# ID: svediakorp-gov125
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1760--1762
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 207,129
# sentences: 8,173
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAP OCH ADELS
RIKSDAGSPROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TJUGOFÖRSTA DELEN
1760-176S
II
«» april—ÖO augusti 1761.
STOCKHOLM 1938
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
381681
förord"
Vid utgivandet av föreliggande del av Sveriges ridderskaps
och adels riksdagsprotokoll hava samma principer tilllämpats
som redovisats i förordet till närmast föregående volym
av nämnda publikation. Även här har såsom Bihang
tryckts en av undertecknad upprättad förteckning å föredragna
men i denna del icke avtryckta memorial av ledamöter
av ridderskapet och adeln. I förteckningen upptagas författarnas
namn i alfabetisk ordning, deras titlar samt ett kort angivande
av ämnena för memorialen. Dessutom har angivits
den sida i den avtryckta protokollstexten, där memorialen omtalas,
samt den samling, där handlingarna ifråga förekomma.
Stockholm i november 1938.
Sten Landahl.
FÖRKORTNING.
RÅP = Sveriges ridderskaps och adels riksdags-protokoll.
Innehållsförteckning.
Sid.
Förord HL
I. Protokoll
för 6 april—20,. augusti 1761
1-—431.
II. Bilagor.
Till protokollet den 9 april 1761:
1. J. G. Bildenskölds memorial om kommissioner och extra
domstolor  3.
2. Friherre C. Horns memorial om d:o 10.
3. C. F. Pechlins diktamen om d:o 15.
Till protokollet den 13 april 1761:
4. C. F. Pechlins memorial om domare och kringlöpande rykten 19.
5. J. C. Hasenkampffs memorial om domare och ämbetsmän . 23.
6. O. von Nackreijs diktamen om d:o 27.
Till protokollet den 20 april 1761:
7. A. Schönbergs memorial om domare 30-
8. Sekreta deputationens betänkande i capitafrågan 34.
9. Friherre C. \V. Grönhagens memorial i d:o 45.
10. J. Jennings memorial i d:o 49.
Till protokollet den 4 maj 1761:
11. Friherre E. C. Reuterholms diktamen om forum i ett mål
rörande sekreterare Witte 53.
Till protokollet den 25 maj 1761:
12. F. Gyllensvans utkast till extraktprotokoll om tjänstetillsättningar
55.
13. Friherre C. W. Grönhagens diktamen om d:o 57.
Till protokollet den 5 juni 1761:
14. J. A. Heldenhielms diktamen om en marinkår 59.
15. C. V. Paulis diktamen om d:o 61.
Till protokollet den 8 juni 1761:
16. H. H. de Carnalls diktamen om arméns rekrytering .... 61.
Till protokollet den 12 juni 1761:
17. G. Tersmedens diktamen om krigsförtjänsters belönande . . 63.
Till protokollet den 3 juli 1761:
18. Friherre F. O. Wrangels diktamen om Nordencrantz arbete 66.
Till protokollet den 10 juli 1761:
19. O. H. de Freses diktamen om rådsvalet 73.
Till protokollet den 13 juli 1761:
20. F. Ehrenpreus diktamen om Jönköpings gevärsfaktoriarbetare 77.
VI
Sid.
Till protokollet den 20 juli 1761:
21. A. J. Ehrenpohls diktamen om kapten Johan Laurentz Hammarhjelms
uppförande 80.
Till protokollet den 24 juli 1761:
22. L. M. Ugglas diktamen om pensioner för riksråden von
Höpken, Palmstierna och Scheffer 83.
Till protokollet den 27 juli 1761:
23. K. F. Sölfverbergs diktamen om upprättelse för friherre
Carl Gustav Cronhjort 85.
Till protokollet den 29 juli 1761:
24. F. Lagersvärds memorial om tjänstetillsättningar 89.
Till protokollet den 3 augusti 1761:
25. O. F. Rudbecks diktamen om upprättelse för hovrättsrådet
Olof Benjamin Ehrencreutz 90.
Till protokollet den 4 augusti 1761:
26. C. N. Frankcnheims diktamen om riksråden Palmstierna och
Scheffer 91.
Till protokollet den 7 augusti 1761:
27. J. Linnerhielms diktamen om tillsättandet av landshövdinge
tjänsten
i Nyköpings län 92.
Till protokollet den 13 augusti 1761:
28. A. H. Ulfvenklous diktamen om major Tomas Carl Rappes
återinträde i tjänst 95.
Till protokollet den 20 augusti 1761:
29. C. G. Boijes af Gennäs diktamen om överste Carl Fredrik
Pechlin 97.
Bihang.
Förteckning å hos ridderskapet och adeln föredragna, här ej avtryckta
memorial 99.
«
År 1761 cl. 6 April 1.
Måndag.
Plenum klockan nijo.
Justerades protocollet af den 13 Mars. Justering.
Påmintes om en deputations afsändande til de andre stånden
med notification om vårt sidst tagne beslut ang:de commissionsprotocollerne,
hvarmed upskiöts til kl. 10, då de andre stånden anslagit
sine plena och blifvit samlade.
Uplästes Rådets extractum protocolli af d. 15 Januarii ang: de Ang:de SeSecreteraren
Nordenflychts befordran, som remitterades til "flycht"k”'
Secrete Utskåttet. fordran.
Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af d. 26 Febr. Ang:de de
öfver Secrete Utskåttets hemställande ang:de de fångne of:ficerarers
löners åtniutande i fångenskapen, hvaruti ståndet
samtykt, at endast de, som sig bevisligen i tiensten väl förhållit,
borde dem få åtniuta.
Sedan något häröfver discourerat blifvit, hemstälte Hr
Landtm., at, ehuru Borgareståndets påminnelse vore god,
så vore den dock i tillämpningen inpracticable, efter öfver de
fångne och frånvarande officerare ingen undersökning vore
möijelig.
Och beslöt fördenskull R. o. A. at förblifva vid sitt förra
yttrande i detta ämne.
Och blef påskriften: At som ofvan:de [o: öfver de]1 fångne
officerares förhållande inga undersökningar lära kunna hållas i
anseende til deras frånvaro och således värkställigheten af
hvad Borgareståndet föreslagit synes mindre möijelig, så
kunde R. o. A. härutinnan ej ingå utan förblef vid sitt i detta
ämne förr afgifne yttrande.
Uplästes Prästeståndets senare extractum protocolli af d. [12 Angidekongl.
Jan. 1761] ang:de kongl, förordningars öfverseende. öfverseende
1 Konceptprotokollet.
1—381681
2 1761, april 6. Om Lidbeck. Fiskerisocieteten.
Ang-.de Hr
E. R. Gref
Ekeblad.
Ang:de Professor
Liedbeck.
Anmälning.
Fiskeri esocietetens
ansökning.
Sedan något häröfver blifvit discourerat, stadnade E. o. A.
i det slut at blifva vid deras för detta häröfver fattade beslut.
Hr Bilberg hemstälte, om icke deputation, som skulle
afgå, jemte svarens aflemnande öfver förber:de mål äfven
kunde medtaga Hr Eudbecks memorial ang:de commissioners
och extra domstolars uphäfvande, hvilket han trodde til den
ändan af E. o. A. kunna strax afgiöras och bifallas.
Frih. A. Eeuterholm instämde äfven härmed, men
Hr Landtm, svarade det ännu ej vara föredragit. Dock
ärnade han, om möijeligit vore, sådant ännu [under] förmiddagen
giöra.
Härmed voro E. o. A. nögde.
Uplästes Secrete Ut skått e/s extractum protocolli af d. 4 Aprill,
hvarmedelst Hr Eiksrådet Gref Ekeblad til det ledige presidentskapet
i Cancelliet föreslogs,
hvilket bifölls.
Föredrogs Secrete Handels- och manufacturdeputations betänkande
ang:de Professor Liedbecks vilkors förbättrande i anseende
til dess öfverinseende på träplanteringarne i Skåne.
Hr Hammarhielm med flere begärte, det måtte på
bordet blifva liggandes.
Frih. G. Eeuterholm deremot hemstälte, at som nog
månge saker vore på bordet liggandes och deputation nogsamt
denne uplyst samt hvad nytta Professor Liedbeck i Skåne,
som en skoglös province, giordt, detta mål måtte utan vidare
utdrägt företagas och afgiöras.
Men på Hr Hammarhielms och fleres begäran enl.
Eikdagsordningen blef detta mål på bordet liggandes.
Hr Landtm, anmälte, at honom blifvit notificerat, det
Hans Maij :t i dag för opasslighet icke kunde emottaga Eiksens
Ständers deputation med rådsförslaget,
hvarföre dermed blef upskutit.
Föredrogs Fiskeriesocietetens anförde besvär emot Urskillningsdeputations
afslag på deras om någon ersättning til
Eiksens Ständer ingifne ansökning och derjemte en af dem
bilagd uträkning öfver Societetens debet och credit.
Frih. G. Eeuterholm: Eätta qusestion lär här ej vara
om penningar men om Urskilningsdeputation med skäl afslagit
deras ansökning.
Urskillningsdeputation har väl dertil anfördt Secrete Utskåttets
vid senaste riksdag tagne beslut, at det understöd,
Fiskerisocieteten.
3
som Societeten då tillädes, skulle vara det sidsta. Men som
jag ej vet, huruvida Urskillningsdeputation sedt Secrete Utskåttets
dervid til äfventyrs gorde förbehåll, så önskade jag,
saken måtte hvila, til dess man derom af Secrete Utskåttet
blefvo underrättad.
Hr Hammarhielm: Jag går ej in i Secrete Utskåttets
göromål vid sidsta riksdag uti denna sak. Men hvad Urskillningsdeputations
afslag häruti angår, tror jag detsamma vara
grundadt och at fördenskull denna Societets ansökning bör
af slås, hälst jag ser densamma af flere vara underskrifven
och ej vet, om de utgiöra någon privilegierad societé.
Emedlertid som här en så ansenl. räkning bifogad är,
hvaraf de åtminstone gordt sig hopp om halfva summan, så
böra vi icke med bifall dertil förhasta oss. Jag känner sielf
sillfisket och har sedt det både i Götheborg och annorstädes
och vet, hvad förlag dertil kan erfordras. Skulle nu denna
ansökning bifallas, så ifall någre andre til fiskerie sätta sig
ihop, så borde de sedan hafva lika förmån som desse, hvilke
ej anse för nog, at de vunnit af Guds välsignelse utan äfven
vilja vinna af Eiksens Ständer.
Jag gillar fördenskull Urskillningsdeputations afslag och anser
detta mål ej som et riksdagsärende, som bör uptagas,
utan snarare som en egennyttig invention.
Hr Landtm, gaf härpå vid handen, at Fiskeriesocieteten
varit privilegierad och at denna dess ansökning lagh
inkommit.
Deputation återkom ifrån de andre stånden.
Hr Wadenstierna, hvilken som Gref Fersens fullmägtig
densamma anfördt, berättade de öfrige ståndens svar.
Hr P e c h 1 i n mente, at man med den förre saken ej borde
sig uppehålla, at Urksillningsdeputation med skäl remissen
afslagit enligit det, han mindes vid sidsta riksdag vara i
Secrete Utskåttet beslutit, och at ansökningen ej kunde beviljas.
Hr Pauli holt före at densamme, som med flere andre
skedt, till Urskillningsdeputations utlåtande kunde remitteras.
HrEudbeck, Th u r e: Jag kan ingen penningeutgift
härvid bifalla, ty det är obilligt, at detta compagnie slöts då,
Qär de började som mäst at vinna, och böra derföre undfå
intet.
4 1761, april 6. Fiskerisoeieteten.
Borg:st:s
deputerade.
Hr C. G. B o i j e: Om Herrarne behaga detta afslå eller
bifalla, skal giöra mig lika, allenast det sker med försigtighet.
Denna Societet idkade fisket uti Nordsiön och på bankarne.
Sedermera har väl fisken dragit sig til vår strand,
men det är ovist, huru länge det varar. Skulle han slå felt,
är nödigt, at vi hafva fiskare, som kunna söka honom i hafvet
igen, och dertil böra folk upmuntras.
Hr Hammarhielm: Det lär ej behöfvas at häröfver
ytterligare höra Urskillningen, ty utom hvad här redan sagdt
är, innehåller dess påskrift skälen til dess afslag, nemi. at
de sidst Societeten tillagde 40 000 d. s:rmt skulle vara det
sidsta understöd af riket. At nu begära mera vöre at vilja
narra til sig penningar. Det bör med skäl afslås, och annan
proposition lär häröfver ej kunna giöras.
Hvad Societeten ang:de dess betjenings dryga löner och
andre utgifter förmäler, så är underligit nu, at dess betjente
och poikar äro bättre lönte än jag och andre, som i rikets
tjenst äro officerare. Och i anseende til hvad en ledamot
nyss sagdt ang:de fiskeriers upmuntran, så är det tydeligit
nog, at all avancen dervid stadnar i judars händer och at det
af sig sielf följer, at fisken lärer måtta i hafvet sökas, ifall
han skulle draga sig ifrån vår strand.
Hr Landtm, giorde härpå proposition, om Urskillningsdeputations
utslag bifölls til afslag på Fiskerisocietetens
ansökning,
som besvarades med Ja.
Anmäl tes och infördes en Borgareståndets deputation, 12
personer stark, anförd af Borgmästaren Schau, som jemte
ståndets hörsamma hälsning gaf tilkänna,
l:o at ståndet instämt uti Hr Riksrådet Gref Ekeblads
föreslående til president i Cancelliet;
2:o at ståndet remitterat til Secrete Växeldeputations
yttrande den Nordencrantziske Yäxelberedningens hemställande
ang:de växelcoursens hämmande och förelagdt den förre
8 dagars tid härtil, efter ståndet i detta ömande ämne önskade
et snart slut; och
3:o at ståndet förehaft ang:de Kongl. Commissionens protocoller.
At ståndet hälst velat hafva dem til Secrete Utskåttet
hänskutne, men sedan tre stånd remitterat dem til Justitiaedeputation,
så hade ståndet äfven dermed instämt så väl som
uti den af R. o. A. föreslagne tryckningen af ber:de commissions
Deputationer från stånden. Om Lagerborg.
5
acter. Ty ehuru deruti kunde finnas sådane svärtande saker,
hvars uptäckande eljes kunde tåla någon betänkelighet, så
hade dock ståndet haft afseende på enighets virihande medelst
all möijelig uplysnings meddelande. Och i samma afsigt hade
äfven ståndet nödigt pröfvadt, at sidsta riksdags commissionsacter
äfven måtte blifva tryckte, hvilket Borgareståndet hoppades
äfven R. o. A. lära behaga bifalla och vid deras öfver
senaste commissions acter fattade beslut tillägga.
Deputation afträdde.
Strax härpå ankom en Bondeståndets deputation, 12 per- Bondest:s
söner stark. deputation.
Riksdagsmannen Sven Håkanson, som förde ordet,
gaf jemte ståndets ödmiuka hälsning tilkänna,
l:o at ståndet bifallit tryckningen af kongl, commissionsacterne;
2:do
recommenderade et ståndets extractum protocolli
ang:de Giltebo hemman i Calmare län;
3:o insinuerade et ståndet[s] extractum protocolli angrde
allmogens besvär i Gestrikland.
Deputation afträdde.
Uplästes Justiticedeputations betänkande af d. 6 Mars 1761 Angide Capirörande
Capitaine Lagerborgs återsättande i tjensten jemte tailjj0rgSer’
afskrift af Hr Generallieutenanten Lantingshausens bref rörande
de för Damgartske affairen dömde officerare, Capitaine
Lagerborg, Lieutenanterne Gref Putbus, Gyllenbögel samt
Cornetterne Norman och von Gloeden.
Härunder ankom en Prästeståndets deputation af 8 per- Prästesfcs
söner. deP' ankom
Biskoppen
i Westerås Doctor Benzelstierna, som
den anförde, anmälte jemte ståndets vördsamma hälsning,
at ståndet samtykt til Hr Riksrådets Gref Ekeblads
föreslående til president i Cancelliet.
Deputation afträdde,
och continuerades med förberide acters upläsande,
hvarvid fölgde Hr Hans Hindric Boijes memorial i samma
ämne.
Sedan dermed var slutadt, yttrade sig Hr v o n Vicken,
at fast han den tiden, då affairen vid Damgarten passerade,
hade detaillen vid arméen och sig således saken väl
bekant, ville han dock nu deri ej ingå at giöra någon skyldig
eller oskyldig; ehvad påstående om likhet emellan alle desse
6 1761, april 6. Om Lagerborg m. fl.
officerare kunde giöras, så trodde han dock, at som de vore
adelsman, K. o. A. torde kunna med dem öfverse.
Hr Lagerhielm beropade sig på Generalen Gref G.
Hamilton, som om denne saks beskaffenhet ägde bästa kundskapen,
och recommenderade för öfrigit en cornett, benämd
Duben, til återfående af dess syssla.
Gref G. Hamilton: Hvad denna sak angår, så kan
jag icke säija, om de omtalte officerares förseende härrördt af
räddhoga eller okunnoghet, men väl at, då husarerne blefvo
attaquerade af fienden, voro de utur all defension och husarehästarne
dessutom matta och fatiqverade, hälst desse varit
utsände at recognoscera och de ej förmodat någon attaque.
Dock som alt straff bör lända til förbättring, så anser
jag för billigt, hvad af deputation föreslagit är, at desse officerare
åter måge tjena sig up ifrån gemene.
Hr August Ehrensvärd: Den ibland desse officerare
nämde Lieutenanten Gyllenbögel har enligit Kongl.
Maij:ts dom börjat tjena sig up ifrån gemen och det ganska
väl och berömmeligen, så at han redan blifvit styckjunkare
och till vidare befordran snart nog lär kunna föreslås. Altså
har han försont sitt fel. Skal honom någon grace skie, så är
nu ej tiden dertil, då han bör löpa sitt öde och densamma förtjena,
men framdeles, när han vunnit jemte förtjensten flere
tjensteår.
Blir saken i den ordning, så vises grace för regementet,
där han tjenar, för oss, som dervid äro officerare, och för
honom sielf, och då blifva alla nögde.
Hvad Capitaine Lagerborg vidkommer, så tyckes, som
hade han bordt taga samma partie at tjena sig up igen och
icke under et varande krig, som han giordt, ligga hemma.
Och som endast goda gärningar böra belönas och upmuntras,
så borde det stöta arméen, om han icke dess mindre
åter sattes i sin förlorade tjenst.
Gunstige Herrar. Skal han åter befordras, så befordren
honom i et annat stånd, eljes torde det honom framdeles i
militairen före kastas, at han ej med värjan i handen förtjent
det, hvaraf han en gång giordt sig förlustig.
Hr B i 1 b e r g: Så mycket anmärker jag, at brott i militairen
icke aflöpa med blotta föreställningar.
Hvad angår närvarande sak, så känner jag den rätt väl
men vill den icke uprepa.
Om Lagerborgs m. fl. återinträde i tjänst.
7
B. o. A. hafva ex actis hördt, at Ryttmästaren Silfverschöld,
som var lika dömd af Generalkrigsrätten med de öfrige
officerare i affairen vid Damgarten, återfådt hos Kongl.
Maij:t sin tjenst. Som skäl dertil är anfördt, at han strax
ej underskrifvit capitalation och at husarernes hästar varit så
matte, at de icke kunnat fienden undankomma och at de
sjelfve varit obevärde. Detta skiäl duger i min tanka ej, ty
åtminstone hade de förmått at fot för fot draga sig undan,
och derföre hade de ej mera än andre häruti förtjent någon
befrielse utan hade alle bordt lika anses. Och fördenskull
tyckes mig Capitaine Lagerborg nu kunna förtjena R. o. A:s
medlidande i detta fall, hälst vi hafva giordt grace i större
saker.
Frih. C. W. Grönhagen: Jag bifaller aldeles, at
semulations underhållande i arméen är nödigt, men det bör icke
hindra Riksens Ständer at giöra grace. Här är redan sagdt, at
Ryttmästaren Silfverschöld blifvit benådad. Hvarföre kan
icke et lika ske med Capitaine Lagerborg, som är lika oskyldig,
efter han ej viste Oertzens ordres, som förde öfverbefälet och
slöt en capitulation, som de öfrige officerarne ej viste utaf.
Stränghet i slika fall är god uti en krigsrätt, men Riksens
Ständer kunna leuterera. Jag för min del tager altså proposition
öfver Hr Boijes memorial, och fast Hr Gyllenbögel nu
ingen grace begärdt, finner jag honom dock med de öfrige
officerare, som varit i samma cas, böra lika anses.
Hr Hammarhielm: Om det nu vore ämnet at tala
om Damgartske affairen, så torde jag kunna bevisa, at flere
deruti haft skuld än desse officerare, som omnämnes, ty jag
tror, om de i rättan tid fädt succurs, så hade det, som skedt,
icke händt.
Men nu är här blotr frågan om Capitaine Lagerborg, ej
derom at giöra honom justiee; ty förseelser och det onda
böra straffas, hvarvid det äfven är justiee at giöra lika förtjente
lika rätt; dock är nu frågan om at visa nåd.
Vore det i sielfva saken en skilnad emellan Ryttmästaren
Silfverschöld och de öfrige i Damgartske affairen interesserade
officerare, så hade Rådet giordt rätt, då det återsatt den förre
i sin tjenst, hvilken kanske haft dertil bättre recommendationer
och föreskrifter än de andre. Eljes kunde Riksens Ständer
sådant uphäfva, fast större fel aflupit blott med en skrapa,
som til exempel med en Fändrik Didron händt, som gådt ifrån
8 1761, april 6. Om Lagerborg m. fl.
sin poste, velat gifva bort tagne fångar och derjemte i fyllerie
slagit en underofficerare men i Greifsvald af Generalen en chef
fädt eftergift för altsammans.
Den jemförelse, som här är giord emellan Capitaine Lagerborg
och Lieutenant Gyllenbögel, är på et vist sätt riktig,
på et vist sätt icke, ty dem emellan är skilnad både i år och i
vilkor. Ty at åter tjena sig up, kan gå lätt för en 18 års yngling,
men det är svårt för en, som varit capitaine. Och skulle det
komma mig ganska svårt före at nu åter börja tjena för båtsman.
Altså recommenderar jag til R. o. Ars medlidande både
Capitaine Lagerborg och Lieutenant Gyllenbögel, hvilke med
långvarig arrest nogsamt blifvit straffade, hälst som Hr
Silfverschöld, som var i lika cas med dem, redan af Kongl.
Maijrt blifvit i sin tjenst återsatt.
Hr Durietz instämde äfven deri, att som för Ryttna
ästaren Silfverschöld redan blifvit hos Kongl. Maijrt resolverat
och Capitaine Lagerborg felat af mennisklighet men ej
[i]1 god vilja och dessutom med långsam arrest sitt fel umgäldt,
at således militairen härvid ej syntes något lida, så hemstälte
han äfven, om icke denne senare grace kunde vederfaras.
Hr Jennings: Jag känner ej så noga affairen vid
Damgardten, men som R. o. A. mäst tyckes inclinera til at
visa Capitaine Lagerborg grace, så blir blott frågan, hurudan
hon skal blifva. Blefvo den total, så fruktade jag deraf de af
Hr Ehrensvärd omtalte påfölgder och skulle derföre hålla
bäst vara, at Capitaine Lagerborg enlrt Justitisedeputations
betänkande först giorde en campagne, innan han återfinge
sitt compagnie.
Grefve G. Hamilton: Det är en stor difference emellan
Ryttmästaren Silfverschöld och de öfrige officerarne vid commenderingen
i Damgarten. Han var en ung officerare, som
ej så noga kunde veta sammanhanget, sedan honom sades,
at han med i capitulationen var inbegrepen. Dessutom var
han med sine husarer icke dit commenderad at slåss eller
til någon defense, hafvandes dess manskap hvarken sablar
eller pistoler, utan endast at recognoscera.
Frih. G. Wrangel: Hvad angår de fläste hrr officerare,
som vid Damgarten stodo under Oertzens commendo, så tror
jag, at de, äfven som jag tor hända i lika fall hade gordt, felat
af okunnoghet om deras chefs ordres.
1 Konceptprotokollet.
Om Lagerborgs m. fl. återinträde i tjänst.
9
Jag hemställer fördenskull, om icke dem grace må vederfaras,
hälst de fläste af dem sig sedermera väl upfördt.
Fendrik Norman har som soldat börjat åter tjena och
dervid altid giordt väl. Och om Lieutenant Gyllenbögel
vördar jag Hr General Ehrensvärds yttrande och hoppas,
han lär giöra sig til befordran värdig i den noble corps, där
han tjenar.
Men som här af en ledamot är sagdt, at ifall corpsen vid
Damgardten fådt för succurs, hade annorlunda dermed skedt,
så förklarar jag mig deröfver af en annan tanka. Ty jag tror,
at när en officerare, som med en corps svenskt manskap ligger
i et pass, där han har för sig redoutter och chausséer samt en
ström, öfver hvilken fienden under elden och [o: af]1 dess
stycken med drufhagel endast kunde slå en brygga, den
borde mista 10 hufvuden, om han dem hade, då han intet
håller stånd emot en annalkande fiende.
Hr C. G. B o i j e: Jag har i min ungdom äfven funnit
mig vid så farlige tilfällen; hade en dylik olycka drabbat mig,
så hade jag trodt mig sielfver böra bygga min galge.
At nu desse officerare må få grace skal jag ej vara emot,
ehuru man bör dervid litet betänka påfölgderne, hälst jag
ej aldeles ursägtar dem, som anförtrodt en så angelägen poste
åt en capitaine och ej snarare dit förordnat en general.
Hr Landtm.: Som mig tyckes R. o. A. vara benägne
at giöra Capitaine Lagerborg grace men flere officerare finnas
i samma cas och hafva undergådt lika dom med honom at
tjena sig åter upp ifrån gemen, så hemställer jag, om icke
lika grace må vederfaras dem alla och de återhielpas til lika
sysslor, som de förr haft.
Detta bifölls.
Hr Hammarhielm påminte, at alle desse omtalte
officerare uti denne Damgartske affairen måtte tydel. i expedition
nämnas,
hvilket gillades.
Hr von Vicken förfrågade sig, om deras löner icke
kunde dem beräknas ifrån samma dato, som Hr Ryttmästaren
Silfverschöld, som varit med dem i lika cas, fådt sin lön tilb
akars.
Hr P e c h 1 i n anmärkte, at nödigt vore äfven nu at
decidera om deras tour framdeles i arméen.
1 Konceptprotokollet.
10 1761, april 6. Om Lagerborg m. fl.
Hr Landtm, instämde härmed och hemstälte, huru
densamma dem skulle beräknas, antingen efter deras förra
fullmagter eller ifrån datis af dem, som de nu åter vordo erhållandes.
Hr August Ehrensvärd: Som R. o. A. nu giordt
desse officerare grace, som på förber:de sätt varit dömde,
så har jag dervid intet at säija. Men jag hemställer, om de
nu skola återfå tourén, hvad grace eller belöning skal väl
blifva öfrig för dem, som uti rikets emot fienden i fält stående
armée med all heder tjena och kläda blodiga s[k]iortor. Skola
nu de förra återfå sina förra tjenster, så låtom oss derjemte
säija, at de dem altid skola behålla och aldrig derifrån befordras,
androm till prcejudice.
Frih. F. O. Wrangel: Efter dem skal ske grace, så
tyckas de böra återfå sin tour för den förflutna tiden.
Hr von Vicken: Jag är örn om andra men lika örn
om mig sielf; och mins jag, at jag för en utan mitt förvållande
mig tilstött olycka mist min då ägande tour i arméen för
mycket mindre.
Jag finner fördenskull billigt, at desse officerare räkna sin
tour ifrån sine nyare fullmagters dato men at de dock ej i
evighet stå vid samma sysslor, som en värd ledamot nyl.
föreslagit.
Hr Hans Hindric Boije: Jag har i mitt memorial
ansedt alle desse officerare såsom i lika cas och derföre trodt,
at de kunde få räkna deras tour ifrån datum af Hr Silfverschölds
senare nya fullmagt men icke längre tilbakars.
Frih. Kalling, Pehr: Som förber:de officerare alla
fådt grace, så förstås, at de få nya fullmagter och derefter
blifva de yngste. Ty deras gamle tjenster kunna de ej återfå
eller andre för deras skuld afsättas. Lön kunna de emedlertid
ej eller få, så framt det ej vöre på extra stat.
Hr von Blixen recommenderade bland förenämde
Fendrik Norrman, hvilken felat af ungdoms okunnoghet men
ej i bravoure och til följe af dess dom börjat at åter giöra
tjenst som grenadier.
Hr Lilljehorn instämde uti Frih. Kallings tanka,
såsom hvarmed han tykte desse officerare borde vara nögde,
hälst ofta mindre brott i militairen blifvit strängare ansedde,
och han tykte den ursägten om fel af insigt aldrig böra såsom
gällande förebäras.
Om Lagerborgs m. fl. återinträde i tjänst.
11
Hr Hammarhielm: At desse öfrige officerare skulle
i evighet stå vid sine tjenster qvar men icke Hr Gyllenbögel,
sådant skulle vara partiskt, och kan jag altså dermed ej instämma.
Hvad dem angår, som vid detta tilfälle felat, så
tror jag, man bör giöra någon skilnad emellan de äldre och
yngre.
Tjenstebetänkande säijer väl, at en officerare bör vara
18 år, innan han får kongl, fullmagt. Dock tror jag mig kunna
bevisa, at vi i Pommern sedt 12 års gåssar giöra tjenst. Sådant
är väl deras skuld, som dem tilsätta; dock kunna desse derföre
dock ej aldeles befrias1.
Hvad tourén angår, så tyckes den böra dem beräknas
ifrån deras nya fullmagters data. Och uppå det, som sagdt är,
at Capitaine Lagerborg icke sedan giordt någon tjenst i fält,
lärer kunna svaras, at han dertil ej haft nödige medel, då han
dervid ej åtnjutit någon sold.
Hr B i 1 b e r g holt före tourén böra beräknas ifrån nyare
fullmagters datis; då hade ingen at klaga. Och at evigt stå
i samma syssla, det förtjente icke desse men väl de, som
avancerat androm til prsejudice.
Hr P e c h 1 i n: Om desse officerare få sin tour ifrån datis
af deras nyare fullmagter, så är det väl, eljes blefvo en äldre
tour för dem et straff för arméen, som sådant icke förtjent.
Hr Pauli: I anseende til flere, som hädanefter kunde
komma i samma cas, ville han tilstyrka et generelt pardonsplacat
och instämde för öfrigit med General Ehrensvärd.
Hr Landtm, giorde häruppå proposition, om ber:de
officerare skulle räkna deras tour ifrån de datis, då de nu erhålla
Kongl. Maij:ts senare fullmagter,
hvilket bifölls.
Hr von Vicken påminte om företagande af Hr
Rudbecks memorial emot commissioner och extra domstolar.2
Hr P e c h 1 i n påminte äfven, at dess memorial ang:de
domare, som långt förut var ingifvit och någre veckor legat
på bordet, förut måtte blifva föredragit.
Hr von Vicken itererade sitt förra, som hvartil han
trodde sig hafva anledning af Hr Bilbergs begäran i sidsta
pleno och Hr Landtm:s gifne svar.
Hr Wadenstierna: Jag medger, at om Hr Rud
1
Ordföljden i »dock — befrias» enligt konceptprotokollet.
2 Tryckt i RAP, d. 20, bilagor sid. 185 ff.
12 1761, april 6, 9. Rudbecks och Pechlins memorial.
Justering.
becks memorial då blifvit tält, men intet är derom beslutit.
Dock som Hr Pechlins memorial är äldre, så ber jag dess
företagande i nästa pleno, efter tiden redan i dag dertil är
förleden och klockan är 1.
Hr Durietz instämde med Hr von Vicken och begärte
proposition.
Hr Bildenschöld: Bägge memorialerne äro angelägne,
dock är jag af den tankan, at Hr Pechlins äldre memorial
är mera angeläget, rörande domare och embetsmän i gemen,
som förtjena nationens upmärksamhet, än Hr Rudbecks, som
rörer commissioner, hvarom nu icke är frågan.
Hr Gyllensvan trodde, at sedan Hr Landtm, låfvat
föredraga Hr Rudbecks memorial, så lede dess embetes
myndighet, om någre få ledamöter ville deremot tala.
Hr Bilberg förklarade sig nögd, om bem:te memorial
i dag blott til en början blefvo upläst.
Hr Landtm.: Jag hade ärnat i dag föredraga detta
begärte memorial. Men som andre saker borttagit tiden, så
torde nästa plenum om torsdag dertil kunna utsättas.
Hr Rudbeck, Thure, förklarade sig dermed nögd.
Hr P e c h 1 i n itererade, at dess memorial såsom äldre
först i nästa pleno måtte föredragas, hälst ordningen i föredragande
borde få komma an på Hr Landtm, enl. listan och ej
enl. enskiltes förbehåll; och häröfver ville han eljes hafva
votering.
Hr Landtm, förestälte, at R. o. A. ville sig om detta
förena, hälst Hr Rudbecks memorial tyckes vara ett ämne,
som nyligen här förevarit.
Härmed åtnöijdes R. o. A., tilläggandes Hr [v o n]
Vicken något om fördragande af Hr Pechlins memorial
rörande talemän.
R. o. A. skildes åt kl. emot tu.
År 1761 d. 9 April 1.
Torsdag.
Plenum begyntes kl. nijo.
Börjades med protocollsjustering för d. 16 sidstl. Mars
samt uplästes Urskillningslistorne,
hvarefter Hr [von] Bromell hemstälte, om icke
Rudbecks memorial om kommissioner.
13
R. o. A. kunde börja sine plena kl. 7 om morgonen för at
hinna med de andre stånden, hvaräst sakerne mycket fortare
afgiöras.
Hr Landtm.: När deputationernes inkommande arbeten
sådant kräfver, kunna plenitimarne derefter rättas; men nu
dessförinnan hafva stånden mästadelen fölgdts åt.
Derefter anmälte Hr Landt m., at Hans Maij:t ärnade Anmälning,
i dag, i fal des hälsa sådant tillät, emottaga Riksens Ständers
utskott med rådsförslaget i dag kl. 12, hvarföre Hr Landtm,
hade låtit för rådselectorerne anslå till kl. 11,
som gillades.
Härnäst föredrogs enligit förra pleni beslut Hr Rudbecks Hr Rndbecks
memorial ang:de commissioners och extra domstolars afskaf- memoria1-  fande1
samt Hr Bildenschölds memorial, som påstod deras bibehållande
enl. 13 § i Riksdagsordningen, hvarmed han gick
til de andre stånden (Bil. 1).
Item Riksens Ständers bref ang:de commissions förordnande
vid 1756 års riksdag.
Frih. Christer Horn yttrade sig väl hafva liten
kundskap om sidsta commissions göromål, dock hoppades han
den nu fram bättre erhålla; bad emedlertid Gud bevara oss
för både conspirationer och extra domstolar och at de ständigt
måtte vara busar för hvarandra. Han upläste derpå sitt vid
acterne befintelige memorial (Bil. 2), hvarmed han anmälte
sig vilja gå til de öfrige stånden, och tilläde muntel., at han
hoppades, det om Justitisedeputation finge til sig commissions
protocoiler och desse äfven blefvo trykte, så skulle man i allmenhet
snart få se commissioners nytta eller skada.
Uplästes Hr Pechlins hosfogade dictamen ad protocollum
med anmärkningar vid Hr Rudbecks memorial (Bil. 3).
Hr Landtm, notificerade, det Hans Maij :t kl. 3/4 på
12 ville lemna Ständernes utslcått med rådsförslaget företräde.
Härnäst utlät sig Hr Bilberg: Jag är icke förrädares
förfäktare eller försvarare, sådan som jag här hördt afmålas,
utan jag talar nu som fri riddersman och efter bästa samvete.
Jag har hördt 2:ne memorialer upläsas, Hr Rudbecks och
Hr Bildenschölds, och undrar, hvadan contradiction emellan
dem kommer, då de bägge äro secrete utskåttsledamöter och
1 Tryckt i RA P, d. 20, bilagor s. 185 ff.
14 1761, april 9. Rudbecks mern. om kommissioner.
åtminstone böra äga lika insigt, om de än icke äro lika accrediterade.
Hr Bildenschölds memorial förmäler, at conspirationer
blifvit af gement folk anlagde emot riket. Sådant synes mig
icke troligt, utan at större personer och hufvuden deruti varit
delagtige.
At rykten i landet skola kringlöpa, sådant lemnar jag
derhän men rädes hvarken för mina gärningar eller tankar,
ej eller för det, som en och annan emellan viskas om farlige
tillställningar och allehanda busar.
Deremot är det säkert, att commissioner äro farlige,
emedan folk dermedelst blifvit lidande utan at erhålla någon
reconvention, som vi nogsamt sedt uti Protocollsdeputation.
Vore jag så gudlös, at jag något emot en medbroder ville
stämpla, vore det lätt at emot honom sammanskaffa vittnen
och med pinande tvinga honom til bekännelse, hvarpå vi sedt
exempel i trollsaken.
Jag fruktar för min del ingen commission, ty mitt tankesätt
instämmer altid med lagen; men det är möijeligit, at den,
som rår, kan dermed trycka den svagare, fast han på lika
sätt en annan gång kan bli trykt igen.
Derföre är jag emot alla commissioner och extra domstolar,
hållandes före at de där eljes til uptagande mål efter deras
beskaffenhet antingen af Secrete Utskåttet eller ordinarie
domstolar kunna handteras. Af sådan tanka voro äfven R.
o. A. mästendels vid början af riksdagen, fast tankarne nu äro
ändrade. Dock är jag viss derpå, at all hård medfart icke
styrker regeringssättet och nationens kärlek för detsamma.
Som härvid R. o. A:s electorer skulle til de andre 2:ne
ståndens nedträda, så förbehöllo sig flere af dem, at denna
förevarande sak under deras frånvaro måtte hvila.
Hr Hammarhielm holt sådant förbehåll öfverflödigt,
efter han ville garantera, det saken ej skulle slutas, innan de
åter hunnit upkomma.
Dock påminte deremot Frih. A. Reuterholm och
flere, at sådant förbehåll vore billigt och för detta practiceradt,
hvarföre det ock af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm, hemstälte, om icke emedlertid någre
mindre saker kunde til afgiörande företagas.
Hr Hammarhielm holt före at emedlertid ingenting
Sekondadjutant vid Amiralitetet. Om Nordensköld. 15
borde föredragas, hälst han ansåg alla här förekommande må]
för lika angelägne.
Hr von Vicken förbehölt sig, at, när rådselectorerne
åter upkommo, den förra quaestion ang:de commissionsprotocollerne
måtte åter uptagas.
Hr Landtm, föredrog häruppå Secrete Utskåttets exIractum
protocolli, som någon tid på bordet legat, ang:de en
secondadjutants förordnande vid amiralitetsvolontairecompagniet.
Hr Hammarhielm yttrade härvid sig ej kunna medgifva,
at detta mål som rörande Amiralitetet borde anses af
mindre vigt. Hvad sielfva saken vidkom, åberopade han sitt
förra yttrande deri, at saken icke hördt til Secrete Utskåttet
eller gådt rätta tourén och i ordning ifrån Amiralitetscollegium
inkommit; men biföll för öfrigt secondadjutants tilsättande,
blott at förslaget dertil af Amiralitetscollegio til Kongl.
Maij:ts utnämnande upsättes.
Hr Durietz instämde dermed som enligit en vanlig
och laglig methode, tilläggandes at denne adjutant borde hafva
lika rang med adjutanter i arméen.
Hr Pauli förenade sig med Hr Hammarhielms mening,
hållandes före at detta mål ifrån Kongl. Maij:t ej til Secrete
Utskåttet utan til pleno hade kunnat remitteras.
Hr Landtm, giorde öfver ber:de extractum protocolli
proposition,
som bifölls.
Uplästes Secrete Utskåttets extractum protocolli ang:de
Landshöfdingen Nordenschölds afsked med de vilkor, som
Pensionscassans reglemente förmäler.
Hr von Vicken begärte det på bordet.
Frih. von Ungern-Sternberg holt före sådant
skulle förordsaka et onödigt uppehåll, emedan Krigsbefälet
redan hade häröfver haft tilfälle at sig yttra.
Hr von Vicken: At saken genast må afgiöras och bifallas,
skal jag ej vara emot, allenast derjemte någon ordning
i anseende til de militaire landshöfdingarnes deltagande i Pensionscassan
blifver faststäld.
Frih. Funck, Carl, giorde härvid den erindran, at
enligit 1664 års resolution samt flere nyare Krigsbefälet häröfver
borde höras.
Hr Durietz conformerade sig härmed, hälst sådant
Angtde en
secondadjutant
vid
Ammiralitetet.
Ang:de Hr
Nordenschölds
afsked.
16 1761, april 9. Om Nordenskölds avsked.
Prästest:s
deputation.
Frih.
Rudenschöld
utnämnd till
Riksråd.
på några få dagar borde ankomma tilläggandes at så framt
de militaire landshöfdingarne betalt årlige afgifterne til cassan,
hade de rätt at deri deltaga, men eljes borde de hela summan
på en gång deponera.
Hr von Vicken anmärkte, at den utsatte summan af
9 000 plåtar ej tycktes vara til alla lämpelig, emedan det vore
en stor olikhet länen emellan.
Hr Landtm.: Militaire landshöfdingar betala väl de
årl. afgifter til cassan, men i pensionsreglementets accordssummor
står intet utsatt om deras eller om commendantskapets.
Härvid ankom en Prästeståndets deputation, 6 personer
stark.
Ordföranden Doctor Celsius anmälte jemte ståndets
ödmiuka hälsning
l:o ståndets bifall till Borgareståndets extractum protocolli
öfver Nordencrantziske Växelberedningens hemställande;
2:o Biskoppen i Götheborg Doct:r Lambergs påminnelser
emot Hr Cronackers ansökning rörande Bangården;
3:o ståndets yttrande öfver Bondeståndets extractum
protocolli rörande stappelstäder och bondeseglation i Österbottn,
hvarpå deputation afträdde och förra discoursen återtogs.
Frih. Kalling förklarade sig ej vilja hindra närvarande
sak men trodde, at den först til Krigsbefälet kunde remitteras,
hälst i pensionsreglementet ang:de accordssumman, så väl för
militaire landshöfdingar som presidenten i Krigscollegio,
generalfälttygmästaren och commendanter, intet vist vore
faststält.
Rådselectorerne återkommo från Slottet, berättandes, at
Hans Maij:t af det upgifne förslaget til Dess och Bikets
Råd utnämdt Frih. Carl Rudenschöld, hvaruppå de åter
nedträdde til det andra förslagets fullbordande.
Frih. Funck itererade sin förra påminnelse,
hvarmed Hr [v o n] Bromell och Hr von Vicken
instämde, tilläggandes den senare vid Frih. Kallings mening,
at ang:de secondmajorer och secondadjutanter samt regementsqvartermästare
accordssummor äfven tillika något borde
regleras.
Men Frih. Duvall och flere höllö en remiss til Krigsbefälet
ej lämpelig eller vanlig utan begärte saken på bordet,
Rådsvalet.
17
då äfven Krigsbefälet ägde tilfälle at med nödige påminnelser
dervid inkomma,
hvilket uppå Hr Landt m:s proposition bifölls.
Uplästes Prästeståndets extractum protocolli ang:de Probsten
Stares skuld, hvaröfver ståndet til liquidation resolverat.
Bifölls.
Frih. F. O. Wrangel understälte, om icke Borgareståndets
extractum protocolli ang:de växelsaken nu kunde
strax företagas och Prästeståndets tankar deröfver bifallas.
Men på Hr Wadenstiernas och fleres begäran blef
detta mål på bordet liggandes.
Härvid upkommo rådselectorerne med förslaget til ett Ett riksrådsrådsembete,
hvarpå voro upförde
Justitisecancelleren och Riddaren Hr von Stockenström,
Håfrättsrådet Hr Ehrencreutz,
Håfrättsrådet Hr Rappe. Hr Rappe
Sedan det var upläst, gaf Hr Landtm., uppå Hr Rappes härslaget.8
anmodan, R. o. A. tillkänna, det han jemte sin vördnads betygande
för den honom ertedde heder sig rådsförslaget undanbad.
R. o. A. ansågo detta som et hedrande prof af Hr Rappes
tänkesätt,
och afträdde häruppå rådselectorerne at i dess ställe
complettera förslaget.
Uplästes Secrete Deputationens hemställande ang:de Ma-Ang-.de Mag:r
gister Wennerbergs befordran och belöning för dess upfundne
botemedel emot fallandesoten, hvartil föreslogs en positivare
recommendation än den, Magister Wennerberg vid senaste
riksdag erhållit, at efter förtjenst och skickelighet blifva befordrad.
Frih. Kalling förklarade sig anse den förra recommendation
för tilräckelig, hälst det anförde skiäl af dess flere barn
ej kunde mera för honom gälla än för andre, som hade dubbelt
flere.
Dock blef på fleres begäran saken på bordet liggandes.
Härvid och under det R. o. A. väntade på rådsförslaget,
androg
Hr Hammarhielm, at som R. o. A. senast beslutit,Ang:de r&dsat
rådselectorernes antal borde vara complett enligit lagen, så
borde sådant efterlefvas, hälst han viste någre i antalet felas, terande.
och innan sådant skedde samt rådselectorerne blifvit här upropade
och completterade, kunde han ej gilla något af dem
2—381881
Ang:de
Probsten
Starea
skuld
18 1761, april 9.
Rådsvalet.
uprättat förslag. Han åberopade sig härvid protocollet, då
sådan complettering för hädanefter beslöts. R. o. A. borde
blifva sig like, och deras beslut borde vördas.
Hr Wadenstierna: Ehuru jag senast i denna fråga
om rådselectorernes antal instämde med Hr Hammarhielm,
tror jag dock, at det beslut, som då togs för framdeles, ej hade
sitt afseende på desse då förevarande rådsval utan på någre
framdeles existerande. Jag är derföre af den tankan, at til
desse förslag det blifver med rådselectorerne, som det är, och
sådant är den vid förre riksdagar vanlige praxis likmätigt.
Hr Hammarhielm itererade sitt förra påstående,
hvarmed äfven instämde
Frih. G. Reuterholm, som tilläde, at då rådselectorerne
upgådt til Hans Maij:t med förslaget, hade de blott
varit 18 och måst på gården öka sig med andre ledamöter.
Hr H. H. Boije: Jag mins, at sidst på Hr Hammarliielms
proposition beslöts, at hrr electoremes antal skulle
hädanefter blifva completteradt. Men det anser jag för gällande
denna gången, hälst electorerne altid hafva i reserv till
rådsförslagens completterande sådane personer, som af samtelige
electorerne valde blifvit, som ock nu torde vara skedt.
Hr von Vicken instämde med Hr Hammarhielm.
Hvad förre riksdagens praxin angick, trodde han, at om då annorlunda
förhållits, kunde vara lika mycket, emedan volenti
non fit injuria. Men han för sin del ville nu hafva rådselectorerne
complette efter lag.
Hr Durietz och Hr Bilberg biföllo äfven Hr
Hammarhielms mening.
Hr Örnschöld och Hr Ruthenschöld yrkade
deremot de af Hr Wadenstierna och Hr Boije anförde skiäl.
Hr Landtm, förestälte härvid, at då R. o. A. sidst
beslöto rådselectorernes completterande för hädanefter, sådant
ej hade afseende på de förevarande rådsval; at som denne dag
til rådsval blifvit utsatt och de öfrige stånden dertil inviterade
och ett förslag redan uprättat och approberat, så vore det
otjenligt at nu dervid väcka något hinder. Och bad derföre,
at Herrarne ville låta falla sin påminnelse, kunnandes hrr
electorerne til nästa förslags uprättande blifva completterade.
Men som Hr Hammarhielm ytterligare härom påstod
votering och deröfver någon ventilation hos R. o. A. upväktes,
så blef det Hofmarskalken Grefve Törnflycht updragit
Rådsvalet.
19
at hos Hans Kongl. Maij:t i underdånighet anmäla, at i dag
intet vidare något förslag kunde varda anmäldt.
Rådselectorerne upkommo härvid med förslaget. Rådsförslag
Hr Hammarhielm påstod, at det icke måtte blifva anmäl68-  upbrutit eller emottagit i anseende til dess anförde skiäl, och
påstod änteligen votering, hvarmed
Hr Durietz och
Hr [von] Bromell samt Hr Pauli instämde.
Men som Hr Landtm, förestälte, at desse påminnelser nu
kommo för sent, sedan rådsvalet varit upsatt och R. o. A.
redan gilladt et förslag, samt at detta således icke kunde annulleras
men at til nästa val rådselectorerne kunde completteras,
i hvilka föreställningar
Frih. Riderstolpe,
Hr Rudbeck,
Frih. Christer Horn,
Frih. A. Reuterholm och
Hr Woltemat med
Hr Landtm, instämde. Så begåfvo förenämde herrar sig ifrån
theras påstående med förbehåll, at rådselectorerne til nästa
förslag skulle completteras, hvilket Hr Landtm, lofvade
besörja och upläste altså det upsatte rådsförslaget, hvarpå RådsförBlaget
voro upförde npbröts.
Justitisecancelleren von Stochenström,
Håfrättsrådet Hr Ehrencreutz,
Lagmannen Grefve Reenstierna.
Härpå yttrade sig Gref Reenstierna: Så litet jag Gref Reenkunnat
eller bordt förvänta den oskattbara heder at se mig säijer^rsiag
på ett rådsförslag upförd, så litet är jag nu i hast i stånd at
uttrycka min ödmiuka erkänsla emot Riksens Högh Ständers
så dyra förtroende. Om en oförfalskad nijt för det almenna
bästa och et oryggeligit at utan ringaste främmande afsigt
detsamma med alla krafter befrämja voro tillräckelige egenskaper
at värdigt upfylla de mångfaldiga och granlaga skyldigheter,
som ett så vigtigt embete åtfölja, skulle nu icke den
ringaste tvekan hos mig äga rum; ty då vittnade mitt samvete
med mig, at jag vore så värdig och så skickelig som någon
annan. Men då jag eftersinnar, hvad vidsträkt insigt och
mogen erfarenhet dertil äskas, bekänner jag upriktigt och
offenteligen, at jag anser den bördan alt för tung för mina
svaga skuldror.
20 1761, april 9. Rudbecks mern. om kommissioner.
Ang:de Hr
Rndbecks
mein. om
commissionär.
Jag tror mig således aldra anständigast svara emot Riksens
Högl. Ständers förtroende och aldra säkrast at få detsamma
behålla, då jag i ödmiukhet utbeder mig Högl. R. o. A:s
gunstiga tilstånd at få afsäija mig det med så mycken ynnest
mig tilbudne äreställe och öfverlemna detsamma til andre
värdige och välförtjente herrar, som innom detta samhälle
är o at tilgå.
Jag är nögd med min lott och skal i det embete, jag innehafver
och af Riksens Högl. Ständers egen hand undfådt,
skatta mig lycklig i den mohn, jag förmår upfylla mina plikter
emot Gud, fädernesland och medborgare; anhollandes i öfrigit
ödmiukel. at i Högl. R. o. A:s ynnestfulla förtroende ständigt
få vara förvarad.
Thetta Gref Reenstiernas yttrande blef af R. o. A. med
fullkomlig benägenhet ansedt och uptagit.
Häruppå återtogs deliberationen öfver Hr Rudbecks memorial,
och yttrade sig
Hr [v o n] B r o m e 11, at som öfver detta vackra memorial
redan voro discoureradt och längre deliberation deröfver
blott skulle utdraga tiden och dock stadna i votering,
så trodde han bäst vara, at proposition dertil genast blefvo
giord.
Hr Lagersvärd förklarade sig bifalla Hr Rudbecks
memorial, tilläggandes at af andre nationers och engelske
Stierncammarens bedröfvelige exempel commissioners skadlighet
nogsamt vore at intaga. Han deducerade ytterligare, at
Riksens Ständer 1752 varit af samma tanka; at 13 § i Riksdagsordningen
nämner blott commissioner som et alternativ,
som kunde brukas, och ej som en fundamentallag; at 8 cap.
Rättegångsbalken, 23 § i Regeringsformen, 6 § i Adel. Privil.
och 2 samt 10 §§ i 1740 års instruction för Urskillningsdeputation
icke tala om commissioner utan om stämplingars och
slike brotts afgiörande vid hofrätter och ordinarie domstolar;
at commissioner icke kunna sägas slike saker fortare afgiöra,
efter den sidsta sutit i 2:ne år och knapt sex personer blifvit
dömde. Han ville altså hafva commissioner och extra domstolar
afskaffade och begärde deröfver proposition och votering
samt tilläde sig än en gång villja höra Hr Pechlins dictamen,
hvari han tykt något vara anstöteligit.
Hr Pauli instämde härmed, huru [o: ehuru]1 han icke
1 Konceptprotokollet.
Rudbecks memorial om kommissioner.
21
fruktade commissioner eller ville gå ifrån Riksdagsordningens
13 § utan ansåg commissioner som nu icke nödige.
Hr H ammarhielm: Jag talar ej af fruktan för någon
commission, men jag är emot commissioner för följande skäl.
l:o. At denna domstol gior sine beslut til en del emot
lagar, då den brukar torturer och häkten i fästningar, som
ruinera folk til kropp och hälsa, hvilket jag ej vet vara svensk
lag och förordningar likmätigt.
2:o. At det är en domstol, som kränker Ständers beslut,
som det skedt med Gyllenspetz, hvilken af Ständer blifvit
dömder til landsflyktighet men, jag vet ej på hvad skiäl, sedermera
frikänd.
3:o. Fruktår jag en domstol, som griper folk på sina sängar
och underkasta[r] dem ransakning och dom utan någon reconvention.
1 Jag vore ej värd at vara fri svensk man, om jag
sådane domstolar gillade. At, som i dag och någre gånger
förut skedt, åter uprifva gamla sår och tala om folk, som
ligga i stoftet, anser jag för otjenligit och bäst at tiga med
det, som är förbi, medan jag eljes torde dervid något nytt
kunna tillägga. Jag vet väl, at sidsta riksdag något var å
färde, men om sedermera något yppats, som jag icke tror,
så ville jag derom utur protocollerne uplysas, med all den
vördnad jag för min öfverhet bär. Fördenskull, oaktadt
hvad skiäl för commissioner anföras, så är jag deremot, så
länge jag bär skiorta, hälst ifrån en commission är ingen
appell, utan stadfästas deras domar blott af Konungen, och
ledamöterne deri icke äro domare utan sådane som jag och
andre. Och begär häröfver proposition och votering.
Hr Hans Hindric Boije: Vid 1752 års riksdag
yttrade jag mig till protocollet emot commissioner och extra
domstolar, och var det beslutet, som då togs, klart och tydeligit,
och dervid blir jag, viljandes nu icke binda Riksens
Ständer händerne, enl. 13 § Riksdagsordningen, med hvilken
tilläggning jag gillar Hr Rudbecks memorial. Deröfver begär
jag proposition och votering.
Hvad den sidsta commission angår, så har den varit en
fölgd af den förra riksdagens commission och grundad på Riksens
Ständers förordnande samt har frälst rikets frihet och
säkerhet ifrån de skadeligaste anläggningar.
1 Så, enligt konceptprotokollet. I det renskrivna protokollet: >. . .
dom utan någon ransakning och dom, utan någon reconvention».
22 1761, april 9. Rudbecks mern. om kommissioner.
Friherre F. O. Wrangel upläste bifogade dictamen
ad protocollum, så lydande.
Ibland de skiäl, som blifvit anförde emot det förevarande
Hr Öfversten Rudbecks memorial är [i] mitt sinne det mäst
lysande och minst grundade, at man tror och vill förespå, det
genom commissioners afskaffande de, som i hemlighet kunde
vara benägne för enväldets införande, finge mera luft och
säkerhet, och följakteligen vårt regeringssätt komma i äfventyr.
Det är tvärt om bevist uti memorialet, at just extra domstolar
och de förfölj erser, som genom dem kunna utöfvas,
föra aldramäst friheten i fara.
Det är i allmenhet sant och lärer af ingen kunna emotsägas,
at om regeringssättet skal äga bestånd, så måste det
vara älskat och ej hatat. Skal det vara älskat, såmåste full
säkerhet vara om lif, ära och egendom; skal sådan säkerhet
vara, så måste sådane domstolar och sådant rättegångssätt
undvikas, där partieandan härskar och upeldar sinnen til
en blind nijt, som under sken af rättvisa lätt kan bringa folk
om lif, ära och egendom. Då måste ock sådant rättegångssätt
afskaffas, hvarigenom kärlek, vänskap och förtroende
medborgare emellan hindras och störes.
De exempel, som blifvit anförde och så lifligt som farligt
afmålade af det, som i desse senare åren hos oss händt, lemnar
jag för denna gången i det värde, de inför Guds rättvisa ögon
äga, men de bevisa i mitt sinne intet annat, än at stämplingar
varit å färde, som blifvit tilbörligen straffade. De bevisa icke,
at ju äfven straffet kunnat ådömas af ordinarie domstolen;
de bevisa icke hvad fölgder extra domstolar i tiden med sig
föra, och det är likväl rätta frågan vid detta tilfälle.
Bevisen böra hämtas af sakens natur och af exempel på
fölgderne.
Det förra är dels uti sielfva memorialet, dels uti discourserne
redan å daga lagdt. Det senare utbeder jag mig få litet
närmare uplysa.
Aldrig har någon fri regering varit närmare til sitt fall
än just då, när hat och förföljerser fådt öfverhanden.
Historierne äro fulle af vedermälen härpå, men jag vill
allenast nämna 2:ne.
Romerska republiquen börjades, som bekant är, under en
inskränckt konungastyrelse. När konungarne började missbruka
sitt välde, blef konungamakten afskaffad och en fri
Rudbecks memorial om kommissioner. 23
regering uprättad, hvaruti magten deltes emellan rådet och
folket, dock så at folket skulle äga den högsta. Man fattade
billig afsky för enväldet, och den blef utan skonsmål med
dödsstraff belagd, som vågade dertil styrka eller stämpla.
Men det varade ej länge, förr än misshällighet upkom, dels
emellan gamla och nya slägter, dels emellan rådet och folket.
Regeringen klagade öfver sielfsvåld och folket öfver förtryck.
Missnöijet ökade sig genom tilltagsenhet å ömse sidor.
Det bragte ändteligen folket at resa sig, och det skaffade
sig tribuni plebis för at kunna väga upp emot rådet och
hindra den befarade aristocratien. Så länge en sådan jemvigt
varade, så länge rådet blef inom sina skrankor, så länge torftighet
och måttelighet var i bruk, så länge folkets eld kunde
nyttjas uti den inritade eröfringsandan, så länge bar sig regeringssättet,
kärlek til fäderneslandet rådde öfver enskilta
missnöijen, republiquen tiltog och blef omsidor mästare öfver
en stor del af verlden.
Men så snart yppighet, vällust och öfverflöd fick öfverhanden,
när någre få borgare började draga under sig stora
rikedomar och sedan formera partier til hvars annars förtryck,
när sådane hufvudmän började genom penningar och tracteringar
skaffa sig clienter och anhängare, när det enfaldiga
och fattiga folket måste hänga sig vid partier för at niuta
beskydd och utkomst, då minskades kärleken för fäderneslandet
genom kärlek för personer och partier, ömheten för
det allmenna bästa kålnade och förvandlades til omsorg för
eget bästa, eröfringsandan förvandlades uti partieanda.
Alt detta oaktadt blef dock regeringssättet beståndande,
in til dess hufuvdmännerne blefvo så mägtige, at de förmådde
uprätta de bekante triumviraten, nemi. då tre i sender delte
sig emellan partieväldet öfver det öfrige rådet och folket men
strax derpå blefvo sig emellan oense. Då började förföljelse
med alfvare. Hvar och en, som fick råda, upoffrade utan skonsmål
alla dem, som varit af annat partie. Hvem kan utan fasa
påminna sig de grymheter, af en Sylla blefvo utöfvade, til
exempel då han under tvekan om pluraliteten i rådet lät utanför
rådssalen upbränna et hus med någre hundrade motpartisaner
och genom en sådan prospect och de olyckeligas
läte skrämde rådet at bifalla alt, hvad han begärde. Hvem
kan utan rysning föreställa sig den uti Antonii och Octavii tid
inrättade svarta taflan på Stora torget, där den ena borgaren
24 1761, april 9. Rudbecks mern. om kommissioner.
efter den andra måste oförmodeligen finna sitt namn til
döden teknat.
Alla desse grymheter hade ingen annan värkan än den,
at friheten då omedelbart gick under och folket föll under ett
despotiskt] och tyranniskt envälde. Och sådan ändalykt
fick den fria republiquen.
Ser man sig närmare tilbaka uti engelska historien, så
ser man en Cromvell genom hvarjehanda ränkor och en förstäld
ifver för nationens frihet upstiga uti ett emot konungaväldets
missbruk formerat partie. Han drager til sig menigheten
genom en talande tunga och en lysande ifver för religionen,
för lagarne och friheten. Han styrer partiet först under
sine förmäns namn och sedan genom deras utplåning och
förtryck. Han låter genom en af Parlamentet efter hans egne
listor vald extra domstol och commission döma sin lagkrönte
Konung. Han låter dess hufvud falla och dess blod rinna för
folkets fötter. Han bemägtigar sig regementet, och under
namn af folkets och frihetens beskyddare blir han den största
envåldsherre, Engeland någon tid haft. Han låter uti alla
provincer anställa commissioner och derpå följande blodbad
öfver alla dem, som varit Konungens medhållare. Men huru
blef friheten derigenom stadgad! Cromwell kunde ej förvara
väldet för sin son. Den afrättade Konungens son kom til
regeringen med hela nationens bifall och nöije, och konungaväldet
blef mera befästat än tilförene.
I förstone gick det tämmeligen sagtmodigt til, men omsidor
tog åter partiehatet öfverhanden på andra sidan. Extra
domstolar förordnades, och alla de, som varit emot Konungens
fader och bidragit til hans olycka, blefvo upsökte, dömde
och afrättade. Stierncammaren blef inrättad, och under sken
af lag och rättvisa oerhörde grymheter utöfvade. Man läser ej
utan rysning, huru 2:ne commissionsherrar, Jesfrois [o:Jesfreys]
och Kircke, uti Konung Jacob 2:dres tid framforo. Den förre,
som presiderande i commissionen, skrot af huru han allena
låtit aflifva flere menniskior än alle ordinarie domare i Engeland
ifrån Konung Wilhelm Conqvestoris tid. Den senare lät
ibland annat uti staden Tau[n]ton under en stor måltid hämta
30 olyckelige och utanför fenstern uphänga 10 under Konungens,
10 under Drottningens och 10 under commission[en]s skåls
drickande. Eölgden af desse grymheter och förföljerser blef
ingen annan än en ny revolution, hvarigenom Konungen
Rudbecks memorial om kommissioner.
25
stöttes af thronen. In summa, så länge partierne förfölgde
hvarannan och utöfvade hat och hämd genom extra domstolar,
så länge var ingen rätt frihet, ingen fred, ingen säkerhet,
intet förtroende, intet välstånd; men sedan nationen började
öpna ögonen och se sitt bästa, när extra domstolar afskaffades
och auctorer begynte föreställa fördelen af sagtmodighet
partier emellan, så kom riket i lugn, inbyggarne fingo smaka
frihetens rätta frugter under en tilväxande magt och rikedom.
Man kunde säga, at vi numera ej hafva at befara så
barbariske tider, som nämde äro; men utom det sidsta exempel
ej är mycket gammalt, så äro och blifva menniskior sig
altid lika, och samma ordsaker hafva altid samma fölgder uti
regementshvälfningar.
Åf det, som nu anfördt är mot förföljelser i gemen, må
ingen tro, at jag försvarar impunité och strafflösa. Bevare
Gud! Den är äfven så farlig som hårdhet.
Mina Herrar! Finnes nu eller framdeles i vårt samhälle
någon så vanartig lem, som hemligen eller uppenbarligen skulle
vilja bana vägen til envälde, så låten den blifva upsökt, lagligen
dömd och straffad. Sker det med flathet, så straffen domarne;
det kan icke så lätt ske med Edre egne ledamöter.
Finnas någre, som arbeta på frihetens förtryck och omsidor
förlust genom mångvälde och aristocratie, så låten äfven dem
blifva utmärkte och straffade.
Finnas åter sådane, som under sken af nijt för friheten
vilja upelda nationen, svärta medborgare och inkasta misstankar,
som skulle de gå med enväldet i faggorne, så straffen
äfven dem såsom lugnets och fredens förstörare. Sker det så
konstigt, at lagen ej kan komma åt dem, så låten et billigt
föragt bli deras straff. Bitterheten måste fräta sig sielf, då
dess hvassa, taggiga frö ej få fästa sig på et genom lag och
fredlighet jemnat land.
Vi hafva tvärt om vid denna riksdag lysande vedermälen
af Rikets Ständers benägenhet til fred och sagdtmodighet. De
hafva för at bibehålla lugn och stillhet ansedt de grofvaste lagbrott
med mildhet.
Man ser med nöije uti memorialer, som annars äro emot
hvarannan, den principe å ömse sidor vedertagas, att hat och
hämd bör afläggas och et rådande partie bör bruka sagtmodige
medel emot det underliggande.
Mine Herrar! Låtom oss nyttja en så lyckelig ställning
26 1761, april 9. Rudbecks mern. om kommissioner.
äfven för framtiden. Låtom oss nyttja lugnet til at förvara
oss för stormen. Låtom oss för alla tider aflägga sådane domstolar,
som genom partieandan kunna upeldas til för mycken
hårdhet och ifver. Låtom oss sätta bomar på de vägar, som
kunna föra oss först til förföljerser och sedan uti ens eller
fleres träldom. Låten sedan partier vara. Låten dem täfla
med hvarannan uti nit för landets hielp och förkofring, på
Svea mäns ro och säkerhet men ej arbeta på hvarannars
förtryck och undergång.
Här är sagdt det vara så olagligit som äfventyrligit at
inskräncka Ständers egen magt samt deras uti 13 § Riksdagsordningen
förbehållne rättighet, och at samma grundlag ej
skal böra och kunna ändras.
Men utom det Riksdagsordningen ej lärer vara bland de
besvurne grundlagar, så är det altid Ständerne förbehållit
at förbättra lagen til sin frihets stadgande. Hvarföre skal icke
denne föreslagne förbättring, som icke rörer någon hufvudsak
utan endast ett rättegångssätt, kunna antagas så väl som
månge andre redan stadgade, när ändamålet är intet annat
än säkerhet för regeringssättet och medborgare, som förut bevist
är.
I stöd af desse med flere af andre anförde skiäl bifaller
jag Hr Rudbecks memorial med den tilläggning, och [o: at]1
hårdt straff bör stadgas på den, som hädanåt proponerar någon
extra domstol eller commission.
Hr Jennings: Bnligit hvad jag för detta yttrat om
commissioner i gemen, hvarvid jag holler en viss försigtighet
vara nödigt, kan jag ej instämma med Hr Rudbecks memorial,
så framt icke 13 § Riksdagsordningen dermed blifver lemnad i
sin fulla kraft. Yåre lagstiftare hafva dervid haft afseende på
frihetens bevarande, och lärer ej kunna visas, at denna lag
missbrukas. Commission bör bränna endast dem, som äro
emot friheten; men den behöfver ej frukta elden, som ej går
den för när. Här invändes, at slike mål af ordinarie domstolar
kunna af dömas. Nej, mine Herrar, de böra med skyndsamhet
afhielpas och hos desse gå sakerne långsammare. Yi minnas
i trollsaken, huru Hofrättens senfärdighet då beifrades och
huru det förutsades, at Ekman skulle taga flykten, hvilket
ock sedermera skedt. En lika senfärdighet kunde ju i andre
saker existera, och fast jag ej tadlar andras tankar häremot,
1 Enligt original, bifogat protokollet.
Rudbecks memorial om kommissioner.
27
ehuru det ej kunde vara misstag, så tror jag, at commissions
afskaffande skulle öpna vägen för illsinnade och uproriske
menniskior. Här är anmärkt som underligit, at 2:ne af Secrete
Utskåttets ledamöter varit af olika meningar. Men det är
icke underligit, ty jag har sielf i början ansedt commissions
göromål som en svepsak, intil dess jag sedt sanningen, och
tror, sidsta commissions acter lära hvar och en derom öfvertyga.
Här är sagdt, at commission brukat torturer, men deremot
kan visas, at hon förfarit med all skonsamhet.
At commission varat i tu år, lemnar jag men vet ock, at
20 år hafva åtgådt til slike sakers afgiörande vid ordinarie
domstolar. At commission ändrat Riksens Ständers beslut i
anseende til Hr Gyllenspetz, deraf vet jag intet. Väl vet jag,
at han blifvit landet förvist, men om han sedermera återkommit,
har sådant måst skedt på Kongl. Maij:ts tilstånd och på
stora skiäl. Dock lär det visa sig, at commission icke sådant
giordt.
Om jag ville visa min insigt i historien, så kunde jag äfven
blifva vidlyftig. Derföre vill jag korteligen besvara, hvad om
engelska Stierncammaren sagdt är. Ett annat medel är det,
som styres af en despotisk tyran; annat är det, som styres
af Riksens Ständer och som våra visa riksfäder med lag
bestärkt, til rikets och frihetens bevarande. Jag är och blir
fördenskull af den tankan, at alla commissioner och extra
domstolar måge hvila, dem undantagandes, som Riksens
Ständer sielfve til frihetens bevarande kunna finna nödige at
förordna.
Hr C. G. Boije: Detta är vist et ganska angeläget
mål. Vore enighet och inga partier emellan oss, så vöre commissioner
af ringa betydelighet. Men som, Gud bättre, partier
finnas, så finner jag commissioner vara skaddige, och at
man emellan 2:ne onda bör utvälja det minsta. Genom
skrämsel och stränga executioner afhållas icke skälmar
ifrån ondt upsåt eller återställes enighet, utan är bästa medlet
dertil at giöra nationen rätt. Jag har ofta predikat enighet
och om oskuldens hägn, men sådant lär icke vinnas, så länge
partier råda öfver annan och med penningar samt andre medel
sådant lätt kunna vinna. Jag för min del fruktar intet, ty
mitt valspråk är dulce et decorum est pro patria mori. Hvad
värka då commissioner? Ingen enighet men väl hat och bitterhet,
och bästa sättet at hindra revolter är at giöra folk rätt.
28 1761, april 9. Rudbecks mern. om kommissioner.
Hr [de] Frese: Så vist det är, at commissioner äro förhatelige,
så vist är deremot, at gierningar, som dem förtjena,
äro långt förila teli gare. Riksdagsord:s 13 § förmäler tydeligen
om commissioners nödvändighet. När lagen thervid observeras
och theras giöromål af Ständer pröfvas, så är med
dem ingen fara. Legislatorns afsigt thervid har varit tidens
vinnande, efter vid ordinarie domstolar går långsamt til.
Men skyndsamheten är högst nödig vid slike farlige stämplingars
b eif rande.
Jag blifver således vid Riksdagsordningens 13 § såsom en
besvuren och fundamental lag.
Hr Schönberg: Jag har med upmärksamhet afhördt
Hr Rudbecks memorial samt hvad mera med och mot anfördt
blifvit. Ämnet är ganska värdigt och eftertänkeligit, dock
går jag i korthet förbi, hvad så väl om 1752 års Ständers beslut
om commissioner som ock utur fordna historier anfördt är
och hvarvid eljes mycket kunde tilläggas.
Jag vill blott utreda frågan om commissioners och domstolars
nödvändighet i gemen. At de ofta kunna vara nödvändige
är klart, som till exempel uti lurendrägeriesaken
i Norkiöping för några år sedan. At nu frågas, huru 13 §
Riksdagsordningen skal förklaras, thertil kunna väl Riksens
Ständer hafva magt; men dervid förefalla många considerationer,
hvilket af discourserne och memorialet nogsamt hördts.
Dock som alt detta här ej kan uptagas och öfvervägas, så vore
i min tanka bäst, at denna fråga til någon deputations skyridesamma
utarbetande remitterades.
Frih. Grönhagen förklarade sig tala som fri, välsinnad
svensk utan at vara räddare för commission än någon
annan eller kunna dragas under någon annan af the häruppå
satte rubriquer. Han åberopade sig de af Frih. Wrangel
utur historien andragne exempel, tilläggnades flere ang:de
Duc d’Albas blodrätt i Nederländerne, Cardinalen Richelleus
commission öfver Moramzi och de Thou samt spanske inquisitionen.
Han ansåg commissioner för skaddige i en nation,
där partier äro ömsom rådande, och vanlige domstolar bättre.
Riksdagsord :n vöre ingen fundamentallag men deremot spioner
och delatorer ganska farlige, hvarföre han biföll Hr
Rudbecks memorial och begärte deröfver votering.
Hr Wadenstierna, Carl: När nyss qusestion var
om rådselectorernes completterande, viste R. o. A. en beröm
-
Rudbecks memorial om kommissioner.
29
melig nijt för lagens bokstaf; med densamma instämde jag,
och det gior jag äfven nu.
Hvad de af Hr Rudbeck anmälte commissioner angår,
så äro de tvennehanda; dels kunna de af konungen emellan
riksdagarne förordnas, dels af Riksens Ständer under varande
riksdagar. Emot de förre instämmer jag med Hr Rudbeck,
efter lagen dem ej nämner, men i anseende til de senare tror
jag någon proposition deremot ej vara laglig, efter 13 § dem
tydeligen utsätter och det blott i högmålssaker, som röra
rikets fri- och säkerhet.
Ar nu detta likmätigt en lag, som för 40 år sedan blifvit
giord, och ingen vågat säija, at någon commission giordt
orätt, så kan jag ej bifalla Hr Rudbecks memorial annars än
med tilläggning af 13 § Riksdagsordningens innehåll rörande
commissioner, och häröfver väntar jag af Hr Landtm, proposition,
såsom grundad på lag.
Hr Ehrenmalm: När för juhl qusestion var om
grundlagarnes efterlefnad och en stor deputations sättande,
då fruktade jag, at qusestion skulle ledas tii en commissions
förordnande enligit 13 § Riksdagsordningen. Men som jag
aldrig trodt extraordinarie domstolar eller commissioner göra
något godt, lade jag deremot in et memorial, som ännu ej
blifvit föredragit. Jag är ännu af samma tanka, ej af någon
personlig fruktan, ty hvarken har jag gådt in i några onda
gärningar eller planer, hvarom ovärdigt är at någon misstänka,
men både af historien och gudaläran är jag öfvertygad om
slike domstolars farlighet, såsom ledande til monarchie och
aristocratie, hvilka jag hatar, fast jag sielf skulle kunna blifva
dictator. Jag vill altså hafva alla commissioner afskaffade,
hälst 8 cap. Rättegångsbalken hänvisar til hofrätten och ordinarie
domstolar slike allmenne mål och Riksens Ständer
således genom en ny lag förklarat 13 § i Riksdagsordningen,
som är äldre. Kunna Riksens Ständer häri förenas, så är
det lagligit och förenar nationen i kärlek och enighet. För
öfrigit förbehåller jag mig öfver Hr Pechlins dictamen,
hvaruti en värd ledamot blifvit rörd, få giöra mine påminnelser.
Frih. A. Reuterholm: Vid alla farliga omständigheter
bör man icke allenast tänka på sig sielf utan och med
ömhet sörja för lag och medbröders välfärd.
Jag fruktar intet, om det än snögade förevitelser, och skyr
30 1761, april 9. Rudbecks mem. om kommissioner.
ej för något, som länder friheten til försvar; derföre hatar jag
commissioner och extra domstolar.
Här är sagdt, at de äro mala necessaria och at de likna
en eld, som bränner. Den liknelsen har frapperat mig och
är ganska rigtig. Men en klok husfader sätter aldrig elden
uppå farliga stället i huset, och en medicus employerar opium
med mycken varsamhet. På samma sätt bör det ske med
commissioner, hälst ordinarie domstolar äro nog kraftige emot
onda försök och alla diefvulske anläggningar, hälst när dertil
lägges, hvad Hr Boije om allmen rättvisa anfördt; när ynnest
och välvilja vederfares utan distinction af oeconomiske tänkesätt,
som i ett fritt land ej kunna undgås, och mennisklig
svaghet af orätt och egennytta icke upäggas.
Eljest är commissioner ett bart svärd, en förtärande eld
ibland eldfängde saker och af skadelige påfölgder för friheten,
som skadas genom misstroende och stärkes genom enighet.
13 § i Riksdagsordningen är icke deremot, ty den säger icke
positive, at de skola men at de kunna förordnas, och kommer
således an på vårt behag, om de skola subsistera eller ej.
Jag skulle eljes icke vara commissioner emot, om jag icke
ansåge de ordinarie domstolarne för säkrare, efter de hafva
ansvar, då commissioner hafva intet, utan blott för Gud,
och besvär emot dem ej utan största vidlyftighet kunna andragas.
Med de vanlige domstolarne kunna derföre alla vara
trygge. Rättvisan håller där vigten med försigtighet, och
sanningen är dess stöd.
Hr P e c h 1 i n: Jag har med häpenhet hördt qmestion
här giöras öfver Riksdagsordningen^] 13 § om commissioner,
då aldrig kunnat bevisas någre olagligheter af commissioner
vara begångne eller at någon med raison öfver dem kunnat
klaga.
Gunstige Herrar, om vi gå något längre tilbakars, så se vi,
at Riksens Ständer, trötte vid enväldet, 1720 giorde lagen,
hvarpå vår frihet sig grundar; at redan 1723 en flock af medborgare
började gå in uti stridige afsigter deremot, hvarföre
Riksdagsord. med nödige författningar til frihetens bevarande
uprättades.
At 1743 en commission i anledning deraf sattes öfver den
uprorige Dahlallmogen; at äfven ett lika skedde 1746, då man
vågade med principalatsqusestion bereda vägen til regerings
-
Rudbecks memorial om kommissioner.
31
sättets kullkastande; at år 1756 Riksens Ständer i et så bedröfveligt
som för riket betydande ämne förordnade en commission
samt faststälte en commissions sättande af Kongl.
Maij:t öfver de försök, som emellan riksdagarne i samma
onda afsigt til äfventyrs kunde vågas.
Så redeligen som denna commission giordt sin skyldighet,
så svarta voro deremot de anläggningar, som dertil gifvit
anledning. Innan nu Riksens Ständer derom blifvit oplyste,
ser jag ej, hvarföre commissioner aldeles skulle uphäfvas.
Vore frågan om deras indragande emellan riksdagar, så skulle
jag mig kanske dertil foga, men med den qusestion hafva vi
ännu tid.
Hvad har man för öfrigt af commissioner at frukta,
som bestå af redelige svenske män.
Det vore hiskeligt at dem för våld och orätt misstänka,
och hade man eljes lika rätt at tilbakars misstänka dem,
som ville commissioner hindra eller aldeles uphäfva.
Ingen har någonsin af dem lidit orätt, och Ständer hafva
aldrig misstagit sig om rättvisan, som in oeconomicis väl
kunde vara möijeligt, utan äro tvärt om milde och ersätta
snarare en mindre skyldigs lidande, än de skulle trycka någon
oskyldig.
Min tanka är altså, att Riksens Ständer kunna råda öfver
commissioners indragande emellan riksdagar men at för
öfrigt 13 § i Riksdagsord. blifver i sin fulla kraft, kunnandes
de utur historien andragne exempel vidare hit ej passa än
at deraf bevisa, hvad sielfsvåld ibland nationer i alla tider
åstadkommit.
Hr Lagerhielm upstod härvid och förmälte sig
kunna visa, at han år 1740 vid en commission i Örebro varit
lidande, hvilket äfven vid 1746 års riksdag Riksens Ständers
Justitisedeputation sedermera funnit, som derföre äfven tilstyrkt
någon ersättning för honom.
HrVoltemat, Albrecht: Jag har ofta hördt yrkas
ömhet om lagen som grunden til vårt samfunds uprätthållande.
Ibland desse lagar är äfven vår Riksdagsordning,
uppå hvilken våra riksdagsfullmagter sig grunda, och den
förmår i 13 § om de fall, i hvilka commissioner kunna förordnas.
Jag nämner med oro commission, ej af fruktan eller
blott för namnet skuld men för afsky för de gärningar, som
dertil ge anledning.
32 1761, april 9. Rudbecks mern. om kommissioner.
Har nu lagstiftaren förutsedt deras nödvändighet och i
fundamentallagen förbehållit mått emot alla möijeliga illgrep,
så kan jag ej bifalla Hr Rudbecks memorial annars
än med den tilläggning för mig, för fädernesland och efterkommande,
at Ständers rätt enl. förb:de 13 § altid blifver
förbehållen och commission således blott emot förrädiske anläggningar
brukade.
Hr Gyllensvan: Jag har hördt Hr Rudbecks memorial
bifallas med förbehåll af Riksens Ständers rätt under riksdagar
enl. 13 §.
Jag vill nu ej gå in uti nödvändigheten at häfva commisioner
i anseende til den i nationen varande partieanda, som
med ministerens och penningars tilhielp kunde dem missbruka.
Sådant är redan af flere bevist, samt at med slike sumariske
processer friheten lider, hvilken jag tror alla äro måne om at
bevara, änskiönt, liksom sielfspillingar gifvas, en och annan
deremot illsinnad vanslägting kunde finnas.
Jag vill blott hålla mig vid lagens tydeliga mening.
13 § i Riksdagsordningen förmäler, at commissioner n. b.
kunna förordnas i vissa fall, men det står ej positive, at lagen
dem fordrar, hvilket bestyrkes af Riksens Ständers bref 1752,
då commissioner rasibus blefvo uphäfne. Uti 10 § i Urskillningsdeputations
instruction och dessutom allmenna lagen
jemte 1727 års förordning om riksdagars förkortande i 5 §
gifva full anledning, at hofrätten dömer och ransakar alla högmålsbrott.
1
I hofrätten sitta öfvade och habile domare, men till commissioner
utväljes melerade ledamöter, sådane som jag och
andre.
I hofrätten ransakades och dömdes år 1743 öfver den uproriske
Dalalmogen, och generalerne voro de enda, som af
commissionen dömdes.
Hafva efter Regeringsformen Konungen magt och Riksens
Råd myndighet at hålia de onda i späkt, så kan ju sådant
ske utan commissioner, hvilka man ansedt som mala necessaria
och som af den trykte poemen, Svenska friheten kallad,
artigt uplyses.
Under ordinarie domstolar kan hvar och en i sin oskuld
1 Ursprungligen i konceptprotokollet: >Uti 10 § . . . instruction står,
at slike brott til hofiätterne skola förvisas ock dertil ger allm. lagen . . .
full anledning . . .>
Rudbecks memorial om kommissioner.
33
vara säker, men icke för commissioner, hvarmed jag siel!
1759 är blefven hotad.
Jag är fördenskull en fiende af desse senare men så stor
vän af friheten, at om någon viskade i mitt öra om enväldes
införande, skiönt det vore min bästa vän, skulle det vara den
käraste minut i min lefnad at honom strax få uptäcka och
angifva. Dock har jag aldrig något sådant ord hördt och tror
mycket, som derom sagdts, vara visklek.
Jag kan altså som fri svensk man, som hatar aristocratie,
ej annat än styrka til bifall på Hr Rudbecks memorial.
Får jag af commissions acter någon vidare uplysning och
hofrätten blifver opdragit at öfver slike högmål döma, så
skal jag i nijt altid täfla med frihetens största försvarare.
Hr Leyonankar dicterade följande til protocollet.
Commissioners art och värkningar äro de enda skäl och
grunder, hvarå man säkert kan bygga sine slutsatser.
Deras art äro at på qvikt sätt undersöka om brott, som
drögsmål i botemedlens tillämpning giöra högst farlige, finner
man då lätteligen, at sådane endast äga rum vid de anläggningar,
som röra rikets constitution och allmenne friheten, och
således ingalunda bör til sådanes omdömande dragas anläggningar
och stämplingar emot vissa personer, hvilka brott vid
allmenna domstolar efter allmen lag lättel. afdömas. Men
man finner deremot äfven lätteligen, at de äro nyttigare än
de vanlige domstolar, om jag ej får säga endast tjenlige at
hämma de försök, som giöras emot rikets grundvalar, hvilka
försök, om dem tid och rådrum lemnäs, säkert kunna blifva
obotelige, emedan högsta magten dymedelst kan gå ifrån laglige
Ständer til våldsvärkare.
När sådan är deras nytta, måste man ej stöta den för at
hämma den skada och oreda, de kunna åstadkomma, hvilka
säkrare förekommes, då commissioner ej blifva högsta magt
utan controll utan sådane domstolar, som för sina domar
blifva Ständer ansvarige. Hvem finner då icke, at de ej mera
kunna skada än krigsrätter och flere domsäten, som byta ledamöter.
När de således blifva äfven så redogörande för Ständer
sorn de vanlige domstolar, så ser jag för min del deras skaddige
fölgder hämmade men nyttan dem ej ifrån tagen. Mine
värdaste Herrar! At häfta af arm eller ben är et stort ondt,
som borde banlysas, om kalbrand ej vore til. Commission
3—381681
34 1761, april 9. Rudbeeks mern. om kommissioner.
är en farlig domstol, som aldrig borde tålas, om aldrig högmåls-
och statsbrott vore til. Men som desse ej säkert kunna
afskaffas, så måste man tillåta dess frätande botemedel,
hvilke endast kunna hämma en kräftas kringfrätande, som
annars kunde tära vår välfärd och döda vår frihet.
Frih. Ridderstolpe: Jag behof ver, Gudi lof, ingen
apologie, ty om någon är så tygellös uti sina tankar om ärligt
folk, at han omföres af misstankar mot mig, så fruktar jag,
det går med dem, som tå en kastar ärter mot en vägg; de
falla på honom tilbaka. Så äfven när man svärtar andra
at hålla sina gerningar i mörker. Man försöke mig, då vän och
ovän, om jag har någon dold, skal få erfara, om jag har bättre
vänskap för någon än för riket.
Til hvad förut sagdt är vill jag blott någre omständigheter
tillägga.
Ur 13 § Riksdagsordningen tages skäl för commissioners
bibehållande.
Men 1720 års Regeringsform och Svea Konungaförsäkran
utgiöra i mitt sinne egentel. fundamentallagen; något ur Riksdagsordningen
kan äfven dit räknas; alt som rörer Ständers
rätt och frihet, men resten är sådant, hvilket såsom oeconomica
Riksens Ständer efter omständigheterne kunna ändra,
enligit den för våra ögon här ständige minnesskrift, salus
populi suprema lex estö. Altså styrker jag til bifall på Hr
Rudbeeks memorial som til en lag, den nu och ej in casu
bör göras.
Besinnen, mine Herrar, at riket mått väl för än 1723, at
historierne öfvertyga oss om commissioners elaka fölgder och
huru förhatelig en aristocratie vore, som kunde giöra det ärligaste
folket lågmält.
At vid ordinarie domstolar kanske orätt handlas, det är
sant, ty de äro äfven menniskior, men thet öfverfaller jemväl
extraordinarie domstolar i den grad, memorialet utvisar. Man
har bevis, at hofrätten år 1743 under arbete natt och dag
af dömde den dijt remitterade Dahlallmogens undersökning,
som man då ej fant å propos at draga under commission. At
ordinarie domstolar sitta på ansvar, då commissioner deremot
intet hafva, och sidst at Riksens Ständer år 1752 börjat alla
extraordinarie domstolar indraga och funnit de ordinarie tilräckelige,
äro märkvärdige omständigheter, som icke böra
undfalla denna vår öfverläggning.
Rudbeeks memorial om kommissioner.
35
I anseende til alt detta och de svåra fölgder, som commissioner
mot friheten kunna hafva, kan jag til deras bibehållande
aldrig samtycka, och det så mycket mer som alla tider och
historier i andra riken vittna, at då et monarchiskt partie
existerat, har det missbrukat commissioner til kufvande af
nationen, och lika så et aristocratiskt partie, så at landet och
nationen blifver altid sittande i mellangården, utan önskar
häröfver proposition och votering.
Hr D u r i e t z conformerade sig med [hvad]1 Hr Gyllensvan
och Frih. Ridderstolpe yttrat såsom i hans tanka väl
utredt.
Frih. C. Funck förklarade sig bifalla Hr Rudbeeks
memorial, begärandes proposition och votering.
Hr Lilljehorn upläste sitt skriftelige dictamen til
protocollet.
För en oskattbar lycka räknar jag vist få för Högl. R. o.
A. betyga min fullkomliga fägnad, som flyter af detta med vår
ädla frihet så nära förenade ämne.
At älska frihet är menniskian medfödt; at samhällen
thensamma sig igenom theras lagar förbehållit, at inom
lagens krets äga then til godo, det vittnar vår egen lyckeliga
försigtighet. At försvara, understödja och uprätthålla then
ädla gåfvan tilkommer hvar redlig, sådant samfunds medlem.
At om någonting skulle tarfva[s] til fri- och säkerhetens mera
glans och lagliga förbättring, är det säkerligen theras skyldighet
at efterse, för hvilka friheten är skapad.
Ett ämne förekommer här, som, then värda ledamot til
oförändelig heder, hvilken värdigt härmed sysselsatt oss, forsenar
största upmärksamhet. Thess tanka slutar jag af upläsne
memorialet äfven vara at afskaffa sådane extra domstolar
eller commissioner, hvilke äro mera med envåldsregeringar
öfverensstämmande än nyttige, brukelige och gagnande i en
fri regering. Det tål aldrig motsägelse hos en frihetens vän,
! at ju thesse commissioner äro ok och boij or, som hållas osparde
för en och hvar uti thet samfund, som the existera, enär
conjuncturen eller et esprit de partie det så fordrar. Det är
ett det säkraste säte, hvarunder tyrannie döljes, gruf veligaste
våldsamheter utöfvas; hat, afvund och partie hvila ther som
ormen under the skiönaste blad.
1 Konceptprotokollet.
36 1761, april 9, 13. Rudbecks mern. om kommissioner.
Thesse commissioner gifvas namn af frihetens försvar,
men rätteligen, och då man vänder bladet om, torde man
få finna, at the äro frihetens graf. Så kallas de i Spanien,
Portugal, Venedig och Ryssland. At et fritt folk aldrig kan
nog försigtigt vaka öfver sin frihet, det går jag aldrig ifrån,
men at thensamma kan utom commissioner bevaras, blifver
min säkra tanka. Ty om vi blott vilja taga liknelse ifrån andre
folk och nationer, så tror jag, at Engeland gifver oss et lysande
efterdöme, både at hålla friheten i sin art och helgd såsom
ock at förskansa oss emot alt, som thensamma kunde skaka.
Hvilket fria folks regeringssätt har mera varit ruskat af
revolutioner, conspirationer och rebellioner än thet engelska:
men hvilkas frihet lär blifva bättre försvarad, och hvilket folk
har med mindre skrymtan straffat sine rebeller? Alt thetta
hafva the giordt utan tilhielp af commissioner eller inquisitioner,
och oaktadt theras rikes vådeliga belägenhet 1745 vid
rebellion i Skottland, har dock aldrig til the brottsliges afstraffande
behöfts at sättjas någon annan domstol än the
alment hos them brukelige. Och ehuru theras grannar tände
elden til thenna rebellion, hafva the icke aktadt therföre behöfva
någon tysthet utan tvärt om hvarje dags ransakningsprotocoll
öfver the brottslige låtit igenom trycket allmenheten
kundgiöras, hvarföre jag äfven anser för mindre nödigt,
at thesse commissioner hädanefter måge i vår fria regering
brukas utan giöra bruk af hof- och öfverrätter, som vid
olyckelige tilfälligheter tilhöra at sakerne efter lag skyndesamt
til slut afhielpa. Tilläggandes sig hafva tält utan fruktan
för elden, fast han orättfärdigtvis kan kastas deruti och mången
om honom torde tänka, hugg hufvudet af gåsen, så kaklar
hon intet.
Som nu proposition allment begärdes, så gordes densamma
af Hr Landtmarskalken öfver Hr Rudbecks
memorial, med undantag af hvad 13 § i Riksdagsordningen
innehåller.
Dertil svarades med Ja och Nej, och votering begärdes,
hvartil proposition blef denna.
Den, som bifaller det af Hr Öfverste Rudbeck ingifne och
i dag upläste memorial om commissioner och extra domstolar,
skrifver Ja; den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, gillas
Hr Öfverste Rudbecks memorial, dock med undantag af thet
som 13 § i Riksdagsord. utstakar.
Rådsvalet. 37
Häruppå skreds til votering, som utföll med trehundadenijttijotre
röster för Ja och fyrahundradesex för Nej, likmätigt
det af bordsherrarne underskrefne och acterne bilagde voteringsprotocoll,
hvilket til slut uplästes, hvarefter R. o. A.
åtskildes kl. 8 om aftonen.
År 17 6 1 d. 13 Aprill.
Måndag.
Plenum börjades klockan nijo.
Justerades 'protocollerne af d. 17 och 18 Martii,
hvarefter påminte Hr Landt m., at R. o. A. enligit
deras yttrade tanka i dag torde behaga låta complettera de
felande rådselectorer och at dertil nödigt vore, at de af bänkmännerne,
som felades, måtte förut blifva ersatte,
hvilket bifölls.
Hr Bildenschöld hemstälte, om icke nödigt vore,
at det slut, hvaruti R. o. A. i sidsta pleno öfver Hr Öfverste
Rudbecks memorial stadnat, i dag måtte medelst en deputation
de öfrige stånden tilkänna gifvas,
hvilket såsom vanligit bifölls. Dock erindrade Hr
Landtm., at ännu någon stund dermed kunde dröijas, til
dess de öfrige stånden, som först kl. 10 hade anslag til plenum,
hunnit församlas.
Erih. C. Horn förfrågade sig, i anseende til hvad om
rådselectorernes completterande faststält blifvit, om de bortovarande
rådselectorer, i hvars ställen nu andre utnemdes,
skulle vid deras återkomst få deribland intaga sina förra
rum igen eller icke.
Men härtil svarades af Hr L a n d t m., at de senare valde
tycktes bordt dervid förblifva, hvilket vore både vanligheten
och ordningen likmätigt.
Härmed instämde R. o. A.
Hr Hammarhielm: Jag instämmer så mycket snarare
häruti med Hr Landtm., som jag sielf väckt denna frågan
för detta, både i anseende til rådselectorerne som i anseende
til dem, som sitta i deputationerne. Jag vidkännes sådant
gerna, ty denna min påminnelse är intet allenast laglig utan
ock högst angelägen både i anseende til rådselectorerne som
deputationernes ledamöter, hvilka böra skiöta de dem up
-
Justering.
Ang:de rådselectorernes
completterande.
38 1761, april 13. Rådsvalet. Pechlins mein. om ämbetsmän.
dragne sysslor. Giöra de det ej, så är billigt, at de mista sine
rum där och andre förordnas i deras ställen.
Hr Landtm.: Behagar då R. o. A. fastställa, at då
någre ledamöter ur deputationerne bortresa, andre förordnas
i deras ställen och de förre då ej mera skola i deputationerne
åter träda.
Detta besvarade R. o. A. med bifall.
Hr L a n d t m. tilläde, at han härunder dock ej förstådt
dem, som för någon kort siukdom afhöllos från deputationerne,
hvilka borde undantagas, emedan de sielfve till slike förfall ej
voro vållande.
Härvid påmintes äfven af flere, at de, som ifrån deputationerne
eller riksdagen bortreste, borde sådant förut anmäla.
Men Hr Landtm, förmente det vara öfverflödigt at
nu något derom stadga, efter öfver sådant förut redan vore
lag giord.
Hr Bilberg hemstälte, at, enligit hvad för detta vore
här af Hr Landtm, sagdt, af Protocollsdeputations arbete
hvarje plenidag något föredragas måtte, hvilket Hr L a n d t m.
trodde skulle kunna altid ske, om han i föredragandet finge
följa listan och ej derifrån alt jemt hindrades.
Angtde tull Föredrogs Tulldeputations betänkande rörande tullaf gifter
och
"tobak. ne fÖr SOcker 0ch tobak>
som bifölls.
Ang:de någre Dito Tulldeputations betänkande rörande någre år 1756
år 1756 lör- förbudne varor, som caffée med mera,
budne varor. . ’ ’
hvilket blef på bordet lagdt.
Föredrogs Secrete UtsJcåttets extractum protocolli af den
14 Februarii ang:de blott en plenidag i veckan at dymedelst
befordra deputatiomnes arbete.
Lades på bordet.
Uplästes Hr Pechlins memorial ang:de embetsmän (Bil. 4),
Bondeståndets extractum protocolli af d. 30 Mars samt
Hr Ilasenkampffs memorial (Bil. 5).
Den vid pleni början omtalte deputation til de öfrige
stånden upropades och afgick.
Hr Olof von Nackreij anmälte och upläste
närlagde dess dictamen ad protocollum (Bil. 6).
Hr Schönberg förklarade sig bifalla Hr Pechlins
memorial. Men den deri omrörde 12 §, 8 cap. Rättegångsbalken,
som talar om domares förseelser af arghet eller okun
-
Ang:de 1
plenidag i
veckan.
Ang:de embetsman.
Pechlins memorial om ämbetsmän.
39
noghet, holt han före böra öfverses, hvilket äfven i remissen
til Justitiaedeputation vore väl at tillägga, och förbehölt sig
med memorial härom inkomma.
Hr Ehrenmalm anholt at härvid få upläsa dess i Mem. ang:de
Januarii månad om domstolar insinuerade memorial; som dom3tolarskedde.
Ankom en Borgareståndets deputation af 12 personer, an- Borg:est:s
förd af Borgmästaren Schau, som jemte ståndets hör- deputerade,
samma hälsning tilkänna gaf, at ståndet förehaft Hr Rudbecks
memorial men af ömhet för regeringssättets bevarande
det eij kunnat bifalla utan blifvit vid 13 § i Riksdagsordningen
i anseende til commissioner under riksdagar och på samma
sätt som 1756 gilla commissioners sättande emellan riksdagar,
i fall det behöfdes för rikets säkerhet.
Deputation af trädde.
Frih. C h r. Horn hemstälte, om icke det upläste
Hr Ehrenmalms jemte Hr Pechlins memorial emot testes
singulares, jemte de flere uti dylike ämnen, til Justitiaxleputation
måtte remitteras och om icke dag må utsättas til den
nödige tryckfrihetens afgiörande i Stora Deputation.
Hr Bilberg holt för bäst, at Hr Pechlins memorial,
hvarvid han trodde mycket litet at säija, jemte de flere samma
ämne rörande memorialer til Justitised eputation remitterades;
då slapp man vidare deröfver ventilera, eljes förbehöll
han sig at sig äfven yttra.
Hr C. G. Boije ansåg detta ämne för angeläget och
nödigt, at man vaknade vid det allmenna klagomål, som öfver
oförrätt hördes. Mycket deraf torde vara ogrundat; men
som alt despotiskt väsende borde hämmas, hvaräst det funnos,
och eljes ingen jemnvigt eller reciprocité vore emellan
domare och folk, så höll han detta ganska nödigt och bäst
at härvid bifalla Bondeståndets extractum protocolli.
Hr Hammarhielm: Jag tror här ej qusestion
vara om någre nya lagars etablerande utan blott at efterse,
huru de gamle blifvit efterlefvade. Och som jag holler för en
ostridig sanning, at de lagar, vi redan hafva, äro tilräckelige
emot felsteg hos domare och embetsmän, så gior jag vid den
föreslagne remissen til Justitiaedeputation, hvilken jag ej är
emot, det uttryckeliga förbehåll, at de, öfver hvilka blifvit
klagat, måtte efter vår nu varande lag blifva ansedde, til
dess framdeles någon ytterligare lag derom blifver giord.
40 1761, april 13. Pechlins mern. om ämbetsmän.
Hvad angår de här i detta ämne omtalte memorialer, så
tyckes de alla böra til Justitisedeputation remitteras; men vid
Hr Pechlins, hvilket jag dessförinnan ej kan bifalla, gior
jag dock nu den anmärkning, at det på ett strängare sätt
tyckes beskydda embetsman men hårdt i anseende til [d:
ansee]1 klagande, då de deruti kallas hofvar.
Ett sådant namn kunde dem gifvas, som klaga utan
skiäl, men ej allom, som klagat, hvaribland jag äfven är en;
dessutom tror jag embetsman snarare medelst sielfsvåld och
lagens kränkande gifva anledning til klagomål än de, den
få, hvarpå knapt ett exempel emot 1 000:de torde finnas.
Häremot tyckes tjensts förlust och skrapor vara et ganska
lindrigt straff, och at där borde vara den reciprocité,
at den domare, som kastade någon oskyldig i hålet och dymedelst
skadade någon til hälsa, egendom och lif, borde med
lika straff derföre anses, hvilket jag önskar måtte vidare
considereras, hälst någon ersättning i penningar i mitt sinne
härvid ej gior tilfyllest och billigt synes, at alt olagligt lidande
bör beifras utan undantag af särskilte casus eller personer.
Hr P e c h 1 i n: Det är ganska fägnesamt at höra K. o.
A. så instämma i botemedlen emot det onda, jag uti mitt
memorial omrördt.
Jag har äfven hördt flere vackre memorialer i detta
ämne här upläsas; men deribland är mycket rördt, som icke
hör til mitt memorials ämne och som synes deraf draga en
annan mening.
Jag har endast påsyftat odygdige embetsmäns näpst
samt sielfsvåldets beifrande hos dem och dertil föreslagit en
kort methode; vinnes intet den, så försvinner afsigten af mitt
memorial.
2:o. Har jag tält emot ogrundade allmenna skrik och
klagomål emot värdige embetsmän utaf elaka menniskior;
men jag har ej gådt in uti particulaire casus eller tält om
personer.
Om R. o. A. desse momenter anser, hoppas jag, de lära
finna dem alla mindre considerationer öfverväga och täckas
bifalla Bondeståndets extractum protocolli, hvilket jag för
min del äfven bifaller.
Frih. F. O. Wrangel medgaf, at många klagomål
hördes, dels billige, dels obillige, hvarå borde skaffas bot;
1 Konceptprotokollet.
Pechlins memorial om ämbetsmän.
41
men straff giorde icke endast tilfyllest, utan ordsakerne borde
efterses och det i sielfva källan, emedan sielfsvåldet ifrån
de högsta gradatim sprider sig ner til de lägre.
At detta til Justitisedeputation hänskiöts, vore väl, och
önskade han, at sådane botemedel måtte utfinnas, som ej
förordsakade större ondt. Men den dertil föreslagne tid af
någre månader trodde han dertil vara för kort, efter vederbörande
dervid borde höras; laga förfall kunde emellankomma
och han af egen förfarenhet sedt, det en ransakning
kunnat i sex veckor utdraga och at acten deröfver blef så vidlyftig,
at han ej på 2 månader kunde igenomgås.
Han biföll fördenskull, at målet til Justitisedeputations
utarbetande måtte hänvisas; men at ingen viss tid dervid i
värkställigheten må föreskrifvas, utan emedlertid en allmen
åtvarning till alla domare måtte utgå samt de påminnelser
äfven vidtagas, som Hr Ehrenmalm och Hr von Nackreij
moget anfördt, hvarjemte Eörkortningscommissionens project
i processmål äfven til Justitisedeputation kunde remitteras
jemte de flere häri inkomne memorialer.
Detta ärende hade väl til Stora Deputation kunnat hänvisas,
men han höll sig nu vid remissen till Justitisedeputation,
efter ett stånd redan dertill resolverat.
Hr C. Wadenstierna anförde, at Hr Pechlins
memorial och Bondeståndets extractum protocolli deröfver
nu vore rätta ämnet af deliberationen; hörandes de flere upläste
memorialer ej egentel. dit, ehuru de eljes voro gode
och nyttige.
Hr Pechlins memorial innehöll två omständigheter.
l:o. En viss tid til billige klagomåls afgiörande emot
domare och embetsmän; och 2:o sådane obefogade klagomåls
straffande, som blott tjente til at giöra vårt sälla regeringssätt
förhateligt och osmakeligt.
I det första biföll han Hr Pechlins memorial; hållandes
för nödigt, at de månge, sedan riksdagens början omtalte
besvär och klagor måtte undersökas och de til äfventyrs
lidande tilfredsställas. Hvad här vore sagdt emot ny lag,
trodde han följa af sig sielf, att vår redan giorde lag och
process som tilräckelige borde följas och at sådant inom den
föreslagne tid må kunna ske. I anseende til det andra momentet
biföll han aldeles Bondeståndets föreslagne remiss til
J ustitisedeputation.
42 1761, april 18. Pechlins mein. om ämbetsmän.
Frih. G. Reuterholm förklarade sig nögd, at
proposition i anledning af Bondeståndets extractum protocolli
måtte blifva giord.
Desslikes Hr Ruthenschöld och Hr Bildenschöld.
Frih. C. W. Grönhagen instämde med Frih. Fredric
Otto Wrangels giorde påminnelser i anseende til det första
momentet i Hr Pechlins memorial och med Hr Hasenkampffs
i anseende til det andra.
Hr Bildenschöld anförde ytterligare, at man så
i alla fora som hos Riksens Ständer såge många klagande,
dels med dels utan skiäl. Bästa botemedlet vore deremot
dygd, ära och förfarenhet hos embetsman och straff för de
odygdige. Derpå syftade Hr Pechlins memorial.
Hvad Frih. Wrangel om den föreslagne tidens otillräckelighet
til alla klagomåls afgiörande invändt, kunde i vissa
saker äga grund, men i de mästa saker behöfdes mindre vidlyftighet.
Och biföll han fördenskull Bondeståndets extractum
protocolli i bägge delarne.
Frih. C. Ridderstolpe: Vist är hos oss, likasom
äfven uti andre länder lär vara, mycken orättvisa, hvaremot
bot är nödvändig.
Dertil skulle jag väl bifalla den af Hr Pechlin föreslagne
tid; men som sådant skulle medföra de olägenheter, at alle
andre saker vid domstolarne derigenom skulle lida och att
befallande Ständers värdighet rördes, om alla slike klagomål
på de af dem dertil utsatte tider ej hunno afgiöras, enl:t
hvad Frih. Wrangel redan anmärkt, så torde giöra tilfyllest,
om hos Kongl. Maij:t i underdånighet skulle anhollas om
alfvarsam befallning til vederbörande collegier och hofrätter
at slike klagomål med möijeligaste skyndsamhet afgiöra,
hälst de mästa fiscaliske actioner, som härtils en del blifvit
nedergrafne, ej äro af stor vidlyftighet, och att Kongl. Maij:t
sedan ville hålla vård öfver värkställigheten.
Hvad åter angår obefogade klagomåls näpst, så har
Hr Hasenkampff åtskilligt dervid anfördt, som välgrundat är;
dock må bägge dessa puncter gå til Justitiaedeputation, enligit
hvad sagt är, blott Hans Maij:t, som jag föreslagit, ville
vid saken lägga handen.
Hr Leyonsten sade sig ej hafva hördt Hr Pechlins
memorial men blott discourserne. Han recommenderade
Pechlins memorial om ämbetsmän.
43
altså i. gemen rättvisans befodran som grunden til allment
nöije. Yi borde hafva lag och inga boij or, men lagen vrängdes
ofta, och kommo saken ofta an på en referent, då likväl
allmenna säkerheten fordrade rätt för den oskyldige och
straff för den brottslige.
Hr von Vicken instämde med Hr Pechlins memorial
i den första delen; önskandes at, då lag värkstältes,
alla pradiminaire processualier och chicaner dervid måtte
förkortas, hvarmedelst parterne ofta drogo ut sakerne men
ej domaren.
Hvad den andra delen beträffar, så ville han, at den
jemte de upläste memorialer til Justitiaedeputation måtte
remitteras.
Hr Bilberg åberopade sig, hvad han förut i detta
ämne yttrat.
Hvad första delen, nemligen de mot domare och embetsmän
insinuerade besvärs skyndesamma afgiörande, angick, så
vore det billigt, samt at vederbörande härvid finge niuta
beneficia juris et processus.
Hvad 2:o ohemuia klagomåls näpst vidkom, så trodde
han lagen dertil vara tilräckelig och ingen ny behöfvas. Och
instämde för öfrigit ang:de remissen häraf til J ustitisedeputarion.
Uppå R. o. A:s begäran giorde Hr Landtm, altså
proposition, om R. o. A. bifaller Hr Pechlins memorial enligit
Bondeståndets deröfver afgifne extractum protocolli.
Härtil svarades med Ja och Nej.
Frih. F. O. Wrangel med flere höllö före at den
deri föreslagne tid vore för kort och at dervid tilsättas måtte:
så vida det sig giöra låter.
Men sedan Frih. Axel Reuterholm anmärk[t],
at Hr Pechlins memorial sielf rectificerar denna omständighet
och ej absolute innehåller alla vidlyftiga sakers afgiörande
utan blott deras tilkännagifvande samt at Bondeståndets
extr. protocolli endast påsyftade verkställighetens skyndesamma
befordran, utan hvilket memorialet skulle blifva utan
effect; samt på det ömaste förestäit i korthet de här redan
anförde skiäl jemte önskan att häri se R. o. A:s tankar
förenade,
så blef proposition af Hr Landtm, å nyo görd och
bifallen.
44 1761, april 13. Nordencrantzska Växelberedningen.
Bondestis Ankom en Bondeståndets deputation af 12 personer,
deputation. Otto Olofsson, som den anförde, gaf jemte stån
dets
ödmiuka hälsning tilkänna, at Bondeståndet förehaft
Hr Ofverste och Riddaren Rudbecks memorial om commissioner
och extra domstolar och deröfver med R. o. Ars mening
sig förenat.
Deputation afträdde.
Angrde Uplästes Borgareståndets extractum protocolli öfver den
vcxeioonr?en. jfor(jencrantziske Växelberedningens giorde hemställande,
hvilket Borgareståndet hade communicerat med Riksens
Ständers Secrete Växeldeputation at om 8 dagar med dess
yttrande deröfver inkomma; men Prästeståndet hade derå
lemnat den påskrift, at Secrete Växeldeputation skulle inom
8 dagar inkomma med dess växelcoursen rörande arbete.
Frih. F. O. Wrangel tykte billigt, at Secrete Växeldeputations
utlåtande infordrades, hälst emedan sielfva
saken ej där utan sedan af Riksens Ständer sielfve tycktes
böra pröfvas.
Hr [von] Bromell förundrade sig deröfver, at
Borgareståndet klagade öfver en tryckande växelcours, där
han dock trodt dem dertil vara skulden, och at de på handelen
väl togo skadan igen; för öfrigit som Hr Nordencrantz
afsagdt sig att vidare lägga handen vid växelsaken, sedan
densamma blifvit Secrete Växeldeputation updragen, så ville
han höra, hvad denne dervid åtgiordt.
Frih. C. Horn: Som detta ärende länge redan varit
under arbete och alla handelscontracter för i år redan nu
äro slutne, så lär härvid ej på några dagar ankomma, hälst,
sedan Växeldeputation dermed inkommit, ändock någon
öfverläggning dervid lär erfordras.
Derföre lär, i stället för de föreslagne 8 dagar, en 3 veckor
för deputation kunna dertil utsättas.
Hr C. G. Boije holt före at sorn saken redan i 12
veckor varit under arbete och dermed tyckes vara nog uppehållen,
så trodde han, at utom de föreslagne 8 dagar ingen
längre termin kunde Växeldeputation föreläggas; ty riket
hade på tidens utdrägt dermed redan lidit öfver 50 tunnor
guld och skulle med ytterligare drögsmål gå aldeles öfver
ända, då vi derföre hade at skylla oss sielfva.
Hr Bildenschöld påstod, at enligit Borgare
-
Nordencrantzska Växelberedningen.
45
ståndets tankar Secrete Växeldeputation häröfver borde
höras, hvartil ej så lång tid erfordrades.
Hr Wadenstierna, Carl, deducerade, at sedan
den Nordencrantziske Växelberedningen sedermera blifvit
förändrad och någre dess ledamöter i Riksens Ständers Secrete
Växeldeputation blifvit adjungerade och den förberörde
beredningen nu inkommit emot Växeldeputation, så fordrade
billigheten, at denne senare derom blefvo hörd enligit
Borgareståndets mening och vi om ordsakerne til dess drögsmål
oplyste; fast naturligit vore, at hon behöfde tid i sine
operationer til växelns fällande i en tid, då riket står uti
underbalance och i krig utomlands.
Hr Gyllensvan: Det är händt, som Hr Waden
stierna
sagdt, at Nordencrantziske Växelberedningen blifvit
förändrad; men det hände just då, när Hr Nordencrantz
sielf var frånvarande och siuk. Det gior mig dock lika, ty
vi böra alla vilja hielpa riket, och den, som först dertil kan
bidraga, skal vara den välkomnaste.
Men som saken är angelägen at snart blifva oplyst ifrån
et skadel. mörker, så bifaller jag Prästeståndets tankar, at
Secrete Växeldeputation med sitt arbete häruti inom nästa
måndag til vårt sluteliga afgiörande måtte inkomma; och
begär eljes häröfver votering.
Frih. C. Ridderstolpe förklarade sig hälst vilja
bifalla Prästeståndets yttrande såsom det genaste til uplysnings
erhållande, men som han tyckte den Växeldeputation
dertil förelagde termin af 8 dagar vara otilräkelig, så föreslog
han i stället d. 24 hujus eller nästa torsdag 8 dagar till.
Härtil begaf sig Hr Gyllensvan.
Hr P e c h 1 i n förklarade sig lemna Hr Nordencrantz
och dess Växelberedning, hvaraf han äfven vore ledamot, i
sitt fulla värde men undrade, på hvad anledning hon med
förevarande hemställan inkommit.
Han hade ej hördt Prästeståndets påskrift; men hvad
de Secrete Växeldeputation förelagde 8 dagar til dess arbetes
afgifvande angick, så viste han den termin vara för kort och
at knapt 8 veckor dertil förslogo, efter tid fordrades, om
något moget och nyttigt skulle deraf följa, och sådane saker
dock in plenis ej voro at decidera; men biföll, at enligit Borgareståndets
tankar Secrete Växeldeputation häröfver med
sitt utlåtande måtte til vår uplysning inkomma.
46 1761, april 13. Nordencrantzska Växelberedningen.
Hr Durietz instämde med Prästeståndets påskrift,
efter målet vore angeläget och fordrade skyndesamt handläggande.
Hr Hammarhielm: Jag går ej in i alla denna
saks omständigheter; men tror det ej kunna ledas til fel för
Växelberedningen at härmed hafva inkommit, utan at den
deri gordt väl och förtjenar tack. Jag tror ej, at den senare
satte Växeldeputation, hvilken jag hoppas enl. Hr Pechlins
då gorde förbehåll lär bestå af ovälduge ledamöter, lärer
komma at cognoscera öfver den förre beredningens giöromål,
som enligit sin skyldighet opgifvit, hvad dem ålegat.
För öfrigit, som angeläget är at styra växelcoursens stigande,
bifaller jag Prästeståndets tankar, öfvertygad derom,
at vi efter 10 månader ej deri kunde vinna tillräckeligare
lius, än det vi redan hafva.
Hr C. G. Boije instämde härmed, hälst saken redan
i 12 veckor varit under arbete; hållandes för ovedersägeligit
i anledning af Hr Nordencrantzes tractat om växelcoursen,
at riket dermed skafves in på bara benen.
Hr Rudbeck gaf äfven sitt bifall til Prästeståndets
mening; hållandes en skyndesam författning rörande växelcoursen
så mycket nödigare, som han trodde sig kunna visa,
at när coursen vore öfver 63 mark, blefvo ingen kopparslant
i riket och ingen kopparplåt, när han ginge öfver 40
mark.
Han ville äfven påminna sig, at då för juhl Växelberedningen
sattes, Hr Nordencrantz förslag med alt beröm blifvit
omtalt och at Växeldeputation til värkställighetens befordran
deraf blifvit förordnad.
Hr P e c h 1 i n: Det skulle synas besynnerligt, om man
härmedelst ville påsyfta någon ändring i vårt med Secrete
Växeldeputations sättande tagne beslut, och hvartil äfven
Hr Rudbeck då anförde skiäl. Men som nu denna deputation
tyckes i anseende til des drögsmål blifva insimulerad,
vore det obilligt, om hon ej deröfver finge sig yttra. Jag
påstår fördenskull sådant och begär eljes derom votering.
Frih. Ridderstolpe holt före at som bägge stånden
deri tycktes ense, at Secrete Växeldeputation häröfver
borde höras, så kunde man bifalla Prästeståndet med
terminens förlängande til om torsdag 8 dagar till.
Hr Gyllensvan instämde om terminen tils om
Nordencrantzska Växelberedningen.
47
torsdag 8 dagar dertill och i Prästeståndets tankar samt at
Växeldeputation dertil upgifver, hvarföre hon med sitt giöromål
drögt och hvad medel hon till växelns fällande vidtagit.
Uplästes Prästeståndets senare extradum 'protocolli af detta
dato, innehållandes förklaring öfver dess förberörde påskrift
på Borgareståndets utdrag utur protocollet.
Hr Wadenstierna förklarade sig förblifva vid
Borgareståndets tanka, att Secrete Växeldeputation allenast
häröfver borde höras. Man kunde sedan deras förklaring
pröfva och sig deröfver vidare utlåta.
Hr Thure Rudbeck begaf sig i samma tanka,
emedan deputation dertil med sitt hela arbete omöijeligen
kunde hinna blifva färdig.
Frih. Ridderstolpe holt det för nog, om blott
Växeldeputations berättelse infordrades, emedan det ej borde
kallas förklaring, hvartil man här ej behöfde dem något
föreskrifva, vetandes deputation sielf bäst, hvad hon kunde
upgifva.
Frih. F. O. Wrangel instämde deri, at Secrete
Växeldeputation något vid dess svar icke kunde föreläggas
utan at sådant på deputation sielf ankommo.
Frih. Reuterholm, A., trodde, at man i samma
afsigt, hvarom alla tycktes vara enige, kunde bifalla Prästeståndets
tanka, hvilken han för sin del gillade.
Hr [von] Bromell förklarade sig enig med Hr
Rudbecks mening; och begärte få veta namnen på ledamöterne
af Secrete Växeldeputation.
Frih. C. Horn holt före sådant ej vara det förevarande
ämne, hvarvid man borde blifva.
Hr Pechlin viste än ytterligare, at emellan Prästeoch
Borgareståndens yttrande vore en märkelig skilnad, i det
det förra äskade Secrete Växeldeputations arbete op på 8
dagar men det senare endast deputations berättelse om dess
göromål. Detta senare biföll han för sin del som billigt och
begärte deröfver proposition eller votering.
Hr Bildenschöld föreslog, at blott deputations
utlåtande utan någon vidare tilläggning infordras skulle;
dermed vore saken lättast hulpen.
Hr Landtm, giorde häröfver på R. o. A:s begäran
proposition, om Secrete Växeldeputation til d. 24 i denne
48 1761, april 13, 16. Bänkmansval.
månad öfver Växelberedningens hemställande med sitt utlåtande
skulle inkomma,
hvilket bifölls.
Hr Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. efter deras
yttrade åstundan nu behagade complettera de ledige bänkmansrum,
på det de felande rådselectorer af dem sedermera
måtte blifva valde.
Bänckmän Detta bifölls, och blefvo på vanligit sätt til bänckmän
completteras. vapje;
För n:o 1 Gref Renstierna,
n:o 2 Frih. C. G. Wrangel,
n:o 16 Hr Aminoff,
n:o 28 Hr Gyllenhök,
n:o 38 Gref Carl De la Gardie,
n:o 49 Hr Schmitterlöw,
n:o 50 Hr Woltemat,
n:o 53 Hr von Hermansson,
för n:o 55 Hr Finleij.
Vid n:o 50 giorde väl Hr von Vicken det påstående,
at Hr Hasenkampff, som förut där varit bänkman,
måtte än derföre anses, fast han hade sedermera tagit en
grefvelig fullmakt och satt på bänken n:o 2.
Dock begaf sig Hr von Vicken på de deremot giorde
föreställningar.
Vid bäncken n:o 53 giorde Hr Gyllensvan det
förbehåll, at i fall Hr Aulsevill, som förut varit bänckmän,
inom aftonen til staden återkommo, han då måtte rådselectorsvalet
för sin bänck bivista.
Sedan desse bänckmansval var slutadt, tilsades de af Hr
Landtm, at sig vid tilgörande anslaget til rådselectorernes
completterande ville [o: villia]1 samla.
Och skildes R. o. A. kl. 2 slagen.
År 1761 then 16:de April 1.
Plenum börjades klockan nijo.
Justerades protocollet af d. 19 Mars,
och uplästes Urskillningslistorne.
Upbröts och uplästes listan på de i frånvarandes ställen
1 Konceptprotokollet.
Justering.
3:ne nya
rådselectorer.
Om kommissionsakternas offentliggörande. 49
valde rådselectorer, 3 til antalet, hvilke i skranket framträdde
och aflade den af Riddarehussecreteraren dem förestafvade
vanlige eden och derpå till de öfrige rådselectorerne til rådsförslagets
upsättande nedträdde, hvartil äfven de öfrige
ståndens electorer efter aftal skulle tilsägas.
Frih. A. Reuterholm anmälte en påminnelse, i
hvilken han begärte underrättelse: at som nemi. för 8 dagar
här beslöts, at Kongl. Commissions protocoller til Justitisedeputation
skulle remitteras och tryckas, hvilket han äfven
trodde de fläste stånd hafva bifallit, så önskade han få veta,
hvad som hindrat expedition och värkställigheten deraf.
Och som saken vore angelägen, hemstälte han, om icke med
en deputation derom måtte påminnas.
Hr P e c h 1 i n ville ej vara emot slik .deputation; men
trodde först böra afgöras ang:de tryckningen af sidsta Riksens
Ständers Commissions acter, hvarom Borgareståndet påmint,
och dem tillika svar derom lemnäs.
Frih. A. Reuterholm holt före denna senare fråga
ej böra uppehålla den förre som redan afgiord.
Hr Landtm, berättade sig ej veta, om målet ännu
til Expeditionsdeputation inkommit, emedan den torde hindras
af Borgareståndets dervid giorde påminnelse, hvaruppå
icke ännu blifvit svarat.
Hr von Vicken instämde med Frih. Reuterholm
ang:de den tilgörande påminnelsen rörande Kongl. Commissions
protocoller såsom en afgiord särskilt sak; men at hvad
rörde Riksens Ständers Commissions protocoller, sådant vore
en qusestion för sig.
Hr C. G. Boije biträdde äfven Frih. Reuterholms
mening; ang:de Kongl. Commissions protocollers remiss och
tryckning vöre redan afgiordt, och dervid ville han förblifva;
men ang:de de förre commissionsacter kunde härnäst afgiöras.
Han beklagade, om slike nye qusestioner skulle upväcka
någon bitterhet, efter han intet högre önskade än enighet.
Hr Bildenschöld: En stor anledning till miss
tankar
och oenighet hafva varit de om sidsta riksdagscommission
kringspridde rykten; desse betagas, om allmenheten
derom blifver uplyst, och sådant är grund til enighet.
I sådant afseende hafva vi bifallit senaste commissions
acters tryckning. Men som jag håller före den förre riksdags
4—3S16S1
-
Ang:de
Kongl. Cornmissions
protocoller.
50 1761, april 16. Om kommissionsakternas offentliggörande.
Bondest.
dep.
commissions acter vara lika angelägne til allmen uplysning,
så önskar jag, R. o. A. nu äfven ville bevilja deras tryckning;
och bifaller1 för öfrigit den af Frih. Reuterholm föreslagne
deputation til de andre stånden at dem derom underrätta.
Hr Ehrenmalm instämde om deputation ang:de
det, som redan vore afgiordt; men hvad angick tryckningen
af sidsta riksdagscommissions acter, så ehuru billig frågan
vore, trodde han dock, at ordningen deröfver krafde en särskilt
öfverläggning.
Hr C. Wadenstierna berättade som ledamot i
Expeditionsdeputation, at saken ej ännu dit inkommit, hvilken
han trodde hvila i Borgareståndet i anseende til deras
dervid om förre riksdagens commissionsprotocoller giorde
påminnelse, hvaröfver vi oss än ej utlåtit.
Här vore ingen qusestion om at rubba vårt en gång tagne
beslut, och derom vore han med Frih. Reuterholm ense;
men som nödigt vore, at de månge kringlöpande rykten måtte
uplysas jemte sammanhanget emellan bägge commissionerne,
hvaremot han ej hördt, at någre skiäl varit anförde, så styrkte
han til bifall på Borgareståndets tilläggning; begärandes deröfver
proposition och eljes votering.
Härvid ankom en Bondeståndets deputation, sex personer
stark, anförd af Sven Håkansson, hvilken jemte
ståndets ödmiuka hälsning anmälte ståndets begäran,
l:o at Kammaroeconomiedeputations betänkande i Capitaine
Lövings skattekiöpssak måtte hvila, til ståndet sig
först deri fådt utlåta, hälst det rörde ståndets interesse;
och 2:do inlefvererade samt recommenderade et ståndets
extractum protocolli af d. 9 hujus rörande någon prolongation
på tiden til skattelösen på beneficiehemman.
Deputation af trädde.
Hr Landtm, uprepade des andragande, hvarefter
förra frågan återtogs.
Frih. F. O. Wrangel instämde äfven deri, at som
ang:de Kongl. Commissions acters tryck och remiss vore
afgiordt men ang:de förre Riksens Ständers Commissions acters
vore en afskild och än oafgiord fråga, så borde det förra
af denne senare ej hindras.
Hr Hammarhielm ansåg som en ostridig och
oförnekelig sanning, at R. o. A. redan afgiordt ang:de Kongl.
1 Ordföljden: »bifaller — Bfrigit» enligt konceptprotokollet.
Om kommissionsakternas offentliggörande. 51
Commissions acters remiss och tryckande; at Borgareståndet
fördenskull kunde föreställas, at det icke borde hindra detta
måls expedition, hälst enl. lag tre stånds pluralité bör gälla;
och at fördenskull det vore emot lag at deröfver begära votering.
Han anmärkte äfven som stridande emot R. o. A:s giorde
beslut om bem:te acters remiss til Justitisedeputation, at
de voro hos Secrete Utskåttet och kanjske]1 under deras
skärskådan komma [o: komne]1; tilläggandes sig ofta hafva
öfverklagat, at somlige mål fortare expedierades, somlige
långsammare, som til exempel den för påsk redan resolverade
åtvarning til Hrr Riksens Råd, hvarom han ej viste, om något
än blifvit expedierat eller Riksens Ständer notificerat.
Icke heller hade Secrete Utskåttet gifvit någon notice
om de anstalter, det giorde til detta emot lagarne började
krigets fullföljande, om manskaps opbodande eller om den
förevarande dockebyggnad i Carlscrona, om hvilket alt han
trodde det tilkomma plena som principaler at blifva underrättade.
Hr [von] Bromell conformerade sig härmed, tillläggandes
sig undra på huru berörde protocoller kommit til
Secrete Utskåttet, hvart han trodde dem icke mera höra
än växelsaken och gevärsfactoriesaken.
Borgareståndets proposition angrde Riksens Ständers
Commissions acters tryckning borde ej uppehålla vårt förut
tagne beslut, eij eller dem til behag bifallas, utan protocollerne
ifrån Secrete Utskåttet Justitisedeputation tilställas.
För öfrigit instämde han äfven deri at vilja blifva af
Secrete Utskåttet underrättad om flere mål, som om commenderingar
af manskap, om en myckenhet penningar och
silfver, som vid Hamburg skolat blifvit borttagit, hvilket
han läst i avisorne, om arméen i Pommern, som han eij hördt,
om den vore lefvande eller död; om hvilket alt Riksens Ständer
lefde i mörker som torpare; och anholt fördenskull, at
Hr Landtm, ville derå skaffa nödig bot til förekommande af
missnöije.
Hr Landtm.: Jag önskar, at härvid inga andra
saker må inblandas.
