# ID: svediakorp-gov129
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1760--1762
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 122,504
# sentences: 5,420
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
BIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGSPROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TJUGOTREDJE DELEN
1760-1763
IV
3S januari-S6 juni 176'4
jämte personregister till delarna 430—93
PÅ RIDDARHUSDIREKTIONENS OCH
RIKSGÄLDSFULLMÄKTIGES UPPDRAG
UTGIVNA AV
STEN LANDAHL
STOCKHOLM 1955
kungl. boktryckeriet, p. a. norstedt k SÖNER
512467
.
III
FÖRORD.
Sedan genom beslut av 1948 års riksdag den fortsatta utgivningen
ay ridderskapets och adelns riksdagsprotokoll övertagits
av riksgäldskontoret, föreslogo riksgäldsfullmäktige
i skrivelse till bankoutskottet av den 18 januari 1951, ätt
medel skulle beviljas för tryckningen av fjärde delen av protokollen
vid riksdagen 1760—1762. — Tryckfärdigt manuskript,
till vars utredigering anslag lämnats av ridderskapet
och adeln, hade förelegat redan vid 1947 års adelsmöte. —
Förslaget tillstyrktes av utskottet i utlåtande av den 21 maj
1951 (nr 30), vilket den 29 maj 1951 vann riksdagens bifall.
Att ombesörja utgivningen av nämnda protokoll uppdrogo
riksgäldsfullmäktige åt undertecknad.
Av de i denna del ingående protokollen föreligga endast
de för tiden 22—29 januari 1762 i renskrift. De därefter
följande äro konceptprotokoll. Även om vissa däri förekommande
förkortningar upplösts, ha de dock i det stora hela
bibehållits, såsom Frh. för Friherre och H. för Herr.
Även till denna del har fogats ett Bihang, utgörande en av
undertecknad upprättad förteckning å här icke avtryckta memorial
av ledamöter av ridderskapet och adeln. I ett tillägg
ha några kompletteringar till föregående delars Bihang meddelats.
År 1929 utgavs ett personregister till seriens protokoll för
tiden 1719—1752. Det har emellertid ansetts, att de successivt
utkommande delarna av serien bli mera användbara, om
personregister utarbetas för varje riksdag och fogas till varje
sådans sista band. Begynnelse härtill har gjorts med föreliggande
del. För värdefull hjälp vid utarbetandet av personregistret
står undertecknad i tacksamhetsskuld till ett
flertal kolleger, i riksarkivet, krigsarkivet och Stockholms
stadsarkiv.
Stockholm i februari 1955.
Sten Landahl.
V
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Förord
III
I. Protokoll
för 22 januari—26 juni 1762
1—531
II. Bilagor.
Till protokollet den 26 januari 1762:
1. G. G. Reuterholms diktamen om tryckning av adelns protokoll 3
Till protokollet den 8 februari 1762:
2. F. Löwens memorial om freden  5
Till protokollet den 11 februari 1762:
3. C. O. Wrangels af Lindeberg diktamen om freden
7
4. C. de Frietzckys memorial om d:o
9
5. G. D. Hamiltons memorial om d:o  12
6. F. O. Wrangels memorial om d:o  16
7. C. Tersmedens diktamen om d:o
20
Till protokollet den 13 februari 1762:
8. J. F. Horns diktamen om sökt tjänst  22
9. L. Kaggs memorial om överste A. H. Ramsaijs besvär ... 23
Till protokollet den 15 februari 1762:
10. L. Lagerbergs diktamen om auskultanten Bruns besvär ... 27
11. S. M. Ehrenmalms memorial om växelkontoret  28
12. C. V. Grönhagens diktamen om Jönköpings faktoriarbetare . 29
Till protokollet den 20 februari 1762:
13. J. G. Bildenskölds memorial om växelkontoret  32
14. F. O. Wrangels memorial om d:o
38
Till protokollet den 27 februari 1762:
15. A. Rudbecks memorial om freden  41
Till protokollet den 20 mars 1762:
16. J. Funcks votum om assessorerna Ehrenfalks och Hoflings tur 47
Till protokollet den 22 mars 1762:
17. F. Löwens memorial om statsbristen  48
18. N. Psilanderskjölds memorial om d:o  50
19. F. Löwens diktamen om ett sitt memorial  54
«
vr
Sid.
Till protokollet den 27 mars 1762:
20. M. A. von Krusenstiernas diktamen om sin tur
54
21. G. F. Bergenhielms diktamen om kommendörerna von Rajalins
turberäkning  55
Till protokollet den 29 mars 1762:
22. C. V. Grönhagens diktamen om tjänstesaken  56
23. C. Horns diktamen om penningvärdens förvandlande .... 57
Till protokollet den 2 april 1762:
24. N. von Oelreichs diktamen om censur av ett ridderskapet och
adelns extraktprotokoll  67
Till protokollet den 3 april 1762:
25. C. G. Ehrenhoffs memorial om tjänstesaken  68
26. C. Tersmedens memorial om d:o .
69
27. T. G. Rudbecks diktamen om d:o  72
Till protokollet den 24 april 1762:
28. A. Ii. Ulfvenklous diktamen om ryttmästare Ählbergs prejudice 73
Till protokollet den 7 maj 1762:
29. J. C. Cederhielms diktamen om ombyte av fullmäktige i riksdagens
verk
76
Till protokollet den 8 maj 1762:
30. .7. V. von Schaeijs diktamen om prejudice
77
Till protokollet den 18 maj 1762:
31. Pddderslcapet och adelns extraktprotokoll den 17 maj 1762 om
säteriet Sannegården  79
Till protokollet den 22 maj 1762:
32. Ridderskapet och adelns extraktprotokoll den 18 maj 1762 om
betjäningen vid krigsexpeditionens kansli  80
33. O. F. Rudbecks memorial om tjänstesaken  81
34. C. V. Grönhagens diktamen om statsverkets tillstånd .... 82
35. C. Horns diktamen om d:o  84
Till protokollet den 29 maj 1762:
36. A. Schönbergs diktamen om en kirurgisk societet  91
Till protokollet den 5 juni 1762:
37. Ridderskapet och adelns extraktprotokoll den 5 juni 1762 om
ryttmästare G. A. Schmiterlöw  92
Till protokollet den 8 juni 1762:
38. G. C. Cederhielms diktamen om Aneboda säteri
93
39. Ridderskapet och adelns extraktprotokoll den 8 juni 1762 om
Aneboda säteri  96
Till protokollet den 10 juni 1762:
40. G. G. Reuterholms diktamen om bevillningen
97
Till protokollet den 14 juni 1762:
41. G. Ribens diktamen om ostindiska kompaniet 100
VII
Sid.
Till protokollet den 17 juni 1762:
42. Ridderskapet och adelns extraktprotokoll den 17 juni 1762 om
säteriet Sannegården 102
43. Ridderskapet och adelns extraktprotokoll den 17 juni 1762 om
majorerna Ahlberg och Beck-Friis
. 103
Till protokollet den 18 juni 1762:
44. G. C. Cederhielms diktamen om friherre Stiemstedts memorial
om gudsdyrkan 104
Till protokollet den 26 juni 1762:
45. A. G. Reuterholms diktamen om genealogiers insändande till
riddarhusdirektionen 112
46. Adliga underskrifter vid 1762 års riksdagsbeslut 117
Bihang.
Förteckning å hos ridderskapet och adeln föredragna, här ej avtryckta
memorial 120
Tillägg till Bihang i delarna 20—22
128
Personregister till ridderskapet och adelns protokoll vid 1760—1762
års riksdag
129
Rättelser till delarna 21—22". 1S1
År 1 7 6 2 den 2 2 J a n uari i.
Kl. 11 förrraiddagen.
Fredag.
Sammanträdde Riksens Höglofl. R. o A. til en välsignad
början på detta nu ingångne år, närvarande: Hr Grefven
och Landtm. Axel [uon] Fersen. Som Riddarehussecreteraren
Franc ännu icke hunnit blifva återstäld ifrån en honom
åkommen svår bröstfeber, så trädde undertecknad Hofjunkare
och Riddarehuscancellist til protocollet.
Sedan Hr Grefven och Landt m. äskat liud och R. o.
A. intagit sine ställen, justerades protocollet för den 16:de
sidstledne November.
Anmältes tvänne Cammarherrar, nedsände ifrån Kongl.
Maij:t, Frih. Knorring och Hr Thet, hvilcke emottogos af
sex deputerade och infördes. Cammarherren Baron K n o rr
i n g, som förde ordet, anmälte Kongl. Maij :ts nådige och
kärlige hälsning samt at Hans Kongl. Maij :t behagade kalla
R. o. A. til nästkommande måndag at äta uppå Kongl. Slottet,
vid det Hans Kongl. Höghets, vår dyre Cronprintzes, födelsedag
skulle firas. !'■
Sedan bemälte Cammarherrar blifvit på vanligit sätt åter
ledsagade, hemstälte Hr Grefven och Landt iri., om icke
R. o. A., som i anseende til ledamöternes talrikhet torde
finna nog svårighet at alle infinna sig vid denne spisning,
ville öfverenskomma at af hvar bänk härtil deputera en.
Detta bifölls.
Och Riddarehusfiscalen bcfaltes at anteckna de deputerades
namn.
Justerades protocollet tor den 19:de November sidstledne.
Hr Grefven och Landt m. berättade R. o. A., at stämpeln
voro färdig til de medailler, sorn efter Riksens Ständers
beslut komma at slås öfver Hans Kongl. Höghets Cronprintzens
inträde uti dess 16:de ålders år, och at de femtio af
512107
Justering.
Nådig hälsning
ifrån
Kongl. Maj:t.
Justerin:}.
Medailler
öfver Hans
K. Höghet.
2 1762, jan. 22. Inbjudna till kungl, slottet.
guld slagne äfven voro tilreds och kunde af Talemännen til
högbemälte Herre öfverlefvereras, då de nästkommande måndag
trädde upp att lyckönska Hans Kongl. Höghet; at de af
silfver voro äfven under arbetet och at Hr Grefven och
Landtm, ville gifva R. o. A. tilkänna, när de blefvo färdige.
Hr H a s e n k a m p h frågade, om icke medaillerne skulle
lemnäs uti Hans Kongl. Höghets egne händer och til hans
disposition.
Hr Grefven och Landt m. svarade, det han ej annorlunda
förstodo Riksens Ständers mening, än at så skulle
skie; hvarmed
Hr H a s e n k a m p h förklarade sig aldeles nögd.
Sedan Riddarehusfiscalen antecknat de herrars namn, sorn
af hvarje hånk blifvit utnämnde at nästkommande måndag
lill följe af Hans Kongl. Maijrts nådige kallelse spisa pä
Kongl. Slollet, uplästes nu deras namn och voro de följande:
Grefva r.
Grefve Mörner, Ryttmästare.
F r i h e r r a r.
Frih. Wachlmeister, fulhnägtig Frih. Wrangel, Häradshöfdinge.
Frih. d’Alhedyl, fulhnägtig Hr Sahelhierta, Lieutenant,
Frih. Fleetwood, fulhnägtig Hr Hederschiöld, Hovjunkare,
Frih. Coijet, Major,
Frih. Gijllengranat-, fulhnägtig Frih. Koskull, Ryttmästare.
Adel.
Hr Soop, Capitaine,
Hr Sticrna, fullmägtig Hr Lostierna, Kammarskrivare,
Hr Svinhufvud, Capitaine,
Hr Hästesko,
Hr Skalm, fulhnägtig Frih. Cederhielm, Josais,
Hr Stålhandske, Notarius,
Hr Falckenberg, Carl Daniel,1
1 Någon med dessa förnamn är icke känd.
Inbjudna lill kungl, .slottet.
3
Hr Gyllenstorm, Lieutenant,
Hr Klöfwerfeldt, fulhnägtig Hr Benzelstierna, Vice Häradshöf
din ge,
Hr Ekenberg, Vice Häradshöfdinge,
Hr Trafvenfeldt, Lieutenant,
Hr Tersmeden, Commendeurcapitaine,
Hr Wulffcrona, Ryttmästare,
Hr Drake, Lieutenant,
Hr Gripenstierna, Kongl. Lifdrabant,
Hr Gyllenhal, Capitaine,
Hr Mannerfeldt,
Hr Grönhagen, fulhnägtig Frih. Grönhagen, Lieutenant,
Hr Pfeiff, Cancellist,
Hr Gyllenberg, Capitaine,
Hr Schmiedeberg, Bancofiscal,
Hr Lagerberg, Quarterniästare,
Hr Tavaststjerna, fullmägt. Hr Stiernliof, Capitainelieutenant,
Hr Kierstein, Directeur och Riddarehuscamererare,
Hr Wallensten, fullmägt. Hr Rudbeck, Öfverjägmästare,
Hr Stierneroos, Lieutenant,
Hr von Hausswolff, Lieutenant,
Hr Ehrenpreus, Capitaine,
Hr Wadenstierna, Thomas, Capitaine,
Hr Gyllengahm, Ryttmästare,
Hr Rydingsvärd, Major,
Hr König, Conducteur,
Hr von Bruce, fullmägt. Hr Schmiedeberg, Lieutenant,
Hr Ehrenmalm, Häradshöfding,
Hr Gedermarck, Hofrättsnotarie,
Hr von Block,
Hr Lagerborg, Capitaine,
Hr Segercrona, Cancellist i Justitiaerevision,
Hr Estenberg, Hofjunkare,
Hr Tallberg,
Hr Wirgin, Lieutenant,
Hr Marquard, Capitaine,
Hr Roos, Vice Häradshöfdinge,
Hr Beijerhielm, fullm. Hr Bergenstråle, Notarius,
Hr von Stiernman, Cancellieråd,
Ang:de
dubbning.
Justering.
Öfverstel.
Baron
Wrangel
öfver
prsejudice.
4 1762, jan. 22, 26. A. Wrangels besvär.
Hr von Hercules, Capitaine,
Hr Oldenschiöld, Capitaine,
Hr Clementeof, tullin ägt. Hr Hierne, Registrator,
Hr Knorring, Capitaine,
Hr Finkaj, Brukspatron.
Hr Grefven och Landt m. anmälte, at sedan Hans
Kongl. Maij:t utsatt nästkommande måndag förmiddag at
dubba de til riddare utnämnde herrar, hade Hr Riksrådet
och Gantzliepresidenten med mera Grefve Ekeblad såsom
ordenscantzler begärt, at de herrar af R. o. A., som blifvit
utnämnde, voro närvarande och kunde dubbningen bivista,
ville sine namn anteckna låta. Hr Grefven och Landtm, anmodade
derföre desse herrar at til den ändan upkomma uti
Riddarehuscantzliet klockan 5 i dag eftermiddagen.
R. o. A. åtskildes klockan ett.
In fidem
Joh. G. Psilanderhiclm.
Ä r 1 7 6 2 den 2 6 J a n u a r i i.
Kl. 9 förrmiddagen.
Tisdag.
Sammanträdde Riksens Högloft. R. o. A. Närvarande:
Hr Grefven och Landtm. Axel [von] Fersen. Under Svarte
ravens ännu påstående siukdom trädde undertecknad Hofjunkare
och Riddarehuscancellist til protocollet.
Justerades protocollet af den 21 sidstledne November.
1 :o. Uplästes utdrag af rådsprotocollet under den 8:de
sidstledne Decembr. med remiss uppå Öfverstelieutenantens
och Riddarens Baron Anton Wrangells1 underdånige ansökning
hos Kongl. Maij:t om uprättelse för liden prsejudice
samt om permission, til dess samma ansökning kunde hinna
blifva afgiord.
Hr Grefven och Landtm, hemställte, om R. o. A. biföllo,
at detta måtte remitteras til Secrete Deputation, hvilcket
med Ja besvarades; men
Frih. Cederhiel m ansåg det icke vara något riks
-
1 Skall vara: . . . Riddarens Anders Reinhold Wrangells .
A. Wrangels besvär. Jhre.
5
dagsärende och farligt, om Riksens Ständer med sådane ansökningar
skulle sig befatta, ty det gofvo prsejudicater, så at
vij omsider kunde få alle officerare i arméen hem; at det
altså borde afslås, hälst i annat fall Riksens Ständer ej skulle
hinna mer än utlåta sig öfver ansökningar om permissioner
och uprättelser, hvarigenom mångfaldige angelägne riksdagsarbeten
blefvo försummade, och at Baron Wrangell utom dess
försummat den tid, inom hvilcken han enligit förordningarne
dermed bordt til Riksens Ständer inkomma.
Hr v o n Esse n förmente häremot, at Öfverstelieutenanten
Wrangel icke behöft iakttaga fatalier, när han fädt Kongl.
Maij :ts remisse.
Hr Grefven och Landtm.: Frih. Cederhielms anmärkning
är ganska god och välgrundad i anseende lil mer än
månge private mål, som genom memorialer eller annars af
Riksens Ständers plena immediate uptagas; men som Öfverstelieutenanten
Wrangell ärhållit Kongl. Maij :ts remisse, så
är dermed en helt annan beskaffenhet, ty sådane remisser
kunna Riksens Ständer icke undgå at uptaga.
Flere af R. o. A. begärte häruppå proposition, hvarföre
Hr Grefven och Landt m. frågade, om R. o. A. samtyckte,
at öfverstelieutenantens Wrangells ansökning tillika
med det nu upläste utdrag af rådsprotocollet må til Secrete
Deputationen remitteras,
hvilcket med Ja besvarades.
2. Föredrogs utdrag af protocollet, hållit i Rådcammaren Tullarrende
den
11 Februarii sidstledit år med remiss uppå fullmägtiges fullmägtige
11 00 om tour for
af Generaltullarrendesocieteten underdånige ansökning om betjeningen.
tour, heder och rang för betjeningen vid tullvärcket,
hvilcket uppå skiedd proposition remitterades till Secrete
Deputationen.
3. Uplästes Secrete Utskottets extrådum protocolli under Ang:de
den 1 October sidstledit år angående det Glossarium linguse ^jet^res"
Sveo Gothicae, som Canlzlierådet Ihre åtagit sig at utarbeta Glossarium
och til hvilcket värks upläggande Riksens Ständer redan .^vk>
sidstledne riksdag anordnat 10 000 daler silf:mt på det sätt,
at när med tryckningen böljan giordes, skulle Cantzlierådet
få utbetalad hela summan och deraf behålla 3 000 daler samma
mynt såsom en billig ärsättning för dess hafde möda och
kostnad men de öfrige 7 000 daler efter fem års förlopp återbetala.
Och hemställer Secrete Utskottet til Riksens Ständers
6 1762, jan. 26. Ihres Glossarium.
0
ompröfvande, om icke i anseende lil pappers och tryckarelöns
dyrhet, så at ettdera cronan skall nödgas lösa manuscriptet
och om dess upläggande och försäljning draga försorg
eller ock det uplagde värket komma så mycket at kosta,
at få lära vilja det lösa, Cantzlierådet Ihre måtte förunnas
at behålla hela summan och deremot vara förbunden efter
sin egen utfästelse at hafva berörde lexicon tryckt til början
af år 1763 samt at försälja exemplaret deraf til högst 60
daler kopp:mt, hvaröfver Kongl. Cantzliecollegium kunde updragas
at hafva inseende.
Hr Hasenkam p h begärte, at detta, som angingo penningar,
måtte få ligga på bordet, til dess man kunde få se,
hvad tilgång gåfvos.
Frih. Reutcrhol m, Gust a f, conformerade sig härmed,
ehuru han funno sielfve värket befordra nationens
heder och språkets upodling och derföre dess author förtjena
Riksens Ständers hugkomst; men innan han kunde samtycka
til någon peningeutgift, önskade han först at se. hvarest
medel dertil skulle tagas.
Lades altså på bordet.
4:o. Föredrogs Secrete Utskottets extroclum protocolli af
den 8 December sidstl. angående tilökning af tvänne liof
rättsposter
med lön vid Kongl. Hofrätten i Finland, hvilcket
Secrete Utskottet tilstyrcker.
Men Hr Hasenka in p h, Hr L a gersvä r d med flere
begärte at få se tilgångarne, innan de kunde bevilja någre
penningar, och at derföre det måtte läggas på bordet.
Hvilcket bifölls.
Om belöning 5;o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
^ren^Wess- c^en ^ September sidstledit år, hvaruti Secrete Utskottet om
man.
förmäler, at uppå Riksens Ständers underdånige tilstyrckan
de
sidstledne riksdag Kongl. Maij:t förordnat Assessoren
vid Antiquitetsarchivum Nils Wessman at uti Skåne och
Blekingen låta aftaga och beskrifva de der befintelige märkvärdigheter
och ålderdomsminningsmärcken til completterande
af Kongl. Rådets Grefve Dahlbergs utgifne värk, Svecia
antiqua et hodierna kalladt, med hvad flere svenske antiquarier
redan samlat; at bemälte Assessor detta förrättat
och dertil ärhållit af extra utgiftsmedlen 2 000 daler silfnnt
samt at Underconducteuren Fricdrich G. Felt härvid varit
honom behielpelig med ritande samt aftagit 40 särskilte si
-
Belöning för N. Wessman.
7
tuationer, kyrckor, sätesgårdar och minnesmärcken, livilcke
för Secrcte Utskottet blifvit upviste. Men sorn det Assessoren
Wessman tillagde understöd icke varit tilräckeligit, at Feit
deraf kunnat för sin härvid hafde möda ärhålla någon belöning,
ett sådant arbete likväl, enär det hinner blifva färdigt,
bidrager til rikets heder, altså och i anseende bärtil
samt flere considerationer föreslår Secrcte Utskottet, om icke
Feldt, hvilcken i ritning äger skiclcelighet, må til ärsättning
för sin härvid hafde kostnad samt til upmuntran af Ständernes
Contoirs andel ärhålla i ett för alt 2 000 daler silf:mt
på det sätt, at 1 000 daler silfvermynt til honom utbetalas
såsom ärsättning för dess hafde kostnad, emot det han förenämnde
färdige antal ritningar aflefvererar, och den andre
hälften, när han de ännu ofullkomnade utkast färdige ifrån
sig gifver, livilcke, sedan de blifvit af Kongl. Maij :ts Byggningsämbete
öfversedde och approberade, kunde til complettering
af ofvannämnde värk Svecia antiqua et bodierna varda
på Ständernes Contoirs bekostnad i koppar stuckne. Hvarjemte
Secrete Utskottet til Riksens Ständer hemställer, i fall
ett sådant arbete efter handen med de än återstående märkvärdigheter
kommo at fortsätt jas, huruvida Feldt efter närmare
bepröfvad skickelighet må kunna dertil brukas efter
den instruetion, Konungens Byggningsämbete för en slik person
kommer at utfärda, och at i samma instruetion må inflyta,
det på alle de ställen, hvaräst det kan låta sig giöra,
camera obscura brukas til aftagandet, hvarigenom correction
vinnes i teckningen och en likhet med det arbetssätt, som är
brukat i de redan utgifne delar af oftanämnde värk.
Frih. Cederhielm fant, at Secrete Utskottet mycket
väl och omständeligen utarbetat detta vigtige ämne, så at
R. o. A. hade all anledning at tänka derpå; men han fant
ock på andre sidan, at man borde eftersinna, hvaräst penningar
dertil skulle tagas; han viste, at af den fond, Ständernes
Contoir ägde och til hvilcken vij alt sedan Konung
Carl den XII des tid contribuerat, skulle betala kronans gamla
skuld; och påminte sig äfven, at deraf nu blifvit tagit til
kronans förevarande trängande behof; voro än något öfver,
kunde det äfven dertil användas, hvilcket han höllö långt
angelägnare än tableauer peli ritningar; förestälte altså, om
icke detta kunde afslås. Men efter åtskilliges af R. o. A. begäran
lades saken på bordet.
8 1762, jan. 26.
Barnamordsmål.
Om dubbla
tjensteår för
viéfe pastorn
och capellanen
i Carlstad.
Angtde
leuterationer
i
barnmordssaker
etc.
6:o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum prut o c olli af
den 8 December sidstledit år rörande Probsten och Riksdagsfullmägtigens
Magister Lagerlöfs ansökning om dubbla tjensteår
för vice pastoren och capailanen i Carlstad samt consistoriinotarien,
hvilcken ansökning Secrete Utskottet uppå
anförde skiäl tilstyrcker, at den måtte afslås.
Och blef uppå skiedd proposition Secrete Utskottets betänkande
bifallit.
7:o. Uplästes Justitisedeputationens betänkande af den 3
Junii sidstledit år angående leuterationer uti barnemordsoch
andre blodssaker i anledning af Kongl. Maij:ts den 12:te
April 1753 til ölverrätterne om leuterationer utfärdade nådige
rescript, hvilcket deputationen tilstyrcker så måtte förklar
as, at leuterationer ej i annor händelse eller annorlunda
må skie, än där något vid en grannlaga pröfning finnes
tvifvelagtigt eller brista uti gierningens fulla qualification
efter lagen, så at någon af de delar och omständigheter, som
utgiöra dess väsendtelige egenskap, icke är tilstädes eller i
mörcker invecklad och ej fyllest utredas kan; varandes i
synnerhet angelägit, a t i alle blodssaker detta noga varder i
akt tagit. Men i andre brott, hvarpå väl lifsstraff i lagen
kan vara utsatt men äntå torde finnas at, sedan lagen utkom,
altid deruti blifvit leutererat och de brottslige fädt
lifvet behålla, der synes lagen mera efter dess gillade och altid
vanlige bruk än efter dess bokstaf, likmätigt en vederlagen
uttolckningsgrund, så hädanefter sorn härtils böra
följas.
Frih. Wrangel, F r i e d r i c, förklarade sig nögd med
hvad betänkandet om leuterationer i allmänhet innehöllo, at
de nemligen sparsamt och hälst aldeles icke skulle äga rum;
hvarföre han ock ansåg nödigt, det Justitisedeputationen måtte
updragas at öfverse alle hittils utkomne rescripter om
leuterationer och utarbeta project til en förnyad leuterationsstadga;
ty öfverdomstolar uppehållas uti sine mångfaldige
andre giöromål genom öfvervägande och applicerande af prsejudicater
til så kallade mitigantia, deraf äfven händer, at
Kongl. Maij :t besväras med dylika lifssaker, hvilcke efter lagens
lydelse likväl äro klare och tydelige, så snart en ledamot
i öfverrätten är af lindrigare mening; utom dess borde
jemväl komma uti consideration, huruledes för underdomaren
arbetet fördubblas, så snart någon ledamot begär ytter
-
Strafflindring i barnainordsinål.
9
ligare uplysning, då saken merendels remitteras til ny ransakning,
genom hvileken dock sällan ändamålet vinnes utan
tvärt 0111 allting sättes, 0111 möijeligt är, i mera inörcker, ty
vid ytterligare förhör får en delinquent tilfälle at återkalla
sin förr giorde bekännelse, hvilcket merendels händer. Hemställandes
derföre, 0111 icke detta kunde til deputationen eller
ock till Lagcommissionen remitteras.
Hr Jennings: Jag påminner mig, at vid sidstledne riksdag,
under den 10 eller 12 Oetober, Riksens Ständer yttrat
sig genom bref til Kongl. Maij :t angående leuterationer, och
lärer sådant vara tilräckeligit samt bäst dervid låta förblifva,
på det vij ej genom för mycken och itererad jemkning
skiämma bort lagen.
Det missbruk, at på en enda ledamots begäran åter förvisa
ett brottmål til ny ransakning, är ock nu genom förordningen
af den 11 November 1756 (om jag påminner mig
rätt) aldeles förebygt, så at härvid ej mera behöfves, än
hvad detta betänkande innehåller, hvilcket jag bifaller.
Hr Ehrensvärd, Friedric: Jag har vid betänkandet
intet at påminna; men vill allenast anmärcka, at det synes
med vår lag och vårt sälla regeringssätt bäst öfverensstämmande,
at när det angår en medborgares lif och någon ledamot
i domstolen är för lindring i dödsstraffet, högsta domaren
måtte få sig deröfver utlåta; det är en ibland de lycksaligheter,
som böra följa ett fritt folck, at kunna til det
y ttersta och öfverste instantien få söka rädda sitt lif och ej
som uti envåldsriken löpa fara och mista det, när i första
instantien domaren det sagt.
Frih. Ridderstolpe: Om R. o. A. behaga gifva akt
på det upläste Justitiaideputationens betänkande, så lärer
finnas, at det icke innehåller annat, än hvad nu discourerat
blifvit och en efter allmänna lagen lämpad förklaring öfver
leuterationsförordningarne. At stadga något annat angående
lifssakers underställande til Kongl. Maij :t, när en ledamot
är af lindrigare mening, än redan stadgat blifvit, håller jag
för flere än en ordsak mer än betänkeligit. Allmänne lagen
och hvad vidare derom redan förordnat finnes, är på så goda
skiäl bygt, at all ändring voro i mitt sinne skadelig. Man
kan ej med nog ömhet förfara, när det gäller menniskiors
och medborgares lif. Jag tilstyrcker altså, at betänkandet
måtte vinna bifall.
Ang:de
domares sus
pension.
10 1782, jan. 26. Domares suspension.
Häruppå giorde Hr Grefven och L andt m. propositionen
:
Bifaller R. o. A. Jus ti tisedepu ta tionens upläste betänkande?
Hvilcken med Ja besvarades.
8:o. Föredrogs Justitisedepntationens betänkande af den 6
sidstledne November angående Kongl. Maij:ts den 20 Junii
1759 til sarntelige hofrätterne utfärdade nådige bref. hvarigenom
stadgas, at auscultanter, vice häradshöfdingar och
andre ämbetsmän, som til domareförrättningar varda brukade
men komma under tilta! för någon dervid begången
förseelse, skola afhållas ifrån alt vidare förordnande til ordinarie
eller extraordinarie ämbets- eller domaresysslor, til
dess en sådan fiscalisk action blifvit sluten med mera. Deputationen
finner den skillnad, som giöres uti bemälte bref
emellan extra ordinarie och ordinarie domare icke öfverensstämmande
med Regeringsformen och Konungaförsäkran
utan tilstyrcker i anseende til flere andragne skiäl, och på
det en likhet måtte bibehållas emellan medborgare, den
ändring uti ofvanhögstberördc bref, at suspension ej må
äga rum i andre än mål af gröfre beskaffenhet, som icke
med penningar kunna bötas, och det ej förr än den ti Italte
sig förklarat och domaren pröfvar actoris påstående vara
med så klare och store skiäl beledsagat, at ämbetes förvaltning
den anklagade emedlertid och til dess dom faller ej
anförtros kan; följakteligen at berörde bref af den 20 Junii
1759 måtte ändras och lil sin värckan uphöra. Under det
detta betänkandet uplästes, ankom en deputation ifrån Högvördige
Prästeståndet, som på vanligit sätt emottogs och infördes,
bestående af 6 personer. Kyrckioherden Doctor C e Isius
förde ordet och anmälte til R. o. A. ståndets beslut, at
private ansökningar utom fatalierne och immediatc ej måtte
i deputationerne antagas och plenorum skiärskådande underställas,
hvaröfver utlofvas extractum protocolli.
Deputation afträdde, hvarefter fortfors med det förevarande
mål, och yttrade sig
Hr Bildenschiöld: Efter 36 § uti Regeringsformen
samt 14 § Konungaförsäkran äga riksens hofrätter at pröfva,
om en ordinarie domare må få förestå sitt ämbete, enär han
blifver för någon förseelse deruti tilltalad. Allmänna lagen
12 cap. Rättegångsbalcken utsätter det straff, hvarmed domare
böra anses, enär dc uti ämbetet sig förbryta. Lagen är
Domares suspension.
11
på alle desse ställen generelle örn domare, hvarföre skall en
skillnad giöras emellan ordinarie och extra ordinarie domare
och desse sednare vara ett svårare vilckor förelagt, enär
deras giöromål äro af lika värdighet, granlagenhet och ansvar;
en extra ordinarie domare, som suspenderas och således
sättes utur stånd at genom förrättningar förvärfva sig
förtjenster til befordran, tilstängas(!) derigenom vägen aldeles
til ytterligare fortkomst i framtiden; såväl ordinarie som
extra ordinarie domare äro medborgare i riket, uti lika sysslor
bör altså emellan dem vara den paritet, at de ej för lika
ämbetsförbrytelser olika straffas; suspension är redan ett
straff; om det uti betänkandet omrörde kongl, brefvet af
den 20 Junii 1759 blefvo beståndande, skulle en extra ordinarie
domare redan vara straff underkastad, innan han blifvit
dömd. Jag finner derföre angelägit, at den tilläggelse må
giöras uti högstberörde kongl, bref, at när en extra ordinarie
domare af advocatfiscalen för något förseende uti sin hafde
domareförrättning tiltalas, så må hofrätten pröfva och sig
per resolutionem utlåta, huruvida en sådan extra ordinarie
domare må få befatta sig med domaresysslor eller ej, til
dess hofrätten hunnit at öfver advocatfiscalens emot honom
anstälte talan sig utlåta; derigenom sättes den anklagade uti
en rättighet, som hvar svensk medborgare bör äga, a t inför
domaren få sig förklara, innan honom något vidrigt öfvergår,
och betages den farhåga för allmänheten, at någon gång
en mindre välsinnad advocatfiscal kunde genom ett inlagt
ämbetesmemorial hindra och afstänga den oskyldigaste ifrån
sin lycka och fortkomst.
Hr Lin ner hiel m förklarade sig aldeles ense med den
principe, at uti ett land bör för alle vara lika rätt och således
lagen ej strängare för ordinarie än extra ordinarie domare.
At derföre hofrätterne, som sielfve böra känna sine
extra ordinarie domare, efter de dem tilsätta, äfven måge
pröfva, huruvida domareförrättningar kunna dem anförtros,
när de af advocatfiscalen tiltalas och innan hofrätten öfver
målet sig yttrat, och ej lemnäs på advocatfiscalens behag at
giöra en mans lycka eller olycka.
Frih. Wrangel, F r i e d r i c, conformerade sig med Hr
Bildenschiöld och trodde, at Justitiaedeputationen för at vinna
en sådan paritet emellan ordinarie och extra ordinarie
domare inkommit med detta betänkandet; i hvilcken mening
han ock för sin del detsamma biföllo.
12 1762, jan. 26. Domares suspension.
Hr Schönberg yttrade sig icke kunna hafva fattadt,
hvarpå betänkandet egenteligen ville annat syfta, än at man
i anseende til extra ordinarie domare borde hålla sig vid
allmänna lagen lika som med de ordinarie. Och thetta trodde
han äfven vara bäst.
Hr E h r e n m alm: Lagen har redan tillräckeligen utstakat
alt, hvad som kan vara nödigt til säkerhet för rättvisans
ovälduge skipande hos domare. Och jag ser icke något
skiäl, hvarföre extra ordinarie domare skola vara hårdare
straff underkastade än de ordinarie, om de missbruka sin
ämbetesmyndighet. Jag bifaller derföre betänkandet, som tilstyrcker,
at en sådan olikhet måtte uphäfvas.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Jag anser betänkandet
vara ganska billigt, men så har ock Kongl. Maij :t icke utan
goda skiäl utfärdat sitt bref angående extra ordinarie domares
removerande ifrån domaresysslor, när de för ämbetesförseelser
angifvas. En extra ordinarie domare tjenar på prof
och för recommendation, förser han sig, är det i sin ordning,
at han ej mer må varda brukad. På det nu icke en
yngling, som vill tjena sig up, må varda oskyldigt tryckt,
voro det icke bäst at söka den utväg, at liof rätter ne förelägges
viss tid, inom hvilcken sådane af advocatfiscalen anstälte
klagomål böra vara afgiorde; då sauveras å ena sidan,
at rättvisans skipande i landet icke blifver anförtrodd okunnige
och oförfarne, och på andre sidan at af en advocatfiscals
behag icke måtte dependera en ynglings tilkommande lycka
eller olycka.
Hr [von] Nackreij: Jag tror det blifver ännu oafgiordt,
hvilcket som är bättre, at ens välfärd kastas antingen
uti en ordinarie eller extra ordinarie domares händer. Vi
finne kanskie så månge klagomål öfver de ordinarie som
öfver de extra ordinarie domares giöromål. Deras sysslor äro
af lika vigt och betydlighet. Vij kunna ej eller säga, at de
extra ordinarie domare tjena på prof, ty utom det at långe
och vidlyftige samt ganska granlaga förrättningar deni anförtros,
finne vij ju extra ordinarie domare, som förordnas
at förestå ständigt den ordinarie domarens ämbete, kanskie
ibland för denne sednares hela lifstid. Och hofrätterne äro
ju af Kongl. Maij :t anbefalte at förordna til domaresysslor
bepröfvade och förståndige män men icke unge och ovane.
Hvilcket alt föranlåter mig at bifalla, det vij uti detta måtte
Domares suspension.
13
förblifva vid hvad lag och förordningar ifrån förre lider
stadgat, innan det nu under fråga varande kongl, brefvet
utkom.
Hr von Frese: Det är ej eller annat, som betänkandet
tilstyrcker. Frågan är endast, om extra ordinarie domare böra
på ett af advocatfiscalen ingifvit ämbetesmemorial genast
och utan vidare pröfning af stängas ifrån förrättningen; det
finner jag för hårdt och förklarar mig nögd med betänkandet
uppå de deruti anförde skiäl.
Hr von Stockenström, Eric, påminte härvid, at
hovrätterne altid haft det såsom ett oeconomicum at välja
och förordna extra ordinarie domare; at de altid giordt det
hittils med ali önskelig granlagenhet, så at på den sidan
föga vore at klaga; at som det annorledes förhöllo sig med
de ordinarie domares tilsättjande, hvilcke efter tour och
ancienniet ärhöllo rum på förslaget och af Kongl. Maij :t til
sysslan utnämdes, så borde de icke eller genom en advocatfiscals
memorial kunna derifrån removeras; at således häruti
voro en stor skillnad emellan ordinarie och extra ordinarie
domare. At äfven en skillnad borde giöras emellan
extra ordinarie domare; de voro inom sig at anse af olika
beskaffenhet, l:mo de som bekläda någre andre ämbeten
uti kronans tjenst och til domaresysslor förordnas; 2:do de
som äga namn af vice häradshöfdingar och hvilcke icke
kunna ärhålla ett sådant namn af hofrätterne, förr än de
visat flere prof af sin skickelighet och blifvit af hofrätterne
godkände; 3:tio auscultanter, sådane unge män, hvilcke hofrätterne
förordna, at de måge hafva tilfälle at sig upöfva och
at visa prof af sin insigt i de stycker, som domaresysslor tillröra.
Hvad de förste angingo, fant Hr von Stockenström, at
det nu in qurestione varande kongl, brefvet icke til dem lempas
kunde, ty deras ordinarie sysslor fordrade merendels,
at de icke mycket kunde med domareförrättningar sig befatta;
för de andre eller vice häradshöfdingar voro det ej
eller, ty desse borde vara bepröfvade och skickelige män, lika
som ordinarie domare, och altså en större paritet emellan
dem än högstberörde bref medförde; men livad de tredje
eller auscultanter vidkommo, höllö Hr von Stockenström
bäst, det hofrätterne om dem måtte förordna, efter de ägde
bästa tilfället at känna deras skickelighet och insigt.
Hr Bildenschiöld: Om man besinnar, at advocat
-
14 1762, jan. 26.
Domares suspension.
fiscalerne sällan under sin tjenstetid medhinna at börja
mer än 4 å 5 actioner af sig sielfve ulan at de öfrige aile anställas
på hofrättens befallning, så kan detta Kongl. Maij :ts
bref icke medföra så mycken betydlighet, ty så snart memorialet
ingifves uppå hofrättens befallning, pröfvar då värkeligen
domaren förr ut, innan någon ifrån förrättningar removeras;
är altså i sielfva saken nu här så liten dissensus, at
K. o. A. väl kunde fastställa Kungl. Maij :ts bref.
Hr Gyllensvärd förmente, at de, som få döma pä
prof, äro nog ovane vid sysslorne; at deras okunnoghet ofta
vore för landet tryckande. Om de, som råkat fela, skulle genast
removeras, blefvo så månge flera ovane constituerade
at upfylla de removerades ställen och denne för landet känbare
olägenhet ökad. Han biföll derföre betänkandet.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Deputationen har endast
tilstyrckt, at en extra ordinarie domare måtte handteras lika
som de ordinarie domare och niuta lag samt processe til
godo. R. o. A:s principe lärer äfven vara at ej formera
reatum, innan de fädt reuin, och det är efter en sådan principe,
som deputationen föreslår ändring uti högstberörde
Kongl. Maij :ts bref, jag finner altså ej något hinder at ju
Justitisedeputationens betänkande må vinna bifall.
Hr Rappe, Christopher: För at kunna fatta meningen
af deputationens betänkande måste man påminna sig,
at när advocatfiscalen föranlåtes tiltala någon ämbetsman,
gifver han först in ett memorial, hvaröfver den tiltalte får
sig förklara; blifver förklaringen nöijaktig, afstadnar dermed
saken, i annat fall börjas först fiscaliske actionen och
ej förr; skulle nu en extra ordinarie domare genast, och
så snart fiscalen allenast ingifver emot honom ett memorial,
afstängas ifrån domaresysslans förrättande, voro det för
strängt; sådant dicterar likväl det nu in qusestione varande
Kongl. Maij :ts circulaire, och lärer intentionen dermed vara
at hålla unge domare i ordning, men medlet synes för hårdt
och medföra för mycken olikhet emellan ordinarie och extra
ordinarie domare, då de förrätta enahanda syssla, hvarföre
ock Justitiauleputationen uti det nu upläste betänkandet föreslagit
en sådan medelväg, at sedan advocatfiscalen funnit
sig hafva causam agendi emot en felaktig extra ordinarie
domare, hofrätten må ptöfva, huruvida en sådan kan få
befatta sig med domaresysslor eller ej.
Import av kattun.
15
Flere af R. o. A:s ledamöter begärte nu proposition.
Hr Grefven oell Landt ni. frågade altså: Bifaller R. o. A.
.lustitiaedeputationens betänkande?
Hvilcket med Ja besvarades.
S):o. Uplästes Secrete Handels- och manufacturdeputatio-Ang:de hvita
nens betänkande angående cattunstryckerieinteressenternes j^föjskrifhär
i staden anhållan at årligen få införskrifva det tilförene vande,
dem beviljade antal av tijotusende stycken hvita cal tuner,
eller så kallade guinées, emot vanlig consumtionsaccis och
manufacturfond af tre öre silf ant alnen, tilsammans räknadt.
Sedan deputationen förmält, huruledes desse interessenter
varit de förste, hvilke med mycken kostnad infördt
cattunstryckeriekonsten här i landet redan år 1722, at de år
1729 ärhållit privilegium exclusivum på tolf år och tijo mils
district omkring Stockholm, som år 1741 blifvit förnyat jemte
tillåtelse at årligen få införskrifva 10 000 stycken hvita cattuner
med det vilckor, at samma quantum årligen skulle
förminskas; at interessenterne sökt öka inhemske bomullsspinnerie
och väfnaden til sidstledne riksdag, då det til införsel
lofgilne quantum af hvita cattuner blifvit inskränkt til
5 000 st. samt flere cattunsväf- och tryckerier priviligerade
och dessutom en afgift til 6 öre silfrmt manufacturfond och
2 öre consumtionsaccis på hvarje aln af de inkommande
hvite cattuner med mera, så tilstyrcker deputationen i anseende
til flere skiäl och ibland annat den riket tryckande
lolckbrist, som knappast lemnar nog folck til bedrifvande af
ylle- och linnespånad, hvilcke äro egne rudimaterie!- och för
allmänheten lika nödvändige, det interessenterne måtte beviljas
at til Riksens Ständers vidare förordnande årligen
låta inkomma det tilförene dem tillåtne quantum af 10 000
st. på sätt, som derom förr varit förordnadt, samt at, på det
cattuner måge til lindrigt pris kunna i riket försäljas, interessenterne
varda befriade från högre afgifters ärläggande
för deras inkommande hvita cattuner eller så kallade guinées,
än därföre betaltes, innan den sidste manafacturfondstaxan
af år 1756 utkom.
Härvid uplästes äfven Borgareståndets extractum protocolli
af d. 12 sidstledne December, hvaruti välbemälte stånd bifallit
depulationens betänkande och detsamme hos de öfrige
respective stånden recommenderat.
Hr Ehrensvärd, F r i e d r i c: Om detta betänkande
16 1762, jan. 26.
Import av kattun.
vunno bifall, skulle boinullsspinnerierne och, väfverierne gå
under, hvilcke likväl med så mycken omsorg och kostnad
blifvit inrättade och understödde, är altså emot den principe,
som blifvit vedertagen hittils af Riksens Ständer och yttrad
äfven uti deras författningar angående linnespånads och väfnads
upmuntran. Jag vill dock goutera de skiäl, som deputationen
anfördt, hvarföre bomullsväfnad ej kan komma til
någon högd här i landet, och således bifalla, at 10 000 st.
hvita bomulltslerfter må 1'å införas, men kan icke samtycka
någon minskning i manufacturfondsafgiften, ty derigenom
förloras de tilgångar, publicum bör hafva at understödja
våre för riket högst nyttige inrättningar.
Frih. Cederhielm: Jag finner deputationens tilstyrkande
välgrundat, ty hvarcken äga vij tilräckeligit folck eller
så lindrigt kiöp på matvaror och arbetslöner at kunna
med vinst här spinna och väfva bomullslärfter; de föras för
bättre kiöp til oss ifrån Ostindien, hvaräst myckenheten
af arbetare uti ett mildt climat, och der lifsmedlen kosta
nästan intet, kan tilvärka dem för ett pris, som aldrig någon
nation i Europa; flere uplyste europseiske nationer hafva
funnit detsamme redan; Engelland tilvärckar hvarcken bomullslärfter,
cattuner eller saltpetter utan nyttjar sitt folck til
åkerbruk och förädling af de rudimaterier, sorn i Europa och
deras egne länder finnas, ty både bomullslärfter och saltpetter
kunna de med större vinst föra ifrån Ostindien.
Hr Ehrensvärd, F r i e d r i c: De i riket anlagde spiii -  nerieskolor hafva kostat ansenlige summor; om nu bättre
kiöp blifver på hvita cattuner genom fri införsel, än at de
här för samma kunna tilvärkas, så förfalla ju alla bomullsspinnerier
och väfverier, och gå vij tvärt emot de författningar,
förre Ständer giordt, förloras alt, hvad hittils på deni
blifvit kostat. Ständer böra likväl vara sig like och ej de
sednare häfva omkull, hvad de förre giordt.
Hr Grefven och Landtm, påminte härvid, hvad oeconomiske
inrättningar vidkonnno, at de utan publici skada
kunde tåla förbättringar eller ändringar, altsom omständigheterne
det fordrade ifrån epoque til epoque. At uti nuvarande
folckbrist ofelbart angelägnare inrättningar borde understödjas
och ej de, hvilke tilskvndade riket ingen vinst
utan distrahera arbetarena ifrån de nödvändige. Således
skulle linne, som ofelbart är för alle nödigt och hvartil rudi
-
Import av kattun. Bevillningen.
17
materien i landet och närmast omkring oss kail läs, med ali
drift här kunna tilvärckas, och derföre linnespånad och väfnad
upmuntras, vårt folck äfven mera hällne til åkerbruk
och egne producters förädlande, ty sådant giorde båtnad för
riket, och mera folck, än dertil kan behöfvas, lära vij icke
hafva.
Frih. Ridderstolpe ärkände, at riket med ingen fördel
uti nuvarande belägenhet kunde förbiuda hvite bomullslärfters
och guinées införsel; men som den minskning på
manufacturafgifter med mera, deputationen föreslog, torde
utgiöra en ansenlig summa, som för manufacturfonden gingo
förlorad, och detta oaktadt priset på cattuner ändå ej torde
blifva lindrigare, så begärte han, at saken måtte få ligga
på bordet.
Frih. Cederhielm förmente deremot, at minskning i
afgifterne ökade cronans inkomst och hindrade lurendrägerier,
anförandes til exempel, at sedan afgiften på kortlekar
blef minskad, har publicum deraf haft större inkomst, och
trodde ingen consideration kunna vara, sorn hindrade, at ju
deputationens betänkande genast måtte bifallas.
Häruppå begärtes af flere at få propositionen.
Frih. Ridderstolpe begaf sig väl ifrån det begär te upskof,
0111 R. o. A. ändteligen ville afgiöra saken 1111. Men
han hade trodt sig genom den begärte betänketid tjena både
sig och R. o. A., sig sielf at få lära känna saken och vinna
öfvertygelse uti den decision, han ville taga, och R. o. A.
at få höra hans skiäl emot eller med och dem sedan antaga
eller förkasta.
Härigenom föranläts flere af R. o. A:s ledamöter at instämma
deruti, at Frih. Ridderstolpe måtte få det begärte
upskof.
Hvarföre ock saken lades på bordet.
Hr Thure Rudbeck påminte, at den deputationen, Bevillningen
som ifrån R. o. A. blifvit afsänd den 12 sidstledne December löiaudetil
de öfrige respective stånden at notificera R. o. A:s beslut
ang:de bevilIningsvärket men icke då råkat stånden tillsammans,
måtte nu få afgå och en för det allmänna så angelägen
sak befordras til slut.
Hr Grefven och L andt 111. berättade, at Frih. Axel
Reuterholm, som anförde deputationen, träffat Prästeståndet
och Borgareståndet ännu tilsammans och altså haft tilfälle
2—512467
18 1762, jan. 26.
Bevillningen.
at hos dem framföra sitt ärende men at Bondeståndet varit
åtskildt ulan at utlåta sig öfver bevillningen; dock hade Hr
Grefven och Landtm, sedermera uti sammanträde med Talemännen
ägt tilfälle at notificera dem R. o. A:s beslut.
I öfrigit och som stånden slädnät uti olika tankar öfver det
af Bevillningsdeputationen upgifne project, så at expeditionen
torde blifva svår, om icke omöijelig, i fall ock Bondeståndet
skulle sig utlåta, så hemstälte Hr Grefven och
Landtm., om icke detta ärende kunde til Bevillningsdeputationen
åter remitteras at utarbeta ett project, som för alle
stånden kunde falla lämpeligare och blifva en bevillning, icke
ad interim, som den projecterade personelle afgiften allenast
för ett år, utan för så lång tid, som Riksens Ständer kunde
finna nödigt, at den til statsbristens stoppande borde
räcka.
Frih. v o n Essen begärte härvid såsom ledamot uti
Bevillningsdeputationen, at R. o. A. ville förklara, om deputationen
endast skulle efter plenorum yttrande få jemka det
redan upgifne projectet eller äga frihet at utarbeta något
nytt?
Hr Grefven och Landtm.: Riksens Ständer hafva väl
uppå deras Bevillningsdeputations hemställande samtyckt, at
bemälte deputation måtte få inkomma med project til en
personelle afgift; men sorn R. o. A. icke varit nögde med
fundamentet til detta project och derföre häldre åtagit sig
1756 års bevillning fördubblad, så torde bäst vara at lemna
deputationen frie händer.
Hr Rudbeck, Thure, trodde, at fundamentet til bevillningen
bäst och lämpeligast kunde tagas efter egendomarne.
At alla tilgångar, som kunde finnas, borde upsökas,
at minska contribulionssumman, hvilken annars blefvo för
odrägelig, när statsbristen nu upgifves til 53 tunnor guld och
hela 1756 års bevillning icke inbragte mer än 12 tunnor guld.
At til den ändan Statsdeputationen borde med Bevillningsdeputationen
sammanträda. Då tilfälle vore at efterse, om
icke af de fonder, hvartil nu contribueras, något kunde i
desse trängande behof til statsvärket indragas, såsom til
exempel lön- och betalningsafgiften, som hittils endast blifvit
använd til cronans gamle gälds afbetalande, hvilcken nu
til en stor del bör vara afbördad. Äfven om icke af det ansenliga
capitalet, anslagit til Trollhätte slussbyggnad, för
Bevillningen.
19
hvilcket cronan årligen betalar dryga 12 procent, något kunde
indragas med mera dylikt.
Hr Grefven och Landtm.: Kanske R. o. A. i anseende
til de vigtige considerationer, Hr Rudbeck anfördt, torde
finna nyttigt, at Statsdeputationen sammanträder med
Bevillningsdeputationen til detta ämnets utarbetande och at
en hvar af Riksens Ständers ledamöter må äga frihet at hos
bemälte deputationer föreslå de bästa medel och utvägar,
som han kan finna til statsbristens afhielpande och contributionernes
reglerande.
Frih. Cederhielm, Josias, tilläde, at man äfven af
Secrete Utskottet och Statsdeputationen borde begära redo
och specifique upgift, hvaruti en sådan tilförene ovanlig
statsbrist af 53 tunnor guld kan bestå. Kanskie at vid närmare
efterseende Sveriges allierade tilkommer at betala en
del deraf.
Frih. Reuter hol m, G u s t a f: Det faller mig besynnerligit
at nu höra omtalas at remittera bevillningsvärket
åter lil deputationens utarbetande, då likväl för jul det sades,
at om ej bevillningen snarligen blefvo afgiord, riket
stodo i fara och arméen skulle gå förlorad; är ej nu så periculum
in mora som då? Jag har märckt, at altid bevillningen
blifvit emot slutet af riksdagarne föredragen, när allting
skyndat til slut. Om det nu skall åter remitteras, så begärar
jag, at Bevillningsdeputationen måtte viss termin föreläggas,
då den dermed bör vara färdig, på det ej samma inconvenient
må hända; derjemte at Secrete Utskottet och Statsdeputationen
måtte giöra redo för den ovänligen store statsbristen,
och vij få se, hvartil så store penningesummor, som
vij hitintils sammanskutit, utom de utländske subsidierne,
blifvit använde.
Här talas om ett Växelcontoir, som blifvit upsagt och i ärsättning
skall fått tunnor guld. Här talas om, at af de influtne
franske subsidierne livren skall blifvit beräknad visse för
2 daler kopp:mt, då han likväl efter coursell gälde 3 daler,
utom annat, vi kunna aldrig nog se efter sådant. Cronan förlorar
store summor, den rike och kiöpinannen riktar sig,
men de fattige i landet, som skola contribuera, sucka öfver
en börda, hvilcken omsider blifver dem odrägelig.
Hr [von] Nackreij var icke emot, at redo skulle fordras
af Secrete Utskottet och Statsdeputation, dertil trodde
20 1762, jan. 26.
Bevillningen.
han Riksens Ständers plena äga full rättighet. Men at detta
icke borde hindra rikets uphielpande i dess nu trängande behof,
soin bör skie framför alt och med det första; ty ju
längre vij dröije med at genom bevillning ärsätta statsbristen,
ju mera ökar den sig och blifver omsider en dubbel
tunga för riket at betala. Begärte derföre, at Bevillningsdeputationen
i samråd med Statsdcputationen måtte så fort
som möijeligit är utarbeta ett nytt project til en bevillning
och R. o. A. genom en deputation anmoda de andre stånden
at gå in uti samma idée.
Hr Ehr enni alm: Undersåtarenas välmåga gior rikets
styrcka; men som de nu alle äro utblottade och arme, så
kan man deraf sluta landets tilstånd. Ehur vij altså kunna
vara villige, äro vij dock fattige och inägta svårligen åstadkomma
så stor bevillning, som til den upgifne statsbrist
fordras, utan den ömaste känning. Det är altså angelägit, at
innan vij upoffra det sidsta, vij äga, och försättas uti största
uselhet, den satisfaction oss lemnäs, at vij måge få se, hvartil
de ovänligen store penningesummor användas, som vij
redan tilgifvit och hvilcke kostat vår svett och möda at förvärfva.
Jag kan för min del icke gå in uti någon bevillning,
förr än redogiörelsen skiedt, sedan är jag nögd at efter min
lilla förmåga contribuera så långt det räcker.
Hr J ennings: Så angelägen den empressement ock kunde
vara och på goda skiäl grundad för helgen at få bevillningsvärcket
afgiordt, så måste den blifva utan värckan, när
R. o. A. förkastade projectet til en personelle afgift och
Bondeståndet aldeles icke sig deröfver utläto. Uti quaestion
om bevillning deciderar icke ståndens pluralitet, utan dertil
fordras ståndens unanimitet. Om derföre skiälen til bevillningsvärckets
skyndesamma reglerande subsistera, om riket
samt arméen fordra snar och kraftig hielp, så lärer det likväl
ej annorlunda kunna skie, än at af bevillningen ett nytt
project utarbetas, som af respective stånden kan blifva gouterat.
Hr v o n B ö li n e n instämde med Frih :ar Cederhielm och
Reuterholm och tilläde sig ej kunna se, huru så stor contribution
skulle åstadkommas, som fordrades at fylla 53 tunnor
gulds statsbrist, när genom de drygaste, som Riksens
Ständer tilförene sig åtagit, knapt 12 å 18 kunnat sammanbringas,
när fattigdomen är så allmän som nu och hela lan
-
Bevillningen.
21
det suckar öfver en tryckande dyrhet. Jag måste bevaka
mine hemmavarande utblottade medbröders bästa och kan ej
bevilja något, förr än man får veta, hvartil de redan sammanskutne
store summor blifvit använde. Jag skulle ock tro
en utväg til den ansenlige statsbristens minskande ibland
annat, om de pensioner, sorn blifvit åt flere gifne, då riket
var välmående, nu indr[o]gos, när riket är fattigt, ty den
ena medborgaren bör ej lefva i öfverflöd och välmåga af den
andras svett och egendom.
Hr Bergengren conformerade sig med deni, som begärt
redogiörelse, huru statsmedlen blifvit använde, äfvenväl
at Bevillnings- och Statsdeputationerne måtte öfverlägga om
utvägar at minska den upgifne statsbrist, hvartil mycket
skulle bidraga, 0111 en hvar fingo uppgifva til deputationerne
sine tankar härom, då han förmodade, at det project, han
sielf redan vid 1752 års riksdag ingifvit men då kommit at
hvila och hvarigenom 50 svåre tunnor guld cronan tilfalla,
0111 han det nu fingo ingifva, skulle kunna blifva nyttigt, i
fall det i öfvervägande togos.
Hr W adenstierna, Carl: Sedan han uprepat, huruledes
Bevillningsdeputationens för helgen upgifne project
af R. o. A. blifvit förkastat samt af Bondeståndet oafgiordt
lemnat, förestälte, huru svårt ock kanskie omöijeligt det
voro at numera få detsamma af alle stånden bifallit, och
skulle kosta längre men ändå torde hända fåfängt arbete;
hvaremot genaste utvägen til snart slut i hans tankar voro,
0111 deputationerne fingo utarbeta ett nytt project, som mera
jemkat kunde af alle stånden gouteras. At quaestionen nu
endast angingo en remiss derom, och förmodade derföre, at
R. o. A., som ömade rikets heder, som voro måne om vår
lilla men utvalde och käcka armées conservation i Pommern
och sine der varande medbroder, hvilcke för fäderneslandet
så modigt våga lifvet, at de ej måtte förgås i brist af underhåll
och beklädning eller blifva fienden til ett rof, icke kan
vara emot en sådan remiss och at ett nytt project til bevillning
utarbetas. Ty sedan det inkommit, äger R. o. A. ändå
fullkomlig magt at sig efter beskaffenheten deröfver yttra
och giöra jemkningar, som finnes nödige.
Hr Durietz: R. o. A. ömade rikets behof, då för jul
angående bevillningsvärcket förehades och, på det saken
snart måtte komma til slut, åtog sig 1756 års bevillning för
-
22 1762, jan. 26.
Bevillningen.
dubblad, men jag påminner mig äfven ganska väl, at som
R. o. A. icke kunde då ingå uti den projecterade personelltafgiften,
R. o. A. fant, at bevillningsvärket och projectet
hade behöft mycken och nogare jemkning, om tiden och rikets
trängande behof det tillåtit; nu har saken kommit a t
stadna, och ingenting kan den snarare befordra, än om ett
närmare jeinkat project inkommer; ju förr det skier, ju
bättre; vi vinna ingenting med drögsmålet utan må remiss
afgå, som Hr Grefven och Landtm, det föreslagit, och deputationerne
tid föreläggas. Qusestionen angående redogörelsen
bör icke hindra detta, utan kunna vij densamme lika fullt
ifrån Secrete Utskottet infordra. Flere begärdte nu proposition;
men som
Hr H a s e n k a m p h anmält sig, så blef han af Hr Grefven
och Landtm, upropad at tala, och yttrade sig:
Jag har väl, då R. o. A. för jul hade detta ämne under
ventilation, begifvit mig och bifallit R. o. A:s då tagne beslut
angående bevillningen; men som saken nu åter är öppen,
efter Bondeståndet icke gådt uti någon bevillning ännu,
så får jag lof at för min del förklara, det jag väl icke är
emot, at Bevillningsdeputationen må inkomma med nytt project
till en bevillning på sätt som sagt är; men innan vij
komma dit, ville jag gerna veta, hvaruti den uppgifne store
statsbristen består; den bör Statsdeputationen aldeles redigt
detaillerad upgifva til Bevillningsdeputationen, hvilcken sedan
derom gior sin fullständige berättelse til Riksens Ständers
plena, hvarefter sedermera sättet til contributionerne
och summan kan determineras.
Hr Ridd er stråhle, F r i e d r i c, instämde äfven deruti,
at statsbristen måtte upgifvas, och hvaruti de 53 tunnor
guld bestå. Ty sedan bevillningen blifvit afgiord, lärer det
vara för sent. Han voro för sin del så redebogen som någon
annan at ju förr ju häldre gå in uti bevillning, sorn kunde
hielpa riket, men han trodde sig vara sine hemmavarande
medbroder den aktning skyldig, at de, som skola contribuera,
måtte blifva satisfierade med at få veta, hvartil de
contribuera.
Hr Linnerhielm förestälte, at man borde hafva det
förtroende til de i Secrete Utskottet valde Riksens Ständers
hrr ledamöter, at när de förklara sig' hafva sedt hela tillståndet
af rikets financevärk och ärkänna en sådan brist, som
Bevillningen.
23
nu är upgifven, det är lika sorn plena det sielfve sedt och
lior giöra tilfyllest; uppå ett sådant förtroende grundar sig
Riksdagsordningen och Secrete Utskottets instruetion. Derigenom
sauveras ock, at vårt tilstånd icke kommer för utlänningens
ögon. Och kanskie vår svaghet för mycket upläckes.
Tilstyrckte fördenskull at låta bero vid hvad 0111 statsbristen
blifvit upgifvit; som han ock förenade sig dermed,
at Bevillningsdeputationen måtte utarbeta ett nytt project
til en bevillning och det ju förr ju häldre.
Hr Grefven och Landtm.: Riksens Ständer authoriserade
sin Bevillningsdeputation at inkomma med project
til en personelle bevillning, således har deputationen ej
giordt annat deruti, än hvad som blifvit förrut tillåtit. At
respective stånden icke kunnat sig öfver densamme förena,
det sätter nu Riksens Ständer uti den belägenhet at vara
omtänkte på utvägar, huruledes en bevillning bäst må kunna
åstadkommas. Jag finner ingen, sorn icke ärkänner angelägenheten
deraf, at den bör skie, och det med det aldraförsta;
altså kan ock nu ingen dissensus vara, när frågan i följe
häraf endast är, 0111 icke Bevillningsdeputationen må utarbeta
ett nytt project. Frågan om redogiörelsen, hvaröfver
blifvit ventilerat, är aldeles skild ifrån den förre och kan
särskilt afgiöras. Om R. o. A. dertil samtycker, at Bevillningsdeputationen
utarbetar och upgifver ett nytt project,
så har R. o. A. likafullt förbehållit sig sin rättighet at bifalla,
jemka eller förändra samma project, när det upkommer;
ingenting är genom en sådan remiss ännu beviljat.
Men den måste gå förut såsom endaste utvägen at komma
en gång med bevillningen til slut; skulle Riksens Ständer
ännu längre härmed uppehållas, så lider riket, arméen och
hela styrelsen; och Riksens Ständer, som redan nog länge
varit tilsammans, kunna kanskie ännu på flere månader ej
komma ifrån hvarannan.
Hr Rudbeck, Thure: Aldeles, jag är för remissen,
och at Bevillnings- samt Statsdeputationerne coinbinerade
måtte tänka på inoijen at minska den upgifne store statsbristen
genom indragning af andre cronans fonder; ty när
1756 års dryga bevillning ej utgiorde mer än 12 tunnor guld,
så ser jag icke, huru landet i nu varande torftighet skall kunna
åstadkomma femtiotre.
Frih. Hamilton, Joh. Abraham, förenade sig med
24 1762, 'jan. 26.
Bevill ningen.
Hr Rudbeck, och at en hvar måtte tii deputationerne med
förslag härtil få inkomma.
Hr Jennings försäkrade, at om det endast uppehöllo
R. o. A., at statsbristen skulle upgifvas til sin beskaffenhet,
så ville han åtaga sig at uti Secrete Utskottet utarbeta en
uträkning deröfver, sorn kunde läggas för R. o. A:s ögon.
Enär nu åtskiilige af R. o. A. häruppe åter begärte propositionen,
påstod
Hr Hasen kamph, at viss dag måtte Secrete Utskottet
och Statsdeputationen föreläggas, inom hvilcken de borde
med en sådan uträkning inkomma, och förklarade, at han
icke begåfvo sig derifrån eller förut samtyckte til någon bevillning.
Frih. [von] Essen: Det är omöijeligit, at plena kunna
säga eller förelägga deputationerne viss dag, då det nya projeetet
med mera skall vara färdigt, ty dertil fordras ståndens
pluralitet, och alla stånden lära ej på en dag sig utlåta,
så at remissen kan komma til expedition straxt, ej eller
kan deputationens arbete inskränkas inom dag och tima.
För öfrigit blifver angelägit, at Bevillningsdeputationen
[får uttryckelig befallning]1, om den skall gifva up statsbristen
mera detaillerad.
Frih. Horn, Christer: Meningen är nu endast, at Bevillnings-
och Statsdeputationerne måtte gifva up ett project
til en bevillning, som i det närmaste är lempadt efter de
contribuerandes vilckor och egendom; deruti går jag för
min del aldeles in. När ett sådant project kommer upp, få
vij öfverlägga vidare, hvad vij kunna gifva, och huru det
skall skie.
Uti den frågan, som angår redogiörelse, ville jag väl önska,
at vij såsom fritt folck måtte känna, hvartil vij skole
gifva; men jag vill derom ej nu yttra mig, utan voro bäst,
at man derpå fingo något betänka sig.
Detta bejakades af åtskiilige med begäran at få proposition.
Hr drefven och Landtm.: Discourserne hafva roullerat
i synnerhet på tvänne saker, hvilcke äro särskilte den
ene ifrån den andre. Den ene quaestionen angår at remittera
det upgifne projectet til Bevillningsdeputationen, som
liar at förenad med Statsdeputationen utarbeta och till ple
1
Konceptprotokollet.
Bevillningen.
na upgifva ett nytt bevillningsproject; derom synes mig, at
R. o. A. lära sig förena. Den andre angår, at Secrete Utskottet
må upgifva, hvaruti statsbristen består; deröfver hafva
åtskillige herrar begärt betäncketid.
Frih. Ridderstolpe: När vij gå in uti det ena, hvarför
skole vij utdraga tiden längre, innan vij utlåta oss öfver
det andra.
Hr Wadenstierna, Carl: Jag för min del är nögd,
at vij afgiöra hägge quajstionerne, och äfven dermed ense,
at Secrete Utskottet måtte upgifva en sådan specification
öfver statsbristen, som vid 1751 års riksdag blifvit til R. o.
A. öfverlemnad.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Vij binda oss icke til
någre sådane vague termer utan at specificationen må vara
detaillerad så fullkomligen, at R. o. A. får tilräckelig underrättelse.
R. o. A :s flere hrr ledamöter begärte nu ytterligare at få
proposition, hvarföre
Hr Grefven och Landtm, giorde följande propositioner:
1
uno. Bifaller R. o. A., at det d. 12 December sidstl. upgifne
bevillningsprojectet åter må til Bevillningsdeputationen
remitteras, som i sammanträde med Statsdeputationen
utarbetar och til Riksens Ständer upgifver ett nytt project
til en allmän bevillning, så fort möijeligt är.
Hvilcken med Ja besvarades.
2:o. Bifaller R. o. A., at til Riksens Ständers plena Secrete
Utskottet och Statsdeputationen inkommer med underrättelse,
hvaruti den upgifne statsbristen består.
Hvilcken äfven med Ja besvarades.
Hr Grefven och Landt m. förestälte härjemte, at svårligen
någon tid Bevillnings- och Statsdeputationerne kunde
härtil föreskrifvas, ty innan detta R. o. A:s beslut hunno
blifva föredragit i de andre stånden och derifrån komma til
expedition, torde någre dagar utgå. Hvarefter deputationerne
äfven behöfde tid til sitt arbete, som genom tätare plena och
Secrete Utskott ofta blefvo afbruten.
Frih. Cederhielm förestälte, at Statsdeputationen redan
borde hafva det papperet, som angår statsbristen, färdigt,
efter Bevillningsdeputationen derifrån fådt sin underrättelse
om densamme, och at således Secrete Utskottet lätteligen
kunde upgifva den begärdte underrättelsen.
26 1762, jan. 26.
Bevillningen.
Hr Hasen k a m p h conformerade sig härmed och at derföre
en ganska kort tid måtte föreläggas.
Hr Grefven och Landtm.: Secrete Utskottet lärer
aldrig söka at uppehålla detta, sådant kan jag på dess vägnar
försäkra, och åberopar mig de här närvarande R. o. A:s
hrr ledamöter i Secrete Utskottet deröfver. Det är odieust
at uti en sådan sak förelägga lid för Secrete Utskottet och
deputationerne.
Hr Klingsporre: Vij äro ju alle enige uti det, som
gior hufvudfrågorne, hvarföre skole vij uppehålla oss med
at förelägga en sådan tid; när parole d’honneur är gifven,
böra vij noblement hafva förtroende för våre medbroder,
sorn äro ledamöter af Riksens Ständer lika så väl som vij.
Frih. Ridderstolpe: Hvarföre skole vij insistera
uppå tiden. Secrete Utskottet lärer rätt väl veta, huru angelägit
det är at komma til slut med bevillningen och derföre
sielfmant skynda.
Hr La ger svärd conformerade sig aldeles härmed,
äfvenledes Hr Durietz.
Frih. Reuterholm, Gustaf, begärte, at nästa plenidag,
efter tiden nu lärer vara förliden och kanskie de andre
stånden åtskilde, en deputation måtte afgå til de andre stånden
med extractum protocolli om detta R. o. A:s beslut,
hvilcket af R. o. A. bifölls. Härjämte begärte
Frih. Reuterholm, Gustaf, at Secrete Utskottet måtte
äfven upgifva, hvad Växelcontoiret undfådt af cronall.
Men flere hrr ledamöter svarade härtil, at det voro en ny
sak, som icke hörde hit och skulle ligga på bordet.
Upsattes altså följande extractum protocolli, som lil de
andre stånden afgå skulle.
Ibland de angelägne ärenden, som vid innevarande riksdag
ännu återstå, anser R. o. A. rikets omständigheter i synnerhet
fordra, at Riksens Ständer skyndsamligen sig företaga
och sluteligen afgiöra, hvad som stadgas må angående
den i nuvarande behof ärforderlige allmänne bevillningen.
För at vinna en snar och hederlig fred, måste medel anskaffas
til krigsmagtens sättjande i det stånd, at svenske vapnen
blifva betydande och kunna gifva vigt åt de underhandlingar,
som til fredens beredande måste anställas.
R. o. A. har derföre, så snart Bevillningsdeputationen hun
-
Bevillningen.
27
nit med sitt förslag at inkomma, redan uti December månad
sidstledet år detta ärende förehaft och sig åtagit at betala
1756 års bevillning fördubblad, emedan R. o. A. fant betänkeligit
at ingå uti den af deputationen projecterade personelle
afgiften.
Men som detta angelägne mål sedermera och alt hitintils
kommit at blifva oexpedierat af ordsak, at ej alle de öfrige
respective stånden hunnit sig deröfver yttra, hvilcket ibland
annat torde deraf härröra, at en ansenlig statsbrist blifvit
upgifven och til dess fyllnad någon drygare afgift uti bevillningsprojectet
lagd på hvarje person; och det skulle falla
mera besvärligt samt fordra längre tid at uti respective ståndens
plena sådant jemka samt efter hvarje stånds omständigheter
lämpa; så har R. o. A. trodt genaste utvägen til ett
skyndesamt sluts ärnående vara, at detta mål återremitteras
til Bevillningsdeputationen, som sammanträder med Statsdeputationen
och öfverlägger, huruvida af de cronans fonder,
til hvilcke redan årligen blifvit contribuerat, någre kunde
uti nu varande rikets belägenhet och trängande behof
användas til denne statsbristens minskande, hvarefter bemälte
deputationer, så snart sorn möijeligit vara kan, komma
at samfält utarbeta och til Riksens Ständer upgifva ett
project til en allmän bevillning, som i det närmaste är lämpat
efter hvarje contribuerandes vilckor och förmögenhet;
skolandes det vara en hvar riksdagsman obetagit at til deputationerne
ingifva sine tankar, huruledes så det ena som
andre må kunna bäst åstadkommas.
R. o. A., som nogsamt inser, huru angelägit det är, at
riket må varda tilräckeligen och skyndesamt understöd t, huruledes
alt drögsmål är skadeligt och ökar den redan nog
dryga statsbristen, hvilcken tilökning blifver för undersåtarne
en ny börda, när den skall betalas, har icke velat vara
ibland de sidste at til rikets uphielpande efter yttersta förmåga
bidraga men förmodar derjemte, om Riksens Ständer
bifalla, hvad R. o. A. nu föreslagit, at Bevillnings- och
Statsdeputationerne uti det ifrån dem förväntade ytterligare
bevillningsproject torde hafva funnit medel och utvägar,
hvarigenom den tunga blifver lättad, sorn de öfrige respective
stånden lära vara beredvillige at samfält med R. o. A.
i sådant afseende sig åtaga.
Enär R. o. A. således å ena sidan fullgiordt, hvad nit och
28 1762, jan. 26, 29.
Bevillningen.
ömhet för fädernaslandets bästa och heder af svenske män
kräfver, så har äfven R. o. A. å den andre sidan funnit
sig icke böra förbigå, huruledes Riksens Ständer kunna
vara befogade at om beskaffenheten af en så ovänligen stor
statsbrist, sorn den sig nu företer, infordra närmare uplysning
och derföre heslutit, at Secrete Utskottet med det
aldraförste må lil Riksens Ständer inkomma med underrättelse,
hvaruti den upgifne statsbristen består.
Hvileket alt R. o. A. med de öfrige respectivc stånden til
benägit bifall vänligen velat communicera. Ut supra.
10 :o. Uplästes et af Hr Woltemat ingifvit memorial angående
åtskillige författningar, som han trodde vara nödige til
ordnings bibehållande på Riddarehuset under deliberationerne.
Efter någon discours lades detta på bordet.
Hr Wadenstierna, Carl, ansåg det ämne så nyttigt
och så angeläget, at han af Hr Grefven och Landtm, begärte,
at det nästa plenum åter måtte varda företagit.
11 :o. Föredrogs Hr Lagersvärds memorial rörande de
förslager, som en chef commenderande Generallieutenanten
i Pommern Ehrensvärd til Kongl. Maij :t ingifvit angående
åtskillige officerares befordran för utmärkte krigsförtjenster,
til följe af hvad Riksens Ständer vid innevarande riksdag
uppå Secrete Utskottets tilstyrckande beslutit.
Hvileket äfven efter fleres begäran lades på bordet.
Frih. Reuterholm, Gustaf, upläste efter ärhållit tilstånd
ett dictamen ad prolocollum angående tryckande af
R. o. A:s protocoller, som här bifogat finnes (Bil. 1).
Hvileket äfven lades på bordet.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan half til 3 eftermidclasen.
In fidem protocolli
Joh. G. Psilanderhjelm.
Å r 1762 den 29 Ja nu a r i i.
Måndag.
Klockan 9 förrmiddagen sammanträdde Riksens Höglo!!.
R. o. A.
Närvarande:
Hr Grefven och Landtm. Axel [won] Fersen.
Sjuka officerares avsked.
29
Under Riddarehiissecreterarens ännu påstående siukdom
förde undertecknad protocollet.
Justerades protocollet för den 24 November sidstledne.
Föredrogs ett af Ryttmästaren och Riddaren AbrahamAng:de siuke
Hindric Ulf [ven] klou ingifvit memorial, innehållandes på- Afsked cicIl
ininnelser emot den ytterligare permission och tjenstfrihet,Majoren B:n
sorn Borgareståndet uti extracto protocolli af den 12 sidst- permission,
ledne December beviljat Majoren vid Södre Skånske Cavallerieregimentet
Baron Gabriel Sparre i anseende til dess ännu
forthållande svåra siukdom och hvaruti Ryttmästaren Ulfklou
begär, at samme permission måtte blifva afslagen samt
Baron Sparre, sorn nu i frenne år varit sink och utur stånd
at giöra tjenst, förbindas til afskiedstagande enligit Kongl.
Maij:ts den 26 Augusti sidstledit år uppå Riksens Ständers
tilstyrckan utfärdade förordning om officerares tjenstgiörning,
hälst officerarne i regimentet annars alt för mycket
skulle komma at lida så väl genom trägnare tjenstgöring i
fält som hinder af deras tour uti avancements; och de penningar,
de redan sammanbragt och deponerat til accord
efter pensionsreglementet vid Baron Sparres afskedstagande,
alt för länge til deras skada blifva deni utur händerne eller
aldeles borta.
Hr von Vicken: Då jag häröfver skall yttra min tanka,
ömar mig å ena sidan en vän, som, plågad af svår
siukdom, skall nödgas quittera tjensten, men å den andra
omar mig ock mine kamerater, hela officerarecorpsen uti arméen.
Jag känner kongl, förordningarne af 1723 och 1727,
jag känner ock den författning, Riksens Ständer vid innevarande
riksdag tagit; det är nu en lag; Majoren Baron
Sparre har redan för sin siuklighet haft flere års permission,
då hela regimentet legat i fält och hans kamerater måst bestrida
sysslan; efter lagen bör han derföre nu taga afskied;
ingen kan för hans skull ändra denne lag. För öfrigit bör
detta icke af Riksens Ständer uptagas utan tilhörer Kongl.
Maij :t, så at jag icke vet, huru det kommit hit.
Hr Grefven och L a n d t m.: Vid det öfverste Hiertas
ansökning om permission varit före uti Borgareståndet, har
ståndet kanskie uppå någon ledamots anmälan äfven uptagit
detta och beviljat Majoren Baron Sparre permission samt
sådant genom extractum protocolli hos de andre stånden tilltjänna
gifvit; men som detta extractum protocolli icke hos
30 1762, jan. 29. Sjuka officerares avsked.
Ang:de enskilte
måls
uptagande.
R. o. A. blifvit föredragit, så tror jag, at för än sådant skier,
vij ej behöfve nu vidare ventilera härom.
Hr Thure Rudbeck önskade, at ett beslut måtte
tagas en gång för alla, det hvad oek uti sådane private ansökningar
om permissioner med mera ifrån Kongl. Maij :t
kan varda remitterat, icke af R. o. A. antages.
Hr Hasen kampff: Om R. o. A. behaga vidtaga detta
beslut, så kunde den deputationen, hvilcken med R. o. A:s
extractum protocolli, angående hvad i sidste pleno om bevillningen
blef resolverat, skal til de öfrige stånden afgå,
äfven taga detta med sig. Ty jag fruktar, at annars få vij
så månge ansökningar om permissioner, at vij ej hinna med
annat.
Hr T bure R u d b e c k styrckte lil den principe, at
aldrig Ständer måtte emottaga sådane ansökningar och at
bref derom i underdånighet måtte lil Kongl. Maij :t afgå.
Hr Lannnerstier n a tilläde: Och att den, som i
sitt stånd munteligen eller genom memorial dem anmäler,
bör vid den riksdagen vara sitt säte och stämma förlustig.
Uppå Hr Grefvens och Landtm :s föreställning, at
åtskillige private ärender uti Kongl. Maij:ts Rådkammare
förekomma, som influera directe på någon generelle författning
och hvilcke Kongl. Maij:t kunde finna sig föranlåten lil
Riksens Ständer öfverlemna, om icke sådane borde härifrån
abstraheras, i fall R. o. A. skulle vilja gå in uti Hr Rudbecks
idée, förklarade
Hr Rudbeck, at Kongl. Maij :ts förordning, som uppå
Riksens Ständers tilstyrckande den 17 December 1756 blifvit
utfärdad emot ansökningar hos Riksens Ständer om befordringar
och caracterer, kunde tagas til grund.
Hr Hasenkampff biföll detta, och om R. o. A. den
12 December sidstledne bifallit Öfverste Hiertas ansökning
om permission, så hindrade det icke, at ju det, som angår
Majoren Baron Sparres permission, samt den generelle
quajstionen nu kan afgiöras, och begärte, at efter R. o. A.
synes vara enige om principen, häröfver få proposition.
Hr Grefven och Landt m. giorde derföre proposition
först om Majoren Baron Sparres permission,
hvilcken af R. o. A. afslogs.
Sedan följande: Bifaller R. o. A., at den, som föreslår til
uptagande något enskilt ärende, mister säte och stämma?
Enskilda måls upptagande.
31
Hvilcket äfven med Ja besvarades. Men •
Hr Hase n kam pff påniinte genast, at denne proposition
voro för generelle.
Hr Grefven och Landt 111. frågade ytterligare, 0111
icke R. o. A. biföllo, at hos Hans Kongl. Maij:t i underdånighet
anhållas må, at enär fråga kunde blifva om remiss til
Riksens Ständer uti sådane enskilte och private mål, som
angå befordringar, pensioner, permissioner med mera dylikt,
Riksdagsordningen af år 1727 och kongl, förordningen af den
17 December 1756 måtte förblifva i sin fulla värckan.
Hvilcket äfven med Ja besvarades.
Hvaröfver extractum protocolli til de öfrige stånden genast
upsattes, så lydande:
Kom hos R. o. A. i öfvervägande den ansökning, som hos
R. o. A. blifvit giord, at Secondmajorcn vid Södre Skånske
Cavallerieregimentet Frih. Gabriel Sparre måtte i anseende
till sin långvarige siukdom än ytterligare ärhålla permission
at vistas hemma och för tjenstgiöring vid regimentet
vara fri.
R. o. A. fant sig så mycket mindre kunna lil denne ansökning
sitt bifall gifva, som Riksens Ständers vid innevarande
riksdag giorde författning angående officerares tjenstgiörning
aldeles emot en sådan permission voro stridande. Hvarjemte
och på det Riksens Ständer genom flere dylike private
ansökningar ej måge uti sine vid innevarande riksdag ännu
återstående riksdagsarbeten hindras, R. o. A. pröfvade angelägit,
at hos Hans Kongl. Maij :t i underdånighet anhållas
må, det täcktes Hans Kongl. Maij :t uti sådane och flere
private ansökningar, enär fråga kunde blifva om remiss til
Riksens Ständer, låta förordningarne af den 4 Augusti 1727
och den 17 December 1756 förblifva i sin fulla värkan.
Hvilcket med de öfrige respective stånden til benäget bifall
R. o. A. vänligen velat communicera.
Frih. Ridderstolpe hemstälte, om icke Hr Hasenkampfls
påminnelse vid den andre propositionen, at den
voro för generelle, derigenom kunde förfalla, at närmare
förklarades, hvad med enskilte ärender förstås.
Hr Grefven och Landtm, yttrade sig, at af föregående
discourser borde finnas, det med enskilte ansökningar
ej kunde andre förstås än sådane, om hvilcke nu varit venti
-
32 1762, jan. 29. Ordningen på Riddarhuset.
Ang:de ord
ning på
Riddarehuset.
lation,* al nemligen ingen skulle af R. o. A. få in pleno ingifva
memorialer, som rörde sådane personelle ärender,
hvilke af Kongl. Maij :t eller andre rikets collegier och ämbetsmän
borde afgiöras; at propostionen ej voro liv utan
redan så väl i Riksdagsordningen och flere utkomne stadgar
soin i synnerhet förordningen af den 17 December 1756 hufvudsakeligen
afgiord, ty där stadgas, at om en ledamot af
något stånd immediate inkommer med ansökning til plena
om befordran, pension, caractere, skall lian vara sitt säte och
stämma förlustig. Är han icke riksdagsman, mista sitt ämbete;
meningen af propositionen grundar sig altså på denne
•förordning och tillägger ansökningar om tjenstefrihet och
permission med mera af dylik beskaffenhet.
Hr Funck, C a r 1, utbad sig at få upläsa sine tanckar
angående oeconomien vid gevärsfactorierne i anledning af
Secrele Utskottets extractum protocolli angående arbetarnes
vid Jönkiöpings gevärsfactorie besvär öfver deras arbetslöners
otilräckelighet samt någon deni öfvergången svårare
medfart. Hvilclcet beviljades och derföre blef upläst samt
sedermera lagt på bordet, til dess Secrete Utskottets extractum
protocolli i samma ärende kommo at föredragas, hvarjemte
Hr Funck lemnades tilstånd at dermed gå til de
andre stånden.
Härunder afgeck til de öfrige stånden R. o. A:s deputation,
sedan ledamöterne dertil blifvit utsedde och upnämnde, samt
hade med sig R. o. A:s extractum protocolli angående bevillningen,
hvilclcet i sidsta pleno blef författadt, tillika med
föregående om Majoren Baron Sparres permission.
Föredrogs ånyo Hr Woltemats memorial, sorn den 26 sidstledne
blifvit upläst och lagt på bordet, angående ordnings bibehållande
på Riddarehuset. Herr Woltemat föreslår til den
ändan, at en lag kunde stadgas,
l:o det ingen må falla den andre i talet, än mindre med
sorl och skrik hindra, då han sine tankar i sin ordning til
protocollet yttrar;
2:o at icke eiler någon vid slutet af en annans tal må dess
mening med ropande bejaka eller förkasta;
3:o at under voteringar hvar och en ledamot skall sittja
på sin bänk, til dess bänken blifver upropad, på det stora
gången och skranlcet måtte vara ledige för ledamöterne på
den framkallade bänken;
Ordningen på Riddarhuset.
33
4:o at den, som sig emot ofvanstående puncter förbryter,
må genast vara förfallen til en eller flere veckors exclusion.
Härvid uplästes äfven et uti samma ämne af Hr Schönberg
ingifvit memorial, hvilcken ärkänner angelägenheten af
hvad Hr Woltemat om ordnings bibehållande föreslagit men
anser straffet för hardt och tarfvande någon jemkning, om
det icke skall leda til missnöijen och R. o. A. alt för ofta
hindras genom de deraf existerande mindre angenäme ventilationer;
men föreslår i stället, om någon begår de i Hr
Woltemats memorial omrörda oordentligheter, at det af
fiscalen antecknas vid ansvar och anmäles i nästa Riddarehusdeputation,
att den brottslige förlorar sin röst vid nästa
votering, hvarefter vitet uphörer, och det blifver en näpst,
som hvarcken betungar eller förolämpar någon. Hvarföre
ock Riddarehusdeputationen hvarje plenum bör lipgifva förteckning
på dem, som således af deputationen blifvit ansedde
hafva förlorat sin röst med mera.
Hr von Vicke 11 trodde, at hvad de upläste memorialer
innehöllo til ordningens bibehållande på Riddarehuset, snarare
skulle leda til oordningar, ty af angifvelserne kunde
upväxa rancuner emellan personer, rancuner deremot gifva
anledning til angifvelser, men af bägge upkomma disputer
och debatter på sielfve Riddarehuset och förordsaka processer
personer emellan, hälst vid voteringar upkomma animositeter.
Likväl fant han bättre ordning angelägen och derföre
bäst, a t memorialerne remitteras til Riddarehusdeputation,
som med sitt betänkande derom kan inkomma.
Hr Hasenkampff fant ordning nyttig och tviflade
icke, at ju den principen enhälligt af R. o. A. ärkändes, men
kunde rätt väl påminna sig epoquer, då samma principe mindre
blifvit ihugltommen. Hr Woltemat förtjente all tacksamhet,
sorn derom påmint samt så afmålat sidstledne sommarplena,
at åtskillige igenkändes; där kunde ännu flere casus
tilläggas, men han ville dem förbigå. De af Hr Woltemat projecterade
straff lemnade han i sitt värde och trodde, at de
kunde äga sin värckan; men å andre sidan voro ock den rättighet,
R. o. A:s ledamöter såsom capita och riksdagsmän
ägde, mer än öm. Och torde det äfven gifva mera anledning til
oordning än ordning, 0111 R. o. A. in pleno skulle decidera
öfver straffet i hvarje casu. Vij hafva redan en utarbetad
Riksdagsordning, dessutom flera ultimater. Vore altså bäst
3—512467
-
34 1762, jan. 29. Ordningen på Riddarhuset.
at remittera altsammans til Riddarehusdeputationen, som
af dem samt hvad förut stadgat blifvit kunde utarbeta en
fullständig ordning.
Härmed instämde äfvenledes Hr Lagersvärd och flere.
Hr Ehren m a lili: Ordning är det ypperste bandet i
ett samhälle, och derföre ganska väl, at vij om densamme
äro örne; men ämnet är värkligen vigtigt och har med sig
flere considerationer, som vid öfverläggningen derom icke
böra förbigås. Jag vill allenast anföra ett, sorn Hr Woltemat
föreslår i sitt memorial, nemligen angående den, sorn ropar
i förtid Ja eller Neij, och straffet derpå; huru skall det kunna
exequeras, hvem kan blifva angifvare, hälst när flere således
sig förse? Huru skall straffet appliceras til personerne?
Skola R. o. A:s ledamöter sielfve vittna uti ett sådant mål?
Ty andre vittnen kunna inom Riddarehussalen icke fås, skole
de sielfve döma? Eller skall fiscalen angifva, vittna, döma och
exequera, så får han större magt öfver riksdagsmannarätten,
än R. o. A. vid denne riksdag förklarat Kongl. Maij :t och
Rådet efter grundlagen äga. Desse med flere considerationer
föranlåta mig at tilstyrcka remiss til Riddarehusdeputationen,
sorn med sitt betänkande deröfver må inkomma.
Frih. Hamilton, Joh. Abraham: Låtom oss visa,
at vij älska ordning och, sorn ingen lärer vilja fela, icke
uppehålla oss öfver det projecterade straffet eller någon remiss
utan genast afgiöra saken.
Frih. Reuterholm, Axel: Jag har ingenting at lägga
til, hvad redan är sagt om alles vår nit och ömhet för
ordning, icke eller at påminna vid den begärdte remissen,
som gifver Riddarehusdeputation tilfälle at. yttre sina tankar
och i synnerhet föreslå medel och utvägar, huru en sådan
lag bäst må ställas i värcket. Skola alle sådane förbrytelser,
som här omtalas, blifva dömde in pleno, lärer R. o. A. ej
hinna mera än decidera öfver dylike mål. Jag vill endast
anmärcka, det uti en eller annan omständighet någon jemkning
emellan förseelsen och straffet torde vara nödig. Icke
kan jag til exempel anse som förbrytelse, at man yttrar sitt
samtycke och nöije öfver hvad någon sagt vid slutet af hans
tal genom det ordet Ja eller, som ofta brukas: Det är braf
sagt, ty derigenom förolämpas ingen. Men at ropa: Det
änger icke blifver altid en förseelse emot den agtning, ståndets
ledamöter äro hvarannan inbördes skyldige, och Jean
Ordningen på Riddarhuset.
35
icke behaga R. o. A. Desse böra altså icke sättas under ett
praedicament och med lika straff anses. Blifver derföre bäst
att remittera bägge memorialerne til Riddarehusdeputationen,
sorn derigenom får tilfälle at med et betänkande i detta
ämne inkomma, så mycket mer som R. o. A. altid brukat
den utväg at til vinnande af tiden låta deputationerne arbeta
ut de mål, som genom memorialer moverade varda.
Hr Woltemat, Albrecht: Om jag ej varit försäkrad,
at R. o. A. skulle inse angelägenheten af ordning uti deliberationerne,
hade jag ej vågat något memorial i det ämnet.
Om jag ej förrut varit öfvertygad, hade jag blifvit det af
hvad en värd ledamot behagat yttra om de oordningar,
sorn framfarne tider existerat och hvaraf han trodt sig finna
skuggan afbildad uti mitt memorial. Min mening har icke
härmed varit at gifva utkast til någon ordning för Riddarehuset
utan allenast at leda R. o. A:s upmärksamhet på
detta ämne och derjemte underkasta mine tanckar R. o. A:s
välbehag. R. o. A. lärer nogsamt finna nyttan af en bättre
ordning, än den hittils varit, och dess angelägenhet til bibehållande
af värdighet, anseende och agtning; de anmärkningar,
som blifvit giorde, vill jag icke påminna något vid,
tvärt 0111 förklarar mig aldeles nögd, örn R. o. A. behagar
vidtaga, hvad Hr Schönbergs memorial innehåller. Men när
frågan blir om ordning och en lag till dess bibehållande, synes
mig, at R. o. A. rätt så väl kan afgiöra den som Riddarehusdeputationen;
och utstaka alla de gradationer, som i
straffen finnas nödige.
Frih. Wrangell, Friedric: Vi j äro alle ense 0111
angelägenheten af ordning, men där torde finnas bättre och
lättare utvägar til dess vinnande än de upgifne; där torde
gifvas flere casus af oordningar än de, som uti förevarande
memorialer upräknas. Jag skulle kunna nämna åtskillige,
som jag sedt allenast vid voteringar förelöpa; dessutan
fordras äfven, at ett och annat närmare må förklaras angående
de upgifne förbrytelser, innan det projecterade straffet
kan bifallas. Acclamationer vid slutet af discourser förbiudas
en general vid straff af exclusion; men R. o. A. lära fi'nna
billigast at skilja, hvad som af hastighet kan skie, ifrån
hvad som giöres med berådde mode; skulle alle de, som i
förre fallet råka at förse sig, uteslutas, kunde snart Riddarehuset
blifva depeuplerat. Jag är altså af den tankan at
36 1762, jan. 29. Ordningen på Riddarhuset.
innan R. o. A. stadnar i något beslut, Riddarehusdeputationen
bör få deröfver utarbeta något ordentligit project och at derföre
desse memorialer dit remitteras.
