcollegio til inhibitionsdagen
anmälte, skattekiöpen må expedieras; men att
till Cam.oec.deput. öfverlemnas att inkomma med sitt bet[än]k:de,
huru med skattekiöpen framdeles må förfaras,
skrifver Ja; den, det ej vill, skrifver Neij.
Vinner Neij, kommer genom deputation en vänlig föreställning
skie til de öfr. stånden, att saken till hela sin vidd i Cammaroec.
dep. må uptagas och genom bet[än]k:de til R[iksens]
St [änders] vidare afgiörande inkomma.
Denne proposition med dess contraproposition gillades.
Under det voteringen tillagades,
1 notif. Hr Landtm. Cantzlirådets och Riddarens af
Kgl. Nordst.orden Hr And. Ant. v. Stiernmans död, hvarmed
dess famille utsloknat.
2. Anmältes 2 deputerade til almänna besvären för Stockholms
lähn.
3. Ett recruteringsmöte i denna vecka för stadsens botsmän.
4. En execution af Lifguardesregementet.
Hvarvid ej var att påminna.
Häruppå börjades upropet af bordsherrarne, och sedan de
tagit sine ruin, voteringen uti vanlig ordning, hvarvid slutel.
vota räknades vara för Ja trehundratrettiotvå och för Neij
fyrahundradetvå.
Det vid voteringen hällne och af bordsherrarne underskrefne
protocollet, som här finnes bilagt, uplästes sluteligen af
R [iddar] hussecreteraren,
hvarpå R. o. A. skildes kl. 8.1
1 En denna dag uppläst men ovan! icke upptagen lista över ytterligare
ledamöter i kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen tryckes som Bil. 82.
Cantzlirådet
Stiernmans
död.
Votering i
skattekiöpssaken.
72 1765, mars 14. Ordförande till deputation.
Grefve A.
Fersen at
anföra deputerade
til
de andre
stånden.
A : o 1765 d. 14 Mars.
Torsdag.
Plenum kl. 9.
1. Justerades riddarhusprotocollet till och med d. 9 Februari.
Hvarefter Hr Wadenstierna anholt, att som förmodel.
R[iddar]hussecreteraren til följe af sidste voteringsbeslutet
projecterat den föreställning, som med deputation
skall giöras de öfr. respect. stånden, densamma måtte justeras
och strax blifva de öfr. st [änden] meddehlt.
Under det Secret:n> desse papper öfversåg,
2 uplästes något af urskill.listorne på remitterade måhl
och deruppå
3 senaste voteringsinstrumentet och det i anledning deraf
projecterade extr. protocolli, som gillades.
Hr Rutenschöld hemstälte, om icke för att gifva
denne föreställning så mycket mera eftertryck Hr Gref A.
Fersen måtte anmodas att föra ordet för den dermed afgående
deputation.
Detta understöddes af flere herrar, ibland hvilcka Hr v.
Vicken tilläde, att vid förre riksdagar brukeligit varit att
anmoda någon viss af Adelen om dep. anförande i angelägne
måhl, hvilket vid den sidsta med Hr Feltmarskalcken R:n Ungern
äfven skedt.
Gr. C. De la Gardie anmälte, att Gref Fersen voro
opasslig och i dag ej troddes kunna komma opp.
Hr Wadenstierna förmente deremot, att som enl.
Riddarhusordningen ledamöterne til deputationer af Fiscalen
efter matriclen borde upropas, så kunde Gr. Fersen nu ej
påläggas att anföra denne deputat:n, ej eller extr. prot. derföre
uppehållas, hälst då det sagts, att han i dag voro opasslig
Qch ej torde upkomma.
Frh. Fr. Horn tilläde, att de härmot anförde exempel
ej slöto något emot den nyare Rid [dar] husordningens tydel.
föreskrift.
Hr Landtm.: Här är ej frågan om att pålägga Gr. Fersen
deput. anfrde men att vänl. anmoda honom derom, då
han altid äger frihet att sig derifrån ursäckta. Detta är i
denne speciele casu et hederligt teckn til R. o. A:s förtroende
och gior ingen rubbning uti öfrigt i R[iddar] husordningen,
Instruktionen för Fiskerideputationen. 73
som vi alla äro måne om. Vidare lär R. o. A. häröfv. ej behöfva
ventilera.
4. Föredrogos vid Fiskerideputat. instruction Prästeståndets
giorde anmärckningar.
Vid 8 § biföls den ang:de sillexportens befordran utan prsemier;
den
vid 11 § ang: de inskränkning af trankokning af slogs
uppå Frh. Cederhielms föreställning, att som sillsaltarne
icke hade att klaga öfver bristande tilgång på sill, så
borde detta näringsfång vid en vahras nobiliterande icke någon
betagas el. inskränckas.
Hr Bilberg anförde åtskillige remarquer vid trankokning
och nödvändigheten att ingen sill, som ej varit 2 dagar
död, måtte dertil användas. Bif. för öfrigt Pr[äste]st.
Hr Möllerstierna erindrade, att ej all sill dugde til
saltning med mera, som vid trankokning borde iackttagas.
Men på Hr Landtm, påminnelse, att här endast voro
qu[sestion] om Pr [äste]stånd:s tillägning vid den af oss förut
bifallne instruction, men icke denne, och de härvid andragne
påminnelser torde bättre passa sig, då deput. bet[än]k:de
i detta ämne framkommer,
så förblefvo R. o. A. vid dess härvid redan gifne bifall
til § :n.
Vid 13 och 14 § biföllos Prästest. giorde tillägningar.
5. Föredrogs Bergsdeputations bet[än]k:de af d. 4 hujus
emot ansökningars antagande om nya hammarsmidens anläggande
samt smides tilökningar vid förut privilegierade
verk.
Hr [von] Bromell trodde, man ej borde aldeles
stänga vägen för slike ansökningar, hälst vid senare r[iks]-  dagar så månge andre deruti blifvit vilfarade, af hvilke han
nu någre neinbde, utan att de efter omständigheterne måtte
få sig hos resp. stånden äfven vid denne r[iks]dag anmäla.
Hr Landtm.: Just myckenheten af de i senare tider tilökte
smiden såsom skadelig med tiden för Bergslagen sielf
hade föranlåtit deputat. till detta hemställande och kunde således
ej tiena til skähl deremot.
Res.: Bergsdep. bet[än]k:de bifalles.
6. Manuf.deputat. bet[än]k:de af d. 4 hujus ang:de värfningsförordningarnes
öfverseende i anseende til åtskillige
olägenheter deraf för manuf.arbetare.
Prästest:s
anmärkningar
vid
Fiskeridep:ns
instruction.
Ansökningars
antagande
om nya
hammarsmiden.
Värfningsförordningars
öfverseende.
74 1765, mars 14. Värvningsförordningen.
Hr v. Vicken: Att som de värfvade reg:tn borde hållas
complette men nu vore lättare att få officerare än gemene til
tiensten, så borde värfningarne ej giöras altför svåre och fördenskull
L[ant]- och siömil.oec.deput. äfven häri höras, att
både manuf. och värfningar kunde subsistera utan att skada
annan [o: hvaran]1.
Hr v. Nackreij och Hr L. M. Ug[g]la höllö nödigt,
att manufacturernes arbetare förtiente reflexion, ehuru
de önskade, att värfningarne för officerarne måtte lättas med
mer tilgång af penning :r.
Hr D u r i e [t] z biföll Hr v. Vicken.
Frh. Fred. Ribbing: Att detta måhl tycktes höra til
Defensionsdeputat :n.
På Hr Landt m. proposition resolverades, att detta måhl
remitt. til Secrete Utskottet, sorn härvid i de nödige omständigheter
kan höra de vederbörande deputationerne.
Tiden til 7. Föredrogs Bergsdeput. bet[änk] :de af d. 6 Mars ang:de
Sseittilkkopr til skattekohlsförslen til kopparvercket af Almogen i
parverkei i Nedre Siljans fögderi i Dalarne, hvarvid Kopparbergslagen
Nefögder!anS söker ändring i Kongl. M:ts resolut:n af d. 23 Oct. 1761, sorn
förlängt tiden för folkförslen från Januari til Febr. månads
slut, och vil den hafva vid första åkföret enl. förordn. af d.
12 Oct. 1725, emedan eljest förorsakades utdräckt och förlägenhet
i koppartilverckningen til cronones skada. Deputationen
tilstrycker att låta förblifva vid Kongl. Maj :ts resolution,
efter den endast förlängt tiden på en månad, sion Siljan och
Dahlelfven ofta skola vara osäkre att föra lass öfver och Almogen
dessutan låfvat, att kopparvercket innan Januari slut
efter möijeligheten skall blifva med kohl och ved försedt.
Bet[änk] :det bifölls.
Tienlige för- 8. Föredrogs Handels- och manufact.deputations bet [än] k:-  fatningar de af d. 13 Mars ang:de tienlige författningar emot yppighet
och'g höt och öfverflöd med förslag, att 2:ne af hvart stånd måge
öfverflöd, förordnas til att öfverse förre mot öfverflöd giorde författningar
och föreslå någon ny och lämpeligare, hvaröfver de
med Handels- och manuf.- samt Cammaroecon.deput. kunde
sammanträda.
Härjemte Prästeståndets extr. protocolli af d. 5 Febr. rörande
mått emot lurendregeri och öfverflöd, hvilcket måhl
ståndet til Secrete Utskottet remitterar.
1 Memorialprotokollet.
Yppighet och överflöd.
75
Frh. J. C. Cederhielm detaillerade i detta ämne
någre dess reflexioner: Att om och mot yppighet mycket kunde
talas, men man kunde och om det ordet hafva olika begrep.
En införd bequämligare almän lefnad emot äldre tider,
skilnaden emellan särskiltas tanckesätt och mera el. mindre
begiär til att följa en sparsamare el. yppigare lefnadssätt
giorde recherchen för en lagstiftare hos menniskior häröfver
altför vidsträkt och betogo värckan af alla lagar i detta ämne.
Det enda, som kunde hämma yppighet, voro att betaga
alla tilfällen dertil, som en altför lätt åtkomst til penningar
med sig förde; men som en lagstiftare mindre borde se på
enskylte än på totaliteten, så torde äfven vara betänkeligt att
för hastigt villa något dervid uträtta, utan torde det bäst ske
småningom, då R[iksens] St[änders] författningar vunno än
mera styrcka af den eftersyn, sorn en oeconomisk riksdag
vorde lemnandes.
Hr C. W a d e n s t i e r n a ville ej ingå i sielva saken
utan yttrade sig blott om stället, hvar den borde utarbetas;
det trodde han bäst kunna ske af Handels- och manuf.deputat:n
men tviflade på att yppighet endast med förordningar
kunde mötas utan kraftig eftersyn och goda exempel, som
altid giorde det mästa dervid.
Frh. Grönhagen biföll Hr Wadenstierna med den af
Pr fäste] st. yttrade mening, i fall deputationen skulle vara för
mycket syslosatt.
Hr Schönberg: Här voro 3 sätt til målets utarbetande
i quaestion. Honom voro det lika, blott det skedde på et ställe
och ej hos flere tillika.
Frh. J. A. Hamilton trodde öfverflöden mäst bestå i
consumtion af utrikes vahror och altså bäst vara, att detta
måhl remitterades til H[andels]- och man.deput., som hade
både handels- och manuf.förordningarna i sin hand; tilläggandes
sig ej förmoda den tid, att icke Rfiksens] St [änders]
förordningar skulle efterlefvas.
Hr Jennings instämde däri att öfverlemna detta til
H[and.]- och manuf.deput. utarbetande.
Hr [von] N a c k r e i j yttrade som deput.ledamot, att
han hade redan mycket arbete men skulle likvähl, om så befaltes,
äfven åtaga sig detta; dock som vid en yppighetsförordnings
afpassande mycket voro att iakttaga, önskade han,
76 1765, mars 14. Yppighet oell överflöd.
att hvar och en, som hade något att projectera, ville sådant
ingifva, såsom til ex. Hr L. M. Uggla i detta ämne vid sidsta
r[iks]dag giorde.
Frh. G. Reuterhol m medgaf, att deput. hade tilräkeligt
arbete utan detta, och derföre torde H[and.]- och m[anuf.
] deput. detta måhl samfält med Comerceutskottet i Cam.-  oec.d[ep.] kunna företaga.
Hr Gyllensvahn biföll enl. deput. project, att 2:ne
af hvart stånd måtte detta ärende utarbeta. Sådant voro enligt
med 14 § i R[iksdags]ord. och bequämligast för de stånd,
som hade mindre tilgång på ledamöter.
Hr Fred. Ehrensvärd biföll måhlets hänvisande
til H[andels-] och manuf.[dep.], efter det äfven rörde fabriquerne.
Frh. C. Ridderstolpe yttrade, att ehur angelägit yppighets
hemmande voro, så litet förslogo någon lag ensam
dertil utan et förnuftigt tänckesätt i almänheten, hvilket förre
förbuds obestånd nog bevitnade. Att updraga detta måhls
utarbetande någre deputerade hade goda skähl, men som deras
arbete skulle hindras af brist på erforderlige documenter
och underrättelser, som funnos hos H[and.]- och manuf.dep.,
så trodde han bäst vara, att hon det företogo och med project
till författning deruti til pl[enum] inkomme.
Hr Rutenschöld: Detta angelägne måhl förtiente öm
åtgiärd och borde i concert med vår fabriques systeme, så
at den ej stötes, utarbetas. Detta kunde lämpeligast ske af
H[and.]- och m[anuf.]dep., men den torde redan hafva
öfverflödigt arbete; ville man derföre åter låta saken gå til
Comerceutskottet, som torde hafva mera tid, så kunde uti 2
särskilte deput. arbeten den nödige harmonie af principer ej
så lätt följas. Han föreslog derföre, att Comerceutskottet måtte
med H[and.]- och manuf.deputat. incorp[or]eras til så
mycket mera hielp uti des arbete.
Hr [v o n] N a c k r e i j förmodade, att deput. vähl skulle
medhinna detta arbete utan någon förstärckning, som icke
altid plägade befordra arbetets skyndesamhet.
Hr Bilberg: Målet voro angelägit och någon författning
deruti ännu mera, men aldramäst voro efterlefnaden,
utom hvilken all ny förordning blefvo äfven som den af 1734
härvid frucktlös. Han förmente derföre, att om R. o. A. genom
12 el. 24 deputerade ville låta projectera något emot
Adeln i deputationerna.
77
yppighet för Adelen alena, och de det antogo, skulle deras
exempel hafva mycken influence på andra.
Uppå propositionen, som nu Hr Landtm, giorde,
res., att detta måhl remitteras til Handels- och man.dep.,
som det utarbetar och inkommer med project til någor dervid
tienlig författning.
Äfven får hvar och en hos deputationen sine tanckar och
förslager häruti ingifva.
Som nu det justerade extr. prot. blifvit renskrifvit, så upropades
en deput'at:n af 12 ledamöter, som dermed til de öfr.
st[ånden] afgick; anmälandes härvid Hr Landtm., att
Grefve Fersen för någon opasslighet skull ej kunnat utkomma
eller anmodas at gå med deputationen.
9. Hr v. Oelreich hemstälte, om icke R. o. A. uti deputat.
, hvartil de förordnat 12 ledamöter men de öfrige stånden
8 hvar, borde nu i samma proportion förstärkas.
Frh. Grönhagen var af lika tancka.
Hr Wachschlager: Som enl. R[iks]d[ags]ordn., då
R. o. A. til en deput. nämner 12 sina ledamöter, de öfr. st [änden]
böra nämna allenast 6, så trodde han dem hafva bordt
härvid observera denne lag och ståndens beslut om deputationens
styrcka.
Hr v. Vicken instämde härmed, samt att där vi ej ville
öka våra ledamöter, så borde de öfr. stånd minska sina.
Hr L [a n t] m. berättade sig härom hafva tahlt med de
öfr. stfåndens] Tahlemän, som andragit svårigheten att utstryka
någon af de valde ledamöter. Han trodde dock, att
som desse stånds ledamöter sitta på flere ställen och sällan
alla kunna opkomma, kan denna skilnad vara föga betydande.
Res., att R. o. A. förblifva vid det en gång beslutne antahl
af ledamöter.
10. Upl. Riddarhusdeputat. hemställande af d. 8 Mars, att
uti den nyl. afledne vittre polyhistorens Cantzlirådets och Rid.
And. Ant. von Stiernmans ställe Landshöfd. och Rid. Olof
[o: Daniel] Tilas såsom i synnerhet dertil skickelig och värdig
måtte förordnas til riddarhusdirecteur samt äfven få biträda
Riddarhusdeputationen.
Hvilket bifölls.
11. Upl. Hr C. Tersmedens memorial ang:e 2:ne r[iks]-  r[ åds] ställens besättande al tid med amiralitetsper söner.
Förstärkning
af ledamöter
ibland Ridd.
och Adel.
til deputation.
Hr Landshöfd:n
Tilas
förord:e til
riddarehusdirecteur.
2:ne rådsembetens
besättande af
Amiralitetet.
78 1765, mars 14. Skjutsinrättningen.
Ligger.
Hr Tersmeden tilläde sig med mern. ej vilja gå til de
öfr. st [änden], före R. o. A. sig först deröfver yttrat.
Hr Schönberg holt före detta böra hvila, til des i almänhet
om rummens indehlning i Rådet kunde öfverläggas.
Skiutsinrät- 12. Föredrogs Rondeståndets extr. prot. af d. 12 Mars
ninfeeiKieVer ang;de skiutsinrättningens öfverseende och förbättrande
samt des remitt:de til Cam.oec.deputation.
Som det af en och annan begiärtes på bordet, yttrade sig
Hr v. Vicken sig i detta fall vilja tiga; men eljest nödgades
han anmärcka, hur hålskiutzen medelst både onödige
resor och sämre folcks, som gesällers och slikes, fria och oordentelige
framfart blifvit för Adelen och bönder, som ägde
hemman kring gästgifvaregårdar, så tryckande och svår, att
dervid någon bot behöfdes. Han ville altså hafva detta til
Cam.oec.deput. remitterat til bättre ordnings erhållande medelst
taxa, hur månge hästar hvar och en efter sin värdighet
hade at pretendera til skiutz, med flere angelägne författn.
härvid.
Hr v. Rohnen hade begärt detta på bordet såsom et
vid senaste riksdag, äfven med förordning, af slutat måhl men
begaf sig nu til des remiss, efter det dock hit återkommer.
Res., att detta måhl remitt. til Cam.oec.deput.,
hvar och en förbehållit at där ingifva påminnelser vid saken.
13. Hr W a rienstierna: Att som han hördt Rondest.
nyss upläste extr. pr[ot.] vara daterat d. 12 hujus, då de öfr.
Plena al alla stånd ej haft plenum; så anholt han, det täcktes Hr Landtm.
Stålldagå 6n Jem^a med st[åndens] Tahlemän, att efter vanligheten
plena af alla 4 stånd på samma dag måtte hållas.
Hr Klingspor trodde, att sorn ang:de skiutzsen vore
en almän article uti Almogens besvär från alla orter, så torde
detta hos Bondest. i deras oeconomiske sammankomster hafva
blifvit afgiordt, då de öfver besvären varit samlade.
Hr L [ant] m: Som nu sagt är, lär med detta måhl,
hvarom jag ej eljest mera vet, sammnhänga; för öfrigt skal
jag biuda till, att i publique r [iks]dagsmåhl plena ej annars
än af alla stånden på en gång skola efter vanligheten hållas.
Deputationen återkom från de öfrige och berättade Gr.
Renstierna: Prästeståndet hade lofvat företaga sig R. o.
A:s föreställning til deliber[ation]. Hos Borg.ståndet hade
Ståndens plena. Bagges lån.
79
han på något sackta murmel tyckt, at hans talegåfva för saken
varit otilräkelig. Bondest. hade svarat, att de nu ej vidare
kunde mot R. o. A:s remiss påminna, men man fingo se, huru
dermed aflöper.
Hr Landtm.: Som Sec. Utsk. extr. prot. ang:de Han- Handelsman
delsman Bagges låhn i Banquen senast begärdes på bordet, Bagges läntäcktes
R. o. A. sig yttra, om dervid är något at påminna.
Hr Jennings förklarade sig med Sec. Utsk. upgifvande
aldeles instämma, efter sielfva saken sig så förhöllo; men
trodde den af Sec. Utsk. hafva kunnat afgiöras utan notification
til plena.
Frh. Duvall var nästan af lika tancka, tilläggandes att
då måhlet begärts at hvila, han för sin dehl endast påsyftat,
att tilfälle til justification ingom medborgare i något fall
måtte betagas.
Hr Gyllensvahn: Sec. Ut [sk.] hade, då de detta
måhl upgifvit, fölgt sin instruction; och på det ingen måtte
tro, att Bagge i detta måhl vöre ohörd, så upläste han nu
B:cocomissariatets i andre conferencen med Baggen hällne
protocoll. Banquen hade således härvid fulgiort sin skyldighet,
och voro för öfrigt B:cofiscalen obetagit att efterkomma,
hvad dess embete häri af honom kunde fordra.
Hr D u r i e z: Secrete Utsk. åtgiärd i detta måhl kunde så
mycket mindre ansees för öfverflödig, som instruct. pålade
det att til plena upgifva alla måhl, som ej fordrade hemlighet,
hvaribland detta säkerl. icke voro.
Hr L [ant] m.: Äro R. o. A. nögde med S[ecr.] Utsk. i
detta måhl ad notitiam upgifne berättelse?
Detta besvarades med Ja.
Frh. Grönhagen hemstälte, om icke ang:de B:cofiscalens
embetes åtgiärd häri något borde tilläggas.
Hr Klingspor: Sådant voro öfverflödigt, efter han hade
frie händer, där han funno causam agendi.
Hr Landtm.: Som B:cofiscalen har sin instruction och
upsyn är på dess giöromåhl, lär det tilbörliga dervid ej försummas,
utan att Riks. St[änders] plena dervid lägga handen.
Hr v. Vicken förklarade sitt bifall til propositionen.
Persecutioner hatade han, men som hos andra undersåtare
för mycket små summor söktes säkerhet, begärte han veta,
hvad säkerhet hos Baggen för så stor summa varit.
80 1765, mars 14—22. Grevesmöhlens fullmakt.
Gen.major
Scheffer om
gen.lieutn.
fulmakt.
Om förståndet
af
Lagm:n
Grevesmöhlens
fulmakt.
Hr Landt ra.: Saken är afgiord, och täcktes R. o. A.
låta all ventil, härom uphöra.
Prfop.]: Behagar R. o. A. skiljas?
Ja.
A : o 1765 d. 2 2 Mars.
Fredag.
Plenum kl. 12.
1. Föredrogs Kongl. M:ts remiss utur Rådcam:n, dat. d.
26 Fehr., med Gener.maj orens Frh. Pehr Schef fers und. ansökning
om generallieutenants fullmackt eller des generalmajors
tours beräknande ifrån des kongl, franska brigadiersfullmakts
dato.
Och remitt. til Secrete Deputat:n.
2. Kongl. Maij:tts remiss ur Rådc[ammar] :n af d. 25 Jan.
med förfrågan, huru den vid förl. riksdag Häradshöfdingen
Grevesmöhlen af Riksens Ständer meddehlte föreskrift til
lagmans fullmackt och befordran med accord skall förstås
och värcka nu, då han söker befordran vid ren lagm.vacance,
sedan han förut såldt sin häradshöfdingesysla och dessutom
af Svea Hofrätt fådt den anmärckning, att han under dess
20-årige häradsh.tienst inga domböcker til Hofrätten, lag likmätigt,
insändt.
Hr Klingspor uprepade ytterligare sakens sammanhang
samt den betänckelighet, som i fölgd deraf föranlåtit
Hofrätten att giöra und. förfrågan hos Kgl. M:tt om Greves[möhlens]
upförande på förslag til en ledig lagmansbeställning,
hälst de med honom förekommande omständigheter
och embetsförsumelser tyckas böra hindra tillämpningen af
dess på annan grund erhållne recommendation.
Hr L [ant] m. hemstälte, om icke detta måhl må remitteras
til Justitiaedeputationen.
Frh. G. Reuterholm biföll denne remiss men undrade
derpå, att Hofrättens advocatfiscalsysla så många åhr
antingen varit vacant eller med slik embetsförsumelse tegat;
hvaraf tycktes liusligen kunna slutas, om det med orätta klagas
öfver domstolar i riket.
Hr von Vicken beklagade detta exempel af en, som
af Riks. Ständer blifvit imediate befordrat. Det, som rörde
des emb.förseende, kunde vähl til Justitisedeputat. remitteras,
Boställens försäljning.
81
men qu[sestion] om des befordran trodde han höra til Secr.
Dep.
Hr Ruten schöld föreslog, att vid remissen 15 § i
Ursk.dep. instruction borde citeras och måhlet gå både til
Justitiae- och Secrete Deputationerne.
Hr Landt m. proponerade, att måhlet måtte remitteras
til Justitisedeputationen, som äfven har att efterse, huru Hofrättens
advoc.fiscaler dervid sin skyldighet fullgiordt.
Detta bifölls.
Hr v. Vicken förfrågade sig, om den ledige lagmanssyslan
emedlertid skulle besättas.
Hr Landtm.: Jag tror det ej, emedan Kgl. M:tt först
lär vilja inhämta R[iksens] Ständers und. svar uppå denne
remiss.
3. Uplästes Hr de Freses ingifne memorial emot boställs- Boställens
och deras rå- och rörs- samt insocknehemmans försäljande ^skatte6
til skatte tvert emot alla försäkringar för indehlningsvercket jemte deras
och resolutioner på Krigsbefälets besvär. rå- och
r ° rorshem:n
Hr v. Vicken understödde detta memorials innehåld samt in
som
ganska angelägit för arméen, viljandes hafva det til sokneCam.
oec.- samt Land- och siömilit.oec.d[eput] :ne remitterat.
Hr Fred. U. Wrangel: Under Södra Skånske Cav.
öfversteboställe! voro åtskillige hemman til skatte begärte,
äfvensom flerestädes, hvarför han hemstälte, om icke så måtte
bearbetas, att, om den skedde inhibitionen på skattekiöp
uphäfves, de skattekiöp, som på de omnembde indehlte hemman
deribland finnas, ifrån relaxation måge undantagas.
Hr Gyllensvärd: Det voro exempel uppå att ända til
rå- och rörshemman på cronans säterier til skatte blifvit försålde,
och instämde han således med Öfv. Wrangel.
Frih. Fred. Horn conformerade sig med Frh. Wrangel,
bevisandes hvad boställen af slike deras hemmans skattesälgning
ledo med exempel af öf.lieut.bostället Kongsnorby, som
anseh[n]l. mist i dess fordna värde och importance, sedan
bönder kiöpt öfver helften af dess ägande rå- och rörshemman
til skatte. Och tilstyrckte för öfr. detta måhls skyndesama
remitt:de.
Frih. G. Reuterholm: Han hade bland andra begärt,
att detta memorial skulle ligga på bordet endast för att detsamma
granska i anseende til ordalaget, som, då Adelens och
Krigsbefählets privilegier tyckes deri sammanfogas och Al
6—56104
i
82 1765, mars 22. Boställens försäljning.
mogen sättas emot armén, torde hafva mera skadat än befordrat
ändemåhlet. Detta hade han velat hafva jemkat, men
för öfrigt voro han i hufvudsaken enig och ville den ej uppehålla.
Hr Durietz trodde sig tahla för cronans rätt, då han
tahlte för indehlningshafvare, som fädt sin rätt af cronan.
Han ville altså remittera detta måhl til behörige deputationers
utredande, hälst som ibland de skattekiöp, å hvars inhibition
Bondest. nu sökte relaxation, månge torde finnas
vara på militisehemman utfärdade, som aldrig kunde tillåtas,
emedan desse hemman med pure cronohemman i sk [atte]-  kiöp icke borde confunderas. Och ville han altså, att i detta
måhl et extr. protocolli medelst en deputation hos de andre
stånd måtte aflefvereras och saken til opskofs vinnande och
vidare utredande blifva satt i säkerhet.
Hr [de] Frese medgaf uppå Frh. Reuterholms anmärckning,
som han fant vähl grundad, att dess memorial gerna
måtte ändras el. aldeles nedläggas, blott att dess anförde
skähl blefvo vid saken i extr. protoc[o]lli uptagne och med
det första expedierade.
Hr Bildenschöld beklagade, att han ej trodt detta
angelägna måhl i dag skola förekoma, efter han eljest skolat
hafva til hands alla de resolutioner, som dervid gifva styrcka.
I det projecterade extr. protili önskade han, att alla skählen
måtte blifva utförde och att, innan detta blifvit afgiordt, skattekiöpsinhib.
saken icke måtte expedieras och af Hr Landtm,
underskrifvas.
Hr W o 11 e m a t gaf vid handen, att allenast under Beckaskog
ongefähr 20 arbetshemman voro til skatte försålde
under skähl af 1723 åhrs skat.kiöpsförordning, bostället tvifvelsutan
til stor skada, och att, om inhibit. relaxerades, desse
sk[atte]kiöpbref äfven blefvo expedierade.
Frh. C. Ridderstolpe fant det ganska tientligt att
enl. Hr Freses begifvande någon annan stijl brukades i det,
som med de öfr. st [änden] skulle communiceras; men han
holt ej tienligt vara, att denne qu[aestion] blandades med
den förre om inhibit. uphäfvande, utan att denne särskilt
borde til Caim.oec.deput. remitteras.
Uppå Hr Landt m. proposition resolverades,
att ett extr. prot. upsättes med alla skiählen mot de i mern.
omnembde milit.hemmans försäljande til skatte, och det med
Banken, Kicrman och lc Febure.
83
en deput. hos de öfx-. stånden recommenderas, med x-emiss af
hela sakens utredande til Cammaroec.deputationen.
Äfven bifölls, att något i ani. af Hr Woltemats berättelse
lxiå i extr. p[rot]:li införas.
4. Föredrogs Secrete Utskottets extr. prot. af d. [21 Mars]
med berättelse ang:de bancovercket, anmärkningar rörande
Borgin. Kierman och Gr.handlaren Le Febure öfver de förre
Vexelcontoiren etc., etc., hemställandes slutel. Secr. Utsk., om
icke till att i alla desse måhl åter skaffa riket til sin rätt, en
stor deputation medelst Sec. Utskottets förstärckande af
samtel. stånden må beviljas, som enl. den af Secr. Ut[sk.] til
projecterande instruction desse ämnen, utan hinder af förre
åtgiärder, må til afgiörande och vidare upgifvande företaga.
Hvarjemte Sec. Ut [sk.] äfven ti[l]kännagifver, att det til
säkerhet för Banquens ansehnl. pretension hos Kierman och
Le Febure låtit dem få bevakning af en underofficerare hvardera.
Detta begiärtes på bordet.
Hr v. Vicken påminte blott om nödvändigheten af starkare
bevakning.
Hr Landtm, hemstälte, om icke all ventilation härom
må uphöra, sedan nxålet begärts på bordet, och R. o. A. nu
skulle täckas skiljas åt.
Härpå svarades Ja och Neij.
Hr Lilliehorn: Denne sak funno han ej sådan, att
den borde ligga; den det begiärde, tyckte han ville icke riket
vähl. Saken voro för riket högst angelägen, här voro nu, Gudi
lof, nya sanningar updagade; man såge de ormar, som oss
stungit undan de blad, som för oss skymt liuset, de diur, som
oss frätit och tryckt, de stodo nu för våra ögon som på en
theater, hvarföre skulle vi då dröija att bifalla Secrete Utskottet,
at tilbörl. straffa skelmar, sorn giordt stöld i Banquen
och tiufvar, som föröfvat våld. Han sade här sine hiertans
tanckar och ville gerna derföre lida, om han ej trodde
sig dem kunna försvara, då man nogsamt såge, hvad svekfult
sätt til rikets och Banquens skada härvid brukat blifvit. Men
han kunde dervid ej förtiga, det han undrade uppå, att af de
flere personer, som Hr Jennings och andre, hvilka Secr. Utsk.
häruti nämbt, ej flere än 2:ne blifvit i förvahr satte. Han
ville härvid ej syfta på någre personer men trodde, att kanske
flere i denna angelägna sak bordt tagas i säkerhet, bifal
-
Anmärkningar
vid
bancoverket
emot Kierman
och Le
Febure.
84 1765, mars 22—23. Klerman och le Febure.
landes för öfrigt Secrete Utsk., hvilket han trodde hvar och
en giöra, som ville riket vähl.
Hr Rutenschöld: Jag menar mit fosterland så vähl
som någon annan; men som målet är lagt på hordet och ej
tillåter ventilation, får jag och lof att önska, det R. o. A.
måtte til midd. skiljas, efter kl. är mot 3.
Till en saks decision bör man hafva derom nödig kundskap,
derföre har jag velat hon skulle ligga tils i morgon, då
jag hoppas vi få plenum til dess afgiörande.
Hr Landtm.: Det är på god grund, som R. o. A. begärt
denne sak på bordet, ty hon är af vikt och förtienar påtänckas.
I morgon skall R. o. A. in pleno få den, om de behaga,
afgiöra.
Hr v. Vicken: Det voro vähl, att man häruti finge någon
betäncketid; men hemstälte, om icke i anseende til de
stora summor, som Banquen hos de 2:ne arresterade pretenderade,
bevakningen af 1 underofficerare voro nog otilräcke
Ug
Hr
Landt m.: Härom kunde man vid måhlets ventilerande
i morgon öfverlägga.
Hr Jennings: Jag tror, att den värda ledamot, som
kort förut tahlt, förhastat el. misstagit sig uti dess utlåtande
och tancka om mig. Jag tror, att ingen annan är mera än jag
örn om rikets och hvar medborgares rätt samt den rättighet,
sorn Riksdagsordningen för R[iksens] Ständer utstakar. Det
förevarande måhl må gerna nu strax afgiöras, men jag tror,
att någon uplysning är dervid nödig, och äfven, i måhl af
sådan vikt, efter R[iks]d[ags]ordningen laglig och tillåtelig.
För öfrigt har jag ej fattat Sec. Utsk. extr. prot., sorn voro
jag deruti på något sätt rörd; ej eller vet jag mig hafva giordt
något ondt. Jag fruktar derföre intet och skulle hafva lika
godt samvete, om jag såto under än så stark vakt, sorn jag
nu häfver här. Men som hvarken skelmar eller de, där förtient
oblida misstanckar, böra ibland detta ädla samfund
dväljas, så beder jag R. o. A. ej härifrån behaga skiljas, innan
mig den förmån unnas at få veta, om någon vidrig misstancka
låder vid mig, och mig deröfv. möijel. justifiera.
Hr Liliehorn trodde dess tancka ej kunna anses som
förhastadt, efter hon voro grundat uppå Secrete Utskottets
eget upgifvande.
Kierman och le Febure.
85
Hr Landi m.: Hr Liliehorn ef terlåte mig att anmärcka,
det han ej aldeles rätt fattadt Secr. Ut[sk.] upgifvande. Det
tahlar intet om Hr Jennings person på minsta sätt utan nämner
blott dess namn tilfälligtvis vid et af cronan betahlt penningelåhn;
och altså torde discoursen häröfver snart kunna
slutas.
Hr Lilliehorn: Han hade fattadt Secrete Utsk. utlåtelse
på annat sätt, men efter den af Hr Landtm, meddehlte
uplysning ville han sine tanckar snart deröfver rätta.
R. o. A. skildes åth kl. 3.
Anno 1 7 6 5 d. 23 Mar s.
Lördag.
Plenum kl. 8.
Justerades riddarhusprotocollerne från d. 11 til och med
d. 18 Febr.
Anmältes en deputation från Borgareståndet, 8 ledam.
starck, hvars ordförande Borgm. Kiörning p[rsemissis]
p [rsemittendis] anmälte, att ståndet bifallit Secrete Utsk. bet[än]k:de
öfver bancosakerne med tillägning om någon starkare
bevakning för Kiermans och Le Febures personer.
Afträdde.
1. Uplästes allegaterne vid det i går föredragne Sec. Utsk.
extr. protocolli rörande bancosaker, Kiermans och Le Febures
kopparhandel med mera. Härunder
ankom en Prästeståndets deputation, 8 pers. stark, anförd
af Probsten Wåhlin, som näst prem[issis prsemittendis]
gaf tilkiänna, det ståndet bifallit Secrete Utsk. upgifvande
rörande bancosakerne och dervid nödigt funnit, att bevakningen
hos Borg[m], Kierman och G[ross]hand. Le Febure
måtte förstärckas.
Strax sedan denne deputation afträdt, ankom en ifrån Bondeståndet,
12 man starck. Herredagsmannen Lars Örman
[o: Örn]1, som ordet förde, gaf, näst ståndets ödmiuke
hälsning, vid handen, att ståndet bifallit Secrete Utsk.
extract. protocolli ang':e bancosakerne med lika tillägning
om bevakningens förstärckande hos Borgmäst. Kierman och
Hand. Le Febure.
Borgarest:s
deput:n.
Bancosaken
med Kierman
& Le
Febure.
Prästest:s
deputerade.
Bondeståndets
deputation.
1 Memorialprotokollet.
86 1765, mars 23. Banken, Klerman och le Febure.
Hvarefter deput. afträdde.
Innan upläsandet af de började allegater åter vidtogs,
anmälte Hr Landtm, til föredragande et af Borgmästaren
Kiermans måg, Frih. J. D. Duvall, ingifvit memorial.
Hr Lilliehorn giorde härvid någon svårighet, efter
det förevarande ämnet dermed skulle afbrytas,
men på Hr L a n d t m: s föreställning, att Frh. Duvall endast
anhöllo om des memorials upläsande men ej om resolution
deruppå, hvilket honom som adelsman och måg icke
tycktes kunna afslås,
Frih. Duvalls så uplästes memorialet, hvarmedelst i bevekelige termer
caution°lör anhålles derom, att så Borgm. Kierman som des associerade
Borgmestm Le Febure emot en af Secr. Utskottet godkiänd caution må
Kierrman. sjjppa deras bevakning och curatel.
Memorialet ligger och får gå till de öfrige stånden.
Continuation Fortfors med allegaternes upläsning til slutet.
mesakenC° Vid tilfälle af en revers på emottagen koppar i Banquen,
vid hvilken underskrifterne saknades, frågade Hr [von]
Bromell, hvilckas de voro? Och Hr L [a n t] m. gaf derpå
til svar, att detta document vore sådant, som det i Banquens
protocoll funnos, och att originalet dertil voro återtagit.
Sedan alt var upläst, yttrade Hr Ekenberg sig på sätt
som dess sedan til protocollet aflemnade och här bilagde dictainen
innehåller (Bil. 20).
Hr [von] Bromell förklarade sig med vördnad och
erkänsla anse den möda och den nit, hvarmed Secrete Utsk.
i detta måhl bevakat rikets samt Banquens rätt och bästa,
och altså vid deras upgifvande ej hafva det ringaste att påminna.
Derjemte och som de öfrige stånden detta måhl redan
afgiordt, så trodde han B. o. A. giorde bäst och klokast, om
de dem biföllo utan att med öfverflödig ventilation eli. några
discourser härom utdraga en angelägen tid.
Och som de flere anmälte herrar sig til propositionens hörande
begåfvo, så giorde Hr Landtm, den följande:
Bifalla R. o. A. Secrete Utskottets upgifne betänckande
ang:de bancosakerne etc. etc.?
Hvarpå gafs enhälligt Ja.
Hvarefter frågade Hr Landt m., om den af de öfr. stånd
resolverade förstärckning af bevakningen biföllos; men
härtill svarades med Ja och Neij.
Banken, Klerman och le Febure.
87
Hr Rutenschöld, Georg, holt för öfverflödigt att
ytterl. gå in i saken, sedan vi bifallit Secrete Utskottets extr.
protocolli. Han begärte allenast veta, när den af Secrete Utskottet
til projecterande instruction för den beslutne Stora
Deputationen skulle upkomma, och dernäst örn för denne deputation
någon domsrättighet skulle deruti föreslås, hvarmed
han för sin dehl aldrig kunde instämma.
Hr Landt m.: Sådant hade Secrete Utskottet aldrig
tänckt, ej eller i sitt extr. prot. omförmält. För öfrigt skulle
instruction med det första projecteras och til Rfiksens]
St [änders] plena upgifvas.
Hr Bilberg: Detta måhl voro nu afgiordt. Hvad deputationens
giöromåhl vidkommer, så ville han afbida des instruction
för att sig derom yttra men förklarade emedlertid,
att han ej kunde bifalla någon domsrätt dervid, emedan han
af förfarenhet fädt afsky för alla comissioner och extra domstohlar.
Frh. Ulric Scheffer: Som de öfrige stånd icke allenast
som vi bifallit Secrete Utskottets extractum protocolli
utan och faststält en starckare bevakning om Borgm. Kierman
och Gr [ross] handl. Le Febure, så lärer sådant verkställas,
utan att R. o. A. behöfver sig om det senare yttra.
Men hvad det af Frh. Duvall insinuera memorial vidkommer,
är min tancka, att det remitteras til Secrete Utskottet,
som lärer taga det under öfvervägande och säkerl. handtera
det med all billighet och rättvisa.
Frh. G. Reuterholm biföll, att memorialet måtte til
Secr. Utskottet remitteras; men ang:de starckare bevakning
trodde han, att om vi vänl. förente oss nu med de öfr. st [änden],
torde de så mycket lättare en annan gång sig med oss
i mildhet förena.
Hr C. Wadenstierna instämde ang:de remissen af
Frh. Duvalls mern. til Secrete Utskottet, til hvars rättvisa och
justiee han hade fullkomligt förtroende.
Hr Lilliehorn: En värd ledamot hade ansedt R. o.
A:s yttrande öfver bevakningens förstärkande som mindre
nödigt, sedan 3 stånd sig redan deröfver förenat. Jag vördar 3
stånds beslut men medger ej, att det bör operera på oss, utan
påstår efter lag den rättighet att få oss i saken yttra, som 3
stånd aldrig kunna oss betaga.
88 1765, mars 23. Banken, Kierman och le Febure.
Jag instämmer altså för min dehl deruti, att bevakningen
hos Borgm. Kierman och Le Febure, som så märkeligen
giordt ondt, må förstärkas enl. de öfr. st[åndens] tanckar.
Hr v. Stockenström: Om bevakningens förstärkning
voro redan utaf 3 stånd afgiordt; doch som frågan derom
tycktes vara combinerad med Frh. Duvalls memorials innehåld,
så ehuru han sig kunnat deruti yttra, i synnerhet
ang:de den besvärlighet, som bevakningen och curatelen torde
förorsaka i deras contoirs rörelse, hvarmedelst mången fattig
uti sine högst angelägne förlag och behof kunde desapointerad
blifva, ville han doch dermed upskiuta, efter han tyckte
R. o. A. vara sinnade att remittera memorialet til Secrete Utskottet,
om hvars ädelmod och justiee han voro aldeles försäkrad.
Hr v. Böhnen: Tre stånds beslut kunde icke hindra
honom att yttra sin tancka, som voro, att bevakningen borde
hos de 2 arresterade förstärckas; men Frh. Duvalls memorial
kunde til Sec. Utsk. remitteras.
Hr von Vicken: Secrete Utskottets hemställande hade
vi med bifall afgiordt och voro altså derifrån. Hvad anginge
den starckare bevakningen, så hade de öfrige stånds beslut
deruti efter vanligheten förekommit R. o. A:s; och ehuru jag
sielf i går moverade samma fråga på grund af likhet bland
lika undersåtare, hvaraf vi se mången för långt mindre summa
starkare bevakad än desse, så vil jag doch nu, sedan Riksens
Ständer samtyckt en Stor Deputation til hela detta
måhls och dylikas skärskådande, äfven hafva förb:de fråga
dit hänskuten och således mig deröfver ej vidare utlåta.
Hr v. Nackreij: Hvad anginge Frh. Duvals memor.,
så tycktes det böra til den Stora häröfver förordnade Deput.
remitteras. Ang:de arresten åter, så ehuru ömt det voro att se
någons olycka, voro doch nyttigt, att ondt blefvo uptäckt.
Voro här blott qu[aestion] om en simple fordran, då hade
arrest icke rum, men qu[sestion] om något mera, voro den
gifne bevakningen för liten.
Hr Rutenschöld: Som någon tid torde utgå, innan
den Stora Deputation kommer i activitet, så tycktes Frh. Duvalls
memorial rörande säkerhet för rikets ägande fordran
hos de 2 arresterade emedlertid kunna öfverlemnas til Secrete
Utskottet, som in antecessum kunde pröva den anbudne
Banken, Klerman och le Febure.
89
borgens tilräckelighet och antagelighet efter sakens omständigheter.
Härvid ropades af flere herrar på proposition.
Hr Gyllensvahn hemstälte häremot, huruvida innehållet
af Frh. Duvals memorial numera kunde til Secrete Utskottets
pröfvande remitteras, sedan Riks. Ständer enhälligt
bifallit, att detta måhl til en Stor Deputation skal hänvisas,
och om mein. icke borde hvila, til dess denne St[ora] Dep.
kommer i arbete och det får afgiöra, til plenorum vidare skärskådande.
Frh. J. Cederhielm: Secr. Utsk. bet[än]k:de voro
bifallit, och således qusestion blott om tillägningen, som de
3 stånd dervid om bevakning giordt. Secrete Utskottet hade
redan til bevakande af rikets rätt sökt få säkerhet örn personer,
men ej personer utan ägendom, och derföre tillagt dem
både bevakning och curatorer, tagne ibland handlande; ty
hvarcken hade man bordt rubba deras contoir och sätta dem
i obestånd eller kunnat separera dem ifrån contoiren utan
att hindra deras rörelse och minska rikets deruti ägande säkerhet.
Han trodde således den redan gifne bevakningen giöra
til fyllest och äfven hafva haft den goda nytta, att deras hus
af populacen ej lidit våld och öfverlopp.
Frh. J. A. Hamilton betygade sitt fullkoml. förtroende
för Secr. Utskottet och instämde 0111 Frh. Duvals memorial
med Hr Rutenschöld.
Hr Has enka m p f giorde likaledes.
Hr v. Walvik, Jean: Som hela saken voro satt under
St[ora] Deputation, så borde Frh. Duvals memorial dit remitteras.
Til detta forum hörde qusestio arresti och til intet
annat.
Frh. G. Reuterholm: Om mern. remitteras til Sec.
Utskottet, kan det pröfva, huruvida det där kan afgiöras el.
hör St[ora] Dep. till.
Hr Landtm.: R. o. A. hafva ventilerat 2 :ne frågor, den
ena om Frh. Duvals memorials remitterande, som jag tror
ordentehst ske til St[ora] Deputationen, och den 2:dra om
bevakningen, som genom 3 stånds bifall redan är afgiord och
står fast.
Behagar altså R. o. A., att Frh. Duvals mern. remitt. til
Stora Deputationen?
90 1765, mars 23. Handels- och manufakturdeput.
Härtils svarades vähl Ja men med några Neij, hvarefter
Hr Fred. U 1 r. Wrangel ytterligare tilstyrckte bifall
på propositionen
och Hr v. Böhnen yttrade sig finna nödigt, att bevakningen
förstärktes, til des St[ora] Dep. fädt sätta sig.
Doch sedan Hr Landtm, ånyo frågat, om han icke finge
anse begge qusestionerne såsom afgiorde, blef detta besvarat
med almänt Ja.
Hvarpå beslöts och upropades en deputation af 12 personer,
som hos de öfrige stånden detta R. o. A. beslut skulle
notificera.
Hr Gyllensvärd frågade, till hvad större el. mindre
antahl bevakningen skulle förstärkas?
Hr L [ant] m.: Den, som derom får ordres, lär sådant
otvifve[l]aktel. veta besörja.
Commerce- 7. Uplästes Handels- och manuf.deputations betänk:de af
sakers för- ^ r2o Mars] ang:de comercesakernes fördehlning emellan
delning emel. L J ° °
Handels-och Commerceutskottet i Cam.oec.deputat:n och sig,
deput-iToch Cammaroec.deput. betänckande i samma ämne af d. [7
Comm:ce- Mars],
Hr Iserhielms memorial och förslag att i anseende til combination
af arbetsämnen Handels- och manuf.deput. må förstärkas
med Comerceutskottet af Cam.oec.deputation.
Detta alt begärtes på bordet.
Präste- och Upkommo hvar efter annan fyra deputerade af Prästestån
deputeradeS
oc^’ set^an afträdt, åtta deputerade af Borgareståndet,
anförde af Borgin. Kiörning, som p[rsemissis] pr[aemittendis]
anmälte, att stånden förehaft Frh. Duvals memorial
och remitterat detsamma til den förordnade Stora Deputationen.
Frih. Kaggs Hr Landtm, anmälte hos R. o. A. et af Frih. Kagg på
tactiqven trycket utgifvit arbete uti tactiquen, hvaraf Frih:n såsom en
present til R. o. A. uplemnat några hundrade exemplar på
bordet.
Dessa utdehltes och emottogos med benägen begiärlighet,
autoren och dess vittra snille til vählförtient heder.
Nödvändig- 8. Anmältes det på bordet liggande Hr Tersmedens memo
r*a^
til afgiörande, dat. d. 4 Mars, angående nödvändigheten
Riksråd af af flere än en Ammiralitetsriksråd uti Kongl. Maj :ts RådcamAmiralitetet.
mare_
L. W. Creutz’ fullmakt.
91
Hr v. Vicken trodde denne qusestion vara nog delicat
och af flera stater i riket äfven med skiähl kunna moveras.
Han höllö derföre rådeligast, att som des decision fordrade
tid och moget öfverläggande, hon måtte til Secrete Utsk. remitteras.
Hvilket på Hr Landtm: s giorde proposition bifölls.
9. Föredrogs Secrete Deputat. [d. 20 Mars] daterade betänckande
och förfrågan, huru den åhr 1756 Grefve Lorentz
Wilhelm Creutz på Riksens Ständers und. föreskrift meddehlte
öfverstefullmackt i arméen skall förstås i anseende til
tourén til befordran, sorn deruti icke utsättes; hvarvid deputationen
af acterne inhämtat, att då denne öfverstefullmakt
hos Riks. Ständer resolverad blifvit, hade R. o. A. samt Prästeståndet
dervid förb[eh]ållit, att den icke skulle lända bettre
förtiente til prejudice, men Borgare- och Bondestånden
liade den simpliciter bifallit, hvarföre expeditionen om öfverstefullmacht
med löhn på värfvad foth för G[r]. Creutz
skedt utan att någon tour dervid kunnat tilläggas.
Hr Lilliehorn förklarade sig som häruti ganska oväldig
och engagerad vid en stat, där han voro utom all competence
med Grefve Creutz, ej annat kunna än bifalla de 2:ne
ståndens tilägning, att Gr. Creutzes öfverstefullmackt icke
måtte lända bettre förtiente til prejudice, hälst sådant voro
billigt och de andre tvenne stånd icke sagt et ord om någon
tour vid fullmackten.
Härvid begiärtes, att detta måhl måtte ligga på bordet.
Frh. C. O. Wrangel hemstälte, huruvida detta måhl
behöfde ligga, då det icke voro nytt utan för detta hos R. o.
A. afgiord, samt om det äfven kunde begiäras på bordet, sedan
man deröfver börjat ventilera, hälst af någon som voro i
släktskap med G[r]. Creutz.
Hr Durietz instämde härmed.
Hr Jennings trodde, att man enligt lag kunde begiära
et måhl på bordet vid början af ventilationen, och att en släktinge
äfven kunde det begiära, ehuru han sedan vid sakens
afgiörande borde sig absentera.
Frh. C. Ridderstolpe: Vist voro det lagligt, att et
måhl kunde begiäras på bordet, men sådant borde ske, innan,
sorn nu, discourserne deröfver blifvit började; han hoppades
altså, att de hrr, som det begiärt, torde derifrån desistera, och
Grefve
Creutz
öfverste
fulmakt.
92 1765, mars 23—27. L. W. Creutz.
Lista på
böter.
saken nu få afgiöras utan den vidlyftighet, sorn dess uppehåld
kunde förorsaka.
Frh. C. Sparre: Då det voro en rättighet att begära en
sak på bordet, trodde han densamma ej ankomma på en minut
mer el. mindre; det giorde för öfrigit här ingenting til
saken, efter vi derom alla torde vara snart ense.
Hr Durietz, Hr v. Vicken och Frh. Fred. Ribbing
instämde deruti, att ehuru de ej ville calculera på minuter,
trodde de doch att, om en sak skulle begiäras på bordet,
sådant borde ske, innan någon ventilat:n derom börjades,
och tiden dervid ej mindre iackttagas än vid upropen
til voteringar, om man sig ej vil försumma.
Hr Lager svärd begiärte, att Ridd[ar]husfiscalen lil
härnäst måtte efterse, huru med expeditionen i denne sak
1756 förelupit.
Frh. C. O. Wrangel: Om nu ändtel. denne sak skulle
ligga, förbehölt han åtminstone, att hvad dervid varit oordenteligt,
ej måtte blifva prejudicat.
Frh. Cederström yttrade deremot sig ej kunna medgifva
någon inskränkning i den hvar adelsman efter lag tilständige
rättighet att begiära et måhl på bordet, då han sig
deröfver fant behöfva betäncketid.
Hvarmed Frh. G. Reuterholm instämde, tilläggandes
att denne rätt så mycket mindre någon kunde betagas, då
han sig än ej yttrat eller i sin ordning fädt andraga sin mening.
Frh. C. O. Wrangel begiärte, att öfver des hemställande
proposition måtte giöras.
Hr Landtm.: Någon proposition lärer häruti ej kunna
giöras; utan torde det, sedan flere hrr begärt denna sak på
bordet, tienligast vara att härvid förblifva efter Riksdagsordningen.
Uplästes R[iddar]husfiscalens lista på dem, som för det
de städt på gången och vid skranket emot Riddarhusordningen
til 2 d. sm:ts böter blifvit antecknade.
Frh. v. Essen påminte, att desse böter borde nogare
ntkräfvas af dem, som til ex. framme i skranket tagit sig
liksom ständiga ställen och aldrig voro på deras bänckar.
Hr v. Vicken önskade, att Fiscalen ville säija dem til,
som råkade förse sig, och icke öfverraska dem med upförande
på botlistan.
Tryckfriheten. Statsverket.
93
Böterne erlades i lådan.
Uplästes Frh. G. Cederströms memorial ang:de tryckfrihe- Trykfriheten
jemte project til författning derom (Bil. 21), ton
som
begärtes på bordet.
Hr L and tm.: Mönsterskrifvaren Dahlmanssons ansök-Lindring för
ning örn lindring enl. 1762 pardonsresolution för flere arres- gkrif^Daiii
terade uti den honom åhr 1756 gifne domb att icke få uppe- mansson,
hålla sig och vistas, där riksdag hålles, hälst han med hustru
och barn utan sådan nåd skulle råka i förlust af föda och
utkomst.
Gr. A. fvon] Fersen refererade, huru med Dalmansson,
som nu voro mönsterskrifvare vid Gardet, saken hade
förelupit. Han vore en fattig karl och kunde vähl R. o. A.
hafva nåd för honom, om dem så täcktes.
Ansökningen bifölls.
Hvarpå R. o. A. skildes kl. 2.
Anno 1765 d. 27 Mars.
Onsdag.
Plenum kl. 9.
Justerades riddarhusprotocollet af d. 25 Februari.
Ankom härunder en Prästest. deputation, 6 pers. stark, präst.st:s
hvars ordförande Professor Amnell pr[aemissis] pr[ae- deputation,
mittendis] anmälte, l:o att ståndet vid Secrete Utskottets
hemställande ang:de statsverckets tilstånd och hielp bifallit
det senare alternativet, att Secrete Utsk. må utvägarne dertil
sielfve föreslå enl. deras extr. protocolli, och 2 att ståndet
funnit tienligt att midsommarsdagens firande måtte ändras
på det sätt, som ståndets extr. protocolli härom vidare förmäla
skulle.
Alträdde.
Justerades R. o. A. extractum protocolli til de öfr. st [änden]
ang:de Krigsbefälets besvär om indelningshemmanens
försäljande til skatte.
Hvilket gillades.
Uplästes urskillningslistor på remitterade måhl.
1. Föredrogs det på bordet liggande Secrete Utskottets extr. stats- och fiprotocolli
af d. 7 Mars ang:de stats- och financeverckets til- nanceverkets
stånd och medel til dess diielpande, hvarvid sluteligen, som
94 1765, mars 27. Statsverkets tillstånd.
Secrete Utskottet ej tilkommer att utan Riksens Ständers vilja
och vetskap ändra sådant, sorn i en el. annan dehl grundar
sig på deras egna författningar, Secrete Utskottet utbeder
sig dertil antingen Riks. Ständers egit uplyste råd til hielp
och utvägar härvid eller och deras bifall och samtycke att
eftertäncka och utse de förslag och ändringar, som Secrete
Utskottet efter ömaste considerationer uti alla statsverckets
och financens särskilte dehlar kan finna nyttige och tienlige,
och hvilcka Sec. Utsk. sedermera får öfverlemna til Riksens
Ständers egit bepröfvande och fast [smällande.
Frih. J. Funcks memorial.
Frih. B. Otto Stackelbergs d:o.
Frih. C. A. Leuhusens d:o.
Prästerståndets extr. prot. af detta dato med bifall til det
senare af Sec. Ut [sk.] hemstälte alternativet.
Frh. Fred. Horn: Hvart svenskt hierta kunde ej annat
än af rikets tryckande omständigheter så högt röras, att
ingen vidare upmuntran behöfdes til vidtagande af alla deremot
tienlige hielpemedel, men äfven som en patient med
mycken varsamhet borde skiötas och födas, så voro och härvid
mycken försicktighet och granskning nödig, då blotta välmeningen
ej voro tillräckelig. Han ville derföre med största
högacktning och fullkommeliga förtroende hafva hänskutit
detta ämne til väre värdige medbroder i Secrete Utskottet
med förtröstan, att de, som bäst känna siukdommen, deremot
lära kunna opgifva säkraste botemedel. Han hoppades
derjemte, att det af Secrete Utskottet icke skulle misstydas,
om han för dem, som til rikets hielp kunde tro sig äga något
godt förslag, utbad benägit tilstånd att derom memorialer til
Secr. Utsk. directe få ingifva; och att han dernäst i anledning
af Frh. Stackelbergs memorial hos Secr. Utsk. hrr ledamöter
på det inständigaste til ömaste omsorg recommenderade
rikets försvarsverk och förmurar til nödigt bestånd.
Hr [von] Nackreij: Den 1 :ste puncten af Frh. Horns
andragande om memorialers ingifvade trodde han Secrete
Utskottet med nöije lärer se bifallen; och den 2:re om försvarsverket
tycktes med all tryghet kunna öfverlemnas til
Secrete Utskottets omsorg och skiötsel.
Hr Lilliehorn yttrade sig i lika mening.
Frh. v. Essen likaledes, tilläggandes att som det förste
af Secr. Utskottet föreslagne alternativ i verkställigheten föga
Statsverkets tillstånd.
95
voro möijeligt, så biföllo han det senare enl. Pr [äste] ståndets
ext. prot., hvaröfver han begärte proposition.
Hr Giös instämde med Frh. Essen. Han tackade Frh.
Horn och dem, som häruti ville til Secrete Utsk. ingifva några
goda förslag, hvilka altid skulle vara välkomne, och påminte
derjemte om nödvändigheten, att Bevillningsdeputationen
med det första måtte börja sitt arbete.
Hr v. Vicken biföll det senare alternativet ang:de målets
remitterande til Secr. Utsk. så mycket tryggare, som deras
arbete sedan skulle R[iksens] St[änder] hemställas.
Hvad härvid om rikets förmurar tält voro, det hoppades
han icke endast om fästningsvärck vara att förstå, ty de försvarade
föga riket, om de sielfve icke försvarades af god armée
och flotta, hvilka således ej borde äga mindre dehl uti
Secrete Utsk. omvårdnad.
Frh. C. Ridderstolpe yttrade sine tanckar derhän,
att den hielp, som comunication af nyttige förslager til rikets
hielp kunde medföra, altid skulle hos Secr. Utsk. vara välkommen.
Hvad angingo för [svar] svärket, så skulle otvifvelaktel.
Sec. Utskottet såsom medborgare i fäderneslandet med all
ömhet derföre sörja, lämpad efter tidernes omständigheter.
Att enligit Frh. Stackelbergs mern. den upgifne rikets skuld
voro litet betydande, kunde han såvähl i afseende på tillkom:-  de tider som på den korta framfarne tid, uppå hvilken denne
giäld blifvit giord, aldeles ej medgifva; medlen deremot voro
nödvändige men icke så lätte att utfinna, som kanske troddes;
och som de nödvändigt af färre personer borde beredas,
ville han bifalla Secr. Utsk. andra alternativ, lika sorn Pr [äste]
st. det giordt.
Bevillningsdeput. förordnande fant han så mycket nödigare,
som bevill.projecterne voro mycken vansklighet underkastade
och fordrade längre tid til jemkning, än man dem ofta
gifvit.
Hr C. Wadenstierna betygade sin fägnad öfver vår
gemensamma ömhet för riket.
1 :o. Dernäst holt han för nyttigt, att häruti memorialer til
S[ecr.] Utsk. finge ingifvas.
2. Instämde han deruti, att rikets giäld vist voro betydande,
men trodde och, att riket i egen styrcka och allas goda
96 1765, mars 27. Statsverkets tillstånd.
vilja och nit för fäderneslandet ägde månge resourcer deremot.
i i : \ ; |
3. Under försvarsverk medgaf han att, ej mindre än fästningar,
armée, flotta och alt deres tilbehör voro inbegripit,
hvarvid som han trodde mycket brista, så instämde han med
den derom insinuerade påminnelsen, hvilket han hoppades
ej skulle honom, såsom fulkoml. välmenande, af Sec. Utsk.
obenägit uttydas.
4. Biföll han Bevillningsdeputationens skyndesame förordnande.
5. Som Secr. Utsk. hemställande och dess alternativer voro
rätta ämnet af vår öfverlägning, så hoppades han, att också
propositionen deröfver skulle blifva giord.
Frh. J. C. Cederhielm anmärckte blott vid det omtalte
försvarsverket, att dess plan ej borde sträckas för långt.
Riket behöfde nu en oeconomisk esprit och hushållning. Då
man hade mycket penning :r, kunde man taga vidare för sig,
men under knapp tilgång borde det ena jemkas efter det
andra och til ex. ej flera skepp byggas, än man hade råd att
underhålla och besätta. Detta alt voro Sec. Utsk. iackttagandes
vid defensionsplanernes öfverseende. För öfrigt som uppå
Sec. Utsk. hemst :de, som innehölt alternativer, ej någon proposition
tycktes kunna giöras, anholt han, att den måtte formeras
öfver Pr[äste]ståndets extr. prot.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. det senare alternativet
af Secrete Utsk. hemställande enl. Pr [äste] st. extr. prot.
Härpå svarades Ja.
Äfven bifölls, att Bevillningsdeputationen med första måtte
utnämnas, hvarom extr. prot. til de öfr. stånden afgår.
K.M:ts re- 2. Uplästes Prästeståndets extr. prot. af d. 22 Martii, innedirecteUi
att de ankommande kongl, remisser af Urskillnings
sine
depu- deputat. måge förvisas til sine behörige deputationer utan att
tationer. behöfva gå igenom Riks. Ständers plena.
Bifölls"
Instruction 3. Föredrogs Secr. Utsk. extr. prot. af d. [26 Mars] med
DepiUaTn bifogat project til instruction för den resolverade Stora Deputationen
i 3:ne §:r.
Frh. J. A. Hamilton gillade instruetionen, hälst 3 §
innehöllo alla St[ora] D[eput.] giöromåhls upgif:de til Riksens]
St [änders] plena och således ingen domsrättighet hos
St[ora] Deputationen.
Stora Särskilda Deputationens instruktion. 97
Hr Fr. Ehrensvärd: Uti senaste pleno hade emot
någon Stora Deput. domsrättighet förbehåll blifvit giorde,
och vid senaste riksdag hade uppå et af Hr Landtm, sielf då
ingifvit memorial ett formelt beslut deremot af samtel. Riksens]
St [änder] tagits, äfven voro uti instructionen ingen
domsrätt utsatt; dock som den i instruct. 1 § åberopade 13 §
i R[iks]d[dags]ordningen dertill lättel. kunde sträckas, ville
han hafva clausulen emot all domsrätt tydel. uti instruct.
införd, ty alla saker borde i laglige fora afdömas, men comissioner
voro enhvar rädd före, som med säkerhet för sin person
ville kunna sofva i sin koij a.
Hr Landtm.: Det fägnar mig vist att höra R. o. A. instämma
i det tanckesätt, jag altid hyst och än hyser. Jag skall
det al tid hålla och bedyrar för Gud, att jag för skall nedlägga
l[ant]m.klubban än under densamma tillåta någon
extr. domstohls förordnande. Men mig tyckes, att instructionen
til ingen slik frucktan anledning gifver, emedan 3 §, som
sålunda i bokstafven lyder, tydel. förmår, att alla den St[ora]
Deputat. beslut R[iksens] St [änders] plena böra underställas.
Hr C. Wadenstierna: R. o. A. kunna aldeles trygga
sig vid Hr L[ant]m. kände berömlige tänckesätt och nu giorde
declaration; men som de utgiöra blott et stånd och den
1 § i instr. lägger til grund 13 § i R[iksdags]ordningen, som
tydel. nämner afdämma, så önskade jag, att en uttryckel.
clausul emot domsrätt vid 3 § måtte tilsättas och äfven af
de öfrige stånd bifallas.
Hr v. Post deducerade denna mening ännu ytterl. af
ordalydelsen såvähl i instructionen som i den vid dess 1 §
citerade 13 § i R [iksdags] ordning., hvaraf någon grund til
domsrätt för St[ora] Deput. verkel. oaktadt instr. 3 § kunde
dragas. Äfven stodo i 1 §., att förut gifne decharger ej skulle
ansees. Detta frucktade han kunna likna en fördom, då man
dem til deras grunder icke kände, hvilcka följacktel. först
tycktes af deput. upgifvas böra til plenorum bepröfvande, då
händerne hvarken bundos på R[iksens] St [änders] plena el.
St[ora] Deputationen.
Dessa begge omständigheter trodde han med få ord i instruct.
kunna jemkas.
Hr v. Vicken holt före instr. vara god, hälst med Hr
L[ant]m. dervid giorde declaration, som förvarade vår rätt
7—56/044
98 1765, mars 27. Stora Särskilda Deputationen.
Borg.st:s
dep:n.
sorn en res privilegii emot et olika beslut af de öfrige stånd.
Dock kunde han äfven bifalla Hr v. Posts vid instruct. giorde
tilläggning, ehur mera grace än stränghet af någon domsrätt
i detta måhl torde vara att förmoda.
Hr Klingspor och Hr Linnerstedt trodde all
domsrätt medelst 3 § i instruct. tilräckel. vara förebygd utan
vidare tillägning.
Frh. J. A. Hamilton förklarade sitt förre yttrande
och instämde med Hr v. Post.
Hr Bilberg: Jag har i sidsta pleno förklarat mig emot
all domsrätt hos St fora] Deput. och gior det ännu; men denne
deputat. bör ej hafva mindre värdighet än andre deput mer
utan behörigen få pröfva och granska de måhl, hvarmed den
til Rfiksens] Stfänders] plena upkommer; ty enl. 13 § lära
de måhl, som fordra hemlighet, ej upgifvas utan blifva hos
Secr. Utskottet.
Jag bifaller således instruct. som hon är och begiär i alt
fall deröfver votering.
Hr [von] Bromell begärte proposition, emedan vi eljest
förlorade tiden och låto de öfr. st [änden] afgiöra saken
för oss.
Frh. Fried. Horn biföll Hr v. Post och de öfrige hrr
om tillägningens nödvändighet vid 3 § emot domsrättighet;
ty ehuru han litade på Hr Landtm, ädla tänckesätt och declaration,
frucktade han doch 3 stånds contraire beslut i et
måhl, som ej aldeles kunde kallas en res privilegii.
Han frucktade hvarken för sig eller anhörige, men om
St[ora] Deput. funno någon brotslig, borde den til vanlige
domstohlar förvisas och där dömas.
Ankom en Borg.st. deputation af 8 personer, hvars ordförande,
Borg[m]. Munthe, pfrsemissis] p[rsemittendis]
androg, att ståndet bifallit Secrete Utsk. bet[än]k:de om bancosakerne
med Pr fäste] st. extr. protocolli; 2 gilladt den projecterade
instruction för St[ora] Deputationen och 3:o att
begge Sec. Utsk. upgifvande så om stats- som bancovercket
med anmärckningarne på B[orgm.] Kierman etc. måtte tryckas
til angenäm oplysning för medbroder och förekommande
af vitieuse afskrifter samt misstanckar om sökt hemlighet.
Afträdde.
Hr Rutenschöld yttrade i det förre ämnet sig vara
en fiende af commissioner. Han fägnades vähl deråt, att Hr
Stora Särskilda Deputationen. Kicrman.
99
Landtm, tancka dermed instämde, men trodde doch, att Hr
Landtm, ej skulle kunna domsrätten afböija, om 3 stånd den
resolverade, hälst detta ej voro någon res privilegii för
Adelen.
Han ville fördenskull vid instructionen, som lian för öfrigt
gillade, i 3 § efter början har Stora Deputation hafva tillagt
denna mening utan att äga någon domsrätt, hvarmed saken
hlefvo tydelig.
Hr L [ant] m. medgaf, at han ej kunde hindra 3 stånds
besluts verkställighet, men det stodo doch i dess mackt att
i sådant fall, som han sagt, heldre nedlägga l[ant]m.stafven
än honom dervid föra.
Härpå giorde Hr L[ant]m. proposition, om instruction gillades
med den af Hr Rutenschöld vid 3 § emot någon St [ora]
Deput. domsrätt föreslagne tillägning.
Detta besvarades med Ja.
Instructionen blef strax i ani. häraf påskrefven och med
en deputation til de öfrige stånden med recomendation til
bifall afsändt.
Ankom en Prästeståndets dep., 6 p[ers.] st., anförd af
Probsten Wikman, sorn p[rsemissis] p[rsemittendis] notificerade,
att ståndet simpliciter bifallit instructionen,
hvarpå den åter afträdde.