Hvad angår Kongl. Commissions protocoller, så äro de
af Kongl. Maij:t med secrete proposition til Secrete Utskåttet
1 Konceptprotokollet.
52 1761, april 16. Om kommissionsakternas offentliggörande.
långt för detta remitterade och altså med rätta i Secrete Utskåttets
händer.
Hvad nu vidare den föreslagne påminnelse hos Borgareståndet
om expedition vidkommer, så hemställer jag, om
den icke må ske medelst et extractum protocolli. Om Borgareståndet
derpå skrifteligen inkommer, så kan deröfver bli
särskilt öfverläggning.
Hr Bildenschöld holt til tidens vinnande bäst,
om frågan ang:de förre riksdagens commissions protocoller
genast afgiordes.
Hr von Vicken understälte härvid nödvändigheten,
at Expeditionsdeputations nyare projecterade instruction
blefvo öfversedd.
Frih. A. Reuterholm: Då jag i början rörde förevarande
fråga, trodde jag ej förordsaka någon oro och förmodade
alle känna sakens sammanhang, för sådant som Hr
Landtm, det vid handen gifvit.
Qusestion om Kongl. Commissions acters tryckande är
här medelst proposition utan votering afgord men den andra
ang:de deras remiss til Justitieedeputation med votering.
Om denne äro alle fyra stånden ense; men den förre om tryckningen
är ännu hos Borgareståndet oafgiord, i anseende til
deras dervid giorde tilläggning om Riksens Ständers Commissions
acters tryckande. Då man nu öfver denna skal
yttra sig, så kan jag för min del ej vara deremot, hälst desse
acters tryckande gifver en nödig uplysning, hvilken jag anser
för ganska nyttig.
Hr Pechlin: Jag finner saken aldeles hafva gådt i
sin ordning. Borgareståndet har vid frågan om de senare
acters tryckning combinerat en lika fråga i anseende til de
förre; dertill hafva de varit berättigade, och derpå vänta de
R. o. A:s svar, hvarvid jag styrker til bifall på Borgareståndets
påminnelse.
Hr Landtm.: Bifaller då först R. o. A. at medelst
extractum protocolli giöra påminnelse hos Borgareståndet
om expedition rörande Kongl. Commissions acters tryck och
remiss?
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Och blef i anledning deraf följande extractum 'protocolli
af Secreteraren upsatt och genast expedierat.
Rådet och kriget.
53
R. o. A. erindrade sig, huruledes vid målets afgiörande
om Kongl. Commissionens protocollers remitterande til Justitisedeputation,
hvarvid ock R. o. A. för sin del giordt en
tilläggning ang:de förb:de acters tryckning, såsom i anseende
til allmen uplysning nödigt och nyttigt; men som detta
mål ej ännu inkommit til Expeditionsdeputation och där
kunnat blifva expedierat utan förmodades ännu i det Lofl.
Borgareståndet i anseende til någon dervid giord tilläggning
qvarligga, så resolverades, at härom hos det respective ståndet
[vänlig påminnelse]1 giöres.
Hr Hammarhielm anholt, at sedan Hr Landtm. Anmälnin
nu hade förklarat dess första anmärkning, han äfven behagade
uplysa den andra ang:de den omtalte åtvarning eller så
kallade skrapan för Hrr Riksens Råd.
Han ansåg för nödigt, at som saken vore på ädelmodigt
och Ständer värdigt sätt afgiord, allmenheten måtte derom
underrättas. At äfven Hans Maij:t borde skyddas ifrån tilvitelser
af del i krigets begynnande och at man lika nijt och
eftertryck borde visa nu i anseende til Rådet som vid sidsta
riksdag, då frågan var om lagarne före i anseende til Konungens
magt och myndighet.
Hr Landtm, lemnade härpå til svar, at Riksens Ständers
expedition om föreställning til Rådet vore afgången til Secrete
Utskåttet, som dervid väl vorde efterkommande sin
skyldighet.
Hr Hammarhielm itererade både sin gorde påminnelse
såsom grundad på det förbehåll, som han i skärtorsdags
pleno ang:de åtvarningens innehåll och ställning
hade giordt, samt dess i anseende til Hans Maij:t giorde
hemställan, emedan han trodde Hans Maij :t[s] vid detta tilfälle
viste tanckesätt vore beröm och tacksäijelse värdt.
Han ville sådant hafva hemstält men tålte för öfrigit
gerna deruti rättelse.
Hr Landtm.: Sedan Hr Hammarhielm nu iterera!
denna påminnelse, utber jag mig at få föreställa, huru det
mindre tyckes passa sig med den underdåmga vördnad och
ömhet, vi äro Kongl. Maij:t och thronen skyldige, at Hans
Maij:t personligen uti saken inblandades med Hrr Riksens
Råd eller ansågs som behöfvande någon justification och nå
1
Protokollsutdrag, bifogat konceptprotokollet.
54 1761, april 16.
Om Lidbeck.
Ang:de Professor
Liedbeck.
got förespråk; hemställandes jag fördenskull, om icke tjenligast
torde vara, at denna fråga finge falla.
Hr Hammarhielm ville hafva ursägtat, om han
sig härvid misstagit, men tykte, at man 1756 ej varit så nogräknad
i considerationer.
Föredrogs Secrete XJtsMttets exlractum protocolli med
hemställan om någon tilökning uti den lön, som vid sidsta
riksdag Professoren i Lund Liedbeck i anseende til dess möda
vid öfverinseendet på träpiantagerne i Skåne tillagd blifvit.
Grefve Hamilton recommenderade detta til R. o.
A:s benägna bifall.
Frih. G. Reuterholm instämde deri; tilläggandes
at som ändamålet af plantagerne vore högst nyttigt,
så borde Professor Liedbeck som en ganska habil man ständigt
dervid bibehållas och dess belöning icke endast til nästa
riksdag utsättas utan äfven blifva ständig.
Hr Rutenscköld var af samma tankar.
Frih. Grönhagen ville deremot, at saken skulle
afslås, efter riket i dess närvarande situation snarare borde
minska än öka sine utgifter, och om Professor Liedbeck, som
vid sidsta riksdag feck för dess möda vid plantagerne, hvad
han åstundade, nu åter skulle få derå tilökning, så kunde
han gradatim hvarje riksdag mer och mer begära.
Hr Hammarhielm var af samma tanka; hållandes
l:o för underligt, att man ökte utgifter, då man behöfde
låna penningar, och ej passade dem efter inkomsten. 2:o.
Holt han det Professor Liedbeck redan tillagde arfvode af
1 000 d:r s:rmt vara tilräckeligit, hälst han vid sine resor i
landet hade mera ro än arbete och andre i proportion voro
långt mindre belönte; och at han således 3:o eij hade skiäl
at liksom hota Riksens Ständer med afgång ifrån dess hafde
syssla, hvartil i det fallet väl andre skickelige ämnen i stället
kunde finnas; altså kunde han för sin del ingen tilökning
bifalla, innan han viste tilgång dertill.
Hr Sch önberg anmärkte häremot, at medlen härtil
ej rörde rikets penningelån utan manufacturfonden. At
hvad Professor Liedbeck år 1756 tillädes, skedde blott til
denne riksdag på visse år; at desse nu voro til ända och således
frågan, om icke han som en nyttig man dervid borde
continuera. Han biföllo fördenskull Frih. Reuterholm, at
Om Lidbeck och Strömfelt.
55
dess syssla vid plantagerne med den förcslagne belöning derföre
borde blifva ständige.
Hr von Vicken instämde äfven i bifall för Professor
Liedbeck; tilläggandes at dess syssla borde sträcka sig
äfven til andre skoglöse provincer utom Skåne och ej endast
til mulbärsträd utan äfven bok och flere träslag.
Hr B i 1 b e r g styrkte äfven til bifall för Professor Liedbeck
i dess begärte vilkor vid dess syssla, till hvilken han,
som en fri svensk man och dervid ganska nyttig, icke kunde
tvingas. Som saken altså vore billig, begärte han derå proposition.
Hr Thure Rudbeck conformerade sig med Frih.
Reuterholm.
Uppå Hr Landtmrs proposition blef Secrete Utskåttets
hemställande bifallit med den tilläggning, at hvad
Professor Liedbeck i anseende til plantagernes besörjande årligen
åtniuter, måtte blifva ständigt, så länge han i förberörde
göromål fortfar.
Frih. Kalling yrkade, at Cammaroeconomiedeputation
måtte efterse, hvad som rörde plantagerne, men det svarades,
at sådant redan vore deputation i dess instruction updragit.
Hr Landtm, gaf vid handen, at rådselectorerne til
kl. s/4 på 12 skulle med det uprättade rådsförslaget upkomma.
Anmältes och infördes en Prästeståndets deputation af 12
personer. Ordföranden Doctor Celsius anmälte jämte
ståndets hälsning, l:o at ståndet remitterat Frih. Pechlins
memorial rörande embetsmän til Justitisedeputations skyndesamma
utlåtande, 2:o at ståndet i dag remitterat til Urskillningsdeputations
förklaring de emot Doctor Ruthström insinuerade
besvär; 3:o at ståndet i sidsta pleno förehaft Secrete Utskåttets
extractum protocolli om en plenidag i veckan men
förblifvit vid de 2:ne, som en gång beslutne äro; 4:o recommenderades
til bifall Justitiaedeputations betänkande rörande
Fönåsa [o: Fornåsa] prästebords ägotvist.
Deputation af trädde.
Hr Landtm, uprepade dess andragande.
Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commercedeputations
betänkande ang:de den af Landshöfdingen i Carlscrona Frih.
Harald Strömfelt begärte ersättning för skedt afdrag på den
spannemål å 3 dal. silf:mt tunnan, som honom i stället för
penningelön af Riksens Ständer för detta tillagd blifvit;
Prästest:s
deputation.
Ang:de
Landshöfd.
Strömfelts
lön.
56 1761, april 16. Strömfelt. Rådsvalet. Capitafrågan.
dernäst dissent:s mening i deputation och Frih. Strömfelts
egit memorial.
Efter någon ventilation härom och som Landshöfdingen
Frih. Strömfelts ansökning syntes grundad på Riksens Ständers
förordnande om dess löns fulla åtniutande in natura,
til jemlikhet emot den andra landshöfdingar tillagde indelningsspannemål,
och landshöfdingen derjemte vistades på en
dyr ort, hvaräst han vid marcher, commenderingar och embarqueringar
dryge utgifter varit och ständigt vore underkastad,
funno R. o. A. för godt at bevilja den af honom
begärte ersättningen ifrån den tid, han fådt tilträda dess löns
åtniutande i spannemål utur Amiralitetsmagazinet enl. Riksens
Ständers tilstyrkande,
hvilket betänkandet påskrefs.
Dock förbehölt sig Hr Gyllensvan at deröfver i memorial
få yttra sine tankar. •
Ett riksråds- Härvid upkommo rådselectorerne med det författade för
forslag.
gjag til et rådsembete, hvilket uplästes, varandes dertil
upförde Hr Justitisecancelleren [von] Stockenström, Hr Hofrättsrådet
Ehrencreutz, Hofmarskalken Grefve Törnflycht.
Och funno R. o. A. vid detta ingenting at påminna.
Hr [von] Bromell hemstälte, om icke rådselectorerne
äfven måtte opgifva det militaire förslaget, i fall det vöre färdigt.
Men dermed upskiöts, till detta förslag blifvit Hans
Maij:t presenterat.
AfåmifiaCrapita Hr L a n d t m. anmälte af de 3:ne stånden vara påmint
ami larum. ang;(je capitasaken, sorn de pröfvat in plenis böra afgiöras
men R. o. A. til Stora Särskilta Deputation hade remitterat.
Och som de häröfver afväntade R. o. A:s yttrande, så
hemstälte han nu, om R. o. A. ville sig densamma företaga.
Hr Durietz önskade at först få se löparen och huru
de öfrige stånden sig derpå yttrat.
Hr Hammarhielm holt före at som R. o. A. en gång
hänskutit detta mål til Store Deputations afgiörande, så borde
man nu blifva vid samma beslut och det här ej vidare uptaga.
Hr [von] Bromell trodde, man ej kunde sig med
saken befatta, innan man fådt se löparens påskrifter ifrån
stånden.
Frih. Duvall: Ehuru han respecterade R. o. A:s fattade
beslut om denna saks remitterande til Stora Särskilta Deputation,
holt dock före at, sedan de öfrige stånden resolverat
Capitafrågan.
57
den böra in plenis afgiöras och deröfver velat afbida vårt
yttrande, kunde R. o. A. sig äfven dertil foga.
I lika tankar yttrade sig äfven Hr Schönberg och
Hr P e c h 1 i n, som tilläde, at som saken vore simple,
borde den ej sättas i vidlyftighet, ej eller, om möijeligit vore,
underkastas de öfrige ståndens dijudication, hälst det vore en
R. o. A:s ensak och rörde deras privilegier.
Begärandes deröfver proposition och votering.
Frih. G. Reuterholm ansåg, som hade det varit
väl, om vi kunde följa vårt beslut med remissen til Stora
Deputation och om de öfrige stånden dertil hade velat foga sig.
Hr Wadenstierna oprepade sakens förlopp och
sammanhang; tilläggandes at då nu blott vore frågan om
stället, hvar saken skulle afgiöras, så borde R. o. A. dervid
foga sig med de öfrige stånden och icke stöta dem med en
opposition, som blefvo utan värkan, deräst de förblefvo vid
deras beslut; och styrkte altså til at målet här directe måtte
uptagas och afgiöras, hvarifrån han sig ej kunde begifva.
Hr H. H. Boije var af lika tankar, hållandes bäst, at
saken här företogos, där man i enahanda afsigt deröfver delibererade,
då deremot någon inconvenient kunde vara at befara,
om sådant skedde i Stora Deputation, då bland särskilte
stånd med olika begrep om våre privilegier skulle ventileras.
Grefve F. Rosen tilstyrkte äfven sakens afgiörande in
pleno här. Det borde ske på et oss värdigt sätt, och så borde de
öfrige ståndens dertil viste benägenhet nyttjas.
Deröfver begärdes proposition.
Frih. Grönhagen förklarade sig deremot eij kunna
afgå ifrån R. o. A:s förut tagne beslut om målets remiss till
Stora Särskilta Deputation.
Hr L a n d t m. lät för R. o. A. upläsa ståndens påskrifter
på Secrete Deputations betänkande i detta ämne.
HrBildenschöld önskade, at, som tre stånd beslutit
sakens afgiörande in plenis, R. o. A., som denna sak egentel.
rörde, äfven dertil ville sig begifva.
Dertil styrkte äfven Hr Bilberg.
Hr Durietz anförde deremot, at som capitum riksdagsmannarätt
vöre erkänd och grundad i fundamentallagen men
frågan om huru dem [o: den]1 med tjenstgörande skyldighet
1 Konceptprotokollet.
58 1761, april 16. Capitafrågan.
borde förenas, vöre til Stora Särskilta Deputation remitterad,
så borde man varsamt ingå uti et här redan afgordt mål,
Han viste väl, at tre stånds pluralite gälde; dock trodde
han, man först borde derå afvagta expeditionen.
Hr L a n d t m. anmärkte, at när ståndens påskrifter på
löparen, som vid detta fall äro skiljaktige, så plägade de
stånden föredragas, innan de gå til expedition.
Frih. A. Reuterholm androg, at med förevarande
sak tvenne actus har redan förelupit; den första, då vi i början
hänskutit henne til en Stor Särskilt Deputation, men de öfrige
stånden förvist henne til Secrete Deputations utarbetande;
den andra, då vi remitterat Secrete Deputations inkomne betänkande
til Stora Särskilta Deputation, då Borgareståndet
deremot resolverat dess företagande in plenis, hvilket Prästeoch
Bondeståndet(l) på vist sätt bifallit. Detta hade han blott
til protocollet velat anmärka.
Hvad sielfva saken anginge, så trodde han väl politice bäst
vara, at R. o. A. ville afträda ifrån deras förra tankar om remissen
til Stora Deputation och saken in pleno afgiöra, ehuru
man sidst trodt, at uppå Hr Pechlins förslag en gemensam
öfverläggning uti Stora Deputation deröfver skulle vara
tjenligast i anseende til Borgareståndets dervid yttrade tankar,
som då troddes innebära någon mindre sort vänlighet;
men som saken med någon mera delicatesse här tycktes kunna
handteras, i consideration både på vår rätts conservation för
framtiden och i anseende til det, som häruti förelupit, så biföllo
han, at vi den in pleno måtte företaga och sådant de öfrige
stånden med deputation tilkänna gifva.
Hr G y 11 e n s v a n åberopade sig Regeringsformen, enligit
hvilken tre stånds pluralité borde gälla til sakens företagande
in plenis. Han föreslog, at sådant i nästa pleno måtte
ske, då R. o. A. lättast kunde komma ifrån saken.
Härmed instämde äfven Hr Thure Rudbeck.
Hr H ammarhielm: Jag finner ej ex actis, at tre
stånd beslutit, at saken in plenis skulle afgiöras. Borgareståndet
önskar det man [o: men]1 säijer icke positive, och de
andre hafva det ej klart afgiordt medelst rena påskrifter.
Aro de annorlunda, som jag ej tror lära kunna utvisas,
så ville jag strax dermed ingå; dock ville jag som Hr Durietz,
1 Konceptprotokollet.
Capitafrågan. Om en plenidag i veckan.
59
at Expeditionsdeputation först sådant ståndens beslut expedierade.
Hr Landtm, hemstälte, om icke de hinder, som deraf
kunde existera, om Bondeståndet i dess yttrande häröfver
formerade 2:ne stånds slut emot två, då saken aldeles stadnade,
borde nu förekommas medelst R. o. A:s bifall till de
stånd, som ville den in plenis afgiöra.
Hr Pauli förklarade sig nögd, at som saken enskilt
rörde väre privilegier, hon här utan vidare slags remiss borde
här in plenis komma under afgiörande.
Som nu R. o. A. häröfver begärde proposition, hvartil
äfven
Hr Lagersvärd, som var anmäld at tala, sig begaf,
så giordes den af Hr Landt m., som följer:
Bifaller R. o. A., at saken rörande capitum familiarum
riksdagsmannarättighet optages in pleno til afgiörande?
Härtil svarades med Ja.
Hr Durietz tilläde blott sig ej tro, at ventilation skulle
blifva om sielfva riksdagsmannarättigheten, som för detta
erkänd, utan endast om Secrete Deputations derom afgifne
betänkande.
Härefter androg Hr Landtm, sig nu til afgiörande Angrie en
vilja föredraga et hos de öfrige stånden afgordt mål, nemi. ^^jkan. *
Secrete Utskåttets hemställande angående 2 plenidag allenast
i hvarje vecka, hvilket redan någon tid här legat på bordet.
Hr Landtm, kunde väl tilstyrka dess bifall, hälst i riksdagens
början, då 2:ne plenidagar i veckan beslötos, olika
omständigheter för händer voro; dock som äfven i anseende
til Tjenstebetänkandet och flere saker Stora Särskilta Deputation
behöfde sammanträda, så föreslog Hr Landtm., at de
veckor, då sådant skedde, blott ett plenum måtte hållas,
emedan eljes deputationerne ej finge nödig tid til deras arbete,
men at eljes efter vanligheten tvenne plena i veckan måtte
blifva.
Frih. A. Reuterholm: Jag erkänner de mogna
considerationer, som Hr Landtm, anfördt noga böra öfvervägas;
men jag finner deremot, at samtelige stånden faststält
två plena i veckan och at de för R. o. A. äro så mycket nödigare,
som vi hafva många oafgiorda ärender och deribland,
enl. hvad jag längesedan hördt, öfver 100:de memorialer,
hvarföre och, på det vi ej måtte blifva bakefter de andre
60 1761, april 16. Om en plenidag i veckan.
stånden, jag snarare skulle önska flere plenidagar. Dock
torde Stora Deputation få nödig tid till arbete, om den på
någon plenidag bittida ville sammanträda, då plenum kunde
först börjas kl. 11, eller ock at Stora Deputation togo någon
annan dag, utan at någon tid borttogs för plena.
Hr [v o n] Bromell fant våra 2:ne plena för så många
saker nog otillräckelige, ehuru de voro besvärlige för dem, som
bodde något långt bort.
Hr Ruthenschöld biföll för sin del Hr Landtm:s
föreslagne utväg om en plenidag då, när Stora Deputation
sammanträder.
Hr Durietz holt 2:ne plenidagar nödige och biföll
Frih. Reuterholm ang:de Stora Deputations sammanträde på
plenidagar kl. 7 om morgonen.
Hr Hammarhielm ville blifva vid förra beslutet om
2:ne plena. Stora Deputations sammankallande från kl. 7 til
10 på någon plenidag dependerade af Hr Landtm. Dock vore
visse dagar nödige, i synnerhet för landtägare här nära til staden,
och vöre 2:ne plena ej för mycket, hälst vid förra riksdagar
de, och i synnerhet vid slutet, hållits ännu oftare.
Frih. G. Reuterholm ville äfven förblifva vid 2:ne
plenidagar i veckan, efter plena voro lika angelägna som deputationerne;
at målen derifrån ej borde ligga oafgorde, och
plena borde hafva tid til deras behörige öfverläggande.
Hr C. Tersmeden ansåg deremot, at 2:ne plenidagar
hindrade deputationerne uti deras angelägne och nödige arbete
och at et plenum i veckan kunde indragas, intils de hunnit dermed
något fram.
Han biföll fördenskull Hr Landtnäs proposition, finnandes
deremot, at Stora Deputations sammankallande kl. 7 om
morgonen icke vore möijeligit eller tjenligit.
Hr Al b. Woltemat: Jag vördar R. o. A:s förra
beslut; dock tror jag, det efter Hr Landtnäs propostition
kan jemkas.
Ett plenum i veckan tyckes kunna indragas, såsom
hvarmedelst deputationerne vinna nödig tid til deras arbeten,
som äro grunden til plenorum göromål; sedermera och då de
förre giordt ifrån sig, kunna plena oftare och på slutet kanske
hvar dag i stället hållas.
Hr Lindelöf: Jag skulle väl vara för 3:ne plena i
veckan, om deputationerne icke dymedelst blefvo til riks
-
Om en plenidag i veckan.
61
dagens oändelige utdrägt hindrade i deras nödige arbeten.
Fördenskull bifaller jag Hr Landtm:s proposition om en plenidag
de veckor, då Stora Särskilta Deputation sammanträde
häfver.
Hr P a u 1 i instämde med Frih. Reuterholm om 2 plenidagar
i anseende til månge oföredragne saker, som til exempel
Husquarna factoriesaken. Han ansåg eij eller deputationernes
arbeten som grunden til plenorum göromål utan trodde tvärt
om, at desse sysslosatte de förre, som med remisser, memorialer
och annat.
Hr Lagersvärd instämde om 2:ne plenidagar och
tyckte, at deputationerne i stället bittida om mornarne eller
ock eftermiddagarne kunde sammankomma.
Hr Wadenstierna: Jag hade ej velat ändra de
faststälte 2 plenidagar i veckan utan grund; men Hr Landtm,
har mig om skälen dertil moget underrättadt. Jag bifaller
derföre Hr Landtm:s proposition, hälst Stora Deputations
sammanträde är nödigt öfver Tjenstebetänkandet och flere
qusestiones legis och de flere stånd, som en plenidag i veckan
redan bifallit, äfven pröfvat och funnit angelägenheten deraf.
Och begär jag häröfver proposition och votering, om den
ej bifalles.
Frih. Ridderstolpe: Jag vet ej, om det är tjenligit
at i samma mål ordinera och reordinera. Det blifver altid en
upmärksam omständighet, om plena minskas, då tiden til
riksdagens slutande är inne, men ökts i dess början.
R. o. A. hafva faststält 2:ne plena i veckan vid riksdagens
början, fast vi då hade mindre at giöra. Nu äro här, som vi af
Hr Landtm, hördt, många oföredragne memorialer samt inkommit
arbete, hvaribland ifrån Justitisedeputation allenast
lärer vara 15 stycken betänkande.
Man får således icke gifva tiden åt ro och nöije, thertil äro
vi ej sammankomne, utan vi böra, enligit hvad förr skedt,
bittida om mornarne börja med arbetet uti deputationerne.
Sker det och Stora Deputation enligit Frih. Reuterholms förslag
kunde ifrån 7 til 11 sammankomma på en af plenidagarne,
så behöfde vi ej ändra vårt om 2:ne plena i veckan tagne beslut,
och ordsaken til någon ändring förföllo aldeles, om samtel.
deputationerne äfven om eftermiddagarne med deras arbeten
continuerade.
Hr Bildenschöld: Förfarenheten visar oss i detta
62 1761, april IG. Om en plenidag i veckan.
mål på det nyttigaste. Vid förra riksdagar äro i början blott
ett plenum i vekan hällne men, sedan deputationerne hunnit
utarbeta, något oftare och på slutet ibland hvar dag.
Som denna ordning ländt til befordran af deputationernes
sysslor, så hemställer jag, om icke densamma äfven nu måtte
följas och fördenskull Hr Landtm:s proposition vinna R. o. A:s
bifall.
Frih. Grönhagen, Cl. Wilh.: Som afsigten med
2 plena varit at makeligen och ej [i]1 confusion afgiöra sakerne
eller åsamka sig arbete, som kunde, likt hvad för handt,
lemnäs til slut oafgiordt, och vi nu hafva åtskilige oafgorde
ärender, så blifver jag för vårt tagne beslut om två plenidagar i
veckan.
Hr Pe ehlin: Jag hade hoppats, at R. o. A. skulle
instämma med hvad Hr Landtm, med så goda skiäl proponerat,
hälst Stora Deputations sammanträde, hvartil eljes föga tid
gifves, är ganska nödigt så för Tjenstebetänkandet, hvarefter
tjenster af Kongl. Maij:t skola förgifvas och alla praojudicer
afdömas, som för tryckfriheten och andre mål.
När deputationerne hunnit mera utarbeta, kunna tätare
plena hållas. Dessförinnan uträttas dermed ingenting, hälst
då Hr Landtm, [ej]1 får i ordning föredraga utan särskilte
qusestioner uphäfvas, liksom ville man blott söka ro och tidsfördrif.
Jag hemställer fördenskull, om icke R. o. A. täcktes
foga sig i det, som Hr Landtm, föreslagit.
Frih. C. Funck: Arbetstid är nödig både för plena och
deputationer; hemställer derföre, om icke desse må arbeta flitigare
både för- och eftermiddagar, men at 2 plena måge
bibehållas, på det arbetet eij måtte samkas och Expeditionsdeputation
sittja för länge efter riksdagen.
Hr Jennings: Som tiden vore kort och angelägen
för deputationerne, som med flere plena distraherades, så
beropade han sig på de flere anförde skiäl, och biföllo han Hr
Landtm:s hemställan, begärande deröfver proposition.
Hr Malmerfeldt holt före 2:ne plena i veckan enligit
det förra beslutet vara så mycket nödigare, som man
vid förra riksdagar sedt deputationers arbete til säckar fulla
oafgiorde hafva blifvit lemnade; och som nu derom tvistades,
begärte han proposition och votering.
1 Konceptprotokollet.
Om en plenidag i veckan.
63
Hr G y 11 e n s v a n: Jag för min del vill på alt uptänkeligit
sätt visa min nijt för det allmenna; men sådant kan jag
som flere af R. o. A. endast giöra in pleno, då deremot de öfrige
ståndens ledamöter alla i deputationerne äro indelte. Mista vi
nu en plenidag, så förlora vi denna rättighet, och många saker
blifva äfven oafgiorde.
Hr Rappe, Christoffer: Mitt ändamål är at
skynda på sakerne, på deputationernes arbete, som bör vara
grunden til plenorum giöromål och riksdagens slut; och i denna
afsigt bifaller jag ett pleni hållande i veckan. At deremot
anföres, det här skola ligga ongefär 100 memorialer oföredragne,
som fordra 2:ne plenas continuerande, är ej något
skiäl, så vida man ej vet, huru många af dem någre rätta riksdagsärender
innehålla.
H* L a n d t m.: Som nu tyckes hos R. o. A. nog ventileradt
vara öfver den hemställan, jag af drift at befordra deputationernes
arbeten och til någon dags vinnande för Stora
Särskilta Deputation anmält, så gior jag nu til R. o. A. deröfver
proposition.
Bifaller R. o. A., at endast et plenum hålles de veckor, då
Stora Särskilta Deputation sammanträder?
Detta besvarades med Ja och Nej, och votering begärtes.
Hr Hammarhielm holt votering vara olaglig öfver
hvad 4 stånd hade afgiordt, och at sådant vore at kullkasta
lag.
HrLandtm.: Ingen rikets lag blir här rörd, och hafva
äfven de andre stånd i denna sak både ventilerat och voterat,
hvilket ej lär kunna säijas vara olagligen skedt.
Hr [v o n] Bromell önskade, at man kunde undgå
votering, hvarmed tiden sent på böndagsaftonen skulle utdragas.
Uplästes voteringsproposition.
Den, som bifaller, at uti de veckor, som Stora Deputation
sammanträder, allenast et plenum hålles, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, blifva 2:ne plenidagar i veckan.
Proposition gillades.
Uplästes listorne på någre i deputationerne tilsatte nya
ledamöter,
hvarjemte Hr L a n d t m. proponerade, at R. o. A. utur
hvarje province behagade utse 2:ne dess ledamöter, som kunde
64: 1761, april 16, 20. Om en plenidag. Memorialer.
infinna sig i Allmenna Besvärsdeputation, då anslag dertil
giöres;
sorn bifölls.
Uppå Hr Lagersvärds hemställan bifölls, at den
af K. o. A., som under voteringen gorde trängsel och oordning
i skrancket, skulle i sparlådan böta fem plåtar, hvilket på
gången anslogs.
Upropades bordsherrarne och börjades med voteringen,
som utföll med trehundradetrettijoåtta röster för Nej och
trehundradeåttatijosex för Ja enligit det vid allegaterne bifogade
voteringsprotocoll, som slutel. uplästes,
hvarpå R. o. A. åtskildes kl. 9 om aftonen.
År 1761 d. 20 April 1.
Måndag.
Plenum klockan nijo.
Sedan Hr L a n d t m. äskat liud och R. o. A. intagit sine
ställen, justerades protocollet, hållit hos R. o. A. then 30 Mars,
Ang:de indelt hvarefter föredrogs ett extractum protocolli utur Kongl. Maij:ts
''"höfd/på'10^ Rådkammare af d. 24 Februarii ang:de indelt lön för landshöfGottiand.
dingen och landtstaten på Gottland,
hvilket remitterades til Kammaroeconomiedeputation.
Schönbergä Uplästes Hr Schönbergs memorial af d. 16 Aprill rörande
mern. domare (Bil. 7).
Remitterades til Justiti sed eputation.
Frih. Knor- Uplästes Frih. Knorrings memorial af d. 9 hujus rörande
rings mem. åtskilligt i landets allmenna hushållning.
Remitterades til Secrete Handels- och manufactur- samt
Cammaroeconomisedepme.
Frih. Uplästes Frih. Gustaf Wrangels memorial ang:de landets
" mem'1' defension och accurate aftagning.
Ligger på bordet.
Frih. Ström- Uplästes Frih. C. Ii. Strömfelts memorial af den 16 Aprill
felts mem. ang:de vice presidenters rang och befordran.
Ligger på bordet men går til de öfrige stånden.
Hr Bromells Uplästes Hr \von\ Bromells mem. af d. 22 December ang:de
memorial. städernes protocollers öfverseende af Protocollsdeputationen.
Ligger på bordet.
Hr A1 b. Wolt ernat hemstälte härvid, om icke en
Om memorialer. Om Erik Sparres lön.
65
deputation til de öfrige stånden måtte affärdas med notification
om vårt genom sidsta votering tagne beslut, hvilket
fants nödigt.
Hr C. Wadenstierna: Som jag af discourserne
hördt, at här skulle vara öfver 100:de oföredragne memorialer,
hvilkas upläsande här skulle taga ansenlig tid och ändteligen
förlänga riksdagen, så hemställer jag, om icke någre af R. o. A.
kunde utses, som hielpte Hr Landtm, vid ledige stunder,
öfversågo desse memorialer och remitterade dem til behörige
deputationer, så at blott de nödige här blefvo föredragne.
Thenna min hemställan lemnar jag til R. o. A:s öfvervägande
till en annan gång.
Hr Landtm.: Tå jag sagdt, at öfver 100 memorialer
til R. o. A. inkommit, har jag sådant förstådt ifrån riksdagens
början men icke sagdt, at de ännu voro oföredragne, i hvilken
mening R. o. A. lärer hafva tagit mina ord.
Hr Durietz begärte, at den afgående deputation äfven
måtte påminna om expedition ang:de Kongl. Commissions
protocoller.
Uplästes Hr Pehr Lilljehorns memorial om tilökning i Ami- Ang:de Gref
ralens Gref Eric Sparres lön, hvilket af somlige begärtes på sParres lonbordet.
Men Hr P e c h 1 i n påminte deremot, at memorialet icke
borde emottagas, såsom olagligit och stridande emot Urskillningsdeputations
instruction, samt icke få afgå til de öfrige
stånden. At vid sidsta riksdag en tilökning i lönen för hela
Amiralitetsstaten blifvit påtänkt, då äfven Grefve Sparre
skulle blifva dermed hugnad.
Hr Hammarhielm instämde äfven deri, at memorialet
vore olagligit och stridande emot förordningen af d. 17 December
1756, som deruppå utsätter sätes och stämmas förlust,
ehuru Hr Lilljehorn vore hans goda vän. Att gref Sparre
väl fört jente den f öreslagne tilökningen men at andre vid
Amiralitetsstaten behöfde densamma rätt så väl som han.
Hr [v o n] Bromell conformerade sig häruti med Hr
Pechlin.
Memorialet kommer altså utan påskrift at hvila, tils Hr
Lilljehorn åter kommer i staden.
Hr Landtm, anmälte, at Hans Maij:t för opasslighets Anmälning,
skull ej kunde i dag emottaga något rådsförslag, hvarmed altså
tils vidare upskiöts.
5—381681
66 1761, april 20. Om Nymans belöning.
Äng: de
Inspectoren
Nymans
belöning.
Bondest:s
deputation.
Hr Bilberg påminte, om icke saken rörande capita
i dag skulle företagas.
Hr Landtm, låfvade, sådant skulle skie, innan plenum
slöts, som nyss vore börjat.
Hr Hammarhielm anmärkte, at han hörde mål
föredragas, som ej stodo på listan, som borde talemännen
emellan regleras och i föredragande följas, efter ordningen vore
nödig och hvar och en på de förekommande saker då kunde
vara prseparerad; han begärte altså blifva underrättad om
hvarföre denna ordning blifvit ändrad.
Hr Landtm.: Då R. o. A:s ledamöter ingifva memorialer,
yrka de på deras upläsande för at dermed gå til de
öfrige stånden.
Thenna ordning har R. o. A. sielf föreskrifvit, och dertil
skal väl någon tid tagas; dock kunna de icke på anslagslistan
upföras, efter de äro ståndets ensak och Hstan blott inneholler
de allmenna saker, om hvars företagande i stånden talemännen
öfverenskomma.
Föredrogs Secrete Utskåttets extractum protocolli af d. [10
April] ang:de Inspectoren Nymans belöning för dess påfund til
förbättring af stycken och kulors giutande.
Härunder upkom en Bondeståndets deputation af 12 personer.
Ordföranden Otto Olofsson recommenderade, jemte
ståndets ödmiuka hälsning, til afgörande 2:ne ståndets
extracta protocolli, thet ena rörande Presidenten, för thetta
Justitisecancelleren Fredenstierna och thet andra ang:de Giltebo
hemman i Calmare län.
Deputationen afträdde.
Sedan förberörde Secrete Utskåttets extractum protocolli
blifvit upläst, begärtes af flere, at det måtte på bordet blifva
Hggandes.
Men Hr Hammarhielm önskade derjemte at blifva
underrättad, huru denna sak til Secrete Utskåttet inkommit;
hvad Nymans invention angeck, lemnade han den i sitt värde
men trodde det vanhge sättet i styckgiutningen, hvaröfver han
ej hördt klagas, vara tilräckeligen godt, samt at föga anständigt
vore mot Ständer, at Nyman liksom påckade på belöning och
hotade med dess bortgång utur riket.
Frih. C. Funck: At saken måtte ligga på bordet kan ej
nekas. Emedlertid som Riksens Ständer med mycken kostnad
Om Nymans belöning. Capitafrågan.
67
i flere riksdagar arbetat på förbättring vid styckgiuterierne och
denne Nymans invention dervid är den aldra bästa, så at riket
dermed snart kan återvinna sine derföre utgifne penningar
med många tunnor gulds vinst, om man kan behålla hemhgheten
deraf i riket, så kan jag ej annat än högeHgen recommendera
Secrete Utskåttets hemställande til bifall.
Frih. Cederhielm instämde med Frih. Funck men tilläde
et förslag at åter remittera saken til Secrete Utskåttet,
som torde finna utväg, at styckegiuterierne i riket, som härmed
mäst vunno, måtte til denna utgift sammanskiuta.
Frih. G. Reuterholm fant Frih. Cederhielms förslag
godt men trodde, at samtelige bruken i riket borde häröfver
höras och til Nymans belöning sammanskiuta på lika sätt,
som de ungefär för 18 år giordt i anseende til Loffman och
Christiernin för något påfund af åttakantiga härdar, hvarföre
riket ingenting betalt.
Hr Jennings förklarade sig ej vara emot at saken
blefvo liggandes på bordet; men at bruksägarne i riket deröfver
skulle höras, holt han för onödigt i anseende til Nyman,
hälst han trodde, at den omtalte invention med härdarne af
dem aldeles icke blifvit förnögd.
Frih. Cederhielm nämde äfven om något Jerncontoirets
deltagande uti denna för Nyman projecterade belöning.
Men som saken var begärd at ligga på bordet, så hemstälte
Hr Landtm., om icke discourserne häröfver kunde
afstanna.
Deputationen til de öfrige stånden upropades och afgeck,
hvarefter Hr Landtm, föredrog och lät upläsa
l:o Secrete Deputations betänkande af d. 23 Januarii rö-Ang:de capit.
rande capita familiarum och deras riksdagsmannarätt, då de famlllarnmäro
stadde i rikets tjenst (Bil. 8),
2:o Frih. C. W. Grönhagens (Bil. 9),
3:o Hr [Carlheim-] Gyllenschölds1 och
4:o Hr Jennings memorialer i samma sak (Bil. 10).
Uppå Hr Hammarhielms begäran uplästes äfven
allegaterne vid Secrete Deputations betänkande, som voro: n:o 1
transund utur et hemhgt protocoll, hålht i Rådkammaren d.
12 Augusti 1760; n:o 2 transumt af ett rådsprotocoll af d. 19
Augusti 1760; n:o 3 Hrr Riksens Råds förklaring til Secrete
Deputation af d. 22 December 1760.
1 Tryckt i RAP, d. 20, bilagor sid. 126 ff.
68 1761, april 20. Capitafrågan.
• Sedan härmed var slutadt, anmältes Hr [de] F r i t s k i,
som upläste hosföljande des dictamen til protocollet, så lydande.
Det angelägnaste uti en fri regering är, at den lagstiftande
magtens rättigheter bli heligt i akt tagne; uppå desse
grundar sig frihetens bestånd, och så länge de bli orubbade,
blir den likaså.
Bland desse rättigheter synes efter vårt regeringssätt
den fordra den största upmärksamheten, som utstakar, hvilka
som äga rätt at deltaga i den lagstiftande magten eller som
härtil böra anses vara rätta valde.
Riksdagsordningen i dess 6 och 7 §§ säger, at uppå riksdagarne
skola sig infinna utaf grefvar, friherrar och adelsmän
en af hvar ätt, som fylt sina 24 år och som famillens
säte och stämma hafva skal. Ett beständigt bruk, alt ifrån
frihetens början, har visliga til undvikande af den oordning
och oenighet, som eljes skulle kunna existera inom familierne,
tillagdt rättigheten at representera famillen åt den
förstfödde af slägren eller så kallade caput familia).
Riksens Ständer och i synnerhet R. o. A., hvars ensak
det egenteligen tyckes vara at determinera, på hvad sätt
deras valde skola infinna sig vid riksdagarne, hafva igenom
sitt stillatigande til detta bruk gifvit sitt samtycke til denna
capitum rättighet, så at flere riksdagars vana kan anses för
lag; hvarpå Riksens Ständers bref af d. 13 December 1734
gifvit et oemotsäijeligit bevis och som på intet sätt bestridas
kan utaf kongl, brefvet af d. 29 Maii 1742, emedan det ej
blifvit af Riksens Ständer gilladt utan tvärt om igenom deras
underdåniga skrifvelse af d. 30 Mars 1743 capitum rättighet
blifvit uttryckeligen förbehållen, utom vid högst angelägne
tilfällen.
Skulle de orden i åberopade §§, en af hvarje ätt, så uttydas,
som skulle allas rätt inom famillen vara lika, så skulle
nödvändigt deraf följa disputer, om flere infunno sig på en
gång, hvilka, så länge den lagstiftande magten i anseende
härtil ännu ej existerade, ej kunde blifva afgiorde; men til
undvikande af sådane hinder är den principe blefven faststäld,
at capita äga rättighet framför andra inom familien
och i följe deraf en fullständig rättighet, hvars utöfvande ej
bör hindras.
Så ostridigt, som det således är, at capita familiarum
äro de rätta valde ledamöter af den lagstiftande magten,
Capitafrågan.
69
och hvilket så väl regeringen som Högh Secrete Deputationen
erkändt, så farligit torde det blifva, om någon tvetydighet
härvid skulle tillåtas, och aldramäst om den redogiörande
magten skulle äga frihet at förklara eller döma om principen,
på hvilken rättigheten at vara rätt vald til redofordrande
grundar sig, eller få explicera och utstaka de högst
angelägne tilfällen, då en sådan rättighet skulle hvila.
Romerska republiquen visar detta tydeligen, hvaräst
lagen tillät 2:ne sätt at sammankalla den lagstiftande magten;
och som patricii eller de förnämare vid det ena sättet
och plebes eller de ringare vid det andre utgorde decision,
så nyttjade regeringen derstädes til befrämjande af sina afsigter
altid den sammankomst, som det fant skulle draga
största nyttan af dess propositioner, som derföre altid blefvo
bifallne.
Detta hade väl i början, då corruption ännu ej tagit
öfverhand och senaten hade republiquens bästa til föremål,
en god värkan; men på sidstone blef en sådan regeringens
magt at decidera om principen och sättet af den lagstiftande
magtens sammankallande en af de mäst bidragande ordsaker
til frihetens förlust.
När et folk gådt in i ett samhälle, så har dess enda afsigt
dervid varit des eget bästa; at vinna det har det föreskrifvit
vissa lagar, sig sielf til efterlefnad, och förbehållit
sig vissa rättigheter, lämpade efter hvar och en del af samhället
i anseende til deras särskilta beskaffenheter; desse
kunna ej vara stridande emot hvarandra, ehuru de äro olika
för hvart stånd, och det ena ståndets rättigheters iakttagande
befordrar i samma mon samma förmon för de andre och
tillika hela samhällets välfärd och bestånd. At giöra distinction
emellan flere, eller ett stånds rättigheter och rikets
rättigheter, at lemna det senare företräde framför det förra
vore at uprätta status in statu, at supponera en söndring
inom sielfva samhället och at skilja riket ifrån samhället,
som skulle de sins emellan äga stridige interessen. Men som
det är folket, som utgiör det så kallade riket, ty utom folk
gifves ej rike, och det är deras bästa, som sökes genom samhälle,
och ingen annans, hvilket är rätta ändamålet af samhällens
inrättning, så kan den fråga, om rikets rättigheter
böra prsevalera för capitum eller en del af folkets eller ett
helt stånds rättigheter, ej äga rum; det vore at giöra en corn
-
70 1761, april 20. Capitafrågan.
paraison emellan det, som intet fins, och det, som värkeligen
existerar.
Härutaf finna vi, at hvart och ett stånds, hvar och en
medborgares fri- och rättigheter böra vara helige, uppå dem
grundar sig friheten och uppå deras noga vid magt hållande
beror frihetens bestånd. Detta är ett fritt folks förnämsta
ögnamärke, detta utgiör dess rätta välfärd och blir således
det sanskylliga och det enda meniga bästa. När nu det allmenna
bästa blir tagit til principe för all societé och det
onekeiigen beror på folkets fri- och rättigheters i akt tagande,
så följer ock deraf, at detta bör hafva företräde framför alt
annat.
Ehuru angeläget ett rikes försvar i krigstider kan vara,
så vore dock den skada, som derigenom kunde tagas, och
den förmån, som derigenom kunde vinnas, at anses för ringa,
om folkets eller en fierdedel af folkets rättigheter derigenom
skulle lida. De romare voro så måne om at i akt taga alt,
hvad som lagen utstakade vid deras sammankomster, ända
intil blotta ceremonier, så at vid åtskillige tilfällen deras
anförare öfvergifvit krigshären, utstäldt för fienden[s] anfall,
för at fullgöra sådane skyldigheter, såsom i kriget emot de
stridbare samniter, ja, äfven då, när Rom var som närmast
sin undergång och då Hannibal ante portas ännu upväkte
både fruktan och fara. Utaf 2:ne onda utväljer man altid
det minsta, när nöden eij lemnar annan undanflykt än valet.
Arméens bestånd i ett rike bör således ej komma i consideration,
när et helt stånds och i följe deraf folkets fri- och rättigheter
rubbas; och att grunda rikets välstånd, hvars mans
frihet och independence endast på arméens bestånd tyckes
strida emot principen af regeringssättet i ett fritt land, emot
den difference, som bör vara emellan den högsta magten och
en dependent, som kunde nyttjas til missbruk; emot förfarenheten,
som visar, at imperium militäre sällan kunnat
förenas med friheten, hvarföre ock et annat fritt folk altid
med mycken omsorg tagit sine praecautioner häremot och
häldre grundat friheten på fastare band, som äro folkets
rättigheters i akt tagande.
När Konung Carl den förste i Engeland sökte at usurpera
på folkets rättigheter genom ensidig contributions påläggande,
i synnerhet den så kallade Schipmoneytaxan, genom
försummelse af Parlamentets sammankallande, igenom
Capitafrågan.
71
episcopatets och engelska kyrkans ceremoniers införande i
Skottland och igenom et detta land påfördt uppenbart krig,
och han i brist af penningar til krigets utförande ändteligen
nödgades sammankalla Parlamentet, så se vi, at han äfven
ville hindra officerare vid arméen, som par droit de naissance
et droit d’election voro rätta valde, at bivista detsamma,
förmodeligen af fruktan för deras missnöije. Til den ändan
lät han genom den commenderande generalen neka dem den
begär te permissionen, hvarföre de nödgades, oaktadt regeringens
förbud, ändå at resa, öfvertygade om sin rättighet,
som de funno af detta förbud rubbad och blef högsta angelägenheten
at försvara. Lagligare ordsak kunde aldrig vara
at quittera arméen, ehuru stadd emot fienden, än denna at
undersöka om detta och flere afsteg, som skiedt ifrån lagarne.
Detta var en plikt af deras rättigheter, som redogiörande
magten eij kunde eller borde hindra, och icke någon fölgd
af anarchie, som då eij ännu existerade; tvärt om detta var
den endaste tiden i Konung Carl den förstes regering, då
constitutionen var vid magt och balancen ännu lika, ty Konungen
ägde ännu tilräckelig myndighet at enligit sin konungsliga
rättighet dissolvera detta Parlament, hvilket af det
sedan sammankallade blev honom betagit, som, tillika med
flere af folket en gång samtyckte konungslige rättigheters
usurperande, få år derefter förordsakade såväl anarchien som
inbördes kriget.
Anförandet af denne historiske händelse lärer så mycket
mindre kunna nyttjas til application på desse tider, som differencen
är mycket stor, ty först äger regeringen i Engeland
magt at begynna krig utan nationens samtycke; men enligit
Sveriges constitution kan dess regering ej börja krig eller
pålägga contributioner, gärder med mera utom Ständers
sammankallande. För det andra gingo de engelske officerare
hem, då permission blef dem nekad, utan vidare formalité
och utan at sedan begära den lagstiftande magtens decision
häröfver; deremot hafva de svenske officerare, sedan permission
blef dem nekad, förökt sin rätt med det, som är hvarje
svensk tilständigt, nemi. afskedstagandet, hvarigenom krigsarticlarne
blifvit helgade, i det at de, ehuru berättigade til
deltagande af den redofordrande magten, eij ville sielfve
decidera sin sak utan underkastade densamma den lagstiftandes
ompröfvande. Och för det 3:die voro intet de engel
-
72 1761, april 20. Capitafrågan.
ske, åtminstone de, som suto i Underhuset, berättigade par
droit de naissance utan par droit d’election, hvilket val kunnat
falla på andra, som icke varit hindrade af tj ensten; men
de svenske ägde den rättighet par droit de naissance, hvilken
eij kan transporteras utan af dem sielfve.
Den fara, som skulle förestå riket, om capitum eller en
del af folkets rättigheter skulle anses för suprema lex, i anseende
dertil at en fiende eller orolig granne då skulle nyttja
tillfället af riksdagar at öfverfalla riket, vore eij så betydelig;
ty samlade Ständer, som sågo sin välfärd härvid i fara, kunde
altid sielfve förena rikets eller sitt försvar med sine rättigheter;
men större fara skulle riket och friheten underkastas,
om redogiörande finge tilstånd, igenom krig och andre så
kallade angelägne commissioner, at utestänga R. o. A. utom
någre få, som ej bekläda publique embeten, ifrån riksdagarne,
i synnerhet som detta på samma grund skulle kunna extenderas
på alla löntagare, så i civil- som Präste- och Borgareståndet;
hvarigenom redofordrande magtens sammankomst
skulle antingen aldeles hindras eller ock reduceras til et så
litet antal af rsepresenterande, at de skulle förlora sitt anseende
och styrka.
R. o. A. har i alla tider varit frihetens förnämsta försvar;
våra tideböcker vittna nogsamt härom och at de vid
olyckeliga omskiften varit de sidsta, som svigtat för oket.
En lycklig upfostran och noblessen likmätige tänkesätt giöra
dem och skickelige til frihetens understöd; och då de följa
sine plikter uti en progression a majori ad minus, så blir
näst Guds äras befrämjande frihetens försvar det påföljande;
ty för ett fritt folk gifves intet fädernesland utom frihet.
En fri man, som tillåtes at utöfva sina rättigheter, försummar
eij sina skyldigheter; men som medlem af högsta
magten äger han sielf at decidera om deras ordning. Det
contract, han ingådt med riket, det är med sig sielf såsom
en del deraf vid tjenstens och de dervid följande förmåners
emottagande, förbinder honom til tjenstens fullgiörande;
men då han är samhället förbundet på tvenne sätt, såsom
ägande 2:ne personers egenskaper, den lagstiftande och den
tjenstgörande, så bör den angelägnaste pliktens upfyllande
hafva företräde. At utesluta en redofordrande person derföre
ifrån tjenstsökandet vore at betaga en ledamot i samhället
nyttjanderätten af de förmåner, et samhälle kan gifva,
Capitafrågan.
73
til hvars upr ätthåll ande han efter förmåga bidrager; utan
bör en sådan personligen [o: person]1 tvenne plikter förena,
så vida möijeligit är. Detta synes af Högl. Secrete Deputations
betänkande kunnat skie, om regeringen i tid gordt
den anstalt, sorn kongl, brefvet af år 1738 gifvit fullkomlig
anledning til, at igenom andre remplacera de embetsmän,
hvilka såsom capita familiarum ämna sig til riksdagar, och
vore det [at]1 anse för en betänkelig omständighet, om någon
besparing för kronan skulle anses för angelägnare än capitum
rättighets bibehållande och denna besparing kunna tjena til
skiäl til deras utestängande.
Det förhåller sig olika med sådane krig, som enligit
grundlagarne äro begynte, och med dem, som skiedt annorledes.
I det förra fallet kan högsta magten eftertänka, hvad
mått som böra tagas til krigets utförande, och då sielfvilligt
afstå vissa förmåner och åtaga sig sådane onera, som kunna
finnas nödige.
Svenska Adelen har i alla tider haft lif och egendom
ospard til rikets tjenst; men deras frihet, som är dem ändå
kärare, tillåter icke, at the skola disponeras af andre än
högsta magten. Men i det senare fallet, då et krig blir begynt
utan föregående Ständers sammankallande, då kriget eij
kunde säijas vara af den betydelighet, at rikets hela välfärd
stod i fara, då andre officerare kunnat blifva utcommenderade
i capitum ställe, hvarigenom tjensten i arméen ej blifvit
lidande, då det var tilgång på öfvade och förfarne officerare,
som ägde kundskap om landets tilstånd, om allenast de blifvit
åter utcommenderade, som förut bivistat kriget samt
nu voro hemma på permission, hvilka enligit Hr Öfverståthållarens
och Generalens en chef generalförslag för Julii månad
bestego sig öfver 220 til antalet, som minsta delen voro
capita.
Då ännu var tilräckelig tid at foga denna anstalt, om det
skedt strax vid riksdagskallelsens utfärdande eller ock d. 16
Junij, då Hr Statssecreteraren påminte härom och fick til
svar, at härmed eij synnerligen skyndade, då härigenom ett
stånds rättighet kunnat förenas med rikets tjenst och det
ej skedt; då en regering med et kanske i god afsigt utfärdat
förbud ville hindra rätta valde at bivista rådplägningarne
vid riksdagen til sitt och landets bästa; då, säijer jag, hade
1 Enligt original, bilagt protokollet.
74 1761, april 20. Capitafrågan.
capita bordt bli ansvarige för Gud och efterkommande, om
de ej på det högsta bevakat sin rättighet, såsom grunden til
samhällets frihet; och då hafva de ej vanhedrat sig sielfve
eller nationen utan tvärt om förtjent all högaktning, när
utlänningar få höra, at friheten är nationens ömaste egendom
och at de våga alt för at försvara densamma.
Krigsarticlar kunna ej citeras såsom reglor, då det angår
stånds privilegier. Capita begärte eij bivista riksdagen såsom
officerare utan såsom rätta valde; och då det blef dem
förbudit genom permissions nekande, så togo de interimsafsked
för at eij med sin bortresa gifva minsta stöt åt krigsdisciplinen.
En behagelig frihet och den strängaste krigsaga kunna
lätteligen förenas, då bägge vårdas efter lag; men om et af
dem skal prsevalera, så finna vi hos de romare, at frihet altid
fädt företräde.
Detta folk, som hos sig befordrat frihet och krigsdisciplin
til sin högsta högd, låto väl ibland förkiusa sig af orätt
begrep om kärlek til fäderneslandet; men då de sågo senaten
upväcka flere krig at igenom folkets enrollerande i krigstjensten
hindra deliberationerne öfver de för folket och friheten
så nödige lagar om skuldernes afskaffande och j ordadelningen,
så nekade de, oaktadt alla föreställningar om landets
försvar, at låta inskrifva sig, ehuru hvar och en borgare
i Rom var tillika född soldat och således ifrån födseln krigsagan
underkastad. Ja, då Decemviri och ibland dem Claudius
Appius ville usurpera på friheten och til den ändan
inveckladt landet i krig för at hindra folket ifrån deras valrättighet
til nya öfverhetspersoners utnämnande, så se vi
en hel krigshär, oaktadt sin ed, öfverge fanor och anförare
och skynda hem til frihetens försvar.
Utaf hvad jag nu i enfalldighet anfördt häfver, tiltror
jag mig kunna draga följande slutsatser:
At capita familiarum äga en sielfständig rättighet at
som de rätta valde bivista riksdagarne, hvilket Höglofl.
R. o. A. i början af påstående riksdag redan unanimiter deciderat.
At den redogörande magten, under hvad namn det ock
vara må, eij kan hindra utöfvandet af denna rättighet utan
at giöra inbrott på ett helt stånds privilegier, så ock stridande
emot 45 och 49 §§ i Regeringsformen, 8 och 11 §§ i Svea
Capitafrågan.
75
Konungaförsäkran, 6 och 7 §§ i Riksdagsordningen och Adelige
Privilegierne.
At capita således ägde rättighet, för at skydda densamma,
då permission dem nekades, at ändå resa, emedan minsta
inbrott på lag kan vara af svåra påfölgder.
Och ändtel. at capita igenom interimsafskedstagandet
bevist så väl sin nijt för friheten som sin vördnad för regeringen
och högaktning för disciplinen.
Hr C. Tersmeden yttrade i dictamen ad protocollum,
som följer.
Då et ämne af den granlagenhet, som detta är, hos Högl.
R. o. A. nu ändteligen kommit til ett sluteligit afgiörande,
fordras härvid fullkomlig mogen öfverläggning.
At taga et rätt beslut uti en sak är säkrast höra fleres
sentiment, hvarföre jag i detta ämne vågat Högl. R. o. Ars
mogna ompröfvande underställa mina oförgripelige tankar.
Annorlunda håller jag före, capita qusestion förhölt sig
vid riksdagens början, då ingen lag var utstakad; annorlunda
bör den nu hädanefter förhålla sig, då en tydelig beskrifven
lag härutinnan giöras bör.
Jag sade, at ingen tydelig lag är utstakad i detta målet;
det bevises nogsamt deraf, at Regeringsformen, som befredar
efter vårt förra beslut capita familiarum, då riksdag
under krig infaller, i det hårdaste och utan minsta consideration
tvärt emot fälles af krigsarticlarne; och så länge 2:o
så essentiela lagens rum contradicera hvarandra uti desse
vigtigaste mål, fordrar den en närmare uplysning.
Då lag härutinnan stadgas bör, kommer å ena sidan i akt
tagas R. o. A:s medfödde rättighet, den de hvarken för sig
eller efterkommande bortgifva kunna, och å andra sidan de
skyldigheter, hvilka riket och våra medundersåtare af oss
som löntagare kräfva.
Med några ord måste jag då först anföra, huru jag anser
väre härunder begrepne rättigheter.
Efter min tanka blir det hos mig en oförnekelig sanning,
at då grundlagen talar om en af hvarje ätt, som bör komma
til riksdagen, dermed ej annat kan förstås än den äldste af
famillen, aldenstund jag til alla delar fastställer, det uti
grundlagens första inrättande en supponerad naturlig ordning
varit basis, som utaf alla §§ lätteligen skönjas kan.
Denna ordning existerade ock, om hvar och en af famillen
76 1761, april 20. Capitafrågan.
ägde rättighet at taga säte och stämma på Riddarehuset,
disponera famillens fullmägtigskap med mera; hvad en förskräckelig
[oreda]1 skulle det medföra? Huru skulle den lagligen
decideras?
När således Högl. R. o. A. redan förut stadnat i detta
beslut, at capita ägt rätt at komma til riksdagen, då blir
rätta frågan, huru vi med största säkerhet skola kunna combinera
denna rättigheten med den senare iklädda skyldigheten.
Vore vårt land i hänseende til Adelen så lyckligt, som
flere andre länder, at capita familiarum ej behof de tjena
kronan, förföll hela denna frågan; men då vi veta vårt inbördes
tilstånd at ganska få familier finnas, som icke den
äldre med den yngre nödgas tjena kronan, upkommer den
andra frågan, om icke, sedan jag med kronan ingådt ett senare
förbund, som ej altid och til alla delar kan combineras med
min rättighet, måste stå vid mitt sidsta accord.
Jag tror knapt annan definition kan tagas än den, som
häraf blir säker, antingen måste capita [o: caput]1 åtnöija
sig utan tjenst eller stå vid det accord, han sedermera af
nöd tvingas med kronan ingå.
Men mine gunstige Herrar, här torde kanske finnas en
annan utväg at någorlunda combinera våra rättigheter med
våra skyldigheter, hvilken utväg jag tror ej allenast skulle
tilfredsställa oss sielfve utan tillika fullgiöra den af riket och
våra medundersåtare hos oss med rätta krafde skyldigheten
samt uti så ömt ämne snarast bringa de öfrige respective
stånden til allment bifall.
Sedan de hemkomne capitas göromål med rätta til deras
justifierande hos oss blifvit faststäldte, går man det förbi
och sträcker sina tankar til det tilkommande, och den sens,
som allmenheten mäst synes inclinera vilja draga af tjensten,
som blir den, at capita familiarum, sedan de trädt uti tjenst
i krigstider, och [o: eij]1 äga magt öfverlemna sine tienster
och gå til riksdagen; men deremot, då ej krig är, kunna ca-'
pitas rättigheter til och under riksdagen, under hvad sken
det vara må, af Konungen och Rådet ej hindras, mindre betagas.
Jag tror ock [o: eij]1, at någre af vårt ädla stånd skulle
hädanefter, sedan de äro öfvertygade om det allmenna tanke1
Enligt original, bilagt protokollet.
Capitafrågan.
77
sättet, lemna hos sig minsta tvekan emellan den nytta, de
under krig kunna tillskynda riket i dess tjenst, och emellan
den nytta, de som riksdagsmän tilskynda sine medborgare
och riket; den förra är oemotsäijelig, härrörande af hvars
och ens upförande, den senare är vilkorlig, dependerande af
en pluralité; hvilken af oss skulle då vilja vara i mistning af
deltagande uti den gloire, et lyckligt utfördt krig tilskyndar
riket och undersåtare.
Häremot kunde anföras, at riket under en riksdag kunde
vara uti den vådeliga belägenhet, at man vid en riksdag
mera värkade till rikets nytta än med tj ensten vid arméen;
men för min del dristar jag svara, att misstroende emot mine
landsmän hos mig ej är så stort, at icke, då jag emot fienden
vore commenderad, altid skulle finna medborgare af så mycken
candeur at med trygghet kunna öfverlemna fullmägtigskap
et.
Dessutom, mine gunstige Herrar, är jag öfvertygad, at
väre riksdagsmän i allmenhet äro uti den politiquen i senare
tider så uplyste, at, hvad ställning sakerne äga, altid en
närmaste jemnvigt tänkesätten emellan å ömse sidor til
rikets uprätthållande vid dess grundlagar och frihet observeras.
At nu allenast stadga en lag vid defensive krig holler
jag före vore saken ej fullkomligen hulpen; ty när Riksens
Högl. Ständer i framtiden skulle finna för godt at begynna
et offensivt krig, det Gud nådeligen afvände, vore å nyo
denna qusestion å bane. Jag för min del tycker oförgripeligen,
at denna lagen kunde för oryggelig i alla tider anses,
at då riket vore invecklat uti något slags krig, capita äfven
som de öfrige borde stå vid deras tjenster och eij afgå ifrån
arméen;
härifrån dock undantagit, at om efter förbund riket
skulle gifva auxiliairetroupper, det eij bör anses som krig,
fast det i sig sielft är krig för den delen, som är commenderad,
och således capita ifrån sådane commenderingar befrias, då
riksdag infaller, eller ock aflösas emot riksdagar.
Min högsta åstundan hade vunnit sin fullbordan, om jag
härutinnan varit så lyckelig träffa Högl. R. o. A:s närmast
öfverensstämmande tankesätt.
Grefve G. Hamilton: Rast jag gerna medgifver, at
den vid riksdagens början af R. o. A. gorde decision om den
78 1761, april 20. Capitafrågan.
capita familiarum tilständiga riksdagsmannarättighet är ostridig
och grundad så väl i vår fundamentallag som privilegier,
så tror jag de öfrige respective stånden dock ej vara öfvertygade
om huru den bör förstås och anses emot en embetsmans
eller tjenstgörandes skyldighet, hvilket nu frågan är
om; fördenskull och på det de ej måtte få anledning at blanda
sig i våre oeconomica utan blifva nögde med vårt nu til tagande
beslut, som de afbida, styrker jag till bifall på Hr
Jennings och Hr Gyllenschölds i memorialerne yttrade förslag,
at, då arméen står i felt, hrr capita, som äro i krigstjenst,
eij utöfva sin eljes tilständiga riksdagsmannarätt; hvartil
äfven kunde tilläggas, at af Krigsbefälet blott de måtte til
riksdagen afgå, som ifrån tjensterne kunde umbäras.
Gunstige Herrar, om så sker, då combinera vi på et
R. o. A. värdigt sätt rikets heder, försvar och tjenst med
lagar, med privilegier och med vår rättighet. Detta tycks
vara så mycket billigare, sedan Riksens Ständer nu nyligen
förklarat 7 § i Regeringsformen, och följaktel. intet krig utan
Riksens Ständers vettskap och beslut kan giöras annars än til rikets
försvar, likmätigt 6 § i Regeringsformen; hvilket altså blifver
en nödig tilläggning vid Secreta Deputations betänkande.
För öfrigit, mine Herrar, är det i hela verlden en sanning,
at militairen bör i tjensten lyda och ej raisonera, men1 eljes
har man väl armée men inga soldater. Yi hafva sielfve derpå
sedt prof uti det finska kriget, [i]2 hvilket, ehuru det af Riksens
Ständer sielfve var beslutit, månge dock funnos, som
icke lydde tjensten, ty då raisonerades.
Jag önskar altså, at, sedan R. o. Ars medfödda rättighet
blifvit erkänd och är viss, de ville öfverenskomma derom
at den i krigstider och i felt icke utöfva; deröfver begär jag
proposition och i alt fall votering.
Hr Durietz: Jag tror mig i mine yttrande inför
R. o. A. aldrig hafva personaliserat; men som jag nu sielf
både är caput familiae med riksdagsmannarätt och soldat,
som både har giordt och äfven framdeles skal oförviteligen
fullgiöra min skyldighet, så vill jag utan minsta afsigt säija
mina tankar.
Jag hade ej trodt, at R. o. Ars riksdagsmannarätt på
sätt, som nu skedt, bordt sättas in qusestione; den är grundad
1 Detta ord icke i konceptprotokollet.
2 Konseptprotokollet.
Capitafrågan.
79
uti Regeringsformen, i Riksdagsordningen, i våra privilegier
och i vårt senaste beslut. Han kan altså ej rubbas och det
bör icke ske. Men enda frågan är at combinera riksdagsmannarätten
med embetsmannaskyldigheten; ty til at tjena
riket lära alla vara villige, och dertil behöfves ingen ny lag,
icke eller kan rikets nödige försvar fela, när det behöfves,
hvartil lagen biuder, huru commenderingar skola giöras och
följas. Altså behöfves för desse considerationer skull rikets
constitution ej at rubbas, såsom hvaraf skadeligare påfölgder
äro at befara, icke eller behöfva vi underkasta våra rättigheter
någon explication. Och som jag finner alt sådant af
Secrete Deputation vara väl uptagit och considererat, så
kan jag eij annat än bifalla dess betänkande.
Hr Pauli: Vid riksdagens början och då denna fråga
först upkommit, var jag ej här närvarande och vill derföre
ursägtas, om jag är okunnig om hvad häri passerat; men i
anledning af hvad jag i saken senast hördt, holler jag före at
den, som bestrider capitum riksdagsmannarätt, den bestrider
grundlagen, utan at de enligit privilegierne samt 1734
och 1743 års stadgade och äfven de vid denna riksdag tagne
beslut böra den obehindrat til godo niuta och at dervid intet
undantag må ske.
Hr G [i] ert [t] a: Innan jag kan bifalla någon proposition
öfver detta Secrete Deputations betänkande, vill
jag derom korteligen yttra mina tankar. Jag tror nödigt
vara at först betragta, huru många slags krig i vårt rike
kunna existera; de lära blifva antingen offensive eller defensive.
De förste kunna enligit vår lag ej förklaras och giöras
annars än af Riksens Ständer på en riksdag; hvarvid, som
capita altid äro tilstädes, så lära de sielfve dervid kunna det
nödige vid sin rättighet observera.
Det andra är defensive krig. Då commenderar regeringen
arméen i fält och sätter henne i rörelse, hvartil hon ovedersäijeligen
bör vara redo, och fast efter lag Riksens Ständer
äfven böra sammankallas, anser jag dock för nödigt, at i
slike fall capita förblifva vid sine tjenster til rikets nödige
försvar. Secrete Deputation har härvid efter min tanka ej
något vist utstakat. Derföre hemställer jag, om icke i gemen
måtte stadgas, at som capita vid offensive krig altid bivista
riksdagar, så borde de, när defensive krig infalla, icke öfver
-
80 1761, april 20. Capitafrågan.
gifva tjensten för at riksdagen bivista; sådant anser jag ej
allenast för högst nödigt til rikets beskydd och försvar utan
ock för värdigt af militairen.
Frih. Kalling yttrade sig i korthet, at han tyckte
Secrete Deputation hafva haft bästa tilfälle at pro et contra
uptaga de härvid förefallande considerationer, hvilket i hast
här så väl ej kunde ske. Någon författning härvid höllö han
för nödig, hälst et tiltagset Råd kunde snart giöra ett krig
och då til en riksdag hemkalla allenast dem, som til visse
afsigter behöfdes; och fördenskull biföllo han Secrete Deputation
betänkande jemte Frih. Grönhagens memorial.
Hr [von] Bromell holt före at, efter hvad redan
i denna sak upläst och discourerat blifvit, någon ytterligare
debat vore onödig och endast til tidsutdrägt tjenande; han
begärte derföre proposition och votering.
At Borgareståndet ville hafva capita vid arméen commenderade,
ansåg han för tiltagset, och liksom det hade varit
qusestion om deras enskilta bobetjenter; men som här liksom
i Engeland voro 2:ne partier och det, som rådde, under krigstjensts
pretext kunde borttaga det andras bästa talare på
Riddarehuset, så ehuru det vore ovist, hvilketdera då kunde
rå, så trodde han dock, försigtige lagar för alla slika tilkommande
fall voro nödige.
Grefve Fredric [von] Rosen: Det är mindre
nödigt at mycket tala om R. o. A:s riksdagsmannarätt, ty
den är nogsamt stadfästad uti grundlagen. Under friheten
äro vi om densamme nog säkre; det är blott enväldet, som
oss densamma kan betaga.
Ang:de de hrr capita, som til denna riksdag ifrån arméen
hemkommit, är icke heldre någon fråga; ty deras göromål
är gilladt. Här är endast qusestion om mått för framtiden,
och dervid äro 2:ne slags krig omnämde, emedan flere slag
i vår lag äro förbudne.
Hvad offensive angår är klart, at capita dervid niuta
sin fulla riksdagsmannarätt och den då kunna bevaka; men
då defensive krig upkomma och riksdag dervid skal sammankallas,
uppå hvilken händelse de i betänkandet och memorialerne
föreslagne utvägar hafva sitt afseende, så tyckes mig,
at rättvisan, skyldigheten och hedern framför alt kräfver
rikets försvar och at äfven all sund moral sådant biuder.
At nu sådant må ske, utan at R. o. A:s rätt dervid skulle
Capitafrågan.
81
comprometteras, har väl Secrete Deputation i dess förslag
påsyftat, men så tycks det eij göra aldeles tilfyllest utan
någon närmare distinction dervid vara nödig.
Hr Hammarhielm: Vårt ändamål, gunstige Herrar,
är icke nu at ventilera om de capita familiarum, som
gifvit anledning til närvarande öfverläggning, ty den quaestion
är afgiord. Det är otvifvelagtigt, at de gordt väl samt hvad
de bordt giöra, och derföre äro de åter satte i de tjenster,
hvarifrån de hade tagit interimsafsked. Altså är det målet
afgiordt, och om jag förstår lagen, så är tillika faststält, at
capitas riksdagsmannarätt är fullkomligen grundad i fundamentallagen
och Regeringsformen och således bör blifva
orörd.
Men nu förekommer i synnerhet 2:ne ämnen, l:o at
tilse, hvad rätt Riksens Råd haft at förbiuda capitas hemresa
til riksdagen, och 2:o at taga nödige utvägar til oredors
förekommande i dylika fall i framtiden.
Hvad det första angår, tror jag det eij vara svårt at
bevisa, det Rådet varit nog tiltagsne, då de emot lag härutinnan
rördt svenskmannarättighet. At, som det sagdt blifvit,
capitas riksdagsmannarätt för detta krigs skuld bordt
uphöra, anser jag för en obillig principe och föga instämmande
med R. o. A:s värdighet.
At härvid blifvit åberopat det, som skedt 1743, är intet
skiäl; ty 1743 års krig var med Riksens Ständers samtycke
börjat men detta krig icke så.
Det blifver altså i min tanka den andra skrapan, som
Hrr Riksens Råd medelst deras tiltagsenhet förskylt; hälst
jag af de upläste allegaterne funnit, at fast Hans Maij:t deremot
ropat på Regeringsformen, hafva dock Hrr Riksens
Råd afgordt saken och gådt in på privilegier, tvert emot
deras skyldighet, ja, utan at ens lemna Konungen någon
kundskap derom, förr än expedition skulle afgå; hvilket i
mitt sinne förtjenar så mycken upmärksamhet, at jag mig
förbehåller derom få mig en annan gång vidare yttra.
Hvad det andra momentet vidkommer, så tror jag capitas
riksdagsmannarätt eij vara in quaestione utan fast och
afgord, och at altså det vore farlige steg at på något sätt
denna deras rätt inskräncka; och som vi häröfver hafva en
faststält lag, så vill jag för min del öfver lag ej votera.
At åter capita skulle vid påkommande krig nödgas at
6—381881
82 1761, april 20. Capitafrågan.
begära afsked ifrån tjensterne, sådant vore ju större orätt,
än om de dessutom ginge ifrån tj ensten til riksdagen, hvartil
lagen dem authoriserar; hvarföre äfven capita, som til denna
riksdag ifrån arméen hemkommit, med heder och beröm
blifvit ansedde. Det är sant, at detta krig varit olagligit;
men slikt kan än flere gånger ske, ty vi äro och blifva altid
menniskior, och om våra rättigheter böra [vi]1 vara i högsta
måtto örne, hvilket jag som en ärlig karl til mitt lifs slut skal
visa mig giöra, hållandes den icke för värdig medlem, som
disputerar capitas riksdagsmannarätt och icke vill följa
grundlag och våre privilegier. Sat sapienti.
Hr von Vicken: Jag har blott en omständighet
at anmärka, som är vid det af Secrete Deputation uppgifne
secrete rådsprotocollet, som satt mig nog i förundran, dels
at Hrr Riksens Råd, som sielfve äro R. o. A:s medbroder,
sålunda ansedt våra privilegier och rättigheter, dels at dervid
åberopas åtskilligt utur den äldre romerske och andre
rikens nyare historier, som icke tycks passa sig til ämnet.
Dock som vi i anseende til kriget icke straffat Riksens
Råd, som härvid kanske velat upmuntra de tjenstgiörande,
utan dem förlåtit, så är äfven saken afgiord ang:de de capita,
som på riksdagskallelsen och efter deras rättighet hemkommit.
Jag bifaller för öfrigit Secrete Deputations betänkande.
Flere förordningar behöfva härvid eij citeras eller lex in lege
sättas, ty vi ha den redan gorde lag. Krigsbefälet har härvid
eij eller at giöra, ty saken angår blott Adelen allena.
Defensive och offensive krig äro äfven härvid lika, ty
ingen distinction af krig, partier, faveur, gunst eller hinder
bör gälla emot lag; men lät den fritt få komma hem til riksdag,
som har rättighet dertil; varandes jag försäkrad på at
mindre capita til denna riksdag ifrån arméen hemkommit,
om det icke blifvit dem förbudit.
Hr [C.]1 Wadenstierna: Sedan denna sak nu
är oss tydeligen för ögonen lagd, vil jag mig äfven deröfver
yttra.
Här kan icke vara frågan om någon författning i anseende
til de för riksdagen hemkomne hrr capita; den saken är
afgiord, de hafva åter fådt sine tjenster och äro här qvar.
Här är väl sagdt, at en slik casus kunde med lika krig hädan
1
Konceptprotokollet.
Capitafrågan.
83
efter existera. Neij, gunstige Herrar, det hafva Riksens
Ständer förebygdt, och utom des kan det fastställas, at capita
i dylik casu skulle hafva obehindrad frihet at hemkomma,
at altså dermed ingen svårighet mera är.
Vårt göromål är altså blott at för framtiden utstaka,
huru riksdagsmannarätten vid åkommande krig med rikets
försvar och tjenst skal kunna stå tilhopa, och dertil är nödigt
at ingå uti distinction emellan krig.
Då et offensivt krig af Riksens Ständer beslutes, äro
capita sielfve närvarande at det då nödiga utstaka och föreskrifva.
Altså är nu ej annat derom utan blott om det andra
slags krig, nemi. defensive, då riket med härsmagt öfverfalles,
och dervid blir frågan simple, om någon svensk man
kan gifvas, som i slikt fall kan glöma vårt symbolum, Salus
populi suprema lex estö. När då armée behöfs, när officerare
til dess förande äro nödige, så lär så mycket mindre en
militaire under någon rättighet sig då kunna undandraga,
som sielfva civile betjeningen, fast dem ingen rikets defension
åligger, lärer anse som en skyldighet at alt möijeligit
dertil bidraga. Åtminstone kan jag aldrig bege mig til den
tro, at någons rättighet är så stor, at han i slika fall kan undandraga
sig sin skyldighet emot fädernesland och medborgare.
Skal jag derföre bifalla Secrete Deputations betänkande,
så måste dervid den ändring giöras, at i nödfall och då
nöd värnskrig up komma, de i tjenst varande capitas riksdagsmannarätt
måtte hvila til sin utöfning.
Hr Lagersvärd ansåg capitas riksdagsmannarätt
för ostridig och grundad i lagen; at i anseende til nödvärnskrig,
som sades någon exception deruti skulle skie, holt han
för betänkeligt, emedan en regering til slikt krig väl kunde
gifva anledning, hvarmedelst då capita och possessionati
skulle stängas från den rätt, de äga, at riksdagen bivista.
Han var äfven af den tanka, at de extra capita, som för andre
familier til större del sutto på Riddarehuset, icke kunde ingå
i en quaestion, som rörde ståndets rättigheter, emedan
enligit deras fullmagters lydelse alt, hvad deremot giöres,
för kraftlöst bör anses. Han ville altså simplement bifalla
Secrete Deputations betänkande men icke på något sätt votera
öfver hvad lagen hade afgiordt.
84 1761, april 20. Capitafrågan.
Frih. A. Reuterholm: Jag vil ej länge uppehålla
R. o. A., ty jag finner Secrete Deputation nogsamt hafva
denna sak uplyst, torde hända för det jag betänkandet sielf
upläst.
Om substrata materia eller riksdagsmannarättigheten är
här ingen qusestion, ty den bör ej sättas i compromiss eller
under någons dijudication, som vore at undergräfva regeringssättet
och friheten. Men af zele för riket är här omtalt, at
vid infallande krig R. o. A. af sin rättighet något skulle cedera;
andre hafva blott til defensive krig velat sådant restringera.
Men, mine gunstige Herrar, jag anser all determination
häröfver för öfverflödig och tror, at när casus existerar,
lär rätta lagen finnas i hvars och ens hierta. För
öfrigit innehåller Secrete Deputations betänkande en hufvudsakelig
omständighet, nemi. at 1743 års förordnande innehåller,
det ingen caput familia; bör commenderas i fält annars
än i nödfall, det är at säga, när ingen i dess ställe til tj enstens
görande kan finnas. Denna lagen har varit säkerligen klar,
och utom dess tror jag, at Hrr Riksens Råd äfven så lätt
hade kunnat härvid hitta på samma utvägar, som Frih.
Grönhagen i sitt memorial vid handen gifvit, om de det hade
velat.
Jag tilstyrker derföre bifall på Secrete Deputations betänkade
utan någon modification, emedan vi då följa lagen
och våra samveten.
Hr Jennings: Jag ville ej gärna bruka prologuer,
men jag ser dem vara brukelige; så vill jag i anseende til
hvad om riksdagsfullmagter sagdt är tilkänna gifva, at fast
jag ej sielf är extra caput, så skulle dock, om jag det än vore,
ingen consideration eller influence hindra mig at i detta mål
yttra mig efter samvete och til rikets bästa.
Qusestion är nu om capitas riksdagsmannarätts utöfvande
i krigstider. Finge R. o. A. häruti allena decidera, så vore
saken snart afgiord; men som vi äfven hafva 3:ne medstånd,
hvilka bida på vårt häri til tagande beslut, så önskar jag,
det måtte blifva sådant, at de dermed ej blifva missnögde.
Det är sant, at Secrete Deputation sitt betänkande häruti
af gifvit; men jag hade önskat, at de upgifvit sådane förslag,
som för framtiden hade förekommit irrbloss och missförstånd.
Ty hvad vill det säija, som der står, i högst angelägne
tilfällen och då tjensten emedlertid icke af någon annan
Capitafrågan.
85
kan förrättas. Böra icke desse casus tydeligare utmärkas
och ej så många explicationer underkastas? Här är sagdt
at lemna sådant på samvete. Jag lemnar därhän, at samveten
kunna vara oplyste; men hvarken lära vi vilja lemna det på
regeringens, icke eller på capitas samvete, ty det kan efter
alla moralisters vittnesbyrd ofta vara mångdubbelt.
Jag beropar mig fördenskull på hvad jag i mitt memorial
yttrat, och at i nödvärnskrig en exception i vår riksdagsmannarätt
måftte]1 skie.
Hr Gyllensvan: Somlige af R. o. A. äro hågade
at bifalla Secrete Deputations betänkande, hvilket jag ock
lär giöra. Andre åter vilja uti nödvärnskrig giöra någon
exception i capitas riksdagsmannarättighet. Deröfver vill jag
mig yttra. Dock vill jag förut gå in ang:de det capita til riksdagen
giorde förbud til hemresan. Jag tror, at 1738 års bref,
som visar, huru med civile capita skulle förhållas, äfven uplyst
frågan i anseende til militairen, hvarmedelst det, som
händt, kunnat förekommas; då nu så olika tillgådt, at en
regimentsofficerare, som til exempel Hr Durietz, måste för
at bivista riksdagen taga afsked, då jag deremot sökt at få
bli qvar vid arméen men dertil icke fick tilstånd.
Hvad Hr Jennings memorial angår och den deri förmälte
exception vid nödvärnskrig, så tror jag anledning dertil
vara tagen utur 6 § Regeringsformen, där det nämnes om
anfall af utländsk eller inländsk fiende och rikets försvar, til
dess Riksens Ständer kunna sammankomma, så tror jag
dervid den svårighet vara, at som enligit 21 § i Riksdagsordningen
all rörelse af troupper under riksdagen förbiudes
utan Ständernes föregående samtycke, så skulle synas, at då
omöijeligen någon riksdag kunde sammankallas, i fall alla
capita skulle vara förbundne at förblifva vid sine tjenster.
Jag råder derföre til at förblifva vid Secrete Deputations
betänkande såsom tillräckeligit, dels efter jag är säker om at
i sådant nödfall hrr officerare hafva så mycken ära, at de
sielfmante lära förblifva vid arméen, dels för det eljes imperium
civile skulle ifrån riksdagen afhålla militairen.
Om efter min tanka dertill lägges, at under hela arméens
varande i fält mot utrikes fiende, som anfallit riket,
då hvilar endast capitum rätt at bivista riksdagen, så tror
jag Secrete Deputations mening ännu lättare kan förstås
1 Konceptprotokollet.
86 1701, april 20. Capitafrågan.
om capitas tjenst, hälst ingen tilgång til andre tjenstgörande
finnes.
Hr Bilberg biföll Secrete Deputations betänkande,
dock kunde dertill läggas ang:de nödvärnskrig, at då capitas
rätt kunde hvila.
För öfrigit tycktes deputation hafva tilräckeligen explicerat
högsta nödvändigheten, nemi. at då hela arméen bör
rörås och alla officerare vara med.
Frih. Grönhagen: Sedan frågan om capitas rätt
sidst här så enigt blef afgiord, hade jag ej trodt, at man med
modificationer dervid för framtiden nästan skulle vilja gå
derifrån; men jag för min del kan ej begifva mig ifrån lag
och den för capita deruti grundade rättigheten.
Här talas om modification dervid, hvaruti de öfrige
stånden kunde ingå; sådant har Secrete Deputation föreslagit,
då den skulle inskränkas i högst angelägne tilfällen,
hvartil jag äfven räknar defensive krig; och altså begär jag
öfver samma betänkande proposition.
Frih. F. O. Wrangel: Secrete Deputations betänkande
består af flere delar.
Hvad för denne riksdagen med hrr capita händt, och
det missbruk dervid förelupit, är en quaestio facti. Capitas
rätt är vorden afgiord, men huru det senare skulle anses är
ej omrördt.
Hvad 2:o angår säkerheten för våra rättigheter för framtiden,
så är här föreslagit, at densamma af krigets natur skulle
qualificeras, men det håller jag betänkeligit.
Secrete Deputation gior blott undantag af nödfall, det
har man sagdt böra expliceras. Här säges, at om Riksens
Ständer beslutat offensivt krig, lära de då frågan afgiöra,
men då lemnäs hon nu indecis och blefvo det äfven då, om kriget
af de 3:ne stånden resolverades.
Här är föreslagit en tilläggning ang:de nödvärnskrig, at
då capitas rätt skulle hvila; men i slikt fall vore det eij naturen
af kriget utan rikets nöd, som borde giöra distinctionen, eljes
kunde regeringen snart åstadkomma et defensivt krig och sedan
döma om vår riksdagsmannarättighet.
Secrete Deputationen har altså ganska väl undantagit de
angelägne tilfällen, då tj ensten icke af någon annan kunde förrättas;
det är alt nog, at deri äro alle möijelige casus inbegrepne
utan äfventyr af någon vidare explication; derföre bifaller jag
Capitafrågan.
87
betänkandet in totum et tantum; börandes vårt beslut vara
simpelt, at det af de öfrige stånden äfven må kunna bifallas.
Hr Bildenschöld: Jag går förbi capitas riksdagsmannarätt
i gemen samt hvad de til riksdagen hemkomne capita
rörer, emedan den saken för detta är afgiord. Här är
blott frågan om författningar dervid för framtiden. Dervid
håller jag för mindre anständigt at gå in i jemförelse med andre
stånd, utan böra vi endast efterse, huru frälse först upkommit;
och som grunden dertil har varit at försvara och frälsa riket,
så tror jag det vara alla riksdagsmäns lika håg och skyldighet.
I anseende til offensive krig lärer capitas rätt nu eij behöfva
decideras, efter slika krig blott kunna giöras af Riksens Ständer,
som då först lära denna frågan afgiöra; men då defensive
krig efter 6 § i Regeringsformen infalla, så är jag öfvertygad
om at R. o. A., som med ära och mandom förvärfvat sin frihet,
sin heder och sin säkerhet, lära finnas enige deruti at då eftergifva
deras riksdagsmannarätt för rikets nödvändiga försvar
och conservation.
Frih. Ridderstolpe: Om man ser på Secrete Deputations
betänkande, så syftar dess gifne förslag ganska grundeligen
på et vist fundament til vårt beslut, som kan passas på
alla casus, the ther tjenligen uti en lag ej kunna utsättas utan
at försvaga lagen. Capitas rätt är grundad både i lagen och i
våra hiertan, derom behöfvas eij någre skäl at företes; men thermed
är eij åtgiordt, hvad giöras bör; man bör giöra then värkande,
eller bereder det fall för vårt regeringssätt.
Secrete Deputation föreslår endast undantag i nödfall
och då tj ensten af andre eij kan förrättas. Huru kunna de oändel.
casus, som existera, [bättre]1 utredas? Deruti ligger styrkan
för Adelens rätt. Tillägges någon distinction emellan
offensivt och defensivt krig, kan åter rätta förståndet af desse
orden bli sådan, at Adelens och odalmannens rätt blifver et
tomt ord, som endast blifver gällande, om man, som sagdt är,
låter det ligga i de orden, när tj ensten af andre ej kan förrättas.2
Här säges, at de hemmavarande kunde altid bivista riksdagen
och at de tj enandes skyldighet är at fullgiöra deras
tjenst; men gå vi till den primitiva constitution tilbakars,
1 Konceptprotokollet.
2 Ursprungligen i koncoptprotokollet: »Tillägges don distinction . . .
åter qnsestionen bii om hurudant kriget är och saken ånyo sättas i stridighet;
men som grunden ligger i de orden . . . förrättas, så följer deraf,
at rikets angelägenhet då kräfver tjenstgiörande, och i sådant fall kan
endast exceptionen ske, eljest vore vi lyckeligast, som finge sittja hemma».
88 1761, april 20. Capitafrågan.
så är odalmännens skyldighet at tjena riket förbunden med
deras rätt at vid riksdagar öfverse riksstyrelsen.
Hvad här är sagdt om ursprung af frälse är riktigt och
grundat i historien; men det bör ej ligga oss nu uti vägen; ty
vi böra försvara riket, det är vår yppersta skyldighet, men alt
med frihetens försvar, annars lönar det icke mödan; det blifver
derföre bäst, när bägge ändamålen kunna sammanparas. Så
gorde de romare, hvilke, ehuru de voro käcke soldater, gingo
ur fältet, när friheten lopp fara, emedan det, som är ädlare
än republiquen, eljes gådt öfver ända.
För öfrigit, som denna sak lärer vara nog uplyst och vi
icke böra vara stridige om våra privilegier, önskade jag propositionen
öfver Secrete Deputations betänkande.
Hr Voltemat: Efter så vidlyftige discourser lärer
vara onödigt at något tillägga ang:de ämnet, nemi. huruvida
capita i nödvändiga krig kunna gå hem til riksdagen; fördenskull
och som å den ena sidan R. o. A:s riksdagsmannarätt är
ostridig och å den andra lika ostridigt, at de böra försvara
fäderneslandet, emedan dess förutan hvarken frihet, riksdagar
el. riksdagsmannarätt existera, och sådant försvar i nödvärnskri
g aldramäst påfordras, så hemställer jag, om icke i slike
fall militairens plikt bör preevalera för riksdagsmannarättigheten.
Anser jag frågan som menniskia, som medborgare och
som embetsman, så tyckes mig, at skyldigheten mot riket äger
företrädet, efter hvar och en deruti niuter tilbakars säkerhet
til lif, välfärd och egendom.
Hr Pechlin: Jag hör med fägnad, huru flere instämma
uti betänkligheter emot någon ändring i lagen. Desamme yrkade
jag ej länge sedan, då här var qusestion om commissioners
afskaffande, och önskar, at R. o. A. deruti altid måtte sammanstämma.
Hvad Secrete Deputations betänkande angår, som nu är
under händer, så finner jag det icke tilräckebgit eller svarande
emot vår förmodan och kan fördenskull det eij, som andre
giordt, med nöije bifalla. Jag går förbi R. o. A:s riksdagsmannarätt
i gemen samt hvad rörer de senare hrr capita;
derom är saken afgiord, och jag respecterar de senares göromål.
Nu är blott qusestion om vår rättighets utstakande för framtiden,
hvarvid många vidlyftiga ordaträtor och reditter lära vara
öfverflödige, efter jag anser för ostridigt, at ett stånds rättighet
bör cedera för rikets försvar, hälst eljes intet rike vore till.
Capitafrågan.
89
At nu på värdigt sätt afgiöra den quaestion, när riksdagsmannar
ättigheten skal hvila, har deputationen dertil föreslagit
de högst angelägne tilfällen; men desse böra nogare utstakas
och expliceras; ty om sådant lemnäs til regeringen, kan
det hända, som vi befrukta och vilja förekomma; men om nödvärnskrig
tydeligen utsättes, då arméen röres och alla böra
lyda ordres, blir casus för regeringen tydelig; deruti ligger vår
säkerhet och alla mannamån förekommes.
Jag styrker fördenskull, at denna tilläggningen måtte
giöras enligit 6 § i Regeringsformen.
Här är sagdt, som skulle intet krig under en påstående
riksdag kunna utföras; men 6 § Regeringsformen säger, at
äfven under försvarskrig Riksens Ständer skola sammankallas.
Bägge skola försvara riket, både de tjenstgörande och
de hemmavarande; ty at det eij försvara vore at det förstöra.
Här är äfven giord en åtskilnad emellan capita och extra
capita. Det är vist, at de förre äro sielfskrifne och kunna välja
fullmägtige; men sedan desse blifvit valde, är differencen
emellan dem mycket liten, emedan deras rätt bör vara lika
helig. Jag itererar til slut, hvad jag om den nödige tilläggningen
rörande defensive krig påmint, emedan vid de offensive, som
beslutas af fyra stånd, R. o. A. altid lärer kunna sin rättighet
bevaka.
Hr Leijonsten yttrade, at under de 5 riksdagar, som
han bivistat, han ej vet någon örn are quajstion än denna
varit före, hälst den rörde stånds privilegier, hvilka hvar och
en här enligit 9 § i Riksdagsordningen vore skyldig at bevaka
och respectera; åberopandes sig dervid, hvad Hr Pechlin
vid riksdagens början i saken rörande capitas rättighet
andragit, och hvarmed så väl som medelst dess memorial om
testes singulares han hade förtjent evärdelig ära.
Han trodde för öfrigit saken så väl redan deducerad, at
deröfver til votering kunde skridas, men at hvarken capita
sielfva eller de, som respecterade sine fullmagter, borde dervid
votera.
Frih. Cederhielm: Ingenting är fägnesammare än
at se, det en så liten skilnad är emellan Höglofl. R. o. A.,
som tyckes vara dertil benägne at snart öfver denna frågan
förenas, och det utan votering, såsom hedrande vårt beslut
och tjenligit at befordra dess bifall hos de öfrige stånden.
At i defensive eller nödvärnskrig R. o. A:s riksdagsmanna
-
90 1761, april 20. Capitafrågan.
rätt bör cedera för rikets högstnödiga försvar emot inbrott,
derom synas äfven R. o. A. enige; och skulle jag väl på den
grund bifalla Secrete Deputations betänkande, då det säger,
högst angelägne tilfällen och högsta angelägenheten. Men
som desse ord i angelägne tilfällen kunde vara många explicationer
underkastade, är jag med dem icke nögd, hälst
vårt beslut bör bli en lag, och densamma bör vara tydelig;
den distinction, som åter här emellan offensive och defensive
krig giord är, har Frih. Ridderstolpe vist ej vara aldeles
tilräckelig. Jag ville derföre föreslå en annan expression,
som är, at capitas rätt skal hvila, då när till rikets försvar hela
arméen är commenderad. Då tyckes vår rättighet icke vara
för en tiltagsen regering exponerad, ej eller tilfälle vara at
någon mannamån utöfva; och hemställer altså, om icke desse
ord måge i betänkandet tilläggas som nödig förklaring.
Hr Thure R u [d] b e c k önskade, at R. o. A. ville
sig utan votering i detta mål förena, efter deras beslut skulle
mista af sitt anseende, om de deröfver varit skiljaktige. Han
för sin del gillade Secrete Deputations betänkande, då det
utsätter högsta angelägenhet och högst angelägne tilfällen.
Desse existerade ej, då blott någon del af arméen vore commenderad,
men då desse tillfällen infullo, det vore i nödvärnkrig,
hvari hela arméen skulle röras.
För öfrigit erindrade han, at han i sidsta kriget emot
ryssen, som då på Åland var infallen, ehuru han var caput,
gick ifrån riksdagen och till arméen, hvilket äfven flere giordt,
etter det då stod i deras välbehag; men trodde, at samma beredvillighet
ej medelst något tvång hade befordrats.
Hr Schönberg: Jag medger gärna, at Secrete Deputation
med mycken granlagenhet handterat detta mål; men
det är ock ej mindre vist, at de orden angelägne tilfällen och
högsta angelägenhet kunna underkastas månge och olika
explicationer, än det är farligt at lemna regeringen en otydelig
lag til efterlefnad.
Här är som en förklaring föreslagit, at de orden skulle
tilsättas, när hela arm\e\en är commenderad; men detsamma
kan ju skie uti offensive krig, då det säijes, capita skola
bivista riksdagen; ty huru vore riket eljes betjent, om officerarne
icke då voro vid arméen; altså förfaller den distinction.
Här är sagdt, at under försvarskrig ingen riksdag borde
vara. Jo, mine Herrar, lagen säijer, at riksdag dervid strax
Capitafrågan.
91
skal sammanskrifvas; men officerare äro ju lika nödige vid
arméen.
Den utväg, som Secrete Deputation föreslagit, är altså
otilräckelig, efter lagen och tillfällena lemnäs til regeringens
prof vande och explication, som är betänkeligt; utan anser jag
den sidsta föreslagne tilläggning af nödvärnskrig enl. 6 § Regeringsformen
för den bästa.
At lemna decision om riksdagsmannarättens utöfvande
vid slike tilfälen på hrr capitas egen ära och dygd kunde
vara ganska godt; men sorn vi nu börja giöra lag och taga
precautioner för vår senaste efterverld, så böra vi icke lita
på några samveten utan på tydelig lag; hvartil jag lägger det
skiäl, at om, enligit hvad här sagdt blifvit, dygd och ära framför
alt annat kräfver rikets försvar uti högsta nödvärn, så
ser jag icke, hvarföre ej derpå en klar lag må göras.
Riksens Ständer böra sielfve döma i slike fall, som röra
privilegierne; men regeringen bör ha en tydelig lag at följa; och
deröfver önskar jag, at R. o. A. nu utan votering ville sig förena.
Hr Landtm.: Som R. o. A. öfver för[e]varande ämne
tyckes å ömse sidor hafva anfördt alla möijelige skäl och considerationer
samt deruti under ventilation tykts öfverensstämma,
at någon uttydning öfver de i Secrete Deputations
betänkande och 1743 års bref omtalte nödvändige fall, som
tyks vara mörkt, behöfves, så lär R. o. A. tillåta, at jag nu
gior proposition.
Bifaller R. o. A. Secrete Deputations betänkande med
tilläggning, at R. o. A:s riksdagsmannarätt hvilar, när nödvärnskrig
enligit 6 § i Regeringsformen infalla?
Denna proposition besvarades med Ja och Nej under et
fortvarande sorl.
Frih. Cronhiort ville hafva proposition så: den, som
bifaller Secrete Deputations betänkande, säijer Ja, och om
Neij rår, gäller modification[en]1, som föreslås.
Hr Landtm.: Proposition är grundad på discourserne,
som varit dels med, dels mot tilläggningen vid betänkandet;
men om det skrides til votering, skola propositionerne blifva
åtskilde.
Frih. J. A. Hamilton trodde föga skilnad skulle
emellan R. o. A. blifva, om vid nödvärnskrig tillädes fiendteligit
anfall.
1 Konccptprotokollet.
92 1761, april 20. Capitafrågan.
Hr Landtm.: [Sådant förstås, när det sägs nödvärnskrig
enl. 6 § lydelse.]1
[Hr v. V i c k e n]1 förklarade sig emot tilläggningen både
af nödvärnskrig och nödvärnsriksdag, såsom hvarvid, ehuru
capita i gemen nämdes, de af militairen dock mäst blefvo lidande
til sin rätt, då de, emot hvad sagdt voro, ej behöfde
någon lag uti det, som dygd och ära af dem äskade. Läggandes
för öfrigit til protocollet, at man väl in oeconomicis men ej
öfver privilegier ville votera, såsom hvilket äfven hos de andre
stånden ej gåfvo saken det fördelaktigaste anseende.
Hr Durietz instämde emot votering i denna sak, som
han hoppades med enighet kunna afgiöras; hemställandes
Secrete Deputations betänkande til bifall med ex[c]eption af
högsta nödfall, som vore, då när hela arméen vore commenderad,
efter nödvärnskrig eljes på flere sätt kunde uttydas.
Detta emotsades af andre i anseende dertil, at hela arméen
aldrig på en gång är i fält och rörelse.
Frih. Cederhielm biföll Hr Durietz så mycket
häldre, om omöjeligit vore, at hela arméen på en gång kunde
vara commenderad.
Hr Bilberg holt äfven denna explication af högsta
angelägenhet vara god, och at tilläggningen vid proposition i
anledning deraf måtte skie, at capitas rätt hvilar, när hela arméen
står i fält.
Skilnaden och discourserne emellan herrarne på bänkarne
fortfor, så at Frih. Fredric Otto Wrangels yttrande
ej kunde så noga höras, vidare än at han uptog den giorde
uttydning om hela arméens commenderande med hvad deremot
anfördt blifvit; begärandes at proposition måtte giöras
blott öfver betänkandet och tilläggningen sättas i alternativet.
Hr Landtm.: Jag önskar, at R. o. A. ville höra hvaran,
då de snart skulle komma öfverens, emedan meningarne föga
äro åtskilde.
Det medgifves här, at enl. 1743 års bref capita i nödfall
kunna commenderas i fält, och deribland tyks nödvärnskrig
vara det största.
Här föreslås at explicera nödfall så, at då hela arméen
skulle vara i fält; men sådant existerar aldrig, efter altid någon
del deraf är hemma.
Giöres åter en tvetydig lag, så ger han lika anledning til
1 Konceptprotokollet.
Capitafr&gan.
93
mörker och misstag som förut; det har Riksens Ständer velat
förekomma, och sådant vinnes med tilläggningen enl. 6 §
blifva möijelige.1
Ganska väl vore, om R. o. A. utan votering derom kunde
sig förena. Jag vil derföre upläsa proposition. Skulle deröfver
blifva votering, skal hon derefter tydeligen inrättas.
Hr Rudbeck ansåg Secrete Deputations betänkande
för tydeligt med dess föreslagne modification om högsta angelägenhet
och då tj ensten af andre ej kan förrättas; anseendes
han eljes ej alla nödvärnskrig, som ofta med 10 000:de man
kunde föras, som laglige fall at hindra capitas riksdagsmannarätt
och trodde för öfrigit, at man väl kunde låta det härvid
på deras honneur och goda vilja för riket ankomma.
Hr Durietz förklarade sin tanka derhän, at han ej
ment, hela arméen på en gång skulle vara i fält, som han väl
viste icke skedde; men at hon til rikets försvar skulle vara opbådad.
Hr Landtm, f örestälte, at Herrarne nu åter inföllo i de
förra discourser och sakens merita, och om han icke å nyo
finge upläsa proposition samt inrätta den til votering, i fall det
behöfdes.
Uplästes altså: Bifalles Secrete Deputations betänkande
med tilläggning om exception af riksdagsmannarätt under
nödvärnskrig enl. öde §?
Hvartil åter svarades Ja och Nej.
Hr Landtm, formerade altså proposition til votering
således:
Den, som bifaller Secrete Deputations betänkande, skrifver
Ja. Den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, bifalles Secrete
Deputations betänkande med den tilläggning, at capitum rätt
at bivista riksdagen hvilar til sin utöfning, då nödvärnskrig
infalla och hela arméen är commenderad i fält.
Härpå ropades äfven med Ja och Nej, som varade en stund.
Hr Hammarhielm anförde sig hälst velat bifalla
Secrete Deputations betänkande, men at han likväl vore
färdig at beqväma sig öfver et ord eller annat.
Skulle det nu skridas til votering, hvilket han hoppades
eij lära ske, så borde nödvärnskrig, som i tilläggningen blifva
nämde, först rätt beskrifvas, på det sedermera ej en pluralité
1 Memorialprotokollet: > . . . förekomma med tillagning enl. 6 §, di
omöijligt misstag.»
94 1761, april 20, 24. Capitafrågan.
kunde säija, at närvarande krig vore et nödvärnskrig, hvari
capita borde gå ut och således skulle mista sin rätt, då han
deremot höllö detta krig för olagl. giordt och aldrig vara för
nödvärnskrig at anse. Han uprepade sig önska at slippa votering
häruti, ehuru han intet fruktade, hvad pluraliteten skulle
fastställa.
Hr Landtm, svarade häruppå, at 6 § Regeringsformen
tilräckeligen beskrifver nödvärnskrig; at närvarande krig ej
kunde för sådant anses, hälst Riksens Ständer sig deröfver
redan yttrat och ingen annan conclusion dertil kunde dragas.
Och derpå föreslog Hr Landtm, åter den förste proposition,
om deputation bifalles med tilläggning; som lika besvarades
med Ja och Nej.
Hr Landtm, hemstälte, om då skulle voteras, såsom
den enda utväg at få emellan R. o. A. decision.
Härtil svarades äfven med Ja och Nej och mycken rörelse
ibland R. o. A.
Efter erhållit liud förklarade Hr Bilberg sig gerna
vilja af boij a votering såsom i detta mål föga tjenlig eller
nyttig. At R. o. A. kunde sig lätteligen förena om Secrete
Deputations betänkandes bifall med tilläggningen, som Hr
Landtm, projecterat, hvilken vöre grundad på lagen, hvarmedelst
misstag skulle förekommas och vår rättighet inga
explicationer underkastas.
Frih. Kalling ansåg som desagrement at häri votera.
Proposition vore redig; Secrete Deputation kunde bifallas med
den explication af nödfall, det vore då, när fienden med samlad
magt bryter in på rikets gränsor.
Hr Landtm.: Jag önskar högeligen, at R. o. A. ville
sig med hvarannan foga. Det har jag i proposition sökt, som
är lika med Frih. Kallings påminnelse och Regeringsformens
6 §. Eljest lär enligit Riksdagsordningen R. o. A. genom
votering komma at åtskiljas.
Proposition uplästes å nyo och besvarades med någre
Nej; men mycken rörelse ibland herrarne.
Sedan den något saktades, beklagade Hr Landtm,
denna heta hos R. o. A. och frågade, om de Herrar, som svarat
Nej, hade begifvit sig eller ville votera.
Hr Heldenhielm ville väl hafva det närvarande
krig undantagit ifrån nödvärnskrig och proposition öfver betänkandet
simple, dock ville han ej påstå votering.
Capitafrågan. Rådsvalet.
95
Frih. C. Funck begaf sig til bifall til propositionen,
hvarefter äfven Hr Estenberg och flere sades sig begifva.
Som de mäste af herrarne nu hade låtit falla sin opposition
utan at begära votering, men någre ytterligare begärte få
höra proposition, så lästes hon å nyo opp, så lydande:
Bifaller R. o. A. Secrete Deputations betänkande med den
tilläggning, at capitas rättighet at bivista riksdagen hvilar
til sin utöfning, då nödvärnskrig efter Regeringsformens 6 §:s
lydelse infaller?
Och blef bifallen.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. sex om aftonen.
År 1761 d. 24 Aprill.
Plenum börjades kl. 12.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, gafhanR. o. A. tilkänna, Anmälning,
at ordsaken til R. o. A:s sammankallande i dag vore, at Hans
Maij:t låtit veta sig i dag vilja emottaga Ständernes utskott
med det til presentation färdige rådsförslag; hemställandes
derföre, om icke ståndens rådselectorer, som dertil voro församlade,
nu kunde dermed på Slottet upträda,
hvilket bifölls.
Emedlertid börjades med justeringen och upläsandet af Justering.
;protocollet för d. 2 hujus.
Efter en liten stund återkommo ifrån Hans Maij:t råds- Gref Töm
electorerne,
då Gref Levenhaupt gaf tilkänna, at Hofmarskalken
Grefve Carl Friedric Törnflycht af Hans Maij:t
blifvit nämd til Des och Rikets Råd.
Hvarefter rådselectorerne åter nederträdde i Secrete Utskottssalen
at enligit R. o. A:s yttrade åstundan upgifva det
militaire rådsförslaget.
Härunder fortfors med protocollets och Urskillnings
listors
upläsande.
Då dermed slöts, upbröts och uplästes det nu af electo- Ett riksråds
rerne
afgifne rådsförslag, hvaruppå voro upförde ^inaies*11"
Hr Öfversten och Riddaren Gustaf Ad. Hicerne,
Hr Öfversten och Riddaren Thure Gustaf Rudbeck,
Öfveradjutanten och Riddaren Frih. Joh. Died. Duvall.
Derpå yttrade sig Frih. Kalling, at som han nu ville
i- i-"—„ .w tan senast varit emot Gref Lagerbergs up
-
96 1761, april 24. Rådsvalet. Stora Särskilda Deputationen.
förande på rådsförslaget, så vöre han sig olik, om han nu
icke på detta gåfvo Baron Duvall exclusion.
Baron Duvall ägde vist mycken merite och kunde vara
et godt rådsämne, men i sinom tid, efter et militairiskt Riksråd,
som ej allenast skulle döma öfver generalers göromål utan
ock borde kunna i alt fall föra hela arméens commendo,
nödvändigt borde äga en på experience grundad insigt i slike
ämnen; och anholt altså, at detta förslag måtte blifva på bordet
liggandes, til R. o. A. sig deröfver få betänka.
Härmed instämde äfven flere af R. o. A. Och updrogs
derföre at(!) Cammarherrarne Frih. Reuterholm och Ridder stolfe
at Kongl. Maij:t i underdånighet notificera, det i dag intet
vidare något rådsförslag blifver presenterat.
Uplästes listan på de af rådselectorerne valde ledamöter i
Ang-.de nya Stora Särskilta Deputation i de felandes ställen, som begärdes
ledamöter i . x, -i
Stora Dep. at hvlla
Hr
Gyllensvan förfrågade, om de felande ledamöter
kunna, då de återkomma, tilträda deras förra ställen i deputation.
Hr Landtm, berättade sådant vara emot R. o. A:s
nyligen tagne beslut, at de senare valde borde sittja qvare;
men väl at de, som af siukdom af höll os ifrån deputationerne,
kunde bibehållas vid sine ställen deruti.
Frih. Grönhagen trodde sådant vara ostridigt i anseende
til rådselectorerne, som böra vara 24; men at något
undantag kunde göras för dess Stora Deputations ledamöter,
som bortrest med okunnoghet om sådan ordning. Och begärte
2:o [få veta]1, hvarföre i går efter vanligheten intet
plenum hållits.
Hr Landtm.: Listan på de til Stora Deputation valde
nya ledamöter ligger efter Herrarnes begäran.
At plenum tils i går ej blifvit anslagit härrörde deraf, at de
3 stånd faststält, det hädanefter blott 1 plenum i veckan skal
hollas.
Frih. Grönhagen respecterade HrLandtm:sberättelse,
hvilken han ock trodde; men han hade af någre bönder
hördt, som skulle expedition ifrån ståndet icke vara så aldeles
riktig.
Hr Landtm.: Bondeståndets påskrift på löparen är
här i mina händer, derefter rättar jag mig och icke efter
1 Konceptprotokollet.
Om expeditioner.
97
särskilte berättelser. Om något i et stånd passerar, så är
sådant det ståndets sak at observera men icke de andres;
äfven så litet som dem tilkommer at efterfråga, huru våra
påskrifter skie.
Hr von Vicken förklarade sig nögd med de af Hr
Landtm, anförde omständigheter.
Han påminte derjemte om nya instruetionen för Expeditionsdeputation
och om nödvändigheten af expeditionernes
nogare öfverseende in plenis, efter han trodde sig i Riksdagsgazetten
hafva funnit dem olike emot hvad resolverat blifvit.
Hr Hammarhielm: Hvad plenidagar angår, tror
jag saken vara sådan, som Hr Landtm, berättat, och vill
derföre icke deri ingå. Dock tror jag at, innan ett stånds
beslut kan värkställas, borde expedition deraf förut gå.
Men åtskilligt händer, som jag för min del undrar på;
som til exempel at Bondeståndet desse dagar, som man
mig sagdt, hållit extraordinairt plenum; och at en Riksråd,
som mist Riksens Ständers förtroende, ännu är qvar vid den
högst angelägne gouverneurssysslan hos Kronprinsen och de
öfrige Kongl. Prinsarne, hvarvid Riksens Ständer ej böra
efterge sin rätt och omsorg. Hvad listan på Stora Deputations
ledamöter angår, så, ehuru hon ligger, måste jag dock anmärka,
at Hr Trolle, i hvars ställe en ledamot är vald, ännu
i går var i staden och i deputationen, och at altså dess rum
blifvit upfylt med en qvickhet, som jag önskar få se i alle
andre saker; varandes inga ledamöter ännu valde i de ledamöters
och ordförandes ställen, som kanske sällan eller aldrig
äro i deputationerne tilstädes.
Hr Landtm.: Här är sagdt om expeditionen på ståndens
beslut om 1 plenidag, men til hvem skulle hon i detta
fall afgå? Icke kan til Riksens Ständer sielfve ifrån Riksens
Ständer någon expedition utfärdas; icke eller til talemännen,
ty med dem behöfva ej Riksens Ständer så correspondera.
Ståndens beslut äro nog ordres för deras talemän, utan
at desse behöfva dem afhämta genom Expeditionsdeputation;
således skedde det sidst, då 2:ne plenidagar resolverades;
och sålunda lär det äfven nu böra skie och af talemännerne
efterkommas.
Hvad de i Stora Deputationen remplacerade ledamöter
angår, så hafva flere af dem som Hr Trolle anmält deras afresa,
innan den skedde, fast andre farit fort utan at gifva det
7—381681
Ang:de 1
plenidag i
veckan.
98 1761, april 24, 27. Om Chr. Reuterholms diktamen.
tilkänna. Men som Stora Deputationen har flere saker under
händer, har dess completterande varit angeläget och enligit.
med vanlig ordning samt flere beslut.
Hr Hammarhielm erkände den af Hr Landtm,
meddelte uplysning såsom fullkomlig och nöijaktig, och at
han uti de honom obekante omständigheter trodt sig med
rätta kunna begära lius.
R. o. A. skildes åt kl. half til tu.
År 1761 d. 27 April 1.
Måndag.
Plenum kl. nijo.
Justering. Justerades protocollet af d. 6 hujus, och uplästes Urskill
ningslistorne.
Sedan dermed var slutadt, anmälte Frih. Chr. Reuterholm
til upläsande et af honom skriffel, upsatt dictamen
ad protocollum.
Hr Landt m. förestälte, huru gärna han önskade at
få föredraga i ordning de på listan upförde ärender, hvaraf
en del voro högst angelägne.
Anmälning. Frih. Reuterholm itererade ang:de sitt dictamens
upläsande och gaf uppå tilfrågan Hr Landtm, tilkänna, at
det rörde et mål, hvaruti Hr Landtm, varit i Secrete Deputation
närvarande.
Hr Landtm.: När saken ifrån Secrete Deputation
hos plena anmäles, torde detta dictamen äfven kunna föredragas;
men emedlertid som detta är en ny sak, som ingen här
utom ordning bör få resa, så beder jag at först få den se,
innan jag den til upläsande anmäler.
Hr Hammarhielm påminte, at intet nytt må företagas,
utan at rådsförslaget efter vårt sidsta aftal måtte
blifva det första göromål.
Frih. C. Reuterholm förmente, at et skriffel,
dictamen äfven så litet som et munte! igit yttrande någon
kunde förvägras och at memorialer, som ingåfvos, väl borde
först af Hr Landtm, öfverses men icke dictamina.
Hr Landtm.: Det är onödigt, at jag föredrager, om
hvar och en af R. o. A. får efter behag uptaga och anmäla
nya saker. At i et förevarande mål yttra sig antingen munte
-
Om Chr. Reuterholms diktamen.
99
ligen eller med skrifteligit dictamen kan aldrig förvägras, men
ingens rätt lär det vara at här på det sättet proponera och
framdraga nya saker.
Frih. Reuterholm påstod än ytterligare at få sitt
dictamen upläsa och begärte eljes deröfver votering.
Hr Durietz trodde, at hvar och en här hade rätt at
sig til protocollet yttra; men om någon ny sak andrages, så
vore det Hr Landtm:s rättighet at den nedlägga.
Hr Landtm.: Jag har frågat Frih. Reuterholm om
dess dictamens innehåld och vet genom dess svar, at det är
en ny sak. Och som han ej har rätt att den nu föredraga, så
kan det en annan gång efter ordning skie.
Hr von Vicken ansåg för billigt, at rådsförslaget
måtte företagas; men ville allenast för protocollet bevara
den rättighet, hvar och en ägde at här yttra sine tankar
så väl munteligen som genom skriftelige dictamina, hvilka
som tal vore at anse och icke tycktes behöfva som memorialer
först visas för Hr Landtm.
Hr [v o n] Bromell instämde om rådsförslagets företagande
men holt billigt, at Frih. Reuterholms dictamen först
uplästes och lades på bordet. Derjemte begärte han om expeditionen
ang:de plenidagarne någon underrättelse, hvilken
han länge saknadt, samt äfven om den efter berättelse i Bondeståndet
förelupne oreda, hvilken han af dess Talemans
tiltagsenhet trodde härröra.
Hr L a n d t m.: Om detta senare har jag ingen kundskap,
ty alt, hvad berättas, kan man ej rätta sig efter. Men detta
är åter en ny sak, och hvart taga väl våra göromål vägen,
om hvar ledamot af R. o. A. vil opväcka en särskilt quaestion?
Öfver denna fråga upväxte hos R. o. A. en lång ventilation,
i det somlige understödde Frih. Reuterholms påstående
om dess dictamens upläsande på de skiäl, at hvar och en hade
frihet at här sig yttra både skrift- och munteligen, at dictamina
vore olika memorialer, hvilka förut hos Landtm, borde
anmälas, och at dictamina blifvit androm tillåtne; hvilket
åter motsades af andre på den grund, at hvar och en väl
ägde frihet at yttra sig i förevarande mål men ej at proponera
nya saker, hvilket enl. Riksdagsordningen endast tilkommer
Landtm., hälst eljes sakerne skulle underkastas oreda och
största uppehåll samt leda til sielfsvåld och corruption.
Härunder upkom en Bondeståndets deputation, 12 personer
Bondest-s
deputation.
100 1761, april 27. Deputationer från stånden.
stark, anförd utaf Joseph Hansson, hvilken näst ståndets
ödmiuka hälsning aflemnade et ståndets extractum protocolli,
innehållandes ståndets åstundan, at Hofmarskalken Gref
Lagerberg måtte befordras til det ledige landshöfdingeembete!
i Skaraborgs län, hvaräst han giordt sig af landet älskad och
medelst nyttige inrättningar af det allmenna välförtjent til
åtniutande af dess år 1746 af Riksens Ständer erhållne recommendation.
2:o. Anholt ståndet, at Bevillningsdeputations betänkande
ang:de brännevinsafgiften måtte hvila, tils ståndet med påminnelser
dervid fädt inkomma.
Deputation afträdde och fortfors med discourserne i det
förra ämnet, hvarvid äfven votering blef begärd, intil dess
uppå Hr Landtm:s föreställning Frih. Reuterholm sig begaf
at med dess dictamens föredragande vänta tils nästa plenum.
Ang:de öf- Hvarefter föredrogs Rådets extractum protocolli arigrde
Verafsked.aelS Öfverste Staels begärte afsked ifrån Lifdragoneregimentet
samt Generalen Ehrensvärds befordran i stället; hvilket begärtes
at hvila på bordet.
Borgarestia Ankom en Borgareståndets deputation, 12 personer stark,
deputation. gorgmästaren Schau, som den anförde, gaf jemte ståndets
hörsamma hälsning tilkänna, at ståndet förehaft Rådets extractum
protocolli rörande öfverste Staels afsked ifrån
samt Generalen Ehrensvärds transport til Kongl. Lifdragoneregimentet.
At det väl ömat ståndet at sakna Generalen
Ehrensvärd vid Artillerieregimentet, hade det dock bifallit
dess ansökning såsom syftande på något mera ro och lugn;
hvarjemte ståndet velat utnämna och recommendera dess
broder, Öfversten Ehrensvärd, til succession vid Artillerieregimentet,
och det i stöd af den Riksens Ständer tilkommande
rättighet at besätt ja denna samt de flere sysslor, som på
deras förtroende ankomma.
Deputation afträdde.
Hr L a n d t m. hemstälte, om han finge föredraga Bondeståndets
extractum protocolli rörande Gref Lagerberg; men
på R. o. A:s yttrade åstundan skiöts dermed opp, och företogs
Rädsförslaget nu rådsförslaget, som vid sidsta plenum lades på bordet.
företages och Uplästes äfven Hr Olivecronas memorial, som han deröfver
voteras ofver.. .
insinuerat.
Hvarefter yttrade sig Hr Linnerhielm, at R. o. A.
ägde ostridig rättighet at pröfva rådsförslag och dervid giöra
Rådsvalet.
101
påminnelser; men han ansåge för betänkeligit at derifrån utesluta
någon som ovärdig utan at dertil anföra laglige skiäl,
efter öfvertygelsen kunde vara olika och ofta dependera af
vänskap och tycke samt andre omständigheter. Han ansåg
Baron Duvall för värdig ej mindre af R. o. A:s än electorernes
förtroende; men skulle öfver honom voteras, så kunde sedan
qusestion blifva om de öfrige herrar på förslaget.
Gref Gustaf Hamilton: Jag lemnar rådsförslaget
och vill deröfver icke personalisera, efter jag anser alla för lika
värdige; men som Hr Riksrådet Anthon Wrangel för fem år
sedan redan var så gammal, at en riksråds tilsättjande ifrån
Amiralitetet då fants nödig, och detta skiäl nu fådt mera
vigt, hälst under kriget flere siöärender i Rådet förefalla,
hvarvid en amiralitetsriksråd torde finnas vara nödig, så
hemställer jag, om icke detta förslag måtte gå tilbakas, efter
dervid disput existerar, och et helt nytt förslag ifrån Amiralitetet
upsättas.
Hr Hammarhielm: Det örnar mig på 2:ne sätt at
häröfver yttra mina tankar; först at critisera sielfve rådselectorernes
giöromål, och sedan at utlåta mig öfver Frih.
Duvall, som äger mycken skickelighet och insigt och kunde i
Rådet vara ganska nyttig men uti mitt sinne ej är dertil aldeles
värdig eller äger den dervid nödige förfarenhet.
Jag går ej vidare in men tror, at, som det finnes äldre och
värdigare än han, det billigt är, at han ifrån förslaget afgår,
hälst et lika förut skedt med Gref Lagerberg och på lika skiäl,
som jag nu andragit. Hammarhielm är sig liker och känner
för öfrigit intet hot emot de öfrige personerne på förslaget.
Här är sagdt, at laglige skiäl borde gifvas til uteslutande ifrån
förslaget, men jag känner ingen, som har rätt at dem i detta
mål af mig fordra, emedan häri blott förtroende men inga
andra skiäl böra gälla.
För öfrigit följer jag härvid inga särskilta afsigter utan
blifver vid min tanka och begärer öfver förslaget proposition
och votering.
Hr P e c h 1 i n : Jag kan ej vara mig olik emot det, jag
sidst här yttrat, då qusestion var om Gref Lagerberg.
Vist äga R. o. A. rättighet at pröfva rådsförslaget; men
jag tror sådant böra skie på skäl och ej, som sagdt är, blott
på behag; ty man bör altid döma på säker grund.
Electorerne tilkommer enligit deras instruction och ed
102 1761, april 27.
Rådsvalet.
at välja efter förtroende; det hafva de giordt, då de föreslagit
trenne fört jente män; skal någon af dem här uteslutas, så
bör det ske på goda skäl, eljest drages endast tiden ut, och de
öfrige stånden sättja Riksens Råder til; fördenskull styrker
jag til förslagets bifallande, önskades at öfver personer ej må
voteras, när ej tydeligen visas kan, at de äro ovärdige.
Hr H. H. Boije: Då sidst qusestion var om Gref
Lagerberg, yttrade jag mig til protocollet; men som jag viste,
efter hvad instruction och dyr ed rådselectorerne förslaget
uprättat, rördes jag, då ja[g] hörde det påtalas; fördenskull
at vara mig sielf lik hemställer jag, hvad örn sak det är at
particularisera om de på förslaget upförde personer.
Om R. o. A. detta betänker, hoppas jag, de med enighet
kunna komma derifrån utan at sätta Baron Duvall under
votering, emot hvilken en felande ålder eij tyckes som nog
värdigt skäl böra gälla.
At föreslå et amiralitetsförslags uprättande i stället för
detta anser jag för onödigt, sedan de öfrige stånden på väre
derom giorde föreställningar dertil ej velat samtycka, och
hemställer altså til R. o. A. at bifalla närvarande förslag, til
något vist blifvit utsatt ang:de någon för rådscandidater nödig
ålder.
Hr Schönberg: Jag beklagar, at här åter tvist om
rådsförslag existerar och at qusestion är om Baron Duvall,
hvars förtjenster jag ej hör bestridas eller med några skiäl
klandras, hvilket vore billigt, ehuru vi hafva full rättighet at
pröfva förslaget.
Jag kan ej annat än vara mig lik uti den mening, jag sidst
vid qusestion om Gref Lagerberg yttrade, ehuru jag vördar
R. o. A:s då tagne beslut. Hos en rådsperson fordras insigt
och skickelighet; den äger ju Baron Duvall, jemte et berömligt
och opartiskt upförande. Det säijes, at någon kan finnas
värdigare, men ingen har sagdt, at värdigare finnes uti insigt,
fast det påstås i anseende til åren; och fördenskull finner jag
för min del intet skäl at afgå ifrån förslaget utan bifaller detsamma,
som det är.
Hr Bildenschöld: Jag vill, at eij uppehålla R. o.
A., i korthet åberopa mig, hvad jag senast i anseende til Gref
Lagerberg yttrat. 12 § i Regeringsformen utsätter de hos en
rådscandidat erforderlige egenskaper; dem finner jag hos Frih.
Duvall igen och bifaller altså des bibehållande på förslaget.
Rådsvalet.
103
Hvad åldern angår, som af somlige hos honom saknas,
så är i lag intet föreskrifvit eller afgiordt, huru gammal en
rådscandidat skal vara; nog af om han är värdig, förtjent
och skickelig.
För öfrigit holler jag före at votering öfver personer altid
medförer någon inconvenient, kunnandes man, i anseende
til hvad med Grefve Lagerberg skedde, se, på hvad sätt sådant
i tyska gazetten omtalas; men i fall, som jag ej hoppas, nu
öfver Baron Duvall skulle komma at voteras, så förbehåller
jag detsamma öfver Hr Öfverste Ru[d]beck.
Hr C. Wadenstierna instämde med Hr Schönberg
i den mening, at då på en persons upförande, frägd och nijt
för det allmenna intet vore at påminna, så vore emot densamma
intet lagligit skiäl. Af laglige skäl borde man här
endast öfvertygas; och han trodde ingen här äga rätt at neka
upte skäl til hvad anfördes och yttrades; åtminstone vågade
han det aldrig i en så uplyst församling.
Dock ehuru många betänkeligheter så väl andre ledamöter
som han sielf funno emot voteringar öfver personer, så
giorde han dock nu til protocollet det förbehåll at i nästa
pleno få emot en annan person på förslaget anföra sina skiäl;
hvilka han hoppades skola befinnas så stora, at ingen skulle
kunna säija honom hafva gordt påminnelse utan skiäl.
Hr Lagersvärd: Jag hade väl önskat äldre män på
förslaget; dock vil jag det, som det är, bifalla med förbehåll,
at det äfven af de 2:ne öfrige stånden gillas.
Hr Pauli citerade 11 § Regeringsformen ang:de Riksens
Råds göromål och den 12:te såsom föreskrifvande de hos dem
erforderlige egenskaper och instruction för electorerne; men
om desse blott valde efter tycke, så förföllo denna §, enligit
hvilken han trodde, at på fältmarskalk, generaler och öfverstar
först och främst borde reflecteras och at det vore en insimulation
emot dem at med valet gå ibland mindre caracterer.
Hvad Frih. Duvall angick, så hade han ej ännu hunnit at
blifva, som § fordrar, af riket välförtjent; och fördenskull
borde han ifrån förslaget afgå, i fall ej så vore, at bland äldre
embetsmän inga riksrådsämnen vore at finna.
Hr Lilljehorn: At här är åter qusestion om rådsförslag,
sådant kan ej lända Baron Duvall til tort; men jag
beklagar, at rådselectorernes göromål nu andra gången ej
104 1761, april 27.
Rådsvalet.
Bondest:8
deputation.
bättre lyckats och at R. c. A:s senast öfver Gref Lagerberg
yttrade tankar icke bättre af dem blifvit i agt tagne.
Dock at undvika vidlyftighet vil jag närvarande förslag,
som det är, bifalla, anmärkandes likväl, at väl hade varit,
om et amiralitetsförslag hade blifvit uprättat, emedan vid
flere gorde anstalter [förmärkes]1, at en amiralitetsriksråd i
Rådet saknas; som til exempel vid den, at 10 eller 12 skeps
canoner blifvit til Frankrike försålde, fast de sedermera til
Engeland blifvit upbragte. At jemte de bästa canoner äfven
de bästa kulör blifvit bortlemnade, och vi blott hafva det
sämsta af bägge slagen qvar, så att vår flotta nu liknar Jugurtas
här, at knapt hälften deraf kan utgå utan af stillaliggande
löper fara at förderfvas.