Hr von Frese: När frågan är om ordning på Riddarehuset,
bör man icke addressera sig annorstädes än til R. o. A.
När vij ock alle äro ense om angelägenheten af ordning,
hvarföre skola vij då vara skiljaktlige om sättet at få den.
Vij deliberera deröfver, förlora vår tid och betänka icke, at
om nu detta blifver remitterat, hinner icke Riddarehusdeputationen
inkomma med sitt betänkande och saken här afgiord
blifva, innan riksdagen lider til slut, så at vij så länge
söka ordning, till dess vij omsider åtskiljas utan at hafva
fått densamma. De, som vilja, at Riddarehusdeputationen
skall döma den, som råkar förse sig, behaga påminna sig, at
den deputationen aldrig blifvit etablerad til någon domstol.
Jag tilstår, at Hr Schönbergs memorial influerar uppå mig,
och tilstyrcker altså R. o. A. at detsamma bifalla; det innehåller
i det nogaste de gradationer, man kan begära, och
sättet at få lagen värkstäld utan oreda. Om dertil kommer,
at alle penningeböter genast uttogos och lades i lådan, som
står på landtmarskalcksbordet, kunde alla vidlyftige ventilationer
förekommas.
Frih. Cederhielm: Propositionerne om ordning äro
visserligen gode; men at se dem giöras nu, sedan riksdagen
städt i 16 månader, måste förefalla dem främmande, sorn
efter jul först kommit up til riksdagen. För hvem skola de
nya lagar om ordning etableras? Jag är nögd med de, vij
redan hafva, och med de riksdagsmän, som jemte mig här på
Riddarehuset dem liittils efterlefvat, samt är försäkrad, at de
nykomne riksdagsmän lära upföra sig laglydigt. Exclusion,
som Hr Woltemat föreslagit, synes mig nog hårdt i alle casus,
oju det skall lända til correction och förbättring; skall det
deremot vara ett straff, är det för lindrigt, och ville jag, i fall
straff böra etableras inom R. o. A. i dess pleno, häldre undei--  feasta alle sådane mål, memorialet omrörer, ens bepröfvande*
dä [kan]1 landtmarskalclcen blifva judex och executionisten
tilreds på gården. Jag är derföre mera fallen för Hr Schönbregs
project, om R. o. A. det vill antaga, är ej eller emot
remiss, om så behagas.
Hr Linnerhielm: Ingen lärer hafva förglömt de flere
1 Konceptprotokollet.
Ordningen på Riddarhuset.
37
och obehagelige bevis, vij fädt, at oordningar på Riddarehuset
kunna existera och at alle de af vår värdige Grefve
och Landtm, tidt och ofta giorde ömaste föreställningar ej
varit tilräckelige at dem förekomma.
Hr Woltemat har derföre haft fullkomlig anledning til sit
ingifne memorial. Om ämnet voro tvetydigt och behöfde utredas,
skulle jag ej vara emot den föreslagne remissen. Men
deputationen kan häröfver ej säga annat, än hvad R. o. A.
sielf kan säga; remiss synes altså vara onödig. At en Riddarehusordning
behöfver öfverses och fastställas och at den af
Riddarehusdeputation må utarbetas, det finner jag både godt
och kanskie nödigt, men detta är allenast en del deraf, som
til vinnande af tiden och snar ordning genast bör afgiöras;
här är endast frågan om ordentlighet under deliberationerne
och vid voteringar. Det straff af exclusion för ett eller flere
plena uti alle upräknade förbrytelser, som Hr Woltemat föreslagit,
synes väl, at R. o. A. ej gouterar; Hr Woltemat har
ock förklarat sig nögd at gå in uti den jemkning af gradalioner,
som kunna giöras deruti. Jag föreslår altså i stället
penningeböter, nemligen at den, som med skrik approberar
eller förkastar någons til protocollet yttrade mening, böter
förste gången 40 d:r silf ant, andre gången excluderas för en
eller flere plenidagar men tredje gången belägges med drygare
straff, efter det då synes vara med berådde mode. Och likaså
uti de andre casus.
Hr Wadenstierna, Carl: Då vij öfverlägga om ett
så vigtigt ämne, som det är at få ordning, tillätes mig at fritt
yttra, det jag mer än en gång sedt oordningar, som icke
annat kunnat än misshaga Höglofl. R. o. A., ehuru en värd
ledamot förklarat sig nögd och kanskie hindrad af flere sine
oeconomiske och til hushållning hörande sysslor ej altid haft
tilfälle alt vara närvarande och se oordningarne, när de förelupit.
Jag bör ock påminna, det jag som fri svensk icke
känner någon turkisk process, där dom och execution så
genast följa på hvarandre; och jag är försäkrad, at vår värdige
Landtm, med all den nit, han äger för ordning, icke lärer
vilja åtaga sig ett så odieust domareämbete.
Det, sorn nu är under ventilation, angår 1 :o at förekomma
oordningar för voteringar och 2:o under voteringarne. Casus
deruti äro olike, och derföre böra straffen lämpas på olika
grunder; i sådant afseende bifaller jag Hr Schönbergs me
-
38 1762, jan. 29. Ordningen på Riddarhuset.
niorial och, som deruti alt är fullkomligen detaillerat, finner
ej någon remiss nödig til Riddarehusdeputationen.
Hr S c h önberg betygade sin ärkänsamma fägnad öfver
det bifall, hans memorial ärhöllo, och ville allenast förklara
någre scrupler, som hos en och annan af hrr ledamöterne
synts deröfver upkomma. At altså 1 :o icke hans mening
varit, at riddarehusfiscalen skall äga vitsord, livilcket så
mycket mindre behöfves, som, när han angifver någon förseelse,
vittnen, om så skulle behöfvas, icke lära tryta.
At giöra skillnad emellan när någon af förhastande och
obetänksamhet felar, eller när någon af berådde mode således
förser sig, lärer vara mindre a propos uti en uplyst corps,
där svagheter ej höra existera, och allenast gifva anledning
til vidlyftige undersökningar uti mål, som summarie böra decideras.
Om improberande skrik äro för R. o. A. obehagelige och
derföre böra förbiudas, så tror jag, at de approberande vid
slutet af någons tal äfven äro mindre nödige och icke värdige
et illustret stånd som R. o. A. vid dess deliberationer.
För öfrigit är qusestionen så simpel, at R. o. A. utan remisse
kan den nu af giöra.
Häruppå begärtes proposition af åtskilIige.
Hr Rudbeck, Thure: Bästa lag vore, at vij påminte
oss, det vij äro riddersmän och riksdagsmän, ansvarige Gud
och efterverlden på samvete för väre giöromål. Men efter en
lag nu behöfs om ordning och 2:ne värde ledamöter derom i
memorialer ingifvit olika projecter, så synes mig lättaste utvägen
til dess utarbetande och tidens vinnande vara, om
bägge remitteras til Riddarehusdeputationen, sorn då närmare
kan qualificera hvarje förseelse och straffet dertil lämpa
samt utmärcka, huru det skall se ut, sorn med penningar
kommer [at]1 bötas, och huru det skall vara beskaffat, som
böre straffas med exclusion; ty ett straff för alle upräknade
förscelserne lärer icke passa sig utan gifva anledning till dagelige
ventilationer i hvarje casu.
Hr Jennings: Vij ärkänna alle principen af de upläste
memorialer. Jag ser ingen skada i det, at vij förena oss äfven
0111 deras remitterande. Riddarehusdeputationen, sorn här
närvarande känner R. o. A:s intention, lärer nog skynda med
at sitt betänkande utarbeta. Men nog kunde R. o. A. äfven
1 Konceptprotokollet.
Ordningen på Riddarhuset.
39
så lätt afgiöra de af dess ledamöter upgifne förslager nu, sora
det skedde, när frågan var at inhibira(!) votering med polletter;
och sorn det voro genaste vägen at komma til slut, vill
jag dertil styrcka R. o. A. samt at bifalla Hr Schönbergs memorial,
hvilcket tyckes medföra mindre äfventyr än det straff,
sorn i Hr Woltemats memorial mera generelt är utstakat.
Hr Ehrensvärd, Friedric: Alla lära påminna sig
de oordningar, som existerat, och derföre finna, att vij behöfva
en lag, som må förekomma dem. De herrar äro tack
värde, som tänckt derpå. Mig tyckes, at öfver de händelser af
oordning, som här i deras memorialer äro upgifne med förslag
til straffen, R. o. A. genast kan yttra sig och dictera
straffet; hvad behöfs Riddarehusdeputationens betänkande
för at säga, huru den skall anses, som står på gången, inom
skranket, i otid med skrik approberar eller improbera!- en
annans tal och mera dylikt. Hr Schönbergs memorial utsätter
tilräckeligen gradationerne af straff häruti, och jag conformerar
mig med honom utan at behöfva vidare remisse. Önsketigit
vore, om R. o. A. ville påminna sig sine förfäders heder,
at vij äro det förste ståndet i riket, som bör förelysa de andre
i värdighet at handtera alle saker, på det efterverklcn i vare
protocoller ej måtte få se qvarlefvor af händelser, hvilcke
lända oss til föga heder.
Hr Durietz: Ordnings bibehållande är förste moraliske
skyldigheten i alla samhälden. Hvad de värde ledamöter om
ordning på Riddarehuset ingifvit, är ganska godt och deras
nit berömvärd, men 0111 lag derom skall giöras, böre vij
tänka på sättet at få lagen värkstäld; det torde altså behof vas,
at i den omständigheten saken remitteras til Riddarehusdeputationen,
hvilcket kan skie och tidsutdrägt ändå undvikas,
0111 deputationen tid förelägges, til exempel til nästa
torsdag, och 0111 derjemte Hr Schönbergs memorial, som mäst
gou teras, blifver grunden, hvarefter deputationen utarbetar
vissa reglor, hvilcka, när de til R. o. A. inkomma, icke efter
upläsandet läggas på bordet.
Frih. Kagg: R. o. A. må ej taga til misstycke, at för
mig, sorn först efter jul kommit til riksdagen, underligit förefaller
at nu höra talas 0111 ordnings giörande på Riddarehuset,
sedan riksdagen städt halft annat år, och at jag tror, det
ventilation härom är mindre nödig. Ty at straffa dem, som af
svaghet råkar förse sig, är för hårclt, hvaremot den, som gior
40 1762, jan. 29. Ordningen på Riddarhuset.
det med berådde mode, icke låter af straff skråma sig. Om
Riksdagsordningen är otilräckelig, bör en formelig Riddarhusordning
utarbetas, ty stympade ultimater i specielle casus
komma snart i förgätenhet. At nu öfverlemna Riddarehusdeputationen
derom draga försorg fordrar mera tid, och det
lider til riksdagens slut, så at det blefvo aprés soupé. Bästa
lag är, at vij öma vår egen honneur.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Det är en beklagelig men
rättmätig förundran af Frih. Kagg. Men vij måste alle tilstå,
at vij sedt oordningar under deliberationerne, under voteringarne.
Och nödigt blifver at genom en faststäld lag dem
förebygga; dock böra vij undvika at giöra en sådan ordning,
som kan vara förseelser emot ordning, samt närmare lämpa
sträffgraderne emot förbrytelserne. Här i memorialerne talas
om 4 slags förbrytelser, lät oss examinera dem.
1 :o. At med skrik och sorl falla en i talet. Detta har aldrig
varit förr resenterat. Och jag önskar, vij deremot kunde få
en lag, som blefvo möijelig at värkställa.
2:o. At approbera någons mening. Detta kan aldrig vara
ondt. Hvarföre skal det straffas?
3:o. At stå på gången och ej sitta på sin bänk. Hvar skola
ledamöterne väl stadna, när vid ett så talrikt Riddarehus
som nu bänkarne ej kunna rymma dem alle?
4:o. Men förbudet emot at gå in i skranket, det finner jag
nyttigt och kan hållas hand öfver, derföre är det ock redan
fastställ.
Mine värde Herrar, desse deliberationer leda oss altså omsider
ändå till ingenting; vij tala så länge om oordningar
inom oss, til dess riket med ordning går under; ynkeligt at
väre deliberationer härom skola taga bort en hel dag, i en
tid, riket hvart ögnablek så tarfvar vår hielp. Vill R. o. A.
hafva något i detta ämnet, så låtom oss öfverlemna Riddarehusdeputationen
at det utarbeta och derföre remittera memorialerne
dit.
Hr Rappe, C h r i s t o p her: Hr Woltemats memorial
har jag ej funnit contradiceras in meritis utan allenast i straffets
tillämpning. Jag är ej eller emot, at det i sådant afseende
må remitteras til Riddarehusdeputationen. Vij hafva länge
nog väntat at få en Riddarehusordning; den är oss nödig, om
ej alt förnuft omsider skal sorlas ner, om en hvar vid voteringar
skall få efter egen öfvertygelse rösta och ej på vägen
Ordningen på Riddarhuset.
41
fram til voteringsbordet öfverröstas. De gradationer, Hr
Schönberg i sitt memorial giordt på förseelser ne oell straffen,
approbera!- jag; och 43 § i Riksdagsordningen utsätter redan,
huru gröfre förseenden och brott skola anses.
Hr Klingsporre önskade, om memorialerne skulle remitteras
till Riddarehusdeputation, at deputation ville giöra
en skillnad emellan förbrytelserne och i straffens föreslående
i synnerhet vara mån om riksdagsmannarätten, at ej någon
måtte mista sin voteringsrätt.
Hr Grefven och Landtm: R. o. A. finner jag alla
ense deruti, at ordning är nödig; qusestion har altså roullerat
endast om sättet at få den, då flere begärt, at de memorialer,
som gifvit anledning til denne deliberationen, måtte til Riddarehusdeputationen
remitteras, som häröfver med sitt betänkande
inkommer. Blifver altså nu propositionen:
Bifaller R. o. A., at Hr Woltemats och Schönbergs memorialer
remitteras til Riddarehusdeputationen?
Propositionen besvarades med Ja.
Hr Grefven och L a n d t m. ärindrade, att deputationen
icke kunde tid föreläggas utan endast tilsättas, som skyndesamligen
inkommer med hvad härvid kan vara att påminna.
Hr von Vicken invände väl, at Riddarehusdeputationen
endast bestodo af R. o. A:s ledamöter och altså kunde
annorledes inrätta sin arbetstid än under Riksens Ständers
deputationer.
Men detta besvarades allmänt, at propositionen är bifallen
och altså ingen vidare ventilation härom kunde existera.
Uplästes Hr Ridderstråhles memorial angående den rättighet,
han påstår sig äga at för famillen sitta på Riddarehuset.
Och remitterades til Riddarehusdeputationen.
Frih. Reuterhol m, Gust a f, begärte, at hans i sidste
pleno upläste dictamen ad protocollum, som blifvit lagt på
bordet, angående riddarehusprotocollernes tryckande måtte
nu til afgiörande företagas.
Samme dictamen blef altså nu ånyo upläst (Bil. 1).
Hr Grefven och Landtm, hemstälte likväl, om icke
detta, som voro ett delicat ämne, hvilcket torde fordra mycken
och mogen öfverläggning, kunde upskiutas til ett lägligare
Ulf alle, efter nu redan liden voro nog förleden, eller
nästa plenum.
42 1762, jan. 29. Riddarhusprotokollen.
Frih. Reuterholm, Gust a f: Om R. o. A. ansågo det
för så benigt, ville han väl begifva sig lil upskof men annars
icke, ty han trodde det vara en simpel qusestio an, som utan
mycken vidlyftighet efter giord proposition kunde besvaras.
Frih. W rangell ville för sin del ej begifva sig til ytterligare
upskof, ty saken hade redan legat uppå bordet, och
voro altså emot Riksdagsordningen at ytterligare lägga den
dit.
Hr Grefven och Landtm.: Alla de considerationer,
som vid denne quaestionen torde förekomma, i fall R. o. A.
skulle börja at deröfver ventilera, föranlåta kanske R. o. A.
omsider at remittera densamma til Riddarehusdeputationens
utlåtande, hvarföre ock til tidens vinnande jag kanske får
giöra den proposition, om R. o. A. behagar remittera Frih.
Reuterholms nu upläste dictamen ad protocollum til Riddarehusdeputationen?
Men
härtil svarades Ja och Neij.
Frih. Ridderstolp e, C a r 1, föreföll remiss uppå detta
dictamen lika med af slag, ty sedermera lärer det förmodeligen
i anseende til myckenheten af andre ärender, som emot
riksdagens slut tilstöta, icke kunna komma före mera.
Hr Lilljehorn: Det är af berömlig nit för fäderneslandets
bästa, för R. o. A:s heder och til det allmännas nödige
och nyttige uplysning, som Frih. Reuterholm proponerat riddarehusprotocollens
tryckande. Och som jag icke frugtar at
låta allmänheten veta mine här yttrade tankar, så bifaller jag
honom och går icke derifrån utan votering.
Frih. D u vall, Johan D i e d r i c h, förmente, at frågan
nu icke voro om bifall eller afslag på memorialet utan
endast, om det borde remitteras til Riddarehusdeputationen,
hvilcket han för sin del biföllo med tilläggning, at cleputationen
skyndesamligen med sitt utlåtande häröfver måtte inkomma.
Hr von Vicken frågade, hvad deputationens giöromål
dervid kunde blifva?
Hr Grefven och Landtm.: Som denne qusestion redan
hos R. o. A. i förre tider torde hafva blifvit väckt, så bör
deputationen efterse i protocollerne, huru R. o. A. då sig deröfver
yttrat, på det ståndet altid måtte blifva sig lika i sine
beslut uti ett sådant mål som detta, hvarförutan deputationen,
som lättare kan samla alla rationes decidendi pro et
Tryckning av riddarliusprotokollen.
43
contra, bör dem uti ett betänkande til R. o. A. upgifva med
mera, och torde kanskie Frih. Reuterholm i detta afseende
begifva sig til remiss.
Frih. Reuterhol 111, Gustaf, frugtade, at genom denne
remiss en qiuestion, som i sig sielf voro så simpel at afgiöra,
torde sedermera uti ärendernes myckenhet blifva nedlagd
och begrafven.
Hr von Vicken: Vi hafva nu uptagit saken, sedan
hon legat på bordet, hon bör altså nu afgiöras. Och vij kunna
lika så väl säga rationes pro et contra som Riddarehusdeputationen.
Frih. Duvall : Remiss är jag ej emot. Men skall jag säga
min tanka i hufvudsaken, så förklarar jag, at jag den icke
kan bifalla. Vij dölja ej väre tankar, när vij här yttra dem
för 900 ä 1 000 :de personer, som alle böra vara uplyste och
ä pörte at granska dem, vij lemna dem i våre protocoller åt
en uplyst eftervärld, det är alt nog. Hvad rättighet äger
menighet uti landsorterne at öfver dem decidera, och hvad
bör förbinda oss at underkasta våre meningar, för hvilcke vij
ingen annan än Gud och efterverlden äro ansvarige, allmänhetens,
jag vill ej säga krögares och, det sorn värre är, landsoch
gatustrykares omdömen; det giorde aldrig något godt
men kunde mera leda till oro. Engeland, som älskat sin frihet
och sitt regeringssätt, har nog sedt desse och flere inconvenients
och derföre uphäfvit det bruket at trycka sine debatter
i Parlamentet.
Grundlagen i Riksdagsordningen, som förbudit at utur Ständernes
protocoller och arcliiver extrahera och utgifva, hvad
där passerat, förbinder så mycket mer protocollernes tryckande
och publicerande in extenso.
Härunder ankom en Borgareståndets deputation, 12 personer
stark, som på vanligit sätt emottogs och infördes.
Commissarien och Borgmästaren Olof Bidenius Re lili
o r n, som förde ordet, berättade, at Borgareståndet förehaft
R. o. A:s den 26 Januarii aflåtne extractum protocolli angående
bevillningen men at ståndet icke kunde deruti med R. o.
A. ingå, varandes de betänkligheter, som föranlåtit ståndet
härtil, innefattade uti ett extracto protocolli, det han öfverlemnade.
Deputation besvarades af Hr Grefven och L a n d t m. samt
ledsagades tilbaka på vanligit sätt.
44 1762, jan. 29. Riddarhusprotokollen.
Hr Rappe: Frågan om protocollernes tryckande låter väl
simpel men är icke så; knapt kan här något ämne af mera
consequence förekomma. Jag finner de största eftertänkeligheter
för at dertil kunna säija ja, ehuru jag ock torde finna,
at någon förmån skulle vinnas, om protocollerne blefvo tryckte,
åtminstone uti ordning och mera utarbetade tal, men
huruvida desse sednare altid äro de bäste, lemnar jag derhän.
Om någon sak förljenar reflexion, gior värckeligen denne,
och bör moget utarbetad läggas för R. o. A:s ögon med rationes
pro et contra til decision, hvilcket bäst i Riddarehusdeputation
kan ske. Saken är vigtigare än de, som vij redan
til utlåtande dit remitterat, hvarföre måge vij då icke äfven
remittera denne.
Hr Jennings: Det förmenes, at vår laglige frihet bibehålies
genom protocollernes tryckande; men jag hemställer
deremot, hvad som mera än äfven detta skall kunna lägga
band på tungan och hindra oss at med värdighet och frihet
yttra väre meningar. Hvad som mera skall kasta oss under
menighetens ok och snarare införa principalatet, än när den
sämste, vare sig in- eller utlänsk, får decidera öfver väre
tankar. En ledamot här är berättigad at utan redogörelse
yttra sin tanka, han kan i välmening och med lagens tillåtelse
tala det, som kommer i protocollet; om nu hans mening
sedan af R. o. A. förkastas, voro det likväl ömt, at hvad han
således orätt råkat tänka, skulle läggas för allmänheten. Vij
smickra oss alle med at tänka väl, men när R. o. A:s uplyste
pluralitet funnit, at jag farit vilse, bör jag rätta mig och
blifver, sedan jag rättat mig, lidande, om min villfarande
mening skulle publiceras på trycket, eller ock felar jag emot
grundlagen, oan jag vill lägga min mening, som varit emot
pluralitetens decision, för det allmänna at döma derom. Ett
sådant protocollernes tryckande skall snarast leda til at abolera
vårt lycklige regeringssätt. Det har Engeland sedt och
derföre afskaffat trycket af parlamentsdebatterne redan för
flere år sedan.
Hr S c h ö n b e r g förestälte sig redan känna til en
del den förvarande frågan, af hvad i Stora Sär.skilte Deputationen
angående tryckfrihet i allmänhet blifvit handlat, och
trodde altså, at detta kunde hvila och på en gång afgiöras
med bemälte deputations inkomne betänkande öfver generelle
frågan. Annars voro han beredd at säga sin mening nu,
Tryckning av riddarhusprotokollen.
45
nemligen det han funno förslaget olagligit, ty det voro stridande
emot Riksdagsordningen, soni redan sagt är; slcadeligit,
ty menigheten bör icke sättas til domare öfver stånd. Och
alt kan icke talas här så, at det må komma på trycket. Onyttigt,
ty de tryckte protocoller skulle utgiöra så store volumer
och i anseende til pappers pris, tryckarelön med mera falla
så dyre, at få gofvo sig tid läsa dem och än mindre hade råd
at kiöpa dem. Om en eller annan ledamot ville trycka sine
ingifne memorialer, voro en annan fråga, som ej hörde hit.
Om protocollernes tryckande skall tjena till undervisning
för en framtid och följakteligen befästande af vårt regeringssätt,
så böra de tryckas ifrån detta regeringssättets början
åtminstone ifrån 1723, örn någon skall deraf hafva fullkomlig
uplysning och lära känna l’esprit af väre lagar, i annat fall
blir det ofullkomligt, stympat, mera ländande til mörcker än
lius och gior begreppen snarare vacklande än faste och redige.
Han fant äfven ventilationen om protocollernes tryckande
leda til ingenting, ty örn R. o. A. nu säger, at de icke
skola tryckas, så sker det ej; och i fall R. o. A. deremot bifaller,
at de skola tryckas, blifva de ändå aldrig tryckte.
Hr Klingsporre förklarade sig ej eller kunna samtycka
til tryckningen och derigenom underkasta de aldramäst
granlaga ventilationer, livilcka hos R. o. A. kunna förekomma,
publiquens ögon och förvärra okunnigas begrep.
Frih. Cederhielm: Jag skall ej säga, om corruptionen
eller ministerens influence förordsalcat, at i Engeland tryckandet
af parlamentsacterne blifvit abolerad. Men det vet
jag, at icke kom det ifrån de nationelt sinnade. Kan jag ock
säga, at protocollernes tryckande här är omöijelig; ty hvem
skall bestå kostnaden, när ingen kiöper dem och ingen läser
dem, uti en tid, då smaken endast är för korta, sinrike skrifter
och knappt ändå någon gifver sig rådrum at ögna sådane
igenom. Det blir altså dervid. R. o. A. må bifalla eller afslå
propositionen om protocollernes tryckande, så blifva de ändå
ej tryckte.
Hr von Vicken: Är frågan nu om protocollernes tryckande
och Baron Reuterholms clictamen ad protocollum, så
finner jag intet deremot. Domstolar trycka ju sine domar,
acta och protocoller, hvarföre måge icke en del af väre protecoller
tryckas, deräst så månge blandade saker förekomma.
Är frågan allenast om denne quaestions remitterande, så
46 1762, jan. 29. Uiddarhusprotokollen.
håller jag före, at den hörer til Store Särskilte Deputationen
enligit en § uti den för samma deputation utfärdade instruction
och ej til Riddarehusdeputationen. Då där må utsättas,
hvad af protocoller kan få tryckas eller ej.
Hr Wadenstierna, Carl: Om det å ena sidan är
fördelaktigt, at väre tal städas, när vij vete, at de skola genom
trycket giöras allmänne; och mången torde derigenom tro
sig kunna förvärfva hemmavarandes approbation, fastän sådant
är mindre reelt, ty en hvar dömer efter sitt tycke dä,
och desse tycken variera ofta efter omständigheterne. Så bör
på andre sidan considereras, at Riksdagsordningen strider
emot ett sådant tryckande; at det länder til mindre befästande
af R. o. A:s anseende, om våra, kanske ibland mera än
vij sielfve vilja, animerade ventilationer kommo tryckte at
ut- och inomlands kringspridas. At när frågor om stånds
rättigheter förekomma, utlåtelser kunde förefalla, som uptogos
för anstötelige, i fall de blefvo på trycket utgifne, och
gåfvo medstånd anledning til repressalier, hvilcket kunde gä
så vida, at regeringssättet lupo fara, och derföre bör jag i
anseende så bärtil som mycket annat icke så lätt gå in uti en
idée, som kan af sig föda mycket ondt men föga godt. Helt
annat är, om det begäres, at en eller annan sak, som här
varit före, med alle sine tilhörige acta och protocoller må fä
tryckas, det kan skie efter tillåtelse i hvarje casu men at då
deputationens betänkande samt de öfrige handlingar cornplette
följa med.
Frih. Hamilton förklarade, at ehuru han ej hade gåfvor
at med all den vältalighet och granlagenhet, som han
gerna önskade, föra sin mening til protocolls, frugtade han
likväl icke at lägga den för publiquens ögon; voro altså ej
emot tryckningen, dock icke annorledes än at alle protocoller
ifrån och med 1723 blefvo tryckte.
Hr von Frese: Jag besinnar, at det tjenar för hvars
och ens justification, om hans på detta stället yttrade mening
lägges för publiquen, jemväl at allmänheten torde börja draga
missti’oende til den, sorn voro emot protocollernes tryckning;
det har ock giordt, at jag länge ballancerat, innan jag kunnat
decidera i denne qusestionen. Men när jag ser lagen vara
tydelig och aldrig ämnar föra annan tanka till protocollet än
den, jag efter mitt samvetes öfvertygelse inför Gud vill försvara,
hoppas jag, at ej tages mig til misstycke, om jag oppo
-
Tryckning av riddarhusprotokollen.
47
nerar mig. Skäl dertil har jag 1 :o af 22 § Riksdagsordningen,
sorn är en fundamental lag och den, hvar riksdagsman ef teisin
riksdagsfullmagt är förbunden at efterlefva, hvaräst
orden så lyda: Här upläste Hr von Frese paragraphen. 2:o.
At jag ej begriper ändamålet af tryckningen, ty när jag talar
för hela R. o. A., när hvad jag sagt står i protokollet, är det
nog, och jag hvarcken dölgt min mening eller skälen dertil;
alle andre utom Riddarehuset behöfva ej veta det; jag är
utom detta rum ingen annan än den lefvande Guden derföre
redo skyldig, sådan är allas vår och min riksdagsmannarätt,
mine Herrar. 3:o. Gior ens här yttrade mening ingen decision
i något mål, utan pluralitetens är R. o. A:s beslut. 4:o. Finner
jag, som flere redan sagt, omöijeligheten at låta trycka protocolJerne,
när riddarehuscassan ej förslår til en sådan kostnad,
och ingen lärer antaga sig en så stor entreprenade, då
knapt någon kiöpare finnes i Sverige, sorn har råd och vilja
at lägga flere hundrade plåtar i riddarehusprotocoller. 5:o.
Yttrar jag här mine tankar som fri man inför Gud och
mitt stånd på högsta och värdigaste stället, det voro att förnedra
ståndet och alla dess ledamöter, sorn tala, at låta
hvad här säges komma för allmänhetens omdöme, kanske
på gästgifvaregårdar, krogar, gathörn och flere ställen; det
voro at formera statum in statu. Det vore att förnedra oss
sielfve.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Jag beklagar, om min
tanka blifvit orätt fattad. Ingen magt kan fordra redo af oss,
det ärkänner jag; men tror det ock vara en heder at altid
föra sådane tankar, sorn kunna opåtalte läggas för allmänhetens
ögon, sådane väntar jag deni af ett uplyst stånd altid
i de protocoller, som blifva tryckte. Det är sagt, at i väre tal
kunde hända de andre stånden någon gång kunde få anledning
at blifva stötte; jag ville snarare, at genom tryckningen
sådane tal hållas tilbakas och at vij lärde oss då tala
värdigt i alle saker.
Hr Ehren mal m: Ingen redlig man frugtar at vara
känd af hela verlden, och nyttan af protocollernes tryckande
blifver altså klarligen den, at en hvar vinlägger sig om at
blifva braf karl. Jag kan altså för min del väl bifalla Frih.
Reuterhohns dictamen ad protocollum. Kostnaden med tryckningen
kan ej eller blifva så dryg, om den af publieum förskiutes;
men om R. o. A. vill remittera detta ärende, innan
4:8 1762, jan. 29. Riddarhusprotokollen.
det afgiöres, bifaller jag, at det må gå til Store Särskilte Deputationen.
Hr Ters m e d e n upläste sin mening, den han skrifteligen
författat: Om jag ej misstar mig, så synes upläste memorial
påsyfta tryckande af våra protocoller; med hvad
grund sådant påstående skie kan, har jag svårt at finna mig
uti, alldenstund vår kloka lagstiftare, som nogsamt förrutsedt
de skadeliga påfölgder, publicerande af väre ventilationer
skulle medföra, uti Riksdagsordningen förbudit, det
inga acter ifrån protocollet måge utlämnas. Skulle häremot
Ständer, som dertil äga magt, vilja förändra en sådan oeconomisk
lag, hvad nytta kan divulgerandet af hvars och ens
stridiga tankesätt värcka? Är det at igenom denne tryckning
gifva sine tal och tankesätt allmänheten til känna, vore dermed
ej annat afseende än at bevisa sin framför andre förmente
droiteur och deremot tacite beskylla stridige tanckesätten
som mindre rättvisa? Hvad vinnes dermed, åtminstone
så mångas förkastande som approbation. Är det at ställa
öfverläggningarne under allmänhetens skiärskådande och omdöme,
hvad är ändamålet, då lagbundne Ständer ej äro någon
annan än Gud redo skyldige. Är ändamålet at i publiquen
ställa en tvekan, som skulle ej alle ledamöter söka rikets val.
är det icke at utströ ett förgiftat frö at giöra regeringssättet
osmakeligit. Andra värkningar af protocollernas tryckande
kunna ej följa, således skadelige och högst farlige.
Mine gunstige Herrar, hvem af oss, som här på Riddarehuset
yttrat sine tankar, kan vara så förmäten at tro, det
dess tankesätt af alle approberas; om nu R. o. A. skulle falla
på den tankan at låta trycka deras ventilationer, sedan vij
beklageligen i riket känna två partier, mäste det icke upelda
den oenighets och skadeliga bitterhets gnistan, som åtminstone
nu emellan riksdagarne något slocknar. Hvad onda
tankesätt skulle hos de mäste rikets invånare upkomma, som
ej känna sakernas sammanhang ifrån den ena riksdagen til
den andra, hvilcket likvist borde vara för en förnuftig liierna
den redigaste ledesvän at rätt kunna jugera. Mine Herrar,
skall protocollen tryckas, så lät sådan tryckning taga sin
början ifrån 1723, då får allmänheten kanskie se i full dager
ej allenast orsakerne til det, som nu händer, utan ock lära
känna dem, som med fermitet förhindrat alle bivägar til
regeringssättets minsta rubbning. Men som jag förr ut sagt,
Tryckning av riddarhusprotokollen.
49
at intet något annat än ondt med protocollernes tryckande
vinnes, håller jag det för högst skadeligt och aldeles emot
mit tankesätt at någonsin bifalla.
Frih. Horn, Christer, tillstyrckte, at detta ärende
måtte remitteras til Riddarehusdeputationen, efter det ej angingo
mer än R. o. A.
Frih. Reuterholm, Axel: Öfvertygad af anförde skäl
kan jag ej i förevarande ämne vara af lika mening med en
ledamot, sorn mig så nära rörer; jag inedgier, at protocollernes
tryckande skulle lända til heder; men de beviste ingenting
i realiteten, när hvar ledamots särskilte tanka ej gior ståndets
beslut och ofta R. o. A:s icke Ständernes. Ståndens pluralitet
är likväl högsta magten och bör vara respectabel; vij kunna
altså härmed ej gå nog försigtigt til värcka. Finnas uti väre
protocoller lius, så finnes där ock mycket, som är mindre
nyttigt at komma til allmänhetens connoissance; til denne
tankan bindes jag likväl ej hvarcken af den alleguerade Riksdagsordningen
eller deraf, at här något anstöteligit kan talas
emot något af de andre stånds interessen, utan af det hvad
Hr Schönberg så grundeligen anfördt.
Hr v o 11 Böhnen: Hvarföre tages saken så farlig och
äfventyrlig? Kan något komma ut, så kan ock alt. Hr Boijes
dictamen ad protocollum är tryckt samt Frih. Pechlins memorial,
hvarföre kan icke det öfrige få tryckas med. Jag ser
icke de busar, som målas oss före; genom tryckningen undvikes
likväl, at ej som nu, när allmänheten talar om hvad
som händer och har händt, alt ondt bindes på R. o. A. At alt
här ej talas så, at det kan tryckas, beviser intet; ty en förnuftig
man talar förnuftigt och må hafva heder derföre; deremot
talar jag som en dåre, må jag ock stå så afmålad i det.
som tryckes. När jag talar drefven af ren nit för mitt fäderneslands
bästa, må jag icke skämmas för mitt tal. Proposition
om at trycka protocollen ifrån och med 1723 är detsamma
som at säga, det aldrig något skall blifva tryckt deraf.
Hr Boije, Hans Hindrich, conformerade sig i alt
med Hr Schönberg och påminte vid det, som blifvit sagt om
detta ärendes remitterande til Stora Särskilte Deputationen,
at det ej gingo an, efter det ej tilhörde de andre stånden at
döma öfver detta, som voro ett R. o. A. ensamt tilhörigt oeconomicum.
Hr Rudbeck, Thure, fant, at det kunde gifva mycket
4—512467
50 1762, jan. 29, febr. 1. Riddarliusprotokollen.
lius uti kundskapen om väre grundlagar och blifver ett studium
för en tilväxande efterverld, om alle protocoller ifrån
och med 1723 års riksdag blevo tryckte; men utom alle
redan anförde considerationer, som värkade, at han ej kunde
samtycka til protocollens tryckande för innevarande tid, ville
han än tillägga den, at en hvar riddersman på Riddarehuset
äger magt at emot hans vilja taga den derutur och giöra honom
genom trycket kunnig; denne qusestion kan altså icke
genom någon pluralitet bifallas utan bör vara unanimitet, och
häruti kunde Hr Rudbeck altså ej tillåta någon votering;
skulle likväl ej vara emot, om de protocoller, som för 30 å
40 år sedan höllos, numera och sedan en mansålder mäst är
passerad, blefvo tryckte och så successivement til ett försök
och til undervisning för ungdomen.
Frih. Kagg conformerade sig med Hr Carl Wadenstierna.
Men förbehölt sig, om någon ville låta trycka sine egne tankar
för egen räkning, at det härunder måtte begripas.
Hr Durietz: Vid denne sak äro flere considerationer
redan yppade och flere återstå, voro altså tjenligit at ännu
närmare öfverväga densamma, ty ingens tanka presserar;
man kunde altså låta saken hvila, til dess Store Särskilte Deputationens
betänckande om tryckningen i allmänhet upkommer,
icke i afseende at derigenom underkasta de andre ståndens
dom detta utan at ongefär få se, hvad än vidare mot
och med kan tänkas.
Hr Wolt einat: Jag önskade R. o. A. ville inse alle de
emot denne tryckning anförde considerationer; at Riksdagsordningen
den förbiuder, at värkställigheten är omöijelig;
at den icke genom votering kan afgiöras med mera, så
hoppas jag, vij snart skole komma derifrån. At en vill i
publiquen vara känd för ärlig man praeferablement för alle
sine medlemmar af R. o. A., det kan jag ej gå in uti; vij sitta
här alle med lika rätt, vij tänka alle lika nitiskt. Skulle jag
hafva rättighet at genom det, jag talar, söka mig något anseende
i landsorterne hos mine medborgare, och de, som tänka
lika väl, lika nitiskt med mig, skola mista, för det de ej tala,
hvad orättvisa lågo icke deruti? Jag kan icke gå in uti någon
ventilation om remissen utan förväntar af Hr Grefven och
Landtm, proposition öfver hufvudfrågan.
Hr Grefven och Landtm, giorde häruppå propositionen.
Tillsyn över rikets betjäning.
51
Bifaller R. o. A. Frih. Gustaf Reuterholms nu förevarande
dictamen ad protocollum? Hvilcket besvarades med Neij.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan 2 eftermiddagen.
In fidem protocolli
Joh. G. Psilanderhielm.
A:o 1762 den 1 Febr.
Måndag.
Plenum kl. 10.
Justerades protocollet af d. 26 November.
Föredrogs Justitisedeputat. bet[än]k[an]de af d. 3 Sept.Ang:detilsyn
1761 ang:de nogare tilsyn öfver betieningen uti riksens hof-öf'tjgn®jjSgbe"
rätter och collegier samt bem:te collegiers jurisdiction öfver
betieningen.
Hr Bildenschöld biföll i öfrigt bet[än]k[an]det men
trodde, att dervid någon tillägning kunde giöras ang:de collegiernes
arbetes befordrande samt de der anhängige ährenders
afgiörande innom någon viss dcrtil utsatt tid.
Frh. G. Reuterholm instämde uti lika idée, hållandes
en slik tilsyn lika angelägen öfver betieningen som öfver
collegii ledamöter och underdomare, hvilka ofta torde kunna
förorsaka utdräkt i ährenderne, i det de patrocinerade den
ene el. andre parten; och ville han således, att härom nu
tillika måtte öfverläggas och något stadgas.
Frh. Fr. O. Wrangel anmärckte häremot, att ährendernes
skyndesama afgiörande i hofr. ej altid ankommo på
ledamöterne utan mäst härrörde af processens formaliteter,
som borde iackttagas medelst underdomares och parters hörande
med mera; och kunde således, efter detta vore et måhl,
som fordrade särskilt öfverlägning, vid det närvarande ingenting
inblandas.
Härmed instämde Frih. Carl Ridderstolpe, som uprepade
den anledning, som Just.deput. til sit hemställ :de af
1732 åhrs kgl. bref till Cammarcoll. tagit, och nyttan af slik
författning i samtel. riksens collegier, hvarföre han tilstyrkte
bifall på deput. bet[än]k[an]de.
Uppå Hr L[ant] m [ ; s] proposition blef Just.dep. bet[än]k[an]de
bifallit.
52 1762, febr. 1.
Krigsförtjänster.
Ang:de Tilas Frii. J. A. Hamilton anliölt, at Sec. Deput. bet[än]-  befordran, ang:de Bergsrådet Tilas måtte få föredragas såsom
ganska nära rörande des vählfärd.
Ang:dekrigs- Hr L [ant] m. lofvade att sådant med det första vilja föfbelönandeS
1’c(lraSa men f>ad att nu få förblifva vid de på listan opförde
måhl, hälst det omrörde nu ej voro för handen, hemställandes
tillika, om icke R. o. A. nu behagade yttra sig öfver det senast
föredragne och på bordet lagde H[r] Lagersvärds memorial
rörande de i ani. af R[iksens] Ständ [ers] nyligaste författning
om krigsförtiensters belönande, på den com[menderan]-  de Gen [eralens] förslag vid armeen i Pommern senast skedde
befordringar.
Memorialet uplästes.
Hr v. V i c k e n anförde härvid, at han kände Reg.formen,
som borde vara måttstocken til hvars och ens befordran,
men att han deremot af gazetterne inhämtat flere avancemens
vid armén nyl. vara skedde, sorn deremot syntes strida, i det
inf.officerare i cavalleriet blifvit befordrade, och att andre,
som för et åhr blifvit constituerade officerare, nu befordrats
til capiteiner. Som härmed många blifvit prejudicerade, hvars
skuld det ej varit, att de ej blifvit i rikets tienst så vähl sorn
desse brukade, och äfven med de utdehlte pensioner någon
olikhet tycks sig förete, så hemstälte han, om icke R. o. A.
ville efterse expeditionen, som ang:de krigsförtiensters belönande
til Kgl. M:t afgådt, samt remittera detta måhl til Sec.
Dep[:s] skärskådande att innom viss tid med dess yttrande
häröf. inkomma.
Hr Ehrenmalm instämde häruti, hälst han ej viste,
huruvida det noga blifvit härvid iackttagit, som R[iksens]
St [änder] om de vid slike befordringars föreslående erforderlige
vitnesbörder tilstyrclct, varandes äfven af den taneke,
att R[iksens] St[änder] hos K. M[:t] anhålla måtte, att slike
framdeles förslag ej måtte hos K. M[:t] optagas, innan
R[iksens] St [änder] sig öf. detta ärende ytterl. fådt utlåta.
Hr Linnerhielm ville ej ingå in meritis, efter han ej
hade sig hrr officerares anciennetetslistor så noga bekante;
men skulle detta måhl någorstädes remittex-as, holt han före
det böra ske til Expedit.deput., som hade att yttra sig öf.
expeditionen, hälst des giöromåhl förut ej kunde någon
annan deput. underkastas. Sedan Exp.dep. härom fådt inkomma,
trodde han tiden vara att sig öf. måhlet utlåta.
Belöning av krigsförtjänster.
53
Frii. C ed er lii elni trodde saken snart blifva tydlig,
om R. o. A. ville höra expeditionen til K. M:t, som av Riddare]
h[u]ssecreteraren kunde framtagas och upläsas.
Hr Bilden schöld conforinerade sig uti des yttrande
med hvad Hr Linnerhielm anfördt.
Frh. Grönhagen ansåg detta måhl för ganska vicktigt
till bibehållande af den nödige ordning vid militaire befordringar
enligit lag och inskränckande af någon embetsraans
arbitrage dervid.
Skulle nu detta någorstädes remitteras, så borde det ej ske
til Exped.deput., ty den kunde blott berätta örn expeditionen,
hvilken vi sielfve här kunde granska, men deraf inhämtade
vi ej, hvad vidare uti detta ährende förelupit; och derföre
borde det til Sec. Dep. remitteras, som af rådsprot. kunde intaga
sakens förlopp och derom til R[iksens] St [änders] plena
inkomma. För öfrigt hade han ej utan förundran ur gazetten
sedt, det Hr Bleesing en pension af 500 d. s:t men Gr.
Meijerfelt och Hr Wrangel pensioner af 400 d. tillagde blifvit.
Orsaken til sådan olikhet kände han icke, hälst för andra
välförtiente, som til ex. Hr Klingspor, hvilken på sin kropp
buro et så hedrande vedermäle af sit vählförhåll[an]de, ingen
slik belöhning föreslagen blifvit. Dessutom borde samiel, officerare,
som i de förflutne åhrens campagner sig på utmärckt
sätt distinguerat, lika som de nu omtahlte, ihogkommas, så
framt all liknelse til mannamåhn skulle förekommas.
Hr Sch önberg fant i denna angelägne sak 2 frågor
förekomma: 1 huru R[iksens] St [änder] häruti beslutit, och
2 hur sådant af reger [ingen] blifvit verckstält. Man borde
altså öfver den 1 :sta [frågan]1 inhämta Exp.dep[:s] uplysning,
och sedan den inkommit, kunde man den 2 [frågan]1
företaga och den til Sec. Deput., om så pröfvades, remittera.
Hr [von] Nackreij utbad sig att först få höra den
expedit., som i detta måhl til Kgl. M:tt afgådt, hälst han det
ej kände el. vid des beslut här varit närvar:de; sedan ville
han sig deröf. vidare utlåta.
Emedlertid tilstyrckte han at hos K. M:t i und. anhålla,
det slike ifrån Gen [eralen] en chef ytterl. inkom :de förslag
til befordring måtte hvila, til dess R[iksens] Ständ, denna
närvarande quaestion hunnit afgiöra.
> Förlägget har här ett frågetecken som förkortning.
54 1762, febr. 1. Krigsförtjänster.
Hr C. Wadenstierna biföll, att denna qu[aestion]
vore ganska granlaga, och försäkrade sorn exp.deput.ledamot,
att den häri utfärdade expedit, voro aldeles med Riksens]
St [änders] pluralitets beslut instämmande.
Men som i Hr Lagersvärds mern. påståds, at G[eneralen] en
chefs insände förslag af Kgl. M:t bordt pröfvas, innan det
gilladts, så blefvo frågan, om R. o. A. denne clausul beslutit
och 2 om de öfr. stånd, äfven dertil samtyckt; och häröfver
vore ordenteligast at höra Exped.deput., som ganska snart
med tydelig berättelse härom skulle vara färdig. Detta förslag
tilstyrckte han så mycket mera, som de öfr. stånden eljest
skulle lemnäs et prejudicat att in plenis optaga och skärskåda
expeditionerne och förrätta deputations arbete, hvilket
til oändelig tidsutdräclct skulle gifva anledning.
Hr Gyllensvahn uprepade enl. den kundskap, han i
detta måhl inhämtat, huru häröfver hos R. o. A. d. 13 Junii
så vähl som hos de öfr. stånden enl. påskrifterne på löparen
blifvit resolverat. Och som han funnit den afgångne expeditionen
vara aldeles conform med beslutet och ricktig, så voro
det öfverflödigt at häröf. höra Exped.deput. Men som frågan
således blefvo, antingen reger [ingen] ej rätt fattat meningen
af denne expedition eller om Gen. en chef sig häri misstagit,
så kunde sådant ej annorledes examineras än uti Sec. Dep.,
som hade tilgång til rådsprotocollerne.
Frh. Cederhielm, som nu emedlertid hade igenomsedt
expeditionen, yttrade sig på lika sätt som Hr Gyllensvahn
och att detta måhl til Sec. Dep. kunde remitteras, ehuru han
ej fant aldeles reguliert, att rådsprot:ne, hålne under varande
riksdag, blefvo af R[iksens] Ständer utfordrade och skärskådade.
På befallning uplästes in extenso den i detta måhl under d.
[7 Juli] til Kongl. M:t afgångne Rfiksens] St[änders] underd.
skrifvelse.
Hr Durietz deducerade så vähl angelägenheten att belöna
besynnerl. krigsförtienster som den att dervid följa en
uti vår lag grundad principe. Häröfver hade R[iksens] Ständer]
på Sec. Ut [skottets] giorde hemställan fattadt sitt mogne
beslut. Expeditionen deröf. hade vi nu hördt, och voro således
onödigt att remittera saken til Exp.deput. utan voro tienligast,
at den til Sec. Dep. hänskiöts, som kunde om R[iksens] St [änders]
exped. om Rådets tilstyrckande och Gen. en chefs hem
-
Belöning av krigsförtjänster.
55
st [ällan] de med 111. giöra sig ur rådsprot. underrättad och
derom til plena inkomma, som då sedan kunde med nödig
uplysning häröf. döma. Äfven kunde R[iksens] St [änder]
hos K. M. i und. anhålla att med slike ytterl. belöhningars
utdehlande måtte hafva anstånd, tils R[iksens] St [änder]
öfver närvar. qu[3estion] hunnit sig utlåta.
Hr G [i] ert [t] a anmärckte, at Hr Lag[ersvärds] memorial
som basis af vår ventil [ation] ej innehöllo någon klagan
öf. de skedde befordringar utan blott begärte deröf. uplysning.
Skulle således detta mern. nu remitt. til Sec. Dep., som
han vähl ville bifalla, så borde de omtahlte skedde befordringar
dymedelst ej sättas under quaestion, då ingen deröf.
klagat el. vist dermed någon orätt vara skedt, utan borde
endaste frågan blifva, 0111 R[iksens] St[änders] författning
för framtiden behöfver någon jemkning el. förklaring.
Hr v. Vicken anförde häremot, att om Hr Lag[ersvärds]
mern. voro subst. mat., så behöfdes ingen särskilt
klagande; ty R. o. A. voro härvid gemensamt målsägande,
då något skedt emot lag till mångas prejudice, hvaribland
Hr Vicken sielf voro en. Han instämde således i alt med H.
Durietz och tilstyrckte, att R. o. A. medelst ext. prot:i ville
anmoda de öfr. stånden att i lika mening med R. o. A. instämma.
Frh. G. Reuterholm biträdde de hrrs tanckar, som
ville, att detta måhl til Sec. Dep. skärskådande och utlåt :e
skulle remitteras, och att emedlertid hos K. M :t dylike Gen. en
chef ytterl. förslag måtte hvila, til R[iksens] St [änder] härom
hunnit i und. inkomma, samt att häröf. et extr. p[rotocolli]
til de öfrige resp. stånden måtte utfärdas att förmå
dem att härutinnan med R. o. A. instämma.
Hr Klingspor: Detta måhl rör oss alla, som äro adelsmän.
All slags jalousie på någons befordran bör vara hanlyst
ibland oss och bör den så mycket mindre rum [hafva]
mot dem, som enl. Generalen en chefs intyg[an]de förvärfvat
sig förtienst med värjan i hand efter det gambla svenska
sättet, som vi dageligen se andra med mindre möda och äfventyr
vinna både recommendationer och befordringar. Dock
ville jag, att härvid lika rätt och ynnest skedde allom utan
åtskilnad. Jag bifaller således, att måhlet må remit. til Sec.
Dep., som kan ingå in meritis och alla des omständigheter
56 1762, febr. 1.
Ivrigsförtjänster.
och deröf. til plena inkomma. Då går saken ordin, via, hvarefter
vi med nödig uplysning kunna oss derom yttra.
Hr T h. Ru [d] beck : Vi veta, m[ine] H[errar], att
Rfiksens] St[änder] giordt en författning om krigsförtiensters
belönande. I anledning deraf hafva vi ur gazetten sedt
flere personer vara befordrade. Om desse dertil varit behörigen
qualificerade, veta vi ej, åtminstone tviflar jag derpå i
anseende til somblige och tilstyrcker således, att detta Hr
Lag [ersvärds] mern. må til Sec. Dep. remitt., som har att
underrätta sig om 1 R[iksens] St [änders] författning behörigen
uti armeen blifvit kunnig giord, som varit ganska nödigt,
om den skulle kunna efterlefvas. 2. Att inhämta ur R.
o. A:s prot., om den(!) erforderl. certificater åtfölgdt Gen. en
chefs recomendation och 3 om Rådet pröfvat Gen. en chefs
förslag eller det simplem. bifallit.
Jag medger vähl, att detta måhls pröfvande medelst de
rådsprot.s infordrande, som blifvit hällne under varande
riksdag, ej är ordenteligit; men skulle härmed dröjas til
nästa r[iks]dag', så skulle altför många dertil kunna blifva
lidande i ani. af R[iksens] St [änders] nya författning, och
bör den derföre strax i början så jemkas och stadgas, at
hon blir klar, och ingens laglige rätt må utställas för lidande
och kunna trampas eller för någons godtycke öpen väg lemnäs.
Hr C. Wadenstierna: Då jag nyss föreslog sakens
remitt:de til Exp.dep., hade jag ej ännu hördt den sen upläste
expeditionen. Nu finner jag något ämne vara till efterfrågan
så i anseende til det afseende på Gen. en chefs förslag, hvarifrån
reger, blifvit befriad, som 2 til de vid Gen. förslag erforderliga
certificater, och bifaller således, att måhlet må remitt.
til Sec. Dep., sorn ur rådsprotme kan inhämta, huruvida
förordn. uti alt blifvit efterkommen och derom till plena
inkomma. Äfven bifaller jag, att vi med extr. pr[otocolli] må
til bifall hos de öfr. st[ånden] propfonera] att i und. hos
K. M. anhålla, att slike framdeles beford.måhl må hvila, til
des R[iksens] St[änder] sig öfver detta utlåtit.
Beg[är]des häröf. prop.
Hr Hasenkampf instemde häri, tillägrde blott, att
någon viss tid, som til ex. 3 veckor, Sec. Dep. härvid må föreläggas.
Krigsförtjänster. Bevillningen.
57
Men detta motsades af flera och begärtes ånyo proposit
:n.
Den giordes fördenskull af Hr L [ a n t ] m. således:
Bif. R. o. A., att H. Lag[ersvärds] mein. remitt. til Sec.
Deput. skyndesamma utlåtande, huruvida vid de deruti omförmälte
förslag R[iksens] St[änders] senaste förf fattning]
om krigsförtiensters belönande uti alt efterlefvad blifvit.
Detta besv. med Ja.
Bif. R. o. A., att hos K. M:t i und. anhålles, att slike vidare
förslag hos K. M. måtte hvila, til des R[iksens] St [änder] öf.
närvar :de fråga fädt sig yttra.
Detta biföls äfven, så vähl som det att en dep. med notif.
härom til de öfr. st [änden] måtte strax afgå.
Hr Durietz påminte om nödvändigheten, att deput.
måtte för tydlighetens skull medföra R. o. A:s beslut uti ett
extr. prof., hvilket han i gemen holt före vid alla afg:de deput.
vara nödigt att i ackt taga.
Hr L [a n t] m. biföll Hr Durietz påminnelse som vähl
grundad; men hemstälte, att som klfockan] nu voro mot 1,
då de öfr. st [änden] torde skiljas, deput. måtte få afgå med
notif. om R. o. A:s beslut, hvarom hon kunde låfva extr. prot.,
som nu ej hunnit färdigt skrifvas.
Detta bifölls.
Frh. Cederhielm anholt häruppå, att Borg.st[:s] se-Bevillningen
nast inkomne extr. prot. rörande denna(!) åhrs bevilning an8:demåtte
blifva föredragit och således detta för riket angelägna
ärende befordras til något slut.
Frh. Ridderstolpe understödde detta i anseende til
rikets trängande behof, som fordrade understöd, ehvad fundament
R[iksens] St [änder] också dertill behaga antaga.
Ett lika giorde ock H. Ehre n m a 1 m.
Hr L [ a n t ] m.: Ehuru Borg.st. i detta ämne med extr.
pfrotocolli] inkommit, är det dock ännu hos Borg.st. ej afgiordt,
och hemsteller således, om icke detta st[ånds] yttrande
i detta måhl bör först afväntas. Det bör medelst ståndens
öfverenskom:de beslutas och kan ej ske genom pluralitet.
Det bör således med vänlighet stånd och ledamöterne
emellan beredas, hvartil jag beder hvar och en af R. o. A. att
för sig bidraga; men det hielpes ej med ståndens positive
utlåtande sins emellan, som snarare hindra än befordra ändamåhlet.
Jag beder fördenskull om R. o. A:[s] förtroende i
58 1782, febr, 1, 4. Antalet plenidagar.
detta måhl, försäkrandes, att jag häruti skall giöra mit bästa
til befordran af detta angelägne ährende och att jag det säkerl.
skall föredraga, när jag dertil finner den tienliga tiden.
Dock kan, om R. o. A. behagar, deput. nu påminna hos
Pr[äste]- och B [onde] ståndet om deras yttrande på R. o.
A:[s] beslut ronde förslaget til bevillningen.
Detta bifölls och updrogs deput., som upropades och afgick.
Föredrogs Just.deput. bet[än]k:de af den [9 September]
-med anmärkningar vid kongl, förordningen af d. 30 Maij
1759 om biskops- och superintendentsvahl.
Detta hvilar, til des Pr[äste]st. sig häröf. fädt yttra.
Föredrogs Cammaroec[onomie]dep. bet[än]k:e af d. 23
Juli och 23 Sept. ang:de Apoth [ekare] societetens i Stockholm]
besvär öfver inrättningen af 3 nya apothequer på
Malm arne.
Lades på bordet.
Häruppå anmälte H. L [ ant] m., att han vid efterseende
funnit en myckenhet ärender uti deput. A-ara afgiorde samt
til R. o. A. inkomne, hvarföre H. L[ant]m. föreslog, om icke
hädanefter 3 plena i veckan kunde hållas, hvarjemte och som
de måste måhlén ifrån Sec. Dep., til antahlet öf. 120, inkommit,
föreslog Hr L[ant]-m., att til deras föredragande torsdagsplena
hädanefter måtte anslås.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr v. Vicken betygade i synnerhet, att H. L[ant]m. prevenerat
honom uti den giorde propositionen och att, som han
för juhl hördt, att dep. hade ej mycket hos sig oafgiordt,
han tänckt föreslå 4 plena i veckan.
Hr L [ a n t ] m. förestälte, att som man ej så noga kunde
veta, hvad uti deput :ne Arore återstående, det tils Andare kunde
vara nog, om plena öktes til 3 i veckan och deput. finge den
öfr. tiden til deras arbete.
Hr [von] Bromell anholt at få veta, hvad dagar til
plena skulle utsättas.
H. L [ a n t ] m. gaf til svars, att de vissa dagarne voro
mån- och torsdagarne. I anseende till den 3:dje nödgades
man rätta sig efter riksens angelägenheter och efter som [de]
kunde fordra S[ecrete] U[tskottets] sammanträde.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde och skildes häruppå
åt kl. Va 2.
Tilas besvär.
59
A:o 1762 d. 4 Febr.
Torsdag.
Plenum kl. 9.
Justerades prot., hållit hos R. o. A. d. 28 November, samt Justering,
det i senaste pleno resolverade extr. prfotocolli] ang:e reraitt.
til Sec. Dep af H. Lagersvärds memorial ang:e de senast
vid arméen skedde befordringar såsom belöningar för krigsförtienster.
Och gillades.
Med detta extr. prfotocolli] afgick den i förra pleno utnembde
deputation, som den dagen blott funnit ett af de
resp. st[ånden] försambladt.
Föredrogs Secrete- och Bergsdeputationernes gemensamma Sec. Dep.
bet[än]k:de af d. 21 Aug. 1761 uti de af Bergsrådet och Rid.bergsrådet8
af Iv. M. Nordst.or [den] Daniel Tilas deröfver anförde be- Tilas,
svär, att han vid rev.secr.förslagets uprättande efter Just.-  cantzleren Eric Stockenström åhr 1758 blifvit af Cantzlicollegio
förbigången och yngre bergscollegiiledamöter honom
dervid föredragne. Sedan deputie uprepat förlopppet af denna
sak, förmäla deputme sig till H. Tilas uprättelse så vähl i
ani. af lag som R[iksens] St[änders] under d. 17 Mars förb ,
åhr yttrade åstundan, att bern. B[ergs]råd måtte uti dess för
riket nyttige giöromåhl vid Bergscollegio ytterl. fortfara,
funnit den lämpligaste utvägen, om des vid Bergscollegio hafvande
b[ergs]rådslöhn varder förbättrad til 3 000 d. sunt
åhrl., så länge han vid samma stat förblifver och han derjemte
undfår försäkran, att så snart dess tour infaller att
komma på förslag til landshöfd.embete, då erhålla l[ands]-  h[öf]d[ings] fullmackt och tour samt att han till närvarande
tid, ifrån det Bergsrådet Vallberg blef befordrad, niuter
skilnaden emellan b[ergs]råds- och rev.secr.lönen 300 d. s:mt
om åhret, lärandes vid förefallande förrättningar dagtractamente
och fria resep[ennin]g:r honom böra bestås.
2. Förmäler Sec. Dep. sig framdeles särskilt skola yttra
öfver den härvid förekomne omständigheten af H:s K. M:ts
dehltagande i colleg:s och embetsmänsförslagers pröfvande i
Rådet.
3. Föreslår Bergsdeput., att B[ergs]rådet Tilas må tilläggas
en vedergällning af 4 500 d. sunt, då dess under händer
60 1762, febr. 4. Tilas besvär.
hafvande verck, Svensk bergsmannarätt kallat, aflemnas aldeles
färdigt att kunna tryckas vid 1767 åhrs slut.
Vid bet[än]k:det följde 2 vota separata, som uplästes, så
vähl som Pr[äste]st[:s] extr. prot. af d. 5 Nov. 1761, hvari
ståndet bifaller dep mes bet[än]k:de med den tillägning, att
B[ergs]r[ådet] Tilas må hugnas med landshöfd. fullmackt
och tour näst efter Landsh. Silfverschöld samt, på det han må
förblifva vid bergsstaten til fäderneslandets tienst, niuta
åhrl. 4 000 d. smis löhn, des b[ergs]r[åds]löhn deri inberäknad.
Härpå yttrade sig Frh. J. A. Hamilton, att som ex
actis klari, syntes, det B[ergs]r[ådet] Tilas voro lidande, och
således billigt, att han som en skickelig och välförtient man
borde uprättas samt til vidare nyttig tienst för riket upmuntras,
så trodde han, att Presteståndets tanckar härvid
skulle vinna allment bifall, och beg:e deröf. propos.
H. Ehren mal m instämde häruti i anseende til Hr
Tilas bekante skickelighet och förtienst samt flere af dep.
anförde considerat., ehuru den närmaste och billigaste vägen
til dess uprättelse vore att meddehla honom rev.secr. fullmackt
samt godtgiöra honom differencen af löhnerne.
Hr Jennings: Jag känner denne sak ifrån dess början
och vet, att hon varit åtskillige olike omdömmen underkastad,
dock har jag nu, sedan jag hör dt acterne, derom ej annat
begrep, än jag altid haft; och skall jag intet hindras uti mit
yttrande deraf, att min svåger, Hr R[iks]r[ådet] Hamilton,
haft deruti olika tanckar, då saken blifvit i Rådet afgiord.
Ämnet til närvar :de besvär har varit rev.secr.syslans besättande
efter H. v. Stockenström; dertill borde enl. R[iksens]
St [änders] und. bref af 21 Oct. 1756 ett [förslag] vähl ske
af skicklige och lagfarne ämnen ur Bergscollegio.
Derpå existerade qusest. om H. Tilas och H. örnschöld, då
den förre utslöts ifrån förslaget men den senare deruppå lemnades
et rum.
Jag för min dehl har altid ansedt H. Tilas så förtient
til förslaget som H. örnschöld, hälst han uti sin sysla vist
all skickelighet och insickt och följacktel. ifrån detta förslag
ej bordt utestängas, förn han på et i lagen utstakat sätt dertil
improberat el. otienlig pröfvad blifvit. Som jag således, i anseende
til hvad H. Tilas händt, finner all liknelse til mannamåhn,
så anseer jag honom derföre böra åtniuta billig och
Tilas besvär.
61
eclatant uprättelse och bifaller fördenskull Presteståndets för
honom yttrade tanclcar, att, jemte 4 000 dhl. s:ms löhn, honom
1 [ands]h[ö]fd[ing]fullmackt tildehlas må; om han
just dervid sk^ll niuta tour strax efter L[ands]h[ö]fd. Silfverschöld,
lemnar jag till R. o. A:[s] decision men tror åtminstone
dess tour böra blifva sådan, att H. örnschöld ej
framdeles må kunna prejudicera honom, i fall han skulle
vinna den af 3:ne stånd honom tilärnade befordran.
Frh. Grönhagen conformerade sig med H. Jennings
yttrade tanckar.
Hr Gyllensvahn förklarade, att som enl. beslut Secr.
Dep. arbete i dag skulle företagas, så ville han sina tanckar in
genere enl. lag deröf. yttra.
All sökt ersättning för de lidande bestodo i tvenne puncter:
1 :o uti företrädet för den öfverklagade och 2 någon p[ennin]
geersättning för saknad förmohn af bettre löhn.
I anseende til denne senare voro H. Gyllensvfans] tancka,
att den ej af cronans med vahnlige utgifter och rikets behov
nog graverade cassör borde tagas utan af den el. de embetsmän
ersättas, som emot lag försatt någon uti lidande. Skähl
dertil voro utom flere, att slikt vid flere tilfällen för detta
blifvit i ackt tagit och att vid denne r[iks]dags början Riksens]
St[änder] på Sec. Ut[:s] försicktigt giorde hemställan
heslutit att icke disponera någre p[ennin] gesummor in plenis.
Hvad anginge företrädets återvinnande för en lidande, så
voro [17]56 års Tienstbet[än]k:e klart. Måttstocken till hvars
och ens laglige befordran voro sidste fullm. datum, derefter
borde hvar och en utan mannamåhn avancera, hälst man
efter lag ansågs skickelig, tils vederspelet blifvit ordentel.
bevisligt giordt.
Öfver Hr Tilas ville han sig ej in specie yttra, vidare än
hvad lagen til des uprättelse stricte kunde medgifva, nemi.
att honom rev.secr. fullmackt af samma dato som H. Vallberg
måtte tildehlas och differencen emellan löhnerne honom
derjemte ersättas; men sådant borde ske af deras cassör, som
vållat H. Tilas lidande. Önskandes för öfrigt, att R[iksens]
St [änder] ville följa samma principe i de flere slike prejudicemåhl,
som framdeles torde förekomma.
H. Bildenschöld ansåg härvid 2 qusestioner: 1 om
Hr Tilas uprättelse och 2 om dess opmuntran som en ganska
skickelig och i bergsväsendet för riket nyttig man.
62 1-762, febr. 4.
Tilas besvär.
Uti den förre qu[aestionen] biföll han deput[:s] bet[än]k:e,
att H. Tilas förtiente uprättelse och borde således
undfå rev.secr. fullmackt af samma dato som Hr Valberg
jemte diff. i löhnen; men som Hr örnschöld, den han öfverklaga!,
ej borttagit rev.secr.syslan, så kunde han icke til
slik ersättning bindas, utan borde den af cronan godtgiöras.
Hvad vidkom framdeles upmuntran för H. Tilas, så borde
densamma blifva proportionerad, att R. o. A. ej dermed gingo
emot den föreställning, vi uti tienstsaker giordt de öfr. stånden.
Doch som denne upmuntran på grund af des skikelighet
och för riket nyttige vidare tienst blifvit föreslagen, så ville
han äfven deruti bifalla Pr.ståndet men ej på den grund af
uprättelse utan ville i detta som andre prejudiceniåhl icke gå
ifrån lagens principe.
Hr [von] Böhn [en] instämde ang:e Hr Tilas lidfan]
de och uprättelse medelst älldre fullmackt och ersättning
af diff. i löhn samt med Hr Gyllensvan, att den ej borde
af cronans cassa tagas, hälst dervid sagts vara en statsbrist af
53 t:r guld och riket ej behof de graveras med contrib. til
slike ändemåhl, då de hade nog angelägne och store utgifter
dessutom att besörja.
Hr [von] Hasen k am p f fogade sig om H. Tilas billiga
uprätt:se med Pr.ståndets ex[tractum] prfotocolli] samt
med Hr Gyllensvaan] om fonden til löhnens ersättning, önskandes
att de til principe vid fler dylike casus måtte i ackt
tagas. Doch trodde han härvid billigast vara, om differencen
emellan b[ergs]råds- och rev.secr.lönen blefvo H. Tilas ersatt
af de obetänckte medborgare, som giordt honom orätt,
och sedan skilnaden emellan revis.secr.löhnen och de för
H. Tilas åhrl. föreslagne 4 000 d. s:m honom af riket godtgiordes,
förbehållandes sig att vidare något härvid få tillägga.
Hr C. Wadenstierna betygade sig altid finna hugneligit
att uprätta en lidande och belöna samt upmuntra en
välförtient man. Doch innan han yttrade sig, ville han besvara
den giorde anmärckning, att [17] 56 åhrs förordning och
äldsta fullmackten bordt härvid tagas för H. Tilas vid förslagets
upprätt :de til grund. Sådant hade ej kunnat vid detta
tilfälle tiena til regel, efter til rev.secr.syslan enl. R[iksens]
St [änders] samma åhr derom giorde särskilte förfatning de
förfarnaste i lagfarenhet dertil i B[ergs]collegio borde utsökas,
af Cantzlicollegio föreslås och förslaget se’n i Rådet
Tilas besvär.
63
prof vas; så att härvid ej ålder i tiensten endast bordt ansees.
Hvad nu H. Tilas vidkom, så vore hans förtienster och skickelighet
i bergsväsendet alment kände och berömde; han vore
således belöning och upmuntran värdig, hvartil H. Wad[enstierna]
biföll den af deput. och Presteståndet föreslagne
l[ands]h[ö]fd.fullmackt samt åhrl. löns tilökning, men hoppades
deremot, at H. Tilas til des tacksamhets betygande
emot R[iksens] St[änder] vorde enl. deputrnes förslag quarblivandes
vid Bergscollegio, där han kunde giöra riket så
nyttig tienst.
Hr Schönberg instfämde] med de flere hrr, att H.
Tilas förtient uprättelse för dess lidande; men det i anseende
til fonden af lönens ersättande af H. Gyllensvan och Hasenkamp
yrkade expedient kunde han ej härvid bifalla, efter
ingen lag deröfver voro giord el. nu in casu kunde giöras,
utan borde löhnen af riket ersättas. För öfrigt biföll han
deputrnes samt Prrståndets förslag till H. Tilas billige belönande
och upmuntran.
Hr T h. R u d b e c k anmärckte vid H. Wadenstfiernasj
ytt:de, att det cit:de R[iksensj St [änders] bref om rev.secr.-  syslans besättande in hoc casu emot Hr Tilas efter godtycko
ej kunnat lagh apliceras, utan hade han först bordt giöras
till inhabile att på förslaget opföras. Och som Ständer ej
borde blifva sig olike, så trodde han den för H. Tilas föreslagne
l[ands]h[ö]fd.fullmackt samt tilökte löhn böra bifallas.
Med den af H. Gyllensvan om ersättn.fonden giorde
påm:se vore H. Rudbeck uti principen ense men trodde riket
böra af sin cassa ersätta de lidande men sedan söka sin
regress hos den, som til prejudicen varit vållande. Doch ville
han bifalla, att den lag, som Hr Gyllensvahn påsyftat, för
hädanefter måtte stadgas och efterlefvas.
Hr Klingspor styrckte til att de, som oaktad våra så
tydelige befordringslagar blefvo lidande, måtte niuta reparation
ej allenast för den efterföljande tiden utan ock för den
förflutne, då de varit i lidande, med hugnande ersättning omarmas
och opmuntras. För öfrigt borde mot all mannamån
och mot alla konstiga methoder, hvarmedelst yngre prejudicerade
och flöto öfver äldre och mera förtiente, kraftige bomar
sättas, hvilket voro det bästa medlet att oss emellan
styrcka och stadfästa den högst angelägna enigheten.
Ankom en Prästest. deput., 8 ledamöter stark, anförd af Pr.st. deputerade.
64 1762, febr. 4.
Tilas besvär.
B[iskopen] Doctor Filenius, hvilken pfrsemissis] p[rsemittendis]
anmälte, att ståndet förehaft Just.deput. bet [än]-  k:de ang:e den v. Olken gifne K. M. nåd efter begångit dråp.
Ståndet hade funnit densamme i detta fall stridande med
Guds och verldslig lag och tilstyrckte fördenskull, att v. Olken
borde vara samma nåd förlustig samt lemna riket, sedan dess
erlagde mansbo th blifvit honom återstäld.
2. Hade ståndet, så i denne casu i anseende til jus agratiandi
som då qu[sestion] i Rådet varit om H. Tilas besvär
öfver förslag till rev.sec., förmärckt någon fråga derstädes
opkommen om H:s K:gl. M:ts yttrande i Rådet, hvaröfver
som Sec. Dep. i bet [än] k :e öfver H. Tilas lofvat dess yttrande
särskilt afgifva, så önskade st[åndet], att dep. anmodas måtte
att innom en tid af 3 vekor dermed til R[iksens] St [änder]
inkomma.
3. Aflemnades et extr. proh, hvarmedelst ståndet til Just.-  deput. yttrande velat remittera, huruvida den til denne
rik[s]dag åhrs(!) 1756 beviljade afgift til justitisebetieningens
tilökning ytterl. borde continuera eller kunde indragas.
4. Anmältes med extr. prot. och recom. til bifall ett Protocollsdeput:s
bet [än] k.-e ang:e Giöta Hofrätts förfarande med
en för dehl i barnamord angifven men oskyldig befunnen
qvinsperson.
5. Låfvades att i det första måhlet ståndets extr. prot.
fordersamast skulle inkomma.
Deput. afträdde.
Hr v. Vicken biföll H. Tilas uprättelse enl. deputat:nes
och Pr[äste]st. tilstyrk:de och vore det ej mindre Rfiksens]
St[änder] värdigt att belöna des förtie[n]st om invention
med harpunskytteriet, som nyl. med recomp[ens] blifvit hugnad.
I anseende til prejudicier i gemen anmärkte han:
Att som tienster voro personelle ägendommar, så borde de
liksom annan fast ägendom, som vähl är ärftelig men doch
med process kan vinnas och tappas, lageligen återgå, då de
med orätta fådts.
Hvad angick löhns ersättning, så borde den ej gå ur cronans
cassa och riket dermed beskattas, utan borde den ersättas
af den embetsman, som förorsakat prejudicen, hvarpå
exempel voro i det, som skedt Gen. Freudenfelt, L[ands]-  h[ö]fd. Cronhiort, Öfv. Palmstruck och flere.
Tilas besvär.
65
Angre H:s M:ts votum, hvarom i detta måhl något fråga
varit i Rådet, hade Pr[äste]st. förekommit H. Viclc[en]s yttrande
och biföilo han så mycket heldre den af Pr [aste] st.
föreslagne remissen til Sec. Dep. om des utlåt :e i detta ämne.
H. Lilliehorn conform. sig med det, som 0111 H. Tilas
lid:e och uprättelse sagt och föreslagit blifvit, önskandes för
öfrigt, att nog kraftige bomar mot prejudicer sättas måtte,
att hvar och en blefve säker om sin rätt som om sin egendom
och R[iksens] St[änder] kunde undslippa slike måhl, som
ökte r[iks]dagsarbetet och medtogo så mycken tid. Härtil
trodde han ej litet skulle bidraga, 0111 den embetsman, sorn
med sin åtgerd rättade någons lidande emot lag, blefve skyldig
att ersätta den lidande differencen i dess saknade löhn.
Som nu prop. begärtes, frågade H. L [ a n t ] m.:
Rifaller R. o. A. deputationernes bet[än]k:e ang:e Hr Tilas
uprättelse med Pr [aste] st. tillägning?
Detta besv. med Ja.
Hr T h. R 11 [ d ] b e c k anholt derpå om proposition öfver
dess giorde hemställan att för framtiden stadgas må, det
cronan hos de embetsman, som emot lag vållat någons oskyldige
lidande, altid måtte niuta regress för den ersättning af
dif terence i löhn, som R[iksens] St [änder] kunde finna rätvist
at någon klagande af rikets medel tillägga.
Hr L [ant] m. hemstälte, om icke, ehuru billigt(!) denna
proposit:n tycktes vara, det torde vara betänckeligt att
nu strax fatta något beslut uti et ämne, som syntes fordra
någon ytterligare beredning, och föreslog altså, att R. o. A.
medelst extr. pr[ot.] kunde rem. detta måhl till Secrete Deput.
, som detsamma hade att utarbeta och deröfver inkomma
med project til ständig lag för framtiden.
Detta bifölls.
3 ro. Androg Hr L [ a n t ] m. i anseende til hvad under
discoursen anfördts, att ehuru Secrete Deput. enl. des egen
förmälan voro i begrep att författa des särskilte bet[än]k:de
öfver de i Rådk[ammare]n förefallne qu[sestione]r angre H.
K. M. egit yttrande i Rådet öfver besvär vid förslager med
mera, sorn jemte des flere påminnelser vid Tienstebetrdet
fordersamast torde inkomma, så ville han dock nu hafva
R. o. A. understält, örn någon särskilt påminnelse derom dep.
giöras skulle enligit hvad Prästest. igenom des deputerade
5—5/2407
66 1762, febr. i.
Nordencreutz besvär.
Äng:de Majoren
Nordencreutz
besvär.
nyss anmält sig hafva beslutit, att deput. skulle anmodas att
innom 3 veckor härmed til R| iksens] St [änder] inkomma.
Pr [aste] st[ :s] tanckar biföllos.
Härpå föredrogs Secrete Deputations bet[än]k:de af den
[22 April] angre Majorens vid Fortificationen Nordencreutzes
deröfver anförde besvär och sökte uprättelse, att Kongl. M.
genom nådige resolutioner af [d. 1 April 1757]1 och [d. 4
Maj 1759]- tillagt Majorerne vid samma stat Cronstedt, Hoppe
och Råberg såsom äldre i tiensten tourén framför honom,
som i stöd af Rfiksens] Stfändcrs] författning af [d. 21 Okt.
1756] vunnit sin befordran för dess vid fästningsbygnaderne
giorde trägne tienst.
Deputationen tilstyrcker i stöd af åberopade författning
bifall uppå denne H. Nord[encrcutz] ansökning och ändring
i Kongl. Maj :ts resol. för de 3:ne majorer.
Upl. Borg:st extr. prot. af d. [29 Okt. 1761], som i anseende
til Maj:n Råberg bifaller K. M:s gifne resolution.
Hr [ v o n ] Vicken medgaf, att Hr Råberg som gammal
off. efter Tienstbet. kunde synas berättigad til tour för H.
Nordencfreutz]; men som R[iksens] St[änder] i anseende til
de vid fästningsbygnader tienstgiör[an]de officerare 1756
giordt en särskilt senare författning, så borde R [iksens]
St[änder] blifva sig lika och bibehålla Hr Nordencreutz] vid
den fulmackt, rätt och tour, honom derefter tillagt blifvit.
Hvad den af H. Råberg begärte pfennin] geersättning för
något des saknade dagstractamente anginge, så hörde sådant
ej til R [iksens] St [änder] utan kunde han sig som andra uti
Statscontoret derom behörigen anmäla.
H. Ehren m a 1 m instämde härmed til bifall på depot.
bet[än]k:de.
Hr T. R u [ d ] b e c k anmärckte häremot, att om dep. bet.
biföllos, skulle månge äldre off., som til ex. H. Ebeltoft, emot
Tienstbet. blifva lid[an]de. Att Iv. M:s de flere off. gifne uprätt:e
grundade sig på goda skähl och att den författ., hvarefter
H. Nordencreutz] blifvit befordrad, blifvit af Secr.
Ut. giord, men att alla lagar för befordringar borde af plenis
fastställas, hvilket ej skedt med denne.
H. F. Ehrensvärd androg, att H. Nordencreutz] påstående
grundade sig på R[iksens] St[änders] förord:de af
1 Betänkandet.
s Registratur i krigsärenden.
Nordencreutz besvär.
67
d. 21 Oct. 1756. Att Hr Råbergs besvär enl. lag ej bordt uptagas,
efter han dervid låtit en r[iks]dag gå förbi och slikt
skulle gifva anledning til en ny placering i arméen; att H.
Nordencreutz så vid fästningsbygnad som flere tilfällen sig
distinguerat och til större belöhning än majors fullm. förtient
giordt samt att lagar, så i detta som andra fall, borde
stride efterlefvas, intil dess fde] blifvit ophäfne el. ändrade,
och biföll således bet[än]k:det.
H. Gyllensvan förklarade, att ehuru han ej ville taxera
någon af de i qu [sestionen] rör:de hrrs lortienster, så
kunde han dock ej annat än bifalla Sec. Deput. bet[än]k:de
såsom grundat så vähl på K. M:ts rescripter som på 2 Riksens]
St[änders] egne författningar. Om desse blifvit giorde
af Secr. Ut., sorn sagt blifvit, eller af R[iksens] Stfänder] in
plenis, hade han sig ej så noga bekant, doeli som denne
lag vore giord och under någre r[iks] dagar varit observerad,
så borde han, tils han som alla lagar ändrades, efterlefvas
och ny lag in casu icke giöras.
Men som alt rörande Tienst.bet[än]k:t blifvit vid r[iks] dagens
början til St[örre] S[ecreta] Dep. remitt., så kunne
R[iksens] Stfänder], om de så nödigt funno, äfven remittera
denne författn. til någon nödig jemkning för framtiden til
någon deputation, som kunde nogare proportionera belöningen,
som de vid f fästnings]bygnaden brukade officerare
nu åtniöto, hvilken kunde tyckas vara nog dryg, om de jemte
ansenligt dagstractamente jemvähl skulle äga rättighet att
usurpera på sine medbröders laggrundade förmåner och rättigheter.
Frh. C. Funck instämde med Hr Rubeck; utan att
taxera de här omtahlte officerares merit, som alla voro hederlige
och välförtiente män, trodde han bäst, om vid fastställandet
af deras tour och befordran man rättade sig simplement
efter Tienstebet[än]k:det.
H. [de] Frese: Om billigheten av Sfec]. Dfep], bet[än]k:de
vil jag mig ej vidare yttra, efter de fläste af
H:rrne derom tyckas vara ense; men som qu [sestionen] är
rörd, om den lag, hvarpå det sig stöder, blifvit giord af Rfiksens]
Stfänder] el. Secrete Utsk., så utber jag mig att til
des förklarande få upläsa cardinaldocumentet, nemi. Rfiksens]
Stfänders] egit bref af d. 21 Oct. 1756.
68 1762, febr. 4. Nordencreutz besvär.
Detta bref upl. in copia, undersk. af [de] 4 ståndens Tahlemän.
H. C. Rappe anmärckte, att sorn i ani. af det nu upläste
R[iksens] St[änders] bref H. Nordencreutz] niutit sin
befordran til majors fullm. och tour, så viste han ej, huru
regeringen] kunnat deruti någon ändring giöra eller med
hvad rätt den högste macktens författning af en subordonerad
mackt kunnat mönstras och ombytas.
Frh. Rider stolpe instämde med Hr Gyllensvan.
Frh. Grönhagen trodde, att af det utaf Fl. Frese upläste
så kallade cardinaldocumcnt sielf inhämtas kunde, alt
den omtahlte författning om f[ästnings]b[yg'gnads]officerare
af Sec. Ut. vid [17]52 åhrs r[iks]dag blifvit giordt och
först 1756 af R[iksens] St[än]der confirmerad.
Att då af Gen. Cronstedt besvär deremot anförde blifvit;
att de vid f fästnings]bygn. befordrade offic:e[s] fullmackter
ej blifvit af R[iksens] St [änder] aproberade; att buten af
berre författning varit en billig tienstebelöhning men ej ge
ani. till beford. genom en chefs faveur; att Cr. Hope och Råberg
vore värdige, välfört. officerare; att den Hr Nordencfreutz]
redan [ 17]56 förunte befordran ej borde sträckas
in infinitum; att R[iksens] St[änder] nu ej hindrades af
den åberopade författning, efter de den kunde ändra, om han
funnos prejudicerlig; och ändtel. att bäst voro, då vid förmånens
utdel:e fundamentallagen snarare än godtveko blefve
efterfölgd.
H. Th. R u [ d ] 'b e c k itererade sin taneke vara, att regelingsprinc.
vid befordringar altid borde följas. Af det upläste
docum. hörde han vähl, att Sec. Ut. 1752 föreslagit den omtahlte
förf. med ffästnings]bygn.offi:ne och att den [17]56
af Rfiksens] St[änder] blifvit gillad; men deri vore ej sagt,
att desse off. skulle trampa alla deras äldre medbroder; att dc
skulle få befordran til fullu och tienst vore tydligt men ej
att de skulle derefter niuta tour, ty ens vählfågne tour kunde
R[iksens] St[änder] sielfve ej föregifva el. betaga.
Hr B i 1 d e n s c h ö 1 d biföll deput. bet[än]k:e såsom bygt
på R[iksens St [änders] egit förord :e, hvilket efter reg.principen
altid bör vara gällande.
Frh. G. Reuterholm trodde, att om Råberg sielf hade
den förmåhn att som en R. o. A:s ledamot här vara närvarande
och känd, så skulle man hafva försyn för att vara ho
-
Nordencreutz besvär.
69
nom emot. Frh. Reuterholm], som kände dess ålder och förtienst,
förklarade sig rörd af medlidide för honom och kunde
således ej bifalla, att han nu skulle sakna sin tienstetour,
utan beg [är] de deröf. voter.
H. Durietz uprepade de mot och med anförde flere considerationer
i detta måhl, där å ena sidan almänna lagen och
å den andra et särskilt R[iksens] St [änders] beslut åberopades.
Den för[e]var:de frågan gick han förbi som den, han
til alla omständigheter ej så noga kände, yttrandes allenast
sig om principen dertil.
Han anmärkte sålunda, att R[iksens] St [änders] omtahlte
författning ang:de fästn.byg.offic. befordran ej i alt voro
analogue med regeringslagarne; att embetsmän sattes på det
hala, då deni lemnades att recomendera til tienstebefordringar;
att ehuru godt R[iksens] St[änders] upsåt härvid varit,
kunde det doch föda något ondt, om det, sorn dock ej skedt,
missbrukades, och att det åtminstone förorsakade missnöije,
då det satte så månge ofta äldre off. i osäkerhet om en förvärfvad
tour.
Altså trodde han, att ber:de författning ytterl. i någon
deputat., efter det in plenis bequäml. ej ske kunde, borde
skärskådas och jemkas på et sätt, att hvarken arméen el.
fortif.staten dervid måtte blifva lidande.
H. Klingspor, J. C., medgaf, att om utaf den omtahlte
författning, den han ansåg som et bihang el. bilaga vid den
generele lagen om befordringar, någon inconvenient funnos,
derom på behörigt ställe kunde öfverläggas til någon jemkning
för framdehles; men hvad nu vidkom Hr Nordencreutzes
skedde befordran, så borde Rfiksens] St [änder] dervid blifva
sig lika och den bibehålla såsom grundad på en af dem giord
lag, den där borde äga fult bestånd, intil dess han blifvit ändrad;
bifallandes således deput:s bet[än]k:e, hvarifrån han
ej kunde sig begifva.
H [r] H. H. Boije: Som det altid är oangenämt och svårt
att personali sera, så undgår jag gerna att yttra min [mening?]
enskilt öfver de här nembde hrr off., ehuru det kanske
kunde säj as, att sorni, med egen bequämlighet undanbedt
sig de syslor, som deremot soini, giordt, då de blifvit comenderade.
Jag vill altså i korthet bifalla H. Klingspfors]
mening, att lagen bör stå, tils han blifvit ändrad, och tillika
70 1762, fehr. 4. Nordencreutz besvär.
deput:s bet[än]k:e, men funnes det nödigt, att denne lag för
framtiden bör öfversees, så skall jag ej vara deremot.
Hr L [ant] m. giorde härvid uppå flere hrrs begiäran
propos., om Sec. Deputat:s bet [än] k :e af R. o. A. bifölls.
Härtil svarades Ja och Neij.
Frh. C. R i d [d] e r s t o 1 p e hemstälte, om icke äfven
prop. öfver dess andragne påminnelse måtte giöras.
Frh. G. Reuterholm biföll vähl Frh. Rid[derstolpes]
påminnelse men itereradc sitt påstående för Råberg.
Frh. Grönhagen instämde härmed, beg [äran] des votering.
Hr Gyllensvan förmente ingen qu[aestion] kunna giöras
om lagen, ty den voro klar i faveur af offme vid fästn.-  bygn., och då deras fullmackter i ani. deraf som verklige tienster
äro att anse, så fölgde naturl., att de äfven ägde den dermed
förknippade tourén.
Han för sin delli ville på detta runi aldrig hafva något
afseende på personer el. partiesaker utan endast hålla sig vid
de af R[iksens ] St [änder] stadgade lagar och författningar.
Hr [v o n] V icken trodde sig utan att ansees för någon
Råbergs comissionair kunna anföra, att då [någon] sökt major
sbefordran, hade det mäst skedt i afsickt på afskedstagande
med någon mer förmån. För öfrigt itererade han sitt
förre bifall til H. Nordencreutz] och de flere i lika cas varande
off. bibehåll:de vid dess efter lag åtniutne förmålm;
med tillägning att för framtiden vidare jemkas kunde, att
slike befordr. vähl må ske til tienst, men att då enl. Hr Rubeck
tour ej måtte åtfölja, då Rensten ej står på [16]96 åhrs
stat.
Hr J enning [s] conformerade sig med H. Gyllensvahn,
tiläggandes at H. Nordenc[reutz] befordran aldeles <J'unnits\vara
grundad uti den upläste R[iksens] Stfänders] författning
af åhr 1756; at han vähl önskade H. Råbergs förmåhn
men att han härvid ej hade rätt el. skähl til klagan
och att, om R. o. A. nu ville befordra honom, skulle de aldeles
gå emot deras egit om befordringsmåhl tagne beslut.
Hr [von] Nackreij uprepade sakens förlöp enl. acta
och R[iksens] St [änders] åber[opade] författning. Efter
denne trodde han billigt, att H. Nordencreutz] blefvo viii
tienst och fullmakt bibehållen men dess tour framför Råberg
trodde han ej deraf kunde ledas. För öfrigt hade han ej
Nordencreutz besvär.
71
afseende på partiesaker, begärandes nu ej el. votering; men
declarerade til prot., att han ej ville dehltaga i det beslut,
sorn R. o. A. på dep. bet. tycktes villa fatta.
H. R u [ d ] b e c k contesterade sig aldrig ledas af enskilte
afsickter och partiesaker; men hans mening voro, att
fast Rfiksens] St [änder] i färber :e författning sagt, att de
f fästningsjbyg.offic. meddehlande fullmaclcter som verklige
tienster skulle ansees, sådant dock derhän ej kunde förtydas,
att emot allmänna lagens principe dermed andre medborgares
rätt skulle betagas, och att, då månge majorer derefter
än vidare skulle kunna förordnas, så många äldre officerare
skulle dymedelst blifva lidande.
Sådant kunde han för sin delli aldrig bifalla, det han nu
til prot. förklarade.
Hr C. Rappe androg, att som verkelig tienst altid medförde
tour, så kunde han ej se, hur tourén kan giöras H.
Norden [creutz] disputable, sedan han enl. lag fått verkelig
fullmakt och tienst. Ville man ändra slik lag för framtiden,
det stodo R[iksens] Stfänder] fritt, men innan det skedt,
borde den efterlefvas och gälla.
Som nu R. o. A. häröfver sig ej kunde förena och votering
begärtes, giorde H. L [a n t] m. dertill proposik, sorn efter
någon jemkning gillades sådan:
Prop.
Den, som bifaller, att Maj. Nordencreutz efter Sec. Deput.
bet[än]k:de behåller tourén framför Cronstedt, Hoppe och
Råberg, skr [ifver] Ja. Vinner Neij, få Cronstedt, Hoppe och
Råberg tour framför Nordencreutz.
Sedan bordshrrre blifvit upropade och intagit sine rum,
skredo R. o. A. til votering i vanlige tvenne uprop, hvarefter
zedlarne räknades och befunnos deruti för Ja 379 och för
Neij 381 röster.
Det underskrefne och protocollet åtföljande vo [terings] inslr[umentet]
uplästes slutel. af Rid.hussec :n, hvarpå
R. o. A. åtskildes kl. 8 om aftonen.
72 1762, febr. 8. Lövens memorial.
Måndag.
Plenum kl. 9.
Justering. Justerades protocollet af den 30 November.
Ang:de dem, Upläsles senaste voteringsinstrumentet samt til justering
S den'pra-*' * ani- af samma dags beslut upsatte extractum protocolli
judice sak- angle remiss lil Secrete Deputation att til ständig lag utarnat
Jonei. peja ej. projec^ ]luru ersättningar af saknade löhner vid prejudicemåhl
må komma at ersättas af vederbör:e, som vållat
prejudicen, utan at riket dermed må graveras.
HrHasenka m p f påminte härvid, att öfver detta ämne
ingen ny lag behöfdes, utan borde afsickten vara att skärpa
ansvaret för vederb:de, som med des fehl orsaka någons lidande
emot lag, och ville derefter hafva någon ändring uti
vårt extr. pr[ot.], hvarmed således opsköts.
Äfven påmintes om de för detta resolverade extr. protocili
1 rörande statsbristens upgifvande af Sec. Ut.; 2 rör:de H. Lagersvärds
mein. om avancementerne uti Pommern; 3:o om
flere remissers afböijande ifrån Kgl. M:t med privata ansökningar.
Men det berättades, att desse extracta prot. redan voro afgågne.
Frih, Lövens Föredrogs et Frh. Fabian Lövens memorial, i dag insinueue,
noria!, ra(j^ hvari han hemställer, om icke i anseende til anförde
omständigheter nödigt blifver för Riksens Ständer att deliberera1
Detta
memorial (Bil. 2) begärtes på bordet af somblige oell
af andre, att det måtte til Secr. Utsk. remitteras. Doch som det
förre efter lag ej kunde nekas, så anholt II. Hasenkampf
och flere, att som ämnet voro i anseende til den i Ryssland
nvl. timade förändring på thronell ganska vicktigt för vårt
rike, detta memorial måtte i nästa pleno blifva föredragit.
