# ID: svediakorp-gov130
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1760--1762
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 112,793
# sentences: 5,300
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Avskrifter av deputations betänkanden.
293
skahl mot och med, doch konime derpå an, hur de öfrige
stånd giorde med de sine, då arfvodet för väre ej kunde
minskas. Ang:e fuflm. i banquen påmintes, att hälst creditorer
men inga hanquens debitorer dertill måtte väljas.
Hr Chr. Rappe trodde, att sidst vore öfverenskommit,
att inga afskrifter af Secr. Utskottets upgifvande skulle tagas
och att butten därmed varit, att de ej til äfventyrs skulle
råka i fremmandes händer, ja, kanske införas uti utrikes
gazetter; hvarmedelst vår svaghet skulle uptäckas och vår
credit än mera försvagas. Han tilstyrckte fördenskull att blifva
vid det, som afgiordt vore.
Frh. J. C. Cederhielm ansåg qusestionerne om deputationslistan
och om afskrifterne af sig sielf böra förfalla.
Men i frågan om fullmäktiges arfvoden yttrade han, att besparingar
voro ganska goda, då de tienligen kunde giöras,
men bör de ej bestå i vanlige arfvodens indragande för arbetande.
Desse nödgades eljest söka löna sig sielf va. Att dehla
löhnerne kunde hafva skahl, om det skedde så i andre civile
syslor. Desutom borde man afbida, hvad de öfrige stånden i
anseende till sine nye fullmäcktiges arfvoden besluta, ty om
de gifva sina nödigt understöd, vore ej billigt, att R. o. A. låter
sina svälta.
Hr C. Wadenstierna instämde ang:e afskrifterne
med Hr Rappe och ang:e fullm. arfvoden med Frh. Cederhielm.
H. Lagersvärd yttrade sig blott om arfvoden. Han
bif. deri H. Gyllensvan, att fullmäcktige inga borde få, eller
de hade löhnen förut och blott sutto en dag i veckan som
fullm.
H. [von] Bromell androg, 1 :o att frågan örn copiorne
må opskiutas, tils saken förekomer. 2. Att i anseende til stora
krigsutgifter, svag credit, bevillning och rikets situation besparing
med arfvoden må giöras, ehuru han viste, hur svåra
tiderne och svaga lönerne voro, dem han önskade kunna fördubbla;
men som de b[an]cofullmäcktige tillagde arfvoden
vore stora, ville han de skulle dehlas. 3. Ang:e listan på deputerade,
så voro de vähl ofta af bänckarne utnembde, men
dervid hade det missbruk händt, att den blifvit vald, som
haft hål på armbågen. Altså vore det vähl, som nu blifvit
giordt af Fiscalen på H. L[ant]m. befallning, doch hade han
önskatt, att man litet, cum venia, derom förut hade sagt till.
294 1762, maj. 10. Avskrifter av deputations betänkanden.
4. Ang:e inga b[an]cofuIlm. lagande bland dem, som äro debitorer
til anselmi, summor, biföll han Frh. Horn.
H. [von] Nackreij: Att qu[sestion] om afskrifterne
hvilar, hälst han ej trodde henne sidst med prop. afgiordt.
Ang:e arfvoden bifölls H. Gyllensvan.
H. Durietz anförde vanligt vara, att deputationer antecknades
af Fiscalen, hos hvilken man kunde sig dertil anmälda.
2. Afskrifternes but kunde vara god, nemi. full uplysning
ur acterne, men tystlåtenhet vore dervid nödig. Han
trodde ingen lärer vilja dem missbruka men höll docli för
säkrast, att blott korta annotationer må tilåtas för minnets
skull men inga copier in extenso, som i en ministers hand
blefvo autentique och ej tiente til något godt. Hvad anginge
arfvodens besparing, så vore den god i sig sielf men kunde
nu ej determineras, innan vi sedt, hvad de öfrige stånd giöra
för sine fullmäcktige.
I banquen äska vi blott en ny fullmäcktig och arfvodet derstädes
betahlar banquen sielf, hvilket ej gior någon objet.
Utom dess äro det ej de små utan större ämnen, som böra
förtiena vår attention.
Hr v. Böhnen: Frågan om afskrifterne kunde hvila, efter
hon sidst på H. L[ant]m. proponerande ej aldeles afgiordes.
Om arfvodet bifölls H. Gyllensvan och H. Nackreij.
Frh. J. Funck holt före inga copior böra efterlåtas. De
öfrige stånden höllö dem förseglade; om då hos oss gåfvos
copior och någon deraf par hazard komme ut, så voro det
en tort för R. o. A.
Hr Schönberg ville afbida ståndens beslut om deras
fullmäcktiges arfvoden, innan derom här fast[st]ältes. Att en
banquens debitor ifrån fullmäcktigskap skulle derföre uteslutas,
kunde han ej bifalla, ty bancolåhn giordes efter visse
principer och grunder, som ej rörde fullmäcktigskapet eller
af fullm. kunde dispenseras.
Hr Fried. Ehrensvärd tilläde, att deputerade emellan
riksdagarne äro bundne vid de af R[iksens] Ständer
giorde författningar, utan egenmäcktig disposition så i banquen
som Statsdeputation och fler slike verck.
H. Jennings yttrade sina tanckar, som gingo derpå ut
i anseende til fler förevar:e ämnen. 1 :o. Gillade han Fiscalens
lista på de 48 deputerade. 2. Om copiorne instämde han
med H. Rappe och Frh. Funk och 3:o med B:n Cederhielm
Fullmäktige i riksdagens verk.
295
att afbida de öfr. stånds författning för sina fullmäcktiges
arfvode, innan om de våres något afgiordes. 4:o. Vid Frii.
Horns påminnelse, att inga banquens debitorer til fullmäcktig
däri borde väljas, föreslogs den tillägning, att som få torde
vara besutne utan någon giäld i banquen, borde deri til
fullm. hälst sådane väljas, som ingen ägendom hade.
H. [von] Böhn [en] svarade, att desse torde vara där
nyttigare än vexelryttare.
Hr v. Vicken holt före copiers tagande kunna tillåtas,
i den fasta supposition, att utan särskilt tysthetseed ståndets
medfödde tro och ähra skulle vara säkerhet nog för alt missbruk.
Dock kunde denne qufsestion] hvila. 2. Biföll han arfvodens
dehlning emellan de gamle och nye fullm. Hvad om
civile löhner voro sagt, hörde ej hit, ty de voro efter [16] 96
åhrs stat och fullm.arfvoden betahlas efter rd. värde, och detta
måhl begiärte han måtte afgiöras el. voteras.
Hr Gyllenhammar abstraherade ifrån listan på
deputer:e, hvarpå den, som ville, gerna skulle få rum. Afskriften
tagande biföll han, begär :des prop. och vot.
Frh. C. W. Grönhagen begaf sig på H. L[ant]m.
giorde föreställning och fleres anförde slciähl ifrån copiers
tillåtande in extenso; blott små annotationer kunde få giöras.
2. Trodde han, att då R. o. A. sidst bifallit fullmäcktiges
tilsättande, det förstådts på vanlig foth med vahnl. arfvoden.
Han ansåg altså det för redan afgiordt, kunnandes derför
hvarken bifalla att dehla el. aldeles indraga något deraf.
Hushållade man vähl i alt annat, så vore denne tilökning
föga betydande, och som de öfr. st [änden] vist lära löna sina
fulmäcktige, hvarför skulle R. o. A:s ej få lika förmån, då
de den kanske bäst behöfva.
H. C h. Rappe instämde om fullm.arfvoden lika för de
nya som de äldre.
Frh. Ridderstolpe förklarade sin taneke, att om de
nya fullm. finge lika arfvode, borde de åtminstone dehla
med de gamle, ty intet kunde de arbeta för intet. 2. Att inga
afskrifter borde få tagas in extenso, men vähl ex[c]erpta och
annotationer; doch trodde han denne qu[sestion] kunde
hvila.
296 1762, maj 10, 17. Avskrifter. Fullmäktige.
Ang:de at
inga afskrifter
af S. U.
upgifvande
må tagas.
Ang:de arfvoden
för
ledamöterne
i B. St:s
värk.
Hr Landt m.: Tvenne hufvudqusestioner hafva isynnerhet
af R. o. A. varit ventilerade, öfver hvilka jag ärnar särskilt
giöra proposition. Hvad nu först angår de omtalte afskrifter
af Secrete Utskottets upgifvande, så lär R. o. A. utom
de förut anförde skiähl täckas besinna, att alt, hvad vi giöra,
bör lända til godt ändemåhl men ej medföra mera ondt än
godt. Hvad är det, som Secrete Utskottet upgifvit? Jo, rent
ut sagt, rikets svaghet. Är det nu billigt, att R. o. A. skola ge
möjelig anledning til des utspridande både innom och utom
riket och til total förlust af all den lilla credit, riket äger?
Är sådant värdigt R. o. A., då de öfrige stånd så ömt vårda
och hålla desse papper under försegling, och hur skulle et
slikt exempel passa sig med R. o. A. ömhet och kärlek för
rikets bästa? Riksdagsordn. förbiuder ju utdrag el. extradition
af protocoller i mindre angelägne, ja, i alla riksdagsmåhl;
huru mycket mera bör icke sådant i detta måhl vara
förbudet? Sådan försicktighet har altid blifvit iackttagen i
så öma ämnen; ja, det är ej sielfve secr. utsk.ledamöterne
tillåtit att sådane papper copiera.
R. o. A. lära i anledning af alt detta således nyttigast finna,
at af ofta bern. Secr. Ut [sk.] berättelser inga afskrifter
in extenso tillåtas att tagas, men vähl att de få läsas och annotationer
deraf i plånböcker giöras, om så behagas.
Detta bifölls.
Hr L [ant] m. fortfor: Den andra quajstion är den, som
H. Gyllensvan väckt om indragningen af de nya fullmäktiges
arfvoden uti vissa R[ilcsens] St [änders] verck. Jag tviflar,
att de öfrige stånden giöra den för sina ledamöter; men
emedlertid hemställer jag, hur föga gagn riket af en sådan
indragning för våra fullm. skulle hafva. De skola ju vid sine
syslor altid vara tilstädes, och då en arbetare är sin löhn
värd, hvarföre skola R. o. A. ledamöter, som dessutom äro
minst löhnte, härvid sakna understöd, då de arbeta i Ständers
verk, hvarest dem et vahnligt arfvode blifvit tillagt?
H. Gyllensvan förklarade sig hafva talf för rikets
bästa till någon besparings vinnande i utgifter, hvartil altid
funnits rubriquer. Praxis voro häremot ej skähl, ty slike
indragningar til ex. på några 20 bancoombudsmän hade förut
skedt, dessutom tycktes en stfåndets] fullm. så vähl som
andre riksdagsmän böra giöra slike syslor gratis. Derföre och
på det vi med den resolverade tilökningen af väre fulmäck
-
Fullmäktige i riksdagens verk.
297
tige ej måtte upmuntra de öfr. st [änden] til utgift, hade jag
velat dervid tillägga sådant ske utan gravation uti staten
för riket.
Frh. Ridderstolpe: Den talte ej mindre för riket,
som til syslornes behörige drift ville se arbetare skiäligen belönte,
då ingom något för intet kunde påläggas. Uti banquen
vore blott en fullm. tilökt, dess arfvode vore ingen objet och
i Manuf.cont. kunde de 2 nya dehla, om de ej finge mera.
Hr Lager svärd biföll H. Gyllensv[an], men löntes
de öfr. stånds fullm :ge, borde lika ske med våra.
Hr L [ant] m.: Vi veta ännu icke, om de öfr. st[ånden]
bifallit någon tilökning i deras ledamöter; vore altså bäst,
att denne qu[aestion] emedlertid hvilade.
Detta bifölls.
Hr [von] Nakreij trodde, att om R. o. A. började
säja, at deras nya full[m]. tiena gratis, skulle de andra st[ånden]
giöra likaså, och häri instämde H. [v o n] Bromel 1.
Frh. J. Hamilton påstod, att arfvoden böra bestås;
sådant vore förstådt, då fulhnäcktige tilöktes, el. ville han
häröfv. votera.
Hr L [ant] m.: R. o. A. exemp. torde föga decidera de
andre stånd och frågade, om icke saken vore afgiord, hvartil
svarades Ja.
H. L [ant] m. berättade, att Gen. Ehrensvärd med de
preussiske hade slutit et stillestånd på 2 månader ifrån d. 7
April.
Hr [von] Bromell frågade, om han det giordt på
egit bevåg el. ordres, hv[il]k[e]t H. L [ant] m. svarade sig
ock förmoda.
R. o. A. åtskildes kl. 2.
Åhr 1 7 6 2 d. 17 Maij.
Måndag.
Plenum kl. 7.
Företogos 4:de och 5:te dehlén af Almogens almänna besvär,
hvarvid Hr Adlermarck förde protocoll.
Upl. Frh. Stiernstedts memorial om en sann gudsfrucktan
och des bepröfvande hos embetsmän och tienstsökande til
befordringar medelst förhör och prästeattester.
:de och 5:te
delarne al
Allmogens
allmenne
besvär.
298 1762, maj 17. Säteriet Sannegården.
Ang:de dags
värksförhöjningen
af löningsbönderne.
24 § af Krigsbefälets
allmenne
besvär.
H. Cronackers
mern. ang:de
säteriet Sangården.
Ligger på bordet.
Föredrogs Cammaroec.deputat.s betänckande af d. 19
[April 1762 öfver 8 § af Krigsbefälets almänna besvär ang:de
dagsvercksförhögningens upbärande efter marckegången af
indehlte löhningsbönderne, som längre än två mihl ifrån
indehlningshafvaren äro belägne, likasom af andre cronohemman
enl. förordningen af d. 15 Dec. 1756, hvarvid fölgde
Bondeståndets uti deputationen yttrade votum separat.
Betänckandet bifölls.
Landt- och
Mars 1762 ang:de 24 § af Krigsbefählets alm. besvär.
Res.: R. o. A. finner bäst att remittera den dehlén häraf,
som rör secondcorporaler och flere omförmälte mindre betiente
vid cavalleriet till den af Secrete Utskottet til Kongl.
Maj :tt projecterade comission öfver arméens oeconoinie och
rörelse; desslikes att Krigsbefälets ansökning i det, sorn rör
musiquen vid infanteriet, äfven remitteras til bein. comission,
och tils vidare förblifver efter Kongl. Maj :ts förordnande
i denne dellien af åhren 1747 och 1751.
Uplästes och företogs det på bordet liggande målet, som
Hr Cronacker Väckt ang:de återvinnande af säteriet Sandgården,
som blifvit lagt under biskopssätet i Giöteborg.
H. Chronackers memorial.
Biskop Lambergs d:o, deremot
H. Cronackers senare d:o.
Hvarefter yttrade Frh. G. Reuterholm, att quajstionen
härvid tyckes vara hel simple, nemi. om säteris ägendom
kan ifrån adelsståndet mot privilegierne abalieneras?
Detta lär ej kunna medgifvas. Sant vore, at ofrälse män ofta
fådt tilstånd at slike ägendomar besitta, men aldrig hade
cronan el. publique värck fådt dem under sig lägga; sådant
vore tydel. förbudit, såsom hvilket för altid skulle skilja
ägendomen ifrån ståndet. Att saken för detta blifvit af et
Secret Utskott beviljad, voro ej något skiähl häremot; ty
hvarcken hade denne fråga hördt til Secrete Utskottets afgiörande,
ej eller kunde tre stånds ledamöters beslut där rå
på något stånds välfågne privilegier. Och som dessutom lagen
ej utstakar någon viss tid för säteriets återvinnande el.
härvid är någon prsescription, så borde detta ansees som en
privilegiisaak, som förtiente R. o. A. kraftiga befordran.
H. Hasenkampf instämde äfven deruti, att hvarcken
Säteriet Sannegården.
299
någon prsescription eller Secrete Utskottets handläggande
hindrade, med mindre icke R. o. A. i anledning af privilegierne
kunde vindicera sin rätt til Sandgårdens återvinnande
samt understödia H. Cronackers ansökning. Häröfver kunde
således et extr. pr[ot.] til stånden afgå och deri som alternativ
tilläggas, att, i fall Sandgårdens restitution ej vunnos,
H. Cronacker då för lika inkiöpssumma, som detta säteri
kostat, nemi. 4 000 d. s:mt, må af cronan få lösa en jemngod
lägenhet, som skulle ikläda sig säteries natur; på detta
sätt torde såvähl Prästeståndets bifall vinnas som H. Cronacker
kunna vara nögd.
H. [von] Bromell biföll Fr[ih.] Reuterholm, finnandes
ej, huru för detta Secrete Utskottet kunnat bifalla en
sak stridande emot lag och privilegier.
Hr L. M. Uggla förmente, att då säterier i lagen så
starckt voro R. o. A. förbehållne, att också en lagh förvärckat
slik ägendom til famillen bör återfalla; så kunde endast
til Sangårdens återvinnande privilegierne påstås, såsom
hvarmed de öfr. stånden ej ägde sig att befatta.
Frh. C. Ridderstolpe: Att endast påstå privilegierne
härvid är vähl; men man bör se att dermed något uträttas,
hälst då Biskoppen sitter i posession af gården och målet
på tre stånds beslut ankommer.
Secrete Utskottet funno han ej eller härvid hafva rördt
privilegierne, ty det hade ej sagt, att icke Sangården kunde
vindiceras och inlösas, hvilket ej eller härtils någon tilbudit.
I anseende til hvilket alt han biföll H. Hasenlcampfs förslag
til et extr. protocolli, såsom hvarmedelst utan cronans
mistning et säteri i stället för det bortmiste til ståndet återvunnos,
hvartil hvarken någon prsescription el. lagfart vore
hinderlig.
H. v. Böhnen biföll H. Uggla så mycket mer, som han
hade sig bekant sakens sammanhang och att Biskoppen ej
hade Sandgården på löhn utan endast för sin comoditet.
H. v. Vicken biföll H. Haesnkampfs project ang:de
extr. prot. med tillägning, at det hemman, som i stället återvinnes,
må aldeles i förmåner svara emot Sandgården och
att uti extr. prot. målet tydel. må rubriceras som res privilegii
til förekommande af alla invändningar, som i Exped.-  dep. eljest til dess hinder torde giöras.
Hr C. Wadenstierna instämde deruti, att man bor
-
300 1762, maj 17. Säteriet Sannegården.
de söka det, sorn voro möjeligt att erhålla, eljest blefvo, om
endast privilegierne påstodos, detta måhl enl. Frh. Ridderstolpes
yttrande antingen på 3 stånds beslut expedierat eller
och aldeles oafgiordt. Han biföll altså, att vähl detta
måhl uti extr. prot. må säjas stridande emot privilegme men
att derjemte 2:ne andre hemman må i stället til säteri begiäras
och af H. Cronacker för lika summa inlösas.
Hr Bildenschöld medgaf, att medelst et extr. prot.
vår rätt kunde bevaras, men dermed uträttades intet, om
icke någon biais derjemte toges, som den att få hemman til
säteri i Sandgårdens ställe. Doch frucktade han, att der vi
således bege oss ifrån privilegierne och Bondeståndet afslår
alternativet, så hade vi mist et säteri och finge intet i stället.
Han ville derföre, att detta förslag af Prästeståndet skulle
giöras och emedlertid deras besvär här blifva oafgiorde.
Frh. Ridderstolpe biföll detta samt att i vårt protocoll
må införas, att så snart Prästeståndet giordt detta förslag,
vi äro villige at taga det emot.
Frh. G. Reuterhol m beklagade, att våra privilegier
gång efter annan så skulle lida och att de enl. detta fahrl. prejudicat
tros igenom 3 stånds beslut kunna så afskäras. Ang:e
det föreslagne alternativ instämde han med H. Bildenschöld,
doch som cronohemman voro roterade och 1 000 dhl. s:mt
utsatt för den, som det vercket rubbade, så sågo han dermed
för H. Cronacker mångå svårigheter, tidsutdräckt och
ovisshet i stället att vår mistning voro säker. Han trodde således
bäst, att vi enl. privil. fermt drefvo saken eller på lika
grund började deliberera öfver Prästest[åndets] privilegier.
Hr Landt m. anmärckte ej ovanligt vara, att säteries
frihet flyttes ifrån ett hemman til et annat, och hemstälte,
om icke enl. det giorde förslag et extr. protocolli kunde afgå
såsom det enda sätt, hvarmed H. Cronacker kunde hielpas.
Hr [von] Böhnen vil dervid tillägga, att vi ej företaga
Pr [äste] st [åndets] almänna besvär, om de detta ej bifalla.
Hr Landt m. påminte deremot, att alt, som ägde utseende
af hot stånd emellan eller visse måhls utbyte hvar emot
annan, vore farlige prejudicter, som noga borde väijas.
Hr Giös ville hafva i extr. prot:li infördt, att derest ej
alternativet bifalls, vi då påstå privilegierne strictissime.
Deputationerna. Läder- och pappriset. 301
Hr Landtm.: Riddarhussecretm kan häröfver upsätta
et extr. prot. tils i morgon, då det kunde justeras,
hvilket bifölls.
Hr Landt 111. anmälte, huruledes Cammaroecon.- och Ang:de
Just.dep:ne begiärt til sitt arbetes afslutande få eftermidda- ^rtJrteu*
garne sammanträda, ehuru deras giöromåhl uphördt, kunnandes
2 el. 3 dagar dertil förslå.
R. o. A. fant, att fortsättningen af deput:nes riksdagsarbete
vore emot 4 ståndens beslut; men til justering och expedierande
af redan afgiorde måhl kunde dep:ne til vekans
slut utan anslag sammanträda, blott att inga nya måhl uptages,
hvarom blir ext. prot.
Uppå H. Fred. Eh rensvärds anhållan justerades
extr. protocolli öfver des i anseende til H. Duriets uprättelse
insinuerade memorial.
Detta gillades och upropades en deputation, som afgår
med nyssnembde 2:e extr. protocolli.
H. Fried. Wrangel anholt, att Sec. Deput. bet[än]k:e
ang:e dess broder And. Wrangel måtte föredragas.
H. Landt m. låfvade sådant framdehles, ty i dag hade
han något almänt att företaga.
Föredrogs Secrete Handels- och man.deputations betcinc- Bet:de om
kande af d. 16 Septemb. 1761 ang:e dyrheten på läder ochdläde^och*
papp och dervid papp
Prästest.
extr. prot. af d. 16 Oct.,
Borgarest. extr. prot. af d. 20 Feb. [17]62,
Rådets extr. prot. af d. 3 Feb. 1762.
Secrete Hand.- och manuf.deputations bet[än]k:e af samma
dato, d. 16 Sept. 1761, ang:e engelske läderfabriquen på
Kungsholmen.
Hr Schönbergs memorial.
H. Finlaijs mern., hvari denne senare fabriques interessenter
förklara sig i anseende til de mötande svårigheter villa
vercket nedlägga.
Lemnades företräde ått en Borgareståndets deputation, 6 Borg:st:s
pers. stark, anförd af Borgm. Malmstein från Säther, dePut ehvilken
pr[semissis] prem[ittendis] anmälte, att ståndet bifallit
R. o. A. extr. prot. ang:de deputationernes sammanträde
endast til afgiorde måhls justering och expedierande men ej
til nya måhls uptagande, hvarvid ståndet tillagt, att sorn intet
anslag får ske, bör hvar gång i deput mes protocoll in
-
302 1762, maj 17.
Läderpriset.
föras, när ledamöterne åter skola sammankomma til förekommande
af ali surprice och ensidighet.
Deputation afträdde, hvarpå då H. L[andtm.] uprepat
des andragande, R. o. A. biföll Borg.ståndets giorde påminnelse.
Continuerades med lädersaken.
Frh. C. W. Grönhagen biföll Präst[e]st. extr. prof.
om engelskt läders fria införsel emot 25 prcents afgift.
Angre Kungsholmsfabriquen och tvisten öfver den där
brukade biörck- i stället för ekbark förföllo quaestionen, sedan
interessenterne nedlägga vercket, och Garfvareemlietets
besvär öfver interessenternes hårda skrifart hörde ej til
Ständers utan til K. M:tts afgiörande.
Grefve Hamilton yttrade, att förnämste orsaken til
lädrets öfverklagade dyrhet och brist torde vara skomakarnes
girighet, som han med calcul öfver lädrets pris emot
skor etc. samt med jemförelse af läderarbetens pris i Skåne
och här bestyrckte, instämmandes äfven med H. Schönbergs
memorial derom, at garfvarnes enskilte interesse åstadkommit
Kungsholmsfabriquens lidande och ledne våld, hvars
undergång han så mycket mera beklagade, som inrättningfen]
varit stor och nyttig och aldrig kostat riket det ringaste.
Hr L. M. Uggla beklagade i almänhet lädrets dyrhet
och stegring; vexelcoursen kunde vähl dertil vara en orsak,
men skomakares, läderhandlares etc. egennytta äfvenså.
Äfven kunde garfvarnes monopolium dyrheten ännu mera
öka, hvarföre man borde taga sig til vara, hälst om Kongsholmsfabriquen
nedlades, som man ej kunde hindra. Denne
vore vähl til garfning på engelskt sätt inrättad men borde
äfven arbeta svenska hudar, som til åtskilnad från utlänske
med någon stempel kunde märckas. Och för öfrigt biföll
han Prästeståndets extract. protocolli, sorn hvarmed
almänheten säkrast blefvo nögd.
Hr Schönberg biföll det senare betänckandet, deducerandes
huru Kungsholmsfabriquen på åtskilligt sätt varit
tryckt och lidande och beklagade alla våra nyttiga inrättningar,
som slikt öde skulle vara underkastade.
Hr Jennings påminte, att all ventilation om Kungsholmsgarfveriet
voro onödig, efter interessenterne den nederlägga.
Läderpriset.
303
Härpå upväxte discourserne med något sorl mot och med,
begärandes andre proposition.
H. L andt m. giorde derföre på erhållit lind proposition
til bifall på Prästeståndets extr. protocolli samt det bet. bifogade
vot. separatum, men besvarades med Ja och Neij.
Frh. G. Reuterholm androg, att nyttigt voro skaffa
godt pris på läder, men det voro ock nödigt befordra lädertilverkningen.
Kongsholmsfabriquen borde derföre, fast interessenterne
den nu af sagt, conserveras och androm öfverlemnas
til drifvande, hälst de svenske garfvare, som redan
vore nog myndige och sieifgode, eljest blifva det långt mera.
Ja, fabriquen borde bibehållas. Om den också brukade
biörkbarck til beredningen, vore lika mycket, ty om denne
barck vore dervid skadelig, borde den ej eller af svenske
garfvarne få brukas. Äfven borde hon få bereda svenska hudar,
som ofta kunna finnas så starcka och gode sorn de
engelske och flere utländske slag.
Hans mening stadnade således deruti att bifalla Prästeståndets
extr. prot. om läders införsel, men att Kongsholmsfabriquen
äfven må bibehållas.
H. Jennings: Fabriquen hör oss interessenter till och
hafva vi, som anmält är, beslutit att den nederlägga. Det
skall också ske.
Frh. C. Ridderstolpe bad, att til tidens vinnande
proposition måtte giöras, hälst all qufsestion] om Kongsholmsfabriquen
numera förföllo.
Hvarefter och sedan H. Landt m. sammanfattadt de
2:ne betenckandens innehåld, hvaraf det senare nu förföllo
genom interessent:nes yttrande, och giordt proposition öfver
det öfrige
res., att R. o. A. på lika sätt som det H[ögv.] Prästeståndet
bifalla det förre bet[än]k:det jemte votum separatum
vid det senare med undantag af det emot ber:de fabr.interessenter
påstådde tiltahl eller rättegång för deras brukade
skrifart. Men öfver det, som i öfrigt rörde bern. fabr.inrättning
och garfningssätt, funno R. o. A. onödigt att sig numera
utlåta, sedan fabr.interess:ne förklarat deras fasta beslut
att, i anseende til dem mötte svårigheter, aldeles nedlägga
denne fabrique, så fort det läder, som nu är uti arhete,
färdigt blifver.
304 1762, maj 17, 18. Hospital och barnhus.
Ang:de
hospitalsoch
barnhusvärket
i
riket.
Prästeståndets
allmenna
besvär.
Några af
Krigsbefälets
besvär.
Prästest-.s
deput:de.
Föredrogs Cammaroeconomisedeputations bet[än]k:de af
d. 10 Sept. [17] 61 ang. hospitals- och barnhusvercket i riket,
hvaruti jemte andra flere författningar till verkets nytta
äfven föreslås cronohospitalshemmans försäljande på auction
til skatte. Härvid uplästes Hr Freidenfelts mern. af d.
17 Maij med ansökning att få utom auction emot 9 åhrs
ränta til sig lösa 3 halfva cr [ono] hosp.hemman i östergiötland,
Vifolka härad och Miölby s:n, benembde Koltorp med
Grytmålen och torpet Rothemmanet.
Uppå giord proposition bifölls deput. bet[än]k:de med
tillägning, att de, som på slike hemman giordt större upodlingar,
må enl. K. M:ts förord :ar om landsculturen af d.
25 Nov. 1740 och 5 Oct. 1741 få dem emot nio åhrs ränta
til skatte lösa.
Uppå H. Freidenfelts memorial blef i anseende til deruti
anförde särskilte omständigheter bifallit, att H. Freidenfelt
må efter dess anhållan få sig tillösa de 3 halfva cronohospit.-  hemman Kolstad med Grytmåhlen och torpet Rothemmanet
emot ni jo åhrs ränta.
Hvarefter R. o. A. skildes k[1] 1/2 2.
Anno 1 7 6 2 d. 18 Maij.
Tisdag.
Plenum kl. 7.
Grefve C. E. Levenhaupt trädde til klubban och företogos
Prästest [åndets] allmänna besvär, hvarvid H. Adlermarck
förde protocollet.
Sedan föredrogos några af Krigsbefehlets almänna besvär,
då H. [von] Nackreij och Sodenstierna antecknade resolutionerne.
Kl. 9 upkom H. Gfreven] och Landtm, och steg Ridd.hussecr.
til pennan.
Ankoxnmo 8 st. Prästeståndets deputerade, anförde och
[a: af] Pastoren i S:t Jacob Doctor Celsius, som p[raemissis]
p[nemittendis] å ståndets vägnar recommenderade
til bifall Just.deputations bet[än]k:de ang:de duelsmåhl och
2:do påminte, att ståndens resp. Tahlemän må med första
hos K. Maj :tt begiära dag til riksdagens afblåsande och slut
samt riksdagspredikan,
Krigsbefälets besvär.
305
hvarpå deput:n afträdde.
Vid 14 § av Krigsbefälets besvär androg H. v. V icke n
om nödvändigheten af någon viss persons förordnande i
Krigsexpeditionen, som skötte armeens angelägenheter och
samlade alla arméen til lands rörande handlingar och resolutioner
til så mycken mera ordnings och redighets erhållande
dervid, då underrättelse derom begiärdes.
H. C. Wadenstierna gaf vid handen, att i lika afsickt
til amiralitetsährenders bevakande redan en secreterare
i Krigsexpeditionen förordnad vore, och således tycktes
en lika omsorg för landtarméen någon viss böra updragas,
hvartil han den äldste registratoren i expeditionen föreslog.
Frh. Cederhielm trodde detta böra til Defensionsdeputation
remitteras, hälst om någon ny löhn dervid skulle
anslås.
H. C. Wadenstierna: Detta blefvo ej någon ny
tienst, utan kommer detta att skiötas af en, sorn förut har
och gior ord. tienst i expeditionen.
H. Durietz förbehölt, att detta ej må ge anledning til
någons befordran, androm til prejudice, och Frh. G r ö lili
a g e n, att vi här ej måge befatta oss med någon persons
utnämnande dertill.
H. Landt m.: Ändamålet lär endast vara, att någon af betienterne
vid Krigsexpeditionen förordnas, som arméen kan
adressera sig til uti det, som henne rör och som vårdar dess
angelägenheter på samma sätt, som det skedt för Ammiralitetet.
Detta bifölls och upsättes häröfv. extr. prot.
Uplästes H. Linds memorial, att Just.dep. bet[än]k:de rörande
honom må afgiöras.
Item H. Kirsteins memorial rör:de lazarettsinrättningen
och dess giöromåhl dervid.
Mem:ne ligga men få gå till de öfr. stånden.
Ankom en Bondeståndets dep., 8 pers., ordföranden J oseph
Hansson pfrsemissis] p[raemittendis] anholt
som Prästest., att dag må begiäras hos K. Mits til rik[s]-  dagens afblåsande, hälst en önskelig fred nu snart tycktes
vara att vänta.
Deput. afträdde.
20—512467
Bondestis
dep.
306 1762, maj 18. Expeditionsdeputationen.
Uplästes Frh. Cl. W. Grönhagens memorial angre Tilas,
Yxkuls och Furumarcks tour samt befordran.
Ligger och går.
Sangården. Justerades det i går resolverade extract. protocolli angre
H. Cronackers ansökning om Sandgårdens vindicerande,
som gillades, så lydande (Bil. 31).
Angrde Föredrogs Bergsdeputationens be[tän]k:de af d. 28 Sept:b.
och cHof- 1761 öfver den ansökning, Almogen uti 122 § af dess alströms
bruk. männa besvär under påstående riksdag giordt angrde förhud
emot de til Petrefors el. Olofströms bruk i Jemshögs
sochn och Blekinge hörande massungs återupbyggande samt
att bruksägarne i det ställe måtte få förse sig med kiöpetackjern
til stångjernsmidets och kniphammarsmidetsverckets1
underhållande.
Bet[än]k:det bifölls.
Borg:st:s Ankom en Borgareståndets deputation af 8 personer, an
deput.
förd af Borgm. i Halmstad Unge [r], som pfraemissis]
p[rsemittendis] anmälte, att Borgareståndet instämdt med
de öfrige stånden om et snart riksdagens slut men önskar, att
Talemännen måge öfverlägga om någon viss dags begärande
dertill.
Deputrn afträdde.
Ang:de Härpå androg Hr Ru [d] beck, huru angelägit det voro,
'glöromä?.' någon ytterl. författning togos til befordran af Exp.deput.
giöromåhl, på det densamma ej hela 6 månader efter riksdagens
slut måtte blifva sittandes, för [e] slåendes dertil deputat.
förstärkning till 3 divisioner.
Discourserne föllo härvid på olägenheterne af sådant drögsmåhl
och hur ofta dervid ståndens mening torde blifvit i Expeditionen
förtydd etc., 2:o på anledningarne dertill, som
vore ståndens olika skyndsamhet i sakers afgiörande och
löparnes deraf följande uppehåll, innan de lil Exped.deput.
ankomma, samt oftast stånds felande utlåtelse i många
måhl, hvilka följacktel. ej förän efter r[iks]dagens slut kunna
enl. pluraliteten expedieras; 3:o på utvägar deremot, som
proponerades, nemi. att H. Landtm, och Talemän sielfve vid
Exp.d[ep.] ville vara tilstädes. Att hvarje deputation jemte
des bet[än]lc:de måtte bifoga project til expedition, sorn
doch sedan i Exped.dep. enligit ståndens resolut, skulle jemkas.
Att strax vid r fiks] dagens slut ståndens secreterare up
1
Betänkandet: . . . stångjernsmidets och kniphammarverckets . . .
Manufakturkontoret. Storskiftet.
307
gifva til L[ant]m. förteckningar på deras oexpedierade löpare
och ändtel., att Exp.dep. betiening måtte förstärkas samt den
lag giöras, att Exp.dep. tre dagar efter riksdagen bör uphöra.
Hr Landtm.: Talemännerne hafva i deras samträden til
detta ändemåhl oftast omtalt åtskillige projecter utom en
debi af de nu omförmälte, som att visse Ständers expeditionssecreterare
skulle förordnas i stället för Expeditionsdeputation
eller ock att Exped.deput. skulle blifva satt under ansvar
etc., men hvart ett project har funnits hafva stora olägenheter.
Fördenskull och som detta ämne torde behöfva mycken
öfverläggning och beredning, hemställer jag, om ej dermed
till en annan gång må opskiutas.
Dervid förblef det.
Och föredrogs Landt- och siömilit.oeconomiedeputat. be- Ang:de
tänckande af d. 10 Mais 1762 rörande tilsyn öfver lotsvercket lotsvärI'eti
södra och östra skiärgårdarne i Finland.
Som bifölls.
Secrete Utskottets extr. prot:li af d. 10 hujus ang:e rese- Ang:de
penningar til H:s Maj:tts och hela hofvets resa till Loka ^nga^för
kiälla, som efter uträkning belöpa till 60 000 och 25 015 d. k. hofvet
- .. , til Loka.
lo ore s:mt.
Bifalles.
Secrete Handels- och manuf.dep. yttrande af d. 10 hujus Ang:de
med förklaring ang:e Manufact.contoirets extra stats bibe- g^tra' stat*'
hållande.
H. L. M. Uggla gillade för sin dehl, hvad deputationen
härvid påmint, men trodde det doch ej så hastigt böra bifallas
utan att deputationen i stället må öfver hvar casus sig
specielt utlåta.
Bet[än]lc:det bifölls med den tillägning, att [Riksens]
St [änders] Manuf.comptoir åligger att tils nästa riksdag, så
mycket möijeligt är, indrifva alla des utestående fordringar
och då derföre ingifva behörig redo och räkning.
Upropades en deputation af 8 ledamöter, som til de öfr.
stånden skall afgå med extr. prot. uti Hr Cronackers sak
rör:de Sandgården.
Föredrogs Cammaroeconomiedeputations bet[än]kde af Storskiftsdeld.
13 Maij f:l om storskiftsdehlningen i riket samt i synner- ”riket. *
het om sättet och grunden dertil i Blekingen,
project til en Kongl. M:ts förordning häröfver,
308 1762, maj 18, 21. Storskiftet.
Ang: de
Holmqvists
lidande.
Allmogens
allm. besvär
142 §.
Just.deput. bet[än]k:de ang:e d:o med project til förordning
derom.
Sorn desse vidlyftige acter begiärtes på bordet, så biel"
äfven på H. Gyllensvans förslag
bifallit, att Hrr Rappe, Olivecrantz, faon] Nackreij och
Hagelberg må detta angelägna ährende nogare igenomgå och
deröfver R. o. A. resolution projectera. Desse hrr kunna efter
behag utan anslag sammanträda, kommandes äfven på
H. C. Kappes erindran Cam.oec.dep. bet[än]k:de ang:e
storskiftsdehlning i Finland dem til lika öfverseende att tilställas.
Uplästes Secrete Deput. bet[än]k:de af d. 12 Feb. 1762
ang:de för detta Pastorens vid Lifregementet Holmquists lidande
och restitution,
Prästest. extr. prot. af d. 26 April,
Borg.ståndets d:o af d. 8 Mars.
Frh. Cederhielm och [von] Na kreij föreställe,
huru svårl. denne Präst utan andras förfång med recommendation
och i anseende til den än oafgiorde bevillning
med någon p[ennin] gesumma kunde soulageras.
Hvarpå res., att Mag. Holmquist må få hos Kongl. Maj:tt i
lind. anmälda sig til anständig befordran med oafkortad!
beräknande af dess tiensteåhr.
Bet[än]k:det afslogs i det öfriga.
Föredrogs Cammaroeconomiedeputations betänk:de af d.
9 Mars 1762 öfver 142 § af Ahnogens almänna besvär rörande
Lindes bondefierding.
Bifölls.
Slutel. anmälde H. Gyllensvan, att ehuru han ej ville
tahla för några befordringsmåhl, kunde han dock som ombuden
ej umgå att i anseende til de flere öfverstars befordringar
å Öfv.lieut. Ribbings och Hiertas vägnar dervid til
prot. insinuera förbehåll af deras laglige tour och rätt enl.
deras tienst och meriter.
Härvid skedde ingen påminnelse,
hvarpå R. o. A. skildes kl. 2.
Ståndens besvär.
309
Anno 1762 d. 21 Maij.
Fredag.
Plenum kl. 7.
Grefve C. E. Levenhaupt förde under H. L[ant]m. bortvaroÅtskilige §§
klubban och företogs det återstående af Krigsbefehlets al- fgietsbesvär
manna besvär §§ 9, 15, 5, 6, 7, 11, 10, 12, 16, 19, 27, 29, 33.
Protocollet fördes af Hrr [von] Nakreij och Svedenstiexna,
hvarefter resolutionerne besvären in margine äro påskrefne.
Föredrogos stådernes almänne besvär och resolutionerne Städernes
annoterades och påskrefvos af H. Adlermarck. besvär*
H. L[ant]m. upkom kl. 9.
Uplästes af R. o. A:s almänna besvär 2, 3, 4, 5 och 6 §§, R. o. A.
som utom den 3 gillades; men på giord hemställan af Hr ^^yärf
v. P o s t och H. G i ö s discourerades något häröfv. och funno
R. o. A. bäst att inga almänna besvär anföra, och blefvo således
alla förgående §§ afslagne och nedlagde.
Eöred. Justitisedeputations extr. prot. af d. 13 Maij 1762 Ang:de
ang:e 6 månaders tienstefrihet från Giöta Hofrätt för Assess.^Nackreij”'1
Ol. v. Nackreij. permission.
Frh. Grönhagen, Cederhielm och H. Hasenkampf
yttrade, att detta måhl kommo en olaglig väg fram
och att deputationen varit obefogad til dess uptagande.
Deputat. extr. prot. af slogs.
Upl. H. Nordenfhjchts mern. till Sec. Dep. bet[än]k:de om
des prejudice.
Ligger och går.
Föred. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 11 Mars 1762 Ang:deRyttang:e
Ryttmästaren B:n Bleckert Sparres öfverklagade pre- beckert'
judice. Sparres
Afslås. prsejudice.
Secrete Deput.s bet[än]k:de af d. 8 Oct. 1761 ang:e Öf- öfverstel.
verstl. Giös prejudice och uprättelse. prsejudice.
Det särskilte votum bifölls.
Cammaroecon.deputations bet[tän]k. af d. 31 Mars 1762 Ang:de ett
ang:e et af Hr R[iks]r [ådet] Lövenhielm sökt hemm ansby te
i Eif [s] borgs låhn. Löwenhielm
sökt hem
Bifolls.
mansbyte.
310 1762, maj 21.
Fisket.
Prsesid. Höpkens
sökte
hemmansbyte.
Ålbrunna
halfve frälsehemman.
Ang:de fiskerierne
i riket.
Camm.oecon.deput. bet[ån]k:de af d. 7 April ang:e ett af
Presid. B:n Höpken sökt hemmansbyte uti Södermanland.
Bifölls.
Cam.oec.deput. bet[än\k:de af d. 26 Feb. 1762 angle Friherrinnan
Flemings ansökning om ersättning för 1/2 hemman
frälse i Ålbrunna, sorn från dess förfäder blifvit reducerat.
Bifölls.
Fiskerideputations be[tän]k:de af d. 12 Maij 1762 ang:e
de anstalter, som til hafs-, skiär-, ström- och insiöfiskets
förkofran och vård för nödige ansedde blifvit, jemte project
til en kongl, förordning deröfver.
Vid det, som i en punct af bet[än]k:det föreslås, att til
detta verkets behörige vårdande och drift någre R[iksens]
St [änders] deputerade måge förordnas emellan riksdagarne,
upkom någon öfverlägning.
Frh. Joh. Funck trodde detta af landshöfdingarne i
hvarje lähn nog kunna bestridas och att man med deputationer
emellan riksdagarne borde vara ganska sparsam, efter sådant
ändrade sakernes laglige vanlige gång och småningom
influerade till ändring i regeringssättet.
Frh. Cederhielm tilläde, att änskiönt rikets stat härvid
ej säges bli graverad, ansågo han det ej för skähl, efter
han snarare ville se hvar och en lönt efter förtienst och arbete;
men han trodde detta bäst af embetsmän, som ha ansvar,
kunna skiötas, och att särskilte R[iksens] St[änders]
deput:s förordnande, ehuru de kunnat vara vanlige, småningom
ledde oss til democratie.
Hr Bildenschöld biföll detta.
Hr Uggla, L. M., yttrade som fisk.dep.ledamot, att här
ej vore frågan om en deputation, som inkräcktade af andra
embetsmäns giöromåhl, utan som blott eftersågo det, som
tiente til fiskeriernes drift och utvidgande, hvarvid af landshöfd.
relationer funnits ganska otilräckelige och ofulkomlige
underrättelser härtils. Ej eller blefvo rikets stat härvid graverad,
utan voro en särskilt fond för fiskeriet at tilgå. Förklarandes
för öfrigt til protocollet, att utan slik deputations
förordnande fiskerierne ej kunde hielpas til upkomst och
flor.
H. v. Bohne n förklarade sig af lika mening, hälst rikets
vähl fordrade, att vi på alt sätt enl. Holl- och Engellands
exempel uphielpte och encouragerade fiskerierne och
Fisket.
311
Rfiksens] St[änder] enl. Riksd.ordningen ägde slike deputationer
förordna, när det behöfdes.
Hr C. Wadenstierna instämde med Frh. Funck,
tilläggandes att som en deputation mindre kunde känna alla
kusterne än landshöfd. i hvarje låhn, så trodde han bäst, att
Kgl. M:tt anbefaller l[ands]h[ö]fd:ne höra häröfver vederbörande
och med sine utförlige berättelser til nästa riksdag
inkomma eli. och dessförinnan til dep., om den samtycks.
Häröfver giordes prop., som besv. med Ja och någre Nej.
Hr Thure Rudbeck: Att som Ständer ägde förordna
deputationer mellan riksdagarne, hvilket och flere resor
skedt, så voro ej denne farligare än andre men tvertom nödig
til kundskaps inhämtande, som genom landshöfdingarne
ej så vähl kunde erhållas.
H. Uggla och H. [von] Böhn [en] itererade sitt förra
och begärte votering.
Frh. Cederhielm ville medge deput. blott öfver hafsfisket
men ej vidare, begärte äfven votering, i fall saken ej,
som han trodde, voro mäst afgiord.
Frh. Grönhagen bif. H. Wadenstierna emot deputation.
Frh. Funk itererade, att det må ankomma på l[ands]-  h[öf]d. pröfvande i orterne.
Hr Durietz förklarade sig emot deput. och lemnar saken
til embetsmän.
H. [von] V i c k [e n] conf. sig med H. Rubeck, att denne
dep. ej vore mer orimlig än andra, graverade ej staten och
vore för riket nyttig.
H. Tersmeden yrkade deputat. nytta och nödvändighet,
hälst för östersiöfisket, som vore ständigt, när Norsiöfisket
vore vanskligt och skiftande. Landshöfd. relationer
vore deröfv. få och otilräckelige. Deput. vore derför projecterad,
den graverade ej riket, som dock skedde, om l[ands]-  h[ö]fd:ne någre utgifter härvid af landtränteriet skulle
godtgiöra.
H. Rudbeck itererade, att deputat. härvid syntes honom
ganska nödig, fast han vähl funno i gemen, att med
R[iksens] Stfänders] deput:ner formerades status in statu.
Til någon jemkning hrr:ne emellan ville han doch föreslå,
att som l[ands]h[ö]fd[in]g:ne ej kunde el. hunno detta äm
-
312 1762, maj 21. Fisket. Vira bruk.
ne med fult eftertryck drifva, att Kgl. Maj :tt måtte deputerade
härtil utnämna.
Frh. Ch. Horn: Att desse då ej borde ansees som Riksens]
St [änders] deputerade.
Frh. Func k yttrade, att som han afgifvit flere riksdagsrelationer,
som blifvit för gode erkände, så undanbad han
öfver dem alt vidrigt tilmähle.
H. L [a n t] m.: R. o. A. torde närmast deri kunna förenas,
att deput. bet[än]k. bifalles med den förändring, att vederb:e
landshöfdingar hvar i sitt låhn må utse visse deputerade til
inhämptande af all nödig uptysning om fiskeriernes tilstånd
och förbettring, hvarefter sedan l[ands]h[ö]d:ne med sine
und. berättelser derom til K. M:tt hafva att inkomma.
Detta bifölls och expedieras genom extr. prot. til de öfrige
stånden.
Bondest:s Företrädde en Bondeståndets depui., 8 p. starck, anförd af
deput. Sven Håkansson, som p[rsemissis] p[rsemittendis] recomnienderade
til gunstigt afgiörande Cam.oec.deput. bet[än]k:de
ang:de
1 augmentshemman i gemen,
2 Capitein Lövings process,
3 Kottby hemman,
4 Hyphoffs fordran,
5 angre svediande,
6 angre kohlprisen,
7 längd på ryttare och soldater, casserade sorn för små.
Afträdde.
Ang:de Vira Föredrogs Secrete Utsk. hemställ:de af d. 23 Jan. 1762
br*iegier.iVi" an8:e Vira bruks privilegier samt tvist med Svärdfäijareembetet
i Stockholm.
Frh. C. W. Grönhagens mern. och H. P. A. örnschölds i
detta ämne.
Hvarefter yttrade Frh. Carl Funck, att Secrete Utskottet
ganska tydel. och vähl optagit och bevist Vira bruks
privilegier i anseende til tvisten med Sverdfäijareembetet.
Han biföllo således dess extr. protocolli men trodde, att til
förekommande af all stegring vid sidogevärs munderande
Krigscoll. kunde få tilstånd att sluta med dem, som gåfvo
bästa priset.
Hr v. Vicken trodde Vira bruks privilegier vara tydelige
och ostridige men deremot skråer och monopolier ska
-
Vira bruk.
313
delige, hälst då de så extenderades, att e. g. et skomakareembete
ville förbiuda alt skogiörande på landet.
Frh. C. Funck anmärkte äfven, att skrået vid alla betingningar
altid funnits dyrare i priset, ehur de sökts förmås
til billighet.
H. v. Böhnen invände deremot, att Vira bruk voro
funderat på jern- och ståhlarbete men ej på messings. Att
deremot på detta senare Sverdfäijareemb. hade kgl. resolutioner
af d. 27 Feb. 1729 samt 1738, [17] 53 och [17] 54.
Att skrå i gemen voro skadelige medgafs, men då subsisterade,
borde de skyddas. Betreff :de priset, som ofta kunde
variera, hoppades han Krigscoll. altid lära bevaka cronans
bästa.
Frh. C. W. Grönhagen: Att Vira bruk hade stora privilegier,
som af ägarne i minorennitetstiderne blifvit utvärckade,
det rnedgaf han; men efter bokstafven lyda de ej eller
på något messingsarbéte. Secrete Utsk. tycktes äfven hafva
bordt nu hålla sig vid förra R[iksens] St [änders] beslut af
1730, då Sverdfäijarne bibehöllos vid 1729 åhrs kgl. resolution,
hälst alla slike nye ändringar gåfvo fahrl. prejudicater.
Hans sluteliga tancka vore nu, att Vira bruk vid des privilegier
borde bibehållas; men att vid cronolefverantzer Krigscolleg.
må höra Vira bruksägarne och Svärdfäijareemb. och
för cronan söka det bästa priset. I alt fall begiärde han härom
votering.
Frh. A. Reuterholm instämde med Frh. C. Funck
til bifall på S[elcr.] Utsk. hemställande. Att Vira bruk hade
rättighet att mundera gevähr, vore klai't. Om sådant för
giordts med jern men nu af messing, så borde ett ombyteligt
mode derför ej ändra brukets privilegier och vöre således
skråets påstående obilligt, men ville doch jemte Sec. Ut[sk.]
ext. p[rot.] bifalla Frh. Grönhagens tancka, likvähi så att
då lika godt kiöp böds, Vira til lefverantz må hafva preferencen.
H. L [ant] m, giorde altså proposition och bifölls Sec.
Utsk. med den tillägning, att till sidogevärens munderande
vid cronolefverantzer Krigscollegium äger, sedan vederbör:-  de äro hörde, att deröfver sluta contract med den eller de,
som lemna det bästa och för Kgl. Maj :tt och cronan lindrigaste
priset.
Cam.oecon.deput. bet[ån]k:de af d. 1 Ociob. 1761 ang:de Nybyggen
på Öland.
314 1762, maj 21. Nybyggen på Öland.
nybyggen på Öland föredrogs och dervid Landshöfdingen
Roxendorffs memorial af d. 12 Mars 1762, hvari han emot
deputationen tilstyrker desse nybyggens bibehållande.
H. Rutenschöld biföll memorialet. H. Klingsp
o r, J. C., äfvenså, efter desse nybyggen på Cam.coll. tilstyrckan,
kgl. resolut, och fide publica vore anlagde.
H. Fr. Ehrensvärd likaledes, och att alla ödeshemman
där sedan 1709 må uptagas och af landtmätare hvar och
ens betesmarck utsättas.
Frh. Cederhielm fant landshöfdingens mern. heder
och tack värdt; deputations skiähl deremot, att igenom nybyggen
de förre bönder mista betesmarck och diuren sin föda,
ogrundade, ty innan någon kunde säjas mista sin betesmarck,
borde med mätning och undersökning äganderätten
bevisas; det, som ej kunde bevisas, borde annars upodlas.
2. Kunde geheget aldrig lida utan snarare derpå vinna, att
landet til hiortarnes föda blefve mer cultiverat. 3. Öktes folkhopen
och cronans inkomst, efter 4 det folk blir quar, som
eljest torde gå ur landet. Han tilstyrckte således afslag för
deputation men bifall med complement genom Hr L[ant]m.
til H. Landshöfd. Roxendorff.
H. [von] Bromell instämde härmed i alt men förundrade
sig öfver deput. betänckande och ville se des protocoll.
Att slikt bet[än]k:de inkommit, dertil trodde han
kunna bidragit, att ofta ledamöter sitta i flere deputationer,
hvarmed de hindrades att allestädes med eftertancka arbeta,
hvilket en an gång borde förekominas.
Prop. giordes och resolv., att R. o. A. i anseende til de af
General och L[ands]hfd. Roxendorff i des bilagde memorial
häremot anförde goda skiähl och grunder funnit billigt att
detta bet[än]k:de afslå.
Hr G[r] och Landtm, giorde härvid til H. Roxendorff
en tienlig compliment öfver den vid detta dess giöromåhl
ådagalagde mogne och berömmelige nit för det almänna,
åberopandes sig på R. o. A. almänt betygade fulkommelige
bifall och välbehag dertil, hvaraf Hr L[ands]h[ö]fd. nu
sielf varit åsyna vitne.
Härnäst anmälte Hr Gyllensvan sig hafva förmodat
att i dag Sec. Ut [sk.] svar på den begiärte redogörelsen för
rikets medel skulle företagas, hvarjemte och som ståndens
svar på vår föreställning om den angelägne tienstsaken,
Kvicktionde i Finland.
315
som så nära rörde folckets rätt, ännu saknades, ville lian
hemställa, om icke en tahlrik deputation att derom giöra ny
påminnelse måtte under någon distinguerad persons, sorn
til ex. H. Feltmarsk. von Ungerns, anförande til de andra
stånden afgå och derjemte tilkänna ge, det vi eljest lära betäncka
oss på de mått, som oss som y^-part af lagstift :de
mackten härvid värdige kunna pröfvas.
H. L [ant] m. svarade, att i detta ämne et memorial af
H. Ehrenschantz voro ingifvet, som nu skulle upläsas, samt
att ingen svårighet voro med deputat. afsändande, men kunde
ske i morgon, efter det i dag voro sent och stånden redan
åtskilde.
Hr v. Bohne n hemstälte, om icke med redogörelsen
äfven tils i morgon kunde anstå, efter tiden i dag mäst vöre
förliden.
Föredrogs Cammaroeconomisedeputations bet[än]k:de af
d. 6 Nov. 1761 ang:de quicktiondens beräknande och utgörande
til Prästerskapet af Almogen i Abo och Borgo stift.
Deputation tilstyrcker, att kyrckoherdarne i desse stift och
de församlingar, där inga föreningar om quicktionde ingågne
äro, måge få sina quicktiondepersedlar, då de in natura icke
utgå kunna, betalte efter gångbart pris i orten, eller och i annor
händelse, deräst Almogen det heldre åstundar, transportera
quiktiondeafvelen ifrån det ena åhret ti! det andra, til
dess tionden deraf in natura kan utgifvas, å sätt som förut
för kyrckoherdarne i Skåne under d. 16 Oct. 1723 är stadgat
och beviljat.
Frh. G. Reuterholm holt för, att detta skulle blifva
et prejudicat för resten af riket til prästeinkomsternes förökande,
som voro förut så anseenlige, att de snarare tålte
afkortning.
Frh. C. Ridderstolpe ansåg deremot Prästerskapets
begiäran häri för billig och att, som tiderne nu voro svårare
än 1680, så voro ej billigt att knappa af deras rättigheter.
H. C. Rappe var af lika tancka och att billigt vore, att
häröfv. något vist Prästerne och Almogen emellan faststältes,
antingen på detta sätt eller medelst verkställandet af de för
detta påbudne föreningar i församblingarne om pr[äst]rättigheterne.
Hr Lindelöf: Att då han sidst yttrat sig emot detta
bet [än] k :e och begärt det på bordet, hade han trodt det an
-
Ang:de
qvicktijonden
i Åbo
och Borgo
stift.
316 1762, maj 21, 22. Kvicktionde i Finland.
gå skafttionden; men detta ang:e quicktionden biföllo han
med förbehåll allenast, att föreningar, där de häröfver i landet
voro giorde, måtte bibehållas.
Hr H. H. Boije biföll bet[änk] :det jemte H. Rappes
giorde påminnelse om föreningar i församblingarne, där de
ej äro giorde.
Hr v. Vicken likaledes, doch att inga föreningar rubbas.
Hr Bildenschöld gillade bet[än]k:det.
H. L [a n t] m. giorde nu prop. öfver bet[än]k:det, sorn besvarades
med Ja och Neij, och begiärtes votering.
H. Ru [d] beck gillade bet[än]k. och föreslogo härvid
blott den förändring, att denne tiondes beräkning ej må ske i
p[ennin]g:r utan ges in natura.
H. Rappe, H. Jennings, Tersmeden och L ag
e r s v ä rd förklarade sig af samma tancka. Med denne förändring
giordes prop. ånyo, men besv. som för.
Frh. Cederhielm förestälte, att Presteståndets begäran
vore billig. Man extenderade härvid ej deras rättigheter
men borde hindra, att de ej av snikna bönder filonterades
eller processer underkastades, och ledo för öfrigt R. o. A.
härvid ej det minsta.
Men Frh. G. Reuterholm, Frh. Grönhagen,
Frh. R e [h] binder, H. [von] Bromell och flere påstodo,
att bet[än]k:det måtte afslås och med saken förblifva
efter förra vanligheten och deröfver eljest votering.
Som nu R. o. A. häröfver ej kunde förenas och vot. begiärts,
formerade H. L [ant] m. dertil följande proposition.
Den, sorn bifaller Cam.oec.dep. tilstyrckande om quicktiondens
beräknande i Finland med den förändring, att denne
tiondes beräknande ej sker i penningar, utan kommer Prästerskapet
densamma in natura att åtniuta, där ej redan föreningar
giorde äro, och att vederbörande embetsmän anbefallas
att befordra de för detta befalte föreningar ang:e prästrättigheter
i församlingarne, skrifver Ja. Den det ej vil, sk [river]
Nej. Vinner Neij, förblifver det efter förra vanligheten. Denne
prop. gillades.
Til] bordet utnembdes
H. C. Tersmeden,
H. v. Preis,
Ståndsbesvär och privilegier.
317
Frh. Rebinder,
Frh. v. Kiöler,
H. Schmiedeberg,
H. von Bromell,
H. Echstedt.
Härpå gick voteringen uti 2:ne uprop för sig och utföllo
vota för Ja 186, för Neij 239. Det prot. bilagde underskrefne
voteringsinstrument uplästes slutel., hvarpå R. o. A.
åtskildes kl. 7.
A : o 1 7 6 2 d. 2 2 Maij.
Lördag.
Plenum kl. 7.
Under H. G[r.] och L[ant]m. frånvaro fördes klubban af
Grefve C. E. Levenhaupt.
Föredrogs 3 :die dehlén af städernes almänna besvär, hvarå
resolutioner ne af Hr Adlermarck påskrefvos.
Sedan företogos Krigsbefählets almänna besvär under H.
Svedenstiernas protocoll, hvaröfver Justitisedeputation bet[än]k:de
afgifvit.
59 § bifallit.
43 § går ut.
23 § bifallen.
26 § bifallen.
31 § bifallen.
2 § går ut.
35 bifallen.
21. Res. enl. extr. protocolli.1
Uplästes en af H. Hallenborg författad relation å skånske
Adelens vägnar jemte besvär öfver intrång, som emot privilegierne
dem af Södra Dykeriecompag. skola giöras.
Grefve Fröhlich tilstyrck[t]e, att R. o. A. detta som
et privilegiimåhl ville antaga, utan att det med tids utdreckt
til någon deputation remitteras.
H. [von] Nackreij: Att som Dykericompagn. pri
vilegier
med R. o. A. i detta måhl ej vähl tycktes kunna förenas,
så torde bäst vara att angre någon jemckning häri höra
compagniet.
Städernes
besvär.
Krigsbefälets
besvär.
Skånske
Adelens
privilegier.
1 Memorialprotokollet: Denne § ändras til hvad allmänna lagen innehåller
och afgår extr. protocolli til de öfriga stånden.
318 1762, maj 22.
Privilegier.
Öfverste
Wrangels
besvär.
Angrde en
secret. förordnande
i
Krigsexp.
för landtarméen.
Lagersvärds
prsejudice.
Ang:de
gröfre smide
vid Rådanfors.
Frii. G. Reuterhol lii förfrågade, om compagniets privilegier
voro af R[iksens] St [änder] confirmerade; ehur
dermed voro, kunde R. o. A. Privilegier ej annat vara än dervid
förbehållne och kunde R. o. A. således de facto sätta sig
deraf uti åtniutande utan att deröfver emot deras i går tagne
beslut någre almänne besvär anföra.
Frh. Cederhielm instämde nog med Frii. Reuterholm
men tilläde, att 0111 detta måhl skulle optagas, det antingen
til Secr. Utsk. el. någon deputation borde remitteras,
efter stånden böra hvars annars privilegier vårda, eller oeh
borde R. o. A. hos Kgl. M:t directe desse besvär anmäla, med
und. anhållan att K. M:t öf. desse ärender täcktes hålla den
hand och vård, som Adelige Priv. fordra och sakens natur
samt förordningar medgifva, hvartil äfven påskriften uplästes
til justering.
Frh. G. Reuterholm holt bäst, hvad han nyss föreslagit,
och att R. o. A. enl. deras beslut med inga besvär måtte
inkomma,
hvilket och bifölls.
Föredrogs Secrete Deputat. bet[än]k:de af d. 8 Oct. 1161
ang:e Öfverstens och Ridd. Fred. Ulr. Wrangels besvär öf. prejudice
af åtskillige befordrade öfverstar, hvilka deput. ej kunnat
upptaga.
Bet[än]k:det bifölls.
Justerades följande extr. prot. angre en secret. förordnande
uti Krigsexpeditrn till landtannéens acters och angelägenheters
skiötande (Bil. 32).
Föredrogs Secrete Deput:s bet[än'\k:de af d. 3 Feb. 1762 öfver
Cap. Lagersvärds påklagade prejudice, tilstyrckandes dep.,
att han må få räkna sin nu innehafvande capteinsfullm. och
tour til befordran ifrån samma tid, då den äldste cap. vid Fribataillon
förordnades, doch med förbehåll af äldre capiteiners
rätt vid Uplands regem :te.
Bet. bifölls.
Föred. Borgareståndets extr. prot. af d. 27 Feb. 1762 angre
Borgmästaren Mich. Kocks ansökning att få vid Rådanefors
ämneshammare uti gröfre smide än 5/8-dehIar utsmida de på
dess ägande andehl i förber re verck belöpande 175 skepp,
tackjern.
Tjänstesaken.
319
Bifallit.
Borg.ständets extr. prot. af d. 27 Juli 1761 uti saken emellan
Bokhållaren Claes Borre och Wachmeisterske arfvingarne
och den förres besvär öfv. Kgl. M:ts utslag af d. 7 Maj 1761,
hvilket måhl ståndet begiär må till .lust.deputations uptagande
remitteras.
Res., att som deputationsarbetet redan upphördt, så ville
R. o. A. sig häröfver vid nästa riksdag utlåta.
llergsdeputations bet[än]k:de af d. 21 April 1762 ang:e harnesk-
och plåtslagehandvärckens i städerne besvär öfver intrång.
Frh. C. Funck, H. v. Vicken, H. [von] Nackreij,
H. Uggla, H. Gyllensvärd och Frh. Ridderstolpe
giorde härvid de påminnelser, hvarpå res., att
bet[än]k:det bifalles med förbehåld af R. o. A. Privilegier
samt Almogens och hvar mans redan vundne rättigheter, som
kunna angå detta måhl.
Föredrogs Secrete Handels- och manuf.deputations bet[än]k:e
af d. 11 Nov. 1761 ang:de Fabriqueurens i Carlscrona
Olof Carlbergs ansökning om 8 000 d. smits understöd af
manufacturfonden til fabriquens understöd.
Borgarståndets extr. prot. af d. 4 Febr. 1761 ang:e d:o.
Under det att härom något mot och med discourerades, blef
äfven af åtskilliga påmint om det understöd, som billigen
tyckts böra beviljas för en af Riddarhusets ledamöter, H. Granatenhielm,
på samma grund som Carlberg; men på H. Gy 1-  1 e n s v a n s hemställan blef detta måhl opskutit, til dess at
det närmare middagen kunde företagas,
hvarvid det förblef.
Föredrogs H. Thure [o: Olof Fredrik]1 Rudbeeks memorial
af d. 22 hujus ang:e tienstesaken, hvari han hemställer, att
de än hos R[iksens] St [änder] oafgiorde och redan afgiorde
befordringar vid denne r[iks]dag' lika måge ansees som stridande
emot 1756 åhrs lag emot slike befordringar (Bil. 33).
Ligger och går til de andre Ständer.
Härvid påminte H. Gyllensvahn om den deputation,
som i går bes[l]öts skola afgå til de öfr. stånden uti tienstsaken
med påminnelse om svar.
Deputationen af 12 pfersoner] upropades och afgick under
H. Feltmarsk B:n v. Ungerns anförande.
1 Memorialet.
Saken emellan
Borre
och Wachtmeisterske
arfvingarne.
Plåtslagare
och harneskmakts
besvär.
Olof Carlberg
om
understöd.
Tjenste
saken.
320 1762, maj 22. Tjänstehjonsstadgan.
Tjenste
hionsstad
gan.
Ang:de redogörelsen
öf.
statsvärket.
Ang: de
bancolån.
Ang: de
subsidierne.
Upplästes Cammaroec.deput:s bet[än]k:e af d. [17 Mars
1762] med förslag til en förbättrad tienstehionsstadga och
dervid deputerades af R. o. A. dervid giorde påminnelser.
1 § af 2:dra afdehlningen ang:e legestämma, hvartil af
deput:de 1/2 åhrs tid emellan upsägningen och flyttningen
var projecterad i stället för en månad, som deput:n föreslagit.
Häröfver discourerades och fants, att om terminen emellan
opsägning och flyttning sattes för kort, vore den ej tilräckelig
til tienstefolks anskaffande, och blefvo den för lång, så
kunde man under angelägit landtarbete mindre räkna på
opsagde tienstehions trohet och flit, efter de då blevo sieifsvåldige
och ostadige under pretext att höra sig om tienst, i
arbetet, hvarföre resolv., att terminen ej borde vara mer än
3 månader och att upsägningsterminen bör bli d. 15 Mars
och flyttningstermin d. 15 Junii, dock att hvad Finland angår,
det förblifver efter projectet; det öfriga häraf opsköts
tils nästa plenum.
Föredrogs Secrete Utskottets extr. prof. af d. 22 April öfver
den begiärte uplysning om statsverckets tilstånd och brist.
D:o af d. 5 Maij ang:e rikets gäld och giorde låhn i banquen.
D:o af d. 5 Maij angre rikets fremmande subsidier och
deras bruk, hvarpå yttrade sig
H. C. J. Kl i n g s p o r, att han högel, beklagade rikets
situation, men med denne opgifne redogiörelse kunde han för
sin dehl ej vara nögd. Att medel åtgådt vore ej nog; det
borde visas hvartill. Öfver krigets omkostningar borde en
pertinent räkning visas och den ej allenast i millioner och trr
gull utan vidare redo. 2:o. Hvad af subsidier influtit, dock
utan att dervid röra merita, borde äfven som de uti fiendens
land upburne contributioner upgifvas jemte hvad 3ro riket
kostat på kriget och ej torde vara så ringa, som föregofvos.
Inge arcana begiärte han veta, men då man skulle bevilja
contribution, borde man veta först, att hvad beviljats, användts
til rikets behof och ej til corruption. Som adels- och
riksdagsman trodde han hafva rätt att sådant begiära, hälst
hemlighet dervid snarare voro skadelig än nyttig, och följaclctel.
sorn han ansåg denne lemnade oplysning för otilräckelig,
påstod han, att hon åter tilbalcars til Secr. Utsk. måtte
remitteras.
Statsbristen och subsidierna.
321
Frh. Grönhagen, C. W„ upläste til protocolls följande
sine tanckar, som här bilägges (Bil. 34).
Frh. Gustaf Reuterholm conformerade sig med
Frh. Grönhagen, tilläggandes allenast den förfrågan, om all
rikets skuld, härrörande af Convoij commissariat och Vexelcontoir,
i det opgifne voro innebegrepen?
Deputationen, som under Frh. von Ungerns anförande varit
hos de öfrige stånden angående tienstsakerne, återkom med
ståndens hälsning och lofven af skyndsamt godt svar på R.
o. A. föreställning.
Frh. Christer Horn upläste bifogade des dictamen
ad protocollum (Bii. 35).
H. v. Bohne n förfrågade sig hos H. Landtm., om desse
opiysningar voro alt, hvad man ifrån Sec. Utsk. i detta ämne
hade att vänta? Och då honom svarades, att Sec. Utsk. upgifvit
desse enligit sin instruction, fortfor han,
att han i anledning af Hrr Lövens och Hasenkampfs memorialer
rörande oplysning ifrån Secrete Utskottet om rikets
financeverclc och vårt derå fattade beslut ej funno denne opgifne
nöijacktig. Han saknade dervid det hufvudsakeligaste,
såsom
1 :o voro här intet svarat om Vexelcontoiret, des fordringar
och räkningar, ej eller
2:o om subsidiemedlen, huru och til hvad cours de indragits.
3:o. Nembdes här intet om pensioner och pensionairer; han
viste vähl de gufvos; desse borde opges och de förra indragas.
4. Borde alla bancoskulderne fullkommeligare än skedt
framläggas.
5:o. Ang:e cronans lotterier ville han hafva mera lius; han
tyckte, att banquen ej behöft utlåna p[ennin]g:r på lottzedlarne,
hvarmedelst zedelstocken i riket ökts, och att cronan
i stället för at ge 6 pc. på lotteriet hade sielf äfven så vähl
som lottägare, de där för 3 pc. fädt låna på lottzedlar, kunnat
låhna för 4 pc. utaf banquen.
6:o. Angle utrikes låhn fant han ej, hur de med capital
och interesse kunnat här optagas til 180 tunnor guld, då vi
honom vitterligit intet utrikes låhn erhållit.
7. Botomedel emot sådane statslåhn, som skedt, ville han
21—512467
322 1762, maj 22.
Statsverket.
för framtiden skulle påtänckas och, hvad skedt, enl. lag
beifras.
8. Saknades, hur så vähl regeringens som bancofullmäktiges
göromål vid de skedde låhn borde ansees.
9. Saknades oplysning om någre af Secrete Utskottet gifne
creditiver, hvilket utan ståndens vetskap han ej trodde Secrete
Utskottet vara befogat at giöra.
Följacktel. som den erhållne oplysning voro icke tilräckelig,
borde den tilbakars til Sec. Utsk. remitteras och en fullkomligare
begiäras.
H. V o 11 e m a t holt före att som R. o. A., då det begärt
uplysning om rikets giäld i stöd af 13 och 18 §§ uti Riksdagsord.
, dervid måst haft tvenne afseenden, 1 :o att veta
rikets tilslånd och tarf och 2:o att riket dervid intet skulle
skadas med upgifvande af hvad hemligit vara bör; så trodde
han nu begge desse afsickter vara upfylde och hoppades, att
Riksfens] Ständer nu skulle finnas så mycket villigare att
på alt sätt bispringa riket. Vidare oplysning höllö han för
både öfverflödig och ogiörlig, ty om alla räkningar med
banque, Statscontoir, Vexelcontoir etc. etc. här i folianter
skulle opläggas och igenomsees med deras verificationer etc.,
skulle riksdagen nu ej snart efter allas önskan slutas utan
ännu i 20 månader utdragas.
H. Hasenkampf: Utan att uprepa, hvad om Ständers
rättighet til oplysning om förvaltningen af riksens medel för
detta anfördt blifvit samt hvad jag i ani. deraf i mit memorial
andragit, vil jag nu endast anmärcka, det jag ej tror
Secrete Utsk. hafva i det opgifne upfvlt R. o. A. önskan. Uti
1 § af Sfekr.] Utsk. instruction står, att det bör eftersees,
huru utrikes tractater blifvit opfylde etc. Dervid bör då
granskas, hvad vi af subsidier fädt, på hvad sätt, om de
gådt genom ministrers händer eller genom Hamburger
Banque blifvit indragne, varandes intet nog, att de igenom
utrikes commissionairer blifvit disponerade, utan bör man
veta sättet dertil, eljest torde blifva någon soup^on, att något
dervid blifvit dölgt. Det har uti mit memorial blifvit yrckat,
såsom hvilket ej kunde vara någon hemlighet, då det begärts
att få veta, hvad som influtit och hur det blifvit användt.
Flere påminnelser äro af andre giorde, hvarvid jag intet
vidare har att tillägga. Men lika som jag å ena sidan påstådt
Ständers rätt uti förber :e ämne. så vil jag äfven å den
Statsverket.
323
andra sora medborgare gerna bidraga til vår armées behof,
som nu skall hemföras, äfven som jag icke eller vill, att bevillningsvercket
skall blifva hindrat eller uppehållit, fast R.
o. A. nu ti! Secrete Utskottet återremittera desse aflemnade
oplysningar såsom ofullkomlige.
H. Rappe: Det oroar mig, att de gifne oplysningar ansees
för ofullkomlige, då likvähl Sec. Utsk. dervid giordt det
nogaste, så att intet dervid felas, blott att hela statsvercket
öppet lägges med dess och banquens och comissariatets räkningar
etc. etc. Deruti voro vähl ingen physisk omöijelighet,
men där är en moralisk efter lag. Häfves den, så kan Secrete
Utskottet lättel. giöra alt kunnigt, och är då fritt för eed och
ansvar. Emedlertid har kanske S[ekr.] Utsk. redan gådt för
långt; om det nu ej tros, lär kanske en efterverd det bettre
finna, ty det lärer mig medgifvas, att visse hemligheter böra
vara uti all förnuftig styrsel af riken och stater, vare sig så
stora el. små, som de vilja.
H. [von] Nackreij: Att en sådan impossibilitas moralis,
som nyss sades, verkel. finnes, det medger jag, men
den har man ej eller uti discourserne begiärt. Man hade blott
begärt veta, l:o om rikets giäld, hvar den är, quibus conditionibus
hon är giord och hvad interesse betahlas, och 2:o
om rikets inkomst, hur den influtit, hur den användts och
blifvit disponerad af Vexelcontoret eller andra. Kundskap
härom är nödig, men den opgifne är otilräckelig, fast jag
vid de af S[ekr.] Utsk. föreslagne praecautioner emot framdehles
låhn ej har att påminna. Och således blifver mit påstående,
att detta måhl må åter til Sec. Utsk. remitteras, 1 :o
att upgiva all rikets giäld i banquen och på flere ställen til
summa och vilkohr, hvaremot den är undfången; 2:o att
äfven upgifva, om riket har någon annan eller äldre giäld än
den, sorn nu upgifven är, och 3:o att upgifva, hvad subsidiemedel
sedan sidste riksdag influtit, hvad Vexelcontoiret eller
andre för desse subsiider betahlt och hvad cronan samma tid
för sine inlöste vexlar utgifvit.
H. C. W a d e n s ti e r n a: G[unstige] Herrar. Då nu
quaestion är, om Secrete Utskottet skall upgifva mera om
rikets statsverck, än skedt är, har jag för min dehl 2:ne
hufvudomständigheter i ödmiukhet att R. o. A. underställa:
1 :o om det är enligt med väre fundamentallagar och 2:o om
det nu är för riket nyttigt? Anser man lagen, så hafva våra
324 1762, maj 22. Statsverket.
riksfäder dehlt måhlén, då de enligit 18 § i Riksd.ordn. iemnat
de hemligare, som deri upräknas, under Secrete Utskottet
och de öfrige publique til andre deputationers utarbetande
och afgiörande i R[iksens] Ständers plenis; så förstår jag
lagen och så har han uti 40 åhrs tid förståts utan att Riksens]
St[änders] plena giordt någon ex[c]eption uti det, som
berm 18 § utstakar eller sig deruti blandat; och lärer således
finnas, att det, sorn nu ytterligare begiäres, är emot lagens
bokstaf och praxis.
Ang:e den andra frågan om nyttan af ytterligare opgifv:de,
så torde mig Engellands exempel invändas, som låter almänt
om des taxor och nät. skuld talas och skrifvas; men utom
det att slikt exempel ej är lag för oss eller til oss aplicabelt,
så tror jag Engelland med heder kan sådant giöra, som känner
sin stora force och många resourcer, hvarmed det nästan
kan skryta, då jag deremot ej ser, hvad et fattigt land sorn
Sverige af sin svaghets upptäckande skulle hafva för gagn
eller hvad det til exempel skulle båta en fattig privat man
att detaillera sina skulder och sin armod, då han inga utvägar
hade til betahlningen. Och torde denne consideration
hufvudsakel. hafva föranlåtit våra förfäder att med slike
måhl stadga, sorn det i 18 § skedt är.
Desutom torde jag äfven få anmärcka, att som vi uti
Secrete Utskottet hafva ledamöter af olika begrep och tänckesätt
och uti Secrete Utskottets instruction frihet lemnäs åth
ledamöter, som äro dissentientes, att med sine särskilte tanckar
följa Sec. Utskottets betänckande til plena, hvilket doch
vid detta tilfälle och på 20 månader af riksdagen icke eller
skedt, så torde deraf kunna slutas, att vid det, som Secrete
Utsk. i detta måhl giordt, intet med skahl något vidare voro
att påminna, emedan ingen tvifvel är, att om något anmärckeligt
dervid existerat, väre värde ledamöter ju vähl hade
haft det hierta att sådant tilkiänna gifva.
Att äfven yrcka vidare oplysning blott för att hemma
någre til äfventyrs kringlöpande ryckten och misstanckar,
kan jag, ehuru ändamåhlet voro godt, för min dehl ej finna
fulla skiähl till. Jag vil ej begiära mer än det, vi fådt til
oplysning, ty hvarcken tror jag det vore rikets nytta ej eller
att det är nödigt at uptäcka vår giäld och fattigdom för att
dermed stärcka rikets credit.
H. Gyllenhammar biföll Frh. Grönhagens tanckar,
Statsverket.
325
1'örklarandes sig til protocollet att ej kunna til någon bevillning
samtycka, innan vi erhållit svar på de uti Frh. Grönhagens
dictamen anförde puncter, ehuru villig han dertil
skulle linnas, sedan detta svar erhållits.
H. L. M. U g g 1 a yttrade det vara en bekymmersam quaestion
för regeringssättet om lagen uti närvar :e fall, huruvida
Ständer trädt för när 18 § och Sec. Ut. giöromåhl; ansågs
13 §, så talte han i gemen om Ständers giöromåhl, 17 §
dehlte ärenderne på visse ställen och 18 § utstakade Secrete
Utskottets men med någon ex[c]eption för det, som ej hemligt
vara bör; det som hemligt ej voro, borde således skiljas
derifrån, nemi. sådant som de begärte oplysningar, hvilke
voro nödige för att derefter reglera contributionssumman och
lika vähl kunde opges som det, som rörde krig och utr. förbund.
Om sådane måhl tycktes plena af sina comitterade i Sec.
Utskottet hafva rätt att begära oplysning. Men slik oplysning
uti närvar:de quaestion borde icke förstås eller begiäras
uti all sin vidd utan borde det, som hemligt är, efter lag af
Secrete Utsk. vårdas.
Han beklagade ryckten och misstanckar, om de funnos,
men trodde, att i slikt fall en möjelig uplysning skulle gifva
mycken satisfaction för hemma- och härvarande och giöra
alla sedan til contributionen så mycket villigare.
Slutel. ehuru han ej begärte att få se böckerne öfver rikets
och alla publ. cassors credit och debet, ville han doch om
richtigheten deraf öfvertygas och kunde således ingenting bevilja,
förän vi öfver de förre medel fädt se en summarisk men
evident räkning.
Hr R å f e 11 holt före nogsamt tydligt vara, att R[iksens]
Ständer ägde rätt att sig om rikets tilstånd underrätta. Sättet
dertil voro uti 18 § i R[iksjd.ordn. utstakat; han undrade
ej, att de nu begärt en oplysning, som både för oss och
hemmavarande vore nyttig. Den voro nu opgifven; om hon
voro fullkomlig, viste han ej, men han trodde åtminstone så.
Han bad, att grunden til vår skuld härvid måtte besinnas;
det vore ju kriget. Hade vi dét pardonerat, så borde äfven
med dertil använde nödige medel öfverses, hvarå ytterl. räkning
och granskning voro nästan omöijelig. Det framfarne
borde vara förlåtit och glömt, men praecautioner för framtiden
voro det nödigaste. Han medgaf, att okunnoghet födde
326 1762, maj 22.
Statsverket.
misstanckar och att vähl voro, om de alla kunde häfvas, men
i detta fall voro sådant omöijeligt, praecautioner för framtiden
voro det nödigaste. Den gifne uplysningen holt han doch för
nödig för att derefter jemka den giärd, som Ständer skola sig
påtaga, och som han trodde, att Sec. Utsk. härvid hade giordt
alt möijeligt, så tyckte han den vara tilräckelig och hoppades,
att R. o. A. dermed skulle åtnöjas.
H. v on Vicken androg, att rätta frågan borde blifva
i anledning af R. o. A. beslut öfver de omtalte memorialer,
huruvida Secrete Utskottet fullgiordt, hvad uti dem begiärt
blifvit; sådant trodde han ej vara skedt.
1 :o. Vore otilräckel. svarat på det, som i H. Haseilkampfs
memorial om statsbristen vore förmält.
2. Likaså om Vexelcontorets giöromåhl; en livré voro deri
til 2 d. k. optagen, då hon likväl giält 50 styfver, och borde
således tydelig räkning öfver dess förvaltade medel opges.
3. Voro om bancolåhnen intet nöijackteligen svarat, ej eller
hur bancofullmäcktiges giöromåhl i de lemnade låhnen bör
ansees; man hade hört ryckten, att cronall i andra Ständers
verck velat låna p[ennin]g:r, såsom til ex. i Ständernas
Comptoir, men att det blifvit nekat; voro det rätt, så kunde
de, som låhn beviljat, på lika sätt med de förre ej anses.
4. Att en fattig man borde altid uppenbara sin giäld, påstod
han icke, men han trodde åtminstone, att han borde den
sielf veta och det för sitt egit bästa skuld. Om
5 något i Secr. Utsk. förekommit, som dess ledamöter bordt
el. kunnat särskilt för sig opgifva, sådant lemnades på deras
ansvar. Han medgaf, att där kunde finas differante partier
och tänckesätt, men viste och, att hvar ledamot bör först
anmäla sina tanckar uti deputationen, att han utan tilstånd
ej får gå dermed till plena, att derom kan voteras och att
detta är enl. secr. utsk.instructionen. Slutet, påstod han, att
denne Secreta Utskottets berättelse såsom den ofullkomligasfe
i detta ämne åter dit tilbakars måtte remitteras.
Frh. Cederhielm: Här är nämbt om hierta hos ledamöter
i Secrete Utskottet. Ja, vist hafva de hierta, m[ina]
Herrar, men hierta för fäderneslandet, som de där böra sörja
för närvarande och äfven för en framtid. Vist kunna de protestera
i förekommande måhl, men då man dermed kan giöra
skada, då riket är dehlt i partier och redan suckar under eh
långsam riksdag, så hemställer jag, huru vähltänckt sådant
Statsverket.
327
allid voro. För än man skall söndra och delila Secrete Utskottet
samt Riks[ens] St[änders] plena, bör man hafva
stora skahl och orsaker, ty deraf lider altid riket, men det
bör aldrig ske i små saker, då man äfventyrar mera för
mindre. Och således lärer hos ingen secrete utsk.ledamot
vara någon brist i hierta, hvilcket jag som en af deras antahl
som svar i protocollet ej kunnat underlåta att yttra.
H. Thure Rudbeck föreställe, huruledes i de til Sec.
Utskottet härifrån remitterade memorialer vähl voro begiärt
oplysning 0111 cronans bancoskuld, om subsidierne och örn
Vexelcontoret, men att mem:ne stadnad uti de andre stånden
och att således Secrete Utskottet endast tilfölje af dess instruction
upgifvit de anmälte oplysningar. Doch kunde man
begiära den tydeligare, om så behagades, enligt hvad H.
Nackreij och H. Uggla proponera! och utstakat, och torde
Secrete Utskottet sådant kunna fulgiöra utan att stora räkningar
eller folianter här behöfdes igenomgås.
H. J e n n i n g s åberopade 18 § i Rikd.ordningen såsom
den, där tydel. satt gräntzor emellan plenorum och Secrete
Utsk. giöromåhl. Dervid borde man sig hålla. Engellands
exempel voro häremot anfördt, men derpå ville han til uplysning
andraga, att för parlamentet inga speciale räkningar
utan endast summariske opgifvas; men nu begärtes ingen sumarisk
utan en detaillerad med verifieationer och quittencer,
som H. Klingspor tyckts påsyfta, hvilken, örn den och kunde
framläggas, likväl torde föga tiena till uplysning. Här sades,
att Secrete Utsk. i des opgift ej efterkommit, hvad dem anbefalt
blifvit, men utom hvad H. Rudbeck redan ganska vähl
härtil svarat, kunde äfven tilläggas, att R. o. A. befallningar
härom af de andra stånden til en dehl ändrade blifvit och att
således, som sagt är, detta af Secrete Utsk. är opgifvit, innan
de derom fädt någon särskilt Ständernes befallning. Vid den
hypothese, som nyss blifvit giord oin lottzedlarne och att
bancofullmäcktige felat, som låhnt åth lottegarne på zedlarne
och ej directe åth cronan, förtienar att anmärckas, att
banquen aldrig lånt hela summan utan blott en dehl på actierne
och att banquen således ej dervid haft slik vinst, som
calculerats. Han tilstyrckte således att gilla Secrete Utsk. upgifne
redo, instämmandes med H. Rappe, att framtiden kanske
torde finna den redan vara för mycket detaillerad. Ang-.de
räkning för rikets efter tractater erhållne eller resterande
\
■328 1762, maj 22, 24. Statsverket.
subsidier, som yrkas, bad han betänckas måtte, huru ofta rikets
nytta kunde kräfva, att sielfva slika tractaters existence
el. innehåld för andra hot mätte vara hemlig; men för sin
dehl instämde han med Frh. Cederhielms yttrande, tilläggandes
att Sec. Utsk. aldrig lär söka dölja det, som efter samvete
och med rikets nytta kan giöras kunnigt.
Frh. Ridderstolpe, Carl: Jag vil i detta måhl,
g [unstiga] Herrar, såsom i alla andra beflita mig om att bevara
rätt och sanning. Enligit lag äro Secrete Utskottets giöromåhl
satte under tysthet och hemlighet och för rikets bästa
bör hon ock där vara. Secrete Utskottet har uti dess förevarande
svar haft för ögonen lagen, en dyr eed och deras instruction;
ingen ledamot har utan dispence bordt våga at
kasta sig op öfver dem, hälst då man olyckel. seer nog söndrade
sinnen i vårt fattiga fädernesland och ingen rikets nytta
deraf vore att vänta.
Som Frih. Cederhielm redan sagt, så tror jag vist, att ingen
felats hierta, men hiertat bör vara för riket och dess vähl.
Det är icke nog, mine Herrar, att nitiskt fråga efter 1'ramfarne
olycklige omständigheter, eller viljen 1 åter upgifva
och syna gamla sår, som väcka en ohyglig åtancka af förbigångit
ondt. Nej, mine Herrar, riket böra vi öma och, då
vi önska bevara vår frihet, ackta oss före att den ej extenderas
för långt. Jag beder för Guds skuld, mine g [unstiga]
Herrar, stillen Eder oro, soken rätt men med kallsinnighet.
Viljen I hafva ytterligare underrättelse, än den I redan fädt,
så låten detta gå til Secrete Utsk. tilbakars jemte de af H.
Nackreij föreslagne puncter; så långt Secrete Utskottet kan
opfylla Eder åstundan, lär det med glädie giörat; men hielpen
oss emedlertid som svenske män och medbroder i den
bekymmersamma belägenhet, vi äro uti, då vi med nästan
utblottade resourcer skola besörja rikets uprätthållande och
vår armées underhåll.
Hvad för öfrigt angår någon af H. Wadenstierna förd utlåtelse,
hoppas jag Herrarne lära dem snart ursäkta, emedan
hans mening dermed varit god och et ord snart kan falla
obehagligt, fast upsåtet dervid är menlöst.
H. C. J. K 1 i n g s p o r itererade sitt förre påstående. Han
ville et tydligt redogiörande; inga arcana el. banquens hemligheter
begärtes men enligit vårt beslut på memorialerne, hvad
kriget, arméen med alt dess tillbehör af artillerie etc. prseter
Statsverket.