Gref Fredric [von] Rosen åberopade sig de anförde
betänkeligheter emot votering öfver personer, hälst
emot Baron Duvalls merit ingenting vore anfördt, hvarföre
han äfven derom ingenting behöfde tillägga.
Han önskade fördenskull, at förslaget måtte bifallas, och
begärte deröfver proposition med förbehåll, at R. o. A. härnäst
äfven öfver de öfrige herrar på förslaget måtte få sig yttra
äfven så väl som öfver Baron Duvall, emot hvilken inga skäl
blifvit anförde.
Ankom en Bondeståndets deputation, 8 personer stark.
Sven Håkansson, dess ordförande, gaf näst ståndets
ödmiuka hälsning tilkänna, at ståndet förehaft Rådets extractum
protocolli ang:de Öfverste Stålens afsked och General
Ehrensvärds transport til Lifdragoneregimentet och detsamma
bifallit jemte Hr Öfverste C. Ehrensvärds befordran til Artillerieregimentet
efter sin bror, och det i stöd af Riksens Ständers
vid 1756 års riksdag i anseende til detta regimente giorde
förordnande.
2:do. Recommenderade ståndet til afgiörande Kammaroeconomiedeputations
betänkande rörande Giltebo hemmans
åboer.
Deputation afträdde och den förra discoursen continuerades.
Hr Durietz uptog de 2:ne förevarande qusestioner,
den ena, som af somlige herrar vore rörd, ang:de electorers
rätt vid förslagers upsättande, och den andra om plenorum
rätt vid dessas prof vande.
1 Konceptprotokollet.
Rådsvalet.
105
De förres rätt kände han til följe af deras ed och instruction.
Plenorum rätt vore ostridig. De ville icke döma öfver
electorernes samveten, det borde icke desse eller göra.
De hade giordt en speciel ed, men plena förbundos af en
generell ed til lagens efterlefnad. Electorerne kunde känna
personerne, det gorde plena också, och desse kunde med lika.
rätt sig öfver hvar och en yttra som de förre.
Hvad skäl til förtroende vidkom, så trodde han en bevist
förfarenhet dertil vara bästa grunden, men at dock val dervid
vore nödigt, efter ofta skickelighet med åldern kan förloras. De,
som valde, kunde tänka, väl och derefter giöra väl, men plena
hade at moget pröfva förslaget. De förre utöfvade således sin
rätt, de senare äfvenså, utan at någondera kunde den andres
samveten något påbörda.
Frih. Conrad Falkenberg: Som nu blott qusestion
blifvit om Frih. Duvall, så gior jag härvid det uttryckeliga
förbehåll, at vi härnäst måtte få öfver de andre herrarne
på förslaget oss yttra.
Hr Jennings: Aldraförst måste jag gifva R. o. A.
vid handen, at detta förslag gordes tillika med det, hvaruppå
Gref Lagerberg var upförd; hvilket kan tjena til svar på den
anmärkningen, som blifvit görd, att electorerne kunnat vid
detta förslag rätta sig efter R. o. A:s öfver det förra yttrade
tankar.
Det hade varit för electorerne ovärdigt at det sedermera
ändra, ty de hade det giordt efter samvete; och som sanningen
är en, så kan samvetet icke eller vara tvefalt.
Uppå det, som om Baron Duvalls minderårighet tält
är, lär det vara både nu som och vid tillfälle af Gref Lagerberg
nog svarat; och utbeder mig til protocollet at få mig
alt det åberopa, som jag vid det tilfälle anfördt. Jag vill
endast nu tillägga, at, som 12 § Regeringsformen utsätter
valet böra ske på värdige och skickelige personer, så hade
jag ej trodt quaestion kunna blifva om värdigare eller de
värdigaste.
Värdigheten är utom dess tveggehanda, antingen af
personlige egenskaper eller af lyckan. Hvad angår den förre,
så är ovedersäijeligit, at samma egenskaper kunna finnas i
mindre caracterer och at nijt för rikets bästa ej är bundit
vid de högre. Men personer äro underkastade hvars och ens
omdöme och mer eller mindre benägenhet. Derföre hafva
106 1761, april 27. Rådsvalet.
våre riksfäder pålagdt electorerne at endast välja värdige
och skickelige män utan at säija de värdigare eller de värdigaste;
hvaraf altså emot de föreslagne intet skiäl kan andraga.
Jag bestrider aldrig plenorum otvifvelagtiga rätt at pröfva
rådsförslagen; men frågan är, om den altid bör utöfvas
och om icke skadeligit är at personalisera, såsom hvari det
personliga tycket ofta influerar.
Hvad Frih. Duvall angår, så hör jag alla här instämma
om dess goda egenskaper, och är derföre ej underligt, om han
vunnit elektorernes förtroende. Häremot invändes, at hos
honom saknas en nödig förfarenhet at commendera arméen.
Jag för min del är säker på at aldrig hos honom skulle felas
trohet och manskap, men tror derjemte, at en sådan diup
förfarenhet mindre är nödig hos en riksens råd än välmening
och nijt för det allmenna.
Jag önskar derföre, at förslaget måtte gillas och vi således
undgå at deröfver ventilera, at om personer specialisera
och at mot någon anföra om ej obehagelige sanningar dock
sådant, som ofta mången torde oroa.
Frih. Cederhielm: Det är altid svårt at yttra sig
i sådane tilfällen, då man intet rättesnöre har at hålla sig
efter. Jag hade önskat, at rådsförslag eij ankommit på electorernes
samvete, utan at de, sorn sielfva regenten, varit
bundne vid någon viss lag; men sådan finnes eij. Det säges,
at vi skola pröfva förslagen, men jag vet ej på hvad grund,
ty här gäller icke skiäl eller libeller som uti en kämnersrätt,
och derföre önskar jag, at här emot personer ingenting obehageligit
måtte anföras såsom för framtiden ganska betänkeligit.
Och som ej eller lex in casu kan giöras och denna sak
således på R. o. A:s välbehag ankommer, så vil jag för min
del bifalla förslaget utan at säga, om det är rätt eller orätt;
ty vi håfve dertil ingen viss principe eller utstakad lag.
Frih. Fred. O. Wrangel: Som jag har den äran
at vara rådselector, har jag ej velat härvid tala. Men som
jag härvid giordt efter mitt samvete, vill jag anföra mine
betänkeligheter ang:de votering häröfver.
l:o. At particularisera öfver personer utan lagliga skäl
är obehageligit och föder hat och misssämja.
2:o. Concurerar utom R. o. A. 2:ne stånd i rådsval; om
förslaget af de 2:ne stånden gillas, existerar jemte tidens ut
-
Rådsvalet.
107
drägt den obehageliga fråga, huru dermed då skal decideras.
Och som detta förslaget denna gång är det sidsta, önskade
jag, at det måtte bifallas; då R. o. A. framdeles kunde taga
författning at nogare instruera rådselectorerne, då mycket
kunde hielpas, som nu icke beqvämligen sker, hvarvid jag
förbehåller mig vidare påminnelser.
Hr Leyonankar beklagade, at åter et trätefrö fallit
ibland R. o. A., hvilket kunnat förekommas, om electorerne
på förslaget upfördt Vice Amiralen Lagerbielke i stället för
Frih. Duvall. 12 § i Regeringsformen utstakade de för en
rådsperson erforderlige egenskaper. Baron Duvall medgaf han
gerna skickelighet och merite; men som en rådscandidat borde
vara väl förtjent af riket och han ej viste, hvad Baron
Duvall i ministerielle, oeconomiske och juridiske mål eller
i krigsvettenskapen för besynnerlige prof aflagdt, så ville
han först deröfver uplysas och sedan bifalla förslaget.1
Hr [de] Frese: Som ingenting til Baron Duvalls
nachdel emot dess person är anfördt utan han med beröm
är omtalt och han enl:t 12 § Regeringsformen af electorerne
enhälligt är uppå förslaget upförd, så är frågan, om icke sna
1
Vid Leyonankars yttrande är fogad en av denne egenhändigt skriven
lös lapp av följande innehåll:
I förra pleno föllo mina ord ungefärl. således:
Det gior mig ondt, at ett sådant ämne, som nu förehafves, åter oroar
Högl. R. o. A. Hade hr rådseleetorer blifvit vid det förtroende, de tillika
med Riksens Ständer tvenne gångor tillförene hafvit till Hr Ammiralen
Lagerbielke, så hade Högl. R. o. A. ej stöt sig på denne stötesten, som nu är
kastad ibland oss, och jag hade slupit yttra mig öfver ett ämne, dett personlig
högacktning och tillgifnaste vänskap giöra mig ganska ömt.
Hr Baron och Öfveradj. Duwallds personlige egenskaper, dess ömhet
för fäderneslandet, dess kärlek för medborgare, dess vördnad för lagarne
med flere dygder, som utgiöra dess skickelighet, behöfver ej jag uprepa,
de ligga för allas ögon, och ej lär någon af Högl. R. o. A. neka dem; men,
mine värdaste Hr, alt detta är ej nog at giöra ett rådsämne. Då jag sir på
12 § Reg.form., så finner jag en rådsherres egenskaper böra vara först, at
han är infödd svensk man och undersåte, som är riket med huldhet, trohet
och manskap förbunden, och vidare en skickelig och om fäderneslandet vählförtient
person. Hos Hr Baron Duwall känner jag igen alla egenskaper
utom dess förtienster af fäderneslandet; tager mig därföre den frihet at såsom
okunnig hos hr rådselectorerne söka sanningen; af Ehr, värde Hrr, väntar
jag få veta, var och när Hr Baron Duwalld blifvit brukad i ministeren,
där han ådagalagt sin insigt i statsklokheten, var Hr Baronen visat, det han
känt sitt fäderneslands invärtes hushåldning, var Hr Baronen gifvit prof
af sin insigt i lagfarenheten, vid vad in- el. utrikes fälttog Hr Baronen hafvit
tillfälle visa sin ärfarenhet och makalösa kunskap i krigsvetenskapen; då
hr rådseleetorer visat, det Hr Baronen i något af desse ämnen giort sig af
fäderneslandet nota bene vählförtient, skall jag straxt bifalla förslage[t]
och drista mig at i ödmiukhet styrcka Högl. R. o. A. till enhälligt gillande,
men förr aldrig.
Leionankar.
D. 27 Aprill.
108 1761, april 27.
Rådsvalet.
rare electorernes förtroende uppå ed och samvete bör gälla
än särskilte tycken. Jag skulle vara emot votering häröfver,
hälst då ej någre skiäl dertil anföras; men om vi likväl dertil
skrida, så förbehåller jag at i nästa pleno äfven om någon
annan på förslaget erindran måtte få giöras.
Hr von Vicken: Som jag här hörer qusestion vara
om Frih. Duvall, så vil jag härmed til protocollet förklara,
at jag i anseende til den sestime, erkänsla och vänskap, jag
för honom hyser, vill undgå at mig antingen för eller emot
honom yttra; men hvad electorernes göromål angår, så instämmer
jag derom med Hr Durietz, önskandes at det altid
måtte grunda sig på lagen, ty eljes kunde äfven min person
komma i någon oförtjent åtanka.
Jag lastar ej deras göromål men önskar, at dervid sådane
skranckor sattes, at äldre och mera förtjente icke blefvo
förbi gångne och at vi äfven nu kunde undgå votering.
Jag har äfven hördt förbehåll i anseende til Öfverste
Rudbeck giorde; jag tycker, det varit nog bittida att nämna
hans person och at sådant nog liknar revange, hälst här ej
bör gälla någon osmak men lag och skiäl, hälst lagen fordrar
erfarenhet och denne så väl vid arméen som i collegier snarare
åtföljer de äldre än de yngre. Jag ville fördenskull hafva
någon viss lag för rådselectorerne utstakad, att de, til exempel
och abstracte at tala, ej satte den på rådsförslag, sorn
under krigstid tagit afsked, hälst en Riksens Råd, som vi
nyligen sedt, haft arméen at commendera, hvartil, om lyckan
i förtid skulle kalla mig, jag skulle sakna mycken förfarenhet,
fast icke nijt och välmening. At här är sagdt, som skulle
vid denna quaestion någre afsigter kunna gälla, finner jag i
protocollet otjenligit, emedan här icke något annat bör gälla
än lag.
Hr Woltemat: Jag tror det vara högsta heder at
stå uppå et rådsförslag; men sättet och Riksens Ständers
förtroende sätter derpå högsta värdet. Här gäller altså ingen
rättighet af ålder eller caracter men blott at vara et värdigt,
tj enligt och nyttigt ämne. At hafva nödig kundskap, rent
menniskiohierta och nijt för Gud, konung, rike och medborgare,
sådan är Frih. Duvall. Fördenskull finner jag intet
skiäl til dess uteslutande; men om andre considerationer
det skulle åstadkomma, gior jag äfven förbehåll emot någon
annan på förslaget. För öfrigit finner jag det blifva ganska
Rådsvalet.
109
svårt at föreslå rådscandidater, om man skulle ingå uti
gradationer emellan värdigare och värdigaste; ty som vi äro
öfver 800 personer på Riddarehuset at således granska, skulle
et förslag på 2 eller 3 månader icke giöras.
Hr Gyllensvan förklarade sig för sin del bifalla
Frih. Duvalls bibehållande vid förslaget; anmärkandes dock
vid electorernes göromål, at fast 12 § i Regeringsformen innehöllo,
at tjenlige, skickelige, värdige personer af infödde,
som riket med trohet och manskap tilgifne voro, på
rådsförslag borde upföras, så tilläde dock 2 § i Adelige
Privilegierne de skickeligaste och tjenligaste. Han trodde
således, at om hvarje gång nya rådselectorer valdes och de
strax til förslagets upsättande sammanträdde, skulle ingen
rådscandidat efter öfverläggning eller förut tagen plan blifva
utsökt, utan trodde då högre militaire caracterer strax blossa
dem i ögonen.
Dock ville han vid detta förslag derom intet påminna,
sedan han af electorerne hördt, at detta förslag varit förut
och tillika med det, hvaruppå Gref Lagerberg stod, uprättat,
hvilken raison vore god och ökte thes högaktning för hrr
electorerne.
At emot Hr Öfverste Rudbeck förbehåll namneligen
blifvit giordt af en ledamot, ansåg han för nog praecipiterat.
Här vore beklageligen en delning bland R. o. A. i partier,
men desses mer eller mindre bitterhet dependerade af deras
inbördes upförande, och smakade det af partierage at utan
skiäl kasta misstankar på någon, hälst på en sådan, som
han för sin del viste ej annat at säija om än godt.
Sluteligen önskade han, at R. o. A. ville öfver detta förslag
sig förena, då man för framdeles kunde få öfverlägga om
alla möij eliga sätt at förekomma all corruption vid rådsval,
såsom hvaruppå rikets rätt och angelägenhet högeligen berodde.
Hr [von] Bromell anförde, at förtroende emellan
plena och rådselectorerne borde vara reciproqut, efter bägge
fast med olika eder voro riket förbundne. At plena voro
magtägande och ej behöfde sådane skiäl som en cämnerskammare
til sitt göromål. At flere af en och annan brukade
hårda utlåtelser icke borde i protocollet inflyta. At emot
Hr Öfverste Rudbeck skäl borde andragas, om någre funnos,
men eljes intet misstroende utspridas, och anholt för öfrigit
om propositionen.
110 1761, april 27, maj 4. llådsvalet.
Justering,
Frih. Kalling förklarade sig emot Frih. Duvall intet
hafva at anföra annat än [brist på]1 långlig experience i
krigssaker.
Hvarefter och som proposition allment begärdes, giordes
hon af Hr Landtm.:
Bifaller R. o. A. förevarande rådsförslag?
Hvartil svarades med Ja och Nej, och votering begärdes
jemte ändring i propositionen.
Hr Lagersvärd: Som det förr händt, at på 2 eller
3 Nej ingen votering fölgdt, så hemställer jag, om icke
til dess undvikande nu de herrar, som sagdt Nej, måtte utrönas,
då de torde förmås at sig derifrån begifva.
Hr Hammarhielm förklarade sådant ej vara
lagligt och vanligt. Han hade hördt öfver femtijo Nej, och
således borde den begärte votering gå sin gång.
Voteringspropositionen uplästes och gillades, så lydande:
Den, som bifaller, at Frih. Duvall blifver stående på
rådsförslaget, skrifver Ja. Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, går Baron Duvall ut ifrån förslaget.
Hr [von] Bromell frågade, om de ifrån Pommern
hemkomne hrr officerare, som suto på fullmagt, skulle med
votera.
Detta fants vara utom all tvifvel.
Bordsherrarne upropades.
Och skreds derpå til votering, som utföll med fyrahundradetiugufem
vota för Nej och trehundradetrettijotre för Ja.
Det af bordsherrarne underskrifne voteringsprotocoll,
som finnes bilagdt, uplästes til slut, hvarefter R. o. A. skildes
åt klockan åtta om aftonen.
År 1761 then 4 Mai i.
Måndag.
Plenum kl. nijo.
Justerades protocollet af den 9 Aprill.
Hr [von] Bromell begärte vid dess slut, at Växeldeputationens
berättelse måtte företagas; hvarmed äfven instämde
Hr
C. G. Boije, tilläggandes denna saken vara
ganska angelägen, efter den höga växeln åtminstone kostade
riket två tunnor guld i veckan.
1 konceptprotokollet.
Sekreta Växeldeputationens berättelse. Om pingstferier, lil
Hr Lilljehorn hemstälte, om icke rådsförslaget
måtte afgöras och de öfrige stånden om vår sidsta votering
deröfver med deputation notificeras.
Hr Landtm, lofvade, at, när R. o. A. mera hunnit
samlas, detta senare anmäla.
Och föredrogs nu Secrete V äxeldeputations svar och be- Växeldeputa
rättelse
om hvad som hindrat henne uti dess i anseende til tlon ST,ar
ang:de des
växelväsendet til afgifvande slutelige författning. drögsmål.
Hvilken begärtes på bordet.
Hr [von] Bromell, Hr C. G. Boije och Frih.
Fred. Otto Wrangel samt Hr Bilberg höllö
före saken vara så gammal och bekant samt derjemte så angelägen,
at hon väl strax kunde afgiöras, eller ock borde viss
dag dertil utsättas,
hvarmed Frih. Grönhagen instämde.
Men Hr P e c h 1 i n f örestälte deremot, at äfven för sakens
angelägenhet man dervid borde hafva betänketid och icke
efter en mans capricer leka med rikets och medborgares välfärd.
At Secrete Utskottet emedlertid väl voro besörjandes,
hvad i anseende til växeln möijeligen kunde åtgiöras, och
at detta mål nu enl. Riksdagsordningen på fleres begäran
borde hvila.
Hvarvid det förblef.
Ankom en Prästeståndets deputation af 6 personer, an- Pr:st:s deput.
förd af Kyrkoherden i S:t Jacob Doctor Celsius, som
jemte ståndets hör samme hälsning anmälte, at Borgareståndet
nyl. hos ståndet föreslagit ferier öfver pingsthelgen intil
d. 25 hujus, hvarunder Riksens Ständers plena med arbete
kunde uphöra men deputationerne dermed dock fortfara;
hvilket Prästeståndet hade bifallit.
Deputation afträdde.
Ankom en Bondeståndets deputation, 6 personer stark. Bondest:s
Ordföranden Sven Håkansson gaf jemte ståndets öd- fleputatlonmiuka
hälsning tilkänna, at ståndet äfven bifallit ferierne
til d. 25 hujus, med condition af deputationernes arbete.
Deputation afträdde; och gaf Hr Landtm, deras
medbringande R. o. A. til känna.
Hr Hammarhielm ansåg för besynnerligt, at
Borgareståndet i detta mål gådt til de öfrige stånden, R. o. A.
förbi, hvilket af Hr Landtm, dem borde föreställas, hvaruti
Hr [von] Bromell äfvenledes instämde, emedan
112 1761, maj 4. Diskussion om deputation till stånden.
de andre stånden eljes liksom kunde R. o. A. lag föreskrifva.
Hr Landtm, berättade, at Borgareståndet ej gådt
R. o. A. förbi och at de igenom 2:ne deputerade hos Hr Landtm,
låtit målet anmäla; men at Hr Landtm, icke trodt nödigt
eller tj enligt at lemna 2 ledamöter allenast uti pleno företräde.
Frih. Grönhagen önskade, at vår deputation äfven
hos de andre stånden måtte påminna om expedition rörande
commissionsprotocollers tryckande och remiss.
Frih. Cederhielm: At äfven påminnelse måtte
skie uti capitasaken, som af ett stånd uppehöllos, där han
dock ville minnas, at målet om penningelånet på trenne stånds
beslut expedierades.
Hr Jennings instämde deri, at en deputation til
de andre stånden kunde afgå; om den ang:de capitasaken
något skulle påminna, så anholt han, att dess derom afgifne
memorial såsom med beslutet närmast instämmande måtte
få medfölja, hälst han det hos de öfrige stånden förut ej inlemnat.
Hvad commissions protocoller angick, kunde hos Borgareståndet
ingen föreställning göras, efter vi ej lemnat dem
svar på deras extractum protocolli, som likväl skedde til
Bondeståndet i penningesaken.
Och som Borgareståndet igenom 2:ne deputerade anmält
om pingstferierne, fast de eij hafva fådt företräde, trodde
han äfven derom ingen föreställning nödig.
Hr Ehrenmalm holt före deputation hos de öfrige
stånden böra påminna
l:o ang:de expedition af löparen rörande kongl, commissionsacternes
tryckande, som vi beslutit; varandes desse
acter emedlertid med skäl hos Secrete Utskåttet, dijt de af
Kongl. Maij:t remitterade blifvit.
2:o. Ang:de capitasaken, efter de öfrige stånden häruti
väntade på vårt beslut; men at Hr Jennings memorial, såsom
deremot skiljaktigt, ej kunde medfölja.
3:o. Kunde deputation tilkänna gifva det slut, hvari vi
sidst öfver rådsförslaget stadnat.
Hr Landtm.: R. o. A. gå in i ventilation om flere
mål och förlora dymedelst tiden til deputationens afsändande.
Hvad angår commissions protocoller, så har Borgare
-
Diskussion om deputation till stånden.
113
ståndet icke ännu fådt svar på dess extractum protocolli
derom, och altså lär deputation derom ingenting kunna
committeras men väl ang:de rådsförslaget, ang:de capitasaken
och R. o. A:s svar ang:de ferierne.
Frih. Cederhielm holt före at deputation ej borde
til Borgareståndet afgå, efter de gådt R. o. A. förbi.
Hr Durietz önskade, at R. o. A. måtte utan tidsspillan
förenas om den beslutne deputations ärende; hvartil
kunde läggas capitasaken och den rörande commissions protocoller,
hvarom redan för detta blifvit påmint.
Hr v. Wicken påminte om växelsakernes företagande
såsom ganska angelägne. Hvad här vore sagdt om en
mans capricer, trodde han ej på Hr Nordencrantz kunna
appliceras, som härvid vist mycken nijt.
Hr Hammarhielm förestälte, at sakerne ej borde
blandas. Här vore nu ej fråga om Växelberedningen utan
om den afsändande deputation. Han ville densamma bifalla,
och borde hon Borgareståndet föreställa, at det gorde illa,
som understöd sig at uppehålla den af 3:ne stånd afgorde
saken rörande commissionsprot:ne, samt påminna om påskriften
på löparen. Hvad Hr Jennings memorial i capitasaken
angeck, så hoppades han, at Hr Jennings torde sig
ifrån des begäran begifva, hälst det annars syntes klandra
vårt tagne beslut.
Hr Jennings förklarade sig ej vilja derom vidare yrka.
Frih. Cederhielm hemstälte, at uti capitasaken
vårt beslut med extractum protocolli måtte de öfrige stånden
communiceras, hvartil han upsatt bifogade fröjed, som
lian upläste som sine enskilte tankar til protocollet.
Hr Landtm, påminte dervid, at detta project kunde
närmare rättas efter vårt protocoll och beslut; och 2:do at
hvad ifrån ståndet expedieras, bör efter Riksdagsordningen
skie igenom Secreteraren, som detsamma til nästa plenum
bör upsätta.
Hr P e c h 1 i n beklagade, at tiden fruktlöst förbiginge,
utan at något blifvit giordt; anmärkandes derjemte
vid discoursserne,
l:o at väl och R. o. A. värdigt vore, om den frihet, man
här äger at sig yttra, icke blefvo nyttjad at med mindre
varsamhet gripa stånden an, hälst man här äger tala lagligt
och äfven til särskilte ledamöter med beskedelighet.
8—381681
114 1761, maj 4. Diskussion om deput. till stånden.
2:o. Sorn han trodt vid det upläste projectet sig hafva
funnit någon skilnad emot R. o. A:s beslut, så hemstälte
han, om icke sådant af Riddarehusdeputation nogare borde
efterses, til förekommande deraf, at icke besluten sielfsvåldigt
finge angripas.
Frih. Cederhielm trodde sig ej hafva förtjent tiltal
men at personligen kunna visa sin oskuld. Här borde
talas på saker och icke på personer; men skulle han sielf komma
til Riddarhusdeputation, så hoppades han, at den, som
giordt observationen, äfven måtte blifva tit följaktig.
Hr Bilberg: Jag begriper ej, hvarföre denna saken
utdrages eller hvarpå det väntas; frågan är blott, i hvad
ärende deputation skal afgå; mig tyks, den bör påminna om
expeditionen rörande commissions protocollers tryckande som
en afgiord sak i alla stånden, som Borgareståndets sidste
påminnelse icke rörer.
2:o. Afgifva vårt svar i capitasaken, hvartil jag gillar
Baron Cederhielms project, blott de orden gå ut, och tjensten
af ingen annan kan förrättas, hållandes före at han härutinnan
ej förtjenar något tiltal mera än Hr Jennings, som ärnade
gå til de trenne stånden med sitt memorial deröfver.
Härvid påmintes å nyo om deputationens afsändande
samt af Hr Hammarhielm ang:de rådsförslaget.
Hr Landtm, låfvade detta rätt nu företaga; men
hemstälte, hvad svar deputation skulle medbringa på Borgareståndets
tilläggning ang:de sidstl. riksdagscommissions
acters tryckning; och uplästes fördenskull Borgareståndets
extractum protocolli af d. 27 April sisth detta mål rörande.
Frih. Axel Reuterholm tykte besynnerligit vara,
at Borgareståndet medelst sin tilläggning inhiberat expedition
[i]1 hvad de öfrige stånden beslutit.
Frih. Grönhagen holt före vår afgående deputation
ärende kunna bli l:o at aflemna vårt svar ang:de pingstferierne;
2:o ang:de commissions protocoller enligit hvad Hr
Bilberg och Frih. Reuterholm anmärkt, samt at våre deputerade
måtte adjungeras af de öfrige ståndens ledamöter at
samfält giöra Borgareståndet betydande föreställningar om
slut häri för helgen. 3:o. At i Borgareståndet måtte påminnas
derom, at de i dag med deputation gådt til de öfrige
1 K«nceptprotokollet.
Diskussion om deputation till stånden. Om ferier. 115
stånden men ej til R. o. A.; men det, som rörde capitasaken,
holt han före tils vidare kunna upskutas.
Hr Bildenschöld: Tå i början här var qusestion
om commissions protocoller, tilläde R. o. A. vid remissen, at
de skulle tryckas. Dervid har åter Borgareståndet tillagdt
tryckningen af sidstl. riksdagscommissions acter för allmen
uplysnings skull, efter desamma hänga tillsamman som en
kied. Jag håller fördenskull nödigt, at denna angelägna frågan
måtte nu afgiöras, hvilket äfven snart kunde vara giordt;
ty jag vill hafva bägge commissionernes acter trykte och
beger mig ej derifrån utan votering.
Härvid ropades än ytterligare på deputations afgående.
Hr Bildenschöld hemstälte, huruvida deputationen
kunde afgå, innan vi afgiordt om förra commissions
acters tryckande; åberopandes sig sitt nyligen afgifne yttrande
ang:de nödvändigheten deraf.
Hr Ruthenschöld conformerade sig med Hr Bildenschöld;
blott förbehållandes, at ingen expedition i saken
måtte skie, innan vi denna senare fråga afgiordt.
Frih. Ridderstolpe hemstälte, om icke deputation
måtte afgå med de ärender, hvarom ingen tvist vore, som
med vårt sidsta beslut öfver rådsförslaget och ang:de pingstferierne
til d. 25 Maii, hälst ej vore värdigt, at alt här skulle
uppehållas, och deputation sedan torde finna de öfrige stånden
åtskilde.
Hr Landtm, frågade, om deputation härmed finge
afgå, och at öfver resten finge delibereras.
Hr Hammarhielm instämde ang:de ferierne til
d. 25 Maii, men at de borde vara generele både för plena och
deputationerne och at af de få härvarande i deputationerne
ingenting tils d. 25 borde få expedieras.
På Hr Landtm:s proposition bifölls detta af R. o.
A., dock med undantag för Secrete Utskåttet.
Upropades altså deputation, som afgeck med notification
om vårt senaste öfver rådsförslaget tagne beslut och med
svar, at vi bifallit pingstferier ne til d. 25 Maii både för plena
och deputationerne.
Hr Lagersvärd frågade, hvad dag ferierne skulle
börjas.
Hr Landtm.: Ifrån i dag.
Hr Pauli trodde ej ferierne borde börjas ifrån i dag
Äng: de
ferier.
116 1761, maj 4. Om kommissionsakternas offentliggörande.
utan flere plena för helgen vara angelägna; kunnandes vi
äfven nu uppehålla expeditionen, som Borgareståndet i den
nyss omförmälte saken giordt.
Ang:do Rik- Frih. F. O. Wrangel hemstälte, om nu de 2:ne
Commissions andre mal til afgiörande skulle företagas. Ang:de Riksens
acters tryk- Ständers Commissions protocollers tryckande hade Borgaremns'
ståndet rördt en särskilt fråga, som icke kunde hindra den
allment bifallne remissen til Justitisedeputation. Vi behöfde
icke deruti ingå, utan torde väl Borgareståndet foga sig med
plurabteten, i fall de 2:ne stånden med oss instämde.
Hr Carl Wadenstierna beklagade, at tiden utclroges,
at proposition giordes af andre än af Hr Landtm,
och at ordningen således aldeles rubbades.
Frih. C. Horn: Som intet plenum blifver förr än
d. 25, är angelägit at nu påminna om expeditionen på Kongl.
Commissionens acternernes(!) remiss til Justitisedeputationen;
hvad capitasaken angeck, kunde den hvila, til dess behörigt
extractum protocolli deröfver blifvit upsatt.
Frih. Ridderstolpe holt före at R. o. A. ej kunde
gå ifrån sitt om tryckningen och remissen af kongl, commissionsacterne
tagne beslut; at Borgareståndets tilläggning vore
en ny fråga; at den dermed påsyftade uplysningen väl kunde
bifallas, om den vore nyttig; at det vöre R. o. A. värdigt
at detta så föreställa Borgareståndet, at det ville sig med oss
foga, hvilket han hoppades.
Hr Jennings trodde stånden snart kunna foga sig,
men at Borgareståndet först kunde billigt förvänta svar af
oss, hälst deras påminnelse hade mycken gemenskap med
det, vi afgiordt. Vi kunna snart saken med Ja eller Nej afgiöra,
och då betogos Borgareståndet all prsetext til vidare
uppehåll.
Herr Biidenschöld itererade, at frågan strax
måtte afgiöras ang:de tryckningen af bägge commissionernes
acter, efter de hade gemenskap med hvarannan och saken
då gingo i sin ordning.
Hr Pechlin uprepade, huru denna sak förelupit,
Borgareståndet hade til Secrete Utskåttet remitterat k.
commissionsacterne men de öfrige stånden til Justitisedeputation.
R. o. A. hade dervid tillagdt om deras tryckning,
då Borgareståndet äfven tillagdt tryckningen af sidsta riksdagscommissions
acter; derföre borde Borgareståndet der
-
Om kommissionsakternas offentliggörande. 117
öfver få svar, innan någon expedition kunde skie. Han hoppades,
at R. o. A. på värdigt sätt skulle förena sig häruti
til nödig uplysnings erhållande och begärte altså deröfver
proposition, hälst här vore rådsförslaget och andre mål at
företaga.
Hr Hammarhielm: Jag tröttnar nästan at tala
uti ett så ofta omrördt ämne. Ehuru jag finner en märkelig
skilnad emellan bägge desse commissioner, i det den förre
bestod af Riksens Ständer, hvars göromål äro redan faststälte
och passerade och således icke kunna critiseras, men
den senare Kongl. Commissionens giöromål med rätta bör af
Riksens Ständer öfverses, så vil jag dock ej vara emot bägge
acters tryckning, fast det ser ut, som ville man med det bekante,
som vi sedt, bortblanda eller undandölja det, som
emellan riksdagarne passerat och som vi ej känna. Jag är
derföre nögd, at till misstankars betagande alt måtte blifva
trykt, men Kongl. Commissions acter först och de andre
sedan. Blifver propositionen sålunda giord, så följa vi ordningen
och vårt en gång förut tagne beslut.
Hr C. Wadenstierna: Vi torde snart blifva ense.
Här är vist, at emellan bägge commissionernes giöromål är
mycket sammanhang; som vi nu alle åstunda uplysning
men ingen värdig riddersmans afsigt kunde vara at något
vilja undandölja, så kunde ju tryckningen af bägges acter
skie på en gång, såsom hvartil nog tryckerier finnas.
Hr Landtm, giorde propositionen, om R. o. A. bifaller,
at sidsta riksdagscommissions acter skola tryckas;
hvilket besvarades med Ja.
Hr Gyllensvan biföll väl propositionen men trodde
det vara mer ordning likmätigt, om först blifvit proponeradt
ang:de påminnelse til Borgareståndet om expedition i
den förra frågan och sedermera om svar på ståndets senare
påminnelse.
Härmed instämde Frih. F. O. Wrangel samt frih.
Axel Reuterholm och Hr Durietz, til befordran
af expeditionen.
Hr Hammarhielm önskade, at den ej måtte uppehållas
medelst 2:ne stånd emot 2:ne.
Hr von Vicken tilläde, at äfven acterne af de i
Vermeland och annorstädes hällne commissioner måtte
tryckas.
118 1761, maj 4. Kommissionsakterna. Deputationer.
Ang:de
freds värket
i Europa.
Borg:st[:s]
deputerade.
Bonde:st:s
deputerade.
Hr Rappe förestälte deremot, at, sedan vi nu besvarat
Borgareståndets påminnelse, lärer expeditionen snart
kunna skie.
Hr Landtm, kemstälte, om icke en deputation med
R. o. A:s påskrift på Borgareståndets extractum protocolli
kunde afgå och tillika om expeditionens befordran påminna.
Tiletta bifölls.
Deputationen upropades och afgeck.
Frih. C. Reuterholm upläste efter erhållit tilstånd
sitt härjemte bifogade dictamen (Bil. 11) i et Secreteraren
Witte rörande mål, hvilket Secrete Utskåttet til sig
begärdt; men han trodde, at det vid Secrete Deputation, dit
målet blifvit remitterat, borde förblifva.
Thetia begärtes på bordet.
Hr [von] Bromell påminte å nyo om växelsakens
företagande, emedan coursen ruinerade allmenheten, hemställandes
at detta mål d. 26 Maii måtte företagas.
Hr Landtm.: Före helgen lärer ingenting dervid
kunna giöras, och efter ferierne kan man ej veta, hvad nödigast
kan blifva at föredraga.
Uplästes Secrete Utslcåttets extractum protocolli af den 29
April ang:de fredsvärket i Europa.
Härunder upkom en deputation ifrån Borgareståndet, 8
personer stark.
Ordföranden, Borgmästaren Renhorn, gaf näst
ståndets hörsamma hälsning tilkänna, at ståndet igenom en
deputation erhållit R. o. A:s yttrande öfver pingstferierne
til d. 25 hujus både för plena och deputationerne men at
ståndet förblefvo vid sitt beslut, at deputationerne derunder
med sine arbeten borde fortfara, at förse plena med arbete
och befordra et önskeligt slut på en för riket kostsam riksdag.
Deputation afträdde.
Strax derpå anmältes och infördes en Bondeståndets deputation
af sex personer.
Otto Olofson, som den anförde, gaf jemte ståndets
ödmiuka hälsning vid handen ståndets beslut ang:de
ferierne, hvilket med Borgareståndet aldeles instämde.
Sedan deputation var borta, hemstälte Hr Landt m.,
om R. o. A. behagade foga sig med de andre stånden deri,
at deputationerne i sine arbeten måtte under ferierne fortfara.
Om fredsverket. Om Ehrensvärd.
119
Men R. o. A. förblefvo vid deras derom yttrade mening;
hvilket igenom Riddarehuscancelliet dem skulle berättas.
Deputation återkom, som varit hos de öfrige stånden,
och berättade, at Borgareståndet lofvat med första vilja
expediera löparen, hvarom blifvit påmint.
Hr Hammarhielm: Det har varit fägnesam* at
utur Secrete Utskottets extractum protocolli höra liknelserne
til fred så nära, at redan orten til ministres samlande är utsatt.
Dock vid det, som i slutet förmäles om nödige mått
och författningar til fredens befordrande, hvilket jag väl icke
vill vara emot, gior jag dock det förbehåll, at när transporter
och commenderingar af manskap til arméen skie, sådant
Riksens Ständer måtte behörigen til känna gifvas enligit
Riksdagsordningen; finnandes jag för öfrigit detta extractum
protocolli nog konstigt skrifvit, hälst ännu oafgiordt är, om
kriget skal fortsättas eller icke.
Hr Landtm, förmente detta extr. protocolli vara
helt simpelt, såsom endast ad notitiam upgifvit, och lät
slutet deraf å nyo upläsa.
Hr Bilberg fant någon ventilation häröfver onödig,
efter det blott vore ad notitiam, och hvad slutelige hemställandet
angeck, gillade han detsamma såsom nödigt, efter
riket borde giöra mine til alfvare, om det ville erhålla en
hederlig fred.
Häri instämde R. o. A., låtandes saken dervid förblifva.
Hr Landtm, anmälte häruppå målet rörande Öfver- Stael, ang:de
ste von Stahlens afsked och General Ehrensvärds transport afäke<1'
til Lifdragoneregimentet såsom et af de öfrige stånden redan
afgordt mål.
Frih. Kalling hemstälte, at härmed tils efter helgen
måtte upskiutas och, innan något particulairt skedde, en
generelle författning rörande slike byten eller transporter
måtte tagas.
Härtil ropades med Ja och Nej.
Hr Durietz påminte om rådsförslagets företagande.
Hr Jennings understälte, at som Generalen Ehrensvärd
vore commenderad til Pommern at antaga befälet
öfver arméen, om icke at giöra dess resa angenäm R. o. A.
behagade nu afgiöra och bifalla, hvad dess transport angeck;
kunnandes det, som rörde successionen efter honom, upskiutas
tils efter helgen.
120 1761, maj 4. Otn Ehrensvärd. Rådsvalet.
Hr Hammarhielm instämde med Frih. Kalling
om målets upskiutande och vidare betänketid, hälst saken
enl. Rådets extractum protocolli ej vore aldeles enlig med
Regeringsformen.
Hr Bilberg deremot trodde detta extractum protocolli
lätteligen kunna bifallas; kunnandes man för hädanefter
vara betänkt på någon författning vid andre dylike
fall.
Ang:de Hr Landtm, giorde häruppå proposition, om R. o.
Ehreusvärds 1111 biföllo, hvad som anginge General Ehrensvärds transtransport.
port, men upsköto hvad som angingo successionen efter honom,
hvilket blef med Ja besvarat.
Ett råds- Hr Landtm, föredrog häruppå enligit sidsta pleni
^gående"1" förbehåll rådsförslaget.
Hr Lagersvärd understälte, at, som det vore nog
lidit på dagen, dermed måtte upskiutas eller genast deröfver
til votering skridas.
Frih. Grönhagen instämde ang:de upskof.
Hr C. Wadenstierna: Jag tror, at ang:de rådsförslaget
snart kan vara afgiordt. Då i sidsta pleno öfver
detta förslag deliberation börjades, hörde jag med mycken
upmärksamhet på de deremot anförde skiäl. Det lemnades
då Frih. Duvall äfven som Grefve Lagerberg all merit och
skickelighet; men det anfördes endast emot honom, at det
funnos flere äldre och värdigare. På samma grund har jag
giordt calculen i anseende til Hr Öfverste Rudbeck och funnit
efter förtekning, at här finnas 67 personer på Riddarehuset
med högre och lika caractere som han men äldre i
tj ensten och således värdigare til rådsembetet än han; och
således kan jag ej bifalla dess bibehållande på förslaget utan
begär deröfver votering.
Gref. G. Hamilton hemstälte nödvändigheten af
en amiralitetsperson i Rådet i anseende til Hr Riksrådets
Gref Wrangels siukdom, och at fördenskull detta förslaget
måtte gå tilbakars, begärandes deröfver votering.
Hr Bilberg yttrade sig väl skulle bifalla et amiralitetsförslag,
hvilket han för detta oftare yrkat, fast de andre
stånden ej deruti velat ingå; men då borde Öfverstarne Hiserne
och Rudbeck sig förslaget afsäga, hälst den förre såsom
förut redan approberad eljes icke borde derifrån stötas. Han
Rådsvalet.
121
önskade för öfrigit, at härmed til efter ferierne skulle upskiutas
och at emedlertid nu deröfver ej måtte skridas till
votering.
Hr Hammarhielm trodde, at man nu i förvänd
ordning procederade, i det at efter vanligheten förslaget snarare
borde completteras; at de sidst gorde förbehåll ej tyktes
nu böra värka utan skiälen då strax bordt anföras; at, emot
hvad nyss anfördt vore, man aldrig bygdt valet endast på år
utan på merit och förtjenst och deruppå grundat förtroende;
at fördenskull den ledamoten borde förklara, om han ej trodde
Öfverste Rudbeck äga mera merit än Frih. Duvall; at
alle bland R. o. A. voro lika förtjente, emedan eljes endast
ålder och tour ibland embetsmän borde följas; och önskade
för öfrigit at härvid undgå votering, ehuru säker han vore,
at Öfverste Rudbeck skulle blifva qvarstående.
Frih. J. A. Hamilton: Som de 2:ne stånden på
2:ne gorde föreställningar ej velat ingå ang:de et amiralitetsförslag,
så tror jag sådant nu ej vidare bör yrkas. Hvad nu
detta förslag angår, så önskar jag, det måtte gillas i anseende
til Hr Öfverste Rudbeck, som har mycken militaire merite,
känner både landet och arméen, äger förtroende och
är värdig rådscandidat. Rådselectorerne hafva värdigt
giordt, då de honom upfördt, och oss är det värdigt at honom
dervid bibehålla.
Härmed instämde Hr Lagersvärd och Hr Pauli.
Gref von Rosen yttrade sig i lika mening med Hr
Wadenstierna och påstod votering öfver Hr Rudbeck.
Hr Durietz instämde med de flere herrar deri, at
et amiralitet.sförslag såsom redan 2:ne gånger af de 2:ne
stånden afslagit ej nu kunde yrkas, hälst detta förslag redan
blifvit emottaget. Hvad Gref Lagerberg och Frih. Duvall
angeck, så ville han, som väkt frågan angrde den förre, nu
til uplysning dervid tillägga, at hos dem endast saknats, ej
merit och skickelighet men någon längre tid til deras bepröfvande
och längre förtjensters vinnande; at säkerligen
äldre herrar funnos än Öfverste Rudbeck; men •som Hr Öfverste
Hiserne 2:ne gånger på förslaget blifvit erkänd och Hr
Öfverste Rudbeck hade samma tjenst och ålder som han, så
viste han icke, huru enligit lag denne senare kunde uteslutas,
då R. o. A. ej borde anse personer utan vara sig lika.
Frih. A. Reuterholm yttrade sin mening derhän,
122 17(51, maj 4.
Rådsvalet.
at qusestion om et amiralitetsförslag på anförde skiäl borde
förfalla. Hvad detta förslaget angeck, viste han in thesi,
at de i lagen erforderlige qualiteter af värdige och skickelige
ej borde skiljas ifrån välförtjente, hälst af det förre voro
flere än af det senare. I applicationen beviste han, at Hr
Öfverste Rudbeck voro alment känd för kundskap i militären
så i den mindre detaillen som den större, den han som
generaladjutant fördt, för kunskap om lag och rikets invärtes
hushållning; at derom vore en allmen röst, och således
mycket litet torde emot honom kunna anföras; at enligit
anciennitetslistor väl funnos äldre män än han men at Tjenstebetänkandet
här ej borde följas, då värdighet funnos med
förtjenst förknippad.
När electorerne upfördt på förslag sådane personer, då
borde vår pröfningsrätt hvila; men ej då, när de föreslagne
blott ägde en eller annan af desse qualiteter. Häröfver begärte
han proposition och votering.
Hr Lilljehorn instämde med Frih. Reuterholm
l:o ang:de amiralitetsförslaget, ehuru han det eljes hade
önskat, 2:o ang:de Hr Öfverste Rudbecks förtjenst och värdighet,
hälst han hvarken tagit afsked eller fruktade någre
obehagelige sanningar; bifallandes altså förslaget.
Hr Bildenschöld instämde med Hr Wadenstierna;
hörandes med förundran, at de, som förut tält på electorernes
göromål, nu förde et annat tungomål och nu försvarade
electorernes förtroende, hvilket han altidt trodt dem
böra äga.
Vid detta förslag hade han, då Baron Duvall påtaltes,
endast gordt förbehåll mot Öfverste Rubeck, efter Öfverste
Hiserne förut blifvit approberad derpå, och sådant hade icke
varit prsecipiterat. Men som andre blifvit utvoterade, efter
värdigare funnos, borde samma skäl gälla emot Öfverste
Rudbeck, hvilken vore yngre än månge fältmarskalkar, presidenter,
Öfverståthållare^ generaler och öfverstar; dock ville
han ej kullkasta detta förslag utan tilstyrkte et amiralitetsförslag
i anseende til Riksrådets Gref Wrangels siukdom;
kunnandes man väl i detta mål til de andre stånden skicka
ytterligare deputation, efter et lika i andre mål händt, och
deröfver begärte han votering.
Frih. Grönhagen beklagade deliberation öfver så
värdigt ämne som Öfverste Rudbeck. Hvad et amiralitets
-
Rådsvalet.
123
förslag vidkom, trodde han frågan derom förfalla, efter de
andre 2: ne stånden ej deruti velat ingå och sådant sidst ej
blifvit yrkat. Hr Wadenstiernas calcul på 67 värdigare trodde
han äfven förfalla, emedan eljes 2 fältmarskalkar och Generalen
en chef hade på förslaget varit sielf skrif ne. Något
olika tungomål trodde han här icke eller varit fördt, efter
man med all högaktning för Frih. Duvalls person blott talat
om dess felande förtjenst, hvilken Öfverste Rudbeck framför
honom ägde, och biföllo han altså dess bibehållande vid
förslaget. Men vöre någons mening, som skulle R. o. A.
utan grund klandrat förslaget, så vore sådant stridande
emot R. o. A:s beslut och förtjente Fiscalens tikal.
Hr Jennings: Jag gior här i anledning af vår senaste
ventilation öfver detta rådsförslag en kanske obehagelig
reflexion.
Jag spådde då votering och önskade, at densamma medelst
förening hade undgådts, til undvikande af granskning och
comparaison emellan personer, som nu sker i anseende til
Öfverste Rudbeck; hvarvid jag äfven som besynnerligt; anmärker,
huru discourserne derom äro omvände, ehuru då äfven
sades, at detta förslag var uprättat, innan R. o. A. admitterat
et i mitt sinne nog vidsträckt värde på högre caracterer och
tjenster. At jag som senast trodt sanningar vid personelle
jemförelser vara obehagelige, rår jag ej före, [ty]1 åtminstone
skal jag altid finna dem så i publici censure ej [o: el.]1 öfver
min egen person men lemnar dock gärna androm en annan
tanka.
Öfver Hr Öfverste Rudbeck kan jag så mycket mindre
yttra mig, efter jag som rådselector bifallit des upförande på
rådsförslaget; men desse reflexioner har jag blott giordt i anledning
af ventilationerne.
Ang:de et amiralitetsförslag tror jag framdeles kunna blifva
frågan vid de längre fram i Rådet existerande ledige rum.
Hr Gyllensvan: Då R. o. A. för detta uteslutit ifrån
rådsförslagen Gref Lagerberg och Frih. Duvall, har grunden
dertil tagits af 12 § i Regeringsformen och dess paralel, 2 § i
Adelige Privilegierne, som hos en rådscandidat fordra jemte
värdighet och skickelighet en bepröfvad och utmärkt förtjenst.
Af religionen och moral har jag lärdt at vörda år, men af
kärlek til enighet hade jag önskat at undgå votering öfver
1 Konceptprotokollet.
124 1751, maj 4, 25. Rådsvalet.
Justering.
Baron Duvall; och nu då Hr Wadenstierna väkt qusestionen
om Öfverste Rudbeck, tror jag hos militairen lärer igen finnas
den vanlige esprit de corps, som jag äfven önskade hos civilen,
hälst jag hos honom aldrig sedt och hördt annat än dygd, ära
och sanning samt funnit dess demarcher värdige för riket och
honom så värdig riksdagsman, som med tiden torde blifva
rart nog.
Jag vördar fördenskull electorerne, som honom föreslagit,
och beklagar, at partieandan skal bringa oss at votera öfver
den, som är äldre i tj ensten än Hr Öfverste Hiserne, med
hvilken han fördenskull borde dela öde.
Som votering är begärd, står den R. o. A. efter lag fritt;
men då är jag ock försäkrad, at vi öfver alla rådscandidater,
både militaire och civile, hädanefter lära få votera.
Som nu med discourserne ophörde, giorde Hr L a n d t m.
på R. o. A:s begäran proposition til votering således.
Den, som bifaller, at Öfversten och Riddaren Hr Rudbeck
står qvar på förslaget, skrifver Ja; den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, går Hr Öfverste Rudbeck ut ifrån rådsförslaget.
Proposition gillades, bordsherrarne upropades och skreds
til votering, som utföll med fyrahundradetrettijosiu röster för
Ja och trehundradesextijo för Nej.
Det af bordsherrarne underskrifne och acterne bilagde
voteringsinstrument uplästes til slut, hvarefter R. o. A. åtskildes
kl. 8 om aftonen.
År 1761 d. 25 Mai i.
Måndag.
Plenum kl. nijo.
Uplästes til justering pleniprotocollet af d. 13 April!.
Sedan dermed var slutat, anmälte sig Hr Carl Gustaf
Boije, förfrågandes sig hos Hr Landtm., om Prästeståndet,
som han förnummit, hade hållit plenum efter den dagen, då
stånden til pingsthelgen kommo öfverens at skiljas åt til d.
25 eller i dag.
Och då Hr Landtm, sådant bejakade, fortfor Hr
Boije sig finna sådant eftertänkeligt, dels i det at ett stånd
haft plenum emot samteliges beslut om ferierne, dels för det
Föreställning om tjänstetillsättningar.
ståndet deruti voterat och afgiordt saker emot lag. Ständerne
voro väl magtägande; men så voro de dock bundne vid lag och
inbördes öfverenskommande, emedan eljes dörren öpnades
för et farligt sjelfsvåld, som ledde til lagbrott och regeringssättets
äfventyr, och hemstälte fördenskull, om icke R. o. A.
med en talrik deputation ville häröfver giöra de öfrige stånden
tjenlige föreställningar.
Hr v. Vicken påminte härvid, huruledes redan för Äng: de före
helgen
deputationer ifrån de andre stånden här anmält lag-deMri^emot
stridige saker och steg til tjensters bortgifvande, hvilke äfven tjensters
hos dem afgorde blifvit. Han ansåge sådant såsom ganska be- 1,orts|f™llietänkeligt
och som ledande til en skadelig skakning.
Riksens Ständer hade försäkrat Konungen at hålla lagen
och äfven vid 1756 års riksdag förordnat emot tjensters och
caracterers förgifvande annars än af den lagskippande magten,
och deri borde altså Riksens Ständer, ehuru de voro lagstiftande,
icke ingå. Icke eller kunde något stånd emot förberörde
förordning eller 40 § Regeringsformen borttaga någre tjenster,
så framt desse lagar icke först ändrades, hvilket icke kunde
skie utan samtel. ståndens öfverenskommande; och biföll
fördenskull, at en deputation til de öfrige tre stånden måtte
afsändas, som borde be dem obrottsligen hålla sig vid lagen.
Hr Landtm, berättade sammanhanget med det omtalte
pleno hos Prästeståndet; at nemi. ståndet i dess sidsta
pleno för helgen sins emellan öfverenskommit at den påföljande
dagen kl. 12 sammanträda, då ståndet afgiordt ang:de
Öfverste Ehrensvärds förordnande til öfverste vid Artillerieregementet;
at Hr Landtm, väl hade påmint ang:de 1756 års
förordning emot tjensters bortgifvande men at honom blifvit
svarat, det R. o. A. sielfve öpnat vägen för befordringar medelst
Gref Bielkes recommendation til landshöfdingeförslag
och at emellan befordran och recommendation ingen skilnad
vore i anseende til förordningen.
Hr C. Tersmeden holt före at, sedan man nu hördt
Hr Landtm, uplysa sakens sammanhang, vore dervid intet
at tillägga; men man hade eljes snart med en deputations afsändande
kunnat förhasta sig.
Hr Rappe, Christoffer: Då här säges, som hade
de öfrige stånden giordt något lagstridigt eller emot lag, kan
jag ej annat än dervid den påminnelse giöra, ehuru jag lemnar
sielfva saken, hvarom frågan är, at ej gärna lärer kunna säijas,
126 1761, maj 25. Om tjänstetillsättningar.
det et mål, som 3 stånd afgjordt, är olagligt, efter deri är
ståndens pluralité.
Hr Durietz: Jag tror endaste quaestion lär vara, om
det är lagligt, at Riksens Ständer ingå uti den lagskipande
magtens göromål. Jag vet, at Riksens Ständer äro magtägande;
men lät oss se, hvari deras magt består. Jo, de kunna
giöra lagar och förändra dem efter omständigheterne; men
när en lag är giord, böra de den utöfva och få den ej öfverträda,
inan han blifvit ändrad, och dertil äro Riksens Ständer som
de hemmavarandes representans och deputerade i anledning
af sine riksdagsfullmagter skyldige.
Lagen är vår säkerhet, på den grundar sig all skyldighet
och all rättvisa. Efter lag skola vi rätta oss men ej efter våld
eller godtycko, och hvart tager det eljes med oss vägen, om
gierningar ej följa lagar utan gå förut.
Grefve Gust. Hamilton: Som jag tror, at de
gorde påminnelser äfvenväl syfta på Grefve Lagerbergs befordran,
så vill jag endast härvid underställa, at han äger
för sig bevekande omständigheter, dels af des egen förtjenst,
dels af Riksens Ständers fäldte recommendation; men för öfrigit
är jag aldeles emot at Riksens Ständer hålla cabinetter,
och hemställer derföre, om icke en deputation med en föreställning
derom til de andre stånden måtte afgå.
Hr C. G. Boije: Min gorde påminnelse härrörer af
vördnad för vårt regeringssätt. Jag vet, at Riksens Ständers
pluralité gillar [o: gäller]1 efter lag och i laglige saker, efter
hvad en ledamot nyss sade; deremot böra vi ej oss något låta
obtrudera. At Prästeståndet emot aftal hållit plenum och
deruti af gior dt saker emot lag, et sådant fel har jag begärdt
måtte dem i vänlighet föreställas; ty hvad eljes hade det ej
för sviter, om i olaglige saker ståndens pluralité skulle gälla;
blefvo icke då vårt regeringssätt et cahos?
Hr Hammarhielm: Då jag betraktar Regeringsformen,
fundamentallagen och Ständernes om tjenster gorde
författningar, skulle jag förundra mig öfver närvarande quaestion,
om jag ej viste, at anledning dertil är, at de andre stånden
brutit emot lag, i det de ingådt i hvad anseende til tjensters
förgifvande tilkommer den lagskipande magten. Det är lätt at
bevisa; vi lära alla minnas, at de öfrige stånden projecterade
ferierne för pingsthelgen och at R. o. A. äfven deruti ingingo,
1 Konceptprotokollet.
Föreställning om tjänstetillsättningar. 127
at inga plena skulle hållas förr än d. 25 Maii, men Prästeståndet
har icke desto mindre haft plenum, enligit hvad Hr Landtm,
berättat, hvilket således varit emot aftal hållit och olagligit.
Hade deri endast förehafts ståndets oeconomica, hade det
kunnat så vara, men at där förehafts om tjensters förgifvande,
sådant säger jag för 3:die gången har varit olagligit.
At de öfrige stånden härvid tagit någon anledning af
R. o. A:s Gref Bielke lemnade föreskrift, lemnar jag derhän
men tycker, at detta är ett af Ständerne afgiordt mål, som
härvid ej kunnat åberopas.
Hvad Ständernes pluralité angår, och at äfven häri den
ej kan påtalas, så vet jag alt för väl den at vörda i alla lagliga
mål, men i detta såsom olagligit kan jag dermed aldrig instämma,
emedan alle författningar böra grunda sig på lag,
och det vore farligt praejudicat, om den ej efterlefdes, intil dess
han blifvit ändrad.
Jag hemställer derföre en deputations afsändande til de
öfrige stånden men [o: med] tjenlig föreställning i allmenhet
deremot at ingå i tjensters bortgifvande, såsom hvilket tilhörer
regeringen, och begär eljes deröfver votering.
Hr Lagersvärd instämde uti en slik deputations afsändande
til de andre stånden, hälst Regeringsformen, Konungaförsäkran,
Tjenstebetänkandet och 1756 års förordning,
uppå hvilka alla riksdagsfullmagter sig grundade, icke tilläde
Riksens Ständer at befatta sig med tjensters bortgif vande annars
än i vissa fall.
Frih. A. Reuterholm upläste närlagda des dictamen
til protocollet.1
Hr Jennings: Ifrån början har jag ej varit uppe, men
sorn mig tycks, så lärer nu vara quaestion om en deputation til
de öfrige stånden med någon slags förebråelse i anseende til
någre tjensters bortgif vande.
Hvad tjenster angår, så har jag mig deröfver förr yttrat;
altså går jag det förbi; men mig tycks, at innan vi skrida til
et så ovänligit steg, borde man först skärskåda de casus, som
dertil skulle gifva anledning.
Hvad i synnerhet Grefve Lagerberg angår, så vet jag ej,
huruvida 3:ne stånds utlåtande öfver honom kan säijas vara
emot lag. Vöre det i högmålssaker, som souverainitetens in
-
1 Saknas vid protokollen.
128 1761, maj 25. Om tjänstetillsättningar.
förande eller1 regerings1 eller Regeringsformens eller ståndsprivilegiers
uphäfvande, så ville jag medgie, at deruti 3:ne
stånds pluralité enl. 17 § Riksdagsordningen ej borde gälla;
men som denna casus ej är sådan utan grundar sig på Ständernes
förra recommendation, så är de öfrige ståndens pluralité
härvid grundad på lag och bör således gälla. Och är för öfrigt
enl. 1756 års förordning Riksens Ständer visse tjensters förgifvande
samt andre casus i allmenhet förbehållne.
Hr Gyllensvan: Jag har med fägnad af discourserne
märkt R. o. A:s nijt om lagens helgd och efterlefnad.
Huru med tjensters förgifvande förhållas skal, vises tydeligen
i Regeringsformen, Tjenstebetänkandet och i Urskillningsdeputations
instruction och flere lagens paralelrum.
Riksens Ständer hafva äfven funnit, hvad elaka consequencer
det hade, om de sig sielfve dermed skulle befatta, och
derföre ytterligare derom år 1756 stadgat, hvarvid blott en
exception om besynnerlige förtjensters belönande giord är.
Nu frugtas här, som skulle någon föreställning til de andre
stånden härom få anseende af någon förebråelse; det tror
jag ej; ty som jag väl vet, at man bör förekomma missnöije
stånden emellan, så vet jag ock, det vi böra med oförskräkt
nijt vårda lagen, då man finner inbrott deremot giöras. Jag
vet, at stånd ej kunna tiltalas, men väl de lagbrytande ledamöter
i stånden, som något emot lag tilstyrka och proponera;
och tror derjemte, at lagen lika bör respecteras både af Råd,
embetsmän och Ständer, enligit hvad Frih. Reuterholm ganska
väl anfördt, och icke utsättas för spe både hos utländske och
inländske, samt at hvad olagligen sker billigt bör beifras. Och
derföre tilstyrker jag en manstark deputation til de öfrige
stånden, som föreställer dem
l:o alla de åberopade lagens rum emot tjensters förgifvande
af Riksens Ständer;
2:o huru våra riksdagsfullmagter enl. 17 § Riksdagsordningen
äro bundne vid lag, innehållandes expresse alt vara
ogilt, hvad emot fundamentallag, frihet och privilegier blefvo
giordt; och 3:o at som de ledamöter i stånden, som deremot
tilstyrkt, således gådt emot lag, så borde deputationen deröfver
begära de öfrige ståndens uplysning; och har jag til den ändan
projecterat et sådant extractum protocolli af detta innehåll.
Hr Gyllensvan upläste derpå det bilagde utkastet
1 Dessa ord icke i konceptprotokollet.
Föreställning om tjänstetillsättningar. 129
(Bil. 12), hvilket han underkastade R. o. A:s vidare ompröfvande,
tilläggandes sig eljes önska, at Riksens Ständer til at
förena sig öfver lagens mening ville sammanträda in pleno
plenorum, kunnandes de såsom magtägande efter behag ytterligare
stadga samt äfven reservera sig visse eller alle tjensters
bortgifvande under riksdagarne; men emedlertid hoppades
han, at den lag, vi hade om tjenster, skulle blifva efterlefvad
och att Riksens Ständer derom skulle vara örne, hälst de altid
vist en brinnande nijt för lag och undersåtares välfärd.
Thetta tänkesätt vore driffiedern til hans föreställning
nu äfvensom til den, han giorde emot R. o. A:s särskilte deputation
til Konungen i capitasaken, och ville han altid blifva
sig liker uti alt, hvad han tykte emot lag vore stridande.
Hr von Vicken: Atde3 stånden giordt emot lag
trodde han vara tydeligit, så väl emot 1756 års förordning som
af Secrete Deputations betänkande, som dertil gaf första anledningen.
At fast Riksens Ständer kunde giöra lagar, så borde de
dock hålla dem, som voro giorde, och vore fördenskull hans
yttrande ej mot utan med lag; och borde R. o. A:s deputation
de öfrige stånden sådant föreställa men icke dem derom be,
hvilket ord han ville hafva utstrukit.
Hr Pe c h 1 i n: At jag aldeles är emot tjensters utdelande
af Riksens Ständer, hoppas jag R. o. A. så mycket mer lärer
vara öfvertygad om, som jag vid 1756 års riksdag inlade memorial
deremot.
Jag blir altså dervid, at Ständer ej måtte inblanda sig i
den lagskipande magtens göromål; men närvarande casus
är af annan beskaffenhet. Här är en besynnerlig quaestion
väkt om en deputations afsändande med föreställning til de
öfrige stånden. Hafva de grundat sitt göromål på lag, så är
denna proposition olaglig, och hvad skulle en deputation värka
uti mål, som tre stånd redan afgiordt. Är ej tre stånds beslut
lag; och vöre det ej at vilja imponera och bryta enighet och
förtroende.
Hvad vore det äfven at sammanträda in pleno plenorum,
och hvad vunnos dermed, at vi i afgorde mål plaiderade emot
de öfrige stånden.
En värd ledamot, som jag tager mig den friheten at
nämna, Hr Majoren Gyllensvan, har härvid åberopat 17 § i
Riksdagsordningen, som stadgar, att, hvad samtelige stånden
9—381681
130 1761, maj 25. Om tjänstetillsättningar.
komma öfverens om eller de fläste stånden uti det, Riksens
Ständers frihet samt hvart och ett stånds väl förvärfvade
privilegier icke rörer, kan falla uppå, skal gälla för Ständernes
beslut, och deraf har han velat giöra någon exception mot
närvarande casus med de bortgifne tjenster; men som här ej är
quaestion om någon res privilegii, om Riksens Ständers frihet
eller någon bevillning, i hvilke 3:ne fall ingen ståndens pluralité
gäller, så tror jag sådan argumentation til närvarande casu ej
vara lämpelig. Den deraf dragne consequencen, at hvad häruti
skedt vore olagligit och borde vara ogilt samt at derföre någre
ledamöter i de öfrige stånden såsom lagbrytande borde anses
och öfver dem af R. o. A. uplysning begäras, torde således
vara ganska betänkelig och kunde lätteligen anses som en
repitition af et gammalt tankesätt, som vid förra riksdagar
äfven varit förspordt.
Här är sagdt, som vöre emellan Gref Bielkes och Grefve
Lagerbergs recommendationer en stor åtskilnad, men jag finner
der emellan en fullkomlig parité, hälst denne senare haft
äldre recommendation, grundad så väl på dess sal. hr faders,
Hr Riksrådets Gref Lagerbergs, vid 1723 års riksdag riket
giorde essentielle tjenster, som för den store besparing vid
Amiralitetet, han til rikets vinst åstadkommit. Riksens Ständer
kunna altså ej vara sig olike. Yäl är det at öfverlägga, innan
någon recommendation meddelas, men sedan hon är gifven,
bör den äfven hållas.
Hvad här säges, som skulle Artillerieregimentet olagligen
vara bortgifvit, sådant kan ej förleda dem, som om saken
rätteligen äro underrättade.
År 1756, då den anlagde rebellion yppades och författningar
togos emot de illsinnade, som ville til dess utförande
bemästra sig Artilleriegården, stadgade Riksens Ständer, at
denna öfverstebeställning skulle efter förtroende bortgifvas;
och til en sådan utväg voro Riksens Ständer föranlåtne af de
farlige anläggningar, som så väl då som förut vid 1723 och
1743 årens riksdagar emot friheten blifvit yppade; och då nu
en sådan syssla skal bortgifvas, är endaste frågan, om icke
Riksens Ständer såsom principaler kunna sielfve göra, hvad
de Riksens Råd såsom deras fullmägtige eljest updragit.
Innan vi således pröfvat de casus af tjenster, hvaraf anledning
vill tagas til en deputations afsändande med föreställning
til de andre stånden, kan jag til detta senare
Föreställning om tjänstetillsättningar.
131
såsom et hårdt steg. ej samtycka utan påstår deröfver votering.
Frih. C. Ridderstolpe: Jag beklagar i denna ventilation
mig åter se det bedröfveliga oenighetsfrö, desse tjenster,
hvarom så ofta missämja upkommer, sättja oss uti den delicateste
ventilation. Det bjuder nog emot för mig at tala uti
ämnen, som leda derhän; men jag anser härvid icke personer
utan endast rikets bästa; åberopandes mig härvid Frih. Reuter -  holms och Hr Gyllensvans yttrade tankar; men går förbi det,
hvari jag ifrån dem kunde vara skiljaktig.
Den omständigheten, som här blifvit yrkad, at 3:ne stånds
beslut af det fierde bör anses för Ständers beslut, finner jag
gå ståndets rådplägning så när, at jag den icke kan stillatigande
åhöra; man skulle derigenom [kunna]1 falla i svåra äfventyr,
om man ansåge 3:ne stånds utlåtande för Ständers beslut,
förr än det fierde sig yttrat; man betogo therigenom ståndet
farligit sin röst i en fri regering, och aldrig vidtagit hos oss;
tvärtom hafva vi exempel uppå, hvaraf jag påminner mig ett
vid 1752 års riksdag uti et oeconomiskt och långt mindre betydande
mål, at på et stånds påminnelser de öfrige stånden
kunnat ändra sine tankar. Ja, at söka sanning hafva Ständer
bemödat sig så långt, at de ofta flere resor både giordt hvarannan
föreställningar och dem vidtagit.
Således, mine Herrar, hindra trenne stånds utlåtande oss
icke at granska saken; och den rör en genom tydel. förordning
så stadgad sak, at rikets väl derpå ansedts bero. At låta lagar
liksom döma vid vissa händelser och mot vissa personer,
dertil ber jag ståndet aldrig låter beveka sig. När det i Rom
blef gängse at missbruka sileant leges, var republiquen vid brädden
af sitt fall. Yi böra derföre sättja oss fast före at icke ingå i
något, som en klar förordning förbiuder, om icke vi tillika finna
förordningen böra häfvas.
Hvad deraf ledes at öpna vägen för flere, at Grefve Bielke
blifvit til befordran recommenderad, så behölt jag, då jag dertil
såg Er, mine Herrar, hågade, tystnad, endast derföre at
frågan var om rätta förståndet af en redan gifven recommendation,
som syntes vara för vidtsräckt, som här icke är. Huruvida
3:ne stånds beslut kan hindras af det fierde, som nu
blifvit omnämdt, är en fråga, som i närvarande casu icke behöfs
at ventileras, så långt det 4:de ståndet sig ännu ej utlåtit.
1 Konceptprotokollet.
132 1761, maj 25. Om tjänstetillsättningar.
Jag tror det icke behöfva icke1 Er, mine Herrar, föreställas;
men hemställer likväl R. o. A. at uplifva, huru högst angeläget
det är, at tjensterne lagligen utdelas, synnerl. som i anseende
til vår allmenna fattigdom friheten dervid är interesserad,
som nog lär göra Er måne om deras utdelande. Om lagen vid
tjensters utdelning icke blifver gällande, kunna de sämre
ofta äga bästa lyckan och den käckaste få en usel lott. Jag är
nögd med den, både natur och lycka vil mig tildela, och vill
mäst bry mig derom at söka fullgiöra mitt åliggande, men jag
finner obilligt att nationen skulle underkastas så ojämn utdelning,
som vist sker, om icke det af boij es, at man genom
ovanlige vägar den erhåller.
Jag tilstyrker fördenskull til en deputation til de andre
stånden med sådan föreställning, som Hr Gyllensvan projecterat.
Och som de omtalte 2:ne tjensteämnen ännu ej blifvit
afgiorde, tror jag vara bäst, at föreställningen blifver generel
utan at röra personerne, hvilkas befordran jag eljes gärna
önskade, om icke min kärlek för lagen öfvermannade den,
jag hyser för desse hederlige personer.
Jag underkastar R. o. A. desse mine tankar, såsom syftande
på, intet må skie, som föranlåter någon embetsman at
pusta och tröttna, hvilket utjagar mången trogen tjenare,
som riket annars med nyttig tjenst kunde til handa gå.
Frih. C. Horn: At en deputation til de andre stånden
kunde anses för stötande eller olaglig finner jag ej, efter vi ej
annars kunna än således komma til de andre stånden, efter
det vore emot vår värdighet at tiga, då vi böra stärka men ej
döda vår i bokstafven så förträffelige lag. At vi til förevarande
casu gifvit anledning med Gref Bielkes recommendation finner
jag icke; ty först har han sin sak i sitt stånd, enligit Riksdagsordningen2,
och hvad R. o. A. så väl för honom som för Hr von
Post giordt, har varit en svite af förre recommendationer; men
frågan bör här ej bli om personer utan om lagar, och derom
bör föreställningen skie genom en hederlig deputation. Lät
vara, at de 3:ne stånden blifva faste vid theras beslut; vi böra
åtminstone söka förekomma ytterligare operationer, och må
med desse 3:ne tjenster förblifva som giordt är, blott vidare
inga tjenster af Ständer ne utdelas, eljes hålla vi här liksom en
marknad, vi försumma det allmenna för det enskilta, då lik
-
1 Detta ord ej i konceptprotokollet.
2 Sannolikt kar här ett verb uteglömts.
Föreställning om tjänstetillsättningar. 133
väl krig och rikets angelägenheter fordra all vår upmärksamhet
och åtgiärd.
Hr von Frese hemstälte, at i fall någon deputation
med föreställning til de öfrige stånden skulle afgå, borde man
först cognoscera casus, hvaraf anledning thertil skulle tagas,
instämmande deri med Hr Pechlin.
Vid 1756 års åberopade förordning anmärkte han, at den
innehåller förbehåll ang:de tjensters bortgifvande af Riksens
Ständer. Hvad angeck Gref Lagerberg, så vore han år 1747
af Ständer recommenderad i anseende til sin salige hr faders
stora förtjenst, hälst han[s] fru moder afsagdt sig pension och
des salig, herres innestående lön för Statsdeputation til 18 000
plåtar; och som Gref Lagerberg dessutom hade mycken merite
och vid Skaraborgs läns förvaltande som vice landshöfdinge
inlagdt besynnerligt beröm, så kunde de andre stånden ej
sägas obefogade til hans utnämnande til landshöfdinge derstädes.
Hvad Artillerieregimentets förgifvande til Öfverste Ehrensvärd
angår, så är detta en förtroendesyssla, enl. hvad Öfverste
Pechlin redan deducerat och hvarom Riksens Ständer genom
1756 års författning förbehållit sig at disponera.
Som nu desse mål af 3:ne stånd redan äro afgiorde och
den åberopade 17 § i Riksdagsordningen theremot ej kan anföras,
så kan jag deröfver ingen deputations afsändande med
föreställning til de öfrige stånden bifalla utan begär deröfver
proposition och votering.
Frih. Duvall: I början af denne ventilation var jag
i någon oro i anseende til lagens uprätthållande, som här förmentes
äfventyras; men sedan jag nu fådt höra sakens omständigheter,
finner jag mig, Gudi lof, kunna vara hel tranquil
och at ingen fara är på färde.
Jag finner anledning till denna ventilation vara tagen af
2:ne casus speciales; den första rörer Gref Lagerberg, och kan
jag med lika frimodighet som de, hvilka påstå sig tala för
lagen, säga, at hans recommendation är lika så laglig som
Gref Bielkes, och behöfves altså icke, at lagen, som härvid
icke lider, tages i så alfvarsamt försvar.
Hvad Artillerieregimentets förgifvande angår, så hafva
Riksens Ständer af nöd föranlåtits at dervid giöra den författning,
sorn bekant är, i anseende til Öfversten af Gardet, Öfverståthållaren
och andre confidenceposter.
134g 1761, maj 25. Om tjänstetillsättningar.
Desse tjenster skulle af Rådet genom votering förgifvas;
men när Riksens Ständer såsom principaler äro tilstädes, äga
de ovedersäijeligen den rätt, som de under sin frånvaro sine
fullmägtige updragit. Som således äfven häruti ingen olaglighet
förelupit, så vet jag ej, hvad dervid skal beifras. Men
det enda, jag härvid finner at anmärka, är den oordning, i
hvilken denna qusestionen blifvit framdragen, då hon hvarken
städt på listan eller blifvit proponerad af Hr Landtm.,
hvilken det eljes efter Riksdagsordningen tilkommer at här
nya saker proponera. Har sådant skedt emot ordning, så bör
sådant beifras, ty annars kunde en slik oreda opåtalt insmyga
sig på andre ställen lika som här.
Hr Ehrenmalm holt före quseastion här ej vara om
personer utan om lag, som vore vår föreskrift och vår heder,
varand es den ovärdig här, som vore deremot.
Så länge det fierde ståndet sig ej yttrat, trodde han, man
ägde frihet at i saken discourera, efter ett stånd eljes skulle
förlorat sitt votum. Han ville altså tala efter lag; han ansåge
för lyckligt at kunna vara tjenst förutan; men som nöd och
knappa vilkor giorde många derom angelägne och måne, så
vore lagen derom angelägen och nödigt, at dörren ej öpnades
til prsejudicer för dem, som med lif och blod giordt sig af
riket välförtjente. Han recommenderade fördenskull de dervid
nödige utvägar til R. o. A:s ömhet, instämmandes derom
med Frih. Reuterholm och Frih. Ridderstolpe samt Hr
Gyllensvans projecterade föreställning, begärandes häröfver
proposition och votering.
Hr Ruthenschöld förklarade sig aldeles emot all
deputation och föreställning; anseendes för olagligt at säija, det
3 stånd hafva gordt emot lag, så länge vi ej hördt deras skäl
eller veta grunden til deras göromål.
Hr Bildenschöld: Om jag nu första gången yttrade
mig ang:de tjensters förgifvande af Riksens Ständer, så
vore jag mera vidlyftig; men dels har jag förut sagdt min tanka
derom, dels kan jag beropa mig på mine gärningar och mitt
hiertelag, i det jag aldrig hos Riksens Ständer hvarken sökt
tjenst eller tour annan än den, mig tilkommit.
Jag vill blott yttra mig ang:de deputations afsändande
med föreställning til de andre stånden. Thertil böra vi som alic
andre domare hafva någon anledning, eljes blifver hon orätt’
vis; och böra vi först pröfva casus och det, som de öfrige
Föreställning om tjänstetillsättningar.
stånden om Gref Lagerberg och Öfverste Ehrensvärd afgiordt.
Är deruti något olagligt, då kan vara anledning til någon föreställning
men eljes icke.
Hr Schön berg: Här äro 2: ne qusestioner om en deputations
afsändande med föreställning och bepröfvandet af de
casus, hvaraf anledning thertil skal tagas.
At med redighet häruti procedera hemställer jag, om icke
vi böra afbida de trenne stånds beslut och sedan pröfva, om
skiäl äro til en föreställnings görande. Det vore beklageligen,
om tre stånd skulle synas hafva giordt emot lag; dock kan
lagen ej sägas vara uphäfven, om deri någon speciel exception
skulle göras; men om [de]1 dervid giordt rätt eller galit, det
kan ej sägas, innan man det pröfvat.
Frih. Grönhagen upläste sitt härvid fogade dictamen
ad protocollum (Bil. 13).
Hr H. H. B o i j e : Jag har under discourserne hördt 2:ne
discourser ventileras, den första om en deputations afsändande
til de öfrige stånden ang:de de 2:ne bortgifne tjenster och den
2:dra, huruvida någon föreställning dem göras skal emot
tjensters förgifvande.
Hvad nu den första vidkommer, så är det ovanligit och
skulle likna en reproche, som kunde stöta de öfrige stånden,
om vi skulle i de omtalte casus giöra dem någon föreställning,
för än vi pröfvat saken och oss deröfver yttrat. Sedan blir tid
dertil, och då gå vi med ordning til väga.
Hvad det andre angår, så känner jag 1756 års förordning
som den, där varit med, då hon projecterades, och vet, at hon
innehåiler exceptioner af de fall, då Riksens Ständer kunna
om tjenster disponera, och denne förordning veta de öfrige
stånden så väl som vi, at jag ej finner, hvad föreställning deröfver
skulle dem giöras.
Således finner jag långa ventilationer häröfver vara öfverflödige
utan önskar derom proposition och votering.
Hr Pauli: Jag har tagit denna saken i öfvervägande,
som här blifvit rest enligit vår riksdagsmannarätt i anseende til
den olaglighet, som med Prästeståndets plenum förelupit.
At i korthet yttra mig, håller jag en talrik deputation,
särskilt til Prästeståndet, vara nödig, som efterfrågar, af hvad
anledning ståndet hållit plenum under ferierne, hvilket jag
tycker Talemannen i synnerhet hade bordt förekomma.
1 Konceptprotokollet.
136 1761, maj 25. Om tjänstetillsättningar.
Hvad föreställningen til de öfrige stånden ang:de tjensters
förgifvande angår, så bifaller jag den, dock at den ej måtte
blifva personell och stäld emot de 2:ne omtalte casus utan
generel emot alla sysslors utdelande, efter sådant är lemnat til
regeringen och strider emot lag och 1756 års förordning.
Hr C. Wadenstierna: Med samma oförskräkta
nijt, som här är tält om Regeringsformens och lagens försvar,
vil jag mig äfven i samma afsigt yttra. Jag medger gärna, at
uti et fattigt land ingenting mera på alla influerar än tjenster.
Derföre hafva ock Riksens Ständer tid efter annan förbättrat
de dertil giorde lagar, derföre sker i Rådet pröfning af förslager
och utvoteringar; derföre hafva ock Riksens Ständer
giordt dertil alla möjelige författningar til lika rätts erhållande
för de förtjente, utan at densamma af nåd skulle dependera.
Jag yttrar mig häri så mycket mer oförskräckt, som jag
tackar Gud för min del och plågas ej af otidig ambition, som
skulle hindra mig at tänka fritt.
Jag instämmer altså emot tjensters utdelande af Riksens
Ständer samt äfven deruti, at de öfrige stånden en vänlig föreställning
på et dem värdigt sätt måtte deröfver giöras; men jag
holler lika nödigt, at vi först dertil böra hafva anledning och
skärskåda de omtalte casus, om de den kunna gifva eller ej.
Hvad det af Hr Gyllensvan projecterade extractum protocolli
angår, så kan jag det helt och hållit hvarken gilla eller
förkasta utan hemställer, at det må aflemnas til Secreteraren,
som kunde nyttja hvad deraf lämpeligit är uti et extractum
protocolli, som han til de öfrige stånden kunde upsätta. Då
går expedition i sin rätta ordning; ty eljes kunde hvar och en
af oss inkoma med särskilt project dertil, och vi kunde förfalla
i den olägenhet at öfver hvart och et ventilera och föras
i votering.
Hr T. Rudbeck: Denna qusestion anser jag såsom
rest af nijt för lagen och i anledning af hvad så väl vid sidsta
riksdag om tjenster blef stadgat som den ömhet, R. o. A. för
denna förordning yttrade, då här frågan var om Borgmästaren
Renhorns befordran, hvilken vi i anledning deraf afslogo.
Hvad de öfrige ståndens til giörande föreställning angår,
så bör den efter min tanka skie snart, innan de företaga sig
flere slike mål; och i anseende til de omtalte tvenne casus
innan vi oss öfver them yttrat, ty vänta vi tils efteråt, så äro
Föreställning om tjänstetillsättningar.
137
de af giorde och då är deruti Ständernes beslut tagit, men ej
desförinnan, så länge vi oss ej utlåtit.
Frih. Cederhielm: Jag har väl icke hördt början,
hur denna qusestion upkommit; men sedan Hr Landtm, tillåtit
henne at roullera, tror jag, hon bör decideras.
En del af Herrarne har tykt, som vore här en dubbel
fråga ar giöra; men i mitt sinne är här blott en enda, nemi.
om de andre stånden i desse omtalte tjensters förgifvande
giordt rätt eller orätt. Är giöromålet olagligit i sig sielf, så
kan det derföre ej blifva rätt, om det på värdige personer
appliceras. Men 1756 års förordning visar tydeligen, at cabinetters
hållande af Riksens Ständer är skadeligt. Och dervid
observerar jag den omständighet, at som vite emot proposition
dertil är deruti utsatt för hvart individuum af Riksens Ständer,
så vore underligt, fast än icke sägs, huru det skal anses, om
ett eller flere stånd deruti skulle ingå, om en olaglighet skulle
blifva laglig, derföre at många dertil concurrerade.
Kanske jag är för dristig i mitt yttrande; men jag vill föreställa
påfölgden deraf. Om lagen blir gällande, då smakar hela
nation sötman af vår frihet och vårt regeringssätt; men om
faveuren gäller, så blir det endast innom Riksens Ständers egne
ledamöter.
Jag anser fördenskull det giorde steg med tjensters utdelande
som olagligt, fast det af 3 stånd blifvit giordt, och
äfven deri irregulairt, at om de än häfvit 1756 års förordning,
hade sådant förut R. o. A. bordt notificeras. Jag vördar stånden[s]
magt, men deras skyldighet är lika stor, ty de äro
rikets committerade. Jag säger icke de hemmavarandes, ty
jag vet alt för väl, at Riksens Ständer sielfve äro principaler.
Nu fast 3 stånd detta steg giordt, anser jag det dock för
olagligt, så länge det fierde eller R. o. A. sig i saken ej yttrat,
men sedan först är hon afgiord.
Skal nu et sådant olag botas, bör det skie, då quaestion
är om lag och saken är integra; sedan hon blifvit af görd, är
det för sent.
Jag hoppas, at R. o. A. som rikets fäder och förmyndare
lara ingå ang:de den föreslagne deputations afsändande til de
öfrige stånden at be dem nogare öfverse deras redan tagne
beslut i de omtalte saker, och begär eljes deröfver votering.
Hr Hammarhielm: Det återstår mig endast at
ytterligare förklara mig blifva dervid, at hvad de 3 stånden
138 1761, maj 25. Om tjänstetillsättningar.
i detta fall giordt, är olagligit, hvilket jag äfven vill bevisa.
Ty l:o har det varit et olagligit plenum hållit hos Prästeståndet,
hvilket bör efterfrågas. Dernäst hafva väl stånden
explicerat 1756 års förordning och dess ex[c]eption för tjensters
bortgifvande af Ständer; men de hafva utlemnat, hvad deri
står, om huru slike mål til Riksens Ständer skola inkomma.
Här sägs, at där äro förtroendestjenster, som af Ständer
kunna bortgies; men sådant står ingenstädes, fast väl at
sådant bör ske af Rådet. Eljes betaga vi regeringen magt och
hindra dess expedition, som skedt med landshöfdingesysslan.
hvilken redan hade bordt vara bortgifven, då i dylikt fail
vid sidsta riksdag en observation på Rådet gordes; och sålunda
tycks böra efterfrågas, hälst det är et inbrott af Riksens
Ständer i regeringssättet.
Således tror jag hafva bevist, at detta steg är olagligit
och at slikt sätt till tjensters bortgifvande icke med 1756 års
förordning instämmer; men som häröfver länge nog är discourerat,
så begär jag proposition deröfver, om en deputation i
anseende til detta lagbrott til de öfrige stånden skal af sändas:
fruktandes jag ej at säija deruti vara skedt emot lag.
Hr Jennings: Jag vil med några ord ytterligare utföra
mitt förra yttrande i detta mål, som var mycket kort;
hälst nu sedan jag [hör]1 deliberation derpå roullera, om någon
deputation skal afgå, innan vi cognoscerat de casus, som dertil
böra ge anledningen. Derom instämmer jag med Hr
Schönberg, at vi först böra se, om de andre stånden giordt
något emot lag, innan vi göra dem någon föreställning i anseende
til Gref Lagerbergs och Öfverste Ehrensvärds befordran,
och at dessförinnan jag ingen deputation kan bifalla.
Hvad nu desse casus beträffar, så hafva de öfrige stånden
i anseende til Gref Lagerberg velat visa, at icke något particulairt
misshag värkat dess uteslutande ifrån rådsförslaget och
at de i anseende til dess sal. hr fars meriter velat tildela honom
frukten af dess erhållne recommendation; och som utom dess
1756 års förordning förbehållit Riksens Ständer at belöna besynnerlige
förtjenster, så kan det aldrig blifva olagligt at hos
någon finna slike förtjenster, ej eller emot förordningen, om
de öfrige stånden funnit dem hos Gref Lagerberg.
Hvad vidkommer Öfverste Ehrensvärds befordran til
1 Konceptprotokollet.
Föreställning om tjänstetillsättningar.
Artillerieregimentet, så hafva Riksens Ständer år 1756 faststält,
at denna syssla efter förtroende skal bortges.
Detta är eljes Rådet updragit; men då Riksens Ständer
sielfve äro tilstädes, tyks ingen fråga vara, at icke de den sielfve
kunna besätta, efter de äro principaler, och aitså är äfven deri
ingen olaglighet, som kan gifva anledning til någon deputations
I afskickande; men om någre andre casus, som Hr Rudbeck omnämdt,
äro bekante, så kan deraf til föreställning tagas något
ämne.
Hr Gyllensvan: Jag har blott 2:ne omständigheter
II at i korthet anföra och det i anseende til lagen; hafvandes jag
redan förklarat, at jag för de 2:ne omtalte herrar hyser all
aestime och önskar deras befordran.
Utaf förl. Riksdagsgazetten n:o 35, som innehåller Riksens
Ständers förordnande ang:de embeten, som de funnit
nödigt böra efter förtroende besättas, finnes, at desse embeten
medelst omröstning i Rådet skulle komma at förgifvas. Skulle
I nu Riksens Ständer sielfve med deras förgifvande sig vilja befatta,
som nu i anseende til Artillerieregimentet skedt är, så
böra äfven biskopsembeten och ministresysslor af Riksens
I Ständer disponeras, efter desse på lika sätt som förber:de
förtroendesembeten äro til Rådets disposition efter omröstning
öfverlemnade.
2:do. Medgifver jag väl, at 1756 års förordning medför
i någon ex[c]eption om sysslors utdelande af Riksens Ständer;
men som dertil utsättes besynnerl. förtjenster, om hvilka jag
ej tiltror mig vara domare, så går jag sådant förbi och blir
med mitt omdöme inom min lilla circul.
För öfrigit, som jag uti detta mål yttrat mig utan någon
enskilt afsigt och blott af ömhet för lagen, så kan jag ej annat
än giöra någon anmärkning vid det, som blifvit nyss sagdt af
I en värd ledamot, hvilken jag äfvenledes måste få nämna,
nemi. Hr Öfverste Pechlin, som skulle den mening, hvilken
jag yttrat, kunna anses som en suite af et tänkesätt, som
äfven vid förre riksdagen blifvit yttrat.
Jag hoppas, at han, som är en äldre riksdagsman än jag
och altid för en förståndig blifvit ansedd, lär som en pliilosoph
alting bygga på en ratio sufficiens och således aldrig vilja
kasta på någon ogrundade misstankar. Om jag begärdt ett
plenum plenorum, så tror jag ej, at min afsigdt dermed med skäl
lär kunna af ett välmenande hierta misstänkas; då jag vågar
140 1761, maj 25, juni 1. Om tjänstetillsättningar.
med godt samvete trotsa, så väl den ledamot at visa, det jag i
detta mål tält emot lag, som jag trotsar hvar och en at visa
mig, det mina gerningar nu eller för detta något annat emot
mig vittna eller vittnat.
Jag itererar til slut, hvad jag förut sadt ang:de en deputations
affärdande til de öfrige stånden, icke för at dem något
på et ovänligit sätt förebrå men til at medelst tjenlig föreställning
söka förmå dem at blifva vid lagen.
Hr Jenn ings: Hvad om min svåger, Hr Pechlin, häri
nämdt är, sådant lär han, som nu är frånvarande, vid justeringen
förbehålla sig at beifra.
Frih. A. Reuterholm åberopade sig Frih. Cederhielms
yttrade tankar.
At qusestion här ej vore om specielle casus men om medel
at förekomma flere, hvilket bäst kunde skie medelst vänlig
föreställning i anledning af 1756 års förordning och nu, innan
vi oss öfver de 2:ne omtalte casus utlåtit, hälst efteråt Riksens
Ständers beslut borde anses som lag.
Anledning til sådan föreställning kunde oss ej, som det
säges, felas, efter vi den hade både i det, som ang:de Gref
Lagerberg och Borgmästren Renhorn vore passerat, och fordrade
försigtigheten att nu uti början mota tjensters utdelande
af Riksens Ständer, innan dermed ginge längre och blefvo
för sent.
Han instämde för öfrigt med Hr Gyllensvan uti den medelst
deputation de öfrige stånden til görande föreställning, at
tjensters besättande tilhör regeringen och at Riksens Ständer
förut beslutit at sig ej dermed befatta annars än i besynnerl.
fall och genom lagh vägar.
Frih. Duvall: Jag är ej så illa underrättad, at jag ej
vet, det cabinetter hos Riksens Ständer kunna vara skaddige,
och instämmer altså med andre at til deras afböijande en deputation
med föreställning til de öfrige stånden måtte afgå kunna;
men uti desse här omtalte casus, med Gref Lagerberg och
Ofverste Ehrensvärd, finner jag til slik deputation ingen anledning,
ty den förre grundar sig på Ständernes egen recommendation
och på 1756 års förordnings tydeliga förbehåll; men
i den senare tyks det enligit 1756 års bref ang:de förtroendestjensterne
aldeles tilhöra Riksens Ständer såsom principaler at
efter förtroende förordna, eller bör åtminstone, efter sedan
sidsta riksdag ingen slik casus existerat, Riksens Ständer
Föreställning om tjänstetillsättningar.
sielfve 1756 års bref förklara. Och kan jag altså i desse bägge
fall ingen föreställning til de öfrige stånden bifalla.
Hr Landtm.: Om jag i dag ej fådt följa ordningen i
föredragande, så utber jag mig åtminstone at nu, då i detta
ämne så länge discourerat blifvit och alt är sagdt, hvad til uplysning
tjenar, få göra proposition.
Detta bifölls; och gorde altså Hr Landtm, denna följande:
Bifaller
R. o. A., at en deputation til de öfrige stånden
afgår med föreställning emot tjensters bortgifvande?
Härtil svarades med Ja och Nej.
Som nu votering var begärd, så inrättades propositionen
dertil enl. R. o. A:s förde discourser sålunda:
Den, som bifaller, at en deputation til de andre stånden
afgår med föreställning emot tjensters bortgifvande, skrifver
Ja; den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, hvilar denna qusestion om tjensters bortgifvande
af Riksens Ständer, til dess R. o. A. sig utlåtit öfver
Skaraborgs läns och Artillerieregementets besättande.
Propositionen gillades och skreds deröfver til votering,
som utföll med trehundradetjugusex vota för Ja och trehundradetjugunijo
för Nej likmätigt det af bordsherrarne
underskrifne och allegaterne bifogade voteringsprotocoll; hvilket
slutel. uplästes;
hvarefter R. o. A. skildes åt kl. 8 om aftonen.
År 1761 d. 1 Ju n i i.
Måndag.
Plenum klockan nijo.
Justerades protocollet af d. 16 Aprill
och uplästes Urskillningslistorne, hvarefter Hr Landtm,
anmälte, at ifrån Secrete Utskåttet någre angelägne mål
rörande arméen upkommit. Som densamma nu så väl i
anseende til årstiden som feltoperationernes gorde början
nödvändigt borde i stånd sättas och de oumgängeligaste
författningar dertill tagas, så hemstälte han till R. o. A., om
han icke kunde dem få hvar efter annan föredraga;
hvilket bifölls.
Dock utbad sig Gref Fredric von Rosen at
Justering.
142 17(51, juul 1. Militära ärenden.
först få anmäla några ord och vederlägga en om honom löpande
visklek, som skulle han söka at erhålla öfverstelieutenants
caractere. Detta förklarade han ej allenast för aldeles
ogrundat, utan ock at han ansågo det för honom högst förklenligit,
hälst han nu efter 15 års tjenst begärt afsked och
dervid aldrig tänkt begära någon annan förmån än sine medborgares
vänskap och kärlek.
Frih. Cederhielm trodde, man ej borde rätta sig
efter löpande styken, emedan han eljes hördt, at någre sidst
voterat, som dertil varit obefogade.
Hr Landtm, bad, at med discourser den angelägne
tiden ej måtte borttagas, och lät härpå upläsa:
Ang:de medel Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 18 Maii ang:de
ior armeen. n^gre me(jeis anticipation af Ständernes Comptoir til arméens
behof; hvilket bifölls.
Ang-.de tilök- D:o af d. 26 Maii ang:de tilökning på amiralitetssta
ning
på, tens Jöningar,
amir:sstatens .
löner. hvilket bifölls.
Ang:de en D:o af d. 2 Maii ang:de en marinecorps uprättande,
marinecorps. gom |-,egärtes på bordet till nästa plenum.
Ang:de office- D:o af d. 14 Februarii ang:de generalers och officerares
ragiörningSt' tjenstgöring,
som äfven lades på bordet.
D:o af d. 22 Aprill ang:de krigsförtjensters belönande,
som äfven hvilar.
Ang:de l):o af d. 2 Maii ang:de 2:ne husareregementer.
2:ne husare- Bifölls,
regementer.
D:o af d. 2 Maii ang:de riksdagsfullmägtige af galererne.
Lades på hordet.
Ang:de 300 D:o af d. 2 Maii ang:de 300 båtsmäns upbådande;
båtsmäns
upbådande.
Angtde 30 d:o ang:de 30 man arbetsmanskap til Upsala slott,
man til Up- hvarvid intet påmintes,
sala slott. r
Ang:de D:o af d. 11 Februarii ang:de Secrete Utskåttets för
skiljemynt.
anstaltande om skiljemynt i landet,
hvarvid Hr Landtm, anmälte Secrete Utskåttets senare
författning om hvita styfrars myntande i samma afsigt.
Hr Bilberg förbehölt, at de må slås efter vanligit
Om Nymans belöning.
143
skrot och korn och ingen ändring deri skie utom Biksens
Ständers vettskap,
hvilket Hr Landtm, sade skulle observeras.
Uplästes Secrete Utskåttets extractum protocolli af d. 10 Ang:de belösidstl.
Aprill ang:de belöning för Inspectoren Nyman, hvilket Nyman1
sedan d. 11 i heride månad legat på bordet.
Frih. Cederhielm, Josias, yttrade sig, at detta
väl kunde bifallas, dock emot caution intil dess hans vettskap
blefvo pröfvad; men förr borde han hvarken undfå lön
eller caractere.
Hr Hammarhielm instämde härmed, tilläggandes
sig l:o vilja veta tilgången til desse medel, och 2:do tykte
han, Nyman af bruksägarne böra förnöijas för sin konst,
som hvarmedelst de vunno i af sättningen på jern samt bättre
och durablare canoner.
Frih. C. Horn biföll belöning för Nyman, tviflandes
icke på dess konst, hvaraf redan prof voro viste; men holt
före angeläget vara, at konstens hemlighet på det högsta
borde bevaras och ej komma til utlänningar.
Frih. Carl Funck beviste utförligen nyttan för
riket af Nymans vettenskap vid canoners och kulors giutande,
hvarå han redan vist prof. Nyman hade haft utrikes
ifrån åtskillige tillbud; derföre borde det föreslagne honom
beviljas, hälst riket detsamma snart med förmån återvunno.
Hr Gyllensvärd instämde härmed; hållandes
underligt, at här föreslogs Nyman af någre private böra belönas
för en riket nyttig invention.
Hr August Ehrensvärd tilläde til Frih. Funcks
yttrande, at Nyman i flere år på denna invention arbetat;
at han deraf vist fullkomlige prof, och då Sverige dymedelst
finge de bästa canoner och kulor, blefvo de begärlige, och
skulle deras export snart indraga i riket den honom tildelte
belöningen.
Extractum protocolli bifölls med den tilläggning, at Nyman
undfår den af Secrete Utskåttet föreslagne inventions
belöning, då prof blifvit i värket stält.
Hr von Gertten anholt at i anseende til sin förestående
resa få andraga et honom rörande ärende genom et
memorial,
hvilket Hr Landtm, rätt nu lofvade anmäla.
Ankom en Borgareståndets deputation af 12 personer. Borgat:»
144 1761, juni 1. Deputationer.
Prästest:s
deputation.
Ang:de
recrii tering.
Ordföranden, Borgmästaren Schau, anmälte jemte ståndets
hörsamma hälsning, at ståndet förehaft Secrete Deputation
betänkande om Borgmästaren Bobergs adelskap, hvilket
ståndet bifallit och hos R. o. A. med beröm för Boberg
äfven väl recommenderade.
2:do. Aflemnade han ståndets extractum protocolli
rörande Probsten Hiortsbergs öfver Hr Nordencrantz insinuerade
memorial.
Deputation afträdde.
Uplästes Secrete Utskåttets extractum protocolli af <1. 26
Maii ang:de underofficerares upmuntran vid Amiralitetet.
Begärtes på bordet.
Hr von Vicken påminte ang:de remissen af Krigsbefälets
allmenna besvär.
Hr Landtm, berättade sig med de öfrige talemännen
öfverenskommit om deras remiss til Allmenna Besvärsdeputation,
som dem skulle urskilja och vidare remittera.
Ankom en Prästeståndets deputation af 8 personer.
Biskoppen Doctor Körning förde ordet och gaf
jemte ståndets ödmiuka hälsning tilkänna, at ståndet förehaft
Secrete Utskåttets extracta protocolli
l:o om marineregimentet,
2 om husareregimentet,
3 om amiralitetsstatens löningar,
4 om underofficerares upmuntran,
5 om krigsförtjensters belönande och
6 om Krigsbefälet och
7 om generalers och siuke officerares tjenstgörning;
samt dem med någre små tilläggningar bifallit.
Han aflemnade derjemte 2:ne extracta protocolli och
recomemnderade för öfrigit ståndets extractum protocolli rörande
l:o Kyrkoherden Doctor Ruthström, 2:o Körnings memorial
om stappelstäder i Västerbottn; och berättade, at
ståndet förehaft rådsförslaget och deraf uteslutit Öfversten
och Riddaren Rubeck.
Deputation aft:de.
Uplästes Secrete Utskåttets extractum protocolli af d. 18
Maii ang:de recriiteringen vid arméen,
hvilket begärtes på bordet til nästa plenum.
Hr von Vicken förfrågade sig, huru detta mål i
Riksdagsgazetten såsom redan afgiordt kommit at införas.
Om kommissionsakternas offentliggör. Om Stora Deputation. 145
Hr Landtm, berättade sådant, som nu väl syntes,
vara skiedt af förseende och redan vara rättat.
Frih. C. Horn påminte härunder om expeditionen Ang:de
rörande commissionens protocollers remiss och tryckande, co™™108ca^°3‘
hvarmed äfven instämde Frih. Grönhagen, tillläg- tryckning,
gandes en deputations afsändande derom til de öfrige
stånden vara nödig; men så fants för godt at genom Riddareliuscancellisten
Psilanderhielm derom i stånden låta förfråga.
Påmintes ånyo om remissen på Krigsbefälets besvär,
hvaröfver stånden stadnat i contraire meningar, i det Adelen
och Bondeståndet remitterat dem til Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputation
men de öfrige til Secrete Utskottet.
Häröfver existerade någon ventilation, i det somlige
tykte R. o. A. böra blifva vid sitt förra beslut och med en
deputation dertill söka förmå de andre stånden; andre, at
de til Urskilningsdeputation kunde remitteras.
Hr Landtm, proponerade, om icke R. o. A. kunde
afbida de andre ståndens ytterligare utlåtande, innan det
förra beslutet ändrades,
hvilket bifölls.
Frih. C. Funck upläste efter anmälan et dess memorial
rörande Artillerieregimentets nylige besättande; hvar
med
han sedan geck til de öfrige stånden.
Uplästes Hr von Gerttens memorial rörande någon dess
lidne prsejudice.
Ligger här men går till de öfrige stånden.
Uplästes listan på de af rådselectorerne valde ledamöter Ang:de leda
i
Stora Särskilta Deputation i de frånvarandes och afgångnes jjgputattonen
ställe.
Hr Hammarhielm: Så billigt det är, at deputationerne
blifva completterade, hvarom jag äfven ofta påmint,
så mycket finner jag, at electorerne i anseende til denne
varit nog skyndesamme. Men skal detta stå fast för Stora
Deputation, bör det lika så skie med alla deputationer och äfven
med Secrete Utskott[et], Ibland de, som här blifvit remplacerade,
äro någre, som blott försummat en session af
ovisshet, när Stora Deputation skulle sammankomma, hvilket
sällan sker, men voro dock sidsta gången tilstädes; deremot
i de andre deputationerne och äfven i Secrete Utskottet
lära flere vara oftare frånvarande, som til exempel Gref Eric
10—3S18S1
146 1761, juni 1. Om Stora Särskilda Deputationen.
Sparre, fast han sig sitt rum förbehållit. Jag tror derföre,
det bör lika i alla deputationer observeras, at den, som en
session är borta, bör genast remplaceras, emedan eljes i anseende
til Stora Deputation det oförgripeligen skulle se ut,
som någre blifvit utstötte, hvilke man ledsnat vid.
Hr von Vicken instämde härmed; tilläggandes at
om någon bortrest utan at säga til, borde han något vist
pligta men icke strykas ut, och nämde härvid Hr Brummer,
som borde i Stora Deputation blifva qvar, efter han blott
ganska litet varit frånvarande.
Frih. Grönhagen var af samma tanka; tilläggandes
at Gref Leyonstedt, Frih. von Kocken och Hr Rubeck
äfven varit i sidsta session närvarande och äfven borde
i deputation blifva qvar.
Hr Ehrenmalm var af samma tanka, begärandes
votering.
Hr Carl Wadenstierna ville af protocollet bevisa,
at electorerne fölgdt R. o. A:s beslut, då de completterat
deputation i de afgångnes ställe; det hade de, som det
nu bestrida, sielfve påstådt, at Gref Leyonstedt varit bortrest
och befullmägtigat en annan för famillen; at de öfrige
äfven vid efterfrågan funnits frånvarande; at de andre electorer
så väl sorn han sielf gordt rätt och efter beslut, utan
afsigt; och fast han sielf blifvit vald til Stora Deputation,
vore denna heder honom ganska indifferent; begärandes häröfver
votering.
Hr P e c h 1 i n tilläde, at electorerne giordt efter beslut,
då de remplacerat Gref Leyonstedt, som bortrest och
tagit fullmägtig för famillen, och Hr Brummer, som varit
borta i 2 månader; at om Stora Deputation sällan ihopkomme,
så viste R. o. A. sielfve hinder dertil, och at, då electorerne
således giordt väl, det vore svårt, om deras göromål
skulle carperas och ej med förtroende anses.
Hr R u [d] b e c k trodde, at R. o. A:s beslut ej anginge
Stora Deputation och at de afreste ej kunnat anmäla sig i
deputation, som sällan sammankommer; men at de mäste
af dem och i synnerhet Kammarherren Rubeck blifvit hos
Landtm, förut anmälte.
Hr Landtm.: Jag tror ej något olagligit af electorerne
vara giordt, hälst de enligit R. o. A:s beslut upfylt
ledigheterne i Stora Deputation, hvari angelägne saker äro
Om Stora Särskilda Deputationen. 147
under afgiörande; men som jag tycker saken ej vara af så stor
vigt, at R. o. A. deröfver borde votera, och någre här nämnas
såsom närvarande i staden, så hemställer jag, om icke de
måge blifva qvare i deputation och fördenskull sig hos mig
i dag eller morgon angifva.
Hr R u [d] b e c k hemstälte, om icke de i nästa session
frånvarande kunde annoteras och först derefter ersättas.
Hr Gyllensvan och
Hr von Vicken instämde härmed.
Hr Jennings ansåg för en olycka at vara rådselector,
efter deras göromål sällan voro til lags, hvilket äfven
nu skedde, då de likväl gordt efter lag och R. o. A:s befallning.
Frih. A. Reuterholm instämde med Hr Rubeck.
Desslikes Hr Hammarhielm, som tilläde, at, om
någon utströks utur deputation för en gångs frånvaro, borde
äfven sådant ske i andre deputationer och i Secrete Utskottet,
som vore lika angeläget med Stora Deputation. Deputationerne
borde altid vara complette och deruti alla deputationer
lika; äfvenledes electorerne, och då fölgdes lag på
alla sidor.
Hr Landtm, [berättade]1, at Gref Eric Sparre sin
afresa i Secrete Utskottet anmält och sig sitt rum förbehållit.
Frih. Duvall instämde med Hr Hammarhielm, at
deputation borde vara complette och alla deri lika arbeta och
at de bortresande borde excluderas, så framt de sig ej förut
behörigen anmält.
Häröfver discourerades än ytterligare af R. o. A. en god
stund, i det somlige biföllo Hr Landtnäs proposition, andre
åter påstodo, at terminen för de sig angifvande skulle förlängas
til Stora Deputationens nästa sammankomst; och votering
begärdes, men
Frih. Ridderstolpe förestälte, huru liten sak det
vore at votera om någre ledamöter i en deputation och förnöta
tiden, då riket stodo i krig och mångfallige angelägnare
saker voro at besörja til dess gloire och bästa; tilstyrkandes
fördenskull bifall på Hr Landtm:s proposition.
Hr Örnschöld önskade äfven detsamma, hälst
denna lista legat 3 veckor på bordet til deras underrättelse,
sorn hade velat sig åter inställa.
1 Konceptprotokollet.
148 1761, juni 1, 5. Om Stora Särskilda Deputationen.
Frih. J. A. Hamilton itererade ang:de Gref Leyonstedts
och Frih. von Kockens bibehållande vid deputation.
Hr von Vicken ville väl bifalla Landtm:s proposition;
men som termin syntes nog kort, så ville han hafva den
prolongerad til nästa Stora Deputations sammankomst, eller
ville han deröfver votera.
Hr Landtm, föreslog derpå, om icke de i staden
närvarande af de förut bortreste ledamöter kunde lemnäs
tid til onsdags afton sig hos honom angifva, och at blott de
då frånvarandes rum af electorerne kommo at upfyllas,
hvilket bifölls.
Uplästes det senaste rådsförslaget, hvarifrån R. o. A. uteslutit
Frih. Duvall men Praste- och Borgarestånden Hr Öfversten
Rubeck.
Ang:de La- Hr Landtm, notificerade R. o. A. Vice Häradshöfgercreutz
död. (jjngen Lagercreutz död, med hvilken dess ätt äfven utsloknat.
Äfven gaf Hr Landtm, vid handen, at Borgareståndet
genom Riddarehuscancellisten låtit svara sig ej skola
uppehålla löparen i saken rörande commissions protocoller,
hvarefter R. o. A. åtskildes kl. half til tu.
År 1761 d. 5 Junij.
Fredag.
Plenum klockan nijo.
Justering. Justerades protocollet af d. 20 Aprill.
Vid slutet deraf påminte Hr Ladau sig jemte någre
andre, som han trodde, ej hafva för sin del bifallit den sidsta
propositionen, hvilket han nu ville til protocollet hafva tagit.
Hr Bilberg hemstälte, om icke tjenligit vore at anmoda
de öfrige stånden at ej afgöra det målet, som rörde
officerares tjenst i fält och Krigsbefälet, innnan R. o. A. sig
deröfver fådt yttra.
Hr Landtm, svarade sig redan hafva derom anmodat
de öfrige ståndens talemän, men at derom än ytterligare
genom Riddarehuscancellisten kunde giöras påminnelse.
Om en marinkår.
149
Uplästes Urskillningsdeputations listor. UrskiLslistor.
Hvarefter föredrog Hr Landtm, det til i dag senast Ang:de en
på bordet lagde Secrete Utskottets extractum protocolli angide marmecorl’sen
marinecorps uprättande.
Hr Heldenhielm upläste sitt hosfogade dictamen
öfver detta mål (Bil. 14).
Hr von Vicken förfrågade sig först, om icke det,
som ang:de arméens recrutering sidst lades på bordet, i dag
kunnat företagas.
Men som R. o. A. förklarade sig nögde, at detta närvarande
målet, som äfven tils i dag upskiöts, måtte i dag
afgiöras, så fortfor Hr von Vicken sig vid det, som
i det nu upläste extracto protocolli förmäles om officerarnes
föreslående vid marinecorpsen, hafva at påminna, at dermed
tyckes böra förhållas som i andre regimenter och ej så som i
dem, hvilka på capitulationer uprättas; hvilket med denna
corps ej skedt är.
Hr Pauli: Som R. o. A. lära behaga minnas, at
jemte flere andre jag äfven ingifvit et memorial rörande
författningen med galereescadren och derå mig vitterligen
ingenting ännu blifvit resolverat, så påstår jag, at sådant först
må skie och dessförinnan ingenting rörande galererne afgiöras
må, innan hufvudmålet, som jag rördt, blifver deciderat;
finnandes jag nog underligit, at Secrete Utskottet
emedlertid härmed framkommit.
Gref G. Hamilton förmente, Secrete Utskåttet dertil
haft nog skäl, efter hufvudmålet redan vid sidsta riksdag
af Riksens Ständer blifvit faststält.
Hr C. Tersmeden yttrade sig på sätt, som des
diktamen til protocollet innehåller.1
Hr Bilberg: Jag finner besynnerligit, at detta Secrete
Utskåttets hemställande, som nyss inkommit, blifver
förr afgiordt än de detta mål rörande äldre memorialer, hvaribland
äfven ett af mig blifvit ingifvit.
Hvad nu detta angår, så finner jag deruti oformeligit,
at en undersåte, enl:t hvad här projecteras, skal få efter välbehag
til denna corps föreslå officerare, och utan at den vid
sidsta riksdag dertil omnämde plan blifvit upgifven. Något
förstår jag ock siösaker, fast ej mer än någon annan, dock
vet jag, at härvid behofves skickelige officerare, som förstå
1 Saknas vid protokollen.
150 1761, juni 5. Om en marinkår.
galereväsendet. Hemställandes äfven huruvida nu, då vi
knapt kunna complettera arméen, det är tid at tänka på en
marinecorps upsättande, ehuru nyttig den ock månde vara.
Sedermera bör afgiöras, om generalen dervid på det föreslagne
sättet får föreslå officerare och om den med galererne
fattade plan är nyttig för riket, hvilket jag för min del ej kan
finna utan fruktar, at efterverlden lär deröfver sucka. Och
begär altså härom votering.
Hr A. Ehrensvärd: Här är af en och annan satt
in qusestione, om detta förevarande kan afgiöras, innan hufvudmålet
om författningen med galerernes combinerande med
arméen blifvit afgiordt, kan(!) företagas(l). Men som denna hufvudfråga
redan vid sidsta riksdag af Riksens Ständer blifvit
faststäld, så kan derom icke nu blifva qusestion, utan böra
Ständer s beslut stå fast, så länge inga skiäl til ändring sig
företedt.
At någre memorialer deremot blifvit insinuerade, det vet
jag men hemställer, huruvida de böra hindra regeringen eller
Riksens Ständer i någre till rikets försvar nödige mått.
Här invändes äfven, at til denna nya corps requireras
så mycket penningar, at fond dertil ej lär finnas. Men som
Riksens Ständer vid sidsta riksdag anslagit til Amiralitetets
årlige behof 10 tunnor guld och til galerernes 3 tunnor guld,
af hvilka nu til denne corps upsättande i brist af båtsmän
til galererne finnes tilgång utan någon vidare rikets gravation,
så försvinner detta inkast, och vinner tvärt om riket
tilräckelig besättning för 2:ne escadrer för 1 tunna guld, som
blott af de 3:ne härtil requireras.
3:o. Äro här betänkeligheter fundne emot det, at generalen
til denna nya marinecorps skulle fritt föreslå officerare.
Men hvarföre, gunstige Herrar, skal denna corps vara
sämre än alla nyuprättade corpser, hälst när tilgång finnes
til skickelige suj etter och som redan på flottillen i Pommern
gordt berömmelige och nyttige tjenster och framdeles äfven
lära med heder visa, hvem som haft rätt, den som spädt ondt
eller godt om deras göromål, så mycket mera som de redan i
år inspärrat den preussiske flotillen och hållit fienden i respect
på Oderströmmen.
Jag påstår derföre, at denna marinecorps må niuta samma
förmån vid opsättningen som alle andre nya corpser,
i det hopp at hvarken jag eller de officerare, som förut
Om en marinkår.
151
vid galererne giordt tjenst, af densamma giordt oss ovärdige.
Hr Heldenhielm tilläde til sitt upläste dictamen,
at han trodde, det utom fördubblingen 1 000 båtsmän
voro til galererne anslagne, hvarmedelst denne marinecorps
tyckes vara mindre nödig.
Hr Hammarhielm: Ingen kan mera vörda Riksens
Ständers beslut än jag, och vet äfven det vara afgiordt,
at en generalsperson skal commendera galererne; men som i
detta ämnet flere memorialer för detta inkommit, så blefvo
de antingen fruktlöse, om de intet uptogos, eller hade vi
felat, då vi dem remitterat; saken förtjenar granskning.
Secrete Utskåttet anförer som faststält ang:de en marinecorps
uprättande; densamma existerar väl til någon del i
namnet men föga i sielfva gagnet, och af de 14 compagnier
voro månge, som ej stöde under Hr Generalen Ehrensvärds
befäl eller sig detsamma önskade, ibland hvilka jag är; viljandes
häldre taga afsked än af honom commenderas.
Här vore icke frågan om besluten men om värkställigheten,
som icke skedt efter Riksens Ständers beslut, efter i
början amiralitetsofficerarne nyttjades vid galererne, hvilka
dessutom icke kunnat komma til Pommern, fast somlige af
desse officerare raporterades för galne, vore de dock med
och giorde nyttig tjenst.
Hvad nu officerares föreslående vid denna marinecorps
angår, så anser jag först icke för afgiordt, at Generalen Ehrensvärd
för densamma skal blifva chef. 2:do. Som de mariner,
vi redan hafva, stå under Amiralitetet, så böra officerare,
som förstå och tåla sion, dertil förordnas af Amiralitetet,
emedan andre ej lära vara så dertil tjenlige, hvilket
jag äfven dermed bestyrker, at Hans Maij:t för detta ej behagat
gilla ett af Generalen Ehrensvärd til officerare på galererne
afgifvit förslag utan pröfvat, at de af amiralitetsstaten
borde tagas; lärandes för öfrigit de amiralitetsofficerare,
som gordt tjenst på galererne, hvaribland jag är en,
oförviteligen sig hafva dervid acquiterat.
Hvad åter det vidkommer, at chefen fritt skal bemälte
officerare föreslå, så kan jag som fri svensk man ej ingå uti
den principen utan vill, at detta skal hvila, tils afgordt blifvit,
om galererne och marinecorpsen ytterligare skola blifva
under Generalen Ehrensvärds commando, hälst då flere
152 1761, juni 5. Om en marinkår.
compagnier deraf, som jag sagdt, förut stå under Amiralitetscollegium.
En sådan frihet vid förslagen anser jag som blott grundad
på en chefs välbehag och smakande af envälde, hvilket
jag aldrig går in uti, hafvandes af eget lidande förfarit, huru
svårt det är at sättas tilbakars och utestängas ifrån tj ensten
medelst välbehag och ej få niuta frihet och rätt til godo.
Frih. Kalling holt före Secrete Utskåttet hade
bordt bättre detaillera detta mål, l:o huru stark denna marinecorps
skulle blifva; 2:o bestående af svenskar eller värfvade
utlänningar; 3:o om medel dertil voro för handen, hvilket,
om så vore, tyktes billigt at, innan nya corpser uprättades,
man förnögde arméen, som genom Krigsbefälet besvärat
sig öfver elakt mynt och betalning. Innan alt detta blifver
uplyst, ansåg han för svårt at sig häröfver utlåta.
Gref G. Hamilton åberopade sig General Ehrensvärds
yttrande, at hufvudfrågan redan vid sidsta riksdag
blifvit afgiord ang:de commendo vid galererne och en marinecorps
uprättande, at nödige penningar dertil voro anslagne
och at ej borde tviflas, det ju chefen icke föreslogo skickelige
officerare vid denne corps, hvartil redan en början blifvit
giord, och fördenskull biföll han Secrete Utskåttets hemställande.
Hr C. Wadenstierna uptog och besvarade de
härvid giorde inkast. l:o. At marinecompagnierne hörde
under Amiralitetet och flottan, sådant medgaf han; men
desse borde noga distingveras ifrån marineregimentet, som
hörde galererne til.
Det andra inkastet, som vore ej afgiordt, om Generalen
Ehrensvärd skulle vara chef dervid, är redan afgiordt, sedan
vid sidsta riksdag, uppå Riksens Ständers författning ang:de
galererne och deras anhollan, at Kongl. Maij:t i nåder täcktes
öfver dem utnämna en general som chef, Kongl. Maij:t
i nåder behagat thertil förordna Generalen Ehrensvärd. 3:o.
Säges at flere af hrr amiralitetsofficerare ej skulle åstunda
at stå under bem:te Generals ordres. Jag deremot tror, at
under en sådan käck och värdig chef alla käcka svenske
officerare lära med nöije vilja tjena riket. 4:o. Säges at Amiralitetet
häfver skickelige ämnen til officerare, men sådant
har aldrig sats in qusestione, och altså försvinna alla de härvid
gorde inkast.
Om en marinkår.
153
Hvad nu sielfva saken vidkommer, så instämmer jag
med General Ehrensvärds yttrande, l:o at Riksens Ständer
vid sidsta riksdag faststält sielfva saken på god grund, och
dervid böra vi förblifva. 2:o. Hvad fonden vidkommer, är
äfven vist, at den icke graverar riket, hälst 3:o hela corpsen
på en gång ej upsättes utan efter tilgången på penningar.
Hvad officerares föreslående angår efter chefens bepröfvande,
så har General Ehrensvärd vist, at sådant altid vid
nya corpser är vanligit och äfven vid de 2: ne sidsta infanterieregimenten
skedt, men sedan et tjenstebetänkande år
1756 blifvit faststält, ville jag dock, at vid förslagerne den
gradation i akt togs, at lieutenanter til exempel föreslogos
til capitainer och så vidare.
Frih. C. Horn ville ej ingå i detaillen öfver det, som
Secrete Utskottet såsom bäst kunnigt om sakerne utarbetat,
fast han önskade, det varit mera deducerat, om någon brist
vore i båtsmanshållet eller annat.
Han viste, at 1756 blifvit afgiordt om galerernes combinerande
med arméen; men som, då nyligen öfver detta
ämne memorialer här blifvit ingifne, han föreslagit, at detta
mål af någre förordnade förfarne landt- och siöofficerare
ytterligare måtte skärskådas, så vore han ännu af samma
tanka såsom tjenlig til tids och uplysnings vinnande.
Hr Bilberg: At tilgång til skickelige officerare vid
marinecorpsen i Pommern skola finnas, tviflar jag ej uppå,
hälst af Amiralitetet, hvilka jag bäst känner.
Vid deras tilsättande holler jag före, man icke bör se på
enskiltes förmån men på rikets nytta i framtiden.
Här säges väl, at penningar til denna inrättning finnas,
men jag kan dock ej deruti ingå, emedan jag tror, mera på
galererne blifvit kostat, än nyttan deremot svarat; för öfrigit
hvad föreslåendet vidkommer, bör sådant skie efter tour
och alt nådigt välbehag dervid äfven som vid commenderin
gar
vara bannlyst.
Hr von Vicken: Hvad vidkommer marinecorpsens
inrättning, så är den icke allenast nyttig utan ock af Riksens
Ständer vid sidsta riksdag faststäld och bör derföre värkställas.
In meritis går jag ej in, såsom ägande derom föga
kundskap.
För Hr Generalen Ehrensvärd förklarar jag härmedelst
til protocollet all högaktning och sestime; men at han til
154 1761, juni 5. Om en marinkår.
förb:de corps efter välbehag skal föreslå officerare, sådant
anser jag oförgripeligen ej vara enl:t med vår Regeringsform.
Annat är med de regementer, där öfversten sielf capitulerar;
men med denna corps är icke så, och skulle dervid endast
chefens välbehag gälla, så kunde en constable til officerare
föreslås och Kongl. Maij:t vara skyldig at den antaga.
För öfrigit gior jag äfven den reflexion, at man tyckes
lemna för mycken magt i en persons hand, då regimentet,
fästningsbyggnader och marinecorpsen hos en combineras,
hvilket väl ej i anseende til General Ehrensvärd men til dess
successorer tyckes kunna vara betänkeligit.
Hr Pechlin: Sedan Riksens Ständer vid sidsta
riksdag faststält, at galereescadren skulle stå under landtarmeen,
och det uppå Secrete Utskåttets hemställande, til
hvilket det efter lag til Defensionsdeputation hörer, har Secrete
Utskottet uppå samma grund med det förevarande inkommit
rörande värkställigheten och dervid alt det nödiga
väl öfverlagdt. Här är sagdt, at galererne nu kostat mera
än förr; men deremot kan visas, at de kostat mindre och at
de deremot giordt mera nytta, efter de i Pommern vunnit
den första action til siöss sedan år 1720. At siöofficerare dertil
contribuerat, det lemnar jag, men jag vet och kan med
många vittnesbörd intyga, at landtofficerarne dervid varit
oumgänglige och giordt ganska väl.
Hvad Hr General Ehrensvärds person angår, så instämmer
jag om dess besynnerl. förtjenst med Hr Wadenstierna
och skal för min del med nöije stå under dess commando.
Hvad officerares föreslående angår vid denne marinecorps,
så är det ingen ny sak, at sådant lemnäs på chefen,
hälst alla nya corpser med capitulation uprättas; ty annat
är at giöra sysslan i fred och annat at upsätta en corps, och
dertil fordras vissa talens jemte skickelighet i tjensten, och
kan dervid således ej tourén följas, som uti andre upsatte
regimenter vanligit och billigt är; som altså detta är vanligit,
så finner jag inga skiäl, at vi böra oss dermed längre uppehålla,
utan styrker til bifall på Secrete Utskottets betänkande.
Hr [von] S n o i 1 s k i: Som jag sidsta riksdag var
ledamot uti Secrete Utskottet, då denna sak där afgiordes,
Om en marinkår.
155
så kan jag vittna, at alla härvid förefallande considerationer
där äro tilräckeligen ventilerade. Jag har äfven vid galererne
tjent i 14 år om [o: och]1 mins, at dervid på visse år voro comiter
inrättade til folks upöfvande, så at utom kriget dervid
hade varit tilräckelige officerare at tillgå.
Hvad Riksens Ständer vid sidsta riksdag härom faststält,
det bör blifva fast, och som Kongl. Maij:t i nåder utnämdt
en chef öfver galererne, så bör äfven marinecorpsen,
som derifrån kan separeras, äfven stå under honom. Jag bifaller
altså Secrete Utskåttets hemställande; tilläggandes at
galererne ej hafva någon relation med Amiralitetet och at
jag för min del med glädje vill stå under en så värdig chefs
commando, som General Ehrensvärd är.
Hr H. H. Boije: Hvad jag ärnar säga är redan til
största delen af Hr Wadenstierna och Hr Pechlin anfördt.
Jag vill blott tillägga något emot de här giorde inkast.
l:o. Säges saken här ej nog tydeligen detaillerad; men
deremot åberopar jag mig Secrete Utskåttets betänkande vid
1756 års riksdag, som af Riksens Ständer approberat blifvit,
ergo är detta mål ej nytt utan redan til en del värkstäldt;
at det nu åter ändra vore både farligt och osäkert, och hoppas
fördenskull, at Secrete Utskåttets betänkande nu lärer
bifallas.
2:do. At galererne sedan den tiden kostat mera, derå
hoppas jag, at contrarium lärer kunna visas, hvilket jag på
min heder försäkrar.
3:o. At någon ej skulle vilja stå under Hr General Ehrensvärds
commando, sådant tyckes mig vara hårdt. Jag har
sielf dervid städt 12 års tid och anser det som en lyklig period;
önskandes at alla rikets embetsmän vore så värdige som han.
4:o. Fruktas här, at om han fritt finge föreslå officerare,
kunde constaplar och dylike framför andre befordras; men
den, som känner chefens tänkesätt, bör sådant ej supponera
utan vara säker om at han altid lärer giöra justiee.
5:o. Ömar det mig at höra, som fruktade man at sätta
så mycket välde i en mans hand. Jag önskade at ej härvid
igenkänna en gammal skadelig siuka, då frågan är om en
välsinnad och välförtjent man.
Sluteligen önskar jag, at Secrete Utskåttets betänkande
måtte bifallas eller theröfver voteras.
1 Konceptprotokollet.
156 1761, juni 5. Om en marinkår.
Hr C. G. Boije: Som Ständer redan afgiordt ang:de
en marinecorps uprättande och General Ehrensvärd af Hans
Maij:t blifvit utnämd til chef för galererne, så vil jag deruti
ej ingå; men jag förklarar til protocollet min tanka, at siömän
äro rätt så nödige vid galererne som vid flottan. Jag
har sielf varit siöman och är derom öfvertygad, fast maneuvren
på bägge är skiljaktig, och fruktar, at om galererne
blott af landtofficerare skulle föras, lär riket snart få lof
at bygga nya.
Hvad General Ehrensvärds person angår, så tror jag ingen
ärlig svänsk, som icke med vördnad anser des capacité
i artillerie, i en armées förande och äfven i galerernes commenderande;
men hvad förslagens fria upsättande vidkommer,
så ehuru det kunde vara billigt, har dock alla tiders förfarenhet
vist, at de, som fädt för mycken magt i händer,
altid varit menniskior. Säkrast är derföre, at desse officerare
tilsättas efter lag, och akta Er, gunstige Herrar, gifven ej
för mycken magt bort åt en; den, som henne får, är dödelig,
och hvad man en gång gifvit, kan sedan ej så lätt fås igen.
