# ID: svediakorp-gov127
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1760--1762
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 111,356
# sentences: 4,162
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Allmogens seglation.
293
dock som de fläste herrar dertil inclinera, vil jag mig äfven
deruti foga med de 3 restrictioner:
l:o. At den blott skärgården tillåtes; 2:do at de ej måtte
få segla längre än til Stockholm och 3:o at författningar må
tagas emot landthandel och äfven för denna seglation nödige
skrankor sättas; hvilket til Secrete Handels- och manufacturdeputation
kunde remitteras.
Hr Schönberg observerade vid Bondeståndets extr.
protocolli, at det ordet seglation vore nog generelt och kunde
til månge skaddige fölgder dragas. 2:do. At den gamla åberopade
frihet, at en bonde skulle vara köpman, voro orimelig.
3:o. At den af Frih. Reuterholm anförde naturlige frihetsprincipe
härvid eij kuijde tagas i hela sin vidd utan krafde någon
inskränckning, emedan eljes utom annat en skadelig och oordentelig
landthandel deraf skulle följa.
Altså som af den åberopade gamla seglationsfrihet Allmogen
tyckes förut haft något men nu åstunda mer, så syntes
sådant som nytt här ej böra uptagas utan til någon deputalions
utarbetande remitteras.
Hr A m i n o f f instämde med Hr Boije om den skada, som
bondeseglationen medförde för landtbruket, utom landthandel
och annat sielfsvåld, samt tilstyrkte, at om quaestio an
här biföllos, sättet til någon deputation måtte remitteras.
Hr G [i] ert[t] a: Vore qusestion ny och generel, om
bonde seglation är nyttig eller ej, så skulle jag svara Neij, efter
dermed både landtbruk försummas och skog til afsalu
ruineras; men qusestion är gammal och denna frihet är för
skärgården för detta beviljad; kunnandes de, som bo uppe i
landet, den ej nyttja. Dock bifaller jag, at detta ämne til
någon deputations utarbetande, inan det här afgiöres, må
remitteras.
Hr Ru [d] beck biföll Frih. Reuterholm, dock at seglationsfriheten
borde til den skärgården, som den af ålder
ägt, lika som Åland, blifva lemnad, dock eij för långt få extenderas
utan inskränkas til Stockholm med deras egne producter,
och at all landthandel dervid förbiudes vid förlust af
deras seglationsfrihet.
Hr Jennings anmärkte med Hr Schönberg, at den hvar
och en tilständiga natur], fri- och rättigheten borde lämpas
efter societetens nytta. 2:do. At då för nya stapelstäders
inrättning som skäl androgs, at deras handel skulle
294 1761, nov. 2, 5. Allmogens seglation.
skie med landets producter, tyckes nu bondeseglation deremot
vara en contradiction, hälst då i Österbottn 4 å 5 soknar
voro, som vid hafvet voro belägne. 3:o. Hindrade bondeseglation
landets upodling, samt lagen och rikets gagn fordrade,
at sådant hinder måtte afhielpas, hvaremot ingen naturlig
rätt kunde åberopas. 4:o. Kunde Ålands exempel ej
tjena för Österbottn, efter där ingen stapelstad är til handel
privilegierad.
Och således troddes denna quaestion böra hvila, til dess
den af någon deputation blifvit grundeligen jemkad och utarbetad.
Frih. C. Horn påminte preliminariter, at som borde tagas
åtskillige författningar at hindra landtbrukets undergång
samt landtkiöp med mera, så borde man höra det af
Bondeståndet nämde Kammaroeconomiedeputations betänkande
vid 1752 års riksdag samt flere anteacta samt målet
behörigen först utarbetas men ej här imediate afgiöras.
Hr Fr. Ehrensvärd: Som Kammaroeconomiedeputation
vid 1752 års riksdag af styrk t seglationsfriheten och vi
detsamma betänkandet då bifallit, så borde först behörigen
undersökas, om vi nu hafva skiäl at gå ifrån vår förra tanka.
Frih. A. Reuterholm uptog, hvad i detta mål pro et
contra ventilerat blifvit. Han medgaf, at den Allmogen härvid
tilständige naturl. rätten på det föreslagne sättet kunde inskränkas
men ej aldeles förqväfvas, och som detta äfven
vore et jus qusesitum, så borde det endast ifrån missbruken
skiljas men i öfrigit bibehållas; altså sedan saken nog länge
af discourserne blifvit uplyst, trodde han sig med Hr Boije
och Hr Wadenstierna kunna instämma angående seglationsfriheten
för de vid stränderne belägne soknar i Österbottn.
Deraf trodde han en dubbel nytta. 1 :o. Att bönderne fingo
fri afsättning och Stockholm tilförsel. 2:o. At deras handel
blefvo liksom en controll på deras nya stapelstäders egennytta,
i hvilken afsigt han af desse städer snarare drogo skäl
för än emot denna seglation. Landtkiöp såsom skadeligt trodde
Frih. Reuterholm för öfrigit medelst flere kongl, förordningar
vara tilräckel. förebygdt.
Hr Ramsaij tilstyrkte bifall til seglationen, l:o efter
landtbruk föga deraf hindrades hos skärsoknarne, som hade
ringa åkerbruk; 2:o efter denna frihet, åtminstone i anseende
til Upland, för detta voro privilegerad. 3:o. Efter Stock
-
Allmogens seglation.
295
holms stad eljes skulle lida brist på tilförsel; dock holt han
före at emot alt landtkiöp ytterligare skrankor måtte sättas,
efter han sedt, at det under namn af vestander för fordringar
ofta på dess ort blifvit drifvit.
Hr Landtm.: Jag tycker, at R. o. A:s discourser deruti
instämt, 1 :o at denna nu omtalte seglationsfrihet för Österbottn
ej bör få til utrikes orter extenderas. 2:do. At den ej
bör sträckas förbi Stockholm, enl. lag och förre förordningar.
3:o. At den Allmogen härvid tillagde naturlige rättigheten
efter rikets behof och nytta kan och bör inskränckas på lika
sätt, som med bergs-, handels- och andre rörelser samt inrättningar
i alla tider skedt och än sker; och 4:o at inga
andra orter må denna frihet åtniuta än de, som den af ålder
ägt, och det med deras egne producter.
Och som äfven härvid ej qusestion är 0111 Finland, hvaräst
vissa soknar redan hafva derå privilegier, så gior jag nu R. o.
A. proposition.
Rifaller R. o. A., at de af Österbottns Allmoge, som af ålder
ägt seglationsfrihet, lemnäs tillstånd at med deras hemmans
producter segla uti Botniske viken men ej längre än til Stockholm.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr von Vicken: Att som han hördt en och annans
åstundan at få upföra någon concert på Riddarehuset, så önskade
han, at R. o. A. ville dertil lemna gunstigt bifall och
öfverlemna til Riddarehussecreteraren at derom disponera
och afpassa de dertil tjenlige dagar.
Uppå Hr Landt m:s härom giorde förfrågan bifölls detta
af R. o. A.
Som härpå åtskildes klockan half til tu.
År 17 6 1 d. 5 November.
Torsdag.
Plenum klockan 8.
Justerades det återstående af Hr Psilanderhielms protocoll Justering,
för d. 30 Sept:r.
1. Hvarefter uplästes Hr Gijllensvärds memorial med förslag
til afgifter för brännevinsbränningen; och remitterades
til Bevillningsdeputation.
296 1761, nov. 5.
Befordringsfrågor
Ang:de pr®- 2. Secrete Handels- och mamifacturdeputations betänkan
rmum
förglo- (ie at g j/r [Augusti] ang:de den uti Upsala af Åkerman börbemrattnmg-
. ' , , , . 1
en. jade globe- och chartaunrättningens upmuntran medelst
6 000 d:r kopp mits förskott af manufacturfonden.
Prästeståndets extractum protocolli i samma mål af d. 17
September tilstyrkte, at en summa af 12 000 d:r Åkerman
måtte tilläggas.
Frih. Ridderstolpe utlät sig, at han endast härvid
funno til anmärka, at medelst slike understöds beviljande
manufacturfonden blefvo eterniserad, hvilket tyktes vara
emot första idéen af dess inrättning; men för öfrigit vore
han ej emot hvad deputation i detta mål tilstyrkt.
Och bifölls deputations bet:de.
Ang:de öf- 3:o. Föredrogs Secrete Deputations betänkande af d. 26
^ereförH*! ang:de Öfverstelieutenant Mannerheims deröfver an
Mannerheim.
dragne besvär, at han vid sitt afskedstagande icke med öfverste
fullmagt blifvit hugnad; hvilken deputation nu för honom
tilstyrker.
Sedan detta betänkande var upläst, hemstälte HrDurietz,
om icke, emedan Hans Maij :t grundat dess afslag för Öfverstelieutenant
Mannerheim på 1745 års förordning om caracterer
för dem, som taga afsked, förordningen först borde öfverses
och regleras, om det behöfdes, innan Riksens Ständer ville
personellement för en och annan besvärande deremot giöra
någon ändring.
Frih. Grönhagen androg deremot, at den åberopade
förordningen hade afseende på dem, som för siuklighet gingo
utur tjensten, men at sådan casus icke varit med Hr Mannerheim,
sorn endast för liden prsejudice af yngre begärt afsked
och med heder tjent; hvarföre han för sin del fant honom
böra med den åstundande caracteren hugnas.
Baron Silfver- Uppå Hr Landtm : s proposition bifölls betänkandet,
caracier™ Hr Landtm, anmälte et af Frih. Fredric Silfverhielm
för några månader ingifvit och upläst memorial, hvari han
likaledes anholler, att honom vid afskedet ifrån des compagnie
vid Gardet och cavallierssysslan hos Hans Kongl. Höghet
Cronprinsen öfverste caractere måtte meddelas.
Dock blef detta Baron Silfverhielms memorial remitterat
til Secrete Deputm jemte det, det går til de öfrige stånden.
4:o. Secrete Deputations betänk:de af d. 5 Aug. ang:de Notariens
i Kongl. Svea Hofrätt Olof Aspmans besvär samt Bor
-
Åmmekvarns smide. Gierttas upprättelse.
297
gareståndets deröfver med bifall utfärdade extractum protocolli
af d. 31 Augusti.
Lades på bordet.
5:o. Bergsdeputatiuns betänkande och tilstyrkande af d. 13
October ang:de tilökning af smidet vid Kihlafors och Fogelfors
bruk samt et nytt värks anläggande vid Cammarboda.
Hvarvid äfven föredrogs Hr Lagerhielms memorial och ansökning
at få flytta 600 skepp :d smide ifrån Ämneqvarns
[o: Ämmeqvarns]1 hammare til någon annan lagligen utsedd
tjenlig ort i stöd af ett år 1671 erhållit privil.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at han detta betänk :de ej
velat föredraga, förr än, som skedt, Kongl. Maij :ts resol.
enligit den af de sökande giorde reservation blifvit uptedd.
Hr Jennings förbehölt, at det föredragne memorialet
aldraförst måtte til skärskådande remitteras til Bergsdeputation,
inan det här til afgiörande blefvo föredragit, hälst slike
ansökningar ej imediate in plenis borde uptagas.
Och blefvo således desse acter lagde på bordet.
5:o. Cammaroeconomiedeputations betänkande af d. 20
Aprill angående Hyphoffs begärte eftergift, för det han enl.
dess arrendecontract eij fädt disponera barnhushemmansspannemålen
i Skåne.
Ligger på bordet.
6. Uplästes til justering extractum protocolli, som enl.
sidsta pleni beslut var upsatt i saken rörande Capit:e Gertas
uprättelse samt majorsfuUmagteme för Hrr Lilljehök och
Gyllenrahm, så lydande.
Utdrag af protocollet, hållit hos R. o. A. d. 2 November
1761.
Då R. o. A. til öfvervägande och afgiörande förehaft Secrete
Deputations betänkande af d. 19 Aug. sidstl:e ang:de
Capitainens vid Österbottns regimente G. A. Gertas uprättelse,
hvartil deputationen föreslagit majors fullmagt ifrån
d. 10 Junij 1760, har R. o. A. med sorgfällighet öfvervägat
de dervid varande granlaga omständigheter.
Rättvisan kräfver å ena sidan en billig omsorg för välförtjente
officerares befordran samt hägn emot prsejudice,
och å den andra sidan en lika ömhet derom, at den enas
uprättelse eij måtte medföra fleres oförskylte lidande.
1 Memorialet.
298 1761, nov. 5. Gierttas upprättelse.
Både befordran och uprättelse böra derföre afmätas efter
den i militairen vedertagne principe af särskilt grund til avancement
för officerare inom regimenterne och af särskilt uti
armeen, enligit hvilken officerare inom regimenterne kunna
efter tour gå graderne igenom til major utan at någre,
fast äldre officerare vid andre regimenter, ther flyttningen
kan gå långsammare, dermed kunna säijas vara praejudicerade.
Men ifrån maj or sgraden räknas tourén ej mera inom
regimentet utan efter ancienniteten med alla regimentsofficerare
i arméen.
Då nu R. o. A. efter denna grund skärskådat Secrete Deputations
i förb:de mål giorde tillstyrkande, Ivar R. o. A.
för sin del dervid funnit den erindran, at Capitaine Gertas
besvär gå hufvudsakeligen derpå ut, at i fall Majoren Albedyhl
hade på dess begäran fädt afsked och icke deremot,
som skedt, åter förblifvit vid sin tjenst, hade Capitaine
Gerta förväntat blifva til major föreslagen och derföre nu
anser sig genom en tilärnad men ej fullfölgd öpning vara
lidande. Men sedan Riksens Ständer vid sidstl. riksdag tillagdt
Major Carnall upprättelsefullmagt för liden praejudice
genom Albedyhls majorssyssla och at Carnall emedlertid
borde niuta full majorslön på extra stat, så hade öfversten
till undvikande af ansvar ej kunnat undgå at, på händelse
af Albedyhls värkeliga afsked, Majoren Carnall til
successionen föreslå och aldeles icke Capitaine Gerta, samt
följakteligen anledning til någon uprättelse för Capitaine
Gerta synes förfalla och blifva stridig; så skulle deremot,
deräst Capitaine Gerta niöto någon befordran, som icke såsom
uprättelse för praejudice kunde anses, äldre capitainer
i arméen än han dymedelst blifva lidande; hvilket dock icke
skedde, deräst han fast som yngre capitaine i sin tour vid
regimentet til majorssysslan blefvo befordrad.
R. o. A. hade således trodt sig hafva skäl til påminelser
vid Scerete Deputations betänkande; men som derhos gafs
vid handen, at de öfrige 3:ne respective stånden redan bifallit
bende betänkande med tilläggning af äldre fullmagts
dato för Capitaine Gerta, utan at Capitainerne Lilljehök och
Gyllenrahm såsom äldre capitainer än Capitaine Gerta kunnat
föreställa sig, at Capitaine Gerta et så beskaffat prsejudicemål
hos Riksens Ständer skolat anmäla, än mindre at
Gierttas upprättelse.
299
Capitaine Gerta deruti skulle vinna sin åstundan, och hvarvid
Capit:ne Lilljehöks och Gyllenrahms klagan nu först
sig yppat, den de således vid detta måls företagande hos
R. o. A. föredragit; altså emedan R. o. A. vid alla måls företagande
måtte anse ändamålet af rättvisan vara så granlaga,
at den ej må röra förlusten af någons rätt, hvilken Capitainerne
Lilljehök och Gyllenrahm omöijel. förr än nu anmäla
kunnat, och det jemväl är aldeles enligit med 1756 års
förordning, at tourén officerare emel. på det nogaste följas
bör; ty har R. o. A. såsom fölgd af författningen för Capitaine
Gerta ej kunnat frånskilja den sanfärdiga omständighet,
at Lilljehök och Gyllenrahm voro äldre capitainer, och
derföre funnit, at the borde härvid niuta tour, som skickeligheten
och åldern i tj ensten i stöd af förordningen och i
jemförelse emot Capitainen Gerta dem tillägger, och sådan
dem lemnad försäkran kan hvarken anses som ny yppad
prsejudice, eij eller som värkelig befordran, emedan den ej
infaller, förr än maj or stj enst blifver ledig.
På detta sätt har R. o. A. aldeles icke gådt ifrån sin principe
at följa fundamentallagen om tjensterne; ty i fall ock
Capitainernes Lilljehöks och Gyllenrahms rätt ej vid detta
tillfälle blifvit anmäld, hade ändå alt bifall för Capitaine
Gerta skedt med det i lagen grundade undantag, andras bättre
rätt oförkränkt, emedan när Capitaine Gerta blifvit major
med fullmagt ifrån 1757, det R. o. A. icke kunnat bifalla,
prejudiceras månge majorer i arméen, hvilkas lidande
ofelbart lärer sysselsätta Riksens Ständer.
Detta alt fant R. o. A. för godt at medelst utdrag utur
protocollet med de öfrige stånden vänligen communicera.
Ex protocollo
P. Franc.
Hr von Gerten upläste härvid et dess memorial rörande
des tour vid Österbottns regimente framför Lieutenanten
Hr Carnall.
Detta påmintes vara en särskilt ny sak, som med de afgorde
ingen gemenskap ägde.
Hr von Vicken åberopade sig sitt senast i anseende
til Hr Gertas befordran ingifne memorial. Han unnade Hr
Gerta all förmån men förbehölt sig likväl sin egen rättighet.
Vid det nu upläste extractum protocolli hade han 2 mo
-
300 1761, nov. 5. Gierttas upprättelse.
menter at påminna. l:o. At deri tydeligen utsättas måtte om
Hr Gertas fullmagt ifrån expeditions dato, emedan månge
äldre capitainer eljes skulle blifva lidande. 2:do. At då vid
slutet af1 de flere ansökningar om uprättelse, som nu sysselsätta
Riksens Ständer, omtaltes, Hr v. Vickens samt Hr Fritskis
memorialer specifice måtte nämnas och hos de öfrige
stånden recomenderas.
Hr Klingsporr påminte emot extractum protocolli,
at i sammanhanget af vår först omtalte principe och de sedan
beviljade majorsfullmagter för de 2:ne Capitainer Lilljehök
och Gyllenrahm tyktes vara någon contradiction, som
borde rättas.
Hr Ru[d]beck deremot sökte visa, at hvad uti extracto
protocolli vore infördt, endast tjente at med tillagde skiäl
stärka R. o. A:s tagne beslut om Hr Gertas majorsfullmagt
ifrån 1760 emot de öfrige ståndens tanka, som tillagdt Hr
Gerta majorsfullmagten ifrån år 1757.
Hr Gyllensvan instämde med de af Hr Rubeck anförde
skiäl, uppå hvilka han äfven gillade det upläste extractum
protocolli.
Hvad Hr v. Gertens memorial vidkom, så trodde lian, at
sådant kunde til Secrete Deputation remitteras och sedan
hos R. o. A. efter den en gång stadgade principe företagas.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. gillade det projecterade
extr. protocolli och at detsamma med en deputation
de öfrige stånden måtte tilställas.
Detta besvarades med Ja.
Dock itererade Hr von Vicken dess förra anhållan, at
om honom särskilt något i extracto protocolli måtte införas.
Och 2:do at emedlertid expedition af Hr Gertas majorsfullmagt
måtte inhiberas, emedan flere för honom tour ägande,
som Gref Dohna och Hr Stiernros, eljes dervid skulle blifva
lidande.
Hr C. Wadenstierna förestälte emot den omtalte
inhibitionen såsom ganska betänlcelig uti et af Riksens Ständer
nyligen afgiordt och expedierat mål.
En deputation med det närvarande extr. protocolli holt
han äfven för öfverflödig, hälst de öfrige stånden dessutom
ej voro underlåtandes at deruppå lemna oss svar.
Hr v. Vicke n yrkade ånyo förbehållet af dess så väl
1 Detta ord icke i konceptprotokollet.
Gierttas upprättelse.
301
sorn Hr Fritskis härunder beroende rätt, samt at dess nu anmälte
ansökning uti det til afgående extr. protocolli expresse
måtte nämnas.
Hr Landtm, förnyade dess öfver extr. protocolli förut
gior de proposition,
hvartil svarades Ja och Neij.
Hr Ru[d]beck föreslog, örn icke Hr v. Vickens och Hr
Fritskis memorialer utan at nämnas i extracto protocolli med
deputation kunde följa til de öfrige stånden.
Hr E h r e n m a 1111 trodde sådant giöra tilfyllest, hälst
som i extr. protocolli de lidandes rätt i gemen vore förbehållen
och bevarad.
Och som Hr v. Vicken äfven härmed ville åtnöijas,
så bifölls af R. o. A., at det upläste extr. protocolli afgår til
de öfrige stånden med en deputation och at Hr v. Vickens
och Hr Fritskis memorialer äfven dermed följa.
Deputation upropades och afgick.
Hr Schönberg hemstälte, om icke det på bordet liggande
Secrete Deputrs betänkande rörande Noreens öfverklagade
prsejudice nu kunde slutel:n företagas.
Men dermed fants til vidare fram kunna uppskiutas.
Hr Landt m. anmälte til företagande det på bordet liggande
mycket angelägne Secrete Utskåttets extractum protocolli
ang:de zedelstockens indragande medelst någre nye
författningar vid bancolåns och interessens indragande.
R. o. A. voro dermed väl nögde.
Dock anholt Hr Gyllensvan, at R. o. A. först ville
yttra sig öfver det nyligen insinuerade Hr von Gertens memorial
och som denne värkel. tyktes til dess anförde besvär
vara befogad, hemstälte Hr Gyllensvan, örn icke dess
memorial til Secrete Deputation kunde remitteras.
I hvilken tanka Hr Lagersvärd äfvenledes instämde
så väl som Hr Klingsporr.
Hr Jennings med flere anholt, at detta memorial måtte
ligga på bordet.
Hr Fr. Ehrensvärd tilläde detta vara så mycket
nödvändigare, som flere i Pommern i fält varande cameraters
rätt härvid borde bevakas och deliberationen vist vore
angelägen, då quaestion vore om någon ny lag och författnings
etablerande.
Altså blef förber :de memoral på bordet liggandes.
302 1761, nov. 5.
Bankfrågan.
Secrele Utsk:;
ext. prot.
ang:de bancolånen.
Borg:est:s deputation.
Bondestts deputation.
Häruppå företogs nu Secrete Utskättets exlractum protocolli
ang:de bancosakerne.
Hr von Böhnen understälte dock förut, om icke R.
o. A:s extr. protocolli rörande tullen för socker och tobak
måtte tillåtas at tryckas.
Dock uppå Hr Landtm :s giorde föreställning, at som
han enligit sitt embete föredragit R. o. A. et angelägit mål,
så kunde han intet något nytt uptaga. eller deröfver göra
någon proposition.
Så begaf sig Hr v. Böhnen tils en annan läglig stund
ifrån dess giorde underställande.
Härpå uplästes Secrete Utskottets hemställande af d. 23
Sept:r ang:de bancolånen och interessen.
Frih. Grönhagens deröfver insinuerade memorial (Bil. 45).
Härvid ankom en Borgareståndets deputation, 12 ledamöter
stark.
Rådmannen Hanquist, ordförande, anmälte näst ståndets
hörsamma hälsning, 1 :o at ståndet öfvervägat Prästeståndets
senast om riksdagens slut giorde hemställan och
at ståndet äfven nogsamt finner densamma eij til juhl
kunna slutas, eij eller någon tid dertil kunna determineras,
utan at detsamma efter ärendernes slut och rikets
angelägenhet bör framdeles determineras. 2:do. Anholt
ståndet, at Cammaroeconomiedeput:s betänkande ang:de
hospitalerne måtte få hvila, til dess ståndet med dess påminnelse
dervid fädt inkomma. 3:o. Recomenderade ståndet
til benäget bifall dess extractum protocolli ang:de något
understöd för de genom olyckelig brand ruinerade städerne
Sköfde och Skenninge.
Hvarpå deputation afträdde.
Och sedan Hr Landtm, berättat deput:s medbringande,
uplästes i bancosaken
Frih. Fab. Löwens och Hr Carl Adlermarcks memorialer
(Bil. 46—47).
Hr Gyllensvan upläste i samma ämne dess bilagde
memorial (Bil. 48).
Under detsamma ankom en Bondeståndets deputation, 12
personer stark, anförd af Sven Håkansson, som jemte
ståndets ödmiuka hälning anmälte, at som ståndet af riksdagsärendernes
myckenhet och rikets angelägenheter funnit,
det riksdagen eij til juhl kunde vinna slut, ehuru gär
-
Bankfrågan.
303
11a ock ståndet detsamma skulle vilja befrämja, så instämde
det med de öfrige stånden angide omöijeligheten dertil;
hållandes för öfrigit före at riksdagens slut ej kunde utsättas
annars än efter hvad allmenna sakerne och rikets angelägenhet
tillåter.
Deput:n afträdde.
Sedan Hr Gyllensvan hade upläst sitt memorial til
slutet, tilläde han discoursive,
at han trodde alle derom ense, at den i riket löpande sedelstock
vore för stor, hvilket ej mindre skadade deras credit,
än sielfva guldet och diamanter skulle falla i värdet,
örn de vordo så allmenna som gråsten.
På denna nekande principe hade han således bygdt dess
2:ne hufvudsakeligaste conclusioner, at sedelstocken genom
tjenlige författningar borde indragas och minskas; samt 2:do
redbart mynt i deras ställe i landet komma at roulera, hvarmedelst
endast den nu riket tryckande höga växelcoursen
skulle kunna fällas.
Hindren vid värkställigheten häraf trodde han, at Secrete
Utskottet bäst kände och kunde söka hielpa; men desse af
honom föreslagne botemedel ville han nu R. o. A. välment
hafva underställe, begärandes i alt fall deröfver votering.
Frih. F. O. Wrangel androg, at han för ordnings skull
först velat yttra sig i den prseliminaire frågan, om detta
mål borde anses sorn af Secrete Utskottet uppgifvit blott ad
notitiam eller ock, hvilket han påstod, ad deliberandum, och
upläste dess i denne mening författade, bifogade dictamen
ad protocollum (Bil. 49).
Hr P. A. örnschöld anmälte dess vid alleg. fogade
och i anseende til flere giorde förslager til växelcoursens
hämmande och dess ordsaker för någon tid insinuerade memorial,
som nu äfven uplästes (Bil. 50).
Samtel. desse memorialer begärtes på bordet, jemte det de
anmältes gå til de öfrige stånden.
Sedan med upläsandet häraf var slntadt och kl. redan var
half til tu, så hemstälte Hr Landt m., om icke til ärendets
vidd och granlagenhet, som på det ömaste rörde rikets
välfärd och hushållning, R. o. A. ville deröfver samt de dervid
af flere herrar gorde påminnelser taga någon betänketid
och med dess företagande upskiuta tils nästa plenum om
måndag.
Justering.
Ang:de
Kihlafors
bruk.
Ang:de afgiften
för husbehofsbränningen.
304 1761, nov. 5, 9. Åmmekvarns smide.
Detta biföll R. o. A., soin härpå skildes åt klockan
emot tu.
År 17 6 1 d. 9 N o v e m b e r.
Måndag.
Plenum klockan 8.
Justerade Hr Psilanderhielm dess d. 2 October på Riddarehuset
hällne protocoll.
l:o. Föredrogs Frih. Bleckert Sparres memorial rörande
någon dess lidne praejudice och remitterades till Secrete
Deputation.
2:o. Hr Tolls och Hr Finkenbergs memorialer om någon
välförtjent belöning för Generalmajoren Rerndt Otto Stackelberg.
Remitterades til Secrete Utskottet.
3:o. Bergsdeputations på hordet liggande betänkande
ang:de Kihlafors samt Cammarboda jernbruk.
Bifölls.
Hr Lagerhielms memorial ang:de flyttning af 600 skep:ds
smide från Ämnekvarns [o: Åmmeqvarns]1 hammare til något
annat tjenligt befunnit ställe.
Understöddes först af Frih. Ridderstolpe til bifall,
men som andre voro deremot, så hemstälte Hr Landt m.,
om icke, emedan ett vite af 1 000 d. samt vid 1746 års riksdag
på slike ansökningar [s] imediate anmälande hos ståndens
plena skal vara utsatt, detta memorial till Bergsdeputations
utlåtande först kunde remitteras, hvarmed han trodde Hr
Lagerhielm sielf vara nögd, hälst saken likafullt sedan dock
i mera ordning här kunde afgiöras.
Bifölls remiss til Bergsdeputationen.
5:o. Borgareståndets extr. prot:i af d. [25] Julii ang:de
någon hielp för den til en dehl afbrände Sköfde stad.
Begärtes på bordet.
6:o. Bevillningsdeputations hemställande af d. 3 November,
at all afgift för husbehofsbränningen för innevarande
år må, i anseende til svårigheten at få den i städerne jemkad,
eftergifvas; hvarefter deputation skal vara omtänkt
at uprätta vidare förslag till denna afgift för hädanefter.
Frih. G. Reuterholm begärte detta mål på bordet men
1 Memorialet.
Husbehovsbränningen m. fl. frågor.
305
alstod likväl sedan derifrån uppå Frih. Ridderstolpe
s föreställning örn svårigheten at til någon afgifts erhållande
nu efteråt utfinna och taxera dem, som idkat husbehofsbränningen
på landet och i städerne, samt på
Frih. Sven Bunges anförande, at örn detta ej blifver
afgiordt, hindrades deputation i dess öfrige arbete om
bevillningen, hvilken dock riket i dess nu varande belägenhet
så högeligen behöfde.
Hvarpå Bevill.deputations betänkande bifölls.
7. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli, som Ang:de
någon tid legat på bordet, dat. d. 13 Julii, rörande någon skePPsclare°
° r > o rares arfvode,
tilökning efter bifogadt project på skeppsclarerarnes arfvode
i proposition af skeppens lästetal.
Hr Hasen 1c am pff erinrade, at bevilljandet häraf torde
influera i varornes dyrhet, hvarföre han det eij kunde
bifalla. Men Frih. Grönhage n förestälte, at den föreslagne
tilökning voro litet betydande och ganska billig.
Hvarpå Borgareståndets extractum protocolli bifölls.
8:o. Föredrogs det på bordet liggande Secrete Vtskåttets Ang:de Camhemställande
af d. 22 Junij ang:de Camereraren Bergers
befordran i anseende til dess trogne och nyttige giorde tjens- fordran,
ter vid fältcassaeräkningarne.
Frih. Ridderstolpe biföll för öfrigit Secrete Utskåttet,
utom hvad Bergers ensamme föreslående anginge, såsom
hvarmedelst andre torde blifva i sine rättigheter lidande.
Härmed instämde R. o. A.; och bifölls Secrete Utslcåttets
hemställande i öfrigit för Berger, dock at han ej på förslag
ensamt kommer at upföras.
9:o. Secrete Utskättets hemställande af d. 21 Aug., som Angrde lind
nägon
tid legat på bordet, ang:de juris practici profession[s] nl}8 med ju
ris
practici
vid Upsa[la] academie förvandlande uti en academieom- profession
budsman samt tour och rang för honom med academiesecre- .vida*ajSala
terare.
Bifölls.
10. Föredrogs et af Assessoren och Riksdagsmannen An- Ang:de Witt
tonsson
hos Borgareståndet ingifvit och d. 5 November bi- fo,ts (fvarn°
° byggnad,
fallit memorial ang:de en af Handelsmannen här i staden
Wittfoth projecterad qvarnbyggnad, hvartil visse förmåner
föreslås.
Frih. Cederhielm holt före att detta mål ej bordt
hos Riksens Ständer utan hos regeringen anmälas och för
20—482473
-
306 1761, nov. i).
Capita familiarum.
denskull dit förvisas, hälst Riksens Ständer ej hurde i slike
personelle mål utan blott i generele oväldugt ingå, och slike
genvägar, som detta gådt, voro mycket betänkelige at tillåta.
Hr Jennings och Hr Bildenschöld trodde det
deremot vara tillåtit at hos Riksens Ständer upgifva nyttige
förslager i hvarjehanda ämnen och at, som detta project fordrade
stor utgift, vöre det billigt, at förläggaren medelst Riksens
Ständers approbation derå vunno den säkerhet, förutan
hvilken han eljes ingenting torde derpå använda och
sig framdeles andres jalousie vilja underkasta.
Dock funno R. o. A. bäst at sig med detta mål icke befatta
utan at detsamma till Kongl. Maij:t och regeringen
öfverlemna.
Angtde cantz- 11 :o. Knmmaroeconomiedcput:s betänkande af d. 26 Maii
^Nylands anS:^e indelt lön för cantzlieskrifvaren i Nylands län.
län. Af styrkandet bifölls.
Enkiöpings 12 :o. Kammaroeconomiedeputations betänkande af d. 10
^anlägga Jnnij äng:de stadens Enkiöpings sökte frihet at få anlägga
tegelbruk, tegelbruk til stadens upbyggande af sten samt besvär emot
Kongl. Maij :ts rescript af d. 19 Januarii 1757, som samma
ansökning afslår, emedan staden är på en skoglös ort belägen.
Betänkandet, som afstyrkte stadens bifallande, bifölls.
13 :o. Föredrogs Kammaroeconomiedeputations betänkande
af d. fi Julij ang:de dagsvärkspenningarnes beräknande
efter et vist fundament å 1 d. 16 öre af mantalet i Västerbottn.
Begärtes på bordet.
Angtdecapit. Härvid androg Frih. Grönhagen, det han nyligen fädt
famil, skyl- huruledes åtskillige af Adelens capita familiarum,
dighet at tora ° 1
stämma för sorn setat för fullmagter, blifvit inför Riddarehusdeputa
famiilen.
jjon genora Fiscalen upkallade, de (1) flyttade ifrån sine innehafde
rum och upropslistan derefter ändrad. Han hemstälte,
hvad rättighet deputation dertil kunnat äga och huruvida
den nu tjenstgörande Fiscalen varit befogad til något
slikt påstående.
Hr von Post berättade, at Riddarehusdeputation förmärkt,
det åtskillige capita gilvit bort fullmagterne för sine
familier och setat för andre famillers fullmagt, hvilket ej
allenast förordsakade mycken oreda uti matrikeln, som derefter
nästan hvarje veka måste ändras, utan ock voro tvärt
Capita familiarum.
307
emot Riksdagsoxdningen, som tydeligen innehöllo, at en af
hvarje ätt borde föra dess familles säte och stämma; så hade
deputationen, hvilken det updragit är at besöiqa det, som
til ordning inom Riddarehuset länder, trodt sig i detta fall
giordt dess instruction samt R. o. A:s befallningar.
Frih. Grönhagen tilläde til sitt förre, at han lemnade
derhän, huruvida Riddarehusdeputation hittat rätta meningen
af Riksdagsordningen; men han höllö före at deputation
af egit bevåg ej bordt värkställa en sådan ändring eller
stryka någon ut för en innehafd numer eller efter behag
utmärka visse personer, utan at deputation först bordt sådant
hos R. o. A:s plenum anmäla och at emedlertid matrikeln
måtte blifva, som han förut varit.
Hr Rutenschöld berättade, at samma anmärkning
af deputation på honom blifvit giord; men at han funnit
sig deruti och återtagit sin familles rum.
Hr L andt m. hemstälte, at som han i dag ärnat föredraga
den angelägna bancosaken, denna upreste nya qusestion
tils härnäst måtte få hvila och det emedlertid få förblifva
vid de rättelser, som Riddarehusdeputation i anledning
af Riksdagsordningen i matrikeln giordt.
Hr Segercrona itererade som Riddarehusdeputations
ledamot, hvad Hr von Post för deputations göromål andragit,
tilläggandes at deputation eij allenast dervid grundat sig på
Riksdagsordningen utan äfven på den vid 1731 och 1734 års
riksdag faststälte Riddarehusordningen, och at i detta mål
lag och inga deremot inritade missbruk borde följas.
Frih. F. O. Wrangel biföll Hr Landtm., at denna
quaestion som ny kunde hvila, tils de dervid anförde goda
skiäl finge öfvervägas; dock trodde han emedlertijd matrikeln
böra förblifva, som han förut varit.
Hr Landtm, hemstälte, om icke det kunde til all disputs
förekommande vid votering förblifva vid de rättelser,
som deputation giordt uti de emot anförde lagar skedde missbruk.
Hr C. Rappe biföll och gillade deputations göromål,
hälst hvar caput, som hade rätt at sitta för fanxillen, äfven
deremot vore skyldig at föra sin egen ätts stämma.
Hr Landt m. proponerade, om det finge förblifva vid
deputations göromål.
Detta besvarades med Ja och Nej.
308 1761, nov. 9. Capita familiarum.
Frih. A. Reuterhol m androg, at deputationen tyktes
långt för detta och ej nu efter ett års riksdag bordt
hafva giordt desse påminnelser. 2:do. Borde detta ankomma
på pleni men ej på deputations afgiörande, och således borde
Riddarehusdeputations arbete hvila, til dess det af R. o.
A. blifvit approberat.
Grefve F. von Rosen holt det vara lagligit, at ingen
caput familiae borde sitta för annan än sin egen ätt; och at
upropslistan således strax borde ändras til at förekomma
all oreda vid voteringen.
Hr T. Ru [d] beck medgaf, at hvar caput borde sitta
för sin familie och at det vore enligit lag; men deputation
hade bordt sådant ifrån riksdagens början observera, och
kunde nu dermed anstå, til R. o. A. fädt höra deputation.
Hr Landtm, förmente, at om något ifrån början olagligt
förelupit, så borde det efter lag rättas och bestå.
Dessutom blefvo ingen lidande eller miste något rum på
Riddarehuset, ehuru de flyttes ifrån en numer til den andra.
Hr Ru[d] beck gillade detta men trodde Fiscalen för
detta bordt derå giöra påminnelse.
Hr Jennings biföll deputations göromål, at den rättat
de missbruk, hvarpå han ofta giordt reflexion.
Deputation hade sielf ej förut häröfver kunnat giöra någon
observation, emedan sådant vore Fiscalens göromål,
men deputation tilkom det at deröfver döma; och tilläde
för öfrigit, at som härvid ingen blefvo i någon mistning
försatt, så vore härvid ej stort at påminna.
Frih. Ridderstolpe instämde med de förre herrars
tankar, at deput. göromål först bordt af pleno approberas,
så framt deras instruction ej annat innehöllo.
Uplästes 7 § af den af R. o. A. för detta approberade Riddarhusordning.
Hr Tersmeden gillade deputations göromål, hvartil
hon utom instruction haft anledning af den i förl. Maii
undfångne remiss om oordningars förebyggande vid voteringar
så väl som af Riksdagsordningen.
Hr L i n n e r h i e 1 m instämde äfven deri, samt at deputation
på samma sätt som Riddarehusdirection vid riksdagens
början ägde besörja om inskrifningarne samt ordningen
på Riddarehuset; om sådant nu först skedt, så vore
det aldeles lika rätt.
Capita familiarum.
309
Frih. F. O. Wrangel ville denna quaistion för angelägnare
mål skulle uppskiutas til nödig uplysning i de omtalte
lagar, och at dessförinnan deputations göromål eij
kunde fastställas.
Hr Bildenschöld biföll deputations göromål såsom
grundat på instruction, lag och ordning.
Desslikes Hr Wadenstierna.
Frih. Grönhagen anförde deremot, 1 :o at den citerade
Riddarehusordning- ej vore promulgerad eller för lag
kunnat af deputation anses. 2:do. Hade deputation bordt sitt
göromål först til plena hemställa, innan det värkstälts,
ehuru lagligit det kunde vara. 3:o. Hade Fiscalen bordt
slikt ifrån början på alla observera och icke nu efter somlige
framför andre dermed utmärka.
Hr H. H. Boije biföll med de flere herrar deputations
gorde författning.
Hr T. Ru [d] beck tilläde, at sådant af Fiscalen bordt
enl. lag observeras för detta, då flere capita ombytt sine
säten och dymedelst blifvit valde i Secrete Utskått och deputationer,
samt att om någon författning med ändring nu
skulle vidtagas, så borde den blifva generel för alla capita,
som suto på andre famillers fullmagter.
Hr Leijonsten anförde som deputationsledamot, at
deputation haft grund til hvad den gordt i lagar och dess
instruction samt at för Fiscalen voro omöjeligit at hålla ordning,
då fullmagter för samma famille ofta lupo i 7 och 8
händer; varandes för öfrigit lagligit och billigt, att hvarje
caput sutto för sin egen famille, efter alla ställen här voro
lika värdiga.
Hr Rutenschöld biföll deputations göromål och begärte
deröfver votering.
Hr Rappe instämde äfven deruti, at deputation giordt
rätt efter lag och instruction.
Hr Lagersvärd biföll, at capita böra för sine familier
sielfve sitta; men erindrade, at Hr örnschöld, som är
caput, ännu sutto för Frih. Thegner, hvilket likaledes bordt
rättas.
Hr von Post b[e]rättade, at brodern suttit för Örnschöldske
famillen och at denna casus vore hos deputation
anhängig.
310 1761, nov. 9. Capita familiarum.
Hr Lagorsvärd itererade, at detta äfven borde rättas,
hälst som nu en von Heland skall sitta för örnschöldske
ätten.
Öfver detta ämne varade discourserne ibland R. o. A. en
lång stund.
En del af R. o. A. yrkade ytterligare, at som capita enligit
lag sielfve borde för famillen föra stämma, så hade
deputation varit til sitt göromål med matrikelns rättande
befogad af lag, Riksdagsordning, Riddarehusordning och deras
instruction. At äfven slik observation för detta blifvit
giord, som Hr Rutenschöld intygat, och således eij voro
ny. At en liten formalité ej borde uphäfva, hvad som på lag
och ordning grundat voro.
Häri instämde Hr Woltema t, Grefve [von] R os
e n, Hr G [i] e r t [t] a, Hr Tersmede n.
En del af R. o. A. medgåfvo väl, at capita sielfve borde
för sine familier sitta, men insisterade derpå, at den citerade
Riddarehusordningen ej vore promulgerad, som en lag
borde vara, ehuru han eljes häri vore tydelig. At deputa
tion
först sine rättelser bordt plenum underställa, inan de
dem värkstäldt. At praxis emedlertid i alla tider varit, at
lagen af pleno och ej af deputation borde stadgas och deputations
göromål emedlertid hvila. At detta mål som let
oeconomicum til riksdagens slut efter vanligheten kunde
upskiutas och emedlertid matrikeln förblifva, som han varit.
Desse tankar utfördes ytterligare af Frih. G. Reuterholm,
Hr Durietz, Hr Gyllenhamma r, Hr v.
Vicken, Hr von Böhnen och flere.
Andre af herrarne anhöllo, at med detta mål måtte upskiutas
til vidare nödig öfverläggning och den angelägne
bancosaken i dag företagas, såsom Frih. A. Reuterholm,
Hr Gyllensvan, Hr Schönberg.
Hr Landtm.: Jag skulle väl proponera, at detta mål
skulle hvila; men som i fall af votering matrikeln til uprop
behöfves, så borde afgöras, om man dervid skal följa de af
Riddarehusdeputation gorde rättelser eller den förra oordningen.
Frih. C. Ridderstolpe beklagade tidens utdrägt härvid
och förklarade sig antingen vilja hafva denna quaestion
upskuten, eller ville han äfven nu bifalla Riddarehusdeputations
göromål, blott det blefvo generelt för alla ca
-
Capita familiarum.
311
pita på Riddarehuset, som sutto för andre familier, och at
de alla lika måtte flyttas på sine egne bänkar.
Härmed instämde Hr Gyllensva n, Hr T ers 111 eden,
Hr Jennings, Hr Klingspor r.
Hr La gerberg förmente denna oreda til en del deraf
härrördt, at Riddarehuset ej hade någon viss fiscal, och utbad
sig i det ämne få upläsa et dess författade memorial.
Hr Landt m. gaf tilkänna, at Hr Lagerberg hos honom
insinuerat detta memorial. At Riddarehusdeputation äfven
i detta mål för flere månader med et betänkande inkommit,
men som det blifvit sagdt, at Riddarehusets oeconomica
til riksdagens slut skulle upskiutas, så lofvade Landtm,
då det ena med det andra i sinom tid behörigen föredraga.
Hr Gyllensvan instämde deri, at våra oeconomica
ej borde borttaga tiden för riksvårdande allmenna saker,
och uptog derpå den förra qua;stion, instämmande med
Frih. Ridderstolpe, at ändringen i matrikeln borde blifva
generel och at deputation til nästa pleno dermed kunde inkomma.
Härpå uprestes åter discoursen, örn i fall af votering i
dag den förra uprops[listan]1 skulle följas eller de ändringar,
som deputation deruti giordt.
Det förra påstods ytterligare af Hr von B ö h n e n, Hr
Durietz, Hr R u [d] beck och Frih. F. O. Wrangel.
Det senare af Hr Bildenschöld, Hr Rutenschöld,
Hr Rappe, Hr W adenstierna och Gref
Creutz.
Hvarvid å ömse sidor votering begärtes.
Frih. J. Func k beklagade inactionen uti riksvårdande
saker, som bancosaken, i en tid, då växeln dagel. stego,
och önskade at i denna qusestion få blifva vid lag och ordning.
At caput, som han funno rättvist, sielf borde för famillen
sitta, deröfver begärte han nu til tidens vinnande
proposition; men existerade någre flere qua;stioner i anseende
til säte och stämmas förande, så kunde deputation
ytterl. deröfver höras.
Frih. A. Reuterholm uptog omständeligen alt, hvad
som emot och med deputations göromål å ömse sidor anfördt
blifvit, och giorde lämpelig föreställning emot all ytter
-
1 Konceptprotokollet.
312 1761, nov. 9, 12. Capita familiarum.
ligare debatt i detta mål samt til någon foglighet angående
deputations göromål.
Det borde nu afgiöras, efter det influerade på en til äfventyrs
än i dag möijelig votering, och som det vore bygdt
på principer, som vi alle adopterade, så ehuru någon formalité
dervid med förutgående underställande til plena voro
underlåten och äfven en varierad praxis deremot varit citerad,
så ville han dock i anseende til de af Frih. Funck
anförde örne considerationer deputations göromål nu bifalla,
så snart det blefvo antagit som generelt för alla. Frih.
Reuterholm tilstyrkte herrarne så mycket mera at härom i
vänlighet sig förena, som R. o. A. ej kunde votera, då de ej
hade någon viss upropslista.
Och som R. o. A. härmed tyktes väl nögde,
giorde Hr Landt m. proposition:
Bifaller R. o. A., at Riddarehusdeputationens giorde förändring
uti matrikeln i stöd af 7 §§ i Riksdags- och Riddarehusordningarne
nu skola gälla med tilläggning, at denna författning
blir generel för alla capita, som på Riddarehuset
sitta med andre fullinagter.
Detta bifölls.
Härpå hemstälte Hr Landt m., at som klockan nu vore
öfver ett, den angelägne bancosaken måtte til nästa pleno
upskiutas.
Dervid anhöllo någre af R. o. A., at plenum dertil i morgon
kunde utsättas.
Hr Landtm, svarade, at det til i morgon voro omöijeligt;
men han skulle hos de öfrige Talemännerne söka begå,
om det kunde bli om onsdag.
Föredrogs Rådets extr. protocolli af d. 30 October, at i
anseende til förmärkt brist på hvete utrikes införsel derå må
lättas medelst uphäfvande af den vid sidsthne riksdag derå
lagde afgift af 9 d:r kopp:mt på tunnan.
Som begärtes på bordet.
Frih. F. O. Wrangel ville detta hälst hafva til Kammaroeconomiedeputation
remitterat.
Hr T. Ru [d] beck beföllo väl remissen; men anmärkte,
at regeringen kanske för bittida trodt i landet vara brist
på hvete. Om det än i Stockholm feltes, så vore dock förråd
deraf hos landtman, som under varande rå höstväder det
ännu ej kunnat uttröska.
Veteimport. Flera plenidagar.
313
Hr Klingsporr holt den föreslagne tullfrihet för betänkelig
och tjenande til at sätta vårt inhemska hvete uti
lägre pris til landtmannens skada.
Hr Landtm, föreslog härå remiss til Secrete Handelsoch
manufactur- samt Cammaroeconomiedeputation.
Men på fleres begäran blef detta mål på bordet liggandes.
Hvarpå R. o. A. skildes kl. emot tu.
År 17 6 1 d. 12 November.
Torsdag.
Plenum klockan 8.
Justerades protocollet af d. 5 October.
Hvarefter Hr Hasenkampff anholt af Hr Landtm,
blifva underrättad, hvarföre i går icke plenum enl. R. o. A:s
sidst yttrade åstundan kunnat hållas.
Hr Landtm, lemnade derpå den underrättelse, at de
öfrige ståndens Talemän ej tiltrodt sig at ändra de af samiel,
stånden för detta faststälte tvenne plenidagar, mån- och torsdagar,
hvarföre han ej för et stånd plenum kunnat anslå.
Hr Hasenkamp f f förklarade sig deruti ej aldeles
nögd med Hrr Talemäns decision; önskandes för öfrigit,
at Hr Pecklins memorial rörande Hrr Talemäns giöromåls
reglerande måtte en gång blifva företagit.
Hr T. R u [d] beck beklagade, at Hr Landtm, vid detta
tillfälle ej så väl kunnat förmå Hrr Talemän til bifall som
förl. sommars, då vi hade ibland 4 plena i veckan.
Föredrogs Frih. G. A. Horns memorial, hvari han som til
Pommern connnenderad anhåller at få här qvarblifva, tils målet
rörande han[s] öfverstetour blifvit afgiordt.
Frih. Grönhagen holt före at detta memorial ej bordt
af Riksens Ständer uptagas och att detta mål ej med fog kunnat
Riksens Ständer underställas.
Hr T. Ru [d] beck yttrade deremot, at Frih. Horn til
bevarande af sin angelägenhet och rätt kunnat vända sig til
Riksens Ständer och at, som han vore comenderad, vore billigt,
att det med första blefvo afgiordt.
Hr Landtm, lofvade målet med första åter föredraga.
Memorialet lades på bordet men får gå af til de öfrige
stånden.
Justering.
Frih. Horns
memorial.
314 1761, nov. 12.
Veteimport.
Commissari- Föredrogs Secrete Deputations betänkande af d. [24 Sep6
prafudicenS^c,n^er^ ans;de Krigscommissarien Torbiörn Anderssons praejudicemål
och sökte uprättelse.
Som begärtes på bordet.
Ett af Hr Andersson och ett deremot af Krigsrådet Röök
insinuerat memorial anmälte Hr L a ndt m. med hemställan,
huruvida de kunde upläsas, efter desse herrar i inga stånd
vore riksdagsmän och de således väl i deputation finge sine
skiäl andraga men ej directe insinuera något i stånden.
Flere af R. o. A. trodde sådant ej kunna tillåtas.
Men Hr Gyllensvan och Frih. A. Reuterholm höllö
före denna frågan vara af sådan hetänkelighet, at man med
resolution deröfver borde sig betänka.
Ang:de hem- 3:o. Föredrogs Åbo stads riksdagsfullmägtiges Jonas Lextmnrvunots-
e^s *10S borgareståndet ingifne samt d. 2 November til Landtplats.
och siömilitiaeoeconomiedeputation remitterade memorial rörande
at cronohemmanet Berghamn må enl. Amiralitetscollegii
författning förblifva lotsplats emellan Åbo och vattuskiftet,
där et lotsställe på de 14 mil skal för de siöfarande vara
oumgängeligit. Hafvandes hos Kongl. Maj :t nyligen Honsnäs,
Medelby och Rittis byemän i Korpo sokn detta så angelägna
lotsställe återvunnit, lotsinrättningen tii största saknad.
Remitterades til Landtm- och siömilitiaeoeconomiedeputm,
som häröfver lär höra vederbörande och med utlåtande inkomma.
Aug:de in- 4. Föredrogs det senast på bordet lagde Rådets extractum
^rikes hvete' !>r<)^oco^1 ang:de utrikes införsel[s] befordran af hvete medelst
uphäfvande af den på hvarje tunna lagde 9 d:r kopp :mts
afgift.
Frih. Grönhagen holt före detta mål til Kammaroeconomiedeputation
böra remitteras, hvilket ock Hr Landtm,
tilstyrkte.
Hr Bildenschöld förestälte deremot, at denna utrikes
hvetesinförsel borde afslås, l:o efter förbudet af husbehofsbränning
i staden skulle hämma den öfverklagade
bristen på hvete. 2:o. Skulle mycket penningar derföre dragas
utur landet. 3:o. Om här ännu voro mindre förråd derpå
i landet, så borde vi som hushållare med råg söka densamma
upfylla.
Således önskade han, at vi de öfrige stånden desse skiäl
deremot med extr. protocolli ville föreställa.
Veteimport.
315
Hr Klingspor r ville först, al vi örn inrikes tillgången
måtte giöra oss underrättade, eljes vore af slaget prsematurerat.
Hr Bildenschöld tilläde, at vi ej skulle finna brist
på hvete i landet, enär det hunno uttröskas, och at om utrikes
hvete finge införskrifvas, penningar skulle dragas ur riket,
hvarmedelst växelcoursen ännu mer skulle stiga.
Frih. G. Reuterholm biföll remissen, hälst det voro
skadeligit, om man saknade hvete i stället för den i år
mångestädes existerade brist på korn.
Hr Rutenschöld biföll Hr Bildenschöld, at vi sielfve
hade nog hvete och at det nu kunde fås för 33 d. kopp:mt.
Hr Gyllensvan biföll Hr Bildenschöld til af slag; men
ifall de öfrige stånden detta mål hade bifallit, så trodde han
til tidens vinnande, at det af R. o. A. kunde remitteras.
Hr Bildenschöld förmodade, at då husbehofsbränningen
i städerne blefvo förbuden, hvarmedelst mycken consumtion
af hvete förekommos, och vi med et extractum protocolli
förestälte de öfrige stånden de förr anförde skiäl emot
förbudets uphäfvande, så skulle de väl sig med oss foga.
Hr T. Ru [d] beck förklarade sig emot all remiss, efter
vi dessutom redan kände målets omständigheter, som torde
deruti värka af slag, strax innan det af de öfrige stånden
blefvo bifallit. Utom de af Hr Bildenschöld anförde skiäl
tilläde Hr Rubeck, at kronan eljes skulle mista den nu
pålagde afgift af 9 d:r på tunnan, som hon nu ganska väl
behöfde. At inrikes hvetet dymedelst så mycket mer skulle
falla i priset, som det redan nu ej gälde mer än 32 eller 33 d:r
kopp;mt, som i goda penningar voro blott til1 16 d:r, och at
vi snarare som hushållare borde nöija oss med råg, i fall inrikes
hvetet tröt.
Hr Klingsporr och Frih. Reuterholm yttrade sig
för en remiss till Secrete Handels- och manufactur- el. Kammar
oeconomiedeputation.
Hr Bildenschöld yrkade deremot, at saken genast
borde afslås, efter någon handelsspeculation derunder kunde
ligga fördåld, och at R. o. A. ville medelst extractum protocolli
derom gå til de öfrige stånden.
Denna mening, som äfven af flere understöddes, blef på
Hr Landt m:s proposition af R. o. A. bifallen.
1 Detta ord icke i konceptprotokollet.
316 1761, nov. 12. Husbehovsbränningen.
Ang:de hus- 5:o. Borgareståndets extr. protocolli af d. [9 November]
be„°[n]oan’ ang:de husbehofsbränningsförbud i städerne Stockholm,
Götheborg och Carlscrona samt införselns hämmande til at
dymedelst erhålla någon afgift af desse städerne för friheten
at bränna.
Frih. Grönhagen med flere begärte detta mål på bordet.
Frih. von Essen deremot yrkade detta måls skyndesannna
afgörande, på det Bevillningsdeputation uti dess vidare
arbete öfver bränvinscontribution kunde fortfara och
spannemålens consuintion i städerne utan afgift til kronan
måtte förekommas.
Härmed conformerade sig Hr K 1 i n g s p o r r och Hr Gyllensvärd.
Hr von Andersson ville deremot författningen skulle
blifva generel för alla städer, om stadens consumtion och
lurendrägerier skulle alfvarligen hämmas.
Hr Landtm.: Jag kan häruti ingen proposition giöra,
efter saken blifvit begärd på bordet, dock skal jag den i
nästa pleno åter föredraga.
Hvilket bifölls.
Ang:de 6. Föredrogs Secrete Utskåttets extractum protocolli af d.
bancolån. 23 September ang:de någre författningar vid bancolånen.
Secrete Utskåttet andrager först, at de missbruk, som förelupit
af banquens i bästa afsigt med lånens lättande gorde
författningar, medfördt den värkan, att flere och större lån
blifvit i banquen begärte och meddelte än näringsmedlens
idkande behöft. At de circulerande penningars myckenhet
utöfver en rätt proportion stegrat priset både på fast och lös
egendom samt arbetslöner, befrämjat yppighet samt främmande
varors consumtion i större myckenhet än rikets utskeppningsvaror
velat medgifva; hvilket fördt med sig en
stegrad växelcours, högt agio på hvarjehanda myntsorter
samt klagan öfver brist på reda penningar och skiljemynt.
Til förekommande af desse olägenheter har Secrete Utskåttet
jemte flere andre anstalter funnit 3:ne författningar
nödige, som 1 :o at på allehanda fast egendom på landet ej
må af banquen lånas mer än hälften af dess värde; men å
hus och fastigheter i städerne allenast en 1/3-del af värdet,
undantagandes magaziner och fabriqueshus, å hvilka hälften
af värdet må lånas, när desse så väl som de förenämde äro
Bankfrågan.
317
bygde af sten å fri och egen grund samt försäkrade, men
eljes als intet.
Dernäst at den i kongl, kundgiörelsen af d. 23 Sept:r 1756
utsatte årl. afbetalningen på hufvudstolen af lån å fast
egendom förhöijes i så måtto, at ifrån nästkommande års
början utom interesset af bördas årligen på hufvudstolen, sådan
som den var, när lånet först utlemnades, af alla lån å
säterier, frälse- och skattehemman samt rusthåll 3 procent;
men af lån på bruk och hus i städerne sammaledes 5 för
hundrade; hvaremot ej någon ursägt må af banquen antagas,
utan skola de, sorn en sådan afbetalning försumma, vara
deras lånrättighet förlustige och banquen, så snart året är
förbi, inom hvilken afbetalningen bordt skie men ej skedt,
strax skrida till lagfart med deras panter. Ändteligen at när
någon banquens gäldenär säljer sin pant och hans skuld i
banquen transporteras på den nya ägaren, skal en fierdedel
af lånet til banquen återbetalas på samma sätt, som redan
stadgat är i den händelsen, då banquen nödgas låta förauctionera
någon pantsatt fast egendom och kiöparen för [o:
får] behålla allenast tre fierdedelar af det förra lånet som
et nytt lån.
Härvid uplästes de af Frih. Josias Carl Cederhielm i bifogade
memorial giorde anmärkningar vid Secrete Utsk. extr.
protocolli (Bil. 51)
jemte Hr Hasenkampffs memorial (Bil 52).
Frih. J. Funck: Utan at ingå i de upläste memorialer
eller deras principer eller hufvudsaken, hvaröfver jag mig i
Secrete Utskåttet för detta yttrat, vill jag blott röra den
qusestion, huruvida de af Secrete Utskåttet föreslagne mått
här kunna cognosceras til hela sin vidd och grund, inan de
få sättas i värkställighet enl:t Secrete Utskåttets upgifvande.
Otvifvelagtigt är det, att banquen är et angeläget och ömt
värk, som understödt både kronan och private med sin credit,
och att vid dess hushållning och författningar hemlighet och
tystlåtenhet äro nödige. Sådant påbjuder ej allenast allmenna
lagen uti Missgerningsbalkens 4 cap. utan äfven Secrete
Utskåttets instruction samt den 1738 Bancodeputation
föreskrifne särskilte eden, hvarföre ock Secrete Utskottet
ej kunnat alt i detta mål til plena upgifva.
Hvad det nu uppgifvit rörer endast bancolånen. Om växelcoursen
och silfvermynts anskaffande som särskilte mål har
318 1761, T10V. 12.
Bankfrågan.
det nu ej yttrat sig, men hvad Secrete Utskåltet i det förre
målet upgifvit, det recomenderar jag til ömt öfvervägande
och gunstigt bifall.
Hr Landtm.: Secrete Utskåttets extractum protocolli
innehåller flere momenter, hvaröfver i de upläste memorialer
åtskilligt blifvit anmärkt, som i Frih. Cederhielms memorial
tyckes vara kortast sammanfattadt. Jag vil detsamma fördenskull
punctevis föredraga.
Hvilket bifölls.
Uplästes altså 1 :sta puncten af Frih. Cederhielms memorial,
och bifölls den af Secrete Utskåttet antagne principe om den
utelöpande sedelstockens minskning såsom väl grundad.
2 puncten uplästes och bifölls, at Secrete Utskåttet må anmodas
at sine rådslag med all sorgfällighet derhän ställa,
at speciemynt må åter uti riket blifva gångbart, hvarigenom
banquens credit också märkeligen styrkas och befordras
skulle.
3 puncten af memorialet emot bancolån på allehanda hypothequer
och exportable effecter uplästes.
Frih. C. Hor n anmälte och upläste härvid et dess författade
memorial, hvarmed han utbad sig gå til de öfrige
stånden (Bil. 53).
Hr Finley upläste äfven dess skrif tel. tankar i detta
mål, hvarmed han äfven ärnade sig til de öfrige stånden
(Bil. 54).
Hr Ridderstråhle anmärkte härvid 2:ne omständigheter.
1 :o. At inga författningar måtte vidtagas, hvarmedelst
lån eller betalningssättet blefvo svårare för R. o. A., hvilka
dymedelst torde nödgas at gå ifrån sin frälse- och arfvejord,
som sedan föllo i förmögne handlandes och ofrälses
händer, och 2:do at ingen, som emellan riksdagarne varit
bancofullmägtig, borde vid riksdagen sitta i Bancodeputation.
Frih. Cederhielm: Det är fägnesamt, at R. o. A i detta
mål ej behöfva ledas af borgares och handlandes lius utan
äga inom [oss]1 dem, hvilke som Hr Finleij kunna dem deri
uplysa; dock kan jag med den värde ledamoten ej i alt instämma.
Emot nyttan af bancolån på jern anförde Frih. Cederhielm,
1 :o at ehuru det voro rikets förnämsta export, så vore dock
1 Memorialprotokollet.
Bankfrågan.
319
dess handelsnatur cj fullkomligen ännu å daga lagd. 2:o.
Vore ej afgjordt, at denna handel drefs mäst för svensk, utan
at, som lian trodde, den mäst skedde för utlänsk räkning,
hvilket bevistes dels af Secrete Utskåttets omförmälande och
flere ställen, som uplästes af Jerncontoirets privil. af år 1747,
dels deraf at en sådan summa af 40 millioner daler kopparmynt,
som efter uträkning behöfdes til årlig roulance för
denna handel, tyktes öfvergå våra inrikes handlandes förmåga,
som eljes vid alle bevillningar skulle visa sig mer genereuse;
dels ock af omöijeligheten at våra handlande kunde
draga den förmån af jernhandelen, som de utländske och
engelske til exempel, hvilke combinerade gros- och minuthandelen
och dymedelst hade större profit, hvarpå en Victorins
exempel i London citerades. Häraf trodde Frih. Cederhielm
bevist, at det mästa jern här kiöptes för engelsk räkning,
hvarpå således de utlänske hade mästa profiten och
väre handlande endast vunno courtaget, hvilket voro så mycket
säkrare en generel, när, som han trodde, et el. annat af
våra förmögnaste contoir eij kunde drifva all sin handel
för egen räkning; dock om contrarium bevistes, skulle han
genast retrahera sin deraf dragne conclusion. Emedlertid och
på den förra suppositionen funno han obilligt at tilskynda
utlänningen slik förmån, utan borde banquen tillslutas för
alla lån på exportable eflecter.
At, som sades, slike lån blott skedt emellan seglationstiderne
om året och på några månader, gorde intet til saken,
efter de dock skadade i proportion och man ej en gång
borde vara olyckelig 6 månader om året, när man det kunde
undvika.
Här säijes, at banquen borde giöra slike lån i speciemynt;
men om jag per medium supponerar en summa af 5 millioner
nödigt årl. förlag vid jernhandelen, så tror jag ej, at
man derföre behöfde gå till banquen, utan at slik summa
kunde fås hos privata, hvilket dessutom skulle til bibehållande
af regeringssättet närmare combinera landsmän, förena
låntagare och långifvare samt understödja bägges rörelser.
At det skulle gravera de handlande at hos private ge 6 procent
för penningar, som af banquen eljes fådts för 3, dertil
svarades, at denne förmån, som ej vore landtmannen förund,
skulle vara billig, om banquen lånte speciemynt och jernet
kostade 54 d:r skeppundet; men då det betaltes med 100 d:r,
320 1761, nov. 12. Bankfrågan.
så vöre vinsten stor nog, fast man gåfvo 0 p:c för penningarne.
Härtil kommo, at då privates capitaler i riket kunde giöras
frugtbare, då Frih. Cederhielm nu af ett dess egit capital,
som i dess föräldrars namn utan säkerhet blott för 6 procent
vore uteståendes, viste, hvad svårighet nu dervid mötte.
På alla desse grunder holt Frih. Cederhielm för nyttigt,
at på exportable effecter inga vidare lån af bancjuen måtte
beviljas, utan at de hos private måtte sökas.
Hr v. Stockenström: Sedan det antagits som principe,
at sedelstocken borde minskas, har frågan blifvit, huru det
skulle skie, och deribland är äfven föreslagit, at lån på
exportable effecter skulle förbiudas.
Härvid håller jag i gemen före nödvändigt först böra noga
calculeras, huru stor den roulerande sedelstocken är och
huru stor rikets behof honom erfordrar, emedan deremot
hör vara en riktig equilibre.
En sådan calcul kan endast giöras af Bancodeputation,
som har desse mål under sig, och derföre hade jag trodt
säkrast at blifva vid Secrete Utskåttets tilstyrkande, så framt
man ej vill löpa fara at döma i mörker.
Men som R. o. A. behagat ingå uti ventilation öfver flere
här upläste memorialers innehåll, som röra både den allmenna
dyrheten och växelcoursen med mera, som alt bör
hotas, så lär vara nödigt at separera de särskilt anförde
qusestioner ifrån hvarandra.
Hvad angår lån på exportable varor, så anmärker jag, at
banquens första ändamål är at understödja riket i allmenhet.
Derföre äro lån på fasta egendomar landtmannen beviljade,
äfven som ock köpmän på exportable effecter; men
landtmannanäringen behöfver ej så stor kostnad vid förlager
som slögd och industrie, hvilka fordra capitaler. De 3:ne
stånden, som deltaga i banquen, äro alle lika berättigade at
niuta banquens liielp i sine rörelser och banquen bör efter
calcul låta sine capitaler roulera, eller blifver en skadelig
stagnation i dess rörelse.
Häremot är invändt, at utländske köpmän, för hvars räkning
mästa jernhandelen tros drif vas, af lån på exportable
effecter skulle draga mästa profiten. Men sådant är emot
principen af de til allment understöd härom för detta giorde
författningar, som förfarenheten vist hafva varit nyttige deri,
Bankfrågan.
321
at jernet, som år 1747 gält blott 12 å 13 p. sterb per ton, nu i
Engeland betalas med 18 1/2.
Ville man nu gå ifrån denna principen och utlänningen
finge tilfälle at skicka sine capitaler i stället i vår handel,
så miste riket årl. 800 000 rdr; våra inrikes köpmän, som nu
vist sielfve äga 3/4 af handelen, då utlänningen kanske äger
ungefär 1/4, skulle derigenom försättas i tvång och lidande,
exportvarorne skulle nedsättas i priset och bergsbruken likaledes.
Detta talar jag af ömhet för den principen, at våra jernvärlc
ej böra sättas under utlänningens tvång och otroligt
lidande, och vill min tanka för framtiden hafva i protocollet
förvarad; tilstyrkandes för öfrigt, at det, som denna frågan
rör, måtte till Secrete Utskåttet tilbakars remitteras.
Hr v. E s s e n instämde med remissen häraf til Secrete Utskåttet,
som ägde de härvid nödige uplysningar; kunnandes
han utan slik kunskap ej döma, huruvida lån på exportable
vahror voro skadelige, hälst då han vöre försäkrad, at de på
goda skiäl blifvit tillåtne.
Hr C. Wadenstierna: At som jag hör säijas, bancolån
på exportable effecter skulle vara en ordsak til vår höga
växelcours, är jag ej aldeles öfvertygad om. Jag holler snarare
före den härröra af 2:ne andra grunder, l:o vår underbalance
i handelen och 2:do brist på speciemynt.
Underbalancen i handelen har flere ordsaker, som vårt
öfverflöd emot förre tider i lträselig matlagning, i många och
kostbara slags viner, i kostsamma meubler uti våra hus m. m.
Och som 2:do alla varors värde rätta sig efter myntet, som
nu hos oss består endast i slantar, de där äro myntade til
900 d:r af ett skeppund koppar, som eljes i plåtar blott gälde
ungefär 500 d:r, hvarmedelst följaktel. riksdal, specie blifver
så dyr, så tror jag, att deruti samt uti vårt nu varande krig
rätta ordsaken ligga til den höga växelcoursen. At densamma
med det gifne förslag emot bancolån på rikets exportvahror
skulle kunna hielpas, kan jag icke afse. Tvert om, jag finner
deraf 2 :ne stora olägenheter at befara, nemi. 1 :o om slilce
bancolån uphäfdes, skulle växelhandelen, som nu kanske
roulerar ibland 40 eller 50 personer, då blifva inskränkt
ibland 10 eller 12 af de förmögnaste, som då kunde slå under
sig jernhandelen och sätta coursen i hvad högd de behagade,
efter han då vore i färres händer. 2:do. Blefvo det et
21—452473
322 1761, nov. 12. Bankfrågan.
långt värre ondt, om väre handlande dymedelst tvungos at
falla under utlänningars händer, kostsammare förlag och
drygare procent, än de kunde finna inomlands.
Detta är hvad jag efter mitt ringa begrep härvid funnit at
anmärka; dock som Secrete Utskåttet öfver denna fråga sig
ej fådt yttra; så önskade jag at först derifrån erhålla den
härvid nödige uplysning, då vi sedan sorn välsinnade landsmän
på säkrare grund kunde döma uti så angeläget ärende.
Frih. F. O. Wrangel åberopade sig emot sakens tilbaka
remitterande til Secrete Utskåttet på dess senast häröfver
ingifve memorial. 2:do. At målet en gång blifvit af Secrete
Utskåttet til plena upgifvit; och 3:o at detta eij voro banquens
men rikets sak.
På det inkast, at qusestionerne om lån på exportable effecter
och växelcoursen voro särskilte och här ej borde blandas,
svarades, at Secrete Utskåttet sielf medgifvit, at bancolån och
coursens stegring voro som en ked sammanhängande och
altså på en gång borde afgiöras.
2:do. Det inkast, at det blefvo värre, om jernhandelen underkastades
utlänningen, som sedan kunde nedslå jernpriset,
tvinga handelen och växelcoursen med, det låto väl något;
men om man reducerade det til Frih. Cederhielms simple supposition,
at mästa handelen drefvos för utländsk räkning,
hvilket vore troligt, så funnos lätt, at desse bancolån voro
skaddige och endast tjente til utlänningens förmån, förlag
och rörelse, då väre handlande voro blott commissionairer.
3:o. Fast de än af inrikes handlande med någon egen förmån
nytjades, hvilket icke al tid vore troligt, då emellan
bancolånet och växeltraseringen nödvändigt någon tid måste
förbilöpa, på hvilken interesset förlorades, så försvunno dock
denna nyttan igenom den höga växelcoursen, som altid kom
utlännnigen til godo.
At utlänningen skulle hafva nytta deraf, om bancolånen på
exportable effecter blefvo förbuden, kan jag ej eller finna
utan tror, at han har långt större af den höga växelcoursen.
At slike lån äfven skola befordra jernpriset, af ser jag ej,
efter de ej giöras i speciemynt och ej af utlänningen i proportion
betalas.
At äfven desse lån ej skulle bidraga til växelcoursens stegrande
utan endast de af Hr Wadenstierna anförde ordsaker,
Bankfrågan.
323
medger jag icke utan instämmer öfver denna punct med
Frih. Cederhielm.
Hr Ehren malm anförde, at Secrete Utskåttets hemställande
innehåller 2:ne delar, l:o principen af sedelstockens
minskning; 2:do sätten som dervid föreslås. Ad l:um
viste han, det bättre mynt altid viker för det sämre. Silfver
och guld hade riket för plåtarne, som voro slagne til 540 d:r
skeppundet; desse för slantarne, som höllö 900 d:r af
skeppundet, och sedlarne hade sedan slukat up slantarne.
Deraf härrörde vår nuvarande belägenhet, som i synnerhet
för civilens och militairens löntagare voro ganska svår.
Til dess afhielpande hade väl Secrete Utskåttet föreslagit
vissa låns och interesse indragningar på allehanda fast egendom;
men som de til sederstockens minskande ej giorde
tilfyllest, så länge andre lånsätt continuerades, hvarmedelst
sedelstocken underhöllos, så borde ytterligare medel dertil
vidtagas.
Deribland voro, som Frih. Cederhielm anmärkt, förbud
emot lån på exportable varor såsom i sig sielf skaddige.
At remittera detta mål til Secrete Utskåttet tilbakars, värkade
ingenting och skulle endast utdraga tiden, fördenskull
kunde det här strax afgiöras.
Hr Schönberg uptog til utredande, hvad i anseende til
3 puncten af Frih. Cederhielms memorial mot och med anfördt
var. Han biföll väl, hvad Hr Wadenstierna om väre
tiders öfverflöd samt dermed förknippade dyrhet och höga
växelcours anfördt; men som af Commercecollegii handelsbalance
bevist var, at vi ej stöde i någon handelsundervigt,
så måste antingen vårt öfverflöd eller brist på speciemynt
eller för stor sedelstock vara ordsak til växelcoursens högd.
Til sedelstockens minskande hade Secrete Utskåttet åtskilligt
föreslagit; men som butten därmed eij tyktes vara
vunnen, hade Frih. Cederhielm tillagdt ang:de låns förbiudande
på exportable effecter, hvilke skulle mera värka, än
om man ökte afbetalningarne af lån på fastigheter.
At dymedelst växelhandeln skulle stadna i färres händer
än han nu är, voro ingen liknelse til; och at väre handlande
dermedelst skulle kastas under utlänningen voro ej giörligit,
emedan de både i inhemskes capitaler och hos Jerncontoiret,
sorn hade tilräckelig fond, kunde finna lättare tilgång och
understöd.
324 1761, nov. 12. Bankfrågan.
At af slikt förbud roulancen i riket skulle lida, tyktes ej
följa, om lånsumman ej voro, som sagdt blifvit, mycket stor;
men vore hon åter så stor, at hon influerade i rikets roulance,
så vore det så mycket enligare vår principe, at hon minskades.
At tre stånd äfven lika rätt ägde til bancolån uti befordran
af sine rörelser, det ville han medgifva, men trodde dock
någon limitation dei-vid äga rum och at ej billigt voro, det
hela landet skulle lida för någre handlandes speculationers
skull.
Och i anseende til detta, med hvad mera anfördt blifvit, biföll
han Frih. Cederhielms tanka om förbud emot lån på
exportable effecter.
Hr Bildenschöld instämde deri, at den höga växelcoursen
bör botas, men förut borde sakerne dertil kännas.
Desse voro, enl. hvad Hr Wadenstierna anmärkt, 2:ne; hvartil
Hr Bildenschöld lade den öfverflödige sedelstocken, emedan
öfverflödet i lefnaden aftogo, då tilgången til penningar
minskades; men om ej speciemynt i stället anskaffades, så
blefvo sedelindragningen skadelig, efter hon til den nödige
roulancen snarare borde ökas i samma proportion, som växelcoursen
tiltager; då 100 tunnor guld under 73 mk. cours ej
gälla så mycket som 50 tunnor under al pari cours.
Om således någon indragning skulle af slike lån, som
sagdt är, skie, så borde först kriget och sedan brist på speciemynt
botas.
Men som enl. [ 18]1 § i Riksdagsordningen denna fråga
tycktes höra til Secrete Utskåttets egne göromål och Riksens
Ständer, i fall de än ville densamma som ett rikets oeconomicum
enl. samma § af gior a, likväl borde häröfver inhämta
ali nödig uplysning, hvilken endast ifrån Secrete Utskåttet
kunde erhållas, kunnandes han som edbunden ledamot sig
häruti nu ej mera yttra, så tilstyrkte, at denna qusestion til
Secrete Utskåttets utlåtande måtte remitteras på det sättet,
som han i form af extractum protocolli, som uplästes, hade
projecterat (Bil. 55).
Hr Gyllensvan: På de antagne principer, at sedelstocken
bör minskas och speciemynt i stället anskaffas, kan jag
ej annat än bifalla, at inga bancolån må giöras på exportable
effecter.
Här invändes, at jernhandelen dermedelst skulle lida; men
1 Konceptprotokollet.
Bankfrågan.
325
deremot svaras, at riket härmed intet vinner på utlänningen
utan blott någre väre handlande på medborgare och grufveägare.
2:o. At slikt förbud af lån skulle sätta vår jernhandel
under utlänningens dependence; men sådant kan aldrig ske,
och Jerncontoiret fullgiör sin skyldighet och instruction,
hälst contoiret, då i banquen på hvarje skep:d hammarskatt
får lånas 1000 d:r silf:mt, har sedan 1747 en så considerabel
fond, at den rikel. kan bispringa jernbruken med ytterligare
förlag til nödiga, men eij til öfverflöds behof.
Flere häremot anförde considerationer äro redan af andre
besvarade; dessutom kan intet stånds rätt til lån i banquen
extenderas til en för riket skadelig växelhandels befrämjande,
ej eller böra Jerncontoirets operationer, om de skola vara
nyttige, draga förmån af inrikes, men väl af utrikes handelen.
Jag åberopar mig för öfrigit, hvad jag i mitt insinuerade
memorial emot bancolån på exportable varor haft den äran
at anföra.
Hr Jennings anmärkte d gemen, at man i handel som
i andre mål lätteligen kunde misstaga, om man antingen
dömde derom med alsingen eller en ofullkomlig eller inbillad
kundskap, som dem endast tilkom, hvilka efter ordspråket
för bittida gådt ur scholan.
Fortfarandes ytterl.: Då hos R. o. A. frågan om bancolån
på rikets exportable effecter upkommit, hör jag, at man dervid
endast fäst sig vid jernet, ehuru riket äger flere sorter
exportable varor, som alla således et och samma öde blifvit
underkastade.
Jag åberopar mig, hvad Hr Stockenström redan härom så
grundeligen anfördt, och om jag något tillägger, så sker sådant
ej i den förmätna tankan at kunna meddela någon uplysning,
som torde finnas öfverflödig, utan för egen satisfaction
i framtiden, at ej min tystlåtenhet härvid må räknas mig
till last eller jag å andra sidan måtte misstänkas för egennytta.
Här är anfördt, som skulle det mästa jernet i riket handlas
för utländsk räkning; hvilket af 1747 års Secrete Utskåtts
författningar velat bestyrkas.
Men, gunstige Herrar, åtskilnad i tiden har ock medfördt
skilnad i handelen. Det kunde hända, at ifrån Götheborgssidan
jernhandelen til 3/4 drefvos för utländsk räkning; men
326 1761, nov. 12. Bankfrågan.
det lär vara bevisligit, at om 1747 utlänningen ägde 3/4 i
Stockholmjernhandelen, så äger han nu knapt 1/4-del. Det
är en värkan af Secrete Utskåttets 1747 gorde författning,
och således kan af 1747 års handel ingenting bevisas på handelen
af år 1761.
Om under de här citerade contoir mitt hus til äfventyrs
blivit ment, fast det ej blifvit nämdt, så ehuru jag för
min handel är ingen redo skyldig, kan jag dock til befrielse
för oförtjente tilmälen försäkra, at om jag än ofta nödgats
sälja jern til lägre pris, så har min förlust dervid vittnat om
min oskuld, och har jag altid både såldt och kiöpt för egen
räkning.
At til vår jernhandel skulle fordras ett årl:t förlag af 40
millioner dal. kopp:mt, lärer tåla någon påminnelse, ty när
årl. tilvärkningssumman blott stiger till ungefär 40 millioner,
så lärer ej til förlag fordras mer än ungefär 16 millioner,
hvartil jemte bancolånen altid kan finnas inrikes tilgång
utan utlänsk hielp.
Det skäl, som är tagit af den större styrka utländske köpmän
skola vinna dermed, at de jemte partie- idka minuthandelen,
hvilket jag kallar jernkrämerie, lemnar jag i sitt
fulla värde i anseende til köpmännerne i Londons stad. De
måge fritt få idka sin handtering, och vi böra sköta den oss
tilkommer.
Hvad nu det föreslagne förbudet emot bancolån på rikets
exportable effecter vidkommer, så torde kunna visas, at dermed
den höga växelcoursen ej hämmas utan at det snarare
medför en contraire värkan. At växelcoursen deraf skulle
dependera men ej af undervigt i handel eller af et utrikes
krig, det har jag endast sedt påstås uti Hr Nordencrantz
vackra värk. Deremot lär vara vist, att ehuru Ryssland uti
dess handel har öfvervigt emot andre riken, har dock en
rubel under kriget fallit til 32 styfver, som förut gälde 52.
Om Sverige har någon undervigt, vill jag ej decidera;
kanske existerar någon, men så liten, at han ej förtj enar
reflexion; kanske ock at riket varit på puncten att vinna
öfvervigten, om icke kriget emellan kommit; ty om man
suponerade 10 t:r gulds öfverbalance och et års krig förtärde
10 års exporters profit, så blefvo klart, at väre exporter
blefvo deraf på 10 år lidande.
Det andre, sorn bidrager till växelcoursens högd, är vårt
Bankfrågan.
327
öfverflöd och yppighet. Dervid böra läkemedel sökas. Skulle
man nu falla på den tankan att förbiuda lån i banquen på
jernhandelen, så skulle kiöpman nödgas accordera sitt jern
til uti. i October månad, som det skedde, förr än Jerncontoiret
och bancolån voro 1747 inrättade. Då slöts förlagscontractet
i October mot 8 p:c avance, 2 p:c provision m. m.,
at altså i hop 14 p:c derpå skinnades. Då kiöpman anlitade
utlänningen om penningar förut, svarade han Ja emot preference
til dess jern och 6 p:c interesse. Nu är bland 10 köpmän
knapt en, som så handlar, då de för billigare kunna få
låna i banquen.
Skulle nu åter väre köpmän drifvas til utlänningen at söka
penningehielp, så skulle riket störtas, växelcoursen blefvo ej
hulpen och våra capitaler samt interessen gingo utur riket,
efter tilgången inomlands minskades men behofven deremot
dagel. ökades.
Sådan är saken, som jag nu til min samvetes befrielse til
protocollet yttrat; varandes bevisligit, at de handlande eij
finna sin profit i den höga växelns underhållande, emedan
de utomlands äro skyldige och dymedelst tappa på alla de
penningar, som de behöfva utremittera.
Får derföre den med lån giorde författning ej blifva ståendes,
så beder jag på det högsta, at Secrete Utskåttet först må
höras öfver så angelägne mål.
Om någon häruti anser mig såsom häruti interesserad, förklarar
jag at detta måls afgiörande där ej vilja bivista.
Hr C. Rutenschöld utförde än ytterligare de af Hr
Jennings anförde skiäl; tilläggandes at ostindiske handelen
snarare än dessa bancolån förordsaka växelcoursens stegring,
samt biföll målets åter remitterande till Secrete Utskåttets
utlåtande.
Frih. C. Ridderstolpe deducerade, at sedan Secrete
Utskåttet upgifvit sedelstockens storlek som ordsaken til
växelcoursens högd och bristen på speciemynt, så bör den
reduceras.
Medlen borde ej endast sökas på R. o. A:s räkning, som
med sine låns uppsäijande skulle kiöras ifrån sine faste
egendomar, utan äfven i indragning af lån på exportable varor,
hvilke tjente at hos trassenter befordra växelrytterie.
Ingen kiöpman skulle dymedelst tvingas til utlänningen,
då penningar kunde i riket lånas hos Jerncontoiret och pri
-
328 1761, nov. 12. Bankfrågan.
väte, och månge torde hafva eget förlag, som rätt hushållat
och tänkt på framtiden.
Dessutom voro ej mera skiäl at låna på de exportable effecter
än at låna landtmannen på hö, halm och andre landtproducter.
At desse bancolån med växelcoursens högd hade gemenskap
vore af Secrete Utskåttets upgifvande tydeligt.
At rikets tilgång til nödig penningerörelse dermedelst betogos,
trodde han ej, om ej för dem som ville kiöpa sig mer
egendom.
Dessutom borde man härvid ej hafva endast afseende på
jernet utan äfven på löntagarne i riket, hälst om saken får
förblifva, som hon nu är; den, som har at exportera 80000
skeprd jern, kan contrabalancera alla rikets til växelcoursens
hämmande tilgörande författningar.
Ingen stagnation kunde af slike låns uphäfvande i riket
på någre år existera, och för längre fram fiqge man då taga
nödige mesurer.
At nu remittera detta mål til Secrete Utskåttet tillbakars
skulle giöra ny vidlyftighet, och saken, som redan länge nog
drögt, skulle dymedelst til riksdagens slut utdragas. Jag bifaller
altså Frih. Cederhielm, at bancolån på exportable varor
må afslås, såsom hvartil dessutom i publique cassör, hos
vänner och i Jerncontoiret nog kan tillgång finnas.
Hr T. R u [d] beck conformerade sig med Frih. Cederhielms
tankar, tilläggandes at han ej talte som secrete utskåttsledamot
af den kundskap, han där fädt; men han ville
hafva alla bancolån på exportable varor förbudne, såsom
hvilke äfven hade contribuerat at liksom trappetals föra oss
til nu varande växelhögd. At all grund dertil vore blott et
idealt värk, bevistes deraf, at då a:o 1756 desse bancolån
blefvo tillåtne och för hvarje skep:d jern 60 d:r kopp:mts
lån var utsatt, ville banquen ej derpå låna mera än 40, hvarföre
Jerncontoriet de öfrige 20 måste gifva.
At som här vore invändt, blott 4 millioner årl. til denna
handels förlag behöfdes, det ville han väl så länge medgifva;
men han trodde ock, at en trassent ej behöfde den utvägen
at få penningar utan kunde på kronans lottsedlar och actier
låna 7/8-delar i banquen och kiöpa jern, då han ej behöfde
trassera utan på kort tid, ja, på 2:ne år [kunde]1 blifva
rik.
1 Konceptprotokollet.
Bankfrågan.
329
At bruksägare skulle mista sitt understöd medelst slike
låns förbud vore ej troligt, om Jerncontoriet fullgiorde sin
skyldighet i detta mål; men giorde Jerncontoriet sådant icke
utan vore förvandlat uti et handelscontoir, så vore det tid
för välsinnade patrioter at se op med ögonen och at sådant
hielpa, eljes torde de det försent ångra.
Gref Creutz, Wilhelm: Jag går förbi, hvad i detta
vigtiga ämne mot och med anfördt blifvit, och finner för min
del ej, at Secrete Utskåttets upgifvande något derom förmäler.
Altså kan jag ej bifalla förbud på de omförmälte bancolån,
innan jag fådt se deras grund; summan af deras belopp;
til hvad tid de sträcka sig; hvad influence sådant kunde hafva
i handelen; hvad någon ändring kunde medföra för omdöme
hos utlänningen och hvad vår handel dervid pericliterade.