Hr Landtm, anmälte et af Frih. Duvall insinuerat memorial
i saken rörande Borgm. Kierman.
Hr Lagersvärd trodde det ej höra hit utan til St[ora]
Deput. böra ingifvas.
Hr Lilliehorn: Då jag sidst var emot föredragandet
af Frh. Duvall[s] memorial, var endaste raison dertill, att
det anmältes under det R. o. A. med upläsandet af allegaterne
voro syslosatte; men för öfrigt vil jag ej neka någon adelsman,
ej eller nu Frh. Duvall den rättigheten at få sitt memorial
upläst.
Härpå upläste Frh. Duval memorialet med bifogade afskrifter
af några Kongl. Maj:ts Borgm. Kierman sedan 1754
meddehlte quitto och decharger.
Ligger och går.
Hr Landtm, hemstälte, på hvad sätt R. o. A. ville, efter
H:s M:tt Drottningen och en dehl af Kgl. Famillen vid Ulricsdahl
voro opasslige, efterkomma den skyldige anständighe
-
Präst[e]st:s
dep:n.
Frih. Duvals
mern. för
Kierrman.
Upvaktning
hos K. Famillen,
hvaraf en del
opasslige.
100 1765, mars 27. Kierman och le Febure.
Tryckning af
handline om
Kierrman
och Le
Febure.
Bond.st:s
dep:n.
len att sig om deras tilstånd underrätta, hvarvid äfven de öfr.
stånd med R. o. A. gerna giorde ett.
R. o. A. funno det vara vanligit och bäst, att om en sådan
underd. compliments aflägande anmoda Hr Landtm., då å
de andre stånds vägnar deras Talenlän kunde vara Hr
L[ant]ni. följacktige.
Hr v. S t o c k e n s t r ö lii påminte om den af Rorg.st.
resolverade tryckningen af Secrete Utsk. upgifne extracta
protocolli, föreställandes dervid, om icke med det, sorn rörde
Kierman och Le Febure, kunde så länge upskiutas, til man
finge se deras försvar. Detta trodde han ej allenast vara
R[iksens] St[änders] rättvisa värdigt utan äfven utvisa en
ädelmodig ömhet för deni, sorn ännu ytterl. torde hafva något
för sig att andraga.
Hr v. Vicken förklarade til protocollet sig finna det
Riks. St [änder] värdigt, att alla desse blefvo tryckte. Han
voro örn om personers lidande men ännu ömare om Riksens]
Ständer, att de ej ledo af misstanckar, som bäst förekommos
med hela sakens tryckande jemte decharger och räkningar,
på det almänheten deraf kunde få fullkoml. uplysning
om saken, samt det efter hand och så fort hon avancerar.
Hr v. Stockenström: Att hans hemställande ej voro
emot betänckandets tryckning men blott rörde de ställen,
sorn angingo Kerman och Le Febure.
Hr Landt m: Som tryckningen af det öfrige bifalls, lärer
i anseende til Kerman och Le Febure ingen betänckelighet
dervid kunna tagas af de här i B [aron] Duvals meni.
omrörde decharger, emedan de ej angå plåthandelen, som i
synnerhet fråga är om.
En Bondest. deputat:n af 8 p[ers.] ankom. Ordföranden,
Jon Suensson [o: Bengtsson]1, anmälte prem[issis
pramiittendis] och derjemte, 1 :o att st[åndet] bifallit det
senare alternativet af S[ecr.] Ut[sk.] hemst[äll] :de rör:de
statsverket; 2 bifallit Stora Deput. instruction; 3 bifallit
tryckningen, som satte Rfiksens] St [änders] giöromåhl i
Huset och viste för andre, hur måne de voro om riket. Alträdde.
Frh. [F r.]2 Horn ville vähl bifalla desse acters tryckande
men trodde, därmed kunde väntas til dess St[ora] Deputation
fädt nogare granska hela saken, hälst han af et gam
-
1 Bondeståndets protokoll.
2 Memorialprotokollet.
Banken, Klerman och le Febure.
101
malt ordspråk fördes til den reflexion, att om fader i vredes
mode straffar et barn, kan han giöre det, som han sedan
ångrar.
Hr Bilberg biföll acternes tryckning, ej til hälften men
helt och hållit ifrån början och til slutet, så fort saken avancerar,
ty han voro säker om dess sanning och ricktighet.
Hr Hasenkampf hemstälte, om icke tryckningen kun- Continuation
• • om Kierr
de
efter tidens ordning häraf följa i de utkommande R[iks]- man
dagsgazetter.
R. o. A:s deputerade från de andra st [änden] återkommo, Deputerades
sorn varit borta med instruetionen, och berättade Grefve
Dohna, att stånden i sine svar åberopat sig deras redan Stora Dep:ns
deröfver tagne och R. o. A. nyss notificerade beslut. instruct:n.
Frh. Ulric Scheffer: Vi se nu saken efter 3 stånds
beslut vara afgiordt, då vi knapt hunnit deröfv. oss yttra;
men härvid påminner jag mig, huru vid r[iks] dagens början
blifvit något fast[st]ält emot täte deputationerne stånd emellan.
Ej des mindre hafva vi i hvart pleno haft hos oss 4, 5 ä
(5 st., hvarmedelst våra deliberationer afbryts och vårt beslut
blir det sidsta, så att i stället att vi för ägt votum decisivum
i r[iks]d[ags]saker, vi äfven tyckas mista votum deliberativum,
som ibland så många fordrar mera tid och är onödigt,
då det af de öfr. stfåndens] beslut couperas.
Jag anhåller derföre hos Hr L[ant]m., som i alt är så örn
om R. o. A:s bästa, att han täcktes hos Talemännerne så begå,
att de öfrige stånd, då de tagit sine beslut, ville dem innom
sig quarhålla, tils R. o. A. äfven hunnit i saken delib.
och resolvera.
Hr Landt m.: Att sluta den förra qusestion frågar jag, Continuation
om R. o. A. bifalla, att begge Secr. Utsk. betenckande ang:de 0^,k^r„e0"
stats- och bancosakerne skola tryckas?
Härtil svarades med Ja.
Hr L[ant]m. tilläde, att deras lifgifvande skulle följa
med R [ iks ] d.tidningarne, emedan de voro så vidlyftige, att
de i desse ej bequäml. kunde införas.
Hr Tersmeden och Hr Lilliehorn påminte, att
vid tryckningen måtte införas de personers namn, som i allegaterne
tycktes med etc. etc. vara utmärckte och under de
anförde obligationerne saknades.
HrLandt m.: Secrete Utskottet hade upgifvit acterne sådane,
som de i Banquen funnos.
102 1765, mars 27. Stora Särskilda Deputationen.
Frh. v. Essen tilläde, att de omtalte etc. etc. i allegaterne
ej betydde personer utan summor af Banquens fond,
som ej borde upgifvas. 2. Att under de omtalte obligationer
inga namn i Banquen heller funnos, emedan originalerne
voro återtagne. 3. Att Frh. Duvals mein. och dervid bilagde
äfven kunde tryckas, så snart St[ora] Deput. fädt dervid
giöra sin behörige anmärckning.
Härvid stadnade denne qu[aestion].
Instructions- Hr v. Nackreij uptog Frh. Scheffers erindran. Den
saken. ägde god grund; men som den omtalte påminnelse emot deputationer
stånd emellan grundade sig på förre r[iks]dagars
förfarenhet, då de i mindre måhl varit mycket brukelige, så
voro nu ej så underligit, om de i så vicktige måhl, som nu til
rikets hielp voro under händer, brukades, hvarföre han tyckte
i detta afseende dem böra vara välkomne.
Frh. C. Ridderstolpe var af lika tanckar, hälst då
desse deput. medbringande mera nu än vid förre r[iks]dagar
voro med R. o. A:s tanckar instämmande; men bad för öfrigt,
att härmed tiden icke måtte borttagas utan annat nödigare
blifva föredragit.
Hr C. W a d e n s t i e r na instämde med Frh. Scheffer
och tilläde ang:de instruction, att som de öfr. st [änden] åberopat
sig sine redan derom afgifne svar, hvarmedelst vår
giorde tillägning tyckes försvinna, så ville han be Hr
L[ant.]m. hos de öfr. Tahlemän så begå, att stånden måtte
lemna derå et blidare utslag och åtminstone en gång under
riksdagen med oss instämma.
Hr L [ant] m.: Jag har i går med Talemännen aftahlt
de måhl, som i dag skulle företagas. Att de hos dem fortare
afgiorde blifvit, undrar ingen uppå. Hvad R. o. A:s tillägning
angår vid instructionen, skal jag derom föreställe Talemännerne,
och hoppas jag nogsamt hafva yttrat mit tanckesätt
i detta måhl, hvarmed jag förmodar R. o. A. lära vara nögde,
så att vid [are] ventilat. härom torde få afstadna.
Föredrogs det senast på bordet lagde Secrete Deputat. bet[än]k:de
af d. 20 hujus ang:de förståndet af Gr. Lor. Wilh.
Grefve Creutz’ öfverstefullmackt med 1500 d. s. löhn på värfvad
Crstefu?mer" som på R[iksens] St[änders] und. förord honom åhr
1756 af Kongl. M:tt meddehlt blifvit, utan att någon viss tour
til befordran dervid blifvit utsatt, hälst R[iksens] St [änder]
stadnad 2 st[ånd] emot 2; då 2:e dervid tillagt utan bettre
L. W. Creutz’ fullmakt.
103
förtientes prejudice och 2 tilstyrkt fullmackten med löhnen
simpliciter.
Frh. C. O. Wrangel: Jag tackar de hrr, som sist begärt
denne sak på bordet och dermed lemnat mig tilfälle att
med all kallsinnighet mig derom yttra.
Jag vil nu ej tahla om det, som jag i anseende til sakens
liggande senast påminte, ty jag veet, att R. o. A. äro alla like
ömma med mig om ordnings bibehållande; men hvad angår
Grefve Creutz, skall jag mig nu lika upricktigt utlåta, som
om han sielf voro här närvarande.
Til G[r.] Creutzes förmån kan jag ej tahla, ty det voro
emot sielfva naturen; ehvad billighet andra kunde på dess
sida finna, lär jag den doch aldrig försvara.
Skall jag derföre efter rättvisan för Gr. Creutz nu til befordran
tilstyrcka någon tour, så blifver det efter des förut
innehafde lieutnantssysla vid Guardet; men om jag häruti
skall följa mit egit tycke, så recommenderar jag honom i
denne des angelägenhet til et sådant slut, som efter närvarande
tid och conjuncturer passar.
Hr v. Vicken fant, att Exped.deput. giöromåhl vid
denne expedition förtiente påtahlas, då den utfärdats, fast
2 st[ånd] bifallit den med expr. förbehåll.
Hvad anginge Gr. Cr[eutz’] tour, så borde den följa dess
1756 innehafde lieut.sysla vid Guardet, så att inga äldre cap.
el. lieut. dervid måtte prejudiceras af dess öfv.fullm.
Hr Bilberg: Gr. Creutz kunde behålla sin fullmakt med
tour, blott inga äldre och värdigare dermed prejudicerades.
Hr v. Böhnen biföll Hr v. Vicken om tourén, tilläggandes
att Gr. Creutzes löhn för rikets nuvarandes behof borde
indras.
Frh. Grönhagen: Ehuru Exped.deput. giöromåhl häri
torde kunna påtahlas, trodde han dock bäst att gå förbi en
så länge sedan passerad sak.
Ang:de Gr. Creutzes tour biföll han Hr. v. Vicken til afböjande
af någons prejudice.
Ang:de löhn voro nu ingen qusestion, ej el. om dess förtienst
dertil.
Men miste Gr. Creutz nu både tour och löhn, så blefvo han
blott lieutnant med öfv. caractere, hvilket föga passade tilliopa.
104 1765, mars 27—april 2. L. W. Creutz.
K. Printsarnes
prseserverande
f. koppor.
Han trodde derföre bäst, att R. o. A. förblifva vid deras
1756 häröfver tagne beslut.
Hr Landt m.: Frågan är här ej om lönen, sorn samtel.
stånden varit ense om för Gr. Creutz, men blott om tourén,
om hvilken de varit 2 emot 2.
Hr F. U. Wrangel instämde med Hr v. Vicken, hälst
Gr. Creutz under flere åhrs förflutne krig ej nyttiat sin öfverstefullmackt
til något tienstgiörande vid armeen.
Hr Landt m.: Villja då R. o. A. förblifva vid deras åhr
1756 i detta måhl resolverade påskrift?
Hr. v. Vicken: Blott att ordet äldre tillägges.
Detta understöddes af flera.
Prop.: Bif. R. o. A. deras förre beslut i detta måhl, så att
G[r.] Creutzes öfverstefullmakt ej må lända äldre och bettre
förtiente til prejudice.
Detta bifölls.
Hr [von] Bromell yttrade, att G[r.] Creutz åtminstone
öfv.lieut. tour kunna tilläggas.
Men saken svarades afgiord.
Hr Landtm, upbröt nu listan på de af R. o. A. genom electorerne
valde ledamöter til Stora Deputationen, 50 til antalet.
Hvilken uplästes (Bil. 22).
Härnäst erindrade Hr L [ant] m., att som kopporne gingo
i staden och de Kgl. Printzar vid Ulricsdahl voro opasslige,
de af R. o. A., som torde omgås i någre smittade hus, täcktes
för precautions skull sig ifrån und. upvaktnings giörande
vid Hofvet tils vidare afhålla.
Uppå Hr v. Vicken[s] anhållan anmälte Hr Landtm,
någre musicanter til lof att på Riddarhuset upföra hvar sin
concert.
Någon svårighet gior de Hr [von] Bromell och andre
härvid, doch biföls det samt att Hr L[ant]m. må dagarne
dem emellan fördehla.
R. o. A. skildes kl. 2.
Anno 1765 d. 2 April.
Tisdag.
Plenum kl. 8.
Justerades pleniprotocollet, hållit d. 9 Mars.
Prejudicemåls avgörande.
105
1. Föredrogs Secrete Utsk. hemställande af d. 6 Mars emot
penningemedels disposition af Riksens Ständers plena utan
comunication med Secrete Utskottet.
Bifölls.
Hr [von] Bromell trodde denne communication böra
vara ifrån Secrete Utsk. med plena reciproque.
2. Föredrogs Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 19
Martii ang:de sättet til vissa prejudicemåhls afgiörande, hvarvid
hemställes, att inga redan ingifne underd. förslag af embetsmän
må föredragas eller på högre ledige embeten af Rådet
uprättas, öfver hvilcka någre klagande kunna visa sine anmälte
besvär vara af Urskillningsdeputation för rätta riksdagsährender
ansedde, för än R[iksens] Ständer på deputations
hemställande sig deröfver yttrat.
Detta begärtes af någrom på bordet.
Hr v. Vicken: Detta hemställande voro enligit med
Kgl. M:s secrete proposition och syftande på att bevahra
hvars och ens rätt, som lidit, samt deras ersättning, hvilken
eljest på et för Ständer mera bekymmersamt sätt skulle ske
antingen i penningar eller caracterer.
Hr C. Wadenstierna medgaf, att de lidandes uprättelse
voro ganska billig; men som han tyckte Secrete Deputations
mening vara, att alla syslor skola stå ledige, til des
deputationen om alla öfverklagade prejudicemåhl hunnit inkomma,
frucktade han dervid någon betänckelighet äga rum,
ej så mycket i anseende til vacancer i collegier, där flere
ledamöter voro, sorn fast mer til ensamma och angelägnare
syslor, som til ex. landshöfdingar, som utan skade ej kunde
länge lemnäs ledige. Han trodde derföre någon skillnad af
syslor härvid efter deras angelägenhet vara nödig.
Dessutom hade härtils varit vanligt, att ledigheter blifvit
besatte, oacktadt månge klagomåhl fördts öfv. prejudicer,
samt äfven att uprättelsen ej bestådt i p[enning]g:r och blotta
caracterer utan i fullmackter med tour.
Frh. G. Reuterholm: Han hade i Urskillningen sedt
så oändelige besvär öfver prejudicer, mäst härrörande af
Rfiksens] Ständers egne befordringar och recommendationer,
hvilka af Ständer behöfde hielpas, att han fägnade sig öfver
detta af Sec. Deput. dertil upgifne expedient, hvarmedelst
mera redighet ibland tienster och sökande kunde erhållas.
Den af Hr Wadenstierna giorde skilnad emellan mera och
Penningars
disposition.
Sätt til
visse prsejudicemåls
afgiörande.
106 1765, april 2. Predikningar vid lasarettet.
Handels- och
oecon.commis:ns
uphörande.
Predikning:rs
indragande
vid Kungholms
lazaret.
mindre angelägne syslor härvid trodde han näppel. äga rum,
emedan man til exempel vid r[iks] dagar såge, det landshöfdingar
kunnat vara ifrån deras syslor 1 åhr el. mera frånvarande
och att desse af landssec. och camerer likafult blifvit
skötte.
Hr v. Vicken trodde någon distinction emellan tienster
el. beställningar härvid så mycket mindre behöfvas, som
det ej voro beställningarne utan personerne, som öfver prejud.
klagade.
Hr Möllerstierna och Hr Bilberg begåfvo sig
ifrån att saken skulle hvila, bifallandes Frh. Reuterholm.
Uppå Hr L [ant] m: s giorde proposition blev altså betänckandet
bifallit.
3. Föredrogs Handels- och manuf.deputations hemställande
af d. 28 förl. Mars ang:de den 1756 tilförordnade Handelsoch
oeconomiecommissionens uphörande och de dervid bestådde
arfvodeslöhners indragande ifrån d. 1 förl. Martii.
Och bifölls.
4. Föredrogs Prästeståndets extractum protocolli af d. [26
Fehr.] med tilstyrckan, att de härtils för de siuke på Kungsholms
lazarettet om söndagarne vanlige predikningar måge
indragas och i det stället prästen med samtahl och förhör
upbygga de siuka emot vedergiällning och löhn.
Frh. G. Reuterholm: Att detta måhl i anseende til
fonden af löhn måtte remitteras til Hospitalsdeputationen.
Derpå svarades af andre, att lazarettet[s] fond ej stodo
under ber:de deputation men under särskilt direction.
Frh. Ridderstolpe fant någon remiss häraf mindre
tienlig utan bettre, att Pr[äste]st. extr. prot. hvilade, til man
af directionen erhållit nödig oplysning om tilgången til någon
löhn för prästen.
Frh. Grönhagen biföll Pr [äste] ståndet, hälst han
trodde fond nog finnas til den föreslagne löhnen, som voro
billig.
Hr. v. Böhnen och Hr Möllerstierna funno predikan
vid lazarettet ej böra indragas såsom vanlig vid hospitaler
och enlig med kyrckolagen, då de siukas förhör deremot
torde mindre med deras tilstånd passa sig.
Hr [von] Bromell och Hr Linner stedt instämde
med Pr [äste] st. och om billigheten af arfvodeslöhn för
predikanten.
Kronotionde!! i Kronobergs län.
107
Hr Landt m. hemstälte, om icke den härvid nödige underrättelsen
om lazarettets fond til någon löhn med flere omständigheter
borde anskaffas, hvilket genom Hr Kirstein som
föreståndare vid lazarettet bequämligast ske kunde, och att
detta måhl emedlertid, och til dess ifrån direction svar inkommit,
måtte hvila.
Detta bifölls.
5. Bondeståndets extr. protocolli af d. 25 Febr. ang:de cro- Cronotiennotiondespanmåhlen
i Cronobergs fähn, som af Statscontoiret
dehls til Jönkiöping dehls til Ädelfors guldverk anordnat gång i
blifvit men Almogen vill lösa efter marckegången, hälst den Cronobergs
på spanmåhl lider brist.
Frh. Cederhielm: Det voro vähl billigt att hielpa nödlidande,
som här säjes, men det borde anmählas ordinaria
via; ty att en ansökning af et härads Almoge imediate skulle
hos R[iksens] Ständer uptagas och insinueras, voro ej i sin
ordning och et fahrligt prejudicat til att vända op och ned
på regeringssättet.
Gr. Hamilton: Til Secr. Utskottet och Statsdeputationen
borde detta remitteras.
Hr Giös: Almogens ansökning borde gå per ordinarias
vias.
Hr Landtm.: Lagarne och sakernes vanlige gång derefter
böra souteneras. Detta måhl voro värckel. angelägit, ty
det rörde cronans disposition af sin egen spanmåhl såvähl
som indehlningsvercket; miste cronan äfven dervid sin rätt,
så hade hon snart mist alt. Secrete Utskottet lärer, om detta
dit remitteras, taga alt nödige dervid i consideration.
Hr Rutenschöld recommenderade härvid nödig omtancka
om spanmåls anskaffande för den orten, som eljest
hade hungersnöd at befara.
Hr v. Vicken anmälte härjemte til noga pröfning, att
spanmåhlen ur det omnembde låhn utföres til et annat, och
att til ex. en brukspatron, som utan repartition el. proportion
af dess behof för mindre antahl arbetare deraf får 200 t:r
ongefähr, anselmi, derpå kunde lucrera.
Hr Landtm.: Ang':de spanmåhl för orten lär Kgl.
Maij :tt redan hafva fogat anstalt, och hvad det senare angår,
lär Secrete Utsk. skiärskåda och upgifva saken til alla omständigheter.
Resol., att detta måhl til Secrete Utskottet remitteras.
108 1765, april 2. Rättegången mot Lagerfelt.
Berättelse 6. Föredrogs et extractum protoc. utur Kgl. Maj :ts Rådgång-n^emot
camnlare> dat. d. 13 Mars nasti., innehållandes en berättelse
Landshöfd:n om förloppet af den rättegång, sorn inför en uti Linkiöping
Lagerfelt, förordnad Giöta Hofrätts divison uppå Hr Ad. Olivecronas
vid senaste riksdag förde klagomåhl öfver Landshöfd. Lagerfelt
blifvit på cronans bekostnad drefven och där med domb
afgiord men derifrån til Kgl. Maj:ts höga bepröfvande devolverats;
öfver hvilket måhl Riks. Ständer vid 1760 åhrs riksdag
förbehållit sig att vid nästpåföljande riksdag blifva vidare
underrättade i anseende til dess til den tiden deri förmodelige
slut.
Ibland de flere i denna sak dehlacktige, sorn efter omständigheterne
ansedde blifvit, hade Hr Olivecrona af Hofrätten
blifvit dömd till 24 dagars fängelse vid vattn och bröd och att
betahla rättegångskostnaderne, som cronan til Hofrettens
underhållande påkåstat, sig belöpande til circa 38 000 d. snut
samt offentelig afbön til Landshöfd. Lagerfelt.
Hr S t å 1 h a m m a r påminte härvid om det, som Hr
Olivecrona tilstött, sedan denne domb blifvit fäld, såvähl som
att han förut ej sluppit utan borgen från en honom ålagd arrest,
då likvähl i samma sak en från ähran dömd person,
benämd Falström, lemnats fri utan någon caution. Som sådant
tycktes strida emot Adel. Privilegierne, borde det efterfrågas
och sådant Justitimdeputationen vid måhlets remiss
updragas.
Hr Sparschöld och Frh. Grönhagen voro af lika
tanckar, tilläggandes den förre, att Giöta Hofrätts domb borde
tryckas, och den senare, att detta måhl til skyndesamt
afgiörande hos K. Maj :t af R[iksens] St[änder] i und. måtte
recommenderas.
Frh. C. Ridderstolpe förklarade sig lika öma lag
som medborgares välfärd; denne borde i sine laga vägar bevaras
af den förre. Vid denne principe ville han altså nu lemna
saken, som läge under Kgl. M:s domb, sitt lagliga lopp
utan att här ingå uti några des particulariteter, som ej allenast
borttogo en kostbar tid utan gingo äfven Justitiaedep.
giöromåhl, dit måhlet egentel. hörde, för nära.
Hvad domens tryckande anbelangade, voro det både lagligt
och vanligt, så att derom här ej behöfdes ventileras.
Frh. Fried. Horn: Jag känner uti denne sak en part,
L[ands]h[ö]fd. Lagerfelt, som är en hederlig embetsman och
Rättegången mot Lagerfelt.
109
sorn giord altid sitt bästa i des embetes tilbörliga skiö tande,
men des contrapart känner jag icke och mycket litet hela
processen; men det vet jag, at han är vidlyftig, ty domen lär
bestå af 400 arck och rotulus af acterne utgiöra 100 sextern.
Altså tror jag bäst vara, att vi utan att deruti ingå remittera
hela saken til Justitiaedeput:n. Ett vil jag doch i anseende
till den nyss omtahlte caution anmärka, nemi. att caution
uti criminele måhl ej äger lika rum som uti civile.
Hr v. Vicken: Jag unnar gerna hvar och en det beskydd,
han kan få af Adel. Privilegierne, men jag vil i synnerhet
påminna om cronans rätt. Här har öfver denne sak
en hovrättsdivision af cronan underhållits öfver 2 åhr, hvarvid
ledamöternes täta ombyten giordt mycken utdräckt, efter
de dervid fådt följa sin egen bequämlighet men ej den principe,
som vid commenderingar til rikets tienst tycks böra
lydas.
Cronan har til slike sakers afgiörande ofta för detta måst
bestå ansehnl. summor, och tyckes derföre ej vara billigt, att
hon ständigt på sådant sätt skall lida utan att få någon ersättning
derföre.
Hr Möllerstierna kände vähl ej domen, som ej voro
publicerad; men i ovisshet om den Olivecrona ålagde arrest
på vattn och bröd voro för dess person scandaleux, recommenderade
han honom til ej mindre ömhet än nyl. blifvit yttrat
för prästen vid lazarettet.
Hr Bilberg; R[iksens] St [änders] egen begäran voro
grunden til den om detta måhl ankomne notification. Hr
Olivecrona voro efter dom arresterad för de honom pålagde
38.000 d. s:in rättegångskostnad, som han til cronan bör ersätta.
Kunde han för denne summa prestera caution, så voro
han för arrest fri, eljest ej, ty denne summa borde betalas,
så framt man ej af nåd ville honom lösgifva.
Hr Rutenschöld: Kongl. Maj :tt hade medelst notification
om denne rättegångssaks belägenhet upfyldt Riksens]
Ständers underd. åstundan; men det vore ej Riks. Ständers
värdighet och laglig process likmätigt att tränga sig in
uti saken, som nu låge under Kongl. Maj:ts afgiörande, dit
den via ordinaria inkommit. Man borde ej tvifla, att ju denne
sak, som anginge å ena sidan en betydande embetsman och å
andra en arresterad adelsman, skulle med all ömhet blifva
110 1765, april 2. Lagerfelt. Saltkontoret.
Borgarest:s
deput:e.
Saltcontoirets
redogiörande.
handterad hos Kgl. Maj :tt, som voro en oväldug och säker
väcktare både öfv. lag och stånds privilegier.
Han kunde således ej annat tilstyrcka, än att detta extr.
prof. måtte remitteras til Just.deputationen, under det Riks.
St[änder] afbida Kgl. Maj :ts nådiga utslag i hufvudsaken,
som R[iksens] St [änder] ännu under varande riksdag sig i
und. kunde utbedia. Vidare trodde han nu intet härvid kunna
tilgiöras.
Härunder ankommo 8 Borg:st. deputerade, af hvilka
Borgm. Kiörning prem[issis] prem[ittendis] anmälte,
att ståndet bifallit Prästeståndets extr. prot. ang:de ändring
med midsommardagens firande; samt vid den deri föreslagne
indragning af delatorers belöhningar tillagt de ord och nu
subsisterande. Vid afskedscoinplementen gaf han Hr Landtm,
sackta vid handen, att ståndet förehaft R. o. A:s extr. protocolli
ang:de skattekiöp på indehlningshemman, men att det
begiärts på bordet.
Afträdde.
Hr Landtm.: Att som den af Hr Rutenschöld i det förre
målet yttrade tancka voro så billig, att man för en bror ej
kunde vidare gå, så hemstältes, om icke dervid kunde få
blifva och prop. giöras.
Frh. Grönhagen insisterade i stöd af 5 § i Adelige
Privilegierne, att vid remissen til Justitisedeputat:n måtte
tilläggas, att deput. underrättar sig om den Olivecrona sedermera
ålagde arresten; och biföll, att R[iksens] Ständer
må i und. recomendera detta måhl til slut ännu under varande
r[iks]dag.
Hr Möllerstierna conf. härmed.
Resolv., att denna sak remitteras til Justitisedeputationen,
som äfven underrättar sig och inkommer ang:de den Olivecrona
sedermera ålagde arrest, och 2 att R[iksens] St [änder]
må hos Kgl. Maj :t i und. anhålla om denne saks fordersama
af slutande ännu under denne r[ ilis] dag.
7. Föredrogs Prästeståndets extr. protocolli af d. 9 Mars
om Saltcontoirets redogiörande för den afgift af 1 d. k:m på
hvarje tunna salt det sedan 1750 upburit, och hvarom Riks.
Ständers beslut vid sidsta r [ilis]dag ej blifvit verckstält, samt
undersökning huru dermed uti Expeditionsdeputationen tilgådt
etc.
Bifölls.
Rutström. Humlegården.
lil
8. Justitisedeputations bet. af d. 18 Mars, hvari under ställes,
om ej Svea Hofrätt kunde anbefallas att fordersammast
afgiöra det Doctor Rutström rörande religionsmåh.1, som enl.
Kgl. M:tts nådige r[iks]d[ags]berättelse i justitiaeährender
därstädes ligger.
Prästeståndets extract. protocolli af d. 22 Mars biföll deputat.
med den förändring, att suspensionsmåhlet separate ifrån
hufvudsaken måtte genast företagas och afgiöras.
Detta begiärdes på bordet.
Hr Modée tilläde, att han vähl ej hade sig bekant, huru
Rutström predikat för någre åhr tilbakas, men det viste han,
att nu predikade han vähl och så, att han trygel. kunde invitera
R. o. A. att höra des predikningar.
9. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations bet[än]k:de af
d. 2 hujus ang:de den vid förl. riksdag vidtagne författning
med Kongl. Trä- el. Humblegården här i staden, och at Hans
Maj :tt må befrias ifrån åhrlige arrendet derföre, som är
1.600 d. s:mt, hvartil H. Maj :tt den låtit inropa.
Hr L. M. Uggla fant den med denna trägård giorde
anstalt så besynnerlig, at han gerna biföllo betäckandet til
des ändring; hoppades och att deputat. vorde likaså efterseendes,
hvad med dispositionen af kungsgårdar emot senaste
riksdags idéer kunde hafva tilgiordts.
Bet. bifölls.
Det dervid fogade project til expeditionen uplästes och gillades
til innehållet, men på Hr [von] Nackreij s och
Frih. Ridderstolpes erindran mot stilen och i så ringa
sak brukade termer af landsfaderlig ömhet, dryg omkostnad
etc. etc. fants godt, att Expeditionsdeputationen häruti kommer
at afpassa och jemka ordalagen efter sakens vickt och
omständighet.
Förbehållandes doch dervid Hr Bilberg och Gr. Fröhlich,
att i andre fall Exped.deput. ej måtte fritt få ändra
någon här gillad expedition.
Ankom en Bondeståndets deputation af 8 p., anförd af J ohan
Johansson, som p[rsemissis] p[rsemittendis] notificerade,
att ståndet bifallit Pr [äste] ståndets extractum protocolli
ang:de midsommarsdagens firande men giordt någon
tilläggning vid den deruti omförmälte eftergift för de rymde
och biltoge giorde. Äfven aflemnades nu et ståndets extract :m
protdi af d. 2 April til svar på R. o. A:s prot.utdrag af d. 23
Religionsmålet
emot
Ru[t]ström.
Författning
om Kongl.
Humlegården.
Bondest:s
deput:n.
112 1765, april 2.
Saltkontoret.
Berättelse
om expeditionssättet
af förtätningen
rörande
Saltcontoirets
redogiörelse.
Mars om Krigsbefählets besvär öfver skattekiöp på deras boställens
rå- och rörs- samt insokne hemman etc.
hvilket, sedan deput. afträdt, uplästes.
Hr C. Wadenstierna utbad sig att, i anseende til
hvad det nyss afgiorde Pr[äste]st. extr. prot. om Saltcontoiret
förmält om någon detta måhl ang:de i förl. riksdags Expedit
:sdeputation förelupen fehlacktighet, nu få til undskyllan
för sig och flere dåvarande deput.ledamöter körtel, berätta
måhlets förlopp.
Exped.deputat. hade enl. ståndens pluralitet upsatt expeditionen.
Hr Wadenstierna och D. Lukkeman [o: Lutkernan]1
hade den och på sina stånds vägnar underskrifva och
i en bleckdosa til de andre ståndens underskrift kringsändt
jemte flere expeditioner, hvilcke, då de återkommit, hade
den rörande Saltcontoret deribland saknadts och varit förkommen.
Derpå hade expeditionen renoverats, på lika sätt
blifvit underskrifven och kringsänd men likasom den förre
åter bortkommit.
Detta anförde, som sanfärdigt, hoppades han skola befria
honom och sine medbroder i deputationen för oförskylte
misstanckar och oblide omdömmen.
Hr Giös och Frih. v. E s s en funno af denne klara berättelse
om sakens förlop och sättet, huru ett Riks. St [änders]
beslut blifvit giordt til intet, så mycket större skähl til
des undersökande och beifrande, enl. hvad redan resolverat
voro.
Frh. J. C. Cederhielm bestyrckte ricktigheten af Hr
Wadenstiernas berättelse i ani. af den kundskap, han om
saken hade, att expeditionen försvunnit, då den kommit til
Borgarest. underskrift, ehuru andre medföljande expeditioner
å ståndets vägnar af den äldste borgin, i Exp.dep., som
honom berättats hafva varit B[orgm.] Kock, blifvit underskrefne.
2 Saken voro af den vickt, att den förtiente nog efterfrågan,
hvarom R. o. A. sedan kunde blifva underrättade.
Emedlertid hemstälte han, som en nödig precaution för framtiden,
att inga expeditioner hädanefter måtte kringsändas
utan in loco i Exped.dep. af vederb:de underskrifvas.
Hr L a g e r s v ä r d trodde detta ämne til Stora Deputationen
kunna remitteras i ani. af des instruct. 2 §.
1 Memorialprotokollet.
2 Tillagt i marginalen: Vid just. d. 13 Maij yttrade B:n Cederhielm], att
han sedermera fädt veta, det B[orgm.] Kock icke ens varit ledamot i Exp.-  deput. den r[iks]dagen el. någon exped. haft at underskrifva.
Skogshushållningen. Midsommardagen.
113
Hr L [ant] m.: Härom voro tids nog att vidare deliberera,
när R. o. A. om måhlets undersökning blifvit uplyste,
och kunde nu dermed upskiutas.
10. Föredrogs Bergsdeputations hemställande af d. 20 Mars,
om icke deputationen bör dehltaga uti andre deputationers
öfverlägningar i måhl, som röra skogshushållningen i riket.
Hr Wachschlager begärte detta på bordet til nödig
precautions tagande deremot, att ej skogar på de orter, där
inga bruk äro, måtte til landtmännens skada sättas under
Bergscollegii jurisdiction.
Hr Uggla: Härvid voro intet slikt, som omtaltes, at
frukta, ty alla betänckande kommo åter till plenorum skärskådande.
För öfrigt voro detta arbete länge påtänckt och i
sig sielf nödigt och nyttigt til ricktig hushållnings eteblerande
med skogarne; hvaröfver i vissa orter han äfven hemstälte,
om icke Fiskerideputationen i anseende til de nödige fiskekiärillens
ämnen borde höras.
Hr Möller stier na instämde häruti.
Res., att Bergsdeput. hemställande bifalls med lika tillagning
för Fiskerideputationen.
11. Föredrogs Prästeståndets extr. prot. af d. 27 Mars ang:-  de någon ändring uti det åhr 1756 förordnade midsommarsdagens
firande och uphäfvande af de straff och belöningar,
som i afseende på det då förelupne olyckelige uptåget blifvit
utdeh[l]te.
Detta begärtes på bordet.
Frih. [von] Essen hemstälte, huruvida enl. hvad en
värd ledamot, Frih. Ulr. Scheffer, sidst anmärckt, något
skiähl kunde vara til att lägga et måhl på bordet, som af
3 stånd redan voro afgiordt.
Hr C. Wadenstierna: Som jag äfven begärt sakens
liggande och nu provoceras om skählens anförande dertil,
vil jag körtel, äfven åberopa mig en värd ledamots, Hr Am.-  cap. Lilliehorns, yttrande i samma pleno, att han ej medgaf,
det 3 stånds yttrande borde imponera på R. o. A. el. betaga
någon des ledamot des frihet att öfver förekommande måhl
sig yttra. Jag conformerar mig häruti med honom af alt
hierta och hoppas dervid få niuta R[iksdags]ordn. til goda,
så at saken hvilar.
12. Föredrogs Frh. Palbitzkys memorial amg:de des famil
8—5610U
-
Bergsdep.
t:ns
deltagande
i
öfverlägningar
rörande
skogshushålningen.
Midsomrrs
dagens
firande.
Säte för famillen
Palbitzky.
114 1765, april 2.
Capita familiarum.
Riddrrhusordn:s
förstånd
ang: de
capitis rättighet.
les säte på Riddarhuset, hvartil fullmackten voro af orätt
nian utgifven.
Ligger.
13. Föredrogs Riddarhusdeputations på bordet liggande bet[än]k:de
af d. 14 Febr. ang:de Riddarhusordningens förstånd
i anseende til capita farn. rättighet att låta til riksdagen
sig anteckna, sedan den första månad förflutit, fastän någon
af famillen då innehade farn. rum. Deputatin föreslår häremot
en förklaring på R[iddar] husordning, som i detta senare
fall inskränker capitis rätt innom första månaden men
lemnar den för hela riksdagen öppen, då famillens rum är
öppet.
Upl. Hr Jernfelts memorial, som i begge desse fall påstod
capitis rätt til famillens säte böra vara ostridigt och begärte
votering.
Frh, J. A. Hamilton biföll deputat. på ordning syftande
project i öfrigt men trodde Hr Jernfelts memorial i
anseende til Adelen ifrån Finland som långvägad kunna bifallas
el. deröfv. voteras.
Hr Giös biföll memorialet.
Frh. J. C. Cederhielm: Den rätt, som capita familiarum
först vunnit genom 1762 åhrs Riddarhusordning, ville
han vähl ej bestrida i hänseende til den dermed påsyftade
ordning; men togos denne rätt så, att cap. icke kunde allenast
representera hela sin famille utan och efter behag helt och
hållit afhålla den ifrån en riksdag, ginge den för vida och
borde med lag limiteras.
Att finska Adelen hade en längre resa hit, voro sant, och
ville han vähl på den grund bifalla Hr Jernfelts mern. med
den clausul, att en caput beviste, det han 1 månad för riksdagen
hit afrest och haft fult upsåt att densmma bivista
ifrån dess början.
Hr Bilberg biföll med memorialet, att den finske
Adelen, som af svår resa och motväder samt siukdom kunde
hindras att vara här innom förste månaden, derföre från sine
rum ej måtte vara utslutne utan fritt få den under hela riksdagen
intaga, då de ej fullmackt dertill utgifvit.
Hr [von] Böhn [e n] instämde med Frh. Cederhielm til
bifall på bet[än]k:d[et].
Frh. R e [h] binder sammaledes.
Capita familiarum.
115
Hr Eke n 1) e r g deducerade, huru vid senaste riksdags
slut och Riddarhusordningens fastställande den capita famil,
tilständige laglige rätt til famillens säte blifvit erkänd och
stadgad, då dem frihet lemnats att, när de ville, sig dertil
anteckna låta. Skählen och grunden därtil lågo i grundlagen
och i R[iks]d.ordningens 6 och 7 §§, som giorde en tydel.
skilnad emellan Adel, sorn genom födsel voro r [iksjdagsmän,
och de af andre stånd, som dertill behöfde väljas. En sådan
rättighet kunde för capita aldrig uphöra, ej eller inskränkas;
dertil kunde han sig aldrig begifva, icke eller til någon votering
deröfver, innan först blifvit med vot. afgiordt, att deröfver
voteras skulle.
Hr [von] Nackreij: 1762 åhrs Rfiddarhus]ordning
hade vähl determinera! capitas rätt men aldrig lemnat den
så vidsträkt, att den hvarcken af lag el. R[iddar]husordn.
skulle kunna inskränkas. Den option, som capita då blifvit
lemnad, borde til någon viss termin limiteras, eljest kunde
deraf den möijelighet poneras, att ingen adelsman skulle
komma til en riksdag, hvilken slutsatzes möijelighet skulle
medföra alt för stor ofulkomlighet i lagen.
Den capita til anteckning lemnade tid af en månad på
riksdagen voro tilräckelig nog, men i alt fall kunde han för
Adelen ifrån Finland til 6 veckor och ifrån Pommern til 2
månader på riksdagen lika som i rättegångsfatalier förlängas.
För öfrigt tilstyrckte han högel, att vörda vår nya R[id]-  darhusordning, af hvars minsta rubbning de gamle oordningar,
sorn vi velat förebygga, åter i hög grad vore at befara.
Hr Fred. U 1 r. Wrangel trodde hvar en caput hafva
tid nog att sig lil riksdagen i laglig tid inställa, när han hade
kallelsen månader förut och dertil 1 månad på r[iks]dagen
lof att anteckna sig.
Om Adelen ifrån Finland för en månad skulle lemnäs 6
veckor, kommo an på R. o. A., men viss ordning och termin
borde capita enl. bet[än]k:e föreläggas, och R[iddar]husordningen
bad han måtte på alt sätt hållas och vårdas.
Fr. Ridderstolpe, Carl: Såsom sielf caput familise
kunde han häruti oväldugt tahla.
Han viste, hvad rättighet åhr 1762 i R[iddar]husordn.
capita tillagt blifvit, men den hade icke existerat förut, och
icke så långt tilbakars i våra handlingar funnes, att capita til
riksdagarne icke föddes utan valdes.
116 1765, april 2. Capita familiarum.
Således lärer icke så stor mackt ligga på födslen, att icke
de andre af ätten få vara adelsmän med, ehuru caput enl. en
utstakad ordning får föra famillens stämma.
Han instämde således deruti med Hr Nackreij, att ordning
härvid voro nödig. Att en caput, om famillens rum stod ledigt,
kunde det äfven efter en månad på riksdagen intaga,
men icke om en annan af ätten det då innehade. Af oordning
hade R. o. A. hvarcken heder eller nytta men vähl olyklige
fölgder att förvänta, och voro derföre både värdigt och
angelägit att noga bevara den 1762 lyckeligen af gior de R[id]-  d [ ar ] husordning.
Hr Ehrenmal m instämde med Frh. Ridderstolpe, att
capita ej haft någon stadgat rätt för än efter R[iddar]husordn.
af 1762. Om famillens rätt då till en caput blifvit cederot,
hade det skedt med mening, at han som en åhrlig man
skulle fullgiöra sin skyldighet efter lag; men skulle nu caputs
rätt derutöfver extenderas, blefvo de öfrige af famillen
skilde från alle både adelige och undersåtelige r[i]k[s]dagsrättigheter.
Han kunde fördenskull aldrig bifalla el. tilstyrka något
afsteg från Riddarhusordningen, om hvars nödvändighet och
nytta han för öfrigt åberopade sig G[r.] Axel Fersen, under
hvars 1 [ant]m.klubba hon så lyckel. blifvit faststäld.
Frh. Grönhagen kände som ledamot i R[iddar]husdeputat.
nogsamt, hur ömt detta måhl voro. Att capitum rätt
voro 1762 fast[st]ält i R[iddar]husord. voro vist, men som
han ej af fundamentellagarne kunde deduceras, så kunde
deröfver, som en ny ordning, både proposition och votering
tillåtas. Skulle en caput, när han ville, på riksdagen intaga
farn. rum, så ägde han både positiv och exclusive rätt för
famillen och kunde efter behag utesluta alla sine ättemän
både ur plenis och deputationerne, hvilket voro obilligt. Så
mycket torde doch kunna medgifvas, att ättemannen, innan
han vid första månadens förlop intager ättens ledige säte,
bör af huvudmannen underrätta sig, om han ärnar sitta el.
ej, och att denne dess säte kunde förbehållas, om han innom
första månaden sig hos R[iddar]husdeputation dertil anmäler.
Frih. J. A. Hamilton förklarade sitt förre yttrande
derhän, att hufvudmans rätt til anteckning efter lista måna
-
Capita familiarum.
117
den borde existera, då ingen fullmäcktig el. ättemän innehade
fainillens rum.
Gr. A. [von] Fersen beklagade, om nu någon qurestion
skulle väckas om den åhr 1762 faststälte Riddarhusordning,
då likvähl R. o. A. nogsamt kunde erindra sig grunden
och orsaken, som då värckade des enhälliga bifall. R. o. A.
hade då velat förekomma de missbruk och oredor, som vid
fullmackters ombyte och inskrifningar på flere sätt giordes
synlige, och då i samma idée R. o. A. äfven så litet nu som
1762 ville framdeles blotställa deras stånd för än större oordning
samt mångå vidrige omdömmen, torde R. o. A. dertil
finna högst nödigt, att enligit R[iddar] husordningens afsickt
ståndets matricle efter första månadens förlopp måtte blifva
sluten och orubbad, utan att, som förut kunnat ske, en fullmakt
under r[iks]dagen må löpa igenom 10 el. 12 fullmäcktiges
händer.
Att hos Adelen r[iks]d[ags]mannarätten voro medfödd,
kunde vähl medgifvas; men den tilhörde enl. R[iks]d[ags]-  ordningen hela ätten, och fast des representation voro i R[iddar]husordn.
hufvudmannen en capiti updragen, vore sielfva
rättigheten doch ej för honom personel el. af honom annars
än efter fa[st]stält ordning disponeras.
Riddarhusordningen voro häröfver tydelig; och ehuru des
efterlefnad torde för någre hrr capita medföra något mera
besvär än för, så rörde doch denne lilla olägenhet blott några
få, då däremot en minsta rubbning i R [iddar] husordning
skulle medföra många oredor och största olägenhet för hela
Adelsståndet.
Frih. [von] Essen biföll Gr. Fersen, tilläggandes att om
en ättemän ej skulle få intaga sin ätts säte, då hufvudmannen
det ej lägel, bevakat, så hade en adelsman mindre rätt i
riket än en bonde, som åtminstone får välja sin fullmäcktig
til riksdagen. Detta talte han dess oväldugare, som han sielf
voro hufvudman och ensam af sin ätt.
Hr Jernfelts förklarade, att som han i sitt mern. aldrig
tänckt befordra någon oordning men snarare påsyftat
ordning, så ville han och nu bifalla R [iddar] husdeput. bet[än]k:de
blott med tillägning, att laga förfall måtte til inskrifning
för capita enl. lag altid ansees för gällande.
Hr Jennings instämde i mening med Frh. Ridderstolpe
och G[r.] Fersen.
118 1765, april 2—15. Capita familiarum.
Hr C. Wadenstierna betygade sin fägnad öfver R.
o. A:s ömhet om R[iddar]husordningen, deruti han sig förenade.
Efter denne tycktes en caput hafva nog tid att sig til
r[iks]dagen inställa, nemi. 3 månader efter kallelsen och 1
månad efter r[iks]dagens början. Kunde ändå härvid någon
olägenhet för honom yppas, voro den så liten och utom all
jemnförelse med de större olägenheter, som R[iddar]husord.
rubbande skulle upväcka. Att förlänga inskrifningsterminen
efter de så kallade laga förfall, voro föga rådeligt och säkert
fundament, emedan feltskiärsattester ej just voro så svåra
at få för 1. sp. ducat.
Men hvad han i det högsta kunde bifalla voro 14 dagars tilökning
i terminen för Adelen från Finland och Pommern.
Hr Gyllensvahn erindrade sig med missnöije, hvad
oredor han sedt ännu vid sidsta riksdag af de ständige ombyten
med fullmackter och personer, som föga varit olike
decorationer på en theatre; och funno således R. o. A. värdigt,
att den fa[st]stälte R[iddar]husordningen, som sådan
oreda hämmade, måtte orubbad bibehållas i alt, om än R. o.
A. skulle finna, att för Adelen ifrån Finland och Pommern
inskrifnings [tiden] med 14 dagar måtte förlängas.
Som hufvudman och ensam af sin ätt voro han häruti
oväldug och tilstyrckte för många skähl skull R. o. A. att
öfver detta måhl sig utan votering förena; ty om man nu ville
börja skilja capitas och extra capitas sins emellan, så kunde
riksdag efter annan deraf blifva contraire factioner, som
skadade R. o. A. i deras förenade reele interesse upkomst och
förkofran, som altid åtfölgdes af ordning, äfvensom fattigdom
altid af tvister och oordning voro beledsagad.
Hr Giös förklarade sig nögd med betäckandet, om caput
deri förbehålles fri inskrifning hela riksdagen, när famillens
rum aldeles står öppet.
Hr Kilberg likaledes.
Uppå Hr Landtm, proposition blef R[iddar]husdep. bet[än]k:de
till alla dehlar bifallit.
Hr Jernfelts allenast begärte någon tillägning i tiden
för Adelen ifrån Finland.
Hr Landt m. hemstälte härvid, huruvida R. o. A. skulle
vilja ingå uti den föreslagne 14 dagars förlängning i tiden
för Adelen ifrån Finl:d och Pommern, hvilken med den förut
Capita familiarum. Eksjö kyrka.
119
bestådde månad skulle utgiöra halfva riksdagstiden, som efter
lag icke bör påstå längre än tre månader.
Frh. Carl Ridderstolpe åberopade, hvad om resetidens
och inskrifningsterminens tilräckelighet för R. o. A.
til riksdagar redan förut anfördt blifvit; och afstyrckte för
öfrigt, att någon skillnad skulle giöras emellan Sverige och
Finland, lemnandes til R. o. A:s eftersinnande, hvad påfölgder
slik skilnad framdeles kunde medföra.
Hr v. Vicken förbehölt, att om någon skilnad nu giordes
i anseende til Finland, et lika måtte ske i anseende til
Gottland och Öland.
Hr Landtm.: Som propositionen öfver betänckandet
vunnit bifall, hoppas jag dervid lärer förblifva och någon vidare
proposition icke behöfvas.
Detta bifölls.
Hvarpå R. o. A. åtskildes kl. 2.
Anno 1765 d. 15 April.
Måndag.
Plenum kl. 10.
1. Anmälte Hr Landtm., att Bancocomissarien Blixen- Publication
stråle, som voro ledamot på Riddarhuset, för någon balance
i dess sysla och böcker blifvit trumlad och efterlyst. Blixenstråle.
2. Att som de i lagen för riksdagen utsatte 3 månader i dag Riksdagens
voro framlupne men det mästa af r[iks]dagsgiöromåhlen än- förlängande,
nu återstode, sorn torde ännu borttaga en oviss tid, om icke
sådant genom ståndens L[ant]m. och Tahlemän hos Kgl.
Maj :t i und. borde anmälas,
som bifölls.
3. Att följande Ridderhusets ledamöter, Presid. Baron Rålamb,
Commercerådet Ulric Rudenschöld och Ryttmästaren
Frietzkij i desse dagar med döden afgådt.
4. Justerades protocollet af d. 14 förb Martii.
5. Föredrogs Secrete Utskottets extract. prot. af d. 25 Febr. Kronobageang:de
cronobageriets här i staden balance samt Bagaren ^lance
Siöbergs löhn til 500 d. s :m. Siöbergs lön.
Bifölls.
6. Föredrogs Borg:st. extr. prot. af d. 9 Mars ang:de ovil- Collect til
korlig collect öfver hela riket i 3 åhrs tid till reparation för Ekesiö stads
Eksiö stads bofällige kyrcka. kyrcka.
120 1765, april 15.
Eksjö kyrka.
Löningsspanmål
för
Nerike och
Vermelands
regemente.
Secr.t:e
Wittes klagan
öfv.
praejudice.
Hr Fred. Ehrensvärd: Innan slike collecter kunde
beviljas, borde man först se bevillningen.
Frh. G. Reuterholm: Alla ansökningar om collecter
hade sina laglige vägar genom landshöfdingen och consistorium
til Kgl. Maij:tt och vidare genom Urskillningen til Riksens]
Ständer. Denne hade bordt gå samma väg; men som
flere dylike ansökningar utan tvifvel vorde inkommandes, så
kunde de alla til Cannnaroecon.deputationen remitteras, som
kunde dem i en massa företaga men ej plockevis afgiöra.
Dessutom voro nödigt, att kyrckiomedlens förvaltning i almänhet
litet nogare eftersågos; ty de mästa hade vackra inkomster,
hvilka, om dermed rätt hushållades, väl skulle hinna
til kyrkornes behof, utan att, som i senare tider skedt,
hela landet med collecter och stamböcker dertil graverades.
Hr v. Vicken: I slike måhl voro han sig nu ej olik
emot sidsta riksdag. Denne ansökning kunde han ej bifalla,
ty den hade bordt formaliter anmälas hos vederbörande i orten
och nödvändigheten deraf undersökas men ej immediate
dragas för Riks. Ständers plena. Dessutom voro härvid ingen
reciprocitet emellan städer och land, ty städer kräfvo altid i
desse fall hielp af landet men gifva densamma ej åter igen,
hvarom altså nödigt voro, att något i almänhet blefve faststält.
Hr v. Böhnen: Vid riksdagens början voro beslutit, att
alla publique riksdagsärender först skulle afgiöras, innan
private uptogos, och på den grund blef Prästest. extr. prof.
ang:de understöd för Stockholms Storkyrcka upskutit til
r[iks]dagens slut; som det förevarande måhl ej är angelägnare,
lär dermed likaså kunna ske.
Detta bifölls och ligger.
7. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protoc. af d. 7
Mars ang:de den för Nerrike och Vermelands regemente sökte
löhningsspannemåhl 540 t:r i stället för de til fyllnad i
regementets indehlning anslagne räntor, hvarvid sökes ändring
uti Kongl. Maj:ts afslagsresolution af d. 16 Mars 1763.
Secr. Utsk. bifaller Kgl. M:s resolution uti des betänckande,
som bifölls.
8. Anmältes den af Urskillningsdeputationen under d. 11
Mars til R[iksens] St [änders] plena remitterade Secreteraren
Carl Ulr. Wittes ansökning om afhielpande af dess för
Stora sjötullen.
121
detta öfverklaga]de prejudicemåhl, och rem. til Secrete Utskottet.
9. Föredrogs Secrete Utskottets hemställande af d. 15 April, stora siö
att
stora siötullen må ifrån den första nästkommande Maij ^ta
för
alla varor, men för utländsk korn, råg och malt ifrån d. d:r el. efter
15 Junii, betahlas i riksdahler efter tulltaxan eller och i sed- 72 ,m:ks
vexelcours
lar efter 72 marcks cours intil d. Uste nästkom:de October, til d. 1 Oct.
efter hvilken termin stora siötullen utan invändning bör alt framgent”!
framgent i silfver betahlas, viljandes Sec. Ut [sk.] häröfv. silfv.mynt.
projectera och til R[iksens] St[änders] plena upgifva den
förordning, som härom borde kungiöras.
Hr Bilberg biföll Secr. Utskottet men trodde härvid
böra tilläggas, att ifrån d. 1 Oct. siötullen äfven borde med
guld få betahlas, efter guld vöre mera i handel gängse och
till grunden säkrare samt ofta lättare att prsestera än silfver.
Hr L [ant] m.: Härom kunde vid förordningens justerande
öfverläggas.
Hr C. Wadenstierna förklarade sitt bifall til Secr.
Utsk. tanckar om siötullens erläggande i speciemynt. Den
enda betäncklighet funno han doch dervid, att den häraf följande
förhögning i tull, som enl. andra länders exempel altid
ansedts för skadelig, torde i vårt land, som hvarcken äger
speciemynt el. öfverbalance i handel, förorsaka dyrhet, stegring
i coursen och lurendrägeri. Af sådan orsak hade förl.
åhr spanmåhl stigit från 8 til 10 plåtar tunnan; och åhr 1756,
då hvart skålp. caffe hade 10 m. kp. tull, förtullades deraf
intet och draks likfult, men efteråt då denne tullafgift uphofs
1760, hade åhrl. för 1 million skålp. vist blifvit tull
erlagd.
Hr L. M. U g g 1 a biföll nu så mycket häldre Secr. Ut [sk.],
som han vid förl. r[iks]dag samma sak i et memorial hade
yrckat. Om myntsorterne i betahlningen af tullen kunde vid
förordningens justerande vidare discoureras, och mot dyrheten
samt lurendrägerier torde Handels- och manufacturdeputation
ej underlåta at påtäncka nödige utvägar och författningar.
Hr E n [e] s c h ö 1 d biföll Sec. Utsk., hemställandes om
icke efter andra rikens exempel äfven hamn- och lotspenningar
må i speciemynt betahlas. Desse afgifter voro hos oss ganska
ringa och betaltes altid med nöije, både af utrikesfahrtyg
som vår egen handel.
122 1765, april 15. Ädelfors guldverk.
Landshöfd:n
Reutercronas
[o:Ehrencreutz]
afsägelse
af honom
tillagd lön.
Fortsättande
af Ädelfors
guldverks
drift.
Geometriske
cartors förfärdigande
framför
de geographiske.
Frih. J. C. Cederhielm tilstyrckte nu bifall på Secr.
Utskottets extr. prot. och förbehölt sig att vidare fram uptaga
Hr Enschölds andragande, som han funno vähl grundat.
•Uppå Hr Landt m: s proposition blef Sec. Ut[sk.] hemställande
bifallit.
10. Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 7 Mars, hvari
tilkänna gifves, att Landshöfd. Olof B. Ehrencreutz til besparing
för rikets cassa afsagt sig den vid sidstl. riksdag honom
tillagde landshöfd.löhn i hop att ändock kunna hiälpa sig
fram, til des han hunno vinna befordran i stöd af des föreskrift
etc., hvarom Secrete Utskottet ärnar aflemna und. berättelse
til Kongl. M:tt, sorn lärer vidare nådige ordres härom
til Statscomptoiret afgå låta.
Bifalles.
11. Bergsdeputations hemställande af d. 8 Mars ang:de
fortsättandet af Ädelfors guldvercks drift för Kongl. Maj :tts
och cronans räkning, så att, utom de åhrl. dertil redan i staten
anslagne 8.000 d. s:mt äfven afkomsten, som förut tilflutit
cronan, måtte til detta nyttige verck användas.
Frih. Cederhielm och Hr D u r i e [t] z tilstyrckte
denna saks remiss till Secrete Utskottet, hvarest den förut
voro anhängig.
Hr Fr. Ehrensvärd ville bifalla betänckandet til befordran
af et verck, som voro ganska nyttigt, i det att det
skaffade oss guld fram utur jorden, men remittera till Secrete
Utskottet att til dess drift utse behörig fond.
Hr Klingspor trodde förnämligast böra efterses, huruvida
verket kan betahla hvad som påkostas.
Frh. Ridderstolpe: Så nyttigt det för riket vore att
draga guld ur sin jord, så nödigt voro likvähl att efterse,
hvad hvar ducat komme at kosta, och sedan hvar förlaget
dervid skulle tagas. Han instämde fördenskull med de flere
herrar angrde måhlets remitterande til Secrete Utskottet, som
på
Hr Landtm, proposition bifölls.
12. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af d. 22
Mars, hvaruti ståndet godt pröfvar, att af de comissionslandtmätarne
ålagde geographiske och geometriske chartors författande
å hemmanens ägor de geometriske såsom mäst Renande
till befordran af de så nödige storskiftsdehlningar
Lantmätare. Kajana kompani.
123
måge förut gå och med de andre, såsom härvid hinderlige,
upskiutas.
Remitt. til Cam.oecon.deputationen.
13. Bondest. extr. prot. af d. 22 Mars med besvär deröfver,
att 2:ne comissionslandtmätare ifrån landet til hinder i deras
förrättningar derstädes quartaliter beordras til tienstgiör:de
vid Landtmätericontoret här i staden, til hvilken tienst B [onde]
ståndet förmenar extraordinarie betienter altid kunna vara
at tilgå.
Flere af R. o. A. anmärckte härvid, huru enskilte måhl,
som ej gådt laga vägar, blefvo af stånd immediate uptagne
och underkastade plenorum afgiörande, hvilket föga befordrade
en laglig ordning el. dermed instämde.
Hr Lagersvärd androg den anledning, han trodde
Bondest. härtill hafva haft, af hvad med landtmätarne i Upland
föri. åhr händt, som på detta sätt ifrån et för landet
nödigt arbete blifvit til staden beordrade.
Hr Landt m. bestyrkte ytterl. detsamma.
Res., att detta remitteras til Cammaroeconom.deputationen.
14. Bondest. extr. prot. af d. 23 Mars ang:de Cajana lähns
compag. och att med dess inrättning måtte förblifva efter
contracterne af d. 11 Jan. 1683 och 19 April 1686 samt 1756
åhrs författning derom ändras enl. ståndets och Pr[äste]-  ståndets vid förl. r[iks]dag på Secr. Ut[sk.] bet[än]k:de af
d. 4 Mars 1762 deröfver yttrade stridige mening.
Hr Fried. Ehrensvärd holt nödigt att häröfver se
Secrete Utsk. bet[än]k:de af 1762, åberopandes sig om den
senare inrättningens goda nytta compagniets här närvarande
chef.
Hr D u r ie [t] z: Han kände ej så noga detta måhl, som
doch tycktes vara ömt nog för rikets tienst och för Almogen,
tilstyrkandes fördenskull dess remiss til Secrete Utskottet,
där det förut varit.
Hr Gyllensvahn: Den med detta compagnie åhr 1756
giorde författning och inrättning till skidlöpare voro i krigstider
för riket så nyttig, som Bondeståndets påsyftade ändring
deruti voro skadelig. Remissen häraf til Secrete Utskottet
voro altså god och nödig, på det Borgareståndet derstädes
om målets vickt och nytta kunde fullkoml. uplysas.
Res.: Remitt. til Secrete Utskottet.
Protest emot
iandtmätares
ifr. landet
sysselsättande
vid
contoiret.
Om uphäfvande
at
1756 års
förtätning
med Cajana
compagnie.
124 1765, april 15—24. Galärkåren.
Håltzförstesyslans
i
Skåne indragande.
1756 års inrätning
med
Galere- och
marinecorpsen.
Hvilken resolution Hr Durietz holt nödigt att strax
de öfr. stånden communicera.
15. Bondest. extr. prot. af d. 22 Mars ang:de syslans indragande
efter den i Skåne afgågne Holtzfursten Palmblad.
Rem. til Cam.oecon.deputat:n.
16. Uplästes Hr Heldenhielms memorial ang:de d. 1756
giorde inrättning med galererne och Marinecorpsen.
Memorialet ligger men går til de öfr. stånden.
Härvid hade några discourser R. o. A. emellan på bänckarne
förefallit, hvarunder Hr Schönström sig yttratt, att
s[alvo] h[onore] uti memorialet vore skrifvit lögn.
Hr Bilberg anholt, att en sådan utlåtelse enl. Riksdagsord.
och Riddarhusordningen måtte ansees och af Fiscalen
behörigen påtalas.
Hr D u r i e [t] z och Hr Gyllenhamma r instämde
härmed.
Hr Schönström: Som han hade för ogrundat ansedt
detta memorial, som rörde folcks heder och ähra, så hade
han i hast sagt deri voro lögn, efter deremellan och osant el.
ogrundat i sig sielft föga skilnad voro, men om ordet misshagat
R. o. A., ville han gierna sätta osant i stället.
Hr v. Vicken trodde bäst, att det fälte ordet återtogos
och saken dermed voro all.
Hr Bilberg och Hr Lagersvärd anhöllo, att detta
måhl måtte ligga på bordet tils nästa plenum.
17. Hr Landtm, anmälte til föredragande Riddarhusdeputationens
bet[än]k:de af d. [11 Mars] ang:de inskrifning
för dem, som fram på denne r[iks]dag ännu af deput.
kunna til säte och stämma för sine familier finnas berättigade.
Men som klockan redan var inemot 2 och således tiden förleden,
res., att detta betänckande, såsom anmält, ligger på bordet.
Hvarpå R. o. A. skildes åt.
Anno 1765 d. 2 4 Ap r i 1.
Onsdag.
Plenum kl. 8.
Justerades protocollet af d. 22 Mars.
Handels- och manufalcturdeputationen.
125
1. Föredrogs Secrete Utsk. extr. prot. af d. 17 April medErsätning af
notif., att Secr. Utskottet uti et ärende, som vid fört. r [iks]- Convojcom.-
ssriätct för
dag fa[st]stält blifvit, anordnad en erforderlig penningesum-en anordnad
ma och om des anticipation af Statscont. samt ersättning af Pennin8e„
. ... summa.
Lonvoijcomissanatet giord nödig anstalt.
Hvilket gillades.
2. Secrete Utsk. af d. 11 April ang:de 2:ne revisorers nöd- 2:ne reviso
vändighet
vid Hand.- och manuf.deputat. til Manuf.cont. och „ re,r Vld ,
° 1 Hand:s- och
hallräkningarnes reviderande. man.f.ctur
Bifölls.
deputm.
3. Secr. Utskotts e[xtr.] prot. af d. 13 hujus ang:de full Full lön för
r[iks]rådslöhn för R[iks]r. Lagerbielcke ifrån des inträde i lagerbielke'
Rådet medelst fyllnad uti des förre löhn utaf extra utgifts
medel.
Bifölls.
4. Secr. Utsk. af d. 20 Mars ang:de indragning af de 80 d. indragning
s:mt indehlte til skrifvarematerialier etc. för landssecretera-af,8? d- s:m
skrifmate
ren
i Stockholms låhn, som Assess. Westman härtils inne- rialier för
haft men nu sig afsagt. Fan.dis.e',
ö ° cr.trn i Stok
Bifölls.
holms län.
5. Sec. Utsk. af d. 11 hujus med afslag på Cap. Lillias sökte Captm Lilias
ersättning för des til sextusende d. s:m ledne skada, då des ,er*ätninS fdr
° leden skada
förande fregat Fama på Cadix redd sprungit i luften. med skiep
Bifölls.
' Pet Fama
6.
Uplästes Borg:st extr. p[rot.] af d. 2 April rörande giö- Giöromålens
romåhlems fördehlning emellan Handels- och man.dep. samt fördelning
° 1 emel.
Cam.oec.deput. Commerceutskott, hvaröfver begge deputatio- Hand:s- och
nernes betänck:de under d. 20 och 7 Mars för detta blifvit ,mailufact-\
deput. samt
föredragne och på hordet lagde. Cam.-och
Bifölls Hand.- och manuf.deput :s hemställande likmätigt °ec°n-de
r
° put:sCom:ce
Borgarest.
extractum protocolli. utskått.
7. Föredrogs Handels- och manuf.deputations bet[än]k:de sät til ful
af
d. 1 hujus ang:de det af Manuf.contoret vidtagne sätt att ™ak:f ocF
J ° ö betients vid
efter cours beräkna hrr fullmäcktige och betieningen derstä- Manufactur
des
deras arfvoden och löhner samt ang:de någre af manu- c,?atoir?t
° ° aflonande.
fact.fonden til de hrr fullmäk[t]., som för sidsta r [iks] dag
setat i Manuf.contoret, och Secreteraren derstädes anordnade
discretioner. Af hvilcka observationer deputationen funnit
skäligt, att en summa1 såsom utgifven utan R[i]ks.
Ständers plenorum vetskap och ordres bör till manuf.fonden
återbäras.
1 Lucka i förlägget.
126 1765, april 24.
Manufakturkontoret.
Bondest:s
deput:n.
Ett votum separatum uplästes härvid jemte Hr Svabs memorial
ang:de någon ex[c]eption för de senaste hrr fullmäcktige.
Under upläsandet häraf ankom en Bondeståndets deput.,
10 1 [ed. ] stark, hvars ordförande Joh. Anderson p[raemissis]
p[rsemittendis] aflemnade 1 extr. prot. ang:de 2:ne
marknaders hållande i Marcks härad, 2 ett ang:de spanmåhls
tullfrie införsell i sommar af in- och utlänske och 3 recommenderade
måhlet om skattekiöpsinhibitionen til gunstigt afgiörande
och expedition,
och derpå afträdde.
Sedan nu de för omrörde acters upläsning var slutat, anförde
Grefve Renstierna: Innan jag, g[umstige] H[errar],
enl. Rfiksdagsjordn. tager afträde under öfverlägningen
om et måhl, som emot all förmodan äfven rör mig och de
öfrige genom Rfiksens] H[ögl.] Ständers ärefulla förtroende
vid sidste r[iks]dag i Man.cont. tilkomne fullmäcktige, utbeder
jag mig ödmjukel. H. R. o. A:s gunst, tilstånd att til
min och mine cameraters försvar få nämna någre ord.
Då jag i hierta och siäl är öfvertygad och äfven hoppas i
sanning hafva öfvertygat andra derom, att aldrig minsta
egennytta lådat vid mig i de mångfaldige giöromåhl och förrättningar,
hvilka några och 20 åhrs tid varit mig anförtrodde,
kan det visserl. ej annat än på det högsta öma mig,
att H. H[and]- och man.deput. i dess nu upl. bet[än]k:de
håller före, att full[m.] i Manuf.cont. altsedan förl. r[iks]-  dag skola niutit större arfvoden än de varit berättigade till
och således skola böra det återbetahla.
H[ögl.] deput. tycks egentel. grunda denne sin tancka derå,
at hvarcken S[ecr.] Ut[sk.] el. S[ecr.] H[and.J- och m[anuf.
jdep., i stöd af hvars förordnande full[m.] vid M[anuf.]-  cont. i flere åhr niutit lika arfvoden med full[m.] i Banquen,
icke skola likmätigt de utfärdade instructioner ägt att befatta
sig med någon förvaltning af m[anuf.j fonden och följacktel.
ej el. att om fullm. arfvoden något förordna.