Ang:de Uplästes Bondeståndets extr. prot. af d. 5 sidstl. Dec. med
och^Rein- hemställan, att ägaren af Reinholtsfors och Åhrebergs stängbo!
tsbergs (1)jerilshamrar må få tilstånd at til deras behof åhrligen få tilSth”mrar.
S handla sig 600 skpp Nora tackjern.
På Frh. G. Reuterholms föreställning, att slike måhl
ej borde in plenis directe uptagas eller afgiöras, innan Bergs
1
Meningen icke avslutad i förlagget.
Smidet vid Sontorp. Nya apotek.
73
deputat. fädt sig deröfver utlåta, remitterades detta måhl til
Bergsdeputationen.
Föredrogs H. R[iks]r[ådet] Frii. Nils Palmstiernas me- H. R.r.
morial och anhållan att oacktad Urskillningsdeput. honom
vid r[iks]dagens början gifne afslag en dess ansökning 0111 2 tilökning i
skepp, tilökning i hammarskatten til högre smide vid dess s™,^orpUl
under des gods Sonstorp ägande hamrar må hos R[iksens]
Ständer til afgiörande blifva antagen.
H. [de] Frese anförde härvid de flere bevekande skahl,
som han trodde kunna förmå R. o. A. til gunst, och benägit
bifall på denne H. R[iks]r [ådets] ansökning.
Frh. Cederhielm förklarade, att ehuru han ej voro
emot den benägenhet, som man härvid ville Hr R[iks]r [ådet j
visa, kunde han doch ej tilstyreka något annat än et lagligt
och vanligt procedere härvid, som voro att först inhämta
Ursk.deput. yttrande, efter besvär emot densamma anförde
blifvit.
Detta biföls och rem. mein. til Ursk.deput. utlåtande.
Föredrogs til slutelig! afgiörande det på bordet liggande Dep:es
Secrete Handels- och manuf.- samt Cammaroecon.dep :neshc^l
bet. af d. 23 Juli och 23 Sept. nasti. ang:e Apotekaresocietetens apotheque
deröfver anförde besvär, att Kgl. M:ts genom resolut, af d. [20llJI 1 sta,lenDec.
1759] beviljat 3 nya apothequers inrättande på Norremalm
och Kongsholmen; tilstyrckandes deput:ne att desse
nya apoth. måge bibehållas vid ber:de kgl. resolutions åtniutande.
Härvid existerade någon discours, i det H. Hasenk
a m p f hemstälte, örn icke detta måhl måtte til längre fram
upskiutas och andre angelägnare almänne ärender, som längre
legat på bordet, efter ordning i des ställe föredragas, såsom
Jönkiöpingsfactoriesaken och andre från Secrete Ut. inkomne
måhl. Hvarmed äfven H. [von] Böhn [en] instämde, begärande
härom votering.
Hr L [ a n t ] m. förestälte häremot, att det otvifvelacktel.
tilhörde des embete att föredraga de måhl, hvarom han med
de öfr. ståndens Tahlemän öfverenskommit att oprätta föredr.
listan.
Att följacktel. vid detta så mycket mindre voro at invända,
som det någon tid legat på bordet, och dessutom, då
det voro hos de öfrige stånden afgiordt, R. o. A. sig deröfver
borde yttra, på det expeditionen ej måtte uppehållas.
74 1762, febr. 8.
Nya apotek.
Bondest:s
deputation.
Dett understöddes af H. [von] Na kreij, sorn tilläde,
att om ej L[ant]m. bibehöllos vid des embetes myndighet
utan hvar ledamot ville decidera om ährendernes föredragande,
på lika sätt som han ofta redan sedt private måhl af
något hvar här väckas, så viste han ej, hvad R[iltsdags]ordning
eller 1 [ant] m.embete skulle blifva. Skulle L[ant]m. den
kunna följa, så borde den af R. o. A. sielfva ej brytas.
Härmed instämde Frit. F r. O. Wrangel och Hr L a nnerstierna
och de fläste af R. o. A.
Hvarpå uplästes heride bet[än]k:de.
Härunder ankom en Bondeståndets deputation, 12 pers.
starck, anförd av Riksdagsmannen Otto Olofson, som
pfraemissis] p[rsemittendis] anmälte:
1 :o. Att ståndet, som af denne långe riksdagen hade så
dryg klänning, önskade des slut och dertil hade utsatt d.
sidste April, hvartil, om Riks [ens] St [änder] i plena och deput:r
flitigt arbetade, ståndet hoppades, att alla angelägne
r[iks]dagsährender skulle kunna vara afgiorde.
2. Recommenderade ståndet til afgiörande et vid sidsta
r[iks]dag ifrån Cam.oec.dep. inkommit men oafgiordt bet[än]k:e
ang:e skogarne i riket.
3. Ingafs och recom. et st[åndets] ex[tr.] pr[ot.] vid
C [ammar] oec.dep. bet[än]k:e uti saken emellan Ass[essor]
Wettring och någon almoge vid Sonestorp.
4. Cam.oec.deput. bet[än]k:e uti ansökningen om Marums
hemman samt ett d:o ang:e Kottby hemman i Finl. recom.
til bifall.
Deput :n afträdde.
Sedan nu för omtalte betänckande til slut var upläst,
yttrade sig
Frh. G. Reuter hol m, att detta måhl vore allom nog
bekant och hela denna tid uti staden nog ventilerat och deri
mycket inblandat om privilegiers vård, om monopoliers skadelighet
och almänhetens behof med mera. Han ville altså ej
vara vidlyftig eller söka andra härvid om sine tanckar att
öfvertyga utan endast föreslå et expedient att komma ifrån
saken utan disput och votering. Det vore att conservera de
omtalte nya apotequer men att til förekommande af bönhaseri
derjemte stadga, att det nu varande antahl af apot. i
staden ej på 50 åhr måtte blifva förökt.
Hr Leijonanckar anmärckte vid de gambla apot.
Nya apotek i Stockholm.
75
besvär åberopade privilegier, at privilegier voro af 2:ne slag,
ståndsprivilegier, sorn inlupo i sielfva regeringssättet samt
stadgades i grundlagarne, och oeconomiske, hvilcka voro ändringar
underkastade efter omständigheterne och utan inbrott
uti fund[amental]lagen kunde bytas och jemkas. Af denne
art Aoro apot. privilegier.
Han kunde således ej annat än bifalla deput. bet[änk] :e loide
på goda skälil beviljade nya apotheq., inen en annan fråga
kunde härvid existera, om slike privilegier af regeringen
borde kunna emellan r[iks]dagar utdehlas och rubbas eller
om sådant endast borde R[iksens] Ständer tilhöra.
H. H a s e n k a m p f hemstälte i gemen, huru angelägit det
voro, att alla privilegier blefvo vårdade. Desse, ehuru de efter
den nyss giorde distinction kunde vara af tvenne slag, voro
doch begge helige och som lag att anse i stöd af Reg.formen
och S[veriges] Kon.försäkrans 11 §.
Apoth.soc. privil. voro af Iv. Carl d. XI:te åhr 1694 och
K. Carl d. 12 1707 meddehlte och confirmerade 1725; då en
man begärt frihet lil ct nytt apot. inrätt :e, hade sådant såsom
stridande emot desse privil. afslagits, 1734 hade de medelst
förelagd näpst blifvit för kraftige erkände och 1735, då et nytt
apotheque på Ladugårdslandet anlades, hade det ej skedt på
nytt privilegium utan på et gammalt, som apoth. sig hade
tilhandlat, hvarjemte äfven i resolut, ett förbehåll emot fleres
anläg[gan]de blifvit giordt. Att nu i slike privilegier giöra
någon rubning tycktes ej hafva tilkommit regeringen emellan
r[iks]dagar utan bordt R[iksens] St[änder] sielfve förbehållas,
hälst då ingen nödvändighet det kräfde, då staden ej
var mera utvidgad än för, icke eller folknununern nu vore
större än a:o [16]94, mindre så förökt att fler apoth. behöfdes.
Mindre ännu kunde stadsboernes större bequämlighet
dertil tiena som skähl, emedan l:o eljest medici, som först
böra af de siuke rådfrågas, innan apot. sökes, bordt til patienternes
bequämlighet placeras på visse districter i staden
til besparing af omgång vid deras opsökande. 2. Borde äfven
de af medicis brukade signaturer, som ej af alla förstås,
blifva förbudne och dem et för allom tydligt skrifsät vid
recepterne påläggas. 3:o. Borde äfven den abus afskaf fas af
doctorerne [att] visa de sökande til visse ofta för dem aflegsne
apoteq och hålla sig til et enda, där då receptet måste
hämtas, ofta med tidsförlust och äfventyr för den siuke.
76 1762, febr. 8.
Nya apotek.
Desse omständigheter borde considereras. De bidrogo mera
til den almänna bequämligheten än flere apoth. inrättning,
hvilken ej mera dertil tiente, af [o: än] rättvisan af månge
advocaters förordnande befordrades.
Han hoppades, att om detta togos i benäget öfvervägande,
skulle R. o. A. finna betänkeligt att bifalla deputatrnes för
de nya apoth. giorde hemställande.
H. Schönberg androg å den andra sidan, att hvad om
doctorernes boningsställen och signaturer med mera anfördt
vore, icke hörde tili närvar :e fråga. Han ville altså gå det
förbi och blott hålla sig' vid dep. bet fän] k :e såsom rätta
ämnet. De dervid förefallande consid. ville han i korthet
söka utreda i anseende til deras laglighet och deras påfölgd.
Ansåg man hvad rätt de gambla apot. sig åberopade, sä
hade deras 1694 erhållne resolution sedan den tid medelst
flere apoth. inrättande flere gånger blifvit ändrade efter omständigheterna,
varandes således af samma natur som flere
skråordningar och privil. oeconomica och skiften underkastade,
då deremot enl. den giorde skilnad stånds privil. voro
af hel annan beskaffenhet. 2. Hade, som ex actis syntes, slike
måhl altid af regeringen blifvit pröfvade och afgiorde, hvilket
äfven nu skedt och syntes i sig sielf ganska billigt.
3. Att Kgl. M:t dertil haft fullkomlig anledning och goda
skahl, syntes af deput. berättelse. Att staden på någre och 20
uhr sen 1735 blifvit utvidgad, att de sedan 1738 der inrättade
månge fabriquer ökt folkmengden voro ostridigt, hälst äfven
ej länge sedan vid tillfälle af b[an]colohn på stenhus yrckat
blifvit, att stenhusbyggnaden dit drogo mångfaldigt arbetsfolk
från landet. Hvartil äfven kommo, att de gamle apoth.
kanske, om det i Krigscollegio efterfrågades, torde finnas hafva
förvärkat sina privilegier.
4. Gåfvos prejudicat på fler i andre städer, sorn til ex. i
Upsala, nyl. inrätade nya apotheq., som vähl blifvit öfverklagade
men af R[iksens] St [änder] bibehållne, och borde således
Stockh, stad billigt niuta samma rätt som andra städer.
5. Voro tydligt, att medelst fler apotheq. de siuke sökande
skulle skyndesammare befordras med medicamenternes prepar:de
än på färre och således undgå et ofta äfventyrligt
väntande.
6. Alt förtiensten för alle ej skulle blifva tilräekelig voro ej
att befruckta, efter apothequen utom medicam. äfven hade
Nya apotek i Stockholm.
stor förtienst med fler sorter krydders, vattns och liqueurers
föryttrande, som rikel. ersatte det förra.
7. Det voro dessutom en erkänd sanning, att alle slags monopolier
äro skaddige. Att apoth. ägde en kostsam näring
med stora förlag vöre häremot ej större skahl för apot. än
för Gulddragaren Oldenburg till monop. idkande af des handtering.
På desse skähl biföll han altså deput. bet[än]k:de.
Ankom en Borg.st. deput., 12 p[ersoner] starck. Ordföranden,
Ass. Antonson, anmälte [pamiissis] p[rsemittendis],
att ståndet bifallit Bondest. föreställning om riksdagens
slut till d. 1 Maij, viljandes ståndet vara utan skuld, om dermed
längre utdrogos, emedan ståndet trodde den återstående
liden til alla ährenders afgiörande vara tilräckelig.
Deput. afträdde.
H. D r ilfva androg i det förra ämnet,
I. att han ej trodde regeringen hafva ägt rättighet att
rubba Apot.soc. privilegier, utan att slike måhl tilhörde endast
R[iksens] Ständer.
Något monopolium kunde hos apot. ej existera utan ägde
blott rum vid handaslögder.
2. Att de nya apot. för publ. ej voro nyttige kunde deraf
bevisas, att de förorsakade större consumtion af deras utrikes
ingredientier, hvarföre p[ennin]g[a]r drogos ur landet; utan
vore långt nyttigare att förordna flere medici eller flere apoth.
i landsorterne, dit desse nya kunde flytta, hälst de gamble
apoth. sig erbudit att dem för öfrigt skadelöse hålla.
Han kunde således ej annat än bifalla de gamla apot. ansökning
och begärde deröf. votering.
H[r] H. B o i j e deducerade, att enligit den förut anmärckle
distinction en stor skilnad vore på privilegier. De, som i
grundlagarne voro stadgade, borde altid ansees för helige,
men de oeconomiske priv. el. resolutioner icke så, emedan
de eljest skulle uti slögder och näringar alstra monopolier,
dyrhet af sielfsvåldig stegring och fler olagligheter. Sålunda
hade desse slags privil. för detta blifvit ansedde, då apot. tid
efter annan blifvit förökte, hvilket nu varit så mycket billigare,
som ostridigt vore, att Stock [holms] stad til vidd och
folclcmengd tid efter annan tiltagit. I andre städer, som til
ex. i Åbo, hade äfven ej längesedan lika fråga existerat men
till de nyares faveur blifvit afgiord. Han kunde på desse
grunder och til hemmande af all monopol, handel ej annat än
*78 1762, febr. 8.
Nya apotek.
Prästest:
dep.
bifalla deput:nes bet [än] kale. Den giorde bernst, att pä 50
åhl’ inga fler nye apot. skulle få inrättas kunde här ej vidtagas,
efter dymedelst R. o. A. skulle gå in partes, utan begärte
han derföre simple propos. öfver dej). bet[än]k:de.
En Pr[äste]st depnt., best. av 6 p[ersoner], blef härunder
anmäld och införd. Dess ordförare, Bisk. i Link[öping] D.
Filenius, anm :te
1. ståndets extr. pr [of.] ang:e nödig författning til saltbristens
hemmande.
2. Att ståndet bif. Bondest. om r[iks] dagens slut til d. 1
Maij.
3. Recommenderades til afgiör:de de bet[än]k:de från
Just.- och Cam.oec.deput:ne, sorn rörde Doctor Rutström och
capellanernes löhner.
Deput. afträdde.
H. P. W adenstierna yttrade sin tancka, att han
trodde saken rörande Kyrckoherden Rutström vara långt angelägnare,
efter den angingc siälar, än närvarande måhl om
doctorer och apot., som blott hörde til kroppens vård.
Hr Jennings åberopade till en dehl, hvad H. Schönberg
redan utfördt, men skildes deri, att han ansåg alla privilegier
vara af en beskaffenhet, deri att de borde hållas.
Det kommo endast derpå an, om Apoth.soc. privileg. varit
el. äro exclusiva. Sådant voro ej bevist hvarken af utöfningen
eller ex actis, dem han eloch nu ej så noga kunde citera, som
en värd ledamot, Hr Has[enkampf], det nyss giord(!). Vid
den frågan om desse nya ap. inrättning vore nyttig, voro det
sagt, att år [16]94 mera folck varit i Stockholm; derom
kunde han eloch ännu tvifla, emedan man dehls ej ägde Tabellvärcket
för åhr 1694, dehls deremot tycktes, att då näringar,
fabriquer, slögder, collegier jemte luxen derstädes tilltagit,
folket äfven måst sig öka, hvilket blott af drängarnes
antahl nu emot [16] 94 torde lätt kunna bestyrckas.
Dessutom tientc desse nya apoth. inrättning til svenska
ämnens upmuntran i pharmaceutiske vetenskappen, emot
det att vanligen våra apoth. komma i tyska provisorers händer.
Och fördenskull tilstyrckte han Infall på dep mes heljån]
k :de.
Hr T h. R u [ d ]b e c k: Härvid förekomma två i mit sinne
helt simple qusest.
I. Om oeconomiske privilegier och resolutioner kunna häl
-
Nya apotek i Stockholm.
79
vas och den 2 örn monopoliske och skrås inrättningar äro
nyttige.
Den första frågan bör vist bifallas, äfvensom den senare
bör billigt nekas. Härvid är den anmärckning giord, att mackten
att förändra slike privilegier, sorn desse omtalte, ej borde
af reger, utan af R[iksens] Ständer allena utöfvas. Jag ville
snart sådant medge, men utom dess att det voro sensibelt för
de nya apoth. alt mista den dem förunte förmon med deras
dervid giorde förlager, torde kanske vara bäst att lemna
slike oec. författningar til regeringen jemte de flere, sorn i anseende
lil doctorerne torde vara nödige at vidtagas.
Jag bifaller för öfrigt deput:nes bet[än]k:de såsom vähl
grundat, anmärkandes derjemte vid det, sorn blifvit invändt,
att Stock [holm] nu ej vore mera folkrikt än 1094, det att
änskiönt så i sanning vore, så är lika säkert, att consumtion
af ap.saker är långt starckare nu än då.
Uppå fleres begäran, att proposition numera måtte giöras,
giordes den öfver deputmes bet[än]k:de af H. L[ ant] m.
men besvarades med Neij och Ja af R. o. A. och H. H as
e n k a m ]i f samt H. [von] Böh n [en] och flere begärte
vot.
Propositionen blef fördenskul dertil sålunda inrättad.
Den, som bif. Sec. H[andels] och man.- samt Canunaroec.-  deput. bet[än]k:de ang:e 3:ne nya apoth. inrättande här i
Stockholm, skr [ifver] Ja etc.
Vinner Neij, blifver ej flere apoth. här i Stock [holm] än det
för varit, innan Kgl. Maj :ts resol. för de 3 nya ap. utföll.
Denne vot.prop. gillades. Under det att bordshrr:e utropades
och det lagades till votering,
anmälte Hr L [a n t] m., att sedan R. o. A. samtyckt någon Anmälning
• • åiiS' dc för
hielp
til afl. Cammarh. Vingeflychts begrafning, hade de i sj?ott ti]1
lådan samlade bötesp:g:r dertil blifvit använde, men som de Wingeallenast
stigit til 50 d. smit. och derutöfver 105 d. smit till f^jningf
detta behof åtgådt, så hemstälte H. L[ant]m., om icke R. o.
A. behagade låta denne resten af R[iddare]huscammereraren
utbetahlas, varandes härom et meni. af H. Hökerstedt insinuerat.
Detta samtycktes.
Äfven anmälte Hr T h. R u [ d ] b e c k, att som han för- Anmälning,
nummit, det Pr[äste]ståndet vid tilfälle af et i Exped. förekommit
måhl, som af 3 stånd varit afgiordt men af et stånd
80 1762, febr. 8, 11.
Fredsfrågan.
til en depui. utl:de remitterat, skal hafva updragit des ledamöter
att yrcka derå expeditionen och att den gifne remissen
borde som et slutel. utlåt :de anses, så trodde han emot
så beskaffade måhls expedition någon föreställning til de öfr.
stånden vara nödig och böra genom ext. p[rot.] verckställas.
Hr L [ant] m. svarade härå, att han kände detta måhl,
at han äfven viste, det R. o. A:s ledamöter i Exp.dep. satt
sig emot dess expedier:de; at han äfven ärnat sådant hos
R. o. A. in pleno föredraga; men som han dertil icke fädt
tilfälle, så skulle han, tils R. o. A. sig deröf. fädt yttra, uppehålla
exepeditionen och den emedlertid ej underskrifva, ifall
den expedierades.
Detta gillades.
Häruppå skredo R. o. A. til den beslutne votering, som utföll
med 120 vota för Neij och 671 för Ja.
Det af bordshrr ;e underskr. vot.instrument, som protocollet
bilagt finnes, uplästes sluteligen, hvarpå R. o. A. åtskildes
kl. 8 om aftonen.
Åhr 1 7 6 2 den 11 Febr u a r i i.
Torsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Justering. Justerades prot. af d. 3 December 1761.
Frh. Lövens Hvarefter Hr C. W adenstiern a anholt, att det sed
mefrédeif.
16nast på hordet lagde Frih. Luvens memor. såsom rörande ett
för riket ganske angeläget ämne måtte till skyndesamt afgiörande
i dag företagas. Härmed instämde äfven flere af R.
o. A.
Hr L [ant] m.: Jag hade väl i dag ärnat enl. R. o. A:s
beslut föredraga Secr. Dep. bet[än]k:de, men om R. o. A.
i dag behagar företaga Frih. Lövens memor., kan ett annat
plenum i stället till de förre målen användas; detta biföllts.
Och uppl. altså Frih. Fabian Lövens mern. ånyo, Frih. C.
O. Wrangells dictamen, Hr C. [de] Frietslcijs samt Grefve
Hamiltons memorialer; hvilclta anmältes skulle ingifvas hos
de andre stånden (Bil. 2—5).
Härefter yttrade sig Hr von Vicke n, at som allmänhetens
önskan gingo ut på fred, kunde han ej annat än bifalla
Frih. Lövens i detta ämne ingifne memorial. Öfverläggningen
Fredsfrågan.
81
härom trodde han ostridigt tillkomma R[iksen]s St[ände]rs
jilena såsom frie och magtägande Ständer och kunde han
således ej gilla det, som i ett uppl. memor. theremot anfördt
blifvit. Han itererade ang:de fredens nödvändighet; slutandes
med den vanlige kyrckobönen: Gud gif fred i våra länder.
Gr. D. Hamilton: Som jag vet, att i alla länder, äfven
under de friaste regeringar, rum är för hemlighet i de politiske
saker, åtminstone till dess ändamålet är vunnit, så kan
jag ej annat än tillstyrcka, at detta memor. måtte till S[ecrete]
U[tskottet] remitteras, som af vanlig ömhet för riket,
hvarom jag är aldeles öfvertygad, lära ömma dess närvarande
belägenhet och taga alla nödige mått till befordrande af en
snar men säker och ej platrerad fred, som är långt farligare
än ett uppenbart krig. Jag vet, at mången torde oroas af den
anstalt, Kongl. M[a]ij:t giordt till regementernes completterande,
men försicktigheten har sådant fordrat, och fast riket
önskat fred, bör det dock visa, at det ej emottager honom
på nåd utan är i positur at betinga hederliga vilckor.
Hr Soop ansåg detta målet för sådant, at det icke hörde
till plenorum skiärskådande utan till S[ecrete] U[tskottet],
som närmare kjände rikets behof, tillgångar och politiske
ställning. Han ville fördenskull hafva det dit remitterat och
begiärte deröfver voteiäng.
Frih. Kagg androg, at Frih. L[ovens] meni. vore ganska
angelägit; ty alla kjände krigets olägenheter och fredens
värde, men Frih. L[öven] hade ej positive sagt, at detta
mål in plenis borde utarbetas, utan tillstyrckt dess utarbetande
i S[ecrete] U[tskottet], som sitt utlåtande sedan till
plenorum skiärskådande hade at afgifva. Vi hafva härvid
2:ne alternativer at söka, krig eller fred; kan den sednare
ej med lämpor erhållas, bör det ske med force och krigets
fortsättande, men häröfver böra Riksens Ständer sig decidera
och dermed ej utdragas så, at riksd. slutas, innan vi veta
något vist härom; dessförinnan lärer ganska svårt blifva al
fastställa contributioner eller någon termin till riksdagens
slut.
Hr Linnerhielm medgaf, at en god fred vore önskeligare
än krig samt at enl. Reg.form. Ständerne ägde rättighet
at vårda sig och(!) riket uti de allmännare sakerne; dock
som i detta mål questio an ej kan afgiöras utan qusestio quomodo
och 18 § i Riksd.ord. tilldelar S[ecrete] Uftskottet]
6—512467
82 1762, febr. 11
Fredsfrågan,
de ärender, hvilcka såsom detta fordra hemlighet, så instämde
han med Gref Hamilton, at förenämnde ämne borde
till S[ecrete] U[tsköttet] remittrs, och deröfver begiärte han
votering.
Hr Stålhammar biföll Frih. Löv[ens] mern. i den
delen, at man borde med alfvare antingen söka fred eller
fortsätta kriget; dock borde sådant till S[ecrete] U[tskottet]
hänskiutas. Det vore väl, at anan önskade fred, men denne
längtan borde man ej visa för fienden, ty det vore hvarcken
hederligit eller nyttigt; och skulle fred emottagas, så borde
den blifva anständig och värdigt sökas med värjan i handen.
Han hyste det förtroende till S[ecrete] U[tskottet], at detsamma,
då detta mål dit remitterades, vorde det besörj andes
på ett både för riket och dem värdigt sätt; hvaremot heder
och samvetslugn skulle blifva deras lott och ett räddat fädernesland
deras vinning.
Frih. C. Ridderstolpe: Ju mindre vi öfver detta mål
ventilera, ju bättre tror jag det är, ehuru Rfiksens] Sttänder]
dertill kunde äga rättighet, utan at något minskades i
det tillbörliga förtroendet för Sfecrete] U[tskottet], hälst
då ingenting naturligare är än at en nation, som lidit af krig,
önskar at åtei-vinna freden. Jag bifaller derföre Frih. L[övens]
mern. och att det rem. til S[ecrete] U[tskottet], som
anmodas att vidtaga kraftiga mått till en snar fred eller och
att upgiva, huru i annor händelse kriget utan rikets känning
må kunna med eftertryck utföras samt att äfven i rem. tillläggas
må, att dessförinnan vi hvarken öf. contrib.vercket el.
r[iks]dagens slut något vilja fast[st]älla. Jag är försäkrad,
at Sfecrete] U[tskottet], då detta memor. med sådan påskrift
remitteras, lärer deraf upeldas till befordran af det,
som nyttigast är för riket och påskynda det svaret, som vi
ifrån dem därå förvänta. Vidare tror jag, vi ej böra i saken
ingå eller upröra vår ömhet för fäderneslandet, ty den tror
jag vara i allas hjertan tillräckeligen grundad.
Hr Schönberg åberopade till en del, hvad af Frih. Ridderstolpe
anfördt blifvit, at mycken ventilation in plenis öfver
detta ämne icke vore nyttiger. Frih. Löven, hvars memor.
här vore vårt ämne, hade sielf föreslagit remiss derå till
S[ecrete] U[tskottet]; blefvo det utan den senare af Frih.
Ridderstolpe prop. tillegning dit remitterat, så torde ändamålet
deraf säkrast vinnas, hälst S[ecrete] U[tskottet] består
Fredsfrågan,
83
af ledamöter, som äro vore (!) medborgare och medbroder
samt kjände för nit och välmening. Då de arbeta på rikets
bästa, arbeta de på sin egen heder, deremot böra vi lämna
dem vårt fulla förtroende i alla de giöromål, som efter lag
dem tillhöra.
Hr C. W adenstierna instämde deri, at ingenting vore
önskeligare än fred, dock på hederligit sätt. Vid det, som i
memor. ingång sagt vore, at frie länder ej borde syfta på
någre inkräcktningar medelst krig, giorde han den reflexion,
at de utan slik afsigt ofta nödgades giöra krig blott för at
säkert få behålla sitt egit. Skulle nu fred sökas, så borde den
ej allena blifva drägelig utan ock säker. Riket borde dervid
både söka ärsättning för giord kostnad samt andre magters
garantie och ej låta honom blott ankomma på en grannes
välbehag. Altså vore detta ett granlaga och vigtigt ämne, som
han ej trodde in plenis kunna handteras utan böra till S[ecrete]
Uftskottet] remitteras. Detsamma brunno af lika nit
för fäderneslandet som vi och vorde härvid tagandes de för
riket nyttigaste mått samt meddela härom R[iksens] Ständer]
all möijelig kundskap, både til uplysning samt vår
trygghet för det närvarande och det tillkommande.
HrEhren m a 1 m instämde med Frih. Ridderstolpe, hälst
vidlyftigare ventil, häröfver in plenis voro öfverflödig. Han
trodde, att man dermed beviste en skyldig ömhet för våra
öf. kriget suckande medbroder och att något stadgande i anstalterne
antingen til fred el. krig voro så mycket angelägnare,
som eljest ang:de contributionsvercket något vist ej
torde kunna fast [st] ällas.
Hr L [ant] m.: Mig tyckes, att Herr:ne mäst äro ense
om mein. remitt:de til Secr. Utskottet. Jag vil således endast
något påminna vid den i discourserne dervid giorde tillägning,
att innan detta måhl blifvit afgiordt, intet skall kunna
fastställas hvarcken om contribut.vercket eller r[iks] dagens
slut.
Begge desse punctef äro ifrån Frih. Lövens meni. aldeles
åtskilde, ty örn det af 3 st[ånd] utsalla [o: utsatta] r[iks]-  dagsslut får R. o. A. i anledning af et inkommit extr. pr., som
skal här föredragas, särskilt framdeles ventilera. Och en contributions
reglerande hafva R[iksens] St [änder] för detta
beslutit samt hänskutit til Bev.dep. utarbetande, blifvandes
en bevilning altid nödig til rikets behof, antingen freden snart
84 1762, febr. 11
Fredsfrågan.
vinnes eller ej. Om nu i begge desse afsickter S[ecrete] U[tskottet]
skal taga några mesurer, så måste det dertil hafva
något fundament, hvarpå det kan byga sitt yttrande och
veta, om R[iksens] St[änder], som äro des principaler, vilja
det nödiga dertil contribuera; sådant har härtildag[s] ej
skedt, hvaraf lär kunna intagas, i hvad ytterste förlägenhet
Sec. Ut [skottet] varit til arméens försörjande och vårt egit
lands försvar.
Jag tror för öfr. R. o. A. deri vara ense om remissen af
Frih. L[ovens] meni. til Sec. Utsk. att enl. lag och R[iltsdags]ordn.
dervid förfara, men har härvid velat R. o. A. til
minnes föra, hvad de i anseende til bevilln.vercket förrut
resolverat.
Hr [de] Frese: Jag börjar med slutet af en värd led.
yttrande, Gud ge fred i våra dagar. Kriget är tungt och besvärligt,
alla vilja derföre vist hafva fred, men den bör vara
hederlig och nyttig. Vilja vi nu ändemåhlet, böra vi och vilja
medlen. Desse äro antingen utrikes alliancer eller inrikes
resourcer.
Begge desse ämnen äro oss in plenis obekandte och höra
enl. 18 § i R[iksdags]ord. til Sec. Utsk. Skall nu detsamma i
ani. af Frih. L[ovens] förslag upgifva1 något utlåt:de, så
bör det ej bindas blott til en fredsplan, utan båda dehlarne
af mern. dit hänskiutas, eljest blefvo det en contradiction.
Ang:de sättet af remissen instämmer jag med Hr L[ant]m.
så vähl som i det, han om contrib.verket anmärckt, önskandes
för öfrigt, att g [rund] lagens förstånd ej må sättas in qujest:-  ne, utan att vi den enfaldigt efter bokstafven och lagstiftarnes
upsåt måtte efterlefva.
H. Durietz instämde i den tanckan, att ej nyttigt vore
att vidlyftigt detta ämne ventilera el. at ingå i alla consequencer
deraf, ehuru all discretion härvid hos R. o. A. voro
att förvänta.
Han höllö sig således vid det essentiellaste af Frh. Lövfens]
memorial, nemi. alternativerne] som voro att vidtaga,
af krig eller fred. Att detta mern. til Secr. Utsk. borde remitteras,
tycktes R. o. A. vara ense om, men qusest. voro om
någon tillägning. Dervid hade Hr L[ant]m. anfördt några
considerationer, och borde man derföre ej välja det minst
tienliga sättet til remissen. Som ledamot af Sec. Utsk. funno
Ordet upgifva dubbelskrivet i förlägget.
Fredsfrågan.
85
lian nyttigt, att Rfiksens] St[änder] sig fordersammast til
et af desse altern. determinerade, så att nödige mesurer derefter
kunde inrättas och att, om till erhållande af en fred,
som bör blifva hederlig, kriget behöfde fortsättas, erforderlige
medel dertil måtte påtänckas.
Det kunde häröfver af Sec. Ut. ej begäras annat än et
convenabelt utlåtande, emellan hvars giöromåhl och plenor.
rättighet lagarne utstakat skilnaden; och då den togos äfven
härvid i ack [t], kunde fölgderne ej vara annat än lyckelige.
Hr Klingspor: Närvar:e ämne är ganska vicktigt, efter
det angår rikets vähl el. illa. Jag har vähl hördt, som skulle
riket ej härtils hafva synnerl. kiändt krigets last, men man
bör betäncka, att soldaters utredande och completterande
ganska mycket besvärat landet och att det fördenskull
önskade fred, doch med hederliga vilkohr. Om medlen dertil
lär vara svårt att sig in plenis utlåta el. väcka något nyttigt
förslag, då man ej har in- och utrikes ähender uti perspectiv,
fördenskull tilstyrcker jag remiss til Sec. Ut. att arbeta uti
den för riket nyttigaste plan och snart deröfver cmeddehla oss
sitt utlåtande, så att detta mern. ej som Gref Lewenhaupts
må blifva i tysthet begrafvit, hälst då det sagts r[riks] dagen
skola snart slutas, hvarförinnan vi borde få veta så vähl detta
som hvad vi böra contibuera, att vi sedan med säkerhet
kunna åtskiljas.
Frh. Cederhielm: R. o. A. tyckas mästadehls vara
ense öfver det förev:e Frh. L[ovens] memorial och des deruti
yttrade tanckar om krigets besvärlighet och fredens nödvändighet
samt öfver remissen deraf til Sec. Utskottet. Frågan
är blott om någon amplare remiss. Att i alternativet af
fred utsätta, att den bör göras glorieus och honorable lär
vara omöijeligt, ty då kriget blifvit emot lag och otilbörligen
börjat och skal föras med toma cassör, med liten credit och
under stor folckbrist, lär freden ej kunna önskas glorieus utan
sådan, som hon kan fås. Att intil des S[ec]. Ut. häröfver
med dess yttrande inkommit, men enligit en värd ledamots
tanckar skulle til svarets befordrande giöra[s] vid rem. den
tillägning, att dessförinnan hvarken r[iks]dagen skulle slutas
eller någon contribution fast[st]ällas, deri är jag dehls af
lika dehls af olika mening, ty riksdagens slut är af 3 stånd
redan fast[st]ält och kan således af et stånd ensamt ej deter
-
86 1762, febr. 11
Fredsfrågan.
mineras; men om bevillningen är ännu res Integra och under
R. o. A:s deliberation.
Den dehlén derutaf, som för 1762 kommer att fast[st]ällas
och som hörer til statsbristens fylnad, vil jag för min dehl
bifalla för detta åhr allenast, efter den för rikets vahnliga
stat är oumgängelig; anén innan man vet, om kriget skal
fortsättas, kan jag så mycket mindre samtycka någon bevillning
dertil, som Secr. Ut. för detta sagt hopp vara att kunna
kriget med utrikes subsidier och således utan någon vår bevillning
utföra.
Jag bifaller således remissen til Sec. Ut., som häröfver med
skyndesamt svar har at inkomma, hvarföre jag til ingen vidare
contrib. än för innevande åhr kan samtycka, innan vi
få se någon dager om möjlighet til fredens erhållande, viljandes
ej, att vi skola skiljas åt med ovisshet derom och
underkasta riket någre nya regeringens misstag.
Att som anfördt blifvit krig är et straff för synder medger
jag men tror, att det denne gången varit för H. Rfiksens]
R[åds] synder, och derföre vil jag mig, efter lika misstag
altid blifver möijeligt, ej andra gången exponera.
Under detta ankom en Pr[äste]ståndets deputation af 8
p[ersoner], Superint. på Gottl[and] D. Lutkeman, som
förde ordet, anmälte p[rsemissis] p[rsemittendis], att sedan
ståndet i förra pleno afgiordt et Bergsdeput. bet[än]k:de
om en bergsfiscalssyslas indragande, hade i dag deput. till
ståndet inkommit med et extr. pr[ot.], innehållandes föreställning
emot St[ändernes] tagne beslut. Ståndet ansåg slikt
steg för stridande emot praxis och contra dignatatem (!)
ordinis; anholt derföre, att R. o. A. ville st[åndet] häri biträda,
skolandes det med utd[rag] af p[rot.] häröfver framdeles
inkomma.
Dep. afträdde.
H. Vo It em a t: Frh. Löven har ganska vähl förklarat
allas vår önskan efter en god fred. Dess förmåner samt krigets
besvärligheter äro nogsamt bekante och således är dervid
föga at tillägga. Jag bifaller äfven, att detta mern. må til S[ec].
Ut. utlåt :de remitteras, det är lag likmätigt, och kan man
hysa det fulla förtroendet för S[ec.] Ut., att det lärer vara
så ömt om rikets bästa som vi sielfva.
Men härvid äro 2 omständigheter påminte, som just ej
tyckas höra hit, den ena om contribut. faststäl:de och den
Fredsfrågan,
87
2:dra om r[iks]dagens slut. Desse äro til sin natur och til
sättet att afgiöras, emedan de endast R[iksens] St [änders]
plena tilhöra, vida skilde ifrån det förra ämnet och böra
således dermed ej blandas utan handteras hvart på sitt ställe.
Jag är då öfvertygad, att S[ec]. Ut. med all nit lär skiöta,
hvad på des giöromåhl ankommer, och att R. o. A. lika snart
lärer företaga sig bevilningen, sorn är nödig för vår arrnées
underhåld och til krigets fortsättande, om det til en god freds
erhållande finnes oumgängeligt. Altså tror jag, att hos ingen
lärer felas nit el. ömhet, då det gäller att frälsa fäderneslandet.
H. G [ i ] e r t [ a ] yttrade sine tanckar derhän: Att i alt
borde det enskylte vika för det allmänna; att om qu[sestio]
an voro om en önskelig fred, instämde han deruti, men qu[sestion]
om medlen dertil, som borde uti Secr. Ut. och vid fredscongressen
uti Augsburg men ej här in pl[eno] beredas, funno
han böra til Sec. Ut. remitteras, som vorde derom R[iksens]
St [änder] i sinom tid nödig underrättelse meddelandes.
Skulle man desförinnan uppehålla bevillningen, så sattes riket
och vår armée i äfventyr, til hvilkens behof vi efter 4 åhrs
lerig än ingenting contribuerat; att en bevillning skulle ske,
vore redan beslutit, och dervid borde det förblifva, utan att
den hindrades af något mellankommande eller förbundes med
en föregående fred, som så snart ej kunde förmodas. Han
bad för Guds skull, att man härvid måtte behierta rikets
nöd och det med samdräcktighet som medbroder. Gambia
sår borde då ej upprifvas, hälst de torde vara ganska få, sorn
kunde säj as aldeles rättfärdige.
H. Gyllensvan betygade sig med fägnad höra R. o. A.
mäst ense om remissen til Sec. Ut.; men som han under
diskussion] hördt röras om huruvida plenorum rättighet sig
til förevar :de ämnes cognition sträckte, så förstod han för
sin dehl ej annat, än att i 6 och 7 § i R[egerings] foiunen, då
deruti vid krig nämnes Rfiksens] St[änders] vetskap, dermed
förstås R[iksens] St[änders] plena. 18 § i R[iksdags]-  ord. hänskiuter tydel. visse måhl til Sec. Utsk., men dervid
förbehålles plena det, som almänt kunnogt vara kan, hvaribland
säkert, kundslcap om krig och fred böra inbegripas
såsom ganska allmänne måhl, hvilket äfven 13 § bestyrker,
som nämner Ständernes rätt at efterfråga det, som angår
rikets allmänna tilstånd och välförd, såsom detta krig, hvilket
88 1762, febr. IX
Fredsfrågan.
i landet förorsakat mycken oro och besvärlighet. Men för
öfrigt instämde han deri, att detta måhl til Sec. Ut. må remitteras,
hvilket han viste med lika nit som han sielf men
med mera insickt om rikets ställning och brist vorde dettsamma
utarbetandes och derom me[d] delila plena all mögelig
uplysning.
Detta vore i huvudsaken dess tanckar. Att en dehl tagit
den meningen af någre discfussioner], som skulle detta
emedlertid uppehålla vårt beslut om bevilningen och r[iks]-  dagens slut, trodde han ej varit rätt träffat, emedan hvad
vidkom den förre, han hoppades oss alla vara deri upricktigt
ense att gripa oss an til fädernernesl. hielp, om krig skulle
fortsättas emot en obillig fiende, och att vi ej ville emedlertid
taga här några steg, som skulle uppmuntra fienden och eloignera
freden.
På denne grund gillade han Frh. Riderstolpes tanckar sålunda,
att vi utan upskof måtte afgiöra bevillningen för 1762,
men den för de följande åhr kunde anstå, tils Sec. Ut. utl:de
inkommit, då vi efter omständigheterne skulle til rikets behof
finnas redebogne att i det yttersta gripa oss an.
H. L [ a n t ] m. förestälte härvid, att vid Frh. Lövens mern.,
som han i dag i stället för de eljest utsatte sec. dep.måhl
uppå R. o. A. befallning sorn ventil.ämne föredragit, af Frh.
Rider st [olpe] 2:ne andra qu[aestioner] voro väckte, öfver
hvilka 3 ämnen nu delibererades; men som de 2:ne senare ej
voro combin:de med det förre utan i sinom tid skulle komma
före och ingen prop. öfver flere måhl tillika kunde efter
vanligheten giöras, så bad H. Lfantjm., att R. o. A. ville desse
ämnen i ventil, skilja och sig blott öfver det förre efter ordning
yttra.
Hr T h. R u [d ] b e c k instämde om måhlets remitterande
til S[ec.] Ut., såsom hvaröf. han här trodde bäst att ej vidlyftigt
ventilera. Vid den af Hr L[ant]m. giorde erhindran
anmärckte han, att liten contradiction emellan de förevarande
ämnen torde blifva, då de härvid combinerades af
principaler, som af sine comitterade begära någon uplysning.
Hvad anginge bevillningen, så biföll han, att den för 1762
lorders, måtte afgiöras men för de följande åhr icke, innan
S[ee.] U[tsk.] svar enl. Frh. Lövens mern. inkommit, utan
kunde projectet för dem emedlertid utarbetas.
H. Schönberg: Så gerna jag först instämt med Frh.
Fredsfrågan,
89
Rid [derstolpes] yttrande om remissen af Fr[ih], L [ovens]
mern. til Secr. Ut., så mycket oroar mig den skiljacktighet,
som upkommit i anledning af des giorde påminnelser och tillagningar
vid påskriften. Jag går dem nu förbi såsom ej
ägande gemenskap med mern., hvilket nu är vårt enda ämne.
Härvid är under disc. tahlt om en glorieus freds sökande,
tanckarne derom hafva varit olike. I mit sinne vore det en
chimere att börja et krig blott för at få en glorieus fred;
men nu sedan kriget blifvit en gång börjat, böra vi billigt
söka at det med heder sluta. Sättet dertil bör enl. lag ankomma
på Sec. Utsk. giöromåhl, hälst dervid otvifvelakt.
hemlighet och negociationer erfordras, och då det säjes, att
man bör söka fred, kan sådant ej annorlunda förstås än att
den bör sökas hederlig och nyttig både för oss och för våre
efterkom: de.
Men sorn ventilat. derom ej kan in plenis företagas, så tilstyrcker
jag, att förevar ide mern. må til Sec. Utsk. utl[åt] :de
remitteras. Vi känna våre därvarrde medbröders nit och
hederi, tänkesät; de lära dermed efter möjeligheten inkomma,
hälst vi ha kort tid til d. 30 April, då det är sagt r[iks] dagen
skola slutas och äfven detta bör vara afgiordt. Vid det, som
äfven i disc. om krigets olaglighet sagt blifvit, måste jag anmärka,
att Sec. Ut. vähl medgifvit och Rfiksens] Stfänder]
yttrat, att et misstag vore skedt medelst krigets början utan
R[iksens] Ständ [ers] sammankalide; men derföre är aldrig
sagt, att kriget i des fundament varit orättmätigt el. utan
laglig anledning giordt.
Jag itererar mit påstående om remiss til Sec. Ut. utl:de
utan de omtalte tilägningar och begär deröf. voter.
Ankom en Borg.st. depui., 8 p[ersoner] stark, hvars ordförare,
Borgmästar Unge[r], p[raemissis] p[raemittendis]
anmälte, 1 :o att ståndet för anförde skähl ej kunnat bifalla
et Just.deputis bet[än]k:de och anmärkning vid Rådets förhållande
i anseende til en viss Landssecret., som någre skaddige
ryckten angifvit.
2. Att ståndet til Sec. Ut. simplieiter remitterat så vähl
Frh. Fab. Lövens som fler i samma ämne rör:de författningar
til fred el. krig insinuerade memorialer.
Dep. afträdde.
Hr Jennings fägnade sig att i detta mern. se et så fredligt
sinnelag framlysa och hoppades, att et annat ej eller Sec.
Borg.st.
dep:r.
90 1762, febr. 11
Fredsfrågan.
Utsk. kunnat tilvitas, hvarvid de af Sec. Ut. för detta vidtagne
och till R[iksens] St[änder] notificerade steg til fredscongr.
befrämjande i Augsburg förl. sommars åberopades; om densamma,
som det sagts, gådt i väder, kunde sådant ej Sec.
Ut. tilskrivas el. minsta misstancka äga rum, då dess högsta
åstundan gingo ut på en god och snar fred.
Nu voro R. o. A. ense om detta meni. remitt:de, frågan
voro endast om sättet och om någon tillägning dervid. Han
för sin dehl ansåg densamma för onödig, ty plena ägde altid
lika rätt att sig öfver bevillningen framdeles vidare yttra, och
nu torde hon snarare giöra riket skada men fienden nytta,
som om han dermedelst igenom rycktet och fremmande ministrers
berättelser om sådant sinnelag hos nationen blefvo
underrättad och sågo, hur angelägen man här viste sig örn
fred.
Om r[iks] dagens slut voro deliberation ännu hos R. o. A.
ej börjad utan öppen. Den 1 Maij voro vähl dertil af de
öfr. stånd, utsatt, men så vore det utan det föreslagne förbehåld
säkert, att han ej kunde slutas, för än Rfiksens] Ständer
sig om contrib. förenat, hvilket ännu ej skedt.
Således vore all tillägning och förbehåll härvid öfverflödigt
och en simple remiss til Sec. Utsk. nog, hälst R. o. A. rätt
så i anseende til de öfr. stånden som til Sec. Utsk. altid vore
lika ostridig och tydelig.
Fr[ih.] F. O. Wrangel yttrade sig likm. hosfogade des
sedan ingifne skriftelige tanckur (Bil. 6).
H. von Hermansson: Jag går förbi den första här
förevarande qu[aestionen] ang:de remissen af Frh. Lövens
mern. och vill allenast yttra mig öfver det, sorn jag hörde,
huru vi här borde determinera freden. Jag kan ej annat än
dervid hemställa, då vi se, hur svårt det är att något innom
oss sielfve determinera, huru långt svårare det är att determinera
sådant, som på utrikes conjuncturer och andra mackters
medvärckan ankommer. Blott fred är ej nog, han bör
och blifva säker samt varaelctig och sådan, att des bestånd ej
sätter oss i dependence af våra fiender. Hur är det då möijeligt
att dervid föreskrifva någon viss tid för conjuncturer och
för utrikes mackter. Huru kunna dess vilkohr och prelimin.
ibland R[iksens] St [änders] plena, som utgiöra ongefär
1 500 personer, med nödig tysthet och försicktighet beredas?
Om vi änn ville vårdslösa våra egne hemligheter, äro vi der
-
Fredsfrågan.
91
före mästare af andras? Sådant har vår grundlag visel.
förebygt, då han i 18 § R[iksdags]ordn. hänskiuter til Sec.
Utsk. utarbetande och des afslutande alla utrikes saker,
fredsvärck, fördrag med utrikes mackter och alle sådane
ärender, som i anseende til utr. hof el. rikets besynnerliga
interesse skull böra hållas tyste. Jag hoppas, det lär vara nog
att blott citera sådan lag och att vår ömhet för fäderneslandet
sedan lär giöra honom i hvars och ens hierta gällande.
Våra tilkommande öden stå fördålda för våra ögon uti försynens
hand; men att gå tilbakars til det framfarna, att undersöka
om Hrr R[iksens] R[åds] misstag, att dem nu beifra
el. försvara tror jag mindre vara vårt ämne än att understödia
och frälsa et nödlidande fädernesland, att bevara dess
sielfständighet och urgamla anseende samt kunna efterlemna
dess rättigheter och heder okränckte til arf för vår oskyldiga
eftervård. Skola vi då nu söka freden, bör sådant efter gamla
maximen ske med krig och alle förhastade utvägar undvikas,
ty medelst förhastande kan freden snarare bortjagas
än erhållas.
H. C. Te rsmeden yttrade sig enligit hosfogade diciamen,
som han til proh aflemnade (Bil. 7).
Frh. Fred. Horn: Jag hade icke ärnat i detta ämne
falla R. o. A. med mitt tahl besvärlig, men jag är deraf så
innerligen rörd, att jag ej kan förtiga mina hiertans tanckar.
Jag undrar ej på den längtan efter fred, som flere av R. o.
A. behagat yttra. Jag instämmer äfven deruti, hållandes den
snarare för vildj ur än christ, människa, som ej älskar och
önskar fred; men jag häpnar, då jag hör talas om mindre at
få en glorieus fred än blott fred. Gfunstige] H[errar], skola
vi ej söka en glorieus och hederlig fred för riket och oss, så
vet ej, hur det skal expliceras annorlunda, än att vi skola
taga honom sådan, som han kan fås och fienden behagar.
Hvar blir då den svenske nationens fordna beröm och den
heder, som våra förfäder med lif och blod så dyrt förvärfvat
och den vi böra sorn deras barn bibehålla.
Att härvid Hrr R[iksens] R[åd] och deras synder blifvit
nembde, gior mig ondt. Vi äro alle menniskor, ho ibland oss
kan säija sig fri för synder, men den, som det är, han kaste
första sten. Emedlertid är det ädelmodigt att låta det hvila,
som är framfarit och en gång begrafvit i glömskan, och att
92 1762, febr. 11
Fredsfrågan.
icke dermed ånyo upreta åtanckan af misstag, som äro försonade.
Hvad för öfrigt vidkommer Frh. Löv[ens] mern. remitt:de
til S[ec.] U[tsk.], hvarom så moget ömsom discourerat blifvit,
så finner jag för min dehl bäst, att remissen nu blifver
helt simple och att de project. tilägningar dervid om conti’[ibut.
] verkets och r[iks] dagens afslutande måtte til särskilte
ventilationer upskiutas.
Frh. Carl Rid [der] stolpe: G[unstige] H[errar].
Det ömar mig, att ventilationen gådt så långt öf. det förslag,
jag välment gifvit i upsåt att dermed combinerade(!)
Hrrrnes skiljacktige tanckar. Äfven gior mig ondt, att mine
tanckar så blifvit tagne, som hade jag velat tilstyrcka att
vidtaga och söka fred utan rikets heder och det med förhastade
steg. Neij, jag tror ingen innom desse murar finnas
så ovärdig, som sådant skulle täncka el. vilja, och fast än vi
bär i förtrolighet yppa våra tanckar i det, som oss trycker,
så tror jag doch, att om den discretion, jag dervid hos hvar
och en är säker om, skulle slå felt, att doch fienden vöre
mycket enfaldig, om han derpå grundade sina steg och sin
uträkning.
Jag vil nu ej vidare uprepa väre sakers närvar :de tilstånd,
och hvad framfarit är, som varit oss obehageligt, ehuru jag
ej undrar, att efter ordspråket, tungan leker på siuk tand,
sådant alt vil jag gerna i glömska begrafva och beder, att vi
måtte åtanckan deraf å ömse sidor nedlägga.
Hvad de af mig föreslagne tillägningar vid remissen angår,
så tror jag dem lät hos R. o. A. kan förklara och försvara.
Den första var, att Sec. Ut. måtte anmodas att vidtage
snäre, kraftige utvägar til fredens återvinnande samt, att i
annor händelse upgifva de medel, hvarmedelst ett matt krig
må förvandlas uti et eftertrykligt. Jag vet, att vår förmåga
är medelmåttig nog, men jag är och säker uppå, att alla ej
mindre än jag i sådant fall gerna lära våga det yttersta och
at, då vi med enige hiertan gripa oss an att möta en öfvermodig
och obillig fiende, så skola vi blifva honom förslträckelige.
Det är min tanka och den skall för min räkning stå uti
vårt protocoll.
Emot min andra tilägning vid remissen har H. G[r]. och
L[ant]m. anfördt åtskilliga billige betänckligheter. Jag skall
således gerna vid dess bloss släcka mine lius och begifva mig
Fredsfrågan.
93
ifrån denne tilägning, förbehållandes mig fraindehles, då
desse måhl förekomma, att då desse tankar vidare yttra.
Min tanka har doch dermed ej varit att någonsin vilja,
uppehålla den dehlén af bevillningen, som fordras till statsbristens
[fyllande], ty den bar jag trodt böra skiljas ifrån
den, som kan til krigsutgifterne erfordras, hvartil vi beviljat
3 mil. låhn; och skall således ej vara emot att den förre
dehlén af hevillningen må blifva efter mögelighet afgiordt, dä
deremot med den senare kunde upskiutas.
Riksd. slut har jag icke eller härvid på annat sätt velat
combinera, än att slik tilägning skulle vara liksom et värn
vår r[iks]d[ags]mannarättighet och att vi ej skulle åtskiljas,
innan vi erhållit de åstundade uplysningar. Således beger
jag mig ifrån den senare af mig föreslagne tillägningen vid
remissen men kan aldrig begifva mig ifrån den förre.
HrL [ant] m.: Som jag med opmärcksamhet åhördt Frh.
Riderstolpes nu yttrade tanckar och funnit dem med mine
mästadehls instämmande. I anseende til de giorde tillägningar
har jag förut mig utlåtit och utredt de deruti innefattade åtskilige
olike ämnen. Att mern. måtte remitt. til S[ec.] Ut.
och att det måtte vidtaga alla möjelige mått til en god fred
samt upge i annat fall medel til krigets kraftige fortsättande,
deruti är jag med Frh. Ridderstolpe] ense; men emot den
senare tillägningen har jag andragit de i mit sinne billige
betänckligheter, att desse måhl sorn fremmande i närvar :de
qu[sestion] ej borde blandas och att effecten deraf säkert
skulle blifva för riket slcadelig och rycktet af slike tanckar
och öfverlägningar hos det första ståndet i riket finge sprida
sig til fremande mackter, antingen de voro våra fiender el.
allierade.
I synnerhet hade hvad bevilningen angår R. o. A. opskutit
öfverlägningen deröf., til des de om statsbristen blifvit underrättade,
och altså har jag bordt sådant härvid R. o. A.
erindra. Hvad åter angår r[iks]dagens slut, så äro deröfver
de 3 stfåndens] yttrande hos R. o. A. medelst ext. pr[ot.]
anmälte, och lär sådant i sinom tid hos R. o. A. til särskilt
öfverlägning föredragas, att således det vore otidigt att denne
qu[aestion] uti den nämde om remissen af Frh. Lövens mern.
inblanda.
Att åter uti remissen positive pålägga S[ecrete] Ut[skottet]
at giöra fred eller att här determinera, hurudan han bör
94 1762, febr. 11, 13.
Fredsfrågan.
blifva utstakat, lärer vara omöijeligt och bäst att lenina til
S[erete] Utsk[ottets] beredande på det sätt, som lagarne och
des instr. föreskrifva.
Och sorn numera prop. almänt begärtes, giorde
H. G[r] och L[ant]m. följande:
Bifaller R. o. A., att Frh. Lövens mern. remitt. til Sec. Ut.
med den påskrift, att Sec. Utsk. anmodas att antingen skvndesamast
giöra kraftige steg til en hugnelig fred el. till Riksens]
St [änder] upgifva osvikelige utvägar att än eftertryckeligare
fortsätta kriget.
R. o. A. gillade denne af H. L[ant]m. prop. påskrift på Frh.
Lövens mern., hvarefter R. o. A. skildes kl. emot 2.
Anno 1 762 den 13 F e b.
Lördag.
Plenum kl. 9.
Justering. Justerades prot. af d. [5 Dec. 1761].
Hr L [ a n t ] m. anmälte til upläsande någre ingifne memorialer,
som voro ärnade att sedan gå till de öfrige stånden;
hvarpå upl.
Hr Jernfelts om dess prejudice,
H. [uon] Walwiks ang:de d:o,
H. Leijonanckars ang:de några amiral.officerares tour.
Dep. til Uppå H. L [ ant ] m. hemställan fants gådt, att en deputaFrh^L^venstion
til de öfrige stånden skulle affärdas med R. o. A. beslut
mem. öfver Frh. Fab. Lövens memorial.
Frh. Fr. Otto Wrangel tilläde, att deputat. äfven hos
de 3 stånd, måtte påminna om deras svar uppå H. Lagersvärds
memorial rörande de senaste befordringar vid arméen,
hvilket bifölls.
Hr Ehren ni a 1 m anholt härvid, att målet rörande Gen.
B. Stackelbergs begärte kiöp [af] tackjern ifrån Nora måtte
afgiöras samt äfven att få upläsa et af honom författat memorial
i et annat ämne.
Men H. L [ ant] m. bad, at med desse måhl til härnäst
måtte opskiutas, emedan han i dag hade nog annat gammalt
att föredraga.
För[e]ställandes derjemte, att sorn i senaste pleno blifvit
påmint emot sådane måhls expedierande, hvaröfver något
Riksdagsärendens expediering.
95
stånd sig ej slutet, yttrat utan infordrat någon deputat:s utlåt
:de medelst remiss, om icke bäst voro att derom ett extr.
]>r [ot.] kunde upsättas och til de öfrige stånd afgå.
H. Lagerberg biföll detta men förbehölt sig att fram
bättre yttra sina tanckar öfver Exped.deput. giöromåhl i gemeen.
H. Hasenka m p f trodde något extr. p[rot.] vara öfverflödigt,
örn blott H. L[ant.]m. ärendet ville hos de öfr. Talernän
föredraga och emedlertid enl. dess senaste yltr :de slike
expeditioner ej underskrifva, i fall de expedierades.
Doch som H. L[ant]m. förestälte nödvändigheten att något
fast[st]ällande häröf. borde af samtel. stånden giöras
och att dessförutan dess förnekade underskrift ej torde altid
kunna uppehålla slike expeditioner emot ståndens pluralitet,
så bifölls, att sådant extr. prot. tils nästa plenum skulle upsättas.
Deputat:n til de öfrige stånden upropades och afgick uti
iörstb :de 2:ne ährender.
Föredrogs Secrete Deputations betänckande af d. 19 Maij Anmälning.
1761 rörande fortificationsstatens tour i armeen til befordran
samt Öfversten Baron Wredes i synnerhet.
Äfven uplästes Secrete Utskottets i samma ämnen afgifne
hemställande under d. 10 sidstl. September.
Som begärtes på bordet.
Hr Durietz: Att saken ligger är vähl, men som hon
häfver mycken connexion med Tienst.bet:det, som mycket
uti vår tranquilitet influerar, så böra desse måhl mycket
noga afpassas, att hvarcken armeen el. fortificationsstaten
lider, och skulle jag derföre tijlstyrka att med en deput.
bedia de öfr. stånd at dervid först afvänta R. o. A. utlåt :de.
Härpå svarades, att vi för detta genom extr. p[rot.] anmodat
de 3 stånd, om detsamma i alla de måhl, som rörde
arméen.
H. T h u r e Ru f d] beck holt bäst vara att strax afgiöra
desse måhl, efter de voro tydelige samt af Sec. Utsk. vähl
utarbetade.
Men som de voro begärte på bordet, upskiöts dermed tils
vidare.
En Prästeståndets deputat., 6 pers. starck, ankom, anförd Pr.st. dep.
af Biskoppen D:r Lutkeman, som p [rgemissis] p[rsemittendis]
anmälte,
96 1762, febr. 13. Ramsays besvär.
Ang: de
Öfverste
Ramsaijs
prsejudice.
Pr.[o:Bon
de]st.
deput:de.
att ståndet förehaft Frh. Fab. Lövens memorial och deröfver
i alla dehlar instämt med R. o. A.; hvarpå dep. afträdde.
Föredrogs det på bordet hvilande måhl rörande Öfversten
And. Ramsaijs öfverklagade prejudice och uprättelse, och uplästes
dervid Öfv. Jac. Fried. Horns mein. 10 Nov., Öfv. Ramsaijs
mern. d. 3 Nov., Gen.maj. Frh. Biörnbergs d. 24 Nov.,
Öfv. J. Fr. Horns d. 5 Dec., d:o d. 30 Nov., Öfv. Ramsaijs d.
5 Dec., hvilcka memorialer i synnerhet rörde närmare rättigheten
til det nu ledige Nylands inf.regem :te.
Härunder ankom en Bondest. deput., 12 p[ersoner] starck.
Ordföraren Otto Öllöf son gaf p [rsemissis] p[rsemittendis]
tilkänna, att ståndet förehaft Frh. Lövens mern. och noga
öfvervägat des granlaga innehåll; att ståndet gerna önskade
en snar och hederlig fred men trodt detta ämnet på lagligt
ställe böra utarbetas och derföre deröfver instämt med R. o. A.
Afträdde.
Continuerades i förre saken med upläsandet af Prästest.
extr. prot. af d. 7 Dec., som anmäler öfv. Ramsaij til erhållande
af Nylands regemente, och hvilket Bondest. äfven
bifallit.
Borgarest. extr. p[rot.] af d. 10 Dec. innehölt endast utlåt
:de öf. förb:de memorialer och tilstyrckan, att Nyl. reg:tes
förgifvande måtte öfverlemnas til K. M:tt til den, som efter
lagarne dertil är bäst berättigad.
H. Blomstedts mern. instämde i samma mening.
Sedan härmed var slutat och H. And. Ramsaij körtel,
hade uprepat sit lidande, sine förtienster, recom. sin angelägenhet
til R. o. A. öma behiertande samt tagit sitt afträde,
på läcktaren, androg äfven Hr J. F. Horn följande i anseende
til dess ansökning och afträdde (Bil. 8).
Som härpå proposit. af flere begärtes, giorde H. L[ant]m.
den öf. betänckandet,
men den besvarades med
Ja och Neij.
Hvarefter yttrade sig
Hr von Vicken, att af bet[änk]:det voi'o tydligt, det
H. Ramsaij lidit, då han så ifrån l[ands]h[ö]fd[dinge]förslag
som ifrån öfv.syslan vid Husarereg. utesluten blifvit. Vid
tvisten emellan honom och Öfv. Horn voro at inärcka, det H.
Ramsaij 1747 blifvit major men H. Horn först 1749. Att den
öfverstetour, honom som major vid Volontairereg:tet tillagt
Ramsays besvär.
97
blifvit, sedan amiralitetsstatens rang förhögdes, endast borde
honom vid amiralitetet til godo komma, men att han i armén
ej borde ansees annars än som major, emedan emellan desse
stater ingen reciprocitet voro. Och således borde H. Ramsaij
för de 2 förste prejudicier niuta uprättelse antingen til
l[ands]h[ö]fd[inge]embete eller till nästa ledige regemente.
Frh. Kagg upläste härvid bilagde dess skriftelige tcinckar
(Bil. 9), sedan dep. bet[än]k:de ej, som han önskat,
simplement kunnat vinna bifall.
Frh. Grönhagen instämde med Frh. Kagg till bifall på
deput. bet[än]k:de samt Prästeståndets extr. prot., tilläggandes
1 att deremot ej som skähl kunde anföras, att Öfv.
Horn redan 3 gfånger] städt på förslag till regem:te, emedan
just detta nu öfverklagades. 2. Att fast H. Ramsaij lidit, då
han ej feck Husarereg:tet, borde han doch ej nu, som sagts,
ansees som ej mer än en husareöfverste til et infant.reg. berättigad
utan ansees efter den tienst vid inf., som han nu
värckel. står uti.
3. Att ehuru han gillade, att Rfiksens] St [änder] ej blandade
sig uti tiensters förgifvande, trodde han doch nu vara
skähl dertill, sedan R[iksens] St [änder] med Nyl. regrtes
vacance hade befattat och inhiberat des besättiande, och 4 att
Öfv. Horns fullmakt blott vid Amiralitetet borde gälla, men
han i arméen blott som major räkna sin tour.
H. Soop instämde med Borg.st. yttrade mening och begärte
deröfver proposition.
H. Hasenkampf recapitulerade de för H. Ramsaj så i
bet[än]k:det som discourserne anförde skähl, att H. Ramsaij
2 gånger blifvit prejudicerad, l:o vid l[ands]h[öf]-  d[inge] förslaget til Lovisa, hvarifrån han af de efter rätta
tiden anmälte sökande blifvit utestängd, där han eljest nu
hade kunnat vara l[ands]h[ö]fd[ing] med gen.majors rang.
2:do. Vid Husarereg:tets förgifvande först til Gr. J. Sparre
och sen til B:n Wrangel, hvarför ok deput. tilstyrckt för H.
Ramsaij öfverste fullm. och tour från d. 6 Dec. 1759.
3. Hvad anginge H. Ramsaijs tvist med H. Horn örn tourén,
så voro än oafgiordt, om denne senares öfverstesfulinackt
vid volont.maj or ssysslan gofvo honom compentence(!) til
regem :te. Krigsbefehlet hade i deras gravamina rördt denne
quaest. Man borde således nu ej förhasta sig i H. Horns
7—512467
98 1762, febr. 13. Ramsays besvär.
faveur, då, om någon ändring sedermera härmed skedde, H.
Ramsai än mer skulle blifva lidande.
Således borde dep. bet. bifallas som välgrundat och då H.
R[amsaij] finge sin billiga tour ifrån 1759, hade han til
Nyl. reg:te bättre rätt än H. Öfv. Horn.
Han ömade vähl denne senares cas men ville dermed opskiuta,
til des, som han nu sagt, des tour i armeen ytterligare
förklarat blifvit.
I desse dess tankar stärcktes han ytterl. deraf, att i annor
händelse H. R[amsaij] ingen ersätning för lidande i p[ennin]g:r
tilläggas kunde i anseende til rikets mångfaldige andre
behof och knappa tilgångar.
Hr Aminoff förklarade sig med fägnad vilja tala för
H. Rfamsaij], sin landsman. Dess förtienster voro så klara
och så stora, att de til helften öfvervägde Öfv. Horns. Han
hade lidit och borde ha en rättvis ersättning. Nyl. reg:te voro
den tienligaste, efter rikets råd ej voro att gifva den i p:g:r.
Han voro dessutom en finne och borde, ehuru förtienst altid
voro värd sin belöhning och lika kär i Finl. som annorstädes,
dock snarare i Finland befordras än svenske, som
hvarken känna landet eller språket, och voro dessutom en i
landet älskad herre, hvarföre H. Am[inoff] honom hos R. o.
A. til det bästa recommendera ville.
G[r.] G. Hamilton anmärckte vid H. Rams[aijs] besvär,
att det l:o öfver l[ands]h[ö]fd[inge]förslaget til Lovisa
voro ersatt, om han ansågos, som hade han en gång på
l[ands]h[ö]fd[inge]försl. varit upförd.
2:do. Skulle han i anseende til Husarereg:tet undfå öfv.
fullm. ifrån 1759, så uprättades han på äldre öfver [ste] l[öjtnanters]
och de sedan den tiden befordrade öfversters depense.
3. Hvad angick Nylands reg:te, så borde det efter lagarne
och pens.cas. reglera, af Kgl. M:t förgifvas och biföll H. Gr.
fördenskull Borg.ståndets extract. prot.
H. T. Ru [d] beck: Begge desse hrr äro mina vänner,
men jag bör dock hafva mästa aktning för lagar.
Betänckandet innefattar 3 puncter: 1 H. R[amsaijs] lidande
vid 1 [ands] h[ö]fd [inge] förslaget til Lovisa och 2 vid
Husarereg. förgifvande och 3 qu[sest.] om tourén emellan
honom och H. Horn. Qu[sestion] om denne senare tour, om
hvilken jag ej är öfvertygad, tror jag nu från de öfr. böra
Ramsays besvär.
99
separeras och ti! framdeles, då Sec. Dep. deröfver fädt inkomma,
kunna opskiutas äfven som frågan om Nylands reg.,
hvars förgifvande jag til K. M:t afgiörande vil hafva öfverlemnad.
Då desse måhl från bet[än]k:t skiljes, tror jag
pr[op.] däröf. kunna snart giöras och detsamma då simpl.
bifallas.
H. Leijonanckar yttrade sig, at som här vore
qu[<estion] om lagens förstånd, så torde densamme noga
öfvervägas. I gemen voro all uprättelse ej annat än et återställande
af en förlorad rätt, men sådant borde ej ske med
någon oskyldigs lidande.
H. Ramsaij hade vähl i anseende til l[ands]h[ö]fd[dinge}-  förslaget och Husarereg. förgifvande lidit, men derföre borde
han nu ej prejudicera någon an [nan] el. Öf. Horn, som i armeen
voro äldre officerare än han, och eljest skulle med lika
rätt en amir.cap. till uprättelse kunna begära ammirals fulmackt.
Hvad angår Nyl. reg., så borde det öfverlemnas til
K. M:ts förgivande efter lag och frågan derom samt om Öfv.
Horns rättighet dertil aldeles skiljas ifrån bet[än]k:det, som
endast angingo Hr Ramsaijs uprättelse, hvilken deruti tycktes
böra bestå, att han undfår öfv. fullm. och tour af samma
dato, som då Gr. J. Sparre feck Husarereg :tet.
Hr Ehren malm beklagade, att genom prejudicier så
många blifvit lidande och så mycken tid för R[iksens] St [änder]
til ventilationer medtogos. Det förevar :de deput. bet[än]k:de
tyckte han vara i sig sielf klart och ville han det
för sin dehl bifalla, men som det ej gofvo anledning til den
upkomne qu[sestion] om Nyl. reg:te, så önskade han, att
H. L[ant]m. ville desse måhl i proposition från hvaran
skilja.
Hr [von] Böhn [en] biträdde Frh. Kaggs mening tilläggandes,
att Öfv. Horn ej borde af det han 3 g [ånger]
städt på öfv.förslag ej draga något skähl til tour för H.
Ramsaij, efter enl. dep. bet[än]k:de denne senare just dermedelst
är lidande. Doch kunde Öfv. Horn efter sin fullmackt
ej räcknas till Amiralitetet, efter han altid varit infant.off.
och som sådan äfven nu borde ansees.
2. Ang:e Nyl. reg:te torde äfven R. o. A. äfven så nu kunna
yttra sig som förut vid andra tilfällen och til ex. då, när
Öfv. Groth til et l[ands]h[ö]fd[inge]embete för des lidande
blef befordrad.
100 1762, febr. 13. Ramsays besvär.
3. Ang:e någon p[ennin]geersättn. för H. Ramsaij. Den
borde ej af riket men af de Hrr R[iksens] R[åd], som vållat
dess lidande, godtgiöras.
Hr C. Tersmeden deducerade, att härvid förekommo
tvenne differente considerationer. Öfv. R[amsaijs] lidande
hade deput. bevist och grundat detsamma på det honom förbigångne
1 [ands]h[öf]d[inge]förslag och Husarereg. förgifvande
til en yngre öfv.lieutnant.
Öfverste Horns klagomåhl åter grundade sig ej på någon
caracter, som sägs, utan på verklig tienst i armén och på
den vid 1747 åhrs r[ilcs]dag honom som maj. vid Vol.reg.
tillagde öfv.leut. tour, hvilken vid de senare r [ilis] dagar ej
blifvit påtahlt utan tvert om i 1756 åhrs Tienst.bet[än]k:e bekräftad.
Altså Iean H. R[amsaij] ej säjas af Öfv. Horn prejudicerad,
hvilken har äldre öfv.fullmakt än han och har
dessutom stådt 3 g [ånger] på förslag till reg:te, följ aidel,
kan han på dennes1 depense aldrig uprättas, hälst då deput.
endast funnit honom i anseende til l[ands]h[ö]fd[inge]-  förslaget och Husarereg det men ej i ans. til H. Öf. Horn
vara lidande. H. T [ersmeden] biföll för öfr. Borg.st. extr.
pr[ot.], som öfverlemnar Nyl. r[eg.] til K. M. förgifvande
efter lag och förtienster.
H. Stålhammar yttrade sig anse för värdige män de
begge herrar, hvarom nu qu[aestion] särskilt voro, nemi.
Öfv. Ramsaij och Öfv. Horn, om den förre i anseende til des
besvär, om den senare i anseende til Nylands reg de.
Som besvären i synnerhet grundade sig derpå, att lian ej
erhållit beffordran] til Husareregdet, så vore den lämpeligaste
uprättelse, att H. Rfamsaij] återfingo tourén enskilt för
Öf. Gref. Joli. Sparre, som då erhölt Hus.regemdet och öfver
hvilken kan klagat utan att doch prejudicera någon annan.
Men til Nyl. regde hade H. Rfamsaij] ingen rättighet,
icke eller hade deput. haft skähl att för honom föreslå det
första ledige regemente, emedan äldre och bättre förtiente
sig dertil kunnde anmäla, som skedt med Nyl. regde, hvartil
äfven Gen.maj. Biörnberg såsom långt äldre än H. Rams[aij]
vore sökande. Således borde enl. Borg.st. mening Nyl.
regem des förgifvande efter lag lemnäs til K. Maj ds, då
fölgdes rättvisan utan afseende på någons person.
H. Durietz önskade, att man härvid ville undgå det
1 Ett oläsligt ord tillagt ovan raden.
Ramsays besvär.
101
personelle och att skilja personer emellan, som altid vore obehagligt,
och endast hänföra qufaestion] til des grund och principe.
Då skildes frågan om Nyl. reg:te samt den om Öfv.
Horns tour, hvilken tycks vara deciderad, snart ifrån deput.
bet [än] k :e om H. R[amsaij], hvilket nu vore vårt ämne.
Öfver detta borde altså ventilation endast blifva, och voro
han nögd, om prop. deröf. giordes.
Hr Schönberg uprepade, at qu[sestion] om Öfv. Horns
tour ej hörde hit. S[ec.] D[ep.] bet[än]k:de voro vårt enda
ämne. Dervid borde ej personer men lag ansees. Anledning
dertil hade varit H. Ramsais besvär, besynnerl. öf. Husarereg.
förgifvande. Uprättelse borde således blifva den, at H.
R[amsaij] finge öfv.fullm. af gamma dato sorn G[r]. Joh.
Sparre, då vore saken i sin ordning.
Beträffrde Nyl. reg:te så vore frågan derom ej inkommen
g[e]nom Urskill[ningsdep.]. Dessutom voro dertil äldre sök[an]d[e]
än H. Ramsaij, som bland andra Gen. B:n Biörnberg.
Altså borde desse alla remitteras til H:s Kgl. M:t, som
detta reg:te enligit reger Hagarne til den bästa rätten ägande
vorde förgifvandes.
Hr v. Essen biföll 1 att Öfv. R[amsaij] måtte upprättas
doch utan äldres prejudice, hvilket vunnos, om han erhöllo
öfverstefullmackt af samma dato som Gr. J. Sparre. 2. Fast
han skulle ansees som att en gång hafva städt på öfv.förslag,
gufvo sådant honom doch ingen rätt till Nyl. reg:te, med
hvars förgifvande R. o. A. tvert emot des ext. p[rot.] rör:e
tienstesaker sig ej eller borde befatta utan sådant til H:s
M:t enl. Borg.st. mening öfverlemne. 3. Ang:de Öfv. Horns
tour som major vid Volont.reg. kunde ingen fråga bli el.
något Sec. Dep. utlåt :e behöfvas, ty han voro af Rfiksens]
St [änder] för detta fast[st]äld; Hr Horn hade derefter 3
g [ånger] städt på förslag och kunde således nu ej mista den
rätt, han lägel, vunnit för de äldre sökande, som sig härvid
anmält men sådant vid de föregående vacancer underlåtit.
Men ville R[iksens] St [änder] med bern. maj.sysla giöra
någon annan författning för framdeles, det voro en annan
sak. Begärandes för öfrigt pr[op.] öfver Borg.st. extr.
pr[ot.], som han biföll.
Gr. Levenhaupt: Jag hade simplement velat hålla mig
vid deput. bet [än]k :e, om jag ej hade hördt de öfrige 3
102 1762, febr. 13. Ramsays besvär.
stånd, deröf. gifne yttrande; men nu går sådant ej an, utan
måste vi antingen bif[alla] Borg. el. de 2 andre st [änden],
om vårt beslut skal något värka.
Att bifalla de 2 st [änden] kan jag ej, ty det voro att uprätta
med andras lidande och emot vår principe att ej befatta
oss med tiensters disponerande, utan instämmer således med
Borg.ståndets extr. pr[ot.'j.
Frh. Ridderstolpe beklagade, att denna sakens omständigheter
blifvit så blandade med personele consid. och
sammanväxlad, önskandes att Öfv. R[anisaij] kunna vinna
sin skähliga uprättelse utan att uti vårt beslut och expedition
något om Nyl. reg:te blefve omrördt.
Hr Jennings: Frh. Ridderstfolpes] tancka är god in
thesi, men jag frucktar, han giorde en orätt effect, ty då
skulle enl. Gr. Levenlifaupt] de 2 st[åndens] beslut prevalera,
då vi gingo in partes, som likvähl alla instämma deri,
att Nyl. reg. förgif[van]d[e] bör H. K. M. lemnäs. Jag tror
således bäst vara, att Öfv. Ramsaij til uprättelse får sin öfv.-  fullm. af s[annna] d[at]o som G[r.] J. Sparre, doch utan
någons prejudice och bifaller för öfrigt Borg.st. extr. prot.;
begärandes derå pr [oposition] och vot.
H. T h. R u [d] b e c k förklarade sin mening icke vara, att
H. Ramsaij, då han enl. deput. bet[än]lc:e finge fullm. af
s[amma] d[at]o som G[r.] Sparre, skulle prejudicera de
äldre off. än han, som sedan den tid blifvit öfverstar. Derföre
ville han nu föreslå, att H. R[amsaij] endast måtte få
tourén för Gr. J. Sparre, hvilken han öfverklagat, och det utan
andras prejudice. 2. Nyl. reg des besättande borde efter lag
förblifva hos H:s K. M:t, och altså borde i vårt beslut derom
ej nämnas.
Gr. J. Sparre: Gfunstige] H[errar]. Då jag til Husarereg:tet
befordrades, af sade jag mig tourén för alla äldre
öfv.lieut. i arméen, och således lära Herr:ne finna, att den,
som vinner tourén på mig, icke vinner rätt mycket.
Hr L [ant] m. hemstälte härvid, om icke nu enl. flere
hrrs begäran prop. kunde giöras, och som det alinänt bifölls,
fortfor Hr L [ant] m., att han enl. disc. borde skilja
de fler här inblandade quaestioner, och giorde således den
första frågan öfver det, som alla tycktes vara ense om til
Hr Ramsaijs billiga uprättelse, nemi.:
Ramsays besvär.
103
Bif. R. o. A., att H. Ramsaij får öfv.fullmakt af s [amma]
d[ato] sorn Gref. J. Sparre?
Detta samtycktes.
H. Hasen kampf påminte härvid, att proposit. tycktes
böra blifva öfver hela S[ec.] Dep. bet[än]k:e; men H.
Jennings förestälte deremot, att H. L[ant]m. ganska vähl
dehlt frågorne; att hufvudqu[sestion] voro om H. Ramsaij s
uprättelse, och att biquaest:ne borde, efter det skick saken
fädt, derifrån skiljas; eljest och om R. o. A. höllö blott sig
vid bet[än]k:e[t] och således gingo in partes, så blefvo deras
beslut enl. Gr. Lev[enhaupts] anm. ej värkande utan fåfengt.
Hr D u r i e [t] z föreslog, att örn prop. blefvo giord öf. dep.
bet[än]k:e, de öfr. qu[aestioner] i contraprop. kunde innefattas.
Hr Jennings ville, att då contr.prop. skulle innehålla
bifall på Borg.st. extr. prot.
Hr Leijonanckar trodde votering onödig, efter mäst
alla vore ense om att Hr Rams[aij], som sagt blifvit, skulle
uprättas, och 2 att Nyl. reg des besätt :e skulle til K. M. hänskiutas,
och begärte således endast prop. öf. Borg.st. extr.
prot.
Hr L [ant] m.: Att qu[sestion] om Nyl. reg. skulle ifrån
deput. bet[än]k:e åtskiljas, deri hafva alla disc., tror jag,
instämt.
Bifaller då R. o. A. Borg.ståndets deröfver i extr. pr[ot.]
yttrade tancka, att sådant må til H. K. M:t hänskiutas til förgifvande
efter lag.
Detta besv. med Ja och Neij.
Hr L [ant] m. yttrade härpå, att han tänckt i ani. af discoursen
med desse prop. kunna afhielpa saken utan voter.,
men som sådant ej lyckats, så ville han nu giöra prop. öf.
bet[änk] :det.
Bif. R. o. A. S[ec.] D[ep.] bet[än]lc:e angre Öfverst. Ram[saijs]
besvär.
Härtil svarades Ja och Neij och voter. begärtes.
Propos. dertil giordes af Hr L [a n t] m. denne:
Den, som bifaller Sec. Dep. bet[än]k:e ang:e Öfv. Ramsaijs
öfverklagade prejudice, skrifver Ja etc. etc.
Vinner Neij, får Öfverste Ramsaij öfverstefullmackt och
tour ifrån d. 5 Dec. 1759 och öfverlemnas Nylands regementes
104 1762, febr. 13, 15. Ramsay. Reinholdsfors bruk.
besättande til Kongl. Maj :ts egit nådiga afgiörande til den,
som efter lagarna dertil är berättigad.
Hr Hasenkampf hemstälte, om icke vid den 1 :sta dehlén
af prop. måtte tilsättas, att om bet. vinner bif., Hr Ramsaij
då får Nyl. reg:te; men deremot androgs, att prop. borde
blifva simple öfver bet[än]k:det, sådan som hon nu voro, och
gillades derpå vot.prop.
Under det bordshrr:ne antecknades, uplästes electorslistor
på 1 ny ledamot i Secr. Utskott, och några nya led. i Bevill.-  deput.
Häruppå börjades voteringen, som på vahnligit, det är ordenteligit
sätt gick för sig, då vota vid upräknandet befunnos
för Ja 378 och för Neij 399.
Dett underskrefne och protoc. åtföljande vot.instrument
upl. slutel. af R[iddarhus]secret:n; hvarpå R. o. A. åtskildes
kl. 8 om aftonen.
Anno 1 7 0 2 d. 1 5 F e b.
Måndag.
Plenum kl. 9.
Justering. Upl. til justering riddarhusprotocollet af d. 7 Decembris
samt protocollet af senaste pleni votering.
Ang:de Rein- Hr Ehr en malm hemstälte härvid i anseende til Bonl'bmk1S
desb extr. prot. för G[eneral]m[ajor] B[aron] Stackelberg
att til des jernbruk Reinholtsfors åhrl. få tilhandla sig 600 sk.
Nora tackjern, att som R. o. A. det för detta til Bergsdeput.
remitterat, hvarmedelst om Borg.st. måhlet afgiorde, antingen
til bifall som de öfr. 2 st[ånden] eller til remiss som vi, skulle
det likafult stadna i expeditionen; och föreslog altså til dess
befordrande, att R. o. A. ville detsamma definitive afgiöra
anten med bifall el. afslag.
Hr L [ant] m. erindrade härvid, att Gen. Stakelberg til
någon hogkomst hos R. o. A. giordt sig förtient för det han så
promt fullgiordt en R. o. A:s til honom som öfv. vid Adelsfahnan
igenom Hr L[ant]m. meddehlt recomend. för en
underofficier benembd Hiulhammar; men huruvida i detta
fall Gen. ansökning kunde vilfahras, det öfverlemnade han
til R. o. A. egit bepröfvande.
H. Jennings förklarade, att med all högacktning och
vänskap för Gen. Stackelberg han doch ansåg des begäran
Reinholdsfors bruk.
105
som et fahrligt prejudicat och skadeligt för alla dem, som
ägde hamrar, privilegierade på Nora tackjern, för hvilcka tilgången
deraf giordes svårare och knappare.
Att en och annan fädt nyl. någon tilökning på hammarskatt
vore för G[en.] St[ackelberg] intet skahl, efter densamma
altid varit grundad på egen blåsning. Altså borde denne ansökning
af Bergsdeput. ordentel. pröfvas, innan hon här optagas
kunde; men ville R. o. A. densamma strax bifalla, så
förbehölt Hr Jenn[ings] på det kraftigaste, att aldrig sådant
til flere dylika ansökningar må bli et prejudicat.
Hr Ehrenmalm yrckade sit förre, hvartil det som et
skähl äfven lades, hvad med Hr Hiulhammar passerat. Han
biföll således nu Gen. Stakelb[erg's] åstundan med förbehåll,
ått dylike måhl in plenis aldrig må in plenis imed[iate] uptagas
och afgiöras.
Hr Linner hielrn: Så gerna jag eljest ville vilfahra
Gen. Bfaron] Stack [elberg], den jag estimerar, kan jag doch
för prejudicat skull sådant ej giöra, innan enl. lag Bergsdeput.
häröf. hörd blifvit, dit detta således först bör remitteras,
finnandes äfven icke, att de öfrige 2 st[åndens] yttrande
bör tiena oss til lag eller nu kan sätta oss i någon nödvändighet
att oss desförinnan utlåta.
Frh. C. Funck; Frh. Stackelberg] torde lika lät blifva
bifallen, om och Bergsdep. blefvo hörd, efter nog tilgång' är
på Nora malm och han den lika fult torde kunna få ltiöpa,
men som saken nu är här, ville jag den skulle positive afgiöras,
emedan vår remiss den eljest ophåller, och såken
stadnar aldeles, om Borg.st. den äfven bifaller.
Frh. J. A. Hamilton anmärckte, att, ehuru han vore
för G[en.] B[aron] Stackelberg] benägen, kunde han doch
ej dervid taga til skähl, att ymnig tilgång finnes på Nora
malm, efter han frucktade, att tvert om de derpå privilegierade
verck ofta finge deraf mindre än de behöfde.
Hr [von] Vicken biföll G[en.] Stack[elbergs] begäran,
efter han uti Tabergs bergslag ej kunde erhålla den til dess
bruk nödige malm.
H. Hasen kampf anförde för G [en.] Stackelberg], att
han velat på lagligt sätt erhålla Nora malm, som han på annat
sätt genom kiöpman lika fult kunde få kiöpa.
H. Fr. Ehrensvärd anförde häremot, 1 :o att vi med
remiss til Bergsdep. förut afgiordt detta måhl. Dett borde ej
106 1762, febr. 15. Reinholdsfors bruk. Medalj.
Ang:de medaille
lör
Gref:an De
la Gardie.
nu ändras utan värdigt bibehållas. 2. Vore et bifall härå, sorn
H. Jen[nings] bevist, för förut på Nora malm privil. verck
skadeligt och blefvo et fahrl. prejudicat; och hvad som nu
skedde för en, förbehölt han äfven för andre måtte framdeles
bifallas.
H. Has enkampf styrckte til bifall för Gen. B [aron]
Stakelbferg], efter Ass. Antonson förut vid denna riksdag
fädt bifall til 800 sk. smide. 2. Efter ett afslag skulle se ovänligt
ut mot Gen. Stackelberg], som så hederi, åtlydt R. o. A.
recomend. för Hiulhammar.
Hr L [ant] m. giorde härpå propos. öfver Bondest. extr.
pr[ot.] för G[en.] Stack [elberg],
hvilket nu bifölls.
Justerades R. o. A. extr. prot. af d. 13 Feb. ang:e expedition
af de måhl, som 3 stfånd] defin. afgiordt men et stånd
til någon deput. remitterat.
Och gillades.
Justerades extr. prot. af d. 4 Feb. ang:e ersättningen af
löhner för den(!) som(!) dem, som R[iksens] St[änder]
finna till uprättelse berättigade.
Härvid upl. äfven Frih. Kaggs memorial om hårdare ansvar
för den embetsman, som orsakar någons olaglige lidande.
Desse begge begärtes först att ligga och giordes dervid en
och annan påminnelse, doch på
Hr T h. Ru [d] b ecks hemställan bifölls extr. protocolli,
kommandes Frh. Kaggs mern. att medfölja til de öfr. stånden.
Föredrogs Rid[dar]husdeput. memorial och hemställan,
huru stor den för Grefv. de la Gardie beviljade medailleu
skulle slås.
Hr Klingspor trodde, att vid slika medailler mindre afseende
giorde[s] på vickten än på hedern och att således på
den förra ej så mycket ankommo.
Hr L a g e r s v [ä r d] och H. [v.] Vicken tilstyrckte,
att hon måtte blifva af 50 duc.,
hvilket bifölls.
H. Hasenkampf påminle härvid, att saken, hvarför
denne medallien blifvit gifven och som nu så länge legat i
hofrätten, måtte til slut befordras.
Frh. Ridderstolpe svarade, at hos hofrätten hon nu
Befordringar. Banklån.
107
voro under slutel. afgiörande och nu ej behöfde för andre
måhl borttaga någon tid för våra giöromåhl.
Hr L [ant] m. tilläde, at han äfven hördt, at denne trollsaken
innan kort och kanskie innom 8 dar hos hofrätten
skulle blifva slutel. afgiord och att således ingen R[iksens]
St [änders] åtgiärd dervid vore nödig.
Uplästes Hr Lagerbergs mern. och begäran, att Ursk.dep.
hemst[älland]e angre Ausc. Bruns besvär emot LFands]-  h[ö]fd[ing] Råfelt måtte snart afgiöras (Bil. 10).
På bordet.
Uplästes Hr Ehrenmalms memorial och begiäran, att Sec.
Ut. måtte till R[iksens] St [änders] plena upgifva berättelse
om contractet med Vexelcontoiret, om des uphäfvande nu
sedermera och hur med detsamma liquiderat blifvit (Bil. 11).
Detta begärtes på bordet.
H. Lager svärd anmälte härvid i anledning af dess Ang:de benyl.
insinuerade mein. om de senaste befordringar vid ar- ho^Rikfens
méen, att som han befrucktade slike flere befordringar kunna ständer,
förefalla, innan enl. detta memorial Rfiksens] St [änder] sig
öfver de förre utlåtit, så önskade han, att H. L[ant]m. å
R. o. A. vägnar ville utvärcka inhibition i slike förslagers
afgiörande hos K. M. dessförinnan.
Detta bifölls.
Föredrogs Frh. And. Koskuls suplique att få intaga dess
sal. svärfaders Gen [eral] l[öjtn.] och Landshöfd. B[aron]
Koskuls nummer och säte på Riddarhuset,
som begärtes på bordet.
Föredrogs Sec. Utsk. extr. pr[ot.] af d. 9 Feb. med tilkän- s. utsk.
nagifvande, att Sec. Ut. i afvacktan af R[ilcsens] St[änders] bancölåns
förordnande om b[an]colåhn för framdehles och tils vidare up hörande,
giordt den författning, att alla b[an]colåhn i gemen må vara
förbudne och under ingen titul beviljas, på det emot Riksens]
St [änders] afsickt zedelstocken icke mera måtte blifva
förökt.
Frh. F. Otto Wrangel betygade sin förundran deröfver,
att Sec. Utsk. giordt detta steg, innan R[iksens] Ständer]
fa[st] stält deras beslut om b[an]colåhn i gemen och
utan att säja, om banq. tilstånd voro sådant, att detta erfordrades,
samt hvad dertil vore vållande. Doch ville han sig denne
gång ej deröfver yttra utan giorde nu endast den påminnelsen
och tillägning dervid, 1 :o att alla låhn, under hvad pre
-
108 1762, febr. 15.
Banklån.
text det voro, borde vara förbudne och ej meddehlas under
namn af förut begärte. 2. Att de flere borgmästare, som af
banquen åhrl. blifvit löhnte för tilsyn vid banquens värderingar
och sorn han trodde voro 14 med 1000 d. s. hvar, nu ej
vidare, sedan låhnen uphördt, måtte af banq. betahlas, hälst
han sielf så vähl som fler häradshöfd, utan betalning af banquen
förrättat många dylike verderingar.
Frh. C. Horn åstundade veta, om öfver S[ec.] U[tsk.]
hemst[ällan]de skulle ventileras el. eij.
Hr T. Ru [d] beck trodde, att hvad Sec. Ut[sk.] häruti
giordt, vore en b[ankens] oec:ke författning, sorn ej kunde
dragas här under vidare ventilation, äfven så vähl som de af
Frh. Wrangel giorde påminnelser, som tycktes vara af samma
art.
Frh. C. Horn fortfor, att han instämde med den giorde
författning som conform med det, Hr Nordencrantz redan
för 1 åhr sedan derom yttrat. Vid de orden tils vidare beklagade
han de löpande b[an]cosedlarnes vansklighet och önskade
i det afseende, att inga b[an]colålin framdeles måtte
beviljas, tils zedlarne återvunnit den styreka och credit, sorn
speciemynt oaflåtel. ägde. All köpmans systeme med starck
zedelroulance ansåg han eljest för fahrlig, förbeh:des sig härom
mera framdeles at yttra.
Hr H. H. Boije ansåg med förundran, att Frh. Wrangel
förundrat sig öfver S[ec.] U[tsk.] häruti tagne författning,
då för detta voro bevist, att detta som en bfankens] oeconom,
hörde til S[ec.] U[tsk.] särskilte giöromåhl, då Sec. Ut.
häruti giordt efter des instruction samt eed och samvete och
det funnit denne precaution til b[ankens] conservation nödig,
hälst när så månge låntagare sig anmält, att b [anken] ej
kunnat deni alla förnöija, och 4 då Sec. Ut. endast giord[t]
denne författning tils vidare.