Frih. A. Reuterholm ursäktade, om han i et
militairemål i korthet yttrade sig. Hvad som 1756 enligit
Hr Boije vore afgiordt, dervid borde det förblifva. Hvad
om för mycken magt sagdt vore, ginge han äfven förbi och
ville blott citera förordningen emot dubbla tjenster. Hvad
här om nya corpsers uprättande sagdt vore, trodde han blott
angå de på capitulation upsatte regimenter, hvarvid jemte
skickelighet äfven penningar erfordrades, och trodde altså
Generalen Ehrensvärd vid marinecorpsen, som för kronones
medel upsattes, ej äga lika pretention och föreslog altså at
bifalla Secrete Utskottet med den tilläggning, at chefen vid
förslagens uprättande rättar sig efter lag och förordningar.
Hr Ehrenmalm hemstälte, at, om denne corps genom
capitulation skulle uprättas, sådant måtte skie på chefens
bekostnad.
Hr von Vicken: Jag bifaller äfven Secrete Utskottets
betänkande, om officerarne blott til et stegs avancement
blifva föreslagne, hvarmedelst arméen icke blifver lidande.
Bondest:s Upkom en Bondeståndets deputation af 12 personer. Orddeputation.
f5ran(jen Otto Olofsson aflemnade och recommenderade,
jemte ståndets ödmiuka hälsning, ståndets extractum
protocolli ang:de armeens recrutering; 2:o ett d:o ang:de
Om en marinkår.
157
Mutebo etc. hemmans åboer. 3:o. Recommenderade Landtoch
siömilitiaeoeconomiedeputationens betänkande om soldaters
aflöning i Norberg. 4:o. Recommenderades målet emellan
någre bönder och Capitaine Löving. 5:o. Recommenderades
Bevillningsdeputations betänkande ang:de brännevinstaxeringen.
Deput:n afträdde.
Förre discoursen återtogs.
Hr August Ehrensvärd: Jag tackar R. o. A.
för tilfället at få justifiera mig.
På den reproche, som skulle jag hafva misstroende emot
Amiralitetet, beder jag ödmiukel. få försäkra, at jag det
aldrig hyst. 2:o. At med galereinrättningen sedan 1756 ej
kommit längre, dertil har kriget varit ordsaken, hvarvid
jag ifrån början varit commenderad, så at inrättningen ännu
är uti sin början. 3:o. Hvad min person angår, för densamma
talar jag ej men för saken. At galererne enl:t Riksens Ständers
beslut böre blifva skilde ifrån flottan; at jag härvid
sökt eller erhållit någon stor lön, är icke så; ty jag har härvid
ingen styfver. At jag härvid skulle vinna för stort välde,
fruktas utan grund, ty jag har gådt ifrån et regimente, som
hade 150 officerare, til et, som har ongefär 30. Och ho är
den officerare ibland Er, mine Herrar, som är en öfverstes
caprice undergifven. At jag haft upseende vid slussbyggnaden,
sådant har Kongl. Maij:t mig updragit; men jag lemnar
det gärna åt hvem det behagar. At marinecorpsen skulle
vara öfverflödig och stadsbåtsmännerne til galererne vara
tillräckelige, står ej fast, ty som de äro delte emellan flottan
och galererne, som blott deraf skulle få 300:de man, så äro
de otilräckelige. At officerare skulle vid marinecorpsen föreslås
til ovanlige steg, det har Secrete Utskåttet förebygt,
som nämt vanlige steg. At denna corps af kronan upsättes,
är ej aldeles så, efter härvid et medium af capitulation är
tagit; altså när officerare blott avancera et steg och kronan
dermed vinner, försvinner denna svårigheten. At omkostnaden
härvid skulle vara grufvelig är äfven ogrundadt; ty i
stället för 3 tunnor guld fordras nu blott en til galererne;
men om kronan dessutom består deras slitage, så hör sådant
kriget til. För öfrigit undrar jag på olikheten i åtskiiliges
tänkesätt; biföllo vi utan inkast 90 000 daler silf:mts tilökning
på amiralitetsstatens löningar, och nu göres svårighet
158 1761, juni 5. Om en marinkår.
vid en ringa summa af 15 OOO dir nyssnämnde mynt til en
nyttig inrättning; jag hemställer, om icke jag har så stor
ordsak at undra häruppå som någon annan på mig.
Hr Gyllensvan: Sedan redan förut är afgordt, at
en marinecorps til galererne skal uprättas och at General
Ehrensvärd dervid är tilförordnad chef, bifaller jag Secrete Utskottets
betänkande i den delen; påminnandes blott dervid,
l:o at i stället för ovanligit steg måtte sättas olagligit; 2:o
at i stället för krig, hälst til siöss och lands, sättes allenast
krig. 3:o. Vid officerares föreslående tror jag General Ehrensvärd,
för hvilken jag hyser all sestime, lärer veta, hvad Montesquiou
ang:de för mycken magt hos en particulaire anmärkt,
lärer dervid följa 1756 års Tjenstebetänkande och således,
fast til et stegs avancement, ibland competitorer altid välja
den äldste framför den yngre och således taga de skickeligaste;
ty när hvars och ens rätt är bevislig, grundas den på lag och
bör ej dependera af en föreslåendes välbehag.
Fast här et medium af en capitulation är tagit, vet man
dock, hvad missnöije eljes kunde upväckas, om ej officerare
efter vanligheten finge i detta mål vända sig til Kongl. Maij:t.
Hr Hammarhielm: Ingen lärer tro oss i detta mål
böra tiga, fast vi senast finge tilökning på lönen. Densamma har
ej dependerat af General Ehrensvärd; hade ej Secrete Utskåttet
funnit dertil skiäl, hade jag för min del derom varit lika nögd,
och skal sådant ej hindra mig at tala.
At jag skulle gå laglige vägar med mine klagomål emot
General Ehrensvärd, det har jag giordt och det på goda skiäl;
men saken har ännu ej blifvit afgiord. Jag hör, det tages illa,
at jag ej vill stå under dess commando; thertil har jag raison,
som dervid slitit mycket ondt och af honom varit commenderad
at giöra capitainelieutenants och lieutenants tjenst, fast
jag var den äldste capitaine; och har skäl at frukta dess myndighet,
hvarpå jag kan upte flere prof, at han i eget namn
utfärdat en capitainelieutenantsfullmagt, som väl kan bevisas.
Då galererene först gingo til Pommern, fördes de af en käck
siöofficerare, Commendeuren Rayalin, efter honom af Generaladjutanten
Snoilski men nu af en lieutenant. Skulle han befordras
til capitaine, så blefvo många praejudicerade. Altså
är här nu ej qusestion om inrättningen utan om officerarnes
föreslående.
Här är sagdt, at expedition i Frische Haf ej utom lands
-
om en marinkår.
159
statens tilhielp så lyckeligen aflupit. Sådant kan vara sant
i anseende dertil, at besättning af manskap vist behöfdes på
galererne uti action; och itererar til slut, at jag ej vill stå under
dens commando, som ej vill eller rätt vet at nyttja min tjenst;
dock lär vidare ventilation häröfver vara onödig, utan begär
jag öfver Secrete Utskåttets betänkande votering.
Hr Landtm.: Det lärer vara onödigt at här particularisera
öfver galerernes förrättning i detta krig; ty det kan
med documenter bevisas, at om man fölgdt amiralitetsofficerares
pascharing, så hade den fördelaktige expeditionen i
Frische Haff aldrig gådt för sig.
Hr [v o n] Schantz förklarade sig ej vara emot Secrete
Utskåttets tilstyrkande vid marinecorpsens upsättande; men
under dess utrikestjänst hade han funnit, huru nödigt det vore,
at de dervid til antagande officerare måtte förstå artilleriet,
fortification och siövettenskapen samt i examen dertil pröfvas
skickelige.
Hr Pauli påstod, at ingen proposition öfver detta mål
måtte giöras, innan de häröfver inkomne memorialer blifvit
afgiorde, och härom begärte han votering.
Hr Gyllenhammar ansåg vidare ventilation härom
för onödig, utan kunde Secrete Utskåttets tilstyrkande såsom
grundat på Riksens Ständers vid 1756 års riksdag giorde författning
bifallas; förklarandes derjemte mycken sestime för
Generalen Ehrensvärd, under hvars commando han räknar
för heder at hafva städt och dervid niutit all justiee.
Hr Lagercrantz utbad sig, at, i anledning af hvad
om actionen i Frische Haff nämdt vore, få anföra något til sin
purification.
Han ingick derpå uti en omständelig detail om huru han
så vid galerernes öfverförande til Pommern som deras anförande
emot de preussiske, hvilka han dock för felande hielp ej kunde
attaquera, innan de sig retirerade, samt pråmars anförande,
fast han med desse senare i brist af artilleriemanskap ej kunnat
något uträtta, sig hade förhållit. Fast han dock efteråt blifvit
svärtad, åberopade han sig dock Hr Landtm:s, General Hamiltons
och General Ehrensvärds vittnesbörd om sig; hållandes
före at i fall han varit odugelig, borde den generalen derföre
stå til ansvar, som det funnit och dock låtit honom giöra
tjensten.
Hr Landtm: Desse particulariteter höra väl icke hit.
160 1701, juni 5. Om en marinkår.
Borgarost.
deput.
Hvad Hr Lagercrantz angår, så hafva R. o. A. af dess egen
relation hördt, hvad godt vittnesbörd han sig förvärfvat; dock
lär han äfven bestyrka, hvad jag sagdt om affairen uti Frische
Haff, och om han icke sielf sade mig kort derefter i mitt tält,
at han aldrig önskade sig bättre tilfälle at attaquera än detsamma
var.
Hr von Vicken itererade sig bifalla, at chefen måtte
fritt få föreslå, dock blott til et stegs avancement; men om
vid denna corps en öfverste skulle tilsättas, trodde han, at
förslag dertil i Rådet borde uprättas.
Hr L a n d t m. giorde härpå proposition, om Secrete Utskåttets
betänkande vinner bifall, hvilket blef besvarat med
Ja och Nej.
Hr Gyllensvan ville dervid blott den ändring, at i
stället för ovanlige steg sättes olaglige.
Hr Au. Ehrensvärd hemstälte, hvad svårighet
kunde giöras vid ber:de betänkande; då det hade nämdt, at
ovane steg ej skulle giöras, vore tankan, at en fendrik skulle
blifva lieutenant och så gradatim. 2:o. At där stod krig til
lands och siöss, sådant vöre för tydelighetens skull utsatt. När
detta vid förslagens upsättande i ackt toges, vore det nog; ty
ingen torde åtaga sig commission at uprätta denna corps,
om han endast vid förslagen skulle hålla sig efter tourén.
Ankom en Borgareståndets deputation af 6 personer.
Borgmästaren Unger,som förde ordet, gaf jemte ståndets
hörsamma hälsning tilkänna, at ståndet förehaft Justitiaedeputations
betänkande om prästeval i Norrkiöping, och recommenderade
ståndets dermed combinerade privilegier. 2:o.
Aflemnade han Borgmästaren Schaus ingifne och af ståndet
remitterade memorial til Secrete Utskåttet rörande växelcoursen.
3:o. Anmälte han til det bästa en sak rörande et
rectorat i Carlstad.
Deputation afträdde.
Och yttrade sig i förra ämnet Gref Hamilton, at om
en öfverste vid marinecorpsen af Rådet skulle tilsättas, så
tycks det samma [o; snarare]1 böra ske efter skickelighet än
någon anciennité.
Frih. A. Reuterholm: Questio an är klar, och vid
questio quomodo behöfs ej eller någon restrinction, om
tjensterne efter vanlige lagar besättas, hvilket är billigt. Efter
1 Konceptprotokollct.
Om en marink r.
161
härvid är en milieu af capitulation tagen, kommer föreslåendet
an på chefen, men Rådet bör pröfva förslagen. Om General
Ehrensvärd sig deruti ej finner, torde väl andre låta sig lagen
behaga.
Hr August Ehrensvärd: Jag underställer Herrarne,
om någon kan åtaga sig en corps uprättande utan friheten
at föreslå officerare. Det lär säkert ingen giöra. Om
sådant bifalles, ärnar jag bruka den försigtighet at nu strax
icke giöra något förslag, utan at först se, hvem som bäst slåss
och förhåller sig käckt i campagnen. På detta sätt får riket en
nyttig corps men* intet på något annat, och skola vi häröfver
votera, så bör frågan bli, om han skal uprättas til rikets gagn
eller intet.
Hr Gyllensvan: Sedan jag hördt af Generalen
Ehrensvärd, at förslagen vid campagnens slut först skola blifva
uprättade, tror jag, de lära giöras i laglig ordning, hvarmed
jag är nögd och beger mig ifrån votering.
Hr Landtm.: Näi det ordet ovanligit steg förklaras
med steg i nästa grad, torde Herrarne dervid beqväma sig
och bifalla betänkandet; men dertil svarades äfven med Ja
och Nej.
Hr von Vicken förfrågade sig, hvad tour officerarne
vid denna marinecorps skulle hafva.
Hr Thure G. Rudbeck: Här är ej frågan om sielfva
saken, den är förut faststäld. Frågan om officerarnes tour är
äfven särskilt; icke eller böra vi votera öfver ord, om vi sätta
competente sökande, så har chefen lika fullt valet, och saken
är hulpen.
Hr Landtm.: Det ordet competente sökande gifver
mycken anledning til mörker och klagomål; när det lemnäs
på generalens ansvar at föreslå officerare, dock ej til ovanlige
steg, så tyckes saken vara tydelig nog.
Häröfver discourerades än ytterligare någon stund, och
förentes R. o. A. ändteligen deri at bifalla förslagernes uprättande
af chefen, dock blott til ett stegs avancement för
officerarne.
Hvad en öfverstes tilsättande vid denna corps vidkom,
så funno R. o. A. sådant böra ske af Kongl. Maij:t och Rådet,
och hvad officerarnes tour beträffade, at, som marinecorpsen
hörde til landtarméen, den borde räknas med infanteriet.
Hr von Vicken förfrågade än ytterligare, om denna
11—381681
162 1761, juni 5, 8. Om en marinkår.
corps ifrån denna eller förledne riksdag skulle räkna sin början;
om den öfverstelieutenant, han trodde dervid vara lönt, ägde
rätt til förslag, och hvad lön de öfrige officerarne skulle åtniuta.
Hr Landtm, förestälte, at desse frågor skulle draga oss
ifrån saken och de öfrige öfverläggningar, och gorde altså
proposition.
Bifaller R. o. A. Secrete Utskåttets hemställande med tilläggning
vid de orden inga ovanlige steg, hvilket sålunda förstås,
at en fendrik til lieutenant och lieutenant til capitaine föreslås
och så vidare; hvilket bifölls.
Prästest:sdep. Upkom en Prästeståndets deputation af 8 personer. Biskop
Benzelstierna, som dem anförde, anholt, jemte ståndets
ödmiuka hälsning, at Justitisedeputations betänkande
om prästeval i Norkiöping måtte hvila, efter det rörde ståndets
rättigheter, til ståndet fådt sig deröfver yttra. 2:o. Recommenderade
han vid Secrete Handels- och manufacturdeputations
betänkande ang:de afgift på papper ståndets särskilt
yttrade tanka, hälst målet nära rörde literaturen i riket.
Deputationen afträdde.
Hr Hammarhielm påminte vid förra propositionen,
at han den ej ansåg för afgord utan begärte deröfver votering.
Frih. Kalling trodde densamma kunna bifallas, allenast
dervid giordes den tilläggning til och med öfverstelieutenant.
Hr Landtm, giorde derpå proposition, som bifölls med
desse ordens tilläggande.
Ang:de Hans Uplästes Secrete Utskåttets extraclum protocolli af d. 4 hujus
MtiJi:1LokaeSaang:de Hans Kongl. Maij:ts resa til Loka hälsobrunn och
de dertil erforderlige medels anordnande af Secrete Utskåttet;
hvilket bifölls.
Hr Pauli förbehölt sig at ang:de marinecorpsen få til
protocollet afgifva sine skriftelige tankar, som acterne bilägges
(Bil. 15).
Uplästes electorernes listor på valde ledamöter i någre frånvarandes
ställen i deputationerne samt i Stora Särskilta Deputation.
Vid listan på desse senare ville Hr von Vicken giöra
någre påminnelser, begärandes fördenskull, at hon måtte på
bordet blifva liggandes; men som flere af R. o. A. deremot
giorde föreställning, så begaf sig Hr von Vicken derifrån och
listan blef gillad.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. half til tre.
Om amiralitetsunderofficerare.
163
År 1761 d. 8 Junij.
Måndag..
Plenum klockan nijo.
Justerades protocollet af d. 27 Aprill sidstl. och uplästes Justering.
Urskillningslis torne.
Hvarefter Hr Landtm, hemstälte, at sorn 2:ne stånd Ang:de
stadnat emot 2:ne ang:de remissen på Krigsbefälets allmenna
besvär, hvilken 2:ne stält til Secrete Utskåttet och 2:ne til besvär.
Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputation, om icke R. o. A.
skulle vilja taga den utväg att remittera dem til Allmenna
Besvärsdeputation, som hade att urskilja och remittera målen
til sine behörige ställen, emedan de öfrige stånden i denna
tankan ville sig förena; detta bifölls med förbehåll, at i fall de
öfrige stånden deruti ej ingå, förblifver R. o. A. vid sin förra
tanka.
Uplästes Secrete Utskåttets hemställande af d. 2 Maii ang:de Ang:de riksriksdagsfullmägtiges
kallande ifrån galereescadren, ^gtffSi^ga"
hvilket bifölls. lereescadren.
Uplästes Secrete Utskåttets hemställande af d. 26 Maii Amiralit:s
ang:de
upmuntran för underofficerare vid Amiralitetet medelst nnderofflcc°
r . rare[sj up
earactere
och rang för de 5 äldste ibland dem. muntran.
Hr Hammarhielm förklarade sig vara härvid af
annan tanka än Secrete Utskåttet. Han fruktade, at härmedelst
bättre tilgång på skickelige underofficerare och styremän
ej skulle vinnas, så länge avancement til officerare blefvo
dem betagen och endast vissas slägtingar dertil befordrades;
emedlertid borde de soulageras, dock ej med rang, såsom
hvilken gåfvo en kölherre i commando många svårigheter,
utan med anständig befordran til deras upmuntring samt tilökning
i lönen på lika sätt som amiralitetsofficerarne; men detta
Secrete Utskåttets förslag ansåg han såsom en nyhet, som
kanske kunde synas syfta på en pluralitets vinnande vid et
riksdagsmannaval.
Hr [v o n] S n o i 1 s k i trodde deremot, at genom hopp
om befordran skickeligare underofficerare vid Amiralitetet icke
vunnos, emedan de då ej bornerade sig vid tj ensten utan sträfvade
efter upkomst; at någon tilökning i lönen icke vore tilräckelig
men at en distinction i rang för de fem äldste och
skickeligaste efter Secrete Utskåttets förslag vore den bästa
164 1761, juni 8. Om amiralitetsunderofficerare.
utvägen til at ständigt qvarhålla dem vid sysslor, hvarifrån de
aldrig borde avancera, och biföll derföre Secrete Utskåttets
hemställande.
Hr von Vicken ville, at underofficerare skulle niuta
samma förmån, som nu för Amiralitetet vore föreslagen, och
tykte, at rang och fullmagt vore lika och borde följas åt.
Hr Hammarhielm ansåg för hårdt, at de evigt skulle
blifva underofficerare och ej efter förtjenst få något mera.
Finge de rangen, så blefvo de competitorer til tjenster, hvartil
eljes endast skickeligheten borde dem befordra; thenne nye
författning om någon rang kunde han således icke gilla men
väl någon tilökning i lönen och begärte för öfrigit häröfver
votering.
Hr [von] Snoilski tilläde til sitt förra, at på alla
flottor i Europa aldrig underofficerare befordras til officerare
men väl på det af Secrete Utskåttet föreslagne sättet distingveras
med någon caractere och mera lön, hvilket han fördenskull
biföll, hälst til skickelige lieutenanter nog tilgång vore
af den inrättade cadettecorpsen vid Amiralitetet.
Gref Hamilton holt före at tjensten och commando
medelst någon sådan distinction ej skulle lida, hälst hvar
och en kölherre borde commendera fogligt; väl vetandes, at
med et skedblad honing tages mera flugor än med en skeppa
salt.
Hr Euthenschöld ansåg någon soulagement för
underofficerare som billig och biföll derföre Secrete Utskåttet.
Frih. Kalling: Ehuru nyttigt detta förslag kunde
vara, fruktar jag dock, at rangen för desse underofficerare
skulle stöta, då qvartermästare vid Lifregimentet hafva ingen,
och at de derefter sedan torde söka befordran. Jag ville derföre
väl, at de finge mera lön men ingen kongl, fullmagt.
Hr Landtm.: Här är ej för dem föreslagit någre
kongl, fullmagter, eij eller at de til riksdagsfullmägtige skola
votera, som en ledamot ment.
Hr von Vicken förfrågade sig, om i fall desse underofficerare
finge rangen, om de då den skulle med sig föra, i fall
de finge transport in i arméen.
Hr Landtm.: At de lära gå in i arméen står ej at
frukta, varandes ingen paralel emellan desse stater, i hvilke
så olika etude och application erfordras.
Hr Hammarhielm: Om desse underofficerare aldrig
Om amiralitetsunderofficerare.
165
blifva lieutenanter, så är jag med den föreslagne rangen för
dem nögd och bifaller densamma med det förbehåll, fast jag
ej ser rangens nytta vidare, än at deras hustrur få heta fruar.
Hr A u g. Ehrensvärd: Vore quaestion om rang i
gemen, så vore jag snart färdig at densamma aldeles cassera;
men med närvarande sak hänger så tilsammans, at sedan vid
äidsta riksdag en schola för cadetter inrättades, som där skulle
få bättre information och derifrån til officerare befordras, så
händer, at underofficerare, som icke äro så skickelige, ej avancera
utan stadna vid högst 200 dir s:rmts lön utan all upmuntran,
hvarigenom det blifver svårt efter skickelige underofficerare;
fördenskull har Krigscollegium tilstyrkt detta Secrete
Utskåttets gifne förslag, at de mäst förtjente måtte få
med någon löns tilökning och förmån af rang avancera ifrån
käppslängar och en befälhafvares tyranni; dertil är rangen
tjenlig samt at upmuntra dem til skickelighet och flit, ehuru
liten denna förmån kan vara. At här säges, det de icke vidare
böra avancera, sådant förstås i fred men kan icke hindra, at
ju någon för utmärkt välförhållande och tapperhet i krig kan
vinna befordran til officerare.
Hr Bilberg biföll i det mästa Secrete Utskåttets betänkande
såsom billigt, efter ingen kunde tjena för intet och
vid Amiralitetet voro många inventariiunderofficerare, som
ofta hade mera ansvar än en lieutenant, hvilka således ej borde
vara utestängde ifrån all upmuntran och belöning. Han biföll
äfven, at de måtte avancera efter skickelighet, hälst öfveroch
underofficerares göromål vore åtskilde, och det vore lycka
at finna den, som i bägge vore skickelig, ehuru lieutenanter
eljes utur cadettecorpsen borde blifva tilsatte.
Frih. Kalling itererade sitt förra; tilläggandes at
Amiralitetscollegium borde desse underofficerare föreslå efter
förtjenst.
Hr Landtm, yttrade sig sådant vara collegio lemnat.
Frih. Ridderstolpe anförde, at han äfven i sin
ungdom varit under Amiralitetet. Han viste således, at fast
underofficerare ej niöto vanligit avancement, borde de dock
hafva någon point de viie, men om de befordrades, borde sådant
ske för besynnerlige utmärkte gerningar; och således ville
han bifalla Secrete Utskåttets betänkande, hälst den inrättning
vöre nyttig och densamma redan i 30 år varit påtänkt
men ej förr värkstäld.
166 1761, juni 8. Om amiralitetsuaderofficerare.
Hr Jennings bad om proposition til bifall på Secrete
Utskåttets hemställande, dock med den tilläggning, at denna
rang eij skulle gifva desse underofficerare större rätt til avancement,
än de förut haft eller de medelst besynnerlig skickelighet
och förtjenst kunde förvärfva.
Hr Hammarhielm förklarade sig bifalla rangen för
desse underofficerare med förbehåll, at de aldrig vidare skulle
avancera; tilläggandes at vid Amiralitetet hvarken brukas
käppslängar eller prygel emot underofficerare, utan med
dem gecks lagliga vägar.
Hr Landtm, giorde altså propositionen.
Bifaller R. o. A. Secrete Utskåttets betänkande om
rangen för desse underofficerare; dock at deraf ej tages någon
rätt til befordran, utom hvad förr vanligit varit?
Detta bifölls.
Ang:de Föredrogs Secrete Utskåttets extractum protocolli af d. [18
recrotering Maj] ang:de manskaps och hästars recrutering vid arméen
samt Hr [de] Carnalls1 och Frih. Grönhagens deröfver insinuerade
memorialer.
Hr C. G. Boije: Ehuru stort manskap i en linea ser
väl ut, ber jag dock R. o. A. betänka våra närvarande svåra
tider och folkbristen i landet; det föreslagne måttet af 11
quarter och 2 tum tyckes vara nog drygt; och en mindre karl
• kan göra lika väl. Jag vet, i min ungdom sågs ej så noga
efter längden, hvartil kommer, at de store karlar blifva förr
marode än de medelmåttige. Äfven äro för stora ryttare våra
ordinarie hästar för små; man bör ej så noga se efter utseendet,
hälst sådant med rangerroullar kan hielpas; men vi böra betänka
landets svårighet vid recriiters anskaffande och deras
möijeliga missnöije, om det skulle giöras ännu svårare.
Hr Landt m. hemstälte härvid, om icke till at lätta
R. o. A:s deliberation detta betänkande kunde punctevis
föredragas. Och som detta behagades, uplästes å nyo den
l:ste puncten, som angeck recruternes ålder emellan 18 och 40
år inclusive.
Häröfver discourerades någon stund, varandes somlige af
den tankan, at detta väl i krigstider kunde vara godt, men at
i fredlige 40 års ålder vore hos en recriit för mycket och at de
då äfven under 18 kunde antagas. Äfven giordes påminnelse
1 Bilagt protokollet och rubricerat Dictamen ad protocollura. Avtryckea
därför boiu Bil. 16.
Arméns rekrytering.
167
vid de requirerade prästeattester, at desamme, hälst vid de
värfvade regementer, eij altid kunde stå at anskaffas.
Hvarefter 1 puncten bifölls med tilläggning vid prästeattesternes
anskaffande, så vida sådant i anseende til födelseortens
aflägsenhet möijeligit vore.
Uplästes 2:dra puncten ang:de måttet på manskapets
längd, som var til 11 qv. och 2 tum utsatt.
Hr Landtm, tilläde, at afsigten härmed ej varit at
föreskrifva något drygt mått på manskapet, efter detta vore
det minsta, men förnämligast at stadga något vist til rättesnöre
så vid mönstringar som för vederbörande vid recruters
antagande, hvarvid eljes emellan landshöfdingen och regimentschefen
ofta olikhet kunna existera til rotarnes känning,
då karlen sedan casserades.
Uplästes äfven Bondeståndets extractum protocolli af d. 1
Junij, hvarmedelst ståndet förklarade sig hälst blifva vid den
förr brukeliga methoden vid recruters antagande och således
ej kunna bifalla detta Secrete Utskåttets hemställande.
Häröfver blef af R. o. A. något ventilerat.
Frih. Grönhagen ville bifalla Bondeståndets yttrande;
desslikes Hr C a r 1 G. Boije.
Hr R å f e 11 trodde, at detta nya förslag skulle vid
recriiteringar förordsaka svårigheter och missnöije hos landet,
och var äfven emot det landshöfdingarne härvid pålagde ansvaret.
Frih:e Funck och Duvall biföllo måttet på längden
men höllö äfven nödigt, at något prof för karlens styrka borde
utsättas, efter den vore angelägnast och ej altid åtfölgde längden.
I anseende til ryttares längd påminte Frih. v. Ungern
[-Sternberg], at som vigheten at komma på en häst
mindre dependerade af ryttarens storlek än dess klyfning,
hvilken en mindre karl framför en längre kunde äga, så hade
han funnit det bästa prof vid ryttares antagande vara, at han
med platt fot kunde gå in i stegbögeln, och då giorde längden
intet til saken.
Hr U 1 f [v e n] c 1 o föreslog i samma idée, at längden
hos en ryttare ej borde efterses, blott han med full mondering
kunde stiga på en sadlad och packad ryttarehäst.
Frih. G. Reuterholm holt före detta profvet på en
ryttare gifva anledning till menniskiomåhn [o: mannamåhn]1
1 Konceptprotokollet.
168 1761, juni 8. Arméns rekrytering. Krigsbefälet.
Ang:de
officerares
tjenstgör
ni[n]g.
och ej vara påliteligit, hälst mången rå och ovan karl skulle
hafva svårt at komma på hästen i början, fast han väl eljes
kunde vara tjenlig.
Hr Gyllensvan ansåg för oförnekeligt, at en ryttare
borde kunna komma opp på hästen, fast han ej strax kunde
dit voltigera; och biföll således Hr Ulf elos tilläggning vid
Secrete Utskåttets betänkande.
Gref Hamilton, Hr T. E u [d] b e c k, Hr von
Vicken, Frih. Funck, Hr Durietz och Hr Lagersvärd
instämde äfven deruti.
Hr B i 1 b e r g hemstälte, om icke äfven om åldren något
måtte stadgas för dem, som vid Amiralitetet til botsmän antagas.
Men som detta var et särskilt ämne, kom det ej i ventilation.
Hr Landtm, gorde proposition, om andra puncten
således biföllos angrde viss längd på recriiteringsmanskap,
undantagandes vid cavalleriet, där det vore nog, när karlen
med full mondering kunde stiga på en sadlad och påpackad
häst;
hvartil svarades med Ja.
Uplästes 3 puncten och beslutet av betänkandet, hvilka
biföllos.
Föredrogs Secrete XJtskåttets extractum protocolli af d. 14
Februari ang:de officerares tjenstgöring samt Krigsbefälets
kallande til riksdagar under krigstider i mindre antal än uti
fred;
hvarvid uplästes Hr Wachslagers, Hr [de] Fritskis och
Hr Th. Wadenstiernas samt Hr Ulf[ven\clos memorialer, jemte
Rådets extractum protocolli af den 27 Nov. förl. år.
Härpå yttrade sig Frih. C. F u n c k, at oansedt han intet
hade emot Secrete Utskåttets yttrade tankar at påminna,
så ville han dock hemställa, om icke, hälst med detta mål ej
så mycket behöfde hastas, Krigsbefälets tankar häröfver
kunde infordras, hvilket redan ingådt uti någre förslag at
giöra armeen mera rörlig och dermed vändt sig til Kongl.
Maij:t, hvaräst de ännu lågo oafgiorde. Han trodde, at, då
alla Krigsbefälets besvär och påminnelser samt förslag på
tilgång inkommit, denna saken mognare och mera utredd
sedan kunde Riksens Ständer föredragas, och anholt, at R.
o. A. emedlertid medelst en deputation til de öfrige stånden
Krigsbefälets riksdagsmannarätt. 169
ville begära, at saken dertil hos dem finge hvila; tilläggandes
at han blott för sin egen men aldeles ej för Krigsbefälets räkning
detta underställande gior de.
Härmed instämde Hr Durietz och Hr von Vicken.
Hr Landtm, förestälte, at som alla Krigsbefälets besvär
och påminnelser til åtskillige deputationer och ställen
remitterades och således ej på en gång kunde inkomma, så
torde detta enda mål ej kunna vinnas utan de altid styckevis
komma at företagas; hvarföre och som Secrete Utskåttet
i det närmaste fölgdt Krigsbefälets i detta mål yttrade begäran
och esprit til rikets tjenst, så hemstälte han, at detta
Secrete Utskåttets betänkande nu måtte til afgörande företagas.
Frih. Funck itererade deremot sitt förre underställande,
hvaruti han af de förre herrarne understöddes.
Hr Au g. Ehrensvärd påminte deremot, l:o at
denna conclusion, som af andre armeers exempel härvid i memorialerne
voro andragen, förf öllo, efter de hade dubbelt mera
officerare dervid än vi. 2:o. At, då här voro quaestion om rikets
rätt til tjensten och Krigsbefälets rättighet att bivista riksdagar,
borde denna senare vika för den förra, hälst ej anständigt
vore, at arméen af bara compagnieofficerare skulle blifva
förd och cheferne til riksdagen afgå. 3:o. Som R. o. A:s
capitum riksdagsmannarätt, som vore ett stånds rätt och
således långt vigtigare än Krigsbefälets rättighet, enligit
R. o. A:s beslut under defensive krig komrno at hvila för rikets
tjenst skull, så tyktes Krigsbefälets rätt ej vara bättre utan
lika så böra med rikets rätt och tjenst combineras, så at det
i mindre antal under krigstider til riksdagen sig instälte;
hvaräst de ej utom dess voro tilstädes at öfver Riksens Ständers
göromål höras utan blott at andraga sine besvär; tilläggandes
at ehvad rätt Krigsbefälet kunde förebära, så voro
dock altid dess skyldighet at draga värjan til rikets försvar,
enär det fordrades, hälst fienden ej frågade efter, om kriget
vore med eller emot våra lagar, utan endast efter armeens
mandom och tapperhet.
Hr Landtm, förestälte R. o. A., at om efter de giorde
påminnelser denna sak skulle upskiutas, til Secrete Utskåttet
åter remitteras eller Krigsbefälets utlåtande afbidas, så drogos
tiden ut och föga blefvo giordt.
Dock som i dag tiden redan vore förliden, så hemstälte
170 1761, juni 8, 9. Krigsbefälets riksdagsmannarätt.
Hr Landtm, at med saken tils i morgon opskiuta ock den då
punctevis företaga,
hvilket bifölls.
Hvarjemte Hr Landtm, påtog sig, at, i fall denna sak
kos de öfrige stånden eij vöre redan afgiord, kos de öfrige hrr
talemännen besörja, at hon där måtte hvila, til R. o. A. sig
fådt utlåta.
R. o. A. voro härmed nögde.
Frih. Funck förbehölt, at, af hvad General Ehrensvärd
yttrat, ej måtte dragas den mening, som hade icke Krigsbefälet
i alt fullgiordt, hvad dem i detta krig ålegat; hvarmed
äfven
Hr von Vicken instämde, tilläggandes at han med
all nijt hade fullgordt och altid skulle fullgiöra sin skyldighet
emot riket i felt; men at han för sin del med lika ömhet trodde
sig böra försvara sina rättigheter.
Hr Landtm, trodde denna påminnelse vara öfverflödig,
hälst härom ingen quasstion vore; och härpå skildes E.
o. A. kl. 2 slagen.
År 1761 d. 9 Junij.
Tisdag.
Plenum klockan nijo.
Justering. Justerades protocollet af d. 4 Maii, och sedan dermed var
slutadt,
Ang:de föredrog Hr Landtm, det i går upskutne Secrete Ut
tj
en st ^örning s^dttets extractum protocolli ang:de officerares tjenstgöring
och Krigsbefälets deputerade til riksdagar; berättandes därjemte
at enl:t R. o. A:s i går yttrade åstundan hafva härom
talat med de öfrige respective talemän. Hos Prästeståndet
vore detta mål redan afgiordt; men de andre 2:ne hade lofvat
at dervid afbida R. o. A:s utlåtelse.
l:sta puncten af Secrete Utskåttets betänkande blef härpå
upläst; men härvid giorde
Hr von Vicken den påminnelse som i går, att häröfver
ej borde ventileras, innan Krigsbefälet med sine utlåtande
härom fådt inkomma til Riksens Ständer, hvilka redan
vore hos Kongl. Maij:t insinuerade, och det så mycket mera
som, af hvad så om capita som om de siuke officerare före
-
Krigsbefälets riksdagsm annarätt.
171
slaget vore, Krigsbefälets rättigheter tyktes, han viste ej på
hvad anledning, vara af Secrete Utskåttet något afskurne
och inskränckte; kunnandes han, ehuru han ej påsyftade något
imperium militäre, för sin del ej annat än på det högsta söka
försvara officerarnes fri- och rättigheter för nu och för framtiden.
Hr L a n d t m. förestälte häremot, at Secrete Utskåttet ej
tänkt afskära någons rättigheter, fast det ang:de deras combinerande
med rikets tjenst afgifvit detta förslag, som Riksens
Ständer för öfrigit kunde efter behag antaga eller förkasta.
Anledningen härtil hade Secrete Utskåttet fådt af de från
Kongl. Maij:t medsände rapporter om bristen på officerare vid
arméen, hvilken dels härrörde af de hemgångne capita, af
Krigsbefälets bortgång til riksdagen och af månge siuke officerare.
På denna grund hade Secrete Utskåttet enl. sin instruction
undersökt saken och upgifvit dervid de botemedel,
det tykt tjenligast vara.
Hr Billberg anmärkte härvid, l:o at denna fråga ej
tyktes kunna röra Amiralitetet, hvarvid ingen brist vore på
officerare.
2:do. Föreslog han, at blott 2, nemi. 1 regiments- och 1
compagnieofficerare af hvart regimente, til Krigsbefälet i
krigstider sig vid riksdagar måtte infinna och at riksdagen så
tidigt måtte notificeras, at den dymedelst timande afsaknad
vid tjenstgörande regimenter, äfven som i anseende til capita
familiarum föreslogs, måtte genom andres recommenderande
kunna upfyllas, och at, om någon ändring skulle dervid
skie, mindre antal af generaler och regimentschefer måtte få
gå ifrån arméen. 3:o. Var han emot det förslaget, at en för
flere regimenter befullmägtigad officerare skulle få äga flere
röster, efter sådant vore ovanligit.
Frih. C. Funck sökte bevisa, at det vid arméen varande
antal regimentsofficerare, at derpå vore ingen brist och i alt fall
tilgång vore til andres commenderande i stället.
Dernäst itererade han sin i går giorde underställan, at
Krigsbefälet i detta mål måtte få höras, och det i stöd af
1664 års Krigsbefälet meddelte och 1723 confirmerade resolutioner,
hälst han trodde Krigsbefälet på samma fundament
vara kallat til riksdagen som landshöfdingar och biskoppar,
och at deras utlåtande häröfver skulle meddela mycket lius.
Hr L a n d t m. anmärkte, at hvad emot brist på nu varande
172 1761, joni 9. Krigsbefälets riksdagsmannarätt.
Bondest:s
deputation.
officerare vid arméen sagdt vore, icke hit vore lämpeligit, då
frågan blott vore om en författning för framtiden, hvarpå
Secrete Utskåttet af 1741 och 1742 års bref haft anledning at
vara betänkt, på det den sedan in casu ej måtte möta större
svårigheter; hemställandes om icke, enligit hvad i går sagdt
vore, han finge fortfara med des föredragande punctevis.
Frih. Funck erkände billigheten af hvad Hr Landtm,
förestält, men innan han i saken kunde ingå, anholt han i anledning
af de förut förde discourser om votering öfver den
moverade prseliminaire frågan.
Hr von Vicken conformerade sig häruti.
Ankom en Bondeståndet[s] deputation af 12 personer.
Otto Olofsson, som den anförde, recommenderade
jemte ståndets ödmiuka hälsning til bifall på ståndets afgifne
yttrande ang:de recruteringen, som på det nya föreslagne
sättet tyktes blifva nog tryckande för allmogen,
hvarefter deputation afträdde.
Hr Tersmeden upläste i det förra ämnet följande
dictamen til protocollet.
Utaf alla discourser och ventilationer, både i går och i dag
i detta ämnet förefallne, har jag ej annat kunnat inhämta,
än icke Högh K. o. A., i synnerhet militairen, äro deruti
öfverensstämmande, at de nödvändigaste arméens rörelser
hindras genom de siukdomar i tjensten, hvaröfver Högh
Secrete Utskåttet föreslagit botemedel.
Hindren eller siukdomarne äro månge; hrr ledamöter af
Krigsbefälet framter, at ännu finnes flere, hvaröfver Krigsbefälet
yttrat sina tankar och til Ständers vidare åtgärd
hänskutit; ändamålet är då allas, at skälige botemedel til rikets
heder, anseende och säkerhet skyndesammel. vidtages.
Det kan ej nekas, at som desse hinder uti arméens rörelser
äro af mångahanda natur, måste de fördelas, och som de förtjena
olika åtgärd, kunna ej annat än punctevis afgiöras. Således
ser jag för min del inga hinder böra läggas i vägen at
icke nu företaga och afgiöra de af Högh Secrete Utskåttet föreslagne
krigsärender och sedermera, då Krigsbefälets anmärkningar
upkomma, med den lika skyndesamt förfara.
Jag vil fördenskull hålla mig vid första articeln af Högh
Secrete Utskåttets betänkande rörande Krigsbefälet och deröfver
yttra mine välmente tankar.
Då rikets rättigheter beror i dess försvar, bör efter min
Krigsbefälets riksdagsmannarätt.
173
tanka all privat rättighet till sin värkan under den tiden
afstadna, ty uti kanske 15 til 20 år är man betalt för at giöra
4 å 5 campagner. Mån icke billighet och kärlek för fäderneslandet
fordrar så ädelt tänkesätt.
Skiljes åter Krigsbefälet ifrån privat rättighet, äger icke
magtägande Ständer myndighet giöra ändring i dy mål, som
under krig förordsaka kriget olägenheter?
Då vi detaillera Krigsbefälets göromål vid riksdagar, efter
lagarne, är hufvudändamålet at hos Kongl. Maij :t och Riksens
Ständer stricte utföra de postulata, regimenterne låtit upsätta;
.andre krigstjensten och militaireoeconomien rörande ändringar
eller förbättringar kunna där ej uptagas, utan at
sådant ifrån Riksens Högh Ständer til utlåtande skulle dit
remitteras.
Kunde kanskie i följe häraf en för riket i krigstider mindre
känbar methode vidtagas til regimentspostulaternes utförande,
vöre det önskeligit.
De olika interessen, regimenterne sins emellan äga, lägga
rätt et ögonskenligit hinder i vägen, at efter Högh Secrete Utskåttets
project 2 af ca vallerie och 2 af infanterie skulle bestrida
desse saker. Ofelbart blef någon i sine ansökningar
lidande.
Men huruvida det är nödvändigt, at en regimentsofficerare
som mera oumgängelig vid arméen med desse mål besväras
skal, ser jag ingen billighet uti. Ty vid hvart regimente
är ej mer än 3 regimentsofficerare men 8 til flere capitainer;
blir icke då emot ordning stridande, om man skulle påstå, at
af det minsta och oumgängeligaste antalet, som är regimentsofficerare,
chargeras i krigstider med sådane ärender, som
skilja dem ifrån den gloire, lyckeligit krigs utförande förvärfvar.
Ingen kan öfvertyga mig, at en regimentsofficerare eller generalsperson
directe eller indirecte söker sig utan i högsta
trängande nöd ifrån arméen och kanske knapt ändå. Post
(1’honneur är emot fienden de andre skyldigheter, som i krigstider
oundvikeligen skola igenom andre förrättningar utföras;
blir således post de fatigue och tilhöra de yngre. Härigenom
tyckes det förfalla, at regimentsofficerare uti krigstider med
det onus belägga at som krigsbefähl til riksdagen ifrån arméen
afgå, då krig är.
Således har jag i ödmiukhet R. o. A:s mognare ompröfvande
underställa skolat, om icke hädanefter, då krig infaller,
174 1761, juni 1). Krigsbefälets riksdagsmannarätt.
allenast en capitaine el:r ryttmästare såsom krigsbefäl til riksdagen
ifrån arméen af 2 regimenter hemkommer; denna afsaknad
vid arméen torde vara minst känbar och billig i anseende
til regimenternes behofver och olike interesseu.
Hr Durietz: Sedan han hördt, [att]1 Secrete Utskåttet
gifvit detta förslag för tilkommande tid men at ingen nu
varande brist på officerare vid arméen härtil gifvit anledning,
som han i förstone trodt, så holt han före, det varit nog, om
Secrete Utskåttet blott gifvit desse considerationer vid handen
åt plena utan at dervid foga något förslag deremot.
Hvad saken angeck, ansåg han den som rörande Krigsbefälets
privilegier, hälst det nämdes i riksdagsbesluten och
kallelsen och således ej blott som enskilte sökande infunno sig
vid riksdagarne.
Då härtil lägges, at med denna sak ej är periculum in
mora, och hon som en res privilegii förtjenar at ömt handteras;
vi ock uti capitasaken, ehuru om den vore med nog desinteresserad
kallsinnighet, ehuru nobelt det kunde synas,
tykts procedera, så instämde han med Frih. Funck och begärte
likaledes votering.
Hr H. H. Boije: Hvad Krigsbefälets hörande angår,
så viste han, denna fråga för detta varit moverad men altid
dervid funnits betänkeligheter, hvarvid 1746 års protocoller
åberopades.
At någon Krigsbefälets rättighet uti detta Secrete Utskåttets
betänkande skulle vara rörd, det funno han icke; men
väl viste han, at Eiksens Ständer hade magt at til rikets bästa
giöra eller ändra författningar, hälst då förfarenheten af 2:ne
krig vist deraf nödvändigheten.
Hvad bristen på officerare vid arméen anginge, så torde
den varit långt större, om alla de officerare afrest, som kunnat
hafva skäl dertil men dock blifvit qvare, hvilket äfven beviste
nödvändigheten af någon lag för slike fall, hälst säkert vore,
at, om så stort krigsbefäl och alla capita ifrån 30 regimenter
i krigstid bortginge, ansenlig brist blefvo på officerare.
Och som han varit ledamot af Krigsbefälet och viste deras
göromål mäst bestå i postulater och någre allmenne el. enskilte
besvärs utdrifvande, så trodde han, at deras riksdagsrätt med
större skäl än capitas riksdagsmannarätt under nödvärnskrig
kunde hvila.
1 Konceptprotokollet
Krigsbefälets riksdagsmannarätt.
175
At för öfrigit en officerare för flere regimenter kunde vara
fullmägtig i Krigsbefälet, sådant viste han förut vara skedt och
citerade dertil Hr Ganschous exempel, som ingen hade påtalt.
Frih. Kalling: Sedan jag af Hr Landtm, hördt, at
denna författning ej rörer närvarande krig utan syftar på framtiden,
så tror jag, at den ej presserar, och sedan Riksens
Ständer ansedt detta krig för olagligen börjat, lär intet Råd
vara så öfverdådigt at så hastigt et dylikt åstadkomma.
Vi hafva således tid nog at höra Krigsbefälet öfver det
giorde förslag af en officerares befullmägtigande för flere regementer
med mera, som Secrete Utskåttet anfördt; sådant
tyckes vilja dragas til et imperium civile; men det är billigt,
at enl. ordspråket kyrkan blifver mitt i byn. Jag instämmer
altså dermed, at Krigsbefälet må häröfver höras, och begär
häröfver votering.
Hr Lagersvärd conformerade sig med Frih. Funck;
tyckandes så mycket billigare, at Krigsbefälet häri hördes,
som det i ingressen til Regeringsformen ibland de lagstiftande
Ständer vöre nämdt, och begärte äfven votering.
Frih. J. A. Hamilton biföll äfven Frih. Funck, tilläggandes
at, som R. o. A. i går bifallit 2:ne riksdagsfullmägtige
för marinecorpsen och galererne, skulle detta antal utgiöra
hälften emot hela arméens fullmägtige, hvilket ej vore proportionerat.
HrEhrenmalm instämde uti Frih. Funcks och Frih.
Hamiltons mening, at Krigsbefälet kunde häröfver först til
nödig uplysning höras enl. 1664 års konungabref och 1723 års
resolution, då det torde försvinna, som nu tyktes härvid vara
något hårdt, som om de siukas cassation med mera; begärandes
äfven derom votering.
Hr P e c h 1 i n anförde häremot, at saken enl:t gårdagsbeslutet
i dag borde til afgiörande företagas, hälst Krigsbefälets
hörande ej kunde äga rum eller nödigt vore. Det kunde ej
äga rum, efter det ej vore något stånd, och at införa det femte
ståndet vore at vilja förbyta regeringssättets natur och således
giöra en skadelig ändring i den besvurne Regeringsformen.
Det vore för någon uplysning icke nödigt, ty hvad här sades
Krigsbefälet i detta ämne hafva hos Kongl. Maij:t insinuerat,
det hade Secrete Utskåttet sedt, och vore dessutom Krigsbefälets
mästa ledamöter här tilstädes at kunna afgifva, om
de något härvid viste at påminna.
176 1861, jani 9. Krigsbefälets riksdagsmannarätt.
Secrete Utskåttet hade af dess instruction och 18 § Riksdagsordningen,
som updrager detsamma omsorgen af rikets
defension, haft full anledning til detta måls uptagande.
Krigsbefälets rätt at sig vid riksdagar infinna vore aldeles
icke härvid betagen utan expresse förbehållen, fast med
någon limitation i krigstider.
At formeligen häröfver höra Krigsbefälet vore altså
otjenligit och onödigt, utan borde saken enl. gårdagsbeslutet
i dag afgiöras.
Hvad nu Secrete Utskåttets hemställande angår, så ville
han sig deröfver punctevis yttra.
l:o. At under krigstider Krigsbefälets besvär genom visse
deputerade af infanterie och cavallerie til riksdagen skulle insändas,
trodde han skulle finnas billigt, hälst, då rikets rätt
talade och nöd vore å färde, ingen kunde finnas, som ville
sätta fäderneslandet i äfventyr för någon särskilt rättighets
skull.
2:o. Hvad i anseende til siuke officerare föreslaget vore,
kunde man utan misstag om Secrete Utskåttets mening aldrig
anse som hårdt.
Vår lag vöre sådan, at ej en trädsked kunde en torpare
utan lag fråntagas, och altså hade det aldrig kunnat falla
Secrete Utskåttet in at taga tj ensten ifrån någon för siukdoms
skull och således bruka våld; men til förekommande af brist
på officerare vid arméen i felt vöre tiden för de siuke til deras
opbrott efter undfångne ordres förslagsvis utsatt, och hvad angingo
pensioner och accordsummorne, så emedan aldrig något
rikes medel förslå til alla olyckeligas understöd, vore här blott
för dem, som för obotelige sjukdomar måste taga afsked,
pensioner föreslagne, hvilket så mycket mindre tycktes böra
möta svårighet, som sådant är bevis af et tacksamt fädernesland.
Hvarföre och som Secrete Utskåttet af mångfaldige
casus med existerade sjukdomar, som hindrat reiterade ordres
efterlefnad, funnit anledningen och nödvändigheten af den
föreslagne författning, så önskade han, at densamma måtte
bifallas.
Frih. C. Horn ville ej ingå i detail om Secrete Utskåttets
hemställande, efter han hörde, det ej på närvarande krig
hade sitt afseende; men vid den moverade frågan, om Krigsbefälets
rätt vore at härvid blifva hördt, var hans tanka,
at som Krigsbefälet, ehuru de äro til riksdagar kallade, ej äro
KrigsbefäletB riksdagsmannarätt.
177
lagstiftande, emedan de eljes skulle utgiöra det femte ståndet,
som är emot Regeringsformen, så behöfde de aldrig af Riksens
Ständer vid deras decisa at höras. Men om Secrete Utskåttet
för någon uplysning i detaillen på förtroligt sätt hade inhämtat
deras tankar, hvilket han ej hade sig bekant, så trodde han
sådant på lika grund hade kunnat ske, som at landshöfdingar
éch collegier af Riksens Ständers deputationer ofta i dem
rörande mål blifva hörde.
Hr C. Wadenstierna: Då jag nu i korthet vill
yjtra mina tankar i militaire saker och det, som rörer Krigsbdfälet,
borde jag aldraförst giöra någon ursägt, jemte det
jag betygar, at fast Krigsbefälet skulle vid detta tilfälle giöra
ndgre emot mitt tänkesätt om rikets rätt stridande proetentipner,
hyser jag dock för detsamma så mycken högaktning,
at jag anser för min lyckeliga tid de 18 år, jag uti Kongl.
Jfaij:ts och Riksens Canzlie til deras tjenst vid Krigsexpeditionen
tilbragt.
Hvad det här som skäl til Krigsbefälets hörande andragne
1664 års k:e bref vidkommer, så vet jag väl, at et stycke deraf
uti Hr Modées samling vid 1720 års resolution är uptagit; men
jag kan försäkra, at jag det ibland flere samlingar af gamle bref
och resolutioner alt från förra seculi början förgäfves efterletat;
lärandes det ej eller finnas i Stiernmans värk, som blott
innehåller riksdagsbesluten, och kan jag mig således öfver
detta bref icke utlåta.
Hvad angår Secrete Utskåttets hemställande, hvarom nu
frågan är, finner jag ej dess afsigt vara at betaga Krigsbefälet
något af dess rätt at bivista riksdagar, hvilket jag äfven skulle
hålla för betänkeligit och skadeligit; men som sedan 1719
redan 1740 uti kriget en limitation skedt uti denna deras
rättighet, har Secrete Utskåttet trodt den föreslagne författning
så mycket mera äga rum, som riket ej är gordt för enskilte
utan enskilte för riket och högst billigt är, at private rättigheter
jemkas efter det allmennas, hälst då ingen qusestion är om
res privilegii.
Men på det at alle måge blifva nögde, at riket måtte sauveras
och Krigsbefälets rätt äfven lemnäs orörd, vill jag föreslå en
utväg med sådan limitation vid Secrete Utskåttets betänkande,
at liksom i capitasaken skedde, när nödvärnskrig efter 6 § i
Regeringsformen infalla, då 4 regementer förena sig om en
fullmägtig, hvarmedelst Krigsbefälet likväl få 10 å 12 full
12—381681
-
178 1761, juni 9. Krigsbefälets riksdagsmannarätt.
mägtige til bevakande af deras besvär och angelägenheter
vid riksdagen.
Om vi sålunda foga oss, får riket sin tilbörliga tjenst.
Krigsbefälet lära kunna vara nögde, och vårt beslut lärer vinna
de öfrige ståndens bifall.
Hr Bildenschöld ansåg den invänning om Krigsbefälets
hörande som oförmodad, efter saken til afgörande i
dag blifvit utsatt. Han viste, at Krigsbefälet kallades til
riksdagar men ej civilen, ehuru de ej borde åtskiljas; han vördade
bägge, dock mäst dem, som i krig giorde riket nyttig
tjenst. Men vid riksdagar voro 4 stånd magtägande; Krigsbefälet
ägde dervid ingenting at afsluta utan blott at hemställa.
Det vore altså värdigast för Krigsbefälet, at denne
sak här afgiordes och det här hos et magtägande stånd snarare
derom öfverlades än innom sig sielfve. Secrete Utskåttet
hade med sitt förslag syftat ej på fredliga utan krigstider; dertil
hade den öfverklagade brist på officerare vid arméen gifvit anledning.
Hade i capitasaken et helt stånds rättighet blifvit
jemkad efter rikers rätt, så borde sådant med någre embetsmäns
rättigheter så mycket mera skie, hälst Riksens Ständer
och riket äger fordra all nödig tjenst af dess tjenstgörande.
Han styrkte fördenskull til bifall på Secrete Utskåttets förslag;
viljandes enl:t anförde principer gärna med Krigsbefälet
jemka sig om deras antal vid riksdagar i fredstider.
Hr Gy 11 ensvan: Som här äro 2:ne meningar, den ena
at saken nu bör företagas, den andra at Krigsbefälet först deröfver
må få inkomma med ödmiuke påminnelser ang:de dess
rättigheter, hälst qusestion är blott syftande på författning för
framtiden, så vill jag körtel, mig deruti yttra.
At Krigsbefälet äga rättighet at bivista riksdagar som
landshöfdingarne medelst deras fullmägtige, deri instämmer
jag med Frih. Funck; tilläggandes som ytterligare skäl, at
Krigsbefälet vid sid sta riksdag öfver krigsarticlarne af Justi tiajdeputation
blef hördt samt at de befaltes ej afresa från riksdagen.
Hafva de nu den rätten, så kunna Riksens Ständer,
ehuru de äro magtägande, den ej uphäfva eller ändra utan
med deras öfverenskommande.
At deras närvaro vid riksdagar är nödig så väl för boställs
och husesynsvärket som deras löners och inkomsters samt
recriitering och andre oeconomiske ärenders skull är oförnekeligit.
Och tyckes altså billigt, at alla generaler och chefer i
Krigsbefälets riksdagsmannarätt.
179
krigstider förblifva vid arméen men at för ber:de skäls skull
då en capitaine af hvarje regimente måtte til riksdagen få
hemkomma.
Hvad Secrete Utskåttet ang:de flere rösters förande för
flere regimenter af en fullmägtig föreslagit, sådant tyckes vara
emot 16 § Riksdagsordningen och lagens analogie och omöijeligit
i värkställigheten, då regementerne kunde hafva stridige
interessen.
Jag bifaller altså Frih. Funck, at Krigsbefälets rätt måtte
blifva orubbad; ej som vore de magtägande, ty jag är ej nog
enfaldig at icke veta, det sådant vore skadeligit och at påstå
olagligit; men blott at de i detta mål til uplysning måtte
höras, och häröfver begär jag i alt fall votering.
Hr U1 f [v e n] c 1 o: Sedan 1664 års förordning jemte
1723 års resolution tillagdt Krigsbefälet rättigheten at infinna
sig vid riksdagar och 1756 års förordning utstakat,
huru Krigsbefälets fullmägtige böra väljas, hvilka vid riksdagar
med deras egne allmenna [besvär]1 äro committerade,
så trodde han deras härvid beroende rätt ej kunna af Riksens
Ständer dem ohörda fråntagas. Han ansåg för omöijeligit, at
en fullmägtig på flere regimenters vägnar skulle kunna committeras,
hälst han sielf erfarit, huru man för et enda kunde
vara sysselsatt; härifrån kunde han ej desistera utan begärte i
alt fall häröfver votering.
Hr Pauli instämde aldeles dermed, at Krigsbefälet ej
borde stängas ifrån någon des rättighet, inan de hörde blifvit.
Hr Hederstierna trodde, at Krigsbefälet så mycket
iner härvid kunde bifallas och blifva hörde, som det ej annat
kunde än på et värdigt sätt sig häruti yttra.
Grefve G. Hamilton förklarade sig bifalla, at en
compagnieofficerare af hvart regimente måtte til riksdagen befullmägtigas
men ej at generaler och chefer under krigstider
ifrån regimenter afgingo.
Frih. Duvall förklarade sig med all dess bekante vördnad
för Krigsbefälet icke finna, hvad det åstundade at få til
dess utlåtande remitterat. Qusestion vore ej om nya oeconomiske
lagar utan blott om deras antals minskning i krigstider för
rikets förtjenst skull. De mäste och förnämste ledamöter af
Krigsbefälet vore ju här tilstädes och kunde här alt, hvad de
viste nödigt, andraga. Hvartil tjente då någon remiss?
1 Konceptprotokollet.
180 1761, juni 9. Krigsbefälets riksdagsmannarätt.
At en caput af livart regimente til riksdagen befullmägtigades,
sådant ansåg han för billigt, hälst regimenterne kunde
hafva skilj aktige sysslor och oeconomiske interessen at bevaka;
men ang:de et mindre antal af hemkommande chefer til
riksdagen bifaller jag Secrete Utskåttet; varandes de mäste af
dem capita familiarum. Äfven tyckes skäligt, at antalet af
marinecorpsens riksdagsfullmägtige passas efter den föreslagne
författning och efter dess egen styrka. Då vi härutinnan
fogade oss, vöre hvarken imperium civile eller militäre at
frukta; och borde vi fördenskull til så förnuftig författning
med enighet concurera.
Frih. Ridderstolpe: Uti den af Hr Landtm, meddelte
uplysning, at detta förslag blott för framtiden vore
gordt, instämmer jag gärna; dock som det kommer an på de
öfrige stånds beslut, om det bifalles, så blifver nödigt at så
afgiöra saken, som om hon til närvarande tid vore passad.
At Krigsbefälet härvid må höras anser jag för billigt, efter
deras rätt härunder beror, efter de enligit lag äga at sine
angelägenheter andraga och de redan en del deraf hos Kongl.
Maij:t insinuerat, hvars nådige utslag derå tycks böra afväntas,
innan förevarande sak här afgiöres.
Jag hemställer derföre, om icke härvid Krigsbefälet må
få niuta den rätt, som hvar och en den minsta medborgare
förunnas, nemi. at blifva hörde, hälst sådant ej involverar
någon consequence och frågan ej är om närvarande tid.
I sielfva saken kunde vara åtskiligt at påminna, men
som den prseliminaire frågan om Krigsbefälets hörande tyckes
först böra afgiöras, vill jag dervid lägga til grund, at som
quaestion angrde capitas riksdagsmannarättighet med denna
nära är befryndad, så fruktar jag, at, när vi mista de kamerater
af Krigsbefälet, som hade större lust at med värjan i handen
möta rikets fiender i fält, vi torde sakna en god hielp i vår gemensamma
principe. Dock fast jag således i hufvudsaken ej
vill ingå, måste jag vid Secrete Utskåttets förslag, at en af
flere regementer befullmägtigad skulle äga flere röster, giöra
den observation, at det är nytt och ovanligit. Yota i Krigsbefälet
äro väl icke så betydande som hos magtägande Ständer,
dock äro de i sin lilla circul lika värkande och angelägne; och
fast en sådan nyhet i detta mål kunde tyckas vara af mindre
vigt, så kunde fölgderne deraf dock blifva skadelige.
Hr von Vicken yttrade sig ej i sielfva saken men i an
-
Krigsbefälets riksdagsmannarätt. 181
seende til den prseliminaire quaestion om Krigsbefälets hörande
nligit hoslagde dictamen ad protocollum.1
HrRutenschöld holt före saken i dag enl. gårdags
beslutet
böra afgiöras.
2:do. At ingen remiss til Krigsbefälet vore nödig, efter de
iläste deraf här vore närvarande och kunde giöra sine nödige
påminnelser. 3:o. At eljes här äfven vore i riket 8 värfvade
regementer, som borde äga lika rätt som deras kammerater
och äfvenväl höras.
Frih. Funck itererade sitt förra påstående om Krigsbefälets
hörande, varandes säker, at deras utlåtande skulle
blifva hederligit och snarare inskräncka än extendera deras
rättigheter. Som dessutom uplysningar aldrig kunde skada,
så påstod han än ytterligare deröfver votering och kunde
dessförinnan i saken ej ingå, hvarvid han eljest hälst skulle
bifalla Hr Wadenstiernas mening såsom den billigaste.
Hr Durietz instämde ytterligare ang:de Krigsbefälets
hörande til all möijelig uplysnings erhållande och begärte deröfver
votering; finnandes för öfrigit Hr Wadenstiernas utlåtelse
om Krigsbefälets praetentioner vara något otydelig.
Hr P e c h 1 i n trodde Krigsbefälets yttrande ej skulle
medföra någon särdeles uplysning i närvarande sak, efter på
någre få när de mäste deraf redan vore här närvarande. Han
biföll äfven Gref Hamilton, at 1 capitain af hvart regimente til
riksdagen kunde befullmägtigas men at cheferne borde blifva
vid sine corpser qvare och ej vore stor heder värde, då de dem
som rof för fienden öfvergåfvo.
Hr Jennings deducerade, at Krigsbefälets rättighet
vid riksdagar voro ej at afgiöra någre saker men at andraga
sine besvär. At de dervid borde bibehållas vore icke frågan,
utan om de i krigstid skulle vara starkare el:r färre, och deruti
ville han, fast han vore secrete utskåttsledamot, gärna söka
någon ytterligare jemkning vid Secrete Utskåttets förslag til
alt missnöijes förekommande.
At härvid höra Krigsbefälet vore otj enligt, efter Riksens
Ständer ej behöfde med någon rådslå om rikets rätt, ej eller
voro de något collegium, hvars betänkande vore nödigt, efter
quaestion vore om en författning, i hvilken föga uplysning af
dem vore at begära.
At det emot det föreslagne voteringssättet giorde inkast
1 Saknas vid protokollen.
182 1761, juni 9. Krigsbefälets riksdagsmannarätt.
förföllo, då man considererade Krigsbefälet som particulaire
fullmägtige, hvilka uti flere societeter kunna föra 10, 12 och
flere vota, hvarpå han dock ej ville insistera, i fall deraf
skaddige consequencer voro at befara; och at han således
biföllo, at för hvarje regimente en capitaine i krigstider til
riksdagen måtte befullmägtigas och den med en annan hemifrån
ersättas, i fall han ginge ifrån arméen, hvilket gradatim
kunde ske; men at cheferne ej borde för regementerne gå til
riksdagen utan bli vid sine poster.
Hr Thure Rudbeck ville ej ingå ang:de Krigsbefälets
rättighet, ej eller om de giorde förslag, öfver hvilka han önskade
Krigsbefälet först måtte höras, och at vi med deputation
måtte förmå de öfrige stånden at dertil låta saken hvila.
Hr Landtm, berättade sådant vara redan f örebygd t.
Frih. Reuterholm anförde, huruledes han som adelsman
och riksdagsman funno Ridderskapet och Krigsbefälet
genom blodsband, tänkesätt, förtjenster och interessen så nära
förbundne, at hvad de senare ledo rejaillerade på de förre, och
at således härvid all delicatesse vore billig.
Men om han än blott skulle tala som medborgare, så
trodde han, at detta mål nära rörde R. o. A.
Alla, som til riksdag kallades, voro constituerade fullmägtige
fast ej alla deciderande; följakteligen vore ingen at
anse som fullmägtig af en particulaire societet. Krigsbefälet
voro väl ej lagstiftande, dock stodo deras namn både för
och under grundlagen, hvilket inga andre societeter kundo
anföra.
Häruppå grundade han deras rätt, ej blott at föredraga
besvär men äfven at höras vid andre oeconoiniske tilfällen.
Han förundrade sig således deröfver, at Secrete Utskåttet
velat något häri innovera; Riksens Ständer kunde väl ändra
lag men ej röra någre privilegier som desse Krigsbefälets.
Finge på sätt, som skedt, Rådet den ena dagen röra capitum
riksdagsmannarätt, man rubbade Krigsbefälets dagen derpå,
så kunde tourén gå omkring och flere privilegier kunde på
det sättet obestånd underkastas, hvilkas helgd likväl voro
grunden och frukten af vår frihet och borde således varsamt
handteras, på det de öfrige stånden ej måtte få anledning til
steg dervid, som både skadade R. o. A. och Krigsbefälet.
Han instämde fördenskull med Frih. Funck; tilläggandes
at om R. o. A. med vänlighet ville låta Krigsbefälet häröfver
Krigsbefälets riksdagsmannarätt.
183
sig yttra, så kunde vi af så nitiske och patriotiske riddersmän
snarare vänta en(!) faciliterande utlåtande än någon den minsta
opposition; kunnandes deras tankar häröfver bättre i deras
samträde skrifteligen upsättas än här i hastighet yttras; och
häröfver ville han äfven hafva votering.
Hr A. Ehrensvärd: Ingen tvifvel kan vara, at ju
alla rikets defensiosmått höra til Secrete Utskåttet enl. 18 §
Riksdagsordningen.
Detta, som rörer arméens tilstånd, hörer altså besynnerl.
dit, och har Secrete Utskåttet dermed gådt vanliga vägen,
då det underkastadt detsamma Riksens Ständers öfverläggning.
At häröfver höra Krigsbefälet anser jag för onödigt, efter
dess ledamöter på få när alla äro på Riddarehuset och sig här
kunna derom yttra.
Utom dess är at considerera, at et slikt hörande skulle
draga någon tid, då riket, som blott har en näfva folk i fält
emot en mägtig fiende, borde visa den ömhet at skyndesammel.
afgöra, hvad arméen rörer och icke glöma den bort i våra goda
kamrar.
Den lilla näfve folk behöfver likafullt officerare, och desse
felas vid somlige corpser; ty jag vet en bataillon, som blott af
en stabscapitaine commenderas.
Hvartil tjenar då den omgång at höra Krigsbefälet? Dess
mästa ledamöter äro här bland oss och hafva nu i 9 månaders
tid vid riksdagen haft tid at sig härpå betänka.
Här är tält om Krigsbefälets rättighet. Hurudan är den,
mine Herrar? Jo, denna likasom capita familiarum rättighet
,hänledes ifrån rikets försvar, dermed är han förvärfvad, och
dit bör vår skyldighet leda honom tilbakars igen.
At denna rättighet altid existerat är ej bevist, ty indelningen
börjades i Konung Gustaf Adolphs tid, och Krigsbefälet
lärer ej stort längre kunna räkna sig tilbakars.
Men rätta frågan är ej om deras rättighet utan om deras
mindre antal i krigstider, äfven som vid 1741 års riksdag, då
under kriget blott en officerare af hvart regimente blef befullmägtigad
vid riksdagen, lärandes i slike fall man mindre böra
se på enskilte än rikets högsta rättigheter.
Detta blifver således rätta ämnet til vår ventilation.
Den remarque, som öfver antalet af marinecorpsens riks(lagsfullmägtige
giord är, är juste; ty följes samma proportion
184 1761, juni 9. Krigsbefälets riksdagsmannarätt.
af corpsens styrka, så bör endast af hvart 3:die regimente
en capitaine eller ryttmästare til riksdagen få afgå.
Således har Secrete Utskåttets afsigt ej varit at röra
någons rättighet men blott at determinera Krigsbefälets antal
i krigstider.
Hr [d e] C a r n a 11 förmente, at bristen på compagnieofficerare
vid armeen ej endast af riksdagen förordsakades
men af felande ersättning i de bortgångnes ställen. 2:o. At
en officerare ej för flere regimenter kunde befullmägtigas och
3:o at desse borde tagas af capitainerne, men at generalerne
och cheferne borde blifva vid arméen qvar.
Gref Hamilton holt före onödigt at Krigsbefälet häröfver
höra, efter deras rättighet ej vore in qusestione; varandes
deras vanliga väg at med sine andragande vända sig til Kongl.
Maij:t, och biföll, at en capitaine af hvart regimente kunde
til riksdagen befullmägtigas samt at generalerne och cheferne
måtte blifva vid arméen.
Grefve F. [von] Rosen: Om Krigsbefälets rättighet at
bivista riksdag är här ingen fråga. Här påstås blott, at det
skal härvid höras. Men om en skal höras, så böre alle och
äfven de värf vade regementer med lika rätt blifva hörde, ty
eljes tror jag Krigsbefälets giöromål ej annat vara än at anmäla
sine besvär och egne angelägenheter vid riksdagen.
At Secrete Utskåttets förslag skulle förtjena upmärksamhet
eller vilja knappa af någons rättighet kan jag ej finna
eller medgifva, ty jag förbannar den, som vil knappa af rikets
högsta eller någons enskilta lagliga rättighet.
Hr Landtm.: Det har varit ganska ömande at under
discourserne höra, det alle af Herrarne ej så gådt in i Secrete
Utskåttets tankar med det förevarande förslag, som det hade
önskat.
Anledningen härtil har Secrete Utskåttet af Riksdagsordningen
och af dess instruction. Det har härvid ansedt hvars
och ens rätt och aldrig tänkt den minsta deraf at kränka utan
enligit sin skyldighet sökt förena de enskiltes med rikets rättighet,
hälst i en tid då fäderneslandets försvar utgiör det förnämsta
ögnamärket; när det vinnes, så vinnes alt, förloras
det åter, är alt förlorat.
At Secrete Utskåttets föreslagne författning i anseende
til de siuke officerare tyckes vara något hård, hoppas jag lärer
Krigsbefälets riksdagsmannarätt.
185
försvinna, när det considereras, hvad utvägar dervid föreslås,
och at på laglige förfall blifvit giordt lagligit afseende.
Härunder har äfven frågan om Krigsbefälets hörande upkommit,
som tyckes vara nog granlaga och betydande.
Hvad i et fall sker, kan bli dragit til prsejudicat i andre.
Preejudicater äro farlige. Et slikt har vid förre riksdagar aldrig
blifvit admitterat, eij eller lära de öfrige stånden någonsin
deruti ingå, efter det skulle leda til ändring i laglig och vanlig
riksdagspraxis. Och som det således skulle möta mycken betänkelighet
at höra Krigsbefälet öfver Secrete Utskåttets betänkande,
men åtskillige af R. o. A., som äro äfven Krigsbefälets
ledamöter, önskat at dervid få inkomma med någon
uplysning ur Krigsbefälets handlingar, så vill jag til at förena
R. o. A. föreslå, at detta mål måtte blott inom R. o. A. och
utan communication härom med de öfrige stånd hvila, tils
ber:de uplysningar hinna inkomma.
Detta förslag bifölls alment.
Hr Durietz trodde likväl det vara mera vanligit, om
alla stånden lemnade detta tilstånd at med påminnelser inkomma.
Pir Landtm.: Jag har häraf [e]j velat giöra någon
partiesak utan tagit den lättaste vägen. Skulle man häldre
vilja taga en vidlyftigare, så torde så många svårigheter möta,
som man ej förmodat.
Hr Thure Rudbeck förklarade sig med proposition
aldeles nögd, blott de öfrige stånden ej emedlertid afgorde
saken.
Frih. Funck: Jag bifaller desslikes proposition. Vi
vinna dymedelst vårt ändamål, och hoppas jag, R. o. A. skola
äfven blifva nögde med oss tilbakars igen.
Hr von Vicken instämde med Hr Rudbeck, och
at en deputation hos de öfrige stånden måtte förekomma
sakens afgörande emedlertid.
Frih. C. Ridderstolpe förklarade sig aldeles med
proposition enig.
Hr Durietz: At visa det jag följer öfvertygelser, conformerar
jag mig äfven med propositionen, önskandes at saken
emedlertid hos de öfrige stånden måtte få hvila.
Hr Landtm, uprepade å nyo propositionen, som med
alment Ja besvarad blef, hvarefter R. o. A. åtskildes kl.
half til tre.
186 1761, juni 12. Om belönande av krigsförtjänster.
År 1761 d. 12 Junij.
Fredag.
Plenum klockan nijo.
Justering. Uplästes til justering protocollet af d. 25 Maii, hvarefter
Ang:de krigs- föredrogs Secrete Utskåtlets betänkande af den 22 Aprill
belönande8 ang:<ie krigsförtjensters belönande och dernäst
Hr [Pereswetoff-]Moraths memorial i samma mål. Och
som R. o. A. behagade at sig öfver detta punctevis yttra,
så uplästes å nyo den l:ste puncten, hvaruti, sedan Secrete Utskåttet
förestält nyttan och nödvändigheten, at berömmelige
krigsgärningar blifva upmuntrade och belönte, det föreslår,
at sådant må ske genom gratificationer och pensioner och at
blott de besynnerligaste med befordringar måtte belönas.
Häröfver ventilerades emellan R. o. A. En del biföllo
strax puncten sådan som han var. Andre deremot funno blott
vid den föreslagne befordran at påminna, såsom hvarvid chefernes
faveur för vissa kunde tilskynda andre oskyldige praejudice.
Hr Bilberg holt före, alle befordringar böra ske efter
Tjenstebetänkandet och deruti ingen ändring giöras; men belöningarne
borde ske med gratificationer el. pensioner, samt at
för närvarande krig campagnerne endast måtte räknas til
förmån i pensionscassan men ej til befordran och andre[s] praejudice.
Frih. C. Funck yttrade sig i samma mening, deslikes
Hr Hammarhielm.
Hr Landtm, anmärkte härvid, at Secrete Utskåttet
ganska sparsamt och blott för sälsynta förtjenster föreslagit
befordran, hafvandes derjemte i 2:dre puncten yttrat sig,
huru deras föregående pröfning skulle skie, så at dervid ingen
mannamån eller någons praejudice kunde existera.
HrVoltemat förklarade sig bifalla förste puncten.
Hr Bildenschöld tilläde til Hr Landtm:s reflexion
såsom väl grundad det exempel, han citerade af Capitaine
Stråhle, som med en liten troup af 25 man försvarat sig mot
några hundrade och för en så utmärkt tapperhet efter allas
vittnesbyrd lärer förtjena någon utmärkt recompence.
Hr Gyllenskepp hemstälte, at, om officerares välförhållande
i närvarande krig skulle belönas, sådant äfven
Om belönande av krigsförtjänster.
187
måtte skie med dem, som i finska kriget inlagdt särdeles beröm.
Frih. Grönhagen biföll den l:ste puncten, efter det
föreslagne pröfningssättet af Generalen en chef och samtel.
officerare ej borde kunna supconneras för någon partialité.
Hr Durietz biföll äfven l:ste puncten, förbehållandes
sig at yttra sine tankar om de öfrige; men
Hr Bilberg itererade sig ej kunna bifalla til någon
belöning med befordran såsom stridande emot 1756 års
Tjenstebetänkande. Han fruktade, at dervid kunde existera
faveur; at en general kunde dymedelst framhielpa den, han
ville väl; at mången kunde utan tour vid lycklige tilfällen
blifva commenderad och ofta en fändrik dervid få en capitains
commando. Han ville altså hafva det ordet befordran ut och
begärte deröfver votering.
Hr Landtm, förestälte häremot, at Secrete Utskåttet
noga ansedt Tjenstebetänkandet i detta fall och tykt det hafva
sitt afseende på fredlige tider men ej på tjenster i felt; at til
desse senare behöfdes synnerlige talents och hierta och at
dervid mera i krig än i fred täflan och upmuntran behöfdes; at
menniskior ej altid kunde supponeras sådane, som de borde
vara, och fördenskull med ambition ville distingveras; at derföre
en officerare vore ömare om heder än om penningebelöning,
hvilken aldrig kunde ersätta lifs elier lemmars förlust.
2:do. At officerare altid skulle commenderas i tour vore
vid alla tilfällen icke möijeligit. Kundskap om landet och i
språket, syn- och kroppskrafter, mera insigt eller skickelighet
kunde giöra den ena mer än den andra vid besynnerlige tilfällen
til rikets tjenst nyttig; derefter borde hvar och en brukas
och efter sitt välförhållande besynnerligen belönas.
3:o. At hvar och en skulle efter sin caractere giöra tjenst
kunde vara väl påmint, om arméen vore på en annan fot,
så at en generalmajor ej commenderade hela arméen, en capitaine
ofta et regemente och en secondlieutenant måtte giöra
majors tjenst.
Ankom en Prästeståndets deputation af 8 personer.
Biskoppen Doct:r Benzelstierna, som förde ordet,
recommenderade jemte ståndets ödmiuka hälsning
l:o Secrete Utskåttets betänkande ang:de chymiaeprofessionen
i Åbo.
Prästestis
deputation
188 1761, juni 12. Om belönande av krigsförtjänster.
2:o. Anholt ståndet, at Justitiaedeputations betänkande
ang:de jus patronatus til Istorps pastorat i Götheborgs stift
måtte såsom rörande ståndets privilegier hvila, til dess ståndet
fädt sig deröfver utlåta.
3:o. Föreslog ståndet, at som i denna veka redan 3:ne
plena hållits och åtskillige helgedagar instundade, hvartil redan
månge af ståndens ledamöter vore bortreste, det fördenskull
plena måtte upskiutas til nästkommande måndag 14 dagar
til, dock at Secrete Utskåttet och deputationeine likafullt
måtte arbeta.
Deputation afträdde.
Och fortfors med den förra saken.
Hr P e c h 1 i n hemstälte, om icke puncten måtte bifallas,
såsom hvarom man mäst vore ense, hälst mesurer emot all
mannamån äfven dervid vore föreslagne.
Hr Gyllensvan förklarade sig bifalla puncten såsom
en militaire principe, grundad på 1756 års förordning och
Tjenstebetänkandet; tilläggandes at hvar och en, som ej
roade sig i -missnöijen, gärna måtte se tappre officerare belönte,
sådane som Hr Stråhle och Hr Sprengport, dem han nu
som exempel sig påminte.
Hr L a n d t m. giorde altså öfver första puncten propositionen,
om puncten bifölls; hvartil svarades med Ja.
Uplästes den andra puncten, innehållandes huru så väl
den commenderade som öfrige officerares bevittnande om
någons väl eller illa förhållande skulle först til Generalen en
chef insändas; hvilken sedermera skulle dess raport jemte
förslag til belöning hos Kongl. Maij:t i underdånighet afgifva,
som derpå vorde giörandes fullkomligt afseende.
Hr C. G. Boije förklarade sitt nöije öfver l:ste
puncten, som upmuntrade dygd och ära och stärkte desse rikets
grundpelare.
I anseende til denna puncten tykte han belöningens utstakande
böra lemnäs Kongl. Maij:t, sedan Generalen en chef
aflemnat dess underdåniga raport om sjelfva saken.
Hr Bilberg instämde i samma idée; tilläggandes det
vara betänkeligt at blott låta en generals raport gälla, hvarom
han ef egen erfarenhet vore öfvertygad.
Hr Gyllensvan: Jag har så fattat puncten, at alla
närvarande officerare skola betyga någons besynnerlige välförhållande
hos Generalen en chef, som sedan afgifver sin
Om belönande av krigsförtjänster.
189
underdåniga rapport derom til Kongl. Maij:t. Detta tyks
rara billigt och ej kunna contradiceras. I sådant fall blifver
vox populi vox Dei, och efter dens anledning tror jag, Kongl.
Maij:t ej lärer kunna fela uti sitt nådiga bifall, och altså har
jag vid denna puncten icke något at påminna.
Frih. Giönhagen trodde deremot, at för mycket
hmnades på Generalens en chef arbitrage, om Kongl. Maij:t
altid på hans förslag skulle hafva fullkomligt afseende och ej
kunna det pröfva.
Hr Hammarhielm ansåg för nödvändigt, at den
commenderades och de öfrige officerares vittnesbörder blefvo
Generalen en chefs raport til Kongl. Maij:t bilagde, som sedan
ägde altsammans at pröfva, hvilket icke här vore projecterat.
Det vore emot vårt regeringssätt at låta sådant bepröfvande
blott på en general en chef ankomma, ehuru billig och gracieux
han kunde vara. Det skulle smaka af souverainité, hvilken han
förbannade, ehvar han den funno.
Ytterligare tilläde han, at i detta krig många blifvit klagande
och af icke mera förtjente prsejudicerade, at raporterne
ofta varit olike om personer, som varit i lika tilfällen tilsammans.
At flere, som Hr Blix, Hr Horn och Hr Schwartzer,
på sådan grund blifvit befordrade utan någre distingverade
I »edrifter. .A t fördenskull Kongl. Maij:t med Råds råde borde
lemnäs magten at urskilja hvars och ens belöning och ej til
en generals arbitrage, som eljes kunde föreslå sin adjutant til
general, om han ville honom väl; börandes man äfven, enl.
hvad Hr Boije för detta anmärkt, akta sig at ej lemna för
mycken magt i ens mans hand.
Hr Schönström trodde, at ingen general, som icke
vore galen, kunde giöra et sådant missbruk af sin myndighet
vid någon adjutants recommenderande, som här befruktades.
Hr Lagersvärd föreslog, at i stället för de orden
jullkomligt afseende måtte sättas: hvarpå Yi vele hafva et
nådigt afseende samt hugna en sådan officerare med den belöning,
hvartil Vi efter omständigheterne i nåder pröfve honom
hafva sig förtjent giordt.
Hr Wadenstierna biföll för sin del puncten med
den tilsats, at uppå Generalen en chefs förslag och de inkomne
raporter Kongl. Maij:t med Råds råde borde äga at jemka belöningen
efter hvars och ens förtjenst; men påminte derjemte,
at det ordet illa förhållande i puncten måtte gå ut, efter sådant
190 1761, juni 12. Om belönande av krigsförtjänster.
Borgarest:B
deputation.
borde dömas efter krigsarticlerne och här blott vara qusestion
om berömelige gärningars belönande.
Häröfver blef någon stund af R. o. A. ventileradt; och
stadnade R. o. A. i den mening, at de orden el. illa komma at
gå ut; at vid de efterföljande orden har han tilsättas jemte bifogande
af förenämde bevittnande til Oss m. m.; och at slutmeningen,
hvaruppå Vi i nåder vele gära fullkomligit afseende,
äfvenledes går ut.
Med desse ändringar biföls den andra puncten.
Uplästes den 3 puncten angrde pensioners inrättande til
krigsförtjensters belöning ifrån 50 til 1 000 d. s:rmt, hvilken
bifölls.
Uplästes den 4 puncten, hvari föreslogs, at de officerare,
som gordt tjenst vid arméen i detta krig, måtte få räkna dubbla
tjensteår;
Grefve H amilton tykte det vara et svårt öde, at de
hemmavarande skulle således mista sin tour til befordran
utom sitt förvållande. Han hade gärna velat föra hela sitt
regemente i fält, men 2/3-delar deraf hade måst blifva hemma;
och hemstälte således til R. o. A. det förslag, at, när Sveriges
rike sielft hade krig, inga dubbla tjensteår til befordran men
väl til förmån i pensionscassan måtte beräknas.
Hr Ter smeden upläste hosfogade des dictamen ad
protocollum (Bil. 17).
En deputation från Borgareståndet ankom af 6 personer,
anförd af Borgmästaren i Sigtuna S u n b 1 a d, hvilken jemte
ståndets hörsamma hälsning anmälte, at ståndet bifallit
Prästeståndets tankar om plenas upskiutande tils om måndag
14 dagar til, dock med det uttryckeliga förbehåll, at Secrete
Utskåttets och alla deputationers arbete lika fullt må fortsättas.
Deputation af trädde.
Och yttrade sig i den förra qusestion
Frih. F. H o r n, at han med mycken erkänsla ansåg
Secrete Utskåttets berömeliga ömhet för rikets i Pommern
nu varande armée. Hvad de för där tjenstgiörande föreslagne
dubbla tjensteår anginge, så vore det en örn fråga för alla
dem, som funno sig i lika cas. Han för sin del hade väl icke
fädt dela den förmån at vid svenske arméen giöra riket den
tjenst, han hälst åstundat, men deremot i utrikes krigstjenst
sökt förvärfva sig skickelighet och erfarenhet. Nu hade väl
1756 års Tjenstebetänkande tillagdt de officerare, som ut
-
Om belönande av krigsförtjänster.
191
rikes tjente, den förmån at räkna dubbla tjensteår; men han
förklarade för sin del, at det skulle göra honom ondt at stå i
competence med den, som förvärfvat sig lika meriter i rikets
tjenst, då det hade krig, och ville altså bifalla, at de, som
tjente i fält vid vår armée, måtte på lika sätt få räkna dubbla
tjensteår som de, hvilka tjent utrikes i krig.
Frih. Grönhagen: I anseende til den olika tour, som
vid regementerne i commenderingar fölgd blifvit, i det stundom
de äldste officerare lemnats hemma, kunde han ej bifalla,
at de utevarande yngre skulle få tour för de äldre.
2:o. Som den officerare för utrikes krigstjenst tillagde
förmån af dubb[l]a tjensteår äfven tyktes nog hårdt i anseende
til dem, som i felt tjena vid rikets armée, så tyckte han
billigt, at antingen de förre ej emot dem skulle niuta dubbla
tjensteår eller och at de senare äfven måtte få lika förmån.
3:o. Åstundade han uplysning deruti, om den föreslagne
tour skulle komma officerarne til godo utom eller inom regimentet,
där hvar en tjenar.
Hr Landtm, förmente Secrete Utskåttets tanka enl.
orden hafva varit, at tourén så inom som utom regimentet
skulle räknas.
Frih. Grönhagen förklarade sig ej kunna bifalla, at
således en yngre lieutenant skulle få tour framför de äldre,
hälst regimenter vore, som icke ens blifvit commenderade, och
andre, som til ex. Calmare regimente, där de yngre fädt gå ut
och de äldre officerare lemnats hemma.
Hr von Vicken fant äfven, at denna puncten mötte
mycken svårighet, i det de yngre, som af ett regimente vore
commenderade, skulle gå förbi de äldre, som äfven giordt
rikets tjenst hemma. Dessutom roulerade officerare sällan
ifrån et regimente til det andra, och vore bäst, at de avancerade
inom sine corpser och dessutom belöntes med gratificationer.
At de, som i utrikes tjenst vunnit öfverste grad, äfven
blefvo öfverstar i Sverige, sådant vore billigt, men de, som
blott vunnit lägre grader, tycktes honom böra söka befordran
inom det regemente, där de förut tjente.
Hr Landtm, holt före at denna quaestion då blefve
lämpelig, när Secrete Deputation ang:de Tjenstebetänkandet
inkommer, men at nu blott frågan vore, om de vid vår armée
i felt tjenande officerare skulle få räkna dubbla tjensteår på
lika sätt som de svenske officerare i utrikes tjenst.
192 1761, juni 12. Om belönande av krigsförtjänster.
HrAlb. Woltemat holt å ena sidan billigt vara, at
utmärkte krigsförtjenster på utmärkt sätt belöntes och upmuntrades.
Å den andre vore at considerera, at mången med
bästa hog och vilja till tjensten ej fådt tilfälle dertil eller blifvit
commenderad.
Trodde således bäst, at, til dess deputation ang:de Tjenstebetänkandet
inkommit, saken så jemkades, at de i fält tjenande
svenske officerare finge räkna dubbla tjensteår til förmån
i pensionscassan efter dess reglemente, men ej til befordran.
Hr Bilberg itererade sig i denna tanka instämma och
at, hvad de fransyske officerares dubb[l]a tjeDsteår anginge,
som dem vid sidsta riksdag tillagde blifvit, framdeles kunde
öfverläggas.
Frih. Kalling conformerade sig i Gref Hamiltons och
Hr Tersmedens mening, at de föreslagne dubbla tjensteår
blott i pensionscassan men ej til befordran borde gälla.
Hr Gyllensvan var af lika tankar, samt at frågan
om de franske officerares dubbla tjensteår kunde hvila, tils
hon här kunde uptagas och afgiöras, emedan hon ej hörde til
Secrete Deputation.
HrRutenschöld biföll äfven Gref Hamiltons mening,
hälst, om dubbla tjensteår til befordran skulle räknas, de
hemmavarande 9 regementsofficerare skulle lida och de utevarande
äga större förmån om [o: än]1 de, som tjente i sidsta
finska kriget och ej fådt räkna dubbla tjensteår.
Gref Hamilton tilläde ytterligare, at det skulle gifva
mycket oenighetsfrö, om de frånvarande skulle praejudicera
alla hemmavarande, hälst somlige regimenter ej blifvit commenderade,
andre begärt att få gå ut men ej fådt och hvar
och en på sitt sätt lika giordt kronans tjenst. Ang:de förmånen
i pensionscassan, så borde de, som vore maroder, gå utur
tj ensten utan at gravera cassan eller praejudicera någon annan.
Hr Durietz: Som här äro 3:ne considerationer at giöra,
l:o på de officerare, som tjena i Pommern vid arméen, 2:o på
dem, som tjent i Frankrike, 3:o på dem, som tjent hemma, och
de föreslagne 2:ne expedienter, at de förre skulle räkna dubla
tjensteår som de andre, antingen til befordran eller i pensionscassan,
hafva den inconvenient, at det förra skulle försätta de
hemmavarande uti lidande och det senare skulle tilskynda
pensionscassan utgifter, hvartil man är oviss, om dess fond är till
1
Konceptprotokollct.
Om belönande av krigsförtjänster.
193
räckelig, hvartil kommer, at cassan är militisestatens egen och
icke rikets samt häraf kunde f å et farligitprsejudicat, så tror jag
bäst vara, at denna punctens afgiörande upskiutes, til dess
Tjenstebetänkandet fram bättre kommer under öfvervägande.
Hr P a u 1 i tog sin reflexion af Hr Landtm:s lemnade uplysning,
at detta mål kunde hvila, til dess Secrete Deputation
öfver Tjenstebetänkandet inkommit, på det vi emedlertid ej
måtte en detail underminera den författning, Riksens Ständer
kunde häröfver vilja sedan taga en gros.
Hr Landtm.: Jag tycker R. o. A. deri vara ense at
billigt vore, det de officerare, som i fält tjena vid svenske arméen,
finge räkna dubbla tjensteår, likasom de hvilka utrikes
tjent i krig; men som R. o. A. äfven funnit betänkeligt i anseende
til prsejudice för de hemmavarande, at slike dubbla
tjensteår til befordran skulle räknas, så vil jag i anledning af
discourserne proponera R. o. A., om icke denna 4:de puncten
i den föreslagne förordningen sålunda må ändras, at inga dubbla
tjensteår få räknas til avancement för dem, som under krig
tjena i svensk armée, eij eller i främmande, men at tjensteåren
i Sveriges rikes krig beräknas vid de förmåner, pensionscassan
utstakar.
Proposition giordes efter denne ändring, som af R. o. A.
bifölls.
Tilläggandes Frih. F u n c k sig blott härvid velat haft den
tilläggning, så vida cassans inrättning det tål.
Härefter hemstälte Hr Landtm., om icke R. o. A. nu
behagade sig yttra öfver det af Präste- och Borgarestånden
bifallne upskof med pleni hållande på 14 dagars tid.
Detta mål begärtes af flere herrar på bordet tils i morgon,
då de äfven hoppades få plenum.
Häröfver upsteg ibland R. o. A. någon ventilation, i det
somlige förklarade sig ej vilja bifalla någre ferier, hälst rådsvalet
innan Hans Kongl. Maij:ts tilärnade brunsresa borde
giöras. En del begärte, at denna sak, som eij fordrande stor
betänketijd, strax måtte afgiöras och deröfver voteras. En
stor del deremot påstodo, at saken efter deras begäran enligit
i' iksdagsordningen tils i morgon måtte hvila.
Hr L a n d t m. hemstälte, om icke enl. lag saken må blifva
liggandes på bordet tils i morgon, då Hr Landtm, skulle med
de öfrige talemän öfverenskomma, at plenum kunde hållas.
Detta bifölls; och åtskildes härpå R. o. A. kl. emot 2.
13—381681
194 1761, juul 13. Om ferier för plena.
År 1761 d. 13 Junij.
Lördag.
Plenum begyntes klockan nijo.
Justering. Justerades protocollet af d. 1 hujus.
Sedan det var upläst, förestälte
Ang:de ferier Hr Landt m., om icke R. o. A. nu behagade yttra sig
f°rpfenaSt 8 öfver de af Prästeståndet proponerade och af Borgareståndet
bifallne 14 dagars feiier för Riksens Ständers plena, hvilket
mål R. o. A. i går tils i dag upskutit.
Hr Hammarhielm ville ej bifalla, at plena för 14
dagar skulle uphöra, hälst vi hade nog at giöra och R. o. A.
ändock aldrig i arbetet hinner följa de öfrige stånden. Och
som det vore samma folk, som suto i deputationerne, tyktes
hårdt vara, at de äfven eij skulle få niuta ferierne til godo
så väl som plena, hvilka tvärt om snarare borde med arbete
continuera och deputationerne hafva ferier; begärandes för
öfrigit härom votering.
Hr L i 11 j e h ö k instämde härmed, tyckandes at fast
någre af Prästeståndet skulle vilja resa, kunde dock riksdagen
blifva i full activité och tiden med arbete vinnas.
HrWadenstierna biföll de proponerade ferier, efter
arbetet medelst deputationerne icke försummades och plena
sedan kunde emot riksdagens slut tätare hållas samt dessutom
flere af alle stånden torde vilja resa på landet och niuta efter
vanligheten någon ledighet vid midsommarstiden.
Hr Bilberg holt före midsommarsferier ej altid vara
vanlige; at vi borde i anseende til mycket oafgiordt arbete continuera
med plena och deri af de öfrige stånden ej hindras,
varandes dessutom så få ledamöter, hälst af Prästeståndet,
at deputationerne i sine arbeten icke kunde under ferierne
avancera.
Frih. C. Horn: Saken är väl ej af stor vigt; dock
önskar jag, at Riksens Ständer måtte deri gå de concert,
hälst om alle de öfrige deri instämma, som jag ej ännu vet
vara skedt. Jag tror oss böra med arbetet flitigt fortfara, eljes
blir af de nu förestående helgedagar et praejudicat til flere ferier
i rötmånaden och längre fram.
HrWoltemat, Albrecht: Om riksdagsarbetet i
deputationerne med desse ferier hindrades, vore jag vist dere
-
Om ferier för plena.
195
mot, men som deputationerne dermed återvinna den tid, väre
nyl. täta plena borttagit för deras arbete, och vi ej kunna
ensamma hålla plena, hvilket hos Prästeståndet för kort tid
sedan ansågs för olagligit, så bifaller jag ferierne för plena med
förbehåll, at deputationerne likafullt continuera.
Frih. Ridderstolpe ansåg de anförde skiäl, at månge
helgedagar förestodo, at flere af ståndens ledamöter ville dertil
resa bort och at Riksens Ständer nu hållit någre täta plena
för ej tilräckelige skiäl til de föreslagne ferier, l:o efter Ständerne
ofta på helgedagar hållit plena, vid hvilkas angelägna
giöromål tiden och hvart ögnableck voro angelägne. 2:do.
Kunde någres angelägenhet at resa ej vara mer autoriserad
än deras af R. o. A., som eljes kunde til resa hafva lika angelägne
ordsaker. 3:o. Hade vi nu mindre täta vanlige plena
än för detta; de borde således ej afbrytas, då sakerne öktes
och vi i arbete vore efter de andre stånden. Om de tre öfrige
stånden biföllo ferierne, vore väl betänkeligit, at ett stånd
ginge deremot; dock tyktes de ej böra sätta oss utur activité,
och borde R. o. A. snarare visa nijt för det allmenna än söka
egen beqvämlighet.
Hr Jennings: Intet är jag makligare eller mer älskare
af beqvämlighet än andre; dock tycks mig eij [o:vi]1 böra svara
de öfrige stånden, om vi bifalla ferierne el. eij. Jag instämmer
derom med Hr Wadenstierna, hälst det annars skulle se ovänligt
ut, då vi nu hafva samma skiäl til deras bifallande som
för juhl.
Frih. J. A. Hamilton ville ej bifalla ferierne utan
fortfara med arbete i plena och Ständernes deputationer, hälst
han och flere ej voro i någre deputationer satte.
Hr P e c h 1 i n biföll deremot ferierne, efter flere helgedagar
instundade, deputationernes arbete ej hindrades och
2 stånd dem åstundade. Här vore ingen qusestion om lag utan
blott om vänlig vilfarighet emot stånden, hvarom vi kunde
oss förena el. ock votera.
Hr C. Gr. Boije anförde, at vi hade angelägne saker at
afgiöra, hvaribland vore den fördömde tryckande växelcoursen,
och protesterade derföre quarn solemnissime emot olaglige
ferier.
Hr R å f e 11 ansåg som bedröfveligit, om riksdagen med
ferier skulle utdragas, hvaraf R. o. A., som på egen pung lefde,
hade större känning än de öfrige stånden, som niöto understöd;
1 Konceptprotokollet.
196 1761, juni 13. Om ferier för plena.
Bondest:s
deputation.
dock sorn deputationerne lika fullt finge i arbete fortfara och
stånden ville nyttja någon hvila under desse helgedagar,
biföllo han ferierne; önskandes at man varit så mån om tiden
vid riksdagens början, då flere veckor bortgingo, innan deputationerne
sattes i gång.
Hr Hammarhielm tilläde til sitt förra, at de öfrige
stånden eij tyktes kunna tvinga det 4:de at continuera arbetet
i deputationerne, ej eller kunde det hindras at in pleno sammanträda,
fast ej at hålla cabinett dock at arbeta på rikets
bästa. R. o. A., som på egen bekostnad voro här, torde vara
mera angelägne om tidens vinnande än de öfrige stånden, som
hade sine utgifter ersatte af sine medbroder.
Hr Bildenschöld styrkte på de anförde skiäl til
feriernes bifall såsom tekn af vänlighet emot de stånden, sorn
dem åstundade.
Hr Bilberg ville häri ej, känna vänlighet eller commodité
men blott skyldigheter och rikets angelägenheter.
100:de personers resa borde ej hindra vår activité, och som
allment rop vore, at R. o. A. långsamt ventilera i alla saker
och deruti voro efter de öfrige stånden, så ville han, at vi dock
med våre plena continuerade.
Gref Hamilton biföll ferierne, hälst de mäste deputationer,
som hade mycket oafgorde saker, lika fullt finge
arbeta; och som den kostbara tiden med långsam ventilation
borttages, vore det bäst at strax härom votera.
Ankom en Bondeståndets deputation, 8 personer stark, anförd
af Otto Olofsson, som jemte ståndets ödmiuka
hälsning gaf tilkänna, at Bondeståndet l:o bifallit 14 dagar
ferier för plena, räknade från nästkommande måndag, dock
at deputationerne i sine arbeten må continuera.
2:o. At ståndet äfven bifallit Secrete Utskåttets hemställande
ang:de 2:ne husareregimenter, dock med de förbehåll at
cronan dymedelst ej skal graveras; at desse regementer ej med
svenskar utan med utlänningar skola recruteras, at de i fredstid
ej må bestå af mer än 800 man och ligga i garnison i Stralsund.
Deputationen afträdde.
Hvarefter uptogs den förra discoursen; varandes en del
af den tankan at bifalla de tre ståndens nu tagne enhällige
tankar som Ständernes pluralité, en del åter yrkade, at Ro.
A. för sin del lika fullt borde fortfara med riksdagsarbete, så
-
Om ferier för plena.
197
som hvarvid vi ej hunnit så fort som de andre stånden och nog
inkomne saker at afgiöra; blifvandes häröfver votering begärd.
Hr Landtm, uprepade korteligen alla de skiäl, som
för feriernes bifallande andragne blifvit; tilläggandes at grunden
til tidsspillan och utdrägt i våra giöromål låge i den
oordning, at Hr Landtm, ej finge efter listan föredraga för
emellankommande nya sakers skull; och ville således efter
begäran giöra proposition til votering, om de projecterade
ferierne biföllos, som med Ja eller Nej komma at besvaras.
Hr von Vicken frågade til sin underrättelse, om R. o.
A. lika fullt kunde hålla plenum, fast de öfrige stånden det eij
giorde.
Hr Landtm, svarade, at man härvid borde hålla sig
efter Riksdagsordningen men at hvad man således trodde försummas,
med tätare plena emot riksdagens slut kunde återvinnas.
Frih. Ridderstolpe, Hr Hammarhielm, Hr
[von] Vicken och Hr Bilberg instämde, at R. o. A.
lika fullt kunde hålla plena och at sådant i voteringsproposition
borde blifva alternativet vid Nej, eljes blefvo voteringen
fruktlös.
Hr Landt m. anförde deremot, at Riksdagsordningen
vore klar, at om plenas hållande som i andre saker ståndens
pluralité vore gällande och at, om R. o. A. lika fullt ville hålla
sina plena, så kunde inga deputationer arbeta och vi skulle
kullkasta 3 stånds beslut.
Hr Hammarhielm förklarade sig ej vara nögd med
proposition. Han trodde, vi med samma rätt kunde allena
hålla plenum, som Prästeståndet det en gång under sidsta
ferier giordt, och at, om de öfrige ståndens pluralité i alt skulle
gälla, de äfven kunde säija, att R. o. A. ej skulle existera.
Hr Bildenschöld anmärkte som besynnerligt, at
de samme ledamöter, som förut ansedt ber:de Prästeståndets
plenum för olagligt, nu tilstyrkte samma sak för R. o. A.,
och gillade för öfrigt Hr Landtm:s proposition.
Hr Landtm.: Hvad ber:de Prästeståndets plenum
angår, tror jag, det ej varit i sin ordning. Jag gorde strax
påminnelse deremot, men mig svarades det för någre ståndets
oeconomica vara dagen förut i ståndet aftalt, hvarföre ock
ståndet kl. först efter 12 på en liten stund sammanträdde.
Dock kan detta exempel eij blifva någon lag för R. o. A.
198 1761, juni 13, 30. Om ferier för plena.
Frih. Duvall: Om 3 stånds pluralité kan sluta riksdagen,
hvarföre skal den ej gälla vid 14 dagars ferier? Det
lär således ej gå an, at vi medelst plena hindra deras beslut
om deputationernes arbetes continuerande.
Hr C. Rappe holt före at frågan om vårt svar til de
öfrige stånden om ferierne ej borde blandas med den särskilte,
hvad värkan Nej skulle hafva, i fall det vunno vid voteringen.
Frih. F. O. Wrangel trodde desse bägge frågor böra
combineras.
Hr Jennings påstod, at denne senare qusestion så
mycket mindre hörde till hufvudfrågan, som man eljes väl
skulle kunna den i 100:de subdivisioner invekla och utdraga.
Gref [von] Rosen ansåg det för olagligt och emot
17 § Riksdagsordn. at medelst plenas hållande hos R. o. A.
vilja uphäfva deras beslut om deputationernes fortfarande i
arbetet och äfven så ovanligt som det, at Hr Nordencrantz
feck utnämna en växelberedning af 4 Riksens Ständer.
Hr T. R u [d] b e c k frågade Hr Landtm., om ej R. o. A.
under ferierne kunde continuera med oeconomiske plena;
hvarom icke ansåg han för onödigt at i denna sak votera.
Hr L a n d t m.: Det har altid varit vanligit, at R. o. A:s
oeconomiske plena blifvit til riksdagens sidsta slut upskutne,
och dessförinnan äro få oeconomiske mål at föredraga eller
utarbetade. Men frågan derom är ej nu, utan endast om hvad
svar R. o. A. vil gifva de öfrige stånden om ferierne, antingen
Ja eller Nej.
Hr R u [d] b e c k: Om inga plena komma at hållas
under ferierne, så anser jag för bäst, at vi ej deröfver votera.
Hr Gyllensvan ansåg det omtalte Prästeståndets
plenum som olagligit och ej tjenande til prsejudicat för R. o.
A. och at vi således enl:t 17 § Riksdagsordningen borde respectera
deras beslut om deputationernes continuation under ferierne;
men som han likväl tykte oss kunna hålla oeconomiske
plena, så föreslog han, at deputationerne kunde sitt ja tils kl.
10 om dagarne, då vi sedan kunde samlas in pleno til våre enskilte
sakers afgiörande.
Frih. Duvall viste, at häraf skulle följa den tydeliga
olägenhet, at vi då uphäfde deputationernes giöromål, som
dock af ståndens pluralité var beslutit.
Hr Landtm.: Jag går ej in i alla qusestioner, som
hvar och en kan movera, utan blir vid den, om R. o. A. bi
-
Om ferier för plena.
199
faller ferierne eller ej. Riksdagsordningen säger, at när stånden
ej om en fråga kan förenas, så bör deröfver voteras, emedan
på annat sätt decision bland 800 personer eij står at erhållas.
Frih. Ridderstolpe, Hr Durietz, Frih. H amilton,
Hr Rudbeck yrkade ytterligare, dels at R.
o. A. för sin del kunde hålla plena under ferierne, dels höllö
de före at, i fall sådant ej kunde skie, votering vore onödig.
Hr Pechlin anmärkte, at enl:t hvad Hr Landtm, anfördt,
man borde blifva vid rätta frågan om feriernes bifallande
och svar deruppå. Hved om R. o. A:s särskilte plenas hållande
blifvit inblandat vore en ny qusestion, som han påstod måtte ej
uptagas utan hvila på bordet, utan ville han hafva simple
proposition deröfver om feriernes bifall eller ej.
Hvad om et Prästeståndets plenum sagdt vore, vore ej
prsejudicat för oss, dessutom grundade det sig på ståndets
öfverenskommande dagen förut och ej til vår casus lämpeligit.
Häruppå begärtes votering af flere herrar.
Hr R u [d] b e c k begaf sig för sin del ifrån votering,
om inga plena hos R. o. A. under ferierne komma at hållas;
hvilket äfven flere af R. o. A. giorde.
Dock som den af andre begärtes, formerade Hr L a n d t m.
följande proposition til votering.
Den, som bifaller at med plenidagars hållande upskiutes
lil nästa måndag 14 dagar, skrifver Ja; den, det ej vill, skrifver
Nej.
Bordsherrarne upropades och voteringen börjades, som
utföll med trehundradetiugufyra röster för Ja och 16 för Nej,
likmätigt det acterne bifogade underskrifne voteringsinstrument,
som slutel. uplästes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan sex.
År 1761 then 30 Junij.
Tisdag.
Plenum klockan ni jo.
Justerades protocollet af d. 5 Junij. Justering.
Uplästes General Ehrensvärds memorial, ås.t. d. 12 Junij, AngtdeGrefve
ang:de pension för Majoren och Riddaren Gref Douglas, som Con6laa
-
200 1761, juni 30.
Om Bilberg.
Ang:de
Lient:n
Bilbergs
nprättelse.
vid Passe walk blifvit olyckel. blesserad, så at han krigstjensten
ej ytterligare kan continuera,
hvilket remitterades til Secrete Utskottet.
Föredrogs Secrete Deputations betänkande af d. 10 hujus
ang:de Lieutenanten vid Amiralitetet Otto Bilbergs uprättelse
för liden praejudice medelst Capitains Stiernmans befordran.
Hr Bilberg utbad sig at härvid få körtel, anföra: l:o.
At Amiralitetets häruti anförde och vid mitt förbigående med
dess förslag brukade skiäl, at jag väl vore äldre i tjensten än
den föreslagne men at jag icke med lika prof som han bevist
min insigt i siöartilleriet. Detta skiäl, säger jag, strider emot
1756 års Tjenstebetänkande, som anser hvar och en för
skickelig, som ej bevist sig vara oskickelig, och at således
ancienniteten ibland lika skickelige borde gälla.
2:o. Anföres emot mig, at jag öfver denne af Hr Capitaine
Stiernman mig tilfogade praejudice icke hos Kongl.
Maij:t mig behörigen besvärat utan directe gådt til Riksens
Ständer. Det är sant, men jag har trodt, at öfver Kongl.
Maij:ts gifne fullmagt ingenstädes annars än hos Riksens
Ständer kunde klagas, och dessutom var jag, då tjensten bortgafs,
emot fienden commenderad och låg på Oderströmmen
Amil ifrån Stettin; hvilken jag lag likmätigt hoppas lärer gälla
som billigt förfall och jag derföre ej mista min rätt.
Jag är nu på återresan til Pommern stadd och underkastar
Högl. R. o. A:s gunstige ompröfvande Secrete Deputations
för mig afgifne betänkande; hoppandes at få niuta detsamma
jemte 41 § Reg:sformen samt min förlorade tour til godo.
Angrde min i 2 år miste lön saknar jag väl Secrete Deputations
utlåtande; derom önskade jag, R. o. A. äfven ville något
uttryckel. tillägga, eljes torde derom hos Kongl. Amiralitetscollegio
någon fråga blifva.
Hr Lagercrantz ville väl bifalla betänkandet ang:de
någon reparation för Hr Bilberg; men var emot at han skulle
få capitains fullmagt, som skulle prsejudicera alt för många
amiralitetscapitainelieutenanter jemte honom sielf, som vore
capitainelieutenant och äldre officerare än Lieutenant Bilberg,
hvilken stådt under hans commendo.
Reparation borde Hr Bilberg få af General Carpelan men
ej på andres depence, som det eij förskylte.
Hr v. Vicken anmärkte vid Secrete Deputations betänkande
2 saker.
Om Bilberg.
201
l:o. At Amiralitetscollegium gordt åtskilnad emellan Hr
Bilberg och den, de [framför]1 honom föreslagit, under föregifvande,
som kände det icke så väl den förres insigt i siöartilleriet,
då det dock tykts bordt hafva efter lag satt honom
såsom äldre och såsom äfven förmodeligen i alla siöväsendet
tilhörande delar blifvit en gång examinerad på förslaget, hälst,
där han sedan befunnits oskickeh, han kunnat klagas ifrån
tjensten.
2:o. Har Hr Bilberg, såsom på en af General Carpelan
insänd rapport satt sub reatu, kommit at förlora förslaget
jemte sin tour.
Jag har sielf haft den olyckan at finna mig i slik cas at
jemte 150 d:r s:rmts böter förlora tourén ibland 16, som gingo
mig förbi, under det min sak var oafgiord.
Billigt är det väl, at de ledige tjenster blifva besatte, fast
den närmste i tourén kunde stå sub reatu; men när han sedermera
med böter sitt fel försonat och domen ej expresse innehåller
mistandet af dess tour såsom straff, så tyckes han densamma
jemte tjensten böra åter få til godo niuta; eljes skulle
en officerare blifva hårdare ansedd än andre rikets undersåtare,
hvilke i lika brott umgälla efter lag med lika penningeböter
men ej förlora dessutom någon tour eller andre förmåner.
Hr Pechlin förklarade sig bifalla Secrete Deputations
betänkande; men ang:de ersättningen af miste lönen kunde
han ej bifalla, at kronan dermed graverades, utan* borde den
af General Carpelan som vållande til dess mistning ersättas.
Hr [v o n] Bromell conformerade sig med Hr Pechlin;
tilläggandes at Amiralitetscollegium borde tiltalas, som härvid
sagdt sig ej känna Hr Bilbergs skickelighet, der det borde
känna alla sine officerare.
Gref G. Hamilton biföll väl, at Hr Bilberg måtte til
ersättning få den af Secrete Deputation föreslagne fullmagt
men ej at han dermed skulle sättas i commendo öfver dem,
sorn honom härtils commenderat, hvilket vore hårdt bland
officerare.
Frih. Ridderstolpe yttrade, at ehuru han kunnat
yrka de af Hr Bilberg vid Secrete Deputation giorde påminnelser,
vid det at han skall underlåtit at sig hos Kongl. Maij :t i
detta mål behörigen efter lag besvära och at dess insigt i
1 Konceptprotokollet.
202 1761, juni 30. Om Bilberg. Om Nordencrantz.
siöartilleriet skal hafva tagits i tvifvelsmål, sedan Amiralitetscollegium
igenom examen antingen redan bordt vara eller
kunnat giöra [sig] om dess insigt deri nogare underrättad,
så ginge han det förbi, sedan Hr Bilberg sig med Secrete
Deputation nögd förklarat. Han saknade endast dervid det,
som anginge dess miste löns återvinnande. Densamma borde
han ej af General Carpelan återsöka, såsom hvartil både process
och tidsutdrägt fordrades, utan höllö han för billigt, at
den af kronan ersattes, hälst en så liten summa eij kunde gravera
riket och kronan genom dess actor kunde hos Generalen
ersättning derföre låta utsöka.
Hrv. Schantz biföll, at Hr Bilberg enligit betänkandet
måtte få capitains fullmakt, dock ej som för något lidande
utan på grund af dess giorde tjenst och anciennité.
Hr Landtm, hemstälte at få giöra proposition öfver
betänkandet.
Hr Gyllenhammar citerade Hr Rutensparre, med
hvilken et lika skedt.
Frih. Ridderstolpe bad, at om lön äfven proposition
måtte giöras.
Hr L a n d t m.: Bifaller då R. o. A. Secrete Deputations
betänkande med tilläggning af lön?
Denna proposition bifölls.
Bondest:s Ankom en Bondeståndets deputation, 8 personer stark,
deputation. ailf örd. af bonden Torbiörnsson ifrån Bohuslän, som öfverlemnade
och recommenderade 2:ne ståndets extracta protocolli,
det ena af d. 5 Junij rörande Olof Erssons i Malmö ansökning
och det andra af d. 1 Junij såsom iteratum af des
extractum protocolli af d. 6 förl. ang:de 1723 års skattekiöpsförordnings
efterlefnad och den år 1756 deröfver giorde
förklarings uphäfvande.
Deputation afträdde.
2:ne Hr Härefter anmälte Hr L a n d t m. til upläsande tvenne af
Nordencrantz jjr Nordencrantz insinuerade memorialer, med hvilka han ärmemonaler.
. .
nade sig til de öfrige stånden, rörandes de anmärkningar, sorn
så väl Borgareståndet som flere af Riksens Ständers ledamöter
giordt öfver dess utgifne trykte föreställning til Riksens Högh
Ständer, hvilken Hr Landtm, ärnade nu föredraga.
Detta bifölls; dock utbad sig Frih. Cederhielm at
först få yttra, det han med missnöije sedt vid riddarehusdörren
en trykt piece utdelas, som innehöllo svar på Hr Norden
-
Om Nordencrantz arbete.
203
crantzes trykte föreställning til Riksens Ständer. Han trodde,
at som Hr Nordencrantz vore en ståndets ledamot och hade
tält til rikets fäder, så borde dess tankar af någon utom stånden,
som han trodde denne anonymus vara, eij få påtalas eller
besvaras, utan at sådant blott af Riksens Ständer sj elfve kunde
skie, hvarom han förbehölt sig efterfrågan måtte skie.
Frih. Otto Wrangel och Ridderstolpe instämde
äfven i detta senare.
HrBildenschöld holt före denna frågan ej höra hit;
emedlertid hade han äfven emottagit et exemplar, som han
skulle igenomse och vorde det behållandes.
Härvid upväxte något sorl.
Hr Landtm, beklagade, at denna nya frågan, som
inciderat, skulle förordsaka någon heta hos R. o. A. Denna omtalte
piece hade han ej sedt och viste således ej, om den vore
censurerad. Vore hon utdelt, kunde ju R. o. A. den först pröfva
och sedan derom vidare fram efter omständigheterne sig yttra.
Men som under detta Hr Ekrenhielm började sönderrifva
det exemplar, han emottagit, kastandes bitarne deraf på gången,
så föröktes hetan och rörelsen ibland R. o. A. snarare, än
at den minskades.
Efter någon stund, då Hr Landtm, med klubban förskaffat
liud, yttrade sig
Hr H. H. Boije sig undra at hos R. o. A. i detta mål
förmärka en vivacité, som saken ej förtjente. Denna skrift
hade, som med mångfallige andre vanligit varit; och förut
skedt, i dag vid dörren blifvit distribuerad; vore deruti något,
som kunde anses för anstöteligit, så kunde man ju altid få
igen både censor och autoren. Hr Nordencrantz trykte värk
buro fuller tituln af ödmiuk föreställning til Riksens Ständer,
dock vöre det i hela landet utdelt och lupo omkring som en
budkafvel; denne senare deremot utkomne piecen, hvars autor
man ännu eij kände, borde fördenskull först läsas och pröfvas,
innan den dömdes, och så procederade alla förnuftige domare.
Han hemstälte således, om detta Hr Ehrenhielms förhållande
vore så väl dermed instämmande som med den skyldiga
vördnad, R. o. A:s lystre corps tilkommer, och om icke
det måtte i anseende dertil remitteras til Riddarehusdeputationen
at sådant behörigen beifra.
Hr Landtm, bad, at denna ventilation måtte uphöra
och honom lemnäs at föredraga.
204 1761, juni 30. Om Nordencrantz arbete.
Hr Nordencrantz
mern.
Hr Jennings
memorial.
Frih. Cederhielm itererade sig anse skriften som
rörande K. o. A:s rätt samt innehållande principalatsqusestion,
för hvilken flere namn stå på Stortorget; dock ville han nu
gå derifrån, blott saken en gång uptoges.
Hr Lager svärd föreslog, at R. o. A. måtte förbiuda
denna skrifts vidare tryckning, hvilken redan vore honom för
detta bekant.
Hr L a n d t m. svarade, at sådant icke vore R. o. A. tillständigt
och at dessutom R. o. A. ej än viste, hvad skriften
innehölt.
Hr Ehrenhielm upstod och yttrade med få ord, at
som han tykte sig vara af Hr Boije rörd, så anholt han om Hr
Landtmis och R. o. A:s protection til någon correction för Hr
Boije, af hvilken han eij ville emottaga någon morale.
Hr v. Y i c k e n ursäktade Hr Ehrenhielm dermed, at
denna skrift vore utkommen, inan ännu om tryckfriheten något
blifvit af R. o. A. afgordt; och som han fädt detta papper,
hade han ansedt det som en egendom, hvilken han här eller
hemma efter behag kunde handtera. Instämmandes för öfrigit
med Frih. Cederhielm.
Hr Pe c h 1 i n förundrade sig så väl deröfver, at ibland
R. o. A. denna skrift förordsakat sådan gäsning, som at den
redan varit androm förut bekant. Piecen vore äfven som Hr
Nordencrantzes behörigen censurerad. Autoren vore anonymus
men kanske en värdig embetsman eller riksdagsman. At
hon här vid dörren blifvit utdelt, sådant vöre i alla tider vanligt;
at rifva den sönder, inan man den läst, kunde ej ske utom
fördom; men vore deri något förgripeligit, funnos ju altid autor
och censor igen.
Han anhöllo fördenskull, at R. o. A. med tjenlig kallsinnighet
ville anse saken och låta Hr Landtm, efter ordning få
föredraga.
Frih. Cederhielm förbehölt sig allenast at med memorial
öfver denna skrift få inkomma.
Hvarpå Hr L a n d t m. lät upläsa Hr Nordencrantzes förre
memorial ang:de anledningen och förloppet med dess trykte
föreställning til Riksens Ständer. Går til de öfrige stånden.
Item dess senare ang:de Borgareståndets extractum protocolli
samt någre memorialer emot berörde dess föreställning.
Item Hr Jennings memorial emot Hr Nordencrantz; hvarmed
gås til de öfrige stånden.
Om Nordencrantz arbete.
205
Item Probsten Hiortsbergs och Borgmästaren Schaus i Probsten
samma ämne hos Riksens Ständer ingifne memorialer. och^/ior”3
Och til slut uplästes Borgareståndets extractum protocolli mäst:e Schaus
rörande samma mål af d. 25 Maii. mener.
HrWadenstierna, HrRutenschöld och flere begärte,
at desse acter måtte blifva på bordet hvilande samt
plenum i morgon til deras afgiörande.
Hr R u [d] b e c k ansåg denna tid til betänkande för kort
och ville plenum tils fredagen hafva upskutit.
Hr [v o n] Bromell påminte, at, som saken nu begärts
på bordet här men hon af 2 stånd redan vore afgord,
R. o. A. hos det tredje med deputation må be, at hon ej där
blefvo företagen, innan R. o. A. fådt sig utlåta, eller af Hr
Landtm, ville sådant hos de öfrige ståndens talemän begå.
Hr von Vicken holt billigt, at R. o. A. sig först måtte
i detta mål få yttra, efter Hr Nordencrantz vore en deras ledamot;
och efter han såge, at denna sak rörande Hr Nordencrantz
arbete med mera nijt handterades än de angelägne krigs- och
växelsaker, så trodde han någon tid dervid behöfvas och at
altså plenum tils om fredagen kunde utsättas til deras afgiörande.
Hr Wadenstierna holt före at, som Hr Nordencrantzes
värk och således ämnet til memorialerne vore nog
bekant, så borde dess företagande til afgiörande af Hr Landtm,
dependera.
Frih. Cederhielm moverade den frågan, om icke,
efter Hr Nordencrantzes värk citerades, det först här in pleno
borde upläsas, efter derom vore quaestion.
Hr Wadenstierna förklarade sig eij bifalla, at tiden
med dess upläsande skulle förspillas, och begärte votering deröfver,
om målet rörande Hr Nordencrantzes värk i morgon
eller om fredag skulle afgiöras.
Hr Landtm.: Som blott frågan är, om saken skal afgöras
i morgon eller om fredag och riksdagsordningen förmår,
at en sak en eller flere dagar kan begäras på bordet, så hemställer
jag, om icke saken til nästa fredag kan upskiutas til
afgörande,
hvilket bifölls.
Om någon deputations afsändande til de andre stånden förföllo
påminnelsen, sedan det berättades dem vara åtskilde.
Hr Landtm, notificerade, at til profskiutning med ca
-
206 1761, juni 30, juli 3. Om Nordencrantz.
noner något manskap vöre commenderat. Hvarvid intet påmintes.
Hr [v o n] Bromell förfrågade, huru sidsta votering d.
13 Junij aflupit ang:de ferierne öfver missommaren,
hvarpå berättades, att ferierne blifvit bifallne med 324
Ja emot 16 Nej.
R. o. A. åtskildes klockan tre fierdedelar til tu.
År 1761 then 3 Julij.
Fredag.
Plenum klockan nijo.
Justering. Justerades protocollet af d. 8 Junij.
Hr Paulis Uplästes Hr Paulis memorial rörande Probsten Hiorts
mcmoriai.
bergs cateches af d. 3 Julij.
Går til de öfrige stånden.
Hr Oelreichs Uplästes Hr [uon] Oelreichs memorial ang:de censuren af
memorial. Nordencrantzes trykte värk.
Går til de öfrige stånden.
Hr Freses Uplästes Hr [dé\ Freses memorial rörande den i sidsta
memorial. p]eno af jjr Ehrenhielm sönderrifne piece på Riddarehuset.
Ligger på bordet.
Hr 01. Ru- Hr 01. Ru[d]becks memorial i samma ämne; hvilar lika
becks
mern. Je(]leg
Ang:de Hr Och sorn härefter enligit senaste pleni öfverenskommande
^rykTe* bok2 m^et ang:<le Hr Nordencrantzes trykte bok i dag till afgörande
skulle företagas, så uplästes
Hr T. Ru- Hr Thure Ru[d]becks derom i dag insinuerade memorial,
becks mern. Hvarmed han sedan äfven geck til de andre stånden.
Hvarefter yttrade sig
Hr L i n n e r h i e 1 m, at han med upmärksamhet läst
Hr Nordencrantzes bok i tankar at deraf hämta någon nytta
men i stället funnit densamma innehålla åtskillige nyheter i
projecter samt klander på närvarande lagar, inrättningar och
embetsmän.
Han åberopade de härvid af Hr Jennings derutur dragne
felaktige ställen; instämmandes fördenskull deruti, at så väl
Hr Nordencrantz som bokens censor, Hr Oelreich, af hvilken
han häruti mera aktsamhet förmodat, måtte inför en enligit
13 § i Riksdagsordningen häröfver til sättande särskilt deputa
-
Om Nordencrantz arbete.
207
tion i detta mål få blifva ytterligare hörde och sig förklara
men i annat fall efter sakens befundne omständigheter lagl.
blifva ansedde.
Hr Durietz holt deremot före det Hr Linnerhielm,
som sig nu yttrat, tagit saken i en oposé mening. Hr Nordencrantz
borde ej här anses som autor af en bok, den han hade
kringspridt, hvilket hade varit mindre lofligit, men som en
riksdagsman, som hade til Riksens Ständer med deras tilstånd
afgifvit et memorial, som han för vidlyftighets skull hade låtit
trycka och blott til riksdagsmän utdelt. Hvad deruti kunde
vara godt, borde berömas och det onda förkastas; men det
vore betänkeligit, at någon för dess välmening skulle process
underkastas, och det skulle blifva farligit at yttra sina tankar,
om pär surprice de skulle läggas en til last eller med hårdhet
anses.
Personen borde vara fri, men värket kunde pröfvas, och
som det tyks vara qusestio legis, så kunde sådant skie i Stora
Deputationen.
Frih. Cederhielm: Jag hade [önskat]1, at tourén
at få yttra mig i denna sak senare kommit til mig; ty ehuru jag
arnat följa samvete och min öfvertygelse häruti, hade jag dock
under ventilationen förmodat at få af flere herrars discourser
och uplysning tända mitt lius; dock hoppas jag R. o. A. med
tålamod lära höra mig och omfamna mig med deras vanliga
gunst och benägenhet.
R. o. A. har sig nogsamt bekant, huru med detta mål förelupit,
sedan Hr Commercerådet Nordencrantz första memorial
om dess värks utgifvande här blef bifallit, hur dermed all ordning
och all försiktighet vid dess utdelande af honom blifvit
brukad.
Jag vill altså gå sådant förbi och endast hålla mig vid
materia substrata och den frågan, om det är lag och försigtighet
likmätigt at, som det föreslås, ställa en riksdagsman under ansvar
för sine tankar.
Hvad sielfva verket vidkommer, så vore jag i alt eij med
Hr Nordencrantz ense, som där anföres, om här in pleno deröfver
hade blifvit någon ventilation; men jag hade trodt, at
som det rörer qusestio legis, hade det uti Stora Deputation
kunnat skärskådas, och dertill styrker jag ännu. Lag eller
försigtighet lära eij kunna underkasta Hr Nordencrantz något
1 Konceptprotokollet.
208 1761, juli 3. Om Nordencrantz arbete.
annat ansvar, då han sorn riksdagsman communicerat Ständer
sina tankar och skrifvit så godt, som han förstådt, utan at
hafva gifvit det ut för en lag, påtrugat någon sine meningar eller
hedt någon dem försvara.