329
propter kostat, efter dervid på 1 tunna guld el, 2 ej kunde
ankomma; att blott upgifva milioner vöre ej nog, men oplysning
vore nödig både för hemmavarande och blefvo en
opmuntran för oss, då vi skola giöra bevillningen. Det som
om livrens beräknade voro nyss anmärckt, förtiente och att
uplysas. Och således borde detta måhl til Secrete Utskottet
åter remitteras att opkomma med all den oplysning deröfver,
som med rikets säkerhet kan opges. Emedlertid kunde bevillningen
företagas, att begge måhlén ej på en gång ihop måtte
råka i oordning.
H. D u r i e t z, sorn begärt liud, begaf sig för att låta proposition
giöras, hvarpå det ropades.
H. Landtm.: Som frågan nu ej varit, om S[ekr.] Utskottet
skal opge de begärte oplysningar, hvilket förut vid
memorialernes remitterande til Sec. Utsk. är debatterat, utan
allenast den, om det opgifne vore nöijacktigt, så vil jag efter
de fläste discourserne giöra prop. Bifaller R. o. A., att de af
Sec. Utsk. upgifne uplysningar åter remitteras til Secrete
Utsk. att med utförligare uplysningar, instämmande med de
hos R. o. A. för bifallne memorialer i desse ämnen, skyndesamast
inkomma.
Detta bifölls.
Hr T hure Rudbec k anmälte et memorial ifrån de
deputerade öfver H. Nordencrantzes opgifne projecter jemte
dennes opgifne project til vexelcoursens hemmande.
På H. L [a n t] m. föreställning lästes desse papper opp
och lades på bordet.
R. o. A. skildes k. 2.
Anno 1 7 6 2 d. 24 Maj.
Måndag.
Plenum kl. 7 f. m.
Grefve C. Emil Levenhaupt trädde lii klubban, hvarpå föredrogs
I.
Justitixdeputat. bet[än]k:de ang:de Philipstads bergs- Ang:de
lags ansökning om sommartingens indragande derstädes, VnsöknViig5
hvilcket Kgl. Maij :t genom resolution af d. 12 Januari detta om sommaråhr
afslagit men deput. tilstyrc.ker. dragande.
Bet[än]k:det bifölls.
2. Bergsdeputationens betänck.de af d. 31 fört. Mars öfver ^Ang:^e
330 1762, maj 24. Finska skolor.
Biörneborgs
och Tavastehus
scholsebetjentes
löner.
Hernestad
utjord.
Krapps
ansökning.
Psedagogen
i Loij o.
Johannisbergs
kongsgård.
Allmogens uti 72 § anförde almänna besvär deröfver, att
kohlprisen äro för låga och att Almogen derföre måtte niuta
betalning för sina kohl i proportion af andra vahrors gångbarhet.
Hr L. M. Uggla och H. [von] Nackreij understödde
bet[än]k:det,
hvilket bifölls.
3. Secrete Utskottets extr. protoc:li af d. 20 No v. 1761 angre
penningelöhnernes förvandling i spannemåhl til et proportionerat
quantum efter cronoverdie för scholarne i thörneborg
och Tavastehus på lika sätt som för scholsebetienterne
i Helsingfors, Randasalmi, Ulleåborgs och Wasa skolar.
Bifallit.
4. Cammar-, oeconom.- och commercedeputations betänkande
[den 6 Okt. 1761] rörande den så kallade Hernestad utjord
i Calmare låhn, Tiust härad och Hanmes [o: Hamnäs]
sochn, samt tvisten derom med Giltebo hemman.
Bondest. extr. prot. af d. 16 Oct. 1761.
Deput. bet[än]k:de biföls.
5. Bergsdeputationens bet[ånk]k:de af d. 10 Sept. 1761
angrde Daniel Krapps ansökning att få förbyta det honom
genom Kongl. Mrts bref af åhr 1753 vid Vestanån i Stigsiö
Hällmark och Södra Fållmarck tillåtne stålsmide til ämnesoch
manufactursmide samt dertil åhrligen ifrån Västerbergslagen
uphandla 300 skepp :d tackjern.
Bifölls.
6. Bondeståndets extr. protocolli af d. 15 Julii 1761 ang:de
löhn för psedagogen uti Loijo i Finland lika med hvad vid
sidsta riksdag collegerne uti Åbo schola beviljades.
H. [von] B r o m e 1 [1] understödde först denne ansökning
men biföll sedermera H. Ehrensvärd, H. U gg 1 a,
H. C. Rutenschöld och Frih. C. Funck, på hvilkas
föreställning och i anseende til skilnaden i arbetet och lärjungarnes
antahl vid de förb:de 2:ne scholar
resolverades, att pedagogen i Loijo må niuta hälften emot
hvad collegerne i Åbo för detta i spannemåhlslöhn blifvit tilllagt,
med det vilkohr at han undervisar barnen i svenska
språket.
7. Cammar-, oeconom.- och commercedeputations bet[än]~
k:de af d. 3 Maij 1762 ang:de kongsgården Johannisbergs arrende
för Frh. C. Funck.
Accisrätterna.
331
Bifölls, fast H. [v o n] Bromell i anseende til cronans
rätt dertil, sorn tycktes vara en abalienation, ej kunde samtycka.
8. Föredrogs, då i detsamma Hr Landtm, upkom, Secrete KyrkoherUtskottets
extr. protocolli af d. 9 Mars 1762 ang:e Probstens dbefordnmU
i Kemi lappmarck Henric Vigelii befordran och des sons
succession.
H. Gyllensvahn giorde härvid den anmärckning, att
Secrete Utskottet recommendera til befordran, hvartil deras
instruction ej gufvo anledning, och 2:o att här recommenderades
til förste ledige regale pastorat. Grunderne dertil trodde
han ej tilräckelige, ty att Probsten klagade öfver knapp utkomst,
deri giorde han som alla andra, och att ingen successor
efter honom skulle lättel. finnas, trodde han vara en
rar casus i en församling, altså och som dessutom regäle
rättigheter ej borde mindre ömas än andras jura patronatus,
tilstyrckte han häri afslag eller att detta måhl måtte ansees
som andre tienstsaker.
Frh. Cederhielm confonnerade sig med H. Gyllensvahn,
tilläggandes att detta måhl på et olagligt sätt, nemi.
genom et sonens Vigelii memorial, först upkommit.
Res.: Måhlet afslås och anses som andra tienstsaker.
9. Secrete Utskottets extr. prot. af d. 23 Sept. 1761 ang:e Wernes
Bokhållarens vid Ammiralitetscommissariatet i Giöteborg Jo- ailsokluI1S
han
Wernes ansökning att ifrån 1758, då Convoijcommissa
riatet
kommit att uphöra, få ersättning för de honom förut
åhrl. til skrifvarehielp beståddc hundrade dhl. silfmit såsom
understöd i dess knappa löhn af 300 dhl. s:m.
Secrete Utskottet tilstyrker afslag, som bifölls.
10. H. Bäfverfelts memorial ang:de någon vid Lifdrabantecorpsen
liden prejudice af Vice Corporalen Joh. von Ekstedts
befordran.
Hvilar men får gå til de öfrige stånden.
11. Justitisedeputationens bet[än]k:de af d. 7 April 1762 Om pnesidiiöfver
11 § af städernes almänna besvär ang:de såvähl Stock- ‘ ^accfsräJ'1
holms som flere städers ansökningar, hur praesidiiförandet terne,
vid accisrätterne här i staden måtte regleras och bein. rätt
med ovälduga ledamöter varda försedd, hvaröf. såvähl Commercecollegium
sig utlåtit som Gen.tullarendesocietetens fullmäcktiges
förklaring blifvit infordrade, tilstyrkandes deputationen
dertil sex ledamöter, 3:ne af magistraten och 3:ne
332 1762, maj 24. Brännvinsbränningen.
Ang:de
interim sförIradet
med
bränvinsbränning.
Aspa och
Algrena
smide.
Sontorps
smide.
Ingrid Nordboms
ansökning.
af tullvercket, nemi. öfverdirecteuren af tullen preses, 2:ne
rådmän, camereren vid tullvercket, en assistent och accisrättsnotarien.
Bet [än] kulet bifölls.
12. Hr Lindelöfs memorial med hemställan att interimsförbudet
emot farännevinsbrähnande måtte ophäfvas aldeles.
Hr Gyllensvahn påminte, att då Bondeståndet öfver
förbudet betygat sitt missnöije, hade blifvit afgiordt, att förbudet
til sin värckan ad interim skulle hvila, men som icke
desto mindre sedermera starckare blifvit brändt än under
full frihet dertil, som torde vara Bondest[åndet] behagligast,
så hemstälte han, om icke memorialet kunde bifallas.
H. L andt m. tilläde, att Bondeståndet näppel. torde ingå
i bevillningen, innan denne saken vunnit någon stadga, och
torde bränningen blifva mindre begiärlig, då hon blefvo tilllåten;
detta medel torde således vara godt och stodo det sedan
altid öppet att vidtaga något annat.
Memorialet biföls och går.
13. Bergsdeputations bet[än\k:de af d. 30 April 1762
ang:de någon tillökning i smidet vid de Borgmästaren och
Talemannen Gustaf Kierman tilhörige Aspa och Algrena
stångjernsvercken uti Nericke.
Ligger på bordet.
14. Bergdeputations bet[un]k:de af d. 2 Mars 1762 ang:de
tillökning uti smidet vid Hr R[iks]r[ådet] Frih. Palmstiernas
stångjernshammare Sonstorp i östergiötland.
Bifölls.
15. Utdrag af rådsprotocollet, dat. d. 3 Maij 1762, med förfrågan,
huru Frh. Cronhiort i anseende til R [iksens] Ständers
underd. skrifvelse för honom af d. 7 October 1761 i jemnförelse
med andre competente sökande bör ansees. Härvid
var äfven Frh. Cronhiorts underd. memorial bifogat.
Ligger på bordet.
16. Secrete Handels- och manufact. [dep:s] bet[än]k:de
af d. 18 Nov. 1761 angrde Hustru Ingerid Nordboms ansökning
om understöd til des flanelsfabrique, hvartil hon af eldsvåda
mycket lidit.
Bondeståndet [s] ext. proh af d. 20 Martii, hvarmedelst det
för henne tilsiyrckes 20 000 dhl. sunt, fast deputat. ansökningen
af slår.
H. [von] Brom el; Som några andra fädt slike under
-
Tjänstehjonsstadgan.
333
stöd och denne gumma i sin olycka och fattigdom förtiente
medlidande, borde henne tiotusende dhl. sant beviljas och
hon ej aldeles bli ohulpen.
H. Carl Rappe föreställe, att fonden ej tålte sådan
dryg utgift, som voro för stor i proportion af den öfverklagade
skadan. Här voro ej eller någon fabrique att understödia
utan blott et flanelstryckeri, som knapt voro värdt
mer än 1 000 plåtar. Härtill
H. Christ. Rappe lade, att man ej med prejudicat
borde upinuntra andra att låta sina verk brinna för att derpå
vinna p[enning] :r.
H. [von] Brom ej itererade sit förra, begiärandes votering.
H. Gyllensvan förklarade sig til bifall på bet [än]-  k:det och emot penningeutgift, då ännu ingenting voro beviljat
cronan.
Frih. C. Ridderstolpe: Jag är eljest ej mycket benägen
att tilstyrcka utgifter; men som vi beviljat understöd
för andra och denne hustru är mycket fattig samt af Gud
med eld tvenne gånger blifvit agad, så hemställer jag, om hon
icke, såsom medömkan värd, må åtminstone hugnas med tvåtusende
dhl. s:mt.
Frh. Cederhielm biföll detta men frucktade, att R. o.
A. såmedelst ang:e hennes summa torde gå in partes, som
borde eftersees.
Resolverades, att Hustru Nordbom beviljas 2 000 d. sant.
17. Företogs den af Caininaroeconoiniedeputation projecterade
nya tienstehionsstadgan med hrr deputerades af R. o.
A. til dess öfverseende dervid giorde ändringar och tilläggningar,
hvarvid voro bilagde H. Carl Stiernvalls och H. C. L.
Ehrenstolpes hos hrr deputerade ingifne memorialer och påminnelser.
Resolutionerne öfver hvar och en artide äro uti det här
bilagde extracto protocolli1 utförde, hvilket sedan med den
projecterade tienstehionsstadgan till de öfrige stånden bief
expedierat.
Vid slutet påminte H. v. Vicke n, om icke uti denne
stadga något detailleras måtte, hvad syslor en dreng voro förplicktad
att giöra til förekommande af olikhet uti tiensten
och motstrefvoghet hos de tienande.
1 Uteslutet här.
Tjenste
hionsstad
gan.
334 1762, maj 24, 26. Lotsverket. Rutström.
H. Rudbeck, T h u r e, anmärckte härvid, att de anförde
påföigder ej med någon alman lag kunde hielpas, utan
ankomme sådant på hvar och en husbonde sielf.
Dernäst anholt han att få til genomseende på bordet lägga
et af honom giordt extract af H. Nordencrantzes upgifne förslag
til vexelens hennnande etc.,
som beviljades.
Ang:de ami- 18. Föredrogs Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputations
quarterings- betlän^k :de af d. 18 April 1761 ang:de ammiralitetsinquareassan.
teringscassan och lotzvercket i riket.
Bifölls betänckandet.
19. Samma deputations bet[ån]k:de af d. 27 Maij 1761
ang:de lindring uti mantalspenningarne för de lotzar, som
ej hafva hemmansbruk samt deras öfrige vilkörs förbättrande.
Ligger på bordet.
Ang:de lots- 20. D:o deputations betänckande af d. 10 Mars 1762 ang:de
'tMs^eriäg- lots- och båkafgiftens samt hamnp:g:rs erläggande i specie
gande
i spe- mynt af utrikesfahrtyg.
ciemynt. Biföj,s
21. Uppå H. Thure R u d b e c k s, Frh. Grönhagens
och fleras begiäran anmältes til föredragande Justitiaedeputationens
bet[än]k:de af d. 6 Oct. 1761 «ng:de Kyrkoherdens
uti Ladugårdslandet Doctor Rutströms sak och process
rör:de dess renhet uti läran etc., men som acten var
mvcket vidlyftig, lades han på bordet till genomläsande och
ansees som liggande.
Ang:de 22. Föredrogs Cammaroeconamisedeputations bet[än]k:de
af6Sickajocki af d. 74 Junii 1761 angre dieknepenningarne af Sickajoki
sokn. sochn och att de framgent måtte förblifva under Uleå trivialschola,
hvartil de äro lagde och anslagne.
Bifölls.
Belöning för 23. D:o deputations bet[än]k:de af d. 12 Maij 1761 angrde
1 aPbiådVin belöning för Capitein Winblad för des nya påfund til tegelungnars
byggande och förbättring, hvartill deputationen föreslagit
12 000 dhl. snut.
H. Gyllensvahn berömde des upgifne påfund och dervid
nedlagde arbete men tyckte, att han med halfva föreslagne
summan, nemi. 3 000 plåtar, kunde åtnöijas,
hvilcket bifölls.
Om arf efter 24. Cammaroecon.deputationens bet[un]k:de af d. 17 Nov.
föräldrar.
Arv efter föräldrar.
335
1761 med hemställan, att föräldrar måtte få i arf och hemmanslösen
giöra några förmåner åth sine barn, som dem icke
öfvergifva utan dem til vidmackthållande och upodlande af
deras hemman biträde giöra.
H. [von] Nackreij medgaf, att någon afsickt i detta
bet[än]k:de voro god, men i anseende til väld hos föräldrar
och inconvencentser(!) barn emellan i anseende til arfsdehi
holt han bäst, att det förblifver efter almänna lagen.
H. Schönberg instämde emot betänckandet, tilläggandes
att det tycktes hindra hemmansklylningen, som voro nyttig
för opodling och folckets tilvext.
H. Joh. G. Lillienberg trodde dock, att en sådan
förordning i Upsala lähn skulle medföra nytta.
H. C. Te r s m e d e n: At hon vist på alla ställen ej voro
aplicable.
H. Klingspor conformerade sig med H. Nakreij, att
man häruti borde bli vid den almänna lagen.
Frh. C. Ridderstolpe: Att en myckenhet lagar giorde
elak efterlefnad, alt vi redan hade allmän lag om arf i
jord och voro bäst bli dervid samt af slå detta.
H. v. Post tyckte, att föräldrar vähl på annat sätt än
det föreslagne hade tilfälle att belöna de barn, som de hade
någon synnerlig hielp utaf.
H. Landt m. tilläde den consideration, att slik författning
kunde utom annan olägenhet gifva anledning til hat
och ovilja föräldrar och barn emellan, och giorde derpå proposition
öfver betänckandet,
som afslogs.
R o. A. skildes derefter åt kl. 2 slagen.
Anno 1762 d. 26 Maij.
Onsdag.
Plenum kl. 7.
Grefve C. E. Levenhaupt trädde till klubban, hvaruppå föredrogs
I.
Cammaroeconomiedeputat:s bet[än]k:de af d. 22 Maij Haga kungs
1762
ang:de Haga kungsgårds arrende, som innehafves af ^end^
Frh. Ridderstolpes arfvingar.1 Bifallit.
1 Innehaves enligt betänkandet av presidenten frih. Carl Ridderstolpe.
336 1762, maj 26. Jönköpings donationer.
Ang:de 2. Secrete Utskottets på bordet lagde extr. prot. af d. 10
‘Hernösands1’Mars ang:de vilkohrens förbättring och indehlt löhn för col
och
Piteå legerne vid Hernösands och Pitheå trivialscholar.
scholar •
Bifölls med den tillägning, att Allmogen ej må påläggas att
föra spannmåhlen öfver tio inihl.
Ang:de 3. Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 17 Nov. 1761,
'”menterne? 'lvaruU i anledning af 36 § af Krigsbefählets besvär hemstäluuderhåli
i les, att de underofficerare tilika med manskapet af de in
guarnizoner.
, ... . . . .. .
dehlte regementer, som i guarmsoner are commenderade.
måge hädanefter och så länge kriget påstår niuta lika underhåll
med värfvade guarnisonsregementer.
Bifölls.
Jönköpings 4. Cammavoeconomiiedeput:s bet[än]k:de af d. 10 Juni
^tncls dona
tioner
1761 rörande några utom Jönkiöpings stad befindtelige lägeu
ang:de.
heter, Werket och Krögare el. Kongshagstorpen kallade, hvilc
ka
skola varit Jönkiöpings stad donerade men af landshöfdingarne
blifvit utan afgift nyttiade, hvarföre staden ber:de
ägor nu återsöker.
Borgareståndets extr. prot. af d. 13 Julii [17]61 med bifall
å betänclcandet uplästes, i det nu
H. Landtm, upkont.
Hr von Vi c k e n yttrade, att som Jönkiöpings stad til
sitt utrymme förut ägde et hemman, Gera benämt, med
ongefähr en half mihls ägor och dessutom för sin brända
dehl hade fådt niuta crsätting, så kunde han i anseende til
1651 åhrs resolution nu ej bifalla betänckandet.
H. L. M. Uggla holt billigt, att desse ägor cronan förbehöllos,
efter hon i staden hade fästning; docli trodde han
måhlet ytterl. behöfva vid vederbide domstolar undersökas
och granskas.
H. Lagersvärd instämde härmed, tilläggandes att staden
til des skyndesama afgiörande borde få promotarial el.
ordres til vederb:de domstolar och bet[än]k:det nu afslås.
I anledning häraf resolverades:
R. o. A. pröfvar skiäligt att förvisa tvisten om desse ägor
til vederbörande dommares afgiörande, som har med den
skyndesamhet den att utreda och afdöma, att saken innan
nästa riksdag må lag och förordningar likmätigt kunna vara
afgiord och vägen då vara öppen för dem, som deruti finna
sig befogade att söka Riksens Ständer.
5. Hr Gyllensvahn anmälte, att som riksdagens slut
Ekonomiprofessur. Fiskerifrågor.
337
nalkades och befordran af bevillningen voro angelägen, hvarförinnan
han trodde nödigt, att saken rörande Ostindiska
Compagniet blefvo reglerad, så hemstältes, om icke Secrete
Utskottet måtte anmodas att detta måhl skyndesamt afgiöra
och dermed til plena opkomma.
Frh. Ridderstolpe, H. Bildenschöld som secrete
utskottsledamöter svarade, att detta måhl voro under
arbete och snart torde kunna opgifvas,
hvarvid det förblef.
6. Föredrogs Prästeståndets extr. prot. af d. 5 Decctn. 1761
ang:e Magister Emanuel Ekmans antagande til adjunct vid
Borgströmianske oeconomieprofession i Upsala.
Borg [ar] ståndets extr. prot. af d. 17 Maij 1762 ang:e d:o.
Bondeståndets extr. prot. af d. [4] Sept:b. 1761 instämmande
i samma sak med Prästeståndet.
Bifölls Borgareståndets extr. prot. och tillägning.
7. Fiskeridepntations bet[än]k:de af d. 2 December 1761
öfver den ansökning, nuvarande dehlägare af det åhr 1745
d. 12 Aug. för Abraham och Jacob Arfvidson privilegierade
fiskericompagnie, nemi. Assessor Ingman, Handelsmännen
Modin, J. Wegelin, P. Malmborg, Joh. Vick och L. Morien, til
deputation ingifvit ang:de undanrödiande af de hinder, som
förmenes dem i vägen ligga vid denne sin inrättning, dehls
i brist af manskap, som de åstunda få af enrolleringsbottsmän,
dehls af hinder och svårigheter af tullar och betieningeri
dervid.
Efter någon discours om visse precautioners nödvändighet
härvid res., att betänckandet bifalies, doch med tilläggning,
att detta el:r andra dylika fiskeribolag, som härunder beträdas
med underslef el. lurendrägeri, skola vara sine förmåner
och privilegier förlustige.
8. Cammaroeconomiedepntations bet[än]k:de af d. 11 Decemb.
1761 ang:de färsk och lefvande fisks försälgning i
Stockholm och des inskränkning innom fiskkiöparne.
H. F. Ehrensvärd, H. Lagersvärd och H. G ö ö s
höllö före att i denne handel intet monopolium borde tillåtas
och att den giorde inrättningen, hvarmed äfven landmannen
i sin afsättning voro hulpen, borde bibehållas.
Resolverades, att betänck:det afslås och förblifver härmed
efter Kongl. Maj :tts förordnande af d. 16 Sept :b. 1760.
22—SI 2497
Oeconomi* -  profession
i Upsal».
Fiskeriecomp.
ansökning.
Ang:de färsk
fiskförsälgning.
338 1762, maj 26, 27. Lasarett. Storskifte.
.Lazaretts inrättningen.
Storskifts'(tei
rangel!.
9. Anmältes H. [Carlheim-)Gijllenschölds memorial, bilagdt
Lazaretsdeputationens bet[än]k:de ang:de lazarettsinrättningen.
Res., att det får gå til de öfrige stånden, fast det är här
oupläst.
10. Secrcte Handels- och manufacturdeputat:s bet[än]k:de
af d. 23 Nou. 1761 ang:de klädemakerierne i riket med 2:ne
bif. vota separata.
Ligger på bordet tils i morgon och giöres deras sammandrag.
11. Anmältes Justitue- saint Cammaroeconomiedeputat:nes
upgifne pro jeder til en stadga om storskiftsdehlningen uti
riket och hvad dervid iackttagas bör jemte et häraf sammandragit
kortare project, författadt af R. o. A:s öfver detta måhl
förordnade deputerade, ibland hvilcka H. Hagelberg af H.
Rappe förklarades härvid hafva haft och åtagit sig det mästa
besväret.
Desse acter uplästes och biföls det senare förkortade projeclet
med de dervid giorde tillagningar enligit det deröfver
sedan utfärdade och här bilagde extr. protdi.1
Vid sidste § påminte Hr fv o n] Vicke n, att i anseende
til det ökte arbetet landtmätarne borde hafva större löhn.
Frh. Cederhielm svarade, att de redan hade sin vissa
fast[st]älte löhn, commissionslandtmätarne i penningar och
de ordinarie i spanmåhl, som jemte accidentier voro tilräkeligt.
På H. R a p p e s förfrågan, om Blekingen äfven skulle härunder
begripas,
res., att denne stadga blilver almän för Sveriget, men quaestion
om Finland opskiöts, efter något särskilt derföre uti detta
ämne af deputationerne voro projecterat.
Justitiaedeputationen hade derjemte projecterat at til fastställande
af dehlningsgrunderne i hvarje province visse deputerade
måtte utnämnas, dem deput. äfven föreslagit.
R. o. A. biföllo äfven detta, men i stället för de utom ståndet
löreslagne personer dertill utnembde R. o. A. H. Adlermarck
och H. Hagelberg.
12. Föredrogs Lazaret[s]deputat:nens bet[än]k:de af d.
[29 April 1762] ang:de lazarettsinrättningen här i staden,
hvarvid äfven anmältes
1 Uteslutet här.
Lasarett. Tjänstesaken. Kronotionde.
339
Borgmäst. Kihlmans,
H. Kirsteins,
Frh. Leijonhielms och
H. [Carlheim-]Gyllenschölds memorialer.
Dessa acter lades på bordet.
13. H. v [o n] Vicken yttrade slutet., att han förmodat,
det enligit R. o. A:s beslut alla af deni skulle vara ense emot
den så kallade tienstsaken; men som han sågo, huru flere
bland oss tvert deremot oanständigt opererade, så önskade
han, att desse herrar ville sig dervid finna och hfsäja sig all
förmån och dehlacktighet af slike befordringsmåhl.
Frh. Fred. Horn bad, att H. v[on] Vicken ville närmare
sin mening härvid förklara och upgifva de nembde operationer;
men discoursen stadnade härvid, emedan
R. o. A. nu åtskildes kl. 2.
A n no 1 7 (5 2 d. 2 7 Mai j.
Plenum kl. 7.
Som H. Landtm, ännu ej var opkommen, fördes klubban af
Grefve Carl Emil Levenhaupt.
Föredrogos 4:de och 5:te dellien af städernes samt 6:te
dellien af Allmogens [besvär], hvarå resolutionerne punctevis
påskrefvos af Hr Adlermarck, som härvid förde protocollet.
Hvarefter företogs
l:o Tnlldepntationens betänk.de af d. 9 Decemiber Vidt
angre Sahla stads marcknadstull och någon frihet deruti.
Bifölls.
2. Secrete Utskottets bet[än]k:de af d. 16 Febr. 1762 uppå
18 § af Krigsbefählets besvär i 3:ne puncter rörrde en dehl
officerares aflöning vid arméen.
Bifölls.
3. Secrete Utskottets extr. protoc:li af d. 20 Nov. 1761
ang:de ersättning för Probsten Unander af des på återresan
från americaniske missionen ledne förlust och olycka medelst
en nådegåfva af 5 000 d. s:mt.
Bifölls.
4.Secrete Utskottets utlåtande af d. 28 Feb. 1762 ang:de
Carlstads stads igenom Assessoren Anthonsson giorde ansökning
om befrielse från cronotionden af den åker, Borgerskappet
nyttiar, som och ifrån legofolckets mantahlspenningars
Allmogens
besvär.
Ang:de en
del officerares
aflöning
vid armeen.
Unanders
ersättning.
Carlstads
befrielse från
cronotijonden
etc.
340 1762, maj 27. Fiskefrågor. Besvärsfrågor.
erläggande för de förflutne frihetsåhr, sorn staden efter 1752
åhrs vådeld enl. Kongl. Maj:ts resolution af d. 11 Feb. 1753
förunte blifvit.
Secrete Utskottets tilstyrckande afslogs.
Sillsalt ning. 5. Fiskeriedeputations bet[än] k:de af d. 5 Maij 1762 ang:de
nödige författningar vid sill och annan saltsiöfisks insaltande,
afyttran och försäljande, som af skiärgårdsboerne kan aflåtas.
Bifölls.
Tunnebinde- 6. Samma deputations bet[än]k:de af d. 7 April ang:de
rieme til
fiskvaror, tunnebinderierne och nödige kiärl till fiskevahrors insaltning
samt derå bindtelige brists och dyrhets förekommande.
Biföls med slutmeningen af det bilagde särskilte voto vid
deput:s betänckande.
Saken emel. 7. Justitisedeputationens bet[än]k:dc af d. [28 Februari
Eklitf och 7761] uti rättegångssaken emellan Fru Baas, Ekelin och HofFalkengren.
rättsrådet Falckengren rörande et hemmankiöp.
H. v [o n] Vicken började sin mening häröfver yttra,
tagandes til principe, att ingen ny lag borde giöras in casu
samt att enl. lag den tappande parten borde ersätta rättegångsoinkostnaderne,
men fullfölgde intet sin discours, efter
detta måhl af flere begärtes
på bordet.
Hrr 8. Anmältes H. Bilangs och H. Greiffs memorialer rörande
Greiff^mern! deras tours bibehållande emot andras prejudicer.
om deras Sorn häri blott fants defensionalia til deras rätts bevarande,
bifölls, att desse memorialer få gå til de andre stånden.
Adol[fs]fors 8 (!). Bergsdeputations bet[än]k:de af d. 25 Nov. 1761
s,nule- ang:de Riksdagsfullm. Assessor Anthonsons på Carlstad stads
vägnar hos R[iksens] Ständer giorde ansökning att få förändra
smidet vid Adolfsfors ifrån 5/s tumb fyrkant til gröfre
sorter.
Bifölls.
Berg von 9. Secrete Deput:s bet [än] k:de af d. 8 Maij 1761 öfver de
Glansenstier- besvär, som Öf.lieutenanterne vid Fortificationen Berg von
nas besvär. Linde och Glansenstierna deröf. anfördt, att Öf.lieut. Blessing
för dem erhållit tour, tilstyrkandes deputationen uprättelse
med hemställan om Blessings belönande för dess välförhållande
i Pommern.
Bondest[åndets] extractum protocolli härvid ang:de Berg
v[on] Linde af d. 30 Sept.
Ählbergs befordran.
341
Bifölls på samma sätt som det Högv. Prästeståndet giordt.
10. Bergsdeput. bet[än]k:de af d. 30 April 1762 ang:de Aspa och
det af Borgmäst. Kjerman sökte tilökning i smidet vid Aspa smide?
och Algrena bruk.
Bifölls.
11. Cammaroeconomiedeputations bet[än]k:de af d. 13 Timber för
Nov. 1761 ang:e timber och vedbrand för Nora stad, hvartil Nora stad‘
bifall tilstyrckes.
Afslogs.
12. Hr L a n d t m. anmälte, att de öfrige ståndens yttrande Ryttmästapå
R. o. A. extractum prot. och föreställning ang:e den Rytt-'befordran?5
mästaren Ahlberg tillagde tour nu vore inkomne til expedition
och att de öfr. stånden förblifvit vid sitt förra. Han hemställte,
hvad sålunda mera dervid voro att giöra.
H. Gyllensvahn: Det vore ömande, att de öfrige resp.
stånd ej giordt reflexion på R. o. A. föreställning, då likvähl
vore vist, att Ryttm. Beckfris är äldre än Ahlberg, som nu får
majorsfullmackt, att Ryttmästarne Bonde och Schmitterlöw
likaledes varit äldre, äfvensom Tornerhielm, hvilken, ehuru
han varit siuk, ej bör prejudiceras, och att det gior oordning,
om uti Norra Skånska Cavallerieregementet skulle på detta
sätt blifva 5 majorer; men som expeditionen enligit 3:ne
stånds beslut ej kunde hindras, så återstodo nu allenast att
oss häröf. slutel. yttra. Hans mening voro, att Hrr Schmitterlöw,
Bonde, Tornerhielm, Ulf fvenjclou, Strömhielm och
flere, som för Ahlberg ägt tour och sökt upättelse, borde
undfå majorsfullmackter af samma dato som Ahlberg.
Härvid föredrogs ock H. Ulf[ven]clons och H. Strömhielms
memorialer.
Hr v [ o n] Vicke n instämde med Hr Gyllensvahn, att
alla ryttmästare, som ledo igenom Ahlberg, borde få majorsiullmackter,
tilläggandes äfven Ryttmästaren Franc såsom
varande mycket äldre än Ahlberg.
H. Klingspor yttrade sig lika, beklagandes att eljest
meriterade officerare vid Lifregementet blefvo postponerade.
Hr Land [t] m.: Härvid bör jag anmäla, att Secrete Deputationen
inkommit med betänckanden ang:de bern :te hrr
officerares oprättelse, som äro Bonde, Schmitterlöw, Strömhielm,
Åkerhielm, Cederhielm, Ulf[ven]clou och Franc.
H. Klingspor, C. J., påminte ytterligare derom, att
vid Lifregementet Ryttmäst. Anrep ej måtte blifva lidande.
342 1762, maj 27. Ahlberg. Besvärsfrågor.
Ryttmästaren
Bondes
prsejudice.
Ryttmäst:ne
Strömhielms
och Åkerhielms
besvär.
Majorerne
Ulf[ven]clos
och Cederhielms
besvär.
Ryttmäst.
Francs besvär.
Frh. Grönhage n, C. VV.: Att härvid tourén må förbehållas
för alla dem, som äro äldre ryttmästare än .Ahlberg.
H. Giös fant med H. Anrep den svårighet, att han enl.
Riksdagsord. ej i rättan tid klagat, men H. Gyllensvahn
anförde, att dervid någon ex[c]eption voro för dem, som bivistade
campagnen och voro i Pommern frånvarande.
H. H a s e n k a m p f hemstälte, om icke expeditionen för
Ahlberg kunde uppehållas, tils alla de öfrigas ansökningar äro
afgiorde.
H. Landtm.: Riksdagsordn. voro häruti för expeditionen
klar.
Frh. Ridderstolpe holt tienligast vara, att R. o. A.
nu yttrade sig öfver saken, då kunde med denne expedition
skiäligen anstå, til dess vårt yttrande hunnit löpa stånden
igenom.
Härpå giorde H. Land [t] m. propositionen och resolverades,
att som R. o. A. finna billigt, att Ryttm. Tornerhielm,
Bonde, Schmitterlöw, Ulf [venjclou, Strömhielm, Franc, Cederhielm
och Åkerhielm blifva bibehållne vid deras för Ryttmäst.
Ahlberg förut ägande tour enligit Secrete Deputationens för
dem inkomne betänckanden, så skulle dessa bet[än]k:de i anledning
häraf resolutionerne til bifall påskrifvas. Och blef således
I.
Secrete Depui. bet[än]k:de [den 30 Mars 1762] ang:e
Ryttm. Bondes och Smitterlöws besvär öf. prejudice
bifallit med tillägning af majors fullmackt och tour af d:o
dato sorn Ryttmäst. Ahlberg.
2:o. D:o deput. betänckande [den 17 Febr. 1762] ang:e
Ryttm. Strömhielms och Secondmajoren Åkerhielms besvär
öf. prejudice
bifallit til majors fullmackt och tour framför Major v.
Schwartzer.
3. D:o deputat. bet[än]k:de [den 30 Mars 1762] ang:e
Majorernes Ulv[ven]clous och Frh. Cederhielms besvär öf.
prejudice
bifallit med tillägning af majors fullmackter och tour framför
Majoren v. Schwartzer.
4. D:o deputations bet[än]k:e [den 15 Mars 1762] ang:e
Ryttmästare!! Francs besvär öfver prejudice
bifölls til majors fullmackt och tour framför Maj. v.
Schwartzer.
Rutström.
343
5. D:o deputat. bet[än]k:de [den 2 Sept. 1761] ang:e Rytt- Tornermäst.
Tornerhielms besvär öfver prejudice. besvär
Bifallit, att R[yttrn.] Tornerhielm undfår majors fullmackt
af samma dato som Majoren Beckfris och Ryttmästar Ahlberg.
6. D:o deput. bet[än]k:de [den 8 Aug. 1761] ang:e Rytt-Aug:de Ahlmäst.
Ählbergs besvär öfver prejudice påskrefs: bergs besvär.
R. o. A. beslöto til expedition för Ryttmästareiv Ahlberg,
dock med förbehåll att Ryttmästarne Bonde, Schmitterlöw,
Ulf[ven]clou, Tornerhielm, Franc, Cederhielm och Åkerhielm
varda bibehållna vid deras framför Ryttmäst. Ahlberg ägande
tour enligit Secrete Deputat. för dem afgifne betänckande.
Föredrogs Jiistitisedeputat:ns bet[än]k:de af d. 6 Octob-, Ruthström*
1761 ang:e Kyrkoherdens i Ladugårdslandet Doct. Rutströms
process, som för angifne irrige satzer i religionen af
Stockholms Consistorio blifvit refererad til Svea Hofrätt, men
hvaruti Kongl. Maj:t d. 26 Junii 1760 inhiberat vidare undersökning,
hvaremot hos Rfiksens] Ständer besvär blifvit insinuerade
af församblingen.
Härvid fölgde 4 deputationsledaiuöter[s] vota separata och
Prästeståndets extr. prot. af d. 26 Oct. 1761.
Hr von Vicken yttrade sig häruppå i den mening, att
ransakning borde gå för domb, och som Rutström ej hade
vidgådt de honom giorde tilmählen, i hvilcket fall måhlet
hade hördt til Kgl. M:tts afgiörande, utan dertil nekat, så
borde följacktel. deröfver först i hofrätten ransakas, och biföll
han derföre Prästeståndets tanckar.
H. Durietz fant, utan att vilja ingå in juridicis, det
för sin dehl i et moraliskt afseende underligt, att et så vicktigt
måhl, et religionsmåhl som detta, blifvit så långt utdragit
på tiden och ändt. aldeles nederlagt, då likvähl billigt tycktes
vara, att om Rutström voro verckel. oskyldig, han intet måtte
lida och tvertom, där han voro skyldig, han ej borde lidas.
Bifallandes således Prästeståndet, på det Rutström enl. lag
endera måtte befrias eller straffas.
Frh. Axel Reuterholm betygade, att som han l:o
ej förstod att skilja religionsmåhl, 2:o ej voro någon meiiniskiofiende
och 3:o icke ens kände Rutström, så voro hans
opartiska enfaldiga tancka desse, ej grundade på religionsqusestionen
utan blott på lag och borgerlig rätt.
Lagen innehöllo vähl, att villfahrelsen uti lähran hörde
344 1762, maj 27.
Faltström.
äirecte under Kgl. M:ts afgiörande, hvilket äfven härvid blifvit
yrekat; men som sådant brott ej ännu här finnes utan
frågan är, om Rutström dertil är skyldig och sådant honom
först bör öfverbevisas, så voro detta ett rättegångsmåhl, som
til behörig domstohl hörde, efter beneficia juris ingom borde
betagas, och instämde han altså med Prästeståndet.
H. Hasenkampf anförde deremot, att som 1687 åhrs
religionsstadga, den där uti 1720 åhrs Regeringsform äfven
blifvit erkänd för en grundlag, satte alla måhl, som rörde
almän lära och gudstjenst, under Kgl. M:ts egen högsta domstohl
såsom högsta prästens i riket; då deremot de senare
stadgar om religionsmåhl af åhren 1731, [17] 35, [17] 39,
[17]45 och [17]57 endast hade afseende på private måhl och
ej på den förut etablerade principen, så hade Kongl. Maj:tt i
stöd af lag och til att coupera en vidlyftig process emellan
lärare och åhörare rättvisel. til sig kalladt hela saken samt
redan låtit verckställa dommen, hvarmedelst Rutström blifvit
pålagt att hädanefter skrifva sina predikningar til en Controls
erhållande, som af andra präster ej fordrades. Och som
Kgl. M:ts resolution sålunda voro grundad på lag, så tilstyrckte
han att låta saken hvila vid det, som dervid voro
giordt.
Frh. Carl Ridderstolpe instämde med den mening,
att niåhlet borde ransakas enl. almän lag, och Rutström, om
han är oskyldig, få satisfaction men i vidrigt fall Guds ära
ej läggas neder och saken nu remitt. til hofrätten, hälst
den voro tvistig och af Rutström ej vidgådd, i hvilket senare
fall hon eljest hade hördt under Kgl. M:s högsta domstohl.
Doch borde emedlertid Rutström icke uteslutas ifrån des säte
i consistorio.
Hr Carl Waden stier na deducerade, att han härvid
ej ville considera personer utan blott lag, hoppandes och
att, som han i gemen hatade all förföljelse, han aldrig skulle
få se teckn hos oss af någon andelig persecution. Han viste,
att i alla religionstvister voro 2 quaestioner, 1 :o om den angifne
til beskyllningen voro saker och 2:o det posito, om des
giöromåhl voro ortodoxt el. eij. Nu voro här den första frågan
obevist, men i den senare äter klart, att Kongl. Mitt voro
rätta domaren.
Doch voro nu härom ej rätta frågan utan derom, huruvida
Kgl. M:tt med rätt detta måhl til sig evocerat. Detta voro
Rutström.
345
substrata materia. Dervid borde övervägas, att religionsstadgan
och Reg.formen sätter alla religionsmåhl under Kgl. Maij :tts
egen domb, och som detta voro af den beskaffenhet, hade Kgl.
Maij :tt härvid giordt rätt och lägel. 2:o. Förekom härvid
den reflexion, att det voro farligt att mycket upröra religionsmåhl
och tvister samt ej befordrade deras nedquäfvande,
hvilket kunde bestyrkas med pietisternes exempel i Sverige,
som spriddes och öktes medelst de öfver dem anstälte undersökningar
men förföllo, så snart desse afstadnade. Af detta
drog han nu det slutsatz, att enligit lag detta måhl borde
blifva, som det är, under Kongl. Maij :tts afgiörande, och ville
han således bifalla betänckandet, ehuru hård clausul dervid
voro bifogad.
H. Gyllensvahn: Jag hoppas, g[unstige] Herrar, att
personelle saker ej giöras til partiesaker, ty det voro beklageligt
och af vansklige påfölgder. Jag vill således rent ut yttra
de tanckar, jag om detta måhl äger i stöd af Svea rikes lag
och förordningar; frågan är förnämligast den, huruvida konung
och Råd med rätta evocerat detta måhl til sig ifrån
hofrätten. Jag har med betänckande igenomläst religionsstadgan
af 1687, Prästeståndets Privilegier och flere i detta
måhl åberopade stadgar och resolutioner. Uti relig.stadgan
af f 16]87 står, att om en präst uti sin lära förser
sig etc., bör sådant uti Kgl. Maij :ts Revision afdömas. Det är
sagt med klara ord. Jag har äfven eftersedt de uti de separata
vota omförmälte resolutioner af åhren 1731, [17] 35,
[17] 42 och [ 17]57; uti [ 17] 31 åhrs stadga står, att där någon
beträdes med irriga meningar i religionen, bör det af consistorio
ransakas och af hofrätten afdömas. Förstås nu detta
äfven om präster, så försvinner deras forum privilegiatum,
som religionsstadgan utmärcker, och då böra de äfven som
lekmän, då de anklagas för irriga satzer, svara inför hofrätten.
Deruti består nu således rätta quaestion: om [17]31
åhrs förordning bör förstås om både präster och lekmän, ty
i det fallet bör detta måhl gå til hofrätten; eljest är Kgl.
Maj :ts resolution häruti aldeles grundad på lag, och står
1687 åhrs religionsstadga ohäfven, så bör Rutström ej trädas
för när emot lagens klara ord.
Dessutom har Justitiedeputationen i mit sinne nog hårdt
ansedt Rutström, då han hemställer, om icke han strax måtte
ifrån des sysla skiljas. Sådant steg tycker jag, innan vidare
346 1762, maj 27, 28. Rutström.
tlonib och ransakning honom öfvergådt, föga vara ,compatibelt
med vår lag, utan en incongruitet emot fritt folks rättigheter.
Min mening härutinnan blir således slutel. den, att
i fall det pröfvas, att 1731 åhrs förordning uphäfver 1687
åhrs religionsstadga, som jag ännu ej vet, att Kongl. Maij :tt
då hemställes, att uti dess Revision antingen förordna en
särskilt domstohl til detta måhls afgiörande el. och utur Rådc[ammare]n
detsamma til hofrätten åter remittera.
Hr Lager svärd conformerade sig med den mening,
att som factum häruti af Rutst[röm] vore nekat och obevist,
så borde deröf. ransakas och angifvarenas skahl höras1 enligit
lag men måhlet ej nedläggas. Doch borde Rutström emedlertid
icke utur dess sysla moveras.
H. Jennings ville hoppas, att uti detta måhlet altifrån
dess början intet odium theologicum blifvit inblandat, ehuru
mången sådant torde kunna misstäncka. Revare Gud derifrån.
För sin dehl kunde han hvarcken bifalla Justitisedeputationens
betänck:de eller Prästeståndets extr. prot:li utan fogade
sig snarare dertil, att saken i hofrätten ytterligare måtte
fullföljas, doch att Rutström emedlertid på intet sätt ifrån
des sysla moveras.
H, von Nackreij medgaf, alt religionsmåhl i ani. af
1687 åhrs relig.stadga hörde under Kgl. M:s egit afgiörande
uti des Revision. Om detta voro et sådant måhl, voro egentel.
frågan. Hade en präst vidgått något religionsfehl eller voro
derom öfvertygad, voro ostridigt, att sådant som et religionsmåhl
hos Kgl. Maj :tt borde, som sagt är, afgiöras. Men nu
då Rutström af 4 personer för grofve och eftertänckelige expressioner
uti des predikstol blifvit angifven, hvartil han
nekat, så är det en qusestio facti, som bör ransakas och bevisas,
men ej et relig.måhl. Således biföll han Prästeståndets
mening, att måhlet uti hofrätten må ytterligare fullföljas,
doch utan att emedlertid Rutström i des sysla och embete
moveras. Dymedelst trodde han billigheten å ömse sidor vara
iackttagen.
Som härmed discourserne ophörde och det begiärtes, att
propositionen måtte blifva giord, uprepade Hr Landt m.
körtel, acternes innehåld samt de under öfverläggningen nu
mot och med anförde skiähl, hvarefter H. Landm. giorde
följande proposition.
Bifaller R. o. A., att saken rörande Doctor Rutström hän
-
Bergskollegium. Gripsholm. Hållskjuts,
347
skiutes til Kgl. Hofrätten, som efter lag dermed har att förfara,
utan att Kongl. Maj :ts nådiga yttrande må deremot
ligga i vägen och att emedlertid Doctor Rutström behåller sitt
säte och stämma uti consistorio.
Detta besvarades af R. o. A. med Ja, hvarefter resolutionen
justerades och sedan betänckandet påskrefs.
R. o. A. skildes åt kl. 2.
Auno 1 7 6 2 d. 28 Maij.
Plenum kl 7.
[1.] Föredrogs Bergsdeput:s bet[än\k:de af d. 25 Aug. 1761 Ang:de sex
ang:de någon förmåhn för de på Bergscollegii stat upförde sex ^fiegio..
ordinarie bergsråder i anseende til deras innehafvande löhner.
H. Uggla giorde härvid det kraftigaste förbehåld, att
collegii cassa dymedelst ej måtte rubbas, och
Hr Adlermarck, att samma rättvisa de öfrige collegier
äfven må vederfaras.
Bet[än]k:det bifölls.
2. Cammaroec.deputat. bet[ån]lc:de af d. 26 Maij 1762 Gripsholms
ang:e perpetuelt arrende på Gripsholms lcongsladugård för arcnrilBaron
Duvall.
Bifölls.
3. Bergsdeput. bet[än]k:de af d. 26 Febr. 1762 rörande Garphytte
Garphytte bläckbruk så til sine förre privilegier sorn nu sökte
förmåner.
Bifölls.
4. Bondeståndets extr. prot:li af d. 26 Nov. 1761 ang:e Hof- Åmmejunckaren
Lagerhielms ansökning att få flytta Åmmequarns qva'”area ‘,
nedlagde hammare.
Bifölls.
5. Cammaroeconomiedeputations betänck.de af d. 22 Maij Hållskiutsen
1762 ang:de någon jemclcning med hållskiutsen vid Åby gäst- "d y'
gifvaregård i östergiötland.
H. Fr. Ehrensvärd giorde vid bifallet bärtil det förbehåll,
att denne författning ej måtte dragas til prejudicat vid
slike fall framdeles.
Bifölls.
348 1762, maj 28. Lotsar. Haglösa hemman.
Presid. Frederistiemas
permission.
Translat:r
Salins lön.
Belöning
för Kock.
Ang:de lotsar,
som ej
hafva hemmansbruk.
Ang:de Hag
lösa hemman.
6. Jnstitieedeputations extract. protocolli af d. 12 Maij 1762
öfver den af Presidenten Fredenslierna sökte ledighet ifrån
tienstgiörande.
Bifölls.
7. Bondeståndets extr. protocolli af d. 13 Äng. 1761 ang:e
förbättring i löhnen för Translatoren Salin.
Afslogs.
Androg H. Mal m erfelt, huruledes han viste, det R. o.
A. hade redan resolverat öfver en punct af Allmogens besvär
rörande den så kallade Lindes bondef ier ding i Bergslagen;
dervid hade han ej att påminna men hemstälte likvähl, om
icke til förekommande af oreda i framtiden den tillagning
dervid ske måtte, att Quarnbacka manufacturägare må vara
förbehållit att träda i cronans rätt til lösen, då det säljes utom
börd.
Frh. Funck, Hr Uggla och H. [L.]1 von Böhnen
höllö för betänckeligt att rubba en tagen resolution, som redan
voro expedierad.
Hr Grefve Levenhaupt, sorn nu förde klubban, föreslog
fördenskull i anseende til de anförde svårigheter, att
denne fråga måtte upskiutas, til des något skrifteligit derom
anmältes til vidare deliberation, hvarvid det förblef.
8. Bergsdeput. bet[än]k:de af 6 Maij angle någon belöning
för Brukspatronen Kock för des giorde förbättring vid
stångjernssmidet samt ersättning för hvad han dervid lidit.
Bifölls.
9. Landt- och siömilitiseoeconom.deputations bet[än]k:e
af d. 27 Maij 1761 ang:e lindring i mantahlspenningarne för
de lotzar, som icke hafva hemmansbruk, samt deras vilkors
förbättrande.
Bifölls.
10. Cammaroeconomiedeputat:s bet[än]k:e af d. 13 Nov.
1761 ang:de åboe- och besittningsrätten till Haglösa hemman
n:o 14, V8 mantahl i Malmöhus lähn, Sltiuts härad
och Lilla Slagerups sochn, til hvilcken Ryttmästaren Cronacker
påstådt sig äga rätt i anledning af en med Enckan
Märta Larsdotter derom slutet (!) kiöphandel och derpå erhållit
städiobref af landshöfdingen, men Enckan bestrider
som på ensidig berättelse hos landshöfd. utvärkat, hvilken
sielf sedermera det ändrat och beviljat Enckan skattekiöp,
1 Memorialprutokollet.
Belöning för Brelin.
349
hvarvid hou fädt Kgl. M:ts stadfästelse d. 14 Mars 1759, det
och dep. gillar.
Bondest [andels] extr. prot. af d. 19 Nov. [ 17 ] 61 af innehål,
att Cronack[er] må ersätta Enckan 300 d. s. och plickta
100 d.
H. Conackers memorial att slippa plickt och ersättning.
Hr Fred. Ehrensvärd biföll betänckandet samt att
landsh[ö]fd., öfver hvilcken sig H. Cronacker häruti även besvärat,
måtte få et skiäligt tiltahl.
Frh. Carl Ridderstolpe holt deremot billigare vara,
att H. Cronacker genom laga vägar hos Änckan, som vunnit
hemmanet, sökte ersättnnig för sin rättegångskostnad.
Detta bifölls och skulle i anledning deraf et extractum prolocolli
til de öfrige stånden afgå, hvilket expedierades så lydande,
som bifogat är.1
11. Cammaroeconomie- samt Bergsdeputationernes gemensamma
bet[än]k:de af d. 15 Maij 1762 öfver de af Lieut.
Johan Brelin hos R[iksens] Ständer anmälte förbättringar
vid eldstäder med mera samt den derföre sökte belöning, hvartil
deputationerne i anseende til inventionens goda nytta föreslår
för Brelin l:o capitein mechanici caractere, 2 frihet att
få hålla murmästareverckstad och gesäller här i staden samt
3:o en afgift af 3 öre sunt af hvar famn ved, som på et åhr
hit till staden ankommer, som endast skulle utgiöra en penning
af åttatusende dhl. silfan.
Borgarest[åndets] extr. prot. i samma måhl af d. 24 Maij.
Hr Gyllensvahn holt före att som murmästerie ej
borde belönas med caracterer i arméen, deputationerne ej
eller tilkom att hålla cabinet och Brelins möda dessutom
med annat sätt kunde belönas, så borde bet[än]k:det afslås
och deremot hos de öfrige stånd föreställningar giöras.
H. Fr. Ehrensvärd trodde, att bet[än]k:det vähl kunde
bifallas; den föreslagne belöningen voro ej särdeles betydande
och en capitein mechanicus hörde ej til arméen, hälst
då ingen tour vore för honom projecterad.
Frh. Cederhielm instämde med H. Gyllensvahn, tilllägandes
att i stället af capiteins borgmästare- el. rådmansfullmackt
för honom kunde i belöning utsättas.
H. C. Wadenstierna, H. Uggla, H. L åge r
1
Uteslutet här.
Brelins
belöning.
350 1762, maj 28. Brelin. Klädmakerierna.
Prästeståndets
dep:de.
Ang:de
klädemake
rierne.
svärd och Frh. Ridderstolpe instämde med Frh. Cederhielm.
H. Göös tilläde, att den projecterade afgiften voro en bevillning,
sorn ej kunde R. o. A. påläggas och hvaremot äfven
borde förestälning giöras.
Frh. Ridderstolpe: Att den under denne rubrique
borde afslås.
H. Gyllensvahn trodde det ej vara a propos att nu
strax tillägga honom rådmans caractere, innan man fädt se,
hvad föreställningen derom värckade, hvilken han tilstyrckte
måtte medelst en deputation strax giöras hos de öfrige stånden.
Res., att R. o. A. afslå såvähl den projecterade bevillningsafgift
på ved, hvilcken R. o. A. sig ej kunna påtaga, som den
föreslagna caracteren, i hvilckens ställe en rådmans el. slik
civil fullmakt tycktes Brelin kunna tilläggas.
En deputation upropades, som skulle härmed afgå samt
med resolutionen uti H. Cronackers sak och uti måhlet
rörande Doctor Rutström, hvilket alt mundtel. skulle anmälas.
Ankom en deputation, 0 pers. starck, ifrån Prästeståndet,
hvars anförare Doctor Celsius p[raemissis] premitt [endis]
recommenderade til benägit afgiörande
1 :o Prot.deput. bet[än]k:de ang:de Calmare Gymnasio och
den hos Kgl. M:tt öfverklagade Lector Stagnel, som vore nog
orolig, hvarom st[åndet] äfven avgifvit särskilt extr. prot.;
2 Just.dep. bet[än]k:de om prästevahl i Stockholm med
ståndets extractum protocolli deröfver;
3 7 § af Prästerskapets besvär enl. dess extractum protocolli.
Deput. besvarades af H. Landt m. och afträdde.
12. Föredrogs Secrete Handels- och mannfacturdeputations
bet[än]k:de af d. 23 Novemb. 1761 ang:e klädemakerierne
och tio mindre fabriqueidkares här i staden insinuerade besvär
öfver dem vid deras näring mötande svårigheter i 10
puncter, öfver hvilka deputationen sig särskilt utlåtit.
Prästeståndets extr. prot:li af d. 18 Maij 1762 innehölt ståndets
yttrande öfver hvarje punct.
Vid 4 puncten hade Prästest [åndet] för klädesmakarne
föreslagit et förskott ur Manufacturcontoiret af 6 å 7 000 d.
s:mt til en valcks upbyggande. Härvid påmintes af Hr G yl
-
Storskifte. Salt. Stora Kopparberget.
351
1 e n s v a h n, alt sådant torde hindra fabriquernes spridande
ifrån Stockholm, som man arbetat, och af H. Klingspor,
att slikt understöd torde giöra dem mindre arbetsame. Doch
anfördes deremot, alt större fabriquer niutit understöd men
de mindre ej, som härmedelst skulle encourageras, som understöddes
af H. fv o n] B r o m el, H. Ehrencreutz och
H. Bildenschöld.
Res., alt betänckandet bifalles på samma sätt sorn af H.
Prästeståndet.
13. H. von Schotings memorial om en prejudice.
Går.
14. Hr v. Vicken anholt, att expeditionen om Gripsholms
kongsladugårds arrende måtte innehållas, emedan han
dervid hade något att påminna.
Men derpå gafs tilkiänna, att hon redan vore afgången.
15. Secrete Deputationens bet[än]k:de af d. 21 Maij 1761 Lieut. v.
ang:de Lieutenantens C. M. v. Gertens besvär öfver prejudice, besvär.*
som ej pröfvats grundade, utan alt han må niuta tour til
befordran efter des lieut.fullmackt.
Bet[än]k:det bifölls.
16. Bondeståndets extr. protocolli af d. 21 Maij 1762 ang:de Storskiften i
någon särskilt författning i storskiftsdehlningen för Bie- 131eklllSenkingen.
Res., att R. o. A. förblifver vid dess d. 26 hujus gillade
project til almänna förordningen om storskiften för hela Sveriget.
17. Secrete Handels- och mamifacturdcputations be- Hvita vax
lius
inför
t[än]k:de
af d. 16 Mars 1762 ang:de huruvida vita vaxlius skrifvande,
måge ifrån utrikes orter få införskrifvas, hvilket endast för
det Kongl. Hofvets oumgängeliga behof tilstyrckes.
Bifölls.
17 (!). Secrete Utskottets extr. prot.li af d. 10 Mars 1762 Afgiälder
att med de til fiskeriefonden under d. 15 Aug. 1761 af Rik- aI s,lli'
s[ens] Ständer anslagne umgiälder af 50 000 tunnor salt åhrligen
endast tullen måtte vara tilförståendes men icke licenten,
extra licenten el. städernes tolag.
Bifölls.
18. Bergdeputationens bet[un]k:de af d. 1 Julii 1761 ang:e Förlagsnågon
ändring uti 16 § af 1748 åhls förlagsordning rörande stoL^Kopförlagsvinstens
beräknande vid Stora Kopparberget. parberget.
Afslogs och förblifver efter 1748 åhrs förlagsordning.
352 1762, maj 28.
Tjänstesaken.
Om förlag
vid bergshandteringen.
Termin til
riksdagens
afblåsning.
Påminnelse
om tjenstesaken.
19. Justitia- och l>’ergsdeputationerncs bet[äri]k:e af d. 20
Feb. 1762 öfver 98 § af städernes almänna besvär ang:e förklaring
öfver 6 och 14 §§ uti kongl, förordningen af d. 4
Febr. 1748 om förlag vid bergs- och hrukshandteringen.
Hr Örn schöld, Frh. Grönhagen och H. Klingspor
förestälte, huru det säkrast voro att låta förblifva vid
lag och 1748 års förordn., hvilket äfven deputatme tilstyrckt.
Bet. bifölls.
20. Hr Landt m. androg, att emedan riksdagens slut för
den ännu felande vissheten om freden efter förra beslutet
i morgon ej kunde determineras, om icke då R. o. A. behagade
bifalla, att Riksens Ständer igenom Landtmarschalcken
och Talemännen anmähla, huru som de äro sinnade att til
d. 15 nästk:de Junii sluta riksdagen, så vida Ständerne dessförinnan
erhålla säkerhet om fred, och anhålla, att Kongl.
M:tt i den händelsen täcktes då låta afblåsa riksdagen och
utsätta dagen, då Riks [ens] Ständer i underd. få upvackta
Hans Kongl. Maij :tt med deras afskedsönskan på Rikssalen.
Detta bifölls och skall de öfrige stånden communiceras igenom
en deputation, som strax upropades och afgick.
21. Hr Gyllensvahn efter erhållit liud androg, huruledes
han vähl härtils förmodat en god värckan af väre,
hos de öfrige stånden emot tienstesakerne giorde öma föreställningar;
men som beklagel. seer, att den härtils uteblifvit
och jern vähl föga liknelse dertil vara, så föranlåtes han att
tro skählen dertil vara de, som Hr v. Vicken nyl. nämbt,
nemi. några våra egna ledamöters hemliga arbetande deremot.
Och ville han fördenskull hafva understält R. o. A.,
om icke de ledamöter, som finnas arbeta emot ståndets förber
:de beslut, måge enligit 1756 [års] författning ifrån Riddarhuset
uteslutas.
H. Klingspor instämde härmed, tilläggandes att då Hr
Ch. Rappe proponerat parolles gifvande af hvar och en til befrämjande
af väre giorde föreställningar, hade vi dermed
öfverenskommit och dervid borde det förblifva.
Hr. C. Rute n schöld begiärte, att denne fråga måtte
läggas på bordet, men
Hr v. Vicken svarade, att han den för 2:ne plena redan
väckt och att hon således redan legat.
Hr Rudbeck instämde härmed.
H. L andt m. bad härvid måtte considereras, att den om
-
Tjänstesaken.
353
talte parollen ej af alla torde hafva blifvit samtyckt, att
proposition emot dem, som arbetade emot vårt beslut, vähl
kunde bifallas men att de först lägel, borde öfvertygas.
Hr v. Vicken föreslog, att de hrr, som voro dehltagande
i tienstsakerne, måtte sig sine befordringar afsäja.
Hr L [ant] m.: Bifaller då R. o. A., att om någon lägel,
vises arbeta emot ståndets beslut i tienstsaken, densamma
då bör inför Riddarhusdeputationen tiltahlas och öfvertygas
samt derföre sedan efter 1756 åhrs förordning ansees med
säte och stämmas förlust för denne och nästa riksdag.
Bifölls.
H. C. J. Klingspor yttrade härvid, att han vähl
ömade civile betieningen, ibland hvilcka afskedstagande och
yngres befordringar i brist af inrättning med accorder voro
couperade, men trodde, att slike måhl hos Kongl. M :tt kunde
afgiöras, til des någon almän författning i detta måhl blefvo
vidtagen.
22. Föredrogs Secrete Handels- och manuf .deputations bet[än]k:de
af d. 23 Nov. 17(>1 ang:e bettre tillgång på kratzborstar
och deras förfärdigande i riket, hvartil för Manufacturisten
Johan Falck föreslås et understöd af 6000 d. kunt.
Frh. G. Reuterholm ville afslå bet[än]k:det.
H. [von] B r o m e 1 deremot holt det för nyttigt, att en
vahras tilvärkning befordrades, som drar p[ennnin]g:r ur
landet, hvarigenom vexelcoursen stiger.
H. Durietz trodde ämnet vara nog smått och att folck,
hvarpå vore brist, dertil skulle dragas ifrån angelägnare arbete.
Hr. Rutenschöld biföll bet[än]k:det, hälst det voro
orimligt, att vi skicka ut messingstråd och åter kiöpa den
uparbetad i kratsborstar utifrån.
H. Rappe medgaf, att H. Duriez giord en billig reflexion,
men trodde, att nyttan af vår egen rudimateries uparbetande
borde ha öfvervickten.
Bet. bifölls.
23. Anmältes H. Ehrenstolpes memorial uti måhlet rörande
H. Olivecronas process.
Ligger, men får gå til de öfr. stånden.
24. Föredrogs et extr. protoc. ur Kongl. Maij.dts Rådcammare,
dat. d. 3 Maij 1762, ang:e någon förklaring uti den af
Rikstens] Ständer under d. 7 Oct. 1761 Frih. Cronhiort med
23—512467
-
Understöd
för Falk.
Frih. Cronhiorts
befordran.
354 1762, maj 28. Cronhjorts befordran.
Borgare
ståndets
deput:de.
Bonde
ståndets
deput:de.
Påminnelse
om växelsaken.
dehlte föreskrift, nemi. huruvida des rättighet til förslag ensam
el. bland flere bör förstås, huruvida han vid avancement
med någon afgift bör graveras, och 3:o om han icke snarare
må få til godo niuta den honom tillagde pension af 3 000
d. s:m från den tid, han från dess innehafvande sysla blifvit
skild. Härvid uplästes Frh. Germund Eric [o: Carl] Cederhielms
memorial.
Sedan den i detta måhl för detta afgågne expedition blifvit
upläst och öfver innehållet af Rådets förfrågan deröfver något
blifvit discourerat, föreslog
H. Carl Wadenstierna, att R. o. A. i så måtto
förklara deras förre resolution ang. Landshöfd. Cronhiort, att
han till först ledige militaire låhn, hvartil han sig anmäler,
må niuta befordran, och i fall detsamma genom accord blifver
ledigt, kommer accordsumman af Statscomptoiret att förskiutas,
hälst den ej öfverskiuter 18 000 d. s:mt, hvilcka ändå af
cronones medel åtgå, i fall han han uti 6 åhr allenast skulle
åtniuta den honom tillagde pensionen af 3 000 d. s:m. åhrl.
Detta bifölls och utfärdades i anledning häraf et sådant
extractum protocolli til de öfrige stånden, som här bilagt
finnes.1
25. Ankom och emottogs på vanligit sätt genom deputerade
en Borgareståndets deputation, 8 ledamöter starck, anförd af
Riksdagsmannen Assessoren Antonsson, som prent [issis]
premitt [endis] anmälte, att ståndet instämdt med R. o.
A:s nyss notificerade resolution angrde riksdagens slut d. 15
Juni med vilkohr, att freden och bevillningen dertil äro afgiorde.
Deput. afträdde.
26. Strax deruppå infördes en deputation ifrån Bondeståndet,
12 pers. starck, hvars taleman Joseph Hansson
pfraemissis] premitt [endis] i anseende til riksdagens slut
d. 15 Juni nästk. förklarade ståndets bifaill till R. o. A. yttrande
på lika sätt, som Borgareståndet det giordt, och derjemte
recommenderade til skyndesamt afgiörande några måhl
rörande skattekiöp och ståndets angelägenheter enl. derå gifven
förteckning.
Afträdde.
27. Uppå H. Rudbecks påminnelse ang:e vexelsakens
afgiörande
1 Uteslutet här.
Stockholms barnhus. Tobaksspinnerierna.
355
res., att de härom inkommande memorialer äfvensom H.
Ehrenhofs, som nu anmältes i detta ämne vara inkommit,
skulle til hvars och ens igenomseende ligga på bordet, til dess
de jemte de deputerades yttrande kunde företagas.
28. Cammaroeconom.deput. bet[än]k:de af d. 15 Maij 1762
ang:e cronodagsverckens utgiörande i allmänhet.
Ligger på bordet.
29. Cam.oecon.deputationens bet[än]k:de af d. 22 April Ang:de Stora
1762 ang:e Stora Barnhuset i Stockholm och några vid des stockholm.'
oeconomie til giörande författningar.
H. [von] Bro m e 1 androg härvid, att under sidstl.
r[iks]dag et vackert bet[än]k:de i detta ämne til Riks[ens]
Ständers plena inkommit, som han trodde vara resolverat
skola tryckas, frågandes H. L[ant]m., hvarför sådant ej
skiedt?
H. Landt m. svarade sig sådant icke veta.
Betänckandet biföls med tillägning, att den föreslagne entreprenaden
bör på auction utbiudas emot de bästa vilkohr.
30. Caimnaroecon.deputationens bet[än]k:de af d. 13 Maij Tobaks
.
, . ■ , • i i spinneneme.
1762 ang:e tobacksspinnerierne i riket och deras uphielpande.
Under läsningen häraf ankom en Prästeståndets deputation Prästest:s
deput:de.
af 8 ledamöter, anförd af Superintend. Doctor Lutkeman,
som p[raemissis] pr [semittendis] tilkänna gaf ståndets bifall
till R. o. A:s yttrande om riksdagens afslutande d. 15
Junii nästk:e, då både freden och bevillningen troddes kunna
vara afgiorde och säkre.
Detput. afträdde och continuerades med läsningen, hvarefter
H.
Durietz förklarade, att som tobac giordt en betydande
branche i handelen och en stor balance deruti, så ville
han bifalla betänckandet samt att tobaksspinnerier fritt må
få anläggas, doch under Comercecollegii upsickt, 2:o att alla
fremmande tobacksbladers införsel må hindras.
H. Uggla medgaf, att detta voro en betydande handelsbranche,
doch trodde han vid dess utvidgande någon inskränkning
vara nyttig.
H. Tersmeden tilläde, att inga nya spinnerier borde,
utan de redan anlagde, tillåtas.
H. Klingspor holt före en slik inskräckning vara
mindre nyttig utan tvertom, att denne näring hvar jorn och
enom fritt borde efterlåtas.
356 1762, maj 28, 29. Kirurgiska societeten.
Strokirck.
Strömsrums
kungsgård.
Chirurgiske
Societeten.
H. Landt m. föreslog, att betänckandet en general matte
bifallas utan att efter betänckandet ingå uti något personelt.
H. Tersmeden: Att i Helsingfors och Åbo ansenliga
spinnerier voro anlagde, som på detta sätt af flere mindre
nya skulle blifva utkladdade.
Frh. G. Reuterholm anmärckte härvid, att när en fattig
man började arbeta, sådant ofta orätt kallades kladda;
men att billigt vore, det hvar och en finge på lofligt sätt förtjena
sitt bröd och att sådant befordrade godt kiöp på vahror.
Betänckandet bifölls, doch med undantag af det, som emot
slutet tilstyrckes vid någre enskilte personers sökte förmåner,
hvilcka enl. lag och förordningar på behörig ort kunna
sökas och erhållas.
R. o. A. skildes kl. 2.
Åhl- 1 7 6 2 d. 2 9 Maij.
Kl. V2 7 förmiddagen.
Sammanträdde Högloft R. o. A. in pleno. Närvarande i H.
Grefvens och Landtm :s ställe, som ännu eij upkommit, Ordförande
Gr. Charles Emil Lewenhaupt.
Sedan H. Grefven äskat liud och R. o. A. intagit sine ställen,
uplästes Justitiedeputationens betänckande, hvaruti uppå
anförde skähl tillstyrckes, at Hofrättsrådet i Göta Hofrätt
Johan von Strokirch måtte om sommaren tvenne månader
niuta tienstefrihet,
hvilcket bifölls.
Föredrogs Secrete Handels- och maniifacturdeputations betänckande
ang:de et stamschefferies anläggande på Strömsrums
kongsgård, men sedan det blifvit upläst, begärte
Hrr Gyllensvahn och von Bohne n, at det måtte til
närmare öfverseende blifva liggande på bordet och eij föredragas,
för än flere af R. [o.] A. hrr ledamöter voro närvarande,
emedan betänckandet syntes tillstyrcka något skatteköp
på berörde kongsgård och de trodde, at R. o. A. voro
angelägne om at sådane skatteköp sparsamt och med största
varsamhet blefvo beviljade.
Uplästes Hr Gyllenhammars memorial, hvaruti, sedan han
visat angelägenheten deraf, at chirurgiske vettenskapens idkare
måtte hugnas och upmuntras, emedan den vettenskapen
Kirurgiska societeten.
357
voro till bibehållande af menniskiors lif äfvenså nödvändig
och nyttig samt till sine åtskillige grenar och dess utöfning
äfvenså vidsträckt at lära som den, medici böra vidlägga sig
om, Hr Gyllenhammar hemställer, örn icke den här i Stockholm
inrättade Chirurgiske Societet under bibehållande af
alt, hvad kongl, förordningar om densamme redan stadgat,
kunde förbytas til et kongl, collegium chirurgicum med samma
förmån som Collegium Medicum, at uti de angelägenheter,
som tilhöra chirurgien, få vände sig till Kongl. Maij :t
och directe erhålla nådigt svar utan at, som hitintil skedt,
dependera af berörde Collegio Medico.
H. Stålhammar förklarade sig nog kunna vara nöjd
at bifalla detta, allenast så månge skickelige chirurgi kunde
upvisas, som förtiente den heder at blifva ledamöter uti et
sådant kongl, collegio, at man deraf kunde formera et collegium,
hvilcket han nu trodde vara svårt at finna, så länge
ämnen till chirurgi tagas af ostuderat folck, hvilcke ifrån
det de som lärgåssar löpa omkring med rakfatet, blifva gesäller
och så chirurgi utan någon föregången examen. Han
trodde altså bäst vara at låta detta hvila till nästa ricksdag,
då emedlertid utvägar kunde först vidtagas at sätta informationsvärde
et uti chirurgiske vettenskapen på bättre fot; men
skulle R. o. A. ändteligen nu vilja utlåta sig öfver memorialet,
voro han af den tanckan, at det till vidare borde afslås
och, i fall man sig derom eij kunde förena, begärte votering.
H. v. Svedenheim instämde häruti.
H. Gylle n sva n trodde, at hvad H. Stålhammar anfördt
om mindre skickelighet hos de flästa af nu varande
chirurgi, aldrabäst kunde botas i en framtid genom den af
H. Gyllenhammar föreslagne inrättning; at medici, innan Collegium
Medicum blef inrättat, varit långt sämre i det, deni
tillhörde, än våre chirurgi i allmänhet nu äro; at den upmuntran,
medici niutit, sedan Collegium Medicum tillkommit, ofelbart
satt denne vettenskap i flor; att chirurgi voro för menniskiosläclctet
lika så oumbärlige sorn doctores, hvaruppå så
ögonslcenlige bevis dageligen vid armeen i Pommern sig företedt,
då flere hundrade dyrbara menniskolif gådt förlorade
endast derföre, at i riket eij varit tillgång till så månge chirurgorum
anskaffande, som för armeen behöfts.
358 1762, maj 29. Kirurgiska societeten.
H. Tersmeden conformerade sig härmed och uprepade
flere exempel därpå så vid armée som flottan.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Frågan är betänckelig
och det i anseende til flere considerationer. Det är skadeligt
att formera många stater in statu; subordination är efter
all sund politique högst angelägen uti et samhälde och den,
hvaruti chirurgi hittils städt under Collegium Medicum och
hvilcken genom et chirurgiskt collegii inrättande de blifva undandragne,
torde vara mera nyttig, än man vid första påseendet
sig kan föreställa; uppmuntran tryter icke för chirurgi.
Äro de habile i sin konst och vettenskap, varda de både hedrade
och belönte, deruppå håfve vi redan flere bevis. Men
den stora mängd af klåpare, som i riket finnas, kunna icke
praetendera hvarcken det ena eller andra. Vpgen till thronen
är lika öppen för alla svenske undersåtare, och chirurgi behöfva
icke någon närmare än deras öfrige medborgare. Första
påfölgden och den vissaste af et collegium chirurgicum voro
ny tyngd för staten, som Collegium Medicum redan är; de
öfrige påfölgder, som skulle vara nyttige, äro ovisse. Vij elevera
folck, som vane vid en måttelig lycka skulle lefva nögde
och vara allmänheten nyttige ständigt, om de fingo förblifva
deruti men, sedan de kommit upp, förvandlas till onyttige,
missnögde och omsider skaddige medlemmar i samhäldet,
hvilcka omsider söka at tränga ut oss och våra barn. Jag
önskade derföre, at denne sak måtte nedläggas såsom mindre
angelägen at nu varda genast afgiord till besparande af en
tid, som för R. o. A. emot ricksdagens annalckande slut så
väl behöfs till andre mera ricksvårdande måls afgiörande.
Men skulle R. o. A. vilja förena sig i det slut, at tvenne chirurgi
böra få säte och stämma i Collegio Medico, är jag därmed
alldeles nögd.
H. Gyllensvan: Jag kienner icke mer än en stat i fäderneslandet
och den inrättad så, som rikets grundlag föreskrifver;
en ny författning, som eij strider emot samma
grundlag, kan eij sägas formera statum in statu. Men det vet
jag, at hela arméens conservation och följackteligen dess rätt
beror deruppå, at chirurgien blifver understödd och hulpen;
denne vettenskap har härtills legat under Collegii Medici
tryckande välde; jag är född fri svensk och vill rycka hvar
och en af mine landzmän utur slafverie så vida åtminstone,
Kirurgiska societeten.
359
at eij medici skola, sorn de hittills tillbudit, få enväldigt
regera.
H. Hederstierna: Jag förstår eij, huruvida medici
kunna eller höra hafva någon rättighet öfver fältskärer; men
det vet jag, at om frågan blifver, hvilcke af dem äro oss nyttigast,
så hafva chirurgi giordt gagn i arméen och frälst
många 100 :de menniskiors lif och lem, hvaremot medici
kostat riket månge 1 000 :de lif.
H. v. Bromell erkiende väl, at skillnad voro emellan
det en medicus och det en chirurgus bör veta samt at hvarje
vettenskap fordrade en menniskas hela möda, flit och oförtrutenhet
för at blifva habile; men trodde dock eij vara nyttigt,
at chirurgi på det af Hr Gyllenhammar föreslagne sätt
skulle uphöjas och sättas i bredde med medici, utan biföll
Frih. Ridderstolpe.
Frih. Ridderstolpe: Mine Herrar. Låtom oss ackta
oss före at gå in uti den råge efter titlar, som nu nationen
regeras af, på det vij eij måge upkasta till adelige vederlikar
äfven af (!) dem, som nu löpa med rakfatet. Om medici influera
i staten, så är det et ondt, hvartill vij sielfve äro ordsaken,
som uphögt dem; låtom oss häldre täncka på at bota
denne siukdomen än at genom fältskärernes uphöijande lägga
roten till en ny.
H. Ehrensvärd, Friedr.: Chirurgiske Societeten i
Stockholm är endast inrättad för staden och har med riket
icke at giöra utan likasom andre ämbeten sin rådman och sin
skrålåda; huru kan den praetendera at blifva et kongl, collegium.
Alt hvad jag kan medgifva är, at tvenne chirurgi måge
få gå in i Collegio Medico.
H. Schönberg upläste sin mening, den han skrifteligen
författat, så lydande (Bil. 36).
H. E h r e n v ä r d, Friedr., förklarade sig aldeles nögd
med denne H. Schönbergs idé och hemstälte, om icke där fordrades
lecture och studier för sådane män, som vilja sättas i
bredde med lärde medici och doctorer.
H. Has enkampf: Hvar sak fordrar sin lärdom och
ännu har eij gifvits någon lärd, som varit universel. En medicus
har sine vettenskaper, en chirurgus andre, som honom
tillkomma, bägge förtiena at kallas lärde, när de äga fullkomlig
insigt uti det, dem tillhörer. En chirurgus behöfver mera
kundskap i mathesi och i synnerhet mechaniquen än en doc
-
360 1762, maj 29. Kirurgiska societeten.
tor, en doctor medicinae deremot mera lecture i grekiske och
arabiske böcker än en fältskär, begge kunna vara okunnige
i heraldiquen, arte dipplomatica och logarithmeräkningen och
begge förtiäna med lika rätt ändå at kallas lärde, när de
förstå hvar sin sak, följackteligen förtienar begge at upmuntras,
på det ämnen till skickelige och lärde män måtte upammas
uti begge desse metiér.
H. Ehrensvärd förestälte, om icke i anseende till de
olika meningar, som R. o. A. hrr ledamöter hade i detta mål,
med propositionen kunde upskiutas till närmare middagen,
efter votering svårligen lärer kunna undvikas, då man emedlertid
kunde få företaga och afgiöra andre angelägnare ärender.
Men detta besvarades med Neij och Ja, i synnerhet begärte
H. Gyllensvahn, Frih. Ridderstolpe med flere
genast proposition.
Ordförande Gr. Lewenhaupt förestälte, at om det
skreds till votering, voro förmiddagen förlorad, och önskade
derföre, at R. o. A. ville förena sig på något sätt för at komma
ifrån denne saken eller ock densamma upskiuta.
H. Gyllensvahn: Jag håller mig stride vid Riksdagsordningen.
Saken har nu redan legat på bordet och bör,
sedan den ånyo blifvit upläst, bör(!) afgiöras utan interruption
och det, om eij annorlunda kan ske, genom ordentelig
votering.
Detta yrkades och af flere, hvarföre Hr Grefven och O r dförande
giorde följande proposition.
Bifaller R. o. A. Hr Gyllenhannnars memorial, hvilcken med
Ja och Neij besvarades.
H. Schönberg föreslog, at propositionen måtte giöras
öfver hans dictamen ad protocollum, hvarigenom han trodde,
at votering skulle kunna undvikas, efter det närmare jämkade
tillsammans de olika meningar, som upkommit i detta
mål. Men
H. [v o n] N a k r e i j påstod, att propositionen voro rigtig
och borde giöras öfver det upläste memorialet, som redan
legat på bordet och nu voro i ventilation, samt begärte, att
H. Schönbergs dictamen måtte nu läggas dit tills vidare.
Frih. Ridderstolpe önskade, att R. o. A. måtte kunna
undvika votering; vij votera bort en tid, som är så angelägen
at eij förspillas, med saker, sorn för riket kunna
Kirurgiska societeten.
361
vara mindre nödvändige, om de afgiöras eller eij. Det lider
till riksdagens slut och fäderneslandet samt hemmavarande
medbroder fordra af oss, att vij eij lämna oafgiorde mål af
yttersta vigt, som ligga färdige utarbetade, allenast de kunna
blifva föredragne.
Frih. Grönhagen biföll till alla delar H. Gyllenhammars
memorial men var dock eij emot at saken måtte upskiutas.
H. Gyllensvan: Chirurgien är en konst och en vettenskap
af mycken vigt för människiosläcktet och för samhäldens
bästa; vij böra därföre icke anse den frågan, som
angår dess uphielpande, för mindre angelägen; icke eller böra
vij anse den med förackt och räkna den ibland skråembeten;
det är en ädel vettenskap, som sysslosätter sig med menniskiors
lifs och lemmars conservation, det är et riksvårdande
ärende och jag håller mig stricte vid Riksdagsordningen,
så at vij genast må votera, om saken annorledes eij
kan afgiöras.
H. [von] Bromell deremot bad, att man måtte bifalla
Frih. Ridderstolpes tancka och at H. Gyllensvahn ville begifva
sig.
Frih. Hamilton tillstyrckte detsamma och at åtminstone
med voteringen måtte upskiutas till middagen, men
H. Gyllensvahn insisterade på proposition och påstod,
at eij någon dispense kunde giöras i hvad Riksdagsordningen
stadgar om alle måls afgiörande utan interruption.
Ordförande H. Grefve Lewenhaupt upläste altså voteringspropositionen,
den han skrifteligen författat, så lydande
:
Den, som bifaller H. Gyllenhammar memorial, skrifver Ja.
Den, det eij vill, skrifver Neij. Vinner Neij, så komma 2:ne
af Chirurgiske Societetens ledamöter, som äga tillförlåtelig
skickelighet och prsesterat vederbörlig examen, såsom ledamöter
i Collegio Medico at äga säte och stämma.
Häruppå upropades de hrr, som under voteringen skulle
efter ordningen sitta vid bordet under påstående votering,
och voro följande, nemi.
Grefve Douglas ful[lm.] H. v[on] Nackreij,
Frh. Sheffer fullfm.] H. von Smedenheim,
H. Franc,
362 1762, maj. 29, juni 4. Freden med Preussen.
Ang:de
freden med
Preussen.
H. Schönberg,
H. p[oji] Höpken fullm. H. Benzelstierna,
H. Thomson fullm. Frih. Grönhagen,
H. Lagersvärd.
Och börjades med voteringen något före än H. Grefv. och
Lantm. upkom.
Matriklen upropades samt de frånvarande andre gången,
hvarefter rösterne lästes och räknades samt befunnos Ja 271,
Neij 243 enligit bifogade voteringsinstrument, som efter slutad
votering af bordsherrarne underskrefs och för R. o. A.
justerades,
hvarefter R. o. A. skildes kl. 3 eftermidd.
Anno 1762 d. 4 Ju ni i.
Fredag.
Plenum kl. 12.
Sedan H. Lant m. äskat liud och R. o. A. intagit bänckarne,
gaf han tilkiänna, at på någre dagar han ej låtit
anslå plenum, på det att både Secrete Utskott och deputationerne
måtte til riksdagens förestående slut desto bettre
hinna afgiöra de ännu hos dem befindtelige oafslutne riksdagsährender;
men som han viste, huru måne Riks[ens]
Ständers plena vore om kundskap och visshet ang:de freden
med Preussen, så hade H. Landtm, i dag på en liten
stund velat sammankalla R. o. A. samt de öfrige stånden in
plenis för til att meddehla deni den nyl. erhållne säkerhet
om slutad fred, som utförligare voro omförmält uti Secrete
Utskottets extracto protocdi af detta dato, hvilket H. Landtm,
nu lät upläsa. Vid ber:de protocollsutdrag hade Secrete Utskottet
äfven bifogat projectet til et bref, som ifrån Riksens
Ständer skulle afgå til Hans Kongl. Maij :tt med underdånig
fägnads och erkänslas betygelse öfver Hans och Hennes
Kongl. Maij :sts öma bemödande och välsignade åtgiärd
til rolighetens och fredens återställande med H. Maj :tt Konungen
i Preussen.
Sedan detta var upläst, yttrade Hr von Vicken, att
honom felades ord til att fullkomligen beskrifva den fägnad,
som denne angenäma tidning hos honom upväckte. Hade vi i
början af riksdagen tvistat om explicationer och distinctioner
Freden med Preussen.
363
af krig, så sluppe man deremot nu at slikt oprepa, 110g af
man viste, att detta varit olyckeligit.
Man kunde nu glädas öfver utvärtes frid och borde äfven
så önska frid innom oss. Hade det varit farligt och oangenämt
att tahla om kriget, så hoppades han, det icke voro
illa att tala om freden, och tilstyrc[k]te fördenskull, att denne
med det snaraste måtte publiceras, efter man nu derom
ägde säkerhet. För öfrigt och som riksdagens slut nalclcades,
önskade han, att de ännu återstående ährender enligit väre
tagne beslut skyndesamast måtte afgiöras.
Frh. C. W. Grönhagen betygade öfver freden likaledes
sin stora fägnad, förmodandes att framdeles få se honom
in extenso, hvilket han endast nu saknade. Om publicationen
instämde han med Hr v. Vicken men trodde doch, att ratificationerne
derå först borde afbidas.
Den af Secrete Utskottet projecterade underd. compliment
til Deras Kongl. Maij:tter gillade han gierna, hemställandes
att derom efter vanligheten något i Riksdagstidningen må införas.
H. Landt m. gaf til uplysning vid handen, att Kongl.
Maij :tt ofehlbart lärer låta publicera freden och den äfven
in extenso communicera, så snart ratification deraf slcedt;
men att emedlertid den hvarcken ut- el. inrikes notificerades
annars än generalement.
H. Giös förklarade sig härmed nögd och påminte endast,
att man ej borde glömma att härföre tacka Gud.
H. Hasen kampf instämde med Frh. Grönhagen om införandet
häraf i Riksdagstidningen.
Hr Landtm.: Man bör ej tvifla at ju sådant sker.
Hr v. Böhnen hemstälte, om icke en tacksäjelsedag
borde vid detta tillfälle förordnas.
Frh. Axel Reuterholm betygade sig vid detta tilfälle
vara i det innersta rörd, då man hade att gläda sig
af Guds nåd, af Konungs och Drottnings öma hiertelag och
en hugnelig efterlängtad fred. Han instämde således af alt
hierta med den af Secrete Utskottet projecterade fägnads och
vördnads förklaring, tilläggandes allenast, att brefvet till
Hans K. Maj :tt på Drotningholm måtte af samiel. Hrr Tahlemän
öfverlemnas, som då tillika hos Hennes Maij :tt Drottningen
kunde en underd. mundtelig compliment aflägga.
Hr Landt m.: Detta har redan uti Secrete Utskottet blif
-
364 1762, juni 4. Freden med Preussen
vit omtahlt, och skulle jag vist med nöije fullgiöra en för
mig så hederlig comission, men som riksdagens slut är utsatt
och få dagar dertil återstå, som böra til arbete nyttias,
men sådant af Talemännernes frånvaro, då intet plenum kunde
hållas, mycket skulle hindras, så hade det funnits bäst att
lemna den idéen, hälst Talemännerne vid riksdagens slut i
deras und. compliment til Hennes Maj :tt äga tilfälle att äfven
härom på tienligit sätt något förmäla.
Frh. A. Reuterholm förklarade, att han ej ärnadt
giöra sig til, som man säger, med någon synnerlig empressement
uti et måhl, som han vähl trodt att Hrr Tahlemän
förut hade tänckt uppå. Hans tancka vore endast den, om
icke Hrr Talemän i detta ährende til Drotningholmsresan
kunde taga nästa söndag, då det skedde utan hinder för något
arbete.
H. Ehrenschantz holt det för mindre tienligt, att
en söndag til slike embetesförrättningar skulle nyttias.
H. L [andt] m.: Jag vil gierna efterkomma R. o. Ars
åstundan och skall derom öfverlägga med de öfrige ståndens
Tahlemän.
Härpå giorde Hr L [and t] m. frågan, om R. o. A. gillade
det af S[ekr.] Utsk. projectre und. bref till Hans Kongl.
Maij :tt?
Detta besvarades med Ja.
H. Landt m. gaf härvid tilkiänna, att Kongl. Maj rtt utsatt
d. 18 Junii till Riksens Ständers opträde på Rikssalen
samt riksdagens slut,
hvarmed R. o. A. voro nögde.
Upropades en deputation, som til de öfrige stånden afgår
med notification om R. o. A. i dag tagne resolution.
Prrst. dep. I detsamma ankom från Prästeståndet en deputation, 8 ledamöter
starck. Des ordförande Biskoppen i Vesterås Doct.
Benzelstierna förklarade p[rsemissis] p[rsemittendis]
ståndets glädje öfver den erhållne freden och des bifall til den
af Secrete Utskottet til fägnads och vördnads betygelse projecterade
und. skrifvelse til Hans Kgl. M:tt. Ståndet hoppades
derjemte, att R. o. A. deruti med dem ville instämma, att
efter erhållen fredsratification en tacksäjelsedag blefvo utsatt
att vid sådant tilfälle öfver hela riket firas.
Deputation afträdde.
Freden. Scheckta.
365
R. o. A. förklarade på H. Landtm, proposition sig med
Prästeståndet om tacksäjelsedagen aldeles instämma.
R. o. A. deputation afgick.
Frh. Gustaf Reuterholm hemstälte, om icke man
vid detta hugneliga tilfälle til almän tacksägelse äfven borde
visa mildhet mot lidande; i synnerhet ville han påminna örn
Capit. Böx-je Philip Scheckta, som höllos uti fängelse för
dess brott men i anseende til dess förut yttrade nit och gode
mening kunde förtiena medlidande.