Jag hör, at penningar i stället hos Jerncontoiret och
hos private skulle kunna erhållas; men om hos private eij
finnes penningar utan snarare skuld, så vet jag ej, hvarföre
på en osäker supposition man skal fastställa något, som skadar
riket; således önskar jag både för sakens vigt och för
ordningens skull at först häröfver uplysas och at Secrete
Utskåttets skyndesamma utlåtande häröfver må infordras.
Hr La n d t m. hemstälte nu, at, som discourserne nog
länge varat, han måtte få giöra proposition.
Bifaller R. o. A., at på exportable effecter inga lån af banquen
må tilstädjas til nästa riksdag?
Detta besvarades med Ja och Nej, och votering begärtes.
Hvarpå Hr Landtm, giorde följande voteringsproposition:
Den,
som bifaller, at uppå exportable effecter inga lån uti
banquen må tilstädjas til nästa riksdag, skrifver Ja; den det
ej vill, skrifver Neij; vinner Nej, remitteras denna qusestion
til Secrete Utskåttet, som deröfver skyndesammast upgifver
sina utförlige tankar til Riksens Ständers plena.
Denna proposition gillades. Härvid anholt Hr von Bohll
e n, at til det återståendes afgiörande i bancosaken plenum
i morgon måtte hållas och anslås.
Hvarmed instämde Frih. F. O. Wrangel.
Hr Landtm, svarade härå, at ett stånd ej allena kunde
hålla plenum och at det ej allenast voro emot Riksdagsordningen,
som i den puncten först af alla stånden borde
ändras, utan ock kunde tjena de öfrige stånden til prsejudicat
330 1761, nov. 12, 16. Bankfrågan.
och föda mycken oordning; hvarförutan samtel. Riksens
Ständer hade determinera! 2 plena i vekan.
Frih. Grönhagen trodde sig befogad at af Hr Landtm,
begära plenum och at han dervid ej kunde anses giöra emot
Riksdagsordningen.
Hr Landtm.: Jag har svarat på det, som Hr von Böhnen
om pleni anslående genast förmälte, hvilket jag ej fant
enl. Riksdagsordningen; men annat är derom anmoda ståndets
Taleman, det är lagligt och billigt.
Hr von Böhnen ville hvarken fela i skyldighet emot
Hr Landtm, eller Riksdagsordningen; men som han viste oss
hafva fler än 2 plena i veckan och at andre stånden1 hållit
särskilte plena, så trodde hans vår värdighet kräfva, at då
R. o. A. begärte et plenum, det af de öfrige Talemännen blefvo
beviljat, som han ock nu hoppades.
Hr Landtm.: Jag respecterar R. o. A:s befallning men
bör ock tillika respectera lagen.
Jag vet, at R. o. A:s värdighet sträcker sig långt; men
deras magt utgiör ej mer än en fierdedel ibland de öfrige
stånden.
Hvad plenidagars utsättande angår, så har detsamma vid
förre riksdagar blott dependera! af Landtm., hvarpå jag beropar
Hr Fältmarskalkens Baron von Ungerns närvarande
vittnesbyrd; men som vid denna riksdag qusestion om deras
utsättande blifvit dragen til plena och där afgiord samt determinerad,
så måste Talemännerne ställa sig sådant til efterlefnad.
Frih. F. O. Wrangel itererade, at vi förr haft tätare
plena och at et stånd tycktes böra efter behag få sammankomma.
Hr R u [d] beck förestälte, at med denna quaestion voteringen
ej borde uppehållas; dock kunde för R. o. A. som
en stor kropp flere och särskilte plena blifva nödige; altså
ville han til denna angelägna sakens afgiörande, som fordrade
mycken tid, med en deputation hos de öfrige stånden
anmäla nödvändigheten, at vi finge några särskilta plena.
Hr Landtm, sade sig sådant hos respective ståndens
Talemän vilja anmäla.
Hr von Böhnen förklarade sig dermed nögd och at
han blott för sakens angelägenhet denna hemställan gordt.
1 Konceptprotokollet: »andre stånd».
Skövde stad. Kammarkollegium. 331
Bordsherrarne upropades och voteringen börjades, som utföll
med 311 röster för Nej samt 460 för Ja, likmätigt det
acterne bifogade underskrifne voteringsinstrument, som
slutel. uplästes.
Hvarefter R. o. A. skildes åt klockan emot nijo.
År 1761 den 16 November.
Måndag.
Plenum begyntes klockan 8.
Justerades protocollerne af d. 7 och den 12 Oct. samt up- justering,
läste [s] sidsta [pleni]1 voteringsinstrument.
Hvarefter föredrogs
1. Borgareståndets extr. protocolli af d. 25 Julii ang:deAng:de Sköfnågot
understöd af hvarj e matlag i riket til den af brände dehieipandeP"
Sköfde stads uphielpade samt om remiss til Secrete Utskåttet
ang:de någon hielp til de publique husens upbyggande.
Detta bifölls i öfrigit; men R. o. A. kunde sig härtil ingen
afgift påtaga.
2:do. Bondeståndets extractum protocolli af d. 7 Sept:r
ang:de fördelningen af en 900 d:r kopp mits i Cammarcollegii
contoir ledig blefven lön emellan 2:ne betjenter derstädes.
Frih. Cederhielm giorde dervid den anmärkning,
hvad fölgder det hade, om enskilte mål, som hörde til collegiernes
åtgärd och ej på ordentel. sätt blifvit hos Riksens
Ständer anhängige, skulle sorn detta directe uptagas och af
Riksens Ständer afgiöras; hemställandes om icke deröfver
någon föreställning hos de öfrige stånden giöras kunde medelst
et extractum protocolli.
Hr C. Rappe med flere instämde häruti så väl som
Hr Landtm.; understödjandes nödvändigheten at enl.
förre författningar intet imediate in plenis blifver uptagit,
som på ordentel. sätt ej inkommit.
Emedlertid remitterades det förra målet til Kammaroeconomiedeputation.
3:o. Secrete Deputations betänkande af d. 13 October
äng:de Majoren Gust. Ad. Snoilskijs besvär öfver prsejudice.
Ligger på bordet.
1 Konceptprotokollet.
332 1761, nov. 16. Lolims besvär.
Capitaine
Lohms besvär.
4:o. Secrete Deputations betänkande af d. 28 Maii öfver
Capitaine vid Artilleriet Lohms besvär över prsejudice.
Frih. G r ö n h a g en trodde, at som Lohm för detta klagat
öfver lidande, hade Generalen Ehrensvärd, som sedermera
ännu gådt honom såsom äldre med förslag förbi, bordt
visa skälen dertil, eller at Lohm vore odugelig, enl. tjenstebetänkandet,
och at dervid ingen arbitrage ägde rum. Således
gillade han ej betänkandet utan tilstyrkte, at Lohm
borde få majors fulhnagt samt tour för alla yngre, som gådt
honom förbi.
Hr Klingsporr: Frih. Grönhagens principe är väl riktig,
dock som det finnes, at Lohm vid senare tillfällen afsagdt
sig tourén til förslag och dervid ej klagat, så kan jag
honom som lidande ej anse, hälst jag honom ej vidare känner
och tror, at avancementerne inom regimentet lära hafva
gådt i sin ordning.
Hr F. Ehrensvärd höll före at Capitaine Lohm som
en gammal man kunde vara nögd med den honom förlänte
pension, hälst hans affaire ej voro at tjena. Hvad dess
brors, Hr General Ehrensvärds, giöromål härvid anginge,
trodde han sådant ej förtjena något åtal. Generalen hade vid
alla dess förslager rådfrågat sig med regimentets officerare
samt fölgdt förordningarne; men Capitaine Lohm hade ej
velat gå til Finland, icke eller til Pommern och således låtit
gå sig förbi, då det hade varit rättvist, at de, som måst giöra
rikets tjenst, hade fädt besväret och denne all förmån.
Hr C. Wadenstierna ansåg för billigt, at de tjenstgörande
officerare ej medelst Lohms befordran måtte förfördelas;
dock som denne vore en gammal officerare, trodde
han majors caractere dock utan tour kunna honom tildelas.
Frih. Grönhagen abstraherade ifrån General Ehrensvärds
giöromål, då han blott påmint om lagen, efter hvilken
han trodt eij vara nog, at Generalen förut om förslaget
hördt Capitaine Lohm, utan hade han kunnat honom i tour
föreslå eller förslaget documentera, om denne varit oskickelig.
Således trodde han, at Lohm vid Artillerieregimentet lidit,
liksom det händt den nyligen uprättade Major Jsegerhielm,
och at han derföre borde erhålla majors fullmagt och tour.
Hr Gyllensvan anmärkte, at då deputation för Ca
-
Lohms besvär.
333
pitaine Lohm ingenting tilstyrkt, hade det skedt på den
principe, at den, som uti commendering låter gå sig förbi
och ej sielf vill gå, bör äfven mista i befordran; det vore
billigt. At åter en chef bör bevisa, hvarföre han vid förslag
går en äldre förbi, är enligit 1756 års tjenstebetänkande
klart, men så tilkommer likväl chefen at pröfva deras meriter,
som han skal föreslå. Hade nu General Ehrensvärd utan
anledning gådt Capitaine Lohm med förslag förbi, så hade
denne deröfver bordt klaga, örn han haft skiäl; men som han
sådant eij giordt, så kan jag ej anse honom för lidande eller
berättigad til uprättelse. Dock om R. o. A. ville giöra honom
som en gammal officerare någon grace, så kunna de bevilja
honom majors caractere, dock af detta dato, och at han må
anses sorn stående i tjenst.
Hr C. Rappe instämde med Hr Gyllensvan, at General
Ehrensvärd förhållit sig härvid efter tjenstebetänkandet och
honom alltså intet kunde tillvitas, at Hr Lohm til ingen uprättelse
vore berättigad, men om han i anseende til sin ålder
skulle få majors caractere, borde det endast anses som
grace.
Hr Klingsporr fant intet skiäl at bevilja slik majors
caractere, såsom hvarmedelst månge i fält tjenstgörande kamer
ater skulle prsejudiceras.
Frih. Ridderstolpe var af samma tanka och at man
ej måtte med grace utvidga lagen för en til andres förfång.
R. o. A. instämde häruti och biföllo Secrete Deputations
betänkande.
Föredrogs Prästeståndets extractum protocolli af d. 7 Au- Ang:de en
qusti ang:de en chymiaeprofessions inrättande vid Aeademien cJ'ynlKC pr”'
y ° 1 fession vid
i Lund; hvartil tillika D:r Christ. Wollin, dock tils vidare Aeademien
utan lön, föreislås. 1 Lund
Bondeståndet
hade detta under d. 10 Aug. bifallit med tilläggning,
at han måtte få den förste lön, som i philosophiske
faculteten blifver ledig, då den yn[g]ste professoren finge
tjena utan til framdeles vacance.
Borgareståndet hade under d. 20 Augusti bifallit Prästeoch
Bondestånden på det sätt, at den lön härifrån undantages,
sorn är philosophiae experimentalisprofessionen tillagd,
hvilken enligit Kongl. Maij :ts uppå Riksens Ständers til
-
334 1761, nov. 16. Kemiprofessuren i Lund.
Ang:de husbehofsbränning
för
Stockh., Göteborg
och
Carlscrona.
styrkande giorde författning af d. 2 November 1752 bör tilfalla
oeconomiseprofessionen, enär hon blir ledig.
Frih. Cederhielm ansåg i gemen detta förslag för
nyttigt til vettenskapernes befordran; bifallandes det således
gärna så väl som den dertil föreslagne person, hälst Riksens
Ständer ägde full rätt at besätta de sysslor, som först inrättades.
Borgareståndets ang:de lönen giorde påminnelse vore
äfven med bevakandet af den tredjes rätt så väl grundad, at
han önskade sig altid på så goda skiäl som nu få med Borgareståndet
instämma, öfver hvars extr. protocolli han nu
önskade proposition.
Densamma giordes nu af Hr Landtm, i anledning af
Borgareståndets yttrade mening och bifölls.
Härpå anmälte Hr Landtm, et af Hr Nordencrantz ingifvit
memorial1 til svar på ett, som Hr örnschöld vid tilfälle
af bancosaken nyligen insinuerat. Som tiden ej tillät at det
nu upläsa, lades det på bordet, jemte det Hr Nordencrantz
får dermed gå til de öfrige stånden.
Hvilket äfven beviljades Hr örnschöld i anseende til sit
memorial.
Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d. 9
Novemb., hvaruti anmäles nödvändigheten at, i fall de tre
städer Stockholm, Göteborg och Carlscrona skola kunna åtaga
sig någon afgift i bevillningen för brännevinsbrännandet,
all husbehofsbränning i desse städer så väl som brännevinsinförseln
ifrån landet nu genast måtte förbiudas.
Frih. Cederhielm ansåg den härvid giorde distinction
af städer såsom besynnerlig och ej billig; at hvad författning
i anseende til städernes bränning giordes, borde den
vara generel och alla utan difference niuta lika rätt.
Således borde alle få bränna eller också ingen, om bränning
vore en landtmannanäring.
Hr Lagersvärd beviste deremot, at skilnaden på städerne
härrörde deraf, at blott desse kunnat åtaga sig afgiften
för salubränningen. Altså til befordran af slik inkomst
för kronan vore nödigt at bifalla förbud emot alt husbehof
sbrännande derstädes; men hvad införseln vidkom, så
ville han den frågan skulle hvila, tils Bevillningsdeputation
inkommer med förslag ang:de städernes bränning i gemen.
1 Tryckt 1762.
Husbehovsbränningen.
335
Hr Rutenschöld förmente, at husbehofsbränningen
i alla städer borde förbiudas och detta mål til Cammaroeconomisedeputations
utarbetande kunde remitteras.
Hr C. Rappe förestälte det vara hvarken nytt eller underligt,
om någon skilnad härvid emellan desse tre städer
och de öfrige blifvit giordt, emedan blott de 3:ne, sorn hafva
bryggaresocieteter, kunnat åtaga sig någon afgift för brännevinsbrännandet.
At förbinda hos dem husbehofsbränningen
vore således nyttigt både at befordra kronans inkomst
och bespara en oändelig quantité spannemål, som med slik
bränning föröddes utan rikets minsta förmån. Och som dessutom
desse städer ej skulle kunna något för salubränningen
betala, i fall bränvinet ifrån landet fritt finge införas, så
funno han skäligt at bifalla Borgareståndets hemställan.
Frih. C. Ridderstolpe instämde deri, at likhet emellan
städer i gemen vore billig, men i detta fall voro med
desse 3:ne en hel annan beskaffenhet och en olika författning
nied dem ej eller ny.
Som han önskat, att aldrig husbehofsbränningen för dem
blifvit tillåten, så ville han nu dess häldre bifalla dess förbud;
men qusestion om införseln ville han måtte ligga, til
Bevillningsdeputations ytterligare project til brännandet
framdeles inkommit.
Hr C. Wadenstierna instämde med Hr Rappe till
bifall på Borgareståndets extr. protocolli; dock som om införseln
qusestion begärts at hvila, så förbehölt han sig vidare
yttrande derom.
Frih. G. Reuterholm biföll Frih. Ridderstolpe; tilläggandes
at som foderbristen gifvit anledning til husbehofsbränningen
för landet, så hade väl de mindre städer men ej
desse 3:ne städer kunnat äga anledning til sådan bränningsfrihet.
Den borde altså nu förbiudas; men den 2:dra puncten
om brännevinets införsel i desse städer trodde han böra
hvila, emedan vi eljes för framdeles författning bundo oss
händerne och städerne torde blifva knappare i bevillningen,
om införseln genast förböds. Och som 3:ne stånd redan
dertil skola hafva samtyckt, så ville han föreslå, at den l:sta
puncten medelst extr. protocolli måtte expedieras; men Borgareståndets
extractium protocolli ligga qvar tils vidare utan
påskrift, kunnandes vi med lika rätt som något annat stånd
uppehålla et af de 3:ne öfrige afgiordt mål.
336 1761, nov. 16. Husbehovsbränningen.
Hr Klingsporr biföll det, sorn för de 3:ne städer på
god grund föreslagit var; ty finge husbehofsbränningen continuera,
så förlorades en stor myckenhet spannemål; och
2:do blefvo ej brännevinsinförseln förbuden, så kunde desse
städer för salubränningen ej contribuera, och således skulle
riket tillika sakna bröd och cronan sin nödiga inkomst.
Frih. Grönhagen: Grunden til skilnaden städer emellan
tror jag i detta mål vara til fyllest uplyst, och bifaller
således, at husbehofsbränningen må där förbiudas, men skulle
nu strax tillika införseln af bränvin där förbiudas, så torde
sedan Bryggaresocieteten eij kunna til så stor afgift beqvämas
som eljes. Jag ville derföre, at detta mål åter remitteras
til Bevillningsdeputation, som kunde inhämta, hvad
städerne i slikt fall ville i contribution betala.
Frih. von Essen deducerade nödvändigheten at ej allenast
bifalla förbudet mot husbehofsbränningen i desse 3:ne
städer utan ock tillika brännevinsinförseln derstädes, emedan
eljes ingen contribution derföre skulle stå at erhållas,
som han dock trodde aparement vara at med 3 t:r guld nu
kunna förökas; och detta kunde så mycket lättare bifallas,
som detta skedde interimsvis och at kunna befordra Bevillningsdeputations
under händer varande arbete med contributionsvärket,
hvarvid alt uppehåll voro skadeligit.
Hr Gyllensvärd biföll den första puncten men var
vid den andra af den tanka, at brännevinsbränningen borde
endast tilhöra landtmannen, då kronans inkomst skulle dubbelt
öfverstiga, hvad af städerne förmodades.
Hr v. Andersson biföll Hr Gyllensvärd med tilläggning,
at äfven i småstäderne, som ödde otroligt spannemål,
bränvinsbränningen och införsel borde förbiudas.
Hr Jennings biföll på de andragne skiäl bägge puncterne
af förbudet. At sex tunnor gulds tilökning i brännevinscontribution
af landet, som kunde föra sitt bränvin til desse
städer, kunde erhållas, om brännandet framgent blefvo
desse städer betagit, ansåg' han för så ovist, som det deremot
vore nödigt at fastställa principen, om desse städer skulle
få bränna afsalu och derföre contribuera eller andre där
äfven skulle få sälja.
Frih. von Essen deducerade, at Bevillningsdeputation
fölgdt den principe, som med desse städer år 1756 vidtogs,
då dem tilläts at inom sig allena behålla brännevins
-
Husbehovsbränningen.
337
lörsälgningen. At calculen om högre afgift af landet för
brännevinsinförseln i städerne voro bedrägelig. At högst nödigt
voro at afgiöra, hvad riket i dess trängande omständigheter
skulle få i inkomst och undersåtarne gifva samt at,
om tiden med bevillningens fastställande utdrogs, så torde
olyckeligtvis deraf blifva ingenting.
Hr C. Rappe biföll, at i desse städer husbehofsbränning
måtte förbindas, men då borde salubränning siubstitueras.
Denne åter skulle ingenting för riket importera, i fall
eij införsel tillika blefvo förbuden in genere, då man lika
fullt sedan hade fria händer at med desse städer om oontributionen
capitulera.
Hr Ehr enni alm biföll den lista puncten; men om
införseln, sorn tycktes vara en landtmannarättighet, ville
lian ytterligare höra Bevillningsdeputations betänkande.
I lika tankar instämde Hr Gyllensvärd.
Hr Schönberg uptog de härvid giorde inkast och deducerade
omständeligen, ,at skilnaden städerne emellan voro
grundad; at sedan man afgiordt om desse 3:ne, man kunde
äfven få tala örn de öfrige. At det gifne förslag bidrogo til
kronans större inkomst, än om man hos landet derföre ville
söka ersättning i större contributioner, hvaruti ingen vordo
ingåendes. At om brännevin efter somliges påstående skulle
blifva en landtmannanäring, så skulle i fall af tillåten införsel
til desse städer lurendrägerie drifvas och tullen snillas.
Bifallandes han således den 1 puncten samt at den 2:dre til
Bevillningsdeputations utarbetande må remitteras.
Hr T. Ru [d] beck hemstälte til Bevillningsdeputations
ledamöters öfvervägande som et förslag at af landet ensamt
erhålla bränvinsafgiften, at nemi. hvart hemman eller mantal
skulle i contribution til kronan betala vist quantum, som
til exempel 15 kronor bränvin in natura, hvilket kronan
sedan til städerne kunde försälja, i hvilka alt brännande
och införsel kunde förbiudas.
Hr Fredric Ehrensvärd var af den tankan, at i
gemen bränvinsbrännande för städerne borde vara förbudit,
efter de dertil införskrefvo utländsk spannemål til underbalancens
märkeliga ökande til fler tunnor guld, och at
snarare landet borde påtaga sig de 3 tunnor guld, som af städerne
derföre mera förmodades.
Frih. Cederhielm begaf sig til bifall på den första
22—482473
338 1761, nov. 16. Husbehovsbränningen.
puncten, vid hvilken han blott af lika ömhet för alla städer
giordt påminnelse. Vidkommande införselns förbindande af
bränvin, sorn tyktes snarare vara en landtmanna- än stadsnäring,
så vore den grundad på afseende af de 3 tunnor gulds
contribution, som af desse städer voro at förmoda.
Men han hemstälte härvid, om icke Bevillningsdeputation
kunde höra Tullsocieteten, om icke den emot all tullens åtniutande
af bränvin ville åtaga sig desse tunnor gulds betalande.
Dermedelst vunno kronan säkerhet i sin inkomst och
städer och land graverades lika.
Hr Landt m. lät härvid upläsa Prästeståndets nyligen
inkomne extractum protocolli af d. 9 November med bifall
på Borgareståndets förevarande extr. protocolli, dock med
vilkor at de, som i de 3 :ne städer få bränna bränvin, åtaga sig
den til fastställande afgift derföre med nästkommande års
början.
Hr L andt m. uptog härefter de af herrarne å ömse sidor
anförde skiäl för at derefter bereda propositionen; men
förestälte dervid, at om R. o. A., som han nu hörde, endast
skulle utlåta sig öfver den första puncten, nemi. husbehofsbränningsförbud,
men upskiuta med den andra om införsel,
i afsigt at få bränna bränvin ansedt som en landtmannanäring,
så skulle expeditionen af detta mål samt hela bevillningen
dermed stadna. Det vöre snart sagdt, at den nu af städerne
förmodade contribution skulle på landet i sådant fall
reparteras, men utvägarne och värkställigheten voro svåra
och skulle möta sådane hinder, som giorde dem inpracticable,
hvarmedelst, som Hr Landtm, önskade sig orätt frukta och
spå, all bevillning til rikets högstnödiga understöd skulle
stadna och saknas.
Frih. Ridderstolpe ansåg quaestion om landtmans
rättighet til bränvinsbrännande som dess näring för särskilt
ifrån de 2:ne förevarande.
Den förste deraf voro man ense om; men om med den
andre något anstånd skulle tagas, trodde han det hvarken
kunna hindra bevillningens göromål, hälst bränvinsinförsel
hvad häldre* i gemen ej är tillåten och det lilla, som kunde få
införas, ej skulle värka något emot bevillningen. Altså voro
ingen fara vid att den puncten hvilade, til Bevillningsdeputation
med sitt project til af giften inkommit.
1 Konceptprotokollet har här ordet »hälst».
Husbehovsbränningen.
339
Frih. von Essen itererade, at slikt upskof skulle hindra
deputations arbete, efter ingen kunde med kronan capitulera
om salubränningen, då han ej viste, om han allena eller
hvem mera därjemte skulle få sälja; skulle således kronan
hafva något at förvänta af slik bevillning, så borde nu in
antecessum all införsel förbiudas, til oontributionsvärket och
författningen för framdeles b lefvo reglerad. Skedde icke det,
så förklarade han til sin ursägt til protocollet, at bevillningen
i detta ämne skulle til cronans förlust stadna af, hvari
han ville vara oskyldig.
En lika reservation giorde Frih. Fabian Löwen, som
äfven var Bevillningsdeputations ledamot.
Hr Landt m. understödde desse tankar til bevillningens
befordran; tilläggandes at bränvinsinförseln så mycket snarare
tyktes kunna förbiudas, som nu ingen införsel till salu
vore tillåten och, om den nu ej expresse förböds, hvar stad
skulle afsäija sig all bevillning för en afsalu, som hon ej
ensamt rådde om.
Hvartil äfven Hr C. Wadenstierna lade fler skiäl,
tagne af omöijeligheten at få den härvid saknade bevillning
ersatt af landet, som redan lär varit påtänkt. Af den föga liknelse
at Allmogen skulle ingå i projectet af 15 kannor bränvins
erläggande in natura af hvart hemman, af nödvändigheten
at skaffa kronan en säker inkomst och af nyttan med
spanmålsbesparingen, som, ehuru lika mycket bränvin consumerades,
med denna författning vunnos, då hvarken underbalancen
skulle ökas eller den nödige spannemålen för
den fattige löntagaren stegrades.
Men Frih. Ridderstolpe yrkade sin förra tanka, at
puncten om införseln utan något hinder för bevillningen
kunde upskiutas.
Hvarmed instämde Frih. G. Reuterholm, Hr Gyllensvan,
Hr Gyllenhammar med flere.
Och blef på Hr Landtm:s proposition af R. o. A. resolverat
på Borgareståndets extr. protocolli och påskrifvit:
Bifalles, at salubränningen i de nämde städer må genast
uphöra, men öfver bränvinsinförseln vill R. o. A. sig yttra,
när Bevillningsdeputation med dess project til af giften inkommer.
Häruppå föredrog Hr Landtm, vid Secrete Utskåttets
oafgjorde extractum protocolli af d. 23 September om banco
-
Ang:de
bancolån på
stenhus i städerne.
340 1761, nov. 16. Bankfrågan.
lån Frih. Cederhielms memorial, 4:de moment, rörande bancolån
på stenhusbyggnad i städerne, hvilket han ansåg för
skadeligit.
Hr v. Carleson yttrade sig häremot enl. bilagde dictamen
ad protocollum (Bil. 56).
Frih. J. Funck conformerade sig dermed, tilläggandes:
At som tre stånd voro garanter för banquen, så kunde
Borgareståndet ej betagas rätten at där äfven få låna. At hus
i städerne voro de fläste mindre förmögnes mästa egendom,
som de kunde låna på. At då husen äro assecurerade, voro de
nog säkre panter för banquen, och at fast man borde minska
sedelstocken, borde det dock ske med den varsamhet, at ej
all rörelse folk emellan kommo at stadna.
Frih. Cederhielm: Som jag väkt denna question uti
mitt memorial, så bör jag visa, hvad skäl jag dertil haft.
Vist äro vackra hus en prydnad för ögonen, men hvad
hielper sken af rikedom, när man invärtes är tiggare, eller
att bo i ett stålt hus, när man deri har hvarken bröd el.
såfvel. Til deras upbyggande fordras otroligt arbete och dagsvärken;
dertil måste folket dragas ifrån landet. Hvad händer
dermed? Jo, at plogen stadnar och murslefven florerar. Sedan
nu huset iär bygdt, hvad fordras ej sedan för mångfaldige
handtvärkare och konstnärer till rummens innanredande.
I fordna tider var man nögd med få rum, nu skal man
hafva salar, förmaker, conversationsrum, sängkammare, cabinetter,
garderobber och särskilte rum för herren och frun.
Så många runi få ej eller vara toma; altså fordras mycken
betjening och livrée at på alla ställen passa up och visa sig.
Dermed drages folket från det nödiga åkerbruket och sysslosättes
med bagateller, och stora palais, som blott magnater
fordom bygdt och bebodt, hafva tämmeligen gådt utföre och
finna många sina likar.
Jag medger, at det är svårt at hindra någon at disponera
des penningar til slik yppighet, men sådant bör åtminstone
ej upmuntras utan snarare tilgången för sådane til penningar
stämmas.
At andre fädt förut nyttja slike förmåner är ej skiäl emot
mig, efter jag ej vil missunna någon den nytta, han deraf
haft.
At tre stånd äro i banquen deltagande och Borgareståndet
altså til lån i banquen berättigade, gior häremot ej til saken,
Bankfrågan.
341
efter flere andre äga hus i städer än borgerskap, efter skilnaden
af stånd emellan riksdagarne ej kan åberopas, vi ej
eller behöfva ståndsvis tilskantsa oss förmåner utan sörja
för riket. Altså fruktar jag ej at härvid i afseende på Borgareståndet
fritt säija min mening.
At genom slike låns förbindande husbyggnaden i städerne
aldeles skulle stadna bör man ej frukta; ty i provincerne, sorn
af städerne blifvit inficierade med samma smak, stadnar
hon intet af, ehuru man1 dertil inga penningar i banquen
får låna; och dessutom kunna ju penningar få lånas annorstädes
än i banquen, nemi. hos private. Dermedelst skulle interesset
undersåtare emellan samt reciproque rörelsen och
förtroendet mera combineras, än eljes skier.
Desse äro i korthet de grunder, hvarpå jag fotat den upläste
puncten i mitt memorial, hvilken jag till gunstigt bifall
vördsammei. recomenderar.
Ankom under detta en Bondeståndets deputation, 12 personer
stark, anförd af Sven Håkansson, sorp jemte
ståndets ödmiuke hälsning anmälte, 1 :o at ståndet funnit
nödigt taga ferier öfver juhlehelgen ifrån d. 7 December til
d. 15 Februarii. 2:do. Anholt ståndet, at Kammaroeconomiedeputations
betänkande om hospitalerne i riket måtte hvila,
tils ståndet sig derom får yttra. 3:o. Recomenderades til afgiörande
ståndets extractum protooolli ang:de skattekiöp på
beneficiehemman.
Hvarpå deputin afträdde.
Hr C. Wadenstierna: Jag skulle säkerligen beflita
mig så väl som någon annan om en klingande rhetorica uti
mitt tal, om jag ej viste, at uti detta uplyste samfund densamma
mindre gäller än skiäl; och vill således i korthet yttra
mina tankar öfver hvad emot bancolån på hus invändt blifvit.
Jag har hördt talas om yppighet i byggnader och denna
stadens många kostbara palais, många och präktiga rum med
mera; den är lyklig, som får se sådane palais, men jag, som
lefver i en mindre circul, känner föga andre än nödtorftiga
hus, hvilka, ehuru de kunna vara stora, likväl äro indelte til
små hushåld. Sådane äro efter de staden öfvergångne vådeldar
både på Norr- och Södermalm upbygde, men palais vet
Bondest:s
putation
1 Detta ord dubbelskrtvet i förlägget.
342 1761, nov. 16. Bankfrågan.
jag där inga. De få, vi hafva, äro af rika familier bygde
långt förr än bancolån på hus tillätes [o: tillätos] /
At i staden finnes mycken glänsande fattigdom, bestyrker
innevånarnes behof.
At af handvärkares nödvändighet i städerne, som drager
folket ifrån landet, brist på arbetare och följaktel. på spannemål
i riket skal existerat, har jag äfven hördt; men då husbehof
sbränningen skulle tillåtas förl. år, sades här vara spannemål
nog i landet, och således lär det skälet försvinna.
Skulle nu lån på hus ej tillåtas, så skulle efter timande
eldsvådor jag och flere fattige blifva husville, och antingen
skulle vi nödgas gå ifrån väre tomter, som eljes efter förordningen
inom 3 år böra vara åter bebygde, eller ock skulle de
rikare inan några år af slike tomter blifva ägare.
Deremot har staden medelst slike lån ej allenast vunnit
förkofring til utrymme, som för riksdagar, för främmande
ministrer, för resande, för oollegier och embetsmän nödigt
erfordras, utan ock medelst stenhusbyggnaden mera säkerhet
för olyckor af eld och brand.
Skulle nu i stället för 3/4, som förut på hus af banquen
blifvit lånte, slike lån efter Secrete Utskottets project förminskas
til 1/3-del, så minskas lika fullt sedelstocken och
hela capitalet blir på 12 år åter indragit. Detta är så mycket
billigare at bifalla, sorn man äfven härvid bör se på likhet
emellan stånd och personer. Ty det tyckes skäligt, att Borgareståndet,
som mästa husen äga, ej böra mista den förmån
af bancolån, som blifvit lemnat utan åtskilnad åt dem, som
äga landtegendomar, och at likhet äfven blir personer emellan,
eljes födes hat och jalousie och den fattige skulle eljes
blifva lidande, hälst då han underkastas någre förmögnare
enskiltes egennytta, tvång och ockrande.
Altså som jag tror bevist, at desse bancolån bidraga til
stadens nytta, til säkerhet medelst stenhusbyggnad för eldsvådor,
til innevånarnes nödiga utrymme, då tvärt om farl.
är, at städer äro trångbodde och at dessutom sedelstocken på
det upgifne sättet snart åter blir indragen; så instämmer
jag för min del med Secrete Utskåttets betänkande och kan
mig derifrån utan votering ej begifva.
Hr Adlermarck medgaf, at financevärket voro i svår
belägenhet; han ville altså gärna vidtaga alla medel til dess
1 Konceptprotokollet.
Bankfrågan.
343
så väl som de betungade låntagarnes hielpande; men som
Secrete Utskåttet vidgår, at sedelstocken i riket är för stor,
så föreslog han, at om banquen skulle hädanefter giöra lån
på hus, de måtte skie i contant speciemynt men ej uti zedlar.
Hr [von] Stockenström: Jag lemnar, at den i riket
varande sedelstock bör minskas; men så länge ej sedlarnes
indragande med speciemynt kan ersättas, så bör dock
på dem vara tilräckelig tilgång, eljes stadnar ali rörelse i
riket folk emellan. Skulle åter banquen på hus lemna lån i
silfvermynt, inan eoursen blefvit fäld, så ginge sådant strax
ur landet. Altså lär ej annan fråga blifva än om lån i sedlar
och hur de skola skie.
At vilja hämma någon yppighet i husbyggnad som sysslosättande
för många arbetare och dagsvärken, lär vara omödjeligt,
ty hvem kan reglera en annans behov af comodité i
dess husbyggnad; ingen byggningsordning är deröfver giord
eller kan giöras, utan bör vara fritt; ej eller tycks det vara
illa, at näringar och handtvärkerier i städerne vinna utkomst
och uppehälle, at de ej nödgas gå ur landet. Altså och som
enl. Secrete Utskåttets project om slike lån sedelstocken
minskas i den mån, som efter en calcul, som här är svår at
giöra, nyttigt är pröfvat, så instämmer jag med Hr Wadenstierna
om den likhet, som bör vara emellan stånd och personer
och med det, som Secrete Utskåttet om banoolån på
stenhus projecterat.
Hr Carl Tersmeden anmärkte det ej vara underligt,
om efter de staden öfvergångne svåra eldsvådor vid dess
återbyggande murslefven florerat. At inga palais blifvit
byggde men väl stora hus för flere hushåll och hyresman.
At bancolånen frälsat mången ifrån rike enskiltes skinnerie
och höga interessen, hvartil nöden efter branden dem eljes
hade drif vit. Altså til billig likhet emellan land och stad
biföll han Secrete Utskåttets hemställande.
Frih. Ridderstolpe ansåg i denna vigtiga öfverläggning
nödigt at svara på någre anförde skiäl.
At observera likhet emellan stånd och personer voro väl
smakligt nog. Han hade den härvid eftertänkt men funnit,
at den medelst af slag af bancolån på hus bäst erhålles; ty
som landtman endast finge låna på jord, så borde ock i staden
endast få lånas på tomter. Den fattige skulle härvid ej
344 1761, nov. 16. Bankfrågan.
eller lida, ty när han presterade erforderlig säkerhet, så
finge han så snart låna som en annan.
Dessutom vore mycket frälse och annan egendom i borgarehänder,
och då vore likhet nog, när alla finge låna på
jord men ingen deremot på hus.
At nu vore en öfverflöd öfver höfvan i husbyggnad i jemförelse
af fordna tider, då alle bodde slätt och smått, undantagandes
någre store herrar, som efter tyska kriget kunde
bygga större; deröfver appellerade han blott til synen, och
at arbetare dertil undandrogos åkerbruket, derom instämde
han med Frih. Cederhielm.
At man hädanefter med samma rätt som för detta borde
få låna på hus, ville han medgie, så framt banquen hade
contant mynt at låna; men då sedelstocken redan voro för
stor, voro betänkeligt at nied ytterligare sedellån honom
öka. At man äfven hos private kunde få låna för lindrigare
interessen torde visas af hofrättens protocoller. Och om lån
söktes utom banquen, skulle privates capitaler komma i
bättre roulance än nu.
At til deras hielp, sorn af eld lidit, något af banquen på
tomterne låntes, kunde medges, men at bancolånen på hus
blefvo så generele som nu, det borde hindras. Sådant hade
förr skedt, och voro det en nödig utväg til financevärkets
hielpande.
Frih. F. O. Wrangel förklarade sig vara emot bancolån
på stenhus. Som skiäl anförde han, at som lånsumman i
banquen på hus, hvaraf de fläste voro pantsatte, ohngefärl.
lärer bestiga sig til 70 tunnor guld, som troddes vara dubbelt
emot alla lån på landtgods, så förslog ej den projecterade indragningen
emot så stor summa, hälst efter lånen ifrån den
ena kiöparen på den andre transporterades. 2:do. Förmälte
Secrete Utskåttet, at bancolån blifvit missbrukade. Det trodde
han deri bestå, at näringsmedlen blifvit förvände, at
arbetarne dragits ifrån landet til Stockholm, (hvarmedelst
bancolånen väl giordt staden vacker men landet öde och
tomt af det nödiga lifsuppehälle.
Ingen fattig kunde med slike låns förbud blifva lidande,
ty hans giöra voro at arbeta men ej at bygga hus, hvilket eljes
voro godt men borde ej ske på landets depense. Ingen
ståndsrättighet led af slik författning, ty desse borde lämpas
efter rikets bästa. Dock skulle han ej vara emot slike banco
-
Bankfrågan.
345
lån, i ifall de kunde skie i reelt mynt, men när de giordes
med imaginairt och sedlar, så fruktade han, at vi til slutet
blott hade papper at bygga med.
Hr von Vicken instämde med de flere herrar emot
bancolån på hus, efter den stora husbyggnad, ehuru1 han1
befriugtade1 architecturen1 likväl1 drogo arbetare från landet
til dess afsaknad och en vidlyftig byggnad gorde hushyrorne
dyrare. Men skulle några lån ytterligare tilstädjas, så borde
deri vara en likhet emellan land och stad och både antingen
endast låna på jord och tomter eller på hus å bägge ställen.
Billigast vore således at blott lemna lån på tomterne, och
deröfver begärte han votering.
Hr Jennings: Vi äro ense uti det syftemål at minska
sedelstocken i riket. Den principen hafva vi gilladt, och när
vi deri äro ense med Secrete Utskåttet, så tyckes vi äfven
kunna förenas i medlen det upgifvit, efter det känner omständigheterne,
hvad sedelstock, som utelöper, och hvad indragning
dervid behöfves. Om vi nu gå från dess giöromål,
så torde den nödige proportion rubbas, som det i akt tagit.
At någon likhet bör vara emellan stad och land, det hörde
jag vid tilfälle af bränvinsafgiften yrkas; hvarföre skulle då
denna likhet gås förbi i andre gemensamme rättigheter, som
är at få låna i banquen.
At flere än blott borgare i städer äga hus är vist men så
ock lika vist, at hus i staden äro borgerlig ägendom och under
stadsrätt.
At ingen lån lemnäs på hus på landet, kommer af differencen
på hus, ty i staden äro de assecurerade och gifva inkomst
och interesse, som är grunden til lån, men på landet
icke.
At yppighet i byggnad är skadelig, medger jag i vist afseende
men i et annat icke; ty skönt någon skulle bygga
öfver sin förmåga, så gå dock penningarne ej ur riket, deremot
befrämjas dermed många näringar, som är det säkraste
medel at dermed föröka folkstocken. Dock som hus ej
äro så reel egendom som landtgods eller äro susceptible af
upodling, så är ock en difference på lånsummorne, och har
Secrete Utskåttet deruti tagit en riktig proportion.
Dessutom lära lån på hus hädanefter bli litet betydande,
1 Dessa ord i konceptprotokollet tillagda i marginalen.
346 1761, nov. 16.
Bankfrågan.
efter, som sagdt är, de fläste hus redan lära [vara]1 pantsatte,
at altså lån på få lära kunna giöras.
At penningar hos privatas cassör kunna hädanefter få i
stället' lånas, är väl möijeligt; men först kan man derom
ej altid vara så säker sorn i banquen, och derjemte underkastas
man penningejudars skinnande och åcker, som medelst
drägelige bancolån härtils blifvit hindrat, och detta
blifver en oumgängelig påfölgd, i fall man den ej söker afhölja
och förekomma.
Prästestån- Härunder upkom en Prästeståndets deputation, 12 persodets
deput. ner
Dess ordförande, Superintendenten Doktor Liitkeman,
näst ståndets ödmiuke hälsning anmälte, 1 :o at ståndet i
anseende til lag och förordningar ej kunnat bifalla R. o. A.
uti duel smålet emellan Baron Flemming och Hr Sass, skolandes
extractum protocolli derom med första inkomma,
hvarjemte aflemnades 2:ne extracta protocolli, det ena om
Bibelns öfversättning och det andra om psalmbokens förbättring.
Deputation afträdde.
Hr T. R u [d] beck förklarade sig med Secrete Utskåttet
instämma ang:de sedelstockens indragning samt med
Frih. Cederhielm emot bancolånen på stenhus, hälst deras
byggnad och yppigheten dervid medelst större dagspenningar
drogo folket ifrån plogen, giorde en tjenstehionsstadga omöijelig
och således stadnade på landets depense.
Om härtils varit tilräckelig spannemål i riket ändå utan
at något behöfdes införskrifvas, så borde dertil som skäl anses,
at öfver 30 000 man utgådt til kriget på Tyska bottn, sorn
icke ätit hemma.
Secrete Utskåttet hade nu blott föx-eslagit en 1/3-dels lån på
hus; så at på et hus af 100 000 d:r värde 33 000 d. skulle
lånas; men när man eftersinnar, at 33 000 d:r äro mer än
interesse för en tunna guld, så lär man finna, at det ej behöfs
mer än lån på 50 sådane hus för at dra ur banquen
äfven så stor sedelstock, som kan inflyta för 50 tunnor gulds
utlånt capital. Dock sorn här påminnes om billigheten at på
något sätt understödja dem, som hielp behöfva, så vil jag ej
aldeles vara deremot utan bifaller, at de måge få låna på sina
tomter samt på stenhus 1/6-del men ej mer.
1 Konceptprotokollet.
Bankfrågan.
347
Hr H. H. Boije anmärkte vid åtskillige här gorde calculer,
at de ej instämde med dem, lian som ledamot i Bancodeputation
i detta ämne där förut sedt och således torde
vara mindre pålitelige. At deputation öfverlagdt om bancolån
och funnit nödvändigheten af något indrag dervid men dermed
ej velat gå för långt at evitera afvund emellan stånd
och personer och ej giöra för stor olikhet emellan dem, som
härtils fädt och härefter behöfva låna, hvilket äfven Secrete
Utskåttet uti dess hemställande giordt; som han för sin del
aldeles biföll, hälst han trodde den föreslagne 9 procents årl.
aifbetalningen af lån på hus vara så graverande, at få hädanefter
vorde sig til banquen vändandes utan snarare söka lån
hos private.
Hr Schönberg biföll väl Frih. Cederhielm deruti, at
någon yppighet vore i husbyggnad, hvaraf hyrorne i synnerhet
för den fattiga blefvo nog graverande. Dock som lån i
gemen på hus ej aldeles kunde afslås och enl. Hr Boije lånsättet
i banquen torde blifva nog svårt, så föreslog han dervid
följande modificationer.
1 :o. At lån i banquen måtte tillåtas på tomter, stadsjord
och trägårdar.
2:do. At lån må tillåtas til et hus åter upbyggande, då
eldsvåda öfvergådt och då trähus vandlas til stenhus.
3:o. Äfven då et hus skal repareras och ifrån förfall befrias.
Hr Ehrenmalm conformerade sig härmed samt med
Hr Bubeck, at på hus allenast 1/6-del af banquen lånas måtte.
Frih. C. Horn medgaf, at banquen borde tjena rikets behof;
men som dess sedelstock nu vore för stor, borde den
väl minskas. Dock om den på en gång nu strax skulle indragas,
skulle riket dervid lida, den artificielle crediten skulle
stagnera och all rörelse afstadna.
Som nu propositionen af åtskillige ledamöter begärtes,
giordes af Hr Landtm, följande.
Bifaller R. o. A., at enl. Secrete Utskåttets förslag en 1/3-del
af värdet får lånas på hus i banquen.
Härtil svarades med Nej och Ja, och votering begärtes.
Hr Gyllensvan önskade, at R. o. A. häri ville foga sig
utan votering; dertil ville han i anledning af flere herrars
tankar, som ömat de fattige och genom eldsvådor lidande, ge
348 1761, nov. 16, 19. Bankfrågan.
det expedient, at jemte bancolån på tomterne det må tilstädjas
1/4-parts lån af husets värde.
Frih. A. Reuterholm ville äfven undvika votering,
hälst han tykte meningarne föga skilde. Somlige ömade landets
behof, somlige stadens; dervid kan et medium tagas.
Säkert och ostridigt är det, at Borgareståndet i denna sak
äro interesserade, hvars hus, när de äro assecurerade, äro
äfven så säkre och fruktbare capitaler sorn landtegendom;
och fördenskull sedan vi af slagit lån på deras exportable varor,
böra vi icke ytterligare gå dem för nära utan öma deras
omständigheter.
At minska sedelstocken är väl vår point de vue; men som
Hr Rubecks project om lån til 1/6-del på hus eij behagat, så
tror jag, at om man vidtager Hr Gyllensvans om 1/4 lån af
värdet, sådant i sedelstocken skal göra liten känning, efter de
mästa husen redan lära stå i banquen och lån på de få än
opantsatte ej gior någon objet.
Altså bifaller jag Secrete Utskottet men [o: med]1 restriction
af lån på hus til 1/4 af deras värde.
Frih. Grönhagen förblef dervid, at ej mer än 1/6-del
af värdet på hus måtte lånas.
Hr C. Wadenstierna holt före at bäst vore bifalla
Secrete Utskottet, som grundat sin uträkning på de kundskaper
af banquens tilstånd, som här felades. Han ville altså ej
ingå uti någon ventilation om 1/4 el. 1/6-dels lån utan biföll
Secrete Utskåttet och begärte deröfver votering.
Hr Landtm.: Sorn R. o. A. öfver någon modification
[ej]2 kunna förenas, så måste jag å nyo giöra den första proposition
öfver Secrete Utskåttets hemställande ang:de bancolån
på hus till 1/3-del af värdet.
Och som den med Ja och Nej besvarades, inrättades proposition
till votering så.
Den, som bifaller enligit Secrete Utskåttets extractum protocolli,
at en tredjedel af värdet på hus får lånas i banquen,
skrifver Ja; den det ej vill, skrifver Nej; vinner Nej, får inga
lån på hus i banquen giöras.
Proposition gillades och bordsherrarne upropades.
Under det man lagade sig til votering, påminte
Hr von Vicken, at i anseende til de flere återstående
1 Konceptprotokollet.
2 Memorialprotokollet
Permissionsfrågor.
349
puncter rörande bancosaken och de annalkande ferierne flere
plenidagar i veckan måtte hållas.
Men som flere begärte, at denna qusestion måtte hvila, så
stadnade ali discours deröfver.
Härpå börjades med upropet til votering, som utföll med
375 vota för Nej och 377 för Ja.
Det underskrefne voteringsinstrument, som är protocollet
bilagdt1, uplästes slutel.
Hvarefter R. o. A. skildes klockan emot nijo.
År 1761 den 19 November
Torsdag.
Plenum klockan nijo.
Justerades protocollet af d. 16 November.
l:o. Uplästes Hr Hårds memorial i anseende til Frih. Grönhagens
förhållande vid sidsta votering.
Som lades på bordet.
2. Föredrogs Frih. Gust. Ad. Horns memorial, deri han
som comenderad til regimentet i Pommern anholler om tilstånd
at här qvarblifva, til dess afgiordt blifvit om dess
öfverstefullmagts tour i arméen.
Och bifölls.
3 :o. Föredrogs Urskillningsdeputations extractum protocolli
af d. 10 October, hvari hemställes, om icke Hofrättsrådet i
Götha Hofrätt von Strokirck, som af hofrätten blifvit nedkallad
til sin sysslas förrättande, måtte få här förblifva, efter
han vore ledamot i Urskillningsdeputationen.
Hr C. Rappe understödde detta, förmenandes at hofrätten
ej varit befogad at kalla den från riksdagen, som i
riksdagsärender voro emploj erad, skönt han ej voro caput
familise.
Frih. F. O. Wrangel holt deremot före at som flere
som extra capita, sorn voro i militairen, måste giöra sin tjenst
vid arméen, där de sleto nog ondt, så borde lika rätt gälla i
civilen. Hr Strokirck, som efter kort tjenst vid Riddarehuset
vunnit befordran och framsteg i hofrätten, borde således,
efter han ej voro caput familise, gå til sine embetes sysslor,
kunnandes dess rum i deputation med någon annan ersättas.
1 Bilagt konceptprotokollet.
Justering.
Frih. Horns
permission.
Ang:de Hofrättsrådet
Strokircks
permission.
350 1761, nov. 19. Dagsverkspenningar
Frih. Cederhielm ansåg, som hade Hr von Strokirch
ej varit befogad at ifrån dess syssla resa til riksdagen, då han
ej är caput familiae.
Frih. G. Reuterholm tilläde sig ej kunna bifalla dess
härblifvande, då dessutom till den ledamot, som i dess ställe
hofrätten adjungerades, dagtractamente måste betalas.
Hr Gyllensvan anförde äfven det vara för detta beslutit,
at extra capita ej utan tillstånd få ifrån sine tjenster
resa til riksdagen.
Afslogs Urskillningsdeputations hemställande.
[4:o]. Uplästes Borgareståndets extr. protocolli af d. 27
Julii, hvari ståndet hemställer, at et processmål emellan
Wachtmeisterske arfvingarne och Bokhållaren Clas Borre,
som nyl. hos Kongl. Maij :t blifvit afgiordt, må af Riksens
Ständer vid denna riksdag uptagas och til Justitiaedeputation
remitteras.
Frih. Cederhielm åberopde, hvad han emot måls imediate
uptagande i stånden vid tillfälle af et Bondeståndets extr.
protocolli om löner i Cammarcollegio för detta yttrat och af
Hr Landtm, då understödt blifvit, hemställandes om icke en
lika föreställning, som då omtaltes, med extr. protocolli i detta
äfven kunde skie.
Frih. F. O. Wrangel anholt, at detta mål, som rörde
dess cousiner och ej gådt laga väg genom Urskillningsdeputation,
ej mätte uptagas.
Hr Ehr enna alm biföll Frih. Cederhielm; och blef detta
mål på fleres begäran lagdt på bordet.
Angtde dags- 5. Föredrogs det på bordet hvilande Gammar-, oeconomienin^fnTi
00^ commercedeputations betänkande af d. 74 Julii ang:de
Västerbottn. viss method til dagsvärkspenningarnes beräknande i Västerbottn.
Äfvenledes Bondeståndets extractum protocolli af d. 3J
Julii.
Betänkandet bifölls.
Vid det häruppå Hr Landtm, framtog til föredragande
de resterande puncter af Frih. Cederhielms memorial rörande
bancolånen,
Ang:de flere anmälte Hr v. Böhnen sig skola önska, at qusestionen
hvarjfvecka* anS :<ie flere plenidagar i hvar vecka måtte blifva afgiord.
Hr von Vicken ansåg för så mycket nödigare at bifalla
flere plenidagar, som man börjat tala om ferier öfver
Flera plenidagar.
351
juhlehelgen och denna bancosaken, öfver hvars särskilte
puncter han föresåg särskilte voteringar hvar plenidag, näppeligen
skulle för ferierne hinna afgiöras.
Som härvid åtskilliga af R. o. A. begärte, at denna fråga
sorn ny måtte ligga på bordet,
så tilläde Hr v. Vicken, at denna qusestion i sidsta pleno,
då han den väkte, blifvit begärd på bordet, och vore således
olagligt at nu detsamma ytterligare begära.
Gref [von] Rosen anmärkte, at detta mål senast vid
voteringens början, och då få varit uppe, utom ordning blifvit
väkt, så at det för lagligit proponerat ej kunde anses.
Hr J ennings tilläde, at som Hr von Vicken rördt frågan
om ferierna, af hvilkens bifall nödvändigheten af flere
plena dependerade, så borde den först afgiöras och denne senare
emedlertid hvila.
Hr C. Rappe anförde, at som Riksens Ständer heslutit
2:ne plenidagar i veckan, så vore quaestion om slikt besluts
häfvande ny. Han ville altså, at hon må hvila, och begärte
deröfver votering.
Hr Gyllensvan androg, att frågan om fler plena för
flere plenidagar sedan varit moverad och vore altså eij ny
utan kunde nu afgiöras.
At nu hålla tätare plena voro så mycket nödigare, som 2
stånd redan afgordt om ferier och vi hade mycket oafgiorde
mål utom bancosaken, hvarmed vi dessförutan ej skulle hinna
til slut.
Väl hade Riksens Ständer faststält 2:ne plena i veckan;
men han trodde, at et stånd ägde sådant ändra, hälst då vi
hade nödigt flere, hvilket han äfven biföllo.
Frih. F. O. Wrangel instämde i samma mening.
Frih. Cederhielm desslikes, som tilläde, at då sidst
Hr von Vicken väkt frågan, hade Hr Wadenstierna begärt,
den måtte hvila på bordet. At flere plena för R. o. A., som
arbetade långsammare än de andre stånden, voro nödige. At
Riksdagsordningen ej stadgar, det alla stånd tillika böra hålla
plena vidare än efter möijeligheten. At friheten at få samlas
är hvart stånds naturl. rättighet, som de öfrige ej kunna förvägra.
Och fördenskull ville han til feriernes början hafva et
additionelt plenum samt således tre i veckan.
Hr C. Wadenstierna förklarade, efter han åberopades,
at då han sidst vid voteringens början upkommit och
352 1761, nov. 19. Flera plenidagar.
hörd! en ny sak vara rörd, hade han väl begärt, at den skulle
hvila, men ej vetat, hvad quaestion varit om, hvilket han trodde
med många saker hända, utan at de derför anses som på
bordet liggande. At ett stånd allena kunde hålla plenum,
funno han inpracticabelt, ty de andre stånden kunde då vid
ett stånds frånvaro ej eller uti deputationerne arbeta utan
måste nödvändigt äfven hålla plena.
Mot feriernes början höllö han väl tätare plena nödige,
men nu ville han saken måtte ligga, tils man sig derpå finge
besinna.
Frih. Ridderstolpe instämde, at saken ej voro ny
utan enligit minnet och protocollet för detta väkt och lagd
på bordet. Äfvenledes i nödvändigheten at, efter riksdagen ej
til juhl kunde slutas och vi hade nog angelägne saker ogorde,
vi för at skynda Expeditionsdeputations arbete något undan
och ej med ogorde ärender fara hem öfver juhl hade före
ferierne flere än de få vanlige plenidagar, hälst vi i arbetet
voro efter de andre stånden. Han önskade vi härom utan disput
ville förlikas och begärte eljes deröfver votering.
Hr von Vicken itererade, at senast den af honom moverade
fråga härom af Hr Wadenstierna blifvit begärd på
bordet, som han ej trodde kunna disputeras.
At hålla tätare och särskilte holt han för R. o. A. äfven så
möijeligt, som för Prästeståndet varit, och så mycket nödigare,
som vi hade mycket deputationsarbete oafgiordt samt
angelägne oeconomiemål och enskiltes angelägenheter, hvilke
borde vara afgiorde för ferierne; hvars afgiörande nu han ej
kunde bifalla utan begärte proposition, om derom nu skulle
ventileras.
Hr C. Rutenschöld holt före at som de flere plenas
nödvändighet grundades på ferierne, så borde frågan om
desse senare först afgiöras.
Gref F. [von] Rosen tilläde, at om på grund af ferierne,
hvilka först borde fastställas, flere plena yrkades, så vore
det en annan sak; men om en ledamot sidst under voteringens
början väckt denna quaestion, så vore sådant ej skedt
efter ordning, som fordrar, at proposition böra skie af Hr
Landtm.
Hr [de] Frese: Huruvida denna quaestion förut är
väckt, derom skal protocollet oss uplysa. Dock sorn accessorium
sequitur suum principale, bör frågan om ferierne först
Flera plenidagar.
353
aifgöras, ty bifalles ej den, behöfvas ej flere plena, och altså
ville han deröfver hafva proposition och votering men ej i
den förra qusestion om plena.
Grefve L. W. Creutz anförde emot flere plena, at de
hindrade deputationernes angelägne återstående arbete med
publique riksvårdande mål, som gingo långsammare, efter
med vederbörande embetsmän och collegier deröfver skulle
plägas communication, som borttog mycken tid; då private
saker deremot såsom kortare mäst härtils ifrån dem til plena
inkommit och nu utgorde det mästa af hvad som voro at
föredragas. Men efter ferierne, då alt deputationernes arbete
inkommit, trodde han tätare plena med mera nytta än nu
kunna hållas.
Frih. A. Reuterholm deducerade, at denna fråga eij
voro ny utan för detta lagd på bordet, hvarvid han så väl Hr
Landtm, som protocollet sig åberopade. At fast Ständerne beslutit
2:ne plena i veckan, ägde vi dock myndighet at hålla et
til i veckan samt exempel derpå så vid förre riksdagar som
vid denne af andre stånd. At sådant voro för oss nödigt, som
arbetade långsammare och voro efter. At vi väl ej afgordt
om ferierne, men 0111 de af 3 stånd beslötos, hade vi svårt dem
at afslå, ehuru betänkelige han dem funno, och då hade vi
dertil blott fyra plenidagar igen, hvilke knapt til bancosakens
afgiörande förslogo.
At deputationerne ej skola hunnit med de angelägnaste arbeten,
undrade han uppå, efter han för trodde sig hördt annat
och de haft 14 månaders tid at arbeta uppå. Han biföll
altså Frih. Ridderstolpes tankar om 3 el. 4 plena i veckan,
och at vi sådant med en deputation de öfrige stånden måtte
notificera, som ej lära anse det för en ovänlighet utan oss
bifalla, enär de fädt höra våra raisoner.
Hr C. Rappe hemstälte, huruvida qusestion om flere
plena sidst blifvit väckt endast i afseende på bancosaken
eller varit densamma som nu eller bör anses som ordentel.
proponerad, då det ej skedt af Landtm.
Sedan höll han före frågan böra bli, hvilket vore nyttigare
att hålla flere plena eller lemna deputation tid at utarbeta
bevillningen och flere angelägne ärender.
Ankom en Borgareståndets deputation, 8 personer starck,
anförd af Assessoren Anthonsson, som jemte ståndets
hörsamme hälsning anmälte, at ståndet förehaft Secrete De
23—482473
-
Borgarest:s
deputation.
354 1761, nov. 19. Flera plenidagar.
putations betänkande ang:de Öfverstelieutenanten Carnalls
öfverklagade lidande samt i behiertande deraf funnit honom
til maj or sindelningen vid Södermanlands regimente och sedan
til öfverstelieutenantssyssla böra förhielpas.
Deputationen afträdde.
Hr von Böhnen yttrade sina tankar därhän: l:o. At
quaestion ej vore ny utan före flere plena af honom och flere
samt senast af Hr Vicken moverad och då begärd på bordet.
2:do. At quaestion om ferierne deremot vöre ny och här ej
vidrörd. 3:o. At flere plena för R. o. A. voro nödige til de
många almenne och enskilte ansökningsmål, hvarmed vi
voro efter. 4:o. At våra plena ej borde ankomma på de öfrige
ståndens Talemäns åtgärd, utan kunde Landtm, på ståndets
begäran dem besörja.
Hr T. Ru [d] beck instämde uti alt detta, uprepandes
förloppet af quaestion hvar gång, hon varit moverad, samt i
nödvändigheten af fler plena för ferierne, hvarförutan Expeditionsdeputation
skulle då intet ha at giöra och vi knapt hinna
til slut med bancosaken.
Vi borde altså arbeta bordet rent til juhl, sedan finge vi
väl mera in ifrån deputationerne; hvarföre han påstod det
vara en vår rättighet at få hålla plenum til våra bordsakers
afgiörande.
Hr Jennings: Jag har begärt saken skulle hvila, efter
jag ej vet, om hon för varit anmäld. Hvad plenidagarne
angår, så vet jag, at Ständers beslut är för 2:ne i veckan,
och tror det gemensamt böra hållas, tils det ändras. Hvad
vidkommer ferierne, instämmer jag med Hr Vicken, som begärt
proposition, om frågan derom skal hvila el. ej.
Hr Klingsporr biföll nödvändigheten af flere plenidagar
såsom medel til vårt ändamål at afgiöra sakerne, hvarmed
vi voro efter; beklagandes våra disputer och tidsutdrägt,
som giorde, at de öfrige stånden i alt förekomma oss af vår
decision.
Hr [von] Stockenström beklagade, at denna frågan
borttogo tiden, han i dag trodt til bancosaken skulle användas.
Plenas reglerande trodde han som et oeconomicum kunna
lemnäs til Landtm, och Talemännerne, som känna sakernes
vigt och äga at dem föredraga.
Om den förevarande fråga voro ny eller ej, kunde ses af
Flera plenidagar.
355
protocollet; dock tyktes billigt, at hon hvilade enl. flores
begäran eller at deröfver voterades.
Hr Lagersvärd conformerade sig med Hr Rubeck,
at saken ej voro ny, åberopandes sig protocollet.
Hr Fredric Ehrensvärd bad om denna saks förlopp
uplysas af Hr L a n d t m.,
hvilken derpå berättade, at för 2:ne plena Hr von Böhnen,
då bancosaken förehades, hade af Hr Landtm, begärt flere
plenidagar, hvarom efter då gifvit löfte Hr Landtm, sedan
tält med de öfrige Talemännerne, som emot ståndens beslut
ej kunnat sig sådant påtaga. I sidsta pleno voro å nyo och
vid slutet af Hr von Vicken derom påminnelse giord; men
saken hade ej blifvit vidrörd, som vidare af protocollet kunde
ses.
Hr Ehrensvärd tackade för denna uplysning och fortfor,
at han nu funno frågan 0111 ferierne först böra afslutas,
kunnandes den om plena snart sedan falla. Sant vore,
at vi behof de flere plena än de andre stånden; men om vi
höllö särskilte, så hindrades antingen deputationerne, som i
anseende til våra många plena haft få arbetsdagar men hade
angelägne mål ogiorde, eller ock om de öfrige stånden då
gingo i deputationerne, så miste R. o. A. sitt votum derstädes.
Frih. Ridderstolpe anförde å andra sidan, 1 :o at under
ett stånds frånvaro i deputationerne de andre ock borde
skiljas åt. 2:do. At vi hade flere plena nödige til de angelägne
måls afgiörande, som han af listan citerade ibland
de 80 derpå upförde til at mota folks omdöme, som säija
oss vara långsamme, och til at bereda sysslor för Expeditionsdeputation.
3:o. At frågan ej vore ny, fast nya skiäl
dervid företedts. 4:o. At betänketid väl skulle kunna medges,
om den eij medförde afslag i sielfva saken, medelst utdrägt
af de 5 blott återstående plena til d. 7 December. 5. At det vore
för friheten farligt at sätta våra plenas hållande under de
öfrige medståndens behag, sorn således kunde dem aldeles
hindra.
Altså som plena borde ökas, efter hvad sakerne det fordrade,
som vid denna riksdag i sommars skedt, då äfven
andre stånd haft särskilte plena, så påstod han, at nu tre
plena i veckan måtte enigt beviljas.
Hr Lannerstierna holt före at saken voro så myc
-
356 1761, nov. 19. Flera plenidagar.
ket ventilerad, at nu deruti kunde voteras. För öfrigit voro
denna sak aldeles ny för honom, dels efter han nyligen ifrån
Pommern vore hitkommen, dels efter vid förra riksdagar
varit vanligit, at plenas determinerande ankommit på
Landtm :s aftal med de öfrige Talemännen. Han förhoppades,
at man nu vordo lemnandes Hr Landtm, samma förtroende
och ej vilja binda honom händerna mera än för vanligit
varit.
Frih. F. O. Wrangel instämde med förut anförde
skiäl deruti, at frågan ej voro ny, åberopandes sig så Hr
Landtm, som protocollet. l:o. At flere plena för oss voro
nödige. 2:do. At det vore en vår rättighet at komma ihop,
som voro ganska örn och derföre angelägen at afgöra. 3:o.
At vi nu följaktel. fastställa 3:ne plena i veckan och det
med deputation de öfrige stånden vid handen gifva. Hvaröfver
han eljes begärte votering.
Hr Bildenschöld förestälte, at, om från riksdagens
början man fölgdt ordning och Hr Landtm, derefter fädt
föredraga och proponera, långt mera saker än nu varit afgiorde.
At emot flere begärte plena voro Riksens Ständers
beslut tydeligt, som allenast utsatt 2:ne i veckan. Och at,
som vi hade en ganska angelägen sak, nemi. den rörande
bancovärket, på bordet, så borde den företagas och denna
under nödig betänketid emedlertid hvila.
Frih. G. Reuterholm androg för qusestions afgörande
som varande ej ny lika skiäl som de flere herrar; desslikes
af nödvändigheten för flere plena. 3:o. Vår rättighet at
de öfrige stånden oåtspordt in pleno samlas bestyrkte han
dermed, at 16 § Riksdagsordm ej nämde om pleni anslående
men blott om ärendernes föredragande af Talemännerne.
A1 fast praxis varit annorlunda, kunde dock stånden som
principaler sådant ändra. At af Riksens Ständer 2:ne plena
blifvit beslutne i hvar veka, det vore at förstå inclusive
men ej exclusive, at ej mer än två skulle hållas.
Hr Landt m. berättade, at då första gången flere plena
blifvit begärte, hade han efter dess då gifne lofven dertil
sökt förmå Talemännerne, utom hvars samråd han aldrig
tiltrodt sig at något plenum anslå emot ståndens beslut.
HrWadenstierna påminte sig äfven detta. Han medgaf,
at i bancosaken flere plena blifvit begärte men ej in
genere som nu, hvilket vore en ny. Dessutom hade för detta
Flera plenidagar.
357
som ock i början af denna riksdag plenas anslående ankommit
på Hr Landtm, och Hrr Talemän; men sedan stånden
sielfve antagit sig saken och utsatt 2:ne plena i veckan, vore
sådant ej mera et ståndets oeconomicum utan et Ständers
beslut, hvari ingen ändring annat än samfält kunde giöras
eller förut af något stånd värkställas. Och som deputationerne
i anseende til de täta plena samt helge- och feriedagar
haft blott 120 arbetsdagar men mycket arbete ännu ogordt,
så ville han till giöromålens befrämjande på begge sidor gie
det förslag, at, om 3 stånd nu biföllo juhlferierne, vi ifrån
d. 1 til d. 7 December måtte dagel. hålla plenum och dertil
2 i veckan, hvarmedelst flere plena vunnos, än om 3 i veckan
skulle hållas, och deputationerne förut fingo tilräckeligare
arbetstid.
Hr von Vicken: At jag til göromålens befordrande
tilstyrkt flere plena, har jag gordt som en rikets och medborgares
vän. At proposition derom ej kommit ifrån Hr
Landtm., tror jag eij olagligit, ty memorialer vet jag böra
til Hr Landtm :s föredragande aflemnas, men med discourser
får hvar och en fritt adressera sig til protocollet.
At bifalla Hr Wadenstiernas proposition om plena ifrån
den l:sta til den 7:de December kan jag icke, ty dermedelst
gingo vi in med de öfrige stånden om ferierne, som vi ännu
ej afgiordt. Altså bör först quaestion om flere plena afgiöras,
sedan kan antalet deraf determineras.
Hr Boije, Hans Hindric: Om denna närvarande
fråga är ny eller förr proponerad än sidst, som jag hörde af
Hr von Vicken under voteringens början, det kan protocollet
uplysa.
At R. o. A. ensamt ville hålla plenum, tror jag hvarken
lagligit eller för samvetet försvarligit, efter de 3 stånd, som
likväl niuta dagtractamente, antingen skulle vara sysslolöse
eller, om de höllö deputationer, skulle vi vår röst deri förlora.
At här upräknats en lista på angelägne deputationsarbeten,
som hos oss ligga oföredragne, dertil lärer ordsaken
drabba på våra disputer och tidsutdrägt. Men flere och långt
angelägnare mål äro hos deputationerne oafgiorde, af hvilka
jag blott vill nämna bevillningen, storskiftsdelningen i Justitise-
och tjänstehjonsordningen i Cammaroeconomiedeputationerne,
som alla kräfva deputationernes obehindrade utarbetning.
358 1761, nov. 19. Flera plenidagar.
Skulle i fall af ferier flere plena finnas nödige, så kunde
Hr Landtm, anmodas at derom med de öfrige Talemän öfverlägga,
då vi undgå at oss nu dermed uppehålla.
Hr Gyllenhammar tilläde, at hvad Secrete Deputation
angår, hade den sitt mästa arbete afgiordt och redan
öfver 100 :de mål expedierat.
Som härvid allment begärtes proposition, yttrade Hr
Landt m., at här voro 2:ne qusestioner drefne, den ena om
frågan skulle som ny ligga och den andra om flere plena
och ferierne. At nu kunna giöra sakerne i ordning, frågade
Hr Landtm, först, om de herrar, som begärdt saken ligga,
ville sig derifrån begifva.
Detta besvarades med Neij.
Frih. A. Reuterholm, Hr R u [d] b e c k, Frih. G u staf
Reuterholm och Hr Lagersvärd påstådde, at
öfver frågans upskof ingen proposition måtte af Hr Landtm,
framställas, efter det vore bevist, at hon ej vore ny och nu i
några timmar redan varit debatterad.
Hr Jennings och Frih. Duvall påstodo deremot,
at ingen debatt varit om at ändra Ständernes beslut om 2:ne
plenidagar, utan blott om den frågan voro ny eller borde
ligga; så at Hr Landtm:s proposition voro aldeles rätt.
Frih. F. O. Wrangel anholt at få utur protocollet
höra, huru med denna fråga vore.
Hvaruppå af Riddarehussecre t eraren berättades,
hvad de förre plena häri passerat samt huru i det sidsta
den af Hr v. Vicken giorde ytterligare påminnelse blifvit
begärd at hvila på bordet.
Frih. von Essen: Saken är således ej ny. Nya saker
läggas eljes på bordet och ventileras eij; hade denna varit
sådan, så hade Hr Landtm, strax afbrutit deliberation derom;
altså hoppas jag nu proposition deröfver.
Prästest:s de- Hr Carl Wadenstierna anmälte sig, men härvid
putation. ankom en Prästeståndets deputation, 8 personer stark, anförd
af Riskoppen Doctor Benzelstierna, som jemte
ståndets ödmiuke hälsning anmälte, 1 :o at ståndet bifallit
de 2:ne stånden om ferier från d. 7 December til d. 15 Februarii
men förlängdt dem tils Februarii månads slut med 13
dagar. 2:do. At til d. 7 December 3:ne plena i veckan til riksvårdande
allmenne ärenders afgörande må hållas; och 3:o
Flera plenidagar.
359
låfvade ståndet at skriffel. meddela dess tankar om Secrete
Utskottets göromål under ferierne.
Deputation af trädde.
Hvarpå Hr Wadenstierna yttrade sig ej vara determinerad
af Prästeståndets yttrade tanka; men sedan han
af protocollet hördt, at den förevarande qusestion värkel.
legat på bordet, altså och emedan vi hafva mycket angelägna
saker på bordet oafgiorde och mitt förslag om 8 dagars
plena mott(!) ferierne ej antagits, så bifaller och tilstyrker
jag 3 plena i veckan til d. 7 December.
Frih. F. O. Wrangel beklagade, at de öfrige stånden
förekommit oss ang:de ferierne, men ville dock nu sine tankar
derom yttra.
Hr Landtm.: Deliberation ang:de ferierne kan til nästa
plenum upskiutas, nu är blott qusestion om flere plena, hvaröfver
ventilation borttagit så mycken tid, sorn til angelägne
mål kunnat nytjas.
Bifaller nu R. o. A., at 3:ne plenidagar måge hållas i
veckan?
Detta besvarades med Ja.
Hr Landtm, proponerade härpå, at vi med en deputation
de öfrige stånden måtte tilkännagifva, at vi instämdt
med Prästeståndet ang:de 3:ne plenas hållande men ej ännu
hunnit yttra oss om ferierne.
Detta bifölls af en del.
Men Hr Ru[d]beck påminte dervid angeläget vara at
låta förstå, det ståndet tror sig dertil som i dess ensak äga
en rättighet, sorn de öfrige ståndens Talemän ej kunde hindra.
Stånden väl men eij Talemännerne ägde dertil rätt.
Frih. Ridderstolpe påminte äfven, at i stället för
instämt borde vi säija, at vi beslutit tre plena; ty man borde
häri hafva en fast fot och ej dependera af de andre stånden.
Hr Landtm.: Om deputation skal säija, at vi beslutit
i stället för instämt om 3 plena, är jag ej emot. Men vid Hr
Rubecks påminnelse om rättigheten at anslå plena uther jag
mig at få anmärka något.
Grunden dertil bör vara lag, enighet och ordning stånd
emellan. Derpå grundar sig Talemännernes giöromål. De föra
ordet, föredraga och böra besörja ärendernes gång hvar i sitt
stånd och hafva ingen annan myndighet än af embetet, som
är ståndets, at de således ej kunna anses som något tertium,
360 1761, nov. 19, 21. Flera plenidagar.
sorn contrabalancerar ståndens magt utan äro bundne vid
Riksdagsordningen.
Altså när qusestion om hur många plena skola i veckan
hållas är af Riksens Ständer en gång afgiord, så är det et
beslut, en lag, sorn Talemännerne ej hafva magt at ändra
utan böra efterlefva, ehvad magt hvart stånd äger öfver sin
Taleman; ty deni tillkommer ej at ingå i qusestiones legis
eller at förtyda et stånds beslut eller lag.
När nu Talemännerne på detta sättet efterlefvat klara bokstaf
ven af Riksens Ständers beslut, så tror jag ej dem lärer
kunna något felsteg emot lag och Riksdagsordning tilläggas.
Men skulle något tvifvelsmål om förberörde rättighet at anslå
plena i anledning af Riksdagsordningen existera, så kunde
sådant uplysas, på det framdeles detta mål til disputers
förekommande måtte vara utredt.
Frih. Ridderstolpe biföll för öfrigit Hr Landtm,
men trodde, at pluralité af stånd eij i alla fall gälde som i
denna qusestion om ett stånds sammanträde in pleno, hvilket
han ansåg som en res privilegii; anhollandes för öfrigit
om plenum nästa lördag.
Hr Landtm, itererade, att qusestion om Riksdagsordningens
förstånd i denna punct kunde til framdeles tagas
under redig öfverläggning, hvarom han sielf framdeles förbehölt
sig at påminna. Ang:de plenum om lördag lofvade Hr
Landtm, sitt bemödande, at sådant vist må blifva.
Frih. F. O. Wrangel biföll Hr Landtm, uti den lista
puncten som ganska angelägen och fordrande betänketid.
Hr von Böhnen tilläde, at då äfven Hr Pecklins memorial
kunde föredragas rörande Talemännen.
Hr von Vicken förbehölt sig at en gång få nyttja
sin tour at tala, efter det eij skedt denna gången och saken
nu vore sluten.
Hr Landt m. ville häruppe låta upläsa Secrete Deputations
betänkande ang ide Major Snoilskis besvär,
men Hr Lagersvärd med flere anhöllo, at bancosaken
måtte vidare företagas.
Hr Land tm. svarade, at han ärnadt i dag densamma
föredraga, om ej annat emellan kommit; men ehuru hon
vore angelägen, så frugtade han dock det nu vara för sent,
efter kl. voro emot ett och dervid flere debatter torde existera,
som skulle utgiöra et eftermiddagsplenum.
Husarregementena. Veteimport.
361
Frih. Ridderstolpe: Vist är saken öm, dock äro de
nu följande puncter deraf mindre betydande; men skulle,
efter tiden är förleden, något annat föredragas, så önskade
jag Hr Landtm, ville taga publique men inga private före.
Föredrogs altså Secrete Utskåttets betänkande af d. [6] Husareregi
November
[o: Oktober] ang:de husarregimenternes ifrån men5ern.csre"
erli terin g.
Kongl. Maij :t dit remitterade ansökning at i anseende til
svårigheterne och brist af tilgång på manskap i de tyska
orterne få recrutera här i Sverige.
Jemte Bondeståndets extr. protocolli, som sådant tilstånd
i anseende til folkbristen afstyrkte.
Hr von Vicken: Den öfverklagade brist på manskap
är ej någon ursägt för capitulanterne, som böra fullgiöra
sitt contract. Jag kan således så mycket mindre bifalla slik
ansökning, som jag gerna ville, at våra värfvade regimenter
finge recruteras utrikes.
Hr La n d t m.: Det, som Hr v. Vicken anfördt, har god
grund. Dessutom har Bondeståndet anfördt om folkbristen;
och har äfven ändamålet med de tyska regimenters upsättande
varit at spara folkstocken i riket.
Härpå giordes proposition: Om R. o. A. biföllo Bondeståndets
extractum protocolli uti detta mål.
Detta besvarades med Ja.
Och skildes härpå R. o. A. klockan efter ett.
År 1761 d. 21 November.
Lördag.
Plenum klockan åtta.
Justerades protocollet af d. 19 October. Justering.
1. Uplästes til justering det extr. protocolli emot utländskt Ang:de brist
hvetes fria införsel, som til de öfrige stånden med Rådets på hveteextr.
protocolli skal afgå; och gillades.
Utdrag af protocollet, hållit hos R. o. A. d. 21 November
1761.
Föredrogs Kongl. Maij:ts genom utdrag af protocollet,
hållit i Rådkammaren d. 30 sidstl. Octobris, hos Riksens
Ständer giorde nådige föreställning ang:de den här i staden
yppade brist på hvete, som upstigit til 64 å 65 d:r kop:mt
för tunnan; i anseende hvartil Kongl. Maij :t til Riksens
362 1761, nov. 21. Veteimport.
Ständers närmare bepröfvande öfverlemnat, om icke den
vid 1756 års riksdag på utländskt hvete lagde afgift til 9 d:r
kop:mt tunnan kunde tils vidare uphöra, på det bristen och
dyrheten på denna slags säd kunde vid nu varande omständigheter
af utifrån inkommande hvete til någon del ersättas
och lindras.
Härvid kom hos R. o. A. i öfvervägande, huruledes den här
i staden nu yppade brist och dyrhet på hvete merendels
härrördt deraf, at brännevinsbrännande til husbehof i det
närmaste medtagit all slags säd, hvarå härstädes något förråd
kunnat gifvas, i en tid, tå hvarken någon säd utifrån inkommit,
ej eller landtmannen hunnit uttröska och til salu
införa så mycket säd, som tilräckeligen kunnat upfylia alle
erforderlige behof både til salu och bränvin.
I anseende härtil finner väl R. o. A. å ena sidan, at nödige
författningar böra vidtagas til förekommande af then här i
staden öfverflödigt tiltagne husbehofsbränningen; men förmodar
tillika å andra sidan, att thetta ändamål vinnes,
brist och dyrhet så väl å hvete som annan slags säd af sig
sielf lärer försvinna, när tilförsel af inhemsk säd tiltager,
hälst uti riket ännu therå finnes ansenligit förråd. Hvarföre
ock R. o. A. för sin del så mycket mer i betraktande häraf
håller betänkeligit at ännu i underdånighet tilstyrka Kongl.
Maij :t til uphäfvande af then å utifrån inkommande hvete
vid 1756 års riksdag lagde afgift til 9 dal. kop:mt tunnan,
som en slik författning ej allenast torde vid husbehofsbränningens
uphörande här i staden i förtid bidraga til vanpris
för then hos landtmannen varande säd, honom til ej ringa
skada och förlust, samt tillika kronan til afsaknad minska
det behof, hvartil förenämde afgift blifvit anslagen, utan ock
gifva anledning til större införskrifning af utländskt hvete
än riket nu kunde behöfva och i samma mån i anseende til
ersättning af rikets behof utomlands öka den redan högdt
upstegne växelcoursen, ther likväl efter R. o. A:s tanka, i
fall någon spannemål skulle behöfvas at nästkommande vår
införskrifvas, bäst och nyttigast är at til then tiden spara
rikets penningar och utgifter, tå större quantum af annan
slags säd än af hvete kan för mindre penningar erhållas,
hvarmed rikets behof, änskönt brist på hvete skulle gifvas,
kan fullkomligen ersättas. Och fant R. o. A. för godt, at
thetta ärende hos de öfrige respective stånden genom utdrag
Husbehovsbränningen.
363
af protocollet til theras benägna ompröfvande på det ömaste
anmäla. Ut supra.
2 :o. Uplästes Frih. Casimir Wredes memorial, hvari han Frih. Wredes
alsäijer det honom af 2:ne stånd som uprättelse tillagde Ny- dS^éfor™
lands infanterieregimente, sedan han förnummit, att Hr Ge- rån.
neralen Biörnberg såsom äldre sig dertil anmält; hemställandes
til Riksens Ständer om sin framdeles uprättelse.
Hr Thure Ru [d] beck trodde om Öfverste Wredes
tour vara afgordt; dock ligger memorialet på fleres begäran
men går til de öfrige stånden.
3 :o. Anmälte Hr Landt m., huruledes Expeditionsdepu- Husbehofstationen
funnit sig ej kunna expediera Ständernes beslut på
Borgareståndets extr. protocolli rörande husbehofsbränning- Göteb:g och
ens och brännvinsinförselns förbiudande i städerne Stock- Carlscronaholm,
Göteborg och Carlscrona i anseende dertil, at R. o. A.
blott afgiordt den förre puncten men upskutit med sitt utlåtande
öfver den senare, tils Bevillningsdeput:n inkommit
med projectet til afgiften; hvarföre ock at vinna någon
värkställighet af denna på nödig inkomst för kronan syftande
författning Hr Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. behagade
sig häri sluteligen utlåta.
Frih. G. Reuterholm: Som vårt utlåtande sidst opskiöts
på goda skiäl och för at ej binda oss händerne vid
framdeles författning om bränningen, så kan jag ej gå derifrån,
ej eller bör denna punct dessförinnan enl. Expeditionsdeputations
instruction expedieras utan väre ledamöter där
törbiudas at expeditionen underskrifva.
Hr Bildenschöld: Så snart stånden sig yttrat, bör
målet expedieras efter pluraliteten, eljes ligger det til riksdagens
slut.
Och som vi förbudit husbehofsbränningen i städerne, så
tyckes mig, at lika kan ske med införseln, hälst landet förut
äger frihet at sälja eller införa bränvin i städerne til salu.
Hr Tersmeden: Jag bifaller förbudet emot införseln,
hälst eljes hvarken husbehofsbränningen i städerne blir
hämmad eller någon bevillning kan afgiöras. När den inkommer
öfver salubränningen, så kan om införseln ytterligare
regleras.
■ Hr Wadenstierna biföll Hr Tersmeden, tilläggandes
emot Frih. Reuterholms erindran om expeditionen, l:o
at expeditionerne af deputations ledamöter ej underskrifvas.
364 1761, nov. 21. Husbehovsbrännjngen.
2:o. At R. o. A:s ledamöter väl kunde förbiudas at samtycka
til någon efter pluralité stäld expedition, men det vore en
betänkelig utväg och emot lagens principe, hvartil han önskade
någon annan måtte vidtagas.
Frih. Ridderstolpe: Denna quaestion rör regeringsprincipen.
Vist har ett stånd rätt att yttra sig, då sådant
förbehållits, när det eij ter giver ser ar, men jag önskade, at vi
häri kunde foga oss.
Hr Landtm.: Här är ej quaestion om rättigheten at
yttra oss men at hielpa den för riket angelägne bevillningen;
det sker ej, om saken ligger, utan då vi yttra oss positivt.
Eljest uphör alt hopp om någon inkomst häraf för riket,
dras ut och blir til intet.
Frih. Ridderstolpe trodde emedlertid den puncten
kunde expedieras af saken, hvari Riksens Ständer voro enige.
Hr Landtm.: Det kan ej skie, efter de öfrige stånden
combinerat bägge puncterne uti deras bifall och ej villja dem
separera.
Hr Ru[d]beck: Rorgareståndet ville hafva qusestio an,
at städerne skola få bränna, afgiord, som jag eij bifaller.
Förbiuda vi nu införseln, innan deputation inkommit ang:de
salubränningen, så bifalla vi quaestio an.
Hr Landtm.: Härvid tappas ingenting. Landet har ej
til stånd at bränna til salu eller införsel, altså följes nu samma
principe, om införsel förbiudes. När projectet til salubränningen
ifrån Bevillningsdeputation upkommer, är frågan
altid öpen, sådant bör vara en landtmannanäring och kan
då ventileras om ytterligare jemkning ang:de införseln för
framtiden.
Frih. von Essen bestyrkte billigheten häraf dermed, at
1756 års förordning, som dock med1 fören ide1 afgift, likväl
förbiuder införseln; at detta förbud nu vöre blott ad interim
ärnadt; at eljes borgare skulle utom städerne låta bränna
mycken säd och bränvin införa; och at en lag, fast elak, vore
bättre än ingen.
Hr Jennings ville förbiuda införseln, hälst dermed ej
säijes, at bränvinsbrännande tilkommo städerne.
Hr Gyllensvärd biföll äfven nu Borgareståndet om
införselns förbud, då vidare yttrande deröfver framdeles, när
1 Konceptprotokollet: >medförde>.
Husbehovsbränningen. Bankfrågan. 365
Bevil Iningsdeputation inkommer, oss förbehålles och societetcrne
i städerne emedlertid ej finge bränna.
Hr Klingsporr instämde härmed och att som ändamålet
vore at vinna någon afgift af städerne medelst desse
förbud, som voro coinbinerade, så borde de som medlen bifallas,
på det expedition må i saken skie kunna.
Frih. Cederhielm biföll äfven införselförbudet, hälst
hon nu ej eller vore tillåten, tilläggandes at landet dervid ej
ledo, som dermed finge sitt bränvin bättre betalt, hälst nog
soldater voro och andre, som det i städerne inpracticerade.
Hr Ehrensvärd biföll, at införseln måtte förbiudas.
Frih. G. Reuterholm itererade, at han ej ginge ifrån
vårt senast tagne mogne beslut i detta mål; at 1756 års bränvinsförordning
såsom för detta uphäfven ej kunde åberopas;
at nu blott husbehofsbränning blifvit tillåten, ehuru dervid
missbruk kunna förelöpa; at städerne med detta införselsförbud
torde syfta på stegring af deras bränvinsförråder;
at han sådant ej ville favorisera utan bli vid vår sidsta resolution.
Men R. o. A. biföllo Borgareståndets tilstyrkande, at bränvinsinförseln
i de nämde tre städer jemte husbehofsbränningen
förbiudes.
4:o. Föredrogs bancosaken och Secrete Utskottets föreslagne
författning, at den i Kongl. Maij :ts förordning af d. 23
September 1756 utsatte årl. afbetalningen af länecapital i
fast egendom må förhöijas i så måtto, at från nästkommande
års början utom interesse afbördas årl. på hufvudstolen, sådan
som den var, när lånet först utlemnades, af alla lån å
säterier, frälse- och skattehemman samt rusthåld 3 procent
men af lån på bruk och hus i städerne sammaledes 5 för
100:de etc. etc.