Det säges väl, at han i sitt värk rördt våra lagar och inrättningar;
jag vill det medgifva men gior dervid en reflexion.
Alla lagar äro certo modo oryggelige, dock somlige af den
beskaffenhet at de kunna ändras. Lycurgus som en klok lagstiftare
bad, at hans lagar skulle hållas i 100:de år men ej
längre, efter tidernes omskifte sedan skulle giöra ändringar
dervid nödige.
Våra lagar äro icke eller antagne såsom evige, emedan
Riksens Ständer förbehållit sig at dem kunna ändra och förbättra,
som de til exempel vid 1756 års riksdag giorde i anseende
til förtroendestjensterne, hvilket var ganska nyttigt
och hälsosamt. Dessutom är i lagen realia, essentialia, formalia
och circumstantialia.
Essentialie är til exempel vår frihet, hvars oppositum är
souverainité; deruti bör ingen ändring tillåtas; men vid ett af
lagstiftaren föreskrifvit formale, som til exempel collegiernes
antal, kunde ändring vara tillåtelig, hälst i slike mål bokstafven
ej altid behöfver följas och enligit domarereglorne en god domare
är bättre än lag. Så har Hr Nordencrantz giordt. Han
har blott skrifvit om formalia och circumstantialia vid lagen;
dess tankar har han blott til sine medriksdagsmän utdelt; äro
de vidare utspridde, har det ej skedt af honom. Icke anser jag
dem för farlige, intet har jag hördt dem åstadkommit myteri,
rebellioner el. sammangaddningar; icke har jag funnit deri
någre försök emot lagen, til hvars befästande jag tror oss alla
vara ense, fast vi kunna differera i medlen dertill. Således,
gunstige Herrar, kunna vi ju läsa Hr Nordencrantzes värk,
suga derutur honingen, förkasta det elaka och pröfva dess
tankar med urskillning; men at vilja straffa honom derföre
skulle förordsaka pusillanimite och fruktan hos något hvar at
med bästa välmening anses, som underminerade man rikets
bästa. Vi äro ju inga gudar, ej eller ledas vi af gudar. För
samvetets och för fäderneslandets skull böra vi då ej straffa
välmening, ehuru vi kunna säija den vara felagtig. Ingen äger
högsta visheten, ingen är infallible, hvarföre skola vi då vilja
straffa någons ofullkomlighet? Ursäktas icke den, så tilstår
jag, at jag noga lär betänka mig, innan jag, som hos Riksens
Om Nordencrantz arbete.
209
Ständer redan ingifvit någre memorialer, med flere lär våga
framkomma.
Jag anhåller således, at R. o. A. täcktes häruti skilja
lagens essentiale ifrån dess formale och låta det, som Hr
Nordencrantz ang:de detta senare skrifvit, remitteras til
Stora Deputation, som det granska kan och med berättelse
derom til Riksens Ständer sedan at inkomma. Stora Deputationen
består ju af 4 Riksens Ständer, hon lär det med lika
nijt som någon annan deputation öfverse, dess instruction
gifver äfven dertil anledning; och önskar jag, at R. o. A. utan
votering sig häröfver ville förena.
Hr [de] Frese: Om Hr Nordencrantzes värk här nu
skulle komma at pröfvas, så skulle jag yttra mig så väl om
det goda och det onda, som deruti finnes, som om en riksdagsmans
påstådde rättighet at tala emot väre fundamental lagar;
men som frågan ej är derom utan blott om stället, hvart
detta värk til skärskådande skal remitteras, så är min tanka,
at sådant bör skie til en deröfver särskilt förordnad deputation.
Här är väl sagdt, at målet tyckes höra til Stora Deputation
i anledning af dess instruction; men denne anledning finner jag
ej, efter här ej är någon qusestio legis. Således hör detta värk
ej dit; dessutom som det är vidlyftigt och man i den Stora
Deputation, som består af 250 ledamöter, ej så communicatis
consiliis om [o: och]1 med ordning kan ingå in meritis som
bland mindre antal, så hemställer jag, at en särskilt deputation
af 16 af R. o. A. och proportionaliter af de öfrige respective
stånden måtte utnämnas, hvaräst Hr Nordencrantzes
värk må uptagas och pröfvas samt hans förklaringar och defensionalia
deröfver höras.
Hr Bildenschöld: Jag nekar icke, at ju en riksdagsman
äger frihet at ingifva förslag i hvad han finner nyttigt;
men det bör ske likmätigt lag och Riksens Ständer underställas;
men ingen är riksdagsman annars än under varande
riksdag. Deremot har Hr Nordencrantz skrifvit och tryckt
dess til Kongl. Maij:t inkomne värk långt förr än någon riksdag
börjats, och fördenskull är det eij, som tituln låter, en
föreställning til Riksens Ständer men en bok, som behörigen
bordt censureras, innan den fådt tryckas, lika som det med
andre böcker skier, och förstår jag således den difference, som
Hr von Oelreich härvid giordt i censuren, då det ej är som
1 Konceptprotokollet.
14—3S1681
210 1761, juli 8. Om Nordencrantz arbete.
något riksdagsmemorial at anse. Men om det än kunde anses
som memorial, så är dock Riksdagsordningen likmätigt, at
sådant borde af Riksens Ständer uptagas och skärskådas och,
då det ej kan skie in plenis, remitteras till någon deputation,
som med andre memorialer dagel. skier.
Hvad åter detta värks innehåll angår, så har jag åtskilligt
deri funnit nog eftertänkeligt; något deraf vill jag körtel, anföra.
l:o. Vill autor hafva alla embeten ombytelige fast med
någon exeption för militairen, dem han härvid velat mera
gynna. Jag hemställer, huruvida sådant förslag instämmer
med Regeringsformen och Svea Konungaförsäkran, som stadgar,
at ingen bör mista sitt embete utan dom och förbrytelse.
2:o. Skyller han hela nation för corruption, hvilken beskyllning
ingen lär villja hålla til godo.
3:o. Säger han, at mångvälde hos oss är skadeligit. Jag
vet, at i souverainité en allenast är rådande men at i vår
regering för ordnings skull embetsmän och collegier med behörig
myndighet vid rikets styrsel äro tilsatte samt at de mästa
embeten äro uti R. o. A:s händer. Skulle någon deremot vilja
tala, vet jag ej, om icke sådant med skäl borde beifras.
4. Böra inga förslag, som til Riksens Ständer ingifvas,
lända til rubbning i vårt faststälte och besvurne regeringssätt
likmätigt ingressen vid Regeringsformen och 5 § i Svea Konungaförsäkran.
Och som således nödigt är, at detta värk uptages
och skärskådas af Riksens Ständer men det ej lärer väl
kunna skie i Stora Deputation, emedan då alla andre riksdagsärender
skulle afstadna, om Stora Deputation med en så vidlyftig
bok skulle sysselsättas, och det dessutom ej är någon dit
hörande quaestio legis, så holler jag för bäst, at detta mål til
en särskilt deputation blifver remitterat.
Hr von Vicken åberopade, hvad så väl i Hr Rudbecks
memorial som af Frih. Cederhielm anfördt vore, anmärkandes
af det förre, at Hr Nordencrantz til sine tankars upgifvande
skal vid sidsta riksdag fådt Secrete Utskåttets befallning samt
i god tanka skrifvit efter sitt pund och, som Frih. Cederhielm
sagdt, dermed intet buller eller oro upväkt.
At öfver detta mål en särskilt deputation enl. den nu
och så ofta för detta omtalte 13 § Riksdagsordningen skulle
sättas, ansåg han för öfverflödigt, emedan eljes hvarje casus
skulle gifva anledning til ny deputation. At Stora Deputations
Om Nordencrantz arbete.
211
instruction skulle hindra detta måls uptagande där, afsåg han
icke, emedan deputation på remiss kunde alt uptaga, som
Allmenna Besvärsdeputation giordt med Krigsbefälets dit
remitterade besvär, hvilka hon ej eller haft i sin instruction.
Han ville altså hafva detta hänvist til Stora Deputation,
som til tidens vinnande kunde til sakens skärskådande formera
et litet utskått, och önskade, at R. o. A. ville utan votering
sig härom förena.
Hr Hammarhielm: Då denna sak i senaste pleno
var före, var jag af opasslighet frånvarande, dock har jag nu
af discourserne inhämtat qusestionen. Jag utber mig R. o. A:s
tilstånd at i denna sak gå något längre tilbakars.
At detta Hr Nordencrantz värk ej blifvit i dess hierna
hopspunnit utan på Riksens Ständers befallning och anmodan,
det lär finnas, om man blott vill läsa företalet deraf. Vid 1751
års riksdag funno Riksens Ständer någon förkortning i flere
kammar- och oeconomiemå] nödig och remitterade sådant til
Lagcommissionens yttrande, där Hr Nordencrantz var ledamot,
som började at i samma afsigt författa någre förslager.
Vid senaste riksdag fant Secrete Utskottet godt, at Hr Nordencrantz
med samma dess arbete måtte continuera och anmodade
honom derom; altså hafva Riksens Ständer gifvit honom texten,
hvilken han sedermera i god mening utfördt.
2:o. Lär det äfven vara bevist, at dess omtalte värk lagligen
til Riksens Ständer inkommit, undergådt behörig censur
och med all möijelig försiktighet blott til riksdagsmän emot
quittence blifvit utdelt.
År 1756 utkom långt för riksdagen en våra grundlagar
rörande skrift, Ärlig Svensk kallad; den påtaltes väl litet, men
hon blef af en pluralité approberad och väl uptagen, och
detsamma hoppas jag också lärer ske med denna. Dessutom
frågar jag, om icke, sedan Kongl. Maij:t hade förbudit
Hr Nordencrantz at utgifva sitt arbete, Riksens Ständer
hade bordt skärskåda dess innehåll, innan de biföllo dess
lösgifvande, och om det, som skedt, kan anses som en deras
approbation derå.
3:o. At verket blifvit trykt för riksdagen och kommit för
Kongl. Maij :t lär man ej undra på, ty det borde til riksdagens
början vara färdigt; och som det var vidlyftigt, lät Hr Nordencrantz
det efter föregången censur tryckas, vid aftalt 1000:de
d. s:rmts vite för boktryckaren at eij utgifva ett enda exemplar
212 1761, juli 3. Om Nordencrantz arbete.
deraf, och tror jag, at det, som kommit för Kongl. Maij:t,
lär utan Hr Nordencrantz vettskap vara utkommit. Altsa
har han dervid brukat all möijelig försigtighet. Riksens
Ständer hade ju kunnat först pröfva, om något deruti varit
farligit, innan det fådt utgifvas, men då de dertil samtykt,
hafva de liksom approberat värket.
Då det först utkom, ansågs det med välbehag. Jag vet
ej, om blott sommaren sådant ändrat.
Då det sedermera begärdes, at Hr Nordencrantz deraf
skulle få giöra en ny uplaga, svarades, at värket vore hans
egendom och under hans disposition; altså har R. o. A. det
gillat.
Prästeståndet har äfvenväl deröfver förklarat sitt välbehag.
Jag förstår ej pennekrig; men jag tror der vara afgiordt,
at verket således af Riksens Ständer blifvit redan
approberat.
Sedermera har väl i Prästeståndet Probsten Hiortsberg
moverat någre inkast emot detta värk; men jag tror, han lär
behöfva sin sopqvast för sin egen dör i den saken rörande
hans utgifne cateches, hvarom vi än i dag hördt här et memorial
upläsas.
Jag går ej i något yttrande öfver Hr Nordencrantz värk.
Alt som man behagar, torde man derur kunna draga både
honing och gift. Jag bifaller altså gärna, at det af Riksens
Ständer behörigen må skärskådas och pröfvas och til den ändan
remitteras til Stora Deputationen, dock med förbehåll
at hvarken autor eller Censor må på något sätt derföre tiltalas.
Hr Nordencrantz har dervid i god afsigt opoffrat sin
tid, sin hälsa och sitt arbete, han har ej sagdt des tankar vara
någon lag men yttrat dem conditionate, så at de kunna förkastas.
At derföre underkasta honom process kan jag ej bifalla;
ty fast jag för min del intet fruktar, då jag talar efter
bästa vett, ehuru felagtigt det må vara, så anser jag dock för
eftertänkeligit at sätta en riksdagsman för dess mening til
ansvar. Äro vi icke skyldige at freda riksdagsmän, och hvart
toge friheten at uplysa oss inbördes vägen, om betzel lades
på dem och munnen dem tilstoppades? Kunde icke det, som
först skedde med Hr Nordencrantz, sedan skie med andre.
Här säges, at i dess värk embetsmän och flere i nationen angripas
och dömas; men vil man se på den tijobrefsskrifvaren
eller den sidst här omrörde piecen, lär man tinna, att den deruti
Om Nordencrantz arbete.
213
gådt långt vidare, at han kallar folk för knafvar, som betyder
så mycket som skelmar. At han kallar Hr Nordencrantz en
fredsförstörare, en illistig menniskia och på et groft sätt angriper
en riksdagsman, hvaröfver jag förbehåller mig at vidare
fram yttra, önskandes äfven at få se autorens namn under
skriften och få veta, af hvem han, som han säger, varit ombuden
til dess utgifvande. $
Jag hoppas slutel., at R. o. A. lära sig öfver detta förevarande
mål förena, skolandes jag gärna se, at vi kunde undgå
votering uti et mål, som rörer vår riksdagsmannarättighet.
Hr Ehrenmalm yttrade sig i samma mening. Han
förundrade sig, at Hr Nordencrantz, hvars bok i början så
benäget blifvit uptagen, nu så olika och som brottslig ansågos.
Han medgaf, at deri kunde vara mycket godt, som borde
ssstimeras, och at, om han uti något felat, vore det deri, at
lian yttrat sig med för stor frihet; men som han i stöd af sin
riksdagsmannarätt i godt upsåt hade skrifvit, ville han ej,
at han derföre skulle för någon särskilt deputation ställas
til något ansvar, utan biföll Hr Rudbecks memorial och förslag
som det lindrigaste.
Hr Jennings: Så ofta jag ifrån detta ställe mig yttrat,
bär det nästan aldrig skedt i ömare mål än detta, då frågan
är om en mans arbete, som jag altid burit sestime och vänskap
före. Ömare vore det ännu at tala emot dess person; men nu
iir blott qusestion om sentiments och tankar, hvaruti de bästa
vänner ofta kunna vara olika, och då jag nu yttrar min mening
deröfver, vil jag grunda densamma på Hr Nordencrantz
egne ord och först här ingifne memorial.
När jag anser, huru med denne boks utgifvande är procederat,
tilstår jag väl, at det varit bättre, om Riksens Ständer
först densamma hade skärskådat, som han i sitt senaste memorial
sielf tyckes medgifva; men när jag deremot anser, at
Hr Nordencrantz sielf sådant hindrat medelst dess i första
memorialet giorde förbehåll, at i fall sådant skedde, ville han
ej utgifva sitt värk och ville då lägga på hvars och ens samvete
rikets deraf tilstötande skada, efter alt, hvad han skrifvit,
vöre rikets lagar enligit, samt at han för alt, han skrifvit, ville
underkasta sig alt ansvar, så finner jag ej hos Riksens Ständer
något förseende härutinnan, eller at de i anförde omständigheter
annorlunda kunnat göra. Men sedan boken nu utkommit
och dervid flere anmärkningar giorde blifvit, som skulle
214 1761, juli 3. Örn Nordencrantz arbete.
Hr Nordencrantz brustit uti dess derom förut gifne försäkran,
så tyckes väl både billigt och nödigt, at hon blifver skärskådad.
Jag medgifver gärna, at, som en värd ledamot anmärkt,
vår lag består af både essentialia, realia och formalia; men
fördelningen af fyra Ständer är ju deri et reale, och den är af
Herr Nordencrantz påtalt. Det kan jag ej lemna honom fritt,
ty jag har besvurit lagen och dervid blifver jag.
At grunda des frihet dertil på riksdagsmannarättigheten
finner jag ej lämpeligit, ehuru jag om densamma är så örn som
någon, ty ehvad man talar eller skrifver, hvartil man äger
frihet som riksdagsman, bör man dock ej tala eller skrifva
emot lag. R. o. A. hafva vid flere tilfällen och äfven vid
sidsta riksdag i anseende til et af Frih. Eeuterholm ingifvit
memorial vist, huru örne de härom varit.
Fruktan, det af denne boks granskning af en deputation
skulle förordsakas någon räddhoga för andre at yttra sina
tankar, är icke eller något skäl; så framt man ej äfven ville
påstå, at både lag och Kegeringsform borde förkastas för at
vinna så mycken mera frihet i tal och skrifvande.
Hr Nordencrantz bok har jag emot mitt quittence undfådt.
Jag har den igenomgådt och deraf giordt mine ingifne
anmärkningar.
Jag har sedt, at han deri mycket yrkar tryckfriheten och
dervid i synnerhet åberopat Engelands exempel; men jag
önskar, [att han]1 ej dervid hade uteslutit Engelands försigtighet
i anseende til sådane piecer, som röra det ömaste af
dess regeringssätt. För sådane skrifter blifva uphofsmännerne
chavotterade, och vågade sig likaså någon at oförsynt angripa
Öfverhuset eller at sammanstöpa Öfre och Nedre Parlamentshusen
i Engeland, blefve han säkerligen hängd.
Hvad nu detta värks remitterande antingen til en ny
särskilt deputation eller til den Stora Särskilte Deputation
vidkommer, så skulle jag väl kunna bifalla detta senare, hälst
Stora Särskilta Deputation dertil kunde utgiöra et särskilt
mindre utskått; men när jag anser, at saken lika fullt ifrån
sådant utskott skulle komma tilbakars til hela Stora Deputation
ytterligare skärskådande, hvarmed ännu mera vidlyftighet
och tidsutdrägt för riksdagen skulle förordsakas, så
instämmer jag i den tankan, at en ny särskilt deputations
förordnande häröfver är det bästa och tjenligaste.
1 Konceptprotokollet.
Om Nordencrantz arbete.
215
Hr Estenberg upläste sitt här bilagde memorial,
hvarmed han ärnade gå til de öfrige stånden.
Hr Gier t a: Jag vil med mitt yttrande gå ifrån Hr
Nordencrantz värk at eij dermed förordsaka uppehåll och ledsnad,
åberopandes mig, hvad Hr Jennings, Hr Hiortsberg och
Hr Schau dervid redan anmärkt.
Hvad blott frågan om denne boks remiss til pröfvande och
öfverseende angår, så tyks den äfven medelst andragne skiäl
vara nog uplyst.
Hr Nordencrantz har i sitt första memorial sielf underkastat
sig dess undersökning och ansvar, fast han i et senare
vil undersökningen utan ansvar. Hvarföre då, gunstige Herrar,
skola vi refusera Hr Nordencrantz, at ej dess bok må blifva
granskad. Är det icke lyckeligit at få lägga sitt arbete under
Riksens Ständers ögon, då man har godt samvete, och hvad
behof ver man då frukta?
Då nu en sådan granskning skal skie öfver Hr Nordencrantz
bok, emot hvilken jag, men icke emot dess person,
finner at påminna, håller jag för bäst, at den skier i en särskilt
dertil satt deputation, som derom med sitt utlåtande sedan til
Riksens Ständer har at inkomma. Ty skulle Stora Deputationen
dermed sysslosättas, hindrades alle andre riksdagsärender
och riksdagen, som redan varat nog länge, skulle
oändeligen utdragas. Men som R. o. A. häröfver äro af olika
meningar, anholler jag, at vi derom må votera.
Frih. C. W. Grönhagen ansåg i denna sak 3 momenta,
öfver hvilka han sig ville yttra.
1. Hr Nordencrantz värk.
2:o. Dess person. 3:o. Censor.
Uti värket vöre mycket godt och annat, som kunde
granskas och förkastas. Det kunde således enligit Hr Rudbecks
memorial til Stora Särskilta Deputation remitteras, som
til dess öfverseende kunde formera et litet utskott.
Således vore flere vid denne riksdag, såsom Hr Pechlins
och Hr Bilbergs memorialer, til deput:r remitterade, men at
någon särskilt ny deputation dertil skulle förordnas voro
utan exempel.
2:o. At sätta Hr Nordencrantz person under ansvar
vore efter ordspråket at locka en fram och hugga hufvudet
af; han hade på Riksens Ständers gifne tilstånd,
enl. Riksdagstidningen n:o 2, med all försigtighet framgifvit
216 1761, juli 3. Om Nordencrantz arbete.
sitt värk, och borde enl. Caroli V regel tro och ära, om den i
hela verlden vore landsflyktig, dock finnas hos öfverhet oell
hos Riksens Ständer.
3:o. Vidkommande Censor, så vore dess välmening bekant,
och hoppades han altså, at han vid detta pragmatiske
värk, som han låtit trycka, med lika ynnest skulle blifva ansedd
som för den vid sidsta riksdag utgifne Ärlige Svensk, för
hvilken han blifvit berömd och lönt.
Hans tanka vore altså, at detta värk til Stora Särskilte
Deputation kunde utan ansvar för Hr Nordencrantz och
Censor remitteras och det med enighet utan votering; eljest
som han hörde dem i någre memorialer redan vara så godt
som dömde til lif, ära och gods, så ville han med Pilatus två
sine händer och vara oskyldig.
Hr Örnschöld anförde deremot, at han med häpenhet
läst Hr Nordencrantz bok och deruti funnit ganska eftertänkelige
tankar och utlåtelser, anförandes derpå som exempel:
At våra lagar understödde mörker och egennytta och voro
stridande emot rikets bästa.
At olikheten af stånd vore skadelig och 4 st:s indelning
attaquerades i dess värk.
At alla privilegier, så personnelle som reelle och i synnerhet
R. o. A:s, lastades.
At lifstidsembeten voro skadelige, som dock i lag äro
grundade.
At alla embetsmän och domare för orättvisa beskyltes,
nästan på lika sätt som Dalallmogen det giorde, hvaruti han
äfven säger sig kunna svara för allmogens tankar.
At h an säger det vara ovist, hvilket är det bästa regeringssättet.
At deri säges farligit vara at exagerera fölgderne af en
despotisme.
At principalatet deri tages i försvar.
At om anläggningar till upror inga undersökningar säijas
böra giöras med mera.
Som sådant alt ej instämde med vår besvurne lag, så
vore det ej dermed ursägtat, at Hr Nordencrantz fädt lof at
utgifva sin bok, hvars innehåll Riksens Ständer eij kände,
ej eller vore det, som med Ärlig Svensk skedt, hit aplicabelt,
emedan den instämde med lagen, men denna bok är dermed
stridande.
Om Nordencrantz arbete.
217
Detta rörde dock blott Hr Nordencrantz värk men ej
dess person, emot hvilken han ej hade något ondt.
Det förra borde billigt skärskådas, och som redan vore
vist, hvad inconveniens remissen dermed til Stora Särskilte
Deputation skulle medföra, så biföllo han, at sådant må skie
enl. Borgareståndets extractum protocolli til en ny särskilt
deputation, som hade at höra Hr Nordencrantz och sedan
med sitt yttrande til Riksens Ständer at inkomma, då han
skulle vara den förste at tilstyrka de lindrigaste vägar.
Frih. C. Horn holt för onödigt at gå in uti detail och
liksom holla politiske föreläsningar i sielfva meritis; men han
giorde den reflexion, at som det vore farligit at råda souveraine
herrar så vore det äfven at råda Riksens Ständer, som
Hr Nordencrantz gordt, då han sitt värk til dem adresserat.
Han hade af mensklig egenkärlek kunnat i värket fela och
taga miste, fast han på befallning skrifvit, men sådant borde
först pröfvas, innan det dömdes och som criminelt rubricerades.
Riksens Ständer hade vid riksdagens början utnämndt
en stor särskilt deputation i högstvigtige ändamål, som kriget
och grundlagarnes verkställighet ang:de med mera, samt med
stor lindrighet i det målet förfarit, fast vi väl veta, det Stora
Deputation ämnades till vigg och et compelle intrare tii det,
som förehades, och dess föremål til en del sedermera försvunnit;
men at nu sätta en särskilt deputation öfver en enda mans
arbete, och hvaröfver Riksens Ständer och honom emellan
libelleras skulle, sådant ansåg han Riksens Ständer mindre
värdigt i hela verldens ögon. Det vore farligit at falla i Guds
händer men ej mindre at falla i Riksens Ständer[s], emedan hos
Gud vore skonsamhet, men Riksens Ständer ofta dömde efter
yttersta stränghet.1 Altså styrkte han til sakens remitterande
til Stora Särskilte Deputation, hvaräst ett utskott kunde
utarbeta målet, och hvad i Stora Deputation gillades med dess
större visshet af alla stånden skulle bifallas; och hoppades, at
R. o. A. härvid ej skulle visa emot Hr Nordencrantz mera
hårdhet än de andre stånden.
Hr Rutenschöld var af den tanka, at detta Hr
Nordencrantz värk ej kunde anses som et memorial til Riksens
Ständer, til hvilka det aldrig blifvit inlefvererat, utan som en
bok, som efter censur vore trykt, utgifven och äfven i gazetter
-
1 Ursprungligen i konceptprotokollet: >... Ständers, som ofta dömde
efter som de voro sinnade till.>
218 1761, juli 3. Om Nordencrantz arbete.
ne anoncerad, för hvilken således både autor och Censor
borde vara ansvarige. At nu denna bok i Stora Särskilte Deputation
bejhörigen1 skulle öfverses, sådant skulle i 2 år
uppehålla Riksens Ständer och och oändeligen utdraga riksdagen,
derföre styrkte han til en särskilt ny deputation deröfver
och ville derom hafva votering.
Frih. F. O. Wrangel yttrade sig på sätt, som bilagde
des dictamen ad protocollum innehåller (Bil. 18).
Hr Landtm, anmälte härvid Borgmäst:e Renhorns
härom hos Borgareståndet ingifne och med ståndets påskrift
här inkomne memorial, som uplästes.
Hr C. Wadenstierna förklarade sig ej vilja tala
emot Hr Nordencrantz person, för hvilken han hyste skyldig
vänskap och erkänsla, men för sanning och öfvertygelse.
Om innehållet af dess verk ville han ej ingå i detail men
blott yttra sig ang:de dess granskning, hvarom alle tyktes
vara enige och han äfven instämde.
Han hade vid bokens genomseende funnit deri åtskilligt
så väl om embeten som privilegier, som förtjente upmärksamhet,
men i synnerhet det, som autor i företalet förmäler,
at ingen borde under [o:undra]1, det han ej viste någon farhoga
för enväldet, hvilket eij mera vore at befrukta än at himmelen
skulle nedfalla. Utan at vilja blåsa någon eld eller visa misstänka
frågade Hr Wadenstierna, om en sådan utlåtelse passade
sig i dens mun, som skref år 1756, i en tid då försök til souverainitetens
befordrande varit gorde och då desamme lågo under
en Riksens Ständers commission. Således borde boken granskas.
At Riksens Ständer hade tillåtit dess utgifvande, sådant
hade Hr Nordencrantz sielf måst begära, efter det hete memorial
til Riksens Ständer och Kongl. Maij:t det förut hade förbudit;
men dermed hade ej Riksens Ständer approberat dess
innehåll, som de icke då ännu hade sedt. Sedan nu nödvändighten
af dess granskning således vore bevist, ville han ock
visa stället, hvaräst densamma borde skie; icke i den Store
Särskilte Deputation, som hade nog giöromål, til exempel med
qusestiones legis och Tjenstebetänkandet, utan i en mindre
särskilt deröfver tilsatt deputation.
Här invändes väl, at sådant vore ovanligit; men det är
ock ovanligit, at i så delicate ämnen så långa memorialer til
Riksens Ständer ingifvas, censureras och tryckas.
1 Konceptprotokollet.
Om Nordencrantz arbete.
219
Samma consideration giorde, at det, som väl eljes billigt
varit, eij tyktes til Secrete Utskottet kunna remitteras; utan
som Hr Nordencrantz sielf erbudit sig för sitt arbete alt läght
ansvar, så styrkte han til at det til en särskilt deputation, som
deröfver med utlåtande och uplysning hade at inkomma, kunde
remitteras, hvaröfver han begärte proposition och votering.
Gref G. Hamilton: Mig tyckes, at ingen, som ej
upsagdt bolag med sundt förnuft, kan uti alt aprobera Hr
Nordencrantz bok; dock som han är öfver alt utspridd, tyks
den med alt skiäl böra uptagas och granskas och ej löpa omkring
som en symbolisk bok. Bäst hade väl varit, om den,
innan han fick utgifvas, hade blifvit granskad; dock bör det
stämmas i ån, hvad man icke stämt uti bäcken. Jag instämmer
fördenskull, at den til en särskilt Ständernes deputation
måtte remitteras, som utan at härvid hålla sig til dess
person må sig derom yttra och til Riksens Ständer inkomma.
Hr de Lavall utlät sig skriftel. Jag kan intet underlåta
at tilstå, at det högst ömar mig, då jag hörer någonting
vara i qusestion, som mera rörer vår egen värdighet än någon
particulaire. Lät oss laga så, mine Herrar, at det, vi här besluta,
blir hållit och respecterat så af oss sielfve som particulaira.
Jag som en particulaire, om någon kommer til mig
med en skrift eller papper och sade mig, denna skrift vil jag
dela ut; jag ber Er vara af den godheten och bepröfva dess
godhet samt då tillåta mig at dela ut densamma, om på sådant
sätt jag lofvade skriften delas ut och sen någon af mine kammerater
kom och sade åt mig, at jag hade giordt rätt illa i
det, jag giordt, som lofvat denna skriften komma ut, och
at jag intet en gång hvarken kunde [o;kiände]1 eller viste, hvad
det var, som jag hade lofvat.
Jag frågar, mine Herrar, om större nesa kunde hända mig.
Jag för min del togo det för en insult, och jag tror, at hvar
och en af Herrarne giorde detsamma. Mine Herrar, det har
händt oss, at Commercerådet Nordencrantz kommer til oss
med en bok och säijer oss: Änskönt jag har den äran at vara
en ledamot af R. o. A. och följaktel. kan säija, hvad jag tror
kunna vara vårt rike gagneligit och nyttigt, så har jag ändock
intet velat dela ut en bok, som jag til fäderneslandets tjenst
och nytta skrifvit, förr än jag får mine medborgares tilstånd
thertill. Denna boken ligger altså til R. o. A:s tjenst; de få
1 Enligt original, bifogat konceptprotokollet.
220 1761, juli 3. Om Nordencrantz arbete.
sielfve säija, om boken är god och nyttig; bepröfvas hon god,
så skal hon delas ut, pröfvas hon skadelig och ond, så skal hon
intet delas ut men tvärt om strax brännas up.
Mine Herrar, kom i hog, at vårt svar på sådant tal är, at
boken får delas ut.
Jag respecterar, hvad så värda ledamöter göra som E.
o. A. Jag tror, at de aldrig säija Ja til en ting, som de intet
känna, och aldrig tilstädja det, som vore skadeligit, och tror
således, at Commercerådet Nordencrantz bok är både god
och nyttig.
Hr Gyllensvärd biföll en särskilt deputations utnämnande,
inför hvilken Hr Nordencrantz och Censor linge
liquidera
sättningar och raderingar, hälst han ansåg dem härutinnan för
lika gode och delaktige.
Hr R å f e 11 yttrade sig äfven för en särskilt deputations
förordnande i anledning af anförde skiäl, som bilagde innehåller.1
Frih. Reuterholm, Gustaf: Jag har ej sedt Hr
Nordencrantz värk och vil altså mig derom ej yttra; men hvad
jag hör, som skulle han emot lifstidsembeten hafva skrif vit.
sådant anser jag ej vara så farligit, efter i Romerske republiquen
de mäste embeten voro o mby teli ge, icke eller emot Regeringsformens
natur, som blott säijer, at embeten skola vara men
icke förbiuder deras ombyte, hvarmed ej eller någon blefvo
lidande, som dem på sådan condition emottog. Hvad jag i
synnerhet vill besvara är den odieuse citation, som nyss en
ledamot giordt af mitt namn.
Vår famille har ej för penningar inkommit på Riddarehuset
utan med förtjenster och lär ej behöfva rådna för våra
minnesböcker. Hvad med min broder förl. riksdag hände,
har R. o. A. vid denna riksdag ändrat, och önskar jag, at,
då han i välmening nyttjar sin riksdagsmannarätt, ingen måtte
honom med någon jalousie anse. Han är en välmenande svensk
man och af en nation, som altid älskat sin frihet, då deremot
partieandan och blodige desseiner snarare kunna hänleda»
ifrån Engeland.
Hr Lindelöf: Jag har väl ej läst Hr Nordencrantzes
bok; men som dervid flere betänkeligheter äro observerade,
lär Hr Nordencrantz ej undra, om den Riksens Ständers pröfning
underkastas; dock önskar jag, at dervid må tagas den
1 Saknas vid protokollen.
Om Nordencrantz arbete.
221
lindrigaste vägen, så at deraf ingen oenighet måtte befaras.
Frih. Ridderstolpe: Jag beklagar, at af riksdagen
9 månader äro förflutne och mäst particulaire mål förehafts,
hvaribland äfven detta är, som redan för oss mycken tid borttagit,
at en stor del af landsmän tröttnat och bortrest och en
del föranlåtne at snart resa från riksdagen samt öfverlemna
arbetet åt de(!), som förmådde uthärda. Sedan Hr Nordencrantz,
som redan anmärkt är, på Riksens Ständers anmodan
skrifvit och med tilstånd utgifvit sin bok, så hemställer jag,
livad värkan det skulle hafva, om därpå taltes nu, då likväl tiden
dertil var inne, då memorialet dertil öfverlemnades. Då
jag coursorie igenomögnade ber:de memorial, har jag deruti
funnit åtskilligt godt, åtskilligt åter mindre tjenligit. Det
förra är sprängt som guld i et gråberg, där man ej förkastar
brytningen för gråberget. Om tiden medgaf, torde jag
kunna det til en del uplysa och visa, at ej dess tanka sådan
varit, som den medelst consequencer dragas kan; hvilket af
det oskyldigaste, hälst då skrifarten är mörk, lätteligen kan
ledas; men frågan är ej nu om bokens innehåll och materien
utan om icke han sielf bör bli opåtald, sedan han fått lof at den
utgifva, och med boken så förfaras, at den enfaldige ej deraf
stötes och det goda ej deri nedgrafves. Jag instämmer derföre
med Hr Rubecks altid nationelle tankesätt, at merber:de
memorial til Stora Särskilta Deputation må remitteras. At
tiltala honom sielf anser jag för mycket betänkeligit; ty at
tala bör ej giöras så äfventyrligit, at de enfaldigare anse det
vågsamt, eljest blifver en riksdag blott et möte för de qvicka
snillen och de öfrige trugas blifva fromme auscultanter.
Vägen bör öpnas alla at yttra sig, när de ej röra regeringssättet,
och hos Ständer, som kunna ändra och förbättra lag,
måste ju queestion om sådant af en blifva väkt; ty icke kunna
alla på en gång proponera saken, följakteligen kan icke det
blifva meenligit för en riksdagsman at giöra föreställning af
en lag, som strider emot fäderneslandets med friheten förknippade
bästa. Alt, hvad emot lag talas, är derföre icke
förgripeligit; och om Hr Nordencrantz talte emot lag, har
lian dock ej tält emot lagens principe, som är Riksens Ständers
högsta ägande magt och friheten.
Dessutom häfver Stora Deputation de vigtigaste ämnen
och qusestiones legis under händer; sådan är äfven denna och
222 1761, juli 3. Om Nordencrantz arbete.
med de senare nära befryndad. Jag hemställer, hvad fölgder
det skulle hafva, om en särskilt deputation, som haft så mycken
contradiction bland Riksens Ständer, då frågan var om regeringsmännernes
fel i en så vigtig sak, som upeldade nationen
vid vår första sammankomst, nu skulle inrättas för en af våre
ledamöter, som dervid varit nitisk; sådant hade et obehageligit
utseende och kunde leda de svagare at frukta före, nyttja sin
rätt och säga theras mening.
At Stora Deputationen må dess bättre detta medhinna
kan den förordna et mindre utskott, som utan hinder för
Ständerne lika väl som en särskilt dep:n kan saken utarbeta.
At Stora Särskilte Deputations instruction härom intet
uttryckeligen innehåller, sådant ligger ej i vägen, hälst ingen
den tiden tänckte at actionera Hr Nordencrantz för sin bok,
och dessutom Stora Särskilta Deputation äger uptaga alt,
hvad af Riksens Ständer dit remitteras. Denna min tanka
öfverantvardar jag i R. o. Ars händer och begär deröfver proposition.
Hr Pechlin: Angrde detta vidlyftiga corpus delicti,
hvarom redan så mycket tält blifvit, kan jag mig ej yttra, efter
jag det ej läst, utan refererar mig på flere ledamöters derom
giorde anmärkningar. Men 2:ne frågor hafva härvid i synnerhet
roulerat, lro om Hr Nordencrantz person och 2:o om materien,
som är dess värk.
Om personen skulle blifva fri för ansvar eller ej, derom
är ej egenteligen quaestion men ang:de värket. At Riksens
Ständer lemnat tilstånd til dess utgifvande är icke någon
approbation, och kunde de sådant ej annat än tillåta, hälst
Hr Nordencrantz sielf sig förbehållit at snarare bränna up dess
värk än at det förut skulle blifva öfversedt. Ingen nekar friheten
at til Riksens Ständer ingifva memorialer, menenligit
Riksdagsordningen bör man yttra sig på anständigt sätt emot
hvar enskilt, men aldramäst emot regeringssättet, och om
denna piece, som jag icke läst, är sådan, som den beskrifves,
är hon vist af de förgripeligaste, och som efter all billighet ytterligare
bör skärskådas. Derom tycks alla vara ense, fast en
del vilja hafva henne til Stora Särskilta Deputation remitterad
och at Hr Nordencrantz dervid skulle vara fri för ansvar.
Jag vet ej, hur sådant kan skie; ty om jag til exempel gaf förslag
til ändring i kammarvärket och beskylte landshöfdingar,
collegium och kammererare för felagtigheter och corruption,
Om Nordencrantz arbete.
223
blefvo sådant genast remitterat til Kammaroeconomiedeputation.
Och funnes jag hafva skrif vit af arghet, tror jag vist
13 § Riksdagsordningen emot mig gälde, och jag finge plikta
för läppgäll. Frihet bör nyttjas med lag men ej emot; och
förseelse deremot af list eller dumhet bör straffas fast med
någon åtskilnad. Skulle det som en qusestio legis remitteras
til Stora Särskilta Deputation, vore det en fördom at nu
undandraga autoren alt ansvar; men at skrifva emot lagen
är ej någon qusestio legis, som blott existera öfver mörka
ställen i lagen, som til exempel skedde 1756 med det nyss
omtalte Tjenstebetänkandet, då Riksens Ständer icke förändrade
någon lag, som här förments, utan blott utredt dess
rätta mening vid förslagers uprättande och deras billiga
befordran, som tredje gången efter skickelighet och förtjenst
til en syssla blifvit föreslagne.
Hr Nordencrantz behöfver dessutom ej frukta någon särskilt
deputation, om han fådt Secrete Utskåttets tilstånd till
sitt arbete. Hon lärer ej döma någon oskyldig eller ursäkta
någon skyldig. Jag tilstyrker fördenskull en sådan särskilt
deputations sättande at granska det omtalte värk. När den
med sin berättelse inkommer, få vi se saken utredd, och dessförinnan
lärer man ej behöfva plaidera för Hr Nordencrantz,
som lärer hafva skrifvit försvarligen, efter det med behörig
censur blifvit tryckt.
Hr E h r e n c r e u t z, O. B.: Som jag fattat discourserne,
anse en del af R. o. A. denna Hr Nordencrantz bok såsom
et riksdagsmemorial, hvarvid friheten icke borde violeras
eller förqväfvas; men under de flere 30 år, jag varit riksdagsman,
[har]1 jag aldrig sedt något censurerat eller trykt memorial
til Riksens Ständer.
Som memorial hade det aldrig behöft censur, men då det
blifvit och är trykt, är det en bok.
Jag har ej eller hördt någon neka, at deruti finnas flere
felagtigheter. Finnas de, sedan hon med censur är utgifven
samt kringspridd i landet, där få lära kunna alt deri så noga
urskilja, hvad är då dervid Riksens Ständers skyldighet?
Jo, den blifver alla kloka nationers exempel, at söka bibehålla
ej mindre enighet i religionen än visa ömhet om regeringssättet
och lagarnes försvar; således blir i detta fall billigt, både i anseende
til Riksens Ständer sielfve som Hr Nordencrantz, som
1 Konceptprotokollet.
224 1761, juli 3. Om Nordencrantz arbete.
härvid försäkrat sig hafva i alt skrifvit enl. lag, at detta värk
blifver skärskådat; men som det är för vidlyftigt at in plenis
skärskådas och sådant ej beqvämligen i Stora Deputation
kan skie, efter dymedelst alle andre deputationer och riksdagssaker
skulle hindras, så fast mig är lika, hvar det skier,
dock på det vi måge häri upfylla våra skyldigheter, bifaller
jag, at målet til en ny särskilt deputation må hänvisas. Jag
hyser mycken estime för Hr Nordencrantz och vill nu hvarken
yttra mig mot eller med dess värk, som jag icke eller läst,
utan blifver dertil tid nog, när deputation sitt betänkande
derom utarbetat och til Riksens Ständer afgifvit.
Hr Gyllensvan: Jag respecterar altid sanning och
kan således ej förtiga, at jag ej annat förstådt, än at en särskil:
deputation och en commission äro synonyma.
Jag advocerar ej för Hr Nordencrantzes bok, fast jag ej
hördt, at hon nu efter 8 månaders förlopp giordt något ondt
eller haft någon skadelig värkan; men af moralen har jag lärdt,
at äfven det onda är godt at känna för at kunna sig derföre akta.
Men, mine gunstige Herrar, at jag för min del hatar souverainité
och älskar vårt regeringssätt, det är icke för det
ordet Riksens Ständers skull utan för friheten och säkerheten,
som det medförer; har nu Hr Nordencrantz på god tro utgifvit
sin bok, sedan Riksens Ständer dertil lemnat honom tilstånd,
så bör sådant stå fast och han ej till något ansvar comparera.
Fast Riksens Ständer kunna skärskåda värket och taga mesurer
emot dess skadelige fölgder. Til den ändan kan det til
Store Särskilte Deputation remitteras, som til undvikande af
hinder och tidsutdrägt för andre saker kan deröfver formera
et litet utskott. Men en commission gior horreur, och skulle
jag för en så oskyldig sak, som min nuvarande brunscur är,
blifva under en commission satt, så skulle jag genast sätta min
person i säkerhet; kommandes i hog, hvad det svarades-Cardinalen
Richelieu om en, som han sade vara mort pär la justiee,
nemi. at han vore död ej genom justiee men genom commission.
Här vises heta emot Hr Nordencrantz person: vinner
pluraliteten, som vore emot honom, så skulle äfven dess domare
af densamma pluraliteten väljas. Jag talar blott för
frihet och säkerhet. För boken torde jag väl törhända advocera,
fast jag blott deri läst en enda sida ang:de capitas riksdagsmannarätt,
hvari dess tankar tämmeligen slagit in och
äfven i andre mål torde vara försvarlige.
Om Nordencrantz arbete.
225
Hvad Hr Pechlin anmärkt om lagens application vid sidsta
riksdag i anseende til tjensteförslager, äger väl sin grund,
dock tror jag, at 40 § i Regeringsformen medelst Tjenstebetänkandet
blifvit förbättrad och uttydd.
Hvad Hr Nordencrantz emot lifstidsembetens medföljande
corruption säijes hafva skrifvit, lär blott som en möijelighet
af honom anföras; men i slike mål bör friheten at yttra sig
ej med skrämsel betagas hos dem, som eljes för regeringssättet
äro nitiske, och bör man i slike casus enl. domarereglan
heldre fria än fälla. Jag bifaller altså Hr Rudbecks memorial
rörande Hr Nordencrantz.
8 § i Svea Konungaförsäkran och 22 § i Riksdagsordningen
försvara honom, om han skrifvit med godt upsåt, fast han
kunnat fela. Yi äro alle menniskior och inga gudar, och bör
hans person ej ställas under ansvar, fast boken tages under
skärskådande.
Hr [von] Stockenström: I discourserne håfve
vi i synnerhet roulerat uppå Hr Nordencrantzes bok och så
väl dess som censors ansvar derföre. Nu tyckes det väl,
som borde den förre, nemi. boken, först cognosceras; ty är
intet ondt deruti, förfaller den senare frågan, eljes är dermed
tid nog efteråt. En omständighet anmärker jag likväl, som är,
at Kongl. Maij:t förbudit denna boks utgifvande, som blifvit
lönligen trykt, och at Kongl. Maij:t ärnat sielf dermed gå til
Riksens Ständer. Hade sådant fådt ske i ordning och Hr
Nordencrantz ej dermed till Riksens Ständer inkommit, så
hade man sluppit närvarande belägenhet.
At Riksens Ständer tillåtit värkets framgifvande uppå
de af Hr Nordencrantz derom giorde försäkringar och han dymedelst
skulle vara fri för alt ansvar, blir ej heldre frågan om,
inan boken blifvit cognoscerad och man funnit, om något
deruti rörer grundlagarne.
Skal nu någon granskning deraf skie, lär, enligit hvad
redan anfördt är, icke så väl kunna värkställas af den Stora
Särskilte Deputation, som af en mindre dertil satter särskilt deputation,
som deröfver kan säija sitt videtur. Hr Nordencrantz
har dervid intet äfventyr, efter dess defensionalia där kunna
höras, inan någon quaestion kan blifva om ansvar.
Hr Landtm.: Som R. o. A. öfver detta ämne några
timar discourerat och alt mot och med blifvit anfördt, utber
jag mig at få giöra propositionen.
15—3816S1
226 1761, juli 3, 6. Om Nordencrantz arbete.
Som det bifölls, frågade
HrLandtm.: Bifaller K. o. A. Borgareståndets extractum
protocolli ang:de Hr Nordencrantz värks skärskådande?
Detta bsvarandes med Ja och Nej; och som votering
äfven var begärd, formerade Hr Landtm, denna proposition
till votering.
Den, som bifaller, at enligit Borgareståndets extractum
protocolli Hr Commercerådet och Riddaren Nordencrantz värk
remitteras til en ny särskilt deputation at där uptagas och
omständel. vederläggas med mera, skrifver Ja. Den, det ej
vill, skrifver Nej. Vinner Nej, remitteras Hr Nordencrantz
värk til den redan förordnade Stora Särskilta Deputationen.
Denna uplästes, då dervid på Hr Rudbecks och fleres påminnelse
på slutet tillädes de ord, dock utan ansvar för Hr
Nordencrantz och Censor.
Men häröfver upväxte bland R. o. A. någon skiljaktighet;
varandes somlige för den giorde tilläggningen, somlige emot;
begärandes votering öfver propositionen.
Hr La n d t m. hemstälte, om icke propositionen vore likmätig
discourserne och om icke Herrarne deröfver nu ville sig
förena och skrida til votering i sjelfva saken.
Hr Thure Rudbeck förklarade sig aldeles nögd med
proposition. Men
Hr Jennings anmärkte i anseende til de tillagde orden,
at han för sin del ej yttrat sig om något ansvar; at dermedelst
2:ne propositioner i detta senare alternativet voro
sammanblandade, som i sig sielfve voro åtskilde och särskilt
kunde besvaras; men någon otydelig proposition trodde han ej
vara instämmande med den Hr Landtm:s embete åtföljande
vanlige urskillningsgåfva.
Discourserne på bänkarne continuerade ytterligare med
någon heta dels mot dels med den giorde proposition, intil
dess de hrr ledamöter, som varit emot densamma och öfver
sielfva propositionen hegardt votering, sig therifrån begåfvo;
hvarefter och sedan de herrar, som skulle sitta vid bordet,
blifvit utropade och sine ställen intagit, börjades med sielfva
voteringen, hvilken utföll med trehundradetiuguen Ja emot
trehundradetiugufem Nej, likmätigt det af bordsherrarne underskrifne
och allegaterne bifogade voteringsprotocoll, hvilket
slutel. uplästes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan half til åtta om aftonen.
Om ett husarregemente. Varors införsel.
227
År 1761 den 6 Juli i.
Måndag.
Plenum klockan ni jo.
Justerades protocollet af d. 9 Junij, hvarefter uplästes vo- Justering,
teringsprotocollet af förb pleno, hvars beslut med en deputation
skulle de öfrige stånden til känna gifvas.
Uplästes Borgareståndets extractum protocolli och påmin- Ang-.de et
nelser vid Secrete Utskåttets här bifallne hemställande ang:de
ett nytt husareregimentes uprättande, hvilket Borgareståndet
ej samtykt utan i stället föreslagit, at af de ständige
cavallerieregimenter 1 200 man til husarer skulle förvandlas.
R. o. A. funno betänkeligit at bifalla någon ändring i indelningsvärket;
och resolverades,
at som uti Secrete Utskåttets ang:de husareregimenterne
af d. 2 sidstl. Maii afgifne betänkande föreslås, at desse regementer
hvarken med inhemskt manskap skola upsättas eller
recruteras, icke eller lända kronan til gravation, hvarmedelst
således de af respective Borgareståndet befrugtade olägenheter
synas vara förebyggde, så funno R. o. A. för godt at
förblifva vid deras förra i detta mål yttrade tankar, som Borgareståndets
extractum protocolli påskrefs.
Hr C. Wadenstierna hemstälte härpå, om icke
R. o. A. skulle finna nödigt, at rådselectorerne med första
sammanträdde at complettera det senast af Riksens Ständer
bepröfvade rådsförslaget til den nu i Rådet varande ledigheten.
Hr D u r i e t z anholt, at denna proposition måtte något
få hvila och nu ej uptagas.
Hr Wadenstierna ansåg väl för billigt, at den nu
på begäran måtte hvila, men anholt derjemte, at hon i nästa
pleno, om möijeligit är, eller ock med det första måtte företagas,
hvilket Hr Landtm, lofvade.
Upropades deputation, som til de öfrige stånden med
sidsta voteringsbeslut afgick.
Uplästes Secrete Handels- och manujacturdeputations be- Äng:de förtänkande
af d. 25 April ang:de någon ändring i Kongl. Maij :ts yarorgTin!a
förordning af d. 4 November 1756 emot visse varors införsel i försel,
riket,
228 1761, juli 6. Om Lagerbergs och Ehrensvärds befordran.
Borgareståndets extractum protocolli af d. 9 och 13 Junij
ang:de samma sak
samt Tulldeputations betänkande af d. 20 Febrmrii
ang:de afgift och införsel af böcker [o: socker]1, caffé, tobak
och andre varor.
Frih. C. Horn åstundade få veta, om Commercecollegium
häröfver blifvit hördt, hvilket han ansåg för nödigt.
Deputation återkom ifrån de öfrige stånden.
Åtskillige af R. o. A. begärte, at de upläste acter måtte
blifva til R. o. A:s betänkande liggande på bordet.
Ang:de Gref Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af d. 16 Aprill
Lagerberg. ang;(}e (jref Lagerbergs befordran til landshöfdingeembetet i
Marieestad.
Hr Durietz förklarade sig ej vara Gref Lagerbergs
befordran emot, såsom hvartil han både genom egen förtjenst
och Riksens Ständers egen recommendation banat sig vägen,
men holt likväl för nödigt, at detta ej blefve något prsejudicat
eller öpnade vägen för andre cabinettssaker hos Riksens
Ständer, hvilke i möijeligaste måtto borde förebyggas medelst
tjenlige föreställningar hos de öfrige stånden.
Härmed instämde Hr [von] Bromell, Hr von
Vicken och Frih. Christer Horn.
Hr Wadenstierna anmärkte deremot, at enligit
R. o. A:s förra votering ingen qusestion om tjensters förgifvande
af Riksens Ständer kunde förekomma, innan de inkomne
mål ang:de Gref Lagerbergs och Hr Ehrensvärds befordran
blifvit afgiorde, hvilka således borde gå förut.
Hr Bildenschöld conformerade sig häri, desslikes
Frih. Ridderstolpe, som ansåg som en tilbörlig effect af
vår votering, at de omtalte 2: ne mål först afgiordes, inan någon
vidare qusestion om tjenster kunde moveras.
Hvarpå extractum protocolli ang:de Gref Lagerbergs befordran
bifölls.
Ang:de Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af d. [21
Ehrensvärds April] ang:de Öfverste Ehrensvärds befordran til öfverste vid
befordran. Artillerieregimentet efter des broder.
Item Öfversten Frih. Funcks memorial om dess lidande
dervid
och Hr Öfverste Ehrensvärds memorial dervid.
1 Konceptprotokollet.
Om Ehrensvärds befordran. Om Barnekow.
229
Sedan desse herrar ytterligare sig hos R. o. A. recommen
derat,
togo de afträde.
Hr von Vicken förklarade sig med lika ömhet anse
bägge desse värdige herrars interesse. Han vore ej emot Hr
Ehrensvärds befordran, blott Frih. Funck äfven på något
sätt blefvo ihugkommen; dock vore han i gemeen mot cabinets
hållande af Riksens Ständer, emedan eljes det i Linköping
ledige biskopsembete tyktes böra hos Riksens Ständer til besättande
ihogkommas.
Hr Bildenschöld biföll extractum protocolli för
Hr Ehrensvärd; förklarade sig vilja visa Frih. Funck all justiee,
enär dess besvär til afgiörande blefvo föredragne.
Hvarpå Borgareståndets extractum protocolli för Öfverste
Ehrensvärd bifölls.
Uplästes Secrete Utskåttets extractum protocolli af d. 22 Ang:de
Junij ang:de Bergers befordran til kammererare vid Krigs- bB"dran
commissariecontoiret,
som lades på bordet.
Föredrogs Secrete Utskåttets hemställande af d. 24 Junij Ang:de Lands
ang:de 1 500 d:r s:rmts tilökning uti Landshöfdingen Barne- h^lwsBfö™e
kows lön i Christianstad som ersättning för dess felande löns
indelning
samt Borgmästaren i Christianstad C. Schulténs memorial
ang:de detsamma och at denna tilökning sedan 1756 måtte
honom godtgiöras, då quaestio an af Riksens Ständer bifölls.
Hr Fredric Ehrensvärd holt väl någon penningeutgift
för riket i närvarande tids omständigheter vara
betänkelig,
hvilket Hr [v o n] Bromell biföll.
Dock anmärkte Hr P a u 1 i, at detta för Landshöfdingen
Barnekow vore så mycket billigare, som han vistades på en
dyr och kostsam ort och flere landshöfdingar, och för kort tid
sedan Hr Landshöfdingen Frih. Strömfelt, lika förmån åtniutit.
Hr Wallén anmälte, at dess fader, Landshöfdingen i
Åbo, väl ännu saknade dess af förre Landshöfdingen Hr
Ehrenmalm innehafde halfva lön men dock derom ej ville
oroa Riksens Ständer.
Hvaruppå, efter Hr L a n d t m : s til R. o. A. giorde
föreställning, betänkandet för Hr Landshöfdingen Frih.
Barnekow bifölls på det af Borgmästaren Schultén föreslagne
sätt om tilökningens beräknande från 1756.
230 1761, juli 6. Om understöd för Borgå.
Ang:de Borgo Uplästes riksdagsfullmägtigens för Borgo stad Borgstac1'
mästaren Hagerts ingifne ansökning om något understöd af
riket för den genom olyckel. vådeld mäst afbrände Borgo
stad, som af de öfrige respective stånden var, med dertil utsatt
bevillning, bifallit.
Hr von Vicken förklarade sin ömhet för denna
olyckeliga staden; men at ibland brandskadan af 4 tunnor guld
de förlorade effecter äfven blifvit räknade jemte busen, ansåg
ban vid brandstod för ovanligit och fordrande en reciprocité i
lika fall.
Hr [v o n] Bromell instämde häruti men at den föreslagne
afgiften vore dryg, hälst äfven nyl. Fahlu stad, som
haft lika olycka, torde begära lika hielp, och at fattige almogens
knappa tilgång härvid borde betänkas.
Hr H. H. Boije: Om denna ansökning anses som
brandstod, blifver en helt annan ventilation. Men här har
Borgmästaren Hagert eij påstådt någon rättighet utan anropadt
Riksens Ständers förbarmande för den olyckelige staden
til dess publique och private hus återupbyggande. De öfrige
stånden hafva härtil frivilligt påtagit et sammanskott; och
lika så hemställer jag, at R. o. A. ville för sine bebodde säterier
och hemman betala 16 öre s:rmt samt för hvart frälsehemman
2 öre s:rmt.
Hr Lagersvärd samtykte til 8 öre s:rmt af hvart
mantal säterie samt 2 öre för hvart matlag frälse.
Hr Landtm, påminte, at ej på matlag frälse men på
hemmantal denna afgift måtte utsättas.
Hr R u [d] b e c k biföll 8 öre s:rmt på hvart mantal
säterie, fast de kunde vara ganska olika, och 2 öre på hvart
frälsehemman.
Hr Durietz anmälte den olyckel. afbrundne Fahlu
stad til lika understöd samt at boställen borde vara derifrån
frie.
Hr Örnschöld instämde i anseende til Fahlu stad
hielp såsom influerande i grufvebetj eningens bibehållande vid
koppartilvärkningens angelägne drifvande.
Frih. C. Horn hemstälte, at mått til desse understödsmedels
riktiga disposition måtte tagas och at torpare äfven
derifrån måtte befrias.
Hr von Vicken conformerade sig med Hr Durietz
och holt före at städerne på lika sätt reciproce borde contri
-
Om understöd för Borgå.
231
buera til säteriers understöd i slike olyckor, hälst 5 å 6 säteriers
förlust, om effecter vorde [o: effecters värde]1 dervid finge räknas,
snart skulle gå up emot en liten stads ledne skada.
Frih. Funck påminte, at denna afgift som et frivilligt
sammanskott måtte rubriceras i påskriften och ryttare, soldater
och båtsmän derifrån befrias.
Hr D u r i e t z tilläde rå och rörs samt skatt- och oskatt
lagde
torpare samt
Hr v o n V i c k e n, at staden måtte åter upbyggas af sten.
Hr Lindelöf påstod, at säterier härvid på intet sätt
måtte graveras emot R. o. A:s privil. eller ock niuta reciprocité
af Borgareståndet.
Hr von Vicken påminte, at äfven brukspatroner af
bruken härtil må contribuera.
Hr Ehrenhielm ansåg detta som en bevillning.
Skulle man deruti ingå, borde det ske med förbehåll l:o af
reciprocité, då säterier brinna, 2:o at denna bevillning af
säterierne ej måtte blifva något prsejudicat och 3:o at Borgo
stad åter bygdes af sten.
Hr Landtm.: Det kunde uti R. o. A:s resolution, om
så behagas, införas, at det ej skal blifva prsejudicat.
Hr Durietz instämde ang:de förbehåll af reciprocité
och emot prejudicat samt at detta vore et godt tilfälle at til
skogarnes nödige besparing animera stadens återupbyggande
af sten.
Frih. C. Funck holt före at som detta tilskott borde
behålla sitt anseende af en vänlig gåfva, så vore otjenligit at
härvid förbehålla någon reciprocité för säterier, som utom dess
vore inpracticable.
Hr T. R u [d] b e c k instämde häruti med Frih. Funck,
hälst reciprocité blott i branstod ägde rum och vore nyttig;
desslikes om stadens upbyggande af sten och at äfven brukspatronerne
något af bruken ville bidraga.
Frih. C. Horn trodde, at utom detta understöd för
staden, hvarom R. o. A. tyktes vara ense, Riksens Ständer
ytterligare kunde visa henne sin ömhet medelst tillåtelse af
tullinförsel af byggningsmaterialer och dess ut-och inkommande
varor på vissa år.
Hr Landtm, upläste den projecterade resolution, som
besvarades med Ja och Nej.
1 Konceptprotokollet.
232 1761, juli 6, 9. Om understöd för Borgå.
Brännevinsafgift
ang:de.
Hr Gyllensvärd påminte, at denna utgiften borde
åtfölja säterierne men ej ägarne och likaledes bruken, hvarom
något borde utsättas.
Hr [v o n] Bromell itererade angrde brukens deltagande
häri samt stenbyggnaden.
Som härvid mycket discourser på bänkarne föreföllo, så
bad Hr L a n d t m. R. o. A. at med kallsinnighet saken afgior
a och at vilja höra hvarannan; då efter erhållit liud
Hr Durietz yttrade, at R. o. A. i saken voro enige.
Här vore blott påmint om bruken, men dem kunde R. o. A,
eij skattlägga, eij eller borde R. o. A:s bruk mera graveras
än andres. Dessutom vore bättre tilfälle at derom sig betänka,
när quaestion om Fahlu stads understöd vorde förekommandes.
Hr v. Vicken holt före, alle borde til Borgo rätt så
väl som Fahlun contribuera och desse städer niuta lika förmån.
Frih. Johan Funck anmärkte, at detta vore ingen
contribution utan en frivillig gåfva; at bruken hade nogsamt
andre utgifter til sitt inbördes understöd, hvartil andre intet
bidrogo, och at dem härvid ingenting kunde påläggas.
Hr Landtm, lät härpå å nyo upläsa projectet til R.
o. A:s påskrift på Borgmästaren Hagerts memorial nemi.:
R. o. A. åtaga sig af benägenhet samt i det hopp, at denne
afbrände stad åter upbygges af sten, at på et år af hvarje
mantal säterie, som R. o. A. sielfve bruka, betala åtta öre
silf:mt samt för hvarje frälsehemman af åboen 2 öre s:rmt,
dock boställen, skatt- och oskattlagde torpare, soldater, ryttare,
dragoner och botsmän undantagne.
Detta bifölls.
Hr [von] Hausswolff fägnade sig öfver R. o. A:s
för Borgo stad viste ömhet och hoppades et lika för Fahlu stad,
hvarom han förbehölt sig at til Secrete Utskåttet med memorial
få inkomma,
hvarvid intet påmintes.
Hr [v o n] Vicken tilläde, at samma bevekande skiäl
äfven voro för städerne Sköfde och Lidköping, som äfven af
eldsvåda hade lidit.
Uplästes Bevillningsdeputations betänkande af d. 3 Junij
ang:de brännevinsafgiften för detta år
jemte Bondeståndets extractum protocolli ang:de densamma.
Och lades på bordet.
Hr [v o n] Bromell anholt at få veta, hvad svar R. o.
Fångna officerares tur. Upphandlingar.
A:s deputerade ifrån de öfrige stånden medbragdt, och 2:o
understälte han Frih. C. Funcks ansökning til benägen åtanka.
Hr L a n d t m. berättade, at stånden lofvat det communi- Rennerfelt i
cerade målet sig företaga, och dernäst at Underståthållaren arrest tagen'
gifvit tilkänna, det en riksdagsman af R. o. A., Rennerfelt vid
namn, blifvit af brandvagten i natt i arrest tagen.
Härvid funno R. o. A. ej at påminna utan skildes derpå åt
klockan half til tu.
År 1761 d. 9 Julii.
Torsdag.
Plenum kl. nijo.
Justerades protocollet af d. 12 Junij och uplästes Urskillningslistorne.
Föredrogs Hr Brummers memorial ang:de de vid Andam
fångne svenske officerares tour till avancement, innan de
blifvit utväxlade.
Hr Landtm, hemstälte, om icke det kunde til Secrete
Utskottet remitteras.
Häruti instämde R. o. A., dock påmintes af Hr Durietz
och Hr Hammarhielm, at härvid måtte etableras någon
generel principe så väl för desse som andre fångne officerare.
Och blef altså R. o. A:s påskrift, at detta mål remitteras
til Secrete Utskåttet, som inkommer med sitt utlåtande så
väl öfver de häri omtalte som andre fångne svenske officerares
tour til befordran.
Uplästes Hr Nordencrantz memorial af den 7 Aprill ang:de
uphandlingarne af Utredningen genom offentel. auctioner1 och
remitterades til Secrete Utskåttet.
Hr [von] Bromell holt detta för angeläget mål,
hvarom Secrete Utskåttet med första borde inkomma; och
Hr Hammarhielm förbehölt sig at vidare fram sig
härom yttra, hälst Protocollsdeputation äfven i slike mål på
Amiralitetscollegium giordt någre remarquer.
Uplästes Expeditionsdeputations berättelse af d. 7 Aprill
ang:de det vid sidsta riksdag uti expeditionen ang:de prästerskapets
matskott på Gotland förelupne förseende och dess
rättande nu,
hvilket bifölls.
1 Tryckt 1772,
Justering.
Ang:de de
vid Andam
Ängne offlc-.
es tonr.
Hr Nordencrantz
ang:de
Utredningens
nphandlingar.
Ang:de matskott
på.
Gottland.
234 1761, juli 9. Om expeditioner. Om Hallenborg.
Hr Blix
memorial.
Ang:de Lagman
Hallenborg,
Dock anmärkte Hr [v o n] B r o m e 11, at Expeditionsdeputation
nogare borde tilse, at inga sådane fel vid renskrifningen,
som ofta påskyltes, existerade, emedan de förordsaka
mycken oreda.
Hr Hammarhielm holt före mycken varsamhet härvid
vara nödig samt at den ena Expeditionsdeputation ej borde
få ändra den förres göromål, emedan dymedelst Riksens Ständers
beslut kunde ändras under rubrique af misskrifning
och det kunde vara en genväg at utom ordning framdraga vissa
saker.
Hr Wadenstierna förklarade såsom ledamot i
sidsta Expeditionsdeputation äfven som uti denna närvarande,
at Hr Hammarhielms anmärkning väl hade sin goda
grund men at i närvarande fall Expeditionsdeputation af egit
bevåg ingen ändring hade giordt utan densamma hos Riksens
Ständer på befallning anmält och at det i förb:de expedition
begångne fel lätt kunnat sig tildraga, då det i Riddar ehuscancelliet
upsatte och i Expeditionsdeputation sedermera justerade
conceptet skolat renskrifvas.
Hr [von] Bromell vidgick detta men holt före
Expeditionsdeputation böra de renskrifne expeditionerne
öfverse, innan de afgofvos, coh begärte häröfver proposition.
Hr Landtm, holt före ingen proposition häröfver behöfvas,
efter som Expeditionsdeputation häröfver förut hade
sin instruction.
Uplästes Hr Blix memorial i anseende til hvad i Amiralitetscollegio
förelupit öfver honom vid Hr Capitaine Stiernmans förordnande
öfver Lotsvärket.
Memorialet hvilar här men får gå til de öfrige stånden.
Uplästes Justiticedeputationens betänkande af d. 28 Mars
ang:de Lagmannen Hallenborgs ersättning för saknade inkomster
vid dess lagmansembete i Skåne, hvartil allmogen i
lagsagun förklarat sig villige at årligen sammanskiuta 2 öre
silf:mt på matlaget.
Äfven uplästes Gref Gustaf Hamiltons memorial af d. 17
April, hvaruti han på R. o. A:s vägnar i Skåne förklarar deras
benägenhet til samma frivillige sammanskott af deras frälseegendom.
Hr [v o n] Bromell fant emot detta frivillige begifvande
ingenting at påminna, blott det at man eij borde med
nya pålagor belasta den nog trykte allmogen, som torde hända
Om Hallenborg.
235
ej voro nögde med hvad de här närvarande riksdagsmän beviljat
och torde få vidkännas nog utlagor ändå. At Hr Hallenborg
som en förmögen man emottagit sysslan med dess närvarande
lön och dermed som andre med sine löner kunde vara
nögd samt sig soutinera och at denna bevillning för öfrigit
kunde blifva et prsejudicat.
Flere af R. o. A. begärte, at detta betänkande skulle ligga
på bordet.
Hr [v o n] Bromell begärte, at det då i nästa pleno
måtte företagas.
Hr Hammarhielm yttrade sig gärna bifalla saken
såsom af lagsagun beviljad och på viss tid för Hr Lagman
Hallenborg; men skulle det blifva en ständig afgift för efterkommande
och således en tunga för allmogen, som sedan ej
kunde uphäfvas, funno han dervid någon betänkelighet.
Hr Landtm, hemstälte, huruvida i saken kunde discoureras,
sedan hon blifvit begärd på bordet.
Frih. Ridderstolpe: Som jag kanske härnäst, då
saken förekommer, är frånvarande, vill jag nu deröfver yttra
min tanka.
Jag kan ej anse denna bevillning såsom någon gravation
för landet, efter de öfrige stånden derril frivilligt samtykt;
hvarföre skulle vi häruti giöra svårighet emot en vår ledamot,
då dess begäran är billig och vårt samtycke kostar oss ingenting,
som han endast behöfver til värkställigheten av hvad
honom beviljat blifvit.
Hr von Vicken trodde sakens bifall ej finna någon
svårighet, om den blefvo personell; men skulle denna bevillning
blifva perpetuel, fordrade den någon betänkelighet, och
viste han för öfrigit ej, huru detta mål til Riksens Ständer
inkommit.
Hr Jennings: Som R. o. A. ingå i ventilation öfver
saken och hon således ej tyks komma at hvila, vil jag dervid
anmärka, at saken på et ordentel. sätt genom Justitisedeputations
betänkande til Riksens Ständer inkommit; at remissen
dit grundar sig på lagen, som förbiuder embetsmän, i Missg:sbalken,
44 cap., at emottaga äfven frivilligt gorde sammanskotter.
Quaestion blir altså nu, om Hr Hallenborg får tilstånd
niuta den af hans lagsaga honom beviste benägenhet. Det
vöre svårt, om R. o. A. skulle lägga sig emot de öfrige ståndens
236 1<61, juli 9. Om Hallenborg.
Ang:de
Landshöfd.
Cronhiorts
besvär.
Prästest:s
deputation.
honom viste välvilja, hälst som denna bevillning ej graverar
efterkommande utan är för Hallenborg personel; och det vore
til önskandes, at alle domare likaså kunde förtjena landets
kärlek och ömhet.
Frih. Grönhagen: Fast denna bevillning mig aldeles
icke rörer, instämmer jag dock med Hr Bromell, at de häraf til
befarande prsejudicater äro betänkelige, varandes lätt för en
domare at öfvertala allmogen i orten til en slik bevillning;
och tyktes Lagmannen Hallenborg, som haft en god lagsaga,
innan han sig denne tilbytt, böra vara nögd med de inkomster,
som han vetat, då han sig dem tilbytt.
Jag kan altså ej bifalla saken utan begär deröfver votering.
Hr L a n d t m. förestälte, at saken var begärd på bordet
och således borde hvila.
Hr [v o n] Bromell: Om saken skal hvila är det väl;
men sedan derom blifvit ventileradt, hade jag trodt den böra
afgiöras.
Hr Landtm.: Jag rår ej före, om Herrarne deröfver
discourera, men sedan saken är begärd på bordet, kan jag
enligit lag ej deröfver göra proposition.
Hr Durietz trodde enl. Hr Jennings yttrande, at de
herrar, som begärdt saken på bordet, sig derifrån hade begifvit.
Hr von Vicken itererade i anledning af dess förra
sig frukta, at om detta sammanskott för Hr Hallenborg blefvo
personelt på dess lifstid, skulle det åtfölja honom, fast han
avancerade derifrån och fick någon annan successor.
Hr L a n d t m. hemstälte, at detta mål efter begäran
måtte hvila, och föredrogs deruppå
Justiticedeputations betänkande af d. 27 Maii rörande Frih.
Cronhiorts besvär deröfver, at han af Generalkrigsrätten för
något embetes förseende i dess öfverstesyssla blifvit dömd at
mista des innehafvande landshöfdingeembete.
Härunder ankom en Prästeståndets deputation, 8 personer
stark, anförd af Biskoppen i Westerås D:r Benzelstiern
a; hvilken jemte ståndets ödmiuka hälsning anmälte, at
som riksdagen nu på 10:de månaden varat och blefvo ju
längre ju besvärligare, så hade Prästeståndet varit betänkt
at befordra dess slut medelst riksdagsarbetets större drift;
hemställandes til den ändan, at deputationerne flitigare måtte
arbeta och plena bittidare om mornarne börjas; hvarmedelst
Om Cronhjort.
237
ståndet hoppades, at riksdagen om 3 månader från detta dato
skulle kunna slutas.
Deputation afträdde.
Och sedan Hr Landtm, uprepat dess medbringande,
yttrade
Hr [v o n] B r o m e 11 sig finna denna Prästeståndets
proposition nog besynnerlig, at de flere tagne ferier utdragit
tiden och hindrat arbetet, at vi hade mycket angelägne saker
oafgorde och at sakerne borde sluta riksdagen; förklarandes
til protocoll sig finna denna proposition underlig och icke
instämmande med en billig samvetes ömhet för det allmenna.
Continuerades med läsningen.
Härvid ankom en Bondeståndets deputation af 10 personer,
anförd af Sven Håkansson, som jemte ståndets ödmiuka
hälsning anmälte, det ståndet instämt med Högvyrdige
Prästeståndets yttrande om riksdagens slut och at deputation
til den ändan måtte flitigare arbeta och plena bittidare
hållas.
2:o. Aflemnade et extractum protocolli ang:de Hr Landtm:s
Grefe Fersens sökte alunbruks anläggande.
Deputation afträdde.
Och fortfors med läsningen af förber:de betänkande, som,
sedan det var upläst, begärtes på bordet tillika med det
derefter föredragne Frih. Cronhiorts memorial.
Hr [v o n] Bromell yttrade, at fast det, som med
Frih. Cronhiort skedt, vore grundadt på lag, tyktes det dock
vara nog hårdt, och var för öfrigit emot at saken skulle
ligga på bordet, efter tiden dermed utdrogos, hälst sedan
2:ne stånd redan påmint om riksdagens slut, och påminte
äfven ang:de växelsakens företagande; hvarmed
Hr Leyonsten instämde.
Hr L a n d t m. bad, at som målet lågo på bordet, deröfver
nu ej vidare måtte ventileras.
Frih. C. Horn hemstälte, om icke nödigt vore at med
första ventilera ang:de riksdagens slut, hvarom redan 2:ne
stånd sig yttrat, på det at i detta ämne, som hade så månge
vigtige considerationer, de andre stånden ej måtte taga något
beslut förr än R. o. A.
Hr Landtm, lofvade fram bättre härom påminna och
föredrog nu Urskillningsdeputations yttrande af d. 17 Maii
Bondest:s
deputation.
238 1761, juli 9, 10. Om von Grooth.
rörande Jönköpings factoriearbetares klagomål, hvilket jemte
de flere dervid följande memorialer lades på bordet.
Ang:de Föredrogs Kammar', oeconomie- och commercedeputations
Glqvarnrga betänkande af d. 14 April rörande Anders Jönssons ansökning
ang:de Gisselberga qvarn, som bifölls,
hvarefter R. o. A. åtskildes kl. half til tu.
År 1761 d. 10 Juli i.
Fredag.
Plenum klockan nijo.
Justering. Justerades protocollerne af d. 13 och 30 Junij.
Ang:de lands- Föredrogs Hr [de] Freses memorial ang:de landssecreSeCItourareS
terares rang och tour och at den måtte, efter hvad förr varit,
blifva lika med häradshöfdingarnes, daterad d. 25 Maii.
R. o. A. förklarade benägenhet til bifall härå; dock blef
det på Hr E h r e n h i e 1 ms och någres begäran liggandes
på bordet.
Commendan- Uplästes Secrete Deputations betänkande ang:de Commen
teD
besvär°thS fanten von Groths besvär öfver lidande af praejudice; til repara
tion hvarå deputation föreslår, at Hr von Groth, som tjent i
riket i 61 år, måtte til det landshöfdingeembete befordras, som
i Österbottn ledigt är.
Hvarvid äfven dissentium mening i deputation uplästes,
gåendes derpå ut, at Riksens Ständer eij borde för Hr von
Groth determinera något vist län utan allenast säija det första,
han vorde begärandes.
Hr Durietz instämde uti Hr von Groths hugnande
med befordran men trodde, at det vore härtil bäst bifalla
dissentium i deputation mening, såsom hvarmed Kongl.
Maij:t lemnades mera fria händer, då Riksens Ständer bifallit
qusestio an, men låto det öfrige gå de ordentelige vägar.
Hr Jennings trodde detta komma på ett ut, emedan
Hr Commendanten Groth om detta nämde landshöfdingedöme
hos Kongl. Maij:t underdånig ansökning gordt, hvilket Hr
von Groth såsom sielf närvarande kunde närmare vid handen
gifva; och äfven Hr von Groth bestyrkte så vara
giordt.
Hr Landtm, hemstälte, om icke högst billigt vore at
bifalla detta för en så gammal välförtjent officerare som Hr
Om von Grooth. Rådsvalet.
239
von Groth, som städt 12 eller 14 gånger på öfverste- och landshöfdingeförslag
men aldrig blifvit hulpen.
Hr T. R u [d] b e c k förklarade sig med Hr Landtm.
häri aldeles ense.
Hr Durietz itererade sitt förra; förklarandes sig för
öfrigit aldrig vara emot sielfva saken, fast han påmint vid
formen.
Hr Landtm.: Vilja R. o. A. sig deri förena, at Hr
Commendanten von Groth hos Kongl. Maij:t i underdånighet
anmäles til undfående af det i betänkandet föreslagne landshöfdingeembete,
hvarom han i underdånighet ansökning giordt.
Detta bifölls och blef betänkandet påskrifvit.
Uplästes Hr Estenbergs memo[rial] emot Urskillningsdeputa- Hr Estentions
berättelse öfver Jönköpings factoriearbetares dit remitte- ^^Jönkö'
rade klagomål öfver deputations remiss. pings facto
Ligger
men går till de öfrige stånden. riearbetare.
Uplästes Secrete Deputations betänkande ang:de Fändriken Ang:de
Carnalls uprättelse för liden praejudice, hvilket bifölls. praejudice
Uplästes Hr [de] Freses memorial i målet rörande Jönkö- Hr Freses
pings gevärsfactoriearbetares besvär öfver Urskillningsdepu- mj™n°kröp°n?g!je
tationen, hvarmed han anmälte sig vilja gå til de öfrige stån- gevärsden.
arbetare.
Hr Landtm, anmälte, at som senast här blifvit på- Ang:de ett
mint ang:de rådsvalet, har jag tält vid de öfrige talemännen, ^ jolette-8
som ment, at sådant i nästkommande veka kunde företagas; rande,
och tror således R. o. A. lära bifalla, at electorerne sammanträda
til förslagets completterande.
Hr Gyllensvan holt före at frågan derom kunde
upskutas til nästkommande måndag, efter under Hans Maij:ts
frånvaro saken ej tyktes pressera.
Hr Landtm, förestälte, at som tid dertil erfordrades,
hälst om voteringar dervid föreföllo och Hans Maij:t til d.
27 hujus återkommer, nyttigt voro, at saken dessförinnan
blefvo afgiord.
Hr Wadenstier na, Carl, ansåg för billigt, at
electorerne til rådsförslagets completterande måtte sammanträda,
och trodde dervid ingenting vara at påminna.
Frih. Grönhagen anmärkte härvid sig i anseende
til Hr Öfverste Rubeck och Baron Duvall hafva det at
påminna vid den giorde propositionen, at som på det närvarande
förslaget Frih. Duvall af R. o. A. och Hr Öfversten
240 1761, juli 10.
Rådsvalet.
Borgarestis
deputation.
Rubeck af de 2:ne öfrige stånden blifvit utvoterade, så
önskade han, at stånden på samma sätt som rådselectorerne
enligit 12 § Regeringsformen härom kunde öfverenskomma,
så at bägge desse herrar, för hvilka han hyste alt förtroende,
på förslaget kunde blifva qvarstående, som han för sin del
önskade, och at R. o. A. med en deputation ville en sådan
composition hos de öfrige stånden söka befordra, hvaröfver
hani alt fall begärte votering; viljandes för öfrigit nu ej yttra
sine tankar ang:de voteringar vid rådsförslager, eller huruvida
pluraliteten dervid emot nitiske och välf ört jente män af riket
borde gälla.
Hr Linnerhielm: Ingenting finner jag underligare,
än at afgiorde saker åter skola uprifvas. Här börjades
aldraförst at klandras på rådsförslaget, hvaremot jag då föreställningar
giorde. Då qusestionen var om Grefve Lagerbergs
utvoterande, var samma casus som nu; men då blef eij nämdt
om öfverenskommande, utan det voterades.
Hvad ståndens pluralité angår, så är 17 § i Riksdagsord.
klar, at den bör gälla i alla deri ej undantagne mål.
När nu 2:ne stånds pluralité yttrat sig öfver rådsförslaget
och lagen i samma § förmår, at et stånd ej får sätta sig deremot,
så är min tanka, at til förekommande af skadelige påfölgder
det, som afgiordt blifvit, måtte stå och i anledning
deraf rådselectorerne sammanträda til rådsförslagets completterande.
Hr von Vicken holt före at som enligit lag rådselectorerne
borde om rådsförslag sig förena, så borde et lika
ske hos Riksens Ständer såsom deras principaler; at vid detta
förslag, hvaröfver 2:ne gånger voterats, då en afgådt och en
blifvit qvarståendes, det vöre värdigt at söka jemkning, när
sådant med lag skie kan. Han biföll fördenskull en deputation
härom til de öfrige stånden, begärandes eljes häröfver votering,
innan han uti hufvudsaken kunde sig yttra.
Ankom en Borgareståndets deputation, 8 personer stark.
Assessoren Anthonsson, som den anförde, afgaf jemte
ståndets hörsamma hälsning och recommenderade et Borgmästarens
Schaus ingifne memorial ang:de ärendernes föredragande
i Rådet; hvilket ståndet medelst extractum protocolli
af d. 9 hujus til Secrete och Justitisedeputationerne remitterat.
2:o. Ett ståndets extractum protocolli ang:de den
afbrände Schenninge stads understöd. 3:o. Påminte om Se
-
Rådsvalet.
241
crete Handels- och manufacturdeputations betänkandes afgörande
ang:de 1756 års förbuds uphäfvande på åtskillige utrikes
varor. 4. Recommenderade ståndets extractum protocolli
ang:de Rådman Renhorns befordran.
Deputation afträdde.
Hr Landtm, uprepade dess förebringande, hvarefter
de förre discourserne företogos.
Hr C. Wadenstierna fant det besynnerligt, at
då så många riksvårdande ämnen til förening oss emellan vid
denna riksdag förefallit, nu först qusestion derom blifvit väkt,
ehuru han af fyra riksdagars förfarenhet viste, at enighet
ofta blifvit omtald men föga varat, efter den altid blifvit
grundad på personer men eij på saker eller på rikets allmenna
väl som den säkraste grunden dertil. Någon deputation derom
til de öfrige stånden kunde han icke bifalla, emedan deraf
skulle följa, at alt, hvad som blifvit afgiordt, sattes i ovisshet
och de öfrige stånden äfven deraf skulle få anledning at flere
afgiorde mål uprifva, hvarmedelst riksdagen, som redan varat
i 9 månader, skulle blifva evig. 17 § i Riksdagsord. vore tydelig,
at ståndens pluralité borde gälla, hvaremot et stånd af
olika tankar intet kunde sig sätta, hvilket icke voro om uppenbart
våld förståendes utan om andre operationer. Om någon
förening skulle sökas, voro billigare och lagligare, at et stånd
häri fogar sig efter 2:ne än 2:ne efter ett. At påstå detta senare
vore emot lag och födande oenighet och oordning, och hoppades
han altså ingen annan proposition kunna äga rum än den,
at rådselectorerne måtte sammanträda til rådsförslagets completterande.
Hr Durietz: Ehuru jag aldraförst väkt quaestion
om rådsförslagets prof vande, hvarvid jag haft at hugna mig af
Ib o. A:s bifall, hade jag dock önskat, at vi sluppit öfver personerne
voteringar, hvars fölgder äro mig okäre.
Om detta mål skulle anses som personelt, då frågan är om
enighets härställande och et vigtigt rådsembetes besättande,
så skulle det förlora mycket af dess värde. Och önskade jag
at öfver den i ani. af 17 § Riksdagsordningen gorde argumentation
närmare uplysas och om den i denna casu är applicable,
hälst 12 § i Regeringsformen tydel. vid riksrådsval fordrar
öfverenskommande; at sådant skulle i detta mål vara så värdigt
som nyttigt, och altså instämmer jag uti en deputationjs]
afsändande til de öfrige stånden at söka dem härtil förmå.
16—381881
242 1761, juli 10.
Rådsvalet.
Svara de Ja dertil, är det väl, svara de Neij, blir då frågan,
huru 12 § i Regeringsformen skal förstås.
Hr Pechlin: Då bär förste frågan om Gref Lagerbergs
bibehållande vid förslaget uprördes, förklarade jag mig
emot all votering öfver personer och har altså dervid godt
samvete. Nu är en annan fråga upkommen, nemi. om öfverenskommande
ang:de ändring i det, som vid rådsförslaget giordt
är, och en deputations afsändande til de öfrige 2:ne stånden
derom.
At således uprifva afgorde saker är at vilja sätta oss i en
polsk riksdag och är af de skadeligaste påfölgder samt stridande
emot Riksdagsordningen. Jag hoppas altså at deröfver
ingen proposition må göras utan förmodar af Hr Landtm:s
rättvisa, at vi få blifva vid den, han förut moverat ang:de
rådselectorernes sammanträde, utan at dervid hindras af de
nya propositioner, som af flere härvid kunde inblandas.
Hr Lagersvärd ville ej ingå i frågan ang:de lagen
men tiltrodde sig derutur visa, at däruti utsättas 2:ne casus,
då blott öfverenskommande Riksens Ständer emellan gäller.
Han hade varit emot Baron Duvalls uteslutande ifrån
rådsförslaget och ville, att han jemte Hr Rubeck derå skulle
stå qvar samt at deputation derom til de öfrige stånden måtte
afgå.
Hr [de] Frese åberopade sig, hvad han för yttrat,
emot hvad säijes om någon opposition eller contradiction
emellan 17 § i Riksdagsordningen och 12 § i Regeringsformen.
Han förklarade sig ej hysa afseende emot eller med någon
person, efter han altid vördade skickelighet och förtjenst;
men i anseende til bem:te lags queestion yttrade han härhos
följande sine skriftel. upsatte tankar (Bil. 19); tilläggandes at
förening af ett stånds tankar med de andres väl ägde rum
men aldrig kunde begäras emot deras pluralité, hvilken i
lika fall vid 1746 års riksdag blifvit för gällande ansedd.
Kunnandes han för öfrigit aldrig bifalla votering öfver
17 § i Riksdagsordningen utan instämde häri med Ärlig Svensk,
14 arket, pag. 2.
Hr Cedermarck instämde med Hr Frese; anmärkandes
det äfven vara en stor skilnad emellan Riksens Ständer
som principaler och rådselectorerne som befullmägtigade. För
desse voro den 12 § Regeringsformen giord och kunde altså
emot de förre intet värka.
Rådsvalet.
243
Frih. F. O. Wrangel holt före at någon föreställning
ang:de jemkning stånden emellan ej vore utur vägen, åberopandes
sig, hvad han för detta i qusestionen öfver Baron
Duvall yttrat, at flere fall i väre lagar voro, hvari pluralité ej
gälde, som til exempel ang:de friheten, och trodde således
slik föreställning ej vara mot lag.
Hr Hammarhielm ansåg det i lagen vara tydeligen
föreskrifvit, at rådsförslag borde göras med ståndens
enhälliga samtycke och at altså detta närvarande förslag förfallit.
At han ansågo för R. o. A. mindre värdigt at med Baron
Duvalls qvarstående bibehålla förslaget, som redan undergådt
Riksens Ständers pröfning. At han ej eller ville, någon
föreställning derom til de andre 2 stånden skulle giöras, fast
sådant i andre mål kunnat vara vanligit och brukeligit, utan
ansåg han för bäst, at rådselectorerne uprättade et nytt rådsförslag.
Hr Rutenschöld förklarade sig emot at uprifva
afgiorde saker til riksdagens odrägeliga utdrägt och förlängande.
Den här moverade qusestion ang:de pluralitetens värkan i
slike fall vore redan vid 1740 års riksdag afgiord. Proposition
kunde såpejdes1 ej annan blifva, än at electorerne måtte få
complettera rådsförslaget, och deröfver begärte han votering.
Hr Gyllensvan betygade sig blott i afseende på
enighets vinnande önska proposition om någon föreställnings
giörande til de öfrige stånden. Personer syftade han ej på,
hälst han mindre saknade Hr Öfverste Rubeck i Rådet, så
länge han vore qvar i arméen. Han trodde, at som vid konungaval
allment öfverenskommande vore nödigt, så borde
vid rådsval lika hållas och ingen utan allment förtroende i
Rådet befordras.
Sedan de öfrige stånden sig uppå sådan föreställning yttrat,
trodde han qusestio legis härvid kunna öfvervägas, utan at
sådant stötte principen af pluralitetens värkan.
Hr H. H. Boije fägnade sig at höra, det R. o. A.
nu tyktes instämma ang:de obehagelige fölgder af voteringar
öfver rådscandidaterne, men trodde denna ventilation hafva
undgådts, om electorerne strax, sedan de 3:ne stånden sig
öfver detta förslag yttrat, hade sammanträdt och det completteradt,
som de giorde med det förra, sedan 2:ne stånd bifallit
Grefve Lagerbergs uteslutande deraf.
1 Konceptprotokollet.
244 1761, juli 10.
Rådsvalet.
Nu vore frågan om rikslagarnes förstånd rörd, men den
vore redan vid 1741 års riksdag deciderad, hvarpå han upläste
Prästeståndets påskrift i anseende til Gref J. Gyllenborgs
bibehållande vid et rådsförslag, och vore altså at vidare
nu disputera, om pluraliteten stånden emellan bör gälla, endast
at förlora tiden.
At nu i afsigt på någon förening, som här omtalas, åter
ändra, hvad vi [i]1 anseende til Baron Duvall en gång afgiordt,
vore betänkeligit och skulle leda til uprifvande af alt, hvad
man förut beslutit, eij eller viste han, hvad man de öfrige stånden
skulle enligit lag härvid föreställa.
Han väntade altså nu proposition, om icke rådselectorerne
måtte få rådsförslaget complettera.
Hr G [i] e r t [t] a undrade på så lång ventilation i detta mål
och at qusestion om jemkning ej blifvit förut rörd, då vi pröfvat
rådsförslag. Det vore besynnerligt, at de, som nu talte
om jemkning, eij så gerna i denna afsigt vil foga sig til de öfrige
2:ne stånden.
2:do. Vore emot lag at uprifva afgiorde mål; och 3:o vore
lagqusestion häri tydelig, at nemi. pluraliteten som siälen af
vårt regeringssätt altid borde enl. 17 § Riksdagsordningen
gälla; och begärte altså proposition, at rådselectorerne måtte
sammanträda til rådsförslagets upfyllande.
Frih. Ridderstolpe instämde med de herrar, som
tilstyrkt en deputations afsändande til de öfrige stånden
ang:de någon jemkning vid rådsförslaget, på det at de bägge
herrar, af hvilka den ena af R. o. A. och den andre af de 2:ne
respective stånden blifvit utesluten, måtte derpå blifva qvarståendes,
til förekommande af eljes deraf til befarande ledsamme
omständigheter.
En sådan föreställning till de 2:ne stånden kunde ej synas
underlig, om man besinnade det framfarne, som nu dertil anledning
gåfvo.
Vanlig vore hon, ej allenast vid förra riksdagar, som till
exempel 1752, då flere föreställningar ymsom skedt, tils saken
blifvit jemkad, utan hade ock vid denna i et och annat mål
blifvit giord.
Laglig vore hon, ty ehuru man eljes borde vörda Riksens
Ständers pluralité, voro dock vissa mål, som rådsval och privilegier,
undantagne, hvari ej pluralité men öfverenskommande
1 Konceptprotokollet.
Rådsvalet.
245
borde gälla; man kunde åtminstone utan kränckning af pluraliteten
söka at öfverenskomma at undfly den ledsamheten, det
regeringsmän mot något stånds vilja tillsättjas. Det blefvo
altid en granlaga omständighet.
Angelägen vore hon ock af ingen farlig consequence, efter
bär vore qusestion om et angeläget rådsembetes tilsättande,
hvarvid man måste söka, at vårt votum ej borde varda fruktlöst
eller, som man säger, falla på jorden.
Vore R. o. A:s upsåt at söka enighet, så borde i dag dertil
en början göras; dertil styrkte han äfven, rörd af åtrå til inbördes
samdrägt och af vördnad för förtjenster men icke af
något afseende på någons person, och hoppades, at Hr Landtm,
behagade söka bemedla den föreslagne deputations afsändande
til de öfrige stånden.
Hr Jennings: Hr Landtm, har uti dess gorde proposition
om rådselectorernes samträde til rådsförslagets completterande,
hvilken jag för min del bifaller, gifvit oss den rätta
materia substrata til ventilationen; men som deruti något
mera blifvit inblandat, vil jag mig något derom yttra.
Här är tält om förening. Sådant låter ganska väl; men afsigterne
dervid torde vara ganska olika. Jag önskar förening
så högdt som någon, men skal den vinnas, bör hon börjas i
det allmenna och rikets väl och icke uti någre personelle saker,
sådane som denne tyckes blifva, om hon rätt simplifieras.
Til en sådan förening är äfven en deputation til de öfrige
stånden föreslagen, hvartil, om ej at uphäfva det, som genom
rotering afgiordt är och enligit 17 § Riksdagsordningen genom
pluralité är Ständernes beslut och följaktel. at sätta alla ståndens
beslut i obestånd. Vore sådant ej emot lag? Man har som
motiv dervid anfördt de obehagelige omständigheter, som åtfölja
utvoteringar af rådsförslag, hvilka man härmedelst borde
afböija. Huru önskeligit hade icke varit, om Herrarne i början
sådant attenderat, då det förestältes, när qusestion först upväktes
ang:de Gref Lagerbergs uteslutande ifrån rådsförslaget,
men då fants dervid ingen betänklighet. En förening hade då
varit lätt och laglig men nu icke så, sedan ståndets beslut om
förslaget är tagit, och sådant skulle blifva et farligit prsejudicat.
Ej eller hade jag vågat en sådan proposition understödja,
i fall den i Hr Nordencrantzes sak af de öfrige 2 stånden, som
med oss voro af olika tankar, blifvit oss giord.
Hvad här nyss af en ledamot anfördes för nödvändigheten
246 1761, juli 10.
Rådsvalet.
af öfverenskommande utur 12 § Regeringsformen, dervid
saknar jag den förut af andre giorde distinction, at sådant
öfverenskommande refererar sig på ståndens rådselectorer
men ej på stånden, hvilke eij som de förre äro på et ställe samlade
utan åtskilde och således med hvarannan omöijeligen
kunna raisonnera och öfverenskomma annorlunda, än de
hvart inom sig öfverlägga och sedan yttra sine meningar, då
pluraliteten utgör beslutet, som är Ständernes öfverenskommande
enligit 17 § Riksdagsordningen.
!■ Jag kan altså ej samtycka til den föreslagne deputationen
och har den tilförsigt til Hr Landtnäs vanliga rättvisa och försigtighet,
att han ej lär tillåta, det R. o. A. medelst främmande
propositioner måtte afledas ifrån den rätta af honom framstälte
qusestion, om icke rådselectorerne måtte sammanträda til
rådsförslagets completterande, utan at vi dervid måtte blifva
och i alt fall deröfver votera.
Prästest:s Anmältes och infördes på det vanlige sättet en Prästedeputatioii.
Sf^ujeis deputation, 8 personer stark, anförd af Superintendenten
i Hernösand Doctor Kiörning, hvilken jemte ståndets
ödmiuke hälsning anmälte och til bifall på det bästa recommenderade
l:o ett ståndets extractum protocolli af d. 3 Julii
rörande lazarettsinrättningens öfverseende af någon dertill
förordnad deputation; 2:o ett ståndets extractum protocolli
af d. 9 Julii ang:de mera drift vid riksdagsarbetet til befordran
af riksdagens slut om 3 månader.
Deputation afträdde; och sedan Hr Landtm, berättat
dess medbringande, fortfors i discourserne.
ir Hr L i 11 j ehorn ansåg i discourserne förnämligast
2:ne ämnen. Det första om rådsförslagets återuprättande och
det andra den föreslagne jemkning stånden emellan och en
deputations afsändande i denne afsigt, Öfver det förra vore
honom lika, hvad proposition blefvo giord; men i anseende til
det andra kunde han ej annat än tilstyrka enighet och vänskaps
betygande för de herrar, som stodo på förslaget, hvilka
på något sätt borde niuta soulagement och satisfaction för
de dem öfvergångne utvoteringar, hvari han för sin del aldrig
instämt.
Deputationen borde i detta ärende ej giöra de 2 stånden
någon föreställning utan endast bedja dem at sig häruti med
R. o. A. foga. Deraf skulle vänskap upväxa, och landet skulle
fägnas at se en enighet rotas vid riksdagen, som hos R. o. A.
Rådsvalet.
247
hade tagit sin början. Dervid sågo han ingen betänkelighet,
hälst flere exempel vittnade, at stånden med vänskap och kärlighet
kunnat förmås at foga sig i besluten efter hvarannan.
Han recommenderade fördenskull detta förslag på det högsta
til R. o. A:s benägna bifall såsom det lindrigaste och vänligaste.
Hr Bildenschöld ansåg den giorde proposition
om någon föreställning hos de två stånden ang:de förening
öfver rådsförslaget såsom ganska oförväntad, emedan de hade
lika rätt som vi at pröfva förslaget och et stånd snarare
tyktes böra gå in med de 2:ne, än at de skulle anmodas at foga
sig til det tredjes tankar.
Då först qusestion om utvotering här väktes, hade han
med flere andre giordt föreställning deremot; men sedan den
drefs til votering och således blifvit afgiord, skulle det se besynnerligt
ut, om R. o. A. nu åter skulle sådant uprifva och
ändra.
Dessutom hade, sedan Grefve Lagerberg på det förslaget
blifvit utvoterad, ingen proposition och förening blifvit giord,
utan hade efter 2:ne stånds pluralité emot honom förslaget
blifvit completterat och Kongl. Maij:t föredragit. Han viste
altså icke, hvarföre en lika casus nu annorlunda skulle anses,
eller hvad som nu gorde förening.
En sådan olikhet hos R. o. A. skulle giöra upseende utom
oss och med mindre aktning af de öfrige stånden kunna anses.
Hon kunde gifva anledning til ledsamheter, til obestånd i våra
beslut, til tidsutdrägt och vore ej med Riksdagsordningen instämmande.
Han ville altså endast hålla sig vid Hr Landtnäs giorde
proposition, at electorerne måtte complettera rådsförslaget.
Dervid vore eij qusestion om rikets väl utan om personer,
hvarpå nog tilgång funnos. Han hoppades härvid, at Hr
Landtm:s vanliga nijt för lag och ordning eij vorde tillåtandes,
at det, som med 2:ne voteringar blifvit afgiordt, åter blefvo
uprifvit, utan at vi fingo hålla oss vid dess först giorde proposition.
Hr [v o n] Bromell ansåg fuller den oprörde quaestion
om någon förening såsom välment och cristelig samt ej
härrörande af någon räddhoga eller ånger för de skedde voteringar
öfver rådsförslagen, til hvilka vi som principaler enl.
lag, at visa vår magt, varit berättigade. Dock biföll han för sin
del Hr Hammarhielm och at R. o. A. borde blifva sig i besluten
248 1761, juli 10. Rådsvalet.
lika. De skulle sättas i obestånd, om vi nu ändrade det, vi
tagit, och med en deputation äfven derom vilja anmoda de
öfrige 2:ne stånden. Man borde sakerne först väl öfverlägga,
innan beslut togos, men sedan det skiedt, borde man blifva
dervid.
Frih. C. Horn: Saken tyckes nu vara nog krånglig
och inveklad efter alt det, som deruti förutgådt och hvilket
jag altid med missnöije ansedt.
Vid den upkomne frågan om försök til någon förenings
vinnande härutinnan är af somliga yttrat, som skulle derunder
någon enskilt afsigt för personer vara liggande.
Jag lemnar det därhän som ganska möijeligit, dock beror
äfven härunder rikets allmenna väl, i hvilket afseende R. o. A.
efter förevarande rådsval velat öfverlägga om tydeligare method,
huru dervid framgent skulle förhållas.
Här är anfördt, at den 12 § Riksdagsordningen blott skal
hafva afseende på öfverenskommande emellan rådselectorerne
men icke ibland stånden. Ett så subtilt sätt at argumentera
förstår jag icke.
Jag har väl icke varit rådselector och vet således ej så
noga, huru hos dem procederas; men jag tror dock, at där intet
förslag uprättas mot ett stånds opposition.
Hafva nu et stånds electorer så mycken vigt, hvarföre
skulle ej ståndet äga densamma, hälst eftertänkeligit vore, at
någon utan et stånds förtroende kunde til rådsembetet befordras.
At Riksens Ständers beslut medelst någon föreställning
häröfver til de 2 stånden skulle kränkas, sådant är ej någon
consequence, om stånden härvid vilja, som de kunna, ändra
sine meningar. Dock förefaller vid en deputations afsändande
derom den betänkelighet, att om vi säija, at vi förhastat oss
med votering öfver förslaget och det nu åter vilja rätta, så
giöra vi et ganska ömt steg. Afslå de andre stånden vår proposition,
så har R. o. A. för mycket compromitterat sig, och om
blott ett stånd oss biföllo, så vunnos ej eller ändamålet utan
saken blefvo densamma. Jag önskar fördenskull, at vi öfver
denna quaestion ej vidare måtte disputera eller votera utan
at Hr Landtm, blefvo updragit at först häröfver sondera de
öfrige 2:ne stånden genom deras talemän.
Får R. o. A. deröfver svar och närmare uplysning, så
blifver lättare at häri taga decision.
Rådsvalet.
249
Hr V o 11 e m a t, A b r.: Til det mykna, som redan
är sagdt, har jag litet at tillägga.
Anseende til personer el. agg äro hos mig bannlyste; jag
holler mig blott vid ämnet, som är frågan, om rådselectorerne
skola complettera rådsförslaget, och dertil ger jag mitt bifall.
Härvid är frågan om någon förenings sökande medelst en
deputation och föreställning til de öfrige 2 stånden upkommen;
deremot erindrar jag, at desse stånd väl känna 17 § i
Riksdagsordningen, enl. hvilken deras beslut som pluralitetens
bör blifva gällande, och vet således ej, hvadan någon förening
häri är at vänta. Eij eller lära stånden, som veta, hvad tid
våra göromål erfordra, vilja ytterligare ge anledning til riksdagens
utdrägt medelst afgorde måls uprifvande och nyes
väckande, hvilket ej mindre för oss än väre efterkommande
skulle hafva de farligaste fölgder. Jag önskar altså som i början,
at proposition måtte göras, om icke rådselectorerne få
befallning at sammanträda til rådsförslagets completterande.
Hr Landtm, förestälte häruppå R. o. A., at, sedan
ban giordt en simple fråga, om icke rådselectorerne til rådsförslagets
completterande skulle sammanträda, hade här flere
quaestioner blifvit i discourserne uprörde, dem han med skyldigt
tålamod afhördt.
Här hade blifvit yrkat om unanimité vid rådsval, hvaremot
af förre rådsval flere exempel blifvit anförde.
Den analogie, som ifrån unanimité vid konungaval dertil
velat ledas, tyckes ej eller något bevisa; ty ehuru olika tankarne
dervid kunde vara, är dock ingen så kitslig, at han vågar sätta
sig emot pluralitetens decision, som då altid blir grunden til
det enhälliga öfverenskommande, hvarmed konungavalet beslutes.
En absolut unanimité admitterar aldrig vår lag; vi skulle
eljes blifva Pohlen like, och då förvandlades vår regerings natur,
sorn är bygd på pluraliteten hos Riksens Ständer.
Sedermera hade äfven frågan varit om någon föreställning
till de 2:fle stånden om förening öfver det förevarande rådsförslag.
Den förra quaestion är ej materia substrata af R. o. A:s
ventilation, och går jag den således förbi.
Hvad den andre om någon förening öfver förslaget angår,
så ehuru nyttig förening altid vore, dock när dervid proponeras
en deputations afsändande, så måste jag R. o. A. föreställa, at
250 1761, juli 10, 13. Rådsvalet.
den af densamma tilgiörande föreställning skulle blifva stridande
emot pluralitetens decision hos R. o. A., hvilken R. o. A.
väl nemine contradicente inom sig kunde ändra men icke eljes
utan at tillika gifva et förderfveligit prsejudicat til alle afgorde
sakers återuprifvande. Altså och som min ed och mitt
embete pålägga mig at respectera och lyda pluralitetens en
gång fattade beslut medelst votering, så kan jag ej uptaga el.
giöra någon dermed stridande proposition utan blir vid den,
jag i början giordt, om icke rådselectorerne må sammanträda
at complettera rådsförslaget, som, efter hvad vanligit är,
sedan kommer under R. o. A:s pröfvande och gillande.
Frih. C. W. Grönhagen förklarade, at då han
väkt denna ventilationen, hade han grundat sin mening på
12 § i Regeringsformen, som tyckes vid rådsval fordra Riksens
Ständers allmenna öfverenskommande, hvilket är opposé af
pluralité, och föreslagit deputationens afsändande såsom det
första steget til förening öfver förslaget stånden emellan;
hvilket han til protocollet ville hafva tagit, om ej vidare proposition
deröfver kunde giöras.
Hr Gyllensvan instämde med Hr Landtm, deruti,
at hvad här om deputation och någon föreställning til de 2:ne
stånden proponerat blifvit, ej kunde annars än nemine contradicente
gå an, och ville sådant altså ej ytterligare påstå.
Men i anledning af Frih. C. Horns reflexion om den vigt,
som et stånds electorers opposition vid rådsförslagets uprättande
äger, frågade han, huru då Baron Duvall af rådselectorerne
nu skulle blifva ansedd; om de vid förslagets completterande
excluderade honom jemte Hr Rubeck, så hade han ej [att]1
påminna, men excluderades Hr Rubeck allena, så trodde han
quaestio legis existera och ville deröfver hafva votering.
Hr Landtm, hemstälte, om icke denna quaestion
borde upskiutas, til dess rådsförslaget ifrån electorerne åter
upkommit. R. o. A. hade för sin del yttrat sig öfver Baron
Duvall. Electorerne kunde man ang:de föreslåendet ingenting
föreskrifva, utan sedan det upkommit, blefvo tids nog at deröfver
talas vid. Och förnyade dess förre giorde proposition
ang:de rådselectorernes sammanträde til rådsförslagets completterande,
som bifölls.
Uplästes electorernes upgifne listor på åtskillige i de bort
1
KonceptprotokoUet.
Anmärkningar vid protokollsjustering.
gångnes ställen i deputationerne valde nya ledamöter, hvarvid
ej var at påminna.
Hr von Vicken påminte, at Riddarehusdeputation
måtte efterse, om icke någre suto på Riddarehuset för
familier, hvilka för utdödde vore annoterade, hvilket han
trodde sig hafva förmärkt.
Hr Landtm, trodde Riddarehusdeputationen sådant
ej lära underlåta,
hvarpå R. o. A. åtskildes klockan efter tu.
År 1761 d. 13 Juli i.
Måndag.
Plenum klockan nijo.
Justerades 'protocollet af d. 3 hujus. Justering.
Vid 2:ne herrars deruti anförde utlåtelser, den ena af Anmälning
Hr Jennings på slutet efter propositionen och den andra af Hr
Örnschöld, då han liksom giordt någon jemförelse emellan
någon passage uti Hr Nordencrantz värk och de klagomål, som
af Dalalmogen år 1743 emot Adelen och embetsmännerne i riket
fördes, påminte
Hr [von] Bromell, at som han tyckte desse utlåtelser,
den förra i anseende til Hr Landtm, och den senare i
anseende til Hr Nordencrantz, vara något rörande, så önskade
lian, at förberörde herrar ville sig begifva dertil, at desse expressioner
blefvo utur protocollet tagne.
Hr Jennings förklarade för sin del, at i fall Hr
Landtm, af dess ord på något sätt funno sig rörd, hvilket på
intet sätt varit hans tanka eller upsåt i anseende til den skyldige
vördnad, han för Hr Landtm, hyste, så vore han färdig at
låta dem gå utur protocollet; men för öfrigit trodde han dem
kunna stå i den mening, han dem sagdt, nemi. at yttra allenast
dess mening ang:de propositionen.
Hr Landtm, yttrade sig icke ansedt Hr Jennings
utlåtande såsom honom rörande; varandes för öfrigit icke
omöijeligt at ibland vid propositionens formerande något fel
eller misstag sig kunde insmyga eller som vid denne anledning
til påminnelse finnas.
Hr Örnschöld var nu frånvarande, och skulle derföre dess
utlåtelser lemnäs, til han dem justerat.
252 1761, juli 13. Memorial. Om Silfverlåås.
Hr Klingstedts
memorial.
Hr Frenden
felts memorial.
Hr Lagercrantz
memorial.
Ang:de
Silfverlås
besvär.
Uplästes Hr Klingstedts memorial ang:de dess broders
lidne prsejudice medelst Lieutenanten Carnalls befordran.
Går till de öfrige stånden.
Item Hr Freudenfelts memorial om des och Lieutenanten
von Gertens tour framför Klingstedt.
Afgår äfven til de öfrige stånden.
Hr Lagercrantz memorial om dess uprättelse i anseende til
Capitaine Bilberg.
Ligger til R. o. A. afgiordt, om det kan emottagas, ock
går emedlertid icke til de öfrige stånden.
Föredrogs Secrete Deputation^ betänkande af d. 21 Aprill
angrde Cornetten Hr Silfverlåås besvär jemte Hr Rutenschölds
memorial.
Hr Wadenstierna, Carl, yttrade, at ban i Cancelliet
haft tilfälle at lära känna denna sak.
Hr Silfverlåås hade hos Kongl. Maij:t deröfver klagat, at
dess förra chef framför honom till officerare föreslagit en dess
kammerat af 16 års ålder. Sådant hade blifvit Öfversten communicerat,
men förklaringen hade drögt i 2 år, til dess den
öfverklagade hade vunnit laga ålder; och som han deruti tyks
hafva lidit orätt af sin chef men derjemte tjent väl i krig och
för affairen i Andam erhållit dess då varande chefs, Gref
Johan Sparres, recommendation til Kongl. Maij:t, så tyktes
det både värdigt och billigt at honom enligit det af Hr Rutenschöld
föreslagne sätt hugna och befordra; hvaröfver han altså
begärte proposition.
Hr Hammarhielm fant vid denna sak underligit.
at Hr Silfverlåås som underofficerare kunnat få klaga öfver
prsejudice och nu från underofficerare skulle directe få lieutenants
fullmagt framför Hr Volfelt och alla cornetter vid Östgötharne.
Dock ville han väl bifalla Secrete Deputations tilstyrkande
men icke Hr Rutenschölds memorial såsom mera
vidsträckt för Hr Silfverlåås och stridande emot Tjenstebetänkandet.
För öfrigit anmärkte han, at som nyss en ledamot sagdt,
at han lidit orätt af sin förra chef, Hr Riksrådet Gref Horn,
så borde efter lag, i fall så vore, chefen anses lika som med Frih.
Cronhiort i lika fall skedt. Eljes önskade han, at desse orden
måtte gå ut, hälst underofficerare äga ingen tour och deras
recommendation dependerar af chefen, utan at han dervid
kan beskyllas för orätt.
Om Silfverlåås.
253
Hr Durietz instämde med Hr Hammarhielm at
vilja bifalla betänkandet.
Frih. Grönhagen anmärkte, l:o at underofficerare
äga ingen tour til tienstsökande, hvarpå han sedt exempel på
dess egen bror, som varit 16 år underofficerare; fördenskull
vöre det intet grundat, at chefen härvid giordt Hr Silfverlåås
orätt. 2:do. Observerades at Hr Silfverlåås icke klagat såsom
underofficerare utan som constituerad officerare sedan 1758;
och vore altså berättigad at klaga öfver prsejudice, och styrkte
han altså til bifall på Secrete Deputations betänkande.
Hr C. Wadenstierna förklarade sin mening hafva
varit, at chefen emot 1756 års Tjenstebetänkande föreslagit
Iramför Hr Silfverlåås till officerare en, som blott varit 16 år
gammal, hvilket han med acter utur Cancelliet trodde sig
kunna bestyrka; men rättvisan vore altid enkel, och altså hade
antingen Hr Silfverlåås lidit eller Secrete Deputation gjordt
orätt, som tilstyrkt dess uprättelse.
Ankom en Bondeståndets deputation, 12 personer stark.
Anders Andersson ifrån Nerike, som den anförde,
recommenderade jemte ståndets ödmiuka hälsning
målet rörande österbottniske seglation och 2:o ett extractum
protocolli rörande åboerne på Stolpetorp och Backa i Carlskoga
bergslag,
hvarmed deputin afträdde.
Hr [von] Bromell holt före at Gref Horn såsom
chef eij gordt härvid någon orätt, hälst underofficerare äga
ingen tour, ehuru dem kan skie nåd, när de äro väl förtjente,
som med honom sielf skedt, då han fädt tour för 17 andre.
Hr Hammarhielm påstod, att Gref Horn måtte
få del och sig förklara öfver det, som honom här tillädes; och
[o: at]1 den, som föreslog en minderårig, eij gorde orätt men de,
som honom fullmagten gåfvo, och at exempel voro, det flere
yngre, som unge Gref Ekeblad, Hr Adlerstråhle och Hr
Steding, blifvit officerare, innan de fylt 18 år. Och ville slutel.,
at antingen Hr Wadenstiernas ord skulle gå ut eller ock blifva
Gref Horn communicerade, efter saken tycktes röra oss alla.
Hr Landtm, hemstälte, at Herrarne ville hålla sig
vid betänkandet.
Hr Durietz samtykte till proposition deröfver; men
skulle det nu anses som et fel för chefen at hafva föreslagit en
1 Konceptprotokollet.
Bondeatts
deputation.
254 1761, juli 13. Om Silfverlåås. Om Hallenborg.
minderårig, så borde det vara consequenter i anseende til alla
regementschefer och Secrete Deputation efterse deras göromål
vid alla förslag med lika oväldughet.
Hr Landtm, giorde altså proposition öfver betänkandet,
hvilket bifölls.
Hr Gyllensvan hemstälte, om icke Gref Horn måtte
få del af protocollet om det, som härvid förelupit, at sig deröfver
lagl. förklara.
Hr Wadenstierna ville härvid ingenting hafva
Gref Horn tillagdt, hälst i förslaget ang:de åldern ingenting
varit nämndt, men sådant blifvit af Hr Silfverlåås i dess
klagomål deröfver anmält och bevist.
Hr Landtm, förestälte det vara ovanligit, at R. o. A:s
protocoll til någons förklaring extraderades; at sådant vöre
af betänkelig påfölgd; at deraf skulle gifvas anledning til processer
i alla saker, som här förehades, och at hvad här discoureras
endast tjenar til R. o. A:s inbördes uplysning.
Hr Ehren- Uplästes Hr Ehrenmalms memorial i anseende til den af
”'moria™6" ^rese begärte tour för landssecreterarne; hvilket jemte Hr
Freses memorial hvilar på bordet.
Ang:de Hr Föredrogs Hr Hallenborgs memorial rörande Justitias
lénljorgs
^ön" deputations betänkande ang:de dess löns ersättning.
Hr von Vicken: Jag är ej emot saken eller Hr
Hallenborgs begäran, fast han emottagit tj ensten med dess
närvarande lön; men gior allenast förbehåll emot prsejudicat,
at slike bevillningar i landet icke må begäras och at lika förmån
måtte unnas alla svagt lönte, som kunde vinna lika förmån
af orterne i riket.
Hr Pauli: At jag sidst bad saken skulle hvila skedde
ej at den hindra utan blott at den nogare påse. Nu fastän jag
ej vet, huru de här varande riksdagsfullmägtige kunnat et
sådant sammanskott af landet bevilja, vill jag det dock bifalla,
blott det må blifva frivilligt och icke något tvång eller af
cronobetjenter varda utsökt.
Gref Bengt Frölich: Jag tror ingen lärer kunna
vara emot, hvad vi, som i lagsagun bo, af vår egendom til
Hr Lagman Hallenborg frivilligt och utan tvång sammanskiuta.
Här är blott frågan, om han får lof sådant emottaga;
lärandes han sielf besörja upbörden utan någre cronobetjenters
handläggande.
Om Hallenborg.
255
Hr [von] Bromell: At fritt af sin egendom göra
sammanskott kunde väl ej nekas; men prsejudicat vore farligit,
efter han emottagit tjensten med dess nu åtföljande lön.
Vore han med den icke nögd, så funnos väl andre, som til
exempel Hr Bromell sielf, som sig dermed ville åtnöija.
Frih. Grönhagen trodde ej, Hr Hallenborg haft
rätt at glossera öfver dess opposition emot betänkandet, kvartil
han varit berättigad. Han skulle än ytterligare vara deremot,
efter Hr Hallenborg, som vore en förmögen man, hade
sielf af Hr Göthenstierna tilbytt sig denna tjensten med dess
lön, efter denna bevillning kunde blifva en pålaga med tiden
och man ej viste, på hvad grund riksdagsfullmägtige härtil
kunnat samtycka; dock at visa sin foglighet, fast han för dess
opposition tyks blifvit utmärkt, ville han nu bifalla betänkandet.
Hr Hammarhielm: Jag har ej annat begripit, än
att frågan varit om någon bevilning för Hr Hallenborg, hälst
en frivillig gåfva utan lof kan tagas emellan fyra ögon, och hade
altså snarare önskat någon generel proposition för alla lagmän
än någon personel för Hr Hallenborg, hälst jag saknar bevis,
at de öfrige ståndens riksdagsfullmägtige til detta sammanskott
samtykt och af landet dertil varit befullmägtigade. Jag
instämmer altså med Hr Pauli, at den, som vil gie två öre af
hvart matlag, må sådant giöra, men är emot någon pålaga af
hela lagsagun, som af kronobetjenter utprässas, såsom rubbande
indelningsvärket och olaglig.
Frih. Ridderstolpe anförde häremot, at alla stånden
i deputation detta sammanskott beviljat, at denna tilökning
för Hr Hallenborg vore billig, hälst en dylika för hela
justitieestaten vore uti project; at han väl tagit emot tjensten
med då varande lön men at i flere tjenster tilökningar i lönen
blifvit admitterade; at som detta rörde en adelsman, borde
R. o. A. ej vara deremot, och sidst at alla bevillningar af de
härvarande riksdagsmän altid beviljades men ej af de hemmavarande.
Hr G [i] e r t [t] a instämde härmed, anseendes som f ägnesamt,
at en embetsman i sin ort så som Hr Hallenborg blefvo
ansedd.
Hr Jennings conformerade sig härmed, önskandes
månge dylike exempel.
Hr Ehrenmalm anmärkte, at lagen, som förbiu
-
256 1761, juli 13. Om Hallenborg.
Borg:st:s
deputation.
der embetsman frivillige gåfvors emottagande och upbärande,
gifvit deputationen til detta betänkande anledning, och
styrkte dertil at härutinnan bifalla Hr Hallenborg såsom en
värdig man.
Hr von Vicken ville hafva summan i detta sammanskott
utsatt, som han saknade. Han frugtade dernäst,
at det, som vore frivilligt, nu blefvo tvång, sedan det varder
faststält, och at detta blefvo et prsejudicat för flere at söka
tilökningar i lönen, hvilket han sig äfven i slikt fall förbehölt.
Hr Durietz: Vore detta en bevillning, är den svår
at bifalla, men vore det et sammanskott svårt at neka; och blix
altså billigt at dertil samtycka, men som frivillig gåfva och
utan tvång för den, som eij samtyckt; och at Hr Hallenborg
den sielf upbär, utan at den som kronoupbörd anses.
Hr C. Wadenstierna instämde med Frih. Ridderstolpe
och styrkte til bifall.
Desslikes Hr P e c h 1 i n, som tilläde, at målet lagh inkommit
til Justitisedeputation, hvaräst vederbörande deröfver
hörde blifvit. Skäl för Hr Hallenborg vore, at han i
stället för ett tingsställe nu häfver sedermera fädt 3; at detta
sammanskott af lagsagan är frivilligt och altså blott qusestion,
om han enl. Hr Ehrenmalms anmärkning får lof at det emottaga.
Hr Thure R u [d] b e c k styrkte til bifall på betänkandet,
och at detta sammanskott anses som en årlig frivillig
gåfva, som lagsagan sig åtagit.
Med denna tilläggning blef på Hr L a n d t m : s proposition
Justitiaedeputations betänkande bifallit.
Ankom en Borgareståndets deputation, 8 personer stark,
anförd af Borgmästaren Schau, som jemte ståndets hörsamma
hälsning recommenderade et ståndets extractum
protocolli rörande Inspectoren Munktell, som i anseende til
dess lidne förlust genom dess hustrus dödsfall samt dess iråkade
olycka genom den Fahlu stad öfvergångne svåra vådeld hos
Riksens Ständer anhollit at få bortaccordera dess inspectorssyssla;
2:do ett betänkande ang:de oljeinförsel til såpebrukens
behof och 3:o Secrete Handels- och manufacturdeputations
betänkande ang:de vissa förbudne varors återinförande, til
skyndesamt afgiörande.
Deputation afträdde.
Rådsvalet. Frånvaro från deputationer.
257
Uplästes Secrete Utskåttets extractum protocolli ang:de Aug:de
extra licentens förhöijande, af d. 7 Julii, förhöjande
som bifölls.
Föredrogs Secrete Utskåttets extractum protocolli ang:de Ang:de ersättersättning
för Öfversten Baron Wrangel i anseende til det öfy” Baron
upsatte husareregementet, Wrangel.
hvilket lades på bordet.
Uplästes listan på de i frånvarandes ställen valde nya
rådselectorer.
Hr [von] Bromell: Jag klandrar ej valet och
talar ej af egennytta men önskade, at partieandan uti valen
ej måtte influera, som kanske ofta sker, emedan jag frugtar
sådant giöra elak blod.
Hr Durietz sade sig hvarken vilja eller få giöra åtal
på detta rådselectorsval, hvarvid han trodde öfvertygelse
vara fölgd; men som många af bänkmännerne härvid lära varit
frånvarande, fastän anslaget 2 dagar förut varit skedt, så
hemstälte han, huru sådant framdeles kunde förekommas.
Hr Landtm, sade sig vara utan skuld, sedan anslaget Ang:de dem,
1 så god tid skedt, men beklagade, at i deputationerne och ao^p^tSat^ma
andre göromål ledamöterne trögt sammankomma och måsten- nema.
dels emellan plena bortresa, där dock nödigt vore, at de flitigt
voro tillstädes.
Hr Durietz hemstälte, om icke derpå någon pligt
borde utsättas.
Hr Landtm.: Sådant vore billigt för ledamöterne i
deputationerne och i andre Riksens Ständers förrättning.
Hr Hammarhielm tackade för Hr Landtnäs påminnelse
men ansåg lika nödigt, at deputationernes arbeten
snart föredrogs; tilläggandes at af Protocollsdeputationen vist
20 betänkande inkommit i ganska betydande ämnen men at
få blifvit föredragne, som likväl nödigt vore.
Hr Landtm.: Ordsaken til långsamheten i göromålen
hos R. o. A. lär vara nogsamt bekant; men hvad Protocollsdeputations
arbeten angår, så ehuru jag är öfvertygad
om deras flit, lärer dock enl. Secreterarens förtekning blott
2 el. 3 betänkande derifrån inkommit.
Hr Hammarhielm itererade sitt förra och tviflade
på at annotationen i detta fall vore riktig.
Efter någon discours bifölls, at den, som i deputationerne
voro frånvarande förfallolös, skulle böta två dal. silf:mt til
17—3S16S1
258 1761, juli 18. Jönköpings faktoriarbetare.
Frimurarebarnhuset och at den, som 3:ne sessioner försummade
utan laga förfall, skulle anses som skild ifrån deputationen
och en annan i dess ställe af electorerne väljas; hvarom extractum
protocolli til de öfrige stånden skulle expedieras.
De nya rådselectorerne framkallades i skranket och aflade
den dem förestafvade rådselectorseden.
Ang:de Jön- Föredrogs saken, som senast på bordet lades, rörande
krfearbetare°^ Jönköpings factoriearbetares besvär.
Hr [von] Bromell förklarade sig emot dess företagande;
tiden vore nu emot middagen liden, och som saken
vöre angelägen, vore icke rättrådigt at den nu företaga.
Hr Ehrenpreus upläste dess härhos fogade dictamen
i denna sak (Bil. 20).
Hr Pauli: Efter här vore qusestion ej om sakens
merito utan om dess remitterande, trodde han det böra skie
til Justitisedeputationen men eij til Secrete Utskåttet, hälst
detta vore et rättegångsmål och hvad som rörde arbetarnes
contract icke voro någon hemlighet.
Hr Carl Ehrensvärd: Som här vöre qusestion
om factoriearbetarnes contract och gevärsfactorierne höra
under Defensionsdeputation, så borde detta til Secrete Utskåttet
remitteras, hälst de beropa sig på et contract af år
1747, hvilket då icke existerade men nu likväl citeras, i anledning
hvaraf de stegrat sine arbetslöner och icke vilja arbeta,
så at factoren för det vid sidsta riksdag betingade pris af
12 d:r s:rmt för geväret ingenting kan lefverera, utan beställningarne
ligga ogiorde til kronans saknad. Til klagomål öfver
någres arresterande voro desse arbetare icke befogade, efter de
som oförpassade hit til staden ankommit, sedan från factoren
olofl. afvikit, blifvit på landshöfdingens begäran til Krigscollegium
genom Öfverståthållaren lagh tagne och återförde.
Deras klagomål lågo ännu oafgiorde hos Kongl. Maij:t och
hörde altså icke hit. Och voro dessutom deras klagomål högst
förgripelige emot collegier och embetsmän och förtjente i sinom
tid behörig näpst.
Hr [von] Bromell holt före at hvad som rörde
gevärscontracterne hörde til Secrete Utskåttet, och hvad
angeck processen, borde til Justitiaedeputation remitteras.
Hr Landtm, anmärkte, at Urskillningsdeputationen
eij uptagit något rörande processen, såsom ej hos Riksens
Ständer öfverklagat, utan blott det, som rörde gevärsfactoriet.
Jönköpings faktoriarbetare.
259
Hr [v o n] Bromell tykte deras efter 1747 års contract
accorderade lön billigt böra ökas, efter desse voro fattige
arbetare och andre såsom bagare och bryggare dageligen stegrade
sine varor.
Hr Rutenschöld biföll remiss härå til Secrete
Utskåttet såsom rörande defension.
Hr Hammarhielm ansåg härvid 2:ne frågor, den
ena ang:de factoriearbetarnes contract och den andra om den
öfverklagade arresten.
I anseende til den första anmärkte han, at vid sidsta riksdag
Öfverdirecteuren Ehrenpreus begärdt och enl. Riksdagstidningen
fädt förhöijning i gevärsbetalningen för at kunna
öka arbetslönerne. Och voro altså osant, som sagdt blifvit,
at de förut ej haft något contract.
Detta rörde altså ej gevärsfactoriet utan vore et skuldfordringsmål,
som borde liquideras och til Justitiaedeputation
kunde remitteras.
Hvad 2:do angeck arresten, så vore den olaglig i et fritt
land. En betjent finge man väl straffa men ej häfva i arrest.
Eij eller voro desse någre slafvar utan hade frihet at gå ur sin
tjenst. De hade väl kunnat arresteras på vägen, men [ej]1 när
de voro här til at anföra klagomål hos Konungen.
Som de således lidit, borde deras sak, fast de den eij
öfverklagat, uptagas och til Justitiaedeputation remitteras;
fast det, som angeck mistningen af gevären, hörde til Secrete
Utskåttet.
Och häröfver begärte han votering.
Hr Estenberg instämde med Hr Hammarhielm.