Denne sak begiärtes af flera på bordet.
Frh. Reuterholm mente denne sak ej vara ny, emedan
H. Magnus Scheckta längesedan härom insinuerat et memorial,
som varit anmält.
H. Magnus Scheckta bestyrckte detsamma, tilläggandes
en förbön för sin broder, som nu voro gammal och
siuklig och längtade ur sin långliga arreste för att i ro kunna
dö på sin gård.
Hr L. M. Uggla yttrade sig ej vidare om H. Scheckta,
än att han åtminstone aldrig borde bivista någon riksdag el.
plenum på Riddarhuset.
Andre af R. o. A. ville ej uptaga detta måhl utan påstodo,
att det måtte hvila.
Hr Landt m. hemstälte, om icke denne fråga kunde
hvila til att dymedelst åtminstone i dag betaga et ämne til
någon tvist R. o. A. emellan.
Detta biföls.
Frh. C. W. Grönhagen: Att saken må hvila äfvensom
hvad han eljest i faveur af Fecktmästaren Borath hade
härvid tänckt att anmähla.
Frh. Carl Ridderstolpe giorde häruppå R. o. A. en
öm föreställning, huruledes fuller ganska hugneligt voro, att
vi nu voro förvissade om en länge önskad fred; men derföre
borde man numera ej aldeles glömma bort riket. Det suckade
i många måhl efter hielp och den borde vi ined samdräcktighet
och skyndesamhet bereda. Vår för riksdagen återstående
korta tid borde således ej vårdslöst förspillas utan hvart
ögnableck deraf liksom med p[ennin]g:r kiöpas och så användas
til de högstvårdande ährender, att Ständerne ej, då de
sluta sin riksdag d. 18, nödgas åter sammankomma d. 21.
H. [von] Bromell yttrade sig 1 :o om Scheckta, att han
366 1762, juni 4, 5. Freden. Sala bergsrätt.
B:n Armfeldts
och
Glanzenstiernas
besvär.
Augrde presidiiförandet
vid Sahla
bergsrätt.
Sundsvalls
klädesväf
nad.
trodde honom vara lageligen dömbt; men sorn man tilgifvit
flera Hrr R[iksens] R[åd], som sig ej mindre försedt, kunde
emot honom äfven mildhet visas, doch kunde detta hvila til
härnäst, då han hoppades det utan votering kunde afgiöras.
2. Betygade han sin fägnad öfver freden samt öfver Deras
Maj ders örne bearbetande dervid, hvarföre han och gillade
Frh. Axel Reuterholms hemställan med brefvets öfverlemnande
af Hrr Talemän men ville låta det förblifva vid hvad
H. Landtm, dervid påmint.
Detta alt vore in parenthesi tahlt, men han utbad sig af
H. L[ant]m. närmare underrättelse, om Ständerne skulle
skiljas, innan fredsratificationerne ankommit, och huru snart
vår armée skulle återkallas ifrån Pommern.
H. Landt m. trodde, att innan freden ratificeras, lära
knapt troupperne kunna dragas hem igen.
Härvid anmältes en Bondeståndets deputation, 12 pers.
starck. Anföraren Otto Olofson yttrade prem[issis]
prem [ittendis], att ståndet högel, fägnade sig öfver freden,
gillade det upgifne project til und. skrifvelse till Kongl.
Maj :tt samt instämde angre en almän tacksäjelsedags firande
för den vundne freden.
Deputation afträdde, hvarefter R. o. A. skildes kl. 1 slagen.
Anno 1762 d. 5 Juni i.
Plenum kl. 7.
1. Föredrogs Secrete Deputations be[tän]k:de af d. 30
April 1762 ang:e Majoren Baron Armfelts och Capit. Glanzenstiernas
besvär öfver prejudice.
Res., att desse sökande måge hugnas med majorsfullmackt
af samma dato som Major von Schwarzern.
2. Justitisedeputations bet[än]k:de af d. 8 Julii 1761 öfver
Borgmästarens i Sahla P. Wallentins ansökning om något ytterligare
förordnande angre presidii förande vid Sahla bergsrätt
jemte
Borg[are]st. extr. prot. af d. 5 Dec. [17]61,
d:o af d. 24 Maij 1762.
Bifölls Borg[are]st. extr. prot. af d. 24 Maij.
3. Justitisedeputations bet[än]k:de af d. 30 Mars 1762 angre
Borgmästar Kiörnings ansökning för Sundsvall stad att få til
-
Befordrings- och besvärsfrågor.
367
värcka grof ldädesväfnad, hvilket deput. tilstyrdes [a: tillstyrkte]
.
Bifölls.
4. Secrete Handels- och man.dep. bet[än]k:de af d. 15 Rothstein
ätt få anläo
Maij
1762 öfver Rothsteins ansökning att få anlägga socker- ga sockel°
bruk. bruk
Bifölls.
5. Bergsdeputations bet[än]k:de [d. 15 Maj 1762] ang:e Meldersteins
119 § af Almogens besvär ang:de kohlningen vid Melder- ,>rUv'
stein s bruk.
Bifallit med den tillagning att härigenom ej sker någon
förändring i det förut afgiorde deputationens bet[än]k:de
rörande kohlprisens reglerande med mera för de öfrige bergvärcken
i riket.
6. Uplästes H. Schmitterlövs dictamen (ad prot. el. me- Schmittermorial
angre någon jemckning i R. o. A. honom för kort °'s 0111'
sedan meddehlte resolutions påskrift, så att han och Rytt
mäst.
Bonde må, som de flere nembde, erhålla majors fullmackt
och tour af samma dato, som Major von Schwartzer.
Res. som närlagde d. 7 Junii justerade extr. prot. härom
utvisar (Bil. 37).
7. Justerades resolutionen angrde Carlstads stad, d:o den Cronhiorts
angre Frih. Cronhiorts befordran, som togs i förre pleno.
8. Anmältes Bondeståndest extr. prot. af d. 22 Feb. 1762 von Vicken
angre Maj. von Vickens och Frietzkys tours bibehållande °cl\our.Sk]S
med Majoren Gierta i anledning af R. o. A. extract. prot. af
d. 2 Nov. 1761 för Capit. Lilliehök och Gyllenrahm.
Bifölls.
9. Frih. C. Ridderstolpe påminte om et billigt sluts Säteriet
befordrande uti H. Cronackers ansökning om återvinnandet SailSärdenaf
säteriet Sandgården vid Giöteborg.
Hr Gyllensvahn tillstyrkte, att häröfver et extr. prot.
må utfärdas i detta måhl såsom rörande Adel. Privilegierne,
de där borde helige hållas.
10. Upl. Just.äep. bet[än]k:e af d. 9 Martii angre Cap. vid Kreitlovs
artilleriet Kreitlows besvär. besvär.
Hr Fried. Ehrensvärd kunde ej finna sig uti deput.
tilstyrckande, som tillagt honom rättighet til större tour
än den, han rättel. bordt avancera efter, nemi. efter alla
lieutenanter.
368 1762, juni 5.
Ilires Glossarium.
Be [tärn] k :t begärtes på bordet.
Ang:de Luna 11. Anmältes Frh. Harald Strömfelts memorial i Hustru
qvarn. Graus sak rörande Luna quarn.
Går.
12. Anmältes Gr. Fred. Rosens memorial rörande den förre
gången afgiorde chirurgiske collegiisaken.
Häremot giordes det inkast,, att målet vore redan afgiordt
och att på vårt beslut ej mer kunde få tahlas. Dock som
H. Landt m. förklarade sig hafva detta memorial i händer,
då han in pleno opkom d. 29 Maij, men i anseende til
den så bittida redan började votering ej kunnat det föredraga,
så upl. memorialet och res., att det påskrifves under d. 29
Maij och får gå.
H. Bergengren anmälte et sitt memorial rörande bevillningen,
som han vist H. Landm.
Får gå til de öfr. stånden.
Johan ihres 13. Föred. Secrete Utskottets extr. prot. af d. i Oct 1761
Glossarium. ang;e profess_ j0p ihres Glossarium linguse Sueo-Gothicse,
til hvars utgifvande för detta 10.000 d. sunt blifvit anslagne.
Nu tilstyrckes, att han må behålla 3.000 d. sant och undfå
7.000 i förlagsomkostningar emot de vilkohr, han i anseende
til tiden och priset sig sielf åtagit.
Bifölls.
14. Secrete Deputat. bet[än]k:e af d. 14 Octob. 1761 ang:p
Amm.capit :ner Gruners, Falcks och Treutigers besvär öfver
lidande.
H vilar.
Medailleuren 15. Secrete Utskottets extr. prot. af d. 17 Nov* 1761 ang:e
Fei™anS 1 200 d. san tilökning i löhnen för Medailleuren Fehrman.
Bifölls.
Ang:de 3.000 15(!). Secrete Handels- och manuf.deput. bet[än]k:de af
manuf:rfon- d- ? Maij 1762 ang:e indragningen af den utgift af 3 000 d.
den till fat- sant åhrl., som sedan sidsta ricksdag manufacturfonden til
fige siuke. £0|[egjura Medicum erlagt.
H. [von] Br o mel och H. Schönberg voro emot
den föreslagne indragningen, efter desse medel i synnerhet fil
fattige siukes hielp voro anslagne.
H. Durietz biföll indragningen til manuf.fondens lisa;
man kunde utse annan tilgång men böra komma ihåg, huru
tröge vi äro til bevillningar.
Hr L [a n t] m. tilstyrckte denne fonds bibehållande för
Collegium medicum. Redukiionsverket.
369
de fattige, efter vid sidste riksdag förre fonden dertil i denne
blifvit förbytt.
Frh. Funck likaledes.
Frii. C. Ridderstolpe: Ätt detta måhl til Secr. Utskottet,
dit manuf.medlen höra, må remitteras, hälst löner
härpå äro assignerade.
H. [vom] Nackreij påminte, att Collegium Med. för
desse medel måtte giöra behörig redo.
Res., att R. o. A. ej kan bifalla indragningen af den till
fattiga siukas hielp åhrl. anslagne fond af 3 000 d. sant, men
remittera för öfrigt detta måhl till Secrete Utskottets besörjande,
som äfven har att öfver desse upburne medel af Collegio
Medico infordra behörig redo.
16. Cammaroeconomiedeputat:s betanckande af d. 19 Maij Bytes- och
1762 ang:de tilståndet med bytes- och reductionsvercket i verket^”k.
Kongl. Cammarcollegio, föreslåendes deputationen att detta Cam:rcolcontoir
måtte med något annat i collegio sammanslås til de legl0'
få återstående bytesmåhls afgiörande, och de dervid varande
betiente såsom Riksens Ständers egne betiente niuta vidare
befordran derifrån.
H. Fred. Ehrensvärd holt före, att så länge reduct.-  salcer finnas oafgiorde, bör contoret subsistera, til det säjes,
att för vår säkerhet i framtiden inge slilte måhl mera subsistera.
Frhrr Gustaf och Axel Reuterholm biföllo betänckandet.
Frh. Ridderstolpe trodde, att som reductionsmåhlen
voro få återstående, så tycktes contoret dertil kunna bestå,
då alla måhl borde vara afgiorde, då sedan bet[än]k:det kunde
bifallas.
H. F r e d. Ehrensvärd biföll, att til nästa r[iks]dag
alla desse måhl måtte vara afgiorde och contoret med betieningen
dertil bestå. Men combination af contoren af bytesoch
reductionsmåhl såsom separate saker kunde han bifalla.
Detta biföll H. [von] Nackreij.
H. L [a n t] m. anmärckte det vara en contradiction att
ihopslå contorets giöromåhl för att befordra arbetet. 2. Att
betiemterne i contoiret ansågos såsom Riks[ens] St[änders]
egne betiente.
Res.: R. o. A. kunna til bet[än]k:det nu ej lemna sitt bifall
utan upskiuta dermed til nästa riksdag, i fall då alla re
24—512467
-
370, 1762, juni 5. Kungl, förordningar.
Ang:de balancecommissionerne.
Ang:de
kongl, förordningar.
Ang:de
kongl, förordningar,
som ej
blifvit öfversedde.
ductionsmåhl finnas vara afslutna; kunnandes för öfrigt R. o.
A. ej anse den häri omförmälte contoirsbetiening för Riksens
Ständers egen betiening.
17. Cammaroeconomiedepatationens bet[än]k:e af d. 12
Maij 1762 angre balancer i gemen samt balancecommissionerne
i höfdingedömmene.
Bifölls undantagandes d. 1 § rörande vices.
18. Landt- och siömilit.oec.deput. bet[än]k:de af [11 Maj
1762] öfver åtskillige från flere åhr tilbaka utkomne kongl,
förordningar, bref och reglemente!-, som nu blifvit skiärskådade.
Bifölls.
19. Justitisedeputationens bet[än]k:de af d. 15 Maij 1762
angre de för flere åhr utkomne kongl, förordningar, reglementer
och almänna bref, som ej ännu af Riksens Ständer
blifvit öfversedde och stadfästade.
Bifölls deputationens yttrande vid de i första dellien i betänckandet
nembde förordningar til och med nro 178; men
vid de i andra dehlén giorde anmärckningar och nro 4 fant
R. o. A. sig ej kunna bifalla deputations tilstyrckande utan
håller bäst, att Kongl. Mrts omförmälte bref af d. 1 Feb.
1758 må förblifva i full kraft och verckan. Öfver nro 5 lär
R. o. A. sig yttra, då deputations betänckande i detta måhl
förekommer att afgiöras.
Frh. Func k hemstälte, att Lagcommissionen må giöra
et sammandrag af desse flere förordningar i hvarje ämne til
almän efterrättelse.
H. [ von] Nackreij sade sig hafva sådant i
put. förestält och att Lagcommission måtte därföre continuera,
hvilket på Riks [ens] Ständers decision ankommer.
På H. Lfa n t] m. proposition bifölls, att Lagcommissionen
continuerar til nästa r[iks]dag, tilläggandes sedan H.
L[ant]m. angre Frih. Funcks erinran, att Lagcommissionen
förmodel. derpå vore omtänckt enl. Förkortningscommissionens
project.
H. Klingspor yrckade ytterligare Frh. Funcks påminnelse
såsom ländande til landets uplysning'.
H. [von] Nackreij medgaf sådant vara ganska nyttigt
men för Lagcommission et ganska drygt arbete, hvartil
en särskilt man erfordrades. 2 ro. Justitiaedeput. hade sig derom
särskilt yttrat, som skulle opkomma.
Kungl, förordningar. Tjänstesaken.
371
20. Cam.oec.deputations bet[än]k:de af d. 26 Maij 1762 Ang:de oecoang:e
de oeconomiske förordningar, som emellan riksdagarne ordningar.”
blifvit utfärdade.
Bifölls, undantagandes den puncten, som angår riksdagsmannavahl
i städerne efter kg'1. förordningen af d. 15 Junii
1756, hvaröfver R. o. A. i anseende til Borgerskapets härvid
anmälte besvär sig framdeles vil yttra.
21. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 27 April 1762 Ang-.de
ang:e åtskillige för flere åhr tilbakars utkomne kongl, för- ordaPkverordningar,
reglementer och almänna bref, som icke förut af seende.
Riksens Ständer blifvit fast[st]älte men nu under bepröfvan
de
böra förekomma.
Bifölls.
22. Jiistitisedeputat:s bet[än]k:e af d. 15 Maij ang:e landsböfd.
relationer til riksdagarne.
Hvilar.
23. Just.deput. bet[än]k:e af d. 12 Maij 1762 ang:e prästevahl
i Stockholm. Härvid Prästeståndets extr. prot. d. 24
Maij.
Ligger tils om måndag.
24. Justitisedeputationens bet[än]k:de af d. 11 Dec. 1761 Ang:de lius
ang:e nödige lius för hofrätterne och andre collegier. ^terne^
Bifölls lika för alla hofrätter.
25. Fiskeridepulations bet[än]k:de af d. 1 April 1762
ang:de någre Skärgårdsalmogens sorn fiskeriidkares besvär i
Bohuslähn.
Bifölls.
26. Frh. Cederhielm, C. Jos., androg, att han öns- Ang:de
kade de öfrige ståndens svar i tienstsaken. Til att förmå Uenstesaken.
dem dertil trodde han oss kunna, liksom Bondeståndet sagt
sig ej vilja ingå i bevillningen, innan bränvisqusestion blifvit
afgiord, äfven säija, att vi i bevillningen ej entrerade, för
än vi fått svar i tienstsaken, och att detta nästk:de måndag
med en deputation den [o: dem] kunde tilkännagifvas.
H. L f a nt]m. trodde, att detta måhl hos de öfr. st[ånden]
i dag skulle förekomma.
Frh. Cederhielm förbehölt sig eljest att emot bränvinet
inlägga memorial til des förbud i höst.
H. Landm. proponerade, om måndag en deputation til
svarets skyndande hos de andre stånden kunde afgå,
som biföls.
372 1762, juni 5, 7. Ekonomilektorer.
En oeconomiaelector
i
Götheborg.
Skaffaredrängen
Schul tzes
plikt.
Hamnbyggnad
vid
Engeltofta.
En oeconomi,
Hector
vid Gymnasium
i
Linköping.
Soknemagaziner
i
Göteborgs
och Bohus
län.
26. Secrete Handels- och manuf.deputations bet[än]k:e af
d. ib Maij [17]62 ang:e en oeconomiselectors förordnande i
Giöteborgs Gymnasio.
Afslogs.
27. Justitisedeputations bet[än]k:e af d. 22 April 1761 ang:e
Skaffaredrängen Schultzes emot H. R[iks]r. och Öfversteinarsk.
Gr. Ekeblad förde missfirmelige klagan, hvarföre han
bör plickta 500 d. sant el. 14 dagars vattn och bröd.
Bifölls.
28. Fiskerideputations bet [än] k:de af d. 15 Maij 1762 öfver
Grefve Bengt Fröhlichs tilärnade hambnbygnad vid des
gods Engeltofta i Skåne.
Bifölls.
29. Secrete Handels- och manuf .dep. bet[än]k:de af d. 7
Oct. 1761 ang:e en oeconomielectors förordnande vid Linkiöpings
Gymnasio. Borg[are]stånd. extr. prot. af d. 16 Nov.
1761.
Afslås.
30. Cammaroeconomiedeputations bet[än]k:de af d. 1 Octob.
1761 ang:e sochnemagasiners inrättande i Giöteborgs och
Bohus låhn, hvarifrån deputation tycker Almogen derstädes
kunna befrias i anseende til de af landshöfdingen i orten dervid
anmälte svårigheter, de sochnar likvähl förbehållit dem
att inrätta, som dertill kunna förmås och sig derom förena.
Frih. Cederhielm höll före bet. böra afslås och den
förre författningen stricte efte[r] lefvas.
Frh. G. Reuterholm: Att sådant voro et tvång emot
rikets grundlag.
H. Rappe, Carl, biföll Frh. Cederhielm.
Frh. Axel Reuterholm: Författningens hut voro att
lisa landet, den kunde variera efter ortens omständigheter
och läge som i detta fall och altså borde bet[än]k:det bifallas.
H. Klingspor instämde härmed.
H. Ehrenmal m ville blifva vid den för giorde författning
och biföll Frh. Cederhielm.
H. [v o n] Bromell trodde, att deputationen häruti som
uti annat kunnat irra. Han biföll således Frh. Cederhielm och
Rappe til undvikande af prejudicat emot inrättningen af
sochnemagasiner, som voro så nyttiga; och ville derföre afslå
bet [än] k :t el. deröf. votera.
Sockenmagasin. Växelsaken.
373
H. Råfel t yttrade sig uti samma idée för prejudicat
skull emot betänckandet.
H. Giös anmärckte, att bet[än]k:det kunde bifallas, emedan
uti författningen om sochnemagasiners inrättande ej något
tvång utan frivillig förening och begifvande sättes til
grund.
På H. Landm:s giorde föreställning resolverades, att
som enl. Riksens Ständers författning vid sidsta riksdag sochnemagaziners
inrättande ankommer på invånarnes förening
och frivilliga öfverenskommande men icke medför något
tvång, så finner R. o. A. bäst att dervid låta förblifva.
R. o. A. skildes kl. 2.
Anno 1 7 6 2 d. 7 J u n i i.
Måndag.
Plenum kl. 7.
I. Föredrogs 7 :de dehlén af Almogens almänna besvär, 7:de delen af
hvarå resolutionerne tecknades af H. Adlermarck, som dem
haft under utarbetande.
2. Justerades det upsatte extr. protocolli ifrån R. o. A. uti Säagården.
H. Cronackers sak ang:e Sandgården.
3. H. Thure Rudbeck anholt om tilstånd til tryck- Växelsakens
ning af de uti vexelsaken ingifne acter och memorialer. Äfven tryc {ande'
begärtes af andra, att det, som deremot voro skrifvit, likaledes
finge tryckas,
hvilket bifölls.
Continuerades med 8:e dellien af Almogens besvär samt
med Prästeståndets besvär i 2:dra dehlén.
4. Anmältes H. Leijonadlers och H. Gab. Francs mern.
at gå.
5. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af d. 26 Carl Fr.
11 TVTörrks lin
Maij
1762 med föreskrift för Underconducteuren Carl Friedr, derhåll.
Mörck att i anseende til des 21 åhrs tienst, utblottade tilstånd
under ringa löhn samt hustru och 10 st. barn, Rfiksens]
Ständer täcktes hugna honom med underd. föreskrift hos
Kongl. Maj:tt til första ledige sysla, hvartil han äger förtienst
och tour och sig anmäler, samt med 30 d. sims gåfva
åhrl. til hvardera des barn, til dess de sig sielfva kunna föda
och kläda etc.
374 1762, juni 7. Gästgivareordningen.
Caprne Gru
ners, Falks,
Treutigers
besvär.
Brandstodsförening
i
Finland.
Lappmarker
nes räntas
utgörande.
Gästgifvare
ordning.
Frit. Cederhielm ville ej ingå ang:e befordran el. någon
pension men vähl bifalla en nådegåfva.
H. Has enka m p f likaledes emot befordran på detta
sätt, som en målare ej tycktes tilkomma.
H. [v o n] Nackreij holt deremot, att goda genier borde
hielpas och äfven gerna hielpa andra.
Frit. Cederhielm lemnade genier i sitt värde, men nu
talte han som riksdagsman i principe emot recommendationer
till tienster och gravationer i staten.
På H. La n d t m. proposition resolverades, att R. o. A.
finna betänckeligt att härtil samtycka men hafva i stället
velat tillägga Mörck en nådegåfva af ett tusende dahl. sunt.
- 6. H. L andt m. berättade, att de herrar, som begärt
senast på bordet Secrete Deputations bet[än]k:de angre Capiteinerne
vid Amiralit. Graners, Falcks och Treutigers besvär
öfver prejudice, nu begifvit sig ifrån de dervid tilgiörande
påminnelser,
hvarpå deputat. betänkrde bifölls.
7. Cammaroeconomiedeputat:s betänk:de af d. 17 Nov.
1761 angrde brandstodsföreningarnes fastställande i Storförst.
Finland.
Bifölls.
8. Samma deputat:s bet[än]k:e af d. 15 Maij 1762 angre
räntans el. skattens utgiörande i Lappmarckerne i gångbart
men ej uti speciemynt.
Bifölls.
9. Cammaroec.deputations bet[än]k:de af d. 20 Nov. 1761
rörande de svårigheter, som i almänhet vid giästgifvaregårdar
möta de resande och en förnyad giästgifvareordning,
hvarjemte Borgareståndets dervid gjorde påminnelser i extr.
prot. af d. 5 hujus.
H. E h r e n m a 1 m ville härvid hafva tillagt 1 ro det ordet
och landtfiscaler uti [5]1 § af förordningens project och 2ro
att Finland äfven under denne författning må inbegripas.
H. [v o n] B r o ni e 1 hemstälte, om icke namnens antecknande
i gästgifvarens journal, enl. projectet, skulle skada
friheten.
Hr Landtm, svarade, att han ej trodde, det ordning
skadade friheten.
Res. blef på projectet sådan: Bifallit med Vällofl. Borg
1
Påskrift å betänkandet.
Räntepersedlarna. Polersmidet.
375
[ar]st[åndets] anmärckningar samt den tillagning, att uti
[5]1 § af förordningens project tilsättes' och landf iscaler, samt
att för öfrigt denne författning äfven må sträcka sig til Storförstendömet
Finland.
10. Cammaroecon.deputations bet[än]k:de af d. 22 Maij Ränteper1762
ang:e räntepersedlarnes sammanslående samt jordebo- ^anslående,
kens och de öfrige deraf upkommande räkenskapers förkortande.
Bifölls.
11. Anmältes Öfverståthållarens H. v. Lantingshausens
memorial om hospitals inrättning.
Ligger och går.
12. Ankom en Prästeståndets deputation, 8 ledamöter Prästestånds
starck, anförd af Bislc. Doctor Benzelstierna, som
p[raemissis] pfrsemittcndis] förmälte, l:o att ståndet öfver
lagt
om deras svar på R. o. A. extr. prot:li rörande tienstsakerne
och igenom votering resolverat, att ståndet förblifver
vid dess deruti förut tagne beslut. Ståndet hoppades, att
R. o. A. lära taga i consideration deras skähl, som i extr.
protoc. lära communiceras.
2:o. Svarades, att ståndet förblefvo vid dess Lieut. Brelin
för detta meddehlte resolution.
3:o. Recommenderades saken rör:de någre prästerättigheter
i Småland, hvarom en ståndets ledamot et memorial
ingifvit.
4:o. Recommenderades til afgiörande måhlet rörande Lector
Stagnell.
5:o. Notificerades, att ståndet afgiordt ang:e de nuvarande
statsfångar, hvarom extr. prot. lär meddehlas.
Afträdde.
13. Föredrogs Secrete Handels- och manufacturdeputa- Polersmides
tions bet[än]k:e [24- Mars 1762] ang:de polersmidets Up_ uPhie,l’ande.
hielpande, hvaruti tilstyrckes, att cronan för en summa af
[230 000]2 d. s:mt måtte til sig lösa Eskilstuna fabrique af
Hallenius samt til någon kungsgårds förskaffande åt honom
försträcka en summa af 80 000 d. Sedan detta var upläst,
yttrade
H. Landtm., att man här hördt stora projecter men
alla förknippade med stora penningeutgifter och det på rikets
räkning. Man kunde lenina betänckandet uti sitt värde,
1 Påskrift å betänkandet. — 2 Betänkandet.
376 1762, juni 7.
Polersmidet.
men som bekant vore, att riket befunna sig i penningebrist,
så torde rådeligast vara at afslå hela betänckandet.
Detta bifölls almänneligen.
H. Kl ingspor påminte nödigt vara att sig förese, att
detta ej af de öfrige 3 stånden annorledes afgiordes.
Frh. Cederhielm åstundade få veta, hvem af R. o. A.
ledamöter denne saken öfvervarit.
H. Fred. Ehrensvärd som ledamot i deputationen
förklarade sig derstädes häremot med flere andra hafva protesterat.
H. Bildenschöld item, att han vähl gillat principen
och nyttan af smidets förädlande men aldrig yttrat sig om
sättet, hvarvid bordt på summan prutas och kostnaden bestridas
af Jerncontoret.
H. L andtm.: Betänckandet voro nu vähl här afslagit,
men qusestion voro att hindra någon expedition deraf. Det
torde derföre kunna hvila quar, tils vi hördt de öfrige ståndens
steg dervid och bifallet dertil genom bekanta i stånden
kunnat förekomma, hvarefter andra utvägar dervid kunna
påtänckas.
H. Uggla biföll H. L[ant]m. och trodde bästa expedientet
vara att den föreslagne gravation på manufact.fonden
ansågs såsom hörande til bevillning, den ej något stånd kunde
påtvingas.
Detta biföll Frh. Cederhielm, frucktandes att vi
eljest häri som i tienstsaken torde frucktlöst arbeta.
H. Landtm, holt denne rubrique för betänckelig, sorn
deput. nyttiat, efter hon kunde leda til prejudicat för flere
slike projecter ifrån deputationerne.
Frh. C. Ridderstolpe: Han såge så många deput.
ledamöter emot detta bet[än]k:de, at han undrade, huru det
kunnat gå igenom deputationen. Det lät fagert uti början
men ginge likvähl slutel. på cronan löst, då hon hvarken
hade p[ennin]g:r el. någon bevillning ännu vore fast[st]äld.
R. o. A. kunde fördenskull, då de afslå bet[än]k:det, säija,
att, ifall de öfriga stånden detsamma bifalla, R. o. A. då
afsäija sig manufacturfondsafgiften, den de ej längre förmå
att draga.
På H. Landtm, prop. blef denne Frh. Ridderstolpes
tancka af R. o. A. bifallen.
H. von Böhnens anmälte memorial i detta ämne går.
Tjänstesaken.
377
14. Anmältes och infördes en deputation ifrån Borgareståndet,
8 ledamöter stark, anförd av H. Anthonss on,
hvilken pr[semissis] pr [semittendis] androg, att sedan R. o.
A. väckt tienstebefordringar, hade de hos de öfrige 3:ne
stånden kommit i gång, tils deremot en termin blifvit satt.
Sedan hade ståndet fädt häröfver et extractum protocolli
ifrån R. o. A., på hvilcket ståndet hade äfven svarat. Ståndet
hade vähl förmodat svar på hvad deri anfördt, men det hade
fädt nytt extractum prot. utan något svar på dess vid det
förre giorde påminnelser. I dag hade ståndet detta måhl förehaft
och, lika som de andre två stånd äfven giordt, resolverat
att låta förblifva vid det beslut, som 3:ne stånd för detta häruti
tagit.
Deputation af trädde.
Frh. Cederhielm, yttrade sig ej utan grämelse kunnat
se denne deputation vara anförd af H. Assess. Anthonsson,
som sielf vore en ibland de sökande til tienster.
Hr Gyllensvahn: Som jag nu med smärta seer, att
de 3:ne resp. stånd ej velat giöra någon reflexion på väre
föreställningar i tienstsaken, så blir det vår skyldighet,
m[ine] Herrar, att efter bästa förmåga söka sörja för medbröders
och cameraters vählfärd och lägel, förmåner, som
igenom de frenne ståndens beslut tyckes för många afskiäres,
hvilket jag näppel. tror ske hos turckar eller de villaste
nationer. Vid förre riksdagar vet jag vähl, att äfven befordringar
äro skedde, men då voro de icke med friheten förknippade.
Frihet och privilegier dependera ej af ståndens
pluralitet. Kongl. Försäkran af åhr 1751 combinerar tienster
med friheten; 1756 åhrs Tienstebetänckande utstakar hvar
och ens lagliga rätt till tienster och combinerar dem äfvenledes
med friheten. Hafva vi nu på desse grunder ansedt
tienstesaken som en res privilegii och som combinerat med
friheten men de 3 respective stånden icke, så vilja vi med
dem aftahla, om vi rätt eller orätt förstådt lagen, hälst enl.
17 § i R[iksdags]ordn. det är ogilt, som strider emot frihet
och privilegier. Och som man visligen bör gå til värcka, då
på den ena sidan friheten och på den andra tre stånds
beslut förekomma, så finner jag, att vi med en deputation
böra anmoda de 3: ne stånden om et plenum plenorum i morgon
kl. 9, då vi med dem öfver detta måhl kunna öfverlägga.
Om slike plena varit brukelige då, när lagarne giordes, så
Borg:st:s
dep:n.
Ang: de
tjenstesaken.
378 1762, juni 7.
Tjänstesaken.
tyckes de äfven nu vara nödige, då lag skal förklaras, och
således är min oförgripelige tancka, att vi till et plenum
plenorum invitera de öfrige resp. stånden eller åtminstone
de ledamöter ibland dem, som äro behiertade för frihet och
hugade att försvara rikets rätt, konungens rätt och sveamanna
rätt.
Hr v. Vicken: .lag har, g[unstige] Herrar, intet olofligt
begiär, ej eller någonsin velat kräncka lagen eller någons
rätt. Jag har derföre ej utan sinnesrörelse kunnat se
dem, som en gång fädt afsked, olagligen söka att återvinna
tienst genom Riksens Ständer; och ehuru jag i tanckar
öfverensstämmer med den värda ledamot, som sidst talte, så
vil jag doch ej vidare yttra mig, för än de i tienstsaken
interesserade herrar tagit afträde. Hafva vi, g[unstige] Herrar,
nyligen giordt fred utrikes, så böra vi och ej hafva krig
innom oss medelst våld på förtienst eller elaka olagliga försök
utan til dess afböijande taga förnuftiga steg, som syfta
på rikets bästa och ledas af heder och ähra. Ett plenum plenorum
skal jag ej vara emot men håller tillika före att vi
först böra öfverlägga, hvad deruti skal säj as och på hvad
sätt vi skola vinna vårt ändemåhl, som varit att skydda
månge vähltortiente medbröders lycka ifrån förtryck. Jag
hemställer fördenskull, g[unstige] Herrar, om vi icke böra
utnämna någre deputerade innom oss, som sammanträda och
först vähl öfverlägga, hvad härvid är det förnuftigaste och
tienligaste steg att giöra.
Af flere herrar begiärtes, att med detta måhl måtte upskiutas.
Men H. Landt m. förestältc dervid, att vi hade ondt om
tid, att saken voro bekant och 20 månader gammal.
H. L. M. Uggla tilstod, att denne tienstsaken vore en
ganska bekymmersam sak; men när han tänckte på, hvad
steg nu vidare härvid voro att giöra, öfvertygades han om
nödvändigheten af all försichtig öfverläggning i en så granlaga
situation, då så vichtiga considerationer på ömse sidor
förekomma. Han instämde således med H. von Vicken om
några deputerades utnämnande til detta måhls utarbetande
och öfverläggande; men plenum plenorum kunde han ej bifalla,
efter han ej trodde det vara nyttigt.
H. [von] Bromell instämde med Hr Gyllensvahn til
plenum plenorum som ofta vanligit och enda utvägen, då
Tjänstesaken.
379
frågan om lag ibland stånden existerade, hvilken ej borde
efter välbehag utan af Regeringsform och grundlag decideras.
H. Uggla medgaf, att plena plenorum varit vanlige
men att de ej gierna hållits, sedan stånden dervid en gång
råkade i någon contrast.
H. Linnerhielm deducerade i anseende til det, som
om frihetens och tiensters combination sagt blifvit, att ingen
kunde bestrida in thesi det, som de citerade lagens rum i
bokstafven innehöllo, men han trodde och, att tillämpningen
och aplicationen deraf tilhörde efter lag Riksens Ständer och
ankommo på deras pluralitet, hvilken visserl. af 3 stånd utgiordes.
Hvad anginge plen. plenorum, så erindrades, att vi i tienstsaken
giordt flere föreställningar och andragit väre skiähl,
dem vi stödt uppå anförande af lag, privilegier och combination
med frihet. Desse väre skähl hafva de andre stånd öfverlagt
men svarat, att de ej funnit dem tillräckelige att förmå
dem til ändring i deras beslut, hvarvid de sagt sig förblifva.
Således hafva vi sagt alt, hvad vi kunna säija, och lärer et
pl[enum] plenorum deröfver vidare vara onödigt, hälst efter
lag 3:ne stånd [s] beslut utgiör pluralitet. Han förklarade sig
fördenskull til protocollet att icke bifalla plenum plenorum.
H. v. Böhnen yttrade sig bifalla H. Gyllensvahn och
H. v. Vicken ang:de nödvändigheten af et plen. plenorum,
då olika begrep om lagens förstånd voro bland Rfiksens]
Ständ [er].
Ankom en Bondeståndets deputation af 10 ledamöter. Ordföranden
Mårten Svahn gaf pfrsemissis] p[rsemittendis]
tilkiänna, att ståndet under öfverläggning förehaft R. o.
A:s extr. protocolli rörande tienstesaken men att ståndet förblifvit
vid dess förre beslut deröfver, hvilket det härmedelst
bordt notificera.
Deputation afträdde.
H. Lagersvärd och H. Giös förklarade sig af samma
tanckar som H. Gyllensvahn.
Frh. Axel Reuterholm: Jag vil i mit yttrande ej
annat intendera än rikets sanskylliga vähl och vår egen heder.
Det gior mig nog surpris, att våra öma föreställningar i
tienstsaken ej giordt det förmodade intryck hos de öfrige
380 1762, juni 7.
Tjänstesaken.
respective stånden, men jag besinnar och, att olika begrep
och omdömmen äro menskelige och målet är af stor delicatesse.
Jag conformerar mig således gerna med H. v. Vicken
i den mening, att några deputerade af oss måge utnämnas
och sammanträda, som utan att pruta af lagen el. af 3:ne
stånds beslut med kalt blod måtte öfverlägga om hvad för
oss kan vara att härvid tilgiöra och deröfver yttra deras tanckar
uti project, som man sedan prealablement finge deliberera
öfver med stillade sinnen och på et R. o. A. värdigt sätt.
H. T h. Rudbeck förklarade sig ej nu kunna instämma
med Frh. Reuterholm eller med kallsinnighet anse, huruledes
ungdom, drefven af otidig lystnad och begiär, ville
klifva til embeten, hvartill lagar och förtienst icke banat dem
någon väg. Svea Konungaförsäkrans 9 §, 1756 åhrs Tienstbet[än]k:e,
2 § i Adel. Privileg:ne och 1727 åhrs förordning
med flere innehöllo, huru tiensters förgifvande borde ske
och utmärckte tydel. de dervid erforderl. requisita, hvartil
äfven 17 § i R[iksdags]ord. lades. Då nu de öfrige resp.
stånden, som skedt är, ingådt uti så mångfaldige enskiltes
befordringar, så tycktes et plen. plenorum vara nödigt, på
det stånden sinsemellan måtte kunna explicera och jemka
det olika begrep om de anförde lagsens rum, som emellan
den [o: dem] tycks existera. Han biföll således H. Gyllensvahn,
tilläggandes att lagar förgäfves eljest gjordes, der de
icke blefvo efterlefvade.
H. v. Vicken biföll vähl, att man af de 3 stånden medelst
en deputation kunde begiära et plfenum] plenorum,
men holt före att en föregående öfverlägning af deputerade
innom oss vore nödig til måhlets beredande.
Som härvid begärtes, att proposition måtte giöras, yttrade
II. Landt m„ att här förehafts tvenne qusestioner, 1 :o
om att begiära en plfenum] plenorum, 2 om deputerades utnämnande,
som förut hade att öfverlägga och projectera, på
hvad anständigt sätt man kunde komma ifrån denne sak.
Och som han ej funno vid desse båda qusestioner något lagstridigt,
så ville han giöra propos. öfver den första,
om R. o. A. bifalla, att ett plenum plenorum begiäres tils
i morgon kl. 10,
hvilcket bifölls.
2:do. Enl. H. v. Vickens idée några comitterade utnämnas
Tjänstesaken.
381
att än i dag sammanträda til öfverläggning öfver detta
ährende,
som äfven bifölls.
Upropades en deputation, som ang:e 1 mähle t til de öfrige
stånden sedan afgick. Äfven utnämbdes flere herrar att i
afton kl. 5 i secrete deput.rummet till öfverläggningen sammanträda.
H. v. Vicken anholt, at H. L[ant]m. ville denne öfverlägning
bivista, hvilken för dess flere giöromåhl sig derföre
ursäcktade.
Frh. C. Ridderstolpe påminte, att som vår tid voro
ganske dyrbar och kort, något annat måtte få företagas, sedan
förber :e ämne nu voro afgiordt, hvarpå
15 föredrogs Cammaroec.deput. bet[än]k:e af d. 19 April Prebende
h6Xnill9.
Il
1762 ang:de rotefrihet på prebendehemmanen under Borgounder Borgo
Gymnasium, Gymnasium.
sorn bifölls.
16. Cammaroecon.deput. bet[än]k:de af d. 11 Dec. 1761 Specialjordeang:e
specialjordcbokens upläsande i hvarje pastorat vid '”läsande.5'
hvart siette åhr samt hvad häradsskrifvarne härvid iackt
taga
böra.
Bifölls.
17. Cammaroeconomiedep. bet[cin]k:e af d. [19 Maj] Ang:de husang:e
almänna hushållningen i Lappmarken. ^uppmar-*
ken.
Under upläsandet häraf återkom deputationen, som ang:e Tjensteplenum
plen. varit hos de öfrige stånden, med det svar att
p[rsemissis] pjrsemittendis] Prästeståndet låfvat taga sådant
i öfvervägande, Borgareståndet dertil svarat Neij för
tidens utdrächt skull och Bondeståndet lika med Prästerståndet.
Härpå yttrade
H. Gyllensvahn, att han hörde stånden örn deput.
ährende hafva varit averterade, det han beklagade, föreslåendes
i sådan omständighet, om icke R. o. A. med en deputation
måtte gå til Borgareståndet och til sammanträdet invitera
de ståndets ledamöter, som äro af annan tancka än
ståndet varit.
Hr L a n d t m.: Vi kunna ej veta, hur detta måhl hos de
öfr. stånden blifvit afgiordt, unanimement eller genom pluralitet,
och då vi skydda lag, böra vi äfven sielfve bli dervid.
Enligt lagarne hafva vi kunnat begära et plen. plenorum,
382 1762, juni 7, S. Tjänstesaken.
men ingen lag medger att dit kalla visse dehlar af stånden.
Ledamöterne i alla stånd äro underkastade ståndets beslut,
och hvad pluraliteten i ståndet besluter, det gäller för hvar
des individe såsom hela ståndets mening och slut enl. 16 §
i R[iks]dagsord.
Att provocera dissentientes emot ståndens beslut blefvo således
en fördehlning av stånden emot lag och regeringssätt,
och emot lag vågar jag ej att giöra en sådan proposition.
H. Gyllensvahn: Som han trodde sig tydel. hafva
vist, att tienster i lagen vara combinerade med frihet och
privilegier, så trodde han äfven, att desse såsom helgedomar
äro i lagen bevarade emot tre stånds beslut. Han åberopade
härvid H. Rudbecks yttrande samt citerade utur Lockes bok
om regeringar det, som härvid fant tiena rättelse. Ståndens
pluralitet ville han respectera uti alt enligt lag men ej emot
frihet och privilegier. De ährlige borde ej mista tilfälle att
dem försvara och för sin delli ville han gerna för desse helgedommar
risquera säte och stämma, ja, sielfva lifvet, hälst
det enl. väre riksdagsfullmackter skal vara ogilt, som är
emot lagar giordt. Man kunde föra våld på honom men aldrig
förmå honom slikt att bifalla. Man borde icke heller gorgera
tilfället för behiertade männ i hvarje stånd att sig härom
yttra, och ville man ej just invitera dem til sammanträde
med oss, så kunde man blott säja dem vara välkomne til
öfverläggning i detta ämne.
H. Landtm.: Jag är lika så örn och nitisk för vår lag
som någon an och kan derföre aldrig bifalla H. Gyllensv[ahns]
förslag. Det är icke allenast, som jag redan vist,
olagligt utan och i vercket omöijeligt. Til et sådant sammanträde
komma aldrig Riksens Råd, icke eller ståndens Tahlemän
utan sina stånd. Hvad skal vähl blifva af slik oordning.
Jo, på slikt sätt kan både frihet och regeringssätt risqueras
och en revolution, som dervid voro att befahra, torde blifva
värre än alt annat.
Hr Gyllen sva h n yrckade ytterl. sig ej tahla för sitt
begrepp men för sitt öma hierta och för lag. Hans gifne förslag
funno han vähl ingenstädes grundat i rikets grundlagar,
dem han alla läst, men doch uti andre autoriserade
skrifter och böcker, som R[iks]dagsgazetten af 1756, Lockens
bok och i Ärlig Svensk, hvilka böcker blifvit här i riket
censurerade och til academierne kringsände at läsas, och
Tjänstesaken.
383
trodde således, att des förslag ej voro emot lagen, efter han
derom intet förmäler. Revolutioner voro han för sin delli visserligen
rädd före, men han hade enligt Montesquieus reflexion
trodt, att lagars förackt voro af farligaste consequense,
och deraf styrckts uti dess yttrade tanckar.
H. Landtm.: Det är alt nog, att Hr Gyllensv[ahns] förslag
ej finnes i vår lag och att af densamma ingen grund
dertil kan tagas.
Riksdagsgazetter, Locken, Åhrlig Svensk och Montesquieu
har jag aldrig besvurit; men den lag, jag besvurit, den skal
jag hålla som en ärlig karl.
H. T h. Rudbeck förklarade sig ej aldeles kunna bifalla
H. Gyllensvahns förslag, ehuru nitisk hans tancka dermed
voro. Han önskade denne discours måtte ophöra och att
vi måtte afbida de öfr. ståndens svar til vår öfverlägning af
de comitterade i afton, sorn voro nödig, och emedlertid lade
han skulden af vår närvarande oro på deras samveten, som
dertil voro orsaken.
Frh. Ridderstolpe bad R. o. A. uti en rörande föreställning
att behierta, huru liten tid af riksdagen återstod
til vårt myckna oaf gjorde arbetes af slutande, huru riket uti
sitt beträngda läge behöfde Riksens Ständers samlade förtrolige
hielp och huru bedröfligt det voro, att R. o. A. ifrån
så värdigt föremåhl skulle ledas och uppehållas af saker, sorn
söndrade deras sinnen, upeldade deras öfverläggningar och
betog dem en tid, af hvilken hvar minut voi-o dyrbar.
Härpå continuerades med föredragandet af det til någon
dehl upläste betänckande om hushållningen i Lappmarcken.
Frh. J. Funck som länets landshöfding^ yttrade, att
han öfver det, sorn häri om stapelstäder föremäles, ej blifvit
hörd men vähl öfver de andre puncter.
Ret[än]k:det ligger,
hvarefter R. o. A. åtskildes IG. 2.
Anno 1 7 6 2 d. 8 Junii.
Plenum kl. 7.
Gref Levenhaupt förde klubban, innan H. L[andt]m. opkom,
och föredrogs
384 1762, juni 8. Fiskalers rang m. m.
Vice fiscaler- 1 :o Justitisedeputationens bet[än]k:de af d. 6 Maij förl.
nCS tour. °Cl1 ano:e railg och tour för vice fiscalerne i collegme.
H. v. Vicken erindrade, att vice fiscalerne för detta befordrats
til notarier och att desse nu skulle komma att lida.
H. [v o n] Nackreij svarade, att de förre vid sidsta
r[iks]dag fädt tilökning i arbetet.
Res.: Bet. bifalles med den tillagning, att de nuvarande
ordinarie notarier i hofrätterne, som äga äldre notariefullmackter
än nu varande vice fiscaler derstädes, åtniuta sin
tour til befordran efter förra vanligheten.
Ang:de Lee- 2. Protocolldeputat. bet[än]k:e af d. 13 Maij sidst. ang:e
t0r6nell.taS tvisten emellan Consistorium i Calmar och Eloquentiselectoren
derstedes Joli. Stagnell ang:e dennes mer eller mindre
skickelighet uti dess sysla, hvarvid fölgde et särskilt votum
och Prästeståndets extr. prot. af d. 24 Maij med tilstyrckan,
att detta måhl lemnäs til Kongl. M:t att skärskådas och afgiöras.
Pr [äste] ståndets extr. bifölls.
Saken emel. 3. Justitisedeputations bet. d. 28 Feb. [17]61 uti tvisteFrii
Baas •
och Eklin. måhlet emellan Fru Baas samt Eklin och Hofrättsrådet Falckengren
å andra sidan rörande egendom Anneboda säteri,
som denne senare under processen sig tillkiöpt.
Härvid uplästes et memorial af Frh. G. Cederhielm i detta
måhl (Bil. 38).
Efter någon discours häröfver res., att betänckandet bifalles
och kommer et extractum prot:li derom til de andre
stånd at afgå, så lydande som följer (Bil. 39).
H. Landtm, trädde til klubban.
Städernes 4. Företogos någre puncter af städernes besvär, hvarvid
besvär
H. Adlermarck förde protocollet och påskref resolutionerne,
som han hade hielpt utarbeta.
Tullfrihet för 5. Cammaroecon.deputations betänk:e af d. 15 Aug. 1761
Umeå! ang:de en oafkortad tullfrihet af 200 d. sunt på apothequessaker
för apothequet i Uhmeå, som af deputat:n tilstyrckes,
hvarvid Bondest. extr. prot. af d. 22 Sep. [17]61 [upl.].
Betänckandet bifölls.
Oijes 6. Secrete Handels- och manuf.deput. betänckande [d. 27
fabiique. Q].f jjgj] öfver Consuln H. Hacksons och Sidenfabriqueuren
J. B. Oijes gemensamma ansökning om hielp til den Gieske
sidenfabriquens återuprättande.
Borg[are]st. extractum proi:li af d. 17 Maij 1762.
Växelkursen.
385
Res., entigit påskriften på Borgareståndets extr. protdi,
sorn bifölls.
7. Cammaroeconomiedeput:s betänck.dc af d. 22 Maij 1762 Hållskiutsen
rörande någon jemckning med hållskiutzen i Fittia gästgif- 1 '•
varegård.
Bifölls.
8. Hr L andt m. anmälte nu til afgjörande de utaf H. VäxelcoursNordencrantz
insinuerade ulli [mat.]1 förslag och hielpeme- 3J
del til den varande odräglige vexelcoursens fällande, som
legat på bordet.
H. Thure Rudbeck anholt, att de i detta ämne af
flere herrar ingifne memorialer måtte först få upläsas, hvarefter
H. Nordencrantzes memorial jemte Vexelberedningens
vehiculum dervid kunde följa.
Uplästes således
1 H. L. M. Ugglas memorial och anmärckningar vid H.
Nordencr[antzes] project.
2. Des project til et extr. prot., hvarmed han vil gå til do
öfrige stånden som memorial.
3. Des project til en sparsamhetsförordning.
4. Des project til en förordning om jernhandelen.
Ankom en Bondeståndets deputation af 8 personer, anförd
af Otto Olofson, Undertaleman, som p[raemissis]
p[r£emittendis] gaf tilkiänna, att ståndet för tidens korthet
skull ej kunnat bifalla något plen. plenorum, hälst alla måhl
i ståndens särskilte plenis lika så vähl kunna afgiöras, och
dernäst recommenderade ståndets besvär til afgiörande.
Deput:n afträdde.
5. Uplästes H. C. G. Ehrenhofs memorial öfver vexelsakerne.
6. H. Schönbergs mern. uti samma ämne.
Härefter upläste Hr Rudbeck Vexelberedningens memorial-
med dervid fogade H. Nordencrantzes mern.- och ultimat
til vexelcoursens dämpande samt et dess ytterligare
ingifne förslag- til en förordning derom i 17 §§.
Sedan desse acter alla blifvit upläste, yttrade sig
H. v. Stockenström, att det voro svårt, ja, omöjligt
at följa de många och altför många idéer, som blifvit
framlagde; han ville derföre blott fahla om några få deraf.
1 Memorialprotokollet. _
* Tryckt 1762 i »Åtskilige memorialer angående myntet och växelcoursen
. . .■>
25—5(2487
386 3762, juni 8.
Växelkursen.
Atl slå ner vexelcoursen och realisera zedlarne voro vist
önskeligt, men frågan voro om hielpemedlen dertill.
H. Nordencrantz trodde, att trassenterne sielfve voro inieresserade
uti vexelens nedslående. Om än sådant medgufvos,
voro doch vist, att de dertil med tvång och tyngd ej kunde
åstadkommas.
Att brukspatronerne til vexelens högd varit vållande, det
kunde ej medgifvas, fast jernets stegrande något kunnat bidraga.
Då exporter och importer hos oss mot annan svarade, söktes
vähl någon vinst på cours, men förgiäfves, emedan handelsbalancen
stod jemn, men när den blef ojemn, ebranlerades
deraf coursen. Altså efter 1741 åhrs krig, då mycket
contante p[ennin]g[a]r utgådt, hade coursen stigit, hvarföre
et Vexelcontoir inrättadts, som honom hade styrt tils 1756.
Sedan hade åter krig infallit, då coursen mera högt sig, efter
penningarne måst gå utur landet til armeens soutien och
importers betahlning.
Detta voro orsaken til coursens stigande, men ej de handlande,
fast de äfven profiterat på rd:s värde, som var deras
egendom, och sedan hade coursen gådt uti circulairstegring
in til närvarande högd. Efter denne grund borde hielpemedel
sökas emot en så gammal chronisk siukdom, men han
hielptes ej med violente medel, som rörde folcks ägendom
och credit och voro af fahrlige påfölgder. Icke eller kunde
de handlande allena densamma bota. Dertil behöfdes större
summor än dem, de för rikets exporter indraga, som voro
deremot små och näppel. förslogo til armeens behof.
Det projecterade tvång på de handlande af valvation efter
cours voro dessutom omöijeligt att sätta i vercket och exequera,
dertil skulle dubbla domstohlar behöfvas i anseende
til dagel. upväxande tvister efter olika casus och contracter,
hvilcka säkerl. med en enda förordning ej stodo at hielpas.
Enda medlet til coursens fällande voro vähl afskaffa rd:rar
til! circulation i riket, men sådant voro nu ej [o: en]1 omöjlighet.
Doch som saken voro angelägen, hoppades han, att man
härvid ville gå varsama steg. Det tienligaste härvid trodde
han vara, att Riks [ens] Ständer utstakade grunderne til sakens
hjelpande men sedan lemnade til regeringen at i ani.
1 Memoriaiprotokollet: . . . kunna ej nu.
Växelkursen.
387
deraf taga och giöra alla möijelige och lämpelige författningar.
H. Landtm.: Som måhlet vore mycket vidlyftigt och
R. o. A. icke gerna kunde deröfver en gros ventilera, så lär
vara bäst, att jag får punctevis föredraga projectet.
H. Thure Rudbeck förmodade sig skola förkorta
discourserne dermedelst, att han finge upläsa et dess dictaitten,
hvari han giordt kort sammandrag av H. Nordencrantz]
project. Men först ville han yttra sig öfver något,
som nyl. nämbt blifvit om orsaker til coursens högd.
1 :o. Underbalance i handeln voro ej orsak dertil, emedan
vi anno 1756 och 1757 haft hög cours men enl. uppgiften
öfverhalance i handelen.
2. Krig voro ej el. orsak dertil. Åhr 1756 hade coursen
varit 381/2 m.; då giordes contract med stor utgift til ett
Vexe[l]contoirs inrättande; men sedan komrno andra, som
bodo bättre vilkohr och fingo dispositionen; desse började
draga vexlar, men af en osynlig mackt hade de så när blifvit
ruinerade, ty hela deras capital strök åt til 40 å 41 mk:s
cours, deras vexlar kiöptes, men en befarad ruin tvang dem
att gå til regeringen och upsäja contr., då de trasserat öf.
140 t:r gull.
Hvem tog deni, då hade vi ju intet krig. Det började först
efteråt, då steg coursen til 50 marck, och det förra gamla
Vexelcontoiret togs då åter ned, som höll en tid bort vexeln
til 50 mrck; deras contract gik derpå til ända, men de drogo
doch 1761 på utrikes subsidierne, som cronan dyrt betalte.
Från 1758 til 1761 har Vexelcontoiret ej behöft trassera på
rikets exporter utan endast på subsidier; och således lär finnas
kriget ej vara skuld til coursens högd.
3. Utrikes giäld voro ej eller någon orsak til vår höga
cours. Riket hade sielft ingen giäld, och alla trassenter voro
ju rike och förmögne.
Härpå upläste H. Rudbeck sitt dictamen1, tiliäggandes att
utom de 2:ne första puncter i H. Norden [crantz] project,
hvilka han aldeles biföll, kunde man sammanslå de öfrige
H. Nordenc[rantz] 15 puncter, då vi öfverenskommit först,
att som rikets exporter äro grund til vexel, de som dem hafva
i händer, böra til dess fällande förmås, i hvilcken afsigt han
föreslog, att de, som i handel blifvit rike och kunna styra
1 Tryckt 1762 i »Åtskillige memorialer angående myntet och växelcoursen
...»
388 1762, juni 8.
Växelkursen.
coursen, böra en!, bancoförordningarne efter l/s ahrs tid betalda
deras låhn i banquen, derest coursen ej dertil fälles
til 40 mk. el. circa.
H. Schönberg: Liksom i siukdom grunden borde utletas,
så framt den skulle häfvas, så voro och nödigt att i
närv:e fråga utreda principen. Han för sin dehl
1 :o trodde ej, som sagts, att kiöpman til coursens högd
voro orsaken men vähl utrikes skuld, ty hade riket öfverbalance
i handel, så hade det och speciemynt.
2. Trodde han kriget til coursen voro orsak; att handlande
och vexlare dervid som andra sökt någon profit, voro
ej underligt.
3. Trodde han, att zedlarnes förfall härrörde af brist på
sp[ecie]mynt, som voro olika bettre.
Men alla desse puncter ansåg han för principer, de der
hvar för sig borde skiärskådas och examineras.
H. Landtm.: Som Hr Rudbeck, hvilken varit til Vexelberedningen
comitterad, sig öfver måhlet yttrat och proponerat
3:ne puncter som sammandrag af hela projectet, så
kunde R. o. A. sig särskilt öfver hvarje punct yttra.
H. L. M. Uggla berömde så vähl H. Nordencrantzes
som H. Rudbecks härvid nedlagde möda och biföll för sin
dehl den Usta puncten ang:de utgående tullens samt inkommandes
betahlande i speciemynt.
Frh. C. Ridderstolpe: Här voro sagt, att trassenter
ockrat på riket; det ville han vähl til en dehl tro, dock trodde
han ej, att coursens fällande endast af dem dependerade; så
voro det äfven beskaffat i naturens rike och existencen af
en sak och des destruction fordrade olika operation.
Han kände månge av väre handlande och trassenter, som
han estimerade och vähl trodde, doch ej i alt; att desse
äfven finge känna tyngden af någon författning til vexeicoursens
fällande voro billigt, men doch icke öfver höfvan
och förmågan. Den projecterade tullen för inkommande vahror
ville han äfven bifalla, fast han ej ännu så tydel. insåg,
om icke denne afgift för mycket föllo på de exportable vahror
och graverade dem.
H. C. Tersmeden ville gerna bifalla den projecterade
tullen i spe[cie]mynt, men då riksdahlm skal kiöpas för
130 p[ro]cent, frucktade han, att alla vahror deraf skulle
blifva graverade och dyrare, hälst då rd. ej fants i riket.
Växelkursen.
38&
H. La nd t m.: Jag tror för min dehl säkerl., att dyrheten
pä vahror derigenom ökas; men på det att almänheten
måtte se, att R. o. A. gerna ingå uti alla medel til vexelcoursens
dämpande, ville jag tilstyrcka att til prof åtminstone
vidtaga något af de dertil föreslagne medel.
H. Fred. Ehrensvärd holt före att tyngden häraf
återföll på rikets undersåtare, efter de handlande altid kunde
taga sin skada igen anten på ex- el. importable vahror.
En dehl föllo vähl på öfverflödsvahror, som de förmögnare
och Adelen finge vidkännas, men så blefvo ock de nödigaste
vahror för almänheten i proportion betungade. Han trodde
derföre detta projectet föga nyttigt och kunde således intet
dertil samtycka.
fl. Durietz påminte, att då tullen i speciemynt betaltes,
var bettre tid i landet än nu; men sedan hade blifvit
dyrare. Lika god verckan förmodade han deraf nu. Det invändes,
att dyrheten häraf skulle ökas, men det trodde han
ej. I alt fall voro ex duobus malis minus elegendum, och det
föreslagne i projectet, som han biföllo, kunde emedlertid på
prof antagas.
H. [von] Nackreij: Att, som det invändes, tyngden
[av] tullens betalande i speciemynt på oss skulle återfalla,
ville han ej neka men trodde, att det kunde bäras, efter til
exemp. han trodde det på jernet högst skulle giöra en plåt
på skepp., som voro drägeligt. Och trodde han, att härmedelst
peu å peu speciemynt skulle uti riket indragas.
H. örnschöld: Coursen hielpes ej härigenom, utan
tyngden fälles på oss sielfve. Jernet tåhl ej denne gravation,
som sagt är. Rruksägarne ha ingen dehl i coursen och löntagare
lida aldramest härvid. Skal tullen in spfecie] betahlas,
så bör det ske lika för de inkommande vahror som för
de utg:de projecteras.
H. Ehrencreutz: Att tullen i sp[ecie]mynt voro gammalt
och således ej fahligt. Att det föllo på någon tilbakars,
voro vist, men det voro på allmänheten och föga känbart.
Vissa encouragerade exporter kunde doch härifrån undantagas;
men om de inkommande graverades, torde ej skada,
efter mycket öfverflöd dymedelst hämmades.
H. H a s e n k a m p f trodde, att dyrheten härflutit af
zedlarnes förfall, som detta af myntbristen. Han biföll derföre
tullens erläggande i sp[ecie]rnynt både för in- och ut
-
390 1762, juni 8, 9. Sjötullen.
Ang:de siötullens
beta
lande i riksdaler.
Major (!)
Ramsaijs
besvär.
gående vahror, ty dymedelst blefvo våra zedlar realiserade.
Den deremot befarade dyrhet trodde han ej i anseende til
de i flere memorialer härom anförde skiähl och biföll derföre,
att tullen antingen i specie el. silfver men ej i zedlar
måtte betahlas.
H. [von] Bromell biföll H. Ehrencreutz samt att tullen
in sp[ecie] må för ut- och inkom :de betahlas.
H. Landt m. giorde härpå prop. Bifaller R. o. A., att
siötullen för ut- och ingående vahror betahlas i riksdahler
el. 14-lödigt silfver.
Detta bifölls.
Frh. Gustaf Reuterholm hemstälte, om icke för
de nödigste vahror, som vissa rudimaterier, salt och spannemåhl,
någon ex[c]eption vid den ingående tullen borde giöras
i denne författning, hvilket af flere understöddes, men som
sådant af andra motsades, yttrade Bar. Reuterholm sig vilja
hafva des tanckar til protocollet, som derpå syftat, att i brist
af så nödige vahrors tilgång fattigt folck ej måtte svälta ihiäl
och andre lida nöd.
H. Hasenkampf ville, att ang:e tilgång på desse
vahror någon repartition städer och handlande emellan måtte
ske; men derom blef ej vidare discourerat, efter nu
R. o. A. skildes åt kl. 1/2 3.
Anno 1 7 6 2 d. 9 J u n i i.
Onsdag.
Plenum kl. 7.
Gref Lewenhaupt förde under H. Landtm, frånvaro klubban,
då
l:o föredrogs Cammaroecon.deputat:s betänck.de af d. [22
Maj 1762] ang:de dagsverckens utgiörande af bönderne under
Smedstorp i Skåne jemte votum dissentiens.
Hvilar.
2. Secrete Deputations be[tä]nk:de [d. 5 Maj 1761] angte
Capitein Fried. Ad. Ramsaijs besvär öfver prejudice.
H. Ramsaijs memorial.
Res., att R. o. A. ej kan tillägga Majoren(!) Ramsay den af
honom ifrån 1756 sökte tour, utan pröfvar skiäligt, att han
den bör niuta af samma dato som Majoren von Schwartzer.
Städers och krigsbefäls besvär.
391
3. Justerades det i förra pleno resolverade extractum protocolli
uti justitiaesaken emellan Fru Bas och Lund samt
Hofrättsrådet Falckengren och Eklin,
hvilket gillades.
4. Föredrogos några puncter af städernes almänne besvär, Städemes
a c "i ip
hvarvid H. Adlermarck satt vid protocollet til resolutionernes
påskrifvande.
5. Frih. C. Funck påminte om några Krigsbefälets besvärspuncter,
som lågo i Secrete Utskottet, och om deras afaiörande
med det snaraste.
0
H. L andt m. berättade, att de voro mäst utarbetade i
project, men utvägar til nödige medel voro det, som bärtil
oppehållit expeditionen, hvarmed doch efter möijelighet
skulle skyndas.
H. v. Vicken erinrade likaledes om flere puncter af
desse besvär, sorn skola i deputationerne vara oafgiorde,
utom dem, som redan blifvit här föredragne.
H. R a m s a i j påminte äfvenså ang:e indehiningsvercket
1 Finland såsom ännu skal ligga oafgiordt.
Hr Landtm.: Härom skall i deputationerne påminnas.
6. Secrctc Handels- och
1761 ang:e inrättningshielp til en linnefabriques anläggande Engfors61
i Helsingfors.
Afslogs.
7. Bergsdeputations bet[än]k:e af d. 17 Novemb:r 1761 Christiernin
uti de af Bergsrådet Adolph Adolfson Christernin anfördean^!j®v^rstr'*
besvär öfver Kongl. M:ts dom af d. 26 Mars 1756, hvarige- berget,
nom Bergscollegii dom af d. 11 April 1753 blifvit uphäfven,
som tillagt Östra Silfbergs interessenterne rättighet att til
berrde silfververck få kiöpa kohl ifrån Säthers och Tuna sochnar
samt ifrån Silfbergs fierdingen i nästnembde sochn, hvilken
Kongl. Maj :ts domb deputation bifallit.
Bet[än]k:det bifölls.
8. Cammaroecon.deput. bet[än]d:de af d. 26 Feb. 1762 Medel at
ang:de förekommande af Mora sochnekyrckas och åtskillige Dahlelfvens
hemmans undergång genom Dahlelfvens skiärning, h\*artil skärning,
föreslås en bevillning af 2 öre san på matlaget.
Bondeståndets extr. prot:li af d. 26 Maij 1762 tilstyrcker i
stället peningesamling genom stamböcker i 2 åhr, 1763 och
1764.
Bondestånd, extr. prot. bifölls.
392 1762, juni 9. Presträttigheter. Roteringsfrihet.
Fråste- 9. Prästeståndets ext. protoc.li eif d. 8 Maij 1762 angre bibehållandet
af några Prästerskapets rättigheter i Småland
och en deröfver i orten sluten förenings uphäfvande; härvid
Kongl. M:tts resolution af d. 5 Maij 1747, som gillar för-
T' eningen,
Probsten Nils Alins memorial.
Res., att R. o. A. förblifver vid deras i detta måhl redan
tagne beslut.
10. Anmältes H. Gyllensvärds, Hr Glansenstiernas och Hr
Bratts memorialer. Ligga här; få gå vidare.
Präbende- 11. Cammaroec.depntations på bordet liggande betänck:e
under^Borgo April 1762] angre roteringsfrihet för prebendehemma
Gymnas-.
m. nen under Borgo Gymnasium.1
Res., att R. o. A. icke kan betänckrdet bifalla utan låta
härvid förblifva efter förre förordningar.1
12. H. Hökenberg begiärte för sig til protocollet, att
han i ani. af R. o. A. votering d. 21 Maij öfver Cam.oec.deput.
be[tän]k:e om quicktiondens beräknande i Finland uttryckel.
ville förbehålla, att de sochnar, som i Finland slutit confracter
med Prästerskapet om betahlning af deras rättigheter,
må dervid af konungens befallingshafvande bibehållas.
Snaflunda 13. Föred. Cam.oec.deputations betänck.de af d. 17 Nov.
brcbygnad. ^64 ang:e sökt understöd för den af Almogen giorde kostnad
til Snaflunda quarndams och broens upbyggande af sten
i Nerriket.
Bondest. extr. prot. d. 26 Nov. [17]61.
Afslås.
Obbarius om 14. Secrete Handels- och manuf.deputations bet[än]k:e af
rique.b d. 23 April 1762 öfver fabriqueurens Obbarii besvär och ansökning
att till friser och grofva kläden få uparbeta den vid
dess stoffabrique fallande korta så kallade öfverloppsull, som
tilstyrckes.
Frh. C. J. Ceder hiel m fant billigt att bifalla bet[än]k:det,
och det emedan grofva kläden voro så almänt
nödige, med den tillägning, att Obbarius här i staden må få
sin inrättning anlägga.
Frii. G. Reuterholm undrade, att deputationen inom
8 dagar afgifvit 2:ne stridande bet[än]k:de, det ena mot finare
klädesfabriqueurer och nu detta för Obbarius.
1 Memorialprotokollet: >F. Ehrensvärd emot roter. frihet på Borgo Gymn.
praebendehem. L. m.: Förblifver efter förra förordningar och kan ej ingås
uti bet:k:det.» Jfr s. 381.
Obbarii fabrik. Ehrenstolpe.
393
Sora ej spånaden inen fabriquernes spridning vore R [iksens]
Ständers bot och affallsullen ai' gröfre väfverier på
landet kunde nyttias, så ville han ej, att Obarius skulle få
giöra sin inrättning i Stockholm, men bifalla bet[än]k:det
simpliciter.
H. Ehrencreutz biföll Frh. Cederhielm, tilläggandes
ut fabr. spridande ej borde ske med tvång.
H. v. Vicke n instämde med Frh. Reuterholm, dehls
att befordra fabriquers flyttning åt landet, dehls att dymedelst
draga dit folk och förse landet med nödigt groft kläde.
H. Klingspor holt löre Obbarius böra bifallas, efter
han hade redan en stor och stadgad inrättning och här ej
voro frågan om en ny.
H. Landt m. erinrade, att om fabriquernes kringspridan
och upmuntran dertil genom premier för delta voro afgiordt
och et särskilt måhl; men denne ansökning såsom
grundad på en alman 1'abriquesprincipe kunde utan någon
detail om Obbarii särskilte verck vähl bifallas och sålunda
begge anförde meningar combineras.
Res.: Betänckandet bifalles med tillagning, att Obbarius
må få giöra denne inrättning här uti Stockholm.
15. Secrete Utskottets hemställande af d. 26 Feb. 1162 ang :e Pensioner lör
pensioner för Ryttmäst. vid Lifregementet Gust. .lulius Frei-k^o^Harttag,
Lieut. vid Smålands Cavallerie Axel Otto Drake samt man.
Fouriren J. J. Hartman i anseende til deras besynnerlige
vählförhållande under kriget.
Bifölls med tilökning af etthundrade dhl. sm:t uti den för
H. Drake och Hartman föreslagne belöhning.
16. Secrete Utskottets hemställ:de af d. 23 Sept. 1761 ang:e Lieut.
Lieuten. Ehrenstolpes belöning för välförhållande, sålunda pej. t,eiöning.
att han som blesserad och tienande sedan 1736 må få accor
dera
bort sin lieutenantsindehlning samt få majorsfullmackt
i arméen med pension, til des han kan blifva så färdig, at han
åter kan giöra tienst och erhålla indehlning.
Hr v. Vicken tyckte, att till proportions erhållande
emellan olike casus til slike belöningar en tabell borde uprättas,
som innehöllo, huru mycket för en arm, et been etc.
etc. borde bestås, då man hade en principe at följa.
Frh. Grönhagen: Att Hr Ehrenstolpes blessure koslat
honom mycket, men han tyckte doch det vara hederligt,
om han finge majors caractere och 800 d. s:m pension.
394 1762, juni 9. Tjänstesaken.
Tjenste
saken.
Gref Guataf Hamilton föreslog 400 d. s:mt til pension.
På H. Landtm. proposit:n res.: Bifalles för Lieut.
Ehrenstolpe majors caractere med 500 d. s:mts pension.
17. Uplästes Borgareståndets extractum prot.li, innehållande
svar på R. o. A:s föreställningar och ext. prot. uti
tienstsaken.
Prästeståndets d:o af d. [5 Juni 1762], hvarefter yttrade
sig Frih. C. W. Grönhagen:
Han förundrade sig, att Borgareståndet skylde R. o. A. att
hafva börjat med befordringar vid denne riksdagen. Grefve
Bielckes recommendation vore honom för 2 riksdagar af
R[iksens] Ständer meddehlt och hade vid denne allenast
blifvit af R. o. A. förklarad; någre få befordringar hade de
vähl sedan giordt men dem sedan ångrat. Altså voro deras
beskyllning ogrundad.
Att ytterl. emot slickt sätta nya lagar voro onödigt. Vi hade
nog lagar redan deremot med vidhäftad sätes och stämmas
förlust för ledamöter uti stånden, som befordringsinåhl väckte.
R. o. A. borde altså nu endast blifva vid deras förra värdige
beslut. Vi hade giordt ett steg att be [gära] häröfver et
plenum plenorum, men det hade blifvit afslagit.
Att efter et gifvit förslag sammankalla någon del af hvarje
stånd, voro och ganska betänckeligt. Altså voi'o här blott
att tahla för lagen; ty någon proposition att väre ledamöter
vid sätes och stämmas förlust skulle afsäga sig alla föreslagne
befordringar, hade äfven stor betänckelighet med sig,
efter då endast ofrälse män til mångens prejudice skulle befordrade
blifva. Något generelt borde derföre af oss påtänckas.
I 1756 åhrs förordning, som är en grundlag, voro friheten
med tienster combinerad, som äfven i et fattigt land vore
nödvändigt, och i Adel. Privilegierne tillädes Adelen til tienster
preference för ofrälse. Som nu således tienster med frihet
och privilegier voro combinerade och enrot desse ingen
ståndens pluralitet gäller, ville han, att R. o. A. i underd.
bref skulle remonstrera Kongl. Maij :tt sakens sammanhang
och deras dervid giorde steg med hemställan, hvad afseende
på de sålunda skedde befordringar borde hafvas. 2:o. Att
R. o. A. skulle låta trycka dess senaste föreställning til de
öfrige stånden jemte listan på alla dem, som nu blifvit be
-
Tjänstesaken.
395
fordrade. Han bad slutel., att denna sak härmed sedan måtte
vara sluten och ej vidare debatteras, på det vi med lugne
och förenade sinnen måtte kunna fulborda resten af vårt
angelägne riksdagsarbete och derifrån sedan som vänner åtskiljas.
Hr Gyllensvahn: Han hade i går varit med de öfrige
deputerade tilsammans, då de hade beslutit att hemställa
R. o. A., om icke först våre extracta protocolli i detta måhl
måtte tryckas och sedan et nytt extr. prot. uppsättas, innehållande
alla våre häremot giorde steg med begärande af et
pl[enum] plenoruin, protest och förbud emot expeditionen
samt listans tryckande öfver dem, som mot 1756 åhr Tienstbet[än]k:de
avancerat.
Han hade altid velat sådane steg, som kunnat hindra för
dem fullmaclcternes erhållande.
Han hade trodt, att enl. [17]51 åhrs Konungaförsäkran
Konungen skulle häruti kunna vara frihetens säkraste försvar.
Han hade trodt, att Kongl. Maj:tt liksom i högstsahl. K.
Friedrichs tid häremot kunnat giöra tienliga föreställningar
hos R[iksens] Ständer.
Han hade trodt, att Krigsbefählet härvid hade kunnat efter
dess skyldighet på månge vählförtiente frånvarande
cameraters vägnar att(!) afböija prejudicer för dem.
Han hade trodt, att behiertade medbroder i de öfrige stånden
med föreställningar hos de andra något godt härvid hade
kunnat uträtta. Grunden dertil hade han sagt; den funnos ej
i någon grundlag, men han hade den hämtat ur en liten
behörigen censurerad piece, kallad Lockens tanckar öfver alla
regeringar. Sedan någre ställen ur denne bok uplästs, fortfor
han: Att han trodt detta vara en tilförlåtelig grund til
hafde tanckar, som han yttradt; men som han kände den
vördnad, man borde hafva för ståndens pluralitet, och tyckte,
att des tanckar och hemställande ej blifvit gouterade, ville
han desamma ej vidare yrcka utan hemstälte slutel., om icke
et extractum prot:li, innehållande alla R. o. A:s emot tienstesaken
giorde steg måtte upsättas och et exemplar deraf Presidenten
i Cantzliet tilställas, ty att R. o. A. el. ett stånd
allena skulle i rikdagssaker giöra någon enskilt und. föreställning
hos Kgl. Maij :tt, det ansåg han för betänckeligt
och af consequence.
396 1762, juni 9.
Tjänstesaken.
H. von Vicken åberopade Frii. Grönhagens yttrande,
tilläggandes att om efter alman lag nian kan dömas ifrån
egendom, så tyckes man och lägel, böra kunna dömas ifrån
fullmackt.
Hvad Grefve Bielckes befordran anginge, så voro den lagligen
skedd, efter han med 2:ne varit på förslag, då deremot
andre befordrade, som Landshöfd. Gref Lagerberg och H,
Boije, ensamme blifvit anmälte, hvarmedelst andre meriterade
haft den bedröfvelse att se sig som oskickelige skilde
ifrån laglig förslagsrättighet.
För öfrigt, sorn han varit en ibland de deputerade, kunde
han ej annat än med Hr Gyllensvahn deruti instämma, att,
sorn det vore betänckeligt för R. o. A. att allena härutinnan
gå til Kongl. M:tt, ehuru detta kunde vara en apart casus,
så böra R. o. A. doch låta upsätta et extract. prot:Ii, hvari
de berätta sakens förlop, beklaga sig öfver vårt tilstånd, att
emot privilegierne ofrälse män kunna oss förbigå och vi anses
liksom oskickelige, samt åberopa såväbl Svea K[onunga]-  försäkran samt 1756 åhrs författning med tiensters förgifv:de
af Ständer, där sådant i almänhet vid sätes och stämmas
förlust för hvarje stånds ledamot är förbudit.
En sådan skrift kunde R. o. A. likaså vähl våga til K. M:tt
ingifva, som nyl. en borgare vågat skrifva emot hela adelsståndet.
Den kunde och sedan tryckas jemte listan på de
vid 1*[iks]dagen befordrade, att de med andre ej måtte confunderas.
Detta talte han ej af egit interesse el. att beklaga
sig sielf, neij, han örnade blott andre vählförtienle, som i
anseende lil andres företräde kunde blifva ansedde för mindre
värdige.
Väre egne ledamöter, som på delta sätt giordt arghet mot
lag, ville han en corps skulle ombedias att afsäja sig de
vumdne befordringar; då skulle han dem högre vörda än i
all deras befordran.
Krigsbefählet, som nämnt blifvit, hade vähl i 4 § af sin
instruction, att de böra bevaka sina cameraters bästa; det
■hade de och giordt, men derjemte vore det, att de i sine
ansökningar först och främst böra vända sig til Kongl.
Maij :tt.
Mera hade han nu ej [att] andraga utan instämde för öfrigt
med H. Gyllensvahn och Frii. Grönhagen.
H. v. Böhnen, C. L., päminte härvid, att om R. o. A.
Tjänstesaken.
397
i detta måhl skriftel. skulle vända sig til Kgl. M:tt, hade sådant
emot 3 stånds beslut vist ingen värckan och voro fåfengt.
Att väre ledamöter skulle afsäja sig el. tvingas til
afsägning af deras befordringar med förlust af säte och
stämma här, voro ganska betänckeligt, emedan då blott
ofrälse män skulle befordras på vår prejudice. Och ändtel.
att om vi med höga stränghet efter lag ville häruti giöra
någre eclatante steg, kunde en fahrlig skakning i regeringssättet
deraf vara at befruckta.
H. Rudbeck: Sedan de 3:ne stånd nekat oss et plenum
plenorum, så ehuru billigt det vore att taga de starckaste
steg til väre i detta måhl giorde föreställningars stärckande,
vil jag doch som vänn af vårt regeringssätt uti den
ej ingå. Men som olagligheten af detta befordringssätt blifvit
erkänd, så ber jag de tienstsökande herrar svara mig, om
de instämma med R. o. A. tancka.
Frh. Ridderstolpe yttrade, att så ogierna han betogo
någon sin laglige rättighet, så litet voro han hågad att
låta betaga sig någon laglig förmån eller att af andre förtrampas
och ut [sk] rikas för att vara mindre förtjent och
skickelig.
Hr Gyllensvahn deducerade, att han äfven vid denne
r[iks]dag återsökt sin tour. Hen voro afgiord i almänhet
som och i anseende til H. Voltemat. Uti fataliequsestionen
viste han vähl sig ej hafva haft avantage af lagen, men vähl
in meritis hade han tro dt sig hafva rätt, efter ingen äldre
anmälte sig och en drabant då för honom fick plasmajorssyslan,
som redan var capiteine. Dock ville han nu til protocollet
förklara, att han hos Kongl. Maj :tt ej skal begiära
avancement framför äldre majorer, utan skal Kgl. Maj :tt då
få pröfva, hvem ibland de sökande då har bettre rätt utan
afseende på den expedition, han i sin faveur erhållit.
H. Rudbeck önskade att nu få höra flere herrar i
tienstsaken dehltagande.
Som ingen sig härvid yttrade, sade
H. Landt m., att flere av de hrr ej lära vara tilstädes,
men om det och voro, alla tvifvelsutan med vördnad vorde
erkännandes ståndets beslut och att för öfrigt denne detaii
med personer voro nog ovanlig.
Hr Rudbeck: Sig blott hafva önskat få höra, om de
398 1762, juni 9.
Tjänstesaken.
Växelcours
saken.
inför protocollet vågat giöra sådane skamlöse påståenden,
som de i verket fullfölgt.
H. Lagerhielm: Att då H. Nackreij och H. Linnerhielm
avancerades, hade han blifvit deraf rörd och ingifvit
et memorial, sig rörande. Ingenting hade han fädt, ingenting
kunde han af säj a sig; finge han något, så togo han det emot
och hoppades ej obilligt vara, att han finge frihet att accordera
til någon sysla.
Hr Rudbeck förklarade sig dermed nögd, att en species
facti upsättes i detta måhl, innehållandes hvad R. o. A.
härvid tagit för steg och att densamma tryckes. 2:do. Ville
han, att ej H. L[ant]m. underskrefvo så olaglige expeditioner,
ej eller Adelens ledamöter, på lika sätt som Borg [are] st.
vid 1741 och 1743 åhrs riksdagar vissa expeditioner vägrat
underskrifva.
Andra operationer kunde vähl härvid påfinnas, men han
afhöllos derifrån af kärlek för frihet och fädernesland, som
dervid pericliterade. Slutel. bad han, att 4 ledamöter, H. Adlermarck,
H. Gyllensvahn, Frh. C. Ridderstolpe och H. Hagelberg,
ville sig upsättningen af ber:de species facti påtaga.
H. Ehren malm: Att han vähl stodo på listan ibland
de befordrade, men han hade ej tacka derföre Urskill. eli.
Secrete Deputationen utan endast R. o. A:s ynnest och deras
för honom til de öfrige stånden utfärdade extract. protocolli,
sedan Secr. Dep. betänck:de för andre tvungit honom att
söka uprättelse. Alla våra ledamöter vördade säker!, ståndets
beslut och torde gerna avsäja sig deras befordringar, om de
ej af andra ej frucktade orätt. Man borde derföre med dem
ej giöra något steg, som vi framdeles skulle ångra. Att R. o.
A. skulle skriffel, gå til Kongl. Maij :tt och skylla 3 stånd
för olaglighet, voro och fahrligt, men vähl kunde vi skrifva
och trycka de steg, som vi deremot, innan saken var slutel.
afgiord, till dess afböijande hafva tagit.
På H. L [a n t] m. proposition bifölls, att de 4 herrar
måtte projectera et såäant extractum prot. el. species facti,
som sedan skal tryckas.
16. Företogs 2 § af H. Nordencrantzes project till förordningen
om vexelns fällande: om alla handelscontracters utsättande
i sp[ecie] banco rd.
H. [von] Nackreij påminte, att då contracter betahlas,
det må ske efter den vexelcours, som var, då contractet
slöts.
Växelkursen.
399
§ bifölls med tillagning contracter på exportable vahror.
17. Företogs 3 § af H.1 Rudbecks1 summariske1 projectet,
alt alla trassenter, som hafva låhn i banquen, skola innom
et åhr återbära capitalet, därest coursen innom den tiden
icke är fäld.
H. C. T er smed [en] uppl. dictamen~
H. Rudbeck trodde häremot til styrcka för H. Nordencrantz]
project kunna anföras, att de handlande äro
rika och vi andre likna skattdragare.
H. Fred. Ehrensvärd: Jag vördar H. Norden
crantz]
men kan detta ej aprobera. Suiten häraf blefvo, att
de öfrige stånd likså sade, att alla bancolåhn skola indragas.
Adelen led derigenom mäst, hvars ägendom, som mäst står i
banquen, ginge från dem och för ringa pris komrao att säljas,
då kanske få kiöpare voro att finna. Jag har ingen skuld
och giäld, m[ina] Herrar, jag tahlar för ehr, som den hafva,
och för ehra barn.
H. Estenberg upläste sitt här bilagde dictamen,3
H. Schönström: Sådan författning, som projecteras,
voro våld; den giorde ägendom osäker och voro häri mäst
personel, efter ganska få trassenter utom vissa hade låhn i
banquen; dessutom vöre föga rimmeligt att pålägga desse
låhntagare att fälla vexelcoursen, hvilket han högel, bedyrade
vara för dem en ren omöijlighet.
Hr [v o n] Bornell: Det voro vähl, att de 2 förre puncter
blifvit bifallne; et lika borde ske med denne, el. begärte
han deröf. votering.
H. C. Rutenscköld: Undersåtare borde ej olika graveras,
om eljest frihet och lag giälde. Adelen, som hade de
mäste låhn i banquen och mäste bruksägendomar, blefvo
totaliter ruinerade, om låhnens betahlning så skulle dem af
de öfr. stånden påläggas.
H. Ehrencreutz: Åhr 1756 stadgades om bancolåhn
för alla utan någon skilnad. Skulle nu en ny författning,
som säjes, giöras, så blefvo den personel och ruinerade
många, hvarför han den afstyrckte.
H. T h. Rudbeck: Det vore vähl, om vexelcoursen icke
1 Dessa ord tillagda ovan raden.
2 Icke påträflat men möjligen identiskt med memorial i Allegater I, nr 325.
3 Tryckt 1762 i »Åtskilige memorialer angående myntet och växelcoursen
. . .»
400 1782, juni 9, 19.
Växelkursen.
voro så skadelig. Men om vissa personer, som trassera, ‘så
oförsvarl. stegrat cours och så grufvei. förbrutit sig dermed
emot riket, som jag kan bevisa, så blir detta ett billigt steg,
hälst det är enl. med bancoförordningar om låhn och vilkorligt,
i fall de ej åter fälla coursen. .
De 3:ne stånd kunde ej eller pålägga våra bancolåhns betahlning,
efter de sielfva deremot äro i låhn interesserade
och dessutom detta endast sker för att hielpa riket. Han påstod
altså, att § måtte bifallas el. deröfver voteras och att,
om denne tappas, äfven de 2:ne förre §§ måtte gå omkull,
emedan riket eljest hade deraf mera skada än gagn.
Frh. G. Reuterholm: Jag tror H. Rudbeck talar af
en berömvärd nit för riket, men jag kan ej vara mig siel!"
olik, hälst jag, då man talte om zedelstockens minskning
och på Secr. Utskottets tilstyrckan resolverade des indragning
medelst bancolåhns betahlning, var deremot och påstod,
att den förre författningen borde bestå. Att trassenter
endast skulle vara skulden til coursens höij ande och derför
ansvarige, tror jag, efter vi hafva regering, collegier och embetsman,
som dervid ägt lägga hand och opsyn. Skulle nu
de förre nu ensamme blifva syndabockar, torde suiten deraf,
som sagt är, falla på oss tilbakars,
Den omtahlte jemheten i handelsbalancen och dess oskuld
vid coursens högd misstror jag äfvenså, ty det är tydligt,
att den måst falla, sedan myntet gådt utur landet och kan
hända aldra mäst genom lurendregerier utdragits. Monopoliers
ophäfvande och en fri kringspridd handel samt hushållning
innom riket, det kan hielpa til coursens fällande,
men att nu vilja pålägga tr assen terne ensamt dess nedslående
utom några flere bidragande utvägar dertil, kan aldrig
något värcka el. uträtta.
Att i detta måhlet votera afstyrcker jag aldeles, ty det
skulle tiena til fahrligt prejudicat. Bättre är att vi härom
förtrol. öfverlägga. Jag ville föreslå til exempel någon längre
tid til vexelcoursens fällande, såsom 3 åhr att åhrl. i viss
proportion nedslås; ty eljest såge det ut, som giordes våld
på personer och det utöfvades jalousie etc.
Härvid inföll Hr Rudbeck, säijandes sig bifalla Frh.
Reuterholms idée om någon proportionerad åhrlig fällning i
coursen sålunda, att han på det första åhret skulle fällas
ifrån 80 til 60 mk, på det andra ifrån 60 til 50 och på det
Pensioner och hemmansbyten.
401
3:die ifrån 50 tii 40 mk, men att på händelse sådant ej blefvo
verckstält, att då trassenter och exporteurer skulle vid
desse åhrs förlöp återbära sine i banquen lånte capitaler
enl. bancoförordningarne om låhn.
I anledning af detta blev propositionen utaf Hr Landt m.
öfver den 3 §:n jemkad och utaf R. o. A. bifallen,
hvarpå R. o. A. skildes kl. 2 slagen.
Anno 1762 d. 10 Juni i.
Plenum kl. 7.
Under det Grefve C. E. Lewenhaupt förde klubban, föredrogs
l:o
Secrete Utskottets extr. protoc.li af 3 Junii fört. uppå Pension för
H. Finckenbergs och H. Tolls ditremitterade memorialer stackelberg.
ang:e pension af 1 000 d. s:mt för Generalmajoren och Riddaren
B. O. Stackelberg.
Bifölls.
2. Cammaroec.deputat. bet[än]k:e af d. 17 Maij ang:e tilökning
i löhnen för Seci'eteraren i Lagcotnmissionen Norell.
Afslås.
3. Justitisedcpiitations bet[än]k:e af d. 21 April förl. äng:e Äktenskaps
äcktenskapsskillnad emellan Fru Renstierna och des
Capitainen Lars Hindrich Hästsko, som tilstyrckes, hvarvid stierna och
fölgde et votum dissentiens. ( * tesko! 3
Efter någon discours häröfver res:s, att det vid bet[än]k:det
bifogade särskilte votum bifalles med den tillägning, att
Capit. Hästsko efter Fru Renstiernas begifvande antingen
må vidtaga någotdera af de utaf Frun upgifne vilkohr eller
och lägel, utföra des tahlan om åtniutande af sin fulla lott
i boet.