Uplästes härvid öde puncten af Frih. Cederhielms memorial,
så lydande:
Som Kongl. Maij :ts nådige kundgiörelse af d. 23 September
1756 gifvit rikets inbyggare anledning at tro sig frie och
säkre för all vidare affordring, än där utstakat blifvit och
ögonskenligt är, at intet alla nu pantsatte fastigheter kunna
kasta af sig så många procent, som förevarande Secrete Utskottets
betänkande innehåller, så kan jag intet dertil bifalla
utan önskar, at nyssnemde förordning i den delen blefvo
til bibehållande af fide publica för framtiden stadfästad.
Ang:de
bancolån på
fastigheter.
366 1761, nov. 21. Bankfrågan.
Uplästes Hr Jennings memorial, hvari han beviser billigheten
af Secrete Utskåttets föreslagne författning, samt at
densamma enl:t 18 § i Riksdagsordningen hörer til Secrete
Utskåttets enskilte göromål (Bil. 57).
Memorialet ligger och går til de öfrige stånden.
Uplästes Frih. G. Reuterholms memorial, som beviste, at
1756 års citerade förordning som grundat i fide publica oförkrän[k]t
bör bibehållas (Bil. 58).
Berörde memorial lades på bordet men får gå til de öfrige
stånden.
Hr von Böhnen deducerade utförl. sina tankar, som
instämde med Frih. Cederhielms, emot Secrete Utskottets förslag;
emedan de, som efter 1756 års tydelige förordnande
länt penningar til egendomars inkiöp, som högst gåfvo 6 procents
inkomst, genom de föreslagne procentens tilökning i
betalningen skulle lida uti sin utkomst, nödgas giöra dertil
nya lån hos private eller genom så oförväntad afgift aldeles
ruineras. 2:o. Skulle fides publica derigenom lida. 3:o. Skulle
egendomar dymedelst innan kort falla de mägtigare och i
synnerhet Borgareståndet i händer. 4:o. Vore denna afgift
för landtmannen ogörlig i anseende til tidens dyrhet, contributioner,
tjenstefolks dyrhet med mera.
Uplästes Hr Schönbergs memorial, som tilstyrker, at 1756
års förordning må stå i anseende til redan skedde lån, men
bifaller Secrete Utskåttets förslag i anseende til de lån, som
hädanefter af banquen giöras (Bil. 59).
Ligger på bordet men får gå til de öfrige stånden.
Hr Landtm: Innan Herrarne gå vidare in uti deliberation,
utbeder jag mig at få föreställa något.
Sedan Secrete Utskåttet upgifvit dess betänkande rörande
bancolånen och sedelstockens minskning, hafva R. o. A. ventilerat
och voterat öfver någre puncter rörande samma ämne,
såsom om lån på exportvaror och på stenhus i städerne. Desse
qusestioner hafva R. o. A., som jag äfven giordt, ansedt som
rikets oeconomica och derföre dervid lagdt handen. Men närvarande
mål tyks mig vara af annan beskaffenhet och höra
til de banquen rörande ämnen, som enl:t 18 § i Riksdagsord.
och 4 § af Secrete Utskåttets instruction, som uplästes, hvilka
jemförde tydeligen utstaka, at alt det hörer til Secrete
Utskottets enskilte afgiörande, som rörer banquens inre Bistånd
och hushållning, hvarom man nödvändigt bör hafva
Bankfrågan.
367
kundskap, om man med trygghet skall kunna determinera, 0111
banquen bör draga in sine penningar eller til hvad interesse
han deni kan utelemna. Nu så vida enligit desse lagar slike
mål tydeligen äro til Secrete Utskåttets åtgärd hemskutne,
lär vara nödigt, at desamme först förklaras eller ändras, om
R. o. A. i detta mål behaga ingå; hafvandes jag trodt mitt
embete och min skyldighet kräfva at detta förut hos R. o. A.
anmäla och deröfver begära uplysning.
Hr C. Wadenstierna: Om jag finge ingå i hufvudsaken,
torde jag lätteligen kunna visa, at principen af sedelstockens
minskning äfven borde följas i indragning af lån
på egendomar på samma grund, som med lån på exportable
varor och vid sidsta votering om stenhuslån påstods, samt
at i anseende til alla varors dyrhet och högre pris den ena
tilökte procent lätteligen kunde af betalas; men Hr Landtm,
har så tydeligen vist, at undersökningen häröfver hörer til
Secrete Utskåttet, at jag här vill mig ej deröfver yttra, hälst
jag ej känner banquens tilstånd och hvad han tål.
At fides publica härvid skulle lida, finner jag ej, ty banquen
bör 1 :o hafva samma rätt som en privat, den där kan
utlåna sina penningar men dem efter sine omständigheter
inkräfva. 2:do. Fordrar rikets väl sådan författning nu, som
är så mycket skäligare, som banquen kunde dra in alla sina
lån, hvilke på inga visse år äro utfäste.
Dessutom har, då Secrete Utskåttet för detta notificerat
dess författning med bancolån, plena låtit dervid bero med
fullt förtroende til deras Secrete Utskått. Jag anser fördenskull
någon annan method nu för en betänkelig nyhet och
tilstyrker så mycket mer bifall på Secrete Utskåttets förslag,
som de mäste pantsatte gods äro uti Adelens hand, och torde,
om vi blefvo för lindrige vid afbetalningssättet, de öfrige
stånden dervid taga helt andre författningar.
Hr Landtm, itererade, at om R. o. A. här ville ingå
i saken, de deremot anmälte lagar först borde förklaras el:r
häfvas. Skulle det åter tyckas, at Secrete Utskåttets förslag
vore för private låntagare besvärligt, så kunde målet åter til
Secrete Utskåttets närmare jemkning remitteras, där det
kunde ske med säkrare grund än här.
Hr Klingsporr: Fast Secrete Utskåttets förslag skulle
tyckas för låntagare låta något hårdt, så tror jag dock en
procents tilölcning i afbetalningen vara drägelig nog, och
368 1761, nov. 21. Bankfrågan.
bäst at desse låntagare söka betala sin gäld och [i]1 tid börja
hushålla för sine efterkommandes conservation.
Sedan och som vi til sedelstockens minskning förbudit lån
på exportable varor och jern, som utgiöra de handlandes rörelse,
är det billigt och anständigt, at vi äfven sielfve påtaga
oss något til det dermed påsyftade ändamåls vinnande; eljes
torde de öfrige stånden pålägga oss något mera.
Hr L. M. Uggla anmärkte vid Hr Landtm:s föreställning,
at han ej trodde, at Bancodeputation vore nog autoriserad
at pålägga rikets innevånare en sådan tilökning i afbetalningen
emot 1756 års förordning, den han som helig
ansåg. Dock ville han väl detta mål til Secrete Utskåttet tilbaka
remittera samt bifall [a] 1/2 procents tilökning i årl. afbetalningen,
hvilket likväl något skulle minska sedelstocken.
Hr Aminoff förestälte bevekeligen, hvad svårighet de
genom Secrete Utskåttets förslag skulle iråka, som på grund
af 1756 års författning kiöpt egendom, som knappast gåfvo
interesse til uppehälle och den redan stipulerade procents
betalning til banquen, hälst då landet af krig, contributioner
och missväxt blifvit plågat.
Han påstod 1756 års förordnings bibehållande, emedan eljes
mången skulle ruineras och försättas i förtviflan, och
begärte häröfver votering.
Grefve L. W. Creutz: Det vore ej svårt at visa, at den
af Frih. Cederhielm tagne grund til sedelstockens minskning
och den deraf följande dyrhetens hämmande eij vins, sedan
flere ytterl. få låna i banquen, om ej något af de förra lån
indragas; och äfven 2:do åt [o; att]1 låntagare mindre tryckas
af 1 procents tilökning i afbetalningen än af den en för
stor sedelstock följande dyrhet.
Men som Hr Landtm., giordt oss en prseliminaire qusestion,
så finner jag til svar derå, at enl. 18 § i Riksdagsordn. och
4 § i Secrete Utskåttets instruction detta mål bör höra til
Secrete Utskåttets afgiörande. Och vil altså deröfver här ej
ventilera utan bli vid anförde lagar och beslut.
Bondest:s de- Ankom en Bondeståndets deputation af sex personer, anputation.
förd af Otto Olofsson, som jemte ståndets ödmiuke
hälsning anmälte, 1 :o at ståndet bifallit Prästeståndet angrde
feriernes tagande ifrån d. 7 December til d. 1 Mars; 2:do at
1 Konceptprotokollet.
Bankfrågan.
369
ståndet öfver de af R. o. A. föreslagne 3:ne plena i veckan
sig ej ännu hunnit yttra men framdeles det skola giöra.
Deputation afträdde.
Hr H. H. Boije: Som jag äfven är i banquen skyldig,
skulle jag med de flere herrar vara emot Secrete Utskottets
project, om jag ej vore öfvertygad, at rikets nytta fordrar
sedelstockens minskning, och i Bancodeputation fädt tilfälle
at se de goda grunder, hvarpå Secrete Utskåttet fotadt dess
förslag, som nu är under ventilation. Då för Adelens egendom
blott en procent i stället af de 3 för bruk föreslås, tror
jag det vara ett lindrigt sätt at minska deras skuld. Fides
publica ledo härvid icke, ty bancoförfattningar hafva ofta
för detta efter omständigheterne ändrats, som nyss med lån
på exportable varor, då intet fides publica citerades el. gälde.
Dessutom äro bancoobligationerne så autentique documenter,
at enl. deras innehåll capitalet efter 6 veckor [s] upsäijelse
kan återfordras. Jag bifaller således Secrete Utskottet,
på det de öfrige stånden ej måtte eljes få anledning at äfven
undandraga sig ifrån den projecterade författningen; viljandes
ej underkasta den af Hr Landtm, rörde praeliminaire
quaestion någon ventilation el:r votering, emedan lagen är
klar, at banquens enskilte hushållning eij hörer till plenas
skärskådande.
Hr Schönberg anmärkte, at de af Hr Landtm, åberopade
lagar väl voro riktiga i anseende til tilgiörande författningar
för framtiden; men nu, då quaestion vore at ändra för
förflutne tid och för redan giorde lån, vore det annat. 2:do.
At fides publica härvid skulle lida, efter lånen enligit obligationens
innehåll vore stälte på flere år och således ej blott,
som sagdts, på et halft år. 3:o. At härvid eij giordes någon
ex[c]eption för Adelen, varandes ideen generel rörande alle,
som lånt på egendomar. 4. At vid de förre nylige ventilationer
och voteringar rörande bancolån på exportable varor och
stenhus fides publica och 1756 års författning ej blifvit rörd,
efter vi deruti icke som nu sedt på det redan framfarne utan
endast på ändring för hädanefter. Och således vore det enl.
samma principe, at om någon ändring med afbetalningen til
banquen skulle giöras, den ej måtte sträcka sig til de enl.
1756 års författning gorde utan blott til de hädanefter tilgiörande
lån.
Hr C. Rappe: Efter min tanka rör denna quaestion
24—482473
370 1761, nov. 21. Bankfrågan.
mindre den allmenna rikets än banquens enskilta hushållning
och bör, efter den är hufvudsakelig för banquen, således
enl. 18 § Riksdagsordningen och 4 § Secrete Utskåttets instruction
ej af plena utan af Secrete Utskåttet afgöras, så
framt ej hela bancovärket skal sättas under plenas congnition.
Och kan jag således ej bifalla någon proposition
häruti, inan lagen, som härvid i vägen ligger, blifver förklarad.
At fides publica mera uti denna punct lider än i det, vi
redan emot 1756 års författning om lån på exportable varor
afgiordt, som om stenhuslån ventilerat, kan jag eij finna,
ty utom det at jag anser alla desse puncter såsom banquens
oeconomica, så står tydeligen i obligationerne til banquen,
at lånet är giordt på ett halft år och skal efter sex veckors
upsägning betalas. Men jag går ej längre häruti, efter
jag anser detta mål såsom enl. lag hörande til Secrete Utskåttet.
Hr Rutenschiöld conformerade sig i samma slutmening,
begärandes derom votering.
Hr Gyllensvan anmärkte vid Hr Landtm:s giorde
påminnelse om lagens förstånd öfver detta mål, at sedan
1738 plena altid antagit Secrete Utskåttets ang:de bancolånsättet
föreslagne författningar, hvarvid händt, at rikets allmenna
hushållning i många mål lidit så väl som fides publica,
deruti at man ej för en bancosedel finge en specieplåt
efter dess trykte innehåll. Han hade derföre både tält och
skrifvit härom i dess memorial; förståendes så lagen och
18 § i Riksdagsordningen, at öfver det, som rör oeconomien
i landet, man ägde in plenis sig yttra och ventilera; och dessutom,
som vi ventilerat om lån på hus, utan at de lagar,
som nu åberopats, då funnits ligga i vägen at icke cognoscera
om bancolån, så trodde han saken nu vara densamma. Altså
ville han yttra sin tanka i frågan, om det vid 1756 års författning
skulle förblifva el:r vid det af Secrete Utskåttet föreslagne
ökte afbetalningssätt.
At banquen uti berömlig afsigt hade utlånt penningar, ej
för at tjena Påhl eller Pehr men til rikets upodlande och
för at draga dess slögder unnan främmandes dependence, det
vore bekant; men sedan R. o. A. nu fattadt 2:ne principer,
den ena at skaffa silfvermynt i landet och den andra at sätta
bancosedlar i den valeur, de böra vara emot deras skriftelige
Bankfrågan.
371
innehåll, hvilket ej kan skie, om stocken deraf icke minskas,
emedan sielfva diamanterne af deras öfverflöd skulle vilipenderas,
så ville han för sin del bifalla Secrete Utskåttets project,
hållandes före at den fides publica vore ömast, som åtfölgde
bancosedeln, dess säkerhet, innehåld och påsatte
värde, at eij rikets undersåtare först miste derpå emot reelt
mynt och utlänningen sedan med växelcoursen togo resten.
Hr von Vicken yttrade sig olver de 2:ne förevarande
puncter, nemi. Secrete Utskåttets hemställande och Hr
Landtm:s giorde föreställning. Vid denne senare anmärkte
han, at banquen voro rikets, at väl hvad dervid hemligit vore
tilhörde efter lag Secrete Utskåttet, men när det anginge hvars
och ens skatuller och penningar, trodde han plena äga rätt
at sig utlåta. Misstoge han sig deruti, så vore Hr Landtm :s
quaestion ny och borde ligga på bordet.
Vid den första anmärktes, at hvad om likhet emellan lån
på hus och fast egendom sagdt vore, tolte någon påminnelse,
efter den paritet, som väl borde vara, deremellan ej funnos,
emedan hus i staden värderas efter teglets pris, som en exportable
vara, men faste egendomar åter efter dess ränta.
I anseende til lånens betalning på desse senare höllö han
således före fides publica kräfva, at 1756 års författning
blefvo bibehållen, hälst hastiga och täta rubbningar deruti
voro skaddige.
Hr Bildenschöld anförde emot åtslcillige vid Secrete
Utskåttets hemställande giorde inkast, 1 :o at Secrete
Utskåttet härvid haft afseende på sedelstockens indragning,
utan ock nämndt tidernes omskiften, som kräfdt den föreslagne
ändring. 2:do. At de quaestioner, vi redan gådt in uti
rörande bancolån på exportable varor och hus, och på den
grund men ej på grund af någon pröfningsrättighet af oss
här afgiorde, ej vore like denna närvarande utan varit generele
rörande quaestio an, då denne deremot rör qusestio quomodo
om betalningssättet, som är banquens enskilte. 3:o. At
någon hastig ändring häri ej vore mera skadelig än den totale
ändring om lån på exportable vahror, som vi nyligen
bifallit. At 1756 års författning härvid borde anses som en
helig lag, voro intet skäl; ty enda grunden vid låns och interessens
betalning voro obligationerne, som tydel. förmå, at
capitalerne efter 1/2 års förlopp och 6 veckors upsägning
kunna af banquen återfordras, då förordningen deremot i
372 1761, nov. 21.
Bankfrågan.
allmenhet allenast utstakar vilkoren vid lånen och sättet
dertil.
I hufvudsaken voro än mera at anföra; men han ville endast
hålla sig vid prseliminaire frågan, om enl. 18 § i Riksdagsord.
och 4 § i Secrete Utskåttets instruction detta mål
hörer til plenorum pröfvande eller blott til Secrete Utskåttet.
Han vore af den senare tanka, så i anseende til lagen som
at det vore en ganska örn qusestion, som fordrade kundskap
om banquens behof och tilstånd. Altså och som vi redan nekat
Borgareståndet lån på exportable varor och förmån at
låna på hus är ganska liten, så önskade han, at til någon
jemlikhet af förmåner R. o. A. ville bifalla, hvad Secrete Utskåttet
om lånen på fastigheter föreslagit, eller ock i annat
fall at denna punct til Secrete Utskåttet må åter remitteras
at tilse, hvad lindring dervid ytterligare för låntagare kan
utfinnas.
Prästest:s de- Under detta var en Prästeståndets deputation ankommen,
putation. g personer starck, hvars ordförande Doctor Celsius jemte
ståndets ödmiuka hälsning anmälte, at ståndet til feriernes
början bifallit 3 plena i veckan och för sin del ärnade
dem börja kl. 8 om morgonen, hvilket som et ståndets oeconomicum
det dock velat tilkänna gifva.
2:o. Recomenderade det religion så nära rörande mål,
nemi. Justitiaedeputations betänkande om Doctor Ruthström,
til afgiörande före ferierne.
Deputation afträdde.
Frih. Grönhagen holt före at R. o. A. in pleno hade
rätt at sig öfver denna sak utlåta, efter den vore af Secrete
Utskåttet upgifven och plena öfver dylika mål sig redan förut
yttrat.
Hvad anginge saken, så vöre vist väl, at zedelstocken blefvo
minskad, men det borde ske genom författningar med lån
för framtiden, hvarom man kunde vara betänkt, men at
röra de lån, som voro gorde enl. 1756 års förordning, det
ansåg han ej allenast emot fide publica utan ock som tryckande
månge medbroder i landet, för hvilka han nu talte;
tilstyrkandes at ej ingå uti Secrete Utskåttets förslag utan
bli vid 1756 års författning.
Hr Woltemat förklarade sig uti detta mål eij kunna
ingå, efter han enligit lagen saknade såväl rättigheten der
-
Bankfrågan.
373
til som förmågan i anseende til den dervid erforderl. kundskap
om banquens tilstånd och hushållning.
Frih. von Kocken förenade sig i tankar med Frih.
Grönhagen och begärte votering.
Frih. Gustaf Reuterholm: At bancosakerne höra
til Secrete Utskottet har ingen bestridt, men sen Secrete Utskåttet
sielft denna qusestion til plena upgifvit och vi oss
öfver dylik redan yttrat, vet jag ej, hvarföre plena nu i
denna skola förgifva en dem förut obestridd rättighet.
Och som i saken tyckes nog vara ventilerat, anhåller jag
om proposition deruti.
Hr Jennings deducerade och förklarade de emot Secrete
Utskåttets betänkande giorde inkast, såsom l:o at denna
författning vore en fölgd af principen at minska sedelstocken
och således eij onödig el. oskälig, emedan den, som vil
finem, bör och vilja medlen. At häremot hvarken någon fides
publica eller enskiltes interesse kunde allegeras, då salus
publica fordrade sedelstockens minskning. 2:do. At säterier
voro i årl. afbetalningen med 1 procent lindrigt ansedde och
derifrån, om ändamålet skal vinnas, sig ej kunna undandraga.
3:o. At fides publica deremot äfven så litet kan åberopas
nu som 1756 i anseende til förut varafnde]1 författningar.
4:o. At denna qusestion om indragning af bancolån ej
vore af samma beskaffenhet som de här nyss afgiorde om
banquens utlåningar, emedan till dennes afgiörande man bör
känna banquens omständigheter och dess behof. Altså för at
dra in sedlarne och locka fram speciemynt, biföll han Secrete
Utskåttets hemställande.
Frih. J. A. Hamilton åberopade sig de af Hr Schönberg
och Frih. G. Reuterholm i memorialer anförde skiäl
emot någon ändring i de enl. 1756 års författning redan
giorde bancolån, hälst vid lånen på exportable varor och hus
äfven blott här qusestion varit för framtiden; och begärte
således, at blott om bancolånen för hädanefter proposition
må blifva, hvaröfver han begärte votering.
Hr [von] Stockenström androg, at denna punct ej
vore lika med de förre vi i detta ämne förut afgiordt. At
man härvid borde känna banquens behof, hvars bibehållande
i credit fides publica högst kräfde; dertil borde sedlarne
indragas, til dess de blefvo satte i likhet med speciemynt;
1 Konceptprotokollet.
374 1761, nov. 21.
Bankfrågan.
då banquens conservation sådant fordrade, borde man ej
rätta sig ef [ter] låntagarnes beqvämlighet, eij eller häremot
anse någon fides publica vid 1756 års förordning, som vore
banquens oeconomicum och ej borde hindra den generele
principe at minska sedelstocken til silfvermynts erhållande
i roulance. Men som denna punct enl. de anförde 18 § i Riksdagsordningen
och 4 § Secrete Utskåttets instruction hörde
til Secrete Utskåttet, som endast hade de til dess congnition(!)
nödige underrättelser, så trodde han den här ej
böra afgöras utan til Secrete Utskåttet åter remitteras, som
finge granska de härvid giorde påminnelser och se efter, om
dess upgifne förslag någon jemkning kan tåla.
Frih. Ridderstolpe ansåg denna quaestion för ganska
vigtig, efter deri rördes folkets rätt och 2:do rikets välfärd.
Vid den förra anmärktes i anledning af Hr Landtm:s giorde
fråga, 1 :o at slike mål förut här pröfvats och at detta af
Secrete Utskåttet sielf derföre upgifvit voro ej som enskilt
rörande banquen utan riket. 2:do. At eljes 1756 års Secrete
Utskått skulle tilmälas at hafva sig försedt, då det dess författningar
om lånen til plena upgaf. 3:o. At här nu ej vore
frågan om banquens inre tilstånd, som Secrete Utskåttet tilhörde,
utan om sedelstockens minskning genom lånens indragning,
hvilket rörde hela riket och salus publica. Således
kunde plena såsom banquens garanter med rätta sig häröfver
yttra, hälst eljes Bancodeputation skulle lemnäs för
stor magt, om den kunde determinera til exempel 12 p:c i
årlig afbetalning på bancolånen, och man borde sig det med
stillatigande underkasta.
At fides publica blifvit som i denna qusestion rörd uti de
förre vi om exportable varor och huslån nyl. afgiordt, kan
ej medgifvas, efter deri blott frågan varit om nya författningar,
men ej at röra de gamle. Mera skäl kunde jag härvid
andraga, som jag mig förbehåller vid tilfälle yttra, sedan
afgiordt blifvit, om R. o A. vilja uti saken ingå el. ej; ty
hör saken ej til oss, så är all ventilation deröfver onyttig.
Hr Tersmeden upläste bifogade skriftelige dictamen
(Bil. 59).
Hr Ru[d]beck, Thure: Om riket skal hielpas medelst
någon minskning i sedelstocken, så är angelägnast, at de stora
Bankfrågan.
375
bancolån inskränckas, hvilka som svalgfiskarne giöra mera
skada än de små.
Differencen emellan 6 och 7 procent årlig afbetalning är
ej stor, ty med det förra blir på 16 3/4 år och med det senare
på 14 år capitalet indragit; men de stora lån i banquen böra
hindras, eljes vinnes intet ändamålet.
Hr [d e] Frese biföll Secrete Utskåttets författning som
ländande til vårt ändamål, nemi. sedelstockens minskning.
At den ena procent, som vid afbetalningen blifvit påökt,
skulle gravera låntagarne, funno han icke, emedan gälden
dermed förminskades, som voro en essentiel förmån. At fides
publica under 1756 års författning härvid rördes, trodde
han ej eller, emedan fides publica tvärt om derpå berodde,
at banquen hade bestånd och at enl:t Hr Gyllensvan en 6 d:r
sedel altid blefvo värd en sex d:r plåt, hvarpå Secrete Utskåttet
nu syftat. Mera kunde härvid tilläggas; men förnämsta
frågan voro, om denna punct hörde til plenorum
skärskådande. Hr Frese var i anledning af 18 § Riksdagsord.
af annan tanka.
Om en lika påminnelse vid de förra puncter ej skedt, så
vore skälet, at hon vid dem ej varit å propos el. lämpelig.
Icke eller voro denna författning stäld på den förflutne
tiden eller at den skulle retrogradera utan blott på albetalningssättet
framdeles.
Han önskade således antingen bifall på Secrete Utskåttets
förslag, eller at det måtte tilbaka remitteras til Secrete Utskåttet
at tilse, om lånen på något mindre känbart sätt efter
hand kunde indragas.
Hr T. Ru[d]beck tilläde til sitt förra, at efter obligationerne
til banquen voro stälte på 1/2 år, så skulle sedelstocken
aldrig lättare kunna minskas, än om alla de stora
bancolåncapitaler til hälften blefvo indragne.
Hr Landtm.: Sedan han utbedt sig at nu få giöra
proposition, hemstälte, om R. o. A. ville bifalla, at denna
punct til närmare jemkning finge til Secrete Utskottet tilbaka
remitteras.
Härtil svarades Ja och Nej.
Hr Tersmeden biföll Hr Landtm:s proposition.
Frih. C. O. Wrangel gillade densamma som billig.
Frih. A. Reuterholm vidtog det af Hr Landtm, proponerade
expedient, hvarmedelst vi undgingo at ingå uti
376 1761, nov. 21. Bankfrågan.
quaestiones legis öfver 18 § Riksdagsord. och vi vunno de
enl. Hr Tersmedens anmärkning vid Secrete Utskåttets hemställande
saknade uplysningar så i anseende til 1756 års författning
som andre för framdeles nödige modificationer. Han
tilstyrkte således återremiss til Secrete Utskåttet med tilläggning
at skyndesaml. deröfver inkomma, då vi emedlertid
kunde fortfara med de återstående puncter af Frih. Cederhielms
memorial öfver bancolånen.
Men Frih. G. Reuterholm ville ej begifva sig til återremiss
af et mål, som han tykte nog tydeligt och så länge
redan varit debatteradt.
Härmed instämde flere herrar.
Hr Landtm.: Jag har föreslagit et expedient at dermed
förena Herrarne, men som det ej blifvit antagit, vill jag gå
tilbakars til saken. Och som jag förestält nödigt förut vara
at afgjöres, huru 18 § i Riksdagsord:n och 4 § Secrete Utskåttets
instruction härvid böra förstås, så måste jag deröfver
höra R. o. A:s tankar.
Bifaller då R. o. A., at förber :de §§ så förstås, at Riksens
Ständers plena tilkommer at utstaka sättet til indragningen
af banquens utlånte capitaler på landtegendomar.
Hr von Böhnen trodde, at quaestion endast vore om
hvad procent årl. til banquen återbetalas skulle; men at den
af Hr Landtm, moverade fråga vore ny och således borde
ligga på bordet.
Hr Landt m.: Hr von Böhnens observation har sin goda
grund; men vid den första quaestion har jag i anledning af
min skyldighet at bevaka lagar och instructioner giordt en
praeliminaire, som först bör afgiöras, emedan den andre deraf
dependerar eller förfaller. Vid de förra puncter, som rörde
rikets allmenna oeconomie, har jag ej behöft väcka samma
fråga, men vid denna, som rörer banquens enskilte oeconomie,
har jag ej bordt låta det mig kunna förebrås, at jag
min skyldighet ej observerat.
Hr von Böhnen itererade, det han trodt denna prseliminaire
quaestion vid första puncten snarare ägt rum än
nu, då vi redan avgiordt flere puncter vid Secrete Utskåttets
betänkande.
Han trodde, at Riksens Ständers plena som banquens garanter
ägde magt at denna puncten äfven pröfva, emedan
eljes Secrete Utskåttet lemnades magt til pålaga af 10 pro
-
Bankfrågan.
377
cent, om det behagade. Han önskade altså, at den förra
uuaestion måtte afgiöras och den af Hr Landtm, moverade
som ny ligga på bordet.
Hr L. M. Uggla styrkte til tidens vinnande til bifall
om remiss med Frih. Axel Reuterholms tilläggning.
Frih. F. O. Wrangel åberopade sitt förr ingifne memorial,
som beviste, at denna sak ej voro banquens utan rikets
och fördenskull hörde plena til. Således hade enl :t Frih.
Cederhielms memorial R. o. A. ingådt uti ventilation och
yttrande öfver de föregående puncter, hvarvid som denna
prseliminaire qusestion eij blifvit giord, så tyktes hon nu
komma för sent.
Någon annan beskaffenhet i denne än de förre puncter
kunde han eij eller finna, efter de alle hade lika grund och
voro af Secrete Utskåttet upgifne som medel til sedelstockens
minskning. Om vi derföre nu remitterade denna til
Secrete Utskåttet, sedan vi oss i de förre yttrat, så blefvo
en olikhet och collision i vårt göromål, och, som Frih. Ridderstolpe
sagdt, all ventilation deröfver giordes til onyttig.
Jag begär derföre proposition öfver Frih. Cederhielms 5:te
punct, kunnandes remissen i alternativet vid contraproposition
vidhäftas.
Grefve [von] Rosen yrkade ytterligare skilnaden emellan
denna och de förr afgorde puncter. De hade rördt rikets
allmenna oeconomie, men denna rörde banquens credit
och debet och borde således enl:t anförde §§ Secrete Utskåttet
öfverlemnas.
Frih. A. Reuterholm: Af redligt upsåt har jag nyss
tilstyrkt remissen til Secrete Utskåttet, men på lika grund
kan jag nu eij bifalla Hr Landtm:s senare proposition, ty
öfver de citerade §§ är här nu ingen qusestion; dessutom förmår
18 § Riksdagsordm, at alla rikets oeconomica höra til
Ständernes plenas egit skärskådande och pröfvande. At denna
punct är sådan, bevisar 1756 års förordning och tyckes ej
behöfva vidare svar. Jag itererar dock min öskan, at detta
til Secrete Utskåttet må åter remitteras, som ytterligare kan
oss deröfver uplysa i det, som enl. lag ej är och bör vara
hemligt, och det för än ferierne infalla. Vi undvika dermed
at metaphysicera öfver en qusestio legis, til hvilken jag
för min del nu hvarken vill svara Nej el. Ja.
378 1761, nov. 21. Bankfrågan.
Hr Woltemat: Väl vore, gunstige Herrar, om målet
till Secrete Utskåttet åter remitterades, icke som plena tilhörande
eller med någon föreskrifven tid men i stöd af the
flere förekomne örne omständigheter; men skulle sådant ej
samtyckas, så går jag med bifall til Hr Landtm:s proposition,
finnandes en stor skilnad emellan denne och de förre
delibererade puncterne och det i stöd af 18 § Riksdagsordningen,
som lemmar det, som rikets allmenna hushållning
angår, til plena men de, hvilka som detta röra banquens egen
hushållning, til Secrete Utskåttet; ty observeras den skilnad
icke, utan vi skola öfver alla bancomål deliberera, så vet jag
ej, hvad som skulle blifva hemligt mer.
Altså och som discourserne roulerat på förståndet af 18 §
Riksdagsord., som månge tagit i samma mening som jag, så
är det billigt, at vår tanka i proposition uptages som det
skedt; gillas densamma ej, så begär jag votering öfver proposition.
Hr von Vicken androg deremot, at denna qusestion
ej mindre än de förut afgiorde rörde rikets allmenna oeconomie
och ledde til sedelstockens indragning, som vore deras
gemensamma hut. At prseliminaire qusestion således ej hörde
til den närvarande mera än til de förra puncter. At de
omförmälte §§ ej lågo oss härvid i vägen; ty efter Regeringsformen
voro Ständerne frie och magtägande at förordna
om sig och riket, och hade Secrete Utskåttet ej fädt den
magten att projectera, om det velat, 20 procents afgift på
våra egendomar. Altså trodde han oss utan lagbrott kunna
denna punct afgiöra och begärte fördenskull proposition,
om 6 el. 7 procent skulle på bancolån för egendomar årl.
betalas; men den af Hr Landtm, gorde proposition trodde
han ej äga runi.
Hr J ennings: Jag hade önskat målets åter remitterande
til Secrete Utskåttet, i fall R. o. A. til vinnande af minskning
i sedelstocken ej vilja vidtaga det förslag af nödig indragning
på bancolånen, som Secrete Utskåttet upgifvit,
hvilket bäst vet den löpande sedelstockens storlek och hvad
deraf bör indragas; dock som nu qusestion blott är om proposition
öfver de citerade §§, hvarom Hr Landtm, enl. dess
ed och instruction påmint, så lär först böra determineras,
om de anförde lagar skola ändras eller ej. Sedan skal jag
svara på de flere härvid giorde inkast och kunna visa grun
-
Bankfrågan.
379
den til skälig ändring af 1756 års författning vid denna
punct, hvilket jag äfven nu kunde giöra, deräst ej min tysthetsed
sådant förböd.
Frih. J. A. Hamilton förklarade sig ej vilja votera
öfver den omförmälte lagen [s] 18 § men väl deröfver, om
närvarande quaestion under Secrete Utskottet enl. samma
lag hör el. ej.
Hr C. Rappe observerade, at en del af herrarne velat
förblifva vid 1756 års författning, andre deremot påstådt,
at 18 § Riksdagsord:n förböd dess ventilation in plenis.
Altså vore nödigt at undanrödja lagqusestion, innan man
kunde utlåta sig öfver de 6 el. 7 procent, och borde både
meningarne i proposition uptagas. Denna praeliminaire frågan
hade förut ej ägt rum; ty de förre puncterne om framdeles
lån på exportvaror och stenhus hade rördt allmenna
oeconomien i riket; men denna punct rörde directa banquen
och fordrade noga kundskap om banquens invärtes tilstånd;
hvilket som det enligit lag Secrete Utskåttet tilhörde,
så borde ock denna punct där decideras.
Frih. Grönhagen medgaf Hr Rappe och Hr Wadenstierna,
at de flere herrars contraire tankar borde få rum
i proposition, men påstod äfven, at den dem opponerade
mening äfven deri borde uptagas. Således då Frih. Cederhielms
memorials 5 punct varit materia substrata, hvilken
somlige velat bifalla, somlige åter i anledning af 18 § Riksdagsordningen,
4 § Secrete Utskåttets instruction ej velat
ingå uti, så trodde han proposition böra bli sådan: At den,
som bifaller Frih. Cederhielms 5 punct, skrifver Ja, men
om Nej vinner, anses denna sak som enl. 18 § Secrete Utskåttet
tillgörande.
Hr von W a 11 v [i] j k yttrade sig til prseliminaire
qusestionen öfver 18 §, at han väl ej ansåg denna punct, som
rörde afbetalning, för mera hemlig än de, som rörde utlåningar,
utan att plena kunde bägge cognoscera; men som,
hvad det föreslagne afbetalningssättet vidkom, Secrete Utskåttet
förmält, at rikets väl sådant fordrade, så trodde han
denna consideration för alla enskilta böra äga företräde;
och at plena väl, om de behagade, kunde öka betalningssumman
utan at höra Secrete Utskåttet, men ej minska, hvad
Secrete Utskåttet nödigt funnit böra betalas.
Han lemnade 1756 års författning derhän men ansåg den
380 1761, nov. 21, 24. Bankfrågan.
ej för gällande emot en författning, som rikets bästa fordrade,
hvarefter alt borde lämpas.
Hr Landtm.: Så billigt det är Herrarne i anseende til
deras differente meningar få niuta deras rättighet vid propositionen,
så ömt är det ock, at lag i alla mål i akt tages.
Som jag nu trodt, at närvarande punct rörde de af mig
anförde lagens och instructions §§, så har jag til R. o. A.
hemskutit denna svårighets undanrödjande och deruti endast
efterfölgdt min ed och instruction, hafvandes trodt, at
innan R. o. A. kunde ingå i en punct, som rörde den angelägnaste
delen af bancointeresse och hushållning, 18 §, sorn
tyks sådant endast Secrete Utskåttet förbehålla, bordt vara
uplyst; derom har jag altså i proposition prfeliminariter anhollit
til fullgörande af min embetes skyldighet emot all
framdeles förevitelse; men som R. o. A. ej behaga antaga
den proposition, så hemställer jag, om proposition får giöras
öfver 5 puncten af Frih. Cederhielms memorial.
Dertil svarades äfven med Ja och Nej.
Derpå framstälte i anledning af de stridige tankar Hr
Landtm, följande proposition til votering.
Den, som bifaller, at proposition giöres öfver 5 § af Baron
Cederhielms memorial rörande länebancointeressen, skrifver
Ja. Den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, giöres
ingen proposition häröfver utan anses som et Secrete Utskottet
enskilt tilhörigt mål enl. 18 § Riksdagsordningen.
Frih. Ridderstolpe påminte emot de sidsta orden
enl :t 18 §, at de antingen borde gå ut eller ock tillsättas vid
det första alternativet, emedan så väl de, som velat anse
detta mål som hörande Secrete Utskåttet til, som de, hvilke
velat det såsom et rikets allmenna hushållning rörande mål
in plenis afgiöra, lika varit örne om 18 §:s efterlefnad.
Frih. A. Reuterholm trodde desse ord ej böra förordsaka
någon oro, just för det skälen mot och med stödt sig
på samma §, och gillade således proposition.
Hr Jennings biföll Frih. Reuterholm och ansåg lika,
om de sidsta ord enl:t 18 § ginge ut, hälst protocollet innehöllo
de mot och med anförde skiäl.
Hr Landtm, strök således ut desse sidsta ord, enl. 18 §
i Riksdagsord., hvarmed proposition gillades.
Bordsherrarna upropades och voteringen gick på vanligit
sätt för sig.
Befordringsärenden.
381
Vota voro för Nej 316 och för Ja 409 enl. det protocollet
bilagde underskrifne voteringsinstrument, som til slut uplästes;
hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 9 om aftonen.
År 1761 d. 2 4 November.
Tisdag.
Plenum klockan 9.
Justerades protocollet af d. 24 October.
1 :o. Uplästes Hr Hökenbergs memorial om nödvändigheten,
at til de sökandes efterrättelse alla tjenstevacancer noga
med avisorne måtte notificeras.
Remitterades til Secrete Deputation.
2:do. Fältmarskalken Frih. von Ungern-Sternbergs memorial
ang:de i Pommern varande officerares löner.
Remitterades til Secrete Utskåttet.
Hr Philip Bonde och Hr [von] Hasenkampff
recomenderade detta til skyndesamt afgiörande.
Och Hr Landtm, förmälte, at efter möijeligheten dermed
skulle skyndas.
Föredrogs Secrete Deputations betänkande af d. [8 Augusti
1761] ang:de Ryttmästaren Ählbergs öfverklagade prsejudice
och uprättelse.
Liger på bordet; förbehållandes sig Hr U 1 f [v e n] c 1 o [u],
at det måtte hvila, tils Secrete Deputation inkommit om
uprättelse för de flere ryttmästare, som äro äldre än Ahlberg.
Frih. J. A. Hamilton anholt om föredragandet af ett
Öfverstelieutenanten Gref Fredric Posses insinuerade memorial,
som blef upläst, rörande den öfverstelieutenanten
Durietz framför honom tillagde uprättelse.
Detta begärtes på bordet.
Vid betänkandet rörande Ryttmästaren Ahlberg uplästes
jemte anmälan at få dermed gå til de öfrige stånden
Hr Philip Bondes,
Hr Gustaf Adolph Schmitterlevs,
Hr Beckfries,
Hr Glanzenstiernas och
Frih. Mag. Armfeldts memorialer och påminnelser,
hvilka alla remitterades til Secrete Deputationen.
Justering.
382 1761, nov. 24. Om Bonde och Bielke.
Härvid anmälte Hr Gyllensvan, at som genom Hr
Riksrådets Frih. von Höpkens bortgång en vacance voro i
Rådet, hvilken enl:t 1739 års förordning genast borde besättas,
så anhöllo han, at hos Borgareståndet å nyo påminnelse
måtte giöras om sakens afgörande, som rörde de 2:ne
Hrr Riksens Råds Grefvar Bondes och Bielkes återinsättande
i Rådet.
Hr Landt m. hemstälte, om, i fall sådant skulle R. o. A.
behagas, icke et extractum protocolli derom kunde upsättas
och afgå.
Frih. Cederhielm trodde, at til at befordra värkan
af slikt extractum protocolli deputation, som det aflemnade,
borde hos Borgareståndet vänta, til dess svar derå påskrifvit
blifvit.
Härmed instämde Hr Hasen kampff.
Hr C. Wadenstierna biföll väl Hr Gyllensvans föreslagne
påminnelse medelst en deputation til Borgareståndet
men anmärkte, att 1739 års förordning blott angingo de vid
riksdagens början varande vacancer, då deremot vanligit
vore, at de, sorn under riksdagen existerat, ej för än vid
dess slut besättas.
Hr Landt m. proponerade härpå, om ett extractum protocolli
til Borgareståndet skulle afgå med påminnelse om
expedition i saken rörande de 2: ne Hrr Riksens Råd i anseende
til den existera[n] de rådsvacancen.
Detta bifölls.
Frih. F. O. Wrangel: At deri någon viss dag, inom
hvilken vi väntade deras yttrande, måtte utsättas; men
Hr L. M. Uggla holt det nog, om vi begärte positivt svar;
hållandes ej eller tjenligit, at deputation skulle vänta där,
tils de detsamma erhållit.
Hr Lagersvärd ansåg för nödvändigt, at Talemännerne
öfverlade, huru expeditionen skulle befordras i de
mål, som uppehållas af ett stånd, sedan de af 3:ne äro afgiorde.
Hr Landtm, berättade, at han af Borgareståndets Taleman
erhållit den underrättelsen, at ståndet genom votering
fastställt at ej företaga detta mål förr än vid riksdagens
slut; men at, sedan genom Hr Riksrådets von Höpkens bortgång
en vacance i Rådet timadt, saken tyktes vara ändrad
och kunna gifva anledning til målets åter uptagande, och
Saltfrågan.
383
deröfver torde svaret på vårt extractum protocolli kunna
gifva en nödig uplysning.
Hvilket Hr Gyllensvan förklarade vara dess tanka
enligit.
Och bifölls på Hr Landtm :s proposition, at detta
extr. prot. i dag skulle med en deputation afgå.
Hr L. M. Uggla påminte om nödvändigheten, at expeditionen
ang:de saltsaken ifrån Borgareståndet och den ang:de
stapelstäderne ifrån Bondeståndet såsom angelägne publique
mål måtte för ferierne befordras; til hvilken ända han
upläste et af honom projecterat extractum protocolli til
stånden. (Bil. 61.)
Men detta lades på fleres begäran på bordet.
Hr Klingsporr förestälte nödvändigheten at väl nyttja
de få för ferierna återstående plenidagar, och at Hr
Landtm, i ordning finge föredraga, emedan eljes tiden bortgick
utan at något giordes.
Hr Lagersvärd anholt, at frågan om ferierne mätte
företagas, som snart kunde afgiöras; tilstyrkandes at deruti
bifalla Prästerståndets yttrande.
Hr Landtm.: Jag skal det säkerl. i sinom tid föredraga;
men beder emedlertid at i ordning få sakerne företaga,
eljest blifver ingenting giordt.
Frih. C. Horn påminte vid det föreslagne extractum
protocolli, at som vi förut afgiordt om de 2:ne Hrr Riksens
Råds inträde i Rådet som surnumeraire, vi nu äfven måtte
blifva oss deruti lika.
Hr Ehrenmalm, Hr Hasenkampff och Frih. C ederhielm
conformerade sig med Hr Lagersvärd, at nu
om ferierna måtte afgöras.
Hr Landt m. lofvade sådant skola sedan skie men ville
nu först föredraga ett Justitiaedeputations betänkande rörande
någre besvär ifrån Tabergs bergslag.
Härmed förklarade sig Hr Klingsporr och Frih.
Ridderstolpe nögde.
Men Hr Hasenkampff trodde inga nya saker böra
företagas utan snarare bancosaken efter puncternes ordning;
dock trodde lian 0111 ferierne snart kunna vara afgiordt.
Hr Landtm.: Jag vet, at efter ordningen bancosaken
är at afgiöra; dock som den torde leda til lång ventilation
och kanske äfven til votering och således borttaga hela da
-
384 1761, nov. 24. Om ferier.
Pras testis
deputation.
gen, hade jag velat förut något mindre vidlyftigt mål föredraga.
Som den rättigheten mitt embete tilkommer, hoppas
jag at dervid bibehållas.
Frih. Ridderstolpe instämde i ordningens nödvändighet;
dock som qusestio an om ferierne voro angelägen at
afgiöras, anholt han, at Hr Landtm, detta ämne härnäst måtte
företaga.
Hr C. Rappe: Om hvar och en får påminna om nya
måls företagande, så utber jag med samma rätt, at bancosaken
enl. senaste voteringsbeslut må föredragas, och beger
mig eij derifrån utan votering.
Hr Lagersvärd ansåg denna qusestion om ferierne ej
för ny, efter hon förut varit omrörd.
Hr Bildenschöld och Hr Carl Wadenstierna
conformerade sig med Hr Rappe.
Frih. Cederhielm trodde bästa ordningen i sakerna
följas, om man rättade sig efter deras nödvändighet; och
sorn qusestio an om ferier voro angelägen at afgiöra, så kunde
det så väl skie nu som en annan gång, hälst bancosaken torde
borttaga för mycken tid, och ville således votering deröfver,
om hon i dag skulle företagas eller icke.
Ankom en Prästeståndets deputation, 10 ledamöter stark,
anförd af Biskoppen i Vesterås Doctor Benzelstierna,
som jemte ståndets ödmiuke hälsning anmälte, at ståndet
nyttigt pröfvat, at Secrete Utskåttet under ferierne måtte med
arbete uphöra.
Skälen dertil skulle medelst extractum protocolli med första
vid handen gifvas.
Deputation afträdde.
Hr von Post trädde til protocollet, medan Secreteraren
gick at upsätta extractum protocolli.
Hr T. R u [d] beck: Så framt ej qusestion om ferier skal
uppå 3 stånds beslut anses för afgiord, så bör R. o. A. snart
sig deröfver yttra, emedan efter den utsatte dagen plenum
ej kan hållas och de, sorn vilja resa, behöfva veta tiden förut.
Hr Landtm, föreslog, om icke til tidens besparande
i dag qusestion om ferierne til nästa plenum måtte upskiutas.
Hvilket bifölls.
Uplästes Bevillningsdeputations project til bevillningen för
nästkommande år.
Hvilar på bordet.
Bankfrågan.
385
Föredrogs enl. sidsta voteringsbeslut 5 § af Frih. Cederhielms
memorial rörande bancointeressens påökande til lånens
afbetalning på fast egendom.
Hvilken uplästes.
Hvarefter Frih. Cederhielm yttrade, at han i sitt memorial
föreslagit åtskilliga medel til sedelstockens indragning;
men som det ena om bancolån på stenhus i städerne
icke vunnit bifall, så borde man vara betänkt på andre indragningar
i stället. Han för sin del biföll de af Secrete Utskottet
föreslagne årl. afbetalningar på lån på fasta egendomar,
dock blott för de hädanefter tilgörande lån; men at
med de härtils gorde lån måtte förblifva efter 1756 års förordning,
hälst låntagare sig dervid tryggat och vid förordningen
intet förbehåll för någon ändring blifvit giordt. Hon
borde således anses som en säkerhet för våra egendomar,
hälst 2:ne stånd i Secrete Utskåttet torde snart kunna vara
benägne til alla bancolåns indragande, då 800 säterier på en
dag kunde komma at säljas; hvarmedelst i synnerhet Adelen
skulle blifva lidande. Således voro det äfventyrligt at bege
sig ifrån den säkerhet, som 1756 års förordning för låntagare
medförde, och bäst at hålla sig dervid.
Frih. J. A. Hamilton instämde med Frih. Cederhielm
och Frih. Reuterholms samt Hr Schönbergs i sidsta pleno
afgifne memorialer.
Hr C. W adenstierna: Min tanka i senaste pleno
hade väl varit, at detta ämne til Secrete Utskåttet hänskiutas
skulle; men som jag igenom den då skedde voterings beslut
nu måste yttra mig i saken och välja emellan Secrete Utskåttets
upgifne förslag och Frih. Cederhielms tankar dervid
och jag är öfvertygad om, at Secrete Utskåttet äger fullkomlig
nödig kundskap om den i landet roulerande sedelstocken,
om tilgången til reelt mynt, om årl. utlåningarne
samt banquens tilstånd och behof, så kan jag ej annat än
styrka til dess bifallande, ehuru god kundskap Baron Cederhielm
i Engeland om bancosaker i gemen och i synnerhet
om särskilte handelscontoirs rörelser kunnat inhämta.
Skulle nu lånen för framtiden mera graveras än de förre,
så sker dem orätt, som varit goda hushållare och härtils
intet länt; då likväl i et rike, om det skal vara sällt, en noga
jemlikhet i förmåner bör i akt tagas emellan den ena och den
andra.
Ang:de
bancolån på
fasta egendomar
och deras
afbetalning.
25—482473
386 1761, nov. 24. Bankfrågan.
Borgarest: s
deputation.
Hr Schönberg instämde med Frih. Cederhielm, at
1756 års förordning innehöllo en nödig säkerhet för alla låntagare
och ville den hafva bibehållen.
Härvid ankom en Borgareståndets deputation, 12 personer
stark. Ordföranden Assessoren Anthonsson gaf jemte
ståndets hörsamma hälsning tilkänna, at ståndet funnit nödigt,
det Secrete Utskåttet under ferierne borde skiöta ministerielle
mål men låta andre hvila enl. medföljande extractum
protocolli. 2:do. At ståndet bifallit Bevillningsdeput:s
betänkande om bränvinsafgiften men det öfriga tilbakars remitterat.
Deputation afträdde.
Justerades extr. protocolli, sorn nu var upsatt, til Borgareståndet
ang:de målets afgiörande om de 2:ne Hrr Riksens
Råd i anseende til närvarande rådsvacance, sorn närlagde utvisar.
1
Hr Thure Ru[d]beck anholt, at quaestion om Secrete
Utskottets arbete under ferierne i nästa pleno måtte afgiöras;
och
Hr von Vicken begärte, at detta mål nu måtte hvila
på bordet.
Deputation til Borgareståndet upropades och afgick med
förberörde utdrag af protocollet.
Hr Schönfeldt förklarade, at som han ej viste, hvad
skiäl Secrete Utskåttet nu haft til sitt tilstyrkande, men han
trodde, at 1756 års Secrete Utskått haft skiäl at tilstyrka den
då utkomne förordning, så ehuru han medgaf, att hon kunde
vara förändring underkastad, tilstyrkte han dock, at sådant
allenast måtte ske för framdeles lån, och instämde deri
med Friherrar Cederhielm och Hamilton.
Hr Bildenschöld androg, at han väl altid på Riddarehuset
hördt Hr Nordencrantzes skrifter mycket gouteras;
men som han yttrat sig deruti om bancolånen vid senaste
riksdag, at de blott skedt för några få personer, då deremot
nu befunnits dem vara så många, at indragning dervid pröfvats
nödig, så borde han med sådane emot närvarande principe
stridige tänkesätt icke af oss anses som autentique eller
utan anmärkning tålas.
Dernäst, om, som det af Secrete Utskåttet upgifne förslag
tyktes somligom för mycket graverande, så hade han trodt
bäst, at det til någon närmare jemkning och lindring åter
1 I koncept bilagts men här uteslutet.
Bankfrågan.
387
remitterades til Secrete Utskåttet; men skulle han nu yttra
sig i saken, kunde han dervid åtskilligt anföra, deräst ej
dess tysthetsed honom derifrån hindrade; och altså ville han
endast tilstyrka bifall til Secrete Utskåttets förslag i alla delar,
såsom hvarmed en billig likhet emellan alla låntagare erhöllos.
Hr C. Rappe förmente, at 1756 års förordning deremot
Secrete Utskåttets förslag eij som skiäl kunde andragas, då
banquens hushållning en sådan indragning af lånen krafde,
då sedelstocken efter vår antagne principe bör minskas och
ingen så slät hushållare ibland de låntagande kan prsesuponeras,
som med 1 procents tilökning skulle graveras, Mist
då dess skuld derigenom årl. minskad blifver.
Riddarehussecreteraren återträdde til protocollet.
Uplästes i detta ämne Hr Eric Bergenschölds memorial.1
Hr Ehren malm: Som qusestion om f erierne til nästa
pleno blifvit upskuten, så vil jag yttra mig öfver den nu förevarande.
Jag medger, at rikets nytta är grunden til den
påsyftade sedelstockens minskning; men af undersåtarnes
vanmagt har riket ingen förmån. De hafva varit plågade af
krig, af hög växelcours och dyrhet samt många eontributioner;
skulle dem nu emot 1756 års förordning, på hvilken de
litat, dem en större procent i årl. afbetalning på lånen påläggas,
så torde mången blifva ruinerad och dermedelst mången
adelsmans egendom gå bort för halfva värdet, kanske stadna
i penningemäns händer.
Således kan jag ej bifalla Secrete Utskåttets förslag i anseende
til de enl. 1756 års förordning giorde bancolån men
väl i anseende til de, sorn hädanefter kunna giöras.
Frih. C h. Horn:2 R. o. A. ville icke til misstycke taga,
det jag yttrar mig öfver denna saken, fast ledamöterne i
Bancodeputation så väl sorn andre här ibland oss äga bättre
kundskap derom; men emedan somlige här uppenbarligen
beskylt någons personelle influence och tänkesätt vara ordsaken
till de beslut, R. o. A. redan funnit godt at taga och
ännu äro i begrep at giöra, och jemväl mig så förekommer,
som vore ibland oss mycket af och an vacklande uti de sanningar,
som icke allenast nu vid detta tilfälle utan ock för
framtiden böra efter min oförgripeliga mening vara gällan
-
1 Detta memorial har icke påträffats.
2 Egenhändigt utskrivet yttrande bilagt konceptprokollet.
388 1761, nov. 24. Bankfrågan.
de, måste jag körtel:n säga, hurudant begrep jag derom
häfver.
Jag vil til exempel föreställa, om troligt är, det Sveriges
banque i dess början någonsin ägt fierdedelen af rikets fastigheter
i stad och land i penningevärde och redbart mynt
hos sig. Jag tror det ej. Dess penningestock måste hafva varit
långt derunder. Banquens utlåningar måste således hafva
varit inskränkte inom dess fonds storlek i redbara penningar.
I proportion til deras utlånande har densamma sedermera
alt mer och mer tiltagit och tilskyndat både sig och
riket mycken nytta. Men som i desse senare åren utlåningarne
sträkt sig vidare långt utöfver proportionen af banquens
redbara penningestock, så har sedelmyntet i sådan öfverflöd
utkommit, det banquen nu icke är i stånd inlösa densamma
efter des intrinseque värde i plåtar. Derigenom är
banquen, som til dess rätta väsende bör roulera med redbart
mynt och icke med pantsatte fastigheters creditsedlar,
kommen utur dess naturl. skick och ordning.
Vid en sådan belägenhet, som Secrete Utskåttet i dess extracto
protocolli sielf vidgår och nu söker afhielpa igenom
större afbetalningar på hufvudstolen af de skedde lån, hafva
för den öfverflödande sedelstocken skull alting stigit til ett
ohördt pris, som trycker oss hvar och en och tiltaga måste,
så länge samma slags myntsort ökes och bibehålles hos oss.
Det kunde vara lika mycket i sig sielf, huru mycket vi inom
oss öka våra rikedomar igenom en sådan artificiell credit,
om vårt land vore afsöndrat för sig sielf och ingen gemenskap
hade med andre. Men et sådant rike finnes intet i
vär[l]den, och således hielper oss denna tilskapade rikedomen
intet til at få de behof vi tränga om utrikes, där våra
sedlar ingen credit äga. När saken är sådan och af ingen dödlig
nekas kan, är nu egentel. frågan, antingen betalningssättet
för de förre låntagarne skal blifva til följe af Secrete Utskåttets
förslag, som ökar 1 procent allena på fastigheter på
landet och 3 på bruk, eller til följe af Hr Baron Cederhieims
dictamen, som föreslår 1756 års förordnings bibehållande.
Jag anmärker dervid, at det gior en stor åtskilnad i det
trångmål, våra financer stå, antingen sedelstocken drages
in någre år förr el. senare, som är hufvudändamålet af hela
operation. Men det vinnes eij, så länge Bancodeputation eller
Secrete Utskåttet icke förpliktas at inskränka sielfva lå
-
Bankfrågan.
389
nen hädanefter inom ett vist capital årligen, emedan exempelvis
5 prseter propter kunna få låna äfven så mycket, sorn
2 tillförene fingo tilsamman, hvarigenom sedelstocken förblifver
lika stor och antalet på gäldenärerne ökes, som altid
har stor influence på lagstiftande kroppen och just intet kan
räknas för hälsosamt för densamma. Fördenskull vore mycket
bättre R. o. A. sielf ad interim försakade alla låntagningar,
tils banquen kommer sig för igen, at hon kan gifva
sedlarne deras förra credit igen, och då blifva lånen först
det allmenna och låntagarne nyttige; ty jag tror intet vi
kunna få redbart mynt, innan sedelstocken är bragt i sitt
naturliga skick igen, eij heller at växelcoursen kan falla, efter
det ena har gemenskap med det andra.
En omständighet är jemväl, att landtegendomarnes värderingssätt
förmodel. icke i alla delar lärer förblifva sådant,
sioni sidsta förordningen af d. 4 Febr. 1757 derom förmäler,
hvilket Secrete Utskåttet hädanefter lärer til R. o. A. upgifva,
men är svårt at nu determinera, hvad afbetalningssätten
angår, emedan det har så stort sammanhang med hvart
annat.
Hade Högl. R. o. A. beqvämt sig at afstå ifrån alla slags
långiörande i banquen til nästa riksdag, då kunde 1756 års
förordnings afbetalningsmethode kan hända bära sig; men
sedan det beslutit låntagande på hus, lärer det med samma
skiäl vilja hafva lån på fastigheter öpna. På det sättet vinnes
intet hufvudändamålet med sedelstockens minskning,
emedan Secrete Utskåttets uträkningar til dess indragande
måste blifva hel different, om en så märkelig åtskilnad skal
giöras emellan de förre låntagare och de hädanefter tilkomne,
at desse sidstnämnde nemi. allena skola betala efter Secrete
Utskåttets förslag och de andre efter 1756 års förordning.
För min del tycker jag, R. o. A. gior långt bättre at
underkasta sig oket med större afbetalning på hufvudstolen,
som är så lindrig, än at det perpetuerar den skadelige sedelstocken.
Adeln äger sielf största interesse i at afbörda sig
dess gäld ju förr dess häldre; de andre stånden äro långt
när icke så mycket graverade; men den tid kan komma, at
de för banquens välfärd skull nödgas föreskrifva vissa terminer,
såsom det af den ledamoten, som först i denna saken
tält, ibland annat blifvit anmärkt, inom hvilka banquens
gäldenärer måste afbörda sig deras skuld, som då måste
hafva långt svårare påfölgder med sig.
390 1761, nov. 24. Bankfrågan.
Hr [de] Frese: Vid den skilnad, som giordts, at med
förra lån bör förblifva efter 1756 års förordning men med
de tilkommande efter Secrete Utskåttets förslag, har jag det
at påminna, 1 :o at banquen, hvars bestånd är så angelägen
för riket, kräfver någon större indragning af lånen. 2:do. At
1756 års förordning är oeconomisk, som äfven så nu, sorn
hon tilförene varierat, kan ändras, ty för 1756 betaltes blott
5 procent, då öktes de til 6, utan at någon deremot åberopade
fides publica. 3:o. Hafva vi emot 1756 års författning
upphäfvit lån på exportable varor och ventilerat om lån på
stenhus, utan at fides publica dervid fants lida. 4:o. Ökas
egendomars dyrhet, ju lättare tilgång är til penningar. 5:o.
Kan den ena procenten, som oltes i afbetalningen til banquen,
ej gravera den låntagande, efter densamma afgår det
lånte capitalet. Mera kunde jag än tillägga, men som Secrete
Utskåttet en gång fädt R. o. A:s förtroende och sitta
på sträng ed, hvarföre skola de det härvid sakna.
Quisque praesumitur bonus donec probatur contrarium;
när sådant finnes, är tids nog; men dessförinnan böra de ej
misstänkas at med den föreslagne författning hafva velat
sätta riket el. undersåtare i något lidande el. äfventyr; och
kan jag således ej annat än bifalla Secrete Utskåttets författning
och blir dervid.
Frih. G. Reuterholm åberopade sine i förre memorialer
yttrade tankar.
At i detta mål någon vidare uplysning skulle vara nödig,
funno han ej. Secrete Utskottets upgifvande voro tydeligt,
och nu voro blott qusestion om 1756 års förordning och fide
publica, och dervid saknades intet lius.
At detta som en oeconomisk författning, utan at fides publica
rördes, kunde förändras, vore väl så, om qusestio an
voro at få ytterligare låna eller ej; men sedan låntagare med
banquen på vissa vilkor ingådt, så kunde de utan kränckning
af fides publica ej ändras, emedan sådant hos undersåtare,
som til exempel emellan arfvingar, som bytt någon pantsatt
egendom, skulle förordsaka oreda och lidande.
At Adeln i synnerhet härvid skulle vara interesserade eller
kunna skyllas at tala för sig sielfve, afsåg han ej eller, ty
här vore ej blott qusestion om säterier utan enl. 1756 års författning
om lån på all fast egendom, hvilken vore äfven i
ofrälses och i bondens händer. Altså förblef han vid sine
Bankfrågan.
391
förre tankar, at 1756 års förordning borde för de förre lån
bli orubbad, fast någon ändring i anseende til framdeles lån
skulle giöras.
Frih. F. O. Wrangel upläste dess skrif tel. författade
tankar (Bil. 62).
Herr G [i] ert [t] a biföll Secrete Utskåttets tankar såsom
de endaste nödige medel til den skadeligen befundne
sedelstockens minskning och til at återställa bancosedlar i
full credit och likhet med speciemynt. At nu äfven förmå de
öfrige stånden til at deruti ingå borde vi, sedan vi af slagit
lån på exportable varor och ventilerat om lån på stenhus,
hvari de andre stånden mera än vi äro interesserade, äfven
påtaga oss, hvad som för fast egendom föreslagit blifvit, at
det ej såge ut, som ville vi oss aldeles undandraga. Ej heldre
böra vi sträcka ömhet för particulaire för långt, då frågan är
om rikets bästa.
Hr T. R u [d] beck förklarade sig i detta mål i synnerhet
hafva haft afseende på medborgare utan at vidare hafva
velat ingå i saken.
Vid den anmärkning, som öfver Hr Nordencrantz skrifter
giord blifvit, hade han äfven velat til protocollet nu yttra,
at han sielf instämt med Hr Nordencrantz tänkesätt, då han
tält emot de stora bancolån, hvilka dragit de mästa penningar
utur banquen, då deremot de små lån litet dertil bidragit.
Grefve Ch. Emil Lewenhaupt: Som vi antagit den
principen, at sedelstocken bör indragas til erhållande af speciemynts
roulance, hvaraf naturligtvis den höga växelcoursen
och dyrheten måste fällas, hvilket åter medförer den
goda påfölgd, at alla låntagare vinna bättre och lättare utkomst,
så finner jag billigt, at de rike, som ha egendom at
låna uppå, årligen indraga så mycket af sin stat, at de kunna
betala den ena procent, som Secrete Utskåttet nu til deras
gälds afbetalning påökt; och kan således ej annat än instämma
med Secrete Utskåttets extractum protocolli.
Hr Jennings: Jag tilstår det kostar på at gå ifrån
den tanka, jag i 8 månader haft om nyttan af sedelstockens
minskning, hvilken jag ser icke erhållas, i fall Secrete Utskåttets
förslag afslås. Icke eller vill jag i anseende till 1756
års författning giöra någon distinction emellan förordning
och kundgiörelse; utan önskar allenast, at vi i alla mål måtte
vara så örne om fide publica som i detta. At uti ber:de för
-
392 1761, nov. 24, 26. Bankfrågan.
fattning ej finnes någon clausula reservatoria, som i andre
fall enl. Secrete Utskåttets instruction brukas, lär föga värka,
då skäl finnes af nödvändigheten för banquen at bifalla sättet
til sedlars indragning, som föreslagit blifvit. At Secrete
Utskåttet häraf skulle kunna få anledning en annan gång til
större betalningsprocents påläggande, bör ej praesumeras,
ty de kunna ej bruka tvång el. hårda steg, och dessutom är
faststält, at slike författningar in plenis böra stadfästas och
samtyckas.
At man här skulle giöra difference emellan förre och tilkommande
lån bifaller jag ej utan vill häldre hafva proposition
öfver Frih. Cederhielms memorials 5 punct, emedan eljes
händerne bindes på Secrete Utskåttet och nödga detsamma
til något annat förslag.
Jag kan sluteligen ej annat än tilstyrka bifall på Secrete
Utskåttets förslag til sedelstockens minskning, hvilket project
man torde ångra sig at ej hafva vidtagit, när banquen
nödgas återfordra betalningen af sielfva lånen.
Hr Landtm, gorde härpå propositionen:
Bifaller R. o. A., at med de gamla lån på fastigheter förhålles
efter 1756 års bancoförordning men med de, som hädanefter
giöras, förblifver efter Secrete Utskåttets extractum
protocolli.
Detta besvarades med Ja och Nej.
Frih. Cederhielm biföll Hr Jennings, at han ej med
detta alternativ velat binda händerne på Secrete Utskåttet,
hvilket således tyktes kunna gå ut, utan blott yrkat 1756
års förordning.
Hr Jennings påstod äfven, at som discourserne dels
varit för Frih. Cederhielms memorial, dels för Secrete Utskåttets
extractum protokolli, proposition derefter måtte inrättas
och det sidsta alt[ernativet] gå ut.
Efter någon discours bifölls följande voteringsproposition.
Den, som bifaller, at med de gamla lån på fastigheter förhålles
efter 1756 års bancoförordning, skrifver Ja; den det
ej vill, skrifver Nej; vinner Nej, förblifver härmed efter Secrete
Utskåttets extractum protocolli.
Bordsherrarne upropades och voteringen börjades, sorn utföll
med 438 Ja och 293 Nej.
Det underskrefne bifogade voteringsinstrument uplästes.
Hvarefter R. o. A. skildes kl. 9.
Om Ehrenmalm.
393
År 17 6 1 d. 2 6 November.
Torsdag.
Plenum klockan 9.
Justerades protocollet af d. 26 October.
1 :o. Uplästes Hr von Essens memorial om dess sal. faders,
Generalmajorens von Essens, accordssummas godtgörande
enl. pensionsreglementet af Savolax regem :te.
Lades på bordet.
Hr Lagersvärd anholt härvid, at som flere enkor och
arfvingar vore, som af Secrete Deputation til lika förmåner
i sådane deras ansökningar voro anmälte, detta deputations
betänkande med första måtte föredragas, at de til helgen
kunde blifva hulpne och med något understöd hugnade.
Hr Gyllensvan understödde detsamma; och lofvade
Hr Landtm, at det forderligast företaga.
2:do. Uplästes Hr Samuel Ehrenmalms memorial ang:de
dess broders tour vid Lifdragonerne regimentet (o: Lifdragonregttet]1
i anseende til den Hr Eneschöld tildelte capitains
fullmagt vid samma regimente.
Hr von Vicken understödde det äfven, styrkandes at
generelt extractum protocolli måtte afgå för de flere, sorn
genom andres uprättelse, oförgripeligen sagdt, lidit orätt,
hvaribland han äfven sielf kunde sig räkna.
Hr Landt m. hemstälte, om icke et extractum protocolli
kunde upsättas ang:de huru Hr Eneschölds tour vid regimentet
skal förstås, hvilket lika väl kan förklaras, fast om
dess fullmagt expedition skedt til Kongl. Maij :t.
Hr C. Wadenstierna: Vist är det R. o. A. värdigt at
uprätta en lidande; men skal sådant skie i lagl. ordning, så
böra slike mål här ej directe uptagas utan remitteras til
Secrete Deputation, sorn dem först behörigen skärskådar;
hvarefter vi med nödig uplysning kunna oss derom utlåta.
Hr Gyllensvan: Jag vöre eljes ense med Hr Wadenstierna,
men sorn det föreslagne extractum protocolli endast
tjenar at skydda vårt förut i anseende til Hr Eneschöld tagne
beslut, så bifaller jag detsammas utfärdande.
R. o. A. biföllo detsamma, och kommer et sådant extr.
protocolli således at upsättas.
Uplästes Hr Swabs memorial om praesidii förande vid
Fahlu bergsrätt.
1 Konceptprotokollet.
Justering.
394 1761, nov. 26.
Om ferier.
Går til de öfrige stånden men hvilar, til dess Justitisedep
utåt iöns betänkande derom företages.
3:o. Föredrogs Justitisedepuations betänkande af d. 30
Julii äng:de de af Tabergs bergslag åter,sökte fatalier i en
process emot Hr Riksrådet Baron v. Seth.
Ligger på bordet.
Ang:deferier. Härpå hemställte Hr Landtm., om R. o. A. nu behagade
yttra sig uti det till i dag utsatte målet rörande ferierne,
hvilke hos 3:ne stånd redan voro beviljade.
Frih. Cederhielm ansåg väl desse ifrån d. 7 December
til d. 1 Mars tagne långe ferier i och för sig sielf såsom ej
instämmande med riksdagars natur el. regeringssättet; dock
som han igenom tre stånds beslut ansåg dem för faststälte,
så kunde han nu mera ej vara deremot, at ju R. o. A. måtte
niuta lika förmån, fast de hade dertil et skiäl mindre än de
andre stånden, sorn under desse ferier reste hem at upbära
sine riksdag,spenningar.
Frih. F. O. W rangel upläste dess i samma mening
instämmande dictamen (Bil. 63).
Hr C. Waden stierna androg deremot, at 3 :ne stånd
eij kunde hindra honom at här säga sina tankar, hälst han
äfven trodde, at de respective stånden på goda skiäl sine
tankar väl kunde ändra.
De skiäl, som af flere herrar emot ferier anfördts, voro i
hans tanka ganska väl grundade, och borde vårt beslut derom
fota sig på lag men ej på välbehag.
Emot ferierne funno han vigtige considerationer af rikets
närvarande både utrikes och inrikes belägenhet. Ibland de
förre voro, at vi hade krig och käcke kamerater i fält, hvars
underhåld kräfde Riksens Ständers sammanvaro och omsorg
samfält med regeringen.
At en fredsnegotiation voro på tapeten, sorn efter händelsefrne]1,
dem ingen kunde förutse, inom d. 1 Mars kunde
nödvändigt kräfva Riksens Ständers närvaro, och at Riksens
Ständers skilsmässa torde kunna hos väre allierade förordsaka
upmärksamhet och skaddige intryck.
Ibland de senare anfördes, at Riksens Ständer härtils föga
afgiordt andre än private mål; at de mäste allmenne återstodo,
som ej borde blifva liggande; at det för riket angelägne
bancoärendet så väl som bevillningen fordrade Rik
-
1 Konceptprotokollet.
Om ferier.
395
sens Ständers skyndesamma åtgärd. Han trodde således, at
hvar nitisk medborgare skulle finna så långa ferier som de
föreslagne betänkelige och åtnöijas med de vanlige öfver
helgedagarne; förmodandes äfven at på vänlig föreställning
de öfrige stånden skulle sig härtil foga.
Hr E. v. Stockenström upläste dess i lika mening
insinuerade memorial (Bil. 64), viljandes blott ferier efter
vanligheten öfver helgedagarne.
Grefve L. W. Creutz ansåg så långa ferier och upskof
i riksdagen för et farligit praejudicat och instämde med Hr
Wadenstierna.
Hr Lagersvärd anmärkte, at de herrar, som förut
tyckes önskat långa ferier, nu vore sig olike och ville dem
förkorta.
Om kriget och arméen trodde han regeringen nu i 3 månader
lika väl kunna draga erfordelig omsorg som i 3 år
emellan riksdagarne; desslikes om fredsnegotiationen enl.
7 § Regeringsformen, sorn uplästes; at när andre stånden
ferierne bifalla, borde han emot 1739 års förordning ej visa
mer zele och nijt för riket än de; at under ferietiden eljes
föga nog torde bli giordt, efter deputationerne sällan nog
sammankomma. Altså biföll han ehuru ogärna de öfrige
ståndens beslut om ferierne til d. 1 Marth.
Hr C. Tersmeden instämde med de flere herrar emot
så långa ferier, sorn föreslagne blifvit, och ville dem til 20:dedagen
förkorta, så väl efter de långvägade adelsmän, som
til exempel ifrån Finland, ej kunde vid denna årstid derunder
hinna resa fram och tilbakars utan skulle med egen bekostnad
nödgas utan giöra under så lång tid sig här uppehålla,
som ock i anseende til de af Hr Wadenstierna anförde åtskillige
considerationer.
Hr Gyllensvan androg, at han i allmenhet vore emot
desse långe ferier, äfven som han varit emot de kortare,
som för detta vid denna riksdag tagne blivit, efter han ej
funno deni instämmande med rikets rätt och Riksens Ständer,
som efter lag af Kongl. Maij :t blifvit hopkallade, ej
borde på olagligit sätt skiljas.
De af krig eller fredsnegociation emot ferierne andragne
considerationer lemnade han nu derhän, efter samma considerationer
äfven vid sommarferierne existerade men ej
varit för gällande ansedde och af conjuncturens osäkre apa
-
396 1761, nov. 26. Om ferier.
cancer ej med säkerhet kunde dömas, om det vore väl eller
illa at nu bifalla desse. Han hade således härvid ej velat
politicera utan blott hålla sig inom lagens circul, i hvilken
lian ville var [a] suivi. Fördenskull vore han som förut emot
ferier; men som 3 stånd dem bifallit, så nödgades han nu som
de förre gånger bifalla pluralitetens tanka af de respective
stånden.
Hr C. Rappe ville att [o: af]1 3 stånds beslut enligit
den principen, han här ofta hör dt, ej hindras at säija sin på
lag grundade tanka. Han hade alfid varit emot långa ferier,
i synnerhet i närvarande rikets ställning ansåg han dem
för skadlige. Någon hvila kunde väl under så lång riksdag
tyckas nödig och angenäm, men så borde för allmen nytta
alt annat vika. Dessutom sorn så långa ferier efter liknelse
skulle utdraga sedan riksdagen till hösten men deremot, om
Riksens Ständer utan interuption öfver vintern arbetade,
han tyktes kunna slutas i vår, så trodde han publique och
privat nytta då bäst concilieras, om vintern användes til
affairer och sommaren blefvo lemnad til enskilt hushållning.
Och önskade således blott korta ferier öfver helgen; hvari
han hoppades de öfrige stånden af lika ömhet för riket likaledes
torde sig foga.
Her von Vicken yttrade, at 3 stånds beslut ej ännu
voro at anse sorn et Riksens Ständers beslut eller för en afgiord
sak, innan det 4:de sig utlåtit. Men ferierne kunde han
nu ej mera gilla än de förre, sorn dels helger dels Prästeståndet
förl. sommar föranlåtit. Dock sorn vi skola utlåta oss
öfver et af 3 stånd redan afgordt mål, tror jag vänligheten
fordra at med dem häri instämma.
Hr Jennings conformerade sig med Hr Wadenstierna,
Stockenström och fler emot så långa ferier såsom varande
af annan beskaffenhet än de förre, de där vid denna riksdag
tagne blifvit, sorn blott varit på ongefär 14 dagar eller
slik kort tid; dock om de nu biföllos, skulle han anse deni
som Ständers beslut och ej som R. o. A. obtruderat.
Hr von Böhnen ville nu som de förre gånger om ferierne
lyda ståndens pluralité. Rikets angelägenhet kunde
emedlertid af regeringen skiötas eller i trängande fall kunde
ferierne förkortas och af regeringen Riksens Ständer derom
averteras. Dessutom hade äfven hvar och en nödigt at litet
1 Konceptprotokollet.
Om ferier.
397
få se om sitt enskifte. Någon föreställning härom til de öfrige
stånden torde kunna anses sorn förebråelse och, liksom
i flere mål skedt, föga värka, efter de icke efter mogen
öfverläggning lära hafva fattadt sitt beslut.
Han biföll altså ferierne och begärte votering deröfver.
Hr Carl Ruten schöld instämde på de af Frih. F.
O. Wrangel och flere anförde skiäl emot alt upskof af riksdagen.
Hr [de] Frese: Jag har väl i början äfven varit rörd
af hemsiukan; men sedan jag örn angelägenheten af Riksens
Ständer[s] sammanvaro är uplyst, biträder jag Hr Wadenstiernas,
Frih. F. O. Wrangels och Hr Stockenströms tankar
om ferierne, dem jag ville tilstyrka helt korta från Thomasmässo
til 20:dedag juhl.
Hvad tre stånd om längre ferier afgiordt, vet jag enl. 17 §
Riksdagsord. ej kunna ännu anses för et Ständers beslut;
och hvad om regeringens besörjande emedlertid om krig och
fred utur 7 § andragits, förstås endast emellan riksdagar, då
Riksens Ständer sielfve ej äro til hopa, sorn efter lika helig
lag då äga vårda sig och riket. Och tilstyrker jag fördenskull
en deputation til de öfrige stånden, som med ett i öma termer
upsatt extr. protocolli föreställer deni olägenheten af
så långa ferier, sorn föreslagits, och tilstyrker deras förkortande.
Frih. Ridderstolpe: In politicis finnes ofta en likhet
med naturens värkningar, sorn med något dån förut bebådas,
ehuru man ej vet, hvadan det kommer el. hvar det
stannar. Så har jag äfven hördt förut om desse ferier glunkas
och det med nog bekymmersamhet; men sedan jag nu
dem af 3 stånd ser afgiorde, så har jag lärdt at lyda och
kan således, ehuru jag hvarken tror så långa ferier vara
nyttiga el. grundade i lag, deremot ej vidare poussera en
idée, som ej blifvit gouterad.
At desse ferier skulle medföra äfventyrlige fölgder i anseende
til arméens subsistence el. fredsvärket, tror jag ej vara
anledning at frukta; ty 1 :o hafva 2:ne stånd, som dem bifallit,
ledamöter i Secrete Utskottet, som sådant väl hade funnit,
om så varit, hälst de äga lika uplysning och nit för riket
som vi.
2:do. Lär Secrete Utskottet om arméens uppehälle långt
förut, som det bordt in antecessum skie för hela året, hafva
398 1761, nov. 26. Om ferier.
besörgdt. De ha fädt myndighet at negotiera penningar och
kunna eljest meddela Rådet om tilgångarne nödig uplysning.
3:o. Är aparancen til fredscongressen i Augsburg försvunnen;
men skulle nu några nya säkrare aparancer til fred
sig förete, så hafva vi herrar och män i Rådet, som dem
kunna i akt taga, hälst eljes det vore nödvändigt at under
krig Riksens Ständer altid skulle vara tilhopa. Altså vill jag
för min del bevilja ferierne, enl. de 3 stånden, hälst vi ha
många medbroder, dem eljes skulle betagas at se om sitt egit
och til så ständigt kostsamt vistande här ej hafva det råd,
som de rikare, hvilke eljest endast skulle dermed uthålla.
Hr Woltemat afstyrkte de långa ferier på flere af lagen,
af rikets och arméens behof andragne ömande considera
tioner, förmodandes at våra samveten, nijt för våra plikter
och det allmenna ej lära tillåta Riksens Ständer at för enskifte
behof och considerationer skiljas på så lång tid, innan
de afgordt de angelägnaste riksvårdande ärender.
Hr Rildenschöld androg, att 3 stånds beslut äfven
så litet kunde hindra vårt yttrande om desse ferier som i
tjenstesakerne. At emellan de förre tagne 14 dagars och desse
3 månaders ferier vore en stor åtskilnad. At 7 § Regeringsformen,
sorn citerats, ej talte om den tid, då Riksens Ständer
äro samlade. At regeringen svårligen skulle kunna emedlertijd
besörja arméens behof. At Secrete Utskåttet ej fädt
giöra alt, hvad det bordt, sorn en riker, den där i förtid gior
provision för tilkommande behof, utan blott hvad det kunnat
och måste hushålla sorn den fattige, hvilken med lån efter
hand hielper sig fram, bäst han kan. Han tilstyrkte således
blott korta ferier, viljandes til protocollet vara utan ansvar
för fölgderne af de längre, som finge blifva för andras räkning.
Hr Möllerstierna biföll på de af flere herrar andragne
skiäl de af 3 stånd bifallne ferier.
Frih. Duvall åberopade och gillade de skiäl emot långa
ferier, som Frihrr Wrangel och Cederhielm anfördt; varandes
ganska värdigt at eftersätta det enskifta för det allmenna
bästa. Kortare ferier voro väl vanlige, men de föreslagne ansåg
han efter samvete och öfvertygelse af farlig consequence
och ej rådelige. Det viste ej stor ömhet för riket, hvars
belägenhet så väl som arméens dagel. behof ej med lika
kraft af regeringen kunde skötas som af Riksens Ständer,
Om ferier.
399
hvilke härtils omöijel. kunna alla dertil nödige anstalter och
requisita provisionaliter bereda. Altså kunde han desse ferier
aldrig bifalla längre än til 20-dag'en utan ville, at liksom
i tjensterne öm föreställning deremot hos de öfrige stånden
giöras skulle, finnandes sig ej i de skiäl, hvarpå de herrar,
som förut varit emot ferierne, nu voro af annan tanka, hälsa
Riksens Ständer voro för det allmennas och rikets skull sammankomne.
Frih. Cederhielm: Som mitt namn blifvit nämdt såsom
den, där vore emot- de af 3 stånd beviljade ferier, så
vil jag deremot förklara min tanka varit at dem bifalla,
dock ej för någon privat afsigt utan i consideration af mina
medbröders angelägenheter. At regeringen ej skulle vara i
stånd at emedlertid besörja riket och arméen, vet jag ej,
hvem som vållat; men jag tror den vara både pliktig och ej
mindre i stånd dertil än som Secrete Utskottet; kunnandes
äfvenså til exempel med tre tystlåtne personers tilhielp negotiera
de til dagel. behofven för arméen nödige medel. Jag
bifaller altså de af 3 stånd föreslagne ferier, utom Mulka jag
tror oss utur stånd at sedan besörja rikets angelägenheter
med fortsättande af riksdagen.
Frih. Duvall: At jag citerat Frih. Cederhielm har skedt
på den grund, at han sielf förklarat sig vara emot ferierne,
så framt de 3 stånden dem ej hade bifallit, och at jag varit
försäkrad sådant tänkesätt härflyta af nijt och välmening
för riket.
Grefve Renstierna instämde med Frih. Wrangel och
Hr Wadenstierna emot långa ferier; tilläggandes at efter
den kundskap han som Secrete Utskåttets ledamot hade om
rikets belägenhet, kunde han deni på samvete aldrig bifalla
utan begärte deröfver votering.
Frih. Grönhagen medgaf principen, at 3 stånds bifall
til ferierne ej kunde hindra oss at deröfver yttra. Hans
tanka hade väl varit emot så långa ferier äfvensom emot de,
där i förl. juhl, påsk, pingst och midsommar tagne blifvit;
ty deraf hade riksdagen förlängts, men just derföre voro
de nu långe föreslagne ferier billige och nödige för de långvägade,
som så länge varit hemman ifrån; hvartil han lade
den anmärkning, at de fläste, som nu voro emot ferierne,
som Hrr Wadenstierna, Woltemat och Stockenström, ej
kände samma raison såsom boende här i staden.
400 1761, nov. 26. Om ferier.
Fredsvärket vore väl önskeligt men torde icke så snart
mogna, sedan Augsbigiske [o: Augsburgiske] congressen funnits
vara et irrbloss.
Omsorgen för arméen vore ej något hinder under vintermånaderne,
då blott dess aflöning vore at förse, hälst efter
vi kunde taga ferier i sommars, då des krigsoperationer
skulle börjas.
Icke eller hade vi så litet af allmenne ärender vid riksdagen
afgiordt, at vi icke, då vi under ferierne hemkomma,
hade at -svara väre medbroder på deras frågor derom.
Vi kunde til exempel säija, at vi funnit riket försatt i krig
tvert emot lagarne.
At vi funnit adel. privilegierne angrepne i capitas riksdagsmannarätt.
At vi af slike försök funnit oss uti en svår belägenhet
men dem både lagl. och med mildhet ansedt.
Vi kunna äfven söka hos dem utrota de fördomar, hvilka
som busar i landet kringsväfvat, då vi berätta dem, at ingen
qusestion varit om rubbning eller äfventyr för friheten eller
grundlagen; nog dylikt vore at säija. Således biföllo han de
öfrige ståndens tankar om ferier, och vore dessutom af någon
deremot tilgiörande föreställning, hvilken blott i högsta nödfall
borde brukas, ingen värkan at förmoda. Och begärte för
öfrigit häröfver proposition och votering.
Hr G [i] ert [t] a biföll på de redan anförde skiäl blott
14 dagars ferier.
Hr Ehrensvärd önskade för anförde skiäl och i betraktande
af nödig omsorg för arméen i synnerhet, at Ständerne
ej måtte skiljas och vi derom måtte giöra tjenlig föreställning
til de öfrige stånden genom deputation, samt begärte
votering.
Frih. J. Funck betygade sig önska, at R. o. A. ville förenas
blott om 14 dagar eller 3 veckor aldrahögst, då Secrete
Utskåttet emedlertid kunde fortfara med at bevaka det
angelägnaste rörande utrikes sakerne samt arméens underhåll.
Hr H. H. Boije instämde härmed. Man borde ej af enskiltes
beqvämlighet taga skiäl til ferierne, som han hördt
skie, ej eller hade de mäst långvägade och i Finland boende
nytta af de föreslagne ferier för årstiden skull, som giorde
både resan och återresan besvärlig och osäker; och som slikt
Om ferier.
401
långt upskof af riksdagsarbete voro emot rikets rätt, så ville
han desse ferier afstå och begärte votering.
Sorn nu proposition blef begärd, yttrade sig Hr Landtm.:
Innan jag nu gior proposition, utber jag mig at enl:t min
embetes skyldighet och den kundskap, jag om sakerne kan
äga, få til uplysning något anföra.
At upskiuta riksdagen medelst 3 månaders ferier för någon
enskilt beqvämlighet tror jag för min del ej instämma med
Riksens Ständers ändamål vid riksdagen, som är at vårda
riket och skiöta dess angelägna ärender. Dernäst ber jag at
considerera, det Kongl. Maij :t vid riksdagarne meddelar
Secrete Utskåttet dess secrete proposition. Deruppå lemnar
Secrete Utskåttet dess svar, och dervid stöder sedan Riksens
Råd deras rådslag emellan Ständernes allmenna möten.
Vid denna riksdag veta Herrarne sielfve, huru sakerne
varit blandade och hvad sorn förordsakat tidens utdrägt. Vidlyftige
incidens, penningebrist in- och en mörk conjunctur
utrikes hafva således härtils hindrat Secrete Utskåttet at
aflemna något svar på secrete proposition vid denna riksdag.
Skulle nu Riksens Ständer på tre månader skiljas, då
Hrr Riksens Råd i Rådcammaren sakna säkre grunder vid
deras underdånige tilstyrkandé och rådslag samt nödig penningetilgång,
så fruktar jag, at de deraf skulle försättas i
villrådighet vid riksärendernes behörige skötande.
Anse vi åter rikets oeconomica, så äro de mäst än oafgiorde,
såsom bevillningen och bancoförfattningen med mera.
At som det förmenes, inga fredspropositioner på desse 3 månader
torde giöras, sådant är ovist at determinera; tvert
om plägar vintern gemenligen dertil nyttjas och til nästa
sommar antingen krig eller fred då beredas. Dessutom är
arméens och så många käcka medbröders conservation och
i stånd sättande til rikets ytterligare tjenst och heder en så
öm punct, at den med skäl kräfver Riksens Ständers oafbrutne
åtanka och omsorg.