Hr Mannerheim förmälte, at hvad som rörde manufactorierne
altid hördt till Secrete Utskåttet. At godt pris
på gevären voro angeläget för riket men at desse arbetare til
kronans stora känning ej allenast upstegrat priset på hvart
gevär til 131/2 d:r silf:mt i stället för 12 d:r, utan ock att de 2:ne
arresterade arbetare med bref upstudsat arbetarne vid andre
factorier til lika stegring på sitt arbete.
Frih. Joh. Funck tykte frågan om remissen vara
klar. Desse smeder, missnögde med arbetslönerne, hade rymt
ifrån orten och fördt oanständige klagomål. Då nu grunden til
klagomålen lågo i arbetslönen, borde man ej hålla sig til consequencen
deraf, som voro arresten, hälst det vore en domsak,
1 Konceptprotokollet.
260 1761, juli 13. Jönköpings faktoriarbetare.
som hade hakar, hvilka voro ännu oafgiorde. Dermed kunde
gå långt ut på tiden, och riket blefvo emedlertid lidande. Altså
kunde saken hänskiutas til Defensionsdeputation, som från sig
til Justitisedeputation kunde remittera det, som rörde processen.
Hr von Vicken ville hafva remitterat til Defensionsdeputation
det, som rörde gevärsfactoriet, och til Justitiasdeputation
klagomålen om arresten; anmärkandes för öfrigit, at
Jönköpings gevärsfactorie vore skildt från andre och mera
kringspridt, så at arbetarne derifrån ej behöfde förpassas, samt
at för desse ej kunde vara straffbart at tilskrifva sine kammerater,
då de dermed ej stiftade något upror.
Hr Gyllensvan citerade 18 § i Riksdagsordningen,
och i anledning deraf instämde han med Frih. Funck ang:de
remiss til Secrete Utskåttet af det, som rörde defensionen och
gevärsfactoriet. Det, som angeck deras klagomål, voro icke
til Riksens Ständer lagh inkommit eller af Urskillningsdeputationen
uptagit. En skarp penna borde altid näpsas, men som
hvad rörde processen icke voro hos Riksens Ständer anhängigt
utan ännu låg hos Kongl. Maij:t, så kunde det af Riksens Ständer
ej för än vid nästa riksdag uptagas, och emedlertid kunde
detta närvarande mål til Secrete Utskåttet remitteras.
Hr Ehrencreutz anmärkte emot det, som blifvit
sagdt, at desse arbetares arresterande varit emot lag, at tvärt
om enl. lag en landtbo, som olofl. flytte, en betjent, som viker
ur tj ensten, och en lärlinge, som förlupo läran, kunde arresteras
och återhämtas; och at altså desse, som förlupit sin tjenst,
lagh blifvit häktade, fast de ej förr än här i staden kunnat ertappas.
Deras klagomål öfver lönen såsom et outredt mål borde
här ej uptagas, så framt man ej ville göra afsteg ifrån lag och
falla i kämnerskammarens göromål, utan dermed borde gås
lagliga vägar och i ordning.
Men hvad rörde gevärstillvärkningen, det vore för riket
et nödigt och angeläget ämne och borde med fermité handteras,
at riket icke dervid kommo uti mistning, och til den ändan remitteras
til Secrete Utskåttet, dit slike mål enl. Riksdagsordningen
höra.
Hr Landtm.: Som Utskillningsdeputation förmäler
sig ej hafva uptagit målet ang:de den af 2:ne factoriearbetare
öfverklagade arresten, såsom ännu hos Kongl. Maij:t oafgordt,
så är här ingen annan qusestion än om remissen af det, som rörer
Jönköpings faktoriarbetare.
261
gevärsfactoriet. Och som sådant enl:t Riksdagsordningen, 18 §,
tilhör Secrete Utskåttet, så hemställer jag, om icke detta mål
må dit remitteras, hälst elljest, om 2 stånd i remissen stadna
emot 2, saken til rikets skada aldeles stadnar.
Hr Durietz ville väl bifalla remissen men anmärkte
vid Urskillningsdeputationens gifne svar ang:de saken, at ett
af en R. o. A:s ledamot i samma mål insinuerade (!) memorial
något hårdt tycktes blifvit besvarat, där han dock til dess
ingifvande varit befogad, och det ej så bordt uptagas.
Hr C. Wadenstierna: Som i discourserne varit
opponerade grunder tagne, i det somlige trodt ett contract af
desse fabriquesarbetare kunna åberopas, andre åter sådant contract
bestridt, så hemställer jag, om icke sådant bör utredas,
inan deröfver kan dömas.
Nu som Krigscollegium har gevärsfabriquerne under sig
och derom afgifne secrete relation altid går til Secrete Utskåttet,
så hemställer jag, om icke hela denna sak äfven må dit
remitteras; då Secrete Utskåttets betänkande härom inkommer,
får man se, om desse arbetare hafva haft billig anledning
til klagomål, och är det så, få de tids nog rätt.
Frih. Ridderstolpe biföll, at saken måtte til
Secrete Utskåttet remitteras, som derom återkommer med sitt
betänkande; hållandes för onödigt at vidare härom tvista el.
med votering tiden utdraga.
Hr Hammarhielm ville sig äfven dertil begifva,
dock frugtade han före at alla gevärsfactorier deraf skulle
kunna komma at lida, om deraf drogos någon consequence,
efter Secrete Utskåttet ej med arbetarne uprättar någre contracter;
och om detta nu ginge til Secrete Utskåttet, borde
det dock ej skie på den grund, at det ej annorstädes kunde
handteras.
Hr Landtm.: Som Denfensionsdeputation bör gå
in och determinera priseme på gevären, det blir fundamentet
til arbetslönerne, och derefter komma klagomålen at pröfvas,
behagar då R. o. A. at remittera detta mål til Secrete Utskåttet,
sorn deröfver med dess betänkande inkommer.
Detta bifölls.
Hvarpå åtskildes R. o. A. kl. tu.
262 1761, juli 15. Frånvaro från deputationer.
År 1761 d. 15 Juli i.
Onsdag.
Plenum klockan nijo.
Justering. Justerades protocollerne af d. 6 och 9 hujus.
Hr Silfver- Uplästes Hr Arvid Silfverschölds memorial och anhollan
schölds mem. om n4g0^ understöd för dess hustru och barn, i händelse at
han i dess nu varande svåra siukdom skulle frånfalla.
Hr [von] Bromell recommenderade denna ansökning
hos R. o. A. til det bästa.
Och som R. o. A. i allmenhet för Hr Silfverschöld betygade
mycken ömhet och vänskap, så bifölls memorialet med tilläggning,
att Hr Siifverschöld får bortaccordera dess innehafvande
re visionssecreteraresyssla.
Uplästes til justering et enl. sidsta pleni beslut upsatt extractum
'protocolli til de öfrige stånden ang:de samtel. deputationernes
ledamöters flitigare närvaro til ärendernes afgörande
i deputationerne, så lydande.
Hos R. o. A. kom uti öfvervägande, huru nödigt det til
riksdagsärendernes behöriga utarbetande vara må, at deputationernes
göromål med all möijelig drift fortsättas och huru
til befordran deraf oumgängeligit är, at deputationernes ledamöter
utan försummelse måtte skiöta de deputationerne updragne
sysslor.
R. o. A. ansågo som tjenligit til sådant ändamåls vinnande,
om Riksens Ständer ville fastställa, at den ledamot i hvarje
deputation, som utan laga förfall försummade någon session,
skulle derföre til Frimurarebarnhuset i böter erlägga 2 d. silf:mt
hvarje gång samt at den, som utan laga hinder eller förut af
deputationen erhållit tilstånd vore i 3:ne sessioner frånvarande,
skulle anses såsom skild ifrån deputation och en annan i dess
ställe af electorerne väljas;
hvilket fördenskull med de öfrige respective stånden vänligen
communiceras.
Hr Hammarhielm instämde med extr. prot:i och
hemstälte därjemte, at ehuru billigt å ena sidan vore, at capita
familiarum finge gå ifrån sine tjenster för at bivista riksdagen,
så vore dock å den andra skäligt, at icke under riksdagens
Officerare vid riksdagar.
263
prsetext månge reste ifrån sine tjenster blott at skiöta sin ro
eller egendom på landet, hvarmedelst cammerater i arméen
blefvo lidande under trägnare tjenstgörande och sielfsvåld inrotades.
Detta vore ingen partiesak, men det grundades på högsta
billigheten, at den, som för riksdagens skuld rest ifrån sin
tjenst, borde antingen riksdagen bivista eller ock gå til sin
tjenst tilbakars. Och häröfver önskade han, R. o. A. täcktes
något fastställa, hälst detta anginge endast R. o. A. och de
öfrige stånden med nöije skulle härvid anse R. o. A:s nijt för
rikets tjenst och omsorg at förekomma alla deremot stridande
missbruk.
Hr [von] Bromell biföll Hr Hammarhielm. Han
gillade ej för sin del, at en officerare reste ifrån sin tjenst i
fält, fast han än vore caput, hvilket han under den tid, han
tjent, aldrig giordt; men långt mindre kunde han approbera,
at riksdagsmannarättighet på det omtalte sätt missbrukades.
Hr Durietz förklarade sig af samma tanka som Hr
Hammarhielm samt vilia tilstyrka at hos Kongl. Maij:t i underdånighet
medelst bref anholla, det de, som rest ifrån arméen
til riksdagen som capita men derifrån voro frånvarande,
måtte inom viss tid sig åter vid tjensterne inställa.
Andre begärte, at denna qusestion måtte bli på bordet
liggandes.
Frih. C. Funck: Det kan ej nekas, at hon hvilar,
hälst Krigsbefälet om någon dylik författning tänkt inkomma
och de derföre förut velat underrätta sig om de til riksdagen
hemreste officerares vistande; dock kunde vara väl, om qusestio
an förut biföllos.
Hr Hammarhielm tilläde, at äfven ofrälse officerare
til riksdagen afrest från arméen, fast de hvarken varit
riksdagsmän eller dertil för regimenter valde; och itererade,
at i Riksdagstidningar någon författning deremot måtte kundgiöras
och dem, som ej bivista riksdagen, viss tid föreläggas at
sig alle vid tiensten inställa.
Hr Thure Ru[d]beck tilläde äfven, at under pretext
at för hälsans skull dricka brunnen månge rest ifrån
sine tienster, hvilket äfven vore missbruk.
Hr L a n d t m. fant den giorde anmärkningen väl grundad;
men som hon på begäran kommer at hvila, så kunde
vidare fram någon generel författning til hämmande af slike
264 1761, juli 15. Prisers fördelning.
Om prisers
fördelning
för flottan
och gal :ne.
oredor både för civile och militaire tjenstgörande påtänkas
och sedan medelst extractum protocolli de öfrige stånden
communiceras.
Föredrogs Secrete Utskåttets betänkande af d. 30 Mati
med project til et Kongl. Maijits reglemente om prisers fördelning
för flottan och galererne.
Sedan föredrogs detta punctevis, och uplästes åter lista
puncten.
Hr [v o n] Bromell påminte dervid, at cronan måtte
härvid någon del tilläggas, som til lindring i dess utgifter och
landets contributioner väl behöfdes, hälst i andre riken cronan
på alt sätt, äfven med egen handel, är på inkomst betänkt;
och 2:do at äfven gemene manskapet til nödig upmuntran
måtte i fördelningen niuta någon större andel än här föreslagit
vore.
Hr H ammarhielm: Om jag vore egennyttig, så
skulle jag bifalla den föreslagne delning som fördelagtig för
officerarne och efter jag sielf är i den cas at den vid tilfälle få
til godo niuta. Men i afseende på rikets förmån bifaller jag Hr
Bromell, at kronan måtte få någon del i slike priser och åtminstone
behålla alla eröfrade canoner utan auction, hvilket
altid förut är vanligit och jag nu ej ser skäl til at ändra. Dock
förbehölt han, at denna författning blott måtte gälla pro
futuro och ej til de härtil giorde priser sträckas.
Frih. C. Funck instämde, at cronan ej måtte mista
beväring på de tagne priser.
Hr Ridderstråhle berättade sig varit i engelsk
tjenst. Han hade sedt en kapare tagas, då capitainen blifvit
hängd, men canoner och ammunition hade kronan tagit, dock
det öfriga, som eröfrats på skeppet, med penningar och varor
hade tilfallit dem, som tagit prisen.
Hr Hammarhielm itererade sitt förra i de fall,
der priser göras af örlogs- el. andre kronans fartyg; men om private
utrustade commiss- eller caparefartyg, borde de alt behålla.
Hr [von] Crusenstierna berättade, at Secrete
Utskåttets project grundade sig på Kongl. Maijits senaste reglemente,
som tilläde kryssare alt, hvad de eröfrade.
Hr F. Ehrensvärd ansåg för billigt, at kronan
til kryssares upmuntran cederade sin rätt, hälst canoner på et
bevärat fartyg, som oftast togos, voro det mäst betydande,
och biföll altså Secrete Utskåttet.
Prisers fördelning.
265
Hr Ridderstråle åberopade deremot, hvad han
förut berättat i engelske tjensten brukas, och trodde, at et
skepp hade last af stort värde nog utom canonerne.
Frih. Christ. Horn anförde af hvad han i slike
fall viste hos andre nationer brakel., at til exempel i Frankrike,
där cronan af alle priser, som dess örlogsfartyg giöra, behåller
canonerne och för hvar och en betalar vist premium, som han
icke tror härtil vara eftergifvit; varandes samma skäl härvid
som vid det artillerie, som af landtarmée eröfras. Han instämde
altså med Hr Hammarhielm, at af de skepp, som cronans skepp
i action kunna eröfra, canonerne tilfalla cronan.
2:o. Angide priser af galerer, derom kunde han sig ej
yttra, såsom oviss och [o: om]1 huru dermed plägar förhållas.
3:o. Men kapare och commissfarare tyktes böra alt få
behålla.
Hr Hammarhielm itererade sig ej hafva tält af
egennytta men i afsigt på cronans förmån, hvartil Ammiralitetet
par reconnoisance voro dubbelt skyldige, sedan de erhållit
förhöijning på lönen; tilläggandes
l:o at det kunde bifallas, at cronan behöllo canonerne,
hälst då Amiralitetet sielfve dermed voro nögde;
2:do at utom canonerne ett skepp voro mycket nog värdt
ändå i anseende til skråfvet och lasten;
3:o at det vore rart, at örlogsskepp blefve tagne men at
största vinsten vore at taga handelsskepp, som altid hade
god last af andre varor men hade få canoner; och
4:o at detta ej skulle angå de förut, som til exempel i
Grosse Haff, gorde priser.
Hr von Vicken biföll Secrete Utskåttets project
med Frih. Horns tilläggning, at comiss och kapare få behålla
alt, men på priser af örlogsfartyg behåller kronan canonerne.
Hr [von] Crusenstierna holt före ingen qusestion
vara om priser af örlogsskepp, efter de helt och hållit
tilkommo kronan.
Bifölls 1 puncten med exception, at cronan behåller de
eröfrade canoner med deräs tilbehör, men de öfrige skiutgevär
etc. tilhandlas.
Uplästes 2 puncten.
Hr Hammarhielm hemstälte,
l:o at vid de orden presidenten, amiralerne och vice
1 Konceptprotokollet.
266 1761, juli 15. Prisers fördelning.
amiralerne i Amiralitetscollegio måtte tilläggas: samt öfrige i
collegio sittande flaggmän, ledamöter så militaire som civile,
hälst det vore billigt, at alla collegii ledamöter, som hade et
besvär, hade enahanda rätt i fördelningen af priserne.
2:o. Om icke fördelningen deraf kunde således skie, at
1/3-del tilföllo collegio, 1/3-del officerarne af expeditionen och
Vs-del det gemene manskapet.
Hr v on Vicken tykte, at då manskap häri nämnes,
det vid siöexpeditioner commenderande(!) infanteriet med dess
officerare, hvaraf en öfverste hade lika rang med en schoutbynacht,
äfven borde ihogkommas och för dem något vist
utstakas. Och om Amirali tetsfcollegium]1 vore med i fördelningen,
så vore et lika för Krigscollegio billigt, som hade lika
besvär med landtarméens utrustning.
Hvad de civile ledamöters i Amiralitetscollegio deltagande
i priserne vidkom, som Hr Hammarhielm tilstyrkt,
trodde han ej böra äga rum utan blott restringeras til de militaire,
som det mästa vågade.
Hr Wadenstierna instämde med Hr Hammarhielms
tilsatts af flaggman och i collegio sittande ledamöter,
med tilläggning ang:de den flaggman, som commenderar
Götheborgske escadren.
Hr Ridderstråhle holt före at de, som mäst
vågade, borde deltaga i priserne men ej de, som suto hemma.
Hr [von] Crusenstierna anmärkte,
l:o at i Secrete Utskottets project blott collegii ordinarie
ledamöter varit nemde, hvilket schoutbynachten och öfverflaggmän
icke voro; och
2:o at de civile ledamöter i collegio inga militaire ordres
underskrefvo.
Hr Hammarhielm påstod deremot, at schoutbynachter
voro flaggmän lika som vice amiraler; och 2:do at fastän
kammaramiralitetsråderne ej underskrefvo expeditionerne, så
hade de dock mäst syssla med deras utarbetande, och itererade
således tilläggningen af flaggmän och alla i collegio sittande
ledamöter, så civile som militaire.
Med denna tilläggning bifölls den 2:dra puncten.
Hr v on Vicken itererade, at då besättningen nämnes,
någon determination måtte giöras för officerarne dervid
efter hvars och ens rang. Men
1 Konceptprotokollet.
Om Kammarkollegium. Om Gyllensvan. 267
Hr Landtm, förestälte, at dervid förhålles efter det
i § åberopade vanlige reglemente.
Den 3, 4, 5, 6 och 7 puncterne biföllos; dock när Amiralitetscollegii
ledamöter deri nämnes, kommer dervid tilläggningen
enl:t 2 puncten at ske.
Föredrogs Protocollsdeputations betänkande ang:de collegierna
förelagde vitén och deras svars insändande til deputationens
utskott,
som begärdes på bordet.
Uplästes Frih. Carl [uow] Hörkens mern. öfver det, som af
Protocollsdeputationens 3:de utskott emot Kammarcollegium
förestält blifvit.
Hvilar äfvenledes.
Hr H a n s Hindric Boije gaf vid handen, at han
eij trodde något deputationsutskott vara berättigadt efter vanligheten
att föreläga något collegium vite vid svars infordrande.
Hr Hammarhielm ansåg vitén vara nödige til
infordrade svars erhållande, emedan eljes deputations arbete
vore onödigt. At månge öfver Kammarcollegii göromål voro
klagande såsom lidande och borde hielpas; at Presidenten
Baron Höpken i memorialet sagdt, det 3:de utskåttet infordrat
berättelse om skattekiöpen sedan 1700; men han trodde
sådant ogrundat och at utskåttet endast begärt underrättelse
sedan sidsta riksdag. Att tvärt om collegium borde derföre
svara, at utskåttet eij återfingo sine collegio communicerade
documenter och at collegium svarat, det utskåttet eij kände
dess instruction. At det vöre ganska hårdt af collegio, då deputation
hade sin instruction och ed at efterlefva och i fall af
förseende väl af Riksens Ständer men ej af collegio borde carperas,
och at för öfrigit öfver skattekiöp många klagomål existerade.
Hvilket alt han nu som preludium ville hafva anfördt;
förbehållandes sig at framdeles mera få tillägga, efter saken
nu vore begärd at ligga.
Föredrogs Secrete Deputations betänkande af d. 16 Junij
ang:de Major Gyllensvans lidne prsejudice och dess uprättande
medelst majors fullmagt sedan 1752, då han af Hr Riksrådet
Gref von Rosen til placemajor i Sveaborg blifvit föreslagen,
samt Frih. M. Posses memorial deremot.
Bägge ligga på bordet.
Hr von Essen förbehölt sig, at emot hvad häri om
Hr von Schantz förmältes få med memorial inkomma.
Ang:de Hr
Gyllensvans
prsejudice.
268 1761, joli 15. Om Gyllensvan.
Hr P e c h 1 i n hemstälte nödvändigheten, at én deputation
hos de öfrige stånden måtte begära sakens liggande,
til K. o. A. sig deröfver yttrat, hälst många frånvarande officerares
interesse derunder berodde, som medelst den för Hr
Gyllensvan föreslagne majorsfullmagt skulle blifva preejudicerade.
Hr Gyllensvan: Det vöre lagligit, at saken lågo
efter fleres begäran på bordet. I sin egen sak ville han eij
tala, icke eller voro han för usurpation på andres rätt, men
trodde sig härvid hafva stöd af lag. Hvad deputation anginge,
så biföllo han den, bedjandes äfven derom som en grace.
Hr Durietz ville väl bifalla deputationen härom,
men at den äfven måtte få in commissis om alle slike officerare
af Adelen rörande befordringsmål, som alla borde med lika
upmärksamhet handteras.
Frih. Grönhagen holt före at, som R. o. A. i flere
angelägne ämnen ingen deputation nyttjat, vöre den nu häri
onödig, och ville deröfver hafva votering.
Hr Leijonadler, Frih. Duvall, Hr von
Essen biföllo Hr Pechlin.
Hr von Vicken trodde deputation kunna umbäras
och Riddarehusfiscalen allenast til de tre stånden i detta
ärende afsändas,
hvilket Hr T. Rudbeck biföll.
Hr Pechlin conformerade sig med Hr Durietz, at
deputation måtte begära alla de praejudicemål at hvila,
som rörde militairen, efter R. o. A. dem bättre kände än de
öfrige stånden.
Hr Durietz ville härunder begripa alle R. o. A.
competente tjenstemål, både civile och militaire.
Hr Landtm, hemstälte, om icke betänkandet lätt kunde
äfgiöras, och Hr Pechlin torde sig lätteligen dertil begifva.
Hr Pechlin ville sig ej begifva, efter saken vore af
största vigt och månge andre kunde med lika rätt som Hr
Gyllensvan begära fullmagt på de tjenster, hvartil de varit
föreslagne.
Hr H ammarhielm instämde, at en deputation
med tjenlige föreställningar härom til de öfrige stånden
måtte afgå och det snart, innan stånden åtskiljas.
Frih. Grönhagen itererade det förra ang:de en
deputations afsändande.
Om militära prejudicemål.
269
Proposition giordes, om deputation skulle afgå, men besvarades
med Ja och Nej.
Hr Wadenstierna, Carl: Vid det inkast, som
blifvit gordt emot deputation af den grund, at den i angelägnare
mål, som i saken rörande capita och den rörande commissions
protocoller ej blifvit brukad, svaras, at capitasaken
ännu är ojusterad och oexpedierad. 2:do. At vi ang:de det
andra målet 2:ne deputationer afsändt och utom Hr Landtm:s
påminnelser flere arnat afskicka; altså vore hvarken detta
skiälet eller lagen nu emot en deputations afgång; tvärt om
vore angeläget at betänka vår[e] vid arméen frånvarande
medbröders bästa och välfärd.
Hr von Vicken viste ej, hvad detta kunde röra
de frånvarande, hvilka, som han fådt lof at giöra, finge åtnöijas
med de närvarandes beslut.
Den närvarande quaestion vore icke nog vigtigt ämne
för en deputation, men skulle hon nu giöras, så borde et lika
skie i alla praejudicemål, hvaröfver han begärte votering.
Hr [von] Bromell biföll Hr Durietz.
Hr P. Örnschöld anmärkte deremot, at om man
af de öfrige stånden begärte för mycket, så torde man vinna
ingenting; och instämde för öfrigit med Hr Wadenstierna om
en deputations afsändande.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Skal en deputation
afgå, bör det icke allenast skie öfver detta särskilte
mål, hvilket vore besynnerligt, utan äfven om alle praejudicemål,
så civile som militaire; varandes nödigt at visa lika
hierta för alla, efter alla ro i en båt.
Alle befordringsmål äro förtretlige och fordra betänketid.
Jag conformerar mig altså med Hr Durietz ang:de föreställningar
hos de tre stånden emot surpriser dervid och begär eljes
deröfver votering.
Hr Ehrenmalm instämde med Frih. Ridderstolpe
och Hr Durietz om en deputation, hvilken et extractum protocolli
borde medgifvas.
Hr Wadenstierna påminte emot Frih. Ridderstolpe,
at deputation i private mål ej voro besynnerlige utan för
detta vanlige och i detta mål så mycket mer billig, som det
rörde mer än 70 majorer i arméen, som dymedelst skulle lida.
Hr Durietz ville ej bestrida denna ömheten som billig,
ej eller vara emot beskickningen, dock borde dens ärende
270 1761, juli 15. Om militära prejudicemål.
Ang:de ett i
landet kringlöpande
memorial.
blifva generelt och ej röra endast detta mål och anstå, til
dess extractum protocolli blifver färdigt.
Hr Hammarhielm fant ej, hvarföre disputen härom
på tiden skulle utdragas; at deputations föreställning
skulle blifva generel, kunde vara väl; emedlertid borde deputation
snart afgå, hälst förevarande betänkande rörde 70 personers
välfärd, och Secrete Deputations betänkande, ehuru
det vore detaillerat, syntes honom vara bygdt på pur orätt.
Hr Thure R u [d] b e c k ansåg detta mål som ganska
angeläget och fordrande betänketid. Hade Hr Gyllensvan
rätt, så kunde han den altid vina eller ock afslås. Det vore
R. o. A. värdigt at härom låta deputation afgå, dock med
generel föreställning om alle de praejudicemål, som rörde
någon riddersman; at R. o. A. finge sig först deröfver utlåta
och med deras mogna betänkande lätta de öfrige ståndens
göromål dervid.
Hr von Vicken ville, deputation äfven skulle påminna
om målet rörande Capitaine Bilberg, som prejudicera!
någre och 70, och Majoren Ekestubbe, [som prejudicerat]1
ungefär 600 officerare.
Frih. Duvall instämde med Hr Rubeck, at deputation
måtte påminna i anseende til alla prsejudicemål, sorn
kunde röra någon af R. o. A:s ledamöter, såsom hvaröfver
R. o. A. tyktes böra först få sig yttra.
Och som härvid propositionen allment begärtes, giordes
den af Hr Landtm, sålunda.
Bifaller R. o. A., at en deputation til de öfrige stånden
afgår med anhollan, at detta betänkande rörande Hr Gyllensvan
samt andre prejudicemål rörande R. o. A:s ledamöter
måtte hos dem hvila, til dess R. o. A. deröfver fädt sig yttra?
Som detta bifölls, upropades deputation, som til de öfrige
stånden afgeck.
Uplästes til justering det under d. 20 sidstl. April resolverade
extractum protocolli til de öfrige stånden i saken rörande
capitum familiarum rätt att bivista riksdagar i anledning
af Secrete Deputations deröfver afgifne betänkande,
hvilket begärtes på bordet.
Uplästes Gref Hamiltons memorial, hvari R. o. A. underställes,
huru förfaras skall med ett under Hr Hammarhielms
namn i landet kringlöpande memorial, som innehöllo flere
1 Konceptprotokollet.
Om Hammarhjelm.
271
eftertänkelige beskylningar rörande befälet vid arméen i
Pommern och mycken oro skal förordsaka.
Hvarjemte uplästes en af slikt memorial bifogad afskrift,
som Gref Hamilton ifrån landet skal blifvit tilsänd.
Begärtes på bordet.
Hr Hammarhielm yttrade sig härpå, at fast detta
memorial tyktes röra honom, hoppades han dock af R. o. A.
vara känd för den, som ej så lätt blefvo skrämd. Han frugtade
icke eller något nu utan skulle snart häruppå svara,
om det honom af R. o. A. pålades; men Hr Gref Hamilton vore
tan intet svar skyldig, såsom den han ej trodde befogad at
honom någon fråga häröfver giöra. Han åberopade sig härvid,
hvad han förl. höstas til protocollet yttrat, at som af
dess memorialer många afskrifter togos och kringspriddes, i
hvars afskrivande månge fel kunde sig insmyga, så kunde
han inga andra vidkännas än dem, han sielf underskrifvit,
och dem tiltrodde han sig altid at försvara.
Men som Gref Hamilton understådt sig att giöra honom
en fråga, så trodde han sig lika berättigad at tilbakars fråga,
hvarföre Hr Generalen Gref Hamilton under kriget öfverlemnat
arméens commando och gådt hem, om det skiedt af
den raison, at Hr Generalen funnit sig sielf vidare dertil
mindre tjenlig eller oförmögen, eller om regeringen sådant
funnit.
Hr Jennings: Sedan de upläste memorialen begärts
på bordet, vore dervid någon vidare ventilation öfverflödig.
Dernäst anmärkte han, at Gref Hamilton ej tillagdt det omtalte
memorialet Hr Hammarhielm, hvilket icke eller någon af
R. o. A. ville tro vara af honom utgifvit; men Hr Grefven hade
sådant allenast hos R. o. A. anmält med hemställan, hvad
med en sådan infame kringlöpande piece, som innehöllo så
många eftertänkelige saker, voro til giörandes, och om icke
uågot derom i vårt protocoll borde förmälas, efter det vore
stålt som ett memorial til Riksens Ständer.
Hr Gref Hamilton instämde med Hr Jennings, at
dess mening med dess memorial sådan vore. Hvad Hr Hammarhielms
honom giorde fråga vidkom, så ehuru han ej vore
honom något svar derpå skyldig, ville han dock, efter han
lärdt vara höflig, berätta, at han trodde sig vid sitt förde
eommando hafva fullgiordt sin skyldighet och i anseende
dertil af Kongl. Maij:t fådt deröfver nådig decharge. Hade han
272 1761, juli 15. Om Hammarhjelm.
för någon oförmögenhet öfverlemnat sitt commando, så trodde
han sig dermed hafva giordt riket tjenst och derföre böra hafva
tack.
Gref Fredric v. Rosen ville ej yttra sig öfver det
omtalte memorialet; men ansåg som aldeles ej anständigt, at den
ena ledamoten grepo den andra an, som Hr Hammarhielm gordt,
hvilket vid flere tilfällen honom handt, som väl kunde visas.
Frih. C. Ho r n : Som hufvudsaken lågo på bordet, så
ville han deri ej ingå.
Han beklagade, at vist många ogrundade rykten kringlupo
i landet. Det angifne memorialet hade han aldrig sedt,
fast han något derom hördt nämnas; underställandes om ej
bättre hade varit, at man härom hade öfverlagdt, inan det,
som skedt, framkommit. Dock ville han väl bifalla Gref Hamiltons
tankar, at et sådant charteque som detta på något
sätt i Riksdagstidningarne måtte utmärkas, på det ingen
måtte sig derefter rätta utan alle sådane infame skrifter
upsnappas och uptäckas, såsom förordsakande mycken oenighet
och missämja.
HrAlb. Woltemat åberopade det, som Hr Jennings
til förklarande af Hr Gref Hamiltons memorial andragit;
anmärkandes endast vid Hr Hammarhielms yttrande emot
Hr Gref Hamilton, at fast han ej ägde den lyckan at vara officerare
el. hafva fådt bivista campagnen i Pommern och dervid
stå under Hr Generalens Gref Hamiltons commando, så understälte
han dock dem, som där tilstädes varit, huru det vöre
möijeligit, at en så hög embetsman och commenderande general
af arméen, som altid vist sig nitisk och oförskräckt i sitt embete,
kunnat för sådant skäl, som den honom giorde fråga innebär,
supponeras at hafva nedlagdt det honom updragne embete.
Hemställandes derjemte, huru tjenligit och värdigt det vore,
at man här sökte undvika slike frågor emot de personer, soffi
med heder beklädt så publique embeten.
Hr Durietz holt före at, som saken blifvit begärd på
bordet, så tjente det blott til tidens utdrägt at derom discourera,
inan man närmare fådt se på saken.
För öfrigit beklagade han det, som förefallit, och at
disourserne volverat ifrån de publique til privat ämne och
blifvit så odieuse; fruktandes at i fall det förevarande mål
cognoscerades, det torde kunna blifva misshageligit för den,
som härvid minst fruktade.
Om Hammarhjelm.
273
Frih. C. Ridderstolpe yttrade, det han i dag hade
väntat något mera til rikets bästa skulle blifva afgordt än
det lilla, som skedt.
Det närvarande ämne vore af Gref Hamilton väkt och
borde ej vidare ventileras, efter det lagdts på bordet.
Hvad sielfva saken anginge, hvartil han endast sig höllö,
hade han aldrig haft behag til skarp penna; vidare kunde han
sig härom ej utlåta, tils man finge se, huruvida Hr Hammarhielm
det omförmälte memorialet vidkändes eller eij.
Hr Generalen Gref Hamilton giorde han gärna den justiee,
at han vore en eij mindre värdig general än han vore
värdig riksdagsman, hvarå han aflagdt prof medelst den kallsinnighet,
han vid detta tilfälle visat. För öfrigit kunde gåfvorne
at föra sine ord hos den ena och andra ledamoten af R. o.
A. vara olika, men det vore värdigt at dervid hafva mindre
afseende än på meningen och godt hierta.
Hr [v o n] B r o m e 11 holt för angelägit, at denna sak,
som blifvit begärdt på bordet, eij måtte blifva i tysthet nedergrafven;
hälst som efter finska campagnen det i lika sak som
denna fants nödigt och blef officerarne vid ed pålagdt at säija
sanningen i det, de viste förelupit.
Han viste ej, huru andre gordt, som til en stor del icke
mer lefde, men trodde dem dervid hafva efterkommit sin
skyldighet, som han sielf gordt, i det han i ungefär 100 puncter
upsatt sin berättelse om generalers och öfverstars förhållande,
hvilken han til då varande Justitiaecancelleren sedan afgifvit.
Detta här anmälte memorial borde äfven Hr Hammarhielm
få del utaf at sig yttra, huruvida han det vidkändes,
och i sådant afseende derföre stå til ansvar, om han den skrifvit.
Tilläggandes at här på Riddarehuset ingen skilnad vore
emllan general och capitaine, utan voro här alle lika i friheten
at yttra sig.
Frih. D. Duvall anmärkte, at Hr Gref Hamilton med
modeste termer i sitt memorial hos R. o. A. anmält et under
Hr Hammarhielms namn kringlöpande eftertänkeligit memorial;
och som han ej nämdt Hr Hammarhielm för des autor,
så tyktes han dervid sig ej hafva förgådt. Men Hr Hammarhielms
methode at derpå svara trodde han här vara otjenlig,
då han med sin fråga syns hafva velat tilvita Gref Hamilton,
han mindes eij, om det var räddhoga el. oförmögenhet, där
Grefven likväl med all heder förestådt sitt embete och deröfver
18—381681
274 1761, juli 15. Om Hammarhjelm.
erhållit Kongl. Maij:ts nådigste decharge, hvarmedelst han
för oangenäme insimulationer tyktes böra [vara förskont]1.
Fördenskull som det vore både nödigt samt R. o. A. värdigt,
at i tal en tilbörlig anständighet blefvo i akt tagen på Riddararehuset,
så holt han i sådan afsigt för billigt, att Riddarehusfiscalen
finge i befallning at detta mål uptaga och beifra.
Hr Hammarhielm: Om de herrar, som med så
mycken stränghet sig öfver mig yttra, tro sig dermed kunna
decontenancera mig, så bedraga de sig.
Jag har frågat Generalen Gref Hamilton, hvarföre han
öfverlemnat des comando öfver arméen under kriget, men
icke om sådant skedt af räddhoga, det vore ej mine ord, och
til denna fråga tror jag mig haft rättighet äfvensom at få
veta ordsaken, hvarföre generalerne en chef vid arméen så
ofta blifvit ombytte.
Hammarhielm säijer ofta sant och kännes vid mycket i
detta memorial, eljes sågo det ut, som togo han sine ord tilbakars.
En del deraf har jag här förut för protocollet omnämdt,
och en del deraf har jag hos Kongl. Maij:t öfverklagat, fast
jag deri icke ännu slut erhållit, som l:o det, som deri förmäles
om arrester, hvilket med mig sielf är skedt. 2:do. Står deri,
at 13 års gåssar blifvit officerare. Derpå kan jag gie bevis.
3:o. At saker blifvit dragne ifrån ordinarie domstolar; det
kan jag bevisa. 4:o. At de, som förtjent dödsstraff, fädt ur
fängelse rymma, bevises med Barnekows exempel. 5. At
General Ehrensvärd gifvit capitainer fullmagter; det har jag
redan förut sagdt. 6. At generalerne gifvit raporter, som
rördt folks heder och ära men varit lögn, det vises vara sant
af det, som händt med Capitaine Bilberg.
Således är icke, som säijes, alt i detta memorial infamt;
utan kännes jag vid en del deraf, fast, som jag förut yttrat,
jag ej svarar för andre memorialer än dem, jag sielf underskrifvit.
Under den härvid ibland R. o. A. upväxande rörelse
och heta fortfor Hr Hammarhielm.
Jag tilstår, at jag ej varit aldeles berättigad at giöra
Generalen Hamilton then fråga, som jag gordt; men tror dock
icke derföre vara så straffbar deruti, då jag sedt så mångå
generaler en chef vid arméen ombytas, nemi. Fältmarskalken
1 Konceptprotokollet.
Om Hammarhjelm.
275
Frih. Ungern, Hans Excellence Hr Riksrådet Gref Rosen,
Hr Generalen Gref Hamilton och nu nyss Hr General Lantingshausen,
hvilken jag dock ej undrar på, efter dess embete här
hemma är för comoditeten bättre.
At jag mig häruti så fritt yttrat, är skedt på den grund,
at här bland oss på Riddarehuset är ingen skilnad af företräde,
fast jag väl vet, at om jag hade tält i Pommern, hade jag
genast blifvit kastad i holet.
R. o. A. behaga härvid betänka min situation. Jag har
lidit. Jag har deröfver klagat hos Riksens Ständer, giordt ansökning
hos Kongl. Maij:t, bugat för Hrr Riksens Råd och
ropat på Generalauditeuren, men alt förgäfves, och likväl
altid gordt väl min skyldighet, ofta, som til exempel då jag
slogs med fienden i 2:ne dagar, inan jag feck någon instruction
af den comenderande Generalen, och förtj enar således ej at
angripas, ehuru orädder jag dervid är. Jag vil gärna lagh
umgälla, om jag något ondt förtjent, men i annat fall hoppas
jag niuta R. o. A:s protection til uprättelse.
Hr Landtm.: Det här af Gref Hamilton angifne
memorialet är begärdt på bordet, och sådant bör enl. lag skie.
Men emedan nu Hr Hammarhielm sielf vidgår en del
af det, som i detta omtalte memorial Generalitetet i Pommern
til last lägges och sig yttradt, at generalerne ifrån arméen
afgifvit raporter, som rördt folk till heder och ära men varit
lögn, så nödgas jag förklara, at Hr Hammarhielm deruti
inför R. o. A. sielf sagdt lögn, då han taxerar för lögn alla dem,
som ha den äran at där vara Kongl. Maij:ts generaler. Då
Hr Bilbergs sak citeras, så kan han, om han behagar, deruti
nämna Hr Generalen Carpelan allena, om han honom menar,
men behöfver ej deruti inblanda alla de andre, ibland hvilka
jag äfven har den heder at räknas. Jag vet, hvad jag Hr
Hammarhielm skyldig är; men en sådan oförtjent tilvitelse
kan jag hvarken af honom eller någon holla til goda, hvarken
inom eller utom Riddarehuset. Jag tilstår, at skarpa ord äro
obehaglige, men det är ännu obehagligare, at de skola behöfvas.
Härvid och som mycken rörelse ibland R. o. A. hördes
och syntes jemte något missnöije öfver Hr Hammarhielms
tal, tilläde Hr Landtm.: För öfrigit, som saken hvilar, hoppas
jag, at R. o. A. i dag ej vidare derom lära discourera. Härvid
förmärktes ibland R. o. A. mycken rörelse.
276 1761, juli lo, 20. Om Hammarhjelm.
Hr H ammarhielm förklarade häruppå sitt upsåt
eller tanka eij hafva varit at i sitt yttrande röra Hr Landtm.,
af hvilken han under dess vistande i Pommern vid arméen
niutit all gunst och faveur. Han bad altså om förlåtelse, då
han olyckekvis sagdt generaler i stället för general, och erkände
sådant som et tungans fel, hälst af dess citerade exempel
med Hr Bilberg dess mening kunde synas endast hafva
varit om General Carpelan.
Han vore villig at enligit flere herrars påstående taga afträde
men hoppades, at E. o. A. ej skulle vilja med stränghet
anse dess eljes hysande goda hiertelag och vilja.
Om han trodt något af det, han eljes omförmält, vara bevisligit,
så finge han dervid stå sitt eget kast; men hvad han
i detta fallet af hastighet kunnat fela, det ville han gärna hafva
återtagit.
Härmed tyktes lugnat ibland E. o. A.
Hr Landtm, hemstälte til E. o. A., om, sedan de nu
hördt Hr Hammarhielms förklaring och saken dessutom lågo
på bordet, de icke behagade låta discourserne i detta ämne falla.
Anmälning. Och deruppå gaf Hr Landtm, tilkänna, at den deputation,
som til de öfrige stånden varit afsänd ang:de Hr
Gyllensvans och fleres tilkommande prsejudicemåls hvilande,
tils de hos E. o. A. blifvit afgiorde, fådt til svars, at Prästeståndet,
som den endast träffat samlat, svarat, at det efter
möijeligheten skulle sig i E. o. A:s begäran foga; men at från
E. o. A. så litet afgiorde saker ankommer, at de nödgades
företaga sig de hos dem inkomne mål.
Fru Modée Äfven anmältes, at frami. Cancellierådet Modées enke^A^sami/ng
^ru til Eiddarehuset förärt öde törnen af dess sal. mans saniaf
förord, ling af förordningar från 1754 til 1758 års slut,
hvilket af E. o. A. med benägenhet uptogs.
Frih. [von] Siegroth beklagade, at han i sådant
ämne som i dag för första gången skulle taga til ordet ibland
E. o. A. Men han kunde eij undgå at uptaga, hvad Hr Hammarhielm
ang:de Hr Generalen Baron Lantingshusen sig
yttrat, som skulle han för sin commoditets skull lemnadt dess
förde commando vid arméen; sådant vore ogrundat, ty Hr
Generalen Baron Lantingshausen hade i 2:ne års tid vid pass
samma embete förestådt som en romare och dervid på mångfaldigt
sätt vist, at han eij vore älskare af dess comodité.
E. o. A. skildes åt kl. tu.
Rådsvalet. Om Hammarhjelm.
277
År 1761 then 20 Juli i.
Måndag.
Plenum begyntes klockan nijo.
Justerades protocollet af d. 10 Julii. Justering.
Hr [von] Bromell påminte sedan, at som den i
sidsta pleno til de öfrige stånden afsände deputation eij träffat
mera än Prästeståndet, den i dag måtte besöka de andre
med dess ärende.
Hr Gyllensvan instämde häri; förmodandes at
deputations föreställning lärer röra alle riddersmän uti deras
prsejudicemål och icke hans sak allena samt at häröfver et
extractum protocolli härifrån måtte deputerade medgifvas.
Hr Landtm, svarade, at deputations andragande
vore generelt och at extractum protocolli nu icke kunde blifva
färdigt utan efteråt stånden blifva tilstält.
Föredrogs det nu af rådselectorerne upgifne förslag på et Ett riksrådsledigt
rådsembete, hvarpå voro upförde: förslag.
Hr Öfversten och Eiddaren Gustaf Adolph Hieerne,
Öfveradjutanten och Eiddaren Hr Baron Joh. Died.
Duvall,
Generalmajoren och Eiddaren Hr Baron Carl Adler feldt,
hvilket på fleres begäran blef på bordet lagdt.
Gref G. Hamilton utbad sig at i anledning af det, Ang:de
soni Hr Hammarhielm uti sidsta pleno vid det anmälte me-Hr
tnorial hos E. o. A. andragit, vid några puncter deraf få
göra följande anmärkningar.
l:o. Hade Hr Hammarhielm sig deröfver besvärat, at
lian i Pommern olagligen blifvit arresterad.
Deremot kunde bevisas, at Hr Eiksrådet Gref Eosen
sorn då varande arméens chef aldrig låtit Hr Hammarhielm
arrestera men låtit honom endast bevakas, emedan han då
varit siuk både til kropp och sinne, hvarpå flere vittnen
kunde åberopas, som Major Eappe, Capitaine Lagersvärd,
Generalen Gref Fersen, Generalen Ehrensvärd, Öfverstelieuteuanten
Baron Armfeldt och flere, och förtjente altså Hans
Ex:ce snarare derföre tack än något påtal.
2:o. Hade Hr Hammarhielm tillagdt generalerne alt det,
som oordenteligen vid arméen kunnat förelöpa, hvari de dock
mgen del haft, likasom til exempel i den olyckel. Barnekows
‘278 1761, juli 20. Om Hammarhjelm.
rymmande ur arresten; och torde på lika sätt alla dess giorde
insimulationer lättel. stå at vederläggas.
3:o. Hade han beskylt Generalen Ehrensvärd för at
hafva utgifvit capitainefullmagter, hvilket han dock icke
skal hafva giordt utan blott commenderat någre til förrättande
af capitains tjenst och det enligit Generalens en
chef på Kongl. Maij:ts nådige befallning honom meddelte
ordres.
4:o. Voro dervid anfördt, at visse saker där lemnats
opåtalte.
Jag lemnar sådant därhän, om Krigsfiscalen i flere mål
gordt som med Hr Hammarhielm, hvilken sielf låtit arrestera
2: ne officerare men i anseende til dess sinnessiukdom derföre
icke blifvit tiltalt.
Och som de öfrige puncter af oftanämde memorial icke
äro mera grundade, så hemställer jag, om icke detsamma aldeles
måtte blifva dödadt och det så väl som Hr Hammarhielms
inför R. o. A. brukade otjenlige och hårde utlåtelse!
behörigen beifras, hälst R. o. A:s samqväm långt mera förtjenar
at hållas i helgd än en kämnerskammare, som ej en
gång utan plikt och näpst får missvördas.
Hr Ehrenpohl upläste dess bilagde dictamen til
protocollet (Bil. 21).
Hr Hammarhielm androg til sitt försvar uti det af
Hr Gref Hamilton väkte mål,
l:o at hvad angingo den af Hr Riksrådet Gref Rosen honom
ålagde och omtalte arresten vidkom(!), så hade han sig
derom hos Kongl. Maij:t med underdånige besvär anmält,
hvilka ännu voro oafgiorde, och hade han i afvagtan af
Kongl. Maij:ts utslag sig hos Urskillningsdeputation reserverat
at dermed sedan få till Riksens Ständer inkomma.
Han hoppades altså, R. o. A. lära i denna ordning låta
saken få gå, då sedan väl kunde finnas, om dess klagomål
varit osanning eller icke, och at emedlertid här derom icke
måtte ventileras.
Hvad 2:o anginge dess här senast fäldte utlåtelser, hvarom
åter nu nemdes, så trodde han det vara menniskligit
at fela och förhasta sig som han, då han sagdt generalerne i
stället för singularis generalen. Han hade derföre fådt den
alfvarsammaste åtvarning, som han vördade, ehuru han den
ej förväntat, inan R. o. A. sig öfver saken yttrat; emedlertid
Om Hammarhjelm.
279
hade han med Hr Bilbergs sak bevist, at slike fel, som han
sagdt, förelupit.
3:o. At han blifvit raporterad för galen trodde han icke
vara christeligit eller grundat, emedan eljes månge, som
legat i hetsig feber, skulle kunnat blifvit för galne ansedde.
4:o. At så väl Gref Hamilton som Hr Ehrenpohl beskylt
honom för det angifne memorialets kringspridande, sådant
lär böra bevisas och memorialet ledas man ifrån man, tils den
första mannen igenfinnes.
5:o. Yore detta memorial har rubricerat som infamt;
sådant trodde han ej passa sig, då han en del deraf vidkändt
såsom flerestädes incaminerat och öfverklagat, hvilket altså
lagl. borde undersökas men här ej kunde nu decideras.
Hvad eljes Hr Ehrenpohl om något förut af honom förde
expressioner och tal andragit, trodde han förfalla, sedan
R. o. A., som kunde vara säkre om dess välmening, låtit sådant
vid justeringen af protocollerne passera.
Dessutom om han som menniskia kunnat förifras, så
kunde han visa lika hårda utlåtelser af andre, som blifvit
försonade, hvilket han äfven nu hoppades, då han blott begådt
et gramaticaliskt fel och derföre ifrån landtmarskalksbordet
fådt behörig correction.
Öfver det omtalte memorialet skulle han förklara sig,
då det til någon undersökning remitterades, förbehållandes
sig emedlertid, inan han vidare svarade, at det i sidsta pleno
hällne protocoll honom rörande först måtte blifva justerat.
Frih. Cederhielm anmärkte som besynnerligit, at
R. o. A. nu kommit ifrån riksvårdande ärender til debatter
öfver slikt, som han tykte böra lemnäs gramaticis. Men innan
han kunde yttra sig öfver Hr Hammarhielms lapsus linguse,
hvarvid han icke varit närvarande, begärte han få höra protocollet.
Sedan det var upläst, fortfor han: At som han nu hörde
förseendet hafva bestådt i någre syllaber, hvilke Hr Hammarhielm
kunde förklara vid justeringen, och man här talade
mindre för at visa vältalighet och gramaticera än at gifva
idéer, det ordet lögn äfven på flere ställen står i protocollet,
och dessutom Hr Hammarhielms ord ej borde mera anses än
de, sorn här af flere fäldte blifvit, det äfven i nationens ögon
eij vöre oss värdigt at med slike sine eller privat saker efter
280 1761, juli 20. Om Hammarhjelm.
9 månaders riksdag borttaga så mycken tid, så styrkte han
til at denna qusestion måtte få aldeles falla.
2:o. Hvad det angifne och kringlöpande memorialet
vidkom, så fört jente det at man från man efterfrågas, hälst
eljes mången skulle kunna tvingas at defendera sitt namn,
om någon behagade derunder något låta utspridas. Och som
detta memorial vore funnit i Gref Hamiltons händer, så förmodade
han af Grefvens insigt och försiktighet, at han härvid
eij lär hafva något begynt, som han ej kunde uthålla med
och vorde angifvandes sin man dertil, emedan den, i hvars
hand det stadnade, eljes kunde blifva för dess autor ansedd.
Han styrkte altså högeligen dertil, at hvad häruti passerat,
icke til någon olycka måtte releveras, utan de i sidsta pleno
växlade ord til evig glömska abandoneras, och at undersökning
om det omtalte memorialet til laga forum måtte remitteras,
hälst R. o. A. ej tilkom at, oförgripeligen sagdt, agera kämnerskammare
och afhöra de här omförmälte vittnen. Sådant
vore icke allenast enl:t våra riksdagsfullmagters innehåll
utan ock med lagens principe, enl. hvilken embetsmän vid
sina göromål borde lemnäs och alla saker gå sine vanlige
laglige vägar.
Frih. Grönhagen, C. W., instämde ang:de det omtalte
memorialet med Frih. Cederhielm. Grefve Hamilton
hade med detta charteques angifvande vist dess nijt och
haft et godt ändamål och hemstält sådant til lagh åtgärd.
Altså borde deröfver i Skåne, hvarifrån det kommit, undersökas
och den straffas, på hvilken det stadnade. Hr Ehrenpohl
åter hade med berådt mod hårdare angripit Hr Hammarhielm,
beskylt honom för detta memorials kringspridande
och för det han ofta och länge med tal uppehöllo R. o. A.,
hvilket väl Hr Landtm, men icke Hr Ehrenpohl tilkom at
påtala, och borde således Hr Hammarhielm derföre niuta
protection.
Hr Hammarhielm hade väl försedt sig, men som han sig
förklarat och bedt om förlåtelse och således denna sak tyktes
kunna falla, så hemstältes, om icke alt detta mål rörande
kunde få gå utur protocollet och de härvid fäldte hårda ord
uttagas, hvilka han för hederns skull önskade aldrig hade
passerat.
Hr Pauli: Ämnet vore obehageligit, dock önskade
han, det måtte göra impression på de hetare, tagandes han
Om Hammarhjelm.
281
för sin del gärna emot varningar, hvarpå han eij längesedan
vist prof.
Hvad det här af Gref Hamilton producerade memorial
beträffade, som han förut aldrig sedt, så borde derom lagligen
undersökas men ej här, hvar personelle tvister förordsakade
villervalla. Men skulle åter Hr Hammarhielms fäldte utlåtelser
anses för så coupable, så vore ock billigt, at andres
fäldte ord lika så exagererades, men han för sin del hoppades
dervid blifva fri.
Hr Rutenschöld anförde, at hvarken Grefve Hamilton
eller Hr Ehrenpohl påstodo, at Hr Hammarhielm
skrifvit eller utspridt det angifne memorialet, utan voro det
endast til vidare åtgärd framgifvit, men frågan voro endast
om det, som han deraf påtagit sig at bevisa och erkändt, som
borde undersökas. Men hvad des här emot generalerne fälde
hårda utlåtelser angick, sådant ville han til Riddarhusdeputation
hafva remitterat eller derom votering.
Gref G. Hamilton bestyrkte Hr Rutenschölds andragande.
Han sielf hade aldrig sagdt, at Hr Hammarhielm
detta memorial skrifvit eller utspridt, skönt han påtagit sig
en del deraf, som likväl torde finnas utan grund. Men som
detta charteque löper omkring så i Sverige som i Dannemark
och Tyskland, så hade han hemstält, hvad författning dervid
voro til giörandes.
Frih. F. O. Wrangel ansåg härvid 3 momenter.
l:o. Frågan om Hr Hammarhielm skrifvit eller kringspridt
det omtalte memorialet. Det hörde regeringen til
at undersöka och kunde här ej moveras, efter fråga vöre det
första steg til undersökning.
2:o. Hvad dess innehåll vidkom, hade Hr Hammarhielm
påtagit sig en del deraf som bevisligit och öfverklagat,
och borde således skärskådas på et annat ställe men icke här.
3:o. Hvad Hr Hammarhielms öfverilning i sidsta pleno
angick, så borde sådant ej mer anses än flere, som här då passerat
och han under bullret hördt, eller ock kunde sådant
til Riddarehusdeputation remitteras men emedlertid ej börjas
ab executione.
En Borgareståndets deputation ankom af 8 personer.
Assessoren Anthonsson, som den anförde, gaf jemte
ståndets hörsamma hälsning tilkänna, at ståndet förehaft
Secrete Utskåttets extractum protocolli ang:de Hrr Riksrådens
Borg:st:s
deputation.
282 1761, juli 20. Om Hammarhjelm.
Höpkens, Palmstiernas och Scheffers pensioner och tillagdt
Hr Riksrådet Höpken dess förra hela lön på lifstid och bifallit
betänkandet simpelement i anseende til de andre 2:ne herrar.
Deputation afträdde; hvarefter, sedan Hr Landtm,
berättat dess andragande,
uplästes Hr \yon\ Siegroths memorial ang:de Hr Hammarhielms
senaste insimulation emot Öfverståthållaren Baron
Lantingshausen och hillig reparation derföre.
Hr von Vicken holt för öfverflödigt at här något
yttra til hrr generalernes välförtjente beröm, hälst han för
dem hyste en välgrundad vördnad.
I anseende til Hr Hammarhielms öfverilning i sidsta
pleno kunde han dock ej annat än med Frih. Cederhielm instämma,
hälst af Hr Hammarhielms explication, at han velat
säija generalen i stället för generalerne väl kunde höras,
at mindre insigt i gramatican dertil varit skulden; varandes
dessutom menniskligit at fela, fast man hade aldrig så godt
hierta; at sådant äfven händt flere, som til exempel på läktaren,
hvilket han dock ej ville relevera.
Dock vore här ej frågan om at skilja ord; ty han tilstod
sig vid det tilfälle hafva hördt sådane ord, som ej borde säijas
til någon riddersman och som han åtminstone aldrig ville
taga emot, i fall han råkade fela med all den välmening, han
hyste, och til hvars å daga läggande han önskade sig äga fönster
för hiertat, hvilket han här som utom eller, om det nu påfordrades,
äfven til proptocollet ville hafva förklarat.
Hvad det omtalte memorialet angeck, så emedan Hr
Hammarhielm påtagit sig en del deraf, såsom i dess besvär
behörigen andragit, så tyktes det med lika rätt kunna tålas
som flere anonyme skrifter, hvilke med censur vore utgifne.
til dess derå behörige utslag fallit; hälst emedan, om detta,
som angifvit för pasquil, här äfven skulle skärskådas oell
dömas, två domar i en sak lättel. kunde falla. Dock önskade
han hälst, at frågan deröfver finge falla och aldeles nedtystas.
Hr Ulfsax upläste des i hosföljande dictamen1 författade
tankar.
Hr G [i] e r t [t] a beklagade, at han i sidsta dags protocollet
saknade des då yttrade tankar, hvartil han trodde det då existerade
buller varit ordsaken. Han ville altså nu til protocollet
yttra sig.
1 Saknas vid protokollen.
Om Hammarhjelm.
283
l:o. Hvad beträffade hrr generalernes upförande i Pommern,
så hade han på 4:de året bivistat arméen derstädes
och altid funnit hos desse herrar den rättvisa, at han under
dem med störste nöije fullgiordt sin skyldighet.
2:do. Vidkommande det angifne memorialet, hvarföre
dock ingen beskylt Hr Hammarhielm, det torde i anseende dertil,
at Hr Hammarhielm sådant til en del vidkänt, til någon
undersökning remitteras.
Men 3:o vore innehållet af Gref Hamiltons memorial det
angelägnaste och högst angeläget, at alla smädeskrifter, som
sålunda i landet roulerade, blefvo förqvafde, hälst det vore
sensibelt och rörande för officerare at se deras generaler på
så oanständigt sätt angrepne.
4:o. Vore Hr Hammarhielms sidsta upförande emot Hr
Generalen Gref Hamilton ganska hårdt. Gref Hamilton
hade ej för memorialet beskylt Hr Hammarhielm; dock
hade denne sagdt, huru Generalen understådt sig etc. etc.,
och derjemte på et oskickeligit sätt frågat, hvarföre Hr Generalen
nedlagdt sitt commando i Pommern, där Hr Generalen
dock icke var honom någon redo derföre skyldig och med
heder fullgiordt sin skyldighet, hvaröfver han äfven erhållit
Kongl. Maij :ts nådige decharge, och Hr Hammarhielm således
förgätit sin skyldighet och förgripit sig emot 23 § i Riksdagsordningen,
så bör han derföre enl. samma § anses med sätes
och stämmas förlust på Riddarehuset.
Och häröfver begär jag votering såsom bästa utvägen at
utröna R. o. A:s tankar.
Hr Jennings: Som Hr Generalen Hamilton på et
modeste sätt och i god välmening uptäckt det honom tillhanda
komne memorial, hvarföre han snarare med tacksamhet tykts
bordt blifva ansedd, hälst man ej bordt tro någon vilja vidkännas
et så gement infamt pasquil, såsom hvarför detta memorial
af de mästa tyckes blifva ansedt, så har jag undrat på
at Hr Hammarhielm velat en [dehl]1 deraf vidkännas.
Jag vil häröfver yttra mig i ordning.
l:o. Hvad beträffar Hr Hammarhielms soumission i anseende
til dess här hafde utlåtelser emot hrr generaler, så är
sådant en sak för sig, som väl kunde eftergifvas; men Hr Hammarhielms
deltagande uti et pasquil är icke öfverensstämmande
med R. o. A:s värdighet; altså är mitt tilstyrkande, at det up
1
Konceptprotokollet.
284 1761, juli 20. Om Hammarhjelm.
gifne memorialet må til behörig undersökning til dess forum
remitteras och at vi inom våra murar Hr Hammarhielm ej
måtte som ledamot erkänna, utan för denna riksdag sig derifrån
afhålla.
Hr Gyllensvan anförde deremot, at det omtalte
memorial, som Hr Hammarhielm ej vidgådt, fast han en del
deraf erkändt, det borde enligit 23 § Riksdagsordningen samt
hvad Friherrar Cederhielm och Wrangel anmärkt blifva i behörigt
foro undersökt och til laga ransakning och dom lemnäs.
2:do. Ang:de Hr Hammarhielms exclusion ifrån Riddarehuset
vore ömt och ej med lag instämmande enl. 23 § Riksdagsord:n
och 8 § Svea Konungaförsäkran. Här borde hvar och
en fritt få säija sanning utan redogiörande. Påtogo man sig
onus probandi, borde man sin talan få bevisa eller derföre
stå til ansvar. 23 § talte om förklenlige ord; dem hade han
här ej hördt men väl plumpa och grofva ord. Icke eller hade
Hr Hammarhielm med slikt memorial gådt till de andre
stånden R. o. A. förbi, at han derför borde excluderas. At
vilja honom först excludera och sedan remittera målet til undersökning
vore orimmeligt; och oformeligt vöre at excludera
honom allena och ej andre, som i samma discours voro blandade.
Hos Hr Hammarhielm hade han ständigt funnit välmening
och candeur, och kunde således emot dess person intet
sådant påstående giöras, efter den vore skyddad af lagen.
Han hoppades, at Hr Landtm., som ägde capacité nog at
enligit sin ed förekomma all osämja i ståndet, skulle afböija
denna qusestion och låta oss få företaga allmenne saker, hälst
det vore bedröfveligt och ej skulle gifva stor tanka om ståndet,
i fall flere skulle således förena sig emot en ledamot.
Hr Ehrenmalm tilstod, at han med rörelse hördt
Hr Hammarhielms fel, men som han det förklarat som skedt
af hastighet, så trodde han, man kunde låta sådant jemte andre
fleres hastiga utlåtelser falla. Hr Generalen Grefve Hamilton
tyktes deri hafva felat, at han ej förut tilsagdt Hr Hammarhielm
om memorialet, och denne hade försedt sig uti dess svar,
altså kunde man skänka båda två efter och voro då från saken.
Frih. Duvall: Jag vill ej yttra mig ang:de memorialets
remitterande til någon vidare undersökning utan endast om
den otidighet och det oskick, hvarmed Hr Hammarhielm på
otjenligt sätt svarat Gref Hamilton. Goda seder och anständigt
talesätt böra R. o. A. vara örne om. Jag talar blott i afseende
Om Hammarhjelm.
285
på R. o. A:s värdighet men ej på Hr Hammarhielms utlåtelse
emot mig, hvilken han efteråt corrigerat.
At sanning fritt här får säijas är ostridigt, men lika ostridigt
är enl. 23 § Riksdagsord. det ståndets ensak at beifra, hvad
här på otjenligit och oanständigt sätt emot ledamöter talas.
Dessutom finnes emot Hr Hammarhielm en kedja af slike förseelser.
Han har för detta emot Generalen Ehrensvärd otjenligen
yttrat sig, desslikes emot Hr Öfverståthållaren Baron
Lantingshausen, hvarom Hr Siegroth i dag memorial ingifvit;
deslikes ofta förut emot Hr Landtm., som dock på genereust
sätt låtit sådant falla; och sidst äfven emot hrr generalerne,
ehuru han sig derå sökt förklara. Men skulle man här få tygelfritt
säija alt, hvad man behagar, och det sedan retractera,
så frugtar jag, at R. o. A:s värdighet ofta skulle blifva lidande.
Jag bifaller altså Hr Jennings påstående och begär deröfver
votering.
Hr Hammarhielm: Jag beklagar, at jag gifvit
ämne til närvarande ventilation, men vill dervid i korthet
anföra.
l:o. Ar det omtalte memorialet rubricerat som infamt;
men man borde först pröfva grunden dertil. Deruti är mycket
instämmande med hvad jag förut tält och äfven hos Kongl.
Maij:t öfverklagat, som än icke är afgiordt, och altså kan icke
alt kallas infamt utan bör det åtminstone skonas, som jag i
mine besvär anfördt.
2:o. Beklagar jag, at Herrarne inclinera at betaga mig
en rättighet, som jag ej förvärkat. Om mine klagomål, som
med förb:de memorial verbotim instämma, efter skärskådande
befinnas ogrundade, då först kan någon åtgärd mot mig äga rum,
men emedlertid, och som i memorialet är mycken sanning,
hoppas jag blifva förskont.
Icke kan det bevisas, at jag detsamma kringspridt; icke
kan eller visas, at de puncter, jag hos Kongl. Maij:t besvärat
mig öfver, äro osanningar.
Herrarne kunna giöra, hvad de mig behaga, dock fast jag
dem ofta misshagat, tror jag dock ofta hafva sagdt sådant,
sorn de gillat, och goda sanningar.
Jag kan ej mera giöra; jag har bedt om förlåtelse och förklarat
mina ord. Dock tyckes, som man skulle vilja utrota
mig, då andre, som brukat lika hårda utlåtelser emot Hr
Landtm, och i discourser, ej påtalas. Jag hemställer sådant til
286 1761, juli 20. Om Hammarhjelm.
R. o. A:s besinnande och hoppas hos dem finna gunst och
rättvisa.
Frih. Ridderstolpe, Carl, beklagade högel., at,
då han väntat på rikets angelägna hielp uti des närvarande
bekymmerssamma omständigheter, han funno R. o. A. efter
10 månaders riksdag hafva afgiordt ganska få publique mål
utan som nu uppehållit sig med private saker, då deremot de
öfrige stånden, hvarpå Borgareståndet än i dag vist prof,
afgiordt långt flere mål och med större drift arbetade än vi.
Hvad närvarande qusestion angeck, så vore vist, at modeste
termer och foglighet pryda våra öfverläggningar och at
önskeligt vore, om en gång dermed början giordes enl. 23 §
Riksdagsord:s innehåll; men som en odalman ägde här en i lag
grundad talfrihet, hvarvid menniskliga fel snart kunde sig
insmyga, så vore räfsten emellan frihet och sielfsvåld, om i dy
hvetet med ogräset lättel. kunde upryckas. Han hemstälte
altså til eftersinnande, hur äfventyrligt frågors giörande och
besvarande här vore, hälst fråga vore det första steg af process,
hvilka icke här men i behöriga fora borde afgiöras;
hvilket häruti så mycket billigare vore, som Hr Hammarhielm
påtagit sig åtskilligt af memorialet, hvarvid han, ehuru
paradox det må vara, derpå må ankomma, då han dervid
löper sin egen fara.
At detta memorial i landet kringlupit, är i sig sielf vist
illa; men hvem rår för det, at under en annans namn et slikt
falskt papper utlöper, som Hr Landtm, äfven vet i vintras
med ett under mitt namn skrifvit memorial skedt vara,
hvilket jag desavouerat. Men jag holler för bäst at anse sådant
med förakt; ty sanning försvarar sig sielf, och osanning faller i
stoftet.
Jag skulle i sådant afseende, om jag får giöra en liten digression,
hemställa, om icke alla til Riksens Ständer ingifne
• i
memorialer kunde få tryckas, dels at förekomma misskrifning,
dels at bevittna deras riktighet, då jag hoppas at i anseende
til det nyss omtalte memorialet finnas oskyldig.
Hvad Hr Hammarhielms fäldte utlåtelser anginge, hvarföre
dess exclusion från Riddarehuset påstodes, så ehuru det
vore önskeligit, här brukades en kallare tunga, at så obehagelige
discourser här ej fördes och embetsmän i synnerhet derföre
förskontes, som til exempel Hr Öfverståthållaren Baron
Lantingshusen, hvilken ej kan beskyllas för commodité utan
Om Hammarhjelm.
287
tvert om den altid försakat och förtjent all heder, ehuru man
ej ville honom i dess närvaro beröma, så borde dock sådane fel
exagereras, såsom spridande oenighet, utan kunde i tysthet
lemnäs och protocollet dermed menageras; och finge saken
således falla, så försvunno saken om exclusion.
At åter honom först excludera och sedan remittera saken
til undersökning vore hårdt och emot ordning, hälst det vore
at röra en medfödd rätt och tilgripa den yttersta grad af
correction, då man hade lindrigare at vidtaga.
Om den omtalte piecen således finge på vanligit sätt af
domare och regering pröfvas, så fölgdes ordning, och vi gorde
intet steg, som framdeles kunde sätta friheten på våra bänkar
i äfventyr.
Hr R u [d] b e c k instämde med Friherrar Ridderstolpes,
Cederhielms och Wrangels yttrande; tilläggandes at Hr Grefve
Hamiltons memorial til laga forum borde remitteras.
2:do. Borde R. o. A. först yttra sig öfver Hr Hammarhielms
explication, i fall hrr generalerne dermed ej vore nögde; för
öfrigit borde man älska sine vänner med deras fel. Hr Hammarhielm
hyste nijt för det allmenna och mycken välmening, men
dess fel vore ofta at vara för häftig medborgare. Han hade
för sitt sidsta fel gordt tjenlig afbön. Ville man sådant nu
relevera, så vore til lika beifrande flere tillfällen vid denna
riksdag, såsom till exempel at det senast ropats, kasta honom
ut. Han önskade, at äfven sådant med sätes och stämmas
förlust måtte anses och andre tjenlige mått deremot tagas.
För öfrigit vore här talefriheten angelägen, enligit regentens
ord i Syracusa, som, då han blef med otjenlige ord bemött,
svarade, at han fägnade sig åt den frihet at honom sådane ord
kunde säijas. Dock vore önskeligt, at sådan frihet altid med
anständighet beledsagades.
Hr Pechlin: Jag var sidst vid denna qusestion frånvarande
men har inhämtat dess beskaffenhet af protocollet.
Jag anser dervid 3 momenter. Den ena rörer Generalen
Gref Hamiltons memorial, då han upgifvit den honom tilsände
piecen och begärdt, at någon författning måtte tagas
och piecen gifvas en dementi, på det ingen måtte tro et sådant
memorial hos Riksens Ständer hafva varit ingifvit. Dervid är
mtet at påminna.
2:o. At hr Hammarhielm en del deraf erkändt, det bör
bl forum, som är generalkrigsrätt, remitteras.
288 1761, juli 20. Om Hammarhjelm.
Pras testis
deputation.
Hvad 3:o Hr Hammarhielms person och dess exclusion
från Riddarehuset vidkommer, så biföllo han sådant enl:t
de flere herrars yttrade tankar, hälst angeläget vore, at goda
seder här på et R. o. A. värdigt sätt blefvo i agt tagne til förekommande
af eljes deraf til befarande vådelige händelser.
Friheten vore väl här angelägen, men lika nödigt vore, at
hvar och en här måtte vara säker för at icke til heder och ära
blifva oförskylt angripen; och derifrån kunde han sig ej begifva
utan ville deröfver hafva votering.
Frih. C. Horn holt saken före i dag hafva fådt annat
utseende än i sidsta pleno. Generalen Gref Hamilton hade
senast ingifvit et honom tilsändt memorial, enl. dess skyldighet,
fast han ej borde anses sorn angifvare; detsamma borde
undersökas, dock icke här såsom i första instantien; men i de
i dag insinuerade memorialer hade saken blifvit högre tagen än
af Generalen Gref Hamilton, och här hade åter väkts qusestion
om de af Hr Hammarhielm fäldte ord, sorn han trodde vara af
Hr Landtm, eftergifne. Han hemstälte, om icke talefriheten
borde respecteras och Hr Hammarhielms fel som en öfverilning
kunde anses.
Hr Landtm.: Sedan Herrarne nu sig i saken moget
å ömse sidor yttrat, tror jag deruti existera 2 hufvudsakelige
frågor. Den första om Gref Hamiltons memorials innehåll,,
hvari han endast begär, at det insände memorialet, för hvars
skrifvande el. utspridande han dock ej beskylt Hr Hammarhielm,
måtte blifva i allmenheten dödat såsom hvarken til
Riksens Ständer ingifvit eller af Hr Hammarhielm underskrifvit,
hvilket tyks vara billigt. At det til krigsrätten skulle
remitteras til [o: utaf]1 Riksens Ständer, det torde vara mindre
tj enligt, än om Hr Generalen Gref Hamilton det sielf där angåfvo.
Altså torde det vara nog, om i Riksdagstidningarne infördes,
at et slikt memorial aldrig hos Riksens Ständer blifvit
ingifvit. Och öfver detta första momentet giorde han således
proposition enl:t memorialet, som bifölls af R. o. A.
Ankom en Prästeståndets deputation, 8 personer stark, anförd
af Biskoppen i Westerås Doctor Benzelstierna,
som jemte ståndets ödmiuka hälsning l:o recommenderade et
Justitiaedeputations betänkande ang:de Rutström; och 2:do
som någre ledamöter af Ladugårdslandsförsamlingen äfven
deröfver ingifvit besvär, anholt han, at det förra såsom et
1 Konceptprotokollet.
Om Hammarhjelm.
289
ömt religionsmål måtte hvila, til dess Prästeståndet sig öfver
detta senare fådt yttra. 3:do. Insinuerade han et extr. protocolli
ang:de en punct, som i Almenna Besvärsdeputation blifvit
bifallen, rörande prästegårdsägotvister, hvilket mål ståndet
ansedt som rörande dess privilegier.
4:o. Afgaf han et extractum protocolli ang:de Revisionssecreteraren
Wagners tour för Beckfries.
5:o. Recommenderade Kammaroeconomiedep:s betänkande
ang:de chymiseprofessionen i Åbo.
Deputation afträdde och Hr Landtm, berättade dess
medbringande; fortfarandes sedermera, at som R. o. A. nu
afgordt det första momentet ang:de memorialet, återstodo
den andre, som rörde Hr Hammarhielms person; och hemstälte,
at först Hr Hammarhielm dervid behagade taga dess
afträde,
hvilket han giorde.
Hr Landtm, holt för öfverflödigt at uprepa, hvad
R. o. A. hördt i detta mål mot och med andragas; hemställandes
endast i anseende til dess Hr Hammarhielm gifne svar, at,
ehuru han altid beflitat sig om at hålla contenance, densamma
varit omöijelig, då han af Hr Hammarhielm så hårdt blifvit
angripen, och huru obehageligt sådant fall för honom varit;
hvaraf R. o. A. sielfve varit vittnen.
Proposition enl:t discourserne och de skedde påståenden
voro helt kort och denne.
Bifaller R. o. A., at Hr Hammarhielm för denne riksdag
sig ifrån Riddarehuset afhåller?
Hvarpå svarades med Ja och Nej.
Hr [von] Bromell hemstälte til R. o. A. at öfverse
med Hr Hammarhielms förseende, hvarföre han bedt om
förlåtelse. Han trodde fölgderne vara farlige, om 40 å 50
personer således satte sig mot en tilsammans, och at han höllö
den giorde proposition för olaglig.
Hr Landtm, förestälte, hur ibland andre oredor vid
denna riksdag den äfven sig insmugit, at efter proposition
discourser åter uptogos och recapitulerades til tidens utdrägt.
Efter Riksdagsordningen borde descourserne uphöra, när
Landtm, funno proposition böra göras, och dervid ville han
förblifva och af boij a alla tumultueuse ventilationer efteråt.
Proposition uprepades å nyo.
Hr Leyonsten androg, at om tanke- och talefrihe
19—381681
-
290 1761, juli 20. Om Hammarhjelm.
ten här betogs, vore det ömt och ville han då häldre, att dess
son vore strypt. Han hoppades, at med Hr Hammarhielms
fel som med flere andres på läktaren skulle öfverses, och önskade,
at häröfver ej måtte voteras.
Frih. Cederhielm höll före proposition kunna giöras,
om målet skulle til Kiddarehusdeputation eller ej remitteras,
hvilket han i slike fall förut trodt brukeligit, men icke
öfver dess exclusion från Riddarehuset.
Hr Gyllensvan ansåg detta steg som ganska prsejudiciabelt
och äfventyrligt för friheten. Här gordes proposition
öfver ens mans riksdagsmannarätt, som til riksdag blifvit
kallad; men om lag gäller, borde målet först til Riddarehusdeputations
utlåtande remitteras; då först kunde propositionen
deröfver giöras, eljest kunde hon så gärna [giöras]1
öfver om han sielf skulle blifva hängd. Friheten vore då borta,
och det blefve, som en ledamot för en tid sagdt, et förbannat
regeringssätt. Han bad altså för Guds skuld, at Hr Hammarhielm
måtte få niuta lag til godo och at saken måtte remitteras
til Riddarehusdeputation, som deröfver med utlåtande kunde
inkomma til vårt sluteliga afgiörande enl. 16 § Riksdagsordningen.
Han viste, at Hr Landtm, ägde giöra propositionen,
men ej efter egit behag eller 2 eller 3 personers tankar; och ville
således hafva en annan proposition deröfver, om saken skulle
til Riddarehusdeputation remitteras eller icke.
Hr H ans Hindric Boije anmärkte deremot, at
propositionen vöre grundad på discourser och skedde påståenden
och således hvarken olaglig, giord efter behag eller 2
eller 3 personers tankar.
Hon grundade sig äfven på prsejudicat af hvad som förr
med Hr Gynterfeldt 1738 uppå Hr Lilljehöks påstående och
1746 med Hr Schekta händt, då saken här utan remiss strax
afgiordes.
Altså vore proposition laglig, och begärte han deröfver
votering.
Hr Durietz medgaf, at vist moralité här på Riddarehuset
vore nödig, på det man för alt angripande måtte vara
säker; men som detta mål tarfvade uplysning, önskade han derå
remiss til Riddarehusdeputation, hvartil månge prsejudicater
voro, fast än äfven exempel voro deremot, at slike mål här imediate
blifvit afgiorde.
1 Konceptprotokollet.
Om Hammarhjelm.
291
Hr von Vicken trodde i anseende til flere andragne
skiäl propositionen kunna blifva, om saken skulle aldeles
falla eller ock remiss til Riddarehusdeputation; medgifvandes
at Hr Hammarhielm vore skyldig Hr Öfverståthållaren lika
reparation för det, han om honom yttrat, äfven som emot Hr
General Hamilton såsom mindre applicabelt.
Frih. F. O. Wrangel åberopade Hr Gyllensvans
anförde skiäl och ville vid andra alternativet i proposition
hafva bifogat remissen til Riddarehusdeputation.
Hr P e c h 1 i n biföll propositionen såsom enlig Hr
Landtm:s vanlige urskillning, görd efter de ömsom förde discourser.
Den af Hr Gyllensvan citerade 16 § Riksdagsordningen
passade ej hit, efter målet ej vöre mörkt utan ganska klart,
hälst Hr Hammarhielm det sielf vidgådt, då han bedt om förlåtelse;
dessutom borde ordning och anständighet til säkerhet
för hvar och en noga bevakas, och hvad deremot förelupo alfvarsamt
enl. lag beifras.
Frih. C. Grönhagen holt före saken af deputation
böra urskiljas, hälst efter 16 § flere grader af straff på slike fel
voro utsatte, som här ej kunde tillämpas. Hr Hammarhielm
borde ej dömas ohördan utan sig få förklara, elljest kunde en
annan gång Hr Ehrenpohl eller Hr Ulfsax äfven votering underkastas.
Han ville altså i proposition hafva remiss til Riddarehusdeputation
eller och votering öfver proposition.
Hr T. R u [d] b e c k påminte desslikes vid proposition
om tilläggning af remiss til Riddarehusdeputation i anseende
til de 3 slags straff, som 23 § Riksdagsordningen för
slike fel utsätter, då deputation först borde enl:t lag skärskåda
brottet och om straffets tillämpning sig utlåta.
Hr Landtm, medgaf, at lag borde följas. Det vore
ock skedt, ty proposition vore på de mot och med förde discourser
grundad.
Här vore prsejudicat för remissen citerade. Det, somtogos
af Baron Reuterholms sak vid sidsta riksdag, hörde ej hit,
efter deruti inlop en qusestio legis. Friheten at tala vore här
vist laglig, men lika lagligt vore at ej blifva angripen til heder
och ära. Dessutom hade Hr Hammarhielm denna frihet för
långdt extenderat, då han flere gånger angripit embetsmän,
collegier, domare och Generalitet och äfven Hr Landtm., uppå
hvilken han i Protocollsdeputation sökt kasta de misstankar,
292 1761, juli 20, 22. Om Hammarhjelm.
som hindrade han generalkrigsrättsprotocollernes insändande
ifrån Pommern för någon egen delagtighets skull. Skulle sådant
opåtalt lemnäs, så vore ordning och anständighet borta,
och näfverätten blefve deraf en påfölgd.
I vigtigare saker, som rörde lif, ära och gods, vore remiss
til undersökning som en lindrigare väg laglig och billig; men
detta voro R. o. A:s ensak til lugns erhållande inom sig och så
tydelig, efter härå [o: här]1 vore derå 600 vittnen, at derå intet
utarbetande eller remiss tyktes behöfvas.
Altså vore proposition enl. discourserne laglig och kunde
aldrig annorlunda utmålas; men ville Herrarne deröfver votera,
så kunde i senare alternativet vid Nej remissen til Riddarehusdeputation
tilsättas.
Hr Jennings gillade Hr Landtm:s proposition på
de anförda skiäl; kännandes deruti igen Hr Landtmis vanliga
uplysta urskillningsgåfva; men som enligit 23 § flere grader
af straff på slike fel voro utsatte, så hemstälte han, om icke i
contraproposition kunde som alternativ emot exclusion utsättas
penningeböter el. afbön.
Hr Landtm, projecterade härpå propositionen, så
at om Nej vinner, remitteras saken til Riddarehusdeputation.
Hr Gyllensvan förklarade sig ej nögd med propositionen
och begärte öfver henne votering. Han trodde, at Hr
Hammarhielm borde få sig förklara, då straffet torde förfalla,
hälst den, som skyller en annan för tiuf, då han tager igen sina
ord, slipper med H/a d:r böter.
Hr C. Rappe biföll proposition, desslikes
Frih. Fred. O. Wrangel.
Men Hr Gyllensvan itererade sitt förra om votering
öfver proposition.
Hr Landtm, förestälte, at proposition ej kunde blifva
annars än efter discourserne och de mästas påståenden; kunnandes
han ej tillåta, att den rätta hufvudqusestion förvandlades
el. i andre biqusestioner inveklades.
Hr Gyllensvan ville, at utan det förre alternativet
hela målet til Riddarehusdeputation remitterades, och
fast, som Hr Landtm, sagdt, åtskilnad vore emellan detta och
större brottmål, så vore rättigheten dock lika och grundad i
Svea Konungaförsäkran.
1 Eonceptprotokollet.
Om Hammarhjelm. Rådsvalet.
293
Hr Landtm.: Det är väl angeläget at skydda rättigheter;
men det blifver ej mindre angeläget at skydda hvars och
ens heder samt anständigheten hos R. o. A.
Efter något ytterligare discourerande stadnade R. o. A.
i det at bifalla den första proposition; och blef altså voteringsproposition:
Den,
som bifaller, at Hr Capitaine Hammarhielm afhåller
sig ifrån Riddarehuset under närvarande riksdag, skrifver Ja.
Vinner Nej, nedlägges aldeles denna sak.
Hr Gyllensvan förbehölt sig at få lika proposition
görd öfver andre i lika fall,
hvarmed Hr von Vicken sedan sig conformerade.
Och Hr R u [d] b e c k påminte emot at ropa på at kasta
ut någon från Riddarehuset såsom oanständigt.
Bordsherrarne upropades och skreds til votering, som utföll
med 285 röster för Nej och 357 för Ja, likmätigt det bifogade
voteringsinstrument, som slutel. uplästes; hvarpå R. o. A.
åtskildes kl. 8.
År 1761 d. 22 Juli i.
Onsdag.
Plenum klockan åtta.
Justerades protocollet af d. 13 Julii och derefter R. o. A:s Justering,
påskrift på det af Secrete Utskåttet projecterade kongl, reglemente
om prisers fördelning af flottan och galererne.
Föredrogs Fiskerideputations berättelse och betänkande af Ang:de
<1 22 April 1761 om fiskeriernes nuvarande tilstånd, samt tiiståniL'
hvad medel til deras upliielpande för det första tyckas böra
vidtagas,
som lades på bordet.
Hr Landtm, anmälte nu å nyo det sidst upgifne råds- Ett riksrådsförslaget,
som då blef lagdt på bordet; liemställandes hvad for)j1!fl1°san
k. o. A. dervid funno at påminna.
Frih. Cederhielm yttrade, at han på detta förslag
funno en candidat, som af R. o. A. för detta medelst votering
blifvit utesluten, nemi. Baron Duvall, hvilken han trodt kunna
förblifva inom sin carriere, til dess han hunnit förvärfva sig
mera förtjenst, och sålunda tykte han, R. o. A:s electorer hade
spelt en caractere, som ej kunde approberas, ehuru han viste,
at de uti rådsvalet ej vore allrådande. Dock som et öfverens
-
294 1761, juli 22.
Eådsvalet.
kommande ibland rådselectorerne erfordrades, voro dertil
blott 2:ne vägar, nemi. at tänka enigt eller at tänka ingenting.
Det förra vore väl physice och det senare moraliter omöijeligit;
dock trodde han, medel til någon combination skulle finnas, at,
då något stånds electorer ingen kan påtrugas, man så många
candidater proponerade, tils någon funnos, som alla kunde
sig om förena.
Härtil trodde han i nation ibland R. o. A. ingen brist
vara, hälst af det, Hr Wadenstierna senast anfördt om någre
60, som framför Hr Öfverste Rubeck hade värdighet til
rådsförslag, han kunde döma, at i samma arithmetiska proportion
långt flere värdigare funnos än Frih. Duvall.
Denna utväg hade han väntat af våra rådselectorer skulle
blifva tagen, då de hvarken borde truga eller trugas; men de
tyktes hafva varit nog complaisante, och at antingen lagen ej
varit nog tydelig, eller at de den ej sedt; hållandes deremot före
at ingen kunde vilja blifva vred [o: R. råd]1 utom R. o. A:s
förtroende genom de andre ståndens pluralité.
Hans tanka var altså, at förslaget skulle remitteras tillbakars
til rådselectorerne med den explication af lag, at de så
länge skulle proponera rådscandidater, tils alla ståndens
electorer om personerne kunde förenas, och sådant ansåg han
för instämmande med R. o. A:s värdighet.
Gref G. Hamilton beropade sig på hvad så väl sidst
Hr Landtm, som äfven Hr Jennings tydel. bevist, at det vore
at undergräfva vårt regeringssätt, om man ej ville erkänna
pluralité hos Riksens Ständer, samt at enl:t 12 § Regeringsformen
öfverenskommande vore relativt til rådselectorerne men
ej til stånden, som särskilt delibererade. Hvad våre rådselectorer
angingo, så hade de dem andre häremot inga föreställningar
kunnat giöra, sedan ståndens pluralité yttrat sig öfver
förslaget; och hemstälte altså, at denna qusestion måtte falla
som endast utdragande tiden, hälst pluraliteten borde respecteras
såsom grunden af vårt regeringssätt och vår säkerhet.
Hr Linderstedt fant underligt, at Baron Duvall
stodo qvar på förslaget, sedan R. o. Ars electorer viste ståndets
beslut om honom. Han trodde Riksens Ständers fullmägtige
böra ha enhälligt förtroende, ty eljes kunde de två stånden
genom pluralité utvälja en riksråd af deras stånd emot en lag,
hvilken vi som en klenod borde bevaka. Härom borde de öfrige
1 Memorialprotokollet.
Rådsvalet.
295
två stånden averteras; funno de sig ej deri, blefvo en qusestio
legis väkt, som på annat sätt borde utredas; och tykte han
äfven, Baron Duvall i så fatte omständigheter gorde bäst at
sig förslaget afsäija.
Hr Rutenschöld ansåg, som hade rådselectorerne
fullgiordt ed och instruction, då de valt efter förtroende, samt
efterlefvat 17 § i Riksdagsord:n, enligit hvilken pluralité hos
stånden bör gälla, och altså borde Baron Duvall blifva på förslaget
qvarståendes.
Hr Landtm, förestälte, at rådselectorerne som deputerade
giordt ganska försigtigt, då de rättat sig efter de fläste
ståndens pluralité, hälst då de förut förenat sig om Frih. Duvalls
person. Den olyckel. väkte qusestio legis, omunanimité
el. pluralité vid rådsval borde gälla, tilkom ej eller dem at
decidera utan Riksens Ständer sielfve. Sedan denna hufvudfråga
blifvit deciderad, föllo consequencerne af sig sielfve, och
behöfdes altså nu eij öfver Baron Duvall ventileras, öfver
hvilken R. o. A. sig tilförene yttrat, utan vore nu endast frågan,
om unanimité el. pluralité skulle vid rådsförslagens pröfvande
gälla.
Hr G [i] e r t [t] a beklagade, at rådselectorernes göromål
nu ej eller vunno bifall; dock fägnade han sig som elector,
at den på förslaget tilsatte candidaten, Frih. Adlerfeldt, ej
kunnat påtalas.
Men hvad anginge qusestio legis, instämde han med Hr
Landtm., at den aldrig af rådselectorerne utan endast af Riksens
Ständer kunde förklaras; hållandes han dervid före at det
i Regeringsformens 12 § äskade öfverenskommande vore til
hvart stånd inom sig och til rådselectorerne relativt; men at
emellan stånden pluralité enl:t 17 § i Riksdagsordningen borde
äga kraft och at altså vid rådsförslagers pröfvande 2:ne stånds
pluralité voro gällande.
Ankom en Borgareståndets deputation af 16 personer.
Justitiseborgmästaren i Stockholm Robeck, som den
anförde, aflemnade näst ståndets hörsamma hälsning ståndets
extractum protocolli af d. 20 Julii rörande nya stapelstäders
anläggande i Öster- och Yästerbottn; hvilket mål ståndet
ansåg som nära rörande dess privilegier och fördenskull hos
R. o. A. på det angelägnaste recommenderade.
Deputation afträdde.
Hr G [i] e r t [t] a fortfor, at som han vist lagens me
-
Borgarcst:s
deputation.
296 1761, juli 22.
Rådsvalet.
ning sådan vara, hade han önskat, at deröfver ingen fråga
väkts; hvilket han hos R. o. A. aldraminst hade förmodat, af
hvars ledamöter Riksens Råd utväljas och hvarom ibland oss,
som bestå af mer än 800 personer, sällan någon unanimité står
at förmodas. Det vöre således betänkeligit at röra lag, som
dessutan väl sig soutenerade, och hoppades altså, frågan ej
skulle leda oss til votering häri utan endast blifva, om förslaget
approberas och får afgå.
Hr C. Wadenstierna anförde, at Hr Landtm,
utstakat rätta ämnet til ventilationen.
I anseende til Frih. Duvall hade R. o. A:s electorer ej
annat kunnat giöra än bifalla de 2 ståndens pluralité, ehuru
man anfördt R. o. A:s beslut emot honom; ty at decidera, om
pluralité skal gälla, hör ju ej rådselectorerne utan Riksens
Ständers plena til. 2:do. Vet jag ej, om 2 stånd ej kunna någon
från förslaget utesluta, huru ett stånd kunde ensamt någon
dervid bibehålla, och om icke slik lag i anseende til Hr Rubeck
borde hafva lika kraft.
3:o. Skulle unanimité vid rådsförslags pröfvande erfordras,
kunde utvoteringar nu af ett, nu af ett annat stånd tour å
tour in infinitum ske, och fara vore, at aldrig någon riksråd
blefvo tilsatt, hvaraf för regeringens göromål och för friheten
den farligaste påfölgd vore at frukta, som äfven Hr Landtm,
för detta oss för ögonen lagdt. Här vore väl någre casus af
requirerad unanimité anförde, men som desamme i 17 § Riksdagsordningen
voro utsatte, så kunde rådsförslag, såsom deruti
ej nämdt, icke dertil dragas.
För öfrigit som denna 17 § voro tydelig, hoppades han, Hr
Landtm, ej öfver lagen borde giöra någon proposition utan
blott den, som Hr Gerta föreslagit, om förslaget skulle til
Kongl. Maij:t upgifvas.
Hr Lagersvärd: Om sidst R. o. A. ej enl:t min
tanka hade voterat öfver förslaget, hade vi sluppit denna
ventilation; dock som jag finner, at 12 § Reg:sformen handlar
om rådsval men 17 § i Riksdagsordm om mål, som komma an
på alla fyra Riksens Ständer och således ej hit är lämpelig, så
håller jag före, en deputation til de öfrige stånden en [o: med]1
föreställning emot detta förslag måtte afgå.
Hr A. Woltemat instämde med hvad Hr Landtm,
och flere redan anfördt; tilläggandes desse 2:ne reflexioner
1 Konceptprotokollet.
Rådsvalet.
297
emot hvad för unanimiteten som skäl blifvit anfördt, så väl af
12 § i Regeringsformen, som deraf, at eljes de andre stånden
genom sin pluralité kunde sättja af sine ledamöter i
Rådet.
Han påminte vid det första, at i 12 § nämnes allment
öfverenskommande men icke enhälligt. Det förra grundades
i Råd, collegier och större samqväm på pluraliteten, men det
senare ordet brukades i 17 §, då quaestion är om frihet och stånds
privilegier.
Vid det andra anmärkte han ingen frugtan äga rum, efter
i conclaven allment öfverenskommande fordrades och altså
omöijeligit någon person R. o. A:s electorer kunde påtrugas
emot 2 § i Privilegierne.
Som qumstio legis således voro uplyst och tydelig, trodde
lian derå ej något nytt slut behöfvas utan instämde blott, at
proposition måtte blifva om förslagets ingifvande til Kongl.
Maij:t utan någon påminnelse.
Hr Eh renmalm ville enligit proponerade materia
substrata gå förbi electorernes göromål och allenast yttra sig
om qusestio legis. Han anmärkte, at 12 §, som fordrade unanimité,
handlade om rådsval, men 17 § i Riksdagsordningen etablerade
pluraliteten i samtelige Ständernes göromål. Han
trodde väl, at lagstiftaren funnit betänkeligit, om pluralité af 2
stånd skulle rå emot Adelen vid rådsval, hälst ledamöterne
dertill af dem togos; men så vore ock betänkeligit, om unanimité
skulle fastställas, då altid et stånds opposition kunde alla
förslag uppehålla. Och som här altså voro considerationer
pro et contra, så önskade han, at man i et så vigtigt ämne
måtte undgå ventilation och först med en deputation hos de
öfrige stånden söka at sig härom i vänlighet förena.
Gref Fredric [von] Rosen tilläde til hvad Hr
Grefven och Landtm, anmärkt den reflexion, at lagstiftaren
vid rådsval vist haft pluraliteten för ögon, då det lemnäs til
•kne stånd, på det ingen paritet i ståndens röster dervid skulle
göra något hinder. Dessutom hade flere Riksens Råd genom
pluralité blifvit tilsatte, såsom Riksråderne Gref Jan Gyllenborg
och Frih. Palmstierna.
Pluraliteten deciderade om förtroendet, efter alla ej
kunde vara lika allment kände och härvid på någons person
borde hafvas afseende.
Här är sagdt, som tyktes Baron Duvall bordt afsäija sig
298 1761, juli 22. Rådsvalet.
förslaget; men sådan reflexion bör ej stå på Baron Duvalls
räkning. Riksens Ständers förtroende är för kostbart at sig
afsäija. Frik. Duvall, som altid vist sig som en värdig och för
det allmenna nitisk man, borde altså hafva tack, at han sig nu
eij Riksens Ständers kallelse undandrogo.
Hr Pauli ville hålla sig ej til lagstiftarens mening
utan til lagens bokstaf. 12 § äskade öfverenskommande och
handlade om rådsval, som nu vöre casus, men 17 § handlade om
fyra stånds göromål; altså och som Baron Duvall en gång blifvit
utvoterad och han vid en riksdag påminner sig, at ett stånds
electorer emot et stånds tankar ej i et förslag velat ingå, och
han nu äfven trodde unanimité böra gälla, så kunde han ej nu
gilla Baron Duvalls qvarstående på förslag.
Frih. Cederhielm: Sedan Hr Landtm, faststäldt
quasstionem legis som materia substrata, ville han sig yttra;
men icke om någons person.
Anförandes omständeligen, at lagen i flere mål krafde
unanimité, som vid konungaval; och som riksrådsvärdigheten
voro näst Konungens höghet, trodde han legislator dervid velat
följa lika valmethode.
Distinctionen emellan enhälligt och allment ansåg han
för gramaticaliskt. Enhälligt vore icke svenska. Och om lagen
hade velat förstå pluralité under allment öfverenskommande,
så hade han kunnat som på andre ställen nämna de flästes
röster: at unanimité, som sades, blott i friheten och privilegier
skulle gälla, vore väl; dock trodde han rådsval röra Adelens
privilegier, hälst om electorerne blefvo så tiltagsne, at de framdeles
föreslogo Riksens Råd utur de öfrige stånden.
2:o. Af olikheten emellan ståndens beslut för Frih. Duvall
och emot Hr Rubeck fant han intet skäl kunna dragas,
emedan efter samma grund Hr Rubeck på et stånds opposition
hade bordt gå af förslaget.
3:o. Invändes at genom erfordrad unanimité riksrådens
tilsättande in infinitum kunde utdragas; men som det vore
lättare at finna ämne til Riksens Råd ibland så många än at
ibland så få lutterske prinsar finna ämne til en konung, så
vore så mycket mindre svårighet at få Riksens Råd, som det
varit möjeligit at få konung.
4:o. Vore sagdt, at pluraliteten endast stånden emellan
borde gälla; men sådant tyckes vara mindre nödigt, då ståndens
plena ingenting utarbeta utan blott säija Ja och Nej, då lik
-
Rådsvalet.
299
väl unanimiteten i conclaven skal gälla, hvaräst många alternativer
kunna förekomma.
För öfrigit då qusestio legis skulle förekomma, förbehölt
han sig at få yttra, huru den skulle solveras.
Hr Landtm, anmärkte vid den af Frih. Cederhielm
gorde paralel emellan konungaval och riksrådsval, at den nu
ej quadrerade och at det förre på undersåtare ej väl vore
applicabelt. Dessutom hade Riksens Ständer med deras eget
exempel bevist contrarium deraf; i thy icke allenast vid
Konung Friedrics uphöijande på kongl, thronen pluraliteten
varit på vägen at derom decidera, utan ock vid 1743 års riksdag,
i anseende til danske eventuelle succession, beslut af
Riksens Ständer genom pluralité och votering blefvo fattade
och expedierade.
Häraf bevistes, at pluralité äfven dervid varit gällande;
at etablera unanimiteten dervid skulle hafva den olyckeliga påfölgd,
som i andre länder, där konungar aldrig kunna fås än
med inbördes krig och med värjan i handen.
Och bad fördenskull Hr Landtm, at i discourserne separera
konungaval ifrån riksrådsval.
Ankom en Prästeståndets deputation af 12 personer.
Biskoppen Doktor Hallenius, som förde ordet, gaf
jemte ståndets ödmiuke hälsning tilkänna,
at ståndet förehaft Secrete Utskåttets extractum protocolli
ang:de pensioner för Hrr Riksens Råd Höpken, Palmstierna
och Scheffer och blott yttrat sig, hvad den förste angingo.
Ståndet hade dervid betänkt Hr Riksrådets store qualiteter,
utmärkte skickelighet och nyttige tjenster, som gorde
en sådan pension ganska billig, och å den andre rikets penningebrist
och nu varande situation, som dervid lade svårighet
i vägen. Dock hade ståndet combinerat desse stridige considerationer
och velat tilstyrka at anmoda Hr Riksrådet
Höpken at åter inträda i Rådet med sin förra lön, då pensionen
försvunno och riket återvunno, hvad det vid dess afsked förlorat.
Deputation afträdde.
Hr Durietz anförde, at han altid trodde Riksens Råd
vara med unanimité föreslagne; at stånden altid fogat sig,
fast de dervid kunnat giöra någon svårighet; at nu in qusestionem
legis 17 § ang:de pluraliteten förmälte men den 12 §
Prästestis
deputation.
300 1761, juli 22.
Rådsvalet.
Borg:st:s
deputation.
åter fordrade unanimité vid rådsvalen hos electorerne och
förxnodeligen äfven hos stånden; at det kunde vara considerationer
pro et contra; at lagen kunde häröfver vara tydeligare;
at stånden således deröfver på lämpeligit [sätt]1 om nogare
förklaring derå borde sig förena och rådgiöra.
Vid frih. Adlerfeldts person på förslaget hade han i öfrigit
ingenting at påminna.
Hr Pechlin: Som rådselectorerne bordt complettera
rådsförslaget och de dervid rättat sig efter ståndens påskrifter,
lär nu icke vara qusestion om Frih. Duvall utan blott om lagens
rätta förstånd.
Jag anmärker dervid, at en lagstiftare altid gior lagen på
en viss principe. Hos oss äro Riksens Råd frihetens stöder
emot envälde, favoriter och smickrare, ty de få ej följa sitt
godtycko och stå för sitt göromål til ansvar. Har nu legislator
velat hafva riksråder, så har han ock velat medlen at dem
tilsätta. Skulle sådant på unanimité ankomma, skulle inga
riksråd kunna blifva tilsatte eller något förslag dertil fastställas.
Ergo var pluralité nödig och så nödig, at om legislator det ej
förut gordt, borde vi densamma nu fastställa, emedan friheten
eljes kunde löpa största fara.
Jag hade önskat, at denna qusestion aldrig hade blifvit
här rest. En unanimité är ogiörlig at erhållas och bör aldrig
proponeras, emedan hon rubbar hela vår riksconstitution och
kan giöra riket til rof för tvedrägt och otålige olyckor.
En Borgareståndets deputation ankom. Borgmästaren
Renhorn, som förde ordet, afgaf näst ståndets hörsamma
hälsning 2:ne extracta protocolli,
l:o ang:de Hofrättsrådet Ehrencreutz befordran til
landshöfdinge i Nyköping;
2:do ang:de en canal ifrån sjön Sommen i Småland.
3:o. Påminte han om afgörande af Secrete Handels- och
manufacturdeputations betänkande rörande 1756 års förbud
såsom ganska angeläget til handelens befrämjande och lurendrägeriers
hämmande.
Deputation afträdde.
Hr R u [d] b e c k instämde deruti, at pluraliteten ibland
Riksens Ständer borde gälla enl:t 17 §, och deröfver ville han
hafva proposition.
Frih. C. Horn: Då Regeringsformen år 1720 giordes,
1 Konceptprotokoll.
Rådsvalet.
301
tror jag lagen i detta fall funits tydelig; sedermera är Riksdagsordningen
år 1723 författad, som i 17 § etablerar ståndens
pluralité, undantagandes de utsatte casus. Om denne senare
lagen skulle ändra 12 § i den förra, så borde dervid förblifva;
men 17 § talar om alla stånden och 12 § blott om 3:ne stånds
göromål i rådsval; altså är i lagen ingen opposition.
Unanimiteten, som enkt 12 § fordras ibland electorerne,
lär ej kunna i stånden påsyftas, ty hon är omöijelig, utan där
måste pluraliteten gälla, fast stånden sedermera kunna komma
öfverens igenom deras pluralité. Dock kunna alla lagar af
tiderne ändras; ty at åren 1738 och 1741 ett stånd i rådsval
varit dissentiens men sedermera måst sig beqväma, som skedt,
tyckes redan vara olikt emot 1720 års lag.
Då nu närvarande fråga upkommit, kunde de öfrige 2:ne
stånden göras föreställning at hafva någon egard på vår opposition.
Göra de det icke, vises l:o deras större vigt, och atvi
den förlorat liksom Öfverhuset i Engeland, sedan dess rikedomar
småningom försvunnit. Och 2:do existerar då qusestio
legis, som tyks böra i Stora Särskilta Deputation af alla 4
stånden afgöras.
Jag medgifver, at pluraliteten bör bli gällande; men hemställer
deremot, at om riksråder emot ett stånds förtroende
skulle tilsättas, factioner derigenom styrktes, och vi med tiden
kunde ångra at hafva eftergifvit vår rättighet vid deras föreslående.
Hr Jennings: Som rådselector borde jag exculpera
mig och de öfrige, då det säges, som skulle vi hafva underlåtit
en billig attention; men det är redan vist, at oss ej tilkommit
at decidera, om pluralité eller unanimité borde gälla eller at
gifva Ständernes pluralité någon dementie. Nu säges detta
vara en qusestio legis. Gunstige Herrar! I 40 år har vår grundlag
varit utan slike qusestioner, men denna riksdag har varit
utmärkt för qusestiones legis såsom rätt i modet, fast han dertil
varit mindre tjenlig, då vi hafva Hannibal ante portas;
önskandes jag, at vi som våre förfäder vore nögde med lagen
utan rafinement.
Detta är sagdt in genere.
Hvad i synnerhet närvarande qusestion angår, så ehuru
jag velat, at den ej blifvit moverad, vill jag mig dock deröfver
yttra, efter Hr Landtm, gifvit oss den som materia substrata.
At pluralité härvid bör gälla är klart, ty derpå grundar sig
302 1761, juli 22.
Rådsvalet.
hela vårt regeringssätt, sorn eljes skulle förvandlas i anarchie.
Väre riksdagar skulle eljes blifva evige, och frenne månader,
som lagen til en riksdag eljes utsätter, skulle fordras til et
enda förslag. En ledamot har velat förkasta distinction emellan
enhälligt och allment, men den är ganska grundad; ty enhälligt
är god och ren svenska och brukas i lagen. Och om i
12 § med allment öfverenskommande ej förståts pluralité utan
unanimité, borde ej eller pluralité gälla i stånden. Men hvad
blefvo det för regeringssätt och hvad mojen at komma ifrån
hvarannan.
Här säges, at 17 § ang:de pluraliteten har sitt afseende på
göromål af alla fyra Ständer men den 12 med unanimité på
3:ne stånds göromål, som rådsval äro.
Efter samma argumentation borde ej eller pluraliteten i
Secrete Utskåttet gälla; men 40 års praxis har deraf vist
olämpeligheten. Finge man analogisera, skulle man lätt
kunna visa likhet emellan Secrete Utskottet och rådsval, på
hvilka bägge ställen legislator uteslutit det 4:de ståndet ej af
en slump men för at erhålla slut genom pluralité i så angelägne
mål och ej underkasta dem en paritas votorum.
Här säges, som vore en inconvenient af pluraliteten i
rådsval, at de 2:ne stånd af sine ledamöter kunde uprätta rådsförslag;
sådant vore emot dem en tilvitelse. Lagen och 2 §
Privilegierne är klar, och man kan ej supponera, at de skulle
vilja kränka lagen, för det vi dem efterlefva, och skulle vi af
samma consideration äfven i andre saker gå emot lag; men jag
vill blifva vid förfäders lag och vid vår rätt.
At vi skulle äga någon preference vid förslagens pröfvande,
efter candidaterne tagas af vårt stånd, kan ej påstås;
ty stånden hafva lika rätt, och enigheten böra vi ej med slikt
påstående störa. At praxis bestyrker ståndens öfverenskommande
vid förslagen, medger jag, men sådant har ej skedt
volontarie utan necessarie bordt ske enl:t pluraliteten.
Hvad om konungaval är andragit som skäl, hör icke hit
och tjenar altså ej til praejudicat, i fall ock supposition af
unanimité dervid vore grundad.
Sluteligen som friheten beror på Riksens Råd som på en
barriere, så anser jag pluralitetens värkan vid rådsförslags
stadfästande för angelägen och förklarar mig för öfrigit ang:de
det upgifne rådsförslaget ingenting hafva at tillägga.
Frih. Fredric Horn: Jag förundrar mig, at tvist
Rådsvalet.
303
kan finnas, då lagen är så klar som i detta mål; dock som
qusestiones legis nu äro å la mode, vil jag vid den närvarande
äfven som andre bruka gramaticaliske och nyttja mathematiske
raisonnements.
Jag holler före ingen axiome i mathesi är sannare än pluraliteten
i vår lag. Jag har väl hördt en ledamot, med hvilken
jag i hiertat sympathiserar, påstå, at äfven Bondeståndet i
denna fråga borde höras; deruti finner jag mig ej; ty legislator
har så i rådsval som i Secrete Utskåttets göromål uteslutit
Bondeståndet, på det deri til rikets skada ingen paritas votorum
måtte existera.
Jag medger, at all lag kunde medföra inconveniencer men
at unanimiteten hade det största; ty deraf kunde följa, at
aldrig någon riksråd skulle kunna tilsättas. Här anföres som
betänkeligt, at med pluralité 2:ne stånd kunde obtrudera det
3:die en riksråd utan dess förtroende; men jag svarar härpå,
som gramatici säija: laudatur ab his culpatur ab illis; och
ingen, eho han vara må, lärer af alla vara lika väl eller med
lika förtroende ansedd. Det blir således min tanka, at pluralité
i detta som alle andre mål bör gälla, och deröfver begär jag
proposition.
Frih. Grönhagen förklarade sig hysa all vördnad för
de på förslaget upförde herrar; och ville således om quaestionem
legis endast som substrata materia sig yttra. At som sagdt är,
voro lagen tydelig, det medgaf han; ty 12 §, som han upläste,
nämde allment, hvilket voro alle mans öfverenskommande.
Detta vore en grammaticalisk observation öfver lagens ord.
2:o. Lagstiftarens mening tyktes den vara, at 2 stånd ingenting
kunde i rådsval obtrudera det 3:die. 3:o. At Riksens
Råd voro frihetens försvar, vore väl nog; men deraf bevistes
äfven angelägenheten för R. o. A. at vara laggranne vid deras
bisättande.
Dervid fölgde ingen insimulation emot de andre stånden,
som han vördade; men det vore naturligit, at de kunde vilja
favorisera sine ledamöter som vi våre. Han önskade härom en
deputation med föreställning til de öfrige stånden, at denna
qusestio legis i Stora Deputation med första kunde blifva
afgord.
Hr Gyllensvan styrkte til remiss til Stora Deputation,
hälst R. o. A. ej ensamt kunde förklara grundlagen.
Och detta voro bästa utvägen, efter pluralité och unanimité
304 1761, juli 22.
Rådsvalet.
hade sina inconveniencer. För öfrigit sorn Prästeståndet anmält
om Riksrådet Höpkens återinsättande i Rådet, torde
hela denna qusestio legis kunna förfalla.
Hr Landtm, påminte emot remissen til Store Deputation,
at som där suto 4 stånd, kunde däröfver denna qusestion
paritas votorum existera och således ej blifva något rådsval af.
Altså vore nödigt, at R. o. A. först stadgande sin egen tanka,
efter hvad rikets väl af dem fordrar; beklagandes för öfrigit
at se moveras denna qusestion såsom en svite af den första
här skedde utvotering.
Hr von Frese åberopade sig sitt förra i denna fråga
afgifne dictamen; tilläggandes at enl:t 17 § i Riksdagsord:n
pluraliteten vore decisiv i alla utom de två deruti undantagne
mål. 2:do. At lagstiftarens mening varit at förekomma paria
vota, då riksens rådsval lemnäs til 3:ne stånd. 3:o. At Frih.
Grönhagens reflexion ang:de alle man ej vore gramaticalisk
utan mechanisk och ej passade in politicis. 4:o. At i 16 §, då
fläste rösterne omtalas, säges ej alle rösterne, utan gäller då
pluraliteten i ståndet utan äfven stånden emellan enl. 17 §.
5:o. Är skäl tagit af konungaval för unanimité; men krig kan
efter pluralité beslutas, som är lika angeläget; hvarföre då
icke konungaval? 6:o. Fastän enl:t Frih. Horns tanka legislator
år 1720 skulle påsyftat unanimiteten, har han dock efteråt
1723 i 17 § Riksdagsordningen sig tydeligare förklarat.
7:o. En deputation til de öfrige stånden ang:de detta
förslag kunde han ej bifalla såsom stridande emot deras pluralité.
Lagen vore klar och borde altså proposition endast giöras
öfver förslaget.
Frih. Ridderstolpe: Vid regeringens primitiva inrättning
uti 12 §, tror jag unanimiteten varit ögnamärket som
vid konungaval. Men man känner svagheten af alla lagar och
kan ej säija, hvilken är bättre, unanimité el. pluralité. Man
får tåla, hvad man kan; dock är det uselt at se plena vältas så
länge om en rådsperson. Jag vill gärna bifalla pluralitetens
värkan, blott det blir en fast lag; ty ovisshet och tidsutdrägt
medföra odrägelig svårighet.
Frih. F. O. Wrangel hade vid electorernes göromål
ingenting at påminna. At nu röra qusestionem legis in casu
vore betänkeligit, då frågan voro om personer och förslaget
lågo på bordet. Han ville altså för denna gången låta pluraliteten
dervid gälla men sedan för framtiden remittera denna
Rådsvalet.
305
qusestion til Stora Särskilta Deputation. At Bondeståndet
äfven deri sutto, hindrade sådant ej utan vore tvärt om nödigt,
emedan enkt Konungaförsäkran ingen lag bör ändras utom
samtel. ståndens samtycke; men för framtiden ville han härvid
erindra, at orden i Regeringsformens 12 § om öfverenskommande
äro lika om Ständer och electorer. 2:do. At unans
mit é vore nödig til rådsförslags fastställande för at hålla
balancen emel. partier, då candidaten borde hafva bägges förtroende;
at utan unanimiteten vid förslaget et stånds electorer
skulle hafva större magt än hela ståndet; at enkt R. o. A:s
privilegier Riksens Råd af dem borde tagas och sådant privilegium
ej någon pluralité underkastas; at paria vota icke eller
skulle hindra riksråds tilsättande, emedan i det fall, likasom
deputationernes betänkande, förslaget hade sin gång.
Detta vöre hans tanka för framtiden; men för denna gång
ville han sig til förslaget begifva.
Hr R u [d] b e c k , Thure, instämde med Frih. Ridderstolpe,
at unanimiteten hade sina inconveniencer, och bäst
vore at låta saken för denna gången bero.
Ankom en Borgareståndets deputation af 12 personer.
Borgmästaren Renhorn, ordförande, berättade jemte
ståndets hörsamma hälsning, at ståndet bifallit Prästeståndets
ang:de Hr Riksrådet Höpken fattade beslut.
Deputation afträdde.
Hr von Vicken styrkte til at bifalla denna deputations
medbringande, då det närvarande rådslag kunde bortläggas.
Eljes uprepade han, at år 1727 eller 1731 nijo rådsförslag
på en gång blifvit uprättade, hvarmed i 8 dygn med
voteringar utdragits, men at ingen utvoterad blifvit åter satt
på förslag. Han holt före at 2 stånd ej borde kunna någon
person det 3:die obtrudera, hvilket borde hafva lika magt
med des electorer.
2:do. At Bondeståndet, som underskrifvit lagen, äfven
borde vara med öfver denna qusestion.
3:o. At detta förslag kunde bifallas, men at för framtiden
lag häröfver borde stadgas.
Hr R å f e 11 ansåg denna ventilation som bedröfvelig
frukt af utvoteringarne, hvilka han afrådt.
Unanimiteten skulle leda oss i samma bedröfvelige påfölgder
som Pohlen. Hon vore god hos electorerne, som voro
på et ställe samlade, men hos stånden, som voro åtskilde,
20—381681
Borgarest:s
deputm.
306 1761, juli 22, 24. Rådsvalet.
födde den voteringar och tidsutdrägt. Altså borde rådsförslag
af pluraliteten gillas. Lagen vore klar. Remiss deröfver behöfdes
icke och vöre farlig, emedan fyra stånd deröfver kunde
stadna i paria vota.
Hr L a n t m. bemstälte, at discourserne nu torde upböra
såsom redan tilräckeke. Det vore onödigt at dem uprepa. Han
ville blott påminna, at R. o. A. ej bade mer influence på rådsval
än de andre 2:ne stånden, fast candidaterne ibland dem
utvaldes. 2:o. At det ordet truga el. obtrudera ej passade sig
til det, som ståndens pluralité kunde besluta, efter sådant
skulle medföra vedervilja och osmak för lagl. beslut. Frågan
vore nu allenast, om unanimiteten el. pluraliteten vid rådsförslag
skulle gälla.
Härvid åberopade han sig Frih. Ridderstolpe, at en fast
lag häröfver vore nödig, emedan eljes hvarje gång samma
quaestion kunde väckas och lagen sättas i ovisshet samt stånden
i villrådighet, ehuru pluraliteten altid rädt, som til exempel
vid 1741 års riksdag.
Hr Landtm, gorde altså propositionen.
Behagar R. o. A. fastställa, at ståndens pluralité vid rådsförslagens
pröfvande och stadfästande altid gälla bör,
hvilket af R. o. A. bifölls.
Uplästes electorernes lista på nya ledamöter i deputationerne,
hvarvid intet påmintes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 2.
År 176 1 d. 2 4 J u 1 i i.
Fredag.
R. o. A. in pleno kl. 9.
Justering. Justerades protocollet af d. 15 hujus.
Föredrogs Secrete Handels- och manufacturdeputations betänkande
ang:de Frih. von Essens sökte alunvärks anläggande
vid Kafvelås,
som af Frih. P e c h 1 i n och flere begärtes läggas på bordet.
Ang:de pen- Föredrogs det på bordet liggande Secrete Utskåttets betän
S
Riksråde^rr bande ang:de Hrr Riksrådens Friherrar Höpkens, Palmstiernas
Höpken, och Scheffers pensioner.
1 ?dieffei-Da’ Hvarvid Hr L a n d t m. uprepade, at Präste- och Borgare
-
Om de licentierade riksråden.
307
stånden afgordt, hvad som häruti rörde Riksrådet Höpken,
samt at anmoda honom at åter träda in i Rådet med dess förra
lön.
Hr C. Wadenstierna förklarade sig med nöije instämma
med de 2:ne ståndens fattade beslut i anseende till
Riksrådet Höpkens stora egenskaper, oförändel. nitiske tankesätt,
som vore store mäns kännemärke, och redan i 15 år riket
gorde märkelige tjenster.
Hr Ehren malm yttrade sig skrifteligen til protocollet.
När hos R. o. A. nu frågan upkommer ang:de pension för
Hans Excellence Baron Höpken och värde ledamöter påmint
och begärt, thet R. o. A. jemte Riksens Högl. Ständer ville
anmoda Hans Excellence Höpken tilträda thet ledige rådsembete,
så presenterar sig för mig then gladaste stund, jag i
min lilla periode och uti R. o. A.s öfverläggningar någonsin
haft.
Ett kärt fosterlands välgång och trogne medborgares rätt
är ju then yppersta klenod, frie svenske män böra söka, och
lyckeligit et folk, när thess styresmän och the, som rikets vigtigaste
göromål äro anförtrodde, låta thetta vara theras högsta
syftemål; men än lyckeligare är thet, då denna deras berömeliga
afsigt ledes af den kundskap, som sådane värf fordra.
Kan då någon skyldighet emot riket öfvergå den än at med
glädje emottaga et sådant medel, som genom Hans Exceilence
Höpkens intagande i Rådet nu föreställes.
Hvem är af oss, som utan at vara bunden vid egne afsigters
träldom och som ej på rikets yttersta förderf och undergång
söker befästa sitt välde öfver nation, kan bestrida Hans
Excellence Höpken den förtjenst, han rätteligen äger.
En person, som genom sin uplyste kundskap, sin mogna
erfarenhet och diupa insigt å daga lagdt de kraftigaste vedermäle
n af thess trohet och nijt för rikets upkomst och förkofring
samt inbyggarnes väl och säkerhet; en person, som genom
goda och berömmel. gierningar förvärfvat sig allmen kärlek
och förtroende och hvilken vi äro all tilgifvenhet och högaktning
skyldige, bör visserligen af oss sökas, hälst uti rikets
nu varande belägenhet och då hans råd uti fredshandelens afdutande
synas vara oumgängelige. Ja, thet öfverensstämmer
så mycket mer med rikets nytta, som at staten ej heller då
med den föreslagne pension blifver betungad.
Jag underställer fördenskull Högl. R. o. A:s bepröfvande,
308 1761, juli 24. Om de licentierade riksråden.
om ej thet vore nyttigt, gagneligit och tjenligit at genom bref
eller deputation af Hans Excellence begära, tbet ban vibe
emottaga rådsembetet, som ban öfvergifvit.
Lugn och stillhet fredar honom väl från besvär och möda,
men bans vanliga ädelmod, hans ömhet för fäderneslandet
och medborgares emot honom förklarade kärlek och förtroende
gior mig hopp, at han ej vägrar emottaga det äreställe, som
han tilförene med så mycken värdighet beklädt, utan theremot
upfyller vår och hela rikets önskan.
Hvaruppå proposition gordes. Hvaruppå R. o. A. biföllo
de 2:ne ståndens gorde yttrande at anmoda Hr Riksrådet
Höpken at återtaga rådsembetet,
hvilket af R. o. A. bifölls.
Hr L a n d t m. förestälte, at nu det öfrige af Secrete Utskåttets
betänkande rörande Deras Excellencer Palmstierna
och Scheffer stöde at afgiöra.
Hr [von] Stockenström understälte R. o. A., at,
sedan de nu vist ädelmod mot Hr Riksrådet Höpken, et lika
måtte vederfaras desse Hrr Riksens Råd, som på ett för dem
grämande sätt sågo sig ifrån Riksens Ständers förtroende uteslutne.
Desse herrar voro värdige män och hade aldrig af upsåt
felat. Pension kunde väl vara något hugnande som bevis af
Riksens Ständers åtanka; men Riksens Ständers förtroende
voro för dem långt ömare och dyrbarare skattadt. Och styrkte
han til at det dem ädelmodigt måtte återställas, såsom bidragande
til enighet och hugnande för desse herrar, som haft et
rent upsåt och oförskräckt tagit sin själ i sine hand i sine efter
bästa begrep på rikets bästa syftade rådslag.
Hr Sinclaire yttrade sig skrifteligen som följer.
Med en innerlig fägnad har jag i dag hördt Högh R. o. Astadfästa
det ädelmod och den nijt för vårt beträngda fäderneslands
väl och vår lagbundne frihets handhafvande, som
hvar ärlig ridder[s]man bör vara medfödd. Ett ovedersäijeligit
prof deraf är, då vi nu erkändt de tjenster och sällsamma
snillesgåfvor, som hos Hans Excellence Hr Riksrådet Baron
von Höpken til rikets bästa funnits och dem vi til rikets vidare
uphjelpande söka nyttja, i det vi i dag bifallit hans återinställande
i Rådet, fastän han på egen begäran blifvit derifrån
dimitterad. Högh R. o. A. behagade förlåta mig, at jag nu
säger, det jag tror, Hr Riksrådet Höpken intet af egen boij else
Om de licentierade riksråden.
309
undandragit sig at vidare med sine mogna råd tjena vårt rike,
om han eij af sin lika mogna insigt och kundskap förut sedt,
at dess jemte de öfrige Hrr Riksens Råds misstagning af 6
och 7 §§ Regeringsformen skulle betaga honom dess välförtjente
Riksens Ständers förtroende. Uti en sådan misstagning,
hvilken genom Ständers pluralité, som är den rätta lagstiftande
och lagtydande magtens öfverenskommelse, blifvit för fel
ansedd, hafva flere Hrr Riksens Råd deltagit och uti alt öfrigit
med oförvitelig och Hr Riksrådet Höpken jemlik nijt bevakat
vårt bästa. Enahanda rådslag förtjena enahanda omdöme, så
framt Riksens Ständer skola efter sin plikt och vanlige visse
oväldughet vara sig like.
Deras Excellencer Hrr Friherrar Scheffer och Palmstierna
j hafva för samma misstagnings skull, som Hr Riksrådet Höpken
haft, förlorat Riksens Ständers förtroende, och det för det
at de eij kunnat tro at, enär de ej upsåtel. felat, Riksens Ständer
ärnade betaga dem deras förtroende, då de uti alt annat altid
visat uppenbar nijt och omvårdnad för rikets frihet och
bästa och uti det hoppet litat på rent samvete och Riksens
Ständers mera ifver på ondt upsåt än ärlig misstagning. Såsom
således ingen kan visa desse Hrr Riksens Råd värre upsåt
och mindre nijt för vår sällhet och upkomst än den, Hr Riksrådet
Höpken til rikets nytta visat, och dock förlorat förtroendet,
så underställer jag ödmiukast, om icke det competerar
R. o. A:s oväldughet at visa desse Hrr Riksens Råd samma
förtroende som Hr Riksrådet Höpken, på den grund at de
sig ej mer förbrutit än han, fast de längre tid framhärdadt uti
sine på godt upsåt grundade rådgifningar, och derigenom
återställa deras nu hafvande mistning af så väl allmenna förtroendet
som välförtjente utkomst, den de uti andre riket
»yttige tjenster kunnat äga, om de ej funnit sig skyldige at vid
kallelsen til det vigtiga och ansvar undergifne rådsembetet
vilja tjena sitt fädernesland.
Det skulle lända til mindre aktning för vårt lyckeliga
regeringssätt, om män af pröfvad trohet och nijt drogos ifrån
säkre tjenster til de mera betydande och de mera sliprige och
sedan för et så ansedt fel, hvarvid godt upsåt varit grunden,
'eista den utkomst, de förut kunnat hafvit, kanskie bättre, om
Re vägrat det yppersta förtroendet. Uti min tanka böra således
Hrr Friherrar Palmstierna och Scheffer jemte förtroendet
återfå dem anständig pension, och derom utbeder jag mig
310 1761, juli 24. Om de licentierade riksråden.
Hr Grefvens och Landtnäs proposition och, deräst den emot
förmodan skulle emotsägas, votering.
Hr Uggla yttrade sig, som bilagde dess dictamen
innehåller (Bil. 22).
Någre af herrarne begärte, at desse måtte få på bordet
hvila.
Hr Jennings förklarade sig med fägnad bifallit
quaestion om Hr Riksrådet Höpken och med glädje äfven vilja
bifalla så väl dictamina samt Hr Stockenströms tankar ang:de
andre 2:ne herrars återsättjande i Riksens Ständers förtroende;
men at quaestion skulle blifva liggandes på bordet, fant han
icke skiäl til, emedan Secrete Utskåttets betänkande ang:de
pensioner för desse 3:ne Hrr Riksråd vore materia substrata,
hvilken redan legat på bordet och til en del i anseende til Hr
Riksrådet Höpken enl. 2:ne stånds tankar blifvit afgordt, och
altså blott den andre delen deraf nu återstodo.
At quaestion ang:de förtroendet ansågos för ny, hindrade
ingenting, emedan eljes hvar och en i discoursen förekommande
ny omständighet skulle göra uppehåll i alla saker. Han ville
på desse skäl saken nu hafva företagen och bifalla det, som rörde
de 2:ne Hrr Riksens Råd, til at visa dem lika benägenhet sorn
den förste.
Hr Gyllensvan medgaf, at Hr Jennings på goda
skiäl yttrat sig emot sakens hvilande; men som den senare
quaestion blifvit begärd på bordet såsom ny och i dag moverad,
ville han, den först skulle afgöras; förbehållandes sig sedan at
yttra sig in meritis.
Hr P e c h 1 i n : Det är vist fägnesamt, at, sedan
Riksens Ständer först fullgiordt sin första skyldighet och bevakat
nationens rätt, fredat sine lagar samt besörgdt frihetens
säkerhet, de nu äro benägne at utöfva benägenhet och ädelmod.
Jag har därföre med glädje instämt i det, som i anseende
til Hr Riksrådet Höpken proponeradt och beslutat blifvit.
Då nu frågan är om Hrr Riksens Råd Palmstierna oell
Scheffer, som i ett och samma extracto protocolli anmälte
blifvit, men densamma af en och annan är begärd på bordet,
hvilket väl som andre exeptioner i advocaturen är i lag grundat
men nu tyckes vara öfverflödigt, då målet ej är af större vigt, I
än at det genast kan bifallas, så hoppas jag, Hr Landtm,
ej lär tillåta, at, då en del blifvit afgiord, den andre skal hvila,
hälst billigt är, at desse herrar niuta lika benägenhet som de
Om de licentierade riksråden.
311
1738 licentierade Hrr Riksens Råd och sådant utan all mannamån,
såsom skadelig och upväckande partier.
Vi veta, at desse 2:ne Hrr Riksens Råd blifvit ansedde för
krigets börjande utom Riksens Ständers sammankallande;
häruti hafva äfven de öfrige Hrr Riksens Råd varit lika deltagande
men sluppit med en föreställning; altså är någon varsamhet
härvid nödig, och när lugnet kan återvinnas, lärer ingen
det vilja störa. Hr Riksrådet Höpken träder enligit Riksens
Ständers yttrade önskan nu åter i Rådet. Riksens Ständers
ädelmod bör för de andre 2:ne herrar vara lika. Blifver altså
propositionen jemte pensionerne om deras återställande i
Riksens Ständers förtroende, så hoppas jag, att blott et menniskiohierta
lärer behöfvas til dess bifallande, hvaröfver jag
eljes begär votering.