Om Rfiksens] H [ögl.] St [änder] vid förre r[iks] dagar
hade vidtagit den författning, som uppå mit välmente hemställande
i början af denne giord blifvit, nemi. att förbiuda
M[anuf.]cont. allahanda utbetalningar, dem R[iksens] Ständer]
sielfve ej anbefalt, voro jag aldeles ense med h[ögl.]
deput. och försäkrar jemvähl, att i sådan händelse skulle
Manufakturkontoret.
127
h[ögl.] deput. nitfulla sorgfällighet här icke träffat det aldra
ringaste ämne; men när det icke kan bestridas, att ju
både M[anuf.]cont. och fullm. alt ifrån verckets första inrättning
så imediate städt under S[ecr.] Utsk. samt S[ecr.]
H[and.]- och m[anuf.]dep., att de fläste och störste utgiftsposter
intil och med inrättningen af sielfve discontefonden,
hvilken på rörelsen af flere t:r guld åhrl. ankommer, på
ber:de dep. förordnande blifvit verkstälte; när et sådant
fullm. förhållande r[iks]dag från r[riks]dag intil denne altid
varit klanderlöst lemnat; när Man.contoret aldrig varit
ålagt eller, genom grundlagarne i deras sunda begrep tagne,
tillåtit att, mera än andre ämbetsmän emellan r[iks]-  dagerne, uphäfva sig til domare, om den el. den dep. efterkommit
sin instruetion el. intet. När derföre samma instr.
aldrig blifvit M[anuf.]cont. communicerade; när Kgl. M:tt
sielf i nåder behagat uppå bern. dep. und. hemställande
giöra sådant afseende, att verckställigheten af månge utbetahlningar
blifvit blott i ani. deraf cont. anbefalte; när staten
för full[m.] redan var faststäld långt innan de nye fullm :ge
giorde sitt inträde; när våra constitutorialer tillägga oss de
förmåner, som denne förrättning åtfölgde, och när slutel. det
på intet sätt kan sägas, att fullm. i någor måtto varit tilständigt
att å sido sätta sine skyldigheter för den närv:de och
tilkom:de tiden för att pröfva väre företrädares förhållande
under den framfarne, så hoppas jag, det H. R. o. A. lärer
högtuplyst finna, att ej något fehl häruti af fullm. är begångit,
och att således icke eller med någon billighet af oss
kan återfordras, hvad vi i stöd af väre i alla tider erkände
närmaste förmäns förordnande i så måtto på god tro upburit.
Jag öfverlemnar derföre med gladt hierta hela saken til
H. R. o. A. vanl. prisvärde rättvisa såsom det enda, jag i detta
fall tror mig kunna och böra i ödm. anhålla om; men på
det H. R. o. A., som enl. sitt medfödda ädla tanckesätt altid
gerna visar ynnest emot dem, som hafva den ähran til detta
värde samfund at räknas, äfven här må finna något tilfälle
dertil, utbeder jag mig både ödmiukl. och enständigt, att
hvad jag nu i korthet anfördt må genom utdrag ur prot. få
åtfölja den berättelse, som ang:de detta ährende framdeles
kommer att uti R[iks] dagstidningarne införas, så at, då jag
och mine camerater inför lefv:de Gud äga rena samveten och
rena händer, vi äfven ibland medbroder måtte få behålla obe
-
128 1765, april 24. Manufakturkontoret.
fläckat det goda namn, vi med sorgfällighet förvärfvat och
intil denne stund bevarat.
Hr Hasen kampf: Såsom en genom H. R. o. A:s ynnest
och förtroende vid sisth r[iks]dag äfven tilkommen fullmäcktig
vid M[anuf.]cont. instämmer jag uti alt det, som
Gref Renstierna nyss til protocollet andragit, och utber mig
endast den ähran att i anseende til den omständighet, hvarvid
mit namn i det upl. bet.[än]k:de blifvit nämbdt, något få
tillägga. Det torde kanske se ut, som hade jag såsom en af
de nya ledamöter dehltagit uti den om väre arfvodeslöhners
beräknande efter cours giorde författning, men vid närmare
påseende lärer tydel. finnas, att min i contoret giorde erindran
dermed ingen gemenskap ägt; ty sedan det redan för
vårt tilträde i cont. var afgiordt, att väre löhner skulle oss
godtgiöras efter cours lika som fullm. i R[iksens] St[änders]
Banco, så var min påminnelse endast syftande på någon viss
grund til räkningssättet af rd. värde efter cours och priscouranter,
som så ofta differera kunde och hvarom contoret
hvarclcen af Banquen el. fullmäcktige derstädes kunnat erhålla
den underrättelse, vi hade begärt.
Som jag således vet mig ren från egennytta och intet billigt
klander underkastad, så öfverlemna!- jag hela detta måhl
jemte mig sielf under H. R. o. A:s ynnest och rättvisa, såsom
oväldige och ädelmodige dommare.
Hr F. Ehrensvärd: Som jag vid senaste r[iks]dag
hade den ähran att vara ledamot uti S[ecr.] H[and.]- och
man.dep. och det nu af det föredragne bet[än]k:det skulle
kunna synas, som hade samma deputation på något sätt missbrukat
det henne af R[iksens] St [änder] lemnade förtroende;
så förklarar jag för min dehl, att jag ej kännes vid någon
dylik misstancka el. förevitelse utan ständigt i mine giöromåhl
derstädes hållit mig efter instructionen, den jag ansedt
som lag. Hvilcket jag beder må i protocollet intagas och
äfven få tryckes med det öfriga, som härom giöres almänt.
Hvad de senare fullm. angår, så tror jag detsamma vara
aldeles grundat, som G[r], Renstierna om deras giöromåhl
härvid haft den ähran att berätta.
Frh. J. C. Cederhielm: H[andels]- och m[anuf.]-  depul[:s] bet[än]k:de utmärckte vähl en berömlig nit för
rikets och man.cassans bästa men tycktes derjemte kasta
nog misstanckar på samtel. M[anuf.]cont. fullmäcktige.
Manufakturkontoret.
129
Han funno likvähl en skillnad emellan den nödig; ty de,
sorn varit där för 1762, hade tillagt sig sielfvom större arfvodislöhn
än dem bestådts och voro således mindre at ursäckta;
men de, som 1762 tilkommit, hade billigt kunnat niuta de
för fullm. förut upförde förmåner och bestådde löhner i stöd
af deras constitutorialer, hvilka som contracter böra hållas,
om ord och afsked skola stå, hälst de under sine giöromåhl
behöft uppehälle och ej kunnat lefva af blotta ståndets förtroende,
ehuru smickrande och ährefult det i sig sielft voro.
Att bevara rikets rätt för kitslige händer voro ganska vähl,
men det voro lika nödigt at öma medbröders heder, ähra och
laglige rättigheter. På sådan grund trodde han billigt, att de
förre fullmäcktige i M[anuf.]cont. återbära, hvad de för mycket
åtniutit, men de senare behålla, hvad de fädt.
Hälst deput., som efter instruct. bordt yttra sig och upge
om deras upförande i deras giöromåhl vid M[anuf.]contoret,
intet derom något förmält, mindre ännu något slikt, som kunnat
ådraga dem deröfver den minsta soupcon.
Det torde härvid enl. den gamla versen tum tua res agitur
paries dum proximus ardet kanske någon täncka, att han,
Frh. Cederhielm, såsom stad i lika casu med de omtahlte herrar,
härvid ej mindre tahlte för sig sielf än för dem; men just
derföre kunde han nu med frimodigt samvete anhålla derom,
att hans förhållande såsom fullm. i R[iksens] St [änders]
Contoir på det nogaste måtte blifva eftersedt och granskat;
ehuru Cederhielms tanckar ej altid vunnit pluralitetens bifall,
voro han doch säker på, att sielfva karlen des nit och des
välmening deruti skulle igenkännas.
Hvad hans åtniutne löhn dervid angingo, hoppades han den
ej förtiena någon upmärcksamhet, ty i stället för de från början
hvar fullm. anslagne 700 d. s:m hade han åhrl. upburit i
arfvodislöhn 600 d. uti sedlar.
Hr Jennings ingick uti den af Frh. Ced[erhielm] giorde
skilnad i faveur af de senare fullmäcktige, så mycket mer,
som hvarken dem tilständigt varit att kulkasta S[ecr.]
H[and.]- och m[anuf.]dep. om deras löner giorde författning,
icke eller denne senare vid sidste r[iks]dag, som nu, varit
förbudit att disponera några contorets medel til fullmäktige
och betieningen, sedan deput. sagt dem både vara och varit
til den utsatte förhögningen efter cours berättigade.
Hr C. Wadenstierna åberopade sig Frh. Ceder9—5
610U
130 1765, april 24. Manufakturkontoret.
hielms yttrande såsom med honom fullm. i Ständ. Contoir
och önskade et noga skiärskådande af sine giöromåhl, som
hvarken giorde honom samvete el. blygd, efter de grundats
på reglementen, Sec. Utsk. författningar och instruction.
Han instämde för öfrigt på de anförda skiähl deruti, att
de senare fullm. måtte sine åtniutne penning :r få behålle och
önskade deröfv. proposition.
Hr [von] Nackreij deducerade, såsom Handels- och
manuf.deputations ledamot, jemte sakens sammanhang grunderne
til deputationens häröfv. giorde hemställande.
Deputationen hade vähl funnit den skillnad, som billigt
kunde giöras emellan de förre fullmäcktige sedan 1756, som
först inrättade sin gratificationsstat efter cours, och de senare
sedan 1762, som åtniutit sine tillagde förmåner efter et för
deras tid antagit beräkningssätt; men ehuru således desse
hrr något förseende deruti mindre än de förre kunde tilläggas,
så voro doch deras rättighet derutaf icke större, då man
sågo på sielfva grunden til beräkningssättet för dem allesammans.
Vid 1756 åhrs r[iks]dag hade Instructionsdeputationen
projecterat dåvarande S[ecr.] H[and.]- och m[anuf.]deput.
instruction, hvars 12 § tydel. innehållit förbud, att Manuf.-  dep. ej med några medels disposition af cassan skulle sig befatta.
Men 6 månader derefter hade deputat:n likafult giordt
författningen om löhnernes förhögning efter cours; så underligt
det voro, att deput. vågat bryta en så färsk instruction,
så vist voro ock, att t:r guld dermedelst gådt ur contorets
cassa och des fond inedtagits, cont. giäld ökts i Banquen och
fabriquerne satts i fara att hamia omkul i brist af understöd.
Detta alt hade nu Hand.- och man[uf.dep.] i stöd af sin
instruction, sorn pålägger dep. att efterse förre dispositioner
af medel utom R[iksens] St[änders] pl. befallning såvähl
som möjel. indragningar, icke annat kunnat än på det nogaste
anmärcka, hvaraf som tydel. funnos, att sielfva grunden
til de omtahlte löhners förhöijande efter cours voro otilräckelig
och olaglig, så fölgde äfven att någon skilnad emellan
förre och senare fullmäcktige icke kunde äga rum el. värcka
emot de af deputationen anförde omständigheter vid des
hemställande.
Hr v. Post var af den tanckan, att af hrr fullmäcktige,
som fådt sin löhn efter cours upbära, ingen återbetahlning
Manufakturkontoret.
131
kunde fordras, emedan hvarken de sielfva el. Manuf.deputat:n
utan Secrete Utskottet, som efter förre vanl. härom ägt
disponera, vid 1756 åhrs r[iks]dag dem denne förmåhn skal
hafva tillagt, hvarom han trodt exped. härvid skolat vara bilagd,
efter hon vore åberopad.
Hr [v o n] Nackreij: Den omtahlte expeditionen voro
acten bilagd. Des innehåld, som äfven uplästes, rörde endast
bancofullm. ock betieningen men voro strax af Manuf.- och
handelsdeputat. til Man.cont. aplicerat, då likvähl emellan
de förre och senare borde giöras skilnad, emedan desse hade
mindre arbete och kanske en gång i veckan sammanträdde.
Hr v. Post beklagade, att han ej igenfunnit detta allegat
vid acten, men trodde deraf nog tydligt att, då Secrete
Utsk. deruti tillagt fullmäcktige på bägge ställen 800 d. sant
och för bancofullm. faststält deras niutande efter cours, en
lika förmån borde tildehlas M[anuf.]cont. fullmäcktige, som
hade mera arbete än de förre och 2 sam [man] träden i veckan,
då de förre blott hade et.
Hr Alströmer instämde som förl. riksdag ledamot uti
Sec. H[and.]- och m[anuf.]dep., ehuru han öfver detta måhl
då ej varit närvar:de, med Hr Post och Gr. Renstiernas anförde
skiähl; tilläggandes i anseende til Sec. Klings erhållne
gratification, att han nied flitigt arbete och besynnerl. skickelighet
både i deputationen och Man.contoret giord sig deraf
välförtient och att det voro synd, om han som en fattig karl
nu skulle den återbära.
Frh. Grönhagen instämde med Hr Nackreij til bifall
på H[and.]- och m[anuf.]dep. bet[än]k:de, begiärandes deröfver
proposition el. votering.
Ankom en Prästeståndets deput., 6 pers. stark, anförd af
Probsten Wikman, som p[rsemissis] p[raemittendis] anmälte,
att ståndet bifallit Secrete Utsk. hemställ:de ang:de
stora siötullens betalande i specie rd. jemte Tulldeput. yttrande
i samma ärende men remitterat til Secr. Utsk., hvad i
detta senare ang:de licentens erläggande förmäles.
Afträdde.
Strax häruppå infördes 6 dep:de af Bondeståndet. Ordföranden,
Påhl Jönsson, androg, näst prem:da, att ståndet
instämbt med Sec. Utsk. ang:de tullens erläggande i sp ferne
]rd. men giord undantag för spannemåhlen, hvarom extr.
pr[ot.] skulle meddehlas.
Prästestis
deput:n.
Bondest:s
deputerade,
132 1765, april 24. Manufakturkontoret.
Hvarpå de afträdde.
Hr v. Vicken åberopade Hr Nackreijs yttrande, det
han biföllo, tilläggandes ad protoc., att det voro en vådelig
belägenhet, när besvurne lagar och instructioner icke efterlefdes,
och det åter gingo, som olagel. deremot förelupit, hvilket
af Ständer efter lag och rätt men icke efter conjuncturer
borde hielpas. Altså kunde härvid pröfvas, om Secr. Utsk.
och på hvad grund bifallit dennes fullm. i Man.cont. efter
cours förhögde löhn, hvilket doch tviflade på, efter i dess
upl. extr. prot. af d. 21 Oct. 1756 endast nämdes d. s:mt,
hvilket räkningssätt jemte kopp:m voro mäst gängse men det
efter cours deremot ovanligt. Han viste således ej, hvad Mfanuf.
jcont. härvid brukat för taxeringsgrund; men önskade
att likaså få taxera och korsa sig sielf och slippa något återbära.
Hr Gyllensvahn betygade sig med hiertelig glädie
sågo, hur de fehl och siukdommar, som angripit statsvercket,
så småningom uptäckas och i dag sättas, samt att hvar redlig
medborgares nit härvid af dygd älskande Ständer beskyddas.
Då sielfvåld, som nog vore bevist, rördt och blottat
rikets cassör och satt oss i vanmackt och fattigdom, så kunde
nationens lustre aldrig jemte vählstånd återvinnas annars än
genom ähra, sanning och rättvisa. Han fördes således i närvar
:de frågas afgiörande ej av någon ovilja emot hrr fullm.
och aldraminst af någon hämbd, såsom hvilken den högste
Guden sig sielf förbehållit, men endast af brinnande nit för
sit fosterland til bifall på det upläste bet[än]k:de, som voro
ej mindre grundat på skälil än nitiskt. Personer gynnade man
billigt, när tilfället sådant tillät, men en oväldig rättvisa voro
Riks. St [änder] värdig och gufvo såvähl staten som reg.sättet
sin tilbörliga styrcka.
Frh. Ulric Scheffer ansåg H [and.]-och man.deput.
vid detta tilfälle viste upmärcksamhet om M[anuf.]cont. cassa
för ganska god och nyttig; ty så angelägne manufacturerne
för riket voro, så angelägit voro äfven, att de för dem anslagne
medel til deras understöd och ej til andre behof blefvo
använde. Doch hvad nu anginge återbetahlningen af fullm.
upburne förhögning på löhn efter cours samt deras gratificationer,
så frucktade han, att de fläste deraf skulle blifva
ruinerade, och hemstälte således, om icke sådant af ädelmod
Manufakturkontoret.
133
kunde eftergifvas, men ifrån denne dag om deras löhner stadgas
enl. deput. bet[än]k:de.
Frh. [von] Essen gillade aldeles deputationens hemställande
såsom grundad på lag och deras instruction, bifallandes
detsamma til dess principe; men som det torde synas
nog hård t i aplication, så giorde han dervid den skilnad, att
fullm. och Secr. böra återbära de åtniutne gratificationer men
deras upburne löhners förhögning efter cours, ehuru den på
lika ogild grund fotats, tycktes böra utan återbärning lemnäs
dem til denne dag, hvilket och voro med R. o. A. generosité
instämmande.
Hr Hägerflycht instämde på anförde skiähl med
Frh. Scheffer, att hvad fullm. upburit til denne dag måtte
dem efterges, hälst de annars til en dehl blefvo ruinerade
och kan hända stadnade på Gillstugan i brist af tilgång til
den fordrade betahlning; beg [äran] des härå pr[op.] och vol.
Hr Gyllensvahn: Sorn jag nu hör tahlas om eftergift
och grace för hrr fullmäcktige, så nödgas til bevarande
af rikets rätt jag ingå uti particulariteterne af saken, hvilket
jag eljest gerna undvikit.
Då jag af deput. bet[än]k:de och des allegater liusligen
seer, huru desse hrr fullm. varit månare om deras egen förmån
och deras löhners beräcknande efter högsta cours på rd.
än om besparing för contorets cassa, än om någon dess skulds
afbetahlning uti Banquen eller medlens användande til nianufacturers
hielp; då jag å andre sidan äfven betäncker, att
de fläste vid sidsta r[iks]dag faststälte gratificationer för
giorde krigstienster til fattige orkelöse ej kunnat betalas,
utan att de i stället måste svälta och lida största nöd; så finner
jag för min dehl icke här vara rum att giöra någon grace
på rikets omkostnad åt någre väre fullmäcktige med förglömmande
af den totalitet af fattige undersåtare, som innom rikets
gräntzor med barckebröd och onaturlig spiis måtte framsläpa
et uselt lif. När penning :r ur rikets cassör på et sielfsvåldigt
sätt ej medtagas, kommer bancozedlen i hvars mans
hand snart til sitt rätta värde igen. Och när det återbäres,
som olagligen fångits, då skeer rättvisa, som värckar förtroende
och kärlek innom nationen. Jag tahlar ej af ovilja el.
rancune mot någons person men blott af kiärlek för riket
och staten, då jag påstår, att enl. betänckandet så de förre
134 1765, april 24. Manufakturkontoret.
Borg:st:s
deputation.
Fortsätning
om Galere-
och marinecorpsen.
sorn de senare fullmäcktige böra återbära, hvad de på ogilde
grunder upburit, varandes interesset derå det enda, jag kan
eftergifva. Denne mening kan jag på intet sätt bege mig ifrån,
med mindre en pluralitet den ogillar, hvarföre jag öfv. bet[änk:det]
begär proposit. til bifall el. votering.
Frh. [von] Essen förklarade sig i anseende til de af
Hr Gyllensvahn anförde considerationer och att undgå all
väld och mannamåhn i penning:rs disposition bifalla des
tanckar och således ändra dem, han nyss förut yttradt.
Hr Landtm, recapitulerade de åtskillige i discourserne
yttrade meningar för bet[änkandet] el. någon modification
dervid och giorde deruppå propositionen.
Bifaller R. o. A. H[and.]- och man.deputat:s bet[än]k:de?
Hvartil svarades Ja.
Ankom 8 st. Borg: st. deput:de, af hvilka Hofintend. Malmstén
p[rsemissis] pr[semittendis] anmälte, att ståndet bifallit
Sec. Utsk. tilstyrckande om sto [ra] siötullens betal:de
i specie med följande ändringar:
1 :o. Att spanmåhl må undantagas.
2. Att Secr. Ut [sk.] må projectera en annan termin, efter
d. 1 Maij är för nära.
3. Att i stället för d. 1 Oct. til åhrets slut må lemnäs betahl.
i zedlar a 72 m. cours.
4. Att efter samma termin tull för exporter må erläggas
med plåtar el. cour. sunt, hvilket til bifall recommenderades.
Afträdde.
Uplästes Hr Aug. Ehrensvärds mern. och svar på Hr Leijonsténs
insinuerade meni. rör:de galere- och marineinrättningen,
hvarvid et allegat, nemi. staten, som ligger quar.
Frh. Köhlers memorial ang:de d:o.
Hr Durie [t] z hemstälte, att detta med de flere memorialer
i detta ämnet måtte remitt. til Secrete Utskottet.
Uppå Hr L [ant] m. propos. blef detta med de flere meni.
i detta ämne remitterat til Secrete Utskottet.
Hr v. Vicken förbehölt härvid, att det, sorn nämbdes
om prejudicer, måtte remitteras til Secrete Deput., och att
den af Hr Ehrensvärd äskade besicktning måtte bli nogare
än den vid senaste riksdag.
Hr Tersmeden: Att något i Hr Ehrensvärds meni.
Galär- och marinkåren.
135
måtte i Sec. Ut [sk.] lemnäs til den förklaring å Amiralitetets
vägnar, som tycktes behöfvas.
Hr En [e] schöld instämde om remissen til Secr. Utskottet
och tilläde, att han i sin cariere sedt något litet, både
til lands, där han förut tient, och til siös, där han nu tiente.
Något kiände han af detaillen på begge ställen, doch ej i
comparaison med Gen. Ehrensvärd, hvars nit, insickt och
genie för större detail concurrerat til det förtroendet, som
lemnat honom styrelsen vid galereinrättningen med frie händer.
I denne cariere kunde man af honom ej annat vänta än
nyttige tienster, men han lefde ej altid och borde fördenskull
dess syslas gräntz utstakas mindre för honom än för en successor.
Hvad för öfrigt anginge detailen vid galerernes maniement,
hvarvid han hördt tactiquen til lands äfven hållas för
nödig, så kunde sådant vähl medgifvas, om vi som de i Marocco
hade galerer, som kunde vid frucktan för attaque opdragas
på landet; men som våra ständigt bruktes på siö, behöfde
de siömän, som voro upammade i hafvets skiöte och
lärdt hålla contenance i storm och andra tilfällen samt hade
praxis. Ty en landtman på sion voro föga skickeligare än en
holländare til lands.
Slutel. hoppades han Sec. Utsk. vorde hela detta måhl jemkandes
efter rik. belägenhet.
Hr Gyllenhammar begärte ytterl. någon tid att se
Hr Ehrensvärds mern., som han för dess vidlyftighet ej vähl
fattat vid upläsningen.
Hr L [ant] m.: Memorialet är med de flere remitt. til
Secrete Utskottet, men det kan doch ligga på bordet någre
dagar, innan det expedieras.
Detta bifölls.
Hr Held enhielm påminte om det, som i senaste pleno
emellan Hr Schönström och honom passerat vid hans memorials
upläsande, hemställandes hvad R. o. A. dervid behagade
giöra, han för sin dehl ville bevisa sitt memorials innehåld
och voro eljest nögd med den explication, Hr Schönström på
sine ord gifvit.
Hr Schönström: Det voro honom okiärt att i hetan
af discours hafva kunnat fälla något ord, sorn kunnat vara
inisshageligit för R. o. A. Han ville det gerna ändra och i
stället säja, att h.an i mern. funnit det han ansågo för ogrundat.
Passage
emellan Hrr
Heldenhielm
och Schönström.
136 1765, april 24—27. Galärkåren.
Ytterke discours
om
Galere- och
marinecorpsen
samt
defensionsverket.
Electorslistor
på
ledam. i deputationer.
Härmed stadnade denna discours.
Frh. Ulr. Scheffer förestälte härvid i ani. af de remitterade
memorialer, att som alt, hvad rörde rikets defension,
hörde til Riks. St [änders] Secrete Utskott, icke bäst
voro, att alla memorialer derom dit directe ingufvos och icke
til plena, hvarest deras föredrag :de och remitt:de efter ordning
förorsakade hinder och tidsutdräckt. Desslikes äfven,
att om man ville angripa en embetsman för dess giöromåhl,
det måtte ske på lagligt ställe, och här icke blifva et delationsrum,
hvilket han såsom ganska fahrligt et moget besinnande
underkastade.
Frh. G. Reuterholm medgaf, att defens.vercket hörde
til Secrete Utsk., men som af memorialer ofta uplysning
kunde hämtas, trodde han dem ej mindre nyttige än i
R[i]k[s]dagsordningen tillåtne att ingifvas.
Det andra momentet kunde på flera sidor ansees och behöfde
derföre någon betäncketid.
Flere af hrr:e begärte äfven detta på bordet.
Hr L [ant] m.: Frh. Scheffers proposition skulle bespara
mig mycken möda med så många memorialers igenomläsande,
innan de här föredragas; men Secr. Utsk. tager inga private
mern. emot, som icke af stånden el. Urskill.deputation
dit remitterade varda.
Uplästes electorslistor på ersatte ledamöter i dep:ne:
I R[iddar]husdeput. 1,
i Exped.deput. I,1
i Secrete Deput. I,2
i Almänna Besvärsdeput. 2:ne.3
Anmältes att något manskap af Lifguardet til en execution
i nästa vecka sammandrages.
Item att något arbetsmanskap af Södermanlands regemente
i nästa vecka hit förväntas.
Dervid påmintes intet.
R. o. A. skildes åth kl. 1/2 2.
1 I stället för kommendörkapten Carl Fredrik Feif hovjunkaren friherre
Claes Vilhelm Grönhagen.
2 I stället för ryttmästaren Christian Ludvig de Frietzcky majoren friherre
Fredrik Elias Taube af Odenkat.
3 I stället för advokatfiskalen Alexander Pereswetoff Morath och kapten
Fredrik Ridderborg, som avsagt sig, fänrik Alexander Johan Schmiedeberg
och major Jakob Johan Anckarström.
Capita familiarum.
137
Anno 1765 d. 27 April.
Lördag.
Plenum kl. 8.
Justerades pleniprotocollet af d. 23 Mars.
Uplästes Hr G. E. Silfversvahns memorial af d. 24 April, Rättighet för
hvars innehåld var en hemställan, att hvar en fullmäcktig, hvar fulm- at
° ofv. per
som
sitter på Riddarhuset, må, i fall r[iks] dagen skulle läng- miss:nstid tå
re continuera än hans permissionstid, likafullt få til slut bivista
r riksdag,
oklandrad quarblifva, så framt ej krigsoroligheter eller andra
högst trängande rikets angelägenheter emellan komma.
Hr Gyllensvahn: Memor. voro billigt och borde hos
de öfrige stånd til bifall recommenderas.
Hr Schönberg tilstyrckte derå remiss til R[iddar]husdeputationen.
Hr L [ant] m.: Som casus af memorialet torde vara för
handen, så kunde det nu strax bifallas men för framtiden
qu[sestion] remitt. til R[iddarhus]deput.
Hr Fred. Ehrensvärd ansåg qu[sestion] om capitas
rätt både i grundlag och vid sidsta r[iks]dag så tillräckel. utredd,
att detta memorialet voro öfverflödigt att uptagas.
På Hr L[ant] m. proposit. blef memorialets slutmening
bifallen, att härvarande fullmäcktige må orubbade sitta quar
under riksdagen.
3. Föredrogs Ridd.hus.dep. hemställ:de af d. 11 Mars äng:- Capitis
de de capita, som sedan r[iks] dagens första månad för så- ^gå^de
dane blifvit af deput. erkände och deras rätt till inskrifning
framför extra capita el. af andre i ätten befullmäcktigade,
och 2 ang:de dem, sorn sitta för döde befundne familier el.
derföre utgifvit fullmackt, samt att den, som vitterl. utgifver
för en död famille fullmackt, bör enl. lag derföre ansees som
falsarius och den, henne nyttar, plickta 1.500 d. sm:t.
Hr Linnerstedt holt före en capitis rätt til anteckning
ej kunde förloras, ehuru den innom den 1 :sta månaden
af r[iks] dagen ej hunnit pröfvas och afgiöras.
Hr v. Post önskade, att R[iddar]husdeput. uti de tvenne
dehlarne af dess hemställande hade sig närmare yttratt
och något vist tillstryckt. En hufvudmans rätt kunde ofta
lida genom dess egit fehl med otydelig genealogies ingifvande,
och således voro nyttigt, att deput. först igenomgingo alla
ättetaflor och satte dem i ordning til redas erhållande i ma
-
138 1765, april 27.
Capita familiarum.
tricklen för nu och framtiden, som sedan ej borde rubbas. Att
de afgingo, som sutto för redan utgångne familier, voro billigt,
men plikten kunde eftergifvas.
Frh. C. W. Grönhagen: R[iddar]husdeputat. hade
icke innom den l:sta månaden hunit granska alla genealogier
el. pröfva hvars caputs rätt, men sedan den voro tydlig,
borde den gälla och inskrifning beviljas. 2. Kunde vähl plikten
eftergifvas för dem, som setat för utdöde familier.
Hr v. Vicken instämde däruti, att den, som för rätt
caput. farn. vore erkänd, borde sin rätt tillgoda niuta och att
den, som för en utdöd famille gifver fullmackt, borde derföre
plickta.
Frh. Funck, Carl: Frågan vore hel simple. Rättigheten
til säte och stämma för hvar famille tilhörde efter lag
caput, och den, som derföre erkändes, borde följacktel. framför
de andre af ätten niuta inskrifning.
Frh. C. Ridderstolpe instämde i lika mening.
Hr Gyllensvärd likaledes, med tillägning att den, som
blifvit erkänd för caput af Hårdfamillen, måtte strax få intaga
farn. säte.
Hr Landtm, giorde nu proposition i den lista frågan:
Om den, som R[iddar]hus.dep. på goda skähl kan erkänna
för caput farn., får genast från ättens rum utesluta såvähl
extra cap. af farn. som dem, där af andre i ätten blifvit befullmäcktigade?
Detta
besv. med Ja.
Efter någon discours öfver den senare frågan
res., att de, som nu sitta för förut utgågne familier, genast
böra från R[iddar]huset och dep. uteslutas; men den, sorn
för en bevisligen honom vitterl. utdöd ätt utgifvit fullmackt,
bör anses som falsarius efter almän lag och den, som nyttiat
en slik honom bevisligen vitterlig så beskaffad fullmackt,
skall derföre plickta jemte des utslutande 500 d. s:mt,
om hvilcka 2:ne sidsta puncter en kgl. förordning til almän
efterrättelse skal i und. utvärckas.
Skattekiöps- 4. Anmälte Hr Landtm, till afgiörande Bondeståndets
förbudets bordet liggande extr. prot. med anhållan om uphäfvande
uphäfvande. M:ts i Cam.coll. förl. åhr giorde inhibition af skatte
kiöps
expedierande, hvilcket R. o. A. för detta til Cam.oec.-  deput. hade remitterat men de öfrige stånd afgiord och nu
trägit yrckade til expedition.
Skatteköp. Sättet för expeditioner.
139
Hr L[a n t] m. hade med flit härmed drögt, til dess de öfrige
stånden skulle ang:de remissen af R. o. A:s extr. prof.
rör:de Krigsbefählets besvär öfver skattekiöp på indehlte
hemman bifalla R. o. A., hvilcket nu voro skedt; och uplästes
således det af 3 stånd bifallne
Prästest. extr. prot. af d. 9 Mars, innehållandes att ståndet
1 :o bifallit inhibitionens uphäfvande, 2:o remitterat til Secrete
Utsk. frågan, huru såvähl R[iksens] Råds som Cammarcollegii
förhållande dervid anses må, 3:o rem. til Cam.-  oec.dep., huru skattekiöp framdeles må ske ulan auction
[och]1 utan förtydning af 1723 [års]1 sk[atte]kiöpsförordning,
el. andra missbruk etc.
Prästest. extr. prot. bifölls.
Hr Carpelans härvid äfven anmälte memorial ang:de flere
vid skattekiöp för cronans bästa nödige observanda.
Rem. till Cam.oec.deput :n.
Hr v. Post androg härvid såsom ledamot i Expeditionsdeput.
, det han altid tr.odt, att enl. 17 § i Riksdagsord. slutet
i hvarje sak borde bero på alla fyra ståndens stämmor och
utlåtande och att en af et stånd res. remiss af något måhl til
någon deputat:n i stöd af 16 § aldrig kunde ansees för ståndets
sluteliga yttrande, emedan remissens mening aldrig annat
voro än att infordra de til målets pröfvande och afgörande
nödige underrättelser; men att Exped.deputat. likvähl,
vid tilfälle af det nyss afgiorde måhlet, härom ventilerat och
tagit den principe att ansee ett stånds påskrefna remiss såsom
et slutel. yttrande och att utan något vidares afbidande
expediera sakerne efter pluralitetens mening af stånden;
hvilket enl. Expedit:sdeput. instruction vähl efter r[iks]dagens
slut voro vanligit men under riksdagen, och då stånden
hade tilfälle att sig i hufvudsaken yttra, tämmel. tycktes inskräncka
hvart stånds tilständige rätt efter 17 §. Det stodo
i R. o. A:s behag, om de häruti något ville eftergifva, och
därföre hade han bordt denne deputationens antagne principe,
emot hvilken han för sin dehl protesterade, hos R. o. A.
anmähla, på det dem i annat fall ej hade fremmande förekommit
att se måhl expedierade, öfver hvilka de sig icke yttrat
utan med remiss infordrat nödige förutgående uplysningar
ifrån någon deputation.
Hr C. Wadenstierna fant, att en sådan principe
hvarken med lag eller med en skyldig acktning för stånds
Om exped!
tionssättet
1 Protokollsextraktet.
140 1765, april 27. Sättet för expeditioner.
värdighet kunde förenas, ty då 3 stånd kunde resolvera och
expediera, miste ju det 4:de ända til votum deliberati[v]um
och voro ej mer något stånd i r [iksjdagsmåhl.
Han hemstälte derföre, om icke ett tienligit extract. protocolli
til de öfrige stånd måtte afgå til beskyddande af lag,
praxis och vårt stånds värdighet emot en slik principe, som
han dessutom eij trodde Expeditionsdeputat. hafva varit befogat
att vidtaga och dymedelst fa [st] ställa någon ny förtydning
af R[iks]dagsordning.
Frh. C. W. Grönhagen androg deremot, det han
trodde R. o. A. icke vilja så långsamt afgiöra alla saker som
denne skattekiöpssaken utan snarare skynda dermed til befordran
af r[iks] dagens slut och expeditionernes utfärdande,
innan Ständerne skildes. På denne grund ansåge han ej för
så farligt, om sakerne på 3 stånds beslut expedierades, sedan
det 4: de dervid hördt blifvit. Han erindrade sig, hvad uppehåll
Borgarest. vid senaste r[iks]dag giordt i stapelstadssaken,
och holt således före att Exped.dep. ej varit så obefogadt
att vidtaga en principe, som skyndade sakernes drift,
hälst det stånd, som uti et måhl blifvit hördt men sig ej velat
yttra, ej kunde klaga öfver något intrång mot dess privilegier,
om det likafult expedierades af de öfrige; hemställandes
slutel., om icke Expeditionsdeput. instruction af Stora Deputationen
kunde öfversees och jemkas.
Hr von Vicken förklarade sig med all sin vördnad
för 3 stånd doch aldrig kunna blifva mot dem så ödmiuk, att
han skulle som adelsman eftergifva den efter Riksdagsordningen
ståndet tilständige rätt att öfver hvart måhl få deliberera
och taga deri beslut. Ej eller trodde han, att Expeditionsdeputationen,
under R[iksens] Ständers sammanvaro, berättigad
voro att ingå i sådan fråga, mindre än att något deruti
stadga. Utvägar att befordra expeditionernes drift på ett el.
annat sätt voro en särskilt sak, som äfven tilhörde R[iksens]
St [änders] plena. Han ansåg fördenskull Exped.deputations
antagne principe för olaglig och tilstyrckte, att med en deputat:n
hos de öfrige stånd tienlige föreställningar deremot,
i stöd af lag, måtte giöras.
Frh. C. Ridderstolpe fant detta Expedit.deputations
steg mindre ovahnligt, då han betänckte, huru olika för detta
i deputationen ofta förhållits med målens expedierande eller
nedläggande. I den nu förevarande quaestion om vårt och
Sättet för expeditioner.
141
hvarje stånds rättighet att i hvarje sak afgifva sit votum voro
lagen vähl tydlig och klar; doch voro rådeligast, att qufaestion]
om den af Exp.deput. fattade principe något finge ligga
att mognas. Den borde med försiktighet och vishet handteras,
eljest kunde den sätta stånden emot annan uti full eld, och
emedlertid torde äfven andra utvägar kunde(!) påfinnas att
med lämpa kunna komma derifrån.
Gr. A. [von] Fersen: Denne fråga voro ganska öm,
och dess påfölgd sträckte sig til hvart stånds influence i riksdagsärender.
Dess bibehållande ansåge han som principen
af den citerade R[iks]dagsordningen; det voro således ej nog,
om et stånd vid saken blefvo hördt, det ägde rätt att sig deruti
yttra och i beslutet influera, eljest dehltogo de ej i högsta
mackten och hade vid r[iks] dagen föga att giöra. Det kunde
vähl synas, som olägenheten häraf skulle för samtelige stånden
blifva lika; men när man deremot anser, att de 3 stånd
bestå af färre ledamöter och snarare hinna afgiöra alla saker,
så blir tydeligt, att, 0111 expeditionen på deras beslut
strax skal ske, R. o. A., som arbeta långsammare i anseende
til deras större antahl, vähl då skulle hinna öfver sakerne
höras men ej hinna sig deröfver utlåta el. i beslutet influera,
hvilken explication således blefvo ganska fahrlig. Den olägenhet,
sorn af något måhls uppehåll i expedition härflöto, voro
ringa emot den, att R. o. A:s votum giordes til intet tvert
emot grundlag och privilegier; doch torde icke vara rådeligit
att med något extractum protocolli en fråga härom upväcka,
hvaruti vi af de öfr. stånds pluralitet kunde öfverröstas, utan
snarare bäst att hålla sig vid den lag, vi häröfv. redan hafva
och den Exped.deput. ledamöter äro skyldige att stricte efterlefva,
enligit hvilken R. o. A. bivistade riksdagen icke blott
för att höras vid de förekommande måhl utan att äfven deruti
rösta och besluta, och ifrån hvilken rättighet han sig aldrig
kunde begifva.
Hr Gyllensvahn ansåg närvar :de fråga såsom simple
och lätt nog att utreda efter 17 § i R[iks]d[ags]ordningen,
som tillägger hvarje stånd sitt votum, och den 20 §, som förmår,
att alla expedtioner, innan de utgå, först i stånden justeras.
I den omtahlte skattekiöpssaken, som til närvar :de qu[sestion]
i Exped.deputation tilfälle gifvit, och då frågan i synnerhet
varit, huru R[iksens] Råd ägt att inställa någon gaiyi
-
142 1765, april 27. Genealogier. Sockerbruk.
nial lag, hade de öfrige stånd med deras beslut velat återgifva
lagen lif, men R. o. A. hade med sin remiss till C[am.]oec.-  deputation lika som velat sätta den under quaestion igen, och
uppehållet af saken hade kanskie giordt någon oro; doch
hade af Exped.deput. steg R. o. A. intet att befahra någon olägenhet,
emedan 20 § förbehåller hvarje stånd den rätt att hos
sig justera alla afgående expeditioner.
Hr von Post: Mit anmälande är skedt, ej i upsåt at
stöta Exp.deput. el. någon dess ledamot, men blott för att urskulda
mig hos R. o. A. i anseende til den hos mig härvid
upkomne betänkelighet; och hoppas för öfrigt, att utvägar
torde finnas til förekommande af de olägenheter, som kunde
befahras, utan att R. o. A. härvid taga något formligit steg.
Hr Landtm.: Som R. o. A. tycks finna betänckeligt att
röra denne frågan medelst något extr. pr[ot.] til de öfrige
stånden, då lag, privileg. och R[iks]dagsordning deröfver äro
tydelige, så torde det vara nog, om väre ledamöter i Exp.deput.
pålägges att vid expeditionerne noga observera ståndets
rätt, grundat i 17 och 20 §§ af Riksdagsordningen.
Detta bifölls.
Genealogisk 5. Föredrogs Riddarhusdeputations betänckande af d. 18
genealogiers anS;de flere vid en delli insände genealogier befundne
uprättande. brister samt nödvändigheten af förbättringar dervid, hvartil
deputat:n jemte andra författningar äfven projecterat ett genealogisk
schema til handledning för dem, som hafva genealogier
att uprätta.
Ligger på bordet.
Bondest:s Ankommo 8 st. Bondest. deputerade, hvars ordför:de,
deput:n. Lars Torbiörnsson, p[rsemissis] p[raemittendis] aflemnade
och recommenderade 2:ne ståndets extr. protocolli,
et ang:de friare ekehygge för Almogen och det andra med besvär
öfver hemkallens beräknande efter markegång, som påstås
vara emot knecktecontracterne.
Afträdde.
Ronneby 6. Föredrogs Handels- och manuf.deputat. bet[än]k:de af
Sinteressen-S ^ April ang:de Ronneby sockerbruks interessenters förnya
ters
ansök- de ansökning om restitution af utbetahlt manuf.fondsafgift
utbetalt för mascovade och rått socker, i hvilken de vid förl. r[iks]-
manufact.- ^0 jcke erhållit slut.
fondsafgift.
Bet[än]k:det, tilstryckandes afslag, bifölls.
Ämbetsverks utlåtanden. Midsommardagen.
143
7. Handels- och manuf.deputations hemställan af d. 13 Tid til utlå
April
om frihet att utsätta viss tid och vitén vid utlåtandens tandes ford
rände
eif col—
infordrande af vederbör :de kongl, collegier och embetsmän.
Hr Ehrensvärd, Fr., holt före att collegier och embetsmän
ingen sådan tid kunde tienl. föreläggas, efter sakerne
hos dem behöfde omgång och fleras hörande.
Hr Durie [t] z: Afseendet härmed voro godt, tienande
at befordra arbetets drift och r[iks] dagens slut. Deputation
kunde ej annat än förelägga tilräckelig tid, eljest vunnos ej
afsickten och vederbör :de voro ursäcktade.
Hemställandet bifölls.
8. Upl. Tulldeputations berättelse af d. 20 April ang:de
tullens erläggande i redbart guld- och silfv.mynt med calcul
öfver hvad riket derpå vinner emot betalning i zedlar.
Rem. til Secr. Ut[sk.], som project. tullförordn.
9. Föredrogs Tulldeputations betänkande af d. 16 April Befrielse för
öfver Tullarrendesocietetens sökte befrielse för den vid sidsta Tularrende
societeten
r[iks]dag
societeten i ett för alt ålagde åhrlige bevillning af ifr. beviltrettiotusende
dhl. s:mt, hvilken deputation ej finner skähl nin8-  att eftergifva.
Bifalles.
10. Företogs det på bordet liggande Prästeståndets extract. Midsomprotdi
af d. 27 Mars ang':de uphäfvande af d. 1756 giorde marsdagens
författning om midsommarsdagens firande etc.
Hr Dankwart Lillieströms mern.
Hr v. Konowens d:o.
Hr Carlheim-Gyllenschölds d:o.
Härpå yttrade Frh. Carl Funck, att om i dag skulle
afgiöras, måste han tilstå sig icke uti alt med Prästeståndets
extr. pr[ot.] kunna instämma, ömhet ville han gerna visa
emot dem, som i de olyckel. händelser 1756 blifvit biltoge eller
eljest olyckelige, men det borde ske med egard för Riksens]
Ständers giöromåhl och deras värdighet likmätigt; deremot
stötte den rubrique, som sattes på författningen af åhr
1756.
Den föreslagna indragning af Riks. Ständers då gifne belöningar
tycktes äfven stöta, hälst ej billigt syntes, att, då
man viste nåd emot skyldige, onåd skulle visas emot oskyldige.
På dessa considerationer och flera hade Frh. i lindrigare
termer, dock i mäst lika mening som Pr [äste]ståndet, projec
-
legier och
embetsm.
Tullens erläggande
i
redbart
mynt.
144 1765, april 27. Midsommardagen.
terat en expedition, som i detta måhl til Kgl. M:tt kunde afgå
och han nu R. o. A. ville underställa.
Projectet uplästes (Bil. 23).
Härvid hemstälte äfven Frh. Funck, att som de öfrige
stånd redan instämt med Prästeståndet, om då icke R. o. A.
för att få, ifall detta project behagades, expeditionen til Kgl.
M:tt derefter inrättad och sedan i R[iks]dagsgazetten tryckt,
täcktes medelst en deputation sådant hos de öfrige stånd understödia
med tillägning, att vi i vidrigt fall ärnade öfver
saken ytterl. deliberera.
Hr C. Wadenstierna: Som den där med de första
hade begärt detta måhl sidst på bordet, ville han nu något af
sine betänckeligheter dervid yttra, endast i anseende til skrifsättet
i Pr[äste]st. ex[tr.] p[rot.], emot hvilket han med
Frh. Funck instämde, ehuru han vid detta och alla tilfällen
vördade ståndets lärdom, nit och fogelighet. 1 :o. Det ordet
optåg, som brukades om 1756 åhrs olyckelige händelser, funno
han vara otienligt och 2:o sades, att de brotslige och biltoge
skulle återställas i fred med riket; om riket med desse
personer hade någon ofrid viste han ej, men vähl det att de
stodo i ofrid med lagen; 3:o sades i extr. prot., att härmedelst
enighet oss emellan skulle återställas och allmän kiärlek
för fäderneslandet och friheten uplifvas. Men detta högstönskelige
ändemåhlet, som äfven altid legat honom om hiertat,
trodde han ej behöfde på detta sätt sökas. Vi hade redan
medlen dertil innom oss. Rätta grunden voro rikets almänne
bästa och en upricktig nit derom, hvilcken han trodde i hvart
redligt svenkt hierta vara medfödd, voro den som förbundo
rike, Ständer, ja, särskilte hus och personer i enighet och förtroende
med hvarandra.
Hvad anginge sielfve hufvudsaken, så emedan vid r[iks]-  dagens början afgiordt blifvit, att almänne och riksvårdande
ährender först, men särskilte måhl sluteligen på r[iks]dagen
borde företagas, så instämde han med de upläste memorialer
deri, att detta som ett särskilt måhl til r[iks] dagens slut måtte
upskiutas. När det då i sin ordning förekommo, skulle
han blifva den första [att hysa?] all billig ömhet för olyckelige,
doch med vördnad för rikets och Ständers värdighet, för
dygd, för ähra och för sanning.
Hr von Vicken trodde detta måhl, såsom enligit Prästeståndets
extract. protoc. combinerat med gudstiensten, kun
-
Midsommardagens firande.
145
na ansees såsom riksvårdande och såsom värdigt ämne til
öfverläggning.
Hvad angingo de uti ber:de extr. prot. brukade skrifsätt
och i synnerhet ordet optåg, hvaremot påminnelse giordt blifvit,
så emedan han om hufvudsaken utur processen och acterne
ej fädt inhämpta fulkomlig kundskap, kunde han nu ej
annat än deri bifalla Prästeståndets extract. protocolli, hälst
då sådant redan af de öfrige stånden äfven blifvit gillat. Doch
ville han detta nu icke vidare yrcka utan med R. o. A. gierna
deruti med enighet, som han nu tyckte hos R. o. A. förspörja,
instämma att giöra den grace, hvartil nu syntes vara rum,
utan att densamma i någor måtto måtte kunna ansees som
rättighet el. skyldighet.
Frh. C. Sparre biföll det af Frh. C. Funck uptedde projectet
til expedition, hvarmedelst R[iksens] St [änders] värdighet
vid dess giöromåhl voro behörigen förvarad. Den tilllägning
föreslog han blott dervid, att de omrörde brotslige
ej måtte få nyttia den1 gifne nåd förn efter r[iks]dagens slut,
förenandes sig slutel. uti Frh. Funcks giorde förbehåll om sakens
ytterl. skärskådande, ifall dess project icke af de öfrige
R[iksens] Ständer, som förmodel. hos R. o. A., blefve gilladt.
Gr. Axel [von] Fersen biföll Frh. Funcks yttrade
tanckar, på det nåd måtte kunna giöras af R[iksens] Ständer
och det med värdighet; desslikes det föreslagne förbehåll, att
ingen expedition i saken måtte skie, innan i alt fall R. o. A.
fädt sig slutel. deröfver yttra.
Hr L[ant] m. trodde bäst vara att härvid giöra det kraftiga
förbehåld, att om ej de öfrige stånd gilla denne project:-  de und. expedition, R. o. A. då protestera och förbiude sakens
expedierande, innan de sig deruti slutel. utlåtit.
Hr von Post: R. o. A. kunna dessutom enl. 20 § R[iks]-  dagsord. påstå, att expeditionen, som kunde emedlertid af de
öfrige st [änden] häri resolveras, måtte först blifva hos dem i
ståndet justerad.
Hr D u r i e [t] z önskade hälst, att man härvid finge följa
det vanlige expeditionssättet.
Projectet upl. ånyo och tillädes, när denna r[iks]dag til
ända lupit samt sattes frid uti i stället för med riket.
Hvarmed det gillades, och res., att häraf formeras en underd.
expedition til Kongl. Maij :tt och att derjemte upsättes
1 Ordet den dubbelskrivet i förlägget. Möjligen felskrivning för dem.
10—5610U
146 1765, april 27. Midsommardagen.
Fatalier til
kronofordringar.
Undersåt:s
ford:r hos
kronan.
Major Winklairs
återsökte
tour.
et extractum protocolli til de öfrige stånden såsom vehiculum
med R. o. A:s kraftiga förbehåll emot all expedition uti
denne sak, ifall detta project ej vunno ståndens bifall, då R.
o. A. sig i saken framdeles förbehålla sitt slutelige utlåtande.
Gr. Axel [von] Fersen: Sorn detta måhl nu voro
afgiordt och R. o. A. behagat giöra nåd åt flere, hemstälte han,
om icke samma ömhet kunde sträcka sig til dem, sorn äfven
år 1756 blefvo olyckelige och undergingo dödsstraffet, så att
deras minne til heder och ähra blefvo restituerat. De döde
hade vähl ingen känning deraf, men han önskade och tilstyrckte
detta såsom en hugnad för de lefvande anhörige.
Hr Landtm.: Gr. Fersens hemställande har förekommit
mig, då jag nu ärnadt att anmäla et af Grefvinnan Ulr. Jul.
Brahe insinuerat memorial i detta ämne, ehuru hon ej är
riksdags- el. Riddarhusets ledamot, och lärer R. o. A. tillåta,
att det får upläsas.
Memorialet uplästes, hvaruti anhålles, att R[iksens] Ständer,
som nu ädelmodigt velat förgäta, hvad under 1756 åhrs
r[iks]dag sig tildragit, med lika stor mildhet täcktes sig påminna
Frh. G. Horn och Gref Eric Brahe och lemna dem uprättelse
til sin heder såsom hugnad för deras ättenamn och
anhörige etc. etc.
Bifölls, samt att härom äfven uti expeditionen til Kongl.
Maj :tt må anmälan ske.
Hr Ulfsax hemstälte, huruvida nu, då R. o. A. syntes
så förenade att giöra mildhet och grace, honom skulle tillåtas
att til någon benägen åtancka hos R. o. A. få anmähla en
hederlig riddersman, öfversten Pechlin, som ifrån R. o. A:s
sammankomster ännu voro utesluten.
Men häröfv. blef ej vidare tahlt.
11. Upl. Gr. Mörners memorial ang:de fatalier uti cronofordringar
hos undersåtare.
Rem. til Just.- och Cam.oec.deput:ne.
12. Hr Roos mein. ang:de afgiörande af undersåtares fordringar
hos cronan.
Rem. til Cam.oec.deput:n.
13. Urskill.deput. remiss af Majorens vid Fortification
Winckler s åter sökte tour framför de yngre officerare, som
vid sidsta r[iks]dag densamma för honom vunnit.
Hr Nordencreutzes memorial uplästes härvid, innehållandes
dess för sin dehl emot Hr Wincklers påstående stridande
skähl.
Sveaborg. Ånäs säteri. Marknader.
147
Hr v. Vicken och Frh. G. Reuterholm deducerade
måhlets sammanhang och förlopp vid sidsta r[iks]dag,
då Maj. Winckler som frånvarande ej hunnit sin rätt bevaka,
samt skählen til dess nu giorde ansökning om uprättelse.
Hvarpå den remitt. til Secrete Deputat:n.
13. Upl. Hr Aminofs memorial af d. 27 Mars ang:de 2:neMäckylä och
hemman i Nyland, Mäckylä och Tessio, sorn 1756 blifvit co- hcnvns^lägmendanterne
på Sveaborg och Louisa til ladugårdar anslagne, gande under
och hvaraf revenuen, intil des commendanter derstädes blifva 'f1'
COXllIIlCIl
förordnade,
blifvit tillagd Artilleriebarnhuset i Helsingfors, dantskapet
Men som inga commendanter blifvit nödige befundne, hem- ^c^I.ovisa8
ståls, om icke slik revenue snarare bör tilflyta cronan än en
slik privat inrättning.
Mern. begärtes på bordet.
14. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations af d. 16 April Borgå stads
hemställande öfver Borgo stads af Urskill.deput. dit remitte- om”Ånäs
rade ansökning att til något bättre utrymmes erhållande få säteries
tilhandla el. emot annan jord tilbyta sig det nära belägne utbytesäteriet
Ånäs, hvilken ansökning deputation til R. o. A:s egit
omedelbara bepröfvande öfverlemnar såsom rörande deras
privilegier och enskilte rättigheter.
Res.: Denna ansökning afslås som stridande emot R. o. A:s
Privilegier.
15. Bondeståndets extractum prot. af [d. 15 April] ang:de 2:nemarknanödvändigheten
af tvenne åhrlige landtmarcknaders hållande d6jS J^rks^
i Marcks härad i Vestergötland och om ändring uti det, som härad,
vid förl. riksdag af Riks. Ständer deremot resolverat blifvit.
På bordet.
Sidst androg Hr Landt m., att som ordensdagen i öfver- Ordensdag.
morgon infaller, då R. o. A. mästadehls lära bivista ceremonien,
intet riksdagsarbete i deputine kan företagas, men att
de öfrige st [änden] torde hålla oeconomiskt plenum.
2. Anmälte Hr L [ant] m., att han med samtelige Tahle-Anmälan om
män hos Kongl. M:tt i Rådet i und. tilkännagifvit, det riks- rik®dagens
dagen til den i lag föreskrefne tid ej hunno slutas utan kräf
de
til ärendernes afgiörande ytterliga [re] tid, som R[iltsens]
Ständer sig utbedia jemte Kongl. M:tt[s] nådige kundgiörelse
derom i landsorterne.
Hvilket Kgl. Maj :tt bifallit.
3. Påminte Hr Landtm, om nödvändigheten att til Anslag til
r [iks]dagsgiöromålens befordran herrar ordförande tidigt kl. Pioner
148 1765, april 27—maj 4. Prejudicem&l.
8 om mårnarne ville låta anslå deputätionerne och sätla deni
i arbete.
Hans K. 4. Berättade Hr Landtm., att han jemte de öfrige st[ånPrinu^Caris
^ensl Tahlemän nyi. på Ulricsdahl bivistat H. K. Högh. Printz
examen och Carls examen och trosbekännelse, hvarvid Printzen ådagalagt
*r°nelse^n" s^rre kundskap och färdighet, än man utaf dess ålder hade
angående, kunnat förvänta.
R. o. A. skildes åth kl. 1/2 2.
Anno 1765 d. 4 Maij.
Lördag.
Plenum kl. 8.
Justerades riddarhusprotocollet af d. 27 Martii.
Ang:de sät- 1. Anmältes, att på det til Expeditionsdeputationen ifrån
^praejudice-6 stånden inkomne Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 19
måls af- Mars med hemställande ang:de sättet till vissa prejudice
giorande.
m^js afgörande, hvaröfver R. o. A. d. 2 förl. April resolverat,
ståndens påskrifter voro skiljacktige, i det R. o. A. samt
Pr[äste]ståndet simpliciter bifallit bet[än]k:det men Borg.-  ståndet dervid giord följande af Bondeståndet äfven sedan
gillade tillägning och förbehåll: A t härunder ej må kunna
förstås och dragas flere måhl än de, hvaröfver besvär såsom
prejudice redan äro anförde, ej eller de accorder vid militairen,
hvarföre penning:r äro utbetahlte.
Således att få häröfver decisum til expeditionens befordran,
som nu i anseende til 2 st[ånds] olika beslut hvilade, voro
nödigt att R. o. A. sig öfver tillägningen yttrade.
R. o. A. biföllo densamma med tillägning vid slutet af de
ord: och hvarvid inga klagande öfv. prejudice sig vid riksdagen
anmält.
Geometriske 2. Likaledes anmältes åter Bondeståndets extractum protonödvänd^iet
co^ ^2 rörande geometriske mätningars nödvändighet
för de geo- framför de geographiske til befordran af storskiftsinrättninggraphiske.
en^ 2:ne stånd bifallit och 2:ne til Cammaroeconom.
deputat:n remitterat och således ej kunde expedieras.
R. o. A. ändrade den för resolverade remissen och biföllo
extr. prot.
3. Justerades den projecterade und. expeditionen til Kongl.
Maj :t4 ang:de midsommarsdagens firande samt
extr. protocolli dervid til de öfrige stånden.
Kierman. Överståthållarens befäl.
149
Och gillades; kommandes, så snart de hinna renskrifvas,
en deputation til de öfrige stånden dermed att afgå.
4. Uplästes några urskillningslistor på remitterade och afslagne
måhl.
5. Föredrogs Riks[ens] St[änders] Stora Deputations extractum
protocolli af d. 3 hujus med berättelse, att deputationen
funnit nödigt, att Borgm. Kierman måtte nogare förvaras
och i något publiqt arrestrum ur sit hus transporteras.
Detta gillades.
Härvid anmälte Hr Landt m. et af Frih. J. D. Duvall
insinuerat memorial och anhållan om förskoning för
B[orgm.] Kierman ifrån den af R[iksens] St[änders] Stora
Deputation öfver honom resolverade publique arresten.
Ligger och går.
6. Föredrogs Secrete Utskottets hemställande af d. 4 April
ang:de öfverståthållarens i Stockholm militariske befehl öfver
någon dehl af stadsens guarnison på det sätt, at, då öfv.-  ståthållaren är militaire och närvarande, Lifgardet och de
ständigt i staden varande regementer må til honom raportera,
då de til större el. mindre dehl sammandragas til cainpering
el. dylikt, men andre regementer, som til staden ankomma,
skola ej allenast til honom rapportera sin ankomst
utan och, då de blifva i staden quare, stå under des befehl
etc.
Frh. Carl Funck påminte endast härvid nödigt vara
att nogare utstaka, huru långt et sådant befähl sig skulle
sträcka; hälst hvart regementes oeconomie derifrån tycktes
böra undantagas, ej mindre än det manskap af regementerne,
som til något cronans arbete varda hit commenderade.
Hr von Vicken anmärckte härvid, 1 :o at ehuru Kongl.
Maj :ts Lifguarde billigt ifrån det projecterade öfverbefähl
blifvit undantagne, viste han ej, på hvad grund de härvarande
artillerie- och marinecorpser blifvit exiperade, då de likvähl
böra lika ansees med de andre infanterieregementer i
arméen. 2:o. Att som ej afgiordt voro, det öfverståthållaren
altid borde vara en militaireperson, funno han icke nyttan af
en författning, som icke med sielfva embetet voro förenad
utan med personerne skulle ombytas. 3 :o. Voro vähl både billigt
och vanligt, att regementerne, äfven som hos landshöfdingar
i orterne, hos öfverståthållaren i Stockholm rapporterade
ankomsten för inquarteringens skull med mera; men
Borgm[ä]st.
Kierrmans
förvarande
i publique
arrest.
Öfverståthåll:s
befäl
öfv. en del af
stadsens
garnitzon.
150 1765, maj 4.
Plenidagar.
att de efter detta project skulle sedan stå under dess öfverbefähl,
det kunde han ej bifalla. Åtminstone borde först nogare
utstakas, huru långt sådant befähl bör sträcka sig.
Hr Spar [r] schöld instämde härmed, tilläggandes, att
sådant öfverbefähl åtminstone aldrig må tilläggas nnderståthållaren.
Hr Fock biföll Secrete Utskottet; men deremot yrckades
ytterl. de förut anförde betänckligheter och
res., att bet[än]k:det bifalles til och med de orden raportera
deras ankomst, men det, sorn derpå följer, af slås.
Expedition 8. Föredrogs Expeditionsdeputations hemställan af d. 4
nhfgsförordts April ang:de expeditionen af Handels- och manuf.deputat.
öfverseende, betänckande ang:de värfningsförordningars öfverseende, som
R. o. A. med Pr [äste] ståndet til Secrete Utskottet men de
öfrige stånd til Cam.oec. samt Land- och siöm[ilit.]oeconom.-  dep:ne remitterat samt således ej kan expedieras.
Hvilar.
Vissa dagar i 9. Hemstälte Gref Renstierna, om icke vid denne som
Veplenatl1 r[iks]dag vissa dagar i veckan til plena kunde utsättas.
Hr v. Vicken och Frh. [von] Essen påminte, att
plenorum utsättande tilhörde L[ant]m. och Talemännerne,
men att ännu ej torde vara tilräckeligit ämne til så månge
plenidagar ifrån deputationerne inkommit.
Hr Landtm, försäkrade, att med pleni hållande til sakernes
afgiörande i möijeligaste måtto skyndas skulle.
Frh. Ulric S c h e f f er: Jag har ej fattat meningen, sorn
skulle frågan vara om att skynda på arbetet med de omtalte
plenidagar, utan endast att några dagar för plena måtte i veckan
utsättas för deras bequämlighet, som til landtresor och
enskilte angelägenheter behöfde och kunde nyttia den öfrige
tiden.
Hr Landt m. låfvade att til denne ända öfverlägga med
Talemännen om 1 viss plenidag i veckan, til dess giöromåhlen
kunde fordra flere.
Påminnelser 9 (!). Föredrogs Borgarståndets extractum protocolli af d.
om tullens 24 April med ståndets påminnelser vid Secrete Utskottets beerläggande
l r V .... ,
speciemynt. t[än]k:de ang:de tullens erläggande i speciemynt, som voro
l:o att tullen för spanmåhl undantages; 2:o at betahlnings
tiden
af tullen med 72 m:k p:r rd. i stället för specie må
förlängas til åhrets slut.
Tullen. Genealogier.
151
3:o. Att samma betahlningssätt för tull af exportable vahror
likaså må förlängas til åhrets slut, hvarefter den bör erläggas
endast i plåtar eller courant mynt; och 4:o att som
d. 1 Maij blifver för kort termin til denne författnings början,
Secrete Utskottet må utsätta en ny tilräckelig termin,
hälst innom d. 1 Junii.
Detta blef med bifall remitterat til Secrete Utskottets jemkning
vid projecterandet af den häröfver til utgifvande förordning.
Hr E h r e n m a 1 m anmärckte härvid, att tullbetahlningen
i plåtar tycktes förändra vårt förre beslut om betahlning
i silfver, hvarpå Hr Landt m. til uplysning svarade, att
riket på desse myntsorter hade lika förmåhn i anseende til
beräckningssättet.
Hr Rutenschöld recommenderade härhos til Secrete
Utskottets omsorg, att spanmåhlstilförslen til nödigt bröd för
landet i möijeligaste måtto lättas må.
10. Företogs til afgiörande det på bordet liggande Ridd.hus- Ang:de fuldeputations
bet[än]k:de af d. 18 April ang:de fullständige i^^iogfer ffr"
genealogiers erhållande af famillerne enl. et projecterat sche- famillerne.
ina samt att dem få med debetzedlar vid vitén infordra.
Frh. [von] Essen, som begärt det på bordet, förklarade
sig finna bet[än]k:det godt och nyttigt til ordnings vinnande
på Riddarhuset, hvarpå det bifölls.
11. Föredrogs Frh. Maur. Posses memorial emot Ronde- 2:ne frimarkståndets
under d. 15 April giorde tilstyrckan om 2:ne fri" Marks härad
marcknaders beviljande å särskilt ort åhrligen i Marcks härad
och Elfsborgs lähn, hvilcke R[iksens] Ständer vid förb
r[iks]dag afslagit.
Item Hr Riörnbergs memorial.
På Hr L a n d t m. propos., om Bondeståndets extr. p[rot ]
bifalles, svarades Ja och Neij.
Hr Fred. Ehrensvärd, Hr Möllerstierna med
en el. annan anmälte sig att häröfver få säija sina tanckar,
men deremot androgs af flera, att sedan proposition i saken
blifvit giord, kunde vidare deröfver ej discoureras, utan
borde då votering begäras, om man eljest ej förentes.
Efter någon ordvexling öfver detta ämne begaf sig Hr
Ehrensvärd och Hr Möllerstierna, som i öfrigt
förklarade sig ej kunna bifalla Bondeståndet, ifrån vidare de
-
152 1765, maj 4. Räfsnäs. Manufakturkontoret.
Gamla stenhuset
på
Refsnäs
kongsgård.
Manufacturcontoirets
balancemål
sedan 1752.
liberation och votering häröfver, då inga flere med deras påstående
instämde.
12. Föredrogs Secrete Utskottets extr. prof. af d. 13 April
med tilstyrckan, att gamla stenhuset på Refsnäs kongsgård,
som af arrendatoren, Presidenten J. G. Lillieberg, på auction
blifvit för 600 d. kunt inropat men ännu ej nedtagit, måtte
utan afseende på auctionen af cronan disponeras til reparation
af gamble Rikssahlen uti Gymnasiihuset i Stregnäs.
Lades på bordet.
Gr. G. Hamilton anmälte, att Hr Lillieberg afsagt sig
kiöpet på det omrörde stenhuset och således härmed ej vidare
hade att giöra.
Hr Fred. Ehrensvärd holt detta stenhusets nedrifvande
stridigt enrot den giorde författning om stenhusbygnader
på kungsgårdarne.
Doch som saken hvilar, upskiöts ventilation härom.
13. Föredrogs Handels- och manuf.deputations hemställande
af d. 30 April ang:de månge hos Manufacturcontoiret befindtelige
balancemåhl sedan 1752, att deputationen må updragas
att dem utreda och slutel. afgiöra samt öfverlemna Manufacturcontoiret
verkställigheten deraf och blott til Riksens]
Ständer få upgifva specifique summorne på tilgångarne
och afskrivningarne.
Hvilket deputat. föreslår til tidens vinnande, emedan desse
måhl äro öfver 300 och skulle eljest fordra så månge särskilte
betänckande, hvaröfv. R[iksens] Ständer skulle särskilt
resolvera.
Hr Hasenkampf: Ehuru ändemåhlet härvid voro
godt och han hyste alt förtroende för deputationen, funno
han doch detta förslag hvarken kunna förenas med deputat.
instruction, som icke satt slike måhl under hemlighet, icke
el. med plenorum rättighet att häröfver cognoscera. Den härvid
befarade vidlyftighet kunde lät förekommas, ty öfver alla
dessa balancer voro extracter för detta redan giorde, dem
kunde deputation lättel. rangera och classificera och sedan
öfver hvarje dass med sitt särskilte betänckande til plena
inkomma, då öfver hvarje måhl säkerl. intet särskilt hemställande
skulle behöfvas.
Hr Uggla, L. M., biföll deputation.
Gr. Renstierna biföll, att enl. Hr Hasenkampf desse
Manufakturkontoret.
153
måhl in plenis måtte afgiöras, och såmedelst fullmäcktige
och andre för evärdelige efterräkningar vinna säkerhet.
Frih. C. Ridderstolpe: Deputation, som häruti begärt
någon tillägning til des instruction, tycktes härtill haft
goda skähl och att hon bequämligast kunnat fa[st]ställa vissa
principer och grunder för Manufacturcontoret i anseende
til summor, som snarare el. senare borde indrifvas. Men funnos
härvid någon betäncklighet, så ville han som Gref Renstierna,
att desse måhl in plenis måtte afgiöras.
Hr [von] Nackreij deducerade som deputat.ledamot,
att desse balancemåhl sedan 1752 varit outredde; att
Manuf.contorets fond voro otilräckelig och graverad med anseenlig
skuld i Banquen; att om ej hela fabriquesystemen
skulle ramla och sakna understöd, cassan borde hielpas til
sin rätt; att dess balanceräkningar voro vidlyftige med ongefähr
360 debitorer. Skulle deputat. öfver hvar och en särskilt
sig utlåta til plena, så blefvo hvarken arbete el. tid tilräckelige,
målen blefvo oafgiorde, eftersynen stadnade och
contoret blefvo lidande.
Detta hade föranlåtit deputationens hemställande om blott
de specifique summors opgifvande til plena, hvartil ännu torde
kunna läggas, att Manuf.contoret ej skulle gå i någon verkställighet
af deputat. beslut, innan de af plena blifvit gillade;
men den omtalte classification af balancer trodde han hafva
stor svårighet i anseende til debitorernes personer, olika debetsummor,
ställen, omständigheter, handteringar och dylikt.
Deputationen hade för öfrigt med den häröfver begärte instruction
ej haft något annat ändamåhl än att med et drygt
och nyttigt arbete sätta saker i ordning och krafteligen hielpa
manufacturerne, hvartil behöfdes både penningar och varsam
försicktighet uti deras disposition.
Hr Klingspor instämde, att desse balancemåhl borde
classificerade upgifvas til plenorum bepröfvande.
Hr [von] Nackreij: Att i sådant fall deputation ej
måtte behöfva gå längre tilbakars än til 1760.
Gr. Renstierna: Sådant voro ej tilräckeligt utan voro
nödigt, att måhlén uptogos alt ifrån 1751.
Hr Lin ner stedt och flere instämde med Hr Klingspor
deremot, att detta skulle lemnäs til deputationens finale afgiörande.
154 1765, maj 4. Stålhandske.
Upfostrings
verket.
Yllearbetaren
Gahms
intagande på
Danviken.