Hvad de 2:ne Frh. Wrangel» påminnelser anginge, så
kunde vid den Uste ingen mefiance el. vanryckte äga rum,
efter alia begärte låhn voro med namn efter eed opgifne och
aldrig ett under någon pretext beviljades. 2:o. Hade vähl
b [anken] härtils nödgadts löne flere ombudsmän i landsorterne
för värderingars och inteckningars skuld, men det
hade ej blott varit borgmästare utan äfven andre personer,
och då desse nu genom låhns uphäfvande blefvo onödige, så
Banklån.
109
vordo vähl b [anken] af sig sielf indragande de deni bestådde
löhner.
Frh. C. R i d [d] erstolpe anmerckte, att den af Sec.
Ut. giorde författning voro dess oecon. saint allenast tils vidare
och borde således bifallas.
Frh. Wrangels påminnelser kunde til Sec. Ut. remitteras,
om så behagades, ehuru man kunde vara säker, att b [anken]
ej vorde giörandes någre onödige utgifter.
Ankom en Bondest. dep., 8 p[ersoner] st [ark]. Otto
Olofson, ordförande, berättade pfrsemissis] p[rsemittendis],
att st[åndet] förehaft Borgm. Biörkmans mern. rör:e
Vexelcontoiret samt Borg.st. extr. p[rot.] deröfver samt instämdt
att det förra simplicitet til Sec. Utsk. remittera. 2. Recom.
til afgiörande måhlet emellan Cap. Löving och någre
hemmansåboer i Finland.
Deput. afträdde.
I den förre discoursen bad H. L [ant] m. R. o. A. besinna,
att vid S[ec.] U[tsk.] extr. p[rot.] föga något kunde tilläggas;
att S[ec.] U[tsk.] häruti sorn uti et b[ankens] oeconomicum
tagit de til b[ankens] conservation nödige mått tils
vidare och tils det finge se, huru R[iksens] Stfänder] öfver
b[an]cosaken behagade resolvera; att Sec. Ut. således upgifvit
detta blott ad notitiam; att alla tillägningar härvid voro
betäncklige och skulle uppehålla sakens verkställighet och
att för öfr. Frh. Wrangels påminnelser såsom rörande b [ankeus]
särskilte oeconomie ej hörde til plenorum afgiörande
el. ventilation.
Hr C. Tersmeden inst. med Hr L[ant]m. samt påstod,
at Frih. Wrfangels] anmärckningar som nya nu må hvila.
Fr[ih.] F. O. Wrangel förklarade sig ej vara emot
S[ec.] U[tsk.] författning, den han önskadt för detta vara
giordt, men förbehölt [sig] vidare derom framdeles yttra. I
god mening hade han äfven påmint emot arfvodislöhnerne,
hvilka han ofta viste onödigtvis blifva använde.
Hr L [ant] m.: Som banqu. oecon. författningar rätta sig
efter des almänne, så lära vi här ej behöfva blanda de förre
med de senare, hälst de enskilt höra S[ec.] U[tsk.] til och
här utan nytta ventileras.
H. Giös förklarade sig bifalla Hr L[ant]m. påminnelse
och uplysning, begärandes propos.
H. Durie [t] z biföll äfven H. L[ant]m., styrckte til bi
-
110 1762, febr. 15. Jönköpings faktori.
Jönköpings
lactorie
ang:de.
fall för S[ec.] U[tsk.] och begärte prop. öfver dess e[xtr.]
pr[ot.].
H. L fant] m.: Får Sfec.] Utfsk.] extr. pfrot.] afgå med
påskrift, att R. o. A. dervid intet funnit at påminna?
Detta bifölls.
Frh. C. Horn giorde dock härvid et förbehåll, att slike
måhl, som härtils skedt, ej altid må blott ad notitiam upgifvas.
Härmed instämde äfven H. Hasenkampf, förbehållandes
derjemte att i anseende til b[an]cobetieningen framdeles
sig yttra.
Häruppå föredrog H. L [ant] m. til sluteligt afgiörande
Sec. Ut. extr. p[rot.] af d. 20 Nov. 1761 rörande Jönkiöpings
factorie och arbetarenas dervid hos Rfiksens] Stfänder] anförde
besvär, som någon tid legat på bordet. Hvarvid uplästes
H. Ehrenpreuses,
H. v. Böhnens,
Frh. C. Funcks,
H. [de] Freses,
H. Estenbergs 2:ne och
Hr Linnerhielms memorialer.
Hvarefter Hr L [ant] m. förestälte, huru som detta måhl
tycktes innehålla 3 hufvudmomenta,
I. om de vid factoriet härtils bestådde arbetslöhner;
2. arbetarenes dervid viste upstudsighet och strafbare förhållande;
3.
de oec. författningar, som för factorierne i gemen vore
nödige at vidtagas. Och voro desse således de ämnen, öf.
hvilke R. o. A. ventilation nu borde fixeras.
Frh. Grönhagen upläste dess skrifteligen upsatte och
prot. bilagde tanckar (Bil. 12).
Frh. G. Reuterholm: Ehuru jag uti de nyss upläste
stridige mein. funnit mycket välgrundat och rätt, synes mig
doch, att Frih. Funck handterat detta ämne mäst redigt och
opartiskt, jemvähl grundeligen ingådt uti det, som vid factorierne
i gemen tycks tarfva förbättring, ty i sig sielf tyckes
det vist, att fact.arbetarne håfve nog liten förtienst. Jag suponerar
de utgiöra i riket 1.500 personer; om nu åhrl. för cronan
4.000 gevähr tilvärckas, hvaraf arbetslöhner ne å 3 d. på
stycket utgiorde 12.000 d. s:mt, så skulle doch denna summa,
fördehlt emellan 1.500 p[ersoner], blifva ganska otilräckelig
Jönköpings faktori.
lil
til deras utkomst med hustrur och barn i den närvar:de dyrheten.
Äfven lär billigt böra efterses, om någon ensidighet hos
vederbörande embetsmän vållat deras lidande; ty deras contract
förmår, att gevährspriset bör betingas, men det kan
dem ej påläggas; slikt bör i Sverige, där inge slafvar finnas,
ej äga rum, och bör således utrönas, om dem något slikt
tvång öffverjgådt.
Hvad angår det här i staden emot de klagande arbetare
brukade förfarande angår(!), så har dem skedt våld, i fall
de med et erhållit L[ands]h[ö]fd[ingen]s i orten pass hit
upkommit; men har L[ands]h[ö]fd[ingen] förnekat dem
pass, så hafva de dubbel orsak at klaga så vähl deröf. som
den emot dem sedermera brukade hårda medfart och arrest.
Jag instämmer således med Frh. Funcks tanckar och tycker
äfven, att hvad som uti detta måhl angår Jönkopings]
fact.arbetarnes process hade bordt till Just.dep. blifvit hänyist,
efter Sec. Utsk. ej kunna döma, ej el. sitta på domareeed.
Hr Estenberg: Att fact.arbetarne hafva rätt att betinga
sine arbetspris, är ostridigt och äfven af S[ec.] U[tsk.]
medgifvit.
Att Krigscoll. ej confirmerat det senare med dem slutne
contractet af 1748, gior intet til saken, ty colleg. har det aldrig
ändrat utan låtit dem på god tro derefter ständigt arbeta och
böra de således för den framlupne tiden derefter niuta sin
betahlning; men för den tilkommande lemnäs dem frihet
att betinga sina arbetslöhner eller annorstädes höra sig om
efter födan.
Att något myteri den(!) kan tilvitas tror jag i protocollerne
ej finnas någon ani. till.
För öfrigt har jag vähl i mern. förbehållit mig at något
vidare yttra öf. de embetsmän, som på et el. annat sätt dem
kanske förfördelat, men som jag hoppas saken med något
lindrigare moijen kunna afgiöras, vil jag derifrån mig begifva.
H. Jennings deducerade, att vid detta ämnet 2:ne consid.
mötte. Den Irsta voro factoriets bestånd och den 2[:a]
arbetarnes dervid anförde klagomåhl. Att dem skedde al
justiee, ja äfven nåd, skulle han ej vara emot, blott det ej
skedde på factoriets depense. 1748 åhrs contract voro vähl
af dem åberopat, men frågan voro oafgiord, om detsamma
112 1762, febr. 15. Jönköpings faktori.
blifvit någonsin ricktigt afslutit. Åtminstone hade cronan
ifrån [17] 48 til 1756 aldrig betalt efter samina contract utan
efter 1739 åhrs reglemente, hvarföre de icke kunnat med
skahl klaga öfver Direct. Ehrenpreus, som sedan [17] 56 innehaft
cronans rätt och den på lika sätt nyttiat.
Att factoriearbetare voro på fri foth och finge betinga sine
arbetslöhner, medgåfvos gerna, meni hvarken kunde en desse
(!) part tilstädas att ensidigt uphäfva något beting, eller
desse tillåtas at under pretext att söka derå ändring öfvergifva
factoriearbetet, strandsätta cronans nödige gevährstilvärckning
och lemna Directeuren i förlägenhet och factoriet öde,
som desse giordt. Blefve sådant gillat, så skulle snart et lika
ske med alla våra arbetare på landet, bönder, torpare, drängar,
smeder, masmästare och flera, och hur skulle då gå med
våra angelägnaste handteringar samt jordabruk. Att berm
fabr.arbetare til något för riket nyttigare ämne kunde användas,
vågar jag tvifla på, innan jag derom blifver närmare
uplyst. Att 0111 blott 4.000 gevähr åhrl. för cronan tilvärckades,
den derför fallande arbetslöhnen skulle til 1.500 el. 1.600
personers utkomst blifva föga tilräckelig, kan vähl vara; men
butten af våra factorier är ej endast cronans behof, utan
liksom vid factor, i Luijk och i Engelland att kunna exportera
gevähr både i Europa och genom Ostind. Compagnie!;
och dertil kunna desse arbetare, om de ej äro liderligt pack,
hafva jemte sitt cronoarbete tid och följacktel. förtienst och
utkomst nog.
Att gevährsarbetslöhnerne skulle ökas, voro vähl godt för
arbetarne, men utom det att det skulle vid nogare jemförande
finnas, att fact.arbetarne äro i Sverige bettre betalte än annorstädes,
så skulle äfven den olägenhet deraf följa, att medelst
gevärets ökte pris exporten deraf hindrades till rikets
största skada.
Att gevährsarbetet borde endast betalas efter beting och ej
efter någon fast[st]äld taxa, dertil kunde af vårt fria regeringssätt
äfven så litet skahl dragas som emot de taxor, sorn
äro satte för andre frie undersåtare, som åkare, hyrkuskar,
slacktare, bryggare, bagare, gästgifvare och flere.
Att deremot desse fact.arbetare för myteri kunnat beskyllas,
då de satt sig emot einbetsmäns, ja Kgl. M:ts ordres, då
de til stort antahl trängt sig in i Landscantzliet samt derjemte
ensidigtvis öfvergifvit cronans arbete och förklarat, det
Jönköpings faktori.
113
de undandrogo sig att lyda någon annans befallning än Höp[pejners,
det tror jag lättel. hvar förnuftig lär finna.
Blefvo doch nu qu[sestion] om att visa desse arbetare nåd,
så var H. Jen[nings] dertil ej obenägen, ty fast de den ej
hade förtient, kunde de doch ansees sorn enfaldige, hvilka af
en illistig och kanske någre vidlyftigare afsickter hysande
advocat blifvit förledde.
Som skahl till fabr.arbetslöhnernas höijande för framdeles
kunde utom den anförde reflex., att man dymedelst hindrade
gevährsexportation, äfven det tilläggas, att ehuru närvar :e
tids dyrhet är större än 1748, så är deremot 1'abriquesarbetet
igenom det nyl. införde säncksmidet så lättat, att den, som
på det gambla sättet knapt kunde förfärdiga 3 musquetlås i
veckan, genom det senare vist kan tilverka 6 och således ha
dubbel förtienst; dessutom har ripornes valsning med nya
påfund blifvit lättad och säkrare giord, så att de i beskikningen
ej så ofta misslyckas som för hände, hvilket alt torde
(!) emot det för desse arbetares arbetslöhners ökande af
dyrheten tagne motiv förmodel. torde finnas tilfyllest giöra.
Frh. Funck åberopade körtel., hvad han i sitt mern.
anfördt, hvilket han benägit ville hafva uttydt.
Vid det som anfördts, att väre fab.arbetare voro bettre betalte
än de utrikes, ville han blott kort anmärcka, att man
torde finna vederspelet, om man ansåge godheten af våra
gevähr emot utrikes och vexeldifferencen emel. vårt mynt
och det, som vanckas utomlands.
Uppå befallning hade Frh. Funck vähl tilskrifvit desse
fact.arbetare ang:e åtlydnaden af Kgl. M:ts nådige ordres;
men för öfrigt kände han ej så noga den ani., som S[ec.]
U[tsk.] haft att dem för myteri ansee; då deremot voro klart,
att de voro lidande, fast ej af Dir. Ehrenpreus, hvilken härvid
ej hade giord(!) dem annat än rätt.
Frh. Funck trodde således, att det bästa expedient at
komma ifrån saken voro, om R. o. A. i ani. af des memorial
ville bifalla, 1 den för desse arbetare föreslagne gratification,
2 att hela saken dödas med åtvarningar för arbetarne och
Höpener och 3 att hvad rörde gev.fabriq. i gemen rem. til
S[ec.] Ut[sk.] utarbetie.
Dymedelst undvekos många ledsamma qusestfioner] och
tidens utdreckt, hvarmedelst både riket och undersåtare
ledo.
8—SJ2487
114 1762, febr. 15, 18. Jönköpings faktori.
Hr F. Ehrensvärd inst[ämde] med H. Jen[nings]
och H. [o: Frih.] Funck, viljandes blott vid det nyss giorde
project hafva ordet premium i stelle för gratifie.
Som nu prop. almänt begärtes, giorde H. L [ant] m.
denne.
Bifaller R. o. A. l:o Frh. Flinks mein. hvad handverkarenas
premium el. gratifikation angår.
2. Att de härutinnan förelupne förseelser tilgifves och hela
saken dödas med åtvarningar för handtverckarena om dess
skyldigheters fullgiörande och för Ass. Höppener att bruka
anständigare skrifsätt.
3. Att de i mern. projecterade botemedel emot upgifne inritade
oskick uti oeconomiske författningar vid factorierne
m. m. examineras närmare af Sec. Ut [sk.], och hvilket häfver
att med sine tanckar inkomma öfver de författningar, som
nödige kunna pröfvas vid factorierne att vidtagas til Riksens]
H[öglofl.] Ständers bepröfvande och fastställande.
Desse prop. besvarades med Ja.
Anmälning H. L [ant] m. anmälte, att d. 17 hujus skulle hållas rådstufvepredikan,
hvarvid efter vanligheten stadsens vackt
skulle komma at paradera.
Dervid fants ej att påminna.
Äfven bad H. L [ant] m., att hrr ordförande i deput:ne
ville hos Gr. C. E. Levenhaupt] såsom förste electorn angifva
de i hvarje deput. felande ledamöter til ersättande med
nya och til befordran af de oafgiorde ährender.
Hvarpå R. o. A. åtskildes kl. 1/2 2.
A : o 1 7 6 2 d. 18 Febr.
Torsdag.
P[lenum] kl. 9.
Just. prot. af d. 10 och 12 Dec.
Ang:de Föredrogs det på bordet hvilande Secrete Deput. bet[än]~
^ien°Asp^" k .de ang:e Prot onotariens i Svea Hofrätt Aspmans anförde
mans pre- besvär öfver prejudice.
judice. Jemte Borgarest. extr. p[rot.] af d. [31 Augusti 1761] samt
Ass. B [aron] Fr. Grönstedts memorial i samma ämne.
Hr Linderstedt androg, att Aspman, som tient i 30
åhr, vist voro lidande och att Borg.st. således på goda skähl
Aspmans och Törnes besvär.
115
tillagt honom ass.fullmackt för Cronstedt och de yngre assess.
men som, oacktad han då begärte upehåld, när om Grönstedts
och von Post[s] tour här blef faststält, saken likvähl
då afgiordes, så vore omständigheterne härvid förändrade;
doch i anseende til H. Asp [mans] förtienst kunde han ej
annat än tilstyrcka, att Asp [man] må få ass. full[mackt] af
s. d:o som Cronstedt med säte näst efter v. Post samt fyllnad
i asses. löhn til efter Cronstedt någon ledighet kunde dertil
blifva, som förmodel. snart skulle ske.
Blefvo ej detta ädelmodigt beviljat, så begärte Hr Lind[stedt]
prop. öf. Borg.st. e[xtr.] prot. Härtill lade H. Lind[stedt]
sedan, att äfven H. Aspman måtte få hofr[ätts]råd[s]
full[mackt] samma dag som Cronstedts tour dertil kunde
infalla.
Detta understöddes af H. Schönberg, som tilläde, att
fylnaden i Asp[mans] löhn måtte tagas af hofr[ättens] löhn.-  medel.
Frh. Ridderstolpe deremot anförde, att Frh. Cronstedt
ej borde mista des vundne tour och att, om Asp [man]
lika hofr[ätts]råd[s]full[makt] med honom skulle framdeles
erhålla, Frih. Cronstfedt] doch altid des tour för Aspm[an]
varder bibehållen.
Hvarpå bifölls, att Protonot. Aspman undfår ass.fullmackt
af s. d:o som Cronstedt med säte näst efter v. Post och fyllnad
i löhnen af hofrättens löhningsmedel samt hofrättsrådsfullm.
af s. d:o med Cronstedt, när tourén honom tilfaller,
doch så att Cronstedt altid des ägande tour för honom behåller.
Föredrogs det på bordet hvilande Sec. Dep. bet[än]k:e af Ang-.de von
Törnes nre
d.
30 Maij fört. åhr ang:e Capiteinens och Lifdrabantens judice.
Mich. von Törnes deröfver anförde besvär, at han ej blifvit
på förslag til en corp[ral]sysla vid Lifdrabantecorpsen upfördt,
då vice Corporalen Eric Malmerfelt dertil befordrades,
begärandes således sin tour åter för honom och de yngre
eorporaler dervid.
Deput. finner Cap. Törnes ansökning grundat i R[iksens]
St[änders] eget förordnande af d. 21 Okt. 1756, som förmäler,
att de fullmackter, som blifvit meddehlte åt de vid
de nya fästningsbygnader employerade officerare ej som
caracterer utan som verckelige beställningar böra ansees.
116 1762, fehr. 18. Törnes besvär.
Uplästes äfven
H. Ber. Wallenstiernas,
H. v. Eichstedts,
H. Adlerbielkes,
H. Stiernstolpes,
Frii. Ulf sparres och
H. von Anderssons emot Gap. von Törnes ansökning insinuerade
memorialer samt
Hr v. Törnes egit memorial med skählen för des petitum.
Och yttrade sig häröfver
Hr Klingspor, att han för sin dehl ej funno H. v.
Törne haft ani. til klagan.
Att des cap.fullmakt vähl gofvo honom tour i arméen til
befordran efter anciennetet men icke uti Drab.corpsen, ty då
han blifvit til fest[nings]byg'[nad] comenderad och ej vid
cor[pse]n blifvit befordrad, kunde chefen ej annars än efter
där ägande tour honom föreslå.
Att vi hade nog billige besvärsmåhl att afgiöra utan at
befatta oss med slike som detta, hvilket borde aldeles afslås.
Frh. Kagg instämde härmed, tilläggandes att de, som
med så obefogade insinuationer och klagomåhl oroade R. o.
A., tycktes höra mista säte och stämma på Rid[d] arhuset.
H. Gyllensvahn androg häremot, att han för detta
vid prejudicemåhl i gemehn påmint, att en viss principe
borde tagas, hvarefter så vähl löhner borde ersättas som en
måtstock til pröfvande af hvars och ens lagl. rätt erkännas.
Principen borde således tagas i de ang:e befordringar fast[stjälte
lagar, som voro näst Reger.formen 1 Tienstbet[än]-  k:det af [17] 56 och 2 den ex[c]eption, som R[iksens] St [änder
deri giordt medelst författningen af d. 21 Oct. [17]56
ang:e de vid fästningsbygnaderne employerade officerare och
3 den vid denne r[iks]dag fast[st]älte methode vid krigsförtiensters
belönande. Alla desse vore som fundam.lagar att
ansee och borde således alla prejudicer och deras reparation
derefter afmätas.
Hvad H. v. Törnes besvär vidkom, så hade de gådt lägel,
vägen igenom Urslc.deput. til R[iksens] Ständer och voro
således dervid ej at påminna.
Att han i stöd af författningen af d. 21 Oct. hade en verckelig
och bestämd tour och rätt til befordran voro tydligt, emedan
des cap.fullmackt eljest voro en blott caractere; och fast
Törnes besvär.
117
Kgl. M:t annorledes resolverat, så voro dock slike res. enl.
4 § i R[egerings]formen ej vidare gällande än til R[iksens]
St[änders] vidare bepröfvande. Att äfven des tour borde
gälla så i armeen som i den corps, där han står, vore klart
deraf, att som Adel. Privil., 4 §, endast i gemen försäkrade
R. o. A. att få til godo niuta, n. b. i armeen, de utomlands
förvärfvade förtienster, så hade deremot den åberopade
[17]56 åhrs förordning uttryckel. stadgat, at de för giordt
fästningsarbete erhållne fullmackter som verckelig[e] tienster
ansees och medföra verckelig befordran, följacktel. äfven i
den corps, där hvar och en står, kunnandes verckelig tienst
utan slik tour aldrig visas el. vara att suponera möijelig.
Således måtte H. v. Törne äfven innom L[if]drab[ant]ecorpsen
som cavallerieoff. äga tour til befordran efter sin
fulmackt äfven så vähl som utom; eljest hade han utlöst en
fullmackt, som betydde intet och hvarmed han intet vore
hulpen.
Således biföll H. Gyllensvahn] deput. tilstyrckande, som
grundas på lag och R[iksens] St[änders] beslut, hvars obrotslige
hållande utgiorde hvars och ens säkerhet och endast kunde
stärcka kärleken för vårt regeringssätt.
G[r.] Hamilton trodde deremot, att H. v. Törnes capit.
fullmackt vähl kunde gälla i arméen utan att gälla i den
corps, han stodo, liksom med Gref Makenzie, hvilken vähl
voro major i armeen men vid Gr. Lievens regrte hade capiteinsysla.
Och som detta måhl hos de öfr. stånden troddes
vara enl. bet[än]k:det afgiordt, så föreslog Grefven att med
en dep. deremot giöra hos dem föreställning, efter eljest vid
corpsen 30 pers. skulle lida och blifva klagande.
H. v. V i c k e n anförde emot deput:s bet[än]k:de,
att senast en dylik qu[sestion] som denne, emellan H. Nordencreutz
och H. Råberg, til denne klangandes faveur blifvit
här deciderad.
Att det härvid åberopade R[iksens] St [änders] förord :de
af d. 21 Oct. [17] 56 öfver Gen. Cronstedts förfrågan endast
rörde fortif.statens officerare.
Att Cap. v. Törne jemte sin cap.full. skulle haft för stor
förmån, om, jemte det att han sluppit att betalda för sin
lienstgiörning vid corpsen som andra lifdrabanter, han äfven
skulle vunnit tourén dervid för äldre lifdrab. och vice corporaler.
118 1762, febr. 18. Törnes besvär.
Att des fuilmackt ej kunde kallas värckelig tienst, efter
det ej stod på stat el. dervid blefvo någon vacance.
Att 1723, [ 17]27 och[17]43 åhrs förordn. deremot voro
klara.
Att H. Törne, sorn haft några 70 cap. vid infant, för sig,
vähl ägt rätt att söka någon majorssysla men i sin tour och
utan att prej [udicera] äldre capiteiner.
Och ändtel. att ehuru Cap. Ekestubbes utrikes öf [verste] Lfullmackt
ej borde hos oss gälla; så skulle han doch blifva
lidande, om H. v. Törnes fuilmackt på det af deput. tilstyrckte
sätt skulle förstås.
Hr Jennings anförde til uplysning af de giorde inkast,
1 att H. Törne på intet sträf bar t sätt andragit sine besvär
utan gådt lagl. vägar til Sec. Dep., sorn nu deröf. inkommit. 2.
Att H. v. Tförnes] fuilmackt vore en värkelig tienst, emedan
R[iksens] St [änder] sielfve den så förklarat; att hon ej
stodo på [16] 96 åhrs stat, vore ej något skähl deremot iner
än emot de flere på samma stat ej befindtelige men sedermera
inrättade tienster. 3. Voro emellan denne och H. Nordencreutzes
casu den skilnad, att H. v. T[örnes] fulmackt
vid [17]56 åhrs r[iks]dag blifvit af Ständer confirmerad,
men den förres voro senare gifven.
Således borde Hr Törnes fuilmackt tvifvelsutan någonstädes
gälla, i armeen i des corps vid cavallerie el. infanterie;
men då det medgifves, att han varit berättigad att söka, och
han det giord[t] så innom som utom Lifdr.corpsen utan att
kunna vinna något förslag efter 12 åhrs cap.fuilmackt, så
synes klari., att han lidit och bör enl. deput. be [tänk] :de derför
niuta uprättelse.
H. T h. Ru [d] beck: Jag är H. v. Törne[s] släcktinge
och vän men måste doch följa härvid en laglig principe.
H. Törne har sin cap.fullmakt i ani. af en 1752 af Sec.
Ut[sk.] giordt(!) författning, som ej af RTiksens] Ständer]
blifvit ratificerat och hvaröfver R[iksens] Ständfer]
först 1756 i ani. af Gen. Grönstedts besvär afgifvit et svar el.
betänckande. I ani. deraf är v. Törnes full[m.] en verklig
tienst och medför tour i arméen, fast ej vid den corps, han
står uti. Han har derefter den rättighet, som är en stor rättighet,
att vid förslag kunna sig som sökande anmähla och få
blifva som sådan H:s M:t presenterad, som då rår at nernna
hvem han behagar; på lika sätt sorn Tienstbet[än]k:det stad
-
Törnes besvär.
119
gar om officerare, som utrikes fullmackter innehafva, så äro
och desse fortif.officerare att ansee och deri består deras
fullm.förmåhn att anses som i verkelig tienst. Ty konungen i
Fr[ankrike] til exempel kan aldrig ge någon off[icer] tour i
svenska arméen, och om han giorde en underoff. vid mit
reg:te til capitein, så satte jag honom doch aldrig på förslag
til compag. för den äldste lieutenanten.
Och för öfrigt håller jag före att alla slike prejudicemåhl
böra pröfvas och afgiöras efter grundlagen men ej efter någre
bilagor dervid, hvilcka jag finner böra häfvas och kullkastas.
H. [von] Nackreij instämde med H. Rubeck til
afslag på bet[än]k:det samt att hos de öfr. st[ånden] föreställning
derefter må giöras, emedan eljest vårt beslut intet
värckade.
Hr V o 11 e m a t deducerade de fler för H. Törne talande
skähl, grundade på en lag, som borde gälla, tils den blifvit
förändrat.
Han biföll således deput., hållandes all föreställning deremot
hos de öfr. stånden otienlig, då man ej kunde säja, att
deras beslut icke vöre grundat på lag.
H. Hasenkampf: Jag medger gerna, att H. v. Törne
bör äga rätt til befordran uti arméen, men som det bestrides
honom lika rätt innom des corps och flere lagar härvid äro
åberopade; så önskar jag, att målet antingen må hvila, tils
vi oss öfver de så kallade bilagor fädt yttra, eller och att
vi derom måtte hos de öfr. st [änden] giöra tienlig föreställning.
Frh. R i d [d] erstolpe anmärckte först, att deput. icke
giordt observation derpå, att vid det af Hr v. Töme öfverklagade
förslag til corp[oral] vid Drabanterne den laglige
liggetiden ej blifvit i ackt tagen, hvari de sökandes laglige
säkerhet och rätt lågo förvarad; där doch fundam.lagar borde
hållas i full vigeur och det ordet ansvar icke vore tomt utan
betyde något. Instämmandes härutinnan med Hr Rubecks
senare påminnelse, att alla andre författningar borde rättas
efter fund.lagarne.
Hvad nu de omtalte fullmackter vidkom, som för giord
fästningsarbete meddehlte voro, så trodde han dem ej, som
det påstodos, som värckelige tienster vara att anse, ifrån
hvilkas beskaffenhet de i månge måhl voro skilde, icke eller
voro de stälte i någon viss corps utan gälde endast i arméen
120 1762, febr. 18. Törnes besvär.
til förslagers sökande framför yngre men icke emot 17161
åhrs bref. Altså vore vähl Hr v. Törne lidande deri, att den af
honom sökte vacancen icke lagl. blifvit i gazetten notificerad,
men til sielfva förslaget hade han ej haft någon rättighet,
och med denne ex[c]eption biföllo han bet[än]k:det om dess
uprättelse.
Frh. Grönhagen: Ehuru jag tror denna sak i 3 st[ånd]
vara afgiord, vill jag doch min mening yttra til protocollet.
1. Skulle jag hafva ansedt H. v. T[örnej berättigad til befordran
i corpsen, om han dervid hade fädt vice corporalsfullm.
i stället för cap.fullm., som förstås i arméen.
2. Ehuru om dess fortif.off.fullm. i Tienstbet[än]k:det förmäles,
så lär doch dertil kunna slutas ex analogia legis och
det som om utrikes off.fullmackter stadgat är. Jag vet således
ej, hur H. Törne kunnat påstå tourén för så många äldre
camerater, utan styrker til afslag på bet[än]k:det och att vi
med en dep. må härom föreställning giöra hos de öfr. st [änden],
hvilcka jag hoppas lära ändra sina tanckar, då de få
höra, att så många härvid blefvo lidande.
Hr Bildenschöld trodde härvid böra ansees, hur H.
Malmerfelt blifvit befordrad til corporalssyslan och 2 hvad
rätt H. v. Törne dertil haft.
Förloppet häraf anfördes, att vacancen ej blifvit i avisorne
lagl. kundgiord eller Törne kunnat få förslaget utan syslan til
en yngre och mindre tour ägande blifvit förgifven; således 2
hade v. Törne dubbel rätt dertil framför Malmerfelt som
tienstgiörande innom corpsen och som capitein, hvarföre H.
B[ildenschöld] fant rättvist att bif[alla] d[eputationens]
bet.
Som nu propos. begärtes, giorde i ani. af de flestes tanckar
H. L [a n t] m. denne.
Behagar R. o. A. at afslå deput. bet[än]k:de,
hvartil svarades med Ja.
H. v. Vicken anmärckte, att H. Malmerfelts tour härvid
blifvit oricktigt beskrefven; att han förut varit lieut. vid
Gardet och sedan länge vice corporal vid Drab., innan han
erhölt corporalssyslan, hvilken han således ej fädt utom vanlig
tour.
H. H a s e n k a m p f förbehölt, att ej hela bet. måtte afslås,
ty fast man bestridde de omtahlte f[ästnings]b[yggn.]-
• Torde avse 1756.
Törnes besvär.
121
officerare i stöd af slike erhållne fullmackter tourén i de särskilte
corpser, där de stå, vore det doch en orättvisa att emot
lag betaga dem deras tour i arméen, hvilken således från den
förre borde distingueras.
Hr Gyllensva n förestälte ganska bevekeligen, att han
nu för 2 idre gången i slikt som denne qusestion med bedröfvelse
märckt, hvad ringa reflexion på vedertagna befordringslagar
giordes.
Montesquieu och fler moralister viste tydel., hvad elaka påfölgder
slikt medförde.
Efter samma lagar hade sorni, niutit befordran, för andre
åter gälde de intet.
Hvart skulle det vähl taga vägen, om anseende på personer
mera skulle giöra än lag, och man likafult skal tappa, fast
man hade 100 förordn. för sig.
Vi kunna, g[unstige] H[errar], ändra lagar men vi böra,
så länge de subsistera, deni icke trampa, så framt vi ej skola
blifva laglöst folck, förstöra all inbördes säkerhet och sätta
vårt reger.sätt och vår ädla frihet i största äfventyr, ja, uti
säkert obestånd.
Härvid pårnintes af Hr [von] Böhn [en], att R. o. A:s
nu (agne beslut måtte de öfr. stånd notificeras.
Upkom en Bondest. deput., 6 pfersoner] starck, anförd af
Eric [o: A n d e r s]1 Anderson, sorn p[rsemissis] p[raemittendis]
recom. och öfverlemnade et st[åndets] extr. prot.
rörande någon almoge under Finspångs bruk i östergiötland.
Deput. afträdde.
Frh. A. Reuterholm instämde nied H. Böhn [en]
samt att vi medelst utdrag af pr[otocollet] äfven måtte ge de
öfr. stånden skählen af vårt beslut tilkiänna.
Hvarmed äfven H. Lilliehorn och H. [v o n]
Na [c] krei j instämde, desslikes H. R u [d] beck, sorn
biföll Hr Hasenkamps giorde påminnelse, kunnandes densamma
af R. o. A. giorde skilnad uti ext. p[rot.] äfven utföras.
Som nu deput. af sändande af R. o. A. bifölls, så upropades
densamma och af gick med berättelse om R. o. A:s i H. v.
Törnes sak tagne beslut samt att R. o. A:s extr. prot. derom
skyndesamel. skulle stånden blifva medehlt.
Härpå anmälte Grefve Joh. Sparre och begärte få up
1
Bondeståndets protokoll.
Bondest.
dep.
Gr. Sparres
memorial.
122 1762, fehr. 18, 20. Sparres memorial.
läsa et dess memorial som, jemte att det rörde rikets vähl och
någre författningar vid arméen, äfven til en dehl rörde honom
sielf, som ville sig exculpera, hvarföre han under varande
krig tagit afsked och således som hederlig man både lefva och
dö, begärandes för öfrigt ingenting af Riksens Ständer.
H. L [a n t] m. tilläde, att han äfven sedt detta meni. men
i anseende til R. o. A:s förbud att föredraga privata ansökningar
ej tiltrodt sig att detsamma anmäla och toge skulden
derföre på sig.
Flere af R. o. A. påstodo, att om detta meni. rörde något
privat, det icke måtte emot vårt tagne beslut föredragas;
hemställandes äfven H. Hasenkampf, huruvida G[r].
Sparre ville underkasta sig det dervid förknippade vite af
sätes och stämmas förlust.
Men som Gfr], Sparre förmälte sig hafva lemnat detta,
mein. til H. L[ant]m. 2 dagar, för än det sidstnembde beslut
af R. o. A. tagit blifvit, och yr [lea] de dess mern. upläsande;
andre sådant deremot bestridde såsom prejudicat til fler
slike pr [ivala] måhls anmälande tvert emot hvad fast [st] ält
blifvit, anmälandes Hr T. Vadenst [i er na], att han som
reg[ements]fullmäcktig äfven hade slikt mern. at insinuera;
så föreslog Hr Gyllensvahn, att sorn Hr L[ant]m. ej
ville ensam påtaga sig mern. bepröfvande, att 4 af R. o. A.
led. jemte Hr L[ant]m. måtte det genomse och pröfva, om
det kunde enl. det tagne beslut upläsas el. ej; tackandes för
öf[rigt] Hr L[ant]m., som härvid upfylt R. o. A:s önskan.
Detta bifölls af R. o. A. Doch förbehölt sig Hr L [a n t] m.,
att detta ej måtte bli prejudicat för flere memorialer, som
skulle åstadkomma en liten ny urskill.deput. sättande hos
R. o. A., öka väre giöromåhl och utdraga riksdagen.
R. o. A. yttrade härvid deras önskan att, fast af faveur
detta mein. lemnats til bepröfvande, hädanefter alla enskilte
mern. och ansökningar ej måtte emottagas, som ej gådt lagl.
vägar, efter de hindrade almenna ärender och borttogo tiden
med debatter.
Hr [v o n] Böhn [e n] anholt slutel., att äfven et mern.,
som han ärnade anmähla, måtte af H. L[ant]m. igenomses,
hvilket Hr L [ant] m. lofvade giöra.
R. o. A. skildes kl. mot 2.
Hemkallsräntan. Koskull.
123
A : o 1 76 2 d. 2 0 Febr.
Måndag.
Pl[enum] kl. 9.
Just. Rid[dar]huscantzlisten Hofjunckaren Psilanderhielm justering,
de af honom hålne protocoll d. 22 Jan., d:o början af det
för d. 26.
Upl. H. Finlais meni., hvaruti han å interessenternes väg- Ang:de
nar i det på Kungsholmen anlagde engelske garfveri sig sam- garfveriet
ma inrättning förklarar villia nedlägga, amandes sig härmed på Kungstil
de öfr. stånden. holmen.
H. [von] V i c k [e n] trodde, att detta verde ej synnerl.
tient det almänna, hälst läderpriset nu på någre åhr så anselmi.
stigit; men
H. Kli n g s p o r förmente, att de hrr, sorn et så stort
verck uti godt upsåt entreprenerat och hvarvid de vist intet
vunnit, altid voro tack och beröm värde.
Upl. H. And. Ramsaijs mern. ang:de Almogens besvär rö-Hr Ramsays
rande hemkallshemmansräntan i Finland med hemställan, att^(j^'a^'’~tl'[
vid betänckandet, som Cam.oec.- och L[ant]- och sioni [il.]- tan i Finoec.
d[ep] :ne härå afgifvandes varda i ani. af Alm. Besv.- '
deput. remiss, Krigsbefählet må få höras, hälst det rör 24 § af
dess almänna besvär vid 1756 åhrs r[iks]dag.
Detta meni. bifölls.
4. Upl. Sec. Ut[sk.] extr. pr[ot.] af d. 11 Dec. ang:de Bota-Ang:de Lecnices
Lectoren vid Gyniii. i Carlstad Euren och des befordran beLrdran1S
til adjunct, hvarvid Borg.st. uti extr. p[rot.] af d. 1 Febr.
tillägger honom dervid tour ifrån 1760.
Detta understödde H. [v o n] Nackreij, som deducerade
de för Euren talande omständigheter.
Och bifölls Sec. Utsk. tilstyrkan med Borg.st. tillägning.
5. Föredrogs ånyo Frh. Anders Koskuls ansökning om sär- Ang:de
skilt nummer på Riddarehuset medelst uptagande af des sahl.
Rid[darlset
fc
li. ICo
kull.
svärfaders Gen. och L[ands]h[ö]fd. Koskuls, hvilken sådant huset för
åstundat, då han antagit honom sorn son och arfvinge til dess Frll‘ Kos~
anseenl. ägendom under fideicomissnatur.
H. L [ant] m. hemstälte, om någon svårighet härvid
vore, då Fr[ih.] Koskull förut voro fr[i]h[erre] och nu medförde
et ansehnl. fideicomiss.
124 1762, febr. 20.
Koskull.
H. [v o n] Vicken förklarade sig på desse skahl finna
rättvist at bifalla Frh. Koskuls ansökning.
H. Lagersvärd ville densamma til R[iddar]husdeput.
hafva remitterad.
Frh. Cederhielm deremot holt före det ej vara skadeligit,
att någre numrer af vårt talrika R[iddare]hus utgingo.
Skulle det med nya opfyllas i stället, hvilket just ej
voro nödigt, så borde de åtminstone medföra fideicomiss eller
annan egendom och inkomst. Ville man nu bifalla Frih.
Koskul, så borde tillika fastställas lika vilkohr för alla, som
til introduction framdeles kunde blifva anmälte, hvilket han
förutsåg lära ske, ehuru han ej viste, hvar de skulle få rum
på Riddarehuset.
Hr Rappe, C h r., recom. Frh. Koskuls ansökning såsom
ringa bety [dan] de och det i anseende til des Svärfaders förtienster,
yttersta vilja och testamenter[ajde egendom.
H. [von] Na [c] kreij biföll Frh. Cederhielm med tilllägning,
att Frih. Kosk [ull] som alla introducerade borde något
til r[iddar]huscassan förära.
H. Lilliehorn ville, att detta måhl sorn ett oecon[omicum]
efter vank til r[iks] dagens slut måtte upskiutas.
Frh. Gust. Reut [erhol m] bif. Frh. Cederhielm.
H. C. Wadenst [ier n a] biföll H. Koskul samt att
han til r [iddar]huscassan må ge 1.000 plåtar.
Hr Klingspor förklarade sig emot att öka num[ren]
på R[iddar]huset, ehurfu] han önskade, att alla, som ville
introd., måtte äga goda fideicomisser.
H. [von] Böhn [en] tilläde, att Frh. Koskful] borde
ge til R[iddar] husets cassa 6 000 plåtar.
H. H a s e n k [a m p f]: Att han til Frh. K [oskuls] ansök,
ej kunde samtycka, hållandes han det erhållna fid[ei]c[ommisset]
mera vara en förmåhn för Frh. K[oskul] än et skähl
til bif. för hans begäran.
II. [von] Vicken var emot att han hårdare skulle
taxeras än de nyinkommande; dessutom anfördes, att R. o. A.
beviljat H. Seulenbergs numers optagande vid senaste r[iks]-  dag.
H. L [a n t] m. giorde prop. öf. Frh. K[oskuls] memorial,
men det bifölls icke, hvarför enl. fleres begäran H.
L [ant] m. frågade, om med detta måhl tils framdehles
skulle opskiutas,
Nylands regemente.
125
hvilket biföls; förbehållandes H. Hasenkampf och
H. Gyllensvahn, att dermed til r [iks] dagens slut måtte
anstå.
6. Härvid anholt H. A. Ramsai j at af H. L[ant]m. Ang:de inblifva
underrättad, huru den uti Nyl[ands] reg. förgifvande *'Nylands^
hos K. M. af R[iksens St[änder] begärte inhibitionen blifvit regimentes
uphäfven, då han trodt den sorn för des räkning begärd böra förgl£'anclesubsistera,
til dess att til Sec. Deput. bet[än]k:de 0111 des
uprättelse, hvarmed qu[sestion] om Nyl[ands] reg:te blifvit
sammanfogad, blifvit hos R[iksens] St[änder] afgiordt.
Detta understöddes af Frh. F. O. Wrangel och H.
H a s e n k a 111 p f, sorn äfven tilläde sig tro, att R[ilcsens]
St [änders] plena borde om slike inhib. erhålla hvar gång
underrättelse.
H. L [ant] m. anförde härtil, att Prästeståndet men ej
Hr Ramsaij begärt inhibitionen för Nylfands] regem:te; att
qu[sestion] derom ej hade någon gemenskap med Sec. Dep.
bet[än]k:de för Hr Ramsaij eller ens deri voro nembd, ehuru
hon dervid blifvit inblandad; att äfven denne qu[aestion]
blifvit af samtel. stånden särskilt afgiord, hvarefter til att
ej uppehålla Hans M:ts rätt vid reg. förgifvande ståndens
Tahlemän funnit lagligt att återkallat1 den förre inhibitionen.
Hvad 0111 inhibitioners refererande til st[åndens] plena onirördts,
vore för öfr. en ny idée.
Rfiksens] St[änders] beslut ang:e inhibitioner af Tahlemännerne
förmälte derom intet; och ehuru H. L[ant]m. för
sin dehl vähl funno vid inhibitionerne i gemen åtskilligt vara
at påminna, så hade han doch äfven som de öfr. Tahlemän
trodt sin skyldighet vara att lyda bokstäfren af förber :e
R[iksens] Ständers beslut och gifne föreskrift.
Hr v. Vicken: Att han vähl hade sig bekant af de talemanssam[man]
träden, han bivistat, huru inhibitioner åstadkommas,
samt R[iksens] St[änders] beslut derom, men detta
trodde han annorlunda böra förstås; anmärkandes dessutom,
att då vid sidste r[iks] dag det sagts, att riket sattes i vanmackt,
örn ej vac. tienster blefvo besatte, man härvid nu tycktes
följa en contrair principe.
H. Hasenkampf anholt för sin dehl att få se listan
på de härtils afgågne inhibitioner,
1 Orden funnit lagligt ali tillagda ovan raden, varpå formen återkallat kvarstått
oförändrad.
126 1762, febr. 20. Bevillningen. Sparre.
hvarom H. L [ant] m. låfvade draga försorg.
Men sorn H. Lilliehorn härvid påminte, att ehur[u]
Hr Ramsaij vore des vän, kunde han doch ej gilla att med
upkastade qu[aestioner] ventilation uphöllos och tiden för
almänne ärender borttogos, anhållandes att H. L[ant]m.
måtte något annat föredraga, hvari äfven R. o. A. instämde.
Äng:de inne- 7. Så föredrogs Bevillningsdeputations hemställ:de af d. 19
med taxe- lllljus ang:e innehållandet tils vidare med taxenngarne efter
ringen. 1756 åhrs bevillningsplacat samt någon uphörds insamlande
derefter.
Äfven upl. Frh. Knorrings mern. af d. 20 hujus med tilstvrkan,
att styckevis intet af bevilningen måtte afgiöras, innan
hela bevilningen för detta åhr blifvit stadgad.
Ligger til nästa plenum.
Ang:de ord- H. Lilliehorn påminte härvid dehls om nödig ordning
'”dårhuset!*1 oc^* P® Rid [dar] huset, dehls att vid ingången någon tilsyn
på de inkommandes poletter måtte hafvas.
Detta fandts af R. o. A. billigt och anmodades H. L[ant]m.
att beordra den vid dörren vackthafvande underoff. att ej
insläppa någon, som sin r[iddar]huspollet icke behörigen vid
dörren upvist.
Gr. Renstier- 8. Föredrogs Gr. Rensliernas mern. af d. 22 Oct. ang:e
11 "atird™' Manuf.cont. förvandlande i ett manuf.collegium.
Manuf.cont. Och remitt. til Sec. Handels- och manuf.deput. utlåtande,
förvandling
til et collegium.
H. Ehren- 9. Härpå anmälte Hr L [ant] m. til afgiörande H. Ehrenom'växei-
ma^ms insinuerade memorial ang:e Vexelcontoiret (Bil. 11)
eontoiret. men ville förut tilkännagifva, att han jemte 4 af R. o. A. igenomsedt
Gr. Joli. Sparres mern. enl. sidsta pleni beslut och
funnit det angå private måhl.
R. o. A. funno således, at det emot deras tagne beslut ej
kunde emottagas el. föredragas.
H. [ von] Böhn [en] frågade, huru des ins [inuerade]
mern. blifvit ansedt, hvarpå Hr L [an t] m. svarade: Af lika
beskaffenhet, om icke verre.
Gr. Joh. Sparre bad, att om dess mern. ej blefve uptagit,
han åtminstone som dictamen måtte få det upläsa och
dermed vända sig til de öfr. st [änden].
Men R. o. A. ville öfver detta ämne ej tillåta vidare venti
-
Växelkontoret.
127
Jation emot deras beslut, utan begärtes, att det anmälte Hr
Ehrenm[alms] mein. måtte föredragas,
hvilket således uplästes jemte H. Biörkmans i samme ämne
ingifne mern. med de öfr. stånds påskrifter med bifall å Borgarest.
medföljande extr. pr[ot.], som remitt. detta ährende
simpliciter til Sec. Utsk.
Frh. Kagg berömde H. Ehrenmalms i detta måhl viste
vählmening. Dess begiäran voro så mycket billigare, som
rvckten i landet blifvit hörde om en sammansättning kiöpmän
emellan uti et Växelcontoir, hvarvid cronan förlorat 15
t[unnor] gull, i det en livré, som gäller 3 d., ej betalts med
mera än 2, och redbart mynt gådt ur banquen å 9 d. 16 öre
för rd., då han likvähl gäller 20 d., hvarföre det vore billigt,
att rikets skattdragande undersåtare blefvo underrättade om,
huru riksens medel användes. Han önskade fördenskull, att
detta memorial til Sec. Ut [sk.] må remitteras med anmodan
att tydel. upgifva, huru med Vexelcontoiret föreveter, och begärte
eljest häröfver votering, tilläggandes att om sådant ej
skedde, borde åtminstone detta memorial tryckas, att de hemmavarande
måtte se, huru nitiskt R. o. A. häruti tänckt.
Hr Lilliehorn instämde med H. Ehr [enmalms] mern.
samt om rem. til Sec. Utsk. att efter des bekanta nit för riket
och för vexelcoursens fällande inkomma med den beg:te fullkomlige
berättelsen om Vexelcontoiret.
Hr Bildenschöld upläste et dess memorial häruti,
hvarmed han ärnade sig til de öfrige stånden (Bil. 13).
Hr [von] Nackreij anmärckte, att ryckten ej altid voro
att rätta sig efter men doeji ej altid förkastelige. Man viste,
att et Vexelcont. til coursens dämpande varit inrättadt men
att det doch föga verckan giordt; då nu man arbetade på att
bota den senare, så borde det förras omständigheter noga
kännas. Altså kunde jemte H. Eh[renmalms] mern. rem. til
S[ecr.] U[tsk.], derifrån de äskade oplysn. begäras.
R[iksens] St[änders] plena hade dertil rätt, efter de, som
contribuera, böra få veta, hur deras contrib. användas.
Icke eller kunde sådant vara politice skadeligt el. rebutera
våra allierade, efter utrfikes] m[akter] snarare torde villa
bli vänner af en nation, som hushållade med sina medel och
dem ej förslöste.
Men härvid föreslog han det expedient, att då Sec. Ut. opkommer
med berättelse om hvad til rikets behof utgifvit blif
-
128 1762, febr. 20. Växelkontoret.
vit, och i hvad förbindelser riket hos den ena och den andra
kan stå, man då kan låta det framfarne vara giordt och allenast
sträcka sina mått och steg til det tilkommande och nödige
precautioner dervid.
Frh. Fr. Otto Wrangel yttrade sig (Bil. 14).
Härunder ankom en Bondeståndets dep., 6 p[ersoner]
st [ark], anförd af Anders Ericson [a: Per sson]1
som pfrsemissis] p[rsemittendis] öfverlemnade och recom:de
et ståndets extr. p[rot.] rörande den tilgiörande nya skogsordning.
Dep. aft[räd]de.
Frh. C. Horn yttrade sine tanckar derhän, att Vexelcontoret
varit grundad på et contract emellan bancp och de associerade;
att operationen bordt vara hemlig, så länge den påstådt;
men icke då den ophördt; då hade R[iksens] Ständer]
makt att efterse, hur contractet blifvit fulgiordt och
hvad det båtat, lika som det skett med det Levantiske och fler
compag:r, hälst sådant ej el. voro emot Sec. Ut[sk.] instruction,
som förbiuder dem all p[ennin] gedisposition, och dessutom
all b[an]cosvsteme, som vore grundad ej på redbart
mynt utan på värden, vore för riket ganska fahrlig, hvilket
ytter!. Frih. H[orn] deducerade af det, han deröf. skrifte!,
hade upsatt, slutandes dermed, att som häri ej voro någon
hemlighet, borde vi ej acquiescera vid någre fås tanckar utan
se de grunder, sorn härvid blifvit fölgde.
H. Hasenkampf deducerade, att financeverck voro af
2 slag, politiske och oeconomiske. Det förre borde vara hemligt
och til S[ecr.] U[tsk.] hänskiutas men de senare, hvaribland
Vexelcont. voro, icke så. 1. V[exel]cont. hade för
[17]47 varit under kiöpmannavård, och således hade deri ej
kunnat vara sådane hemligheter, som icke numera kunde
blifva Ständerne bekante. 2. Vore enl. 18 § R[iksdags]ord.
det S[ecr.] U[tsk.] förbehållit, som rörde statsvercket, men
deribland vore icke V[exel]cont. 3. Hade Frih. Wrangel anfördt
om förloppet och hist. >med Vexelc[ont.]; deruti ville
H. Hasfenkampf] nu ej ingå, men då man finge af S[ecr.]
U[tsk.] de af H. Eh[renmalm] begärte uplysningar derom,
finge man se, om, som rycktet sagt, et contoir af riket fådt
18 t [unno] r gull, om det andra fådt draga in utrikes subsidierne
å 2 d. för livren, som för riket hade giorde(!) några
20 t[unno]r gulds förlust, och om det fådt draga 185/m. rd.
1 Bondeståndets protokoll.
Växelkontoret.
129
å 10 d. p. rd., då coursell var 18 d. m. in.; det linge man då
se; det tilkom Ständer och voro en väsendtelig dehl af ett
frit folks rättigheter. Han biföllo således Hr Ehr[enmalms]
mein. och begäran, att S[ecr.] U[tsk.] måtte upgifva förloppet
af hvad med V[exel]cont. giordt blifvit, hälst sådant
skulle befordra bifall lil den förestående bevilning för följande
åhr.
H. Leijonanckar medgaf, att som genom zedlarnes
iråkade missvärde löhntagarne i synnerhet blifvit lidande,
skulle han vähl med Hr Ehr[enmalm] tycka billigt, att grunderne
til vexelens stigande och Vexelcont. giöromåhl må af
Sec. Ut[slc.] upgifvas; doch med den försicktighet att ej
sielfva grunden af rikets financeverck och credit rördes utan
det, som voro af slutit, måtte dervid förblifva.
Det voro altså nog at se den generele plan med Vexelcont.
samt hur des contract fullgiordts; sådant kunde tilhöra plena
att i ani. deraf taga nödige författ. för framtiden, och på detta
sätt ville han H. E[hrenmalms] meni. til S[ecr.] U[tsk.]
hafva remitterat.
Pr[äste]st. dep., 8 p[ersoner], Halenius p[rsemissis]
p[raemittendis]: 1 :o att P[räste]st. instämt med Borg:st. om
remissen af Ehrenmalms och Biörkmans mein. 2. Bif. dep.
bet. om lädergarfv. votum dissentiens ex[c]ipe om proprde
plickten.
H. E h r e n m a 1 m betygade sig med des meni. ej hafva
påsyftat något enskijlt utan det almännas bästa och uplysning.
Det yrckade han ännu, förvissad om att R[iksens]
St [änder] hade rätt att efterse, om V[exel]cont. varit nyttigt
för riket el. för få, om desse derpå profiterat och satt
liksom annan pregel på vårt mynt och om riket härvid blifvit
försatt i giäld.
Desse voro almänne måhl och hörde således icke enl. 18 §
af R[iksdags]ord. til Sec. Ut[sk.] utan til plena. Att derföre
simplem. remittera dess meni. til Sec. Utjsk.] voro onödigt,
ty dermedelst blefvo det i evärdelig tysthet begrafvit, utan
borde plena begära kundskap om detta V[exel]cont. omst.
och hur dermed liquiderats, eljest torde R. o. A. icke gerna
ingå i någon framdeles bevilning; och fast de öfrige stånden
ej skulle detta bifalla, så hade doch R. o. A. häruti sökt fulgiöra
sin r[iks]d[ags]mannaplikt enl. Riksdags] ord.
Frh. G. Reuterholm instämde med de flere hrr, att
de af Hr Ehrenm[alm] ifrån Sec. Ut[sk.] om V[exel]conto
9—
S12467
130 1762, febr. 20.
Växelkontoret.
ret äskade underrättelse [r] vore nödige och laglige, hälst då
vi utan contr. ej hafva medel til krigets utförande. Laglige,
efter plena som principaler kunde sådant af sine comittenter
äska, då de sielfve ville utöfva den rätt, de förut deni updragit.
Nödige, efter man borde veta, hur de förre contrib. använts,
innan man kunde bevilja nya.
Skulle de öfr. stånd, ej på detta sätt förstå lagarne, så torde
de dertil bevekas, om med en talrik deput. och et tienl. extr.
pr[ot.] dem härom föreställning blefvo giord; men skulle de
ej dertil förmås, så ville han hafva vår föreställning och memorialerne
härom tryckte att dermed giöra våre tanckar häröfver
kunnige; viljandes för öfr., i fall en sådan remiss ej
bifölls, deröfver hafva voter.
Hr C. Wadenstierna giorde härvid i gemen en reflexion:
Att alla rfiksjdagsährender voro af trenne slag, sådane
som hos plena imed. kunde uptagas eller sådane, som
anten förut borde af deput. utarbetas el. och hörde endast
til S[ecr.] Utsk. enl. 18 § i R[iksdags]ord. Öfver detta senare
slags måhl hade vi i synnerhet vid denne riksdag likvähl sedt
hos ståndens plena ingifvas och uptagas flere memorialer om
fred och krig, om banco- och vexelsaker, om Jerncontoir, om
Manuf.contoir etc. etc.
Jag vördar upsåtet dervid, men med lika nit som de hrr
för riket tiltro sig hysa, är jag af den tancka, att alla måhl
måtte i sin lagliga ordning handteras; alt Sec. Ut[sk.] sköter
det, som dit hörer, och att de öfrige deput:e enl. R[iksdags]-  ord. må utarbeta, hvad på hvars och ens departement ankommer;
dermed vinnes icke allenast tiden, som nu gior r[iks]-  dagens utdräckt odrägelig, utan vi undgå då äfven brydsamma
qufaestioner] om grundlagens förstånd och om de emellan
plenorum och S[ecr.] U[tsk.] giöromåhl deri utsatte
gräntzor, hvarmed vår reger.lag kunde bli satt i mörcker och
hela vårt sälla reger.sätt i confusion.
Detta äro häröf. mine tanckar til protocollet.
Hvad nu det förevar :e ämne vidkommer, sorn är Hr
Ehr[enmalms] mein., så instämmer jag vähl med en värd
ledam., att utrikes linanceverk är tveggehanda: polit. och
oeconomiskt. Detta senare kan äfven blifva almänt kunnigt,
men doch icke när det häfver et noga sammanhang med det
politiske.
Nu begär H. Ehrenmfalm], alt Sec. Ut[sk.] må upgifva
Växelkontoret.
131
alla räkningar med mera, som rör Vexelconl. Jag älskar ej
mörker mer än någon annan men kan doch med Hr Ehfrenmalm]
ej instämma, innan jag först erhållit en nödig uplysning,
nemi. att som Vexelconl. 1747 blifvit inrättadt, så vil
jag veta, hvad då bem:te contoir i des contr. pålagt blifvit och
hvad det sig åtagit, som räknings giörande och på hvad vilkohr;
finnes det vara så, att des förbindelsers upfylkde och
räkningar ytter!, böra pröfvas, så blir sedan frågan, hos
hvem och hvar sådant bör ske. Innan jag häröfver behörigen
blifvit uplyst, kan jag H. Eh[renmalms] m[em.] ej bifalla
utan begär deröf. votering.
Hr H. Boije instämde med den första H. Wadfenstiernas]
giorde reflexion. I anseende til för[e]var:de qu[aestion]
hollt han före det voro förhastadt att begära op ifrån S[ecr.]
U[tsk.] alt det, sorn rörde Vexelcontoret, emedan det rörde
rikets säkerhet och credit samt fler utrikes handlandes rörelse,
som ej torde gerna se sådant emot deras förmodan almänt
kunnigt. Af ryckten och misstankar hoppades han til slikt
påstående inga skahl kunna tagas ibland välsinnande landsmän,
hälst S[ecr.] U[tsk.] dem icke förtiente.
Han instämde altså med H. Wadenstierna och fler, att
detta mein. simpliciter måtte til S[ecr.] Uftsk.] enl. 18 §
Riksdags jord. remitteras, då S[ecr.] Ut [sk.] volde efter eed,
lag och instruction dervid fullgiöra sin skyldighet, och häröfver
beg:de han voter.
Den föreslagne föreställning til de öfr. stånden häröfver
kunde han ej el. för tienlig anse, efter sådant voro att villa
för dem förklara gr[und]lagens förstånd och dermed liksom
vederlägga deras derom tagne beslut.
H. Klingspor förundrade sig, att då uplysning begärtes,
busar af fahrl. consequ. deremot afmålades. Man hade
länge nog sväfvat under täckelse; någon räkning voro nödig
och skulle äfven stärcka nations utrikes credit.
Han misstrodde aldeles ej S[ecr.] Ut[sk.] men icke eller
plena.
Den speciele detaillen kunde de vähl icke ingå uti, men
den gen. sluträkning kunde de billigt få se. Då ginge de så
mycket gladare in uti de förestående contrib. och då såg almänheten,
hur redligt vi handlade för oss sielfve, för riket
och för dess gloire.
H. [de] Frese förklarade sig icke känna Vexelconl.,
132 1762, febr. 20.
Växelkontoret.
som han hördt [17] 47 vara inrättat och nu af skaf fädt; således
kunde han ej döma om H. Eh[renmalms] mern., om de
omtalte elake fölgder vore verklige och om de gode, som säjs,
äro visse att förmoda; men han kände 18 § i R[iksdags]ord.;
enl. denne ville han detta mein. til S[ecr.] U[tsk.] remittera,
som ofördr. deröfver kunde inkomma med de oplysn., som
[i] fundamentallagen medgifves, hvaröfver han beg:e voter.
Hr Gyllensvahn biföll H. Ehr[enmalms] mern. på
de skahl, 1 att Vexelcont. sorn nyare ej är nembd bland de
i 18 § Riksdags] ord. til Sec. Ut[sk.] af gillrande hänskutne
måhl, icke eller uti Reger.formen, och detsamma endast rördt
kiöpmans förtroende uti en penningerörelse. 2. Voro enligt 13
och 18 § alla måhl rör.de rikets alm. oecon. och medels disposition
Riks[ens] St[änders] pleil, förbehållne, hvaribland
detta äfven voro, som kostat riket otrol. 3. Då qu[sestion]
här förevar om b[an]colåhn, som enl. 18 § höra til Sec.
Ut[sk.], hade docli R. o. A. pluralitet funnit dem kunna i det,
som rörde alm. oeconom, blifva alm. kunnige. 4. Voro de
åstundade oplysningar nödige, då qu[£estion] om contribut.
opkommit, hvartil vi borde hvaran opmuntra att med glada
hiertan bidraga. 5. Vore afsickten härmed god och ej att skada
rikets credit. 6. Vore han säker, att S[ecr.] U[tsk.] i detta
måhl redel. allting giordt och just derföre des giöromåhl sees
och dymedelst all misstancke, om någon funnos, dämpas.
Att flere måhl denne r[iks]dag med mern. hos stånden
blifvit väckte, vore vist, men man borde och deremot betäncka,
hurudan rikets belägenhet hade varit, som sådant
åstadkommit.
Slutel. biföll han H. Ehr [enmalms] begäran om upl. erhåll:de
ifr. Sec. Ut[sk.] ang:de Vex.cont. alt sedan 1747. Han
för sin dehl skulle snart vara nögd och trodde, att alla andre
deraf äfven skulle blifva dess villigare att ej pruta vid filkom
:de bevillningen.
H. S c hönber g anmärckte vid H. Ehr[enmalms] meni.,
att den oförnekte rätt, sorn plena ägde lil de almänne måhls
afgiörande, borde likvähl afmätas efter lag.
18 § R[iksdags]ord. undantager expresse de måhl, som
böra för rikets angelägenhet hållas tyste. Således borde detta
måhls natur först pröfvas i anseende til alla des omständigheter;
dock trodde han det in genere kunna opgifvas, huru
Växelkontoret.
133
conti, af [17]47 varit och om det i alla delar blifvit ftillgjordt.
Han vore för öfr. så mycket mer öfvertygad, att Sec. Utsk.
härvid alt vähl giordt, som han eljest förmodat, att någon
s[ecr.] u[tsk.] ledamot sådant skulle in plenis hafva anmält
enl. det förbehåll, som så vähl af H. Rubeck här för detta
giordt blifvit och som S[ecr.] U[tsk.] instruct. innehåller.
H. Giös biföll H. Ehr[enmalms] meni. och H. Gyllensvans
yttrade tanckar.
H. v. Vicken instämde med H. Ehr[enmalms] meni.
til nöijacktige upl[ysningars] erhåll:de öfv. Vex[el]cont.
Sec. Ut [sk.] voro derföre redo skyldig som en annan embetsman,
eljest voro vårt reg.sätt ofullkomligt.
18 § R[iksdags]ord. voro ej deremot, ty enl. H. Gyllensvan]
voro Ve[xel]cont. ej deri nembt.
Rikets credit ledo deraf intet, och voro utr. handlande til
vår v[exel]cours vållande, så ansåg han dem som fiender.
Och fast de 3 stånd ej med oss skulle instämma, kunde han
doch ej hege sig från den begärte oplysn. och räkning om vår
skuld, efter vi den skola betahla, ej el. ingå i någon bevilning,
oin denne begäran ej erhålles.
H. Finleij lemnade qufaestion] om remissen, anmärckandes
blott i anseende til Vexelcont., som han litet kände,
att om dess räkningar skulle upvisas, skulle det förmodel.
deraf hafva heder att förvänta i stället för otak.
Att dess maniement giort god effect i fredstiden, men att
då krig och för store utgifter påkommit, hade det ej kunnat
influencen deraf emotstå; 0111 de här giorde uträkningar 0111
rikets ledne förlust härvid med rd. och livrens beräknande
vore aldeles ricktige, viste han ej, men det stodo fast, att
om koppman försträckte något sp[ecie]mynt, så borde han
samma mynts valeur få återbetalt, hälst då utlänske låhn
skulle dermed förnöijas. Sorn det vore skadeligt att oprifva
det, sorn en gång afgiordt voro, så instämde han häröf. med
H. Wadenstierna.
Frh. C. Rid [d] erstolpe: Jag kan 1111 ej ingå i sakens
interieur utan vil blot hålla 111ig den qu[sestion], 0111 de begärte
uplys[ningar] enl. g[rund]lagen ifrån S[ecr.] U[tsk.]
kunna upgifvas.
Tancken lär aldrig vara att här in pleno updraga alla med
Vexelcont. giorde författningar och afslutne räkningar, ty
134 1762, febr. 20, 22. Växelkontoret.
hvartil tiente de, utan blot at se sluträkuingen och om riket
dervid sitter i någon skuld; och att deremot lär ingen
gr [lind] lag kunna anföras, deri inst[ämmer] jag med Hr Gyllensvan.
Hållandes äfven sådant i anseende til bevillningen
nödigt, sorn hvartil R. o. A. eljest ej torde bli så villige och de
öfr. st[ånden] eljest ensamme torde vidkännas. Icke eller
ser jag, att sådan uplysning kan skada hvarcken riket ek det
förra Vexelcontoret.
Och således tror jag det giöra tilfyllest, om H. E[hrenmalins]
meni. til Sec. Ut[sk.] simpl. remitteras med begäran,
att Sec. Ut[sk.] opger, om riket blifvit Vex[el]cont. något
skyldigt och hur mycket det är.
Hr [von] Böhn [en] trodde, att R[iksens] St[änders]
plena ägde lika rätt til redos erhållande öf. Vex[el]cont. som
en herre att få räkning af sin casseur.
Han vördade med förtroende Sec. Ut [sk.], men då Ständer
skulle ingå i dryga contrib., så tyckte han billigt och med
18 § R[iksdags]o[rdn.] inst[årnman]de, att de måtte få se,
hur deras förre blifvit använde, hvarförutan de skulle altför
okunnige ifrån r[iks]dagen hemkomma.
Han instämde med H. Ehrfenmalms] mern. och att de öfr.
st[ånden] derom en tienlig föreställa, måtte giöras samt med
Frh. Kagg, att i fall af deras olika beslut detta meni. måtte
tryckas.
Hr T. Ru [d] beck androg körtel., att nuvar:de S[ecr.]
U[tsk.] ej slutit med Vexelcont. utan det sorn ej nyttigt ophäfvit
och dermed liquiderat.
Och som vid förra contractet och sidsta liquidation ingen
hemlighet voro, så biföllo han äfven Hr Ehr[enmalms] memorial.
H. Lilli e h o r n biföll äfven H. Ehrfenmalms] memor.
Ingen hemlighet yppades dymedelst til rikets skada, neij,
rikets rätt och Ständers frihet stärcktes deraf, att de fingo
se orsaken til vår belägenhet, och vexelhandel voro uti intet
land i verden någon hemlighet.
Ville de öfr. stfånden] icke häruti hafva lius, så torde de
äfven behaga ensamme contribuera.
Han kunde således aldrig begifva sig från den begärte uplysning
och hemstälte nyttan deraf til noga bet[än]k[an]de.
Som nu discourserne ophörde, giorde H. L [a n t] m. i ani.
deraf följande prop.:
Sjö tage lii gg. Fabriksarbetare.
135
Bifaller R. o. A., att S[ecr.] U[tsk.] må upgifva til plena
oplysning om Vexelcont. första inrättning, de förbindelser,
sorn samma cont. med städer och regering ingådt, samt huruvida
de sedermera å ömse sidor blifvit opfylde och liquiderade.
Härtil svarades vähl först med Ja och Neij och begärtes, att
prop. öf. H. Ehren [malms] mern. måtte giöras.
Doch sedan på H. Ru [d] becks begäran de orden och
liquiderade prop. vid slutet tillagde blifvit såsom innefattandes
hela meningen af H. Eh[renmalms] meni.,
så blef prop. almännel. bifallen.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 2.
A : o 17 6 2 den 22 Fe b.
Måndag.
Plen. kl. 9.
Justerades til slut protocollet för d. 26 Jan. af Hr Psilan- Justering,
derhielm.
Föredrogs Fiske lideputat.x hctänck.de jemte project til enAng:de fogelKongl.
Mits förordning emot den så kallade äggningen el-raudViTkärsiöfolgeläggs(!)
förstörande i skärgården. gården.
H. Lilliehorn påminte örn en tillägning härvid, sorn
voro angelägen, att nemi. vederbide crono- och jägeribetiente
måtte hafva tilsyn uppå att ej Almogen vid skärkanterne hade
hundar lösa, hvilcka icke giorde liten skada på fogeläggen.
För öfr. voro denne förorda, så mycket nyttigare, som ungfoglens
tilväxt dermedelst befredades, hvaraf man kan i skären
hafva stor nytta, som til ex. på Bornholm, hvarest conrendantens
största inkomst deruti består.
Efter någon discours blef den proj. förordningen bifallen
med denne tillägning: Äfven böra vederb:de våra crono- och
jäg.bet[jänte] haf[va] noga upsickt derpå, att de i skärgården
boende ej må under äggetiden låta hundar gå lösa, som
hafva det okynne att upsöka och förstöra fogeläggen och de
späda ungarne.
Upl. H. Estenbergs meni. ang:de folckbristen i riket.
Rem. med bifall til Caminaroec.deputation.
Ett annat des mern. rörande fattige fabriquesarbetare och Hr Estennödig
omsorg om deras utkomst upl. omSfattige
och rem. til Sec. Handels- och manufact.deputation. fabriques
arbetare.
136 1762, febr. 22.
Taxeringarna.
BeviJ.dep. Uplästes Bevillningsdeputat:s hemställande af d. 18 hujus
^ringarrf*6"3^ taxeringarne och upbörden af contrib. för detta åhr enligit
1756 åhr[s] bevillning måtte lils vidare inhiberas.
Bondest. de- Härvid ankom en Bondest. dep., hvars ordf:de Sven H åput.
n, s p. st. k anson pfraemissis] p[ ne mi Hendis] recomenderade til
skyndesamt och benägit afgiörande
1 C[ammar]oec.dep. bet[än]k:e i saken emellan Assess.
Wettring och någon almoge enl. det särskilte votum.
2. Ståndets extr. prot. ang:e augmentshemmans lil skatte
kiöpande.
3. Et d:o ang:e beneficiehemman.
4. Ett annat röne Kottby hemman i Finland.
5. Gaf han tilkiänna, att ståndet på lika sätt, som med
Borgin. Biörkmans mein. skedt, remitterat Hr Ehrenmalms
i lika ämne ingifne mern. til S[eci\] Utsk.
Deput. afträdde.
I dett förra ämnet continuerades och upl. Frh. Knorrings
dervid ingifne memorial.
Hvarefter yttrade sig
Frh. Kagg att ej kunna bifalla en sådan inhibition, efter
sidste r[iks] dagsbeslutet förmår, att [17] 56 åhrs bevilning
bör slå tils åhret, då denne r[iks]dag skulle slutas, och vore
elakt prejudicat att sådant rubba. 2. Voro för riket nödigt att
denne bevilning åtniuta, så länge ingen annan blifvit fa[st]-  stäld, hälst R. o. A. deruti ej tyckes vilja ingå.
Frh. F. O. W rangel liliade, att sedan de mäste taxeringar
försiggådt, skulle slik inhibition] förorsaka mycken
oordning, viljandes för öfrigt ingen vidare bevillning] samtycka,
innan man finge se, til hvem man contribuerade.
Frh. Grönhage n instämde i lika mening, hällst nyi.
en förordn. om detta åhrs upbörd utkommit.
Hr L [a n t] m. androg, att Bev.dep. i god mening giordt
delta hemstfäll] :de, hälst det voro beslutit, att et nytt bevilln.
project för 1762 skulle utarbetas; men funnos dervid
olägenheter, kunde det aislås. Hvilket skedde och skulle i
påskriften til undvikande af tidsutdräckt med et extr. pr[ot.]
skählen til afslaget i påskriften uptagas. Denna projecterades
af Secret. sålunda: Res., att i anseende dertil att en detta
åhrs taxeringar rör:e kgl. förordn. under d. 5 hujus utkommit,
hvaruti en så hastig ändring skulle synas otienlig och
medföra mycken olägenhet för landet, hvarförutan det synes
Växelkontoret.
137
häst vara, att i de» genom sidsta r[iks]dags beslut til denne
r[iks]dagens slut fa [st] stälte contribution ingen rubning må
giöras, så kunde R. o. A. för sin dehl detta ej bifalla.
Hvilken påskrift gillades och Bev.dep. extr. pr[ot.] blef
påskrifven.
Uplästes Hr Gyllensvans memorial ang:e vissa principers Ang:de
och lagars stadgande och observance vid prejudicemåhls profvande.
preiudice
Rem.
till Secrete Deputationen. '"^rand?0"
H. Lilliehorn påminte om det extr. prot., sorn med Ronde
vårt sidsta beslut 0111 H. Ehrenm[alms] mern. til de öfr. ^axelcont tst[ånden]
skulle afgå, hälst lian för sin [del] til ingen vidare
bevilning kunde samtycka, innan vår önskan i det ämnet
blifvit fullgiord. Under det Sec[reteraren] i någon angelägenhet
nedgick, trädde Hr Sec. Adlerberg til protocollet.
Frh. F. O. W rangel påminte äfven om afgiörande af
H. Biörkmans mein. ronde utr. subsidiernes disposition.
Et lika giörde äfven Hr Lilliehorn, då H. L [a n t] m.
til R. o. A. hemstälte att sådant ju för dess häldre företaga.
Frh. Wrangel fortfor med upläsande att [o: af] et
project til extr. pr[ot.] öfver H. Ehr[enmalms] meni. med en
projecterad clausul dervid, så lydande1:
Project lil tiiläggningen.
R. o. A. förvänta af de öfrige respective stånden, at de härutinnan
foga sig til R. o. A. De täfla annars gjerna med dem
att taga sig i det närmaste i bevillningar til rikets behof, men
de tro skyldigheten at bevillja så nära förenad med rättigheten
att se, huru så betydande rikets räkningar, som angå
mångå tunnor guld, blifvit slutne, at om ståndet därom ej
får besked, R. o. A. ej annat kan finna, än att de öfrige stånden,
sorn måste äga den öfvertygelse R. o. A. sakna, ensamme
lära vilja bevillja och svara för livad Växelcontoiret
kan fädt at fordra, med hvilcket förord R. o. A. vil begifva sig
ifrån den åstundade kundskap 0111 berörde skulders belopp.
H. L [an t] 111. erindrade härvid 0111 den ordning, sorn lagen
och expeditionernes säkerhet kräfver, alt st[åndets] Secret.
skyldighet voro att upsätta och i pennan fatta ståndets
1 Efter original bifogat protokollet.
138 1 7(52, febr. 22. Växelkontoret och bevillningen.
[beslut]1 enl. protocollet och ståndets tanckar, varandes eljest
den olägenhet möijelig, att något kunde inflyta, sorn dermed
ej i alt instämde.
H. Fr. Ehrensvärd: Att vårt sidste beslut allaredan
i vot.prop. voro justerat.
Att qu[restion] om bevilningen nu voro ny; att en til rikets
conservation och hielp så angelägen fråga ej borde med den
förre sammanblandas utan dervid med enig öfverlägning procederas,
hvarföre han sig nu deröf. ej kunde utlåta.
Frh. A. Reuterhol m trodde häremot, att detta ämne
ej voro nyt utan äfven i sidste ventil, af flere samt äfven honom
sielf påmint. Hvad extr. pr[ot.] anginge, så kunde antingen
Frh. Vrangel» project, hvarmed han sig conformerade,
antagas el. Sec[reteraren] påläggas att upsätta et annat.
H. C. W adenstierna holt före att som denne clausulen
om bevilningen ej kom i senaste vot.prop. att inflyta, så
kunde han ej eller i extr. p[rot.] jemte beslutet de öfr. st [änden]
notificeras, hvilket endast angick Vexelcontoiret, des
räkningar samt liquidation. Dessutom kunde sådant blifva af
elakt efterdöme och gifva de öfr. stfånden] anledning att på
lika sätt vid andra angelägne måhl inblanda dem, sorn kunde
vara dem lika så ömt om hicrtat, som lil exemp. af Bondest.
skattekiöpsmåhlen kunde giöras til en condition vid någon
annan sak, Borgfarest.] om stapelstäder etc.
Han tilstyrckte derföre, att vårt sidsta beslut simplement
och utan tilägning måtte med extr. p[rot.] notificeras.
R[iddar]hnssecret. återkom med project til extr. proh, som
uplästes, innehållandes det medelst sidsta vot. fattade besh
öf. H. Ehr[enmalms] mein.
Hr [v.] Vicken holt det ej tilräckeligt vara, alt extr.
p[rot.] innehöllo vårt beslut, utan ville äfven hafva tillagt,
hvad emot framdeles bevilning yttrat blifvit i discourserne.
Hvad om fölgderne i anseende til de andre stånd sagt blifvit,
troddes ej höra hit och vore endast exempel som ill[ustr.]
men intet beviste.
Han ville således den clausul vid extr. prot., alt R. o. A.
eljest ej vorde ingåendes i någon bevillning, beg:des deröf.
voter.
Hr L [a n t] m. holt före det föga skillnad kunde giöras
emellan ett extr. p[rot.] och beslut, emedan båda borde vara
1 Memorialprotokollet.
Växelkontoret och bevillningen.
139
grundade i den bifallne propos. och deremot, om et extr.
pr[ot.] skulle inrättas efter prot. öf. de förde discourser, så
skulle del blifva äfven så stridigt sonv discourserne varit.
H. [von] Vicken förklarade sin mening ytterligare,
att extr. prot. borde innefatta något mera än blott beslutet,
efter det hette utdrag af protocollet, hvilket senare voro ofultkomligit,
om det ej innehöllo hvars och ens yttrade mening
under ventilationen.
H. [de] Frese biföll, att enl. H. L[ant]m. anmärckning
extr. p[rot.] borde grunda sig på stfåndets] enhälligt tagne
beslut men ej på föregående discourserne.
Han erinrade sig, att nu voro den 4:de epoquen, då denne
qu[aestion] oin bevill. omrördts: Första gången vid qu[sestion]
om subsidierne, den andre vid Frh. Lövens mern. om
freds el. planers stadgande, den 3:dje vid rnåhlet om Vexelcontoret
och d. 4:de nu; men deremot trodde han, att qu[aesti]on
0111 contrib. bevilning voro afgiord och således blott
qu [testio] quomodo återstodo, hvarvid han hoppades hvar
nitisk medborgare skulle låta finna sig så mycket villigare,
som riket stodo uti fahrlige conjuncturer och behöfde p[ennin]g[a]r,
helst sedan vi sagt, att man antingen bör giöra
kraftige steg til fred el. i vidrigt fall til krigets eftertrykl.
fortsättande, hvartil i begge fall en bevillning är högst nödvändig.
Frh. (1. Reuter h o 1 111 föreslog, om icke deputationen
med det förra ährendet finge afgå.
Hvilket bifölls och verkstältes.
Härpå fortfor Frh. Reuterholm, att efter de öfr.
st [änden] uti sina påskrifter vid simple remissen af Frh. Löv[ens]
memorial til Secr. Ut [sk.] åberopat sig grundlagen,
så borde deremot uti vårt extr. prot. utförligare explieeras,
huru vi densamma förstodo, hvilket vid detta senare proj.
saknades.
2. Att R. o. A. ej vilie ingå uti någon bevillning, i fall H.
Ehrenm[alms] mern. ej blefvo bifallit, hade ej uti vårt sidsta
beslut influtit, det vore vist, doch kunde nu derom delibereras.
Och ehuru billig denne clausul vore, kunde den kanske
doch nu sparas, efter R. o. A. hade sig samma rätt altid
öppen, då detta ämne förekommer. Att de öfr. st[ånden]
häraf till slike clausulers vidhäftande uti andre måhl skulle
gifvas anledning, funno han icke; ty hvad vi nu begärte, nemi.
140 1762, febr. 22. Växelkontoret och bevillningen.
att se desse af rikets medel, dertil voro vi utaf reg.lagarne berättigade;
men om något stånd ville på sådant sätt söka eller
utvidga privilegier emot lag med tillägn. att eljest t. ex. ej
vilja contribuera, det vore föga annat än revolte.
Frh. Kagg gillade det sist upl. extr. p[rot.] men ville
dervid hafva rationes suasorias likmätigt Frfih.] Wrangels
clausul, begärandes eljest häröf. vot.
Hr Schönberg medgaf, att vid detta extr. prof. vähl
något af skählen til vårt beslut kunde tilläggas men ej vidlyftigt,
så framt ej hela protocollet skulle införas. Den proj.
clausuln åter voro en ny sak, som med vårt fattade beslut ej
borde blandas; fogades en claus, dervid, som hade något anseende
af tvång, så kunde sådant blifva et fahrligt prejudicat
för andra stånd til lika påståenden uti måhl, som kunde röra
fund.lagen eller rikets ömaste interesse.
Vårt beslut vore helt simpelt, dervid borde vi förblifva och
förnämligast söka taga utvägar för det tilkommande.
Frh. F. O. W rangel deducerade ytter]., att des project.
clausul icke innehöllo något lagstridigt el. något, som ägde
färg af hot el. tvång.
Hr Ehren ni a I m holt före att det senaste extr. prot.
vore enl. med vårt beslut och således ricktigt; men frågan
voro endast om den af Frh. Wrangel projeeterade til läkningen,
hvars ändamåhl tycktes vara att fordra redo för rikets
medel samt derefter sedan lämpa contr [i] butionerne, och
hemstelte derföre, om icke den måtte i extr. pfrot.] vid slutet
inflyta.
H. A I b. W o 1 t e m a t anmärckte med de flere hrr, att
denne projeeterade tillägning til sin natur och sitt ämne voro
vida skild ifrån det i sidsta pleno tagne beslut, såsom hvarpå
han då endast fäst sin upmärcksamhet. Slik tillägning dervid
ansåg han för ovahnlig och af fahrl. prejudicat. Tvert om som
R. o. A. altid haft alla krafter för rikets hielp osparde, sä
hoppades han et lika lära nu ske, så framt det icke aldeles
skulle undergå.
Hr Lilliehorn instämde med H. L[ant]m. ang:e extr.
pr[ot.], varandes doch hvar en obetagit att vid justeringen
dervid få giöra påminnelser. Hvad Frh. Wrangels clausul angick,
så gillade han densamma, kunnandes för sin dehl aldrig
bifalla att ingå i någon bevillning, innan man fådt se rikets
drätsel och hur densamma blifvit disponerad. Deri lågo rätta
Växelkontoret och bevillningen.
141
friheten och folkets rätt; då R[iksens] St[änder] dein hägnade,
fullgiorde de sin r[iks]d[ags]mannaplickt värdigt och
reste sig oförgängelige ärestoder så för närvarande som inkommande
tider. Härvid torde så mycket mindre svårighet
vara, som en värd led., H. Jenfnings], senast sagt, att Vexelcont.
räkningar ej kunde lända cont. annat än til heder, om
de skulle opkonnna.
Han önskade, att R. o. A. härom utan votering kunde förenas,
tilläggandes att sedan han fådt de 0111 Vex.cont. äskade
uplysningar, skulle han för sin dehl gerna säja, min siähl
dö med de philistéer, och med hästa vilja ha sin lilla förmåga
ospard til rikets hielp och understöd emot all slags
souverainitet, den vare sig hos en eller flera. Hr Lill[iehorn]
rättade sedan det, att han nembt Hr Jenn[ings] i stället för
Hr Finley.
Hr Linne rhielm holt all ventilation öfver vårt sidsta
beslut böra afstadna. Den projecterade expeditionen til de
öfr. st[ånden] holt han för vara rätt och med beslutet instämmande
samt otienligt att dertil lägga någon clausul, som
kunde ansees som innebärande något slags hot emot de öfr.
stånden.
Frh. Grönhagen, C. W., anmärckte, att då detta meni.
uplästes, de öfr. stånds yttrande i saken ej varit bekant.
Att örn R. o. A. hade sig kunnigt, hvad Vexelcont. riket
kostat, så vore den enda utväg att nu få de öfr[ige] st[ånden]
til lika beslut med R. o. A. den att vidtaga Frh.
Wrfangels] project. tillägning.
Til slike påminnelser voro hvar ledamot berättigad, ehuru
vid Sec[reterarens] proj. extr. prot. eljest intet voro att säja.
Han instämde fördenskull med Fr[ih.] Wrangel och flere,
som ej ville ingå i någon bevillning, innan de 0111 V[exel]-  cont. åstundade uplysn. erhållits, och begärte i fall af dispute
deröf. votering.
H. [von] Nackreij ansåg det upl. extr. p[rot.] för
tilräckeligt, om blott de skähl tillädes, sorn visa, att vår åstundan
ej är emot lag. Hvad anginge den dessförinnan nekade
bevilningen, så vore dermed ej ment den, sorn behöfdes til
arméens förnödenhet, hvartil gerna skulle samtyckas, utan
endast den, sorn til V[exel]cont. betahlning torde erfordras.
I sådan mening biföllo han Frih. Wrangels clausul, hvarmed
han doch på intet sätt ville stöta de öfr. stånden.
142 1 762, febr. 22. Växelkontoret och bevillningen.
Och som enl. H. Gyllensvans förut giorde anmärckning
onödige hemligheter alstrade skaddige misstanckar, så trodde
han nyttigt att befordra all möijelig uplysning på det af
Fr[ih.] Wrfangel] projecterade sätt, hvarå han önskade bifall
el. begärde votering.
Deputat. från de andre stånden återkom och H. C. W adenstierna,
Gref Fersens fullm., som den anfördt, berättade,
hur de derpå svarat.
Frh. C b. Ho r n holt före att sorn närvarande öfverlägning
vore en fölgd af det sidste tagne beslut, så kunde uti
vårt til affärdande extr. prot. apuijeras på de skähl, som det
tycktes stärcka, såsom vårt reg.sätts natur, enl. hvilket det,
som ej vore hemligt, borde til Rfiksens] Stfänders] plena
opgifvas; att Vex.cont. af nuvarande Sec. Utsk. ej blifvit inrättadt
men vähl ophäfvit; att man borde anse alla lagar
efter 1’esprit national, som tycktes kräfva att, då et fritt folk
skulle contribuera, det och borde se sina utgifter, samt att
18 §, som hänskiuter visse saker til Sfecr.] Uftsk.], icke
häfver något afseende på V[exel]contoret, som numera åtminstone
ej kunde ansees för någon hemlighet. Altså ville
han gerna härom söka vinna nödig oplysning; men kunde
icke bifalla någon clausul, som hade liknelse af hot el. tvång;
den vore och öfverflödig, efter R. o. A. altid hade lika rätt
att sig öf. bevill. yttra, då den förekommer.
Frh. J. A.Hamilton: Då i senaste pleno om denne tilllägning
discourerades, tror jag afsickten dermed varit att
söka förmå de öfr. stånden til instämmande, men denne afsickt
lär förfalla, sedan de redan nu tagit sitt med oss skilj -  acktige beslut. Om således nu vid extr. prfot.] endast något
tillädes, som han trodde Secr[eteraren] redan hafva projecterat,
som skähl til vårt beslut, så voro det nog, men ali
annan tillagning torde blifva odieus, och voro alla förbehåll
mot bevil, onödige, efter R. o. A. tids nog finge yttra sig om
bevillningen, då den framkommer.
Upl. Fr [ib.] .7. Flinks i dag ingifne mein. ang:de nödvändigheten
af almen bevilning för rikets behof och att qufaestion]
derom med den förevar:de ej borde blandas.
Hr Leijonanckar holt före att som R. o. A. ej tycktes
vara ense om distinctionen emellan de giöromåhl, som tillhörde
plena eller Sec. Utsk., så vore nog, om S[eer.] Uftsk.]
anbefaltes att upge de åstundade uplysningar, så vida rikets
Växelkonloret och bevillningen.
143
angelägenhet och hemlighet det tillåter. Då voro man viss
att få se det, som utan rik[ets] skada opges kan, och skulle
än, som omöjeligt är, de fläste i S[ecr.] Uftsk.] vara så illa
sinnade, att de något deraf dolgde, så skulle vist någon enda
finnas, som sådant in plenis kunde tillkännagifva; men för
öfr. kunde han den föreslagne tillägningen icke bifalla.
H. Th. Ru [d] beck: Jag vördar R. o. A:s sidsta beslut,
hvaröfver det är sagt extr. pr fot.] skola afgå. Jag vet, att de
ofta af ledamöter blifvit projecterade, men fast de af Secrfeteraren]
upsättas, står doch oss frit att dem justera. Vi böra
efter min tanka dervid tilägga de af B [aron] Wrangel uptagne
skähl, att vårt beslut ej är emot fund.lagarne och att,
som detta måhl ej rör någon rikets hemlighet, så nödgades vi
förklara att, ifall vi om bern. contoir ej erhålla de åstund, uplysningar,
vi ej eller til rikets gälds betahlning derstädes
kunna något bevilja. Vilja vi ändamåhlet, så böra vi det med
eftertryck söka befordra. Nyttigt blir sådant äfven för riket,
ty man lär få se, hur det härtils fördts med falske financeprinciper,
sådana som med Vexel.cont., hvilket sedermera
funnits skadeligit.
Och har uti en af en borgmäst. tryckt skrift R. o. A. fädt
en beskyllning, som hade de skakat och dehlt riket, så vöre
billigt, att R. o. A. sig sådant afskuddade och hela landet
finge se, hvem som förnämligast sådane tilmälen förtiente.
Frh. C. Rifd] derstolpe: Att vårt senaste beslut uti
det upl. extr. prfot.] är ricktigt innefattat, medger jag; men
sedan de öfr. st [änden] redan yttrat sig öfver Hr Ehrf enmalms]
meni. annorlunda än vi, så är frågan att giöra vårt
beslut värckande, att det ej faller på jorden och blir fåfängt.
Vi böra således visa vår angelägenhet härom, det kan aldrig
ansees för något hot el. tvång utan tvert om tyckes ganska
naturligit, att den, som skal betalda, må få veta, hvad lian
skal betahla. Att vi dessförinnan ej vilja i någon contrib.
ingå, är ej Bfaron] Wrangels mening; det står ej eller i des
project :de clausul utan nämnes blott örn bevillningen til
Vex.cont. betahlning.
Jag beder Hrr:e hielpa riket men och tillika att vårda
Rfiksens] Stfänders] rättighet och styrker således til bifall
på Ffrih.] Wrangels föreslagne tillägning.
Hr. Jennings: Jag har för detta ang:de Vexelcont.1 och
1 Meningen synes vara ofullständig.
144 1762, febr. 22. Växelkontoret och bevillningeu.
lär altså ei varit ment, då jag nyss af en värd led[amot] blifvit
nenibd. Denn närvar:de qusestion anser jag icke som
ronde V[äxel]contoiret utan endast riket. Att vid vårt extr.
pr[ot.] tillägga någon clausul, sorn ägde något skeen af hot,
skulle jag hålla för ej försicktigt, ty sådant kunde ej annat
än falla på riket och våra efterkom [nian] de. Vi hafva i Dannemarck
exempel på hvad oenighet stånden emellan uträttade
och att sådant gaf anledning til souverainitetens införande.
Lärandes således vår ömhet för riket fordra all varsamhet
vid detta tilfället.
Frii. A. Reuterholm deducerade, att sedan R. o. A. i
ani. af H. Eh[renmalms] m[emorial] beslutit att vilja se
sammanhanget af Vexelcont., så funno de nu i vägen de 3
stånds beslut, sorn remitt[erat] samma mein. simp. til Sec.
Ut [sk.].
Nu voro således qu[jestion] om den bärof, hos stånden tilgiörande
föreställning men aldeles icke om bevillning. Vi voro
alla öma om rikets hielp ifrån förderf, men vi ville det giöra
med billig oplysning, på förnuftigt sätt ej som en tvungen
utan sorn en fri nation.
Sedan vi således, sorn Sec[reteraren] projecterat, sagt anledningen
til vårt beslut, så kunde något persuasorium sådant
sorn Frii. Wrangels tilläggas, hvilket aldrig tyckes sorn
något hot kunna uptagas. Man hade dervid stöt sig och uptagit
des mening, som skulle man villa andraga sig all bevillning
til rikets understöd; men sådant lär af Fr[ih.] Wrangels
project aldrig kunna dragas, hvars syftemåhl endast är at
erhålla nödigt lius til den dehl af bevillning., som til Vexelcont.
förnöijande kunde blifva erfordrad. Således kan häraf
aldrig dras anledning lil något utbyte af pretensioner stånd
emellan, som nyss sagt blifvit, varandes helt naturligt sammanhang
emellan gälden och des betahlning. Voro den projecterade
clausulen icke sådan, så vore hon brutal och skulle
blott tiena til offension stånden emellan.
H. Hasen k a m p f instämde med Frh. Reuterholm, att
man misstagit sig om Frh. Wrangels mening, som aldrig
varit att vilja hindra all bevillning, men att han trodt naturligt
att få uplysuing om en skuld, innan man den kunde betalda.
När man denne erhållit, skulle H. Hfasenkampf] för
sin deld vara så villig lil dess ersättnings beviljande som någon
annan. Han begärte således propos. öf. den project. clan
-
Växelkontoret och hevillningen.
145
sul, kunnandes orden deruti så jemkas, att de på intet sätt
blefvo stötande.
H. Klingspo r, C h r„ conf. sig att förblifva vid det
sidsta beslutet, hvilket, om det skulle giöras effec[tiv]ast til
vårt påsyftade ändemåhl, borde äfven uti vårt extr. p[rot.]
med några skähl illustreras.