Frih. Cederhielm biföll, at saken nu måtte til
afgörande företagas.
Frågan om förtroendets återställande för de 2:ne herrar
holt han före vara öfverflödig; ty vore desse herrar ovärde
förtroende, så vore de ock ovärdige pension, emedan hon ej
tildeltes för deras behofs skull utan snarare voro honoraire och
således marquerade förtroende. Detta berodde utom dess af
deras conduite och förut bepröfvade egenskaper och kunde ej
genom misstag förloras; dessutom hade de på vist sätt icke,
men på vist sätt detsamma mist, efter Hr Riksrådet Scheffer
i synnerhet voro ännu qvar vid det angelägna gouverneursembetet
hos Prinsarne, som vist fordrade Riksens Ständers
förtroende.
Altså behöfdes nu ej expresse talas om förtroendets återställande
för desse 2:ne herrar, hälst då vi så nyss yttrat en
contraire mening.
Riksens Ständers ädelmod vore väl en säker klippa; men
at det nu yrka vore en pussilanimité och vore all generosité
under vår nu varande penningebrist och rikets situation öfverflödig
och betänkelig. Dessutom tyktes någon paralel emellan
Hr Riksrådet Höpken och de andre 2:ne herrar vara en insimulation
emot Secrete Utskåttet, som förut dem emellan gordt
en så stor skilnad, och skulle detsamma kunna synas deruti
hafva regerats af andre considerationer.
Här taltes för öfrigit om enighet såsom et skäl til bifall.
Hen vore väl fägnesam, men en allmen enighet i alla mål vore
omöijelig, och här hos oss hade ingen annan oenighet varit än
312 1781, juli 24. Om de licentierade riksråden.
den, som grundade sig på olika begrep, hvilket vore menniskligheten
åtföljande och härmedelst icke kunde förebyggas.
Och kunde han för sin del altså icke finna skiäl til at bifalla
Secrete Utskåttets betänkande.
Hr Ehrenmalm holt före at quaestion, om saken
skulle hvila, först borde afgiöras; förbehållandes sig at sedermera
öfver sielfva saken och om Hr Riksrådet Scheffer, emot
hvilken han förut yttrat sin högaktning, i synnerhet sig utlåta.
Hr T. R u [d] b e c k holt före saken som i dag upläst
böra hvila. För öfrigit fastän öfver de 1738 licentierade Hrr
Riksens Råd Riksens Ständer haft 12 års tid at betänka sig,
behöfde han för sin del icke 12 minuter betänketid, då det
gälde at visa et christeligit hierta.
Hr Lagersvärd yttrade sig efter lag begärdt, at
saken skulle ligga på bordet och at han altså dervid ej ville
vara beskyld för någon advocature, den han aldrig brukat.
Hr Wadenstierna, Carl, yttrade sig blott öfver
sakens liggande och var af den tanka, at ehuru frågan ej fordrade
stor betänketid, så ville han dock för enighets skull låta
den i dag anstå med förbehåll, at hon i morgon blefvo afgiord,
begärandes deröfver proposition.
Hr Landtm.: Jag hade väl önskat, at närvarande
quaestion, såsom ägande gemenskap med den redan afgiorde,
på en gång i dag kunnat afgiöras; dock som upskof är begärdt,
hemställer jag, om icke plenum i morgon til dess afslutande må
utsättas.
Detta bifölls af de mäste.
Hr Lagersvärd påminte, at enl. Riksdagsordningen
den flere dagar måtte hvila och til måndag upskiutas.
Hr [von] Bromell tilläde, at i morgon vore Jacobsmässodagen,
då intet plenum borde hållas.
Hr Landtm, anmärkte, ej ovanligit vore, at på
mindre helgedagar plena blifvit hällne.
Hr Linnerhielm förbehölt sig at yttra sig i morgon
öfver sielfva saken.
Hvad pleni hållande angick, anmärkte han, at som Riksdagsordningen
utsätter en eller flere dagar til en saks liggande,
så kunde den med lika skiäl i morgon företagas som till måndagen
upskiutas, hälst saken icke voro vidlyftig eller krafde
stort betänkande enl. 16 § Riksdagsordm, begärandes eljes
deröfver votering.
Om de licentierade riksråden.
313
Frih. C. Horn styrkte i detta fall R. o. A. til ädelmod
och förklarade sig färdig at bifalla sakens upskiutande
tils i morgon.
Hr Durietz ansåg denna quaestion som ny och af
mycken vigt. I morgon vore helgedag. Saken presserade icke
nu och kunde i anseende dertil skiutas up til måndagen, eljes
kunde han ock foga sig til morgondagen.
Frih. F. O. Wrangel instämde härmed, hälst Prästeståndet
ej torde bifalla plenum i morgon och särskilt plenum
af et stånd för detta blifvit ogilladt.
Hr Wadenstierna, Carl, föreslog den utväg, at
plenum i morgon kl. 11 efter gudstjensten måtte anslås,
då de gudfrugtige blefvo nögde och saken utan deras scandale
kunde afgiöras.
Hr Woltemat ansåg saken äga föga vidlyftighet,
så at hon väl i dag eller ock i morgon kunde företagas; styrkandes
för öfrigit til ädelmod för desse 2:ne Hrr Riksens Råd
och sakens afgiörande med enighet.
Hr Rutenschöld anmälte, at Prästeståndet i Protocollsdeputation
i morgon, som är helgedag, ärnat sammanträda
och at de altså väl skulle bifalla plenum i morgon,
hvilket han tilstyrkte.
Ankom en Bondeståndets deputation af 16 personer.
Otto Olofsson, som dem anförde, anmälte, att ståndet
med fägnad instämt med Präste- och Borgarestånden ang:de
Hr Riksrådet Höpkens återinträdande i Rådet med dess
förra lön och förmåner.
Deputation af trädde.
Hr Thure R u [d] b e c k : Som i morgon vore helgedag,
trodde han saken kunde upskiutas; hvarvid han förmente
ingenting vara förlorat.
Hr [von] Stockenström styrkte til sakens afgörande
i morgon på förr anförde skiäl.
Hr Pauli styrkte deremot på anförde skiäl til upskof
til måndagen; eljes vore han ock til dess afgiörande ännu i
dag färdig och villig.
Hr [de] Frese biföll sakens afgiörande i morgon,
om den i dag ej kunde slutel. afhielpas, på det man icke af de
öfrige stånden måtte blifva deruti förekommen.
Frih. F. Horn: Jag bekänner en af mina gladaste
dagar, då jag ser hos R. o. A. så ädelmodig disposition; ön
-
Bondest:s
deputation.
314 1761, juli 24. Om de licentierade riksråden.
Borgarest:s
deputation.
Bondest:s
deputation.
skandes at vi häruti af de öfrige stånden ej blefvo prsevenerade.
Då jag med fägnad ser, att Hr Riksrådet von Höpken åter
får tilfälle at tjena riket i väre närvarande tider, så upväckes
en reflexion, som i mitt hierta varit fördåld i anseende til de
2: ne öfrige Hrr Riksens Råd och hvaruti ett menniskiohierta
snart lärer instämma, då man anser desse herrars fast åtskilde
sinnesgåfvor.
Herrarne täckas sträcka sitt ädelmod äfven til de senare
2:ne Hrr Riksens Råd. Den ene är känd för sin nijt för riket,
för hvilket han gärna upoffrade sin sidsta blodsdroppa. Tillåten
då icke, gunstige Herrar, at desse grå hår med sorg läggas i
grafven för all dess välmening och nijt om sanning, som aldrig
svigtat. Den andre hyser upriktighet i munnen som i hiertat,
säger detsamma i Rådkammaren som utom, har håfseder i
högsta grad, är lika oskrymtad mot Konung som medborgare
samt följer sanning och öfvertygelse. Låtom oss derföre
omfamna desse herrar med ädelmod och det bonis modis, utan
at deruti af de andre stånden förekommas, och jemte pensionerne
återställa dem vårt förtroende. Då sättas de i likhet med
Riksrådet Höpken, då befordras enighet, och detta önskar jag
måtte skie utan tidsutdrägt.
Frih. Riddersstolpe betygade sig hysa för desse
herrar så godt hierta som någon annan; men som saken voro
af vigt, ville han, at med öfverläggning derom skulle upskiutas
til måndagen.
Hr Jennings,
Hr Christ. Rapée och
Gref Hamilton biföllo på anförde skjäl sakens afgiörande
i morgon.
Ankom en Borgareståndets deputation af 8 personer.
Assessoren Anthonsson, ordförande, gaf jemte
ståndets hörsamma hälsning tilkänna, at sedan ståndet bifallit
Riksrådet Höpkens återinträde i Rådet, hade det äfven
samtykt, jemte pensionerne, förtroendets återställande för
Hrr Riksråden Palmstierna och Scheffer. 2:do. At ståndet
faststält det completterade rådsförslaget.
Deputation afträdde.
Bondeståndets deputation af 12 personer ankom, anförd af
Sven Håkansson, som jemte ståndets ödmiuke hälsning
anmälte, at ståndet bifallit pensionerne samt förtroendets
Capitafrågan.
315
återställande för Hrr Riksråden Palmstierna och Scheffer,
hafvandes förut yttrat sig om Hr Riksrådet Höpken.
Deputation afträdde.
Frih. Cederhielm hemstälte, at saken med bon
grace i dag måtte afgiöras, at vi ej af alla de öfrige stånden
måtte praeveneras.
Efter något ytterligare discourerande kom R. o. A. öfverens
at til afgörande denna sak i morgon företaga.
Upropades och affärdades en deputation til de öfrige
stånden at notificera R. o. A:s beslut ang:de Hr Riksrådet von
Höpken; och til de 2:ne R. o. A:s beslut öfver rådsförslaget.
Föredrogs til justering R. o. A:s extractum protocolli af
d. 20 Aprill ang:de capita familiarum riksdagsmannarättighets
utöfvande i krigstider.
Hr Durietz ville dervid den tilläggning vid de orden,
at Kongl. Maij:t rättat, at sådant skedt på R. o. A:s underdåniga
föreställning samt at vid tilläggningen af nödvärnskrig
enl. 6 § Riksdagsord. de orden måtte tillsättas och
ingen annan han i stället commenderas.
Vid den förre af Hr Durietz projecterade tilläggningen
fants någon betänkelighet; men i den senare understöddes Hr
Durietz af flere herrar på den grund, at denna tilläggning
vöre enlig Secrete Deputations betänkande, som blifvit bifallit.
Hr Landtm, förestälte deremot, at bäst vore, man
icke nämde R. o. A:s skedde underdåniga föreställning; och
hvad den senare tilläggningen angick, vore han stridande
emot R. o. A:s d. 20 April tagne beslut och protocollet, hvarmed
detta extractum protocolli vore aldeles conformt.
Häröfver blef väl någon stund ytterligare discourerat;
men sedan uppå Hr Thure R u [d] b e c k s begäran samma
dags protocoll blifvit upläst, förklarade sig Hr R u [d] b e c k,
Hr Durietz, Hr von Vicken och Hr Pauli sig
afstå med de giorde påminnelser.
Hvarefter extractum protocolli gillades och med en
deputation til de öfrige stånden afsändes, så lydande:
S. D. R. o. A. har hos sig til öfvervägande förehaft
Secrete Deputations under d. 23 sidstl. Januarii afgifne betänkande
öfver det til deputationen hänskutne målet rörande
En deputation
afgår.
Extr. prot.
ang:de cap.
farn. riksd:smannarätt.
316 1761, jnli 24. Capitafrågan.
hvad så väl i anseende til den capita familiarum af R. o. A.
tilständiga riksdagsmannarättighet vid denna riksdag förelupit,
som hvad för framtiden i anseende til riksens tjenst kunde
vara nödigt derom at stadga.
I det förra ämnet har R. o. A. vid deputationens yttrande
icke funnit at påminna, hälst sedan Kongl. Maijrt redan förut
behagat rätta, hvad i denna särskilta casu förelupit, utan i
synnerhet hållit sig vid den senare frågan om någon generel
författning för framtiden til förekommande deraf, at hvarken
rikets tjenst eller R. o. A:s riksdagsmannarätt måtte blifva
lidande. I hvilken afsigt deputationen föreslagit det förordnande,
at capita familiarum af R. o. A. både i militaire- ock
civilståndet icke skola commenderas el. afhållas ifrån utöfvandet
af deras riksdagsmannarättighet, utan så är, at högste
angelägne tilfällen eller högsta angelägenheten til rikets tjenst
och säkerhet det kräfver samt at tjensten emedlertid af någon
annan ej kan förrättas, och at Hrr Riksens Råd vid svårt ansvar
åligger vid förefallande tilfällens granlaga pröfvande med
de dervid yppande omständigheter noga handhafva och följa
et slikt förordnande.
R. o. A., som icke annat kan än instämma i deputationens
härvid hafde berömmelige afsigt at på detta sätt förena en
högst tilbörlig nijt för rikets tjenst vid dess trängande försvar
med den billiga aktning, som samtel. ståndens laggrundade
privil. och rättigheter i gemen fordra, har på denna grund
bifallit deputationens betänkande med den tilläggning, at
capitum riksdagsmannarätt måtte til sin utöfning hvila, då
när nödvärnskrig efter 6 § i Regeringsformen infaller.
Denna tilläggning har R. o. A. aktadt så mycket nödigare
för framtiden, som den innefattar en tydelig och på lag grundad
förklaring öfver de af deputationen omförmälte högst angelägne
tilfällen, uti hvilka så väl rikets tjenst som R. o. A:s riksdagsmannarätt
eljes torde snarare efter de bepröfvandes olika
begrep än lagens rätta mening anses och afmätas, då likväl
en grundlags rätta förstånd om bägge ej bör, medelst otydelighet,
misstag underkastas.
Hvilket R. o. A. med de öfrige respective stånden vänligen
hafva velat communicera.
Anmälning. Hr Landtm, anmälte Secrete Utskåttets extractum
protocolli med notification, at Kongl. Maij:t funnit nödigt, at
Om alunverk.
317
flottan skulle lägga ut på redden vid Carlscrona at i händelse
af conjunction med allierade hofvens escadrer enl:t tractaterne
kunna vara färdig.
Desslikes at Secrete Utskottet fogat anstalt af någon
recrutering för arméen i Pommern.
Vid hvilka mål såsom upgifne ad notitiam R. o. A. ej
funno at påminna.
Hr P e c h 1 i n anmälte, at fast han begärdt, målet Frih. von
ang:de Frih. v. Essens alunvärk skulle hvila på bordet, hade
han sedermera sedt på saken och biföll, at hon i dag måtte alunvärk.
företagas.
Betänkandet uptogs altså å nyo.
Hr Pauli trodde Hr von Essen som frälseman äga
ostridig rätt at härtil nyttja sin frälseskog, men förbehölt, at
han derutöfver ej måtte sträcka sitt värk.
Som denna påminnelse förut var i betänkandet uptagen,
gordes proposition öfver detsamma, som blef bifallit.
Hr Landtm, afträdde, och Hr Gref Bengt Frölich trädde Gref Fersen
^ fubban. Zf4k.
Hvaruppå föredrogs Secrete Handels- och manufacturdeput:s
betänkande af d. [1 Maj], hvaruti deputation l:o hemställer,
at Hr Landtm, måtte äga tilstånd at på sin frälseegendom
Rörby få anlägga et alunvärk; samt 2:o at kongl, interimsförbudet
af 1748 ang:de flere slike värks anläggande måtte
til nästa riksdag uphöra.
Uplästes äfven Bondeståndets extractum protocolli af
d. 9 Junij, sorn tilstyrker til det af Hr Landtm, sökta privilegium
men at förbudet emot flere värks anläggande måtte subsistera.
Hr Pauli biföll Bondeståndets extr. protocolli för
de deruti anförde skiäl.
Hr Örnschöld tilstyrkte bifall på deputations betänkande.
Gref Hamilton, som anfördt deputation, återkom
med de öfrige ståndens svar och berättade, at de skulle taga
R. o. A:s beslut ang:de capita i öfvervägande och deröfver
afgifva deras utlåtande.
Öfver den förra quaestion continuerade ventilationen någon
stund hos R. o. A., i det somlige vore för deputations betänkande
til befordrande af ymnigare aluns tilvärkning, hvilket
utgiorde en nationel vinst, hälst afsättningen deraf aldrig
318 1761, juli 24, 25. Om alunverk.
kunde tryta och tilvärkningen eij borde blifva monopolisk,
R. o. A. dessutom voro berättigade at på alt sätt nyttja sine
frälseskogar. Andre deremot funno Bondeståndets tanka
väl grundad, efter öfverflödig tilvärkning skulle sätta alunet
i vanpris och de äldre privilegierade värk i förlägenhet, skogarne
dymedelst skulle för mycket medtagas til rikets oboteliga
skada, och frälseskogar väl fritt kunde nyttjas men icke
til slike värks anläggande annars än efter pröfvade omständigheter
och erhållit tilstånd.
Gref. Frölich hemstälte, om icke R. o. A. behagade
skilja qusestionerne, nemi. den, som rörde Hr Landtm:s sökte
tilstånd, ifrån den, som angick den generele författningen om
alunvärks anläggande; varandes i den förr[a] deputation och
Bondeståndet ense.
Och gordes altså proposition, om R. o. A. bifaller det, som
rörer Hr Landtm: s sökte privilegium,
hvartil svarades med Ja.
Häruppå återinkom Hr Landtm., som, då han åter
trädt til klubban, af lade hos R. o. A. dess tacksäijelse för den
honom ertedde benägenhet; hemställandes dernäst, omR.o.A.
ville afgiöra den återstående frågan ang:de förbudets emot
flere alunvärk uphäfvande, eller om R. o. A. ville bifalla Bondeståndets
deremot yttrade tanka.
Sedan R. o. A. häröfver discourerat, stadnade ståndet uppå
Hr Landt m:s deröfver giorde proposition i den tanka at bifalla
Secrete Handels- och manufacturdeputations betänkande
med den af Bondeståndet giorde tillagning.
Hvarpå R. o. A. åtskildes kl. 2 slagen.
År 1761 d. 25 Juli i.
Lördag.
Plenum klockan nijo.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit sine
ställen,
Ang:de Hrr hemstälte Hr Landtm., at som enl:t gårdagsbeslutet
Palmstierna» plenum tils i dag blifvit utsatt til afgiörande af frågan rörande
och Scheffer» Hrr Riksrådens Friherrar Palmstiernas och Scheffers återpensioner.
gillande i Riksens Ständers förtroende jemte de af Secrete
Utskottet för dem tilstyrkte pensioner, R. o. A. altså nu behagade
deröfver sig yttra.
Om pensioner för Palmstierna och Scheffer.
319
Gref G. Hamilton: Fast Hrr Riksråden Friherrar
Palmstierna och Scheffer endast hafva funnits felat af misstag
om lagens förstånd, så hafva dock Riksens Ständer haft all
rätt at dervid visa en billig ömhet för lag och frihet.
Icke desto mindre, då man anser, at desse herrar aldrig
felat af elakt upsåt och at de med tålamod burit sin olycka
och sielfve för enighetens skull nästan uteslagit, hvad dem til
deras uprättelse af deras vänner, som deras öde beklagat, kunnat
föreslås, samt således glömt sig sielfve för fäderneslandets
skull, så hoppas jag, R. o. A. lära finnas benägne at ädelmodigt,
som bör vara isynnerhet R. o. A:s apanage, tildela
desse 2:ne herrar de föreslagne pensioner och derjemte gifva
dem åter deras förra förtroende samt deruti ej eftergifva de
öfrige stånden. Jag för min del styrker med glädje dertil såsom
en vän af desse herrar, mindre i anseende til deras personer
än til deras bepröfvade nijt och kärlek för fäderneslandet.
Frih. Cederhielm ansåg denna sak som fordrande
nogare granskning och anholt fördenskull, at Hr Landtm,
enligit dess förut vanlige och nyttige methode behagade äfven
nu utstaka materia substrata, hvarom egentel. nu kommo at
ventileras.
Hr Landtm, trodde sig redan i början hafva densamma
R. o. A. förestält, nemi. Secrete Utskåttets extractum
protocolli ang:de Hrr Riksrådens Höpkens, Palmstiernas och
Scheffers pensioner, hvaraf den Usta delen rörande Hr Riksrådet
von Höpken i går blifvit afgiord, men den andre, som
rörde Hrr Riksråden Palmstierna och Scheffer, hvaröfver 2:ne
stånd äfven i går jemte förtroendets återställande sig yttrat,
återstodo.
Frih. Cederhielm förfrågade ytterligare, hvad förtroende
här mentes; vore det generelt, ville han det strax bifalla,
om ej tankan vore, at desse herrar åter dermed i Rådet
skulle inträda.
Hr L a n d t m. holt före at detta förtroendet vore et sådant
som det, hvilket för de år 1738 licentierade Hrr Riksens
Båd åter förklarat blifvit.
Frih. Cederhielm yttrade sig derpå, at hvad pensionerne
vidkommo, så ehuru riket vore i nog stor penningeLrist,
borde man härvid ej vara så nogräknad, utan kunde
de bifallas. Til förtroendets återgifvande ville han äfven sam
-
320 1761, juli 25. Pensioner för Palmstierna och Scheffer.
tycka, dock ej at det skulle medföra desse herrars återsättande
i Rådet.
Hr G [i]e r t [t] a: Sedan detta mål i anseende til Hr
Riksrådet von Höpken i går med så allment bifall blifvit afgord,
hoppas jag, att R. o. A. i dag med lika enighet lära visa
generosité och ingå uti förtroendets återställande för Hrr
Riksråden Palmstierna och Scheffer, hälst det är bekant, at
deras misstag icke härrördt af ondt upsåt, at de hysa et godt
hierta och altid visat sig örne om rikets säkerhet. Frih. Cederhielm
sade i går, at förtroende grundade sig på conduite. Den
kan man hos dem sig åberopa, då de vist, med hvad tålamod
de uptagit det dem af Riksens Ständer ålagde straffet och,
ehuru hårdt det varit, aldrig deröfver visat något missnöije.
och i synnerhet Hr Riksrådet Scheffer på ett värdigt sätt
fortfarit uti det vigtiga gouverneursembete hos de Kongl.
Prinsarne.
At som äfven en värd ledamot i går yttrade, han til bifal
härå ej behöfde 12 minuters betänketid, det är fägnesamt och
bevis, at man härvid ej behöfver i 12 år vänta på uplysning.
En annan värd medlem har sagdt, at til bifall härvid
blott behöfdes et menniskiohierta, är sant, och jag förklarar
mig utan at en gång behöfva 12 minuter färdig at samtycka
så väl til pensionerne som förtroendets återgifvande, hvaruti
jag önskade, at vi åtminstone kunde förekomma det ena ståndet,
som sig häröfver ännu ej yttrat.
At enl:t en ledamots giorde anmärkning meningen härvid
vore, at desse Hrr Riksens Råd i Rådet skulle tillika återsättas,
sådant anser jag ej, icke eller lära de förre prsejudicater
en slik mening medföra.
Hr Linnerhielm upläste följande dictamen til protocollet.
Högh R. o. A:s besynnerliga ädelmod, heder, rättvisa och
mildhet visar sig icke uti en sak allena, utan vid alla åkommande
tilfällen.
Sedan jag med största fägnad erfarit, at Högl. R. o. Ai
anseende til Hans Excellence Hr Riksrådet Baron Höpken»
diupa insigt och förträffeliga egenskaper funnit med billigheten
och rikets sanskylliga väl vara öfverensstämmande, det
Hans Excellence Hr Riksrådet bör anmodas sitt förr innehafde
rådsembete återtaga, har jag icke med mindre ömhet the hrr
ledamöters utlåtande ansedt, som tillika påstådt, at Dera»
Om pensioner för Palmstierna och Scheffer.
321
Excellencer Hrr Riksens Råd Baron Palmstierna och Frih.
Scheffer kunna och böra Riksens Högl. Ständers them afsagde
förtroende återfå. Då Riksens Högl. Ständer för någon tid
sedan uppå de grunder, Secrete Utskåttet genom utdrag af
protocollet d. 7 sidstl. Febr. förestält, förklarat, at högbem:te
herrars yttrade mening ang:de Konungs och Råds rättigheter
at gå in uti förevarande krigs oroligheter utan Riksens Ständers
sammankallande voro af then beskaffenhet, at Riksens
Högl. Ständers förtroende thermed ej kunde förenas, skiedde
sådant oförnekel. i den afsigt, at lagen til bevarande af Riksens
Ständers rätt skulle helig hållas och at misstag af samma hädanefter
i möijeligaste måtto förekommas. Men ingalunda
blefvo Hrr Riksens Råd Palmstierna och Scheffer på det sättet
ansedde, at de allena til vårt iråkade krigs begynnelse varit vållande,
emedan 2:ne personer vid ett rådslag icke utgiöra pluraliteten
theraf, hvarföre denna systeme om krigets begynnelse
utan fleres välmenta bidragande icke kunnat i värket ställas.
Enär nu Riksens Högl. Ständer för lagarnes helgd och
sine fri- och rättigheter visat den fullkomligaste ifver, hvarigenom
alt tvifvelsmål om Regeringsformens rätta förstånd blifvit
uphäfvit, så finner jag för min del icke något hinder el.
skadelig påfölgd til at återställa Deras Excellencer Hrr Riksens
Råd Palmstierna och Scheffer vårt fulla förtroende och
them en tilräckelig pension emedlertid tillägga från den tid,
the från rådsembetet af trädde.
Theras oskrymtade nijt för lagbunden frihet och svenske
mäns välgång lärer hos alle redelige medborgare än icke vara
förgätit, utan tvärt om hvar och en i synnerhet påminna at
med them efter sin samvetes plikt sålunda förfara, som theras
gärningar thet förtjena.
Hrr Riksens Råd Grefvarne Bonde och Bielke hafva
äfven fådt Ständers förtroende tilbakars, om ej vid den riksdag,
då de af Riksens Ständers förtroende blifvit förlustige,
hvilket på ståndens eget godtfinnande ankommit, likväl sedermera,
så at et sådant steg at visa välvilja förut icke varit
ovanligit. Enighet och förtroende blifve framgent inom Svea
rikets gränsor fast och oryggeligit; tvedrägt och split gånge i
landsflyktighet och läte samtel. Riksens Hög). Ständer under
et stilla lugn få hämta de frukter, en god lag och välsignad frihet
dem tillägnar.
Gref Reenstierna åberopade sig dess i förl. Februarii
21—381681
322 1761, juli 25. Pensioner för Palmstierna och Scheffer.
månad öfver desse Hrr Riksens Råd yttrade tankar. Vid den
proposition, som af et stånd blifvit väkt i anseende til Hrr Riksens
Råd Palmstierna och Scheffers återställande i Riksens
Ständers förtroende, funno han ingen betänkelighet. Lagen
hade blifvit tilfreds stäld och lemnade nu fritt rum för Riksens
Ständers ädelmod.
Grunden af desse Hrr Riksens Råds förseende hade varit
et godt och rent upsåt, deras framhärdande deruti hade varit
en berömmelig ståndaktighet uti deras öfvertygelse. Altså
borde uti ett så ädelt och illustert samfund som detta et olyckligt
misstag icke utplåna åtankan af desse herrars förut å daga
lagde nijt och ömhet för fäderneslandet.
Han ville altså af hiertat bifalla den i faveur af Hrr Riksråden
Palmstierna och Scheffer af 2:ne stånd redan samtyckte
proposition samt äfven i ödmiukhet dertil R. o. A. styrka.
Om han sielf härutinnan giorde något misstag, hoppades han,
R. o. A. ville sådant förlåta; men han kunde ej underlåta at
tala för välgierningsmän, hvilka han vördade för deras välmening
och nijt för riket och som trodde sig hafva mist alt,
då de mist Riksens Ständers oskattbara förtroende.
Hr [d e] Frese yttrade omständeligare uti dess närlagde
dictamen ad protocollum1 de considerationer, hvarpå han grundade
sitt bifall til förtroendet återgifvande jemte pensionerne
för Hrr Riksråden Palmstierna och Scheffer.
Ang:de deras återträde i Rådet vore qusestion utom ämnet,
och borde således all ventilation deröfver, tils tider blef,
upskiutas.
Hr Pauli: Jag utber mig at i detta ämnet något få gå
tilbakars.
Då Secrete Utskåttet i förleden vinter först upgaf deras
yttrande rörande Hrr Riksråden Palmstierna och Scheffer,
undrade jag, hvarföre desse herrar allena och ej de öfrige Hrr
Riksråden tillika blefvo nämde, hälst då målet var som lagbrott
eller misstag emot 6 § i Regeringsformen rubricerat och
jag viste, at desse 2:ne herrar ej ensamme utgiorde pluraliteten
i Rådet; men som de då likväl ifrån de öfrige blefvo skilde,
lät jag mig dervid åtnöijas. Hr Riksrådet Höpken, hvars afsked
Secrete Utskottet med så mycket beröm för dess välförhållande
tillstyrkte, har nu åter blifvit i Rådet kallad, och den
saken är afgiord.
1 Saknas vid protokollen.
Om pensioner för Palmstierna och Scheffer. 323
Nu är altså blott qusestion för de 2:ne Hrr Riksråden
Palmstierna och Scheffer, som ifrån deras embeten blifvit
licentierade och förlorat Riksens Ständers förtroende, om deras
pensioner och förtroendets återställande.
Hvad pensionerne angår, tyckas de kunna beviljas, om
riket dertil häfver råd och tilgång, hvaröfver Secrete Utskåttet
bordt höras.
Vidkommande förtroendet, så grundar jag sådant på desse
herrars förtjenst och skal således ej vara emot Bonde- och
Borgareståndens dertil gifne bifall; men om deras återsättande
i Rådet tror jag frågan ej vara. Den kommer tids nog före, när
casus existerar, och vet jag icke eller, om desse stånd densamme
moverat. Jag vet väl, att Riksens Ständer äga döma
deröfver och densamma kunna bifalla; men jag hemställer,
huruvida det passade sig vid en och samma riksdag, då de förklarat
desse 2:ne herrar icke värdige Riksens Ständers förtroende.
Hr Woltemar: Det gläder mig at märka R. o. A.
mästendels enige at efter min önskan instämma med 2:ne
stånds för Hrr Riksråden Palmstierna och Scheffer yttrade
benägne tankar, samt at R. o. A., [likjsom1 de vid sidsta
qusestion om Hrr Riksrådens göromål beviste sin nijt för lagen,
nu kunna förvandla sin oro uti ädelmod och benägen åtanka
af desse herrars förre, riket giorde nyttige och nitiske tjenster.
Jag hoppas således, R. o. A. lära nu glömma deras misstag
och endast komma ihog sitt eget ädelmod och deras välmenande
upsåt samt tillåta, at proposition må giöras enl:t de
2:ne stånds yttrade mening i desse herrars faveur. Jag önskar,
at densamma måtte bifallas, hälst det för dem vöre ömt at
hos R. o. A. sakna den benägenhet, dem hos de öfrige stånden
vederfarits.
HrRutenschöld, Carl, förklarade sig med de flere
herrar, som sig yttrat, instämma deruti, at de 2:ne Hrr Riksens
Råd borde få de af Secrete Utskåttet föreslagne pensioner och
derjemte åter träda uti Riksens Ständers fulla förtroende.
Hr Durietz: Jag skal nu som sidst, då frågan var om
Hrr Riksens Råds göromål, söka instämma med flere värde
ledamöter i ädelmod och oväldughet.
Jag har för ömt hierta at uprepa det föregående i detta
mål, hälst då desse 2:ne Hrr Riksens Råd miste Riksens Stän
1
Konceptprotokollet.
324 1761, juli 25. Pensioner för Palmstierna och Scheffer.
ders förtroende. Sådant skedde på Secrete Utskåttets tilstyrkande,
i hvars pröfvande jag då ej fant mig böra ingå, i den
öfvertygelse, at det efter ed och samvete saken handterat,
ehuru jag då var äfven så färdig som nu at foga mig til modification
och pension för desse 2:ne herrar enl:t förre prsejudicater.
Jag vil altså hålla mig vid de 2:ne nu förevarande momenter,
nemi. l:o de af Secrete Utskottet föreslagne pensioner,
hvilke, ehuru svår tilgången kan vara til belöningar af different
natur, jag dock til att visa desse herrar all benägenhet är färdig
at bifalla, och 2:do om förtroendets återgifvande. Detta
har Secrete Utskåttet icke proponerat, och vet jag äfven ej,
om stånden, som dertil samtyckt, velat återlemna desse 2:ne
herrar detsamma förtroende, som Secrete Utskåttet dem fråntagit,
jemte deras embeten. Skulle detta vara meningen, så
önskar jag at derom oplysas at mig sedan vidare få yrtra.
Men menas et annat förtroende af christelighet, vänlighet och
benägenhet i gemen, så är jag så beredd at strax dertil samtycka,
som jag deremot tycker, at det förra skulle sätta på
våra göromål en färg af godtycko och olikhet i våra tankesätt.
Bondeståndets nyss ankomne extractum protocolli rörande
desse 2:ne Hrr Riksens Råds pensioners och förtroendets
åter tildelande uplästes.
Då Hr Durietz anmärkte sig deraf kunna fatta mening
om et förtroendes återgifvande, som kunde åter leda desse
herrar uti Rådet.
Frih. F. Horn: Gunstige Herrar. I går yttrade jag inför
Eder mine hiertans tankar och har dervid mycket litet at
tillägga i närvarande ämne. Jag tilstår gerna, at jag är de
omnämde 2:ne Hrr Riksråden med mycken erkänsla tilgifvcn,
dock kunde densamma aldrig förblinda mig i det, som jag
mitt fädernesland skyldig är.
En värd ledamot har nyss fruktat, at hvad nu i faveur af
desse Hrr Riksens Råd giordes, skulle kunna få anseende af
någon olikhet uti våra tänkesätt; men, gunstige Herrar, Riksens
Ständer äga ej allenast utöfva rättvisa, utan ock at bevisa
mildhet, och straff bör falla på upsåtel. fel men icke på
svagheter eller misstag af dem, hvars individua äro kände för
välmenande och hederlige hiertan. At desse 2:ne Hrr RiksénRåd
varit ovärdige Riksens Ständers förtroende är aldrig
sagdt af Secrete Utskåttet. Men posito och at det hade blifvit
Om pensioner för Palmstierna och Scheffer. 325
sagdt, så kunna Riksens Ständer likasom en försigtig husfader
lämpa agan til varnagel och förbättring, väl vetandes, at
uti politiske förseelser det ordspråket ofta sannas: summum
jus summa injuria. Om de åter skulle blifva et offer af Riksens
Ständers hämmande nijt, hvad blefvo påfölgden? Jo, at
desse Hrr Riksens Råd med bedröfvelse hade sitt olyckeliga
misstag för ögonen och at deras slägt och vänner med grämelse
togo del i deras oblida öde. Gifve Gud, sådane olycksfrö, som
alt sedan 1738 oroat lan[d]smän, kunde utrotas, enighet återställas
och den skadelige partieandan för all tid förqväfvas.
Jag beder altså sluteligen Hr Grefven och Landtm, at få höra
den hugneliga propositionen, at desse omtalte 2:ne Hrr Riksens
Råd ej allenast med de af Secrete Utskåttet föreslagne
pensioner utan ock med Riksens Ständers dyrbara förtroende
måtte blifva hugnade.
HrEhrenmalm: Det gläder mig at nu på så kort tid
se Riksens Ständer kunna förenas öfver en fråga, som för detta
fordrat 12 års betänketid.
Jag för min del liar emot de föreslagne pensioner för de
2:ne Hrr Riksens Råd intet at påminna, med [o: men]1 hvad
förtroendets återställande beträffar, instämmer jag med Hr
Durietz emot et sådant förtroendes förklarande, som kunde för
desse Hrr Riksens Råd värka någon rättighet at åter inträda
i Rådet.
HrvonVicken anmärkte, at de, som felade efter lag,
borde straffas; at således det varit naturligit, at de af Riksens
Råd, som emot lag tilstyrkt kriget, derföre blifvit ansedde,
men at det skulle fägna honom at se så många förböner för
ivar och en af oss, som desse herrar nu hade; dock viste han
äfven, det Riksens Ständer tilkom at visa mildhet, ett sådant,
sorn de år 1738 licentierade Hrr Riksens Råd förut återfådt,
men ej et sådant, som skulle återsätta nu omtalte herrar i Rådet
igen, hälst deras egenskaper ej varit sådane, som riket af
dem bordt förvänta, och de endast gordt justiee, då de i allmenhet
gifvit höflighet för höflighet.
Hvad vidkom pensionerne, så höll han äfven dervid någon
betänkelighet, efter det skulle blifva et prsejudicat, om en
riksråd blefvo licentierad ur Rådet och strax derpå undfick
Pension, den han liksom under en amnistie el. vapnhvila kunde
' lugn få til godo niuta.
1 Konceptprotokollet.
326 1761, juli 25. Pensioner för Palmstierna och Scheffer.
Hr Örnschöld yttrade sig, at sedan lagen blifvit helgad,
ädelmod kunde visas utan stort betänkande enl. förre
praej udicater. Han biföllo altså pensionerne och förtroendets
återgifvande; om inträde voro ej qusestion, ej eller innehöllos
sådant i Bondeståndets extr. protocolli.
Hr [v o n] Schantz instämde med Hr Durietz om förtroendets
återställande utan at dermed fölgde inträde i Badet,
hälst Hr Riksrådet Scheffer et sådant ännu åtniöte. Och
pensionerne biföll han äfven på lika sätt, som de förut licentierade
Hrr Riksens Råd dem fädt niuta.
Hr Lagersvärd: Det fägnar mig at nu få visa min
vördnad för de omtalte 2:ne Hrr Riksens Råd, samt at Secrete
Utskåttet funnit råd för pensioner för dem, hvilka jag således
gärna bifaller. Förtroendet bifaller jag äfven för dem, men
blefvo det ett fullt förtroende och ledande åter i Rådet igen,
så liknade Riksens Ständer en polsk riksdag, och dervid voro
mycken betänkelighet.
Hr P e c h 1 i n: Det är en besynnerl. fägnad, at, då vi
förut af partier och oenighet varit plågade, vi nu i närvarande
qusestion med sådan samdrägt tyckas instämma.
At Riksens Ständers mildhet nu skulle gifva dem i anseende
til det föregångne med desse Hrr Riksens Råd någon
dementi, lärer icke äga någon grund. Ty at innan saken blifvit
dechifrerad, Riksens Ständer varit nitiske om lagen, intils de
fådt se motiverne af Hrr Riksens Råds göromål, har ingen
bordt undra på; men nu sedan saken blifvit uplyst och annorlunda
befunnen, än dess första anseende var, bör hvar individu
af oss ej tvifla at ju Secrete Utskåttet rättvisligen ansedt alla
deri deltagande, änskönt det särskilt beifrat dem, som yppadt
och påstådt en tanka, som landets säkerhet hade fordrat at aldrig
blifva rest.
Altså kan Riksens Ständers mildhet vid detta tilfälle aldrig
gifva dem någon dementie utan snarare af landsmän och hela
Europa med fägnad anses och approberas.
Då densamma inskräncker det för desse 2:ne herrar utsatte
hårdare straffet, då nu frågan är om förtroendets återställande
och pensionernes tildelande, bör man dervid ej
sträcka sin tanka längre än Secrete Utskottet och Bondeståndet
det förmält; ty om återinträdet i Rådet är nu icke
qusestion, utan kan då derom ventileras, enär dertil tider blifver.
Om pensioner för Palmstierna och Scheffer.
327
Jag bifaller altså med fägnad, hvad om pensionerne och
förtroendets återställande föreslagit blifvit såsom ländande til
enighetens återbringande i nationen, och begär eljest häröfver
votering.
Frih. Horn, C h., anmärkte, at Secrete Utskåttet blott
anmält ang:de pensionerne men at Bondeståndet proponerat
ang:de förtroendet; at om detta stånd, som deröfver äger minsta
connoisance och ingen röst, först dermed inkommit, gåfvo väl
sådant en god impression och voro tekn af nationens boij else
men för öfrigit icke i sin ordning; at fast desse 2:ne styresmän
styrt illa, hade dock de öfrige herrarne det bifallit, undantagandes
Gref Tessin, men at sådant först i lugn bordt rättas,
emedan det gingo illa, om skepsfolk i storm blefvo oense; at
man borde giöra skilnad emellan laster och fel, at desse herrar
haft godt upsåt och af blänkande conjoncture blifvit förledde
och hade vunnit mycket beröm, deräst utgången varit lyckeligare.
Altså ville han för sin del samtycka til deras hugnande
med pensioner. Förtroendet åter trodde han böra betyda något,
men som det nu torde vara blott en compliment, ville
han äfven för enighetens skull dertil samtycka.
HrWadenstierna, Carl: Rätta qusestionen lärer
nu vara l:o öfver Secrete Utskåttets extractum protocolli
ang:de pensionen; den 2:dra ang:de förtroendet, som två
stånd bifallit, är af Bondeståndet moverad, icke i mening at
desse 2:ne herrar skulle inträda i Rådet, hvilket deraf är klart,
at Secrete Utskåttet föreslagit dem pensioner, då Riksens
Råd eljes hafva lön.
Hvad desse herrar särskilt angår, så har l:o Hr Riksrådet
Palmstierna t jent i Rådet i 15 år med all uptänkelig nit och
ömhet för rättvisa, lag och frihet; har han felat, då han deruti
kunnat gådt för långt, så är det vakraste fel, som en fri svensk
kan beskyllas före; men då han olyckel. beröfvades Riksens
Ständers förtroende, har han i sitt sinne mist mera än hela sin
timeliga välfärd. Detta dess hierta lägger jag nu för Eder,
gunstige Herrar, och hoppas, at ingen lärer vilja det in i döden
bedröfva.
Hr Riksrådet Scheffer åter har först i granlaga conjoncturer
besörgdt ministeren vid utrikes hof och sedan i 10 års
tid med heder sutit i Rådet samt sedermera så vårdat väre
Kongl. Prinsars upfostran, at jag tror Secrete Utskåttet framdeles
lärer kunna berätta honom vara värd vår och våra efter
-
328 1761, juli 25. Pensioner för Palmstierna och Scheffer.
kommandes tacksamhet. Då nu qumstion altså är om desse
herrar, lärer deras debet finnas ganska litet och deras credit
stort, ty de hafva kunnat misstaga sig, men de äro kände för
godt upsåt, för dygd, mandom och ren nijt för riket.
Skulle nu vid den simpla frågan om förtroendets återställande
någon tilläggning göras, så miste den förre sin kraft och
vår benägenhet sitt värde, om vi på den ena sidan giorde väl
och på den andra straffade. Jag styrker altså til bifall på
Bondeståndets extractum protocolli och hoppas, at hvar nitisk
svensk man lärer altså dermed instämma.
Hr T. Rudbeck: Jag instämmer gärna i ädelmodigt
tänkesätt såsom med mitt sinnelag enligit och vil fästa mina
ögon på riket som på en skakader kropp men icke uprifva
gamla sår eller tala om de förra Hrr Riksens Råd, som i 12 års
tid väntat på Riksens Ständers ädelmod.
Om enigheten dermed kan befästas vill jag til desse Hrr
Riksens Råds pensioner gärna samtycka skiönt med egen bekostnad,
fast våre i fält varande officerare nu endast fådt
niuta sin halfva lön til godo.
Hvad förtroendet angår, vil jag ej eller vara difficile.
blott sådant ej medförer deras inträde i Rådet, åtminstone ej
vid denne riksdag, utan at sådant må ankomma på desse herrars
conduite och Riksens Ständers välbehag framdeles, och
på detta sättet men eljes icke bifaller jag Bondeståndets extractum
protocolli.
Hr Jennings holt före qusestionen vara om närvarande
mål men ej at utstaka något för Riksens Ständer framdeles.
Hvad förtroendet angick, hade aldrig Secrete Utskåttet
sagdt, at desse herrar dertil giordt sig ovärdige, fast det dem
på en tid och in casu beröfvat; altså kan Riksens Ständers
ädelmod nu ej sägas uphäfva deras beslut, ty det har redan
gådt i värkställighet. At vid förtroendets återställande skulle
följa deras inträde i Rådet, är en handgripelig buse, ty då hade
dem ej pensioner utan lön som andre Riksens Råd blifvit tillagde.
Hade det utom dess varit någons tanka, hade man dermed
ej behöft intereptilio [o: subreptitia]1 framkomma, och
hade jag för min del frimodeligt sagdt det rent ut och ej behöft
stiäla mig fram dermed. Altså anser jag någon tilläggning
vid förtroendet såsom incompatible och styrker slutel. til bifall
på pensionerne samt förtroendets återställande.
1 Konceptprotokollet.
Om pensioner för Palmstierna och Scheffer.
329
Hr Gyllensvan åberopade, hvad han förut vid desse
herrars licentierande yttrat, nemi. at de aldrig felat af elakt
upsåt. Vidkommande deras pensioner, så viste han, at 1727
års förordning, 6 §, innehåller, at Riksens Ständer ej böra befatta
sig med pensioners utdelande men väl med deras indragande;
at Secrete Utskåttet i Februarii månad gordt föreställning
emot penningars disposition af plenis, at riket voro fattigt
och behöft låna penningar och at officerarne vid arméen
på 4:de året måst tjena med half lön; dock ville han i anseende
til desse herrars förut gorde nitiske tjenster bifalla pensionerne.
Vidkommande förtroendet enl. Bondeståndets extractum
protocolli så ville han, [at]1 sådant ej skulle bana dem vägen
på så kort tid återkomma i Rådet, antingen nu sådant oförskräckt
proponerades eller längre fram vid riksdagen på
finare sätt beredas; och giorde altså vid Bondeståndets extractum
protocolli det förbehåll, at dessa herrar hvarken vid nu
förefallande rådsvacanser dertil måtte upföras eller eljes bivista
Bådet.
Frih. Otto Wrangel förklarade sin vördnad så väl
för desse 2:ne herrar som för Riksens Ständers fattade beslut.
Qusestionen vore här ej om ord men om saker. De föreslagne
pensioner ville han för sin del bifalla. 2:do. Då desse herrar
mist förtroendet, viste han ej, huru sådant blifvit förstådt, då
det sagdts, at detta med deras embete ej vidare kunde förenas;
och kunde han altså ej i lika bemärkelse bifalla dess återställande.
Få de det således åter, så försvinner vårt beslut, likasom
vid andre straff böter försvinner, då de återgifvas, och
då mister pluralitetens beslut och lagen sin helgd. Har vårt
förra beslut syftat på rikets säkerhet, så försvinner den, om
beslutet återgår och riket kommer i samma belägenhet som
förut. Huru frågan altså tages, blir tilläggningen angrde inträde
i Rådet vid förtroendets återställande nödig, och detta
talar jag af vördnad för Riksens Ständers förra beslut, ehuru
jag hyser för desse herrar ali skyldig respect.
Frih. Ridderstolpe: Det är vist en stor dag i våra
minnesböcker, då vi vilja utplåna gamla förevitelser. Jag,
som blott följer öfvertygelse och mitt samvetes lugn, har dervid
litet at säga. Jag medgifver, at desse herrar, til hvilkas
beröm jag nu ej vill något öfverflödigt tillägga, vist finna
sig uti bekymrande omständigheter. Men då de skildes ifrån
1 Konceptprotokollet.
330 1761, juli 25. Pensioner för Palmstierna och Scheffer.
Riksens Ständers förtroende, måste säkerl. sådant skedt på
goda skiäl. Altså lärer vara betänkeligt at nu i hast ändra et
beslut, som mognadts på flere månader.
Ingen disput är om desse herrars förtjenst, och vil jag
altså ej vara emot förtroendets återställande, blott dermed
ej åtföljer rättigheten at tolka rikets grundlag i Rådkammaren
eller rådsembetets förvaltning, och med denna tilläggning bifaller
jag så väl Secrete Utskåttets som Bondeståndets extr.
protocolli.
Här säges väl, at sådant nu ej är in qusestione, dock är
detta et naturligt bihang af det förra, hälst aldrig tjensterne
utan blott förtroendet blifvit dem förut fråntagit. At dem
blifvit blott pensioner tillagde, slutar ingenting, hälst inga vacancer
äro, at dem lönerne kunnat tilläggas. Och är, som
det säges, ingen sådan afsigt vid förtroendets återgifvande,
så lära vi så mycket mera blifva enige om den af Hr Durietz
föreslagne tilläggningen, med hvilken jag mig för öfrigit conformerar.
Hr Fredric Ehrensvärd ansåg den stunden för
fägnesam, då han kunde betyga sin för desse herrar hysande
högaktning. Han instämde altså för sin del ang:de pensionerne.
2:do. I anseende til förtroendets återställande uprepade han,
fast med ömhet, at de det mist genom möijeligit misstag och
tillika embete och lön och således hårdare ansedts än andre
embetsmän, som i sine straff hade gradationer. När de nu
skulle återfå, hvad de förut mist, borde sådant icke vara
stympadt. Han önskade således, at til enighets återställande
Bondeståndets extractum protocolli måtte bifallas.
Hr von Stockenström yttrade sig, at Riksens
Ständers förtroende voro af et värde, som öfverträffade alt
annat, men om det restringerades, miste det sin kraft. At dess[e]
2:ne Hrr Riksens Råd voro til dess återfående värdige, hvars
nitiske tankesätt han, som flere år städt bakom rådsstolen,
nogsamt kunde bevittna, instämde han med Gref Reenstierna
och Hr Wadenstierna. Vid den härvid giorde tilläggningen
emot deras återträde i Rådet påminte han, at om den giordes,
togo man med den ena handen, hvad man gofvo med den
andra, och at de dermedelst blott för ett misstag likasom
åter dömdes utan nytt skiäl och hårdare än de förre Hrr Riksens
Råd, som utan slik tilläggning återfådt förtroendet.
Skulle man då altså visa ädelmod, borde det skie utan för
-
Om pensioner för Palmstierna och Scheffer.
331
behåll och förtroendet återställes, likasom andre Hrr Riksens
Råd förut fädt.
Hr Ehrencreutz: När jag jemförer Riksens Ständers
rätt emot Hrr Riksens Råds, finner jag, at de giordt värdigt,
då de helgat lagen, som är styrkan af Riksens Ständers
rätt. När jag deremot jemförer desse herrars gierningar,
finner jag ej deruti något ondt upsåt, utan at de giordt efter
bästa vett, fast de varit ifrigare än de andre. Rådet består af
16 Riksråder, hvilka måst hafva ansedt saken likasom desse
2:ne, emedan deras tankar eljes aldrig kunnat utgiöra pluraliteten.
När nu de icke felat af elakt upsåt och Riksens Ständer
vela visa dem ädelmod, så är det icke nog med pensionen, utan
bör det äfven skie med förtroendets återgifvande. Sådant
har emot andre skiedt, men om dermed i 12 år utdragits, är det
just et skiäl at nu göra det skyndesamt, då man funnit, at et
slikt upskof eij gordt mycket godt. Härföre skola vi då tvista
öfver Bondeståndets extr. protocolli? Äro vi icke enige om
pensionerne och at noblement återgifva desse Hrr Riksens
Råd derjemte vårt förtroende, som det med andre skedt.
Jag hoppas, vi vilja alla göra godt, när vi det kunna, hälst
då deraf enighet och god värkan i landet är at förmoda.
Hr Estenberg yttrade sig til protocollet.
Det gläder mig at vid detta tilfälle få tilfälle at uppenbarligen
å daga lägga, at jag kan hata fel men likafullt älska
personer. Detta med de flere af åtskillige värde ledamöter
förut anförde skiäl förorsaka[r], at jag med nöije bifaller den
proponerade pensionen för Deras Excel] encer Hrr Riksråden
Palmstierna och Scheffer med tilläggning at hädanefter återfå
det förlorade Ständernes förtroende på samma sätt, som
Bondeståndets nyss upläste extractum protocolli innehåller;
men vidkommande den frågan, om det förbehåll härvid skall
giöras, at de derföre ej blifva i Rådet insatte, hvilket nu tyckes
vara endaste disputen R. o. A. emellan, så kan jag för min del
dertil ingalunda samtycka; ty l:o skier denna tilläggning af
Ständernes grace för desse bägge värde Hrr Riksråder men
ej at öka det dem en gång öfvergångne straff. Skier detta
af grace, så följer af sig sielf, at förbehållet icke kan hafva
runi, emedan detta förbehåll snarare vore en tilökning i
straffet än någon grace. Men förbehållet är ock i sig sielft aldeles
onödigt; ty åtskillige värde ledamöter hafva til protocollet
betygat, at derom nu ej är fråga, och sielfva Bonde
-
332 1761, juli 25, 27. Pensioner för Palmstierna och Scheffer.
ståndets extractum protocolli visar, at meningen ej är, at med
denna grace ej bör vara någon rättighet följaktig at återträda
i Rådet, då det ordet pension brukas, ty eljes borde det
heta lön men ej pension.
Hr Landtm, utbad sig at nu efter de föregångne tilräckelige
discourser få göra propositionen.
Utan at uprepa alt det, som blifvit sagdt, ville han blott
anmärka, at qusestion mäst roulerat öfver förståndet af
Bondeståndets extr. protocolli ang:de förtroendets återgifvande
åt desse 2:ne Hrr Riksens Råd. Bondeståndet hade ej
sådant combinerat med återträde i Rådet, icke eller vöre
löner utan endast pensioner för dem föreslagne. Dessutom
hade de vid licentierandet mist både embeten och förtroendet;
det vöre således ingen rubbning i beslutet, då det senare återstältes,
men om det förra voro ingen qusestion. Skulle nu
sådant på et ädelmodigt sätt skie, så borde det skie utan tilläggning
eller restriction, emedan gracen eljes förändrade sitt
värde; och i anledning deraf gorde Hr Landtm, följande propo
sition.
Bifaller R. o. A. Secrete Utskåttets tilstyrkande om pension
för desse 2:ne Hrr Riksens Råd Palmstierna och Scheffer
med den af Bondeståndet giorde tilläggning om förtroendets
återställande?
Detta besvarades med Ja och Nej.
Hr Durietz ville hafva desse propositioner skilde och
någon explication ang:de inträde i Rådet vid proposition om
förtroendet tillagd.
Hr Landtm, förmente, at då deröfver skulle voteras,
kunde contraproposition vid alternativet tilsättas.
Frih. Duvall styrkte til bifall på proposition, hälst
förtroendet ej betydde annat än deras förre existera[n]de hos
medborgare, och annan mening voro här enl. protocollet ej
yrkad.
Hr Thure R u [d] b e c k: Vi äro alle ense om pensionernes
bifallande. Förtroende kunna vi äfven utan votering
bifalla, blott det i protocollet reserveras, at sådant ej medför
rättighet för desse herrar at åter träda i Rådet, åtminstone
vid denna riksdag, på det Riksens Ständer ej må blifva sig
dervid olike; men skulle votering skie, så vil jag vid contraproposition
hafva tilsatt de orden utom rådsembetets förvaltning.
Om pensioner för Palmstierna och Scheffer.
333
Flere af herrarne instämde häruti, men andre deremot
biföllo den giorde proposition, begärandes deröfver votering.
Hr Landtm, formerade altså följande voteringsproposition.
Den, som bifaller Secrete Utskåttets extractum protocolli
ang:de Friherrar Palmstierna och Scheffer på sätt, som Bondeståndets
extractum protocolli innehåller, med återställande
i Riksens Ständers förtroende, skrifver Ja; den, det ej vill,
skrifver Nej.
Vinner Nej, göres den tilläggning utom rådsembetets förvaltning.
Denna proposition uplästes och gillades. Upropades bordsherr
arne.
Hr R u [d] b e c k påminte, at desse Hrr Riksens Råds
slägt ej måtte votera. Häremot erindrades, at då sidst öfver
Hr Rubecks person voterats, samtel. Hrr Rubeckar icke
sig derifrån afhållit.
Häröfver existerade något buller.
Hr Landtm, bad, R. o. A. med stillhet ville skrida til
votering. Någon ny författning dervid vore öfverflödig, emedan
Riksdagsordningen voro klar, efter hvilken han hoppades,
Herrarne sig så nu, som för detta skedt, lära behaga vid voteringen
rätta.
Häruppå börjades med voteringen, som utföll med tuhundradeaderton
röster för Nej och trehundradeåttijoen för
Ja likmätigt det af bordsherrarne underskrifne och protocollet
bilagde voteringsinstrument, som slutel. uplästes. Hvarefter
R. o. A. åtskildes kl. 7.
År 1761 d. 27 Juli i.
Måndag.
Plenum klockan åtta.
Justerades 'protocollet af d. 20 hujus. Och uplästes sidsta Justering.
voteringsinstrumentet.
Hvarefter föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af Ang:de de i
d. 25 Maii öfver Justitisedeputations betänkande ang:de Capitaine
Lagerborgs och de öfrige i Damgartske affairen delta- tagande offlgande
officerares återställande i deras tjenster, hvarmedelst cerare,
ståndet jemte någon tilläggning velat betänkandet bifalla.
334 1761, juli 27. Krigsbefälets riksdagsmannarätt.
Hr [v o n] Bromell biföll den deri föreslagne till utgifvande
relation så om denne Damgar[t]ske affairen som
om hela kriget.
Hr Pechlin biföll det, som i anseende till Oertzen
deruti af Borgareståndet blifvit tillagdt.
Dock funno R. o. A. för godt at förblifva vid deras förra
häröfver yttrade tankar.
Ang:de Uplästes et af Krigsbefälet insinuerat ödmiukt memorial af
tjenstgöring ^ Junij til R. o. A. med dess påminnelser vid Secrete Utskåtoch
Krigsbe- tets på bordet liggande extr. protocolli af d. 14 Februarii ang:de
tetil riksdag" °fficerares tjenstgörande samt Krigsbefälets kallande i mindre
antal til riksdagar under krigstider.
Detta föredrogs sedan punctevis, och uplästes den l:ste
af Secrete Utskåttets extr. protocolli rörande Krigsbefälets
mindre antal vid riksdagar jemte den af Krigsbefälet deremot
giorde föreställning.
Gref Hamilton tykte, at om en capitaine af hvart
regemente til riksdagen skulle hemresa, så borde en af de
hemmavarande antingen dertil tagas eller i den från arméen
hemgåendes ställe utcommenderas.
Hr [v o n] Vicken holt före at Krigsbefälet i stöd af
äldre och nyare resolutioner til riksdag vore kallad; at det antingen
aldeles ej ur fält borde hemkomma men icke blifva
styckat enl:t Secrete Utskåttets förslag; at de vid deras riksdagsfullmägtige
borde äga fritt val men icke commenderas,
och styrkte till bifall på Krigsbefälets anmärkningar.
Frih. Funck förklarade sig äfven bifalla Krigsbefälets
idée såsom syftande på rikets tjenst och bästa jemte dess rättighets
bibehållande.
Hvarpå bifölls Secrete Utskottets lista punct enligit
Krigsbefälets tilläggning, nemlin
som riket icke utan Riksens Ständers eget beslut kan försättas
i offensivt krig, så kunna ock Riksens Ständer då förordna,
huru med Krigsbefälets kommande til riksdagar, om
de under så beskaffade krig infalla, bör förhållas; men då defensive
eller nödvärnskrig infaller, är nödigt lag förut tydel. vara
stadgad, och til den ändan holt R. o. A. före det denna inrättning
så må jemkas, det vid sådane tilfällen til riksdagar
må kallas en ryttmästare ifrån hvart cavallerie- och en capitaine
ifrån hvart infanterieregimente, hvilke fullmägtige böra
väljas aldeles efter 1756 års derom utkomne reglemente. Be
-
Krigsbefälets riksdagsmannarätt. Om Cronhjort.
träffande regimentscheferne, så instämmer väl R. o. A. med
Secrete Utskottet, at allenast 2:ne öfverstar, en af cavallerie
och en af infanterie, må kallas, dock utom dem en generalsperson
af indelt regimente, om hvilka 2:ne öfverstar och en
general samtel. generaler och regementschefs conjunctim sig
förena.
Och som riksdagsfullmägtige ifrån amiralitetsstaterne allenast
består af någre få personer, som vid värken icke kunna
saknas, så måge de så väl vid de förr omrörde som andre tilfällen
få komma till riksdag utan minskning i deras vanliga
antal, och Riksens Ständer i underdånig skrifvelse til Kongl.
Maij :t d. 11 Junij sidstl. sig yttrat angide riksdagsfullmägtige
för galereescadren.
2:dra puncten af Secrete Utskottets betänkande bifölls
likaledes jemte Krigsbefälets påminnelse dervid, som följer:
At med alla de ifrån Secrete Utskottet i denna punct omnämde
generalspersoner och andre officerare förstås inga
andre än de, som under kriget blifvit eller blifva commenderade
eller under de i fält varande commenderingar höra.
3:die puncten blef bifallen med den af Krigsbefälet föreslagne
tilläggning, nemi.:
Dock at de officerare, hvilka fortsätt ja resan med egne
hästar och equipage, dem de tänka vid arméen nyttja, böra,
hvad resetiden beträffar, få niuta tågordningen til godo.
Föredrogs Expeditionsdeputations extractum protocolli Ang:de 6 ledaang:de
ledamöters förordnande af respective stånden til den "'“I"
öfver Hr Nordencrantz värk af Riksens Ständer faststälte sär- Nordencrantz
skilte deputationen. Tark
Och
resolverades,
at til denna särskilta deputation 6 af R. o. A:s ledamöter
genom deras electorer komma at utses.
Föredrogs det på bordet liggande Secrete Deputations be- Angide Frih.
tänkande rörande Frih. Cronhiorts uprättelse för dess lidande upJåttelae8
medelst Generalkrigsrättens öfver honom fäldte dom.
Slutet af betänkandet uplästes allenast;
2:o Hr Gyllenbergs memorial1 och
1 Något memorial av Gyllenberg har icke påträffats. Bilagt det renskrivna
protokollet ligger däremot ett av C. F. .Solfverberg författat memorial,
rubricerat >ad protocullum>. Ehuru såväl memorial- som konceptProtokollen
hava namnet Gyllenberg, måste troligen en felskrivning föreligga.
Sölfverbergs memorial tryckes på grund av sin rubricering och
Placering vid protokollet som Bil. 23.
336 1761, juli 27. Om Cronhjort.
3:o Frih. Cronhiorts anhollan om benägen uprättelse enligit
betänkandet.
Gref G. Hamilton yttrade sig häruppå, at med Frih.
Cronhiort något borde öfverses, efter von Soltern, i anseende
til hvilken han blifvit dömd, varit sådan, at på honom vid
förslag kunnat göras mindre reflexion. Dessutom tyktes Frih.
Cronhiort nog strängt vara dömd och voro dessutom vid ganska
svaga vilkor stadder.
Hr Fredric Ehrensvärd betygade sig som menniskiovän
med fägnad skola se Frih. Cronhiorts förmån; men
han viste ej, huru Justitisedeputation uptagit saken. Han
trodde den vid sidsta riksdag af Riksens Ständer på Secrete
Deputations hemställande vara ansedd efter 41 § i Regeringsformen,
men sådant hade Justitisedeputation nu gådt förbi
och endast nämdt Generalkrigsrättens dom.
Riksens Ständer borde ej vara sig olike och nu synas
hafva andre ögon än då; hvilket han vid detta betänkande
fant at påminna.
Hr [von] Vicken instämde med Gref Hamilton öfver
Hr von Soltern, fast han ej ville tala på en död mans mull.
Justitisedeputation trodde han för öfrigit nu hafva giordt rätt.
emedan Riksens Ständer vid sidsta riksdag ej lära afgordt
målet utan det endast til laga domstol remitterat.
Hr Pechlin tilstyrkte grace för Frih. Cronhiort och
någon pension af 1 500 el. 200[0]1 d. s:rmt.
Vid betänkandet voro eljes mycket at påminna och förbehölt
han sig at med memorial inkomma emot det ovanlige
sättet, hvarmed detta mål emot Kongl. Maij:ts resolution hos
Riksens Ständer blifvit uptagit.
Frih. C. Funck biföll betänkandet och begärte proposition
deröfver.
Frih. C. Horn instämde uti Hr Ehrensvärds reflexion,
tilläggandes den, at ehuru han ej mindes, huru Riksens Ständer
vid sidsta riksdag ansedt detta mål, voro dock betänkeligit,
at Riksens Ständer sj elfve utnämde § i lagen, hvarefter
någon borde dömas, emedan en domares rätt dermed kränktes
och alt hastadt procedere rubbade sakernes ordenteliga
och lagl. gång.
Frih. Ridderstolpe anmärkte emot de gorde påminnelser
af Hr Ehrensvärd och Hr Pechlin, at Riksens Stän
1
Konceptprotokollet.
Om Cronhjort.
337
der 1756 ej sagdt Frih. Cronhiort brottslig emot 41 § i Regeringsformen
utan blott, at dess giöromål skulle undersökas,
hvilket nu Justitisedeputation giordt och funnit honom emot
dess förseende blifvit för hårdt straffad; at Justitisedeputation
äfven in prsemissis sig yttrat, huru saken i anledning af
Riksens Ständers befallning blifvit uptagen; styrkandes för
öfrigit i anseende på Frih. Cronhiorts omtalte svaga vilkor
til bifall på Justitiaedeput:s betänkande, hvaröfver han, om
det behöfdes, vidare ville sig yttra.
Hr Wadenstierna yttrade först öfver sielfva saken,
at 41 § i Regeringsformen på Frih. Cronhiorts förhållande
vid det omnämde förslagets uprättande ej tyktes vara orätt
aplicerad samt at dess fel med förfrågan efteråt, som tyktes
vara mera betydande, aldeles vore af deputation förbigångit.
Altså kunde han betänkandet ej bifalla; men hvad 2:do angick
Frih. Cronhiorts person, ville han tilstyrka ädelmod och
en årl. pension af 2 000 d. s:rmt.
Frih. Ridderstolpe svarade häruppå, at deputation
alt hade uptagit men at Frih. Cronhiort annorlunda efter
11 § och annorlunda enl. 1716 års bref kunde anses; emot detta
senare hade han sig egentel. försedt, men sällan hade någon
derföre med evärdelig tjensteförlust blifvit straffad, och 41 §
voro til honom ej lämpelig; han borde altså få en ersättning,
sorn aequivalerade emot dess bortmiste tjenst, hvilket 2 000
d. silf:mt icke giorde. Han trodde äfven, at Frih. Cronhiort
mindre brydde sig om någon tjenst än dess existimations återställande,
och ville för öfrigit bifalla betänkandet.
Frih. C. Horn instämde med Frih. Ridderstolpe til
bifall på Just;deputations betänkande, hälst man nyl. vist
ädelmod emot 2:ne Hrr Riksens Råd; et lika borde skie med
Frih. Cronhiort; gracen borde ej vara stympad och 2 000 d.
s:rmt i pension voro ej tilräckelige til dess hugnande.
Hr F. Ehrensvärd itererade sin förra anmärkning
vid betänkandet, hvilken han utur sidsta riksdagshandlingar
bestyrkte; dock lemnade han betänkandet i sitt värde,
ömandes allenast derom, at Riksens Ständer måtte i alt blifva
sig altid lika. För öfrigit ville han gärna för Frih. Cronhiort,
som länge tjent riket, bifalla en hederlig pension.
Hr Landtm, trodde, at Herrarne deruti lätt torde
komma öfverens, at Frih. Cronhiort vid 1756 års riksdag
blifvit ansedd för felagtighet så i anseende til von Soltern som
22—3816S1
338 1761, juli 27. Om Cronbjort.
Bondestis
deputation.
til den efteråt giorde förfrågan; men sådant borde man ej
oprifva, då man ville giöra grace.
Han föreslog altså för Frih. Cronhiort en pension af 2 000
d. s:rmt samt at domen ej måtte ligga honom i vägen at åter
träda i tjenst, hvarom han sig hos Kongl. Maij:t lagh får
anmäla. På detta sättet kunde Riksens Ständer sauvera
deras värdighet; ty at eljes ingå i saken och deruti synas sig
olika, det vöre af större påfölgd och betydlighet.
Hr G [i] e r t [t] a ville veta, om Frih. Cronhiort skulle
niuta någon uprättelse; då vore betänkandet competent. Men
skulle honom skie faveur, så vöre pension tjenligare. Ville
man i det förra ingå, hvilket han gärna undveke, så borde
krigsrättens dom först med goda skäl kullkastas. Altså styrkte
han til faveur och väl någon större pension för Frih. Cronhiort
men ej recommendation til tjenst enl. betänkandet.
Hr T. R u [d] b e c k påminte, at sidstl. riksdags Ständer
remitterat detta mål til domstol och altså sielfve icke dömt;
han kunde altså ej finna, hvari nu emellan Ständer härom
någon olikhet kunde vara, ej eller ordsaken, hvarföre beneficium
revisionis blifvit Frih. Cronhiort afslagit. För öfrigit
vore i slike fall svårt för en chef at uprätta förslag, ehuru,
hvad Soltern angådt, han som då varande generaladjutant
hos Fältmarskalken kunde vittna om von Solterns oskickelighet
och elaka upförande.
Hr Gyldensvan anförde, at han ej hördt något
grundeligit skäl emot betänkandet; at krigsrätten dömt efter
det, som sidsta Riksens Ständer föreskrifvit, hvilket han af
rättens egna ledamöter hördt; at, som Hr Rubeck sagdt, det
vore svårt för en chef at taxera någon i förslag för fel och det
sedan lagh bevisa; at Frih. Cronhiort häri dock ej felat af
upsåt och således blifvit för hårdt dömd och at han som domare
aldrig skulle låta sitt samvete föreskrifvas lagen, hvarefter
han borde döma. Och biföll slutel. Justitisedeputations betänkande
enl. rättvisa och domarereglorne.
Härvid ankom en Bondeståndets deputation af 6 personer.
Sven Håkansson, ordförande, anmälte ståndets
ödmiuke hälsning och framgaf
l:o ståndets extr. protocolli af d. 9 Julii ang:de bristen
på skiljemynt;
2:do ett dito af d. 15 Julii ang:de Pedagogien i Loijo
i Finland.
Om Cronhjort. Landssekreterares rang.
339
3:o. Recommenderade Justitisedeputations betänkande
ang:de Liung och Flistad församlings besättande i Östergötland.
'
Deputation af trädde.
Frih. Grönhagen fant Frih. Cronhiort för hårdt
dömd; styrkte altså til ädelmod och bifall på betänkandet.
Hr Landtm, styrkte äfvenledes R. o. A. til benägenhet
för Frih. Cronhiort och itererade dess förr giorde proposition,
hvilken med den af Hr Gyllensvan proponerade
tilökning af pensionen til tretusende daler silf:mt blef af R. o. A.
bifallen och med en deputation gafs de öfrige stånden tilkänna.
Föredrogs det på bordet hvilande Hr [de] Freses memorial Ang:de rang
ang:de landssecreterares rangs tillökning lika med härads- Sek^et"rare
höfdingar.
Item Hr Ehrenhoff s och Hr Törneblads memorialer i samma
sak.
Hr Leijonmarck påstod, at om landssecreterarne
finge större rang, borde den äfven lika tildelas landskammererare
enl. resolution af d. 15 Januarii 1698 och 1719 års resolution.
Frih. G. Reuterholm var emot slikt begärt rang.
Landssecreterare kunde ej eller säijas förrätta landshöfdingens
syssla under dess frånvaro, efter det borde ske af någon högre
embetsman eller lagman i länet. 2:o. Borde eljes landskammererarne
äfven niuta lika förhöjning til godo.
Hr G [i] e r t [t] a anmärkte, at endaste materia substrata
nu vore den af Hr Frese för landssecreterarne begärte
rang men ej om andre.
Denna rang fant han billig på de skiäl, l:o at landssecreterare
under landshöfdingens frånvaro förestår landshöfdingeembetet
både i oeconomie- och justitisemål och således bör
sättas i någon mera värdighet i anseende til andre embetsmän.
-;o. At dymedelst denna syssla för värdigt och skickeligit folk
blifver begärligare. 3:o. At Lagcommission uti dess project
bl rättegångars förkortande til en sådan rang styrkte. 4:o.
Ar densamma vid sidsta riksdag af 2:ne stånd bifallen.
Han ville altså dertil samtycka; begärandes öfver Hr
freses memorial proposition och votering.
Frih. Friedric Otto Wrangel anförde emot
'ten begärte rang de considerationer:
340 1761, juli 27. Landssekreterares rang.
l:o at den vöre vigtig, efter han medförde competence
til befordran, ehuru han eljes ägde föga värde. 2:o. Vöre ej
billigt, at landssecreterarne blefvo deri lika med häradshöfdingar,
ty de tilsattes olika, de förre af landshöfdingen utan
någon föregången giord tjenst, men de senare måste först i
collegiernes cancellier och tingshållande vinna til befordran
merit. 3:o. Skulle auditeurer derigenom blifva lidande.
4:o. Stodo deras syssla aldeles under landshöfdingen, men de
kunde aldrig säijas förrätta landshöfdingeembete. Dock ville
han väl bifalla den begärte rang, dock utan medföljande rätt
til befordran.
Hr Rutenschöld fant den för landssecreterarne
begärte högre rang billig i anseende dertil, at de hafva angeläget
göromål och träget ansvar, hvaremot deras rang ej svarar.
2:do. Kunde dermedelst denna syssla af Adel beklädas,
då eljes borgmästarne efter deras ägande rang kunde borttaga
alla häradshöfdingesysslor. Han biföll altså Hr Freses memorial,
begärandes deröfver votering.
Hr Ehrenmalm ansåg deremot, at liäradshöfdingarne
hade dom i sin värjo och at dess giöromål voro långt vigtigare
och lade grunden til hofrätts, til revisions och Justitisedeputations
göromål. Skulle nu landssecreterarne begära
deras numer, det vore som om fendrickar sökte rang med
lieutenanterne; men han ville dock sådant för landssecreterarne
bifalla, i fall häradshöfdingarne flyttas äfven en numer bättre
upp på rangordningen; begärandes deröfver votering.
Hr Ulfsax biföll den för landssecreterarne begärte
rang, tilläggandes at den, som föreslog til landssecreterare,
vöre i lika rang troman som de, som föreslogo häradshöfdingar,
samt at auditeurer och vice häradshöfdingar hade lika rätt til
befordrans sökande vid bägge sysslorne.
Deputationen återkom ifrån de andre stånden med deras
svar.
Uplästes i förevarande ämne Hr [von] Flygareils memorial.
Hr Durietz ansåg frågan om rangen för vigtig i
anseende icke til stol och säte i sällskap men til den åtföljande
competence til befordran; föreslåendes at altså denna qusestion
til Stora Särskilte Deputations utarbetande borde remitteras.
Hr Linnerhielm förklarade sig nu likasom vid
sidsta riksdag bifalla landssecreterarnes begärte rang, dock
Landssekreterares rang.
341
med den af Hr Ehrenmalm giorde tilläggning, at äfven häradshöfdingarne
någon högning i rangen måtte tildelas.
Frih. J. Funck: Som han hade varit häradshöfdinge
och nu vore landshöfdinge, utbad han sig at härvid anmärka,
at vid denna ansökning om rang den åtföljande competence
til befordran vöre det angelägnaste; at landssecreterare af
landshöfdingen ej efter behag utan efter föregående studier,
bevis samt prof af skickelighet blefvo Kongl. Maij:t föreslagen;
at rangen för dem vore jemte hoppet om befordran en
nödig upmuntran, dock föreslog han dertil, at som häradshöfdingarne
nu ägde 38 numern på rangordningen och landssecreterare
den 40, desse måt[te] flyttas til den 39, då bägge
kunde vara nögde och klagolöse.
Hr C. Wadenstierna instämde med Frih. Funck,
at upmuntran som medel at vinna värdige landssecreterare
och äfven at dertil befordra Adelens barn vore nödig. Han
biföllo altså Hr Freses memorial, viljandes ej eller vara emot
häradshöfdingarnes rangs förbättrande, enär frågan derom vore.
Hr von Vicken anmärkte, at civilbetj eningen altid
sökte sin rangs förbättring men at den för militaire sysslor
icke påtänktes. Äfven så hade revisionssecreterare och
öfverstelieutenanter förut varit lika, men nu vore de förre
men ej de senare i rangen uplyftade. De skäl, som för landssecreterarne
varit anförde, ansåg han ej för gällande utan
fant bäst, at med deras rang förblifver, som det är.
Hr Jennings holt deremot före at sorn landssecreterareembete
krafde någon större rang, borde den beviljas.
Gref Frölich bad, saken måtte upskiutas, tils Secrete
Deputation med något härom under händer varande förslag
inkommit.
Hr P e c h 1 i n biföll, hvad för landssecreterare anfördt
blifvit, som befordrande rikets tjenst i deras sysslor, och begärte
öfver Hr Freses memorial votering.
Gref Hamilton föreslog, at R. o. A. utan votering
ville jemka sig til den af Frih. Funck föreslagne utväg.
Hr Örnschöld styrkte til bifall på landssecreterarnes
rang i anseende til angelägenheten af deras sysslor.
Frih. F. O. Wrangel trodde, at om landssecreterare
flyttas i samma numer som häradshöfdingar, skulle de
hafva större svårighet af competence vid sökt befordran, efter
dermedelst de medsökandes antal blefve större, hälst redan
342 1761, juli 27, 29. Landssekreterares rang. Voteringssedlar.
Ang:de voteringszedlar.
Adelena barn i häradshöfdingesysslor få gråna och til domaretjenster
sig alt för många aplicera.
Frih. G. Reuterholm viste ej, huru detta mål,
som vid sidsta riksdag troddes blifvit afslagit, nu förekommit.
Yi borde oss deri ej blifva olike emot vår förra tanka, och
kunde altså nu saken til Store Särskilta Deputation remitteras,
som öfver den här för flere sysslor omtalte rang något kunde
projectera.
Hr v. Vicken: Utan at vara commiterad för auditeurer
vil jag anmäla, at Krigsbefälet äfven för dem någon
tilökning i rangen begärdt såsom ganska billig.
Hr R u [d] b e c k instämde med Hr v. Vicken.
Hr Leyonmarck ville, at jemte landssecreterarnes
rang äfven proposition måtte giöras om tilökning deri för
landskammererare och auditeurer.
Som discourserne uphörde och proposition varit begärd,
giorde Hr Landtm, densamma öfver Hr Freses memorial,
som besvarades med Ja och Nej, och votering begärdes.
[Hr Rudbeck:]1 Som votering nu skal skie, så
beder jag, at i voteringsproposition vid Nej vinnande måtte
tilläggas, at då målet remitteras till Secrete Deputation.
Detta bifölls.
Och blef följande voteringsproposition uprättad:
Den, som bifaller Hr Freses memorial ang:de landssecretera[re]s
tour och rang lika med häradshöfdingar, skrifver
Ja. Den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, remitteras Hr
Freses memorial til Secrete Deputation, som deröfver inkommer
med sitt betänkande.
Denna proposition gillades.
Upropades bordsherrarne.
Härvid påminte Hr Gyllensvan, at han vid sidsta
votering sedt flere votera med öpne eller märkte sedlar och
skrifne på papper, som blecket tydel. igenomslagit, hvilket
såsom betänkeligit han önskade måtte förekommas.
Gref Hamilton berättade äfven sig hafva sedt
sedlar med lika stil skrifne el. präntade.
Hr Landtm, ansåg Hr Gyllensvans påminnelse för
billig, at voteringssedlarne borde vara slutne och på så godt
papper skrifne, at inga märken derpå kunde tagas. Och fants
för godt, at Riddarehusdeputation måtte inkomma om det,
1 Konceptprotokollet
Betänkanden. Om ersättning för Wrangel. 343
som vid voteringar ytterligare kunde vara til ordnings och
säkerhets vinnande at erhindra.
Häruppå skreds til votering, och utföll densamma enl:t
det af bordsherrarne underskrifne och bilagde instrument, som
uplästes, at Nej voro tuhundradesiu och Ja tuhundradeåttatij
ofyra.
Hvarefter R. o. A. åtskildes.
År 1761 den 29 Juli i.
Onsdag.
Plenum klockan nijo.
Justerades protocollet af d. 22 Julii. Justering.
Uplästes Hr Lagersvärds memorial ang:de tjensters förgif- Hr Lagervande
utaf Riksens Ständer (Bil. 24). ^moria™*"
Ligger på bordet men får gå til de öfrige stånden.
Föredrogs J ustiticedeputations betänkande af d. 29 November Ang:de
förl. år ang:de domars offentel. afsäjande i Rådet och hof- ^åijanrie^"
rätterne. Rådet och
Och bifölls. hovrätterne.
Föredrogs Cammaroeconomiedeputations betänkande ang:de Ang:de
ursinnige pigan C. Niebers intagande uti fribröd på Danviks
hospital Dany. hos
iemte
Borgareståndets extractum protocolli af d. 15 hujus, pita1’
hvilke biföllos.
Föredrogs Secrete Deputations hemställande af d. 8 sidstl. Ang:de
Maii ang:de Gouvernementscammereraren Schytzers förord- tjenstgöring
nande til tienstgörande extraordinarie assessor uti Kongl.
Cammarrevisionen med dess nu innehafvande lön tils vidare,
d:o Borgareståndets extractum protocolli af d. 9 hujus med
samtycke derå,
hvilka biföllos.
Uplästes Secrete Utskåttets extr. protocolli af d. [2 Juni] Ang:de
aug:de ersättning för Frih. Gustaf Wrangels vid husarerege- {ingels
mentets uprättande giorda kostnad och ledne skada. kostnad vid
Dervid föredrogs äfven Hr Ramsays och Hr Durietz
memorialer, med hvilka de ärnade vända sig til de öfrige stånden, rättande.
Hr Durietz tilläde, at den för Frih. Wrangel af Secrete
Utskåttet, tilstvrkte UDrättelse vore väl grundad och billig och -
344 1761, juli 29. Om ersättning för Wrangel.
biföllo han den så mycket häldre, som Frih. Wrangel vöre hans
vän och slägtinge; men han förmodade derjemte, at också andre
skulle få hugna sig af lika rätt; och hoppades således, at han i
sin ansökning, hvarvid han tagit alla laga steg, skulle ej mindre
än Baron Wrangel få niuta Riksens Ständers benägenhet til
godo.
Gref Hamilton anmärkte i anseende til den af Hr
Durietz öfverklagade praejudice vid husareregementets bortgifvande
til Frih. Wrangel, at ofta en skickelig infanterieofficerare
ej til husareofficerare vore tjenlig; at fäderneslandets
tjenster ej voro giorde för Per och Pål, men Pål och Per för
fäderneslandet, och altså härvid ingen tour vöre at åberopa;
at Frih. Wrangel hade lidit och borde uprättas; och biföllo altså
Secrete Utskåttet rörande dess befordran och billig ersättning.
Frih. C. Funck instämde til Frih. Wrangels beröm och
i den af Secrete Utskåttet för honom föreslagne ersättning
men hemstälte tillika ang:de Hr Durietz uprättelse, som nu
begärt generaladjutantssysslan hos Kongl. Maij:t, hvilket på
Riksens Ständers recommendation ankommer.
Hr von Vicken conformerade sig härmed; tilläggandes
at som han uti Baron Wrangels räkning sedt någre enskiltes
resterandes accordssummor upförde, funno han ej billigt, at
kronan med dess ersättning skulle besväras.
Hr Ehrensvärd trodde ingen af Frih. Wrangels
befordran blifva lidande, efter husarecorpsen voro särskilt
ifrån arméen; och biföll altså Secrete Utskåttets hemställande
såsom billigt.
Ang:de Hr Durietz ansökning ville han sig ej yttra, hälst
flere, hvaribland han sig sielfver räknade, både medelst inoch
utrikes tjenst kunde hoppas framför honom blifva ihugkomne.
Hr Gyllensvan biföll Secrete Utskåttets hemställande
ang:de Frih. Wrangel; tilläggandes at han ej trodde
husarerne vara skilde ifrån arméen utan tyktes, efter de nu
blefvo 2:ne regimenter, böra lika med cavalleriet considereras.
2:o. At de, som haft tour för Frih. Wrangel, borde niuta
sin i lag grundade rättighet, om de sig den reserverat, hälst
vid capitulation, som härvid är befordringsgrunden, alle böra
som lika skickelige anses; och således billigt är, at Hr Durietz
får niuta sin tour efter lag.
Om Wrangel. Om en lasarettsdeputation. 345
Hr Pechlin: Qusestion om Frih. Wrangel är lagh
och ordenteligen inkommen, och deröfver bifaller jag Secrete
Utskåttets hemställande; men andre frågor böra här hvarken
inblandas eller uptagas.
Frih. C. Horn förfrågade sig i anseende til Frih.
Wrangels ersättning, efter hvad fot pommersk courant riksd:r
skulle räknas.
Hr Landtm, förmente sådant ske efter 1758 års
valeur, då han regimentet uprättade.
Hr von Vicken instämde til bifall för Frih. Wrangel;
tilläggandes at husarerne enligit capitulation borde räknas
under cavallerie, och recommenderade derjemte Hr Durietz
ansökning om generaladjutantskapet, hvarvid uti Secrete
Deputation, deräst hans besvär lågo, ej kunde handen
läggas.
Hr Landtm, förestälte, at saken rörande Hr Durietz
kunde upskiutas, til dess den ifrån Secrete Deputation inkommo.
Och giorde nu proposition öfver Secrete Deputations betänkande
rörande Frih. Wrangel,
hvilken bifölls.
Ankom en Prästeståndets deputation, 8 personer stark, Prästest:s
anförd af Biskoppen Doktor Benzelstierna, hvilken del,utatIon'
jemte ståndets ödmiuke hälsning recommenderade följande mål
til afgiörande.
l:o. Justitiaedeputations betänkande ang:de kyrkoherdevalet
i Norrkiöping.
2. Samma deputations utlåtande ang:de Fornåsa prästebol.
3:o. Ståndets extractum protocolli om en särskilt deputation
öfver lazaretterne.
Deputation afträdde.
Hvarpå föredrogs sidstnämde ståndets extractum protocolli
af d. 3. Junii.
Frih. C. Horn påminte, at den emellan riksdagarne
förordnade Lazaretts- och hospitalsdeputations göromål där
måtte skärskådas.
Hr von Vicken tilläde, at äfven denne deputation
borde besörja controllen af de vid bröllop och eljes i landet til
lazarettet upburne medel.
Hr Landtm, trodde sådant vara deputations ämne.
Ändamålet af lazarettet hade varit de siukas skötsel och chi
-
346 1761, juli 29. Ansökningar. Om fisket.
Ang:de
Antonsson»
besvär.
Ang:de Allhelgonaförsaml.
ansökning.
Ang:de
Grevesmöhlens
befordran.
Armfelts ansökning.
Ang-.de Wagners
tour.
Angrde
fiskerierne.
rurgiens formerande. Detta borde icke styckas; ty om hvar
sokn behöllo sine sammanskott, förföllo detta ändamålet och
lazarettet förvandlades i fattighus för någre käringar.
Hvarpå gordes proposition öfver Prästeståndets extractum
protocolli,
som bifölls.
Pöredrogs Secrete Deputations betänkande öfver Adjunctens
vid Carlstads Gymnasium Anthonssons besvär, af d.
28 Maii, jemte Borgareståndets deröfver gifne extractum
protocolli af d. 1 Junij,
hvilke begärdes på bordet.
Föredrogs Kammaroeconomiedeputations betänkande ang:de
eftergift af 6 d:r 28 öre s:rmts ränta för Allhelgona församla
fattighus i Nykiöping,
som bifölls.
Föredrogs Secrete Utskottets extr. prot. ang:de Advocatfiscalens
Grevesmöhlens befordran til assessor i Svea Hofrätt,
som bifölls.
Föredrogs Secrete Utskåttets extr. protocolli ang:de Commendanten
Frih. Armfeldts ansökning at få accordera sig til öfverstelieutenant
vid Adelsfanan,
som kommer på bordet at hvila.
Prästeståndets extr. protocolli föredrogs ang:de Revisionssecreteraren
Wagners tour,
som bifölls.
Uplästes Fiskeriedeputations betänkande ang:de fiskeriernes
tilstånd och medel til deras uphielpande af d. 22 April
sidstl:e.
Och biföllos den l:ste och 2:dre puncterne ang:de saltafgiften.
Borgareståndets tilläggning dervid, at 50 000 tunnor
salts afgift måtte anslås til manufacturfonden, gillades.
Den 3:die puncten uplästes af deputations betänkande
ang:de 4 öre s:rmts afgift på hvar kanna vin och franskt bränvin,
bifölls utan vidare tilökning derå jemte Borgareståndets
tilläggning, at afgiften på rådt socker måtte framgent uphöra.
4:o. Det, som i betänkandet nämdes om kundgörande i
gazetterne af Grieses fiskemethode, bifölls.
5:o. Bifölls, at de härvid proponerade afgifter til fiskeriefonden
skulle sträcka sig til nästa riksdag.
Om införande i riket av vissa varor.
347
Föredrogs Secrete Handels- och manufacturdeputations
hemställande af d. [25 April] ang:de uphäfvandet af Kongl.
Maij:ts under d. 4 November [1756]1 utfärdade förbud emot
visse varors införsel i riket jemte den alphabetiske förtekningen
på de til fri införsel utsatte varor,
hvilket bifölls, med undantag af hvita cattuner.
Härvid uplästes äfven Borg:ståndets extractum protocolli
af d. 9 Junij, hvaruti Borgareståndet ytterligare tilstyrkt
flere varors införsel. Och som äfven deribland åtskillige slags
lärfter blifvit nämde, existerade hos R. o. A. deröfver någon
ventilation, i det somlige af R. o. A. höllö före at inhemske tilvärkningen
deraf vore otilräckelig, hälst på de finare sorter,
hvilka utan tullafgift blefvo i landet lurendrägade och ganska
dyrt betaltes; at således de finare lärfter, hvaraf vore en liten
consumtion, borde åtminstone till nästa riksdag eller i vist
quantum frigifvas men en högre tull derpå sättas, hvarmedelst
våre inhemske fabriquer kunde äga rådrum at vinna någon
styrka utan at borttaga för mycket af det til åkerbruket nödigare
folket.
Af denna tanka voro Hr Durietz, Frih. Grönhagen,
Hr Ehrenmalm och Hr Thure Ru[d]-
b e c k.
Andre af R. o. A. deducerade deremot, at Secrete Handelsoch
manufacturdeputation vore i begrep at utse prsemier för
linneväfverierne, som således snart torde stoppa inrikes behofven.
At hela provincer i riket idkade linneväfverier, hvartil
i synnerhet de långa höst- och vinteraftnarne för allmogen
voro ganska tjenlige. At om nu lärfts införsel frigof vos, vore
ali på spinnerierne görd kostnad fåfäng. At väfverierne borde
encourageras, hälst rudimaterien dertil vore i landet, på samma
sätt som 1739 skedt med kläde, hvars införsel blef förbuden,
fast klädesfabriquerne icke voro i fullkomligit stånd i landet.
At detta förbud likväl satt desse senare i den styrka, de äro, och
at lika omsorg borde hysas för linneväfverierne. At högst
skadeligt vore at tillåta någon ändring uti de dertil tagne
författningar. At fina lärfter vore de minst nödige och at en
mycket hög tull derå skulle upmuntra lurendrägerierne. At
en viss tids utsättande till införsel skulle fylla landet med
sådan vara til fabriquernes undergång, och at et vist quanti
utsättande til införsel aldrig kunde controlleras utan med in1
Enligt betänkandet.
Ang:de
förbudet mot
visse varors
införsel.
348 1761, juli 29, 31. Varuinförseln. Hanufakturfondstaxan.
practicering mångfalligt öfverskridas. At växelcoursen skalle
stiga i proportion, man tillät att importera. At åkerbruket
medelst väfverierne ej skulle sakna arbetare, emedan desse
mäst idkades af qvinfolk på den årstid, då intet arbete vid
åkerbruket förefaller.
Desse considerationer yrkades af Gref Lagerberg,
Hr Pecblin, Hr Ehrensvärd, Hr Estenberg,
Hr Rappe, Hr H. H. Boije, Hr C. Wadenstierna,
Hr Jägmästaren R u [d] b e c k och Hr Jennings,
hvilke äfven til en del begärte votering.
Hr Landtm, hemstälte, om icke i anseende til desse
senare anförde skiäl R. o. A. utan votering ville sig häröfver
förena.
Frih. Grönhagen yttrade, det han för sin del ville
begifva sig; men förklarade dervid til protocolls, at han ej
funno billigt, det allmenheten borde lida, för det någre enskifte
med förmån idkade spinnerier.
Hr Landtm, frågade altså, om icke R. o. A. funno
billigt at afslå Borgareståndets tilläggning om lärfters fria
införsel,
hvilket besvarades med Ja.
Ang:de Uplästes Borgareståndets senare extractum protocolli af
mataxanDdS ^ dunij med project til ändring uti den år 1756 utfärdade
manufacturfondstaxa i anseende til visse specificerade persedlar.
Som ibland desse caffe var upfördt til en afgift af
8 öre och någre p. silf:mt på skålpundet, föredrogs härvid
äfven Tulldeputations betänkande rörande afgiften, som var
föreslagen til 4 öre silf:mt på <t!.
Hvilket senare Hr Rutenschöld tilstyrkte, i tanka
at ju mindre afgiften voro, ju mindre skulle dermed lurendrägas;
dock biföllo R. o. A. den af Borgareståndet föreslagne
afgift af 8 öre silf:mt i ett för alt, utan räkning i bråk.
Som äfven uti denne specification lärfter voro upförde,
komma de efter det nyss tagne beslut at aldeles gå ut.
Vid artikeln om sålläder anmärkte Hr J e n n i n g s, at
den härtil derå lagde tull varit et encouragement för inrikes
fabriquer, hvilka således skulle aldeles förfalla.
Vid artikeln om kalfskin gorde Hr Jennings den påminnelse,
at det vore väl, at om förbudet emot deras införsel
blefvo beståndandes och med alla här specificerade varors
införsel blott förstodes den, som under någon privil[e]g[i]erad
Manufakturfondstaxan. Besvär över Ilrskillningsdep. 349
ministres rättighet skedde; eljes kunde han til et allment digifvande
aldrig samtycka.
Grefve Hamilton instämde härmed.
Hr Christopher Rappe fant besynnerligit, at
Borgareståndet projecterat en lindrigare manufacturfond
för desse varor utan at förbudet mot deras införande blifvit
förut uphäfvit.
Hvaruti äfven flere herrar af R. o. A. instämde.
Hr Landtm, anmärkte, at väl hade varit, om detta
project af någon deputation blifvit förut utarbetat i stället för
at directe af Borgareståndet blifva uptagit och in plenis
afgordt; proponerandes at det, som anginge såle- samt öfverläder,
måtte förblifva under förbudet som härtils; desslikes
med cattuner, hälst Secrete Handels- och manufacturdeputation
enligit Hr v. Plomgrens tilkännagifvande vorde
med betänkande inkommandess.
Item bifölls, at med afgiften för tobak blifver efter hvad
härtils vanligit varit.
Äfven slöts härifrån ut artikeln ang:de papper, såsom
hvaröfver et särskilt betänkande ifrån Secrete Handels- och
manufacturdeputation lågo til föredragande hos R. o. A.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. half til tu.
År 1761 d. 31 Juli i.
Fredag.
R. o. A. samlades in pleno kl. 8.
Protocollet af d. 24 hujus justerades. Justering. •
Uplästes Borgareståndets extractum protocolli ang:de Revi- Ang:deWngsionssecreteraren
Wagners tour, nere tour‘
hvilket bifölls.
Föredrogs Frih. Oxenstiernas memorial ang:de en upmodring
vid Albrechtsund,
hvilket fants godt at remittera til Secrete Utskåttet.
Hr Ehrensvärds memorial rörande fabriquers flyttande
ifrån Stockholm til Finland blef upläst
och lades på bordet.
Sedan lät R. o. A. sig föredragas åtsldlliges öfver Urskill- Åtskilliga»
• ^ i # bosyär öf
ningsdeputation anförde besvär i anseende til afslagne remisser, urskrsdeputa
tion.
350 1761, juli 31. Besvär över Urskillningsdeputationen.
l:o. Eklunds besvär.
2. Herman Bseckers besvär.
3. Capitaine Kreitlofs besvär.
4. Hr Cederfelts besvär.
5. Någre af allmenne besvär rörande Elfcarleby kongsåder.
6. Gnospelii besvär.
I anseende til hvilka förenämde R. o. A. pröfvade godt at
Urskillningsdeputations utslag gilla.
7. Sagu sokns invånares ansökning at eij blifva prebende
under biskoppen.
Remitterades til Urskillningsdeputation at med dess
utlåtande inkomma.
8. Assar Nilssons klagomål i anseende til någre Böringe
hemmans åboer i Skåne,
hvarutinnan Urskillningsdeputations resolution gillades.
9:o. Öfverkrigscommissarien Iggströms besvär i anseende
til dess lidande.
Remitteras til Urskillningsdeputation, som har at inkomma
med dess betänkande.
10. Åtsldllige bönders besvär rörande skattelösen af
augmentshemman.
Deputations resol. blef gillad.
11. Backa och Stolpetorp byars åboers besvär ang:de
deras hemmans klyfning,
hvaröfver äfven deputations utslag bifölls.
12:o. Cornetten Spöhlers besvär om uprättelse.
Remitteras til deputations utlåtande.
13:o. Hr Stiernsparres besvär angrde den af honom sökte
befordran.
Remitterades til deputation at sig utlåta.
14. Jägmästaren Rn[d]becks memorial emot den af Urskillningsdeputation
gifne remiss på en del allmogens i
Wäster norlands klagomål ang:de dess innehafvande sysslas
bestånd.
Lägges på bordet.
15. Hemmansboerne i Räcksäter och Mutebo besvär öfver
Urskillningsdeput:s afslag.
Bondeståndets extr. protocolli med bifall til deras ansökning.
Bifölls Urskillningsdeputations resol. derå.
Besvär över Urskillningsdep. Ansökningar. 351
16. van der Hagens besvär uti målet rörande prsemier
för dess sidenfabrique.
Urskillningsdeput:s resolution bifölls.
Uplästes Frih. Stackelbergs memorial rörande Frih. Arm- Stackelbergs
felts at få accordera sig til öfverstelieutenantsbeställningen vid mem'
Adelsfanan,
hvilket lades på bordet.
Doctor Serenii memorial ang:de commenderingen af
Södermanlands regimente.
Remitteras til Secrete Utskåttet.
Uplästes Secrete Vtskåttets extr. 'protocolli ang:de Öfverstens Ang:de
vid fortifikation Frih. Wredes tour til befordran i arméen, ^e^tour6"
hvilket begärtes at blifva lagdt på bordet.
Dock yttrade sig Gref Hamilton underligit vara at
en stat, hvaräst grund lägges til metien, skulle vara utstängd
ifrån tour i armeen til befordran; och som saken nu skulle
hvila, så begärte han, at hon nästa plenum måtte företagas,
hvarmed äfven andre instämde.
Föredrogs remiss ifrån Kongl. Maij:ts Rådkammare af Ang:de Major
d. 15 Julii med Major Rappes ansökning at åter få träda
i tjenst.
Ligger på bordet.
Bondeståndets extr. protocolli af d. 24 Julii ang:de Frih.
Funcks förordnande at förrätta generalfälttygmästaresysslan i
Kongl. Krigscollegio.
Lades äfven på bordet.
Borgareståndets extr. protocolli af d. [20] Julii ang:de
Hofrättsrådet Ehrencreutz befordran til det ledige landshöfdingedömet
i Södermanland.
Ligger på bordet.
Rådets extractum protocolli af d. 1 Junij uplästes rörande
den af Hr Riksrådet Gref Stromberg hos Kongl. Maij:t gorde
underdånige anmälan at få nedlägga dess rådsembete.
Härjemte uplästes äfven Hr Riksrådets ingifne memorial,
hvilka begärtes på bordet.
Hr Landtm, gorde väl deremot föreställning, men
Frih. Grönhagen holt före någon betänketid vara nödig,
dels i anseende til någon härvid åtföljande pension, dels i
anseende til den herrens förtjenst, som torde Riksens Ständer
föranlåta at ytterligare söka förmå honom til dess qvarblifvande
i Rådet.
352 1761, juli 31.
Om Bilberg.
Borg:st:s deputation.
Ang:de Bilbergs
upprättelse.
Uplästes Secrete Deputations betänkande ang:de Borgmästaren
Bobergs erhållne adelsskap,
hvilket begärtes på bordet.
Ankom en Borgareståndets deputation af 8 personer, anförd
af Borgmästaren Schau, som förde ordet och jemte ståndets
hörsamma hälsning recommenderade ståndets extractum
protocolli af d. 31 Julii ang:de Rådman Hanquists befordran
til Borgmästare i Westervik, enär han dertil blifver Kongl.
Maij:t föreslagen.
2:o. Extractum protocolli af d. 25 Julij angående bevillning
til den afbrände Sköfde stads återuppbyggande.
Deputation af trädde.
Upl. Hr Riddergrolls memorial rörande dess preejudice
genom Hr Bilbergs tildelte uprättelse.
Hr Ehrenpreus och Hr Lagercrantz memorialer i samma
ämne.
Hr \vori\ Crusenstiernas memorial om någon ytterligare
förklaring öfver den ifrån Riksens Ständer til Kongl. Maij:t
afgångne expedition ang:de Capitaine Bilbergs uprättelse, til
förekommande af eljes deraf existerande ovisshet både i anseende
til capitainslönen och commando.
Elere af R. o. A. instämde deruti, at sådan explication
vore nödig, hälst obilligt vore, at någons uprättelse skulle vaxa
förknippad med [andres preejudice]1.
Hr Jennings biföll detta men holt före at det, sorn
för Hr Bilberg en gång blifvit resolverat och expedierat, borde
bibehållas, emedan eljes ingen säkerhet vore vid Riksens Ständers
beslut.
Hr C. Wadenstierna yttrade, at obilligt vore, det
Capitaine Bilberg skulle för äldre capitainelieutenanter borttaga
capitainslönen eller med kronans gravation få den på extra
stat. Föreslog således, at, efter honom capitainslön blifvit
tillagd, han måtte af extra stat undfå differencen deruti
emellan den capitainelieutenantslön, han på staten innehafver.
Hr Landtm, explicerade, at hvad om Hr Bilbergs
capitainslön expedierat blifvit, härrördt af någon otydelighet
i ståndens påskrifter på Secrete Deputations betänkande,
hvilket endast syftadt på dess capitainelieutenantslön; hemställandes
derjemte om icke detta af Hr Wadenstierna före
1
Konceptprotokollet.
Om Bilberg.
353
slagne expedient kunde vidtagas, såsom hvarmedelst lönerne
vid Amiralitetet blefvo i sin ordning; samt at Hr Bilbergs
capitainsfullmagt ej måtte medföra någon tour til befordran
eller commendo öfver äldre capitainelieutenanter än han vid
Amiralitetet.
Detta bifölls; och kommer i anledning deraf extractum
protocolli til de öfrige stånden at utfärdas på följande sätt.
Föredrogs hosföljande Schoutbynachten och Riddaren
Krusenstiernas memorial ang:de någon förklaring på den af
Riksens Ständer igenom underdånig skrifvelse af d. 7 innevarande
för Capitainen vid Kongl. Amiralitetet Otto F. Bilberg
tilstyrkte capitains fullmagt och lön, till förekommande af de
eljes genom dess uprättelse i amiralitetsstaten existerande
prtejudicer och missnöijen med mera.
R. o. A. erindrade sig härvid, at i Secrete Deputations
betänkande, som blifvit af R. o. A. bifallit, tilstyrkt blifvit, at
Capitaine Bilberg måtte hugnas med capitains fullmagt och
niuta befordran i sin tour såsom capitainelieutenant ifrån den
dag, då han efter Capitaine Ram bordt sådant til godo niuta,
och at den af R. o. A. giorde tillägning om lön endast haft
afseende på den, som åtfölgde dess capitainelieutenantssyssla
på staten.
R. o. A. har så väl i anseende härtil, och på det at vid amiralitetsstaten
af förber:de expeditions tvetydighet ingen oreda
till någons lidande måtte existera, funnit nödigt at sitt öfver
betänkandet fattade beslut, hvilket äfven af de fläste respective
stånden blifvit bifallit, på följande sätt förklara, nemi.
at Capitaine Bilberg vid den des capitainelieutenantssyssla åtföljande
lön på staten måtte niuta differencen emellan capitains
lön af extra medel till godo och at för öfrigit den honom
nu meddelte capitainsfullmagt ej må gifva honom någon tour
i befordran eller commando framför de äldre capitainelieutenanter
än han vid Amiralitetet.
På detta sättet blir Riksens Ständers redan expedierade
beslut i sin fulla värkan och ingen genom Capitaine Bilbergs
uprättelse prsejudicerad eller lidande.
Hvilket med de öfrige respective stånden vänligen skulle
communiceras.
23—3S16S1
354 1761, juli 31. Om brännvinsavgiften.
Ang:de
bräDnevins
afgiften.
Uplästes Borgareståndets extractum protocolli ang:de lyktornes
underhållande i staden emot entreprenade,
hvilket begärtes på bordet.
Uplästes Bevillningsdeputations hemställande af d. 3 April
ang:de sättet af innevarande års bränvinsafgifts erläggande,
hvilket sedan d. 6 hujus legat på bordet,
samt Bondeståndets extractum protocolli af d. 27 April med
dess vid det föreslagne beräkningssättet och taxeringsterminerne
gorde påminnelser såsom stridande med 1752 och 1756
års bevillningsplacater.
Gref G. Hamilton biföll för sin del den föreslagne
afgiften för bränvinsbränningen men påminte i anseende til
hvad om små pannor häri förmältes, at dermed mycket mera
säd consumerades än med stora, fast man äfven af dem hade
mera nytta vid bränningen och finge mera bränvin.
Frih. G. Reuterholm fant vid detta betänkande
intet stort at påminna utom det, at som deri flere kongl,
förordningar blifvit åberopade, som ej vore allom i minnet, så
önskade han, at deputation måtte i detta ämne projectera en
förordning, som här sedan kunde föredragas; samt 2:do at det
för städerne Götheborg och Stockholm här enl. 1756 års förordning
utsatte quantum spannemål til bränning vida öfverskredos,
om städerne fingo bränna med sine store värk, och at
desse store således ej efter det förre fundament utan efter pannorne
borde taxeras.
Bondeståndets påminnelse, at på det af deputation föreslagne
taxeringssätt de af allmogen, som icke kunnat bränna
i brist af pannor, dock äfven med afgiften skulle blifva graverade,
trodde han förfalla, emedan efter brännevinsförbudets
lösgifvande alle dels med egne eller lånte pannor hade bränt
och dessutom ägde frihet at gifva an för så liten bränningsquantum,
som de ville.
Hr Gyllenhammar holt för obilligt, at de, som
icke bränt, lika fullt derföre skulle blifva taxerade.
Hr Ehre n m a 1 m tykte, at som detta blott vore et
interimsförslag til afgiftens upbärande för kronan för innevarande
år, voro dervid föga at påminna. Dock anmärkte
han, at vid det härtils brukelige taxeringssätt efter egit angifvande
något underslef af kronobetjenter oftast kunnat föröfvas;
och 2:do at städerne Stockholms och Göteborgs bränning
måtte inskränkas och endast husbehofsbränningen tilla
-
Om brännvinsavgiften.
355
tas, emedan brännandet borde endast vara en landtmannanäring,
och om det nu städerne tilstaddes, torde någon ändring
deruti sedermera blifva svår att erhålla.
Hr Landtm, förestälte, at betänkandet blott syftade
på någon kronans inkomst för det relaxerade brännevinsbrännandet
i detta år, hvartil deputation fölgt det förra
fundamentet, men at den framdeles med project til ständig
författning vorde inkommandes, då R. o. A. ägde tilfälle at
röra de nu och flere förekommande considerationer.
Hr Örnschöld styrkte til bifall på Bevillningsdeputations
betänkande, hvarvid han som ledamot kunde gifva den
uplysning, at til denna afgift vore grunden tagen af 1756 års
bevillning; at hon blott sträckte sig til innevarande år och til
dess vidare författning skulle blifva vidtagen; at Bondeståndets
härvid giorde påminnelse emot taxeringen för detta år
icke vore hufvudsakelig; at brännevinsbrännandet icke mera
städerne än landet kunde betagas, hälst de dertil tyckas äga
lika rätt, samt at i få städer vore stora bränvärk, blott et i
Stockholm och intet i Götheborg, varandes alla stora värk
bär utom staden förbudne.
Frih. von Essen instämde häruti, at deputation
fölgdt 1756 års bevillningsgrund i afgiften för innevarande år
til at dymedelst försäkra kronan om någon inkomst; differencen
vore blott, at nu alla fädt bränna utan egit angifvande eller
taxering, och vore derföre billigt, at alla betalte. Ang:de städernes
bränning med stora värk vore nu ej qusestion, utan
vorde deputation derom särskilt inkommandes, varandes
emedlertid alle utom staden [belägne]1 större brännerier förbudne,
och styrkte således till bifall på betänkandet.
Hr Lagersvärd biföll betänkandet såsom lindrigt
nog för landet; men som städerne äfven bränt utan någon viss
afgift, holt han före dem böra lika med landet för husbehofsbränningen
betala och de utrönas, som denna frihet hade nyttjat.
Hr [de] Frese anmärkte i anseende til Hr Gyllenkammars
påminnelse, at deputations project med taxeringen
bade sitt afseende på landet men ej på dem, som bodde i städerne.
Och biföll för öfrigit Bondeståndets extractum protocolli.
Hr Durietz ansåg för billigt, at som brännevinsfrihefen
varit allmen, borde ock alla derföre til kronan lika contri
1
Konceptprotokollet.
Bondest:s
deputation.
356 1761, juli 31. Om brännvinsavgiften.
buera, men holt bäst vara, at deputation projecterade en förordning
deröfver, som af Ständerne sedan kunde öfverses, varandes
eljes härvid något at påminna, som til exempel om staden
Carlscrona, som häri ej vore nämd och tycktes med städerne
Stockholm och Götheborg lika böra anses.
Hr Wallén instämde med Bondeståndets yttrade
tankar, tyckandes vara hårdt, om de, som icke brändt, skulle
lika med andre för brännevin taxeras. Han viste, at i Åbo län
de mäste hade såldt sine pannor. I Biörneborgs län hade
knapt en 6:tedel af landet brändt och dessutom hade finske
allmogen i år mäst haft missväxt samt mycket lidit genom
boskapssiukan, och recommenderade han dem fördenskull til
någon billig lindrig.
Ankom en Bondeståndets deputation af 12 personer, anförd
af Otto Olofsson, som jemte ståndets ödmiuke
hälsning recommenderade Fiskeriedeputations betänkande
ang:de saltbristens hämmande samt det, som rörde portofrancorättigheten
för Marstrand samt stappelfriheten för
Strömstad och Kongelf.
Deputation afträdde.
Hr C. Rappe holt före denna författning blott syfta
på kronans inkomst för detta år men ej vara ständig för framtiden,
och styrkte således til bifall på betänkandet. Ville man
eljes nu taga någon ny författning med städerne, så brände
de emedlertid, och afgiften torde icke erhållas; dessutom vore
den af Bondeståndet föreslagne undersökningen om hvilka
som brändt på landet eller intet nästan omöijelig, där dock alle
fast med lånta pannor hade brändt och således til minstone
för afgift för en half tunna kunde taxeras.
Hr Jennings conformerade sig med Hr Rappe och
Frih. von Essen; at något project til förordning skulle utarbetas,
ansåg han för onödigt, efter sådant skulle utdraga tiden och
det, som deputation föreslagit, grundade sig på 1756 års bevillning
samt blott för detta år varit utsatt, tils deputation
fram bättre någon generel författning för städer och land
hunno utarbeta. Han ville altså bifalla betänkandet men tilläde,
at äfven städerne för husbehofsbränningen borde betala.
I denna tilläggning instämde äfven Hr Lagersvärd.
Hr von Vicken biföll deputations afsigt at skaffa
kronan härvid någon inkomst men holt före at sorn brännerierne
i städerne förordsakade ofta olyckor af vådeld, hvarföre,
Om brännvinsavgiften.
357
som skedt, städerne sedan måste til brandstod contribuera och
dessutom landet til deras brännerier sine skogar medtogo,
så önskade han den författning, at städernes brännerier måtte
inskränckas.
Frih. G. Reuterholm itererade om nödvändigheten,
at en förordning i detta mål, som torde mer än i detta år
komma at efterlefvas, måtte med betänkande giöras, hälst i
anseende til den artikeln i 1756 nu efterfölgde bevillning, som
förbiuder landtman at införa bränvin i städerne, jemväl den,
som angick det för staden Stockholm utsatte bränningsspannemålsquantum
af 13 000 t:r, hvilket tycktes vara ganska
ringa utsatt, hälst efter calcul långt mera bränvin i staden förtärdes
och kanske [till] 50 000 t:r i stället opgingo. Stockholm
tycktes altså för större quantum än det utsatte böra betala,
hälst då landtmannen ej fingo något bränvin i staden införa.
Dessutom förbehölt han sig at visa, det städerne hade mindre
rätt at bränna än landet, och borde detta icke draga hela bördan
uti contributioner, tull och dylikt, då de förre sluppo lindrigt
och litet contribuerade.
Hr R å f e 11 instämde med Hr Rappe samt biföll betänkandet.
Desslikes Hr Rutenschöld, som tilläde, at landtmannen
borde få sälja i städerne sitt brännevin, hvilket eljes
där skulle blifva stegrat; desse borde således nödgas at hålla
pris med landet och icke på denna vara ensamme få rikta sig.
Hr Ehrenmalm holt före at taxeringen enligit
betänkandet skulle blifva nog oviss, emedan månge 1756 hade
pannor, som dem nu ej hade. Han trodde således en personel
afgift vara tjenligare. Ang:de salu i städerne instämde han väl
med Hr Rutenschöld; dock vore quaestion ej derom nu, utan
önskade han, at enligit Frih. Reuterholms mening en förordning
häröfver måtte först projecteras.
Hr Landtm, hemstälte, om icke en slik förordnings
projecterande blott för innevarande år skulle onödigtvis utdraga
tiden, hälst för framtiden en författning vore i heride
deputation under arbete, och hemstälte altså, om icke R. o. A.
ville bifalla betänkandet; kunnandes dervid den tilläggning
giöras, at äfven städerne måtte för husbehofsbränningen afgift
erlägga samt at den för städerne Stockholm och Götheborg
giorde författning äfven til Carlscrona måtte sig sträcka.
Detta bifölls.
358 1761, juli 31, aug1. 3. Om brännvinsavgiften.
Frih. Reuterholm påminte, at den första tilläggningen
torde blifva utan värkan, efter den i 1756 års förordning
ej vore grundad.
Hr Landtm, förmente sådant af magistraten i hvarje
stad böra utstakas.
Frih. Reuterholm tilläde, at om repartition skedde
endast efter den husbehofsaccisen, som städerne påtogo sig
1756, så skulle kronan dervid lida.
Hr Örnschöld yttrade, at deputation efterkommit
dess skyldighet och fölgdt grunden af 1756 års bevillning,
hvilket vid målets remitterande blifvit deputation föreskrifvit.
Frih. Reuterholm önskade, at något tilläggas måtte
ang:de landtmannens frihet at i staden införa bränvin til
salu.
Hr Landtm, hemstälte, om icke denna fråga tils
vidare fram kunde upskiutas och emedlertid nu hvila.
Hvartil sig Frih. Reuterholm begaf, sedan han sagdt
sin mening om hvad han härvid trodt nyttigt vara.
Ang:de Mag:r Föredrogs Secrete deputations betänkande af d. [28 Maj
uprättelse9 1761] ang:de Lectoren i Carlstads Gymnasio Mag:r Antonssons
uprättelse,
item Borgareståndets extr. protocolli af d. 1 Junii med
bifall derå samt
Hr Landtmarskalken [o: L. M.]x Ugglas memorial deremot,
som han begärte protocollet bilägga.
Och bifölls betänkandet.
Uplästes electorernes förteckning på de sex af R. o. A. til
den öfver Hr Nordencrantz värk förordnade särskilte deputation
utnämde ledamöter, hvarvid intet påmintes.
Gref Reenstierna, som dertil äfven var upförd,
yttrade sig hafva önskat, at hrr electorer fäst sitt val på någon
annan af grefvarne, efter han tviflade sig kunna deras kallelse
hörsamma, ehuru villig han eljes dertil vore.
R. o. A. skildes åt klockan half til tu.
1 Konceptprotokollet.
Betänkanden och ansökningar.
359
År 1761 then 3 Augusti.
Måndag.
Plenum klockan 8.
Justerades protocollet af d. 25 Julii. Justering.
Uplästes Hr Nordencreutzes
Hr Gyllenskepps och
Hr Stiernsparres memorialer, hvarmed de ärnade gå til de
öfrige stånden.
Föredrogs Secrete Utskåttets hemställande ang:de pension för Pension för
Statscommissarien B. Rudenschölds enkefru, 1 en"
som bifölls.
Föredrogs Secrete Utsk:s betänkande af d. 18 Julii ang:de Ang:de Avecontractet
med Bergslagen om Avestads och Davidshytte stadbs Uono'
kronobruk.
Och bifölls.
D:o af d. 29 Aprill ang:de consuladeafgiften för svenske Ang:de conConsuln
i Pettersburg Delphin. suladeafgift.
Bifölls.
D:o ang:de lön för extraordinarie chymiseprofession i Åbo Lön för chy
*'<*■
6 . ,"‘„Tat.
sorn äfvenledes bifölls.
Dito af d. 2 Maii ang:de secreterare vid Kongl. Krigs- Ang:de en
expedition til siöärendernes besörjande. ^erare^uT
Bifölls. Krigsexpedi
tion.
Uplästes Prästeståndets extractum protocolli af d. 25 Maii Ang:de 3-.ne
ang:de flere stappelstäder i Wästerbottn samt Bondeståndets n-vagt^j‘eI’pe1'
af d. 9 Mars ang:de 3:ne nya stappelstäder i Österbottn samt
Borgmästaren Körnings memorial ang:de de förre,
hvilka alle begärtes på bordet.
Uplästes Hr Gyllensvans memorial och ansökning om pro- Ang:de promotorial
til Kongl. Maij:t om slut i Hr Hammarhielms insinuerade
underdånige besvär, Welma besvär,
som bifölls.
Föredrogs Secrete Deputations betänkande af d. [i Juli
1761] rörande Krigsrådet Hermelins besvär,
som begärtes på bordet.
Uplästes Hr Hallenborgs memorial med bifogade skånske
B. o. A:s besvär vid innevarande riksdag.
360 1761, ang. 3. Om Nyköpings landshövdingedöme.
Och remitterades til Allmenna Besvärsdeputationen.
Äng: de Ny- Uplästes Hr Wallens memorial ang:de Nyköpings läns
kbesäulndeS besättande och at förslag dertil enligit förordningarne må få
upr ättas.
Lades på bordet men går til de öfrige stånden.
Hr L andtm. anmälte, at anledningen til detta memorial
vore tagen af det steg, Borgareståndet giordt at til detta
höfdingedöme befordra Hr Ehrencreutz.
Härpå anmälte sig Hr E u [d] b e c k, jägmästm, och upläste
bifogade dictamen ad protocollum i samma ämne (Bil. 25).
Prästeståndis Ankom en Prästeståndets deputation, 8 personer stark,
deputation. anpjrcj af Biskopen i Skara Doctor Hallenius, hvilken
jemte ståndets ödmiuke hälsning anmälte Prästeståndets beslut
i målet rörande Hr Hermelins besvär.
2:do. Recomenderade til afgörande Fiskeriedeputations
betänkande rörande saltbristen, hvaröfver ståndet bifallit
Bondeståndets yttrade tankar.
3:o. Anholt han, at målet rörande Frijsdals [o: Fryksdals]
pastorat, hvaruti ståndet bifallit Jus titiaed eputatio ns betänkande,
måtte hvila, til dess ståndet derom får inkomma.
Deputation af trädde.
I det förra ämnet yttrade Frih. Wrangel, F. O., at
han ej trodt i dag ventilationen om Nyköpings landshöfdingedömes
besättjande skolat förekomma, då vi hade så
många allmenna och af stånden recommenderade mål at företaga,
hvilka borde gå förut. Hr Wallens memorial funno han
väl grundat och ville deröfver hafva betänketid.
Hr Ehrenmalm instämde äfven häruti. Föredragandet
hos R. o. A. ankommo väl på Hr Landtm., dock
trodde han, at enl. 16 § Riksdagsordningen målen efter ordning
borde föredragas och således det rörande Hr Gyllensvan såsom
äldre först afgiöras.
Hr Linnerhielm påstod, at föredragandet af alla
mål och hälst af de på bordet liggande saker som denne aldeles
tilhörde Hr Landtm, men icke hvar ledamot, hvilket eljes
skulle leda til sielfsvåld och oordning.
Hvad sielfva saken anginge, så emedan enl:t förordningen
af 1756 Riksens Ständer tilhörde at belöna besynnerlige förtjenster,
hvilka han trodde ingen lärer kunna Hr Ehrencreutz
bestrida, sedan han 10 gånger städt dels på råds-, dels pä
andre förslag utan at hafva vunnit befordran, så hoppades han
Om Nyköpings landshövdingedöme. 361
at R. o. A. skulle finnas benägne at bifalla det, som Borgareståndet
i des faveur föreslagit, såsom hvaröfver han eljes
begärte votering.
Hr Durietz begärte, at Hr Rubecks dictamen måtte
blifva liggandes på bordet såsom rörande en ny och af Hr
Landtm, ej föredragen queestion.
Hr Wadenstierna holt deremot före at Borgareståndets
extractum protocolli rörande Hr Ehrencreutz redan
legat på bordet och at det af Hr Wallens memorial äfven så
litet borde uppehållas som alle andre saker af de vid ventilationerne
förekommande inkast och påminnelser. Hvad sielfva
saken vidkom, så biföll han i anledning af 1756 års förordning
och Hr Ehrencreutz förtjenster Borgareståndets för honom
yttrade tankar om dess befordran til Nyköpings landshöfdingeembete.
Hr Jennings instämde äfven häruti.
Hr Ehrenmalm trodde, at enl. 16 § Riksdagsordningen
Hr Gyllensvans sak som äldre först borde företagas.
Dessutom vore här allmenne mål och sådane, som stodo på
listan, at företaga.
Af samma tankar voro Hr Lagersvärd, Frih.
F. O. Wrangel, Hr Durietz och Hr T h. R u [d]-  b e c k, som önskade, at med detta mål måtte tagas anstånd;
begärandes eljes deröfver votering.
Hr Landtm, gaf vid handen, at han arnat målet
i dag föredraga; men som det redan legat på bordet och tiden
vöre inne til förslagets uprättande, så hade han trodt sådant
öfverflödigt, sedan det igenom Hr Wallens memorial blifvit
väkt.
Hr Pechlin biföll Hr Landtnäs anförde skiäl och gick
således in i saken; bevisandes at queestion om Hr Ehrencreutz
ej vore en privat sak utan af Borgareståndet väckt i anledning
af 1756 års förordning; at Hr Ehrencreutz förtjenster voro
kände; at han både vid och emellan riksdagar varit i rikets
angelägnaste värf brukad och således fört jente uprättelse,
hvilken han äfven tilstyrkte. Han biföll således Borgareståndets
extractum protocolli och begärte deröfver votering.
Hr Bildenschöld androg, at enl. Hr Landtm:s
yttrande målet borde anses såsom af honom föredragit; at då
en sak en gång hvilat, hon ej för et deröfver inkommande memorial
skull åter borde läggas på bordet, emedan eljes alla
362 1761, ftug. 3. Om Nyköpings landshövdingedöme.
saker skulle blifva oafgorde. Och hvad för öfrigit sielfva
saken angick, deröfver instämde han med Hr Pechlin, begärandes
äfven deröfver votering.
Frih. Gr ö n h a g e n : Sedan Hr Landtm, således undanrögdt
praeliminaire frågan om sakens företagande, vil jag
mig deruti yttra.
Min tanka är at hålla mig efter lagen, som i 8:de, 20:de
och 40:de §§ i Regeringsformen samt 8:de § i Konungaförsäkran
utstakar, huru tjenster af Kongl. Maij:t böra förgifvas,
hvilket således är ett regale. Hade Hr Ehrencreutz lidit någon
praejudice, hade han dermed bordt gå laglige vägar; men ingendera
är skedt. Dessutom har Gref Bielke äfven til et landshöfdingeförslag
fådt Riksens Ständers recommendation.
Skulle nu til närvarande ledighet Hr Ehrencreutz befordras,
blefvo det förra beslutet annihilerat, hvaröfver jag hoppas
ingen proposition lär kunna giöras; eljes vore Hr Ehrencreutz
förtjenster så erkände, at deräst lagen icke vore i vägen, skulle
jag i dess befordran certera med dess bästa vänner.
Gref Fr. [von] Rosen instämde med de flere
herrar deri, at saken i dag borde företagas; at Hr Ehrencreutz
til den föreslagne befordran vore högst förtjent och at
dermed borde skyndas, hälst tiden til sysslans besättande vore
inne, och om det skedde, skulle Hr Ehrencreutz sakna värkan
af Riksens Ständers benägenhet liksom Magister Wennerberg,
som haft 3 stånds bifall på des ansökning om et pastorat, som
blifvit förgifvit, inan det 4:de sig deröfver utlåtit; hvarmedelst
äfven stånden uti sin värdighet uti besluten tyktes något
mista.
Hr Wadenstierna deducerade, at enl. Hr Landtm:s
förklarade tanka saken nu kunde företagas; at lagarne om tjensters
förgifvande eij rubbades, emedan [enl.]1 1756 års förordning
Riksens Ständer ägde belöna besynnerl. förtjenster;
at desse ovedersäijel. hos Hr Ehrencreutz funnos; altså vore
här qusestion om justiee och ej om lagbrott; at uti Gref Bielkes
recommendation ingen contradiction häremot kunde tagas,
efter han til någon viss landshöfdingesyssla eij vore recommenderad
och dessutom altid kunde vara säker om förslag
och befordran. Och på alla dessa grunder biföll han Borgareståndets
hemställande; begärandes deröfver propositionen.
Frih. C. Ho r n önskade at, då sidst qusestionen varit
1 Konceptprotokollet.
Om Nyköpings landshövdingedöme. 363
om militaire sysslors besättande under krigstider, något äfven
ang:de de civile blifvit påtänkt; men om vi då varit efterlåtne,
så hade nu dörren blifvit öpnad, och frugtade han at,
då man sagdt a, finge man sedan gå hela a, b, c, d igenom,
hälst apetiteten(i) komme med maten, efter ordspråket. Deraf
blefvo väl månge lidande, men det vore dock svårt at hielpa,
hälst de öfrige stånden kunde förebrå oss vår svårighet emot
våre egne ledamöter. Altså kunde nu in casu ingen författning
deremot giöras, utan borde en sådan först i gemen giöras
emot cabinetts hållande af Riksens Ständer, emedan konung
och regering eljes blefvo mindre betydande, och deräst vi som
romerske folket ville utöfva rättigheten at sielfve belöna förtjenster,
så skulle hela regeringssättet förbytas.
Hr Pechlin åberopade sig Hr Wadenstiernas yttrande
och instämde dermed.
Hr v. Vicken ville, at detta mål, i hvilket han såg
så mycken empressement, likväl skulle til härnäst hvila och
Hr Gyllensvans sak som äldre först afgiöras; hvaröfver han
eljes ville hafva votering.
Hr T. R u [d] b e c k instämde i praeliminaire frågan
med dem, som ville, at detta, såsom icke af Landtm, föredragit
utan af en ledamot väkt, skulle för äldre mål hvila, och
i hufvudmålet med dem, som ville, at befordringar borde ske
efter lag, hvarvid han åberopade sig Hr Erencreutz egen
för detta yttrade mening.