4. Cammaroeconomiedeput:s bet[än]k:e af d. 12 Maij förl. Fru v. Hylang:e
Fru Landshöfdingska!! von Hvitens sökte byte med te,1^y^kte
Kgl. M:tt och cronan af åtskillige hemman uti Christianstads
lähn.
Bifölls.
5. Justitisedeputat.s bet[än]k:de af d. 23 Febr. förl. uti Bytessaken
bytesquaestionen emellan Hofmarschalken Frih. Hamilton hamilton
och Bonden Olof Andersson i Afraby jemte flere des med- och Bonden
. , , Olof Anders
intressenter.
soa
26—r,r>4H7
4:02 1762, juni 10. Ståndsbesvär m. m.
Inquartering
lör Ami
ral Ankarcrantz.
Secreterare!!
Osanders
tjenste
accord.
Städernes
allmenna besvär.
Gottlands
markgång.
Ang:de saltpettersiuderäerne.
Allmogens
besvär
ang:de båtsmänneme.
Caj ana
compag.
Bifölls med den tilläggning, att hvad den af Hofin. Frii. Hamilton
begiärte ersättning för de bortmiste räntorne angår,
så åligger det Kongl. Cammarcollegium att den saken uplaga
och efter omständigheterne lägel, bepröfva och afgiöra.
6. Secrete Utskottets af d. 6 April öfver Admiralen Anckarcranlzes
ansökning om inquartering til så stor dehl, som
svarar emot hvad en tienstgiörande vice ammiral undfår
samt att dessutom åter få träda i tienst igen. Secrete Utsk.
tilstyrker 250 d. s:mt inquartering af Ammir.inqu[arterings]-  cassan.
H. Tersmedens memorial uplästes härvid.
Bifölls Secrete Utskottet.
7. Secrete Deputat. bet[än]k:de af1 ang:e Secreteraren
Osanders tiensteaccord med Hovrättsrådet Planck.
Ansågs såsom ett Riks [ens] Ständer ej tilhörande måhl.
S. Förehades några puneter af städernes allmänne besvär,
hvarvid H. Adlermarck förde protocollet til resolutionerne,
som påskrefvos.
Upkom H. Landtm.
9. Föredrogs Secrete Utskottets bet[än)k:e af d. 3 Juni
sidsll. ang:e Almogens besvär på Gottland öfver den emot
1756 ahrs marckegång dem sedermera pålagde förhögningar
och bifölls.
10. Secrete Utsk. extract. protoc:li af d. 3 Maij förl. ang:e
en punct i almänne besvären ang:e saltpettersiuderierne i
riket.
Bondest. extr. prot. i samma ämne af d. 7 Maij tilstyrcker
detta måhls hänvisande til plenorum afgiörande.
Res., att detta måhl ligger, til dess Secrete Utskottets bett
än] k :e härom inkommer.
11. Secrete Utskottets exiiactum prot. af d. 4 Junii förl.
öfver 85 § af Alm [ogens] besvär rörande bottsmännerne.
Ligger.
12. Secrete Utskottets bet[än]k:e af d. 11 förl. Mars rör:de
Almogens deröfver anförde besvär, att Cajana compagnie
blifvit i Österbotlns regemente införlifvat.
Bondest. extr. prot. af d. 24 Apr.
Frii. Grönhagen ville bifalla Bondeståndet. 1756 åhrs
författning härom voro giord landet ohörde. Blefvo folcket
1 Datum saknas i förlägget och betänkandet har icke påträffats.
Växelsaken. Kungl, förordningar.
403
salt under ok, skulle de hala sin ort och drifvas til utflyttning.
Hr Giös holt deremot före att compagniet borde, om det
skulle vara nyttigt för riket, vara disciplineradt til krigstjenst
både i fält och i garnisoner men icke vara bönder. Och
biföll således Secrete Utskottets yttrande, ehuru lindrigt det
häri voro.
Frh. Grönhagen förbehölt til protocollet sin mening,
villiandes vara utan skuld, om folcket med sådan författning
tvungos att gå ur landet.
Secret. Utskottet bifölls.
13. Rådets extr. prot. af d. 12 Maij [17]62 ang:e et byte Äng:de byte
för Husberga prästebord i Linkiöpings stift af Husberga fräl- ^^stebord^
seutjord emot Karby hemman i Södermanland.
Bifölls.
14. H. T h. Rudbeck anholt, att R. o. A. ville sig Växelsaken,
äfven nu yttra öf. de öfrige puncter i den project :de vexelstadgan:
1 :o att til coursens nedslående Statscontoiret sielf
må indraga de fallande utrikes subsidier; 2. att ingen må få
kiöpa och uppehålla vexlar etc.; 3:o att coursen hvar postdag
af mäklare upgifves och i gazet. kundgiöras.
Desse puncter bifölls och kommer öfver de nu bifallne 6
puncter et extractum protocolli att uppsättas.
15. Secrete Handels- och manufact.- samt Tulldeputatio- Ang:de
nernes gemensama bet[än]k:de af d. 11 Mars 1762 om kongl,
förordningarne rör:de1 af a. 18 Novemb. och 28 Aug. 1758. Nov. och 28
Res., att R. o. A. bifalla deputationerne[s] bet[änlk:e ang:e Aug' 1 '
den sidsta puncten, men öfver de uti den första omrörde
husvisitationer hafva R. o. A. d. 9 hujus vid en § uti städernes
almänne besvär sig redan yttrat.
16. Tulldeputationens bet [än] k:e af d. 12 Maij 1762 öfver Kongl, förkongl.
förordningen af d. 23 October 1754. ^ct. 1754!
Bifölls.
17. Cammaroeconomiedeput:s bet [än] k:de af d. 24 Sep- Eknäs om
temb. 1761 angre Eknäs stads ansökning att få utskieppa utskeppninglecktar
och spiror af gran til tyska orterne i östersiön.
Afslogs.
18. Jnstitisedeputat. extr. prot:li af d. 15 Maij 1762 med Adv.fiscalen
hemställan, att Advokatfiscalen Bröms måtte updragas att åkning?
giöra en systematisk samling af förordningar både uti justi
1
Detta ord icke i memorialprotokollet.
4:04: 1762, juni 10.
Fyrbåkar.
tiaesaker och camerallagfarenhet och han tillika förordnas til
ledamot i Lagcomissionen uti Cammarrådet Wulfenstiernas
ställe.
Res.: Bifalles på det sätt, att som Cammarrådet Wulfenstierna
ej tagit avsked ifrån Lagcomission, hvarest han med
så mogen insickt och på et så utmärckt sätt nedlagt nyttigt
arbete för riket och hvarvid R. o. A önska hans vidare biträde,
men antahlet af ledamöter derstädes ej besvärar staten,
så finner R. o. A., att Cammarrådet Wulfenstiernas ruin
icke, för än han sielf sig det afsäger eller genom döden afgår,
kan disponeras men att Advocatfiscalen Bröms icke dess
mindre som ledamot i Lagcomissionen må antagas.
Ang:denågre 19. Landt- och siömilit.
tjensters^be- [17]62 i ani. af 8 § i Kongl. Maj :ts secrete proposition
sättande vidom casseurs, proviantmästares och flere uppbördstiensters
Amiralitetet. (jesättiande ad interim vid Ammiralitetet, som afstyrckes.
Bet. bifölls.
Fyrbåks- 20. Landt- och siömilit.
algiften. ]siaij förl. rörande af giften af utländske fahrtyg för de på
Pater Nosterskiären och Ölands Södra udde tilärnade fyrbåkar.
Bifölls.
Fyrbåks- 21. Samma deputat.s bet[än]k:e af cl. 18 Maij sidstl. ang:e
byggnad. fyrj)åksbygnaden på Pater Nosterskären och Ölands Södra
udde.
Bifölls.
Bevillningen. 22. H. Landt m hemstälte nu, om icke R. o. A. ville låta
sig til afgjörande föredraga projectet til bevillningen, soni
han derföre nu anmälte.
Hr Klingspor påminte, om icke någon ändring i afgiften
för rusttienstm[ar]k:ne borde ske och någon jemkning
med halfva rusttiensten påtänckas.
H. Gyllensvahn förestälte, att riket framför alt borde
hielpas. Contributionen borde derföre nu företagas och
saken om Ostindiske Compagniet imediate derpå.
H. L andt m.: 'Det voro vähl påmint och skulle så ske.
Frh. C. R i d d e r st o 1 p e förestälte, huru värdigt det
voro R. o. A. att visa sin berömlige nit för riket, då det nu
skulle understödias och stadgas samt vår armée åter hemföras,
hvartill medel requirerades. Han holt för mindre nödigt
att särskilt ingå uti hvarje punct af projectet, som en
-
Bevillningen.
405
dast skulle draga ut tiden, utan instämde deri, att bevillningsprojectet
helt och hållit igenomgås samt sedermera Ostindiske
Compagniets bevillning och des octroij måtte föredragas.
Hr L [ant] m.: Om icke den med rubriquens förändrande
til krigs- och fredsliielp skedde förändring bilalles.
Svarades: Ja.
H. L [ant] m. hemstälte, om icke i stället för att hela
projectet skulle upläsas, som voro nog vidlyftigt, det skulle
behagas, att et af Frh. G. Reuterholm deraf giordt kort sumariskt
extract blefve upläst.
Hr Rudbeck biföll detta, tilläggandes sig hafva sedt
Frh. Reuterholms sammandrag, som vöre fullkomligt.
Hr Ehrenhielm trodde, att bevillningen torde blifva
svår och mycket dervid att påminna. Erhindrades äfven om
brännvinscontributionens stadgande.
H. L [ant] m: Om bränvinet skulle sedan förekomma,
nu bad han, att Frh. Reuterholm måtte höras.
Häruppå upläste Frh. G u s t4 Reuterholm des memorial
el. dictamen ad protocollum, innehållandes hans vid
projectet til bevillningen giorde påminnelser, sojn punctvis
företogos (Bil. 40).
1 ista påminnelsen om rubriquens ändrande är redan bifallen.
2:do om afgift af pensioner.
Bifölls.
H. Klingspor trodde doch, att de, som för blessurer
fådt pension, borde härföre vara undantagne.
3:die, 4:de, 5:te och 6:te påminnelserne biföllos.
Vid den 7 puncten af F[rih.] Reuterholms memorial, som
innehölt påminnelse vid 2 art., 2 §, uti bevillningsprojectet
rörande förbud emot bränvins brännande til sahlu af landtmannen,
hvilket Frh. Reuterholm holt före borde vara tilllåtit,
hälst då den föreslagne höga afgift af 10 d. s:m på
hemmanet uti 1 art., 5 och 6 §, grundade sig på den tillåtne
bränvinsbränningen, giordes någon påminnelse om uplysning.
Frh. Gust. Reuterholm yttrade, att sorn alt bränv.
afsahlu voro i bevill.projectet förbudit utan taxering derföre
men det, som om taxeringar stadgas, ej voro tydligt
utan underkastade landtmannen bryeri af fiscaler och crono
-
406 1782, jani 10. Bevillningen.
betientcr, så trodde han bäst vara, att landtmannen fritt
finge både bränna och sälja, hälst därvid då altid proportion
af spanmåhlens pris och tilgång' blefvo fölgd; men om dervid
blefvo något tvång, hade lantman både chican och förtret
och mycken spanmåhl blefvo bortskämt.
Hr Gyllensvärd förfrågade, om städer skulle få lof
att bränna; han tyckte det böra vara en landtmannanäring.
Hr L [ant] m.: Sådant vöre en gammal tvist emellan
land och städer; bäst vore att härvid förblifva vid Frii. Reuterholms
förslag.
H. Giös frucktade, att Adel. Privileg:ne ledo, om hvar
bonde finge krögarerättighet.
H. Gyllensvärd trodde, att öm i projectet utsattes
til salu privilegierade landtman och husbehofsbränning i 5:te
puncten, skulle man härvid ej behöfva nämna Adel. Privileg:ne.
Detta gillades.
H. Giös påminte vid quarneafgiften, att prästegårdsquarnar
äfven måtte därunder vara begrepne, hvilket bifölls.
H. Rutenschöld holt före att afgiften af 10 d. s:m
på hvart frälsehemman voro alt för dryg. Han kunde de[in]
ej bifalla utan votering.
Frih. G. Reuterholm: Desse 10 d:r voro för friheten
att fritt få bränna til husbehof och betaltes af åboen, och
för öfrigt kunde R. o. A. derifrån ej eximera sina bönder utan
rikets största lidande och skada.
Hr v. Vicken anmärckte äfven, att alla provinser ej
voro lika goda seminanter. Småland til ex. hade liten åker
och brände litet och hade svårt vid denne afgift.
Hr U g g la medgaf detta men trodde, att bevillningen
borde biöras generel och ej för hvar province särskilt.
Hr Rudbeck: Vist äro hemmanen i flere provincer olika
och kan jag sådant med mine några hemman bevisa, som
i Upland och Vestergiötland äro ganska olika; men riket behöfver
p[ennin]g:r, och det kan vara lika, hvar skon klämmer.
Enl. Frh. Reuterholm är ricktigt, att adelsman blott betahlar
för sitt hemman rusttienstmarckerne men den öfr.
contribution faller på bonden. Jag känner rikets tarfvor,
Gud nås, det behöfver alt, hvad det kan få.
H. Klingspor: Jag tror efter rubriquen, att denne bevillning
utgiöres blott til nästa riksdag och aldrig drages
Bevillningen.
407
til prejudicat emot oss för framtiden. Derom gior jag härmed
kraftigaste förbehåld til protocollet och dermed bifaller
jag det nu genomgågne bevillningsprojectet.
Hr Gyllensvärd beklagade, att contrib. föllo honom
svår och att 3 hemman, som han ägde, skulle aldeles förgås.
H. Landtm, beklagade det men att i almän bevillning
det voro omöijeligt att taga private omständigheter til fundament.
H. v. Vicken förklarade till protocollet, att han blott
för rikets hielp och heder nu biföllo den föresl. bevillningen.
Och om de nedre provincer i landet, för hvilcka han doch ej
hade fulmackt att tahla, finge härvid betahla lika med de
öfre provincer, som voro rikare, så trodde han dess mer heder
dem deraf tilflyta.
H. Ehrenhielm begärte att få höra det nya projectet
til bränvinscontribution; dermedelst skulle H. Gyllensvärds
inkast snart hielpas och förfalla.
H. Giös biföll nu äfvenledes bevillningen, förmodandes
att de öfrige stånd giöra detsamma.
H. Lindelöf betygade all ömhet för riket men anförde
olikheten af finska och svenska hemman och många andra
besvär trycka finska landtmannen, så att han til denne bevillnings
bärande voro aldeles oförmögen, begärandes således
deruti någon jemkning i anseende till Finland.
Af discourser på bänckarne mot och med existerade häröfver
något sorl, som hindrade protocollet någon stund, til
dess
Frii. C. Ridderstolpe fädt liud til tienlig omföreställning,
huruledes visserl. så i Sveriget som Finland åtskillnad
voro på provincer och på hemman; men R. o. A. hade
funnit, att man uti specialiteter icke kunde vid en almän bevillning
ingå, då riksdagens slut vore för dören, då riket
dagel. väntade på hielp och då rikets armée tarfvade medel
til uppehälle och til des återkomst i riket, hvilket alt han bad
hrr:ne för Guds skuld behierta och tillåta, att vi nu detta
måhl finge afsluta.
Uppå H. Landt m. ytterl. föreställning och proposition
bifölls äfven den 7 § af Frih. Reuterholms memorial och dermed
projectet til R[iksens] St[änders] almän. bevillning
enl. de dervid giorde anmärckningar.
23. Härpå föredrogs Bevillningsdeputationens bel[än]k:e
408 1762, juni 10.
Bevillningen.
af d. 31 Mars fört. ang:de contributions utgiörande af bränvinsbränningen
i riket enligit Hr Jägerhorns dertil upgifne
project, hvilket jemte des memorial med de til protocollet
deröfver lemnade uplysningar och calculationer hvar efter
annan uplästes.
Och yttrade sig derefter Frih. Johan Funck emot detta
project för ingen an c.onsideration än för des omöijelighet i
vercket i anseende til lurendrägeri både i bränning och försälgning,
hvaröl'. nödig controll aldrig kunde hållas.
Man kunde icke el. sätta en bevillning på så oviss grund
utan borde låta blifva vid den afgiorde.
Frh. J. A. Hamilton trodde, att den afgiorde bevillningen
kunde gå för sig och denne likafult antagas på prof.
H. [von] Bromell: Vi hade i dag giordt en god sak,
nemi. en säker bevillning för cronan. Den borde stå. Detta
project voro ej dermed at comparera och borde tils vidare
hvila. Men som deraf dock någon nytta kunde dragas och
det i godt upsåth voro utarbetat, torde vara bäst att öfverlemna
det Kgl. M:tt och regering att på et åhrs tid dermed
giöra prof utan at bevilningen rubbas.
H. U g [g] 1 a, L. M., tackade Bevilln.deput. och H. Jägerhorn
för deras goda mening och härvid hafde möda men instämde
med Frh. Funck om projectets omöjelighet i execution, ehur
han eljest tyckte det fordrade upmärcksamhet. Ville någon
gå derföre i entreprenade med förskott åt cronan, kunde det
proberas, eljest intet.
Frh. G. Reuterholm: Jag begriper ej vähl projectet.
Jag seer uträkningar och tror den ricktige men känner äfven
mensklighet hos underbetienter, som här behöfvas vid controllen.
Någon entreprenade häraf dugde ej eller för landet,
och värst voro, att bevillningen dermed skulle kullkastas.
H. U g [g] 1 a förklarade sig endast hafva ment entreprenade
vid sahlubränningen.
Frh. Axel Reuterholm: Jag känner ej vidare detta
project än efter hvad jag i dag hördt men finner dervid de
svårigheter
l:o af en vidlyftig betjening til 1 000:detahls, som lelde
på louage, blefvo tiufvar och lathundar;
2:o af underslef, som omöjel. kunde förhindras i store
magasiner och uplag af bränvin;
3:o lades härmedelst et nytt band på landet, som är ovant
*
Bevillningen.
409-
med entrepreneurer, packlare och controlleurer härvid, hvilcka
skulle i sine grader utgiöra doniinationer i landet.
4. Kunde detta ej el. på prof antagas utan stor depense
för cronan och utan att rubba bevillningen, ej el. kunde Ständer
bygga på någon ealeul, som icke först voro utredd och
aldeles säker.
H. Durietz instämde härmed men tyckte, att detta project
kunde remitteras til Kgl. Maij :tt, som kunde detsamma
låta granska och utarbeta til nästa riksdag, på händelse det
för framtiden skulle finnas nyttigt i stället för bevillning at
vidtagas.
H. Bergengren anholt härvid att få upläsa des författade
project om en consumtionsaceis, som voro kort.
Hr Gyllensvahn sade sig kiänna detsamma. Det kunde
vara godt, men de öfrige stånden biföllo det aldrig och
det voro in praxis omöijeligt.
Frh. Hamilton: Att det uti Bevill.deputation vore improbera!.
H. Landt m. bad, att til tidens vinnande Hr Bergengrens
project måtte få upläsas.
H. Bergengren upläste altså sitt project och calcul,
som bifogas, tilläggandes 0111 H. Jägerhorns project, att han
trodde det föga grund äga, att ej 1 000 000 tunnor spanmåhl
funnos utöfver brödfödan i riket, hvarpå likvähl hela inkomsten
grundades. Att spanmåhlspriset deraf skulle stegras
och ero [nan] få litet el. intet.
Hr J ä g e r h o r n: Som ledamot i Bev.deputation har jag
sökt giöra mit bästa att finna utväg til p[ennin]g:r för cronan,
då jag sedt rikets stora behof och dess toma cassör samt
en förestående dryg contribulion, hvilcken i synnerhet trycker
Adelen, som skola tillika betahla skuld i banquen åhrl. och
dertil contributionen, tilsammans 11 p:cent af deras ägendom,
hvaraf följer antingen svälta el. sälja ägendomen. Mit
project hade jag trodt godt; nu vore deremot inkast giorde,
af stor betiening, af lurendrägeri och otrohet i controllen;
men om 30 p:cent suponeras ännu af summan afdragas til
alla desse afgångar, så får; ändå cronan ansehnl. och betieningen
skal til cronans vinst coneurrera.
Att spanmåhlen häraf ej skall bli dyrare, har jag i mit
memor. bevist.
410 1782, juni 10, 12. Bevillningen.
In summa jag har giordt mit bästa och tilstyrcker mit projects
antagande, eljest lära vi om 3 åhr få lof att sälja all vår
ägendom och ha intet igen.
Hr Bergengren upstod att sig vidare häri yttra, som
han och giorde, fast det för sorl ej hördes til protocollet.
Flere af R. o. A. förklarade sig ej finna detta project kunna
antagas, chur upsåtet dervid vore godt.
H. Durietz itererade, om icke det til Kgl. Maj :tt kunde
remitteras.
Frh. Ridderstolpe ville någre deputerade til des
öfvervägande til nästa r[iks]dag.
Hr Landtm.: H. Jägerhorns upsåt och möda förtienar
beröm och tack; men vid sielfva projectet lära R. o. A. hafva
funnit så många betänckeligheter, såsom svårighet med cronans
förlag och med controllen, ovissheten om inkomsten, då
det mästa ankommer på underbetienings och krögares redlighet
med mera, som i discourserne är anfördt, att jag tror,
R. o. A. detsamma ej lära vilja antaga.
Res., att R. o. A. detta project ej kunna bifalla.
H. Gyllensvahn betygade, att han med glädie i dag
sedt R. o. A. rörde af rikets behof med enighet och på et värdigt
sätt sammanstämma til des understödiande. Han ville
altså härvid hafva hemstält, och [o: om] icke R. o. A. med
lika enighet täcktes hos de öfrige stånden låta derom giöra
erindran, att de inga nya befordringsmålil imediate numera
måge uptaga eller dermed continuera utöfver dem, som på
upgifne listor äro upförde, emedan vi då i slikt fall reservera
oss att afsäija oss bevillningen.
H. L [a n t] m. giorde häröfver proposition,
som bifölls.
H. Fried. Ehrensvärd hemstälte, om icke uprättelsesmåhl
härifrån borde ex[c]iperas.
Delta fants billigt.
Hvarpå R. o. A. skildes kl. emot 3.
Anno 1 7 6 2 d. 12 Junii.
Plenum kl. 7 f[ör]mid.
Gref. C. E. Lewenhaupt förde klubban under Hr Landin.
bortovaro.
Bergkvara. Besvärsfrågor.
411
1. Föredrogs Sec. Dep. bet. d. tO Mars [17]61
cellisten Noreens besvär och uprättelse medelst tour för Ösan- besvär!”
der. Borg[are]st. ex. prot. af d. 13 Ap. tilägger Noren kgl.
secret. fullm.
Afslogs.
2. Secrete Deputat:s bet[än]k:e af d. 20 Oct. 1761 ang:e
Capit. H. And. Boijes besvär jemte H. Boijes memorial.
H vilar.
3. Cammaroec.deputat:s betänck:de af d. 17 Nov. 1761 Ang:de hanang:e
handelen vid kiöpingen Bergquara och stadfästelse på kiöpinger;
den emellan städernes Carlscronas och Calmars rik[s]- Bergqvara.
d[ags]fulmäctige derom nyl. slutne förening, hvilken Bon
dest.
i extr. prot. af d. 27 Marti [17] 62 ophäfvit i stöd af
Kongl. Maij :tts resolution i detta måhl af d. 20 October 1752.
Efter en kort ventilation häröf. res., att Bondståndet[s]
ex[tr.] pr[ot.] bifalles.
4. Cammaroecon.deput. bet[än]k:de af d. 22 Maj 1762 Dagsvärkea
ang:de dagsverckens utgiörande af bönderne til Smedstorp. v‘ torp
H. Linnerhielms diet. ad prot.,1
Bondest. extr. pr[ot.] af d. 9 Juni [17]62,
H. Ehrenpreus memorial.
Betänckandet bifölls.
5. Påminte Frh. Ridderstolpe, att til des han finge
någon underrättelse, om det föredragne målet ang:e Secret :n
Noreen voro som tienstsak stridande emot R. o. A. generele
beslut i tienstsaken att slike måhl ej uptaga, det måtte något
hvila.
Res., att expedition deraf hvilar.
6. Städernes almännc besvär förehades under H. Adler- Städernes
, . ,, allmänna
marcks protocoll. besvär.
7. Secrete Utskottets extr. prot.li af d. 10 Mars sidstl. ang:e Assessor
tilökning uti Assessor Ehrenhofs löhn med skillnaden emel- u j,jt) ‘
lan dess och notariilöhnen ifrån fullmackts dato.
Bifallit.
8. Secrete Deputat. bet[än]k:de 21 Juli [17]61 ang:e ca- Ang:de caracterer,
som sedan sista riksdag af regeringen blifvit ut- seda^ sidsta
dehlte och dem af 3:ne slag: l:o sådane som på de i Pörn-riksdag blif
mern
commenderade generalers recomendationer blifvit
visse officerare gifne til belöning för distinguerad välför
1
Saknas vid protokollet.
412 1762, juni 12. Karaktär som belöning.
Nordenllychts
besvär.
Bondestrs
deput:de.
hårde i kriget; 2:do sådane som visse embetsman, civil och
militaire, antingen för förment nödvändighet i tienstgiörande
el. lidande, mödosame förrättningar etc. blifvit tillstyrckte,
och 3:o sådane som flere utom tienst varande personer undfådt
för upodling, kostsamma inrättningar el. annat dylikt
uti hushållningen.
H. v. Vicken anmärckte, att deputation härvid föga
acktning haft för Krigsbefählet, som härvid icke blifvit hördt
el. fädt sig yttra, Irvilket likvähl varit billigt.
Att det förtient observation, att då Rådet bordt följa Tienstbet
[än]k:det, en fendrick likvähl kunna blifva directe major
och riddare med mångas prejudice och att, om landthushållningen
borde med caracterer upmuntras, det ej borde ske med
militaire utan civile caracterer.
H. Gyllensvahn fant detta fordra mycken reflexion,
emedan å den ena sidan med caracterers utdehlande, hvartil
fordrades granlaga urskillning, både nytta och oreda kunde
åstadkommas och å den andra sidan hos oss det voro betänckeligt
att sätta rang i förrackt som likvähl et medel att belöna
utan rikets kostnad.
Han föreslog derföre, att några af R. o. A. samt Krigsbefählet
måtte sammanträda att detta måhl ytterl. utarbeta och
sig deröfv. yttra.
H. L fa n t] m. föreslog dertil H. Klingspor, H. v. Vicken,
H. Gyllensvahn, Hr Silfverhielm och H. Fredr. Ehrensvärd
och H. Roppe.
Detta bifölls och måhlet skal emedlertid hvila.
9. Secrete Deput. bet[än]k:de af d. 4 Nov. 1701 ang:de
Kgl. Secret. C. Nordenflychts besvär och uprättelse med särskilt
bifogat votum.
Utdrag af rådsprotocollet af d. 15 Jan. 1761 med remiss af
H. Nordenflychts suplique. Efter någon disc. res.: Bifölls det
särskilte votum i så måtto, att Secret :n Nordenflycht får
cantzliråds fullmackt och tour af samma dato som H. Hägerflycht
jemte differencen i des protonotarie och kgl. secreterarelöhnen
samt att det, som angår något tiltahl för Cantzlicollegio,
uteslutes.
10. Ankom en Bondest. deputation, 12 pers. starck, anförd
af Sven Håkanson, som p[ra?missis] p[raemittendis]
afgaf et ståndets extr. prot. angre båtsmanshållen, hvilcket
Rosersberg.
413
jemte ståndets ahnänne besvär i anseende til riksdagens förestående
slut til gunstigt afgiörande recommenderades.
Afträdde.
Litet derefter och då följande betänckande holt på att up- Borg.stån
dölts
(jpri
läsas, företrädde en Borg.ståndets deputation, 8 p. starck,
hvars ordförande Borgin, i Halmstad Unger p[ra;missis]
p[raemittendis] androg, att Bondeståndet nyss notificera!,
huru det ändrat Secrete Utsk. 1748 giorde författning oin
stadsbotsmän. Ståndet trodde, att Bondest. ej rätt fattadt
meningen deraf el. vetat flere härvid förelupne anstalter å
städernes sida och andre omständigheter, hvarföre ståndet
recommenderade Secrete Utsk. författn. bibehållande, låfvandes
häröfv. ytterl. ståndets extr. protocolli. Äfven påminte han
om resolution på 91 § af ståndets besvär rörande borgarerätt
i städerne, hvarom af Borgmäst. Renhorn et memorial hos
respect. stånden blifvit insinuerat.
Deput. afträdde.
11. Föredrogs Cammaroeconom.deputations bet[än]k:de utbyta af
af d. 10 Junii 1761 ang:de det af Riks. Ständer vid sidste riksdag
i underd. tillstyrckte utbytet af sätesgården Rosersberg holm.
emot kungsgården Löfstaholm, hvarvid deputat:n finner
skiäligt att mellangiftssumman 740 716 d. 20 öre knnt må
blifva utbetahld.
Hr [v o n] B ö h n [e n] begärte saken på bordet, men
H. L inder stedt holt det onödigt, efter hufvudsalcen
redan 1756 vore afgiord, hvarmed ock
H. Hasenkampf instämde.
H. L in der stedt fortfor, att han varit cronans fullinäcktig
uti concursen efter sahl. Presid. Broman som ägare
af Rosersberg; att detta byte för detta voro afgiordt och derom
nu ingen qusestion utan blott, om cronan härvid fädt fullt
genfullo. Att dertil alla vederbörande blifvit hörde och laglig
verdering skedt, så att nu intet hinder voro emot verkställigheten;
att creditorerne anselmi, tappade på tidsutdräckten
härvid, emedan denne summa voro deras enda tilgång, sedan
de öfrige afgådt til bancogiäldens betahlning, och anholt derföre,
att bet[än]k:det måtte bifallas.
H. von Post instämde härmed.
Uppå H. Landtm, proposition bifölls betänckandet.
Men härvid androg H. [von] Bromell, att han haft
ett 50 åhrs arendecontract på förb:e kungsgård, hvarföre han
414 1762, juni 12.
Fiskepremier.
Ang:de boställs-
och
husesyn svärket.
Ang:de lisli
erieprenrielonden.
Ang: de
växel saken.
Tjenste
saken.
i några åhl- riktigt arrende erlagt, doch hade han sig derifrån
begifvit på framledne H. Presid. Baron Erl. Bromans föreställning
och löfte att derföre erhålla en summa af 18 000 d.
knnt, hvarpå honom dä allenast 3 000 d. knnt blifvit betahlte.
Han påstod derföre att nu af sterbhuset få de
15 000 d. knnt., och derest H. Insenstierna såsom interressenl
deruti ville honom derom försäkra, som han äfven förut
lafva t, så voro han nögd och hade emot saken intet vidare att
påminna utan förenade sig med R. o. A. till dess bifall,
hvarpå som
H. Insenstierna svarade, att H. Bromell skulle få
sina pfennin]g:r och blifva tilfredsstäld, bad
H. [von] Bro m e 11, att sådant til des säkerhet uti
R. o. A:s protocoll måtte intagas.
12. Landt- och siömilit.oecon.deput. bet[än\k:de af d.
14 Oct. 1761 ang:e husesyns- och boställsverket och att 40 å
50 000 d. s:mt åhrl. af statsmedlen må til boställsbygnader
anordnas.
Bifölls.
13. H. [v o n] B romell påminte om de begge extracta
protrli, som skola afgå angre tienste- och vexelsaken.
Svarades: De skulle rätt nu justeras.
14. Föredrogs Fiskerideputations bet[iin]k:e af d. 15 Maij
1762 angre fiskeriepremiefondens förvaltning och redogiörelse
samt hvad mera dervid i Comercecollegio kan vara att i ackt
taga. Hvarvid deputat. tilstyrker, att til särskilt besörjande i
fiskerieährenderne i Com.cöllegio Asessoren Freser må på
sin commissarielöhn få 200 d. srmt. åhrl. tilökning, tils han
assessorslöhn hinner erhålla, och Assessor Hultstedt 800 d.
smits löhn, efter han ingen häfver, samt sedan, då han får
commissarielöhn, 200 d. srmt åhrl. tilökning; alt af fiskerifonden,
tils des han kunnat hinna til full assessorslöhn, då
för begge desse understöd böra indragas.
H. [von] Bromell: Att vid alla nya inrättningar betiening
och lölmer ej kunde undgås, som vid Salt- och Jerncontoiren
äfven skedt.
Bet. bifölls.
15. Justerades R. o. A. extr. prof. med de uti vexelsaken
senast afgiorde 5 [o: 6] puncter och bifölls.1
16. Uplästes til justering det af Hrr Deputerade författade
1 Tryckt 1762 i »Åtskilige memorialer angående myntet och växeleoursen
. . .»
Tjänstesaken.
415
project til extractum prot:li uti tienstsaken, som skulle
tryckas.
H. Landt m. hemstälte til R. o. A., hvar och huru detta
extr. prot. skulle produceras, efter man vähl funno, att et
stånd med sitt beslut emot de trennes ej kunde gå til Kongl.
Maij :tt.
H. T h. Rudbeck trodde, att det borde tilställas Cantzlijpresidenten
att gidra deraf behörig usage.
Frh. Grön h a g en biföll det såsom äfven senast beslutit.
Frh. Cederhielm trodde Cantzlipresidenten dymedelst
kunna laga, att R. o. A. beslut finge röst i Rådet.
H. Gyllensvärd holt före att härmed emot 3 stånds
beslut ingenting uträttades.
H. [v o n] Br 0111 eils mening var, at skriften borde
stijliseras till Kgl. M:tt och i sittiande Råd af Landtm, öfverlemnas.
Vi styrckte dermedelst K. Maj :tt vid lagarnes handhafvande
och skyddade R. o. A. vid deras privileg. lil befordringar,
sorn igenom 3 stånds pluralitet eljest aldeles kunde
tleni afskiäras.
H. Klingspor holt det vara försicktigast och med ståndets
värdighet enligast, att detta extr. prot. efter tryckningen
tacite gingo til Rådcammaren, emedan et stånd på annat
sätt icke kunde där något andraga.
Frh. Chr. Horn påminte deremot, att detta voro en
obrukelig demarche att på sådant sätt communicere et stånds
beslut. Ordenteligitvis hade man härmed skriftel. bordt vända
sig til Kgl. Maj :tt och sedan det hos de öfrige stånd amnähla.
Äfen sorn dervid äfven funnos betänckeligheter, så frågades,
til hvad ända det skulle tilställas Cantzlipresid :n?
H. Gyllensvahn: Som han af discourserne ej vähl
kunnat inhämta, i hvad afseende R. o. A. extractum protocolli
och beslut skulle tilställas Cantzlijpresidenten, då man funnit,
att man dermed icke kan vända sig til Kongl. Maij :tt,
och han sielf voro äfven af den tancka, att ett exemplar deraf
med första skulle välb:c H. Cantzlipresid. öfverlemnas, så
kunde han ej el. vidare säja, hvad C[antzli]presid. dermed
giöra skulle annat än sitt ämbete och skyldighet, förmodandes
han, att Riks [ens] Råd derpå skulle hafva alt behörigt
afseende.
H. L [ant] m. bad, att äfven detta extr. prot. lil ordasätten
måtte granskas och justeras.
416 1762, juni 12, 14. Tjänstesaken.
Mera. ang:de
brännvinsafgiften.
Frh. Grönhagen: Att detta extr. prot. meddelilande
åt Presid. i Cantzliet voro redan beslutit. Man kunde honom
därvid ingenting befalla, ej eller suplicera, utan vore blott
tanckan, att det anmältes i Rådet och Presid. befullmäcktigades,
att derpå måtte hafvas behörigt afseende efter lagarna.
H. L. M. Uggla: Jag vördar R. o. A. beslut men hemställer,
hvad värckan det skall hafva, när å ena sidan lagen
är emot, att Landtm, vägrar sin underskrift på tre stånds beslut
och äfven emot att vi dermed gå til regeringen.
Frh. Axel Reuterholm åberopade, hvad H. Landtm,
i detta måhl förut så mogit anfördt. Hvad beträffade nu
qusestion om verckställigheten af vårt sidst tagne beslut om
dess tryckning med mera, så tyckte han, att man omöijel.
kunde dermed gå längre. Men som vi ej directe härmed kunde
vända oss til Kgl. M:tt, så trodde han, att all vår afsickt
dermed försvunno. Hr Landtm, kunde vähl ej annat än efter
anmodan på R. o. A:s vägnar öfverlemna en afskrift af detta
papper, men han frucktade, att våra häri tagne steg skulle
för publiquen synas nog oordentelige.
Extractum prot:li bifölls.
17. Föredrogs Secrcte Utskottets extractum protocolli af rf.
7 Junii rörande en afgift af 50 000 d. sunt för hvarje hemkommande
ostind. skepp från detta åhrs början, med särskilt
votum.
Ligger.
18. Secrete Utskottets af d. 7 Junii ang:e ett nytt ostindiskt
compagnie och dess octroy, med et särskilt votum.
Ligger.
19. Anmälte H. Ehren hiel m el sitt memorial rörande
det senast af slagne bränvinsprojectet och contributionen
deraf.
Häremot ropades, att emot et tagit beslut intet memorial
efteråt kunde emottagas eller föredragas.
Frh. Duvall förbehött sig att, om sådant tilläts, få
nyttia samma prejudicat.
Hr Gyllensvahn föreslog, att delta memorial måtte
antidateras och så passera.
H. Klingspor yttrade deremot, att ehuru godt memorialet
kunde vara, vi dock borde helga våra beslut, sedan de
en gång voro tagne.
Brännvinsavgiften. Understödsfrågor.
417
Frii. Duvall anmärckte, att det memorial, som Grefve
Rosen för en kort tid sedan uti qusestion om collegium chirurgicuxn
i H. Gyllenhammars memorial feele en antidaterad
påskrift uppå enl. R. o. A. bifall, var hos H. Landtm, ingifvit,
innan saken var afgiordt och ej hant föredragas. Men deremot
voro det olagligt, att et efteråt insinuerat memorial
skulle emottagas el. antidateras.
H. Landt m. trodde, att H. Ehrenhielm kunde söka att
få sitt memorial uti något annat stånd under en annars
namn insinuerat; men hos R. o. A. kunde detsamma såsom
rörande en redan afgiord sak icke uptagas.
Härmed instämde R. o. A., som strax härefter åtskildes
kl. inemot 3.
Anno 1 7 6 2 d. 14 Juni i.
Måndag.
Plenum kl. 7.
Gref C. E. Lewenhaupt trädde til klubban, hvaruppå föredrogos
:
l:o. Bergsdeput. bet[än]k:e af d. 25 Nov. [17]61 ang:e
8 § af Almogens almänna besvär och ansök :n att vid osäkre
försök på nya malmanvisningar undgå besparingscassor,
emedan altför ofta händer, att sådan gravation jemte den
förlust, som bergsmannen ändock vid sådane grufveförsök
häfver, då de slå olyckel. ut, förorsaka nog känning och förlust.
Bifölls.
2. Bondest. extract. prot. af d. 17 Maij ang :e någon tienstefrihet
för Hofrättssecreteraren Schaij.
Bifölls.
3. H. C. Tersmedens memorial ang:e majorssyslan vid
Volontaireregementet.
Ligger och går.
4. Secrete Handels- och manuf.deput. af d. 11 Nov. ang:e
understöd til Handelsmannen och Fabriqu. Carlborgs yllefabrique
i Carlscrona, hvartil föreslås 8 000 d. s :mt.
Bifölls.
5. Borgarest. resolution af d. 19 Febr. 1761 öfver Carlscrona
stads enskilte besvär ang:e någon hielp til Tyska kyrclcan
derstädes, hvartil af hvarje matlag i riket uti 3 åhrs tid
27—5/2467
Allmogens
besvär.
Tjenstefrihet
för
Secreteraren
Schaeij.
Understöd
för Fabriqueuren
Carlborg.
Hielp till
Tyska kyrkan
i Carlscrona.
418 1762, juni 14. Boijes linnefabrik.
Understöd
lör Säthers
kyrka.
Hustru
Graus
klagan.
Ang:de
Boyes linnelabrique.
ståndet beviljat 1 öre silf rint, hvilken resolution på Riksdagsfullmäcktigen
Pihlgardts å stadsens vägnar insin. skrift
var a tergo påskrefven.
Bifölls.
6. D:o extr. prot:li af d. 11 Sept. 1761 angide understöd
för Säthers kyrcka, hvartil ståndet beviljat 1 öre sims upbärande
af hvarje matlag uti städerne i 2 åhrs tid.
Bifölls.
7. Justitixdepiitations bet[än]k:e af d. 10 Maij 1762 ang:e
Mölnaren Graus och des Hustrus deröfver anförde klagan, att
de ej skola fädt til godo niuta Kongl. M:tts domb af d. 17
Nov. 1757, hvarigenom nyttianderätten af Lunaströms quarn
i Blekingen, Medelstads härad och Nätraby sockn, blifvit dem
til erkänd.
Bondest. extr. prot. af d. 10 Maij sidstl. tillägger Grau
1 200 d. sims expenser af vederparten jemte bifall till betänckandet,
som styrcker Kgl. M:s för Grau gifne resolution.
Bet. bifölls.
8. Anmälte Frh. C. Ridderstolpe, att han numera
vid expeditionen utaf måhlet röne Cancellisten Noren, som
han sist begärte hvila, icke hade vidare att påminna.
9. Secrete Handels- och man.deput. bet[än]k:c af d. 23
Oct. 1761 angle 12 000 dhl. sims hielp för Capit. Boije til en
linnefabriques iståndsättande i Tavastehus.
Frh. Ridderstolpe tyckte denne summa dertil vara
för ansenlig och ville derföre blott bifalla 6 000 d. sunt såsom
helften.
H. Ehrensvärd och H. C. Rappe biföllo bet[än]k:det
i anseende dertil, att lerftts införsel är förbuden
och en så nödig vahras tilvärkning borde upmuntras samt att
inrättningen voro kostsam.
Frh. G. Reuterholm trodde, att efter principen af
flyttningspremierne å 1 000 för hvar klädesstohl linnestohlar,
som behöfvde mindre attirail, äfven behöfde mindre inrättningsförlag,
hvilket och ej borde betahlas för än stolarne voro
färdige i gång.
H. Woltemat, v. Vicken och Uggla bif. betänckandet.
H. [von] Bro mel conf. sig med Frh. Ridderstolpe].
Res., att Capit. Boije må af manuf.fonden til nästinstundie
Sockerbruk. Olivecrona och Lagerfelt.
419
riksdag emot nöijacktig borgen undfå 6 000 d. s:mt til inrättningshielp
af en linnefabriques iståndsättande i Tavastehus.
10. Secrete Utskottets ext. prot. af d. 3 Juni fört. ang:e
litteraturen [samt]1 Konung Carl d. XI:tes historia och Schönbergs
förordnande til historiographus regni, som densamma
utarbetar.
Frh. Duvall och Gr. Renstierna understödde detta,
men
Hr Gyllensvahn bad saken må hvila, til dess de deputerade
fädt inkomma ang:e stadgande af någon principe
vid caracterer. R. o. A. hade beslutit att ej befatta sig med
tienster el. recomendationer el. caracterers förgifvande utan
att vara lagbundne. H. Schönbergs talents och insickt voro
honom bekanta, men äldre borde ej trampas.
Res., att måhlet hvilar.
11. Secrete Handels- och manuf.dep. af d. 15 Maij 1762 Ang:de
ang:e privilegium till sockerbruks anläggande i Stockholm anläggande!
för Commissarien And. v. Plomgrén.
Frh. Cederhielm ville, at här som i London hvem,
som ville, måtte få anlägga sockerbruk.
H. v. Vicken: Detta kunde blifva en generel författning,
men för Plomgren kunde särskilt resolveras.
Res.: Bet. bifölls och afgår extr. pr[ot.] til de öfrige stånden,
att hvem, som vill, får privilegium att anlägga sockerbruk
uppå anmälan och med vederbörandes tilstånd.
12. Upkom H. Landtm, rätt då man börjat föredraga
Justitisedeputations betänck:de af d. 21 Maij 1762 ang:e Saken emel.
de utaf Auscultanten Velb:e Adolph Olivecrona anmälte be- Lagersvär
rörande de af honom emot Landshöfd. och Ridd:n La- feldt,
gerfelt med flere angifne brott och förseelser samt den sedermera
anstälte fiscaliske actionen och de deraf härrörande
honom öfvergångne arrester. Deput. tilstyrcker, alt en särskilt
division, bestående af tilkallade ledamöter, bör förordnas
att denne sak lägel, och så skyndesamt afgiöra, att Rikstens]
Ständer vid deras nästa sammankomst må blifva underrättade
om förloppet deraf.
H. Olivecronas memorial, hvaruti slutel. anhålles, att denne
hofrättsdivision må hafva sitt säte i Linkiöping.
H. Bildenschöld anförde, efter hvad i bulret till protoc.
höras kunde, att detta t?oro en 12 åhrs gammal sak, som
1 Memorialprotokollet.
420 1762, juni 14. Olivecrona och Lagerfelt.
från någre utsökningsmåhl deriverades. H. Olivecrona hade
deröf. först grofvel. klagat på Landshöfd., men håfrätten
hade gillat Landshöfd. giöromåhl och domen hade vunnit
laga kraft, då Olivecrona sig deröfv. ej besvärat. Hofrätten
hade då remitt. måhlet til fiscalsembetet, där det af H. Corner,
af H. Bildenschöld och sidst af H. Granskog fulfölgt
blifvit. Hr 01ivec[ron]a hade blifvit instämd men ej comparerat.
Åhr 1756 blef han tilsagd att med tienliga medel
hämtas men feck då Kongl. M:ts lof at til efter riksdagen
uteblifva; som han efteråt ej heller velat comparera, hade
han med tienlige medel dertil blifvit förd. Des papper och
saker, som han i Stockh [olin] lemnat och värden behållit,
hade han sagt blifvit skiöflade. På 5 åhrs tid hade han sedan
aldrig svarat utan i stället angripit Landshöfd. Då hofrätten
frågat på hvad skiähl, hade han inga haft, följacktel. hade
advocatfiscalen på blotta angifvelse!- ej kunnat angripa
Landshöfd., ej heller detta hindra den förre processen, hälst
H. Olivec [ronäs] mästa angifvelser mindre angå honom sielf
än andra.
H. Bild[enschöld] undrade vid så fatte omständigheter, att
deputation tilstyrckt en extra ord. domstohl häröfv., som vist
skulle kosta cronan 30 å 40 000 plåtar under den dervid förmodelige
tidsutdräckt, och hemstälte i detta afseende, om
icke dep. bet. borde afslås.
H. Uggla trodde hvarcken Olivec [rona] hafva rätt el.
Lagerfelt orätt, men i anseende til de grufvelige ryckten, som
om denne sak luppit, ville han den skulle skiärskådas och
skuld el. oskuld sättas i dager.
Han biföll således deputationen samt att denne rett måtte
sitta i Linkiöping och måhlet drifvas av Just.cantzleren.
H. [von] Nackreij: Deput. hade derpå gior dt afseende,
att här en undersåte klagat på en embetsman, bevist
sin tahlan med vittnen och klagat i 10 åhr utan att erhålla
slut, sorn voro hårdt.
Stället ang:de borde rätten ej sitta i Linkiöping utan in loco
uti Jönköping, hvarest hofrätten genom des nya assessorer
hade dertil fådt tilräckelig förstärckning.
Frh. G. Reuterholm instämde med deputat:n men att
rätten borde sitta i Linkiöping, där de, som skulle höras, och
documenter etc. voro mera til hands.
Hr v. Vicken biföll också deput. och trodde, att in
-
Rödfärgstillverkning.
421
kasten om tidsutdräckt och kostnad härvid skulle försvinna,
om tid förelädes till sakens förkortande.
Uppå Hr L [a n t] m. propos. res., att Just.dep. bet [än] k:-  de bifölls med tillägning, att den föreslagne hofrättsdivisionen
må hafva sitt säte i Linkiöping.
Hr Gyllensvahn sade sig vähl detta bifalla ang:e
Link[öping] men föreslog, att til besparing för cronan ej en
hel hofrättsdivision utan en melerad slotsrätt öfver denne
sak i Link[öping] måtte förordnas.
H. Landt m. erhindrade, att R. o. A. för detta tagit et
beslut emot comissioner och ovanhl. domstohlar. Denne rätt
voro redan i detta anseende oformlig, men som han blifvit
enl. deput. resolverad, torde vara bäst att dervid förblifva.
13. Ankom 8 st. Prestest. deputerade, hvars ordförande
Biskoppen D:r Benzelstierna p[rannissis] p[rsemittendis]
recommenderade Baron Stiernstedts memorial om religion
och prästattester vid alla befordringar såsom ganska
upbyggeligt och nyttigt til R. o. A. gunstiga bifall.
Deput. afträdde.
14. Secrete Handels- och manufact.deputat. bet[än]k:de af
d. 27 April 1762 angre Öfv.jägmästaren Carl Fredric Leijonadlers
ansökning rörande dess rödfärge- och vitriolstilvärckningar,
hvaruti deput. ej kunnat ingå hvarken uti den begärte
föreskrift til Bergscolleg. el. et låhn af 50 000 d. krmt.
H. Lcijonadlers memorial, deri endast anhålles om promotorialet
i anseende til processen med Ädelfors bergsbolag
men låhnet afsäges.
Res.: Bet. biföls med den förändring, att den uti särskilte
memor. begiärte und. föreskriften må komma att afgå.
15. Secrete Deput. bet[än]k:e af d. 30 April fört. angre
Lieut. Eric Boijes besvär öfver Lieutrne von Schwartzern och
von Kalden.
H. v. Vicken: Att han kände saken sedan i Pommern,
hvarest tourén desse offic. emellan af generalerne blifvit reglerad.
Hr Boije, fast äldre, hade kommit at mista tourén och
kunde de[n] nu ej återfå utan rubbning i tiänstgiör. af caracter.
Han bad derföre detta måhl måtte hvila, til dess deputerade
fådt afgifva sitt yttrande angrde caracterer i gemeen.
Måhlet skal hvila.
16. Secrete Utskottets af d. 4 Junii angre städernes bottsmän.
Prästest: s
depurde.
Leijonadler
ang:de rödfärgetilvärkning.
422 1762, juni 14. Psalmbok och bibel.
Keef- oell
skattlägningen
i Cardén.
Svenska
psalmbokens
förbättring.
Ny öfversättning
af
bibeln.
Bondest. extr. prot. af d. 8 Junii emot inrättningen af åhr
1756.
H. Leijonstens memorial.
Frh. Cederhielm yttrade sig vähl til bifall för Bondest.
extr. prot. såsom grundat på indehlningsverckets bibehållande,
som och af H. [von] Bromell understöddes.
Men häröfver blef nu ingen vidare ventilation uppå Hr
Landtm, hemställan, att detta måhl enl. Borg.ståndets anhållan
måtte hvila, tils det med sitt utlofvade extr. prot. härom
finge inkomma, hvarom tils i morgon hos dem skulle påminnas.
Res.: Hvilar tils i morgon, då Borg.st. inkommer med des
e[xtr.] prot.
17. Cammaroecon.deput. bet[än]k:de af d. 9 Mars 1762
ang:e reef- och skattlägningar i Carelen med förslag till 2:ne
Riks[ens] Ständers deputationers förordnande härtil.
H. Landtm, anmärckte det vara betänckeligt att börja
styra riket genom deputationer.
H. Uggla biföll det och bäst vara, att det skedde ordinaria
via.
Uppå Hr Gyllensvans ytterl. föreställning, instämmande
härmed, giorde
H. Landtm, proposition, om icke bet[än]k:det kunde
bifallas med den förändring, att desse lähneråers upgående
och fastställande må skie genom rikets ordinarie embetsmän
och betiente på Kgl. M:ts förordnande.
Detta bifölls.
18. Prästeståndets extr. pr[oh] af d. 9 Nov. [17]61 ang:e
svenske psalmbokens förbättring.
Borg.st. extr. prot. av d. 22 Feb. 1762.
G[r.] Frölich emot ändring i psalmboken med landets
gravation.
Fl. [von] Bromell trodde någon ändring nyttig och
biföll Borg.ståndets ex[tr.] pr[ot.].
H. Giös instämde ang:e förbättringen och trodde, att
domcapitlet af 1) i be it rycks t u n n a n och samtel. kyrckorne dertil
kunde contribuera.
Borg.st. extr. prot. bifölls.
19. Prästeståndets extr. prot. af d. 9 Nov. [17]61 ang:e en
ny öfversättning af biblen i ani. af H. R[iks]r[ådet] G. Bondes
memorial.
Ostindiska kompaniet.
423
Res.: Bifallit att i ani. af Grefve Bondes memorial en ny
bibelversion må ske, om hvars verkställighet Kgl. Maj :tt i
und. anmodas att draga nådig försorg.
20. Cammaroec.deputations bet[än]k:e af d. 13 Maij förl. Strömsäng
:e dagsverckens reglerande til Strömsholms kongsgård. gärds dag°._
Bifölls. ° värken.
21. Hr Landtm, anmälte nu till afglömde de senast Ang-.de
på bordet lagde Secrete Utskottets hemställande, begge af d. s;mt för
7 Junii, det första ang:de 50 000 d. smits bevillning af hvar-hyart ostinje
hemkom :de ostindiskt skep ifrån detta åhrs början ochdlskt skei>-’'
det andra ang:de companiets fortsättande medelst nytt compagnie
och ny octroij el. privilegium, hvartil project medföljer.
Det förre ang:e bevillningen föredrogs först, och upläste
dervid H. C. Riben des närlagde dictamen ad protocollum
(Bil. 41), hvarefter
Hr Bildenschiöld yttrade, at han funno billigt att
ifrån denne afgift befria compagniet tilfölje af Kongl. Maj :ts
resolut, af d. 6 Julii 1752 och det öpne avertissement af d.
10 Maij 1753 samt 32 § uti 1746 åhrs privilegio, som försäkrar
deras förmåner för all minskning etc. Han tilstyrckte således
afslag på Secrete Utskottets hemställande, hälst fides
publica dervid skulle synas lida och compagniet erbudit sig
att för den förflutne tiden af des åtniutne befrielse för denne
50 000 dhlr s:m[s]afgift til cronan erlägga en summa af tre
tunnor guld.
Uppå H. Landtm, proposition blef Sec. Utsk. tilstyrckande
härom bifallit.
22. Föredrogs det andra Secrete Utskottets extr. prot:li Ostindiske
ang:de et nytt Ostind. Compagnies inrättande tils då det octroij.
gambles octroij d. 7 Junii 1766 expirerar samt de förmåner,
sorn riket dervid kunna betingas. Secrete Utskottet är härvid
af den tanckan, att det nuvarande Ostindiske Compagniet bör
äga enl. 32 § uti 1746 åhrs privilegier förmånsrätt til handelens
continuation, då det vill antaga de conditioner, cronan
'sig förbehåller, eller ock de anbud, andra dess medtäflare
framgifva. Til grund af compagniets afgift til cronan antager
Secrete Utskottet utur 1746 åhrs privilegio afgiften af
50 000 d. smit för hvarje med laddning ifrån Ostindien lyckel.
hemkommande skepp; dock i anseende til cronans när
-
424 1762, juni 14. Ostindiska kompaniet.
vande behof på det sätt, att det compagnie, som af detta privilegium
kommer att blifva ägare, bör nu genast på förber :e
afgift til cronan utan ränta förskjuta en summa af åtta t:r
guld, hwilken summa sedermera kommer att på den åhrl.
afgiften proportionaliter godtgiöras.
Slutel. föreslår Secr. [Utsk.], att uti den nya octroijen §:n
om närmare rätt aldeles må uteslutas och enl. nya projectet
förändras, som medföljer.
Dissentientium votum innehåller: att som Secr. Utskottet
enhälligt instämdt att en ny octroy bör inrättas och det utan
afseende på personerne, sorn den gamla innehaft, så hålla de
före, att dertil med nya subscriptioner och nya capitaler en
ny handel bör börjas, eljest skulle blott den gamla octroijen
prolongeras, den gamla fonden och comp. perpetueras etc.;
hvarmedelst androm af nationen skulle betagas den formen
att i sådan handel participera, den de medelst privilegium
vähl på 20 åhr men ej för evig tid til nuvar :de comp. öfverlemnat;
hvarföre dissentientes bifogat project, huru 2 § i den
nya octroijen ang:e sättet til nya subscriptioner tycks böra
inrättas med en continuerande fond.
Ang:e 2:o den förmånsrätt, som gamle Ostindiske Directionen
äger til en ny octroij i ani. af 32 § af gambla octroijen,
hvari den består, hur den bör vara el. utöfvas, äro dissentientes
af den tancka, som de R[iksens] S[tänder] hemställa: att
det nuvarande Ostind. Compagniets Direction efter bokstafven
vähl bör bibehållas vid sin förmåns och närmare rätt til
ett nytt privilegium, men att utöfningen deraf på det sätt
verckställes, att directionen på viss bestämd tid och ort bör
biuda sina vilkohr, då på samma tid och ort det och skall
vara androm, som kunna vara hugade, tillåtit att biuda. Att
bådén böra af alla ske med slutne zedlar, då vid lika båd det
gamble Osti[nd.] Comp. bör äga förmånsrätt framför någon
annan, men i händelse af olika båd bör det högsta antagas.
Härvid uplästes H. Vult von Stei jerns med Secrete Utsk.
bet[än]k:de instämmande votum och af H. Ribens dictamen
det, som denne qusestionen rörde.
Sedan desse acter blifvit upiäste, börjades discourserne;
yttrandes
H. von Vicken: Att så öma R. o. A. vid denne r [iks]-  dag varit om privilegiers skyddande, så rädde hade de ock
varit för monopolier. På denne grund biföllo han nu dissen
-
Ostindiska kompaniet.
425
tiens votum. Fides publica kan ej säj as lida då, när compagniet
får niuta det, som deras octroij innehåller, men ej mera.
Octroijen förmår, att efter 20 ahrs förlopp til denne handel
nya subscriptioner skola ske; dermed försvinner all deras
rätt. Det blir nytt compagnie, nya ledamöter, ny direction,
men dem står likvähl öppet att äfven få der insätta sina
p[ennin]g:r, om de så behaga. Han funno det äfven vid det
förre comp. at anmärcka som besynnerl., att ganska få adelsmän
dervid varit directeurer men mäst ofrälse; han ville derföre
et nyt compagnie, som för hvar och en voro mera öppet
och något hvar kunde dehltaga uti, som andre förut i 20 åhr
giordt.
Frh. Cederhielm förklarade sig i Secrete Utskottet
hafva varit dissentiens och instämmande med särskilte votum.
Han ville ytterligare explicera sig öfver de 2:ne frågorne,
om den nya octroijen icke*erfordrar nya subcribenter och 2:o
om nuvarande comp. preferencerätt til en ny octroij. Vid
den första qu[sestionen] anmärcktes, att så nyttig Ostind.
Comp. och handelen vore, då det förnyades efter dissentium
mening med nya subscriptioner, hvartil något hvar finge sina
p[ennin]g:r insätta, så skadelig voro han deremot, om det
gamla compagniet perpetuerades och alla andra rikets undersåtare
derifrån utestängdes. Ostind. handelen kallades vähl en
transitohandel; men nu då fremmande capitaler voro deruti instuckne
til väre egnas förfång, då de fremmande drogo dem
sedan utur landet med vinsten och interesset och dymedelst
alt vårt speciemynt ur riket försvunnit, då kunde han ej anse
continuation af ostind. handelen på sådan foth för nyttig
utan hoppades, at nya subscriptioner til den nya octroijen
skulle vinna billigt bifall.
Hvad 2:o angår preferencen till nya octroijen, så är första
frågan, om riket tillagt densamma absolute åt det nuvar :de
comp. 1746 åhrs oktroij säjer neij. Den medgifver, att äfven
andra derpå få gior a anbud; men skulle inga andre nya anbud
blifva antageliga än de, som nuvarande compagniet icke
ville ingå, så vore det föga beneficium för någon biudare, som
då nödvändigt skulle biuda så högt, att han en gång derföre
skulle gå åt Norriget, hälst efter all liknelse de gambla, som
känt calculen nog och sin egen handel och altför vähl kunde
biuda, då ej behöfde det giöra utan endast skulle afvacltta
andras bud dervid och taga det an, som de tyckte drägeligt,
426 1762, juni 14. Ostindiska kompaniet.
men lemna det, som en annan til sin olycka kunde giöra derutöfver.
För riket, som vi alla böra vårda, kunde det ej eller vara
nyttigt, att en sådan preference nuvar:de compagniet skulle
tilläggas och denne handel i deras hand blifva et monopolium
til mindre inkomst för cronan och til få personers förmån
af nation. Tvertom, compagniet vore giordt för riket men riket
ej för compagniet. Således borde Sec. Utsk. el. regeringen,
om saken dit remitterades, til en ny octroij antaga de högsta
båd af inkomst för cronan. Det ringa, som compag. dertil
hade giordt, tycktes ej vara så nitiskt för rikets beträngde
tilstånd, att det förtiente någon synnerl. vänskap och erkänsla
tilbakars.
H. Uggla biföll, hvad Secrete Utskottet vid en ny octroijs
inrättande hade föreslagit om directions tilsättande och om
väre exporters befordran, hållandes likaledes före, att fremmande
interessenter i denne handel voro nyttige til des befordrande
och skyddande.
Om preferencen til octroijen var hans tancka, att conditionerne
dertil först böra utsättas och sedan Ostind. Comp.
dervid lemnäs option, hälst detsamma som ali annan handel
borde upmuntras och det nu derföre budit en vacker summa
p[ennin]g:r, som ej voro at förkasta.
H. Jennings: Som tiden är kort, g[unstige] Herrar,
så vil jag i mitt yttrande sammanslå de 2:ne särskilte qusestioner
om nye subscriptioner til en ny octroij och om Osti[nd].
Comp. preferencerätt, på det en proposition må deröf.
kunna giöras, hvilken om ej annars med votering må decideras.
l:o. Ang:e subscriptionerne åberopar jag de uti det
särskilte voto anförde skiähl. Ostind. Compagniet el. bolaget
är 1766 ute; interessenterne, som deri p[ennin]g:r instuckit i
ani. af octroijen, ha då rätt att utfå sina capitaller och intresse]
samt få redo för dispositionen. Det är consequent för
det almänna, att dervid förblifver och det öfver terminen ej
perpetueras, efter det eljest skulle blifva en status in statu,
som i Holland, där det ifrån ett litet bolag i början så utvidgat
sig och växt til sådan mackt, att det nu influerar i staten. Sådant
förtienar att öfvervägas, hälst vart compag. direction,
som äger 5/8 af hela comp. styrcka, om det ännu i 20 åhr förlängdes,
skulle blifva mästare af hela ostindiske handelen och
denne bli et monopolium uti 19 personers hand. Monopolier,
Ostindiska kompaniet.
42:7-
då de ej för riket behöfts, har jag alfid varit emot. Jag vet,
att häremot Jerncontorets exempel blifvit i Secr. Utsk. extr.
pr[ot.] anfördt och Ostind. Comp. dervid liknadt; men. jag
förklarar til protocollet att, om det voro ett perpetuel! contoir,
skulle jag det för skadeligt anse, så nyttigt som det är,
om det får stå, tils nödig fond lil jernhandelens soutien blifver
samlad, hvarefter det giärna må uphäfvas. Men som jag
sagt, Ostind. Comp. skulle genom et sådant monopolium på
24 åhr tilvinna 100 t:r guld, hvilket utgiorde en fierdedehl
af hela rikets roulence i 19 pers. händer. Sådan summa voro
vähl god i riket att hafva, men hon voro i menniskiors händer
och menniskor äro många svagheter och begiär underkastade.
Jag kan således ej annat än tilstyrcka, att som det Osti[nd].
Comp. slutes 1766 och denne handel nu kan bestridas
af andra, efter almänlieten derom är mer uplyst än i des början,
så må den i nya octroijen lemnäs frihet att participera
för andra medborgare och dertil nya subscriptioner fastställas.
Häremot är invändt, att hvar participant uti nuvar:e compagnie
äger full frihet att innan octroijs slut gå derifrån med
sina p[ennin]g:r, men det är ej nog att som Grefve Gust. Hamilton
få gå därifrån med rabbat emot hvad lotterne nu giälla,
nemi. 155 p:cent, utan bör hvar dehltagare få det ut, som dess
lott åhr 1766 är värd.
H. Riben har äfven häremot andragit, att för rikets nytta
denne handel bör prolongeras i Ostind. Compagniets hand
men doch utvidgas medelst fleres dehltagande.
Det kan ej ske enl. Sec. Utskottets project utan endast genom
nya subscriptioner. Comp. har redan mera p[ennin]g:r
än de til handelens drifvande behöfva; resten af deras capitaler
kunna de utsätta til ränta efter behag.
Jag finner dessutom besynnerligt, att då uti comp. första
octroij står, att denne handel bör för riket giöras fördehlacktig,
så har jag tvertom sedt, att i senare publicationer står om
6 p:cents utdehlningar af direction, fast i första början af
comp. redan gåfvos 105 p:c.; äfven och det, att som 100 d.
s:mU i Giöteborg för hvarje läst af skeppen, så utreder nu
directionen färre skep, än det giorde i comp. början.
Vid den nya octroijen har vähl Secrete Utskottet projecte
-
1 Memorialprotokollet: Då gaf 100 cl. s:m. för läst, då större skepp, nu
mindre.
428 1762, juni 14. Ostindiska kompaniet.
rat, att hufvudpartipanterne skulle hädanefter välja directeur
och direction således kunna förnyas. Men hvem vet hufvudparticipenterne:
Jo, direction; men om de ej opgifvas,
hvem skall då välja och när skola de välja, då ingen vet, när
vacance är af directeurer. Om de åter upgåfvos, så äro ju
directeurerne sielfva hufvudparticipanter, som äga fondens
5/8-dehlar, då nation äger 3/8, och blefvo således desamma
altid väljande och förmodel. altid samma directeurer.
Hvad som än mer bestyrcker nödvändigheten af nya subscriptioner
är, att man dermedelst blir af med utlänske interessenter
och deras instuckne ansenl. capitaler, sorn åhrl.
utdraga sitt intresse och rikeliga vinst ej uti zedlar men, som
Frii. Cederhielm anmärckt, uti godt silfver och sp[ecie]-  mynt.
Häremot är vähl sagt, att utlänningars dehltagande är nödigt
till denne handelens styrcka och beskydd. Men jag frågar
deremot, hur sådane utlänningar kunnat skydda och
protegera vår osti[nd.] handel, som varit biltoge giorda utur
sitt fädernesland och på hvars hufvuden prsemier varit satte?
Min conclusion blir härvid altså denne, att om ej nya subscriptioner
fastställas til den nya octroijen, så betages svenske
undersåtare deras dervid tilständige rätt til dehltagande
uti densamma.
2:o. Hvad vidkommer preferancen och bådén til nya octroijen,
så tyder förra octroijens 32 § sålunda:
Upl. in extenso.
Nu står här framför andra; men efter Secr. Utsk. tanckar
blifva här inga andra, som biuda, inga nämnes och inga finner
jag deruti.
Att Secrete Utsk. må utsätta vilkohren til nya octroijen, är
vähl; men har detta comp. option, hvar blir då cronans förmåhn
af täflan ibland flere och andra båd?
Jag bifaller således i denne afsickt för riket dissent. votum,
efter jag omöjel. ur upläste 32 § någon annan mening draga
kan.
Jag tillägger äfven slutel. til förekom :e af alt misshag och
misstancka, som skulle jag syfta på någon egen förmåhn vid
en ny octroij, att jag hvarken som directeur el. hufvudparticipant
vil deruti dehltaga.
Frh. C. W. Grönhagen: Som jag uti hela denna saken
anseer det för det hufvudsakeligaste moment att conser
-
Ostindiska kompaniet.
429
vera den ostindiske handelen, så kan jag för min dehl ej
bifalla et nytt comp. inrättande med uphäfvande af det
gambla, som redan äger en stadgad handel, goda correspondencer
på utrikes handelscontoir och en bekant credit, hvaraf
skulle följa, att utrikes deruti instuckne capitaler skulle
dragas ur landet och coursen deraf än ytterl. stegras. Det
kunde vähl säjas, att utrikes capitaler deremot åter skulle
inflyta uti det nya, men sådant är ännu ovist.
At det nya compagn. endast skulle drifvas med inrikes
fond, tviflar jag på vara möjligt, ty få äga här stora capitaler
och de, sorn finnas, äro redan i andra verck el. rörelser instuckne.
Om de nu derifrån skulle dragas, så skulle de stadna
i brist och kanske våra jernbruk råka under fremmande förlag.
Det är vähl, att för de nya anbud til octroij bör sättas säkerhet;
men som handelen är vidlyftig, skulle dervid existera
afskrivningar och kanske understöd til, som det gambla
comp. icke behöfver.
Här sägs, att vår handel af fremmandes compagnier ej har
stort att fruckta, efter de ligga ner. Det har så kunnat vara
under kriget, men när Europa åter lar fred, torde desse
compag. och isynnerhet det Embdiske snart repa sig igen, och
då behöfs, at vårt comp. har starck rygg.
En värd ledamot har häremot nyl. anfördt betänckeligheten
af en til befarande status in statu. Den är jag och rädd före,
och derföre bifaller jag heldre det gambla compagniet, som
jag känner och man äger all säkerhet med; de nya känner
jag intet. Att någon afsäijer sig dehltagande deruti, gior ej
eller til saken, ty på någon enskilt person lär härvid intet reflecteras,
och gifves dessutom utvägar til dehltagande under
andras namn med lånte lotter etc., utan att man sielf är bekant.
Ett nytt comp. skulle äfven deri finna stor svårighet, att
det finge emot sig det gambla comp., som redan sitter i en
stadgad handel.
Voro här quaestion om första inrättningen af en osti[nd.]
handel, så skulle jag gerna villa söka dervid de högsta vilkohr
för riket; men nu är jag bunden af det förra comp. privilegio;
där står de skola vara närmast; det kan då ej vara
något lotteri, utan antingen böra de nya biuda och de gambla
få optera el. och Secr. Utskottet dertil utsätta vilkohren.
430 1762, juni 14. Ostindiska kompaniet.
Hvad nya subscriptionier angår, så åtfölja de vähl et nytt
compag., men om det gamla blifver vid octroijen, så behöfvas
de ej, efter subscripbenter och compag. äro ett och begge ha
lika preferencerätt til ny octroij.
Att dissentientes hysa mycken nit för riket, tror jag men
tror och, att de andra icke hysa honom mindre.
Vid det, som om rikets behof är sagt, anmärcker jag, att
riket mår vähl, när undersåtarne må vähl. Jag vil fördenskull
ej sälja någon octroij, men som de gamle binda 6 t:r
gull och riket behöfver p[enning] :r, så vill jag antaga deras
båd och bifaller således Secr. Utsk. yttrande, begiärandes eljest
deröf. votering.
H. Gyllensvahn: Jag vill med få ord säija min mening
och dervid har jag afseende ej på personer och annat
utan endast på rikets och medborgares bästa.
Då frågan är om sättet, huru anbuden skola ske til en ny
octroij, antingen med lyckta zedlar enligit dissentiens votum
eller efter Secerete Utskottets yttrade tancka, kan jag ej annat
än bifalla det förra, så att doch ingen bör få gå under den
summan af 8 t:r gull, som Secr. Utsk. föreslagit.
Jag kan för min dehl intet häruti mera favorisera det
gambla comp., hvilket man snarare än andra hade att fruckta
corruption utaf och sorn länge blifvit ansedd för skadeligt,
i det dess handel dragit alt vårt silfvermynt ur riket, som
lemnat interessenter i okunnoghet om deras lotters värde och
inlöst dem för halfva värdet, som skaffat sig hos cronan afskrifning
på 22 t:r guld emot octroijens lydelse, som efteråt
eij eller vist kiärlek för riket och nu prutat uti de för en ny
octroij giorde ringa anbud. Jag kan altså för dem icke hafva
mera kiärlek än för andra medborgare utan bifaller således
diss. votum; ty när bättre vilkohr anbiudas, vil jag som en
rikets vän sörja före, att det högsta erhålles, som giörligit är.
I stället för de utländske capitaler i osti[nd.] handelen, som
åhrl. utdraga stora interessen, lärer nog tilgång finnas til inrikes
fond, hvartil jag med monga andra gerna lära interessera.
Något monopolium af denne handel finner jag med en annan
värd ledamot, som nyl. tahlt, ej mindre skadeligt än de
grekers ostracismus, men deremot finner jag ganska billigt,
att allom i riket lemnäs frihet att i denne handel dehltaga
och vinna.
Ostindiska kompaniet.
431
H. Landt m.: Jag förmodar ej denne ledamotens mening
vara, att man ej kan vara rikets vän och bifalla Secrete Utskottets
yttrande el. att pluralitetens tancka därstädes skulle
kunna förtiena slik misstancka. Då ännu inte anbud var
skedt, har Secrete Utsk. utsatt 20 t:r gull för en ny octroij.
Vil någon annan biuda högre, gierna; men Secr. Ut [sk.] har
trodt, att vid slikt tilfälle det gamla comp. borde äga option.
Hr Gyllensvahn förklarade sig aldrig hafva tänckt
att i sine ord insimulera Secrete Utsk. el. någon person, då
han efter sin öfvertygelse tält för rikets rätt, hvilken han
tyckt dissentientes mycket nitiskt hafva öfvervägat.
H. Landtm.: Vi giöre bäst, om vi ej taxera hvars andras
nit utan tro, att fast med differente meningar alla hysa lika
nit och vählmening för riket.
H. Schönberg recapitulerade de mot och med anförde
skiähl, instämmandes til slut med votum dissentiens; att
det förre comp. privileg. ej ägde annan preference til ny octroij
än med högsta anbåd, som borde skie med lyckta zedlar
och fria båd, och med H. Gyllensvahn deruti, att inga anbåd
må få ske under den af Secr. Utsk. project:de summa.
H. Chr. Rappe åberopade de i särskilte vota andragne
skiähl, hvarmed han sig förenade. Qusestion vore ej här om
den gamla octroijens förlängande men om en ny octr. inrättande.
Dertil fordrades ny fond och til denne borde nya subscriptioner
tillåtas. Et annat voro emot hela nationens rätt.
Det förre privileg. är på vissa åhr; då de är o ute, bör billigt
hvar och en i nation åter få inträda uti sin rätt, som under
privilegiitiden varit compagniet öfverlemnad.
Hvad comp. påstådde förmånsrätt anginge, så betås den
dem icke, men rikets rätt bör också sauveras, och det trodde
han eij bettre kunna ske än enligit med bifal til votum dissentiens,
hvaröfver han eljest begärte votering.
H. Rudenschöld conformerade sig uti alt med Sec.
Utskottets tancka, tilläggandes i anseende til någre giorde
inkast, att frucktan för en status in statu föga kunde invändas
emot det varande comp., som härtils icke blandat sig i det
allmänna, mindre deruti influera velat.
Att de haft nytta och vinst af handelen borde ej el. dragas
dem til last, emedan de eljest varit overdige handlande, om
de handlat med sin och rikets skada.
432 1762, juni 14, 15. Ostindiska kompaniet.
Att med inländske capitaler drifva ostindiske handelen voro
föga liknelse till; ty då riket til coursens fällande nödgadts
låna 3 millioner utrikes, huru skulle då inrikes kunna finnas
tilgång til 200 t:r guld, som eomp. til 2:ne skeps utredande
behöfver, hälst då låhn på exportable vahror blott utgiöra
15 t:r guld och hos private föga tilgång til sådan summa
gifves. Dessutom skulle genom uti. capitalers utdragande ur
comp. vexelcoursen ännu högre stegras.
Han holt fördenskull nödigt, att det gamla comp. soutenerades,
förklarandes til protocollet, att han ej vill skada riket
med tillåtandet af nya subscriptioner, hvarmedelst det gamla
comp. och dess direction vore uphäfne.
Hvad sättet af anbuds giörande beträffade, biföll han Secrete
Utskottet, hälst det med lyckta zedlar kunde något mascopie
vara underlcastadt, och begärte slutel., att Secrete Utsk.
tilstyrckande mäte bifallas el. deröfver voteras.
Frh. C. Ridderstolpe: Gunstiga Herrar. Uti den nu
en stund bortåt ventilerade qusestion är redan det mästa mot
och med sagt, men jag vil doch körtel, yttra mig i bästa vählmening
för rike och menighet.
Uti detta angelägne måhl går ej an att endast se på handelen
; det förnämste är att se på riket. Då nu en octroij skal
förnyas, bör några få deraf ej blifva mästare och tvertom
resten af nation mista all förmån dervid samt bindas vid besvär
med mindre förtienst. Handelen bör blifva nationel med
nya subscriptioner, då andra äfven få, som de förra, vinna
150 p:c. på sina p[enning] :r; fast nuvar:de directionen deraf,
som agerat i principe, nu hafva mäste lotterne i sina händer
och dragit dem til sig, så att hvar actie nu stigit till 150
p:cent utom 25 p:cents tilökning.
Jag bifaller fördenskull dissentiens votum som ganska nitiskt
för riket och som redan har opererat högre anbåd. Men
kan icke med Secrete Utskottet finna deremot något skiähl i
gamla octroij en.
Deri seer jag, att comp. i början låfvat mycket rundt, men
sedan seer jag utväg hittas deremot, som tyckes vara frucktan
af hemlige anstalter; och derföre tror jag vid detta tilfälle
rikets rätt böra vindiceras vid en ny octroij, nemi. så
att dag utsättes, då til denne octroij fria anbuden skola giöras
med lyckta zedlar, doch ej under den af Secr. Utskottet
projecterade summa. Gambia comp. blir då närmast, i stöd
Ostindiska kompaniet.
433
af fide pub. och octroij, då riket af dem får de bäste vilkohr,
hvilke ej annars än genom lyckte zedlar kunna rönas. Eljest
skulle riket kunna få mindre för mera, då likvähl det nuvarande
compagniet, som länge vunnit och sitter i full inrättning
af handel, bör kunna biuda cronan fördehlacktigare
vilkohr än någon annan.
Att riket skulle, sorn befahras, lida af utlänske capit. dragande
utur riket vid gamla compagn. uphäfvande, seer jag
ingen grund till, ty 25 p:c. interesse har på fyra åhl- altid
dragit ut capitalet och således varit som en kräfta, oss til
föga nytta men utlänningen till gagn. Ej heller tror coursen
deraf skulle uphöijas, ty om några fremd:es capitaler gå ut,
så torde någre af dem åter insättas i det nya comp. och äfven
flere nya utrikes capitaler dertil, så att dervid i vexelcoursen
vinsten för riket med förlusten torde blifva lika.
Hr Landtm, förklarade, att han i Secr. Utsk. varit emot
hrr dissent. mening, och sade til protocollet, at han ej kunde
förena deras tancka med sin nit för riket.
Hvarpå Hr Lfantjm. giorde propositionen: Om Sec. Utsk.
bet[än]k:e ang:e octroijen bifalles?
Som besv. med Neij och Ja, och votering begiärtes, hvartil
propositionen formerades sådan.
Den, som bifaller Secrete Utskottets extractum protocolli
ang:e Ostind. Compagniets octroij,
skrifver Ja,
den, det ej vill,
skrifver Neij.
Vinner Neij, bifalles det särskilte dissentientum votum i
samma.
Propositionen gillades och upropades bordsherrarne, hvarpå
skreds til votering på vanligit sätt. Då vota räknades, funnos
för Ja 314 och för Neij 374 likmätigt närlagde voteringsprotocoll,
som til slut uplästes.
R. o. A. skildes kl. 9.
Anno 1 7 6 2 d. 15 Junii.
Plenum kl. 7.
Grefve Levenhaupt förde klubban och öpnade plenum,
hvarpå
434 1762, juni 15.
Ståndsbesvär.
Ang: de
Västra Silfvert)
ärget.
Ang: de
Doct. Hallmans
mullbärsplantage.
Några puncter
af städernes
och Allmogens
besvär.
Ang:de
stadsrättigheters
meddelande
för
Trelleborg.
l:o föredrogs Bergsdep:s bel[än]k:de af d. 13 Maij 1762
ang:e Västra Silfbergets nuvarande tilstånd samt förlag til
någon nyttig inrättning därstädes.
Bifallit med Bondeståndets tilläggning och skyldighet att
lika fullt underhålla silfvervärcket och den sidstl. riksdag tilstyrckete
stollgång vid grufvan.
2. Secrete Handels- och manufact.deputations bet[än]k:e
af d. 2 Dec. 1761 ang:de Lifmedici Doct. Hallmans anlagde
mullbärsplantage med et särskilt votum.
Bifölls, att den D. Halman anslagne löhn och åhrlige arrende
continueras til nästa riksdag.
3. Några puncter af städernes samt Almogens besvär föredrogos
under H. Adlermarcks protocoll och påskrift af resolutionerne.
4. Anmälte Hr Gyllensvärd, att ett tienstebyte vore
öfverenskommit emellan Ryttmästaren Kruse och Commendanten
på Dahlerö skants Bahrman men hade blifvit hos
Kongl. Maij:tt i anseende til tienstens olikhet afslagit, hvarföre
han hemstälte, om icke R. o. A. på något sätt skulle täckas
detta måhl befordra til både sökandes hugnad.
Frh. C. Funck påminte, att detta vore et privat tienstemåhl,
sorn enl. R. o. A. beslut vid sätes och stämmas förlust
ej finge uptagas el. anmälas.
Hr v. Vicken, Frh. Duvall och Frh. Reuterh
o 1 m betygade sig öma en deras häri dehltagande ledamots
välfärd, hemställandes, huruvida icke generale qusestion om
slike byten icke kunde röras och uptagas.
Men Frh. Funck, Frh. Ridderstolpe, H. Giös,
H. v. Böhnen och H. [von] Bromell åberopade R.
o. A. beslut emot alla tienstesakers företagande, under hvad
skeen det voro, hvarför Gr. Levenhaupt yttrade sig i
detta afseende ingen propos. häröfver kunna giöra. Hvarvid
det förblef.
5. Anmältes H. Theod. Nordenadlers memorial af d. 29
Maij rörande Sec. Deputat. afgifne bet[än]k:de om des öfverklagade
prejudice.
Ligger och går.
6. Riksdagsbondens Anders Matssons memorial ang:e
stadsrättigheters meddehlande för Trelleborg.
Bondest. extr. prot. d. 29 Julii,
Borg.st. extr. prot. af d. 10 Aug.
Enskildas besvär.
435
Borg.st. yttrande bifölls.
7. Secrete Deputat. bet[än]k:e af d. 6 Oct. 1761 ang:e Frih. Kurcks
Hofj. och Vice Fiscalens uti Giöta Hofrätt Frii. Kurcks besvär besväröfv.
prejudice.
Bondest. extr. prot. af d. 27 Maij föll.
Afslogs.
8. Gammar oeconom, depui. bet[än]k:e af d. 13 Maij sidstl. Ang:de Carlang:e
secreterarefullmackt och tour för Actuarien i Reduetrs- stems toU1-  och liquidatrscontoiret Carlstein såsom en Ständernes egen
betient.
Bet[än]k:det afslogs, hälst desse contoirs betiente ej som
Riks. Ständers egne betiente kunna ansees.
9. Cammaroecon.deputat. bet[éin]k:de af d. 23 Januari
1762 angre frami. Landshöfdingen Pipers i lifstiden giorde
ansökning om ersättning för åtskillige förmåner, som frångådt
des l[ands]h[ö]fd.embete i Österbottn samt någon pension
för dess Enckefru.
Flere af R. o. A. betygade mycken ömhet för bem:te Enckefru
som stadd uti slätt och torftigt tilstånd; doch begiärtes
tils vidare öfverlägning, att detta måhl
hvilar.
10. H. C. A. Rosenadlers memorial om sin tour.
Ligger.
Uplästes senaste voteringsinstrumentet angre ostind. nya
octroijen och res., att en deputation med notification om
vårt beslut til de öfr. stånden skulle affärdas, som nu opropades
och afgiqk.
11. Föredr. Secrete Deput.s bet[än]k:e af. d. 18 Maij 1762 Ang:_de Silfangre
Öfversten Frh. Silfverhielms besvär. verhsi^lsbe
Bifölls, undantagandes hvad någon löhns ersättning angår.
12. Secrete Deput. bet[än]k:e af d. 5 Febr. [17]62 angre HederstierCapit.
Hederstiernas besvär öfver prejudice af åtskillige capi- nas 6 dr'
tainer, som framför honom til majorer blifvit befordrade,
hvarvid
H. Hedenstiernas memorial [upplästes].
Hr Gyllensvahn understälte, om icke detta måhl
kunde hvila, til des deputerades bet[än]k:de öfver alla slags
caracterer fädt opkomma och föredragas, hvarefter sedan
detta och flera lika måhl lättel. kunde efter en generel principe
afhielpas och resolutionerne af Secreteraren påskrifvas.
Detta bifölls.
436 1762, juni 15.
Amiralitetet m. m.
Lilljecreutz
hemman sbyte.
Schmedemans
arfvingars
ford
rån.
Borg:st:s
deput.
Ostindiske
Comp.
octroij.
Amiralitetsstatens
besvär.
Ang:de skattelösn
af
någre holmar
vid Gottland.
Ang:de Runneby
sockerbruk.
Deputationen återkom ifrån de öfr. stånden, och afgaf
Frh. Cederhielm deras hälsning och låfven om svar.
13. Cammaroecon.deput. bet[än]k:e af d. 22 Maij 1762
ang:e Lagman Lilliecreutzes sökte hemmansbyte, som tilstyrckes.
Bifölls.
14. Cam.oecon.deputat. bet[än]k:e af d. 16 Maij 1762 öfver
Canztlirådets von Schmedemans arfvingars fordran, hvartil
medel föreslås.
Bifölls.
Ankom en Borgareståndets deputation, 8 pers. starck,
anförd af Borgmäst. i Halmstad Unger, som p[raemissis]
p[rsemittendis] androg, att ståndet förehaft Secrete Utskottets
bet[än]lc:de om 1 Ostind. Comp. bevillning och i stället
för afgiften af hvarje hemk:e skepp pålagt detsamma att
strax betahle 3 t:r guld; det 2:dra om den nya octroijen hade
ståndet bifallit.
Derjemte recomm:des til afgiörande måhlén ang:de Kiöpings
diurgård, ang:e Schenninge och Sköfde städer.
Afträdde.
Borg.ståndets extr. protocolli af d. 14 hujus, innehållande
des yttrande öfver ostind. nya octroijen, uplästes och res.,
att R. o. A. förblifva vid sitt i denne sak tagne beslut.
15. Secrete Deput. bet[än]k:dc [d. 3 Mars 1762] rörande de
af ammiralitetsstaten deröfv. anförde besvär, att coopvaerdieskeppare
erhållit officerare caractere, heder och rang etc.,
hvaruti ändring sökes.
Res.: Bifallit med den förändring, att feldttecken och uniform
ej må bäras af andra utaf de omtalte caracteriserade
officerare än dem, som vid Ammiralitetet giordt verckelig
tienst.
16.
ang:e någre vid Gotland belägne holmar, dem Handelsman
i Visby Lytberg vunnit til skatte lösa men åtskillige åboer
hos R[iksens] Ständer på andragne skiähl återsöka.
Bifallit.
17. Secrete Handels- och manuf.deput. bet[än]k:e af d.
27 Jan. 1762 ang:e Runneby sockerbruksägares ansökning
att bränna brännevin el. rum af sockeraffall.
Bifölls.
Länsgränser. Jordbruket.
437
18. Cammaroec.dep. bet[än]k:e af d. 13 Nov. 1761 angre Angide lane
råcrncs
utd
lähneråernes upgående och fastställande i Finland. gående i Fin
Bif.
med den förändring, att desse lähnerårs upgående och land.
fastställande må ske genom rikets ordinarie embetsman och
betiente på Kongl. Maij :tts förordnande.
19. Cammaroecon.deputat. bet[än]k:e af d. 15 Aug. 1761 Tvisten
angre en af Oeconomiske Deputationen i Österbottn faststäld å^ena
förlikning rörande råer och fiskevattn, hvarom Nycarleby samt Munstad
och Vexala å ena samt Munsala och kyrkobyns åboer å andra^sidarK
andra sidan tvistat.
Res., att den omförmälte förening ej af Oeconomiske Deputationen
utan af vederbörande ordinarie domstohl bör
pröfvas och fastställas.
20. Cammaroec.deput:s bet[än]k:e af d. 6 Nov. 1761 angreAngrde HelHelsingealmogens
rättigheter til quarnar och quarnställen oe,fse^varmed
votum separatum af d. 18. nar.
Bifölls det särsk, votum enl.
21. Cammaroecon.deputat. bet[än]k:de af d. 12 Maij 1762 Ang:de jordangre
jordbrukets uphielpande förmedelst afgift på utrikes 'hopande!
ifrån inkommande spannemåhl såsom det bästa medel at
hindra den inländske spanmåhlens fallande i vahnpris.
Hr Uggla biföll betänckandet såsom ganska nyttigt.
Frh. Cederhielm: Att han hvarcken som ledamot i
deputationen eller annars härvid interesserad ville bifalla betänckandet
men i anseende til des förmodelige goda nytta.
Anledning dertill voro tagen af Engellands exempel, där brist
varit på spannemåhl, intil des premier blifve satte på des exportation,
hvilcka af den inkommande blifvit tagne. Sverige!
hade vähl ännu ingen spannemåhl att utskeppa sorn Engelland,
men någon början borde likvähl giöras til befordrande
af så nyttigt ändemåhl.