Jag har bordt inför Högl. R. o. A. häruti öpna mitt hierta.
Det har jag giordt med den ömhet, upriktighet och nijt, som
jag inför Gud på mitt yttersta vill försvara. Dixi et salvavi.
Och går nu til proposition.
Rifaller R. o. A., at riksdagsferierne taga sin början ifrån
d. 7 December och fortsättjas til d. 1 Mars?
Härtil svarades Ja och Nej.
26—482473
402 1761, nov. 26. Om ferier.
Hvarpå Hr Landt m. upstälte voteringsproposition.
Den, sorn bifaller, at ferierne taga sin början ifrån d. 7
December och fortsättas til d. 1 Mars, skrifver Ja; den det
ej vill, skrifver Nej; vinner Nej, blifva inga andre ferier, än
helgedagarnes firande kan fordra.
Proposition uplästes och gillades i öfrigit; men
Frih. F. O. Wrangel önskade, at i stället för ferier
måtte sättas riksdagens upskof.
Hr v. Vicken: Jag hade väl ej velat ferier, om de 3
stånden deni ej bifallit. At regeringen må derunder sköta
rikets angelägenheter, bifaller jag äfven hälst, sorn fördt
dem i kriget; vi ock lättel. kunde förlåta dem freden, om
den blefvo giord under ferierne. För öfrigit instämmer jag
äfven deri, at svenske och tydelige ord måtte brukas i proposition
samt at i contraproposition Secrete Utskåttets arbete
äfven måtte förstås böra hvila.
I lika mening instämde Frih. Cederhielm och Hr v o n
Böhnen.
Hr Landtm.: Det ordet ferier är likväl så ofta brukat,
at jag trodt det af alla förstås och ej medföra någon otydelighet.
Frih. A. Reuterholm deducerade, at här ej så mycket
voro qusestion om orden som deras bemärkelse, i det
en del under ferierne trodde Secrete Utskåttet och deputationerne
kunna förblifva i aotivité, en del åter tykte, at de
borde äfvenledes med sitt arbete uphöra. Frih. Reuterholm
gick derpå in uti qusestion om feriernes bifall, dervid han
fant ganska öma considerationer i anseende til riket anförde.
Dock en lång riksdags besvär kände vi alle. Vore det
hopp, at den efter tre månader kunde slutas, iså ville jag tilstyrka
en ef fort at ej skiljas åt; men sorn det ej kan förmodas,
at alle saker, som gå så långsamt, som vi sedt, dertil
blifva afgiorde, sorn fredens liknelser äro ovisse och fordra
längre mognadstid; sorn R. o. A., de där äro här på egen depense,
behöfva något anderum under den från nu til påsk
så angelägne tid för landthushållare, så bifaller jag ferier,
men ej korta utan långa, om nyssbem:te point de vue skal
vinnas.
At sådane ferier skola skada rikets utrikes interessen el.
arméens uppehållande, tror jag ej, efter de kunna besörjas
Om ferier.
403
af premierministren och regeringen, sorn dem emellan riksdagarne
skiöta.
Frågas nu, om desse angelägenheter snarare af Secrete
Utskottet än af Rådet kunna bevakas. Så ehuru jag ej misstror
Secrete Utskottet, vet jag dock det består av menniskior,
och menniskior äro influencer underkastade; som det således
skulle lemnäs för stor magt i Secrete Utskåttets händer,
bifaller jag Prästeståndet, at det under ferierne til så
mycket större säkerhet för oss äfven må skiljas, hälst många
ledamöter deri äro, som behöfva och eljes skulle sakna den
förmån, sorn denna arbetsintervall kan gifva.
Hr Landtm.: Jag har giordt proposition öfver discourserne,
men vilja Herrarne gå in i ventilation igen öfver saken,
hvari jag åberopar mitt hemställande, så är proposition
giord för bittida.
Hvad nu om Secrete Utskåttet tillägges, är en särskilt sak
och kan ej hopblandas med den förra men bör särskilt afgiöras.
Ordet ferier har jag brukat i proposition, efter det är vanligit
och af de öfrige stånden äfven nu blifvit nyttjat och
förstådt.
Hr von Vicken insisterade emot ordet ferier och ville
hafva upskof i stället, hälist ferier altid förut varit korta
och vid desse deraf efter förra vanligheten torde sedan dragas
skiäl, at Secrete Utskottet borde lika fullt sitta.
Hr Schildt: At oansedt mången ville önska ferier at få
se hus och hem samt anhörige, funno han dock deremot för
sin del at påminna:
1 :o. At denna tid til påsk ej voro den angelägnaste för en
landthushållare, ty nu vore blott kiörslor, men i vår tilstötte
åkerbruket, just då man skulle hit igen.
2:do. At Secrete Utskåttet blef ihopa ansåg han för nödigt.
3:o. Äfven voro han emot så långa ferier, efter vi föga
giordt i rikets allmenna och mäst angelägna ärender utan
med partiedisputer och tvister medtagit mästa tiden.
4:o. At hänskjuta Secrete Utskottets giöromål til regeringen
kunde han ej, ehuru han den vördade, bifalla, utan
sorn fri svensk ville han, at Ständer enligit Regeringsformen
utöfva sin rätt och skyldighet, så länge riksdagen varar.
404 1761, nov. 26, 28. Om ferier.
5:o. För stor myndighet voro ej heller hos Secrete Utskottet
at befara, efter Riksens Ständers plena sorn deras
principaler kunde dem dervid behörigen instruera, efter hvad
nödigt pröfvades.
Frih. F. O. Wrangel itererade blott om svenska ord
i propositionen, hälst han af discourserne trodt, at äfven
Secrete Utskåttet, sorn med fred och krig hade at giöra,
under ferierne förståd[t]s böra hvila.
Hr Bildenschöld bad, att qusestion om ferierne måtte
afgiöras och den särskilte om Secrete Utskottet ej inblandas,
hvilken han til nästa pleno begärte måtte ligga.
Hr von Böhnen instämde med Frih. Wrangel.
Frih. Cederhielm tilläde, at sedan han nyl. af Hr
Landtm, hördt de grundeliga considerationer, som han dock
hälst väntat höra af någon bänk, ang:de feriernes betänkelighet,
ville han ej i saken ingå utan påminte allenast, at i
stället för det sequivoque ordet ferier något tydeligare svenskt
ord i proposition sättas måtte.
Hr Landtm, anmärkte däremot, at ordet ferier så väl
af de andre stånden nu som af R. o. A. långt för detta brukat
och förstådt blifvit ej mindre än månge andre dylike ord,
sorn plenum, proposition, vota, deputation, extractum protocolli,
remiss med flere, sorn utan någon förklaring altid
funnits tydeliga. At nu altså blott proposition voro om ferier.
Hvad deputation el. om Secrete Utskåttet derunder i arbete
fortfara skulle, det vore en särskilt fråga, som framdeles
kunde snart afgiöras, om R. o. A. så behagade.
Hr Wadenstierna instämde med Hr Landtm, och
bad den senare qusestion måtte hvila.
Hr Gyllensvan och Frih. Ridderstolpe begåfvo
sig äfven til at den förra frågan nu må afgiöras enl. proposition
och den senare uppskiutas til lördagen.
Härmed instämde R. o. A.
Proposition uplästes å nyo och gillades, hvarpå bordsherrarne
upropades.
Voteringen börjades och slöts med 422 Ja och 391 Nej enl.
det bifogade underskrifne voteringsinstrument, som slutet,
uplästes; hvarpå
R. o. A. skildes kl. nijo.
Innestående ackordssummor.
405
År 1761 d. 28 November.
Lördag.
Plenum klockan nijo.
Justerades protocollet af d. 29 Octobris. Justering.
Föredrogs Öfversten Jac. Friedric Horns memorial om be- Ang:de Nyfordran
til det vacante Nylands infanterieregimente utan at reg:te.
erlägga någon accordssumma.
Hr Ramsaijs memorial om samma befordran samt
Hr Biörnbergs i lika ämne. Desse memorialer ligga men
få gå til de öfrige stånden.
Uplästes Secrete Deputations betänkande af d. 8 October
ang:de Generalen Cronstedts arfvingars, General Sprengports,
General von Essens Enkefrus, General Aminoffs arfvingars,
Öfvestelieutenanten de la Walls Enkas, Major Ehrenroths
och Major Ådermans Enkors ansökningar om utbekommande
af innestående accordssummor vid åtskillige regementer
efter afskedstagande enligit pensionsoasscereglementet.
Som deputation äfven härvid rördt något om pensionscassaeinrättningen
i gemen, hvarom tyktes betänkeligt at
något fastställa, innan det, sorn nu dervid är under utarbetande,
hunnit inkomma; men det fants billigt at på något
sätt understödja desse sökande, sorn mästadels sådant väl
behöfde, så beslöts på Hr Landtm :s gifne förslag, at desse
mål kunde skiljas således, at R. o. A. upskiuter med sitt yttrande
öfver det, som uti betänkandet rör pensionscassaeinrättningen
i gemen, men bifaller deputations utlåtande öfver
desse sär skifte ansökningar; hvilket medelst följande extractum
protocolli med de öfrige stånden comunicerades.
Utdrag af protocollet hållit hos R. o. A. d. 28
Nov:r 1761.
Föredrogs hos R. o. A. Secrete Deputations betänkande af
d. 8 October öfver de besvär, som frami. General Cronsteds
arfvingar, Generalmajors Sprengports, Generalmajor von Essens
Enkefru, Generallieutenant Aminoffs arfvingar, Öfverstelieutenanten
de la Walls Enkefru, Majoren Ehrenroths
Enkefru samt Majoren Ådermans Enkefru deröfver hos Riksens
Ständer andragit, at de icke fädt til godo niuta de i
arméens pensionscasssereglemente för deni, som taga afsked,
föreskrifne vilkor och förmåner.
406 1761, nov. 28. Sekreta utskottet och ferierna.
R. o. A. funno bäst at upskiuta den första delen rörande
arméens pensionscassseinrättnmgen i gemen til vidare framdeles
öfverläggning; men den senare äng:de de i detta mål
förekomne särskilte ansökningar har R. o. A. af billig ömhet
för desse sökande nu emedlertid bifallit.
Hvilket R. o. A. med de öfrige stånden vänligen communicera
velat. Ut supra.
Ang:de Secre- Häruppå anmälte Hr Landt m., at då i senaste pleno
te Utskåttets qusestion om ferierne afgiordes, den frågan, om Secrete
årbstc under
ferierne. Utskåttet under samma tid med sitt arbete skulle continuera,
blifvit til afgörande i dag' upslcuten, hvarföre Hr Landtm,
hemstälte, at de nu må af gior as.
Och uplästes härvid Secrete Utskåttets extractum protocolli
af d. 27 hiijus, hvaruti i anledning så väl af rikets angelägenheter
som af Hrr Riksens Råds inhämtade tankar
tilstyrkes at antingen indraga de på 3 månader tilärnade ferier
eller ock i sådant fall, at Secrete Utskottet i dess arbete
må continuera enligit ny instruet-ion och blott i de mål, sorn
röra utrikes och dermed förknippade stats- och defensionssaker.
Detta begärtes måtte ligga til härnäst.
Hr Landtm.: At det ligger kan ej nekas, men jag skulle
tycka detta såsom hörande till förevarande quaestion i dag
hade kunnat ventileras.
Härpå yttrade sig Frih. Clas Wilhelm Grönhagen,
at den vedergällning, sorn Secrete Utskottet behagat
giöra emot de af Riksens Ständer resolverade ferier, föreföllo
honom främmande och nu komma för sent utan bordt
ske förut, om hon något skolat värka.
Således bleifvo nu enl. vårt sista beslut blott 2:dra delen
af Secrete Utskåttets extractum protocolli ang:de dess arbete
under ferierne vår substrata materia, hälst det öfrige
hvilade.
De därtil tagne skiäl voro dels af lagens mening, dels af
rikets angelägenhet hämtade.
Men 7 § i Regeringsformen, som förmäler om regeringens
göromål under Ständernes sammanvaro, vore ej hit lämpelig,
efter under ferierne Riksens Ständer ej voro tilsammans.
Arméens behof under den tiden trodde han af Secrete Utskåttet
under en 15 månaders riksdag förut och värdigt vara
besörgdt.
Sekreta utskottet och ferierna.
407
Freden dömde han efter gazetterne ej vara så nära, sedan
Frankrike nied Engeland tracterat om en separat fred och i
Augshurg inga ministrer äro församlade.
Rådet kunde äfven under desse 3 månaders ferier, då de
blefvo instruerade rätt, så väl som i 4 år emellan riksdagarne
skiöta rikets angelägenheter. Han hade til dem det förtroende,
at de ej vordo sig derifrån undandragandes; men där någon
af desse herrar sig denna omsorg ej tiltrodde, så kunde
den sitt embete få nedlägga.
Utrikes magters och alierades förtroende kunde regeringen,
då den nu blefvo af Riksens Ständer under ferierne authoriserad,
äfven så litet sakna sorn emellan riksdagarne, fast
då et krig emot lag blef börjat.
Sedan han således efter ömaste samvete besvarat, hvad
Secrete Utskottet i god mening andragit, ville han vid Secrete
Utskåttets continuerande under ferierne anmärka den
åtföljande farlige consequencen.
Efter idéen om vårt regeringssätt vore Secrete Utskåttet
ej åtskildt ifrån Riksens Ständer; altså när dess[e] skildes,
borde det förra äfven åtskiljas.
Secrete Utskottet bestodo väl af 100 personer; men de
voro sällan mangrant tilstädes och torde under ferierne blifva
än färre, så at hela magten skulle kunna stadna i 30 el. 40
personers händer. Ehuru lian för dem hyste alt förtroende,
trodde han sådant dock betänkeligt, at det skulle kuna leda
til ändring uti regeringssättet, at framdeles aldrig Ständer
mer hopkallades, utan desse kunde giöra, hvad de behagade.
Ehuru man kände det närvarande Secrete Utskåttet, så
kände man dock ej de tilkommande, och borde således försiktige
mesurer til frihetens bevarande för framtiden tagas.
Detta vore dess på bästa samvete grundade tankar, härflytande
af den renaste nijt, uti hvilken han ej ville eftergifva
någon af dess medbröders, ehuru förtroendet placerat
deni i olika deputationer och sysslor.
Hr L. M. Uggla: Sedan jag af Secrete Utskåttets extractum
protooolli hör rikets belägenhet vara mer vådelig och
granlaga, än jag trodt, och vår högsta pligt at detsamma
hielpa, men jag hör, at Secrete Utskåttets sittande under
ferierne skulle förordsaka upmärksamhet, så tilstyrker jag
snarare at ändra vårt förra beslut om ferierne, at Riksens
Ständer, kosta hvad det vill, måtte blifva tilhopa och arbeta
408 1761, nov. 28. Sekreta utskottet och ferierna.
på de nödige utvägar at förskaffa riket hielp til en hugnelig
freds återvinnande.
Hr von Böhnen betygade alt förtroende för Secrete
Utskåttet men kunde ej bifalla, at det under ferierne blefvo
sittandes. Ty 1 :o bestod det af 3 stånds ledamöter och, när
sielfva stånden åtskildes, förstods detsamma om ledamöterne.
2:do. Voro fölgderne deraf för framtiden farlige för regeringssättet
och friheten. 3:o. Förmodade han Secrete Utskåttet
i de förflutne 15 månader förnuftigtvis hafva sörgdt för
rikets utrikes affairer samt arméens behof; at således Secrete
Utskåttet ej kunde skiuta skulden af någon brist dervid på
oss, som icke desse mål styrt och haft om händer. 4:o. Kunde
regeringen ej afsäija sig desse angelägenheters skiötande
under några månader mer än under 4 år emellan riksdagarne.
Han hade det förtroende til Hrr Riksens Råd, at de härvid
väl vorde fullgiörande deras embetes skyldighet och dertil
voro i stånd, om de deröfver samt om tilgång til penningar
för arméen blefvo behörigen instruerade. 5:o. Hade Prästeståndet,
sorn äfven i Secrete Utskåttet kände rikets behof,
bifallit Secrete Utskåttets hvilande under ferierne, hvilket
det säkerligen ej hade giordt, om riket dervid sedts löpa någon
fara.
Frih. Cederhielm, Josias Carl: Som vi senast
af giordt om ferierne, så vil jag uptaga hvad deremot anfördt
blifvit.
I dag är nu qusestion utsatt til afgiörande, om Secrete Utskåttet
skal sitta under ferierne el. ej. Dervid har väl Secrete
Utskåttet med en föreställning inkommit; men vi böra
först complettera vårt beslut, och sedan kunna vi tilse, om
något deruti kan ändras, och således anser jag Secrete Utskåttets
extractum protocolli ännu som ej ankommit eller
uptagit.
Om den fara, som regeringssättet härvid kunde löpa, vil
jag mig eij eller ännu yttra, ehuru detsamma redan med
riksdagens förlängande öfver tre månader, såsom hvari de
hemmavarandes rätt ligger, tyckes vara rubbat, utan förblifver
endast vid substrata materia.
När jag anser, at Secrete Utskottet af Riksens Ständer förordnas
til vissa ärenders skiötande efter lag men at ledamöterne
ej väljas för någre besynnerlige talens eller inneboende
qualiteters skull, ej eller för någon mera nijt för det all
-
Sekreta utskottet och ferierna.
409
nienna, ehuru jag hör oss derom försäkras, hälst jag tror
denna vara hos alla lika och at ingen kan deraf enl. 1747 års
förordning tilvälla sig mer än den andra, så anser jag emot
lag at tillägga et Secrete Utskått, som är utan ansvar, något
större förtroende eller den magten at under ståndens frånvaro
regera. Ej eller voro sådant försiktigt, ty de äro syndige
menniskior och svagheter underkastade. Fölgderne i framtiden
kunde blifva inquisitioner och commissioner på sådane
rykten, som nu af Secrete Utskottet omnämnas, hvilket
ej är at frukta under Riksens Ständers sammanvaro. Consequeneerne
blefvo farlige, liksom af den venetianiske conseil
de dix, där en anklagad eller misstänkt i tysthet ofta bortsnappas.
Det blefvo en despotisme hos få, de där ej voro
under controll, som kunde degenerera i tyrannie. Altså kan
jag aldrig bifalla, at Secrete Utskåttet må sitta, då Ständerne
ej äro tilhopa; och skal mig häröfver framdeles mera yttra.
Frih. von Kocken androg emot Secrete Utskåttets
sitjande de förre skiäl. At det borde skiljas med Ständerne,
eljes stadnade nationens och pluralitetens magt i för få händer;
sådant voro emot regeringssättets idée. At regeringen
kunde emedlertid skiöta riket. At det voro säkrare, efter
regeringen voro ansvar underkastad och kunde nu dertil af
Secrete Utskåttet instrueras. At han stärktes i denna tanka
af Rådets yttrande, som voro en modest försakelse. Han
trodde, at det med glädje skulle fullgiöra sin embetes skyldighet,
hälst det vid denna riksdag sedt så utmärkte prof af
Riksens Ständers ömhet och vänskap. Och på detta sätt voro
både vår rätt och rikets säkerhet bevarad.
Frih. Sven Bunge utbad sig, som för första gången
talande, nu och framdeles R. o A:s ynnest och tolamod.
At en värd ledamot yttrat någon förundran öfver Secrete
Utskåttets upgifne hemställande, dervid ville han som Secrete
Utskåttets ledamot til någon uplysning anföra, att Secrete
Utskåttet ej å sido satt den för pleno skyldige vördnad
utan med varsamhet insinuerat de considerationer, som Secrete
Utskåttet in politicis bäst hade sig bekante och hvilka
det trodt sin skyldighet at härvid för Riksens Ständer ej
dölja; hvilket äfven deraf lär finnas, at Secrete Utskåttet
föreslagit 2:ne alternativer, dem det Riksens Ständers bepröfvande
underkastadt.
410 1761, nov. 28. Sekreta utskottet och ferierna.
Han för sin del declarerade til protocollet, at han antoge
Secrete Utskottets yttrade tankar såsom sine egne; betygandes
inför Gud, at han ansåge rikets situation för sådan, at
hon fordrade, det et af desse föreslagne alternativer måtte antagas.
Hr von Vicken förklarade, at han varit och blefvo
emot ferier men at, då han dem af vänlighet för de öfrige
stånden bifallit, hade han trodt, at de förstådts för stånden
och alla deputationerne.
I närvarande fråga voro hans tankar. At efter lag och Riksdagsord.
funno han ej Secrete Utskåttet vara någon särskilt
del af regeringen eller Riksens Ständer utan borde tilLika
med dem uphöra. At underkasta sig någon deras större myndighet
voro, ehuru han dem vördade och de kunde instrueras,
enligit andre länders exempel farligit, som af venetianiske
regeringens, af Cromvells förfarande och af väre fordne
herredagar i Sverige kunde intagas. Han undrade, huru Secrete
Utskåttet vågat at giöra någon förfrågan öfver Riksens
Ständers beslut, och itererade sitt första, at Secrete Utskottet
borde tillika med stånden åtskiljas. At riket eller arméen
härvid skulle befinnas uti någon olyckel. belägenhet, det beklagade
han, samt at litet blifvit under riksdagen härtils
giordt och de allmenne ärender upskutne, hvilket han ej
viste ord salvén til.
Hr Ehrenmalm: At Secrete Utskåttet skulle under
ferierne sitta, ansåg han som de flere herrar mot regeringssättets
principe, emot lagen och af farlig påfölgd emot friheten.
Regeringen kunde ju som emellan riksdagarne emedlertid
vårda riket och af Secrete Utskåttet instrueras om derth
nödige utvägar. Rikets credit kunde eij utan fara lemnäs
i få personers händer utan ansvar. Secrete Utskottet kunde
dessutom ej afsluta freden utom Ständernes sammanvaro,
och altså borde Secrete Utskåttet under ferierne äfven skiljas.
Hr R å f e 11 androg deremot, at han väl varit emot ferier,
men sorn de bifallits, borde dock Secrete Utskåttets arbete
continuera. Ty 1 :o vore det enligit med alla riksdagars
praxis, hvaraf 1741 års, då långa ferier varit, åberopades.
2:do. Voro de angelägne riksvårdande ärender enl. Riksdagsord:s
18 och 4 §§, Secrete Utskåttets instruction Secrete Utskåttet
ålagde utom allmenna oeconomica, som til plena refererades.
3:o. Hade vi et krig, som fordrade til arméens
Sekreta utskottet och ferierna.
411
uppehälle penningar, på hvilka här voro brist; deni kunde
regeringen ej med den säkerhet negotiera som Riksens Ständer,
och af bevillningar blefvo ingen tillgång förrän fram på
året. 4:o. Fredsliknelser kunde sig äfven efter Guds behag
snart nog förete. Öfver någre slike propositioner borde enl.
7 § Regeringsformen regeringen under varande riksdag höra
Secrete Utskåttet, hvilket, om det nu skildes, blefvo omöijeligt
utan skulle således försättas i villrådighet, hälst ingen
instruction förut kan passas til alla efteråt möijel. yppande
casus. Således voro det lag, praxi och rikets nytta enligit,
at Secrete Utskåttet siuto under ferierne; dock kunde det
instrueras at blott företaga krigs- och ministerielle ärender,
hvarmedelst alla fruktade inconveniencer förebyggas. Eljes
ville han häldre, at inga ferier togos; hoppandes at så R. o.
A. som de öfrige stånden skulle högt uplyst finna nödvändigheten
häraf och bifalla Secrete Utskåttets extractum protocolli.
Frih. J o h. Funck ingaf i lika mening dess bifogade memorial,
som uplästes och begärtes på bordet (Bil. 65).
Hr Franckenheim upläste til protocollet bilagde dess
dictamen, som med Secrete Utskottet instämmer (Bil. 66).
Gref L. W. Creutz anmärkte, at Secrete Utskåttet med
skyldig vördnad för pleno giordt sin varsamma föreställning
vid ferierne. Att Secrete Utskottet tvärt om hade felat, om
det ej upgifvit en riktig målning af rikets belägenhet, då
oförmodeligen så långa ferier blifvit vidtagne; hvarvid Secrete
Utskåttet ej blifvit hördt, som likväl i anseende til
de af det fordrade anstalter icke tyks varit emot ordning.
At Secrete Utskåttet härvid hördt Hrr Riksens Råd, som
äfven härvid anifördt flere betänkeligheter emot Secrete Utskåttets
ferier, tyckes vara billigt, efter emedlertid rikets och
ärendernes skiötande dem tilkomma skulle.
Om Hrr Riksens Råd funnit härvid för sig åtskillige svårigheter
och felande requisita, så kunna de väl, som sagdt
är, få nedlägga sine embeten; men deremot böra dem äfven
lag hållas och de med nödig tilgång til medel sättas i stånd
at fullgiöra sine embeten; när det ej skedt, är det billigt, at
de, liksom Secrete Utskottet giordt, öppenhiertigt sådant utsäija.
Om alt det erforderliga ej af Secrete Utskåttet förut är
skaffat i beredskap, är skulden ej Secrete Utskottets, ty pen
-
412 1761, nov. 28. Sekreta utskottet och ferierna.
ningebrist öfverklagas i mägtigare riken i Europa, och då
vi, som äro mäst magtlösa, ej hafva penningar sieifve el. något
fädt låna til et kostsamt krig, så är det underligt, at vi
ändock dermed kunnat uthärda. Någon utväg hade dock funnits,
så länge Riksens Ständer varit tilhopa; men sådant torde
saknas, fast än Riksens Ständers och regeringens differente
magter skulle för någon tid sammanstöpas.
Ingen fara vore af Secrete Utskåttets qvarsittande at frugta,
om det blott til vissa ärender instruerades, och hade deremot
des tankar med de omiförmälte rykten varit at all misstänka
försigtigt förekomma.
Således kunde på nya skiäl ny qusestion blifva om ferierne;
men skulle de blifva så långe, som föreslagits, så borde
likväl rikets bästa besörjas.
Han biföllo således ad protocollum Secrete Utskåttets hemställande
som sitt egit och ville förbigå de dervid giorde inkast;
hållandes farligt at på suppositioner risquera och mista
det reelle.
Grefve C. E. Lewenhaupt: Sedan j ag hördt Secrete
Utskåttets extr. protocolli, har jag dervid besinnat, huruvida
så långa ferier med regeringssättets principe instämma, hvad
obestånd riket dermedelst skulle försättas uti; hvad obehagelige
fölgder de skulle medföra och huru en aristocratie,
sorn så högt befrugtas, medelst långe el. perpetuelle ferier
aldramäst skulle befordras; men som fruktan för slike farlige
consequencer ej äger rum, då Riksens Ständer efter lag
förblifva samlade, til dess riksdagen slutas, så instämmer
jag med Secrete Utskåttets tankar på lika sätt som Frih.
Runge.
Frih. Duvall: Secrete Utskottet bör ej misströsta om
plenorum rättvisa och gunst, då det enl. sin skyldighet icke
dölgdt rikets situation el. Riksens Råds med Secrete Utskåttets
deröfver instämmande tankar.
At besörja provisionellement långdt förut rikets behof har
i anseende til emellankommande olyckelige händelser varit
för Secrete Utskåttet ogörligit; skulle nu Riksens Ständer för
så långt (!) tid utan nödige tagne mått skiljas, så blefvo uti
de angelägnaste mål en skadelig stagnation och våre värdige
medbroder i arméen lemnades hielplöse.
At ledamöterne i Secrete Utskåttet ej äro besynnerligare eller
rarare slags menniskior än andre medger jag gärna; men
Sekreta utskottet och ferierna.
413
när de en gång som för riket nitiske och välmenande personer
blifvit ditsatte, så fordrar lag och billighet, at de derföre
må anses, då de sitt förtroende ej förvärkat. Jag hemställer
således, huruvida med ferierne någon ändring måtte giöras
kunna och Riksens Ständer blifva ihop, hvilket såsom det
säkraste för alla misstankar, dem dock Secrete Utskåttet anser
för sig ovärdige, jag hälst skulle urgera; men styrker eljes
til det andra alternativet, at Secrete Utskåttet måtte blifva
under ferierne vid sitt arbete och dervid förses med sådan
instruction, som det begärdt til förekommande af alle ohygelige
misstankar, som visserhn ej etablera inbördes förtroendet
eller crediten.
Frih. F. O. Wrangel: Då qusestion senast afgiordes
om ferierne, moverades denna om Secrete Utskåttet emot
min förmodan, som trodt denna med den förra eombinerad;
men hon skiöts up tils i dag sorn särskilt, och nu har Secrete
Utskåttet deröfver inkommit med alternativ emot ferierne
och ang:de Secrete Utskåttets sittande emedlertid; men detta
tror jag ej böra interrompera våra öfverläggningar, såsom
hvilket ingen magt tillkommer; dessutom har jag öfver denna
öma fråga förut yttrat mig; och finner äfven, at de af Secrete
Utskåttet anförde motiver höra mera til den redan örn
ferierne afgiorde qusestion än til den närvarande om Secrete
Utskåttets qvar sittande under ferierne.
Jag vil til hvad deremot andragit blifvit blott lägga den
consideration, at det i alla länder funnits betänkeligt at lägga
för stor magt i få personers händer utan ansvar, ehuru dygdige
de kunna vara, emedan de efter historiens exempel kunnat
förvandlas i tyranner. Cromvell i Engeland giorde så, då
han började perpetuera parlamentet i 13 år, och samina rike
suckar ännu öfver de sfeptenale]1 parlamenterne.
Hr von Hermansson förestälte, att alla kände riket
dels i dess värf, dels i sina särskilte kall, at i det krig,
som riket hade, freden voro oviss. Om således under de nu
föreslagne långe ferier någre propositioner dertil riket giöras
skulle, så skulle de antingen til tidigt besvarande af regeringen
afgöras eller ock Riksens Ständer inom feriernes slut
åter hopkallas. Det förra voro emot 7 § Regeringsformen samt
Kongl. Maij :ts och Riksens Råds ed, och det senare skulle
beledsagas af månge betänkelige considerationer samt up
1
Konceptprotokollet.
1
414 1761, nov. 28. Sekreta utskottet och ferierna.
märksamhet in- och utrikes. Pommern ville dessutom hafva
hielp och arméen bröd, hvartil Riksens Ständers eller åtminstone
Secrete Utskottets närvaro voro nödig.
Deremot voro flere betänkeligheter anförde, dem han lemnade
derhän, men ville för sin del föreslå et temperament,
at Secrete Utskåttet måtte föreskrifvas at endast befatta sig
med arméens behof och ministerielle ärender, eller ock det
alternativ at Riksens Ständer icke måtte skiljas åt.
Härvid upläste Hr v. Hermansson 1727 års, i anseende
til riksdagens förlängande öfver 3 månader, kongl, förordning,
af hvilken han drog den slutsatts, at om då under samma
Regeringsform och observance som nu Kongl. Maij :t kunnat
så uti Riksens Ständers göromål synas, så hade regeringen
äfven dertil nu i detta mål haft lika skiäl. At riket
eljes skulle i dess trängande belägenhet lemnäs hielplöst, det
kunde han af R. o. A:s ömhet, nit och ädelmod aldrig vänta.
Men ehvad slut och blefvo tagit, så hade han nu afbördat sitt
samvete och lemnat sanningen sin rättighet.
Frih. F. Horn beklagade hiertel. det misstroende, som
voro ordsaken til vår bekymmersamma belägenhet, och de
kringlöpande rykten som [o: om]1 någon af Secrete Utskåttet
til befarande commission, samt å andra sidan om Secrete Utskåttets
casserande och et nytts väljande i stället samt dylike,
som han ansåg vara af imfame hiernor updiktade.
Rikets bästa borde för Guds skuld behiertas; consequencerne
utaf så långa ferier kunde han ej utan grämelse anse;
han instämde således med Secrete Utskottet, bedjandes at
dess hemställande måtte attenderas och at vi som rätta svenskar
och ej med et stiufmoders hierta måtte tänka på vårt
fädernesland, dess hielpande och framdeles bestånd.
Frih. A. Reuterholm: Som i dag voro qusestion om
ferier, så skulle jag mig deröfver efter bästa begrep och välmening
yttra; men som den frågan senast blef afgiord och
denne rörande Secrete Utskottet, såsom skild från den andra
på goda skiäl, blef tils i dag upskuten, vill jag ej eller nu
blanda desse mål, utan at dock brista i skyldig vördnad och
aktning för de af Secrete Utskottet samt flere ledamöter anförde
skiäl och considerationer, men blott hålla mig vid den
högst angelägna quaestion, som är substrata materia, om
Secrete Utskottet under ferierne skal continuera; förbehål
-
1 Konceptprotokollet.
Sekreta utskottet och ferierna.
415
landes mig at framdeles yttra mig öfver någon ändring i ferierne,
hälst Secrete Utskåttets extractum protocolli är begärdt
på bordet.
Jag skal med lika nijt handtera detta ämne, fast jag för
redighet i omdömet skildt målen ifrån hvarannan.
Hafva nu Riksens Ständer funnit ferier nyttige, så gäller
samma consideration för Secrete Utskottet och deputationerne;
låtandes härvid skäl gälla utan at skrämas af någre
olyckelige målningar, som jag Gudi lof ofta sedt vara mindre
farlige i värket.
Som motif til Secrete Utskåttets qvarsittande under ferierne
är anfördt, l:o at regeringen enl:t Regeringsformens 7 §
ej kan under Ständernes sammanvaro afgiöra någre fredspropositioner.
Jag svarar, at då högsta magten vil taga någon
kort hvila, träder regeringen i sitt förra ställe och är då
i lika myndighet och situation, som då ingen riksdag vore.
2:do. Sägs at rikets behof sådant fordra. Jag medger, at Hrr
Riksens Råd bättre finna sin räkning deri at kunna ha recours
til Secrete Utskåttet i slike mål, hälst de då slippa alt
ansvar derföre; men rätt för denna ordsak anser jag Secrete
Utskåttets magt för farlig under Riksens Ständers ferier,
icke allenast possibiliter utan ock realiter enl:t andre rikens
exempel.
Jag slutar häraf, at så snart stånden åtskiljas, böra så väl
Secrete Utskåttet som deputationerne skiljas, eljes blefvo
det en farlig gradation af riksdag. Om annorlunda skedt för
detta, som vist är, så har det varit för kortare tid, men när
ferierne äro så långa, vill jag ej, at Secrete Utskåttets förtroende
skulle blifva dess ledamöter så tungt, at de skulle
blifva qvar, då andre få frihet at resa.
Medel til armcens underhåll, i fall de genom negotierande
skola sökas, kan regeringen, då den af Secrete Utskåttet derom
instrueras, likväl anskaffa, då de emot redo blifva disponerade.
Men at inrikes söka deni genom bevillningar, det kan
hvad häldre Secrete Utskåttet eij värkställa.
Med fredsvärket går långsamt; vi kunna ej flattera oss
med undervärk, och som dertil vist 3 månaders tid behöfves,
så kan regeringen deröfver emedlertid instrueras.
Någon krigsplan lär under desse månader, då blott arméens
skötsel i dess vinterqvarter bör besörjas, ej vara så nödig, ty
416 1781, nov. 28. Selcreta utskottet och ferierna.
som slike planer ej förr än uti Maii exequeras, äro dock dertil
2 månaders tilräckelig tid öfrige.
Således är min tanka nu och för altid, at då Riksens Ständer
åtskiljas, intet Secrete Utskått måtte sitta. Hvad den
2:dra frågan om ferierne, som med denna ingen gemenskap
äger, angår, derom förbehåller jag mig at mig framdeles utlåta.
Hr Schönberg: Närvarande ämne är ganska vigtigt
både för nu och för framtiden, hvarvid, då jag, ovan at
skrymta, säijer min enfaldiga tanka, ber jag om Herrarnes
gunst.
Första frågan har varit om ferier; dem har jag för min del
hållit för farlige, så vida jag tykt quaestion derom anses för
en partiesak. Dock hafva de af R. o. A. blifvit bifaline. Ferier
hafva äfven förut varit brukelige men kortare, och då hafva
stundom alla, stundom en del af deputationerne lika fullt
setat, men nu äro tagne för 3 månader och kunde framdeles
ännu blifva längre.
Andra frågan är således, om nu Secrete Utskottet under
desse ferier skall continuera sitt arbete.
Jag tror dem tillika med stånden böra skiljas, intet af brist
på förtroende til personer, men i afseende på menniskligheten
och framtiden.
Men häremot är invändt, at rikets angelägenheter då skulle
sakna sin nödiga skötsel, som af Secrete Utskåttet med behörig
vigt endast besörjas kan; hvartil af andre är svarat, at
regeringen under desse 3 månader tilräckeligen är i stånd
at alt behörigen bevaka; men som jag häruti ej finner tillräckelig
grund at stadga mitt tänkesätt, ej el:r någre säkre
reglor at bygga på, så tilstyrker jag at blott til 3 veckor förkorta
ferierne, då vi slippa den förtreteliga frågan om Secrete
Utskåttet, som nu är moverad.
Hr Gyllensvan förklarade, at liksom han varit emot
de vid denna riksdag för detta tagne ferier, fast han tappadt,
hade han äfven varit emot desse, så framt de icke varit af 3
stånd redan bifallne.
Frågan, om Secrete Utskåttet under ferierne skulle sitta,
vöre- af stor vigt. I lagen funnos derom ingenting stadgat,
ergo måste man söka grunden til dess afgiörande i andre
considerationer, nemi. at menniskior ordinairement eftersträfva
mera magt och 2:do at ibland frie nationer altid fin
-
Sekreta utskottet och ferierna.
417
nas partier. Derföre om regeringssättet hos oss skal blifva
älskat, bör det förblifva vid den fördelning af magt och ärender,
som lagen i 20 och 15 §§ Regeringsformen utstakat, och
den bör hvar rättsint medborgare styrka och oförändrat
handhafva til förebyggande af både monarchie och aristocratie,
sorn jag är lika rädd före, anseendes den som förrädare,
som emot desse lagar vill handla.
Skulle nu under desse ferier et Secrete Utskott, som jag
dock nu aldeles ej misstänker, kunna utan at vara representent
el. dependant af stånden, så blefvo det sielfständigt och
kunde efter behag framdeles förlänga sig sielft, som voro af
farlig consequence.
Om riket el:r arméen under desse ferier skulle lida, vore
mig af hiertat okärt, men jag har deri ingen del, som til ferier
aldrig beviljat, ej eller nu för än sen de af tre stånd
varit afgiorde.
Af den nyss upläste 1727 års förordning har jag sedt, huru
lagen då fölgdes af Riksens Ständer vid riksdagens continuation
öfver 3 månader. Jag hade önskat, at lika hade skedt vid
denna eller at Hrr Riksens Råd för detta giordt den nu skedde
påminnelsen.
Jag kan således för nu och framdeles ej bifalla, at Secrete
Utskåttet, som äro blott Ständernes representens, skola under
deras ferier blifva sittande, förbehållandes mig at om
måndag få yttra mina tankar, om de nu tagne ferier äro för
riket nyttige eller ej.
Hr [von] Stockenström uprepade, at han sidst
varit emot ferierne för rikets bästa skull; vid närvarande
quaistion om Secrete Utskottet åberopade de af Secrete Utskottet
andragne skiäl och alternativer.
At Rådet kunde besörja Secrete Utskåttets göromål under
dess ferier, ansåg han för omöijeligt, ty rådslag och penningar
borde följas åt. Rådet saknade vid de förre svaret på
secrete proposition enl. deras sidsta föreställning och all tilgång
til de senare för arméens behof, hvartil utvägar utan
Statsdeputation ej kunde finnas.
At Secrete Utskåttet förut kunnat el. ännu kunde dertil
giöra provisionel anstalt, hade varit omöijeligt i anseende
til vårt svaga tilstånd, ringa resource och stora utgifter, hvartil
det oumgängeligaste väl efter hand men ej för 3 månader
förut med besvär kunnat anskaffas.
27—482473
418 1761, nov. 28. Sekreta utskottet och ferierna.
Han förklarade således til protocollet sig på samvete tilstyrka
at vidtaga et af Secrete Utskottets alternativer och at
Secrete Utskottet måtte blifva tilhopa, i fall ej ferierne skulle
förkortas.
Frih. C. Ridderstolpe förbehölt sig at framdeles yttra
sina vidare tankar om ferierne, glad at deruti ej öfverraskas
utan få tänka på nödige mesurer, förblifvandes nu vid
den til i dag utsatte quaestion om Secrete Utskottets activité
under ferierne.
Han instämde deri med Frih. Cederhielm, at det vore betänkeligt
och farligt för friheten at lägga högsta magten utan
ansvar i några personers händer, som, ehuru dygdige, dock
altid voro menniskior; man borde deremot ej lita på någons
löfte eller borgen utan på vissa principer.
Ett Secrete Utskått i full activité utom Ständernes närvaro
blefvo en sielfständig magt och kunde lätteligen ingå uti
Ständers rättigheter, och dylika exempel kunde i andre länders
historier många nog finnas.
Han önskade således proposition deröfver, om något Secrete
Utskott skal sitta, då Riksens Ständer åtskildts.
Uplästes bilagde Hr Sandbergs dictamen ad protocollum
(Bil. 67).
Som proposition härvid af flere begärtes, så hemstälte Hr
Landt m., om icke de 22 herrar, sorn ännu til protocollet
voro anmälte at tala, ville efterlåta propositions giörande,
hälst saken tyktes pro et contra fullkomligen vara debatterad
och uplyst.
Hvilket bifölls.
Hr Landtm.: Uti de nu hos Högl. R. o. A. företfaline
discourser hafva i synnerhet 2:ne omständigheter blifvit rörde;
den ena om det är lagligit, at Secrete Utskåttet under lerierne
fortfar uti dess arbete; och den andra om det är rådeligit,
at det med dess arbete emedlertid hvilar.
Hvad den första frågan angår, så vore det vist olagligt och
lagstridigt, om Secrete Utskåttet ville tilvälla sig Riksens
Ständers högsta magt; men det är långt ifrån Secrete Utskåttets
tanka. Det har endast föreslagit de alternativer at
antingen förkorta ferierne eller at authoriseras til de dem
efter 18 § Riksdagsordningen ålagde göromåls skötande
emedlertid, hvarvid det til förekommande af alt misstroende
föreslagit en ännu närmare inskränkning och instruction
Sekreta utskottet och ferierna.
419
under ferierne. Samma betänkelighet, som deremot anfördts,
kunde kanske någon äfven finna dervid, at til Rådet emedlertid
skulle medelst instruction Secrete Utskåttets giöromål
öfverlemnas.
Sant är väl, at regeringen emellan riksdagarne i flere mål
styra riket; men huru; jo, efter Ständernes föreskrift medelst
svar på secrete proposition. Det har regeringen ännu ej
kunnat få, icke eller om flere rikets oeconomica, om statsvärket,
om bevillningen eller flere slike mål.
Vid den andra frågan lär vara nödigt at se på rikets närvarande
belägenhet. Det har en armée i fält och et tomt statsvårk.
Det står i öfverläggning både om krigsplaner och fredsnegociationer.
Requisita ifelas til den förre och desse senare
kan regeringen under en varande riksdag utan Riksens Ständers
och Secrete Utskottets samråd och utarbetande ej afgiöra,
och at uppehålla fredsnegotiationer i flere månader
torde ej eller vara nyttigt.
At Secrete Utskåttet om arméens försörjande långt förut
bordt vara betänkt, har varit omöjeligt, då riket ej har penningar,
då det ej på dess credit fädt låna och bevillningsvärket
ligger oafgiordt; utan har Secrete Utskåttet med största
svårighet måst efter hand förse de dagelige tarfvor.
Hvad angår fredsvärket, så tyckes det väl efter gazetten
ej vara så nära; men gazetten är mycket bedrägelig och
ombytelig och kan aldrig tagas til grund vid en negociation,
som fotas på säkrare kundskap och fordrar en annan beredning.
Således sedan Secrete Utskåttet tydel. vist, at det aldrig begär
större magt och myndighet, det äfven inhämtat Hrr Riksens
Råds tankar, som med Secrete Utskåttets enhälligt instämt,
och Riksens Ständer dessutom äfven emellan riksdagar
för detta enligit lag kunnat förordna deputationer at sitta,
så tror jag det ej lära kunna anses för olagligit, at Secrete
Utskåttet under ferierne continuerar dess activité, hvartil
Riksens Ständer kunna dem särskilt instruera.
Jag vil således nu giöra R. o. A. propositionen.
Bifaller R. o. A., at Secrete Utskåttet må under instundande
ferier fortfara uti dess arbete med strängaste föreskrift
at icke ingå i något annat, än hvad til utrikes ärendernes
skötsel hörer och hvad som af denfensions- och statsvärket
dermed häfver en oskiljaktig gemenskap.
420 1761, nov. 28, 30. Om de Carnall.
Ang:de Öfverstelieut:n
Carnalls uprättelse.
Härtil svarades med Nej och Ja samt begärtes votering.
Hr Landtm, upläste häruppå föregående proposition, inrättad
til votering.
Den, som bifaller etc., skrifver Ja; den det ej vill, skrifver
Nej; vinner Nej, uphörer Secrete Utskåttets arbete under
ferierne.
Vid denna proposition påminte väl Frih. Carl Ridderstolpe,
at han ville hafva den generel, at intet Secrete Utskott
under någre ferier skulle sitta, och ej allena speciel til
denna casum.
Men på Hr L a n d t m : s föreställning, at frågan om närvarande
casus blifvit enl. sidsta pleni beslut til i dag utsatt
och nu ventilerad, begaf sig Frih. Ridderstolpe, hvarpå
voteringsproposition gillades.
Bordsherrarne upropades och intogo sine ställen, hvarpå
votering för sig gick.
Sedlarne voro Ja 390 och Nej 460.
Det underskrifne voteringsinstrument, som protocollet åtföljer,
uplästes slutel.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 9.
År 1761 then 30 November.
Måndag.
Plenum klockan 10 efter predikan.
Sedan Hr Landt. m. äskat liud,
l:o uplästes Hr Gruners memorial ang:de des förlorade
tour som capitain vid Amiralitetet.
Ligger på bordet och går til de öfrige stånden.
2. Föredrogs Bondeståndets extr. protocolli af d. 24 November
i anseende til så väl Secrete Deputations betänkande af
d. 13 October om Öfverstelieutenant Carnalls uprättelse vid
förste ledige majors som den af Borgareståndet med extr. protocolli
af d. 19 hujus föreslagne befordran för öfverstelieut:n
Carnall lil maj or sindelningen vid Södermanlands regimente.
Bondeståndet förklarar sig instämma om Hr Carnalls förtjenster
men tilstyrker, at successionen vid Södermanlands
regimente efter Frih. C. Funck må förblifva inom regimentet;
bifallandes eljes Secrete Deputations betänkande til alla
delar.
Om Ehrenmalm.
421
Detta var af Prästeståndet äfven bifallit med tilläggning,
at sedan ståndet d. 24 November resolverat, at ståndet med
maj or ssysslans besättande vid Södermanlands regimente icke
kunde sig befatta, utan måtte dermed förfaras efter författningarne,
så biföllo Prästeståndet Bondeståndets extr. protocolli
i den del, sorn rörer successionens förblifvande inom regimentet
efter Öfversten Baron Funcks befordran.
R. o. A. biföllo Bondeståndet med Prästeståndets tilläggning.
3:o. Justerades det upsatte extractum protocolli til de öfrige
stånden rörande Capitainernes vid Lifdragonerne Eneschölds
och Ehrenmalms tour, som gillades, så lydande.
Utdrag af protocollet, hållit hos R. o. A. d. 26
Nov. 1761.
Anmältes hos R. o. A., at sedan Lieutenanten vid Kongl. Ang:de Cap:e
Maij:ts Lifdragoneregimentet Eneschöld hos Riksens Ständer ^o^r^ansevid
sidsta riksdag öfver liden prsejudice sig besvärat och sam- ende til
ma mål nu åter genom remiss ifrån Urskillningsdeputation Ca^.'hö]^ne"
kommit til ståndens bepröfvande, så hafva Riksens Ständer
sig theröfver yttrat och Eneschöld erhållit fullmagt och tour
ifrån den tiden, han vid sidsta riksdag sine besvär ingifvit;
men som äldre officerare inom regimentet, Capitainerne Silfverschöld
och Ehrenmalm, hvilken senare ifrån första officersdatum
ständigt haft ostridig tour för Eneschöld, härigenom
skola vara lidande, så anhölts, det R. o. A. genom et
protocollsutdrag ville söka förmå de andre respective stånden
förena sig med det beslut, som R. o. A. i thetta mål tilförene
fattat, och at Eneschölds fullmagt och tour ej må räknas
längre än ifrån then tid, som expedition ifrån Riksens Ständer
afgådt, eller ock at Capitaine Ehrenmalms ostridige rätt
må framför Eneschöld honom förbehållas och han, som redan
är capitaine, undfå tour ifrån samma datum som Eneschöld.
R. o. A. påminte sig härvid, at enär Eneschölds besvär förehades,
de först såsom ogrundade blifvit af slagne; men sedan
R. o. A. underrättades, thet 2:ne stånd bifallit Eneschölds memorial
och thet tredje ståndet likaledes, dock med thet förbehåll
at ingen äldre skulle blifva lidande, så hade R. o. A.
lorent sig med thet sidsta el. Bondeståndet at therigenom
bibehålla Silfverschöld och Ehrenmalm vid deras i lag grundade
rätt; men oaktadt alt thetta har likväl R. o. A. nu funnit,
at then expedition, som ifrån Ständerne afgådt, ej innehållit
422 1761, nov. 30. Wahlbergs besvär.
Wahlbergs
besvär.
något sådant vilkor, utan Eneschölds fullmagt ifrån sidsta
riksdag' antedaterad. I anseende hvartil R. o. A. äfven finner,
at desse förut nämde capitainer blifvit lidande och at ingen
annan utväg til theras uprättelse kan gifvas, än at Riksens
Ständer behagade således förklara deras Eneschöld meddelte
resol:n, at dess fullmagt och tour ej må räknas längre än
ifrån then tid, som expedition ifrån Riksens Ständer nu afgådt.
Men ifall de andre respective stånden ej thertil behagade
samtycka, så bifölls, at Ehrenmalm då må få tour af samma
datum sorn Eneschöld, hvilket R. o. A. fant för godt genom utdrag
utur protooollet med the öfrige respective stånden vänl.
communicera. Ut supra.
Föredrogs J ustitisedeputations betänkande af den [11] Julij
ang:de Sysslomannens vid Linkiöpings domkyrka Knut Wahlbergs
besvär öfver en Kongl. Maij :ts resolution på des klagomål
öfver ett kyrkoherdeförslag.
Deputation hade funnit Wahlberg til besvärs anförande
obefogad, men dissentientium mening i deputation, som betänkandet
fölgde, förklarade Wahlberg för lidande och at
han til uprättelse som en gammal man borde få fullmagt på
första ledige pastorat i Linkiöpings stift, som han söker, så
framt det ej skulle bifallas, at han strax finge tilträda Flistad
pastorat, hvartil han städt på förslaget, innan han efter
Kongl. Maij :ts resolution derifrån utslöts. Och hade Rorgareståndet
genom extractum protocolli af d. 6 Aug. bifallit dissentientium
mening.
Hr Hasenkampff yttrade, det han ej kunde bifalla,
at Wahlberg erhöllo sådan uprättelse til kanske bättre förtjentes
prsejudice, men väl at han finge föreskrift til befordran
efter förslag.
Frih. G. Reuterholm fant det föga instämmande med
religionen som rätta grunden til all dygd, at denna prästman
medelst 5 års process velat tvinga sig til et pastorat. Slika
gluggar voro ej för rätta herdar utan för fåraklippare. Prästeembetet
blefvo på sådant sätt et handtvärk, religionen vanvördades
och Guds förbannelse fölgde deruppå; hvarföre och
som han i flere instantier förlorat, biföll Frih. Reuterholm
Justitisedeputations betänkande, ehuru lindrigt han deri blifvit
ansedd.
Wahlbergs besvär.
423
Hr C. Wadenstierna androg deremot den consideration,
at då hos Kongl. Maij :t besvär blifvit anförde öfver
oordenteligheter, som vid valet förelupit, då Wahlberg fädt
mästa rösterne, hade jemte en undersökning deröfver Kongl.
Maj :t befalt, at nytt val skulle anställas; men vid undersökningen
hade Wahlberg för alla beskyllningar blifvit befriad.
Altså som han vore en gammal man, tilstyrkte Hr Wadenstierna
för honom en föreskrift til befordran enl. Borgareståndet,
dock utan andres prsejudice.
Hr Linn er hi elin instämde med Hr Wadenstierna
ang:de sakens förlopp; men vid det Justitisedeputationen förmäler,
at Wahlberg försummat sin talan enl. 1738 års förordning,
anmärkte han, at samma förordning blott anginge oeconomica
men ej tjenstesaker och at Wahlberg således ingen
laglig tid härvid försummat; altså funno han billigt at bifalla
Borgareståndets och dissenti[enti]um mening.
Hr Landtm, hemstälte, om icke proposition finge giöras
först öfver betänkandet och sedan öfver Borgareståndets extractum
protocolli.
Detta biföll Frih. Wrangel, Hr Klingsporr och
flere,
men Frih. Ridderstolpe anförde, at Wahlberg första
gången fädt pluraliteten igenom en olaglig omröstning och
oriktig vallista, ehuru han ej om någon dess del deri blifvit
öfvertygad. Detta hade Kongl. Maij :t sedan ändrat, och efter
riktig vallista hade den andre fädt pluraliteten af rösterne.
Utan at vilja lägga sten på bördan voro mycket emot Wahlberg
at anföra, men deputation hade af medlidande ej velat
honom hårdare anse. Om honom någon recomendation nu
meddelades, borde dock dermed församlingens valrättighet ej
betagas; och torde således vara bäst, at han blott til missives
erhållande recomenderades.
Hr [von] Nackreij uprepade sakens förlopp enl. deputations
berättelse, huru Wahlberg efter en oriktig men
Lönbom efter den riktiga vallista erhållit pluraliteten; dock
hade Wahlberg ej om någon del deri blifvit öfvertygad; at
tingsrättens dom vunnit laga kraft och af Kongl. Maij :t blifvit
confirmerad, hvaröfver Wahlberg obefogadt klagat.
Han begärte altså först proposition öfver Justitisedeputations
betänkande och sedan öfver Borgareståndets extractum
protocolli.
424 1761, nov. 30. Om ferier.
Härpå giorde Hr Landtm, proposition öfver Justitiaedep.
betänkande, sorn bifölls.
Och öfver Borgareståndets extr. protå, sorn afslogs.
Ang:de feri- Hr Landtm, hemstälte häruppå, at, som i senaste pleno
erne' R. o. A. förbehållit sig at sig i dag yttra öfver det af Secrete
Utskåttet föreslagne första alternativet om någon ändring i
anseende til ferierne uppå de dervid anförde öma considerationer,
R. o. A. nu behagade öfver detta ämne ventilera.
Hr H a s e n k a m p f f påminte, om icke en deputation
med vårt sidsta voteringsbeslut rörande Secrete Utskåttet til
de öfrige stånden måtte afgå.
Frih. G. Reuterholm bad, at som betänketiden öfver
det af Landtm, proponerade ämne sedan i förgårs, då vi voterade,
och söndagen i går varit ganska otilräckelig, detta mål
til nästa plenum måtte hvila enl. Riksdagsordningen, som utsätter
en eller flere dagar dertill.
Hr Landt m. hemstälte, huruvida deputation i det ena
ämnet kunde afgå, då detta, som tils i dag opskiöts, dermed
voro combinerat; det kunde snart afgiöras och då kunde deputation
tillika medbringa R. o. A:s beslut i bägge.
Men härvid ropades af en del, at deputation borde gå, af
andre deremot Neij; och upväxte häraf någon märkelig skiljaktighet
och dissonans emellan R. o. A., sorn hela sessionen
öfver varade.
Hr C. Wadenstierna påstod, at vi nu måtte yttra
oss öfver Secrete Utskåttets hemställande om ferierne, hälst
det sidst til i dag blifvit förbehållit, efter salus publica vore
vår högsta lag och ingen påstådt, at ferierne voro laglige eller
nyttige; hållandes äfven före at sedan vi detta afgiordt, vöre
tids nog at deputation afgingo men icke förut.
Hr Jennings instämde med Hr Wadenstierna, at den
qusestion om ferierne enl. sidsta beslut borde företagas. Hvad
den 2:dra quaestion om dess liggande och en deputation angingo,
så torde den lista removeras, då vi anse, at målet tils
i dag sidst blef upskutit, som angeläget för riket och för de
resandes nödige anstalter. At en deputation med vårt sidsta
beslut afginge, kunde så vara, om den tillika finge berätta, at
vi skulle taga alternativet om ferier i närmare öfvervägande.
Hr v. Böhnen trodde om ferierne redan vara afgiordt,
fast det alternativet senast upskiöts för de af Secrete Utskottet
dervid anförde angelägne omständigheters skull; och ville
Om ferier.
425
således, at deputation skulle afgå utan at förut taga Secrete
Utskåttets hemställande i ventilation.
Hr Tersmeden conformerade sig med Hr Wadenstierna,
at vi borde yttra oss öfver bägge af Secrete Utskottet
föreslagne alternativer, innan någon deputation afginge.
Hr L. M. Uggla: Jag bifaller för min del, at vi strax
företaga oss frågan om ferierne, och hemställer fördenskull
om, då Konung och Råd afstyrka så långa ferier och då Secrete
Utskåttet til rikets försvar och arméens behof ärio villrådige
om penningar, om icke vi då böra som redelige svenske
män derpå attendera och söka hielpa riket.
Jag hemställer således, om icke desse ferier böra blifva
helt korta; det är min tanka, sorn jag i protocollet vil hafva
förvarad.
Hr Woltemat: Jag vördar beslut och vil således yttra
mig öfver den förra delen af Secrete Utskottets hemställande,
som Hr Landtm, oss proponerat, och hoppas, at vi som nitiske
svenske män snart lära deröfver blifva ense.
Härvid är väkt om en deputations afsändande med vårt beslut
öfver den andra delen af Secrete Utskottets ibetänkande.
Men då jag eftersinnar sammanhanget emellan desse bägge
mål, at de äro i ett hemställande af Secrete Utskottet sammanfogade;
at vi detta sidst tils i dag upskutit; at vårt sidsta
beslut togs i händelse af ferierne och torde förfalla, deräst
dessa blifva förkortade, så hemställer jag til R. o. A., om icke
vi först böra ventilera 0111 det proponerade ämnet, hälst deputation
kunde blifva onödig igenom vårt tiltagande beslut.
Som härunder af flere inständigt ropades på deputation
och af andre åter Nej, hvarmedelst ventilationen hindrades,
så anholt Hr Landt m., at herrarne täcktes lemna hvarannan
liud, så framt något skulle kunna afgiöras och plenum
ej fruktlöst aflöpa.
Hr Klingsporr understödde häruti Hr Landtm., bedjandes
at sukerne på et R. o. A. värdigt sätt måtte handteras,
vi inbördes höras och i alt fall skiljas genom votering eller
ock strax skiljas åt.
Hr Rudenschöld: I senaste pleno upskiöts frågan
om ferierne i anseende til de af Secrete Utskåttet dervid riket
rörande örne considerationer. Det vore beklageligt, om de i
dag väkte formaliteter, örn målets ytterligare liggande, som
426 1761, nov. 30. Om ferier.
ej gagnar riket, och om en deputations afgång skulle hindra
en öfverläggning om realiteter. Nej, gunstige Herrar, vi böra
först hielpa fäderneslandet, sedan är det tid at tala om deputationen.
Hr Aleph Anrepp: Jag är väl nykommen til staden
men hoppas at vara känd af gammal välmening.
Jag vördar Ert beslut om ferier, gunstige Herrar, men
jag vet, at det är missnöije i landet och att månge angelägne
saker ligga ogorde, at contributionsvärket ej är reglerat,
at landet ej blifvit försedt med nödigt skiljemynt. Jag
talar som en ärlig svensk. Vilja Herrarne ändra sitt beslut,
så är det långt bättre, än at något värre deraf skulle
följa; men saknar Konung och Råd intet nödig styrka til
rikets försvar under den tiden och är det alt besörgt, som
är riket nödigast och angelägsnast, så kunna i Herrans
namn Riksens Ständer skiljas under de utsatte ferier.
Frih. A. Reuterholm: R. o. A. hade kanske längesedan
kunnat slippa ifrån quaestion om ferierne, som är
ämnet till vår deliberation, om efter vanligheten en deputation
med vårt sidsta beslut rörande Secrete Utskottets
alternativ, hvaröfver Prästeståndet äfven gifvit oss sitt beslut
tilkänna, ladt afgå; hvarefter den förra quaestion såsom
angelägen och fordrande mera tid kunnat tagas under mogen
och kristelig deliberation, hvartil jag önskar välsignelse.
Frih. Duvall: Jag hade trodt, at vi i dag skulle afgiöre
Secrete Utskottets alternativ om ferier så i anseende
til vårt sidsta beslut som sakens vigt och rikets dermed förknippade
välfärd.
At den omrörde deputation skulle til de öfrige stånden
afgå, vore ej ovanligit; men som den förenämde quaestion
är med den sidst afgiorde combinerad och rör rikets in- och
utrikes angelägenheter samt väre vid arméen varande medbröders
välfärd, så bör den först afgiöras; dock vill jag bifalla
deputation, om den tillika får berätta, at vi ärna ingå
i feriernes förkortande, så vida de andre stånden göra detsamma.
Då hafva vi ej bundit oss händerne, då hafva vi föregådt
de andre stånden at visa vår ömhet för riket. Jag skulle
önska, at detta expedient behagades, så vist det är nitiskt
och välment.
Hr von Vicken giorde härvid följande påminnelser.
1 :o. At här ej voro quaestion om någon expedition, som be
-
Om ferier.
427
hofde jemkas, utan blott om en deputations afgång med
muntel. berättelse; sådant voro lagligit och stånd emellan
practicabelt och borde ej sättas in qusestione. 2:do. Huruvida
Secrete Utskottets hemställande skulle, som begärts, ligga
på bordet, derom ville han sig yttra, sedan han fädt höra de
2:ne sidsta voteringars beslut, som han begärte upläsas.
3:o. Hade han väkt en fråga, som voro oafgiord, huruvida
Secrete Utskottet kunnat giöra föreställning vid ett Ständernes
beslut. 4:o. Hade han af Secrete Utskottet hördt beskrifvas
rikets och arméens slätta belägenhet, men han viste
ej ordsakerne til at Secrete Utskottet ökt arméen, at densamme
med alla behof til Aprill månads slut ej voro försedd
och at bevillningsvärket ej voro afgordt. 5:o. At Secrete
Utskottet blott ville continuera sitt arbete i ministerielle
mål, voro väl, men han fruktade, at derunder mycket annat
dragas kunde. Han itererade sluteligen, at deputation
först måtte afgå och frågan sedan företagas, om vi kunna
eller vilja rubba et tagit beslut.
De bägge sidsta voteringspropositionerne uplästes, då Hr
von Vicken tilläde, at som vi således yttrat oss öfver
bägge af Secrete Utskottet hemstälte alternativer, så kunde
han emot lag aldrig gå från beslut.
Ropades på deputation med sorl.
Hr Gyllensvan: Ju mera Herrarne yrka på deputation,
ju mera hindras hon; vi böra först med ordning höra
hvarandra. Här äro 2:ne frågor ventilerade: den Usta om
ferierne; densamme är till företagande i dag utsatt. Det är
en sanning, mine Herrar, och det skal protocollet bevisa.
Den andre har varit om deputationens afgång. Det har varit
en örn fråga at bestrida, ty lagen är klar och Riksdagsordningens
16 § säijer tydeligen, at ståndens beslut kunna
communiceras medelst deputationer och extracta protocolli.
I anledning häraf vill jag för min del, at en deputation
utan uppehåll til de öfrige stånden af sändes, som berättar
dem l:o vårt senast tagne beslut och 2:do at vi ärna företaga
oss om feriernes förkortande.
Jag för min del vil dem förkorta och tviflar icke, mine
Herrar, om er lika nijt och kärlek för rikets rätt och väl.
Men bägge desse mål bör deputation berätta.
Frih. C. Horn: Jag instämmer aldeles med Hr Gyl
lensvans
mogna yttrande, tilläggandes allenast, at, som Prås
-
428 1761, nov. 30.
Om ferier.
teståndet lofvat oss dess skriftel. expedition om ferierne,
hvilken vi ännu ej fädt, deputationen äfven måtte derom
påminna.
Frih. Duvall förklarade sig aldeles bifalla Hr Gyllensvans
välgrundade mening, såsom hvarmedelst äfven vår tid
vid ventilationen bespardes.
Hr Landt m. hemstälte, om då deputationen skulle få
afgå, som berättar vårt sidsta beslut i anseende til Secrete
Utskottet. 2:do. At vi ärna taga feriernes förkortande i närmare
öfvervägande samt om derjemte 3:o tilläggas skulle,
at vi som en lag in genere vilja förklara, at under ferier aldrig
Secrete Utskottet bör sittja.
Hr Durietz påminte emot den sidsta tilläggningen, at
dermed Secrete Utskottets sittande under desse ferier kunde
sättas i ny qujestion.
Hr Gyllenhammar ville item deputation påminner
om Prästeståndets extractum protocolli om ferier, öfver
hvilka han sig yttrande förbehölt.
Hr Landtm, upläste förber :de deputations medbringande
3:ne puncter, skriftel. upsatte.
Hr Lager svärd och Hr [von] Vicken ville, at
blott sidsta beslutet utan någon tilläggning skulle medföras.
Frih. C. Horn förblef vid sitt förra enl:t Hr Gyllensvans
tanka såsom billig och af de mäste herrar gouterad.
Derefter borde deputations medbringande blifva helt simpelt;
men den 3:dje punctens tilläggning kunde han ej bifalla,
ty annat vore med desse 3 månaders ferier, som vore
utan exempel, och annat de vanlige ferier öfver helgerne, då
Secrete Utskottets activité kunde fordras och hvaremot altså
nu intet borde föreskrifvas. Men desse ferier ansåg han
för skadelige och sådane, at de aldrig borde påtänkas.
Deputationen yrkades å nyo.
Hr v. Schantz begärte, at denna tilläggning om Secrete
Utskottet in genere måtte hvila på bordet.
Hr Landtm.: R. o. A. äro ense om deputation; men
som han bör säija något, kan det, jag dertil föreslagit, jemkas.
Hr T. Ru [d] beck holt före, at tilläggningen om
Secrete Utskåttets activité för framtiden kunde gå ut, så
som
hvarom Riksens Ständer då efter omständigheterne
kunna besluta.
Om ferier.
429
Hr C. Rappe yrkade, at de af Hr Gyllensvan föreslagne
2:ne puncter, som bäst fogat R. o. A:s tankar, måtte utan
tilläggning af deputation med de öfrige stånden communiceras.
Hr P. Wadenstierna sorlade på sin bänk.
Hr Klingsporr bad värdigt höras i så angeläget mål.
Hr Landtm.: Bifaller då R. o. A., at det uteslutes om
framtiden och at deputation blott berättar, hvad vi sidst
om Secrete Utskottet beslutit, och at vi ärna taga under vidare
öfverläggning om feriernes förkortande.
Detta bifölls och deputation upropades.
Hr Lager svärd moverade frågan, om deputation
äfven borde gå til Bondeståndet.
Hr Landtm, frågade tilbakars, om icke Riksdagsordningen
af alla fyra stånden blifvit giord och om icke alla
explicationer och förklaringar deröfver äfven böra 4 stånden
tilhöra.
Frih. Ridderstolpe ansåg för en ostridig sak, at
deputation äfven måtte gå til Bondeståndet.
Deputation afgick.
Hr Lagersvärd medgaf, at lagen blifvit giord af fyra
stånd, eij eller ville han nu hindra deputations afgång
men förbehölt at framdeles yttra sine tankar, huruvida
Bondeståndet bör ha del af hvad som angår Secrete Utskåttet.
Hr Landt m.: Sedan hela detta plenum fruktlöst bortgådt
med den enda qusestion om en deputations afsändande
och klockan redan är 1, så hemställer jag till R. o. A.,
om icke det första alternativet i Secrete Utskottets hemställande
om feriernes förkortande tils en annan dag må upskiutas,
häldst dervid någon ventilation torde existera, och
i stället någre andre mindre mål få föredragas.
Frih. Grönhagen förklarade sig dermed nögd, at det
målet som nytt må hvila.
Hr Landtm, ville något ytterligare företaga, men som
herrarne nu tyktes vilja skiljas åt, så giorde Hr Landtm,
dertil proposition,
som bifölls, klockan half til tu.
430 1761, dec. 3.
Befordringsärenden.
Justering.
Pr:st:s deput.
Horn.
Rök.
Andersson.
Snoilskij.
År 1761 den 3 December.
Torsdag.
Plenum kl. 9.
Justerades protocollet af den 2:dra Novembris.
Ankom en Prästeståndets deputation, 6 personer stor,
anförd af Kyrckoherden i S:t Jacob Doctor Celsius, som
p[rsemissis] p[raemittendis] anmälte, l:o att ståndet beslutit,
det under ferierne Secrete Utskottets arbete skulle hvila,
hvaröfver ståndets extractum protocolli oförtöfvat skulle
inkomma. 2:o. Att i anseende til Secrete Utskottets giorde
föreställning ståndet ändrat de utsatta ferier och förkortat
dem ifrån den 12:te hujus til den 25 Januarii, dock för Cronprintzens
dag skull, som infaller den 22, skulle Ständerne
dertil sig här åter samla, men plenum skulle blifva den 25
eller hvad dag, som sedan behagades.
Deputation afträdde.
2:o. Uplästes ett Hr J. F. Horns memorial rörande dess befordran
til Uplands regimente.
Ligger och går til de öfrige stånden.
3:o. Föredrogs Secreta Deputations betänkande af d. 5
Februarii angående Krigscommissarien Torbiörn Anderssons
öfverklagade préjudice samt uprättelse i anseende til
Krigsrådet Röök.
Efter någon discours bifölls, att Torbiörn Andersson måtte
få krigsråds fullmagt af lika beskaffenhet och samma dato
som Röök.
4:o. Föredrogs Secreta Deputations betänkande af den
13:de October angående Majoren G. A. Snoilskijs öfverklagade
préjudice samt uprättelse i anseende til Öfverstelieutenanten
Sinclair samt flere, tilstyrckandes deputation öfverstelieutenants
fullmagt för Snoilskij, som för Carnal, som bifölls
af de fläste.
Hr Hasenkampf anholt, att det nu af deputation
omnämde betänkande af den 21 Julii angående en generel
principe vid slike uprättelser först må afgiöras för än detta.
Hr von Rosen instämde häri med reservation af sin
tour.
Hr [de] Carnal giorde lika reservation för Major
Frih. Albedijhl.
Befordringsärenden. Tabergs bergslag. 431
Frih. Ridderstolpe holt före betänkandet kunna
bifallas, efter blott vore qusestion om caracter, men med
tourén förblefvo lika fullt efter den af deputation etablerade
principen.
Hr [von] Bromell biföll detta och ansåg betänkandet
för afgiordt.
Hr Gyllensvahn: Ehuru jag ej är för caracterers
utdelande, finner jag dock denne för Hr Snoilskilj billig, efter
den gifves för dess välförhållande vid Fehrbellin, för
hvilcket Hr Carnal på lika sätt blifvit hugnad, kommandes
de omnämde hrr officerare, hvartil jag äfven lägger Major
Crassau, härvid i sin tour intet att lida.
Proposition giordes öfver betänkandet å nyo, som bifölls.
Hr Has e n k a m p f förbehölt utan någons préjudice och
Hr von Rosen reserverade sin tour.
Hr L. M. Uggla påminte om dess på bordet liggande
project til ett extractum protocolli uti saltsaken såsom
ganska angelägit för landet.
Frih. Ridderstolpe och Hr Rudbeck instämde
om sakens angelägenhet, önskandes att den med första och
innan feriernes början måtte kunna afgiöras. Hvilcket äfven
Hr Landtm, lofvade efter möijeligheten befordra.
5:o. Föredrogs extractum protocolli ur Kongl. Maij:ts Rådcammare
af den 16 Novembris angående dyrheten på hvita
vaxlius och deras införande utifrån.
Remitterades til Secreta Handels- och manufacturdeputa^-  tion.
6:0. Föredrogs å nyo Justitisedeputations betänkande af
den 30:de Julii angående någre af Tåbergs’ bergslag åter
sökte fatalier uti en process med Hr Riksrådet Frih. von
Seth. Deputation tillstyrkte icke bifall dertil, men Bondeståndet
hade i extractum protocolli af den 17:de Augusti,
som nu uplästes, bifallit och recommenderat bergslagets ansökning.
Hr Wadenstierna fant i gemen mycken betänkelighet
vid fataliers återställande och biföll deputationens betänkande.
Hr L. M. U g [g] 1 a biföll Bondeståndet i anseende til
anförde ömande omständigheter.
Vaxlius.
Tåbergs
bergslag.
1 Bör vara: Tabergs.
432 1761, dec. 3.
Om ferier.
Hr Jennings, Hr Rudenschiöld och Hr [v o n]
Nackreij instämde med Hr Wadenstierna, hälst eljest
tryggheten vid kraftvundne domar skulle försvinna. Préjudicatet
skulle blifva farligit. Riksens Ständer hade derföre
1741 hos Kongl. Maij:t i underdånighet anhållit, att slike
restitutioner ganska sparsamt måtte beviljas. Fatalier voro
strictissimi juris. Det voro altså farligit, om kraftvundne domar
och egendomar skulle hos Riksens Ständer sättas i
osäkerhet på någre efteråt andragne bevekande skiäl, hvilcka
Allmogen i pretexten af deras enfaldighet altid kunde låna.
På Hr Landtnns proposition bifölls Justitiaedeputationens
betänckande med afslag på Bondeståndets extractum
protocolli.
Fiskeriebola- 7 :o. Föredrogs Fislceriedeputationens betänkande af den
gen^r0sat ' 7 :de October angående ersättning af fiskeriefonden för fiskeriebolagen
i städerne Carlscrona och Carlshamn. Och bifölls.
Ferierang:de. Hr Landtm, hemstälte härpå, att som quaestion angå
ende
feriernas förkortande i anledning af Secrete Utskottets
hemställande blifvit tils i dag upskuten och nu Prästeståndet
inkommit med dess utlåtande deröfver, om icke R. o. A.
äfven behagade sig derpå yttra och sedan dess beslut de öfrige
stånden notificera.
Hr [v o n] Bromell biföll Hr Landtm, och begärdte
proposition öfver Prästeståndets yttrande, hvarmed han sig
conformerade.
Hr Jennings underställte, om icke, på de af Secrete
Utskottet anförde öma considerationer och på det Secrete
Utskottets arbete til rikets skada ej måtte för länge hvila,
R. o. A. täcktes vidtaga det föreslagne alternative att inskränka
ferierne blott til dem, som helgedagarnes firande
fordra.
Hr C. Tersmeden conformerade sig härmed.
Hr von Böhnen biföll Prästeståndets yttrande såsom
beqvämligare för de längre resande.
Hr Th. Rudbeck anförde, att han alltid varit och än
vore emot principe af ferierne. Att desse månge underlige
vändningar skiedt medelst ståndens olike fattade resolutioner;
dock som vij dem en gång beslutit, borde ändringen
dervid nu giöras utan tvist eller votering och i vänligt öfverenskommande.
Han tilstyrckte altså nu blott i afseende
Om ferier.
433
på något anderum under en riksdag, som redan vahrat 14
månader, de kortare ferier, som Prästeståndet nu föreslagit,
samt att vi derom i vänlighet måtte förenas.
Hr Gyllensvahn instämde aldeles härmed.
Hr Wadenstierna beklagade, att öfverläggning om
detta ämne, som han ansåg för ringa och af de minsta för
riket, skulle borttaga så mycken tid. Han åberopade sig härvid
Secrete Utskottets emot ferierne anförde considerationer
såsom ganska rigtige och äfven gällande emot dem, som
nu Prästeståndet bifallit, hälst de borttogo 6 veckor, hvarmed
många arbetsdagar förlorades. Han hemstälte således,
att ferierne blott må tagas från den 12 December til den 6
Januarii, hvarmedelst 14 dagar vinnes, och hoppades, att R.
o. A:s nit för riket häremot ej skulle se på några enskyltas
beqvämlighet.
Hr Ehrenmalm: Jag hörde i början med förundran,
att flere ledamöter här jemte Prästeståndet biföllo de förstnämnde
långe ferier; men att, då qusestion om Secrete Utskottets
activitet rördes, den principe jag derom altid hyst
deremot androgs, hafvandes jag altid trodt ferier skaddige
både för rikets in- och utrikes angelägenheter.
Nu som vij derom ett beslut fattadt med votering, bör sådant
ej med votering utan unanimo consensu kunna ändras.
Jag för min del instämmer med Prästeståndet, hemställandes
om, att lemna Secrete Utskottet så mycket mer arbetsrum,
vij icke må inskränka plena til måndagar och fredagar.
Hr Lager svärd conformerade sig med Hr Rudbeck.
Ankom en Bondeståndets deputation, 8 pärsoner stor.
Joseph Hansson, ordföranden, berättade p[rsemissis]
p[raemittendis], att ståndet förehaft Justitisedeputations betänkande
rörande Doctor Ruthström och dervid bifallit Prästeståndet,
att måhlet återgår til hofrättens afgiörande.
Deputation afträdde.
Hr Bildenschiöld yttrade, att som han altid ansedt
desse ferier för skadelige, vore han så mycket mer färdig att
dem förkorta, och som Prästeståndet indragit dem från den
12 December til den 25 Januarii, så kunde vij äfven ännu
minska dem på några dagar.
För öfrigt vore vist, att med denne feriequsestion många
ändringar skiedt, men han trodde det ej obegripeligt, ty om
man til exempel derunder frucktad[e] någon plan til att
28—482473
434 1761, dec. 3. Om ferier.
häfva up både riksdag och Secrete Utskottet, så hade til dens
främjande eller tilbakahållande operationer blifvit vidtagne
eller ändrade.
Frih. Ridderstolpe förklarade sig i sådant ej ägt
någon del. Man borde ej tala om det framfarne utan nu i
vänlighet foga sig til tids vinnande. Han vore snart färdig att
bli qvar med sin matsäck vid jemt arbete; men det vore ej
allas råd; således til billigt förkortande af ferierne instämde
han med Prästeståndet ifrån den 12 December til den 22 Januarii.
Hr von Vicken fant för sin del häruti intet obegripeligit
eller underligit, utan alt hafva derom ifrån de öfrige
stånden inkommit.
Han sielf hade til protocollet förklarat sig emot ferierne,
dock som vårt derå tagne beslut blott nemine contradicente
borde ändras, så ville han nu bifalla Prästeståndet til att få
slut i en quajstion, som borttagit flere plena.
Att här vore sagt denna öfverläggning vara en av de ringaste
eller slättaste, sådant trodde han ej om ett af ståndet
tagit eller til tagande beslut vänligen kunna yttras.
Grefve L. W. Creutz: Jag hade af R. o. A:s ömhet för
riket förmodat bifall til Secrete Utskottets upgifne alternativer
om ferierne, men som nu Prästeståndet deruppå förkortat
dem från den 12:te til den 22:dra, önskar jag här enighet
och att vij ej måtte vara nogräknade att icke än förkorta
dem på 9 dagar till den 13 Januarii. Skulle sådant ej behagas,
är jag färdig att foga mig.
Frih. J. A. Hamilton ville bifalla Prästeståndet och
önskade ett lika hos R. o. A. med enighet och saktmodighet.
Frih. C. Horn afstod att tala för att få proposition.
Hr C. Rappe: Just som Grefve Creutz om ferierne, som
blott ankom på 8 dagar, fogar han sig til Prästeståndet, styrkandes
att Secrete Utskottet måtte få förut nödig arbetstid
att sätta sakerne i skick att bära sig til återkomsten.
Hr Landt m. giorde således proposition, om R. o. A.,
som Prästeståndet giordt, behagade förändra ferierne ifrån
den 12:te December til den 22:dra Januarii 1762.
Detta bifölls.
Frih. F. O. Wrangel erindrade, om icke den deputation,
som med detta beslut kommer att afgå, äfven må hem
-
Kungsgårdar. Saltfrågan.
435
ställa, att ståndens Talemän må updragas att hos regeringen
anhålla om någon anstalt til nödig skiuts för de resande.
Hr Rudbeck tilläde det, att Secrete Utskottet måtte få
mer arbetstid och derför något minskas af plenidagarne.
Hr Landtm, föreställte, att väl 2 plena i veckan för
bevillningen och andre angelägne mål nödige voro, men proponerade,
att mån- och lördagar må bli för plena och de öfrige
dagar för Secrete Utskottet.
Detta bifölls.
Deputation upropades och afgick 1 :o med beslutet om feriernes
förkortande; 2:o angående skiutsanstalterne; och 3:o
om plenas flyttande til den 12:te December på mån- och lördagar
för Secrete Utskottets arbetes skull.
Frih. F. O. Wrangel anmälte och upläste bifogade dictamen
angående expedition af den hos Borgareståndet hvilande
sak rörande de 2:ne Hrr Riksens Råds Grefvar Bielckes
och Bondes inträde i Rådet, som begärtes på bordet (Bil. 68).
Frih. C. O. Wrangel hemstälte, att Hr Landtm, måtte
updragas att härom hos stånden påminnelse giöra.
Hr Landt m. förklarade sig väl dertil villig men trodde,
att sådant bäst genom en deputation skie kunde.
Hvilcket bifölls.
9:o. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänkande af d. 27 Februarii om kungsgårdar
och andra cronolägenheter i riket.
Och bifölls.
10 :o. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den
3 December angående expeditionen af målet rörande dyrheten
på salt. Ståndet föreslog, att til expeditionens befordrande
häraf det, som uti samma beslut af de öfrige stånden
om Kungelfs stapelrätts niutande bifogat vore, måtte tils vidare
derifrån separeras och upskiutas, efter ståndet deremot
ej kunde annat än protestera.
Hr Klingspor, Hr [von] Nachreij, Hr Jennings
och Hr W adenstierna ville bifalla Borgareståndet
til att befordra expeditionen i den angelägna saltsaken.
Men Hr von Böhn [en], Hr Rudbeck och Frihrr
Ridderstolpe samt G. Reuterholm ville förblifva
vid vårt förra, hvari vij combinerat och afgiordt qusestion om
Kungelfs stads tullkammare.
436 1761, dec. 3, 5. Bevillningen.
På Hr Landtm:s proposition bifölls den påskrift, att
R. o. A. måhlet förehaft men förblifver vid sin förra resolution.
Ankom en Prästeståndets deputation, 10 personer stor, anförd
af Biskopen Doctor Filenius, som p[rsemissis] p[raemittendis]
anmälte, att ståndet biföllo l:o plena på månoch
lördagarne för Secrete Utskottets arbetes befrämjande
skull. Och 2:do att Talemännerne må hos regeringen utvärcka
nödig anstalt för skiutsen til ferierne.
Deputationen afträdde.
11 :o. Uplästes Bevillningsdeputationens hemställande af
den 19 November om sättet af bevillningens utgiörande för
1762 samt att få inkomma med förslag til någon personlig
afgift för samma år. Item Bondeståndets extractum protocolli
emot personliga afgiften af d. 24 Novemb.
Detta deputations betänkande blef af Hr Rudbeck understödt
och bifallit af R. o. A.
Hr Rudbeck önskade, att deputation med bevillningsförslag
äfven för framtiden ville tidigt inkomma; hvilcket
Frih. Fabian Löwen lofvade med -första kunna skie,
efter något deraf redan voro färdigt.
12 :o. Uplästes Fiskeriedeputationens hemställande af den
25 November angående vissa bevis anskaffande af dem, som
de förre åren exporterat svenske fiskevahror.
Som bifölls.
Hr Landt m. notificerade Brukspatrons Hr Möhlmans
dödeliga afgång, hvarmedelst dess ätt och namn utgångit.
R. o. A. skildes åt klockan V, 2.
År 1761 den 5:te December.
Lögerdag.
Plenum kl. 9.
l:o. Justerades protocollet af den 5:te November.
2:o. Uplästes Landshöfdingen Roxendorfs memorial rörande
ett Cammaroeconomiedeputationens betänkande om
nybyggen på Öland.
Går med bifall till de andre stånden.
3:o. Hr And. Ramsaijs memorial emot Hr J. F. Horns ansökning
om Nylands regimente uplästes.
Ligger och går.
Befordringsärenden. Schedvin.
437
4:o. Hr J. F. Horns memorial emot Hr Ramsaijs.
Ligger och går.
5:o. Hr von Oelreichs memorial om dess befordran.
Ligger och går.
6:0. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den
30:dei November angående att Ryttmästaren Ahlberg, som
lil Pommern är commenderad, må för enskyldte angelägenheter
här få fördröija.
Afslås.
Hr von Vicken trodde vara emot arméens heder, att
en officerare undandrager sig tjensten för enskyldte angelägenheter,
då de blifva commenderade, hvarpå extractum
protocolli borde afgå.
Hr von Vicken anholt härvid, att målet rörande Protonotarien
von Schaijs befordran måtte företagas.
Ett lika giorde Hr Lagerberg om målet ifrån Urskillningsdeputation
rörande Auscultanten Brun.
Hr Landtm, lofvade det i sinom tid, men nu hade han
annat att föredraga.
7 :o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations betänkande
af den 10:de September emot Ekeby och Broby kyrckors raserande
i Skaraborgs stift, hvilket Kongl. Maij :t under den
14 November 1759 hade resolverat.
Betänkandet bifölls.
8:0. Föredrogs Secrete Utskottets hemställande af den 5:te
Januarii om tilstånd för Hr Schedvin att, i stället för den han
har, få en fördelaktigare egendom til fidecommiss inkiöpa för
den honom til detta ändamål vid sidsta riksdag skänkte
summa af 100 000 d:r kopp:mt.
Frih. Grönhagen trodde, att fidecommisset deraf
skulle lida, efter egendomar nu sedan sidsta riksdag mycket
hade stigit i priset.
Hr v. Vicken mente, att ingen egendom utan penningesumman
blifvit giord til fidecommiss, och det vore lika, när
gods derföre kiöptes.
Hr [von] Böhn [en] åberopade sitt memorial deremot.
Och afslogs Secrete Utskottets hemställande.
9:o. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli angående
von Schaijs befordran til assessor i Giötha hofrätt.
Ahlberg.
Ekeby och
Broby
kyrkor.
Schedvin.
von Schaij.
438 1761, dec. 5. von Schaeij. Bratt.
Bratt.
Frih. Grönhagen anholt, att detta måtte hvila. Det
voro en tjenstesak och borde först tillika med alla de öfrige
företagas.
Hr U g [g] 1 a och Hr Jennings understödde Hr
Schaijs befordran.
Hr [von] Vicken: Jag har ej vetat, om detta har städt
på tjenstlistan, men i allt fall recommenderar det, då det
förekommer.
Hr Landtm.: Jag har detta mål endast på begäran föredragit;
men som det begärts att hvila, lär det nu ej kunna
vidröras.
Som bifölls.
10 :o. Föredrogs Hr Bratts memorial vid Secreta Handelsoch
manufacturdeputationens betänkande af den 16:de
September om dess belöning för invention af harpunskytterie,
som den 16 October lades på bordet. Deputation
hade föreslagit 1 000 d:r silf:mt samt understält om någon
dess befordran til cornetts- eller öfverjägmästareledighet.
Uplästes Hr Lostiernas memorial samt Hr Hökenbergs
dictamen ad protocollum (Bil. 69), hvari tilstyrckes en belöning
för Bratt af 2 öre på matlaget i riket.