Vist pris på
Riksdagstidningar.
10 procent
bevilning för
Tullsocietetens
låtzedlar.
Säte för
Stålhandske
famillen.
Resolv., att deputationen granskar och utreder desse balancemåhl
sedan 1752 och classificerar deni, som kunna finnas
af lika beskaffenhet, samt sedan öfver hvarje särskilt
dehl med sitt betänckande til Riks. Ständers vidare pröfvande
och skiärskådande inkommer.
Upropades en deputation af 12 ledamöter, sorn med expeditionen
ang:de midsommarsdagens firande til de öfr. stånd
af gick.
Upl. Frh. C. Reuterholms memorial ang:de upfostringsvercket
och
rem. til Secrete Utskottet.
Frh. C. Ridderstolpe yppade härvid den idée han
fädt om et seminarii inrättande vid Riddarhuset til unge fattige
adelsmäns upfostran, hvilken han ytterl. hos sig ville låta
mogna, då han hoppades få sitt project med Riddarhusdeputationen
til vidare pröfning comunicerat.
Hvilket samtycktes.
15. Föredrogs Handels- och manufacturdeputations betänck:de
med tilstyrckan om gamble Yllearbetarens Julius
Gahms intagande i fribröd på Danviken, dat. d. 20 April,
som bifölls.
16. Uplästes Hr Carl Eph. Carpelans memorial, att något
vist lindrigt pris måtte på de utkommande Riksdagstidningar
utsättas.
Ligger.
17. Föredrogs Tulldeputations hemställande af d. [16
April] ang:de 10 p:cent bevillning för interessenternes i Tullsocieteten
lottzedlar.
Ligger på bordet.
18. Anmältes Hr C. Stålhanskes uti memorial giorde ansökning
att, som Riddarhusdeputationen nyl. tilerkändt dess
gren capitis rättigheten i famillen, han, som sig i riksdagens
början redan til säte anmält, må under dess äldre Broders
frånvaro intaga dess rum och det til följe af R. o. A:s senast
tagne resolution för capita, hvilken han anholt om måtte
äfven til de äldre i famillen extenderas, ehuru resolution efter
påskriften endast lydde på de förre.
Detta begiärtes på bordet, hvilket af flere hrr emotsades,
som ville saken strax afgiöra.
Hr Landtm, refererade, att R. o. A. d. 27 förl. April resolverat,
att de, som af Ridd [arhus] deputation för capita
Stålhandske. Klerman.
155
familiarum blifvit erkände, skulle få intaga ättens rum framför
extra capita el. fullmäcktigade af andre i ätten; men Hr
Stålhanske, som vore capitis broder, begärte nu under des
bortovaro samma rättighet och att framför den af en annan
Stålhanske tilsatte fullmäcktigen få sitta för famillen, hvartil
han sig enl. 3 § Ridd.husordningen vid r[iks] dagens början
anmält. Detta voro saken, men som hon begärts på bordet,
kunde efter lag nu ej vidare derom ventileras.
Häröfver existerade en nog bullersam dispute, påståendes
en dehl, att som qu[sestion] blott voro om explication af et
förut tagit beslut, borde densamma ej ansees sorn ny el. ligga
utan strax få afgiöras; en dehl åter deremot, att frågan
om någon tillägning vid vår förre resolution först i dag genom
Hr Stålhanskes memorial blifvit väckt och således vore
ny samt med skähl kunde begäras på bordet.
Omsider sedan Hr Landtm, ytterl. förestält, att qu[sestion]
värckel. voro ny om explication af vår förre resolution
och således på fleras begäran lagligen borde hvila, men att
hon i nästa pleno ibland de första måhl skulle företagas,
så stadnade discoursen härom af och målet hvilar.
19. Föredrogs Justitiaedeputations betänckande af d. [30
April] ang:de Halbergs tvistemåhl med sine svågrar om någon
ägendom på landet, jemte bifogat votum separatum.
Som begärtes på bordet.
20. Anmältes ånyo Frh. Duvals memorial om B[orgm.]
Kiermans entledigande från public arrest,
men det begärtes på bordet.
Hr H a s e n k a m p f: Han voro vähl icke emot att memorialet
ligger men hemstälte, huruvida Stora Deputations beslut
om arresten emedlertid skulle kunna gå i verkställighet
eller opskiutas.
Härtil svarades af andre, att Stora Deputat. hemställande
redan förut voro bifallit och nu ingen fråga derom.
21. Uplästes Hr Aug. Ehrensvärds memorial med uplysning
öfver Hr Aminoffs förut föredragne memorial rörande
Meckyla; och Tessio hemman i Nyland, hvars inkomster blifvit
Artilleriebarnhuset i Helsingfors tilslagne, så länge inge
commendanter på Sveaborg och Louisa blifvit förordnade;
andragandes deruti sammanhanget och nyttan af denne barnhusinrätttning,
med förbehåld att i fall cronan skulle villja
Hallbergs
tvistemål
med sine
svågrar.
Kiermans
befrielse f.
publ. arrest.
Meckylä och
Tessio hemm
i Nyland.
156 1765, maj 4—13. Grewesmöhlen.
Lagman
Grefves
möhlens
befordran,
Säte för
Ståhlhandske
famillen.
derifrån draga desse hemmans afkomster, han äfven måtte
derifrån taga, hvad han af egne medel dertil förskutit etc.
Hr C. Wadenstierna hemstälte, om icke desse memorialer
til Secrete Utskottet må remitteras, berömmandes
för öfrigt denne inrättning och Gen. Ehrensvärds dervid hafde
möda och kostnad.
Hr Aminoff förklarade sig ej velat häruti förminska
Gen. Ehrensvärds beröm vid denne inrättning utan endast
hafva tänckt vinna uplysning om den inkomst, som af de
omtahlte tvenne cronans hemman dertil finnes anslagen.
Resolv., att desse memorialer remitteras til Secrete Utskottet.
22. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d.
2 April med dess yttrande öfver den för detta ifrån R. o. A.
til Justitiaedeputation hänskutne Kongl. Maj :ts remiss rörande
Lagmannen Grevesmöhlens för detta af Riksens Ständer
1760 erhållne föreskrift til befordran med accord.
Ståndets tancka är, att förslaget til lagmanssyslan efter Hr
Anrep må af Kgl. Giöta Hofrätt uprättas utan afseende på
Grevesmöhlens erhållne recommendation och att det, som
angår dennes fehlacktigheter i dess häradshöfdingesysla, må
til Justitiaedeputationen remitteras.
Detta bifölls.
Hr Rutenschiöld förbehölt särskilt quaestion om
Grevesmöhls framdeles återträde i tienst.
Hr Landt m. påminte slutel., att hrr ordförande måtte
upgifva de uti deputationerne existerade ledigheter til återbesättande.
2:o. Anmältes tvenne adelsmäns, Frh. Köhlers och Hr Stålhammars,
nyl. timade dödsfall.
Hvarpå R. o. A. åtskildes kl. 1/2 2.
Anno 1 7 6 5 d. 13 Maij.
Måndag.
Plenum kl. 10.
Justerades riddarehusprotocollet, hållit d. 2 April.
1. Företogs til afgiörande det i sidsta pleno på bordet lagde
Hr Carl Stålhanskes memorial och ansökning att under sin
äldre broders, Hr Axel Diedrich Stålhanskes, bortvaro få intaga
famillens säte framför den af Hr Eric Gustaf Stålhanske
Stålhandske.
157
lilsalle fulmäcktigen; och att fördenskull den senast genom
R. o. A. resolution capita tillagde förmåhn äfven måtte förklaras
i faveur af andre af ätten, då caput sig ej infunnit vid
r [iks] dagen.
Härvid nplästes en Rid.husdeputations ledamots, Hr v. Lohe
Burenschölds, memorial, innehållandes att sedan Ridd.husdeput.
nyl. hunnit tvisten i Stålhanske famillen om capitis
rättigheten och tilerkändt den Hr Axel Diedrichs framför Hr
Eric Gustafs branche, deputation vid denne Hr Carl Stålhanskes
ansökning ej annat tilgordt än fölgt Riddarhusordn.
och R. o. A:s senaste resolution af d. 27 April. Men att nu
hielpa Hr Stålhanske voro tvenne utvägar. En att visa honom
personel faveur med bifall, at han må intaga dess familles
rum, hvartil han sig redan vid r[iks]dagens början anmält;
de andra att förklara R. o. A:s sidst tagne resolution
almän både för capita och äldre af ätterne att kunna utesluta
yngre af ätten och fulhnäcktige. Han tilstycker den förre utvägen
framför den senare, som skulle leda til obestånd för
R[iddar]husordningen och til obehagelige oredor på Riddarhuset.
Hr Fredric Silfverstolpes memorial såsom af Hr Eric Gustaf
Stålhanske befullmäcktigad emot Hr C. Stålhanskes påstående.
Hr Eric Gust. Stålhanskes memorial med besvär öfver Ridd[ar]husdep.
utslag af d. 26 Mars, hvarmedelst honom capitis
rättigheten frånerkänd och Hr Axel Diedr. branche tillagd
blifvit, och sidst
Riddarhusdeput. ber:de extractum protocolli, innehållandes
skählen till des utslag emellan Hrr Stålhanskar, hvarvid
doch Hr Eric Gustaf öppet lemnäs att med ytterl. bevis af sin
rätt få inkomma.
Härunder ankomma 6 Präst [e] ståndets deputerade, bland
den(!) Probsten Norman pfrsemissis p[rsemittendis] anmälte,
1 :o att ståndet afgiordt om tullens erläggande i speciemynt;
2:o aflemnades tvenne extr. protoc:li, et ang:de
Strömsrums kungsgårds återdragande til cronan och et annat
om midsommarsdagens firande til svar på R. o. A:s derom
meddehlte utdrag af protocollet.
Af trädde.
Sedan alla förenembde acter blifvit upläste, yttrade sig
Präste
ståndets
deputation.
158 1765, maj 13.
Stålhandske.
Frh. C. W. Grönhagen, att deputationen vid dess
utlåtande noga granskat skählen och att hvad Hr Eric Gustaf
deremot af possessionen för sig anfört ej kunde gälla emot
bettre rätt och fides historica. Hvad 2:o angingo Hr Stålhanskes
begärte säte, så hade Ridd.husdeput. uti des hemställande
af d. 11 Mars föreslagit både för capita och äldre af famillen
den rätt att genast utesluta yngre samt fullmäcktige; men
uti propositionen samt resolutionen hos R. o. A. hade endast
capita blifvit nembde. Ville således nu R. o. A. tillägga i resolutionen
äldre af famillen, så blefvo derefter qusestion för
Hr Stålhanske snart afgiord.
Frh. Carl Sparre holt en slik tillägning, att flere än
capita af famillen skulle efter förste månadens förlopp kunna
intaga famillens säte, för ganska betänckelig; den skulle
kullkasta R. o. A. senaste resolution samt hela R[iddar]husordningen,
ty hvad nu skedde med en, det skedde efteråt med
flera. Och borde någon ny lag härvid så mycket mindre giöras
in casu particulari, som enligit sielfva R[iddar]husdeputat.
extr. prot:li tvisten uti denne famille ej ännu voro afgiordt
slutel. utan öppen lemnad.
Frh. G. Reuterholm: Sedan R[iddar]liusdep. på befundne
giltige skähl afgiord tvisten, borde nu til tidens vinnande
dervid förblifva, ehuru Notarien Stålhanske all framdeles
uplysning' af dess rätt förbehållen voro. Ang:de nu Hr
Carl Stålh [handskes] begärte säte, så behöfdes derföre ingen
tillägning uti vår förre resolution för capita utan blott den
förklaring, att han, sorn innom första månaden sig under des
äldre broders bortvaro lägel, anmält til säte för famillen, må
få niuta rätt efter R[iddar]husordningen, då caput ej sielf
sitter.
Frh. Carl Ridderstolpe: Att härvid giöra någon
ny lag eller extendera vår senaste resolution för capita familiarum
til extra capita voro skadeligt för ordningen ibland
R. o. A., som alla gerna önska, men äfven vid detta tilfälle
onödigt, emedan qu[aestion] om Hr C. Stålh[andskes] säte
voro helt simple och afgiord med den förklaring, att som Hr
C. Stålh [andske] innom första månaden af r[iks] dagen lägel.
anmält sig til säte för famillen och dertil ägde rättighet
enl. Rfiddar] husordningen, så kan, fast R [iddar]husdeputat.
då strax ej hant afgiöra tvisten i famillen, dess rätt til säte
derföre honom nu icke betagas.
Stålhandske.
159
Hr v. Vicken instämde deruti, att ingen ny lag härvid
behöfdes utan blott en sådan förklaring som Frh. Ridd [erstolpe]
nyss nembd, ty den rätt Hr C. Stålhanske haft i Januari
voro nu i Maij intet förvandlad, och borde han densamma
få til godo niuta.
Hr C. Tersmeden anmärckte, att R[iddar]husdeputationen
tycks hafva utsatt denne tvistens slutelige decision til
ytterligare bevis å Hr Eric G. Stålh [andskes] sida men likvähl
börjat med beslutets execution, och 2:o att om den för
capita senast tagne resolution skulle äfven til extra capita utsträckas,
största confusion ibland R. o. A. deraf voro att befara.
Hr Ekenberg ansåg härvid 3:ne momenta förekomma:
1. Ridd.husdeput. utlåtande. Det voro ganska välgrundat
och kunde vähl afgiöras, fast deruti efter vanlighet rum blifvit
lemnat åt framdeles vidare uplysningar.
2. Hr C. Stålhanskes ansökning. Deremot yrckades vähl
principen, att all rubbning i matriclen efter första månaden
voro betänckelig men det deremot billigt att ej afskära någons
rätt. Hr C. Stålh[andske] borde få blott niuta den honom
efter R[iddar]husordn. tilkommit, och deröfver behöfdes
ingen ny lag.
3. Hr Eric G. Stålh [andskes] besvär öfver Rid.husdeputations
utslag. Dervid voro inga nya skiähl til ändring anförde,
och torde äfven behöfva eftersees, huruvida denne Hr Eric
G. hunnit sine laglige åhr som r[iks]dagsman til denne r[iks]-  dag, hvilken särskilte fråga R[iddar]husfiscalens åtgärd kunde
öfverlemnas.
Hr Has enkampf: Som det blevo svårt att decidera
tvisten i denne famille på förevarande skähl, de där ej voro
tilräckeligen tydelige; så tycktes vara bäst, att enl. R[iddar]-  husdeput. quaestion lemnades öppen, hälst deruti ingen prsescription
äger rum. Hr C. Stålhanskes ansökning om famillens
säte kunde emedlertid på de anförde grunder honom beviljas,
utan att någon ny lag dertil behöfdes.
Hr Fock anmärckte vid Hr C. Stålhanskes ansökning,
att som vid senaste riksdag capitis rättigheten blifvit tillagd
Hr Eric Gustaf Stålhanskes gren och denne vid r[iks] dagen
sielf varit närvar :de, så hade Hr C. Stålh [andske] såsom af
en annan gren hvarcken kunnat el. ägt rätt til att sig till någon
inskrifning för famillen anmähla utan i Ridd.husdeputa
-
160 1765, maj 13.
Stålhandske.
tionen yrckat på fainilletvistens afgiörande, hvilket ej hunnit
ske för än et par månader efter r[iks]dagens början. Därifrån
kunde således Hr C. Stålhansk[e] först räkna sin grens
och egen rättighet til säte. Men sorn R[iddar]husordningen
ej medgifver inskrifning längre än första månaden och R. o.
A. senaste resolution blott för capita i dylikt fall som detta
densamma extenderat, så kan jag emot desse lagar förevarande
quaestion ej bifalla utan begiär deruti votering.
Frh. [von] Essen: Quaestion voro hel simple. Hr E.
G. St [ålhandske], som icke voro caput, kunde här ej hafva
någon fullmäcktig, ty denne existerade aldrig utan principal.
Deremot voro Hr C. Stålh [andskes] gren erkänd för berättigad
til sätet på Riddarhuset för famillen och han sielf capitis
broder. Den, som hade rätt, borde derföre densamma nu
få niuta och sitta för famillen snarare än den, som ingen rättighet
dertill ägde. Detta hoppades han skola vinna bifall, eljest
begärte han deröfver votering.
Hr Carl Wadenstiérna deducerade å andra sidan,
att här varit tvist om capitis rätten uti Stålhanskefamillen.
Hr E. Gustafs gren, som den förut altid ägt, hade vid sidst [a]
r[iks]dag af R[iddar]husdeput. deruti blifvit confirmerat
och han sielf sutit denne riksdag, til des han sin fullmackt
aflemnat. Hr Silfverstolpe hade den lageligen fädt och ägde
således capitis rätt i stöd af R[iddar]husordningen. Nu voro
här rättighet emot rättighet, och förtiente således både Hr C.
Stålh [andskes] och den lägel, befullmäcktigades påstående
til sätets åtniutande hegge att med ömhet handteras, och så
att ingendere, icke heller R[i]d.husordningen, som förbiuder
någon extra caputs inskrifvande efter första månaden, blefvo
lidande.
Att in casu giöra någon ny lag, som skulle sträcka sig längre
än til den förevarande fråga och gifva anledning til många
ändringar uti Riddarhusordningen, den vi så enhällit vedertagit,
det funno han ganska betänckeligt och orådeligt
men önskade, att vi utan votering häröfver kunde förenas,
hvartil han ville föreslå det expedient, att Hr Carl Stålhanske
måtte få intaga sin familles rum men Hr Silfverstolpe, som
famillens förre fullmäcktige, efterlåtas att få taga rum för
någon annan familles fullmackt. Och på detta sätt tycktes
saken med ömhet för begge parterne fogligast kunna afgiöras,
hvilket han fördenskull tilstyrckte och hemstälte.
Stålhandske.
161
Frh. Grönhagen androg ytterligare, att fulmäcktigens
rätt til säte försvunno, så snart dess fulmackt voro anullerad,
hvilket deputationens betänckande grundeligen ådagalade,
huruvähl all laglig förmåhn af vidare skähls anför [an]-  de Hr E. G. St [ålhandske] blifvit öpen lemnad. At härvid
giöra någon ny lag in oasu behöfdes icke, ty R[iddar] husordningens
3 § voro klar. Efter densamma hade Hr C. Stålhanske
i capitis ställe ägt rättighet til famillens säte redan
för den 16 Februari, om blott R[iddar]husdepu<tationen medhunnit
dertil afgiöra familletvisten; men fast deputation det
ej hant, bör lian derföre ej uti Maij hafva mindre rätt än i
Februari. Han trodde altså, att R. o. Ars senaste resolution
för capita kunde förklaras med tiilägning af desse ord och
äldre af ätten, hälst han ej trodde matriclen så helig, att icke
den häraf följande lilla ändring deri skulle kunna tålas.
Hr Landt m. hemstälte härvid att, som quaestion genom
discourserne mot och med tycktes vara tilräckel. oplyst, han
nu måtte deröfver giöra propositionen, och den särskilt öfver
de begge ventilerade ämnen, nemi. deputations bet[än]k:de
och Hr Carl Stålhanskes ansökning om säte för dess famille.
Frågades altså:
Bifaller R. o. A. Ridd.husdeput. bet[än]k:de uti förevarande
ämne?
Hvartil svarades Ja.
Frh. C. Sparre giorde härvid någon erindran angrde
de i bet[än]k:det Hr Axel Diedr. Stål [handske] pålagde ytterl.
uplysningars anskaffande, som tycktes medgifva någon
brist i de för honom anförde skähl; men derpå svarades af
Frh. C. Funck och andre, att de äskade uplysningar ej
rörde hufvudsaken utan endast mindre omständigheter vid
genealogiske tabellerne.
Derefter giorde Hr Landt m. den andre proposition.
Bifaller R. o. A., att enligit 3 § i Ridd.husordningen Hr
Carl Stålhanskes gren intager på Riddarhuset famillens säte?
Detta biföls likaledes.
Hr Roos begärte härvid få veta, om denna resolution
voro speciel el. generel äfven för andra.
Hr L [ant] m. svarade, att den 3:die § af R[iddar]husordningen,
som här voro tagen til grund, voro generel för alla.
Hr Hägerflycht invände, att den, som försummat
11—5 610U
162 1765, maj 13. Tryckfriheten.
att anmäla sig til inskrifning innom den i ber:de § föreskrefne
tid af en månad, ej kunde denne § til godo niuta.
Hr Burenschöld svarade derpå, att fullmacktens
transporterande skedt sidsta timen på sidsta dagen af den
föreskrefne månaden och att Hr Carl Stålhanske ej in puncto
kunnat bevaka et så oförmodat steg af den, som ansågs för
famillens caput och som viste, att flere af famillen i staden
voro til r[iks]dagen ankomne.
Trykning af 3. Anmältes Frh. J. D. Duvalls memorial ang:de tryckning
oct^Lf^Fe a B[orgm.] Kiermans och Gr [oss] handl. Le Febures
bures förkkr. vägnar insinuerade förklaringar.
Hr L [ant] m. yttrade sig ej tro, att härom voro någon
quaestion, hälst för detta voro beslutit, att alla acta uti detta
måhl skulle tryckas.
Memor. ligger och går.
Vidare om 4. Frh. Joh. Abr. Hamilton hemstälte, om icke Frh.
friheten Cederströms på bordet liggande memorial ang:de tryckfriheten
til sluteligt afgiörande måtte företagas.
Hr Landt m. låfvade, att det i nästa pleno skulle blifva
föredragit.
Kongs- och 5. Anmältes Cammaroeconomiedeputations hemställande af
domanial- ^ 2 huius ang:de kungs- och domanialgodsen i Pommern och
godsen 1 J a 0 0
Pommern, deputationens handläggande dervid.
Detta begärtes på bordet.
Hr Landt 111. berättade härvid, att som de pommerske
sakerne altid handterats af Secrete Utskottet, som också nu
redan dervid lagt handen, så tycktes detta måhl äfven böra
remitteras men kunde emedlertid ligga, efter det blifvit begärdt.
Understöd 6. Uplästes Hr Jac. Joh. Finckenbergs memorial af d. 22
för stats- April ang:de utvägar til understöd af statsverket medelst åtverket
gin.
indragm vid skillige indragningar vid ecklesiastique- och academiestaeclesiast.
- tcmc
och acad—
staterne. Frh. J. C. Cederhielm: Memorialet innehöllo mycket
godt, men i närvarande erisi, då större ämnen emellan
stånden voro under afgiörande, frucktade han, att det skulle
upelda många sinnen och skingra stånd ur et angelägit förtroende
sinsemellan. Vid slike projecter vore det ej nog att
hafva den bästa välmening, man borde och dervid afpassa tiden
och omständigheterne, det hade Frh. Cederhielm sielf
nyl. haft tilfälle att få lära; tilstyrckandes fördenskull, att
Skatteköp. Hemkall.
103
memorialet måtte ligga och att autor behagade dröija med
comunication deraf til de öfr. stånden.
Hr Landt m. understödde denne Frh. Cederhielms föreställning,
som bifölls.
7. Hr [d e] Freese anholt få veta, huru vid skattekiöps- Skatteköp å
inhibitionens relaxerande förhålles med skattekiöpen på de hem0,1,8
boställshemman, hvaröfver Krigsbefählet besvär anfördt och
han ej längesedan memorial insinuerat.
Hr Landtm, svarade, att två stånd likasom R. o. A.
remitterat frågan derom til Cammaroeconomiedeputationen,
att i anledning deraf Hr Landtm, anmodat Presidenten i Cammarcollegio
att låta slike skattebref undanlägga ifrån andre,
som komma att expedieras, hvilcket Presidenten äfven nyss
tilkännagifvit vara skedt.
8. Anmältes och infördes af sex deputerade tvenne Kongl. Kongl. M:ts
M:ts Cammarherrar, Grefve Mörner Adolfson och Hr De Geer födelsedagCarlsson,
som näst anmälande af Kongl. Maij :tts nådige hälsning
inviterade R. o. A. genom deputerade, en af hvarje
bänck, til middagen i morgon vid Ulricsdahl att fira Hans
Kongl. Maij :tts födelsedag.
Hr Landtm, svarade härpå, att R. o. A., jemte underd.
vördnads och tacksäjelse, denne Hans K. M:ts befallning
skulle hörsamma och efterkomma.
Cammarherrarne blefvo på lika sätt åter utledsagade.
9. Uplästes Bondeståndets extr. protocolli af d. 27 April Hemkals utmed
besvär öfver hemkallens utgiörande efter åhrlig marche- gi°rande
° ° efter mar
gang,
hvilket Kongl. Maj :t under d. 14 Aug. 1764 resolverat kegång.
men Bondeståndet, såsom stridande emot knecktecontracter
och det deruti å hvarje persedel utsatte pris, begiär måtte in
hiberas
och rättas.
Hr C. G. Lillies memorial understödde Bondeståndets påstående.
Detta alt begärtes på bordet.
Frh. G. Reuterholm önskade, att ett så billigt och angelägit
måhl utan uppehåll strax måtte afgiöras.
Hr C. Wadenstierna: Som saken efter lag på fleras
begäran kommer att ligga, ville han deruti ej tahla; doch
kunde han lättel. visa, att Krigs- och Cammarcollegiernes
betänckande häröfver til Kgl. M:tt, hvaröfv. han väl ej varit
närvarande, voro vähl grundat och billigt för riksts rätt, och
164 1765, maj 13—juni 8. Strömserum
att, om denne författning ändrades, riket ledo inemot 4 l:r
guld.
Hr v. Vicken anholt, att detta måhl ej måtte til afgörande
företagas, efter det voro angelägit, förän då R. o. A.
in pleno samtel. voro opkomne.
Upropades listan på de 58 deputerade, som i morgon blifva
Hr Landtm, til Ulricsdahl följacktige.
Hr Landtm, yttrade sig för att befordra de utfarandes
bequämlighet vara sinnat att anmoda Öfverståthållaren om
ordres til hyrkutskarne att dertil hålla sine vagnar.
Men sorn öfverståth. B [aron] Lantingshausen, nu
närvar:de, svarade sig ej härvid kunna disponera hyrkuskarne,
efter de mäst hade sine månadtelige contracter om
sine körslor,
så berättade Hr L [a n t] m., det öfvermarskalcken berättad
200 bondehästar skola dertil vara instämde, att de resande
således dermed kunde blifva betiente.
R. o. A. skildes åth kl. 2.
Anno 1 7 6 5 d. 8 J u n i i.
Lördag.
Plenum kl. 8.
Justerades protocollet, hållit på Riddarhuset d. 15 April.
Strömsruins Föredrogs Prästeståndets extr. protocolli af d. 4 Maij, af
up^åu^ndertil^nne^åld att det vid förl. r[iks]dag [af Ständerne beviljade
Prints Carl. skattekiöp]1 å Strömsrums kungsgård i Calmare låhn, må
återkallas och gården updragas Hans K. Höghet Prfints]
Carl; samt
Hr Carl Rappes mern. deremot jemte bifogade allegater til
dess skattekiöps bevarande.
Saken hvilar. Mern. går.
Hr Landtm, anmälte häruppå Hr Hasenkampf,
hvilken förut om lind anhållit och nu androg,
Angif:se att han på det högsta vördade Hr Landtm, rättighet til
mot Hr Ha-ährendernes föredragande; men att om han nu anmält sig
^d^des* om liud erhållande, hade han dertil blifvit föranlåten af en
förkl. ang:de angelägenhet, som vähl i synnerhet rörde honom sielf men
någon hållen . „ .
disscours om t almanhet alven hela R. o. A.
banco-  —
ärender. 1 Memorialprotokollet.
Angivelse mot Hasenkampff.
165
Ehuru han trodt sig lefva i den lyckliga tid, att main ej hade
att befruckta spioner, delatorer eller persecutioner, i hvilcket
hopp R. o. A. äfven blifvit styrckte af Hr Landtm :s så förut
som vid denne r[iks]dags början i synnerhet yttrade berömvärde
tanckesätt; så hade doch händt, att han för någre dagar
sedan blifvit inför Secrete Utskottet upkallad på en honom
obekant löskmans angifvande för någon dess med en vän oell
riksdagsman, Hr Capitein Lagersvärd, på Riddarhustorget
förd discours om riksdagsgiöromåhl. Han viste ännu icke,
huru slik angifvelse giordts eller til Secrete Utskottet inkommit.
Han hade äfven, då han förevarit i Secrete Utskottet,
jemte sin fullkomliga vördnads och förtroendes förklarande
för Secrete Utskottet, anhållit om dehl af sin anklagares, en
benembd Brandkulas, angifvande, men detta hade blifvit honom
vägrat och genom en Sec. Ut [sk.] betient det svar lemnat,
att saken till Kongl. Maj :tt i und. skulle remitteras el.
hänskiutas.
R. o. A. vorde häraf nu sielfve högtuplyst snart finna, huru
mycket det skulle influera på hvar riksdagsmans fri- och i
lag befästade säkerhet, örn denne skulle blottställas för spioner
och delatorer och desse lemnäs fritt tilträde til det rum,
som åt rikets ömaste och angelägnaste ährender voro helgat;
och hoppades han som ståndets ledamot i detta fall så mycket
mera ståndets kraftiga rättvisa beskydd, som i annat fall
et slikt prejudicat kunde bana vägen för så fahrlige fölgder,
som kunde sättia hela r[iks] dagen utur activitet, om til exempel
slike angifvelser stäldes emot en landtm :s egen person
eller Secrete Utskottets ledamöter af obekante eller anonime
i rörande och grofva tilmälen och försmädelser.
Han anholt fördenskull vördsammei., att R. o. A. i så beskaffat
måhl täcktes ifrån Secrete Utsk. upfodra alla acta,
hvaraf denne saks förlopp kunde inhämtas, och hemstälte,
hvad utvägar R. o. A. sedan behagade vidtaga, både för att
sätta Hr L[ant]m. och Secrete Utskottet utur all vilrådighet
framdeles vid slike fall, som och att hvar riksdagsledamot af
R. o. A. oanfäcktadt måtte få niuta den frid och säkerhet,
som lagen honom tillägger och om hvars beskydd han nu
vördsamast anhöllo.
Slutet., som Hr Hasenkampf äfven Irodde sin skyldighet
vara alt giöra redo för den discours, hvarföre han blifvit angifven
och som angådt de senaste Banquens operationer i an
-
166 1765, juni 8. Hasenkampff.
seende til auctionen på Statscontorets obligationer, så ville
han nu dess innehåld uprepa utur et sig til minneshielp skriftel.
upsatt memorial,
hvilket uplästes (Bil. 24).
Hvarefter Hr Hasenkampf än ytterligare hos R. o. A. vördsaml.
recommenderade såvähl den förste puncten rörande
hans egen person som detta dess memorial, hvarmed han
äfven begärte att få vända sig til de tvenne respective stånden,
som jemte R. o. A. voro guaranter för Banquen.
Detta måhl begärtes på bordet.
Hr v. Vick e n: Som uti Hr Hasenkampfs andragande
tvenne måhl varit sammanbundne, nemi. dess enskilte process
och Banquens auctioner, så önskade han få veta, om begge
desse måhl, eller hvilketdera af dem, begiäras på bordet.
Hr Landt m.: Att det första måhlet, rörande Hr Hasenkampf,
efter fleras begiäran hvilade på bordet kunde icke
nekas, men i anseende til des dictamen el. memorial bad Hr
L[ant]m. att välment få sine tanckar yttra. I följe af sin eed
och Riksdagsordningen funno han för sig betänckeligt att
föredraga detta memorial rörande bancosakerne, som fordrade
hemlighet och fördenskull voro lemnade under Secrete
Utskottets vård. Hr Landtm, kunde emedlertid försäkra, att
Bancodeputationen, som ännu til största dehlén hade under
händer hemligheten af den omtalte operationen, kunde svara
före, att densamma för riket skulle blifva nyttig men icke
skadelig; så säkert det voro, att man i förre tider laborerat
med onödige hemligheter i månge måhl, så voro deremot en
evig sanning, att något, hälst i banco- och financesaker, bör
hållas hemligt, om eljest riket skulle hielpas, eljest skedde
det icke. I anseende hvartil Hr Landtm, önskade, det honom
ej måtte påläggas att föredraga detta Hr Hasenkjampfs] eller
de flere memorialer, som i samma ämne blifvit ingifne.
Hr Schönström anförde innehållet af den för Secrete
Utskottet fa[st]stälte instructions 2 §, så lydande: I synnerhet
böra alla förändringar i statsvercket, alla författningar
om rikets giälds afbetahlning, alla medel til vexelcoursens
fällande eller författningar om bancolåhn eller om de redan
i Banquen giorde låhns afbetahlning och alla andra oeconomiske
ährender icke annorlunda än af R[iksens] Ständer
in plenis afslutas, sedan Secrete Utskottet derom upgifvit sitt
betäckande. Häraf trodde han tydeligit vara, att hvad som
Angivelse mot Hasenkampff.
167
rörde bancoauctionerne icke kunde dragas under hemlighet
utan hörde under plenorum afgiörande, och att följacktel.
de derom insinuerade memorialer borde här upläsas och föredragas.
Hr Landtm.: Saken skulle vähl upgifvas til plena, enär
rätta tiden dertil blefvo, men skedde det i otid, så förlorades
all den deraf förmodade goda verckan.
Hr Jennings biföll den mening, att saken måtte få ligga
på bordet, som begärt blifvit, förbehållandes derjemte att
Hr Landtm, giorde föreställning måtte blifva ämne til ytter!,
ventilation i nästa pleno, då han finge anföra de skähl, hvarpå
han ansågo det omtahlte bancoärendet icke som något
hemligit utan tilhörande plenorum cognition.
Frh. C. Ridderstolpe förestälte härvid, huruledes
för rikets bästa vissa saker borde under någon hemlighet förvaras,
och att de i stöd af urgamla lagar voro kringskantzade
med de murar, som borde bevaras emot alla försök af den,
som ville dem öfverstiga.
Hr Landtm.: Att tranquilisera R. o. A. bör jag gifva
vid handen, att den frucktan mången torde hafva, att med
låhnen i Banquen på fastigheter något skulle förehafvas, aldeles
ingen grund äger, utan att dermed ytterligare förblifver
enligit de derom redan giorde författningar.
Härvid begärtes ytterligare af Frh. C. Sparre och flere,
att de trenne förekomne quaestioner, ang:de Hr Hasenkampf,
ang:de des memorial el. dictamens innehåld och 3:o om detta
måhl bör ansees som hemligt el ej, måge alla til nästa pleno
blifva på bordet liggandes.
Hvarvid Hr Jennings anholt, att den sidsta qusestion
måtte såsom hufvudsakelig först företagas.
Sedan denne discours härmed afstadnat, anmälte sig
Hr C. Wadenstierna att i ett annat ämne något få
andraga,
men på Hr L a n d t m : s föreställning, som nu ärnadt föredraga
et angelägit publiqt måhl,
begaf Hr Wadenst [ierna] sig, med förbehåll att efter
detta måhls slut få uti des andragande erhålla liud.
3. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
22 Maij med projectet til Kongl. M:ts förordning ang:de stora
siötullens clarerande med speciemynt och hvarje rd:rs betahlande
til åhrets slut med 72 m. i zedlar.
Siötullens
clarerande
med speciemynt.
168 1765, juni 8. Plenidagar.
Viss plenidag
i veckan.
Vehiculum dervid til Kgl. Maj :tt samt Riksdagsfullmäcktigens
Probstens Linderoths memorial med tilstyrckan att
tullriksd., som in natura icke existerade, måtte hädanefter ur
tullräkningarne uteslutas och i dess ställe specie rd. införas.
Res.: Den projecterade förordning gillades med den i Hr
Linderoths memorial dervid föreslagne ändring.
Frh. J. A. Hamilto n, som uti förb:de ämne giordt någon
påminnelse och äfven begärt detsamma på bordet men
på Hr Landtm:s föreställning sig deruti begifvit, anholt derjemte
att af Hr Landtm, blifva underrättad, huruvida Hr
L[ant]m. efter dess R. o. A. senast gifne benägne löfte hunnit
med de öfrige ståndens Tahlemän aftahla om någon viss
plenidag i veckan?
Hr Landt m. svarade sig derom hafva öfverlagt med
ståndens Tahlemän, som bifallit, att plenum skulle hållas
hvar lördag vist, och dessemellan så ofta det behöfdes. Om
plena nu på 3:ne veckor ej hållits, så hade orsaken dertil
varit dehls många ledamöters bortresa öfver pingsten, dehls
Stora Deputat., Secr. Utskottets och deputationernes många
syslor, dehls Hr L[ant]m. egen opasslighet, hvilcke skähl R.
o. A. härvid torde låta såsom ursäkt gälla.
Hr Carl Wadenstierna, som nu på anmählan erhållit
liud, androg,
att hvad han ärnat anföra voro gammalt, dehls såsom grundat
på R. o. A:s giöromåhl vid sidste rfiks]dag, dehls såsom
redan väckt af en värd ledamot. Det vore om tvenne ordentelige
plenidagars fa [st] ställande i hvarje vecka. Som R. o. A.
tagit et lika beslut vid förledne r[iks]dag, då den knapt varat
sex veckor, så trodde han nu, då rfiks]dagen städt emot
5 månader, på hvilka deputationerne bordt vackert hinna arbeta
och månge saker lågo oafgiorde på bordet, denne begiäran
vara billig och grundat både uti sakens natur och förra
rfiks]dags praxi.
Hr L. M. Uggla ville hafva detta öfverlemnat til Hr
Landtm, och ståndens Tahlemän, tilläggandes att vissa plenidagars
utsättande skulle lända till mångens bequämlighet,
som hade små landtresor el. annat angelägit att besörja.
Hr Lfant] m.: At han med Talemän:e öfverenskominit
om en plenidag i veckan på lördagen, och 0111 det dessemellan
skulle behöfvas, kunde det hållas om måndagarne.
Räntmästarnas remisslage.
169
Hr C. W adenst [ierna] itererade sitt förre, att som
vid sidsta r[iks]dag 2 pl[eni]dagar i hvar vecka må fa [st] -  ställas, som de öfr. st [änden] snart torde bifalla, efter vi hade
mycket oafgiorde saker.
Frh. Cederström: Hr L[ant]m. lärer besörja, att plena
hållas, när det behöfves, och deputationerne äfven lemnäs
nödig arbetstid.
Hr Landtm, yttrade, det han härom ville öfverlägga
med de öfr. stånds Tahlemän, som han förmodade finna härtil
benägne, sedan en viss plenidag i veckan redan voro faststähl.
4. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d. Pension för
23 Apr. ang:de den af Mantahlscomissarien Hierpe begiärte c^mism
pension, som Secrete Utskottet ej kunnat tilstyrcka. Hjerpe.
Secrete Utsk. bifölls.
5. Föredrogs Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 23 Lön för DocApril
ang:de Medicinae Doctorens Eric Lindecrantzes giorde t0cr£^tzde~
ansökning om löhn, feltmedici fullmackt samt survivance på
nästa assessorssysla i Collegio Medico eller någon annan Renlig
öpning;
hvid vilcka ansökningar Secrete Utskottet icke funnit sig
kunna tilstyrcka bifall.
Secrete Utskottet bifölls.
6. Uplästes Secrete Utskottets hemställande af d. 23 April Indragning i
ang:de någon indragning uti det härtils landträntmästarne remiSslagé.
för plåtars remitterande bestådde remisslage, hvarjemte föreslås,
att de, sorn äga indehlt löhn af rentmästarne, må för
zedlars remitterande niuta 1/4 p:cent, de sorn blott hafva
penning:elöhner 3/4 p:cent, r[änt]mästaren i Stockholm 1/8
p:cent äfvensom den uti Örebro, men den i Giöteborg 1/2
p:cent samt att penning :elöhntagare äfven må slippa 3/4-  p:centafgiften af deras löhner för remisslage, så framt de ej
någon särskilt remiss af löhnen åstunda.
Frh. C. Sparre giorde härvid någon erindran til deras
förmån, som af räntmästarne sittia vid svaga penningelöhner
och knap utkomst.
Hvarpå Hr J. v. Wal wik utaf Secrete Utsk. bet[än]k:-  de deducerade den skilnad i förmåhn, som deni framför andre
rentmästare, som ägde indehlte löhner, tillagd blifvit.
Secrete Utsk. bifölls.
170 1765, juni 8—10. Växelkontoren.
Vexelcontoir,
deras
nytiade förmåner
och
medel.
Prästest:s
deput:n.
Bondest:s
deput:de.
7. Föredrogs Riks. Ständers Stora Deputations yttrande
af d. 7 hujus rörande åtskillige härstädes uprättade vexelcontoir
samt de af bem:te contoir nyttiade förmåner och tid
efter annan til them, såvähl af Kongl. Maij :tt och cronan
som Banquen utbetahlte medel, jemte det mera, som med
desse vexell- och bancoährender gemenskap äger.
Under dett detta uplästes, ankom en Prästeståndets deputation,
8 p. starck, hvars ordförande The[o]l. Profes. A innell
p[rsemissis] p [reemittendis] berättade, l:o att ståndet
bifallit den dehlén af Stora Deputatis bet[än]k:de, som rörde
debetcalculen, men remitteradt det criminale till Justitisedeputationen
såsom eedsvurne domare; att 2:o ståndet utnembdt
des ledamöter til Bevillningsdeputationen, den de
[väntade?] snart få komma i arbete, och 3:o recommenderade
ståndets extr. protocolli ang:de midsommarsdagen til
skyndesamt afgiörande.
Deputation afträdde, och kort derefter ankom en
Bondeståndets deputation af 8 ledamöter. Deras anförare,
Johan Andersson, gaf näst ståndets tienstlige hälsning
vid handen, att ståndet bifallit Stora Deputations betänckande
ang:de betahlningssättet men ännu ej afgiordt om
forum för criminalia. Dernäst aflemnade han tvenne extracta
protocolli, sorn högel, recommenderades, det ena mot skattehemmans
utbyte emot bortmiste gamla räntor och det andra
emot cronohemmans försäljande til den mästbiudande.
Deputation afträdde.
Sedan nu Stora Deputations arbete var upläst, lades det
på fleres begiäran af R. o. A. på bordet tillika med den särskilt
åtföljande räkning, sorn fants onödig at upläsas.
Slutel. anmälte Hr Landtm, angelägenheten fordra, att
hrr ordförande i deputationerne måtte til återbesättiande upgifva
de uti deput:ne ledige rum; och sidst att 2:ne R. o. A:s
ledamötex-, Canzlirådet Pehr Carlschöld och Manufacturcomissarien
[Adolf] Suedenheim, nyl. med döden afgådt.
Hvarefter R. o. A. skildes kl. 1.
Anno 1765 d. 10 Juni i.
Måndag.
Plenum kl. 8.
Justerades riddarhusprotocollet, hållit d. 24 April.
Bankauktioner på lottsedlar.
171
2. Uplästes urskillningslistor på afgiorde måhl i deputationen.
3. Anmälles til afgiörande et Bondeståndets extr. prot. rör ide
com.landtmätares tienstgiörning vid L:mätericontoiret.
Då Hr Schönströ m anholt om liud och hemstälte, örn
icke det i sidsta pleno på bordet lagde Hr Hasenkampfs memorial
om bancoauctionerne på lottzedlar måtte i dag företagas
och afgiöras om auctionernes inhibition, emedan detta
måhl rörande almänheten voro af besynnerlig angelägenhet.
Hr Landt m. svarade, att han i dag ärnat i sin ordning
föredraga de på bordet liggande måhl, hvaribland detta äfven
vore, och hoppades han att enl. 16 § i [Riksjdagsordn. få
härvid fulgiöra, hvad des embete tilkom.
Hr Jennings: Jag vördar den enl. 16 § Hr L[ant]m.
tilständige rätt att måhlén föredraga men tror ock R. o. A.
äga rätt att underställa om besynnerl. angelägne måhls företagande;
och sorn det ang:de b[an]coauctionerne rörer månges
välfärd och tycks mig och flere rådeligt för den almänna
crediten, fölgacktel. förtienar et skyndesamt handläggande,
så anhåller jag äfven, att det i dag måtte blifva afgiord.
Hr L [ant] m.: Jag har icke nekat, att det i dag skal förekomma,
men ju mera tid sorn med discourser borttages, ju
svårare blifver för mig att kunna detta måhl i sin ordning
föredraga.
Hr C. Wadenstierna: Om bordsakerne i sin ordning
skulle företagas, fruktade han, att denne som en af de senaste
ej i dag torde förekomma, efter flere ibland de förre,
som til ex. Bondest. extr. prot. rör:de hemkallen, torde förorsaka
lång ventilation; anhållandes fördenskull, att kl. 12
må utsättas til det omtalte målets föredragande.
Hr Landt m.: Att utsätta någon viss tima dertil kan
jag ej, ty det dependera!- af mer el. mindre ventilationer öfver
de föregående måhl, men blifva de förkortade, så tror jag
det begärte säkert kunna förekomma, om jag efter ordning
får föredraga.
Detta understöddes af Frh. C. Func k.
Hr August Ehrensvärd instämde ang:de Hr
L[ant]m. rätt att föredraga sakerne i ordning, men som den
-
Comiss:nslandtm:t:s
tienstgiöring
vid
Landtm.-  contoiret.
Bancoauctioner
på
lotzedlar.
172 1765, juni 10. Bankauktioner.
ne kunde räknas antingen efter som sakerne inkommit eller
efter deras angelägenhet och den omtalte på den förre grunden
torde blifva en af de sidsta, så hoppades han att, då
denne sak voro så angelägen och så nära rörde credit och
medbroder, Hr Lfantjm., lika som dess flere företrädare
giord i slike fall, torde benägit lämpa sig efter de mångas begiäran,
som önska få detsamma i dag föredragit.
Hr Pfeif och Frh. [von] K i ö 1 e r påstodo Hr
Landtm:s rättighet att föredraga utan att deruti blifva hindrad.
Hr Gyllensvahn likaledes i stöd af 16 § R[iks]d.-  ord., medgifvandes vähl den af Hr Jennings påstådde ståndets
rätt att begiära fram visse måhl, doch ej förän de legat
öfver et plenum och stå på anslagslistan.
Hr v. Vicken var af lika mening, att Hr L[ant]m., enl.
16 §, måtte bibehållas vid dess rätt att obehindrat föredraga.
Frh. C. Ridderstolpe: Det voro ömt att se en angelägen
tid med denne debat bortnötas, då vi hade lag och ordning
att efterlefva. Den rätt, vi ägde att begära någon sak
fram, borde aldrig sättas i combatt med Hr L[ant]m. rättighet
att föredraga, icke eller borde medborgares rätt ledas til
oposition emot rikets och nationens rätt, då det ankommo
på den senares hielp och dess lättande ifrån dryga tilskott
med contibutioner til riksens tarfvor.
Han bad fördenskull, att R. o. A. täcktes utan heta och
skadelig nit med fogelighet handtera detta ämne och att Hr
L[ant]m. täcktes benägit hielpa utaf närvarande ventilation
och deruti förena R. o. A.
Hr Landt m.: Täcktes R. o. A. ophöra med vidare discours
häröfver och låta mig nyttia tiden til sakers föredragande,
jag har under händer, så skal det åstundade måhlet
förekomma.
Härmed förklarade en dehl af hrrrne sig nögd; doch yrckades
af en och annan, att någon viss tima dertil måtte determineras.
Frh. U 1 r. Scheffer förestälte, att sedan Hr L[ant]m.
låfvat föredraga måhlet i dag, kunde man sig dervid trygga,
och att betaga ali tvekan derom, fast de föregående saker
skulle borttaga mera el. mindre tid, kunde hrr:ne öfverenskomma
att ej skiljas, för än saken blifvit afgiord.
Härmed slöts denna discours, och
Lantmätare.
173
uplästes Bondeståndets förut anmälte extractum protocolli Fortsätning
af d. 22 Mars emot den af K. M. d. 1 Feb. 1764 giorde för- gående !m
fattning att två af de i provinserne'förordnade comissions- landtmätare,
landtmätare i sänder blifva kallade til tienstgiörande vid
Landtmätericontoret, hvarigenom den uti 1762 åhrs kongl,
stadga om storskiftsdehlning jordägare lemnade frihet att
til bende syslors förrättande få i anseende til corn.landtmätare
välje den, de hysa förtroende til, tycktes komma at
ophöra, äfvensom den deraf förorsakade olägenhet för dem,
som til slike inkallade landtmätare remisser erhållit och
hvil eka förrättningen påbegynt men ifrån deras afslutande
så långan tid uppehållas, är uppenbar. Hållandes ståndet före
att contorets giöromåhl af dess betiening och extra ordinarier
bör kunna bestridas, utan att landet skall sakna verckställigheten
af de com.landtmätarne ålagde angelägne förrättningar.
Detta måhl hade R. o. A. under d. 15 förl. April remitteradt
til Cammaroeconomiedeputat:n, men de öfrige r[iksens]
stånd hade det bifallit, hvarföre, som en remiss ej är något
yttrande i saken, nu til expeditions erhållande R. o. A. utlåtande
deröfver erfordrades.
Frh. Carl Sparre påminte, att den jordägarne lemnade
frihet att till storskiftsdehlningarne kalla den af landtmätarne,
som de hade förtroende til, verckel. hindrade deras
verkställighet dermedelst att ofta en kallades til mera
giöromåhl, än han medhunno, i det ställe att genom landshöfdingarnes
remisser syslorne eljest kunde til skyndesamare
verkställande efter lika grund och lag ibland flera fördehlas.
Hr Lager svärd uprepade, hvad han under d. 15 April
om anledningen til detta Bondeståndets besvär andragit, hvilket
äfven Hr Landtm, bestyrkte.
Hr H. H. Boije androg äfven som Frh. Sparre de olägenheter,
som uti dess lähn, Nyland, af samma grund existerat,
önskandes derföre detta måhls remiss til Cam.oec.deputat:n.
Men som L fa n t] m. berättade, att R. o. A. för detta härå
resolverade remiss genom de öfrige ståndens bifall blifvit
utan värckan och nu endast återstodo at måhlet antingen
afslå el. bifalla,
så blef Bondest. extr. prot:li bifallit.
*
S
174 1765, juni 10. Tryckfriheten.
Bondest:s
deput:n.
Tryk
friheten.
Ankom en Bondest. deputation, 8 ledam. starck, hvars ordförande
Paldanius p[rsemissis] p[rsemittendis] androg,
att ståndet remitterat det, som i Stora Deputat:s betänck:de
rörde criminalia, til Riks. St [änders] Justitisedeputation,
hvarefter deput. afträdde.
4. Föredrogs det på bordet liggande Frh. Gustaf Cederströms
memorial ang:de tryckfriheten (Bil. 21) jemte
Hr Anders Schönbergs memorial och et dervid fogadt betänckande
i detta ämne ifrån et Stora Särskilte Deputations
utskott vid förb riksdag, som doch hvarcken hos St[ora]
S[ärsk.] Deputat. el. R[iksens] St[änders] plena blifvit föredragit
(Bil. 25).
Hr R[iks]r[ådet] G[r.] Henn. Gyllenborg: I så
angelägit måhl borde regering och Cantzlicollegium först höras,
innan någon lag fa [st] ståltes; ty bygdes den på säker
grund, blefvo han god, eljest lupo han den fahra att åter snart
blifva omgiord igen.
Hr L i n n e r s t e d t, J.,: De anförde acta voro ej originale
och saken voro för angelägen att på des första föredragande
afgiöras, hon borde fördenskul hvila eller och til Stora
Deputations skärskådande och utlåtande remitteras.
Hr v. Hermansson: Detta måhl borde hänvisas til
Sec. Utskottet, hvarthän Kongl. Maj :tt förut genom secrete
prop. en lika fråga remitterat.
Hr Leijonsten: Som häruti nämbdes allena macktägande
Ständer, påminte han, att det ordet allena som öfverflödigt
måtte gå ut.
Hr Bilberg instämde med Hr Lunnerstedt.
Gr. Axel [von] Fersen conf. sig med Hr v. Hermansson
ang:de des remiss til Secrete Utskottet, hvarifrån
det kunde komma antingen til Stora Deput. el. directe til
R[iksens] St[änders] plena.
Hr v. Böhnen: Som St. Deputat:s utskotts bet[än]k:de
från sidsta riksdag ingenstädes varit före, innan det nu af
Hr Schönberg anmälts, och således voro nytt, borde det antingen
ligga el. kunde det til St. Deput. remitteras.
Hr C. [o: J. (?] Linner stedt: Frih. Cederströms
memorial hade redan legat och kunde således strax afgiöras.
jy
Kungsgårdar i Pommern.
175
Frh. P. Scheffer holt före målet böra i anseende til
Hr Schönbergs mern. ligga på bordet.
Hr J e n n i n g s trodde, att som Secrete Utskottet sutto i
Stora Deput., så kunde Stora Dep., om måhlet dit remitterades
och saken så fordrade, sielfve det ifrån sig til Sec. Utskottet
remittera.
Res., att detta måhl remitteras til R[iksens] St[änders]
Stora Deputation.
Hr v. Post, F r., androg härvid och då qu[sestion] var
om tryckfrihet, att som Lazarettsdeput. bet[än]k:de af senaste
riksdag blifvit tryckt men voro mycket ofullkomligt i
anseende til de dertil hörande acters och memorialers saknad,
hvilcka likvähl R. o. A. för detta resolverat böra tillika
tryckas för almän underrättelse skull; så hemstältes, om icke
R. o. A. skulle behaga bifalla, att alla desse acter och memorialer
af Riddarhuscantzliet måtte till tryck befordras.
Hvilket bifölls.
5. Anmältes til afgiörande Cammaroeconmiedeputations på Kongslägenbordet
liggande bet[än]k:de af d. 9 Maij rörande kungsgårdar
och cronolägenheter i svenska Pommern, vid hvars hus- Pommern,
hållning deputation hemställer, om den icke bör lägga handen
äfven som vid andre innom riket belägne cronoägendomar.
Hr Clas Engelcranlzes mein. understödde deput. hemställan.
Det betänckandet bilagde, af Gref Nils Bielcke och flere ledamöter
underskrefne votum innehölt de skähl, hvarföre de
pommerske oecon.måhl hädanefter som härtils borde af Sec.
Utsk. skiötas och nu ej derifrån dragas til Cam.oecon.deputationen.
Hr Durietz: De pommerske ärender skulle tvifvelsutan
af en Cam.oec.deputation med all sorgfällighet skiötas,1, men
som de, oansedt ingen hemlighet deri voro, doch i anseende
til deras uti det särskilte voto omrörde relation med Tyske
Rikets och des, ifrån de svenske, särskilte lagar alltid blifvit
handterade af Sec. Utskottet, som äfven nu giordt demarcher
medelst undersökning til de dervid nödige förbättringar, så
tycktes Secrete Utsk. ej deruti böra interrumperas. Deputationen
hade dessutom arbete nog, och tänckt^ Sec. Utskottet
äfven att härom upgifva des berättelse til Pi[iksens] St[änders]
plena.
176 1765, juni 10. Kungsgårdar i Pommern.
Ursk:v
l.w.is törlängande.
Bancoauct:ne
på
St:scon:ts
låtzedlar.
Borgarest:s
deputation.
Hr Bilberg: Som Secrete Utskottet redan vid desse ährender
lagt hand, så borde del dervid förblifva.
Hr Engelcrantz: I anseende til denne omständighet
ville han äfven nu låta desse måhl hos Sec. Utsk. förblifva,
med förbehåll för framtiden att de borde lemnäs under Cam.-  oecon.deputationen.
Hr L[ant] m.: När Secrete Utsk. af desse ährender ej
giörer någon hemlighet, så lär äfven Hr Engelcrantz begifva
sig ifrån dess senare förbehåll och finna billigt, att desse saker
skiötas, där hvar för detta vanligit varit och där acterne
dertill finnas, som ifrån de öfrige Secrete Utskottets acter
svårl. kunna skiljas.
Hr v. Hermansson deducerade de skähl, hvarföre de
pomerske ärender blifvit såsom utrikes ansedde samt til Secrete
Utskottet hänskutne och ej kunde ställas under de
svenske lagar och författningar vid cammarvercket, hvarefter
svenske oeconomiemåhl af deputationen handterades.
Hr L [ant] m. giorde häruppå proposition, om icke på
sätt, som härtils brukeligt varit, det, som rörer oeconomien
i Pommern, må af Secrete Utskottet handteras och besörjas.
Detta bifölls.
Hr Engelcrantz förklarade sig härtil ej kunna samtycka,
hälst han om förb:de måhl hade sådan kundskap, att
han kunde visa, hvad ansehnligit cronan förlorat på de om
pommerske godsen slutne arrendecontracter, hvaribland han
i synnerhet nämbde ambtet Neu Closter.
Hr L [ant] m. svarade: Secrete Utskottet lärer ej underlåta
att anmärcka, hvad dervid förtienar upmärcksamhet,
och när dess berättelse derom upkommer, lär tienligast vara
att ytterl. derom påminna och öfverlägga.
Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d.
25 Fé>b. sidstl. ang:d.e urskillningstermins förlängande på 14
dagar fiär städernes almänne besvär.
Afslogs.(
7. Föredrogs Hr Hasenkampfs i senaste pleno insinuerade
memorial, emot b :coauctionerne på Statscontoirets lottzedlar.
Hr Gabi-iel Francs mern. och
Hr Arfv. Virgius d:o i samma ämne.
Härunder aipkom en Borgarest. deput., 8 p. starck, hvars
ordförande Borg^mäst. Kiörning p[rsemissis p[raemittendis]
påminte
Bankauktioner på lottsedlar.
177
1 om ståndets extr. p[rot]:li afgiörande ang:de ursk.termins
förläng :de på 14 dagar ifrån d. 25 Febr.
2:o. Berättade, att ståndet med R. o. A. instämd öfver
H[and.]- och man.dep. bet[än]k:de om Manuf.contorets balancemåhls
upgifvande ifrån 1752 med tillägning om inhibition
av desse hos executorer anhängige måhl.
3. Ståndet hade bif. tullförordningens project jemte dess
vehiculum; doch voro de sidsta ord uteslutne jemte det, som
nämdes om nederlag men blifvit tillagt om gräntzetullar.
4. Hade ståndet yttrat sig å R. o. A:s extr. prot. om midsommarsdagen
enligit påskriften.
Deput. afträdde och contin, läsningen.
Hr Durie[t] z yttrade sig häruppå, att han på parole
d’honneur kunde försäkra sig aldeles ej i saken vara interesserad
el. äga någon af de omtalte lottzedlar och önskade,
att andre måtte kunna giöra lika declaration. Skedde det ej,
voro äfven indifferent, han ville för sin dehl oväldugt och
opartiskt säija sin tancka. Målet voro i anseende til rikets
och medborgares in specie derunder hvilande rätt ganska
ömt och borde med moget bet[än]k:de handteras, om ej et
förvirrat financeverk af fölgderne än mera skulle förvärras;
och som det ej passade sig el. voro tilräckeligt, att någon
Secrete Utsk. ledamot härvid androgo de uplysningar, han
kunde äga, hemstältes, att desse mern. måtte hänskiutas til
Secrete Utsk., som häröfver vähl skulle tilfredsställa Riksens]
St [änders] plena och upgifva nöijacktig underrättelse
om måhlets beskaffenhet.
Hr Lindelöf: Ehuru målet voro ömt [och] rörde både
rikets och medborgares rätt, trodde han dock det enl. 18 §
R[iks]d[ags]ord. såsom en bancosak höra under Secr. Utsk.
afgiörande under secretesse, och att följacktel. inga memorialer
derom in pleno kunde emott[a]gas el. uptas.
Hr Gyllensvahn: Detta måhl hade på et besynnerligt
sätt opkommit in pleno, hvarest efter ordning inga andre
än af deputationer utarbetade saker borde optagas; doch som
han nu förehades, gladde det honom sorn Bancodeputations
ledamot att få visa, det han häruti hade rena händer. Han
begärte derföre den proposition, att Secrete Utskottet måtte
opgifva hela detta måhls beskaffenhet, då sedan torde finnas,
huruvida, enligit hvad i förre riksdagsbesluten förmälts, alla
förre bancoförfattningar ländt til riket[s] bästa, och att någ
12—5
610U
178 1765, juni 10. Bankauktioner.
ra private, hvaribland få varit af R. o. A., ej eller de laglydige
kunde räknas, som efter förordning betalt sina på lotter giorde
låhn, olagel. vunnit på Banque och undersåtare och varit
orsaken til det zedlarnes förfall, som allmännel. öfverklagas.
Då kunde äfven dömas, om B[an]codeputation fehlat i ömhet
el. emot b[an]coordning och instruction och giord skada,
i hvilket fall den billigt borde tiltahlas. Men hade den giordt
rätt både för Banque och fattige undersåtare, som för zedlar
skulle taga sin föda, hoppades han deremot ståndets godhet
och förtroende.
Secrete Utsk. kunde derföre anbefallas att detta måhl til
R[iksens] St[änders] plena opgifva, och härom äfven en deputation
til de 2:e resp. stånden afgå.
Hr Lager svärd deducerade, huruledes til senaste krigets
behof cronan nödgats optaga penning :r medelst tvenne
lotterier, hvaraf det sidsta medfört för cronan en förlust af
1 666 600 d. kp:mt. Han visste ej, på hvad grund det tillåtits
att på hvarje lott deraf i Banq[uen] låna 7/8 af summan
emot 4 p [ro] cent int., då uti planen derom intet förmälts, då
Statscont. för hela summan betahlte 5 p[ro]cent; så att en
lottägare för 800 d:r til exemp. feck af cronan 40 d. åhrl. int.
och för 700 d. betalte til Banquen 28 d. samt således vunno
åhrl. 12 p[ro]cent, som voro et mot lag för högt interesse.
Att nu desse i Banquen pantsatte lottzedlar kunde som
lösören sättas under auction, voro ej allenast lagen likmätigt
och enl. med 1762 åhrs förordning derom utan ock grundat
i sielfva ordalydelsen af pantzedlen, hvaraf han en inlöst
ägde på 20.000 d., som han nu opläste slutmeningen utaf.
Doch tilstyrckte han, att vidare oplysning härom af Secrete
Utsk. måtte begiäras.
Hr Sam. Ehrenmalm: Denne sak rörde ganska mycket
almän och enskilt rätt, och hade fördenskull desse bancoauctioner
i början hos honom upväckt någon tvekan och farhåga
i anseende til låhn på fastigheter, men han hade härom
sedan giordt sig mer underrättad och trodde med fult förtroende
til Secrete Utskottet, att dess härvid tagne steg voro
vähl grundade. Doch sorn summum jus kunde blifva summa
injuria, önskade han, att Secrete Utsk. häröfv. måtte meddehla
plena fullkoml. uplysning, på det R[iksens] St [änder]
i deras beslut härom måtte sedan kunna combinera rikets och
privates rätt och bästa, och fördenskull saken dit remitteras.
Bankauktioner på lottsedlar.
179
Frih. Fried. Ribbing: Banquens operation med desse
auctioner voro ej allenast nyttig utan och vid sidsta r[iks]-  dag in quaestione, fast hon först genom 1762 åhrs förordning
fa [st] stält blifvit. De i Banquen pantsatte lottzedlar voro
efter lag ej annars än som lösöron att anse, och som enl.
förordningen månge de sine inlöst, borde likaså ske af deni,
som varit mindre laglydige. Men som denna sak giordt mycken
upmärcksamhet, trodde han bästa uplysning derom ifrån
Secrete Utskottet kunna inhämtas och den derför dit böra
remitteras, önskandes han emedlertid, att en författning, som
han trodde god, ej måtte annorlunda rubriceras och sättas
under fördom.
Hr L. M. Uggla: Ehvad förtroende han hyste för Bancodeputationen,
ville han doch derifrån ingen underrättelse
begiära, utan hade han ifrån Secrete Utskottet i ani. af des
instructions 2 § densamma förväntat, hälst R[iksens] Ständer]
efter R[iks]dagsord. blott detsamma i b[an]cosaker
kände. Då han den erhållit, ville han sig i saken framdeles
yttra. Nu höllö han sig blott vid plenorum rättighet dertil,
och denne syntes så mycket mindre tvifvelacktig nu, som
plena vid sidstl. riksdag lagt handen vid b[anco]låhnen på
exportable vahror och flere, men den åberopade 1762 åhrs
förordning förmäles vara utfärdad på b[an]cofullmäcktiges
tilstyrckan, som tycktes vara otilräklig grund til något steg
rörande R[iksens] Ständers egne författningar. Och å andra
sidan viste han, att i landet voro både stor penningebrist och
hungersnöd för hand, så att om nu en starck indragning af
b [an] cozedlar skedde, voro de uti memorialerne omrörde
fölgder deraf att befahra; tilstyrckandes sluteligen måhlets
och memorialernes remiss till Secrete Utskottet, hvarifrån
nödig uplysning kunde deröfv. förväntas.
Hr C. Wadenstierna: Som jag hör samtelige discourserne
derom instämma, att måhlet til Secr. Utsk. opgifvande
bör remitteras, och frågan således förfallit om plenorum
rättighet dertill, hvilken dessutom af 2 § i Secr. Utsk.
instruction är så klar, att den ej kan nekas, så vil jag nu
endast körtel, anföra några betänckligheter, som vid desse
b[an]coauctioner af de pantsatte Statscont. obligationer hos
mig opkommit. Den första är, att de nitiske medborgare, som
hulpit riket med sine penningars insättande, dervid komma
att lida, då de mista 10, 20 el. 30 p[ro]c. af sitt capital. 2:do.
180 1765, juni 10. Bankauktioner.
Att riket sielf i framtiden deraf kunde lida, om des credit
försvagas, så att i slika fall det framdeles föga el. ingen
hielp af undersåtarne hade at vänta. 3. Torde til äfventyrs
Banquens credit äfven härvid lida. Ty alla känna ej dess
tilstånd så som Secrele Utskottet, och kunde således tro, att,
som desse pantsatte lottzedlar äro säkre och skola inlösas
1769, Banquen, som nu yrckar deras utlösen, lärer hafva stor
brist på annan tilgång.
Häremot är anfördt, att rikets rätt fordrar desse panters
inlösen enl. förordningen af 1762. Men utan att i quest. derom
ingå, tror jag rikets rätt aldrig kunna skiljas ifrån undersåtares
rätt och almän credit.
Äfven torde säj as, att desse auctioner äro nyttige såsom
ländande til zedelstockens indragning. Jag medger, att han
bör indragas, men tror det böra ske långsamt och småningom,
då det sker lika säkert. Detta vil jag förklara med den
suposition, att Banquen til exemp. lånt til cronan 400 och
äfven til privata 400 t:r gull. I ani. af sidsta r[iks]dags författning
så emot ytterligare private låhn som om deras indragning,
försvinna de aldeles om 10 åhr; om nu dertil lägdes
det interesse, som Banquen på desse af cronan och privata
hämtar, utgiör det 250 t:r gull, som giöre tilsammans
650 t:r guld, då blott 150 t:r guld af 800 om 10 åhr blifva
utelöpande, til hvars betahlande cronan lär äga nog resource.
När således efter min suposition zedelstocken om 10 åhr
så indrages, vet jag ej, med hvad nytta han på en gång el.
kortare tid kunde minskas, utan frucktan af de i upläste memorialerne
omförmälte betänckelige fölgder.
Beseer man härjemte tilståndet i riket, huru penningar uti
Stockholm icke en gång på ograverade panter kunna erhållas
til mångas rörelser, och huru i landet klagas öfver brist
på penningar till bröd och föda, hvarmedelst både kiöp och
sahlu afstadnar, så tyckes deraf följa, att zedelstockens
minskning med varsamhet ske bör.
På desse grunder och som redan så månge instämt om nödvändigheten
af uplysning i detta måhl ifrån Secrete Utskottet,
så anhåller jag om detsamma jemte den tillägning, att
desse bancoauctioner måtte hvila emedlertid och intil dess vi
om hela saken fädt all nödig kundskap till et sådant besluts
och sådan författnings vidtagande, som svarar emot vårt
vahlspråk, salus populi suprema lex estö.
Bankauktioner på lottsedlar.
181
Hr Landt m. hemstälte, 0111 icke discourserne härom
kunde, til propositionens giörande, ophöra? Ibland R. o. A.
voro ingen skilnad deröfver att ifrån Secrete Utsk. infordra
uplysning i saken. Den skulle också Secrete Utsk. efter eed,
samvete och instruction opgifva, ehuru den ej torde blifva
så mycket vacker. Hvad den af en värd ledamot omnembde
inhibition på auctionerne anginge, så ehuru den ej tycktes
vara aldeles i sin ordning, torde den doch för et pär auctionsdagar
vara mindre betydande.
Bifaller då R. o. A., at desse memorialer remitteras til Secrete
Utskottet, som med berättelse om hela denna saks förlopp
til Rfiksens] St [änders] plena har att inkomma.
Härpå svarades Ja och Neij.
Frh. C. Ridderstolpe: Propositionen voro billig och
grundat i allas discourser och borde således bifallas. Om inhibitionen
kunde man sig äfven sedan förena, då derom prop.
giordes.
Gref A. Löven: Inhibitionen borde ej ske, för än vi
först fädt höra Secr. Ut [sk.]. Det voro hans tancka och deröfv.
begiärte han votering, ifrån hvilken han trodde dem böra
sig afhålla, sorn ägde pantsatte lottzedlar och således i saken
voro interesserade.
Hr L andtm. bad, att som tiden mäst voro förliden, ventilationen
måtte förkortas. Inhibitionen kunde kanske utan
rikets skada på et par dagar af auction bifallas, hälst ingen
auction voro tilärnad förän om onsdag 8 dagar till.
Hr J e n n i n g s anholt, att propositionen ej måtte dehlas
utan om inhibitionen äfven deruti tilläggas.
För öfrigt, om han i saken fädt sig yttra, hade han åtskilligt
haft att andraga, men som tiden förkortats, ville han
blott anmärcka, att fast han som B[an]codep. ledamot vid
sidsta riksdag nogsamt viste hemlighet i bancosaker vara
nödig, hade han doch örn detta måhl förväntat något ifrån
Sec. Utsk. til plena ad notitiam åtminstone, så mycket mer
som dylike financeoperationer vid sidsta r[iks]dag, låhns
indragningar til ex., hos plena afgiordes och nu med lika rätt
dit hörde. 2:o. Att Statscontorets obligationer nu ansågs som
lösöron, dervid förböd honom hans giorde tysthetseed vidare
att yttra, än det att de åtmistone vid sidste r[iks]dag icke
sålunda ansedde blifvit.