Frh. G. Reuterholm frucktade, att detta goda ändemåhl
härmed ej skulle vinnas men vähl några enskilte kunna
ricktas, om til exempel et handelscomp. några postdagar skulle
stegra priset på spanmåhlen och dermed utvärcka sig frihet
til fri införsel deraf. För slike och andra underslefs skul
holt han bäst vara att härvid endast utstaka principen men
lemna resten til Kongl. Maij :tts förordnande efter omständigheterne.
Gref Gustaf Hamilton instämde med H. Ugla och
F[rih.] Cederhielm, tilläggandes att til premiers utrönande
438 1762, juni 15. Kronprinsens resa.
fundament borde tagas af spannemåhlens vickt sorn rättaste
profvet på des godhet men ej af dess mått.
H. Schönberg: Deput. hade detta noga ventilerat men
stadnad(!) i beslut enl. bet[än]k:det såsom på prof til nästa
riksdag.
Hr Ehrencreutz medgaf nyttan af spanmåhlens vägande;
men sorn om hövickten blifvit af slagit, kunde och
med spanmåhlsvickten anstå och detta emedlertid bifallas.
Bet[än]k:det bifölls.
H. Ehrensvärd ärnade härvid något andraga, men
som sak [en] var bifallen, önskade han dertil god verckan.
Ang:de tro- 22. Secrete Deputat:s bet[än]k:e af d. 6 Novemb. ang:e
'^tere 'för^ tromäns caractere för öfverstelieutenanter, hvilket deput.
överste- af slår.
lieut:r. ,.
Bitols men ligger.
Hans Kongl. 23. Föredrogs Secrete Utskottets bet[än]k:e af d. 7 Imjus
Cronprin- ang:e H. K. H. Cronprintzens tilärnade campagne med preussens
tilämna- siske arméen och dervid H. K. Höghet [s] skrifte!, ansökning
nie^preusis- h°s Kgl. M:tt om bifall dertil, Rådets yttrande deröfver, sorn
ke arméen, med Secrete Utskottet blifvit communicerat, innehållandes de
flere ömande considerationer, hvarföre Rådet, likasom Secrete
Utskottet gior, denne Cronprintzens resa afstyrcka, samt
et särskilt votum vid Sec. Utsk. extractum protocolli.
Sedan acten var upläst, yttrade
H. L. M. Uggla, att han biföllo Secrete Utskottet, efter
han ej ville våga en dyrbar printz, som endast borde gå för
en svensk armée, i ett felttågs äfventyr bland fremmande.
Frh. Axel Reuterholm: Jag bekänner, g[unstige]
Herrar, att detta måhl är ganska ömt och rör mit hierta til
vördnad och kiärlek. Vi se här en kiär Cronprintz, som vi i
giöra sig ännu värdigare til sin höga kallelse och derföre våga
alt; det voro nog att entrainera os til unanimt samtycke til
des åstundan, om ej vår ömhet för des person vore så stor
som billig. Boch den vil jag härvid sätta åsido, ty jag hoppas,
att försynen lärer vårda Hans Höghets dyra person och
att allas böner lära bereda honom en glad återkomst til vårt
land igen. Hemställer fördenskuld, om icke en så ährofull
åstundan må bifallas, hälst utom andra considerationer våra
hrr officerare med glädie lära se, att vår Cronprintz aplicerar
sig på deras metier, hvilken han ingenstädes bettre än hos
Konungen i Preussen lära kan.
Kronprinsens resa.
439
Jag litar på Guds nådiga försyn och är säker på Konungens]
i Preussen, des h[r] morbrors, ömhet om vår kiära
Cronprintz, så att jag hoppas denna dess resa lärer ej blifva
för honom på något sätt äfventyrlig.
Att Cronprintzen skulle resa incognito, är ej ovalin I. Dauphin
har så giordt, och Konungen i Preussen som printz likaså
giordt campagne under Pr[ins] Eugene.
Kostnaden voro ej eller et skähl häremot, ty enl. vot. sep.
skulle den blifva nog liten, och kan jag altså ej annat än att
til denne vår Cr[on]p[rins] åstundan med vördnad samtycka.
Frh. Grönhagen instämde härmed, viljandes ej att i
vårt protocoll Cronprintzens första begiäran skulle finnas
blifvit hos oss afslagen. Han hoppades, att Gud, som välsignat
oss med et så kiärt konungahus, skulle äfvenvähl välsigna
och bevara Cr[on]pr[insen] på sin resa, den han samtyckte
och önskade propos. öfver.
H. [v o n] Bromell instämde härmed, tiläggandes att
han trodde, det i Secr. Utsk. Adelen och des ledamöter h. officerare
häri hade blifvit af de andre stånd öfverröstade uti
bifallet til Cronpr [insens] resa. Den kunde, efter anförde
exempel och Czar Peters dertil, altför vähl giöras incognito.
Han hoppas, att Guds milda hand skulle honom nog bevara
och önskade få se svenska konungar, som sielfva kunde anföra
sina generaler samt lyckeligare än härtils; begärandes
altså häröfv. proposition el. votering.
Hr Leijon steen ansåg för nyttigt, att Cronprintzen
nu ville lära krigsmetien, efter svenska konungar altid sielfva
varit anförare för sina armeer.
Han biföll det särskilte votum, begärandes derå votering.
Grefve Renstierna åberopade Secrete Utskottets anförde
betänckligheter häremot. Han ville ej skryta med synnerl.
kärlek och vählmening för Cronpr [insen], ty den trodde
han hos alla lika, doch förklarade han för sitt samvetes
skull, att om R. o. A. til denne resa samtycka, så togo han
ingen dehl i beslutet.
Hr Jennings fägnade sig öfver Pr[insens] stora egenskaper,
som väckt hos honom et så berömligt upsåt sorn
detta, men derjemte ömade det honom att släppa rikets
ögnasten i oundvikelige fahror både til siös och lands; altså,
ehuru han med vördnad aproberade motiverne til sådan resa,
440 1762, juni 15. Kronprinsens resa.
instämde han doch deröfver med Secrete Utskottet och Rikstens]
Råd. Han ville ej dehltaga i något annat beslut och
hoppades, att när Hans K. Höghet öfver [vä] gade grunden til
deri anförde skiähl, skulle den ej blifva honom obehagelig.
H. Chr. Rappe förklara [de] sig med all vördnad för
Cronpr [insens] yttrade berömlige hog ej annat kunna än bifalla
Secr. Utskottet och Riksens Råd. Att Sv. Cr[on]pr[ins]
i frenne armée skulle tiena, funno han föga anständigt;
att Cronpr [insen] på en sådan resa exponerades til
fahror, voro oemotsägligt, ty utom möijelige accidens på en
lång resa öfver siö och land skulle han i fält följa vid Konungens
af Preussen sida, som säker!, intet menagerade sin
person. Regeringskonsten som den nödigaste kunde Hans
K. Höghet rätt så vähl lära här som utrikes och än bättre.
Om resan dock skulle bifallas, ville han i beslutet ej dehltaga
utan dertil vara oskyldig för Gud och eftervärd i anseende
til alla möijelige äfventyrlige consequencer.
Hr v. Böhnen conformerade sig med Secr. Utsk. och
H. Rappe, tliläggandes att som H. K. Höghet framdeles skulle
regera hos et fritt folck, så behöfde han ej lära reger.konsten
annorstädes och voro nu en för dyr pant af Gud för att släppas
i ögonskenlig^ fahror. Emot det särskilte votum voro
eljest mycket att påminna, men han ville vara kort och instämde
med Secr. Ut [sk.] och H. Rappe.
Hr Bildenschöld vördade H:s K. H. berömmel. yttrade
upsåt til denne resa, som ej annat kunde än hedra des
höga namn; men af kiärlek och frucktan för vådelige händelser
för des dyra person kunde han den ej annat än afstyrcka.
Printzen kunde hemma lära det nödiga af krigsdisciplinen
äfvensom reger.konsten för et fritt land, hvartill
han ej behöfde hämta maximerne i Preussen.
I något annat beslut togo han således als ingen dehl utan
biföllo Secrete Utskottets tancka.
H. V o 11 e m a t conform. sig likaledes med Secrete Utskottet.
Han skulle gerna bifalla resan, om blott kostnaden
dertil voro i qusestion; men han kände vickten af andre däremot
anförde skiähl, grundade på kärlek och ömhet för
Printzens person, skähl som aldrig kunde vara Hans Höghet
misshagelige. Han önskade slutel., att R. o. A. härom i enighet
utan votering ville öfverenskomma.
Hr Durietz instämde i elogen af H. K. Höghets beröm
-
Kronprinsens resa.
441
värdige böijelser och lust att lära alt, som dess höga börd
anständigt vore. Han hade svårt att neka til resan, doch
voro han derom vilrådig. Han funno så almän ömhet för
Printzens person, att resan ej kunde unanimement bifallas,
och då finge måhlet et annat utseende och tyckte han altså,
att om vi oss ej enhälligt derom kunna förena, böra vi i så
ömt måhl ej votera.
H. [von] Stockenström: Det kostade mycket på
att ej samtycka til så berömlig föresats, som vår Cronprintz
yttradt, men ju mera vi nyl. glädt oss öfver des inträde uti
Rådc[ammare]n, ju svårare vore det oss att se honom resa
ur landet och släppa honom uti fremmande krig och des
vådor. Försynen borde man altid lita på, men försiclctighet
voro derföre ej utestängd, hälst då här som i alla krig oförnekel.
fahra voro att igenomgå. Han åberopade sig Riksens]
Råds och Secr. Utsk. yttrande, viljandes vara fri för
dehl och ansvar, om något annat beslöts.
H. Ehrencreutz trodde, att ingen kunde hysa mera
nit och vördnad än han för H. K. H. Cronpr [insen] eller
heldre giöra honom til nöijes uti des berömliga upsåt, som
låfvade så mycket godt. Men ömhet dehls för des person
dehls för riket, som äfventyrade, då det miste en sådan kiär
skatt, voro så kraftige motiver i dess sinne, att han i det
afseende biföllo R[iksens] Råds och Secr. Utskottets tancka,
hvilket han för sig til protocollet ville hafva intagit.
Frh. Kalling: Jag har med hiertelig fägnad hördt
H. K. H. Cronpr [insens] åstundan att resa til preuss, arméen
för att där giöra campagnen.
Krigsmetien kan vist ingenstans bettre läras än där. Att
han där skulle giöra el. taga någon tienst, är aldrig tanckan,
ej el. behöfs det. Att han skulle löpa stor fahra, tror jag
icke heller, ty han behöfver ej vara med uti attaquer men
endast se manoeuvren.
Flere raisoner kunde jag vähl emot hvad andragit är anföra,
men vi böra i detta måhl ej disputera utan alla vara
öfverens. Om intet I, gfunstige] Herrar, viljen säja ja med
mig, så säger jag neij med Ehr.
Hr Rudbeck, Th.: Dette är, m[ine] Hrr, et ömt och
et vicktigt ämne. Vi se på den ena sidan ett stort upsåt och
på den andra stora ömande skähl deremot, bygde på kärlek
för vår Cr[on]pr[ins] och på en nödig försicktighet.
442 1762, juni 15. Kronprinsens resa.
Hvem tror ej försynen om godt el. tviflar på att ju Gud
bevarar oss på våra vägar, men vår Cronprintzes vägar äro
i Sveriget och ej vid fremmande anneer. Jag hör, att andra
af Hrr:ne ej vilja taga denne dess resa [på] sit ansvar; det
vil jag icke heldre giöra utan densamma heldre afråda med
und. anhållan hos Kgl. M:tt att, om H. K. Höghet har lust,
han må längre fram få giöra någon resa, hvilken och då med
större nytta torde ske.
H. Gyllensvahn ville ej emot 1751 åhrs kgl. förordning
tilvälla sig mera ömhet och nit för thronen och riket
än androm, ty alla borde vi älska vårt fosterland, vårt regeringssätt
och vår öfverhet med trohet och vördnad. Så
giorde han, och på desse grunder fäste han nu sitt yttrande.
Ansågo han utgiften til slik resa, så funnos vähl
i våra tomma cassör föga tilgång dertil, doch skulle det
icke hindra hans bifall, om ej den öma frucktan härvid
mötte, att vårt rike, som ej just kan hafva stora systemer
til conquetter el. behöfver conquerens til konungar,
skulle härvid kunna löpa fahra att sakna en fridälskande
förste och konung.
Han kunde derföre ej annat än bifalla R[iksens] Råd och
Sec. Utskottets instämmande tancka.
Frh. C. Ridderstolpe: Denne sak, g[unstige] Herrar,
är så tilräckel. utredd, att föga mera dervid är att säija.
Vist är det högt tänckt af vår älskelige Cronprintz, att han
redan så tidigt vil börja träda i fordna berömlige Svea konungars
fotspår och förnya samt uplifva deras ärominne.
Men Svea konungar hafva i alla tider varit födde generaler,
så voro Konungarne Gustaf Adolph, Carl d. 10, d. 11 och 12,
och hoppas jag således, att försynen redan i vår Cronprintz
en hielte beredt, som af utlänningar ej behöfver tilslcapas
och formeras.
Huru bedröfligt voro icke det, om et olyckeligt ögnableck
skulle för altid skilja oss ifrån en Printz, som nu är föremålet
af vårt tilkommande hopp, af vår ömhet, vördnad och
kiärlek. Hvad skulle hela nationen säija, om des utresa
skulle beslutas här emot allas deras röst, som af ömhet ville
se en så dyrbar person uti nationens armar quar. Låtom oss
ej neka hvarannan en så kiär, en så ömande rättighet, som
vi alla äga til des person, eller med votering biuda til att
quäfva rösten på et tänckesätt, som vi alla respectera och
Kronprinsens resa.
443
giöra oss heder utaf, utan låtom oss, som Frh. Kalling yttrat,
i vänlighet härom oss förena. Cronpr finsens] afresa skulle
blifva för oss så mycket bekymmersammare, som nation
nyss sedt honom inträda uti en större cariere och ytterligare
längtar att få kiänna des stora egenskapper; men H:s K.
Höghet kan törhända framdehles efter omständigheterne få
bequämligare tilfälle att något se sig omkring utom rikets
gräntz.
Gr. G. Hamilton förklarade, att han med vördnad och
högacktning för Printzens ädla och heroique upsåt gerna skulle
bifalla dess tilärnade resa; men consideration af den fahra,
sorn han vid K[onungens] af Preussens sida uti största
elden ej kunde undgå att exponera sig före, och ömhet för
Cr[on]pr [insens] person holt hans nit tilbakars och förmådde
nu honom att bifalla Secrete Utsk. och R[iksens]
Råds tilstyrckande.
Hr Landtm.: innan jag uti detta granlaga och vicktiga
ämnet gior R. o. A. någon proposition, utbeder jag
mig att få körtel, uptaga et och annat af Hrr mes discourser.
En värd ledamot har trodt, att militairen uti Secrete Utskottet
i anseende til Cronprintzens resa blifvit öfverröstad.
Jag kan försäkra, att den med öfrige Secrete Utsk. pluralitet
härom varit ense och att äfven jag i tahl med Hans K. Höghet
anfördt Secrete Ut [sk.] bevekande skähl till desse deras
tanckar.
Vi äro alle, m[ina] Herrar, skyldige vår Cr[on]pr[ins]
en vördsam tacksamhet för dess yttrade ädelmodige tänckesättt,
men vi äro honom också kärlek och ömhet skyldige.
Sv. rikets höghet tillåter ej, att des Cronprintz skulle behöfva
lära regeringskonsten el. krigsmetien utom riket. Regeringskonsten
finnes redan grundat i dess hierta, och des sälsynte
sinnegåfvor förebåda oss des snara mognad.
Det är vähl sant, att andra cronprintzar, som Dauphin
och nuvar:e Konungen i Preussen, bivistat campagner. Men
Dauphin giorde dem vid sielfva franska armeen med des
egen nation och Cronpr [insen] af Preussen med preussiske
troppar under Prince Eugene.
Att krigsvetenskapen är för vår Cr[on]printz nyttig att
lära är vist, men utan att risquera alt, torde han den ändå
kunna inhämta och dessutom densamma med rikets almänna
nytta combineras.
444 1762, juni 15, 16. Kronprinsens resa.
Det vore ju möijeligt, att sådane uplysningar el. ideer
kunde Printzell så insensiblement bibringas, som vårt fattiga
land framdeles ej torde stort vinna uppå, ehuru jag vet, att
des ädla hierta inclinerar endast til att hämta, hvad som
godt är.
Att, som sagt är, härvid för Crfron]pr[rinsen] ingen fahra
voro at fruckta, derom kan jag ej öfvertygas, ty skall han
lära metién, måste han vara med. Skall han vara med,
så bör det ske med heder och reputation för des egen person
och för svenske nationen, och det är icke att hålla sig ifrån
all fahra afsides på berg och säkra ställen; ty det gior icke
H. M:tt Konungen af Prfeussen] och skall Cronpr[insen]
följa honom vid sidan, är han vist intet säker för fahra.
Utom detta, mine Herrar, hvad skulle nationen och ända
til gemene man täncka vid Cronprintzens bortresa. Vi äro
ju rädde om hvar enskylt af våra medbroder och se honom
ej gierna utan högsta nödvändighet i krig och de detsamma
åtföljande äfventyr; med hvad hierta skulle nationen då se
en älskad Cronprintz under vårt nyss återvundne fredslungn
utom rikets gräntz stadd i alla de fahror, som vanskelig
lycka, krigstilfällen och Cronpr[insens] egit hierta och courage
kunde blottställa honom före?
Men, Herrar och Camerater af militairen, Ehr provocerar
jag i synnerhet härvid; täncken I som jag, hvilket jag är
försäkrad om, så missunna vi all militaire i verlden den heder
att följa Svea rikes Cronprintz på de fält, där mandom
skall visas och heder inläggas. Svenske män, oss men ingen
fremmande tilhör den ähran att stå vid hans sida, att följa
hans fiät, att försvara dess person med lif och blod och all
den trohet, som svenske män i alla tider varit kände före.
Sant är, gunstige Herrar, att det kunde, som sagt blifvit,
synas svårt att ej bifalla Cronprintzens förste hos Riks.
St [änder] anmälte åstundan. Men det skall derjemte i väre
minnesböcker, Hans K. Höghet till envärdelig ähra, stå antecknadt,
att ömhet för dess person är grunden til vårt afstyrckande
och att han dertil sielf är vållande, som på så
högt och utmärckt sätt giordt sig hos Svea man älskad och
kiär.
Bifaller nu H. R. o. A. Secrete Utsk. i detta måhl afgifne
bet[än]k:de.
Ja, almänt.
R. o. A. skildes kl. 3.
Kungsgårdar. Kronodagsverken.
445
Anno 1762 d. 16 Juni i.
Onsdag.
Plenum kl. 7.
Medan Gref Lewenhaupt förde klubban och H. Landtm,
väntades,
1 föredrogs Cammaroeconom.deputations bet. af d. [16]
Feb. 1762 ang:e Rådman Hindric Spaks ansökning dehls om
hans söckte rättighet til befordran, dehls att under perp.
arrende få besitta en vid Danvikshospitalet belägen af öde
uptagen äng, Killängen kallad.
Bifölls.
2. Cammaroec.dep. bet[än]k:e af d. 15 Maij fört. ang:de
kungsgårdar i gemen.
Bifölls.
3. Extr. prot. utur Rådcammarn af d. 17 sidstl. Mars ang:e
Ass. Wettrings tour i anseende til Assess. Linnerhielm, som
blifvit i und. anmäld til hofrättsrådsfullmackt.
Bondest. extr. prot. af d. [21 Maj 1762].
Res., att tourén emellan Ass:ne Linnerhielm och Wettring
decideras efter deras förut ägande tiensters värdighet, och
Assess. Nakreij uti sin redan vundne tour näst efter Linnerhielm
bibehållen.
4. Borg[are]st. extr. prot. af d. 10 huj. ang:e tour för vicefiscalerne
i colleg:ne lika med vice fiscal :ne i hofrätterne.
Af slås.
5. Bergsdeput. bet[än]k:e af d. 5 Maij ang:e Carlstad
stads genom des r[iks]d.fullm. Ass. Anthonsson giorde ansökning
att med Åhmols stad uti Byelfs våg och frackterne
der [i] från vara lika dehlacktig, hvarjemte
Borg.ståndets extr. prot. af d. 5 hujus med en i detta måhl
städerne emellan träffad förlikning.
Res.: Föreningen gillades.
6. Cammaroecon.deput. bet[än]k:de af d. [15 Maj 1762]
angre kronodagsverkens utgiörande i almänliet, hvarvid H.
Svedenheims memorial;
Hvilar.
7. Secrete Handels- och manuf.deput. bet[än]k:de af d. 15
Maij 1762 angre några nödige anstalter rörrde den sidenfabrique,
som Fabriqueur Alnoor och des bror [o: broder]1
efter Peijron nu innehafva.
1 Memorialprotokollet.
Rådman
Spaks ansökning.
Om kungsgårdar
i
gemeu.
Assessor
Wettring*
tour.
Ang:de vice
fiscalernes i
collegierne
tour.
Assessoren
Anthonssons
ansökning.
Angrde kro
nodagsvärken.
Alnoors ansökning
rörande
dess
fabrique.
446 1762, juni 16.
Ridderstråle.
Som härvid påmintes, att stenhuset, som Alnoor har fabr.
uti, är cronans och ej bör abalieneras, men han tycktes på
något sätt böra hielpas,
så resolv., att bet[än]k:det af slås i öfrigt, doch att Alnoor
el. dess rättsinnehafvare får, så länge han idkar fabriquen,
behålla denne ägendommen.
Ang:de sved- 8. Bergsdeput. bet[än]k:e af d. 3 Febi'. 1762 ang:e svediande
på sådane skogar, som äro bruk och bergverk underbergsbroken.
lagde.
Härvid Bondeståndets exftr.] pr[ot.] af d. 17 Maij 1762.
Bet. bifölls med den förändring, att laglig inhägnad härvid
iackttages.
Hr Land m. gaf härvid tilkiänna, att de öfrige stånden
bifallit, att Ständernes und. svar på Kgl. M:tts notification
om freden igenom en 4 ståndens deputation skulle i dag
kl. 11 af lemnäs. Och utnämdes altså härtil 12 dep. af R. o. A.
Ridderstrå- 9. Secrete Deput. bet[än]k:de af d. 16 Junii 1761 ang:e
.ts lidande. Gustaf Fred. Ridderstråles öfverklagade lidande.
H. Ridderstråles memorial, hvartil han muntel.
lade, alt han tagit interimsafsked i den tanckan at under sin
äldre brors förfall som caput farn [ilise] bivista riksdagen,
men som han sig deruti missräknat, hoppades han niuta
lika rätt som andra, som med interimsafsked återfådt sina
tienster, hvartil han sig nu recommenderade och afträdde.
Hr fv o n] B r o m e 11 tilstyrckte barmhertighet för des
fattigdoms skuld och att han måtte återfå tienst, tour och
löhn för att slippa gildstugan.
H. Giös: Att Riddarstråle] varit obefogad att gå från
arméen, varandes ej caput; afsked hade med rätta på begäran
fädt, doch af grace kunde han få söka tienst igen, den
bortmiste löhnen ej.
Frh. Funck item.
H. Schönström sammaledes.
Hr Landtm.: Med H. Riddarstråle] vore alt lägel, tilgångit,
men af medlidande hemstälte lian, om icke H. Ridderstråle]
kunde hos Kongl. M:tt recomenderas att få vid
ledighet återkomma i lika grad af tienst igen.
H. Hasenkampf: Som hans olycka härrördt af et
misstag, då han orät trodt sig vara caput farn [ilise], men
ej af fehl i tienst, så tycktes han, som många andra giordt,
kunna återfå sin tienst.
Ridderstråle. Beneficier.
447
H. Gyllensvahn: Ädelmod vore berömligt, men lag
och Riddarhusets värdighet tillät det icke efter behag.
H. Ridderstråle hade ingen olaglighet at klaga öfver, alt
rätt hade honom händt. Men som han voro fattig, så kunde
han efter Adel. Priv. gå i tienst igen och kanske af ståndets
cassa understödas; men ej borde vi pålägga regeringen dess
befordran, som voro til andras prejudice, eljest torde de
öfr. stånd, som nog ansedt capitasaken, med rätta få anmärcka,
att vi arbitrerade och pro lubitis tryckte andra. Vi
hade en gång efter lag tagit en principe; den borde vi
inascule följa utan lagens illusion.
H. L[ant]m.: Detta vore hans tancka, att Riddarstråle]
blott skulle få lof att hos K. M:tt åter söka tienst. Understöd
kunde för prejudicat skull ej gifvas af R[iddar]huscassan
men vähl genom sammanskott, viljandes han sielf 100
d. sm. bidraga.
Frh. C. Ridderstolpe: Att ehuru H. Ridd [er stråle]
varit obefogat att grunda sin afresa från armeen på Riksd.-  ordningen och han med rätta fådt sitt begärte afsked, doch
som han til detta misstag tagit anledning af sin broders förmente
förfall och siukdom samt dessutom voro medlid:de
värd, så kunde til Kgl. M:t hemställas, att vid vacance Ridderstråle
med lika sysla, som han innehaft, åter blefve hugnad.
Res., att R. o. A. vil hafva lemnat til Kgl. M:ts nådige
välbehag, att då Gap. Ridderstråle vid existerande ledighet
af lika syssla, som han för innehaft, sig anmäler, honom
dermed hugna.
10. Secrete Utsk. extr. prot:li af d. 3 Junii sidstl. ang:eAng:debenebeståndet
af den sidstl. riksdag til Riks. Ständ, disposition Iiciestatenbeviljade
pensionssumma på riks. beneficie- och benådnings
stat.
Biföls.
11. Ankom en Bondest. deputat., 8 p[ersoner] stfarck],
anförd af Otto Olofson, som p[rsemissis] p[raemittendis]
anmälte, att ståndet ang:de nya octroyen för ostind,
handelen instämdt med R. o. A. och dernäst til afgiörande
recommenderade L[ant-] och s[jö]milit.oec.dep. bet[änk.]
om Vadstena k[rigs]m[ans]hushemman; d:o bet[än]k:de om
augmentshennnans och beneficiehemmans skatteldöp; Cam.-
448 1762, juni 16. Utlänningar. Karaktärer.
oec.dep. om Sörby hemman; extr. prot. om Bethen; Cam.oec.-  dep. om skogarne; d:o om postbönder.
H. L andtm. påminte tilbakars om bevillningens afgiörande,
som deput:de i dag svarade skulle företagas.
Afträdde.
MajorArbins 12. Secrete Deput. af d. 9 Febr. ang:e Major Arbins bebesväi.
svär öfver prejudice.
Hvilar.
Ang:de ut- 13. Borgin. Renhorns memorial angre 91 § af städernes beborgarerätt.
svär om utlänningars borgarerätt.
Hr G y 11 e n s v a h n holt före att enl. 40 § i Reg.formen
de vähl kunde vinna burskap men ej blifva magistratspersoner,
hvilken förmån för infödde svenske borde bevaras.
Frii. Cederhielm trodde, att då de fädt det första,
sedermera det senare ej kunde dem nekas. Victorin, Brander
och Leijel hade i Engelland niutit den förmån; för detta
hade man varit mera rädd för fremmande och deras ilvilja,
men nu vore äfven deras principe: Patria ubi bene.
Res.: R. o. A. förblifva vid sitt förre beslut öfver denne
§ d. 27 Maij.
Presidens- 14. Secrete Utsk. hemst:de af d. 13 Oct. 1761 ang:e Presid.-  B^Ribbtngs secre^eiaren Baron Bengt [o: Gustaf]1 Ribbings hugnande
tour. ° med lagmans fullmackt och tour, hvarvid Secrete Dep. bet:de
af d. 3 Juni 1761 ang:e des lidande.
Afslås.
Hofrätts- 15. Secrete Utsk. extr. prot. af d. 20 Nov. 1761 ang:e 2:ne
P°Hofrätt.1)0 hofrättsposters tilsättande vid Åbo Hofrätt.
Bifalles.
Presidenten 16. Secrete Utskottets extr. prot.li af d. 3 Junii 1762
Zander och hemst :e, att Presidenten Zander och Feltmarsk. von Ungern
Faltmarsk. °
Ungerns [-Sternberg] må få behålla deras löner, om de skulle åstun
tour.
ur tiensten.
Bifölls.
Ang:de ca- 17. Uplästes det af de d. 12 hujus deputerade sex herrar
räctcrcrs
meddelande författade bet [än] k:e öfver Secrete Deput. yttrande af d. 21
i gemen. Julii 1761 ang:e characterer i gemeen uti 3 puncter, öfver
hvilcka deputerade sig särskilt utlåtit enligit det vid protocollet
af d. 17 hujus bilagde extr. prot:li.
Vid 2:dra puncten påminte H. Thomas Waden
s
t i e r n a, att de, som prejudicerat andra med caracterer,
1 Betänkandet.
Karaktärer.
ej allenast borde mista den caract:n följande tourén til befordran
utan och i comando.
H. v. V icke n och H. Klingspor ansågo sådant
för betänckeligit och biföllo dep:de, som häri tagit en milieu,
ty militaire honneurer kunde dem ej betagas enl. deras fullmackter.
H. v. Böhnen tyckte, att Majorerne Bohn [o: J. v.
Böhnen] och v. Schwartzer, som haft egne corpser att cornmendera,
ej kunde gå tilbakars.
Hr Gyllensvahn: Här vore ej qu[aestion] om per
soner
utan om en generalprincipe enl. 1756 åhrs Tienstbet[än]k:de
med den deri giorde ex[c]eption ang:e krigsförtiensters
belönande samt Kongl. Försäkran, som lofvar, att
ingen skal oförskylt mista sin tienst, och denne principe
hade deputerade utfördt.
H. [von] Vicken: En viss principe bör häri följas,
och som det ej går an att flytta desse officerare tilbakars,
lära de och vara så hederlige att ej begiära något i prejudice
af äldre.
H. Schönström: De, som fädt fullmackter, böra dem
få behålla.
Frii. Wrangel, Gust.: 1746 skedde många avancements
och det utom tour hastigt nog; nu hafva i felt många
distinguerat sig, som til ex. H. Spengport, H. Schönström,
H. Böhn [en] etc. Skulle de mista sine erhållne belöninger
och fullmackter, det voro obilligt.
Hr Klingspor: Vist böra käcka officerare hedras.
Qu[aestion] är blott, om principe general och milieu härvid,
att bibehålla de gifne fullmackter och tiifredsställa de
klagande.
H. T h. Rudbeck: Projectet hade ex[c]iperat krigs
förtfjänsters]
belönande och syftade blott på en nödig principes
etablerande utan speciel detail. Han bad derföre, att
det nogare måtte höras på.
H. v. Vicken: H. von Böhnen är min vän. Doch tror
jag, att när han först feck formera en corps af 300 man, så
skedde det med förbehåll att ej vilja blifva major; men han
blef det likvähl strax deruppå, och då jag sedan sökte lika
förmån, svarades mig det vara olagligt.
H. von Böhnen: Jag vil gerna cedera min tour, uti
29—5/2487
450 1762, juni 16. Karaktärer.
fred begär jag den ej utan endast hedern att hafva giordt
vähl.
H. Gyllensvahn bad hrr:ne ej personalisera utan
blott i ventilation hålla vid generel principe efter lag, föreslåendes
äfven til att förkorta debatten härom, att Frh.
Wrangel, H. Schönström, H. Th. Wadenstierna, Frh. Ridderstolpe,
H. Adlermarck och v. Böhnen ville med de 6 förra
hrr deputerade sammanträda och detta ytterl. öfverlägga til
någon pricipes stadgande enl. lagarne.
H. Th. Wadenstierna: R. o. A. hade nyl. bifallit
H. Strömhielms och flere ryttmästares tour framför Major
Ahlberg. De borde äfven härvid blifva sig lika. Äfven voro
månge af de vid Vilmanstrand 1742 distinguerade officerare,
som ingen belöning fädt.
H. L[a nt]m.: Då jag sedt så mångfaldige besvär öfver
prejudice nu vanckas, har jag sådant beklagat och eftertänckt,
om icke raison dertil kunde vara den, att 1756 åhrs
Tienstbet:e giordes i fredlig tid och att sedan blifvit qu[aestion]
om des aplication på krigstider. Någon principe blir
härvid nödig, ty att i krig altid stricte efter tour befordra,
går ej gerna an. Personers rätt kan vara å ena sidan, men
rikets rätt å den andra. Desse böra i någon punct combineras.
Talent och distinguerad tienst pläga efter all krigspraxi
i felt utmärckas framför den tienst, som giöres endast så, att
man dervid är säker för krigsfiscalen. Och således tror jag,
att Tienstbet. af 1756 i felt ej altid är aplicabelt. Mången
käck karl kan deraf blifva decouragerad, ty vanitet och
lycka böra flatteras el. kasta vi omkull all grund af militaire
ambition. Derföre giorde och Riks [ens] Ständer förb
åhr författningen om krigsförtiensters belönande, som tycktes
saknas i 1756 T[jänste]bet[än]k:de, och den deri vedertagne
principe för en esprit militaire hos käckt folck
förtienar att med förbre Tienstbet. möijeligast uti någon
principe combineras och underhållas. Och tror jag derföre
H. Gyllensvahns förslag ganska nyttigt, att de nembde 6 herrar
med de förre sammanträda til att ytter!, härom öfverlägga.
Hr T h. Rudbeck lemnade derhän, om icke den principe
d’esprit militaire hos oss funnits vara nog despotique
och at han derföre blifvit medelst 1756 åhrs Tienstbet :e såsom
til oss lämpeligare inskränckt, men trodde derjemte,
Båtsmansroteringen.
451
att besynnerl. merits belönande uti felt altid blefvo dependent
af com:de chefen.
H. Landtm.: Lag voro dervid nödig, ehuru rättvis man
kunde suponera den eomend:e chefen.
Rs.: Bifölls, att de nu nembde 6 hrr med de 6 förre sammanträda.
18. Föredrogs Borg.ståndets extr. prot. af d. [16] hujus Ang:de stäang:e
städernes botsmansrotering vid det här på bordet mgnsrote_
liggande ring.
Secrete Utsk. extr. prot., detta måhl ang:e, samt Bondeståndets
extr. pr[ot.] med tilstyrckan, att någon ändring
måtte ske uti den åhr 1743 af Riksens [Ständer] om städernes
roteringsbotsmän giorde författning och att det må förblifva,
som det förut var enl. 1719 åhrs r[iks]dag[s]beslut.
Rondest. extr. prot. biföls.
19. Ankom en Presteståndets deputat., 8 p[ersoner]
st[arck], hvars ordförande Doctor Olof Celsius p[raemissis]
p[raemittendis] anmälte, att ståndet förehaft Secrete
Utskottets extr. prot:li rörande de kongl, printzars educationsverk,
stat och löhningar och hade dervid ej haft att påminna
vidare, än att Secrete Utsk. först öfver altsammans må
inhämta H:s Kgl. Maijtts nådige tanckar.
Ödmiuke tienare.1
20. Secrete Utskottets extr. prot. af d. 26 Sept. 1761 med Secreterare!!
tilstyrkan, att Secretm i banquen Lundmark må få lagmans banquen. 1
caract. och heder.
Bifalles.
21. Cammaroec.depui. bet[un]k:de af d. 22 April förl.Ang:de dem
ang:e dem, som olofl. flytta ur riket, jemte project till för- °r’
ordning deremot. riket.
Frh. Ridderstolpe: Det voro hårdt att i slikt fall
mista alt arf i riket.
H. Fr. Ehrensvärd: Riket vunno ej derpå utan tappade
mera på folket, som bortgingo.
Förordningen gillades.
22. Cammaroec.deput. bet[än]k:de af d. 22 Maij förl. ang:e Hinric PylBonden
Hindrich Pijlkens förde klagan öfver olikheten
i skattemarcker uti Savolax efter 1664 åhrs jordransakning
derstädes samt deraf följande olikhet i räntorne, hvaröfver
1 Memorialprotokollet: Hörsame tienare. Recomenderar oss. Farvähl.
452 1782, joni 16, 17. Ås härad. Södertälje.
Åhls (!) hä
radsboers ansökning.
Södertelje
stads ansökning.
hemställes til laga undersökning af vederbre i orten tils nästa
riksdag.
Bifalles.
23. Cammaroecon.deput. bet[än]k:de af d. 9 Febr. 1762
ang:e Åhs häradsboers i Westergiötland ansökning att slippa
skiutshållningen i Borås stad.
Bifölls.
24. Hr Landt m. androg, att bland de på bordet liggande
måhl äfven voro Seeret. Deput. bet[än]k:de ang:e Extrafiscalen
B:n Kurcks besvär jemte Bondeståndets vidföljande
extr. prot:li, sorn honom til assessorat i Giöta Hofrätt
föreslår; men som för H. Proto.not. Schaeij vore reserverat
och bifallit, att til des prejudice ingenting skulle afgiöras,
under det hans ansökning om befordran til assessorat är
oafgiordt, så hemstältes, om det förra måhlet skulle afgiöras
el. ännu hvila.
Resolv., att det hvilar.
Likaledes påminde H. Landtm, om det på bordet liggande
Sec. Dep. bet. med Borg.st[åndets] extr. prot. til kgl.
secr.fullmackt för Norén såsom af enahanda beskaffenhet
med det förra.
Res., att detta äfven hvilar.
Hr v o n Böhnen och Frh. Grönhagen tyckte fuller,
att emellan H, Schaijs befordringsmåhl och Frh. Kurcks
samt Noréens vore den skilnad, att det förre moverats hos
stånden men de senare gådt ordinaria via genom deputation
och att desse således ej deraf borde uppehållas.
Men som Frh. Ridderstolpe, Frh. G. Reute rholm
deremot yrckade R. o. A. beslut, och H. Landtm,
tilläde, att han misstagit sig om papper vid detta måhls anmälande
emot sit upsåt och ståndets beslut samt att för öfr.,
då R. o. A. ständigt budit til att hindra orätt, det ej tycktes
dem värdigt att nu sätta Hr Schaij i lidande af andra genom
några bivägar.
Så blir vid res., att desse måhl hvila til riksdagens slut.
25. Landt- och siämilit.oecon.deput. bet[än]k:de af d. 15
Maij angre Södertelje stads ansökning att för sina botsmän
få erlägga vacancep:gr och slippa recrutera de gamla roterne
sorn ock at få någon lindring uti båtsmanshållet.
Bifölls.
24. Secrete Utskottets extr. prot. [af 9 Mars 1762] ang:e
Postbalanser. Köpings djurgård.
453
printzarnes education, hofbetiening och stat, hvartil project
medföljer.
Hr [von] Bromell: Vi hade vähl varit villige tilbeviliningen,
men genom så store utgifter frucktade han, att
mycket deraf skulle afgå.
Frh. Kalling begärte få höra, hvad Prästeståndet sig
häröfver yttrat.
H. Lfa n t ]m.: De hafva blott remitt. måhlet tillbakars til
Secrete Utsk. att få inhämta Kgl. M:s nådige utlåt:de derom.
Res.: Måhlet hvilar.
25. Cammaroecon.deput. af d. 19 April 1762 ang:e de äldre
postbalancers utredande till att antingen indrifvas eller utbalanceras.
Bifalles.
26. Cammaroecon.deput:s bet[än]k:e af d. 26 Februari Äng:de Kö1762
ang:e Kiöpings diurgård, som Kiöpings stad sökt att få pin|ård.1U1
arrendera.
Res., att arrendet af Kiöpings diurgård skal til den mästbiudande
medelst auction uplåtas.
27. Justit.deputat. bet[än]k:e [af d. 2 Juni 1761] ang:de
förklaring öfver 1749 åhrs förordning öfver cronorusthåll
och augementshemmans skattekiöp.
Cam.oec.deput. bet. af [d. 12 Juli 1761] i samma ämne.
Borg.st. extractum protocolli af d. [14 Sept. 1761].
På H. Bildenschiölds anmärckning öfver detta
imåhls angelägenhet och att det fordrade någon öfverläggning
res., att detta måhl ligger.
R. o. A. skildes åth kl. enrot 3.
Anno 1762 d. 17 Ju ni i.
Plenum kl. 7.
Gref Levenhaupt förde klubban för H. Landtm, ankomst
och
l:o föredrogs Bergsdep[u] t. bet[än]k:e af d. 25 Nov. 1761 Bergsfiscalsang:e
bergsfiscalssyslans indragande i Wermeland. Wermeland.
Bifölls.
2. Gammar.oecon.deput. bet[än]k:de af d. 16 Febr. 1762 Faxells
rörande Öfv.insp. Faxells besvär, att den af Riksens Ständer bes%arvid
sidstl. riksdag anslagne tilökning af tvenne landtlmätare
-
De äldre
postbalancers
utredande.
454: 1782, juni 17. Enskildas besvär.
löhner icke i så måtto skal vara proportionell fördeld, att
honom något deraf blifvit tillagt.
Bifölls.
3. Secrete Utskottets ex[tr.] p[rot. af 5 Juni 1762] ang:e
Öfverstelieut. Sandelhielms och Majoren Baron Fr. Armfelts
belönande; den förre föreslås til krigsråd och den senare til
öfv.l[öjtn.] med pension.
Ligger på bordet.
Assessoren 4. Secrete Deput. bet[än]k:de [af 30 Oktober 1761] ang:e
LmsfesvärdlS Assessoren Linderstedts besvfär].
Härvid H. Linderstedts memorial.
Bet[än]k:det bifölls.
von Knor- 5. Secrete Deput. bet[än]k:e [af 6 Nov. 1761] ang:e von
rmgs besvai. |£norr}ngs besvär öfver prejudice.
Ligger.
Vult von 6. Secrete Deput. bet[än]k:dc [af 4 Dec. 1761] ang:e Vult
besvär.5 von Steyerns besvär öfver lidande.
Ligger.
Hustru Bars 7. H. [von] Bromell anmälte Tracteuren Bars hustru
hålla^biOarck Apollonia Barses ansökning att få hålla hillard emot viss
åhrl. afgift til Frimurarebarnhuset, hvilken ansökning han
til det bästa recommenderade.
Men som detta fants vara et privat måhl och som ej gådt
ordinarie vägar, så kunde det ej optagas.
Nils Walls 8. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 23 Septemb. 1761
besvär
angle Adjuncten Doct. Nils Valls besvär öf. prejudice.
Borg.st. extr. prot. af d. 20 Mars.
Prästest. d:o af d. [3 April],
Resolv.: Bifallit, att Adjunct. Doctor Wall får professors
fullmakt af samma dato som Prof. Risell.
Angide en 9. Borg.ståndets extr. protoc:li af d. 11 Febr. 1762 angle
i' Carlshanm. understöd til en yllefabrique i Carlshamns stad i ani. af Borgmästaren
Frantz Cervins giorde ansökning.
Hvilar.
Angide ofräl- 10. Secrete Deputat:s bet[dn]k:de af d. 13 Maij 1762.
besitta''adeli- ang:e de rättigheter, som blifvit tillagde ofrälsemän att bege
gods. sitta adelige gods.
Bifölls.
Landshöfd. 11. Cammaroecon.deput. på bordet liggande bet[än] k:de
Pjpgrs än—
sökning, angle L[ands]h[öf]d. Pipers i lifstiden giorde ansökning om
ersättning för åtskillige des embete frångågne förmåner.
Sannegården. Storskiftet.
455
Res.: Bifalles den föreslagne pension af 1 000 d. s:mt åhrl.
för des Änckefru.
12. Hr Ha sen kamp f androg, att han förnummit, det Ang:de SaaPrästeståndet
i går afslagit vår föreställning af d. 18 Maij Sirderuti
måhlet rörande H. Cronackers ansökning om säteriet
Sandgårdens utlösande, hemställandes han fördenskull, hvad
i detta måhl, som så nära rörde R. o. A. privilegier, voro att
giöra.
H. Landtm, trodde, att man härom borde giöra ytterl.
föreställning i extr. prot. och det i kraftigaste måtto. Eljest
torde och R. o. A. kunna taga den utväg att, innan detta måhl
afhielpas(!), intet afgiöra vid nästa riksdag något af Prästeståndets
besvär,
som bifölls och exp. ex[tr.] prot. (Bil 42).
13.
ang:de storskiftsdehlningen på Åland jemte bifogat project deAianciP*
dertill.
Som R. o. A. redan afgiordt ang:e storskiftsdehlningsmethoden
öfver hela Sverige! och funno betänckeligt att för särskilte
provincer särskilte författningar i detta ämne skulle
giöras eller olika fundament dertil tagas, så
res., att detta project afslås och anseer R. o. A. storskiftsdehlningen
på Åland af samma beskaffenhet, som hvad R. o.
A. sig utlåtit i anseende til storskiftsdehlningen öfver hela
riket.
14. Secrete Deputations bet[än] k:de af d. 12 Maij 1762 Magister öränge
Magister Örlings besvär deröfver, att han ej fädt til1,rigf> bejVirgodo
niuta Riks. Ständ, vid senaste riksdag honom meddehlte
föreskrift til befordran.
Prästeståndets extr. prot. d. 5 Junii,
Bondeståndets d:o af d. 22 Maij,
d:o derifrån et diet. ad protoc.
Res.: Bifölls enl. Bondeståndets mening, men hvad pension
angår, förblifver det vid deputationens betänckande.
15. Secrete Utskottets extr. prot.di af d. [3 Juni 1762] Ang:de Secang:e
cantzliråds fullmackt för Secreter. i Cantzlicollegio r^^j}r“L
Rabbe samt någon tienstefrihet vid dess sysla.
Sorn R. o. A. ej ville befatta sig med befordringar, sorn
kunde gå ordinaria via, el. med recommendationer ifrån deputationerne,
så
res., att caracteren afslås men tienstefriheten beviljas.
.456 1762, juni 17. Hammarhielm.
Magister
Bredings
besvär.
Gapit:n
Hamraarhielrns
besvär.
Ang:de en
stenkyrka på
Vermdön.
Ang:de Majoreme
Ahlberg
och
Beck-Friis.
16. Secrete Depui. bet[än]k:de af cl. [5 Juli 1761J ang:e
extraordinarie Escadronspredicantens Magister Bredings besvär
öfver prejudice.
Bifallit.
17. Justitisedeput.s bet[än]k:e af [d. 5 Maj] ang:de Ammiralitetscapit.
J. L. Hammarhielms besvär dehls öfv. H.
R[iks]r[ådet] Frih.(!) von Rosens, dehls andre chefers
honom tilskyndade lidande i Pommern under kriget.
Votum separatum dervid.
Frh. C. Ridderstolpe hemstälte, att som denne sak
voro mörck och liden til des utredande kort, R. o. A. måtte
hugna Cap. Hammarhielm med en summa af 5 000 d. sunt,
doch utan att sådant får tiena til prejudicat, då denne sak
aldeles kunde nedläggas.
Hr Landt m. aproberade denne idéen, tilläggandes afl
riddarhuscassan kunde derföre rembourseras medelst någon
afgift vid anteckningarne til nästa riksdag.
H. H a s e n k a m p f biföll item men trodde, att Ridd.husdeputation,
som bäst kiände cassans tilstånd, borde få projectera
summan.
Hr Gyllenhammar önskade H. Hamm[arhielm]
detta til understöd, varandes af den tanckan, at äfven fatalierne
i des klagan borde lemnäs honom öpna.
H. L a n d m. trodde, att H. Hammarhielm] siell' skulle
deruti finna sig, hälst han aldeles ej vore laederad i något
och den omtalte arrest blott varit en bevakning i dess quarter
under dess siukdom. På Lfantjm. propos.
res.: R. o. A. hafva til någon hugnad för Cap. Hammarhielms
öfverklagade lidande för sin dehl af riddarhusmedlen
tillagt honom 6 000 d. s:mt, hvarmed R. o. A. för sin dehl
anse denne sak som aldeles af sluten.
18. Prästeståndets extr. prof. af d. 7 Maij 1762 ang:e collect
til en stenkyrckas uprättande på Wermdön.
Biföls.
19. Borgarestånd, extr. prof. af d. 14 hujus, hvarutinnan
ståndet tillägger Majorerne Ahlberg och Beck-Fris tourén
framför von Schwartzer samt de flere, som för denne återvunnit
deras tour.
H. Klingspor: Vi hade nyl. afgiordt och expedierat om
6 officerares tour framför Schwartzer, som dem prejudicera!,
men nu finge saken en annan tournure, ty både Beck-Fris
Ahlberg och Beck-Friis. Ostind. komp.
457
och Ahlberg voro yngre än von Schwartzer och skulle således
prejudicera alia de, som vi uprättat. Dertil viste han ingen
grund i lag, men vårt beslut hade vi bygt på lag; dervid
borde vi förblifva och härom med deputation hos de öfrige
stånden giöra behörig föreställning.
Hr Uggla hemstälte, om icke med någon generel författning
tourén måtte regleras emellan alla dem, som fädt uprättelse.
H. T h. Rudbeck tilstyrckte som H. Klingspor deputat.
med kraftiga föreställningar hos de ofr. stånd i anledning
af vårt beslut och deri åberopade lagar.
Hr Landt m.: Dervid kunde de enträgnaste termer brukas
och äfven tilläggas, huru Ständers värdighet lider, då deras
resolutioner i en sak så ofta bytas och den ena i dag, en
annan i morgon blifver i sin tour fram och tilbaka flyttad.
H. Gyllensvahn bad, at H. Landtm, i sammanträde
med Hrr Talemän detta måhl ville understödia.
H. v. Vicken instämde härmed, tilläggandes sig häraf
förmoda god verckan, efter, sorn han och hördt skola i desse
dagar vara skedt uti tienstsaken, besluten hos de öfrige stånden
stundom kunde flere gånger ändras.
H. Landtm, lofvade att ännu i dag i samträdet med
Talemännerne vilja denna sak i eftertryckeligaste måtto föreställa;
kommandes äfven et extractum protocolli häröfver at
utfärdas, som upsattes så lydande (Bil. 43).
20. Härpå androg Hr Landt m„ att sedan Secrete Ut- Aag:de ostskottets
hemställande af d. 7 Juni ang:e en ny octroij för ost- ^ds^trojen"
ind. handelen, hvilket hos R. o. A. d. 14 hujus blef afgiordt,
igenom Präste- och Borgareståndens olike beslut emot R. o.
A:s samt Bondeståndets numera icke kunde komma til någon
expedition, så hade Gen.majoren Löven och Br[uksjpatronen
Finlaij i dag inför Secrete Utskottet giordt öppet anbud
af de vilkohr de för octroijens erhållande vela cronan
bestå. Uplästes
Secrete Utskottets extr. prot. af d. il Junii, som anseer detta
tilbud såsom ganska fördelacktigt och
memorialet af Hrr Fabian Löven och Robert Finlaij, i dag
underskrifvit och ingifvit, af innehäld att de til befordran af
den nödige resource, som riket af en ostind. octroij kunnat
förvänta och som igenom sakens afstadnande medelst 2 stånd
458 1762, juni 17. Ostindiska kompaniet.
mot 2 :ne, nu velat upge de förmåner, de med sina associerade
för den projecterade octroijen vilja bestå, nemi.
l:o för hvart hemkommande skiep 75 000 d. s:mt.
2 Såsom praemrmeration härpå 10 tunnor guld utan interesse,
lef[vejrerade postevis inom detta åhrs slut, hvarå
afräkning börjas 1768 genom de då inkommande skepp.
3. Et låhn til cronan el. förskott af 20 tunnor guld emot
6 p [ro] cent interesse och vanlig säkerhet, hvaraf en quart
föreskiutes vid octroyens undfående och resten quartaliter
tre månader emellan hvart. Betahlningen betinga de sig til
y4 vid 1766 åhrs slut och så de öfr. fierdedehlar hvart åhr
efter annat.
4:o. Låfvade, att om de sitt bud ej fulgiöra el. någonsin
deruti söka eftergift, vilja de vara sin octroij och derpå giorde
prenumeration förlustige.
5. Lofva de, att handeln så vähl nu som för skal blifva
skött.
6. Begära de, att om samme vilkohr el. mera biudes, skulle
deröf. få blifva hörde, som nu brutit spetsen.
Hr Lagersvärd yttrade härpå, att han med fägnad anliördt
detta hederliga tilbud. Det förre comp. tycktes vähl i
ani. af d. 32 § af deras octroij hafva haft til den nya någon
rättighet; men som det vist en oanständig kallsinnighet emot
riket och giordt et ringa tilbud af 5 t:r guld, hade de ej förtient
någon option el. faveur af b:de §.
H. Landtm.: Secrete Utskottet hade funnit detta anbud
hederligt och voro de hrr derföre förbundne. Det hade och
genom 3 ledamöter låtit gifva det förre comp. directeurer
häraf dehl och trodde, att någon tima til svars gifvande dem
kunde föreläggas.
H. Sch önström af lika tancka som H. Lagersvärd.
H. Thure Rudbeck: Han sågo nu med fägnad det besannas,
som flere men in specie H. Jennings tydel. deducerat
i sidsta ventilation häröfv. Att det förra comp. härvid nu
ej ägde någon option, voro genom sidsta voteringsbeslut afgiordt
och borde således detta anbud antagas.
Hr Gyllensvahn: Desse anbud giorde de nya associerade
största heder, då deremot de gamle vist liten kärlek för
riket och gådt en elak väg, då de af skuddat sig 50 000 d. s:mt.-  afgiften för hvart skepp. Han ville derföre gierna giöra plaisir
Ostindiska kompaniet.
459
åt de för^e men gerna glömma de senare, som så oömt tänckt
för sitt fosterland.
Detta tilbud borde derföre antagas och hos de öfrige stånden
befordras, emedan ovist vore, hvad det gambla comp.
häremot torde derstädes kunna förmå.
Hr Uggla berömde högel, desse nya anbud men trodde
doch, att det gamlas directeurer häröfv. kunde höras.
H. [von] Böhn [en] berömde anbudet. Doch kunde
de gamla höras enl. 32 § och clausuln af de nyas memorial,
som kunde lända cronan til förmåhn, och denna sak dertil
hvila, hälst han hade rätt att begära den på bordet ännu
längre.
H. Jennings: Som medelst sidsta votering votum dissentiens
bifallits, som limiterat de gamlas option til bud med
slutne zedlar men ej til auction, så vore det nu emot beslutet
att höra dem öfver detta öpna anbud, som skulle blifva en
auction på slutet och et tvång för dem, som så nitiskt giordt
första steget.
Hr Fred. Ehrensvärd berömde högel, anbudet men
trodde, det skulle befordra des bifall i de 2 stånd, sorn varit
för det gamla coinpag., om detta deröf. hördes.
Hr Fabian Löven: Vi hafva, gfunstiga] Herrar, uti
detta vårt giorde anbud ej sedt på egit interesse utan blott
med ömhet ansedt rikets belägenhet. Ingen förmån begära vi
annat än den hedern att tiena fäderneslandet och visa, hur
det blifvit af de andre förfördelat.
Hr [von] Bromell: Jag känner option rätt vähl. Jag
mins, att jag vid tullarrendets förnyande med mit bod liögde
summan med 2 t:r guld, men at sedermera societeten, som
feck behålla ärendet, derå skaffade sig afskrifning.
Detta nya tilbud är hedersamt och förtienar den reciprocitet,
att som Ostind. Comp. felat och brutit contractet om
50 000 d. s ant för hvart skepp, bör det härvid ej ha option
Jag bifaller derföre Sec. Utskottets tancka, att detta tilbud
antages och med deputat:n må hos de öfr. stånd befordras,
på det de förres egennytta emot riket må tilbörl. sees och
lönas.
Hr Woltemat yttrade sin fägnad vid et så hederligt
oförväntadt tilbud. Tilläde och, att i fölgd af vårt senaste voteringsbeslut,
då vi bifallit votum dissentiens, ingen option
460 1762, juni 17. Ostindiska kompaniet.
det förra comp. kunde tilläggas vid detta öpnå, nitiskt giorde
anbud, hvilket vi genast borde antaga.
H. Giös conf. med H. Woltemat.
Frh. Grönhagen berömde det nya anbudet högel., men
vi voro lika skyldige att efterlefva privilegier som våra beslut.
Efter 32 § borde de gamla få option och dehl af delta, hvarti!
äfven de nye i sitt memorial sig hade begifvit, eljest begärte
han häröf. votering.
H. [v o n] N a c k r e i j instämde härmed samt tilläde, att
de gamle någon tima til svar som e. g. kl. 6 i afton kunde
föreläggas. De torde kanskie biuda mera; hvarå icke vore til
denne octroij ovärdige.
Hr v. Vicken uprepade senaste voteringsproposition och
viste, att enl. vot. separat., som vi bifallit, all option för de
gamle försvunnit. Att de nya vid slutet af memorialet nämbt
om andre tilbud och i alt fall begärt dehl deraf, deruti hade
de giordt försichtigt, men någon rätt för det gamle comp,
existerade nu ej mera hos oss.
H. Sandelhielm conformerade sig med H. Nackreij.
H. Rappe: De begge qusestioner att strax antaga det nya
tiibudet eller att deröfv. höra de gamla, kunna på detta sätt
Jättel. concilieras: att de höras, men om de ej biuda så mycket
öfver det nya anbudet, som det öfverstiger Secrete Utsk. utsatte
summa, så bör deras bud icke ens höras. De blifva då
ej med sämre mynt betalte, än de betalt riket med.
Hr Gyllensvärd: Det nya anbud förtiente tack och
heder, men de gamle borde doch ej stötas emot privil. 32 §
utan häraf få dehl. Biuda de mer, kunde man sedan yttra sig
örn option.
Frh. C. Ridderstolpe viste ej, hur nu tvert emot
vårt senaste beslut någon option för de gambla kunde sättas
i qusest., sedan vi afslagit med votering den af Secrete Utsk.
för dem tilstyrckte optionen och preferencen. Detta vore en
afgiord sak, emot hvilken ej borde talas. Och skulle de
gamle villa giöra något anbud, borde det ej emottagas annars
än efter H. Rappes yttrade förslag.
Hr Gyllensvärd förklarade sin tancka vid de gamlas
hörande hafva varit att förnimma, om de från 1752, då de
fingo afskrifningen, ville återbetalda 75 000 d. s:mt til cronan
för hvarje hemkommit skepp.
Ostindiska kompaniet.
461
H. T h. Rudbeck: Med Frh. Ridderstolpe undrar jag
billigt, då jag emot vårt sidsta nu åter hör tahlas för en option.
Det är ju genom votering afgiordt, att den af Secrete Utsk.
projecterade optionen enl. votum seperatum så skulle modificeras,
att anbuden med slutna sedlar skulle giöras i Secrete
Utsk. och att högsta bådet vore närmast til octroijen. Hvar
står här 0111 någon option? Nu hafva de nya giordt et hederligt
anbud och det uppenbarligen, då de förre ännu sagt
intet. Se då, 111 [ina] Hrr, hvad de giordt för att förtiena
option och faveur,
Men alt är ännu ej sagt om deras förhållande mot riket.
I Bevillningsdeputat. var quaestion om en afgift af 80 000
dhl. s:rm. för hvart hemkom:e skepp emot octroijens förlängande
i det förre comp. hand; då protesterade en comp.-  ledamot deremot, tilläggandes sig icke mindre vara säkre, att
octroijen dem ej kunde undgå. Secrete Utskottet har sedermera
flere resor hördt och förestält dem ang:e någon bevillning
til rikets nödiga behof, äfvensom öfver villcohren til en
ny octr. erhållande. Derpå hafva de svarat, att de af ömhet
för riket ville i bevillning gifva 1 t:a guld och 5 t:r guld för
en ny octroij på 20 åhr. Secrete Utsk., som således ej kunde
få dem längre, måste sielft utsätta vilkohren til anbuden på
octroijen. Hafva de sedan rördt sig det minsta. Neij, utan
äro nögde att sitta in possessorio. Huru kunna vi nu hysa
faveur eller vilja gynna dem, sorn, jag tor nästan säja, med
all kraft budit til att stänga dörren för rikets rätt?
Deremot hafva de nyare et hederligt anbud giordt och äro
vi enl. vårt beslut dem preferencen skyldige, som giordt högste
budet. Skulle de gamle än ytterl. vilja giöra något anbud, så
må det ej antagas annars än efter H. Rappes project, örn
nemi. de biuda 10 t:r guld mer, än de nya giordt.
Hr Bildenschöld conform. sig i eloge af det nya anbudet
och medgaf, att enl. sidsta beslutet votum diss. voro
bifallit. Derefter skulle anbuden ske i Secr. Utsk. med slutne
zedlar. Men saken hade stadnad emellan 2 stånd emot 2, och
detta öpne anbud viste de gamla ännu intet utaf. Han önskade
derföre, att detta måhl måtte snart til slut befordras eller
och til Kgl. M:ts afg[örand]e efter riksd[agen] remitteras,
och hemstälte, om icke de gamble tils i morgon bittida kunde
häröfver bli hörde.
462 1762, juni 17. Ostindiska kompaniet.
Prästeståndets
dep.
Frh. G. Reuterholm ville härvid a parte anmärcka,
1 :o att det anbudne låhnet af 20 t:r guld voro godt, men det
borde ej riket påtvingas utan behof.
2. Att actierne uti detta compag. borde blifva små, så att
alla, rike och fattige, kunde deri dehltaga, som det skedde i
Holland.
Ankom en Prästest. deputation af 6 ledamöter, hvars ordförande
Doctor Celsius p[raemissis pfraemittendis] anmälte,
att som Borg.ståndet nyl. uptagit och bifallit en vid
namn Siöbergs förut i Urskillningsdeput. afslagne ansökning
om att få äckta en af honom förut under sit äcktenskap
lägrad quinna, så bad ståndet, att R. o. A., som på så lysande
sätt altid skyddat lagen, ville afslå en sådan emot lag, dygd
och moral stridande begäran, när den förekommo.
Afträdde.
Frh. Cederhielm åberopade, hvad han för detta om
nya octroijen yttrat och tilläde, att hvad i särskilte voto vore
sagt emot de af Sec. Utsk. dertil föreslagne och utstakade vilkohr
vore sannat, i det att det nya anbudet voro långt större.
Vid det, Frh. Reuterholm emot låhnet inkastadt, anmärktes,
att här ej voro qu[sestion] om nytt låhn utan et, som för
detta voro beviljat. Cronan finge ej alt, hvad hon så vähl behöfde,
och ingenting skulle blifva lagt på kistbottnen.
Hvad option anginge, så voro den frågan i sidsta votering
så rent afgiord, att nu ej mer derom kunde tahlas, hälst då
jemförelsen af de förres och de nyares anbud föllo hvar och
en i ögonen och man derjemte påminte sig, hur vid octroijen
af åhr 1746 de gamble intet anbud giordt, och då Arfvedson
stegrat bådén, hade deras brinnande nit för riket då som nu
aldrig sagt et ord til vilkohrens förbättring för cronan, huru
de sedan nyttiat en viss conjuncture att slippa den stipulerade
50 000 d. s:msafgiften och huru de alt sedan vist sig för
cronans behof kiänslolösa.
Deremot förhöllo sig de nyare helt annorlunda. De anbudo
fördehlacktige vilkohr och vilja hafva förvärckat octroijen
med prenumeration, om de någonsin begiära någon afskrifning.
Det vore rent språk och til dem ville han vända sit
hierta. Skulle de äldre för dem få någon pereference, så borde
de gifva 50 t:r guld för en.
Härvid ropades på proposit:n.
Ostindiska kompaniet.
463
H. Durietz: Til det i detta måhl redan tilräckel. nu och
senast anfördt vore, ville han blott tillägga
1 :o angre den af Frh. Reuterholm giorde erhindran om varsamhet
vid låhn, at här ingen ville öka rikes giäld med nytt
låhn, men det behöfdes at betahla giord gäld för armeens
behof, at hålla ord mot creditorer och att soulagera riket ifrån
drygare frätande interessen.
2. I anseende til den nu yrckade option för de gamble anmärktes,
att sedan vi i sidsta votering bifallit, att ingen
annan option än högsta buden skulle gälla, men saken emellan
2 stånd emot 2 blifvit oafgiord, så hade hon utan detta
nyare anbud aldeles afstadnad, emedan de gamble aldrig
något anbud sedan giordt. Nu hade de nyare giordt en hederlig
offerte, den de och tycktes böra niuta til goda, hälst vi
beslutit, att alla anbud skulle i Secrete Utsk. giöras utan någon
option för de gamle. Fördenskul vet jag ej, hur den nu
åter kan moveras, så framt den ej proponeras med det vilkohr,
at om något bud ifrån dem skal åhöras, de böra åtminstone
biuda så mycket öfver de nyare, som desse budit
öfver det af Sec. Utsk. utstakade vilkohr.
Hr v. Böhnen itererade i stöd af clausuln i det nyare
memorialet, att de gamle borde höras, eljest afskars rikets
rätt, som eljest torde kunna få ännu fördehlacktigare vilkohr.
Frii. G. Reuterholm ville opartiskt vähl bifalla till
den nyare octroijen men ej til låhnet, hvarom apart borde afgiöras.
Som nu åter prop. begiärtes, frågade H. Landt m., om
R. o. A. gillade de i H. Lövens och Finlays mein. giorde anbud?
Som
besvarades med Ja och Neij.
Hr Gyllensvahn: Jag trodde i början, att vi alla i
detta samhälle ville täfla uti eloger af de herrar, som ifrån
1 tunna guld och 5 för octroijen gådt med anbud til 30 t:r
guld med förord att aldrig vilja afkorta rikets rätt, och hoppas
ännu, att vi af kärlek för riket lära gynna et så fördehlacktigt
anbud.
Att Ostind. Comp. handel burit sig och att det vähl kunnat
giöra cronan bettre bud än de giordt, om det hade velat, tror
kan ses på H. Sahlgren, som dervid säkerl. ej blifvit fattig
utan vähl för sig; men desse nyare hrr hafva hederi, dis
-
464 1762, juni 17. Ostindiska kompaniet.
Ceremoniellet
vid riksdagens
slut.
tinguerat sin nit för riket, dem vil jag bifalla, och de böra
hafva option efter vårt beslut, som giordt högsta bådet. De
gambla böra häröfver intet få biuda, så framt de ej enl. H.
Rappe giöra dubbelt högre bud än de nyare giordt. Jag hoppas,
g [unstiga] Herrar, att vi som rikets vänner ej lära balancera
vid det så fördehlacktige anbud för riket, sorn de
nyare hrr hafva giordt.
H. v. Böh nen förklarade sig ei för något personelt afseende
utan blott för cronans rätt skull hafva yrckat de
gamlas hörande, hvarmed kanske för riket t:r guld kunde
vinnas, hälst clausulen i memorialet äfven dertil gåfvo anledning,
eljest ville han för de gamla ingen option tilstyrcka.
Hr Jennings hoppades, vi voro alla ense om fördehlacktigheten
af det nya anbudet, så att ingen annan qu[aestion]
oss emellan voro, än huruvida något anbud derutöfver skulle
antagas.
H, Uggla förfrågade sig, i hvad mynt de nyares anbud
cronan skulle tilkomma, emedan Sec. Utskottet i sitt project
hade sagt det böra ske i goda vexlar.
H. Jennings tilläde til sitt förre, att den åberopade
clausuln om högre anbud af andra vid de nyares memorial
vore införd af respect för de 2 stånd, som häruti stadnad
emot 2:ne. Och hvad den uti memorialet omtalte myntsort
anginge, så mentes deruti densamma, som uti Sec. Utsk.
extracto prot. vore nembd.
På allmän begiäran giorde nu Hr Landt m. proposition:
Behagar R. o. A. gilla och antaga det i andragne memorialet
för en ny ostindisk octroij giorde anbud,
som besvarades med Ja.
Upropades en deputation, som med R. o. A. nu fattade beslut
på memorialet til de öfr. stånden afgick.
21. Föredrogs projectet til ceremoniellet för Ständernes opgång
på Rikssalen vid riksdagens slut.
H. [von] Böhn [en] anmärckte, att deri ej nämbdes
om härolderne för R. o. A.
H. Landt ra. gaf vid handén, att med ringningen den
ändring voro giord, att den nu skulle börjas, då Bondeståndet
började upträda och att för öfrigt alt deri förhöllos efter
vanligheten; trodde äfven bäst vara, att vi inga nya påminnelser
dervid ville Aäcka, som nog torde ske i de andre stånden,
då vi tids nog finge derpå svara.
Bevillningen. Karaktärer.
465
Res.: R. o. A. funno härvid intet at påminna.
22. Föredrogs någre af Borgareståndet vid bevillningsprojectet
giorde anmärckningar och små tillagningar, såsom
1 :o frivillel. fants onödigt, efter det i ingressen tydel. är
sagt, att denna är en frivillig bevillning.
2. Den ang:e Trolhätteafgiften bifölls.
3. Vid de understrukne orden lag samma ogillas påminnelsen
med flere vid de understrukne orden.
Uti 1 § af 6 art. fants de giorde observat. vid mantahlscomissarier
och om böter onödige.
Ang:de franskt bränvins lösgifvande til införsel bifölls
Borg.ståndets påminnelse.
Prästeståndets anmärckning vid 1 art. 3 § om taxering och
helgonskylden bifölls.
23. Föredrogs åter Secrete Deputations betänck:de ang:e
characterer i gemen af d. 21 Julii 1761 samt de sex första
deputerades deröfver yttrade tanckar jemte de anmärckningar,
sorn de sex senare deputerade särskilt giordt.
Deputationen hade funnit caracterer af trehanda slag,
nemi.
1 :o gifne för distinguerat förhållande i krig,
2:o för nödvändighet i tienstgiörande, något slags lidande
eller mödosamma förrättningar och flere slike orsaker, samt
3 för upodlingar och nyttige rön uti landtliushållningen.
Vid deputationens tilstyrckande i anseende til den första
sorten, att nemi. alla de, som för distinguerat förhållande i
kriget blifvit avancerade, må niuta samma deres befordran
til godo, hade de 6 förste herrar deputerade projecterat den
clausul: så framt alt det vid deras föreslående blifvit i ackt
tagit, sorn Riks. Ständers förordnande af d. 7 Juli 1761 föreskrifver,
isynnerhet som all fides publica för Riks. St [änders]
beslut eljest skulle störas och all täflan, den högstnödiga och
rätta principe militaire, derjemte förfalla.
De senare sex herrar deputerade tyckte, att denne tillagning
skulle rubba många erhållne kgl. fullmackter, att de,
som dem fädt, borde dem stricte niuta såsom belöning för
välförhållande, och sådant lika som skedt för 1761 åhrs författning.
Härpå kom ventilationen att roulera och förklarade sig
Gref G. Hamilton att vara af denne senare mening.
H. C. Wadenstierna biföll de förre deputerades tanc
‘60—512467
-
Ang;de bevillningen.
Äng: de caracterer
i -  gemen.
466 1762, jani 17.
Karaktärer.
ka såsom mäst instämmande med Reg.formens och hvars
mans rätt.
H. Klingspor: Belöning för kiäekt förhållande i felt
voro högst billig, men hon borde och giöras compatible med
regeringslagarne om befordringar. Emellan kiäekt folck, som
blifvit employerade, och andre, som ej fädt tilfälle dertil,
borde en juste milieu i befordringar utstakas, men ingen
violent principe tagas.
H. L a n d t m. ärnade för andra syslor skuld bortgå, men
på R. o. A. begäran blef han quar.
H. v. Vicken instämde med det första projectet, hvilket,
grundat på lag och författningen om krigsförtiensters belönande
af 1761 och requisita dervid, lemnade hvar och en
sin rätt enl. 1756 åhrs Tienstbet[än]k:e. Blefvo ej de erforderlige
certificater af commenderande chefer och camerater
vid slike befordringar nödige ansedde, så voro rätta grunden
til krigsbelöning borta, all täflan skulle förfalla och både uteoch
hemmavarande camerater skulle lättel. kunna blifva oförskylt
eftersatte, varandes lika billigt, att lägel, erhållne fullmakter
bibehöllos, som det att man af någon per male narrata
vunden fullmackt ej blefvo lidande.
Hvad angingo dem, som fädt fullmackter för de uprättade
särskilte corpser, så trodde han dem böra bibehållas dervid i
stöd af fide publica.
Hr Fred. Ehrensvärd tilläde för det första projectet,
l:o att det aldeles grundade sig på 1761 åhrs förf. om
krigsförtiensters belönande.
2. Voro deri blott en general sagt om de til armeens prejudice
gifne caracterer, men ej om de särskilte corpser el. de som
sig i felt distinguerat; lagelige besvär öfver de förre skulle
ansees efter 1756 åhrs Tienstbet[än]k:de och med de senare
efter 1761 års författning.
Angre de på avocatorier hemkomne voro samma fundament
fölgt; således tycktes häruti vara mer jemnlikhet med
lag än i det senare projectet, efter hvilket alla caract. lika
skulle ansees, både de som i kriget förvärfvats och de, som
eljest äro erhållne utan afseende på foepröfvade förtienster,
och för öfrigt förblifva efter 1756 Tienstbet[än]k:e.
Hr Schönberg biföll de senare deput. tancka, hälst då
armeen nu voro skild, den suponerade pröfningen blefvo gan
-
Karaktärer.
467
ska svår och Kgl. M:t för öfrigt ej sielf åter kunde sina gifne
fullmackter ånyo pröfva.
H. Gyllensvahn: Bifferencen emellan det senare och
förre projectet bestodo egentel. deruti, att det senare ville
krigscaracterer skulle bibehållas, fast nulliteter vid deras utvärckande
förelupit, som reger, ignorerat, men det första projectet
bibehåller blott dem, som äro erhållne på grund af 1761
åhrs författning, så att om det kan bevisas, att någon fädt
earacter för en gierning el. action, den han på 8 mihl til ex.
ej varit nära, så böra ingen deraf lida.
Den scrupel, att regeringen ej skulle sådant efteråt kunna
optaga och skiärskåda, försvinner, när man anseer Kongl.
M:ts höga rätt dertil efter 2 § i Reger.formen och anseer, att
förklaringars infordrande oftast förekommer. Men långt större
inconvenient åtfölgde det senare project., om man afskuro
någon den laglige rättigheten att få hos regeringen klaga,
då man kunde visa nulliteter och reclamerade 1756 åhrs
Tienstbet[än]k:e: rättighet, som altid fullfölgdes hos Ständer
och aldrig kunde nedquäfvas.
Han tilstyrclcte derföre bifall på det första projectet, hvilket
på intet sätt stridde emot Reg.form., Tienstebet[än]k:det,
Riksdagsordningen eller några lagar.
H. Schönström: Att det senare projectet ej eller innehöllo
något emot lagarne, fast det kanske stötte personer.
Han föreslog derföre, att alla hrr officerare ville taga afträde
och låta hrr:ne af civilen härutinnan decidera.
För sin dehl trodde han, att som vid armeer commenderande
chefen bör döma officerares genie, så borde de, som erhållit
hans vitnesbörd och derpå någon fullmackt, densamma
oklandrat få behålla och niuta. Han biföll således det senare
projectet och begiärte deröfv. votering.
H. Thure Rudbeck anmärckte, att hvad genie angår,
kände han äfven så månge officerare, som varit hemma,
och andre, som varit i felt men ingenting fädt, de där
hade rätt så mycket genie som de, sorn blifvit derföre belÖnte,
til exemp. en Liliehök etc., men han ville gå ifrån
alt personelt och blott tahla om sättet til meriterade officerares
belönande. De hade ju ingenting att fruckta enl.
1761 åhrs författning af d. 7 Junii, då deras förtienst af chefen
anmäles och med erfordrade eertificater bestyrckes. Är
468 1762, juni 17, 18. Karaktärer.
Secrete Utskåttets
sammanträde
med Bondeståndets
deputerade.
Gratification
för H. R.r.
Gref Ekeblad.
det då icke rätt att avancementer, på den grund giorde, blifva
beståndande men på annat sätt intet.
Det senare projectet tyckes ej gynna de blesserades så högt
som geniets belönande och suponerade dessutom alla befordringar
gradatim, hvilket voro vähl efter 1756 åhrs Tienstebet[än]k:e
men i felt ej låter practicera sig el. altid underhåller
1’esprit militaire.
I anseende til alt detta biföllo han sielf och tilstyrckte R. o.
A. att bifalla de första 6 deput. tanckar.
Hr [von] Bromell anmärckte häremot, att genie altid
förtiente belöhning men att blessurer, ehuru de lika förtiente
hugnad och recompense, ofta dependerade af försynen
och mer el. mindre lycka ibland lika käcka officerare, hvarpå
han ej ville citera exempel, begärandes för öfrigt popos.
Hr Klingspor: Han ville och kunde hvarcken tahla för
eller mot meriten af blessurer. De voro lycklige, som den
sluppit, men det dependerade endast af facon att derom
tahla.
På R. o. A. begäran, att propos. måtte giöras, frågade
H. L andt in., om R. o. A. bifaller de förste sex herrar
deputerades tanckar om en principes stadgande vid caracterer
i ani. af Sec. Deput. betänckande.
Detta besvarades med Ja och kommer extr. prot. häröfver
at afgå, såsom hvarmed Secrete Deput. bet[än]k:de är bifallit.
R. o. A. skildes åt kl. 3 slagen.
Anno 1762 d. 18 Ju ni i.
Plenum kl. 7.
Föredrog H. Landt m., att Secrete Utskottet behöfde et
sammanträde med deputerade af Bondeståndet i anseende til
någre fordna riksdagshandlingar, och hemstälte, om icke sådant
må bifallas.
Bifölls.
2. Secrete Utskottets e[xtr.] p[rot.'\ af d. 17 hujus ang:e
någon gratification för H. R[iks]r[ådet] och Cantzlipresid.
Grefve Ekeblad.
H. Giös tyckte, att summan först af Secrete Utsk. borde
determineras.
Sannegården. Faktorier.
469
H. T h. Rudbeck: Att Sec. Ut[sk.] härvid borde anse
så vähl H. R[iks] rådets besvär vid fredsunderhandlingen som
differeneen, han måste vidkännas emellan cantzlipresidentsoch
öfverstemarschalkslönerne.
Bifölls.
3. Justerades extraium protocolli af d. 17 rörande H.
acker och Sandgården, som gillades. gården.
4. Secrete Utsk. extr. protocolli af d. 5 Junii fört. ang:e nå- Ang:de
gon belöhning för öfverstlieut. Sandelhielm och Majoren ^gut*6"
Baron Armfelt i anseende til deras beskickning vid ryske och Sandelhielm
österrikiske armeerne och dervid giorde nyttige tienst, före- Armfeldt.1
slåendes Sec. Ut[sk.] för H. Sandelhielm krigsråds fullmackt
och säte i Krigscollegio med des förra löhn och för Baron
Armfelt öfverstl[öjtn.] fullmackt vid artilleriet, doch utan
äldres prejudice.
Afslås.
4 [o: 5]. Secrete Utskottets extr. protoc:li af d. 17 hujus Ang:de facang:e
gratification för factorierne i Jönkiöping, Norrtelje,
Söderhamn och Norkiöping samt deras oeconomies förbätt- Nortelje,
ring; för det första projecteras 25 224 d. 13 öre 13 p. s:m.
och för de senare 15 019 d. 5 öre 18 p. sant, alt i proportion kiöping.
af deras tilvärkning, samt att alla beställningar hädanefter
ske efter särskilt beting.
Bifölls.
6. Cammaroeconom.deputat:s betänck:de [d. 6 Nov. 1761] Skatteköp af
ang:de Kottby hemmans skattekiöp, hvarom tvistas emellan KottbyBonden
Eric Ernstson och Cedervall.
Bondeståndets extr. protocolli härutinnan af d. [26 November
1761].
Härutöfver börjades någon ventilation, då somblige herrar
ville bifalla deputationen, andra Bondeståndets extr. prot. och
en dehl, att saken först til laga forum måtte remitteras; men
ingenting afgiordes, emedan saken blef opskuten tils nämre
middagen.
7. H. L inderstedt anmälte et sitt memorial och an- Linderstedt
sökning om någon förklaring och tilläggning uti R. o. A. re- °mjulice186
solution af d. 17 på Sec. Deput. bet. öfver dess prejudice.
Res., att hvad som afgiordt är ej åter får uprifvås och mern.
icke emottages, hälst det rör en privat och tienstesak.
8. Justitisedeputations bct[än}k:de af d. 9 Novemb. 1761 Ang:de
ang:e Vargs sterbhus fordran hos Lagerbielkes sterbhus. hus^fordran
470 1762, juni 18. Ostindiska kompaniet.
Ang:de Ostindiske
Comp.
octroij.
Någres besvär
öfver
Underståthållaren
Axelson.
Bondest:s
dep.
Bondest. extr. prot. af d. 8 Mars,
H. T ersmedens memorial.
Bet[änk]k:det bifölls.
9. Hr Th u r e Rudbeck anholt om att få veta, hvad
Ostind. Comp. directeurer i anseende til det senare anbud för
octroijen yttrat, tilstyrckandes derjemte, att til sluts erhållande
för riksdagens slut uti så angelägit måhl en deputation
til de öfrige stånd med föreställning härom måtte afsändas,
ty riket behöfde p[ennin]g:r, hvartil nu Secrete
Utsk. ej viste någon råd, och vi borde derföre giöra alt vårt
möij eliga til rikets hielp.
H. L andt m. berättade, det de gamle directeurer svarat,
[at] de ej kunde sig något öfver anbudet yttra, efter de ej
sedt den nya octroijen, hvilket föga syntes troligt. För öfrigt
biföll han H. Rudbecks om måhlets angelägenhet och hemstälte
en deputat. afsändande derom.
Detta bifölls. Deputationen upropades och afgick.
10. Secrete Deputat. betänck:de af d. 8 Octob. 1761 ang:de
Mathesii, Bobergs, Chytrei, H. Krusbiörns, H. v. Walwiks,
Westmans, Deutschs, Brömses och Freitacks anförde besvär
öfver det åhr 1759 uprättade förslag til underståthållaresyslan
i Stockholm, hvilken Assessoren Axelson sedermera
erhållit.
Borg.ståndets extr. pr. [ot.] d. 4 Junii.
H. v. Walwiks mein. af d. 5 Feb. 1762.
Under dettas upläsande ankom en Bondeståndets deputation,
12 man starck, hvars ordförande Suen Håkansson
p[rsemissis] p [rsemittendis] anmälte,
l:o att ståndet instämt med R. o. A. bifall uppå H. Lövens
och Finlaijs gode anbud för ostind. octroijen,
2 och äfven bifallit det af Sec. Ut[sk.] med deputerade af
ståndet begärte samträde.
Deput:de af trädde.
Hr Gyllensvahn föreslog, att 4 hrr, nemi. v. Post,
Adlermarek, Ehrensvärd och Frh. Funck måtte närmare
öfverse denne vidlyftige besvärssak och projectera resolutionerne
för de särskilte klagande; men blef emotsagt af Frh.
Ridderstolpe och flere, som funno bäst, att R. o. A.
sielfve cognoscera, hvad de resolvera öf [ver].
Efter någon discours, hvarvid isynnerhet quaest. var om H.
Ahlberg. Militär pensionskassa.
471
v. Walwiks uprättelse lika med Mathesius, som redan af 3
stånd fädt lagmans tour sig tillagd,
res., att bet. bifalles. <
11. H. Landtm, anmälte, att han uti målet rörande Ma- Majoren AWjoren
Ählbergs tour enl. R. o. A. befallning i går på det efter- tiUr’
tryckeligaste giordt föreställningar uti sammanträdet med de
öfrige ståndens Tahlemän, hvilka och löfval i ståndet sådant
til vår önskan understödia; men han skulle vara nögd, om
blott et af stånden ville sig med R. o. A. härutinnan foga.
R. o. A. voro härmed nögde.
12. Föredrogs Secrete Utsk. extr. prat. af d. 16 hujus Om ersättang:de
de af Hans Maij :tt på förre cadettecorpsen giorde om- ^omkost-^
kostningar samt Hans M:ts handpenningars otilräckelighet iningar Hans
närvarande tiders dyrhet; hvarföre Secrete Utsk. tilstyrcker, ^d^cadetteatt
til ersättning häraf under de 4 inkommande åhren en corpsen,
summa af siuttiotusende dahl. silfmi. åhrligen til H. Kongl.
Maj:tts enskilte cassa utbetahlas måtte.
Bifölls.
13. Extractum protocolli utur Kgl. Maij:ts Rådcammare af Ang:de milieh
8 Junii fört. med Feltmarskalcken Baron von Ungern- fce“"
Sternbergs å Krigsbefälets vägnar insinuerade tind. memo- inrättningen,
rial af d. 13 Maij ang:de någre ändringar vid militaire pensionscassseinrättningen.
H. Landt m. giorde härvid den påminnelse, att betänckeligt
voro att någon ändring uti den 1756 fast[st]älte inrättning
företaga. 30 åhrs tienst voro där utsatt til pensions erhållande;
minskades tiden, så erfordrades deremot dubbelt
capital af 18 V2 million, hvilken summa voro svår att opbringa.
Han talte härvid för arméen, den skulle på detta sätt
lida, fast cassan vunno. Man hade nyss börjat giöra utbetahlning
efter den inrättade classification och borde man derföre
afbida, huru credit och debet dervid lära gå emot hvarannan.
Men rubbades elassificationen, så blefvo de lägre officerare i
armen kanske utan pensioner.
H. v. Vicken och H. Ulf [ven] c 1 o u förmente
fuller i början, att detta project kunde vara godt med någon
jemkning, men begåfvo sig derifrån, hvarpå
res., att R. o. A. funno betänckligt att giöra någon rubbning
i den fast[st]älte pensionscassseinrättningen och kunde
således detta icke uptaga.
472 1762, juni 18. Lantmarskalkens arvode.
Hr Landtm. 14. Sedan pä H. T h. Rudbecks anhållan H. Landtm.
äDSlåS 0X1
samma at tagit afträde, anmälte H. Rudbeck, att som vi nu voro vid
60.000 pl. r[iks] dagens slut, borde R. o. A. vara betänckta på någon ersättning
åt deras Landtmarskalck för dess under så ovanligt
lång rfiks]dag och dyra tider giorde omkostnad, hvartil H.
Rudbeck ohngefehrl. ville föreslå en summa af 55 000 plåtar.
R. o. A. instämde med H. Rudbecks giorde påminnelse och
resolverade att tillägga Hr Landtm. Grefve Fersen en summa
af sextiotusende plåtar för de omkostningar, som åtfölgt des
1 [ ant ] marsk.embete.
En deputation upropades, som detta hos de öfr. stånden
notificerar, hvarjemte hosföljande extr. protocolli1 utfärdades.
Hr Landt m. återtog sitt ställe och aflade för R. o. A.
honom medelst et så hedersamt oförmodat arfvode betygade
synnerliga gunst och välvilja sin vördsamma och upricktiga
tacksäjelse.
Kongl. 15. Anmältes tvenne af Hans Kongl. Maij :tt nedsände cam
vitation
till marherrar, Frh. v. Knorring och Frh. W rangel,
Rikssalen, hvilka näst H:s Maij:ts nådiga hälsning inviterade R. o. Å.
på Rikssalen och sedan til middagsmåltid på Slottet en vahnlig
deputation af R. o. A. til d. 21 hujus.
H. Landt m. svarade, att R. o. A. skulle denne Hans
Kongl. Maij :ts nådige befallning i underd. efterkomma.
Hvarpå desse båda Cammarherrar af samma sex deputerade,
som dem infördt, åter ledsagades ut.
Riksdags- 16. Uplästes projectet til riksdagsbeslutet, hvarunder
beslutet.
Prästestån- ankom en Prästeståndets deputation af 8 personer, hvars
d<t<! deput.e. an förare, Sup[er]int. D. Lutkeman, pfraemissis] pfraemittendis]
notificerade, att ståndet med största eloge af H.
Landtm, person och upförande i sitt viktiga embete bifallit
det af R. o. A. för honom föreslagne arfvode, hvarjämte
äfven ståndet af skyldig högäcktning för dess Talemans,
Ärckebiskoppens, besvär tillagt honom i arfvode 30 000 plåtar,
som til bifall recomend:s.
Afträdde.
R. o. A. funno vähl, att Prästest. för sin Tahleman tagit til
en nog ansehnlig summa, doch opskiöts med discours häröfver,
til dess de andre stånd äfven sig om sine Talemäns
arfvode yttrat.
1 Uteslutet här.
Riksdagsbeslutet. Freden.
473
Återtogs riksdagsbeslutet. Men H. [v o n] Bromell pårninte
deremot, att vi kunde låta detsamma hvila, til dess
Präste- och Borgarstånden afgiordt om ostindiske octroijen,
hvilket eljest ej torde ske til riksdagens slut om måndag.
H. Landtm: De tvenne stånd hafva lofvat slut om octroijen
och hoppas jag, de lära det hålla, så at derföre r [riksdags]
beslutet ej behöfver uppehållas, hvilket i dag bör ännu
gå igenom alla stånden, om det skal hinna expedieras tils om
måndag. Men skulle också octroijen dertil ej hinna afgiöras
utan stadna hos stånden, så blir sidsta utvägen att remittera
den lil Kgl. M:tt att derpå ej antaga mindre anbud än det, vi
antagit.
H. Gyllensvahn och Frh. Ridderstolpe: Att
octroijen nödvändigt för r[iks] dagens slut borde vara afgiord,
i vidrigt fall ville H. Gyllensvahn, att vi skulle trycka
vårt beslut med memorialet at visa, hvem sorn tänckt för riket
och hvem des rätt hindrat.
Sedan riksdagsbeslutet var upläst, hvari det endast i 1 §
gick ut, som om Westphaliske freden nämbd var, blef det i
öfr. gillat.
17. Uplästes extratum protocolli utur Kgl. Maj.ts Rådcam- Hans Maij:ts
mare med communication af H. M. Drottningens skrifvelse fredenTåtertil
H. M:t Konungen, hvaruti Hennes Maij:t ganska ömt be- ställande,
tygar Dess fägnad och tacknemlighet öfver den und. vördnad
och erkänsla, hvarmed inför Hans M:tt Riksens Ständer yttrat
sig öfver Hennes M:tt bemödande vid fredens härställande
med Kfonungen] af Preussen.