Hr [von] Vicken: Om invention vore nyttig, borde hon
belönas, dock borde summan passas efter vår medellösa tid.
Hr von Böhn [en] lemnade invention i sitt goda värde
men biföll deputation om belöningen; så ock Hr L. M.
Uggla.
Likaledes HrLagersvärd, som fant afgift af matlagen
för dryg och tryckande för de hemmavarande.
Hr Hasenkampf berömde invention och ville antingen
bifalla 2 öre på matlaget eller remittera Bratts belönande
til Secrete Utskottet och Fiskeriedeputationens gemensamma
determinerande af manufactur- eller fiskeriefonden.
Hr U g [g] la föreslog jemte de 1 000 d:r silf:mt befordran
för Hr Bratt till öfverjägmästare.
Hr Gyllensvahn påminte, att slikt befordringssätt
voro olagligit och att, då vij hade nöd om penningar och
camerater i fält, som måste nöijas med half lön, så vore
discretion af 1 000 d:r silf:mt tilräckelig och proportionerad.
Hr Jennings: Jag känner ej ha[r]punfisket, men denne
invention tycks vara artig och förtjena belöning, hvartil
Bratt. Bankfrågan.
439
jag föreslår 2 000 d:r silfunt, efter 2 öre på matlaget tyckes
vara drygt för landet.
Hr Ha senkamp f biföll denne summa jemte cornettseller
jägmästareindelning.
Hr [von] Vick [en] förklarade sig emot all slik recommendation
til befordran som olaglig.
Hr Landt m. hemstälte, om det finge blifva vid 1 000
plåtar?
Men Hr Gyllensvahn förestälte, att landet deröfver
skulle med missnöije ropa; att deputation, som kände invention,
säkrast kunde i dess belönande följas; att 1 000
d:r silf ant nu vore nog; vore invention nyttig, skulle han,
när riket finge bättre tilgång, gerna framdeles bifalla något
mera.
Hvarpå bifölls 1 000 d:r silf unts belöning för Hr Bratt
enligit deputations betänkande.
Företrädde en Borgareståndets deputation, 8 led. stark,
hvars ordförande, Assessor Antonsson, pfraemissis]
p[rsemittendis] gaf til känna, att som ferierne nu blifvit förvandlade
i ett juhllof, från den 12:te hujus til den 22 Januarii,
så hade ståndet deruti instämt samt att inga deputationer
därunder måtte arbeta.
Deputationen afträdde.
På Hr Ug [g] las anhållan, som af Frih. Ridderstolpe
biträddes, bifölls, att en deputation afgår til de
öfrige stånden til att befordra expedition uti saltsaken.
Ankom en Bondeståndets deputation, 8 personer stark. Bondestrs deAnföraren,
Otto Olofsson, gaf p[raemissis] p[rsemit- put:n.
tendis] den notice, att ståndet bifallit Prästeståndet om juhlferier
ifrån den 12:te December til den 22:dra Januarii och
att emedlertid Secrete Utskottet och deputationerne med arbete
uphöra.
Föredrogs Bergsdeputations betänkande af den 2:dra December
angående Gunnarstorps bergslags uphielpande samt
skogars behörige användande.
Ligger på bordet.
Företogs det återstående af Frih. Cederhielms memorial Bancoförfatt
vid
Secrete Utskottets hemställande af den 23 September rö- nmgen
r ang:de.
rande bancoförfattningarne.
Uplästes 6:te puncten emot bancolån på guld- och silfverpanter,
som hvilcka hälst ledes til myntet.
440 1761, dec. 5. Bankfrågan.
Hr Jennings berättade, att af Bancodeputation denne
anstalt redan förut nu vore giord.
Puncten bifölls altså utan ventilation.
Uplästes 7 :de puncten emot framdeles bancolån på Ostindiska
Compagniets actier samt cronans skuldsedlar.
Hr Jennings gaf vid handen, att af de förre ganska
få voro pantsatte; eljest vore denne författning äfven redan
giord, dock blott genom bancofullmägtige, för att ej decreditera
desse actier, som eljest för osäkre panter af allmänheten
skulle ansedde blifva.
Han hemstälte fördenskull att låta härvid förblifva eller
ock att svara Secrete Utskottet härpå genom extractum protocolli
men ej någon publique förordning.
Härmed förklarade sig Hr U g [g] 1 a och Hr Gyllensvahn
nögde men trodde dock desse actiers discredit ej
vara att befruckta, efter de gälde 120 å 130 procent i inkiöp.
Frih. Ridderstolpe: Det fägnar mig, att Bancodeputation
oss häri förekommit; och som värckan af författningen
altid blir densamma, om vij med extractum protocolli
härom besvara Secrete Utskottet, så samtycker jiag
dertil, samt att lika må skie med den förrut afgiorde Ode
puncten.
Hr H. H. B o i j e trodde lång ventilation härom vara onödig,
efter näppeligen mer än en lott sedan torde i banquen finnas
pantsatt.
Bifölls således, att på Ostindiska Compagniets actier i
banquen inga nya lån få giöras och att svar härom til Secrete
Utskottet expedieras genom extractum protocolli.
Angående förbud af lån på cronans skuldsedlar instämde
Hr Jennings, samt att det til deras credits bibehållande
de på lika sätt som den förra dehlén af puncten må
expedieras.
Hr Ug [g] la biföll Hr Jennings, undrandes allenast att
ej cronan sielf directe tagit desse lån i banquen. Härpå
bifölls, att inga nya lån i banquen må giöras på cronans
skuldsedlar, hvilcket som det förra genom extractum protocolli
til Secrete Utskottet kommer at expedieras.
Uplästes 8:de puncten af Frih. Cederhielms memorial,
så lydande: Fastigheter å landet, bruk och bergvärk och
utländska fabriquers rudimaterier äro i mitt sinne de endaste
panter, som af banquen hädanefter accepteras böra,
Bankfrågan.
441
men under hvad restrictioner och vilckor sådant skie bör,
vill jag mig framdeles utlåta, då den deliberation företages
etc. etc.
Frih. F. O. Wrangel anmärkte i gemen, att nya bancolån,
hvaröfver nu qusestion blifver, på egendomar och
stenhus väl ej böra aldeles nekas men dock blifva sparsamme.
2:o. Borde värderingssättet til förekommande af alt arbitrage
deruti öfverses och jemkas här eller ock af Secrete
Utskottet.
Ty enligit [17]56 och [17]41 åhrens förordningar kunde
värderingarne blifva olika. Han ville således för säterier
följa 1741 års förordnings fundament af värdering efter
räntan, liksom frälsehemman, dock med någon tilökning
för säteriesfriheten. 3:o. Borde med lån på bruk förhållas
efter 1741 års förordning. 4:o. Angående värderingssättet
på stenhus, som ej borde tagas för högt, ville han sig framdeles
utlåta.
Härunder ankom en Prästeståndets deputation, 8 leda-Pr:st. deput.
möter stor, ordföraren Doktor Celsius, näst p[rsemissis]
p[rsemittendis] anmälte ståndets begäran, att Bondeståndets
extractum protocolli om en ny oecomieadjunctus i Upsala
måtte hvila, til ståndet fädt sine skiäl deremot anföra, varandes
där redan en oeconomise professor och 2 adjuncter.
2:o. Recommenderade til afgiörande och bifall Secrete Utskottets
betänkande om lönen för scholsemästarne i Tavastehus
och Biörneborg.
Deputation afträdde.
Hr J e n n i ng s hemstälte, at hvad nu de nya lånen vidkommer,
sådant kunde til Secrete Utskottets utarbetande
åter remitteras.
Hr L. M. Uggla biföll i qusestio an Frih. Wrangel och
i qusestio quomodo Hr Jennings.
Hvad lån på rudimaterier rörde, ville han hafva under
särskilt öfverläggning.
Hr [von] Nackreij trodde bäst att bifalla Secrete
Utskottet om halft lån på fast egendom, lika som vij det
bifallit om en trediedels lån på stenhus.
Hvad värderingssättet vidkomer, ville han det til Secrete
Utskottets ytterligare betänkande remittera, hälst 1756 års
förordning vore i många delar ofullkomlig.
442 1761, dec. 5, 7. Bankfrågan.
Wingeflychts
begrafning.
Hr Klingspor: Att om 1756 års förordning vore ofullkomlig,
som sades, så borde vist Bancodeputation äfven
sådant efterse, at vij på säkerhet derom måtte bygga vårt
beslut.
Hr Schönberg instämde med Frih. Wrangel och Hr
Nachreij, att om värderingssättets förbättrande måtte remiss
skie til Secrete Utskottet;, samt deri, att om lån på
rudimaterier måtte särskilt delibereras.
På Hr Landtm :s proposition bifölls således, att det,
som rör nya bancolån samt värderingssättet på egendomar,
remitteras til Secrete Utskottet, som deröfver med dess utlåtande
inkommer.
Hr Klingspor påminte, att Bancodeputation äfven
måtte efterse, om banquen på närvarande värderingssätt
något förlorat.
Men Hr Rudbeck anmärkte, att som egendomarne
ökts i idealt värde efter tilgång på lånen och penningarne,
så vore dervid ingen förlust för banquen.
Föredrogs Secrete Utskottets yttrande af den [20 Nov.
1761] angående Jönkiöpings gevärsfactorie, hvars afgörande
Hr Landtm, anmälte, i anseende til rikets tjenst och
gevärstilvärckningen så vid detta som flere factorier.
Ligger på bordet.
Äfven uplästes Secrete Utskottets af den 13 October, att
vid undersökningen om någon vid Jönkiöpings gevärsfactorie
förelupen oordning 50 man af Jönkiöpings regimente
må til Jönkiöping commenderas, om så skulle behöfvas.
Ad notitiam ligger.
Hr Landtm, notificerade Cammarherren Wingeflychts
död, som den sidste af dess ätt, och som han varit i knappa
vilckor, hemstälte Hr Landtm, om något sammanskott til
dess anständiga begrafning.
Frih. Ridderstolpe tilstyrckte, att de i lådan samlade
bötespenningar dertil måtte tagas.
Detta bifölls.
Men Hr Landt m. trodde dem ej vara tilräckelige, hvarföre
han framdeles skulle anmäla, hvad derutöfver kunde
hafva behöfts.
R. o. A. skildes kl. x/, 2.
Om Bonde och Bielke.
443
År 1761 den 7:e December.
Måndag.
Plenum kl. 9.
Justerades protocollet af den 9: de November samt extractum
protocolli med R. o. A: s beslut öfver bancosaken.
1 :o. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af Borås stad.
den 5: te Junii angående årlige frimarknader uti Boråhs
stad jemte ståndets extractum protocolli af 1756 uti samma
ämne.
Borgareståndet bifölls.
\ 2:o. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af
den 13: de Augusti och 14: de September samt Bondeståndets
af den 20: de Augusti angående accord efter afledne
Commercerådet Bungencrona.
Så vida detta rörde tjänstaccord, ville R. o. A. sig dermed
ej befatta, hemskiutandes eljest til Secrete Utskottet, om
någon pension Enkan kunde tildelas.
3:o. Secrete Deputations betänkande af den 17:de November
öfver Öfverstelieutenanten And. R. Duritz besvär.
Begärtes på bordet.
4:o. Härvid anmälte sig Hr Gyllensvahn samt påminte
i anseende til nuvarande vacance i Rådet efter Hr
Riksrådet v. Höpken om expeditionens befordran från Borgareståndet
uti målet rörande de tvänne Hrr Riksens Råd
Grefvar Bonde och Bielcke. Han ansåg det för enligt lag
och [17]39 års förordning, att förberörde vacance ofördröijeligen
måtte besättas.
Han beklagade fördenskull, att bemälte af 3 stånd för
detta afgiorde mål ej blifvit af Borgareståndet expedierat
och alla tjenlige giorde föreställningar härvid ej gullit. Sådant
liknade et interregnum och stridde både emot lag, rikets
rätt samt Ständers beslut och värdighet. Han ville dock
ingenting härvid tillägga Borgareståndet, hvaraf han kände
många hederlige män, men talte blott om några vissa ledamöter,
som härtil torde vara skulden. Han föreslog fördenskull,
att vij nu för sidsta gången i detta mål måtte giöra
Borgareståndet en tjenlig föreställning samt att, där den
skulle blifva utan värckan, de 3:ne öfriga stånden måtte
låta deras beslut til Kongl. Maij :t expedieras och tillika i
underdånighet anhålla, att Kongl. Maij :t måtte anbefalla
444 1761, dec. 7. Om Bonde och Bielke.
Cocks ansökning.
Bondest:s
deput.
bemälte ledamöters principaler att välja och hitsända andre
fullmägtige till riksdagen i deras ställen.
Hr Landtm.: Jag har flere resor påmint om Borgareståndets
utlåtande uti det förre af 3 stånd afgiorde målet
rörande 2:ne Hrr Riksens Råd, men Borgareståndet har
härtils funnit dervid mycken betänklighet, efter de ansedt
vara emot Regeringsformen at öka Hrr Riksens Råd till 18,
då lagen utsätter deras antal til 16.
Jag har äfven påmint om den nu varande riksrådsvacancens
besättande, hvartil ståndet instämt, att Hr Riksrådet
Grefve Bonde kunde hos Kongl. Maij :t anmälas. Dock som
Borgareståndets Taleman på min i går derom giorde påminnelse
berättat, att ståndet i dag skulle sig öfver desse mål
sluteligen utlåta, så hemställer jag, om icke torde bäst vara
att sådant deras svar afbida, innan någon ytterligare påminnelse
derom giöres.
Detta biföll Frih. Joli, A b r. Hamilton.
Frih. C. Ridderstolpe instämde med Hr Gyllensvahn
om påminnelsen hos Borgareståndet, dock ville han
för vänlig- och enighets skull dermed upskiuta til kl. 12
i väntan af Borgareståndets svar dessförinnan.
Hr Gyllensvahn fogade sig till Frih. Ridderstolpes
tankar, önskandes att enighet, som han altid påsyftade, härvid
måtte vinna rum.
Hr Landtm, lofvade äfven att genom någon ur Riddarhuscancelliet
låta å nyo nu hos Borgareståndet derom påminna.
5:o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänkande
af den 27:de November ang:de Capitaine Cocks sökte insocknehemmans
frihet för några upgifne utsocknehemman
under dess säterie Ousbyholm. Deputation tilstyrcker härtil
bifall samt ändring uti Kongl. Maij :ts författning af den
15 Julii.
Betänkandet bifölls.
Ankom en Bondeståndets deputation af 6 personer; ordföraren
Otto Olofsson anhöll p[rsemissis] p[rsemittendis],
att Cammaroeconomiedeputationens betänkande ang: de
Wettrings besvär emot någon Allmoge vid Smestorp må hvila,
til dess Bondeståndet sig deröfver fädt utlåta.
Deputation afträdde.
Befordringsärenden.
445
6:0. Föredrogs Secrete Deputations betänkande af den Reuterhoims
22 Augusti ang:de Frih. A. Reuterhoims befordran til cam- befordranmarråd.
Hvarjemte uplästes bemälte Friherres memorial,
hvari han härvid underkastar sig R. o. A:s välbehag i anseende
til Hr Benzelstiernas och Woltemats erhållne fullmagter
och bättre tour; anhållandes äfven om ett mot cammarrådslön
svarande årligit understöd af extra medel til
dess uprätthållande.
Grefve F. von Rosen förklarade sig gerna bifalla Frih.
Reuterhoims befordran til cammarråd, hälst då efter dess
egit begifvande han vore nögd med Hr Voltemats för honom
ägande tour. Hvad häri om dess lön förmältes, ville
han til Secrete Utskottet hafva remitterat.
Hr Landt m. hemställte, 1 :o om icke Frih. Reuterhoims
memorial får gå til de öfrige stånden. 2:o. Om icke
Secrete Deputations betänkande för honom må bifallas enligit
dess egit begifvande om tourén, varandes eljest ett deputations
betänkande angående Lagman Voltemats tour och
befordran att föredraga, hvilcket nu ej behöfdes upläsas.
3:o. Om icke, hvad angår Frih. Reuterhoims ansökning om
lön, det må til Secrete Utskottet remitteras.
Bifölls.
Frih. A. Reuterholm betygade häremot för R. o. A.
sin vördnad och erkänsla.
7 :o. Föredrogs Secrete Deputations betänkande af den uifsparres
21 Augusti angående Capitainen Frih. Uifsparres sökte tour tour
för
Ehrenpohl. Deputation förmäler sig ej kunnat uptaga
Frih. Uifsparres besvär, efter han försummat dervid den
lagliga tiden.
Uplästes härvid Bondeståndets extractum protocolli af
den 21 November, som tilstyrcker, att detta mål til Secreta
Deputations uptagande må remitteras, hvari äfven de öfrige
stånden instämt.
Bondeståndets extractum protocolli bifölls.
[8:0.] Föredrogs Bergsdeputations betänkande af den 2 Gunnarskogs
December angående Gunnarskogs sockns tilstånd samt hu- sokn.
ru och på hvad sätt hushållningen så i anseende til allmän
nytta och tjenst samt Bergslagsallmogens fördel kan uphielpas
och i stånd sättas med tilstyrckan, att sedan de i bemälte
sockn befindtelige mäste- och timberskogar blifvit til
Amiralitetets och flottans behof afskilde, den öfrige kohl
-
446 1761, dec. 7. Gunnarskogs socken.
skogen måtte, sedan de för där befindtelige kopparvärk utgådt
och ej lemnat något hopp, få nyttjas til tackjernsblåsning
af dän där i orten befindtelige ganska rika myr- och
siömalm.
Hr [de] Frese anholt, att detta måtte hvila, til dess
den af Adeln i Skaraborgs län moverade ansökning om befrielse
för rotering på deras frälseegendomar blifvit afgiord,
hälst i berörde sockn voro 27 hemman, som kunde i stället
läggas under rotering, sedan deras bergsmannafrihet efter
kopparvärckets utgång tyckes böra uphöra.
Hr L. M. Ug [g] la biföll betänkandet såsom grundat
så väl på undersökning i orten som på bergsprivilegierne,
hvilcka borde helige hållas.
Hr [von] Nachreij instämde härmed.
Hr Gyllensvärd instämde med Hr Frese.
Hr Je n n i n g s biföll betänkandet, anseendes för ganska
nyttigt att sedan de för flottans behof nödige skogar blifvit
Amiralitetet förbehållne, de öfrige kohlskogar blefvo använde
til nyttjande af dän där befindtelige rika siömalm, som
skall gifva til 40 procent.
Hr Anrep anmärckte, att rotering ej vore så lätt ändrad;
att besvären deröfver ifrån Skaraborgs län, som omtalas,
voro gamle men att de här ej kunde uptagas och afgiöras
utan borde först af vederbörande ämbetsmän, collegier
och deputationer uptagas och utarbetas.
Altså vore det ett särskilt mål ifrån detta, hvilcket nu enligit
deputationens betänkande kunde bifallas.
Hr F. Ehrensvärd kunde ej bifalla betänkandet i anseende
dertil, att de för flottans behof til masteträn och spiror
dugelige skogar först bordt noga urskiljas, om ej, som
han trodde, alla skogarne där vore af sådan beskaffenhet.
Icke eller kunde han bifalla, att denne sockns urgamla rättigheter
nu skulle betagas för några säteriers lisa från rotering
uti Västergiöthland.
Frih. Grönhagen.1
Borg-.stån- Ankom en Borgareståndets deputation, 10 personer stark,
dets deput. anförd af Borgmästaren Faxell, som p[rsemissis] p[rsemittendis]
anmälte, att som grundlagarne ej tillåta några
supernumeraire riksens råd, så hade ståndet öfver sådant
1 Memorialprotokollet: 1. Tror för stor jerntillverkning i riket. 2. Amiral,
coll. mister.
Gunnarskogs socken.
U7
de 2:ne Hrr Riksens Råds Grefvar Rondes och Bielckes återinsättande
i Rådet härtils ej kunnat sig yttra; men som efter
Hr Riksrådet Baron von Höpken en ledighet i Rådet existerat,
så instämde Borgareståndet deruti, att den genast måtte
besättas.
Deputation afträde.
Frih. Grönhagen förklarade sig emot deputations betänkande,
l:o efter han trodde jerntilvärkningen i riket redan
vara för stor; 2:o efter han trodde flottan härvid skulle
mista några tjenlige skogar, så vida ingen laga syn och undersökning
i orten föregådt til deras utrönande.
Dock kunde quaestion om någon roterings flyttning remitteras
til Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputation, öfver
hvilcket alt han eljest ville hafva votering.
Hr Landtm, anmärckte, att någon roterings flyttande
ifrån Vestergiöthland på denne sockns hemman, som i
Värmeland voro belägen, ej kunde här sättas under quaestion
och votering, efter orterne lydde til särskilte regimenter,
och att, om någon lisa för Skaraborgs läns Adel skulle påtänkas,
borde utvägar dertil sökas inom länet och regimentet.
Grefve F. von Rosen yttrade sig i samma mening, tillläggandes
sig tro, att denne sockns Bergsallmoge torde hafva
redan någon del i rotering.
Hr Ehrenmalm medgaf, att bergslagsfrihet väl torde
kunna i annan natur förbytas, men ej förr än då alt bergsarbete
uphör, och biföll nu deputations betänkande.
Hr P. A. örnschiöld styrckte til bifall på deputations
betänkande. Gunarskogs sockn, som ägde bergsfrihet
på kopparvärk, voro fem mihl lång. Nu sedan desse gådt ut,
vore deputations förslag, att norra delen af socknen af 3
mihl, som innehöll goda mast- och timberskogar, måtte til
flottans behof Amiralitetet förbehållas, men att den södra
delen, som ägde mycken rik siömalm, måtte få nyttja dels
ägande kohlskogar til tackjernsblåsning, hvilcket på samma
sätt, som förut skiedt med Nora bergslag, vöre billigt
att nu enligit betänkandet bifalla.
Hr U g [g] 1 a conformerade sig med samma tanka.
Hr Landt m. giorde proposition öfver betänkandet, men
den besvarades med Ja och Neij.
Hr Gyllensvärd förklarade sig bifalla betänkandet,
448 1761, dec. 7. Gunnarskogs socken.
Borg:st:s
put.
sedan han finner, att desse i ett och annat län belägne hemman
ej kunna anslås til rotering i stället för de roterade
säterier i Västergiöthland.
Hr F. Ehrensvärd ville ej medgifva, att desse för kopparvärk
förut anslagne skogar som nyttige för Amiralitetet
skulle nu nyttjas för myrmalm, hälst som, då efter 50
år koppar igen skulle tilväxa, skogarne då skulle vara borttagne
för kopparvärclcet, tvärt emot Kongl. Maij :ts förordning
för ädlare värk.
Ankom en Borgareståndets deputation af 6 personer, anförd
af Assessor Anthonsson, hvilcken p[rsemissis]
p[rsemittendis] androg, att ståndet uti duellsmålet emellan
Baron Flemming och Hr Sass bifallit R. o. A:s extractum
protocolli, dock l:o med express förbehåld, att alla för duell
härtils anklagade måtte niuta ett lika predicament, och 2:o
instämde ståndet med Prästeståndet att remittera til Justitisedeputation
om nödige mått til slike oordningars förekommande
framdeles.
Sedan deputation afträdde, proponerade Hr Landt m.,
om R. o. A. til befordran af expeditionen i detta mål äfven
ville bifalla Prästeståndets dervid giorde tilläggning.
Ja.
Härvid påminte Frih. Fr. O. Wrangel om expeditions
befordran i målet rörande de tvänne Hrr Riksens Råd. Men
som Hr Jennings hemställte, om icke desse 2:ne herrar
först härom borde notificeras och höras, så biföll R. o. A.
att anmoda Hr Landtm, och de öfrige Talemän att desse 2
Hrr Riksens Råd häröfver sondera, hvarefter Hr Landtm,
lärer behaga besörja om fordersam expedition deröfver till
Kongl. Maij :t.
I förra qusestion fortfors.
Hr Hasenkampf instämmandes mot betänkandet med
Hr Ehrensvärd.
Hr J e n n i n gs: Det första emot betänkandet giorde inkast
til sochnens rotering är försvunnit, sedan H:ne sig
deri sielfve funnit. Det andra, tagit af skogarne, är af deputation
uplyst, ty deröfver är i orten undersökt och de tjenlige
masteträskogar af skilde för Amiralitetets behof, som
dermed äro nögde. Att 3:o kopparn skulle åter växa och
skogar dertil conserveras, är ganska osäkert och torde blifva
föga lönande.
Gunnarskogs socken.
449
Altså och som rätta frågan är om hushållningen med
skogen i bemälte sockn, så tycker jag, att deputations betänkande
deröfver kan och bör bifallas.
Hr F. Ehrensvärd yrckade ytterligare, att skogarne
först bordt synas och dehlas, innan något deraf undandrages
Amiralitetet, och voro desse skogar, som ägde master
och spiror, en guldgrufva för riket, som borde med ömhet
vårdas.
Hr Ug [g] la: Desse skogar äro undersökte och delte. De
tjenlige äro Amiralitetet tillagde; de öfrige, som jag jemte
hela denna orten rätt väl känner och sedt, äro för öfrigt
ingen guldgrufva utan böra efter deputationens betänkande
användas riket til nytta.
Hr Klingspor instämde med betänkandet i den försäkran,
att den af deputationen omtalte undersökning i
orten väl vorde skilj andes de för flottans behof til master
och spiror tjenlige skogar ifrån de mindre dugelige, hvilcka
på annat sätt borde giöras för riket nyttige.
Hr C. Tersmeden instämde med de flere herrar för
deputations betänkande.
Hr v. Vicken trodde förnämsta ämnet vara, att Amiralitetet
måtte få behålla de til master och spiror tjenlige
skogar. Men härvid borde distingueras, 1 :o att man ej förrut
kunde veta, hvilcket trä som til mast med tiden kunde
blifva tjenligt. 2:o. Att kopparverket här i socknen om etthundrade
år eller något kunde upkomma igen, fast det nu
utgådt, då jernvärcket emedlertid hade utödt all skogen på
lika sätt, sorn det på ett ställe i Södermanland skiedt. Han
trodde således det billigaste vara, att då i alla desse skogar
Amiralitetscollegium finge til flottans behof disponera det
tjenliga til master och spiror, den öfrige skogen finge af
ägarne nyttjas på bästa och fördelaktigaste sätt, som de
kunde; lärandes, i fall kopparvärk där åter skulle yppas,
Bergscollegium om dess drift i sinom tid då besörja.
Hr Ehrenmalm ansåg det för obevist, att någon koppar
återväxte i de grufvor, där han en gång gådt ut; och
altså efter denne sockn hade bergslagsfrihet, så borde, när
kopparmalm ej vore att tilgå, de få i stället nyttja den sioni
alm, hvarpå de hade så god och rik tillgång.
Häruppå giorde Hr Landtm, proposition öfver deputations
betänkande,
hvilcket bifölls.
29 — 482i73
450 1761, dec. 7. Justitiestatens löner.
Justitiaestatens
löner.
9. Föredrogs J ustitiaedeputations betänkande af den 13
Martii angående justitisestatens löners förbättring medelst
lagmans- och häradshöfdingeräntans förökande.
Derjemte Hr C. Reuterschölds memorial i samma ämne.
Hr F. Ehrensvärd hemstälte härvid, om icke Secrete
Utskottet må updragas att inkomma med förslag til förbättring
i vilckoren för alla dem, som ej hade indelte löner.
Hr Ug [g] 1 a ville väl bifalla 50 procents tilökning i justitisestatens
löner, hvarom nu endast frågan vore, dock önskade
han, att för hela civilstaten någon lika förmån måtte
påtänkas.
Hr [v o n] Vicken: Som krigsartiklarne förbiuda klander
på lön, så ville han ej tala om sin utan dermed vara
nögd. Han medgaf, att civilstaten kunde behöfva någon förbättring
i sina löner, och ville för sin del, att rättvisan måtte
väl betalas, men önskade deremot, att alla slags sportler
måtte afskaffas.
Hr C. Rappe underställe, fast domare sielf, huru nödigt
det vore, att de, som skippade rättvisa, ej blottstältes
för nöd eller att deras dygd skulle sättas på prof för trängande
behof, då de flestas löner i hofrätterne förslogo knapt til
ett qvartals utgift. Han tilstyrckte fördenskull bifall på betänkandet,
efter det kunde skie utan statsvärkets tunga.
Hr Landtm, förestälte, att någon tilökning i justitisestatens
löner vist voro billig; men som betänkandet innehöllo
dertil 2:ne alternativer, så torde bäst vara att remittera
sättet dertil til deputationens närmare upgifvande.
Frih. F. O. Wrangel biföll Hr Landtm:s förslag.
Hr O. Rudbeck: Då jag anser lönerne efter differencen
emellan penningarne 1696 och nu och icke vill, att ämbetsmand)
för physicaliske behof måste upoffra deras moral,
så finner jag billigt att bifalla den föreslagne tillökningen;
dock sådant nu blott för 3: ne år, ty deräst genom Riksens
Ständers författningar speciemynt åter kunde komma i roulance
i riket, skulle de genom tilökning få större löner, än
dem efter 1696 års stat bestås. Hvad sättet angår, bifaller
jag med Hr Landtm, remiss til Justitisedeputation tilbakars.
Frih. A. Reuterholm anmärkte, att justitiaestatens löner
voro differente från andre civile staters, ty de förre togos
af lagmans- och häradshöf dinger äntan som endast justi
-
Justitiestatens löner.
451
tiaestaten tilhörig, och biföll för öfrigit Hr Landtm:s proposition.
Hr F. Ehrensvärd ville bifalla quaistio an, men om
sättet vore han ej enig, hvilcket han trodde bli graverande
för landet, som torde få dryga contributioner nog ändå, utan
ville han dermed skulle anstå, til dess frågan om generel
tilökning i lönerne för alla kunde afgiöras.
Hr Landtm.: Om nu blott quaestio an bifalles, så ifår
deputationen vidare inkomma örn sättet, hvarom de sig alternative
utlåtit.
Grefve B. Frölich ville, att deputation om alla staters
och militairens löns förbättring tillika skulle vara betänkt,
då militairen äfvenledes gästningspenningar kunde blifva bestådde.
Frih. Ridderstolpe: Ingenting är billigare, än att
domarne, som nu nästan lida nöd, måtte vinna nödig utkomst,
hälst då sådant kan skie utan statens gravation, hafvandes
justitisestaten ifrån ålder blifvit lönad af Allmogen
och ej af rikets cassa som andra civile stater. Hvarföre skola
vij härvid giöra någon skillnad emellan personer. R. o. A.
gå ju ömsom ifrån militair til civil, och då far eller bror är vid
det ena, kan sonen eller brödren vara vid den andra staten
och böra äga lika utkomst. Att landet härvid får kännas
vid någon större utgift är vist, men domarne böra ock ej
blifva sämre lönte nu än 1696 i anseende til myntet och allmänna
dyrheten, då deremot deras arbete årligen förökts.
Neij, mina gunstige Herrar, det är billigt, att välsinnade domare
vid deras ansvarige trägne sysslor blifva väl lönte och
födde; giöra de sedan orätt, så straffa dem så mycket hårdare.
Hr C. Tersmeden biföll Hr Landtm:s förslag.
Frih. C. W. Grönhagen medgaf, att justitisestatens
sökte förmån vore skiälig, men andra collegier borde en lika
åtniuta, eljest skiedde mannamån. Och som landets fattigdom
slik tilökning ej tillät, lian äfven såg många häradshöfdingar,
som kunde låta förrätta sine sysslor genom substituter
emot en del af sine inkomster, så kunde han för sin
del ej bifalla betänkandet utan ville det helt och hållit utan
bifall hafva tilbaka remitterat til deputation.
Hr Landtm, itererade härpå dess förra proposition,
som af de mäste bifölls.
452 1761, dec. 7. Justitiestatens löner.
Grefve Frölich tilläde, att qusestion borde bli om generel
tilökning i alla löner.
Hr Landt m. föreställte, att sådant icke hörde til Justitisedeputations
giöromål.
Frih. Duvall fruktade, att vij bundo oss händerne, om
vij biföllo quaestio an, innan deputation inkommit om sättet,
samt trodde en lika tilökning för alla collegier vara
billig.
Frih. F. O. Wrangel ansåg målet för afgiordt, tilläggandes
att ingen afgift härvid graverade Adelen och Prästeståndet
utan endast kommo på Allmogen; då den dermed
voro nögd, borde R. o. A., som mästa frugten häraf hade,
ej kunna vara deremot.
Frih. O. Ridderstolpe anförde derjemte, att Amiralitetet
och flere stater fädt tilökning i sine löner. Att justitiaestaten
blott begärte, hvad de med rätta borde hafva, ty
deras lön vore deni i silfver anslagen, finge de den i silfver
på samma sätt, som militiaestaten undfå sine indelningar
in natura, så skiedde dem endast rätt, och då hade de dubbelt
emot hvad de nu åtniuta. Han tilstyrckte således bifall
på Hr Landtm :s proposition såsom ingalunda bindande R.
o. A:s händer.
Frih. Duvall förklarade sig icke vara emot sietfva saken,
men innan han den kunde bifalla, ville han först se
medlen dertil, hälst afgiften, ehuru han ej rörde Adelens säterier,
likväl skulle falla på deras bönder.
Frih. Grönhagen conformerade sig med Frih. Duvall.
Hr Jennings: Jag åberopar mig nu, hvad jag vid tilfälle
af Lagman Hallenborgs ansökning förleden sommars
om domares löner i gemen yttradt. Och bifaller således deputationens
betänkande för justitisestaten som ganska billigt,
hafvandes det för öfrigt ej tillkommit deputation att något
dylikt för andra stater projectera.
Hr Landtm, hemställte, att som R. o. A. framdeles, då
deputationen inkommer, kunde dervid giöra alla nödige påminnelser
och då icke nu R. o. A. ville samtycka til dess
giorde proposition att bifalla förbättringen i justitiaestatens
löner såsom billig men remittera sättet, huru sådant må lärn
-
Lyngsjö kvarn. Elektorslistor.
453
peligast kunna värkställas, till Justitisedeputationens vidare
utarbetande och utlåtande.
Ja.
Detta bifölls.
10 :o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betän- Lyngsiö
kande af den 6:te November angående Lyngsiö qvarn, sorn clvarn
Gästgifvaren
i Nobbelöf Bengt Lindberg såsom understöd för
gästgifveriet genom Kongl. Maij :ts utslag vunnit men Bonden
Nils Larsson å sine stiufbarns vägnar hos Riksens Ständer
återsökt. Tilstyrckandes deputation bifall på Bondens
ansökning, som emot lag härvid lidit.
Betänkandet bifölls.
Uplästes electorernes listor på någre ledamöter
i Secrete Utskottet,
i Riddarhusdeputation,
i Lazarettsdeputation,
i Justitiaedeputation.
Hr T. Rudbeck påminte, att Hr v. Stiernman enligit
R. o. A:s för detta yttrade idée tyckts hafva bordt nu i
Riddarhusdeputation blifva vald.
Hr Landt m. föreslog, att han som surnumeraire hertil
kunde nu förordnas.
Hr Hasenkampf tyckte, att electorerne hade bordt
R. o. A:s intention med Stiernman observera.
Hr Durietz medgaf väl detta, men sorn electorernes
vahl ej kunde klandras, så biföll han Hr Landtm :s tanka.
Hr Voltemat var af lika tanka.
Grefve [von] Rosen gaf det expedient att öka Riddar-2,-ne ledamö
husdeputation
med 2 ledamöter, hvaraf Hr Stiernman skulle teF ‘Rid(lare"
x husdeput.
blifva den ena och den andra väljas ,af electorerne.
Detta bifölls.
13:o(!). Hr Landtm, androg häruppå, att ehuru i den-Beviilningen
na vecka blott 2:ne plena voro utsatte, så torde dock vara ang:de.
nödigt til bevillningens af slutande, att, i fall projectet deraf
tils nästa onsdag blefvo färdigt, ett litet plenum då klockan
12 på en tima blefvo hållit blott för att upläsa bevillningsprojectet,
sorn sedan kunde ligga på bordet til afgörande
nästa lördag, hälst detta ämne för rikets behof voro ganska
angelägit.
454 1761, dec. 7, 10, 12. Bevillningen.
Bevillningen
ang:de.
Detta bifölls; dock förbehölt Hr Hasen kampf och
flere, att då inga andra saker än detta måtte företagas, hvilcket
Hr Landt m. lofvade.
R. o. A. skildes klockan 2.
År 1761 d. 10 December.
Torsdag.
Plenum kl:n 12.
Sedan R. o. A. intagit sina ställen, anmälte Hr Landt m.,
att som Bevillningsdeputation inkommit med project til personelle
afgiften för nästkommande år, så vore enligit R.
o. A:s beslut i senaste sammankomst nu plenum på en tima
anslagit til dess upläsande, hvarefter det kan ligga på bordet
til nästa plenum.
Berörde deputations project, dat. den 9 December, uplästes
och ligger på bordet; hvilcket Frih. G. Reuterholm
begärte måtte blifva til after nyåret.
Hr Bergengren anholt, att ett dess i detta ämne ingifne
och af 2 stånd remitterade memorial äfven härnäst
måtte företagas.
Hr Gyllensvahn: Som jag igenom min afresa hindras
att i nästa pleno vara vid detta projects af gior ande tilstädes,
vill jag nu deröfver yttra mina tankar, som korteligen
äro de, att jag i detta upgifne förslag finner våra interessen
och billigheten i anseende til riket väl menagerade
och fördenskull bifaller denne bevillning, sorn jag anser för
ganska facile, försäkrad, att R. o. A. lära på lika sätt behierta
vårt beträngda rikets tilstånd och med deras ädelmodiga
exempel i detta mål animera de öfrilge stånden att
som redeliga svenska män gripa vårt fädernesland under
arm arne.
Vidare discours existerade ej häröfver, efter projectet tils
om lördag var begärdt på bordet.
Hr Landtm, berättade, att han jemte de öfrige Talemännen
varit hos Hrr Riksens Råd Grefvar Bonde och Bielcke
och sonderat dem öfver Riksens Ständers beslut om deras
återträde i Rådcammaren.
Desse herrar hade derföre betygat sin vördsamma erkänsla
och underkastat sig Riksens Ständers behag.
Hiertas permission.
455
Expeditionen til Hans Kongl. Maij :t kommer således härom
att afgå.
Uplästes electorslistan på de 2:ne nya ledamöter i Riddar
h u sdepu ta t io ne n, sorn voro Hr Lannerstierna, Hr von
Stiernman.
Hr Landt m. tilsade de härvarande ledamöter af Mindre
Secreta Deputation att klockan 5 eftermiddagen sig i deputationsrummet
infinna.
R. o. A. skildes klockan 1/2 2.
År 1761 den 12 December.
Lördag.
Plenum klin 9.
Justerades protocollet af d. 12 November.
Hvarpå Hr Carl Hierta, Öfverstelieutenant vid Väst- Hierta om
giöta cavallerie, anmälte och upläste ett memorial, hvaruti permission,
han, som til Pommern voro commenderad, hos Riksens Ständer
anholt om tilstånd att någon tid få fördröija hemma.
Hr Hasenka m p f tilstyrckte bifall härå på lika sätt
sam nyligen för Frih. G. A. Horn.
Hr Klingspor medgaf, att Hr Hiertas anförde omständigheter
voro ömande men kunde ej bifalla dess begäran,
efter l’esprit militaire fordrade, att tjensten, i synnerhet i
krig, borde af hvar commenderad officerare giöras och de
tjenstgörande camraterne deruti understödjas.
Hr Fr. Ehrensvärd instämde härmed, tilläggandes
att slike ansökningar ej hos Riksens Ständer men hos regeringen
borde anmälas. Detta sätt gåfvo ett prsejudicat, som
voro ganska betänkeligt, och kunde han detta utan votering
aldrig bifalla.
Hr L. M. Ug[g]la: Vist böra slike ansökningar hos regeringen
anmälas; men som vij senast bifallit Frih. Horns
lika ansökning, så tycks ett lika kunna skie med Hr Gertas
[o: Hiertas], Dock önskade jag, att Riksens Ständer aldrig
mera ville sig med slike mål befatta, efter praej udicatet är
farligt.
Hr Hierta recommenderade ytterligare sin angelägenhet,
som på någon tid giorde dess hemmavaro nödig, anförandes
dess långliga tjenst och giorde besvärliga campagner.
Dess memorial bifölls.
456 1761, dec. 12. Hiertas permission.
Frih. Ridderstolpe: Hr Hierta må nu hafva bifall,
men jag hemställer, om det ej för framdeles vid säte och
stämmas förlust må vara förbudit at slike mål hos Riksens
Ständer proponera.
Hr Jennings instämde häruti. Desslikes Hr Lag e rsvärd
och flere.
Hr Landtm.: Att detta mål nu framkommit, är ej min
skuld; dock är Frih. Ridderstolpes proposition billig, eljest
går man regeringen och Urskillningsdeputation förbi directe
til Riksens Ständer, och jag beklagar riket och dess tjenst.
Grefve [von] Rosen anmälte, att lika skiäl eljest voro
för Frih. Gab. Sparre att erhålla tilstånd att hemkomma,
efter han länge varit siuk.
Frih. Cederhielm biföll så mycket mer Frih. Ridderstolpes
tankar, som enligit Landtm:s ed slike mål in plenis
ej borde föredragas.
Frih. Ri dderstolpe tilläde, att han til slut bifallit
Hr Hierta, emedan lika skiedt för Frih. Horn; dock som R.
o. A. behagat dess giorde proposition för framtiden, så förklarade
han, att han aldrig vore tillåtandes deruti någon
exception, för hvem det ock voro.
Hr Hasenkampf tilläde, att sorn Hr Landtm, enligit
Frih. Cederhielms anmärkning häruti bundes af dess ämbetes
ed, så borde den nu bifallne proposition gälla i anseende
til hvar och en ledamot på Riddarhuset.
Frih. Duvall påminte, att om någon dispens® gofvos,
så förtjente Frih. Leijonhufvud, capitaine vid Uplands regimente,
densamma, som voro siuk och önskade öfver vintern
få bli hemma.
Hr Lagersvärd gaf vid handen, att Baron Leijonhufvud
redan i ifyra års tid varit frånvarande från regimentet
i Pommern, hvaräst dess camerater fädt lov att giöra
tjenst för honom och uthärda alla krigets besvärligheter;
skulle han än ytterligare befrias ifrån tjenstgörande, så torde
många andra tycka beqvämligare vara att sorn siuke bli
hemma än i fält giöra sin skyldighet för riket.
Hr F. Ehrensvärd anholt, att R. o. A. nu ville sluta
med desse cabinettsmål och låta bevillningen föredragas.
Hr Landtm.: Jag har nu derom tänkt påminna, ty vi
äro ifrån den förra saken, och är lagen deruti klar.
Bevillningen.
457
Häruppå föredrogs det senast på bordet lagde Bevillnings- Taxering för
deputcitionens project til en personel afgift för år 1762, dat. ar ‘
den 9:de December.
Härvid upläste Frih. G. Reuterholm bifogade dess
dictamen, syftande på målets upskiutande til efter ferierne
(Bil. 70).
Frih. Cederhielm deducerade, huruledes han väntat
att af Bevillningsdeputation få se något project til en koppskatt
men i stället fått se ett diploma med caracterer och
ziffror, ett purt taxeringsinstnument. Han hade trodt deruti
finna någon principe men funnit ingen, hvarcken af personlig
rang eller förmögenhet, ty där voro til exempel en Borgmästare
Kierman och en stadsmäklare, en riksråd och en
Ostindiske Compagniets directeiur, en brukspatron och en
förmögen adelsman lika taxerade, hvilket syntes ganska besynnerligit.
Af hvars och ens ägande tilgånger vore ej eller
principe tagen. Deremot sades där, att hvar och en blott på
ett ställe borde denne afgift betala. Detta vore äfven obilligt,
ty om til exempel någon som ryttmästare betalte för caracteren
men derjemte på flere ställen ägde 40 tunnor guld
ägendom, så skulle han för dess flere brödstycken ej betala.
3:o. Voro uti denne taxering inga fruktbara capitaler til
afgift uptagne, utan åckrare voro emot all billighet förskonte.
4:o. Ehuru giftermål och landets population ej borde decourageras
utan snarare de ogifte mera betala och de gifte
soulageras, så vore tvärt om häruti hustrur och barn taxerade,
som vore en obillighet. Han respecterade personligen
ledamöterne i Bevillningsdeputation men yttrade sig nu blott
öfver det upgifne papperet. Han funno deruti ingen frihets
men väl en despotisk principe, ingen billighet, ingen rättvisa,
intet sundt förnuft och kunde således hvarcken i dag eller
på 6 veckor thetsamma besvara.
Nation väntade med upmärksamhet på vårt beslut häruti,
altså borde det ej slumpevis tagas. Det voro criant, orättvist,
stötte adeliga privilegierne emot alla préjudicater att häri
sättas liksom under mantal, och i anseende til alt detta borde
projectet gå tilbakars til deputationen, som dervid borde
iagttaga mera likhet efter hvars och ens förmögenhet samt
frihetsprincipen, så att mången adelsman ej blefve underkastad
en landshöfdinges taxering såsom iner eller mindre pos
-
458 1761, dec. 12. Bevillningen.
Borgareståndets
deput.
Prästeståndis
deputation
sessionatus, då han i värcket kanskie blott vöre en hanquens
arrendator.
Ytterligare funno han vid detta placat besynnerligt, att
det tvärtemot kongl, förordningar autoriseras lösdrifvare, dymedelst
att de särskilt taxeras, hvilcket skulle upmuntra
detta slags folck och vara af skadelig påfölgd.
Han kunde således för ingen del det upgifne project bifalla,
men om riket behöfde någon penningehielp, så föreslog
han dertil en koppskatt af 2 d:r silf:mt för hvar .adelsman
och 1 d:r för hvar bonde. Til detta förslag styrckte han,
efter det vore kort och snart kunde vara afgiordt.
Frih. C. W. Grönhagen upläste bifogade dictamen ad
protocollum (Bil. 71).
Frih. v. Kochen förklarade sig bifalla Frih. G. Reuterholms
tankar.
Ankom en Borgareståndets deputation, 12 personer stark,
anförd af Justitiseborgmästaren i Stockholm Robeck, sorn
p[raemissis] p[raemittendis] anmälte, att ståndet vid Bevillningsdeputationens
project väl kunnat finna ett och annat
att påminna, men som rikets behof voro trängande och
nu det sidsta plenum för ferierne, hade til tidens vinnande
ståndet bifallit projectet med förbehåll, om de öfrige stånden
på anförde consideration deruti med ståndet instämde.
Straxt efter denna deputations afgång ankom en annan
ifrån Prästeståndet, 8 personer stark. Ordföranden, Biskop
Benzelstierna, anmälte p[rsemissis] p[rsemittendis],
att ståndet bifallit til alla delar Bevillningsdeputationens
project, dock med förbehåll att de öfrige stånden måtte giöra
detsamma utan jemkning, hvilcket Prästeståndet sig i annat
fall eljest äfven förbehöllo.
Hr L. M. Uggla: Jag är öfvertygad om rikets behof,
om dess subsidiers otilräckelighet, om dess bristande credit
och om nödvändigheten, att vij os til des hielp angripa;
men jag finner äfven härvid den betänklighet, att vij här
komma att utlåta oss för våra hemmavarande; att bevillningsvärcket
blir allmänt och kommer för allas ögon och
bör således ganska ömt och varsamt handteras, att det ej
må förorsaka oro och missnöije. Närvarande Bevillningsdeputationens
project, sorn i dag skall .afgiöras, är först nyligen
inkommit, fast deputation haft fiorton månaders tid dertil
och det således bordt långt för detta vara inne. Dessutom vore
Bevillningen.
459
nödigt, att vi ägde någon kundskap om rikets tillstånd och
den förre dispositionen af rikets medel; samt att hela bevillningsvärcket
icke styckevis utan på en gång blefvo afgiordt
til förekommande af alla elaka impressioner i landet, som
riksdagsgazetten til exempel med expedition om socker- och
tobakstullen, som 3 stånd bifallit, eljest kunde gifva tillfälle
tu.
Hr [von] Böhnen rnedgaf, att riket, som vore stadt
i krig, visserligen behöfde understöd medelst contribution;
men som han trodt, att någon koppskatt dertill skulle vidtagas,
då deremot detta project voro en taxering, hvarvid
såsom i anseende til barn, inhyseshion och torpare etc. åtskilligt
vore att påminna, så instämde han med Frih. Cederhielm
om dess tilbakars remitterande til deputation, eller ock
att vij någon koppskatt i stället ville bifalla.
Hr v. Stockenström utbad sig som Bevillningsdeputations
ledamot att få uplysa grunden til deputationens arbete
emot de giorde tilvitelser.
Deputationen hade med ömhet ansedt så väl hvars och ens
omständigheter som rikets behof, hvilcket, ehuru det til pricka
af Secrete Utskottet ej blifvit upgifvit, likväl icke varit deputation
aldeles obekant, sedan det beviljade utrikeslån icke
städt att erhållas. Och som hela bevillningsvärket för de kommande
åren ej kunnat blifva färdigt, så hade emedlertid til
rikets hielpande denne personelle afgift för 1762 blifvit föreslagen
och utarbetad.
Att förut få veta rikets tilstånd och statsvärckets disposition,
som sagt blifvit, vet jag ej hvartil det skulle tjena, om
än lagarne tilläto och autboriserade en slik publici controll.
Emedlertid är riket i behof och arméen fordrar nödig hielp,
hvilket gior alla dertil tj enande medel nödige och kräfva vårt
bifall.
Att deputation hållit sig vid personer och ej vid egendomarne
har skiedt, 1 :o efter detta är en personell afgift och
ingen taxering; 2:o efter de öfrige stånden eljest icke hade
deruti ingådt; 3:o efter en annan taxering blott hade utgiordt
7 å 8 t:r guld, då riket likväl behöfver några femtio.
Dessutom faller af denna contribution blott 1/9-del på
R. o. A. Bondeståndet har för de mindre hemmansdelar äfven
bärtil samtyckt, och utgiör denne afgift i sig sielf en mindre
summa än den på papperet ser ut.
460 1761, dec. 12. Bevillningen.
Sorn således deputation härvid giordt efter bästa begrep,
hvad möijeligt varit att med stånden öfverenskomma, och
riket kräfver en skyndesam och kraftig Riksens Ständers
hielp, så kan jag til mitt samvetes befredande ej annat än
för protocollet tilstyrcka det upgifne projects bifallande.
Hr Has enkampf förklarade sig så villig som någon
att hielpa riket och arméen samt äfven att bifalla detta project,
om deruti någon proportion vöre observerad och riket
dermed vore hulpit. Men som han ej viste, hvadan någon
statsbrist härrörde eller hvarför denne bevillning nu borde
bifallas, då hon ändock på lång tid ännu ej kunde inflyta
och Riksens Ständer om några veckor åter vorde samnxankommandes,
hvarjemte på det beviljade lånet af 3 millioner
några medel anten utom- eller inomlands emedlertid borde
kunna erhållas, utom det att förmodeligen Secrete Utskottet,
innan det nu åtskildes, sörgt för arméens behof til den tiden,
så ville han för sin del härmed upskiuta, til dess Riksens
Ständer åter samlades, då detta mål jemnare kunde utarbetas;
viljandes emedlertid skona de hemmavarande med obehagelig
tidning om någon contribution.
Hr Jennings medgaf, att det vore svårt att utfinna
den bästa och behageligaste bevillningsmethod. Vid denne
kunde kanskie alt ej finnas så väl afpassad, efter han vore
i hast uprättad, men som han blott vore för ett år, ville lian
den dock gerna bifalla.
Det, som af en ledamot med dess vanliga vältalighet emot
detta project anfördt blifvit, voro dels mera, dels mindre
grundat. Ty att uti en personel taxering hvars och ens förmögenhet
bordt tagas til grund, är en contradiction. En personel
afgift som denne grundar sig på classer af caracterer
och stånd; men andra taxeringar uträknas efter förmögenhet,
och då träffas de 40 tunnor gull, antingen de äro hos en
possessionatus eller en banquens arrendator. Att capitalister
för reda penningar ej blifvit taxerade, följer af hvad jag redan
sagt; dessutom ehuru de som skaddige bi uti ett rike
kunde anses, vore önskelig!, om den värda ledamot ville upge
något medel att utfinna sådanes ägande capitaler, hvarefter
de böra contribuera.
Att äfven denne penningecontribution för statsbristen är
nödig, lär snart finnas, om man besinnar, att de inkomster,
Bevillningen.
461
som för utrikes lån skola hypothequeras, komma att saknas
i statsvärcket och böra med annat ersättas.
Således och som denne bevillning för 1762 skall upbäras,
blifver nödigt att den nu af gior a, ty om dermed ännu i sex
veckor och tils Riksens Ständers sammanträde efter ferierne
skall upskiiutas, drages det på tiden och blir deruti ett gap,
som sedermera blir drygare. Jag tilstyrcker på det högsta
härtil bifall. När den andra delen af bevillningen sedermera
förekommer, där hvar och en för sin egendom skall taxeras,
lär ingen välsinnad undersåte och hvarcken Kierman eller jag
oss derifrån undandraga.
Hr v. Vicken: Att den nu projecterade contribution
kan för riket och arméen vara nödig, lemnar jag gerna men
tror ock, att det kunnat förr inkomma. Utom hvad dervid af
andra påmint blifvit, finner jag det ömt att taxera medbroder.
Äfven står här, att adelsmän skola efter bepröfvande
taxeras från 10 til 50 d:r silf :mt. Detta blir således arbitrairt,
hvarföre det skulle synas mig bättre, att en viss summa utsattes,
som til exempel 30 d:r silf:mt. Altså ock det öfrige af
contributionsvärcket hvilar, hvarvid man äfven lär böra vara
betänkt på utrikes låns betalningen, så håller jag bäst att
härmed upskiuta tils efter ferierne, önskandes att emedlertid
liknelserne til fred måtte mera updagas.
Hr Durietz anmärkte vid detta ämne 2:ne considerationer,
l:o rikets behof, 2:o det föreslagne sättet att det
hielpa. Det förra kände han ej så noga, och detta sednare
ville han ej nagelfara, emedan han trodde deputation giordt
efter bästa möijelighet, fast ännu något dervid kunde förbättras.
Att riket behöfde understöd vore ostridigt, deputation
hade äfven sagt, hvartil det behof des; altså och emedan
i alla bevillningars upbörd fordrades mycken tid och omgång,
så vore det ovist, när riket af denna skulle få niuta någon
nytta, där dess afgiörande nu upskiötos. Men som åtskilligt
häremot vore påmint, så ville han til ändamålets vinnande
föreslå den expedient att nu bevilja den föreslagne afgift til
hälften och jemka det öfrige efter ferierne.
Hr C. Tersmeden yttrade sina tankar i följande dictamen
ad protocollum.
Ingen undersåtare bör suponeras så hård, som icke är beredvillig
att understödja sitt fädernesland uti dess beträngda
tilstånd.
462 1761, dec. 12. Bevillningen.
Ingen af oss lärer här närvarande finnas, som icke känner
rikets behofver i en tid, då riket är inveckladt uti ett krig, i
synnerhet då oss långt för detta är förestäldt cassornas tilstånd.
Vij hafva ju för detta beviljat utländska lån; att de ej
kunnat vara mera tilräcklige, i fall de kunnat ernås, än til
dess riket kunde giöra nödige sammanskotter, kan hvar och
en finna, som allenast igenom simpel kundskap af arméens
oundvikeligaste behofver calculerar.
Således lärer ail uhdanflygt vid rikets uprättliållande,
vare sig grundad på framdeles bättre utvägars föreställande
eller enskyllan af nu upgifne origtige principer, ej få äga
rum, utan att vij med samlade enighets krafter ofördröijeligen
gripa riket med våra sammanskotter under armarne.
Jag går ej in uti de jemföralser, af billighet en värd ledamot
giordt; jag beskyller ej eller ledamöter i Bevillningsdeputation
att utan principe upgifvit Ständerne ett förslag
til en slags bevillning; mindre kan jag få anledning at tro,
det icke framdeles hvar och en utom detta får contribuera i
proportion af dess egendom, således de anförde comparaisons
aldeles försvinna.
Mine Herrar! Jag för min del tror, att hvar och en om sitt
fädernesland och regeringssätt ömsint undersåtare med gladt
hierta, fast nied mycken känning ingår uti detta sammanskottet,
då tilståndet af riket besinnas; jag tror ock, det
vij aldrig kunna för hemmavarande medbroder försvara, att
vij igenom motvillighet i sammanskotts beviljande sättja
riket i yttersta vådelig belägenhet.
Ridderskapets skyldigheter har i alla tider varit att först
understödja riket i dess behofver och med sine goda och ifrige
exempel bringa de öfrige rikets undersåtare til samma
hielpsamma vilja; samma värdiga lofven böra vij eij heller
nu förringa, utan håller jag före, det man ej kastar några
hinder i vägen, som framdeles kunna skada både oss sielifva
och riket, utan tilstyrcker jag för min del R. o. A. på det
ömaste att utan vidare upskof bifalla och för deras del stadfästa
det af Bevillningsdeputation moget och i möijeligaste
måtto billigheten likmätige förslag til personelle afgiften,
hvilcken på intet sätt hindrar folckstockens formerande igenom
en så simpel afgift, som aldrig afskräcker giftermål.
Bevillningen.
463
Hr Volte m a t tilstyrckte att utan all annan afsigt på
enskyltas interessen hielpa riket och vid arméen varande
medbroder medelst bifall til bevillningsprojectet.
Frih. J. A. Hamilton instämde med Hr Durietz förslag
om halfva bevillningens beviljande. Han trodde, att Bondeståndet,
som haft besvär af recruteringen, skulle snart nog
häruti ingå, och önskade, att som ferierne nu tilstundade,
vij med enighet ville oss häruti foga.
Hr C. W adenstierna beviste emot de giorde påminnelser,
l:o att detta project ej voro ett ständigt contributionsförslag,
sorn griundats på någon likhet af stånd och förmögenhet,
ty ett sådant vore i grund af 1756 års bevillning ännu
under deputations utarbetande; men detta vore blott personelt
och för nästkommande år 1762 nu för ferierne efter Riksens
Ständers befallning projecterat. 2:o. Att population dermed
hindrades vöre ej troligt, ty som det blott för ett år
giälde, vorde ingen, som år 1762 ärnade gifta sig, med brölloppet
derföre upskiutandes tils året derpå. 3:o. Kunde inga
lösdrifvare af projectet säijas autoriserade; ty så snart någon
för födan nödgades arbeta, kunde han icke anses som
lösdrifvare.
De öfrige inkast voro redan af andra besvarade.
Han bad således, att R. o. A. med ömhet ville härvid behierta
rikets behof, hvaruti i ett fritt land hvar medlem deltogo
i stället för att i souveraina riken landets och regentens
interesse gemenligen blandas; men oenighet, tvist och split
satte riket i äfventyr och hvart ärligt hierta i bedröfvelse.
Han önskade, att vij derföre, som de 2:ne stånden redan
giordt, ville detta project bifalla; sådant skulle fägna de hemmavarande,
och hvar välsinnad svensk undersåte skulle oss
derföre välsigna.
Hr C. Rappe deducerade, att detta project, ehuru det
kanskie ej voire uti alla omständigheter så noga proportionerat,
likväl ej förtjente tilmälen af orättvist och obilligt. En
fullkomligen accurat proportion til slike contributioner vore
för öfrigt en platonisk idée, sorn väl kunde sysslesätta och
roa en qvickhierna men aldrig värkställas; ty dertil borde
hvars och ens förmögenhet kännas til daler och öretal, i contant,
i rörelse, i differant slags egendom och credit samt deraf
flytande inkomst; sedan skulle hvar person i riket med
namn upföras i sine visse columner och contributionen för
464 1761, dec. 12. Bevillningen.
hvart och ett individuum efter sådant fundament uträknas;
men sådant är i värkställighet omöijeligt.
Jag stärckes i denne tanka af Frih. Cederhielms deremot
upgifne förslag til en koppskatt; ty skulle det vidtagas, hvar
blir då proportion emellan fattiga och rika, då alla skulle
betala lika?
Men hvad behöfves öfver förevarande project så mycken
ventilation, då det blott för ett år är uprättat. Enda qusestion
är att hielpa riket. Vij hafva nu i fern år fördt krig utan att
dertil hafva contribuerat en penning, då vij likväl se, hvad
andra riken derpå kostat. Nu behöfver riket vår hielp att
frälsas ifrån total undergång, och jag beder, att Herrarne
täcktes sådant behierta.
Frih. C. Ridderstolpe: Jag hyser så väl som någon
annan ett menniskohierta, som ömar de fattigas omständigheter;
men det är ock en skyldighet att besinna, hvad riket
kraf ver. Att vid närvarande project i somt någon proportion,
som sagt är, saknas, lamnar jag, ty det har med skyndsamhet
måst utarbetas; men när rikets välfärd gior det oumgängeligit,
är det både christeligt och medborgerligt att det bifalla.
Dock skulle dervid någon svårighet finnas, så kan åtminstone
hälften bifallas. Jag vill bärtil ej lägga några persvasive
skiäl, ty de tror jag lära finnas i hvar redlig svensk mans
hierta, men bifalla vij nu ej hälften utan upskiuta altsammans,
blir bevillningen sedan oss drygare och kommer som
en storm oss på en gång öfver hufvudet. Riket bör understödjas,
det skier, om något nu beviljas, och då kan det öfrige
framdeles vidare jemkas och proportioneras.
Hr Landtm.: Som R. o. A. ifrån kl. 10 til nu 1/2 1
öfver detta mål ventilerat och angelägit för riket är, att det
blifver afgiordt, så tar jag mig nu den frihet att, efter denne
afgift af somlige herrar anses såsom för dryg, att (!) proponera
det giorde förslag om halfva denna af gifts beviljande för
denne gång. Som vij nu hafva det sidsta plenum för ferierne
och det lider til middagen, att de andra stånden skiljas, är
angelägit, att R. o. A. sig häröfver förena.
Frih. Cederhielm: Som för denne bevillning intet lär
inflyta i rikets cassa, för än detta års gröda blifvit bärgad,
och emedlertid härpå intet lån lär kunna giöras, efter på det
beviljade 3 millioners lån lika väl kunde negocieras och dessutom
på detta senare penningar nog torde kunna erhållas,
Bevillningen.
465
om det vöre bekant utom Secrete Utskottet, så tyckes mig,
att med denne bevillning til efter feriernes 6 veckor kan upskiutas,
då den kan blifva förnuftigt och med mera eftertanka
afgiord.
Hr Landt m. lemnade til uplysning, att hvad utrikes
penningelånet vidkommer, hade Secrete Utskottet både inoch
utrikes derom låtit correspondera med dem, som några
penningar varit hos att förmoda, så att det säkerligen ej
hållits inom Secrete Utskottet. Att denne bevillning långsamt
nog torde inflyta vore vist, men just derföre borde den i god
tid fastställas och kundgiöras; ty skiutes dermed up tils på
nästa året, kommo hon antingen så mycket hastigare hvar
och en uppå, eller ock torde hon aldeles stadna under ventilation
och bli til intet, som för riket voro högst bedröfligt.
Hr F. Ehrensvärd: Jag vill understödja riket. Att det
nu är i behof, det har Secrete Utskottet tydeligen sagt. Dertil
hafva förut beviljat [en]1 personel afgift för nästa år, derpå
är nu projectet upgifvit. Att dervid giöra påminnelser står
oss fritt, men att intet til rikets understöd deraf bifalla, då
fäderneslandet och våra medbroder i fält ropa om hielp och
understöd, tror jag mig för min del aldrig för Gud kunna
försvara. Jag förklarar derföre inför protocollet, att jag i
betraktande af rikets behof och dess tilbörliga understöd
bifaller Bevillningsdeputationens project.
Frih. Sven Bunge: Sedan Hr Landtm, föreslagit oss
en jemkning, som tycks böra förena oss, så kan jag ej annat
än deruti instämma. Jag anser detta som en nödig hielp för
riket, som eljest sättes i yttersta våda, hvarifrån jag för min
del ej ser, huru det skall finna räddning. Detta skall för min
räkning stå i protocollet. Dixi et salvavi.
Hr Hederstierna hemställte blott, om de vid arméen
tjenstgörande officerare ifrån denne bevillning borde ex[c]iperas.
Hr [von] Nackreij: Hvar undersåtes högsta och första
pligt är för fäderneslandet. Ehuru nu vid det föredragne
projectet ett och annat, sorn i anseende til bevillningen för
barn kunde vara att påminna, dock som det endast är giordt
för ett år och riket har en sådan hielp nödigt och det utan
penningeunderstöd skulle förgås, så anser jag denne consi
-
1 Konceptprotokollet.
30- 482473
466 1761, dec. 12. Bevillningen.
deration för högst gällande och vill derföre bifalla den af Hr
Landtm, proponerade biais. Men skulle herrarne ej behaga
sig derom iförena, så vill jag i stället föreslå att för nästa år
fördubbla 1756 års contribution i stället för denne personelle
afgift, emedan då denne bevillning är bygd på ett förut antagit
fundament.
Frih. A. Reuterholm: Jag medger gerna, att vid förevarande
bevillningsproject som vid alla menniskeliga giöromål
kunde vara något att påminna, om tiden sådant tilläto;
men som nu ett decisum bör tagas och vij något böra bevilja,
så framt ej riket skall försättas i yttersta förlägenhet, så
hemställer jag, mine gunstige Herrar, om för några mindre
oonsiderationers skuld vij kunna med samvete neka vår hielp
för det allmännas behof. För min räkning skall det stå i
vårt protocoll, att jag är färdig att visa all beredvillighet til
fäderneslandets understödjande; men som R. o. A. deri skiljas,
att en del nu ej vilja något bifalla, en del vilja bevilja
hälften, en del fördubbla 1756 års contribution, så hemställer
jag, sedan 2 stånd til projectet samtyckt, om icke
R. o. A. ädelmodigt täcktes det allmänna behierta och sig
deruti förena att bifalla, om icke just hela den projecterade
bevillningen för 1762, dock åtminstone hälften derutaf tils
vidare eller ock den föreslagne förhögning på 1756 års oontributioner,
och häröfver anhåller jag om proposition.
Frih. C. Horn: Jag tyckte i början mig uti detta bevillningsproject
finna någon olikhet i anseende til hvars och ens
förmögenhet; men som denne bevillning ej på det fundament
är bygd, utan den contribution ännu återstår, så går jag
förbi alla härvid giorde påminnelser och tilstyrcker bifall på
projectet; ty skulle vij dertil neka, visa missnöije eller blott
bifalla hälften, så skulle säkerligen de öfrige och hälst Bondeståndet
giöra detsamma och riket kanskie också aldeles
blifva hielplöst. Jag ber altså, att denne bevillning, som hielper
riket uti dess nödfall och blott är för ett år, måtte med
samdrägt bifallas, kunnandes vij vid contribution af egendomarne
taga mera tid til försigtig öfverläggning.1
Frih. C. Funck tilstyrckte bifall til halfva denne bevillnings
bifallande nu til en början såsom drägeligare för
landet.
1 Vid protokollet finnes ett G. Horns egenhändiga diktamen, tryckt som
Bil. 72.
Bevillningen.
467
Hr T. Rudbeck instämde deri att halfva bevillningen
nu til en början bifalla, då det återstående med mera tid och
eftertanka sedan kunde jemkas. Desse penningar voro til staten
ganska nödige, ehuru de ej til arméen directe blefvo använde.
Men skulle denne hälft ej samtyckas, så föreslog han,
att som 1756 års bevillning gåfvo til statens behof 6 t:r gull,
så ville han denne summa doublera, att staten således fingo
12 t:r guld til dess behof, hälst bristen deri voro 53 t:r guld,
hvartil den nu projecterade bevillningen allenast utgiorde
circa 30 t:r guld. Finge således staten igenom 1756 års fördubblade
oontribution 12 t:r guld, så kunde ersättningen af
det öfrige sedan vidare påtänkas.
För öfrigit reoommenderade han detta til R. o. A:s skyndesamma
afgiörande, på det vårt utlåtande måtte kunna de
öfrige stånden notificeras, innan de åtskildes.
Frih. G. Reuterholm yrckade emot alla anförde considerationer,
att han ej trodde, det rikets undergång, som
sagt blifvit, skulle följa af denne bevillnings upskof, på några
sagor, innan han sågo demonstration, att riket borde falla.
2:o. Vore redo för statsmedlen för detta begärd och lofvad,
mörcker och okunnighet derom voro skadelig. 3:o. Viste han
ej, hvadan någon statsbrist kunnat existera, efter år 1756
contribution förminskades. 4:o. Gingo inga inkomster som
hypothequer ur cronans hand, efter man ej fädt något utrikes
penningelån. Han kunde fördenskull ifrån det begärdte
upskof i denna bevillnings afgiörande sig ingalunda begifva
utan begärte deröfver votering.
Hr Th. Rudbeck svarade härpå, att den varande statsbrist
ej kommit af intet utan hade sine gode skiäl; att
rikets utgifter til en del af gazetten kunde bestyrckas; att
riket fördt några års krig, hvileket ej kunnat skie utan stora
penningar. Att riket väl dertil ej fädt utrikes låna penningar
men ej dess mindre måst ständigt förse sin armée med dess
margfaldige behof, hvartil undersåtarne härtil ingen penning
bidragit och contribuerat.
Hr Leijonadler förklarade, att ehuru örn han vore
om medborgare, så borde han dock som svensk adelsman
först och främst tänka på riket och dess hielp och vore lika
färdig att bifalla fördubblingen af 1756 års oontribution eller
hälften af denne, efter det proposition derom kunde giöras.
Hr Landtm, giorde således proposition:
468 1761, dec. 12. Bevillningen.
Bifaller R. o. A., att 1756 års bevillning för 1762 må fördubblas
i stället för den projecterade bevillningen?
Detta bifölls.
Härpå frågade Hr Landt m., om en deputation med notification
af detta beslut til de öfrige stånden skulle afgå.
Bifölls äfvenledes.
Hr Lannerstierna itererade den giorde påminnelsen,
att officerare i fält måtte från denne bevillning befrias.
Hr Landt m. anmärckte, att härom ej kunde blifva
quaestion, sedan vij aldeles gådt ifrån den föreslagne personelle
afgiften.
Under detta upväxte någon oro och rörelse ibland R. o. A.,
som varade någon stund, dels för, dels emot den sldedde proposition.
Då liud erhölls, yttrade
Hr Hasenkampf sig ej anse saken för afgiord. Han
ville på de förut anförde skiäl i dag ej ingå i bevillningen
utan påstod, att den må hvila. Dock att hielpa riket föreslog
han, att Bevillningsdeputatiion måtte föreläggas tid til feforuarii
månads slut att utarbeta bevillningen, som sedan för hela
året skyndesamligen borde upbäras, hållandes han detta förslag
indrägtigare för riket än det nu föreslagne, som blott
gåfvo 12 t:r guld.
Frih. G. Reuterholm instämde häri, begärandes a,tt
målet måtte hvila samt protesterandes emot sin broder, som
skulle anföra den til de öfrige stånden ärnade deputation.
Hr v. Böhnen förklarade til protocollet, att han biföllo
och styrckte til bifall af 1756 års fördubblade contribution
för nästkommande år, och det i afsigt att understödja riket,
som eljest skulle utsättas för våda.
Frih. G. Reuterholm itererade sin reservation emot
sakens afgiörande.
Hvarmed instämde Frih. von Kochen, begärande votering.
Grefve [von] Rosen trodde, att med lika skiäl, som
reservation giordes emot R. o. A., som önskade sakens afgiörande,
kunde hon giöras emot dem, sorn den ville hindra, då
rikets hielp dermed påsyftades.
Frih. Grönhagen confornierade sig med Frih. G. Reuterholm
med uprepande af förr andragne skiäl och begärdte
votering.
Bevillningen.
469
Som under allt detta myckna bullret hindrade [s] deputationens
affärdande, så giorde Hr Landt m. berättelse til
R. o. A. om desse ledamöters protest emot sakens af gior ande
och deputations afgång; hemställandes, huru han sig skulle
förhålla, beklagandes, att på sådant sätt tiden fruktlöst framlupo.
Som nu R. o. A. i allmänhet betygade deras enhälliga åstundan,
att desse herrar ville foga sig til den för öfrigt bifallne
propositionen, så förlcla[ra]de Hr Has enkamp f sig bifalla
proposition om 1756 års bevillnings fördubblande, efter
R. o. A. ej voro sinnade att med detta mål låta upskiuta.
Ett lika giorde Frih. G. Reuterholm, med förbehåll
att dess memorial angående underrättelse om statsvärckets
disposition måtte efter ferierne ibland de första mål företagas.
Proposition giordes å nyo och bifölls,
hvarefter deputation til de öfrige stånden afgick.
Hr Hasenkampf fogade sig til Frih. Reuterholms förbehåll
och 2:o påminte, att Secrete Utskottet ifrån denne
dag til den 22 Januarii icke under någon pretext måtte sammankomma.
Hr Ramsaij begärdte, att Secrete Deputations betänkande
rörande dess uprättelse mätte föredragas. Men deremot
som en privat sak protesterade flere af herrarne, hälst tiden
redan vore förliden.
Hr Durietz frågade Hr Landtm., om icke alla inhibitioner
hos regeringen äfven under ferierne kommo att uphöra.
Hr Landtm, svarade på desse flere påminnelser, 1 :o att
han ej kunde föredraga Hr Ramsaij s emot aftal, efter det
voro ett privat mål och klåckan nu vore mot 2. 2:o. Att Secrete
Utskottet vist ej vorde sammanträdandes under ferierne
emot R. o. A:s beslut. 3:o. Att ej eller några inhibitioner
kunde giöras, emedan Talemännerne ej vorde sammanträdandes
och inhibitioner ej eljest kunde resolveras.
Härpå proponerade Hr Landtm. R. o. A. att skiljas klockan
öfver 2. Hvarmed på detta arbetsåret det sidsta och 101:sta
plenum blef slutit.
BILAGOR
TILL
PJDDERSKAPETS och adelns
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1760—1762.
m.
:
1.
Överste Carl Fredrik Pechlins memorial om överstelöjtnant
Carl Gustaf Boijes af Gennäs diktamen.
(Allegater I, Nr 170.)
Protokollet sid. 1.
ödmiukt memorial!
Hos R. o. A. hvilar ännu i friskt minne, på hvad för et
besynnerligit och mer än eftertänksamt sätt jag sidsta plenidag
genom et dictamen ad protocollum af Hr Öfverstelieutenanten
Carl G. Boije blef angrepen.
Om detta ärendet endast rörde mig och min person, så
skulle jag knapt nog dermed falla R. o. A. besvärlig till at
therigenom eij hindra andre riksvårdande sakers företagande;
men, mine Herrar, det handlas eij om mindre än
riksdagsmannarätt i all sin vid, om friheten at tala för Stenders
rätt och om deras prcerogativer, relative till regeringen,
eller deras undergifvenhet under densamma. Det rörer således
Eder alle, mine Herrar, och det rörer hvar frij svensk
man, som önskar at lefva och dö sådan; och therföre
lärer thef eij obenägit uptagas, om jag något vidlyftigt skulle
utföra detta högst betydande ämnet.
Hr Öfverstelieutenanten Boije säger uti samma dictamen:
j>At han af det då justerade protocollet väl funnit, at jag
utlåtit mig något om Hrr Riksens Råd men at han saknar
thervid de förklenliga utlåtelser örn them, som et allment
ryckte mig skall tillägga, nemi. at jag beskylt them för konster
och intriguer, at de eij hade nog acktning för Riksens
Stender, och at de derföre borde få en skarp och alfvarsam
skrapa.
Om det eij (!) sålunda förhåller, som allment talas, fortfar
han vidare, så har Öfverste Pechlin therigenom brutit
vår grundlag, förachtat vårt regeringssätt Och kränkt den
4
ädla friheten, theruti at han med skymfeliga och obevisliga
tillmålen angripit Hrr Riksens Råd, som gådt å heder theras,
hvarföre han för et sådant emot mig rubricerat brott
påståt, at jag borde vara mitt säte och stemma på Riddarhuset
förlustig.»
Sådant är Hr öfverstelieutenantens angifvande och dom
emot mig; häremot bör mitt upförande och mine ord vägas
samt sedan urskiljas, hvilken af oss blir saker till det tillmålet
at hafva brutit grundlagarne, förachtat regeringssättet
och kränkt friheten.
Till protocollet har jag den 7 innevarande Augusti uti
saken angående Hofrätsrådet Ehrencreutzes befordran sagt,
at Rådet, sedan de blifvit averterade, det samma befordringsmåhl
voro hos Riksens Stender anhängigt, borde anmäla
sådant hos Hans Kongl. Maij :tt eller åtminstone slikt
uti rådsprotocollet intaga, såsom grund till en nödig öfverlägning,
hvad vid saken borde af them tillgiöras, sedan
Riksens Stender thervid sielfva lagt handen.
At stifta en sådan attension hos Rådet för Riksens Stender
har jag sagt för framtiden vara så mycket nödigare,
som dymedelst alla mistankar af intriguer emot Riksens
Stenders beslut och all mannamåhn förekommas kunde och
Riksens Stender eij behöfva befara at hindras i deras öfverlägningar
och utöfningen af den dem tillständiga rätt at
uprätta välförtiente och lidande män.
Sådane håfve mine ord och till protocollet yttrade tankar
varit.
Om Borgareståndets extractum protocolli i denna saken
eij gillade, om flere redelige och vältänkande män eij med
mig instemt, örn 293 röster uti R. o. A:s votering eij adopterat
denna tankan för sin och om änteligen den eij gifvit
anledning till R. o. A:s gemensamma beslut, huru den oordning
borde förekommas, at sådane saker uti Rådkammaren
afgiordes, som hos Riksens Stender voro anhängige.
Om alt thetta eij voro, säger jag, så äro mine ord ändå i
och för sig sielfva sådane, at jag them inför Gud, inför Riksens
Stender och inför hvar ärlig nian vill och kan försvara.
Jag abstraherar förthenskull ifrån alle sådane denfentionalia,
som nemde äro. Det skulle förmörka saken at ställa
sådane försvarsverk framför sig. Jag gior mig godvilligt
ensam, blot och bar i spetsen emot afvund och all hämd.
5
Jag tar inga andra vapn at strida emot them än oskuld och
sanning.
Ifrån första stund af riksdagen har jag tält för Stenders
rätt. Jag har oförskräkt tilltalt dem, som deruti giordt någre
inkräktningar. Jag har styrkt dertill at beifra Riksens Råds
fehl, då de brutit emot lagen. Min ifver har doch eij haft
personerne utan saken till ögnamerke. Då den blifvit rättad
och lagens helighet stadfäst, har jag varit nögd.
Men med denna stora saken borde intet all vidare upsyn
och Stenders åtgärd uphöra. Uti små och stora saker är
princippen en och densamma, at Stenders högsta macht bör
vara helig och oförkränkt.
Den saken, som nu är quaestion om och den 7 Aug. härstädes
ventilerades, gaf ämne till at föreställa de idéer, at
Riksens Råd voro sine principaler all acktning skyldige;
at saker, som under Stenders åtgiärd hvilade, eij borde
emedlertid af någon annan afgiöras; at aldraminst någon
mackt kunde gies, som kunde rycka dem undan en sådan
åtgiärd och genom sitt emellankommande beslut giöra Stenders
öfverlägningar till intet; och änteligen at sådant för
framtiden borde förekommas, så framt Stenders myndighet
och mackt eij skulle lida men.
Jag saknar vähl nu i et sådant tänkesätt en dehl af theras
biträde, som förut vijst sig mäst ömtålige emot all aristocratisk
makt och uti hårda ordalag och skrifter emot
densamma gådt långt framom mig.
Men detta gior mig intet tvehugsen at förblifva en och
densamma. Jag har intet afseende på Rådsherrarnes namn
och dervid förefallande ombyten, utan sakerne och sättet
till deras hanterande är mit endaste ögnamerke; och uti et
sådant afseende declarerar jag öppenhiertigt, at jag nu så
tänker, som jag den oftanemde dagen tält; at jag intet ord
deraf kan taga tillbakars; at vår grundlag och min riksdagsmannarätt
gier mig oförkränkt lof dertill och at om
hvar och en riksdagsman intet äger samma rätt, så är friheten
all och har sedt sin bane.
Med detta är ock största dehlén af mitt personéla försvar
sagt; det är ingenting lättare än at försvara sig, då
sakens dyrd, alla medbröders rätt och constitutionens bestånd
lägger den vikt och upmerksamhet åt ämnet, som
sielfva personen hvarken borde eller kunde väcka.
6
Men innan jag något mera ordar härom och innan jag
nermare detaillerar sättet, huru jag blifvit antastad, är nödigt
at undanrödia en paralel emellan prsemediterade lagbrott
och öfverilningsfehl, som Hr Öfverstelieutenanten Boije
i sitt dictamen gior och hvilken andras tydeligare yttrande
lärt mig innebära en jemförelse emellan Capitainen Hammarhielms
utvotering och det uteslutande ifrån Riddarhuset,
som emot mig blifvit påstådt.
Huru orimmelig denna jemförelsen är och huru illa den
på alt sätt passar sig, det tror jag säkert icke kan undfalla
någon af thetta uplysta samfund.
Protocollerne af den 15 och 20 Julii vitna, huru Capitainen
Hammarhielm under en upkommen ventilation om et i landet
kringlöpande memorial med anstötelige ord angrep flere
af R. o. A:s ledamöter.
Detta mishagade ståndet; deröfver blef ventilation anstäld
och påstående emot honom giordt, at han emot 23 § uti
Riksdagsordningen sig förbrutit och derföre med den nepst
af säte och stemmas förlust borde anses, som samma § på
slike förbrytelser utsätter. Efter öfverlägning härom fan
ståndet lagen till brottet vara applicabel, och genom votering
stadgades thes uteslutande för innevarande riksdag.
Huru lagligt med alt thetta tillgådt, derom bära protocollerna,
Hammarhielms egne ord och upförande samt ståndets
conclusum ojäfvigt vitnesbörd, oachtat alt hvad deremot
viskas och den rancune, som detta laglikmätiga steget
sedermera kan hafva upväkt.
Jag brukar med flit det ordet laglikmätigt steg till at derigenom
bana vägen till en anmerkning, huru nödig och försiktig
lagstiftarens omtanka uti en sådan lags stadgande
varit.
At ordning och skick på alla ställen äro nödige, det vet
hvar och en; men at the uti ståndens sammankomster äro
aldra oumgängeligast, derom lärer eij heller någon tvifla.
Öfver sitt upförande hafva Ständerne ingen annan competent
dommare än den högste Guden. Om the therföre eij
hade förbundit sig sielfva med så stränga reglor och om
desse reglor vid yppande förbrytelser eij handhades, så
skulle aldrig någon öfverlägning uti så talrika sammankomster
äga rum; alt skulle tumultuarie tillgå; rådpläg
-
7
ningar skulle förvandlas uti hvars andras misfirmande, och
riksstyrelsen skulle lida, om eij aldeles afstanna.
Sådan måste grunden vara till det fridlysande, under hvilket
hvar riksdagsman vid öfverlägningar i sitt stånd är
stäld.
At detta är oumgängeligit och at riksdagar thesutom eij
kunde äga bestånd, det ser hvar och en med öpna ögon;
äfvensom det lärer vara lika klart, at ingen annan i alla
desse fall bör eller kan vara dommare än sielfva ståndet,
der förbrytelsen skier, hvarföre ock lagen med tydeliga ord
lemnar näpsten på samma stånds godtfinnande.
Men så nödigt det är, at ledamöter innom stånden bemöta
hvarannan med fog och lämpa samt at the saklöst eij
annorlunda kunna giöra, så oumgängeligit är äfven, at theras
öfverlägningar eij underkastas något utvertes tvång,
vare sig af hvad jordisk mackt det vara må.
De äro öfver all annan macht i samhället ock kunna således
för sine rådslag och sine ord eij vara någon annans
censur underkastade.
Deras fullmächtiges och ämbetsmäns giöromåhl böra the
skiärskåda. Hvem ser då icke, at et sådant skiärskådande
bör vara frit och obehindrat?
Om en riksdagsman i sådane måhl eij med säkerhet skulle
kunna säga sina tankar utan therföre vara äfventyr och
ansvar underkastad, hvem skulle vähl då vela vara riksdagsman?
Och till hvad ända skulle hans riksdagsrättigheter
tiena?
Sanningen skulle uti ingens mun kunna finna sit säte,
efter thes tolkande medförde enskylt undergång.
Stenders sammankomster skulle blifva en sammansättning
af talande smickrare och tysta jabröder, efter hvar ledamots
vähl och säkerhet eij kunde på lagens skyd och et
obrotsligit samvete byggas. Och slike usle sammankomster
borde afskaffas, innan deras misbrulc afskaffade dem sielfve.
Sådant alt ha våra dyra lagar förutsedt och på kraftigaste
sätt sökt förebygga, då Riksdagsordningen uti 22 § fredlyst
hvar ärlig och välmenande riksdagsman för alt tilltahl och
antastande för sine rådslag, samtahl och slut.
Men oachtat en så tydelig och så högst nödig lag så angripes
jag för mine rådslag, såsom den der lasteligen tält emot
Riksens Råd.
8
När jag skiärskådat deras giöromåhl enligt den rätt, jag
dertill af 18 § Riksdagsordningen äger; när jag under denna
lagens skygd på lindrigaste sätt sagt, at the felat, at sådane
fehl borde rättas, at mistankar af intriguer emot Stenders
giöromåhl för framtiden borde förekommas och när et helt
stånd förut rubricerat samma factum för välbehag och konstlade
anläggningar, då säges jag genom min lagliga riksdagsmannarätts
utöfvande hafva brutit grundlagarne, förachtat
regeringssättet och kränkt friheten.
Till detta alt hemtas angifvelsen af ryckte, då målet består
uti en till protocollet förd discours. Och likt hela den öfriga
processen, så projecteras dommen (till lycka) med leuteration
och på det sätt, at när tillmålen angå lijf, ära och gods
förverkande, så substitueras i deras ställen säte och stämmas
förlust.
Men vare försynen och vårt lyckeliga regeringssätt prisat,
at jag eij är fallen i sådane dommares händer, som kunna
tänka lika med denne.
Jag äger i detta lustra samhälle vitnen till mit oskyldiga
giöromåhl och skiärskådare af thetsamma.
Min sak är tillika deras.
Den som eij vill låta kufva sig till en neslig tystnad, han
lärer eij eller biuda till at kufva mig dertill.
Den, som tror, at yppersta fruckten af frihet och hederligaste
sättet af des utöfvande består deruti at oförskräkt tala
för sanningen, för sin och medbröders rätt, han lärer eij
eller anse mine vählmente tahl såsom förgripelige.
Men en annan fråga blifver det, hvad sådane försök kunna
innebära och hvad påfölgder de måste hafva, om deremot
eij skaffas bot och exempel derpå statueras.
Skall hvar ärlig man, som talar på detta åt friheten och
lagen helgade stället, derföre kunna antastas och stellas under
votering, så frågar jag, huru ofta detta lärer practiseras,
innan the mäst oförskräkte tungor nedtystas, sanningen
qväfves samt hycklerij och smicker i des ställe här inrättar
sit tempell och stamhåld.
Jag åberopar mig väre protocoller, skrifter och handlingar,
hvad emot Rådet i synnerhet vid denna riksdagen är tält
och sagt.
Man har anklagat them såsom grundlagarnes upsåteliga
öfverträdare, de där kränkt Stendernes rätt, trampat friheten
9
under fötterne, slösat medborgares blod, uttömt väre skatkamrar
med mera, som voro omögeligit at på en gång uprepa
och af hvilket hvartenda måhl är capitalt.