Att någon vore, som härvid ville hindra det almänna contibutionsvercket
til rikets hjelp, trodde han aldrig, emedan
tvert om han för sin dehl vore enl. dess för riket förmodel.
nogsamt viste nit färdig att til des räddande taga, som man
säjer, skiortan af kroppen; men han frucktade, att bevilningen
mäst hindrades af de uplysningars uteblifvande, sorn
redan för juhl blifvit åstundade, hvars förtroliga och redeliga
upgifvande mer än alt annat skulle oss til bevilln. upmuntra.
Vid vårt extr. pr[ot.] ville han således blott hafva
tillägningen som grund til vårt beslut och som en bom för
framtiden, sorn försäkrade oss att hvad vi contribuera, vähl
användes.
Hr [von] Böhn [en]: Som jag ej finner, att Frii.
Wrangels clausul är emot all bevillning i gemen, hvarom ingen
fråga är, utan blott om den, som skulle erfordras til Vex[el]-  cont. betahlning och som sägs skall utgiöra ongefähr 30 t:r
guld, hvarjemte jag håller nödigt, att beni. cont. förvaltning
förut måtte öfversees; så tyckes mig äfven angelägit, att vi i
extr. pr[ot.] visa grunden til vårt tagne beslut och bifaller
således B[aron] Wr[angels] föresl. clausul, begärandes deröfver
votering.
H. Durietz instämde til gillande af ber :de clausul. Värckan
af vårt sidste enhälliga beslut borde vara enighet. Vissa
hemligheter hade den hindrat, de borde således undanröjas,
hälst då slik begäran vore för riket nyttig och enlig lag. Då
man nu gofvo de 3 st[ånden] vårt beslut tilkänna, borde
äfven skiählen dertil läggas, hvarmedelst de kunde interesseras
att sig med oss foga.
Vår clausul kunde de således aldrig taga illa el. anse sorn
tvång för sig el. någon ond vilja, då hon blott syftade att
hindra tvång och vinna uplysning samt full öfvertygelse.
H. C h. Rappe förundrade sig, att man så mycket ventilerat
om hevillningen, af hvilken man ej ännu hade sedt
något project.
Qu[sestion] derom voro helt simple, antingen voro hon för
10-5n<4«7
146 1762, febr. 22, 25. Växelkontoret. Statsbristen.
riket nödig eller intet; i detta senare fall vore han glad att
den aldeles slippa, men i det och då H :s M :t til sitt hof, collegier,
embetsman, annee och hela rikets statsbehof giorde
de[n] oumbärlig, borde man af ömhet för fädernesland ej
sätta den in qu[aestione] eller bortblanda den med mindre
ämnen. Han protesterade häremot på det högsta af nit för
rikets hielp och oprätthållande.
H. L [ant]m. hemstälte i ani. af de ömsom förde discourser,
att sorn hufvudqu [testion] varit om den af Frih.
Wrangel föreslagne clausul vid extr. prot., om då R. o. A.
densamma ville bifalla.
Härtil svarades med Ja och Neij.
H. L [ant] m. föreslog altså, om icke orden någorlunda
kunde jemkas och tillägningen blifva sådan: Att R. o. A. ej
bevilja något til den skuld, Vexelcontoret åstadkommit, innan
de få oj) ifrån Sec. Ut [sk.] de begärte uplysningar öfver bern.
contoir.
Detta biföll R. o. A., som derpå skildes åth kl. Va 2.
A : o 17 6 2 d. 2 5 Feli.
Torsdag.
Flen. k. 9.
Justering. Justerades prof., hållit hos R. o. A. d. 1 hujus, samt det i
senaste pleno resolverade e[xtr.] prot. rör:de H. Ehrenmalms
mein.,
som gillades.
Hvarefter deput., som härmed til de öfr. st [änden] skulle
afgå, upropades och affärdades. .
Ang:de Frh. Kagg anholt, att den underrättelse om statsbrisstatsbristen.
lcn> s01ll förnimmes redan vara til Bevill.deput. opkommen,
måtte blifva plena meddelt och till hvars en öfverseende
blifva lagd på bordet.
Hr L [ant] m. berättade, att S[ecr.] Utsk. ärnar densamma
medelst extr. pr[ot.] til plena insända, hvarom äfven
skulle påminnelse ske, men att han emedlertid blifvit med
Bevill.dep. communicerad, hade skedt, efter han i anseende
til dep. giöromåhl varit derstädes angelägen.
Oelreichs besvär.
147
Föredrogs Sccreie Depui. bet[än]k:de af d. 25 Aug. [17]61
ang:e öfv.Iieut. oell Rid. Carl Hiertas besvär öfver bortmist
tour.
Lades på bordet.
Ankom en Bondest. deputation, 6 pers. starck, hvars ordförande
Suen Håkansson pfraemissis] p[rsemittendis]
recomendera[de] til benägit afgiörande ståndets extr.
prot:li 1 rörande Kakestads hemman i Skåne, 2 et rör:de
Harje quarn och 3 et rörande skattekiöp på någre arbetshemman
under Tomarp i Skåne och hvaröfver det önskade
R. o. A. bifall til remiss til Cam.oc.dep. optagande.
Deput. afträdde.
Föredrogs Secreie Dep. betänkande af d. [10 Septemberj
ang:e Cantzlirådet och Censoris libror. regii Niclas von Oelreicbs
öfverklagade praejudice vid fler cantzlirådsförslag etc.
och derpå
Hr Oelreichs egit memorial. Detta måhl begärtes af några
ledamöter på bordet, hvilka dock på H. C. W adenstie rn
a s, H. C. R a p p e s och H. T h. R u [d] beck s deremot
giorde föreställning om tidens utdräckt med så många
måhls läggande på bordet sig sedan ifrån deras påstående begåt’vo.
Och yttrade sig deruppå
H. Carl Wadenstierna, att H. v. Oelreichs besvär
innehöllo 2:ne puncter. 1. Att han lidit genom Cantzliråden
Hermanssons och Benzelstiernas befordran til statssecr.
Deremot voro til märcka, att desse hrr på R[iksens] St [änders]
egit förordnande af åhr 1751 blifvit af Cantz.collegio til
st[ats]s[ecreterare] föreslagne, att til torber:e syslor skulle
sådane föreslås, som hade insickt och förfarenhet uti utrikes
ährenders skiötande; och som H. v. Oelreich deribland icke
kunde räknas, så lär lian härvid ej böra ansees som lidande.
2. Klagas att H. v. Oelreich, sedan han en gång varit på
c[antzli]r[åds] förslag, flere gånger efteråth ej derpå blifvit
opförd; deruti vil jag ej så noga ingå, fast jag minnes, att
H. v. Oelreich en gång för något smått rörande censuren varit
anklagad och stäld under cantzlirätt, då han emedlertid ej
lär hafva kunnat sättas på något förslag; men jag går detta
förbi til min slutel. mening, som är: Att emedan alla känna
Hr C[antzli]r[ådet] Oelr[eiehs] lärdom, skickelighet och
långlige tienst, hvarunder han 1753 varit satt på l[ands]-
Öf.lieut.
Hiertas
besvär.
Bondest.
deput.
Cancellierådet
v»
Oelreichs
pnejudice.
148 1762, febr. 25.
Oelreichs besvär.
h[ö]fd[inge]förslag, han må hugnas med statssecr.- el.
l[ands]h[ö]fd[inge]fullmakt och fyllnad til löhn af 15 el.
1800 d. samt åhrl. samt förblifva vid des innehafvande sysla,
hvartil han äger alla erforderliga egenskaper.
H. Schönberg uprepade, huru förloppet vore af
H. Oelr[eichs] lidande, tilläggandes att han, så länge han ej
för något förseende blifvit dörnbd, bordt niuta sin rätt til de
sökte förslag. Han borde altså vinna uprättelse på det af Hr
Wad[enstierna] föreslagne sätt, hvarmed H. Schönb[erg]
instämde, och niuta löhnsersättningen på lika sätt som H.
L[ands] h[ö] fd[ing] Ehrencreutz.
H. Ha sen kampf recapitulerade ex actis H. v. Oelr[eichs]
förtienster och des lidande; som deraf bevistes, att
H. v. Oelr [eich] alt sedan 1749 varit extr. c[antzli]r[åd] med
säte och stämma i de måhl, som rörde censuren, och att dess
fullmakt således ej varit någon blott caracter, hvarjemte han
1753 städt på ordentel. l[ands]h[ö]fd[inge]förslag, så vore
det tydeligt, att han i vac[ance] efter St [ats]sec[r eter aren]
Skutenhielm bordt få cantzlir [åds] löhn och att han dervid
lidit af nu var:de Statssecr[eterarne] Hermansson, Benzelstierna
samt flere; skulle hans uprättelse derefter mätas, så
borde han nu blifva hofcantzler med åtföljande förmåner,
doch hemstältes här den måtte giöras svarande emot det
lidande, hvaruti H. Oel [reich] af vederb:e embetsmäns förseelser
på ett olagligt och eftertänckligt sätt blifvit försatt.
Således torde billigast vara, att han nu hugnas med st[ats]-  secr.- el. landshöfd.fullmackt med l[ands]h[ö]fd[in]gelöhn
efter förvandling på sätt, som H. L[ands]h[ö]fd[ing] Ehrencreutz
blifvit på mindre anledning tillagt.
Ang:e des föiblifvande vid censuren hänskiöts til R. o. A.
godtfinnande.
2. Anmärktes som ganska betänckligt den ofullkomlighet,
som funnits i rådsprot. för åhr 1756 samt i måhlet rör:e den
utkomne piecen Borgerlig frihet kallad; att hela dags protocoller
i Rådet felades eller att deri funnos hiatus, då i prot.
likvähl en almän tryghet emot odygd, embetsmäns myndighet
lågo förvarad, sådant förtiente att efterfrågas och beifräs.
3. Hade äfven vid postdircct.syslan[s] förgifvande et steg
skedt, som nog liknade början af en anarchie, i det dertil ej
3 på förslag blifvit opförde, Rfiksens] St[änders] bref derom
blifvit förtydt och C[antzli]coll. dervid brukat arbitrage.
Oelreichs besvär.
149
Detta hemstälte han til vidare bepröfvande, itererandes des
för Hr Oelreich giorde tilstyrckan.
Frh. C. W. Grönhagen: Jag vill ej förfrjinga H. v.
Oell' [eiclis] merit men tror likvähl dess uprättelse böra afmätas
efter viss grund af verkligt lidande och efter lag.
Att H. Oelr[eich] 1749 erhölt extraord. c[antzli]råds fullmackt,
är sant; men det var en särskilt grace, som ej tiihörde
dess censorssysla, icke tillädes honom deruti säte i coll[egium]
annars än i censuren rör:e måhl, ej el. förmäles i
fullmackten om någon des tour som ord. c[antzli]råd. 2. Om
han 1753 städt på l[ands]h[ö]fd[inge]förslag, derom vil jag
ej ingå, emedan dessemellan en riksdag förbigådt, eljest vore
rätta frågan, om han bordt komma på samma förslag el.
lidit vid dess uteslutande ifrån någre senare enl. Tienstbet[än]k
:det.
Innan sådant pröfvats, kan jag ej anse för afgiordt, alt han
derför bör ha uprättelse. Jag bifaller altså deputationens bet[än]k:e
och att H. Oel[reich] befordras til ord. cantzliråd
men kan hvarken samtycka til de för honom proj. st[ats]-  sec[reterare]- och 1 [ands]h[ö]fd[inge]fulmakter, efter slik
reparation skulle prejudicera många andra, ej el. lil den omtalte
löhns ersättning, efter rikets tilstånd och utblottade vilkohr
sådant ej tåhla.
Hr Gyllensvahn instämde med H. Hasenk[ampf] deruii,
alt i ani. af acta H. Oell-[eich] verke!, voro lidande genom
Hrr Herm[anssons] och Benzelst[iernas] befordran; och fast
för desse ett R[iksens] St [änders] bref som skähl voro anfördt,
så hade doch enl. Tienst[e]bet[än]k:t H. Oelr[eichsj
insickt i utrikes älirender bordt pröfvas, innan han som deri
mindre förfaren enl. samma bref från något förslag bordt
uteslutas. 2:o. Hade vähl Oelfreich] blott i censurmåhl fådt
säte i collegio, men då R[iksens] St[änder] dermed velat öka
colleg. med 2 ledamöter i minist. och literatursaker, hade
Oel[reichs] fullmaekt redan til en helft blifvit gällande giord,
hvarförutan de 2:ne hrr af R[iksens] St [änder] ej expresse
blifvit til bef[ordran] nembde.
Altså borde H. Oelr[eich] medelst l[ands]h[ö]fd[ing]-  eller st[ats]secr[eterare]fullmaekt uprättas jemte differencen
emel. den löhn, han bordt få och den, han nu häfver. Vid
slike lall i militair prejudicer viste han vähl, att chef erne,
som giordt förslaget, finge slik ersättning vidkännas, men
150 1762, febr. 22.
Oelreichs besvär.
som sådant i civilen icke blifvit hördt och väre almänne behof
ej leinnade tilgång dertil af rikets medel, så borde särskilt
öfverläggas, hur fonden skulle utfinnas til slike utgifters
fyllande på något sådant sätt, som i militairen ofta practicerats.
H. Linne r hiel m conf. sig med H. Wadenstierna.
Hr Lilliehor n instämde med de flere hrr, att H. Oelreich]
hade mycken förtienst och verkel. lidit samt på det
föreslagne sättet borde uprättas. 2. Ang:e p[ennin]geersättn.
med H. Gyllensvan, att derom något eftertryckeligt borde
fast[st]ällas; varandes ej billigt att et oskyldigt rike utan
snarare de, sorn giordt våld på andras rättighet, slike utgifter
vidkändes.
Hr L [ant] m. giorde härpå prop., om H. Oelr[eich]
skulle beviljas l[ands]h[ö]fd[ing]fullmackt af samma d[at]o
som H [ermansson] och Benz[elstierna] samt lika ersättning
af löhn som Hr Ehrencreutz tillagt blifvit.
Detta besv. med Ja och Neij, begärandes soini., att riket ej
måtte belastas med denne p[ennin]geersättning.
Frh. C. Ridderstolpe deducerade, att ehur[u] det
voro vähl, att riket den kunde slippa, doch som ingen gen.
lag härå vore giord och H. Oel[reich] hade af St[änderna]
sökt uprättelse, så borde de den sielfva bestå tils vidare; kunnandes
för öfrigt prop. ytter], jemkas, tils vi derom 1'örentes.
H. C. Wadenstierna ville ytterligare visa, att H. Oelr[eich]
ej så högt som sagts vore lidande. H. Gyllensvahns
tagne skähl af H. Oe!r[eichs] fullmackt och R[iksens] St[änders]
bref af 1751 kunde härvid ej gälla, ty om han då lidit,
hade han ej vid [17] 56 åhrs r[iks]dag derå behör. klagat och
således i den puncten mist sina fatalier. Att han sedan 1753
ej blifvit på förslag upförd, beviste ej dess lidande, ty om
han den gången ej hade blifvit med rätta opförd på förslag,
hade sådant sedan bordt rättas. Altså vore billigast, att han
finge st[ats]s[ecreterares] el. c[antzli]råds fullmakt men
ingen l[ands]h[ö]fd[inge]löhn med förvandling utan den
löhn, han högst kunnat undfå i coll., som hade varit 1800 d.
s:rm, samt derjämte blifva qvar vid censuren, såsom hvilken
sysla han bland alla aldrabäst förstodo.
Frh. F. O. Wrangel instämde med de flere hrr om H.
Oelr[eichs] värklige lidande samt vählförtiente uprättelse
medelst st[ats]secreterare-] el. l[ands]h[ö]fd[inge]fu!im.
Oelreiehs besvär.
151
Aug:e löhns ers [ättande] borde vi vara oss like nu som
för Frii. Cronhiort och H. Tilas och gifva honom 3 ä 4.000 d.
s:mt, til dess han verkel. befordrades, hälst han hade fädt
3 el. 4 g. mera inkomst, om han, som billigt varit, hade erhållit
postdirect.syslan.
Hr Th. Ru [d] beck biföll, att H. Oelr[eich] som lidande
medelst 1 [ands]h[ö]fd[inge-] el. st[ats]sec[reterare]fullmaclct
måtte uprättas; hvad löhnsersättningen angick, så borde
vi dervid procedera utan mannamån.
Vi hade för detta remitterat qu[sestion] om någon gen.
principe dervid til Sec. Deput. Altså kunde riket emedlertid
ge Oel[reich] den skählige ersättningen men framdehles
öfverlägga, hvar riket den kunde få godtgiord af vederbör
d[e], hvilket han ansåg för billigt.
H. Jennings medgaf, att H. Oel[reich] varit lidande
och i synnerhet i metaph. och acad. studier voro en ganska
habil man. Instämmandes således ang:e dess oprfättelse]
medelst st[ats]sec[reterare]fullmakt och löhns diff. ersättning;
om äfven den af H. Oelrfeich] åstundade tienstfrihet
skulle honom beviljas, trodde han sådant utan det almännas
skada kunna ske.
Hr L [ant] m. prop:de nu, om H. Oel[reich] skulle beviljas
l[ands]h[ö]fd[inge]full[makt] af lika dato med H.
H [ermansson] och B[enzelstierna], 2 diff. emellan dess och
st[ats]secreterare]löhn saint 3 att han derjemte skulle förblifva
vid censuren.
H. Hasenkampf föreslog st[ats]secr[eterare]fullm.
med tour samt diff. emellan stfats] sec[reterare-] och censorlöhnen.
Detta bil'. Frh. R [idde r] stolpe.
Med denne ändring giordes prop. ånyo af H. L [a n t] m.
men besv. med Ja och Neij, förklarandes sig sorni, emot den
3 dellien i proposition och att dess tour mätte både in och
utom coll. räknas.
H. L [ant] m. anförde, att man borde så proportionera
H. Oelr[eichs] uprättelse, att den hos de öfr. stånd äfven
kunde vinna bifall, eljest vore Hr Oel [reich] dermed ej hulpen.
Hr Gyllensvahn ansåg för lag likm[ätigt], att H.
Oel [reich] finge den föreslagne fullm. med tour och löhnen.
Hvad det 3 mom. i prop. vidkom, så gick han förbi, att en
152 1762, febr. 25, 27. Oelreichs besvär.
ledamot, hvil kom han önskade andre plaisirer, velat sig derved
på den gamla mannens depense roa, men trodde honom
ej kunna tvingas att vid dess sysslan quarblifva.
H. C. Wadenstierna: Jag kan aldrig begifva mig
ifrån denna 3 elausul, ej el. til beviljande] af tour innom
eoll., ty eljest skulle han efter tour vara sielfskrefven til hofeantzler,
hvilket är för honom en ganska fremande sysla, då
han deremot är en skickelig censor, utan begär jag deröf.
votering.
Hr Linner hielm: Då jag bifallit de 3 dehlar af propos.
för H. Oel[reich], har jag mer sedt på dess ålder och
förtienst än sakens öfr. beskaffenhet; men skulle den skedde
prop. ej behagas, så begär jag prop. öf. S[ecrete] Dep[utations]
bet[än]k:e och deröf. voter.
Fr [ili.] F. O. Wrangel: Jag tror oss vara ense om propos.
och endaste qufsestion] vara om tourén.
Hr W o 11 e m a t instämde med Hr Linnerhielrn, hälst H.
Oel[reichs] quarblif. vid censuren ej giordes til tvång utan
utmärckte R. o. A. åstundan.
Hr Schönberg yttrade, att H. Oelr[eieh] nu o[ch]
för stun[den] förklarat sig nögd att bli quar vid censuren
och att ej söka befordran innom collegio.
H. L [a n t] m. hemstälte, om icke således R. o. A. kunde
nu förenas.
Härtils svarades mäst Ja men H. Hasenkamp f förklarade
sig ej kunna samtycka til det, som om dess quarblifvande
vid cens[uren] voro i propos. infördt.
Hr Klingspor föreslog att bifalla propos., efter H. Oelr[eich]
sielf dermed vore satisfait och att vid dess quarblif.
vid cens[uren] måtte tilsättas efter dess egit begifvande, emedan
det eljest blefvo en contradict. at binda honom vid dess
sysla, då vi tillagt honom tour.
Härmed con. sig H. G [yllen] sva n.
Härefter upläste Hr L [a n t] m. följande prop. ånyo.
Bif. R. o. A., att C[antzlirådet] Oelr[eich] får st[ats]secr.-  fullm. och tour utom collegio af det datum, då Hrr v. Herin
[ansson] och Benzelstjerna] blefvo st[ats]secr., defferencen
emellan dess nu innehafvande och st[ats]secr.löhn samt
alt han förblifver vid censuren.
Och som H. O e 1 r [eich], hvilken nu sielf til H. L[ant]m.
framträdde, på erhållit lind inför R. o. A. jemte aflagt ödm.
Oelreichs m. fl :s besvär.
153
tacksäjel. för den emot honom yttrade rättvisa och gunst,
siel! förklarade sig med denne propos. ganska nögd,
så biel' af R. o. A. bifallen.
H. L [ant] m. gaf tilkänna, att med något manskap på
Skepsholmen i morgon hålles recruteringsmöte,
hvarvid intet fants att påminna.
Frh. Rid [d] erstolpe förbehölt sig endast i det förre
ämnet att framdeles yttra sig öfver H. R[iks]r[ådens] giöromåhl
dervid.
Hvarpå R. o. A. skildes kl. Va 2.
A : o 1 7 (i 2 d. 2 7 F e b r.
Lördag.
Pl[enum] kl. 9.
Justerades protocollet, hållit hos R. o. A. d. 4 Febr,
Hvarefter föredrogs utdrag af protocollet, hållit i K. Maj.ts
Rådc:e d. t fört. Decemb., hvaruti R[iksens] St [änder]
hemskiutes, huruvida den pension af 300 d. sant åhrl., som
genom Kgl. M:ts bref af d. 25 Febr. 1735 blifvit Fru Cameen
anslagen på auctionsvercket här i staden, hvilket hennes förfäder
inrättadt, må äfven på dess oförsörgde döttrar extenderas.
Detta rem. till Secr. Utskott.
2. Föredrogs extr. prot. ur Kgl. M:ts Rådc:e af d. 1 Dec.
sidstl. med Secret. Ebbeltofts sökte uprättelse ur den honom
medelst Landssec. Freses befordran til assessor hände prejudice.
Remitt. til Secrete Deput :n.
3. Utdragit af pr[ot.], hållit uti Kgl. M:ts R[åd]c:e d. Ii)
föll. Januari med numera R[iks]r[ådet], förut Landshöfdingens
och Coinend. Frh. Friesendorfs underd. förfrågan
rör:e 8 § af Kgl. M:ts resolut, på Almogens almänna besvär
af d. 19 Nov. 175(5 ang:e knecktelegan i Vessmanneland.
Remitt. til L[ant-] och siömilitiseoeconomiedeputationen.
4. Föredrogs Öfv.l. Carl Hiertas hos Kgl. M:t insinuerade
und. ansökning om uprättelse, hvilken K. M:t på följ. sätt
til R[iksens] St [änder] hade remitterat: Att ehuruvähl K.
M:t finner, att öf:l. och R[idd.] Carl Hierta genom dess vid
armeen i Pommern ådagalagde beröml. förhållande förvärf
-
Anmälning.
Justering.
Ang:de
Fru Caméens
pension.
Ebbeltoffts
besvär.
Ang:de
knecktelegan
i Wessmanland.
Öf.lieut.
Carl Hiertas
uprättelse.
154 1762, febr. 27.
Besvärsmål.
vat sig mycken förtienst, kan Kgl. M:t icke bifalla dess und.
ansökning, utan i fall han skulle äga anledning til besvärs
anförande hos Riksens Ständer, så ankommer thet på deras
bepröfvande och är deras egen sak, om de i anseende til andragne
omständigheter nu mera vilja uptaga dessa besvär.
Stockh, i R[åd]c[ammare]n d. 19 Febr. 1762.
Lika lydande och dat:de remisser föredrogos tillika på
öf [verste]l[öjtnant] Gref Fred. Posses samt Cap. Adelhielms
insinuerade lika ansökningar om uprättelse.
Uplästes äfven Hr v. Roséns, Hr Schmiedefelts och H. Fred.
Ehrensvårds ang:e något deres lidande af prejudicer insinuerade
memorialer.
Gr. J. Rein h. W rangel androg, att som han redan
blifvit prejudicerat af 7 majorer, som tagit tourén för honom,
och han såge sig et lika böra befahra, om desse remitterade
ansökningar vunno framgång, så anhöll han, att de
måtte ligga, til dess måhlet honom rörande ifrån Sec. Depui,
blifvit företagit, samt att R. o. A. med en deput. ville anmoda
tle öfr. st [änden] att inga cabinetsmåhl företaga, emedan
han eljest hade så stora skähl att begära öfverstefullmackt
som många andra.
Härmed instämde äfven Hr Jern felt s. Härpå bifölls,
att desse måhl måge hvila samt att en dep. må hos de öfr.
st [änden] begära att upskiuta med deres afgiörande, til
dess R. o A. sig deröf. fädt yttra.
Frh. R i d [d] e r s t o 1 p e hemstälte, huruvida memor :ne
skulle få gå til de öfr. stånden.
H. L [a n t] m.: Att som desse befordringsmål^ ifrån K.
M. blifvit remitterade och desse memorialer sorn protester
dervid anmälts, så lär vähl ingen kunna nekas att dermed
vända sig til de öfr. stånd.
Hr Klingspor frågade, hur desse måhl hos R[iksens]
St [änder] blifvit anmälte.
H. L [ant] m.: Genom K. Mits remisser, hvilka man ej
kan neka att emottaga.
Hr Gyllensva h n tilslyrckte, att den nu afgående deputat.
äfven hos de 3 st [änden] måtte påminna om deras
svar på R. o. A. föreställning om tienstesaken.
Frh. Cederhielm holt före att desse remisser ej som
riksdagsährender borde anses, sedan vi för detta beslutit att
Besvärsmål.
155
hos K. M:t anhålla, det slike måhl ej til R[iksens] St[änder]
måtte remitteras.
Frh. Rid [d] er stolpe ville ej anse desse sorn remisser
utan sorn afslagsresolutioner och att de borde plåt nedläggas
och trodde, att de kunde komma til de öfr. st [änden], så
framt de ej af R. o. A. uptogos.
H. L [a n t] m, anmärckte, att R. o. A. ej ensam rådde om
Kgl. M:ts remisser, hvaraf vanligit är, att et exemplar til hvart
stånd inkommer, och att memorialer, som vid dem til uplysning
insinuerades, ej eller kunde blifva förnekade att upläsas
och gå vidare.
Hr Fr i e d. Ehrensvärd: Jag talar ogierna i egen sak.
Hvad angår mit mein., så hade jag dermed ej framkommit,
om icke desse måhl blifvit af K. M. til stfånden] remit:de,
och som de således hos stånden kunde företagas, så har jag
til min rättighets conservation deremot bordt protestera. Jag
förbehåller mig således, att mit mein. enl. lag obehindrat må
gå til de öfr. st[ånden] el. begär jag derå vot.
Deputat. til de öfr. st[ånden] upropades och afgick.
Hr Giös förbehölt sig äfven härvid, att han af någon
yngre eij måtte blifva prejudicerad eller och at niuta derför
uprättelse. Han ville af modestie ej tahla 0111 egen förtienst,
men han viste i sitt samvete och hoppades det ej vara obekant,
att han tient som en käck officerare.
Ankom en Pr[äste]st[ändets] deput.. 10 pers. starck, anförd
af I). Celsius, som p[rsemissis] p[rsemittendis] anmälte,
att ståndet förehaft borg[are]st[åndets] extr. prot.
om någon lags stadgande emot döttrars bortförande emot
föräldrars och gif tomans vilja och samtycke, och bif.
Borgfar]st[åndets] tanckar som ganska billige. 2. Rec.om:des
et Secr. Ut. extr. pr[ot.] ang:e Cantzlirådets Ihres Glossarium
till bifall.
Deput. afträdde.
Hr R u [d] beck yttrade sig i det förre:
Att han bordt de upl. K. M:ts remisser och 1111 såge, huru
svårt det voro att stoppa vägen för slike ansökningar och att
bevara hvar medborgares rätt emot försök.
Doch ville han ge en utväg, hur prejudicer skulle uprättas,
ty som med H. Durietz skedt, kunde man lägel, bevara
sin rätt och doch med fleres lidande sedan få uprättelse;
således borde til ex. H. Durietz endast återfå tourén för Frih.
156 1762, febr. 27. Besvärsmål. Statsbristen.
Wrangel, af hvilken han lidit, men ej för äldre öfverstlieutnanter
eller några flere.
Och på lika principe borde att (!) uprättelse mätas blott
i anseende til den person, som giordt prejudicen, men icke til
flere.
Hr L [a n t] m. medgaf, att H. Rubecks idée vore billig,
men som detta ämne ej hörde til de i dag utsatte saker
utan til det plenum, som för prejud.måhl är fast[st]ält och
blott i dag är ex incidenti blifvit väckt, så bad H. L[ant]m.,
att disc. härom må opskiutas och han andre måhl få föredraga.
Detta samtycktes och påminte Hr Lilliehorn om slutet
uti den så ofta omtahlte Vexelberedningen.
Frh. C e d e r h i e 1 m föreslog som den kortaste väg, om
H. L[ant]m. ville derom slutel. höra Com.r[ådet] Nordencr
[antz].
H. L [ a n t ] m. yttrade sig dertil villig och att han derför
ville sielf besöka H. Nordenc[rantz], som nu voro gammal
och opasslig.
R. o. A. voro härmed nögde.
Saken emel- Föredrogs Justitiaedeput. bet[än]k:e af d. 7 Maj uti prooch
LHije- cessmåhlet emellan Gener.adjut. Löven och det Lillieströmske
ström. sterbhuset. Som denne act var ganska utförlig och lång, lästes
ongefälir 1 time derpå, sedan uplästes deputat. conclusum,
hvarefter acten til hvars och ens behageliga genomseende
lades på bordet.
H. Rudbecks Upl. Hr Ad. Iiu [rf] becks mern. ang:e rikets författningar i
statsbristen6 anseende lil krig och fred samt att statsbristen innom viss tid
etc. af 8 dagar må af S[ekr.] Ut[sk.] til plena upgifvas (Bil. 15).
Och som detta meni. fants vara nästa[n] af lika innehåld
som Frh. Fr. Lövens för detta insin. memorial, så res. att,
lika sorn med Frh. Lövens mein. skedt, detta m[em.] skulle
remitteras til Secr. Ut[sk.], som anmodas att antingen skyndesammast
giöra kraftige steg til en hugnelig fred el. til
R[iksens] St [änder] upgifva osvikeliga utvägar att än eftertryckligare]
for [t] sätta kriget.
Angxle Upl. H. .7. A. Silfverhielms mein. ronde någre utlåtelser i
renhem* Borgmäst. Renhorns tryckte memorial emot ett, som Frh.
borns trykte Knorring lil R[iksens] St[änder] ingifvit.
mern. T. ' „ , . .
Ligger pa bordet.
Hammarskatt. Saltimport. 157
t
Upl. H. Lannerstiernas meni. ang:de kungsgården Uranienborgs
arrende på öön Huen.
Ligger på bordet.
Upl. H. Uglas meni. och tillstyrkan, att Bergsdep. ej må få Aug:de an
uptaga någre ansökningar om tilökning i hammarskatt, då on^tiltökde
ej på lägel, sätt inkommit. ningar i
Flere af R. o. A. funno detta meni. ganska nyttigt och lagligt
och förklarade sig det strax bifalla. Tilläggandes
H. Ehren m a 1 m, att et lika sanitet. deput:ne borde föreskrifvas,
hvarvid doch
Frii. Grönhagen erindrade, att sådant til Prot.deput.
ej lär kunna lämpas.
H. Uglas mein. bifölls.
Upl. Prästest. extr. pr[ot.] af d. 4 Febr. ang:de nödige ut-Ang:de satts
vägar och tidige författningar vid instundande yppet vattn til inföiselnödigt
salts införsel uti riket.
Borg.st. hade i extr. prot., sorn äfven uplästes, af d. 11 Febr.
bifallit målets angelägenhet men hemstält, att detsamma til
utarbetande må remitteras til Sec. H[andels-] och man.depui.
Flere af R. o. A. instämde med Pr[äste]st. anförde skahl
och tilstyrkan, men
H. C. Wadenstier n a anholt, att detta sorn nytt måhl
matte få hvila på bordet, hvari äfven fler instämde.
Efter någon ventil., om detta ämne, som så ofta före varit,
skulle som nytt ansees, begåfvo sig hrr:e dertill, att detta
måtte ligga med förbehåll, att det nästlce måndag måtte afgiöras.
Föredrogs Pr[äste]st. extr. pr[ot.] af d. 22 Jan. emot någre Ang:de måls
måhls uptagande i R[iksens] St[änders] deputationer, hvar- hvarvid"!*™,
vid fatalier enl. lag ej blifvit iackttagne och som ej på lag- fatalier,
ligt sätt enl. R[iksdags]ordn. til R[iksens] St[änder] inkommit.
Som detta var grundat på förre lagar, så blef det bifallit.
Föredrogs Cam.oec.deput. bet[än]k:e af d. 2 Ja ni i ang:e Aug:de ReRevisoren
i Cam.rev. Bromell, tilstyrkandes deput., at han må ^*eUs^irtfå
ninia til arfvode Yg-dehl af des observationsmedel, att han vode.
må få til collegii protocoll föra sine å cronans vägnar til
giörande andragande och at Cam.rev. må anbefallas att utan
upskof afgiöra des observationer med mera.
Bet. bifölls.
158 1762, febr. 27, mars 1. Galoner m. m.
Om ordning Upl. Rid.husdeput. bet[än]k:de ang:e ordnings bibehållanP
huset!'-' de på Rid.huset.
Ligger på bordet.
Ang:de Cam.oec.depnt. bet[än]k:de af d. 13Nov. [17]6J ang:eoskä0Skrtng
päC" lig stegring på handverekerivahror. Uplästes och bifölls.
handtvär
karevaror.
Angale dyr- Upl. H. C. Rutenschiölds mein. ang:de galoners dyrhet saint
h<1 ner_g‘l10 at flere guldragare sig i St[ockhohn] och i flere rikets städer
må få nedsätta.
H. v. Vicken instämde härmed, hälst detta ämne sorn
en monop. författ. rörrdfe] äfven ibland Krigsbef. alm. besvär
varit omrördt.
Frh. Cederhielm gaf häröf. den uplysning, att häruti
ej voro något monop., fast de öfr. guldragare utdödt, att nu
allenast en voro quar, hvilken så litet skulle hindra fleras
nedsättande, sorn han lär vara emot det, som projecterats om
fri tull för slagit gulds och gultråds införsel.
H. C. W a d c n s t [i e r n a] tilläde, att galoners dyrhet
mycket mer härrörde af guldets dyrhet genom vex.courcen än
någon monop. egennytta.
Fants til detta måhls utredande bäst att rem. detta mern.
til Sec. Hand.- och man.dep.
Hvarpå R. o. A. skildes kl. 2.
A n n o 1 7 l) 2 d. 1 M a r s.
Måndag.
P1 [elium] kl. 0.
Justering. []] Rid.huscantzl. Hofj. Psilanderhjelm justerade det af
honom d. 20 Jan. under Ridd.hussec. Francs opasslighet förde
protocoll.
öf.l. v. 2. Upl. Öfv.lieutn. v. Baltzars meni. ang:e des rätts förbe
'^ie>;Zinur"
hållande vid tilfälle af Öf.l. Duriez oprättelse framför åtskillige,
som sökte uprättelse medelst öfv. befordringar.
Ligger och går.
Angrde 3. Upl. Secrete H[andels-~\ och manuf.deput. bet[än]k:de
'Jitii-n.' "f 'l- /# ^ai [ 17]61 ang:e handelen med svenska meubler och
nipper.
Spinnerierna.
159
Rorg:st. extr. pr[ot.] af d. 13 Juli,
Ronde.st. af d. 29 Julii,
H. v. Groths memorial,
H. v. Bromells memorial.
Häröfver börjades att ventilera men dermed afstadnade,
efter saken begärtes på bordet.
4. Föredrogs Sec. H[andels-] och man.deput.ns bet[änk]:-  dc af d. 3 Oct. ang:e indragning af de för väfverifabriquesvahror
hittills bestådde transportpremier, hvilket bifölls.
5. Föredrogs Secrete H[andels-] och mannf:deput. bet[än]k:de
af d. [3 October] ang:de spinneriernes upniuntran,
hvartil åtskilliga puncter föreslagne voro.
Frh. Cederhielm gillade deput. förslag i öfrigt med
[o: men] hade dervid giordt 2:ne observationer, nemi. 1 :o
emot de projecterade 12 öre k:m. premier på hvarje aln kläde,
som vid de gröfre klädesväfverierne förfärdigas, hvilket
vähl skulle tiena väfvaren men ej spinnaren til upmuntran,
och 2 emot den proj. befrielse från mantahlsp:g:r för dem,
som satte sig neder til spinneriers idkande, hvilket skulle
blifva en pretext för mångå att fraudera cronom, utan att
spinnerier öktes eller bettre pris vunnes på kläden.
Desse 2 puncter ville han således afslå, bifallandes för öfr.
bet [än] k alel.
H. Klingspor biföll bet[än]k:de[t] med den af Frh.
Cederhielm] giorde påminnelsen emot mantahlseftergiften,
men skulle slik befrielse enl. bet[än]k:det ytter!, beviljas,
så borde åtminstone til någon säkerhet för underslef dervid
den fabriqueur, som funnos olagl. skyla någon som spinnande
under fabriquen derföre plickta 1 000 d. sunt.
Hr [von] Böhn [e n] påminte l:o mot manthalseftergiften,
2:do emot del projecterade, att tienstefolck öfver 40
åbr skulle få sig fritt nedsätta til spinneris idkande. Detta
trodde han skola giöra många lättingar och brist på tienstfolck.
H. H. Boije anmärekte, att denne mantahlsfrihet ej vore
något nytt utan redan genom en gammal förordning [17 ] 41
fast[st]ält; att den vore nyttig, fast ej i Norlanden, der föga
fabriquer och folck äro, doch på andra orter i riket; att i betänekandet
äfven vore utsatt, hvilcka som skulle få slick frihet
åtnjuta, hvarmedelst alla underslef vore förebygde, och
kunde således bet[än]k:det bifallas, hälst då 1 el. 2.000 d.
Ang:de
transport
premier.
Ang:de spin
nenernes up
muntran.
160 1762, mars 1. Spinnerierna.
s: ilis plickt enl. H. Klingspors förslag pålades den fabriqueur,
som hervid brukade något underslef til cronans skada.
Frh. Cede r h [i e 1 m] tilläde til sitt förra, att inga arbetare
borde dragas från jordbruket, att Almogen kunde sköta
spånad om höst- och vinteraftnarne, att fabriqu. sielfve finge
besörja deras nödige spinsel men att riket ej behöfde den med
almän depense underhålla för fabr. comoditet.
Frh. Kagg instämde härmed aldeles, tilläggandes att
slick mantahlsfriliet voro mistelig för cronan, efter, som til
ex. vid Alingsåhs sker, mången för spånad niuter slik frihet,
som ej til fab. spinner 2 marcher garn om åhret, hvarjemte
brist på tienstfolck häraf förorsakas, tyckandes han äfven
bäst, att spinnerier skattas i städer men ej på landet, hvarest
de snarare voro skaddige.
Hr [von] Vicken anförde, att i Jönkiöp. lälin öfver
1.000 personer med frihet för mantahlsp:g:r skyddades under
saltpettersiuderier, under factorierne, under spinnerier, under
forvagnsbetiening, som stundom hade i en by allena til 4
kuskar; derför voro der och ondt efter tienstfolk, lönerne
hade stigit från 7 til 18 d. s:mt och cronan miste anselmi,
hvart år.
Han tilstyrkte altså, att detta måhl til deput. må åter remitteras,
som bör determinera, hur mycket spinnsel hvar fabrique
efter dess tilverkning behöfver, emedan eljest ingen
controll kan med fabr. deröf. hållas.
Hr Granatenhiel m beviste, att vid des inrättade
spinneri slike underslef ej kunde ske, dehls efter han vore
förbuden att antaga vissa spinnare och för öfrigt icke voro
nyttigt att dervid bruka något tvång utan lock och god betalning.
Hr A 1 s t r ö m e r önskade, att hvad i anseende till Alingsåhs
fabr. anfördt voro, närmare måtte blifva förklarat och
bevist. Hvad 2 angik erforderl. spånad til gröfre kläden, så
voro den som föga lönande svår att erhålla, med mindre den
på något sätt af publ. encouragerades.
Hr T h. R u [d] beck inst. med Fr[h] Cederh[ielm] emot
den proj. mantahlsfriheten, dehls efter cronan dervid lider,
dehls efter arbetsfolck dermedelst drages ifrån åkerbruket.
Hvad nödig opmuntran för spinnande anginge, så behöfde den
ej sökas af publiquen utan hos den, som behöfva spånaden.
Sålunda hade en des bekant, Camarh. Gadd, i sin ort giordt;
Spinnerierna.
161
han syslosatte åhrl. 900 spinner skor; detta garn sålde han sedan
til fabriqueurer, desse hade i senare åhren öclct betahlningen,
och sådant voro uprauntran nog för Almogen, hvilken
utom dess ej bör til spånad nyttia annat än långa vinteraftnar
och den tid, som på åker och jordbruk ej kan nyttigare användas.
Hr C. Rutenschiöld ansåg äfven för obilligt, att alla
de, som mer el. mindre om åhret kunde spinna, blott derföre
till cronans förlust skulle slippa mantahlsafgiften.
H. L [an t] 111. anmärckte, att R. o. A. mäst instämde med
de 2 af Fr[h], Cederhielm] giorde påminnelser och giorde
således deröf. proposit., som besvarades med Ja.
Hr Klingspor itererade sitt förre och fortfor, att näringarne
borde vara frie och ingen dervid tvingas. Den, som
står under fabr. beskydd, bör dervid giöra gagn och giöra vist
arbete men 2 marks spånad är ej nog; det är underslef, skadeligt
för cronan; den sådana lättingar seer, bör den(!) angifva;
den som dem beskyddar, är en blodigel och förtienar
derföre anselmi, plickt af 1 000 d. s:m.
Frh. F. O. Wrangel ville för hvar person vist quantum
spånad åhrl. utsatt, om de skulle under fabr. kunna skyddas.
Deremot anmärcktes, att sådant i betänckandet vore i ackt
tagit.
H. Hasen kampf trodde ej vara tilräckeligt, efter controllen
derå öfver fabr. böcker voro svår, om icke omöjelig.
H. Vickens förslag om vist antahl spinnerskor för hvar
fabr. i prop. af dess storlek vore således ganska nödigt, att
förebygga det ej arbetare drogo sig från åkerbruket, som vore
modern till alla näringar och framför andra bordt påtänckas,
och ehuruvähl ang:e det förre uti bet. något vore örn vist
strengtahl anfördt, torde sådant doch ej vara nog, utan borde
nogare controll af hallrätt el. Corn.coll. deröfver erfordras.
Hr Klingspor holt före att ingen an [nan] method vid
contr. kunde vidtagas än den, som vore bequäm och möjelig.
Det voro svårt att controllera alla fabr.mästares rullor och
giorde tilfyllest att i hvar landsort man vähl såge, hvilcka som
idkade spånad med flit el. ej.
Frh. Rid [d] erstolpe anmärckte, at här almänl. öfverklagades
folkbrist, där population doch här tycktes gå lika
som i andra länder; ergo fehltes här mäst industrie, itv
mäste folket om vintren lågo stilla och lefde på det lilla, de
11—512467
162 1762, mars 1. Spinnerierna.
om sommaren dragit hop til sin föda. Deraf hände, att vid
fler tillfällen näringarne stöttes, ty åkerbruket voro negligerat
och til fabr. behöfdes äfven händer.
Således borde nu deput. återfå detta måhlet och giöra en
calcul, hur mycket spinnerskor huar fabr. efter deras stohlars
antahl kan behöfva. Då kunna de ej skydda lättingar med
cronans och landets skada, hvarför han detta måhls återremitt:de
medelst extr. prot. tilstyrckte.
Hr Alströmer androg, att vist antahl för hvar stohl
ej kunde utsättas, ty om deraf flere siuknade el. dogo, råkade
fabr. i förlägenhet.
Hvad controll anginge, så vore den ur fabr.böcker lätt att
få; ville någon dervid bruka underslef, så borde han gerna
få plickta.
Frh. Rid [d] er stolpe tilläde det förre, att plikten af
1.000 d. s:m vore för starck och af medynckan ofta borde efterges.
Den borde vara graduerat, först 500, sen dubelt och
sidst privilegii förlust. Ad Hr Alstr[ömers] emot des förslag
giorde inkast af dem, som kunde siukna, så borde cronan
derpå ej reflectera utan fabriquerne sielfve slike vanlige besvär
vidkännas och ej mindre än landthushållare, som af sitt
folk ofta ha 10, 20 å 30 personer siuka, hielpa sig utan alment
understöd fram, så godt man kan.
Frh. Otto Wrangel medgaf, att fabr. ofta kunde
upmuntras med åkerbr [ukets] skada, som kan hända äfv.
skedt, men det hörde ej hit, ty spånad idkades mäst af gamble
quinfolk och lönte sig litet i förtiensten emot det at dagsverke
eljest betaltes med 16 å 20 styfver.
Att folck på landet, utan vidare industrie, sitta stilla, då
de kunnat litet samla til födan med spånad el. eljest, kan så
vara; men det vore större skada för landet, om spinnerierne
drogos derifrån til städerne, ifrån hvilcka folcket sedan lättel.
gå til utr. orter. Den omtalte controll är icke el. svår, då enl.
bet[än]k:dt fabriqueurernes förteckningar på deras spinnerskor
åhrl. vid tinget upvisas.
Til plickt för undersslef voro första gången 100 d. s:m nog
och att angifvaren dervid hade den angifne person til sin
tienst förfallen.
Att determinera vist antahl spinner skor för hvar fabr. vore
omöjeligt, emedan det nödige quantum garn för fabr. mäst
spinnas af dem, som ej äro ordin, spinnerskor och ej alla
Spinnerierna. Stenhus i städerna.
163
kunna angifvas för spinnerskor. Altså kunde härvid nu ingenting
mer tilläggas än blott om plickten för dem, som med
olagl. beskydd föröfvade underslef.
Hr G. Tersmeden förklarade sig bif. bet[än]k:det,
men icke att för hvar fabr. determinera vist tahl spinnerskor
såsom ej practicabelt.
H. v. Vicken itererade sitt förra, åberop:des sig Frh.
Rid fd] erst folpes] anförde skähl.
H. Ehrenmal m biföll dettsamma till att förebygga
myckenhet lösdrifvare samt att en olagl. skyddad spinnerska
borde vara angifvarens tienst förfallen.
H. R u fd] beck föreslog för att hielpa fabr. utan landscult.
skada, att vid det utsatte hvar spinn, pålagde strängtahl
måtte tilsättas, doch ogift och tienstfört folck undantagne.
Efter någon ytterl. discurs hemstellte Hr Lfant] m., att
som R. o. A. 1. vid 4 puncten i bet. ej kunnat bif. de af dep.
tillstyrckte 12 öre krm tilverkningsprem. af manuf.fonden för
hvarje aln groft kläde, som vid de gröfre klädesväfverierne
förfärdigas, och 2:do redan afsl. den af dep. föresl. befrielse
för mantahlsafgiften för dem, som sig nedsatte til spånads
idkande, om nu äfven R. o. A. 3 ro finna nödigt, att dep. bet[än]k:de
må tilläggasr att den fabr.idkare, som missbrukar
den frihet att hålla spinnerskor under manufacturbeskydd,
sorn ej tilvärcka det i bet[än]krt utsatte spånadsquantum,
skall plickta 100 d. srm. och den spinnerska, som beträdes
med olagligt försvar, skal vara förfallen til tienst hos angifvaren.
Detta bifölls.
Föredrogs Sec. Ut sk. extr. pr[ot.] af d. 6 Nov. angre stenhusbyggnadens
befordrande uti städerne til deras större säkerhet
för eldsvådor i anledning af det understöd, sorn Borgo
och Fahlu städer i anseende til ledne eldskador vid närvar rde
riksdag begärt.
Hr [von] Vicken yttrade til protoc., att han uti alla
måhl ville vara sig lik. Han ville ej vara emot Fahlu stads
uphielpande men funno härvid, äfven som då question var
om Borgo stads understöd, att det borde vara i slike fall någon
reciprocitet emellan landet och städerne.
Hr D u r i e z anmärckte, att fast Fahlu stads olycka blif
-
Ang:de stenhusbyggnader
i
städerne.
164 1762, mars 1. Saltpriset.
H. Hasenkampfts
mern. ang:de
utrikes subsidier.
Anmälning.
Ang:de
saltets dyrhet
och brist.
vit nembd, vore doch häri ej qu[aestion] om något dess understöd,
utan den förvar:de derifrån särskilt.
Sec. Ut [sk.] hemst :de bifölls.
7. Upl. H. Hasenlcampfs memorial ang:e underrättelsers erhållande
ifrån Sec. Ut[sk.] om utrikes suhsidierne och lades
på bordet.
8. H. L [a n t] m. anmälte, att H. Nordencrantz uppå H.
L[ant]m. i ani. af R. o. A. åstundan giorde erindran om des
ultimat rörande vexelsaken först genom 2:ne bref och sedan i
dag bittida genom en beskickning begärt dermed anstånd i
concider. af des sons siukdom, hvilken nu ej lemnade honom
de til detta arbete nödvändige redige sinnen.
9. Föredrogs Prästest. extr. prot. af d. 4 Febr. angre de
nödige til tagande mått att hemma den närvarande saltdyrheten
samt framdehles bristen derå.
Borg.ståndets extr. prot. af d. 11 d:o, hvari tilstyrckes, att
detta ärende må remitteras till Secrete H[andels-] och m[anufaktur]
depui., som deröf. efter skärskådade omständigheter
kan inkomma med förslag och utlåtande.
Fidi. Grönhagen uprepade, huruledes de förre åhren
salthandelen har varit föga lönande och huru till dess upmuntran
och befrämjande et Saltcontoir blifvit inrättat, som
derföre upburit 1 d. k. på hvarje tunna salt; men det voro
ock bekant, att bern:te contoir, som skulle hålla saltet til 18
d. lc:m pris, brustit uti dess contract och att saltet blifvit 3-  dubbelt dyrare än för.
Fördenskull och som äfven R. o. A. altid varit emot alla
monopolier, så tilstryckte han nu bifall til Pr [åste] ståndets
föreslagne utvägar til vinnande af pris och tilräckeligt behof
af en så högnödig vahra.
Hr Lilliehorn tilstyrckte likaså bifall på Pr[äste]st.
hemst:de, hälst vår silfiskes välsignelse ej kan rätt nyttias,
då saltet kostar 10 å 12 plåtar t:n och stundom ej kan fås,
hvilket på det af Pr [åste] st. förest, sätt endast kan botas. Tilläggandes
ännu et expedient, nemi. att med cronans skepp för
cr[onans] räkning låta hämta salt. Men Borg:st. tancka härvid
kUnde han aldeles ej finna til ändamålet tienlig.
H. Schönberg uptog de af Pr [åste] st. til saltbristens
hemmande föreslagne utvägar och hvad 1 :o Saltcontorets uphäfvande
samt des redogiörande för upburen afgift angick, så
Saltpriset.
165
vore nödigt att först se des omtalte contract och privilegium,
om det är exclusift och sålunda bör uphäfvas el. eij, så vähl
som et omtalt bref af åhr 1755, innan man sig öf. det ena el.
det andra kan grundel, yttra.
Hvad 2 angår nödige mått til erhållande af par åhrs saltförråd
i riket, så bör det vara en principe, att all vår handel
bör drifvas af inländske, men att enl. Pr[äste]st. förslag salt
må införas att [o:af] utlänningar, sådant bör åtminstone ej
utan i högsta nödfall vidtagas, och tyckes fördenskull bäst
att öfverlämna til Kgl. M:tt att icke allenast åhrl. låta utröna
rikets ägande saltförråd och behof utan och att derefter
lämpa de nödiga och tienligaste utvägar til saltinförselns befordrande.
Hvad 3 angår att med cronans fahrtyg hämta och införa
salt, lemnar jag derhän men frucktar, att cronan skulle derpå
tappa el. och skulle saltet blifva derigenom mycket dyrare.
Frh. Cederhielm anförde, att som de af Pr fäste] st.
öfver saltets brist anförde besvär vid r[iks]d. början blifvit
til Sfecr.] H[andels-] och man.deput. remitt:de men deput.
nu på 10 månar ej med något derom inkommit, så kunde han
nu ej bif. Borg.st. ang:de någon ytterl. remiss härmed til s.
dep.
Hvad nu angår Pr fäste] st. giorde hemställ :de rör:de saltets
dyrhet, så vore den nu vähl större än för, men man borde
dertill upsöka grunden, och då skulle finnas, att vårt mynts
beskaffenhet deruti influerade.
Frh. Cedferhielm] beviste med närlagde uträkning1, hvarpå
doch bodhyror och fler utgifter ej voro uptagne, att sälte!
här vid bron kostar köpmännen 34 d. k. tunnan och att för
de sedan tilkom :de utgifter 40 d. k. t:n ej är något exorbitant
pris, hälst när vårt mynt eonsidereras. Således borde köpmännerne
härvid för all misstancka af egennyttig sammansättning
vara frikallade, hälst, hvad heller är, den ibland så
månge, hvaraf altid då någon skulle undersälja den andre, ej
kunde äga rum, utan skall priset hielpas, så borde först
p:g:n:ne hielpas til sitt värde. Den andra omst. i Pr fäste] st.
efxtr.] pfrot.] rörde saltcontorsafgiftens afskaff:de; dermed
förevette så: 1750 hade de handlande i Stfockholm] sammanträdt
och til reger, upgifvit et project til saltcont. inrättning.
Det hade blifvit bifallit och bern. cont. då blifvit tillagt 1 d. k.
1 Bilagd protokollet. Icke medtagen bland bilagorna.
166 1762, mars 1.
Saltpriset.
afgift af hvar t:a salt, undantagandes franskt och luneburger,
mot de 3 :ne villcohr, 1 att cont. skulle här alltid hålla ett vist
förråd salt, 2 til 18 d. kun tunnan och 3 att härifrån exportera
salt til andra orter i östersiön.
De tvenne senare vilkohr hade altid varit omöjelige för cont.
att sig åtaga. Hvad det l:sta vidkom, så har det icke eller
kunnat hållas, och ehuru enl. Norkiöpings beslut det ibland
de största brott förbiudet vore att pålägga någon contrib. el.
afgift utom Ständernes bifall, så vore doch nu så långt efteråt
intet otahl derpå att giöra, utan nog att denne afgift
uphäfdes, hvari han således med Pr fäste] st. instämde.
Ang:e 3:o saltbrists förekommande, hvartil Pr fäste] st.
des införsel genom fremmande föreslagit, så vore detta expedient
vähl nitiskt men ej aldeles vähl uträknadt, hälst bevist
vore, att ingen kiöpmannernes combinaison til saltpriset
vore orsaken, och alla våra handelsförfattningar borde
inrättas efter productplacatet, som är nyttigt och ej bör
rubbas.
Altså kunde han häri ej bifalla Pr fäste] st. men skulle
dock någon corubination af köpman misstros, så ville han
heldre hos medbroder deremot söka utväg och til nödigt
förlags erhållande för 2 åhr på salt föreslå, att alla rikets
siöstäder måtte få stapelfrihet deruppå, tilstyrckandes för öfrigt
att man noga vacktade sig för alla sådane steg, som kunde
rubba1 prod.plac.1 och1 skada, ja aldeles ruinera vår
handel.
Hr C. Wadenstierna androg, att han sidst hedt denne
sak hvila i väntan af Sfecr.] Hfandels- och] manufaktur]
dep. bet [än] k :e, sorn han doch seer ej vara inkommit.
Om saltets nuvar:e pris och Saltcont. inrfättande] åberopade
han, hvad redan anfördt blifvit. Om medel emot saltets
framdeles brist vore således rätta qusestion; Pr fäste] st. förslag
att låta det af fremmande införas, ansåg han för skadeligt
och som rubbande prod.placatet, som vore grunden til
all rikets comerce.
Han föreslog i stället, 1 att enl. H. Lilliehorn salt med
cronans skep måtte hämtas; 2 att stapelstäderne måtte tilhållas
att hålla saltförrådet vid förlust af privilegier; 3 och att
förlaget ej må blott vara för 1 utan för 2 åhr i anseende til
1 Dessa ord tillagda i marginalen utan införingstecken.
Saltpriset.
167
den svårighet, som krig, grannar etc. i vår siöfart kunde åstadkomma.
Hr Ahlströmer anmärckte vid Pr[äste]st. ex[tr.]
prot., att orsaken, hvarför Österbottn förl. åhr ej feck sin nödige
provision salt härifrån, var den, att saltskeppen ej hanno
ankomma, innan deras fahrtyg för infall :de frost måste
foga sig på hemresan, men att saltet kort derpå ankom. Nu
läge i skären 32.000 t:r och med första våhrdag väntades
152.000. Den åhrl. vanlige saltconsumt. per medium hade varit
178.000 t:r, men i fiohl hade den i anseende til Österbott:s
större behof stigit til 224.000 och således til 46.000 t:r öfver
vanligheten.
2. Hvad vidkom Saltcontoret, så hade förra kriget, då de
svenske skeppen med stor profit lupo för fräckt, dertil gifvit
anledning och den cont. tillagde afgift af 1 d. k. på hvar
t:a salt hade varit ärnad till premier för deni, sorn åter härifrån
export :de salt i östersiön, hvilket också skedt.
Om nu denne afgift skulle continuera enl. 1750 åhrs k.
bref el. ej, derom förmente han Sec. H[andels-] och m[anufaktur]deput.
yttrande kunna inhämtas äfvensom öfver den
påtalte saltet [s] dyrhet, hvartil cours, dyre fracter med
mera det mästa bidrogo.
Hr [von] B ö h n [e n] anmärckte, att som Saltcontoiret
medelst contractet påtagit vissa conditioner, så borde de fullgiöras,
hvilket ej skedt, efter saltet altsedan 1750 stigit i priset.
Det hete vähl, att cont. hade förlag af salt, men sådant
borde af Com.collegio utur tullspecialerne controlleras. Han
biföllo för öfrigt Pr[äste]st. mening om medlen til vinnande
af nödig saltprovision uti riket och förestälte deras nödvändighet,
hälst efter i Finland stor brist skall vara på salt, och
om ej bot söktes i tid, priset derpå äfven här i landet torde
upspringa till 100 d. k:t.
Hr Klingspor holt före bäst vara att bifalla Pr[äste]st.
mening, dehls för det vi ej måtte gå in partes och för att
vinna buten, som vore nödig tilgång på salt, en af de nödvändigaste
varor, hvars excessive pris äfven skulle öka dyrhet
på andra vahror.
Hr Thure R u [d] b e c k erindrade, att då saltsaken sist
här afgiordes, hade Frh. Cederhielm ibland annat dervid föreslagit
om frimarknader på salt, hvilket äfven af R. o. A.
blifvit bifallit.
168 1762, mars 1.
Saltpriset.
Nu då Pr [aste] st. alternative föreslagit hielpemedel som
nödiga att tidigt vidtagas i anseende til kriget emellan Spanien
och Engelland, så tyckas de följa ideen af vårt redan tagne
beslut. Han instämde således med Frh. Cederhielm om
Saltcontorets uphäfvande såsom stridande emot Norköpings]
beslut.
2. Ville han til K. M:t hafva hemstält om nödige utvägars
tagande emot saltbrist och til erhållande af 3 åhrs förlag.
Att productplacatet härmed skulle rubbas funno han ej,
efter Pr[äste]st. ej föreslagit fremmande införsel annars än
som alternat., om intet annat skulle hielpa. Och sålunda biföllo
han Pr[äste]st. med den af Frh. Cederhielm] giorde
tillägning.
H. Duriez: Rätta qu[aestion] vore att hielpa saltbristen,
men under disc. hade qu[aestion] om Saltcont. och des
afgift opkommit. Man viste, att medelst denna författning
Stockh, hade undersatt andra städer utan att det utfäste
priset blifvit hållit, och derföre tyckes skäligt att uphäfva
b:de contoir och efterfråga missbruken, som dermed til äfv.
förelupit. Att nu hielpa bristen på så oumgängl. vahra, bör
ske antingen genom väre egne handlande el. genom fremmande.
Att alla siöstäder finge på stapelrätt torde föga hielpa,
om de mästa ej äga fahrtyg att det inhämta.
Att medelst fremmandes införsel pr[od.]plac. skulle rubbas,
vore ej fahra om, ty Pr fäste] st. hade den utväg blott i
nödfall och altern. föreslagit, och vore denne doch bland 2:ne
onda det minsta.
Altså ville han enl. Pr[äste]st. hemskiuta detta måhl til
regeringen, så att, om alla praecautioner intet hielpa, då prod.-  plac. ej må ligga K. M. i vägen til nödige utvägars tagande
häruti.
Frh. Rid [d] e r s t o 1 p e, C., anmärkte, 1 att om än det
pris, som Sälte[contoret] sig åtagit, varit en omöjelig condition,
hade det doch bordt efter all möijelighet söka den upfylla
el:r sådant tilkänna gifva, hvilket äfven reger, bordt
efterse, då cont. ej hade bordt upbära saltafgiften, som til
ong. 3 mill. d. k. sig bestigit. 2. Vore ej bevist, hvad quantum
salt contoret upskeppat, men hvad dermed vore, hade cont.
ej bordt något utskeppa, då priset emot contr. öfversteg 18
d. kunt.
Saltpriset.
169
3. Skulle prod.plac. vähl bestå ändå, fast någon ex[c]eption
deri i nödfall giordes med saltet.
4. Vore vähl föreslagit att med cronans skep hemta salt och
att vid privil. förlust pålägga stapelstäderne salts anskaffande;
men om R. o. A. mening något skulle vercka, borde de ej
gå in partes utan formera pluralitet.
Han biföllo sålunda Pr[äste]st., att reger, må updragas att
det nödiga härvid vidtaga utan att i högsta nödfall och til
den sidsta utväg, förän vi skulle bli utan salt i riket, prod.-  plac. må ligga K. M. i vägen.
Hr Möllerstierna åberopade, hvad han för om saltbrist
yttrat, och biföll Pr[äste]st. mening.
H. L [a n t] m.: R. o. A. tyckes vara ense om att saltcont.-  afgiften, 1 d. knnt på hvarje t:a salt, bör ophäfvas. Qu[sestion]
tycks sålunda endast vara om huru fremmande skep
må kunna tillåtas att här införa salt, hälst som [17] 27 åhrs
productplacat, som är så ömt för rikets handel, deremot
strider. Jag har derföre att förena Herrarnes tanckar och enl.
discourserne författat följande proposition, som jag för R. o.
A. skall upläsa.
Bif. R. o. A. Pr[äste]st. e[xtr.] prot. med den förändring,
att inga fremmande få införa salt, utan i det ställe regeringen
lemnäs tilstånd, att, i fall saltbristen det fordrade, meddehla
alla siöstäder stapelrättighet för salt eller och med
cronans skiepp låta det hämta, och att, i fall stapelstäderne
ej fullgiöra deras skyldighet att förse riket med nödigt salt,
de då skola förlora deras uti productplacatet utstakade rättigheter.
Men denna prop. besvarades med Ja och Nej.
H. L [ant] m. föreslog dervid någon jemckning.
Men som H. Ru[d] beck, Frh. Grönha g e n, Hr H asenkampf,
[von] B ö h n [e n], Gyllenhammar
etc. påstodo, att propos. måtte giöras öfr. Pr[äste]st. extr.
prot., att productplacatet vähl tolte någon ex[c]eption i nödfall
för salt, äfven som för detta skedt med spannmåhl, att
denna sidste utväg vore et compelle intrare för de handl :de
och att man kunde förtro sig til, att reger, ej annars än i nödfall
detta medel skulle vidtaga; så yttrade
Hr L [an t] m., att han i den giorde prop. tänckt förena
hrr mes tanckar, men som det ej lyckats och det finnes, att
Pr[äste]st. hemstält detta sidsta exped. til regeringen som
170 1762, mars 1, 6. Medaljers utdelning.
Medailler
utdelas.
casuelt och hvilket kanske aldrig torde behöfvas, så giordes
nu proposition öfver Pr [aste] st. extr. protocolli, hvilcket bifölls.
Hr L [ant] m. gaf härpå tillkänna, att H. K. H. Cr[on]-  printzens til hvarje R[iksens] St[änders] ledamot förärt en
af de öfver honom .slagne medailler och til utdehlning ibland
R. o. A. nedsänt til R[iddar]huset 1 070, som Fiscalen emottagit,
hemställandes, om icke R[iddar]husdeputation til nästa
plenum må få inkomma med project, huru de med bästa
sätt må kunna blifva utdehlte.
Detta bifölls.
Frh. A. Reuterholm heinstälte, om det icke må H.
L[ant]m. updragas att derföre temoignera hos H. K. H. R. o.
A. underd. erkänsla.
Härmed instämde samtel. R. o. A. och påtog sig H.
L [ant] m. att detta ärende för H. K. H. efter R. o. A. bef.
frambära.
H. Hasenka m p f hemstälte, om ej slik tacksäjelse
kunde genom en depui, afläggas. Men H. L [a n t] m. erindrade,
att sådant altid för detta varit ovahniigt och ej el. förb
åhr skedt til H. K. M. vid et lika tilfälle.
H. Hasenka m p f yttrade sig hafva detta i godt upsåt
påmint. Om sidst en slik deput. til K. M. ej blifvit vid lika
tilfälle påtänckt, så voro det galit nog, och hade han, om han
varit närvar :de, visserl. derom skolat påminna.
Hr L [ant] m. utbad sig att slippa någon reproche, den
han af H. Has[enkampf] ej kunde emottaga i et måhl, där
han hållit sig efter det, som i förra och närvar :de konungars
tid varit vanligit, och bad derjemte att, då man ville giöra
sin cour, dett ej måtte ske på hans depense.
Frh. Reute rhol m, H. D urie z, Fr [ih.] C. O.
W rangel och flere förklarade sig äfven vara af den
tancka, det vid detta tilfälle ej borde giöras annat, än hvad
vanligt varit, och att förblifva vid det, som beslutit vore.
R. o. A. instämde häruti, hvarpå plenum slöts
k. 2 slagen.
Fortifikationsofficerares tur.
171
A : o 1762 d. 6 Mars.
Lördag.
In pleno kl. 9.
H. Psilanderhielm fortfor med justeringen af des hålne
protocoll för d. 27 Januari.
Hvarpå föredrogs Secrete Deputations bet[ån]k:de af d.
25 Nov. förl. åhr rörande Advoc.fiscalen Ubmans besvär öfver
prejudice, föreslåendes deputationen til Ubmans uprättelse,
att i fall han ej skulle i anseende till R[iksens] St [änders]
imediate handläggande kunna erhålla secr.syslan i Cammarcollegio,
hvartil deput. funnit honom berättigad, han må
til assessor i Cammarrevisionen med dess innehafvande löhn
tils framdehles ledighet bland ass.löhnerne befordras.
Bet. bifölls.
2. Föredrogs Sec. Dep. [betänkande] ang:de fortificat.officerarnes
tour i arméen samt Öfv. B:n Wredes befordran,
dat. d. 19 Maij förl. åhr.
Secr. Utslc. extr. prot. i samma ämne af d. 16 Sept:br,
Borg:st. extr. prot. af d. 19 Nov.,
Bonde:st. d:o af d. 24 Nov.,
Borg:st. d:o senare af d. 5 Dec. samt Hr Glansenstiernas
memorial, som tilst[yrker] bif. på Sec. Ut [sk.] hemställ :de.
Under desse acters opläsande ankom en Pr[äste\st. deput.,
6 p. stark, anförd af Bisk. i Link. D. Filenius, som
p [rsemissis] p[rsemittendis] anmälte, att sedan ståndet för
detta afgiordt, att uti St [ändernas] deputationer inga private
måhl, som ej gådt ord. via, skulle få optagas, och nu derom
ytterl. antydt des ledamöter i deput :ne, så hade ståndet äfven
i dag beslutit att i ståndet ej eller någre slike måhl imediate
skulle optagas el. afgiöras, på det ej dermed giöromåhlen må
ökas til förlängande af r[iks] dagen.
Deput. besv. på vank sätt af H. L [ant] m. och afträdde.
Ankom derpå en Bondest. dep., 6 ledam. starck, hvars anförare
Sven Håkansson p[raemissis] pfraemittendis]
anmälte, att ståndet i dag förehaft ett extr. prot. ifrån Exped.
[deput.] ang:e någon yppad svårighet vid expeditionen
uti saltsaken, hvilket kommit ståndet oförmodat före, anhållandes
att R. o. A. ville hielpa befordra dette af 3 stånd bifallne
måhl til verkställighet.
Justering.
Adv.fisc.
Ubbmans
besvär.
Ang:de
fortificationsofficerares
tour
i armeen.
Pr[äste]st.
deput: de.
Bondest:s
deputerade
172 1762, mars 6. Wredes befordran.
Ang: de
Öfversten
Wredes befor
dran.
Deput:n afträdde.
Sedan förb:de acter blifvit upläste, yttrade sig H. v. Vicken,
att hvad deruti om Frit. Wredes befordran förmältes,
det bifölle han på det sätt, att ej något vist regemente för
honom determineras utan att honom lemnäs förslag, då H:s
M:tt har frihet att välja bland 3. Hvad 2 angick den af Sec.
Ut [sk.] föreslagne författning ang:de fortif.staten och des
off. befordringar i arméen, så höll Hr v. Vicken sådant medföra
god nytta för arméen, som dymedelst vunno habile officerare
vid regementerne; tilläggandes att äfven cornp.officerare
borde härvid tillåtas tienstebyten, blott författning
giordes, att pensionse[assorna] dervid ej kommo att lida,
som det skedt med bytet emellan Öfv. Gr. Cronhielm och
Öfversten1
Frh. Grönhagen, H. G [i] ert [t] a, Gr. D. Hamilton
och H. T h ure R u [d] beck biföllo äfven Sec.
Utsk. tilstyrckande angre fortificationsstaten, hvilket äfven
på H. L [ant] m. proposition af
samtl. R. o. A. bifölls.
I anseende til det andra momentet angre Öfv. Frih. Wredes
befordran yttrade sig
Frh. C. W. Grönhagen, att ehuru Frlili.] Wrede altsedan
1756 sökt regemente utan att vinna förslag, hvaröf. han
sig besvärat, så kunde han doch ej säjas lidande, innan hans
tour blifvit faststäld. Altså kunde han nu ej til det första
ledige regrte befordras, emedan des rätt dermedelst skulle
antidateras och man ej vet, om han sin förra tienst bortaccorderar
el. hvad annat regrte han söker; och fördenskull bör
han efter vanl. förslag befordras, hvartil han som competent
sökande bör erkännas utan äldres prejudice.
Hr K 1 i n g s p o r trodde det vara nog, om Frh. Wrede får
på lagligt sätt anmäla sig til något ledigt regrte.
H. C. Wadenstierna inst. med H. Klingspor, tilläggandes
att Fr[ih.] Wrede ej ville prejudicera någon utan begärte
blott få niuta sin öfv.fullm. vid fortif. utan andras prejudice.
Hr T. Ru [d] beck förklarade sig gynna Fr[ih.] Wrede
men trodde det vara emot lag att bortaccord. sin tienst, vara
tienstfri och likvähl få avancera.
H. Hasenka m p f biföll Hr Rub[eck],
1 Meningen oavslutad i förlägget.
Expedieringen av beslutet i saltfrågan.
173
H. L [a n t] m. giorde härpå prop.
Bif. R. o. A., att Öf. Fr[ih.] Wrede må ansees som competent
sökande til de lediga reg der, hvartil han sig i und. anmäler,
samt dertil niuta förslag e[n]l. lagar och förordningar.
Resol. Ja.
Föredrogs Expeditionsdeput. extr. p[rot.] af d. 5 hujus,
hvari deput. förmäler, att vid expeditionen utaf det hos Riksens]
St[änder] afgiorde Fiskerideput. bet[än]k:de af d.
17 Julii förl. åhr angre utvägar mot dyrhet och brist uppå
salt, deput. ej kunnat förenas, emedan fast samtel. stånden
i det mästa öfverensstämde i det, som rörde författningen
til salts införsltaff :de i gemen, så hade doch öfver det, som
i samma bet[än]k:des senare punct rör Kungelfs stapelfrihet,
ändrat dess d. 10 Aug. derå gifne afslag sålunda, att
det mede[l]st e[xtr.] p[rot.] af d. 17 förklarat sig först villa
afbida Sec. H[andels-] och m[anufaktur]deput. utlåtre öfver
denna punct, som af Ursk.deput. d. 7 Maij förl. åhr infordrad
blifvit, varandes således deput. led. skilj aclctige, om
den förre puncten i bet[än]k:det skulle i expeditionen separeras
och som tydel. afgiord expedieras eller uppehållas,
tils Borg.st. enligit des senare förbehåll inhämtat dep. utlåtande
och sig öfver den puncten final, utlåtit, då hela bet[än]k:det
på en gång och ej styckevis fingo expedieras.
Häröfv. utber sig deput. R[iksens] St[änders] decision.
Borg.st. uti dess extr. prot. af d. 1 hujus förklarar sig önska,
att den dehlén af Fisk.deput [betänkande], som rörer
saltbristens förekoxn :de, må efter plural, beslut expedieras,
men att den dehlén deraf, som angår Kongelfs stapelrättighet
med mera, så länge må hvila, til dess deput., hvart detta måhl
är remitterat, sig deröfver utlåtit.
H. R u [d] beck beklagade, att detta måhl, som så länge
varit afgiordt, i expeditionen skall uppehållas. Han hoppades,
att om vi med en deput. förestälte Borg.ståndet målets
angelägenhet och onödigheten af deput. utl:de uti et af 3
st[ånd] redan afgiordt måhl, så torde det sig ifrån des påstående
såsom det almännas vänner vilja begifva.
H. C. Wadenstierna gaf såsom Exped.dep. ledamot
en omständelig berättelse, huru med ventil, häröf. uti deput.
passerat och att ledamöterne stadnat i så olike tanckar, att
ingen pluralitet ibland dem kunnat utfinnas.
Ang;de utvägar
emot
dyrhet och
brist på salt.
174 1762, mars 6.
Saltfrågan.
Han tilstyrckte, att det angelägnaste måklet, som rörde
saltet, måtte ifrån qu[aestion] om Kungelf som mindre betydande
skiljas och utan uppehåld expedieras. Det voro ej
Rorg.st. skuld, om den förra uppehöllos; men til anstånds erhållande
i den senare hade de skahl af deras senare remiss
til S[ecr.] H[andels-] o. m[anufaktur]deput. och äfven af
R. o. A. senaste beslut, som innehåller, att et stånds remiss
til en deput. i något måhl ej kan ansees som et finalt yttrande,
hvilket doch af alla 4 stånden til hvarje måhls expedierande
efter 17 § Riksdags]ord. erfordras.
Frh. Cederhielm holt i gemen före att Exp.dep. endast
borde colligera ståndens utlåt: de och dem expediera enl.
plural, men ej deröf. arbitrera el. döma. Hvad nu desse 2:ne
måhl anginge, så ville han vähl ej tro, att B[orgare]st. med
deras remiss af d. 17 Aug. velat påsyfta något uppehåll i
hela saken, men trodde, att denne remiss såsom för sen ej
värckade, sedan ståndet d. 10 Aug. förut hade sig positive i
målet utlåtit, och att det följacktel. nu borde expedieras helt
och hållit.
Hr [von] Bromell biföll Fr[ih.] Cederhielms samt
Bondeståndets i dag häröf. yttrade mening. Och som vid
[17]47 åhrs r[iks]dag äfven et måhls exp. likaså af Borg:st.
blifvit hindrat, önskade han, att Exped.dep. måtte instrueras,
att slikt äfven nu efter r[iks] dagen ej måtte ske.
H. [von] Bohne [n] inst. med Fr[ih] Cederhielm].
Hr L [a n t] m. förestälte, att nu qu[aestion] mera vore om
måhlets exp. rör:d[e] Kungelfs st[apel]rätt än om saltet,
och uprepade derpå ex actis, huru stånden sig häröfver i påskrifterne
yttrat. Denna fråga vore ganska delicat, i synnerhet
för R. o. A., som ej så skyndesamt som de andre stånden
hunno afgiöra alla saker och dessutom sielfve nyl. med
extr. p[rot.] förestelt de öfr. st [änden], att en remiss af
1 stånd ej kan som des slutel. utlåtande ansees. Sedan nu
R. o. A. detta beslutit och 17 § Riksdags]ord. säjer, att på
samtel. ståndens utlåtande hvarje sak[s] exped. beror, så
tycks man häruti böra följa samma principe. Nu som det
fins, at Borg:st. d. 17 Aug. ändrat sit yttrande af d. 10, så
biefve frågan allenast, om ståndet ägt rättighet att ändra des
förra tanckar, hvilket ej lär kunna nekas, så länge saken ej
är expediera! och riksdagen vahrar.
Frh. Grönhagen kunde häri ej inst. med Hr L[ant]m.
Expedieringen av beslutet i saltfrågan.
175
utan trodde, att ståndens egard för hvarannan och respeeten
fordrade att vähl först öfverlägga beslutet och sedan bli fast
dervid, att således B[orgar]ståndet ej bordt ändra sit beslut
af d. 10 och följacktel. Exp.dep. borde anbefallas att begge
målen strax expediera.
H. L [ant] m.: Om stånden ej ägde rättighet att ändra
sine beslut, innan de äro expedierade genom deput., så vet
jag ej, på hvad grund R. o. A. ofta bedt ett el. flere ändra
sina tanckar, sorn til ex. i tienstsaken och flere måhl; tvertom
R. o. A. har sielfva ofta ändrat sina de öfr. stånd communieerade
beslut, hvarpå äfven vid denna riksdag flere
exempel kunna uptes.
Hr Lilliehorn yrckade på exped. i saltsaken men
biföll, att den andra qu[sestionen] om Kungelfs [stad] må
tils vidare hvila.
Hr [von] Na [c] kreij yttrade:1 Jag tror icke, at något
tvifvelsmål kan oss emellan upltomma vid den frågan,
huruvida et stånd har frihet ändra des beslut; en sådan rättighet
följer af sig sielf. Men en annan fråga är det, om et
stånd kan uppehålla expedition i en sak, som blifvit af alla
stånden definitift afgiord, derigenom at det ståndet uphäfver
des förra beslut i hufvudsaken och vid förändringen
allenast begärer närmare lius af en deputation. Thetta tror jag
för min dehl hvarcken vara tillåtit el:r nyttigt. Riksdagsärender
skulle derigenom kunna til rikets yttersta skada på tiden
utdragas och inveklas; sådan är saken här, sen Borgareståndet
först afgiordt hela hufvudsaken, afslagit Fiskeriedeputationens
utlåtande hvad Kongeifz stapelrätt angår och derpå
uti et vidsträckt extr. protocolli hos de öfrige sine medstånd
updragit alla sine hufvudsakelige skiäl dertil, så hafva
the derefter i så måtto ändrat sit förra beslut, at de
allenast begärt, det Secrete Handels- och manuf.dep. borde
i hvad Kongelf angår sig utlåta; och det som besynnerligast
är, i sit första extr. pr[ot.] säger Borg:st., at ansökningen
om stapelrätt för Kongelf blifvit i Urskillingen afslagen, och
i det senare, at den är remitterad til Sec. H [ andel ]s- och
manuf.deputationen. R. o. A:s tagne beslut, at ingen sak
får expedieras, när et ståndli remitterat den til en deputation
granskning, kan altså ej lämpas till detta mål och derföre
tilstyrker jag, at vi uti et ext. prot. utförligen, däck
1 Bilagt protokollet med namnuppgiften »Olof Nackreij».
176 1762, mars 6.
Saltfrågan.
på et höfligt och oss värdigt sätt, föreställa Borg.ståndet, det
expeditionen i detta fall hvarcken kan uppehållas heller det,
som rörer Kongelf såsom et medel til saltbristens hämmande,
från det öfrige åtskiljas. Och derest R. o. A. behaga yttra
sig, at särskilt exped. om saltet borde afgå, hvartil jag aldrig
kan bifalla, begärer jag derom votering.
Frh. Ridderstolpe gick förbi denne senare qu[sestion]
om ståndens rättighet att ändra sina resolut, som
ganska delicat för regeringssättet. Doch trodde lian, att sorn
ståndet ej strax remitt. måhlet til deput. utan först sedan
det sig hade posit. utlåtit, så borde den senare remissen
intet värcka, ej el. denne qufsestion] kunna ansees som en
res privilegii, utan styrckte, att vi häröfver ville giöra de
öfr. st [änden] tienlige föreställning emot slik praxis, hvarmedelst
1 stånd lätteligen kunde uppehålla de 3 andras pluralitetsbeslut.
H. L[ant]m. anmärckte, att om et stånds slutel. utlåtande
ej kunde dömas, innan dess påskrifter på den så kallade
löparen til Exped.d[eput.] inkommit.
Hr v. Vicken: Jag kenner något 4 ståndens rättighet,
vet och, hvad almänna lagen förmår; efter denne kan jag i
test. bortge min ägendom och den äfven återtaga, men då
bör jag först döda den förut skedde donation. Så skulle
äfven Borg:st., då det kullkastat sitt förra yttrande, hafva
dertil anfördt nya skähl, sorn de ej giordt. Jag önskade derför,
att ingen advocatur ibland stånden el. hos oss må brukas
utan att Exp.d[eput.] må efter pluralit. expediera hela denna
sak enl. Frh. Cederh[ielms] mening, hvaröfver jag begär
prop. och votering.
Hr Bildenschöld trodde, att som i gemen stånden
ej borde vara understälte misstanckar el. insimulationer, så
kunde i detta måhl äfven ej säj as, att icke Borg: st. haft rättighet
att ändra och förklara dess förra tancka. Ingen respect
kunde dem derifrån hindra, ty den kunde stånd emellan ej
vähl åberopas; men deremot borde vi för hvart et st[ånd]
bruka den acktning och fogelighet, som vi uti lika fall af
dem återvänta och gerna åstunda, varandes således ej Renligt,
att häröfv. hos de öfr. st [änden] någon förest, skulle
giöras.
Han biföll slutel., att puncten af bet. rör:de saltet, i hvilken
alla stånd sig slutel. yttrat, måtte expedieras, anseendes
Expedieringen av beslutet i saltfrågan.
177
han som ynckeligt och oförsvarligt, oni en för landet så angelägen
sak skulle oppehållas af den mindre betydande
qu[sestion] om Kongelfs stad, hvilken vähl kunde tils vidare
upskiutas.
Hr Gyllensvahn beviste af R[iksdags]ord., 17 och
20 §§, att hvart stånd ägde sig i alla måhl slutel. yttra och äfven
jemte besluten vid expeditionen, och således hade Borg.-  ståndet ägt rätt att kunna ändra sitt förra yttrande.
Att puncten rör:e saltet nu måtte expedieras biföll han.
Ang:e åter den andra puncten tilstyrckte han af ömhet för
lag och folckets rätt det vänligaste steg emot Borg.ståndet
och ville således bifalla 8 dagars upskof, att ståndet derunder
finge rådrum att anföra alt, som kunde uplysa saken
och deras härvid åberopade rätt och privil., hälst de stodo
in petitorio och et sådant upskof til öfverlops intet kunde
skada. Denne dehlén af bet [än] k. kunde således 8 dagar
hvila, men den förre om saltet borde utan upskof enl. pluraliteten
expedieras.
Hr R u [d] beck förmente, att som de öfr. st[ånden] afgiordt
målet utan att höra deputat., kunde de äfven nu afslå
Borg:st. att höra deput:n, hvarmedelst alt upskof couperades.
H. L[ant]m. anmärckte, att Borg:st. icke utan R[iksens]
St[änders] Ursk.deput. remitterat saken rör:e Kungelf til
Sec. H[andels-] och m[anufaldur]deput., att således Borgrst.
med fog kunde begära se des utlåtande såsom dep. af St [änder]
ne pålagt utan att deri hindras af det, vi och 2 stånd
afgiordt saken, innan vi fädt se deröfver deput. berätt :se och
yttrande.
H. Klingspor beklagade, att den så angelägne expedition
om saltet således skulle på tiden utdragas, och önskade,
att de 3 st [änden] ville med en deput. hos Borg: st.
befordra denne expedition.
H. L [ant]m.: Borg:st. vilja ej oppehålla saltsaken utan
blott puncten om Kungelf. Att nu befordra den förra exp.
kan han separeras ifrån den senare. Den förre kan då strax
bli exped. och om Kungelf kan det sedan ske apart expedit.,
om R. o. A. så behagar.
H. Giös biföll H. L [ant]m., att desse puncter måtte särskilt
expedieras.
Desslikes H. Linnerhielm.
12—512407
178 1762, mars 6, 8.
Saltfrågan.
Frfih.] Fr. Otto Wrangel yrckade på för anförde
skähl, att bet[änk.], sorn hvaröf. Borgrst. sig en gång utlåtit,
må til undvikande af prejudicat expedieras och målen deri
ej separeras.
Hr Ehren m a 1 m biföll upskof tils nästa lördag, desslikes
H. Hasenkampf och H. Wadenstierna, som
tilläde, att exped. emedlertid må ske i saltsaken.
Fr[ih.] Kagg inst. med Frh. Wrangel.
Frh. C. Horn biföll, för alt få exped. i saltsaken, att den
må få exped. separat ifrån det, som rörde Kongelf, hälst
dermed äfven en vänlighet vistes mot et medstånd.
H. Jennings biföll H. L[ant]m. prop. att separ[era]
exped. [af] desse måhl och begärte deröf. votering.
Härmed instämde H. Voltema t.
Hr Duriez mente, at som vi en gång af gior dt hela saken,
borde vi den afgiord anse; men som bär qu[aestion] om
Exped.dep. giöromåhl vid verkställigheten deraf [yppats?],
borde vi öfr:se des instruction i allmänhet och emedlertid
med denne casus spec. [ej]1 deri giöra någon ändring.
Frh. Ax. Reuterholm deducerade, att hvad H. Duriez
påmint om deput. instruction fordrade längre tid och nu ej
egentel. vore substr. materia, som bestod i frågan, huru
Borg:st. remiss til deput. borde anses. Frh. Reut[erholm] beviste,
att sedan punct. ang:e Kungelf vore förut til S[ecr.]
H[andels- och manufaktur]d[ep.] remitterad, hade Borg:st.
haft skähl att villa afbida deput. yttrande, att deras första
utl:de ej nu kunde ansees för et categ. beslut och att vi af
vänlighet borde dem i något upskof vilfahra.
Hr L [ant] m. önskade Frh. Reut [elholms] tanckar måtte
bifallas, eljest torde vi autorisera ett prejudicat, som vore
skadel. stånd emellan och vid annat tilfälle kunde för R. o.
A. äfven bli obehagligt.
Hr Duriez instfämde] med Fr[ih.] Reuterholm att för
vänlighet skull bifalla 8 dagars upskof i detta måhl, doch
med förbehåll att dep. bet[änk.] ej måtte förorsaka här någon
ny ventilation öfver vårt förre beslut.
Fr[ih.] A. Reuterh [olm] tilläde, att som detta upskof
vore en formalitet, som vi af vänlighet för Borg:st. nu
vidtagit för att med enighet komma til slut med saken och
för att prevenera sådant, som vid annat tilfälle kunde falla
1 Memorialprotokollet.
Saltfrågan. Medaljutdelningen.
179
oss sielfve mindre behagligt, så borde derjemte i protocollet
vårt förra beslut så bevaras, att det ej blefvo någon vidare
qu [sestion] underkastat.
Som R. o. A. mäst härmed instämde, så giorde H.
L [ant]m. proposition: Bif. R. o. A. upskof til nästa veckas
slut, att S[ecr.] H[andels-] och manufaktur]deput. med sit
utl:de öf. Kungelfssaken må dertil få inkomma.
Detta bifölls,
hvartil äfven lades, att vårt förra beslut i detta måhl ej må
dermed sättas i ny qufaestion] och att exped. om saltet emedlertid
hvilar.
Frh. Grönhagen förklarade til prot., att han den skedde
prop. ej kunde bifalla.
Frh. F. O. W rangel förbehölt, att et ext. prot. til de
2:ne stånd må utfärdas, hvaruti vi ge dem detta tilkänna
samt att det ej kan ge anledning til den afgiorde sakens
återuptagande.
H. L [ant] m. lofvade, att et sådant ext. p[rot.] til nästa
plenum skulle vara färdigt.
H. L [ant] m. anmälte ett Ursk.dep. ext. p[rot.] af d. 18
Feb. [17] 61 ang:e promotorial til K. M. om afgiörande af
några besvär, Auscult. Brun anfördt emot L[ands]h[ö]fd. och
Magistraten i Wennersborg.
Bifölls att Brun får und. promotorial.
Upl. Riddarhusdeput. bet. af d. 3 il lars ang:de sättet, hur
de af H. K. H. förärte medailler må utdehlas.
Bifölls.
Frh. R i d [d] er stolpe anholt, att H. L[ant]m. täcktes
befordra utarbetandet af tienstehionsstadgan i Cam.oec.dep.,
hvilket H. L [a n t] m. låfvade, förmanandes derhos hrr ledamöterne
i deputationen att flitigt sammanträda till arbetets
befrämjande.
R. o. A. skildes åt kl. 2.
A. 1 7 6 2 d. 8 M a r s.
Måndag.
Plenum kl. 9.
Just. protoc. af d. 8 Febr.
Upl. H. C. Tersmederts memorial uti et processmåhl emel
-
Ang:de
Brunns
besvär.
Ang:de
sättet til
medailutdel.
Justering.
180 1762, mars 8. Löve-Lillieströmska processen.
Ian. Lagerbielkes sterbhus och Casseuren Vargs arfvingar,
hvaröf. Just.dep. med bet[än]k:de inkommit.
Ligger och går.
Ang:de 2. Borgm. och Talemannen Gust. Kierman[s] mern. och
tamare" ansökning' af d. 15 Febr. om lof att vid des bruk Aspa och
vid Aspa och Snaflunda hemman få anlägga en stångjernshammar, hvarSnaflimda.
^ jian "„er tilräkelig malm samt säteri och frelseskogar.
Ligger.
Pr:st. 3. Ankom en Prästest. dep., 8 p., hvars ordförande Superdeputation.
jn^ Gottland D. Lutkeman p[rremissis] p[rsemittendis]
anmälte ståndets begäran, att Just.dep. bet[än]k:de
om assessores i consistorierna, hvilcket vähl ståndet mästendehls
bifallit, sorn och Cam.oec.dep. bet[än]k:e om hospitalerne
måtte få hos R. o. A. hvila, til dess ståndet med deras
tanckar dervid skriftel. hunnit inkomma.
Deput. afträdde.
Saken emel- 4. Föredrogs Jlis
och Lillje- Tilaij 1761 uti processen emellan Gen.adjut. Georg Löven samt
ström. frami. Capitein Clas Dankvart Liliieströms sterbhusinteressenter.
Deputat. finner, att H. Löve uti alla dess anförde besvär
varit mindre grundat och befogat, men i anseende til dess
medellösa tillstånd förskonas han för de enl. 1738 åhrs förordning
honom åliggande böter för obefogade klagomåhl af
K. M:s dom.
Hr [von] Böhn [en] anförde vähl et och annat, som
tycktes lända til Hr Loves faveur,
men Hr [von] Nalcreij deducerade deremot ex actis
de förnämste skahl, som beviste rätten på Liliieströms sida
och grunden til Just:d. bet[än]lc:de,
hvilket uppå H. L [a n t] m. proposit. bifölls,
hvarvid doch Hr Klingspor förklarade sig ej kunna
något yttra, emedan detta måhl vöre honom obekant och
han ej voro stor j urist.
Ang:de 5. Föredrogs Secrete Utskottets hemställande af d. 11 Dec.
|)eöf.heutfr 1761, hvarmedelst öfverstelieut. vid Lifregementet Chr. Joach.
Klingsporr. Klingspor i anseende til dess berömlige långlige tienster, utmärckte
välförhållande i de pomerske campagner och undfågne
svåre blessure pröfvas förtient att anmählas hos K. M.
till nådig åtancke att få en åhrlig pension af 1 000 d. s:m
i dess lifstid och att, fast han är fången, få behålla dess
Falu stads bevillning. 181
tour i arméen til befordran framför dem, som emedlertid
avancera honom förbi.
Detta bifölls utan motsäjelse,
hvarpå H. Klingspor så vähl för sielfva saken som
för den utmärckte gunst, hvarmed den blifvit beviljat, betygade
för R. o. A. sin vördsamste erkänsla.
6. Föredrogs Secrete Utskottets hemställande af d. 77 Noa.*
[17]61 ang:e någon särskilt bevilning til den afbrände Fahlu
stads uphielpande och koppararbetarnes understöd.
Bondest. extr. p[rot.] af d. 26 Jan. förmälte, att ståndet
för sig härtil intet kunde bevilja men biföll enl. S[ekr.]
U[tsk.] förslag afgiften af Store Bergslagen för Fahlu stad
til näste riksdag med tillägning, att lika afgift af Vermelands
bergslag i 2:ne åhrs tid må beviljas til den äfven afbrände
Carlstad stads återupbyggande.
H. [von] Vicken anförde, som förut vid någre slike
tilfällen, att han ej ville vara ohielpsam men funno mäst
billigt, att deräst R. o. A. och landet skulle contribuera till
upbr. städernes uphielpande, så borde vi äfven niuta lika
reciprocitet af städerne tilbakars, då några säterier och
landtgods af eld förstördes. Dessutom borde städerne med
inrättning af brandcassor hielpa sig sielfve och hvarandra,
kunnandes han derföre til Fahlu stad ej bevilja någon pålaga
af Adelen och landet vidare, än att en stambok för denne
stad må tillåtas.