Slutel. anholt han om inhibitions tilläggande i propositio
-
182 1765, juni 10—12. Bankauktioner.
nen, emedan dessförutan afsickten med de äskade uplysningar
kunde til en stor dehl blifva utan värckan.
Hr E h r e n m a I m ville sorn domare, att måhlets cognition
såsom grund til inhibitionen måtte förutgå denne senare.
Gref A. [von] Fersen: Sorn R. o. A. ingådt i ventilation
om bancoauctionerne på Statscontorets lottzedlar och
voro ense om att Sec. Utsk. derom borde opgifva nödig uplysning
och berättelse, så medförde sådant, att R[iksens]
St [änder] ägde i saken sielf giöra den förändring, de funno
nödig.
Som secrete utskottsledamot ville han sig således i sielfva
måhlet nu förut ej yttra utan endast anmärcka, att om Riksens]
St [änders] plena ägde, sorn sagt är, i hufvudsaken resolvera,
kunde de också foga inhibition på auctionerne, på
det deras beslut sedan ej måtte komma för sent och stadna
utan värckan. Til des erhållande på kortaste sätt föreslog Hr
Grefven, att R. o. A. derom kunde anmoda sin Landtm., hvilken
detta måhl in specie voro opdragit och nu äfven yttrat,
att något upskof dervid ej torde hafva någon fahra. Tiden
dertil tycktes äfven vara tilräckelig, efter ingen auction blefvo
hållen förän om onsdag 8 dagar till och dessförinnan förmodel.
på lördagen åtminstone stånden in plenis til denna
frågas afgiörande torde sammankomma.
Frh. C. Ridderstolpe: Sorn Hr Landtm, härom ej
allena utom de resp. ståndens concurrence i Secr. Utskottet
kunde besörja, så voro nödigt, att det måhl dem derstädes
communicerades.
Frh. J o h. A b r. Hamilton: Om efter en värd ledamots
påstående, att de, sorn ägde lottzedlar och i saken voro
interesserade, ej borde dehltaga i deliberation, någon votering
skulle existera, så påstår jag för min dehl, att propositionen
dertil ej måtte blifva annan än öfver Hr Hasenkampfs memorial
och dess remiss til Sec. Utsk. utlåtande.
Hr Landt m. trodde, att som R. o. A. voro ense om remissen
till Secrete Utskottet af hela detta mål, ingen votering
deröfv. lär behöfvas.
Frh. Hamilton tilläde sig hafva detta påmint i anseende
til någre Nej, som han hördt vid propositionens besvarande.
Hr v. Hermansso n för ente sig med Gr. Fersen i hemställan,
att besörjandet om auctionernes inhiberande aldra
Bankauktioner. Ängelholms bro.
183
bäst updrogos Hr Landtm, och han derom anmodas måtte.
Eljest voro inhibera och i saken döma icke et och detsamma,
ej eller det ovahnligt att plena såsom öfverdomare äfven hos
Kongl. Maj :tt och regeringen inhiberade sådane måhls verkställighet,
som hos Ständer voro under ventilation, på det deras
beslut ej måtte komma efteråth och giöras fåfängt.
Hr Landt m.: Enligit hvad Gr. Fersen anfördt har Secrete
Utskottet behagat opdraga mig någon speciel omsorg vid
förb:de bancooperation, och kan jag berätta, att hvad genom
auctionerne härtills influtit lär ongefähr utgiöra 100 000 d. k.,
sorn är en liten objet emot hela utlånta summan, som är circa
19 t:r gull. Dessutom går med auctionerne så långsamt, att
de vähl på flere månader torde ankomma, och torde således
det dermed begärte upskof på några auctionsdagar ej möta
stor svårighet. Om altså R. o. A. behagar, skall jag derom
tahla med de öfrige stånd i Secrete Utskottet, som jag tror
lära det begärte opskof snart bevilja, och härmed hoppas jag
R. o. A., då de redan bifallit den förste proposition om remissen,
lära behaga vara nögde.
Detta besvarades med Ja.
Kommandes i nästa pleno ett extractum protocolli med deputation
til de öfr. 2 stånd härom att afgå.
R. o. A. skildes åth kl. emot 2.
Anno 1765 d. 12 Juni i.
Onsdag.
Plenum kl. 8.
1. Justerades pleniprotocollet af d. 27 April samt derefter
2 det i senaste pleno resolverade extractum protocolli rör :-  de b[an]coauctionerne och upskof dermed tils vidare ståndens
yttrande deröfver,
sorn gillades.
3. Uplästes Hr Gyllenpalms memorial rörande reparation
på Engelholms bro.
Frh. Cederhielm fant detta vara et privat måhl, sorn
borde ej hos R[iksens] St [änder] uptagas utan gå laga vägar
till cronans embetsmän och collegier,
hvarmed Hr v. Lingen och Hr v. Stockenström
instämde.
Mern. ligger.
Reparation
å Engelholms
bro.
184 1765, juni 12. Hasenkampff. Klerman.
Angifv. emot 4. Hr L. Mag. Uggla påminte i anseende til Hr Ha
Hr
Hasen
kampf.
senkampfs i förl. lördags pleno giorde andragande uti det,
som rörde det emot honom skedde angifvande uti Secrete
Utskottet, att detsamma måtte til R. o. A:s pleno upgifvas
såsom rörande en deras ledamot.
Hr Hasenkampf förklarade, att sedan R. o. A. funnit
sielfva hufvudsaken af den betydelse, att de deröfver borde
cognoscera, voro han uti hvad honom in specie dervid rörde
nögd, om genom Hr Landtm :s benägna försorg de emot honom
uti Secrete Utskottet insinuerade angifvelser blefvo honom
tilstälte att emot en obefogad delator sedan kunna taga
de steg, som han funno nödiga.
Hr E h r e n m a 1 m instämde med Hr Ugla.
Hr Landtm, svarade sig skola detta i Secrete Utsk. anmäla,
som vordo upgifvandes*, hvad i detta måhl passerat.
Manufactur- 5. Uplästes Hr O. F. Rilbergs memorial ang:de manufact.-  f°ch häfver-1 f°n(tens uphäfvande på korn och hafvergryn.
gryn. Rem. til Cam.oecon.deputat.
Åtskilliga 6. Företogs til afgiörande det i förre pleno d. 8 hujus på
Veföfm°ånerrS bordet lagde R[iksens] Ständers Stora Deputations betäncoch
under- kande, dat. d. 7 Junii, rörande de åtskillige Vexelcontoir,
stöd. deras erhållne förmåner och penningeunderstöd etc. jemte
det mera, som med desse vexel- och bancoährender gemenskap
äger.
Bondest:s Under detta opkom en Bondeståndets deputat., 8 p[erso
deputation.
nerj starck, hvars Ordförande1 pfraemissis] p[rsemittendis]
recomenderade till benägit skyndesamt afgiörande
3: ne ståndets extracta protocolli:
1 ang:de hemkallens beräcknande efter marckegång emot
k [ nekt ] econtr acter ne;
2 emot cronoheinmans utbyte;
3 emot cr[ono]hem. försälj :de på auction til skatte.
Kiermans Efter betänckandet uplästes et af Vexelcontorets associe
bures^pgift
ra^e> Klerman, Le Febure och Grill, insinueradt ödmiukt meaf
8 års vinst, morial, hvaruti de under svåraste bekymmer öfver den emot
t inu åt io n°om ^em> utan afseende på deras förut erhållne decharger, upVexelcontoi-
reste fråga om ytterl. redogörelse upgifva och till cronan ercierade
derituuda den vinst, de på 8 åhr från 1755 til 1764 på Vexelcontoiren,
kopparen, specie rd:ne, subsidierne och kongl, lotterierne
haft, sig bestigande til 3.924.135 d. 19 öre kpp:m; med
1 Jon Bengtsson enligt bondeståndets protokoll.
Växelkontorsassocierades anbud.
185
anhållan att om detta deras anbud ej skulle antagas, dem
måtte efter lag förunnas beneficia juris et instantiarum inför
rätter domstohl att höras och få sig ordentel. förklara,
utan att blifva summario processu af R[iksens] Ständer omedelbart
och immediate dömde.
Vid mern. var bilagt en afskrift af Borgmästaren Biörkmans
vid sidsta r[iks]dag hos R[iksens] Ständer insinuerade
memorial, att det, som rörde Vexelcontorens räkning och liquidation
öfver subsidier och andre disponerade rikets medel,
måtte til R[iksens] St[änders] plena opgifvas,
hvilket memorial Borgareståndet d. 15 Feb. 1762 remitt.
til Secrete Utskottet, dit det enligit våra grundlagar hörer,
sorn äger att taga i ackt alt, hvad rikets rätt fordrar. Hvarmed
Prästest. d. 18 Fehr. och B [onde] ståndet d. 15 Februari
uti sine påskrifter derå sig förenat.
Upl. Hr Paul Joach, de Freses memorial, hvaruti han öfver
detta måhl tilstyrker en melerad rätts förordnande, bestående
af siu Svea Hofrätts, fyra Cammarcollegii och 2 Cammarrevisionens
ledamöter, efter alla bancotvister, cronoliquidationer
och räkningars revisioner desse tre collegiers afgiörande
efter lag tilhörer.
Härefter yttrade sig Hr Jennings att, då denna sak til
afgiörande nu företogos, han som skyld med en associerad
vähl viste, hvad honom efter lag tilkom att observera, doch
önskade han at förut få betaga den tanckan någon kunde
hafva, som voro han en hemlig interessent uti saken, förklarandes
derföre, att han deruti med de associerade ingen annan
dehl hade än släcktskap och personlig vänskap. Att tahla
i saken skulle han anse som et missbruk af R. o. A:s tålamod
och dess tanckar öfver St[ora] Deput. giöromåhl skulle
ej eller kanske ansees såsom ovelduge; men för framtiden
och att frälsa sin siähl och sitt samvete utbad han sig att
vördsamast få underställa, at sorn det sagts och medgifvits,
att associerade til 1755 riktigt fulgiordt sine contracter och
de den tiden redan genom arf och äldre handelsrörelser ägde
ansenlig förmögenhet utan den senare dem påförde vinst,
som, ifall han hade verkelig, varit så stor, ej eller kunde
vara bortkastad, om då icke skulle synas hårdt, om ej obilligt,
att blotta desse medborgare ej allenast af deras vinst
utan all deras förut förvärfvade ägendom.
186 1765, juni 12. Växelkontorsassocierade.
Äfven ville han R. o. A. hafva understält, huruvida associerade
uti de dem förelagde korta frågor efter lag kunna
ansees såsom tilräckel. hörde uti sådan deras angelägenhet.
ömhet för rikets rätt voro högst billig, men månge medborgares
rätt, med hustrus och barns conservation, vore äfven
et billigt föremåhl för Rfiksens] Ständers rättvisa och
ädelmod.
Han önskade således, att associerades giorde anbud måtte
benägit antagas, hvarom icke hoppades han dem lära få efter
sin ödm. anhållan niuta beneficia juris et processus til godo.
Han vågade ytterl. härvid ingenting föreslå, eller dermed
förekomma R. o. A:s öfverlägning samt deras ädelmod och
genereuse tanckesätt, uti hvilket han hela detta måhl jemte
sig sielf vördsamel. inneslöto.
Och afträdde.
Grefve G. Hamilton: Af de associerades här upläste
memorial har jag inhämtat nya skähl, som mig förut i Stora
Dep. varit obekante; till det dem af St[ora] Dep. påförde
debet af 66 t:r guld, för hvilket de en för alla och alla för
en borde svara, förklara de associerade här, att all deras
ägendom är otilräckelig, och sådant kan utur deras böcker,
som äro under curatorers händer, lättel. utrönas. Derjemte
erbiuda de riket all deras på 8 åhr hafde vinst af disponerade
medlen, som bestiger til ongefähr fyra millioner dahl.
kopp:mt. Skulle nu ej detta bud antagas utan derutöfver all
deras öfriga ägendom dem ifrångå och de tvingas till tiggarestafven,
så frucktar jag de torde synas hafva blifvit hårdare
under et fritt regeringssätt handterade, än det hade skedt under
strängaste souverainitet, ty det veta vi, att reductionen,
som borttog mångens gods, likvähl altid lemnade nödigt lifsuppehälle
och föda. Jag hoppas de öfrige resp. stånden torde
sig härtil snart foga, och i synnerhet det Högv. Pr[äste]ståndet,
som i barmhertighet och alla christelige dygder bör androm
förelysa.
Frh. J. D. Duvall: Jag vet min skyldighet att afträda,
då Högh R. o. A. nu skal taga detta för mig så bedröfveliga
ämne under af gior ande, och vid hvilcket jag seer en hotande
undergång för dem, uti hvars öden jag tager och naturligen
bör taga så mycken dehl. Det är således för mig härvid ingenting
öfrigt annat än att på det vördsammaste och ömaste
recommendera denna sak hos H. R. o. A. ädelmod och yn
-
Växelkontorsassocierades anbud.
187
nest. Förlåten, g[unstige] Herrar, om dervid saknas vältalighet
och redighet. Mitt sinne, sorn blifvit tryckt af denne nyss
förflutne tidens bekymrande omständigheter, mine tanckar,
som under stundelig oro blifvit spridde och mattade, mit hierta,
som blifvit rördt och såradt af suckar och tårar, som tilllika
mött mig dagel. uti de hus, där jag häfver mit mästa tilhåld,
lära härvid för mig utvärcka en billig och mild ursäckt.
I sielfva saken vil och bör jag intet inlåta mig. Hvad riket
med rätta har att fordra bör blifva betalt, men det, hvarom
jag ödmiukel. anhåller, är att de associerade härvid måge få
niuta laga process och laga domstolar til godo och icke dömas
sumario processu til en ersättning, som äfven skulle
medtaga alt deras nödiga uppehälle i framtiden och alt det,
som de sedan äldre tider medelst arf el. egen möda hunnit
samla och förtiena, långt innan Vexelcontoren existerade.
Af H. R. o. A. uplyste rättvisa hämtar jag den tröstliga tilförsickt,
att deras, som högste domares, beslut häri ej lär
förhastas, äfven som jag utbeder mig att uti H. R. o. A. ädelmod,
mildhet och medlidande få hela dette måhl ödmiukeligen
innesluta.
Frh. C. W. Grönhagen: Han hade med mycken opmärcksamhet
afhördt det opläste Stora Deputat. betänck:de i
de begge dehlarne, som deruti emot de vexelassocierade omrörde
blifvit. Han hade deraf i anseende til liquidum inhämtat,
att Stora Deputation lernnat associerade alla beneficia
juris, hördt deras skähl, optagit dem och äfven vederlagt
dem. Inga vitnen hade i saken behöfts, ty contracterne voro
där, och de ganske klare. I denne dehl tycktes således ingen
vidlyftig ventilation vara nödig utan Stora Deput. bet [än] k :-  de med godt samvete kunna bifallas.
I anseende til den andra dehlén i bet[än]k:det, som rörde
criminalia, funno han 13 § i R[iksdags]ordn. likmätigt, att
densamma til någon deputation el. särskilt deputation remitterades.
Men som han för slike comissioner hade den osmak,
att det skulle blifva det sidsta, han ville falla uppå, så tilstyrckte
han denna qu[sestions] remitterande till Justitiaedeputationen,
som, utan att dervid behöfdes actor el. vitnen,
kunde måhlet pröfva och med sit utlåtande deröfver inkomma,
hvarefter och då detta sedan kommo under R. o. A:s ventilation,
han för sin dehl med all billig oväldughet skulle sig
yttra och äfven til all möijelig jemckning finnas benägen.
188 1765, juni 12. Växelkontorsassocierade.
Hvilket, på händelse man häröfver utan votering ej skulle
förenas utan rikets rätt härvid omröstning underkastas, Frh.
Grönhagen förbehölt sig få til protocollet fördt och justerat.
Grefve A. [von] Fersen: Då detta ährende i Stora Deputationen
var under deliberation, har jag min särskilte
tancka deröfver til protocollet därstädes förut yttrat och vill
således här med få ord öfver förevarande betänckande efter
mitt samvete och öfvertygelse mig utlåta.
Vist är det, och vi äro alla derom ense, att detta är en
vicktig sak, efter hon rör både rikets och medborgares rätt.
Rikets rätt, ehuru den ansees, är oskilj acktig ifrån undersåtarnes
rätt, ty riket består ej så mycket uti den jord, vi ho
och vistas uppå, som uti inbyggarenas sammansättning, styrcka
och förmögenhet. Således tyckes emellan dessas rättigheter
ingen opposition äga rum, men där och någon fråga
derom skulle opkomma, så lär doch aldrig rikets rätt kunna
sträckas utöfver och än mindre emot almänhetens rätt.
Begge dessas rätt skiljes igenom rikets lag, som dem emellan
utsatt gräntzor. Och lagen skippas och föres i des tilllämpning
af de dertil förordnade domstohlar och domare.
Hos en domare åter fordras de 3 egenskaper i alla måhl,
at han känner först lagen, sedan sielfva saken och sidst att
han är oväldug.
I anledning häraf och då jag nu i den högsta instantien
mig öfver förevarande måhl mig har att utlåta, måste jag
upricktigt tilstå, att jag hos mig saknar den härvid nödige
grundelige insickt uti lagen, jemte en fullkomlig kiännedom
af sielfva sakens sammanhang. Den förre, efter långt andre
ämnen borttagit min hela levnadstid och syslosatt min eftertancka;
den senare, emedan jag hos mig sielf ej hunnit utreda
et måhl, så vidlyftigt och invecklat som detta, som sluter
sig med så mycken calcul och så ansehnl. summor.
Hvad oväldugheten vidkommer, så vil jag vähl deruti ingen
eftergifva, men i anseende til hvad jag af de två förre
egenskaper hos mig saknar, bör och vil jag med mit utlåtande
i saken innehålla. Något tvifvelsmåhl har vähl dervid
hos mig kunnat opkomma, då jag sedt desse associerade en
större debetssumma vara påförd, än deras samfälte ägendom
enl. deras nu upläste memorial skall utgiöra, hvarmedelst
til ex. för Grillarnes contoir, sorn likvähl öfver 100 åhr i
Stockholm subsisterat och dehls medelst utlänske arf, dehls
Växelkontorsassocierades anbud.
189
med gammal handel vunnit långt för detta sin mästa förinögnhet
samt inbrackt i riket öfver 150.000 rd. sp., ali dess
ägendom til denne betahlning medtagen blifver. Men som jag
deremot vil och bör tro, att Stora Deputation grundel, insedt
och utredt denne sak och R. o. A. densamma uti det
upläste bet[än]k:de blifvit understäld, så kan jag för min
dehl i anseende til det förut anförde ej annat tilstyrcka än
att hon til ytterl. skärskådande och dömande må til någon
laga domstohl, sorn Svea Hofrätt, remitteras. Ty i mit sinne
äro lag och frihet med hvarannan nära förknippade, och bör
utan någon skilnad af rättigheter lagen hos et fritt folck lika
gälla för den ena som för den andra.
Hr Urban Hiärne: Gfunstige] H[errar]. Jag vidgår
gerna min svaga insiclct i det, som kallas politique, hvilken
hos mig ej längre sträcker sig, än jag kunnat bygga på de
principer, jag vid 1719 åhrs r[iks]dag fick inhämta af de
kloke herrar och riksfäder, som då lade grunden til vår frihet
och sälla reger.sätt. Riket fant sig då i de svåraste conjuncturer,
sorn kunna hända et folck; inveckladt i brinnande
krig med en öfverlägsen granne och flere fiender tillika, torftigt
både på penning :r och folck, större dehlén af redbarheter
ur landet bortförd och förstörd, armeen i en usel belägenhet,
Almogen förminskad och utblåttad, landet öfversvämmat
af mynteteckn och odugeligt mynt. Ja, allting syntes
hota oss med undergång, när vi kort derefter mit i Stockh,
stad dagel. sågo elden och röken af väre olyckelige medborgares
ägendom, som en grym fiende mit i hiertat af riket
stundel. lade i aska. Vishet och kloke rådslag tarfvades dä
mera, än jag nu kan föreställa.
Meningarne om sättet och vägen til rikets ophielpande voro
då åtskillige, men upsåt och hiertan enige och samhällige.
En dehl voro af den tanckan, att man borde igenom en almän
banqueroute befria sig från rikets giäld och börja en
hel ny ställning til rikets upkomst; men de klokaste höllö
den almänna credit för den dyraste rikets clenod, som på
det högsta borde bevaras och vårdas. De kände då skådan
deraf, att den blifvit vårdsslösat, och til dess uprättelse åtogo
sig R[iksens] Ständer hvarjehanda utgifter och pålagor samt
inrättade Riksens Ständers Contoir til detta ändemåhls vinnande.
Andre af de om rikets välfärd ömsinte voro af den mening,
190 1765, juni 12. Viixelkontorsassocierade.
att man borde söka indraga penningar för rikets behof igenom
sträng och noga efterräkning med dem, som haft riksens
cassör och redbarheter om händer i Uphandlingscomission
och flere ställen, då man förmodade finna ansehnl. tilgånger,
i synnerhet som B:n Goertz tilböd sig at giöra räkenskap
för sin förvaltning, om lifstiden honom skulle lemnäs,
hvaruti man trodde flere medborgare skulle finnas invecklade
och brotslige. Men et sådant botemedel blef äfven af väre
vittraste fäder förkastat, i det de på skiäl och förfarenhet
höllö före det man borde vara ömare om sine medborgares
conservation samt almänt förtroende och enighet än någon
vinst af penningar och inkomster för riket, som drogo med
sig missnöijen, sukningar och de lidandes tårar; i följe
hvaraf i Drottning Ulricae Eleonorae Försäkring samt flere
acter blef infördt, at Hennes M:tt tänclcte grunda sin regering
i mildhet och undersåternes rena kiärlek. Orsaken til et
så ömt och lindrigt förfarande i en så svår och eftertänckelig
tid var en blödande ihugkomst af rikets framfarne bedröfvelige
öden, som flere gånger varit påfölgder af sträng
räfst och noga efterräkning med medborgare. De påminte sig,
huru under den folckungiske konungasläcktens och Magni
Ladulåses tider, sedan den kloke Torkel Knutson var skaffad
af vägen, och öfverhetspersonerne, örne om sina nöijen och
välluster, lemmade riksstyrelsen i de myndiges och gunstlingars
händer, hvilka att bibehålla sin myndighet til sine
och sine medhållares behof i konungens namn och med des
bifall slogo under sig rikets förmögenhet under namn af förläningar
och igenom penningesummors bortskänckande utblottade
skattcammaren, hvarigenom undersåtarne i gemen
blefvo med stora åtgiärder och skatter betungade, som förorsakade
almän klagan och missnöije, huru sådant gaf första
anledningen til räfst och efterräkning samt dymedelst et
önskeligt tilfälle för fremmande mackter, i synnerhet Hanséestäderne
och lubeckarne, att inblanda sig i vår riksstyrelse,
att til sin förmåhn skynda på vår undergång. Partier
och oenighet togo öfverhanden, en dehl sällade sig til Hanseestäderne
och dem tilgifne tyske förstår, en dehl tog sin tilflyckt
til Dannemarck, som ägde et naturligt interesse at
balancera de förre. Desse senare fortforo at bortskäncka och
förläna på rikets depense, då de förre under penningars förskjutande
til sitt anhang slogo under sig rikets handel och
Växelkontorsassocierades anbud.
191
ägendom. Under det de blåste på oenighetselden, voro de i
synnerhet omtänckte att förstöra vår inrikes handel och ruinera
våre svenske, särdeles Stockholms, borgare och handlande
under hvarjehanda sken och pretexter, så att en gång
vid pass 200 personer blefvo på Käplingholmen opbrände.
Förläningar och donationer af riksens ägendom och skatter
täflade emot räfster och efterräkningar så länge, tils några
och 90 af riksens råd och män på en dag måste luta sina hufvuden
under bödelsyxan, under förevändning af Guds och
riksens rätt, som ingen var i stånd att eftergifva, då lubeckarne
deremot medelst sitt anhang sökte rättighet att sätta
konungar af och til på den svenske thronen. Detta gamle såret
påminte sig våre församlade fäder i det förflutne seculo uprifvit
nu som mäst svida, när riket måste erkänna sin vådelige
belägenhet som en påfölgd af en dylik olycklig räfst
och granskande efterräkning. Under Drottning Christinas regering
slöstes rikets fastigheter och skatter bort igenom donationer,
hvarigenom en så stor penningebrist blef i de almänna
cassör, att vid Konung Carl Gustafs kröning var ej annan
tilgång än att igenom upnegotierande och dryga låhn skaffa
medel, hvilket gaf anledning til en räfst, sorn i början syntes
billig och rättmätig, men, sedan medelst bem:te Konungs död
densamma ej kom till verkställighet, utan de myndige foro
fort att rikta sig på rikets kostnad, upkom deraf den beklagelige
reductionen och de stränge efterräkningar och liquidationer,
som bräckt oss om vår gamla frihet under den aldrig
nog beklagelige souverainiteten och enväldet, som giorde
att, oacktad riket utom andra cassör och sunnnor i skattkammarn
ägde 99 t:r guld, den tiden mera än nu 400, som
igenom ber:de liquidationer och efterräkningar voro sammanskrapade,
sedan rikets ansenlige gäld var betald, försvan
ber:e summa innom 9 års tid, och slutet af altsammans blef,
att riket innom kort tid råkat i det dåvarande elände, sedan
en stor dehl undersåtare blifvit giorde til tiggare.
Mine Herrar, på et i en så betydande tid och tidehvarf hos
mig inplantat tanckesätt grundar jag ännu min insickt om
rikets vähl och vågar mig i följe deraf ödmiukel. föreställa,
om det ej torde vara angelägnare att vara öma om medborgares
välfärd än rättvisans skipande på det nogaste och
strängaste; hållandes rådeligare att antaga, hvad de af godt
hierta frivilligt erbiuda och gifva kunna, än att igenom en
192 1765, juni 12. Växelkontorsassocierade.
sträng rättvisa giöra först dem och torde hända på slutet oss
allesammans med hela riket olycklige. Tillåter, m[ine] H[errar],
at jag talar med Eder på ren svenska. Det är ingen
hemlighet, att ibland oss varit partier; kanske vi se vid detta
tilfället spår af påfölgderne, när något partie, til sin myndighets
befästande och sine medhållares förnöijande, nödgas taga
hvarjehanda medel och utvägar, dem billighet och rättvisa
ogilla samt draga med sig svåre och obehagelige påfölgder.
Mig tycks det är nu tid att kasta alt partieväsende öfver
ända och numera mötas på halfva vägen att med samdreckt
söka det lidande rikets uphielpande och en förnyad enighet.
Torde hända, om man iacktagit, hvad jag för 25 år sedan
från detta rum hade den ähran att påminna om endräcktighetens
nytta och nödvändighet, hade vi nu ej behöft se de
beklagelige påfölgder af vår oenighet, som vi hafva i händer.
Jag håller ganska orådeligit att i det högsta skärpa rättvisan,
ty händen(!) är snart upretad men ej så lätt stillad,
och när den kommer att fräta omkring sig, förtärer densamma
alt, hvad hon råkar i vägen.
Hr L. M. Uggla: Den tid, som förlupit sedan R[iksens]
H[högl.] Ständers St[ora] Deput. bet[än]k:de upläst blifvit
rörande vexelsakerne, har varit så kort, att jag utan hinder
och afbrytande icke fädt samma igenomläsa med det betänckide,
som för mit mindre öfvade begrep fordras, ehuru
jag med all vördnad erkänner Högl. Stor [a] Deput. mogna insickt
och mödosama arbete i detta bedröfveliga ämne. Och
som jag således ej hunnit att fullt ut stadga mit beslut härutinnan,
som på et ömt samvete bör grundas, såsom för en
riksdagsman angelägit, när det rör rikets i lag stadgade rätt
och medborgares välfärd, jag ej eller ännu fädt läsa vexelassocierades
förklaringar in extenso med hvad de anföra kunnat,
då de hörde blifvit, och huru hvarje post i den upgifne
liquidationen efter laglig ordning blifvit bestridd el. erkiänd
och ändtel. såsom fast och ständig ansedd; så nödgas jag
rent ut bekiänna och til protocollet låta intaga, det jag än är
oberedd til et med mit samvete öfverensstämmande utlåtande
i detta ämne och i synnerhet den omständighet, att vexelassocierade
böra en för alla och alla för en häfta för den upgifne
summan, efter mig synes, att en hvar bör sin sak ensam
böta och ej annars rätt förvärcka.
I anledning häraf och til undvikande af uppehåll föranlå
-
Växelkontorsassocierades anbud.
193
tes jag för min dehl ödmiukel. tilstyrcka H. R. o. A. att
H[ögl] Stora Deput. bet[än]k:de bifalles på det sätt, att Justitiaedeputationen
har att höra vexelassocierade och att därefter
granska och skiärskåda, hvad vederbörande i följe deraf
hvar för sig böra häfta, jemte huru i anseende til Sveriges
beskrefne lagar brottmåhlet bör ansees och öfver alt med sitt
bet[än]k:de inkomma.
Hr R[iks]r[rådet] Gr. Henn. Gyllenborg: Flere
värde ledamöter hafva redan tydel. utfördt, huru öm närvarande
qusestion så i anseende til rikets rätt som til medborgares
derunder beroende välfärd är och bör vara. Jag vill
ännu härtil lägga den consideration om angelägenheten af
den almänna crediten. Den stöder sig på fides publica eller
den fulla försäkran så hos svenske undersåtare som hos utlänningar,
att vi hafva lag och att alla saker stå under lag
och lagligt afgiörande. Deruppå grundar sig både hela rikets
och hvarje enskylts välfärd och säkerhet. Och önskar jag fördenskull
detta måhl må med den granlaga ömhet afgiöras,
att hvar och en må öfvertygas, att hos oss ingen saknar lagens
beskydd.
Om sielfva saken har jag ej ännu all den fullkoml. öfvertygelse
och det begrep, som hälst hos högsta domare til besluts
tagande erfordras, ty fast jag sedt St[ora] Deputat:s
grundelige arbete och de deruti utredde summor, har jag än
ej sedt någon contracalcul el. de associerades utförlige förklaringar
och påminnelser; och kan således i brist af uplysning
vidare mig deröfv. eij utlåta. Doch med Stora Deputation
benägne tilstånd utber jag mig att få andraga tvenne
hos mig härvid upkomne tvifvelsmåhl. Det första, huru man
skall ansee Stora Deputations arbete, om det är et domslut
el. blott et utredningsbetänck:de, hvarvid någon domstohl
ytterl. bör hand lägga, efter comissioner af Ständer billigt
ansees som otienlige. Det andra är, att jag ej kan begripa,
huru et rikt contoir, som til ex. Grillarnes, kunnat härvid
råka i så stor skuld, att des ersättning äfven all deras långt
förut hafde förmögenhet absorberar.
Jag anförer desse mine scrupler icke som någon contradiction
el. inkast emot St[ora] Deputations bet[än]k:de, för
hvilken jag hyser alt förtroende, utan blott som tvifvelsmåhl,
dem jag önskade oplyste.
Hr v. Hermansson: Denna sak kunde man ej för
13—5 610M
194 1765, juni 12. Växelkontorsassocierade.
varsamt handtera, då rikets rätt å den ena och medborgares
rätt å andra sidan väntade på Ständers högsta åtgärd.
Han trodde Stora Deputat. arbete grundeligt och godt, men
då han skulle säija deröfv. sin mening, borde den grundas
på egen öfvertygelse och en fullkomlig sakens kännedom.
Denne saknade han, som flere, emedan han ej hunnit igenomgå
el. kunnat pröfva så vidlyftige calculer; men efter
sundt generelt begrep om saken tycktes quaestionen vara, antingen
de associerade pålagts att återbetahla deras åtniutne
vinst eller ersätta cronans förlust vid vexelcontoiren. Att de
blott återbära vinsten lär ej kunna säj as, när til ex. Grillarne
derutöfver komma att förlora all förut ärfvd och förvärfd
ägendom. Således synes de komma att godtgiöra cronans förlust.
Dervid, efter hans tancka, borde, där Stora Deputat :s
opgift sig slutar, domarens giöromåhl taga vid och måhlet
efter almän lag och rättegång ordenteligen afgiöras och dem
alla beneficia juris, hvarom de anhålla, förunnas. Sådant
voro Riksens Ständer, såsom högste domare, värdigt. Skedde
det ej, så frucktade han, vi samlade på oss lidandes barns
och anhöriges tårar och allmänhetens misshag, då vi sielfve
en gång inför Gud, inför väre egne samveten och för en klarsynt
eftervård hade att bära den förevitelsen att hafva efter
oss lemnat bedröfvade medborgare och et sönderslitit fädernesland.
Hr v. Böhnen yrckade, att riket, hvars medel härvid
blifvit så rövade och dess must utdragen, måtte, som billigt
vöre, förhielpas til sin rätt och laglig ersättning. Hvad anginge
crimanalia(!), så kunde de vähl hänskiutas til en Ständers
comission, til Hofrätten eller til melerad rätt, sorn balancecomissioner
i orterne äro, som summario processu förfara.
Men som han hade misshag för Ständers comissioner,
och vid de senare ställen äfven olägenheter för detta måhl
skulle möta, så trodde han bäst, att saken ginge til Justitisedeputationen,
som lägel, dermed hade att förfara och sitt
utlåt :de deröfver plena att underställa. Men rikets rätt uti
detta måhl, hvarpå landet voro så opmärcksamt, kunde ej
eftergifvas. De associerade borde betahla, och kunde de det
ej, så hade de ej annat än andra i like fall at förvänta.
Hr E h r e n m a 1 m: Ehuru St[ora] Dep. bet[än]k:de voro
ganska vähl och nitiskt utarbetadt, funno han dock deruti
ej utredt, hvad för hvarje associerades dehl skulle be
-
Växelkontorsassocierades anbud.
195
tahlas. Riket borde vist niuta sin rätt men ej af oskyldige,
eller de dertil förbindas utöfver sin skuld; altså voro denne
förändring vid bet[än]k:det nödig.
Hvad anginge forum, så kunde det blifva en Ständers comission
el. Hofrätten, men han afrådde de förre och frucktade
vid den senare den utdräckt af process, att saken under
Ständers sammanvaro ej skulle kunna slutas och deras generositet
underkastas; derföre tycktes honom remissen til Justitiaedeputat.
vara tienligast, som, dock utan domsrättighet,
hade att höra de associerade och dem emellan jemka enl.
Hr Ugglas gifne förslag.
Frh. Ulr. Scheffer: Jag går förbi hvad som til denne
förevarande sak gifvit orsak och anledning, nemi. de inrättade
Vexelcontoir, afsikten dermed och deras otilräkelighet,
ehuru mycket dervid vore att säja. Men då jag nu anseer
des värckan, så finner jag det ömt, att förmögne medborgare,
som kunna tiena med ansehnl. utlänsk credit, nu
skola gå aldeles under; och skulle således önska samt tilstyrcka,
att deras nu giorde anbud måtte blifva antagit. Men
i annat fall och derest vi oss öfver Stora Deput. bet[än]k:de
skola utlåta, hvarvid jag saknar nödige uplysningar, så instämmer
jag aldeles med Hr Uggla.
Hr Eric Lin nerstedt biföll St[ora] Deput. bet[än]k:de
ang:de betahlningssumman samt remissen till Justitiaedeputationen
af de omförmälte criminalia.
Frh. J. A b r. Hamilton hoppades, att R. o. A. denna
sak ej mindre ädelmodigt än rättvisel. vorde afgiörandes. För
comissioner voro han aldrig hågad, och hade han varit med
i fordne riksdagar, hade han säkerl. tält för de olyckelige.
Han vördade Hr L[ant]m. och Stora Deputat., sorn förmodades
hafva i det nogaste granskat sakens omständigheter, men
tilstyrckte med Hr Hiärne, att högsta rätten ej måtte skärpas,
hälst i en tid då almän credit så vähl behöfdes, och
skulle tro sig lycklig, om han kunde föreslå något, hvarmedelst
både rikets rätt voro förnögd och et gammalt bekant
contoir som Grillarnes kunde frälsas ifrån undergång och
ifrån tiggarestafven. För korthetens skull ville han härvid
stadna, confirmerandes sig för öfrigt 0111 forum och des giöromåhl
med Hr Uggla.
Hr Clas Alst römer upläste och bilade protocollet
hosgående dictamen (Bil. 26).
196 1765, juni 12. Växelkontorsassocierade.
Borgarest:s
deputation.
Frii. [v o n] Esse n: Sorn af en värd ledamot blifvit önskati
att få uplysning öfver St[ora] Deput. brukade beräkningsgrund
vid en fordran, sorn tycks gå in uppå den ägendom
associerade förut innehaft, så kunde han derom meddehla
den kundskap, han ägde; att nemi. då de igenom sine
vexelcontracter anselmi, velat vinna, hade de och måst vackert
gifva med sig, hvilcket han sielf sedt i Vexelcontorets
böcker, däri ansehnligit för gulddosor, mångfaldige åmar
och oxhufvud viner och penningar til presenter blifvit affördt.
Medelst sådant jemte yppig eller elak hushåldning el.
några contoiren på andra sidor tilstötte olägenheter hade den
förra vinsten kunnat så medtagas, att deraf om deras förra
äga intet kunde slutas; men derföre kunde rikets rätt ej eftergifvas,
utan borde efter en så tydelig liquidation des fordran
oafkortad utgå, hvilken enl. de 3:ne ståndens bifall sedermera
af Justitisedeput. dem emellan kunde jemkas.
Härunder ankom en Borgareståndets deputation, 8 p[ers.]
starck, hvars ordförande Borgm. Munthe p[rsemissis]
p[raemittendis] anmälte, att ståndet bifallit St[ora] Deput.
bet[än]k:de om Vexelcontoren på det sätt, att Justitisedeput.
updrages att höra associerade och granska, hvad hvar och en i
följe deraf bör betahla, samt skärskåda, huru efter lag brottmåhlet
är att ansee, och öfver alt det med sitt utlåtande til
plena inkomma.
Hvad anginge den af Stora Dep. fogade sequester på associerades
ägendom vidkom (!), hade ståndet, til förekommande
af den skada, som många deras medbroder, sorn de i
handel hade at giöra med, tienligast funnit, att densamma må
efter des juridiske bemärckelse endast ansees som de non
abalienando men ej vidare.
Detta recomenderades til bifall, hvarmed deputat. afträdde.
Frh. Fred. Ribbing holt före att något medlidande
med någre enskiltes arf el. ägendom ej kunde finna rum, då
när rikets rätt borde vårdas i anledning af giorde contracter,
när Banquen borde återfå det ansehnlige han förlorat med så
stor risque, och när det voro vist, att desse enskilte med sine
operationer derjemte vunnit på flere 1.000 medbroder. Då
man härvid giorde rätt, hade man ingens hat el. olyklige påfölgder
att befahra. Deputation hade med mycket arbete och
grähl ifrån 1755 utredt detta ämne, både rättvisel. och tydeligen,
och rikets rätt ådagalagt, til hvars försvarande Riks.
Växelkontorsassocierades anbud.
197
Ständer voro liär. De associerade borde alla lika ansees och
ingen mer än den andre tryckas; funnos i någons bo mindre
än i den andras, så voro derföre calculen ej oriktig, ej eller
voro af någons hushåldning el. handelsevenemens något slut
deremot att draga. Således biföllo han [Stora] Dep. i anseende
til liquidation och summan, som bör betahlas. Hvad det
öfrige angår och som han hade en afsky för comissioner, biföll
han, att det remitteras til Just.deputationen, som det kan
utreda och aplicera lagen samt med sitt bet[än]k:de derom
til plena inkomma.
Hr D u r i e [t] z deducerade hela denna saks förlopp, tils
hon nu til plena blifvit opgifven.
Härvid saknades af någre en fulkomligare oplysning, hälst
sedan associerade sagt sig ej tilräckel. vara hörde; men deremot
veste han, att de vid hvar summa och hvarje gravationspost
hörde blifvit. Det problematique skählet, att deras
debet öfverstego deras ägendom, höllö ej strek, ty calculen
vore grundad på contracter men icke arbitraire el. dragen af
de aversionshandel och decharger, som giordt deras olycka,
efter de ej skedt lageligen.
Uppå lagens principe hade Stora Deputation fotadt sitt betänckande.
Generositet voro annat än rätt; då derom blefvo
frågan, skulle han finnas så mild sorn någon annan, men som
nu voro quaestion om att giöra rätt enl. lag, så biföll han
St[ora] Deputat:s yttrande om gäldsumman och att det criminale
måtte til Just.deput., efter alle Ständers comissioner
voro misshagelige, remitteras i stöd af 13 § af R[iks]d[ags]-  ordn., då deputation äfven kunde urskilja hvar associerades
andehl i betahlningen efter dess dehltagande i vinsten.
Frh. Sven Bunge ville ej uprepa, hvad af flere redan
sagt vore, utan förklarade endast körtel, til protocollet, att
ehuru han vördade Stora Deputation och hvarje des ledamot,
kunde han dock nu, då han som öfverdommare sig öfver
betänckandet efter samvete hade att yttra, detsamma i brist
af tilräckelig oplysning om saken icke bifalla utan tilstyrckte,
att densamma til Justitisedeputations vidare pröfvande
och granskande måtte remitteras samt de associerade dervid
höras och niuta alla beneficia juris, hvarefter, då deput. utlåt
:de inkommit, han torde med iner lius sig i saken få yttra.
Frh. J. C. Cederhielm: Det föllo honom besynnerligt,
att nu associerade icke villja hafva sin sak afgiord hos
198 1765, juni 12. Växelkontorsassocierade.
Ständer utan snarare hos en annan domstohl af embetsmän,
hvars giöromåhl doch ändtel. kommer af Ständer at skärskådas;
då de likvähl vid senaste r[iks]dag voro så nögde
med R[i]ks[ens] Ständers giöromåhl och ej begärte Cammarrevisions
åtgiärd vid deras räkningar. Han trodde doch,
att Ständerne nu ej tagit miste utan att assoc. debet voro af
Stora Deputationen nog tydel. utredt. Det borde således bifallas
eller och några giällande skiähl deremot anföras. Han
såge härvid vähl ej mer men också ej mindre än andra. Det
skulle vara honom kiärt att kunna med generosité utplåna
hela de associer. debet, men rikets tilstånd och tiderne voro
ej sådane, och orsaken dertil torde de sielfve i sine samveten
finna. Han ville vähl medgifva, att de associerade ej voro
så rike, som de önskade, och att de haft mycket louage, men
cronan rådde icke före om deras kistor och tunnor varit
otäte. Således voro billigt, att de enl. St[ora] Deputat:s tanka
betalte sit debet, ehuru han vähl trodde, att de och deras
vänner torde tycka illa derom. Ja, fast han hörde, att stora
olyckor deraf spåddes, hoppades han doch alla dygdige skulle
understödia rikets rätt och finna en slik återbetahlning billigt.
Man frucktade härvid et fahrligt missnöije, men missnöije
voro olika farligt, då det kom af brist på rättvisa, som,
när det kom af rättvisans utöfning och rätta kärleken för fäderneslandet,
underhöllos långt bättre genom laglydnad än
genom sielfsvåld.
Som han nu således biföllo den upgifne summa debiti,
hvaraf han för rikets skuld ingenting kunde eftergifva, ehuru
han det skulle vilja, så ville han för öfrigt visa all ömhet för
associerades personer och gierna be för dem, när det kunde
ske. Och då han på detta sätt fölgt sitt samvete, frucktade
han dervid intet, ty man hade ej giordt någon medborgare
orätt utan endast skaffadt en betryckt crona rätt.
Hr C. Wadenstierna utbad sig att blott få i korthet
et och annat tvifvelsmåhl andraga.
1 :o. Vid det att detta måhl nu säjes fulleligen utredt, erindrades,
at han trodde detsamma til Secrete Utskottets afslutande
en gång vara remitterat, då han således ej viste, hur
det kommit under plenorum afgiörande.
2. Vid interessets beräkning för de associerade påmintes,
att som de undfådt flere summor utan interesse, detsamma
efter lag ej längre än ifrån utsökningsdagen dem bör påföras.
Växelkontorsassocierades anbud.
199
3. Anmärcktes att enl. de tryckte acter härom interesset
associerade påföres å 5 p [ro]cent, fast de för kopparen stält
säkerhet och dessutom ansågos för nog säkre, så trodde han
derföre dem böra slippa med 4 p[ro]c. i stället för 5. Desse
scrupler hade han blott til den ändan anfördt att visa, det
han af bet[än]k:det ej hämtat nog fullkomlig oplysning.
Hvad til styrcka af beräkningssättet af giälden utöfver
associerades ägendom blifvit anfördt om det louage, de vid
sine contracter vidkiändts, deri kunde han ej finna sig; ty
om och 1 el. par t:r guld dertill suponerades åtgågne, så
svarade sådant doch ej emot deras förre nog bekante förmögenhet,
och om de måst gifva med sig både til vän och ovän,
så tycktes doch deraf inget skiähl för beräkningsgrundens
ricktighet kunna ledas.
Hans tancka voro således, att Stora Deputat. bet[än]k:de
ej som något domslut utan som en utredning på det af Hr
Uggla föreslagne sätt må til Justitisedeputat. remitteras. Då
dess utlåtande sedan inkommit, skulle han för sin dehl visa,
att han ej voro mindre nitisk om rikets rätt än örn om medborgares
välfärd.
Hr H. H. Boije förklarade sig, i brist af tilräckelig uplysning
i detta måhl, å egne och sin principals vägnar vara
af samma mening som Frh. Bunge.
Hr G yllensvahn: Betänckandet innehöllo 2 dehlar.
Den 1 :ste om liquidationen, som Stora Deputat. enl. contracter
och lag slutat med 60 t:r gulds debet, som de associerade
begära slippa med 10. Den 2:dre rör criminale, hvaröfver
associerade, ehuru förre tider i slike fall lemnat andre prejudicater,
begära en ordinarie domsthol och beneficia juris
et processus, sorn kunde utdraga flere åhr, att saken således
af nu samlade Ständer ej skulle kunna afgiöras.
Öfver den första puncten biföllo han Frh:ne Essen och
Cederhielm, och som han hade den lyckan el. olyckan att
vara en af dem, som detta betänck:de utarbetat, så ville han
nu upplysa den dervid fölgde beräkningsgrunden. Ifrån 1747
til 1755 hade vex.ass[ocierade] endast haft 450 000 d. k:m
åhrligit understöd jemte deras provision men ricktigt fullgiordt
deras contract såvähl om subsidiernes indragande som
vexelcoursens styrande och doch dervid haft en ansehnlig
profit. Ja, man sågo efter klar calcul, att til ex. frami. Com.-  rådet Plomgren derpå vunnit långt mera än alt det sam
-
200 1765, juni 12. Växelkontorsassocierade.
manräknat, som han lemnat till arfs efter sig. Raison dertil
vore då tydel. den, att han dehlt med sig och med öfverflödig
stor lefnad förspilt mästa vinsten.
För öfrigt ägde deput. calcul en mathematisk grund, han
hade legat för allas ägon och kunde ej utan stora skähl contradiceras;
ty hvad sorn sägs, att de ej äga så mycket som
deras debet, kan ske på lika sätt som frami. V. Presidenten
Thegner berättas hafva giord med sahl. K. Carl d. 12, som
begärte veta Banquens tilstånd, då han uptedde sådan bancobok,
som innehölt långt mindre, än hvad Banquen då ägde.
Torde äfven härvid dubbla böcker icke vara möijlige?
Skähl utur äldre historier tiente ej eller för de associerade,
ty man viste, att om i förledne seculo mycket för riket bortgafs,
så funnos deri äfven epoquen af 1680, då reductionen
började och sedan fortfor att alt sådant återtaga.
På dessa grunder kunde han nu af rikets rätt intet bortskäncka
något, som sedan med svåra contributioner på fattige
undersåtare skulle ersättas, utan biföll, att den utsatte
summan til sidsta penning måtte utbetahlas utan någon eftergift,
ehuru de associerade emellan repartition deraf efter
lag kunde bifallas.
Vad 2:o angingo forum öfver criminalia, så ville han dertil
aldrig bifalla någon Ständ [er] s comission, ehuru vid
sidstl. r[iks]dag, då de förböds, ett undantag dervid skedde
af 13 § i R[iks]d[ags]ordn., utan tilstyrckte desse måhls remiss
til Justitiaedeputationen. Ett ville han ännu tillägga vid
de andragne dubier rörande bancointeressets beräknande
associerade til last.
Han medgaf, att efter bancostijl interessen ej plägade räknas
högre än til 3 och 4 p[ro]cent; men som de associerade
varit så oöme om riket, att de tagit 5 p[ro]cent af cronan,
så voro efter den gamla lagen habeat sibi billigt, att dem
skedde som de gjordt cronan, hvilcken också borde hafva
sine skyddesmän. Slutel. och som han för sin dehl biföllo
St[ora] Deputat. betänck:de, så begärte han af Hr Landtm,
öfver begge dehlarna deraf särskilte propositioner.
Frh. C. Sparre åberopade sig, för korthetens skuld
och för att icke uppehålla propositionen, de flere med Hr
Ugglas tanckar förde discourser, anhållandes att Hr L[ant]m.
behagade öfv. Hr Ugglas project giöra proposition.
Växelkontorsassocierades anbud.
201
Som härvid de fläste hrr instämde att begiära proposition
men andre deremot anhöllo om liud,
förestälte Hr Landt m., om icke, sedan så tilräckel. redan
i saken discourerat voro, R. o. A. täcktes dermed uphöra
och tillåta, att propositionen finge giöras, som efter Hr Ugglas
project skulle blifva den:
Bif. R. o. A., att Stora Deput. betänckande bifalles på det
sätt, att Justitiaedeputationen har att höra vexelassocierade
och att derefter granska och skiärskåda, hvad vederbörande
i följe deraf hvar för sig böra häfta, samt huru i anseende
til Sveriges beskrefne lagar brottmåhlet bör ansees och öfver
alt med sitt betänckande inkomma.
Til denne proposition ropades lika starckt Ja och Neij.
Hr Durietz begärte, att i proposition måtte tilläggas,
att St[ora] Deput. bet[än]k:de i anseende til återbetahlningen
bifalles.
Hr Landtm, trodde, att sådant förstodos under bifallet
uti den upläste proposition; men han hade det tydeligare utsatt
uti en annan proposition, som han giordt, så lydande:
Bif. Stora Deput. bet[än]k:de med fastställande af den
deruti nämbde summa på det sätt, att Justitisedeput. etc.
I denne tilläggning vid Hr Ugglas project hade Hr L[ant]m.
fölgt discourserne.
Men denne proposition blef likaledes med Neij och Ja besvarad.
Hr Bilberg: Sorn St[ora] Deputat. bet[än]k:de hade 2
dehlar liquidationens summa och criminale, i hvilken förre
deput. sig utlåtit men hemstält den senare til plena, så voro
det Stora Deput. ej värdigt, att des yttrande om summan vidare
skulle underkastas någon mindre deputations el. Hofrättens
bepröfvande, utan borde derom här fast[st]ällas,
men den dehl, som rörde criminale, kunde til Just.deput. remitteras.
Frh. C. Ridderstolpe biföll den senare propositionen,
efter betahlningssumman deruti funnos constaterad, för
hvilken de associerade in solidum höra svara, ehuru Just.-  deputationen om hvarjes andehl dem emellan skilja kunde,
hvarefter det öfrige i bet[ä]k:det til Just.deputat:n kunde
remitteras.
Hr L [an t] m. hemstälte, hvilcken af desse begge propo
-
202 1765, juni 12. Växelkontorsassocierade.
sitioner skulle behagas, som tycktes säja detsamma, hälst
med bifallet i den förre nödvändigt följer, att betänckandets
innehåll måtte vara bifallit, eljest hade man ju bifallit intet.
Gref. Axel [von] Fersen: De 2 proposit., som Hr
Landtm, giordt, voro föga skiljacktige, men han biföllo hälst
den förre såsom mäst instämmande med Borg.ståndets yttrande
öfver saken. Skulle R. o. A. med sitt beslut gå in diversa
och ej foga sig med något stånd, så blefvo des beslut
utan influence och saken efter andra stånds pluralitet afgiord,
fördenskull förklarade han sig förblifva vid den första
proposition och derifrån sig ej kunna begifva.
Hr v. Vicken holt deremot före att om R. o. A. uti
sitt beslut fölgde Borg.ståndets tanckar, så blefvo 2 stånd
emot 2 och saken indecis. Anholt derföre om proposit. til bifall
på Stora. Deput. bet[än]k:de i det, som rörde liquidum
med cronan, men att det öfrige kunde remitt. til Just.dep.
att häröfver med sitt bet[än]k:de inkomma.
Frh. Grönhagen, C. W.: Om man ej ville ingå uti
senare propositionen med jemkningen af summans fastställande,
så begärte han proposit. öfv. Stora Dep. bet[än]k:de.
Hr L [ant] m.: Min giorde proposition säjer detsamma,
ty rätta innehållet af bet[än]k:det rörer summan, när det
då sägs vara bifallit, så är ju summan bifallen. Det öfrige
om criminale är blott ett underställande, hur och hvar det
skall afgiöras.
Gref Axel Löven: Som härunder berodde cronans rätt
til ersättning, hvarvid någon eljest billig comiseration ej kunde
äga rum och de öfrige stånd sig häruti redan utlåtit; så
kunde han för sin dehl ej instämma med Borgareståndet
utan ville snarare bifalla de andre tvenne stånd, begiärandes
således att i propositionen den utsatte summan tydel. måtte
fastställas, då det öfrige sedan til Just.deput. kunde remitteras.
HrHasenkampf ville, ehuru han det förut ärnadt, nu
ej utlåta sig i saken, sedan det redan skridit til propositions
giörande. Han biföllo Hr Ugglas tanckar och den i anledning
deraf giorde proposition.
Hr D u r i e [t] z: Som en dehl vilja bifalla Stora Dep. bet[än]k:de
med fast [smällande af summan men remittera til
Just.deputation såvähl des utredande associerade emellan
Växelkontorsassocierades anbud.
203
sora brottmåhlet, så tycktes det blifva en dehl af proposition.
Deremot äro andre af R. o. A. icke ense ang:de summan
utan vilja äfven den dehlén til Just.deput. hafva remitterad.
Altså och på det vårt beslut enl. Gref Fersens påminnelse
måtte hafva värckan utom ståndet, som proposition dertil bör
innom oss vara värckande, hemställer jag, om icke proposit:n
må giöras, ej enl. Borg.ståndet utan i anledning af
St[ora] Deput. bet[än]k:de, och den andra meningen införas
i contrapropositionen, då saken med en votering kan vara afgiord.
Hr Landt m. upläste häruppå åter den andra propositionen,
som tycktes efter de fläste discour[ser]ne vara inrättad.
Men som den än ytterl. med lifligt Ja och Neij besvarades
och en dehl påstodo, att proposition simplement måtte blifva
öfver St[ora] Deput. bet[än]k:de med summans fastställande
och remiss af criminale til Just.dep. betänckande;
en dehl derjemte, att det måtte förblifva vid den andra af
Hr L[ant]m. giorde propositionen med jemkning af Hr Ugglas
project; men den andra dehlén deremot, att propositionen
nu måtte blifva den, sorn Hr Landtm, i ani. af Hr Uglas
hemställan aldra först giorde;
hvarjemte å ömse sidor begärtes votering, så formerade Hr
Land tm. til votering denne proposition:
Den, som bifaller Riks. Ständers St[ora] Deput. bet[än]k:-  de med fast [smällande af den deruti nembde summa och
för öfrigt remitterar til Just.deputat. sielfva brottmåhlet att
efter Sveriges beskrefne lagar detsamma pröfva och deröfver
med sitt betänckande till Riks. Ständers plena inkomma,
skrifver Ja.
Den, det ej vil, skrifver Neij.
Vinner Neij, bif alles Riks. Ständers Stora Deput. bet [än] k :-  de på det sätt, att Justitiaedeputationen har at höra vexelassocierade
och att derefter granska och skärskåda, hvad
vederbörande i följe deraf hvar för sig böra häfta, jemte
huru i anseende til Sveriges beskrefne lagar brottmåhlet bör
ansees, och öfver alt med sitt betänckande inkomma.
Denne prop. gillades.
Härpå upropades de herrar, som skulle sitta vid bordet
under voteringen, hvilken, sedan de tagit sine rum. börjades
' 204 1765, juni 12—15. Manufakturkontoret.
och fullfölgdes i tvenne uprop efter R[iddar]husordningen.
Då vota räknades, befunnos de för Ja trehundrasextiotvå,
för Neij trehundrasextiotvå.
Det af bordsherrarne underskrefne voteringsinstrumentet,
sorn här bifogat är1, uplästes til slut, hvarefter
R. o. A. skildes kl. 9.
Anno 1765 d. 15 Junii.
Lördag.
Plenum kl. 8.
Just. riddarhusprotocollet af d. 4 Maij.
Om geomet- 1. Uplästes Prästeståndets extractum protocolli af d. 10
riske mät- junjj me^[ hemställan att vid den expedition, som om landtnmgar.
r
mätarnes giöromåhl i synnerhet med geometriske afmätning
ar
til storskiftens befordrande kommer at utfärdas, de orden
i Finland måge tilläggas, efter detta arbete där voro äfven så
angelägit som i Sverige.
Bifölls.
Man[u]f.ctrs 2. Handels- och manuf.deputations betänckande af d. 6
fordran hos Majj ang:de en Manufacturcontorets fordran hos Riks. Stän
riiSns
ot.rs m m
Contoir, ders Comptoir härrörande af d. 1731 och 1734 beviljade lahn
på löhningsliquidationer, som efter 1739 blifvit inlöste med
15 p[ro]cent rabbat til en summa af 20277 d. 19 1/2 öre
s:mt.
Frh. Cederhielm anmärckte, att som löhningsliquidationerne
efter numror och classer til inlösen med större
och mindre p[ro]cent blifvit indelte, så borde dervid förblifva
och detta afslås.
Frh. [F.]2 Horn: Det ordet liquidation förekommer mig
nu som så fahrligt och betänckeligt, att jag önskar detta
måhl, som jag hör handla om liquidationer, måtte få ligga
på bordet til vidare öfverseende.
Hr C. Wadenstierna hemstälte måhlets remiss til
Secrete Utskottet, som har inseendet öfver Ständernes Contoir.
Hr Uggla och Hr Jennings likaledes, hvartil sig
ock Frh. Fr. Horn begaf.
Res.: H[andels]- och m[anuf.]dep. bet[än]k:de remitteras
til Secrete Utskottet.
1 Uteslutet här.
2 Memorialprotokollet.
Voteringen över växelassocierade.
205
3. Secrete Deputations betänckande af d. 9 Maij ang:de de Tienster och
vid sidsta riksdag af R[iksens] Ständer förgifne tienster och caracterercaracterer.
Ligger på bordet.
4. Handels- och manuf.deputations betänckande af d. 8 Barnhus i
Maij ang:de inrättningen af et barnhus i Carlshamn för de Carlshamn4.
000 d. sm, som åhr 1743 Magistraten til et spinhus derstädes
beviljade blifvit, och att denne summa således uir Manuf.-  contoirets räkningar måtte utgå och eftergifvas.
Bifölls.
5. Riddarhusdeput. hemställande ang:de et sammanskott Sammanskot
och bevillning til Riddarhusets underhållande, dat. d. [17 huset^und.-  Maj ]. hållande.
Detta begärtes på bordet.
Frh. Cederhielm hemstälte, om icke til detta måhls
afgiörande, som rörde någon slags beskattning, en viss dag
kunde utsättas.
Hr L [ant] m.: Det kan nästa lördag företagas.
6. Uplästes sidsta plenidags voteringsinstrument, hvarefter Rörande
Frh. Fred. Horn upläste bifogade des dictamen ad pro- öfv^vexe"
tocollum (Bil. 27), af innehåld att frågan, sorn denne paritas associerade,
votorum upväckt, må som en ny qu[sestio] legis tils vidare
öfverlägning ligga på bordet och ingen expedition i saken
emedlertid skie.
Hr Mölle rstierna upläste bifogade des dictamen
(Bil. 28).
Det förre och detta begärtes på bordet.
Hr Urb. H i ä r n e förbehölt sig att få i saken sig yttra,
ifall den ej lades på bordet.
Hr L [a n t] m.: Jag vet ännu ej, hvad sak fråga är om el.
hvad som skal ligga, men ber, att vi måtte hålla oss vid
Riksdagsordningen.
Hr E. Linnerstedt: Om det, som voro afgiord, kunde
ingen quaestion vidare blifva, men i anseende til framdeles
författningar til slike fall kunde Frh. Horns dictamen få
ligga på bordet til vidare öfverlägning.
Hr Bilberg: Här återstodo oss blott att comunicera vår
voterings beslut med de öfrige stånden.
Hr Jennings: Att som en sådan paritet af vota voro
en ganska besynnerlig händelse, hvaröfver i våra lagar ingenting
för expeditionen stadgat voro, borde man ej förhasta sig
206 1765, juni 15. Voteringen över växelassocierade.
med påskriften, som sedan torde blifva et prejudicat, utan
på det R. o. A:s röst häri ej måtte aldeles annuleras, som
ibland varit nog litet betydande i andre måhl, då det ej som
nu gälde rikets och medborgares rätt, tilstyrckte han, att vi
emedlertid måtte stadga väre ideer härom och låta Frh.
Horns dictamen hvila, tils man i et särskilt plenum finge
derom öfverlägga.
Hr v. Vicken yttrade sig, att som vi medelst votering
yttrat oss i saken enl. 17 § i R[iksdags]ordningen, så kunde
vi oss dermed ej vidare befatta. Vår röst hade ej eller förlorat
något af sin värdighet, ty den hade stadnad i et beslut,
som vid expeditionen ifrån Ständerne voro nödigt. Men
existerade för framdeles slike fall någon lagqusestion, så kunde
den vidare fram påtänckas.
Hr D u r i e [t] z: Här voro ingen ny sak men blott en ny
händelse. Ny på Riddarhuset, men ej på riksdag, hos de andra
stånd, hos samtel. deputationer och stånd sinsemellan, som
ofta stadnade 2 emot 2, utan att något af deras rösters värdighet
förlorades.
Att nu här giöra derom någon lag in casu, öfver et afgiordt
måhl, el. tillåta proposition öfver en sluten votering voro oordenteligit;
utan kunde vi i påskriften säja, att vi för paritet
i röster ej vidare oss i saken kunna yttra; då följa vi lagens
idée och praxis, utom hvilcka vi hafva ingen grund.
Hr C. Wadenstierna anmärckte, att saken voro ny,
efter deröfver ingenting funnos i lagarne stadgat. Den häremot
anförde 17 § i R[iksdags]ordn. talte om något stånds
olike yttrande emot de öfrige och hörde således ej hit. Icke
eller det som andragits om 2 stånds olika beslut emot 2, hvaröfv.
ingen expedition kunde ske, men här x'oro frågan, om vi
medelst paritet af vota skola aldeles förlora vår röst, hvilket
är en vicktig fråga, som ej med de anförde argumentationer
tyckes kunna uplösas men för fölgdernes skuld förtiente någon
öfverlägning, hälst hon åtminstone på Ridd.huset voro
ny.
Frh. Cederhielm: Att en värd ledamot skriftel. upsatt
sitt yttrande för minnets skuld, dertil ägde rätt, men
deraf fölgde ej, at det bör läggas på bordet mer än alla andras
utlåtande. Begärtes häruti någon författning för framtiden
i slike casus, hvilke doch vid senare r[iks] dagar ofta
i andra, och kanske äfven 1727 hos R. o. A. händt, så ville
Voteringen över växelassocierade.
207
vähl Frh. Cederhielm] bifalla, at framdeles derom måtte
öfverläggas. Men kunde ej tillåta, att et afgiordt måhl dermed
skulle kränckas el. couperas el. påskriften af senare
qu[aestione] legis uppehållas. Tilläggandes att som Ja och
Neij häruti medelst likhet i vota blifvit indecise, kunde intetdera
det andra något påtruga, utan fordrades til någon deruti
et almänt öfverenskommande. Således hade uti en fråga
öfver et med votering afgiordt måhl vid senaste r[iks]dag
Landtm. Grefve A. Fersen förklarat sig ej kunna giöra någon
proposition, med mindre hela Riddarhuset sig derom förenade,
hvilket dock icke skedde.
Frh. Fred. Ribbing biföll Frh. Cederhielm. Vår röst
förlorade ej af sin värdighet, då vår påskrift sade, att vi för
paria vota ej vidare kunde oss utlåta. Så hade i slike fall hos
de öfrige stånd brukeligit varit; det voro vähl ingen lag för
oss fast et tienligt prejudicat.
Frh. [von] Essen: Att utreda denne fråga behöfdes
ingen konstig raisonement utan blott enfaldig upricktighet,
ty hon voro helt simple. Man hade delibererat om et rikets
rätt rörande måhl, deröfver voterat och stadnat i paria vota.
2 stånd hade sig derom förenat, likaledes det 3:die fast med
någon skilnad. Vi hafva och stadnad i et beslut, dervid bör
det bli och det bör säjas i påskriften. Denne process voro ej
ny utan ibland stånden brukelig och borde således följas tils
vidare. Något oppehåll voro häri otienligt, efter målet anginge
penning:r och kunde draga med sig någon klick på vårt
stånd; icke eller trodde han L[ant]m. kunna giöra någon ny
proposit. i det, hvarom vi en gång voterat.
Men det åter, som föreslagits om någon lag för slike casus
för framtiden, kunde gerna få ligga.
Hr Gyllensvahn: Enligit 16 § i R[iksdags]ordn.
hade R. o. A. uti saken voterat. Då vota stadnad i paritet,
borde sådant de öfr. st[ånd] notificeras, hvars beslut sedan
utgiör Riksens Ständers beslut. Så voro praxis hos Ständer,
där tyst votering brukas, men i Rådet och collegier vore i
paritet af vota decision hos de äldstas mening. Han hoppades
altså, at Hr Landtm, enligit det af Frh. Cederhielm citerade
exempel af förl. r[iks]dag ej vorde öfver et afgiordt
måhl, och hvaruti R. o. A. åtminstone öfver criminalia fast
ej öfver liquidum äro ense, tillåta någon ny proposition, och
anholt, att Hr Landtm, å R. o. A:s vägner behagade anbefalla
208 1765, juni 15. Voteringen över växelassocierade.
Secreteraren påskriftens utfärdande, på det Expeditionsdeputation
sedan efter lag måtte få saken expediera. Hvarom
äfven de öfrige stånd måtte underrättas.
Han hoppades, att Frh. Horn lärer åtnöijas med hvad de
närvarande i denna sak beslutit, och att vi således härifrån
kunde komma til andra almänne måhl och ej uppehålla oss
med särskilte.
Frh. Fred. Horn försäkrade sig ej hafva velat uphäfva
något ämne til tvist, mindre än tahla mot afgiorde
saker eller beslut; men som voteringars ändemåhl voro at
utröna pluraliteten och sådant hos R. o. A. sidst ej skedt
förmedelst en extraordinarius casus af paritet i röster, så
hade sådant gifvit honom anledning til des giorde hemställan,
hvarpå han ej trodde mera vara att undra än på de*,
sorn nästan i dylikt casu vid sidsta r[iks]dag skedt.
De emot hans hemställan sedan sidsta riksdag andragne
exempel voro efter latinske talesättet haltande, ty ingen casus
af paria vota hade härvid existerat men qusestion då rördts
emot et af pluralitet fattat beslut. Dessförutan trodde han,
att uti så vicktigt fall som detta politiske och oeconomiske
lagar vähl tålte någon jemkning och ändring efter omständigheter
och händelser, och bad fördenskull på det högsta,
att R. o. A. ville behierta och noga öfverväga des hemställande,
hvars anledning gifvits af et måhl, som rörde så
många medborgares välfärd. Och som uti sielfva saken intet
något beslut fallit, så hoppades han, att et litet uppehåll med
påskriften, under det hans hemställan finge tils vidare öfvervägande
ligga på bordet, ingenting skulle skada. Han anhöllo
så mycket inständigare härom, som de prejudicater, hvilka
ur andre härvid blifvit citerade och han äfven viste vara passerade,
ej tycktes böra vara lag för R. o. A.
Frh. Clas Cederström: Som saken medelst vot.
voro slutad och Hr L[ant]in. som opartisk ej kunde deröfv.
giöra ny proposition, så borde måhlet expedieras och ingen
ny lag in casu det uppehålla.
Hr v. Böhnen trodde, att som både Ja och Neij in
stämdt
om hufvudsumman och criminale men blott differerade
om summans repartition, så borde uti denne för riket
så angelägne sak enl. andre stånds praxi i slike fall vår påskrift
utan uppehåll ske och expedieras. Men för framtiden
kunde man för slike händelser påtäncka ny lag, om man be
hagade.
Voteringen över växelassocierade.
209
Hr Ehrenmalm: Som begge meningarne af vota instämbt
ang:de summan samt brottmåhlet och pariteten blot
existerat öfver repartitionen, så tycks mig, at den deraf upkomne
angelägne frågan, hur vår röst bör ansees i denne
casu, som jag tror vara ny, fast han förmenas hafva äfven
passerat 1727, bör blifva en ifrån den förre saken särskilt
fråga och endast ledas ifrån repartitionsfrågan.
Frh. C. Ridderstolpe: Jag finner af flere discourser,
att qusestionen öfver casus af paritas votorum ansees
som ny och skild från lag. Mig tycks vähl af för detta Ridd.-  hussecr. Wulfvenstierna hafva hördt, som skulle en sådan
förut händt; men lika mycke, han är til sin grund i lagen
deciderat, då det sägs, att i 2 stånds beslut emot 2 ingen
expedition sker, hvilcket i stånden och deputationer gäller.
Och då lagen tillägger pluraliteten decisionen, så kunna ju
lika röster mot lika intet påstå el. värcka.