Och jag frågar sedan, huru alt thetta kan skyddas, då det
rubriceras såsom förräderij at tala emot Rådet, och om intet
riksdagsmannarätten får bli den heliga förmur, man i sådant
fall kan ställa fram för sig.
Jag tillstår doch, at thet är möjeligit till at med dylikt gå
för långt, och någon torde det giordt; men emellan för mycket
och lagom är uti alle sådane fall et så delicat skillfång
och äfventyret så stort at sätta band på en för lagen och
friheten på behörig ort och ställe talande tunga, at det aldrig
ännu blifvit intenderat och lärer eij eller någonsin med
frihetens bestånd kunna skie.
Man behöfver allenast härutinnan föreställa sig, det som
är uti friskt minne, och suponera, at den, som först öpnade
munnen emot det nu påstående krigets olagliga beslutande,
skulle af et rådande partie therföre blifvit tagen för hufvud
och som en förrädare ansed; hvad influence skulle vähl detta
haft uti hela denna sakens öfriga hanterande, och månne
slutet på detsamma då blifvit sådant, som en lyckelig frihet
uti öfverlägningar nu af sig födt.
Man applicere sedan detta alt till tillkommande tider och
föreställe sig alla casus, som möjelige äro, så lärer man utan
svårighet kunna finna, at det försök, som emot mig intenderas,
gerad har det syftemåhl och oundvikeliga påfölgd at
qväfja Stenders frihet, kufva dem, som äro behiertade nog
at försvara densamma och sedan spela mästare uti alt.
Man äger då tillf elle at applicera sin vundna myndighet
till hvad ändemåhl man önskar. Man är eij bunden vid den
första idéen af Rådets försvar. Tystnaden, man ärhållit
ibland Stender, och den frucktan, man injagat, gior fältet
öppet at vandra på, till hvad sida man vill.
När jag nu, som jag hoppas, satt Hr Öfverstelieutenanten
Roijes försök emot mig i sin fulla dager, utber jag mig ödmiukeligen
at få relevera några ordelag och idéer, som af
andra vid denna sakens ventilerande blifvit brukade, hvilket
jag gior, eij så mycket therföre at the indirecte rördt mig,
som fast mer at the directe rördt den allmenna säkerheten
och princippen af friheten.
Man har giordt en paralel emellan envälde och mångvälde
och påstådt det senare vara farligast.
Det är therföre nödigt at beskrifva, hvad envälde och
mångvälde är.
Visse granna ord komma i mode och gång äfven så lätt
som annan granlåt. När med dem hopbindes oriktige och
falske notioner, så förvilla de idéerne uti de mäst angelägne
saker och kunna bli af större betydelse, än man i början
trodt.
Envälde vet hvar man betydelsen af, och är det, då uti et
samhälle eller regering högsta machten och alla des rättigheter
innehafvas och utöfvas af en enda person.
Mångvälde ex opposito häremot är det, då samma macht
och rättigheter äro delte emellan flere.
Af detta gies många variationer och ombyten, hvilka alla
doch stemma öfverens deruti, at de flere, hvilkom samhällets
styrsell och högsta machten är anförtrodt, visse lagar äro
föreskrefne, hvarefter de böra regera. Och som sådane samhällen
således styras efter lag och eij efter en endas godtycko,
så kallas the med et generailt namn frie.
Häraf lyser, at intet regeringssät gies till, som icke rätteligen
heter mångvälde, undantagandes enväldet; och deraf
följer, at den som ifras på mångväldet en general och förkastar
detsamma, han ifras äfven på all slags frij regering,
inclusive den, under hvilken han lefver; hvaraf den frågan
yppas, om en sådan ifver är laglig och tillåtelig el. tvertom.
Vill man häremot säga, at det är abusus af mångväldet,
som man klagar öfver, och intet sielfva det lagliga väldet,
såsom till exempell at färre tillägna sig den machten, som
flere borde efter lagen tillkomma, så följer svaret derå lätt,
at man då i så angelägna måhl bör explicera sig tydeligare och
intet kasta odium på mångväldet och frij regering i allmenhet,
derföre at misbruk deruti kunna förelöpa, äfven som
man ohemult öfver sådane misbruk eij äger rätt at allmenneligen
skrika, om man eij är i stånd at visa och bevisa dem.
Med et ord man får eij klandra lagen i allmenhet, derföre
at lagen bryts; ty just för sådane inbrot är lagen nödig.
Äfven som man i synnerhet eij får imputera någon viss någet
lagbrot utan at vara bunden till onus probandi.
Utaf denna klagan öfver mångvälde har man sedan giordt
den deduction, at uti detsamma upväxte betydande och till
-
11
tagsne män, som usurperade the andres rättigheter, och at
the derföre borde af skaff as, just för det de voro betydande.
Jag vet intet, om en farligare statslära någonsin kan gies
än denna; och tviflar örn någon så dristig fins på något annat
ställe i verlden än hoss oss, som törs den bekiänna.
Uti fria regeringar blifver man mehrendehls betydande genom
dygd och ära.
Den, som talar för sine landsmäns rätt, ställer sig i spetsen
för theras frihet, försvarar deras immuniteter och rättigheter,
den vinner deras förtroende och kiärlek; den blifver betydande;
och den får influence.
At concludera häraf, det sådane äro farlige, at de böra
undanskaffas, det hörer machiavellister och ingen annan till,
ty detta är rätta gienvägen at qväfja i sin linda all frihets
principe och lägga grund at kunna tygla en nation med envålds
tömmar.
Jag medgier doch, at sådane män, som jag förut nemt, de
der genom ära och dygd giordt sig älskade och betydande,
äro menniskor och således ombvtelige; och det förtroende, de
genom goda gierningar vunnit, kan till onda misbrukas, och
at historien gier flera exempell derpå; men då och eij för
är tiden at giöra sig af med them. Dertill skall brukas lag
men eij godtycko och partierage, så framt det eij skall komma
så vida, at lagen skall ligga under bordet och näfverätten
substitueras.
Jag förbijgår med flit den applicationen, som uti hela denna
vackra statsläran nominatim till mig blifvit giord, efter
min egen person uti detta alt rör mig mindre än det allmenna.
Mine inskränkte egenskaper lägga desutom hinder i vägen,
at jag kan bli betydande, och mit hierta är säker borgen
derföre, at jag eij kan bli farlig; men vid den paralelen, som
blifvit giord emellan Cromvell och mig, vill jag allenast giöra
en enda reflection.
Hvart tusende åhr existerar knapt en Cromvell, dertill fordras
en sådan kädia af besynnerliga evenements och händelser,
at den eij oftare kan existera.
En mångårig förderfvad regering och misstyrsell skall hafva
gådt förut; en hel nation skall hafva derigenom blifvit nedsänkt
i laster och förderfvad till sina seder. Inhemska och
utländska politiska conjuncturer böra concurrera. Och justi
31—482473.
12
den erisi bör naturen skapa monstrum och en sammansättning
af så stora och så onda egenskaper tillhopa som en
Cromvell.
Men i stället at på 1000 :de åhr en Cromvell gies till, så
alstrar naturen deremot tusende gunstlingar på et åhr. Ty
ingen mestié är lättare än denna.
Om nu desse, som altid äro uti opposition emot patrioter
och fritänkande män, få tysta munnen på desse senare, så
bli alla desse små Cromvellar, hvar i sin vrå, de där usurpera
sine landsmäns rättigheter och efter godtycko utdela
både sträf och belöningar.
Detta har varit i alla tider och i alla fria regeringar den
svårighet, som friborne män måst täfla med; och lärer således
vara det enda farliga ämnet, emot hvilket praecautioner
och försiktighet äro nödige.
Om jag nu uti alt tiletta med mili vidlyftighet misbrukat
R. och A:s tålamod, så ber jag ödmiukeligen om tillgift.
Ämnets vikt och granlagenhet har sådant fordrat; hvilket
jag fördenskull till R. o. A:s mogna öfvervägande i all ödmiukhet
recommenderar.
Abstrahere R. o. A. härutinnan aldeles min ringa person
och alt, hvad mig rörer. Friheten kan ha bestånd och trifvas
lika vähl, om en Pechlin aldrig är till; men hon går under
och kan aldrig bestå, örn hvar frij riksdagsman intet får
niuta sin rätt at frit tänka och frit tala.
Och sorn denna frågan således intet rör min person allena
utan riksdagsmannarätten i allmenhet, så vänder jag mig
med desse mine tankar till de öfrige respective stånden, sedan
jag dem nu i all ödmiukhet hos R. o. A. anmält. Stockholm
den 25:te Augusti 1761.
Carl Fried. Pechlin.
13
2.
Friherre Fredrik Horns af Åminne memorial om
överste Carl Fredrik Pechlia.
(Allegater I, Nr 174.)
Protokollet sid. 3.
Ödmiukt memorial!
Då jag besinner, mine Herrar, väre allmänna sakers besynnerliga
ställning, synes mig, det man dageligen får mindre
skiäl at fägna sig af vårt lyckeliga regeringssätt och vår
sälla frihet än at beklaga våra tiders förvända tanckesätt at
nyttia så härliga och oskattbara förmåner. Det ser ut och det
vore lyckeligit, at allenast en och annan hyste de tanckar, at
friheten består deruti at saklöst gäcka rikets lagar, at förtyda
deras mening, at misbruka och tvinga deras bokstaf alt
efter verld och mannamån til fördömande af de oskyldigaste
gärningar utan at rättsligen pröfva och jämföra dem med
lagarne. Mine Herrar! Månne icke verlden städt för länge,
då på svenska Riddarehuset göres föreställning at efter ett
löst ryckte utesluta en värdig, af fäderneslandet och af friheten
välförtient medlem ifrån vårt samfund och at underkasta
des säte och stämma en omröstning utan någon befunnen,
utan någon bevist förseelse? Skall den verckan, det
intryck, den kraft de af honnom förestälta sanningar giordt
på våra hiertan giöra honnom dess rum förlustig ibland oss.
Skall Höglofliga R. o. A. vedersaka en man, en ledamot blodt
för det afvund utspridt grundlösa ryckten, eller at dess ord
haft vigt, magt och öfvertygelse? Hvad gäller då vår lag?
Hvad betyder då vår frihet? Hvar blifver då den rättvisa, den
klokhet, den heder, som bör lysa uti alla Höglofliga R. o. A:s
göromål? Aldrig öpne solen den dag, då Sveriges R. o. A. må
stadna uti ett så orättvist, så skadeligit, så vanhederligit beslut
! Mine Herrar, låtom oss föra oss til minnes förloppet och
saken, som nu är ämnet för vår öfverläggning. Det Lofl.
Rorgareståndet gaf oss genom ett extractum protocolli vid
handen, hvad sig tildragit vid kyrkoherdelägenhetens i Rystad
och landshöfdingeembetets i Nykiöping bortgifvande, huru
14
Hrr Riksens Råd medgifvit det förra några dagar, förr än
det efter lag bordt skie, hvaraf händt, det prästmannen Magister
Waenerberg måst sakna den befordran, som frenne
stånd honnom genom deras beslut tillagt, och huru de uprättat
förslag til det sednare, oaktad den underrättelse, Borgareståndet
genom 2:ne dess deputerade lemnat dem, at saken
var hos Riksens Höglofl. Ständer under öfverläggning
och at 2:ne stånd redan funnit skiäligt, at Hr Hofrättsrådeft]
Ehrencreutz borde få Nykiöpings län til upprättelse för dess
lidande. Borgareståndet anmälte tillika, at det i anseende til
de vid dessa bägge tjensters förgifvande förelupne, mindre
laglige omständigheter eij kunnat undgå at giöra anmärkning
öfver dessa Hrr Riksens Råds steg, hvilcke icke för
sielfva sakerne men för Ständers rätt, som derigenom blef
obetydelig, förtiente at säthias uti behörig dag; med tilläggning
at när sådant kunnat företagas under Riksens Ständers
närvaro, och Ständer icke fått märka den dem tilhöriga aktning
uppå så verdig anledning, som gifven var, bodade det
en framtid, som icke lofvade Riksens Ständer, hvad de rättel.
böra hoppas til lagarnes vidmagthållande; hvarföre Borgareståndet
ansåg nöden fordra, at sådane mått tagas, som kunna
försäkra Riksens Ständer både nu och framdeles, at lagar
och eij välbehag eller konstlade anläggningar måga blifva den
regel, som Hrr Riksens Råd uti deras rådslag nyttia och
följa. Under den i anledning af detta protocolli utdrag hos
Höglofl. R. o. A. upkomne öfverläggning, sedan åtskilliga ledamöter
yttrat sina tankar, utlät sig äfven Hr Öfversten och
Riddaren Baron Pechlin, huru han holt före det Hrr Riksens
Råd bordt förfara vid landshöfdingeförslagets uprättande på
den af Borgareståndet gifne anledning; hvarjämte han ansåg
en sådan billig attention af Hrr Riksens Råd för framtiden
så mycket nödigare, sorn dymedelst all misstanka af intriguer
emot Riksens Ständers tankar eller af mannamån kunde
förekommas och Riksens Ständer icke befara at hindras i
deras öfverläggningar och utöfningen af den dem enligt
rikets lagar tilständiga rätt at uprätta någon välförtient eller
lidande; samt instämde i öfrigit med Hr Assessoren Linnerhielm
angående den Hrr Riksens Råd tilgörande tienliga
föreställningen medelst en deputation. Efter öfverläggning
fant och Höglofl. R. o. A., det Hr Hofrättsrådet Ehrencreutz
gienom det timade förhastande lidit, tilläde honom förden
-
15
skull landshöfdingefullmakt af äldre dato än Hr Landshöfdingen
Gref Bielcke jämte landshöfdingelön och frikallade
först efter votering genom en pluralité af fem röster Hrr
Riksens Råd ifrån den projecterade föreställningen.
Enär detta protocoll justerades, anförde Hr Öfverstelieutnanten
Riddaren Boije, hvilken vid deliberationen in pleno
eij varit tilstädes, gienom ett skrifteligit dictamen ad protocolium(!),
det han saknade i protocollet de utlåtelser, sorn
ett allmänt ryckte tilläde Hr öfversten Pechlin at hafva beskylt
Hrr Riksens Råd för konster och intriguer och at de eij
hade nog aktning för Höglofl. Riksens Ständer, för hvilcket
de derföre borde få en skarp och almän skrapa; hvarmed
om sig så förhölt, som allmänt talas, Öfverstelieutenanten
hållit före det Hr Öfversten brutit rikets grundlag, föraktat
regieringssättet och kränkt den edla friheten deruti, at han
med skymfel. och obevisliga tilmälen angripit Hrr Riksens
Råd, som gådt å heder deras och det uti en sak, som är
bygd på vår regiärings besvurna lagar, i anseende hvartil
Hr Öfverstelieutenanten för sin del påstådt, at Hr Öfversten
borde vara des säte och stämma förlustig så väl denna som
nästa riksdag på Riddarehuset, samt anhållit at, om något
deremot skulle invändas, det då deröfver må komma til votering.
Sådant är, mine Herrar, sorn Eder sjelfvom vitterligit
är, sakens sanfärdiga förlopp.
Verdaste Herrar och svenske Ridder smän, Edert uplysta,
Edert jämnasinniga, Edert mogna omdöme hemställer jag
vördsammast, huru verdigt det må vara Eder at tillåta en
sådan sak komma under votering. Jag vil eij draga Hr Öfverstelieutenant
Boijes brinnande nit för lagens helgd i tvifvelsmål.
Jag' har hördt, at han med verdighet beklädt sitt säte
vid flera riksmöten. Men dess med åldren aftagande sinneskrafter
torde hindrat honom inse fölgderna af dess förhastande
föreställning. Des nit kan vara välment men är aldeles
icke rättskaffens. Des nit har denna gången öfverilat honom,
des nit för lagens helgd äger eij rum, när eij lag är
bruten utan tvärtom gienom dess otidiga nit sättes i äfventyr
at oskäras och vanhelgas. Saken rörer eij en enda ledamot
utan sielfva siälen af vår regierings constitution, sammansättningen
af de personer, som tilsammans utgiöra hvar
sitt stånd. För den tager jag mig den friheten at vid detta
tillfälle tala inför Eder. Mine Herrar! Seen in och betänker,
16
jag ber ödraiukast, hvart detta steg leder. Den förtröstan
häfver jag til Gud, som altid vakat öfver Svea välfärd och
giordt de til dess förderf syftande anläggningar til intet, och
det förtroende til en så ädel corps, som Höglofl. R. o. A. altid
varit, rättsinnighet, dygd, nit och ömhet för fosterland, för
frihet, för regieringssätt, at dess fleste ledamöter nog skydda
lagen och således försvara en redelig, välsinnad, nitisk och
välförtient ledamot så väl ifrån vanheder, om ett lagstridigt
lidande så må anses, som ifrån förtryck, och at en rättmätig
sak skall på sidstone segra; men jag ville intet, at väre
handlingar skola för efterkomande vittna, at en sådan obillighet
ens varit å bane at kränka lag och förolämpa en medborgare.
Gud förbiude och den stund, då annorlunda händer!
Mine Herrar! Jag tviflar eij örn Eder insickt, men jag kan
eij förhålla mitt af vördnad för lag och kärlek til vårt sälla
regieringssätt uprörda hierta at utgiuta sig för Eder. Vi skola
votera, hafva somliga yrkat, om en ledamots utslutande. Orsaken
föregifver en, at ett almänt ryckte tillägger honom at
hafva angripit Hrr Riksens Råd med skymfel. och obevisliga
tilmälen, som gådt å heder deras och dermed brutit vår
grundlag, föraktad(!) regieringssättet och kränkt den ädla
friheten; en annan gifver det til skäl, at han är för betydande,
för mägtig i samhället. Bevare Gud Högloflige R. o. A. at
förgäta, det de hafva at besluta om en svensk man, hvars
heder och välfärd är af lagen fredad, til des han är lagh förvunnen
til någott brott. Hvar har Hr Öfversten Pechlin förbrutit
sig? Hvar är det honnorn öfverbevist? Intet på Riddarehuset;
vårt vitsord ägande protocoll innehåller icke en
den minsta förgripeliga utlåtelse, som honom tillägges. Han
har med verdighet fördt sina ord och yttrat sina tankar om
den billiga attention Hrr Riksens Råd borde för framtiden
iakttaga at förekomma all mistanka af intriguer emot Riksens
Ständers tankar eller af mannamån. Höglofl. R. o. A.
fant och saken af den vigt, at det beslöts, det Hr Landtm, och
Talemännerna hedanefter skola låta til Rådkamaren anmäla
de ärender, som äro hos Ständer anhängige til förekommande
af dylik irring, som nu existerat, at regleringen eij må
afgiöra saker, som ligga under Ständers ompröfning. Våre
öron och våre minnesböcker intyga eij om annat än dess nit,
des kraft at tala utan anseende til personen, men beskiedel,
för riksens rätt, Ständers verdighet, regieringssättets uprätt
-
17
hållande, frihetens hägn. Skall en sådan man förskiutas, så
är det ute med regieringssätt och frihet, hvem vil våga öpna
sin mund til des försvar, när nitiske och redeliga män så
våldföras. Skall ett löst ryckte göra en brotslig och til straff
skyldig, så är ju ute med all säkerhet om lif, ära och egendom.
Hvad honnom i dag händer, kan hända mig, hvar och
en af Eder, mine Herrar, och hvar riksdagsman i morgon.
Hvad skulle det lika Eder? Huru vore det då»bestält med
oss? Men har han föröfvat så grofva brott, som honnom tilmälas,
hvilka efter rikets lagar eij böra, eij kunna annars
än med blod utplånas, bör han ju derföre tiltalas, öfverbevisas
och dömas vid någon deputation eller domstol, altsom
Riksens Höglofl. Ständer finna godt at förordna. Så stadgar
Riksdagsordningen och instruktion för Urskillningsdeputationen.
Då vore förlust af säte och stämma 2:ne riksdagar på
Riddarehuset en altför ringa näpst och hvilcken ingalunda
är Höglofl. R. o. A:s ensak at för dylika brott honom ålägga,
emedan den endast tilhörer stånden at utsätta, när den
ene riksdagsmannen antastar den andra med oanständiga
och förklenliga ord eller åthäfvor, då de uti riksdagsärenden
tilsammans äro; hvaremot Riksens Högloflige Ständer giemensamt
höra beifra slika brott, som Öfverste Pechlin tilvitas
och hvilcka, om de äro sanne, interessera hela riket.
Skall han åter förvisas Riddarehuset, för det han är betydande
och mägtig, så böra vi tilse, igenom hvad medel han
vunnit sitt anseende. Höglofl. R. o. A. skulle göra sig så
mycken tort som honnom orätt, om de upgifva eller vidkänna
andra medel än sanning och rätt samt ett oförskräckt
mod at dem framföra och försvara. Och som ett så ädelt samfund
altid anser för sin yppersta ära at älska, följa och
vörda sanning, handhafva och skydda rätt och billighet, så
kunna och dess rättsinniga ledamöter eij annat än hålla en
så värdig medlem kär och hafva aktning för des grundeliga
och mogna föreställningar. Han förtienar det så mycket
mera, som de sammangaddade under conspirationen vid
sidsta riksdag haft anslag på dess lif och undanrödjande såsom
en af frihetens ifrigaste och kraftigaste försvarare. Uti
hedniska samhällen finna vi af tideböckerna, at blindhet och
raseri förjagat de yppersta medborgare; men i en uplyst tid,
där christendom och rättvisa leda våra göromål, kan eij Svea
R. o. A. falla på ett så orättvist, så ovärdigt beslut. Dock
18
om det hände, som jag tänker aldrig kan hända, hvad ypperligare
vittnesbörd kunde väl en för dess stora egenskaper
så allmänt känd man, som Öfverste Pechlin är, om dess
styrka erhålla, hvad mera utmärkt bevis gifvas til, jag vet
icke hvad slags svaghet jag skall nämna hos svenska R. o. A.,
än at de skilja honnom ifrån sig, för det de eij kunna resistera
den kraft, som dess genomträngande förstånd och talegåfva
gifver dess föreställningar. Mine Herrar! Jag ber än
en gång ödmiukast och anhåller på det ömaste, ja, jag besvär
Eder vid Gud, vid fäderneslandet, friheten, heder, vår
och våra efterkommandes välfärd, at I tagen Eder til vara
för ett så högst vådeligit prsejudicat, hvilcket måste afskräcka
hvar och en at tala för Ständers rätt och det almänna bästa
samt i en olyckelig- framtid banar vägen til sammangaddning
af de illasinnade at utesluta alla redeliga och nitiska
män ifrån riksdagsöfverläggningarne. Jag litar på Eder vishet,
mine Herrar; men som ärendet rörer riksdagsmannasäkerheten
och rätten uti alla stånden, så ser jag mig föranlåten
at och lemna väre respective Medständer del af dessa
mina välmenta tankar, på det Riksens Höglofl. Ständer efter
föregången öfverläggning måga gemensamt taga nödiga mått
til dess befästande.
Stockholm d. 23 Augusti 1761.
Fredric Horn.
3.
Löjtnant Magnus Henrik Brummers memorial om överste
Carl Fredrik Pechlin.
(Allegater I, Nr 171.)
Protokollet sid. 3.
Ödmiukaste memorial.
Med häpenhet och förundran åhörde iag sistledne torsdag
Hr Öfversteleutenanten Rojes dictamen ad protocollum sorn
ock flere ledamöters tal och påståelser, det skulle Hr Raron,
öfversten och Riddaren Pecklin så olagligen påtalt Hrr Rik
-
19
sens Rådz giöromål och framfört så anstöteliga tal uti vårt
Riddarhus, at han i deras tycke finnes böra ifrån våra rådplägningar
vid denna och nästpåföljande riksdag afstängas.
Jag vill och bör icke uppehålla Högloft :e R. o. A. med
hvarken vältalighet eller vidlyftighet utan genast begifva
mig till ovedersägeliga sanningar.
Hr Öfversten Pechlin är uti intet protocoll graverad för
något lagstridigt tal. Hvar och en riksdagzman äger rätt att
säga sin mening till protocollet. Innan protocollet blir justerat,
äger det intet vitsord. Vid justeringen äger man rätt at
ändra sådane hastige utlåtelser, som af en för Riksens Ständers
frihet berömligen ifrig man lätteligen kunna fällas. Hela
denna riksdag hafva alla Hr Öfverste Pechlins tal derpå utgådt
at visa och stadfästa Ständers frihet och rätt. Han
har visat sig menniskiovän, som så velat straffa dem, som
inbrutit i Ständers rätt, at de dock lill välfärd ej skulle lida,
när han blifvit öfvertygat, at sådant inbrott eij skjett af ont
upsåt. Det kallar jag rätt vårda rikets frihet. Han beskylles
doch ohemult vara den, som gior försök på friheten. Men
förlåten mig, gunstige Herrar. Den är den rätta frihetens
förstörare, den söker säkert hemligen undergräfva vårt sälla
regeringzsätt, som vågar at förtala och vill utesluta ifrån
våra rådplägningar en man, som vid alla tillfällen söker at
försvara vår rätt. Hr Boje har vid denna riksdag, med flere,
nog hårt påtalt Hrr Riksens Råd men ännu såsom riksdagzmän
varit frie för sådan påståelse, som han nu emot Hr
öfversten Pechlin gjordt. Hr Öfversten Pechlin antastas
ogrundadt för et tal, som af fjerdedelen af den lagstiftande
makten, nemligen det Välloflige Borgareståndet, förut är
beslutit. Han bifalles af halfva delen af R. o. A. på siu när.
Alla desse, som således med honom lika tänkt, i synnerhet
Hr Assessor Linnerhielm, som uti memorial yttrat samma
tanka och frågan upväkt, lära och af Hr Boje anses ovärdige
riksdagzmän.
Ett sådant Hr Boijes försök at bryta riksdagzmannarätten
är et ovedersägeligit prof af des tanka at omkulstöta den
grund, hvarpå riketz frihet sig rotar.
Jag nödgas således at vid en så för riket vådelig belägenhet
ödmiukast underställa, huruledes Hr Pechlin såsom en
berömvärd ledamot och rikets frihets försvarare bör skyddas
och dylika försök på riksdagzmannarätten af böj as.
20
Jag skulle önska, det ett sådant tilltagset tillbud kunde
giömmas hos Högl:e R. o. A., men sorn riksdagzmannarätten
är almen, så måste jag anniela, det jag hos de öfriga respective
stånden äfven anmäler dette mål, på det en alnian riksdagzmannarätt
och säkerhet må alment blifva bevarat.
Stockholm den 24 Angusti 1761.
M. H. Brummer.
4.
Landshövding friherre Johan Funcks memorial om överste
Carl Fredrik Pechlia.
(Allegater I, Nr 173.)
Protokollet sid. 3.
Ödmjukt memorial.
Thet förledne torsdag inlagde skrifteliga påstående, att en
viss Hr Baron och Öfverste må vara sin riksdagzmannarätt
vid tvenne riksdagar förlustig, grundar sig läno på förmodan
af brist i ett protocoll, som icke var justerat, enär påståendet
förut var författat och underskrifvit, 2:do på ett saknande
af några ord i ett tå hollit protocoll, när angifvaren
icke varit tilstädes, 3:tio på ett obevist rykte, att något förgripeligit
skall vara tält, och 4:to på en talan för andra, som
icke äro nu Riddarhusets ledamöter och af hvilka intet ombud
eller fullmakt är upvist. Och emedan 23 § i Riksdagzordningen
i sådane fall endast lemnar til ståndets bepröfvande
omdöme öfver ord, åthäfvor och förhollande emellan närvarande
ledamöter såsom riksdagzmän samt Sveriges allmänna
lag och billighet biuda, att ingen må taga sig utan
fullmagt en annors sak ann, hvaruti icke heller ännu ryktet
eller protocollets brist är bevist, ty är min oförgripeliga mening
och ödmjuka tillstyrkande, att Riksens Höglofl. R. o. A.
en så beskaffad sak icke lagligen kunna eller måge uptaga.
Men som emellan thessa herrar och män likafult återstår
en förbehollen stridighet uti thet, som them emellan på Rid
-
21
dårhuset är tält och skrifvit, hvilken stridighet bör så mycket
mera biläggas, som then på ett granlaga sätt invefvar
omdöme så väl öfver Hrr Riksens Råd i en sak, som redan
är afgiord, som angående utlåtande öfver meningen af ett
annat rikets stånd, hvilket omdöme R. o. A. icke är tillständigt;
ty hemställer jag ödmiukeligen, om icke R. o. A. täktes
genom Hr Grefven och Landtm, förmå thessa herrar och
män til begifvande och förening, hvilken om then icke står
att erhollas, så är min oförgripeliga tanka, att målet til utransakning
må förvisas til Riddarhusdeputationen att inkomma
med sitt betänkande, hvarefter R. o. A. sig tryggare
utlåta kan, och emedlertid råderum blifva att skiöta sådane
riksvårdande äränder, hvilka kunna befordra riket i närvarande
tider til then anstalt, styrka och anseende, att en
önskad fred må med Guds hielp möjeligen och snart kunna
erhollas. Stockholm d. 24 Augusti 1761.
Johan Funck.
5.
Advokatfiskal Carl Estenbergs memorial om överste Carl
Fredrik Pechlin.
(Allegater I, Nr 172.)
Protokollet sid. 3.
Ödmiukt memorial.
Det eftertänkelige påstående, som af åtskillige är giordt
emot vår värda ledamot, Hr Baronen och Öfversten Pechlin,
nemi :n at han för dess yttrade mening ang:de Hrr Riksens
Råds förhållande vid Nykiöpings läns bortgifvande bör vid
denne och nästa riksdag mista sitt säte och stämma uti detta
vårt värda samqväm, har bragt mig i yttersta häpenhet, bestörtning
och förundran, med påminnelse om det gamla ordspråket:
Tune tua res agitur, paries cum proximus ardet.
Tå uti fara du är, när som uti granhuse brinner. Att jag,
som för samma ordsak eller för mitt yttrande om vårt uti
-
22
råkade olyckeliga och olagliga krig är enligt åtskillige emot
mig derföre ingifne memorialer med honom i samma fördömmelse,
nu måste taga bladet från munnen samt fritt och
oförskräckt härom yttra min mening, bör icke falla Eder,
mine Herrar, undersamt.
Vore detta min eller nyssnemde värda ledamots enskilte
sak, skulle jag likväl, nu som tillförene, med ber:de emot
mig ingifne memorialer hellre utvälja at låta det med en
stum tystnad passera än at föröka det hat och den bitterhet,
som iag oskyldigtvis mig ådragit, för det iag efter bästa förstånd
och samvete fölgt min öfvertygelse; men härutinnan
inlöper en helt annan fråga, nemi. beståndet af sielfva lifvet
och siählen utaf vår oskattbara frihet.
Frihet, den kiära friheten, håfve vij ärft af väre förfäder;
vij böra den ock oförkränkt lemna till väre efterkommande.
Vår och rikets allmänna säkerhet beror ju hufvudsakeligast
deruppå, at vij bibehålie vår lagstiftande och redofordrande
mackt för tillkommande tider obesmittad samt äro
vaksamme och ömsinte om våra frij- och rättigheter. Riksens
Råd äro bundne till ansvar och redogiörelse, och utom;
det är för rikets inbyggare ingen säkerhet, och hvaräst ingen
säkerhet är, där är ock ingen frihet; så hafva Riksens Ständer
sagt och så har iag tillförene skrifvit, och därvid förblifver
iag ännu.
Består nu, som ingen utan dårhushjon kan bestrida, siälen
och lifvet af vår frihet uti vår lagstiftande och redofordrande
mackt, så fbiljer ju ostridigt, at ingenting kan för
friheten vara förderfveligare än at giöra sådane påståenden
emot riksdagsmän, som eij kunna eller böra ärkiänna någon
annan dommare öfver sine giöromål än den högste Öfverdommaren.
Få de eij utan ansvar yttra sin mening om förefallande ämnen,
så är iu ute med all nytta och fruckt af våra riksdagar,
och hvad hafva vij då här annat at giöra än at med en trälacktig
frucktan för väre egne fullmäcktige utropa: Alt hafva
de väl bestäldt! Bevare oss Gud för så bistra och grufveliga
tider.
En fri svensk man säger då: Hellre dö med friheten än
lefva en träl.
Förlåten mig, mine Herrar, om min lilla nit går för långt;
ty mitt hierta blöder, när iag ser min enda riksdagsvän, fri
-
23
heten, stå i någon fara. Jag ser väl, hvad öde mig förestår.
Jag finner, huru lätt det är at giöra en så liten, som iag är,
olyckelig; men om iag högges i tusende stycken, så skall
dock hvar bit ryka af ära och tro samt uppricktig kiärlek
för en så värdig vän.
Gifve dock Gud, at vij en gång finge se den kiära dagen
upklarna, då Svea rikes kung voro kung, Råd voro Råd, och
Ständer voro Ständer. Jag menar, at desse mäcktige mackters
gräntsor så blefvo utstakade, at en eller annan icke kunde
till frihetens fördärf giöra de andre ohägn, utan hvar och
en på sitt sätt använda all sin styrcka till rikets samt vårt
torftiga och efter hielp ropande allmännas bästa.
Af hvad föreskrifvit står är lätt att finna, det iag ingalunda
kan samtycka till det emot Hr Raronen och Öfversten
Pechlin giorde påstående, utan snarare at den, sorn honom
och med detsamma svenska friheten så dristigt angripit, bör
därföre undergå ett strängt ansvar. Stockholm den 24 Augusti
1761.
Carl Estenberg.
6.
Ryttmästare Hans Ramels memorial om överste
Carl Fredrik Pechlin.
(Allegater I, Nr 168.)
Protokollet sid..3.
Ödmiukt memorial!
Med största förundran hörde jag mig föreläsas dett af Hr
öfverstelieutenanten och Riddaren Boije ingifne dictamen ad
protocollum, deruti han påstår, det en värd ledamot, Hr
öfversten och Riddaren Pickelin, skulle för denna och nästa
ricksdag vara sitt säte och stämma förlustig, för det han enligit
et ryckte skulle brukat förklenliga utlåtelser emot Hrr
Ricksens Råd.
Ingen af oss, gunstige Herrar, lärer gifvas, som ju tydeligen
finner, huru nära et så oärhörd påstående rörer vår
ricksdagsmannarätt, följackteligen det ömaste af vår frihet.
24
R. o. A:s vanliga nit för Iagarnes helgd kan sålunda oraöijeligen
lemna detta obeifrad; dylikt vore visserligen en blygd
för närvarande och en flathet, som af efterkommanderna
aldrig i anseende til påfölgden kunde uhrsäcktas.
At Hr öfverstelieutenanten och Riddaren rubriceradt det af
Hr Öfversten Pickelin soupponerade felsteg såsom lagbrott
och ändock påstår det böra ansees såsom ett ståndets oeconomicum,
hade man minst med skiäl kunnat vänta af denn,
der bevistadt 11 ricksdagar, som, ehuru de kunnat varit omskifteliga,
dock altid bort underrätta Öfverstelieutenanten
och Riddaren, det fel emot grundlagen, förackt emot regeringssättet
och kränckande af vår ädla frihet omöijeligen
kan anses för ståndets ensak utan något, som af samteliga
Ricksens Ständer bör skärskådas och dömas.
I följe hvaraf jag underställer R. o. A:s egit mogna ompröfvande,
huru och på hvad sätt en sådan beskylning lageligen
måtte beifras och för framtiden til säkerhet för ricksdagsmannarätten
förekommas.
Stockholm d. 24 Augustii 1761.
Hans Ramel.
7.
Kapten Daniel Gustaf Lagerborgs memorial om överste
Carl Fredrik Pechlin.
(Allegater I, Nr 169.)
Protokollet sid. 3.
Ödmjukt memorial!
Att oförskyldt antasta en riksdagsman å ett eller annat
sätt har ju varit och bör efter Riksdagsordningen ostridigt
anses för ett af de mäst betydande inbrott i vår fridlysta
frihet.
Att inför Ständer eller uti ett stånd påstå straff öfver en
riksdagsman, innan något brott kan sägas, mindre bevisas
vara af honom begångit, utmärker så stor djärf het hos up
-
25
hofsmannen, att hvar rättsinnig medborgare ej annat kan än
häpna öfver en slik förmätenhet.
Behörig säkerhet emot sådane försök tillägger vår allmänna
lag hvar enskildt ledamot i samhället, af hvad stånd
han vara må; och vare de tider långt borta, som skulle
ställa oss i saknad af ett sådant lagens hägn och beskydd.
Men alt detta oagtat har däck Hr Öfverstelieutenanten
och Riddaren Boije uti ett til Höglofl. R. o. A. ingifvit dictamen
ad protocollum vågat tillvita Hr Öfversten och Riddaren
Baron Pechlin sådane brott och förseelser, hvarmed han
förmenes hafva gjordt sig säte och stämma på Riddarhuset
förlustig. Jag hade trodt, att tillmälen af en så grof beskaffenhet
och som röra en af våra värdaste medlemmar till heder
och reputation, föga kunnat påtänkas, än mindre angifvas
utan att vara grundade på de aldrakraftigaste bevis; men
deremot befinnes, at angifvaren i des dictamen ad protocollum
själf nödgats tillstå, att inga bevis till dess angifvande
voro i protocollet att tillgå. Hvarföre han ock til vinnande af
sitt påsyftade ändamål vågat grunda detta dess angifvande
endast uppå någre löpande och kan hända både falska och
partiiska rygten, hvilka efter lag ej äro mera gällande än
drömmar och phantasier; hvarefter ingen svensk man bör
anklagas, än mindre dömas. Gunstige Herrar, om så djärfve
försök och inbrott emot vår frihet skulle lemnäs oklandrade
och onäpste, hvar blefvo då den säkerhet om heder och ära,
som hvar och en redlig man tillkommer? Huru vårdades då
den rättighet, som vi i stöd af våra grundlagar på våra riksmöten
böra som frie svenske män äga, att fritt få yttra väre
på lag och billighet grundade tankar om hela rikets angelägenheter?
Skall en fri svensk riddersman risiquera sin
riksdagsmannarätt hvar gång han af nit för det allmänna
oskrymtadt yttrar sin tanka, som omöjligen kan vara allom
till behag, så kan ju ej annat deraf föllja, än att månge om
icke alle emot fäderneslandet välsinnade medborgare afskräckas
att fälla ovälduge omdömen öfver förekommande
ämnen, hvarigenom våra rådplägningar ostridigt förlora all
den lifaktighet och styrka, de hafva böra. Äger icke hvar
och en riksdagsman rättighet att tillstyrka sine medbroder
att skärskåda och granska samt efter lag och billighet jämnka
och ändra regeringens gjorde författningar, så frågar jag
billigt, hvartil våra riksmöten äro nyttige.
26
Förthenskull och emedan ingen, som med ovälduge ögon
anser Hr Baron och Öfversten Pechlins fälldte utlåtelser angående
regeringens tagne mått och steg vid landshöfdingesyslans
i Nyköping bortgifvande, kan derom fatta andra tankar,
än att välbem:te Hr Öfverste såsom riksdagsman både
ägt en i rikslagarne grundad rättighet att sig däröfver utlåta
och att han dermedelst endast sökt att upmuntra sine medbroder
innom ståndet att på alt möjeligit sätt bibehålla och
freda Ständernes i lag grundade rättigheter; hvilket ädelmodiga
upsåt utan afseende på mindre eller mera zirlige ordalag
förtjänar fast mera att berömmas än att så oförsynt, som
skedt är, tadlas och Hr Öfversten vid så fatte omständigheter
ifrån alt vidare tilltal af Höglofl. R. o. A. genast frisäjas.
Alltså och som Hr Öfverstelieutenanten och Riddaren Boije,
hvilken själf vidgått sig vara mindre underrättad om beskaffenheten
af Hr Baron och Öfversten Fechlins förmente
förseelser, fast mera gjordt sig förtjänt til en sådan medfart,
som han emot välbem;te Hr Öfverste påstått, så har
jag ej undgå kunnat Höglofl. R. o. A:s högt uplysta bepröfvande
ödmjukast underställa, huru en sådan Öfverstelieutenanten
Boijes tiltagsenhet bör anses, i synnerhet emot en
sådan ståndets ledamot, sorn med en så utmärkt oväldughet
i alla mål sin riksdagzmannapligt upfylldt. Stockholm den
24 Aug. 1761.
D. Gustav Lagerborg.
8.
Hovrättsassessor Johan Gabriel Bildenschiölds memorial om
överste Carl Fredrik Pechlia.
(Allegater I, Nr 175.)
Protokollet sid. 3.
Ödmjukt memorial.
Ibland menniskjor kan ingen med skjähl sägas vara mehr
lyckelig än den, som blifvit född och upfostrad i ett land,
hvaräst både kundskap om Gud rätteligen kan erhållas och
27
en ordentelig frihet, grundad på lag men skild ifrån envälde
och sjelfsvåld, kan nyttjas under vänligt förtroende emellan
ett lands inbyggare, som derom sjelfve äga bestyra; men
deremot kan ingen menniskja i verlden osällare gifvas än
den, som ägt desse med hvarannan på det ömaste förknippade
men saknar en af begge ibland alla andra härligste förmohner.
Jag häpnar vid at nämna en slik förlust och min anda vil
liksom förqväfvas samt mitt lif förkålna, när jag endast förer
åtanckan til the änskjönt fruktlöse försök, som thertill kunna
gjöras. I thet förra afseende skattar jag mitt fosterlands
invånare för the lyckeligaste ibland alla länders inbyggare
och i thet senare anser jag them för the osällaste, så framt
Hr Öfversteliutenantens och Riddarens Carl G. Boyes uti
sistledne pleno hos Höglofl. R. o. A. gjorde försök emot Hr
Öfversten Baron Pecklein skulle villna framgång.
Thet syftar, intet annat jag kan begripa, therpå at betaga
en svensk ridders- och riksdagsman the[n] fri- och rättighet
at uti lillåtelige måhl få enligit 22 § i 1723 åhrs Riksdagsordning
af ett redeligit och troget upsåt i samtahl, rådslag
och slut beskjedeligen tala och utföra sin mening i ståndet.
Thetta åligger mig at närmare å daga lägga; men jag anser
dock nådigt at först närmare omröra sakens rätta sammanhang,
som deruti består, at sedan thet Lofl. Borgareståndet
tillika med thet Hedervärda Bondeståndet gifvit Höglofl. R.
o. A. samt det Vördige Prästeståndet tilkjänna, thet the på
then grund Kongl. Maij :sts med Riksens Höglofl. Ständers
underdåniga tillstyrkande den 17 Decembris 1756 utfärdade
nådigste förordning utstakar, funnit för godt, at Hr Hofrättsråd
Ehrencreutz för thess besynnerliga förtjenster emot riket
och thet honom flere resor öfvergångne lidande borde belönas
med thet tå ledige varande Nykjöpings landshöfdingelähn,
så företog sig Höglofl. R. o. A. thetta ärende den 3 i
denna månad til bepröfvande; men som thet samma dag ei
kunde af slutas, beslöt R. o. A. at på följande dagen sammanträda
in pleno och anmoda the öfrige respective stånden
at med R. o. A. therutinnan instämma at med en Ständers
deputation hos Kongl. Maij:st i Rådet underdånigst anhålla,
at med föregifvandet af thetta lediga embete måtte tils vidare
Rikens Ständers utlåtande innehållas; äfven som thet
32—482473,
28
Lofl. Borgareståndet sistnemde dag gjenom 2:ne deputerade
gofvo Theras Excellencer Hrr Riksens Råd vid handen, at
thetta måhl hvilade under Riksens Höglofl. Ständers ompröfvande.
Men sedan the öfrige 3:ne respective stånden på följande
dagen eller den 4 i thenna månad förenat sig med
R. o. A:s förenemde beslut och Riksens Ständer thetsamma
hos Kongl. Maij:st i Rådkammaren gjenom alla fyra ståndens
deputerade i underdånighet anmält, så blef them thet
svar i nåder meddelt, at som tiden til underdånigt förslagz
uprättande på Nykjöpings efter Hr Presidenten och Commendeuren
af Kongl. Maij:sts Nordstjerneorden Baron Rålambs
befordran ledige hlefne landshöfdingelähn förflutit
klåckan tolf den föregående dagen eller den 3 i denna månad,
så hade och Theras Excellencer Hrr Riksens Råd straxt
therefter uppå underdånigt förslag ibland flere upfördt Hr
Hofmarschalcken Gref Nils Bielke, som ock samma dag
therå erhållit Kongl. Maijists nådigste fullmakt. En så
oförväntad händelse gaf anledning til en ny öfverläggning
hos Riksens Ständer, och fant thet Lofl. Borgareståndet sig
theraf föranlåtit at besluta, thet borde i anseende till the i
samma sak förelupne besynnerliga omständigheter Hr Hofrättsråd
Ehrencreutz likafult belönas med Nykjöpings landshöfdingedöme,
dock så at Hr Grefve Nils Bielke skulle behålla
landshöfdingefullmakt utan lähn, till dess något annat
kunde ledigt blifva, samt Hrr Riksens Råd alfvarsamt förehållas
theras härutinnan emot Riksens Ständerz tancka vidtagne
förhastande gjöromåhl. Tå thetta ärende hos Höglofl.
R. o. A. den 7 i thenne månad til sluteligit bepröfvande förehades,
har Hr Öfversten Baron Pecklein till protocollet sig
yttrat, thet Hrr Riksens Råd tycktes hafva bort, sedan de af
Borgareståndet hade blifvit averterade, at saken hos Riksens
Ständer vöre anhängig, anmäla sådant hos Kongl. Maij :st,
sorn af nådig benägenhet då säkert ej hade tillåtit däruti
någon expedition, eller åtminstone låta intaga sådant i rådsprotocollet,
i hvilcket nationens säkerhet ligger förvarad, då
sådant till öfverläggning om beskickningens laglighet kunnat
gifva Hrr Riksens Råd ytterligare anledning; samt ansåg
Hr Baron och Öfversten en sådan billig attention af Hrr
Riksens Råd äfven för framtiden så mycket nödigare, som
dymedelst all misstancka af intriguer emot Riksens Ständers
tanckar eller af mannamohn förekommas kunde och Riksens
29
Ständer icke kunde befara at hindras i deras öfverläggningar
och i utöfningen af den dem enligit 20 § i Riksdagsordningen
och 1756 års förordning tilständiga rätt at uprätta någon
välförtjent eller lidande; hvarjemte Hr Baron och Öfversten,
sedan han föreslagit, på hvad sätt sjelfva saken för then
gången skulle rättas, instämde med flere af Höglofl. R. o. A.
i then mening, at Hrr Riksens Råd skulle undfå en tjenlig
föreställning medelst en deputation af 50 personer utaf R. o.
A.; och sedan R. o. A. härutinnan med hvad(!) hvarannan
närmare öfverlagt, stadnade Höglofl. R. o. A. sistberörde dag
i thef enhälliga beslut, at Hr Landshöfdingen Gref Nils Bielke
skulle behålla then af Kongl. Maij:st erhållne nådige fullmakt
jemte ämbetet men at Hr Hofrättsråd Ehrencreutz borde
undfå landshöfdingefullmakt af äldre dag samt landshöfdingelöhn
jemte förvandling i penningar, svarande emot
indelte landshöfdingelöhnen i Nykjöpings län, såsom ock att
Landtm, och the öfrige Talemännen ägde hädanefter i sammanträde
med de flere at hvarje stånds ledamöter at kundgjöra
Hrr Riksens Råd om sådane ärender, som hos Riksens
Ständer kunde under bepröfvande hvila, på det all sölaktighet
om slike ärenders afslutande uti Kongl. Maj:sts Rådkammare
hädanefter måtte förekommas; men hvad den af en
stor del af R. o. A:s ledamöter föreslagne tjenliga föreställning
till Hrr Riksens Råd angick, therom yppades omröstning
och blef berörde förestälning af 302 röster emot 298 ogillad
samt thetta R. o. A:s beslut genom utdrag af protocollet the
öfrige respective stånden til sakens närmare öfvervägande
meddelt.
Uti sådan ställning var thenna sak, när thet theröfver
hällne protocoll af den 7 i denna månad af Herr Ridarhussecreteraren
Franck blef den 20 i denna månad justerat, tå
Hr öfverstelieutenanten och Riddaren Carl G. Boije genast
therefter anmelte sig med ett skrift [1] igit dichtamen ad protocollum,
therutinnan han förmäler sig sakna i protocollet
de förkleneliga utlåtelser, Hr Baron och Öfversten Pecklein
efter ett allment ryckte skall hafva tillagt Hrr Riksens Råd
och deruti skall bestå, at Hr Baron och öfversten skall beskyllat
dem för konster och intriguer, at de ej hade nog aktning
för Riksens Höglofl. Ständer och at de derföre borde
få en skarp och allmän skrapa; samt at Hr Baron och Öfversten
Pecklein, i fall detta sig så förhåller, som allment
30
talas, skall brutit vår grundlag, föraktat vårt regeringssätt
och kränkt den ädla friheten deruti, at han angripit Hrr
Riksens Råd med skyinfeliga och obevisliga tillmålen, som
gått å heder deras, och det uti en sak, som är bygd på vår
regerings besvurna lagar; hvarföre Hr Öfverstelieutenanten
och Riddaren Boije sluteligen påstått, at Hr Baron och Öfversten
Pecklein skulle så väl denne som näst påföljande
riksdag vara sitt säte och stämma förlustig på Ridderhuset
och, i fall något häremot skulle invändas, anhållit häröfver
om votering.
När jag nu angående thetta senare Hr Öfverstelieutenantens
och Riddaren Boijes påstående mig närmare yttra skall,
så förekomma thervid åtskillige största upmärksamhet förtjenande
considerationer. Then förste består theruti, at Hr
Öfversten Baron Pecklein enligit protocollets lydelse, som
efter lag lika med andra protocoller äger vitsord, på intet
sätt öfverskridit then uti tillåteliga mål en riksdagsman i
samtal, rådslag och slut tilärkände fri- och rättighet at beskjedeligen
tala och utföra sin mening; Hr Öfversten har
thervid nog moderat utlåtit sig, det Hrr Riksens Råd tyckas
hafva kunnat sig annorlunda förhålla, på det all misstancka
om konster och intriguer emot Riksens Ständers tanka dymedelst
kunde förekommas och Riksens Ständer för framtiden
ej hindras i den rätt, dem tillhörer, at enl:t 20 § Riksdagsordningen
och 1756 års förordning uprätta välförtjenta och
lidande män; med thetta Hr Baron och Öfverstens yttrande
instämmer till alla delar R. o. A:s enhälliga beslut, i thet at
både Hr Hofrättsråd Ehrencreutz såsom förtjent och lidande
blifvit therigenom tillagd landshöfdingefullmakt samt
landshöfdingelön med förvandling och i thet at Landtm, och
de örige Tallemännen i samträde med flere af hvart stånds
ledamöter ägde hädanefter kundgjöra Hrr Riksens Råd om
de hos Riksens Ständer til bepröfvande hvilande ärender, på
det at all skilgaktighet emellan Riksens Ständer och Kongl.
Maj :sts Rådkammare måtte förekommas; och med thetsainrna
har R. o. A. ärkjänt sig äga rättighet til thet beslut
the tagit, til then belöning och then uprättelse R. o. A. lämnat
Hr Hofrättsråd Ehrencreutz uti sitt lidande, samt at Hrr
Riksens Råd hade bort vänta med thenna saks skyndesamma
afgjörande, sedan then kommit under Riksens Ständers
bepröfvande, och at Hr öfversten Peckleins utlåtande således
31
blifvit i thessa delar af Höglofl. R. o. A. gilladt samt at thetsamma
af ingen kan eller bör såsom straffbart och stridande
mot grundlagarna anses utan at ther jemte tillägga R. o. A.
at hafva fattat ett orättvist och oricktigt beslut.
Uppå en sådan grund synes Hr Öfverstelieutenanten och
Riddaren Boije för thet andra hafva varit mindre befogad
at tillägga Hr Öfversten Baron Pecklien något brott theruti,
at han påstått å Hrr Riksens Råd någon tjenlig föreställning;
ty sedan Hrr Riksens Råds förhastande på förenemde grunder
var ärkänt, så kunde ett slikt tillstyrkande af Hr Öfversten
Baron Pecklin naturligtvis följa och kan så mycket
mindre anses för brotsligit, som R. o. A:s beslut i thenna del
endast stadgade, at med en slik föreställning allena skulle
innehållas; så at, i then händelse någon sådan slutsats skulle
vill ja theraf dragas, som Hr Öfverstelieutenanten och Riddaren
Boije påsyftat, theraf tillika skulle följa, at 298 ledamöter
af R. o. A., som varit af samma mening, at hela Borgareståndet,
at the ledamöter af thet Vördige Prästeståndet
och af thet Hedervärda Bondeståndet, som antingen redan
varit eller vidare kunde blifva af enahanda tanka, borde alla
för thenna och nästkommande riksdag förlora theras riksdagsmannarätt.
Jag lemnar gerna til hvar redelig och välsinnad
svenskman at med tilbörlig ömhet eftersinna, hvad farlig
påfölgd thet skulle medföra för vår dyrt förvärfvade frihets
säkerhet och bestånd.
Till thet tredje är märkeligit, at Hr Öfverstelieutenanten och
Riddaren Boije vistades i landsorten och var icke här i
Stockholm närvarande vid thet af R. o. A. uti ofvanomförmelte
sak den 7 i thenna månad tagne beslut samt at bemelte
öfverstelieutenant och Riddare fölgakteligen ej eller åhört
Hr öfverstens Baron Peckleins samma dag gifne föromrörde
munteliga yttrande, hvilket Hr Öfverstelieutenanten och Riddaren
ej heller hört sig förr på Ridderhuset föreläsas, än protocollet
den 20 i denna månad justerades, och lika fult hade
genast förut ofvanbemelte dictamen färdigt at upläsas; varandes
berörde dictamen
till thet fjerde endast och allena grundadt uppå blotta
ryckten utan skjäl och bevis samt lika svagt beledsagat med
påstående om förlust af Hr öfversten Baron Peckleins riksdagsmannarättighet,
ther likväl icke allenast all angifvande
och dom utan laga bevis och utan föregången laga ransak
-
32
ning och bepröfvande är i allmenhet förbudit och stridande
emot Kongl. Maij:sts nådigste förordning af den 22 Junii
1727, emot 60 cap. M. b. och 17 cap., 33 §, R. b:n, 46 § i 1720
års Regeringsform, 8 § i 1751 års Svea Konungaförsäkran
samt 13 § i 1723 års Riksdagsordning; utan ock at hvar och
en riksdagsman tvärt emot 22 och 23 §§ i samma Riksdagsordning
hvarken bör betagas at i tillåteliga mål beskjedeligen
i ståndet utföra sin mening, ej eller för en sådan eller annor
ordsak oskyldigt och ohemult i eller utom ståndet med ord
eller gjerning angripas men fast häldre med benägenhet och
välvilja ihågkommas.
Af alt thetta blir således i mitt sinne å ena sidan uppenbart
och klart, at Hr Öfversten Baron Pecklein i föromrörde
mål rätteligen i akt tagit then honom i 22 § Riksdagsordningen
uti talande inom ståndet tillåtne fri- och rättighet och
at bemelte Hr Baron och Öfverste tvärt emot protocollets lydelse
ännu aldrig bevisligen blifvit förvunnen till minsta
brott, ej eller ett sådant, som Hr Öfverstelieutenanten och
Riddaren Boije honom tillagt, samt at Hr Baron och Öfversten
ännu mindre kan af Höglofl. R. o. A. rättvisligen förklaras
sitt säte och stämma förlustig.
Uti 14 § Regeringsformen och 13 § Riksdagsordningen är
tydeligen befalt, at Hrr Riksens Råd äro förbundne at vara
Riksens Ständer ansvarige och gjöra redo för deras rådslag,
votering och förhållande, at theras gjöromål böra af Riksens
Ständer skjärskådas och granskas samt at the för fel, som
kunna finnas vara af them begångne emot lag, böra them
lagligen umgälla; sådant kan omöijeligen låta sig gjöra, utan
at hvar och en riksdagsman må äga en ostörd och oklandrad
fri- och rättighet at enligit 22 § i Riksdagsordningen både
skrift- och munteligen derom påminna och sådant beskedeligen
utföra; skulle detta vara en riksdagsman af fruktan
eller tvång betagit, hvilket säkert skulle hända, om exempel
dertil skulle i thenna sak gifvas uppå Hr Öfversten Baron
Pecklein, så blefvo och sistnemde paragrapher i grundlagarne
onyttige, hvarmed och hvar riksdagsmans samt hela rikets
rätt, försvar och frihet skulle till intet försvinna samt hela
regeringssättet således på en gång förändras antingen till
anarchie eller monarchie och envälde.
Jag ryser vid at närmare omröra så ohyggeliga ämnen
samt fruktar icke utan skjäl, at jag antingen af nit eller be
-
33
kymmer ej kunnat så tydeligen och redigt i thenna sak utföra
mine välmenta tanckar, som sakens vigt och hela rikets
välfärd rätteligen kräfver.
Utan får jag allenast korteligen tillägga samt med all vördsamhet
ödmjukeligen he[mIställa, at, som thet af Hr Öfverstelieutenanten
och Riddaren Boije emot Hr Öfversten Baron
Pecklein gjorde angifvande och påstående ej allenast är nära
förknippad med then hos samtelige Riksens Höglofl. Ständer
rörande Hr Hofrättsråd Ehrenkreutz förehafde sak samt
theraf härflyter utan ock på det ömmaste rörer en riksdagsmans
i 14 § Regeringsformen, 13 och 22 §§ Riksdagsordningen
grundade fri- och rättighet samt således ej vidare kan anses
för Höglofl. R. o. A:s mindre Hr Öfversten Baron Peckleins
ensak, hälst then angår grundlagarnes bestånd och helighet,
hvarå hvar åhrlig svensk man i synnerhet och Riksens församlade
Ständer i allmenhet tilhörer vård och inseende; thet
behagade altså samtelige Riksens Höglofl. Ständer freda och
skydda Hr Öfversten Baron Pecklein ifrån then medfart, som
honom af Hr Öfverstelieutenanten och Riddaren Boije blifvit
tilärnad, samt förklara oftabemelte Hr Baron och öfverste
fri och otiltald från ett så ohemult, tvärt emot ett vitsord
ägande protocoll gjorde angifvande och påstående, som endast
finnes vara grundat på blotta ryckten samt icke med
minsta skjäl och bevis styrckt; med thetta mitt memorial
ärnar jag vända mig til the öfrige respective stånden. Stockholm
den 24 Augustii 1761.
Bildenschiöld.
9.
Livdrabanten Carl Natanael Frankenheims diktamen om
överste Carl Fredrik Pechlin.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 3.
Dictamen ad protocollum.
De häftigaste rörelser, jag för all min tid uti siäl och hierta
känt, voro uti det moment, Öfverstel. Carl Gustaf Boje uti
34
sista pleno så oförsynt vågade genom sin dictamen ad protocollum
våldföra vår dyra frihet och svänskamannarättighet.
Jag finner mig därföre på det högsta föranlåten i stöd af
then rättighet, jag efter lag äger, at ifrån detta stället mina
tankar däröfver ad protocollum yttra.
Hr Öf:l. Boje nämner sig för den, som altid lagt sig ut
för lagens bestånd, men jag vågar säga ock skall thet bevisa,
at han vid detta tillfället är just thensamma sorn uppenbarl.
försökt honom omkullkasta och friheten på en gång til intet
gior a; ett oärhört steg af en medlem uti ett fritt samhälle.
Uti hvad annat består väl vår frihet än såsom frie svänske
männ fritt och oförfärat efter bästa vet och samvete få på
detta rummet enligit lag säja sin mening öfver thet, riket och
thes väl röra kan, och just thetsama har Hr Öfversten
Peklin så väl altid sorn besynnerligast vid det tillfället beroini
:n giort, då han yttrade sine tankar öfver Hrr Riksens
Råds förfarande med landshöfdingesyslans bortgifvande uti
Nykiöping, och hvarmed jag mig til alla delar conf örmer ar
och för hvilket han nu så ohemult af H. Öf:l. Boje för lagbrått
beskylles. Inför lefvande Guden kan jag betyga, at jag
ei hörde af Hr Öfverste Peklin någon utlåtelse fällas, sorn
förklenligt kallas kunde, emot Hrr Riksens Råds heder och
ämbeten, och thesutom skall ock protocollet härvid blifva
Hr Öfverste Peklins bästa försvarare, utan har Hr Öf.lieut.
Boje varit mer än ovarsam at på endast härom utspridde
rykten giöra Hr Öfverste Peklin denna tilmälan. Har Hr öf :1.
Boje förtryckt varit, sorn han förmäler, så har han ther af
bort lära at icke oskyldigt trycka andra, men then moralen
har han hvarken af christendomsläran, sin mykna förfarenhet
eller många åhr beklagelm icke lärt. Mina gunstige Herrar,
sådant är sammanhanget af denna sak, thet veten I
tillika med mig. Giören nu emot en svänsk fri man och redelig
medborgare, då han til sin frihet, til sin heder och
ära på det grofsta angripen är, så sorn I viljen, at han och
hvar rättsinnad man emot Eder uti slikt tilfälle handla skulle,
och hvad I ären honom inför Gud och lagen skyldige;
hvad sorn har händt Hr Öfverste Peklin i dag, thet kan hända
mig och flera en annan gång, då man af nit ock bästa välmening
här upstiger at sin mening säja; mina Herrar, en
sak af största vikt, och fordrar vår ömmaste upmärksamhet,
hon vore betydelig nog, om hon rörde Hr Öfverste Peklin
35
allena, men blifver ännu betydeligare, då hon rörer oss alla;
thet skulle therföre vara en blygd för oss, om vij tilläte henne
opåtalt stryka oss förbi och then icke på det strängntie
beifrade, thet vore at förringa vårt egit värde och gifva allmänheten
anledning at förakta oss, som om vår heder och
ära icke ömme vore. Jag har therföre then äran at Högl.
R. o. A. vördsammei:n underställa, til hvad sträf Hr Boje
för detta sit grofva, både emot lag och Hr Öfverste Pekbn
begångna brått giort sig förtient. Mina gunstiga Herrar, jag
har nu efter bästa begrep fullgiort, hvad jag är min frihet,
Öfverste Peklin och hvar fri svänsk man skyldig, och fruktar
icke för hvad öde mig för dessa mina välment»' tankar
öfvergå kan, och skulle mig något oangenämt therföre hända,
så försäkrar jag, at jag thetsamma med en Eder oförväntad
ståndacktighet mottaga skall, emedan thet hlifver min
fullkomliga satisfaction, innom mig sielf, at icke låtit afskräcka
mig at försvara min frihet och bibehålla mina rättigheter
okränkte. Stockholm d. 24 Aug. 1761.
Carl Nathanail F rarkenheim.
10.
Kammarherre friherre Axel Gottlieb Reuterholms diktamen
om överste Carl Fredrik Pechlin.
(Bit. till prot.)
Protokollet sid. 4.
Ad protocollum hos Högloft. R. o. A. d. 24 Aug. 1761.
Den ähran at öfver de här förekommande ärender få yttra
min oförgripeliga mening räknar jag altid för en oskattbar
förmon, aldrahälst då saken ingen enskylt person rörer, eller
ock då jag är så lycklig at få fägna mig öfver sådant, sorn
til någon värdig medborgares skähliga och billiga gagn och
nöije länder; men är måhlet af den beskaffenhet, at det går
någon emot, önskar jag giärna at häröfver i tysthet afbida
Höglofl. R. o. A:s beslut.
36
Detsamma skulle jag ock i dag aldrahälst giöra; men efter
jag varit närvarande vid det tillfälle, sorn gifvit första
u#of och anledning til den öma och angelägna sak, som i vår
seaaste sammankomst blef rörd och i dag skal afgiöras, så
tyckes min skyldighet fordra som ledamot af detta ädla och
sanningsälskande samfund at äfven nu efter mitt lilla pund
styrka sanning och tillstyrka rättvisa.
Det är en sanning, gunstige Herrar, som eij kan hafva
fallit utur minnet hos de af våra värda hrr ledamöter, som
då tillstädes varit, at när hos Högloft. R. o. A. d. 7 sisth Aug.
öfvervägades Deras Ex [c] eli :r Hrr Riksens Råds giöromåhl
vid landshöfdingeledighetens besättjande i Nyköping, häfver
Hr Öfversten och Riddaren Pechlin sig däröfver yttrat på ett
sätt, sorn då lydde annorledes än det uti den dagens upläste
protocoll finnes uptagit.
Min tanka är härmed ingalunda at klandra vår värda Riddarehussecreterare,
den vi alla böra berömma för oförtruten
flit och skickelig penna at uti redig och ordentelig minnesbok
förvar^, hvad här afhandlas, samt undvika alt, hvad
något missnöije åstadkomma kan; men detta förhindrar icke,
mine Her;ar, at ju hvar och en af Eder, sorn då tillstädes
voro.Järer kunna påminna sig och vid påfordran besanna,
huruledes Hr Öfversten och Riddaren Pechlin uti sitt då
haline tahl icke en utan flere gånger bes.kylte Hrr Riksens
Råd at hafva brukat intriguer och brustit i, skyldig acktning'
emot Riksens Höglofliga Ständer samt at haji, icke som protocollet
det utför, allenast önskat, at det icke mätte synas
vara skedt eller framdeles måtte ske, utan värkeligen och
positift beskylt Hrr Riksens Råd för et sådani förhållande,
och därföre, ändock Hr Öfversten sielf tillstod, at Deras
Ex[c]ellencer synts hafva lagens bokstaf för sig, likväl tillstyrkt,
at dem af en ovahnligen tahlrik Ständernes deputation
måtte under öpna dörar ske en skarp föreställning och
undsägelse.
Och änskönt detta, som redan sagdt är, finnes på långt
lindrigare sätt antingen strax i protocollet influtit eller vid
justeringen explicerat; änskönt jag icke heller kan taga mig
det uppå at här frambära Hr öfverstens egna formella ord,
så är dock detta sannfärdiga lydelsen af hans tahl, sådant
sorn jag det inför Gud, mitt samvete och detta vördnadsvärda
samfund, eller hvar det påfordrades och nödigt vore,
37
skulle oförsagd med dyraste ed kunna besanna; så ock dristeligen
kan vänta och äska medvitne af alla de herrar och
män, som då tillstädes vore, at uti denna min berättelse är
visst intet at aftinga, utan fast mera de, som äga bättre minnesgåfva
än jag, torde ihogkomma ännu flere märkelige omständigheter.
Detta är således, hvad Hr Öfverstelieutenanten och Riddaren
Carl Gustaf Boije uti sitt ingifne dictamen ad protocollum
i sinom rätta tid, nemligen vid protocollsjusteringen,
har anmärkt och jag för heder och sannings skuld tror mig
förpligtad at intyga, icke heller tror lär kunna bestridas af
någon, som täckts låhna upmärksamhet til berörde Hr Öfverstens
och Riddaren Pechlins starka tahl.
Och sorn jag nu efter bästa samvete i denna sak sagdt,
hvad sant är, så tillåten mig ock, gunstiga Herrar, på samma
sätt oförgripeligen yttra, hvad jag rätt finner.
Rätt är det, mine Herrar, när någon vid riksdag redoskyldig
embetsman, eho den vara må, högre eller lägre, finnes
hafva brutit emot beskrefven lag och skyldighet, at då hvar
rättsint riksdagsman förenar sig i en oväldug nijt för lag
och det allmänna bästa, utan mannamon lägger oförskräckt
å daga, viser och beviser, hvad deremot kan vara stämplat
eller brutit, nämner hvar sak med sitt rätta och efter lag och
laga skähl välförtienta namn och äskar därpå räfst och rättelse.
Då har en sådan värdig svensk riksdagsman i sitt samvete
ett osvikeligt bistånd af den aldrahögsta rättvisan och
i våra grundlagar, besynnerligen Riksdagsordningens 22 §,
helig försäkran, at honom eij skal lända til meen eller förfång,
hvad han beskedeligen tahlt och andragit häfver.
Denna rättighet, mine Herrar, är en hörnasten för vår frihet,
hvar fri svensk man så öm och kär som sielfva lifvet.
Men orätt är däremot at med förklenliga ord ohemult antasta
riksens embetsmän eller någon medborgare, eho den
vara må, at annorlunda taxera och rubricera någons giöremåhl
än med lag och laga skähl. Sker det af en riksdagsman,
så bryter han eij allenast mot billigheten och Riksdagsordningen
utan ock emot den acktning, han skyldig är sitt stånd
och sina medbroder, hvarföre ock Riksdagsordningens 23 §
tillägger hvart och ett stånd den rättighet at sådan förbrytelse
efter ståndets godtfinnande anse med böter, afbön eller
säte och stämmas förlust.
38
At Hr öfversten och Riddaren Pechlin en sådan förbrytelse
begådt, är af föregående nogsamt bevisligit och bevisat.
När han sielf med oss alla erkänt, at Hrr Riksens Råd vid
Nyköpings landshöfdingeembetes besättande hafva i ackt
tagit den lag och de förordningar, sorn för slike tillfällen äro
belefvade och föreskrefne; när ingen lag finnes, sorn pålägger
ärendernas ordenteliga och lagliga lopp i Kongl. Maij :ts
Rådcammare någorslags inhibition, medelst det någotdera
af Riksens Höglofl. Ständer enskylt det begiärar, ännu mycket
mindre medelst det tvenne ledamöter af et stånd sådant
äska, hälst då när de eij hafva något ombud eller fullmagt
till sitt giöromåhl at upte, eij heller sitt andragande i rådsprotocollet
begiära at införa låta, så går visserligen Hr Öfverstens
misshag emot Rådets upförande för långt, när det
utbrister i en neslig och förklenlig beskyllning och ådömmer
dem ett så skarpt och solennt tilltahl.
Intriguer är för hvar redelig man den förhateligaste rubrique,
sorn på ett giöremåhl sätt jas kan och en beskyllning,
sorn går å heder och ähra. Den passar sig ingalunda til en
embetes förrättning, där riksens högsta embetsman efterlefvat
beskrefven lag; icke heller at så skarpt tillvitas och obevist,
inför Sveriges R. o. A., sorn måste detestera intrigver, älska
ähra och sanning och döma om andras upsåt och hiertelag
efter sitt eget, så länge och intil dess klara och bevisliga giärningar
äska ett annat omdöme.
Den nesliga beskyllning, som Hr Öfverste Pechlin i så
måtto Hrr Riksens Råd tillagdt men eij bevisa gittat, kan jag
således efter mitt begrep icke annars anse än för ett sådant
missbruk af riksdagsmannafrihet, som Riksdagsordningens
23 § förbinder och med vijte belägger.
Utom den helgd och vördning, som Svea rikes lag samt
Regeringsformen besynnerligen tillägger Rådets höga embete
och jämväl Deras Ex[c]ellensers personer, så länge de med
ingen förbrytelse detta höga hägn förvärkat, synes ock enkannerligen
dessa höga embetesmän under den 23 § af Riksdagsordningen
vara inneslutne, emedan de sielf äro Riksens
Ständers egna fullmägtige, jämte det de äro Kongl. Maij :ts
och Riksens Råd, hafva på Riddarhuset sine fullmägtige och
med Riksens Högloflige Ständer underskrifva våra solenne
riksacter samt i rubriqven af våra riksacter äro inbegrepne
och särskilt nämde i främsta rummet.
39
Synes mig fördenskuld följa, at det vijte, som förbenämde
§ utsätter, är det enda, sorn vi här äga at lämpa till det af
Hr Öfverste Pechlin begångne brott enligit Hr Öfversteliutenanten
Boyes i dess dictamen giorde påstående, emedan de
andra i samma § utsatte alternativer, nemligen penningeböter
eller afbön, icke synes nog svara emot den ömhet, som
Högloflige R. o. A. hyser om sina vederlikars heder och ähra
och den vördsamma acktning, som billigt tillkommer Svea
Rikes Råd, alltid och allestädes, då de lag handhafva och
följa.
Vidlyftig ransakning om förbrytelsen lär här icke heller
hafva rum, emedan visst mer än trehundrade ädla vitnen
factum intyga samt saken i sig sielf eij beror på sådana ord,
som äro tvetydiga eller någon prseliminair öfverläggning och
granskning behöfva utan strax på samma stund, då de tahltes,
medförde sitt förstånd och sin mening.
För min dehl kan jag altså icke anse Hr öfverstelieutenant
Boyes påstående emot Hr öfversten Pechlin såsom
ogrundat eller förhastat utan på lag och klart factum fotat,
hvarföre jag där til nödgas samtycka, hvad säte och stämma
för denna riksdag angår, och tror, at det eij lär vara hastigare
eller hårdare, än hvad vid andre och visserligen eij mer
betydelige tilfällen än detta androm öfvergådt.
Hvad för öfrigit det Välloflige Borgareståndet för sin dehl
behagat resolvera och yttra om Rådets giöromåhl i Nyköpingssaken,
tillhör mig äfven så litet at döma om som det
kan lända Hr Öfversten Pechlin til något försvar eller ursägt,
emedan hans tahl i långt hårdare termer än det Loflige
Borgareståndets yttrande är hållet här på Riddarehuset
och eij hos det Loflige Borgareståndet, och således här
men icke annorstädes efter R. o. A:s egen uplysta insigt
och rättvisa godtfinnande kommer at skärskådas och granskas
enligit den oftaberörde 23 § af Riksdagsordningen, som
därutinnan hvart och ett stånd särskilt sin egen rätt förbehåller.
Axel Gottl. Reuterholm.
40
11.
Fänrik Henrik Adolf Lilliebielkes memorial om överste
Carl Fredrik Pechlin.
(Riddarhusdeputationens protokoll och acta 1760—1762,
fol. 669.)
Protokollet sid. 14.
Ödmjukeste memorial.
Högloflige R. o. A. är bekant, huruledes ledamöter i anseende
till förekommande voteringar merendels förese sig
med några voteringssedlar, dem man häfver uti särskilta
fickor liggande at så mycket skyndesammare kunna afgifva
deras vota öfver förekomne ämnen och därvid gjorde propositionerne.
Således hände mig, at då jag under sista votering, d. 24 i
denna månad, vid upropet skulle ingifva min sedel, kom en
annan tylik at följa med, hvilket, i det jag sådant blev varse,
jag äfven ginast ville rätta, sorn Hr Lagmannen Grefve Renstierna
med flere herrar, hvilka suto vid bordet, kunna intyga;
men sådant blef mig vägrat och min röst förklarad
ogild.
Mine Herrar! All rättvisa påbjuder, at ens gärning skall
anses efter dess upsåt, men inga blotta händelser räknas
enom til last.
När Herrarne behaga eftersinna, huru lätt det kan hända,
at då man under trängsel med en af värma fuktig hand uptager
en sedel, en annan sådan kan följa med, så lära de
uplyst inse min oskuld vid detta tilfället, ty vid det jag lade
fram en sedel, föll den andra tilbaka, hvilket tydeligen bevisar,
at mit upsåt icke varit at afgifva begge, imedan den,
hvilken häfver sådana tankar, ofelbart måste betjena sig af
den addresse och varsamhet, at begge följas åt och på en gång
inläggas; til förekommande hvaraf 16 § i Riksdagsordningen
påbjuder tilsyn, at intet mera än en sedel af hvartera
voterande framlägges; men aldrig at et votum bör därföre
casseras, at tvenne sedlar oförvarandes kunde medfölja.
Nu som jag icke framlagt mer än en sedel och icke var
vållande, at en annan sådan oförsedt fölgde med min af vär
-
41
ma fuktige hand, hvarföre den på nyssbemelte sät medfölgde
sedelen ej annat kunde än falla tilbaka, anhåller hos
Höglofl. R. o. A. jag ödmjukast om högrätvis ändring af det
beslut, som de närvarande utan omröstning behagade efter
godtycko vidtaga, samt at få njuta min voteringsrättighet til
godo, i anseende til hvars oförtjenta och olagliga förlust jag
härmedelst kraftigast protesterar emot den samma dag skedde
voteringen; äfvensom jag ock om ny votering vördsammast
anhåller, då jag mit votum tillika får afgiva, af hvilken
rättighet jag förmodar, det ingen lag gjör mig förlustig.
Stockholm d. 29 Augusti 1761.
Hind. Ad. Lilliebielcke.
12.
Kornetten Carl Johan Fahnehielms memorial om överste
Carl Fredrik Pechlin.
(Riddarhusdcputationens protokoll och acta 1760—1762,
fol. 667.)
Protokollet sid. 14.
Ödmiukt memorial.
Så ömt, så lagstridigt och så straffvärdigt det är at klandra
eller i någor måtto rubba et igenom värckelig pluralité
lagligen faststält beslut, äfven så ömt och så granlaga är ock
det at vid en omröstning noga och till alla delar i acht taga
den lagliga ordning, hvarigenom et samfunds pluralité rätta
mening och fölgachteligen innom sig ostridiga beslut må
kunna utrönas.
Mine Herrar! Samvetsnit, vördnad för lagar, ömhet och
åstundan at bibehålla svänske medborgare vid deras lagliga
fri- och rättigheter förbinda mig at til Höglofl. R. o. A:s
noga och högt uplysta skjärskodande i ödmiukhet underställa
förhållningen vid R. o. A:s senaste omröstning rörande Hr
Öfverstelieutenanten och Riddaren Carl Gustav Boije och Hr
Öfversten och Riddaren Baron Pecklin, hvarvid jag för min
42
del saknar ofvannemde nödvändigt ärforderliga lagliga ordning.
Det är och blifver en ostridig sak, at, i fall Hr öfverstelieutenanten
Boije gittar lagligen bevisa, hvad han uti sitt
memorial emot Hr Öfversten Baron Pecklin anfördt, bör
sistnämde Hr öfverste efter mit begrep icke allenast blifva
skilgd ifrån sin riksdagsmannarättighet utan ock enligt
Missgier:sb. V cap., 2 §, undergå en långt hårdare medfardt;
hvaremot det äfven är och blifver lika ostridigt, at, i den
händelse Hr öfverstelieutenant Boije brister i bevis, bör ock
han för dessa hårda tillmålen vara Hr Öfversten Baron Pecklin
efter lag ali recenvention skyldig.
I så beskaffade omständigheter finner jag ingenting vara
mera stridande så väl emot all naturlig billighet som ock
snörrätt emot Riksd:ord:s 14 §, än at Hr öfverstelieutenantens
Boijes närmaste anhörige, sorn nu skiedt är, skola
döma eller det, som inbegriper detsamma, omrösta och, sorn
nu värckeligen händt, gifva decision i en sak, som så nära
rörer Hr öfverstelieutenantens timmeliga välfärd, då 2:ne röster
däremot förkortades blott för tillfälligheter, såsom den
at då en ledamot framgaf sin voteringssedel, en annan sedel
oförsedt fölgt med men föll tilbaka utan at vara framgifven
och åter en annan sedel, för det at ordet Neij var ittererat,
hvilcket likväl hvarcken giorde dess mening mörck eller anstötelig.
I anledning häraf, sedan jag nu i ödmiukhet efter min
tancka nog tydeligen enligt både naturlig och föreskrefven
lag bevist olagligheten, som vid ofvannemde R. o. A:s omröstning
existerat, anhåller och påstår jag som en lagbunden
fri svänsk och en Höglofl. R. o. Ars medlem, at sedan de
olaglige rösterna blifvit ogillade och de öfriga behörigen beräknade
samt den sanskyldiga pluralitetens utslag rätteligen
till grund tagit, Högvälborne Hr Grefven och Landtm,
må anmoda Hr Öfversten Baron Pecklin at återtaga ibland
oss sitt säte, det han med så mycken heder altid upfyldt.
Stockholm den 29 Augusti 1761.
Carl Johan Fahnehielm.
43
13.
Major Johan Evert von Vickens memorial om överste
Carl Fredrik Pechlin.
(Allegater I, Nr 177.)
Protokollet sid. 20, 33.
Ödmjukt memorial!
Fastän det af Lofl. Borgareståndet senast här ingifne extractum
protocolli ännu icke hos Höglofl. R. o. A. hunnit
föredragas, har jag dock genom sielfva anmälan det förstådt,
at det rörer en sak angående Hr öfversten och Riddaren
Pechlin, hvaröfver d. 24 sidstl:e blef på Riddarehuset ventilerat
och voterat.
Redan i förleden måndags föll det mig betänckeligit före,
at en sak af sådan beskaffenhet som denna och då ännu hos
R. o. A. sjelf var oafgjordt, antingen den skulle anses för
allment vårdande eller för ståndets ensak, skulle genom enskylta
memorialer blifva hos de andre respective stånden
anmäld.
I synnerhet har Hr öfversten och Riddaren Pechlin i sitt
memorial användt ali flit at göra detta ärende til ett högmål
och stor rättegångssak, ändock han hvarcken viste eller
kunde veta, om det borde eller kunde i någon laga domstol
angifvas; ty då han med sitt memorial af gick til de andre
stånden, var ännu ingen angifvare, och kunde ingen annan
vara domare än Höglofl:e R. o. A. sjelf.
Om han vid sitt memorial bifogat afskrift af Hr Öfverstelieutenanten
Boijes dictamen ad protocollum, är steget ännu
eftertänckeligare och. förtjenar efterfrågas, emedan Hr Öfverstelieutenanten
der falt icke som en angifvare eller öfverste
Pechlins vederdeloman utan såsom en ledamot af Höglofl.
R. o. A., som talar til dess protocoll, sorn ömar ordning och
påminner, hvad Riksdagsordningens 23 § emot oordning och
oskickeligt upförande inom ståndet dicterar.
Här var således intet käromål, ingen rättegång eller domsak
å färde samt fölgackteligen för Hr Öfverste Pechlin
ingen brådska at reclamera samtel:e Riksens Ständers rätt
33—482473.
\
44
visa, förrän han viste, hurudan Riddarehuset skulle anse
saken.
Hr Öfversten Pechlin har d. 7 sidstl:e Aug. uti R. o. A:s
sammankomst under en förevarande deliberation brukat sådane
utlåtelser, som af mångom strax ansågos för hårda och
oanständiga.
Hr Öfverstelieutenanten Boije vid justeringen af bem:te
dags protocoll yttrar sin mening derom conditionate, nemligen
at Öfverste Pechlin voro brottslig til det i Riksdagsordningen
utsatte vite, om hans ord och utlåtelser varit sådana,
som det för Hr Boije blifvit berättadt. R. o. A. delibererar
deröfver, igenkänner factum och bifaller Öfverstelieutenant
Boijes påminnelse genom votering, som uptager förberörde
Hr Öfverestliutenantens påminnelse och enligt Riksdagsordningens
16 § förvandlar den til ståndets enhälliga beslut.
Hade här qusestion om stämplingar emot regeringssättet,
om sådant högmål, deruti samtlre Riksens Ständer deltaga
horde at försvara riksens rätt och Ständernes frihet, så hade
vår uplyste Landtmarskalck och för lagen nitfulla Riddarehus
aldrig kunnat stadna vid den simple qusestion om säte
och stämmas förlust på Riddarehuset utan fast häldre skyndat
at utkasta en ovärdig ledamot ifrån sig, anmäla brottet
hos samtelige Riksens Ständer och med dem anstalta om
skyndesam och laglig action, dom och straff deremot; men
sorn här var intet annat corpus delicti än oanständige och
anstötelige ord, fälde i ståndets pleno, hvaröfver enligt 23 §
Riksdagsordningen hvart och ett stånd äger sjelf at pröfva
och känna efter ståndets egit godtfinnande, såsom orden i §
lyda, så har Höglofl:e R. o. A. vid detta tilfälle utöfvat en
sig tilständig rätt och disciplin, hvarutinnan de öfrige respective
stånden ej lära vilja något ingrep göra, sorn dock värckel:n
skulle skje, om de öfrige respective stånden på en eller
annan enskilt ledamots påstående ville til sig draga och til
någon domstol hänvisa ett mål, sorn inom Riddarehussahlen
är upkommit, där behörigen föredragit och enligt Riksdagsordningen
afgjordt samt således efter lag ingen annorstädes
föredragas kan, så länge R. o. A. sjelf det icke från sig gifvit.
Hade Hr Öfverste Pechlin det besinnadt, så hade han ofelbart
haft fördrag med sitt skottsmål til de andre respective
stånden, åtminstone så länge och in til dess saken varit på
Riddarehuset afgjord och han vist vetat, hvilcken han skulle
45
tiltro sig at klaga på, antingen en ledamot af ståndet, den
han vill göra til sin vederdeloman, eller hela R. o. A., sorn
denna mannens mening antagit och til sitt enhälliga beslut
förvandlat.
Gjör sig en enskylt person til appellant emot ett helt stånd,
så tyckes han vist mycket lita på sin förmåga och ser underligt
ut, hvar han skall få domare, där han må utföra sitt
vädjemål.
Imedlertid har jag oförgripel:n acktat nödigt som en oväldug
och för R. o. A. vördnadsfull riksdagsman detta i ödmjukhet
at påminna och denna min tancka hos de öfrige
respective stånden jämväl at insinuera.
Stockholm d. 31 Aug. 1761.
Joh. Evert von Vicken.
14.
G. J.1 von Essens memorial om tjänstetillsättningar.
(Allegater I, Nr 176.)
Protokollet sid. 21.
Ödmiukt memorial!
Enär man öfvervägar the åt vårt kiära fädernesland om
tienster och deras besättiande giorde lagar och författningar,
så finner man nogsamt, at de äro afmätte efter regeringzsättetz
art, efter nationens lynne samt efter hvad som tarfvas
at förena 2:ne afsikter, neml:n at skaffa riket tillgång på
redelige embetsmän och at dem rätvisel. belöna.
Huru farlige alla afvikelser äro ifrån desse rena afsikter,
röjer sig sielf, och jag kan ej längre med tystnad och utan at
giöra mine anmärkningar slikt åse.
Man har uti vårt kiära fädernesland utsedt flere liksom
såfringar at kunna vinna desse föremål och det en grad
mindre med de högre embeten, men vid de mindre är förste
1 Det har icke kunnat fastställas, om författaren till detta memorial är
kapten Georg Johan von Essen eller överste Gustaf Johan von Essen.
46
embetzmännen under drygt ansvar ålagt at utvälja den eller
de äldste såsom de förståndigaste, värdigaste och till ämbetet
tienligaste personer samt, om härvid skiedde något misstag,
updragit regeringen at sådant granska och skära; ändtel:n
till en konungz rättvisa at än vidare skärpa desse vähl genom
utnämnandet samt sidst, då undersåten ändå tror
hans rätt icke hafva kommit uti liuset, at af Riksens Ständer
såsom bäste tållkare af deras gifne lagar niuta, hvad
Ilie de tienande tillägga, uti hvilken omgång och noga omsorg
om de lijdandes rätt handgripel. framlyser i sin rätta
afvägning och ordning Rådets värdighet, konungens höghet,
Ständers lagbundne magt, utom hvilken man mitt under vår
sälla frihet skulle kunna sakna dess dyra värde och hela regeringzsättet
stöder.
Fölgderne deraf, om man går ifrån en sådan principe, kan
eij annat blifva än at hela regeringzsättet lider, riket lider
och hvar embetzman lider; ett lidande, som vist förtienar
upmärksamhet. Jag påstår, at regeringzsättet lider, ty igenom
ett annat förfarande, än 1756 års förordning medgifver,
uphörer i den delen i samma mohn både Rådets värdighet,
konungens höghet och Ständers lagbundne magt, då den ordningen
stadnar, hvarest alt detta skall synas, det ena efter
det andra.