R. o. A. ådagalade härvid med en röst deras innerliga
vördnads och kiärleks rörelser öfver detta senare prof af en
huld Drottnings tänckesätt.
Och res., att detta Hennes Maj:tts svar til Hans M:tt til
nationens fägnad i Riksdagstidningen skulle införas.
18. Uplästes det för detta på bordet lagde Frh. Stiernstedts Frih. stiernmemorial
ang:e gudsdyrckans nytta och nödvändighet samt aI,g.de gua6[
hemställan att til des befrämjande och upmuntrande folcket dyrkan,
skulle tilhållas til kyrckogång, sacramenterne och utvärtes
disciplin samt ingen högre el. lägre til embete el. sysla föreslås
och befordras, som icke om sine religionsöfningar hade
fördelacktig prästattest.
H. Schönberg berömde Frh. Stiernstedts nit. Han
tyckte vähl alt tvång i religion ej vara compatibelt och att
mern. i mycket borde mera granskas men biföll det för öfr.
474 1762, juni 13. Om gudsdyrkan.
Hr Wadenstierna observerade häremot, att vi redan
hade den lag, att ingen får inträda i cronans tienst utan
testim. academ. om dess lära och studier. Dermed försvunno,
hvad om examina uti mern. föreslagit voro. Ang:de prästebevis
til förslager och befordringar hade Prästeståndet vid
förl. r[iks]dag ibland andra religionsmåhl framkommit med
[o: men] det hade af de öfrige stånden tilbörl. blifvit besvärat
och afslagit, hvilket äfven i meni. åter blifvit andragit.
Vist voro rätt gudsfrucktan salig och god, men den bestod ei
uti utvärtes sken och kyrckogång; dessa bevis vore tvetydige
och godtycko underkastade, rätta gudsfrucktan borde
vara i hiertat inplantad och dertil upfostran mera vårdas än
nu skedde. Och således borde memorialet afslås. Kyrkolag
och andre förordningar redan voro härvid tilräckelige.
Frh. Gust. Reuterholm: Vist är religionen den säkraste
grunden i alla samhällen; i anseende dertil bör Frh.
Stiernstedts goda mening berömmas. Deremot hatar jag
skrymtan, samvetstvång och schismer, som jag observerat
altid då upväxa, när vi ej haft krig. Hur skall den rätta gudsfrucktan
befordras med utvärtes tvång, när vi i landet hafva
så odoglige, så ignorante präster, som sielfve knapt kunna sin
cateches, och sådane, som dommare för den orsak ej kunna
tillåta värjemåhlsed. En sådan skall pröfva min christendom
och efter hehag mäta min heder, vählfärd och befordran. Bevare
Gud! Jag älskar religion men hvarken skrymtan el.
prästevälde utan instämmer med H. Wadenstierna.
H. U g [g] 1 a item, fast han sorn klockare i sin försambling
vid attesterne hade kunnat något förtiena.
H. Rappe som Frh. Reuterholm och H. Wadenstierna.
Frh. Cederhielm, C. Jos.: Här voro 2 puncter, nemi.
om prästattester för dem, som först skulle gå i tienst, 2:do för
dem, som skulle befordras. De förre biföll han, efter religion,
ej just den rätta men doch den utvärtes, voro nödig att styra
almänheten och förordningar redan gåfvo grund dertil. De
senare biföll han också, efter de kostade föga och aldrig kunde
nekas. Och således biföll han memorialet.
Frh. Ridderstolpe instämde med de andre emot memorialet.
Proposit. giordes til des afslag, som besvarades med Ja och
någre Neij.
Om gudsdyrkan.
475
H. Landtm, föreslog til undvikande af tidsutdräckt, att
mern. antingen utan voter. må afgiöras el. remitt. til Kgl. M:ts
pröfvande efter lagar.
H. Kl i n g s p o r: Remiss behöfdes ej; vi hade nog lagar
redan härom.
Frh. Axel Reuterholm instämde med H. Wadenstierna.
Religionen borde vara i hiertat och ej i utvärtes catolisk
tvång. Detta meni. stärckte nog prästers myndighet, som,
om den vore nu förfallen, ej med förordningar och tvång til
kyrclca och sacramenter utan blott med goda exempel borde
åter hielpas op, och afslog han derföre memorialet.
Hr Urban Hiärne föreställe utförl. faran af prästvälde,
vådan vid tvång til gudsdyrkan och sacrament, där en
ovärdig gäst hämtade fördömelsen, styggelsen och hypochrisie
både för Gud och menniskior och alla de betänckligheter,
som aplication af det project skulle medföra, hvarföre lian
ej annat kunde än det ogilla.
Frh. E. G.1 Cederhielm liemstälte, örn icke memorialet
kunde remitteras til regeringen att deraf giöra det bruk,
som lag och förordningar medgifva. Han funno detsamma
mycket godt och grundat både på 1634 åhrs Reg.forms förtahl
samt 3 § af 1720 Reg.form och alla fordna konungars
hof ordningar.
Hierarchie kunde häraf ej befaras, efter relig. högsta vård
altid voro i regeringens hand. Vid[e] bilagan (Bil. 44).
Frh. C. Ridderstolpe bad, att som mäst alle af
R. o. A. hörds vara emot memorialet, vi då ej med vidlyftigare
ventilation deröfver måtte utdraga den lilla tid, oss til
angelägnare saker öfrig vore, utan att proposit. måtte få
giöras.
H. E h r e n m a 1 m åberopade, hvad emot memorialet af
flere hrr anfördt voro, hvarmed han aldeles instämde, och
tilläde blott reflexion öfver de mångfaldige inconvenients,
som vist skulle existera, om alla civile och militaire stater i
riket skulle vid avancementer dependera mera af en kanske
ignorant, ilsinnad eller egennyttig prästs attest än af skickelighet,
förtienst och alla befordringslagar, om prästeattester
kunne fås contradictoire och om regeringen vid alla befordringar
skulle ophållas med deras pröfning eller besvär deröfver
etc. etc., hemställandes slutel., att mern. måtte afslås.
1 Skall vara: G. C.
476 1762, juni 18, 19. Expeditionsdeputationen m. m.
Pä H. Landt m. propos. blef memorialet nu enhällel.
afslagit.
H. Hammar- Hr Gyllensvahn å H. Hammarhielms vägnar tacka
säijelseföTdé
vördsamel. R. o. A. för de honom tillagde 6 000 d. s:mt
erhållne och förklarade sig nögd med deras beslut, att des processsak
^vnr.t1 härmed aldeles må vara sluten och nedlagd.
Ang:de va- H. Lagersvärd påminte, att electorerne må upfylla
Exped"de- rum a* °- ^ ’ som * Exped.deputation funnos ledige.
put:n. Biföls.
H. Gyllensvahn: Att äfven ledamöterne i Ständernes
verck måtte förordnas.
H. Landtm, svarade, att de öfr. stånd bifallit tilökningen
dervid men att vi dermed kunde upskiuta tils väre oeconomiske
plena.
H. Gyllensvahn recommenderade expeditionen emot
comissioner och extra domstohlar emellan r[iks]dagarne,
som lofvades.
H. v. Vicken påminte, att intet arfvode må bestås Secret.
vid Stora Särskilte Deput. annat än i proportion af des
protocoller, som borde inlemnas.
Grefve Frölich anholt, att Exp.dep. måtte til trycket
befordra tienstlistorne.
Häröfv. resolv. intet, efter R. o. A. nu åtskildes kl. mot 3.
Anno 1762 d. 19 Ju ni i.
Plenum kl. 7.
Under det i början Gref Levenhaupt] förde klubban, föredrogs
1.
Gammar-, oecon.- och com.deput.s bet[än]k:e af d. 10
Maij 1762 ang:de cammarvercket i gemeen, hvarjemte föreslås
för Assessor Botin, som med sitt utgifne arbete uplyst
almänheten uti cammarvesendet, cammarråds fullmackt
med säte och stämma uti collegio samt 1 000 d. s:ms löhn.
Res., att löhnen bifalles men icke cammarrådsfullmackten.
2. Bondeståndets extr. prof. af d. 15 Junii fört. ang:e 400
skep. Nora tackjern för Strömbacka bruk i Helsingeland.
Res., att detta måhl ^såsom immediate hos Riks. Ständer
anmält afslås.
Ang:de lön
för assessor
Botin.
Ang:de
Strömbacka
bruk.
Lönerna i hovrätterna. Gyllensvärds besvär.
477
3:o. Bondeståndets extr. prot. af d. [t5] linjus ang:e löhns
tilökning för hofrätterne i Svea och Götha medelst delning och
disposition af lagra.- och häradshöfd.räntan derstädes, hvars
öfverskott 1739 blifvit statsverket anslagit.
Härvid förekom det, att Åbo Hofrätt blifvo lid [and] e, att
statsmedlens otilräckelighet icke tålte någon utgift dertil,
hälst lagmans- och häradshöfdingeräntan voro den rätta fonden
til justitisestatens aflöhning. Denne ränta vore i Svea och
Giöta rike dertil så tilräckelig, at äfven öfverskott dervid funnos,
men i Finland åter voro den icke tilräckelig, sedan en så
stor dehl af landet genom fredscessioner blifvit förloradt,
hvarmedelst finske hofrätten utan sin skuld kommit at lida i
jemförelse emot de öfrige, hvarföre
resolverades på extr. protoc:li: Bifalles med den tilläggning,
att Åbo Hofrätt efter ledamöternes antahl undfår en
proportionerad dehl af samma öfverskotsmedel.
4. Justitiaedeputations bet[än]k:e af d. 3 April färt. ang:e
lagmanstingsterminernes förändrande.
Bifölls.
5. Secrete Utsk. extr. prot. af d. 17 h[ujus] ang:e någon
gratification för Kgl. Printzessans amma, Hedvig Emer. Satler,
med 200 d. sims lifstidspension.
Bifölls.
6. Secrete Utskottets exiract.m protoc. af cl. 16 Junii nasti.
ang:e öfver jägmästaren Gyllensvärds besvär deröfver, at sedan
han 1756 för des nit för det almänna fådt perpetuelt arrende
på Ållestad cronosäteri med underlig :de 2 V4 hemman
i Elfsborgs lähn, Giäsene härad, emot ränta, efter jordboken,
hade Cammarcollegium uti arrendecontractet pålagdt honom
både stenhusbygnad på säteriet samt räntans erlägtde efter
förvandling. Secrete Utskottet finner, att honom härvid intet
skedt förnär utan efter lag och förordningar, men hemställa,
om Riks. St [änder] ville lindra honom med eftergift af stenhusbygnaden
och räntans erläggande efter 1735 åhrs ständiga
marckegång med 168 d. 7 öre 151/5 p. s:mt utom afradsspanmåhlen
in natura 15 t:r 4 f. s/5 cap.
H. Gyllensvärds mern., hvarvid han bevekel. tilläde, hvad
depense han redan vid denne ruinerade ägendoms iståndsättande
giordt, hvad svårighet på den orten en stenhusbygnad
medförde, och hur liten deremot inkomsten dervid til dess
föda voro.
Ang:de tilökning
i lön
för hofrätteme.
Ang:de lagmanstingsterminemes
förändrande,.
Pension för
hustru Satler.
Öf verj agni
äst. Gyllensvärd»
besvär.
478 1762, juni 19.
Ehrenkronas lön.
H. Uggla, H. Giös påstodo, att lag och cronans rätt
borde bibehållas.
H. R å f e 11 ville bif [alla] stenhusbygnadens eftergift och
någon jemkning vid räntan enl. S[ecr.] Utsk. hemställ :de.
Res.: Bifallit på sätt som Kongl. Cammarcollegium sedan
sidsta r[iks]dag vidgiordt. Doch befrias H. Gyllensvärd ifrån
stcnhusbygnaden.
Archiatem 7. Secrete Utsk. extr. prot. af d. 17 hujus angre den af
fundatympa Archiatem och Riddaren Linnaeus upgifne hemlighet att kunperior
i na ympa perlor uti musslor och dess derföre begärte tilstånd
att framdeles få afstå sin academ. beställning til en skickelig
af honom dertil upammad person.
Res.: Bifallit cession, doch att med facultetens öfverensstämmelse
få nämna person.
öfvercam- 8. Secrete Utskottets extr. prot. af d. 17 hujus öfver Kgl.
Elnencro M:tts nådige hemställande af d. 30 förl. April angre så vähl
nas lön. full löhn för Öfvercamarh. och Rid:n Baron Ehrencrona som
ock om tilökning af en hofmarschalckssysla hos Hennes
Kgl. Maij :tt.
Secrete Utsk. kan i brist af tilgång ej något föreslå til
den begärte löhns tilökning af 2000 d. s:mt men hemställa,
huruledes han vid sin nu ägande tour och ringa löhn ej må
se sig för des hos 2 högt elskade konungar aldeles förglömd.
Hofmarsk.syslan hos Hennes Maj :tt finner vähl Secrete Utsk.
i vist afseende nödig men har til des lika löhn med Konungens
hofmarskalk nu ingen tilgång at föreslå annat än att
af de på staten bestådde 12 hofjunkarelöhner 3:ne deraf vid
vacance indragas til sådan marskalkslöhn, til dess vid någon
des afgång de 3 hofjunekare åter pröfvades oumbärlige, då
desse 3 löhner til dem åter indragas. Efter någon discours
res., att Öfvercam.h. Frii. Ehrencrona recomenderas at få
niuta tour från sin hofmarsk.fullmakts datum och tillika
hänskiutes til Kgl. M:tt att låta honom niuta någon hugnad,
i den mån [staten]1 kan tillåta. Hvad hofmarsk.embetet hos
Hennes K. M:t angår, biföls Secrete Utsk. tanckar.
9. Frh. G. Reuterholm hemstälte, om icke en deputation
måtte få afgå til att understödia R. o. A. beslut ang:e
Kiöpings diurgårds arrende, emedan eljest det ej torde i de
öfr. stånden gå igenom.
Biföls.
1 Extraktprotokollet i Frihetstidens utskottshaiidlingar 1760—1762, vol.
109, nr 529.
Lantmarskalkens arvode.
479
10. H. Thure Rudbeck underställe, om icke nyttigt Beslut om en
vore att för framtiden til landtmarschalkers arfvode utsätta hädanSter
någon viss summa, proportionerad efter rik[s] dagens längd,
hvartil han föreslog 2 000 plåtar månatel. ' vodé.
Frh. Grönhagen och H. Lagersvärd funno härvid
någon betänckelighet och begärte med detta måhl någon
betäncketid. Men sedan de begifvit sig, itererade
Hr Rudbeck, att för nästa riksdag en viss stipulerad
summa borde giälla til l[andt]m.arfvode, emedan nu voro
tid at hushålla.
Frh. Ridderstolpe instämde härmed, hemställandes
om icke en landtmarsk. hädanefter för de tre förste månader
af riksdagen borde få i arfvode 3 000 plåtar månateligen och,
där rik[s]dagen varade längre, sedan 2 000 plåtar el. 12 000
d. kunt för hvar månad.
Detta befölls. Och anmäles äfven af den bortgående deputationen
hos de öfrige stånden.
11. Secrete Utsk. extr. prot. af d. 3 lillius ang:e H. Schön- Ang:de
. , .. . ' . Schönbergs
bergs befordran til historiographus regni. befordran.
Härvid påmintes, att inga recommendationer til tienster
väntades ifrån Secr. Utskottet; att efter lag alla civile och
milit, befordringar borde ske efter förslag; att R. o. A. alla
tienstsaker af sagt, som ej med lag och 1756 åhrs förordning
instämde.
Bet. af slogs.
12. Secrete Utsk. hemställande i extr. prot. af d. 13 Oct. Ministerns^
1762 ang:e (lammarli :e och Minist. Frh. Christer Horns bug- hugnande,
nande med lagmans fullmackt och tour.
Res.: Bifölls cantzliråds i stället för lagmans fullmakt.
13. Bondeståndets ex[tr.'] prot. af d.1 Junii ang:de Liung- Ljungby
ds storsls
by pastorat i Skåne samt att extraord. Hofpredikanten Nils besättande.
Josephson måtte dertil befordras.
Som R. o. A. fant slike måhl böra gå ordentel. vägar, så
blef detta afslagit.
14. Uppå Secrete Utsk. ytterligare extr. prot. af d. 18 hu jus
ang:e ostind. octroijen, hvarvid R. o. A. förklarade sig förblifva
•sid sitt derom tagne beslut, fants äfven godt, att en
deputation afgår til de andre stånden att förmå dem til slut
deröfver.
1 Lucka i förlägget. Exemplaret i Prästeståndets arkiv är daterat den
19 maj 1762. Tydligen avses Ljungby i Halland.
480 1762, juni 19. Bondes och Bielkes lön.
Ang:de eke- 15. Secrete Utskottets extr. prot. af d. 17 lmjus ang:e et
handlingUför med Hand[els]m. Bröderssens slutit contraet om ekevirkes
Amiralitetet uphandlande för Ammiralitetet.
a£ sons.6rS Bondst. extr. prot. af d. 18 hujus.
Secrete Utskottet bifölls.
16. Borgareståndets extr. pr[ot.] af d. 20 Novemb. 1761
angre Borgmästaren Papes befordran.
Res.: Afslås och ansees såsom en tienstesak.
Premier för 17. Androg H. Uggla, att som vid senaste riksdag en
svartsmide. fori(j svartsmides befordrande blifvit anslagen men sedermera
til annat disponerad, då premier dervid blifvit til utbetalande
Jerncontoiret ålagde, hvarvid äfven sedermera svårighet
sig yppat, så hade til befordran af en så angelägen sak
projecterat ett extractum protocolli til de öfrige stånden,
hvilket han bad få upläsa.
H. R u [d] beck trodde, det kunde beviljas, efter saken
ej vore ny men både nyttig och billig.
Extr. prot. uplästes och gillades samt expedierades til de
öfr. stånden.
Tillökning i 18. Secrete Utsk. extract. prot. af d. 19 fört. April angre
'Hrr™ tilökning uti Hrr R[iks]r[åden] Grefve Bondes och G. BielcGrefvar
Bon-kes löhner, hvarom Kgl. Mrts remiss ur Rådkammare]n
Bielke1! medfölgde.
Frii. Grönhagen och Hr [von] Bromell trodde
denne quaest. vara med voter. deciderad, då deras inträde i
Rådet med sine innehafrde pensioner biföls, och att dessutom
staten ej slike gratific. skulle tåhla.
Häremot anfördes af H. L [and t] m., att detta måhl uptagits
på Kgl. Mrts remiss, som borde besvaras. Att sedermera
Gref. Bonde fådt full r[iks]r[åds]löhn efter R[iks]r [ådet]
B [aron] Höpken, så att för Gr. Bielke nu endast differencen
feltes. Att desse herrar behöfde detta understöd och att
deras ålder ej låfvade, att de länge skulle gravera staten.
Secrete Utsk. bifölls.
H. Linderstedt påminte härvid om någon tienstefrihet
för desse herrar. Men H. Gyllensvahn tyckte denna
qusestion vara öfverflödig, då Gref Bielcke ingen [tjänste]
frihet åstundade och begge vore så til åhl-, att de ej länge
torde lefva.
Hvarvid det stadnade.
19. H. Gyllensvahn underställe R. o. A., om icke til
Inbetalning till banken.
481
coursens hemmande och zedelstockens minskande af de medel,
som nu cronan tilflöto, 22 t:r guld i banquen borde insättas.
H. Landtm, anförde häremot, att statsbristen voro öfver
50 t:r guld, då deremot bevill. efter calcul blott utgiorde circa
30 och att sålunda dessa medel ej kunde tagas ifrån rikets
pressante behof, hvartil de redan blifvit anslagne. Sedlarnes
credit skulle doch ej periclitera, emedan banquen hädanefter
dem efterhand indrogo och inga nya låhn fingo giöras.
Hr Gyllensvahn: Att åtminstone 16 t:r guld borde nu
ti! banquen betahlas, emedan det vore ganska angelägit, och
att i stället i de öfrige cronans utgifter det vähl finge brista
marck om marck.
Frh. Grönhagen instämde härmed.
Hr Landt m. bad, att R. o. A. med förtroende ville anse
Secrete Utsk. och Statsdeputatrn, som hade statsverket att
skiöta, hvarmed denne fråga voro combinerad.
Att låta brista marck om marck i stipulerade utbetahlningar,
i kostnad för armeen, i hofstatens behof, i ministrelöhner
etc. blefvo för dem svårt och gingo ej an.
Dessutom kunde vi här sådant eij gerna determinera utan
att giöra regeringen vid verckstelligheten deraf vilrådig. Annat
vore, om hela statsvercket här reglerades, men att styckevis
derom något afgiöra lära R. o. A. sielfva finna ganska
svårt och betänckeligt,^-
Frh. Grö mtKfg e n förklarade sig vid de omförmälte
stater ej hafva ment el. bifallit någon indragning el. brist
böra existera utan endast vid pensionsstaten.
H. Landtm: Denne summa voro så litet betydande, att
all minskning deri föga skulle hielpa riket, ehuru den skulle
för de stackars fattige vara högst känbar.
Hr [von] Bromell: Att sedan vi giordt så stor bevillning
och fädt så vacker ressource af ostindiske octroijen,
så tyckte han åtminstone 10 t:r guld i förber:e afsickt til
banquen böra betahlas.
Frh. Grönhagen förklarade sig nögd att blott hans
tanckar härvid funnos i protocollet. 2:o Påminte han om
väre fullmäcktiges utnämnande i R[iksens] Ständfers] verck.
Men härmed upskiöts, til dess ståndets oeconomica förekomma.
31—512437
482 1762, juni 19. Riksrådspensioner.
Herr R.r. 20. Secrete Utsk. extr. prot. af d. 11 Decemb. 1761, att den
kenspJnsion. B[iks]r [ådet] B[aron] von Höpken tillagde pension
måtte beräknas ifrån dess för innehafde löhners uphörande.
Afslagit.
H.R.r.Palm- 22. D:o of d:o dato ang:e H. R[iks]r[ådet] Frh. PalmStieIsion
Pen" stiernas pensions beräknande.
Afslagit.
Herr Riksrå- 23. Secr. Utsk. af d. [17] Junii ang:de en pension af 6 000
depensioi?elS ö- s:mf för H. R[iks]r[ådet] B[aron] Eric Wrangel.
H. [von] B r o m e 1 hoppades, at han som en rik herre
och derjemte välsinnad ifrån denne pension torde afstå, ehuru
han dertil vore meriterad.
Frh. Grönhagen recorn. måhlet til bifall, hälst han
voro ensam utan pension, sedan Hr R[iks]r[ådet] Åkerhielm
äfven en erhållit.
H. Eh renmalm: Han hade blott fädt 4 000 d. s :m och
voro dermed nögd.
H. Giös ville detta som de förre måhl afslå men frucktade
bifall hos de öfrige stånden derå.
H. Ehrenmalm ville i sådan händelse, att H. R[iks]-  r[ådet] Åkerhielm också finge tilökning i dess pension.
H. Landtm.: Vi lära ej kunna hindra de andre stånden
att härvid efter behag resolvera. Vi kunna endast besluta för
vår räkning.
Res.: Pensionen afslås.
Deput. återkom från de öfr. stånden, då Frh. Cederhielm
anmälte deras hälsning och låfven om skynd. svar.
Afsked för 24. Föredrogs Bondst. e[xtr.] prot. af d. 17 Aug. 1761
Hofrätt sr å“
det Linder- ai*g:e Hofrättsrådet Linderstedts sökte afsked med löhn och
stedt. accord til succession.
Res.: Bifölls, att han får taga afsked med hela dess löhn
men att med successionen förhålles efter lag och vanlighet.
25. Bondest. extr. prot. af d. 4 Sept. 1761 ang:e Hofrättsrfådet]
Pehr Francs sökte afsked med löhn och accord til
success.
Res. som för H. Linderstedt.
Förmynda- 26. Cammaroecon.deput. bet[än]k:e af d. 15 Maij 1762
PstockhoFn. ang:e Förmyndarecammaren i Stockholm, dess inrättning,
reglemente, hushållning och löhningsstat.
Borg.st. extr. prot. af d. 15 hujus.
Öf.ståth. H. Lantingshausens mern. af d. 7 Junii.
Riddarhustjänstemäns befordran.
483
Res.: Bet. bifalles med H. Öfverståthållarens memorial.
27. Ankom en Bondest. deputat.n af 12 pers., hvars ordförande
O 11 o Olofson pfrsemissis] prfaemittendis] androg
1
att ståndet ang:de ostind. octroijen nu til slut instämdt
med R. o. A., fägnandes sig detta vara afgiordt.
2. Att det bifallit Hr L[ant]m:s arfvode med mycken
vördnad och erkänsla för des besvär.
3. Recommenderar sin Tahleman och Secreterare til anständigt
arfvode.
4. Insinuerades extr. prot. ang:e eftergift för dem, som
under förbudet försedt sig med bränvins brännande.
5. Recom. måhlet rörande skogsordningen såsom vidhängande
deras alm. besvär.
Afträdde.
28. H. [von] Bromell hemstälte härvid, om icke
R. o. A. likaledes täcktes vara betänckte på någon belöhning
för deras Ridd.hussecreterare Franc.
Hr C. Wadenstierna tilläde med något beröm af
Rid.h[us]secret:ns vid så lång r[iks]dag nedlagde flit och
möda, att han borde befordras til cantzliråds fullmakt och
tour, under det han än ytterligare vid des r[iddar]h[us]secret.
sysla quarblifver.
R. o. A. behagade detta gunstigast bifalla och låta deröfver
extr. prot. til de öfr. st [änden] expediera.
29. H. von Nackreij understälte härpå, om icke Ridd[ar]
huscantzlisten Psilanderhielm i anseende til dess giorde
trägne tienst måtte hugnas med assess. fullmackt och tour i
hofrätterne.
Hr Gyllensvahn påminte vähl, att med befordringar
och arfvoden måtte anstå tils nämre middagen och nu rikets
rätt under almänne angelägnare måhl bevakas. Dock
bifölls för Psilanderhielm assess. fullmakt och tour i hofrätt
:ne.
30. Ankom en Borg.ståndets deputat. af 8 personer, hvars
ordförande Borgmästaren Unger p[rsemissis] pfrsemittendis]
gaf tilkiänna,
1 :o att ståndet förehaft Secrete Utskottets hemställande
jemte H. Lövens och H. Finlaijs memorial med anbudet för
nya ostind. octroijen och detsamma i anseende til omständig
-
Bondestånd:s
deput.
Riddarehussecreteraren
Francs befordran.
Riddarehuscancellisten
Psilanderhielms
befordran.
Borg:st:s
dep:n.
484 1762, juni 19. Befordringar för ståndens tjänstemän.
Riddarhuskammereraren
Kirsteins
befordran.
Arfvode för
Bondeståndets
Taleman
och Secreterare.
Prästest: s
notarie Stenbecks
befordran.
Borgarest: s
Vice Secret:e
Hagtorns befordran.
Bondest:s
Ganceliists
Bethéns befordran.
Bondest:s
Secreter. Pålens
befordran.
Bondest: s
dep:n.
heterne bifallit, doch med vilkohr att handeln ej må läggas
ner.
2. Hade den bifallit den föreslagne gratification för H.
Landtmarskalken och gerna dertil bifallit mera.
3. Hade ståndet tillagt Ärkiebiskoppen och st[åndets] Taleman
Borgm. Kierman uti arfvode 30 000 plåtar hvardera.
4. Instämde ståndet med R. o. A. ang:e landtmarsk. gratification
för tilkom:de riksdager, nemi. för de 3 första månader
3 000 plåtar månatel. och för hvar en af de flere 2 000
plåtar samt gradatim en proportionerad viss summa för de
andre hrr taleman.
5. Recommenderades et extr. protoc. rörande Borgmästaren
Finnerus.
Deput. afträdde.
31. Föredrogs Riddarhusdeputations hemställande af d. [21
October 1761] ang:de Riddarhuscammereraren W. Anthon
Kirsteins hugnande med krigsråds fullmackt och tour.
Biföllo cammarrevisionsråds [fullmakt] och tour.
32. H. Ehren malm påminte om arfvode! för Bondeståndets
Tahleman och Secreterare.
Res., att de få 15 000 plåtar hvar.
33. Prästeståndets extr. prot. af d. 26 Maij 1762 angre
ståndets notarii Mag. Stenbecks befordran.
Bifölls.
34. Borg.ståndets extr. prot. af d. [15] hujus angre advocatfiscals.
el. secreterarefullmackt för ståndets Vice Secreterare
Hagtorn.
Bifölls.
35. Bondeståndets extr. prot. af d. 10 Junii angre des
Cantzlist Bethéns befordran til skrifmästare uti Kgl. Cantzliet.
Bifölls.
36. Bondeståndets extr. prot. af d. 17 hujus angre lagmans
fulmakt och tour för des Secreterare Paléen.
Bifölls fullmackten med tour ifrån des datum.
37. Upl. Borg.st. extr. prot. af d. 19, innehållande des bifall
til ostind. octroijens öfverlemnande til H. Löven och Finleij
samt associerade emot det giorde anbud, sedan det gamble
comp. deri ej velat ingå.
38. En Bondeståndets deputat., 6 pfersoner] st [ark], an
-
Expeditionsdeputationen. Prinsarnas stat. 485
förd af Sven Håkansson, p[raemissis] p[raemittendis]
anholt om resolutioner på några betänckande, nemi.
om skattekiöp på Målängstugan,
om Smedstorpsaken,
om bar [n]hustionden i Skåne,
om Lövingske saken,
om scholaest[aten] i Hernös [and] och Piteå,
om augmentshemman[s] sk[atte]kiöp.
Afträdde.
39. Upl. H. Ugglas project til ett extractum prot. ang:e Ang:de yp
yppighets
och öfverflöda hemmande. ^fverHöd?
Bifölls och expedieras. hämmande.
40. H. Thure Rudbeck hemstälte, om icke väre le- Ang-.deför
damöter
i Exped.deputation måtte förstärckas och än ytter!.s de-V
derhän instrueras, att af de måhl, som ej mer än i 3 stånd put.
hunnit föredragas, inga andra måge expedieras än de, hvaruti
alla 3 ståndens beslut i hufvudsaken aldeles instämma,
men går någotdera ståndet in partes eller och gifver afslagsutslag,
då må ingen expedition ske.
Detta, som med praxi instäm :de, bifölls.
41. H. [von] Bromell understälte, om icke H. Öfversten
Rudbeck och öfveradjut. Frh. Duvall, som både städt på
riksrådsförslag och vore så hederlige män, borde hugnas den
förre med generalmajors och den senare med öfverste fullmackt.
Hr Th. Rudbeck förklarade sig sådant ej begära, förän
han dertil vöro uti laglig tour. Han gladdes altid af R. o. A.
förtroende och begärte ingenting.
42. Föredrogs Sec. Utsk. under d. 25 Majus upgifvne för- Ang:de edushig
til educationsvereket hos de kongl, printzar samt sta- tet^oclTstäten
dervid. ten hos
Sedan detta blifvit upläst, hemstälte Gref Bengt Froh- k°”arnern
lich, om icke Fröken Kurck i stället för de henne här tillagde
1 200 d. s:m. kunde tilläggas 1 000 plåtar åhrl., så länge
hon som hofmästarinna upvacktar Hennes Kgl. Höghet.
H. [von] Bromell förfrågade sig om Prästeståndets
beslut häröfver.
H. Landtm, svarade, att det åter remitterat saken til
Sec. Utskottet att deröfver höra Hans Kgl. Maj :ts nådige behag,
men att de öfrige stånd dermed ej instämdt, efter tiden
voro så kort af riksdagen.
486 1762, juni 19.
Prinsarnas stat.
Borg:st:s
dep.
Ankom en Borg.ståndets deputation af 8 pers., anförd af
Assess. Antonson, som pfraemissis] pfrsemittendis] anmälte,
l:o att ståndet förehaft om Riddarhussecreterarens, Camérerens
och Cantzlistens befordringar och dem bifallit.
2. Samtyckt til arfvodet för Bondest. Talman och Secreterare.
3. Recommenderades Com.sec. Faxel til cantzliråd med
säte och stämma, när han hemkommer.
Afträdde.
H. Lagersvärd: Att när ledighet existerar, cavalliererne
hos printzarne må tilsättas emellan riksdagarne af Kgl.
M:t på Gouverneurens förslag.
Frh. Grönhagen anmälte Fecktmästa[re]n Borath,
som undervist printzarne, til någon ihågkomst, hvartil han
600 dhl. s:mt åhrl. föreslog.
Hr T h. Rudbeck: Det vore säkerl. Riks. Ständers rätt
att utnämna cavallierer och betiening hos de kongl, printzarne,
men om Ständerna nu ej hade tid att deruti ingå, så kunde
äfven nu deras tilsättande öfverlemnas Kongl. Ma:tt uppå
Gouverneurens förslag.
Frh. F. Ridderstolpe recommenderade Cam.h. Gr.
Carl Duben til R. o. A. åtancka och belöhning.
Frh. G. Reuterholm bad, att R. o. A. emot sitt beslut
ej ville i några befordringar el. recomend. dertil ingå.
Frh. Carl Ridderstolpe: Att recommend. för G[r.]
Duben ej skulle sträckas längre än til någon mission til utrikes
hof, där han kunde finnas tienlig.
I anledning häraf på H. L a n d t m : s proposition blef
res:tt, att Secret. Utsk. hemstäl:de bifalls med den tillägning
och ändring,
1 :o att informatorens och cavallierens utnämnande hos
Prfins] Carl öfverlemnas att genom Gouverneuren hos Hans
K. M:tt anmälas til besättande på vanligt sätt.
2. Att Fröken Kurck i stället för de projecterade 600 pl.
åhrl. i sin lifstid tillägs 1000 pl.
3. Som Fecktmästaren Borath ej til någon belöhning blifvet
häri anmäld, så blifver sådant till H. K. M:ts nådige välbehag
hemskutit.
4. Öfvercam.h. Gr. Duben, som äfven hos de kgl. printzar
Bankens ombudsmän. Storskiftet.
487
upvachtadt, må hos Kgl. M:t til nådig åtancka anmählas vid
någon mission til utrikes hof, där han kan finnas tienlig.
43. Föred. Borg.st. extr. p[rot.] af d. 21 Maj med påmin- Om indragnelser
vid Secr. H[andels-] och man.deput. bet[än]k:de om nin®ioaJerpeil~
indragning af härtils bestådde premier.
Res.: R. o. A. förblifva vid sitt förut häröfver tagne beslut.
44. H. von Böhnen understälte, om icke til någon be- indragning
sparing för banquen Sec. Utsk. måtte draga försorg om att ^ban^iTens^
de mångfaldige arfvoden för banquens ombudsmän i orterne ombudsmåtte
indragas såsom hädanefter onödige, då inga utlåningar man'
ske och verderingar på ägendomar behöfvas.
Bifalles.
45. Secrete Utsk. af d. 17 Junii angre den ledige barna-Belöning för
iVrcliiätcrii
morskelöhnens tilläggande åt Archiatern Herm. Schutzer så- schytzer,
som belöhning för des trogne tienst vid de kgl. barnens
födelse.
Bifölls.
46. H. Hederschölds mern. af d. 17 Junii med recept för Hederåtskillige
siukdomar, hvarvid intet begärtes. ^ed^recept"
Gillades. för åtskillige
siukdomar.
47. Borg.st. extr. prot. af d. 10 hujus angre tilökning i ar- Ang:de
betslöhnerne för Stockh[olms] stads arbetsmanskap. stads^rbets
Bifölls.
manskap.
48. D:o 10 Junii angre presidiiförandet uti accisrätten i
Stockh[olm] samt des ledamöter.
Bifölls.
En deputation opropades och af gick med resolut me öfver
educationsverket och staten dervid.
49. Borg.st. extr. prot. och påminnelser angre storskifts- Storskiftsdehlningen
i riket af d. [8 Juni], de'riket.n *
H. Ehrenmalm biföll detta.
H. Ahlslr örner påminte äfven härvid något i anseende
til Skaraborgs låhn. Doch
res., att R. o. A. förblifver vid sitt förra beslut härom.
50. Bondest. 6 st. deputerade, anförde af S u e n Hå- Bondestrs
kansson, recomenderre p[rsemissis] p[rsemittendis] 3:ne angnkTbeståndets
extracta p[rot.] af d. 19 Junii: fordran för
1 ro. Ang. 6 000 plåtars gratification för Vice Secr. Hamren, ^etjénte^
2 angre 2:ne ståndets Cantzlisters Rudbergs och Cygnells
befordran och
488 1762, juni 19, 21. Kreitlows besvär.
3 om Vice Audit. Segerdahls befordran.
Sedan deput. afträdt,
uplästes desse extr. prot. och blefvo alla afslagne.
Prästestån- 51. Ankom en Prästeståndets deput., 8 p[ers.] st [ark],
detStion^Uta hvars ordförande Bisk. Doct. Benzelstierna p[rsemissis]
p[raemittendis] anholt, att som Bondest. nyl. utfärdat et
extr. protoc. ang:e dehlningen af Vestanfors försambling,
hvarom vid förre riksdagen äfven något varit rördt, som blifvit
nedlagt, att R. o. A. ville detta måhl såsom rörande ståndets
privilegier äfven nu nedlägga.
Detta lofvades af H. L [ant] m.
Afträdde.
Äng:de Gu- 52. Cammaroec.deput. bet:e af d. 7 April 1762 ang:e Cura
rator
Schös. ^Qr g^ös ocjj tilökning i dess löhn etc.
Bifölls.
CapH:n 53. Justitisedeput:s bet:de af d. 9 Mars [17]62 ang:e Cap.
^esvär^ Creitlows besvär emot Öfv.lieut. Glansenstierna och 2 g[enerallkrigsrätters
ordförande, hvaruti han hos Rfiksens] Ständer
söker uprättelse, sedan Kgl. M:tt ej beviljat honom biträde
dertil af en actor publicus samt 3 000 d. s:ms förskott
til sakens utförande, eller att han i et för alt må undfå i ersättning
för arrest och lidande en summa af 20 000 d. s:mt,
då han vill all vidare tahlan falla låta.
Deput. tilstyrker, att Just.cantzleren må optaga mahle t och
dermed hos Kgl. M:t lägel, förfara samt att Kreitlow må i des
torftige tilstånd och höga ålder hugnas med 3 000 d. s:mt.
H. Glansenstiernas memorial.
Grefve Renstierna: Att om Kreitlow skulle hafva ersättning,
vore det vist ej af cronan och publ. medel men af
den, som voro skuld til des lidande.
H. [v o n] Böhn [en] och H. Lindelöf item.
Frh. C. R i [d] derstolpe trodde vähl, at Kreitlow lidit
under 1 månads vattn och bröd i stället för 1 månads arrest;
doch hade han ej så rätt i alt, men för hans ålder och fattigdom
kunde honom 1 000 d. förunnas.
Frh. G. Reuterholm förestälte Cap. Kreitlows lidande
utförl. och recom. honom til hielp och ersättning.
H. C. Ehrensvärd och H. T. Wadenstierna:
Att Kreitlow ej varit cap. annars än caracteriserad utan tygvacktare.
Ang:e ersättning instämde de med Gr. Renstierna.
Hr [von] B rom el: Kreitlow hade fädt capit. löhn,
Bergsfogdarnas löner.
489
men som tygvacktare borde han dock få rätt. Att saken vore
til undersökning hänskuten, voro rätt, ty Kreitlow voro ej så
änglaren, enl. hvad vähl in foro bevisligt voro; men ingen
ersättning borde han få, sedan han redan fädt mer, än andra
med lika merit vunnit.
Frh. A. Reuterholm återkom med deput., sorn varit
borta med educ.staten.
Frh. Grönhagen trodde, att nu kunde afgiöras om
uprättelsen och saken sedan få utföras.
Frh. G. Reuterholm insisterade fö|r Kreitlow än
ytter].
H. Landtm, föreslog, att han med krigsfisc. biträde
måtte få fulfölja saken och få 1 000 d. s:mt.
Frh. Grönhagen ville bifalla deputation om uprättelsen
och sakens utförande samt äfven desse 1000 d. s:mt.
Frh. Gust. Reuterholm item.
Hvarpå res.: Bifalles, att Just.cantzleren eni. deput. tilstyrkande
må med detta måhl förfara, som des embete samt
lag och förekomne omständigheter medgifva, så att Riks.
Ständer vid nästa r[iks]dag om sakens förlop kunna blifva
underrättade, hvarjemte R. o. A. til något understöd för Cap.
Kreitlow beviljat honom 1 000 d. si[l]f:mt.
54. Secr. Utsk. extr. p[rot.] af d. 17 Juni ang:e 600 d. s:m. Tilökning i
lön för V
tilökning i löhnen för Vice Presid. Ruth. Presid.
Bifölls. Ruth.'
R o. A. skildes kl. 2 slagen.
Anno 1 7 6 2 d. 2 1 J u n i i.
Plenum kl. 7.
Grefve Levenhaupt förde klubban en stund, innan H.
Landtm, upkom.
I. Föredrogs Bergsdeputations bet[un]k:e af d. 10 Maij Ang:de tilök
1762 ang:e någon förmån för bergsfogdarne i Jernbergslager-fogfarneTfö
ne och tilökning på deras löhner af 16 öre knnt af hvarje ner
skeppund
tiondetackjärn, som i deras fögderier af blåsning
arne
til Ivgl. Mitt och cronan erlägges, med rättighet att, då
upbörden för tiondejernet i landtränteriet insättes, sig desse
16 öre k:[mt] af hvarje skpp. godtgiöra.
Hr Adlermarck trodde cronan härvid skulle mista i
sin inkomst och att Secr. Utsk. bordt häröfver yttra sig.
490 1762, juni 21. Befordrings- och lönefrågor.
H. L. M. Uggla: Att cronan härpå mera skulle vinna,
då bergsfogdarne upmuntrades att bettre giöra sin sysla.
Bet. bifölls.
Kongl. 2. Justitiaedeputat. [betänk. af d. 13 Mars 1762] öfver
^sition™ K°ngl- Maij:ts nådige proposition i justitiseährender.
justitia:- Bifölls,
ärender.
öfverstefull- 3. Secrete Utskottets af d. 18 hujus angre öfverste full^hfclair!^
mackt och heder för öfverstelieuten. Sinclair, som Kgl. M:tt
utsedt att vara Cronprintz[en] på dess resor i riket följacktig.
Bifölls.
Äng:de 4. Secrete Utskottets af d. 18 hujus, att Öfversten och
Ramsays R [idd.] A. H. Ramsay til ersättning för lidande medelst det
lidande, emot honom giorde angifvande om någon dehlacktighet i
Låndbergs uproriske anlägning, hvarför han blifvit af Kgl.
M:tt frikänd, må få tilaccordera sig något infanterieregite
och af cronan niuta skilnaden af accordssummorne emellan
öfverste- och öfv.lieut.beställningarne. H. Ramsays mern. anmältes.
Bifallit.
Cammarh. 5. Bondeståndets ex[tr.] pr[ot.] af d. 25 Sep. 1761, att
^pes^tcmr.' Camma[r]h. B:n Friedrich Ridderstolpe må tilläggas befordringstour
lika med ceremoniemästaren och collegii råder.
Anses som en tienstesak och afslås.
Secretera- 6. Secrete Utsk. extr. prot. af d. 20 hujus angre Secreteragranat^be-
ren Carl Stierngranats befordran till en kammarrådssysl a,
fordran, sedan han vid riksdagen med beröm förestådt secreteraresyslan
uti Secrete Utskottet och af 3 stånd redan dertil blifvit
nembd.
Afslagit.
Äng:de Vice 7. Borgareståndets extr. prot. af d. [19 Juni] angre någon
SStandårts* tilökning i löhnen för Vice Slotsfogden Standaert lika med
lön. slotsfogden.
H. Adler marck protesterade mot alla löhnstilökningar,
sedan statsverket nu voro slutit och reglerat och Secrete
Utsk. ophördt.
Borg.st. bifölls.
Tersmedens 8. H. Tersmedens memorial af d. 24 Maij 1762 angre maaomkbe-8
jorssyslan vid Volontaireregementet i Carlscrona,
fordran. Afslås och förblifver vid den författning, som häruti redan
är giord.
Tersmedens befordran. Statsfångar.
491
9. H. Gyllensvahn underställe, att som ännu i dag
til sluts någre nya befordringsmåhl hos de öfrige stånden torde
kunna afgiöras, R. o. A. til förekommande häraf måtte
låta afgå en deputation med tillägning, att där sådant af de
öfr. stånden företogos, vi skulle åtra och afsäga all bevillning.
Hr [von] Bromell conf. härmed.
Hr. v. B ö h n en påstod detta vara otienligt och impracticabelt,
sedan bevillningen af Secrete Utskottet redan blifvit
til rikets stat och behof anslagen.
Hr Landtm, förestälte ytterl., att hela rikets uprätthållande
berodde på den redan faststälte bevillning, som til alla
cronans behof voro anslagen, hvarförutan riksdagen ej kunnat
slutas. Att härvid nu något röra voro af största betäncklighet
för prejudicat skuld.
Härmed stadnade denne discours.
9. H. Thure Rudbeck hemstälte, om icke i anseende
til den lyckel. återvundne freden och för att främja lugn och
nöije i landet alla statsfångar ifrån sidsta riksdagstid måge
lösgifvas att fritt få vistas i riket. Doch så att H. Scheckta
måtte vistas på sin gård och hvarcken han eller de öfrige
någonsin få komma, där riksdag hålles.
H. L andtm. giorde proposition i anledning häraf,
som bifölls och nu med en deputation de öfr. st[ånden]
communiceras.
10. Borg.st. deputat. af 8 pers., som nu ankom, var anförd
af Ass. Antonsson, hvilken p[rsemissis] p[raemittendis]
berättade, att ståndet bifallit R. o. A. om arfvodet för Bondest.
Talman och Secreterare, men att Bondeståndet dervid
förestält disproportionen och föreslagit 20 000 plåtar för hvardera,
som ståndet bifallit.
Afträdde.
R. o. A. förblifver vid sitt förre beslut häröfver.
11. Uplästes några rester af almänna besvären, som blifvit
oafgiorde och nu blefvo resolverade.
Ankom en Bondeståndets deputation, 6 man stark, anförd
af Joseph Hansson, som p[rsemissis] prem[ittendis]
1 recomend. saken rörande Kottby hemman;
2 anmälte, att ståndet tillagt H. R[iks]r[ådet] Lövenhielm
en belöhning af 20 000 d. s:mt i likhet med H. R[iks]r[ådet]
Rosen;
Statsfångar
få pardon.
Bondest.(t)
deput:e.
Allmänna
besvären.
492 1762, juni 21. Gratifikation för Löwenhielm.
Ang:de
Extra Stadsfiscalen
Quiding*
ansökning.
Ang:de hofförtäringssumman.
Gratification
för H. R.r.
Lövenhielm.
Frih.Duvalls
tour.
3 recom. eftergift för dem, som sig emot bränvinsförbudet
förbrutit.
Afträdde.
12. Bondest. extr. prot. af d. 12 hujus med hemställan, att
Hofsecreteraren och Extra Stadsfiscalen Pehr Quiding må til
någon ersättning för lidande och upmuntran niuta 1 öre
silf:m. af kiöparen för hvar famn ved och hvar läst kohl, som
hit til staden siöledes ankommer, så länge och til dess han
verkelig befordran niutit, samt få tour med stadsfiscalen til
befordran.
Afslås.
13. Secret. Utsk. af d. 21 Jnnii ang:e hofförtäringssumman.
Bifölls.
14. Bondest. extr. prot. af d. 21 hujus ang:e 20 000 d.
s:mts gratification för H. R[iks]r[ådet] Lövenhielm.
H. Voltemat biföll detta.
H. Rudbeck, Thure, förklarade sig vara deremot för
prejudicat skull men projecterade, att H. R[iks]r[ådet] och
de, som med honom seta i Utredningen, kunna af de besparingar,
som derstädes för riket kunde åstadkommas och af
försälgningar af onödige magasiner, sedan arméen lyckel.
hemkommit, erhålla någon gratification utaf Kgl. M:tt.
Frh. Grönhagen påminte enl. H. Rudbecks project
om gratification för H. R[iks]r[ådet] Rosen.
H. Ehrencrona likaledes för H. R[iks]r[ådet] Fleming
och Presid. Ridderstolpe.
H. Örn schöld holt bäst att remittera detta til Kgl.
M:tt.
H. [von] Bromell protesterade emot alla gratificationer
och dispositioner af rikets medel, som til annat behöfdes.
Extr. prot. afslogs.
Deputationen återkom ifrån de andre stånden, då Frh.
Axel Reuterholm jemte vederb. hälsning androg Borgareståndets
begäran, att Borgaren Drake i Giöteborg med de
öfr. statsfångar måtte slippa lös samt att Prästen Forbus för
dess fattigdom må få under dess frihet niuta sitt fångetractamente.
Delta bifölls och expedieras medelst extr. protocolli.
15. Borgareståndets ext. prot. af d. 12 Oct. 1761 angre
Storskiftet i Finland.
493
Öfveradjutanten Frih. Joh. Did. Duvalls hugnande med
l[ands]h[öf]d.fullmackt samt tilstånd att accordera sig något
militäriskt låhn i anseende dertil, att han varit på riksrådförslag
upförd.
Prästeståndet hade härpå under d. 19 hujus resolverat, att
Frh. Duvall hugnas med öfverstecaractere och behåller sin nu
innehafvande tour.
Frh. Duvall yttrade, att han afsagt sig all tienst och ej
ärnade deruti någon prejudicera utan ville i sin stillhet söka
vara en nyttig och redlig medborgare.
Men om R[iksens] Ständer ville hugna honom med någon
caractere som teckn af deras ynnest, så skulle han med erkänsla
och vördnad anse detta lilla väder att roa sig med.
Prästeståndet bifölls.
16. Hr Landtm, anmälte Cammarocconom.deputationens
ne i Finland men hemstälte, om det kunde upläsas, efter det
vore, som han upviste, vidlyftigt och tiden dertil ganska kort.
H. [v o n] Nackreij: Att som hrr:ne ifrån Finland,
som detsamma igenomsedt, voro dermed nögde, så kunde det
strax bifallas.
Res.: Bet[änk] :det bifölls.
17. Frh. C. Ridderstolpe hemstälte, om icke Riddarhusfiscalen
Suedenstierna liksom den öfrige r[iddar]husbetieningen
borde hugnas med någon befordran.
H. Gyllensvärd viste ej, huruvida han för rätt fiscal
borde ansees, efter han ej af R. o. A., hvars rätt det doch vore
att fiscalen utnämna, blifvit tilsatt.
Frh. Grönhagen holt före att denne qusestion kunde
ibland ståndets oeconomica uptagas.
H. L andt m. recommenderade H. Suedenstierna i anseende
til dess flit, arbete och goda upförande uti R. o. A. ynnest.
Frh. Cederhielm: R. o. A. hade vid senaste riksdag
förordnat R[iddar]husfiscalen v. Christersson, men som
denne gådt sin kos ifrån syslan, så hade Riddarhusdirection,
som vanligit varit emellan riksdagar, återbesatt syslan, emedan
des giöromåhl dagel. behöfdes. Således hade Suedenstierna
på richtig grund fädt syslan och den under hela riksdagen
med beröm förrättat. Doch som han så kort tid tient, tycktes
han på det sätt böra recompenseras, at han nu undfår asses
-
Storskiftsdelningen
i
Finland.
494 1762, juni 21. Pechlin.
Deput:de ti
afskedscomplimenteme.
-\ng:de H,
Pechlins
återin
tagande.
sor[s] fullm. och tour, doch att han quarblifver vid Riddarhuset,
tils han efter nästa riksdag kan niuta verkelig befordran.
Frh. Duvall understödde detta. Men som H. Gyllensvärd
häremot protesterade och begärte votering,
så blef detta måhl hvilande.
Hr Gyllensvahn påminte om tryckningen af R. o. A.
senaste extr. protocolli rörande tienstesakerne.
Skall ske.
i Upropades den deputationen af 48 ledamöter, som skall
ifrån Rikssalen följa H. Landtmarskalcken til afskedscomplimenterne
hos Deras Maijter och Cronprintzen.
Likaledes 1 af hvarje bänck, 58 deputerade, att bivista
middagsmåltiden på Slottet.
18. Grefve Reenstierna utbad sig att, som R. o. A. i
dag vist generositet, han nu måtte få underställa, om icke deras
hårda beslut emot H. Pechlin äfven kunde lindras, hvartil
han som exempel anförde det, som 1746 händt med Hr
Scheckta, den där hade angripit Landtmarsk. sielf.
Hr v. Böhnen begärte detta på bordet, tilläggandes att
han hade så mycket vördnad och förtroende för H. Landtm.,
att han ej trodde honom nu på sidsta stunden kunna vilja
väcka någon propos., stridande emot R. o. A. beslut.
H. Lantm.: Jag har säkerl. ingen propos. väckt el. sagt
et enda ord.
H. Jernfelts fant onödigt att begiära nu detta måhl på
bordet, då vi snart skulle skiljas.
Hr C. Wadenstierna instämde, att H. Pechlins öde
vore hårdt. Hade R. o. A. i dag vist ynnest och grace emot
större brott, så kunde lika förväntas emot et mindre och H.
Pechl[ins] lidande förkortas, hvartil han hoppades, att H.
Landtm, finge gior a proposition.
Hr Gyllensvärd: Förlåten mig comparaisonen, g [unstiga]
H[errar], men vi hafva giordt grace åt förrädare i dag,
som brutit emot rike, lag, bettre rett och samvete; skulle vi
då neka et mindre förseende mildhet och ädelmod.
Hr Lager svärd: Emot vårt beslut kunde i detta måhl
ingen proposition giöras, så framt vi ej unanimiter dertil vilja
oss begifva.
H. Gyllensvahn förestälte, att R. o. A. i dag vist sin
generositet och giordt grace, då de hade häfvit domar, som
Pechlin.
495
af alla 4 Riksens Ständer blifvit fa [st] ställe, utan att ens gå
der in uti. Nu vore qusestionen endast om et måhl, som enl.
23 § R[iks]d.ordn. och all praxi vore et ståndets oeconomicum,
deruti ståndet kunde arbitrera. Hade vid 1756 åhrs riksdag
Frh. Reuterholm för et des dictamen ad protocollum,
som pröfvats röra grundiagarne, varit efter lag utesluten under
en r[iks]dag ifrån Riddarhuset, hvarefter han åter inträdt,
så kunde H. Pechlins brott, som bestod uti sidvördnad
emot ledamöter, hos R. o. A. vähl finna mildhet, då sielfva
lagen intet emot honom skärpade utan voro försont och han
för öfrigt ej borde tros så redoutable för riket el. ledamöter
efter den förfarenhet, han nu vunnit. Fördenskull och som all
partierage borde förglömmas och med vänskap och ädelmod
öfverhöljas, så recom. han H. Pech[lin] til R. o. A. gunst.
H. Voltemat instämde härmed.
Frh. Cederhielm ville nu ej tahla emot H. Pechlin,
hvilket han ej eller för detta giordt, då beslutet emot honom
togs. Deremot kunde ingen propos. giöras annars än med
unanimitet, men för sin dehl kunde han densamma aldrig
bifalla.
Hr Uggla instämde för H. Pechl[in] men trodde, att
pluralitet äfven uti detta som andra måhl giälde.
H. Durietz ville gerne instämma uti all generositet men
kunde nu ej ingå för H. Pechlin emot det sidsta voteringsbeslut,
att vid denne r[iks]dag ingen propos. i det ämnet
skulle giöras. Men rördes denne qu[aestion] nästa r[iks]dag,
så skulle han ej vara deremot.
H. Landtm.: Jag beklagar, att R. o. A. i detta måhl ej
kunnat förenas. Sedan jag sedt så mycken generositet äfven
emot grofva brott, hade jag trodt någon ynnest kunna äga
rum emot en så kiäck och hederlig officererare sorn H. Pechlin,
fast han då och då kan hafva någon vivacitet. Men då lag
och beslut citeras, är min vänskap bunden. Jag giorde vähl
föreställningar vid beslutet, men sedan det är tagit, kan jag
nu ej giöra deremot någon proposition. Det ömar mig; men
det skulle fägna mig, om vid nästa riksdag detta måhl finge
optagas och jag finge lof att deröfv. giöra någon propos.
Härtil svarades Ja och Neij.
H. Landtm.: Jag beklagar, at mig nu ingen propos.
häröfver tillåtes. Det får då anstå til nästa riksdag. Jag kän
-
496 1762, juni 21, 22. Riksdagens avslutande.
ner H. Pechlin, han afsade vist all förmån häraf, om han ej
vunno den med R. o. A. förenade ynnest och välvilja.
Ledamöter Uplästes listorne på några til Expeditions- och Riddarhustill
Riddare- , , , , , ... ° r
hus- och dep. valde ledamöter.
Exp.dep:ne.
Ridd. och Sorn nu härolderne, uppå hvilka någon stund väntats, ani
storkyrkan! kommo och klockan var 10 slagen, då de öfrige stånden enl.
ceremoniellet börjat upträda i Storkyrckan, så upropades nu
matriclen, efter hvilken R. o. A., anförde af Hr Landtm.
med l[ant]m[arskalk]stafven i hand, förfogade sig til Storkyrckan,
hvarest predikan öfver1 holts av Biskoppen1
Afskeds- Derefter begaf sig R. o. A. jemte de öfr. stånden til Riksföreträde
hos
Deras sahlen> hvarifrån, sedan ceremonien där var sluten, H.
Maij:ter. Landtm med deputationen hos Deras Kongl. Maij :ter och
Cronpr [insen] togo underdånigt afskedsföreträde uti de
kongl, rummen.
De tahl, som H. Landtmarsk härvid hållit, äro här bifogade.
2
Sedan R. o. A. återkommit på Riddarhussahlen, framträdde
H. Landt m. och holt til R. o. A. följande afskedstahl,
3 hvarmed han sin så berömligt förde landtmarskalcksstaf
nedlade.
Å R. o. A. vägnar svarade med bifogade compliment3 Frh.
C 1 ae s Rålamb, Gr. Brahes fullmektig, försäkrandes H.
Gr. och L[ant]m. om R. o. A. ynnest och vänskap.
R. o. A. skildes kl. 3 och slöto nu, Gudi lof, Sveriges långsle
riksdag.
S. D. G.
Anno 1762 den 22 Juni.
Plenum oeconomicum.
Kl. 10.
Uppå R. o. A. åstundan tog Herr Generalen Gr. A. von
Fersen sitt förre rum i landmarskalckstohlen och klubban,
hvarefter
1 Lucka i förlägget. Uppgifterna saknas också i de ofrälse ståndens protokoll.
2 Tryckta.
3 Tryckt.
Antagande av nya adelsmän.
497
Hr [von] Bromell hemstälte, huru det måtte kunna
hindras, att de öfrige stånden ej måtte företaga och afgiöra
någre riksdagsärender, nu sedan riksdagen uphördt.
H. G[r.] [von] Fersen trodde det ej vara vår affaire
att deruti ingå, sedan vi ej voro något stånd mera. Men skulle
något dylikt hos de öfr. stånd företagas eller märkas, sorn
vore riksdagssak, så torde Kgl. Maj :t så nu, som det förut
skedt, genom Just.cantzlern kunna sådant hindra.
H. Giös mente, att de deputerade, som ifrån oss hos de
öfrige stånden skola taga afsked, kunde lämpel. yttra, att vi
sådant hos dem förmodade.
H. Gref A. [von] Fersen: Som R. o. A. för detta hänskutit
ibland sina oeconomica måhlet rörande nya adelskap
såsom förknippat med Adel. Privilegierne, så lära de nu behaga
låta sig detsamma föredragas.
I. Upplästes altså Secrete Deputations betänkande af d. 6 Ang:de antaMaij
1761 uti den af R[iksens] HjöglofL] Ständer til deputa- fl^^deUtionen
i anledning af ett i Kongl. Maij :tts Rådcammare d. 25 män.
Nov. 1760 hållit och til Riks. Ständer insändt protocoll förviste
fråga, huru vidja riket nu kan tillåta något större antahl
af Adel ?
Deputationen anseer å ena sidan
l:o Reg.formens 44 §, som i anseende til Adelens redan
större antahl, än riket fåhl, inskränker adelskaps förläning
til några få vid kröningen, hvarefter inga nya adelsmän
giöras, förn rikets tilstånd sådant tillåter.
2. De olägenheter, som riket och Adelen tilskyndas af et
emot rikets storlek och rörelse oproportionerat större antahl
af Adel.
Å andra sidan anmärker deputat.,
1 att denna konungens benådningsrätt icke är absolute
bunden til kröningar utan och äger rum, då riket det tåhl.
2. Tror deput., att riket på 40 åhr ansehnligen i rörelser
och industrie har tiltagit och sig märkel, ändrat, hvarföre en
hop nya publique tienster måst inrättas och armeen ökts
samt folcknummern vuxit.
3. Anförer deput. prejudicater af de vid alla förre riksdagar
beviljade adelskap, hvaremot det hålles betänckeligt,
att nu en lex in casu mera skulle inskränclca K. M:s regale
att adla än förut skedt.
32—512487
498 1762, juni 22. Antagande av nya adelsmän.
Och hemställer slutel. deputation, om icke Riks. Ständer
äfven nu ville samtycka, att Ivgl. M:s nådige resolut, och
skiöldebref må utfärdas för et vist antahl mäst förtiente och
värdige, åtminstone 10 el. 12, samt om icke derjemte hos K.
Maj :tt i und. anhållas må, att sedan Adelen nu en tid blifvit
nog ökt, tils vidare, då riket det åter kan tillåta, innehålla
med denne benådning; men att så framt Kgl. Maij :t vil emedlertid
benåda någon, som på utmärkt sätt emot riket giordt
sig dertill värdig, Riksens Ständers underdånige yttrande då
inhämtas.
Vid betänckandet fölgde
1 et votum dissentiens, som stricte holt sig efter 44 § i
R [ egerings ] formen;
2 en förteckning på 29 til adelskap anmälte nya familier;
3 en d:o på en famille;
4 en d:o på 2:ne;
5 en d:o på 2:ne.
In alles 34 familier utom Borgmästaren Boberg, om hvilken
deputationen et särsklt be[tän]k:de åberopar.
Nemi. Anm. i Rådet
As sess. Bauman at få uptaga namnet d. 21 Maij 1756.
Cederflycht
Biskop Osanders barn,
Biskopp Hallenii,
Ärkebiskopp Troilii,
Biskop Beronii,
Biskopp Alst rins,
Doctor Celsii,
Doctor Hauswolffs,
Cantzliråd Berch,
Hofintend. Juliin,
Archiater Roséen,
Hofråd Warmholtz,
Archiater Linneus,
Lagman Dubbe,
Corn. sec Wijnan tz,
Afl. Sup.int. Bröms barn,
Hofrättsråd Cornéer,
Cantzliråd Ihre,
Cap.lieut. Corvin,
d. 9 Nov. 1756.
d. 29 Nov. 1756.
d. 2 Dec.
d:o.
d. 5 Ap. 1757.
d. 9 Maij.
Antagande av nya adelsmän.
499
Schotbyn. Trolle, d. 6 Feb. 1758.
Assess. Jacobson, d. 10 Mars [17]61.
Rev.secr. Wahlberg, d:o.
Cam.rev.råd Walgren, d:o.
Major och R[idd.] Holmstedt, d:o.
Major Roselius, 1755.
Assess. Ingman, d:o.
Major Fuhrman,
Bergsråd Heike,
Gap. Christopherssen,
Öfv.dir. Stapelmohr, d. 15 Aug. 1760.
Öf.h[of]pred. D:r Stiernmans barn ——
Major Liungquist, d. 17 Maij.
Hof.qu.mäst. J. Asp, d. 14 Mars.
Öf.h[of]pr. D. J. Schröders barn d:o.
Härefter yttrade sig Frih. C. J. Cederhielm: Det
voro lätt, mine g[unstige] Herrar, att visa otilräckeligheten
af de grunder, hvaruppå Secrete Deputationen fotadt des
hemställande om flere nya adelskaps beviljande, om sådant
nu voro vårt giöromåhl; men sedan de öfrige stånden, som
jag hördt, redan bifallit så många nya värdige camerater för
R. o. A., så är nu blott qusestion om detta måhls relation med
våra privilegier.
Det är ostridigt en Kongl. M:tts rättighet och regale att
enligit Reg.formens 44 § vid des croning utnämna några mäst
meriterade til adelsmän, hvilcket och skedt. Men det är och
lika oförnekeligt, att en emot ber:de § extenderad tilökning
af Adel enligit deputations egit medgifvande försvagar ståndet
och följacktel. strider emot dess privilegier, hvilcka äro
på des förmåner syftande och hvarmed Kongl. M:tt enligit
bokstafven med nådig benägenhet och välvilja velat visa,
huru Kgl. M:tt Riksens R. o. A. såsom det förnämste ståndet
i riket med all konungslig ynnest är tilgifven och bevågen
samt med fullkommen ömhet åstundar dess heder, vältrefnad,
upkomst och förkofring at åstadkomma, understödia
och befästa.
Ståndets heder dependerar af des tänckesätt, men tänkesättet
rättar sig tyvärr näst altid efter förmågan, utkomsten
och vähltrefnaden.
Ståndets vähltrefnad har ingen naturligare grund än agen
-
500 1762, juni 22. Antagande av nya adelsmän.
dom.,1 men då säterijägendommarne, som enl. 27 § i R. o. A.
Privilegier utgiöra adelståndets styrcka och vählmåga, redan
1723 voro så få, att all förläning af kiöpe- och besittningsrätt
deraf til andra än den då existerande Adel fants försvaga
ståndet, hvarför och K. M:tt sielf afsagt sig alt kiöp af frälst
gods, 24 § Priv., 4 § S[veriges] K[onunga]förs„ så lär det
vara lätt att finna, huru mycket mera oinskränckte adelskapper
röra detta privilegium, när ingen bariere derföre är
satt och långt lättare är att vinna adelskap än förvärfva säteri.
Deri ägendom, som kunde underhålla ett mindre antahl,
blifver för et större otillräckelig. Skal den dehlas med de
nyare, så blifva de alla fattige, och då försvinner ståndets
med privilegierne påsyftade vähltrefnad. Hälst alla privilegier
i verlden äro af den beskaffenhet, att ju mera de comrnuniceras
och sättes i fleras händer eller giöras almänne, ju
mera försvinna des förmåner uti första acquirentens hand,
och aldre mäst då, när de äro exclusive.
Ståndets upkomst och förkofring enligit privilegierne kan
så mycket mindre vinnas, då myckenheten af dem emot 27 §
ökes, som kunna besitta Adelens få säterier, som otilräckelig
utkomst tvingar en sedan tilväxande Adel att blifva tärande
och tienstsökande. Och som tiensterne föga förslå för en ständigt
tilökt Adel, hälst då äfven ofrälse män i de mästa med
dem dehla befordingsrättigheten, är det sohleklart, att de,
som således hvarken hafva ägendom eller tienst, måste snarare
blifva tiggare än finna upkomst och förkofring.
Jag förmodar mig således i korthet hafva vist den relation,
som närvarande af deputationen upgifne fråga häfver med
våra privilegier. Äro de af fordne konungar och Ständer gifne
ock confirmerade, R. o. A. til styrcka och förmån, considererat
i den corps och nummer, som det utgiorde, då när
privilegierne meddehltes (vide 8 § af Priv. ang:e rå och rörshemman
nu för tiden, 24 § nu för tiden besitter), hvilcke!
utan orimlighet ej lärer kunna mig nekas, så böra vi dem
enligit lag och Svea K[onunga] försäkran åtniuta och få bibehålla
innom den deruti utstakade hägnad och cirkel, ej mindre
än andre stånd, ja, städer och särskilte samhällen få niuta
sine tildehlte privilegier och rättigheter oskiftade med andre.2
1 Marginalanteckning: Vfide] 24 § Priv.
2 Marginalanteckning: V[ide] 12 § Priv.
Antagande av nya adelsmän.
501
Men giöras våre privilegier för oss kraftlösa, dymedelst
att ståndet ökes öfver proportion af ägendomb och utkomst,
så böra de ej mera heta privilegier och förtjena icke att
vårdas eller åberopas och nämnas.
H. von Böhnen conformerade sig med Frh. Cederhielm,
tilläggandes sig ej hoppas, att de öfr. stånd häruti
något afgiordt emot 44 § i R[egerings]formen, men åtminstone
ville han ingen introduction bifalla för så många nya
familier; tilstyrckandes äfven att för framtiden introductioner
måtte inskränckas til något vist antahls erhållande på
Riddarhuset, såsom af 800 personer, ock blott nya intagas, då
nummern voro vacant derunder. På det sättet kunde väre
förfäders heder åter uplifvas och ståndet vinna lustre och
anseende.
Hr Gref A. [von] Fersen åberopade, hvad Frh. Cederhielm
så tydel. utfördt om detta måhls nära sammanhang
med R. o. A. Privilegier, hållandes det för ostridigt, att ju
flere nya familier, som tilöktes och sedan förra konungars
tider desutom torde vara nog ansenligt samt skulle dehla
Adelens otilräckeliga ägendom, ju uslare blefvo de alla, tils
de omsider förföllo i lika situation som den pohlske adelen.
Men som R. o. A. häremot kunde åberopa 44 § i Reg.formen
samt 11 i S[vea] K[onunga]förs. ang.e väre privil. helgd,
so hemstälte han, om icke R. o. A. deraf hade anledning och
styrcka til en underd. föreställnings giörande häröfver hos
Kongl. Maij :tt.
Hr C. Rappe med flere af R. o. A. biföllo, att en(!) underd.
bref härom måtte afgå.
Hr G[r.] A. [von] Fersen: Ett underd. bref til Kgl.
M:tt voro den ena utvägen att hindra de flere nya adelskap,
och den andre vore att förekomma des expedierande ifrån
Exped.deputation, som ej kunde uptaga måhlet, så snart det
vöre af ståndet ansedt såsom en res privilegii.
Hr Bildenschöld trodde, att efter det af deputation
blifvit rubricerat som en quEestio legis, det voro bäst att låta
det ligga obesvarat.
H. Gyllensvärd med flere tyckte det vara tydel. en
res privilegii.
Hr Gr. A. [von] Fersen hemstälte, om icke R. o. A.
ansågo denne fråga såsom combinerad med deras privilegier
och om icke detta förbehåll dervid vöre nödigt att giöra, hälst
502 1762, juni 22. Introduktioner.
Alla introductioner
alslås.
Adoptioner
afslås.
Ang:de naturalisationer.
eljest otvifvelacktigt expeditionen skulle ske, deräst den blefve
aldeles obesvarad.
Res.: Att R. o. A. hafva så mycket mindre kunnat ingå uti
den af deput. tilstyrckte qusestion om nya adelskap, som densamma
uti 44 § i Reg.formen tydel. är afgiord. Och som R.
o. A. dessutom ansedt detta måhl som rörande des privilegier,
så kan til följe af 17 § i Riks [dags] ordningen ingen expedition
deröf. skie, hvilket ståndets deputerade i Expedit.deput.
til efterrättelse länder.
Sedan således den l:sta qusestion om adelskap blifvit [avgjord],
förestälte
2. H. G[r.] A. [von] Fersen den andra ang:e introductioner.
H. von Böhnen med flere ville et vist antahl på Riddarhuset
skulle determineras, öfver hvilket ingen mera borde
introduceras.
Hr G[r.] A. [v o n] Fersen bad, att för ordnings skull
med frågorne R. o. A. först ville yttra sig öfver qu[sestio]
an, om någon introduction nu skulle ske?
Resolv. enhälligt, att alla introductioner afslås.
I anseende til den andra frågan, om någon viss nummers
stadgande, utöfver hvilken ingen introduction skal ske utan
afbidas, til dess någon nummer i detta antahl blifver ledig,,
då den med nya kan remplaceras,
resolv., att ingen introduction på Riddarhuset skall ske,
för än antahlet af famillerne på Riddarhuset förminskats tils
under 800, hvar til det sedan kan remplaceras och fyll as med
nya introductioner.
Frh. Duvall anholt, att all proposition emot detta beslut
vid sätes och stämmas förlust måtte framgent vara förbuden.
H. G[r.] A. [von] Fersen biföll detta med tillagning,
att lika clausul dervid i anseende till Landtmarskalken sielf
måtte bifogas.
Detta bifölls enhälligt.
3. Frh. Duvall hemstälte, om icke et lika emot adoptioner
måtte fast[st]ällas.
Uppå H. G[r.] A. [von] F er sens propositm
res., att adoptioner på lika sätt som introductioner blifva
framdeles förbudne.
Frh. Duvall påminte ytterl. om naturalisationer, hvarvid
honom den betänckelighet förekom, att de ofta kunde
Naturalisationer.
503
vara riket nyttige, då dermed rike och förmögne familier i
riket indrogos.
H. G[r.] A. [von] Fersen holt denne fråga vara nog
delicat att en general decideras, ty å ena sidan vore här en
lieflänsk och en skånsk Adel, som efter fredsfördrag hade
härvid någon reserverad rättighet; och å den andra vore
äfven betänckeligt att öpna dörren för alla dem, som af Rom.
Kejsaren och andre konungar kunde adlas och således utnämnas
til ledamöter på svenska Riddarhuset, hvarföre han
trodde bäst att, hvad naturalisation angår, vi förbehöllo oss
att särskilt yttra oss öfver hvarje casus af ansökning derom.
Frh. G. Reuterholm heinstälte, hur det skulle förhållas
med dem, som K. M:tt nu adlar, om icke en särskilt
matricel öfver dem borde hållas och derefter introduction
ske efter anciennetet, så snart nummern af familier på Riddarhuset
förminskats under 800.
H. Giös trodde då intagningen böra ske efter lottning,
som för detta skedt med de äldste famillerne.
Ankom en Bondest. deputat.n, 12 pers. starck, hvars ordförande
Otto Olofsson näst ödmiuk vördsam hälsnings
anmälande androg, att ståndet tackade Gud, som förskingrat
de vid r[iks]dagens början riket öfverhängande
moln och gifvit oss klarare dag, som förbytt et besvärligt krig
i en hugnelig frid, att Riks. St [änder] nu med trygghet
kunna sluta r[iks] dagen och fara hemb hvar och en til
sitt. Ståndet tackade R. o. A. för all dem ertedd ynnest och
förtroende, hvilken de med all tacknemlighet altid skulle
erkiänna. Det önskade nu R. o. A. mycken lycka til återresan
ifrån r[iks]dagen med den fägnad att återse de sina i hälsa
och vählstånd samt recoinmenderade sig i R. o. A. ständiga
ynnest, gunst och välvilja.
H. G[r.] [von] Fersen besvarade deputationen, som
derpå afträdde.
Frh. A. Reuterholm påminte emot H. Giöös förslag,
att lottning vidtogs ibland de äldre familier, emedan de ej
kunde documentera åldren af deras adelskap. Men att de
nyare kunde lättel. dessförutan decideras efter data af deras
erhållne kongl, resolutioner och biföll således Frh. G. Reuterholm.
Dernäst och som mycken oreda voro ibland famillerne, så
att ofta den sutit på Riddarhuset, hvars famille varit utdöd
Bondest: s
deput:n.
504 1762, juni 22. Naturalisationer.
el. sorn aldrig varit adelsman och haft mer rätt dertil än
vacktmästaren, så hemstälte han, om icke hvar adelig familie
måtte påläggas att inom en viss ultimat termin, som d. 25
Dec. 1764, til Riddarhuset opgifva sin fullständiga bestyrckte
genealogie till bevis af dess rättighet til säte på Riddarhuset
och det vid förlust af säte och stämma samt all vidare tahlan,
förbehållandes sig att i morgon med några skriftelige puncter
härom inkomma.
H. C h. Rappe holt före att naturalisationer ej mindre
än andre introductioner borde förekommas. Släcktskapen
med Liefland voro all. De, som af lief 1. Adeln a:o 1721 hade
vågat sitt lif för Sveriget, vore antingen redan här intagne
el. nu döde och deras släckt voro nu ryssar, så att härvid
ingen reflexion på dem mera kunde existera.
Hr Grefve A. [von] Fersen trodde vid närmare eftersinnande
H. Rappe hafva rätt och att man för att följa en
islsteme kunde emot naturalisationer taga samma författning
som emot alle introductioner och adoptioner,
som bifölls
Frh. G. Reuterholm insisterade vähl något för den
lieflandske Adeln,
hvarvid Frh. Grönhagen tilläde, att R. o. A. kunde,
som nyss projecterats, förbehålla sig yttrande öfver hvarje
casus af begärt naturalisation,
men det förblef vid resolution.
Hr Ehren malm itererade Frh. Ax. Reuterholms påminnelse
om nogare räfst innom oss sielfva på Riddarhuset
medelst genealogiers infordrande.
Frh. A. Reuterholm: Han hade moverat denne
qu [sestion] blott i anseende til de familier, som något tvifvelsmåhl
voro om, men ej andre.
H. Durietz biföll Frh. Reuterhjolm],
H. G[r.] A. [von] Fersen: R. o. A. lära kunna denne
fråga låta hvila tils i morgon, då Frh. Reuterh[olm] vil skrifte!.
inkomma.
Detta bifölls.
Hr Stålhammar andreg, att han ej ärnade oroa R.
o. A. med någon ny qusestion om H. Öfversten Pechlin utan
endast på dess vägnar förklara dess vördsamma erkänslan
för den ynnest, som flere af R. o. A. nyl. för honom yttradt,
då qutestion om honom blifvit väckt. Detta hade honom ovet
-
Naturalisationer.
505
terligen skedt, hälst han, sorn H. Landtm, då omförmält, aldrig
tänckt att movera någon fråga om sig, som skulle förorsaka
den minsta tvist el. ventilation. Hr Öfv. voro nögd
med sitt öde och R. o. A. öfver honom tagne beslut, hvilcka
.begge han underkastade med stilla undergifvenhet R. o. A.
ädelmod och ynnest såsom det enda, hvilket kunde giöra
honom så vähl som H. Stålhammar fullkomel. nögde.
H. Grefve A. [von] Fersen hemstälte, om icke om de
nu afgiorde puncter til Kgl. M:tt ett underd. bref kunde afgå
och derjemte desse författningar sedan lil almän efterrättelse
blifva tryckte.
Detta bifölls.
Frh. C h. Horn ville häremot vähl något påminna, men
det blef ej hördt såsom stridande emot det, som redan voro
afgiordt.
5. Vid Frh. G. Reuterholms förslag om en särskilt matrikels
inrättande för de ej introducerade
påmintes af H. C h. Rappe, att slik matrikel skulle
blifva en facit invitation til adelskaps sökande, efter den
skulle medföra en sort rättighet till introduction, hvarföre
detta förslag til matrikel ej bifölls.
6. Frh. Grönhagen och H. [v o n] Nackreij hemstälte,
hvad Adelen ledo af den månge ofrälse man meddehlte
frihet att besittia adelige gods och om icke i anseende
til ämnets vickt en underd. föreställning härom til K. M:tt
borde i ani. af våre privilegier projecteras.
H. Lagersvärd trodde oss dessutom böra fast [st jälla,
att den adelsman, som lånte sitt namn til slik handel, borde
vara sitt stämma och säte här förlustig.
Härmed blef på G[r.] [von] Fersens proposition opskutit
tils i morgon.
Ankommo 12 Borgarestånd, deputerade, hvars ordförande
Justitiarien Faxell p[raemissis] pfraemittendis] anmälte
deras ährende vara att å ståndets vägnar taga hos R. o. A.
ett vördsamt afsked. Ståndet kunde ej til fyllest prisa
H. Landtm:s mogna och vittra styrsel vid de mångfaldige
och granlaga riksdagsährenders skiötande utan öfverlemnade
dess beröm til almänheten och efterverlden men erkände den
emedlertid med fullkomligaste tacksamhet, ej mindre än R.
o. Ars ståndet erviste vänskap och förtrolighet. Hade ståndet
nu fädt dehla detsamma i bekymmersama omständigheter,
Borg.strs
deprde.
506 1762, juni 22. Lantingshausen. Landberg.
Lantingshusens
introduction
som
friherre.
Riddarhusets
afgifter
til presterskap
etc.
v. Schmidts
ansökning.
Ang: de
Landtbergs
plikt.
så önskade de att härnäst få möta R. o. A. med förtrolighet
i gladare tider. Ståndet önskade R. o. A. lycklig återresa
ifrån riksdagen och fägnesamt möte med sine hemmavarande
familier, inneslutandes sig i beständig vänskap och ynnest.
Dep. besvarades af H. G[r.] [von] Fersen och afträdde.
Uplästes Riddarhusdeputations hemställande af d. 10 hujus
angre Frh. Lantingshausens introduction ibland friherrarne.
Bifölls.
H. Gyllensvahn erhindrade härvid om friherrlig introduction
för Frh. Wennerstedt och H. Wrangel v. Brehmer.
Men detta afslogs, emedan de dermed skulle öka famillernes
antahl på Riddarhuset, då deremot Hr Lantingshausen voro
den enda af sin famille.
8. Upplästes Riddarhusdeputat.s hemställande af d. 6 Maij
angre någre hos Riddarhuset fordrade åhrl. afgifter til prästerskappet,
til branvackt, til magistrat.
Res.: Alla desse afgifter afslås.
9. Riddarhusdeputations utlåtande öfver H. von Schmidts
sökte återinträde på Riddarhuset, hvarifrån han 1756 blifvit
utesluten och hvari deput. ingen ändring tillstyrker.
Frh. G. Reuterholm med flere instämde med betänckandet
med tillägning, att som han ej hade gifte och barn,
borde ej eller des fullmackt til r[iks]dag blifva antagen.
Betänckandet bifölls med denne tillägning.
10. Upl. Riddarhusdeput. bet[än]k:e af d. 9 h[ujus] angre
1 000 d. srms plickt för Drabanten Fried. Landberg för intagit
säte på Riddarhuset på den utdödde Landsbergsske famillens
nummer 421.
Gref B. Frölich och H. Gyllensvahn hemstälte,
om icke desse böter i anseende til hans fattigdom kunde af
nåd eftergifvas el. förvandlas.
H. Uggla: Det voro ej vår men domarens sak at vitet
förvandla.
Hr v. Post holt detta straff för exempel skull vara nödigt.
Landsberg hade dessutom emot Ridd.h[us]deput. sig
oanständigt och dierft upfördt och vöre Kgl. Mrts förord, af
1754 emot honom hel klar.
Hr C. Wadenstierna biföll detta samt att det i
R[iks]dagstidningarne borde til varnagel för andra införas.
Bet. bifölls.
Arvoden för Riddarhusfunktionärer.
507
H. C. Wadenstierna påminte örn någon discretion
efter vanlighet för R[iddar]hus s[ekr.] Franc, hvilken han
derjemte til det bästa anmälte.
Gr. [von] Fersen föreslog dertil 18 000 d. kunt, hvartil
H. Gyllensvahn lade ännu 8 000 d. och
res. att R[iddar]hussec. Franc tillägs en discretion af
24 000 d. k:m. af riddarhus]cassan.
Ankom en Prästeståndets deputation, 12 led. st[ack], anförde
af Sup.int. Dr Lutkeman, som p[rsemissis] p[rsemittendis]
androg,
att ståndet nu vid riksdagens slut näst innerlig tacksäjelse
til Gud, som förvandlat rikets bekymmersama belägenhet
i fredligt lugn och styrt menniskors rådslag til det bästa,
äfven ansåg för en skyldighet at tacka R. o. A. för all vänskap
och förtrolig hielp under ett trägit och svårt r[iks] dagsarbete.
Ståndet vördade deras nit för et nödlidande men kiärt
fädernesland och förbehölt sig framgent deraf lika redligt
och kraftigt biträde. Det önskade R. o. A. beständiga välgång,
inneslutandes sig i des ynnest, vänskap och förtroende.
Dep. besvarades och afträdde.
Till arfvoden för R[iddar]huscamerern Kirstein och Cantzlisten
Psilanderhielm
resolv., att de få dubbelt emot det, som de fingo för sidsta
r[iks] dagen.
Res. item för Vaktmäst. Boman.
Frii. C. Ridderstolpe föreslog, om icke R[iddar]-  hussecr. kunde få en ammanuensis til någon hielp under
det myckna arbete, som denne långa riksdag honom förorsakar,
och om icke Hofsecreter. Engelcrantz såsom habil och
tienlig kunde dertill antagas med någon åhrlig löhn.
Gr. [von] Fersen medgaf, att Secreteraren vähl kunde
en sådan ammanuensis behöfva sig til hielp under dess myckna
arbete.
Frh. Duvall biföll vähl, att en amanuensis måtte Secreteraren
til hielp antagas tils vidare men ej til någon ständig
sysla, ej el. til giöromåhl med Riddarhusets archiv och acter,
som voro under Secreterarens hand.
Res.: Bifalles, att Engelcrantz antages att som ammanuensis
gå Secreteraren tilhanda; men om dess löhn til nästa
riksdag skal Ridd.husdeput. sig yttra.
Discretion
för Riddarhussecreteraren.
Prästeståndets
deput:de.
Riddarhuscararerarens
och Cancellistens
arfvode.
Eng elcrantz
antages til
amanuensis.
508 1762, juni 22, 23. Adliga titlar.
Eltergitt af Riddarhusdcput. hemställande af d. 28 Auq. 1761 ang:e
20fSd*r 17 nrf»
s:mt för V. eftergift af 205 d. 17 öre 8 p. s:mt resterande för von Rosens
Rosen. och des bröders introd.
Bifölls.
H. Giös ville medgifva detta, doch att det ej blefvo prejudicat,
ty alla slika restantier borde til riddarhuscassan indrifvas
och i synnerhet vid inskrifningar til riksdagarne observeras.
Frh. Grönhagen påminte om utnämnandet af vare
fullmäcktige i Ständernes verck.
Skal härnäst företagas.
Ang:de ade- Föredrogs Riddarhusdeputat.s hemställ.de af d. 5 Maij
ligg titlsrs •
brakande af l°rl. ang:e adelige titlars brukande i hofrätter och collegier
ofrälse, för dem, som ej äro adel, samt 500 d. s:ms vite för de ofrälse,
som nyttia adelige skiöldemärcken.
Bifölls.
Deputation, som varit i afskedscomplimenter hos de öfr.
stånden, återkom, då Frh. Cederhielm anmälte ståndens
hälsning och taksäijelse; men påminnelsen emot private
måhls afgiörande hade han trodt böra tiga med, då
han sedt förstugorne fulla med sollicitanter, som kanske
väntat på expedit, af sina löpare.
R. o. A. skildes åt kl. 2.
Anno 1762 d. 23 Juni i.
Onsdag.
Plenum oeconom, kl. 10.
Hr Generalen Gref A. [von] Fersen förde klubban och
Ang:de den föredrogs Riddarhusdeputat.s hemställande af d. 10 Nov.
byggnad.111 1761 ang:de Riddarhusets fullbordande med byggnad enligit
den deröfver upgifne plan.
H. [von] Bromell förklarade sig ej kunna bifalla
denne nya planen. Den skulle medtaga Riddarhusets cassa,
som medelst afslagne introductioner ej på lång tid skulle
vinna någon ersättning och till Riddarhusets stat och underhåll
vore oumbärlig. Skulle dessutom Riddarhuset byggas
färdigt, borde det ske efter den af våra förfäder ifrån början
tilärnade dessein. Förmådde vi ej det, så vöre bäst att med
bygnad tils vidare upskiuta.
Riddarhusbyggnaden.
509
Hr G[r.] [von] Fersen: Att då första planen lil Riddarhusets
bygnad i K. Gustaph Adolphs tid giordes, hade
flyglar varit tillärnade, efter man då tänckte att deri anslå
rum til adelig schola och inforfma] tioner, til brölloper och
andra publique solenniteter för Adelen, men sådant vore dehls
onödigt nu, dehls skulle en sådan flygelbygnad kosta 6 t:r
guld, då deremot efter detta project huset kunde giöras färdigt
och vackert för ongefähr 200 000 d. kant, hvilken summa
för Riddarhusets cassa voro drägelig och voro dessutom Riddarhuset
värdigt att med den project :de statuens upsättande
hedra K. Gustaf d. 1, som varit en stor Svea konung och
svensk adelsman til födslen.
H. [von] Bromell anförde ytter!., att man af flyglar
kunde vid riksdagar hafva god inkomst af hushyra för
Ständernes deputationer.
Hr G[r.] [v o n] Fersen anmärckte dervid, att högst
5 el. 6 deputationer uti dem skulle kunna rymmas; att deputationerne
mäst sökte sig rum i cronans hus hos collegierne
eller eljest för lindrigaste hyra, så att på det sättet Riddarhuset
för des kostnad på flyglar ej en gång skulle vinna 1
p[ro]c. interesse.
Bet [än] ledet bifölls.
2. Anmälte H. L. Mag. Uggla ett des memorial somAng:de fond
diet. ad protoc. angre någon fond af riddarhusmedlen för adelsmä'n at
2:ne unga adelsmän, som åhrligen skulle resa utomlands att resa.
förvärfva sig kundskap i handel och sedan på handelscontoir
etableras.
Hr Gyllensvärd gillade detta.
Frh. Cederhiel m, H. Durietz och Frii. A. R e uterholm
berömde d^tta förslag, ehuru de sågo, att verckställigheten
skulle blifva nästan omöijlig, och trodde bäst,
att det til Riddarhusdirections öfverlägning til nästa riksdag
kunde remitteras.
Detta bifölls.
3. Riddarhusdepulations bet[ån]k:e af d. 18 hujus öfver Riddarhus
directions
Riddarhusdirectionens
til denne riksdag afgifne relation reiatiori
ang:e riddarhusärenderne.
4. Riddarhusdepulations hemställande med förslag til en Ang:de en ny
Bifölls.
ny riddarhusordning.
riddarhus
ordning.
510 1762, juni 23. Riddarhusordning.
Thetta project blef först upläst och sedan åter punetevis
igenomgångit och skärskådat.
1 §. Bifölls.
2 §. Sammaledes, men vid den
3 § existerade någon ventilation.