Hr Lilliehorn instämde i denne sidsta mening.
Hr [von] Nackreij förestälte Carlstad stads lika olycka
med Fahlun och tilstyrckte äfven för henne hielp enl.
Bondeståndets extr. prot., protesterandes eljest emot att Vermelands
bergslag någon afgift til Fahlu stad må påläggas.
H. Leijonanckar understödde S[ecr.] Ut[sk.] hemställ
:de.
Frh. Kagg instämde uti H. Vickens mening så vähl som
Hr H a s e n k a m p f.
Hr Bildenschöld förestälte, att qu[sestion] ej vore
om att hielpa Fahl. som stad, ehuru den lidit, men att hielpa
koppargrufvoarbetet, som endast förrättades af Fahluboerne.
Kunde de dermed ej continuera, så led åhrl. koppartilvärckningen
och cronan i sin inkomst.
Hr L [ant] m. bestyrckte, att S[ecr.] Ut[sk.] mästa afseende!
haft på denne särskilte omständighet med Fahlun.
Bevillning
för Fahlu
stad.
182 1762, mars 8. Falu stads bevillning.
Den olyckan, som öfvergådt invånarne, hvilka mäst voro
koppargrufvoarbetare, hade enl. de af L[ands]h[ö]fd. meddehlte
efterrättelser redan i förl. åhl- giordt en minskning
af 884 skepp. 13 L®1 och 13 ®2 uti koppartilvärckningen
emot åhl- 1760, då kopparinvägningen besteg till 4 530 sk.
15 L®1 6 32, och blefvo ej staden hulpen, gingo arbetsfolcket
sin kos, grufvan blevo ej arbetat och cronan miste den koppar,
som så vähl behöfves til skiljemynt.
Hr Volte mat tilstyrckte bifall på Secrete Ut[sk.]
hemst :de ang:de Fahlu stads hielp, hvarunder rikets fördehl
vid koppararbetet berodde, och önskade, att äfven Carlstad,
som fler gånger af brand lidit, till Bergslagens stora känning,
må enl. Bondest. förslag på lika gunstigt sätt blifva understödd.
Frh. Cederhielm, Jos. C., yttrade, att han altid varit
emot att landet skulle contribuera brandstod til städerne,
men detta fall vore olika. Fahlun som blott stad ville
han ej hielpa, men des invånarere (!) borde ej anses som
stadsboer utan som koppararbetare uti grufvan och af hvilckas
arbete cronan åtniuter en fierdedehl, som stiger til
emot 500 000 d. s. åhrl., hvilket cronan af ingen annan näring
i riket vinner. Och som Fahlu stad således ej bestod
af skinnare, krögare, åkare etc. som andre småstäder utan
af idoge och för riket nyttige arbetare och koppartilverckningen
i anseende til slantars och skiljemynts nödvändighet
på alt möijeligt sätt bör befrämjas, så hoppades han, ingen
vore så hårdhiertat mot riket att villa neka denne stad en
så billig hielp, som S[ecr.] Ut[sk.] föreslagit.
H. Ehren malm ville vähl med Frh. Ced[erhiehn] instämma
för Fahlun, om Carlstad efter H. Nakreijs påstående
äfven blefve hulpen; eljest ville han, att Vermelands bergslag
från all afgift skulle ex[c]iperas, bifallandes för öfr., att
städerne borde ha sina br[and] cassör inrättade, så att landet
vid deras brandskador ej med deras uphielpande behöfde besväras.
H. C. T e r smeden styrckte i anledning af hvad så vähl
H. L [ant]m. som Frh. Cederh[ielm] anfördt til bifall på det
för Fahlu stad föreslagne understöd såsom i sig sielf lindrigt
och föga känbart.
1 Härmed avses lispund.
2 Härmed avses skålpund.
Falu stads bevillning.
183
Hr Jennings conform. sig med Fr[ih.] Cederhielm,
tilläggandes blott att cronans inkomst af Fahlu stad vore
större, än han förmält, och belöpande mot 2 millioner åhrl.
Den omtalte recipr. emellan landgods och städer trodde
han ej vara lämpelig, emedan de förre äro privata och skadan
dervid privat, men de senare lemmar i rikskroppen, hvars
rörelse hörde til den almänna.
Hvad anginge Carlstad, så vore han villig att den äfven
hielpa och att eljest enl. Hr Nakreij Vermel, bergslag härtil
ej må contrib.
H. Fried. Ehrensvärd yttrade sig i lika mening
som Frh. Cederhielm.
Frh. Duvall inst. med Frh. Cederhielm för Fahl. och
med H. Jennings om Vermel, bergslags ex[c]eption från någon
afgift, efter Carlstad vore i lika olyck. belägenhet samt
för öfr. ang:e nödvändigheten af brandcasseinrättningar för
städerne.
Frh. C. Rid [d] er stolpe tilstyrckte på lika sätt som
Frh. Cederhielm för rikets skull bifall till Fahlu stads understöd.
Hr Giös biföll Secrete Utsk. i anseende till nödvändigheten
att befrämja koppargrufvearbetet.
Fr[ih.] Kagg begaf sig äfven dertil, doch att detta understöd
blott må komma koppararbetare til godo men ej
andra stadsboer.
Hr [von] Vicken efter de af Fr[ih.] Cederhielm] gifne
uplysning[ar] begaf sig äfven i faveur af koppararbetare,
sorn torde utgiöra 800 personer. För desse ville han
caserner skulle byggas, men andre stadens borgare borde ej
niuta något af detta understöd.
Frh. A. Reuterholm anförde, det betänckeligt vöre
att häruti giöra någon skilnad emellan staden och koppararbetare,
emellan hvilcka i långliga tider förut varit nog
spliit och skilnad, som man ej längesedan icke utan möda
och konst hunnit bilägga och förquäfva. Altså borde något
slikt i proposit. ej inflyta men vähl kunde i vår resol. införas,
att vi vid vårt bifall härvid haft et särskilt afseende
på Fahlun framför andra städer.
Hr L [ant] m. giorde häruppå propositionen, om S[ecr.]
Ut[sk.] bet[än]k:de för Fahlu stad bifalles.
Härtil svarades med Ja, blandat med några Neij, men se
-
184 1762, mars 8. Avgift å te och kaffe.
clan enl. någre hrrs begiäran H. L [an t] m. tillagt vid prop.:
med förbehåld att de öfr. resp. stånd likaledes härtill lemna
bifall,
blef det enhäll. bifallit.
Afgift för Föredrogs remiss ur K. M:s Rådc[ctm] :re af d. 16 Febr.
^affe* rae<i hemst. til R[iksens] St[änder], om icke för detta åhr
och framdeles taxering til afgift för the och caffe må fast[st]
allas, sedan införslen af desse vahror blifvit af R[iksens]
St [änder] tillåten.
Frh. Cederhielm, finnandes sådant ganska billigt, tillstyrckte
genast bifall härå.
Boch fants godt, att detta remitteras till Bevilln.deput.
Justerades det i sidsta pleno resolverade extr. prof. ang:de
8 dagars opskof uti expeditionen å Fisk.dep. bet[än]k:de rörande
saltsaken och Kongselfs stad, hvaröf. Borg:st. först vill
afvänta S[ecr.] H[andels- och] man.dep. bet[än]k:de,
och bifölls projectet.
Frh. F. O. Wrangel påminte dervid, att detta ej borde
blifva et prejudicat för att sätta afgiorde måhl ånyo under
ventilation och ståndens decision; men härå blef ej svarat,
utan upropades de 6 deputerade, som härmed til de öfr.
st [änden] skulle afgå.
H. H a s e n k a m p [f f ] erinrade, att i stället för de 8 dar
måtte utsättas nästa lördag, hvarmed H. [von] Vick [e n]
instämde.
Detta updrogs Frh. Cederhielm, som deput. anförde, til
mundtelig berättelse i stånden.
Deput. afgick.
Ang:de Föredrogs Hr Hasenkampfs memorial, som legat på borsubsidierne.
om un(jerrättelse ifrån S[ecr.] Ut[sk.] angre väre erhållne
el. resterande subsidier.
Hr L [ant] m. hemstälte, om icke H. Hasenkampfs påminnelse
må såsom grundad uti Sec. Ut [sk.] instr. med bifall
remitteras til S[ecr.] Ut [sk.], som bifölls.
Hr Lilliehorn samt Fr [ih.] A. Reuterholm önskade,
att detta meni. innehåld måtte hos de öfr. st [änden]
til skyndesam expedit, och verckställighet recommenderas
och dermed ej, sorn med flere meni. skedt, på tiden ankomma.
Res.: Det kommer den ordförande af deput., som härmed
Medaljutdelningen.
185
afgår, att recom. detta mern. afgiörande hos de öfr. stånden.
Deputat. opropades och af gick, efter den förre, som eljest
kunnat detta medtaga, redan var borta.
Upplästes Ridd:husdeput. berättelse af d. 8 Mars ang:e
någon oreda, som förelupit vid utdehlningen af medaillerne
enl. R[iddar]husdeput. i sidsta pleno bif. memorial, med
hemställan, huru H. Quartermästaren Lagerberg, som deput.
härvid i synnerhet namngifvit, derföre må ansees och deput.
sig med utdehl. vidare förhålla utan at dervid sakna des
acktning och tilbörlig anständig ordning.
Häröfver upväxte hos R. o. A. en ventilation, som varade
någon stund.
Ang:e medaillernes utdehlning voro somblige, som Hr
Klingspor och H. Soop, af den tanckan, att i morgon
dertil anslag kunde ske och utdehl. ske efter uprop af hvarje
bänck.
Hr Ru [d] beck trodde hvarje bänckman kunde med.
för sin bänck uttaga och der utdehla, men heremot påminte
H. C. Ruten schöld, att de då enl. förra beslutet ej
kunde ordent. quitteras.
Frh. Ri [d] derstolpe deremot ville, att hvar och en
efter bequämlighet skulle få uttaga sin medaille enl. förra
beslutet.
Formligt anslag och uprop dertil holt han föga tienligt,
äfven som han ansåg för nesligt, att våra protoc. skulle vitna
om den oreda, som härvid sig inblandat.
Härmed instämde H. [von] Vicken, H. D u r i e z, H.
C. Wadenstierna, H. Klingspor, Frh. Kagg,
Fr[ih.] Grönhagen.
Härvid ankom en Bondest. deputat., 8 p[ers.] st[ark],
hvars ordförande Sven Håkansson p[rsemissis]
p[rsemittendis] gaf vid handen, att ståndet bifallit R. o. A.
extr. pr[ot.] ang:e saltexpeditionen och för öfr. förblifver vid
dess deröfver för detta tagne beslut.
Deput. afträdde.
Ang:e den af Ridd:husdeput. omförmälte oredan voro en
dehl, såsom H. Lilliehorn, H. C. Wadensti erna,
H. v. Post, af den tanckan, att R[iddar]husöeput:n borde
tagas uti et billigt beskydd, att den härvid förelupne oordning,
som giordt så mycket tahl, i almänheten ej lättel. kunde
Ang:de
förelupen
oreda vid
utdel. af
medail:r.
Bondest.
deput:de.
186 1762, mars 8, 12, 18. Medaljutdelningen.
Om plikt för
ofrälse, som
anmäler sig
at sitta på
Rid[dar]-  liuset.
i tysthet nedläggas utan borde beifras, efter den rörde hela
ståndets värdighet och den oordning, man sökte i alla måhl
at hämma, skulle tiltaga, derest den icke vid slike tilfällen
som detta med alfvare ansågs och bemöttes, samt att följacktel.
R[iddar]husdeput. måtte inkomma med förslag til den
näpst, som härvid vore att statuera.
Andra deremot, som Hr En [e] schöld, H. P. Wadenstierna,
Frii. Kagg, Frh. Grönhagen, H. Leij ons
t é n, höllö före att R[idddar]husdeput. sielf gifvit någon
ani. til den timade confusion, dermed att hon vid utdehl. ej
fölgt den af R. o. A. faststälte methoden utan i stället börjat
utdehl. efter uprop enl. matriklen och eljest dervid arbitrerat;
att R[iddar]husdeput. nu vore klagande part och således ej
borde döma.
Andra, som Hr D u r i e z, H. Möllerstierna, Frh. A.
Reuterhol m, H. [von] Böhn [en], H. Klingspor
och H. E n [e] schöld begerte, att denne qu[sestion] såsom
ny måtte hvila och emedlertid återremitteras til R[iddar]husdeput.
, som har att inkomma med en omständelig berättelse
häröfver, hvarefter R. o. A. kan sig efter befundne omständigheter
utlåta, hur den bör ansees och beifras.
Härpå blef uppå H. L [a n t] m. giorde prop. resolverat, at
hvad angår utdehlningen, så kommer den enl. förra beslutet
att förrättas af R[iddar]husdeput. 2:ne ledamöter och Riddar]
husfisc. de nästa förmiddagar ifrån 8 til 1, då utan anslag
hrrne efter bequämligheten sina med. emot quit. kunna
uttaga. Och i anseende til det senare res., att detta återrem.
til R[iddar]husdeput., som har att inkomma med omständelig
berättelse om den häri omförmälte oordning samt med
project, huru den tienl. må kunna beifras.
Föredrogs R[iddar]husdeput. hemställande af d.1 Jan.
[17]62, om icke til almän efterrättelse dep. må få låta trycka
K. M:s bref af d. 21 Ap. 1755 ang:e 1 000 d. s:ms plickt folden
ofrälse man, som anmäler sig att sitta på R[iddar]huset
för någon utgången famille utan att kunna bevisa sig värckel.
vara af sådan famille härstammande.
Detta bifölls,
hvarpå R. o A. skildes kl. 1/s 2.
1 Datum saknas i deputationens memorial.
Plenidagar. Uranienborg.
187
År 1 7 6 2 den 12 Mars.
Fredag.
Sammanträdde R. o. A. in pleno kl. half 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, föredrogs Secrete Utskottets Ang:de anextr.
protocolli af d. 11 hujus med hemställande, om icke i an- ståpjgn™ed
seende til de vigtige ärender, som nu fordra S[ecr.] Utskottets
oafbrutne sammanträde och arbete, något anstånd må
hafvas med plenidagars hållande,
hvilket R. o. A. biföllo.
Hr v. Vicken tilläde endast, at han hoppades, det när
secrete utskottsgöromål det vorde tillåtandes, plena åter
skulle komma i sitt arbete til de många förevarande inrikes
ärenders afgiörande.
Hr Landt m. bad R. o. A. vara därom försäkrade, at sådant
efter möijeligheten ske skulle.
Hvarpå R. o. A. åtskildes. Och församlade sig Secrete Utskottet,
som til kl. 9 var anslaget.
A:o 1762 d. 18 Mars.
Torsdag.
Plenum kl. 9.
Just. prot. af d. 11 Febr. Justering.
2. Upl. H. Lannerstiernas mern. rörande arrendet af kongs- Ang:de
gården Uranienborg på öen Huen. UrSbwg!
Rem. till Cam.oec:deput:s fordersama utlåtande.
3. Upl. Bfergsjrådet Psilanderhielms mern. och besvär öfver Psilandernågra
af Protoc.deput. emot Bergscollegium giorde anmärck- Prut.
ningar. dep.
Ligger och går til de öfr. stfånden].
4. Föredrogs Borg:st. extr. pr[ot.] af d. 12 Dec. [ 17]61 Borg.st.
ang:de hvad med en handlandes dotter i staden nyl. händt, rörfde^en
som emot föräldrars vilja blifvit bortförd och utan lysning olagl. vigaf
orätt präst olagl. vigd, med tilstyrckan att mot slike hän- mng etc'
delser Just.dep. må projectera tienlig alfvarsam lag samt
yttra, hur slike giftermåhl böra ansees etc. etc.
Hr [von] Vicken giorde härvid den skilnad, att med
detta spec. factum må förfaras efter lag, men biföll, att målet
188 1762, mars 18. Lunnaströms kvarn.
måtte gå til Just.dep. i anseende til någon ytterligare författning
för hädanefter.
Härmed instämde R. o. A. och blef detta på Hr L [a n t] m.
proposit:n i anseende til lagsquaestionen remitt. til Just.deput.
Ang:de 5. Föred. Just.deput. bet[än]k:de af 27 Jan. ang:e Mölnaströms
ren Graus hustrus klagan öfver det han ej fädt åtniuta Kongl,
qvarn. Mits resolut, af d. 17 Nov. 1757 om besittningen af Luna
ströms
quarn, hvilket måhl deputat. hemställer må som causa
pia af deput. få de simplici ex piano uptagas, efter Mölnaren
dervid finnes lidande.
Ett bifogat vot. separ. var med deput. af stridig mening.
Bondest. extr. p[rot.] af d. 13 Febr. och Borg:st. d:o af
d. 15 instämde med deput. het [än] k :e.
Frih. Cederhielm, Fr[ili.] Rid [d] er stolpe och H.
Rappe instämde deruti,
att det skulle blifva et fahrl. prejudicat, om under slik rubrique
lagkraftvundne domar och besittningar skulle få rifvas
och rubbas, att ehur desse sökandes enfaldighet och dymedelst
iråkade förlust medelst ingången förlikning förtiente medönkan,
så hade de doch emot sig Giöta Hofrätts dom och til
besvär deremot försummat fatalierne. Att nu dep. et sådant,
måhl ex not. off. skulle få optaga, vore i anseen[de] til almänne
säkerheten vid domar och possessioner, hvilken härvid
i synnerhet borde ack [t] tagas, högst betänckligit. De kunde
således ej bif. deput. bet[än]k:e men trodde Just.cantzl.
kunna efterse, om vederbie embetsmän härvid ej fullgiordt
sin skyldighet.
Uppå H. L [a n t] m. prop. blef det särskilte votum bifallit
och afsändes en deput. til de öfr. stånden, som detta beslut
jemte skiälen dertil skulle tilkiänna gifva.
Stångjerns- 6. Föredrogs Borgin, och Talemannen G. Kiermans memor.
vic^Snaf- ang;e en stångjernshammares inrättande vid Snaflunda uti
lunda angie. Neriket, hvartil han sielf ägde malm och frelseskog.
Rem. til Bergsdeput.
7. Föred. Sec. Utsk. hemst:e af d. [9 Mars 7762] angie
Cap.lieut vid Drabanterne Gen. Stiernros ansökning att vid des
af skedstag ide efter pens.regl. få i dess lifstid åtniuta des hela
generalslöhn.
Bifölls.
k]Als8kde. LiUtehorns mem- om krigsskeppens bestyekande och de
bestyckande, derifrån borttagne canoner af d. 8 Mars.
Kronprinsens stat.
189
Rem. til Sec. Utskottet.
Föredrogs Secr. Utsk. hemst:de af d. 9 Martil med förslag Cronprintil
en för H. K. H. Cronprintzen til inrättande hofbetiening, s“11g.(s,^at
sedan han nu släpper sin Gouverneur och skall hafva inträde
i Rådet, hvartil ceremonien til d. 5 lnst. April utsättes,
efter afl. tro- och huldhetsed til k[onungen] och
riket.
Under opläsande häraf ankom en Bondest. depui., 8 Bondest:s
p[ers.] starck, anförd av Sven Håkansson, som p[rsemissis]
p[rsemittendis] recommenderade til benägit bifall
et Bondest. extr. prof. af d. 6 hujus ang:de emellan Almogen
och Prästerskapet i Jönkiöpings låhn och Småland långt för
detta slutit contract om prästerättigheternes erläggande,
hvilcket contract Prästerskapet nu skola villa rygga men
Bondest. påstår böra förblifva i des lagvundna kraft och
efterlefnad.
Dep. afträdde.
Härpå anmältes och infördes en deput. ifrån Pr[äste] ståndet,
12 p[ers.] st [ark], hvars ordförande B[isk.] i Linköping]
D. Filenius p[rsemissis] p[rsemittendis] anmälte,
att Pr[äste]st. i dag förehaft och bifallit S[ecr.] Ut[sk.]
hemst. ang:e H. K. H. Cronprintzens upfostran, hofbetiening,
entledigande från des Gouverneur samt infrede i Rådet efter
aflagd tro- och huldhetsed. Pr [äste] st. önskade äfven bärof.
så mycket skyndesamare de öfr. resp. ståndens yttrande,
som nästk:de palmsöndag voro ärnad til H:s K. H. första
nattvardsgång såsom den första acten af des inträde uti
mognare ålder, hvartil någon beredningstid voro nödig.
Deput. afträdde.
Sedan förber:de S[ekr.] U[tsk.] hemställde til slut var upläst,
yttrade Hr v. V i c k e n, att han häraf med fägnad blifvit
underrättad om H. K. H. Cronprintzens stadga i åhl- och
i upfostran, hvaraf riket ej annat sällhet och hugnad kunde
förmoda. Han ville ej eller contradicera, hvad S[eci\]
U[tsk.] i anseende til des nuvarande och tilkom:de nya
hofbetiening hade föreslagit, men ville doch följande dervid
påminna.
1. Ang:e st[ats]secr.fullmackt för C[ansli]råd Klingenstierna,
det vore et cabinetsmåhl, som til K. M:t kunde hänskiutas.
2. Att Cr [onjpr. hittils varande cavallierer skulle efter de
-
190 1762, mars 18. Kronprinsens stat.
ras tillagde tour få avancera i armeén, trodde lian ej varit
R[iksens] St [änders] idée med den dem tillagde rang och vara
prejudicerligt för flere, som bivistat campagnerne, efter
ibland dem voro off., sorn till ex. öfv:l. Gr. Bark, vilka under
deras hoftienst ej giordt tienst vid reg:t el. armeen, och desse
cav. ej blifvit af K. M:t utan på Gouv. förslag utnembde; och
borde de således med någon gåfva men icke med tienstetour
belönas.
3. Voro i belöningen för H. Maj. Nordencreutz och Stallm.
Wattrang en skilnad giord, hvilken borde jemkas, efter de
lika länge hos C [ron] pr. med inform, upvacktadt.
4. Tycktes honom H. v. Dalins belöning för des fordna information
böra mera passas efter den, som H. Klingenstfierna]
tilärnades, efter ovist voro, af hvars undervisning H. K. H.
mäst profiterat.
Frh. Duvall instämde i anseende til Stallm. Wattrang,
att honom någon tilökning i dess arfvode må förunnas, efter
han längre betient H. K. H. än opgifvit vore.
Frh. Cederhielm yttrade sig ej villa försvara S[ecr.]
U[tsk.] förslag såsom ledamot deruti el. vara emot des granskande
men bad, att man dervid ville anse måhlets natur och
särskilte beskaffenhet. Någon mathematisk proportion vid
desse belöningar voro omöjelig, äfvensom någon paralele
emellan de härvid eller eljest giorde tienster, ehuru differante
de kunde vara, emedan man härvid borde hafva anseende
på tilfället, som mindre ofta förefaller än vid krigstienster,
som ofta förefalla, och på Cr[on]pr. värdighet, i hvars afseende
desse belöningar skedde.
Statssecr.fullm. hade H. Klingenstierna ej begärt utan tvert
om afsagt sig, han ville ej el. någon prejudicera, mera
acktandes et invärtes värde än en utv. stempel, men som
än ytter], kommer att vara tilhands hos Cr[on]p., så hade
S[ecr.] U[tsk.] i det afseende samt för dess giorde beroini,
tienst och öfr. meriter trodt honom slik distinction förtiena.
2. Hvad anginge H. Nordencreutz] och H. Wattr[angs]
belöning, så vore vähl svårt att calculera timarne af hvars och
ens giorde upvacktning, men hade H. W[attrang] flere tienståhr
dervid än upgifvits, så kunde någon jemkning i bet. ske.
Således recom. han S[ecr.] U[tsk.] hemställ:de til benägit
bifall, hälst dervid utan mannamån alla blifvit ihogkomne,
som för och senare vid H. K. H. educat. någon tienst giordt.
Kronprinsens stat. Kungälvs stapelrätt.
191
Att härvid väga alt på guldvickt vore omöj eligt, och någons
prejudice kunde härvid ej eller existera, då S[ecr.] U[tsk.]
vid des hemställande hade följt, hvad efter gammal stat vanligit
varit, samt haft afseende på H. K. H. Cronpr. heder vid
de för dess tienst föresl. belöningar, uppå hvilka han således
trodde föga vara tienligt att mycket pruta.
Härmed instämde flere hrr. och giorde Hr L[ant]m.
prop. öfv. S[ecr.] Ut[sk.] bet[änjk:de, sorn bifölls med tilllägning,
att Stallin. Wattrang, som flere åhr upvacktat
Cronpr., än opgifvit blifvit, må niuta lika summa som Maj.
Nordencreutz, nemi. 5 000 d. sunt.
Hr Giös förklarade, att han lät på S[ecr.] U[tsk.] ankomma,
huruvida tilgång gifves til de här föreslagne utgifter,
och 2. förbehölt, att de af cavall., sorn nu efter deras rang
få tour til befordran, ej må blifva framdeles tienstfrie, som
det . föreslagit är.
Ankom en Bondest. dep. af 12 p[ers.], anförd af Sven
Håkans [son], sorn pfrtemissis] p[raemittendis] anmälte,
1 att ståndet förehaft och til alla dehlar med fägnad bifallit
Sec. Ut [sk.] berättelse och hemstehde ang:de H. K. H.
education och framdeles hofbetiening etc. etc.
Dep. afträdde.
Uplätes Secrete Handels- och m[anuf.]deput. bet[än]k:de
rörande Kongelf stapelrättighet, hvarom vid Fisk:dep. bet. om
saltsaken frågan opkommit.
Äfven upl. Rådscuis extr. pr[ot.] ang:e nödvändigheten af
författningars tagande til hemmande af saltets dyrhet och
brist.
H. L [ant] m. förestälte, att som R. o. A. i detta måhl tagit
sit beslut och förbehållit är, att detsamma medelst detta
bet[än]k:de ej skulle sättas under ny quaestion, så återstode
nu endast att yrcka på expeditionens skyndande uti detta
måhl enl. de 3 stånds deröf. fattade beslut.
Fr[ih.] F. Otto Wrangel hemstelte, om icke en depui.
til de öfr. 2 stånd måtte afgå med föreställning att bli
vid förre beslut utan afseende på detta bet[än]k:de.
Fr [ih.] Ce d e r h i e 1 m deremot holt slik föreställning för
öfverflödig, ty det tagne beslut af de 3 stånd pericliterade
intet. Betänckandet innehöllo inga nya skähl deremot, de 3
stånd hade förklarat sitt beslut för fast och endast afbidat
Bondest.
deput.
Kongelfs
stapelrät
tighet.
192 1762, mars 18, 20. Landsköp. Jungfrustiftet.
detta bet[än]k:de i consideration på Borg:st. derom giorde enständige
påstående.
Hr Klingspor inst. med Frii. Cederhielm och tyckte,
att det vore nog, om deput., som häröfv. kunde afgå, uprepade
förloppet af saken och numera yrckade skyndesamheten
af expeditionen, sedan Borg:st. yttrande öfver S[eer.]
H[andels-] o[ch] m[anuf.]dep. bet. förmodel. ej länge lär
dröija.
Uppå Ii. L [ant] m. prop. biföls, att en dep. i förb:de
ährende til de öfr st [änden] må afgå.
Ang:de häm- Uplästes Secrete Deput. bet[än]k:de af d. 11 Oct. [17]61
hnidskiöp. ang:e förord., som enl. Iv. M. res. på 49 § af Borg:st. alm.
besvär vid 1752 åhrs r[iks]dag skulle projecteras til hemmande
af landskiöp och
ligger på bordet.
Vadstena Upl. Wadstena adel. jungfrustift directions afgifne r[iks]-
Krfeia-5 dagsrelation, dat. d. 11 Dec. [17] 61,
tion. och rem. til R[iddar]husdeput.
Äng:de olän- Föred. Cam.oec.dep. bet[än]k:de af d. 13 Oct. [17]61 om
'upodiing5 sa^ och upmuntran til den eländige och ännu oupbrukte
markens upodlande samt skog och betesmarks befredande.
Ligger.
H. Klingspor påminte likvähl dervid, att han ej funno
tienligt att militaire caracterer, såsom äro1 upmuntran för
äfventyrl. krigstienster, skulle blifva belöningar för landbruk
och hushålsrön.
Borg:sts Ankom en Borg:st. dep., 8 p[ersoner] st[ark], hvars ord
deput.
förare Just[itie]borg. i Stock[holm] Robeck pfrsemissis]
p[rsemittendis] gaf tilkänna, att Borg.ståndet bifallit S[ecr.]
U[tslc.] hemst:de rörande H. Iv. H. Cronprintzens education
och stat.
Deputation afträdde.
R. o. A. 2:ne til de öfr. st[ånden] afgångne deput., anförde
af H. C. Wadenst [ierna] och H. [von] Nakr
e i j som begge grefl. fullmäcktigar, återkommo och meddelte
de öfr. st[åndens] hälsning och behagelige svar.
Anmälning. Upl. Sec. Ut[sk.] extr. prot. af d. 16 Mars ang:e något til
garnison i Landscrona] comend. manskap.
D:o af d. 26 Febr. ang:e något til finska fästningsbygnader
comenderat krigsfolk.
1 Detta ord tillagt ovan raden.
Besvärs- och befordringsmål.
193
Äfven anmälte H. L [ant]m., att til en execution i nästa
vecka något af stadsens vackt skulle hopdragas.
Vid desse måhl funno R. o. A. intet at påminna,
hvarefter R. o. A. skildes kl. 2.
A: o 1 7 6 2 d. 2 0 Mars.
Lördag.
Pl[enum] kl. 9.
Just. R. O. A. prot. af d. 13 Feb. Justering.
1. Upl H. Hans Bergmans memorial rörande des hos Sec. Bergman om
Dep. varande ansökning om uprättelse. uprättelse.
Ligger och går.
2. Föredrogs Secrete Utskottets hemställande af d. 10 Ang:de
Sept:b. ang:e Schou thyn. Psilanderschölds bref och Corn. schöldsten
Raij alins befordran. Rayalins
Ligger på bordet. befordran.
3. Föredrogs Urskillningsdep. utlåtande af d. 3 Nov. 1761 iggströms
besvär
ang:de Camerer. Igströms anförde besvär deröfver, att Ursk.-  deput. af slagit des ansökning om ändring i hvad R[iksens]
St[änder] vid förflutne riksdagar om finska provincecont. fördehlning
i Cam.collegio förordnat, hvartil deput. förmäler
Iggström vara obefogad.
Deput. bifölls.
4. Kgl. M:ts remiss ur Rådc:n d. 10 Dec. 1761 uppå Gap. Ang:de
Adelhielms ansökning om någon emot dess tienst svarande fö^caj?
belöhning. Adelhielm.
Remitt. till Secrete Deput :n.
Upl. Secrete Deput. bet[än]k:de af d. 25 Aug. [17]61 äng:- . Ang:de
de Öfv.l. och Ridd. Carl Hiertas ansökning att återvinna sin inertas^our
förra tour, sedan han efter et för siukdoms skull tagit afsked
fädt återträda i tiensten, hvartil deput. bifall tilstyrcker.
H. H as erik a m pf yttrade sig öma H. Hiertas olycka;
men som man vid detta och fler dylika måhl borde följa
någon viss principe, hvilken Sec. Deput. snart torde upgifva,
så trodde han detta måhl emedlertid böra hvila och nu ej
stycketahls afgiöras, kunnandes sedan H. Hierta likafullt alt
nöje och satisfaction vederfaras.
Hr [von] Nakreij: Som det klari, är bevist, att H.
H [ierta] för en svår siukdom och gickt, hvartil jag sielf varit
åsyna vitne, nödgas taga afsked, så vore hårdt, om han derför
13—512467
194 1762, mars 20. Besvärsmål.
Lagmannen
Yoltemats
besvär.
Borg.st. dep.
Junbecks
besvär.
skulle förlora sin förra tour, då han efter återvunnen hälsa
återträdt i tiensten, och bifaller jag derföre S[ecr.] D[ep.]
het[än]k:de såsom ganska billigt.
H. C h. J. Klingspor instämde härmed, tilläggandes
att H. Hierta efter återfången sysla med tapperhet och conduite
distinguerat sig uti affairen vid Passevalck, så funno
han både rättvist och R[iksens] St[änder] värdigt, att så
käcke officerare hulpes och upmuntrades.
Bet[än]k:det bifölls.
6. Föredrogs Secrete Depui. bet[än]k:de af d. 27 Aug.
1761 ang:de Lagmannens Hind. Jul. Voltemats samt Camerer
Marcus Enbergs anförde besvär deröfver, at de vid cam:rådsförslagens
uprättande, den förre 1757 och den senare 1760,
blifvit förbigågne.
Bondest. extr. prot. af d. 25 Sept:b. ang:de d:o.
Ligger på bordet.
Ankom en Borg:st. depui., 8 p[ersoner] st.[ark], anförd af
Borgmäst. Unge [r ], hvilken p[rsemissis] p[rsemittendis]
anmälte ståndets erkänsla för den acktning R. o. A. velat
hafva för ståndets begäran om något upskof i exped. af målet
rörande Kongelfs stapelrätt, tils Sec. H[ andels-] och man.-  dep. deröfver med dess bet[än]k:de fädt inkomma. Som
detta nu inkommit och ståndet sedt deraf, att detta på oordentel.
sätt hos R[iksens] St [änder] väckte måhl förut voro
hos K. M:t til afg[öran]de anhängigt, så önskade ståndet, att
detsama som rör :e deras privilegier måtte hvila, tils K. M.
deröfver resolverat, försäkrandes om st[åndets] recipr. ömhet
i slike fall.
Hvad saltbristen anginge, hvaremot utom detta nog utvägar
voro tagne af R[iksens] St [änder], så samtyckte för
öfr. ståndet, att den puncten af Fisk.dep. bet. emedlertid
måtte expedieras, då den andra hvilar.
Häröfv. aflemnades st[åndets] ex[tr.] pr[ot.].
2. Recom. 2:ne ståndets extr. pr[ot.], det ena om Scheninge
stads uphielpande efter des brand och det 2:e om den
upbrände fabriquens understöd i Carlshamn.
Deput. afträdde.
7. Föredrogs Secr. Dep. yttrande af d. 18 Aug. 1761 öfver
Acad.secr. i Lund Junbecks besvär med hemställan, att han
till assessor i Giöta Hofrätt måtte med des innehafvande löhn
blifva förordnad.
Scheeles besvär.
195
Depui. bet. bifölls.
Upkom en Bondest. dep., 8 p[ersoner] st [ark], hvars ordförande
Mats Matsson ifrån Finland p[rsemissis]
pfraemittendis] 1 aflemnade et stfåndets] ext. pr [rot.] til
Just:dep. bet[än]k:de om tvisten emellan Casseuren Vargs
arfvingar och Lagerbielkiske sterbhuset och 2. til afgiörande
recom:de ståndens extr. p[rot.] uti Capit. Lövings processmåhl
med någon almoge i Finl., det ang:de Kottby hemman
och et annat generelt ang:e augmentshemmans skattekiöp af
almogen.
Deput. afträdde.
8. Föredr. Borg:st. extr. pr[ot.] af d. 5 Dec. rör:e Sec. Ang-.de sakDeput.
bet[än]k:de öfver någre officerares, deras enckors s”o„er efter
och arfvingars ansökning om åtniutande af saknade accords- reglemente,
summor enl. pensionscasssereglementet.
R. o. A. förblefvo vid deras förra utlåtande öfver bern.
bet[än]k:de.
9. Föredrogs Sec. Deput. bet[än]k:e af d. 13 Nov. 1761 Scheles bes.
ang:e Secret. vid Uphandlingsdeput. i Skåne Adam Schelesof'pre;’udlce‘
besvär öfr. prejud. samt dess befordran til häradshöfdinge.
Hr G. Rutenschöld understödde deput. tilstyrckan,
hälst denne Scheele vore en habil domare, som länge tient och
verckel. varit lidande.
Frh. Grönhagen deremot ansåg Scheles besvär såsom
obefogade, och att et bifall til bet[än]k:det skulle opmuntra
flere slike klagande och sökande til andras förfång och missnöije.
H. Klingspor holt äfven före att R[iksens] St [änder]
ej borde uptaga mindre betienters besvär utan blott deras,
som hade ltgl. fullmakter, emedan de förre hade collegier, embetsman
och K. M:t att klaga före och eljest R[iksens] Sttänder]
skulle besväras ändå af eronofogdars och länsmäns
ansökningar.
Frh. Gust. Reuterholm anmerekte, att deput. tilstår,
det Scheele obefogat klagat, hvilket hade bord [t] beifras, men
likvähl föreslog honom til förmons åtniutande.
Sådant ansåg han för mindre ordentel. Deput. borde endast
på lagh grund föreslå och ej på detta sätt, som ledde til någons
befordran med mångas missnöije och icke för regeringssättet
vore nyttigt.
196 1762, mars 20.
Hoflings besvär.
Assessor
Hoflings
besvär.
Hr L [an tm.] giorde härpå propos. öfver depnt. bet[än]k:de,
som af slogs.
9. Föred. S[ecr.] Dep. bet[än\k:de af d. 27 Äng [17]61
ang:e Amir.capit. Gyllenhammars besvär öfver prejudice,
som begärtes på bordet.
10. Föred. Sec. Depui, på bordet hvilande bet[än]k:de af
[22 April 1761] uti de besvär, som Assess. i Corn.coll. Hofling
öfver liden prejudice uti des tour utaf Assess. Ehrenfalclc
hos Rfiksens] St[änder] anfördt, tilstyrckandes deput. af
[o: att] den förre måtte vid des billige tour framför den senare
varda bibehållen.
Votum separatum
H. Ehrenfaleks mern.,
H. [de] Freses memorial,
Frii. J. Funcks skrift, votum (Bil. 16), hvarpå yttrade sig
Frh. Grönhagen, att som Rfilcsens St[änder] vid sidsta
riksdag befordrat både Hofling och Ehrenf alek till assessorer,
ehuru expeditionen för den senare skedt några dagar
förut än för Hofling, kanske efter Ehrenfalck varit ledamot
af Exp.deputat., så borde deras fullmackter ej skiljas i datis
och då borde liksom i militairen den af dem äga tourén,
hvars förre fullmackt varit äldre, och således ägde Hofling
ostridigt tourén för Ehrenfalck. Att Ehrenf [alic] [17] 56 fädt
ass.sysl. som uprättelse men Hofi [ing] som befordran, gjorde
ej til saken, emedan Ehrenf [alk] ej varit af Hofi [ing]
prejudicerad och denne således ej dermedelst borde lida i des
laga tour. Han biföll således dep. bet. som vähl grundat.
Hr [d e] F r e s e åberopade sig sitt ingifne mern., tilläggandes
att här ej voro qu[aestion] om secret. och comiss, tour
i Comercecoll. utan bestod deri, huru, sedan Ehrenf [alk] fädt
8 dagars äldre fullm. än Hofling och det på [Riksens] St [änders]
förut ankomne expedition, regeringen sedan emot 20 §
R[iksdags]ord. och [17]23 åhrs bref kunnat deruti arbitrera
och betaga Ehr[enfalk] den tour, som des fullmakt honom
medfördt.
Sådant fant han vara et betänclceligt prejudicat och tilstyrlcte,
att Ehrenf [tille] må vid des lägel, vundne förmåhn
blifva bibehållen.
Frh. G. Reuterholm biföll Hr Frese samt Frh. Funck,
efter Ehr[enfalks] och Hoflfings] befordran af Rfiksens]
Hoflings besvär.
197
St [änder] på olika tid blifvit expedierade och ej combinerade,
i hvilken händelse Hofi [ing] kunnat påstå tourén för
Ehrenfalk, hvarför han fant eftertänckeligt, att reger, deremot
combinerat desse måhl och således skulle kunna förtyda
el. utvidga meningen af R[iksens] St [änders] expeditioner
emot deres klare innehåll.
Hr C. Wadenstierna uprepade, hur med detta måhl
förelupit, huru reger, antidaterat Hoflfings] ass.fullmakt
lika med Ehrenfalcks, huru denne sig deröfv. besvärat, då
K. M. förklarat Ehr[enfalk] böra bibehållas vid des tour för
Hofi [ing] enl. Rfiksens] St [änders] exp. innehåll, hvaröfv.
nu denne senare sig besvärat. Bifellandes för öfr. Fr[ih.]
Funks votum.
Hr Gyllensvan holt deremot före att reger, i stöd af
Riksrord. 20 § kunnat giöra denne jemkning i datis af desse
begge ass.fullmakter, hälst innehållet af R[iksens] St [änders]
expedition likafullt vore fölgt, hvilket för stodes endast
om tiensten men icke om tourén. Han ansåg således K. M.
senare resolut, för Ehrenf [alk] som mindre grundad och
biföll deput. bet [än] k :e, begärandes deröfv. votering.
HrLinnerhielm påstod, att tourén ej mindre än tiensten
hörde til innehållet af R[iksens] St[änders] exped. för
Ehrenf [alk] och att dervid bordt förblifva, hvarföre han biföll
Hr Freses och H. Wadenstiernas yttrade mening.
Frh. Grönhag en medgaf vähl, att reger, ej vore tilständigt
att förändra Rfiltsens] St [änders] beslut och expeditioner,
men trodde sig häri försvara R[iksens] St[änders]
egen rätt, efter enl. påskrifterne på löparen Hoflings tour af
ståndens pluralitet blifvit bifallen, fast i exped. derom intet
blifvit sagt, och ståndens beslut men ej exped. datum härvid
borde tagas til grund. Han bif. bet[än]k:t, begär:des derå
votering.
H. [von] Nackreij: Om H. Ehr [enfalk] och Hofling
haft R[iksens] St [änders] exped. af lika dato, så hade reger,
kunnat om tourén för Hofi [ing] resolvera; men som Ehrenf[alk]
hade äldre expedition, hade reger, til någon ändring
deri ingen rättighet.
Att Hoffling] haft någon st[åndens] pluralitet för sin
tour, lär af påskriften näppel. finnas men endast, at han haft
2 st[ånd] för sig deruti, och derför bif. jag Frh. Funcks
votum.
198 1762, mars 20., 22. Hoflings besvär.
Kungelfs
stappelrätt.
H. C. W adenstierna iler :de sitt förra lnst. med H.
Nakreij.
Frh. Gust. Reuterholm anmärckte äfven vid S[ecr.]
Dep. bet., att den optagit och granskat förl. r[iks]dags Expedit.
dep. giöromåhl och expeditioner. Och hemstälte, huru den
ena deput. utan R[iksens] St [änders] tilstånd kunna döma
öfr. en annan deput. syslor och giöromåhl.
H. Leij onadler bif. H. Wadenst[ierna] och Fr[ih.]
Funk.
H. R u [d] b e c k samt Hr Klingspor begärte att få
höra verba formalia af förl. riksdags exped. i detta måhl samt
ståndens påskrifter på löparen, efter det sades, som voro
Hoflings tour då af pluraliteten afgiord.
Uplästes altså denne expedition in copia samt hvad Sec.
Deput. om påslcrifternes innehåld förmäler.
H. Klingspor hemstälte här, hur fahrligt det voro, om
Rfiksens] St[änders] exped. kunde vara besluten olika, som
han i detta måhl tyckte förmärcka,
men H. C. W adensti [erna] viste af det opläste, att
exped. voro med besh instäm :de.
H. L [ant] m. prop. öfr. bet[än]k:det besvarades med
Nej och Ja.
H. Wadenst [iema] hemstälte, om icke målet tils
nästa pleno kunde hvila och dertil alla originalacterne til
skärskådande ophämtas; men detta fants öfverflödigt och
blef på andra propos. S[ecr.] D[ep.] bet[än]k:e bifallit.
11. Anmältes att uti ståndens påskrifter på löparen uti
saken rör:de H. K. H. Cronpr. hofbetiening vore någon olikhet
i anseende til beräknandet af St [allmästare] Wattrangs
och Maj. Nordencreutzes belöhning, och hemstälte H.
L [ant] m., om icke til bef. af expeditionen R. o. A. ville
bifalla Prästest. för Maj. Nordencreutz] giorde tillägning,
hvilket samtycktes.
12. Föredrogs Borg[ar]st. extr. prot. af d. 18 Mars ang:e
Kungelfs stapelrätt, hvars innehåll en deputat. nyss mundteligen
anmälte.
Res., att R. o. A. förblifva vid deras i detta måhl för detta
tagne beslut, finnandes för öfrigt ingenting nu mera hindra
deruti expeditionen enl. de resp. st[åndens] pluralitet.
Scheeles besvär.
199
13. Upl. Fr[ih.] Fab. Lövens mern. ang:de statsbristens Ang:de
upgifvande af Secr. Utskottet (Bil. 17).
Ligger på bordet.
R. o. A. skildes kl. 1/2 2.
A : o 1 7 6 2 d. 2 2 Mars.
Måndag.
Plenum kl. 9.
Just. prot. af d. 15 Febr. Justering.
1. Uplästes et Hr Gyllenpamps mern. rörande des af Sec. Gyllenpamps
Dep. afgiorde besvärsmåhl. besvär.
Ligger och går.
2. H. Linnerhielm anmälte, att som han förnummit, Scheles bedet
i går, då han var frånvarande, S[ecr.] Dep. bet[än]k:de svär ail8:derörande
Scheeles besvär blifvit afgiordt men ännu ej resol.
expedierad voro, så funno han sig plicktig att efter des öfvertygelse
underställa, om icke, ehuru Scheles besvär i anseende
til Fr[ih.] v. Otters bef. ansedts för otilräckelige, R. o. A.
dock i hänseende på Scheles långliga tienst vid et R[iksens]
St [änders] egit verck samt dess skickelighet skulle täckas
i så motto ändra det tagne beslutet att bifalla deput. tilstyrckande
til lika ynnest för honom, som andra flere i lika
omst. åtniutit.
Hr v. Vicken förklarade sig, om R. o. A. besl. kunde
ändras, i anseende til Scheles besynnerl. omständigheter och
20 åhrs tienst bif. Sec. Dep. bet[än]k:de för honom med tour
från 1757.
H. Klingspor biföll äfven, sedan han saken nogare påtänclct,
deput. bet:de.
Uppå H. L [an t] m. proposition bifölls det af R. o. A.
enhälligt.
Doch påmintes af flere, att detta ej måtte tagas til prejudicat
til tagne besluts åter uprifvande.
3. Upl. Hr Jonas v. Engeströms memorial ang:e vissa fa- Mern.: fatalier
för klander å fast ägendom. Mander0!
Rem. til Just.deput :n. fast egen
dom.
4. Cam.oec.dep. bet[än]k:de af d. 13 Nov. 1761 ang:de et Ang:de
vist antahl exemplars inlösen af Capit. Winblads arbete om i^ättn^af
et förbättrat sätt til tegelugnars inrätt :de. tegelugnar.
200 1762, mars 22.
Statsbristen.
Angrde
afgiften vid
Kongsholmsbroen.
Ang:de
indelt lön
för häradshöfd.
på
Åland.
Ang:de
statsbristen
och banquen[s]
lån
til cronan.
H. Schönberg hemstälte, at som detta verck vore ganska
nyttigt för tegelbruken, om icke då desse borde förmås
til någon afgift härtill. Doch som R. o. A. häruti nu ej funno
något kunna fast[st]äl!as, så res.,
att deput. bet. bifalles och att deput. äfven må inkomma
med project til någon särskilt belöning för Gap. Winblad.
5. Föred. Cam.oec.dep. bet[än]k:de af d. 1 Oct. 1761 ang:e
Kungsholms broafgiftens uphäfvande,
som bifölls.
6. Föred. Borg[ar]st. extr. prot. [d. 4 Febr. 1762] med påminnelser
vid det af R. o. A. för detta bifallne Cam.oec.-  deput. tilstyrckande ang:e indelt lön för häradshöfd, på
Äland och
res., att R. o. A. förblifva vid deras häri tagne beslut.
7. Föredrogs til afgiörande det på bordet liggande af Frh.
Fabian Löven ingifne memorial och hemställan, att Sec.
Ut [sk.] må til Rfiksens] Stfänders] plena upgifva någon uplysning
och redo ang:e statsbristen samt ang:e cronans af
banq. giorde låhn med m., som det acterne bilagde memorial
utvisar (Bil. 17).
Up. Hr Psilanderschiölds mern., som tilstryckte desse
måhlfs] rem. til Sec. Ut[sk:s] åtg:de (Bil. 18).
Hr v. Vicken begärte vähl i början, att Frh. Lövens
mern. måtte ytter!, ligga, efter det blott legat en dag, då
R[iksdags]ord. medger 1 el. flere och äfven nu et nytt mern.
deröf. inkommit, som conjunctim med det förre behöfde tagas
i öfverläggning,
hvarmed äfven Fr[ih.] G. Reuterh [olm] instämde.
Doch begåfvo desse hrr sig sedermera.
H. C h r. J. Klingspor yttrade sig ej utan häpenhet
hafva utur B:n Lövens memorial hördt, hvad scabreuse omständigheter
riket sig uti befinner. Äfven hörde han med förundran,
att reger, negocierat så ansehnl. p[ennin]g[a]r uti
banquen och att R[iksens] St[änders] fullmäcktige utan Ständernes
tilstånd deruti kunnat ingå, hvarmedelst riket nu vore
försatt uti så stor giäld. Riks[ens] St[änder] borde således
nu vara omtänckte, huru för det tilkom:de icke allenast rikets
heder och reputation måtte på det ömaste bevaras, utan
och huru jemte något beifrande öfver fullmäcktiges förhållande
i synnerhet nödige mesurer för framtiden må tagas,
Statsbristen och kronans lån.
201
att slike b[an]colåhn R[iksens] St[änder] oåtsporde af reger.
ej vidare må tilgripas.
Doch som desse ämnen nti plenis ej kunde debatteras, så
ville han dem til Sec. Utsk. hafva remitterade, som häröfver
kunde foga de nödiga författningar och plena sedan derom
underrätta.
Hr v. Vicken: Af de upl. memorialer hade han hördt
vårt krig kallat olyckligt. Han ansågo deremot krig för olycklige,
hvartil man blefvo tvungen, då man ej får behålla freden.
Detta voro ej sådant, utan redan af Ständer ansedt för
skadeligt och olagligt. Det vore sagt, att det blifvit mäst
fördt med fremmande subsidier, men nu syntes, att det skedt
mäst på rikets bekostnad. Skulden borde vähl betahlas, men
så borde och R[iksens] St[änder] förut veta, hvem som lånt
desse summor i b [anken], hvem som lånt, huru mycket, på
hvad hypotheque och til hvad ändemåhl och öfver detta alt
åstundade han enl. R[aron] Lövens mern. Sec. Ut[sk.] skyndesama
utlåtande.
Hr C. Wadenstierna holt deremot före, att sorn afsikten
af B [aron] Lövens mern. aldrig kunnat vara en blott
curiositet, som ofta vore skadelig, så borde dermed någon
ädlare but sökas, nemi. rikets hielp och bästa.
Detta trodde han med de ytterl. af B:n Lövens påstådde uplysningar
ej befordras, ty 1 hade B [aron] L[öven] sielf redan
upgifvit de hufvudsakeligaste underrättelser ang:e sunimornes
belop, 2 vore betänckeligt, att reger, skulle sättas under
nytt ansvar för b[an]colåhnen, sedan R[iksens] St[änder]
redan beifrat kriget och att de således 2 g [ånger] skulle
straffas. 3. Kunde man icke billigt näpsa b[an]cofullmäcktige
för det de i en trängande nöd, som ingen lag har, bisprungit
riket, då riket kräfde hielp och arméen dagligt bröd.
Han trodde altså bäst att låta vid det förbigångne bero,
hållandes någon ytterl. opgift af b[an]colåhnen til riket för
onyttig Och til äfventyrs skadelig, då b[an]quens zediar hos
de enfaldige nog redan i deras credit lidit, då 18 § af Riksd[ags]ord.
så vähl som 1 § uti Sec. Ut[slc.] instr. förbehållit
S[ecr.] Ut [sk.] alla slike måhl och då alla riksdagars praxis
vist, att de aldrig til plena blifvit opgifne.
Han instämde således med slutet af H. Psilanderschölds
mern., att desse mern. må rem. til Sec. Ut [sk.], som dermed
enl. lag och instruction hade att procedera samt att upge
202 1762, mars 22. Statsbristen.
förslag, hur slike fall för framtiden måtte förebyggas, varandes
så mycket säkrare om att saken där blefve vähl handterad,
som enl. S[ecr.] U[tsk.] instr. ledamöterne, som funno
något emot dess beslut att påminna, hade frihet att med särslcilte
vota gå til plena.
Frh. Fred. Horn instämde i lika tanckar med H. Klingspor,
Hr Wadenstierna samt H. Psiianderschölds memorial.
Hr [von] Nakreij: Här förmenas som närv:e mern.
but skulle vara att åter upröra redan beifrade misstag; men
det är stor skilnad emellan kriget och de af b[an]cofullmäcktige
meddehlte låhn. Det sägs, att nöden dem lcräft, men
qu [sestion] blifver, om de derför kunnat få träda ifrån deras
instruction, hvilket jag anseer för betänckeligt. Skola nu för
framtiden mesurer emot slikt tagas, så böra vi först se det
förbigågne och begge på en gång afgiöra.
H. H. Boije conf. sig med Hr Klingspor och Hr Wadenstierna
om mesurers tagande endast för framtiden, tilläggandes
att B[an]codeput. enl. des eed och instr. redan härå varit
betänckt och med första til Sec. Ut [sk.] med dess utl:de derom
skulle inkomma. Vi borde oss således härmed ej oppehålla,
det framfarne vore förbi, det tilkommande hörde oss
egentel. til att nu besörja, och til den ändan bif. han H. Psilfanderschiölds]
mern., hvarå han eljest beg:te votering.
Frh. F. O. Wrangel anmärckte, att i B:n Lövens mern.
ej voro qu[aestion] om något ansvar för kriget, sorn i H.
Ps[ilanderschiölds] mern. förmenas, utan blott om p[ennin]
gelåhnen.
Man hade trodt kriget föras med subsidier, hvarpå man
litat, men rikets egne medel hade se’n blifvit tilgrepne.
Det borde således efterses, huru de, sorn lemnat låhnen,
fullkoml. giordt sin skyldighet, til hvad grad låhn skedt och
deras belopp til capital och interesse samt til hvad behof de
blifvit använde, hälst efter R[iksens] St[änder] skulle dem
betahla och nu fastställa sin bevillning; men om sielfva calculerne
derå el. att det framfarne beifra vöre ingen fråga utan
mäst om framtiden, efter friheten tycktes kräfva, att man
finge se och veta beskaffenheten af den gäld, man skal betahla;
bifallandes således B[aron] Lfövens] mern.
Frh. Fa b. Löven dictando ad prot. (Bil. 19).
Hr Bildenschöld conf. med Wadenstierna, tilläg:de
1 ad uplysningar, så voro de redan af Sec. Ut[sk.] begärte
Statsbristen och kronans lån.
203
och tilförväntande; 2 ad b[an]colåhn, så hörde de egentel.
ej plena til, om st [änden] det ej befalte, men om de skedt til
riket, så hade nöden dem kråft, och det varit et alternativ,
att de skulle ske el. armén crepera; således vore 3:o mesurer
och precautioner mot slike fall i framtiden vårt förnämste
ändemåhl nu, ty att straffa b[an]cofullm. för det de understödt
riket och hielpt til arméens conservation, ansåg han för
ganska betänkligt.
Således ville han remittera begge mem:ne til Sec. Ut[sk.],
som med desse måhl hade att procedera enl. reger.lagarne
och instr. samt vidtaga de nödige prsecautioner för framtiden,
att riket ej måtte kunna sättas i giäld utan R[iksens] St [änders]
vetskapp.
Frh. C. Rid [d] erstolpe: Näst den afgiorde krigsquaest:n
vore den närv:e en af de angelägnaste för et fritt
folk, att nemi. utan dess vetskap ej kunna fördrivas uti en
skuld, som sedan utstakade deras contributioner. Här voro
ej qu [aestion] om banquens skuld el. räkningar el. författning
el. sådant, som rörde 18 § R[iksdags]ord. och som ej
hörde hit, men om efterfrågan om rikets skuld och giorde
gäld.
Denne qu [aestion] vore ej afgiord i qu [aestion] om kriget,
som derifrån hel åtskild.
Hvad skähl b[an]cofullm. haft til låhns bevilj :de, vore icke
el. materien, utan endast den, om skådebröden tagits af rätter
man, hur mycket och hvartil de tagits.
Han biföll således B[aron] L[övens] mern. såsom grundat
på plenorum rättighet, hållandes för öfrigt den omtahlte författningen
för framtiden vara öfverflödig, efter redan lag i
slike fall vore giord.
Hr Schönberg yttrade, att han ej utan största upmärksamhet
åhördt början af B[aron] Lövens mern., däri åtskillige
märcklige talesätt brukas, som att nation hvilat i förtroende,
att eld tändts, att hus rifvits med flere dylika, som
han ej begrep. Han visste ej, hur det, som af Ständer bygdts,
kunde säijas vara rifvit, om regering el. S[ecr.] Utsk. dermed
förstodes, som han doch ej trodde, så vöre det en insimulation,
som kräfde ytterl. bevis, hälst så månge värdige ledamöter
äro i S[ecr.] Utsk., som slik eljest vähl hade enl. deras
eed upgifvit. Det sades äfven, att rikets belägenhet vore våde
-
204 1762, mars 22.
Statsbristen.
lig, men et lika kunde säj as om flere och mäcktigare riken
i Europa, som icke voro i bettre bel. än Sveriget.
Hvad vidkom de deri omförmälte b[an]colåhn, så torde
säkrast nöden den [o: dem] hafva under kriget förorsakat,
och som qu[a?stion] om kriget vore afgiord, så tycktes denne
^senare vara derunder begrepen.
Det vore äfven frågat, af hvem cronan lånt p[ennin]g[a]r
och hvartil.
Kundskap om det förre vore indifferent, då giälden vore
där, och på den senare fråg'. kunde hvar en svara: til kriget.
Altså vore oplysning om det framfarne mindre nyttig än
precautioner för det tilkom:de enl. H. Klingspors mening,
och borde altså detta remitt. til S[ecr.] U[tsk.] besörjande
enl. lag och des instruction, grundat i 18 § Riksd.ord. Att
medelst särskilte frågor draga något derifrån, tycktes enl.
reg.sättets natur ej vara et stånd tilständigt, efter instr. voro
af 3 stånd författad, och således tycktes ej eller härom böra
voteras.
Fr[ih.] C. Horn: Ätt rikets gäld ej hörde plena till att
cognoscera, voro dermed besvarat, att plena redan anmodat
S[ecr.] U[tsk.] om statsbristens opgif:de och blefvo altså ej
mer någon hemlighet. S[ecr.] Utsk. inst. kunde ej heller häremot
utan contradiction åberopas, efter plena redan vid
denne r[iks]dag giordt flere steg deremot. Att bfan]colåhnen
skedt til rikets och armeens behof, vore vähl, men sådant
borde säj as från behörig ort, och vore det plenorum ostridige
rättighet att derom bli fullkoml. oplyste.
H. [de] Frese beklagade som ett af de farligaste försök
emot reg.sättet, att misstanckar ofta hysas och väckas
emot regeringen, ehuru han för mycket vördade och kände
B [aron] Löven för att fruckta slik verckan med dess memorial.
Som alla visste b[an]colåhnen til rikets och arméens
oumgängl. behof vara skedde, så trodde han vidare oplysning
vara öfverflödig, hälst alla förmodades til förb:e behof
skola hafva det yttersta ospard. Han biföll således H. Psil[anderschiölds]
mern. ang:e remiss af detta ämne til S[ecr.]
Ut [sk.], som deraf bör upge, hvad enl. lag ske kan, och precautionerne
för framtiden trodde han bli lätta nog, sedan
alla offensive krig af R[iksens] St[änder] vore för reg. förbudne;
begärandes för öfr. öfver H. Ps[ilanderschiölds] mern.
votering.
Statsbristen oell kronans lån.
205
Frh. A. Reuterholm anmärckte vid det, som i ans. til
B [aron] L [ovens] mern. örn misstanckar sagt vore, att han
ej ville reflexionen deröf. extendera. Att det vore en stor skillnad
emellan att misstäncka och criticera en regerings giöromåhl
och att detta senare enl. 13 § R[iksdags]ord. hörde
R[iksens] St[änder] til, sorn icke voro blotta auscultanter
utan macktägande, som ägde efterse och påminna och utan
någon skrämsel kunde begära nödige uplysningar.
Frh. Löv [ens] begäran voro ej criminel utan grundad i
R[iksdags]ord.
Han hade ej begärt veta banq. hemligheter emot 18 § R[iksdags]ordn.
utan rikets giäld, som efter d:o § hör til rikets
alm. oeconomica.
Nu frågades, om slike oplysn. voro nyttige? Utan tvivel, ja,
oumgängelige. Senast hade R[iksens] St[änder] skilds åth
med godt hopp om frihet, fred och hushåldning. Den första
hade vår Herre bevarat; men med de senare hade det gådt
illa. Derom behof de R[iksens] St [änder] något talas ved.
Att lemna alt detta til S[ecr.] U[tsk.], fast deri 3 st[åndj
sitta, vore ej nog, efter alla 4 böra contribuera och böra således
någon uplysning häri erhålla. Dessutom kräfde nöden,
som ingen lag har, detsamma, att dermed tilfredsställa de
hemmavar:de medbroder, som eljest för R[iksens] Ständer]
ej skulle hysa annat än et tvungit förtroende. Han biföll
således Fr[ih.] Löv[ens] mern. och att det til Sfecr.]
Ut [sk.] måtte remitteras med förelagd tid til desse uplysningars
upgifvande, såsom hvarmedelst lagen ej blott i ord
utan i gierning blefvo fullgiord.
Hr v. Stockenström deducerade, att som alla ren
visste, det p[ennin]gelåhn skedt för krigets skuld, så vore
nogare opgift deraf onödig. Att detta ämne hörde til plenorum
undersökning, medgaf han i det, som anginge medlens
disposition, men detaillen om huru reger, fädt p[ennin]g[a]r
voro combinerat med b[an]coverkets maniement och statsverket,
hvilka enl. 18 § R[iksdags]ord. hörde S[ecr.] Utfsk.]
till.
Att riket hade skuld vore vist, och densamma voro äfven till
Bevillningsdeput. opgifven; men om butten dermed varit, alf
densamma af en deput.ledamot och ej af hela deput. skulle
hos plena anmälas, såsom skedt, kunde han ej veta.
206 1762, mars 22.
Statsbristen.
Härjemte hade S[eci\] U[tsk.] fädt bef. att upgifva statsbristen,
som med första skulle ske.
Dessutom syntes vähl, som de 2 frågor om hvad som i
b [anken] lånts och hvem som lånt, voro i sig sielf simple,
men som de tycktes vara med ansvar combinerade, så, emedan
reg. för kriget redan blifvit tiltalt, lär det ej kunna ansees
som et nytt misstag, att hon sörgt för armeens conservation,
hvartil äfven hvar svensk man villigt bordt bidraga.
Bifallandes för öfr. remissen häraf til S[ecr.] U[tsk.] enl.
H. Psilandersch[iölds] memorial.
Hr Ru [d] beck androg, att B [aron] Löv [ens] mein. ej
innehöllo något om ansvar för reger., icke el. vore det enrot
18 § R[iksdags]ord. utan voro grundat på 13 § R[iksdags]-  o[rdn.] och riksdagsmannarättigheten.
Att taga mesurer mot slike abus för framtiden är godt;
men man bör först se och veta, om slike abus verkel. förelupit,
som voro emot all lag och praxis, och rättigheten dertil
kunde han för sin dehl ej eftergifva, hälst det voro äfventyrligt
att låta b[an]cofullmäktige äga slik disposition öfver
banquen, som i illasinnandes händer äfven til frihetens förtryck
kunde nyttias.
Hr Jennings ansåg för en bekant sak, att cronan til
kriget lånt p[ennin]g[a]r medelst statslotterier, b[an]colåhn,
förskotter etc. Altså behöfde B[aron] Löv[ens] m[em.]
derför ej remitteras.
2. Att b[an]cofullm. för sin dehl härvid giordt efter lag,
ville han ej stricte påstå, men för än 30.000 man i fält skulle
svälta ihiäl, hade han för sin dehl heldre til deras hielp tilgripit
skådebrödet.
3. Om medelst slike låhn utom Ständers vetskap krigets
underhållande blifvit hulpit, kan sådant härvid ej influera,
ty om kriget är redan afgiord, och fast det på en falsk plan
var giordt, var doch banquens skyldighet att bispringa regeringen,
då riket var deruti, hvilket och under en så lång
r[iks]dag bordt vara R[iksens] St[änders] första omsorg,
om ej så mycket enskilt agg och skilj ack tighet emellan
kommit.
Hvad angick expressionerne i B:n Lövens mern., så funno
han dem nog mörcka och eftertäncklige, instämmandes deröfver
med Hr Schönberg, hvars ord han ville giöra til sina
egna.
Statsbristen och kronans lån.
207
Att inga vidare författningar mot slike b[an]colåhn för
framtiden behöfdes, efter deremot redan vore lag, trodde han
ej som skahl kunna påstås, efter R[iksens] St[änder] vid
denne r[iks]dag giord en ny lag emot krigs förklar :de utan
St [ändernas] vetskap, ehuru klar lag förut derå varit.
För öfrigt biföll han H. Psil [anderschiölds] mern. och
beg:te derå vot.
Hr Lilliehorn instämde ang:e uplysningens nödvändighet
och nytta samt med B:n Lövens memorial.
H. Duriez deducerade, att B:n Löv[ens] påstående ej
vore emot 18 § R[iksdags]ord.
Att S[ecr.] U[tsk.] efter des natur el. lagen ej hade någon
annan mackt, än den plena dem meddehlte och sig afsade,
men då desse ville taga någon dehl deraf igen, kunde S[ecr.]
Uftsk.] det ej vägra.
Att misstroende voro, och äfven bland Ständer, voro beklageligt
och skadeligt, men det borde hielpas med inbördes förtrolighet
och upricktighet, hvartil han trodde alla möijelige
uplysningar bidraga.
Angre det omtahlte ansvar trodde han, då saken förekommer,
att R. o. A. i vänlighet skola foga sig; och hvad lagar
för framdehles vidkom, så voro derpå redan ingen brist men
vähl på deras verkställighet. Densamma borde äfven härvid
först eftersees och vårdas, innan något ytter!, för framtiden
stadgades.
Frh. Lfövens] mern. borde således med bifall till S[ecr.]
U[tsk.] rem., som hade att efter lag och samvete upge de
möijelige oplysningar häröfver, hälst plena inga andra af den
äska kunde.
Ankom en Pr[äste]st. deput., 6 p[ersoner] st[ark], anförd
af Bislc. i Link. D. Filenius, sorn p[rsemissis] p[rsemittendis]
anmälte, l:o att st[åndet] förehaft 2:e Bondest.
extr. prot. med besvär öfv. K. M. res., et angre prästerättigheterne
i Småland och det 2[ :e] om sommarbergstingens flyttande
i Philipstad. Ståndet hade dem ej velat optaga, efter
de ej ord. via til R[iksens] St [änder] inkommit, tilstyrkandes
äfven att icke el. uti Alm. Besv. [dep.] måtte emottagas
besvär öf. K. M:s under r [iks]dagen utfallne resolutioner. Dernäst
hemstältes, om icke Ursk.dep. giöromåhl numera måtte
ophöra, och sidst recomrdes S[ecr.] Ut[sk.] hemstrde angre
Probstens i Lappmarken Wigelii befordran.
208 17762, mars 22, 27. Statsbristen.
Deput. afträdde.
I dett förra ämnet fortfor
H. Hasenkampf, sorn på för omförde skahl yrckade
nödvändigheten af uplysning så i detta som ang:e statsbristen
och det i stöd af 13 § R[iksdags]ord., hälst nu då man på
bevill. borde vara betänckt. Afsickten vore ej att rifva gamla
sår el. åtancken af et olyckl. krig men precaution emot slikt
prejudicat för framtiden, och vore beklageligt, om härpå
skulle kastas några hiskelige färgor af misstroende, som
bland medbroder aldrig borde finnas. Han biföll altså B fårön]
L[ovens] mern. och att om verkställigheten deraf remiss
må ske til S[ecr.] Utsk.
Fr[ih.] C. R i d [d] e r s t o 1 p e: Jag har hördt observ.
giorde på ingress, af B [aron] Löv [ens] mein. men tror deri
ingenting för mycket vara sagt af en fri man.
Der nämns om rifva ner; är icke det sant? Ha vi ej sedt
lagar refne, felande rådsprotocoller etc., som jag här fast
ogerna tvingas att nämna.
Obs. 2. Att man ej vet, hvart denne qu[sestion] syftar: Jo,
blott på nödig kundskap för plena, hvar reger, lånt p[ennin]g[a]r
och hvartil.
Det svaras til armeens behof, men hur veta vi det? Vela vi
derom lefva i okunnoghet, skal det gerna ske, om så behagas.
Det frucktas, att slik opgift skulle skada frihet och reger.-  sätt.
Nej, jag håller det för friheten nyttigt, som ger oplysning
och styrcker förtroendet oss emel.
Jag bif. således Frh. L[ovens] mern. rem:de til Sec.
Ut [sk.], som har att opge, hvad riket lånt i b [anken] och till
livad behof samt föreslå nödige mått för dylikt i framtiden;
ty hvad hielpa oss alla våra lagar, om de blifva utan verckställighet.
Hr Ehrenmalm tilläde, att som de begärte oplys. och
rik[e]ts gäld hade en oskiljacktig gemenskap med contrib.-  vercket, så hade macktägande Stfänder] så stor rätt til de
förra som att determinera det senare.
Härpå grundade sig B [aron] Löv[ens] mern., som han biföll
så vähl som B:n Ri[d]derstolpe[s] tancka om des rem.
Fr[ih.] Kalling anmerckte, att här ej voro qufaestion]
om att uprifva R[iksens] R[åds] giöromåhl vid kriget, hvilket
voro afgiordt och förlåtit, följacktel. med de dertil giorde
Statsbristen. Arnell.
209
p[eimin]gelåhn; en annan frågan(!) vore, örn b[an]cofullm.
kunnat lägel, giöra, hvad de härvid giordt. Men ingendera
vore rätta ämnet af B [aron] Löv[ens] mern., hvilket
han biföll, viljandes hafva en viss tid, som 8 dagar, S[ecr.]
U[tsk.] til des svars af gifvande förelagd.
Som discourserne nu ophörde och propos. begärtes, giorde
H. L [ant] m. denne.
Bifaller R. o. A. i så måtto B [aron] Lövens mein., att
S[ecr.] U[tsk.] utan uppehåld upgifver rikets skuld och
hvartil de i b [anken] giorde låhn skedt samt huru sådant
utan Ständers vetskap kunnat ske och tillika upgifver, huru
sådant framdeles kan förebyggas.
Härtill svarades Ja och Neij och begärtes prop. öf. B [aron]
Löv [ens] mern.
Denne giordes men besvarades på lika sätt och vot. beg.,
hvarpå H. L [ant] m. projecterade följande voter.proposition.
Den, som bif. H. Öfv. Lövens mein., skrifver Ja,
den, det ej vil, skr [iver] Neij.
Vinner Neij, remitt. H. Öfv. Lfövens] meni. til Sec. Utsk.
med den påskrift, att S[eer.] U[tsk.] til plena upgifver de
författningar, hvarigenom för framtiden må förekommas, att
utom St[ändernas] samtycke eller under deras frånvaro
b[an]colåhn af regeringen ej må tilgripas.
Denne prop. gillades och skreds deröfver på vahnligt sätt
til votering, som utföll med fyrahundratrettioen vota för Neij
och fyrahundrafyratio för Ja likmätigt det bilagde af liordsherrarne
underskrefne voteringsinstrument, hvilket slutel.
uplästes, hvarefter R. o. A. skildes åt kl. 8 om aftonen.
A:o 1 7 6 2 d. 2 7 Mars.
Lördag.
Kl. 9 plenum.
Just. protocollet af d. 18 Febr. Justering.
Uplästes extractum prot:i utur Rådcammaren af d. 22 Sept. Presidenten
1761, hvarmedelst Kgl. M:t jemte dess nådiga bifall till Presi- Arnells an’
oj o sökning om
dentens och Rid. Arnels ansökning om afsked med de vilkohr, afsked.
att Presid. Lillienberg skulle honom få succedera, L[ands]-
h[ö]fd. Frh. J. Funk flyttas till Upsala, Lagman Ehrensvahn
14—512487
210 1762, mars 27. Arnell. Gripenberg.
Major
Gripenbergs
besvär.
blifva l[ands]h[ö]fd. i Westerbottn efter honom, Secet:n B:n
Lovisin blifva lagman och H. Plan succedera B:n Lovisin,
remitterat detta ährende såsom ägande gemenskap med
Tienstebetänckandet till Riksens Ständer.
H. v. Vi c 1c e n holt före att som detta vore et cabinetsmåhl,
borde R[iksens St [änder] sig dermed icke befatta,
hälst deraf med r[iks] dagens utdräckt kunde tagas prejudicat
til fler slike ansökningar, utan ville rem. måhlet tilbaka
til Kgl. M:t att dermed förfara efter lag.
H. Schönberg holt före att detta remitt :de måhl kunde
afgiöras och på de bifogade goda skiähl bifallas.
Frh. C. R i d [d] e r s t o 1 p e instämde deri, att detta ej
bordt til R[iksens] St [änder] remitteras, undantagandes
hvad rörde Presid. Arnels afsk:tagande och des löhn, som
kunde bifallas, men resten kunde Kgl. M:t efter lag afgiöra.
Då nu häröfver L [ant] m. ville giöra proposition ang:e
Pr[es.] Arnels afsked allena,
anholt H. C a r 1 Wallenstierna, att detta måhl måtte
blifva liggandes på bordet, att man sig något deröfv. finge
betäncka, hvarmed äfven flere instämde, och stadnade altså
ventilat :n deröfver.
Uplästes Sec. Deput. bet[än]lc:e af den 21 April 1761
ang:e Auditeuren vid Nyl. och Tavastehus lähns drag.reg :te
Magn. Vilh. Gripenbergs besvär och dess uprättelse medelst
recommendation til häradshöfd.förslags åtniutande, tils han
blifver befordrad.
Härvid upl. äfven Borg[ar]st. extr. pr[ot.] af d. 20 Aug.
1761 samt 2:ne H. Gripenbergs memorialer.
På H. v. Törnes och fleres begiäran blef detta måhl
lagt på bordet.
Hr Gyllensvahn androg härpå, att som R. o. A. på
sine oftare föreställningar i tienstsaken ej ännu fädt svar
ifrån de öfrige stånden, hvarmed ej längre borde utdragas,
efter riksdagens slut nalkas och månge eljest kunde blifva
lidande och han äfven med bestörtning hördt, att de 3 stånd
dervid torde insistera i deras förre beslut, hälst et ganska
godt memorial, som af en ledamot i Prästeståndet blifvit ingifvit
och H. Gjdlensvan sedt på skrifvit, blifvit sedermera
lagt til prot. derstädes och icke tillåtit att vidare gå. Fördenskull
tilstyrckte han, att enl. R. o. A. beslut vårt extr. pr[ot.]
Kronprinsens edsavläggelse.
211
i detta ämne nu genast måtte tryckes och att (!) bad om
propos. deröfv.
Hr L [a n t] m. förmodade, att häröfver som en afgiord
fråga ingen deliberation vidare nu borde existera, utan förbehölt
sig att få föredraga det ceremoniell, som bör fast[stjällas
til d. 5 April, då H. K. Högh. Cronprintzen på Rikssalen
kommer att aflägga des tro- och huldhetsed.
Detta bifölls, och påminte Hr Hasenka m p f, att en deputat.
i förra ämnet til de 3 stånden kunde afgå.
Hr L [ant] m.: Det torde bäst passa sig, att den deput., Ceremcmielsom*-afgår
med ceremoniellet, äfven gior påminnelse i den prj^gj^tro"
förra saken. och huld
Härpå
uplästes det af K. Rådcamaren nedsände project till aflägg*
ceremoniellet.
Härunder anmältes och infördes en Borgareståndets deput.,
12 pers. stark, anförd af Lieut. och Borgm. Malmsten,
som p[raemissis] p[raemittendis] anmälte, att Borg.st. förehaft
Secrete Utsk. tilstyrckande och extr. prot. ang:e brenvinsbrenningens
ophörande och detsamma i anseende på spanmåhls
conservation och til afböjande af den dyrhet och brist,
hvarmed flere landsorter och i synnerhet Dalarne hotas, aldeles
bifallit med tillägning att hos K. M:tt anhålla om alla
nödiga författningar til förekommande af underslef.
Deput. besvarades af H. L [ant] m. och afträdde.
Fortfors med ceremoniellet och med upl. af det för
Cr[on]pr. upsatte edsformulair.
Hr Gyllensvahn hemstälte, om icke då Rådet skal
gratulera Gr[on]pr., ett lika borde ske af samtel. Talmän,
och äfven en tacksäjelsecompl. til H:s Maij :tt giöras.
H. v. V i c k e n biföll detta och ville äfven i ceremon. hafva
utsatt om sorgens afläggande den dagen.
H. C. Wadenstierna biföll äfven H. Gyllensvahn.
Hr L [ant] in. anmärckte, att om någon gratul. til Hans
M:tt skulle ske, så kunde ingen giöras til Cronpr. Det blefve
en nyhet att blanda tvenne särskilte actus, som böra särskilt
ske hvar i sin esprite. Hr L[ant]m. holt före bäst vara att
följa ceremoniellet, hvarefter Talemännerne intet tala, hälst
R[iksens] Stfänder] vid denna act blott som vitnen äro närvarande,
men skulle de något tahl hålla, så tycktes de endast
böra ställas til Hans Mitt.
Hr Durietz: De åtskilige förekomne idéer torde på det
212 1762, mars 27. Kronprinsens edsavläggelse.
sätt kunna fogas, att tahlén på R[iks]sahlen hållas til Hans
M:t och Hrr Tahlemän sedan med deputationer aflegga särskilte
gratulationer hos H. M. Drottn. och Cr[on]printzen.
Hr L [a n t] m. hemstälte, örn icke så många orationer och
gratul. skulle giöra ceremonien altför vidlyftig och besvärlig
håde för de kongl, personer och för Ständerne.
Hr C. Wadenstierna: Det torde giöra tilfyllest, om
Hrr Tahlemän i gratul. til Konungen något nämde om Cronprintzens
person, lämpeligt til detta tilfälle.
H. Hasenlia m p f påstod ytterl. om gratul. både till
Drottningen och Cronpr. af Tahlemän, hälst Cronpr. af Rådet
skulle gratuleras.
Hr L [a n t] m.: Om man anseer, att vid denne ceremonie
R[iksens] St [änder] blott bivista Cronpr. tro- och huldhetsed,
hvarefter han får tilträde att åhöra öfverläggningarne i Rådc[ammare]n,
så tyckes deri ej vara något stort ämne til orationer,
ehuru rikt det i andre afseenden til H. K. Höghets
egenskaper kunde vara och ännu mera framdeles blifva; utan
tjecks tienligast vara, att i orationen til H:s Maj :tt äfven Hans
K. Högh. på behörigt sätt blifver nämbd.
Hr Klingspor biföll detta, hälst vid slike tilfällen, då
H:s K. M. är närvar :de, all honneur til dess höga person
bör vändas och ej til någon annan.
Hr v. Vicken medgaf en delli af H. L[ant]m. anmärkning
men trodde doch, att i de flere Cr[on]pr. höga qualiteter
ämne nog til oration vid detta tilfälle skulle vara at tilgå.
Frh. Kalling instämde med H. Klingspor och H.
L[ant]m., hållandes för nog, om Cr[on]p. i tahlet til Konungen
med någon fägnadsbetygelse nämdes.
H. Hase n kampf hemstälte, om icke äfven för H:s M.
Drottn. deruti kunde någon tacksamhetsbetygelse inflyta.
Hr L [an t] m. giorde nu proposition öfver det upläste
proj :de ceremoniellet, som bifölls med tillägning, att äfven
samtel. Talemän komma att til Hans M:tt giöra hertil lämpelige
tahl.
Hr L [ant] m. påminte, att äfven utsättas måtte, i hvad
odning' Tahlemännerne och Rådet komma att haranguera.
Fr[ih.] C. W. Grönhagen tyckte tydeligt vara, att
Rfiksens] St [änder] sorn principaler borde haranguera forsh
Hr Gyllensvahn medgaf vähl denne principe men
trodde den ej här aplicable, efter våra riksfäder vid ingressen
Kronprinsens edsavläggelse. Tjänstesaken.
213
i Reg:form. och flere grundlagar altid nämbdt Riks. Råd för
R[iksens] Ständer och de förre således tycktes böra tahla
först.
H. L [ant] m. anmärckte, att R[iks]r[ådet] Grefve Bonde
vid detta tilfälle ej kommer att tahla i K. M:ts utan i Rådets
namn.
H. Durietz föreslog den utväg, att intet måtte af Rådet
blifva tahlt, efter R[iksens] St [änder] som principaler genom
sina Tahlemän sielfva talte.
Hr C. J. Klingspor ansåg det af Hr Gyllensvan anförde
skiähl för otilräckeligt såsom tagit af en gammal etiquette,
som blifvit i skrifning fölgd sedan den tiden, då Riksens]
Råd kallades kongl, råd, men som ej kunde nu tiena
lil grund, sedan nyare Reg.formen giord(!) ordningen aldeles
tydelig.
Hr Gyllensvan desisterade äfven ifrån sin erindran,
hvarefter R. o. A. beslut ceremoniellet påskrefs, som med
en dep. af 12 ledam. til de öfr. stånden afsändes, då H. v.
Vicken, som deputation anförde, updrogs att berätta, det
R. o. A. äfven bifallit, att hos Hennes M:tt af samtel. Talemän
med deput:de en und. compliment efteråth måtte afläggas.
Då nu härefter S[ecr.] Ut[sk.] extr. prot. ang:de författning
emot det myckna bränv.brännandet skulle företagas,
påminte H. Gyllensvahn ånyo om tryckningen af Ang:de
R. o. A. föreställning i tienstsaken. trRCkon<A ^
H. Bildenschöld: Som R. o. A. för detta bifallit extr. prot. i
denne tryckning på den händelse att ingen af de öfr. stånd
skulle R. o. A. bifalla, men man ännu ej vet, hur de resolverat,
så bör sådant först afväntas, hvilket instämmer med
den vänliga acktning stånden sig inbördes skyldige äro.
Emedlertid tyckes, att vi med en dep. kunna påminna hos
dem om svar och gifva vårt beslut om tryckningen tilkiänna.
Hr Gyllensvan förmälte sig veta, att i Pr[äste]st. saken
genom votering blifvit afgiord, och äfven hafva sedt
Probst. Serenii derom ingifne hederliga memorial; han ville
således med tryckningen ej opskiuta, trodde icke eller, att
R. o. A. förra beslut derom nu skulle finna någon oposition.
Hr C. W adenstierna: Ehuru sielf i tienstsaken dehlacktig
ville han doch emot den beslutne tryckningen intet anföra;
men hemstälte allenast, om icke med en deput. sådant
214 1762, mars 27. Brännvinsbränningen.
Ang:de
bränvinsbr.
hämmande.
kunde de öfr. st[ånden] notificeras och deras svar tillika pår
skyndas, hvarmedelst således både desse idéer förblefvo combinerade.
Uppå H. L [a nt] m. proposition bifölls nu tryckningen af
R. o. A. extr. pr[ot.] rör:de tienstsaken, samt att en deput. nu
afgår att jemte notification härom ytterl. påskynda de öfr.
stfåndens] svar i detta ämne.
Deputation opskrefs.
H. v. Böhn [en] påminte, att äfven alla i tienstsaken ingifne
memorialer måtte tillika få tryckas, men flere af R. o. A.
ansågo denna fråga såsom särskilt och ville dermed nu upskiuta.
Föredrogs Secrete Utskottets extr. prot. af den 26 hujus
med hemställande ang:de den öfverflödige och almänne bränvinsbränningens
hemmande, besparing af spanmåhl och dess
billigt befrucktade brists förekommande.
H. Rudbeck, Thure, biföll Sec. Ut [sk.] i öfrigt men
liemstälte, huruvida enl. projectet all afsahlu kunde förbiudas
i anseende til det förut tilverckade bränvin.
H. J. C. Iv 1 i n g s p o r holt sådant i anseende til underslefs
förekom :de för högst nödigt och instämde tillika med
Borg [ar] st. i dag notificerade beslut att i samma af sickt recomendera
förbudets verkställighet til Ivgl. M:tt omsorg.
H. L. U [g] gla conform. sig härmed.
Gref G. Hamilton förklarade sig bifalla förbudet emot
ali afsahlu, hälst mången på speculation torde hafva giordt
oplag af bränvin, och underslef nog dessutom voro att befruckta;
eljest blefvo endast de laglydige lidande.
H. Durietz biföll äfven förbudet, emedan eljest spanmåhlsbrist
vore säkert att befara. Voro någon för afsalu
taxerad, så kunde förordningen i verckstelligheten derefter
passas och om någon på speculation hade brändt och giord(!)
uplag, skadde det ej, att en sådan derpå blefve attrapperad.
H. L [ant] m. hemstälte, att som denne förord, syftemåhl
voro att förekomma nöd och spanmåhlsbrist i landet, om då
icke torde bäst vara att låta henne blifva generele och att
utesluta, hvad in specie om afsalu infördt vore, hvilket hos
de öfrige st[ånden] kunde giöra svårighet och hindra förordn.
hela but och nytta.
Frh. Ridderstolpe, C., holt någon consideration för
landet härvid vara nödig och instämde således med H.
Psilanderskjöld och Rajahn.
215
L[ant]m., befrucktandes eljest, att om man ville giöra altför
vähl, hela den påsyftade verkan kunde förloras, ang:de hvars
nytta och nödvändighet han med See. Ut [sk.] instämde.
Uppå H. L [ant] in. proposition biföllo R. o. A. Secr.
Ut [sk.] hemställande med den ändring, att de emot slutet
understrukne ord til husbehof och afsahlu gå ut samt tillägning,
att Kongl. M:tt i und. anmodas att vidtaga de kraftigaste
mått til verckställighetens erhållande häraf och dess
skyddande emot alla underslef.
Denne res. påskrefs bet[än]k:det och affärdades med en
deputation, som äfven anmäler det förra ärendet.
Föredrogs Secrete Utsk. extr. pr[ot.] af d. 10 fört. Septemb. '
rörande Schoutbyn. Psilanderschöld och Comendeuren J. v.
Raijalin. Vid 1756 åhrs riksdag hade Riks. Ständer giordt
författning om någon ändring i tourén för värfsofficerarne
vid Amiralitetet.
Equipagemästaren N. Psilanderschöld hade då schoutbyn.
och Varfsmajoren J. v. Raijalin comendeurs tour, men då
stadgades, att den förra skulle vänta, til des Schoutbynachtme
Jerlström, Gr. Taube, Biörk samt Comendrne Lagerbielke och
Cronhielm, för hvilka alla han då hade företräde, den senare
åter til dess då varande Comendeurerne Trolle, Walrave och
Crusenstierna, för hvilka Rajahn då hade företräde, avancerat
dem förbi; men sedan skulle de begge vid ledige vice amirals-
och schoutbyn.embeten till vidare befordran på förslag
upföras. Secrete Utsk. påminner derföre nu om sättet till
verckstelligheten häraf samt hemställer, om icke de begge nu
utan vidare jemförelse med andra ensamme til förb :de embete
måtte föreslås, och att emedlertid Schoutbyn. Psilanderschöld
må i anseende til anförde skähl erhålla vice amir. fullmackt.
Upl. H. Krus enstiernas i Sec. Ut [sk.] afgifne särskilte votum,
d:o H. Falckengrens memorial,
H. Psilanderschölds d:o,
H. v. Drakes,
H. Dahlmans,
H. Hårdhs.
Hr Krusenstierna upläste des bilagde dictamen til
protocollet (Bil. 20), tilläggandes att han på samma dag som
H. Psilanderschöld] blifvit lieutenant och således ej vore
yngre officerare än han.
■i. U. ang:de
Psilanderschöld
och
Rajahn.
216 1762, mars 27. Psilanderskjöld och Rajahn.
Ankom en Prästesi. depuiat:n, 8 pers. starck, anförd af
Bisk. i Link. Doctor Filenius, som p[raemissis] p[raemittendis]
berättade, att ståndet gillat ceremoniellet på lika
sätt som R. o. A. och 2:o bifallit bränvinsförbudet med R. o.
A. tillagning jemte den, att genom regeringens omsorg de
igenom den för detta brukelige förseglingsmethod af pannorne
förorsakade klagomåhl härvid möijeligast förekommas
måtte.
Deput:n afträdde.
R. o. A. deput. återkom och frambrackte H. v. Vi eken
ståndens svar att de medbrackte måhl forders. företaga.
Härpå yttrade i dett förevar:de ämnet Hr v. Vicken, att
han vähl ej kände detta måhl i grund men tyckte, att det
snarare tilhördt Secrete Deput. än Secrete Utskottet. Här
voro ej lägel, besvär anförde, ej eller voro nu någon vacance
vid Amiralitetet. H. Psilanderschöld ägde mycken förtienst,
men så borde andra lika förtiente ej lida och han ensam föreslås
utan et vanligt förslag på 2 jemte honom til nästa v.
arn [irals] ledighet uprättas.
Upl. H. J. v. Rajalins memorial.
D:o H. Bergenhielms dictamen (Bil. 21).
Hr H e 1 d e n h i e 1 m conf. sig med Hr v. Vicken och ville
afslå Sec. Utskott :s hemstäl:de, hållandes före att grundlagen
rubbades och Hans M:ts vahlrätt ledo, derest en skulle ensam
til något embete föreslås.
H. H a s e n k a m p f androg emot Sec. Ut[sk.] hemstälhde,
1 att Sec. Ut[sk.] ej haft nog skiähl til des tilstyrkie för
H. Psilanderschöld,
2 att det af dess comando på örlogsflottan i förl. sommars
tagne skähl nu ej mera kunde gälla,
3 att Crusenst[ierna] och Psil[ ander schöld] voro lika gamle
i tiensten, om ej den förre vore äldre,
4 att Psilanderschöld] fastän yngre capitein hade genom
värfsstaten avancerat den andre förbi men att dervid 1756
någon ändring blifvit giordt, då R[iksens] St[änder[ enligt
den utkomne riksdagstidningen stadgat samtel. desse officerares
befordran enligit värdighet och ålder i tiensten.
Således när Krusenstierna voro äldre, borde han niuta sin
förslagsrättighet, och när det på tre uprättades, blefvo ingen
lidande.
Hr Schönberg beviste, att Secr. Ut [sk.] haft fult
Psilanderskjöld och Rajalin.
217
skiähl att härmed inkomma och att begära förklaring öfver
den 1756 giorde författning. Att H. Psilanderschöld] nu ensam
skulle föreslås, kunde icke vara emot lag, ty sedan 4
personer åhr 1756 sattes för honom, hvilcka alla til befordran
ensamt blifvit föreslagne, hvarförutan han nu 4 gånger hade
stadt på v. amir.förslag, så fordrade billigheten, att han åter
nu redresserades.
Lika sak voro med H. v. Rajalin, hvars tour äfven 1756
blifvit utstakad och nu utan orätt af en yngre ej kunde förbigås.
H. Leijonanckar instämde med H. Schönberg, tilläggandes
att H. Psilanderschöld] såsom ägande äldre majorsfullmackt
efter Tienstbet[än]k. äfven hade lagen på sin sida.
Anholt för öfrigt, att des memorial om generalers tilsättande
till lands och siöss måtte blifva föredragit.
H. Jennings anförde, att man ej borde undra på hvad
anledning Secr. Utsk. med detta hemst :de inkommit, när man
nu hörde, huru olika i flere memorialer R[iksens] St [änders]
bref af 1756 i detta måhl blifvit förstådt.
Uplysning häri hade Sec. Ut [sk.] önskadt och hållit så godt
att vinna den nu som nästa r[iks]dag.
Han uprepade sakens sammanhang enl. acta och slöt dermed,
att som 1756 vore sagt, att blott de 4 nembde skulle gå
H. Psil[ ander schöld] förbi, så borde det ej ske af flere eller
yngre.
Det förre hade varit hårdt nog fast billigt, men detta senare
skulle blifva för hårdt.
H. F. Ehrensvärd instemde med H. Jennings. H. Psilanderschöld]
hade varit olycklig, som 1756 mist sin förut
ägande rätt, efter hvilken han nu kunnat vara admiral, och
kunde utan orätt nu ej flyttas längre ner. H. Krusenstierna]
hade niutit framsteg på grund av Riksens Ständers bref och
borde lemna androm lika justiee.
Att han varit äldre capiteine än H. Psilanderschöld] vore
sant, men lika vist vore, att Hrr Rfiksens] Råd derföre af
R[iksens] St [änder] fädt remarque och tiltahl.
Han biföll således, att enl. Sec. Utsk. tilstyrck:de de deri
nembde hrr officerare til befordran ensamt må på förslag
upföras.
Frh. C. Ridderstolpe yttrade sin mening derhän, att
denne förfrågan af Sec. Ut [sk.] tycktes honom öfverflödig
218 1762, mars 27. Psilanderskjöld och Rajalin.
och lagen häröf. klar nog. Att H. Krusenstierna voro äldre
capit., och ehuru öfver des befordran dertil remarquer blifvit
giorde, så vore de lidande sedermera uprättade och detta
således rättadt. Att H. Psilanderschöld] för des saknade förslagsrätt
skulle niuta nog ersättning, om han nu ansågos såsom
2 gånger förut på förslag upförd, och således nu 3 gången
på vanligt förslag blifva satt, hvarigenom konungens vahlrätt
och rättvisan samt lagen tycktes inte för när ske.