Riket lider, ty embetzmän gå då ej trappevis, hvar efter
annan, alt som de vid tiensterne blefvit beredde och där visat
vedermälen af ärfarenhet, flit, redelighet och trohet, hvarigenom
riket får förfarne tienare, utan man hoppar ifrån den
ena tiensten till den andra i otid och således förr än man
tiensten förstår och skiöta gitter, derigenom odugelige ämbetzmän
alstras och man ordsakar sielf the klagomål, sorn
höras öfver sämre embetzmän, hvars tomhet häfver influence
i hela riket och gifver en täresot åt undersåtare till
märkeligit hinder i rikets förkofring. Rikets ungdom frågar
ej efter huru at lära det, som fordras, och huru at giöra sig
skickelige till fäderneslandets tienst, utan blott derom at lära
sig sättet at komma in uti tiensterne, dervid de endast tänka
på ytterligare framsteg, igenom hvilket alt grunden kan läggas
till en sort barbarie uti de vettenskaper, som fordras till
embetens nyttiga och värdiga skiötsel, hvilket, om det å färde
är, de måge vittna, som uti collegierne och annorstädes se,
hurudan tillgången är på dugelige ämnen.
47
Sidst lida ock embetzmännen, synnerligen de bästa och redeligaste,
när (som skiedt) hos Ständer omedelbari. sökes
tienster. Den, som ej är nog dristig at gå den vägen utan
väntar sin befordran efter rikets lagar, har då ej tillfälle at
framvisa sin rätt, utan den andra får ett godt utrymme at
utmåla sine tienster, hvarmed de lätteligen kunna, sorn skier,
då ej bägge på en gång höras, tillskynda sig förmån emot
den, som ej vet, at om hans välfärd handlas, deraf ej annat
skie kan, än trogne embetzmän bringas antingen till ledzna
och dermed förknippad vårdzlöshet, eller jagas de utur sysslorne
eller giöra de dem med suckan.
Vid alla sådane omständigheter, som röra rikets väl och
hvaraf så många medbroder skola hafva sin näring, sin lycka
och välstånd, finner jag mig, oaktadt det kan interessera
en hop af mina vänner, sorn torde söka survivancer, accorder,
recommendationer och mera dylikt, at till R. o. A. samt
sedan de öfrige respective stånden ödmiukel. framställa, om
icke dem skulle täckas at med vanlig nit sättia the om bebefordringar
utgångne förra förordningar, synnerl. den af
d. 17 Decembr. 1756, rörande ansökningar om befordran till
tienster och caracterer hos Riksens Ständer i full styrka
samt med stränghet påse de afvikelse!', sorn någon deruti
kunde intendera och till den ändan anmoda deras Talemän
at ej något sådant emottaga och föredraga, på det Ständer
ostörde af de försök, hvarmed slike tienstgirige män sig insmyga
eller hvartill de i löndom vilja bringa sine medbroder
at frågorne väcka, måge kunna om sig och riket giöra så
hällsosamme författningar, at väre hemmavarande medbroder
må få derom glada tidningar, vi med dem och de med
oss kunna väl må och den Högstas ära framlysa samt derigenom
undvikas de svåra fölgder, som det kan hafva med
sig, om den lagen råkar i dvala, hvars efterlefnad är det
enda band, som ihophåller et samhälde, gior ett folk lyckligit,
mägtigt och ärofult.
Stockholm den 29 Aug. 1761.
von Essen.
48
15.
Kapten Carl Ludvig von Böhnens memorial om tjänstetillsättningar.
(Allegater I, Nr 179.)
Protokollet sid. 21, 55, 236.
Ödmiukt memorial.
Det kan eij annat än sällsamt förekomma och i allmänhet
til en besynnerlig upmärksamhet leda hela nationen, då man
hörer talas om riksdagscabinetter så uti enskildte som publique
tidningar.
Den, sorn kiänner och förstår vår allmänneligen besvurna
rikslag och påminner sig de förbättringar denna lagen vid
sidst förvekne riksdagen 1756 genom förordningarne af d.
23 November och 17 December i thy fall undergått, lärer
svårligen kunna med thenna rikslagen förena proceduren
med de nu förevarande cabinettsbefordringar til ledige tienster
så i afseende på de sökande sorn gifvande.
Enär de exceptioner i agt tagas, som förordningen af d. 17
December 1756 tydeligen förestafvar tilkomma lagstiftande
magten men ingendera in applicatione passa sig til de sökande,
så blifver naturliga frågan, hvad skiäl som därutom
kunna föranleda til afvikande ifrån Regeringsformens tydeliga
innehåld, hvarigenom utdelningen af slike belöningar af
characterer och tienster såsom cabinetsmåhl efter vederbörandes
förslager är Kongl. Maj :ts höga konungsliga embete
förbehållen.
Finnes ingen skiälig anledning, så är thet ett otillåteligit
ingrep i konungens höga rättigheter, hvartil Ständernes fullmägtige
eij äro berättigade, emedan vi ju alle samtel. äro
lagbundne; ty uti huld- och trohetseden, som hvar ock en
embetsman och rikets betient svurit, är jemte enväldets ,afsvärjande
konungens höga rättigheter med de uttryckeliga
orden förbehåldne: Allan konungsligan rätt och välde aldeles
oförkränckt.
Synes åter någon sådan ändring i sielfva rikslagen ratione
status politici nu böra vidtagas, at de hittils förbudne
49
accorder och riksdagscabinetter hädanefter böra tillåtas, så
är ju oumgiängeligen först nödigt, at det blifver såsom lag
stadgat, faststäldt och allmänneligen kundgiordt, innan det
någon enskildt til förmohn utöfvas, på det alla de, som vid
de existerade ledigheter nu äro berättigade at söka befordran
men vid riksdagen eij kunna för sina ämbeten skull
närvara, måge i thy fall veta qvid juris et processus och icke
osäkre på den besvurne rikslagen blifva prejudicerade af
mindre förtiente yngre tienstgiörande, sorn vid riksdagen
kunna vara närvarande, hvilckas immediate ansökningar
hos Riksens Höglofl. Ständer til andras förfång på intet vis
kunna komma under namn af besynnerlige förtienster emot
riket, så vida de, som i stånden slika tilbud öfva, just derigenom
ovärdige förklarade åro uti sielfva rikslagen at bekläda
någon rikets tienst.
At mångfaldiga andra blifva prejudicerade, sorn eij få veta
af eller hafva sig bekante så hastige förändringar, kan eij
motsägas, och hvad missnöije skall det icke upväka hos
gamla och välförtiente män, enär de se yngre och långt
mindre, ja, jag vågar säija, oförtiente blifva dem föredragne?
Hvad lust, åhåga och täflan i tienstgiörandet vill det blifva
emellan gamla, ärfarne och redelige underdomare at förrätta
deras dryga och ansvariga syssla, enär de se den för penningar
genom acoord blifva deras förman uti hofrätten, som
kanske låg i vaggan, då de andre redan var i värckelig tienst
med kongl, fullmagt? Hvad vill då annat af sådant föllja än
missnöije hos tienstgiörande, föragt för ämbeten, då de blifva
beklädde med oförtiente, åtminstone oärfarne personer,
och det kallar jag dem, som blifva til öfverdomareämbeten
befordrade men ännu aldrig någon domsyssla beklädt eller
domareed aflagt.
Här klagas öfver domare och domstolar, at nu går illa till;
men hielp, Evige Gud, hvardt vill det taga vägen, om som nu
tyckes villja tilbiudas, at hvar och en, som har lust, får
blifva öfverdomare utan afseende, antingen han varit underdomare
eller eij? Jag frugtar klagomålen blifva värre, och
jag beklagar de rättsökande.
Likaså är det beskaffat med häradshöfdingesysslor. Hvad
suck och klagan hörer man icke af gamla och förtiente män,
såsom auditeurer och i synnerhet vice häradshöfdingar, med
flere, som användt deras tid at upöfva sig i domsysslor men
50
ännu eij niutit någon befordran dervid. Och deras klagan är
skiälig, då nian ser, at de blifva til häradshöfdingar befordrade,
som aldrig applicerat sig dertil eller genom laga vägar
kunnat komma på förslag dertil.
Riksens Höglofl. rättrådige och lagbundne Ständer, som
nu tilsammans äro at undersöka enl:t 13 § Riksdagsordningen,
huru rikets fundamental lagar efterlefvade blifvit,
lära nu sielfve icke kunna tåla så oförsynt lagstridige försök,
af hvem det ock vara må, obeifrade, emedan de icke
annat värcka än allmänna missnöijen och åstadkomma ouphörliga
klagomål öfver prejudicer samt allmänt föragt för
lag och laga stadgar, om de så fritt under Ständernes ögon
må passera.
At oändeliga klagomål öfver prsejudicer måste förnimmas,
är oundvikekt, ty ostridigt är det, at alla de, sorn blifva prsejudicerade
igenom de handlande, komma til Riksens Höglofl.
Ständer och bedia om rättelse. Jag frågar, om vi äro i
stånd at neka dem sådant? Åtminstone måste de hugnas med
caracter el:r antedaterad[e] fullmagter, hvarom jag åberopar
mig en helt ny förelupen händelse, och då blir landet upfyldt
med caracteriserade personer, som är stridande emot
soubordinationsförordningen och än mera förökar villervallan
vid tiensters utdelande.
Besinnar man tillika, hvad rörelse och tanckar sådane steg
nödvändigt måste upväcka hos vår nådigste Konung och hvad
anseende de i allmänhetens ögon hafva i jämnförelse med
rikslagen, så frugtar jag, at hvar ock en torde i siäl och
hierta med orolig öfvertygelse finna, at de äro af äfventyrlige
fölgder.
Min lag- och edbundne riksdagsmannarätt och min undersåteliga
pligt och skyldighet emot öfverhet så väl sorn
riket förbinda mig at härom yttra sådane tanckar, at allan
rätt må hållnan nara konungens och rikets samt at riksens
lag af trogne undersåtare eij öfverträdas må för enskildte
personers skull med allmänt missnöije, sorn förer oss genaste
vägen till inbördes oro och förderf.
Härvid bör jag eij obemeldt lemna, at jag härigenom aldeles
icke vill betaga gamla och förtienta ämbetsmän vid civilstaten,
sorn redeligen och väl tient, at med någon förmohn
träda ur tienst, då de finna sina krafter och hälsan så försvagade,
at de eij mägta med sådan färdighet förrätta sina
\
51 i
sysslor, sorn de gierna ville, utan jag önskar, at det project,
som skall vara giordt til pension för dem, må snart komnya i
dagsliuset och vinna bifall så väl för dem, sorn det redan
skiedt för militairen. Quaestio an är redan vid sidsta riksdag
afgiord, men quaestio quomodo kommer nu at regleras.
Men skulle de eij så snart kunna värkställas eller komma i
gång, at det med denna riksdagens slut kunde taga sin början,
så håller jag oförgripeligen före, at gamle och meriterade
män ändå kunde tilstädias gå utur tiensten emot någon viss
stipulerad accordsumma, alt som tiensten vore til; dock så
at det eij ankommo på den af skedstagandes egit behag, hvem
som skulle blifva efterträdare, utan enär en sådan begärte
afsked med de villkohr, borde det, likasom vid militairen
skier, sättias i gazetterne, at de, sorn ville ingå i öfverenskomelse
derom, kunde sig i rättan tid anmäla, och sedan
kommo dermed at förfaras som vid andra ordinarie vacancer,
hvarigenom konungen sin vahlrättighet och collegier deras
förslagsrättighet voro förbehållen; dock måste viss tienstetid
vara utsatt, huru länge en bör hafva tient, innan han
får genom accord träda ur tiensten.
Härvid bör jag ock til kiänna gifva, at jag detta mitt memorial
ärnar med de öfrige respective stånden communicera.
Stockholm d. 17 Augusti 1761.
Carl Ludvig von Böhnen.
16.
G. J.1 von Essens memorial om överste Carl Fredrik Pechlin.
(Allegater I, Nr 197.)
Protokollet sid. 33.
Ödmiukt memorial.
Det Vällofl. Borgareståndet, som eij någon annan del af
R. o. A:s giöromål rörande Hr Öfversten och Riddaren Frih.
Pecklin fädt, än efter det han uti sitt och några ledamöter
1 Författaren till detta memorial är densamme som till Bil. 14. Se s. 45,
not 1.
yiti deras memorialer anfördt, har behagat föreställa sig, som
hade vid det tillfället något hos R. o. A. varit före, sorn gingo
in uti ricksdagzmannarätten eller medförde sådant brått
emot den vördning Ricksens Råd böra hafva, att det til allment
straff befordras borde.
Om thens anförande, som är satt under fråga och hvad
några personer i ett stånd andraga, skulle utmärcka, hvad
ståndet giort och ther förelupit samt sätta rätta notion på
en sak, så vore pluralitetens acktning ingen och regieringzsättet
försvagades.
Frågan, som hos R. o. A. blifvit afgiord, har icke varit annan,
än om icke vid skiärskådande af Riksens Råds tillstyrckande,
då Nykiöpingz landshöfdingeembete bortgafs, Hr
Öfverste Pecklin stöört icke få personers utan hela R. o. A:s
lugn med så ovarsamme och anstötelige ord, som 13 men
isynnerhet 23 § Riksdagzordningen förbiuda, och således
ståndets öfverlägningar oskiärat, hvilcket icke kan ombytas
af de ordasätt, hvarmed någon des ledamot hans förhållan
beskrifvit. Så länge det eij kan mot Ricksdagzsordning och
policerade nationers hederliga opförande blifva alt ett, ricksdagzmannarätt
och bruket af osediga ord, häftiga utbrott och
utlåtelser, som upelda ståndet, så lider både ricksdagzmannarätten
och nationen, om de skulle hopblandas.
Om R. o. A. kan eij hysas den tanckan, att ståndet ju icke
skulle förstå vidden af det förra och vid deras öfverläggningar
känna obehageligheten af det senare. Det första fordras
icke så egenteligen här, när om ricksdagzmannarätten
ingen fråga är, och det sednare har 23 § i Riksdagzordningen
giort til hvarje stånds ensak, som det i sitt stånd öfverkommer.
Tvifvelsmål derom, att R. o. A. eij skulle vårda ricksdagzmannarätten
så högt sorn något annat stånd, rörer det ömmaste
af alt och vöre mehnligit för et stånd, som fundamentallagarna
ibland lika machtägande ansedt för det förnämsta
och hvars förfäder deras ära med lif och blod beseglat,
som ännu helt varmt rinner til samma ändamål i deras efterkommandes
ådror, att ingen dödelig macht lärer kunna
bringa dem att vika derifrån.
Begge fallen, som Borgareståndet uti det afgifne extractum
protocolli bär för sig, att komma til skiärskådande af
hvad i memorialerne anföres, nemligen att antingen Rick
-
53
sens Råd äro så angrepne, att deras vördning skall behöfva
af Ricksens Ständer gemensamt vindiceras, eller ock att sådant
en ricksdagzman ohemult är tillvitt, har det Vällofl.
Borgareståndet hämtat utan tillräckelig uplysning om åtskillige
omständigheter, som hos R. o. A. förelupit. Ingendera
har R. o. A. ännu lågt för deras ögon, och förtroendet till
några få ledamöters sägen kan eij utplåna det, sorn stånden
inbördes äro hvarannan skyldige och R. o. A. på den grund
är berättigad att af Borgareståndet fordra.
Fast ock Öfverstelieutenanten Boije (hvars tal till protocollet,
som icke utan lagbrott emot 22 § af Ricksdagzordningen
kan komma utan ståndets bifal för the öfrige ståndens
åsyn och så länge, det må komma hvarifrån det vil,
eij kan anses för authentiquet), hade angripit Hr Öfversten
Frijh. Pecklin, så stadgar 23 § i Ricksdagzordningen tydeligen,
att när den ena ricksdagzman n. b. antastar den andra
med oanständiga ord ock förklenliga åthäfvor, med mera
§ innehåller, så skal sådant straffas efter ståndets godtfinnande,
sorn der vidare säges, utan att någon lag skiuter det
till de öfrige stånden. Hvarföre och sorn alt, hvad i denna sak
sig tilldragit, och går vida längre tillbaka, än hvad den dagen
händt, rörer den rättighet, ståndet har att i lugn och en
hederlig frihet innom sig få utföra des öfverlägningar till
rikets väl och rättigheten att beifra förseelser deremot enligt
klara Riksdagzordningen hörer til det ståndet, hvars
ledamot tillvites hafva dem begådt, altså förmodar iag, det
R. o. A. tryggar sig vid åfvanskrefne lag och så litet lemnar
ifrån sig, hvad denna gången är deras ensak, sorn de någonsin
ämna ifrån de öfrige respective stånden tillvälla sig att
skiärskåda om them, som the andra stånden ifrån sig uteslutit,
thermed de uteslutne ricksdagzmannarätten förlorat,
hvilcket likväl värkeligen hände, om de öfrige stånden vid
en deputation med domsrätt ägde öfverse, hvad hos R. o. A.
förelupit, innan de Öfversten Pecklin ifrån säte och stämma
uteslöto, och theras ledamot Öfverstelieutenanten Boije ståltes
under sådan ransakning och dom samt med honom
R. o. A., sedan ståndet hans föreställning bifallit. En ohörd
sak, den der icke annat kan än ovänligen rista grundvalen
af vårt samfund. Så mycket farligare som hela ståndets rätt
derigenom kommer i våda, då likväl vårt kiära fäderneslands
tillstånd nu snarare fordrar ett annat hiertelag stån
-
54
den emellan och icke något, hvarvid både riket och regieringzsättet
kan löpa fara.
Stockholm d. 31 Augusti 1761.
von Essen.
17.
Kammarherre friherre Axel Gottlieb Reuterholms diktamen
om överste Carl Fredrik Pechlin.1
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 33.
Ad protocollum hos Höglofl. R. o. A. d. 4 Septemb. 1761.
Sedan Höglofl. R. o. A. d. 24 sistledne Augusti behörigen
ventilerat Hr Öfverstelieuten. och Ridd. Carl Gustaf Boyes
under d. 20 Aug. till protocollet yttrade mening och densamma
genom en laglig och ordentelig votering bifallit samt följackteligen
efter klara orden af Riksdagsord:s 16 § denna Hr
Boyes mening til ståndets enhälliga beslut förvandlat, kan
hos mig intet tvifvelsmåhl upkomma, det lärer ju Högl. R.
o. A. samma sitt beslut, såsom ädla riddersmän värdigt är,
bibehålla och försvara.
Huru de böra anses, som understådt sig giöra efteråt och
i otid något slags klander och åtahl på en votering, som lagligen
blifvit begynt och efter de af Högl. R. o. A. sielf faststälte
samt vid alla förra voteringar obrottsligt värkstälte reglor
uti R. o. A:s egen närvaro opåtahlt och med hela pleni samtycke
fullbordad, det hörer icke till närvarande öfverläggning
och lärer i sinom tid komma under rättvist och för
detta ädla samhälde värdigt skärskådande.
Imedlertid blir jag vid den säkra och oryggeliga öfvertygelse
och visshet, at en sådan votering, hvilken efter ofvansagde
lagsens rum är hela ståndets enhälliga beslut, kan aldrig
annorledes än genom allmänt samtycke och nemine
‘) Med påskrift: Upl. hos R och Ad. d. 4 Sept. Ånyo d 7 d:o d:o bif., att
detta mähl ansees som et R. och A. occonomicnm och kommer i ani. häraf svar
til Borg.st. att afgå.
I
Ib 5
contradicente på något sätt röx-as eller genom någor ^'ags
proposition till ändring dragas, åtminstone vid denna riksdagen,
såsom det af Hr Grefven och Landtm, sielf icke
längesedan på ett moget och värdigt sätt blef förestält och
af hela Riddarehuset erkiändt, när ny qusestion ville moveras
om et rådsförslag, häröfver sig Högl. R. o. A. en gång
genom votering utlåtit. Hvar rättskaffens riddersman lärer
ock sielf nogsamt finna och på det ömaste behierta, huru
förldenligit för riddersmanna heder, äfventyrligit för friheten
och regeringssättet och i alla framtider både nesligit och
förderfveligit det vara skulle, om vi genom någor slags considerationer
låta beveka oss at antaga efterklander på våra
voteringar, sedan de i vårt pleno under alla vederbörandes
tilsyn och närvaro en gång oklandrat blifvit til slut bragde.
Ett enda sådant efterdöme vore nog at framgent giöra alla
våra öfverläggningar och voteringar om intet, den ena efter
den andra och den ena genom den andra. Högloflige R. o. A:s
ömhet och vår värda Landtm:s mogna omtanka och nijt om
allmänt väl och egen heder gior mig alldeles trygg mot ali
fruktan för sådan olyckshändelse.
Enär fördenskuld, gunstige Herrar, Öfverstelieutenanten
Boyes den 20 Aug. här til protocolls dicterade mening är
d. 24 i samma månad vorden R. o. A:s enhälliga beslut eller
åtminstone efter vår fundamentale lag icke kan eller får
annorledes anses än för R. o. A:s enhälliga beslut, så följer
af sig sielft ovedersäijeligen, det kan Högl. R. o. A., utan at
sielf träda samma sitt beslut, sin egen heder och sina egna
rättigheter för nära, ingalunda ingå uti de propositioner och
slut, som det Välloflige Borgareståndets nu förevarande extr.
protocolli af d. 29 Aug. innehåller.
I anledning af Hr Öfversten och Riddaren Pechlins samt
någre andras enskylte memorialer har det Vällofl. Borgareståndet
om den saken fattat en hel annan tanka än Högl. R.
o. A. Den anses af Vällofl. Borgareståndet såsom ett käremåhl
af Hr Öfverstelieutenant Boye emot Hr Öfverste Pechlin uti
höga och den allmänna säkerheten, regeringssättet och riksdagsmannarätten
rörande måhl. På samma sätt sökte väl Hr
Öfversten och Riddaren Pechlin sielf och med honom flere
af Riddarehusets hrr ledamöter under ventilationen d. 24
Aug. saken här at föreställa; men at Högloft. R. o. A. den
annorledes ansedt, visa så väl vårt protocoll och alla discour
-
seme som Hr Grefvens och Landtm :s i anledning däraf giordei
proposition och R. o. A:s därpå fattade beslut. Hade Hr
Ötverstelieutenanten och Riddaren Royes til protocolls dicterade
mening varit en or[dentelig] och formelig åklagan emot
Hr Öfversten och Riddaren Pechlin, så hade R. o. A:s rättvisa
och ädelmod aldrig annars medgifva kunnat än at ju
sielfmant och utan någon annans påminnelse och påyrkande
befrämja parterne til en sådan domstohl, där deras sak
kunde uptagas och afdömas, och ingalunda, som nu skedde,
utan vidare formalitet giordt ett med Hr Boyes mening. Hade
Hr Öfver stelieutenant Boye directe tillvijtat Hr Öfverste
Pechlin några stämplingar eller entrepriser emot den allmänna
säkerheten eller regringssättet, så kunde det aldrig
ske utan erbiudande at lagligen bevisa sin tahlan och af honom
till et sådant högmåhlsbrott aldrig lämpas och andragas
den § af Riksdagsordningen, som förbiuder och med et
oeconomiskt men eij publiqt straff belägger de förbrytelser,
sorn inom ståndens sammankomster af någon riksdagsman
kunna begås medelst oskickelige och förgripelige utlåtelser.
Icke heller hade då vår uplysta Landtm, nånsin giordt eller
ett rättvist och nijtfult Riddarehus godkänt den blotta proposition
om bifall eller afslag på Hr Boyes dictamen utan
visserligen sielf besinnat, at et sådant högmåhl borde ransakas
och dömas efter lag uti en lagligen constituerad och
conditionerad domstohl. Men nu, efter Höglofl. R. o. A. ansåg
Hr Boye icke såsom en anklagande part utan sorn en röstande
ledamot, sorn gior påminnelse till protocollet, därutinnan
han icke säger, det Hr öfverste Pechlin sig så och så
förbrutit, utan hemställer til R. o. A., om det månne vara
sannt, som vill förljudas, at Hr öfverste Pechlin uti oanständiga
och förklenliga ord utbrustit; andrager därvid at
sådant icke allenast strider emot vår Riksdagsordning, som
är en fundamentallag, utan ock om det blir onäpst leder til
förackt för regeringssättet och frihetens kränkande genom
olagligit missbruk, hvarföre Hr Boye til sådant factum applicerar
det lagsens rum, som han för sin dehl finner däremot
svarande, nemligen Riksd.ord:s 23 §. Efter Höglofl. R. o. A.
af denna Hr Boyes erhindran drog sig väl til minnes Hr
Öfversten och Riddaren Pechlins förbrytelse såsom då icke
längesedan uti R. o. A:s närvaro begången och af åtskilliga
ståndets ledamöter strax anmärkt. Efter R. o. A. kände sam
-
57
ma förbrytelse icke af något bevisat elakt upsåt vara begången
utan inom Riddarehuset uti oförsigtig och oanständig
ifver, som väl borde näpsas enligit Riksdagsordningen
men eij till en så svår, på lif, ähra och gods rörande action
och rättegång öfverlämnäs. Efter R. o. A:s ädelmod altid
väljer lindrigaste vägar, när eij högsta nöd äskar stränga
rättvisan. Efter R. o. A. hade klara lagen för sig, sorn tillägger
hvart och ett stånd enskilt rättighet at känna och döma
öfver förbrytelser af sådan beskaffenhet sorn denna. Så pröfvade
Höglofl. R. o. A. skähligt at bruka sin i lag grundade
egna discipline och uptaga Hr öfverstelieutenant Boyes yttrade
mening till sitt enhälliga beslut.
Häraf måste ju vara tydeligt, mine Herrar, om denna Hr
Boyes mening numera kan kallas ett angifvande eller sättas
under någon domstohls skärskådan? R. o. A:s beslut innefattar
uti sig Hr Boyes mening. Om saken nånsin varit hans
eller af någon kunde med skähl anses för Hr Boyes sak emot
Hr Pechlin, så länge deliberationen varade på Riddarehuset,
så kan väl numera ingen misstaga sig därpå, sedan vårt beslut
giordt detta måhlet til hela Riddarehusets sak.
Hade Hr Öfversten och Riddaren Pechlin sig sådant förestält,
så hade han tillika med de herrar och män, som med
memorialer sökt de öfrige respective stånden, medan ännu
måhlet låg på vigtskåhlen i Riddarehuset, visserliga haft
fördrag at reclamera riksdagsmannarätt hos de andra stånden.
Riksdagsmannarätt är helig, mine Herrar, en ögnasten för
vår frihet; men när en riksdagsman den missbrukar på sätt,
som Riksdagsordningens 23 § förmähler och Hr Pechlin hos
oss giordt, så tillägger klara lagen hvart och et stånd enskilt
rätt öfver sina ledamöter och öpnar för de andra stånden
ingen tillgång at öfver sådant et stånds beslut ransaka
och döma.
Ho kan, mine Herrar, vara domare i sådant måhl, eller
hvem kan väl Högh Ridderskapet comparera före at försvara
sin mening.
Det är visserliga icke det Lofliga Borgareståndets ackt
och tanka; men efter Hr Boyes dictamen ad protocollum
är vordet et Riddarehusets beslut, så kan ju aldrig Hr Boye
därföre sättas til gensvar för någon domstohl, med mindre
samma domstohl tillika skärskådar R. o. A:s förordnande.
När Hr Boye blir angifvare, så är hela R. o. A. tillika angif
-
58
vare, sorn sig med hans mening förenat. När honom pålägges
processualiter bevisa, hvad han i riddarhusprotocollet påmint,
så får han ingen annorstädes bevis än utur riddarehushandlingarne,
hvilka enligit våra grundlagar eij få extraderas.
Så får han inga andra vitnen än hela R. o. A. Hurudan
process kan denne blifva?
Domstohlen skulle väl bestå af 4 Riksens Ständer. R. o. A:s
ledamöter måste således vara däribland. Dessa måste nödvändigt
efter Riksdagsordningens 16 § erkiänna och följa
sitt stånds enhälliga beslut. De hafva altså redan dömt, förän
de träda i domstolen, och följackteligen som samvetsgranne
domare måste de jäfva sig sielfve.
Jag törs och jag bör intet, mine gunstiga Herrar, missbruka
Eder ädla tid och tåhlamod med de flere orimeligheters
och skadeliga påfölgders andragande, sorn däraf flyta skulle,
om nu någon slags ransakning eller undersökning skulle
anställas öfver ett måhl, sorn redan hos R. o. A. är skärskådat,
känt och dömt med full domrättighet och efter lag,
öfver Hr Boyes mening, som R. o. A. bifallit och därmed giordt
til hela ståndets mening. Sådant lär för Edra uplysta ögon,
mina Herrar, vara och blifva en pur oföränderlig omöijelighet.
Det Högvörd. Prästeståndet har redan gifvit oss sin därom
ägande öfvertygelse tillkänna, och af det Ährbara Bondeståndet
vänta vi med skähl en lika acktning' för Högl. R. o. A.
Hvarföre jag icke heller tviflar, det lärer ju Vällofl. Borgareståndet,
som härtils eij känt saken annorledes än genom
några enskylta memorialers föredragande och därpå giordt
conclusioner och argumentationer, som i sig sielf voro aldehles
goda och fullkomliga, om saken förhölle sig så, som
den anförd blifvit. Det lärer nu, säger jag, Vällofl. Borgareståndet
villigt och vänligen annamma Högl. R. o. A:s egen
uplysning därom.
Min oförgripeliga tillstyrkan är fördenskuld, det täcktes
Höglofl. R. o. A. genom utdrag af sitt protocoll de respective
stånden til känna gifva, huruledes R. o. A., altid drefven af
en oföränderlig nijt för lag, frihet och ordning, altid ömande
om Riksens Ständers rätt och hvar riksdagsmans lagliga
röstfrihet, har i anledning af Riksdagsordningens 23 § hos
sig öfvervägat den sak, som af Hr Öfverste Pechlin och någre
andre väre hrr ledamöter hos de öfrige respective stånden
59
blifvit anmähld, funnit henne af den beskaffenhet, at den
härrörde af oförsiktiga och otienliga utlåtelser samt därföre
enligit Riksdagsordningens förberörde § blifvit i ståndet behörigen
ansedd och näpst; men likväl nu mera, sedan laga
räfst och näpst inom ståndet ågångit, eij kunde medföra
något, som rörde friheten, regeringssättet eller Ständernes
samfälte rättigheter. Hvarföre R. o. A. försäkrar de öfrige
respective stånden, at de öfver detta ärende kunna vara utan
all oro och bekymmersamhet samt sig därpå tryggeligen förlåta,
at så ofta något existera skulle, det Gud nådeligen afvände,
där lagens helgd och Ständernes rätt kunde på det aldraminsta
äfventyras, lärer R. o. A. ifras och skynda at giöra
ett med de öfrige respective stånden och sielf gå främst uti
alla de mått och författningar, som til dess försvar och förfäcktande
betarfvas kunna.
Genom et sådant eller dylikt svar är jag försäkrad, det
skal denna sak, som nu i flera dagar våra riksdagsrådplägningar
sysselsatt, så mycken oro och sinnesrörelse förorsakadt,
ofehlbart, rättvisligen och på det för R. o. A. värdigaste
sätt vara afgiord och stillad, så at de allmänt vårdande ärender
i lugn och stillhet få sitt obehindrade lopp.
Hr Öfverste Pechlin sielf skulle visserligen anse det som
en svår och otilbörlig insimulation, om någon trodde hans
upsåt vara at blifva part eller åklagare mot Högh R. o. A.
eller villja draga för de andre respective ståndens domstohl
det stånd, hvaraf han har den ähran at vara en ledamot,
fast nu på någon tid removerad. Mot hans vilja synes han
dock värkeligen falla i en sådan svår inconvenient, om han
nödgas mot Hr Boye någon slags action eller endast ransakning
och undersökning soutenera, emedan, som ofta redan
anmärkt är, Högh R. o. A. sielf vidkändt Hr Pechlins brott
och förent sig med Hr Boyes därom yttrade mening. Det
vore efter min oförgripeliga tanka ganska hårdt at pålägga
Hr Öfversten en sådan process. Sedan saken inom Riddarehuset
är sorn et oeconomicum afgiordt, är han säker, at den
aldrig af någon annan magt kan vidröras, i någon annan
domstohl uptagas och komma honom til last, utan fast
mer han äger hopp at genom tiden och sitt goda upförande
återvinna ståndets ynnest och förtroende; men blir honom
pålagdt at giöra sig lagligen fri från en förbrytelse, därtil
han redan med 397 röster är skyldig förklarad och af et
34—48i473.
60
helt stånd sakfällt, så behöfver han visst mera styrka än
efter mitt begrep någon privatperson i et fritt regeringssätt
bör äga.
Lag är ett oryggeligit värn, mine Herrar. Det är sorn en
fri svensk min trygghet och min glädje. Den tillägger riksdagsmän
at fritt tahla på alla de giöremåhl, af hvem de ock
vara må, antingen Hrr Riksens Råd eller andre embetsmän,
sorn strida mot riksens beskrefne lag och stadgar. Bort det
at någon embetes myndighet i Svea rike blefvo så hög, at den
skulle frälsa lagbrytare för den redofordrande magtens åtahl.
Hvar riksdagsman å sin ort är eij allenast berättigad utan
förplicktad at efter lag och bästa begrep därpå åtahl gior a.
Skulle en nitisk och redelig riksdagsman därföre giöras til
sakägande part, blottställas till rättegångar eller förföljelser,
så vore det snart giordt at sättja en tyrannisk magt uti
några få egennyttiga och våldsamma händer. Men Högh
R. o. A. ser sielf, at sådan omtanka eij passar til närvarande
ämne. Lagen äskar af riksdagsman, at han sitt tahl beskedeligen
föra skal. Här är mot Öfverste Pechlin påmint, at han
satt den skyldigheten å sido. R. o. A. har det hördt och sedt
och vidgådt, at Hr Pechlin trädt utom den heliga lagens
obrotsliga gränsor och följackteligen då utur dess heliga värn
och hägn. Han finner sig då blott stäld för en annan lika
helig lag, nemi. Riksdagsordningens 23 §, som stadgar vijte
för ett sådant missbruk af riksdagsmannarätten. Detta vijte
har således drabbat Hr Pechlin, och det kan aldrig afskräma
någon rättsint riksdagsman at säga sin mening oförskräckt
och med beskedelighet men väl tiena til vahrning för
en häftig och obetänksam ifver samt påminnelse at vahrsamt
och vördsamt tahla inför et vördnadsvärdt Riddarehus.
Om Hr öfverste Pechlin häröfver ville klaga eller rättegång
begynna, månne han icke begingo en ny förbrytelse?
Det kan aldrig vara hans tanka. Ja, bort det, mine Herrar, at
någon riksdagsman ibland oss skulle hinna förvärfva så
öfverster myndighet, så fahrligit medhåll, at lian kunde tilltro
sig fritt få lemna sin tunga et obundit lopp i våra rådplägningar,
förolämpa medbroder och öfverskrida anständighetens
och beskedlighetens gränsor, men lika fullt, när en
oväldug riksdagsman gior däremot påminnelse, innom sitt
stånd och enligit lag strax vilja upröra alt mot densamma
och äska straff och dom på den, som brukat men eij miss
-
61
brukat sin riksdagsmannarätt, eij öfverskridit lag och ordning
utan påmint dess bibehållande.
Den riksdagsman, som sin personelle rätt således utvidga
ville på medbröders bekostnad, vöre visst en frucktansvärd
och skadelig ledamot, af hvad stånd han ock vore, och
det ju desto mer, om han emot hela sitt stånd ville yrka sin
förmenta rätt och på dess förklening sitt enskylta anseende
och authoritet upbygga.
Ett sådant omdöme vill Hr Öfverste Pechlin hos samtid
och framtid icke förtiena, det förklarar oclc hans memorial,
och står med skiähl af honom at förmodas, det han hällre
sig med allting åtnöija lärer, än för sin skuld vilja se Högh
R. o. A. inom sig uti långa disputer och misshälligheter fördiupat
eller hos de andra stånden och hela publiqven dess
acktning, heder och anseende lida den ringaste förminskning.
Axel Gottl. Reuterholm.
18.
Ryttmästare John Jennings diktamen om överste
Carl Fredrik Pechlin.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 46.
Dictamen ad protocollum.
Sedan Högl. R. o. A. förleden fredagz voterade öfver propositionen
uti den saken, då förehades, och genom pluraliteten
blifvit faststält, att samma proposition kommer att inrättas
i anledning af Frih. Axel Reuterholms dictamen, så lärer
Högl. R. o. A. följakteligen nu i dag skrida till denna sakens
vidare afgörande. Och lära således ventilationerne däröfver
komma att reassumeras just där de sist slutades; nemligen
om detta målet är som en ståndets ensak och dess oeconomicum
att anse, eller om det tvärt om är en allmän sak, sorn
efter allmän lag och på ett ordenteligit sätt bör utredas.
62
Utom de discourser, som härutinnan mot och med redan förelupit,
så gifver ofvannämnde Baron Reuterholms dictamen
till denna frågan en tydelig anledning.
Summariska innehållet däraf, så mycket jag fatta kunnat,
består däri, att sedan Öfverstelieutenanten och Riddaren
Carl G. Boije genom ett ingifvit dictamen yttrat sin mening
om Öfversten Baron Pechlins förhållande, har R. o. A. af
samma dictamen tagit sig anledning att denna saken cognoscera
samt efter en föregången votering gillat Hr Boijes
tanka härom och gjordt den till sin samt Öfversten Pechlin
ifrån Riddarhuset excluderat. Härutinnan skall R. o. A. brukat
sin i lagen grundade egna disciplin och utöfvat den rätt,
sorn 23 § Riksdagsordningen hvart och ett stånd tillägger;
hvarföre ej eller denna saken vidare skall kunna påtalas
utan att Riddarhusets votering kränkes; och aldraminst
skall något annat stånd sig uti detta R. o. A:s oeconomicum
kunna inblanda. I anledning af hvilket alt ett emot dessa
idéer svarande extractum protocolli till de andre stånden
projecteras.
Af alt detta yppas således den hufvudfrågan, sorn jag redan
nämdt, nemi. om Hr Öfverstelieutenanten Boijes angifvande
emot Öfversten Pechlin i ali sin vidd och till hela
dess innehåll är som ett stånds oeconomicum att anse och
om R. o. A:s votering därtill kan detsamma förvandla?
Uti denna frågan är redan mycket tält och svarat, men jag
utber mig ändock för sakens vigt och den magt, därpå ligger,
att ännu få göra däröfver några kårta reflexioner.
Jag ser för min del intet, att denna saken kan reducera sig
till mer än 2:ne alternativer.
Antingen har R. o. A. gillat hela Hr Boijes angifvande emot
Pechlin i ali sin vidd och till hela sitt innehåll, eller har
samma Hr Boijes dictamen tjänt R. o. A. endast som en
tillfällig anledning till sitt förfarande emot Pechlin, så att
R. o. A. utan att binda sig vid den rubriqve, som Hr Boije
därå satt, därigenom blott blifvit väckt till ihogkomst af
Pechlins ord och upförande vid flere tillfällen samt däröfver
visat sin resentiment, på sätt som skedt.
Uti det första alternativet har man svårt att finna sig, eller
lärer det vara möjeligit att tro, det ett sådant beslut kan
falla på ett så rättvist, så uplyst och så oveldugt stånd som
R. o. A. Den i detta målet brukade processen skulle vara alt
-
63
för summarisk. Allmänna och enskilta säkerheten skulle
därigenom få alt för svåra anstöter, och påfölgderna skulle
bli för bistra till att kunna imaginera sig sådant.
Ty man må tyda Hr Boijes angifvelse huru man vill, och
man må beledsaga den med huru många conditioner och så
kallade om, sorn man behagar, så står det dock fast, att han
angripit Pechlin såsom en förbrytare emot grundlagen, regeringssättets
föraktare och den allmänna frihetens kränkare,
medelst det han skymfeligen tält emot Riksens Råd.
Går man nu in i den idéen, sorn påstås vill, at R. o. A.
adopterat alla dessa tankar för sine, så följer däraf den ofelbara
conclusionen, att Pechlin utan föregången ransakning
och utan vidare process och ordning än den, en votering åtföljer,
blifvit af ett helt stånd såsom en förrädare rubricerad.
Denna suppositionen är väl svår och med den aktning incompatibel,
sorn man är R. o. A. skyldig; men för en moment
allena kan man anta den. Och däraf följer den argumentation,
att så snart en medlem i ett stånd blifvit af
samma sitt stånd på sådant sätt rubricerad och ansedd, så
lyder han under den allmänna lagen; då är säte och stämmas
förlust intet straff; då är hans egit stånd ej allena utan
alla stånden gemensamt dess domare.
Monne någon votering kan kullstöta en sådan, på sundt
förnuft och ali beskrefven lag sig stödjande conclusion? Jag
kan ej annat än säja nej därtill; och alt hvad i sådant fall
en votering kan medföra består endast däri, att ståndets pluralitet
rubricerat factum; men hela den öfriga processen
och lagskipningen måste nödvändigt bli ordentelig, lagen enlig
och criminel.
Går man nu härifrån till det andra i början framstälte alternativet,
nemi. att Hr Boijes ingifne dictamen ej varit
grunden utan allenast en tillällig anledning till R. o. A:s
votering öfver Pechlin, hvilket att det så i sanning är, sjelfva
beslutet mer än tydeligen utvisar, så deciderar detta ingenting
uti qiuestionen emellan Hrr Boije och Pechlin.
Grunden till den sednares utvotering ligger då i R. o. A:s
egit välbehag men ej uti Hr Boijes angifvande. Ridder skåpet
har då ansedt Pechlin såsom den sig ovarsamt upfördt men
ej såsom den, där föraktat grundlagarna och kränkt friheten.
Hr Boije blir då ensamt och allena den, som Pechlin sålunda
tilltalt och honom offenteligen inför hela verlden angifvit.
04
Denna angifvelsen är då på intet sätt under R. o. A:s votering
inbegrepen; den är i denna stund oafgjord; den är af
den egenskap, att hon måste afgöras, om lag, ordning och
all rättvisa intet skall förqväfjas; och som den uti alla dessa
på det ömaste sätt i verlden influerar, så kan den så platt
omöjeligen komma under namn af ett stånds oeconomicum,
som det är en ren ogörlighet, att någon enda del af den allmänna
lagskipningen kan därunder begripas.
Desse eoconomica äro ej vidsträktare, än att hvar man vet,
hvari de bestå: att välja sig taleman, att antaga sine ledamöter
efter fullmakter och bepröfva dem, att besätta deputationerne
med samma ledamöter, med mera sådant, som lagen
alt omständeligen och expresse utstakar; det är hvart
och ett stånds ensak och oeconomicum.
Men att stifta och skipa lag eller gå in i någon gren däraf,
det är så vida skildt därifrån som ljuset ifrån mörkret.
Vill hvart och ett stånd under namn af oeconomicum dra
till sig detta, om det ej vore mer än lagskipningen öfver sine
egne ledamöter och at döma öfver deras brott, så oeconomicerar
man så med friheten, säkerheten och riksdagsmannarätten,
att alla dessa dyrbara håfvor inte länge räcka till.
Den enda casus, då lagen lemnar åt ståndet någon sort
domrätt öfver dess ledamöter, är vid timande förbrytelser
medelst ord och åthäfvor ledamöterne sjelfve emellan.
Denne casus är specialissimus och kan med lagens bestånd
aldrig vidare extenderas, än den i bokstafven lyder. Den ofta
åberopade 23 § i Riksdagsordningen utviser sådant mer än
tydeligen; ty när samma § först utstakat processen uti sådana
fall, som hörröra af oanständiga ord och åthävor, så
följer därpå de orden: men öfverfaller den ene den andre
med hugg och slag etc., håfve förverkat lifvet.
Monne nu någon kan ges, sorn af det, hvad § i början stadgat,
kan göra den slutsats, att denna sednare delen äfven är
ett ståndets oeconomicum och att hvart stånd för sig skulle
kunna döma sine ledamöter till döden och oeoonomicera med
deras hufvuden?
Så omöjeligit sorn detta är i händelse af timande verkeligit
öfverf allande och slagsmål, så omöjeligit är och blir det
i den casu, då den ena ledamoten ordenteligen anger den
andra för sådana brott, som å lif, heder och ära gå.
Detta alt menar jag vara utan all gensäjelse. Jag tror mig
65
äfven i det föregående ha bevist, att alla dessa klara sanningar
kunna säj as utan att i minsta måtto röra R. o. A:s
votering; och att på hvad sida man vänder denna saken, så
bör Hr Boijes angifvande skärskådas utan afseende på samma
votering. Och häraf sluter jag till det ödmjuka tillstyrkande,
att den delen iaf saken, som rörer tvänne personer
enskilt, nemi. Öfverstelieutenanten Boije och Öfversten Pechlin,
må till den redan förordnade Mindre Serskilta Deputationen
remitteras att häröfver med sitt betänkande till
Riksens Ständer inkomma.
Stockholm d. 7 Sept:r 1761.
John Jennings.
19.
Landshövding friherre Johan Funcks memorial om tjänstetillsättningar.
(Allegater I, Nr 199.)
Protokollet sid. 55.
Ödmjukt memorial.
Huru med tjensters och ämbetens tilsättjandc i riket bör
tillgå, therom äro 20, 40 och 41 §§ i Regeringzformen och 9 §
i Konungaförsäkran samt kongl, förordningarne af d. 27 Feb.
och 9 Maji 1739 så mycket mera tydelige, sorn Riksens Höglofl.
Ständer them genom thet så kallade tjenstebetänkandet
af d. 23 Novembris samt underdånigt bref af d. 21 Octobris
1756 förklarat.
En annan emot regeringzlagarne hervid nu antagen ordning
med tjensters, characterers, accorders och survivancers
förgifvande strider 1 :mo emot alla ämbetsmäns, herredagzmäns
och undersåtares ed, hvarmedelst är förpliktadt att
styrka med granlaga ömhet all konungslig rätt, som 8 § i
Regeringzf ormen biuder, 2:do emot alla undersåtares rättighet
att få efter stadgad ordning och förslag söka på högvederbörlig
ort sin befordran, 3:tio emot säkerheten att kunna
66
ställa then till ansvar, som kunnat göra någrom förfång,
5:to(!) emot billigheten att tjenster bortgifvas, innan then
mera berättigad kan sig sådant föreställa eller innan han
blifver hörd, och 6:to emot rikets gagn, emedan en sådan
ordning föder misstroende emot styrslosättet, som synes båda
ett större ont, samt riksdagars otilbörliga förändring ifrån
the ärender, som egenteligen lyda til Riksens Ständers åtgierd.
Och som the härutinnan stadgade lagar äro tillräckelige,
allenast utvägar och sätt vidtagas, att the blifva efterlefvade;
altså och på thet the undantagningar, som på Riksens
Ständers underdåniga förestälning i k. förordningen d.
17 Dec. 1756 giord blifvit, icke måge gifva anledning til regeringzlagarnes
öfverträdande; ty underställer jag Höglofl.
R. o. A. vyrdsammast, om icke thet voro rådeligit att vid
straff till angifvaren af ettusende daler silf:mt, som kongl,
förordningen af d. 20 Sept. 1723, § 1, utsätter, förbiuda hvar
och ett stånds taleman, secreterare och ledamot att hädanefter
uptaga, föredraga eller munteligen befordra någon ansökning
om tjenst, character, accord, pension eller survivance,
med mindre then icke blifvit förvist af höga öfverheten eller
lagligen efter Riksdagsordningen och Urskillningzdeputationens
instruction kommer utarbetad ifrån någon deputation;
hvarjemte angelägit är, att betjänte vid Riksens Ständers
inrättningar, hvilka äro rikets betjänte äfven så väl som
andre, tillägges genom Secrete Deputations förslag af Riksens
Ständer en viss ordning eller tour, hvarefter the tillständigt
kunna söka förslag och tjenst med the öfrige rikets tjenstgörande,
samt att ingen för besynnerliga tjenster emot riket må
af Riksens Ständer belönas, innan thesamma blifvit i någon
deputation skiärskådade, utredde och för Riksens Ständer
å daga lagde. Hvilket alt Riksens Högloflige Ständers ompröfvande
ödmjukast och välment underställes. Stockholm
d. 5 Septembris 1761.
Johan Funck.
67
20.
Riksrådet friherre Nils Palmstiernas svar angående återin
träde
i rådet.
(Bil. till konceptprotokollet.)
Protokollet sid. 56.
Högvälborne, Vählborne, Högvördige, Ährevördige och Höglärde,
Högädle och Högachtade samt Hedervärde
Herrar och Männ!
At Ricksens Högl. Ständer uti skrifvelse af den 8:de sisth
Augusti behagat emot mig förklara deras fulla förtroende
samt till ytterligare vedermähle af deras tacknämlighet enhälligt
anmoda mig at vid först infallande ledighet i Rådcammaren
tilträda min rådzstohl m. m., fordrar å min sida
den skyldigaste erkientzla ock hörsammaste tacksägelse.
Gud är mit vitne, at mit upsåt aldrig varit at misshaga
eller förtörna Ricksens Högl. Ständer utan tvärtom at med
yttersta krafter gå Hanss Kongl. Maij :t med mina underdåniga
rådslag tilhanda efter det begrep ock den öfvertygelse,
iag om Sverjes lag ock Ricksens Högl. Ständers yttrade vilja
samt om riketz sanskyldiga bästa äga kunnat.
Jag hade således aldrig tänckt, mindre förmodat at någonsin
ådraga mig Ricksens Högl. Ständers misnöije ock förlust
af deras oskatbara förtroende då just, när jag som mäst förmodat
med mine underdånige råd hafva inträffat med Ricksens
Högl. Ständers föreskrift ock Sverjes lag.
Det är mig fördenskuld baertel :n trösteligit ock kiärt, at
Ricksens Högl. Ständer igenom detta deras gunstiga bref
täckts återlembna mig det förtroende, sorn jag för den högste
timmelige förmohn, en frij svänsk man äga kan, altid
räcknar.
Min nijt och kiärleck för det kära fäderneslandetz tienst
har aldrig uphördt; den är ännu ock blifver til dödzstunden
lika brinnande uti mig ock jag lika redebogen som
förr at upoffra lifvet, om jag trodde dermed kunna befordra
riketz heder, upkomst, förkofvran ock sanskyldiga nytta
samt upräthålla mina käre medborgares frij- ock rättighe
-
68
ter; men jag nödgas inför Ricksens Högt. Ständer med den
aldre vördsammaste uprichtighet tilstå, at jag saknar nu
mehra hooss mig den kraft ock styrka, som til rådszembetet
ock des utöfvande efter plicht ock skyldighet äskas ock
tarfvas. Jag har intet förtroende til mig sielf, til mit goda
upsåt, til mit rena samvete ock til min fulkomligaste öfvertygelse
ock aldraminst til mit inskränckta begrep. Jag torde,
då jag tänker giöra sorn aldra bäst efter mit begrep ock min
dyra rådzed, icke dess mindre giöra som värst. Mina rådslag
blefvo deraf vacklande, då de borde vara sorn stadigast;
tiden förhalades ock riketz vähl förlorades. Jag skulle altid
fruchta för det tilkommande, då jag påminte mig det framfarne.
Vestigia terrent. Sådan är i sanning ock inför den
lefvande Guden min nuvarande belägenhet. Jag har snart
hunnit til 65 åhrs ålder ock har tient nästan i 46 åhr. Jag
har under hela min förra tienstetid uti de lägre som högre
embeten, Gudi lof, aldrig förtient ock aldrig fådt tiltahl eller
straff, ty jag har altid söckt at redeligen upfylla mine skyldigheter
emot riket, öfverheten ock hvar man. En återstår,
den jag tyvärr sorn oftast hittils försummat emot den nådige
Guden, som förlähnt mig så mycket godt, ock jag ej nogsamt
derföre tackat. Det är nu tid at fulgiöra den ock at
dertil samt til mine käre barns upfostran använda den kortare
eller längre tijd, sorn den nådige Guden täckes låta mig
lefva. Mina förböner för riketz vähl ock för den ädla friheten
skola aldrig återvända; ock uti mina barn skall jag
biuda till at inplanta en christelig gudzfruchtan, en reen
ock på lag grundad kärlek för fäderneslandet, en fulkomlig
underdånig ock undersåtelig vördnad för öfverheten, en oryggelig
ståndachtighet för vår lagbundne frihet ock en redelig
samt uprichtig vandel med alla sine medborgare. Jag hoppas
således att äntå ej blifva en onyttig lem i samhället, ehuru
jag nu finner mig mindre skickelig at åtlyda Ricksens
Högl. Ständers gunstiga anmodan at åter taga mit inträde i
Rådet. At jag här efter mina hiertans tankar anfördt de
skiähl, som derifrån afhålla mig, ber jag ej må af någon illa
uttydas. Jag har härutinnan som i alt mit öfrige väsende
heldre velat med Ricksens Högl. Ständers gunstiga tilstädelse
vara uprichtig än at med blott anförde, föregifne skähl
af ålder ock skröplighet undanbedja mig den tilbudne ähran.
Jag skall icke des mindre uti beständigt minne vörda Rick
-
69
sens Högl. Ständers mig härutinnan beviste gunst ock ynnest
samt til dödzstunden framhärda
Ricksens Högl. Ständers
hörsamste tienare
Nils Palmstierna.
21.
Riksrådet friherre Carl Fredrik Schef fers svar angående
återihträde i rådet.
(Bil. till koncept protokollet.)
Protokollet sid. 57.
Hörsamst memorial.
Jag har med vördsamaste erkiänsla emottagit Riksens
Högl. Ständers gunstige skrifvelse af d. 8 i denne månad.
Jag tror med en rätskaffens borgerlig pligt mindre instämmande
vara att följa sin enskylte höij else eller rådföra
sitt egit omdöme om förmån och sällhet, då frågan är om
fäderneslandets tienst och då man dertill kallas af dem, som
högsta rätten äga att döma om dess välfärd och bestånd.
Min skyldighet fordrar fördenskul nu att å sido sättia alla
de betänkeligheter, som erfarenhet och en derpå grundad insigt
i framtiden kunde hos mig upväcka, och endast åtlyda
Riksens Högl. Ständers vilja och beslut, dem jag mig stedze
med ett fullkomligit glömmande af mig sielf underkastat
och i all min tid underkasta skall.
För öfrigit hoppas jag, att mine gierningar och mitt upförande
bättre än mine ord skola öfvertyga Riksens Högl.
Ständer om min nit för det allmänna bästa, hvarigenom jag
vet mig säkrast kunna vinna och bibehålla deras gunst och
deras förtroende. Stockholm d. 15 Aug. 1761.
Cart Fr. Scheffer.
70
22.
Riksrådet greve Carl Gustaf Tessins svar på Ständernas anhållan
om hans kvarstannande vid rådsämbetet.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 79.
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalck så och Högvyrdigste,
Edle och Hedervärde samtelige Rikssens
Höglofl:e Ständers Hrr Talemänn!
Med hörsam odödelig vördnad erkänner jag Rikssens Högloft.
:e Ständers gunst och förtroende. De upvärma mina
kalla ålderdomsdagar; kunde de så vist mig mina unga åhr,
min fordna belägenhet och mina tågande sinnets krafter
återbära, som de min nit uplifva, så skulle jag villigt och
giärna återträda till ett embete, hvars tyngd jag för intet
räknar, när Rikssens Ständers befallning och dermed förknippade
afsigt på konungens och fäderneslandets tjenst
mig kalla.
Men mina omständigheter ännu mera änn min ålder biuda
mig att beställa om mit hus. Långt ifrån att söka min
beqvämlighet, så väntar mig ett fast drygt besvär att förnöija
dem, hvilckas vänskap ock goda tro mig undsatt, och att
rädda utur förestående nöd en dygdig hustru, hvars ansenliga
egendom jag eij i vällust som en el:r annans svartsiuka
hiärta men ingalunda Rikssens Ständers ädlare tänckesätt
mig påbörda torde, utan i mitt dyra fäderneslands tjenst förtärdt
och ännu, om möijeligit vore, gerna förtära ville.
Skulle i öfrigit Hans Kongel. Maijestät finna mig vid något
oförtänckt förefallande tillfälle nödig att i Dess och rikssens
förrättningar brukas, så skall jag, om Rikssens Högloft:e
Ständer så godt pröfva och så vida mina krafter tillåta, af
vördsam erkäntzlan emot Rikssens Ständer, af lydna för
öfverhet och regering, af brinnande nit för mine medborgare
och af åliggande skyldighet att eij cronans medel arbetslös
njuta, finnas redobogen att efter yttersta förmågo bud fullgiöra
och in i sidsta andedrägten mätta min lystnad att vara
en nyttig och tacksam undersåte, hvaraf jag tror mig nu ett
71
öfvertygande bevis framtee, då jag under riketz nu varande
belägenhet gierna lämnar mitt rum till dem, som karskare
och tryggare äro än jag.
I utvärtes åtgiärd har jag eij annat änn fattigmanns skatt
och utskylder min fosterjord att hembjuda. I hiärtat bär
jag gull och håfvor samt ouphörliga välsignelsser öfver Svea
rikets inbyggare.
23.
Landshövding Gustaf von Grooths diktamen om stapelstäder
i Österbotten.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 107.
Dictamen ad protocollum d. [22] September 1761.
Sedan Höglofl. R. o. A. med flere respective stånd behagade
för mig visa then ömhet och rättvisa att i underdånighet tillstyrcka
Hans K. M:t at med Österbottens höfdingedöme mig
hugna, så räcknar jag ibland mina åliggande skyldigheter at
till Högh R. o. A:s ömaste behjärttande och vanliga rättvisa
anmäla Österbottens högsta åliggande att med nödige stapelstäder
blifva försedd.
Dett Högvördiga Prästeståndet och Ärbara Rondeståndet,
sorn dylike stapelstäders inrättande redan så rättvist bifallit,
hafva nödvändigheten theraf så kraftigt och omständeligen
förestäldt, at jag skulle missbruka Höglofl. R. o. A:s tålamod,
om jag samma nu uprepa skulle.
Höglofl. R. o. A:s ädelmod lärer alldrig tillåta, att thenna
så vida belägne och nog beträngde gräntseort, som i alla
ofredstider visat både mandom och hulldskap, skulle vid
thetta tilfälle sakna Höglofl. R. o. A:s ömaste biträde, då
en så landet nyttig inrättning endast beror på deras öfverensstämmande
med omförmälte respective stånd.
En lycklig framtid, den jag dock ej hinner öfverlefva, lärer
nogsamt visa, at thenna ort medelst stapelstäders vinnande
innom sig snart tilltager uti styrcka och folckerikhet
72
samt ditlåckar förmögne ståndspersoner, sorn med sine gode
efterdömen upmuntra Allmogen till landtnyttige upodlingar
af oländig marck och hvilcka ofelbart kunna i gång bringa
många nyttiga anläggningar och näringar, hvilka utom en
vig och fördelachtig afsättning uti närbelägne stapelstäder
alldrig kunna vinnas.
De ofvanför Österbotten belägne länder och orter kunna
härmedelst, efter den ordning, sjelfva naturen dem tildelt,
upmuntras till mera nyttig handel och rörelse för riket med
deras afvel, sorn nu till en stor del dragas till fremmande
länders undersåtare.
Höglofl. R. o. A. lärer af the förekomne skiäl högt uplyst
finna, at detta alldrig kan skada Stockholm, Åbo el:r Gefle
samt at man ej så bör öma desse städer, at så vidlyftige
landskaper alldrig kunna vinna hopp om vidare förkofring,
hvartill deras goda belägenhet gifver så ymnig anledning.
Jag för min del bifaller derföre Bondeståndets extractum
protocolli och kan derifrån utan votering mig så mycket
mindre begifva, sorn härigenom befordras en värckelig förkofran
för en så stor del af riket.
G. v. Grooth.
24.
Kvartermästare Carl Lorentz Baltzar Ehrenstolpes diktamen
om överste Carl Fredrik Pechlin.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 164.
Til protocollet den 30 Sept:br 1761.
Frihetens bestånd och vårt thermed oskiljacktigt förknippade
sälla regeringssätt hvilar helt och hållit uppå den enda
osvikeliga grund, hvilken uti lagens sanskyldiga helgd finnes
förvarad.
Men när beslut, som i anledning av lag äro belofvade, icke
obråtsligen efterlefvas, då är lagen ohelgad, och med thet
-
samma störtes hela regeringssättet uti den aldra vådeligaste
belägenhet, sorn ett fritt folck någonsin kan hafva at befara.
En så laggrundad och sund principe kan aldrig undfalla
hvar redlig svensk man ock än mindre detta värda samfund,
sorn uti sig begriper fiärdedelen af en lagstiftande magt, med
mindre (thet Gud nådeligen afböije) någon skulle täncka
eller villja etablera en sådan villfarelse, thet de inom sig
sielfvia i alt voro berättigade at såsom magtägande souveraint
handla med eller emot lag och sina i fölgd theraf vidtagne
beslut.
At Riksens Ständer och hvarje stånd inom sig såsom högsta
magten äger obehindradt uphäfva, förändra och förbättra
alla sådane lagar och s’adgar, som hvarken directe eller indirecte
äro förknippade med vår besvurne grundlag och therutinnan
heligt förvarade sälla regeringssätt, thet kan aldrig
bestridas.
Men, mine gunstige Herrar, skall regeringssättet äga bestånd,
så måste Riksens Ständer och hvart stånd inom sig
vara såsom lagbundne at anse uti alla de delar, som röra
grundlagarnes lydelse och förstånd, hvarifrån eij heller the
i fölgd theraf tagne beslut kunna söndras, såsom the ther
aldrig utom en grufvelig rikskroppens skakning böra eller
kunna underkastas någon ändring.
Hvad fölgder skulle icke thet medföra, om hvart ock elt
beslut skulle under sken af ädelmods bevis eller hvarjehanda
orsaker få ställas under ventilation och votering, annat
än viiloredor misshällighet och grufeligaste lagbrått, sorn under
tiden af ombyteliga sinnen, smickrande tungor och konstiga
anläggningar med tilhielp af vacklande stämmor kunde
förordsaka en tioårig riksdag och änteligen försättia riksstyrelsen
uti blåtta tumulteringar, som hvarigenom friheten
ofelbart blefvo til intet och hade sedt sin bahne.
Om fråga rörande Hr Baron och Öfversten Pechlins åter
insättiande på Riddarhuset, på detta åt lagarne helgade rum
nu skulle få intaga ställe uti proposition och ställas under
votering, skulle thet icke medföra ett brått emot grundlagen
och 23 § Riksdagsordningen, hvarefter han blifvit ansedd,
och jag frågar Eder, mina Herrar, vid egna samveten, om icke
sådant medförde alla ofvan beskrefne äfventyrliga fölgder.
Dess betydelighet och the för honom flere resor anstälte och
häftigt försökte omgånger ock upväckte oro, hvarigenom
74
mera riksvårdande ärender blifvit satte å sido, äro therpå
säkre bevis och jag vet icke, med hvad skiäl thenna kan sägas
vara i vårt samfund en så oumgiängelig medlem eller
örn icke friheten kan trifvas bättre, om en Pechlin ther aldrig
voro synlig.
Pluralitetens decision, som är infalible ock hvilken ofelbart
förut sedt, at han varit oss en mindre gagnelig ledamot,
lemnar mig therom en ännu kraftigare öfvertygelse, hvaremot
dess hierta, som den allvisa försynen bäst pröfvar men
vi til större delen lärt kiänna, aldrig kan vara nog fullständig
borgen, thef han ju icke kan blifva oss farlig och synnerligast
nu mera eftertrackta egna medborgares förderf.
Til Hr Grefven och Landtm., hvars ed ock embete kräfver
att inrätta propositioner efter discourserne uti alt, hvad som
theraf eij strider emot vår dyra grundlag och ståndets i fölgd
theraf tagne beslut, vänder jag mig därföre aldra först med
ödmiukaste anhållan, thet han enligt thess flere resor ådagalagde
högst uplyste ädelmod täckes nu inrätta proposition i
anledning af the förde discourser, på hvad sätt Hr Fahnehielm
för thess memorial, hvarom här egenteliga frågan är,
bör anses; men ingalunda sådan, at then på något sätt kan
leda til en så skadelig fölgd, hvarigenom vårt om Hr Pechlin
i föllje af grundlagens lydelse tagne beslut kan komma at
rubbas eller thenna genom vidare utöfning af thess förvärkade
riksdagsmannarätt kan få tilfälle at riksstyrelsen
äfventyra.
Jag smickrar mig för öfrigt med tilförliteligit hopp om
Eder, mine värda Herrars (som älskar lag, frihet och sanning)
mogna instämmande uti samma laglydiga föremål och
tror förvisso, thet ingen af Eder är, sorn icke i så vigtig sak
eftersinnar, huru dyrt I blifven Gud, mig ock hvar svensk
medborgare ansvarige, om Edert samtycke til annan tancka
värkar någon slags inskränckning af lagens kraft, frihetens
försvar samt rikets och thess inbyggares rätt och säkerhet.
Abstrahere Högl. R. o. A. nu härifrån all tancka om någon
min frugtan för egit äfventyr af utgången härvid, emedan
sådant aldrig hos mig sielf minsta oro kan upväcka,
ehvad öden af afunden mig therfö[re] kan vara beredde, ock
pröfven blått, hvad häraf kan vara nyttigast för ett suckande
fosterland ock en önskansvärd borgelig frihet, hvilcken
med fullkomlig säkerhet för medborgares lif ock egendom
75
aldrig kan bestå, med mindre vi med förenade hiertan härvid
upfyllen våra skyldigheter och gifvom rättvisan thet lius,
hennes helgd tilhörer.
C. L. Ehrenstolpe.
25.
Löjtnant Åke Leonard Höökenbergs diktamen om kornetten
Carl Johan Fahnehielms memorial.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 189.
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarschalk,
Höglofl. Ridderskap och Adel.
Thetta är then förste riksdag och första gången, som iag
inför Höglofl. R. o. A. önskar få ytra mina tankar samt till
protocol tahla som värdig riksdagzman.
Gunstige Herrar, förledit pleno, d. 30 September, var en
värd ledamot, sorn lät sina tankar komma inför protocollet
med vördsamste begiäran, att ordning, Regeringzform, lag
och höga kongl, förordningar samt våra heligt besvurne
grundlagar borde efterlefvas. Till en tid hände thet; men
huru det sedan slöts, lärer Höglofl. R. o. A. sig gunstbenägit
påminna.
Thensamme ledamoten, om iag rätt hörde, påstod deröfver
votering eller ett fast beslut, hvilket protocollet lärer utvisa.
Gunstige Herrar, besinnen för Guds skull, hvad vid hela
den rådplägningen uträttades; jag för min ringa del kan eij
annat än säija oför sagd, at här syntes liten eller ganska
ringa laglydnad; skola nu våra giöromål framdeles och i
dag på sam [ma] sätt handteras, hvad synes Herrarna theraf
vilja blifva? Jag sir något i mitt sinne, som iag (törhända)
intett borde säga, skall olagligheter så få rådande blifva, så
må ingen på hela jordklotet hafva betänkande dervid, mycket
mindra iag för detta vara ansvarig eller till räkenskap
ställas.
35 — 482473.
76
Jag lefver fördenskull i den säkra förhopning, att detta
ädelmodiga ståndet sådant benägit ändrar och föregår andra
med tillbörligt exempell samt visar laglydnad i tahlande
och svarande samt propositions framställande; i annor händelse
fogar iag mina tankar aldeles med det förut anförde
dictamen, innan något vidare företages, antingen gunstige
Herrarna det giemensamt med fulkomlig vördnad vil fastställa,
om lag och ordning bland oss bör vara eller eij, eljest
nödgas iag deröfver påstå votering, hvarifrån iag mig ingalunda
begifver, innan våra giöromål får laglydnad till grund,
och den sig deremot förbryter, af Riddarhusfiscalen den
påföljande dagen inställes för Höglofl. Riddarhusdeputationen
att der dömmas efter beskrefne lagar.
Mina gunstiga Herrar, förtänk mig icke för en ren och
klar såning utan vänd heldre sina sinnen på ett för det allmenna
bästa lämpeligit sätt.
26.
Brukspatron Leonard Magnus Ugglas projekt till protokollsutdrag
om tullavgift på socker och tobak.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 219, 224.
Aprob. d. 16 Oct. Ad prot. d. 12 Octob. 1761.
Project till utdrag af protocollet, hållet hos Ridder skåpet
och Adelen d. [12 Oct. 1761].
Secrete Handels- och manufactur- samt Tulldeputationernes
författade betänckande rörande landttulsafgifter uppå
inrikes tillverckat såcker, snus och spunnen tobak med utifrån
inkomne och här i riket växte tobaksblader, som Generaltullarendesocieteten
under d. 10 Octob. 1758 i underdånighet
sökt och sig förbehållit men Kongl. Maij :t uppå Kongl.
Krigs-, Cammar- och Commerciecollegiernes samt Statscontoirets
underdånige betänckande och tillstyrckan af d. 3 påföljande
Novemb. i nåder afslagit under d. 11 Decemb. sam
-
77
ma åhr och förbemälte vahror efter förra förfatningar fria
för landttulsafgifter förklarat, hvaruti dock desse deputationer
ändring tilstyrckt samt Generaltullarendesocieteten til
denna upbörd efter contract med Kongl. Maij :t och kronan af
d. 6 Octob. 1756 berättigad ansedt, har R. o. A. ånyo låtit
sig föredraga.
Den besynnerliga upmercksamhet detta angelägne ärende
upväkt och verckeligen förtienar, har föranlåtit R. o. A. att
af detta arendecontract, landttulstaxan med tull- och accisordningen
under d. 17 Dec. 1756 samt flere åberopade förfatningar
eller förundte tulfriheter, jemte hvad deputationerne
anfördt, giöra sig om rätta beskaffenheten häraf i det närmaste
underrättad.
Och som af detta tullarendecontract uti 1 §, 2 momentet,
inhämtas, att societeten lemnäs upbörden, som orden lyda, af
den accis, som af utrikes ifrån inkommande blad, spunnen
och karfvad tobak betalas; jemväl den tull och accis, hvarmed
inrikes växte tobaksblader kunna blifva belagde, så har, hvad
de utrikes växte tobaksblader beträffar, intet tvifvelsmål varit
uppå societetens ostridige rettighet till åtniutande af den
accis, hvarmed samma, då ärendet slutades, vid införselen
uti riket varit belagde och hvarom egentelige frågan nu icke
är; men hvad de innom riket växte tobaksblader vidkomma,
så utmercker denna §, at societeten ingen rättighet till tull
och accis däraf kunde ärhålla, innan sådan afgift faststälder
blifvit och den tulfrihet ordenteligen uphäfven, som desse tobaksblader
efter speciele författningar förund varit; och eij
därigenom kunnat försvinna, att tobaksblader uti 1756 åhrs
landstulstaxa äro ibland andra vahror med tullafgift upförde.
Åtskillige andra vahror äro jemväl i denna taxa på enahanda
sätt uptagne, hvilka dock verckeligen niuta tulfriheter, så
sorn svenske fislcevahror, gevär, en del ylle- och linnevahror,
som vid fabriquerne tillverckas, och i synnerhet jernmanufactursmiden
och ståhltillverckningar, hvilka sednare dock
efter Riksens Ständers vid 1756 åhrs riksdag under d. 21
Octob. sama åhr til Kongl. Maij :t lemnade underdånige förklaring
uppå kongl, förordningen därom redan under d. 3 Juli
1753 blifvit utan åtskilnad med lika friheter ansedde, som
silke-, ylle- och linnefabriquesvahror verckeligen niuta, emedan
de tillskynda riket enahanda fördel, det ock Kongl. Bergsoch
Commerciecollegiernes vidare kundgiörelse härom af d.
78
17 Nov. 1757 jemte Kongl. Maij :ts egen ytterligare nådige förklaring
under d. 5 Maij 1759 nogsamt bestyrcka. Tullarendecontractet
grundar sig vähl till hela sin vidd uppå 1739 års
siötuls-, hitintils brukade gräntsetuls- och 1756 åhrs landttulstaxor
samt tull- och accisordningen, enligit slutet af första
och början af 9 §§. Däraf men med uttryckelig tillägning
uti hvad med taxor och förordningar enligit är och efter andra
om vahrors ut- och införande utgågna förordningar och
resolutioner.
I anledning häraf befästas de om hvarjehanda tullfriheter
utkomne kongl, förordningar och resolutioner till sin fulla
kraft och verckan, hälst 1 § af 9 capit. den nya tull- och accisordningen
sådant bestycker, så lydande: Efter välfågne
privilegier och särskilt förordnande niute en hvar de friheter
i tullen, som redan äro eller hädanefter varda förlänte; hvilken
tull- och accisordning är af en och sama datum som
landttulstaxan och tienar till dess förklaring; hälst hvad uti
de följande §§ vidare stadgas endast lämpas till de varor, som
kunna och böra blifva tulbare, då förlänte friheter uphöra,
efter samma ordning skall tiena för en ständig tullag ock icke
vara underkastad ändring och omtryckande vid hvarje special
casus.
Vidare är uti 3 § af meromrörde contract ytterligare med
societeten förbehållit, at ingen afskrifning får anmälas uppå
manufacturfriheter, så i stöd af hvars och ens särskilte resolutioner
som 1739 års almenna manufadurprivilegier, jemväl
vid slutet af denna § med den tillägning:
Skulle utom desse nu specificerade friheter några flere före
innevarande års början (1756) vara gifne, af hvad namn och
beskaffenhet de vara kunna, så består societeten äfven dem
utan afskrifning och afkortning på den utfäste arendesumman;
men alla de tull- och accisfriheter, som efter d. 1 Jan.
innevarande åhr (1756) blifvit eller ännu kunna blifva specielt
förlänte och eij stödja sig på 1739 åhrs almenna manuf
adur privilegier, lemmas Generaltullarendesocieteten rätt och
frihet att arendesumman såsom contant lefverering få afskrifva.
Hvilket alt närmare förklaras af 9 § uti contractet vid sättet
till de betingade af skrif ningars beräknande och kronans
förbehåld at sielf niuta till godo, om tullupbörden under arendetiden
någon ny tilökning åtniuta skulle; äfven som mer
-
79
bemälte collegiers betänckande i detta ärende nogsamt förmäler,
att uppå tulafgift på såcker, tobak, snus och blader intet
afseende varit i calculationerne, då de arendecontractet afslutat
och underskrifvit.
Vid så fatte omständigheter och af hvad utur handlingaxne
härom samlat och jemnfördt blifvit, har R. o. A. funnit
sig befogade att i stöd af 16 § Riksdagsordningen åter remittera
detta ärende, med hvad därvid ärhindrat och påmint
blifvit, till Secrete Handels- och manufactur- samt Tulldeputationernes
förklaring och vidare öfvervägande och att till
Riksens Ständer inkomma med hvad ändring de uti sit redan
författade betänckande häröfver kunna vid dess öfverseende
nödig finna, då äfven på en gång kunde samlas och till
Riksens Ständer anmälas alla de tullfriheter, sorn innom 1756
års början efter almenne förfatningar eller särskilte resolutioner
kunna vara utfärdade och på sätt, som 33 § manufacturprivileg.
af åhr 1739 stadgar, till samma åhrs början
ingen förändring undergåt och således uti arendecontractet
utan afskrifning vederbörande förbehåldne äro, på det hädanefter
sådane måt kunna vidtagas, att ingen irring härutinnan
till Kongl. Maij :ts och kronans eller undersåtarnes
olägenhet vidare förefalla må, emedan R. o. A. förmodar at
kunna detta angelägne ärende därefter med fulkomlig laggranhet
och säkerhet afgiöra; men derest de öfrige respective
stånden skulle för godt finna att fastställa Kongl. Maij :ts nådiga
förfatning och förklaring i förevarande ämne under d.
11 Dec. 1758 såsom på förra friheter grundat, så räknar äfven
R. o. A. för en fägnad och ibland sina yppersta skyldigheter
at i slikt fall med dem öfverensstämma utan vidare remis
häraf, uti hvad till det almennas bästa och till lättande för
rikets månge behof vidtagas kan, enär benägen underrättelse
därom meddeld blifver.
Hos R. o. A. har eij mindre uti ömt öfvervägande kommit,
det de på intet sätt vilja se Generaltullarendesocieteten lidande
genom detta contract och därföre finnes benägne att samtycka,
det denna societet måtte lemnäs frihet att nu upsäga
sit tularendecontract, om den så för godt finna skulle, och
då erhålla ärsätning för hvad den under den redan förflutne
arendetiden kunna af räkningar och bokslut, på sätt som
contractet i slikt fall förmäler, redeligen fultyga sig hafva
lidit, hälst R. o. A. förmodar, at tullvercket, sedan det genom
80
societetens flit och upmercksamhet långt för detta kommit till
sådan stadga, sorn det nu befinnes, skulle med mera fördel
för Kongl. Maij :t och kronan samt det almenna hädanefter
genom Riksens Ständers egne fulmäktige och deputerade af
alla stånd kunna vårdas och skiötas, allenast det beständigt
underhölles på samma fot, förfatningar och förvaltning, som
det nu under ärendet handhaft blifvit, hälst därigenom mycken
irring och möda för andra ämbetsmän samt äfventyr
genom afskrifningar jemte olägenhet för handelen, handeslögder
ock landets invånare af höij as skulle.
Som R. o. A. äfven förmoda, att såcker, tobak, snus och
blader nu kunde emot tulfriheten beläggas med en drägelig
bevilning, och således landets invånare uti personelle afgifter
dymedelst ärhålla all möijelig lindring, hälst den än under
fråga varande landstulsafgiften därå ankommer på många
tunnor guld under hela arendetiden; så finner jemväl R. o.
A. nödigt, at Bevilningzdeputationen äfven sig i detta ärende
utlåter och med Secrete Handels- och manufactur- samt Tulldeputationerne,
då detta ärende hos dem till vidare bepröfvande
förekommer, sammanträder och gemensamt betänckande
afgifver, och det så vida de öfrige respective stånden
icke finna för godt at stadfästa, hvad Kongl. Maijt redan
härutinnan i nåder förklarat. Hvilket alt R. o. A. med de öfrige
respective stånden vänligen communicerar och giöra sig
om benägit bifall så mycket mera försäkrade, som rikets
många behof alla möijeliga utvägar till dess stoppande tarfvar
och detta ärendet fordrar den ömhet och handhafvande,
sorn 5 § Regeringsformen, 17 § af 1751 åhrs Konungaförsäkran,
8 § af adel. privilegierne samt 17 § Riksdagzord. vid
hvarjehanda afgifters beviljande och fastställande å landets
invånare närmare vid handen gifva.
81
27.
Direktör Claes de Frietzckijs memorial om tjänstetillsättningar.
(Allegater I, Nr 222.)
Protokollet sid. 236.
Ödmiukt memorial.
Då jag uti förevarande ämne angående tjensters bortgifvande
af Riksens Ständer eller ock deras recommendation härtill
tager mig den friheten yttra mina tanckar, så finner jag
nogsamt, med hvad granlaga ordasätt detta bör handteras,
som på ena sidan tyckes röra magtägande Ständers rättigheter,
men på den andra sidan igen tyckes strida emot de af
dem sielfva sig föreskrefne grundlagar och deras obrotzliga
hållande, och önskar derföre vara så lycklig at vinna Höglofl.
R. o. A:s benägna bifall uti det jag har den äran deras uplysta
ompröfvande at underkasta.
När folckhopen så tilltagit, at den i anseende till sin myckenhet
ej längre kunde styras af sina husfäder, så nödgades
flere släckten förena sig om en viss regering till ordnings bibehållande
och sin inbördes säkerhet och försvar. Detta blef
et samhälle och folcket, som förbundit sig i detsamma, äg'de
fulkomlig rättighet at giöra de lagar, sorn de funno för sig
tienlige. Det var den lagstiftande magten. Men som verkställigheten
af desse Jagar ej kunde befordras utan upsyn och
menigheten ej städze kunde vara samlad at sielf besörja härom
och at dömma öfver folckets enskilta mål, så updrogs
detta ibland åt en enda, ibland åt en mindre del af samhället,
som härtill blefvo förordnade och hvilka emellan menighetens
sammankomster ägde des myndighet. Detta blef den lagskipande
magten, med hvilken den dömande mäst altid varit
förknippadt såsom hörande till värkställigheten. Desse tvänne
rnagter hafva aldrig tålt at blifva förenade uti en persons
eller flere personers händer, utan at folckets frihet varit förlorad.
Derföre var det så mycket angelägnare at igenom
vissa förbehåld hindra deras sammanknippande, at utstaka
deras gräntzor och i hvad ordning deras utöfning borde skie,
82
på thet balancen dem emellan måtte hållas vid lika, hvilket
är grunden till frihetens försvar. Dessa beslut kallas grundlagar.
Det vore öfverflödigt at visa af flere folckslags historier,
huru desse grundlagars rubbande altid haft frihetens minskning
i föllje med sig och huru äfventyrligit det varit, när den
lagstiftande magten öfverskrida de gräntzor, den sig sielf
föreskrifvit till jämnvigtens bibehållande emellan sin och
lagskipande magten och sorn merendels tient till upmuntran
för en och annan at försöka giöra våld på bägge.
Den som något igenomgådt våra egne tideböcker, igenfinner
flera prof häraf.
Våra frihetsälskande fäder hafva ock derföre författat tydelige
grundlagar till rättelse både för den lagstiftande magten,
som på flere ställen uti dem kallas lagbundne Ständer,
som för den lagskipande. Och på thet desse grundlagar måtte
blifva så mycket nogare iackttagne, så hafva de förbundit
dem, som utgiöra den lagstiftande magten, på det krafftigaste
härtill, hvilket ses af 9 § i Riksdagsordningen, hvarest
orden uti riksdagsfullmagten så lyda:
Ställande sig Sveriges rikes fundamentallag och besvurne
Regeringsform samt Riksdagsordningen till rättelse, särdeles
at han icke inlåter sig uti något hemligit eller uppenbarligit
rådslag till ändring uti det faststälte regeringssättet
emot Kongl. Försäkringen och Regeringsformen, mindre sig
till något emot samma regeringssätt stridande beslut begifver,
eftersom alt sådant ändå nu och i framtiden ogilt och
kraftlöst vara skall. Och ytterligare uti 10 §, hvarest Landtmarskalken
och de öfrige Talemännen igenom och uti eden
äro pålagde:
A t framför allting sig till noga och oförskräkt efterlefnad
ställa Sveriges rikets faststälte och besvurne Regeringsform
och n. b. öfrige stadgar, som för riksens fundamentale oryggelige
lag allmänneligen vedertagne och erkiände äro.
Då grundlagarnes vidmagthållande således är bevist vara
en lag, så kommer nu at bevisas, det tiensters bortgifvande är
en konungslig rättighet, sorn till grundlag förklarad är.
40:de § i Regeringsformen och 9:de § i Svea Konungaförsäkran
intyga detta och utstaka tillika rättighetens utöfning.
Uti Stora Deputationens betänkande om grundlagarnes värkställande
af d. 15 Novemb. 1755, pag. 33, är pröfvandet om
83
rättighet till tienster updragen den lagskipande magten och,
som orden lyda, begära ej Riksens Ständer, at det till deras
egit skjärskådande skall öfverlemnas, ty då skulle de emot
rätta meningen deraf bli blandade i lagskipning en. Uti tienstebetänkandet
af d. 20 Octobr. 1756 står strax i början, at
vid des utgifvande varit Riksens Ständers föremål ,at ej träda
en hårsmåhn från fundamentale lagarnes innehåld och
grunda derföre i Usta § sitt betänkande på åberopade 40:de §
i Regeringsformen och 9:de § i Svea Konungaförsäkran.
At denne rättighet är en grundlag, finnes klart af samma
betänckandes 17 §, där det säges, at den mäst förtiente bör
befordras, då det till slut står: Sådan är hufvudställningen
af grundlagarne och deruppå syfta de tydeligen.
Af 8:de § i Regeringsformen, hvarest Riksens Ständer sig
åtagit, at hvad den kongl, högheten och myndigheten tillhörer
med nit, försorg och omvårdnad handhafva, förvara
och styrkja.
Af utdraget utur Höglofl. Secreta Utskottets protocoll d.
28 Septemb. 1756, hvarigenom tillstyrkes, at alle tiensteansökningar
måge i underdånighet öfverlemnas till Hans Kongl.
Maij :t utom vid någre få anförde tillfällen, hvilcke äro exceptioner,
icke lämpelige till sådane ärender och ansökningar,
som tydeligen höra til regeringens åtgiärd, och hemställes
tillika, ,at thenne författning kunde förklaras för en lag,
lika beständig och gällande med hvad Riksdagsordningen
uti andra mål innehåller, hvilket utskottets utdrag vidare
kan läsas i Riksdagstidningen n:o 68 för år 1756.
Af Hans Kongl. Maij :t på Riksens Ständers underdånige
tillstyrkan utfärdade nådige förordning af d. 17 Decemb.
1756, till hvilket Riksens Ständer funnit sig så mycket mera
föranlåtne, näml:n till förekommande af tjensteansökningars
anmälan hos dem, som the enligit Regeringsformens innehåld
och icke utan mycken anledning och orsak till Hans
Kongl. Maij:t lemnat utdelningen af slika belöningar och i
hvilken förordning vid vite af tienstens förlust och at blifva
ovärdig förklarad at bekläda någon rikets tienst förbiudas at
med slika ansökningar immediate till Riksens Ständer inkomma
och at then ledamot i stånden, som med sådant framkommer,
skall vara sitt säte och stämma förlustig, och om det
skier vid riksdagens slut, om han är af R. o. A., håfve thef för
then tillkommande förlorat, och är han åter af the andra
84
stånden icke kunna välljas till fullmägtig nästa gång. Och
sedan visse förbehåld blifvit giorde, så heter det, at enär
thessa exceptioner iackttagas, förklara Riksens Ständer thenne
författning för en lag, lika beständig och gällande med
hvad n. b. Riksdagsordningen uti andra måhl innehåller.
Om således denne förordning, som till grundlag förklarad
är, ej brytas skall, så kan jag för min del ej finna, huru
Riksens Ständer villja befatta sig med de föreslagne tjensters
disponerande, hälst de i förordningen giorde exceptioner efter
min tancka ej hit kunna appliceras, då det intet är quaestion
om uprättelse för liden prsejudice, utnämnande till någon
nyinrättad tienst eller recommendation för någon af
Ständernes egne betiente, ej heller at belöna några besynnerliga
förtienster emot riket; ty ehuru värdige de herrar äro,
hvars befordran blifvit föremål till denne ventilation, så har
dock icke nu, så vida mig bekant är, varit tillfälle för dem
at efter deras åstundan och skickelighet visa sådane besynnerliga
förtienster, som kunna värcka deras befordran utom
vanlig tour och till andras prsejudice, hvilket skulle strida
emot 17 § i tienstebetänckandet, hvarest säijes, at själen och
intentionen af grundlagar är, at ej gngre må utestänga äldre
ifrån förslaget och befordran, och emot 16:de §, därest så
märckeligen bevisas, at rättvisan uti tiensternas utöfning,
sorn är ändamålet af deras inrättning till samhällets nytta,
grundar sig på rättvisan vid tiensternes utdelande.
R. o. A. lära nogsamt finna af hvad jag haft den äran anföra,
at åberopade förordningar äro grundlagar, af Riksens
Ständer sielfve härtill förklarade, och med hvad ömhet de
derföre böra bibehållas och vårdas. R. o. A. tage och derföre
denne granlaga sak med förenade sinnen uti et ömsint betracktande
och stadne uti et sådant beslut, som är lag likmätigt,
det första ståndet i riket värdigt och svarande emot
det förtroende, allmänheten till dess oväldughet hyser.