Vore åter härvid ingen laggrund at följa utan en ny behöfdes,
så erfordras dertil en beredning och samtelige ståndens
yttrande; men de hafva redan erkänd för förhem, grund och
derefter practicerat, då de stadnad i paria vota. I anledning
häraf och då ingen enhällig jemkning om saken ske kan,
anhåller jag, att Hr L[ant]m. enligit sit embete och lag ej
häröfver vil tillåta någon ny proposition utan låta expeditionen
ske efter voteringens innehåld, och därifrån kan jag mig
ej begifva.
Hr v. Hermansson: Jag medger, att qusestion är
hel simple och tydlig. Votering sker för att stadga något beslut,
men då medelst paritet i vota intet beslut följer, är hon
fehlacktig och sluter intet. Derföre äro i Rådet och collegier
utvägar vidtagne til decisions vinnande, som utvisa des nödvändighet.
Men hos stånden saknas de. Ty lag derpå är ingen
och förre prejudicater hos andre stånd befinnas olika. Det
tyckes således nödigt at något deröfver stadga. Derföre giöres
intet lex casu, utan det blifver en fölgd af vår öfverlägning,
som leder til beslut i saken. Dervid förloras med någon
utdräckt ingenting, ej el. något för cronans rätt, ty de associerades
personer äro arresterade och deras ägendom under
sequester, men frågan om R. o. A:s röst och beslut är angelägen,
och ber jag derföre, att hon må hvila på bordet.
Frh. Ulric Scheffer: Som qusestion nu ej voro om
den öfvervoterade saken utan blott om den nya casus af paria
14—5 610U
210 1765, juni 15. Voteringen över växelassocierade.
vota i sidsta omröstning, hvarvid meningarne om påskriften
ibland oss äro olike; men derjemte sägs, att så vähl hos oss
för detta som sedermera hos de öfr. stånd prejudicater af
slike casus skola finnas; så håller jag före angelägit vara, att
vår Secreterare efterletar och sammansöker slike händelser,
på det vi i anledning deraf må våra tanckar härvid sedan
dess bettre stadga kunna.
Hr Möllerstierna deducerade ytterl. 17 § i R[iks]-  d[ags]ord:n relation med förevarande casu och sin mening i
conformitet med Hr v. Böhnen, hvarpå han äfven anholt, att
expeditionen måtte utan uppehåll ske enl. voteringen.
Hr Eric Linnerstedt: Att härvid existerade någon
ny qusestio legis, att R. o. A. härvid förlorat sin röst, eller
att härom ånyo voteras och delibereras borde, kunde han på
de flere hrr:s anförde skähl ej finna. Ty grund til vår påskrift
hade vi i lag och i praxi, med vårt beslut åtminstone
instämande ang:de summan och brottmåhlet hade vi ej förlorat
vår röst, och om åter häröfver skulle voteras, blefvo
saken, efter hvar en dervid förmodel. blefvo vid sin förra
mening, lika indecis. Att vi härvid med påskrift skulle kunna
förhasta oss, kunde ej eller säijas, efter saken voro 5
månader gammal, rikets och Banquens interesse derpå berodde
och 66 t:r guld dagel. drogo vackert interesse. Det
öfvervoterade måhlet borde således med påskrift expedieras
och qu[sestion] för framtiden gerna hvila.
Frh. C. W. Grönhagen anmärckte vid qu[sestion]
om påskriften, att begge meningarne, öfver summan sielf
samt criminale, instämt, fast de stadnat emot annan öfver
repartition; altså hade vi härvid ej förlorat vår röst, änskönt
vi öfver den sidsta puncten ej kunnat oss utlåta. Om vid
domstolar i paritet af röster den lindrigaste meningen rår,
så tienar den slutsats ej hit, ty där voteras öppet men här
tyst, och äro vi här dessutom rikets rätt något skyldige. Ville
man åter underkasta detta måhl votering, blefvo förmodel.
utslaget detsamma, som det redan utfallit och hvilket dervid
frånvarande [ej]1 äger att klandra. Att härvid med påskriften
ej voro periculum in mora, billigade han ej, ty hvar dag voro
angelägen at befordra rikets rätt och riksdagens giöromåhl.
Han bad derföre Hr Landtm, befordra expeditionen af det,
som voro beslutit. Ja, han vöre nögd, om blott betänkandet
expedierades, fast det voro utan någon vår påskrift.
1 Memorialprotokollet,
Voteringen över växelassocierade.
211
Hr [ von] Segebaden: Som qusestion här voro ej om
den öfvervoterade saken men om Frh. Horns dictamen rörande
en besynnelig ny casus af paritet i röster och expeditionen
derefter, som är en angelägen sak och kräfver betäncketid, så
emedan slike casus säjes händt 1727, holt han före sådant
böra eftersees, såvähl som hvad i R[iks]dagsordningen härtil
kan apliceras, och Frh. Horns dictamen emedlertid hvila
på bordet, begärandes eljest häröfv. votering.
Hr Lagersvärd bad, att de 362 röster för Nej ej måtte
vilja påtruga något de 362, som varit för Ja. Sådant voro
emot billigheten och en hos R. o. A. antagen principe, hvilcket
han bestärckte med flere på Riddarhuset i en nästan lika
casu vid förl. riksdag d.1 hålne discourser, dem han
upläste. I anledning häraf tilstyrckte han, att det, som vore
afgiordt, måtte expedieras, och kunde man sedan om denne
speciale casus både öfverlägga och votera.
Hr Schönström, A 1 b r.: Ehvad beslut R. o. A. i en
sak togo, så borde den väga och något säija, men i denne
casu af paria vota sades intet. Derföre vöre en författning för
slike fall nödig, eljest skulle til exempel det på bordet lagde
bet[än]k:de om sammanskott til Riddarhusets behof medelst
paritet af vota bli intet utaf, än mer om vid et landtmarskalksvahl
vota stadnade i jemnvickt på två personer, skulle
då tvenne blifva el. riksdagen blifva utan landtmarskalk?
Sorn detta fordrade öfverlägning, anholt han, att Frh.
Horns dictamen måtte på bordet få hvila.
Frh. C. Sparre åberopade Hr Schönströms yttrande,
hvarmed han till alla delar sig conformerade.
Hr [von] Nackreij: öfver den generele af Frh. Horn
väckte fråga, hur 362 vota skola operera mot 362, hade han
trodt tilräckel. uplysning gifven af Hr Lagersvärd, eljest ville
han ännu tillägga, att enl. R[iks]d[ags]ordn. de närvarande
i hvarje sak besluta och decidera men inga andre, deraf fölgde
att om de 724, som voterat, skulle votera om, så blefvo
vota åter paria och hvar vid sin mening. Saken blefvo dermed
lika men tiden drogos ut, hvilket, fast tydelig lag ej deröfver
voro, i anseende til fölgderne blefvo ganska betänckeligt.
Här invändes, att vår rösts värdighet fordrar, att den medförde
något beslut. Men 1 stånd hade ju ej större rätt än
1 Lucka i förlägget.
212 1705, juni 15. Voteringen över växelassocierade.
alla 4, hvilka, när de öfver en konungens dom stadnade i paritet,
förlorade alle sina röster och det förblefvo vid konungens
dom. Lika praxis voro äfven i deputationerne.
Expeditionen borde således från oss ske af begge propositionerne
med voteringens utslag; och det utan uppehåll hälst
saken rörde rikets interesse, deri oss ej voro värdigt at lägga
hinder med någon ny qusestio legis.
Hr L. M. Uggla trodde, att som i både propos. om
summan och brottet funnos bifall, vi oss snart deröfver kunde;1
men som pariteten blott rörde repartition, kunde i anseende
til denne nya casus quaestion i den dehlén hvila.
Hr C. Wadenstierna: Hvad ifrån sidsta riksdag hit
vöre apliceradt, hade härmed ingen gemenskap, ty dehls hade
då tahlts om olaglighet i votering, dehls om en dubbel zedel
i Hr Pechlins votering, som vants på en röst; men denne
votering bestriddes ej, icke eller taltes här om dubla zedlar.
Om hufvudsaken nu åter skulle komma i quaestion, som
han ej viste, torde R. o. A. sig snart kunna förena, men att
senare ankommande [e]j skulle få deri dehltaga voro emot
sidsta r[iks]dags praxi, då i de flere voteringar öfver Hr
Pechlins sak alla efterhand ankommande ledamöter admitterades.
Emedlertid kunde ej bestridas, att den i dag moverade
quaestion voro ny och förtiente betänckande.
Att medelst någon tidsutdreckt deraf riket skulle förlora,
voro omögligt, ty personernes arrest samt sequestren och
curatorerne öfver ägendomen försäkrade nog cronans rätt,
under det saken blott tils nästa plenum opskiötos.
Gr. Henn. Gyllenborg: Hur ömt R. o. A. ansedt
hufvudsaken kan nogsamt finnas af senaste votering. Densamma
bestriddes aldeles ej nu, utan voro blott frågan om
expeditionen, som ofta för detta varit vanlig men nu i synnerhet
förtiente lugn öfverläggning.
Då såmlige påstodo målets expedierande med påskrift,
andre deremot ömade, att ståndets votum häri aldeles skulle
försvinna ur den lagstiftande makten, hvilket Hr R[iks]r[ådet]
för sin dehl äfven funno ganska ömt, andre åter härvid
åberopat prejudicater, i synnerhet af hvad som händt hos
R. o. A. i slik casu för detta,
så ville Hr R[iks]r[ådet] hemställa förslagsvis, att qu[sestion]
måtte hvila til nästa pleno och Ridd [arhus jsecretera
1
Memorialprotokollet: . . . tror kunna jemkas ...
Voteringen över växelassocierade.
•213
ren emedlertid efterse, hvad förut i dylike måhl passerat och
hur dervid förhållits; anhållandes derjämte, at honom härvid
ingen annan mening el. tanckar tilläggas måtte, än orden
medförde.
Hr L[ant] m.: Rid.hussecreteraren har eftersökt i protocollerne
sedan 1719 men intet funnit slik casus af paritet
hos R. o. A.; doch hos de andre stånd har den ofta händt.
Frh. Fred. Horn: Dess ur förl. r[iks]dagsprotocoller
citerade yttrande af Hr Lagersvärd trodde han vara lagligt,
men det hörde ej hit, då han ej tält i hufvudsaken el. klandrat
voteringen. Hans dictamen anginge blott det, att R. o. A:s
röst i detta måhl vore förlorad. Öfverlägningen derom och
om påskriften kunde utan skada få et par dagars opskof. I
öfrigt instämde han med Hr Wadenstiernafs] yttrade tanckar.
Frh. [von] Essen: Som qu[aestion] ej voro ny utan
grundad både i lag och praxi, så borde den ej uppehålla påskriften,
hvilken borde ske med anförande af hela voter.instrumentet,
sorn hos Hr L[ant]m. til befordran recom:des;
men det som anginge någon lag för framtiden kunde hvila
tils vidare.
Frh. Carl Ridderstolpe: Att den moverade quaestion
icke voro ny utan grundad i lag voro bevist. Att äfven
alla frågor, som upkastades öfver gr [und] lagen, voro farliga
och skakade vår constitution, derom instämde han med den
värda ledam. Hr Christ. Rappes i sidsta r[iks]dags protocoll
upläste yttrande; således kunde denne som ny ej ansees el.
uppehålla och infringcra en votering, som borde expedieras,
om eljest säkerhet skulle blifva i beslut och hela vårt reger.-  sätt.
Upskof härmed sades ej skada, men det hindrade Secrete
Utskottets och deputationernes arbete samt det ännu återstående
Stora Deput. giöromåhl, som i anseende til sequestern
borde rangeras och voro för riket angelägit; hvarförutan
äfven Bevillningsdep. sammanträde derigenom hindrades och
tiden i gemen utdrogos.
Han anholt derföre, att saken så måtte expedieras, som den
med paritet afgiordts, och Hr L[ant]m. det ville med Secreteraren
befordra.
Hr Urban H i ä r n e: Pariteten af sidsta votering voro
synl. en värckan af providencen, som höllö ricktskählen emel
-
214 1765, juni 15. Voteringen över växelassocierade.
lan nåd och rätt; derföre bad han R. o. A. sådant betäncka
och att nu söka foga och jemka sig i enighet. Att riket voro
i en vådelig ställning, dehls af strenghet i tanckesätt, dehls af
bristande insickt, dehls af särskilte afsickter, det voro säkert,
men det kunde ej ändras utan borde hielpas med ömhet
för mensklighet, eljest kunde de af honom senast omtalte
olycklige rikets perioder snart återkomma, därest vi ej om
deras afböijande voro så måne som väre försicktige fäder.
Ville vi alle, som han trodde, hielpa riket, så borde det ej
ske med strängaste undersökande och upgifvande af alla
framfarne saker, ej eller med utsökande af rikets rätt, som
han ännu med rysning ihogkom 1756 omtalas, på et sätt
hvaraf missnöije och söndringar innom oss ökades; men rikets
rätt borde sökas med enighet och förtroende och mildhet,
med hiertan efter Guds sinne, som oss i sin heliga skrift
icke anbefalt en obeve[ke]lig rätrådighet men långt mera
barmhärtighet: Varer barmhertige. Han talte utan afsickter
på egen förmån, hvilke han sielf hatade och flydde och hos
alla ville afråda; men bad, att R. o. A. ej mätte i det nogaste
procedera utan med ädelmod efterge och förgäta, hvad emot
riket af en och annan kunde vara felat och följa den mildaste
vägen.
Hvad den i dag upkomne qusestion angingo, så emedan den
ej rörde eller qualde sidsta voteringen eller hufvudsaken utan
blott den nya casus af paritet i vota; så trodde han billigt,
att dervid någon betäncketid förunnades, och bäst vara om
R. o. A. med enighet både för riket och sig sielfve kunde
utan debat derom förenas.
Hr v. Böhnen åberopade det, som redan häri tilräckel.
sagt voro; anledning til uppehåll med påskriften vore ingen,
utan borde den afgå och saken således til de öfr. stånds beslut
öfverlemnas.
Hr [von] Oelreich anmärckte, att som deputationers
instructioner voro regerings lagar, voro tydel. nog, hur
hufvudsaken bör expedieras. Ty 4 § i Exped.deput. instruction
förmådde, att expedition bör ske efter pluraliteten. Nu
voro häri 2 stånd ense, Borg.ståndet differerade och Adelen
hade stadnad i paritet af vota, således voro klart, att enl. lagen
decisionskraften voro hos de 2 instämande stånd.
Frh. Clas Cederström: Hr L[ant]m. såsom opartisk
kunde häri ingen ny proposition giöra, då meningarne
Voteringen över växelassocierade.
215
voro lika starcka p[ro] et contra. Dessutom voro farligt att
uprifva el. uppehålla en afgiord sak, hälst då den rörde en
rikets ansenlig fordran, för hvilken ingen gerna ville sätta
sig i något ansvar. Således borde nu expeditionen ske enligit
voteringen och andra prejudicater, annat beslut kunde paritas
votor. ej tillåta.
Hr P. Lilliehorn instämde med Hr Oelreich samt
öfver påskriften enl. voteringens beslut.
Moverade man eljest öfver saken någon qusestion, så blefvo
den evärdelig, ty han och de som sagt Ja, såvähl som de där
sagt Neij, vordo säkerl. ingendera ändra [n] des sin yttrade
mening.
Hr v. Vicken trodde härvid ingen fråga vara om Guds
lag, som alla viste vörda, men om de menniskeliga lagar, som
enl. hvad flere utfördt til närvarande casus passade och hvarefter
expeditionen häri borde ske, emedan eljest en ny qusest[ion]
derom likmätigt Hr Lilliehorn skulle blifva evärdelig.
Detta måhl hade redan borttagit tvenne dagar, då de, som
rördt lif och välfärd, ofta på kortare tid afgiordts; det borde
således ej ytter!, uppehållas utan efter anledning af lag och
andre stånds samt deputationers riksdagspraxi expedieras.
Hr Estenberg: Som en värd ledamot, Hr Hiärne, til
sin menings bestyrckande citerat den Heliga Skrift; så trodde
han sig och böra få, til stöd af sin olika mening, ur Skriften
anföra, huru grufveligen Israels barn blefvo hemsökte
och straffade för det de ej utrotade de cananéer, amalekiter
och philistéer.
Hr [von] Segebaden: Han med flere hade ansedt
denne sak som ny och begärt Frh. Horns memorial på bordet,
och funno han så mycket angelägnare att betäncka sig
på någon lag öfver slike casus af paritet, som hända kunde,
at tre stånd stadnade uti paritet af vota innom sig, då frågan
blefvo, om då det fierde ståndet ensamt deciderade. Han begärte
fördenskull, att detta måhl til nästa pleno måtte hvila
el. derom voteras.
Frh. G. Reuterholm: Jag skulle för min dehl ej vara
emot att saken hvilar, om det ej värckade på det vi förut afgiord
t och voterat och som efter förra praxi bör expedierat
(!) så som det är. Skulle vi för framdeles finna nödigt
af [o: at] öfver slike casus giöra någon lag, så kan den giöras
in casu el. bli retroactiv, utan bör i närvarande fall förhållas
216 1765, juni 15—juli 9. Växelassocierade.
Prästest:s
deput:n.
efter förre lagar och praxi, eljest voro ingen säkerhet vid
beslut, på rättigheter, ägendomar eller något annat.
Ankom en Prästest. deputation, 6 p[ersoner] stark, hvars
ordför:de Doctor Justus Hauswolf f p [rsemissis] premitt.
insinuerade et extr. protoc. rörande Prästerskapets besvär
med mantahlsskrifningar. Påminte om Bevillningsdeputationens
nödvändighet och sist recomend:de til afgiörande
flere ståndets extracta protocolli, såsom rörande midsommarsdagen,
Magister Wennerberg etc.
Afträdde.
Hr Gyllensvahn trodde hvad beslutit blifva(!) böra
expedieras. Vägrades det, voro ingen säkerhet i lag el. regeringssätt.
Voro Frh. Horns dictamen enskilt qusestion, så ville han
derå tilstyrka remiss til Riddarhusdeput. och, om det voro
som almänt måhl at anse, hänvisa det til Stora Deputationen,
men det rörde blott vårt senaste besluts expedition. Denne
tycktes böra in extenso innehålla vårt senaste voteringsprotocoll;
skulle deraf något hinder förorsakes i Expeditionsdeputation,
så vorde densamma sig vähl deröfver förfrågandes.
Almänne saker som den omtahlte, hvarpå rikets rätt til
sine penningar och näpst på brottslige el. Stora Dep. och
Secrete Utskottets upgifvande berodde, borde gå för alla andra
och ej uppehållas; men Frh. Horns hemställan borde för
framdehles utarbetas, om någon tienlig lag skulle giöras, och
kunde således hvila.
Då senast rikets våda af bancoauctionerne på Statscont.
lottzedlar af en confoederation så mycket påtaltes och yrckades,
hade så Hr L[ant]m. som han, Gyllensvan, sig til det
giorde påstående begifvit, men af samma grund ville han i
det förre ämnet frimodigt stå vid sin mening och ej gå ned
från Riddarhuset, innan påskriften blifvit afgiord til comunication
med de öfr. stånd, hvilket han äfven bad Hr
L[ant]m. befordra.
Hr Bilberg: Som han hördt mycken ömhet yttras för
de associerade, så bad han R. o. A. med enighet sig härutinnan
på något sätt ville foga. Som vota varit paria, hvilket
i påskriften lärer säj as, hade vi yttrat intet beslut och således
väre samveten frie.
Gref A. [von] Fersen: Uti den saken, som senast
Voteringen över växelassocierade.
217
voterades, har då yttrat mina tanckar, kan och nu, som andra
gior dt, säija hvad jag voterat, nemi. Neij, och det med
all ömhet för rikets rätt, som jag mäst1 altid tror bero på lag
och hvarcken deri el. i andra fall vill eftergifva. Men frågan
är nu ej derom mera utan endast om casu af paria vota, som
säkerl. i et så talrikt samfund som R. o. A. är rar och ny.
Om almänna lagen til decision vid denne casu skulle tagas
til grund, så skulle den lindrigaste mening rå, men det blefvo
altid en nyhet och någon dehl skulle eftergifva eller och
blefvo det en lex in casu. Till att undgå slikt och prejudicatet
deraf tror jag bäst vara att låta förblifva vid det, som
giordt är, och att St[ora] Deput. bet[än]k:de påskrifves,
att R. o. A. i anseende til paria vota sig deröfver ej kunna
utlåta.
Då undvika vi att giöra någon ny lag, sorn skulle retrog[r]adera,
til prejudicat för framtiden, och då tror jag vi
äfven följa lag och ordning samt således bevara rikets rätt.
Frh. [von] Essen conformerade sig uti alt med Gref
Fersens yttrade tanckar och begärte deröfver proposition,
hvartil sig äfven samtel. R. o. A. fogade och begaf.
Hr Landtm.: Sedan R. o. A. så länge hafva ventilerat
om den i senaste omröstning existerade paritet i vota samt
på hvad sätt expeditionen af påskriften i anledning deraf borde
ske både denne gång och vid slike casus framdeles, så lär
R. o. A. tillåta, att discourserne häröfver få afstadna. I anledning
af min embetes eed och skyldighet får jag härvid förklara,
att som jag står oväldug emellan en jemlikhet af röster,
så kan jag vidare, i det sorn af slutit är, ingen proposition
giöra annan än den, om mig icke efterlåtes anbefalla R. o.
A:s Secreterare att saken med dess påskrift expediera.
Detta bifölls.
R. o. A. skildes åth kl. 2.
Anno 1765 d. 9 Juli i.
Tisdag.
Plenum kl. 9.
Under Hr Landtm :s ännu varande opasslighet framträdde
til klubbans förande Gref Charle Emil Levenhaupt.
1 Detta ord skrivet ovan raden utan nedföringstecken och utan att ordet
alliä överstrukits.
218 1765, juli 9. Plenidagar.
Tätare plenidagars
hållande
hädanefter.
Justerades riddarhusprotocollerne för d. 13 Maij och 8
Junii.
Hvarefter Gr. Levenhaupt hos R. o. A. anmälte Hr
Landtm:s ödmiuka compliment och hälsning jemte tacksäjelse
för den ömhet, R. o. A. behagat för honom under dess
siukdom medelst besök och efterfrågan ådagalägga, som ej
mindre fägnat honom än giordt honom til erkänsla förbunden.
Härvid anmälte sig til liud
Frh. Ulric Scheffer, som androg, att då R. o. A. nu
i flere veckor inga pleno haft och under denne tid ifrån deputationerne,
sorn nu i 5 månader arbetat, förmodeligen nog
saker hunnit inkomma, ville han R. o. A. hafva hemstält, om
icke, til riksdagsährendernes ordentelige och skyndesamare
befordran, tätare plena än härtils på vissa dagar i hvar vecka
måtte hållas.
Hr Johan von Böhnen upläste härvid bifogade dictamen
ad prot., som tilstyrckte 2 pl[eni]dar i hvarje vecka
måtte fast[st]ällas (Bil. 29).
Frh. C. Ridderstolpe: R. o. A. viste redan skiälen
til de nu på en tid uteblefne plena, hvartil äfven kunde läggas,
att förut ifrån deputationerne ej särdeles månge el. betydande
måhl hunnit inlöpa; men som han nu viste flere och
angelägne saker, til några 60 st., vara inkomne, så trodde
han sådant nu kräfva flere plenidagar, hvaruti han således
instämde. Och hoppades han äfven, att framdeles R. o. A.
skulle finna oplysning öfver orsakerne til de uti en värd ledamots
dictamen omrörde riket tryckande omständigheter.
Hr L. M. Uggla: Orsaken til de på en tid opskutne
plena trodde han varit Hr L[ant]m. siukdom, som han mycket
beklagat, och ville altså derom ej tala; men som nu ifrån
deputationerne mycket arbete inkommit, hvaribland äfven
ifrån Fiskerideputat:n, där han voro ledamot, vist voro 9 st.
betänk:de i nog angelägne ämnen, så tilstyrckte han äfven nu
hädanefter 2 vissa plenidagar uti veckan. Hvad i Hr v. Böhnens
diet. om flere landet tryckande omständigheter förmältes,
ägde sin fulla grund, ty dehls voro brist på bröd, dehls
penningenöd til både föda och utskylder, emedan derå voro
liksom en stagnation. Hvar riksdagsmans skyldighet och samvete
fordrade fördenskull all ömaste omtancka om tidig hielp
deremot, och i synnerhet borde Secrete Utskottet anmodas
Plenidagar.
219
att med snaraste upgifva til Riksens Ständers plena de botemedel,
sorn i denne landets belägenhet voro högst nödige att
skyndesamast vidtaga, om icke, som eljest voro att befruckta,
nöden skulle blifva för stor och all penningetilgång saknas
både för kiöpare och säljare och alla rörelser afstadna i brist
af utvägar til nödige förlager.
Hr Jennings: Som ingen dissensus voro 0111 tvenne
plenidagar örn veckan hädanefter, så tycktes frågan endast
blifva om sielfva dagarne. Om månge betänckande ifrån någon
sin deputation kunde han väl ej tahla, men gode och
välmente rådslag skulle icke fehlas.
Hr Mannerhierta yttrade sig enligit närlagde dictamen
til protocollet (Bil. 30).
Hr Durie [t] z: Örn plena härtils något opskutits, hade
doch riksdagsarbetet dermed ej lidit, och vorde man vähl finnandes,
att deputationerne derunder hunnit giöra mycket arbete
ifrån sig. Om vid sidsta r[iks]dags början, som anmärkt
blifvit, tätare plena höllos och begärtes än nu efter
flere månaders riksdag, så voro orsakerne nu och då helt
olike och sådane, som honom i både fallen hade tranquiliserat.
Hvad här om någon nöd i landet anfördt vore, förtiente
säkerl. at behiertas och hielpas, men sådant kunde ej genast
ske hos Riks. Ständer utan borde först hos regeringen anmälas,
som dervid vähl vorde läggandes en erfordelig hielpsain
hand, och då R[iksens] Ständ [ers] åtgiärd härtil erfordrades,
skulle han för sin dehl gierna ingå i alla tienlige
botemedels vidtagande.
Om tvenne plenidagar i veckan instämde han gerna med
de öfrige hrr:s tanckar, så att qufsestion] nu endast voro om
dagarne.
Frh. v. Essen instämde ang:de 2 plena i veckan men
trodde dagarne dertil ej böra positive utsättas utan lemnäs
til Hr Landtm, aftahl med de öfr. st[åndens] Talmän.
Gr. W. Creutz: Som alla voro ense om 2 plena i veckan,
tycktes onödigt att ytterl. bevisa deras nödvändighet.
Måndagen och torsdagen, som vid förl. r[iks]dag dertil utsattes,
trodde han vara de tienligaste dagar och hemstälte
således, att de nu äfven dertil måtte fast[st]ällas och derom
extr. prot. til de öfrige stånden afgå, som för detta skedt.
Frh. Fred. Ribbing biföll äfven 2 plena i veckan
220 1765, juli 9.
Plenidagar.
men trodde oss ej kunna fixera dagarne dertil utan samråd
med de öfrige stånden.
Grefve Levenhaupt: Att vid sidsta riksdag uti samma
qusestion ett extr. protocolli til de öfrige stånd blifvit utfärdat
och att likaså nu kunde ske.
Hr Gyllensvahn instämde äfven angrde 2 plena
hvarje vecka, men enl. lag trodde han communication derom
med de öfr. stånden och aftahlet om dagarne böra ske enl.
16 § i R[iks]dagsord. genom Hr Landtm, med de öfr. stånds
Talemän och ej genom deputatin el. extr. prot. directe ifrån
R. o. A emot 4 § uti 1751 åhrs kongl, kundgiörelse, som förbiuder
att förete någon besynnerlig ömhet och nit för det
almänna.
Hvad den omtalte nöd och penningestagnation i landet angingo,
så trodde han den ej kunna tilskrifvas bristen på det
representative zedelmyntet, som på en half dag snart kunde
botas, utan fast mera den almänna hushållningen, som för
flere rikdagar vidtagits och fölgts och vidare skulle uplysas.
Sådant trodde han vähl hafva skedt af misstag, men olägenheterne
deraf hade giord andra författningar nödige, som
mäst redan torde vara utarbetade och hvarmedelst han hoppades
landet skola blifva lyckeligare än härtils.
En annan orsak til rikets iråkade nöd torde äfven vara
anseenlige utrikes löften, som brustit, men det voro et ministerielt
ämne, sorn ej hörde hit. Äfven kunde enskyltes
ela[ka] hushållning och yppighet i lefnadssätt samt klädebonad
mycket til den öfverklagade elaka belägenhet hafva
bidragit; men då den skulle hielpas, borde vi som nitiske
medbroder ej undfalla hvarannan utan öppenhiertigt erkänna
alla misstag och skähl, som dertil opererat, hvilket han
för sin dehl upricktigt skulle giöra, om han trodde något dervid
kunna honom tilskrifvas.
Frh. Clas Cederström biföll 2 plena i vekan såsom
numera nödvändiga men ville låta dagarnes reglerande
ankomma på Hr Landtm, och Tahlemännerne.
För den öfverklagade nöd i landet trodde han regeringen
vorde besörj andes erforderlige hielpemedel, då derom behörigen
blifvit anmält; men denne brist kunde ej bestyrkas
med skählet, att månge kiöpmansskep lågo vid vår Skepsbro
stilla och aftacklade, ty då de hitkommit, hade de hitfördt
sådane vahror, som vi behöfde.
Plenidagar.
221
Hr Adol p h Sandberg anförde sina tanckar enl. hoslagde
dictamen (Bil. 31).
Frh. J. A. Hamilton ansåg tvenne plena i veckan för
nödvändige, sedan deputationerne haft så god tid til deras
arbete, hvaraf redan mycket inkommit. Hvad dagarnes utsättande
vidkom, så ehuru han vördade Hr Landtm :s rättighet
enl. den åberopade 16 §, trodde han doch det vara ståndens
rätt att utnämna dagarne, då de ville samlas, ty 16 § förmälte
vähl, att Landtm, med de öfrige Tahlemännen borde
dagen förut komma öfverens, hvilka saker skola företagas,
men ej att de hade att utsätta dagarne, hvilket äfven samtel.
stånden vid senaste riksdag erkändt, då de fast[st]älte plena
på måndagar och torsdagarne.
Således trodde han äfven nu två vissa plenidagar i veckan
kunna utnämnas, hvartil han föreslog onsdagar och lördagar,
emedan de öfrige voro postdagar.
Ang:de nöden och penningestagnation, som hindrade i landet
producenternes afsättning och de nödige vahrors tilkiöp,
instämde han såsom om sitt lähns tilstånd någorlunda vähl
underrättad aldeles med Hr Uggla, önskandes fördenskull,
att Secrete Utskottet, som under flere månaders arbete torde
hafva redan insedt och stadgat de vid landets närvarande belägenhet
högstnödige botemedel, måtte innom någon kort tid
af 14 dagar el. 3 veckor dermed til R[iksens] St[änders]
plena inkomma, öfvertygad om angelägenheten deraf väntade
lian häröfver fullkomlig oplysning, med fullt förtroende
til Secrete Utskottets grundeliga insickt och ömhet fpr det
almänna.
Hr v. Vicken: Hvad vidkommo plenidagarnes utsättande,
trodde han det ej tilkomma et stånd utan alla fyra
och bero på Landtm, aftahl med de öfrige Tahlemännen;
instämmandes ang:de orsakerne til den öfverklagade tryckande
nöd i landet med Hr Gyllensvahns tanckar, samt att
den med tryckande af flere zedlar icke skulle botas utan snarare
förökas.
Hr Möllerstierna biföll äfven 2 plena i veckan men
trodde dagarnes utnämnande kunna lemnäs til Hr Landtm,
aftahl med de öfrige Tahlemän, hälst R. o. A. redan honom
sådant för några veckor sedan updragit.
Hr C. Wadenstierna ville först til svars på giorde
anmärckningar körtel, anmärka, att det voro ostridigt, det,
222 1765, juli 9. Plenidagar.
som sagt blifvit, i flere landsorter nöd voro på nödig spanmåhl
til bröd. Fast det medgafs, att zedelstocken förut varit
för stor och att den borde minskas, hade man dock ej förenat
sig om sättet, hur sådant på det bästa och lämpeligaste
måtte kunna ske utan skada för näringar och rörelser i landet,
hvartill en viss penningestock erfordrades antingen af
specie och reelt eller i mangel derpå af representativt mynt
eller zedlar. Och som brist på reelt mynt förorsakade dyrhet
på vahror utifrån och stigande vexelcours, så giorde äfven
brist på zedelmynt, då man intet annat hade i stället, dyrhet
på vahror innomlands och stagnation i alla nyttiga rörelser
och handteringar.
Hvad sedan anginge frågan, om vi på grund af lag kunna
begära 2 plena i veckan och vissa dagar dertill, så är redan
anmärckt, att 16 § i R[iks]d[ags]ordn. intet är deremot, och
som R. o. A. för kort sedan fa [st] stält en viss plenidag i veckan,
så tyckas de med lika rätt kunna fa [st] ställa 2:ne.
Dessutom ägde vi härpå exempel ifrån senaste riksdag, då
6 veckor efter dess början, när knapt alla deput. voro satte,
två plena om veckan på mån- och torsdagar faststältes, som
då yrckades af dem, som ej sutto i några deputationer, af
zele til de almänne ärenders befordran in plenis. Nu yrcka vi,
som ej eller sitta i några deputationer och äga lika zele för
riket, detsamma och det med så mycket större skiähl, som
nu [riks]dagen redan varat i sex månader och ifrån deputationerne
nog arbete inkommit.
Således trodde han sig med skiähl och lag kunna påstå
två vissa plena i veckan; men hvad sielfva dagarne vidkom,
så emedan månge af det här varande riksens Prästerskap,
utom deras trägne nitiske riksdagsarbete, äfven ibland med
predikande vilja upbygga församblingen och lördagen til beredelse
dertil erfordras; men om onsdagarne åter voro cour
på Ulricsdahl, då hvar och en gierna önskade kunna visa sin
underd. vördnad för Deras Maij:ter; så tilstyrckte han, att
nu likasom vid sidsta r[iks]dag måndag- och torsdagarne
måtte til plenidagar fast[st]ällas.
Hr G. Ruthenschöld ansåg tvenne plena i veckan
för nödige, efter de [t] hade inkommit arbete nog, och att
stånden til deras fastställande hade full rättighet. Ty hade
de i riksdagens början kunnat på någon tid inställa plena,
Plenidagar.
223
så ägde de oförnekel. lika rätt att dem, när giöromålen lcrafde,
återtaga och efter behag öka el. minska. Begiärandes altså
deröfver proposition.
Hvad för öfrigt om tilståndet uti landet sagts voro, det kunde
han, som nyl. kommit derifrån och sedt nöden, sådan som
den är, bestyrcka och hade derom författat et memorial, som
han anholt örn at få upläsa.
Frh. C. Funck biföll äfven två plena i veckan, blott att
dagarne dertil ej så fästes, att icke L[ant]m. med Talemännen
efter sakernes omständigheter kunde dem jemka. Att
r[iks] dagen redan vahrat i sex månader, torde ej kunna för
mycket länge ansees, då man erindrade sig, att den sidste
varat 16 månader längre, hvilket han hoppades icke skola ske
med denne.
Den nöd i landet, som omtaltes, förmodade han dehls genom
regeringens, dehls genom Secrete Utskottets behörige
giorde anstalter skola blifva i giörligaste måtto hulpen. Och
för öfrigt instämde han ang':de dagarne til plena med Hr
Wadenstierna.
Gr. Axel [von] Fersen: Utan att ingå i de vid frågan
om plenidagar moverade ämnen, som spannemåhls- och
penningebristen och rörelsers stagnation i landet, vil jag endast
hålla mig vid den första.
Vid förledne riksdag väckte R. o. A., som det talrikaste
ståndet och hvilka behöfde mästa tiden til sine öfverläggningar,
frågan om två plena i veckan; de blefvo och då på
mån- och torsdagar fast [st] älte, sedan man äfven förut ventilerat
frågan om rättigheten dertil och funnit densamma igenom
16 § i Riksdagsordningen på intet sätt vara inskränkt;
doch lemnades Landtm, med Talemännen att stundom deruti
efter giöromåhlens nödvändighet giöra någon jemkning.
Ett lika beslut och lika procedure, som vid des comunication
med de öfrige stånden då brukades, vil jag äfven nu tilstyrcka,
då jag hoppas R. o. A. lättast komma ifrån denne
saken.
Hr Uggla itererade sin förre hemställan att anmoda
Secrete Utskottet om botemedels upgifvande emot den landet
tryckandet belägenhet och brist i föda och nödige rörelser.
Uppå hrr mes begäran giorde nu Gref Levenhaupt
proposition.
224 1765, juli 9.
Plenidagar.
Bifaller R. o. A. tvenne plenidagar i veckan?
Detta besvarades med Ja, men tilläggningen, att det skulle
blifva måndagar och torsdagar, besvarades med Ja och Neij.
Hr Möllerstierna trodde dagarnes utsättande böra
lemnäs til L[ant]m. och Taleinännen; eljest borde vi blifva
vid lördagen, som vi nyi. til plenum fa [st] stält. Kunnandes
den för Prästerskapet härvid hafde consideration ej ligga i
vägen, efter det dehls icke voro nu här för att predika, dehls
voro så habile, att de vähl kunde, som det vilje, predika om
söndagen, fast de voro in pleno dagen förut.
Hr Linderstedt påminte, att lördagarne ej voro fast[st]älte
til plena, fast vi beslutit et plenum i veckan; men
vähl hade vi en gång utsatt en lördag til et oeconomiemåhls
afgiörande rör:de Riddarhuset.
Frh. C. Ridderstolpe: Sedan vi voro ense om 2 plena,
ville han dertil föreslå lördagen och onsdagen, emedan
de öfrige voro postdagar, deni hvar och en härvarande behöfde
til correspondence och styrslen af den mer el. mindre
ägendom, han i landsorterne kunde äga.
Hr Jennings ansåg på den grund, som förl. riksdag
fölgdes, mån- och torsdagar för de tienligaste dagar til plena,
hälst ganska få voro, som hade så vidlyftig post, att den icke
på de föregående dagar kunde giöras i beredskap färdig.
Hr Durie [t] z instämde med Frh. Ridderstolpe ang:de
onsdagar och lördagarne.
Gr. A. [von] Fersen trodde, att för de anförde considerationer
onsdagar och lördagar borde vara frie, men föreslog
tisdagar och torsdagar til plena, då måndagen för de
norre och fredagen för de södre poster til correspondencens
bequämlighet lemnades obehindrade.
Frh. C. Ridderstolpe förklarade sig villa bifalla tisdagen
och lördagen til plena.
Hr C. Wadenstierna kunde på förut andragne skähl
ej annat än tilstyrcka måndagar och torsdagar efter förra
vanligheten.
Frh. [von] Köhler instämde med Hr Möllerstierna
och plena på onsdagar och lördagar.
Prästest:s Ankom en Prästeståndets deputation, 6 ledam. stark, hvars
deputm. ordförande Probsten Wåhlin recomenderade, p[rsemissis]
p[rsemittend]is, ståndets extract. prot., som skulle inkomma
emot Vexiö stads fullmäcktiges ansökning i stadens
Plenidagar.
225
tvist med gymnasii- och eclesiastiquestaten om vedbrand uppå
Beckaslöfs donationsjord.
2. St[åndets] extr. pr[ot.] rör:de mantahlsskrifningarne
samt 3:o det sorn anginge gudstiensten på lazarettet.
Deput. afträdde.
Frh. C. Sparre biföll med Gr. Fersen tisdagarne och
torsdagarne, då altid 2 postdagar i veckan lemnades frie, äfvensom
onsdagen til couren och lördagen til stillhet och beredelse
för Prästerskapet, hvartil ännu kom, att deras plenum
hålles i Storkyrckan, hvarest om lördagarne eftermiddagen
altid hålles skriftermåhl och bön.
Hr Lager svärd: Efter han trodde lördagen redan varit
förut fa [st] stält til plenidag, hvaröfver sig Prästeståndet
icke eller besvärat, så kunde den blifva en och onsdagen den
andre visse plenidagen i hvar vecka.
Frh. [C.]1 Ridderstolpe instämde med Hr Lagersvärd.
Gref Levenhaupt giorde nu den proposition, om tisdagar
och torsdagar skulle utsättas för plena.
Hvarpå svarades Ja och Neij.
Frh. C. Riddersolpe holt före att lördagen til en
plenidag redan voro fa[st]stäld och fördenskull ingen prop.
deremot kunde giöras.
Gr. A. [von] Fersen bad det måtte eftersees, huruvida,
som mot och med säjes, lördagen til plenidag fa [st] stält
blifvit, hvarom han tviflade, och instämde i considerationerne
emot lördagen med Frh. Sparre och det i ani. af Presteståndets
egen erhindran vid sidste riksdagen.
Frh. F r ed. Ribbing: Det såge så ut, som ville R. o. A.
hafva ingen plenidag i veckan. Ty måndag voro postdag, tisdagen
äfvenså, onsdagen cour, torsdagen åter post, fredagen
likaså och lördagen beredelsedag för söndagen. Doch borde
tvenne dagar häraf uttagas til plena, och holt han måndagar
och torsdagar för de tienligaste dertill.
Gr. Levenhaupt giorde åter proposition, om R. o. A.
behagade fa [st] ställa plena på tisdagarne och torsdagarne?
Hvarpå svarades med Ja och några Neij.
Hr Durietz förklarade sig eljest vara nögd med desse
utnembde dagar men förbehölt att, ifall det här voro beslutit,
att lördagarne voro til plena utsedde, skulle et sådant
beslut stå fast.
1 Memorialprotokollet.
15—5 610U
226 1765, juli 9.
Plenidagar.
Härads
höfd:n
Polvianders
lön.
Botemedels
vidtagande
emot rikets
nöd.
Hr [von] Nackreij och Hr v. Vicken förente sig
härmed.
Gr. Renstierna: Att han hade varit den, som sidst
föreslagit en viss plenidag i veckan, men då den bifallits,
trodde han ej lördagen positive hafva blifvit dertil utnembd.
Riddarhussecreteraren Franc, som nu hade uphämtat
protocollerne, upläste det af d. 4 Maij och 8 Junii, då om
plenidagar ventilerat blifvit, hvaraf fants, att et plenum i
veckan men ingen viss dag dertil positive beslutit blifvit, utan
densamma sedan af L[ant]m. och Talemännerne blifvit aftald.
Frh. C. Ridderstolpe beklagade, att vår kostbara
tid i dag af denne ventilation medtagits. Och som lördagen
ej funnos vara fa [st] stält til plenum, så ville han nu bege
sig til tisdagen och torsdagen.
Gr. A. [von] Fersen hemstälte, om icke i anseende
til den nu erhållne oplysning med de flere skähl emot lördagen
R. o. A. behagade foga sig öfver de sidst proponerade
dagar.
Hr Lagersvärd förklarade sig för tidens vinnande
dertil benägen, hvilcket äfven flere hrr giorde.
Hr R[iks]r[ådet] G[r.] H. Gyll [enborg] instämde
med Hr Duriez, ehuru han af flere r[iks] dagars förfarenhet
viste, at hvad Tahlemännen beslutit ofta blifvit af plena omgiordt.
Uppå ånyo giord proposition resolverades, att tisdagar och
torsdagarne i hvarje vecka til plenidagar må utsättas och
fa [st] ställas.
Hvarom följande extractum protocolli1 genast upsattes, justerades
och til de öfrige stånd afsändes.
2. Föredrogs Secrete Utskottets hemställande af d. 26 April
ang:de Häradshöfd. Polvianders löhn.
Hvilcket begärtes på bordet.
3. Uplästes Hr G. Rutenschölds memorial af detta dato med
föreställning af nödvändighetn af hielperne af den nöd, som
dehls redan voro i landet, dehls än ytterligare voro att förvänta
af brist och stagnation i penningecirculationen, som
giorde åtkomsten til föda och driften af handteringar och
nödige rörelser i högsta måtta svår och hotade med flere svårare
påfölgder.
1 Här uteslutit.
Nöden i landet.
227
Hr Rutenschöld anholt, att detta mein. til Secrete
Utskottet måtte remitteras, och anmälte, att han dermed ärnade
äfven gå til de öfrige stånd (Bil. 32).
Hr Gyllensvärd instämde med innehållet af detta
memorial.
Frh. [von] Essen biföll, att det til Secrete Utskottet
måtte remitteras.
Frh. J. A. Hamilton itererade i anseende til detta
berömvärda memorial, hvad han redan vid denne sessions
början hemstält, att Secr. Utskottet må anmodas att snart
opge botemedeln til den öfverklagade nöd och det innom viss
tid, efter ämnet voro så angelägit. Eljest förbehöll han, att
derom må blifva särskilt qusestion.
Hr Durie [t] z biföll måhlets remiss til Secr. Utskottet
men afstyrckte någon tids föreläggande dervid.
Hr Hasenkampf hoppades, att som detta voro en
oeconomisk r[iks]dag och den redan varat mot 6 månader,
Secrete Utskottet torde vara snart färdigt med de åstundade
botemedels opgifv:de, och att det i proportion af nöden nogsamt
vorde med hielpen skyndandes; och instämde således
med Frh. Hamilton att anmoda Secrete Utsk. härom innom
en viss tid, såsom 14 dar el. 3 veckor.
Borgareståndets 6 deputerade infördes, af hvilka Borgm.
Ekman p[rsemissis] p[ranuittendis] reconnnenderade
Vexiö stads ansökning i tvisten med des ecklesiastiquestat
om skogs nyttiandc, hvarom extr. protodi ifrån ståndet allein
nades.
Alträdde.
Hr Ehrenmalm afstyrckte någon viss tids föreläggande
vid remissen, emedan ovist voro, huru lång den behöfdes
til et så angelägit och svårt ämnes utredande.
Hr C. Wadenstierna: Säkert voro, att nöd voro i
landet likmätigt Hr Rutens[chölds] memorial och att en snar
hielp voro angelägen, men hemstälte, om icke remissen måtte
ske utan viss förelagd tid, hälst man med förtroende kunde
lemna målet til Secrete Utsk., hvars hiertan brunno af lika
nit med oss för det almännas hielp och bästa.
Prop.: Bifalles, att memorialet remitteras til Sec. Utskottet.
Detta besvarades med Ja och Neij, viljandes en dehl hafva
vid remissen någon viss förelagd tid.
Frh. [von] Essen hemstälte, och [o: om] icke med
Borgarest:s
deputation.
228 1765, juli 9—13. Stralsund. Skara domkyrka.
Garn itzons
Stralsund
complettering.
Understöd
för Skara
domkyrka.
vanligt förtroende målet kunde til Secr. Utsk. remitteras sirnpliciter,
hälst omöjeligt torde vara att til målets utarbetande
någon inskränkt tid utsätta.
Frh. J. A. Hamilton begaf sig, med förtroende til
Secrete Utskottet, ifrån någon föreläggande tid vid remissen,
hälst R. o. A. altid vore öppet att ytterl. härom påminna.
Hr Hasenkamp [f] yrckade sitt förre giorde hemställande
med betyg:de af fullkomLste förtr. för Secr. Utskottet.
Hvarefter uppå Gr. Leven haupts proposit. det bifölls,
att Hr Rutenschölds memorial remitteras till Secrete Utskottet.
4. Upl. Hr Hauswolfs mern. ang:de garnisonen[s] i Stralsund
completering.
Rem. til Secrete Utskottet.
5. Upl. electorslistor på några nya ledamöter i deputationerne1
samt på 12 R. o. A:s ledamöter i Bevillningsdeputation
(Bil. 33).
R. o. A. skildes k [ 1 ]. 1.
A : o 1 7 6 5 den 13 J u 1 i i.
Lördag.
Plenum kl. 9.
Grefven Charle Emil Levenhaupt öpnade sessionen,
hvarefter börjades med det d. 10 sidst. Junii hos R.
o. A. hällne protocolls justerande, under hvilcket efter en liten
stund
Hr Landtm, upkom.
Sedan med protocollet var slutat,
1 förmälte hos R. o. A. Hr Landt m. sin vördnad och
tacksäjelse för den honom ertedde vänskap medelst giord
efterfrågan om tilståndet under dess numera öfvervundne
siukdom. Hvarefter
föredrogs Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 7 Martii
ang:de understöd för Skara domkyrcka medelst stambok och
2 å 3 ovilkorlige collecter.
Res., att detta hvilar med de öfrige på bordet lagde like
måhl och flere, som ännu torde för r[iks] dagens slut inkomma.
1 I sekreta deputationen major Fredrik Rydingsvärd, i justitiedeputationen
översten greve Bengt Frölich, majoren frih. Claes Cederström, lagmannen
Claes Jakob Gyllenadler och hovrättsrådet Jonas von Hagelberg.
Kungsgårdars förvaltning.
229
2. Secrete Utskottets af d. 15 Maij ang:de Camererens i
Krigscollegio Anders Åkermans ansökning om fylnad i dess
löhn til jemnlikhet med andre camererare, hvilket Kgl. M:tt
d. 31 Aug. 1762 afslagit och Sec. Ut[sk.] nu ej eller kunnat
bifalla.
Sec. Ut [sk.] bifölls.
3. Secrete Utskottets af d. 15 Maij ang:de Directeuren Lars
Salvii åtniutne tullfrihet på et vist quantum papper i anseende
til dess utrikeshandel med svenska böcker, hvilckens
utvidgande genom lika förmån för alla bokhandlare Secrete
Utsk. tilstrycker.
Detta begärtes af Hr Hasenkampf på bordet, emedan
i samma ämnet något bet[än]k:de ifrån Hand.- och manuf.-  deputat:n snart voro at förvänta.
Frh. Cederhielm begaf sig till att måhlet må hvila
men önskade, att det enl. Secrete Utskottets nyttige och billige
förslag framdeles må afgiöras.
Ligger.
4. Secrete Utskottets hemställande af d. 22 Maij ang:de tilstånd
för Kgl. Maij :tts Lifdrabantecorps att, enl. Hans M:ts
nådiga åstundan, få vid tienstgiörande bruka echarper.
Bifölls.
5. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och comercedeputat:s
bet[än]k:de af d. 3 Maij ang:de nödvändigheten af en nogare
undersökning öfver de i riket bortarrenderade kungsgårdars
förvaltning, hvartill deputationen föreslår deputerade af alla
stånden i hvarje landsort samt att alla undersökningsinstrumenterne
må aldra sidst innom 10 veckor ifrån Rfiksens]
Ständers resolut.datum til deputationen vara insände, hvarjemte
deputation insänder project til eed och instruction
samt förslag til tractament- och resepenning:ar för de deputerade
til desse förrättningar.
Hr Schönberg: Jag är nu, lika som jag i deputationen
varit, icke emot den föreslagne undersökning, emedan
billigt är, att arendecontracterne efterlefves och eftersees;
men kan ej instämma uti methoden, som dertil föreslås, att
den skall ske genom Ständers deputerade. Ty jag anseer för
lika fahrligt, som det är oordentligt, att den lagstiftande
mackten blandar sig i den lagskippandes giöromåhl och uti
de under ansvar stående embetsmäns syslor. Jag vet ej, om
genom Ständers deputerade desse undersökningar skulle ske
Camrer
Åkermans
lön.
Direct. Salvius
om tulfrihet
å
papper.
Lifdrabante
echerper.
Nogare undersök:ar
om
förvaltningen
af kongsgårdar.
230 1765, juli 13.
Kungsgårdar.
bettre och säkrare, men det vet jag, att dervid blefve längre
omgång, mera vidlyftighet och för riket en anseenlig kostnad,
som jag för min dehl ej kan yttra mig öfver, innan
Secrete Utskottets Statsdeputation deröfver blifvit hörd.
Hr Gyllensvärd instämde med Hr Schönberg emot
deputationens förslag med deputerade, såsom hvarmedelst
misstroende emot rikets vanlige embetsmän yttrades. För öfrigt
kunde han ej afse ändamåhlet med så månge undersökningar,
att sedan på en kungsgård, sorn han innehade, redan
i åhr tvenne undersökningar hållits, nu den tredie skulle af
R[iksens] St [änders] deputerade med cronans stora kostnad
förordnas.
Deputai. Ankom en Bondeståndets deputation af 8 ledamöter, af
dem ordföranden Paul Jansson [o: J ö n s s o n] p[rsemissis]
pfrsemittendis] recommenderade til afgiörande följande
ståndets extracta protocolli:
l:o om närmare förklaring öfver expeditionen rörande inhibitionen
uti skattekiöpens utfärdande,
2:o ang:de skattehemmans utbyte emot frälse och
3:o ang:de auctioner å de utom börd sålde cronoskattehemman.
Deputation afträdde.
Frh. J. C. Cederhielm: Jag tviflar ej på att icke
kungsgårdarnas skötsel jemförd med arrendecontracterne lärer
förtiena att eftersees och undersökas, men jag undrar på
att, om några brister dervid befinnas, de icke af landshöfdingarne
hos regeringen blifvit angifne, dit desse saker egenleligen
höra. Jag är derföre lika med deputation örn derom,
att en noga undersökning om desse kungsgårdars häfd må förrättas,
men om sättet dertil instämmer jag med den värde
ledamotens, Hr Schönbergs, yttrade tanckar, att slik undersökning
må ske af ordinarie embetsmän. Jag tilstyrcker aldrig
extraordinarie domstohlar, icke eller extraordinarie embetsmän,
begge efter en och samma principe.
Hvad vunnos dessutom med en undersökning genom deputerade
utur hvar landsort? Som Rikstens] Ständer icke lära
här kunna utnämna dem, så måste ju sådant ske genom
landshöfdingarne. Voro nu desse til slike undersökningar
sielfve ej pålitelige, så kunde de ju til deputerade utse dem,
som äfven voro arendatorernes vänner och undersökningen
ändock ske efter deras önskan och ej blifva mera pålitelig än
Kungsgårdars förvaltning.
231
eljest. Dessutom tilhörde R[iksens] Ständer att stifta lag men
icke den att skippa. Lade de härvid handen och et partie vid
en riksdag skippade så, et annat vid en följande annorledes,
så fölgdes sedan blott jus talionis, riket blefvo et chaos och
vi ägde ingen regering mera. Denne borde fördenskull administreras
genom ordinarie embetsmän, ty då Riksens Ständer
ville med egna ögon se alt, kunde på slutet hända, att de sågo
intet.
Hr [von] W a 1 v i k, J., berömde deputations nit och
beklagade, att sådane brister funnits, som gifvit anledning til
des hemställande; men utom det att lagen föreskref hvart
tredie åhrs syner vid de arenderade kungsgårdar, så om någon
ytterl. nu skulle finnas nödig, instämde han derom med
Frh. Cederhielm, att den sker genom ord:e embetsmän, ty
med de föreslagne deputerade, som skulle kosta riket anselmi.
, vunnos ingen påliteligare uplysning än eljest.
Hr Bilberg instämde deri, att undersökningarne ske
genom ordinarie embetsmän, doch att tvenne ståndspersoner
af hvarje ort dervid til control är o närvarande och der til af
landshöfdingarne anmodas.
Hr L [a n t] m.: Det torde bäst vara att låta desse undersökningar
på vanligt sätt ske genom ordinarie embetsmän,
hälst redan anmärckt är, att landshöfdi[n]gens giöromåhl
torde få föga controll af extraord. ledamöter, som han sielf
kunde utse.
Hr v. V i c k [e n]: Frågan torde nu ej vara om de ordinarie
syner, som hvart 3:die åhr hållas, utan lär deput. idée
vara att nu få undersökning öfver alla på en gång.
Hr Durie [t] z: Sådan voro deputations tancka, och
tycktes detta undersökningssätt genom deputerade vara projecterat,
efter de fläste landshöfdingar voro vid r[iks] dagen
här, och i orterne torde vara svårt att få capable ämnen att
härvid representera deras embete.
Frh. J. A. Hamilton tilstyrckte, att desse undersökningar
på vanligt sätt måtte ske genom rikets embetsmän,
tilläggandes att ordres om slike undersökningar redan för en
tid sedan til dem lära vara afgångne ifrån Kgl. Maij :tt och
en dehl redan förrättade, att således detta dubbla arbete torde
finnas öfverflödigt.
Hr Eli re nina 1m gaf sorn deputat:s ledamot vid handen,
att deputation med sit hemställande påsyftat cronans
232 1765, juli 13.
Kungsgårdar.
och medborgares rätt. Af de flere om kungsgårdarne inkomne
relationer hade deputation icke erhållit ali nödig uplysning,
ty berättelserne hade ofta funnits contradictoire; och
voro så mycket angelägnare att på det af deputation föreslagne
sätt söka kundskap om hur arrendatorerne fulgiordt
sine contracter och skyldigheter i hvarje ort, som riket behöfde
alla sine inkomster, hvartil sådan upsyn voro nödig.
Hr Schönberg, And., medgaf nödvändigheten af desse
undersökningar men itererade derjemte, hvad han om methoden
sig förut yttrat. Skyndesamheten trodde han på det
vanlige sättet lika vähl kunna erhållas, äfvensom säkerheten
och påliteligheten, om under landshöfd. frånvaro, äfvensom
vid bancoverderingarne, 2:ne deputerade ståndspersoner ur
orten til control dervid voro närvarande.
Hr Sam. Ehren malm: Efter vår regeringsprincipe
borde icke den lagstiftande mackten blandas med den lagskippande,
hvilket likvähl då skedde, om den förre skulle
ingå i undersökningar om private arrendecontracter och Riksens
Ständer med regering confunderades i giöromåhl, som
borde gå laglig väg genom embetsmän, de där voro derföre
lönte och stodo under ansvar och hvilkom febi el. misstroende
eij borde tilläggas. Om således desse undersökningar skedde
uppå Kongl. Maij :tts utvärckade nådige ordres genom ordinarie
embetsmän, som, lika med hvad vid b[an]coverderingar
sker, kunde adjungera sig tvenne bofaste ståndspersoner
i orten, så skulle de ske äfven så vähl och utan någon
kostnad för riket.
Frh. Ulr. Scheffer hemstälte, om man icke borde
höra den af deputationen projecterade instructionen för att
döma, om icke efter den undersökningarne på vanligit sätt
lika vähl kunde verckställas.
Hr Gyllensvärd item.
Uplästes projectet til edsformulairet och til instructionen.
Hr Gyllensvahn: Af en värd deputationsledamot
vöre vist nödvändigheten af eftersyn vid arendecontracterne
och dervid befundne felacktigheters beifrande; men dertil
tycktes methoden vara lätt enl. Kgl. M:s nyl. afgågne nådige
bref til collegier och embetsmän om äskade uplysningars fordersama
meddehlande åt R[iksens] St [änders] deputationer.
Att genom Ständers deputerade vårda cronans rätt i orterne
hade för detta föga gagnat men vähl skadat cronans
Kungsgårdars förvaltning.
233
cassa, ehuru han trodde, att hvar och en af nit dervid hade
bordt tiena riket för intet. Deputationen kunde således nu
i detta måhl höra landshöfdingarne, visa dem, hvaruti deras
relationer kunde vara contradictoire, samt om de härvid brukade
sielfsvåld til tidens utdräckt, förelägga dem termin och
vitén til de erfordrade oplysningars afgifvande; och således
kunde utan kostnad erhålla billig ricktighet uti sin drätzel,
som det så vähl behöfde.
Hr Bilberg biföll ytterl. nödvändigheten af de tilstyrckte
besicktningar; ej genom Ständers deputerade, men doch
ej genom embetsmän allena utan at 2:ne ståndspersoner ur
orten til control måtte adjungeras utan arfvode.
Instructionen gillade han äfven, som vid desse förrättningar
föreslagen voro; hållandes i öfrigt nödigt, att som desse
arrenden voro mycket olika och vähl til en dehl kunde
bringas högre, borde sådant eftersees och til cronans förmån
jemkas.
Hr L inner stedt tilstyrckte, att besicktning:ne af ordinarie
embetsmän måtte förrättas med adjungerande af 2:ne
ståndspersoner till controll, som vid taxeringar ske plägar;
men hemstälte, på hvad tienligit sätt de väljas och nämnas
må i anseende til Frh. Cederhielms derom giorde anmärckning.
Hr v. Walvik, Jean: Besicktningarne på det af deputation
föreslagne sätt skulle fordra någre hundrade deputerade
och medföre en ansehnlig kostnad för riket til ingen
mera nytta, än om de skedde på ordenteligt vanligt sätt genom
rikets embetsmän.
Någon vidare instruction än hvad husesynsordningen och
contracterne föreskrifva, torde äfven ej behöfvas, om blott
skogarnes och öfrige herligheters nogaste undersökning dervid
i synnerhet utsattes; om hvilket alt, sedan deputationen
härom til Riksens Ständer och ej til Cammarcollegium sig
vändt, Kongl. M:tts nådige ordres til vederbörande kunde utvärckas.
Frh. Grönhagen medgaf, att den lagstiftande och lagskipande
mackten icke borde blandas, men trodde dock den
förre som den högste äga rättighet til speciel eftersyn, då den
voro nödig.
Den ordinarie vägen genom rikets embetsmän voro laglig
och låter vähl men torde draga ut på tiden, då deremot för
234 1765, juli 13.
Kungsgårdar.
rikets skull voro godt, att de äskade uplysningar för r[iks]-  dagens slut erhöllos. Han instämde derföre med Hr Gyllensvahn,
att deputation kunde pålägga landshöfdme att med
visse adjungerade på eed förrätta desse besicktningar och sedan
med berättelse derom inkomma.
Hr D u r i e [t] z instämde på de anförde grunder vähl
ang:de besicktningarne, men ej genom Ständers deputerade,
som skulle medföra ansenl. kostnad, utan genom ordinarie
embetsmän och domare, som på eed kunde adjungera sig
ståndspersoner i orterne och med kort instruction, tagen ur
projectets 2:e §, snart nog förrätta desse undersökningar.
Frh. [von] Essen var af lika tanckar om desse besicktningars
nödvändighet til oplysning i de om kungsgårdarne
inkomne stridige relationer men instämde om sättet
dertill med Hr Duriez och flere hrr.
Hr L a n d t m.: Sedan R. o. A. uti discourserne öfver
det föredragne betänck:de tyckas vara ense om såvähl nödvändigheten
af de föreslagne besicktningar, som och att de
må ske genom rikets ord:e embetsmän för att icke inblanda
den lagstiftande mackten i den lagskippandes sysla, så lär
jag nu giöra propositionen.
Bifaller R. o. A., att de tilstyrckte besicktningar må ske
och att til den ändan Cam.oec.deput:n genom Cammarcollegium
anmodar vederbörande landshöfd:ar att med tvenne på
eed utan arfvode adjungerade ståndspersoner i orterne förrätta
dessa besicktningar nied det snaraste enligit 2:e § af
den projecterade instruction.
Detta besvarades med Ja och några Neij.
Hr S. E h r e n lii a 1 m förmente husesynsordningen och
contracterne härvid vara tilräckelige instr. nog och böra nämnas.
Härvid uplästes ånyo den citerade andra § i projectet, sorn
tyckes fulkoml. innefatta alt, hvad besicktningen hade att
fästa sin upmärcksamhet uppå, och fördenskul gillades.
Frh. C. Sparre påminte, att Riks. Ständers beslut häri
tycktes böra til verckställighets vinnande i und. expedieras
til Kongl. Maj :tt men ej til Cam.oec.deputationen.
Hr Landt m. trodde anledning til det senare kunna tagas
af Kongl. M:ts senaste citerade bref til colleg:ne och erabetsmän
af d. [24 Maj].
Hr Rutenschöld instämde med Frh. Sparre, att sorn
Kungsgårdar. Plenidagar.
235
härvid föreskrefvos något nytt, nemi. eed och, instruction, så
skulle det stöta, om ordres derom til vederb:de embetsmän
icke utfärdades sorn vanligt utaf Kongl. Maj :tt utan af en
deputation. Likaledes
Frh. C. F u n c k, att skilnad voro emellan uplysningar och
förklaringar, som enl. högb:de kgl. bref deputat:ne af collegier
kunde infordra, och emellan et Riksens Ständers tagne
beslut som detta, hvilket tycktes böra til Kongl. M:t i und.
expedieras. Hvarmed ock
Hr E h r e n m a 1 m instämde.
Hr L a n d t m. hemstälte nu, om icke detta måhl såsom
generelt och hos R[iksens] Ständer beslutit må til verckställighets
vinnande i und. til Kongl. Maij :tt expedieras.
Detta bifölls.
Hvarjemte resolverades, at härom författas extractum protocolli,
sorn i nästa pleno med deputerade de öfrige stånden
comuniceras.
Hr C. Wadenstierna: Näst det jag först och främst Om plenifår
betyga min stora fägnad öfver Hr Landtm :s lyckel. åter- dagar,
vundne hälsa och närvaro ibland oss, utber jag mig få veta,
huruvida vårt i sidsta pleno tagne beslut om tvenne visse
plenidagar blifvit hos de öfrige stånd afgiordt.
Hr L [ant] ni.: De hade sig deröfver vähl ännu ej yttrat,
doch hade Hr L[ant]m. enligit vårt beslut om en viss
plenidag i veckan i dag låtit anslå plenum som lördag efter
af tahl med Talemännen.
Hr C. Wadenstierna: Han hade vähl af protocollet
ej funnit, att R. o. A. beslutit plena på lördagen; men han
begaf sig gerna härifrån, nögd om Hr Landtm, täcktes allenast
försäkra att befordra vårt sidste beslut til ståndens bifall.
Hr Bilberg påminte sig, att då Hr Landtm, berättat
R. o. A. om en viss till plenum i hvar vecka utsatt dag, hade
Hr Landtm, dervid nämt lördagen, men sorn han saknat det
i protocollet, bad han, att sådant för en annan gång måtte
rättas.
Hr L [ant] m. bad, att ej vidare härom ventileras måtte,
sedan detta måhl i sidsta pleno så mycken tid borttagit. De
öfrige ståndens svar hade ännu ej fölgt; emedlertid hade
Talemännerne låfvat 2 plenidagar i veckan och skulle
L[ant] m. biuda till att få dem på de utnembde dagar.
236 1765, juli 13. Strömserums kungsgård.
Hr Möllerstierna: Man borde afbida de öfr. ståndens
svar på vår comunication, och emedlertid kunde plenorum
utsättande öfverlemnas L[ant]m. och Tahlemännerne.
Hr Uggla förklarade sig lika nögd, hvad dagar Hr
L[ant]m. och Tahlemännerne til plena utsatte, blott vi fingo
2 i veckan.
Gr. A. [von] Fersen: Sedan Hr L[ant]m. härom
tahlt med Talemännen, så tyckes ståndens svar böra afväntas,
innan R. o. A. vidare sig härom yttra el. något påminna.
Hr Landt m. bad att härvid discoursen härom må stadna
och
Strömserum 6 föredrog Prästeståndets extr. protocolli af d. 4 Maij, inkongsgård.
Iiehållandes ståndets tancka, att det vid förleden riksdag
Öfverstelieutnanten och Ridd:n Carl Rappe på Strömserum
kungsgård beviljade skattekiöp för anförde skiähl må ophäfvas
och gården, såsom belägen vid Saltsiön, updragas H.
K. Höghet Storamiralen Printz Carl såsom tienligare för honom
än Roserberg, som ligger vid Mälaren.
Hr Georg Wilh. Focks och Hr Carl Rappes memorial.
Härunder opropades och afgick en deputation af 8 personer
att notificera de öfrige stånden R. o. A:s beslut ang:de
undersökningen uppå arrenderade kungsgårdarne, hvarom,
så fort det hunnos, extr. protocolli skulle utfärdas.
Sedan acterne voro upläste, förestälte Hr Landt m., att
i detta måhl förekommo tre hufvudsakelige omständigheter,
nemi. 1 :o processen med sakens väckande af et stånd immediate,
2 Hr Rappes rättighet til Strömserum som arendator
enl. det af frami. Gr. Bielcke förvärfvade contract och 3:o
des rätt som skatteägare efter ett på Riks. Ständers egen tilstyrckan
af Kongl. Maij:tt honom meddelt skattekiöpebref,
hvilke således voro trenne särskilte ämnen til R. o. A:s öfverlägning.
Frh, C. W. Grönhagen holt i anseende til de flere
härvid inlöpande omständigheter före, att detta måhl til Carnmaroeconomiedeputations
utredande borde remitteras, ty att
stånden immediate uptogo och afgiorde speciele måhl, trodde
han ej vara den bästa och ordenteligaste methoden. Hade
Hr Rappe brustit i de vid skattekiöpet ingångne förbindelser,
så kunde det af deputationen eftersees.
Deputerade. Ankommo 6 Prästeståndets deputerade, hvars ordförande
Strömserums kungsgård.
237
Doktor Justus Hauswolff p[rsemissis] pfraemittendis]
anmälte,
1 :o att ståndet förehaft Cammaroeconomiedeputations bet[än]k:de
ang:de undersökningar på kungsgårdarne och det
bifallit med de tillagningar, l:o att hvart stånd utser sina
ledamöter i landsorterna til desse besicktningar och, att de
arendatorer, som dervid befinnas hafva i sina skyldigheter
brustit, ersätta kostnaden af besicktningen; 2:o at vid de
kungsgårdar och cronolägenheter, som innehafvas med förbindelse
till schäfferier, bör noga efterfrågas, huru månge
gamble får öfver vintern varit håldne, af hvad art och huru
månge hvarje åhr ifrån contractets början; 3:o att besicktningen
äfven går öfver alla kronolägenheter, öar, holmar och
ängar, som med förbindelse till schäfferier el. dylike skyldigheter
äro sålde til skatte eller under arrende innehafvas.
2:o. Recommenderades Lunds domkyrkas ansökning om
dess hemmans skattekiöp enl. en förordn. af 1735.
3. Recom. Prästeståndets extr. prof. rörande tvisten emellan
Vexiö stad och dess eclesiastiquestat om någon skogs
nyttiande.
4. Androgs, att ståndet ej kunnat bifalla R. o. A:s extr.
prot. ang:de tvenne utsatte plenidagar i vekan.
Afträdde.