Frh. C. J. Cederhielm ville härvid hafva tillagt, att
hvar fullmäcktig, som förordnas, borde vara possessionatus
och åtminstone äga 20 rusttienstmarker, hälst ända uti Bondeståndet
ingen riksdagsfullmäcktig voro, som icke ägde et
hemman.
Frh. G. Reuterholm påminte emot den föreslagne
prsescription af en månads tid efter riksdagens utblåsning
för extra capita att sig för sine familier til säte i hufvudmannens
frånvaro anmäla.
Hr C. Wadenstierna holt förslaget vara godt och
tienande til ordnings vinnande på Riddarhuset samt til förekommande
af en skamlig corruption och handel med fullmackter.
H. Giös biföll detta.
Frh. Ch. Horn biföll även projectet i anseende til den
utsatte tiden af en månad. Och som således ej mer än en fullmäcktig
för hvar ätt kunde vid hvar riksdag förmodas, skulle
han vähl bifalla Frh. Cederhielms giorde tillagning, derest
han ej tviflade, att R. o. A. i dess närvarande belägenhet sådant
skulle goutera; dock ville han, att hvar familles hufvudman
skulle utur sin ort sin fullmäcktig utnämna.
H. Uggla biföll § :n med den tillagning, att cadetterne,
då de ville intaga famillens säte, först böra sig hos deras hufvudman
anmähla, och sedan att alla fullmäcktige böra vara
possessionati.
Hr Fred. Ehrensvärd ville gerna bidraga til ordning
men ansåg tiden af en månad för mycket restringerad
och att utan slik prescription caput familise borde, när han
kunde, taga sitt säte eller i des frånvaro en annan af famil
len.
Hr Malmerfelt medgaf, att caput. farn. först till säte
voro berättigad men näst honom de andre af famillen.
2. Ansåg han den föreslagne tid af en månad dertil som et
onödigt tvång.
3. Att fullmäcktige skulle vara possessionati, voro äfven
Riddarhusordning.
511
onödigt, efter en fattig kunde täncka vähl som den, der
ägde capitaler i banquen.
Hr Gyllensvahn: Att som R. o. A. ville uti alt hafva
ordning, så vore den ock häri nödig och dem värdig. § :n vore
sålunda god och tydelig samt lag likmätig, när hvar famille
fädt sitt rum el. fullmäcktig til riksdagen, hvartil 1 månads
tid voro tilräckelig, så borde dervid förblifva och ej ständig
omvexling dervid tillåtas lika som i decorationer af en comedie.
Hvad en fullmäcktigs qualitet angick, så voro förmögenhet
hos densamma vähl god, men eljest kunde det giöra tilfyllest,
om han voro redlig och vählfrägdad.
3. Vore caput farn. omyndig, så borde andre af famillen få
taga farn. säte och ingen annan dertil af capites(!) förmyndare
få tilsättas.
H. Gen. Gfr.] [von] Fersen: R. o. A. kunde så länge
gå förbi Frh. Cederhielm[s] gjorde påminnelse och endast
hålla sig vid den projecterade §. Afsickten dermed vore att
förekomma oredan utaf ett ständigt ombyte af ledamöter, då
den ene voro öfver en saks början, en annan vid des slut.
Sakerne blefvo då mindre fullkomligt kände och handterade.
Hade de öfrige stånden beständige ledamöter ifrån
r[iks]dagens början til dess slut, så voro slik ordning ej
mindre nyttig och anständig hos R. o. A., som voro det
första ståndet och således de ypperste domare i riket.
I alla regeringssätt och aldramäst uti de fria voro ordning
nödig, men hur hade dermot härtils gådt til. Jo, en familles
fullmakt hade kanske vid en riksdag gådt igenom 20 händer;
en person hade kunnat byta 3 el. 4 på en dag. En hade
varit närvarande vid målets föredragande, en annan ny kommo
til des afgiörande; sakerne blefvo ej med den suite och
kundskap handt [e] rade som af ständiga ledamöter.
Detta öckte icke ståndets anseende, ej eller kunde rikets
styrsel dervid finna förmåhn i längden.
Friheten borde, om hon skall bära sig, hvila på lag och
ordning, ty sielfsvåld försvagade henne och giorde henne
slutel. til en chimere och hos de förnuftige förhatelig.
H. Gyllensvärd förfrågade sig, om denne månad
voro en terminus praeclusus, efter hvilken famillens rum ej
finge intagas utan skulle vara vacant.
512 1762, juni 23. Riddarhusordning.
H. G[r.] [von] Fe r s e n: Som all ordning borde grundas
på lag och all lag på systeme, så hade man densamma
vid detta project sökt etablera. Funnes härvid i början någon
liten inconvenient och svårighet aplicationen, så skedde likaså
vid alla nya lagar; men R. o. A. hade i alla tider varit
måne om ordning, ja, i de äldre hade vitén varit dem förelagde,
som ej kommo til r[iks]dag el. reste bort för dess
slut, som äfven sedan i R[iks]dagsordningen mycket til ordnings
stadgande inom Riddarhuset finnes föreskrifvit.
H. Kylenstierna förbehölt, att den hvar och en tilständige
rättigheten att intaga sin familles säte vid riksdagen
ej måtte innom så kort tid som en månad inkränckas.
H. C h. Rappe instämde med deputationens project och
G[r.] Fersens yttrande, begärandes häruti votering.
Gref [von] Fersen bad, att R. o. A. nied tålamod ville
öfverväga de härvid anförde omständigheter, då de snart
torde sig förena.
Frii. G. Reuterholm: Ehuru det, som H. Grefve Fersen
andragit, voro berömligt och godt, trodde han det doch
i det afseende ej aldeles vara hit lämpeligit, efter det kunde
tyckas, som skulle man i almänhet få mindre kärlek för det
allmänna bästa, då det lemnades i fås händer och andre
ifrån dess skiötande utestängdes, som likvähl dertil hade lika
rättighet, fast de voro yngre bröder i en famille. Ingen
prsescription af tid kunde han således härvid bifalla, ej eller
trodde han deröf. kunde voteras såsom res privilegii.
H. Leijonstéen försäkrade, att Herrarne snart skulle
bifalla den projecterade §, om de som han varit ledamöter
uti Riddarhusdeputation och sedt, hvad missbruk med fullmakter
förelupit, huru på en dag en person kunnat byta om
6 fullmackter, och hur för en famille vid en och samma
r[iks]dag tvert emot R[iks]d.ordningen 6 el. 8 fullmäcktige
hvarannan succederat med mera otienligt, hvaremot deputationen
kanske bordt föreslå ännu strängare författningar.
Han åberopade för öfrigt, hvad H. G[r.] Fersen så moget
anfördt, och hoppades, att alla lära vilja befordra en laglig
ordning men deremot hindra en vanhederlig oreda och sjelfsvåld.
Frh. C. W. Grönhagen kunde ej bifalla §, som deputat:n
den projecterat med den slutne termin af en månad.
En fainillens rätt ledo derigenom, om til exemp. en hufvud
-
Riddarhusordning.
513
man voro i fält och ej innom den tiden kunde sig infinna
och voro den enda af sin ätt, eller och om efter den tiden
något ombyte med fullmäcktigen aldeles skulle förbiudas.
Sakerne kunde lika vähl blifva skötte, ty de fläste voro altid
ständige och de nyare kunde snart inhämta de förekommande
sakers sammanhang.
Frh. Cederhielm upläste häremot § och viste, att för
en hjufvudmans rättighet ingen praescription af tiden vore
projecterad men att afsickten med fullmäcktiges stadgande
vore att coupera alt det, sorn med en corumperad fullmacktshandel
til ståndets nesa kunde förelöpa. Men det, som uti
slutet af § om de för groft brott häftandes uteslutande ifrån
fullmäcktigskap förmältes, tyckte han kunna gå ut, på det ej
r[iks]d.fullmackterne måtte blifva Just.cantzl. åtgiärd underkastade.
H. Gref [von] Fersen tilläde til detta Frh. Cederhielms
yttrande, att då efter lag en r[iks]dag ej borde vahra mer än
3 månader, tycktes en månads tid vara tilräckelig til fullmäcktigs
förordnande, då capitis rätt i alt är bibehållen. En fullinäcktig
för hvar famille borde väljas efter 7 § i R[iksdags]-  ordn. men ej flere, hvarföre också enl. 9 § i R[iks]d.ordn. den
förste antagne enl. fullmacktens lydelse blifver vid den riksdagen
för N. N. famille befullmäcktigad, och vore således den
project: de § lagenlig.
H. Grefven giorde således proposition, om § biföllos med
undantag af det, som i dess slut om gröfre brott förmältes?
Men härpå blef ej svarat utan tilfogo discourserne på
bänckarne herr:ne emellan, utan att på 1/2 time något deraf
kunde til protocollet intagas, vidare än att
H. C. Rappe föreslog, om icke för att utan votering
skiljas åth hrr:ne af den ena tanckan kunde träda på en och
de för den andra på den andra sidan, då pluraliteten på compendieust
sätt kunde utrönas;
hvilket ej eller gillades.
H. Gref [von] Fersen beklagade, att den föreslagne §
ej af hela R. o. A. ansågs efter deputations dervid påsyftade
goda ändamåhl; med bibehållande af hvarje capitis fulla
rättighet hade med den föreslagne termin af 1 månad för
fullmäcktiges förordnande butten varit att således erhålla en
ordentelig sluten matrikel, hvarefter sedan ledamöterne i
deputationer och ståndet blefvo ständige och inconvenientier
33—sine?
514 1762, juni 23. Riddarhusordning.
med ombyten deruti förekommos. En månads tid til fullmäcktigs
förordnande vöre, som tycktes, tillräckelig nog, och att
den sedan ej ombyttes voro ländande till en R. o. A. värdig
ordning.
Frh. Grönhagen holt före att härvid ej borde hafvas
afseende på ändringar i matriclen, som blott ankomnio på
något mer besvär för fiscalen. Fulmackter hade han ej att
handla med men ville likvähl kunna någon erhålla, då han
det åstundade. Hade någon abus för detta med fullmacktshandel
förelupit, så trodde han detta nya project icke heller derifrån
lära blifva friare. Dessutom kringskuros härmed den
lägel, rättighet, som först hufvudmännen och sedan de öfrige
ättemän i hvar famille til sätes tagande vid r[iks] dagen
tilkommo och hvilken R. o. A. ej kunde någon betaga, fast
de ägde rättigheten att den genom introduction meddehla.
Frh. G. Reuterholm conf.
Hr Gyllensvahn bad R. o. A. täcktes considerera,
huru med fullmäcktiges af- och tilsättande härtils förelupit
och skulle den gambla slenteriahn bibehållas, att jag kunde
sitta här i 8 dagar, så resa bort och sälja min fullmackt för
50 plåtar, så återkomma igen på 8 dar, taga mit rum, sedan
resa och åter sälja min fullmakt och hålla så uti hela riksdagen
igenom, så lemnar jag Herrarne att täncka, hur riket
skötes och hur vi fullgiöra vår r[iks]d[ag's]mannaplickt.
Hr G[r.] v. Fersen hoppades, att Riddhusdeputation
aldrig kunde misstänkas för att med sitt förslag hafva syftat
på fiscalens comoditet, då hon endast haft för ögon missbruks
hindrande medelst en på lag stadgad ordning, som bidrogo
till rikets nytta, til frihetens styrcka och til ståndets
heder. Detta voro deras motiv och ingen annan.
Hr von Post betygade, att han, som för detta varit riddarhusfiscal,
nogsamt kiände, hvad stora oordningar med
fullmackters ombyte til flera på en dag förelupo. Häremot
hade nu Ridd.husdeputation föreslagit denne nya R[iddar]-  husordning så vähl i anledning af R[iks]dagsordning och
den gamle för tiugu åhr mäst afgiorde R[id]d.husordning
som och i stöd af allmänna lagen, som stadgar, att alt oskick
skal botas och rättas. Och kunde han således ej annat än bifalla
och gilla deput. project.
H. v. N a e k r e i j föreslog den utväg, att 1 månad skulle
Riddarhusordning.
515
lemnäs til caput att sig infinna och 1 månad derefter för
släckten att i des frånvaro få taga säte.
H. Uggla conf. sig med H. von Post, tilläggandes Adelens
värdighet fordra någon ordning, då det voro i allas
mund, hvad neslig handel med r [id]d.fullmackter drefvos.
Hr Gfr.] [von] Fersen giorde ånyo propos., som med
Ja och Neij äfven nu besvarades.
Hr Gref [von] Fersen föreslog än ytterligare den
tillägning vid propositionen, att hvar och en af famillen måtte
hafva lika rätt til sätes tagande utan afseende til 1 månads
tid som caput familiae.
Men detta smakade ej heller utan påstods deremot, att det
med detta måtte förblifva efter förra vanligheten.
Frh. C. Ridderstolpe förestälte, att fast vi slutat
vår riksdag, hoppades han doch, att vi behållit vördnad för
lag och ordning. Ordning borde ej anses för tvång, ty ordning
hade vårt Riddarhus i alla tider med sine invärtes lagar
velat befordra. Riksdagsordn. åsyftade densamma och Gud
sielf voro ordningens Gud. Vi borde äfven nu derom vara så
mycket månare, som vi til öfverflöd sedt innom oss oordning
till rikets skada och ståndets vanheder.
Han bad, att vi ädelmodigt derom måtte förenas att taga
på oss de anständiga band, som ingen fremmande men vår
egen eftertancka oss kunde pålägga, och att det ej måtte
säjas, att R. o. A. voterat deröfver, om i deras stånd skulle
vara ordning eller ej.
H. Landtm, understödde denne föreställning, åberopandes
de flere propos. han giordt til R. o. A. förenande.
H. Malmerfelt med flere förklarade sig ej kunna bifalla
§ utan begärte deröfver votering.
Hr Gr. [von] Fersen hemstälte, om det skulle voteras
öfver dess senast giorde propos. med modification vid §,
men
H. J ennings påstod, att propos. måtte giöras öfver §,
som voro materia litis.
Hr Gyllensvahn instämde härmed. Han hade med
betänckande läst § och hela projectet och biföllo det, efter
han ville befordra ordning. Ordning voro nödig, om riket
skulle vårdas och vår frihet bibehållas i vördnad, men skulle
de begge förgås, så ville han deruti för sin dehl vara oskyldig.
516 1762, juni 23, 25. Riddarhusordning.
Hr Grefve [von] Fersen förestälte än ytterl., om icke
i behiertande af de för ordnings erhållande anförde bevekande
motiver R. o. A. täcktes sig uti bifall på § förena, men
som den begiärte votering yrckades och öfver propositionen
til votering ny qusestion tycktes moveras, yttrade
Hr Gref [von] Fersen, att han hoppades, att R. o. A.
lära vilja undgå dubbel votering i detta måhl och utan vidlyftighet
saken afgiöra til undvikande af Kgl. M:s ordres at
skiljas åt, om våra plena efter r[iks]dagen för länge continuerades.
Han funno sig ej eller kunna efter R[iks]d[ags]ordningen
giöra någon annan proposition än öfver § :n, som blifvit ventilerad,
til bifall el. af slag, sedan ingen jemkning dervid vunnit
bifall, och upläste derpå följande projecterade voteringsproposition.
Den, som bifaller 3 § af den projecterade Rid.husordningen
ang:e fullmackters emottagande vid riksdagens början, skrifver
Ja; den, det ej vill, skrifver Neij.
Vinner Neij, blifver det efter förra vanligheten.
Denna proposition gillades.
Hr Wulfcrona hemstälte, att inga fullmäcktige härvid
måtte få votera; men det svarades af andre, att man ej
annars nu än efter lag och vanlighet kunde votera.
Sedan bordsherrarne blivit upropade och tagit sine rum,
börjades voteringen, som på vanligt sätt gick för sig i 2:ne
uprop, hvarefter vota räknades, af hvilka funnos 123 för Neij
och 262 för Ja enligit det här bifogade voteringsinstrument,
af bordsherrarne underskrifvit, som slutel. af Riddarhussecreteraren
uplästes,
hvarefter R. o. A. skildes åth kl. 8.
År 1 7 6 2 then 25 Juni i.
Samlades R. o. A. efter anslag klockan 10 och förde Hr
Generalen Gref [von] Fersen ordet.
Uplästes Riddarehusdeputations betä[n]ckande och förslag
af d. 18 Junii till riddarehusdirecteurer, sedan Hr Riksrådet
m. m. Gref Ehrenpreus med döden aflidit och Hrr Riksens
Råd m. m. Friherrar Höpken och Löwenhielm samt Hr
Riddarhusdirektörer. Riddarhusordning.
517
Presidenten Zander afsagt sig att vara riddarehusdirecteurer,
och föreslås i deras ställen till ordförande
Generallieutenanten och Commendeuren af Kongl. Svärds- Riddarehusorden
Hr Grefve Axel [von] Fersen. directeurer.
Ledamöter.
Hofrättsrådet och Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden
Frih. Carl Ridderstolpe,
Cancellierådet och Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden
Hr Anders Anthon von Stiernman,
Justitiaecancelleren och Commendeuren af Kongl. Nordstjerneorden
Hr Erik von Stockenström,
hvilket bifölts.
Hr Grefven anmälte, at som högstsalig Konung Gustaf
den förste varit härstammande af en svensk adelig famille
eller Vasaätten och genom sine store egenskaper och mångfaldige
prof af ynnest för R. o. A. gjordt sig förtjent af odödeligit
äreminne, så hemstäldte Hr Grefven, om icke R. o. A.
skulle villja samtycka, at Vasavapnet blefvo upsatt på Riddarehussalen
öfver landtmarschalksstolen.
Detta bifölts af R. o. A. Äfven hemstäldte Hr Grefven
till R. o. A:s godtfinnande, om icke i anseende dertill, att vid
Riddarehuset förvaras rikets angelägne och vigtige handlingar,
det voro angelägit at hos Kongl. Maij :t i underdånighet
anhålla, det vagt af Gardiet blefve vid Riddarehuset bestådd,
hvilket bifölts.
Fortfors med projecterade Riddar elius ordningen och bör- Riddarhusjades
med ordningen.
Art. 1, § 4.
Hr von Bohne n anmärkte, at hvad ättemännens antecknande
angår, så är jag af den tankan, att de ej borde
hafva större frihet än andre, åtminstone ej få längre tid, innom
hvilken de böra antecknas, än inom två månader.
Hr W a d e n s t i e r n a: Jag finner ej, at det passar sig
at inskräncka hrr capita familiarum innom så trånga gräntsor,
utan har det varit deputationens ändemål at bibehålla
capita vid sine rättigheter.
Hr Malmerfeldt: At den är caput, som är närmast i
ätten, hvarföre jag finner, at detta rörer hela ätten och ej
capita allena.
518 1762, juni 25.
Riddarhusordning.
Hr Gyllensvahn: Jag respecterar pluraliteten och ärkänner
jag ej andre rättigheter för capita famiiiarum än den
at gifva bort fullmagten, när caput ej vill bevista riksdag och
den närmaste i ätten ej vill sitta, hvilket ej synes vara någon
olycka, när värdighet deciderar.
Hr Generalen ärindrade, at det project, som nu är
sammandragit, är vid 1734 och 1738 årens riksdagar bifallit,
hvarföre det nu tycktes ej behöfva mycken ventilation.
§ 4 bifölts.
§§5 och 6 bifölts.
Hr Gyllensvahn erinrade, at som ändemålet vore
at på alt sätt hindra corruptioner, så hemstäldte han, huruvida
fullmagter kunna få utgifvas af ofrälsemän, som kunde
vara förmyndare för adelige pupiller, och bifölts, at det skulle
tilläggas vid den föregående 3 §, at inga ofrälsemän, sorn
äro förmyndare, få utgifva fullmagter för sina pupiller, som
äro af Adel.
7 § bifölts.
Articlen 2: dra.
1 § bifölts.
2 §■
Hr von Böhnen: Om hvilkens ålder hyses tvifvelsmål,
bör gå ut, hälst derigenom kunde dragas i tvifvelsmål, hvilkens
ålder man ville ställa i tvifvelsmål. § bifölts med den
ti Iläggningen.
3, 4 och 5 §§ bifölts.
6 § bifölts, dock at det tillägges, at deputationen bör vara
tillsammans alla dagar utom plenidagar.
7 § bifölts.
8 §•
Frih. Reuterholm: At det tyckes mig vara nog liårdt,
at så snart en riddersman voro anklagad, hvilket ankommer
merendels på en enda persons åtal, och at man skulle derföre
slutas från Riddarehuset, utan at först borde vara öfvertygad
om något brott, hvarföre den ändring tyckes böra skje, at
när domarens utslag är emot, så må ej inträde på Riddarelmset
tillåtas, hvilket af R. o. A. bifölts.
9 § bifölts, dock med then tilläggning, at then, som voterar
och på ofvanberörde sätt finnes vara slägt, mister thensamma
then riksdagen säte och stämma.
Riddarhusordning.
519
Art. 3.
1 § bifölts.
2 §■
Frih. Carl Ridderstolpe: När de förbrytelser granskas,
som uti denne § äro nämde, tyckas de vara större än at
det derå stadgade straff är deremot svarande, hvarföre jag
finner, at then tilläggning bör skje, at eho, som sig theremot
förbryter, uteslutes hela riksdagen ifrån säte ock stämma på
Riddarehuset.
§ 3.
Vid 3 § bifölts then ändring, at hvar och en framlägger
sin lyckte sedel på thet pappersarket, som hålles af en af
ledamöterne vid bordet.
§ 4, 5 och 7 §
Vid sistnämde paragraphs genomläsande föredrogz Riddarehusdeputationens
betänckande angående inrättning af
tryckte voteringssedlar af Ja och Neij, hvilket bifölts och
kommer derom at intagas i Riddarehusordningen och böra sådane
sedlar af Ja och Neij brukas vid alla voteringar samt
anses alle andre skrifne sedlar för origtige.
Vid ofvannämde § erindrade Hr von Nackreij, att
enligit Riksdagsordningen böra alla voteringar ske i tysthet
och med lyckte zedlar, hvilket genom förenämde ändring
ej kunde vinnas.
Hr von Böhnen: Jag finner ej, at derigenom förekommes
missbruket af omärkte sedlar; men som åtskillige
Riddarehusets ledamöter yttrade sig, at § redan är bifallen,
så uphörde med vidare discours; dock på det ingen vidare
irring må kunna ske, at icke sjelfva sättet at votera med
lyckte sedlar må hållas orubbadt, hemstäldte Hr Gr e f v e n
och Generalen, om icke det kunde tilläggas, at voteringssedlarne
böra vara rullade, hvartill R. o. A, samtyckte.
§ 8 bifölts.
Art. 4.
§ 1 bifölts.
§ 2.
Frih. Axel Reuterholm: Thenne § handlar i synnerhet
om bänkmansvahl och huru det bör ske. Om sättet
dertill har flere riksdagar varit fråga. På det sättet det förr
skedt tycktes olikheten emellan bänltarnes storlek och leda
-
520 1762, juni 25, 26. Riddarhusordning.
möternes antal, som derpå rymmes, ej vara i acht tagen,
hälst på en del bänckar kunna rymmas 20, på andra åter 14
och så vidare, hvarigenom ej alla ledamöternes lika rättighet
at välja bänckmän observeras. Jag tycker derföre, at denna
lika rättigheten närmast nyttjas af hvarje ledamot, om Riddarehusets
hela antal af ledamöter delas i så många delar,
som bänkarne äro på Riddarehuset, hvarigenom lika rätt
ägande ledamöter haft lika rätt och all annan oreda vid bänkmansvalet,
som hittils skedt, förekommes.
Hr Carl Wadenstierna: Jag finner så mycket
mindre, at detta af Frih. Reuterholm projecterade sättet at
välja bänckman är bättre än det förra, som ehvad proportion
i acht tages, blifver det altid omöjeligit, at ledamöternes antal
kunna delas lika uti femtijoåtta lika delar, utan at ju en
olikhet nödvändigt måste blifva på bänkarne, hälst totaliteten
af Riddarehuset ej altid passar sig till en jemn delning, hvarföre
jag' håller före at den vanlige methoden är den bästa.
Frih Reuterholm: Det torde väl hända, at på slutet
blifver et överskott, men secreteraren och fiscalen lära snart
finna maximus communis divisor.
Hr Wadenstierna: Det låter sig icke gjöra och voro
det omöijeligit at i et moment gjöra repartition.
Hr Rappe: Jag har ej något interesse, men jag tycker,
at det voro största olägenhet, om delning sker i vissa classer.
Frih. Carl Ridderstolpe: Detta ärende är af högsta
vigt, och vore det förra sättet att välja bänkmän emot regeringzsättets
genie utan tyckes mig, at ej bättre sätt finnes
än det, som Frijh. Reuterholm upgifvit, hvarmed Hr von
Nackreij sig conformerade.
Hr Wadenstierna: Om ändamålet vore, att derigenom
oordning och corruption förekommes, så skulle jag gjerna
vara af samma tancka som Frih. Reuterholm, men som det
klarligen kan ses förut, at större oordning derigenom sker,
så kan jag ej antaga det projecterade sättet at välja bänkmän
utan förblifver vid den förra ordning, som dervid blifvit i
acht tagen.
Hr Jennings: Syftemålet är endast egalité. Om genom
det förra sättet en liten inegalité, så sker genom det nu
projecterade en långt större, hvilket nog tydeligen vore deducerat
af andre ledamöter; ty hvad vill det säja, om 20 banck
-
Riddarhusordning.
521
män välja på en bänck och 14 på en annan, men på ett
annat sätt, än förr skedt, blifver confusion tijodubbelt större.
Hr Lager svärd: Confusionen förekommes ej på hvilketthera
sättet det sker, hvarföre jag tycker det vara bäst
att låta ske på det sätt, som förr skedt.
Hr Durietz: Ärfarenheten har vist mig, att bänckmansvahl
är fundation af hela riksdagen. Ordning och skick voro
det förnämsta, det ena äfven så lätt som det andra at eonfundera,
när man ej ville hålla sig vid billighet och rätt.
Hr Grefven och Generalen: Bifaller R o. A., at
antalet af Riddarehusets ledamöter delas i femtij oåtta lika
delar och, sedan således ett vist antal blifvit utsatt, som kommer
at deltaga uti hvarje bänckmansval, ropas de i skrancket,
hvilke en bänckman komma at utgjöra, som uppropslistan
innehåller, samt förhålles sedermera på sätt, som projectet
ti! denne § utvisar, hvilken proposition i början besvarades
med Ja och Neij men sedermera bifölts.
3, 4 och 5 §§ bifölts.
Art. 5.
1 § bifölts, men 2 § uteslutes.
3 och 4 §§ bifölts.
Vid 5 § fants den ändring nödig, at listan på them, som sig
förbrutit, remitteras till Riddarehusdeputation att derom undersöka,
sedan den är af ledamöterne vid bordet underskrefven.
R. o. A. skildes åt klåckan half tu.
Lars Svedenstierna.
År 1 7 6 2 then 26 Juni i.
Sammanträdde efter anslag R. o. A. klåckan nijo och förde
Hr Generalen Gref [uon] Fersen ordet.
Uplästes Riddarehusdeputationens betänckande och för- Directeurer
slag till directeurer vid Vadstena adelige jungfrustift efter ''^tittet.*1"
Hrr Riksens Råd m. m. Grefve Tessin och Frih. Palmstierna,
och är föreslagit Hrr Riksens Råd m. m. Friherrar Flemming
och [uon] Friesendorff, hvilket bifölts.
522 1762, juni 26.
Val av fullmäktige.
F ullmägtige
uti Riksens
Ständers
värk.
Uplästes deputationens förslag af d. 18 Junii till fullmägtige
och ledamöter i Riksens Ständers allmänna värk, och äro
till bancofullmägtige anmälte Generalmajoren och Riddaren
Fabian Löwen och Cancellierådet Harald Appelbom, sedan
Hr Praesidenten Baron von Höpken afsagt sig at vara bancofullmägtig
och Hr Hofcancelleren von Carlesson samt Hr Lagman
Benzelstjerna komma at förblifva vid de dem anförtrodde
fullmägtigskap.
Till Manufacturcontoiret efter Hr Lagman Grefve Gyllenborg
och tillökning av tvänne
Hr Lagmannen Grefve Fredrich Reenstierna,
Hr Cammarrådet Frih. Axel Reuterholm och
Cammarherren och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Hr
Johan Christopher Hasenkampf.
Uti Riksens Ständers Contoir efter Hr Landshöfdingen
Olof Benjamin Ehrencreutz och tillökning af en
Frih. Josias Cederhielm och
Kongl. Secreteraren Hr Carl Wadenstierna.
Hr Ehrencreutz: Att ehuru jag aldeles icke vil
tränga fram mig sjelf, tycker jag mig dock icke äga anledning
at nu tiga stilla, då jag ovettandes blifver stött ifrån ett
ställe i Ständernes Contoir, som jag innehaft i 21 år, och
finner jag mig så mycket mer äga skiäl att dervid blifva bibehållen,
som nu sker en tillökning af en ledamot och på den
händelse jag äfven skulle afgå, blefvo tvänne ledamöter antagne,
hvilka i början äro ovane vid de förefallande gjöromål.
Hr Carl W adenstierna: De grunder, hvarpå Hr
Ehrencreutz stödjer sig, äro förtjenster, hvarföre han tyckes
vara belönt, sedan han nu ärhållit landshöfdinge fullmagt
och lön, och i öfrigit kan det behöfvas så mycken vana till
ärendernes skötande i bemälte contoir, hälst therstädes voro
ett reglemente til efterlefnad.
Ilr Ehrencreutz: Jag vill ej advocera för mig sielf
utan är nögd med R. o. A:s beslut.
Uti Slottsbyggnadsdeputation konime Hr Generalmajoren
och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Klinkowström att lemna
sitt ställe och tvänne tillökas,
Hr Coinmercierådet Julius Silfverschiöld,
Hr Majoren Fredrich Jacob Nordencreutz och
Hr Generalauditeuren Jonas Arnell.
Vadstena jungfrustift.
523
Till Riksens Ständers Barnhus- och hospitalsdepuation
efter Hr Statssecreteraren von Oelreich samt tillökning af en
Cancellierådet Hr Carl Nordenflycht och
Capitainen vid Kongl. Amiralitetet Johan Gustaf Gyllenhammar,
hvilke förslag R. o. A. bifölt.
Upl. Riddarehusdeputations betänckande af d. 16 Junii angående
medel och utvägar til fondens ökande för Vadstena
adeliga jungfrustifts casSa, varande desamma l:o at sedan
åtskillige låtit sig inskrifva för ett vist capital, dock i den
acht och mening att interesset borde vid hvarje års slut ovägerligen
betalas, att någon viss tid föreskrifves, innom hvilken
betalningen sltjer, annars kunde cassan ej deraf äga
bestånd, hälst sedan åtskillige förbundit sig sådant fullgjöra.
Riddarehusdeputationen har funnit, att det skulle bidraga
till cassans bestånd, om en viss tid af ett år skulle utsättas
ifrån förskrifningens datum och de, som ej innom den tiden
betalte interesset, lagligen och executive sökas, så för capital
som interesse och på den händelse, at i en eller annan famille
finnes någon, som till betalning är aldeles oförmögen men
låtit antekna sig för vanlige afgifter och ingen af f ami lien
åtager sig att betala thesamma, är rätteligen förlorad till
nummer och afskrifves then utfäste summan i stiftscassans
räkenskaper. The åter, som årligen hafva betalt uplupne räntor
för berörde frivillige gåfvor, anses berättigade till then
förmån at behålla capitalet hos sig, om the så behaga, och
så länge the innom then sidsta Decembris hvarje år upte
bancoattest, att thet årets interesse är insatt, men theräst
sådant eij sker, så är capitalet och interesset förfallit till
utmätning.
2:o. The, som Hans Kongl. Maij :t i nåder täckes hugna
med nådige resolutioner på adelige privilegier, böra för en
sådan förmån ärlägga til stiftscassan 200 dahlér silfvermynt
och
3:o the, som undfå nådigt sköldebref, böra betala, nemi.
för grefve och friherre tuhundrade ock för adelskap etthundrade
daler s:rmt, hvilke medel böra visas vara uti Riksens
Ständers Banque för stiftscassans räkning insatte, innan
Kongl. Maij :ts nådige resolutioirer eller skjöldebref af cancellieexpeditionerne
utgifvas.
Ridd.dep.
betänckande
ang:de fond.
ökande för
Vastena
adel. jungfrustift.
524 1762, jani 26. Introduktion m. m.
Gerdeschöld.
Introduc
tion.
Amanuensis
Engelcrantz
om lön.
Svedenstiernas
belord.
till
rädd.fiscal.
Sidst anmäles Statscommissarien Johan von Wallviks
myckna möda och besvär vid inrättningens början så väl som
Hofqvartermästaren Sundbergs och Bokhållaren Giödings, af
hvilka den förra tjenar aldeles utan lön och den sednare med
ganska ringa lön.
Hr Wadenstierna: Uti alla delar är jag ense med
deputationens betänckande, allenast at afgiften för adel.
privilegier kunde tillökas, åtminstone till femhundrade dahl:r
silfr :mt.
Hr Lagersvärd: I går hade R. o. A. öfverenskommit,
at inga introductioner med mera skulle skje, samt ansedt
saken ang:de thet af Hans Kongl. Maij:t i nåder utnämde
adelsmän, för hvilka sköldebref ej ännu voro utfärdade, såsom
stridande emot R. o. Ars privilegier och genom detta
bifall af afgift för sköldebref gåfvos anledning till något afsteg
derifrån.
Hr Grefve [von] Fersen: Att expedition kunde så inrättas,
at thet eij kunde gifvas anledning dertill, hvilket ankommo
på datum deraf.
Betänckandet bifölts med den tilläggning, at afgiften för
kongl, resolutioner på adelige privilegier ökes till femhundrade
dahlér silfer :mt.
Deputationens betänckande af d. 22 Junii angående introduction
för Praesidenten m. m. Johan Gerdeschiöld ibland
friherrarne; och som han ärlagdt then vanlige introductionssumman
och nummern innom Riddarehuset ej genom introduction
ökes, hälst genom Hr Prassidentens flyttning ibland
friherrarne en nummer ibland adelige classen blifver ledig,
så beviljades den sökte introduction.
Sedan R. o. A. antagit Hofsecreteraren Fredrich Otto Engelcrantz
till amanuensis hos Riddarehussecreteraren och infordrat
deputationens utlåtande, huru stor lön af riddarehusmedlen
honom kunde meddelas, så uplästes nu deputationens
betänckande af d. 22 Junii, hvarutinnan deputationen
tillstyrcker 600 dahl:r silfv:rmt årlig lön för bemälte Hofsecreterare,
hvilket bifölts.
Uplästes bemälte deputations betänckande angående Krigsfiscalen
Svedenstiernas antagande till riddarehusfiscalssysslan,
hvilket bifölts.
Riddarliusmedlem. Introduktion m. m.
525
Riddarehusdeputationens betänckande den 1 April sistl. Ridd.deput.
angående förräntande af riddarehusmedlen emot sex procent
samt at inga utlåningar hädanefter må ske på annat sätt än tande af
som af Riksens Ständers Banque varit tillåtne, neml:n emot liddg™e,i~
inteckning uti fast och ograverad ägendom, hvarom bör
uptes såväl värdering af domaren i orten, der egendomen är
belägen, samt intygande, huruvida egendomen är med annan
gäld graverad, äfven ock huruvida låntagaren häftar för något
barnarf eller ock emot guld och silfvex-pant, som till tre fjerdedelar
kan svara emot lånet och, då sådan säkerhet lämnas,
hemställes, om i stället för lån efter sex för hundrade numera
böra skje efter fem procent, dock at den, som ej betalar
interesset efter et halft års förlopp, interesset då slås till capitalet.
Frih. Funck: At uti inga cassör af dylik beskaffenhet
slås interesset till capitalet och tyckes det vara bättre, örn
emot den äskade säkerheten lån tillåtas emot sex procent af
riddarehusmedlen. Och bifölts betänckandet på det sättet, att
lån af riddarhusmedlen må skje emot -sex procent samt interesset
ej räknas till capitalet.
Anmältes, at åtskillige betänckande voro af Riddarehus- Åtskillige
betänck om
deputation upgifne angående introduction för Hr Lagman adopt. och
Palmcrona och adoption för Frih. Koskull, Cornetterne Ami- introd.
noff och Andersson, men som af R. o. A. generelt blifvit afgjordt
then frågan, huruvida några introductioner, adoptioner
eller naturalisationer kunde tillåtas och det är afslagit,
så kunde de inkomne betänckanden i förberörde mål nu ej
uptagas till afgjörande.
Riddarehusdeputationens betänkande af d. 23 Martil 1762 Ridd.deput.
ang:de afgift af de familier, sorn enligit skjöldebref dels varit oni^gift^f
nämde, dels under särskilte och andre numrer söka intro- familier,
duction med mera.
Detta bifölts.
Deputation hemställer uti memorial af d. 18 Februarii Om eftergift
• sf Cristier
ang:de
eftergift af ettusendetrehundradesextijoen dahlér köp- sons lån
parmynt på en Riddarehusets fordran af för detta Riddare
husfiscalen
Pehr von Christiersson, hvilket af slogs.
Uplästes Landscammererarens Patrich Krabbes ingifne be- Krabbes besvär
öfver Riddarehusdeputationens extractum protocolli af Ridd.deput.
d. 6 nästförvekne Maji, hvarigenom Landscammereraren utslag.
Patric Krabbe samt hans broder Hr Öfverstelieutenanten och
526 1762, juni 26. Bratts besvär.
Cornett en
Bratts besvär
öfver
Ridd.dep.
resol.
Riddaren Engelbrecht Adam Krabbe blifvit ansedde såsom ej
härstammande af den uti flere riksdagar för utgångne adelige
Krabbeätten n:o 46, förmenandes Landscammereraren Krabbe
i anseende till andragne skiäl sådant vara orätt samt anhåller
om ändring uti deputationens yttrande.
Hr Carl Wadenstierna: Att uti deputationens yttrande
voro skjäl till förenämde Krabbars uteslutande så
mycket mer, som den til deputation ingifne stamtafla befunnits
så mycket mera oricktig, som den varit stridande
emot de gamle handlingar och de med skjäl och bevis beföstade
underrättelser.
Uppå den lemnade proposition bifölts Riddarhusdeputationens
utlåtande af d. 6 sidstl. Maji.
Uplästes Hr Cornettens Carl Gustaf Bratts ingifne besvär
över Riddarehusdeputations utdrag af protocollet af d. 19
Maji sistlme, hvarutinnan Hr Cornetten Bratt och dess broder,
innan dem vidare eller nästa riksdag förunnes säte och
stämma på Riddarehuset, åläggas upvisa Kongl. Maij :ts nådige
confirmationsbref.
Hr Bratt: Att vid ett så sensibelt tillfälle som detta är
jag tvungen att besvära R. o. A.
Genom stamfadrens mindre achtsamhet under svåra och
tryckande tider vore de handlingar borta, hvarigenom jag förmodar
ännu närmare kunde inhämtas om mitt härstammande
af den adelige ätten Bratt n:o 47 [o: 49] och jag således nu är
satt i mörker. Den ingifne stammtaflan beAusar tydeligen hans
härkomst, men icke desto mindre Arore han pålagd at den ännu
närmare bevisa.
Hr Fredrich von Post: Att om de handlingar vid
sistl. riksdag vore i den ordning, de borde vara, så skulle
tydeligen finnas, at Cornetten Bratt och hans broder ej vore
af den adelige ätten.
Uti adelsbrefvet af år 1720 finnes ej hans fader nämd, utan
kan hända det varit hans faderbroder, hvarföre han ej eller
vore berättigad at få i underdånighet söka renovation eller
confirmation.
Hr von Stiernman: Att det är ej svårt bevisa, det
Hr Cornetten och hans broder ej äro af adelig ätt, hvilket
äfven, om ytterligare bevis skulle äskas, det kunde fås af en
inscription på en ljuscrona, som hans förfäder skänkt till
en kyrckja.
Stuarts besvär.
•527
Hr von Nackreij: At denne Cornetten Bratts fader
ej hetat Bratt, utan hade han kallat sig Bertell, och dessutom
vore inge af den ätten mer än Brattar i Värmeland.
Hr von Bromell: At Hr Cornetten Bratt bör vara
adelsman och hade han ej förkränkt sin reputation utan han
altid haft efterlefnad af Adelige Privilegierne, och som i detta
mål nog blifvit discurerat, så begärte han votering.
Uppå Hr Gref vens [von] Fersen s proposition bifölts,
att Hr Bratt och hans broder ej få vända sig till Kongl. Maij :t
at söka naturalisation utan blifva de såsom ej härstammande
av adelige ätten Bratt n:o 49 aldeles uteslutne ifrån säte och
stämma på Riddarehuset.
Uplästes Lieutenantens Carl Fredric1 Stuarts ansökning Stuart[s) beom
ändring uti Riddarehusdeputationens den 6 sisth Maji Rådden
gifne utdrag af Riddarehusdeputationens protocoll, hvarige- resolut,
nom Auscultanten Carl Petter Stuart och dess broder, Conducteuren
Stuart, såsom af äldre broder framför Lieutenanten
Stuart blifvit ansedde berättigade at vara capita för adel.
ätten Stuart n:o 86.
Hr Carl Wadenstierna: Jag kan så mycket mindre
finna, at Lieutenanten Stuart haft anledning til klagan i
förenämde mål, sorn det af Cancellierådet von Stiernman är
bevist, at Anders är äldst, af hvilken Carl Petter Stuart och
dess broder härstämma, hälst deputationen i den delen hållit
sig efter lag.
Hr von Nackreij: Efter all sannolik anledning finner
jag, att Lieutenanten Stuart är äldre och närmare berättigad
till capitisrättigheten än the andre. At han ej varit försedd
med uttryckelige sltiäl och bevis, synes härröra af gamle
tiders enfaldighet och okunnoghet och kunde snart hända, at
uti Åkersteins ingifne Genealogie för ätten vore fel förelupit,
hvarföre det tycktes vara skiäl derutinnan, om Lieutenanten
Stuart får tillfälle at till nästa riksdag skaffa de bevis, hvarigenom
han förmenar kunna vinna Hr Carl Fredrich Stuart
utur dess nu ärhållne capitis rättighet; emedlertid bibehålies
den sidstnämde dervid; hvilket bifölts, så at Hr Carl Petter
Stuart och dess broder vid den för familien ärhållne capitis
rättighet bibehållas, dock at Lieutenanten Stuart ej betages,
om han sig befogad finner att inför Riddarehusdeputationen
nästkommande riksdag förete de skjäl, hvarigenom han kan
vinna Hr Carl Petter och hans broder utur berörde rättighet.
1 Bör vara: Fredrik Magnus.
528 1762, juni 26.
Genealogier.
Ang:de geneal.
insändande
till
Ridd.direction.
Frih. Axel Reuterholm ingaf till protocollet närlagde
dictamen, som uplästes, angående genealogiers insändande
till Riddarehusdirectionen för hvarje introducerad ätt
(Bil. 45).
Hr von Stiernman: Vid 1747 års riksdag har mig
blifvit updragit att gjöra en samling af genealogier, hvilka
ännu finnas i Riksarchivo.
Hr Eli re nm a lin: At det är nogsamt bekant, at vid
riksdagen 1747 åtog sig R. o. A. insända genealogier för sine
familier; det är sedermera aldrig värkstäldt. Nyligen är det
beslutet vidtagit att fullgjöra detta åliggande till viss utsatt
tid; men sorn det ändock icke torde fullgjöras, så förenar
jag mig väl med Frih. Reuterholm, at något vite borde utsättas,
på det at sådan skyldighet, som vore allenast at skaffa
ordning ätterne emellan, icke desto mindre torde utur acht
låtas. Det af Frih. Reuterholm projecterade vitet af Kongl.
Maij :ts onåd syntes vara mindre lämpeligit, efter detta endast
vore ett Riddarehusets oeconomicum. Jag tycker derföre, at
närmaste utvägen är at i underdånighet hos Kongl. Maij :t
anhålla om en allmän kundgjörelse, att hvarje introducerad
ätt åligger at innan den utsatte tiden eller den 25 December
1764 till Riddarehusdirectionen ingifva genealogier för hvarje
introducerad ätt och thess härkomst jämte så många bevis,
som kunna anskaffas, samt at then famille, som innom förenämde
tid ej fullgjör en sådan skyldighet, bör then påföljande
riksdagen vara förlustig säte och stämma på Riddarehuset.
Frih. Reuterholm: Jag tycker det vara nog hårdt at
utesluta ifrån Riddarehuset en riksdag.
Hr C a r 1 Wadenstierna: Jag instämmer med den
ledamoten, som talte näst förut, allenast att Hr Cancellierådet
Stiernman updrages genealogiernes granskning och genomseende,
hälst han nu tillika är utsedd till riddarehusdirecteur.
Grefve [von] Fersen: Sedan det blifvit afgjordt, huru
många riddarehusdirecteurer skola vara, tyckes det ej vara
anledning at å nyo uptaga den frågan om Riddarehusdirectionens
tillökning, hvilket R. o. A. bifölt.
Den andra delen av Frih. Reuterholms dictamen vore om
Genealogier. Lån.
529
något vites utsättande för den, som försummade att insända
genealogien till den utsatte tiden; deremot har af en ledamot
blifvit ärindrat om säte och stämmas förlust för den, som
försummade sig.
Propositio.
Bifaller R. o. A., at hvarje på Riddarehuset introducerad
ätt åligger att till Riddarehusdirectionen innan then 25 De- <
cember 1764 insända tydeligen författade genealogier öfver
sin familie och thess härkomst jämte så många bevis, som
tb.ervid kunna bifogas, samt at then famille, som innom förenämde
tid ej fullgjör en sådan skyldighet, then påföljande
riksdagen bör vara förlustig säte och stämma på Riddarehuset,
hvilket enhälligt besvarades med Ja.
Öfver Riddarehusdeputationens resolutioner af d. 28 Au- Ang:de Cagusti
1761 och 12 Februarii 1762, hvarom Auditeuren von ^ood^låSnr
Kothen och Hofjunckaren von Nackreij såsom cautionister
för thet Capitaine Netherwood i lifstiden beviljade lån af
riddarehusmedlen af 300 d:r s irnit blifvit pålagde att betala
förenämde lån, har Auditeuren von Kothen genom ingifven
skrift sig besväradt och i anseende thertill, at berörde summa
blifvit betald til förre Riddarehusfiscalen Pehr von Christersson,
anhållit att blifva derföre frilcallade.
Hr von Nackreij: Jag finner, at summan är ganska
litet betydande, men som den en gång förut voro betald och
deputationen i sitt beslut tyckes hafva gått nog vida, så
förmodar jag, att R. o. A. ej skulle nu å nyo pålägga cautionisterne
betalningen.
Gref [von] Fersen: At kongl, förordningen af år 1731
d. 20 Martii angående riddarehusmedlens infordrande utstakar
tydeligen, på hvad sätt betalningen bör skje, och på den
händelse cautionisterne ej fullgjorde sin skyldighet, vore ej
annan utväg än att söka dem hos executoren, hvilket af R.
o. A. bifölts.
Uplästes Riddarehusdeputationens betänckande angående Om belöning
belöning af 600 d:r kopp :rmt för Magister Brunckman för Brundkmaii."
ett hållit tal på Riddarehussalen, men som åtskillige ledamöter
protesterade emot thenne utgift af riddarehuscassan, så
öfverenskom R. o. A. derom att af egne medel gjöra ett frivilligt
sammanskott.
34—512497
530 1762, juni 26.
Gratifikationer.
Sterbhus- Uplästes ett af Sterbhuscammereraren Bergengren ingifvit
ox*
Bergengren memorial med anhållan at blifva antagen till revisor vid Rid
att
få blifva darehuset, hvilket afslogs.
revisor vid
Riddarh.
Gratifikation Korn hos R. o. A. i öfvervägande, huru riddarehusbetjebetien^ngen
n*ngen måtte kunna hugnas med något vedermäle af ärkäntsla
emot deras dryga arbete och stora kostnader under
den nu förflutne långvarige riksdagen, och fant R. o. A. till
någon ärsättning at af riddarehusmedlen utsätta följande.
För Riddarehussecreteraren t juguf yr atusende dahlér
kopp:rmt, för Riddarehuscammereraren sextusende d:r, för
Fiscalen sextusende dahl:r samt för Cancellisten sextusende
dahl:r och för Vacktmästaren sexhundrade dahl:r, tillsammans
fyratijotvåtusendesexhundrade dahl:r kopparmynt,
hvilka komma af riddarehusmedlen at till dem aflemnas
emot quittence.
Hr W o 11 h ernat: Det tyckes mig, at som Hr Hofrättsrådet
von Post nu komme at skiljas ifrån riddarehusfiscalssysslan
och thensamma nu innehafves af Svedenstierna, så
tycker jag, att gratification för Riddarhusfiscalen kunde förökas
eller von Post undfå något särskildt.
Frih. Grönhagen: Att Hr von Post ej hade at klaga
öfver sin lycka, och tycker jag, at det är billigast, at hvad
som blifvit tillagdt Riddarehusfiscalen, delas i tvänne lika
delar, von Post och Svedenstierna emellan, hvarutinnan Frih.
Reuterholm och Hr Wadenstierna instämde, och
beslöts, at den anslagne summan af sextusende dahl:r
kopp :rmt kommer at fördelas uti tvänne lika delar, så at von
Post och Svedenstierna undfå theraf hvarlhera tretusende
dahln- kopp:rmt.
Ang:de tie Anmälte Hr Grefven och Generalen, at sedan nu
vidtagne för- R- °- vidtagit åtskilliga utvägar så angående ordning vid
fatt. värk- riksdagarne som ang:de genealogiers insändande till Riddare
ställ
c *"
husdirection, så ankommer det numera, huru de skola i
värcket ställas. R. o. A. förente sig derom at det updraga den
tillförordnade Riddarehusdirection at genom underdånige
skrifvelser till Hans Kongl. Maij :t anhålla, at thesamma
blifva till underdånig efterlefnad allmänneligen kundgjorde.
Grefings Sist anmältes Boktryckarens Johan Lorentz Grefings räkiåkning.
njng af ^ 22 i denna månad, stor 92 d:r, för tryckningen af
Räkningar.
531
R. o. Ars protocoll af d. 19 October 1761 på ett halft ark,
1 200 exemplar, samt 24 böcker fint skrifpapper, äfven Nyströms
och Stolpes räkning af samma dato, stor 113 d:r, för
tryckningen af R. o. Ars extractum protocolli af d. 3 April
och 9 Junii angående underskriften af expeditionerne rörande
åtskilliga tjensters tillsättande, och bifölts, att betalningen
för desse räkningar kommer att godtgjöras af riddarehusmedlen.
Och som numera alla the ifrån Riddarehusdeputation ingifne
betänckanden rörande Riddarehusets oeconomie och
ordning ibland R. o. A. voro af gjorde, så skildes R. o. A. åt,
sedan Hr Grefven och Generalen önskat R. o. A.
all beständig välgång och sällhet samt them, som voro sinnade
at resa till sine härifrån varande hemvister i landsorterne,
tillika en lyckelig resa.
Lars Svedenstierna.
»
BILAGOR
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1260—1762.
IV.
1.
Notarien friherre Gustaf Gottfrid Reuterholnis diktamen om
tryckning av adelns protokoll.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 28.
Dictamen ad protocollum d. 26 Jan. 1762.
Frihet och att ingen annan magt ärkänna eller vara undergifven
än den förnuft, billighet och allmännt vähl i lagen
grundat, är af alla förmohner den yppersta, som ett samhälle
någonsin kan äga och tillkommer samtelige Sveriges
inbyggare.
Att vara född till en så dyr förmohns försvar och vård är
den vigtigaste heder uti ett samhälle kan vinnas, och en märkelig
deht däraf hafva Sveriges R. o. A. ifrån urminnes tider
niu tit.
Att värdigt uppfylla ett så stort måhl är att vinna ärans
högd.
Hvar riddersmans hierta måste vara brinnande därefter.
Våra minnesböcker gifva därom hvar och en dess vählförtiänte
vitsord.
Ett godt och renhiertat samvetes vittnesbyrd medförer och
utgiör den sanna äran och är tillika dess kraftigaste upmuntran,
dess bästa löhn.
Mine gunstige Herrar! Ehuru öfvertygande och kännbar
denna sanningen för hvart städat och renat tänkesätt kan
vara, ehuru stark driffiäder til det goda dygden allena är,
så kräfver dock menskligheten en mindre fördohld uppmuntran
och en mera påtagelig belöning. Fåå äga nog kraft uti
hiertat att därutur hämta och niuta sin äreträngtans fyllnad.
Lyckligt det land och folck, som ibland sine medlemmar
äger många, de där skatta ett oväldugt bifall och otvungit
allmänhetens förtroende för deras yppersta ära.
4
Till denne äran finnes hos frie folkslag den genaste vägen.
Alla tiders historier vittna därom och tillika hvad båtnad
åtrån därefter medfördt.
Våra minnesböcker äro icke blott ämnade till rättelse för
eftertiderne; då behof de allenast besluten därute intagas.
På det efterkommande må kunna gifva hvar och ens nit
behörigt loford, inflyta däruti jemvähl hvars och ens yttrade
tankar och rådslag.
Hos forna verlden var ett odödeligit namn så begiärligit,
att det jemvähl retade till sällsynte illbragder.
Uti vår mera upplyste samtid niuter man hällre det goda
man påsyftar, medan man lefver, än efter döden.
Efterverldens dom är ofta mindre bindande än samvetets,
efter den lättare kan irras och giöras tviksam.
Tillåten, mine gunstige Herrar, att jag sammanleder alla
dessa reflexioner till ett i min tanka så nyttigt och för Riddarehuset
i gemen samt hvar medlem däraf i synnerhet ärefullt
som vählmenl förslag, att nemligen af våra protocollef’,
så fort de hinna justeras, hädanåt måtte igenom trycket genast
gifvas allmännheten dehl.
Denne ovahnligt långe riksdagens utdrägt har jag med innerlig
grämelse nästan öfveralt hördt skyllas på Riddarehusets
enskillte inbördes tvister.
Med all den magt, som Riksens Ständer rätteligen äga och
öfva, kunna de så mycket mindre hindra, att deras beslut
af landets invånare hemligen dömas, ja, stundom ogillas, som
de ofta af en ringa pluralitet fastställas, och fehl samt misstag
äro ifrån menniskior oskilljaktige.
R. o. A. utgiör den minsta delen af rikets folkmängd.
L’esprit de corps disponerar nödvändigt de fläste dömande
att tillägga Adelen största delen i det de ogilla.
Ifrån de tider, då hofrnän, sedan riddare och omsider den
mägtigare Adelen, hvar i sin krets utöfvade en art af herravälde
öfver den menige man, har hos de enfalldigare den tankan
till denna dag blifvit inrotad, att herrarne eller Adelen
äro de, som till väga bringa alt, hvad som trycker landet.
Alla sådane och flere ogrundade tillmälen och omdömen
måste alldeles förfalla, enär våra handlingar läggas för hvar
mans ögon och allmännheten, öfvertygade att Sveriges R. o.
A. med nit om frihet, lag samt både allmännt och enskyllt
vähl skiöta rikets ärender uti deras sammankomster, fatta
5
för -vårt stånd den högaktning och förtroende, som det förtjäna
bör.
Skulle framdeles emot förmodan innom dessa åt ära och
rikets vähl hellgade murar sådane vahnbördingar sig insmyga,
som hemligen drifva egne afsigter med det allmännas skada,
som låna deras munn åt partieandar att mota eller befrämja
saker efter blind föreskrift eller egne arglistige påfund,
så blifva sådane genast i allmännheten utmärkte och
deras ränker att förleda andra på deras villostigar afskurne.
De jemvähl, som i sådane fall kunde låta sig beqväma att
genom stillatigande undvika mägtige mäns ogunst, så länge
deras klenmodighet dölljes ibland hopen, få jemte deras samvetes
öfvertygelse en ny drift att med all förmåga yrka rätt
och sanning, då deras giöromåhl ligga för hvars mans ögon.
Den ädla täflan, som hos andre frie folkslag allstrat så
många stora och nyttiga män, att vara acktad, ansedd och
älskad ibland sine medborgare lärer då mer och mera uppellda
svenska riddersmäns hiertan, förnya forna tiders smak,
då ära och ädelmod var en riddares högsta måhl, samt mota
och omsider alldeles upphäfva de egennyttighets grunder, de
failska begrep om storhet, höghet och ära, som i detta senare
tidehvarf besmittat nästan hela verlden.
Gustaf Reuterholm.
2.
Generalmajoren Fabian Löwens memorial om freden.
(Prästeståndets arkiv. F. 63. N. 269.)
Protokollet sid. 72, 80.
Ödmiukt memorial.
Jag erindrar mig, at vid början af riksdagens activitete
blef ingifvit af Hr Grefve Leijonhufvud ett memorial, som
i mitt tycke innehölt ganska vigtiga och rikets välfärd nära
rörande ämnen. Jag hade önskat, at samma memorial funnit
lyckeligare öde, at nemligen långt för detta komma under
ventilation. Om jag rätt mins, var äfven derutinnan ibland
annat anfördt, det Riksens Högl. Ständer ville gå in i skärskådande,
hvad mått riket borde taga vid detta för oss iråkade
krig, antingen till dess kraftiga fortsättiande eller till vin
-
6
nande af ett ändteligit slut, som är fi’edens lugn. Sedan den
tiden äro nu 14 å 15 månader förflutne, utan at, hvad mig
vitterligit är, något betydeligit skiedt till värkställande så af
det ena eller det andra föremålet; hvad jag vet är, at jag
förledit åhl- vid denna tiden hörde vid tillfällen af åtskillige
ventilationer den hugneliga förhoppning framkastas, at nog
säkre apparancer till fred sig företedde. I smickran af samme
liufva hopp hafva vi sedermera samtyckt till ett utrikes lån
af tre millioner riksdahl:r banco, men okunnog är jag, om vi
annorlunda än efter tideloppet äro närmare nalkade vårt
syftemål härutinnan. Efter mina enfaldiga kundskaper finner
jag, at svagheten i vårt finnancevärk och penningebristen
yppar sig alt mer och mer. Dagelig erfarenhet af stigande
dyrhet och tilltagande brist på mynt gier mig sådant omdömme.
Secrete Utskottets extractum protocolli så vid förslaget
om penningelånet som vid deras tillstyrkande om de sednast
förflutne feriers fastställande tycker mig understödja
min tanka. Hvarthän jag hvälfver min omtanka, så stadnar
jag rådlös emot den brist, mig allestädes möter, och det vid
fullföljande af ett krig, som så i anseende till sin armees
antahl och styrka som til sine entrepriser och operationer är
så litet betydeligit, at det utmärker mera vahnmagt, än våra
vänner eller ovänner borde förspörja, mindre dömma oss
före.
Mig tyckes oförgripeligen, at vi, ömme om vårt anseende i
Europa, ömme om vår independence af främmande magter,
ömme om vår egen och medbröders välfärd, ömme om at
hafva vårt ögnamärke och upmärksamhet på vår uplcomst
och på vår undergång, hvilket ett fritt folk till sin frihets
befästande tillkommer och Svea Rikes Ständer åligger, böra
en gång stiga upp utur dvahlan och determinera oss antingen
till krig eller fred.
Jag hemställer således Högh R. o. A:s uplyste godtfinnande,
om icke Secrete Utskottet måtte få en positive befallning
at med ett värckande alfvare fullfölja endera af desse våra
giöromål, så at ifall vi eij äro i stånd at föra ut vårt förevarande
krig med sådant eftertryck, at det kan tillföra oss
en skyndesam, hederlig, nyttig och säker fred så i afseende
emot våra fiender som i hänseende till våra bundsförvanter,
men i synnerhet med påsyftande af vår egen förkofring och
bestånd (ty afsickter och principer af en ambitieus conque
-
7
rant bör ett fritt folk undfly såsom ägande ganska olika motiver
och föremål). Ty då måste vi rickta vårt besträfvande
at vinna en oss convenable och till vårt bestånd ländande
fred, utan att någre andre afsigter den må störa eller afböija.
Jag för min del, efter de kundskaper jag om vår eftertänkeliga
belägenhet äger, kan på mitt samvete eij annat än styrka till
hvad som är competentast med vårt tillstånd, regeringssätt,
välfärd och sanskyldiga bästa; men om någon i detta uplysta
samhälle eller Secrete Utskottet kan förete oss en större förmån
at continuera kriget på ett hederligit och värckande
sätt samt dertill kan upgifva utvägar utan at sättia lit på annat
än, jemte Gud, våre egne infallible och af oss sjelf dependerande
resourcer, de der genom händelser eij ahandonera
oss till discretion af vänner, mindre ovänner, så låter
oss gripa oss an med väsentelig utöfning af hvad ordspråket
säger, at nemligen gå man utur huset.
Jag påstår, mine Herrar, at vi häröfver yttra oss och taga
rent beslut. Vi kunna eij för Gud, våra hemmavarande och
efterkommande bemantla, at vi eij söka slut på denna belägenhet.
Vi kunna eij med trygga samveten låta på tiden och
ödet ankomma, hvar det skal stadna med oss; ty obekymrade
och utan omtanka på skyndesam bot låta tära oss, det är at
med förspillan af Sveriges rikes gloire och välstånd samt at
med sitt enskilta låta gå förlorat medborgares välfärd och
bestånd.
Stockholm d. 8 Febr. 1762.
F. Löwen.
3.
Korpralen friherre Carl Otto Wrangels af Lindeberg diktamen
om freden.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 80.
Ad protocollum d. 11 Feb.
Med outsäijelig glädie finner iag den dagen uplysa, på
hvilcken R. o. A. af ren och oskatbar nit är högst omtänckt
at skyndesamt rädda sitt under oket af ett långvarit krig af
mattighet pustande fädernesland.
8
Intet är mera värdigt deras ädla och nitälskande sammankomst,
inte förtienar mer deras uplysta granskande och rådplägning,
ja, jag vågar säga, at vid denna riksdag intet glädiefullare
beslut skall kunna Svea rikes invånare meddelas. Jag
skulle skatta mig lycklig, om det råd, iag i ett så granlaga
ämne dristar gifva, och som i min tancka kunde bidraga till
redihet uti en saks afslutande, som för nu och tillkommande
tider intet tåhl minsta oreda, kunde vinna R. o. Ars uplysta
bifall.
Alding förmodar iag, at någons upsåt kan vara at här in
pleno utsättia dagen till fredens afslutande, så mycket mindre
som ministrarnes skriftväxling med mera, som härvid måtte
tagas till grund, ännu aldrig blifvit, icke heller blifva torde
plenis föredragna så i anseende till raporten med utrikes hof
som i anseende till all annan oordning, som deraf skulle följa;
såles ser iag ingen annan utväg at tillgripa än den, at
R. o. A. updrager Secreta Utskåttet detta giöromåhl på det
sättet, at Secreta Utskåttet blifver anbefalt at så här som
utomlans igenom väre dervarande ministrar ofördröijeligen
bevaka alla mått och steg, som kunna bidraga till snar och
varachtig fred, samt at Secreta Utskåttet nu genast, om det
sig giöra låter, underrättar plena om hvad lidande denna sak
kan hafva, som är allmänheten så högt om hiertat, samt at
Secreta Utskåttet med slika underrättelser fortfar, intil dess
den högt önskade freden vinnes, då är iag försäkrad, at hvar
trogen och välmenande undersåte med nöije contribuerar till
riksbehofvens lättande och arméens hemförhielpande.
Som iag håppas, at vi på sådant sätt taga säkraste vägen
till krigsoroligheters dämpande, så önskar iag, at mine fridälskande
tanckar måtte vara R. o. A. behageliga.
Carl Otto Wrangel.
9
4.
Direktör Claes de Frietzckys memorial om freden.
(Prästeståndets arkiv. F. 62. N. 129.)
Protokollet sid. 80.
Ödmiukaste memorial.
Angelägnare och värdigare ämne har intet til Högl. Riksens
Ständer ventilation kunnat förekomma än det, som Hr
Barons och Öfverstens Löwens memorial gifvit anledning til
och hvarpå så väl rikeths i gemen som hvar och ens enskilte
välfärd synes bero.
Om Riksens Ständer behaga föra sig til minnes deras senaste
riksdagsbeslut af d. 21 Oct. 1756, så lära the finna,
huru hälsosamt och med rikets rätta förmon öfverensstämmande
thet är at rätta alla rådslag therhän at behålla then
hugneliga freden, at Riksens Ständer ansedt freden för then
rätta grundval til rikets och thes inbyggares välfärd och frihetens
bestånd, at the enligit thenna hufvudprincipe ansedt
freden bidragande at sättia riket uti et fullkomligare försvarsstånd
och befordra en nödig förbättring uti alla thes delar,
at lätta utskylderna och bereda väg til fleras afskaffande,
at öka banquens förkofring, styrckia och säkerhet och at
riket och thes inbyggiare alt mer och mer måtte kiänna fruckten
och nyttan af thenna oskattbara inrättning, at styrckia
then inbördes crediten och penningerörelsen, at främja landthushåldningen,
fabriquer, handaslögder och planlagier igienom
flera goda anstalter, isynnerhet folckhopens ökande såsom
det angelägnaste, at utvidga siöfarten och handelsrörelserne,
at derigenom återställa jemnvigten i handelen i anseende
til utrikes länder och hindra vexelcoursens raserie med
mera, som af sielfva beslutet, då man igienomgår hvarje paragraphe
särskilt, til hela sin vidd intagas kan.
Constitution af en regering, som är grundat på frihet och
lag, är oombytelig och skiftar eij efter regeringsmännernas
olika tänckesätt, således måste ock principen, hvarpå den är
grundad, och den systeme, som i anledning deraf är antagen,
vara oföränderlig. Har freden en gång blifvit lagd til grundval,
så blir det vist angelägit at conservera densamma, så
10
länge nödvärnskrig eij existera, ty en esprit de conquete
bland et fritt folck visar alla tiders historia varit skadelig
för friheten i anseende til den myndighet, som under krig
nödvändigt måste updragas åt en enda och som kan misbrukas
til andras förfång.
Sanningen af desse generele principer visar sig tydeligen^
då vi besinne, huru et så olyckligt som oförtänckt öde försatt
oss i en ganska äfventyrlig belägenhet, som, då den af Ständer
utstakade systeme til rikets välfärd blifvit utur ackt
låtit, medelst deltagande uti kriget åstadkommit rikets fördiupande
i gäld, en tryckande statzbrist, myntets förändring,
giärders påläggande, folckhopens minskande, de flesta och
vicktigaste inrättningars försummande i den almänna rikshushåldningen,
med et ord hindrat, at de ofvannämde principer
eij blifvit fölgde.
Continuation af kriget kan eij heller annat än ännu mera
öka de olägenheter, som vi redan kiänna, riket förlorar alt
iner och mer penningar och folck, och ehuru arméen i Pommern
under en försiktig och kiäck anförare dageligen visar
nya prof af utmärckt välförhållande och at det gamla svenska
blodet til fäderneslandets heder ännu rinner uti des ådror,
så måste ändå rust- och rothållare vidkiänna dryga ärsättningar
af manskap och hästar samt landet durchtåg och
flera allmänna besvär.
När förthenskul frågan yppas om krig eller fred, kan jag
eij annat än styrckia til det senare, hälst nödiga ressourcer
til krigets kraftiga fulföljande eij lärer finnas och de subsidier,
som vi hafva at undfå af våra allierade, dels eij äro
tilräcklige, dels ankommande på tiden samt riket emedlertid
skulle få sittia uti et besvärande förskott.
För min ringa del bifaller jag derföre på alt sätt Hr Öfverste
Löwens memorial til hela des innehåld. Och som thet
i stöd af 18 § i Ricksdagsordningen bör remitteras til Höglofl.
Secreta Utsk., så underställer jag Höglof. Ricksens Ständer
ödmiukelig, om icke i anledning af den rättighet, Riksens
Ständer sig förbehållit uti 7 :de § i Regeringsformen, i anledning
af den fredliga systeme, de sielfva vid sistledne ricksdag
etablerat til grundval för rikets upkomst, samt i anledning af
de fredliga aspecter, som Sec. Utsk. tilförende försäkrat oss
om vara förhanden och congressen i Augsburg smickrat oss
med, des Secreta Utskott måtte blifva anbefalt at med all
11
möijelig skyndsamhet och drift nyttia billiga förslag at befordra
fredsvärket til ett önskeligt slut. At förhoppning om
större förmåner igienom krigets fortsättiande, ehuru förkiusande
de ock må vara, eij måtte hindra at vidtaga de
smärre vilckor, som nu straxt stå at ärhållas, hälst de förra
äro äfventyrlige, ankomma på allierades beständighet och
godtyckio, och då en tryckande statzbrist och vanmagt hindrar
at subsistera af oss sielfva, igienom en omväxlande conjunctur
i anseende til våra grannar kunna blifva aldeles til
intet; men de senare, ehuru ringa de synas i början, kunna
igienom de fruckter och den förkofring, som freden med sig
förer, blifva på kort tid mera betydelige.
Förfarenheten lärer oss, at et krig är lättare begynt än
slutat och at en hederlig fred dependerar af flera tilstötande
omständigheter, men då vi giöra oss den notion om en hederlig
fred, at det är en sådan, som syftar uppå rikets conservation
och at befria det från dependencen hos utrikes magter,
så hoppas jag, at vi igienom den Aldrahögstas bistånd, och då
allas sinnen blifva härtil lika disponerade, snart nog torde
kunna ärhålla en sådan fred. Jag går intet in uti de politiske
omständigheter, sorn kunna determinera til fred eller krig i
anseende til våra allierade; det tyckes öfvergå mit begrep.
Jag hyser fult förtroende til hrr ledamöterne i Sec. Utsk. i ty
mål, som jemte den diupa insigt, de förut äga, äfven kunna
vinna mera kundskap och lius af de ministeriela handlingar,
som de hafva om händer, hvilcka torde blifva bevekande
skiäl at snart fulborda medborgares högeliga åstundan och
derigenom befordra deras egit, deras medbröders och hela
rikets sannskyldiga bästa.
Stockholm d. 11 Febr. 1762.
Clas Frietzckij.
12
5.
Generalen greve Gustaf David Hamiltons memorial om freden.
(Prästeståndets arkiv. F. 62. N. 170.)
Protokollet sid. 80.
Ödmjukt memorial.
Jag har med all upmärksamhet och eftertancka genomläst
Frih. Löwens sista plenum ingifne memorial.
Ämnets vigt förtjenar det visserligen. Det fordrade äfven en
emot detsamma svarande kunskap och insikt at utlåta sig
deröfver, hvartil jag bör bekänna, at min intet är tilräckelig.
Men när jag efter bästa förstånd och samvete sagt min tancka
uti en sak, som så nära rörer rikets väl, så hoppas jag
hafva fullgjort min skyldighet och at af mig ej mera kan
äskas.
Såsom en prologue eller företal anför Friherren uti samma
memorial en sanning, som är ovädersägelig och som ingen
menniskia lärer neka, at när man skall gjöra krig, så bör
man gjöra det med eftertryck, med styrka och fullt alfvar;
at när man det ej kan, så bör man söka fred.
Denna generelle satsen tål ingen gensago. Den är klar, tydelig
och så begripelig, at den tarfvar ingen uttolckning. Men
uti applicationen är en lika onekelig regel däremot, at då man
ej kan gjöra alt det, man borde gjöra, så får man nöja sig
med det, man kan gjöra.
Går man in uti en närmare application häraf, till vårt närvarande
krig, så är lätt at säga, at sedan vi kommit däri, så
hade man till att få en snar och hederlig fred bordt föra det
med mera force och vigeur.
Vore detta så snart gjort som sagt, voro det så lätt verkstält
som satt på papperet, så är jag försäkrad, at denna
värckställigheten redan varit synbar och allas föremål, den
efterlängtade freden, i våra händer.
Men alla menniskliga gj öromål äro våda och omväxlingar
underkastade, och ibland krig aldramäst. Då tusende händelser,
som ej kunnat väntas, gjöra planer, calculer och besserner
till intet, då nya ressourcer måste uptänckas och ressourcer
omsider felas, då är det lättare sagt än gjort at med
force och styrka skaffa sig freden.
13
Härtil kan svaras och det med allo skäl, at då man ej kan
tvinga sig till fred, så bör man söka den, och at detta stora
ändamålet derföre ej bör lemnäs ur ögnasekte.
Alt sådant hvarken vil eller kan någon menniskia bestrida.
Fred är preferable för det mäst lyckeliga krig uti alla förnuftiga
menniskiors sinne. Desto mer är den at föredra et
olyckeligit. At önska fred och at söka den lära vi således alle
instämma uti, at ingen ibland oss fins, som jag icke är förvissad
om, räknar detta för sif egit högsta goda så väl som
för rikets.
Men man kan söka en sak på et sätt, som ej leder til utan
ifrån ändamålet; man kan af otålighet at uthärda med det,
man tycker vara svårt, kasta sig uti nya och långt odrägeligare
svårigheter. Man kan undvika et ondt emot et dubbelt
värre, och sättet gjör härutinnan så mycken skilnad, at i stället
för at söka fred, så kan man leda sig in uti at tigga fred,
då den aldrig kan bli nyttig, hederlig och pålitelig.
Det är således örn detta sättet och ej om saken, som oss
emellan kan bli någon fråga; och derom skal jag utlåta mig,
då jag först svarat på en hemställan, Frih. Löven gjort, at
Secreta Utskottet borde få en positiv befallning at med et
värkande alfvar arbeta etthera på kriget eller freden.
Skulle Högl. R. o. A. behaga en sådan föreställning bifalla,
så har jag dervid intet at påminna; men om den är nödig
eller ej, derom kan jag för egen del ej ytra mig, förr än jag
förut voro underrättad, at Secreta Utskottet härutinnan sin
skyldighet ej fullgjort.
Denna underrättelsen äger jag ej. Tvärtom tycker jag mig,
enär jag anser krigets lopp och utförande, ha anledning at
dömma, det Secreta Utskottet dervid tilgjort alt, hvad i
mennisklig förmåga städt.
Utan gärder, utan contributioner och utan undersåtarenas
serdeles tunga ha vi nu i fem år fört krig.
Secreta Utskottet har för oss flere resor yppat den brist,
villrådighet och trångsmål, som härå måste följa. Icke desto
mindre står den saken om penningeressourcer och bevilning i
samma stånd.
Kriget har doch måst fullföljas. Det har skiedt på et sätt,
som bibehållit nationens heder. Ifrån våra provincer och
landamären har fienden blifvit afhållen och, då han sig där
visat, altid med förlust afvist.
35—512467
14
Vår lilla armée liar gjort så mycket sorn de större, om icke
kan hända mera. Jag vet då ej, hvad skälig anledning må
vara at anstalterne härutinnan klandra.
Den som vet, hvad krig kostar och detta kriget i synnerhet,
den, som har sig bekant, at de mäktigaste rikens ej allenast
publiqve utan ock private cassör blifvit utblottade, undersåtarenas
hela förmåga uttömd och de fläste af dem
brakte til tiggarestafven, den lärer ej undra, at vi uti vår
krets ej kunnat gjöra mer än vi gjort.
Hvad åter Secreta Utskottet må hafva filgj ort at vinna
den hugneliga freden, derom är jag ej underrättad; vil ej
eller i förtid bli det.
Jag hyser det förtroende til de ärliga män, på hvilcka vårt
val och förtroende fallit, at de, lika öma om riket som jag,
använda alla krafter och all eftertancka til detta stora ändamålets
vinnande. At de, i hvars händer lagen lägger detta
viktiga ämbetets hanterande, skiöta det så, at riket, så snart
gjörligt är, kan frälsas och hvar individus säkerhet och väl
jemte deras egen derigenom erhållas.
Skulle jag härutinnan gå längre, skulle jag af en förhastad
och otålig nit offenteligen handla om de saker, som fordra de
lönligaste omvägar och de hemligaste underhandlingar, så
skulle jag gjöra tvärt emot mit ändamål, som voro at hjelpa
riket.
Min okunniga zele skulle då bli skadelig och all min goda
välmening få en sådan utgång, som jag efteråt fast för sent
skulle beklaga.
Af denna min upriktiga trosbekännelse, sorn leder sit ursprung
ej ifrån partieanda, ej ifrån någon slags enskylt afsikt
utan ifrån ren ömhet för det allmänna, ledas ock naturligen
de korta reflexioner, jag ärnar gjöra öfver sista delen
af Frih. Lövens memorial.
Han yttrar sig derutinnan, fast ej på et aldeles tydeligt
sätt, at han är af den tanckan, at fred bör gjöras, och upmuntrar
R. o. A. til at derutinnan ta något vist beslut.
Häremot vil jag allenast fråga, om freden dermed är gjord,
at Riksens Ständer gjöra en sådan act, och om vår fiende är
tvungen eller ej at underteckna densamma och samtycka till
de vilckor, som vi finna vara billiga.
Är det så, at han dertill är bunden, så kan ingen vara ursinnig
nog at vara emot en sådan sak, som nu proponeras.
15
Fredspuncterne skola då snart bli färdige och denna stora
actus nemine contradicente fulländad.
Men om ej så är, örn våra beslut ej binda våra fiender,
om mera af dem ej kan exequeras, än hvartil de samtycka, då
måste en annan method bli nödig; då gjör det ej fyllest at
tala derom på Riddarhuset. Ja, det som värre är, det hindrar
äfven saken i sin värkställighet at mycket tala derom. Denna
sanningen är tydeligare i sig sielf än den genom någon discours
kan gjöras. Den måste nödvändigt tränga in uti hvars
och ens inre öfvertygelse, och jag är försäkrad derom, at
ingen fins, som icke innom sig kienner, at freden mera hindras
än befordras genom det at man för hela verlden utropar,
at man vill ha den.
Följe hvar och en denna öfvertygelsen; den är säkrare än
alla konstigt upstaplade argumenter.
Går man sedan in uti hvad värkan en Ständers resolution
om en tillgjörande fred skulle äga, så lärer ingen visshet saknas
och sanningen sättas i sin dag.
At Ständer sade, det de ej vela gjöra krig utan måste ha
fred, det värkade, som redan sagt, ingen väsentelig fred å
vår sida. Det värkade allenast en säkerhet å fiendens, at vårt
krig ej kunde skada eller gjöra honom något afbräck. Det
undanrögde således all point d’interet för honom at genom
billiga vilckor skilja sig vid oss. Det satte honom i den situation
at föreskrifva oss lag och sådane puncter, som han annars
aldrig skulle tänkt uppå.
Qusestio an om freden voro då afgjord i Stockholm, utan
at någon annan voro däröfver hörd, och quaestio quomodo
blefvo afgjord i Berlin, utan at vi behöfde deröfver vidare
höras.
Utgången af alt detta kunde aldrig bli någon annan, än
antingen at freden måste bli olidelig, eller at vår hastigt tagne
resolution måste återkallas och vi ånyo tvingas at tänka på
et sådant krig och et sådant upförande dervid, som kunde
skaffa oss en billig fred.
Jag skulle skatta mig lyckelig, om jag i detta ämnet kunde
upväcka den attention, som det förtj enar, och om deraf kunde
sedan bli den påfölgd, at vi hanterade så viktiga saker
med all den varsamhet, som nödig är.
Sveriges rike styres innom sig efter sine egne lyckelige lagar,
men utom sig och considererat såsom en stat och persona
16
moralis uti den stora republiqven af alla stater tilsammans
måste del styras efter samma politiske och oföränderlige
grundreglor som andre riken och samhällen.
Månne vi, mine gunstige Herrar, äro nu de enda uti Europa,
sorn längta och sucka efter fred? Månne intet de, som
hundradefalt mera känt tyngden af kriget, äfven känna den
åtrån at bli detsamma qvitt? Månne intet denna åtrån är
gemensam emellan menigheterne och ministercabinetterne?
Månne intet den är lika hos vänner och ovänner och
kan hända störst hos en del af de senare. Men månne någonstädes
mer än hos oss man gjör sig mohn om at yppa sina
hemligaste tanckar i den delen.
Tvärtom så ikläder man sig å alla ställen en förstäld fermeté.
Man gjör mine af krigets fullföljande, då man som
mäst tänker på dess slut, och alt detta till at desto säkrare och
förr vinna fred.
Antingen måste vi följa samma principer och försiktighetsreglor
eller återvända vi at representera en stat och vara et
rike.
Af alt detta concluderar jag, at som försiktigheten förbjuder
at hantera detta ämnet in plenis och våre grundlagar sådant
förekommit och äfven förbudit, at fördenskull intet beslut
och ingen ventilation öfver Frih. Lövens memorial hos
oss bör ha rum utan at samma memorial til Secreta Utskottet
remitteras, som äger med sit utlåtande derom till Riksens
Ständer inkomma.
Stockholm den 11 Februarii 1762.
Gust. D. Hamilton.
6.
Häradshövdingen friherre Fredrik Otto Wrangels diktamen
om freden.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 90.
Ad protocoll. d. 11 Febr.
Jag finner, att R. o. A:s ledamöter [äro] däruti enige att
remittera Frih. Lövens memorial till Secreta Utskottet, men
hurudan remissen skall blifva, därom har iag hört skilgak
-
17
lige meningar, äfven som någre bland R. o. A. varit af den
tankan, att detta ärende om freden såsom Secreta Utskottet
endast tilhörigt ej skall af Riksens Ständers plena böra vidröras,
utan memorialet genom simpel remiss till Secrete Utskottet
förvisas.
Härvid synes böra utredas, 1 :o om Ständernas plena hafva
rätt att utlåta sig om krig och fred; 2:do om de ännu gillat
detta nu varande krig; 3:o om de gifvit Secrete Utskottet den
magten att bestyra om kriget efter godtycko och 4:to om rikets
tilstånd och Secrete Utskottets förfarande fordrar, att
Ständerne behöfva giöra något steg till fred.
Att Ständer allena äga börja krig och sluta fred, atl sådant
är enderas ömaste rättighet, utom hvilcken friheten är ett
munväder, lärer ingen rätsint kunna draga uti tvifvelsmål.
Stora Särskilta Deputationen häfver och längesedan därutinnan
afgifvit sitt betänkande, på hvars föredragande man
hvarje plenidag väntat. Hvarföre det icke skedt, lemnar iag
därhän. Emedlertid står det fast, att den är en skadelig lem
i vårt samhälle, som gynnar den tankan, att krig skulle kunna
börjas och fullfölljas utan Ständers vettskap och samtycke.
Nu ehuru så skedt med nuvarande krig, synes detsamma
likväl böra någon gång undergå Ständers approbation, så
framt det ej skulle på samma olagi:a sätt fullföljas, som
det var begynt.
Ständers rätt bör väl någon gång få utöfvas, så vida de af
krigets fullföljande och af nye utrustningar hafva samma
känningar som af et nytt börjat krig.
Denna rättighet hafva Ständerne ännu intill denna stund
hvarcken utöfvat eller från sig gifvit.
Uti 1 § af Secrete Utskottets instruction står väl, att Secrete
Utskottet tilhörde utarbeta och afsluta fredsvärcket, krigsplaner
och det mera, men så långt en krigsplans utarbetande är
skildt ifrån sielfva krigets förande, så långt som en tanka är
ifrån dess värkställighet, så litet har det varit Ständers mening
att lemna Secrete Utskottet en oinskränkt myndighet
att föra kriget efter godtycko.
Ständerne hafva icke heller ännu gillat kriget. När Secrete
Utskottet upgaf sitt betänkande om de orsaker, som föranlåtit
Riksens Råd att tilstyrka Kongl. Maij:tt ingå uti nuvarande
krigsoroligheter, biel frågan om rikets nödvändighet i
18
anseende till VVestphaliska freden och flere rikets förbindelser
med flit deponerad och tils vidare nedlagd i den tankan,
att Secrete Utskottet snart skulle fägna oss med tidningar
om steg till fred, som lämpeligast kunde skill ja oss ifrån en
så öm och obehagelig ventilation.
När sedermera Secrete Utskottet begärde plenorum samtycke
till ett utrikes lån till arméens underhållande, utspx-iddes
från alla kanter, att freden var under arbete och att man
behöfde penningar förnämligast för att sätta sig i stånd att
vinna en hederlig fi-ed.
Men så snart detta var bevilljat, såg man fredsryktet försvinna.
Secrete Utskottet lät utcommendera troupper och det
utan att därtill först afbida Ständers bifall och samtycke.
Sådant kunde ej gifva andre tanckar, än att Secrete Utskottet
hade funnit tillräckeliga ressourcer att utan rikets
vidare kostnad giöra sig nog betydande för att snart kunna
vinna hederlig fred. Under en slik ställning har man förinodel:n
funnit betänckeligit att in plenis upröra frågan om
kriget och dess fortsättande, så länge man ägt förhoppning
att snart få gilla freden.
Men när omsider Secrete Utskottet måst tilstå sin och rikets
vanmagt samt på hvad svag och slipprig grund kriget
blifvit fört, när Secrete Utskottet uti förestälningen emot de
tilärnade riksdagsferier bekänt, att Secrete Utskottet under
et helt år ansedt sig och riket nog lyckeligit, då det kunnat
dag för dag och vecka för vecka förse arméens behof,
då frågas med skiäl, om det ej är hög tid, att Ständerne
sielfva lägga handen vid värcket, och om de ej böra vara betänkte
på någon utväg att frälsa sig och riket från en förestående
olycka och undergång; då frågas, om Ständerne
längre kunna och böra låta uppehålla sig genom förestälningar
örn rikets förbindelser, om skyldigheten att fullgöra dem
och om den heder, man skulle förlora genom enskillte steg
till fred.
Uti alla välbeställde regeringar är statens conservation och
fördel grunden till alla giöromål. Salus populi suprema lex.
Den, som därifrån afvilcer, lossar det band, som från böljan
knutit samhällen tilhopa. Hit hörer den bekanta regien, att
ingen förbindes öfver sin förmåga. Efter den regeln är det
ingen skyldighet af oss att biträda väre allierade längre, än
förmågan och rikets bestånd kan medgifva. Politisk heder
19
utan magt är och biir en chimere. Men det är vanheder att
företaga sig mer, än man kan utföra. Är det heder eller vanheder
att föra krig med en armée, för hvars subsistance man
dag- och vecktals skall vara i villrådighet? Är det heder eller
vanheder att uti utländske tidningar se vårt kära Sverige beskrifvas
såsom förfallit uti yttersta vanmagt, så at man ej
skall förmå därifrån utsända en enda bataillon? Är det rätt
att låta sig föras af begär efter en falsk heder, till dess riket
med heder och alt går under.
Hade Secrete Utskottet den magten att, som i enväldets
sidsta tider skedde, upoffra rikets välfärd och yttersta förmåga
för en chimeriqve heder, så voro Ständers återvundna
frihet, hvarmed de tänkt vinna säkerhet om lif och egendom,
mycket litet betydande.
En och annan af väre ledamöter har och trodt det vara ur
vägen och en med denna öfverläggning ingen gemenskap
ägande fråga, att man förbehållit sig icke ingå i någon bevillning,
innan Secrete Utskottet utlåtit sig i förevarande ämne.
Men iag finner för min del ingenting närmare förbundet med
bevillningen än den frågan, om kriget kan och skall föras på
rikets bekostnad eller icke. Här säges vara en statsbrist på
några 50 tunnor guld årligen. Man vet ej, om icke gälds betalning
för kriget sig däruti besticker, men man ser, att det
vill falla landet odrägeligit att utgiöra en bevillning, som
skulle kunna fylla denna ofanteliga statsbrist; huru skulle
det då vara möijeligit att dessutom uthärda och bekåsta kriget.
Man bör besinna kostnaden vara icke allena den, som för
kronans räkning göres på arméens underhåll och aflöning,
utan att den är för landet den drygaste, som måste göras på
recruteringar och det mera. Den minskar arbetande händer,
den gior alla näringar kostsammare och svagare, den suger
must och märg af rikskroppen, den gör inbyggare mer och
mer oförmögne att contribuera.
Omöijeligheten att fortsätt ja kriget fördubb [1] as, då man
betänker, att förmedelst den odrägeliga vexelcoursen adertontusende
dahl. koppr :nt hos oss ej utgöra 1 000 riksdahl. goda
speciepenningar utomlands, där kriget föres.
I anseende till desse och de flere af andra ledamöter anförde
skiäl bifaller iag för min del Frih. Löwens memorial och
förklarar, det iag ej kan ingå uti någon bevillning, förr än
Secrete Utskottet upgifver, om och huruvida kriget blifvit
20
földt eller med eftertryck kan föras utan rikets bekostnad.
Jag förklarar och, det iag anser mine medbröders och hemmavarande
landsmäns välfärd ömare än en föregifven heder,
som ej kan leda till annat än rikets nesa och undergång.
7.
Kommendörkapten Carl Tersmedens diktamen om freden.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 91.
Dic. ad prot.
Med all upmärksamhet har iag både igenomläst Her Baron
ock Öfversten Löfvens memorial samt åhördt de i samma ämne
inkomne memorialer ock dictamina. Men, gunstige Herrar,
ämnet är af aldra högsta vigt; at tala om fred uti et rike,
då dyrhet ock peningebrist utgiör den allmänna klagan är
säkert det aldra smakeligaste; medan man af fred förmodar
bättre tider.
Men andra frågan blir om en anständig fred kan till rikets
väl för nu och framtiden ärhållas, då var ock en in [di] vidu
det åstundar; iag för min ringa dehl skulle åstunda lika som
andra en snar fred, allenast den på förenämde sätt stöde at
bekomma, men däremot kan ju ingen rätskafens undersåtare
finnas, som icke af alla krafter hindrar at på et nesligit sätt
draga sig ifrån sine allierade, exponera riket för nu och framtiden
till de farligaste påfölgder, sätta regeringen och Ständer
hos främande mackter uti förackteligaste mistro[e]nde ock
på detta sättet giöra både oss ock efterkommande olyckelige.