Hr C. Wadenstierna deducerade, huru för 1756 equipagemästaren
ägde schoutbyn. och varf smaj oren comendeurs
tour, men att på ammiral.fullmäcktiges öfver H. Psil[anderschölds]
och Raij alins för hastigt vundne tour anförde besvär
densamma blifvit dem i så måtto betagen, att 5 pers.
skulle gå H. Psiland[er]s[chöld] och 3 H. Raijalin förbi. Att
fler än 5 skulle gå H. Psilanderschöld] förbi, vore ej sagt
och obilligt, men kunde doch lätt ske, om han på förslag med
2 skulle opföras, då han ännu af 3:ne och således af 8 kunde
prejudiceras, hvilket vore emot lag. Att han ensam föreslås
til uprättelse, torde H:s M:tt öma rättvisa ej mer än i andra
prejudicemåhl i detta misshaga eller emot des höga valrätt
anse. Enligit meritlistan, som han upläste, vore H. Psilanderschöld]
äldre i tienst. H. Krusenstierna] hade förblifvit
capit. men med remarquer på Rådet derföre och fleras uprättelse.
När nu Psilanderschöld] voro äldre i tiensten och
af 5 redan blifvit förbigången, voro intet billigt, att han skulle
underkastas prejudice af 3:ne dertill.
Frh. C. W. Grönhagen abstraherade ifrån personernes
merit, hållandes sig blott til frågan, huruvida H. Psilanderschöld]
nu borde ensam föreslås; meningen af 1756 åhrs
bref borde enligit fundementallagen förstås så, att sedan enligit
detsamma 5 pers. gådt H. Psilanderschöld] i anseende
til dennes genare framsteg förbi, borde han nu efter lag avancera.
Att han af 8 skulle prejudiceras vore obilligt, men ingen
anledning vore att fruckta, det han af H:s M:t skulle på förslaget
förbigås. Ehuru han estimerade H. Psilfanderschölds]
förtienst, kunde han doch ej bif. Secr. Utsk. förslag, att han
ensam upfördes.
Ang:e H. Raijalin, ehuru hans öde voro hårdare, i det dess
bror 1756 fädt tour för honom, kunde han doch ej bifalla
annat för honom än orden tel. förslag. Han hoppades H:s M:tt
då vorde visandes dem all justiee, hvarå icke så borde de
Psilanderskjöld och Piajalin.
219
niuta reparation. Han inst. med Frh. Ridderstolpe, att ett
ordenteligt förslagssätt sterckte lag och frihet.
Fi'h. A. Reuterholm medgaf, att Secr. Ut [sk.] af
K. M:ts remiss haft tilreklig anledning til detta hemställande.
Saken tycktes honom i öfrigt helt simple. Varfsstaten hade
förut haft genare väg til fortkomst, hvaraf andra hade lidit.
Principen voro derföre 1756 ändrad och då stadgat, att 5
skulle gå H. Psilanderschöld] förbi, hvilket skedt. Altså har
H. Psil[ ander schöld] härtils ej lidit utan bör nu vänta på
öpning til befordran, och den bör ske efter lag. Utan att personalisera
tycks saken vara hulpen, om han efter sin tour får
rum på ordentligt förslag; då har han intet att klaga och
ingen blir lidande.
H. C h. Rappe tilstyrckte bifall på Sec. Utskottets
hemst. för H. Psilanderschöld som besynnerl. lidande. Hans
sysla och han sielf hade vid 1756 åhrs r[iks]dag så godt som
blifvit degraderade, då det sagts, att 5 st. skulle avancera honom
förbi. Det hade och skedt och desse hade hvar för sig
ensamme blifvit på förslag til befordran opförde.
Altså borde nu Psilanderschöld], som efter de 5 skulle
befordras, ut^n vidare jemförelse med andra nu niuta sådant
favorabile til godo och utan förslag, som voro jemförelse,
ensam presenteras, hälst brefvets mening simplifierad voro,
att han efter de 5 skulle niuta första befordran.
Som nu discoursen ophörde, så giorde H. L [an t] m. propositionen
öfver bifall til Secr. Utskottets hemställande,
hvilken besvarades med Ja och Neij, hvarjemte votering
begiärtes.
H. T h. Rudbeck sade, att som han i Sec. Utsk. yttrat
sig i conformitet med Hr Krusenstiernas votum, så ville han
nu ej i saken ingå eller i någon jemförelse af de omtalte herrars
meriter, men trodde frågan endast vara, om Hr Psilanderschöld
ensam nu til befordran skulle föreslås, hvilcket han
för sin dehl ej kunde bifalla, efter han trodde, att Konungens
vahlrätt och medborgares rättigheter dervid skulle lida.
Som votering äskades, giorde Hr L [ant] m. dertil följande
proposition.
Den, som bifaller Secrete Utskottets bet[än]k:de ang:e Hrr
Psilanderschöld och Raijalin, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Neij. Vinner Neij, af slås Secrete
Utsk. bet[än]k:de.
220 1762, mars 27, 29. Amiralitetskollegium.
Jnstering.
Tjen[st]saken
rör:de.
Ammirali
tetscoll.
göromål.
Memorial
ang:de militairiske
lagar
och inrättningar.
Denne propositrn gillades och skreds på vanligit sätt deröfver
till votering, som utföll med 381 röster för Ja och 357
för Neij.
Det af bordshrr:ne underskrefne och prot. bifogade voteringsprotocoll
blef efter sluten votering af Riddarhuss
e c r e t. upläst, hvarefter R. o. A. åtskildes
kl. 9 om aftonen.
A : o 1 7 0 2 d. 2 9 Mars.
Måndag.
Plenum kl. 9.
Justerades protocollet af d. 20 Februari och uplästes voteringsprotocollet
af d. 27 hujus.
2. Frh. C1. W. Grönhagen upläste et dess dictamen
ang:e någon utväg att förekomma verckställigheten af 3:ne
stånds beslut i tienstsaken, som protocollet bilades (Bil. 22).
3. H. Giös begiärte få af Hr L[andt]m. veta, huruvida
någon efterfrågan skedt öfver de Ammiralitetscollegii giöromålh,
hvarom i H. Psilanderschölds senaste upl. memorial
hördt något anfördt vara.
Hr L fa n t] m. svarade, att en dehl deraf sträckte sig tilhakars
för sidsta r[iks]dag, det öfrige hade Sec. Utsk. nu
optagit.
Hr Giös samt H. Klingspor recommenderade detta
til H. L[ant]m. benägna besörjande.
Hr [von] B ö h n [e n] påminte om att Frh. Grönhagens
dictamen nästa torsdag måtte företagas.
H. L [ant] m. förbehölt sig att få alt i sin ordning föredraga,
då hvar sak i sinom tid kunde komma före.
Frh. C h. Horn utbad sig att få protocollet bilägga et des
dictamen el. mern., innehållande några oförgripelige skiähl,
hvarföre fastigheters, vahrors samt allehanda andra penningevärdens
förvandlande til mynt igenom bancocredit och
zedlar för ett land är högst fördärfveligt, dat. d. 22 Feb. 1762
(Bil. 23).
4. Föredrogs Kongl. M:tts remiss ur Rådc.n af d. [16 Febr.
1762] med Feltmarsk. B. v. Ungerns memorial å Krigsbefälets
vägnar rör:e militariske lagar och inrättningar.
På Frh. C. F u n c k s hemställan blef detta till Secrete Ut
-
Malmletaredirektör. Jusléen.
221
skottet remitterat med tillagning, att i fall någre sådane svårigheter
i anseende til sielfva grunderne vid verkstelligheten
häraf skulle möta, hvarvid R[iksens] Ständers yttrande erfordrades,
de ännu vid denne r[iks]dag hos R[iksens] Sttänders]
plena anmälas.
5. Uplästes H. Lagersvärds meni. ang:e ombyte af R. o. A.
fullmäcktige i banquen.
Ligger och eftersees härvid förra r[riks] dagars praxis.
5 (!). Bergsdeputations extr. prot. of d. 13 Octobris med
begiäran, att deput. måtte få dehl af det, som hos plena skall
vara inkommit och anhängigt om en malmletaredirecteurs
förordnande, på det all collision i författningarne må undvikas
och dep. om alt det, som malmletningen rör, må få sig
i en suite yttra.
Bifalles.
6. Landt- och siömil.oec.dep. bet[än]k:de af d. 10 Jnnii
1761 om fortificationshufvudböckernes reviderande öfver fästningsbyggnadernes
och löhnings med de flere under FortiLcontorets
disposition gågne medel.
Ligger på bordet.
7. Justitisedeputat. bet[än]k:de af d. 6 Mars 1761 ang:de
prästevoteringsrättigheten för 3:ne hemman i Södermanland,
H. Rfiksens] R[åd] G[r.] Bielcke tilhörige.
Bifalles.
8. Just.dep. bet[än]k:e af d. 14 Aug. 1761 ang:e arfs- och
testamentstvisten emellan Lagman Jusléen å sin Frus Helena
Bergenhielms vägnar å ena samt Fröken Eva Chr. Apelgrén
genom Hofrättsadvocaten Springer å andra sidan rörande
Ludgonäs gods med mera.
Det bifogade votum dissentiens var för Lagman Jusléen.
Deput:s bet[än]k:de bifölls.
Ankom en Borg[ar]st. deputat., 8 pers. starck, anförd af
Borgm. i Halmstad Unger, hvilken p[rsemissis) p[rsemittendis]
androg, att ståndet vid det projecterade ceremoniellet
til d. 5 Ap. anmärckt, l:o att den haije, som deri sägs
skola formeras til Riddarhuset, äfven borde til förekommande
af trängsel sträcka sig til samtel. ståndens samlingsrum.
2. Att i stället deri säjes R. o. A. och Riksens Ständer
bör det sättas samtel. Riks. Ständer. 3:o. Att som Riksalen
vid denne act blott representerar Rådcamaren, funno stån
-
Bergsdep.
at få dei
af det, som
till plena
inkommit
om en malmletaredirecteur.
Ang:de voteringsrätt
för 3:ne H.
R. R. Gref
Bielke tilhörige
hemman.
Tvisten
emellan Lagman
Juslen
och Fröken
Apelgren.
Borg:st:s
deput:de.
222 1762, mars 29. Vira bruk. Sikla.
Prästest:s
deput.
Bondest.
deput:de.
Ang:de Vira
bruks privil.
Sida cattunstryckerieinteressenters
ansökning.
riet, att Tahlemännerne där ej borde haranguera, utan kunde
de efteråt nied deputationer hos de konglige uti deras
rum en und. compliment aflägga, hvarom Talemänne [n]
vidare kunde öfverenskomma.
Sedan Borg far] st. deputat. afträdt, ankom en deput., 12
pers. starck, ifrån Prästeståndet, hvars ordförande Doct. och
Superint. Lut k em an pfraemissis] pfraemittendis] gaf vid
Itanden, att ståndet öfver ceremoniellet aldeles instämde med
Borg [ar] ståndets yttrade tanekar; och efter denne dep.
ankom en lika stark ifrån Bondeståndet, hvars taleman
Sven Håkansson pfraemissis] prem[iltendis] berättade,
att ståndet förenat sig med Pr fäste-] och Borg.ståndens
vid ceremoniellet giorde påminnelser.
Föredrogs Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 23 fört.
Januari ang:e Vira bruk och dess bibehållande vid den i des
privilegium grundade rättighet att mundera sidogevähr, hvilken
af Sverdfäijareembetet här i staden tid efter annan klandrad
blifvit.
Detta begärtes af flere på bordet, tilläggandes H. Hasenk
a m p, att verba formalia af privil. nödvändigt borde eftersees,
emedan han för detta i apoth.saken sedt, huru olika ett
privil. kan förstås.
Frii. C'. Funck: Om saken begärs att ligga, måste vähl
så ske, doch tycks saken snart kunna vara afgiord, då Vira
bruks privil. äro så tydelige och klare.
Föredrogs Secrete Handels- och manufacturdeputationens
bet[än]k:de och hemställande, att Sickla cattunstryckeriinteressenter
måtte erhålla tilstånd att til verckets behof åhrl.
få inskrifva 10.000 stycken hvita cattuner och att den åhr
1756 ålagde manuf.fondsafgift, 6 öre s:m å hvarje aln, till
helften måtte förminskas.
Samma deputations särskilte bet [än] k :e för en lika frihet
på 5.000 st. hvita cattuners införskrifvande för cattunstryckeriet
i Giöteborg.
Bondeståndets extr. proi.,
Borg.ståndets d:o.
Jonas Biörnssons memorial till bifall för desse bet[än]k:de
samt en lika frihet för Comiss. Lenbergs cattunsfabrique här
i Stockholm som för Giöteborgs.
Sedan detta alt var upläst, hemstälte H. L f a n t] m., om
desse trenne särskilte frågor icke hvar för sig borde afgiöras.
Sikla kattunstryckeri.
223
Frh. C. Horn tyckte desse måhl vara så lika, att de kunde
combineras och enl. bet[än]k:de[l] bifallas.
H. Hascnkampf anförde vähl någon betäncklighet i
anseende til inrikes spinnerierne; men då ban hörde landets
behof kräfva mera cattunstilgång, ville han foga sig med depui.
tilstyrckande för tryckerierne. Doch på det Sickla dermed
ej måtte undertrycka Lenberg[s] vackra inrättning, så
önskade han detta måhl kunde hvila, til dess deput. ang:e
denne senare inrätt, omst. blifvit hörd, då alt på en gång
kunde jemkas.
Hr L [ant] m. trodde desse måhl vara af olika beskaffenhet,
hälst Lenberg ej hade cattunstryckeri utan catt.väfnad.
Frh. Du vall, Died r., biföll dep. bet[än]k:de i anseende
til de anförde skiähl, både til införslen och afgiftens
minskning för Stock [holm] och Giöteborg. Men som Lenbergs
väfveri vore privilegierat på inrikes spånad och dess
ansökning nu ej gådt lagl. väg, så borde den til deputat. remitteras.
H. Klingspor, C. J o a c h., biföll äfven deput. bet[än]k:de
såsom förmodel. medel att erhålla bettre kiöp på
nödigt cattun i landet, men i anseende till afgiftens minskande
vid införslen borde äfven tryckarelöhnen minskas och
någon controll öfver alt skinneri dervid hållas.
Hr Jennings trodde denne införsel ej böra hindras af
consider. för inr. spinnerierne, som endast då borde upmuntras,
när de grundades på inrikes rudimaterier. Och som landet
ej ägde bomull, borde linspånaden snarare få upmuntran.
Igenom hvita cattuners införsel besparades åtminstone tryckarelöhnen,
och et bettre kiöp härpå vore snarare att förmodas
genom afgifternes indragning å vahran än genom någon
controll såsom otilreckelig.
Han biföll således deput. bet[än]k:e för Sickla. Ang:e de
öfrige 2:ne måhl instämde han med Hr L[ant]m., att ordningen
fordrade deras särskilte pröfvande. Sicklas ansökning
hade gådt lagl. vägar men Giöteborgs icke och Lenbergs aldra
minst, som icke ägde tryckeriprivil. som de 2:ne förre och
härunder för sitt cattunsväfveri vant lättare spånad än härtils.
H. L. M. Uggla biföll deput. bet [än] k :de, men att förekomma
monopolier hos någre verck och dyrhet ville han, att
alla cattunsfabriquer skulle niuta lika förmåhn.
224 1762, mars 29. Sikla kattunstryckeri.
Hr H. H. Boije: För Sickla vore detta ingen ny förmåhn,
efter det den för detta haft; men åhr 1756 hade man.-  fondafgiften på hvarje aln hvit cattun ökts ifrån 3 til 6 öre
s:mt, då man äfven hoppadts, att hel [a] cattunstilverckningen
i riket derunder skulle tiltaga; men som denne tilökning
inbrackt mindre i manuf.fonden än förut, ehuru lika mycket
cattun blifvit tryckt, så biföll han förminskningen att få den
så mycket ricktigare betald och bettre pris på vahran.
För Giötheborgs tryckeri leinnade han äfven sitt bifall.
Men som Lenberg åhr 1756 fädt privil. på hel el. half
cattunstilverkning, så hörde des ansökning ej hit utan borde
först remitteras til deput., innan något för honom kunde resolveras.
Hr Giös biföll vähl i det förre Hr Boije men viste ej, hur
qufaestion] kunnat blifva om Sickla, ifall det förrut ägt denna
frihet. Eljest blefvo nu blott frågan om afgiftens minskande
til 3 öre, hvilken han biföll.
Men som den allena föga torde hielpa til bettre pris, ville
han befordra almännare tilgång på cattun såsom medel dertil
och att så Lenberg som de andre fingo en lika frihet att införskrifva
hvita cattuner til vis quantitet.
H. C.Tersmeden deducerade, att cattun vore nödigt,
att på de hvitas införsel tryckarelöhnen bespardes, som utgiorde
25 p:cent af värdet, att intet rike med fördehl kunde
väfva cattun, att Sickla, som för 1756 hade införsel af 10.000
st. hv. cattun men sedan fädt blott 5 000 åhrl., borde återfå
det förre qvantum.
Att äfven Giötheborgs tryckeri nu borde få bifall, efter
desse 2:ne verk voro stora och nyttiga och mera tilgång på
cattun skulle derå skaffa bettre kiöp. Lenbergs ansökning
kunde til deput. remitteras och framdehles sedan afgiöras.
Frh. A. Reuterholm biföll dep. bet[än]k:e för Sickla
och Giöteborg, hälst cattun voro en nödvändig vahra och förfarenheten
vist, hur otilreckelig den i sig sielf nyttige inrikes
bomulsspånad och cattunstilvärkningen för landet voro.
Industrien borde derför på andra ämnen upmuntras och
landets behof af cattun lisas; men härvid förbehölt han til
protocollet en lika förmåhn til införskr. för Lenberg och fler
catt.fabr., varandes bästa control emot skinneri af få att
många med samma vahra handlade.
H. Durietz önskade en general, att om våra inr. fabri
-
Sikla kattunstryckeri.
225
({uers och manuf., som kostar riket så anselmi., någon viss
principe måtte tagas och intet styckevis resolveras, samt att
då äfven detta måhl sedan kunde företagas. Emedlertid vöre
nu hans taneke, att som cattun voro landet nödigt och dess
inr. tilverkning otilräckelig, så borde införsel deraf, enl. deput.
, bifallas men ej för 1 el. 2 och bli monopolisk utan för
flere, som den åstunda.
Afgiftens minskning kunde han ej bifalla, ty man miste en
viss inkomst i ovisshet om den i bettre pris på vahran fås
igen.
Frh. C. Ridderstolpe yttrade sig härvid sakna de
nödige documenter til oplysning, hvarföre deput., som vid
förl. r[iks]dag ansedt catt.införsel som skadelig för vår inr.
spånad och väfnad, nu voro af en annan taneke. Emedlertid
voro om sielfva saken des mening, att den ej borde styckevis
strax afgiöras utan på vist fundament til landets behof och
efter hvarje vercks beskaffenhet proportioneras, som af deputat:n
ytterl. borde utarbetas. Att ehuru nödig och nyttig hvita
catt. införsel voro, borde densamma doch ej lemnäs i några
fås händer och interessentskap, som dermed kunde trycka
alla andra, och 3:o att han aldeles ej kunde bil. någon minskning
i af giften, ty ehuru Sickla allena härvid på 10.000 alnar
vunno 81.000 d., voro dock vist, att manuf.fond. i samma
mån led i sin inkomst, och deremot ovist, hvad riket i bettre
pris kunde vinna.
Hr Bildenshöld anförde, huru Sickla cattunstryckeri
åhr 1738 på interessentskapets egen men ej med pub. bekostnad
blifvit anlagt; att sådane verck voro de bästa och borde
skyddas; att Sickla sen 1756 mist genom omrörde författning
mycket af des tilverckning och arbetare, hvarföre och som
landet behöfde cattun, hade deput. nu detta tilstyrckt, sorn
borde bifallas, att vercket, sorn vinner på tryckarelöhnen af
hvita catt., icke må aldeles gå under. Giöteborgs ansökning
borde härmed ej blandas och Lenbergs borde til deputat:s
betänck:de och förmodel. afhielpande remitteras.
H. T h. Rudbeck holt före nödigt att tillåta hvita cattunsinförseln,
hälst landet ej ägde rudimaterien dertil och
inr. tilverckningen deraf aldrig kunde til behofven förslå;
men om densamma för Sickla och Giöteborg ensamt skulle
lemnäs, så ricktades desse och fötterne vändes op på Lenbergs
och flere catt.tilverckningar i riket. Han biföll således
15 —5/2<07
226 1762, mars 29, april 2. Sikla kattunstryckeri.
Ang:de cereinoniellet.
Frh. Ridderstolpe, att altsammans må til deputat. återremitteras,
då alla kunde af lika förmån blifva dehlacktige.
I anledning af discourserne giorde H. L [ant] m. frågan,
om R. o. A. biföllo deputat:s bet[än]k:de med tillägning, att
lika frihet til hv[it] cattuns införskrifning alla privilegierade
catt.tryckerier må förunnas. Men sorn denne frågan med Ja
och Neij besvarad blef, så blef ytterl. häröfv. discourrerat.
Hr Klingspor ville en clausul dervid, att reger, måtte
handhafva ett billigt pris på cattun. Item Hr Rutenscköld.
Hr Du riez ville ej bifalla någon minskning i afgiften til
manuf.fondens minskning, hvarmed och Frh. Rid [d] erstolpe,
H. [von] Nackreij, H. Ug [g] 1 a och fler
instämde.
Frh. Duvall och H. Jennings trodde, att hög afgift
skulle orsaka lurendrägeri och stegra catt.priset, hvarföre
man och minskat afgiften på caffe; att man på dubbelt quantum
cattun hade lika inkomst, fast afgiften minskades, och
att sådant endast skulle skaffa godt kiöp.
Hr Ha sen kampff] och Frh. C. Horn påstodo, alt
Lenberg och alla catt.privil. fabriquer måtte niuta lika förmån
med Sickla och Giöteborg.
Efter någon ventilation förenade sig R. o. A. uti följande
resolution, som deput. bet[än]k:de påskrefs.
Bifallit, att icke allenast Sickla interessenter samt Göteborgs
och Corn. Lenbergs cattuntryckeri må erhålla den föreslagne
friheten alt införskrifva hvita bomullslerfter utan och
att en lika frihet de öfrige cattunstryckerier må förunnas:
men till någon minskning på den vid 1756 åhrs r[iks]dag
fast[st]älte manuf.fond samt flere af gifter kunde R. o. A. ej
samtycka.
Sidst anmälte H. L [a n t] m. det nu med de öfr. ståndens
påskrift återkomne ceremoniellet, hvarvid de 3 stånd påmint,
l:o att haijen borde gå til alla ståndens rum; 2 att ståndens
complimenter ej på Rikssahlen utan efteråt i de kongl, rum
af Tahlemän med deputalioner skola afläggas; 3:o att i stället
för R. o. A. och Ständer sattes samtel. R[iksens] Ständer.
R. o. A. biföllo vähl den 2 öra puncten ang:de Tahlemännernes
complimenter men funno det besynnerligt och eftertänckeligt,
att uti gammalt bruk med hayen och etiquetten i
stijlen i anseende til R. o. A. någon nyhet nu skulle väckas,
Ceremoniel vid edsavläggelsen.
227
hvilket såsom nog ömande H. C. J. Klingspor, Frh. C.
W. Grönhagen, H. Hasenkampf och flere til H.
L[ant]m. bemedlande hos de öfr. stånden recommenderade.
H. L [ant] m. instämde med R. o. A. deruti, att ehuru
denna sak tycks vara ringa, så vore doch ömt att se, hur de
prerogativer, som R. o. A. ifrån ålder tilhördt, tid efter annan
blifvit knappade och kringskurne. Så hade det skedt med votum
decisivum och den representative rättigheten. De få formaliteter,
som ännu i ceremonier R. o. A. som det första ståndet
tilhörde, borde icke efterges utan som vedertagne bevaras.
Vägen för de öfr. stånden kunde medelst detacherat manskap
ifrån trängsel befrias; men Hr L[ant]m. vore snarare
sinnad, att vi ej bivistade ceremonien än att eftergifva den
heder, som R. o. A. tilständig voro enl. fordna bruk så med
baye til Riddarhuset som med de uti riksdagsstijl vanlige
curialer och ordasätt; hvilket H. L[ant]m. påtog sig att de
öfrige ståndens Tahlemän på tienligit sätt föreställa.
R. o. A. skildes kl. 2.
A : o 1762 d. 2 April.
Fredag.
Plenum kl. 9.
I. Justerades protocollet, hållit hos R. o. A. d. 22 Februari, Justering,
item e[xtr.] prot. ang:e ceremoniellet.
2. Upl:s H. Leijonanckars memorial rörande Arbins besvär,
hvarmed han får gå til stånden.
3. Föredrogs Secretc Deputat.s bet[änk] :e af d. 17 No- öfverstevemb.
1761 ang. Öfv.lieutn. Durietz öfverklagade preiudicelieut-Durietz
och uprättelse. prsejudice.
Öfv.lieut. klagar deröfv., l:o att förslaget til öfv.lieut. vid
Södermanl, regem:te, hvarpå han först varit upfördt, åhr
1756 efter den1 d. 23 Nov. Tienstbet[än]k:e blifvit ändrat. 2.
Att Öfv.Adjut. och Maj. B:n Gust. Wrangel blifvit öfverste
vid Husarerne. 3. Att han lidit vid en öfv.lieut.syslas besättande
vid artilleriet. 4. Att flere franske öfverstar framför
honom blifvit öfverstar i svenska armeen.
Vid den l:sta puncten anseer deput. H. Duriez som lidande
i des förslagsrätt.
Vid den 2. yttrar sig deput. intet vidare, efter hon för
1
Betänkandets mening är, att förslaget ändrats, efter det att tjänstebetänkandet
utfärdats.
228 1762, april 2. Durietz’ besvär
nummit, att 3:ne stånd som uprettelse tillagt H. Duriez öfverstefullmackt.
Vid den 3:die finnes H. Duriez ej vara lidande.
Vid den 4:de åberopar sig deput. et särskilt bet[än]k:e om
de franske hrr officerare.
Upl. H. Friedr. Ehrensvärds memor.
D:o H. v. Plåtens med bifogad meritlista emot Hr Duriez
framsteg för dem såsom äldre öfv.lieut:r.
Hr Duriez upprepade körtel, skiälen til dess förde klagan,
abstraherandes ifrån alt personelt; men som han lidit
och således borde uprättas samt lägel, bevakat sin derom
giorde ansökning, så förmodade han skygd af lag och rättvis
uprättelse, hvarpå han afträdde.
H. Fried. Ehrensvärd begärte, att som han sedt H.
Duriez uppförd på listan af tienstesaken och ej viste, hur han
af de 3 stånd blifvit ansedd, detta måhl tils vidare måtte
hvila.
Gr. J o h. R e i n h. W r a ngel conform. sig med Hr Ehrensvärd,
åberopandes sig härvid et dess memorial.
Hr v. Vicken anmärckte, att hvad förmälts om tienstlistan
och ståndens imediate befordringar, voro särskilt ifrån
detta måhl, som ordinaria via igenom Secr. Deput. be[tän]k:de
inkommit och hvaröfver R. o. A. sig således nu
obehindrat yttra kunde.
Han deducerade derpå i ani. af bet[än]k:de[t] de för H.
Duriez stridande skähl och fant för sin dehl billigt, att H.
Duriez måtte erhålla öfverstefullmackt af samma dato som
Frih. Wrangel.
H. Giös conform. sig med Hr Ehrensvärd och anholt om
upläsande att [o: af] dess insin. memorial.
Ang:de Gref H. L [ant] m. anmälte, att de af Gr. Wrangel och H. Giös
'och”HrS omförmälte lriemorialer voro stälte til Kgl. M:tt och derifrån
Göös besvär, hänviste til Rikfsens] Ständer, om de dem skulle vilja uptaga,
vetandes han således intet, huruvida de kunde föredragas
el. ej.
Påskriften af bende memorialer blef äfven upläst.
H. Giös androg, att som han nyl. hemkommit ifrån armeen
i Pommern, hade han ej haft annan utväg än sine besvär
hos K. Maj :t anmähla.
Hr Gyllensvahn instämde med Hr v. Vicken til detta
måhls afgiörande nu enl. bet(än]k:det, som han i den 1 :sta
Durietz’ besvär
229
puncten biföll. I anseende iiil Frh. Wrangel hade H. Duriez
äfven rätt. Skillnaden emellan infanterie och cavallerie vore
här ej att allegera, emedan vid nya corpsens inrättning densamma
olika blifvit ansedd.
De äldre hrr öfv.lieutn., som nu besvärade sig, hade dehls
ej sökt med H. Duriez, dehls hade de ej lägel, och i tid anfördt
sine klaginåhl och defensionalia, då H. Duriez deremot
hos chefer, hos K. M:t och hos Ständer sitt bevakat. Det
vore således billigt, att H. Duriez finge uprättelse framför
Frh. Wrangel, doch utan prejudice för äldre öfv.lieutnanter.
Och som R[iksens] St [änder] sielfve afgiordt det för B:n
Wrangel, så tilkorn dem äfven nu i ani. af 15 § i R[iksdags]-  ordningen att rätta det, sorn ej annorstädes kan rättas.
H. C. J. Klingspor anmärckte, att den för armeen
nödige esprit militaire för äldre officerare giorde det ganska
sensibelt att af yngre comenderas. För öfrigt önskade han, att
detta måhl må hvila, intil dess man til bibehållande af en
nödig harmonie någon almän principe vid slike befordringsmåhl
måtte utfinna, utan hvilken et almänt missnöje skulle
underminera sielfva regeringssättet.
Hr Thure R u d b e c k önskade att kunna combinera
Hr Duriez lägel, sökte uprättelse med andras förvärfvade tour
och rättighet och föreslog dertil, att H. Duriez måtte få
öfverstefullmackt, doch utan att avancera förbi de äldre öfversteiieutnanter,
som först borde befordras.
H. Carl Wadenstierna: Att besväret kunde vara
lägel, inkommit, men upprättelsen kunde doch blifva olaglig.
Att H. Rubecks project vore godt, men om de 3 stånd afgiordt
saken annorledes, så blefve han öfverste och vår tillagning
verckade intet. Att som denna med tienstesaken vore befryndad,
så, om hon nu ej finge hvila, ville han sig ej finalement
deröfver utlåta utan föreslog, att R. o. A. utan att yttra
sig öfver H. Duriez sak ville låta utfärda et extr. protocolli
til de öfrige stånden af innehåll, att som härvid åtskillige
äldre öfverstelieutenanter besvär anfördt, de öfr. stånden så
behaga jemka Hr Duriez uprättelse, att äldre dervid ej blefvo
lidande utan bibehöllos vid tour til förslag och befordran
framför H. Duriez.
Som detta af fler behagades, frågade H. L [ant] m., om
saken skulle hvila och emedlertid et sådant extr. prot., som
föreslagits, ifrån R. o. A. utfärdas.
230 1762, april 2. Ceremonielet vid edsavläggelsen.
Detta biföls, och kommer detta att in pleno justeras.
Ronde cere- Härefter androg H. L [a n t] m., att han i ani. af R. o. A.
vid Kron- senast giorde påminnelser hos de öfrige stånds Tahlemän
prinsens eds giordt föreställningar ang:de etiquetten vid ceremonicllet,
aflaggande. sf)m j0fva(- desamma i stånden föredraga, och trodde Hr
L[ant]m. R. o. A. med et extract. prot. derom kunna gå til
stånden, hvarföre han et sådant låtit projectera.
Detta blef nu upläst och gillat samt afsändes med en deput.
af 12 personer.
I anledning af den förra discoursen hemstelte Hr
L [a n t] m., huru sådane påskrifter ifrån Kongl. Maj :ts Rådcamare,
som på H. Giöses och Gref Wrangels supliquer voro,
nemi. att K. Maj :tt saken ej kunde bifalla, utan ankommo
på Rik[sens] Ständer sielfve, om de numera desse måhl ville
uptaga, skulle ansees?
Hr v. Vi c k e n trodde dem ej som formliga remisser men
snarare som af slagsresolutioner böra ansees och att följacktel.
slike måhl såsom värckande utdräckt på en redan nog
lång riksdag icke borde uptagas.
H. T h. Rudbec k var af lika mening så vähl sorn
H. C. J. K 1 i n g s p o r, som tilläde, att utan slik omväg
hvar ledamot vid en saks öfverlägning hade frihet att i memorial
andraga sine påminnelser.
Hr L. M. Ug [g] 1 a och Hr Gyllensvan höllö före att,
till att förebygga både när- och frånvarandes lidande, ingen
borde vara förment att få skydda sin lagl. rätt och andraga
sina defensionalia.
H. Giös reitererade, att han som frånvarande för ej kunnat
sina besvär anmähla och trodt, att som ingen Urskilln.-  deput. nu existerade, rättaste vägen varit att dermed vända
sig til Kongl. Maj :tt.
Gr. J. R. Wrangel förmente äfven dess memorial vara
så mycket mera grundat, som dess i Secrete Deput. liggande
besvär öfver H. Duriez befordran voro oafgiorde, hvarförinnan
om denne senare intet ytterl. borde fast[st]ällas.
Frh. C. W. Grönhagen trodde, att som saken hvilar
och extr. prot. deri blifvit resolverat, så kunde denne question
til sakens slutel. afgiörande upskiutas,
hvilket på H. L [ant] m. hemställande bifölls.
Presidenten Föredrogs det på bordet liggande extraetum prot. utur
atsked. Kongl. Rådcammaren, dat. d. [22 September 1761], hvärme
-
Arnells avsked.
231
deist Kongl. Maj:tt jemte Des nådige bifall til Riks. Ständer
remitterat Presid. i Bergscollegio Arnells und. ansökning om
afsked med dess hela löhn på de vilkohr, att Presid. Lillienberg
måtte honom succedera och sedan gradatim Frii.
Funck til l[ands]h[ö]fd. i Upsala, Lagm. Ehrensvan til
l[ands]h[ö]fd. i Vesterbottn och Frh. Eric Lovisin til lagman
derstädes befordras.
Häröfver yttrade sig först Frh. Cederhielm, att han
hälst skulle undanbedia remisser i slike tienstesaker, att
denne vähl deri vore särskild, att Kongl. M:tt måhlet bifallit
och recommenderat, så at Des höga vahlrätt dervid ej kunde
kränckas, men att vi äfven icke borde kräncka ohörde medborgares
rätt, som härvid kunde prejudiceras.
Han biföllo således Presid. Arnells ansökning 0111 afsked
med dess hela löhn, men med successionen borde förhållas
efter rikets lagar. Då kunde oss ingenting förebrås och de
hederlige män, som detta anginge, torde förmodel. ej dermed
vara missnögde.
Hr C. Wadenstierna deducerade, att stor åtskilnad
vore emellan denne och andre remisser; att Presid. Arnell
voro vähl förtient af all förmåhn vid dess accord.
Att Presid. Lillienberg vore til successionen sielfskrefven;
att Frh. Funk som transportsökande voro i tour til Upsala
låhn, hvarvid, då Kgl. M:tt lemnat Dess bifall, intet voro att
påminna; ang:e H. Ehrensvan och Frh. Lovisin hade han
först trodt vara en tienstesak, hvarföre han begiärt den skulle
hvila. Men som han besinnat dem länge hafva tient och til de
föreslagne befordringar stå i tour til lagl. förslag, så ville
han ej vara deremot utan bifalla samt tilstyrcka bifall i denne
remiss, hälst i anseende til Presid. Arnells ålder och synnerliga
förtienst.
H. L. M. Uggla biföll med H. Wadenstierna remissen i
anseende til Presid. Arnell och Presid. Lillienbergs befordran
til Bergscollegium, som behof de en rörig president; men för
de öfrige kunde han intet bifalla befordran, såframt den ej
skedde efter tour.
Frh. C. W. Grönhagen förklarade sig ej obenägen alt
instämma i Presid. Arnells afsked, i Prés. Lillienbergs befordran,
efter han 3 g. städt på prés.förslag, och i Frh. Funcks
transport til Upsala, ehur han dertil ej vore sielfskrefven; men
trodde sig doch enl. med B:n Cederhielms tancka böra bevaka
232 1762, april 2.
Arnells avsked.
medborgares rätt. Och fast ingen pensionscassa för civilstaten
voro inrättad, ville han dock, för att ej entrera i någon
tienstsak, afslå denne remiss med påskrift, att R. o. A. sig
dermed ej kunna befatta.
Hr v. Vicken ansåg remisser såsom en olaglig väg för
slike ansökningar. De häri interesserade hrr voro alla hans
vänner, men alla, kände el. okände, borde lika få niuta lagen
till godo. Efter denne ägde K. M:tt frihet att afskeda och successive
befordra de sökande lägel, och efter förslag. Dervid
borde det förblifva och vi ej ingå i utnämnande af personer,
på det inga äldre måtte blifva lidande. Således borde remissen
afslås, såsom hvarmed vi oss ej kunna befatta.
H. Schönberg biföll vähl Frii. Cederhielms tanckar såsom
ganska värdige och billige; men trodde dock, att vi kunde
oss yttra öfver det i remissen, som rörde Presid:n Arnells
accord.
Frii. C. Ridderstolpe höll före att Rådet bordt remittera
frågan om accord för Prés. Arnell på samma sätt sorn
för Gen. Stiernros.
Men att bifalla successionen holt han af acktning för medborgares
rätt och för lag betänckeligt såsom värkande missr
nöije, tvist och tidsutdräckt. Öfver det första kunde man således
vähl yttra sig med [amien] med det öfrige sig ej befatta.
Som härvid ropades på propositionen, så blef af H.
Lfa n t]in. frågan giord, 0111 R. o. A. bifaller den dellien af
remissen, sorn angår Presid. Arnell, men afslår resten.
Detta besvarades med Ja.
H. Hasenkamp [f] tilläde, att blott Presid. Arnells afsked
med hela löhnen bifalles men ej des accord. Och som
detta sades vara propositionens mening, anholt han vidare,
att en deputation med detta beslut til de öfrige st[ånden]
måtte afgå.
Frh. Cederhi elin trodde saken ej dess mindre lära gå
igenom, men det vore doeh väl att, medan riksdagen vahrar,
visa härvid någon fermeté.
H. H a s e 11 k a 111 p f hemstälte, 0111 icke denne sak som
andre tienstsaker borde ansees.
H. L [ant] m. viste, att denna sak vore helt olika, ty det
voro en kongl, remiss, sorn borde besvaras, hvilket medelst
R. o. A. afslag formeligen skedt.
Tjänstesaken.
233
Frb. Fabian Löven föreslog, att i stället för afslag
simplement må säjas, att R. o. A. sig härmed ej vilja befatta.
Frh. C. Rid der stolpe ville detta bifalla med tillagning
som stridande emot lag.
Hr L [ant] m. förestälte prop. ånyo så jemkad: Bifalla
R. o. A. hvad angår Presid. Arnell, at han vid dess afskedstagande
må i anseende till dess långlige trogne tienster behålla
dess hela löhn, men kunna sig med den föreslagne succession
gradatim efter honom ej befatta, som den de ej
anse för et riksdagsärende el. hörande til Rfiksens] St[änders]
uptagande.
Prop. biföls. Kommuniceras med de öfr. st [änden] med
deputation och sedermera genom extr. protocolli.
Föredrogs Secrete Deputat.s bet[än]k:de af d. 2 Mars 1762 Lieutai
uti Lieutenanten Gust. Joh. Hermelins förde besvär öfver pre- Hb™|1rL,)S
judice, hvari deput. tilstyrcker, att honom capiteins fuhnackt
af samma dato som B:n Wennerstedt må meddehlas.
Bet. bifölls.
Härefter yttrade sig H. Gyllensvahn, att som han Ang:detjens
tpssltcrnc
sage
alla ifrån Secrete Deputationen komne hemställande om j]0S Hiksens
uprättelser hafva gemenskap med den ofta omtahlte almänna Ständer,
tienstesaken, så funno han nödigt, att i anledning af R. o. A:s
redan därom giorde föreställning til de öfrige stånden något
ytterligare medel måtte vidtagas att bevara lag och medborgares
rätt, och det så mycket snarare, som vi lil helgen hade
ganska få plenidagar igen, och det voro godt att på något sätt
häröfver tranquilisera landet och frånvarande medbroder. Ett
slikt medel ville han nu föreslå.
Härvid hade han förut eftersinnat de gräntzor, som grundlagarne
emellan konungens rätt, R[iksens] Ständers rätt och
medborgares rätt lydel. utstakat, och erindrade sig äfven,
huruledes Riks. Ständer för detta ansedt sättet vid tienslers
förgifvande såsom nära sammanhang ägande med vår frihet
och huru tydel. R[iksens] Ständer uti förordningen af d. 17
Oct. 1756 om tienster hade stadgat, hvaröfver deras tanckar
än tydeligare voro förklarade uti Riksdagsgazetlen af d. 17
Dec. samma åhr, hvaruti ej allenast all olaglig usurpation på
medbröders rätt vid tienster voro förebygd, utan och näpst
utsatt på de ledamöter i stånden, som slike måhl väcka ville;
hvarjemte de besynnerlige förtienster, som R[iksens] Ständer
till befordran deri förbehållne voro, ej på någre men på
234 1762, april 2. Tjänstesaken.
sanitel. ståndens bepröfvande voro leinnade och ej tycktes
böra bestå uti vanlige och almänne utan uti sällsynte och för
riket besynnerl. nyttige tienster.
Om nu denna lag efter dess innehåld bör ansees som en
besvuren grundlag och det uti våra riksdagsmannafullmackter
står, att vi våra grundlagar med lif och blod skola försvara,
så böra vi, om vi se, att efter vår giorde föreställning
de tre stånd i deras beslut om tiensterne persistera och att
således grundlagarne äro angrepne, komma ihog, hvad Åhrlig
Svensk om ett stånds skyldighet i sådant fall förmäler, och
vara på någon kraftigare utväg härvid betänckte. Mit vählmente
förslag dertil blifver, fortfor H. Gyllensvan, att H.
Grefven och Lantin., om hvars rena upsåth för rikets bästa
samt ägande anseende hos de andre stånden vi alla äro öfvertygade,
måtte med en tahlrik deputation af R. o. A. gå til de
öfrige stånden, stånd ifrån stånd, och hos deni giöra i förber
:de ämne ytterligare kraftige föreställningar, hvarpå, om
sådan föreställning ej skulle vercka, det då declareras, att de
dygdige och laglydige ledamöter i hvarje stånd, sorn eij med
ståndens beslut instembdt och hvilcka sig ej vilja opponera
mot det ringaste fundamentallagens innehåld samt således
rätteligen böra ansees för rätta riksdagsmän, emedan de
andre sig deras rätt och skyldighet afklädt, följa R. o. A. åth.
Denne dygdige hopen träder derefter tilsammans på Rikssalen,
där de sinsemellan sig förena att skrifva Kongl. Maj :tt
i underd. till med begiäran, att nya riksdagsmän må hitkallas
i de öfrige laglöse, odygdige ledamöters ställe, hvilka sedan
af all riksdagsmannarätt evigt böra dömas förlustige.
Jag hemställer, gfunstige] Herrar, om icke, sedan vi giordt
det steget att låta trycka vår til de öfrige stånd giorde föreställning,
detta bör vara et påföljande, och om R. o. A. ej
derföre täckes bifalla, att H. L[ant]m. med en stor dehl af
R. o. A. sådant i morgon må verckställa hos de öfrige stånden
på lika sätt, som det vid senaste riksdag skedde vid en
uti Bondeståndet yppad oordning.
Hr Gyllensvan giorde sig för öfrigt försäkrad, att Hr G[r.]
och L[ant]m:s vid flere tilfällen bepröfvade nit för det almänna
bästa, för lags och ordnings bibehållande samt dess
vählgrundade credit och anseende hos de öfrige stånden
skulle härvid befrämja en önskelig värkan. Och att således
R. o. A. af brinnande nit för lag skulle detta dess förslag utan
Tjänstesaken.
235
betänckande bifalla, hvilket hail vählment deras bepröfvande
underställe, törklarandes sig för öfrigt att gierna ingå uti de
tienlige medel, som till befrämjande af det med vår giorde
föreställning påsyftade ändemåhl af någon annan kunde föreslås
och dertil kunde finnas lämpeligare.
Hr v. Vicken gaf körtel, sitt bifall till Hr Gyllensvahns
andragande men ville nu öfver det nyss förut föredragne
Secr. Deputations bet[än]k:de om H. Hermelins uprättelse
sin mening yttra.
Att nemi. deruti flere omständigheter vore blandade el.
glömde, att då B:n Wennerstedt blifvit i synnerhet nembd,
hade äfven om H. Gardemein och Witting bordt mälas, att
de utan att förut hafva tient inrikes directe här erhållit confirmationsfullmackter.
Att han intet missunnade H. Hermelin,
men af dess befordran torde flere blifva lidande, och att
för öfrigt, som saken voro afmålad, åtskilligt dervid voro att
påminna.
Frh. C. W. Grönhagen: Att H. Hermelins sak voro
afgiord. H. Gyllensvans andragande vore nu ämnet. Dermed
conformerade han sig i stöd av dess senaste, denne qu [aktion]
rörande insinuerade memorial. Tienstsakens olaglighet
hade vi redan erkiändt, moderate vägar och förtroendets bibehållande
stånd emellan vore nödige men lagens helgd än
nödigare. Han hoppades vid H. Gyllensvans förslag mycken
god värckan både af H. L[ant]m. influence, som äfven nyl. i
ceremonielqusestion vist sig, som och af de öfrige ståndens
skyldiga ömhet för medborgare och vördnad för lag, hvarmed
almänt missnöije förekommes.
Flere af R. o. A. begiärte, att H. Gyllensvahns förslag måtte
hvila til framdeles öfverlägning.
H. C. L. v. Böhnen: Att detta måhl ej borde hvila,
efter det blifvit begiärt, att Frh. Grönhagens sist i samma
ämne ingifne mein. i dag skulle företagas.
H. L [ant] 111. svarade, att det af H. Gyllensvan nu giorde
förslag voro nytt och ej stod i memorialet, som vähl blifvit af
någre begiärt men ej beslutit att i dag afgiöras. Att för öfrigt
ej mein. men grund [lag]1 här blefve fundament til öfverlägningen
och att denne quaest. såsom ganska betydande för
riket och betänckelig fordrade någon öfvervägningstid.
H. Jennings: H. Gyllensvahns project är nytt och af
1 Memorialprotokollet.
236 1762, april 2.
Tjänstesaken.
mycken betydlighet. Jag har altid varit emot lienstsaken men
tror, hvarcken att så violente medel deremot böra vidtagas,
ej eller alt af Åhrlig Svensk sådane blifvit föreslagne, som
skulle sätta riket i låga och krig emellan stånden. Vi veta de
andre ståndens beslut ännu blott igenom ryckten men hafva
ej sedt deras svar. Vi böra derföre taga någon betäncketid i
detta vicktiga ämne, viljandes jag för min dehl ej gifva anledning
til civilt krig.
H. Th. Rudbeck: Quaest[ion] voro ej ny men förut af
Frh. Grönhagen väckt. Hr Gyllens[vans] förslag voro ovilkorlig!
och borde ej ligga mera än andras yttrade meningar. Det
voro ej fahrligt men fahrligt att rubba lag. För denne voro vi
skyldige att upoffra lif och blod, ty när ingen lag mera voro,
så sättes man åter i det naturliga tilståndet.
Frh. Duval), D., medgaf, att tienstesaken vore en gammal
sak, som oss ofta oroat och hvari vi beslutit att trycka
vår föreställning till de öfr. stånden. Men H. Gyllensvans förslag
vore nytt och så eftertänckeligt, att han frucktade, det
vorde i verckstellighet ådragandes riket olycka. Han viste
lagen borde försvaras men det äfven på lagligt sätt och med
ordentelige medel, eljest bröto vi vår eed och försattes dermed
in statu naturali. Han påstod häröf. betäncketid, viljandes
vähl bifalla föreställningar till de öfr. stånden men på lagligt
och ordenteligt sig [o: sätt] och ej et sådant, som kunde leda
till olycka.
Frh. Ceder hiel m, som anfördt deputation i Presid.
Arnells sak, återkom och anmälte ståndens hälsning och
framdehles låfvade svar.
Hr Lant m.: Det är hvar ens rättighet att få betäncketid
i en ny quaest[ion] som denne. Riksdagsordn. är deri tydelig,
och torde hon således åtminstone tils i morgon böra upskiutas.
Frh. Cederhielm biföll Hr L[ant]m., hälst flere expediens
torde i detta måhl kunna finnas; men man borde sig
deröf. betäncka. Något borde vähl giöras men dock så, att
ballen ej studsade oss tilbakars i hufvudet.
Frh. C. Ridderstolpe ansåg denne för den stora dagen,
då man ville upsöka medel emot den för friheten så
skaddige tienstesoten. Men man borde sig ej öfverihla. H.
Gyllensvahns förslag tycktes vara nitiskt; men något fog
-
Ignatii besvär. Åbo hovrätt.
237
ligare kunde vähl finnas. Quaistion voro af vickt, borde derföre
nu hvila och sedan förtroligt öfverläggas.
På H. L [ant] m. proposition blef detta måhl tils i morgon
opskutit.
H. C,. Wadenstierna, som anfördt den ang:e ceremoniellet
afgågne deputationen, hvilken nu var återkommen,
berättade, att stånden bif. Prästeståndet och låta förblifva vid
första projectet.
Föredrogs Secrete Dcputations bet. af d. 11 Aug. 1761 rö- Sec. Dep.
rande Häradshöf dingens Ignatii besvär öfver prejudice, hvaruti
jemte uprättelse för Ignatius deputationen anmäler och Åbo Hofr.
tilstyrker Åbo Hofrätts nödige förstärclcning til 2 divisioner, förstärknin8-  hvartil 3 nya extra ledamöter föreslås, nemi. Ignatius, Idman
och Prot.not. v. Törne såsom i tour varande til. ass.syslan,
hvartil de förut varit föreslagne.
Härvid uplästes äfven Borgareståndets extr. prof. af d. 20
Aug. 1761 ang:e Borgmästaren Pippings och Notarien Glahns
befordran successive til extr. assessor och protonot. efter v.
Törne vid Åbo Hofrätt.
Härunder ankom en Bondestånd, deputation af 10 pers. Bondestrs
Sven Håkanson, ordförande, gaf p[raemissis] p[rse- deP-nmittendis]
tilkänna, at st[åndet] för att ej hindra ceremonien
ingådt med R. o. A. om ceremoniellet. Afträdde.
Öfver det upläste betänckande, som i början begiärtes på
bordet, bifölls nu ventilation, då
H. Gyllensvan androg sin mening vara, 1 :o att Hofrätten
i Åbo likasom andra hofrätterne kunde förstärckas til
des syslors bettre bestridande i et så vidlyftigt land; 2:o men
personerne dertil borde ordente!, föreslås och af K. M:tt utnämnas,
ty fast antahlet vore nytt, voro doch syslan gammal;
3. Borg[ar]st[åndets] extr. prot. räknade han bland tienstesakerne,
hvarom i morgon frågan blifver.
H[r] H. H. Boije understödde deputations betänckande
samt hofrättens nödiga förstärckning, hvartil fonden funnos
i de för adjungerade ledamöter åhrl. anslagne 1.200 d. sunt.
Öfver Glahn kunde han sig ej yttra, ehur han voro en vählförtient
man.
H. Lindelöf instämde med Hr Gyllensvan.
Hr Bildenschöld: Att deputat. på goda skähl grundat
dess bet[än]k:de och ansedt Idman[s] och v. Törnes lidande,
ehur de ej formel, sig besvärat; altså vore detta alt
238 1762, april 2, 3. Ignatii besvär.
Ang:de censur
af en R.
o. A. extr.
prot.
ordenteligen här inkommit; men det som rörde Glahn, ansåg
han som en tienstesak.
Hr Klingspor instämde med Hr Gyllensvahn.
H. L [a n t] m. giorde prop. öfver bet[än]k:det, som besvarades
med Ja och Neij.
Hr G y 11 e n s v a n förklarade sig bifalla hofr. förstärckning
men icke personernes utnämnande, som borde ske efter
vanligt förslag.
Hr Ehren m a 1 m likaledes, men som efter vårt utlåtande
saken på 3 stånd[s] beslut doch torde expedieras, ville
han, att hon som en tienstesak skulle opskiutas.
H. Gyllensvan föreslog det expedient, som i H. Duriez
sak vidtogs, att bifalla förstärckningen med et extr. protocolli
men dervid säja, att vi ej kunna utlåta oss öfver personerne.
H. Schönberg biföll H. Gyllensvan.
Hr v. Vicken fant, att Sec. Dep. på otilräckelig anledning
härmed inkommit och att måhlet hos K. Mitt bordt anmählas
och där kunnat afgiöras.
H. v. Nackreij: Ignatius har sig ordentel. besvärat.
Hans uprättelse är rätta frågan, deröfver vi böra oss yttra;
men för resten bif. jag Hr Gyllensvan.
Hr v. Törne åberopade de af deputat. andragne skähl til
des hemställ :de om Ignatius och sig, hvilket således ej vore
något cabinetsmåhl.
H. v. Na kreij medgaf, att H. Törne voro lidande, men
han hade sig ej lägel, besvärat.
H. Ehrenmalm biföll hemställandet för Hr Ignatius
men ej för dem, som ej lägel, inkommit, samt för resten Hr
Gyllensvans föreslagne e[xtr.] prot. som i Duriez sak.
Hr L [ant] m. giorde således prop., l:o om Ignatii uprättelse
enl. bet[tän]k:det bifalles. Svarandes Ja. 2:o. Om den
föreslagne förstärckningen i Åbo Hofrätt bifalles, som äfven
med Ja besvarades, men med ledamöternes utnämnande dertil
kunna R. o. A. sig ej ytterl. befatta utan öfverlemna sådant
til K. Mitt efter dertill enligit vanligheten utaf hofrätten
uprättade förslag.
Detta skal exped. genom extr. pr[ot.].
H. L [ant] m. hemstälte, huruvida det vore i sin ordning,
att Censor H. Oelreich på R. o. A. nyl. tryckte extr. prot. hade
utstrukit R. o. A:s imprimatur och satt dess egit dit i stället.
Censur av adelns extraktprotokoll.
239
Hr v. Oelreich androg, att han derth tagit anledning
af sin instruction, som tillägger honom censuren af alt det,
sorn tryckes,1 och blef häruti af Frh. C. Ridderstolpe
understödd.
H. Jennings deremot och flere påstodo, att censors
makt ej kunde sträcka sig öfver R[iksen] Ständer el. något
ständ och att följaktel. deras tryckning ej dependerade af
hans censur.
H. La[ant] m. tilläde, att sorn ej tre stånd kunna hindra
det fierdes befalte tryckning af något ex[tr.] prot., så tycktes
en censors imprimatur derpå äga så mycket mindre rum,
som han dervid ingen censur ägde, hvilken vore grunden til
des imprimatur.
Härvid förblef det.
Uplästes electorslistor på några ledamöter i Cammaroec.-,
uti Lazaretts- och i Riddarhusdep:ne, hvarpå skildes R. o. A.
kl. emot 2.
Anno 1 7 6 2 d. 3 A p r i 1.
Lördag.
Plenum kl. 9.
Justerades protocollet af d. 25 Febr., hvarpå uplästes Hr
G. G. Ehrenhofs memorial emot L[ant-] och siömil.oecon.-  deput. förslag att påskynda kronoräkenskapernes revision i
Kongl. Cammarrevisionen medelst böter etc. etc.
Går til de öfrige stånden.
Föredrogs Gammaroecon.deput. hemställande af d. 26 Maij
1761 om reparation af det hus, hvari Konung Gustaf d. l:sta
på Lindholms säteri i Roslagen blifvit född.
Beput:s tilstyrckande bifölls.
Härpå androg H. L [a n t] m., att som i går den af Hr Gyllensvan
yppade proposition som ämne til deliberationen i dag
blifvit utsatt, så hade han låtit Riddarhussecreteraren extrahera
ur protocollet dess deröfver förde discours.
Densamma blef nu upläst och af Hr Gyllensvan justerad
och vidkiänd.
Upl. H. C. G. Ehrenhoffs och Hr C. Tersmedens bilagde
mern. öfver ämnet (Bil. 25—26).
Justering.
Ang:de
[ reparation
af Lindholms
hus.
Tjenste
saken.
1 Vid denna dags protokoll är fogat ett av Oelreich ingivet diktamen, vilket,
ehuru ej omtalat i protokollet, tryckes som Bil. 24.
240 1782, april 3.
Tjänstesaken.
H. Stålh a m m a r yttrade häruppå, att ehuru han trodde
Hr Gyllensvans project härröra af god mening, funno han
det dock ganska ömt och betänckeligt.
Här vore nu ej första gången qusestion om befordringar af
R[iksens] St[änder]; de hade äfven vid fordna riksdar skedt,
såsom til ex. 1741, då 2 häradshöfdingar blefvo rev.secreterare.
A:o 1746 hade de under B:n v. Ungerns l[ant]marsk.klufaba
aklramäst gådt i svang, vid senare r[iks]dar förekomma
de äfven, och vid denne hade de börjats med Gr. Bielkes befordran,
då vähl varit, om H. Gyllensvan så nitiskt sorn nu
hade sig strax emot dem opponerat.
Att kunna hämma dem voro vähl, hälst om det skedde
medelst någon författning för framtiden.
Öfver den, som nu voro in qusest., torde äfven någon urskillning
vara nödig och mången, som kanske redan hos
Ständer erhållit orätt tour tif sin förmån, kunde vara otacksam
och vända sina vapn emot andra lika berättigade; men
detta H. Gyllensvans project voro ej lagligt, vore mot ståndets
dignitet, klefve utan värden [o: värkan]1 och af farlig
påfölgd, om vi antingen hos de andre stånden ej insläptes
eller ville börja utgalra visse ledamöter i hvart stånd. Det
skulle sätta hat och leif emellan stånden, liknade våldsverkan,
kastade lagen omkull och vore för friheten äfventyrligt samt
högst vådeligt för reger.sättet. Ärlig Svensk kunde sådant
aldrig mena, mindre autorisera, ty hon voro ingen grundlag.
Någon föreställning til de öfr. stånden för hädanefter kunde
vähl giöras men aldrjg et så fahrligt steg de facto som detta.
Detta vore hans tancka, grundad på lag och vählmening.
Han sökte ingenting men kunde och af ingen förledas.
Hr Lannerstierna: Detta vore vist den stora dagen,
som antingen skulle befästa eller kullstöta frihet och regeringssätt,
inlet igenom sielfva tienstesaken men igenom de
deremot tiltagande medel. Han hoppades, att Hr Gyllensvahn
ej lär persistera vid det, han i går föreslagit, eljest förbehåller
han sig häröfver vidare tahlan.
Hr Gyllensvan deducerade, att han hoppades vara
känd för en, som altid fölgt sin nit och öfvertygelse. Han hade
ej sölade händer, ej eller sökt vara någon högres el. lägres
gunstling; men emot et oordenteligt befordringssätt hade lian
altid varit, emedan enl. 9 § i Reg.formen och [17] 56 åhrs
1 Memorialprotokollet.
Tjänstesaken.
241
riksdagsact samt ingressen til samma ahrs tienstförordning
emellan tiensterne och friheten stort sammanhang är.
Då nu på denne stora dagen et så stort ämne skal företagas,
ville han blott hålla sig vid lag, ehvad busar af fahra
för friheten för honom måtte målas, och ville frimodigt tala
emot alla dem, som af slikt befordringssätt åstundade någon
förmåhn. Och som man åhr 1756 hämmat en alt för stor
konungamackt, så ville han och nu med alla krafter sätta
sig emot all mackt, antingen hos konung, Riks. Råd eller
Ständer, som ville tyrannisera på folckets rätt emot lag. Han
hade sedt vår redan til de öfr. st [änden] giorde föreställning
och hade äfven läst grundlagen; derföre hade han föreslagit
något verkande medel, likasom de lindrigare plåster först
brukas måste, men de starckare sedan apliceras, om kroppen
skal hielpas och ej crevera.
Dessutom vore Rikstens] Ständer lagbundne, således ej
öfver lag, och 17 § i R[iks]dagsordn. kände han, som i expeditioner
erkände 3 stånds beslut för decisivt, men sådant tålte
ex[c]eption i det, som rörer friheten och tienster, som med
henne äro förknippade.
Hade han således i går tagit förslag endast ur sin egen
hierna, så hade han tilstyrckt en deputation med föreställning
til de öfrige stånden, i hopp att Gud hos dem skulle
verelia et beslut, grundat på lag och til vår säkerhet för framtiden;
men han hade trodt kunna hålla sig vid en lägel, censurerad
bok, som af våra academier blifvit aproberad, sorn
där ungdomen föreläses och hvars autor af Riks [sens] Ständer
blifvit belönt. Denne bok innehöllo det, hvarpå han sitt
förslag grundat, hvilket han äfven nu upläste på ongefähr
ll/2 sida, fortfarandes sedan, att sådant voro Åhrlig Svensks
innehåld. På boken hade han vähl icke svurit, ärnade ej eller
för henne våga lif och blod men vähl för lag och rättvisa.
Ifrån sitt gifne förslag ville han således snart begifva sig.
Ju sedigare man kunde operera, dess villigare skulle han låta
sig finna. Han hade ej haft någon enskilt afsickt och frucktade
således ej ovänner utan blott nitiskt velat yttra sina tanckar,
förklarandes sig färdig att antaga alla lindrigare härvid tienIige
medel; men för än en hop obillige befordringar olyckel.
skulle expedieras, voro han färdig att de starckaste medel vidtaga
för att bevara lag och folckets rätt, hemställandes til
16—5/2497
242 1762, april 3.
Tjänstesaken.
R. o. A. att operera, hur de behaga, blott att desse vid tienstmåhlen
ej blefvo rörde och angrepne.
Gr. G. Hamilton: Jag talte emot lag, om jag ej voro
emot de ofta omtahlte tienstsaker, men jag tahlte och emot
förnuft, om jag ville bota ondt med helften verre. Det kan ej
botas med något antagit herravälde öfver de 3 stånden, ty af
historiens exempel hafva vi sedt, att sådant fordom åstadkommit
envälde; men vähl kunde någon ytterl. föreställning
häruti de öfr. stånden giöras.
Skulle den ej hielpa, får man söka ytterl. medel til bomar
för slikt i framtiden. Således kan jag aldrig bifalla, att H.
Lfantjm. på det föreslagne sätt i går skulle gå med en
deput. til de öfr. stånd.
Det vore emot R. o. A. dignitet, skulle marquera något herrevälde
och kunde leda til en bedröflig utgång samt blifva
långt farligare läkedom, än sielfva siukdommen är. Jag vill
tro, att detta förslag härflyter af så god välmening, som den
jag sielf hyser, men det är en indiscret nit, som af sig föder
mer ondt än godt.
Hr v. Vicken: G[unstige] Herrar. Jag kan och har aldrig
kunnat tåhla förtryck, hvarcken mitt eller andras, känner
äfven lagen och vår riksdagsmannarätt och fördömmer den,
sorn dem vill rubba.
Jag vet, att R[iksens] S[tänder] äga att giöra allom rätt,
men känner och laglige vägarne dertill samt förkastar alla
genvägar. Hr Gyllensvans project har jag hördt och frucktar
dervid icke 3 stånds missnöije, när jag icke syndat; det kan
endast falla på en brotslig, men jag försvarar endast frihet
och lag. Man säges böra gå de lindrigaste vägar, vähl, men de
öfr. st fändén] ha ej mera rätt än vi och stå äfven som vi
under lag, som jag til mit yttersta vil försvara.
Jag fördömer principalatsquaestionen, men om 3 stånd ville
införa souverainiteten, höllö jag det för ogilt och denne
tienstsaken likaså.
Jag instämmer vähl med H. Gyllensvan i de tienligaste medels
vidtagande deremot; men önskar dock, att Hr L[ant]m.
härom hos de öfrige st fändén] genom Th [al] männerne åtminstone
ville någon föreställning giöra.
Hvad om Gr. Bielkes sak är anförd som början til tienstsakerne,
nekar jag, ty han hade förut en Rfiksens] St [änders]
recommendation, som vi blott förklarat, och vi hafva
Tjänstesaken.
243
blott tillagt honom förslagsrätt men ej utnembt personen.
Hvad fleres, som H. Gyllenrahms och Lilliehöks, befordringar
angår, så skedde de på annan anledning och höra således
ej hit.
Att tienstesaken under Feltmarsk. v. Ungerns klubba isynnerhet
gådt i svang, vet jag ej, ty fast han sielf och flere då
blefvo befordrade af Ständer, tror jag dock sådant lika mycket
skedt efteråth och att äfven H. L[ant]m. på lika sätt sedan
vunnit befordran.
Som detta af flere blef contradicerat och häraf något hinder
i discoursen existerade, yttrade
Hr L a n d t m., att H. v. Vicken i den honom rörande omständighet
lätt kunnat sig misstaga. Att honom vähl vid senaste
r[iks]dag general en chefs hedren blifvit tilbuden, men
att han densamma sig undanbedt och för öfrigt aldrig fädt
någon sysla genom Ständer utan gådt fram i vanlig tour och
väg.
Hr v. Vicken medgaf sådant och bad således få gå
denne omständighet förbi, fortfarandes, att 0111, som det invändes,
de 3:ne stånd ej ville släppa R. o. A:s deputation hos
sig in, voro roligt och besynnerligt, då de icke kunde veta
deputat. ährende. Han ville vähl densamma anföra, men behagade
Hr G[r.] och L[ant]m. det personligen giöra, trodde
han många nog skulle hielpa oplåta dörarne; och som det
voro våld att tilsluta dörren, så borde sådant med våld mötas.
För öfrigt conformerade han sig med hvad H. Gyllensvan i
dag yttrat.
Sedan någre härunder på bänckarne existerade discourser
saktat sig, yttrade
H. Ehre n 111 a 1111 öfverläggningen vara angelägen och
lagen med hielpsam hand böra skyddas, men medlen borde
vara laglige. H. Gyllensvans project utmärekte mycken nit,
som förtiente heder, men örn någon önskelig but dernier vunnos,
voro att tvifla, hälst oss af protocollerne förebrås kan,
att vi oss äfven med tienstsaker, fast få, befattat och 1756
tienstförfattning förbehåller Ständerne utmärc[k]te förtienslers
belönande i civil och miiitairen, hvilket således lagligen
sker, fast någon ledamot i stånden derom påmint. Men då
det ansees att vid tienstsaken äldre förtiente kunna lida och
att hon torde blifva en partiesak, så tycks man böra skydda
andras rätt och för framtiden påtäncka tienlige bomar. Men
244 1762, april 3.
Tjänstesakcn.
att enligit projectet gå til de öfrige stånden vore ej tienligt,
hälst vårt stånd ej vet, hvad de slutel. häri afgiordt eller fådt
deras svar; således kunde man endast nu i ani. af vår redan
giorde föreställning begiära deras svar, hvaröfver man sedan
kunde deliberera.
Frh. C. Ridderstolpe: Att denne voro en bland stora
dagar viste sig af den vickt, som lagarne satte på tienstsaker
som nära rörande friheten, hvilka nu handterades. Detta
borde ske med lika ömhet som för friheten, ty de voro dess
grundpelare, och missnöije vid dem giorde förhateligt regeringssätt.
Att de äfven, som sagts, vid förre riksdagar sig tildragit,
voro sant. Han hade äfven sielf varit däribland åhr 1743 och
ångrade, att han då uppå en gammal faders tilstyrckande
emottog en honom af R[iksens] Ständer tilskyndat assessorslöhn
i hofrätten. Kunde sådant nu som en fläck på honom
ansees, så hoppades han, at åtminstone hädanefter slilce fläckar
skulle blifva rätt små.
Att vid denne rfiks]dag slike måhl hos R. o. A. blifvit afgiorde,
viste han ej af, ty vid G[r.] Bielkes sak hade han vähl
varit tilstädes, men vid flere, han sedan hördt omtalas, hade
han varit frånvarande.
Och fast det än skedt, borde man doch dermed ej continuera,
ty visse ofullkomligheter kunde hos alla nationer finnas,
men de borde efter möjelighet undanröijas.
Ang:de Hans Härvid anmältes och infördes af 6 deputerade CammarCronprinsens
herrarne B:n Knorring och Hr Wattrang, hvilka hos H.
tro-och huld-L[ant]m. anmälte Hans K. Maj:ts nådiga hälsning och åstunhetsed.
(jan> p( 0 ^ ^ 5 jlujlls emellan 10 och 11 ville på Rikssahlen
sig infinna att bivista H. K. H. Cronprintzens tro- och
huldhetseeds utläggande.
Hr L [a n t] m. anmälte detta hos R. o. A. och besvarade
på tienligit sätt Cammarherrarne, som af de deputerade åter
utledsagades.
Frh. Ridderstolpe fortfor: H. Gyllensvans project
härflöt vähl af en berömvärd nit, men han hade ej sagt det
vara det bästa, utan giord som vid siukdommar, då hvar och
en upgifver det medel, som honom förekommer.
Att R. o. A. borde stå fast uti sitt beslut emot tienstsaken,
vore otvifvelacktigt, men försicktige medel deremot borde
Tjänstesaken.
245
brukas, och där de ej värckade, kunde man sedan deliberera.
Han upläsle derpå et af honom projecterat extract. protoc.
med ytter], föreställning til de öfrige stånden, tilläggandes,
desse voro hans tanckar. Han ville ej tilstyrcka ovanlige steg
utan hemstälte, att detta el. slikt extr. pr[ot.] til de öfr. stånden
med en vanlig deputat. afsändas måtte, viljandes han
härvid ej besvära Hr L[ant]m., vilket voro ovanligt.
Hr Jennings, John: Så mycket jag af Hr Gyllensvans
proposition i går blef rörd, så fägnesamt var mig att
i dag höra honom derifrån defilera. Var det förra en lånt
lius, så är säker]. des egit bettre, ty det lånte var ganska
dunckelt.
Emot tiensters förgifvande är här mycket nog tält. Om
dess laglighet är ej quaestion, ty nog sagt, ståndet har deröfver
fattat sit beslut, et beslut, som är hela ståndets. Frågan
är altså blott om Hr Gyllensvjans] project; vi ha rätt
alt oss deröfver yttra och att detsamma, som andre projecter,
uptaga, om det ej gior mer ondt än godt.
Jag sade mig med fägnad hafva hördt detta project nedläggas,
men den fägnad var kort, sen jag hördt så honom
sielf som andre därvid lika fult vilja inhserera; altså och
som det i dag ej skal bli afgiord utan blott opskiutes, vil jag
emedlertid upricktigt förklara, att jag gerna roijer alla efteriänckeliga
steg och bistra mått samt således aldeles detta
project förkastar. Men jag bifaller gerna Frh. Ridderstolpes
upgifne tanckar såsom ganska värdiga, förenar vördnaden
mot lag med acktning för stånden. Några ord deruti kunde
något granskas och det sedan bifallas och expedieras.
Men i Jesu namn, mine Hrr, låt det dermed en gång vara
alt, låt detta blifva vår sidsta föreställning i detta måhl, men
låtom oss aldrig vidtaga den förra.
H. Lager svärd: Emot tienstsaken är för detta redan
nog tahlt och har jag mig äfven till protocollet yttrat.
Förnämste frågan blifver om något medel deremot, i fall
de 3 st [änden] dervid persistera. Jag vill derföre nu jemcka
mig till det af Frh. Ridderstolpe föreslagne medel till en början,
men om det ej skulle värcka, förbehåller jag mig att
ytterligare säja min mening.
Hr H. H. Boije: Som jag genom Rjiksens] Ständers
grace niutit befordran, hade jag ej tänckt i detta ämnet tahla,
246 1762, april 3.
Tjänstesakeu.
hälst jag trodt endast quaestion vara om sättet till någon ytterl.
föreställning; men föranlåtes dock dertill, då jag hör
talas om det förflutna och att befordringar af Ständer ansces
lika som neslige skamfläckar.
Jag har bi vistat riksdagar sedan 1738 och al tid varit af
den tancka, att Ständer borde vara sparsame med befordringsmåhl,
hvarföre jag och 1743 var emot Hr Öfv. Rudbecks
så vähl som 1746 emot de befordringar, som då i synnerhet
voro i gång. Jag har tänckt likaså vid denne r[iks]dag, men
om R[iksens] St [änder] behagat tilskynda mig min befordran,
bör jag anse den som en grace men aldeles icke sorn
någon fläck.
Ang:e H. Gyllensvans project, så fägnar mig, att han sielf
derifrån afstådt. Det voro ibland Ständer fahrligt, örn 1 stånd
ville taga något herrevälde, och hvar blefvo friheten, om ej
bland Ständer pluraliteten skulle gälla. Om projectet yrckats,
hade jag sagt något mera; men nu vill jag bifalla Frh. Ridderstolpes
föreslagne extr. prot., då det först blifvit något
justerat och det uttagit, som liknar hot. Och dermed önskar
jag denne sak må vara sluten i Herrans namn och ej vidare
opröras, ty jag vill för min dehl aldrig med hot imponera de
öfrige 3 stånden eller lägga grund til invärtes oro med alla
deraf fljdande bedröfvelige fölgder, hvilket för min räkning
skall stå til protocoll.
Hr v. Böhnen biföll Frh. Ridderstolpe men icke, att
detta skulle vara det sidsta steget, utan reserverade härvid
medborgares rätt och att, i fall detta ej hulpe, vidare derom
måtte öfverläggas.
Gref Fr.v.Rosen instämde med H. Stålhammar, att oredan
med tiensterne mäst deriverade ifrån 1746. Nu hade han
hälst velat afbida de öfr. ståndens svar på väre föreställningar
deröfver men ville doch ingå med Frh. Ridderstolpes project,
då det enl. H. Boije blifvit ändrat och justerat.
Hr Gyllensvans utväg kunde han aldrig bifalla; den smakade
mera af en nitisk militair än en sund riksdagsman, och
om det nu behöfdes, kunde bevisas, att den rubbar vår frihet
med des principe och således skulle påföra oss et långt större
ondt för et mindre.
Frh. C. W. Grönhagen: Ang:e tienstsaken i gemeen
hade R. o. A. sig redan för detta yttrat och den för olaglig ansedt.
Derom voro således intet att mer tahla. Den objection,
Tjänstesaken.
247
som af Gr. Bielckes befordran dervid giördis, voro hvarken
anständig elier grundad; ej anständig, ty saken voro af Ständer
giord, ej grundad, ty R. o. A. hade endast gifvit honom
förklaring på 2:ne förut erhållne R[iksens] St [änders] recommendationer.
Hvad det af H. Gyllensvan yttrade project
anginge, så voro det af honom sielf ej vidare yrkat och nu
ingen quaestion derom, sedan Frh. Ridderstolpes tanckar gilladts,
hvilka nu äfven biföllos, då de först blifvit justerade
och det ändrat, som deri kunde synas hotande.
H. Carl Tersmeden önskade, att den af Frh. Ridderstolpe
föreslagne utväg måtte bifallas, efter H. Gyllensvans
project, som han eljest hade ärnat tala om, vore ganska fahrfigt
och enligit historien för friheten högst äfventyrligt.
H. T h u r e Rudbeck besvarade först det, som angle des
befordran åhr 1743 sagt vore, och berättade, att icke hail
men Hr Pfeif då fick lof att accordera utom el. innom regementet
med den, som kunde af Rådet blifva nembd. Att han
vid det tilfälle inga p[ennin]g:r gifvit, icke eller af Ständer
fädt någon befordran. Sedan upläste han et skrifteiigit diclamen,
som protocollet bilagt finnes (Bil. 27).
Frh. Joh. A b r. Hamilton trodde det ej klä honom
att tala ang:e tienstesaken; men om H. Gyllensvans project
vore hans tancka, att det förde til invärtes oro, att vårt sälla
regeringssätt dervid pericliterade och följacktel. aldrig derom
någon proposition borde el. kunde giöras.
Hr Carl Hierta: Jag kan omöjel. tiga, då jag hör et
project vara upgifvit, hvarvid vår frihet löper fahra och sättes
i yttersta äfventyr. Jag frucktar inga busar; fölgderne af
detta är verckelige och ofehlbare, nemi. inbördes krig, split
Ständer emellan och frihetens förlust. Jag kan derför ej annat
än til protocollet deremot på det högsta protestera och
gior a min reservation, kunnandes aldrig i slikt project ingå.
Frh. Ridderstolpes förslag såsom lindrigare och lagligt bifaller
jag, sedan det jemkats i det, som tyckes låta hotande.
Adelen är vähl det första ståndet men derför ej ensamt decider
ande; vänlige föreställningar kunna de til de öfriga stånd
giöra men utan ifver, utan hot; de torde kanske något uträtta.
Vist är tienstsaken öm, men ej bör man bota et mindre
ondt med et större. Icke bör et stånd villa rå på tvenne eller
med dess talrikhet imponera eller dertil af H. Landtm, sielf
anföras; sådant är emot hans värdighet och alt bruk. En van
-
248 1V62, april 3.
Tjänstesaken.
lig deputation kan med vårt extr. prot. alga och detsamma i
vänlighet, utan hot, hos de öfr. stånd recomendera. Och dermed
ville jag, att all deliberation i förb:e ämne måtte slutas,
hälst H. Gyllensvan denne lånte idée ej mer yrckar, viljandes
jag älven så litet om åtta dagar som nu min frihet äfventyra.
Att man, som säges, med lif och blod bör lagen försvara, lär
ej just förstås här efter bokstafven, som, ehur den ofta brukas,
efter ordspråket är de trop pour railler et trop peu si
c’est tout de bon. Ty om R. o. A. här i Stockholm vågade lif
och blod emot de öfrige 3:ne stånden, så lemnar jag att döma
först, hvad vi dermed här uträttade, och sedan hvad verckan
det skulle hafva i hela landet.
H. Schönberg: Jag har aldrig sökt befordran hos
R[iksens] Ständer, har och altid varit emot tienstsakerne,
men det af Hr Gyllensvan gifne förslag kan jag dock aldrig
bifalla. Att Hr Lfantjm. sielf skulle anföra den projecterade
starcka deputation, finner jag honom icke anständigt. De
öfrige stånd kunde til äfventyrs ej vilja släppa slik deput.
in; brukades då våld och våld deremot, hvad blefvo derutaf?
Att be Konungen om andra ledamöter i stånden, tror jag aldrig
Åhrlig Svensk tilstyrcker, men om han det och giorde, voro
det orimmeligt, ty hvem skall giöra urskillningen i stånden?
Och om den ock vore möijelig, hur skulle den ske utan buller
och oro? Regeringssättet stod i största fahra, så snart lagens
ändemåhl försvunno.
Jag medger, att continuation af tienstsakerne voro af elak
verkan, men de voro lika så i gång 1746 och derför förgicks
icke riket. Men våld stånden emellan voro af långt värre consequence
och skulle snart häfva rikets frihet öfverända. Jag
medger och, att både för nu och framtiden något steg deremot
kan tagas, och bifaller derföre den af Frh. Ridderstolpe
projecterade föreställning, som jag nu tror vara jemkad och
bättrad; men et slikt förslag som det förra, som är emot
sundt begrep af vår lag, som medför våld och kan kasta rikets
frihet i fahra, önskar jag aldrig må mera framkomma.
H. Leijonanckar yttrade öfver detta måhl sina tanckar,
hvilcka vähl för sorlets skull til protocollet ej kunde höras,
vidare än till meningen, som derpå utgick: Att ehuru af
lydelsen af hvars särskilta riksdagsfullmackt någon anledning
til ansvar nu tyckts villia ledas, så vöre doch en klar
skilnad emellan den lagskippande och den lagstiftande mack
-
Tjänstesaken.
249
ten. Denne, sorn bestod hos Riksens Ständer, voro ingen verdslig
öfvermackt, ingen domstohl och intet ansvar underkastad.
Sådan voro vår regeringsconstitution, som icke borde rubbas.
Han tilläde slutel. den consideration, att som Ryssland voro
garant af vårt regeringssätt, så kunde den minsta skakning
deruti gifva det anledning att blanda sig uti våra invärtes
saker.
Hr Leijonsteen: Jag känner ej cabinetslistorne och
anseer lika vänner el. ovänner, men jag känner Reg.formen
och K. M:s Försäkran; på dem har jag giordt eed. Tienstsaken
har jag altid varit emot och önskar att deremot några
iienliga bomar för nu och framtiden kunde påfinnas. Frh.
Ridderstolpes förslagne extr. prot. bifaller jag till att få se,
hvad det uträttar, sen får man ytterligare öfverlägga. Jag
tror min eed och skyldighet fordra att vara emot tienstsaken,
fast jag och voro ensam af min mening.
Hr L. M. U g [g] 1 a instämde i Frh. Ridderstolpes project
såsom det vänligaste, docli att det justeras och alt hot uteslutes.
Om H. Gyllensvans skulle han sig, när det behöfvdes,
framdeles yttra. Emedlertid som frihetens förlust på 3:ne
sätt kunde förorsakas, nemi. af en konung, af split stånden
emellan och af de hemmavarandes missnöije i landet, borde
man vara oändel. varsam vid de härvid tiltagande hielpemedel.
Hr Linnerhielm: Här är ofta sagt, att Rfiksens]
Ständer ej böra blanda sig i tiensters utdelande; deremot
veta vi, att Rfiksens] Ständer vid förra riksdagar sig dermed
befattat, att i 1756 åhrs förordning de sig den mackten förbehållit
och att K. Maj :tt månge slike måhl till dem remitterat.
Men det är nog, att R. o. A. deröfver tagit et beslut,
hvilcket jag vördar. Nu är quaestion om sättet att beveka de
öfrige stånden att med oss instämma, sedan vi redan til dem
giordt en föreställning, som blifvit tryckt, men hvarpå vi ej
ännu fådt deras svar, fast soinbliga här säja sig det veta.
Hr Gyllensvans förslag kan jag aldrig gilla. Frh. Ridderstolpes
är deremot lagligt och bettre; men jag vet ej, om vi
hafva skäh! til ytterligare föreställningar, innan vi sedt de
öfrige ståndens svar, hvilket, om det blir oss behageligt, så är
vår föreställning i förtid itererad. Och tycker jag således,
att sedan vi redan härvid giordt alla lagliga steg, böra vi först
250 1762, april 3. Tjänstesaken
deras verckan afbida, hvaröfv. jag förbehåller mig att vidare
lemna mina tanckar til protoc.
Hr C. J. Klingspor trodde alla vara ense deri, att
missbruk med tiensters utdelande af Ständer voro af elak
consequence och att lagen häruti billigt borde souteneras.
Att ständer vähl kunde och borde disponera tienster ti! vählförtientes
och lidandes uprättelse men ej til välförtientes förtryck.
Att den af Frh. Riderstolpe projecterade föreställning
medelst en deputation de öfrige stånden måtte giöras, och
äfven H. L[ant]m. med de andre Tahlemän och någre ståndens
deputerade kunde samträda att öfverlägga om detta den
almänna välfärden så nära rörande ämne; ty att hvar och en,
som hade egennyttig afsickt, finge fritt söka hos Ständer befordran
med andras prejudice, sådant uplifvade en falsk men
förtrampade den rätta hedren och giorde aldrig godt.
Han önskade äfven et plenum plenorum, då han skulle til
protocollet yttra sina tanckar utan frucktan för busar och endast
thala för lag och dygd.
Frh. J. C. Cederhielm: Jag finner, som jag redan
i går yttrade, detta ämnet ganska betänckeligt och har äfven
mycket deruppå tänckt. R. o. A. har vähl med beslut afgiordt,
att den så kallade tienstsaken är emot lag; men frågan är,
hvad medel deremot och på hvad tid desse skola brukas, ty
en medicus får lof att rätta sig efter det, som den siuke tåhl.
Ser jag på riket, så finner jag det nästan fult med missnöije;
många hafva klagat i Urskillningen, andra klaga öfver svag
stat och knapp utkomst, andra öfver brist på slantar och skiljemynt,
andra öfver förfallen almän credit, andra öfver spanmåhlsbrist
och dyra tider utom det missnöije, som hvar och
en tyvärre af en ond natur är fallen till; således lär nu ej
vara tid att i förb:de ämne vidtaga några våldsamme steg,
som skulle upblåsa och kringsprida en i mörjan liggande eld
och sätta alt i äfventyr, hvarföre jag aldeles är emot H. Gyllensvans
giorde förslag men har deremot med fägnad hördt
det, som Frh. Ridderstolpe framgifvit om föreställning til de
öfrige stånden. Sant är, att i r[iks]dagsfullmackterne står
det vara ogilt, sorn giöres emot lag, men det ordet ogilt är
mörckt och bör aldrig som lag åberopas, ty hvar är dommaren
öfver Ständers pluralitet annan än Gud? Vill man eljest
giöra lagen värckande, måste sådane vägar dervid följas, sorn
Tjänstesaken.
251
lagen sielf utstakar; sker det, så bör man hoppas deraf någon
vcrckan åtminstone för framtiden; ja, torde äfven hända, som
jag hoppas, i närvarande fall, sedan jag i rådssaken sedt,
hvad likvähl vänlige föreställningar omsider uträttat.
Jag bifaller altså Frh. Ridderstolpes projecterade extr.
prot. och att det i nästa pleno med en vanlig deputation de
öfrige stånden måtte tilställas.
Hr C h r. Rappe: Jag instämmer i en dehl med Hr Öfv.
Rudbecks yttrande i des dictamen, att vid Hr Gyllensvans
project vårt regerings [sätt] ej skulle löpa någon fahra, men
på det sättet at jag tror det då skulle blifva alt och således ej
kunna löpa vidare fahra; ty det är klart, att om det projectet
skulle verckställas och et stånd ville utgalra de så kallade dygdige
ur de andra, som ej kunde ske utan våld, så förvandlades
riket i anarchie. Men jag vill ej vidare derom tahla, sedan
jag hör Herrarne alla vara ense med Frh. Ridderstolpes gifne
förslag, sorn är både godt och anständigt och förmodeligen
lär giöra god värckan, om hvar och en af oss äfven enskylt
vil giöra sitt bästa dertill. Jag skall som en åhrlig man giöra
mit. Om alla villa giöra detsamma på paroll, så hoppas jag
Guds välsignelse till vårt arbete.
H. L a n d t ni.: Jag har af de här förde discourser i detta
förevarande ämne med fägnad förmärckt, att R. o. A. til den
fogeligaste utvägen äro benägne. Proposition kan altså snart
giöras, men förut vil jag körtel, något anmärcka, ej vid tienstesaken,
ty derom är redan hos R. o. A. afgiordt, men om de
äfventyrliga påfölgder af et våldsamt sätt att skydda lagen.
Hela vårt regeringssätt är bygt på pluralitet, så snart den
icke respecteras stånden emellan uti deras decisa, så respecteras
den ej eller innom hvarje stånd. Då förfaller ju grunden
til decision i alla R[iksens] Ständers giöromåhl och hela regeringssättet;
sådant förde naturl.vis till en revolution, där
någon mackt snart inblandades, sorn blefvo skiljesman efter
den bekante fabeln, där leijonet gick på jagt med flere andre
diur och sedan dehlte med dem rofvet, så att han behölt alla
lotterne för sig sielf. Fabeln hör icke hit men vähl moralen
deraf.
Deremot äro de lindrigaste vägar de lagligaste och de
bästa sådane som Frh. Ridderstolpe föreslagit i sit project,
hvilcket åter kan upläsas och, där det behöfs, jemkas.
252 11762, april 3.
Tjänstesaken.
Behagar sålunda R. o. A. att förkasta H. Gyllensvans giorde
förslag och antaga det af Frh. Ridderstolpe gilne project.
Detta besvarades med aknänt Ja men med Neij af Hr
G y 11 e n s v a n, som derpå med någon ifver yttrade, att
proposition ej behöfvde giöras öfver hans förslag, efter han
det icke yrckat el. deröfv. prop. begärt, utan borde den giöras
enligit de fläste discourserne öfver den af Frh. Ridderstolpe]
projecterade föreställning.
Hr Landtm, svarade, att Hr Gyllensvan utan sådan heta
kunde påminna vid proposition; den kunde snart jemkas,
hälst det och voro mindre nödigt, att öfver des upgifne förslag
nu någon proposition giordes, ty där någonsin deröfver någon
qusestion förekom, skulle Landtm, vähl veta, hvad enligit
lag och des embetes eed honom deremot tilkom att giöra, varandes
ovedersägeligt, att så snart man kränckte Ständers
pluralitet, så voro regeringssättet ophäfvit, och decision underkastades
näfverätten.
Hr L[ant]m. giorde häruppå propositionen om bifall til
Frh. Ridderstolpes project:de föreställning, som efter de giorde
påminnelser blifvit jemkad.
Detta vant almänt bifall.
Frh. Ridderstolpe upläste härpå des project ånyo
och ändrade efter de giorde påminnelser et och annat deruti,
hvarpå resolverades, att det i nästa pleno med vanlig deputation
skall till de öfrige stånden i form af extr. protocolli afsändas
som följer.
Utdrag af protocollet, hållit hos R. o. A. d. 3
April 1762.
R. o. A. förmodade vähl att genom dess utdrag af protocollet
under d. 19 Oct. förb åhr Ainna, det de margfaldige befordringar
till tienster, som i stånden blifvit väckte och beviljade,
skulle blifva nedlagde, men hafva med bestörtning
förnummit, att R. o. Ars ofvanberrde föreställning icke gådt
de öfrige resp. stånden så till hiertat, att de derigenom blifvit
be\-ekte att foga sig med R. o. A. R. o. A. har till ber re föreställning
Wifve bräckt ej af någon svag grund eller mindre
omständigheter utan af de dyra plickter, som ståndet är Gud,
konungen, lagen och hvar svensk man skyldigt, dem ståndet
i samma utdrag af protoc. vist lida, om de nu tilämnade
Tjänstesaken.
253
tienster gå fort. Ståndets framhärdande kan derföre icke blifva
vilkorligt utan måste svara emot desse höga föremåhl.
1 lagen är friheten grundad; när lagen uphörer, äger ej
eller friheten bestånd, och då säjes lagen uphöra, när den ej
har sin värckan.
Således när grundlagarne stadga, huru embeten efter behörige
förslag af konung och ej Ständer böra förgifvas, men
dermed annorlunda förfares, blifver grundlagen maclctlös,
rikets styrsel försvagas och friheten är i våda.
Lemnäs siukdomen utan botemedel, blifver den dödelig
och i vådan förloras det, som icke bör äfventyras. De öfrige
resp. stånden lära så vähl som R. o. A. känna, hvad då är en
redelig svensk riksdagsmans skyldighet och än mera ståndens.
Den plickt, hvartill vi oss med talrika eder förbundit
at förvara friheten och den skyldighet, riksdagsfullmakten
utsätter, att man icke bör begifva sig till något emot regeringssättet
stridande slut, anser R. o. A. ej vara förgäfves;
de tro sig endast och värdigast den utöfva till frihetens och
grundlagens hägn; ty med den senares förvandling införes
godtycko, enväldets vän, och hela riksconstitutionen förändras.
Hvem skulle vähl för Gud, samtid och eftertid kunna stå
utan blygsel, 0111 desse olyckelige ämnen skulle blifva ohyggelige
vercktyg till ledsna och missnöije med regeringssättet och
medborgare derigenom försättas i den tanckan, som vore
ingen säkerhet för deras rättigheter och lagliga förträden.
Det bör ej eller missvårdas, att i hela landet är en gällande
klagan och rop, att man uti dessa befordringar giordt åtskilliga
för när. Med så mycken kärlek och välvilja, R. o. A.
altid omfamnar sina medständer, med äfven så mycken
ståndacktighet och kiärlek för lagen ärnar R. o. A. altid fortfara.
Men som R. o. A. ännu gior sig försäkradt att hafva närmare
rättighet til ståndens vilfarighet än de tienstsökande
och ingen fahra riket öfverhänger, om deras ansökningar
nedläggas; deremot i annat fall kunna frågor opkomma, som
borttaga förtroendet stånden emellan; så har R. o. A. trodt
sig upfylla deras tilgifvenhet för sine landsmän af de öfrige
stånden, då de med desse skiähl förnya deras förr giorde föreställning
och tillika visa deras outtrötteliga nit och täflan att
afvända alt, som kan störa vår frihet och välstånd. Enighe
-
254 1762, april 3, 5, 7. Kronprinsens edsavläggelse.
Upträdet til
Rikssalen at
bivista H:s
K. Höghets
tro- och huldhetsed.
iens och sanningens Gud röre härvid stånden och afböije, att
det Ögnablick aldrig må infalla, då något stånd tror lag och
Mhetens bestånd nästan hielplöst stå i tahra och kräfva
räddning.
Hvilcket genom utdrag af protocollet med de öfrige resp.
stånden communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
P. C. Franc.
Hr Landt m. gaf sluteligen R. o. A. vid handen, att på
ceremoniedagen, d. 5 hujus, sorgen aflägges och att extra
capita skola kl. 10 förmidd. sig i Konungens matsahi försambla;
hvarpå
R. o. A. skildes kl. 1/2 på 2.
Anno 1 7 0 2 d. 5 April.
Måndag kl. 10.
Som denne dag var utsatt till den ceremonie, med hvilcken
H. K. Högh. Cronprintzen skulle aflägga inför Kgl. Maij :tt
och Riksens Sländer dess lifliga tro- och huldhetseed, så
samblades R. o. A. på Riddarehuset att derifrån i procession
opgå på Rikssahlen.
H. Landt m. bad R. o. A. först att iackttaga en anständig
ordning uti marchen och sedan att förbida quar på Rikssahlen,
till dess Hr L[ant]m., som med deputerade skulle
complimentera Deras Maj :ter i deras rum, derifrån återkommit
på Rickssahlen.
Upropades de 48 herrar, sorn voro nembde att följa med
H. Landtm, uti förner:de deputation,
hvarefter, så snart tid blef, upträdde R. o. A. efter matriklen,
anförde af H. Landtm, med staven i hand, tre i hvarje
led, opp ätli Rikssahlen på Kongl. Slottet, där ceremonien
gick för sig enligit hosfogade ceremoniel.1
Sedan aflade hos Deras M:ter Hr L[ant]m. med R. o. A.
deputerade underd. complimenter medelst bifogade tahl, sorn
H. L[ant]m. på R. o. A:s åstundan sedermera till protocollet
aflemnade.2
1 Tryckt.
2 Saknas vid protokollet. Tryckt.
Om ferier.