R. o. A., som altid varit en lagbunden frihets understöd,
blifve sig altid lik och påminne sig, hvad det jämte de öfrige
stånden uti åberopade Secreta Utskottets protokoll ärkiändt,
då det i andra perioden heter:
At i alla tider i alla regeringar år angelägit, at grundlagar
föll jas och at intet kan vara mera vådeligt, mera upvåcka
allmänhetens upmärksamhet, än om slika ärender (näml.
befordringar till tienster och caracterer) skulle dragas ifrån
85
deras rätta ställe till Riksens Ständers afgiörande. Och i
sista perioden:
Om riket skall uprätthållas, oenighet och tvedrägt förqväfjas
och alla årender med ordning handleras, så måste
Ständer vara Ständer och konung egenom dess Försäkran
samt Ständer igenom lag till rikets sannskglliga bästa oskilljacktigt
förenas. Stockholm d. 4 Maji 1761.
Clas Frietzckij.
28.
Kanslisten Anders Schönbergs diktamen om tjänstetillsättningar.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 236.
Ödmjukaste dictamen ad protocollum.
Det vore den högsta grad af dårskap, om jag ville öfvertala
mig, det mina enfaldiga tankesätt skulle hafva särdeles
sammanhang med riksstyrelsen; men då et ämne af så mycken
vigt förefallit, då däruppå fäderneslandets väl eller
ofärd på det närmaste beror, förbjuder mig mitt samvete at
tiga, då fördristar jag mig, ehuru den ringaste på detta stället,
oförskräckt ådagalägga de skäl, som förmodeligen med
sanningen äro instämmande.
Här frågas, om icke en gång för alla alla tjänsters bortgifvande
utom ordentelig och laglig väg hos Riksens Höglofliga
Ständer må uphöra; här handlas om et fast beslut hos
Höglofl. R. o. A. at sig såsom riksstånd icke vidare med
tjänsters bortgifvande befatta; här sökes, at Höglofl. R. o. A.
måtte af et så ädelt beslut, som de häruti lära fatta, lemna
de öfriga respective stånden behörig del för at förmå dem
at häruti deltaga.
Sådant steg är utan tvifvel värdigt det första ståndet i
riket. Det är riddersmäns höfva at så väl freda som iakttaga
lag. Jag föreställer mig således icke, at häremot någon gen
-
86
säjelse ibland Höglofl. R. o. A. lär yppas. Men det torde dock
altid vara nyttigt at ådaga lägga grunderna til det beslut,
sorn nu af Höglofl. R. o. A. äskas, och at tillika utvisa, i
hvad vådelig belägenhet vårt fädernesland skulle försättas,
så framt tjänsters bortgifvande längre skulle dragas utom
den väg och ordning, sorn våra lagar utstaka. Jag får så mycket
mera opartiskt däruti yttra mina tanka, som jag hvarken
sökt eller söker tjänst och således icke genom andras befordran
kan blifva förfördelad.
Den oändeliga åtrå, som öfver alt härskar efter rikets
tjänster, de många klagomål öfver préjudice, det stora antal
af sökande, som til det minsta ämbete sig anmäla, kan nogsamt
öfvertyga alla, huru menigheten af rikets medborgare
anser tjänster såsom en af de redbaraste förmoner och rättigheten
därtill såsom en lagfången egendom. Med samma
sorgfällighet, sorn hvar och ens lagfångna egendom förvaras
och fredas med lag, har därföre lagstiftaren så här sorn i andra
riken sökt bibehålla hvar och en vid den rättighet til befordran,
sorn på förtjänst och skickelighet är gTundad. Til
den ändan har lagstiftaren tydeligen utstakat såväl ordningen
til tjänsters bortgifvande som grunden därtil. Huruvida detta
är et blott oeconomicum, eller om det hörer til rikets oryggeliga
grundlag blifver här den första frågan.
Oryggelig grundsats är det i alla riken, at hvar och en skal
vara fredad vid sina lagliga rättigheter. Lika oryggelig är
den sanningen, at inbrott i någons rättighet är en i sakens
natur grundad orättvisa. Äfven så beständig är den grundsatsen,
at hvad som i et rikes grundlag tjänar at närmast
befordra allas trygghet, utgjör constitutionen af regeringssättet
och kan således aldrig ändras utan at antingen häfva
regeringssättet eller ock betaga det ali sin kraft til allmänna
säkerhetens förvarande. Af denna grund finnes i alla riken
vissa oryggeliga grundlagar, sorn förbinda äfven de enväldigaste
konungar. Rrytas dessa lagar af högsta magten, sker
en orättvisa, hvilken, ehuru man icke altid vågar offenteligen
omtala, dock i allas sinnen anses därföre och således
nödvändigt föder hemliga missnöjen, hvilka ofta utbrustit
til de svåraste revolutioner.
Är det således allestädes nödigt at på det nogaste iakttaga
dessa grundlagar, så är det visserligen hos et fritt folk, där
lagen måste vara det enda, som hindrar medborgares lystnad
87
at til enskild fördel öfverträda lagen. Brytas där dessa grundlagar,
blifver missnöjet allmännare och farligare. Alla tiders
förfarenhet bevittnar, at lagens öfverträdande varit grund til
fria rikens undergång och til frihets förlust; och det är icke
underligt. Utan lagens iakttagande har man endast namnet
af fritt folk men saknar des värkan, allmän trygghet och allmän
rättvisa. På det sättet kunna frihetens oskattbara förmoner
för et fritt folk blifva icke långt ifrån så okänbara som
vid det hårdaste envälde.
Låtom oss nu tillämpa detta til den frågan örn Riksens
Höglofl. Ständers magt vid lagen om tjänsters bortgifvande.
Det lär vara utom alt tvifvelsmål, at den ställning, som våra
grundlagar utstaka imellan konung, Råd och Ständer utgjör
sjelfva constitutionen af vårt regeringssätt. Därtil hörer ju,
hvad grundlagen föreskrifver örn hvarderas särskilta gjöromål.
Det följer då af sig sjelf t, at om detta rubbas eller ändras,
rubbas och ändras tillika sjelfva regeringssättet. När
den sanningen då också ä>' ostridig, at Riksens Höglofl.
Ständer såsom lagbundne icke kunna ändra regeringssättet,
när grundlagen däruti är tydelig, när hvar och en riksdagsfullmagt
bestyrker detsamma, blifver slutsatsen ostridig, at
Riksens Höglofl. Ständer icke kunna förändra sjelfva den
ordningen i tjänsters bortgifvande, sorn grundlagen utstakar.
Häremot kan icke invändas, at lagstiftande magten förbehållit
sig at förbättra grundlagen, ty den förbättringen kan
aldrig ske på et sätt, sorn häfver des grund. Sättet at pröfva
förtjänst til befordran är väl också til sin grund altid densamma,
ty förtjänst blifver al tid förtjänst; dock kunna därvid
förefalla åtskilliga omständigheter, som efter tidernas
olika art uti tjänster kunna såsom oeconomicum förändras;
men detta förändrar aldrig grundlagen i dess allmänna förordnande
om tjänsters besättjande. At uprätta et på fundamentallagen
grundadt tjänsteförordnande såsom det vid sistledne
riksdag, det är således Ständers lagliga gjcromål; men
icke at förändra ordningen vid tjänsters sökande och bortgifvande,
hvilket Riksens Höglofl. Ständer sj elfve noga iakttagit,
då de vid sistledna riksdag utfärdade sitt betänkande
om förtjänst til befordran, då de icke allenast åberopade sig
grundlagen utan ock hänviste alla tjänsters bortgifvande til
sina lagliga ställen.
Här är väl nu icke fråga om grundlagens uphätvande och
förändring härutinnan; men det torde icke vara svårt at visa,
det inbrott häruti, då de gjöras in facto, äro lika så farliga,
ja, ofta äfventyrligare än sjelfva grundlagens förändrande,
hvartil de leda. Högsta niagten i et fritt land är icke mera berättigad
til inbrott enrot rikets grundlag än en envåldsregent.
Bägge fela, då det sker, bägge upväcka därigenom undersåtares
missnöje. Ändra Ständer i et fritt land den i fundamentale
lagen utstakade ordningen för tjänsters bortgifvande,
så gjöra de det, hvartil de icke hafva rättighet.
Rubba de den utan at ändra den, är det så mycket värre, ty
då brytes lagen, då man vil gynna någon, men den nyttjas til
skäl, då man vil missgynna en annan. Den gäller således
för några, då den brytes andra til fördel; de tiltagsnaste, de
dristigaste, de slugaste medborgare blifva då de lyckligaste.
Rättvisan brytes; säkerheten sviktar; medborgaren, den dygdiga
medborgaren, suckar; menigheten upretas; och bevare
Gud vårt fädernesland för de farliga påföljderna däraf.
Det vore nu lätt at visa, det sådant inbrott sker i grundlagen,
då Ständer, utom hvad fundamental lagarna förmå, befatta
sig med tjänsters bortgifvande; men det behöfves icke
mycket skrifvas i et mål, hvarest påföljderna äro oss tydeligen
för ögonen och hvilka nu omsider nödsaka Höglofl. R. o.
A. at företaga denna öfverläggning. At Riksens Höglofl. Ständer
måst uprätta flera, som lidit förmedelst de af Riksens
Höglofl. Ständer omdelbarligen gjorda befordringar, at deras
antal blifvit oändeligen talrikt, sorn söka dylik uprättelse, at
då någre af dessa uprättas, andre åter därigenom blifva klagande,
at ärsättningar i löner af kronans cassa måst gifvas
åt andra, äro de närmaste fast icke de endaste vedermälen af
påföljderna vid tjänsters bortgifvande utom laglig ordning
af Riksens Höglofl. Ständer. Lagstiftaren hade icke behöft
utsätta viss ordning vid tjänsters sökande och bortgifvande,
oin icke denna ordningen varit nödvändig och om den icke
borde iakttagas. Om denna ordningen måste gälla för några
men icke för alla, blifva nödvändigt många lidande, de beröfvas
sina lagliga rättigheter, deras missnöje blifver grundat,
och monne man kan förmoda, at alle äro så dygdige,
det de icke låta sitt missnöje utbrista på något sätt. Besinnar
man nu tillika, det en missnöjd gjör flera med sig missnöjda,
det i alla riken flere finnas, sorn utan skäl äro klagande,
det likväl desse få något skäl, när flere värlteligen blifva
89
lidande, det missnöjen emot högsta magtens gjöromål stanna
i missnöjen emot sjelfva regeringssättet, så lärer man
finna, huru farliga sådana händelser äro, i synnerhet på en
tid då riket är invickladt i et tryckande krig och dryga contribu
tioner utan tvifvel lära fordras.
Målningen blefve altför obehagelig, om man vidlyftigt
skulle fortfara at afskildra påföljderna af dessa händelser.
Hvilken vet icke, at lag bör efterlefvas och at vissa lagar
äfven böra förbinda högsta magten i et rike, ty ehuru man
väl aitid offenteligen må försvara den satsen, at högsta magten
icke kan fela, kan dock densamma i de händelser, sorn
med lag vöre stridande, icke öfvertyga människors obundna
sinnen och samveten om lagligheten af et olagligt gj öromål.
Äfven så ögonskenligt är, at det strider emot hvar och ens
enskilda fördel at på annat sätt än enligt lag blifva befordrad.
Jag vil icke tala om samvete. Tiden tillåter det icke.
Jag förbigår at vidlyftigt visa, det tjänsters anseende lider
och förfaller, då sådane befordras, sorn genom ordentelig väg
icke samlat laglig förtjänst. Jag frågar endast, hvad fördel
det är at vinna en förmon med andre medborgares grundade
missnöje och agg och med fäderneslandets fördärf. Det är
bäst at så nyttja friheten, medan man häfver den, at man
aldrig med saknad måste beklaga, at man haft den.
Den vigtiga frågan återstår nu, hvad härvid är att gjöra.
Förmodeligen finner Höglofl. R. o. A:s ädelmod samt nit för
lagen de bästa och säkraste utvägar. Välsinnade medborgare
förgäta gerna, hvad redan skedt, om ändring sker hädanefter.
Man kan icke vänta annat, än at i alla riken och
vid alla regeringssätt någon oordning förelöper. Visom, at
vårt regeringssätt är det bästa, därigenom at vi genast kunna
ändra oordningar, då vi blifve dem varse. Om Höglofl.
R. o. A. icke uptager något befordringsmål, som icke lagligen
blifvit remitteradt til Riksens Höglofl. Ständers åtgärd,
lära dess oordenteliga befordringssätt afstanna, utan at den
grundlagen rubbas, det et stånd icke får sätta sig enrot de
öfriges beslut, ty lagen anser altid här de mål, som icke ögonskenligen
strida enrot grundlagen. De öfrige respective medstånden
lära förmodeligen biträda et så laggrundadt beslut,
då sanningen blifver dem rätt för ögonen lagd. Alt detta
hindrar icke, at ju Riksens Höglofl. Ständer kunna lagligen
90
befordra sin egen betjäning och belöna besynnerlig och
ovanlig förtjänst, hvilket är med lagen enligt. Det är sant,
at begreppet om besynnerlig förtjänst är tvetydigt och nog
för missbruk utstäldt, men jag kan icke föreställa mig, det
riket skulle äga et så ringa antal förtjänta män, at de flere,
sorn finnas upförde på de här föredragna befordringslistor,
antingen vore alle så utomordenteligeji förtjänte framför
andra, ej heller at inga flere besynnerligen förtjänte män
i riket finnas. Utomordentelig förtjänst är för öfrigt sådan,
at den likasom rättvisan aftvingar alles bifall. Ingen til
exempel, som rest genom Västergjötland och Scaraborgs län,
lär kunna klandra Riksens Höglofl. Ständers åtgärd vid Hr
Landshöfdingens Grefve Lagerbergs befordran.
Ännu utbeder jag mig Höglofl. R. o. A:s tålamod til at få
föredraga en omständighet af yttersta vigt. Förmodeligen påsyftar
lagstiftaren med hvarje lag, at den skal gälla för framtiden,
nämligen vid oeconomiska lagar,- til des de lagligen
uphäfvas, och vid grundlagarna utan uppehåll för evig tid;
men sednare tider hafva gifvit den uplysning, det man behöfver
tydeligen utsätta i en lag, at den bör gälla för framtiden;
och det vore väl, om denna precautionen kunde gjöra
lagen för framtiden gällande. Hvilken ibland oss vet icke,
det Riksens Höglofl. Ständer vid slutet af sistledne riksdag,
öfvertygade om grundlagens mening och om farligheten
af des öfverträdande härutinnan, med en ny öfverenskommelse
och stadga förordnat, det vid utsatt straff intet befordringsmål
skulle utom ordentelig väg hos Riksens Höglofl.
Ständer föredragas. Reklageligen öfverlägges nu om
samma då och altid af gjorda ämne, och denna lagen har icke
gält för framtiden. Huru örn är icke åtankan af hvad oss
Län förestå, om de bästa beslut, sorn nu kunna tagas, icke
blifva af längre varaktighet. Höglofl. R. o. A. lär icke försumma
at påtänka, huru detta så farliga öde måtte förekomrnas.
Förmodeligen är den sanningen ostridig, at det är
lika så farligt at utom ordentelig väg anmäla befordringsmål
hos lagstiftande magten sorn at föreslå mera magt för
Lenungen. Man behöfver vid bägge delarna vara frihetens
fiende. Den dödas genast med det ena, och man stjäler lif vet
af den samt mera oförmärkt befordrar des förlust med det
andra. Monne en likhet i straffen skulle härvid något kunna
uträtta?
91
Utan at nu något omröra, huru det äfven är lagstridigt,
om högsta magten skulle, enskifta til förmon, antingen öka
rikets tjänster utom behof til rikets tunga eller ock i lagligen
remitterade praejudicemål uprätta på et för andra förfördelande
sätt, skyndar jag mig at sluta mina ringa påminnelser i
et så obehageligt ämne. Jag bör endast sluteligen vidröra
den ömma omständighet, at flere af Höglofl. R. o. A:s förtjänta
ledamöter, då de sett andra dem til förfång befordras,
vändt sig til sitt stånd med anhållan om lika befordran.
Utan tvifvel hafva de flesta af dessa herrar sökande därtil
ali anledning; men om Höglofl. R. o. A. nu skulle tillåta
dessa memorialer afgå til de öfriga stånden eller dem sjelfve
vidröra, gjorde Höglofl. R. o. A. det, hvarifrån det vil afråda
de öfriga respective stånden. Jag underställer därföre Höglofl.
R. o. A:s ompröfvande, om icke bästa utvägen vore at
remittera så dessa memorialer som de flera, sorn i detta ämnet
inkommit eller inkomma kunde, til Hans Kongl. Maij :t
til at jämnföra desse hrr klagandes och sökandes förtjänster
enligt Riksens Höglofl. Ständers sista författning med deras,
som nu vid riksdagen genom Riksens Höglofl. Ständers egen
åtgärd blifvit befordrade; och om de befinnas lidande, förhjälpa
dem til laglig tour och uprättelsefullmagter. Svårigheten
af flera caracteriserade ämbetsmän kan vid så beskaffade
omständigheter icke undvikas och är äfven en påföljd
af lagliga ordningens åsidosättande; men at Riksens Höglofl.
Ständer skulle sjelfve sig befatta med alla dessa klagomål,
vore at gjöra riksdagen evig, hindra alla angelägnare
mål och torde vara ginaste utvägen at hos Riksens Höglofl.
Ständer väcka ledsnad för befordringsmål.
Rikets medborgare vänta af rikets nu et helt år församlade
Ständer de mognaste författningar i de ärender, som
dem närmast trycker; och de lära icke bedraga sig i sitt
hopp, då lag heligt följes, enighet bibehålles och enskilde
mäns fördelar omsider gälla mindre än det allmännas välfärd.
Anders Schönberg.
36—482473.
92
29.
Landshövding Jeremias Walléns memorial om tjänstetillsättningar.
(Allegater I, Nr 213.)
Protokollet sid. 236.
Ödmjukast memorial.
Sedan Högwälborne Hr Grefven och Landtm, samt Höglofliga
R. o. A. funnit sig, i anseende till the flere öfver
mångfaldigt lidande och timade odrägelige prejudicer af
the särskildte uti respective stånden omedelbart vidtagne befordringar
anmälte klagomål, befogade at eska ifrån högbemälte
trij respective stånd förtekningar öfver alle hos them
förekomne befordringsärender samt i hvad måtto respective
stånden behagat vid themsamma handen lägga eller eij eller
hvad ther af tå ännu ovidrör dt vore, häfver äfven jag haft
tillfälle at genomögna samma listor och eij utan besynnerligt
bekymmer blifvit varse, huruledes et nog stort antal af
högre och lägre embetsmän, subalterner och betjente både
vid milice- och civilestaterne dels redan uti et eli. annat, dels
uti trij stånd erhållit, utan at the, som målen på ett eller
annat sätt angåt, icke eller vederhörige collegier och embetsmän
eli. chefs blifvit hörde, befordringar, afskjed genom enskilte
underhandlingar med successorer, dels ock caracterer,
survivancer och extraordinarie ledamöters heder, namn och
säten uti Kongl. Maij :ts och riksens hofrätter och collegier
och således uppå helt annat sätt än riksens besvurne fundamental
lagar och författningar föreskrifva samt emot thet,
sorn uti 1756 års förklaring om Regeringsformens rätta förstånd
rörande befordringsmål ljusliga utstakadt och stadgadt
är, vunnit fördelar.
Jag måste tillstå, at sådant alt hos mig upväkt besynnerlig
oro, emedan thet är en ostridig sanning, at så snart en,
två, flera eller färre njuta omedelbart och på annat sätt, än
i grundlagarne belefvat är, befordringar, blifva icke allenast
lika många med them, som genom thylik lagstridig författning
vunnit befordringar och särskilte förmoner, utan ock
93
långt flere therigenom uti ganska ömtolig måtto i sine tillständige
rättigheter förolämpade; at eij förtiga, thet ofta
oskickelige personer blifva till embeten och tjenster på sådant
oaitrönt sätt uphulpne, land och rike till en betydande
skada i anseende till embetens och tjensternes vanskjötsel
eller otillräckeliga förvaltning genom odugelige ämnen.
Riksdagsfullmagterne förbinda fullmägtigerne at i alt alfvarl.
skydda fundainentale lagarne; egenskapen af högsta
magten består egenteliga uti then myndigheten at stifta lag,
rätta, bota och uprätta, hvad som kunnat blifvit emellan
riksdagarne uti Rådcammaren, collegierne samt hos chefs
och embetsmän antingen utur akt låtit, misstagit eller feladt;
prof stenen, hvarefter alt, hvad felat, eftersatt eller förorättadt
blifvit, bör af högsta magtägande utrönas, till rätta
ställas, botas eller uprättas, är ju konungaeden, Regeringsformen
och the flere fundamental stadgar och regler, the
ther af hvart stånd handhafvas och efterlefvas måste, intill
thess the förbättrade och förklarade blifvit, hvaraf ljusliga
följer, at om något blefve emot eller öfver högbemälte grundlagar
af höglofl. stånden gjordt eller låtit, så är ju slikt en
sjelftagen magt och souverenité, then Svea män af svurit utur
thens hand, sorn med krono och spira gifver riket glants och
altså eij annat kan än vara uti medundersåtares händer en
vanskaplig forme, och ett thesto odrägligare ook, sorn ingen
dödelig magt i sådant fall och så länge sjelf vilja eller författningar,
som strida emot the i lagarne föreskrefne reglor
och ordningar, skulle gälla för högsta magtägandes tillständiga
välde, rimmeligen förmår afskudda eller bota, hvilcket
åter såsom obotligt eij annat kan än hafva rikets skakning
i fölgd, så vida thess kraftigaste stöder och pelare, neml:n
fundamentallagarne, varda försvagade, så snart theras efterlefnad
hålles för arbitraire eller låtes ur akt.
Våra hemmavarande medbroder och lemmar uti rikskroppen
måste ju uti thesto ömtoligare måtto sucka öfver then
oförrätt, sorn them öfvergår, som at then af ingen botas kan,
när högsta magtägande gofve theras rättigheter obotlig hahne.
Then laga förmon, sorn en för missgjerning misstänkt
vederfares, i thet han altid blifver hörd men eij på blotta berättelser
saker förklarad, blifver välförtjent folck å högstbeklagligt
sätt betagen, när mindre förtjentes, ja, ock oskickelige
personers vänner eller anhörige uti höglofl. stånden ut
-
94
verka omedelbart, them förra till mehn i theras rättigheter,
dels befordringar genast, dels survivancer åt the senare.
Jag talar härutinnan icke något förvitelsevijs, utan jag
beklagar, at slike irregulariteter fått uti vårt sälla frihetssamfund
rum; hemställandes ther jemte till Höglofl. R. o. A:s
högtuplysta omdöme och godtfinnande vördsamt, om icke alt,
hvad i omtalta måtto är händt, konungarättighetens helgd
eij mindre än välförtjent folcks företrädesrätt til kränckning,
må medelst Hr Grefvens och Landtm :s samt Höglofl.
R. o. A:s eftertryckeliga föreställningar genom protooollsutdrag
och deputationer till alla respective stånden på thet sättet
botas, at alt hvad ännu intet blifvit af et eli, annat stånd
bifallit, må förblifva overkstäldt och at hvad the till expedition
redan gångne befordringsmål, survivancer och caracterer
beträffar, samtelige höglofl. stånden måge genom en
underdånig anmälan förekomma, at the, sorn them utom och
emot then i grundlagar ne stadgade ordningen njutit, icke
måtte vid nästa ledigheter äga något slags befordran, innan
the, som blifvit lidande, hunnit med laga uprättelse hugnas,
samt at survivancer ingen annan förmohnsrätt må tillegnas,
än at then eller the njuta befordran coeteris paribus; caracteriserade
personer åter synas till ingen slags befordran vara
berättigade, på thet til ingen kränkning af bättre förtjentes
rättigheter må lämnas tillfälle eller anledning.
Uppå thet sättet torde okärlighet, missförstånd, skiljaktigheter
och tärande missnöijen kunna efter hand utplånas och
samdrägt, förtroende och benägenhet åter småningom fortplantas.
Grundlagarne äro blefne satte genom Konglig Maijestetets,
Riksens Råds och Ständers, högre och lägre ernbetsmäns,
subalterners och betjentes, ja, genom hvar svänsk
mans embets-, tro- och huldhetseder i så betydande helgd,
at thes dyrd förplichtar konung, Råd, Ständer samt hvar undersåte
til oftanämnde grundlagars samt til the uti them
stiftade reglors nogaste efterlefnad, så länge the eij annorlunda
förklarade eller förbättrade blifvit; hvaraf altså nödvändigt
följer, at alt lagligt stånde men olagligt åter gånge.
Stockholm d. 15 Octobris år 1761.
Jer. Wallen.
95
30.
Hovrättsassessor Olof von Nackreijs memorial om tjänstetillsättningar.
(Allegater I, Nr 211.)
Protokollet sid. 236.
ödmiukt memorial.
Tå Högloflige R. o. A. nu äro i begrepp at sysselsätta sig
med öfverlägning i thet granlaga ämnet, som rörer tjensterne
och accorderne, så bör jag just eij therföre sitta tyst, at
jag är ibland theras antal, hvilcka med Riksens Höglofl.
Ständers bifall redan accorderat och fåt det med konungens
höga fullmagt expedierat.
Höglofl. R. o. A. tilåte mig däck ödmiukast få erindra, at
det emellan Hr Hofrättsrådet Bergman och mig skjedde accord
är slutat vilkorligen och med uttryckeligit förbehåll å
min sida af en viss determinerad tour samt at jag i annor
händelse af sagt mig hela accordet, Irwilckel af mit derom
ingifne memorial höggunstigast kan intagas.
Tå jag nu härvid så öppenhiertigt handlat och tå jag sielf
så noga afmätt och utstakat den förmån, sorn genom accordet
kunde mig tilflyta, såsom svarande emot de förmåner,
jag vid en ej mindre vigtig sysla redan innehade, så torde
det falla något hvar lätt at pröfva, om ärelystnad och en
otidig åtrå at giöra bättre fört jente ämbetsmän prsejudice
varit den driffiädren, sorn föranlåtit mig at i detta accord
entrera.
At Riksens Höglofl. Ständer utan inskränkning i samma
mit förbehåll behagat dertil lemna sit bifall, anser jag vara
skjedt endast och allenast i afsigt på H. Bergmans meriter
och utblottade tilstånd, hvilcka bevekt Riksens Höglofl.
Ständer at til hans uphielpande bevilja mig den förbehålne
tourén, såsom en conditio sine qua non ändamålet med b:te
H. Bergmans soulagerande ej kunde arnås.
Thetta accord utgiör såleds en särskilt casus af helt olika
beskaffenhet med the i gemen vundne och sökte accorder.
Men skulle Höglofl. R. o. A. högt uplyst pröfva, at det utan
afseende på förenämde synnerliga omständigheter bör un
-
96
dergå en lika granskning med tihe öfrige och at jag bör åtnöjas
med den tour, min förra fullmackt åtföljer, så förklarar
jag härigenom upricktigt, at jag genast, och så snart jag
återbekommer min utgifne accordsumma, 18 000 d:r silf.,
är beredd at lemna mit nu innehafvande assessorsembete til
någon annan, sorn har flere meriter än jag; och vare det
fjerran från mig at med allment missnöje vela åta det bröd,
som en annan bättre förtjent, heller at jag i en så betydelig
och för hela riket upmercksam blefven sak genom et envist
påstående af den rätt min fullmackt medförer, skulle lemna
et praejudicat i allmenheten, sorn voro stridande emot den
granlagenhet, hvarmed R. o. A. nu ärna saken handtera.
Och på det ingen må få orsak öfver mig klaga, är jag äfven
i en sådan händelse nögd at hvarcken återsöka min
förra häradshöfdingebestälning heller någonsin vidare begära
träda i cronans tjenst, vid hvilcken jag ej så förenat
min lycka, at jag ju icke både med godt samvete och gladt
hierta kan träda therutur, enär det och skulle skje. Jag skal
däck aldrig uphöra at likafult förblifva en redelig medborgare
i sämhäldet samt efter yttersta krafter fullgiöra de
plikter, mig dervid åligga.
Thetta är, hvad jag för min enskilte del trodt mig ödmiukast
böra öfverlemna, innan jag, hvad frågan om tjensterne
i allmenhet angår, kunnat yttra mine oförgripelige tanckar.
Jag håller före, at the accorder, sorn äro anmälte til sådane
ämbeten, hvarvid ingens privilegium i anseende til
vahl och för slagsrättighet influerar, böra skiljas från de öfrige
tjensterne; och är det min tanka, at accorder kunna både
tålas och tillåtas, när the sättas innom billighetens gräntsor.
Then för militairstaten inrättade pensionscassa involverar
ju en espece af accord; och är första fonden dertil tagen från
Krigsmanshuscassan, hvartil samtelige undersåtarne i riket
bidraga.
En pensionscassa för civilstaten har äfven blifvit påtänckt
men i brist af nödig fond ej ännu kommit at inrättas.
Militairstaten har ju således genom understöd af en allmen
cassa redan vunnit en förmån, som civilstaten ännu
saknar men alt för väl skulle behöfva och jemväl med skjäl
kunna pretendera til vinnande af en billig reciprocite stater
och ämbetsmän emellan, hvilcken utgiör själen och lifvet af
en fri regiering.
97
Thet enda medel til en sådan jemlikhets vinnande thesse
medborgare emellan, så lenge och intil des pensionscassan
kan blifva i stånd satt, blifver således igenom accorders tilllåtande
i en regelbunden ordning och på sådant sätt, at bätre
förtjente altid få företrädet, då följ ackteligen ingen kommer
at lida.
Vid tillämpningen häraf til de vid denne riksdag anmälte
accorder, som ej ännu blifvit afgiorde genom expedition, är
altså min oförgripeliga tancka, at alle desse accordsmåhl
med alla deröfver anmälte klagomål, om någre sådane redan
inkommit, böra uti en alphabetisk förtekning registreras och
til Kongl. M:st i underdånighet upgifvas at efter viss utsatt
och allment kundgiord tid för vederbörande sökande, som
tro sig vara närmast i tourén, med Råds råde pröfvas och
afgiöras. Stockholm d. 16 October 1761.
Olof von Nackreii.
31.
Hovrättsrådet Jonas von Hagelbergs memorial om tjänstetillsättningar.
(Allegater I, Nr 221.)
Protokollet sid. 236.
Ödmiukaste memorial.
Enär uti Högl. R. o. A:s sista sammankomst förteckningarne
på dem, som till befordran och accorder med mera
blifvit anmälte, uplästes, så anhölts om tillstånd att med påminnelser
i detta ärende få inkomma. För min del har jag
således i följe af min riksdagsmannarätt samt utaf nit för
lagarnes hälgd funnit mig föranlåten att härvid i ödmiukhet
anmärcka och välment tillkännagifva, att jag tjensters bortgifvande
på det omförmälte sättet med den dyrt besvorne
Regeringsformen, konungens deruti grundade höga rättigheter,
hvarje undersåtares fri- och säkerhet samt de om
tjenster och befordringar utgångne hälsosamma förordning
-
98
ar, i synnerhet de tvenne af d. 23 Novemb. och 17 Decemb:r
1756, icke kan förena. Och hvartill gagna desse heligt faststälte
och ännu oförändrade lagar, om vi icke få njuta dem
till godo? Huru kan ock detta skje, enär yngre blifva de
äldre embetsmän och betjente föredragne? Hvilket lätteligen
händer, tå respective stånden, hos hvilcka slike ansökningar
gjöras, icke kunna hafva sig alla de thervid nödige omständigheter
bekante, utan torde derföre vid hvarje befordran
många laglydige blifva så lidande, att Riksens Högl. Ständer
enligit theras vanlige och höga rättvisa icke kunna lemna
dem ohulpne, tå the lagligen uprättelse söka. Hvad af alt
detta sedan flyter, kan icke undfalla Högl. R. o. A:s mogna
insikt. Jag fruktar utom annat, att om de, som äga mästa
tjensteåhren och följackteligen den mästa förtjensten, varda
vid befordringar förbigångne och prejudicerade, all flit, mödo
och arbete blifver såsom mindre nödigt ansedt och å sido
satt, och att i det stället de lättare, fastän i lagarne icke föreskrefne
vägar vidtagas och sökas.
Hemställandes dessutan till en hvars öma eftersinnande,
hvad missnöijen, klagan och förderfvelig oenighet måste af
existerande praejudicer härröra, såsom ock om icke det är
ett samvetsvärk att tillbringa sig det brödstycket, sorn en
annan bättre förtjent med rätta tillhörer, och honom derigenom
skada, sinnesoro och bedröfvelse tillfoga. Runde jämväl
hända, att publici tjenst kommer med tiden att lida
mehr, än man nu förut sig föreställa kan. I anseende härtill
kan jag för min del till de sökte befordringar och accorder
icke samtycka. Dock underställer Högl. R. o. A:s höggunstiga
ompröfvande jag ödmjukast, om icke cessioner af tjenster
uti civile staten kunde tillåtas med de vilckor. som Kongl.
Maij:ts nådige förordning af d. 20 Sept:r 1723, § 10, innehåller,
nemi. tå vederbörande, som hafva rättighet att föreslå,
pröfva och befinna, att ingen bättre förtjent sker derigenom
prsejudice och förfång. I hvilcket fall, och så framt andra
mått icke vidtagas, gamla trogne arbetare kunde på sin ålderdom
jemte lönen njuta någon förmåhn och till sysslorne
skickelige och under ansvar bepröfvade män antagne varda.
Men skulle Riksens Högl. Ständer finna rättvist, att de nu
anmälte befordringar skola vinna framgång, så anhåller jag
i den händelsen aldraödmiukast att genom Riksens Högl.
Ständers ädelmod och oskattbara rättvisa åtnjuta en billig
99
uprättelse samt vid tjenligit tillfälle få om den innehafvande
sysslan accordera. Hvarom jag ock gior mig i ödmiukhet
så mycket mer försäkrad, sorn jag nu oförviteligen tjent
Kongl. Maij :t och cronan uti fyratijotu åhr och therunder
ifrån d. 4 Junii 1730 och således öfver ett och trettijo års tid
med kongl, fullmakter såsom häradshöfdinge, assessor och
hofrättsråd, ther likväl vid närmare efterseende ofelbart finnes,
att de, som till landshöfdinge- och dylika sysslor äro på
lorteckningarne nämnde, icke ens varit i något kongl, collegio
antagne, tå jag redan i många år sorgfälligt trälat och arbetat.
Jag beder för öfrigt lika ödmiukt att med denna min enskylte
angelägenhet få vända mig till de öfrige respective
stånden.
Stockholm d. 24 Septembr. 1761.
J. von Hagelberg.
32.
överste Fabian Löwens diktamen med avsägelse av tillagd
generalskar aktår.
(Bil. till prot.)
Prot. sid. 236.
Dictamen ad protocollum hos R. o. A.
Med aldrastörsta förundran har iag hört milt namn uprepas
ibland de många hos Riksens Höglofl. Ständer till
tienster och caracterers erhållande sökande herrar och män.
Jag bedyrar högeligen, thet iag hvarken skrift- el:r munteligen,
directe el:r indirecte sådant åstundat, mindre sökt.
Den, sorn trodt sig göra mig någon tienst därigenom, har
aldeles farit vill om mitt tänkesätt, han har gådt obuden
åstad, han får och efter ordspråket gå otakat därifrån.
Med den principe, hvarpå iag grundar min tanka så väl om
förtienst till befodran och hederstitlar sorn angående sättet
till dessas ärnående, kommer detta äfven så litet öfverens,
sorn otidig ärelystnad aldrig hos mig fädt rum. Det endaste,
100
iag sträfvar efter, är at vara och förblifva en ärlig och redelig
svänsker man.
Detta har iag för min enskijlte dehl och för min räkning
velat härmed hafva ad protocollum förklarat.
F. Löwen.
33.
Bergsrådet Erik Bergenskjölds memorial om tjänstetillsättningar.
(Allegater I, Nr 220.)
Protokollet sid. 236.
Ödmiukt memorial.
Vid igenomseende af the listor, som hos Höglofl. R. o. A.
blifvit inlemnade uppå the personer, sorn så väl här på Riddarhuset
som hos the trenne andre respective stånden sökt
befordringar til tienster samt högre characterer, har jag
såsom riksdagsman icke kunnat underlåta til Höglofl. R. o.
A:s närmare bepröfvande ödmiukeligen hemställa, om icke
i almenhet at tala sådane promotioner, enär icke besvär öfver
praejudice ordenteligen blifvit anförde, aldeles icke höra til
Höglofl. Ständernes immediate åtgiärd utan i förmågo af
theras egne författningar sorn i synnerhet 1720 års Regeringsforms
40, 42 och 43 §§ samt 1751 års Konungaförsäkrans
9 § böra gå sina lagliga och thersammastädes föreskrefna
vägar; ty i annor händelse betages å ena sidan Hans
Kongl. Maij :tts höga rättighet, som konungastolen åtföljer
och består uti utnämnandet af en ibland trenne, och å andra
sidan blifva många praejudicerade, hvilka til slika ämbeten,
som nu sökas, kunna förvänta at på förslag blifva upförde,
enär tiensterne blifva ledige, hvilken förmån the nu förlora.
Hvad ock vidkommer the sökte högre characterer, så kan
väl i första påseende tyckas, at then saken är icke af mycken
betydenhet; men jag frugtar, at alt för tidige och högre characterer,
än then innehafvande tiensten medförer, kunde på
101
vår tilväxande ungdom giöra then elaka värkan, at i stället
the tilförene gienom flit och arbete trappevis sökt upbringa
sig til hederlige ämbeten, så torde then vägen til heder hädanefter
blifva mindre nyttiad och man i thess ställe häldre
utvalde at med mindre möda afbida et lyckligt tilfälle, tå
man med en lika hederlig charakter kunde blifva ihogkommen,
som andra i 30 å 40 år tient före.
At ock visse ämbeten högre rang skulle tilläggas torde
äfvenväl vara betänkeligit, ty i samma mohn sorn en del
ämbeten uphöjas, så förnedras the öfrige och lida minskning
uti theras tour til befordran.
Vid then omständigheten, at redelige män, som intil höga
åldren med utmärkt nit och trohet tient sit fädernesland,
måge vid theras afskedstagande niuta någon förmån af then,
som i ämbetet succederar, thervid finner jag för min del
ingenting at påminna, enär n. b. the, som successive igenom
slikt afskedstagande blifva befordrade, äro i tour til slike
syslor, som uppå vederbörande collegiers och chefs, hvilka
böra upsätta förslag, utlåtande ankommer.
Thetta har jag trodt mig som en välmenande riksdagsman
böra i ödmiukhet vid thetta tilfälle erinra och gior mig aldeles
förvissad, at Höglofl. R. o. A. vidtager så i thetta sorn
the flere riksvårdande ärender sådane mått och utvägar, at
vi, som nu lefva, kunna fägna oss öfver en tilkommande,
säll framtid. Stockholm den 1 Octob. 1761.
E. Bergenschöld.
34.
Hovrättsrådet Carl Adlermarcks memorial om tjänstetillsättningar.
(Allegater I, Nr 217.)
Protokollet sid. 236.
Ödmiukt memorial.
Ändamålet med tienster och embeten kan ej vara annat,
än at rikets styrsel genom förståndige och dugelige män må
til det allmännas bästa visligen skiötas.
102
Regeringzformen föreskrifver, huru collegier och chefer
böra til hvar ledighet föreslå the förståndigaste, värdigaste
och mäst tienlige personer, som genom studier och vettenskaper
giort sig til befordran förtiente, så at dugelige personer
til tiensterne förordnas.
Detta är en fundamentallag, sorn Riksens Ständer med ed
bekräftat och hvar och en undersåte derigenom om sin välfärd
försäkrad blifvit.
Hela tiugu åhren förf luto ifrån 1720, utan at Riksens Ständer
blefvo besvärade med klagomål angående tienster och
befordringar.
En tienstlusta hade på den tiden icke intagit så mångas
sinnen. Större delen afmätte sin åstundan efter sitt begrepp
och fikade ej efter framsteg, med mindre kundskap och ärfarenhet
i samma mån tiltagit. Då var en besynnerlig hug
och lust, en viss täflan at giöra väl, som värkade skickeligheten,
hvilken belöntes; nu en olust, efterlåtenhet och föga
bekymmer om annat än tiden, då de förmena sig vara berättigade
at avancera, emedan de skilnader emellan rätt oskickelig,
mindre och mera skickelig fädt en annan utsickt; hvaraf
händt, at the, som tilförene ansågo sig nögde vid subalterne
syslor, nu förmena sig kunna gå tienstvägen, så långt den
räcker, ehuru man ej kan neka, at mången kan vara försvarlig
underbetient utan at blifva skickelig förman. Jag lemnar
derhän, hvad orsak varit til the oändeliga sedermera upkomne
tienstebesvär.
Emedlertid hafva Riksens Ständer derom utgifvit många
förordningar, så at angående tiensters sökande, deras föreslående
och bortgifvande blifvit en särskilt vettenskap. I synnerhet
hafva lagsyslorne blifvit ett måhl för mångas begiär,
der likväl the, sorn ej deruti förskaffat sig grund af studier
och öfning, lära sielfva märka, uti hvad villrådighet the förfalla,
och nog ärfaras, hvad nytta allmänheten af dem får.
Sedan tienstsystemen varit således utstält för mångå omskiften
och stormväder, har iag trodt, det Riksens Höglofl.
Ständer til befordran af lugn ej funnit tienligare än det
stadgande, sorn 1756 åhrs förordning innehåller, såsom efter
ordens lydelse aldeles icke någon förändring af Regeringzformen
utan des egenteliga mening.
Detta sorn en fundamental mening har iag äfven ansedt ej
kunna för minsta försök til ändring vara utstäld och der
-
103
före uti des förordnande hvilat ali min tanka om vidare
befordran, ehuru alla mine tiensteåhr blifvit inskränkte
innom sista fullmackts datum, hvarmedelst iag stadnat
bakom rätt många, hvilka föga tient en fierdedel eller hälften
så länge.
Men utan at iag har mig bekant, det en sådan fundamentallag
genom något Ständernes enhälliga beslut blifvit ändrat,
och utan at derom genom Urskillningzdeputationen något
inkommit, får iag höra, at visse ledamöter uti the andra
stånden föreslagit embetsmän til afskied, andra til successorer,
många til framdeles existerande ledigheter af lähn och
flere embeten, så at antalet redan skall vara stort och hvar
plenidag ökas.
Jag häpnar, när iag tänker på vår fundamentallag och
deremot jemnförer hela denna tilställning.
Om något är af yttersta vigt at anse för heligt, måtte visserligen
vår fundamentallag vara, ty utom des norm, så
hvad religionen som rättvisan vid lagskipningen angår, kan
icke något uti vårt regeringzsätt äga bestånd utan ralf blifva
löst och obundit, ja, biskoppsdömen, kyrkioherdelägenheter
och borgmästarebeställningar på samma sätt af ståndens ledamöter
föreslås, emedan privilegier äro ej annat än lag,
och kan något emot fundamentallagen förelöpa, så måtte all
annan lag ej kunna vara starkare.
Jag hemställer derföre ödmiukeligen til R. o. A:s ömsinta
hägn at härvid utse och taga så mogna som säkra författningar,
at uti vår fundamentallag ej må skie inbrått eller
förändring utan den nu och framgent förblifva sorn en förmur
för vår välfärd, egendom och lagbundna frihet och
hvarpå allas vår enskilta och det allmännas med rikets vähl
sig hufvudsalceligen grundar. Stockholm d. 18 Oct. 1761.
Carl Adlermarck.
104
35.
Överste Anders Henrik Ramsays memorial om tjänstetillsättningar.
(Allegater I, Nr 216.)
Protokollet sid. 236.
Ödmiukt memorial.
Då nu hos Höglofhe R. o. A. under öfverläggning kommit
de befordringsmåhl, som vid denna riksdag blifvit anmälte
men eij afgiorde, så utbeder jag mig ödmiukast at få meddela
mina oförgripeliga tanckar.
Af våra besvurna grundlagar är tydelig!, at Riksens Högl.
Ständer öfverlämnat tjensters bortgifvande dels til Hans
Kongl :e Maij :ts nådiga utnämnande efter vederbörandes förslag,
dels til collegier och ämbetsmän.
Lagarne binda derföre tjensternas bortgifvande med de
förslagsägandes hårda ansvar och lämna de lidande tilstånd
at sig hos Riksens Ständer besvära, hvilka endast förbehållit
sig at reparera de lidande men ej at omedelbarligen förgifva
tjenster.
40 § i Regeringsformen och 9 § i Svea Konungaförsäkran
utstaka de grunder, hvaruppå alla befordringar böra skie,
och tjenstebetänkandet detaillerar dem i större vidd; men
inga i dessa lagarnes rum omtalas omedelbart bortgifvande
af Riksens Ständer; tvärtom hafva Riksens Ständer vid sidsta
riksdag sig sådant helt och hållit afsagt och det med så
betydande ordasätt, at den, som en dylik proposition giorde,
skulle vara för den riksdagen sitt säte och stämma förlustig.
Regeringsformen och Konungaförsäkran äro lagar, dem
konung, Ständer och alla ämbets- och borgesmän heligt besvurit.
De fordra så å konungs som Ständers sida obrottslig
efterfölgd.
Härvid går jag ingalunda förbij den vördnad jag Riksens
Högl:e Ständer såsom magtägande är skyldig; men som Riksén
Ständer äro lagbundne, så fordrar ock min skyldighet at
såsom ledamot af dem säga, hvad jag lagligen tänker, då
rätt är mig i lagarne förvarad at mina tanckar uptäcka.
105
Jag vet väl, at Riksens Ständer äga magt at giöra sådane
författningar, som de för sig och riket nyttige finna, men
jag vet ock, at Riksens Ständer pröfvat ett omedelbart tjensternas
bortgifvande af dem enligt 1756 års förordning, hvilken
är en af Ständer faststäld lag, sorn ej bordt rubbas, för
än den blifvit genom Ständers beslut uphäfven, som nu ej
skiedt, utan har den blifvit åsido satt och ej efterfölgd.
Efter grundlagarne, hvilka äro til efterfölgd besvurne, är
Hans Maij :t förbunden at hålla Ständerne det Hans Maij :t i
sin höga Försäkran utlofvat, och Riksens Ständer Hans
Maij :t thet, som the til dess höga utöfning öfverlämnat. Alla
collegier och ämbetsmäns förslagsrättighet bör dem ej heller
betagas, icke heller hvar och en undersåte dess sökande
förmohn och rättighet til besvärs anförande, om han sig dertil
befogad finner. Men alt detta kan eij hafva bestånd med
ett omedelbart tjensters bortgifvande af Riksens Ständer.
Deras giöromål är endast at reparera lidande, tvänne casus
derifrån dock undantagne: deras egen betjenings befordran
och nya sysslors tilsättjande för första gången.
Påfölgder af tjensters bortgifvande utaf Riksens Ständer
äro så eftertänckelige, at de medföra de största motsäijelser.
De, som i tourén äro, betages deras rätt at söka,
ty de kunna knapt och ofta aldrig få kundskap om vacancen,
för än den är besatt, eij sällan til en sådan sorn efter ordenteligt
förslag och richtig tour eij kunnat aspirera en ringare
syssla.
Derigenom händer, at genom en endas befordran många,
ja, til hundradetahls blefve lidande, sorn dels haft skiäl at
söka den syssla, en mindre meriterad får, dels kunnat äga
hopp at i richtig tour söka succession efter den, sorn bordt
niuta befordran til den bättre sysslan men likväl varit i den
anciennité, at han framför den utom tour til bättre syssla
befordrade bordt til den mindre framför honom avancera;
och det som värst är, betages sådane lidande en annars i lagen
dem förvarad rättighet at söka reparation; ty genom
Ständernas egen åtgärd äro de vordne lidande och emot högsta
magtens beslut kunna de eij besvära sig. Jag seer sannerligen
ej annat, än at här äger rum den gamla canon: summum
jus, summa injuria. Och jag kan icke heller annat
begripa, än at ali omedelbar befordran af Ständer skier efter
mannamån, hvilket aldrig kan undvikas. Vid sådane beford
-
106
ringar hafves merendels afseendet på den enda, som då til
en syssla skall befordras, eller at hielpa en afgående til någon
förmohn. Men omöijeligheten ligger i vägen at skiärskåda
alla competente sökandes förtjenster. De äro dels obekante,
dels veta desse eij af en sådan vacance utan trygga
sig at efter lag och method få sig anmäla.
Hvad åstadkommer detta annat än missnöije ibland undersåtare
och suckan samt förtviflan hos annars äldre och
välförtjente ämbetsmän. Vårt rike är nog betryckt både af
krig, farsoter och missväxt på flere orter, så at undersåtares
suckningar eij böra öka eländet.
Collegier och ämbetsmän äga icke heller tilfälle at, på
sätt som regeringslagarne föreskrifva, skaffa förtjente män
efter tour och anciennite fortkomst til sådane sysslor, som
de, hvilka de sökande bäst känna, efter deras instructioner
och ämbetsed finna dem kunna bäst skiöta. Hrr Riksens
Råd, som för sine giöromål äro Ständerne ansvarige, betages
at pröfva collegiernas och ämbetsmännens förslag samt de
sökandes förtjenster. Konungens höga utnämnande försvinner
aldeles, derigenom konungsliga rätten lider, den vij dock
uti väre tro- och huldhetseder allmänneligen besvurit at styrcka,
och Riksens Ständer kunna icke restituera dem, sorn de
sielfve giordt lidande genom en yngres befordran.
Riksens Ständer hafva långt ädlare värf at sysslosätta sig
med och upoffra den dyra tiden åt, sorn fmcktlöst bortgår
genom så mångfaldiga befordringzmål, hvilka på vederbörlig
ort och ställe böra afgiöras. Och om sådant nu ej förekommes
och varder ändradt samt för framtiden starcka bomar
deremot sättes, upväxa deraf skadelige prejudicater, som
omöijeligen kunna emotstås, då vahna och bruk gifva dem
lika som lags kraft, hvaraf ärf ar enheten nu lämnar oss de
eftertänkeligaste prof.
Gunstige Herrar! Undren eij, at jag i detta ämne varit
något vidlöftig. Det rörer förnämligast vårt egit stånd, uti
hvilket äro så många tjenstemän, hvilka af sysslor til största
delen måste hafva föda och giöra sig hopp at få niuta frukten
af deras tjenster genom en ordentelig befordran efter hvars
och ens tour och anciennite.
Våra medbroder, som äro i fält och som redan klädt och
än dageligen få vara beredde at kläda blodige skiortor, samt
the, som vistas i landsorterne och hvilka eij kunna föreställa
107
sig befordringzmål vid riksdagen, fordra af oss deras rätts
iakttagande och at förekomma deras lidande. Vij hafva nog
mångå klagomål öfver prejudice vid denna riksdagen. Hvad
skulle det väl blifva, örn alla de föreslagne befordringar skulle
bifallas. De, som derigenom blefvo lidande, söka säkerligen
reparation vid nästa riksdag. Ständerne lära knapt kunna
neka uptaga deras besvär, som frånvarande varit eller
värkeligen blifvit lidande, då väre riksdagar på sådant sätt
skulle mäst bestå i prejudicers afgiörande och private sakers
handterande, men den allmänna lida.
Således anhåller jag ödmiukast, det Högl. R. o. A. rättvist
behagade afslå alla de anmälte och oafgiorde befordringsmålen
och lämnade desamma til dem, som dylika ährender
böra skiöta; och på det at ei den invändning må giöras, at
härigenom skulle en tilskyndas förmohn men andre icke och
at olikhet således blifva undersåtare emellan, så skulle jag
anse alla dem, sorn redan utom tour vid nu påstående riksdag
niutit befordran, för ganska ädelmodige, om de til alt
missnöijes förekommande ville afsäija sin ärhållne befordran
och på ordenteligit sätt anmäla sig hos vederbörande til
ledige sysslors erhållande; då ägde få innom sig sielfve all
satisfaction och förtjente visserligen af sine medborgare tacksägelse
och största högacktning för thet the genom en sådan
ädelmodig åtgärd förekommo lidandes missnöije och
således skaffade lugn hos alla tjenstmän så i militair- sorn
civilstaten, hvilket säkerligen hade den nyttan med sig, at
de, sorn än stå in petitorio hos Ständerne, fölgde de förras
exempel.
Desse mine tankar härflyta af största välmening och jag
bedyrar heligt, at de ej hafva annat afseende, än at lagarne
må blifva i sin hälgd och rikets ämbetsmän ej sakna billige
och laglige framsteg, at alt lidande måtte förekommas och
at alla tjenster med skickelige och ärfarne ämbetsmän måtte
varde besatte, at konungsliga rätten må varda styrckt och
Riksens Ständers rättighet at reparera lidande må blifva
orubbad.
I öfrigt anhåller jag, att detta mitt ödmjuka memorial
må communiceras de andre respective stånden.
Stockholm d. 19 October 1761.
A. H. Ramsay.
37—482473.
108
36.
Ryttmästare Filip Bondes diktamen om tjänstetillsättningar.
(Bil. till prot.)
Prot. sid. 236.
Ad protocollum.
Sedan de andre respective stånden gifvit Högloft. R. o. A.
vid handen de befordringsmål, som hos dem endels redan
vunnit bifall och endels ännu hvila under okiända utslag,
så utbeder jag mig den äran at til protocolls få anföra mina
välmenande tanckar.
Mina gunstiga Herrar! Sätter man til sin rätta beskaffenhet
hvart och ett af de här ingifne befordringsansökningar
uti en oväldug jämnförelse med våra beskrefne lagar, så underställer
jag, om intet all jämvigt af belöning, som likväl den
lagstiftande machten af nitälskan och med rättvis omsorg
har afmätit förtienande undersåtare i riket, blifver af så betydlig
olikhet, sorn lagen både til ändamål och värkan öfver
slika befodringsämnen nu mera intet vore så sielfständig.
Hvar svensk undersåte kiänner vid utmätningen af sitt bestånd
och sin rätt ingen fullkomligare måttstock än den
Riksens Ständer sielfva skapat, som är Sveriges grundlag.
Hvar medborgare, sorn vid rikets och cronans tjenst af redelig
höij else och drift å daga lägger de skyldigheter, som
med dess undersåteliga förbindelse är öfverensstämmande,
kan aldrig kiänna olyckeligare medfart, än då lian ställes
blott och värnlös utom lagens protection.
All förtienst, huru dyr han är förverfvad, blifver en förspilder
egendom, om intet ett råmärke vore utstakat, som
både til uplysning och försvar inom en gränts sammanbundit
lika belöning med lika förtienst.
Så snart denna både naturliga och borgeliga sammanbindelsen
rubbas, så uplåtes porten til de farliga och ensidiga
vägar, som snart kunna bereda för ett samfund en så bedröfvelig
villervalla, at sielfva dygden måste svigta för egennyttans
våldsamhet, att den enfaldiga rättvisan bortblandas
uti orättvisans mörcka konster, och ändteligen at ächta förtienst
måste se sin belöning grönska uti oächta hand.
109
En olyckelig ställning för ett fritt folck, då den ena medborgaren
får lust at växa på den andras förtryck.
Riksens Ständer, som uti sin sammansättning intagit den
yppersta machten uti riket, har derföre både af vishet och
nödvändighet pröfvat för rådeligt :at af sin egen macht extendera
så stor del til konung och regering, som med konungens
höghet var lämpelig och för regeringen tilräckelig'
at bibehålla tienande undersåtare inom den rättvisans balance,
at befodran skulle svara mot förtienst och at lagen
som en stadfästad skilljoman oförkränckt skulle få värka til
hvar undersåtares anständiga rätt.
Af samma händelse en sådan författning försvagas, med
samma händelse förfaller konungahögheten i vanmacht, regeringen
i villrådighet och undersåtare uti osäkerhet om alla
de grunder, på hvilka de bygdt sin frihet och välfärd.
Det är vist, at Ständer inte*t kunna vara orättvisa; men det
är möijeligt, at Ständer intet kunna gradvis kiänna hvar tjenande
undersåtares tour och förtienst, som dock är sielfva
grundvalen til ali flyttning uti befodringsstegen.
Jag lemnar, mine Herrar, til Edert uplysta omdöme, om I
finnen uti närvarande ansökningar så ostridiga förtienster,
som utan förkränckning af mera förtiente medborgares rätt
böra vinna bifall. Min öfvertygelse har sagt mig neij och
derjämte intagit mitt sinne af skyldighet och ömhet för frånvarande
medbroders rätt. Det är en dyr egendom, han får
intet, han bör intet blifva ett rof. De bära med svenska hiertan
sitt lif och blod ospardt til rikets tjenst; men de giöma
i samma hiertan en lefvande försäkran, at deras rätt aldrig
kan med svensk lag komma på äfventyr och förspillas.
At missnöije är en giftig moder til förstörande påfölgder,
är en så bekant etatslära, som det är en gillad sedolära.
Alt nog! Sielfva naturen bevarar den sanning, at uti en
massa äro tio delar af mera vigt än en! Äfven så tror jag, at
uti en regementskropp totaliteten intet bör kiänna en lidande
inskränckning, då några få lemmar griper efter utvidgelse.
Låtom oss derföre, mine Herrar, med värdighet, förtrolighet
och eftertryckelighet lägga denna sak under våra medständers
ytterligare skiärskådan. Jag är försäkrad, deras nitälskan
för det allmänna utsprider deras medborgerliga ömhet
at innefatta lika undersåtare efter förtienst til lika rätt.
Stockholm d. 19 Octobr 1761.
Philip Bonde.
110
37.
Fältmarskalk friherre Mattias Alexander von Ungern-Sternbergs
diktamen om tjänstetillsättningar.
(Bil. till prot.)
Prot. sid. 237.
Ad prot. d. 19 Oct.
I al tijd hafva stora richsändringar, som både vårt fädernesland
ock andra rijken undergådt, haft någon skackning
förut uti rij ekets grundbygnad, antingen har konungens höghet,
regeringens myndigheet, Ständers frijheet eller någon
deel deraf blijfvit för vårdslösat eller missbruckat.
Någon betydande lemm af richskroppen har antingen gripit
uti dhe andras macht eller aldeles emot dem förlorat sin
styrcka, var af till slutet alla tillhopa blijfvit vanmächtige
ock olycklige.
Sådanne efterdömmen, gunstige Herrar, böra tiäna oss till
varningar, vij böra hissna, när vij sij diupet af en sådan fara,
der vij nu tyckas eij vara långt ifrån, om våra grundlagar
skulle för tvetydiga ansees.
Vij veta, huru ömma ock granlaga utdelningen af ricksens
både högre och lägre ämbeten hoss oss böra vara, Ricksens
Ständers vördnat derom intyga deras tijd efter annan
giorde ock fast [st] eldte författningar. Vij veta, huru kronans
tiänst utgiöra en anseenlig deel af vår timmeliga välfärd,
huru många af våra medborgare derpå bygga deras
hopp för hela deras lijfstijd, besynnerligen som, Gud bättre,
Adeln och andra ståndspersoner dem förutan eij kunna lefva
eller hafva deras utkomst.
Om nu all lag, all ordning, alla författningar i ett så granlaga
ock så många nära rörande måhl de facto skulle kullkastas
eller stellas i osäkerheet, om konungens höga rätt,
grundat uti vår inför Gud, honom ock medborgare besvurne
lagar ock hans dyra Försäckran, skulle aldeles å sijdo sättias.
Om den distributiva rättvisan för så många medborgare
skulle saknas ock hela rij ekets fullmächtige vid denna richsdag
siälfva lijcksom hålla konungacabinetter eller, det sorn
lil
mera är, emot deras egna grundlagar utan förslag disponera
om ämbeten och tiänster, antingen dhe äro ledige eller eij,
bortgifvande dem sins emilian, icke till uprättelse för lijden
praejudice, eij heller till belöning för särdeles utmärckte förtiänster
emot hela rijcket utan blått efter godtycke, välbehag
ock ett vist förtroende, så vore deraf i almenheet att fru [c] lita
dhe bedröfligaste fölgder.
Besinnom, gunstiga Herrar, det sådant är snörrät emot vår
besvurne Regeringsforms 8, 20, 40, 42 ock 43 §§ samt sidsta
articlen af Regeringsformens slutmening, utan ock emot
siälfva lijfvet af alla våra grundlagar, dem både H. Maj :stet
ock vij så dyrt besvurit, ock icke ett eller annat stånd den
kan uttyda, ändra eller uphäfva utan samtlig. Ricksens Ständers
enhälliga samtycke ock åtgiärd.
Dhe kunna omöijligen rubbas, innan dhe häfva eller en ny
almänt belefvat ock vetertagen lag ock förklaring dertill
gifvit tillåtelse.
Besinnom, mina Herrar, det rörer hela vår constitution på
ett af dhe ömmaste stellen, ock vår oskatbara frijheet, hvilcken
enligt Richsdagsordningens 17 § ingen Ständers pluralitet
är underkastat.
Samtl. här varande richsdagsfulmächtige veta, att om dhe
något giöra eller handla emot Regeringsformen, är det uti
deras fulmachter för nu ock altijd för ogilt förklarat; om då
någon, som sitter för sin egen ätt, skulle dylijekt emot grundlagen
försöcka, så finner han i samma lag sin domb.
Hvar och en svänsk man lärer påminna sig, att han inför
den stora Guden med sin lijfliga eed besvurit sin lagbundna
frijheet, sin troheet emot fäderneslandet ock sin undersåtliga
plicht emot vår nådiga lagkrönta konung, som äfven med
oss ingådt det dyra förbund att hägna våra lagar.
Mine Herrar, huru kan den lyckliga förening bestå, om
des grundval, som är fundamentallagen, kastas under förtydning.
Jag talar här intet om dhe uprättelser, sorn Ricksén [s]
Ständer i lagen sig förbehållit, jag talar endast om sådanne
befodringar, sorn giöra månge hundrade praejudicer, sorn
kräfva nya uprättelser, nya bekymmer för kung och Ständer
ock af ingen kunna gillas än af dem, som blått hafva afsicht
på sin egen fördeel.
Våra medbroder i alla landsorter, i alla ämbeten, civile ock
112
militair, ock våra frånvarande, varaf nu en stoor deel dagligen
våga lijf och hälsa för rijckets heder ock säkerheet, försäckra
sig om vår nijt här vid richsdagen att främmia deras
bästa och vårda deras rättigheeter; dhe trygga sig vid lagen
ock äro långt ifrån att inbilla sig, det någon deremot kan
giöra dem förnär. Ock om någon emot lagarne något lijdit,
så förväntar han af Ricksens Ständer uprättelse ock rätt.
Hvad skulle dhe, mine Herrar, tänka, om dhe hörde, att det
ena brödet efter det andra utan deras förvållande af deras
medbroder ock fullmächtige rycktes dem utur munnen, att
den ena belöningen efter den andra, sorn dhe giordt sig hopp
om ock söckt förtiäna, gåfves åt dem, som därtill vöre mindre
berättigade, ock att så tydeliga författningar om tiänsters
besättiande, som isynnerheet genom sidsta richsdagsbeslut
dem kundgiorde[s], vore till deras känbara förlust brutne
ock ända till survivancer, som hoss [oss] varit så olaglige,
kunde bort [t] aga dem alt hopp och deras fraintijd ock all deras
tillkommande lycka ock föda.
Sannerligen, gunstige Herrar, deras klagan ock rättmätiga
suckningar skulle upstiga till högden ock åter nedfalla på
våra hufvuden.
Högloft. R. o. A. har alt ifrån denna richsdags börian med
ett utmärckt ädelmod i detta granlaga ämne sig upfört ock
med möijligaste försichtigheet bijbehållit lagen i sin kraft.
Låtom oss derföre i den Högstes namb dermed fortfara
ock nu taga sådanna kraftiga mått, som förekomma all vådeligheet,
hägna våra medborgares välfärd ock förvärfva vårt
stånd en odödelig' heeder.
Dessa mått böra efter min oförgripeliga tancka deruti bestå,
att nu Högh R. o. A. genom en vänlig ock beveckande
förestelning samt en talrijck deputation till dhe öfrige respective
stånden, sorn förmår dem att med oss fatta det hälsosamma
beslut, det alla tillärnade befodringsmål, som antingen
intet gådt i verckställigheet eller icke lagligen genom
Urskillningsdeputation framkommit, eller sådane, sorn icke
emot 1756 års förordnande af d. 17 Decembris från H. M:tz
till Ricksens Ständer remitterade, måge höss deni för altijd
hvila ock icke till vidare expedition aflemnas. Vij giöra då,
gunstige Herrar, det, som är för oss värdigt ock för hela vårt
fädernesland gagneligit, samt styrcker våra frånvarande medbroder,
att deras rätt är för dem orubbat ock af oss skyddat.
113
Om vij då tilicka gifva dem vänligen tillkenna, att våra
till expedition förordnade ledamöter blefve antydta, att dhe
eij befattade sig med sådanne emot grundlagarne stridande
befodringar ock att vij jämväl ville anmoda vår Hr Landtm,
att eij sådant på R. o. A:s vägnar underskrijfva, lag hoppas,
att med den Högstes hiälp det hoss dem skulle vara värckande.
Jag halver nu, mine gunstiga Herrar, friat min siäl ock nu
uti mina tilltagande år ock annalkande till grafven eij underlåta
kunnat att för Eder yppa mitt hiärta.
Jag lemnar fördenskuld desse mine välmeente tanckar till
Höglofl. R. o. A:s protocoll som ett evärdigt vittnesbörd, att
iag påmint om lagsens helgd, hållit som en samvetsman min
dyra ed, upmanat ett så illustert samfund till den af berömlige
förfäder ärfde kärleeck för det almänna, för lag, för fädernesland
ock medborgare ock söckt förebygga eij allenast
månge medbröders lijdande utan ock många svåra påfölgder
för våra efterkommande.
Vij hafva, gunstige Herrar, uti Regeringsformens ingress
och slutmening låfvat den efterlefva såsom en almän fundamentallag
på sätt och viss, som den i siälfva bokstafven lyder
ock allan rätt hållan konungens och vårom; detta hafva
vij med vår lif liga eed inför Gud bekräftat. Huru derifrån
kan afvijckas, lemnar iag till var ock eens egit eftersinnande.
38.
Löjtnanten friherre Claes Vilhelm Grönhagens diktamen om
tjänstetillsättningar.
(Bil. till prot.)
Prot. sid. 237.
Ad protocollum d. 19 Octobr. 1761.
Ingen lärer kunna bestrida, att lagarnes obrottsliga helgd
och rättvisans ovälduga skipande äro de fastaste grundvalar,
hvarpå en sanskyldig frihet bygges, de starkaste förmurar,
114
hvarmed den försvaras. Och borgerlig frihet är i sig sjelf intet
annat än ett tillstånd, hvaruti en jemte säkerhet till lif, ära
och egendom njuter alla de naturliga rättigheter, som han vid
inträdet i samhället sig antingen uttryckeligen förbehållit eller
icke tydligen afsagt. Alla de naturliga rättigheter, sorn den
uti borgerligt samfund trädande menigheten sig afsäger, updragas
åt den styrande magten. När menigheten sedermera
återkallar de naturliga rättigheter, som den vid sjelfva styrelseinrättningen
ifrån sig gifvit, då upkommer ett tillstånd,
sorn kallas sjelfsvåld; och när den styrande magten gör intrång
i de naturliga rättigheter, som menigheten sig förbehållit,
då förvandlas den lagliga styrande magten i tyranni och
menigheten säges hafva råkat uti träldom.
Gör jag nu af dessa allmänna politiska sanningar tillämpning
till svenska folkets besvurne regeringssätt, befinnes, att
svenska menigheten, som genom Konung Garl XII:s dödeliga
frånfälle återkommit i naturliga tillståndet, vid 1720 års
riksdag genom sina deputerade, de församlade Riksens Ständer,
gjordt och faststäldt de lagar, hvarefter riket borde styras,
hvilka under titel af Regeringsform och Konungaförsäkran
af konung och samteliga rikets inbyggare med den
dyra olausel besvurne äro: Så sant mig Gud hjelpe till lif
och själ.
Dessa visa lagar hafva likasom om alla andra regeringsärender
äfven tydeligen utstakat, huru med tjänsters förgifvande
förhållas bör. Riksens Ständer hafva till konung och
Råd updragit omsorgen om allt detta och äfven vid sidstledne
riksdag, genom ett tjänstebetänkande sökt lätta lagarnes
verkställighet genom ett tydeligare förklarande af desammas
rätta förstånd. De hafva i lagen i detta ärende sig
intet annat förbehållit än att upprätta den el. de, sorn på ett
i Riksdagsordningen föreskrifvit laga sätt sig öfver lidande
hos dem besvärat. När nu Riksens Ständer icke desto mindre
vid åtskilliga riksdagar befunnit sig med allehanda ansökningar
om tjänster och caracterer besvärade, hafva de till
förekommande af sådan oreda vid sidstl. riksdag tagit ett
beslut, hvilket igenom Kongl. Maj :ts nådige förordning af
d. 17 Dec. 1756 blifvit till allmän efterlefnad kundgjordt.
Efter alla dessa författningen (!) hade billigt städt att
förmoda, det Riksens nu församlade Höglofl. Ständer skolat
obesvärade af alla ansökningar om tjänster och caracterer
115
få sköta de rätta och angelegna riksdagsärender samt efter
deras af slutande med väl förrättade ärender åtskiljas.
Men sorn erfarenheten lärt oss, att detta allt oaktadt uti
alla stånden en myckenhet dylika mål anmälte och kanske
äfven i något stånd af gjorde blifvit, så kan jag såsom en
lagbunden svensk riddersman, den der är beredd att med
blodet besegla mitt nit för min frihet och det dyrt besvurne
regeringssättet, ej annat än på det högsta och kraftigaste
påstå, att icke allenast Höglofl. R. o. A. behagade ålägga Hr
Landtm, att inga sådana ärender hos Högh Ståndet föredraga
utan ock genom en vänlig på Regeringsform, Konungaförsäkran
och 1756 års förordning grundad föreställning hos de
öfrige respective stånden, sorn med en ansenlig deputation
borde framföras, ett lika beslut hos dem söka att utverka.
Jag gör mig förvissad, att hvar och en svensk riddersman
lärer likasom täfla med hvar annan att vidtaga de mått, som
kunna leda till lagarnes heligthållande, rikets lugn, hvar medundersåtes
rätts bevakande, Riksens Ständers anseende och
hvar dess ledamots eget samvetslugn. Datum ut supra.
Claes Wilhelm Grönhagen.
39.
Statskommissarie Johan von Wallwijks diktamen om tjänstetillsättningar.
(Allegater I, Nr 214.)
Prot. sid. 238.
Ödmiukt memorial.
Att Sveriges rikes Ständer äro macktägande och at ingen
mackt i regleringen är öfver dem, det är så oemotsäijeligit,
som det äfven står fast, at Ricksens Ständer äro lagbundne
Ständer.
Macktägande Ständer at giöra sådana lagar och författningar
om sig och riket, sorn de pröfva nödige och nyttige för
det almänna och hvar och en enskylt.
116
Lagbundne till utöfningen af sin mackt at eij kunna giöra
eller tillåta någon företaga sådant, sorn är stridande emot
rikets fundamental lagar och skadeligit för regieringssättet
och friheten. Och det åligger Ricksens Ständer samfält,
hvart och et stånd särskildt samt hvar och en riksdagsman
för sig at i ackt taga och handhafva.
Jag har nyligen sett den tankan releverad, at Ricksens
Ständer för sina beslut och giöromål eller riksdagsmän för
sina öfverlägningar och meningar vore ingen annan än Gud
ansvarige.
Den tankan at vara Gud ansvarig för mina giöromål har
iag äfven och önskar, at den hoos mig och hvar och en riksdagsman
aldrig måtte hafva varit glömd eller någonsin vid
något tillfälle måtte glömmas; men iag tror och, at iag därjemte
är lagen och en eftervård skyldig ansvar för mina
ricksdagsöfverlägningar och giöromål.
Lagen är iag ansvarig såsom en lagbunden riksdagsman,
och så vida lag existerar och skall medföra kraft af lag, så
bör och lagens kraft afhålla mig ifrån at företaga eller giöra
något emot lag och lagens värkan bör ådraga mig straff för
dess öfverträdelse.
Eftervården är iag skyldig ansvar, i det at iag som en
rättsinnad riksdagsman uti alla mina öfverlägningar och
giöromål bör hafva till af sickt och föremåhl icke allena det
enskylta utan och det allmänna, icke allena det närvarande
utan och det tillkommande almännas bästa; och om iag för
mitt eller andras enskylta eller och för det närvarande skulle
taga sådane författningar och beslut, som medförde för det
almänna skadeliga och förderfvel. påfölgder i framtiden, så
har i mitt sinne eftertiden rättighet at af mig och mitt ståft
fordra ansvar för det iag öfverträdt och vårdslösat lag och
årdning samt therigenom, om eij uppenbarligen värkat till
dess olycka, likväl dertill vållat och bidragit. Och med samma
skiähl och rätt, sorn en eftertid kan utur glömskan framdraga
och uplifva et ährefult minne af en det almännas välgiörare,
med samma skiähl och rätt kan och en eftertid fördöma
den eller dem, sorn igenom en närvarande tids laglöshet
vållat och förorsakat efterkommande tiders olycka.
Häraf gior iag billig application till de förevarande tiensteeller
befordringsmåhl, hvilka Ricksens Högh Ständer förekommit
och på R. o. A:s utlåtande och afgiörande nu bero.
117
Att rikets ämbeten och tienster äro öfverlemnade till konungen
med regleringen at efter föreskrefne lagar och ordningar
utdelas och besättias, det säger oss våra fundamentale
lagar tydeligen, 40:de § af Regieringsformen, 9:de § i
Svea Konungaförsäkran, Ricksens Ständers underdåniga
skrifvelse!- till Hans Kongl. Maij :tt af d. 20 och 21 Octob.
1756 samt Kongl. M.aij:tts i grund theraf utgifne almänna
förordning af d. 23 Novemb. samma åhr. Och at Ricksens
Ständer icke förbehållit sig thorvid någon annan åtgiärd eller
rättighet än at hielpa och til rätta ställa det, som af regleringen
kan vara felat och orättat, enär theröfver klagomål i
rättan tid och på föreskrifvit sätt inkomma. Helona eller uprätta
dem af rikets undersåtare, som vid besynnerliga tillfällen
och omständigheter antingen giort sig förtiente af riket
eller för rikets och det allmännas skull undergått sådane
olyckor, som konung och regiering efter lagarnas anledning
intet kunna rätta, hielpa eller belöna. Att med skickelige ledamöter
och betiente förse Ständernes enskylte värk och nya
inrättningar samt hoos Kongl. Maij :tt i underdånighet anmäla
theras enskylte betiente till befordran efter theras förtienst
och skicklighet vid existerande ledigheter af rikets
tienster, derom öfvertygar oss äfven rikets grundlagar i almänhet
men i synnerhet Ricksens Ständers underdåniga
skrifvelse till konungen af d. 21 Octob. 1756 samt den deruppå
utkomne förordningen af d. 17:de Decemb. samma åhr.
Och fölgacktel. är all Ständers åtgiärd och befattning med
tiensters förgifvande therutom et uppenbarligit ingrepp i konungens
rättigheter och regieringens giöromål.
Att hoos Ricksens Ständer giöra ansökningar om befordringar,
tienster och löner är väl genom särskildta förordningar,
i synnerhet den af d. 17 Decemb. 1756, förebygt och
alvarligen förbudit; men at sådant ändå får skie, kan intet
annat än tillskrifvas Ricksens Ständer sielfve, enär sådant
tillätes.
Att den, som på en resa är stadd, föllier den bästa och ginaste
vägen till den ort och ställe, dit resan är ärnad, det är
naturligit.
Att den, som söker huus, går in där dören är öpen, är icke
eller underligit och af samma grund kan skiäligen ursäcktas,
at hvar och en söker sin lycka och förmån, där den honom
synes vara lättast och snarast att vinna. Men örn Rick
-
118
sens Ständer, sorn sielfva giort lagar om sitt och rikets välstånd
och vältrefnad, sorn sielfva böra handhafva lagars bestånd,
vårda deras helgd och straffa deras öfverträdelse, likväl
eij allena tillåta lagars öfverträdelse och missbruk utan
och sielfva öpna dertill vägen, det kan eij annat än sättia
hvar och en eftertänksam medundersåtare uti häpenhet och
bekymmersammaste eftertanka.
Att giöra tienster och ämbeten, där inga ledigheter äro och
där nödvändigheten och nyttan af flere förut icke blifvit
undersökt och pröfvad, att tillåta accorder utan lag och ordning,
att befordra sökande utom föregången bepröfning af
den sökandes skickelighet och förtienst och utan jemförelse
emot andras bättre skickelighet och förtienst samt ändtel:n
at för enskyltes nytta och gagn, utan afseende på det almännas
värkel:a gagn och bästa, öka och belasta rikets stat med
tienster och löner, vore ju altsammans de största olagligheter.
Värkan af sådane giöromål blefve en skadelig' oordning
med det almännas last och tunga, medundersåtares förfördelande
och kiänbaraste lidande samt ändtelm påfölgden
deraf et allmänt förackt för lagar och missnöije emot Ständer.
Ingen ting kan medföra större oreda och skada uti en
republiqve eller stat, än då tienster utdelas och förgifvas utan
grund och principe och utan ordning och lag. Förtienst och
skickelighet får då intet sitt rum, och det almänna så väl
som det enskylta lida deraf begge.
Ricksens Ständer hafva uti regieringslagarne försäkrat
hvar och en medundersåtare, som väl tienar riket, at blifva
befordrad efter föreskrefven ordning samt förklarat det för
hvars och ens lagliga rättighet och egendom at få komma i
åtanka till befordran efter samma ordning; men om nu annorlunda
sider och ingen rätt ordning eller lag fölies, så är
ju :at befara, det ovärdighet och kanskie oskiekelighet får
företräde för förtienst och skickelighet, och då lider ju den
uppenbar oförrätt, som deremot måste stå tillbaka.
Enär så hända kunde, at regleringen misstoge sig om undersåtares
lagliga rätt till befordran, anser iag det för mindre
betydande och farligit, emedan hvar och en i sådan händelse
har laglig väg till Ricksens Ständer öpen at deruti söka
rättelse; men om Ricksens Ständer sielfva betaga undersåtare
therus lagliga rättigheter, gifva dem åt andra mindre
förtiente samt sättia oskyldigt fålle i mistning och lidande,
119
så anser iag det så mycket mera för skadeligit och farligit,
som, utom det at den högacktning, hvar och en bör hafva
för Ständers giöromål, therigenom lider, då intet rum, ställe
eller tid gifves, hvarest rättelse och ändring theruti är at
söka och vinna; ty at kunna klaga hoos Ständer öfver liden
oförrät af Ständer vore at etablera Ständer öfver Ständer,
som i mitt sinne är oriinmeligit. Ständer äro menniskior, och
som menniskior kunna fela, så kunna och Ständer misstaga
sig; men Ständer böra intet kunna begå olagligheter och
oförrätter, ty det är stridande emot Ständers namn och värdighet
och bevisar en oundvikelig nödvändighet theraf, at
Ständer böra vara lagbundne Ständer.
Vij glädia oss med skiähl öfver den lycka och förmån, vij
äga at lefva under en fri regiering.
Hufvudstyckena af vår frihet består deruti, at vij såsom
Ständer få giöra lagar om oss och riket, at vij kunna vara
frie för våld och oförrätt samt säkre om at efter föreskrefne
lagar och årdningar niuta rätt och rättvisa till godo; men så
snart lagen intet kan befria oss ifrån uppenbar oförrätt eller
icke har kraft at räcka oss handen till vår lagliga rätts åtniutande,
så är ju vår frihet bärta. Vij buro då allenast namnet
af frie men niöto intet gagnet. Om medundersåtare under
namn af frihet skulle kunna usurpera andras lagliga rättigheter,
skaffa sig förmåner med andras förfördelande och
stiga up på andras förtryck, så vore det en usell frihet vij
hade, emedan den då intet grundade sig på lag och rätt utan
på vilia och mackt, och det vore i mitt sinne ingen frihet
utan et uppenbart sielfsvåld. Och om Ricksens Ständer,
hoos hvilka lagarna böra hafva sitt hägn och friheten sitt
säte, skulle deltaga i sådane gierningar, hvar vore då vår
frihet och all vår säkerhet. Af lagens öfverträdelse och å sido
sättinnde föllier oundvikekn förackt för lag. Förackt för lag
föder lika säkert af sig sielfsvåld och öfverdåd och ingen
ting kan vara skadeligare för friheten än et laglöst skielsvåld.
Så länge lagens helgd är bevarad hoos regiering och
Ständer, har friheten där sitt försvar samt rätt och rättvisa
sin säkerhet och styrka emot laglöshet och sielfsvåld; men
om Ständer sielfva kunna vanvårda lagar och dem öfverträda,
så blifver med alt skiähl at befara, det förackt för lag
tager aldeles öfverhanden. Ju mindre laglydnad är, ju mera
tilltager olagligheter och sielfsvåld. Olagligheter och oförrätter
up väcker missnöije och, om et almänt missnöije får in
-
120
rymme, torde beklageligen misshag och olust för Ständer och
Ständers giöromål eij vara långt bärta.
Den dag komme aldrig uti våra tideräkningar, at någon
tid Svea rikes Ständers giöromål skulle ådraga svänska undersåtare
så skaddige och högst beklagelige påfölgder; men
en oförnekelig fastän beklagelig sanning blifver i mitt sinne
det, at en så oordentelig och olaglig Ricksens Ständers befattning
med tiensters förgifvande och befordringars utdelande,
som här förekommer, vöre för det almänna, för vårt
regieringssätt och för vår frihet högst skadelig och förderfvelig,
om den finge sin påsyftade framgång.
Ricksens Ständers omvårdnad för det almännas bästa kan
ju omöijeligen tåla sådant och oskyldiga medundersåtares
lagliga rätt och välfärd kräfver af Ricksens Ständer upmärksamhet
och hielp emot sådant.
Lydnad för lag samt kiärlek för rätt, rättvisa och ordning
har afhållit mig ifrån at nu äfven tillika med andre, ehuru
de torde vara mindre förtiente, söka Ricksens Ständer örn
befordran; men om iag therföre skulle få orsak at reproc-hera
mig, så vore det beklageligit, en slätt belöning och än mindre
upmuntran.
Hoos Ricksens Högl:e R. o. A. nödgas iag therföre för
min enskylta dehl anhålla om theras rättvisa biträde till bevarande
af min i lag grundade rätt och ordning till befordran,
så at, så vida iag trogit, väl och oförvitel:n tient riket
och mitt fädernesland med upåffrande af hälsa och krafter,
den hårda oförrätt eij må mig öfvergå, som iag sedan icke
kan i min lifstid återvinna.
För öfrigit och som R. o. A. emot lag, rättvisa, ordning
och sin egen värdighet icke lärer kunna gå in uti bifall och
samtycke af desse tienste- och befordringsmåhl. så är iag af
den tankan, det Ricksens Höghe R. o. A. igenom en ansenlig
deputation besöker de öfrige respective stånden samt genom
kraftiga föreställningar söker förmå dem at taga de härvid
förekommande ömma omständigheter och considerationer
uti närmare öfvervägande och behiertande samt tillse, huru
som hvad af de öfrige stånden redan kan vara härvid tillgiort,
må kunna rättas och ändras samt hvar och en förvisas
till laglig tid, ort och ställe at söka och afbida sin befordran.
Stockholm d. Octob. 1761.
Jean von Wallvijk.
121
40.
Hovrättspresidenten Adam Fredenstiernas diktamen om
t jänstetillsåttningar.
(Allegater I, Nr 215.)
Protokollet sid. 240.
Ödmiukt memorial.
Vid de af någre vårda ledamöter uti det sista pleno emot
den nu ärnade methoden att utdela riksens tienster ingifne
memorialer har jag för min del funnit nödigt följande oförgripelige
påminnelser vördsammast att öfverlemna.
Klokt folck taga rättelse och varning af andras fall och
olyckor; men det folck, sorn intet ser eller vill se sine egne
plågor och söker dem att mota och af höij a, lär näppeligen
under de fagraste skien kunna urskuldas.
En försichtig siöman, när han uti ocean ser en enda molnfläck
på himmelen sig visa, fruchtar straxt för storm och
orcaner; han drager in sine segel och gior alla uptänkelige
anstalter lif och gods att rädda och uti säkerhet sätta.
På Sveriges statshimmel visar sig icke en molnfläck allena,
utan är hela himmelen med svarta moln och starcka
stormskyar öfverdragen.
Dels skyar regna neder grufveliga missväxter; dels föra på
oss blodiga krig och förödelser; dels nedsänka oss uti så
diupa skulder, att de räcka intill våra barn och barnabarn;
dels blottställa oss för så dyra tider, att de svårligen kunna
tärnas och öfvervinnas; dels utbreda öfver oss en herrskande
egennytta, som gior en man rik och välmående men däremot
1 000 fattige undersåtare.
Under alle desse grufvelige molnskyar framskiuter sig ett
faseligit åskedunder, som utsprider oenighets, hämdgirighets
och förbittrings lågor, hvaraf det arma fäderneslandet
uti yttersta förderf och elände nedstörtas, så att det är högsta
tid och nöd att återställa den uti landsflyckt råkade enigheten
och förtroligheten, som dock äro de rätte och sanskylldige
medel till fäderneslandets upprättelse, samt däremot
granneligen afstyra alla de tillfälligheter, sorn till inbördes
122
oförrätter, förtryck och oroligheter vidare anledning gifva,
hvarom så väl väre egne som främmande tänkeböcker och
handlingar mångfalldige underrättelser meddela samt öfvertygeligen
utvisa, att sådane värckningar och fölgder härröra
af lagarnas föracht och när ett folckslag vill skrida till den
öfvermodiga fråga: Hoo är then, hvars röst jag lyda skall.
Vij hafva lärdt, att lagarnes helgd och efterfölgd är och
bör vara den första och den sista puncten, hvaruppå alle väre
rådslag böra vara stälte, så att vij rätteligen ähra friheten
utan att resa ährestoder för siälfsvåldet, hvilket synes taga
så öfverhanden, att alt lags måhn torde vara förloradt; ty
det har i alla tider varit säkre förebud till rikens, länders
och regeringars förändringar, skakningar och ödeläggningar,
när lagarnes ord öfverträdes, när lagarnes hot vanvördas
och lagarnes sträf föracktas.
Vij hafva under hela denne riksdagen bär afhört flere memorialer
om lagarnes handhafvande emot hvarjehanda hinder
ock missbruk uti rättegångarne, så ock hördt ifrige
discourser, tahl och förvitelser emot domare och executorer
af dem, som vitterligen lcnapt mist en stake och likväl utbrutit
uti hinnnelshöge klagomål öfver domstolar och executionssäten
utan åtskillnad.
Om någon förmenar sigh hafva genom någon domares eller
executors åtgiärd mer eller mindre lidit, så är ju honom
obetagit att i följe af Rättegångs- och Utsökningsb. deremot
å högre, ja, inför den högsta ort att söka ändring och rättelse.
Och i fall uti vår allmänna lag skulle finnas uti visse
mål något mörcker, tvetydighet eller annan felachtighet, så
lära Riksens Höglofke Ständer, enär sådant dem vederbörligen
underställes, af deras höga lagstiftande magt sådant genom
förklaringar och förändringar uti rätt ordning och
skick sättia. Men härvid må man billigt fråga, hvad botemedel
man intill denna stund vidtagit emot väre grundlagars
rubban- och öfverträdande?
Om man till ett prof ville kasta ögonen på de ovanlige befordringar,
sorn man i desse dagar hördt vara å färde att införas
och utbredas uti hofrätter, collegier, landtregeringar,
domstolar och flere stater, så kunde man snart ledas på de
tankar, sorn vore vår riksdag härtills merendels använd, icke
så mycket att rätta och hielpa väre allmänna och fördärfvade
samt ömkan värde saker, som fast mera att befordra en
-