Ibland os finnas ganska många, som i statskundskapen äga
en tämelig insigt, men vilken statsklok har varit, som i hast
kunat utföra en stadfästat plan; gå vi til historien, så torde
många riken för långliga tider fattat planer, som endels eij
ännu kunat och en dehl som aldrig ståt at utföras; utan alt
måste rätta sig efter conjungturen; må intet vår politique äga
samma grunder? Jag bör åtminstone tro, ock är därom öfvertygad,
at all förnuftig politique skall valssa efter conjungturen,
så väl hos os som andra nationer; på desse oemotsäjeliga
grunder håller iag före, at om intet Riddarhuset lämnar
21
denne riket så ömt rörande angelägenheten til sit rätta forum,
som är Secreta Utskottet, giöra de et steg, sorn varken för
deras egne samveten, hemmavarande eller efterkommande,
kan försvaras.
Således, mine gunstige Herrar, et mål af den ytersta angielägenhet
som denne kan på intet sät hos R. o. A. vidröras
utan simplicitet- till Sec. Utskottet remiteras. Vij kunna ock
böra aldrig tvifvla, at icke de herrar ock män äro lika öma
om rikets väl som vij. De lära ock nödgas vidtaga de måt,
som lända till fäderneslandets väl. Igenom et så eftertenksamt
steg evitera R. o. A. at hos våra både härvarande främande
ministrar ock utländske magter anses för elaka och
mindre kunoga politici.
Men at säja, det inga bevillningar böra vidtagas, innan Sec.
Utsk. inkomit med deras yttrande om freden, håller iag före
vara en sak af eftertänkeligaste beskaffenhet.1 Här talas om
at komma illa ifrån en process, man orät komit uti, men ingen
process, huru elak han ock må vara, utföres utan peningar,
mindre böra resurserna igiänstängas till arméens substistance(!);
när på sådant sätt de oundvikeligaste medel å
sido sättas, måste ju activiteten afstadna; då kan man i stället
för en anständig fred eij hafva annat at förmoda än nesligt
ok skadeligt slut.
Derföre, mine Herrar, som iag förut sagt, låt os remitera
saken simpliciter till Sec. Utsk. at enl [i]gt grundlagens §§
skiöta denne angelägenhet, då vij säkert, innan vij skilljas
åt, hafva at förvänta de visaste ock riket tiänligaste utvägar,
då ock var ock en med glädie bidrager till de erforderliga
värkställigheter, hälst Riksens Ständer eij lära kunna uthärda
at vara tillsammans, till des en säker fred ärhålles.
1 Härpå följer i marginalen en med blyerts skriven oläslig mening.
22
8.
Överste Jakob Fredrik Horns diktamen om sökt
tjänst.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 96.
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalck samt Högloft.
Ridderskap och Adel.
Jag heder ödmiukast at uti förevarande sak mitt den 5:te
sidstledne Decembris ingifne memorial må upläsas.
Min välfärd öfverlämnar jag med full trygghet uti Högloft.
R. o. A:s öma vård. Deras ädelmod och vanliga rättvisa tilllåter
icke, at jag emot lagarne må varda lidande eller at något
lagbrott må skie mera i det nu inblandade än i de flere hos
Riksens Höglofl. Ständer omedelbart anmälte tienste- och befordringsmål,
dem Höglofl. R. o. A. med yttersta granlagenhet
från sig skutit och velat söka hålla i sin lagliga ordning.
Mit företräde för Hr Öfversten och Riddaren Ramsaji har
Secrete Deputation tydeligen utredt, visat och bevisat.
Det är icke min skuld, at Hr Öfversten ej fick det ifrågavarande
Husarregementet. Det har jag aldrig sökt, och om
jag än fått detsamma, så hade jag icke therifrån kunnat begiära
Nylands infanterieregemente. Hr öfverste Ramsajis öde
kunde fördenskuld ej blifva annat än mitt eller dens, som erhöll
berörde regemente.
Jag har allenast hvilat vid den rätt, som min tour och anciennité
medgifver och efter hvilken jag framför Hr Öfversten
Ramsaji 3 gånger städt på öfversteförslag, den sisdsta blifvit
prejudicerad och vid fierde vacancen ordenteligen afbidar
fruckten af den rättvisa, som befordringslagarna för mig utstakat.
Höglofl. R. o. A. lärer således aldrig kunna tillåta, at et
tienstemål af then beskaffenhet som thetta, hvilcket angår
Nylands regemente, må inblandas med Öfverste Ramsajis besvär.
De angå intet samma tienst; honom har jag aldrig
giordt förnär; han kan och aldrig uprättas på min depance
eller med förlust af min lagligen förvärfvade rätt.
23
I anledning häraf anhåller jag på det vördsammaste at
sorn en trogen undersåte blifva skyddad vid lagarne, at regeringen
må ostörd fuligiöra, hvad de påbinda, och at fölgackteligen
til Hans Kongl. Maj :t må öfverlämnäs at bortgifva meranämde
regemente til den, som har den bästa och lagligaste
rätten dertil.1
Stockholm den 1762.
J. F. Horn.
9.
Löjtnanten friherre Lars Kaggs memorial om överste
A. H. Ramsaijs besvär.
(Bil. till. prot.)
Protokollet sid. 97.
Ad protocollum.
Af Secreta Deputationens betänkande öfver Herr öfverstens
och Riddarens Anders Henric Ramsaijs anförde besvär öfver
préjudice finner jag them bestå
Inno theröfver att han ej erhållit förslag till then år 1757
ledige landshöfdingesysslan i Lovisa;
2:do att Herr Öfversten och Riddaren Baron Jacob Fredrich
Horn efter thes majorsfullmagt vid Volontairregementet fått
förslag till ledige regementer framför honom och
3:o att Herr Öfversten Ramsaij ej erhållit Husarregementet,
tå Herr Öfversten Grefve Johan Sparre thet bekom.
Hvad nu then första omständigheten beträffar, så medgifver
Secreta Deputationen, att Herr Öfversten Ramsaij i
rättan tid anmält sig till förslags erhållande och att inga
flere ansökningar voro i behörig tid ingifne än nuvarande
Hans Excellences Herr Riksrådet Hiärnes samt Herrar Öfverstarnes
Ramsaijs och Baron Funks; men att, sedan then
i Tjenstebetänkandet för sökander utsatte tiden var expirerad,
hafva Herrar Landshöfdingarnes De Geers och Baron
Hamiltons ansökningar ankommit och blifvit emottagne;
hvarigenom händt, att Herrar Öfverstarne Ramsaij och Baron
Funk blifvit stötte af förslaget.
1 En på aktstyckets baksida gjord sammanfattning av innehållet uteslutes
här.
24
Att sådant förfarande gjort Herr Öfversten Ramsaij på
ömaste sätt lidande, thet hör falla allom i ögonen. Herr öfversten
Ramsaij har inom laga tid sig anmält och efter thes
tour i arméen hade han bordt undfå andra rummet på förslaget,
emedan inga andra ansökningar voro än Hans Excellences
Herr Riksrådet Hiärnes, hans och Herr öfversten Baron
Funks, men ingalunda therifrån uteslutas af någon, som
försummat fatalierne. Hvarföre jag alldeles öfverensstämmer
med Secreta Deputationen, att Herr Öfversten Ramsaij bör
anses, som hade han en gång stått på landshöfdingeförslag;
men thenna reparation är ändock ej tillräckelig. Hade Herr
Öfversten Ramsaij fått förslaget, som han borde haft, torde
Hans Maij :t så väl kunnat haft nåd för honom vid utnämnandet
som någon annan, hvilket varit så mycket mera
att förmoda, som han utaf alla sökande var then endaste, som
var född finne och bäst kände landsorten, landets hushållning
och gräntsen samt förstod finska språket, hvilka egenskaper
varit för en landshöfdinge therstädes i synnerhet ovedersägeligen
högst nödige. Till att förekomma thylika préjudicer
håller jag före att then eller the, som prejudicer förorsakat,
böra ersätta then lidande all skada samt skillnaden
i lönen, af hvilken Herr öfversten Ramsaij varit i mistning
allt sedan år 1757. Statueras ej sådane exempel, kunna
alldrig prejudicer upphöra.
Beträffande andra omständigheten, så har deputationen
förklarat, thet Herr Öfversten Baron Horn bör efter thes
majorsfullmagts datum vid Volontairregementet njuta sin öfverstelieutenantstour,
som uti ett å part utlåtande är tillkjännagifvit;
och ehuruväl härvid voro mycket att påminna, dock
som deputationen tillika förklarat Herr Öfversten Ramsaij
för att böra hafva tour som öfverste ifrån d. 5 Decemb. 1759,
tå han genom Herr Öfversten Grefve Sparres befordran till
öfverste för Husarregementet, thet Herr Öfversten Baron
Horn ej sökte, blef prejudicerad, och Herr öfversten Ramsaij
således får tour för Herr Öfversten Baron Horn; alltså går jag
thenna omständigheten förbi och förenar mig med Secreta
Deputationen, att Herr Öfversten Ramsaij then bör åtnjuta.
Hvad för thet tredie Hussareregementet angår, så har deputationen
funnit, att Herr öfversten Ramsaij thertill bordt befordras
framför Herr Öfversten Grefve Sparre, emedan then
förre budit bästa vilkoren och hade för then sednare en ostri
-
‘25
dig tour; föreslåendes deputationen till upprättelse för Herr
öfversten Ramsaij tour såsom öfverste ifrån den 5:te Decembr.
1759, tå Hussarregementet bortgafs till Herr Öfversten
Grefve Sparre, samt att Herr Öfversten Ramsaij måtte undfå
differencen emellan öfverstelönen vid Husarregementet och
thes nu innehafvande öfverstelieutenantsindelning eller i
brist af penningetillgång erhålla något nu först ledigt varande
eller ledigt blifvande infanterieregemente, hvartill han sig anmälandes
varder.
Af allt thetta inhämtas, hurusom Herr Öfverste Ramsaij
på tväggehanda sätt blifvit märkeligen lidande, först genom
uteslutandet från förslaget till landshöfdingeämbetet i Lovisa
och sedan genom Herr Öfversten Grefve Sparres befordran
till öfverste för Hussarregementet, till att förtiga, att han
till öfverste för detta regemente bordt befordras vid sielfva
uppsättjandet, emedan han, sedan Herrar Baronerne Wrangel
och Höpken erhöllo andre regementer, var then äldsta af alla
sökanderne. Hvarföre han ock till en theremot svarande reparation
är berättigad men att meddela thensamma så fullkomlig,
som hans lidande för tjenar, thertill gifves nu intet
tillfälle, emedan hvarken något militairt landshöfdingedöme
i ren vacance eller något hussarregemente numera är ledigt;
dock som Herr Öfversten Ramsaij söker Nylands infanterieregemente,
så vore thet then minsta upprättelse, honom kunde
gjöras, om hos Hans Kongl. Maj :t han thertill i underdånighet
anmältes, hvilket dock ej går upp emot the fördelar,
han kunnat hafva af landshöfdingebeställningen eller
Hussarregementet; men vore likväl någon hugnad för ett så
mångfalldigt lidande, som han i flere år måst undergå; hvartill
kommer, att Herr Öfversten är född och boende i Finland,
känner landsorten, hushållningen och finska indelningsvärket
samt förstår språket, hvilket sednare är oumgängeligit
i anseende till soldaterne och rotebönderne samt vid
många andra tillfällen; och vidkommande ancienniteten
emellan honom och Herr Öfversten Baron Horn, hvilken äfven
anmält sig till Nylands regemente, så ehuruväl Herr Öfversten
Baron Horn varit af Rådet trenne gångor till regementer
föreslagen i anseende till thes maj or sf ullmagt vid Volantairregementet,
har dock Herr Öfversten Ramsaij icke
allenast längre tjänt och bivistat flere campagner än Herr
Öfversten Baron Horn utan äfven varit många år i utrikes
26
tjänst, blifvit blesserad och varit på femte året regementsofficerare
eller major förr än Herr Öfversten Baron Horn,
som tå ståtl under honom som capitaine, för hvilken syssla
Herr Öfversten Horn ännu njuter lön vid Cronhielmska regementet;
thes utom bör nu Herr Öfversten Ramsaij enligt deputations
betänkande anses såsom öfverste ifrån d. 5 Decembr.
1759, men Herr Öfversten Baron Horn, hvilken alldrig
haft anledning att klaga öfver prejudice, kan ej annorlunda
anses än ifrån d. 22 April 1760.
Jag finner således vid jämförandet af allt thetta ingenting
billigare än att Höglofl. R. o. A. täckes bifalla deputationens
betänkande med then tilläggning, som thet Högvördiga Prästeståndet
och Ärbara Bondeståndet gjort, hvilka redan pröfvat
rättvist att till Herr Öfversten Ramsaijs upprättelse hos Hans
Kongl. Maj :t i underdånighet anhålla, thet måtte merbemälte
Herr Öfverste i nåder förordnas till öfverste för Nylands infanterie,
och thet så mycket mera, som rikets tillstånd nu ej
är sådant, att thet lärer kunna utan känning betala differencen
emellan lönen vid Hussareregementet och Herr Öfverstens
öfverstelieutenantsindelning. Herr öfversten Baron
Horn skjer härutinnan intet förnär. Han har alldrig blifvit
prejudicerad men väl prejudicerat många andre genom sitt
avancement från capitaine till major vid Volontairregementet,
hvaremot Herr Öfversten Ramsaij lidit mycken prejudice, och
kan Herr Öfversten Horn jämväl befordras till något
svensk [t] regemente, hvilket för honom är mera lägligt än
ett finskt.
Stockholm d. 13 Februarij 1762.
Lars Kagg.
Friherre.
27
10.
Kvartermästare Lars Lagerbergs diktamen om auskultanten
Bruns besvär.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 107.
Ödmiukaste påminnelser till protocollet d. 13:de Februarij
1762.
Höglofliga R. o. A. förer sig gunstigast till minnes, hurusom
från Höglofl. Urskillningsdeputation blifvit till plena behörigen
remiterat en klagan af en stor del Vennersborgs stads
borgerskap ock Auscultanten Brunn öfver förment lidande,
som dem skall tilfogats af Hr Landshöfdingen ock Riddaren
Råfelt derigenom, att hoss Kongl. Maij :t välbemälte Hr
Landshöfdinge skall angifvit dem allesammans för uprorsmän,
derför inbådat en ovanlig garnizon i staden, låtit fängsla
Brunn såsom förment uphofsman ock derefter de klagande af
borgerskapet med mycket mera, som klagoskrifterna lära innefatta
ock hvaröfver uti landsorten för alla kommande ock
farande en jämmerfull klagan spörjes.
Gunstige Herrar! Klagandernes påståender lära efter den
underrättelse, mig förekommit, icke bestå uti annat eller mera
än ett promotorials ärhollande till Kongl. Maij :t om sakens
föredragande ock afgiörande uti Rådkammaren; hvarförinnan
flere af stadens invånare sedt ock ännu nödgas se sig uti mistning
af både andeliga ock borgeliga rättigheters gemenskap.
Tvänne om icke alla tränne af de öfrige respective stånden
hafva afgiort saken, men af obekanta anledningar har hoss
R. o. A. denna vigtiga sak kommit att hvila.
Äro de anklagade värkeligen brotsliga, så är otidigt ock
emot lagarne stridande, att de icke sluteligen efter sina brott
näpsass.
Äro de åter oskyldigt eller genom någras flärdfulla berättelser
angrepna, så strider det emot lagens hälgd, emot
Riksens Höglofl. Ständers värdighet ock änteligen emot den
säkerhet, hvilken af vårt sälla regeringssätt hvar fri svensk
man bör kunna, synnerligast hos högsta lagstiftande magten,
lofva sig att lämnas längre ohulpne, medelst det att en loflig
28
begiäran om föreskrift eller promotorial genom tidens utdräckt,
klagandernes i lag grundade afsickt att få denna sak
under Ricksens Höglofl. Ständers egen pröfning med allo försvinner
ock onyttig giöress.
Jag blifver fördenskull drefven af min ricksdagssmannarätt
ock plickt nödsakad att ödmiukast begiära, det måtte meranämnde
friheters ock hvar mans säkerhet rörande sak antingen
nu genast eller nästa plenidag föredragass ock med
slut afhielpass, hvaröfver, om någon motsägelse skulle yppass,
jag för min del votering yrkar.
Lars Her. Lagerberg.
11.
Häradshövding Samuel Magnus Ehrenmalms memorial om
växelkontoret.
[Prästeståndets arkiv. F. 62. N. 90.)
Protokollet sid. 107, 126.
ödmiuckt memorial.
Det Högvördige Prästeståndet såväl som samtel:e Riksens
Höglofl. Ständer är nogsamt kunnogt, hurusom vexelcontoir
ifrån 1747 blifvit inrättade, hvilka emot them betingade vilkor
skulle hålla vexelcourssen i jemvigt emot andre rikens mynt;
samma contoir har sedermera blifvit ombytte och ändteligen
vid thenne riksdag uphäfne. Men huru och på hvad sätt thesse
contoir fullgiordt sine skyldigheter och hvad förmåner the
åtniutit, är i denna stunden för Riksens Högh Ständer eller
plena obekant; thet enda en och hvar häraf känner, är at
rikets medel äro åtgångne, speciemynt saknas och vår vexelcours
i then högd, så att bancosedlar rättnu ej håller thes
halfva värde samt hela rikets financevärclc i yttersta oordning.
Sådant såsom rörande hela rikets hushållning och oeconomie
samt allmänna styrelse hade efter min tancka enligit
Riksdagzordningens 18 § bordt af Höglofl. Secrete Utskåttet
hos stånden in pleno föredragas, men som thet eij skedt, så
lärer thet ändå ej kunna undgå uplyste ståndens upmärcksamhet,
om vissa förordnade personer har kunnat efter egit välbe
-
29
hag sätta värde på rikets gångbara mynt och om the till öfverflöd
äntå therföre af rikets medel niutit belöning, och då
hörer det vist till Riksens magtägande Ständer at, innan de
åtskilljas, efterfråga, huru härmed föreveter. Hälst om genom
rikets utlöpande skuldsedlar på flere år stälte intet voro fördi
upade i en lågvarig skuld.
Af sådan grund är thef, som jag til Högvördige Prästeståndets
bepröfvande öfverlemnar, om ej Secrete Utskåttet
må förbindas at till Riksens Ständer upgifva slutet af de
liquiditationer och räkningar, som med växelcontoiren äro
fattade eller rikets thertill anslagne betalning, hvilka så mycket
mindre kunna eller böra dragas till någon hemlighet, som
thet vore nesligt för en och hvar af ståndets ledamöter, örn
the ej skulle kunna af riket äga samma förtroende som någre
vexelhandlare och theras betjenter och få se de skuldesedlar,
som kunna löpa hand emellan.
Riksens Ständer kunna äfven häraf, och enär thetta blifvit
upgifvit, få fullkomliga anledningar att ställa hela rikets
financevärck i then ordning, som i hvar och en välhestält
regering fordras, och å den andra sidan finna utvägar att
förminska den dryga och för hvar medborgare känbara, örn
icke odrägelige bevillningzsumman.
Stockholm d. 15 Febr. 1762.
Sam. Ehrenmalm.
12.
Löjtnanten friherre Claes Vilhelm Grönhagens dictamen om
Jönköpings faktoriarbetare.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 110.
Ad protocollum d. 15 Feb.
Den nu under Höglofi. R. o. A:s uplysta bepröfvande och
ändteliga afslutande varande sak rörande Jönköpings gevärsfactoriearbetares
klagomål är i mitt sinne en af de allravigtigaste,
som någonsin kan komma under Ständers skärskådande.
Den rörer de väsendteligaste och ömaste delar af medborgares
rätt och på det slut, som med de öfriga stånden
36 — 312467
30
af Höglofl. R. o. A. tages, bero några hundrade människors,
svenske barn och undersåtares, timeliga välfärd.
När en mägtigare el: lyckeligare magt ifråntager sin fiende
städer och länder, då pålägger han dem contributioner, föreskrifver
dem, hvad vilkor han behagar. Men när en vis
regent och laglig magt behöfver den ena undersåtens biträde
i det ena, den andres i ett annat stycke, då betingar han
med dem, under hvad vilkor och förmoner de vilja påtaga
sig, hvad han af deni äskar. Han och de blifva contrahenter
och hvardera bör upfylla sitt contract.
Emellan Kongl. Maj :t och kronan å ena samt Jönköpings
gevärsfactoriearbetare å den andra sidan är på Landscanzliet
i Jönköping d.1 ett contract slutit, i kraft hvaraf desse
arbetare emot ett visst betingadt pris påtago(I) sig att förfärdiga
de uti contractet nämnde gevärssorter. Sedermera är
med sjelfva factoriet den ändring skedd, att det vid sidstl.
riksdag blifvit skänkt emot vissa vilkor till den dåvarande
Factoren H. Directeuren Ehrenpreus, hvilken således i anseende
till arbetarne iklädde sig kronans rätt. Efter den tiden
är under nu påstående krig dyrhet, som bekant är, stegen
till den högsta grad, och arbetarne hafva så väl måst i
mon efter dess tilltagande betala alla victualiepersedlar och
rudimaterien sorn ock leverera gevären till det utsatte pris;
härigenom hafva de råkat i yttersta elände samt hafva hos
Landshöfdingen i orten begärt pass att upsända några af
deras gille att klaga deras nöd. Dem vägras pass, och när 2
likafullt uppresa, blifva de efter så kalladt samråd emellan
Justitisecanzleren och Krigscollegium fängslade och som grofva
missdådare nedförde. Häröfver är vid denna riksdag blifvit
klagadt, saken till Secrete Utskottet remitterad och dess
betänkande inkommit. Vid tillfälle af någon hitintills deni
obekant gevärssorts beställande, hvarom billigt contract med
dem bordt slutas, äro nya klagomål upkomne, hvilka blifvit
såsom uproriske ansedde och en så kallad extra slottsrätts
förordnande åstadkommit.
Jag har trodt mig böra göra denna korta berättelse om sakens
sammanhang för att kunna desto bättre åtskilja alla
de härvid upkomna särskilta omständigheter, som efter min
tanka blifva förnämligast följande.
1. Om icke det emel. kronan och gevärsfactoriearbetarne
1 Datum saknas i förlägget.
31
slutne contract tydeligen utvisar, att desse sednare böra anses
såsom ett annat skrå och att de således ej hellre, sedan
Directeuren Ehrenpreus blifvit af factoriet egare, kunna anses
såsom dess enskilte tjänstehjon.
2. Om icke desse arbetare således haft frihet att befullmägtiga
den eller de, till hvilka de hade förtroende, att i
vederbörligt foro klaga öfver hvad de trodde ske dem förnär.
3. Om icke således emot Sveriges lag stridande varit, att
deras upsände fullmägtige blifvit arresterade och som missgerningsman
ohörde nedsläpade.
4. Om af den anstälte slottsrättens förrättade ransakning
skulle finnas, att Kongl. M:t genom exagererade och mindre
riktiga berättes(l) af kronones befallningshafvande i orten
blifvit bragt att förordna en sådan slottsrätt, hvem då skall
betala de på densamma använda omkostningar.
5. Huru desse tryckte och vår hjelp anropande medundersåtare
skola förhjelpas till sin rätt för den förflutna och säkerhet
för den tillkommande tiden.
Hvad nu de första fyra omständigheterna beträffar, så
måste jag rent ut bekänna, att Krigscollegium och Justitisecanzleren
vid de af gevärsfactoriearbetarne upsände deputerades
arresterande sig så förgådt, att de derföre lagliga tilltalas
böra. Och skulle, sedan slottsrättens ransakning slutad
blifvit, befinnas, som jag, af hvad jag af densamma redan
sedt, har största anledning att tro, det Landshöfdingen i Jönköping
genom mindre grundade raporter gifvit anledning
till denna slottsrätt, bör ock han å vederbörligt foro stånda
arbetarne till svar för ohemult angifvande och förordsakade
omkostningar och tidspillan samt kronan godtgöra, hvad
slottsrätten kan hafva kostat.
Beträffande den sidsta puncten är jag för min del ense med
de herrar och män, som igenom ingifna memorialer påstå ersättning
för den förflutna tiden samt ett efter tidernes dyrhet
proportioneradt pris för framtiden för hvar gevärssort,
som desse arbetare förfärdiga. När den fattige arbetaren får,
hvad han skäligen kan begära, då är han nögd, och Directeuren
Ehrenpreus lärer då i mera ro kunna smaka frukten
af det verk, som till rikets nytta blifvit inrättadt och till verkets
så mycket bättre bestånd honom tilldeldt. Datum ut
supra.
Claes Wilhelm Grönhagen.
32
13.
dssesso?- Johan Gabriel Bildenskölds memorial om växel
kontoret.
[Allegater I, Nr 271.]
Protokollet sid. 127.
Ödmjukt memorial.
Att påstå, det alt, livad som rörer rikets allmänna styrelse
och oeconomien i landet, bör vid riksdagar endast hållas tyst
ibland Secrete Utskåttets ledamöter utan att det bör komma
till Riksens Ständers kundskap och bepröfvande in plenis,
vore å ena sidan i mitt sinne äfven så dåraktigt, som det å
andra sidan vore lika äfventyrligt för rikets interesse att medgifva,
det antingen alt eller någon del af hvad som angår
rikets stats- och financeverk bör utan åtskillnad gjöras uppenbart.
Mitt ändamål är icke at nu vidlyftigt utreda den jämnvigt
och ordning, som i detta grannlaga ärende bör noga
i ackt tagas. Detta mitt memorial skulle då snart råka att
blandas tillhopa med de mångfaldige stridskrifter, hvilka uti
enahanda ämne fast uti skilgaktige afsigter vid denna riksdag
utkommit sam [t] till äfventyrs lika otydelm och oredigt
föreställa dessa saker imellan den ordning och skillnad,
som annars tydeligen och redigt är utstakad uti 18 § af 1723
års Riksdagsordning, hvars tydeliga föreskrift alltid blir
mörk, när någon stympad och mindre tillämpelig förklaring
deröfver anställes, och den deraf flytande verkan måste äfven
i samma ordning tillskynda riket en oundvikelig om icke
obotelig skada.
Men åtankan häraf har likvist ej kunnat undgå mig vid
igenomläsandet af Hr Ehrenmalms den 13 (!) i denna månad
ingifne memorial, som innehåller, det må Secreta Utskottet
[upgifva slutet]1 af de liqvidationer och räkningar, som röra
Växeicontoiret eller rikets dertill anslagne betalning, på det
Riksens Högl:e Ständer må deraf få fullkoinmelige anledningar
att ställa hela rikets financeverk i behörig ordning
och finna utvägar till förminskande af en kännbar om icke
odrägelig bevillningssumma.
Oförnekeligt lärer det vara, hvilket Hr Ehrenmalm äfven
1 Det i Prästeståndets arkiv, F. 62, nr 32, förvarade exemplaret.
33
vidgått, att den med Växelcontoiret vidtagne författning rörer
rikets financeverk.
Tvänne ord, lätta att nämna men ej lika lätta att begripa
och med nytta i verket ställa.
Ärfarenhet har visat, att mansåldrar ej varit till detta
enda ämnes fullbordande tillräckelige och att siälfva tiden
från verldenes skapelse ännu ej hunnit fullkomna detsamma,
som hvarje stund i anseende till rikens och staters förändringar
och ombyten behöfver förändras och ombytas, hälst
det icke sällan händer, att hvad en gång [uti et financevärck]1
är nyttigt och oundgängeligt att vidtaga, blir en annan gång
skadeligt och så tvärtom.
Månne väl Riksens Höglofl. Ständer skulle kunna på en
så kårt tid, som ännu til riksdagens slut i April månad återstår,
utom andre mål skärskåda ett så vidlyftigt ärende eller
med säkerhet förordna om rikets financeverk, hvarunder
statsverket, aliiancer, fredsfördrag och deraf flytande subsidier
samt bancoverket hörer och dermed oskilgakteligen är
förknippadt, eller månne allena tanken är att endast pröfva
en del af detta ämne?
Ho skulle väl i det förra fallet kunna ansvara för ordenteligt
bepröfvande af financeverkets alla grenar och delar, så
at det skulle lända till rikets sannskyldiga fördel utan att alt
annat arbete hos Riksens Ständers plena skulle nedläggas och
försummas? Eller ho skulle väl i den sednare händelsen
kunna gå i borgen före, det en enda gren af financeverket
allena skulle ställas i sådan ordning, att oreda och oordning
uti financeverkets öfrige dermed förknippade grenar kunde
utan fara undvikas.
Om Växelcontoirets operationer ega sammanhang och gemenskap
med bancoverket, slutade aliiancer och fredsfördrag,
ärhållne subsidier och statsverket, det jag ej vill bestrida,
huru blir det väl möjeligt för Riksens Ständer att
med grundad rättvisa och säkerhet pröfva des egenteliga beskaffenhet,
så framt efter Hr Ehrenmalms påstående endast
slutet af de med Växelcontoiret gjorde liqvidationer och räkningar
eller den dertill anslagne betalning skulle allena upgifvas?
Och om Växelcontoirets operationer med detsamma
nu i sednare tider äfven till sin förnämsta del haft afseende
på arméens underhållande i Pomern, ho kan väl undra, om
1 Det i Prästeståndets arkiv, F. 62, nr 32, förvarade exemplaret.
34
kronan dervid såväl som på andre ställen råkat i skulder
uti en tid, då hvarken subsidier eller rikets årliga inkomster
kunnat upväga nödige utgifter till kriget, sorn blifvit fördt
inemot 6 år utan någon särskild bevillning, som däck i alla
riken och alla tider hittils varit oärhördt och ovanligt samt
snart sagt obegripeligt.
Jag ville önska, at denna skuld vore den enda, sorn riket
eger; jag skulle med glädje kunna visa, att ingen bevillning
vöre nödig, allenast kriget med detsamma uphörde.
Men i fall rikets skuld til större summor upstigit och bevillning
i sådant afseende pröfvas nödig, hvarföre skola då
icke Riksens Ständer in plenis skärskåda alla rikets under
kriget iråkade skulder, eller hvarföre skall denna enda skuld
framför alle andre pröfvas.
På ryckten och misstankar lära Riksens Höglofl:e Ständer
ej ärna bygga något slut; och då det ej kan vara obekant, at
brist på redbart mynt och en för stark rörelse inom riket
med p[ennin]g[a]r i bancosedlar samt krigets förnödenhet
utom riket förorsakat allena växelens högd, när inrikes
exporter till en ansenlig del årl:n varit mindre, än att de
möjeligtvis kunnat svara både emot importer och krigets förnödenhet,
så är deraf tillika klart, at et Växelcontoir ej kan
med sannolikhet tilläggas skulden för växelens högd; detta
blir ännu klarare, när man allena med minsta eftertanka vill
eftersinna et hela Europa öfverhängande ödande krig, som
i Dannemark, oacktadt det ännu icke i kriget blifvit invekladt,
updrifvit växelcoursen ifrån 121/'2, 13 ä 14 till 29,
uti Ängland gjort skillnad på penningar till 40 procent och
mest i hela Tyskland gjort penningar 2, 3 å 400 procent sämre,
än de voro i krigets början.
Det kan j ag ej föreställa mig, att någon misstanke vill ledas
på Secrete Utskåttet att hafva med denne mindre än alle
andre saker annorlunda förfarit, än en riktig och redig grund
rätteligen äskat; det vet jag, at formelige contracter, företedde
redige verificerade räkningar, öfversedde, pröfvade och
gillade af Statscontoiret, varit de grunder, på hvilka Secrete
Utskåttet sökt bygga sitt förfarande med Växelcontoriet; och
derom har Hr Ehrenmalm kunnat af flera Secrete Utslcåttets
ledamöter med säkerhet blifva i allmänhet underrättad, om
han behagat sådant förut efterfråga, utan at deras tysthetsed
dermed varit bruten.
35
Och ändtel:n huru skulle väl något redigt och r[ättvist]1
slut hos Riksens Ständer varande [o: rörande]1 Växelcontoiret
kunna vidtagas, 0111 ej grunden och början skulle upgifvas,
i hvilken sednare händelse dertill fordras en myckenhet papper,
handlingar, böcker och räkningar, hvilke i flera månader
syselsatt Secreta Utskåttet och skulle äfven i flere månader
syslosättja Riksens Ständer; och skulle i brist häraf gagna
Riksens Ständer at få veta något med Växelcontoiret gjordt
slut, när grunderne till slutet ej varda förut igenomsedde och
pröfvade; något annat slut än det, sorn vore enligt med
Secreta Utskåttets tankar, skulle då hos Riksens Höglofl:e
Ständer ej kunna falla, så framt det icke skulle blifva på
ovisse och oriktige grunder bygdt och fölgak[t]el:n, om ej
någon slumplycka imellan komine, knapt kunna undgås att
tillika blifva orättvist och våldsamt.
Våld kan och bör ej öfvergå rikets undersåtare alla i gemen,
ännu mindre någre få; skulle det kunna hända Växelcontoiret
och des ledamöter på annan grund än alle andre
rikets undersåtare, så voro de med skäl at beklaga derföre,
att de af god villja och nit med deras förmögenhet och egendom
gått i förskått för riket och dess behof uti nöden; en sådan
medfart skulle förlora hela rikets af flera utkastade oredor,
ogrundade misstanckar och utsådde oenighetsfrö redan nog
försvagade men hittils med största knapphet upprätthållne
credit samt ändtel:n medföra hela rikets undergång.
Detta kan ej vara ändamålet af Hr Ehrenmalms memorial,
men påfölgden kan blifva sådan, såframt Riksens Höglof!:e
Ständer ej varsamt med denna sak förfara; och jag är försäkrad,
att Hr Ehrenmahu närmare besinnat sig, inan han
detta memorial i hast ingifvit, så framt han lika hastigt insedt
hela sakens ordning och sammanhang.
Troligt är det icke, att Riksens Ständer skulle under upgifvit
namn af växelhandlare fatta något misshag eller misstroende
till kjände ärlige och redelige handlande och borgare
och än mindre att någon jämförelse må hållas värdig att
gjöras imellan det förtroende, desses betjänte må ega, med det
förtroende, som Riksens Ständers ledamöter imellan bör bibehållas;
sådant än vida skilgdt ifrån förevarande ämne; ty
annars skulle man af enahanda grund kunna påstå, at alla
hemligheter, som åftast anförtros mindre folk till utförande
1 Det i Prästeståndets arkiv, F. 62, nr 32, förvarade exemplaret.
36
och verkställande, skulle gjenast uppenbaras, på det värdigare
män och betjänte derom ej måtte vara okunnige, att deras
förtroende ej måtte spillas; att alla alliancer och fredsfördrag
jämte andre saker, som äro nödige att hållas hemlige
den tid, de vidtagas, skulle gjenast uppenbaras äfven så väl
som i framtiden, då deras uppenbarande ej vidare kan skada
eller gagna; och alla Riksens Ständers ledamöter, bestående
af högre och lägre ämbetsmän, betjänte och andra hederlige
män, genast borde få veta alt, hvad som passerade i ministeren
endast derföre, att en cancellist hos Cancellieprsesidenten
eller Cancelliecollegio derom eger kundskap, emedan de förra
böra anses och verkeligen äro värdigare än de sednare; huru
skulle det väl vara möjeligt för utländske eller inhemske att
kunna med et rike, som hyste sådane principier, tryggt ingå
alliancer och contracter, af hvad namn de vara måge, som
böra hållas tyste; månne säkerheten skulle hvila uti allas
kundskap uti så vigtige sakers beskaffenhet? Ho ser icke de
farliga fölgder deraf flyta skulle? Och ho finner icke, att en
fiende skulle, då honom vid slikt förevettande ej eller kan
betagas kundskap om rikets financeverk, kunna finna utvägar
att tillstoppa eller hindra alla de resourcer och tillgångar,
som et i nöden stadt svagt rike skulle till sin uprättelse
annars kunna nyttja, så länge de kunde hållas hemlige,
men vid deras uptäckande skulle förlora och i brist deraf
i hela des styrelse och gång stadna, afmattas och ändteligen
gå under. Däck jag har redan gått för långt uti et ämne,
som hvar man tyd el :n finner till des gräntsör föreskrifvet i
grundlagen.
Secrete Utskottets till Riksens Ständer tid efter annan ingifne
betänkande vittna nogsamt, att intet blifvit dölgdt af
hvad som angår rikets allmänna hushållning och oeconomien
i landet; men att rikets stats-, banco-, alliance- och
financeverk med alt, hvad thertill så väl som subsidier i
allmänhet eller särskildt hörer, ej kunnat eller kan till Riksens
Högl:e Ständer upgifvas, det är ej Secrete Utskåttets
skuld, ej eller har det ankommit uppå Secrete Utskåttets
eget välbehag, ty en sådan skyldighets i ackt tagande har
ålegat Secrete Utskåttet till föllje af 18 § i Riksdagsordningen
och den i deras instruction af Riksens Ständer sielfve
gifne befallning.
Och som Växelcontoirets anstalter såsom i synnerhet
37
egande gemenskap med rikets stats- och financeverk ej kan
blandas med namn af sådana ärender, som rättehn tillhöra
rikets allmänna hushållning och oeconomie, så kan jag på
förenämde grunder ej eller för min del tillstyrka Riksens
Höglofl:e Ständer att till deras bepröfvande uptaga, hvad
som kan röra Växelcontoiret, utan lemna detsamma enligt
grundlagarna till Secrete Utskåttets afslutande.
Det är ej någon fruktan för siälfva saken, som drifver
mig till detta ödmjuka hemställande, utan endast vördnad
för grundlagarnes nu mer än någonsin tillförene nödiga varande
bestånd, utom hvilka ingen säkerhet för riket och des
inbyggare samt ingen säkerhet för Riksens Ständer kan gifvas
och bibehållas.
Skulle åter Riksens Ständer behaga ikullkasta och häfva,
hvad 18 § uti Riksdagsordningen och Secreta Utskåttets instruction
till ordning för ärendernas afgjörande i Secrete Utskåttet
faststält och förordnat, det jag likvist för min del
ej kan bifalla eller tillstyrka, så tyckes det likvist vara nödigt
att af Secrete Utskåttet i denna sak för [st] erhålla nödig
kundskap om Växelcontoiret och hvad det rätteligen är,
des beskaffenhet, början, grunder och fortgång, emedan det
ej kan vara Riksens Ständers föremål att i saker af vigtig
beskaffenhet först skärskåda och pröfva slutet samt sedan
fråga efter des grund och början; hälst det sednare bör föregå
det förra hos alla förnuftiga menniskjor och folkslag,
som ej hysa annan afsigt än att på ordning och rättvisa
fatta stadige och riktige beslut; annars skulle på Riksens
Ständer, dem till ringa heder, kunna lämpas den domarens
exempel, som dömde och straffade först och ransakade sedan.
Stockholm den 20 Februarii 1762.
Bildenschiöld.
38
14.
Häradshövding friherre Fredrik Otto Wrangels diktamen om
växelkontoret.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 128.
Friherre Fredric Otto Wrangel ad protoc. d. 20 Febr.
Med Hr Ehrenmalms memorial, sorn i dag är deliberationsämnet,
instämmer det af Borgmästaren Biörkman i Borgareståndet
ingifne och i dag tillika hos oss upläste derutinnan,
at begge begära underrättelse från Secreta Utskåttet, hvad
växelcontoiren kostat riket och hvad efter slutne afhandlingar
för växelns förmenta reduction til dem blifvit betaldt
och utfäst; men det sednare, näinbl :n Hr Biörkmans,
innehåller tillika andra ämnen, i synnerhet äskad underrättelse
om subsidierne, hvilket mål lärer finnas af den vigt,
at det fordrar särskilgd öfverläggning, til hvilken ända jag
begär det måtte blifva på bordet til nästa plenum, då jag
förbehåller mig derom få yttra mina tankar.
Hvad nu frågan om växelcontoiren beträffar, så har jag
dels af Växelberedningens för längst sedan inkomne betänkande,
dels af kunnige och trovärdiga mäns berättelser sökt
underrätta mig om des beskaffenhet och tror mig ej mycket
fela, då jag förmenar historien och sammanhanget deraf vara
följande.
År 1747 blef af dåvarande Secrete Utskott tillika med
Järncontoiret i anledning af inkomne förslag uprättadt ett
Växelcontoir för den ordsak, at växelcoursen då på en tid
hade stigit från 39 till 46 å 47 m:r på riksd:rn, sorn då tycktes
vara en för riket svår och äventyrlig sak, hvarföre til
samina Växelcontoir blef beviljadt och anslaget i arfvode eller
praemium iy2 tunna gulld årligen samt thesutom tre
tunnor gulld at disponera utan interesse, förutan det Växelcontoiret
fick indraga och förvallta alla inflytande subsidier.
Detta varade til år 1756, då innan riksdagens slut vilkoren
med Växelcontoiret blefvo af Secrete Utskottet fastställdte.
Men icke långt efter riksdagen blef contractet med samma
contoir brutet och uphäfvet af den grund, att contoiret ej
39
hållit coursen nedre efter des åtag utan låtit honom upgå
til 41 å 42 m:r. I stället blef ett nytt contract slutadt med Hr
König och några dess interessenter, som åtogo sig reducera
och nedhålla coursen till 381/2 mir, dock på kronans bekostnad
utan eget äfventyr. Desse associerade arbetade med
växlar och tracerade så ifrigt, at ifrån December månads
borgan 1756 til Aprill månads slut 1757 circuierade 144 tunnor
gulld, hvaraf compagniet förtjänte i blott arfvode 1
procent 144 000 d:r silf:rmt, hvilken provision tillika med
så kallade växelskador och andra omkostningar besteg sig
til nitton tunnor gulld, som på denna kortta tid för kronan
försattes.
När detta compagnie med så excessive tracering ej längre
kunde uthärda utan blef efter liknelsen genom gamla Vaxelcontoirets
hemliga operationer debanqveradt, stadnade det
med vidare åtgärd och upsade sitt contract i början af November
1757 samt lämnade coursen nästan i samma stånd,
som han var vid compagniets tilträde.
Sedan rasade coursen alt mer och mer, så at den i Junii månad
1758 var 55 ä 56 m:r, hvarmedelst regeringen blef nödsakad
förnya contractet med gamla Växelcontoiret på de fövriga
vilkor, hvaremot contoiret förbandt sig at allenast på ett
års tid hindra coursens stigande öfver 50 mark, hvilket åtagande
det ock fullgiorde; men så snart året var til ändalupet,
börgade coursen åter stiga, intil des han under riksdagen kommit
til den oerhörda högd, som bekant och känbart är.
Nu är väl Växelcontoiret af Secreta Utskottet uphäfvit,
men på hvad sätt det skjedt och med hvad last för riket
med contoiren blifvit liqvideradt, derom är nu frågan. Ryktet
säger, att König et Compagnie för sina fordringar skal
hafva fått Statscontoirets obligationer at årlin efter hand
inlösas til år 1771 och at gamla Växelcontoiret skal förnöijas
med influtne och inflytande subsidier, hvarje fransk livré
räknad til två dahir koppirmt, der de likväl efter coursen
guldit långt mera och nu til 13 å 14 m:r koppirmt.
Allt detta, ehuru sanfärdigt det efter de lius jag kunnat
erhålla vara månde, har jag dock icke berättat för at positivt
försäkra, det så är, utan för at blifva fulleligen försäkrad,
om så är, och jag tror, det R. o. A. lärer finna ett sig
värdigt och för det allmänna högst nödigt ämne at utröna
detsamma. Imedlertid står det fast, at så mycket til desse
40
växelcontoirers förnöijande af rikets medel eller tilgångar
blifvit medtaget eller utfäst, så mycket ökas den ofanteliga
och odrägeliga statsbrist, hvartil bevillning nu erfordras, och
äfven så angeläget är det för Rikets Ständer at veta, om de
skola bevilja och contribuera til rikets bästa eller några få
medborgare.
Man har trott och velat bevisa, at denna fråga såsom financevärket
rörande ej skal kunna uptagas till plena utan
höra til Secreta Utskåttet efter 18 § Riksdagsordningen.
Men utom det denna del af financevärket, som i och för sig
sjelf ej medförer eller tarf var någon hemlighet och af andra
fria nationer uppenbart handteras, rörer, som sagt är, omedelbart
hvar inbyggares ägendom och fölgakteligen des frioch
rättighet, så är detta ett ärende, som ej kunnat inom
Secrete Utskottet allena afgöras utan består uti afhandlingar
emilian riket å ena och personer utom Secreta Utskottet å
andra sidan. När nu Växelcontoirets ledamöter och deras
associerade och betjänter, hvilka mig veterligen ej aflagt
secreta utskottseden, fått kunskap och del af desse afhandlingar,
så synes det den största orimlighet, at andra sidans
principaler, som skola bidraga til afhandlingens fullgörande,
skola lämnas uti mörker och okunnoghet derom. I fall
ock, som ej kan medgifvas, desse ärender skulle kunna föras
under tysthet, så kan den dock ej äga rum, sedan hela
inrättningen uphört och afslutad blifvit. En sak kan fordra
tysthet under sjelfva öfverläggningen men tarfvar derföre
icke at hållas hemlig, sedan han blifvit afgjord, än mindre
sedan hela grunden blifvit uphäfven. At så skjer äfven med
secreta utskottssaker, visa riksdagstidningarne, hvaruti
många beslut kungöras, som från Secreta Utskottet emanera.
Här talas om at simpliciter remittera Hr Ehrenmalms memorial
til Secreta Utskottet; men gunstige Herrar, hvad vil
en sådan simpel remiss säga? Icke behöfva Secreta Utskottets
ledamöter inom sig den uplysning, som begäres uti en
sak, som af dem sjelfva är handterad; icke kan heldre Secreta
Utskottet i anledning af en sådan remiss uphäfva och
omgöra det, Secrete Utskottet redan afgjordt, utan det är
handgripeligt, det Secreta Utskottet numera ej kan annorlunda
lägga handen vid detta ärende än genom meddelande
af de uplysningar, som i memorialet äskas, och således
41
blir hela denna ventilation als intet betydande, om memorialet
annorlunda än med fullkomligit bifall til Secreta Utskottet
remitteras, hvilket jag til bevarande af rikets, min och
mina medborgares rätt, frihet och säkerhet påstår och utan
votering ej kan frångå.
15.
Kammarherre Adolf Rudbeclcs memorial om freden.
(Prästeståndets arkiv. F. 63. Nr 351.)
Protokollet sid. 156.
Ödmiukt memorial.
Tvänne värda ledamöter, Hr Öfversten Löwen och Hr
Generalen Grefve Hamilton, hafva genom ingifne memorialer
yttrat sina tankar angående krigets continuerande eller
fredens sökande; någon åtskillnad är i deras tänkesätt angående
grundlagens application och hvaräst hufvudfrågan
om desse tvänne ämnen bör afgiöras, antingen af Riksens
församlade Ständer eller af deras förordnade Secrete Utskott.
Uet är långt ifrån mig at vilja uphäfva mig till sldljesman
dem emellan. Mig tyckes äfven, at deras meningar
torde kunna snart jämkas och förenas, ty båda komma öfverens
örn at förvisa målens närmare examinerande till Secrete
Utskottet, och således lärer skillnaden bestå allena deruti,
om Secrete Utskottet utan att underkasta sitt omdöme
plenorum bepröfvande och dijudication kan med full värkan
afgiöra qusestionerne a’n och quomodo angående krigs börjande
och fortsättande och freds sökande eller undvikande.
Det torde ej vara förgiäfves at till förekommande af olika
och stridiga meningar närmare efterse, hvad grundlagens
rätta mening må kunna vara uti 18 § af Riksdagzordningen,
som utstakar Secrete Utskottets giöromål. Om grundlagen är
och bör vara helig, hvilket ingen bör eller kan utan högsta
förgripelse neka, så måste och folckets rätt ej vara mindre
helig eller mindre förtjena at vårdas. Den förre är giord at
befästa den sednare och bör således icke kunna tydas deremot.
Lagen i besagde 18 § säger väl, att Secrete Utskottets
egenteliga sysla är at utarbeta och afsluta de secrete propo
-
42
sitioner, som konungen Secrete Utskottet föreställer angående
utrikes saker, fredsvärket, någon krigzplan, aliancer och
flere sådane ärender, som i anseende till utrikes magter eller
för rikets besynnerliga interesse skuld böra hållas tysta.
Denne enumeration innehåller flere ämnen af olika vigt och
angelägenhet. Här är icke utsatt, at sådant bör skie och gå
uti värkställighet utan plenorum deltagande på något sätt
och såsom ägde plena, som egenteligen äro Riksens Ständer,
ingen rättighet at om slike ärender efter inhämtade uplysningar
sina tankar yttra eller sina beslut Secrete Utskottet
till efterlefnad kundgiöra, fast med den varsamhet, som sakernes
natur kan fordra. När nu lagen på detta ställe icke
utesluter plena, som i det senare memorialet synes påsyftas,
så måste man jämföra
1 :o andra grundlagar, som om desse ämnen handla, och
2:do efterse, hurudan lagens utöfning varit, ty på desse
begge grunder måste all förnuftig uttydning anställas.
Regeringsformens 6 och 7 §§ gifva i mitt sinne all nödig
uplysning, ty i den 6:te stadgas uttryckeligen, at intet krig
kan börjas och fölgakteligen icke heller fortsättjas utan
Riksens Ständers föregående öfvervägande och samtycke,
och i den 7 :de, at afhandlingar om fred, stillestånd och förbund
under varande riksdagar icke kunna företagas och
slutas utan Riksens Ständers vettskap och bejakande.
Nu lärer väl ingen kunna påstå, att Secrete Utskottet, som
är en stor deputation af de 3:ne respective stånden, äro Riksens
Ständer och fölgakteligen af alla 4 stånden independent
och berättigadt at decidera öfver sina committenters och
alla hemmavarande medbröders öden. En sådan magt torde
finnas vara för stor och jämväl nog betänkelig, där alt kan
decideras med 26 röster, stridande emot plenorum rätt och
värdighet, i lagen ingen grund ägande, gå emot naturen af
saken, att de committerade skulle äga mera magt och vidsträcktare
välde än committenterne, hvarmedelst och Bondeståndet
från sådane hufvudsaker skulle aldeles skiljas.
Är nu det emot sakens natur, så måste det och vara emot
lagens innehåld uti ett sundt och naturligit begrep tagit at
lemna Secrete Utskottet ett sådant öfvervälde öfver samtelige
Riksens Ständer och öfver hela riket, och då lärer ingenting
kunna hindra plena at infordra Secrete Utskottets råd
och på skiäl grundade tillstyrkjande till krigets fortsättjan
-
43
de ellei' fredens sökande. Att upfordra alla omständigheter
och sådane, som ej utan rikets våda kunna giöras allmänna,
lärer aldrig varit Hr Öfversten Löwens mening, ej heller Hr
Grefven och Generalen Hamiltons, att krigets fortsättjande
och fredens sökande skulle allena dependera af Secrete Utskottets
välbehag, så att för Riksens Ständer och hela riket
ej vore mera öfrigt än blott gloria obsequii.
Hvad det andra angår, huru lagen blifvit utöfvad, så lärer
af actis publicis finnas, at accessionstractaten af år 1727
blifvit Riksens Ständer understäld, at kriget 1741 blef af
Secrete Utskottet Riksens Ständers ompröfvande underkastat
och at freden 1743 ankom aldeles på Riksens Ständer.
Flere riksdagzbeslut tala om aliancer, sorn Ständerne gillat,
med mera. Annat är at fastställa ett ändamål och annat at
söka lämpeligaste utvägar at komma dertill; vissa omständigheter
kunna ofta föranlåta ett beslut, men dermed är ej
sagt, att all försigtighet skall underlåtas. Icke lärer med
skiäl kunna misstyckas, at välmente, redelige riksdagzmän
åstunda uplysning och närmare kundskap om krigets fortsättjande,
sedan Secrete Utskottet uti sitt extracto protocolli
till Riksens Ständer af d.1 Decemb. sisth å daga lagt sitt
bekymmer och sin förlägenhet at vecka från veka och dag
från dag förse arméens förplägning och sedan allmänt bekant
är, at den till helt andra usus helgade Stendernas Contoirs
fond blifvit till krigets förnödenhet använd. Vij äro
alla invånare i riket, alla äro vij riksdagzmän, täflande uti
välmening för rikets bästa, fast kan hända af olika tankar
om medlen; lät oss då icke föragta hvarandra eller missunna
nödige uplysningar. Vij kunna ej umbära hvarandra och
bördan måste af alla bäras.
Om Höglofl. R. o. A. med de öfrige respective stånden
skulle finna desse mine tankar välgrundade, så lärer Secrete
Utskottet ju förr dess häldre fullgiöra plenorum önskan
med upgifvande af sitt till styr kj ande till krig eller fred,
grundat på de omständigheter, som kunna utan rikets våda
upgifvas, och med trygghet försäkra Riksens Ständer, at
nödiga och tillförlåtelige resourcer för handen äro, utan at
landets invånare skola blifva utmärglade och satte utur
stånd att drifva sin näring till egen bärgning och fäderneslandets
tienst. Äro resourcerne tillräckelige, så är ju ingen
1 Datum saknas i förlägget.
44
fara at sådant till kiänna gifva; äro de icke tillräcklige,
hvarföre skola plena utestängas ifrån en kundskap, soni är
dem såsom allena magtägande oumgängelig och som alla
betjente i Statsdeputationen, i Statscontoiret, i Krigz- och
Amiralitetscollegierne ej kunna undgå at veta eller af sakernes
lama gång finna? Vårt tillstånd torde icke kunna
döljas. Bättre tror jag vara, at Secrete Utskottet talar redeliga
med plena än at många saker, hvaraf man gior hemlighet,
under hand blifva kunnoge från främmande ministrars
hus. Sådant fördöljande föder misstankar och ökar
misstroendet, där dock alla mede! borde användas at befordra
inbördes förtroende och en derifrån oskilj agtig medborgerlig
enighet och samdrägt, mer nödig nu än den någonsin
varit.
Med Hr Generalen och Grefven Hamiltons gunstiga tillåtelse
kan jag ej fördölja mig icke kunna vara ense med
hans brukade talesätt, at detta kriget blifvit fördt utan
någon särdeles kjäning för undersåtarne.
Om Hr Generalen ingen särdeles kjänning haft, så lärer
antingen en stor förmögenhet eller en särskilt och sällsynt
lycka giordt krigzlasten för honom allena okjänbar; att riket
i gemen haft en svår känning af kriget torde kunna slutas
både af mj^cket manbart folks förlorande, af en oändelig
hop dagzvärkens bortmistande samt populationens förminskning
i vårt folkfattiga land. Om man supponerar, at riket i
detta kriget mistat allenast 12 000 man utöfver hvad afgång
en vanlig mortalitet kunnat förordsaka, så är det en evärdelig
förlust, sorn ej kan med pengar evalueras.
Afstadnandet af folkhopens förökning är äfven ovärderlig
och torde aldra mäst bli kjänbar efter 15 å 20 års förlopp.
Dessa förluster öka rikets va[n]magt och fattigdom till många
millioner och vij kjänna nu frugten af 1741 års krig igenom
vår beklageliga och hvarje landthushållare så allmänt tryckande
folkbrist.
Om man supponerar, att 25 000 arbetande händer blifvit
saknade i flere år, så gior det arbetets förlust å 240 arbetsdagar
örn året och 16 öre s:mts per dagzvärke 15 millioner
eller 150 t:r guld.
Om 8 000 ryttare och dragonehästar blifvit sedan krigets
början tillsatte på rusthållarnes bekostnad, så gior det å 200
d:r sant stycket 16 tunnor guld.
45
Om 12 000 ryttare, dragoner, soldater och båtsmän blifvit
recruterade sedan krigets början och legan allenast utsättes
till 200 d:r s:mt öfver hufvudet, gior det 24 tunnor guld, som
rotarne måst vidkjännas, at nu förtiga rusthållarnes tråssdrängar,
tråsshästar, större och mindre beklädningzpersedlar
samt båtsmänners årliga utredning, som kostat ansenligen
och minskat rust- och rothållarnes förmåga.
150 tunnor guld i arbete förlorade måste framgent kjännas
genom förlusten af uteblefne upodlingars afkastning,
och 40 af rusthållare och rotar utgifne kunna ej vara utan
kjänning för vederbörande, hvarföre och en allmän klagan
på landsbygden höres.
Om riket i allmänhet ännu icke kiändt olägenheten af
contributioner, gärder och mera dylikt, så torde den dock
icke länge kunna undvikas. Om till krigets förande blifvit
uplånte 3 å 400 eller flere tunnor guld, så måste de betalas.
Att något sådant måste vara, medgifver Statsdeputationens
upgifvande af någre och fembtijo tunnor gulds statsbrist, der
dock 7 § af sista riksdagzbeslut förtröstat landets invånare
om en ännu hufvudsakeligare eftergift vid denne riksdag, än
vid den förre skiedde, uti de ordinarie beviljade utlagor.
Hvad således vi härtils icke kiändt, torde blifva nog kjänbart
och tryckande både för oss och våra barn och kan hända
barnebarn. En svår förtärande, ja, förödande vexelcourse,
som säges genom kriget tillkommit, lärer hos ingen
varit okiänbar, som ej räknar för intet, att dess på rikets
credit enligit konungens försäkringar och Riksens Ständers
egne åtgiärder och beslut antagne bancozedlar förlorat sitt
halfva värde och deröfver samt at alla nödvändighetsvaror
blifvit i proportion stegrade; Hr Grefven och Generalen torde
vid närmare eftersinnande medgifva, at desse äro särdeles
och svåra kiänningar af kriget.
Om någon nekar, att coursens högd är en fölgd af kriget,
så insinueras dermed ej annat, än at egne medbroder äro
landets obarmhärtige plågoris, som under ett falskt skien
upsluka sine medbröders egendom och rikets förmåga. Den
sakens fulla utredning voro mödan värd, sedan rätta ordsaken
till coursens resande velat giöras tvifvelaktig.
Jag finner icke och har aldrig funnit någon fördel uti at
dölja för Riksens Ständer och rikets invånare rätta tillståndet.
Ingen förmån är at bedraga oss sielfva med falsk in37—5/2407
-
46
billning örn bättre tillstånd, än som värkeligen för handen
är. Vij förledas af sådan förvirrelse at vidtaga sådane mått
till vårt uphielpande, som leder oss till förderf, fattigdom
och uselhet, och vij förhärdas derigenom att fortsättja en
yppig lefnad, ett skadeligit öfverflöd, en obesinnad högfärd,
som varit alla fria folkslagz ofelbara undergång. Tideböckren
bekräfta detta och jag önskar, det måtte lända oss till
varning, hvilket doch svårligen kan förmodas, så länge siukdomen
döljes och sanskyldiga botemedel icke användes.
Jag förklarar utan räddhoga, utan skrymtan och utan någon
enskilt afsigt samt fri och ledig ifrån alla denna tidens
band och boijor, at jag hierteligen önskar en hugnelig fred,
ju hederligare, ju bättre, och det så mycket mera som efter
mitt begrep ej något värkande medel till rikets uphielpande
kan vidtagas, så länge kriget påstår. Jag anser en skyndesam
hielp för lika angelägen som sielfva rikets uprätthållande,
hvarföre jag och underställer, om icke äfven denne omständighet
må öfverlemnas till Secrete Utskottets betraktande
at deröfver, med de flere, sitt yttrande upgifva, sådant
som med sakens beskaffenhet enligt är och inför Gud
samt Riksens Ständer med trygghet försvaras kan. Men då
hjelpen, som nyss sades, måste vara skyndsam, fordras fast
mera efter min tanka, at och detta Secrete Utskottets yttrande
må utan ringaste drögzmål till Riksens Ständers plena
upkomma.
En snart halftannanårig riksdag och lika lång Secrete Utskottets
sammanvaro kommer mig lätteligen at tro, det Secrete
Utskottet i förmågo af dess ägande mogna och tillförlåteligaste
kundskap om all conjuncturens skick, sakernes
belägenhet i anseende till utrikes magter och rikets tillstånd
samt resourcer lärer vara beredt at med aldraförsta och så
grundeligen, som vederbör, kunna öfver det ena och det andra
sig utlåta; dess nit för allmänt derunder beroende väl
samt at upfylla medbröders åstundan medgifver ej heller
något tvifvelsmål härutinnan, och uti desse afseenden dristar
jag med så mycket mera trygghet ödmiukeligen föreslå,
om icke härtill en viss tid af högst åtta dagar kunde utsättjas,
utbediandes mig sluteligen at med detta mitt memorial
få vända mig til de andre respective stånden.
Stockholm d. 25 Februarii 1762.
Adolph Rudbeck.
47
16.
Landshövdingen friherre Johan Funcks votum om assessorerna
Ehrenfalks och Häftings tur.
(Bil. till prof.)
Protokollet sid. 196.
Vid Secreta Deputations förr upläste betänkande angående
tour emellan Herrar Assessorer i K. Maj :ts och Riksens Commcrciecollegio
Ehrenfalk och Hofling kan jag ej annat än ödmjukeligen
underställa min tanka, som therpå går ut, att
som Hr Assessor Hofling efter Riksens Högloflige Ständers
bref af d. 21 Octob. 1756 fådt sin fullmakt d. 9 Novembris
samma år, men Hr Assessor Ehrenfalk sin d. 19 Octobris
thertillförene och således förut, innan Riksens Ständers underdåniga
föreskrift afgådt för Hr Assessoren Hofling, så
äro i Kongl. Maj:ts Cantzlieexpedition kongl, förordningarne
af d. 27 Februarii och d. 29 Maji 1739 i akt tagne på thet sättet,
att annorlunda icke skie kunnat, och therföre bör rikets
lag och then äldre fullmakten enligit rangordningarne, som
H:s K. Majit thet förordnat, gälla.
Om af tiderne med ansökningars ingifvande och föredragande
hos Riksens Ständers plena skulle, som deputation
synes medgifva, tagas grund att ändra kongl, fullmakters
data, så skulle therutaf följa, att samma methode borde i akt
tagas med the tjenster, som bortgifvas efter förslag, och att
datum af fullmakter icke skulle tagas efter protocoll och
Hans Kongl. Maj :ts nådiga nämnande utan efter medium
af Riksens Ständers påskrifter, deputationers betänkande och
ämbetsmäns förslager och förklaringar. Om thetta voro riktigt,
som thet efter förr åberopade k. förordningar icke är,
så borde alla rikets tjenstgörande undersåtare niuta thetsamma,
och tå blefvo en placeringzdeputation nödig, som på
ett sådant fundament skulle ändra dagar af mäst alla fullmakter
samt uprifva flera tourer och giorde förslager. Jag
kunde med flera härutaf hafva förmohn, men stridigheter
och tvister blefvo outredeliga med en therpå följande allmän
oordning och tvedräkt. Hvarföre jag understår mig att vyrd
-
48
sammast tillstyrka, thet Höglofl. R. o. A. täktes härutinnan
och, hvad Hr Assessor Ehrenfalk angår, bero vid thet, som
Hans K. Maj :ts fullmakt och resolution lagligen inneholla.
Johan Funck.
17.
överste Fabian Löwens memorial om statsbristen.
(Prästeståndets arkiv. F. 63. N. 270.)
Protokollet sid. 200.
Ödmiukt memorial.
Om någon nation hvilat i förtroende, har vist denne varit.
Men äntå har en så vådelig ställning därå fölgt, som satt
landsmän i ostadiga tankar om sättet, huru så mycken olägenhet
kunnat dem åkomma, och gifvit dem öfvertygelse, at
författningarne åtminstone varit olyckelige. Sådant äggar oss
at sielfve mer än tilförene se, hur det har sig, och at därigenom
undvika olyckor, som en gång händt oss. Man säger vät
våra refvor böra botas, inan det efterfrågas, hvem dem orsakat.
Men då man ser, at medan den ena elden släckes, finner
man itändt på et annat ställe, så gör man illa, om man icke
vårdar bägge; och erfarenheten skall än längre blifva vår
dyre läromästare, at man fåfängt bygger det hus, som en annan
jämt nederrifver.
Vi hafva ju, värdaste Landsmän, de ohyggeligaste bevis,
huru vårt rike midt under den tid, som varit skickad til
största lycksalighet, måst se sina med dryga utgifter gjorde
inrättningar i vanmagt; dess invånare bortfallne, något för
fiendens svärd, något af annan krigsvärkan; vår jord hvilande
i brist på arbetare; väre näringar i oordning; våre lagar
kränkte, en hoper landsmän, som anhålla om återställandet
af deras rättigheter; andre, som befara någon sammansättning
at hemligen suga deras trefnad, märg och utkomst. Ja!
Hvad än okar vår omväxling, et mynt, som gör utgifterne
dubbla och bereder en del af de förmögne och sparsamme til
torftighet och den fattige til förtviflan.
Jag går nu til hvad jag denna resan ämnar anmärka, befin
-
49
nandes af den upgifne statsbristen, huru riket sedan sista
riksdag blifvit inveklat uti däri upgifven skuld at inom fyra
åhr betala femtijo tunnor guld och 58 072 daler s:rmt, hvaraf
en fjerdedel årl:n blefve  1 264 518: —
Så 1/i af tjugusju t:r guld eller
690 827: —
Ännu med åttatijoåtta t:r guld, som på rikets
skuld i banquen skulle betalas, och hvaraf
årl:n skulle gifvas J/4 eller
2 200 000: —
Tilsammans 4 155 345 dal:r
silfvermynt, men för alla fyra åhren etthundradesextiosex
tunnor guld och 21 380 dahr s:rmt, hvilket alt så likväl är
upgifvit, at man af det första eller de femtijo tunnor guld
icke vet, om större delen utgör interessen, som skulle utmärka
et betydande capital, och detta alt utom gamla och många
andra skulder samt de etthundradeåttatijo tunnor guld, Riksens
Ständer tilstadt at låna. Förstbemälte skuld ser jag riket
vara ådragen och Riksens Ständer nu af nöden kännas skyldige
at betala, utan at man ens låtit dem däraf få veta, förrän
betalningstiderne dem föreläggas.
Ibland de rättigheter, hvarom Menige Ständer varit angelägne
och som ingen tid ännu varit nog elak at dem frånkänna,
har varit Iåns görande. Den rättigheten är så familiére
med fria nationer, at ingenstädes någon sann frihet är, därest
nationen icke utgör alt i contributionsvärket och fölgaktekn
om uplåningar, som med desse skola betalas. Men icke desto
mindre faller det nu såsom et slagregn öfver oss at betala det,
vi aldrig tilstådt at låntaga.
De, sorn lefva til 1766, eller våra barn tor en räkning förestå,
som är odrägelig, och på sådant sätt kan på dem infalla
en bakräkning, som förtärer mera, än hvad vi kunne lemna
dem til arfs.
Huru vill det bära sig och hvart vill det hamna, om nationen
glömmer en så angelägen efterfrågan?
Jag anhåller derföre och påstår, at Riksens Ständers Secrete
Utskott måtte påläggas at til Riksens Ständers plena
utan alt uppehåll upgifva, när och af hvem samt til hvad de
uti ofvannämde calcul upgifne ofantelige penningesummor
blifvit låntagne och på hvad skjäl sådant skjedt.
Man tor säija, at slik efterfrågan icke sämjes med den
snabbhet, hvarmed riket nu bör understödjas. Men, mine Herrar,
då författningar til rikets hjelp ej uptaga ali vår tid och
50
vi såväl håfve rådrum med mindre saker, hvi kan då icke
tiden i dessas ställe användas til fyllande af denna rikets, den
hemma- och närvarande nationens åstundan och hufvudsakelige
rättighet?
Jag ber derföre, mån om riket och mig sjelf, at I, mine
Herrar, uplifven denna efterfrågan med Edärt bifall och med
et så nitefult åtliggande, at Ständer må behålla deras vördning,
deras säkerhet och aktning. Och som tidsens utdrägt kan
däruti vara hinderlig, så håller jag före, at Secrete Utskottet
bör anmodas at til fullgörande af hvad ofvan berördt är
använda alt möijel:t arbete samt därpå aflemna et skyndesamt
svar.
Stockholm d. 20 Martii 1762.
F. Löwen.
18.
Schoutbyvachten Nils Psilanderskjölds memorial om stats
bristen.
(Prästeståndets arkiv. F. 63. N. 318.)
Protokollet sid. 200.
Ödmiukt memorial.
Det ämne, som Hr Öfversten Fabian Löwen uti sitt sidsta
memorial af den 20 Martii vidrört, neml:n om rikets iråkade
gäld och skuld, är väl onekeligen ett af de aldra ömaste och
som upväcker den bekymmersammaste eftertanka.
Vi veta alla, at riket sedan Ständernes förra sammankomst
olyckeligtvis råkat i krig; vi vete ock, att rikets stat, som var
lämpad och uträknad samt knapt föreslående til fredstiden,
ej kunde tåla surplus som ett onereust krig och at således
en dryg del af den kostnad, som upgått til kriget, måtte vara
på credit och utgöra rikets sedan sidsta riksdag iråkade
skuld.
Detta alt är i sig sjelf t så klart och våra inrättade statslofterier
bära derom ett så allmänt vittne, at ingen är, som
kan tvifla derom eller som härutinnan kan tarfva någon
essentiel uplysning.
Men frågan blir, och det är den ömaste och angelägnaste,
51
hvart denne kundskap bör leda oss, antingen at tenka på det
framfarne eller det tilkommande.
Fäster man sig vid det framfarne, så är det oss allom ännu
i friskt minne, at Riksens Ständer redan utlåtit sig öfver
qusestionen om kriget och förklarat, at detsamma icke bordt
börjas utan Ständernes sammankallande och bifall. De hafva
yttrat sitt billiga missnöje deröfver och lämpat detta missnöje
til per söner ne, som detsamma vållat, på sätt som deras
nit om lagen, allmänt väl och rikets bestånd kråft.
Och som det å ena sidan är vist och ostridigt, at krigets beslutande
utgiör vederbörandes hufvudsakeligaste fel samt at
alt, hvad derå fölgt, med lån och penningars upnegotierande,
varit oundvikelige fölgder af detta första steget, så måste det
å den andra sidan vara lika vist och säkert, at när Riksens
Ständer denna förseelse en gång beifrat, böra alla nödvändige
påfölgder deraf derunder vara absorberade och innebegripne.
Det måste, säger jag, vara vist, och det i anseende til
Ständers rättvisa och ädelmod; ty om dem kan man ej hysa
den tankan, at de flera resor skulle vilja straffa en och samma
förseelse; at de först skulle vilja utlåta sig om kriget och
sedan om krigets utförande och de dertil nyttjade medlen,
hvilka quaestioner dock, när det kommer an på beifrande, äro
så sammanhängande, at de aldrig separate hanteras kunna.
Ingenting kan vara simplare och naturligare än det, at när
första steget var giordt och kriget beslutit, så måste alla utvägar
vidtagas til dess utförande, så framt ej arméen skulle
gå under och riket på en gång råka i våda.
Och som således hela saken beror uti detta första beslutet
och Riksens Ständer redan den qusestionen afgiort, så kan
man aldrig föreställa sig, at någre bihang deraf nu skola
ånyo uplifvas til at sätta Riksens Ständer i samma bekymmer
och samma villrådighet vid riksdagens slut, som efter
sex månaders arbete med denne enda saken de hade all svårighet
i verlden at öfvervinna.
Vill man derföre vinna tranquillité! Skall riket kunna
frälsas? Skall en hugnelig fred bli en påfölgd af ett olyclceligt
krig och skola Riksens Ständer någonsin med sinnesro
kunna åtskiljas, så måste man i hela denna saken fästa sig
vid den simpla canon, at giord gierning aldrig kan ändras;
men detta leder naturligtvis och af sig sielft til en nogare
och upmärksam eftertanka för framtiden.
52
Och som Riksens Ständer redan satt bomar derföre, at
ingen annan magt än de sielfve skall kunna börja offensivekrig,
så är det dem likt och emot deras nit för riket aldeles
svarande at tillika coupera och afskiära alla medel och utvägar,
som kunde vara ledande dertil.
I det afseende instämmer jag aldeles med Hr Öfverste Löwens
tanka, at det är nationens rätt at bevilja låns giörande
för rikets räkning, såvida det är nationen, som desse lån
skall betala.
At denna rättighet af ingen annan än Riksens Ständer kan
utöfvas, som hela nationen representera, och at följachteligen
de kraftigaste anstalter böra vidtagas til förekommande deraf,
at ingrep uti dessa deras rättigheter af någon, eho den
vara må, i framtiden må kunna giöras.
Denna regel håller jag före böra vara generele och sträcka
sig så väl til inhemske som utländske lån, så väl til lån af
privatis som til lån af banquen; men som banquens säkerhet
härå til en stor del kommer at bero, så håller jag före vara
onödigt för mig at härutinnan ingå uti någon vidlyftigare afhandling,
efter jag tror det åligga Riksens Ständers Secrete
Utskott enligit 18 § Riksdagsordningen och 4 § af dess instruetion
at derom besörja.
Hvad de penningelån beträffar, som sedan sidsta riksdag
äro giorde, samt at en detail derom bör upgifvas, när och af
hvem samt til hvad det skiedt och på hvad skiäl, så löper
detta in i det framfarne, om hvilket jag redan haft den ähran
yttra mina välmente tankar.
Om än uti en annan tid, och då riket vore i bättre tilstånd,
en sådan detail skulle kunna skie utan fara och consequence,
så bör man likväl nu eftersinna vår närvarande belägenhet,
at våra cassör äro uttömde, at nya resourcer genom bevillningar
och sådant mera måste komma an på på en lång tidsens
utdrägt, at riket imedlertid måste frälsas, fred sökas och
arméen hemskaffas, at sådant alt ej kan skie utan penningar
och at penningar ej kunna fås utan credit, at crediten försvagas
och blir all i samma mån, som man sielf gior buller
om sitt ussla tilstånd och sin misshushållning. Och at vi genom
en sådan conduite äfventyra alla desse upräknade stora
ämnen.
När man går in i denna eftertankan, som säkert ingen af
oss kan undfalla, så är det at förmoda, det nyfikenheten at se
53
några ziffror på papperet måste vika för ömheten om rikets
bestånd, isynnerhet som de upgifne frågor äro af den beskaffenheten,
at de utom sådane ziffror och utan all detail
kunna af hvar och en besvaras. Ty då det frågas, hvem som
giort lånet, så kan en hvar utan tvifvel svara sig sielf, at ingen
annan än regeringen kunnat giöra slikt. När det frågas, til
hvad det skiedt, så består svaret i ett enda ord, nemligen kriget;
och skiälen, hvarföre det skiedt, äro lika handgripelige,
nemligen at arméen ej skulle crevera och blifva et rof för
fienden.
Blefvo desse lånen betaldte genom en calcul öfver dem.
Ach! Så vore jag vist af den tankan, at den aldrig kunde giöras
snart nog och aldrig nog omstendelig.
Voro casus den, at betalningen kunde skie och riket hielpas
genom det, man ifrades på dem, som lånt, så skulle min
ifver öfvergå alla andras.
Men, mina gunstige Herrar, det skier just tvärtom; och
derföre tror jag en opposite conduite vara oundgänglig, deruti
bestående, at man précaverar sig för framtiden och låter,
hvad det framfarne beträffar, bero vid den åtgärd, som redan
gått i värkställighet och hvilken intet utan hårdhet kan itereras.
Den uplysning om rikets gäld, som Riksens Ständer annars
til bevillningsvärkets i stånd sättande tarfva, och hvarom
Hr Öfverste Löwens memorial äfvenväl förmäler, kommer
vid samma bevillningsvärkets företagande at läggas dem
under ögonen. De ha densamma redan genom extractum protocolli
til Secrete Utskottet begiärt, och lärer Secrete Utskottet
ej underlåta at deras befallning härutinnan efterkomma.
Min välmenta slutsats af alt detta blir, at alt åtal uti de
mål, som af närvarande krig leda sitt ursprung, må uphöra
och genom Ständernes redan tagne beslut för afgiordt an
sees.
Men at i öfrigit Hr Öfverste Löwens memorial til Secrete
Utskottet må remitteras med befallning at i anledning deraf
taga sådane anstalter, som med tilräckelig säkerhet må kunna
förekomma, det inga uplåningar i tilkommande tider för
rikets räkning må kunna skie på något ställe utan Ständernes
vettskap och samtycke samt at Secrete Utskottet med
54
aldra första bör Riksens Ständers plena vid handen gifva,
hvad det härutinnan tilgiort och rikets säkerhet i framtiden i
den delen befästa kan.
Stockholm den 22 Martii 1762.
Nils Psilanderschiöld.
19.
Överste Fabian Löwens diktamen om ett sitt memorial.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 202,
Dictamen ad protocollum.
Som jag är fullkommeligen öfvertygad, det jag i mitt upgifne
memorial ej annat begärt och påstådt än det, lagen
och min riksdagsmannarätt mig tillägger samt den allmänna
säkerheten fordrar.
Fördenskull är jag i det fasta förtroende, at samma mitt
memorial måtte vinna Riksens Höglofl. Ständers benägna
bifall och til hela sitt innehold blifva remitterat til Secrete
Utskottet och at Secrete Utskottet en viss tid må föreläggas
at inkomma til Riksens Ständers plena med en fullkomlig uplysning
och berättelse härom; hvarifrån jag utan votering
icke begifver mig och tillika anmäler, det jag med samma
memorial ernar vända mig til de öfrige respective stånden.
Stockholm d. 22 martii 1762.
20.
Schoutbynacht Mauritz Adolf von Krusenstiernas diktamen
om sin tur.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 215.
Ad protocoll. d. 27 Mars.
Hr Grefve och Lantm., gunstige Herrar.
lag hade väl inte tänckt besvära Höglåfl. R. o. A. med
mina enschylta ansöckningar, ehuru iag varit och är lidande,
medelst at iag var 9 år capitain för Välborne Hr Schaut
-
55
binachten och Riddaren von Psilanderschiöld, utan låtit mig
nöijga med det, som Högl. Rijcksens Ständer ved senaste
rijksdag förordnade, men som iag ser, at mig vil bestridas
den mig då lemnade förmån af förslagsrättighet, så anholler
ödmiuckast och litar på Höglåfl. R. o. A:s vanliga
oplysta rätvisa och ädelmod at nu in casu ingen ny lag giöres
till min lagliga rätz kränckning.
Att iag ensam var på förslag til schautbynacht härrörde
däraf, at min äldre camrat eij sögte, och iag borde enligt
Höglåfliga Rijksens Stenders förordnande niuta oprättelse
för liden prejudice af en yngre, men som Hr Schautbynachten
och Riddaren Psilanderschiöld aldrig lidit prejudice, eij heller
sig lagligen däröfver besvärat, så gior iag mig i ödmiuckhet
försäckrat, at Höglåfl. R. o. A. höggunstigt afslår betenkande
och låter den förra lagen till min förmån bli orubbat
med et ordentligt förslags oprättande.
Uti Höglåfl. R. o. A:s höga ynnest insluter mig ödmiukeligen.
Krusenstierna.
21.
Amiralitets kammarrådet Göran Fredrik Bergenhielms diktamen
om kommendörerna von Ra jalins turberäkning.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 216.
Dictamen ad protocollum d. 27 Mars.
Utaf ett af de upläste memorialer har jag inhämtat, det
någon skillnad emilian Hr Schoutbenachten Psilanderskiöld
och Hr Commandeuren von Rajalin deraf vill giöras, att den
senares äldre broder skall vunnit företräde för honom. Men
när Högh R. o. A. täcks låta sig föredraga den expedition, som
om detta förmente företräde till Hans Kongl. Maij :t nästa
riksdag afgådt, lärer deraf finnas, att icke Riksens Högl.
Ständer tillagt Comendeuren Olof von Rajalin något företräde
för dess yngre broder utan allenast förordnat, att de
vid tillfälle af comenderingar ej skulle commenderas tillhopa.
Och fast Commendeuren Olof von Rajalin efter samma till
-
56
styrckande fick värfsmajors fullmackt af samma dato med
dess broder, så blef han derföre icke äldre i tiensten; ty som
Johan von Rajalin var förrut äldre värfscapitaine änn Olof
von Rajalin, så kunde han ej igenom denne expedition förlora
sin encienneté. Detta har jag för nödig uplysning ej kunnat
undgå att ödmiukel. vid handen gifva.
Stockholm d. 27 Martii 1762.
Jöran Fredr. Bergenhielm.
22.
Löjtnanten friherre Clas Vilhelm Grönhagens diktamen om
tjänstesaken.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 220.
Vördsammast dictamen ad protocollum d. 29 Martii 1762.
Sedan Höglofl. R. o. A. igenom en pluralitet, som hedrar
dess nit för våra besvurne lagar, faststäldt, att utom de fall,
som Kongl. Maj :ts uppå Riksens Ständers tillstyrkan utfärdade
förordning af d. 17 December. 1756 omförmäler, inga befordringar
af Ständer böra företagas, samt i följe af denna
principe låtit till de öfrige respective stånden föreställning
afgå, hade med skäl städt att förmoda, det de öfrige stånden
skolat låta de af Höglofl. R. o. A. andragne i de besvurne regeringslagarne
grundade skäl hos sig gälla samt med vårt
stånd sig förena. Men som emot all förmodan händt, att först
Borgare-, sedan Bonde- och nu sidst Prästeståndet förblifvit
vid hvad i dessa stånden redan i befordringsmål kan vara beslutit
samt således icke låtit Höglofl. R. o. A:s föreställning
hos sig verka, blifver visserligen nödigt att i tid vara omtänkt
på nya medel och utvägar att förekomma verkställigheten
af hvad Höglofl. R. o. A. i sin föreställning för lagstridigt
förklarat, och hvilket ärefulla beslut jag på allt lagligt
sätt tänker att förfäkta och det så mycket mer, som min
dyra ed mig dertill på det ömaste förpliktar. Vore mitt begrep
så godt, som min vilja är ren och nitisk för våra lagar,
torde jag äfven våga att med något project till ändamålets
57
vinnande framkomma; men nu åtnöjer jag mig att förklara,
det jag är villig att ingå i alla de utvägar, som Höglofl. R. o.
A. behagar vidtaga, jemte ödmjukaste anhållan hos Hr Grefven
och Landtm, att nästkommande torsdag till denna deliberation
utsätta, på det denna angelägna sak ju förr dess
hellre afslutas. Ridderskapet kan ej taga annat beslut än det,
som är enligt med dess förra, det är, som hedrar ståndet. Det
bereder sig derigenom samtids och efterverlds heder, vördnad,
erkänsla.
Datum ut supra.
Claes Wilhelm Grönhagen.
23.
Kammarherren friherre Christer Horns diktamen om
penningvärdens förvandlande.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 220, 286.
Några oförgripeliga skähl, hvarföre fastigheters, vahrors
samt allehanda andre penningevärdens förvandlande
til mynt igenom bancocredit och sedlar för et
land är högst fördärfveligit.
Stockholm den 22 Febr. 1762.
Till följe af det förbehåld, som iag then 15:de innevarande
hos Höglofl. R. o. A. hade den ähran at giöra, då Höglofl.
Secrete Utskottets extractum protocolli angående alla låhns
uphörande tils vidare i banqven uplästes, tager iag mig den
frihet at Höglofl. R. o. Ars ompröfvande underkasta följande
mina oförgripeliga tankar, dem iag för dess bättre ordning
skull punctevis afdehlt.
1 :mo.
Banqvens behållning i redbare capitaler är, efter mitt oförgripeliga
omdöme, den enda rätta hemligheten; dess utelöpande
sedelstocks qvantum, kronans såväl sorn privatorum
gäld hos densamma äro hemligheter, så länge Riksens Höglofl.
Ständer vilja hålla dem derföre.
58
2:do.
Hurudan Sveriges rikes bancoförvaltning är, tilhörer Riksens
Ständers Höglofl. Secrete Utskott at pröfva; men när en
bedröfvelig förfarenhet intygar, det densamma degenererat
ifrån dess första inrättnings rätta natur, kan väl ingen vägra
Riksens Höglofl. Ständer at som yppersta lagstiftare rätta
det oskick, hvaruti banqven råket, såframt de annars äro
möhne om, at en så ädel och förträffelig inrättning skal
giöra dem och riket det gagn, hvarföre den blifvit inrättad.
3:tio.
Alla banqver, som haft bestånd, hafva varit solide, likasom
vår sedan åhr 1668, det vil säga de måste roullera med redbart
mynt. Dess utelöpande sedlar äro då intet något representativt
eller creditmynt utan reél valuta, och på den foten
är intet under, at bancosedlen för dess vighet och lätta transport
skull är begärligare än plåtar och stundom än silfvermynt.
Något hvar vet, at växelcoursen, så länge redbart mynt
roullerade ibland oss, var mehrendels til vår fördehl, så at
rdr. banco på Hamburg kostade oss stundom 33 å 34 marker
allena; och denne goda tiden giorde, at alle andre vahror,
som rätta sig efter myntets valeur, funnos för godt pris.
4:to.
Emedan somlige intet vilja begripa, hvad gemenskap hancovärket
har med växelcours, så frågas, om icke banqven är
den ort, der både cronans revenuer och contanter så väl som
privatoruin capitaler stå förvarade, och om växelcours icke
immediate rörer myntets beskaffenhet i et land? Ett rike må
äga hvad slags mynt det vil och sätja värde derpå efter godtycko;
det gäller derföre ei dess mehr hos utlänningen än
efter des intrinsiqve valeur. Silfver mot silfver, guld emot silfver
och koppar emot sifver efter dess halt, finhet, begärlighet
och pris i handel. Nu när en banqve, som vår värckeligen
giordt, icke bringar det förr vanliga myntet i guld, silfver och
koppar mehr i circulation, utan et annat myntslag, som i sin
uprinnelse icke är mynt utan pantsatte värdens roullance,
måste der bli en märckelig åtskildnad emellan dess reéle mynt
och de pantsatte värdens representative mynt. Detta senare
kan emot utlänningens riksdahler icke hafva något vist vär
-
59
de, emedan han intet kan vara säker, hvad reél valuta han
kan få derföre, och när banqven icke gitter betahla landets
egna barn den åsatte valuta in natura derföre, mycket mindre
litar utlänningen och den främmande på et sådant representativt
mynt.
5:to.
Detta leder til urskiljande af reelt mvnts och penningevärdens
särskildta beskaffenhet. Mynt eller penningar i silfver,
guld och koppar kan et land omöjeligen äga utan antingen
genom egna bärgvärck eller igenom handel med andra
folkslag. Hvad som igenom krig och uppenbar våld vinnes, är
nu för tiden ei at räkna på. Sedan guld och silfver blifvit som
det säkraste bytemedel antagit at tilhandla sig all slags annan
förmögenhet, så räknas öfverflöd på desse metaller för de
säkraste rikedomsteckn. Sverige producerar så litet af båda
slagen, at det föga förtj enar reflexion. Återstår således det
andra sättet at förskaffa sig ymnoghet derpå igenom handel.
Hafva vi handelens öfvervigt på vår sida, så slår icke fehlt,
det penningestocken in natura hos oss måste ökas; men behof
ve vi flera vahror utifrån, än vi med våra egna kunne
afbetala, måste penningestocken hos oss minskas så länge, til
dess brist pä penningar nödgar oss at blott förtära sådane
ting, dem vi til lifsuppehälle omöjeligen kunne vara förutan.
Kort sagt, den reélle penningestocken i et land beror enkom
på handelens tilstånd, och hos oss är det en aldeles disputabel
probleme, antingen vi stå i handelens öfver- eller underballance.
Penningevärden deremot i löst och fast, som i et land finnas,
äro intet immediate någon värkan af handelens tilstånd
och följackteligen icke af thess penningestocks större eller
mindre qvantum, utan det ankommer på idoghet, smak, tycke
och bruk och i hvad grade man gior desse penningevärden
circulerande. Icke at ju peningar nödvändigt måste vara
et medel til circulationens i gång bringande; men ökas circulationen
blott och endast igenom samma penningvärdens
representation medelst credit och sedelmynt, confunderas
första principia med hvarandra. Ett lands fastigheter och
producter måste stiga til många millioners värden; men penningeförrådet
in natura kan omöjeligen vara större, än handelens
tilstånd det medgifver. Fastigheter och vahror consti
-
60
tuera liksom landets hela fond och capital, men penningar äro
interesse och inkomsten deraf. Man kan väl öka fastigheternes
och vahrors circulation i proportion til deras inkomsts eller
reélle penningestocks förkofran, men omöjeligen låta fastigheter
och vahrors circulation utvidga sig utan med största
äfventyr til en stor dehl af hela deras capitals värden af ordsak,
at penningar, som intet flyta af annat än et capitals inkomst,
omöjeligen kunna vara i sådan myckenhet, som svarar
emot fastigheters och vahrors vården.
6:to.
Det är en nu almänt erkänd sanning, det myckenhet redbare
penningar i et land i och för sig sielf och utan afseende
på dess grannar intet är en förmohn, med mindre alla vahror
och lifsförnödenheter icke dess oacktat förblifva vid et
lågt pris, hvarigenom et lands producter utrikes äro säkre om
debit och afsättning samt handelens öfvervigt conserveras.
Ty hela handelshemligheten består deri, at man med godt
kiöp kan undersälja andra medtäflande nationer. Men förfarenheten
intygar tvärt om, at ju större et lands penningestock
in natura är, ju dyrare plägar allting vara, emedan penningeqvantum
liksom svarar och ballancerar emot vahrornes
eller de til salu stående tingens qvantum, så at ju större
penningeförrådet är, ju lättare häfver man at betala allting
dyrare.
Förer nu den reélle penningestockens förkofran denne nyss
förmälte olägenheten med sig, at allting blir dyrare, huru
långt skadeligare måste icke den representative penningestockens
utvidgande vara, som blott stödjer sig på speculation
och idéer.
7 :mo.
Det enda påliteliga sättet at öka et lands förmåga består
fördenskull deri at öka dess vahrumängd, tillvärckningar
och jords räntor men ingalunda at i och för sig sielf öka dess
reelle penningestock, än mindre dess representative.
8: vo.
Om et land äger handelens öfvervigt på dess sida, förkofrar
dess reelle penningestock sig af sig sielf och ökas dess
tilvärckningar i samma proportion som penningestocken, äro