255
Då Hr L[ant]m. med deputation derifrån på Rikssahlen
återkom, gingo likaledes de öfrige ståndens Tahlemän med
deputerade att i und. complimentera Deras M:tter; men R. o.
A. afträdde och begåfvo sig i lika procession som vid opgången,
under Hr L[ant]m. anförande, neder til Riddarehuset,
hvarest ingenting vidare blef företagit, utan åtskildes R. o. A.
kl. emot 2.
Anno 1 7 6 2 d. 7 April.
Onsdag.
Plenum kl. 12.
Hr Landt m. androg sig i dag hafva låtit anslå til plenum
på en liten stund för att få hos R. o. A. anmähla det,
som han i sidsta pleno af ceremonien och tidens korthet
hindrades ifrån, nemi. att de öfrige stånden i anseende til
förestående påskhelgen, då isynnerhet Prästerskapet hade
mycket att giöra, öfverenskommit att ifrån förl. måndags taga
14 dagars ferier och intet uti plenis sammankomma för än
måndagen efter påskveckan d. 19 hujus, hvarmed Hr
Landtm, hoppades, att R. o. A. äfven behagade instämma.
H. v. Vicken yttrade sig emot ferierne intet hafva att
påminna men förbehöll til protocollet, att äfven Secrete Utskottet
under den tiden i inga andra ämnen än fredsvercket
måtte sammanträda.
H. L [a n t] m.: Jag tror Secrete Utskottets ledamöter dermed
skulle vara vähl nögde, emedan hvar och en behöfde
någon hvila under så trägit arbete, och hemställer derför,
om R. o. A. behaga, att Secrete Utskottet under ferierne endast
i utrikes måhl må sammankomma,
som bifölls.
Frh. Cederhielm förmente, att Secrete Utskottets deputationer,
som inga måhl slutel. afgiöra, til tidens vinnande
vid sakernes ularbetande emedlertid kunde sammanträda.
Men Hr v. Vicken med flere höllö före att deputationerne
äfven borde med sitt arbete hvila, hvarmed på H.
L [ant] m. proposition R. o. A. instämde.
Hr Hasenkamp f påminte, att under ferierne intet något
af de öfrige stånden måtte särskilt hålla plenum, hvartill
-
Ang:de
ferierne.
256 1762, april 7, 20.
Saltfrågan.
Hr Landt m. svarade, att han på R. o. A. vägnar dervid
ingenting kunde giöra, hvarmed denne discours stadnade.
H. Aminoff bad härvid att få anmähla et häradsrättens
bevis ifrån Åbo lähn rörande saltets brist och dyrhet i Finland,
som mycket tryckte landet, hvarföre och som expeditionen
i saltsaken ifrån R[iksens] Ständer til K. Maj :tt ännu
ej afgådt, anholt han, att Hr L[ant]m. medelst någon föreställning
hos regeringen emedlertid ville söka derå skaffa
någon boot.
Häradsrättens extr. p[rot.] uplästes.
Hr L. M. Uggla: Jag har äfven i Fiskerideputation
hördt, att saltet i Finland skall vara dyrt och ej kunna fås
annars än emot speciemynt eller vahror och att en alnian klagan
i landsorterne skall vara öfver saltbrist.
Jag beklagar, att den nödige expeditionen ang:e saltet härtills
blifvit oppehållen, och ber, att detta ämnet efter påskferierne
aldraförst må tagas före.
Frh. Ridderstolpe fant att, ehuru angelägit det voro
att bota de omtalte olägenheter, kunde doch R. o. A. nu
dervid intet giöra, utan trodde bäst vara, om H. L[ant]m.
anmodades att hos Deras Excellencer recommendera detta
måhl til någon skyndesam hielp. Hvarmed som R. o. A. instämde,
påtog sig H. L [a n t] m. att detta hos regeringen
anmähla.
Hr v. Böhnen yttrade sig i samma mening som Hr
Uggla och hemstälte, hvad värckan et stånds anhållan i detta
måhl till någon regeringens författning kan äga.
Hr L [ant] m.: Ett stånds andragande kan vähl ej blifva
grund til någon regeringens författning men kan den påskynda,
då genom underrättelser ifrån orterne och embetsmännens
förmodel. derom inkomne und. rapporter regeringen
dertill äger anledning. Detta fants godt.
Som flere af R. o. A. yttrade sig önska, att alla vid acten
förl. måndags hällne tahl samt den dagen förut el. palmsöndagen
vid Cronprintzens första h. nattvardsgång af Doctor
G. Schröder hålne predikan måtte tryckas, lofvade Hr
L [ant] m. derom låta besörja.
Hvarpå R. o. A. skildes kl. 1.
Pommerska myntet.
257
Anno 1762 d. 20 April.
Tisdag.
Plenum kl. 9.
Justerades riddarehus pr otocollet af d. 27 Februari.
Uplästes och gillades påskriften på Secrete Deputations Ignata bebetänck:de
af d. 2 April ang:e Häradshöfd. Ignatii besvär och svar'
uprättelse.
Upropades och affärdades en deputation af 12 personer Deputation
med den d. 3 April resolverade föreställning til de öfrige afSårstånden
emot de många befordringsmål.
Uplästes H. Hederstiernas memorial af detta dato ang:e det Angrdeoffii
Pommern gångbare slätta myntet och officerarnes ersätt- ersättning
ning för hvad de i deres tractamente deruppå lida. för pommer
Hr
[v o n] Bromell holt före att vid närvarande con- ske myillet‘
juncturer cronan på bettre mynt i Pommern skulle förlora,
efter det genast ginge ur landet, och att hrr officerare emedlertid
och tils annan tid kunde sig dermed låta åtnöija.
H. Durietz berömde H. Hederstiernas ömhet för sine
camerater, tilläggandes att Secrete Utskottet nog tänckt på
samma ämne så vähl som att låta öfverse medlens förvaltning,
men att det i brist af tilgång til fond ännu ingen ersättning
kunnat fast [st Jälla, hemställandes derföre att detta
måhl til Secrete Utskottets möjeligaste snäre besörjande måtte
remitteras.
Frh. Ridderstolpe instämde deri, att ehuru billig någon
ersättning för hrr officerare voro, så ägde doch Secrete
Utskottet nu dertil ingen minsta tilgång utan skulle sådant
längre fram söka utfinna.
Hr L [ant,] m. bestyrckte detsamma, tilläggandes att i
Secrete Utskottet ersättningen för 8 månader redan blifvit
calculerad men att ingen p[ennin] getilgång dertil funnes, utan
kunde denne ansökning som i sig sielf billig remitteras til
Secrete Utskottets skyndesama möijeligaste befordran.
Hr L. M. Uggla undrade, huru myntet i Pommern kunnat
förändras utan Riksens Ständers plenorum vetenskap
enl. Reger.formen, hvarpå svarades af H. L [a n t] m. til
uplysning, att Pommern styrdes efter tyska lagar och des
mynt rättades ej efter svensk utan efter tysk myntfoth.
17—512467
258 1762, april 20. Saltbristen i Finland.
Påskriften på H. Hederstiernas memorial uplästes och gillades,
så lydande: Res. att R. o. A. finna billigt, det de häri
omförmälte officerare måge niuta skälig ersättning för hvad
de i anseende till myntet i sine aflöningar kunna hafva lidit,
och recommendera detta måhl til Sec. Utsk. möijeligast
skyndesame besörjande.
Äng:de salt- Hr Landtm.: Enligit den mig sidst för helgen updragne
Fintend1 comissi°n har jag hos H. R[iksens] R[åd] och Cantzlipresidenten
giordt föreställning ang:de den i Finland öfverklagade
saltbristens hielpande men fädt det svar, att Kongl. Maj :tt
härvid icke vidare kunde lägga handen, innan uppå Kongl.
M:tts i detta måhl affärdade remiss Riksens Ständers svar
ankommer. Och föreslog fördenskull Hr L[ant]m., att hos
Borgareståndet, där löparen hvilar, någon påminnelse måtte
giöras om des expedierande.
Detta bifölls.
Hr v. Böhnen tilstyrckte härvid et extr. prot., hvartil
han et project opläste; men dervid giordes af H. C h. Rapp
e några påminnelser och Frh. Cederhielm ogillade alt
skrifteligt häri, som blott skulle förorsaka omgång och tidsutdräckt,
hållandes en mundtelig påminnelse för tienligast,
hvilken han tillika i sallcontoirssaken tilstyrckte.
Hr L [ant] m. hemstälte således, om icke en deputation
affärdas kunde att påminna om expedition uti saltsaken,
hvilket bifölls.
H. L. M. U [g] gla tilläde, att saltbrist i landet för detta
förorsakat upror. Att vi således giorde vähl, som skuddade af
oss skulden i sakens uppehåld och äfven derföre borde låta
acterne deruti tryckas.
H. [von] Bromell biföll detta samt ville, att sådant
äfven nu Borg.ståndet berättas måtte.
Under det deputationen uptecknades,
uplästes Hr Wachschlagers meni. i saken ifrån Just.dep.
rör:de Landsorts fyrbåk.
Memorialet går til de öfr. stånd.
Prästest:s Ankom en Prästeståndets deputat. af 10 personer. OrdfödeP-n-
randen Biskop:n i Westerås Benzelstierna androg
p[rsemissis] p[rsemittendis], att ståndet hade önskat, att
denne långa och besvärlige riksdag kunnat slutas til d. 1
Maij; men som sådant i anseende til den än oslutne bevillningen
ej voro att hoppas, så önskade st[åndet], att slutet til
Livdragonregementets rusthållare.
259
den 31 Maij el. aldrasidst til pingst kunde fast[st]ällas och
fördenskull bevillningen snart afgiöras, amandes st[åndet]
den i nästa pleno sig företaga.
Deputationen besvarades af Hr L [ a n t] m. och afträdde.
Föredrogs Justitisedeputations betänk:e af d. 15 Sept. 1761 Rusthållarang:e
rusthållarnes vid Lifdragoneregementet påstådde er- dragonereg-t
sättning för hvad de lidit i priset vid et gevährscontract, som ang:de er1752
af frami. Gen.l. och Comend:n Robert Muhl i närvaro af sattningrusthållarnes
fullmäcktige, Öfver :1. Krabbe och Inspect. Jonas
Lexell, blifvit slutat med Direct. Lars Eurén och Factoren
Pehr Starbus, hvilken ersättning Kongl. Maij :tt genom utslag
d. 26 Novemb. 1761 utsatt till en summa af 14 333 d. 18 2/3
öre sunt, deraf Muhls sterbhus 2 998 [d.] 23 x/„ öre och hem.
fullmäcktige de öfrige 11 334 [d.] 19 4/9 öre sunt till rusthåliarne
betahla borde, men Eurén och Starbus hafva ifrån tiltahl
blifvit befriade, hvaremot såvähl rusthållarne genom deras
ombud, H. Hofrättsrådet Rappe, som Krabbe och Lexell
vändt sig med besvär til Riksens Ständer.
Deputat:n tilstyrcker på anförde skiähl, att Muhls sterbhus
må påläggas at betahla 8 436 [d.] 2/3 öre s:mt men fullmäcktige
befrias för den 3 :die dehlén etc.
Just.deput. bet[än]k:de var bifogat et extractum protocolli
af d. 15 Oct. angre någon belöhning för nuvarre Ridderhusfiscalen
Suedenstierna, som med denne saks undersökning
såsom vice krigsfiscal haft mycken flit och möda.
Äfven upläste H. Suedenstiernas memorial af d. 30 Oct.
med ansökning i ani. af föregående, att någon viss tour til
befordran för honom måtte fast[st]ällas.
Deputation, som varit borta uti tienstsaken, återkom, då
Hr v. Vicken, som den anfördt, jemte ståndens hälsning
berättade, att Bondest[åndets] Taleman frågat om expeditionen
i saltsaken, hvarpå han svarat, att R. o. A. ärnade i dag
hos Borg.ståndet derom påminna. Han tilstyrckte derför, att
deputatrn strax måtte afgå utan att man uppehöllo sig med
något extr. protocolli, hvarom han hördt frågan hafva varit.
Deputation i saltsaken upropades och afgick, hvarpå discourserne
om Just.deput. be[tän]k:de börjades, yttrandes
sig först
Hr v. Vicken, att när en chef blott upger et gevärs
model, som regem .fullmäcktige öfverse och Krigscoll. sedan
aproberar, så tycktes dess sterbhus ej böra stadna för någon
260 1762, april 20. Svedenstiernas befordran.
ersättning men de, som contraherat och gevähret aproberat;
doch ville han bif. Just.dep. bet[än]k:de.
H. Ehren malm yttrade sig i lika mening men biföll
betänckandet.
Frh. C. W. Grönhagen ansåg bäst att i denne vidlyftiga
sak blifva vid betänckandet.
Hvad angick Hr Svedenstierna, så emedan vi så nyl. tält
emot tienstesaker, ville han härvid ej ådraga sig de 3 stånds
förebråelse. Hr Suedenstierna hade vähl giordt sig förtient,
men som han och sedan blifvit riddarhusfiscal, så kunde han,
om han vunno R. o. A. gunst, förmoda säker befordran. Då
blefve det ståndets oeconomicum att befordra dess betient,
men nu vore det emot väre i tienstsaken giorde steg.
Hr Gyllensvan biföll Just.dep. betänck:de såsom lindrigare
för Muhls sterbhus än hvad 1756 varit projecterat.
Ang:e Suedenstierna kunde frågan opskiutas, tils något in
genere om R[iksens] S[tänders] betientes tour kommer att
fast[st]ällas.
H. D u r i e z biföll och betänckandet men med förbehåll,
att dymedelst principen af beställningar ej måtte rubbas i
anseende til cheferne. Desse tycktes böra vara säkre, då regementet
hade fullmäcktige vid bestellningarne och de af
Krigscollegio blifvit aproberade; eljest vore en chef altid dervid
osäker.
H. C. W adenstierna: Här vore ej qu[sestion] om
gevährets godhet men att priset öfverstigit, hvad det eljest
kunnat fås före, hvarvid R[iksens] Ständer kanske funnit
någon förelupen egennytta. Deputation hade detta vähl utredt,
hvarför han biföll dess bet[än]k:de. Ang:e H. Suedenst[ierna],
så ehuru han ej begärte befordran men blott en
viss tour dertil, som rid[dar]h[u]sbetieningen ej äger, så
kunde det nu remitteras till Secrete Deput. att tillika om tour
för hela betieningen sig utlåta.
H. Giös begiärte någon uplysning om betänckandets innehåld,
sorn han ej vähl fädt höra, hvarefter han sig dermed
nögd förklarade.
Proposition giordes och bifölls betänckandet om ersättningen.
Det andra rör:de Suedenstierna remitterades till Secrete
Deputationen, som äfven har att inkomma med project till
Möbelhandeln.
261
någon stadgad tour til befordran för dem, som äro i beställningar
vid R[iksens] St [änders] egne verck.
Föredrogs Cammaroec.deputat. bet[än]k:de af. d. 31 Mars
1762 öfver frami. Cammarrådet Bartold Ruths arfvingars ansökning
om hemmansränta in natura för deras hos Kgl.
Maj :tt och cronan ägande und. fordran.
Deputationen tilstyrcker för dem 475 d. 22 öre smits ränta,
doch att interesset ej får räknas öfver alterum tantum.
H. Giös ville, att Cammarcollegium skulle upgifva, om
deras bortmiste ägendom voro ograverad, då de kunde få den
tilbakars, förbehållandes för öfrigt, att denne ersättning ej i
Finland måtte utsättas.
Betänckandet bifölls.
Föredrogs Bondeståndets extr. prot. af d. 2 Nov. 1761
ang:de Bonden Mårten Anderssons besvär emot Kgl. Maj:ts
resolut, af d. 23 Sept:b. 1761 ang:e dagsvercken vid öfverstebostället
Tomarp, hvilcket ståndet til Cam.oec.deput. optagande
ville hafva remitterat.
Hr L [ant] m.: Jag har detta föredragit, efter B[onde]-  ståndet derom så ofta påmint. Men som denne sak gådt Urskillningsdeputation
förbi, vore bäst att den afslå äfvensom
flere private måhl, som i stånden uptagne blifvit utom Ursk.-  deputat. handläggande.
Res.: Detta måhl kan ej optagas.
Föredrogs Secrete Handels- och manufacturdeputations
bet[än]k:de af d. 4 Maij 1761 angre handelen med svenska
meubler och nipper,
Borg.st[åndets] extr. prot. af d. 13 juli 1761,
Hr [von] Bromells memorial
Barm C. W. Grönhagens d:o
Härpå yttrade B [aron] J. C. Cederhielm: Saken vore
sådan, att deputation tilstyrckt denne handelsfrihet endast
för Tellerstedt och Levin. Två stånd hade redan bifallit den
blott för Tellerstedt och Borgareståndet hade återremitterat
måhlet till deputat. Ginge Adelen nu in diversa, så blefvo efter
de 2 ståndens beslut häraf et monopolium, som ej vore nyttigt.
Han ville derföre bifalla Borgareståndet och emedlertid
med extr. protocolli hos de öfr. st [änden] recommendera Tellerstedt
til erhållande av dess begärte lotteri på marcknader.
Hr L [a n t] m. frågade, om R. o. A. härmed voro nögde,
hvartil mäst svarades Ja, undantagandes att Hr [von]
Ruths
arfvinge
fordran.
Ang:de
bostället
Tomarp.
Ang:de
meuble
handelen
-
262 1762, april 20, 24. Möbelhandeln.
Ignatii uprättelse.
Bromell och Hr v. Böhnen ville hafva proposition
öfver betänckandet.
Frh. Ridderstolpe: Jag favoriserar ej in specie Tellerstedt,
hvilken jag knapt kiänner; men jag tycker honom
böra skyddas vid den rättighet och det privilegium, som Riksens]
Ständer honom vid sidsta r[iks]dag förundt. Att betänckandet
åter til deput. remitteras är jag vähl ej emot,
doch med förbehåll att, i fall remissen ej af fler än 2 stånd
bifalles, R. o. A. då få yttra sig öfver betänckandet.
Bifölls remissen och et extr. prot. för Tederstedt att få
lotteri.
Upl. Borgmäst. Renhorns mern. i tienstsaken och ang:e de
af R. o. A. ledamöter, som deri dehl ägde.
Memorialet ligger.
Frh. Cederhielm trodde detta memorial vara lätt besvarat
dermed, att R. o. A. äro ett stånd och att des ledamöter
såsom laglydige måste rätta sig efter ståndets beslut. Vidare
vardt härom ej discourerat.
R. o. A. åtskildes k[ 1] 1.
Åhr 1762 d. 24 April.
Lördag.
Plenum kl. 9.
Justerades protocollet af d. 1 Mars.
Androg Hr Eh renmalm, att sedan R. o. A. d. 2 April
tagit och i går justerat deras beslut öfver Häradshöfd. Ignatii
uprättelse, så ville han sådant vörda men kunde likvähl ej
annat än dervid förbehålla sig sin lagliga rätt och preference
till befordran vid existerande tilfälle.
R. o. A. funno billigt, att all laglig rätt måtte bevaras, och
biföllo, att extractum protocolli til de öfrige stånd må afgå af
innehåld, att vid detta tillfälle Häradshöfd. Ehrenmahn dess
lagliga rätt må vara förbehållen, då äfven enl. beslutet d. 3
April ståndets resolution ang:e Ignatii uprättelse kunde notificeras.
Altså upsattes och exped. detta.
Utdrag af protocollet, hållit hos R. o. A. d. 24 April 1762.
Hos R. o. A. har under öfvervägande kommit Secrete Deput
:s betänckande af d. 11 Aug. förl. åhr ang:e Häradshöfd.
Ignatii besvär.
263
Ignatii anförde besvär och uprättelse jemte det Väliofl. Borgareståndets
deröfv. utfärdade extr. prot. af d. 20 Augusti.
R. o. A. har i anseende til de härvid förekomne omständigheter
bifallit den af deputation för H[ärads]h[ö]fd. Ignatius
föreslagne uprättelse så vähl som den projecterade förstärckning
af Åbo Hovrätt till lika antahl som Giöta Hofrätt till arbetets
fortsättande på 2 divisioner; men med ledamöters utnämnande
dertill har R. o. A. ej funnit skiähl att sig befatta
utan öfverlemnat sådant till Hans Kongl. Maij :tt efter dertill
enligit vanligheten af hofrätten uprättade laglige förslag.
R. o. A. har trodt sig gå den säkraste vägen, då vid desse
syslors tilsättande Kongl. M:t lemnades fria händer att ihuglcomma
dem, som igenom skickelighet och förtienst dertil
förvärfvat laglig förslagsrättighet.
Hvarjemte en R. o. A. ledamot, Häradshöfd. Ehrenmalm,
hos ståndet anmält, huruledes, i fall det, som respect. Borg.-  ståndet och deputation härvid föreslagit, vunne R[iksens]
St [änders] bifall och verckställighet, han skulle se sig uti
dess befordringsrätt lidande samt i anseende dertill anhållit,
det R. o. A. behagade medelst protocolsutdrag hos de öfr.
resp. stånden benägit understödia honom till bibehållande af
den rätt och lagliga förmåhn, som dess fullmackt och tienstetid
honom tillägga, så att han densamma orubbad må få
åtniuta vid förekommande befordringstilfällen.
R. o. A. fant så mycket mer skiäl att bifalla denne Ehrenmalms
begiäran, som den öfverensstämmer med lag och R. o.
A:s i detta måhl tagne beslut, i anseende hvartill R. o. A.
äfven önskar, det de öfrige resp. stånden, i fall detta Secrete
Dep. bet [än] k :e hos dem vunnit bifall, då åtminstone ville
til bevarande af Ehrenmalms lagliga rätt sig med R. o. A.
häri benägit förena,
hvilcket med de öfr. resp. stånden till benägit bifall genom
utdrag af protocollet vänligen communiceras.
Ut supra.
Ex p[rotocol] li
P. Franc.
Föredrogs Secrete Deputations betänckande af d. 22 Aug.
1761 ang:e Lagmannen Woltemats och Camereren Marcus
Enbergs besvär öf. lidande, den förste deri, att han ej vunnit
rum på cammarrådsförslag åhr 1757, den andre att han
Lagman
Woltemats
och Cammererarens
Enbergs
besvär.
264 1762, april 24. Besvär. Saltfrågan.
Nordenflycht»
mera.
om befordran.
Aoditeuren
Gripenbergs
uprättelse.
Ang:de saltbristens
förekommande.
derpå ej fädt rum åhr 1760 framför Lagman Woltemat; föreslåendes
deputat., att Woltemat såsom 3 gånger förd på förslag
nu enl. 1756 åhrs förordn. til första cammarrådsledighet
ensam må anmälas, där ej fler med lika omständighet äro
sökande, och att Enberg såsom gammal betient vid des camererssysla
må hugnas med cammarråds fullmackt och heder.
Bondest [åndets] extr. protocolli af d. 25 Sept.
Hr Nordenflychts memorial om des befordran til cammarråd.
H. Hasenkampf ville detta skulle ligga, men R. o. A.
funno bäst at afgiöra bet[än]k:det, som bifölls.
Ankom en Bondest [åndets] deputation, 10 p[ersoner]
starck, anförd af Joseph Hansson, som p[rsemissis]
pfraemittendis] notificerade, att ståndet lika med R. o. A.
resolverat på Öfv. Lövens och H. Hasenkampfs memorialer
om subsidierne etc. etc.
Deput. afträdde.
Föredrogs Secrete Deputat:s bet[än]k:de af d. 21 April
1761 ang:e Audit. Gripenbergs uprättelse.
Borg.st[åndets] extr. prot. af d. 20 Aug., att Gripenberg
må föreslås til först ledige häradshöfd.sysla och med des
föreslående fortfares, tils han fädt verkelig befordran.
Hr Ehrenmalm och Hr v. Törne understödde Hr
Gripenbergs förtienster och
bifölls deputat. bet[än]k:de med Borgareståndets tilläggning.
Anmälte Hr v. Böhnen åter det, hvarom han senast påmint,
nemi. nödvändigheten af et extr. protoc. til Borg.-  ståndet angle expeditionen uti saltsaken.
Frh. C. Ridderstolpe yttrade sig äfven hafva tänckt
deruppå och til den ändan hafva projecterat et slikt extractum,
som han upläste och här bilagt finnes.1
Hr L [a n t] m.i Jag finner härvid intet att påminna; men
den i slutet omförmälte tryckningen af acterne kan jag [ej]
annat nu som för detta än på det högsta afråda. Den tienar
att aigrera stånd mot stånd och det härförliga2 påfölgder.
Jag önskar, att R. o. A. sådant i framtiden ej må få dyrt
betahla.
1 Härefter i memorialprotokollet: Begärs på bordet. Cederhielm]:
Ej ligga.
2 Bör vara: har farliga . . .
Saltfrågan.
265
H. L. Uggla medgaf, att stånden borde sig inbördes
respectera och att slik tryckning ej annars än som sidsta
ressourcen borde vidtagas; men holt likvähl för nödigt att
R. o. A. dermed för almänheten viste sig icke vålla en så angelägen
exped. uppehåld.
Frh. Didrich Duvall gillade extr. prot. men var af
Hr L[ant]m. tanckar om tryckningen, tilstyrckandes all försicktighet,
på det hållen ej en gång måtte studsa tilbaka.
För öfrigt hoppades han nog tilgång på salt, så snart skeppen
hinna komma.
Flere af R. o. A. instämde härmed, hvarför H. L [a n t] m.
proponerade, om meningen vid slutet i extr. prot. ang:de acternes
tryckning må uteslutas.
Svarades Ja och Neij.
Hr v. Böhnen: Om vi än få nog salt, så tor det doch
bli dyrt. Altså för almänhetens tilmälen skull ville jag, att
acterne af oss trycktes.
H. v. Vicken: Det vore en gammal sak, att saltdyrheten
pressade landet och Finland isynnerhet. Ifrån tryckningen af
acterne skulle han snart begifva sig, men då en så nödig expedition
med konster och preliminairer blefvo uppehållen,
voro godt att för almänheten låta se, hvilka som voro välsinnade
eller odygdige medborgare.
H. Landtm.: Jag måste härvid efter min eed giöra en
liten påminnelse.
Det är i alla fall, äfven i detta, ganska betänckeligt att
rubricera stånd för mer el. mindre dygdige.
Borgareståndet är icke mot saltsaken men emot, hvad i
samma expedition är infördt om fler städers stapelfrihet, och
dervid åberopa de sina privilegier ock kunna ej kallas odygdige,
då de tro sig följa en laglig grund.
Att Ständer behöfva justifiera sig för en almänhet medelst
acters tryckning, vet jag ej grunden til, ej el. någon anledning
i alla våra grundlagar. Rikstens] Ständer erkänna ingen
öfvermaekt än Gud i himmelen och egne samveten, och aldrig
kan en almänhet en peuple giöras til instantz el. domare
öfver deras giöromåhl. Villia vi införa et slikt maner och
tvång, medför det de värsta fölgder. Gud låte mig spå osant.
Frh. C. Ridderstolpe instämde nu äfven dermed,
att quaest[ion] om act. tryckning må hvila, kunnandes emed
-
266 1762, april 24.
Besvärsmål.
lertid extr. prot. afgå med uteslutande af den sidsta meningen
om trycket.
Detta bifölls af R. o. A.
Hrr von Böhnen och v. Vicken tilläde, att i fall
detta ej värckade, qusest[ion] åter framdeles må optagas til
votering.
Föredrogs Secrete Deputations betänckande af d. 16 Junii
1761 ang:de Hr Ridderstråles anförde besvär öfver Kgl.
Maj:ts afslag på dess ansökning at åter få tilträda des stabscapiteins
sysla vid österbotns regem :e, hvarifrån han i
Pommern tagit interimsafsked för att bivista riksdagen i des
äldre broders ställe.
Hr Ridderstråle upstod och tilläde sig ej eljest velat
hafva afsked, men nu hade han trodt, att han skulle sitta för
famillen i des äldre brors ställe, som han tänckt derifrån
vara hindrad fastän vistande här i staden. Han recommenderade
sig slutel. med sin välfärd uti R. o. A. gunst och afträdde.
Bet[än]k:det begärtes på bordet.
Vice Härads- Föredrogs Secrete Deput :s bet[än]k:de af d. 28 Sept. 1761
mans besvär. rör:de Vice Häradshöfdingen Dahlmans deröfver anförde besvär,
at han på landtsecreterareförslag til Upsala efter Holler
blifvit förbigången. Deput. tilstvrker und. föreskrift til Kgl.
Maj :tt, att Dahlman vid ledighet må få niuta fruckten af dess
förtienst och skickelighet.
Borg.stfåndets] extr. protocolli af d. 4 Febr. 1762 i samma
måhl.
Bifölls deputations betänk:de.
Äng:de Gyl- Föredrogs Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 27 Aug.
uprätTehe^ ^'#7 ang:de Capiteinen vid Ammiralitetet Gyllenhammars
sökte uprättelse, hvilken deputationen tillstyrcker.
Betänckandet bifölls.
H. Leijonstén förklarade sig dermed nögd, hans
skuld voro det ej, at H. Gyllenhammar som äldre off. blidt
prejudicerat, men förbehölt sig att äfvenså få söka igen sin
tour för andra.
Härvid påminte Hr [von] Bromel 1, att någre publique
och ej blott private måhl måtte föredragas.
Hr Landt m. svarade, att som R. o. A. beslutit, att ett
plenum i veckan skulle til de mångfaldige secr. deput.måh
-
Ählbergs besvär.
267
lens afgiörande användas, så blir det dervid, tils det ändras,
men i dag föredrogs ej annat.
H. v. V i c k en begiärte underrättelse, hvarföre i denne
vecka ej varit 3:ne plena enl. R. o. A. beslut hällne?
Hr L [a n t] m.: Att som i veckan varit bönedag, hade för
andra giöromåhl dertil ingen dag varit ledig.
Frh. C. Ridderstolpe tilläde, att det varit ganska
goda skiähl, som föranlåtit Secrete Utskottets sammanträde
förl. torsdags och således då hindrat plenum. Bad tillika, att
Hr L[ant]m. med föredragande må få fortfara.
H. v. V i c k en var härmed nögd, hållandes billigt att
R. o. A. fädt sådant veta.
Föredrogs Secrete Deput. bet[än]k:de af d. 8 Aug. 1761
ang:e Ryttmästaren Rudolph Ählbergs öfverklagade prejudice
af Majoren Lave Beckfris.
Deput :n finner Ahlberg lidande och tilstyrcker för honom
majorsfullmackt af lika dato med Beckfris samt tilstånd att
enligit des åstundan få accordera med Comendanten i Carlshamn
Grak.
Borg.ståndets extr. prot. af d. 4 September bifaller deput.
betänck:e, tilläggandes Ahlberg äfven vid commendantskapet
full corn.löhn, 1 000 d:r s:mt, samt att med dess majorstour
kunna återträda i armeen.
Hr A. H. Ulf [wen] klou upläste et dictamen, innehållandes
flere skiähl emot deputationens tilstyrckande samt
Borg.st[åndets] sidsta tillägning etc., hvilket protocollet bilagt
är (Bil. 28).
H. v. Vicken: Om H. Beckfris majorsfullmackt skall
jag mig framdeles yttra och nu blott om Ahlberg. Härpå deducerade
H. Vicken, att Beckfris som äldre lieut. haft bettre
rätt til ryttm, befordran än Ahlberg och följacktel. äfven til
major. Om någon vid förslagens insändande af chefen vore
försedt, så hade det i cantzliet bordt observeras enl. 1756 åhrs
förordn. Att flere förslag på en gång blifvit ingifne, det hade
under kriget varit brukeligt och nödigt. Han instämde slutel.
med Hr Ulfklos dictamen, tilläggandes att på detta sätt vid
dett ena regementet lära blifva 6 majorer, efter de, som lida,
böra få uprättelse.
Hr Philip Bonde beklagade, att både Beckfris och
Ahlberg så många prejudicerat, och viste ej, på hvad grund
deput:n vill, att nu Ahlberg skall prejudicera dem, som
Ryttmäst-.n
Ählbergs
prsejudice.
268 1762, april 24, 26. Ählbergs besvär.
äro äldre än Beckfris, conformerandes sig med H. Ulfklou
ang:e någon föreställning häröfver til de öfr. stånden.
Hr Leijonanckar distinguerade 2 principer af tour
i et regemente och tour i arméen; enligit den förre borde
Alberg uprättas i reg det; men de, som lidit i arméen, borde
där uprättas; och biföll således Sec. Dep. bet[än]k:de.
Frh. C. W. Grönhagen deducerade, at Alberg tilkom
tourén framför Beckfris, men ej för flere. Alberg hade varit
äldre cornet; att han blifvit senare lieutenant, hade des chef,
Barnekou, vållat, som 2 åhr senare än Gref Lieven för B[eck]-  fris afgifvit förslag för Alb[erg], med hvilken eljest B[eck]-  fris ej hade kunnat competera. Altså hade Alberg vähl rätt
emot Beckfris men borde derföre ej prejudicera flere äldre
ryttmästare. Han föreslog derför det expedient, att B[eck]-  fris måtte behålla sin ryttmästaretour och dess majorsfullmackt
ansees som charactere. Då behöfde Alberg ingen majorsfullmakt,
hvarigenom 40 äldre ryttmästare prejudicerades,
til förekommande hvaraf han ville hafva en deput. med
föreställning till de öfr. stånd.
Hr.Gyllensvahn yttrade, att enligt de tryckte meritlistor
B[eck]fris vore äldre än Alberg; att om något förslag
hade längre drögt än det andre, hade sådant skedt vid flere
regementer som ex. gr. i 3 åhr vid det han sielf står vid; men
hvad som skedt för 1756 kunde nu ej repareras och senare
förseenden hade lageligen bordt klagas öfver. Emedlertid borde
Tienstbet. och förordningar stå fast, och derefter hade Alberg
ej rätt. Vähl kunde han få accordera sig til commendant,
men hvarken borde staten ökas i des löhn el. han åter
få gå i arméen emot förordningen. Att de äldre ryttm, innom
reg:tet blefvo uprättade, som af B[eck]fris lidit, voro billigt
men borde ej sträckas till dem, som stodo vid andre regementer.
Som K. M:tt redan innom reg:tet uprettat H. Ridderståhl,
så kunde ske med Alberg, eljest blefvo altför många lidande,
och häröfver ville han til nästa plenum, att et extr. p[rot.]
med föreställning til de öfr. stånd måtte upsättas.
H. Landtm.': Afslår då R. o. A. deput :s bet fän] k :e?
Svarades Ja och Neij.
Bar. [d’] A 1 b e d i h 1 begärte det må hvila.
Hr Gyllensvan mente, att vårt extr. prot. först borde
afgå til de öfrige stånds yttrande.
Besvärsmål.
269
Hr L [a n t] m.: R. o. A. måste nu utlåta öf. bet[än]k:det,
ty det har redan en tid legat på bordet,
hvarpå bet[än]k:det af slogs och bifölls, att extr. prot. derom
upsättes til att in pleno justeras. Emedlertid anstår med
vår påskrift på betänckandet.
Föredrogs Secrete Deput. bet. af d. 30 sistl. Martil ang:e Ang:de
Ryttmästarnes Philip Bondes och Schmitterlous nu nyl. ifrån Bondes^ch
R[iksens] Ständer til deput. remitterade besvär öfver den Schmitterdem
som äldre ryttmästare tilstötte prejudice medelst Albergs
befordran till major. Deputat. kan i anseende til 3
stånds för Alberg tagne beslut ingen ändring deri tilstyrcka
utan hemställa besvären till R[iksens] Ständers afgiörande.
Detta hvilar.
Äfven anmältes Secrete Deput:s bet[än]k:de af d. 2 Sept:b Ryttmäst.
1761 ang:e Ryttmästaren Abrah. Tornerhielms uprättelse me-To^jJ^Jms
deist majorsfullmakt, som deput. tilstyrcker.
Resolverades, att alla desse 3 måhl komma att ihopaslås uti
det nyss resolverade extract. proto^olli med föreställning till
de 3 stånd, att de lidande måge enl. 1756 åhrs förordn. uprättas
innom regementet utom prejudice för äldre i armeen.
Upl. Bondest[åndets] extr. protoc. af d. 8 fört. Mars ang:e Cämnererne
Cämnarerne Leijels och Schencks tour till rådmansförslag i Schenck;*1
Stockholm, tour
som
bifölls.
Upl. H. Pehr Wadenstiernas ingifne memorial til svar på
Borgmäst. Renhorns senast upläste rör:de tienstsaken.
Ligger och får gå til de öfrige stånden.
R. o. A. skildes åt kl. 2.1
Anno 1762 d. 26 April.
Måndag.
Plenum klock. 9.
Justerades riddarhusprotocollet af d. 6 Mars.
Föredrogs Cammareoconomiedeputations betänckande af Presidenten
d. 7 April 1762 öfver det af Presidenten Frih. Carl Höpken ^ök^hem^
sökte hemmansbyte i Södermanland med Kongl. Maij :tt och mansbyte.
cronan.
Ligger på bordet.
1 Härefter följer i förlagan extraktprotokollet i Ählbergs sak. Uteslutes här.
270 1762, april 26.
Tryckfriheten.
Ang: de
tryckfriheten.
Frh. Christer Horn anmälte, huruledes den vid riksdagens
början förordnade Stora Särskilte Deputation genom
et utskott af några des ledamöter hade låtit företaga det, som
i instructionen var deputation updragit ang:e tryckfriheten.
Nu hade bern. utskott deröfver utarbetat et project, men som
detsamma, efter ordning, uti deputations pleno ej kunnat
föredragas, efter den ej mer sammankommer, och målet likvähl
vore af mycken vickt, så hemstälte han, om icke ber:e
project här in pleno kunde företagas til afgiörande.
Hr L fa n t] m. lofvade att framdeles härom villia påminna
och bad att än få fortfara med angelägnare saker, hälst
deraf litet voro afgiordt och tiden led til riksdagens slut.
H. Hasenkampf ansåg detta ämne som angelägit och
bad, att någon viss dag, som i dag 8 dagar, til dess företagande
måtte utsättas.
Frh. Ridderstolpe trodde, att plenum derför 1 tima
bittidare el. kl. 7 kunde anslås.
Hr Rutenschöld höll före att Stora Sfärskilda] Deputation
hade först bordt skärskåda des utskots project och
dermed inkomma, innan vi det kunde företaga.
Häremot ropades af flere, att Stora Sfärskilda] Deputation
ej mera existerade.
Hr L fant] m.: Detta project kunde af någon i form af
memorial här ingifvas.
Hr C. Wadenstierna tyckte, att det kunde in pleno
föredragas, som det är.
Hr fv o n] Bromell conf. Hasenkampf.
Hr v. Vicken: Att Stora Sfärskilda] Deput. vähl
haft olika instruction med andre dep. men borde doch lika
andra ha en början och et slut. Et dess utskots arbete kunde
här ej företagas utan borde först af deputationens pleno
öfversees enligit vahnlig ordning, eljest blefve deput :n et åtlöije.
Han tilläde, att deput :n hade betiening, men önskade
veta, om den betaltes månadtel. el. för arbete styckevis.
Frh. C. Ridderstolpe holt bäst vara, att detta project
formerades och ingafs som et memorial att in pleno afgiöras;
eljest drogos blott tiden ut, och ingenting blefvo dervid
giordt.
Hr v. Vicken: Jag kan det ej bifalla, innan R. o. A.
sagt, att St fora] Sfärskilda] Dep. ophördt el. eij.
Hr V o 11 e m a t. conf. Ridderstolpe.
Tryckfriheten. Skatteköpsförordningen.
271
Hr L [a n t] m. hemstälte, att honom måtte lemnäs härom
efter möijeligheten besörja,
hvilket bifölls.
Frh. Gust. Reuterholm androg, hvad uselhet voro
på landet med spanmåhls dyrhet. Bertil bidrog brännevinsbrännandet,
hvaremot förbud vähl vore resolverat; men som
expeditionen ej ännu skedt, så bad han, att R. o. A. med en
deput:n til de öfrige stånd ville densamma befordra.
H. Ehrenmalm gillade denne påminnelse men holt
deputation för onödig och bäst, om Hr L[ant]m. ville om
detta hos Talemännen påminna.
H. L [ant] m.: Jag har hedt Bondeståndet härom, som
låfvat expedition; men det går svårt och lär en deputation
härvid ingenting vercka.
Frh. C h. Horn bad, i förre ämnet, att H. L[ant]m. ville
höra de öfr. Hrr Talemän, om ej projectet ang. tryckfriheten
i form af memorial till R[iksens] St[änders] plena kunde få
ingifvas.
Härpå svarades af flera, att saken redan voro afgiordt,
hvarmed discoursen härom stadnade.
Föredrogs Bondeståndets extr. prot. af d. 16 Dec. 1760 Ang:de
ang:de Almogens och i synnerhet den finskes ansökning, att förordningen.
1723 åhrs skattekiöpsförordning må obrotzligen observeras
och 1756 åhrs förklaring ang:e augmenters skattekiöp uphäfvas;
Hr
C. Rappes memorial;
Hr Ehrenhoffs d:o, begge med anmärckningar deremot.
Hr L. M. Uggla ansåg detta för et ganska granlaga
ämne, som rörde indehlningen och rusthåll och borde således
til Landt- och siömilit.oeconomie- samt Justitisedeputationerne
remitteras.
Hr C h. Rappe: Detta vore et enskylte rörande måhl,
hade ej gådt laglige vägar utan voro af Bondeståndet immediate
optagit, altså borde det enl. R. o. A. fattade beslut ej
emottagas, hälst det ganska nära rörde R. o. A.
Frh. G. Reuterholm anmärkte, att Bondeståndet begärte
en granskning af förordningen häri; och som deras påminnelse
rörde hela deras stånd, hade de ej trodt sig behöfva
gå dermed igenom Urskillningen.
H. Carl Tersmeden: Som R. o. A. genom 1723 [års]
skattekiöpsförordning mist mycket men den genom 1756
272 1762, april 26. Skatteköpsförordningen.
Ang:de
riksdagens
slut.
åhrs förklaring vore något jemkad, så voro detta ett ömt måhl
för R. o. A:s rättigheter, att nu denne åter skulle ändras, och
tycks äfven ordningen fordrat, att öfver densamma först
bordt hade klagat blifvit.
H. v. Böhnen instämde med Frh. G. Reuterholm] och
H. Ugla.
Fr[ih.] A. Reuterholm: Efter här voro quaestion om
en förordnings förstånd och tydelighet, så voro det ej något
enskilt måhl, som sagt blifvit, utan tycktes böra enl. H. Ugla
remitteras.
H. Durietz: Som Bondest[åndet] begär en förordnings
ändring el. förklaring til säkerhets vinnande vid skattekiöpen,
så är min tancka, att målet remitt. till Cam.oec.- och
Just.dep[u]t:s utlåtande, innan vi oss utlåta.
H. Thure Rudbeck instämde härmed.
H. L [ant] m. berättade, att Prästest [åndet] redan med
Bondeståndet häri instämt och R. o. A. således borde se sig
före om sina rättigheter och privilegier.
Fr[ih.] C h. Horn: För almänna besvär är i Ursk.dep. en
viss tid utsatt, som äfven härvid bordt i ackt tagas; ty hållas
sakerne ej uti sina lagliga vägar, så komma R[iksens] Ständer
i samma belägenhet som en hofrätt utan rättegångsbalck.
Hr C h. Rappe itererade, att detta måhl emot vårt beslut
ej borde uptagas; det vore i sig sielf privat; intet kunde
en av Ständer åhr 1756 giord förordning remitteras til någon
deputation men vähl de specielle casus, hvaruti öfver henne
klagas, och hon bör stå.
Hr Gyllensvahn: Jag bifaller Hr Rappe, på det vi ej
skada vårt egit interesse. Och som jag med H. L[ant]m. håller
nödigt, att vi härvid se oss före, hemställer jag, om icke
saken må här hvila, til dess vi få se, hvad Borg.ståndet dervid
giöra.
Hr L [ant] m giorde enligit denna hemställan proposition,
som bifölls.
Anmältes Prästest[åndets] extr. protoc. af d. 20 April 1762
ang:e riksdagens slut til pingst.
Hr L [ant] ra.: Härom har ståndet nu 4:e gången påmint;
först var riksdagens] slut utsatt til slutet af April,
men som det funnits omöijeligt, har nu Prästest[åndet] före
-
Bevillningen.
273
slagit pingsten. Svar bör ståndet få, men derom kunna R. o.
[A] i nästa pleno deliberera,
som bifölls.
Föredrogs Bevillningsdeputat:s betänckande af d. 31 Mars
1762 med bifogadt project till en almän bevillning för åhr
1763 och de följande.
Projectet uplästes.
Härunder ankom en Prästeståndets deputation af 6 personer,
hvars anförare D. Lutkeman p[raemissis] premittendis
anmälte, att ståndet til afhielpande af nuvarande sockers
dyrhet till Kongl. M:tt öfverlemnat att deremot giöra
nödige författningar och det så skyndesamt, att, i fall vid deni
någre hinder skulle möta, K. M:tt deröfver vid denne r[iks]-  dag ännu kunde höra R[iksens] Stfänder]. 2. Recommenderades
Pastor Holmquists sak ifrån Secr. Dep. til snart afgiörande,
efter Mora pastorats besättande emedlertid vöre inhiberat
och församblingen utan herde.
Deputrn afträdde.
Sedan bevilln.projectet var till ända,
uplästes äfven Bevilln.deput. project af d. 31 Mars till contributions
utgiörande af bränvins brän:de i riket.
D:o af d. 19 mars ang:e accis af 3 el. 4 öre på hvarje lod
sölf.ver, som förarbetas.
D:o extractum protocolli af d. 13 Mars med flere förslag
til medel för riket af postmedels indragande etc.
Grefve Gustaf Hamiltons mern. ang:e bevillningen.
Hr H a s e n k a m p f holt före att qusest[ion] om riksdagens
slut bordt gå för bevillningen. Att denne nu blifvit upläst,
vore vähl, men dess afgiörande ville han upskiuta, til
dess de förr begiärte underrättelser ifrån Secrete Utskottet
erhållits.
Hr v. V i c ken förklarade sig gerna skola contribuera
men förbehölt sig solennissime, att de i flere bifallne och till
Secr. Utskottet remitterade memorialer begiärte underrättelser
först inkomma.
Res., att bevillningsprojecterne blifva på bordet liggandes.
H. v. Böhnen hemstälte, att i anledning af vårt sidsta
extr. pr[ot.] uti saltsaken Exped.deput. må anbefallas att
detta måhl strax efter pluraliteten expediera.
Frh. G. Reuterholm förbehölt, att denna sak må afslutas,
innan bevillningen, som nu hvilar, afgiöres.
18—512467
Prästest:s
deputai.
Beviilnings
projecterne
Ang:de
kongl, prinsarnes
examen.
274 1762, april 26, 29, maj 4. Prinsarna.
Hr Uggla förente sig med H. Böhn[en] att vilja befordra
expeditionen af saltsaken, men det borde ske på vanligt
sätt enligit Riksdagsordningen.
Hr L [ant] m. förestälte, att R. o. A. allena ej kunde befalla
Expedit.deputationen eller giöra legem in casu. Deput.
hade sin instruction och 17 § i R[iksdags]ordn., som de
säkerl. lära följa.
Frh. C. Ridderstolpe: Exp.deputation lär tvifvelsutan
häri följa lag och sine instructioner, och då lära de låta
bli att detta måhl expediera, innan Borg.ståndet svarat på
vår nyl. giorde föreställning.
Härmed stadnade discoursen.
Hr L [ant] m. anmälte, att den ifrån Secrete Utskottet
besiärte berättelse om statsbristen voro inkommen; men som
tiden var förleden, sköts dermed opp, och R. o. A. skildes åth
kl. 2 slagen.
Anno 1762 d. 29 April.
Torsdag.
Plenum klock. 9.
Justerades protocollet, hållit hos R. o. A. d. 8 Mars.
Hvarpå H. L [ant] m. androg, att som H. Kongl. Maij:tt
tils i dag kl. 10 förordnat examen med Deras Kongl. Högheter
Printz Carl och Printz Adolph Fredric(I), hvarvid samtel.
ståndens Tahlemän och någre deputerade borde vara närvarande,
så hade han sådant hos R. o. A. in pleno bordt anmäla.
Derpå upropades föjande af electorerne dertil utsedde deputerade,
nemi.
Grefve Brahes fullm. Raron Claes Gust. Rålamb,
Grefve Stenbocks fullm. Grefve Nils Bielcke,
Frih. Carl Adlerfelt,
Frih. Johan Funck,
Herr Tilas, Daniel, L[ands]h[ö]fd.,
Herr Carleson, Eduard, Hofcantzler,
Hr Gerdesschöld, Joh., President,
Hr Psilanderschöld, Nils, Schoutbyn.
Hr L [ant] m.: Som flere af R. o. A. torde härvid vilja
vara närvarande, så utber jag mig, att de herrar, som bo el.
Allmänna besvären.
275
omgås i hus, där kopporna nu äro gängse, måtte sig från
Slottet afhålla i anseende til de Kgl. Printzarne, som den
ännu icke haft.
R. o. A. instämde gerna häri.
Uplästes electorernas lista på 2 nya ledamöter i Riddarhusdeputationen
och gillades.
Hvarefter, som tiden var inne, afträdde Hr L[ant]m. med
de deputerade til Slottet, sedan R. o. A. öfverenskommit att
skiljas åth.
Åhr 1 7 6 2 d. 4 Maij.
Tisdag.
Plenum kl. 9.
Hr L [ant]m. hemstälte, om icke til tidens vinnande i
stället för protocollets justerande strax kunde om mårnarne
börjas med almänne besvärens afgiörande, hvaröfver projecter
til resolutioner ifrån Almänna Besvärsdeputation inkommit,
hvilcka Hr L[ant]m. hade anmodat H. Hofrättsrådet
Adlermarck med några andra att än ytterligare öfverse, varandes
de dervid giorde anmärckningar bilagde att vid hvarje
§ föredragas.
Detta bifölls, doch att i fall någon vicktig qusestion skulle
förekomma, att den måtte annoteras och opskiutas, till dess
R. o. A. voro mera samlade.
Uplästes altså först några anmärckningar öfver almänna
besvären i gemen, och sedan företogs lista dehlén af Almogens
allm. besvär, hvarje § särskilt med anmärckningen dervid,
och resolutionen skrefs sedan på besvären in margine,
hvarvid protocollet fördes af Hr Adlermarck.
Igenomgicks 1 ista dehlén, innehållandes den 6, 10, 23, 50,
55, 64, 67, 90, 99, 100, 107 och 109 §§ samt af d. 2:dra dehlén
den 11, 22, 91 och 108 § och slutades dermed för i dag.
Ridarhussecreteraren Franc trädde til protocollet, då Hr
Landtm, föredrog Secrete Handels- och manufactursdeput.
s bet[än]k:de af d. 25 Nov. 1761 angide de af Hennes
Maj :tt vid Drottningholm anlagde fabriquer. Deputation
hemställer, om icke Rfiksens] Ständer till att deröfver betyga
deras vördsamste nöije och erkänsla ville til verckens
understöd anslå 20 000 d. simt och låta förfärdiga 2 ine här
-
Ang:de allmänna
besvären.
Ang: de
Drottningeholms
fabriquer.
276 1762, maj 4.
Riksdagens slut.
Ang:de riksdagens
slut.
vid tienlige guldmedailler, som til Hans och Hennes K.
Maj der i underd. komma at presenteras.
R. o. A. förklarade, att de med hugnad bifalla deputationens
förslag.
Hr Landt m. påminte, att R. o. A. tils i dag opskutit deras
yttrande öfver Prästeståndets i det förre pleno anmälte
extr. prot. om riksdagens slut til pingst och bad, att de nu
ville sig deröfver yttra.
Hr v. Vicken: Jag önskar et snart slut på riksdagen
och ville således gierna bifalla Prästeståndet; men sorn det
tycks, att de ährender först böra afgiöras, hvarföre vi äro
sammankomne, och deribland isynnerhet återstå de flere
måhl, som vi til Secrete Utskottet remitterat samt fredsvercket,
så vil jag först ha desse saker afgiorde och sedan
skall jag snart begifva mig till den utsatte termin för r[iks]-  dagens slut.
Frh. J. C. Cederhielm: Jag skall upricktigt och nitisk
säja min mening. Den har altid varit att ej sluta r[iks]-  dagen, innan vi erhållit fred, och är så ännu, att desse begge
böra combineras; men härjemte förekomma 2:ne andre angelägne
considerationer, nemi. att vi böra se både på härvar :e
riksdagsmän och hemmavar :de medbroder. Det tyckes som
borde, innan vi skiljas åth, alla riksdagsärender vara afgiorde;
men som de hvar dag imediate multipliceras, så kan
icke eller den principen bestå, utan få vi nu, som för detta
skedt, endast afgiöra de vicktigaste och nyttigaste men låta
de af mindre värde ligga, hvilka således ej böra hindra mig
att bifalla riksdagens slut. Och som vi dertil böra vara säkre
om freden, hvilken jag tror til den 30 Maij vist vara afgiord,
så bifaller jag med detta Prästeståndets extr. protocolli. Hvad
de ifrån Secrete Utskottet äskade svar angår, så är frågan
derom combinerad med bevillningen och behöfver härvid ej
inblandas.
Hr L. M. Uggla: Att afgiöra alla måhl vore omöijeligit,
och alla kiände de tryckande olägenheter af en lång ricksdag.
Han ville derföre som Pr[äste]ståndet densamma sluta,
doch att freden först voro viss.
Proposition begiärtes, men Hr v. Vicken itererade sitt
förra, hvarpå
Hr L [ant] m. svarade, att Secrete Utskottets svar ang:e
Riksdagens slut. Ählbergs m. fl. besvär.
277
subsidierne och b [an] colåhnen til nästa torsdag skulle opkomma
och det öfriga med, tils bevillningen skulle företagas.
Hr L. Uggla föreslog, att deputationerne måtte sluta d.
15 Maij och dertill arbeta för- och eftermiddagar.
Hr v. Vicken: Jag litar med fult förtroende lil Hr
L[ant]m. och Secrete Utskottet, på det gifne löftet om svaren
ifrån Secrete Utskottet, och bifaller således som Frii. Cederhielm
terminen til riksdagens slut d. 30 hujus. Men jag förbehåller
ad protocollum, att svaren ifrån Secrete Utskottet
måge vara nöijacktige och fullkomlige.
Propositionen giordes, men dervid erindrade Frh. C. W.
Grönhagen, att blott hopp om fred ej vore nog; man
borde derom hafva full visshet.
Hr L [ant] m.: Bifaller då R. o. A. att genom en deputation
gifva stånden tilkänna, att vi bif. Prästeståndet om
riksdagens slut til d. 30 Maij el. pingst, doch med förehåld
att Riksens Ständer till den utsatte termin få säkerhet om
fred.
Detta bifölls,
hvarjemte på H. L [ant] m. proposition beslöts, att deputationerne
måge till d. 15 hujus med sitt arbete uphöra,
som de dertill både för- och eftermiddagar kunna fortsätta
til deras arbetes afslutande, hvilket Pr[äste]st[åndets] extr.
pr[ot.] påskrefs och med deputation kommer att affärdas.
Frh. A. Reuterholm förklarade sig med detta beslut
aldeles nögd, ehuru litet til rikets tarff ännu vore åtgiordt,
men yrckade de af H. v. Vicken först giorde förbehåll,
hemställandes om icke vi måtte försäkra de öfrige stånden,
det vi icke lära låta falla det, som vi funnit nödigt att af
Sec. Utsk. begiära, som ländande til att hielpa rikets nöd,
att vinna nödig kundskap om drätzelens förvaltning samt til
hemmande af dyrhet, sielfsvåld och öfverflöd. Han begiärte,
att sådant honom i protocollet förbehållas måtte på det kraftigaste
sättet.
Justerades det d. 24 April resolverade extr. prot. uti Ählbergs
och fleres öfverklagade prejudicemåhl,
som gillades.
H. v o n] Bromell påminte, att R[iksens] St[änder]
borde vara omtänckte om spanmåhlsbristens och dyrhetens
hielpande och att för så angelägit måhl alla andra borde
hvila.
Ang:de Ählbergs
och
fleres prsejudicemål.
278 1762, maj 4. Kontrollverket. Stapelstäder.
Hr T. Rudbeck anhöll, att den afgående deputationen
mätte också påminna om svar i tienstsaken, förutan hvilket
vi ej vilja sluta r[iks]dagen. Våra täta påminnelser torde
häri ej mindre värcka än i saken ang:e saltet, som nu redan
fallit till 28 d. lcpp:t tunnan.
Deputationen, som emedlertid var upskrefven, upropades
nu och afgick med svaret om r[iks] dagens slut.
Ang:de con- Uplästes Hr v. Swabs memorial, dat. d. 1 Maij, ang:e contioiivärket.
troqvercpe(- remitt. til Secr. Utsk. afgiörande.
Ang:de Cammar-, oeconomie- och comcrcedeputations betänckandenV^Åb”
de af d. @ Nou. 1761 ang:de quiktiondens utgiörande i Åbo
stitt. och Borgo stifter.
Ligger på bordet.
Hr Gijllenhammars memorial, dat. d. 13 April, ang:e et
ltgl. collegii chirurgici inrättande att uphielpa chirurgien.
Hr Thure Rudbeck tyckte detta billigt och snart
kunna bifallas,
men det begiärtes på bordet.
Frih. Cederhielm anmälte ståndens hälsning och svar
til deputation ang:e r[iks]dagens slut, med hvilken han nu
återkom.
Ang:de sta- Hr C. L. v. Böhnen androg efter begiärdt liud, att
Oster-doch han nyl- förnummit, huru Exped.deput. expedierat saken röVästerbottn.
rande stapelstäderne i Öster- och Westerbottn. Det blefvo
vähl dervid, men han kunde doch ej annat än deröfver vända
sig emot ståndets deputerade i deputationen, sorn han trodde
hafva trampat ståndets beslut, hvarför han hemstälte, huru
de därstädes kunde vara värdige fullmäcktige.
Prästestån- Härvid anmättes och infördes en Prästeståndets deputation
dets depui. ^ g pers., anförde af Bisk. i Westerås Dr Benzelstiern
a, som pfsemissis] p[rsemittendis] å ståndets vägnar förklarar
dess instämmande med R. o. A. ang:e deputationernes
arbete för- och eftermiddagar til d. 15 samt ang:e freden til
r[iks]dagens slut. 2:do. Recommenderades til afgiörande:
Just.dep. bet[än]k:e ang:e Dr Rutström,
d:o om assessores i Consist. Eclesiast.,
Sec. Utsk. extr. prot. ang:e Ihres Glossarium, hvarpå deput:n
afträdde.
Hr Landtm, uprepade efter vanligheten för R. o. A.
dep. ährende,
hvarefter Hr v. Böhnen med mycken liflighet iterera
-
Stapelstäder. Prästrättigheter.
279
de sitt förra, begiärte deröfver proposition och att äfven få
höra Exped.dep. härom afgifne extractum prot:li.
Hr C. Wadenstierna svarade härpå, att det af
en om saken obekant ledamot nu giorde påstående voro besynnerligit
och oförmodat, men han hade ej ondt samvete
och skulle med fägnad förklara sig och pluraliteten af Exp.-  dep. Deruppå giorde han en kort berättelse om måhlets ställning
och hvad dervid i Exped.dep. förelupit, som vidare i
des extr. pr[ot.] förmäles, hvaraf han beviste, att deputat:n
stricte fölgt sin instruction att expediera sakerne utan upskof
och att dervid följa pluraliteten af stånden. Sådan vore lagen;
kunde contrarium visas, så ville han hafva orätt.
Uplästes Expeditionsdeputations extractum prot:li af d. 29
April med berättelse om förloppet vid expeditionen rör:de
stapelstädernes inrättande i Öster- och Westerbottn,
som begärtes på bordet.
Frh. Ch.Horn hemställte, om icke vårt beslut 0111 r[iks]-  dagens slut med vilkohr måtte för tydelighetens skull meddehlas
de öfrige stånd i extr. prot.
Hr L [ant] m. anmärckte, att de öfr. stånden både igenom
vår påskrift och vår deputation derom fädt tilräckligt
lius, och hade äfven Prästeståndet redan svarat sig instämma
med oss.
Föredrogs Bondeståndets extr. protocolli af d1. 6 Mars fört. Omprästemed
anhållan, att en under riksdagen, d. 20 December 1760, rmupbäranutom
Almogens vetskap på Prästerskapets und. ansökning de it^exiö
utfallen kongl, resolution, som uphäfver en emellan Prästerskapet
och Almogen i Vexiö stift åhr 1721 sluten förening om
prästerättigheternes upbärande derstädes, må ändras och Almogen
vid ber:de långt för detta slutne och af K. M:tt confirmerade
förening bibehållas.
Anmältes och inkom en Borgareståndets deputat:n af 8 Borgarestånpers.
, hvars ordförande Borgm. i Halmstad Unge [ r ] p[rse- detstj^uta’
missis] p[r0emittendis] berättade, att som ståndet förut instämt
med Prästest [åndet] om riksdagens slut pingstafton d.
29 Maij, så hade det och i dag bifallit det af R. o. A. dervid
lagde vilkohrlige förbehåll samt deputationernes arbete och
des slut til d. 15 hujus.
Deputation afträdde.
Uplästes i förre ämnet Prästeståndets extractum prot. af d.
Allmogens
allmenna
besvär.
280 1762, maj 4, 7. Prästrättigheter.
20 Mars, hvari på andragne skiähl ståndet påstår, att Bondest
[åndets] petitum nu ej må optagas.
H. v. Vicken refererade, huru förb:de förening i Jönkiöpings
låhn 1721 vore sluten, af Prästerskapet och lähnen
i Vexiö stift under skrif ven och litet derefter af Kongl. Maj :tt
ratificerad. Altsedan hade hon efterlefvats, men nu nyl. hade
Prästerskapet densamma uprifvit, och, utan att Almogen dervid
fädt påminna, Kgl. Maij:tt åhr 1760 föreningen igenom
resolution kullslagit. Nu som Almogen endast begiär att bibehållas
vid lag och contract, så tycktes de deri billigt böra
bifallas. Han ansåg detta Prästerskapets försök sorn olagligt
och bad, att den af Bondeståndet bifogade föreningen måtte
upläsas.
Hr Linnerhielm: Som det skulle medföra stor osäkerhet,
om det, som rör 3:die mans rätt, skulle honom ohördan
få rubbas och Almogen härvid grundar sig på et lägel,
giordt och confirmerat contract, så finner jag rättvist at bifalla
Bondest [åndets] extractum protocolli.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. Bondeståndets extract.
protocolli och begäran i detta måhl.
Detta besvarades med Ja,
hvarefter på H. L [a n t] m. proposition
R. o. A. åtskildes kl. 1/2 2.
Åhr 1 7 6 2 d. 7 Maij.
Fredag.
Plenum kl. 9.
Sedan Hr L[ant]m. äskat liud, underställe Hr [von]
Bromell, om icke i stället för mornarne plenum en stund
efter middagarne kunde anslås til protocollernes justerande,
hvilcka han viste, att Secreteraren dertill efter des vanlighet
altid hade färdige.
Hr H a s e n k a m p f erindrade deremot, att emedan alla
deputationer skulle arbeta för- och eftermiddagar, så kunde
slika plena ej hållas, åtminstone ej för än efter d. 15, och
finge man då se, hvad syslorne tillåta.
Härmed stadnade denne discours, och företogs Almogens
almänna besvär, hvaraf andra dehlén gecks igenom och fördes
dervid protocollet af Hr Adlermarck.
Regementsräkenskaper. Oxnäsverken.
281
Sedan härmed slutits, satte sig Riddarhussecreteraren til Ang:de
procollet, och föredrogs Landt- och siömilitiseoeconomisede- reg^ent°s
putations
bet[än]k:e af d. 8 Oct. 1761 öfver 34 § af Krigs- skrifvarne til
befählets besvär. Att den uti kongl, brefvet af d. 18 Jan. 1757 ringifvande&
regementsskrifvarne til deras räkningars afgifvande förelagde
termin till d. 1 Julii nästpåfoljande åhret må förlängas
till d. 31 Decemb., emedan de, som tilförne haft tid dermed
til d. 1 Sept:b, ej dermed kunnat hinna för vidsträckta upbörder
och långa resor, liksom cronofogdarne i Finland hafva
dermed anstånd till åhrets slut.
Deputation tilstyrcker bifall till d. 1 November för Lifregementet,
Adelsfahnan och finska indehlte regementerne
men att de öfrige regementsskrifvare blifva vid den uti 1733
ahrs instruction utsatte tid och 1757 åhrs kgl. bref för öfrigt
i sin fulla kraft.
Hr v. Vicken biföll bet[än]k:det, men att likhet borde
utan difference af regementer vara öfver hela arméen.
Frh. Cederhielm viste deremot, att som ber:e räkningar
först borde gå till landtränteriet, hvars böcker först
vid åhrets slut insändas, kunde häri ingen ändring ske utan
bäst att låta blifva, som det varit.
Hr T. Wadenstierna påstod äfven, att vid finska
regementerne, som lågo vida omkring, och vid Lifregem,
detta blefvo för reg.skrifvarne ogiörligt.
Res.: R. o. A. kunna detta ej bifalla, finnandes bäst at låta
förblifva vid det förut häruti stadgat är.
Föredrogs L[ant-] och siömil.oec.dep. bet[än]k:de af d. Ang:de offi23
Febr. 1762 öfver 46 § af Krigsbef. almänna besvär om för- cerg^ereised°"
fattning, att en officerare, enär han för sin högsta förman
nöjacktig redo aflagt, då må från vidare tiltahl och efterräkning
vara fri.
Bifalles.
Borgareståndets extr. prot. af d. 27 Febr. 1762 ang:e Kocks Om ändring
ansökning att vid dess jern- och stålmanufact.verck Oxnäs, oxnäs etc.
Rådanefors och Kallerö i Elfsborgs och Bohus lähn få för- värken,
ändra smidet uti gröfre smide än 5/8-dehlar.
Ligger på bordet.
Landt- och s[jö]mil.oec.dep. bet:de af d. 23 Febr. 1762 Flaggmäns
angrde 56 § af Krigsbefälets besvär, att flaggmän och regem.- atuajfa^manchefer
måge obehindrat få antaga och approbera det man- j. skap.
skap, som til deras corps hörer, rotebåtsmän undantagne,
282 1762, maj 7. Riksdagens slut. Vira bruk.
lika fritt sorn öfverstar, varandes derföre vid generalmunstringar
ansvarige.
Bifalles.
Ang:de riks- Härvid anmälte Hr v. Vicke n, att nödigt voro, det vår
dagens slut. resoiutiOJtl om riksdagens slut medelst extr. protoc. communicerades
de öfr. stånden.
H. Gyllensvan biföll detta, både freden och tienstsaken
borde innan r[iks]dagens slut vara afgiorde. Han trodde
B [aron] Cederhielm härom hafva påmint, men det borde
ske skriftel. med ex[tr.] pr[ot.].
Frh. Grönhagen instämde härmed, hälst de öfr. stånd
ej torde hafva begripit B [aron] Cederhielm.
I detta extr. prot. ville han hafva påmint om svar i tienstsaken,
om uplysningarne från Secr. Utskottet, om almänna
sakers afgiörande, om mått emot vexelrytteriet etc., innan
r[iks] dagen kunde slutas.
H. [von] Bromell item, och att äfven tillägges saken
om garfveriet och läders dyrhet samt flere dylika almänne
måhl. Eljest begiärte derom få votera.
Hr L [ant] m.: R. o. A. res. ang:de riksdagens slut är
både med påskrift och deputation de 3:ne stånd notificerad
och af 2:ne redan med bifall besvarat, och tycks således vidare
extr. pr[ot.] derom vara mindre nödigt. Om ändock något
skulle afgå, så kan ej det innehålla annat än beslutet
men inga nyare tilläggningar.
Frh. C. Ridderstolpe biföll H. L[ant]m., bediandes
att några angelägnare måhl måtte företagas och tiden ej fåfengt
bortgå.
Härmed stadnade den discoursen.
Äng:de Wira På erhållit liud anmälte sig Frh. Grönhagen, C. W.,
til at få upläsa et memorial eller att, sedan han det nu efter
lag i ståndet anmält, få dermed vända sig til de öfr. stånden;
på H. L [ant] m. tilfrågan sades detta mein. angå Wira
bruk.
Frh. Cederhielm frågade, om H. L[ant]m. det sedt,
och som H. L [a n t] m. derpå svarade Neij, fortfor Bar.
C e d [erhielm], att dessförinnan mern. ej finge gå vidare.
Memorialet uplästes och fants röra Secrete Utskottets bett
än] k :e angre Wira bruks privilegier och des tvist med
Svärdfäijareembetet här i staden.
Ligger på bordet och går.
Riksdagens slut. Falun.
283
Ankom en Bondeståndets deputat:n, 12 p. starck, hvars an- Bondestånfö[ra]re
Sven Håkansson p[raemissis] p[rsemittendis] dctst[o„uta’
androg, att ståndet instämt med Adelen ang:e riksdagens slut
d. 30 och deputationernes arbete för- och e[fter] middagen til
d. 15. Såvähl freds ver eket som flere almänna måhl, besvären,
svar om redogiörelsen och bevilningen ville de altså skyndesamel.
må afgiöras. 2. Påmintes, att saltpettersalcen ej må af
Secrete Utskottet uptagas, efter det voro et almänt oeconomiemåhl.
3. Recommenderades til afgiörande följ :de bet[än]k:de
och ext. p[rot.] om augmentshemmans skattekiöp,
om skattekiöp i Finland, om Sundsvalls stadts tvist med
Almogen, om skattemans forum i tvist om kohlning.
Deput. afträdde.
Hr Thure R udbeck: Som nu riksdagens slut tilstundade,
borde man vara betänckt att bota en efterriksdag och
derföre förstärcka Exp.deput. til 3 divisioner att dermed befrämja
expeditionernes skyndsamhet af alla måhl.
Hr Landtm, anmärckte, att denne utväg ej hulpe, ty
Rikstens] Ständer hade ej stort ännu afgiord och deraf voro
intet oexpedierat. Så länge stånden voro tilhopa, läge löparne
där och kunde ej rätt samlas, innan st [änden] voro åtskilde,
då de först komma till Exped.deputation. Härvid förblef det.
Föredrogs Bondeståndets extr. nrot. af d. 26 Jan. 1762 vid Ang;de
° understöd
det hos R. o. A. redan d. 8 Feb. afgiorde Secr. Utskottets för den af
extr.
prot. ang:de understöd för den afbrände Fahlu stad, brände Fahlu
• I S vctdj ■
hvilket R. o. A. hade bifallit med förbehåll, att de öfrige
stånden giorde detsamma. Ståndet yttrar sig äfven öfver den
brände Carlstads stads lika ansökning, nemi. att ståndet ej
kan samtycka någon hielp af landet til desse städer, men vähl
att Fahlun får den projecterade afgift af 4 öre s:mt af stångoch
2 öre s:mt af tackjernsskp:det i fyra åhr; att Carlstad
får likaså i två åhr från 1761 åhrs början samt att eftergift
för Fahlun i 10 och Carlstad i 6 åhr för alla ord. och extraord.
utskylder och contributioner må beviljas jemte stamböcker
för Fahlu i 4 och Carlstad i 2 åhr.
Hr Uggla beklagade, att Bondest [åndet] ej med R. o. A.
velat ingå för Fahlu stad, som doch med kopparvercket vore
riket så nyttigt.
Hr v. Vicken fant nu som för billigt, att landet ej borde
betahla til städers understöd och instämde således med
284 1762, maj 7. Understöd för Falun.
Bondest:det, förbehållandes att hvad med stambok samlas,
sker utan tvång efter hvar ens fria vilja.
H. [von] Nackreij ville af ömhet för landsmän nu
antingen bifalla Bondeståndet el. och ex[c]ipera Wermeland
från all afgift til Fahlun men moverade härvid qusestion, huruvida
något en landsort emot des vilje kunde påläggas.
Gr. F. v. Rosen: Jag var sidst emot denna sak men finner
nu billigt, att de rike hielpa de nödlidande. Jernet kan
tåhla den projecterade af giften enl. Bondest., hvilket jag bifaller,
hälst ingenting då tages af låntagaren, som vähl behöfver
sitt.
Frh. Cederhielm: Senast tilstyrckte jag härvid til bifall
med vilkor af lika bifall hos alla stånden, men det har
ej fölgt. Nu är bäst bifalla Bondeståndet. Ingen kan trugas.
Vilja de, som hafva smide, sig denne afgift påtaga, så är det
vähl, och dermed tror jag vi äro snart från denne saken.
H. v. Stockenström, Eric: Så billigt det vore att
hielpa Fahlun, så obilligt vore det af Bondest. dertil projecterade
sätt.
Fahlun hade ingen gemenskap med bergslag och hvarcken
sålde el. kiöpte jern. Där arbetades endast koppar, af hvilken
näring hela landet profiterade, som altså äfven härti!
borde contribuera. Här vore 4 öre s:mt afgift på hvart
skepp, jern projecterat; det vore obilligt mot bruksägare, ty
borgaren voro den, som mäst förtiente på jernhandelen. Ali
taxering borde ha reel grund, antingen olika efter hvars
inkomst och egendom, eller vara personel och lika. Att derföre
Bergslagen, som ej hade dehl el. gemenskap uti Fahlu,
ensam dertill skulle taxeras, som föreslås, vore ganska obilligt.
Prop. giordes öfver extr. prot. och besvarades med Ja och
Neij.
H. L. Uggla ville för Wermeland bifalla afgift till Carlstad
inen aldrig til Fahlun.
Flere begärte, att målet må afsiås.
Frh. Ridderstolpe: Saken borde ej aldeles afsiås,
och torde til Fahlun kunna beviljas 2 d. s:mt för hvarje
härd som personelt.
Hr V o 11 e m a t ville ha Wermelands Bergslag för all
afgift til Fahlun befriad; den skulle då sörja för Carlstad.
[von] Na kreij item.
Understöd för Falun.
285
Frh. C h. Horn: Som vi hulpit Borgo stad, så torde man
äfven kunna jemka sig för desse. Pluraliteten deciderade
häri intet utan kunde hvar bergslag särskilt få contribuera
frivilligt. Dervid påminte han om föredragande af des meni.
i bancosakerne.
Frh. Cederhielm tilläde, att ingen beviining afgiöres
genom pluralitet utan godvilligt.
Gr. Levenhaupt item, att så vöre Exp.dep. instruction.
Proposit: Bifalles, att Wermelands Bergslag contribuerar
til Carlstad?
Svarades Ja och Neij.
Frh. G. Reuterholm: Att pålägga nu jernbruken någon
contribution af härdar el. eljest hafva vi ingen rätt till;
få bruksägare äro här; många af vårt stånd äro frånvarande
och flere ännu äro utom vårt stånd. Alla desse äro ohörde
och kan jag således ingen pålaga bifalla.
Hr [von] Nackreij ville aldeles härifrån ex[c]ipera
Wermeland, som sielft finge sörja för Carlstad.
Frh. Ridderstolpe: Låt då Wermeland contribuera
til Carlstad och Bergslagen til Fahlun.
Frh. J. A. Hamilton biföll Frh. G. Reuterholm och
giorde lika ex[c]eption för Nerikes Bergslag til Fahlun, som
för Wermelands giord var.
Hr V o 11 e m a t bad, at Wermelands Bergslag må ex[c]iperas,
0111 den ej sielf begifver sig.
Hr L [ant] m.: Skall det då ankomma på Wermelands
egit begifvande?
Svarades Ja, äfven som på de öfrige bergslagers.
Hr Rudbeck, Frh. Cederhielm och Hr Giös
bad iackttagas, att som vi sidst beviljat til Fahlun med vilkohr,
som ej fölgt, så vore nu landet för denne afgift fri.
Frh. Grönhagen: Som vi sidst beviljat för Fahlun i
anseende til koppartilverkningen, så är bäst vi förblifva vid
samma resolution och låta det, som angår hielp för Carlstad,
ankomma på bruksägarne.
Hr L [ant] m.: Vi hafva senast bifallit understöd för Fahlun
i anseende til den för myntningen så nödige kopparens
arbetning, och vore det en skada för riket, om den ej understöddes.
Med Carlstad är ej samma sak, men at komma
härifrån kunna R. o. A. bli vid sin förre resolut, och låta
Carlstads hielp ankomma på bergslagerne, hvarom Riddar
-
286 1762, maj 7, 8. Riksdagens verk. Falun.
Ang:de R.
o. A:s fullmägtige
i
Ständemes
värk.
Borgarest:s
dep:n.
hussecreteraren kan upsätta project til påskriften, som här
justeras.
Detta bifölls.
Föredrogs Hr Lagersvärds mein., dat. d. 22 Martii 1762,.
ang:de ombyte af R. o. A:s fullmäcktige uti alla Rfiksens]
Ständers verck.
Frh. J. C. Cederhielm yttrade härvid sina tanckar
enligit dictamen, sorn här prot. bilagt finnes (Bil. 29).1
Efter någon kort discours blef detta Hr Cederhielms tilstyrckande
almänt bifallit, samt att Riddarhusdeputationen
derefter må föreslå fullmäcktige i berm Ständers verck, hvilka
förslag doch pleni bepröfvande och gillade skola underställas.
Börjades med upläsandet af Frh. Ch. Horns memorial
ang:e banco- och myntsaker (Bil. 23).
Men härunder ankom en Borgareståndets deputation, 12 p.
starck, anförde af Hr A n t h o n s o n, hvilket (!) pr[semissis]
pr [semittendis] berättade, att ståndet bifallit Saltcontorets
uphäfvande enl. deras extr. prot:li. 2. Som H:s M:t Konungens
födelsedag infaller d. 14 Maij, hemstälte ståndet, att
und. complimenter af Ständerne genom Talemännerne och
deputationer må afläggas.
Deputrn afträdde.
R. o. A. instämde strax med Borg.st[åndet] ang:de de und.
lyckönskningar d. 14, och affärdades genast en deputat. att
gifva sådant de öfrige stånd tilkiänna.
Härpå fortsattes utan uppehåll läsningen af B [aron] Horns
memorial, hvilket, då det var slutat,
begärtes på bordet.
Hr L [ant] m. ville härefter föredraga Secrete Utskottets
opgifne svar angre det begiärde redogiörande för åtskillige
rikets medel; men som tiden var förleden, blef dermed opskutit
til härnäst.
R. o. A. skildes åth kl. 1/2 2.
Denne påskrift på Bondeståndets extractum protocolli uti
saken rörande Fahlun och Carlstad blef d. 5 Juni justerat.
Ånyo förehaft och resolverat, att R. o. A. förblifver för
Fahlu stad vid sitt förra beslut, att så framt de andre respective
stånden ej samtycka til en generel bevilning för den
1
Referatet härav uteslutes här.
Schaeijs besvär. Gahms arvode.
287
na stad, så åtager sig ej eller R. o. A. densamma; men hvad
af giften på stångj ernet betreffar, så förbehöllo Wermelands
bruksägare sig at ej någon bevillning til Fahlu stad utgiöra
utan förklarade sig nögde utgifva til Carlstad såvähl den för
Fahlu som Carlstad enskilt beviljade afgift, så framt afgiften
för Carlstad ej blifver lika almän som för Fahlu stad.
Åhr 1 7 6 2 d. 8 Maij.
Lördag.
Plenum kl. 9.
Innan något blef företagit, anmälte sig H. v. Schaeij
och, på erhållit liud, upläste et dess protocollet bilagde dictamen
rörande des ledne prejudicer och att blifva befordrad til
assessor i Giöta Hofrätt (Bil. 30).
Hr Uggla tilläde, att H. Schaej i anseende til flere vid
r [ i k s ] dagen befordrade äfven blifvit lidande, men H. v. Vi cken,
H. v. Böhnen och H. F. Ehrensvärd påstodo,
att som detta voro et tienstemåhl, emot R. o. A. beslut
ingen propos. deröfv. måtte giöras.
Frh. C. Ridderstolpe hemstälte, om icke detta måtte
hvila, til des man finge se, om flere til assessorer i Kgl.
Giöta Hofrätt blifva befordrade, och att H. Schaeijs rätt härmedelst
vore förvarad,
hvilket bifölls.
Företogs tredie dehlén af Almogens almänna besvär och förde
H. Adlermarck dervid protocollet, hvarefter Riddarhussecret.
dertil åter trädde.
Föredrogs Cammaroecon.deput. bet[än]k:de af d. 12 Aug.
1761 öfver 25 § af Krigsbefählets almänna besvär ang:de boställen
för hofslagarne och trumslagarne vid regementerne.
Res.: Bif. att Kgl. M:ts befählhafvande skola tilse, hvad
tilfälle dertil kan blifva enl. kgl. res. af d. 18 Aug. 1752.
Föredrogs Landt- och siömilit.oec.deput:s het. af d. 28
Aug. 1761 ang:de Cammarskrifvaren Gahms arfvode vid militiseförordningarnes
samlande, hvartil dep. föreslår, att han
må niuta des löhn, få tienstefrihet och dessutom åhrlig pension
el. gratification af 500 d. s:mt.
Hr v. Vicken: Arbetet vore nyttigt och Gahm borde
dervid upmuntras. Han biföll således deputat:n, doch att gratification
ej må blifva för lifstid.
v. Schaeijs
prejudice
ronde.
3:die delen
af Allmogens
allmenne
besvär.
Ang: de bostället
för
hofslagare
och trumslagare.
Cammarskrif.
Gahms
arfvode.
288 1762, maj 8. Gahms besvär.
Frii. Cederhielm deremot trodde, att Gahn(!) blefve
nog belönter af verckets försälgning, och borde cronan med
sin gravation ej betahla någons nyfikenhet.
Hr v. Vicken: Detta vore ingen nyfikenhet utan et af
Krigsbef. besvär, som önskade få sine förordningar samlade,
som för de civile skedt i Modées verck.
Frh. C. Ridderstolpe biföll detta icke utan ville
hafva målilet til Kgl. Maij :t remitterat, som kunde updraga
slikt arbete til någon skickelig af de flere indragne gouvernementscamererare,
auditeurer, secreterare etc., sorn af verckets
försälgning vunno nog belöning, men ingen behöfdes
med cronans gravat, ifrån en ord. sysla dertil tagas, hvarigenom
tiensten ledo.
Frh. C. Funck: Gahm hade redan af Kongl. M:tt och
Krigscoll. fädt härtil befallning och voro arbetet för officerare
ganska nödigt. Tienstfrihet borde han få, eljest hunno
han ej dermed, och som detta arbete vore drygare än dess
vanlige vid contoret, dit han gerna återgår, så borde och des
löhn derefter jemkas.
Hr T h. Rudbeck instämde med Frh. Funck och bif.
bet[än]k:det.
H. Hasenkampf: Om han jemte sin förre löhn finge
til nästa riksdag 500 d. s:m och sedan försälj ningsp[ennin]g:rne,
så vore han öfverflödigt betalt.
Frh. Grönhagen: Att Gahm belöntes, vore billigt,
men så borde han deremot svara för arbetets fullbordan. Altså
voro bäst, att han niuter gratificat. i proportion efter som
vercket blir färdigt, eljest kunde det blifva ogiordt och de
500 d. sant länge prolongeras. Deremot när det vore färdigt,
kunde honom af kung el. Ständer 1 000 d. sant i belöning
tilläggas.
Frh. Funck instämde härmed och att Krigscoll. sådant
måtte updragas.
Res.: Ret. bifalles, doch att Krigscollegium quartaliter efterser
och pröfvar, huru Gahm detta dess arbete fortsätter,
och derefter låter honom dess arfvode tilldelas.
Frh. Ridderstolpe itererade sitt först giorde förbehåld
härvid.
Ang:de som- Föred. Bondeståndets extr. pr[ot.]
martingens
indragande indragande i Philipstads Bergslag af d. 18 Mars och att det
i Philipstads remitt. till Justit.deput:n.
Bergslag.
Växelkursen. Manufakturkontoret.
289
Bifallit.
Uplästes Secrete Utskottets berättelse och svar af d. 22
April ang:e statsbristen.
D:o af d. 5 Maij ang:e cronans låhn hos banquen.
D:o af d. 5 Maij angre de enl. tractater riket tilkomne subsidier.
Alla desse måhl lades på bordet.
H. v. Böhnen anhöll, att de måtte få ligga 5 el. 6 dagar
til genomseende.
Hr L [antjm.r Gerna om det ock voro 8, doch förbehåller
jag, att de ej måga af skrifvas.
Föredrogs Hr T. Rudbecks memorial1, dat. d. 5 Maij, hvar- Ang:de
uti efter förestält nödvändighet om någon bot emot den sti- bursen
gande vexelcoursen hemställes, om icke Hr Nordencrantz
medelst extr. prot. må anbefallas att til den första Vexelberedningen
upgifva dess ultimat. förslag dertill.
Res., att i ani. häraf extr. pr[ot.] upsättes til H. Nordencrantz.
Föredrogs Secrete Hand.- och manuf.deputations bet[än]k:e Ang:de iner/"
d. 22 April 1762 angre indragning af åtskillige utaf R[ik- åtskillige af
sens] St [änders] Manufacturcomptoir härtils bestridde ut- Manuf.-  gifter jemte flera vota separata med ytterl. förslag til indrag- sträckningar.
gifter.
Res.: Bet[än]k:det bifalles jemte de i votis separatis föreslagne
indragningar.
Justerades ett i anledning af R. o. A. d. 4 sidstl. om r [iks] -  dagsslutet tagne resolution upsatt extr. protocolli, hvarvid
enligit giord påminnelse någon tilläggning skedde ang:e
tienstsaken och finnes vid slutet af denne dags protocoll.
Som i detta ährende en deputat. redan varit afsänd, så
kommer detta extr. prot. ifrån cantzliet att affärdas.
Föredrogs Justitise- och Protocolldeputationernes bet[än]k:e Ang:de asaf
d. 10 Febr. 1762 äng. et nvtt förordnande, det alla asses- sessores i
' , domcapitlen.
sores uti domcapitlen böra hädanefter vara präster och med
prästeeed förbundne.
Vid det som om praesidii förande derstädes i betänckandet
förmäles, hade Prästeståndet genom extr. prot. af d. 6 Mars
1762 giordt påminnelse, att det som öfverflödigt måtte gå ut.
Res.: Bet. bifalles med Prästeståndets påminnelse.
1 Tryckt 1762 i »Åtskillige memorialer angående myntet och växelcoursen.
..»
19—5/2107
290 1762, maj 8, 10. Legohjonsstadga. Charta sigiliata.
Ang:de en Cammnroec.deputations bet[än]k:e af d. 17 Mars 1762
nystfdgå°nS mecl Project ^11 en ny legohionsstadga anmältes.
Res.: Ligger på bordet, och utnämdes följande herrar,
Grefve G. Hamilton, Frh. G. Reuterholm, H. [von] Nakreij,
H. C. Tersmeden, H. Gyllensvärd, H. Appelbom, H. C. Rappe.
och H. Adlermarck, att densamma innan dess föredragande
igenomgå och skiärskåda.
Föredrogs Secrete Handels- och manufacturdeputat. 2:ne
bcl[än]k:de af d. 16 Sept. 1761, det ena ang:e öfverklagade
brister och dyrheten på såhl- och öfverläder och det andre
ang:e den på Kongsholmen inrättade engelskt lädergarfveriefabriquen,
som båda ligga på bordet.
Ang:de Föredrogs Secrete Utskottets hemställande af d. 10 Mars
eliart36 sieil ^ ^
recognition.^'7/62 ang:de nogare författning med charta sig.recognitions
afgiften
och project til en ny kgl. förordning deröfver.
Häröfver existerade vähl någon discours, men sedan H.
J. v. W a 1 v i j k til uplysning andragit, att häri ej voro
något nytt utan blott ett sammandrag af resolutioner til nytta
och redighet för cronan samt att detta ej borde confunderas
med chartse sigillatseafgiften, som voro bortarrenderad,
så bifölls Sec. Utsk. project.
Anmälning. H. L [an t] m. anmälte, att som deputationerne behöfde
ali sin arbets [tid], så kunde i nästa vecka intet plenum hållas,
undantagandes om måndag för complementernes skull
hos de konglige; men efter d. 15 hujus kunde deremot hvar
dag plena hållas.
Härvid hade R. o. A. ej något att påminna.
Skildes åth kl. V2 2.
Åhl- 1 7 62 d. 10 Maij.
Måndag.
Plenum kl. 12.
Ang:de gra- Hr Landtm.: Enligit min senast giorde anmälan är detta
Hans°Maij°t korta plenum i dag anslagit til utnämnande af de deputerapä
dess höga de, sorn jemte mig skola gratulera Hans Maij :tt på Dess fö-jdeise(.
a0. (jejse(jag hvartill R. o. A. lära blifva budne genom 2:ne
cammarherrar, som sig redan anmält.
Desse cammarherrar, som voro Frh. Axel Reuterholm och
Grefve Mörner, infördes af 6 deputerade.
Konungens födelsedag.
291
Frh. A. Reuterholm frambrackte Hennes Maj :ts
Drottningens nådiga hälsning med förmählan, att som Hennes
Maj:tt förnummit, det R[iksens] Ständer ärnade i und.
gratulera Hans Kongl. Maj :tt til sin födelsedag, hvilket i
förl. åhl* för H:s Maj:ts opasslighet ej kunde ske, så såge
Hennes Maj:tt med glädie, att Hans M:ts hälsa i åhr sådant
tillåter. Hennes M:tt skulle deröfver gerna fägna sig med
R[iksens] Ständer i sitt hus Drotningholm, dit R. o. A. fördenskull
äro välkomne nästkom:de fredag d. 14 kl. 12 förmiddagen.
Hr Landt m. besvarade å R. o. A. vägnar detta med underd.
vördnadsbetygelse till åtlydande af Hennes Maij :tts nådiga
invitation.
Cammarhrrme utfördes af de 6 deputerade; då Hr
L [ant] m. berättade, att vid gamla Kungshuset echaloupper
skulle finnas förordnade för Ständernes deputerade och
att af R. o. A., i prop. mot de andra stånden, 48 i stället för
24 komma att dertill utnämnas.
Listan på desse 48 upropades af Riddarhusfiscalen Suedenstierna.
Häremot giorde Hr Bergengren den påminnelse, att
hvar bänck borde få välja och att han ej viste, hvarför han
vore utsluten.
H. v. Vicken gillade för sin dehl listan, ty han ärnade
sig ej ut. Vore någon dermed missnögd, så kunde dess bänck
sielf välja.
L [ant] m.: Fiscalen hade uprättat listan efter vanligheten
och på L[ant]m. befallning.
Hr Bergengren itererade.
Frh. Grönhagen: Listan vore giord efter ordning och
vi borde oss dermed ej opphålla. Hemstälte derpå, om icke de
3:ne Secrete Utsk. på bordet liggande extracta protocolli
ang:e redogiörelse kunde för bettre minnes och eftertanckas
skull få af skrif vas? Efter man finge dem läsa och deröfver
säja sine tanckar, trodde han äfven det förra vara tillåteligt,
hälst hvar en borde betros att deraf ej giöra missbruk.
Hr Landtm.: Att Secr. Ut[sk.] extr. pr[ot.] ligga hela
denna vecka på bordet och där få af ledamöterne läsas, är afgiordt.
Frågan är blott om deras utskrifvande. Som saken är
af vickt, lärer vara säkrast att hindra deras afskrifvande til
förekommande af missbruk och att de ej må komma uti
fremmandes händer til rikets skada.
292 1762, maj. 10. Avskrifter av deputations betänkanden.
Hr Gyllensvahn yttrade, 1 :o att han vore nögd med
listan på de deputerade; 2. ang:e de omtalte af skrif ter trodde
han dem ej af lagen förbiudas el. kunna hindras; man behöfde
dem för minnets skuld och borde betros att ej dermed
giöra missbruk. 3. Påminte han vid de sist bifall[n]e H. Lagersvärds
och Frh. Cederhielms mern. om tilölcning af väre
fulmäktige uti Ständernes verck, att dervid ej vöre förmält
om något arfvode för de nya. För sin dehl kunde han aldrig
samtycka til någon ny gravation uti staten, då vi hade camerater
i arméen, sorn saknade sin löhn, då vå hade stora utgifter
och en dryg bevillning förestod. Vähl kunde det förut
anslagne arfvodet dehlas med de nye fullmäktige men aldrig
ökas, eller ock kunde de yngste tiena utan löhn sorn vid pensionscassan.
Icke eller borde ledamöterne i Riddarhusdeputationen
förmoda någon tilökning, ty deremot opponerade
han sig intil votering.
Hr G i ö s afsade sig rummet på listan, som med en annan
kunde upfyllas.
Hr v. Vicken: Han vore ej någon esprit fort, tänckte
ej el. skrifva mot det upgifna ifrån Secr. Utskottet, men han
kunde ej minnas alla ziffror, connexioner och slciähl af desse
extr. protocolli, hvilka doch för oplyssning för honom och
flera, som skola contribuera, voro nödige att veta. Han trodde
derföre deras copierande kunna tillåtas och att ingen vorde
deraf lemnandes dehl till någon fremmande ministre.
2. Ang:e fullmäcktigarnes arfvoden instämde han med H.
Gyllensvahn; likaså skedde i pensionscassan, där de yngste
ej hade löhn men Guds välsignelse i stället, och härifrån ville
han sig ej bege utan votering.
Frh. C. Ridderstolpe: Här vore nu 3:ne ämnen i
discours, först om listan på deputerade; den gillade han men
afsade sig rummet derpå.
2. Om af skrif terne; de kunde snart tillåtas, om man vore
säker för alt missbruk.
3. Om fullmäcktiges arfvoden bifölle han Hr Gyllensvahn,
att de gamles arfvoden må delas med de tilölcte ledamöter,
hvarmedelst staten aldeles ej graverades.
Frh. Christer Horn: Om de omtalte af skrifter skulle
tillåtas, önskade han den hand deröfv. kunde hållas, att de
aldrig komo i fremmandes händer, men frucktade, att desse
nog viste vägar dertill. Ang:e fullmäcktiges arfvode vore