Frh. Ulric Scheffer, som anfördt deputationen til
de öfr. stånden, återkom och berättade, att de til Prästeståndet
kommit för sent och sedan måhlet redan varit afgiordt,
men de öfrige stånd hade låfvat taga R. o. A:s extractum
protocolli i noga öfvervägande.
Hr Schönberg anmärckte, att då Prästeståndet såsom
en olaglighet vid Strömsrums skattekiöp anfördt, som skulle
detsamma icke förut genom någon deputation varit utarbetat
och pröfvat, så funnos vid deras decision nu samma formalitet
felas. Deremot voro af de upläste acter klart, att detta
kiöp blifvit vid förb r[iks]dag af Sec. Handels- och manuf.-  deputationen pröfvat och tilstyrckt; dessutom förekommo i
Prästeståndets extracto prot. så månge särskilte omständigheter
om Strömserums ärende, om skattekiöpet, om begges
ophäfvande och gårdens opdragande til Pr[ins] Carl i stället
för Rosersberg, som likvähl utom vederlag kostat riket öfv.
700 000 d:r och för en konglig printz voro tienl. bebygdt, att
alt detta hos stånden ej kunde immediate granskas och ut
-
238 1765, juli 13. Strömserums kungsgård.
redas, utan borde det af någon deputation, dit saken kunde
hänskiutas, om det finnes betänckeligt at dit remittera et
stånds extractum protocolli.
Frh. Grönhagen: R. o. A. kunde härom låta dess protocolsutdrag
til Cammaroeconomiedeputation afgå.
Hr Bilberg: Målet förekommo honom ganska ömt såsom
rörande både rikets och medborgares rätt; han således
nu strax ej döma, om Prästeståndet hade goda skähl el. intet.
Om Hr Rappe olagl. kommit til kiöpet, borde han lägel, gå
derifrån, eljest icke. Hade åter han efteråt förvärkat sin
skatterätt, blefvo det en särskilt fråga. Detta horde således
til Handels- och manufacturdeputationen hänskiutas, som
derom kunde eftersee och med betänckande inkomma.
Hr [C. L.]1 v. Böhnen anholt, att, innan han sig yttrade,
protocollet af d. 20 Januari 1739 denne fråga nära rörande
måtte uptagas och upläsas.
Hr L. M. Uggla: Jag vördar Prästeståndet på det högsta
uti deras embete och som lärare men instämmer ej med dem,
då det gäller att sätta en medborgares rättighet och ägendom
in quaestione honom ohördan. Då detta måhl vid sidsta riksdag
förekom, var jag deremot och ville det hindra; men sedan
det af Riksens Ständer då blef bifallit, til Kongl. Maj :tt
expedierat och Hr Rappe genom formligt kiöp och skattebref
på ägendomen har laga fång, så håller jag före sådant bör
stå fast, och kan således ej ånyo en deputations bepröfvande
underkasta, hvad Ständernes pluralitet en gång fa [st] stält.
Men som en undersökning öfver kungsgårdsarrenderne lärer
ske, så kan den äfven efterse, om Hr Rappe missvårdat egendommen
emot des contract. Huruvida för öfrigt R. o. A. enl.
24 och 27 §§ i Privileg:ne emot abalienation torde kunna billigt
försvara slik ägendom, dervid torde kanske något vara
betänckande värdt; men hvad denne gårds uplåtande til
Pr[ins] Carls angår, så håller jag före man bör veta, om man
kan disponera en ägendom först, innan man talar om gåfva.
Hr Ehren malm: Som detta måhl vore mycket ömt
och upkommit nog summario modo, så kunde han sig deröfver
ej yttra annars än på ytterligare uplysningar och authentique
documenter, som härvid saknades. Antingen borde
fördenskull saken til någon deputations utarbetande remitteras
el. genom den resolverade undersökningen på alla
1 Memorialprotokollet.
Strömserums kungsgård.
239
kungsgårdar i riket äfven om Strömsrums häfd enl. kiöpeconditionerne
underrättelse inhämtas.
Hr v. Vicken: Af acterne befants, att Hr Rappe först
af Gr. Bielke tillöst sig arrendet af Strömsrum, sedan hade
han hos Cammaroeconom.dep. vid förl. r[iks]dag sökt skattekiöp
derå, men då den icke funnits dertil benägen, hade han
derom vändt sig til Handels- och manuf.deputation, som
ingen betäncklighet deri funnit och hvars tilstyrckande Riksens]
Ständer bifallit.
Nu hade Prästeståndet åter väckt saken och villia återkalla
kiöpet.
ömhet för lag och för medborgare giorde denne sak bekymmersam,
hälst å andra sidan i äldre och senare tider
exempel voro, att cronan ofta tagit sitt igen ifrån private,
och efter Reg.formen hvad olagligt är bör återgå. En besittning
grundad på Riks. Ständers åtgiärd voro vähl laglig och
tycktes bevaras af fide publica, men denne, enl. hvad han nyl.
i en utgifven piece sedt, förstodos på åtskilligt sätt. När cronan
funno sig i brist och många tarfvor, sökte hon naturl.
i sine ägendomar utvägar til hielp; men då desse voro alienerade
och borta och cronan dem återsökte, viste han ej, om
då fides publica äfven deremot kunde åberopas. Ville man
häröfver höra någon deputation, hvilcket doch torde draga
ut tiden, så kunde rätt vähl Prästeståndets extr. prot. som i
et privat måhl dit remitteras, 0111 man ej heldre ville låta
om Strömsrum lika som 0111 de öfrige kungsgårdarnes contracter
undersökning ske på det af Ständerne nu projecterade
sättet.
Frh. Ulric Scheffer ansåg denne sak som ganska
öm i två afseenden, först och främst för Riksens Ständers
egen skull, hvars beslut härutinnan sättes i obestånd och
skulle kulkastas, sedan för en medborgares skull, som ifrån
en lägel, vunnen ägendom och rättighet skulle depossideras,
hvilcket blefvo et fahrligt prejudicat til osäkerhet för något
hvar. Han tilstyrckte således, icke att man skulle nu sätta
Hr Rappes lägel, vundne rätt ifråga med remiss til någon
deputation, såsom hvarmedelst man indirecte biföllo Prästeståndets
hemställan, utan att densamma directe måtte afslås
och R[iksens] Ständers beslut i saken lemnäs i sin helgd.
Frh. J o h. A b. Hamilton instämde i sin mening med
Frih. Scheffer.
240 1765, juli 13. Strömserums kungsgård.
Hr v. Nackreij: I anseende til den mycket omtalte
consideration på rikets samt undersåtares rätt torde han äfven
kanske härvid haft et och annat att påminna, om res
varit integra; men sedan om Hr Rappes skattekiöp på en
deputations tilstyrckande för detta af R[iksens] St[änders]
pluralitet blifvit afgiordt, så tycktes rikets nytta fordra, att
fides publica ej förstördes el. laga ordentel. fång giordes
osäkre.
Ville man remittera måhlet til en deputation, gierna; men
som Hr Rappe på ordenteligt sätt fädt denne kungsgård, borde
derom ej mera blifva qusestion, doch kunde, äfven som vid
andra kongsgårdar, undersökning ske, om ägaren något af
sine skyldigheter dervid eftersatt.
Hr Ruthenschöld: Hvar person borde för skäfelens
skull niuta rätt. Således, då af acterne funnos, att Hr Rappe
först genom afhandling med Gref Bielcke och sedan genom
et af Riksens Ständer beviljat skattekiöp til Strömsrum vunnit
laga åtkomst, kunde han nu de but en blanc icke derifrån
skiljas ohördan. Ville man för fisci skull efterse, hur
Hr Rappe till riket fullgiordt sine åtagne skyldigheter, vore
en annan sak, men vid des ägande skatterätt kunde man lägel.
ej röra, mindre ännu honom derutur depossidera.
Hr C. Wadenstierna instämde med de flere hrr i
den hufvudprincipe, att högsta macktens beslut borde blifva
orubbade, att R[iksens] Ständer med enighet borde vaka deröfver
och att de eljest medelst deras obestånd skulle sätta
undersåtarenas ägendom och rättigheter i osäkerhet. På desse
skähl tilstyrckte han afslag på Prästeståndets extr. protoc:li,
men för öfrigt kunde eftersees, huru Hr Rappe fullgiordt
sine vid kiöpet ingångne skyldigheter el. contractet.
Frih. C. Funck: Som saken numera ej voro öppen, så
kunde han deröfv. sig ej yttra af acktning för Riksens Ständers
beslut, som borde stå, om eljest regeringssättet någonsin
skulle få styrcka; men det kunde eftersees, huru Hr Rappe
upfylt sine skyldigheter enl. skattekiöpet, och hade han
deruti brustit, borde han derföre med behörig plickt ansees.
Hr Durietz: Den satsen, att Riks. Ständers beslut en
general borde vara helige, kunde icke bestridas, men i oeconomiske
måhl tålte den många undantag. Dock kunde han
nu ej genast bifalla Prästeståndets extractum, ehuru han af
handlingarne insåg, att Ständerne, då de beviljat Strömsrums
Strömserums kungsgård.
241
skattekiöp, torde speciatim varit mindre om gårdens värde
underrättade, icke eller oponera sig emot det, som en gång
härom resolverat voro, utan voro nögd, att det först eftersågos,
huru laglig åtkomsten deraf voro, och för öfrigt ville
han aldrig åberopa rikets rätt til någon undersåtares förtryck
el. förfång i dess lagliga rättigheter.
Hr Gyllensvahn: Jag vet, att enl. lagarne kunna
riksdagssaker på tre sätt hos Riks. Ständer inkomma, genom
Urskillningen, genom Kongl. Maji:tts remisser och genom
något stånds imediate optagande.
På detta senare sätt är detta måhl framkommit på den
grund, at hvad annorstädes ej står at rättas, bör enl. 13 §
i R[iksdags]ord. hos Ständer ske, och olag ej öfver rätt lag
gånga, enl. 2 § i Reg.formen. Jag kan doch i sielfva saken
med Prästeståndet icke instämma, hälst det är mot 4 § i Svea
Konungaförsäkran och Adel. Privil., 23 §, att printzar skulle
besitta något frälse, utan vil till försvar af Hr Rappes rättighet
föreslå, att ifrån R. o. A. en deputation til de öfrige stånden
affärdas med begäran, att de låta denna sak hos sig
hvila, til dess den af Cammaroeconomiedeputat. tilstyrckte
undersökning öfver kungsgårdarne på deputat:s föranstaltande
för sig gådt, då landhöfd. lärer meddehla nödig oplysning,
om Hr Rappe fulgiordt sine skyldigheter eller emot
contractet brutit. Hvad anginge sättet af Hr Rappes åtkomst
til detta skattekiöp, så voro dervid at märcka, att ingen deputation
enl. instructionerne får projectera någon kungsgårds
abalienation. Dertil erfordras efter laglig ordning först värdering
och sedan auction till den mästbiudande, hvilket, om
det härvid iackttagits, hade vid Strömsrum kanske blifvit i
stället för 300 600 fårs schäfferie accorderat.
Att Riksens Ständers författningar af Ständer kunna åter
jemkas, deruppå hafva vi bevis i Secrete Deputations hemställande
i anseende til de vid sidsta r[iks]dag af Ständer
skedde befordringar och tourens framdeles dervid beräknande
efter lag.
Sker sådant i et måhl, så kan det ju ske i ett annat. Jag
vördar af hiertat Riksens Ständer och deras giöromåhl, men
icke deras som ibland dem kunde kanske vara sielfsvåldige
ledamöter, och om efteråt skulle finnas, att i anseende til
Hr Rappes skattekiöp, ty jag talar ej om dess arrende, någon
16—5 610U
242 1765, juli 13. Strömserums kungsgård.
surprise haft rum tvert emot våra oeconomiske lagar, sorn
äro grundade i regeringslagarne och 12 § i Svea Konungaförsäkran
rörande rikets drätzel, så är jag af den tanckan, att
hvad 3 stånd i slikt måhl beslutit, kunde åter af dem lägel,
uptagas och granskas.
Jag hyser för Hr Rappe all vänskap och beder derföre, att
R. o. A. ville vidtaga mit gifne förslag att få saken hvilande,
til dess Cammaroeconomie, som är dess rätta ställe, men ej
Hand.- och manuf.deputationen, fädt inkomma med ytterligare
uplysningar häröfver; och att en deputation måtte afgå
til de öfrige stånd i förber:de afsickt at bevara både Hr Rappes
och rikets rätt tillika, hvartil nu är hög tid. Jag hoppas
deraf en god verckan, sedan jag af en och annan förnummit,
som skulle Prästeståndet ej vara obenägit til någon ändring
och rättande i deras första yttrande, och lägger äfven
härtil, att Cammaroeconom.deputationen genom ett protocollsutdrag
må anmodas att vid sakens skärskådande efter
acta noga bevara hvar och ens rättigheter och derom sedan
til R[iksens] St [änder] inkomma, ty det är och blifver långt
ifrån mig att någonsin vilja sarga mit samvete och giöra Hr
Rappe eller någon annan oskyldig medborgare den minsta
orätt.
Hr v. Böhnen begärte att nu få höra utur riddarehusprotocollet
af d. 20 Januari 1739, hvad om skattekiöp på
kungsgårdar deri förmältes. Deraf fants, att samma dag föredragits
Cammaroecon.deputat:s betänck:de ang:de Bondeståndets
ansökning, at alla kungsgårdar måtte dem til skatte
försäljas att brukas på bondevis, men att R. o. A. sådant afslagit
och pröfvat bäst, att med kungsgårdar framdeles måtte,
som därtils skedt, förhållas.
I anledning häraf holt Hr Böhn [en] före att Ständerne
vid sidsta r[iks]dag ej varit tilständigt att ändra, hvad Ständer
1739 emot abalienation af kungsgårdar beslutit. Han ville
ej beröfva Hr Rappe sin rätt men ej eller cronan sin och
ville derföre hafva detta måhl til Cammaroecon.deputations
betänckande remitterat, hvartil han ännu hade flere tysta
skähl, och begärte öfver detta påstående bifall el. votering.
Frh. J. C. Cederhielm: Jag tilstår gerna, att öfverlägning
är öm och granlaga i de måhl, som röra cronans rätt
å den ena och inbyggarnes säkerhet å andre sidan.
Den närvar:de ventilation har sitt ursprung af Pr[äste]st.
Strömscrums kungsgård.
243
extractum prut. Saken känner jag samt Hr Rappes åtkomst
til skattekiöpet på Strömsrum. Jag var och ej ibland dem,
som det beviljade vid sidsta rfiksjdag, tvert om jag tyckte illa
vara, at det skedde; men nu, mine Herrar, sedan saken blifvit
genom en Riks. Ständers pluralitet bifallen och deras beslut
genom und. expedition til Kongl. Maj :tt och på dess befallning
af Cammarcollegio behörigen verckstält, så håller jag
för rättvist, att sådant bör stå och icke rubbas.
Att ingå uti slike specialiteter som denna har jag altid ansedt
som brysamt och betänckeligt för Riksens Ständer. Det
var och i denne tancka, sorn jag vid r [iks] dagens början hade
den ähran att hos H[ö]gl. R. o. A. insinuera et ödmiukt memorial
med hemställan ang:de nödvändigheten att öfverse
Riksdagsordningen. Hade sådant varit skedt för sidsta r[iks]-  dag, så hade kanske närvarande fråga ej existerat. Den blef
då ganska snålt afgiord, och är det olykligt, at vi nu dermed
skola syslosättas.
Men, mine Herrar, då det tahlas om att Ständer kunna
ändra Ständers förut fattade beslut, håller jag före sådan
fråga vara af yttersta vickt, så at man deruti ej bör sig förhasta.
Sådant äro R[iksens] Ständer riket och sig sielfve
skyldige, deras beslut böra bevaras i sin värdighet och hvar
undersåtare vid sin på deras bestånd grundade säkerhet.
Hafva Riksens Ständer på dess bevarande emot konungamackten
för detta varit betänckte, så är ej mindre angelägit,
att nationen i andre måhl ej må sakna Riksens Ständers
ömhet och nit för deras almänna säkerhet. Hvad skulle vähl
eljest kunna hända; jo, mine Herrar, får nationen se, att
ingen stadga är uti vårt regeringssätt och för henne ingen
säkerhet, så kunde de ledsna vid R[iksens] Ständer, ja, torde
kiöra deni til fiälls, åtminstone vid r[iks]dagar ville de
aldrig hafva dem. Ty om på Riksens Ständers beslut på konungs
och collegiers derpå grundade resolutioner ingen undersåtare
i sin koija kan sofva trygg om lif, ägendom och
rättigheter utan alla desse acter skola ansees som chartequer,
så frågar jag, hvar i vårt rike någon säkerhet gifves.
Jag är så örn som någon 0111 rikets rätt, men den befordras
ej, då almän säkerhet förstöres. Hvad rikets drätsel vidkom,
så voro den af åtskillig beskaffenhet, men det hade han ofta
sedt, att Riks. St [änder] sielfve disponerat och stundom
skingrat, hvad de sielfve samlat.
244: 1765, juli 13. Strömserums kungsgård.
Att nu komma til saken tilbakars igen så beklagar jag, att
Strömsrum blifvit til skatte försåldt för 3.000 d. kun åhrl.
afgift, då kanske derföre mera kunnat erhållas, om gården
på vanligt sätt blifvit skattlagd, värderad och auctionerad;
men sedan Hr Rappe först af Gr. Bielke löst til sig arrendecontractet
och deruppå emot vissa betingade vilkohr, på Riksens
Ständers beslut igenom Kongl. Maij:tt och Cammarcollegium
derå erhållit lagligt och formligt kiöpebref samt derföre
erlagt kiöpeskillingen, så är mit votum, at kiöpet som
lagligt bör stå och ej återgå.
Det kunde vähl hända, mfine] Hrr, att om detta kiöp åter
oprefvas, man dermed skulle kunna tro någon förmåhn af
inkomst vara att erhålla; men jag declarerar för min dehl,
att jag ej vil hafva på mit samvete sådane fyrckar i rikets
cassa, hvarmedelst Riksens Ständers värdighet och undersåtares
säkerhet blifvit lidande.
Gref Axel [von] Fersen förklarade sig instämma
med alt, hvad Frh. Cederhielm anfördt.
Hr Landtm, bad, att som öfver detta måhl tilräckel.
tycktes vara ventilerat, han nu måtte få deröfver giöra proposition.
Förut ville doch Hr L[ant]m. härvid anmärka, att
som Hr Rappe på Strömsrum ägde tvenne rättigheter, den
ena af det på honom af Gr. Bielke transporterade arrendecontractet,
som ej kunde vara något åtahl underkastat, och
den andra af det genom Riks. Städers pluralitet honom beviljade
skattekiöpet, hvarom äfven ingen fråga tycktes kunna
blifva, så länge de återstående 36 arendeåhren för Hr Rappe
vahra, innom hvilken tid menniskors lif och författningar
kunna vara mycken ovisshet underkastade; så voro enligit
discourserne blott öfrigt att fråga, om icke deputationen medelst
de öfr. kungsgårdarne föreslagne besicktningar må efterse,
huruvida Hr Rappe fullgiordt sine vid skattekiöpet ingågne
förbindelser el. dem förvärkat.
Hr Landtm, giorde härefter följande proposition.
Bifaller R. o. A., att frågan om Strömsrums skattekiöp såsom
ej lägel, inkommen icke af R. o. A. kan optas el. bifallas
samt att Cammaroeconomiedeputationen af de resolverade
besicktningar på kungsgårdarne i riket gior sig underrättad,
huruvida Hr Rappe fulgiordt sina vid skattekiöpet åtagne
skyldiheter emot cronan el. deruti brustit.
Detta bifölls. Och blir extr. prot.
Strömserums kungsgård.
245
Hr Gyllensvahn förklarafde] sitt bifall til propositionen
samt att, då han tilstyrckt, att vi med en deputation
skulle befordra saken att hvila, sådant endast skedt i den afsickt
att R. o. A. dymedelst skulle blifva mästare i saken och
befordra den til så mycket säkrare godt slut.
Frh. J. A. Hamilton androg, att ehuru han estimerade
Hr Gyllensvahns talens och nitcfulla mening för det almänna,
kunde han doch ej undgå at giöra en liten anmärkning
vid det ordet sielfsvåldige ledamöter i stånden, som sig
i dess discours framsmygt och hvilket Hr Gyllensvahn med
litet besvär kunde ändra el. explicera.
Hr Landtm, bad, att ingens ord måtte här påtalas, innan
de til protocolls blifvit justerade.
Dernäst hemstälte Hr Landt m., om icke några visse
hos R. o. A. insinuerade memorialer rörande eoconomie, skogar,
stuterier, tienstehionsordn. etc. finge, sedan han deni genomläst,
til Cammaroecon.deputat. remitteras utan at tiden
borttogs med deras föredragande in pleno.
Detta bifölls.
Härpå anmälte Hr Landtm., att R. o. A:s ledamöter
Landshöfd. Frh. Kalling samt Hr Ridderström, den sidste af
ätten, voro nyl. med döden afgågne.
Äfven det, att örn tisdag något manskap skulle hopdragas
til skiutning vid en underofficerares begrafning af Guardet.
Hr Gyllensvahn: Att i de andre stånden någre sielfsvåldige
ledamöter kunde finnas, det hade han trodt möjeligt,
då han af Riddarhusordningen sedt, att oordningars och
sielfsvålds hemmande på sielfva Riddarhuset voro Riddarhusfiscalens
speciele giöromåhl och skyldighet. Men ifall desse
ord skulle hafva ådragit sig någon observation, hoppades
han få niuta den rättighet, som vanlig är, at dem justera.
Han estimerade den värda ledamotens nitiske vählmening,
som anmärkt hans ord, äfvensom dess insickt uti lag och
R[iks]dagsordning, men trodde sig doch med honom deruti
kunna täfla, om ej 1751 åhrs kongl, brefs 4 § tyckts ligga
honom dervid i vägen, äfvensom om et hederligit rum uti
vår r[iks]dagshistorie. Sin lilla insickt hade han af hvad
han ur våra lagar eller andra goda autorer lärdt el. vid ledige
stunder inhämtat, men han estimerade gerna hos andra
egne lius och hettre begrep.
R. o. A. skildes kl. 2.
Mål, remitterade.
Kallings och
Ridderströms
död.
246 1765, juli 16. Midsommardagens firande.
Midsoni
marsdagens
firande.
Anno 1765 d. 16 Juli i.
Tisdag.
Plenum kl. 9.
Justerades riddarehusprotocollet af d. 12 Junii.
2. Extractuni protocolli ang:de Strömsrum.
3. Extr. pr[ot.] ang:de kungsgårdsundersökningen.
1. Föredrog Hr L a n d t m. det på bordet liggande måhlet
om midsommarsdagens firande enligt R. o. A:s förbehåll att
sig häröfver ytterligare utlåta, ifall de öfrige stånden vid
R. o. A:s härom afgågne extr. prot. och föreställning skulle
giöra någre påminnelser, och
uplästes Prästeståndets extractum protocolli härom af d.
27 Mart ii.
R. o. A. dervid giorde påminnelser i protocollsutdrag af d.
27 Aprilis.
Prästest. senare extr. prot. af d. 4 Maij, enligit hvilket
ståndet förblifver vid dess förre yttrande af d. 27 Mars, hvarmed
Borgare- och Bondestånden i sine påskrifter på R. o. A:s
ext. protocolli under d. 8 Juni och 13 Maij instämma, doch
Borgareståndet med den tillägning, att R[iksens] St [änders]
Expeditionsdeputation uplåtes at jemka och på et til ämnet
tienligt sätt införa de uti expeditionen förekommande ordasätt.
Sedan detta var upläst, yttrade sig
Gref Axel [von] Fersen: Enligit vårt sidsta extr.
protocolli lär R. o. A. erhindra sig, att utom annat, som fants
i Pr [äste] ståndets yttrande betänckeligt, den idée om belöningars
återtagande förkastades, hvarjemte vi förbehöllo oss
att framdeles taga saken under ny öfverläggning och att dessförinnan
ingen expedition deri måtte ske. Jag beklagar, att
de öfrige stånden gifvit afslag på vår föreställning, men som
ingenting vidare deri lär kunna uträttas til ändrings vinnande,
så hemställer jag, om icke denne sak kan hvila til vidare
framdeles öfverlägning enl. vårt beslut och, som intet presserar,
dermed upskiutas til riksdagens slut.
Hr v. Vicken åberopade vårt sidste beslut, enl. hvilcket
vi efter erhållit svar ifrån stånden skulle oss ytterl. utlåta
men ej dermed opskiuta til r[iks]dagens slut; och i ani.
deraf yrckade han nu måhlets afgiörande och befordran til
expedition.
Midsommardagens firande.
247
Hr Gyllensvahn: Som Hr L[ant]m. efter aftahl med
Tahlemännen enl. 16 § R[iks]d[ags]ord. detta måhl som
publiqt nu föredragit, så borde det och afgiöras. Om man än
ville anse det, som häri rörde personer, för privat, så voro
doch det deruti almänt, som rörde gudstiensten, och bad derföre,
at särskilte propositioner deröfver måtte giöras.
Hr C. Wadenstierna: Sedan R. o. A. med uttryckelige
ord i sitt extr. prot. beslutit, att den för de olycklige och
biltoge beviljade nåd ej skulle af dem niutas för än efter
riksdagens slut, höllö han sig dervid. Deremot, fast qusestion
i anseende til helgedagen skulle ansees här för publique och
sorn skild ifrån den förre om personerne, så blefvo de doch
i expeditionen sammanslagne, måhlet blefvo expedierat och
vårt beslut försvunno til sin värckan. Således, som midsommarsdagen
voro i åhr förbi och ingenting skyndade på beslutet
om dess framdeles firande, trodde han vid r[iks] dagens
slut tids nog derom kunna afgiöras, så mycket mera som
vi vid r[iks]dagens början förklarat, att private måhl som
detta rörande enskilte personer borde vika för almänne och
angelägnare ährender.
Frh. Grönhagen instämde med Hr Vicken och Hr
Gyllensvahn til målets afgiörande, hälst Hr Landtm., som
emot sin eed ej får några riksdagsärender hindra el. nedlägge,
det nu föredragit och 17 § i R[iks]d[ags]ordn. förmådde,
att 3 stånds beslut i expedition ej borde hindras.
Hr Schönberg tilstyrckte, som Hr Wadenstierna, i
stöd af vårt sidsta beslut upskof med detta måhls afgiörande
tils emot riksdagens slut, hälst det, som rörde den i åhr redan
förledne midsommarsdagens firande, ej tycktes fordra
någon skyndesamhet.
Hr Landtm: Hade om detta måhls upskof til r[iks]-  dagens slut varit resolverat, så hade sådant vähl städt uti R.
o. A:s extr. protoc:li; men som det ej funnos uttryckt, så
hindrade det ej des afgiörande, hvarvid torde vara bäst att
instämma om jemkningen i ordasätten med Borgareståndet.
Hr J ennings: Ehuru i extracto protoc. intet upskof
blifvit uttryckel. nembdt, hade det doch innom oss kunnat
aftahlas; men det hade vi doch expresse sagt, att de personer,
som nu finge nåd, ej för än efter r[iks] dagens slut den
skulle til godo niuta. När nu deraf fölgde, att vi dertil velat
utsätta expeditionen af det, som rörde private, och det, som
248 1765, juli 16. Midsommardagens firande.
angår midsom.dagen och vil ansees som et publiqt måhl, icke
eller fordrar någon skyndsamhet,
så trodde han hela saken kunna och böra til r[iks] dagens
slut upskiutas, hälst vid den för landsflycktige föreslagne
nåd ännu åtskilligt torde vara att påminna, som til exempel
om Prästeståndet äfven härunder ment landförviste herrnhutare,
hvaröfver han för sin dehl funno uplysning nödig.
Frh. C. Ridderstolpe deducerade meningen af vårt
sidsta beslut ej medföra sakens opskof till r[iks]dagens slut.
Voro häruti något almänt och enskyllt sammanblandat, så
borde det senare åtfölja det förra och borde Ständer vare
måne om grundlagens skyddande, sorn säger, att hvad ståndens
pluralitet besluta, bör gälla för R[iksens] St[änders]
beslut och expedieras.
Som R. o. A. sig förut yttrat öfver de fläste omständigheter
i saken, undantagandes om belöhningarnes indragande,
men de öfr. stånden ej gådt från sine förre tanckar, så voro
i den senare omständigheten den enda utväg öfrig, som han
nu tilstyrckte, at nemi. med en deputation derom söka förmå
de öfr. stånd til ytterligare fogning i et måhl, som rörde både
rikets och enskiltes nytta. Dervid tycktes så gällande skäl
kunna anföras, att de vähl torde jemka sig ang:de expeditionen
med R. o. A., hälst då härvid hufvudsakel. ankommo
deruppå att på bästa maner giöra grace.
Frh. Fred. Ribbing: Då vi i vårt sidsta beslut förbehållit
oss framdeles öfverlägning i denne sak, förstodos ej
dermed dess oppehåll; altså borde den nu a tempo afgiöras.
Anmärckningen om herrnhutare förföllo, emedan qu[aestion]
blott voro om de för statsbrott fredlöse giorde. Och upskof
i et af 3 stånd afgiordt måhl samt hinder i expeditionen
deraf skulle för öfrigt blifva ett fahrligt prejudicat, om det
autoriserades.
Frh. Ulr. Scheffer: Af den bedröfvelige epoque vid
1756 åhrs r[iks]dag ville han gerna eloignera åtanckan, hållandes
sig blott vid vårt sidsta beslut. Det voro endast eventuelt
i anseende til grace för någre personer efter r[iks] dagens
slut med förbehåld att ytterl. uptaga saken ex integro.
Altså hade vi ej tagit definitivt beslut, men om det än så
voro, borde vi äfven vidtaga medlen at få det värkande. Derth
voro, sedan 3 stånd emot oss instämt, ingen an utväg än
Midsommardagens firande.
249
att til r[iks] dagens slut lemna denne sak oafgiord såsom privat,
hälst då det, som rörde midsom.dagens firande i nästa
åhr, ej tycktes fordra någon brotska.
Ankom en Bondeståndets deputation, 6 pfersoner] stark,
anförd af Lars [o: Jonas] Örman, som pfrsemissis]
p[rsemittendis] ytterligare til afgiörande anmälte de af ståndet
i sidsta pleno recomenderade ährender och berättade,
att ståndet, hvad pleni hållande ankom, lernnat deras determinerande
til Landtm, och ståndens Tahlemän efter sakernes
behof.
Deput. afträdde.
Frh. v. Essen tilstyrckte, 1 :o att saken måtte afgiöras
nu, dehls efter vårt sidsta beslut ej innehölt des upskof til
r[iks] dagens slut, dehls efter det voro et oenighets skadeligt
frö ibland stånden, om et af dem skulle uppehålla expedition
af det, som de 3 öfrige beslutit. Och 2:o att vi häruti
måtte ingå uti Borg.ståndets tillägning til någon jemknings
vinnande.
Hr Bilberg: B. o. A. hade med de öfr. stånden instämdt
att villa visa nåd och grace för personer; men som i
Pr [aste] ståndets extracto protocolli äfven voro föreslagit om
de af Rfiksens] St [änder] gifne belöningars indragande, så
måste han dervid anmärcka, huru litet det sig passade att.
då man giorde nåd åt somliga, giöra det med oskyldigas betryck
och lidande, hvarföre han tilstyrckte, att med en deputation
hos de öfr. st[ånd] häremot giöra tienlige föreställningar.
Hr v. Vicken itererade sitt förre om sakens afgiörande
nu som publique och väckt af et stånd; varandes emot at
hon ytterligare skulle moveras och råka i det skick att ännu
flere gånger kunna förekomma.
Hr L. M. Uggla: Så nögd han sidst varit med vårt beslut
och expeditionsproject i detta måhl, så mycket höllö han
nu betänckeligt, sedan 3 stånd sig häri yttrat, att oppehålla
detsamma til r[iks] dagens slut. Men för att vinna någon ytter!.
jemkning deruti, holt han för bäst att anmoda Hr
L[ant]m. att dertil förmå de öfr. stånd samt att härom afgå
et extractum protocolli. Ty biföllo man nu simpliciter Borgareståndet,
så blefvo dock dermed ingen ändring i hufvudsaken.
Hr v. Böhnen hemstälte, huruvida det voro nyttigt att
250 1765, juli 16. Midsommardagens firande.
til rfiks]dagens slut opskiuta med afgiörande af detta hos
3:ne stånd redan resolverade måhl och detta icke kunde lända
til obehageligt prejudicat af repressalier.
Han styrckte til dess afgiörande, efter all nåd vunno i värdet,
då den giordes snart och med enighet, och conformerade
sig ang:de expedition med Borgareståndets påskrift.
Hr Ehren m a 1 m, S a m.: Det som häruti rörde gudstienst
samt fred och enighets befästande innom riket, ansåg
han vara ett publiqt ämne. Och då om nåd för private olyckel.
medbroder samtelige stånden mäst tycktes vara ense, så
hoppades han, att de om sättet dertil snart torde förenas, om
Hr Landtm, hos stånden täcktes derhän bearbeta och äfven
i Expiditionsdeput. söka hielpa och befordra expeditionen
efter R. o. A:s tanckesätt.
Hr Durie [t] z: Detta måhl voro dehls almänt, då det
rörde gudstiensten, dehls privat i anseende til generositet
mot [med]borgare och dess verckan på R. o. Ars ledamöter.
Generositet tappade, om den ej skedde med lätthet. Raison
til något opskof viste han ej, men det voro värdigt att följa
lag, och att vår nåd vunno i facon, som ej skedde med upskof.
Han biföllo således sakens afgiörande och lagliga expedition,
hvarvid han ville be våra ledamöter i Exp.dep. om deras
högsta vinning att få expeditonien giord efter vår tancka.
Hr v. Segebaden: Som midsommarsdagen i åhr redan
voro förliden, så skyndade intet på författningen om firande
framdeles. Det öfrige, som angingo nåd för private,
voro enskylt och kunde derföre til riksdagens slut upskiutas
i stöd af Ständernes vid r[iks]dagens början tagne beslut,
att alla almänne måhl borde först och de enskilte sidst afgiöras.
Att nu häremot detta afgiöra och expediera frucktade
han ej skulle gifva godt exempel och ville han derföre bifalla
Frh. Ridderstolpes föreslagne expedient, på det saken sedan
närmare efter våra yttrade tanckar kunde jemkas.
Hr Hasenka m p f: Det voro icke nytt att hos R. o. A.
i et och samma måhl repeterade öfverlägningar förefallit,
som till exemp. i tienstesaken 1762, hvaröf. flere beskickningar
och extr. prot. ifrån oss afgingo. I denne sak voro vi
med de öfr. st[ånd] i hufvudmålet mäst ense men differerade
blott i anseende til faconen och personer.
Derom tycktes oss emellan ej heller större skilnad vara, än
Midsommardagens firande.
251
att en deh.1 ville det strax afgiöra, en dehl dermed upskiuta
tils r[iks] dagens slut. Härmed instämde han ock, ej för att
röra qu[sestio] an som afgiord; men för att en gång se R.
o. Ars beslut värckande, instämde han med Frh, Ridderstolpes
förslag om ytterl. föreställning hos de öfr. stånden, hvarjemte
han til ytterligare uplysning begiärte få höra det i denna
sak förre gången hällne protocoll.
Frh. C. Funck: Som vi uti extr. prot. förbehållit oss
yttrande i saken men ej opskof, så ville han för sin dehl afgiöra
och deröf. med Borg.ståndet instämma, hälst L[ant]m.
derom med Tahlemännen öfverenskommit, det voro respectabelt
att i alt följa lag men deremot betänckeligt att gifva
prejudicat til repressalier och utom dess värdigt att, då man
giorde nåd, giöra snart, hälst den, som den skulle niuta,
emedlertid kunde dö och nåden komma för sent.
Frh. C. Ridderstolpe: Han hade i detta måhl föreslagit
en biais, men som den af få dess medbroder gouterades
och tiden deröf. utdrogos, ville han begifva derifrån til
bifall, att saken nu måtte afgiöras. Största skählet dertil vore,
at han funno det ej stå i något stånds el. persons mackt att
sätta sig emot 3 stånds beslut eller, hvad dermed voro likt,
uphäfva sig deröf. emot vår grundlags mening. Han ville derföre
gå ifrån så delicat qusestion til sluteligt yttrande, förblifvandes
vid vårt sidsta i detta måhl tagne beslut.
Han tilstyrckte att härvid ingå uti den af Borg.ståndet
giorde tillagning och att R. o. A. må anmoda Landtm, att söka
betäma expeditionen efter R. o. A:s önskan.
Hans ögnamärcke härvid voro dehls att se slut i en sak, som,
örn hon än längre opskiöts och i flera plena kokade, föga
torde kunna förändras, dehls att undgå den frågan om et
stånds oposition emot 3:ne, som voro betänckelig för regeringssättet,
stridande emot praxi och grundlagarnes principe
samt fahrlig i consequencerne.
Hr Jennings medgaf, att en sådan qusestion hade mycket
betänckelighet med sig, men trodde den ej influera i vänlig
öfverlägning emellan stånd, som alla ville et ändamåhl.
Han viste just icke, hvem Frh. Ridderstolpe egentel. förstodo
under medbroder, men om han räknade Hr Jennings
deribland, som han gerna räknade Frh. Ridderstolpe]
bland sine, så kunde han försäkra att hafva gouterat Frh:s
förslag, så mycket mera som Hr Bilberg anmärckt, huru nö
-
252 1765, juli 16. Midsommardagens firande.
dig en ytterl. föreställning häruti voro til den påsyftade enighetens
och kärlekens härställande ibland nationen.
Ridderstolpe: Om den värde ledamoten så vist förut
lånt mig sitt öra, som han nu lånt mig sitt hierta, så hade
han förmodel. hördt, at jag nembde få medbroder vara
af min tancka, ty jag skulle eljest beklaga, om han hade
svagare hörsel på den sidan jag sitter än på den andra.
Frh. C. Sparre: I qusestion om detta vora almänt måhl
el. ej ville han ej ingå; men vid den om det voro mot lag att
dissentiera mot 3 stånd, ville han anmärcka, att det häri voro
lika ömt att se 3 stånd ändra, hvad förut af 4 voro beslutit
ang:de de omtahlte belöningar. Han instämde fördenskull
med Frh. Ridderstolpes första förslag som et nödigt försök,
innan 4 stånds beslut kulkastades, på det, då nåd skulle visas,
emot somlige icke oförskylt onåd utöfvades. Han tilstyrckte
aldeles en ytterl. föreställning hos de öfr. stånden
häröfver, och at om den ej värckade, vi måtte opskiuta sakens
afgiörande til riksdagens slut.
Frh. J. C. Cederhielm: Som R. o. A. häri tycktes
hafva en siäl och et upsåt, ville han söka att meningarne
kunna förena.
R. o. A. hade förklarat sig benägne att giöra grace men,
om deras tanckar dervid ej biföllos, förbehållit sig saken
som integra. Detta beslut bör ej rubbas, men frågan är att
få beslutet värckande utan att rubba lag. Expedient dertil torde
vara att först dela de af Prästeståndet upgifne ämnen,
som äro tacksäjelsedagens firande, belöningars indragande
och nåd för de landförviste, och oss deröf. särskilt yttra.
Öfver de 2:ne första måhl tror jag vi efter lag böra oss
utlåta, efter hvart stånd bör följa lag och ordning i lid och
i saker, men den 3:die, som en aete de grace, kan ingen lag
pålägga oss att någon viss dag afgiöra, utan han står i vår
frihet att giöra, när vi vilja. Om det då representeras stånden,
att i fall de med oss vela instämma i de två förste puncternes
afgiörande efter lag, så vilja med dem ang:de den
tredie oss förena uti grace, så hoppas jag det skal hos dem
värcka, hälst om Hr L[ant]m. detsama kraftel. understödier,
ty en aete de generosite kan oss ej påtrugas.
Härunder ankom en Borgarståndets deputation, 6 p[ er söner]
starck, hvars ordförande Borgmäst. Fehman pfprsemissis]
pr[semittendis] recommenderade et ståndets extr.
Midsommardagens firande.
253
prot. ang:de skiljemynts nödvändighet i landet och angaf, att
ståndet afgiordt och bifallit Fiskeriedeputat:s bet[än]k:de
ang:de fiskeriepremiernes indragande med någon tillägning,
hvaröfver framdeles extr. p[rot.] skulle af gifvas.
Deput. afträdde.
Hr C. Wadenstierna: Samiel, herrarne tycktes vara
ense om att ej rygga vårt sidsta beslut, men de skildes
deri, att en delli trodde sig kunna vinna en önskad jemkning
i saken medelst bifall till Borgareståndets tillägning,
en dehl ville häröf. giöra ny föreställning. Som ledamot 2:ne
gånger i Exped.deputation viste han, att hufvudsaken derstädes
expedieras utan afseende på någon af 2 stånd föreslagen
jemkning; således och som hufvudsaken dermed ej vunnos,
och reitererade föreställningar i något måhl voro både
laglige och för detta ofta brukade, så biträdde han Frh. Ridderstolpes
förste förslag i hop att dymedelst en gång vid
r[iks]dagen se de öfr. stånden instämma med R. o. A:s
tanckar.
Frh. Clas Cederström förklarade sig, under det
man viste nåd, ej villa rubba de af Ständer tildehlte belöningar,
som borde bibehållas. Han instämde derföre om föreställningen
med Frh. Ridderstolpe och om sättet dertil med
Frh. Cederhielm.
Frh. [v o n] Köhler: Målet borde som publiqt nu al'-  giöras, med de 3 stånd ville han instämma ang:de nåd för de
brotzlige och den snar1, att de måtte fägnas med tidig underrättelse
derom.
Likaledes ang:de mids.dagens firande, fast han nu voro
förbi i åhr, så viste han, att han den dagen sedan kunde gå
i kyrkan, som ej på några åhr skedt; men icke ang:de belöhningarnes
indragande, ty de borde ej rubbas såsom af
Ständer gifne.
Och för öfrigt instämde han med Borg.st :s tillägning för
att få expeditionen efter R. o. A:s tancka jemkad.
Gr. A. [von] Fersen: Som jag varit den, som först
hemstält ang:de upskof i denna sak lil r[iks]dagens slut, så
vil och bör jag skählen dertil uplysa. Det har ej skedt af
kitslighet el. för att gifva anledning til disput och oenighet,
neij, men af ren nit för rättvisa, för Riksens Ständers anseende
och Adelens egen värdighet.
1 Memorialprotokollet: vil snart grace.
254 1765, juli 16. Midsommardagens firande.
Jag liar t rödt mig finna något uti det H. Prästeståndets
extractum protocolli, som i mit sinne ej lämpeligen kan förenas
med Riks. Ständers mackt och värdighet. Som det att
de brotslige skulle ställas i fred med riket, där likvähl riket
ej lär villa erkänna sig för deras part. Dernäst förmäles om
de af Ständer tildehlte belöhningars indragande, hvilket jag
aldrig kan finna med rättvisa enligt, då jag til exemp. seer,
att en R. o. A:s ledamot, Hr Schedvin, sorn ifrån corporal
vid Kg. Lifgardet blef lieutenant, feck adelskap och en belöhning
uti penningar, genom en sådan återbärning af det
hans hela utkomst är bygt uppå skulle blifva tiggare och i
värre tilstånd, än han var förut, då han hade väg öppen att
tiena sig op och skaffa sig föda. Hvad 4 stånd honom tillagt,
skulle han nu komma genom 3 stånds resolut, att mista, derest
icke äro omtänckte at häri förmå någon ändring, på det den
af P[räste] ståndet omtahlte enighet och kärlek må vinnas
och, då man gior nåd åt brotslige, oskyldige ej må med onåd
bedröfvas.
2. Hade jag til det föreslagne opskof den motif, att under
varande riksdag de benådade ej måtte hafva anledning att
om belöningar el. i andre måhl oroa Riksens Ständer, som
redan en giordt, den där sig i Secrete Utskottet angifvit för
autor till en skrift, som Kgl. Maj :tt ansedt för strafbar och
skadelig.
Desse hafva varit mine skähl, doch vil jag emedlertid gerna
foga mig til Frh. Ridderstolpes förslag att så mycket mera
uplysa vårt förre beslut och söka giöra det värckande,
hemställandes om icke belöhningarnes bibehållande och termernes
jemkande i Rf iksens] St [änders] expedition må
blifva ämnet af propositionen härtill.
Hr Gyllensvahn ville nu körtel., sedan Hr G[r.j Fersen
begifvit sig ifrån upskof i saken, yttra sig om de omtalte
belöhningar. Desse voro lageligen erhållne och borde derföre
de, som slike fädt, dervid skyddas, men om ytterl. föreställningar
voro et medel dertil, tviflade han, efter han
sedt dem vid förl. r[iks]dags tien[ste] saker så litet värkande.
Här voro vähl sagt, att i expeditionen af hufvudsaken
hos deputationen en blott af 2:ne stånd bifallen jemkning
ej ägde värclcan, men så trodde han doch, att sedan vi bifallit
de öfr. stånden ang:de midsom.dagens firande och de biltoges
restitution, då äfven de öfr. stånd torde foga sig med
Midsommardagens firande.
255
oss äng:de belöningarnes bibehållande oell i expeditionssättet
med den af Borgareståndet och oss gillade jemkning,
hälst om vi updraga vår Landtm, att på det eftertryckeliga
föreställa dem rättvisan ligga deruti, att somlige ej hårdt
handteras, då nåd utöfvas emot andre. Och vi äfven om expeditionssättet
träda til Borgareståndets mening derom, med
förbehåll att i fall af ett vidrigt beslut häri af de 2:ne stånd
ingen expedition häröfver, i ani. af 20 § i Rfiksjdagsordn.,
må utgå, innan den i ståndens plenis behörigen blifvit justerad.
Hr Landtm.: Utaf herrarnes flere discourser har jag
funnit dem vara ense uti hufvudsaken, i anseende til midsommarsdagens
firande och de landtförvistes benådande med
de öfrige stånden, men att skilnaden är i anseende til belöningarnes
indragande och expeditionssättet.
Så värdigt det är R. o. A. att häruti hafva fölgt sitt förre
i dess extr. pr[ot.] yttrade tänckesätt, så billigt tyckes det
och vara, att deras tancka genom ytterl. föreställning hos de
öfr. stånden sökes giöras verkande, då anföras kunde, att
vi instämdt ang:de midsommarsdagens firande samt äfven
ang:de de landtförvistes benådande på det vilkohr, att de
äfven bifalla belöhningarnes bibehållande, då R. o. A. derjemte
samtycka ti! måhlets expedition på det af dem och
Borg.st. gillade sättet. När R. o. A:s extr. prot. härom afgådt
och deras svar härom inkommit, som jag skall söka til R. o.
A:s nöije befordra, vil jag sedan i Expeditionsdeputationen
biuda til att få expeditionen i bästa måtto jemkad efter R.
o. Ars önskan och i vidrigt fall enl 20 § i R[iks]d[ags]ordn.
draga expeditionen til justering i ståndens plenis.
Detta bifölls.
Frh. Grönhagen trodde, at uti vår påskrift borde
utsättas, att vi instämdt med Borg.ståndet om jemkningen i
expeditionen, men
Hr Landtm, anmärckte sådant vara öfverflödigt, efter
Borg.ståndets påskrift innehåller bifall til vår yttrade tancka
i vårt extr. prot:li.
Hr v. Vicken med flere herrar updrogo Hr L[ant]m.
att betäma expeditionens utfärdande efter det nu af två
stånd gillade sätt.
Hr Gref Axel [von] Fersen förestälte deremot, att
det voro blotställa vår Landtm, att anmoda honom om be
-
256 1765, juli 16. Midsommardagens firande.
Bancoauctioner
på
kronolåtterisedlar.
fordran af någon expedition annars än efter ståndens påskrift
och pluraliteten; och att fördenskull, innan någon expedition
skedde, extractum prot. med deputation ifrån R. o.
A. måtte afgå ang:de det, hvaruti vi med de öfrige stånd
instämma, och föreställning i det, hvaruti vi äro skiljacktige.
Hr Landtm.: Min giorde proposition innehölt, att R.
o. A. i detta måhl nu först låta et extractum prot. med ny
föreställning til de öfr. stånden ang:de helöningarnes bibehållande
afgå och derå afbida svar, hvarefter jag i deputationen
skall söka jemka expeditionen efter R. o. A:s samt Borg.-  ståndets tancka eller, om dervid svårighet skulle möta, draga
expeditionen derifrån til justering in pleno enl. 20 § af
Riksdagsordningen. Äro icke R. o. A. dermed nögde?
Hvarpå svarades Ja.
Och kommer i nästa pleno ext. prot. häröfver att justeras
och med deputation til de öfrige stånden att affärdas.
Häruppå begärte Hr L. M. Uggla liud för att något
anmäla; men andra deremot anhöllo, att Hr Landtm, måtte
få föredraga och intet nytt til tids utdräkt af någon ledamot
väckas, så upväxte deröfver någon skilj acktighet i discourserne
på bänckarne. Sedan de något sacktat sig, androg
Hr Uggla sig tro som ståndets medlem äga rättighet att
erhålla liud och få sine tanckar ståndet underställa, en rättighet,
som, om friheten ej skulle periclitera, ingen kunde
bestridas.
Hvarpå han fortfor, att sorn han af R[iks] dagstidningar ne
sedt, att bancoauctionerne på cronolotterizedlar åter skulle
continuera, men han erindrade sig, att R[iksens] Ständer
häröf. hade begärt Secrete Utskottets utlåtande enl. 2 § af
des instruction, hvilket ännu ej inkommit och Hr Landtm,
lofvat besörja, att desse auctioner emedlertid måtte hvila,
hvarjemte eftertanckan härom ökts igenom den dagel. tiltagande
penningebrist, som kräfver skyndesame botemedel;
så ville han hafva Secrete Utskottet anmodat att aldrasidst
innom denne månads slut dermed til plena upkomma, med
mera som bifrde dictamen innehåller. (Bil. 34.)
Detta begärtes på bordet.
Hr Landtm, berättade saken så föreveta, att Pr[äste]-  och Borg.stånden i ani. af vårt extr. protoc:li bifallit måhlets
remiss til Secrete Utskottets utlåtande men icke inhibitionen
af auctionerne, hvilckas fortgång efter ståndens godt
-
Bankauktioner på lottsedlar.
257
finnande Hr L[ant]m. fördenskull besörgt. Och hvad anginge
den af Sec Utsk. begiärte relation i saken, så voro den färdig
att i morgon i Secrete Utskottet upläsas och skulle i nästa
pleno föredragas. Hvarföre Hr L[ant]m. bad, at häröfver
nu ej vidare mätte ventileras och tiden för andra måhl borttagas.
Hr Hasenkampf anmälte sig til liud.
Hvaruppå Hr L [a n t] m. itererade, att som Secrete Utsk.
til nästa plenum skulle inkomma med sin berättelse om
b[an]coauctionerne, all ventilation nu deröf. må hvila om
[o: och] honom enl. dess embete tillåtas att annat föredraga,
0111 eljest något skulle blifva giordt.
Hr Hasenkampf anholt än ytterligare att få något i
största korthet anföra, hvarvid sorn månge af herrarne hans
begäran understödde, månge deremot påstodo, att ej han
måtte tahla utan Hr Landtm, annat föredraga, så existerade
deröfver någon bullersan skilj ack tighet på bänckarne, som
en stund varade, efter hvilken
Hr Landtm, förestälte, att som det såge ut, som hade
R. o. A. ej lust att i dag låta något mera föredragas, tiden
äfven voro lill ytterl. öfverlägning förliden, så ville han proponera
R. o. A. att nu skiljas åt.
Men sorn R. o. A. äfven härom ej kunde sig förena och de
förre discourser åter vidtogos, så äskade
Hr Landtm, liud och lät upläsa electorernes listor på
några i afgågnes ställen valde nya ledamöter i Stora Deputationen
och i Justitiaedeputationen1 samt anmälte, att en af
ståndets ledamöter, Hr Georg Bergengren, nyl. med döden
afgångit; tilläggandes
att som R. o. A. sedt, huru han genom en ledamots anmälan
blifvit ifrån föredragande af någre saker hindrad, lära
de finna billigt, att han begär assistence af lagen och anbefaller
R[iddarhus]fiscalen att härvid giöra sin skyldighet
enl. R[iddar]husordningen.
Hr Hasenkampf hade flere gånger anmält sig, men i hvad
ämne viste Hr Landtm, icke, och hade så mycket mindre
kunnat häri vilfahras, som, om det skulle discoureras efter
1 I stora särskilda deputationen i stället för avlidne landshövdingen frih.
Kalling löjtnanten Tage Tott och i justitiedeputationen efter hovrättsrådet
von Hagelberg, som avsagt sig, vice advokatfiskalen Carl Vilhelm Nordenhielm.
Electorslistor
til Stora
Deputrn.
Discours om
rättighet at
tala och föredraga.
17—5610H
258 1765, juli 16. Rättighet att tala och föredraga.
ordning, Hr Durietz och andre, som sig förut anmält, borde
först få tahla.
Hr Durietz: Som saken voro begärd på bordet, ville
han ej deri tahla utan allenast påminna emot de[n] oordning,
som i R. o. A:s deliberation förmärckts.
Det voro Hr Landtm :s rättighet att här sakerne föredraga,
ehuru hvar ledamot hade frihet att sina tanckar antingen
memorialiter el. mundtel. at anföra; men om enhvar endast
härvid nyttia sin frihet och följa sin nit för det almänna,
så kunde sakernes ordentelige föredragande derigenom hindras,
och voro derföre ordning dervid nödig, utan hvilken
han ej viste, hvart vårt arbete togo vägen samt ordningslagarnes
helige efterlefnad, om hvilcka han voro så måhn,
att om han deremot felade, skulle Fiscalen honom gerna få
tiltahla till exempel för andra.
Hr Eric Linner stedt instämde med Hr Duriez om
den frihet, hvar och en ägde att sine tanckar i ståndet andraga,
men icke för att upväcka nya qutestioner, ty eljest
voro han äfven dertil berättigad och ville til afgiörande anmälda
et af Frh. Palbitzkij insinuerat memorial ang:de
dess familles fullmackt vid närvarande riksdag.
Hr Hasenkampf: Sedan han hördt, att Hr Uglas
dictamen nu ligger på bordet, hade han derom ingenting mer
att säija. För öfrigt, så helig Hr Landtm :s rätt til sakernes
föredragande hos R. o. A. voro, så helig trodde han och hvar
riddersmans rätt på Riddarhuset vara att få sine tanckar anmälda
och dem Landtm :s och ståndets bepröfvande underkasta.
Qusestionen om desse begge rättigheter voro ej ny
utan för detta ofta debatterad, då hon altid slutats dermed
att fästa ståndets rättighet. I denne tancka fölgde han nu Hr
Landtm:s egit värde exempel, som honom vid förre riksdagar
deruti förelyst och hvars fotspår han nu giorde sig en
heder af att iträda. Han hoppades så mycket mera fördenskull
att slippa Fiscalens tiltahl, som han för buller skull ej
förut hördt Hr Landtm, men sig strax begifvit, så snart han
fädt höra, att andra voro uti tourén för honom att tahla.
Förbehållandes sig slutel. att, då Secrete [Utskottets berättelse]
til nästa plenum ang:de b[an]coauctionerne upkommer,
sig då deröf. få yttra.
Frh. v. Essen: Han viste ej, hvad som skulle ligga, ty
intet document hade han ännu sedt; men han beklagade den
Rättighet att tala och föredraga.
259
oordning, som här förspordes. Det voro Hr Landtm:s rätt att
föredraga, likaledes ledamöters rätt att tahla, men denne
borde aldrig hindra den förre. Vore vi derom ej enige, så
begärte han däröf. votering.
Hr Bilberg var af lika mening samt att den, som deremot
felade, borde enl. Riddarhusordningen derföre af R[iddarjhusfiscalen
tiltahlas.
Frh. Ridderstolpe: Gräntzen emellan de både omtahlte
rättigheter voro ganska fin och svår att determinera,
ehuru derom ganska ofta varit quiestion. Inga band borde
läggas på någon ledamot af Riddarhuset, men så borde och
ingen äga frihet att ensam tahla. Och som det måhlet nu
strax ej kunde företagas, hvari Hr Hasenkampf flere resor
sig til liud anmält, så borde Hr Landtm, i des föredragande
icke hindras. Således bad han, att denne debat nu måtte couperas
och vi, efter tiden mäst voro förliden, til middagen enl.
Hr L[ant]m:s proposition få skiljas åt. Skulle det ej behagas,
så begärte han ur R[iks]dagsordningen samt R[iddar]-  husordningen få höra upläsas, hvad de så vähl örn föredragnings-
som anmälningsrättigheten utstaka.
16 § i R[iks]dagsord. uplästes.
Frh. Clas Cederström holt före att Landtm:s rätt
uti sakernes föredragande borde souteneras emot den, som
den hindrade, och att det för flere hundrade anmälande och
voteringer blefvo prejudicat, om hvar och en finge väcka particuliere
måhl. Sådant borde afböjas och Fiscalen dervid
giöra sin skyldighet.
Hr Jennings instämde med Frh. Ridderstolpe, att
gräntzen emellan de omtalte rättigheter voro mycket granlaga,
svår att utstaka, svår att observera.
Den omtalte ledamot, Hr Hasenk[ampf], hade efter R[iks]-  dagordn. utöfvat sin rätt beskedeligen och anständeligen utan
upsåt att bryta Hr Landtm :s tilständige rätt att föredraga.
Att han sig oftare anmählt hade härrördt deraf, att han för
sorl ej hördt, hvem Hr Landtm, upropat, och om han det
hördt, innan proposition til skilnad giordes, så torde discou[r]serne
i sin ordning kunnat gå så enigt som nu. Han
hemstälte således, att härvid ingen fiscalisk action måtte väckas
eller Fiscalen til slike käromåhl emot ledamöter upmuntras.
Frh. Grönhagen, C. W.: Han ville, att plenum ej
260 1765, juli 16—20. Rättighet att tala och föredraga.
skulle skiljas, förn vi tagit beslut til bevarande af Hr
L[ant]m:s rätt att föredraga och des embetes myndighet, eljest
som vi förr giordt litet, skulle vi afgiöra intet. Han tilstyckte
derföre den proposition, att ingen ledamot här finge
anmähla något, som icke först hos Landtm, andragit blifvit.
Hr C. Wadenstierna: Hr Ugglas dietamen lågo på
bordet, deröfver kunde han sig således eij yttra; men här
drefvos en annan granlaga quaestion om ordning och gräntz
emellan Hr L[ant]m:s rätt att föredraga och ledamöters zele
att något almänt nyttigt anmäla.
Utan att anföra exempel af förre riksdagar och i synnerhet
den sidste, då flere måhl af ledamöter anmälte blifvit,
som capitasakens och den rör:de Riks:s Råd, hvarvid Hr
Landtm, sielf ganska värdeligen försvarat ståndets rätt enl.
22 § i R[iks]dagsordningen, trodde han, att igenom den en
landtm, enl. 16 § i R[iks]d[ags]ord. tillagde rättighet att i
ståndet föredraga aldrig ledamöterne vägrats el. betagits att
beskedel. anmähla, hvad de trodt riket nyttigt, så vähl mundtel.
som med memorialer. Hvad i aplicationen angingo Hr
Hasenkampf, så tycktes han beskedel. och lägel, sig hafva
anmält och, så snart han hördt ordningen af de anmälte, med
skyldig vördnad för Hr Landtm, hafva sig begifvit. Hvarföre
lian önskade att vidare qua'est[ion] härom ej måtte blifva,
ej eller om någon rättighet, som voro svår att utstaka och
ganska öm att vårda.
Hr L. M. Uggla beklagade, att sedan vid 6 riksdagar
han sedt så månge exempel på, att en ledamot fädt beskedeligen
här anmäla sine tanckar, nu det skulle vara quaestion
att för samma orsak skull sätta en ledamot under Fiscalens
tiltahl. Sådant kunde han ej annat än afstyrcka såsom stridande
emot R[iks]dagsordning och hvars ens r[iks]d[agsjmannarätt.
Hr v. Vick e n: Om det måhlet, som hvilade, ville han
icke tahla, ej heller om ordning eller Landtm :s rätt att föredraga;
men som han sedt den oordning, i hvilken vår ventilation
sväfvat, och att hvar och en ville sitt ärende anmäla;
så utbad han sig lika förmåhn til något måhls andragande,
som han höllö för angelägit.
Hr Landt m. bad, att discourserne häröfver nu måtte
slutas. Sedan Hr Ugglas dietamen blifvit begärt på bordet,
trodde han Hr Hasenkampf vähl hade kunnat underlåta alt
Karlshamn. Quidings lön.
261
yrcka på liud, då han ej haft annat at andraga, än hvad som
rörde det på bordet lagde måhl.
För öfrigt kunde han om ordningen på Riddarhuset ingen
vidare proposition giöra, efter R[iks]dagsordningen voro tydelig
nog och den äfven innehöllo, att den, som hade något
nytt måhl att andraga, borde sådant först hos Landtm, anmäla
samt att för öfrigt Landtm, tilkommer alla måhl i ståndet
att utan interuption föreställa. Härpå behagade R. o. A.
skiljas åt kl. 1/2 2.
Anno 1765 d. 20 Juli i.
Lördag.
Plenum kl. 9.
Justerades protoc. af d. 16 Junii samt derefter det i senaste
pleno resolverade protocollsutdrag rörande midsommarsdagen.
Hr Bilberg anmälte vid tilfälle häraf, att han hördt
en vid namn Duriez hafva skolat för några åhr sedan blifvit
tagen i Hamburg och förd til Varbergs fästning, utan att någon
vidare process derå fölgdt. Detta ginge nu förbi men
förbehölt sig att deröfver insinuera memorial.
Brandstod
lör Carlshamn.
och silfvers
utförsel.
1. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protoc. af d. 1
Junii ang:de understöd för den dehl af Carlshamns stad,
som genom sidsta branden derstädes lidit; hvarjemte
Borgareståndets extr. prot. af d. 13 Julii i samma ämne.
Ligger.
2. Secrete Utskottets extr. prot. af d. 7 Maij ang:de frihet Arbetat guld
til utförsel af arbetat guld och silfver.
På bordel.
3. Secrete Utskottets d:o af d. 15 Maij ang:de Hr R[ikslr[ådet]
Lagerbielkes löhns beräknande ifrån kallelsedagen,
hvarvid Secrete Utskottet tilstyrcker, att framdeles reglementet
oryggel. må efterlefvas, som stadgar, att slike löhner först
med nästa månads början böra beräknas.
Bifölls.
4. Secrete Utskottets hemställande af d. 1 April 1765 ang:de Stadsfiscalen
det Hofsecreteraren och Stadsfiscalen Quiding åhr 1756 afQuidin8slönhvarje
famn ved och läst kohl, som hit til staden siöledes ankommer,
tillagde et öre s:m att af kiöparen upbära, så länge
262 1765, juli 20. Export av guld och silver.
Contin, om
guld och
silfver samt
koppar.
och intil dess lian verkelig befordran niutit, samt stadsfiscals
tour til befordran; hvarvid Secrete Utsk. hemställer, om
icke denne afgift (såsom altför mycket tynger stadens invånare)
nu kunde indragas och hos K. M:tt i und. begäras, det
täcktes Kongl. Maj :tt höra vederbörande, huruvida icke Quiding
nu kunde af stadens medel med löhn vid dess syssla
hugnas saint Kgl. M:tt sedan i den dehlén så förordna, sorn
med rättvisan och härvid varande omständigheter instämmer,
utan att publicum el. statsverket på något sätt vidare
genom hans belöhnande graveras.
Detta begärtes på bordet.
Hr Jennings: Sorn jag hördt att, innan jag opkom,
här varit något före 0111 guld och silfvers utförsel ur riket, så
vil jag hos Hr Landtm, ödmiukel. förfråga mig, 0111 dervid
ang:de koppars utförsel något blifvit förmält.
Hr Landt 111.: Derom voro ännu ingenting opkommit,
men det voro under arbete i Secrete Utskottet.
Frh. C. Sparre: Sig hafva hördt, som voro sådant redan
afgiordt, och derföre önska att derom bli underrättad.
Frh. [von] Essen: Ville man tahla efter ryckten, så
hade han äfven hördt, att för detta plåtar blifvit utskeppade
för lumpor och för slarfvor.
Hr A 1 s t r ö 111 er, Clas, tilläde sig af Meublehandlaren
Levin hafva i går hördt, sorn skulle han redan fädt tilhandla
sig 25 skepp :d koppar i Banquen för 60 rd. skpp. och
framdeles ännu förmoda få 60 skpp. för lika pris, ärnandes
de förra til Iviöpenhamn och de sen [are] til Amsterdam
föryttra. Mera viste han ej derom.
Frh. Ridderstolpe, Carl, bad, att man med frågor
ej ville utdraga tiden, eljest kunde han och hafva frågor att
proponera.
Hr H a s e 11 k a 111 p f: Jag vil ej utdraga tiden el. hindra
andra saker, men sorn jag äfven hördt, att koppars utförsel
blifvit tillåten, ber jag, om så är, att först quiestio an måtte
kos R[iksens] St[änders] plena andragas, hvilcket jag förbehåller.
Att plåtar skola gådt ur landet för lumpor och
slarfvor, är lika mycket, sorn om de gådt ut för annat, sorn
haft penningevärde och riket behöft.
Hr Uggla förväntade ifrån Secrete Utskottet til följe
af des instr. 2 § i förber :de måhl underrättelse til plena, och
att emedlertid ingen verkställighet deri blefvo.
Export av guld och silver.
263
Frh. C. Cederström: Sorn detta måhl i Secrete Utskottet
voro under händer, had han derom ej vidare må ventileras.
Frh. F. Ribbing fant besynnerligt att blott på ryckten
något(!) här anmälte el. giorde förbehåll, hvars grund
borde vara reel.
Secrete Utskottet vordo vähl upgifvandes til plena des häri
til tagande författning, hälst den eljest blefvo ogild. När den
opkommit, kunde man, men ej förut, dervid giöra sina förbehåll.
Emedlertid bad han andra saker måtte föredragas.
Frh. J. A. Hamilton instämde med Hr Uggla.
Hr Jennings beklagade, om han skulle medelst sin
fråga i ani. af et Sec. Utsk. betänck:de anses hafva gifvit anledning
til någon tidsspillan el. discoursen om ryckten. Til
sin förfrågan trodde han äga en äfven i sidsta pleno erkänd
rät, och frucktade han, att de ej önskade se honom oplyst,
som decouragerade honom från att sig förfråga.
Hr C. Wadenstierna lenmade ryckten derhän, men
detta ang:de koppars utförsel hörde han nu ej vara blott
ryckte utan grundat, efter saken i Secr. Utsk. sades vara under
arbete. Han instämde derföre deruti, att enl. 2 § af Sec.
Ut [sk.] instruct. hon måtte derifrån til plena inkomma, innan
hon gingo i någon verkställighet. Förfrågandes sig slutel.,
om Secr. Utsk. berättelse rörande bancoauctionerne ännu
inkommit.
L [a n t] m.: Berättelsen voro nu här til föredragande.
Frh. C. Ridderstolpe: Om frågor tillåtas, ber jag
äfven få fråga, om det är Banquen tillåtit att tilvexla sig
specie r:d. Härpå önskade jag få svar, om hrr:ne så bequämt
är, hvarom icke, ber jag annat må företagas.
Hr L [ant] m.: Sedan herrarne hördt sakens sammanhang,
ber jag discourserne må derom ophöra, lärandes Secrete
Utskottet vähl fullgiöra sin instruction i anseende til
hvad häraf kan til plena upgifvas.
5. Föredrogs Prästeståndets extract. protocolli af d. 2 Magist:r
April, hvari för andragne skähl skuld ståndet tilstyrker de Wennerbergs
ioresKrnu.
öfrige stånden att af kärlek för rättvisa och lagarnes helgd
förena sig derom, det Riks. Ständers för Magister Joh. Wennerberg
vid sidsta r[iks]dag aflåtne und. föreskrift, som
han ännu icke niutit til godo, äfven hädanefter til sin verckan
må uphöra och han i sitt stift, efter den förtienst och
264 1765, juli 20. Bankauktioner på lottsedlar.
skickelighet han i jemnförelse med andra prästmän kan äga,
befordras.
Härjemte uplästes Borgareståndets 2:ne prot.utdrag af d.
12 och 22 Juli 1761, enl. hvilket senare, som af 3 resp. stånd
var bifallit, Mag. Wennerberg i und. blifvit recommenderad
til erhållande af det första med Rystad jemngodt, om icke
bettre ledigt blifvande regalt pastorat innom Linkiöpings
stift.
Detta måhl ligger.
Banco- 6. Föredrogs Secrete Utskottets extr. prot. af d. 17 Julii
auctioner. J705> hvaruti upgifves grunderne, hvaruppå de i Banquen
pantsatte cronolotteriactier el. Statscont. obligationer b[l]ifvit
i stöd af Kgl. M:s bref af d. 11 Nov. 1762 såsom andre
lösöron på auction försålde, samt orsakerne hvarföre Secrete
Utskottet deruti ingen ändring kan tilstyrcka.
Hvarjemte uplästes allegaterne nr 1, 2, 3, 4 och 5.
Upropades och af färdades en deputation af 12 ledamöter
til de öfr. stånden med prot.utdraget ang:de midsommarsdagen.
Deputat:n. Ankom en Prästeståndets deputation, 6 p[ersoner] starck,
hvars ordför:de Biskop Schröder i Calmar pfrsemissis]
p[rsemittendis] aflemnade 2:ne ståndets extr. prot., ett ang:de
sakernes befordran genom Expeditionsdeputation och et om
skattekiöps inhibitions uphäfvande och rätta förståndet deraf.
Afträdde.
Härefter yttrade sig Hr Stålhammar: Det fägnade
honom att i den upläste berättelse ifrån Secrete Utskottet ej
hafva funnit några faselige målningar och busar men tvert
om milde färgor och mindre brysamma omständigheter.
Således och som han sågo, att ingen nöd drifvit til desse
auctioner, och för det almännas skull ville han tilstyrcka deras
inhibition för 3 raisoners skuld: 1 :o efter cronolotteriet
aldrig hade blifvit complet utan friheten, som gifvits till låhn
i Banquen på lottzedlarne, 2:o för att dermedelst stärcka
cronans framdeles credit til låhn vid dess trängande behof,
3:o för de af Hr Virgin i mern. för detta anförde considirationer
på den penningebrist och almänna stagnation, som af
en altför starck zedlars indragning på en gång förorsakas
skulle.
Hr L. M. Uggla: Han hörde vähl Kongl. M:ts bref af
Bankauktioner på lottsedlar.
265
d. 11 Nov. 1762 anfördt såsom grund och skähl til desse
b [an] coauctioner, hvarmedelst rikets och Banquens nytta
påsyftats, men, ehuru han ej ännu begrep, huru slike låhn
i Banquen kunnat beviljas, så trodde han doch, att sedan
de blifvit beviljade och K. Maj :tt erkändt de insatta penningar
för låhn, så borde 1762 åhrs bref om de pantsatte
lösörens auctionerande ej ligga ägarne af pantsatte lottzedlarne
vid deras derå i Banquen giorde låhn i vägen.
Dessutom voro tiderne sådane, att en stor penningebrist
och stagnation af en starck zedelindragning voro att befahra.
Hvarföre han tilstyrckte att anmoda Secrete Utskottet om
nödige botemedels upgifvande häremot och dess anstalt, att
B[an]cofullmäcktige ej med auctionerne vidare continuera.
Hr Bilberg: I början hade han med flere tyckt besynnerligt,
att de pantsatte cronolotteriobligationer i Banquen
blifvit sålde för mindre summor, än de innehållit. Men sedan
han nu hördt Secrete Utsk. berättelse med des allegater,
trodde han ej desse auctioner vara så fahrlige, mindre någon
knif på strupen el. några voldsamma steg, hvilcket han
önskade ej vara härom sagt, sedan R[iksens] Ständer och
Secrete Utsk. vid saken lagt handen.
Frh. G. Reuterholm: Då vid sidsta riksdag Riksens]
Ständer ventilerat om 1756 åhrs författning om bancolåhn,
hade blott låhn på fastigheter och om deras betalning
blifvit jemkat, men om låhn på lösöron hade Banquen behållit
sin förut vanliga rätt.
Desse senare kunde ej eller med de förre ej confunderas,
efter sielfva förskrifningarne derå differerade och de förre
innehöllo en stipulerad opsägning men de senare ej, således
voro härvid intet inbrott i 1762 åhrs författning rör:de bancolånen.
Frågan om Banquen hade rätt att förfara med desse
zedlar som lösöron, tycktes1 af ordalydelsen i förskrifningarne
vara uplöst, och kunde således det, hvartil man sig förbundit,
ej kallas våldsamt.
Frh. J. C. Cederhielm: Då senast öfver detta ämne
oplysning ifrån Secrete Utskottet begärtes, instämde jag i
lika tancka som nu att hvarken stänga andra ifrån hemligheter
el. sielf dermed monopolisera, att giöra rätt och afvärja
våld.
Af actis har jag hördt, att bancofullmäcktige varit de, som
1 Detta ord dubbelskrivet i förlägget.
266 1765, juli 20. Bankauktioner på lottsedlar.
beviljadt lånen på lottzedlar, och som sidsta riksdags författningar
om låhn blott angingo låhn på fastigheter och afbetahlningarne,
så voro Banquen[s] förre rätt att förfara
med andra panter dermed icke ändrad. Dessutom hafva
b[an]cofullmäcktige lemnat desse låhn med förbehåll att
återfå sine penningar om 6 månader, efter reversen, men aldrig
försäkrat att låta dem stå för altid. Det är således ej underligit,
om Banquen velat återfå, hvad den utlånt, hälst då
den av Biks. Ständer önskade zedelminskningen dermed befordrades,
och att Banquen dertil begiärt Kongl. M:ts förordning
til hielp. Uti denna nämnas explicite Banquens egne
attester såsom ifrån lösa panter undantagne, följackteligen
äro Statscontorets zedlar under de senare begrepne, hvilcket
ej lärer kunna bestridas. Att månge gerna efter förordn. velat
slippa betahla sine låhn, tror jag vähl, ty det var dem altid
et lucrum cessans fast ej damnum emergens. Men månge,
som ej förstodo bettre och lydde förordningen, löste antingen
ut sine pantsatte zedlar eller och sålde dem till andre, som
icke lydde, hvilcket, fast det kunde hindras, dock ej var rätt.
Häraf ses, att auctionerne skedt efter lag, hvilcken,
fast den ej emot alla utöfvats, som lefvat efter egit behag,
likvähl bordt verckställas, emedan det eljest varit onödigt,
ja puerilt, att hos Kungl. Maj :tt begära en förordning, om
den ej skolat verkställas.
Det invändes, att ingen fahra vore, om än denne förordning
ej blefvo efterlefvad. Men sådant är emot en naturlig
och generel lagprincipe, att de [ej] böra lydas, står icke den
fast, så ville något hvar och kanske jag med följa våra olaglige
begär, hvarvid åtminstone folcknummern i riket torde
vinna. Som goda menniskor kunde vi vähl med lagen se genom
fingren och låta 5 vara jemt; men för lagstiftare går sådant
icke an, de kunna vähl ändra sina lagar men icke sätta
sig öfver dem, så länge de subsistera.
Blifver då frågan, om 1762 åhrs förordning vidare skal ha
bestånd, så kan deröfver vähl ventileras, men jag frågar, om
det är nyttigt, an consultum. Här sägs, att zedelstocken för
mycket minskas. 1762 fants sådant nödigt. Jag vet ej, om han
sedermera minskats, men jag gissar, att de snarare ökts. Den
indragning, som härmedelst sker, utgiör 19 t:r gull och lär
emot det, som för cronolåhn skal utbetaldas, förhålla sig, om
jag ej felar, som 1 mot 25.
Bankauktioner på lottsedlar.
267
Att zedelbristen kan skada i handel och rörelser, medger
jag men tror ej, att denne brist härrör af indragningarne,
utan att dertil annan orsak är; den nemi. att bland oss varit
en systeme att sälja bort ägendom med fördehl i pris.
Dem hafva nytt folck kiöpt med länta penningar och med
dem drifvit både ägendomens bruk och flere rörelser. Suiten
har blifvit, att då penningeägarne velat hafva sitt igen, som
ej altid torde vara lägligt, så kunna de pressa dem, som länt,
hvilcka mäst då nödgas ge stora p[ro]cent för att giöra fred
med långifvaren. Af sådan hushållning kommer säkerl. nöd
och den hielpes ej dermed, att Banquen ej gior någon indragning
af sine utlånte zedlar.
Hr Estenberg androg til protocollet des tanckar örn
Banquen enl. närlagde memorial (Bil. 35).
Hr Mölle rstierna biföll med de flere hrr:e auctionernes
billighet och Secrete Utsk. hemställande.
Hr Durie [t] z åberopade, hvad Frh. Cederhielm förut
detaillerat om grunderne til b[an]coauctionen.
Lagen hade dem förordnat, och lag borde ibland lika undersåtare
vara lika gällande.
Penningebrist i landet kunde af denne indragning ej ökas,
ty denne voro en liten objet emot den store zedelstock, som
ständigt roulerade.
Till bristen torde vara andre dehls almänne, dehls enskilte
orsaker, men utan att dervid sig uppehålla, borde man följa
den författning, som medförde almän nytta. Han tillstyrcke
derföre auctionernes fortgång såsom grundade på 1762 åhrs
kongl, förordning och syftande på att erhålla redbart mynt
i landet, hvarmedelst ägendomars värde kunde stadgas, så
att det, som den ena dagen kostat 6 d., ej den andra säljes
för 3.
Skulle detta vinnas, så borde den 1762 tagne principe och
det derpå grundade kongl, förordnande om Banquens låhns
indragande följas, eljest erhöllos hvarken redbart mynt el.
stadga i riket.
Hr Jennings anmälte följande sine observationer, rättade
til ämnet och det rums värdighet, hvar han tahlade.
1 :o. Ämnet af vår ventilation hade aldraförst väckts genom
et Hr Hasenkampfs til Secrete Utsk. remitterat dictamen el.
memorial. Hade tiden tillåtit, skulle han önskat att det åter
nu fädt höra för att det jemnföra med det derå lemnade
268 1765, juli 20. Bankauktioner på lottsedlar.
svar. Vid historien af saken hade han intet at påminna, den
trodde han aldeles ricktig, sorn och att ändamåhlet varit zedelstockens
minskning; men trodde frågan egentel. ej varit
derom, utan huruvida det nu vore med alman nytta compatibelt
att continuera med så hastig indragning och operation
på den almänna penningerörelsen. Derom hade han väntat
högre uplysning.
2. Hvad anginge auctionerne på Statscontoirets obligationer,
så anfördes dertil som grund Kgl. M:s förordning af
1762, efter hvilken de som andre lössa panter borde inlösas
el. på auction försäljas. Men han kunde den(!) som lösöron
aldrig anse, ty på desse gufvos pantebref och påskrift på attesten,
men på de förre gafs förskrifningar. Låningssättet
qualificerade således skilnaden dem emellan.
3. Voro i publicationen om lösa panters inlösande Statscontorets
zedlar aldrig nembde utan tvertom bancoattester
undantagne, som snarare kunde för lösöron ansees.
4. Att lånen blifvit lemnade på viss tid utan tilsäjelse att
längre utestå medgifves, så vähl som att Banquen äger rättighet
att, när så behöfves, infordra sina låhn. Men antogs
detta för en generel principe, så accorderas eo ipso, att låhn
på fastigheter äfvenså kunna och böra indragas, dock lär ej
endast rikets rätt utan och medborgares välfärd böra considereres.
5. Förskrifningarne förmå vähl, att låhnen få infordras,
men sedan de fädt utestå öfver de förste 6 månader, så hafva
låntagare i hopp om längre säkerhet blifvit snärde, och då
panten så hastigt ej kan inlösas utan försäljas, blifva de ju
olyckligare, ju mera de hulpit riket.
6. Sedan låhn i Banquen på lottzedlar blifvit förunte såsom
encouragement för undersåtare att hielpa riket, så tycktes
de ej böra med deras skada indragas.
Hvad anginge den omtalte penningebristen och stagnation,
så hade han ofta derpå undrat, ehur han trodt dertil veta
orsakerne.
En deribland tycktes vara, att penningeägare hålla sina
penningar inne att nyttia dem vid omständigheter, som til ex.
vid b[an]coauctionerne. Doch härom ville han sitt vidare
yttrande inställa, till dess öfver statsverck collective kommo
att ventileras.
7. Hade sedan 1762 skählen til mer el. mindre indragning
Bankauktioner på lottsedlar.
269
kunnat variera, åtminstone önskade han veta raison til hvarföre
b[an]cofullmäcktige giordt uppehåll i bein. förordnings
verkställighet, hälst i b[an]cofullmäcktiges upläste protocoll
och svar står, att de utan något afseende böra sörja för
Banquens bästa, hvilket tyckes innebära något, ehuru de ej
velat categorice svara på en annan fråga. Banquen led vähl
ej, om den finge in sine p[ennin]gar, men rikets undersåtare
torde deraf, om det skedde hastigt, hafva mycken [skada],
och derföre tilstyrckte han innehåld med auctionerne.
Hr C. Wadenstierna: Med all vördnad för Secrete
Utsk. ville han något körtel, anföra vid de 2 frågor, om Secrete
Utskottet hade rättighet til desse auctioners fortsättande,
och 2 huruvida de voro för riket nyttige.
Han medgaf, att Secrete Utskottet haft i ani. af förordningen
rättighet och skähl att låta dem continuera, men alt
som voro rätt, kunde ej alltid vara nyttigt. Banquen hade vist
rätt til sine på fastigheter giorde låhn, men deri voro doch
en ex[c]eption. Och på samma grund, efter förskrifningarne
til Banquens säkerhet vid låhnen på fastigheter som på cronoobligationerne
aldeles voro lika i realisationsprincipen,
tycktes honom desse senare böra lika considereras med fastigheter.
2:o. Vid frågan om zedelindragning genom desse auctioner
voro för riket nu nyttig, bad han af hvad han för detta
anfördt få uprepa: Att private dervid tycktes lida, då deras
panter blefvo sålande(!) til1 med 30 p[ro]c. förlust; att cronan
i dess credit vid framdehles behof dermed kunde lida
och 3:o att Banquen kunde synas i någon förlägenhet, då
den inkräfde låhn, som voro lika säkra med låhn på fastigheter.
Således kunde han ej bifalla b[an]coauctionernes continuation
på desse zedlar.
Om sättet, hur åter zedelindragning med rikets minsta
känning efter dess tancka kunde ske, hade han sig äfven för
detta yttratt. Han hade supponerat, at Banquen utlånt til
private 400 guld och til cronan 400 t:r guld. Genom de giorde
författningar om låhns betalning löpte de förre 400 t:r
gull efter 10 åhr in i Banquen igen och genom interessen 250
t:r gull af de senare. Med sådan supponerad säker indragning
af zedlar viste han ej grunden til någon skyndesamare,
innan det utrönts, hur stor roulerande zedelstok i riket be
1
Skall möjligen vara: sålda ända til . . .
270 1765, juli 20. Bankauktioner på lottsedlar.
höfdes, men trodde snarare den vara skadelig, då han considererade,
att vexelassocierade skola inbetahla någre 60 t:r
guld. 10 t:r guld indragas genom b[an]coauctionerne på
lotteriobligationer. Private betahla åhrl. på sine låhn och
cronan af sin giäld, alt til Banquen. Denne indragning på
kortare tid frucktade han vara större än nyttig för landets
rörelser, slögder och åkerbruk, hälst då stor penningebrist
deri redan kändes, då öfver spanmåhlsbrist klagades och
åhrsväxten nu af en påstående väta mycket hotades. Vid sådane
omständigheter och då både in- och utlänsk credit voro
svag, funno han ej, hvad som giorde denne indragning så
nödig, ej eller hvad proportion borde vara på den roulerande
penningestoc.ken, derom önskade han att af Secrete Utskottet
blifva uplyst, då han gerna skulle sina tanckar derefter
rätta. Emedlertid biföllo han ej auctionerne på Statscontorets
pantsatte obligationer, utan att desse låhn som låhn på
fastigheter må stå, til dess de åhr 1669 [o: 1769]1 äro förfallne,
hvarefter de, om de ej utlöstes, kunde auctioneras. Men
dessförinnan ville han ej tilstyrka en indragning, som kunde
förorsaka nöd i landet.
Frh. v. Essen: Den här moverade frågan, om de pantsatta
obligationer borde efter kgl. förordn. ansees vid auctionen
som lösöron el. som fastigheter, trodde han vara så
simple, att hon af den enfaldigaste kunde uplösas, och hvad
deremot af förskrifningarnes lydelse anfördt[s] kunde ju aldrig
ändra pantens natur. 2. Att desse panter borde stå til deras
förfallotid 1669 [o: 1769], voro ej skähl till, och att Banquen
dermedelst skulle förlora mellan 6 a 7 p [ro]cent. Banq. borde
ju vid sine låhns infordrande hafva lika rätt med private.
3. Hade man af Secrete Utsk. åstundat få veta den nödige
proportion på roulerande penningestocken i riket; men derom
kunde på Stortorget bettre kundskap sökas, ty en stigande
el. fallande cours utmärckte aldrasäkrast rikets mera och
mindre behof. Doch ville han gerna medge, att Secrete Utskottet
må häröfv. med dess tanckar upkomma. 4. Voro Banquens
rättighet härvid som en privatmans att anse, hade någon
laglig orsak att besvära sig öfver honom, så kunde det
ske inför Hofrätten.
Således tilstyrckte Frh. v. Essen att med desse auetioner
låta lägel, tilgå, sorn det voro begynt, lärandes Secrete Utsk.
1 Memorialprotokollet.
Bankauktioner på lottsedlar.
271
tilse, att ingen penningebrist skall existera, under det det söker
skaffa speciemynt i landet igen. Om cronans skuld ville
han ej nu något inblanda. Det voro att confundera särskilte
frågor, sorn han önskade ej måtte ske af enskilte afsickter.
Frh. J. A. Hamilton: Det hade varit vähl, om alla
efter förordningen strax inlöst sine pantsatte cronoobligationer.
Då hade man undgådt den närvarande ventilationen.
Men sedan deruti en halt blifvit giordt, så tyckes, innan auctionerne
åter vidtages, det böra skärskådas, hvem dervid
vinner el. tappar, cronan el. Banquen, och deras sammanbundne
interesse härvid böra sättas i systeme. Äfven att någon
consideration hafves på undersåtares omständigheter,
som på slike kanske ej förmodade auctioner kunna på panterne
lida 30 p[ro]cents förlust och, som jag nyl. hördt vara
händt en hemkommen skeppare, finna sina pantsatte obligationer
försålde, då de komma att dem inlösa.
Dessutom viste han ej, om desse til indragande 19 t:r guld
nyttiades til realisation, men emedlertid bidrogo deras indragande
til stagnation i rörelser och zedelbrist, hvarföre
han önskade, att med b[an]coauctionerne på desse zedlar
måtte oppehåll giöras.
Frh. v. Essen: Af desse 19 t:r guld voro 17 i 29 personers
och af 17 ellofva i 3 mes händer. Att desse få ville dermed
lucrera1 voro ej underligt, men det voro indiscret att
låntagerne siellve derföre plaiderade. Uti almänna måhl plägade
oftast hända, att enskylte interessen inlupo, men han
önskade, att ingen måtte hafva mera afseende på de senare
än på de förre.
Frh. J. A. Hamilton: Han kände ej, i hvars händer
desse stora summor voro, intet voro de i hans men kanske
i långt fleres, än man trodde. Men få el. många giorde intet
til saken, derföre borde hvarenda hafva lika rätt och intet
blifva lidande.
Hr Gyllensvahn ville körtel, sig yttra, sedan för honom
Frh. Cederhielm och Hr Duriez samt Frh. v. Essen så
tydel. deducerat Banquens rätt til sine pantsatte lotteriobligationers
förauctionerande, grundad på bancofullmäcktiges
förbehåll vid lånens lemnande til återbetalningen; på låntagarnes
egne förskrifningars lydelse och på Kongl. Maj :ts bref
1 Orden »ville dermed lucrera» dubbelskrivna i förlägget.
272 1765, juli 20.
Bankauktioner på lottsedlar.
af 1762, som förmår, att lösa panter, af hvad namn de äro,
i brist af utlösen kunna af Banquen auctioneras, hvarjemte
bevist blifvit, att desse obligationer ej för annat än lösa panter
kunna ansees. Hälst de synl. ej voro faste utan med händer
kunde lyftas och handteras men fastigheter ej så. Visserl.
voro det billigt, att Banquen bibehöllos vid sin rätt, att
panterne blefvo inlöste, dess zedlar indragne och realiserade
samt giorde til sanfärdige penningar efter deras lydelse.
Hvad den öfverklagade stagnation anginge, så torde den
hafva flere orsaker, och kunde til ex. den, som med 6 d. inkomst
giorde 7 d. depense vähl, utom indragningarne, klaga
deröfver, efter den, som ägde penningar, aldrig ville låna
dem åt en sådan slarfver; men rätt borde ske och zedlar
blifva sanfärdige penningar. De 29 personer, som innom sig
hade 19 t:r guld, torde vähl för sak både tahla och tractera,
kunde Banquen giöra detsamma, skulle han nog visa, att
rätt och lag stå på dess sida.
Man borde äfven betäncka posteriteten och lefva efter inkomsten,
eljest fördes vi progressive til vanmackt, men med
hushållning kunde nation ännu en gång blifva stor och publique
verck få nog penningestyrcka att kufva kiöpmänners
egennytta. Zedelindragningen voro således ej osaken til zedelbristen
men elak oeconomie, yppighet i equipager, mat
och dryck, granlåt etc., det giorde fattigdom och misscredit.
Således tilstyrckte han auctionernes continuation i afsickt
att mera befordra almännyttan än enskyltes sielfsvåld. Den
skepparen, som sagts kommit efter auctionen med sine penningar,
ansåg han för en senfärdig smyger, då han haft flere
åhrs tid til sin pants utlösen och hunnit så sent fram;
men om somlige lydt lagen strax och betahlt sine låhn, andre
deremot intet utan låta dem stå och. löste til sig andras panter,
som de ännu torde ha innestående, så borde vi som regeringsmän
hemma sielfsvåld och ej favorisera dem, som ej
lydt lagen.
Han styrckte slutel. ytterligare til att man måtte som en
sanfärdig nation realisera och giöra sanfärdigt de penningar,
som hos oss voro gängse, och taga författningar emot yppighet
och öfverflöd, eljest blefvo fölgderne deraf ej långt borta.
Hr H. H. Boije låfvade äfvenledes att blifva kort. Han
trodde för sin dehl aldrig, att bland R. o. A:s samfund någon
snarare deciderades genom mat och tractamenter än ge
-
Bankauktioner på lottsedlar.
273
noin rikets hästa, åtminstone kände han intet sådant tanckesätt
hos någon.
Uti den frågan, om Statscontorets pantsatte obligationer,
härrörande af cronolotteriet, skulle som lösöron anses, så
voro han så enfaldig, ehuru han just ej borde hållas för den
enfaldigaste, att han sig deruti ej kunde finna. Ty utom
de flere redan deremot anförde skähl voro här af Banquen
Vs-dehlar af innehållet på dem lånte, hvilket på lösöron aldrig
skedde, och voro dessutom, det han viste, cronans förskrifningar
af Banquen aldrig för detta som lösöron ansedde.
Han instämde således med de hrr, som tilstyrckt auctionernes
inställande på desse obligationer. Men sedan Secr.
Utskottet opkommit med någon generel författning öfver rikets
financeverck och uplysningar om hvad roulerande zedelstok
i riket erfordras, ville han gerna bifalla, att låhnen
på de pantsatte cronozedlar efter laga opsägning måtte indragas.
Frh. C. W. Grönhagen: Som desse pantsatte lottzedlar
verkel. voro det, som de betydde, nemi. penningar, så
kunde han ej anse dem för annat än lösöron, såframt han ej
voro den enfaldigaste.
Att häröfver ytterligare höra Secrete Utskottet trodde han
öfverflödigt, sedan det redan om saken opgifvit, hvad hemligheten
tillåter.
Att af desse låhns indragningar någon fölgd velat dragas
til låhnen på fastigheter, trodde han ingen kunna skrämas
utaf, ty fruoktan derföre vore förebygd och spöken borde
man ej vara rädd före.
Han tilstyrckte slutel. bifall på Secrete Utsk. bet[än]k:de,
hemställandes, om häröfver skulle voteras, huruvida någon
kunde votera i sin egen sak.
Frh. Clas Cederström biföll Secrete Utskottet och
auctionernes continuation, hvartil sielfva förskrifningarnes
lydelse gufvo Banquen rättighet. Varandes vist då tid att draga
in zedlar, då de ej voro af lika värde för landtman som
för kiöpman, hvilken medelst coursen kunde derå sätta mer
el. mindre värde.
Frh. C. Ridderstolpe: Härvid voro någre inkast
giorde, 1 :o att de pantsatte Statscontorets lotteriobligationer
voro ej som lös utan som fast egendom att ansee.
Derpå voro redan af flere tilräckeligen svarat, dessutom
18—5 610H
274 1765, juli 20. Bankauktioner på lottsedlar.
vore sielfva panten et löst papper, ehur dess innehåld voro
i fast försäkrad och i anseende til låhnets method och fölgder
vida skild ifrån fastighet.
2. Voro af denne indragningen en fölgd tagen til låhn på
fastigheter; men desse båda sorter låhn voro aldeles skilj -  acktige i hänseende til förskrifningar och medföljande skyldigheter
och sinsemellan oponerade, i det de senare genom
särskilte författningar voro bevarade och igenom denne indragning
vunno en ny förmur och barriere.
3. Hade sagts, att Banquen ej led, när han finge sine penningar
vid pantzedlarnes förfallotid; men hvarför skulle ej
Banquen få inkräfva sine låhn, när den dertil äger rätt och
har lag för sig.
4. Vore förut åstundat, att Secr. Utskottet skulle gifva vidare
uplysningar ang:de financevercket, proportion på en
roulerande zedelstock i riket och Banquens belägenhet.
Men derföre bör ju riket och Banquen icke lida. Då i följe
af Regeringsformens 18 § Secrete Utskottet härvid upgifvit
alt utom de flere skähl, som ännu finnas i Banquens giömor
och Secrete Utsk. vid handen gifvit sig ej kunna framlägga;
så ville han åtminstone icke taga deli! i den skada, som
riket tilfogades genom upgifvande af sådant, som efter lag
borde under hemlighet förvaras, reclamerandes härvid den
ömhet, som R. o. A. vid förre riksdagar vist för slike måhls
bevarande.
Hr Patrik Alströmer instämde med de flere emot
auctionerne på St[ats]cont. lott.obligationer anförde skiähl,
såsom l:o att den af Secrete Utsk. nu meddehlte uplysning
tyckts bordt enl. 2 [§] af des instr. hafva föregådt auctionernes
åter vidtagande, hvarigenom månge låntagare blifvit
skrämde.
2. Att den almänna crediten härvid torde hafva lidit, då
låntagarne blifva oroade, som litat på b[an]cofullmäcktiges
giöromåhl.
3. Att låhnen på de pantsatte lottzedlar ej kunde ansees
som på lösöron utan sna[ra]re som gifne på fastigheter äfven
af det skähl, att på dem lemnadts Vs^clehlar af värdet i
låhn, som icke sker på lösöron.
4. Att en sådan indragning tycktes kunna ansees för våldsam
i den notion, att den ruinerade en dehl medborgare och
voro emot instructioner.
Bankauktioner på lottsedlar.
275
5. Att denne indx-agning icke voro nödig, då det har inedgifvits,
att hon vore litet betydande.
För öfrigt ville han ej svara på omilde insinuationer el.
tilinälen 0111 afsickter och ideer, efter desse i denne sorn andre
mål kunde gifvas både mot och med.
Hr Hasen kampf: Sedan nu Secrete Utsk. sin berättelse
med utlåtande om orsakerne till bancoauctionerne enl.
2 § af des instruction opgfifvit]1, så voro tid att decidera, om
de böra fortsättas el. ej.
1 :o. Härvid hade han gerna velat åter upläsa sitt förut
derom ingifne memorial, örn tidens korthet det icke förbudit.
Det deruti af honom brukade talesät af våldsam indragning,
hvarvid någon anmärckning voro giord, bemärckte i
den mening, han det anfördt, ej något våld, som han aldrig
påtänckt, utan endast en hastig och starck indragning, men
ej annat.
2. Ang:de den af honom omförmälte zedelbrist i landets
rörelser, så kände han vähl ej fulkoml. rätta nödige proportion
deremot af en circulerande p[ennin]gestock men trodde
doch, att den nu emot den af 1765 voro för liten, efter alla
rörelser och slögder i brist af utrikes fordrade inrikes ifrån
förlager, som jemte dyrheten på alla vahror kräfde nu 4
g[ånger] större roulence än 1765.
3. Att månge penningemän torde sitta med ofruktbare
store capitaler syntes ej troligt, ej el. möjligt att sådane skola
velat låta dem ligga utan interesse sen 1762, äta emedlertid
på capitalet i väntan på tilkommande zedlars realisation,
som behöfde lång tid, och rata de penningar, som enl. Riksens]
Ständers och regerings förordnande äro gängse, til dess
riket får annat mynt i stället.
4. Att desse auctioner influerade äfven på ägendomar torde
äfven kunna visas. Det medgåfvos, at Banquen ägde rätt
att dymedelst infordra sine låhn, hvarifrån dock låhn på fastigheter
för en tid blifvit ex[c]iperade, men när medelst auctionerne
zedelmyntet således indrogos och penningestagnation
blefvo ökt, nödgades hvar och en söka sitt igen hos private,
hvars ägendomar mäst voro pantsatte; desse skulle då
säljas, i hvilket fall Banquen att bevaka sin rätt vid ansvar
ej annat kunde än slå dem på auction och först utsöka sitt.
1 Memorialprotokollet.
276 1765, juli 20. Bankauktioner på lottsedlar.
Sådane voro fölgderne häraf för ägendomar och deras ägare,
som till större dehlén ej voro rike.
För sådane considerationer, i sig sielf mycket örne, önskade
han, att frågan om vidare auctioner måtte hvila, til des
Secr. Utskottet i et ordenteligt sammanhang hunnit opgilva
dess tanckar och förslag til botemedel för vår ut- och inländske
credit, om väre zedlars realisation, om proportion
af den emot våre rörelser nödig[e] penningestok til förebyggande
af en skadelig stagnation, då sedan efter omständigheterne
denne indragning efter 1/2 åhr el. mera kunde efter
hand ske.
Frh. C. Sparre medgaf Banquens rätt til desse låhns
infordrande men trodde nu ej vara dertil rätta tiden. Banquen
voro inrättad för riket, och R[iksens] Ständer som begges
förmyndare ägde begges interessen combinera. Den almänne
penningebristen voro säker. Den öktes än mer, om
på kort tid 60 t:r guld af vexelassocierade, 19 genom desse
auctioner och månge dertil genom cronans och privates låns
betahlningar i Banquen skulle inlöpa. Derföre afstyrckte
han så convulsive indragningar, att på en gång alla skulle
klaga öf. brist och stagnation i rörelser.
Detta rörde ej några få privata utan hela riket, derför afstyrkte
han desse auctioner, til des Sec. Utsk. om hela financeverket
inkommit, begär andes eljest häri votering.
Frh. Fred. Horn förklarade sig med alla täfla i nit
för riket och förtroende för Sec. Ut [sk.], och som honom
syntes denne ventilation ledas til votering, ville han körtel,
yttra sig öfver det upl. betänckrde. Här voro discourerat om
distinction af lösöron och fasta panter. De pantsatte cronoobligat.
kunde ej som lösöron anses, om man considererade,
hur de tilkommit, nemi. genom rikets behof vid et olyckligt
krig. Hvem skulle vähl framdeles vilja bispringa cronan,
om des credit och förskrifning ansågs som annat löst mynt,
det vi ej äga. Att desse zedlar kunde mista i sitt värde och
derföre borde auctioneras, funno han icke eller, emedan de
först 1769 til inlösen äro förfallne. Och derföre tycktes och
auctionen derå böra inhiberas, til des cronan dem inlöser.
Personer, som häri voro omtalte, kände han ej, men riket
borde hielpas, ty den öfverklagade penningestagnation voro
säker, den kändes i alla rörelser, ja, af Almogen i utskylders
praesterande.
Bankauktiouer på lottsedlar.
277
Det som kunde lyftas, voro derföre ej altid lösöron, det
torde äfven den värda ledamot medge, som af sådant skähl
argumenterat.
Hr Landtm.: Som häröf. tilräckel. ventilerats, lär jag
få giöra propositionen. Men förut får jag upläsa sidsta
strophen af Seer. Utsk. bet[än]k:de, som innehölt, att Secr.
Utsk. härvid måst förbigå månge skähl, sorn Banquens nödiga
hemlighet förbudit att upge. Äfven kan jag tillägga, att
vi ej veta, hvad åhrl. ur Banquen utgår, och hvarför denne
indragning sker. Banquen torde hafva accepterade obligationer,
hvarmed skola de inlösas. Då härmed 19 t:r gull indrages,
har han kanske 70 att utgifva. Ang:de sedelstocken,
så var den 1755 tilräckelig, och penningar kunde fås för 5
p[ro]cent; nu är han 3-dubbclt större, och dock fås penningar
ej för 12. Denne stagnation har således andra orsaker
och sådane, som strax med många 100 t:r guld ej kunna
hielpas. Här omtalas, att Secr. Utsk. skall upge botemedel
til rikets hielp, men de privates interesse ligger altid emot
staten, och när et enda project til almän hielp, som råkar
röra enskilte, får den kraftigaste opposition, hvad hopp är
det då för flere.
Häruppå giorde Hr Landtm, propositionen öfver Secr.
Utsk:s tilstyrckande, som besvarades med Ja och Neij, och
begärtes votering. Hvartil efter någon jemkning R. o. A. gillade
följande proposition:
Den, som bifaller Secrete Utskottets extractum protocolli
och att 1762 åhrs kongl, bref går i verckställighet, skrifver
Ja. Den, det ej vil, skrifver Neij.
Vinner Nej, så inhibera» auctionerne på desse Statscont.
lotterizedlar, intil dess Secrete Utskottet med sitt arbete uti
finance- och statsvercket inkommit til R[iksens] Ständer.
Hr v. Böhnen påminte i ani. af 14 § i R[iks]dagsord.,
om ägare af slike pantsatte zedlar finge votera.
Hr Jennings förklarade, at han sedan 1761 ingen sådan
ägt, och 0111 ägare af mindre små zedlar, hvaraf han
några hade, hoppades han ej meningen vara.
Gr. Axel [von] Fersen: Quaestion vid voteringar
om dem, sorn i saken kunde vara interesserade, hade ofta förekommit
och funnos i Riksdagsordn. stadgad; men tycktes
nu ej äga rum. Ty om alla de, sorn dehltogo i rikets interesse
och i penningerörelse, skulle afträda, hvem skulle då vo
-
278 1765, juli 20—26. Bankauktioner.
tera? Hail talte som oväldig r[iks]d[ags]man och ägde ingen
pantsatt zedel. Ständer ägde ju döma om rikets och egen
rätt; adel om ägendom och privilegier, präster om sina rättigheter,
borgare om handel, bonden om skattekiöp, en officerare
i militaire måhl; i författningar rör:de åkerbruk, bergsrörelser,
handel och slögder etc. etc. likaledes de, som deri
hade dehl. Således kunde hvad om enskilte i enskilte måhl
stadgat voro ej apliceras til R[iksens] Ständer i almänne
eller någon enskilt i hela riket rörande måhl afträde påläggas.
Frh. C. Ridderstolpe medgaf detta men trodde detta
måhl kunna ansees som privat såsom rörande vissa privatas
skyldigheter. Men som Banquen emot lagarne ej får
opge sine debitorer, så kunde man ej veta, hvem sorn borde
afträda, och undersökning derom voro fåfeng samt derför
[bäst]1 att lemna denna quaestion.
Frh. v. Essen biföll detta. Segren hoppades han dock
skulle åtfölja rättvisan och lagen, hvilken som tydelig han
trodde hvar en sielf voro följ andes, fast ingen här utnämbdes.
Hr L [ant] lii.: Häröfver behöfs ingen propos., när lagen
här ej kan exequeras men är lika klar och alloin bekant.
Upl. electorernes lista på ledamot i Justitisedeputation.2
Häruppå satte sig de upropade herrar vid bordet och börjades
voteringen i tvenne uprop; efter hvilkas slut zedlarne
af Hr Landtm, räknades, sorn voro
för Ja 344, för Neij 338.
Voteringsinstrumentet, som härhos är bilagt3, underskrifvit
af bordsherrarne, uplästes.
Hvarefter anmältes Fiscalens uprättade och af bordsherrarne
undertecknade lista på deni, sorn under voteringen
giordt sig til böter enl. Rid.husordn. förfallne.
Hvilken rem. til Rid.husdeputationen.
Hvaruppå R. o. A. skildes kl. 9.
1 Memorialprotokollet.
2 I stället för advokatfiskalen Nordenhielm, som avsagt sig, assessor frih.
Arvid Fredrik Kurck.
3 Uteslutet här.
Löne- och pensionsfrågor.
279
Anno 1765 d. 26 Juli i.
Fredag.
Plenum kl. 8.
Just. protocollet af d. 9 Julii.
Hvaruppå föredrogs
1 :o Secrete Utskottets utlåtande af d. 1 Junii öfver skedde
ansökningar om löhns indehlning på Gottland för land-,
clerecie- och scholaestaterne på lika sätt som vid sidstledne
riksdag för superintendenten derstädes skedt men som Secr.
Utsk. ej kunnat tilstyrka.
Bifölls.
Ett af Riksdagsfullmäcktigen från Gottland Bengt Jonsson
Koparfve äfven deremot insinuerat mern.
Remitt. till Secrete Utskottet.
2. Secrete Utskottets hemställande af d. 31 Maij ang:de
Fendricken Focks sökte pension, hvilken Sec. Utskottet ej
kunnat tilstyrcka.
Bifölls.
3. Secrete Utsk. extract. prot. af d. 1 Junii med hemställan,
att Pastoren Holmquist må framdeles niuta sin interimslöhn
409 d. 28 öre s:mt utan förvandlingens beräknande.
Bffölls.
4. Secrete Utskottets extr. prot. af d. 1 Junii ang:de Landshöfdingens
i Blekingen giorde ansökning om tilökning af en
cantzlist samt indehlning af landscantzlistatens löner och
skrifmaterialiepenningar, hvilcket Secrete Utskottet ej kunnat
ingå.
Bifölls.
5. Secrete Utskottets extract. protoc:li af d. 8 Julii med
berättelse ad notitiam om hvad det funnit att påminna vid
det af Banquen med Borgmästaren Gustaf Kierman slutade
kiöp om Frösvidahls bruk och säterie; hvarvid fogas en uträkning
slutande sig med en salderad Banquens fordran på
251.734 d. 1 öre k:p.
Härvid fants ej att påminna.
6. Secrete Deputationens betänck:de af d. 5 Julii ang:de
commendanters tour, som deputationen håller före ej böra
gälla till befordran i arméen.
Lön tor
stater på
Gottland.
Pension för
Hr Fock.
Pastor
Holmqvists
lön.
Landscantzlists
tilökning
i Blekinge.
Kiöp med
Kierrman
om Frösvidahls
bruk.
Commend:ts
tour.
280 1765, juli 26. Remiss av memorialer.
Franske
brigadierers
tour.
Rytmest.
Hägerflychts
tiensterätt.
Remiss af
visse memorialer.
Capeilan
Wermelins
befordran.
Begärtes på bordet.
7. Secrete Deputat. bet[än]k:de af d. 15 Julii ang:de
franske brigadierers tour till befordran, hvilcken deput. håller
före böra räknas lika med öfverstars tour.
Bifölls.
8. Secrete Deputat :n af d. 22 Julii ang:de Ryttmästarens
Nils Hindrich Hägerflychts återinträde uti tienst och befordran
til något commendantskap i anseende til des beviste
synnerl. tapperhet och undfågne svåre blessurer.
Res.: Bifölls, doch att til ledigheter genom accord han til
accordsummans erläggande må vara förbunden.
9. Hr Landtm, androg, att af R. o. A:s ledamöter en
hop memorial voro ingifve, om hvars föredragande tätast
påmintes. Hr Landtm, hade dem genomläst och funnit, att
de ej in pleno kunde afgiöras utan borde först til vederb:de
deputationer remitteras, hvarföre och som deras upläsande
här skulle borttaga mycken tid, han hemstälte, om icke de
kunde strax remitteras, sedan han nu för R. o. A. upläst
rubriquerne deraf.
Listan uplästes.
Hr Au g. Ehrensvärd, som i mern. hörde sig nämnas,
förfrågade, om man icke kunde få se desse mern., då
man däri rördes, och ha tilfälle att derpå behörigen svara.
Ty fast det skulle huggas på skogen, borde man eftersee, huru
det högges.
Hr Landt m.: Det voro billigt och kunde ingom nekas
hvarken här, i Secr. Utskottet el. någon deputation.
De af Hr L[ant]m. på mem:ne föreslagne remisser til vederb:de
deputationer biföllos.
Hr Schönström anholt om tilstånd at få låta trycka
sitt och Hr Heldenhielms memorial rörande galereflottan.
Ett lika begärtes af andre för Hr Pinellos och Hr Segercrantz
mern der i samma ämne.
Som bifölls samt att de nu remitterade memorialer få gå
till de öfrige stånden.
10. Föredrogs Justitisedeputat:s bet[än]k:de af d. 27 April
ang:de Capelianens Wermelins besvär vid Bolstad pastorats
förgifvande til Mag. Eric Florelius. Tilstyrkandes deputatm,
att Wermelin hos Kgl. Maj :tt må i und. recommenderas til
befordran genom Carlstads Consistorium, doch utan bättre
förtientes prejudice. Och bifölls.
Får- och ullpremier.
281
11. Handels- och manuf.deputatrs bet[än]k:de af d. 20 Får-och ullMaij
ang:de de af manufacturfonden härtils bestådde får- Prsemieroch
ullpreinier, tilstyrckandes deputationen endast de senares
bibehållande.
Det bifogade votum separatum tillstyrckte äfven dessas indragande
i anseende til svårigheten af säker controll dervid.
Frh. Cederhielm instämde i sitt yttrande med det
särskilte votum.
Frh. C. Ridderstolpe deducerade deremot de skähl,
hvarpå han tilstyrckte bifall på deputationens bet[än]k:de,
nemi.
1 :o att ehuru Almogen och de, som ej hade lägenhet att
underhålla finare fårslag, ej stort frågade efter desse premier
på fin ull, så vore de dock en upmuntran för dem, som
ägde mera utrymme och lägenhet att hålla bettre fårafvel.
2. Voro ullen det hufvudsakeligaste i våra manufacturier
och til vår klädbonad och silket deremot ej att giöra någon
räkning uppå.
3. Hade de gifne premier redan uträttat att åhrl. öf. 80 000
skålp. fin ull kunde til manufacturerne presteras; men sådant
quantum voro ännu icke tillräckeligt för vårt behof,
som kräfde mera ännu.
4:o. Vore således nödigt, att desse premier continuerade
til upmuntran för ullproducten, äfven för att derå hafva tilgång
i landet til des behof i fall af krig, som kunde coupera
tilgången til utlänsk ull.
5. Engellands exempel, som hos sig ej består premier för
ullen, voro hit ej applicabelt. Ty de hade ej indragit premierne
och upmuntringarne för än då när de ej mera behöfdes;
men för oss, som häruti ej ännu vunnit nödig styrcka
och stadga, är det vist ännu ej tid att förquäfva vår inrättning
til nödig ulls erhållande, som skulle gifva våra manufacturer
den skadeligaste stöt. Hade vi innom oss all den
ull, vi behöfde, så kunde prem:ne derå gerna indragas, ehuru
liten summa de utgiorde, men förut voro det skadeligt.
Hvad angingo controllen derå, så kunde kanske små missbruk
dervid hafva förelupit af odygd och någons sielfsvåld,
men missbruk häfde ej bruket. Och dessutom voro föga troligt,
att någon för att på samma ull 2 g[ånger] få premium
skulle hålla den uti 2 åhr osåld, då han deremot saknade
försälgningssumman och interesset derå i sin rörelse samt
282 1765, juli 26. Får- och ullpremier.
Pris på
Rik[s]dagstidningar.
togo ansehnl. skada på sielfva ullen, som af liggande minskas,
förderfvas och förvandlas i mull och damb.
För anförde skähl och flera svåra fölgders skull tilstyrckte
han ytterl. bifall på bet[än]k:det.
Hr H. H. Boije ville med tacksäjelse til deputat:n med
Frh. Ridderstolpe] bifalla dess bet[än]k:de; hälst de, som
til fin ulls presterande förut blifvit inledde, eljest skulle
gorgeras och våra manufact.inrättningar kullkastas.
Hr U g [g] 1 a bif. Frh. Ridderstolpe, hälst premierne utgiorde
en liten objet, men deras indragning skulle ruinera
manufactorierne.
Frh. [von] Köhler conf. sig med Frh. Ridderstolpe,
etter äfven desse premier på 4 åhr ej kostat mer än 200 000
d. k:m och ullen vore oss högst nödig, men önskade, att väre
ullvahror häremot äfven måtte tiltaga i godhet.
Hr v. Alströmer biföll Frh. Ridderstolpe, tilläggandes
att han gerna önskat någon continuation af fårpremierne
til god fårafvels mera förökande och spridande.
Hr Giös biföll Frh. Ridderstolpe] och betänckandet.
Premier för ull hade han sielf mottagit och viste, att det voro
en fast svag upmuntran til goda fårs underhållande, hvarförutan
mången torde öfverge fårskiötslen och i stället hålla
den boskap, som i smör och miölck lönte sig bettre.
Frh. J. A. Hamilton biföll äfven bet[än]k:det, glad
att det såvähl sorn R. o. A:s yttrade öma tänckesätt dervid
gufvo dementi åt en anonymus, som nyl. utgifvit en skrift i
en contraire principe.
På Hr Landtm :s proposition bifölls betänckandet.
Hr L i n n e r s t e dt, Joh., giorde någon förfrågan, huru
med controllen af desse premier förhöllos.
Frh. Fredric Ridderstolpe som deputat.ledamot
svarade den författning vara giord, att ullen hvarje åhr til
värdering emottogos af hallrätten til September månads slut,
då premierne utdehltes och ägaren sedan sålde ullen, ty han
kunde ej utan sin skada låta henne ligga åhret om, och dess
egit interesse voro härvid bästa controllen.
12. Föredrogs Hr Carpelans på bordet liggande memorial
angrde bettre pris på R[iks]dagstidningarne.
Frh. J. A. H a m i 11 on giorde lika erindran om det dyra
pris på alla äfven efter Rfiksens] St[änders] befallning
Ödehemman. Sillfisket i Nordsjön.
283
tryckte piecer 0111 flere Rfiksens] Stfänders] giöromåhl
etc. etc., som hindrade almänheten att dem kiöpa.
Hr Landtm.: Om detta remitteras til Secrete Utskottet,
så lära vederbörande deröfver kunna höras och i ani.
deraf pröfvas, om något missbruk härvid förelöper.
Detta bifölls.
13. Föredrogs Frh. Palbitzkis memorial ang:de des fa- Palbitzki
milles säte och stämma på Riddarhuset och påminnelser emotfamilles sälden
dertil gifne fullmackt.
Rem. til Riddarhusdeputation.
14. Oammaroeconomiedeputationens bet[än]k:de af d. 30 ödesjordars
April ang:de ödeshemman i riket jemte en projecterad kongl. uPtagandeförordning
att opmuntra slike hemmans optagande och cul
tur.
Begärtes på bordet.
En deputation ankom ifrån Borgareståndet, 8 pfersoner]
starck, anförd af Grosshandlaren Q u a s t, som jemte ståndets
hörsamste hälsning anmälte
1 et ståndets extr. prot. rörande Stockholms och flere städers
besvär öfver regementers inquartering, med deras remiss
til Secrete Utskottet.
2. Att ståndet yttrat sig öfver Bondeståndets begärte ytterligare
förklaring uti saken rör:de skattekiöpsinhibitionen,
hvarvid ståndet förblifvit vid sitt förre att remittera
örn framdeles kiöp til Cam.oecon.deputationen. Och
3:o recomend. de fler ingifne e[xtr.] prot. til afgiör:de.
15. Föredrogs Cammaroecon.deputations bet[än]k:de af Laxfiske i
d. 13 Maij ang:de det bortarrenderade laxfiske i Cumo eif. fumo elf
Hvilar
til des Fiskerideputationen häröfver inkommit.
16. Fiskerideputat. bet[än]k:de af [d. 10 Maj] ang:de sill- Silfånge i
fångst i öpna sion utanför Nordsiöstränderne, tilstyrckandes Nordsiöndeputationen,
att till befordran af denne vetenskap, som
blefvo högst angelägen, ifall sillen en gång drogo sig ifrån
våra stränder, öfversten och Riddaren Wolfrath, som på deputationens
föreställning til något idkande af slikt fiske sig
villig förklarat, måtte dertil få nyttia en af cronans deckespingar
och 22 man af rotebotsmän, dem han sielf ville örn
legan accordera med och sielf betahla.
Härunder ankommo 6 stycken Bondeståndets deputerade,
hvars ordförande Anders Matsson p[rsemissis]
pr [semittendis] aflefvererade en skriftelig anmälan af sit
284 1765, juli 26. Silliisket i Nordsjön.
ärende, som var att til känna gifva, det ståndet på Secrete
Deputations bet[än]k:de öfver Vice Häradshöfd, och ståndets
nuvarande Secreterares Kocks besvär öfver prejudice resolverat
och tillagt, att han må erhålla secreterarefullmakt
lika med secreterarne i collegierne.
Hr Eneschöld: Ehuru nyttig denne fiskeriinrättning
kunde vara, funno han dock det föreslagne medel dertil betänckeligt,
så vähl för prejudicat att cronans fartyg i privatas
oeconomiska afsigter skulle brukas, som för den risque
och slitning de härvid ledo. Utan tycktes Hr Wolfrath kunna
dertil frackta något tienligit fahrtyg, samt honom sedermera
kostnaden dervid blifva ersatt.
Hr Uggla deducerade ytterligare nyttan och angelägenheten
af deputations förslag. Sillen kunde framdeles vika
ifrån vår skärgård, då det blefvo nödigt att söka honom i
öpna sion. Dertil borde man sköta vetenskapen, men fond
feltes. Deputation hade hunnit förmå Öfv. Wolfrath til det
nu omförmälte försök, som torde kosta honom vackert nog i
folclcets lega och underhåll samt nödig fiskeredskap men
riket deremot mycket litet medelst låhnet af en esping, som
ej just utgjorde något stort capital och kunde lika god återfås
Hr Bilberg trodde ursprunget af detta project ledas
ifrån en benämd Wahlberg, hvars projecter, (sorn törhända
deputationen ej fullkoml. kiände,) till siäl- och sillfångst
ej vore andre än dem hvar bonde i Blekingen kände. Men
som nu härmed så vida kommit, at cronan skulle det mästa
dertil bestå, hvilket han ej funno billigt, så borde härvid Ammiralitetscollegium
först höras om något slikt cronofahrtygs
öfverlåtande, som han ej trodde dem kunna umbära. Eljest
tycktes Hr Wolfrath böra giöra detta försök på egen depense
el. med interessenter, i hvilcken cas Hr Bilberg för sin
dehl gerna 500 plåtar däruti ville emploijera.
Hr Möllerstierna biföll deputat. betänckande såsom
i anseende til fiskerikonstens och manskapets öfvande
ganska nyttigt för det almänna och hvaraf Öfv. Wolfrath,
som redan, utan premier, åhrl. saltade 20 000 t:r sill och följ -  acktel. härvid ej hade något intresse, hade mera heder och
kostnad än profit.
Hr Eneschöld itererade sitt förre emot betänckrdet
och et project, som han trodde till egen nytta ländande, på
de skähl,
Sillfisket i Nordsjön.
285
1 :o alt manskapets öfning härvid vore onödig och öfverflödig.
2. Hade flottan sielf ej deckespingar nog, således ingen
at aflåta til äfventyr och slitage.
3. Kunde andre tienlige fartyg til fiskeriet finnas inom
coopvaerdie.
4. Kunde Hr Wolfraths but vähl vara god men han vore
häruti inledd af Wahlberg, en projectmakare. Och sådane
plägade ordinairt syfta på egen vinning.
Således ville han med Hr Bilberg, att frågan om en deckespinges
aflefvererande til detta behof borde remitteras til
Ammiralitetscollegii utlåtande, men hvad det emot betahlning
åstundade manskapet til fiskeriet anginge, så trodde
han det vähl kunna accorderas. Härvid fölgde han den principe,
att i defensionsvercket borde hvarje branche vara stadgad
och i ordning efter lag och förordningar skiötas utan
något ingrep eller rubbning genom hvarjehanda projecter
ock nyheter.
Hr Uggla: Hvad Hr Bilberg såsom nytt anlördt hade
deputation sig fulkoml. bekant. Och viste kanske utom dess,
att emellan fiskesättet i Nord- och östersiön voro stor åtskillnad
i anseende til strömmens olikhet. Att flottan ej hade
flere espingar än dem, som voro i ständigt bruk, det syntes
nu i fredstider låta ganska svagt. Men på det ingen måtte
tro, att under detta förslag icke lågo någon almän utan någons
enskilte förmåhn förborgad, så lemnade han gerna herrarne
att afslå betänckandet, hvilket äfven Hr Wolfrath sielf
skulle vara långt nögdare med än et bifall med misstancka
om någon egen vinning.
Hr Bilberg anmärckte härvid, att det torde undfalla
Hr Uggla, att det voro espingar af tvenne stag. Af deckespingar,
som här begiärts, hade Amiralitetet allenast trenne,
som dageligen brukades, men af andre utan deck voro
tilräckeligt antahl at tilgå.
Hr L[ant]m. föreslog, att denne fråga kunde remitteras
till Secrete Utskottet, hvars Defensionsutskott kunde
pröfva, om vid Amiralitetet är tilgång til någon deckespings
aflemnande.
Frh. C. Ridderstolpe: Att Ammiralitetscollegium
häröfver hördes, voro godt, men det behöfde af R[ik]sens
Ständer ej ske. De kunna allenast säja ja till betänckandet
286 1765, juli 26. Sillfisket i Nordsjön.
med tillägning, om Ammiralitetscolleg. har en sådan tienlig
esping att umbära. Hvad vidkom de mot betalning begärte 22
män af rotebotmän, så ansåg han det för nyttigt, att siömän
på sådant sätt i fred finge någon öfning och rörelse.
Man kunde altså tillägga, att Hr Wolfrath hade härvid
att svara för både fahrtyget och manskapet, att de icke rymde.
Båda dehlarne kunde Hr Wolfrath försäkra, och således
torde härvid för cronan ingenting vara att risquera.
Hr Gyllensvahn anmälte aldra först, att Hr Wolfrath
updragit honom som sin vän att på dess vägnar afsäja
sig det, sorn han på deputationens föreställning och för
att tiena det almänna sig velat påtaga, så snart sådant hos
R[iksens] Ständer skulle möta contradiction. Hr Wolfrath
hade redan med sine fiskeinrättningar bevist, att han äfven
i de ämnen hade insickt och fullkomlig capacitet, men ville
så mycket mindre af sine landsmän i detta måhl misstänckas
för afsickt på egit interesse, som han det ej behöfde och
kunde hielpa sig fram med mindre besvär.
Han hade nu fulgiordt denne skyldighet. Nu ville han
nyttia sin rätt att sig öfver sielfva saken yttra. Det voro ej
okunnigt, att litet jalousie stundom kunde vanckas både innom
och utom stånd; men han önskade, att den aldrig måtte
fästas på näringsmän, som snart nog kunde blifva fattige
men derföre borde med ynnest omfamnas, efter staten igenom
dem hulpes medelst nyttige rörelser och exporter samt
retourer i våra nog så fredlösa tider.
Att ang:de espingen Amiralit.collegium måtte höras, trodde
han ej varit emot deput. tancka, som ej hade giordt detta
förslag, om den ej trodt, att Ammiralitetet en sådan kunde
aflåta.
Hvad manskapet vidkom, så ville han sådant af sitt compagnie,
om tilfälle voro, gerna härtil aflämna, och tviflade
ej eller, att ju Amiralitetet heldre skulle se sine bottsmän
öfvade på sion, då de derföre betaltes, än gå hemma i landet
på åker och äng, som ej giorde dem til skickelige siömän.
Hr Gyllensvahn ville således för rikets bästa skull bifalla
betänckandet eller och remittera detsamma til Secrete Utskottet,
hvarest 2 hederlige ammir.officerare voro ledamöter,
som vähl härvid skulle bevaka flottans bästa.
Hr Au g. Ehrensvärd: Om Hr Wolfrath afsagt sig
Sillfisket i Nordsjön.
287
detta försök till fiskeri, så behöfdes vähl ingen ventilation
derom. Men dess tancka voro dock, att en sådan öfning som
den föreslagne voro nyttig för bottsmän, som eljest allenast
hvart femte åhr exercerades, och att för öfrigt Hr Wolfrath
medelst dess anbud snarare förtient premium än afslag.
Hvad beträffade en esping, så i fall Ammiralitetet ej hade
någon att härvid aflemna, hade arméens flotta en, som gerna
til det föreslagne bruk skulle lemnäs, efter den ändock troddes
vanskötas.
Frh. [von] Köhler: Ammiralitetet hade 3 deck
espingar,
af dem det gerna torde cedera en i detta fall. Och
att manskapet blefvo siöfarit och öfvat samt förtiente peningar
voro äfven nyttigt. Han var således nögd, om betänckandet
remitterades til Secrete Utskottet eller och strax biföllos,
om deri lähnet af espingen tilstyrktes conditionale,
att Amiralitetet den kunde umbära.
Hr Carpelan biföll deputations tilstyrckande, tilläggandes
sig tycka, att de omständigheter, som Hr Bilberg
deremot andragit, grundade sig på mindre ricktige rapporter
om Fisk.deputationen och hvad där förevarit i detta ämne.
Hr Bilberg gaf til oplysning, att han varit emot
saken, efter han trodt, att decksespingen skulle utlemnas på
cronans risico och att ständige botsmän dertil åhr från åhr
skulle erfordras. Men nu begofvo han sig gerna däri, blott
saken först til Secrete Utsk. remitterades el. Amm.colleg.
deri hördes.
Hvad vidkommo ricktigheten af hans raporter, så viste han
vähl, att deputationen af Wahlberg i detta måhl inhämtat
många idéer, men trodde dock, at deputation ej viste, huru
fisket idkades i Blekingen.
Hr Uggla: Deputationen känner kanske det också men
skal gerna emottaga Hr Bilbergs uplysningar a condition
at tilbakars få uplysa honom igen.
Hr Landtm, hemstälte, om icke i anseende till nödig
underrättelses inhämtande, om Ammiralitetet härtil någon
deckesping kan umbära, detta måhl kunde remitteras til
Secrete Utskottet.
Hvilket bifölls.
16. Borgareståndets extractum protocolli af d. 26 Julii Inqvartering
ang:de städernes besvär öfver inquarteringen 1 städerne
remitt.
til Secrete Utskottet.
288 1765, juli 26—27. Fiskepremier.
Fiskeriprse
mier.
17. Föredrogs Fiskerideputations betänckande af d. 15
Maij ang:de indragning af de härtils bestådde fiskeripremier,
hvarjemte doch deputation tilstyrcker, att det til salterierne
nödige salt utan afgift må få införskrivas.
Hr Bilberg biföll den l:sta puncten, hälst det syntes
obilligt och skadeligt, att riket skulle bethala premier för
bortskämd sill, som ofta utskickades.
Men den andra puncten kunde han ingå. Det voro en
continuation af premier med den skilnad, att den förre förmån
hade de strax men premier hade man fädt vänta på.
Dessutom kunde sådan frihet ej controlleras utan kunde
medföra många underslef til stegring på saltet och brist
derå, hvaröfver för detta blifvit ofta klagat, som han erindrade
sig hafva för par åhr sedt i Giöteborgs Gazette, där det
sagts, att fiskeriet hade god framgång, blott saltet ej tröto.
Han ville således tillstyrcka både premierne och friheten
på saltet; ty som fiskerierne til opmuntran i början behof t
premier, så tycktes de nu vara onödige, när sillen kunde
för bettre pris säljas till utlänningen än til inhemske.
Biföllos ej detta, så begärte han saken måtte hvila.
Hr L. M. Uggla förestälte häremot, att den projecterade
tullfrihet på saltet utgiorde en ganska liten objet på
hvarje tunna sill, nemi. 1 d. 10 öre kan, emedan 3 tunnor
sill saltades med 1 t:a salt, och att som sillen utfördes, så
vunnos saltet igen på sillvärdet.
Om controll på denne saltfrihet skulle Fiskeri- och Tulldeputationerne
öfverlägga och föreslå tienlige författningar.
Och hade saltet för öfrigt hvarcken varit för dyrt eller brustit,
ej heller hade någon derpå blifvit rik men vähl åtskillige
giordt banqueroute.
Hr Möllerstierna instämde med Hr Uggla, tilläggandes
att då premierne förut stigit ganska högt, i det dehls
5, dehls 3, dehls 1 d. s:mt för hvarje utskeppad tunna sil
bestådde blifvit, så voro, då de nu indrogos, det deremot en
ganska liten förmåhn, om 4 d. knnt afgiften eftergofvos på
hvar tunna salt til fiskerierne, emedan med en tunna salt
tre tunnor sill saltades, då för hvarje tunna af desse ej mera
kunde räknas deraf vunnit än 1 d. 10 öre k:m.
Controllen på saltet kunde äfven erhållas, och hade deputationen
redan varit på någon tienlig författning dertill
betänckt.
Fiskepremier. Skatteköp.
289
Hr v. Böhnen förestälte, att detta måhl ej borde uppehållas
utan snarligen afgiöras, på det undersåtarne, sorn
idkade fiskeriet, hvartill tiden nalkades, måtte få veta, hvad
de hade att rätta sig efter. Om cronans medel voro han så öm
som någon och ville gerna indraga, hvad deraf besparas kunde,
men doch ej så att undersåtare och näringsfång dermed
skulle dras til undergång, varandes dessutom den förmåhn
af 1 d. k:m, som härmedelst på hvar tunna sill lemnades, en
liten objet för riket til fiskeriets opmuntran, när deremot
premierne indrogos.
Hr Bilberg begaf sig ifrån dess påstående till måhlets
afgiörande.
Hvarefter på Hr L [ant] m. proposition bet[än]k:det bifölls.
18. Upl. Hr Lindelöfs memorial ang:de påminnelser vid
Hr C. Wadenstiernas riksdagsfullmackt för Mannerfeltske
famillen.
Begärtes på bordet.
19. Uplästes electorslistor på några i Justititedeputationen1
samt Riddarhusdeputationen utnembde nya ledamöter.
Hvarefter R. o. A. skildes kl. 1.
Anno 1765 d. 27 Juli i.
Lördag.
Plenum kl. 8.
Justerades hälften af riddarhusprotocollet, hållit d. 13
Julii.
Hvarefter föredrogos:
l:o Bondeståndets extr. protocolli af d. 15 Junii ang:de Skattekiöp.
expeditionens öfver skattekiöpsinhibitionen närmare förklaring,
så att äfven alla framdehles existerande skattekiöpsmåhl
utan åtskilnad må uptagas och efter lag afgiöras, ehuru
de blifvit anmälte efter d. 15 Dec. 1763, då inhibitionen
skedde, och efter hvilken termin de öfr. stånden resolverat,
att frågan om alla til anmälande skattekiöp til Cammaroeconomiedeputationen
måtte remitteras.
Hvarvid anmältes Prästerståndets extr. prot. af d. 16 Julii,
som instämde med Bondeståndet, samt
1 I stället för lagman Gyllenadler, som avsagt sig, hovrättspresidenten
Adam Fredenstierna.
19—5 610U
290 1765, juli 27. Manufakturkontoret.
Borgareståndets af d. 26 Julii, som i anseende til fram
deles skattekiöpens remitt:de til Cammaroec.deputationen
förblef vid sitt häri för detta tagne beslut. Och
res., att R. o. A. förblifver vid dess uti denna sak förut
tagne beslut.
Hr Lars Hierta förfrågade sig, huru med skattekiöpen
på militisehemman härvid förhöllos.
L [ant] m.: De voro ex[c]iperade, efter qusestion derom
til Cammaroec.deputationen blifvit remitterad.
Mantalsskrif- 2. Prästeståndets extract. protocolli af d. 8 Junii, hvaruti
ningar. begäres, att Kongl. Maij :tts författning af d. 18 Feb. ang:de
någon ny method vid mantahlsskrifningarne må inhiberas i
hvad angår den Prästerskapet dervid ålagde controll såsom
stridande emot deras privilegier.
Bifölls.
Manufactur- 3. Borgareståndets extr. protocolli af d. 10 Junii, som tilbåiancer
styrckte, att under den nu af R[iksens] Ständer anbefalte
utredning af Manufacturcontorets balancemåhl sedan 1752
sådane balancemåhl, som redan kunde hos domare och executorer
vara incaminerade, måtte inhiberas och på lika sätt
med de öfrige pröfvas och afgiöras.
R. o. A. funno betänckeligt att härvid hindra domares el.
executorers giöromåhl och föranlåta ytterl. tidsutdräckt i
slike fordringars indrifvande för contoret och kunde således
Borg.st. tancka ej bifalla.
Magister 4. Prästeståndets extr. protocolli af d. 2 April, deruti stån^betordrangS
anf°rde skähl tilstyrcker, att den af R[iksens] Stän
der
vid förledne riksdag Prästen Mag. E. Wennerberg lemnade
underd. föreskrift til befordran til första ledige regale
pastorat i Linkiöpings stift sålunda måtte ändras, att Wennerberg
efter dess förtienst och skickelighet i jemnförelse
mot andre må i stiftet niuta befordran.
Äfven uplästes de vid förl. riksdag ifrån Lofl. Borgareståndet
utfärdade extracta prof. af d. 12 och 22 Juli 1761, hvilcka
uppå Prästeståndets förut Wennerberg lemnade recomendation
til Rystads pastorat, hvilket emedlertid til en annan
blifvit förgifvit, tilstyrckt förber:de und. föreskrift för Wennerberg
til det första med Rystad jemngode el. bättre pastorat,
hvarmed R. o. A. samt Bondeståndet äfven instämt.
Hr Uggla och Hr Gyllensvärd: Att sedan vi för
detta bifallit Wennerbergs recommendation, som voro en
Wennerbergs befordran. Saltkontoret.
291
skickelig prästman, och inga besynnerlige skahl deremot anfördts,
så borde vi förblifva vid vårt förre beslut.
Hr v. Böhnen: Att Wennerberg ej hade att klaga, om
han niuter laglig befordran efter Pr [åste] st. mening jemte
den honom emedlertid tillagde löhn af 300 d. sunt.
Frh. [von] Kiöler ville ej ingå uti något omdöme
0111 Wennerbergs skickelighet eller hvarföre han ej kunnat
vinna Rystads församblings tycke til befordran efter Pastor
Bagge, hvars måg han var och således kunde conservera huset;
men trodde, att Prästeståndet aldrabäst kiände en prästmans
merit och skickelighet, och således säkrast vara att
låta ståndets vitnesbörd härvid gälla.
Pr.st. extr. prot. bifölls.
5. Borgareståndets extractum protocolli af d. 8 Junii, in- Saltcontolneliållandes
att ståndet vid tilfälle af den utaf de öfr. st[ån-rcts uPbördden]
vid denne riksdag beslutne undersökning, huru vid förl.
riksdag tilgådt med expeditionen rörande Saltcontoirets redogörelse
för den sedan 1750 upburne 1 d. kun. afgift på
hvarje tunna salt, och expeditionens utfärdande deröfver nu
med första, ståndet ytterl. skärskådat sielfva hufvudsaken
och dervid pröfvat billigt, att Saltcontoret må befrias för
annan redogörelse för desse medel, än den Kongl, Maj :t vid
första contorets inrättning d. 12 Junii 1750 detsamma ålagt
inför visse deputerade af stadens grosshandlare.
Hvarvid fogas afskrift af Kgl. M:ts bref samt en utrekning,
som visar, huru contoret hållit det utlofvade pris å 18
d. kunt för en tunna salt ifrån 1750 til 1760 samt prisets förhållande
emot vexelcoursens fallande och stigande.
Hr Clas Alstr örner anholt, att detta ex[tr.] pr[ot.]
som innehållande nya omständigheter måtte få ligga på bordet.
Hr v. Böhnen: Denna sak hade för detta här varit
ventilerad, då äfven Hr Wadenstierna berättat, huru dermed
i förl. r[iks]dags Expedit.deputation tilgådt, nemi. olagb
Dessutom voro redogörelse för de af almänheten upburne
medel ganska billig, och ville han således förblifva vid vårt
förre på Prästest. extr. prot. dertill lemnade bifall.
Hr Landtm.: Så hade med saken tilgådt, att vi jemte
Präste- och Borg.stånden vid förb r[iks]dag beslutit denne
redogörelse; men beslutet hade stadnat i Expeditionsdeputationen
oexpedierat. Vid denne r[iks]dag hade Prästestån
-
292 1765, juli 27.
Saltkontoret.
det väckt samma sak, dem hade vi och hifallit; men nu hade
Borgareståndet på detta sätt dervid inkommit. Saken voro
således gammal, fast detta extractum protocolli voro nytt.
Hr Lagersvärd holt sig vid vårt redan förut härom
tagne beslut.
Hr Alströmer itererade sitt förre utan att vilja ingå
in meritis. Vi hade senast på Pr fäste] st. hemställande endast
ventilerat om expeditionens öde vid sidsta rfiks]dag; men
de nu af Borg.ståndet andragne skähl i hufvudsaken voro
nya, och derföre anholt han, de måtte få ligga till vidare påseende.
Hr C. Wadenstierna begärte på Hr Alströmers anförde
skähl samt i anledning af hvad Hr Landtm, anmärckt,
att detta exftr.] prfot.] med dess innehåld måtte få til ytterligare
nödigt betänckande något ligga, i ani. af 16 § i Rfiks]-  d[ags]ordn.
Hr Gyllensvahn förmente, att denne §, som han vähl
kände, härvid ej til skähl kunde åberopas.
Hr Wadenstierna anförde § ord: Inkomma då några
påminnelser etc., och slöt derutaf, att om påminnelser
ägde rum vid deputat:s betänckande til deras åter tilbakars
remitterande, så ägde de så mycket mera vickt vid et extractum
prot:li, som voro nytt.
Hr Gyllensvahn: Saken voro ej ny utan Rfiksens]
Ständer redan vid förl. rfiks]dag bekant, nemi. Kogl. M:ts
autorisation för Saltcontoiret, dess ingångne conditioner, sorn
ej blifvit opfylde, hvarföre dem då pålades redogörelse för
den upburne 1 d. k:[mt] på hvar tunna salt, hälst dess ogudacktighet
gick så långt, att de enl. bref ifrån Finland snarare
förde saltet til ryske sidan än att sälja det åth undersåtarne,
och att Landshöfd. de Geer måste med sin embetes handräckning
härvid bispringa de senare. När nu contoret ej opfylt
sin skyldighet medelst tilgång på salt och det stipulerade
18 d. k.-pris för t:n, voro ju redogörelsen för den upburne
1 d. k:t-afgift på t:n billig och borde afgiöras. Nya skähl
voro deremot ej anförde, som icke subsisterade för 1760 åhrs
r[iks]dag och då redan voro bekante samt enl. 51 § i Reger.-  formen kunde lämpas och ändras efter omständigheter och
rikets nytta, som fordrade gagnelige penningerörelsers1 och
styrka men ej sielfvåld el. brist på salt.
1 Memorialprotokollet: ... etter riket fordrar nytta af pjenningejstyrcka ...