Hr Jennings beviste, at enligit Hr Landtm:s explication
detta mål borde anses som af honom och ej af en
ledamot väkt; at om saker efter åldren borde företagas, så
vore Hr Ehrencreutz lidande sedan 1739, då Hr Gyllensvan
först räknade sitt ifrån 1752. Och dessutom hade Hr Landtm,
berättat, at tiden i anseende til förevarande mål presserade.
Hr Ehrenmalm begärte af Hr Landtm, proposition
ang:de denne el. Hr Gyllensvans sak nu borde komma at
ventileras.
Hr Landtm, berättade, det han ansedt saken såsom
väkt igenom Hr Wallens memorial och den derföre ej vidare
proponerat, efter hon förut låg på bordet. Hr Gyllensvan vore
sielf skuld, om dess sak ej förut blifvit afgiord, efter han i
Qågre föregående plena sielf bedt, hon måtte få hvila, fast han
i dag påmint om dess företagande. Och hemstälte således, at
364: 1761, ftug. 3. Om Nyköpings landshövdingedöme.
R. o. A. ville sig til det förre målets afgiörande begifva, hälst
tiden til landshöfdingeförslagets uprättande presserade.
Som häruppå ytterligare debatt upväxte, hvilketdera
af desse mål skulle först föredragas, och votering begärtes.
hemstälte Hr Landtm., huru bekymmersam denna
tvist vore för honom och om icke, til at undgå votering och til
en dags besparande, Hr Gyllensvans sak i dag och Hr Ehrencreutz
i morgon kunde afgiord blifva.
Detta understöddes af Hr Wadenstierna och flere;
men som sådant af andre emotsades,
förestälte Hr Landtm., at han proponerat detta til
tidens vinnande; at sakerne ej altid efter åldern utan efter
deras vigt borde föredragas, hvilket ock skedt med detta, efter
tiden med förslagets uprättande vore inne; men som deremot
frågan om Hr Gyllensvan af andre blifvit väkt, så ville han
förbehålla sig sin rättighet at ärendernes företagande obehindrat
få proponera.
Hr Thure R u [d] b e c k ville sådan Hr Landtmrs rättighet
ej bestrida men holt före at befordrings- och tjenstemål
bäst vore at företaga, efter som de inkommit.
Hr Wad enstierna svarade häruppå, at slik ordning
i befordringsmål icke vore nyttig, ty den af Riksens Ständer
til gifvande uprättelse skulle försvinna, om de ledige sysslor
emedlertid blefvo bortgifne. Han instämde altså med Hr
Landtm, och önskade, at Riksens Ständer måtte laga, at länet
emedlertid ej bortgåfves, emedan eljes deras benägenhet för
Hr Ehrencreutz skulle blifva fruktlös.
Frih. F. O. Wrangel erindrade härvid om Hr
Pechlins insinuerade memorial om talemännens rättighet
och huruvida de allena el. gemensamt med ståndet borde pröfva
ärendernes angelägenhet, hvaröfver han til undvikande af
collision ville hafva något vist stadgat.
Hr Landtm, holt före ingen ny lag härvid behöfvas;
Riksdagsordningen vore klar; sedan målet en el. flere dagar
legat på bordet, ägde han det efter omständigheterne föredraga,
och denna rättighet ville Hr Landtm, hafva sig och sine
successorer orubbad förbehållen till protocollet.
Hr Bildenschöld och Hr W adenstierna
instämde i Hr Landtm[: s] yttrande såsom grundat i lag, i
praxi och i en nödig ordnings bibehållande.
Hr v. Vicken medgaf det likaledes, fast han blott
Om Nyköpings landshövdingedöme.
nämdt Hr Gyllensvans sak som exempel af äldre oafgiorde
saker, instämmandes med Hr Rubeck, at i befordrings- och
praejudicemål ordningen efter deras ålder borde följas. At
tjensterne emedlertid af Kongl. Maij:t blefvo bortgifne, trodde
han ej vara något skiäl deremot, efter den til uprättande kunde
sedan få äldre fullmagt.
Frih. Reuterholm, Axel, biföll Hr Landtm:s
tankar, emedan utan slik ordning ingenting skulle kunna
föredragas eller afgiöras. At, som blifvit sagdt, någon anstalt
emot länets förgifvande skulle tagas, ansåg han för otjenligit,
innan vi uti hufvudqusestion tagit någon decision.
Hr Wadenstierna, Carl, itererade, at slik
anstalt vore så mycket nödigare, som, om embetet i morgon
förgåfvos, blefvo Riksens Ständers beslut deröfver då fruktlöst,
hvartil han ej trodde någon riddersman skulle villja sitt
stånd utställa.
Hr Lagersvärd ansåg sådant som en ny proposition,
som han ej kunde bifalla, hälst slik anstalt ej af R. o. A.
allena utan af alla 4 stånd borde värkställas.
Hr Jennings invände häremot, at qusestion ej vore
ny utan en ledamots tankar under ventilationen och en
condition vid begifvandet til sakens upskof tils i morgon;
ty om embetet i morgon blefvo besatt, vöre da ventilationen
deröfver onödig, hvilket R. o. A. sig ej borde vilja underkasta
eller någon tilstyrka.
Hr Estenberg geck tilbakars til början af discourserne
och beviste, at enligit Hr Landtm:s explication
saken borde anses som af honom väkt enligit lag och des ostridiga
embetes rättighet; altså voro alla propositioner deremot
olaglige och borde således R. o. A. ventilera öfver det på bordet
liggande Borgareståndets extractum protocolli rörande Hr
Ehrencreutz.
Frih. F. O. Wrangel påminte, at någon anstalt
emot landshöfdingesysslans förgifvande af ett stånd ej kunde
göras och at de öfrige stånden nu redan voro skilde.
Gref F. [von] Rosen biträdde Hr Wadenstiernas
tankar; tilläggandes at om stånden i dag voro skilde, kunde de
i morgon i god tid anmodas at med en samfält deputation i
Rådet begära uppehåll med förslagets upsättande til det
lediga Nykiöpings län.
Hr P e c h 1 i n conformerade sig härmed, emedan peri
-
366 1761, aug. 3, 4. Om Nyköpings landshövdingedöme.
culum vöre in mora; at vi eljes som vid de polske riksdagar
mycket delibererade men utan värkställighet och at modificationer
i en förevarande sak eij kunde anses som nya qusestioner
til at dermed giöra uppehåld och utdraga tiden.
Hr v. Vicken trodde denna qusestion som ex[c]eptio
a regula kunde hvila på bordet.
Hr Durietz ansåg för afgiordt, at detta mål vore tils
i morgon opskutit; men någon anstalt emot länets förgifvande
kunde han ej bifalla, efter det vöre börja saken ab excecutione(l).
Hr Jennings: Det är ej at börja ab excecutione(l),
ty vi bortge dermed ej länet men prsecavera blott, at ej materia
substrata tages oss ur händerne, utan at res måtte blifva
integra, som vi skola ventilera om.
Hr Lagersvärd biföll Grefve Rosens tankar om en
deputations afsändande i morgon.
Hr Jennings holt til tidens vinnande för nödigt,
at genom Hr Landtm, detta blefvo Statssecreteraren vid
handen gifvit;
hvilket äfven af Hr Pechlin tilstyrktes; men
Frih. C. Horn trodde, at först de öfrige stånden härom
borde averteras, emedan slikt steg eljes kunde synas irreguliert.
Hr Linnerhielm beklagade tidens utdrägt i denna
ventilation och bad, at Hr Landtm, behagade medelst proposition
häruti skilja R. o. A. åt.
Hr L a n d t m. : Sorn R. o. A. tyks ense deri, at målet
rörande Hr Ehrencreutz i morgon skal företagas, så återstår
nu blott den andra qusestion om någon anstalt emot landshöfdingeembetets
förgifvande af Kongl. Maij:t, til Riksens Ständer
sig deröfver fädt yttra.
Hr Ehrenmalm förklarade sig nögd, at, efter de
öfrige stånden i dag redan voro åtskilde, en deputation i detta
ärende enligit Gref Rosens förslag i morgon måtte affärdas.
Häruppå giorde Hr Landtm, proposition.
Bifaller R. o. A., at i morgon en deputation af alla fyra
stånden til Kongl. Maij:t upsändes, som anhåller om anstånd
med Nykiöpings läns förgifvande, til dess Riksens Ständer
sig deröfver fädt yttra.
Hvilket bifölls.
Och skildes deruppå R. o. A. ifrån hvarandra kl. emot 2.
Strömbergs avsked. Höpken åter i rådet.
367
År 1761 d. 4 : d e Augusti.
Tisdag.
Plenum klockan tijo.
Sedan Hr Landtm, bedt R. o. A. intaga sine ställen Ang:de Hr
och med klubben äskat liud, hemstälte han, om icke R. o. A. girömbe^s
behagade utlåta sig öfver Hr Riksrådet Gref Strömbergs här afsked,
anmälte och på bordet liggande ansökning om afsked ifrån
dess rådsembete, hälst Hr Riksrådet än ytterligare om slut
bos Hr Landtm, påmint och Hr Riksrådet i anseende til dess
berömelige tjenster tycktes häruti böra villfaras, då han
ingenting mera af riket begärte.
Härtil lemnade R. o. A. på Hr Landtm:s proposition sitt
bifall.
Dernäst anmältes och uplästes Hr Riksrådet Hörkens Ang:de H.
skriftel. svar, hvaruti Hr Riksrådet underkastar sig Riksens H^j-en^åter
Ständers betygade åstundan om dess återinträde i Rådet. inträde i
Hvarvid Hr Landtm, hemstälte, om icke, sedan Hr Rådet.
Riksrådet Gref Strömberg nu erhåller dess begärte afsked,
Hans Maij:t i underdånighet må anmodas at til denna ledighets
besättande i Rådet låta utfärda Dess nådige kallelsebref för
Hr Riksrådet von Höpken.
Detta samtycktes af R. o. A. och blef genast medelst
hosföljande utdrag af 'protocollet de öfrige respective stånden
tilkänna gifvit, så lydande.
R. o. A. har utur Hr Riksrådets Gref Strömbergs anmälte
underdånige ansökning fast ogärna intagit de svårigheter, som
hindra Hr Riksrådet at vidare fortfara uti dess i Rådkammaren
giorde trägne och nitiske tjenster, men funnit dem i anseende
til Hr Riksrådets egen åstundan så gällande, at R. o. A. ej
kunnat neka dertil sitt bifall.
Och som således en rådsstol ledig blifvit men Riksens
Ständer förut förklarat sin åstundan, at Hr Riksrådet von
Höpken åter måtte i Rådet inträda, och välbem:te Hr Riksråd
Medelst dess i dag R. o. A. föredragne skriftelige svar förklarat
sig beredd at Riksens Ständers önskan i detta fall fullgiöra,
så har R. o. A. för sin del funnit för godt, at Riksens Ständer
hos Kongl. Maijit i underdånighet må anholla at Dess nådigste
368 1761, aug. 4. Om Palmstierna och Scheffer.
afsked för Hr Riksrådet Gref Strömberg låta expediera och
til den dermedelst blefne ledighet i Rådkammaren låta utfärda
Dess nådigste kallelsebref för Hr Riksrådet Frih. von Höpken.
Hvilket genom utdrag af protocollet med de öfrige respective
stånden vänligen skulle communiceras.
Hr [von] Stockenström betygade sin fägnad
öfver det, som nu skedt i anseende til Hr Riksrådet von
Höpken, såsom ej mindre värdigt R. o. A. än nyttigt för riket:
underställandes derjemte, om icke R. o. A. med lika ädelmod
och i lika hänseende på förtjenster och bepröfvad nijt för riket
skulle nu behaga bifalla, at Hrr Riksens Råd Friherrar Palmstierna
och Scheffer, hvilke redan åter fådt Riksens Ständers
fulla förtroende, måtte äfven anmodas at vid första ledighet
åter i Rådet inträda, hvilket han så väl af vördnad för desse
herrars egenskaper som af billig erkänsla på det högsta tilstyrkte.
Hr Frankenheim upläste hosfogade dess dictamen
i samma mening (Bil. 26).
Hr Lagersvärd förklarade sig eljes gerna instämma
med Hr Stockenström; men som i går blifvit beslutit, at inga
propositioner annars än af Hr Landtm, här skulle giöras, så
trodde han denne nu ej böra uptagas.
Frih. Grönhagen begärte, at denna qusestion pu
bordet måtte hvila, hälst ingen vacance nu vore i Rådet, som
behöfde besättas.
Hr v. Vick e n betygade sin högaktning för desse
2:ne Hrr Riksens Råd, men som ingen vacance vore i Rådet,
kunde han ej bifalla någon survivance för desse herrar.
Hr L a n d t m. hemstälte, om icke frågan efter begäran
måtte få upskiutas.
Hr [von] Stockenström förklarade sig dermed
nögd men hoppades at ej hafva sig med denna frågas underställande
förgådt emot gårdagsbeslutet, efter hon ej vöre
aldeles ny utan ägde sammanhang med det, som i anseende til
Hr Riksrådet von Höpken förevarit.
Hr Wadenstierna biföll väl, at denna sak måtte
hvila; men sorn hon syftade på den högstangelägna enighetens
återställande och söndrade sinnens förenande, anholt han, at
til des afgiörande plenum i morgon eller öfvermorgon måtte
utsättas.
Deputation till de andra stånden. Om Gyllensvan. 369
Hr Landtm, berättade, at i morgon plenum ej kunde
hållas, efter talemännen fådt dagen at upvakta Deras Maij estater
efter deras återkomst ifrån Loka brun, och viste äfven
icke, när sådant kunde utsättas.
Men hemstälte dervid, at R. o. A. måtte blifva vid det til
i dag utsatte ämnet, som vore at deliberera om Nykiöpings
läns besättande och deputations afsändande til Kongl. Maij:t
enligit gårdagsbeslutet.
Hr [von] Bromell trodde, at Hans Maij:t i går bortgifvit
länet och at deputations afsändande sålunda nu vore
onödigt.
Hvarmed äfven Frih. Fr. Otto Wrangel sig conformerade.
Men Gref Fredric [von] Rosen och Hr Jennings
anförde deremot, at man borde blifva vid beslut;
at ryktet väl förmälte, som vore länet förgifvit; men som de för
deras del ej viste, hvad i Rådkammaren passerade, så trodde
de äfven, at Riksens Ständer derom på et dem värdigt sätt
borde blifva underrättade.
Frih. 0. Horn biföll deputations afsändande men
trodde den först böra instrueras, huru den sig skulle förhålla,
i fall något el. någre af de öfrige stånden ej ville vara R. o. A.
deruti följaktige.
Hr Landtm, trodde det vara tids nog at härom och
annat deliberera, när vår deputation fådt de öfrige ståndens
svar, och således bäst vara, at hon strax finge afgå.
Som detta bifölls,
upropades en deputation af 16 personer, som genast til de
öfrige stånden affärdades.
Uplästes et Hr Silfverschölds memorial.
Går till de öfrige stånden.
Föredrogs det på bordet liggande Secrete Deputations be- Hr Gyllentänkande
rörande Major Gyllensvans besvär med tilstyrkan,
at dess tour som placemajor måtte honom ifrån 1752 återställas,
då han til samma syssla varit föreslagen, med mera.
Samt uplästes Frih. Mauritz Posses deremot inlagde
memorial.
Ankom en Bondeståndets deputation, 18 personer stark, Bondeatia
anförd af Otto Olofsson, som jemte ståndets ödmiuke dcPutationbakning
berättade, at ståndet med fägnad instämt med R. o.
A. ang:de Hr Riksrådet von Höpkens åter inkallande i Rådet
24—3S16S1
370 1761, ang. 4. Om Gyllensvan.
i Hr Riksrådet Gref Strömbergs ställe; och 2:do at som Riksens
Ständer redan förklarat sitt förtroende för Hrr Riksråden
Palmstierna och Scheffer, så hade ståndet, så i anseende dertil
som til besparing i staten, velat bifalla, at desse herrar vid
förste framdeles vacancer utan vidare förslag måtte åter
träda i Rådet med deras förre löner.
Deputation afträdde.
Uplästes Hr von Essens memorial i Hr Gyllensvans sak.
Och går til de öfrige stånden.
Uplästes Hr Gyllensvans memorial uti dess ansökning,
hvarvid han muntel. tilläde:
At nu varande majorerne af infanteriet ej torde hafva
skiäl at finna sig medelst den för honom föreslagne tour
prsejudicerade.
At placemajor 1752 varit en värkelig syssla, at han den i
2:ne år utan någon tour och blott för 18 d:r s:rmts tractamente
månatel. förrättat; at väl äldre capitainer än han varit dertil
för handen, men at de häldre blifvit qvare vid fästningsarbete!;
at han önskade, det Riksens Ständer ville stadga någon viss
principe vid befordringar, hvarefter alle, som icke sin rätt
försummade, kunde få niuta lika lag til godo, emedan strax
efter Tjenstebetänkandets stadgande år 1756 den skedde författning
med de vid fästningsbyggnad brukade officerares
befordran hade usurperat på de, medelst det förre, andre
officerare tillagde rättigheter.
Han underkastade desse laglige considerationer R. o. A:s
mogna öfvervägande och sig sielf deras rättvisa beslut; tagan
des deruppå afträde.
Deputation ifrån de öfrige stånden återkom. Grefve
Ekeblads fullmägtig Hr Ekestubbe berättade, at stånden
med fägnad uptagit R. o. A:s beslut rörande Hr Riksrådet
Höpken och skyndesammeligen lofvat svara ang:de en förenad
deputations af sändande til Rådet om upskof med Nykopings
läns besättande.
Det förra målet återtogs och yttrade sig Hr v. Vicke n,
at som placemajorssysslan vid Helsingfors fästning varit en
angelägen syssla och Hr Gyllensvan dertil varit föreslagen
redan år 1752 och af Kongl. Maij:t utnämd, men Rådet då
sagdt, at 3:ne dertil borde på förslag upföras, hvilket dock
varit ovanligit den tiden, samt dessutom andre vid fästningsbyggnader
emploijerade yngre officerare derföre blifvit
Om Gyllensvan.
371
befordrade, som til exempel Hr Capitaine von Törne, om hvilkens
tour Secrete Deputation nyligen afgifvit sitt betänkande,
och dessutom Hr Gyllensvan, om han då emottagit det til
placemajor honom då tilbudne constitutorialet, bordt som
andre officerare få niuta detsamma til godo; så kunde han ej
annat finna, än at Hr Gyllensvan nu borde få niuta lika rätt,
och biföllo således Secrete Deputations betänkande.
Hr C. Wadenstierna trodde, at Hr Gyllensvan
dymedelst skulle prejudicera in emot 70 majorer i armén samt
at han ej kunde påstå majors tour ifrån 1752, emedan placemajorer
då ingen hade utan den först 1756 erhållit, hvarifrån
han altså tycktes densamma endast böra begära.
Hr P e c h 1 i n anmältes,
då i detsamma en Bondeståndets deputation af 8 personer
ankom, hvars ordförande jemte ståndets ödmiuka hälsning
gaf tilkänna, at desse deputerade voro utsedde at följa de öfrige
ståndens deputerade, som uti Nykiöpingssaken skulle gå til
Rådet. Deruppå trädde desse deputerade ner i Secrete Deputationsrummet,
hvaräst de öfrige äfven skulle samlas.
Och fortfor deruppå Hr P e c h 1 i n, at han hvarken senast
eller nu kunnat finna sig i den af Secrete Deputation tagne
grund til Hr Gyllensvans tilstyrkte tour sedan 1752. At han
dertil varit då föreslagen, gåfvo honom ingen rättighet til
tour, hälst som placemajorssysslan den tiden icke var uprättad
eller medförde någon tour, hvilket han med eget exempel
beviste, efter han ifrån 1739 både som fendrik och lieutenant
placemajorstj ensten förrättat utan att dervid hafva niutit
någon sådan tour, hvilket han äfven med fleres exempel
ytterligare bestyrkte, de där med deras innehafvande fändriks,
lieutenants eller capitains tour förrättat samma sysslor
innan år 1756, då placemajorstjensten blifvit giord til ständig
•ned majors tour i arméen. Altså tyktes det för Hr Gyllensvan
tagne fundament til dess tour ifrån år 1752, då Rådet fant en
ständig placemajorssyssla i Helsingfors vara onödig, icke kunna
af 1756 års nyare författning med desse sysslor få någon den
minsta styrka eller Hr Gyllensvan med skäl deraf taga klagomål
öfver prsejudice.
Det gior mig ondt, at jag eij kan bifalla denna ansökning
för den nu frånvarande ledamoten, som jag så mycket aestimerar,
ehuru vi ofta äro af differente tankesätt; men en skyldig
°mhet, för så många både i fält och eljes bortovarande med
-
372 1761, nug. 4. Om Gyllensvan.
bröders(!), som eljes härunder skulle blifva lidande, kräfver
af mig denna påminnelse; finnandes jag ingen annan expedient,
i fall Hr Gyllensvan häruti skulle vilfaras, än at likaledes alla,
som städt på någre förslag, måtte ske lika plaisir. Och för öfrigit
begär jag uti denna sak votering.
Hr Wadenstierna, Carl: Det gior mig ondt at
tala emot en ledamots ansökning, för hvilken jag vore beredd
att visa all villfarighet, i fall dess påstående ej vore så vidsträkt.
Det för honom anförde skiäl, at han 1752 til placemajorssysslan
ej hade någre competitorer, förfaller i min tanka, efter
denne tjenst då icke var til ständig inrättad, ej eller någon
kundgörelse derom giord, at någon sig dertil kunde anmäla.
Det skäl, som tages af hvad nyligen handt med Capitaine
von Schantzes förordnande td placemajor i Stralsund, hörer
icke eller hit, ty det är skedt sedan 1756, då sysslan sättes på
ständig fot och feck tour med andre majorer.
At Hr Gyllensvan 1753, då förslag på 3:ne til placemajorssysslan
i Helsingfors skulle uprättas, icke anmält sig som sökande,
hvilket likväl tycks varit i ordning, dertil anföres det
skiäl, at Rådet då förordnat, at inga andre än expectanceofficerare
skulle få sig dertil anmäla; men jag tror ej förordnandet
varit annat, än at desse äfven finge samma förslag
söka; det bevises deraf, at Capitaine Lode, som då på förslaget
äfven blef upförd, icke var expectant, det ej eller Hr Capitaine
Schantz varit.
At Hr Gyllensvan velat draga skiäl til tour deraf, at han
af Hr Riksrådet Rosen först blifvit til denna syssla föreslagen,
sådant är utan exempel, hälst då ingen befordran derpå fölgdt
och äfven klart är, at om han då hade med befordran vunnit
majors tour, hade han då prsejudicerat många äldre capitainer.
Dessutom har Hr Gyllensvan ej som vederbordt anmält
sin ansökning vid 1756 års riksdag. Altså emedan placemajorerne
1752 ägde ingen tour, utan desse sysslor af fändrikar
och lieutenanter äfven kunde förrättas, Hr Gyllensvan icke
eller sökt det dertil sedan uprättade förslag samt vid påföljande
1756 års riksdag icke klagan anfördt, så kan jag för min
del ej bifalla deputations betänkande, som tilstyrker tourén
för honom som major sedan 1752.
Hr Durietz förklarade sig härvid ej vilja anse något
personelt utan endast lag och rättvisa. Han medgaf, at place
-
Deputation till rådet. Om Gyllensvan. 373
majorssysslan af fendrikar ofta blifvit förrättad, men i mindre
fästningar, och at man dervid rättat sig efter städernes och
garnizonernes storlek.
Härvid ankom en Prästeståndets deputation af 8 personer, Prästest:s
anförd af Biskoppen i Vesterås D:r Benzelstierna, deputation,
som jemte ståndets ödmiuka hälsning gaf vid handen, at ståndet
med fägnad instämt uti R. o. A:s yttrade tanka ang:de
Hr Riksrådet von Höpkens inträde i Rådet efter Hr Riksrådet
Gref Strömberg; samt 2: do at denna deputation voro utsedd at
gemensamt med de öfrige ståndens opträde(!) i Rådet och anholla
om anstånd med Nykiöpings läns bortgifvande.
Deputation nedträdde i Secrete Deputationsrummet.
Ankom en Borgareståndets deputation, 8 personer stark, Borgarests
hvars ordförande, Borgmästaren i Landscrona Schau, deputation,
jemte ståndets hälsning anmälte, l:o at ståndet med nöije
förenat sig med R. o. A:s extractum protocolli rörande Hr
Riksrådet von Höpkens återträde i Rådet efter Hr Riksrådet
Gref Strömberg samt med Bondeståndets yttrade mening, at
Hrr Riksråden Friherrar Palmstierna och Scheffer utan
vidare förslag vid första sig yppande ledigheter måtte åter
taga sine ställen i Rådet, och 3:o at ståndet, som jemte Bondeståndet
hade bifallit Hr Ehrencreutzes befordran til Nykiöpings
landshöfdingedöme, hade i anseende dertil, at i går var
sidsta dagen til förslagets uprättande, genom 2:ne deputerade
låtit om upskof dermed i Rådet anholla och altså nu så mycket
häldre förenade sig i den häröfver til Rådet upsändande Ständernes
deputation, med hvilken desse deputerade nu skulle
giöra följe.
Deputation nedträdde i Secrete Deputationssalen, dit
äfven R. o. A:s deputerade af 16 personer sig förfogade, at
gemensamt med de öfrige derifrån upträda i Rådet til anstånds
begärande uti förslagets uprättande til Nykiöpings landshöfdingeembete,
til dess Riksens Ständer sig deröfver hunnit
yttra.
Hvarefter fortfor Hr Durietz, at placemajorssysslan
i Helsingfors, hvaräst en stor garnizon 1752 legat, varit en
capitains poste; at Hr Gyllensvan dertil af Hr Riksrådet von
Rosen varit lagligen föreslagen; at detta förslag icke blifvit
öfverklagat; men som då ej varit afgordt, at placemajorstjensten
annars än med constitutorial skulle göras, hade Hr
Gyllensvan sådant nekat emottaga.
374 1761, ang. 4. Om Gyllensvan.
Sedermera hade sysslan funnits nödig och förslag dertil
infordrats, och derifrån borde man räkna Hr Gyllensvans lidande,
ty på förslaget hade mindre caracteriserade officerare
blifvit upförde, och han således framför dem dertil varit berättigad,
men dels hade han varit frånvarande, dels hade trodt
at derpå få et rum, då han förut ensam varit derpå föreslagen.
Han hade altså af den då til placemajor utnämde Hr Capitaine
Lode blifvit prgej udicerad, och vore sielfva uteslutandet ifrån
förslaget preejudice nog, hvarpå månge anmälte besvär hos
Riksens Ständer vore exempel nog.
At månge genom Hr Gyllensvans uprättelse kunde blifva
lidande, sådant ville han väl medgifva; men ehuru olyckligt
det vore, så skedde lika dock vid alla slike fall, som til exempel
med Major d’Albedihl, som gådt 100:de, och Hr Carnall, som
gådt någre 70 capitainer förbi, då de fädt sin uprättelse. Dock
fast Hr Gyllensvan ej utan någons lidande kunde erhålla
tilbörlig reparation, så funno han dock billigt at bifalla Secrete
Deputations för honom yttrade förslag.
Hr R u [d] b e c k, Thure, deducerade, huruledes
kongl, resolutioner tillägga dem rätt til befordran, som vid
fästningsarbeten äro emploijerade, hvilket äfven Hr Gyllensvan
varit, samt at enl. Regeringsformen och 1716 års bref
cheferne ägt at til slike förmåner föreslå. Hr Riksrådet von
Rosen hade altså föreslagit Hr Gyllensvan til placemajor;
men förslaget hade i 9 månader legat oafgiordt, hvarefter Hans
Maij:t resolverat, at expectantofficerare denna syssla borde
söka och nytt förslag på 3:ne dertil uprättas. Detta hade väl
Hr Gyllensvan ej bevakat, dels efter han varit hindrad, dels
efter han trodt få niuta 1716 års bref til godo; och som han således
med rätt bordt framför Capitaine Lode dertil befordras,
så hade han skälig anledning til klagan; at sådant icke skedt
vid 1756 års riksdag, dertil vore skälet, at han ej vetat, om 1716
års bref eller Tjenstereglemente[t] härvid vore tagne til grund;
men vid samma riksdag skedde sedermera ändringen med I
placemajorssysslorne. Då nu Hr Gyllensvan vid denna riksdag
sökt och Secrete Deputation äfven tilstyrkt dess uprättelse,
så är det billigt, at han får majors tour ifrån samma dato sorn
sal. Major Lode, så framt, hvilket jag icke minnes, 1756 års
bref, som tillägger placemajorer tour, går dermed tilbakars til
de förut tilsatte placemajorer.
Om Gyllensvan.
375
Hr Ehrenmalm instände äfven häruti til bifall på
Secrete Deputations betänkande.
Hr Lagersvärd åberopade sig Hr Rubecks och
Hr Durietz yttrande, hvarmed han sig conformerade.
Hr Jennings trodde, at om qusestionen reducerades
til egentelige grunder, så härrörde Hr Gyllensvans förmente
lidande derutaf, at han 1752 icke velat blifva placemajor, ty
då Hr Riksrådet Gref Rosen honom dertil i underdånighet föreslagit
och Kongl. Maij:t i nåder velat honom dertil constitutorial
meddela, hade Hr Gyllensvan det icke velat emottaga
på de honom tilbudne vilkor.
Då sedermera sysslan funnits nödig och förslag dertil blef
uprättat, lär han hvarken sig dervid hafva anmält eller öfver
dess uteslutande klagat, hvarken då strax eller vid påföljande
1756 års riksdag; men likväl begärte han nu derföre uprättelse.
Om han än 1752 blifvit placemajor, hade han dock efter
då varande ordning med majorer icke alternerat; dock hade
deputation tilstyrkt tourén för honom ifrån samma tid, då
han städt på förslag til en syssla, som då ej med någon tour
var inrättad och hvartil inge flere ordentel. sökande i brist af
kundskap om något förslags uprättande sig torde hafva anmält.
Det vore altså besynnerligt, huru deputation kunnat, som
skedt, anse och uptaga slike besvär, hvartil äfven fatalierne
blifvit försummade, och tilstyrkte han på desse grunder, at
saken måtte anses som desert och deputations betänkande afslås,
hvaröfver han eljes begärte votering.
Häruppå giordes af Hr Landtm, proposition, om
Secrete Deputations betänkande biföllos; men som derpå
svarades med Ja och Nej och votering begärtes, blef voteringsproposition
denna.
Den, som bifaller Secrete Deputations betänkande ang:de
Major Gyllensvan, skrifver Ja; den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, förblifver Major Gyllensvan vid den tom,
han nu i arméen innehafver.
Bordsherrarne upropades och satte sig; hvaruppå votering
börjades, som utföll med tuhundradetiugufem röster för Ja
och trehundradefemton för Nej.
Under början af voteringen återkom deputation med Rådets
svar i Nykiöpingssaken, nemi. at förslaget dertil i går, då
tiden vore inne, blifvit uprättat, Haps Maij:t på Ulrichsdahl
376 17(51, aug. 4, 6. Betänkanden.
föredragit och tjensten til Hofmarskalken Gref Bielke förgifven.
Det acterne bilagde underskri fne voteringsinstrument uplästes
sluteligen; hvarefter R. o. A. åtskildes klockan sex.
Anno 1761 den 6 Augusti.1
Plenum kl. 8 f. mid.
Sedan det d. 27 Julii på Riddarehuset haine protocoll
blifvit uplåst och gilladt,
Ang:de rang föredrog Hr Landtm. 1 :o extractum protocolli, hållit
raren*^ Lag- * ^:s Rådkammare d. 22 förl. Julii, ang: deviss tour.
commission. heder och rang för secreteraren vid Lagcommissionen jemte
Lagkommissionens memorial härom.
Remitt. til Justitimdeputat:n
Ang:de brott- 2. Extr. protocolli ifrån Rådlcammar[en] d:o dato jemte
™andePaf Commercecollegii och Lagcommissionens und. skrifvelse!
Hallrätten. ang:de Hall- och manufacturrättens här i staden sökte befrielse
ifrån gröfre brottmåhls uptagande och afgiörande.
Remitt. til Justitise- samt Secrete Handels- och mannf
actur deputationer n e.
Beckmarck 3. Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 30 förl. Maij
atdfnbbiaDa me<^ hemställan, aH Pastoren vid Vadstena Krigsmanshus,
tjenstår. Beckmarck, må få räkna dubbla tiensteåhr.
Bifölls.
Ang:de rang 4. Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 1 Julii nästi
ren iFfasäk- aDg:(*e rang för secreteraren i Försäkringsrätten lika med
ringsrätten, secreterarne uti kongl, collegierne,
hvilket bifölls.
5. Uplästes voteringsprotocollet, hållit uti sidsta pleno.
Kyrkoherde- 6:o. Företogs Justiticedeputationens yttrande af d. 20 förl
”ktping”" Maij ang:de kyrkoherdevahl i Norkiöping, och dervid uplästes
äfven et deputationens betänkande åtföljande votum separatum
samt Prästeståndets öfver detta måhl utfärdade extractum
protocolli af d. 30 förl. Junii.
Detta begärtes skulle läggas på bordet.
1 Protokollet för den G augusti har icke samma karaktär av renskrift
som övriga protokoll utan får snarare anses vara ett konceptprotokoll
med dettas starkare förkortningssystem, vilket nödgat till en oftare förekommande
upplösning av förkortningarna än annars i föreliggande edition.
— Konceptet till nämnda dags protokoll saknas även i konceptprotokolhvolymen.
— Det är i likhet med sistnämnda art av protokoll skrivet med
riddarhussekreterare!! P. C. Francs handstil.
Om Palmstiernas och Scheffers återkallande i rådet. 377
7. Hr Landtm, förestälte häruppå, huruledes den Ang:de Frihrr
uti förledne pleno moverade fråga om Hrr Riksrådens Friherrar ^ Scheffers
Palmstiernas och Scheffers återintagande uti Rådet blifvit til återintagande
det nästa plenum opskuten, hvarföre Hr Landtm, nu detta 1 Rådetmåhl
til R. o. A:s benägna yttrande och slutelige afgiörande
öfverlemnade.
Frih. Christer Horn holt före att som detta måhl
vore vidlyftligt, så borde en kort rotulus öfver de härvid
förekommande skiähl och omständigheter upsättas, hvarefter
man sig redigare deröfver kunde yttra.
Flere andre af Adelen deremot begiärte, att Hr Landtm,
ville giöra propositionen.
Hr Lagersvärd förklarade sig ej skulle(!) vara obenägen
att samtycka til desse herrars återinsättande i Rådet;
men som 12 § uti Regeringsformen til 16 utsätter Hrr Riksens
Råds antahl och detsamma redan är complet, så viste han icke,
huru det kunde öfverskridas el. ökas. Hvarförutan som Secrete
Utskottet utur rådsprotocollerne skärskådat desse herrars
rådslag och för detta upgifvit de dervid befundne misstag, så
tycktes billigt, att öfver denne förevarande fråga Secrete Utskottet
finge afgifva sitt yttrande och blefvo hördt.
Hr Gyllensvahn: Jag har för detta, då frågan
om desse tvenne Hrr Riksrådens licentierande förevar, förklarat,
att jag ej trodde deras misstag härröra af et elakt upsåt,
utan endast hållit mig vid Secrete Utskottets hemställande,
som funnit i deras rådslag lagstridiga meningar, som med
Riks. Ständers förtroende ej kunde förenas; på desse skahl
grundade då R. o. A. sitt beslut om desse hrr, och att detsamma
nu åter kullkasta, dertil vet jag inga nya skiähl. Ty ehuru
denne proposition kan vara god, så vida hon syftar på enighets
återställande innom oss, är likvähl deremot att märcka,
att surnumeraire Riksens Råds tilsättande icke är Regeringsformen
enligt och att survivance til detta embete skulle vara
af betänckelig consequeDce, efter ett rådande partie då skulle
för mångå åhr kunna förut rådspersonerne utvälja och utnämna.
Jag anmärcker äfven härvid, att denne quaestion rörer
et redan af R. o. A. tagit beslut, hvilket, om det får i detta
måhl häfvas, hoppas jag, att lika må ske med det, som om Hr
Haminarhielms uteslutande ifrån Riddarehuset tagit är.
Men, gunstige Herrar, om icke dess mindre någon proposition
öfver förevarande qusestion skall komma at giöras, så påstår
378 1761, aug. 6. Om Palmstierna och Scheffer.
jag, att hon på en gång må giöras öfver Hrr R[iks]r[åden]
Gref Bonde, G. Bielke, Frhrr Palmstierna och Scheffer, efter
de alla fyra på lika sätt åter vunnit Riksens Ständers förtroende,
eller ock att hela frågan må remitteras till Secrete Utskottets
bet[än]k[an]de och utlåtande, emedan det är både
billigt och värdigt, att R. o. A. må hafva några grunder och
skiähl til att ändra en domb, som en gång blifvit fäld.
Hr [de] Frese förestälte, att Riksens Ständer redan
för detta återstält Hrr Riksråden Frhrr Palmstierna och
Scheffer uti deras förtroende, hvartil grunden då tilräckeligen
blifvit detaillerad, nemi. att dessa hrrs misstag ej härrördt
af ondt upsåt utan af en menniskelig otilräcklighet. Då nu
qusestion här voro om desse 2: ne herrars återinträde i Rådet
enligit 2:ne stånds redan yttrade beslut, så funno han dervid
ingen betänckelighet, då han uti almänhet betracktade så
vähl desse herrars conduite under den dem öfverkomne olycka
som deras altid förut betygade ömhet för vår kiära frihet samt
nit för lagen, hvaraf uti Secrete Deputation af rådsprotocollerne
mångfaldige vedermählen voro att inhämta, deräst den ej
dessutom voro så almänt bekant, att man nästan kunde säja,
det deras altför stora nit varit bland orsakerne til deras
olycka.
Hr R[iks]r[ådet] Palmstierna har dessutom ägt dett
utmärckte förtroende att presidera uti angeJägne comissioner,
och ehuru mången kunde tycka, att deras giöromåhl icke haft
all påsyftad god värckan, så lära dock comissionernes protocoll
vitna om Hr R[iks]r[ådets] rena upsåt och förhållande dervid.
Hr R[iks]r[ådet] Scheffer har äfven altid upfyldt det
förtroende, som Riks. Ständers]!) honom betygadt medelst
det vicktige gouverneursembete, hvilket han med värdighet
förestådt och ännu förestår.
I anledning af alt detta och af det utaf Riks. Ständer för
desse Hrr R[iksens] Råd senast åter förklarade förtroende
kunde således Hr Frese ej annat än styrcka til bifall på Borgareståndets
tanckar om desse hrrs återinträde i Rådet vid
de först yppade vacancer.
Fr[i]h. Fredric Horn: Gunstiga Herrar. Jag har
säkerl. trodt, att jag i dag hos samtelige herrarne skulle finna
lika disposition tii enighet och lika ädelmodig benägenhet sorn
senast, då frågan var om förtroendets återställande för de
tvenne Hrr Riksens Råd, hvilkas återinsättande i deras förre
Om Palmstiernas och Scheffers återkallande i rådet. 379
rådsembeten nu utgiör ämnet af vår öfverläggning; men jag
beklagar högeligen, att jag häröfver ibland Högh R. o. A.
fädt förmärcka någon contradiction.
Jag förmodar, att vi gerna vilja glömma vår förra olyckeliga
ställning och de ämnen, som upväckt hos Riksens Ständer
det missnöije, som våra sinnen länge söndrat och oroat; men
dem hafva vi tilbörligen beifrat och rättat och kunna således
med förenade hiertan i samdräckt och förtrolighet åter nalckas
hvarannan.
Jag beder således i all ödmiukhet, att R. o. A. på et dem
värdigt och ädelmodigt sätt täcktes i den förevarande qusestion
sig et genereust och gunstigt bifall förena. Jag beder derom
intet så mycket för de tvenne Rådsherrars personers
skuld, för hvilcka jag dock hyser och skall hysa den fulkomligaste
högacktning och vördnad, som icke fast mera för rikets
och des bästa skuld. Jag påminner mig härvid utur historien,
hvad som hände på 70-tahlet med Generalen Crequi, som var
en stor man men hade genom något fehl råkat i olycka med den
armée, han i Tyskland commenderade. Konung Ludvig d.
14 rådfrågade sig då öfver dess vidare emploij i commando
med Printzen af Condé, som svarade: Herre, lemna honom fritt
Ehrt ytterligare förtroende, ty jag tror, att dess förseende
skall blifva nyttigt både för Ehr och honom sielf. Konungen
fölgde detta råd och hade sedan af denne general märckelige
och nyttige tienster. På lika sätt är jag äfven försäkrad, att
det genereuse förtroende, som desse 2:ne herrar bevisas medelst
deras återkallande i Rådet, lär medföra en önskelig
fruckt och verckan, så i allmänhet medelst enighets och förtrolighets
återställande, som i synnerhet medelst den upmuntran,
som desse Rådsherrar häraf lära taga uti deras nit för
riket, til hvars bästa jag är förvissad, att de aldrig annat lära
kunna än råda vähl.
Jag anhåller fördenskul än ytterligare på det vördsammaste,
att R. o. A. vid detta tilfälle täcktes visa ömhet och
grace och för desse 2:ne Hrr R[iksens] Råd bifalla det, som
2:ne respective stånd för dem bifallit.
Hr Durietz förfrågade sig, huruvida rätta qusestion
voro om de tvenne Hrr R[iksens] Råds återinträde i
Rådkammaren, antingen att de strax som surnumeraires skulle
intagas el. att de nästa ledige rådsstolar dem skulle tilläggas,
och då Hr Landtm, förklarat frågan vara om deras in
-
380 1761, äng;. 6. Om Palmstierna och Scheffer.
träde vid framdeles yppade ledigheter, fortfor Hr Durietz,
att han för sin dehl funno en sådan survivance, då ingen ledighet
existerade, i Rådet ovahnlig; ingen angelägenhet voro att
detta nu afgiöra, utan kunde dermed til riksdagens slut
anstå eller hälst dermed upskiutas, tils casus af vacance existerade,
utan att något härom emedlertid resolverades och tils
nästa riksdag som et testamente efterlemnades.
3fr[i]h. Axel Reuterholm: Det är altid svårt att
yttra sig om personer, och desto svårare ju värdigare de äro;
all varsamhet är dervid både anständig och nödig, antingen
de befinnas i mindre eller mera behagelige omständigheter;
sådant är nu mit ändemåhl, och beder jag derföre vördsamast,
att mina ord så benägit måtte uttydas, som de af hiertelig
välmening härflyta.
När, gunstige Herrar, Secrete Utskottet för någon tid
sedan upgaf til Riksens Ständer de misstag, som det i anledning
af rådsprotocollerne uti Hrr Riksrådens Prhrr Palmstiernas
och Scheffers yttrade tanckar hade förmärckt, och desse
herrar deruti icke tycktes finna sig, instämde jag, fast med
missnöije, uti de af samtel. Riksens Ständer i anseende til dem
tagne steg; men sedan har jag ochså med nöije sedt rättvisan
med mildhet blandas och desse herrar uti Riksens Ständers
fullkomliga förtroende återstälte. Sedan det är skedt, tyckes
föga qusestion kunna existera om et återträde i Rådet, ty
deremellan och Riks. Ständers förtroende finner jag så godt
som ingen skilnad; men jag är doch och blifver vid den tanckan,
att frågan om desse herrars återträde uti Rådet nu icke är de
tempore, då Rådet enl. lagarne är fullsutit. Voro där ledighet
på rådsstolarne, skulle jag anse saken såsom ganska klar, ty
l:o ägde desse herrar til detta embete en redan erkänd merite;
2: do undgick man då besväret att uprätta nya förslager, och
3:o vunno riket vid deras återflyttning i Rådet besparing af
deras pensioner. Kort sagt, det kunde ingen betänckelighet då
emot dem anföras, sedan de återfådt Riksens Ständers fulla
förtroende, som skedt är. Men emedlertid och til dess casus
af ledighet i Rådet existera, är mit ödmiuka tilstyrckande, att
närvarande fråga må få hvila. Hvad jag härvid hördt en och
annan och våra värda ledamöter nämna om de tvenne värdige
Rådsherrar, Grefve Bonde och Gref Bielke, som 1738 blefvo
licentierade, dertil vågar jag att lägga den anmärckning, att
desse herrar äga en af oss allom nogsamt kiänd merit och
Om Palmstiernas och Scheffers återkallande i rådet. 381
insickt; att de ännu hafva en til rådsembetet erforderlig vigeur
och i synnerhet att Riksens Ständer för dem förklarat sitt
gunstiga förtroende och tillagt dem pensioner.
Jag hemställer derjemte, huruvida frågan om desse herrars
återsättande i Rådet med den närvarande qusestion må combineras;
och bedyrar tillika, att jag icke tahlat af någon personel
afsickt och faveur utan blott af månhet om R[iksens]
Ständers värdighet och oväldughet.
Hr G i e r t [t] a förestälte, huru han förmodat närvarande
qusestion äfven så lätt kunna afgiöras, som den ang:de
Hr R[iks]r[ådet] Baron Höpkens återträde i Rådet utan
vacance blef afgiord. Det vore et Riksens Ständers ädelmod
värdigt steg och för riket i många afseenden nyttigt. Skählen
voro månge och af flere redan omrörde. Han gick dem således
körtel, förbi, styrckandes til bifall ang:de de omtalte 2:ne
herrars återkallande i Rådet vid första ledigheter; begiärandes
eljest derå votering.
Hr Thure Rudbeck yttrade, att han för att vara
sig lik ej borde ingå uti en qusestion, som rörde et redan
fattadt beslut; men som frågan vore ventilerad och under
proposition, så voro dervid des tancka, att den tienligast då
kunde afgiöras, när casus af ledigheter i Rådkammarn existerade,
då man emedlertid undvek att etablera någon survivance.
Voro enighetens återställande oss emellan, den han
äfven högel, önskade, härvid ändemåhlet, så hoppades han, att
de åhr 1738 licentierade Hrr Riksens Råd Grefvar Bonde och
Bielke äfven skulle uti den förevarande qusestion inbegripas.
Då arbetade vi med alfvare på enigheten, och med den condition
ville han til den förre qusestion samtycka men eljest densamma
tils existerande casu hafva opskiuten.
Hr Carl Wadenstierna: Som jag för detta
yttrat mig om de 2:ne Hrr Riksens Råd Palmstierna och Scheffer,
så går jag nu förbi alla de skähl, på hvilka jag grundar mit
bifall til så värdige och nitiske Rådsherrars återsättande uti
Rådet. Doch fägnar det mig, att samtelige R. o. A. tyckas
vara ense om den nyttige tienst, riket sig af dem kan förvänta,
och tror, att emot denne consideration alla mindre svårigheter
lära försvinna. Jag lägger endast härtil, att jag icke kan
finna någon olägenhet vid att nu afgiöra om desse herrars
återträde i Rådet, men deremot ei seer, huru denne fråga kunde
382 1761, äng'. 6. Om Palmstierna och Scheffer.
afgiöras i en casu, som kanske under R[iksens] Ständers frånvaro
emellan riksdagarne kunde existera.
Hvad vidkommer den af flere värde ledamöter giorde
påminnelsen ang:de de åhr 1738 licentierade Hrr R[iksens]
R[åd] Grefve Bonde och Grefve Bielcke, så förklarar jag til
protocollet, att jag för dem hyser en fullkomlig vördnad och
kiänner deras riket giorde långlige berömlige tienster samt
är viss, att de med lika nit deruti vidare skulle fortfara, så
mycket deras hälsa och åhr tillåta; men som desse herrar lära
mäst hafva hunnit åttatio åhrs ålder, lär ochså hoppet derpå
blifva ringare. Doch som denne qusestion först nu i dag
blifvit väckt, begiär jag deröf. betäncketid och att hon må
hvila.
Hr Ehrenmalm yttrade, att som inbördes enighet
och förtroende vore grunden til rikets styrcka och vählfärd,
så kunde han på den principe nu, då frågan blifvit om alla fjna
licentierade Hrr Riksrådens återsättande i Rådet, ej annat än
tilstyrcka R. o. A. att sig til benägit bifall derå förena, förklarandes
sig för sin dehl dermed aldeles nögd.
Fr[i]h. Christer Horn: Utan att vidlyfteligen uprepa,
hvad redan i den förevarande quaestion mot och med sagt
blifvit, vil jag körtel, anföra mina tankar öfver de förnämste
momenta deraf.
Att remittera måhlet til Secrete Utskottets utlåtande,
kunde i sig sielf icke vara af någon betydelighet, emedan det
förmodel. lärer mäst häri vara ense; doch fast det ej giorde
något uti essentiale, torde det dock vara godt i anseende til
observancen af et vanlig[t] bruk och til lagen, hälst som
förevarande fråga ar först blifven proponerad af Bondeståndet,
sorn i rådsvahl ingen dehl äger, som ej pröfvar Riksens
Råds giöromåhl, icke eller kan pröfva deras misstag, så
framt Secrete Utskottet detsamma derom ingen oplysning
lemnat, hvilket jag ej vet.
Hvad de 2:ne Hrr licentierade R[iksens] Råd Grefvar
Bonde och Bielke vidkommer, så ehuru de i anseende til
ålder kunna till vidare ti enst synas oförmögne, torde doch
vara tienligt, om Riksens Ständer blott förklarade sig om dem
således, att de finna dem värdige til at åter inträda i Rådet, om
de sådant sielfve skulle vilja. Det skulle utmärcka en almän
esprit de reconciliation och glömskan af de misstag, som hos
desse härrördt af et fredligt tänckesätt och hos de senare
Om Palmstiernas och Scheffers återkallande i rådet. 383
herrar åtfölgd[t] öfverlägningen om krig, hvarvid utgången ej
svarat emot et godt upsåt i rådslagen, hvartil jag framdeles
önskar mera lycka och välsignelse. En sådan declaration af
Ständer kunde dessutom ej vara farlig, ty anser man skähl
mera än personer, så skadar i Rådet icke et olika tänckesätt.
Alla saker granskas bettre igenom någon motsäjelse, och blandning
af gammalt och ungt blir då nyttig, när den enas heta
med den andras kiöld tempereras.
Hvad 3:o påmint är, att denne sidste frågan om Hrr
R[iksens] R[åd] Grefvar Bielke och Bonde är ny och skild ifrån
den om de andre 2 hrr, som ifrån 2:ne respective stånd förut
kommit under vår öfverlägning; sådant tror jag ej lär kunna
hindra R. o. A. att med en deputation gå til de öfrige stånden
och proponera dem en sådan declaration, som jag i ödmiukhet
föreslagit i anseende til alla 4 Hrr R[iksens] Råd.
Dervid äfventyras intet, utan riket vinner af vår enighet,
som vises i en esprit de reconciliation.
Hr von Vicken: Att, då nu qusestion voro om Hrr
R[iksens] R[åd] Baron:ne Palmstiernas och Scheffers återträde
i Rådet, kunde han vähl ej annat än betyga mycken högacktning
för deras personer men derjemte sin ömhet om våra
beslut och lagar. I anledning af de förre voro desse herrar återstälte
i Riksens Ständers förtroende men icke uti deras förra
embeten, och lagarne utstakade, huru detta senare borde ske,
nemi. genom rådselectorer och ej directe in plenis.
Således och til befordran af en önskelig enighet samtyckte
han, att alla de nu omtalte Hrr Riksens Råd må åter i Rådet
få inträda, varandes Hrr Grefvar Bonde och Bielke oansedt
deras höga ålder likvähl nyttige för deras stora insickt och
förfarenhet; doch på det sätt att alla desse 4 herrar af rådselectorerne
åter til rådsembetet blefvo valde.
Hr Jennings anförde, att då för detta på Riddarehuset
om Hrr Riksens Råds misstag blifvit ventilerat, hade han
för släcktskaps skuld varit frånvarande och sig således om
dem då ej yttrat; men han vördade det tagne beslut. Doch
då nu quaestion voro om deras återträde i Rådet, trodde han,
att de mildare tanckar, man för detta om desse herrar yttrat,
billigt kunde äga någon influence. Hade han då bifallit hos sig
sielf Borgareståndets utlåtande, så voro naturligt, att han nu
äfven biföllo Hrr R[iksens] R[åd] Baron Palmstiernas och
Scheffers återträde i Rådkamaren, hvilcket egentel. här vore
384 1761, nug. 6. Om Palmstierna och Scheffer.
materia substrata, öfver den proposition borde blifva. Den
härvid inblandade frågan om Hrr R[iksens] R[åd] Gr. Bonde
och Bielke, som redan öf[ver] 20 åhr varit borta ifrån Rådk[ammare]n,
kommo honom något hastigt uppå, och begärte
han derföre, att den til vidare öfvervägande måtte få hvila.
Fr[i]h. C. W. Grönhagen: När jag påminner mig,
huru vid början af riksdagen et utan Ständers vetskap börjat
krig hade försatt oss uti rörelse samt hvad Secrete Utskottet i
anseende til de 2:ne Hrr R[iksens] R[åd] Friherrar Palmstiernas
och Scheffers dervid befundne misstag Riksens Ständer
understält, så har jag nu svårt före at tro eloger, som röra det
då fattade beslut och des grunder. Riksens Ständer uteslöto då
desse herrar ifrån deras förtroende, och ehuru de det sedermera
återgifvit, kan jag doch nu til frågan om deras återträde
nu genast i Rådet ej samtycka, ty ehuru deras misstag ej af
elakt upsåt härflutit, är doch vist, att landet dervid suckat
och varit försatt, som man säjer, å deux doigts de sa perte.
Hvad Hrr R[iksens] R[åd] Grefvar Bonde och Bielcke vidkommer,
så finner jag dem i anseende til återträde uti Rådkammaren
lika med de andra 2:ne hrr böra komma uti consideration,
ty det återstälte förtroendet och besparingen vid
deras rådspensioner äro för dem lika skähl som för de senare.
Men som nu ingen vacance är utaf rådsherrar och dessutom, i
fall någon efter Hr R[iks]r[ådet] Wrangel existerar, densamma
med en ammiralitetsperson bör besättas, så anhåller jag,
att hela denne qusestion må upskiutas, til någon ledighet infaller,
då man sig öfver dess besättande med någon af desse
herrar får utlåta, och häröfver begiär jag i vidrigt fall votering.
Hr Bildensfc] hold holt det vara öfverflödigt att
ingå i detail om hvad med de nu i quaestion varande Hrr Riksens]
R[åd] för detta passerat, dehls efter det borde vara förglömt,
dehls efter det voro lätt at visa, huruledes providencen.
som styrer alt, äfven styr och vänder rikens öde. Endaste
frågan nu i anledning af 2: ne respective stånds yttrade mening
voro om desse tvenne herrars återträde i Rådet, och förmodade
han således att deröfver få höra proposition giöras.
Med den nyss opkomne frågan om de 2:ne Hrr R[iksens]
R[åd] Grefve Bonde och Bielcke, som sedan 1738 varit licentierade,
anholt han om opskop(!) och betäncketid til en särskilt
öfverlägning, då han förbehöllo sig att yttra den vördnad,
han för desse herrar hyste.
Om Palmstiernas och Scheffers återkallande i rådet. 385
Fr[i]h. Fred. Otto Wrangel anförde, att då
han i närvarande ämne confererade ställningen nu med den.
som var i förledne juhl, skulle han snart kunna tro, att Riksens
Ständer först gådt en väg och sedan en annan; men af skählen
dertil vöre han nogsamt oplyst och funno, att sedan de omtalte
tvenne herrar återfådt förtroendet, hade Riks. Ständer för
den(!) giordt alt, hvad som kunnat ske, och lika med hvad
för andre Hrr R[iksens] Råd i lika cas förut skedt. Hvad deras
återträde i Rådet anginge, så skulle han hälst se denne fråga
tils yppad vacance uti Rådet opskuten; men som han trodde,
att häröfver nu torde skridas til proposition, så ville han i det
fall hafva frågan tillagd om de 2:ne äldre hrrs, Gr. Bondes och
Bielkes, lika återinsättande i Rådet.
Detta trodde han ej vara någon ny quaestion, emedan hon
i qusestion af förtroende voro absorberad; och hade en dehl
herrar med denne begärt upskof, så voro af andre et lika skedt
med den förre. Altså begiärte han nu proposition öfver alla
desse fyra herrar, som voro i lika omständigheter, hvilket til en
allmän enighets önskelige återställande i högsta måtto skulle
bidraga.
Hr H. H. B o i j e : Att han i det närvarande ämnet om
Hrr R[iksens] R[åd] Palmstiernas och Scheffers återträde i
Rådkammaren ej trodt behöfva sig särskilt att yttra, försäkrad
om R. o. A:s justiee och genereuse tänckesätt; men som han
hörde frågan endast vara om tiden til detta måhls afgiörande,
så kunde han ej underlåta att ödmiukel. föreställa, huru värdigt
det voro R. o. [A:s] ädelmod att, enligit det gamla ordspråket,
den som gier snart, ger 2 gånger, med detta måhl icke
längre dröija, hälst sedan det i tvenne stånd redan voro afgiord[t].
Han styrckte fördenskull nu til en enighet, som
skulle hedra R. o. A. och vitna om generositet och ädelmod,
och det äfven i anledning af Guds ord, som biuder, att det
goda, som kan giöras i dag, ej bör skiutas op tils i morgon.
Han önskade slutel. proposition uti det ventilerade ämnet,
förklarandes dervid, att han emot Hrr R[iksens] R[åd] Grefve
Bonde och Bielcke ej hyste annat än vördnad; men som frågan
om dem nyss opkommit och han ej annat viste, än att desse
hrr för detta redan afsagt sig återträdet i rådsembetet, så trodde
han sådant böra eftersees och frågan emedlertid hvila.
Som nu af flere herrar propositionen begiärtes, så yttrade
sig
25—381681
386 1761, aug1. 6. Om Palmstierna och Scheffer.
Hr L andtm.: Utaf discourserne tyckes mig nogsamt
hafva inhämtat, att meningarne hos R. o. A. öfver det förevarande
ämnet, som lärer vara Hrr R[iksens] R[åd] B[:ne]
Palmstiernas och Scheffers återträde i Rådet, börjat småningom
nalkas. Frågan har mäst derpå roulerat, när dertil voro
rätta tiden, nu eller vid infallande casus af vacance uti Rådkammaren.
Den förra meningen tyckes mycket styrckas af
den consideration, att man bör förut veta, om dessa herrar
äro nögde med att deras förra embetes förvaltning sig åter
påtaga eller icke, ty eljest skulle, när casus existerade, ovissheten
derom förorsaka hinder och tidsutdräckt. Härtil kommer
äfven, att då R. o. A. den 25 förl. Julii voterade om Hrr
R[iksens] R[åd] Baron Palmstiernas och B[aron] Scheffers
pensioner och återställande uti Riksens Ständers förtroende,
hvilcka biföllos, så blef den dervid projecterade tillägning i
contrapropositionen utom rådsembetets förvaltning genom pluraliteten
afslagen, att således af det då fattade beslut emot
närvarande quaestion intet skiähl tyckes kunna tagas.
Hvad frågan om Hrr R[iksens] R[åd] Grefvar Bonde och
Bielke angår, så hafva flere af Herrarne dervid begiärt betäncketid
och upskof, som efter Riksdagsordning icke lärer
kunna nekas. Och således lärer nu öfver den ventilerade qusestion
om Hrr R[iksens] R[åd] B[:ne] Palmstierna och Scheffer
propositionen komma at giöras.
Bifaller R. o. A., att Hrr R[iksens] R[åd] Frih. Palmstierna
och Fr[i]h. Scheffer vid första ledigheter i Rådkammaren
åter intaga deras rådsstolar?
Propositionen besvarades med Ja och Neij och vot. begärtes.
Hr Thure Rudbeck itererade sitt förre yttrande,
såsom hvarmedelst han trodt sig kunna förekomma votering,
och åberopade Hr Boijes mening, hvarmed han sig gerna
conformerade i tillämpningen till alla de 4 omtalte Rådsherrar.
Tvenne af dem voro något äldre, och de 2:ne andra yngre,
men han ville undgå all comparaison dem emellan. Blandningen
kunde vara nyttig och blefvo det aldramäst, om man
härvid hade enighetens återställande oss emellan til ändamål J
Hr Pechlin: Han funno underligt att se nya ämnen
inblandas i de, som ordenteligen förekommo. Han hoppades,
Hr Rudbeck skulle finna, att enigheten då bäst vunnes, då
alt lägel, tilgingo. Öfver frågan om Hrr R[iksens] R[åd] Bonde
Om Palmstiernas och Scheffers återkallande i rådet. 387
och Bielke hade man enl. Riksdagsordningen lägel, begärt
betänketid, och när hon i rättan tid framkommo, skulle man
sig deröfver med nöije yttra, eljest kunde nu en lika fråga om
Hrr R[iksens] R[åd] Baron Wrangel och Åkerhielm med samma
skiähl upkastas. Hr Boije hade anfördt, att han trodde
förber:de herrar hafva sig återträdet i Rådet afsagt. Man
borde sådant efterse och sig derpå betäncka, sedan kunde
saken så vähl en annan gång som i dag afgiöras. Emedlertid
borde sådant ej uppehålla proposition uti det ordentel. ventilerade
ämnet om Hrr R[iksens] R[åd] Palmstierna] och
Scheffer, hvaruti han äfven tyckte det vara mindre behageligt,
att R. o. A. genom de öfrige resp. stånden skulle pre veneras.
Hr Gyllensvahn hemstälte, huruvida proposition
kunde giöras öfver en quaestion om R[iksens] R[åd], som först
blifvit väckt af Bondeståndet, som med rådsvahl ej har att
giöra, ej eller pröfvar Rådets giöromåhl mera än för sin 4:dedehl
och det endast uti de almänne måhl, som til plena hänskiutas.
Han yrckade ånyo, att proposition enl. discourserne
öfver alla fyra Hrr R[iksens] Råd må giöras, så att vid först
yppade ledighet i Rådkammaren electorerne måge af den(!)
alla välja til rummens besättande.
Fr[i]h. Fred. Otto Wrangel conformerade sig
med lika tanckar, tilläggandes att om Hr R[iks]r[ådet] Eric
Wrangel ej kunde blifva någon fråga, emedan han sielfvilligt
begiärt och erhållit afsked från sitt rådsembete.
Hr Carl Wadenstierna deducerade häremot,
att propositionen voro god, ty hon voro giord enligit discourserne
öfver det förevarande ämnet, som legat sin lageliga tid
och i dag til afgiörande voro företagit och ventilerat; deremot
voro quaestion om de 2:ne Hrr R[iksens] R[åd] Grefvarne
Bonde och Bielcke nyss och först i dag upkommen, hvarföre
man begiärt, att hon måtte hvila, hvilket voro enligit lag; att
denne enl. Hr Rudbecks och fleres önskan för enighetens skull
äfven i dag skulle uptagas och hufvudstupa afgiöras, sådant
voro mera begiära, än de herrar sielfve ville bevilja sidst, då
Hr Stockenström giorde en lika föreställning ang:de Hrr Riksens]
R[åd] Palmstierna och Scheffer. Han yrckade derföre
ytterligare på propositionen til bifall el. votering och begiärte
änyo, att den senare quaestion enl. lag måtte hvila.
Hr Durietz holt ytterligare före att frågan om Hrr
B[iksens] R[åd] Grefve Bonde och Bielcke ej kunde som aldeles
388 1761, aug. 6. Om Palmstierna och Scheffer.
ny ansees. Han hade ansedt qusestion om Hrr R[iksens] R[åd]
Fr[i]h. Palmstierna och Scheffer som en queestio legis, som legat
sin lagliga tid och hvars aplication utan att vara en ny sak
kunde giöras på alla de omtalte fyra Hrr Riksråd, som utan
att personalisera alla voro uti lika casu, då deremot med Hrr
R[iksens] R[åd] B:ne Eric Wrangel och Åkerhielm, som tagit
afsked, voro en olika beskaffenhet. Han trodde således propositionen
öfver alla 4 Hrr R[iksens] R[åd] böra inrättas, begiärandes
eljest häröfver votering.
Hr Landtm.: Jag beder R. o. A. att ej längre uppehålla
sig och förlora sin tid med en debat, om den frågan rörande
Hrr R[iksens] R[åd] Grefvar Bonde och Bielcke är ny
eller eij. Saken är simple. Frågan är ju först i dag upkommen,
huru kan det då interpreteras, att hon är gammal \ Och hur kan
man betaga de herrar, som begiärt, hon skulle hvila, en rättighet,
som de enl. Riksdagsordningen böra niuta, då deremot det
är klart, att qusestion om Hrr R[iksens] R[åd] Palmstierna och
Scheffer redan legat på bordet och til afgiörande i dag blifvit
opskuten. Jag beder derföre än en gång, att R. o. A. med foglighet
ville saken anse och sig om den giorde propositionen
förena.
Hr Gyllensvahn önskade, att prop. måtte ändras
och formeras öfver alla 4 Hrr R[iksens] R[åd], emedan man eljest
voterade å contre coeur.
Som nu propositionen almänt begiärtes, så giordes den
ånyo men besvarades som för med Ja och Neij, och votering
begärtes, hvar til Hr Landtm, formerade propositionen så:
Den, som bifaller, att Hrr Riksens Råd Friherrar Palmstierna
och Scheffer vid framdeles första innefallande ledigheter
i Rådkammaren åter intaga deras rådsstolar, skrifver
Ja. Den, det ej vill, skrifver Neij.
Vinner Neij, upskiutes med denne sak, til dess rådsledighet
infaller.
Propositionen gillades, doch förbehöll sig Hr Gyllensvahn
att få den andra frågan om de 2: ne andra Hrr Riksråd
uti nästa pleno före, hvarmed sig B:n Chr. Horn conformerade.
Hr Landtm, svarade, att han i nästa pleno hade et
måhl att föredraga rörande Nykiöpings lähns besättande,
hvilket han och i dag hade giordt, derest han förutsedt votering
i dag.
Om Palmstiernas och Scheffers återkallande i rådet. 389
Häruppå upropades bordsherrarne och skreds på vanligit
sätt til votering.
En stund efter, sedan man med upropen börjat, anmältes
en deputation ifrån Borgareståndet. Man uphölt fördenskull
med voteringen, då deputationen infördes, 10 ledamöter starck,
och som Riddarhussecreteraren Franc var nedgången, fördes
följande protocoll dervid af Landshöfdingen i Upsala Frih.
Johan Funch.
Deputationens ordförande, Borgmästaren i Landscrona
Schau, ingaf thess stånds protocoll angående förgifvandet
af Nykiöpings lähn, hvarvid han jemte anmälande af ståndets
hälsning androg, att ståndet med synnerlig upmärcksamhet
erfarit, att samma dag, som the föreskrefne liggedagar lupit til
ända, hade til thenna sysla förslag blifvit uprättat och utnämnandet
skedt. Ståndet ville vähl icke falla the öfrige resp.
stånden besvärligt med uprepande af alla de olikheter, som
spörjes i Rådkammaren vid tiensters förgifvande, men kan
doch icke annars än omröra, att under thet riket är begripit
i et besvärligt krig, äro flere månader förflutne, utan att en
embetsman blifvit utnembd, som doch i sådant embete varit
ganska nödig. Och som de vid Nykiöpings lähns förgifvande
förelupne omständigheter enligit thet ingifne protocollet äro
af then beskaffenhet, att rikets illa eller vähl kan therpå bero,
så utbedia sig Borgareståndet de andre resp. ståndens och i
synnerhet Hgl. R. o. A:s benägna biträde samt lemna sig i
iv. o. A:s benägenhet och ynnest.
Hr Gr. och Landtm, sade sig varit i begrep i dag
föredraga ärendet ang:de Nykiöpings lähn, hvilcket varit
sedan i förgårs upskutit; men emedan i et annat måhl votering
förefallit, så kunde thet i dag icke gerna uptagas utan kommer
vid nästa snart hållande plenum at afgiöras.
Deputationen afträdde och continuerades med voteringen.
Då begge upropen voro förbi, räknades zedlarne, då för
Ja funnos trehundradesextiotre och för Neij tvåhundradenitton
röster enligit det närlagde och af bordsherrarne underskrefne
voteringsinstrument, hvilcket sluteligen af Riddariussecreteraren
för R. o. A. uplästes, hvarefter
R- o. A. åtskildes kl. 8 om aftonen.1
1 Härefter följande protokollsutdrag uteslutet, då det icke omtalas i
Protokollet,
390 1761, äng. 7. Om Nyköpings landshövdingedöme.
Justering.
Angrde Hr
Ehrencreutz
befordran i
landshöfd. i
NykiBpings
län.
År 1701 then 7 Augusti.
Fredag.
Plenum börjades kl. nijo.
Justerades -protocollet af d. 29 Julii, samt uplästes gårdagsvoteringsinstrumentet
och derpå Hr Estenbergs memorial
angrde Hr Ehrencreutz befordran.
Uplästes Borgareståndets extractum ‘protocolli, som i går
under voteringen genom en deputation aflefvererades, hvari
ståndet hemställer, huru det borde anses, at Rådet oaktadt
ståndets anhollan uprättat och föredragit til Kongl. Maijrts
förgifvande förslaget til Nyköpings län, samt hvad Hofrättsrådet
Ehrencreutz deremot för uprättelse måtte niuta.
Detta begärtes af Hr Durietz på bordet; men
Hr Landtm, förestälte, at detta icke vore materia
substrata til ventilation i dag utan frågan om Hr Ehrencreutz
befordran, hvarom Riksens Ständer genom deras deputation
hade fådt Rådets svar. Detta vore väl vid saken föredragit
men bundo på intet sätt R. o. A:s öfverläggning.
Hr Linnerhielm upläste häruppå sitt hosfogade
dictamen ad protocollum rörande så väl Hrr Riksens Råds
upförande vid detta tilfälle som billig ersättning för Hr
Hofrättsrådet Ehrencreutz i stället för det honom tilärnade
länet (Bil. 27).
Gref Fr. v. Rosen instämde med Hr Linnerhielm
deruti, l:o at Hrr Riksens Råds hastande med et mål, som
de vetat vara under Riksens Ständers öfverläggning och hvilket
de kunnat Hans Maij:t vid handen gifva, utviste någon
mindre aktning för Riksens Ständer som deras principaler,
hvilke sådant med misshag kunde anse och deröfver sitt
missnöije förklara.
2:do. At som saken nu icke vore Hr Ehrencreutzes
utan Riksens Ständers, hvilka utan någon dess ansökning
ansedt honom af denne befordran välförtjent, så hemstälte
han, at Hr Linnerhielms förslag om dess uprättelse, såsom
Riksens Ständers värdighet likmätig, kunde bifallas.
Hr Hans Hindric Boije ansåg härvid qusestion
ej vara om någon comparaison emellan Gref Bielkes och Hr
Ehrencreutz förtjenster. Icke eller vore at undra på at Gref
Om Nyköpings landshövdingedöme. 391
Bielke pousserat på sin befordran eller at Hans Maij:t härvid
haft nåd för honom och påmint om förslagets uprättande, då
tiden dertil var inne; men han undrade derpå, at Hrr Riksens
Råd nu ej, som förut skedt, attenderat deruppå, at målet hos
Riksens Ständer varit anhängigt, då de redan blifvit averterade.
Sådant kunde anses som mindre aktning för Riksens
Ständer och instämde han altså med Hr Linnerhielm, at deröfver
någon föreställning göras borde, så väl som att Hr
Ehrencreutz på det af Hr Linnerhielm föreslagne sättet borde
uprättas, hvarmed man lättast kunde komma ifrån denna
saken.
Hr Durietz instämde gärna uti den här yttrade
ömhet om lag och Ständernes rättigheter; men härvid borde
man här ej förhasta sig och döma någon ohördan. Han hade
hördt Hr Ehrencreutz til Nyköpings län recommenderad och
at detta nyligen til en annan blifvit bortgifvit; vöre det galit,
så borde det rättas; men inan Riksens Råd härvid kunde tiltalas,
borde man höra, huru härmed i Rådkammaren förelupit,
och emedlertid suspendera sitt omdöme.
Hr von Vicken conformerade sig med Hr Durietz,
tilläggandes at Rådet enl. 1741 års förordning upsatt förslaget,
då tiden dertil var inne, och således giordt rätt; at Riksens
Ständer ej borde blifva sig olike utan låta Gref Bielke behålla
frukten af den honom förut meddelte recommendation; at
Hans Maij:ts utnämnande voro lika gällande, fast det icke
skedt i sittjande Råd; at förslaget väl kunnat uppehållas på
Riksens Ständers men icke på et stånds begäran, emedan sådant,
om Riksens Ständer voro af olika tankar, skulle kunna
sätta Rådet i inaction; at Rådet obehindrat borde få efterlefva
lag och Riksens Ständer bibehålla ordning; at i anseende
til Hr Ehrencreutz befordran han gerna biföllo Hr Linnerhielm,
dock at dess fullmagt måtte blifva gällande efter dess datum.
Hr G [i] e r t [t] a ansåg det vara en angelägen och örn
sak, at Riksens Ständer blifvit i sine öfverläggningar och
rättigheter således couperade, då de af Hrr Riksens Råd kunnat
förvänta den tilbörliga aktning, at de opskutit och ej, som
skedt, hastigt expedierat et förslag, som de både genom sine
fullmägtige på Riddarehuset och Borgareståndets deputerade
vetat vara under Riksens Ständers åtgärd. Detta ville han
altså til Secrete Utskåttets utlåtande hafva remitterat. 2:o.
Ehuru han önskat Hr Ehrencreutz vid detta tillfälle hulpen,
392 1761, äng1. 7. Om Nyköpings landshövdingedöme.
så ville han dock, at Gref Bielke, som af Hans Kongl. Maij:5
blifvit utnämd til landshöfdinge, måtte dervid förblifva, då
Hr Ehrencreutz på det af Hr Linnerhielm föreslagne sättet
kunde uprättas. 3:o. Instämde han äfven med Hr Linnerhielm
ang:de medlen, at dylike casus som denne af Hrr Riksens
Råds mindre attention för Riksens Ständer ej mera måtte
existera.
Hr T. R u [d] b e c k holt deremot före at ingen olaglighet
vid förslagets uprättande kunde Hrr Riksens Råd tilläggas,
så länge Riksens Ständer för Hr Ehrencreutz sig icke hade
yttrat eller afgiordt vore, at Borgareståndet på lagligit sätt sig
til Rådet vändt.
I gemen trodde han, at Riksens Ständer ej borde inblanda
sig i den lagskippande magtens göromål, hvilket han äfven
af deras eget yttrande år 1756 uti Riksdagsgazetten n:o 68
bestyrkte, efter sådant vore högst äfventyrligit för friheten.
Äfven borde efterses, om Hr Ehrencreutz sielf på lagligit
sätt härom giordt någon ansökning eller om dess befordran af
någon enskilt uti stånden proponerad blifvit eller om ståndens
pluralité sig deröfver utlåtit och Riksens Ständer således kunna
säijas vara uti deras rätt couperade.
Dessutom hade Rådet i detta fall efterlefvat 1739 års förordning
om förslagers uprättande under riksdagar. Rådet
borde hålla sig stricte vid lagen och ej dermed uppehålla på
något stånds begäran, eljes förordsakades en villervalla, som
kunde medföra frihetens äfventyr.
Hr [von] Stockenström anmärkte, at praeliminaire
frågan, om Hrr Riksens Råd skulle höras, uti så klart
facto som detta vore öfverflödig. Frågan vore helt simple,
huru det skulle anses, at Rådet uprättat och expedierat et
förslag, som det både af ryktet och af 2:ne Borgareståndets deputerade
förnummit vara under Riksens Ständers öfverläggning
Vid
Grefve Bielkes utnämnande af Hans Maij:t til landshöfdinge
vore intet at påminna, men ang:de den af Hrr Riksens
Råd härvid emot Riksens Ständers som deras principaler eftersatte
behörige aktning, i det de hvarken afväntat deras beslut
och reflecterat på notification af Borgareståndet eller målet
hos Kongl. Maij:t anmält, instämde han med Hr Linnerhielm,
som ock äfven i anseende til Hr Ehrencreutz hugnande. Hvad
deremot af förordningar och 1756 års Riksdagstidning anfördt
blifvit, hindrade sådant icke, emedan uti 1756 års förord
-
Om Nyköpings landshövdingedöme. 393
ning Riksens Ständer vore expresse förbehållit besynnerlige
förtjensters belönande och uprättelse, hvilket vore casus för
Hr Ehrencreutz, som städt på flere riksråds-, presidents- och
;j ustitisecantzlersförslager utan at blifva hulpen; icke eller
vågade han säija, at något stånd härvid giordt någon olaglighet
med anmälan derom i Rådet. För öfrigit önskade han utvägar
för framdeles måtte tagas, at til bibehållande af Ständers
värdighet och aktning inga hos Riksens Ständer förevarande
mål måtte i Rådet afgöras, innan Riksens Ständer fädt tid at
sig deröfver utlåta.
Hr Lagersvärd anmärkte, l:o at Rådet vid förslagets
uprättande fölgdt 1739 års förordning och Tjenstebetänkandet.
2:do. At då R. o. A. i capitasaken med en hel
deputation upgingo til Kongl. Maij:t, hade Borgareståndet sig
deröfver formaliserat; men deras 2:ne deputerades upsändande
voro mera besynnerligt och af större consequence. 3:o. Borde
Rådet först höras, inan detsamma någon reproche häröfver
giöras kunde. 4:o. Vore Hr Ehrencreutz befordran, hvilken
han aldrig vore emot, väl at anse som en grace men ej som
uprättelse, efter han icke lagl. sig öfver prsejudice besvärat
eller uprättelse begärdt.
Hr Ehrenmalm ansåg detta mål vara af stor vigt,
efter queestion vore om Rådets skyldighet, om konungs och
Ständers rättigheter. Rådet tyckte han hade sin skyldighet
fullgiordt, då det vid förslaget fölgdt lagarne; något uppehåll
dervid hade af Borgareståndet väl med en deputation kunnat
begäras men på 2:ne deras deputerades anmälan ej kunnat
af Rådet beviljas utan ansvar för olaglighet, hälst äfven enskifte
stånds deputationer til Kongl. Maij:t af Riksens Ständer
sjelfve ej blifvit approberade.
Hans Maij:ts rättighet at till tjensten af förslaget utnämna
vore i lag grundad; och som Hans Maij:t dervid haft
reflexion på Riksens Ständers recommendation för Gref
Bielke, voro dervid ej at påminna.
Hvad vidkom Riksens Ständers rättighet, så voro ostridigt,
at de äro magtägande och lagstiftande; men det vore
olyckligt, om de skulle inblanda sig i den lagskippande magtens
göromål. Han åberopade sig härvid Hr Ehrencreutzes
eget tankesätt, som han i et memorial vid tilfälle af Gref
Lagerbergs befordran til landshöfdinge yttrat, hvilket han
upläste. Han förente sig i samma tankar och höft före at, om
394 1761, aug. 7. Om Nyköpings landshövdingedöme.
Hr Ehrencreutz skulle få någon uprättelse, den borde ske på
et lagligit sätt.
Frih. F. O. Wrangel conformerade sig med Hr
Thure Rubeck och Hr Ehrenmalm.
Hr Jennings holt före at förnämsta frågan nu vore,
om Hrr Riksens Råd icke vetat, det saken voro hos Riksens
Ständer anhängig; i det fallet voro de oskyldige, eller om de
det vetat, då de kunde misstänkas at hafva velat prevenera
Riksens Ständers beslut.
At Hrr Riksens Råd det velat [o: vetat], kunde bevisas
derutaf, l:o at Riksens Ständers göromål i hela staden ända tiis
på torgen äro kunnige; 2:do at Hrr Riksens Råd ibland R. o.
A. hafva sine fullmägtige; och 3:o at Hrr Riksens Råd derom
genom Borgareståndets 2:ne deputerade vänligen blifvit underrättade,
hvilket detta stånd giordt af ömhet för medständer
och på det deras beslut ej måtte couperas, men icke at
enskilt inhibera förslaget eller inkräkta på de öfrige ståndens
rätt. Som således Hrr Riksens Råd härom varit underrättade,
så syntes hvad sorn händt giöra intrång uti Riksens Ständers
öfverläggning och annihilera deras til tagande beslut, då likväl
Riksens Ständers högsta magt billigt tyckes ej böra bestå
i blotta namnet eller de, som ostridigt äro principaler, af deras
fullmägtige på något sätt blifva i deras giöromål couperade;
hvartil dessutom kommer, at en dags drögsmål härvid ingen
fara för riket medförde och at en lika skyndsamhet som i detta
mål icke uti alle andre torde brukas. I anseende til alt detta
kunde väl vara anledning at bifalla Borgareståndets yttrade
tanka om den utfärdade fullmagtens återgående; men som
Gref Bielke, hvilken haft rättighet at söka förslaget och af
Hans Kongl. Maij:t lagligen blifvit utnämd till embetet,
dymedelst oskyldigt skulle blifva lidande, så blefvo endaste
frågan nu, huru Hrr Riksens Råds förhållande härvid borde
anses, och deröfver instämde han i den tanka, at en alfvarsam
skriftelig föreställning borde af Riksens Ständer genom en
deputation Hrr Riksens Råd tilställas.
Hvad Hr Ehrencreutz angingo, trodde han det vara Riksens
Ständer värdigt och anständigt, at de på något utmärkt
sätt fullfölgde deras för honom hyste benägenhet och välvilja
och at han finge niuta värkelig uprättelse enl:t det af
Hr Linnerhielm föreslagne sätt.
Begärtes [o: Begärandes]1 för öfrigit i detta mål votering.
1 Konceptprotokollet.
Om Nyköpings landshövdingedöme. 395
Hr R å f e 11 önskade, at Hrr Riksens Råd velat giöra
mera attention på Borgareståndets genom dess deputerade
giorde anmälan vid förslagets uprättande, hvilket äfven
Riksens Ständer med deras deputation velat förekomma.
Hade det förra skedt, så hade vi sluppit denna ventilation,
och ingen fara hade varit med en dags drögsmål. Dock funno
han vid förslaget ingen illegalite; ty Hrr Riksens Råd hade
ingen communication haft af något Riksens Ständers beslut
dervid, och tiden var efter lag inne till dess upsättande; altså
vore deremot intet at påminna; men hemstälte, om någon
författning i gemen i anseende til de måls afgiörande hos Kongl.
Maij:t, som kunde hos Riksens Ständer vara under öfverläggning,
icke torde vara nödig och om sådant icke til Secrete
Deputation kunde remitteras. Ang:de Hr Ehrencreutz uprättelse
instämde han så mycket häldre med Hr Linnerhielm,
som Hr Ehrencreutz sig förut öfver prsejudice besvärat. Dock
giorde Hr Råfelt dervid det förbehåll, at som han nu innehade
et militaire län, han måtte vara närmast til transport til
Örebro län, då det efter Grefve Mörner kunde blifva ledigt.
Hr C. Rutenschöld conformerade sig med Hr
Linnerhielms yttrande och begärte deröfver votering.
Hr Örnschöld instämde deruti, at Hrr Riksens Råd
tyktes hafva giordt väl, om de drögt med förslaget på den
kundskap, de ägt om Riksens Ständers handläggande dervid.
At som Riksens Ständer enligit lag voro förbehållit at
uprätta de lidande, så hade Borgare- och Bondestånden ej haft
orätt at härvid föreslå Hr Ehrencreutz til befordran; at som
det vore väl, at fullmägtige och principaler hade och fölgde
lika idéer, så vore han ense med Hr Linnerhielm ang:de den
til giörande föreställningen til Hrr Riksens Råd som ock öfver
den för Hr Ehrencreutz föreslagne oprättelse.
Hr Pechliu holt äfven före at Hrr Riksens Råd tyktes
hafva bordt, sedan de af Borgareståndet hade blifvit averterade,
at saken hos Riksens Ständer voro anhängig, anmäla
sådant hos Hans Kongl. Maij:t, som af nådig benägenhet då
säkert ej hade tillåtit deruti någon expedition, eller åtminstone
låta intaga sådant i rådsprotocollet, i hvilket nationens säkerhet
ligger förvarad, då sådant til öfverläggning om beskickningens
laglighet kunnat gifva Hrr Riksens Råd ytterligare
anledning. En sådan billig attention af Hrr Riksens Råd ansåg
han äfven för framtiden så mycket nödigare, som dymedelst
.396 1761, aug1. 7. Om Nyköpings landshövdingedöme.
all misstänka af intriguer emot Riksens Ständers tankar eller
af mannamåhn förekommas kunde och Riksens Ständer icke
kunde befara at hindras i deras öfverläggningar och i utöfningen
af den dem enl:t 20 § i Riksdagsordm och 1756 års förordning
tilständige rätt at uprätta någon välförtjent eller
lidande. Hvad Grefve Bielkes utnämnande til landshöfdingeembetet
[anginge]1, funno han dervid intet at påminna, sedan
Hans Kongl. Maij:t honom dertil lagl:n utnämdt och Hrr
Riksens Råd dervid ingen påminnelse gordt. Grefve Bielke
borde altså härvid ej blifva lidande, ehuru dess erhållne föreskrift
ej varit ovilkorlig eller stäld på något vist län. Han
understälde altså det alternativ, at om Hr Ehrencreutz finge
detta län, Gref Bielke då måtte få den åt den förre föreslagne
ersättning, samt instämde med Hr Linnerhielm ang:de den
Hrr Riksens Råd til giörande tjenlige föreställningen medelst
en deputation af 50 af R. o. A.2
Frih. Grönhagen anförde härvid, l:o at Hr Estenbergs
memorial, som syntes förgripeligit och hårdt skrifvit,
borde få hvila på bordet. 2:do. Förklarade han sig lika färdig
at tiltala Hrr Riksens Råd, när han funno dertil skiäl, som at
försvara deras göromål uti alt, hvad lagligit och rätt vore;
men i detta fall funno han dem ej förtjena någon reproche,
emedan de hållit sig vid förordningar och lag och icke af samtel.
Riksens Ständer men endast af et stånds 2:ne deputerade
om upskof vid förslagets uprättande blifvit anmodade; det
icke eller vore Hrr Riksens Råd anständigt at på torg eller af
ryktet i staden inhämta underrättelse om Riksens Ständers
göromål el. beslut.
Hvad angick Hr Ehrencreutz befordran, hvaröfver blott
2 stånd sig yttrat, så viste han ej, huruvida den kunde anses
som en uprättelse, efter Hr Ehrencreutz icke på riksrådsförslagen
eller på justitiaecantzlersförslaget, hvaräst andre,
som Hr Lagerflycht, emot honom besvär andragit, blifvit
praejudicerad. Icke eller trodde han Hr Ehrencreutz kunde
åstunda någon annan befordran än enl. lag samt dess egit
nyss citerade yttrande.
Dock enär Secrete Deputation med dess betänkande öfver
Hr Ehrencreutz där liggande besvär inkomme, så ville han sig
till dess faveur så långt yttra som någon annan.
1 Konceptprotokollet.
2 Härefter ursprungligen i konceptprotokollet: >. . . dä detta Hrr
It. Rid knnde gifvas tilkänna att>. Ordet >detta> tillagt Sver raden.
Om Nyköpings landshövdingedöme.
397
Frih. A. Reuterholm: Jag vill korteligen yttra
mig i saken, efter hon nu tyks få en riktig skapnad. Här är
(jusestion uprörd om Riksens Ständers magt och myndighet.
Gud bevare oss, at någon derom skulle tvifla; men det lär ock
vara lika angeläget, at densamma icke sättes öfver utan blifver
under lag; ty vår frihet beror på lag och den på samtel. fyra
Riksens Ständer. Detta begär jag för min räkning til protocollet.
Om det mig nu befalles at häraf til närvarande fall
giöra någon application, så blifver det körtel, denne, at det
Lofl. Borgareståndet tyktes snarare hafva ansedt et stånds
än samtel. ståndens gemensamma rättighet. Ty jag finner icke
vara våre grundförfattningar enl:t, at et stånd ensamt kan gå til
Rådet. Jag vill dock ej kalla det et fel, om det ej befalles, ej
eller lär en slik communication af Riksens Ständers tankar
böra af Rådet anses för tilräckelig; dock som det ej skedt utan
Borgareståndet på försiktigare sätt medelst 2:ne deputerade,
som äfven ej velat något til protocollet i Rådet anmäla,
simplement notificerat målet, lära Hrr Riksens Råd ej förtjena
någon reproche, om de derefter sitt göromål ej determinerad
hälst då de vid förslagets uprättande haft lag och förordningar
at efterlefva. Altså önskade jag denna qusestion må försvinna;
men Hr Ehrencreutz befordran är deremot för mig et behageligare
ämne och deröfver instämmer jag gärna med Hr Linnerhielm,
och att fullmagten för Gref Bielke icke måtte återtagas.
Hr T. R u [d] b e c k instämde med Frih. Reuterholm,
tilläggandes at som Hrr Riksens Råd icke felat vid förslagets
uprättande mot lag, så förtjente det äfven ingen remarque i
anseende til mindre aktning för Riksens Ständer, om hvars
tankar de ej på lagligit sätt blifvit underrättade, utan förtjente
snarare tack för lagens efterlefnad.
Ang:de Hr Ehrencreutz befordran trodde han Secrete
Deputation, som hade tjenstsaker under händer, böra höras,
hälst blott 2: ne stånd öfver honom sig ännu yttrat. För öfrigit
ansåg han alla befordringsmål för så öma, at han aldrig emot
lag velat väcka något ang:de Öfverstelieutenant Giöses befordran,
ehuru han vore en välmeriterad officerare och förtjente
någon besynnerlig åtanka, för det han icke längesedan
refuserat 300 d:r s:rmts pension af ömhet för rikets beträngda
tilstånd.
Hr Gyllensvan ansåg häruti 2:ne propositioner,
den l:sta om Hr Ehrencreutz befordran enligit Borgarestån
-
398 1761, nugf. 7. Om Nyköpings landshövdingedöme.
dets tilstyrkande och den 2:dra öfver Hrr Riksens Råds förhållande
vid förslagets uprättande. I anseende til det första
förväntade han Secrete Deputations betänkande, hvaräst
dess besvär lågo, då han sedan ville tilstyrka ali faveur för
honom, til exempel justitisecantzlers fullmagt, som en laglig
uprättelse, efter han på det förslaget blifvit förbigången.
I anseende til det senare deducerade han, at Rådet icke
förgripit sig, då det icke vetat Riksens Ständers mening; at
ehuru Riksens Ständer voro högsta magtägande, vore dock
ett stånds 2:ne deputerades berättelse icke ett lagligit bevis af
deras beslut, hälst då desse ingenting til rådsprotocollet velat
anmäla; at Rådet efterkommit sin skyldighet enl. 1739 och
1756 års förordning vid förslagets uprättande och derföre förtjent
tack och vördnad; at om det skulle beifras, at de nu
skyndesamt fullgordt sin skyldighet, då deras drögsmål förut
blifvit påtalt, skulle deras höga embeten mycket utsättas;
att dessutom ståndens enskilte communication med regeringen,
enl. Dannemarks exempel 1660, för friheten vore äfventyrligt,
hälst de vanlige communicationssätten för Riksens Ständer
voro 3:ne, nemi. igenom Secrete Utskåttet, Expeditionsdeputation
och samfälte ståndens deputationer; at 2 § i Regeringsformen
stadgade ingen olag öfver rätt lag böra gånga, och 1756
års förordning förbiuder all godtycko, och borde således härvid
lag ef ferlef vas.
At saken först borde cognosceras, det orätta beifras och
Rådet deremot berömas, om det giordt rätt, och icke onäpst
derföre angripas. Hvad anginge Hr Ehrencreutz, så ville han,
enär dess sak ifrån Secrete Deputation inkommer, snarare
tilstyrka mer än mindre til dess förmån.
Frih. C. Horn var af den tankan, at Riksens Ständer,
fast de voro principaler, ej kunde annihilera lagarne, som voro
grund till alla societeter. At Hrr Riksens Råd ej kunde säijas
förtjena någon reproche, innan man saken cognoscerat, hälst
den dem af Borgareståndet meddelte underrättelse ej varit
autentique och skriftelig eller til Rådets protocoll inlemnad.
Man borde icke bröstgänges härvid procedera utan hedra
och stadga regeringen och handhafva lagen, hvarmedelst alla
kunde åtniuta lika rätt.
Hr Bildenschöld anmärkte, at Hr Ehrencreutz
som en välförtjent man och äldre än Gref Bielke enkt 1756 års
förordning förtjente Riksens Ständers benägenhet och at med
Om Nyköpings landshövdingedöme. 399
dess befordran den förres rätt icke betogs, efter dess recomendation
ej voro til något vist län determinerad. At som Riksens
Ständer ostridigt voro högsta magten, altså borde deras ofverl,
och beslut af ingen kunna hindras, som nu likväl med expeditionen
af förslaget vore skedt. Vöre det rätt, så måste det vara
orätt, at Riksens Ständer med deputation begärdt i detta mål
upskof.
Han ville ej ingå om Borgareståndets giorde anmälan
men holt sig blott vid den frågan, om icke Rådet bordt innehålla
med saken, då det viste densamma hos Riksens Ständer
vara anhängig, och trodde, at Secrete Utskottet borde projectera
en Hrr Riksens Råd vid öpne dörrar til giörande föreställning
deröfver. Vid Gref Bielkes utnämnande fant han ingenting
at påminna, hälst den skedt efter lag och han vore säker, at
Hans Maij:t nådigst hade uppehållit med saken, om dess
beskaffenhet behörigen blifvit anmäld; men han ansåg för lika
billigt, at Hr Ehrencreutz måtte få äldre landshöfdingefullmagt
med full lön, blifva tjenstefri i hofrätten och til första
ledige län recommenderas.
Hr v. Vicken instämde gärna til Hr Ehrencreutz
förmån men holt före at hvad i Borgareståndets extractum
protocolli om Rådets göromål härvid rördt vore, borde först
sökas, hälst då Borgareståndets deputerade ingenting til rådsprotocollet
anmält, och dessförinnan kunde man icke genom
fördom Hrr Riksens Råd för något felsteg eller elakt upsåt
af intriguer beskylla eller misstänka utan at giöra sig jäfagtig.
Hr C. Wadenstierna biföll Hr Linnerhielm i anseende
til Hr Ehrencreutz befordran såsom grundad på 1756
års förordning.
Hvad Rådets göromål härvid beträffade, så medgaf han,
at de deruti ej felat, at de vid rätta tiden upsatt ett förslag
efter lag, men de tyktes hafva underlåtit en billig aktning, som
icke annat kunde än vara sensibelt, hälst sedan 2:ne Borgareståndets
deputerade anmält saken redan vara hos 2:ne stånd
afgiord och hos de öfrige under öfverläggning. At Riksens
Ständer medelst förslagets uprättande och föredragande hos
Hans Maij:t ej velat förekommas, voro så mycket sannare,
sorn, då queestion var om en deputations afsändande i samma
afsigt, man fruktat, at eljes det skulle ske, som sedermera
handt. Hade en ledamot här ej längesedan sagdt sig ej vilja
400 1761, aug. 7. Om Nyköpings landshövdingedöme.
bortkasta sitt dyrbara Nej, så vore det långt angelägnare att
häruti [ej]1 bortkasta 2:ne stånds beslut, utan at sätta det så
väl som Riksens Ständers öfverläggning i behörigt anseende
och aktning. Han instämde altså i någon tjenlig föreställnings
projecterande häröfver af Secrete Utskottet och ansåg Riksens
Ständers granlagenhet härvid som en säkerhet för friheten och
prof af Riksens Ständers derföre hysande nijt.
Hr Landtm.: Jag har i Herrarnes discourser funnit
föga stridighet; ty om Hr Ehrencreutz befordran efter Hr
Linnerhielms förslag äro R. o. A. mäst ense, och fast i anseende
till Hrr Riksens Råds göromål någon skiljaktighet varit i anseende
til den genom 2:ne Borgareståndets deputerade i Rådet
giorde anmälan, tror jag dock Herrarne lära finna nödigt at
något för framdeles stadga om sättet, huru slike saker böra
Rådet notificeras.
3:o. Skulle någon föreställning Hrr Riksens Råd i denna
casu giöras, så hemställer jag, om icke sådant må til Secrete
Utskottets besörjande remitteras.
Häruppå giordes propositionen öfver Hr Linnerhielms
memorials bifallande, hvilken besvarades med Ja och Nej.
Hr Gyll e n s v a n ville hafva separat proposition öfver
Hr Ehrencreutz befordran. Den andre om föreställningen
kunde han aldrig bifalla, och hvad angick sättet at notificera
slike mål til Rådet, hvartil han allenast viste de 3:ne förr uprepade
sätten, det ville han hafva til Stora Särskilte Deputation
remitterat.
Härmed instämde Hr L a g e r s v ä r d, Frih. F. 0.
Wrangel samt Hr R u [d] b e c k.
Hr J ennings och Hr W adenstierna gillade
häremot den gillade proposition öfver memorialet enl. discourserne,
efter den innefattade alla propositionerne och flere voteringar
dermed kunde undvikas.
Frih. A. Reuterholm förklarade sig äfven gilla
proposition, hälst deras tankar, som icke ville gilla Hr Linnerhielms
memorial, kunde i contraproposition uptagas.
Hr v. Stockenström biföll propositionen men ville
derjemte til det, som i discourserne sagdt vore, som skulle han
vid justitiaecantzlerssysslan hafva prejudicera t Hr Ehrencreutz,
det anmärka, at som han städt framför denne på för
-
1 Konceptprotokollet.
Om Nyköpings landshövdingedöme. 401
slaget och dessutom varit äldre betjent samt revisionssecreterare,
hade Hr Ehrencreutz af hans utnämnande ej kunnat räkna
någon praejudice.
Hr Landtm, önskade, at R. o. A. kunde undgå någre
flere voteringar i denna sak. Han trodde de särskilte quaestioner
i en proposition kunna inbegripas, dock ville han efter
fleres åstundan propositionen dela och giorde altså den följande
öfver Hr Ehrencreutz.
Bifaller R. o. A., at Hr Ehrencreutz bör till uprättelse
genast undfå landshöfdingefullmagt af äldre dato än Gref
Bielke och sedermera det först ledigt blifvande civile län,
hvartil han sig anmäler, samt emedlertid full landshöfdingelön
med förvandling lika med Nyköpings län åtniuta samt vara fri
för tjenstgörande i Kongl. Hofrätten,
som bifölls.
Häruppå formerade Hr Landtm, propositionen öfver
andra delen af Hr Linnerhielms dictamen, som uplästes och
besvarades med Ja och Nej.
Hr Linderstedt ville uti proposition hafva delt
det, som rörde närvarande casus, och författningen för framtiden;
likaledes
Hr Lagersvärd, som väl ville bifalla den senare
men ej den förste delen.
Frih. A. Reuterholm: Fast jag ej varit af den
tankan, at Rådet kunnat fela, då de hållit sig efter lag eller
då förtjena något obehageligit ord, tror jag dock vara försigtigt,
at på något tjenligit sätt föreställning härvid blefvo giord,
och gillar således propositionen, hvilken altså å nyo uplästes
och til votering justerades, så lydande.
Den, som bifaller, at Hrr Riksens Råd genom Secrete
Utskottet på tjenligit sätt tilkänna gifves, at Riksens Ständer
gärna hade sedt, det med Nykiöpings läns förgifvande hade
uppehållits i anseende til den öfverläggning, som hos Riksens
Ständer då derom förevarit, samt at för framtiden stadgas,
at då genom talemännen samfält til cancellieexpeditionerne
anmält varder, at en eller annan sak hos Riksens Ständer är
under öfverläggning och upskof med dess afgörande i Rådkammaren
begäres, den då hvilar, til dess Riksens Ständers
utlåtande hinner at inkomma, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, går första meningen,
som rörer Nykiöpings län, ut.
26—3S16S1.
402 1761, aug. 7, 10. Nyköpingä landshövdingedöme. Memorial.
Denna propositionen gillades. Och bordsherrarne upropades.
Hr R u [d] beck påminte, at ordning vid voteringen
måtte hållas och inga skrifne sedlar på gångarne utdelas.
Afven anmälte
Anmälning. Hr Landtm., at et compagnie ryttene af stadsens
borgerskap til deras ryttmästares ombyte skulle sammandragas;
och
2:do at en, benämd Fischerström, dedicerat til Riksens
Ständer den boken, som upvistes, och sig i deras nåd recommenderade.
Häruppå skreds til votering, som utföll med trehundradetvå
vota för Neij och tuhundradenijttiofem för Ja, likmätigt
det härjemte bilagde och underskrifne voteringsinstrument,
som slutel. uplästes; hvarefter R. o. A. åtskildes kl.
7 om aftonen.1
År 1761 d. 10 Augusti.
Måndag.
Plenum klockan åtta.
Justering. Uplästes til justering protocollet af d. 31 Julii samt sidsta
voteringsin strumentet,
hvarefter Hr Landtm, föredrog
mansran™! ^'° ^aVVes memorial ang:de hästhemmansräntornes
nes berak- beräknande vid Smålands Cavallerieregimente;
nande vid hvilket bifölls.
Smålands
Caval lene.
2:o. Hr Lagersvärds memorial ang:de afgiften för bränne
vin.
Remitterades til Bevillningsdeputm.
3:o. Expeditionsdeputations extractum protocolli af d.
8 hujus angrde ledamöters utnämnande af R. o. A. til den af
Riksens Ständer faststälte Lazarettsdeputation.
Lemnäs til electorerne til efterrättelse.
4:o. Hr [de] Fritskis memorial ang:de något understöd
för fru Borgenstierna.
Remitterades til Secrete Utskottet.
1 Härefter följande protokollsutdrag uteslutet, då det icke omtalas i
protokollet.
Memorial och betänkanden. Saltbristen. 403
5:o. Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 11 Julii Ang:de
ang:de Öfverstelieutenant Beutmans tilbud at upgifva et n^gifnjTmesouveraint
medicament, Essentia solis kallat, för 24 000 d. dicament.
koppimt.
Secrete Utskottets afstyrkande bifölls.
6:o. Secrete Utskottets af d. 11 Junii angide Secreteraren
Bobergs och Cammereraren Eorslinds afsked. oc^Camrene
Bifölls. Forslinds
7:o. Frih. Yxkulls memorial om öfverstelieutenants- afsked,
beställningens besättande vid Lifdragonerne.
Ligger på bordet men får gå til de öfrige stånden.
8:o. Bergsdeput:s betänkande af d. 28 Januarii ang:de Ang-.de betalbetalningen
af Sahla bergslags silfver. “‘bergslags^
Bifölls. silfver.
9:o. Bergsdeputations betänkande af d. 4 Februarii röran- Angide
de 1 § i kongl, förordningen af d. 3 April 1759 om förekom- tac,5iernet
mande af missbruk vid hushållningen med tackjern i riket.
Bifallit.
10. Bergsdeputations betänkande af d. 4 Maii ang:de Ang:de en
bergscommissarie i Finland i stället för bergsfogden jemte bge^seCjDy“^
Borgareståndets extractum protocolli, hvaruti en bergmästares iand.
förordnande derstädes tilstyrktes.
Betänkandet bifölls med Borgareståndets tilläggning.
11. Secrete Handels- och manufacturdeputations betänkande Ang:de privii.
af d. 20 Februarii ang:de privilegium exclusivum på 6 år för
Joh. Izotz at idka castorlädersberedning. ning.
Bifölls.
12. Secrete Handels- och manufacturdeputations betänkande Angide privii.
af d. 13 Februarii ang:de Saxenbergs privii. på ciderättike- bryggerie.
bryggerie i Stockholm jemte Borgareståndets extractum protocolli
af d. 9 Aprill och Saxenbergs egit memorial i samma ämne.
Betänkandet bifölls enligit Saxenbergs memorial.
13. Fiskeriedeputations betänkande ang:de saltbristen i Saltbristen
riket och dess hämmande af d. 17 Julii jemte Bondeståndets ’ riketextractum
protocolli af d. 2-5 Julii,
Hr Bagges,
Hr Hökenbergs,
Hr Mannerbergs [o: Mannercrantz]1 och
Hr Svinhufvuds memorialer.
Hr Landtm, hemstälte, om icke desse vidlyftige
1 Enligt memorialet.
404 1761, aug. 10. Saltbristen. Om riksdagens slut.
Ang:de accordssumman
för militaire
landshöfdingar.
Påminelse
om riksdagens
slut.
papper, som innehöllo åtskilligt om saltbristen samt dessutom
nya förslager til stappelrättigbeter, porto franco samt fristadsrättigbeter,
måtte som första gången upläste få hvila, tils de
kunde extraheras och hvart mål särskilt föredragas.
Hvilket bifölls. Dock anholt Hr [von] B ö h n [e n], at
sådant som ganska angeläget för landet med första ske måtte.
Det Hr Landtm, lofvade.
14:o. Secrete Utskåttets extr. fröt. ang:de accordssumman
för Hr Landshöfdingen Nordenschöld samt andre landshöfdingar
i militaire län, och dervid
Borgareståndets extractum frotocolli med bifall derå samt
recomendation, at Öfverstelieutenant Boije må med Hr
Nordenschöld få accordera om dess tjenst; hvilket af de öfrige
respective stånden var bifallit.
Hr Jernfelts och Hr Ramsays memorialer deremot.
Secrete Utskåttet bifölls med Borgareståndets tilläggning.
15. Prästeståndets extr. frotocolli af d. 9 Julii ang:de riksdagsarbetets
drift och riksdagens slut om 3 månader.
Hr Landtm, hemstälte, om icke Prästeståndet häruppå
borde lemnäs svar, tilläggandes at arbetets drögsmål ej
vore R. o. A:s skull, emedan de öfrige ståndens ledamöters
frånvaro i deputationerne ofta torde uppehålla detsamma; at
derom påminnelse af R. o. A. skedt, som nu kunde förnyas;
at riksdagssakerne borde sluta riksdagen, och innan de blifvit
afgiorde, kunde R. o. A. ej afse eller determinera någon termin
til dess afslutande.
Hr Lagersvärd och Hr Boije instämde i nödvändigheten
af ledamöternes flitigare arbete i deputationerne,
h vartil
Frih. Grönhagen lade, at R. o. A., som med egen
kostnad bivista riksdagen, borde visa sig hogade til dess
snarare slut.
Hr Landtm:s proposition bifölls och blef medelst hosföljande
extractum frotocolli genom en deputation af 8 personer
til Prästeståndet expedierad, så lydande.
R. o. A. har tagit i öfvervägande det Högvyrdige Prästeståndets
under d. 9 sidstl. Julii utfärdade extr. protocolh,
hvarmedelst så väl plenorum bittidare början om mornarnc
som deputationernes flitigare sammanträde både för- och eftermiddagarne
blifvit tilstyrkt, på det at riksdagen 3 månader
Om riksdagens slut. Om Torpadius. 405
å dato måtte kunna slutas, om dagen hvartil Riksens Ständer
framdeles sig dock närmare kunde utlåta och förena.
R. o. A. bifaller för sin del så mycket häldre Prästeståndets
yttrade tanka, at plena och deputationerne måge kl. 8
om morgonen börjas och äfven at desse kunna nyttja ef ter -  middagssessioner, som R. o. A. gärna instämmer med respective
Prästeståndet uti alt det, som kan befordra riksdagsärendernes
drift både hos plena och deputationerne; hvilket
R. o. A:s under d. [13] Julii utfärdade extractum protocolli
ang:de nödvändigheten af ledamöternes flitigare biträde uti
Riksens Ständers deputationer, som härmed än ytterligare
hos de andre respective stånden recomenderas, nogsamt å
daga lägger.
Då desse til riksdagsarbetets befordran föreslagne medel
blifva satte uti full värkställighet, kunna förmodeligen de
hos Riksens Ständer til största delen ännu oafgiorde riksdagsärender
til behörigt slut befordras; och lära R. o. A. då på säkrare
grund kunna yttra sig om riksdagens önskelige slut,
hvartil R. o. A. nu emedlertid icke funnit sig kunna någon
viss tid utsätta.
16. Secrete Defutations betänkande af d. [7 Maj 1761]
ang:de Vice Häradshöfdingen Torpadii besvär öf. prsejudice
och dess uprättelse.
Härvid ankom en Prästeståndets defutation, 8 ledamöter
stark. Biskoppen i Westerås Doctor Benzelstierna,
som förde ordet, anmälte ståndets ödmiuke hälsning och gaf
jemte ståndets extractum protocolli vid handen, at Prästeståndet
funnit nyttigt, at en chymiseprofession vid Academien
i Lund, äfven som det skedt i Upsala och Åbo, måtte inrättas,
recomenderandes dertil en Magister Vollin, som vöre skickelig
och erbudit sig at tjena utan lön.
Deputation afträdde.
Det förra målet återtogs.
Hr Linnerhielm: Ehuru Hr Torpadius kan äga
så mycken skickelighet som andra, finner jag dock underligit,
at deputation föreslagit honom til häradshöfdinge, för det han
besvärat sig öfver prsejudice vid et regementsskrifvareförslag,
och begär altså, at detta mål måtte hvila.
Hr C. G. Boije holt deremot före at Torpadius haft
billigt skiäl til klagan och vore skickelig samt långt mera för
-
Prästest:s
deputation.
Borgareds
deputation.
Ang:de
Krigsrådet
Hermelins
besvär etc.
406 1761, nug. 10, 13. Om äktenskapsskillnad. Besvär.
tjent än Rimmius, som honom praejudicerat; recomenderandes
fördenskul dess sak til det bästa.
Målet ligger på bordet.
17. Öfverstelieutenanten Hr H. H. Boije anmälte
sig och aflade hos R. o. A. en ödmjuk tacksägelse för den
honom medelst bifall til dess befordran efter Landshöfdingen
Nordenschöld ertedde gunst och benägenhet.
18. Justiticedeputations betänkande af d. 14 Februarii
ang: de ägtenskapsskilnad i sådane fall, där lagen dem ej uttryckeligen
tillåter.
Hvarunder [ankom]1 en Borgarestånd:s deputation, 6 personer
stark, anförd af Rådmannen i Vestervik Hanquist,
som jemte ståndets hörsamma hälsning anmälte 2:ne extracta
protocolli, det ena om Kongelfs ansökning om stappelstadsrätt
såsom hos Kongl. Maij:t oafgiord, och det andre om Trelleborgs
begärte stadsrätt som rörande städernes privilegier.
Deputation afträdde.
Sedan Justitisedeputations betänkande blifvit upläst,
anförde
Frih. F. O. Wrangel emot dess bifallande betänkeligheten
vid pligtens tagande af samfält bo, och at svårt vore
at utröna makarnes mera eller mindre skuld, sedan vanlige
varningsgraderne genomgådts, hvarvid lagen stadnar. Han
ville altså blifva vid det, som nu stadgat vore, och låta slike
fall ankomma på regeringens bepröfvande.
Hr Wadenstierna tykte, at betänkandet kunde
bifallas, men begärte emedlertid, det måtte få ligga,
hvarmed flere instämde.
Hvarvid det förblef.
19. Justiticedeputations betänkande af d. 31 Jannani
ang:de tvisten emellan Ryman och fattighuset på Ladugårdslandet.
Ligger på bordet.
20. Slutel. anmälte Hr Landtm, til afgiörande det på
bordet liggande Secrete Deputations betänkande ang:de Krigsrådet
Hermelins besvär och Hr Carlschölds befordran, hvarvid
han hemstälte, om icke det bästa vore at bifalla Prästeståndets
deröfver yttrade tankar i extracto protocolli af d. 31 Julii, som
uplästes och bifölls.
R. o. A. skildes åt kl. tu.
1 Konceptprotokollet.
Befordrings- och ackordsärenden.
407
År 1761 d. 13 Augusti.
Torsdag.
Justerades protocollet af d. 3 Augusti.
l:o Uplästes Frih. Gustaf Wrangels memorial om dess Frih. Wranersättningssummas
beräknande efter pommerske mynte- "gättning^
coursen 1758.
Bif alles.
2. Hr And. Fr. Sinclairs memorial om befordran til
någon civile syssla.
Gref Frölich fant betänkeligt at detta för prsejudicats
skull bifalla.
Memorialet ligger men går til de öfrige stånden.
3:o. Hr Abr. JJlf\yen\clous memorial rörande det, som
Frih. Yxkull ang:de lifdragoneregimentsaffairens befordran
nyl. ingifvit.
Ligger men går til de öfrige stånden.
4:o. Gref Oxenstiernas ansökning om tilstånd at accordera Gref Oxen
stierna
om
samt pension. accord och
Bifölls. pension.
5:o. Hr Grubbe om recommendation til commendant- Om Varbergs
, , . TT i commendant
skapet
pa Varberg. skap.
Bifölls.
6:o. Hr Joh. Christ. Hasenkampffs memorial rörande det Ang:de fatpå
bordet liggande Justitisedeputations betänkande af d. 31 Ladugårds*
Januarii ang:de fattighusen på Ladugårdslandet. landet.
Memorialet bifölls, hvilken resolution äfven betänkandet
påskrefs, som afsändes.
7:o. Hr Berg[h'\mans och Hr von Nachreijs memorialer
rörande deras accord.
Ligger och går til de öfrige stånden.
8. Borgareståndets extractum protocolli af d. 31 Julii Äng: de
ang:de Rådman Hanquists befordran. quiste^efard
Bifölls. rån.
9. Hr Kocks memorial med något besvär rörande des
insokne i Skåne.
Remitterades til Kammaroeconomiedeputation.
10. Borgareståndets extractum protocolli af d. 13 Julii Anpde^
ang:de Inspectoren Munktells accord. accord.
408 1761, äng. 13. Betänkanden.
Hr Gyll e n s v a n påminte allenast emot at personerne
til successionen gradatim blifvit nämde, för öfrigit biföllo han
gärna dennes samt hvars och ens förmån.
Borgareståndets extractum protocolli bifölls.
Ang:de Isers ll;o. Kammar oeconomiedeputations betänkande af d. 26
fordran™ Maii ang:de Doctor Isers arfvingars fordran.
Bifölls.
12:o. Hr Vult von Steijerns memorial om hofcantzlers
caractere.
Hr P e c h 1 i n och Hr Ehrenmalm förklarade sig
väl gärna bifalla en så väl förtjent mans hugnande; men som
häruti taltes om någon prsejudice, ville de detta til Secrete
Deputation hafva remitterat,
hvilket bifölls.
Ang:de 13. Secrete Utskåttets hemställande af d. 12 Augusti
Grefve°Dong- ang:<le öfverstelieutenants caractere och 1 000 d:r s:rmts penlas.
sion för Gref Douglas.
Bifölls.
Ang:de bon- 14. Bondeståndets extr. 'protocolli af d. 3 Mars ang:de et
den 1 Giltebo. a£ Urskillningsdeputation afslagit mål rörande bonden i
Giltebo; hvilket ståndet bifallit måtte uptagas och til Kammaroeconomiedeputation
remitteras men Borgareståndet medelst
extractum protocolli af d. 12 Junij velat til Justitiadeputation
hänvisa.
Hr Rappe och Hr Ehrenmalm höllö i anseende
til prsejudicat betänkeligit, at slike mål emot Urskillningsdeputations
instruction skulle af stånden åter uptagas.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A., at enl:t Urskillningsdeputations
resolution denna sak icke uptages och at någon
föreställning [göres] hos de öfrige stånden emot slike enkt
Urskillningsdeputations instruction och 1727 års reglemente
afslagne måls uptagande, som kunde sätta possessioner i ovisshet.
Detta bifölls.
Hr Gyllensvan påminte härvid om den vid tilfälle
af hans sak här resolverade föreställning til de öfrige stånden,
hälst han såge, at sedermera flere dylike saker gådt igenom,
då hans blifvit oafgiord.
Hr Landtm, svarade, at extractum protocolli derom
vore utfärdat.
Om försäljning av Barnängs- och Leijonanckerska fabrikerna. 409
15:o. Föredrogs Justiticedeputations betänkande af d. Ang:de et
20 Maii rörande kyrkoherdeval i staden Norkiöping; yai i Nor
hvilket
bifölls. kisPinS
16.
Secrete Utsk:s hemställande af d. 14 Julii ang:de
Öfversten vid fortification Bar. Wredes tour i arméen. Bifölls.
17. Riddarhusdeputations hemställande af d. 3 Junij ang:de ^
Barnängs och Leijonankerske fabriquens säljande til Fabri- fat,riqUens
queuren Apiarie. försäljande.
Frih. Grönhagen begärte det på bordet, men
Hr Linderstedt biföll detta betänkande, hemställandes
om icke Fabriqueuren Apiarie i stället för den vanlige
äreskänken kunde gifva klädsel till riddarehusbänkarne,
som det väl behöfde.
Hr Wadenstierna mente, at om sådant skulle
betingas, det borde ske af Riddarehusdeputation.
Hr von Vicken önskade, at betänkandet tiil tids
vinnande nu strax måtte företas och bifallas.
Frih. Grönhagen ville ej vara emot sakens afgiörande
nu men hade velat påminna, at desse fabriquers delar
genom auction såsom fördelagtigare borde försäljas.
Hvarmed Hr Gyllenhammar instämde.
Hr Landtm, anmärkte härvid, at större förmån medelst
auctionen vore ganska oviss, efter Riddarehuset ej ägde
hela värket eller egendomen och dervid kostsam bygnad och
reparation förestodo. Dessutom borde Riddarehuset enl. contractet
tilbiuda sina lotter til bolaget, innan de till någon kunde
försäljas, och vore nu Hr Apiarie ägare af mäst alla öfrige
lotterne.
Hr Linderstedt tilläde, att vid auction provision
vore ganska dryg och ovist, hvad summa för denna egendom
på auctionen kunde biudas.
Hr Jennings biföll så mycket mera handelen med
Fabriqueuren Apiarie, som denne redan som interessent ansenl.
uphulpit fabriquen och dertil ännu sattes mer i stånd, då
han ensam får deröfver disponera.
Hr C. Wadenstierna holt äfven före det värkets
säljande för Riddarehuset vore nyttigare, efter härtils inkomsten
mäst upgådt i depenser och än vidare uti nödige byggnader
skulle användas jemte nya capitaler, hvaremot nu Riddarehuset
af kiöpesumman 40 000 plåtar kunde äga säker ränta
utan afgift.
410 1761, aug’. 18. Brännvinsavgiften. Om Eneskjöld.
Riddarehusdeputations betänkande bifölls.
Ang:de Hr Landtm, anmälte sig hafva öfverlagdt med de
bränningens öfrige ståndens talemän, huru Bevillningsdeputations förslag
afgift för til husbehofsbränvinsbevillningen för in[ne]varande år skulle
detta år. kunna afgiöras, efter stånden deremot åtskilligt andragit och
alla bevillningar med ståndens öfverenskommande borde fastställas.
Och hade de funnit bäst, at det til Bevillningsdeputation
tilbaka remitteras, som fordersammast har at utarbeta och
ingifva project til förordning deröfver.
Detta biföll R. o. A.
Påminnandes Hr v. Vicken, det nödigt vore, at
Bevillningsdeputation med sitt öfrige arbete måtte skynda
och ej låta sådant för långt på riksdagens slut utdraga.
Hr Eneschöld. Föredrogs Hr Eneschölds ifrån Urskillningsdeputation d.
0IcaractereDb ^ April til Riksens Ständers plena remitterade memorial af
d. 22 Dec. 1760 om capitains caractere och tour vid Kongl.
Lifdragoneregimentet framför Capitainerne Silfverschöld och
Ehrenmalm samt Lieutenanten Gyllenskiep,
Hr Ehrenmalms memorial deremot,
jemte Hr Eneschölds senare memorial.
Hr Ehrenmalm yttrade sig icke i anseende til sin
broder men öfver den bland militairen så nödige tourens bibehållande
til upmuntran och belöning. At som alla 3 öfverklagade
officerare dels ägde tour, dels ålder i tj ensten för Hr
Eneschöld, så vore han ej til dess besvär befogad, och om han
vunno bifall, skulle slikt kunna blifva et farligit prsejudicat
för andre.
Hr v. Vicken anmärkte vid processen af detta mål,
at Hr Eneschöld nu tilökt sine vid sidsta riksdag förde besvär
med nya och dem således styckadt, hvilket ej tyckes vara i
ordning, utan borde han förblifva vid dess nu ägande tour.
Frih. G. Reuterholm: Som saken anginge flere
hederlige officerare och torde behöfva närmare oplysas, ville
han den til Secrete Deputation hafva remitterad.
Frih. Grönhagen: Ehuru jag eljes gärna ville, kan
jag dock ej bifalla Hr Eneschölds ansökning, sedan jag hördt,
at de 3:ne hrr officerare hafva tourén för honom och eljes flere
i arméen skulle blifva på ömt sätt praejudicerade.
Jag styrker således til af slag, samt at detta hos de öfrige
stånden med deputation måtte understödjas.
Om Eneskjöld.
411
Hr Landtm.: Afslår R. o. A. Hr Eneschölds memorial?
Detta
blef med Ja besvarat.
Hr Gyllensvan frågade, huru detta hos de öfrige
stånden blifvit afgiordt. Vore det hos dem bifallit, så hemstälte
han, hvad sviter och pracjudicer sådant kunde medföra, och
huru dermedelst til corruption vid tjenstesökandet anledning
tagas kunde. Han önskade altså, detta måtte få hvila, tils vi
fädt se de öfrige ståndens påskrifter.
Hr Landtm, svarade, at som detta mål redan d. 11
Aprill varit til Riksens Ständer af Urskillningen remitterat,
viste han ej, om och huru de det afgiordt, varandes ingen löpare
inkommen; och hemstälte, om icke memorialet må afslås samt
hos de öfrige stånden ytterligare påminnas ang:de R. o. A:s
extractum protocolli rörande befordringsmål.
Hr Hasenkampff holt någon speciel föreställning
i detta mål vara nödig.
Frih. Grönhagen: Jag tror 2:ne stånd hafva bifallit
Hr Eneschölds ansökning om tour. Ett stånd har blott tillagdt
honom capitains fullmagt utan andres prsejudice. Får han här
afslag, vinner han genom pluraliteten af stånden sin ansökning,
och då blifva de 3:ne hrr officerare lidande.
Jag ville altså, at R. o. A. med en deputation notificerar
de öfrige stånden sitt afslag och ber dem sig deri foga.
Hr Wadenstierna trodde tjenligast, om Hr
Landtm, derom med hrr talemännerne ville tala.
Ankom en Borgareståndets deputation, 8 personer stark, Borgarest:s
anförd af Borgmästaren Unge, som jemte ståndets hör- dotation,
samma hälsning gaf vid handen,
l:o at ståndet bifallit hofcantzlers fullmagt och tour
för Commercerådet Vult von Steijern jemte differencen i
lönen;
2:do Commercerådet Bungencronas accord med Comluissionssecreteraren
Faxell med tour för denne näst efter
Commercerådet Silfverschöld;
3:o at de bifallit Kämmerer Schagerströms accord.
4:o. Bifallit Kammaroeconomiedeputation ang:de Doctor
Linhults säte i Collegio Medico.
5. Bifallit Hofrättsrådet Bergmans accord jemte Nackreijs
memorial om dess tom dervid.
Lemnandes derjemte af 2:ne extracta protocolli ang:de
412 1701, äng. 13. Om Eneskjöld.
Trägårdsmästaresocietetens i staden besvär och ang:de ståndens
almenna besvärs företagande.
Deputation af trädde.
Hr Thure Ru[d] beck trodde R. o. A. kunna bifalla
det stånd, som gifvit Hr Eneschöld caractere utan någons
praejudice. Och för öfrigit biföll Hr Landtm:s proposition,
önskandes en bom emot alle tjenstansökningsmål, som ej
höra Riksens Ständer til, hälst deri ofta en sker faveur med
fleres praejudice.
Hr von Vicken sade sig med bestörtning se, at
Regeringsform och Tjenstebetänkande nu ej gälde utan at
Ständerne började cabinettera. Han önskade altså, at både
med deputation och extractum protocolli samt genom Hr
Landtm, til talemännerne deremot måtte föreställning giöras.
Hr C. G. Boije: Om vi här afslå Hr Eneschölds memorial,
vinner han sin sak genom ståndens pluralité; men
bifalla vi det ena ståndet, då ligger saken.
Hr C. Wadenstierna: Saken blir derföre ej liggandes,
ty han får altid capitains fullmagt och derefter tourén.
Hr Landtm, trodde bäst vara, at R. o. A. ville häröfver
först fixera sina tankar, tils man finge se de öfrige
ståndens, och frågade, om Hr Eneschölds memorial skulle
afslås; hvartil svarades Ja.
Hr Ehrenmalm ville, detta beslut medelst en deputation
skulle de andre stånden tilkänna gifvas.
Hr v. Vick e n tilläde, at något om vårt extractum
protocolli ang:de tjenstesaker skulle reitereras.
Erih. Grönhagen önskade, Hr Landtm, ville proponera,
at inga befordringsmål här måtte föredragas; förbehållandes
sig at härom med memorial ytterligare få inkomma.
Hr Landt m. holt denna påminnelse emot tjensters
förgifvande af Ständerne vara väl grundad, och at derom
R. o. Ars tankar uti et extr. protocolli kunde upsättas.
Föreslåendes derjemte, at stånden borde pålägga sina
talemän at slike mål ej uptaga. Han för sin del hade härtils
dertil varit nödgad, men om det förra honom pålades, kunde
han försäkra, at det aldrig skulle [ske]1.
Frih. von Essen tilläde ytterligare, at talemännen
derpå kunde gifva akt, at de ledamöter, som slikt proponerade
enligit 1756 års förordning, derföre [blefvo]1 behörigen ansedde.
1 Konceptprotokollet.
Om Eneskjöld. Om Bonde och Bielke. 413
Hr Wadenstierna: Jag skulle väl gärna bifalla
Hr Landtm:s förslag, men som en stor anledning til befordringsmål
deraf härflyter, at civile staten ej häfver någon pensionscassa
som militairen, hvilkas tjenster ännu nyl. med utsatte
belöningar blifvit hugnade, så förbehåller jag mig at
deröfver med memorial få mina tankar ytterligare anföra.
Hr Landtm, hemstälte altså, om icke denna qusestion
måtte hvila, tils efter Herrarnes gorde förbehåll de fådt derom
sig yttra,
hvilket bifölls.
Hr T. R u [d] b e c k förklarade sig nögd med Hr
Landtnäs proposition men hemstälte om en deputations afsändande
i Hr Eneschölds sak.
Hr Landtm, låfvade att derom af talemännerne giöra
sig underrättad och sådant sedan vid handen gifva.
Hr Pechlin: At han vore emot tjenstesaker, kunde
til öfverflöd synas af dess vid sidsta riksdag deremot ingifne
memorial. At man ville inga befordringsmål här skulle föredragas,
kunde vara väl, blott dervid undantag skedde enligit
1756 års förordning. Deröfver kunde altså ingen qusestion
blifva eller anses som på bordet liggande, utan förbehölt han
sig at yttra sig om Frih. Grönhagens memorial, när det inkommer.
At åter talemännerne skulle updragas at hindra
slike måls uptagande, ansåg han för betänkeligt, efter de dymedelst
skulle tyckas balancera ståndens myndighet.
Hr Landtm, hemstälte at nu gå ifrån detta ämnet til
et annat, och
föredrogs Hr Gyllensvans memorial och hemställan, at Angide Hrr
Hrr Riksens Råd Grefvar Bonde och Bielke måtte vid första
ledighet återtaga deras ställen i Rådkammaren. och Bielke.
Hr C. Wadenstierna anförde härvid, at den ej
längesedan hos Riksens Ständer afgiorde fråga om Hrr Riksens
Råds Palmstiernas och Scheffers återinträde i Rådet i
synnerhet grundat sig på de 2:ne considerationer, l:o at desse
herrar voro vid de år och den styrka, att riket af dem nyttig
tjenst kunde förvänta; 2:do at sådant steg kunde lända til
enighets och förtroendes återställande emellan våra söndrade
sinnen.
Huruvida det första motivet kan vid detta tilfälle passa
sig, lemnar jag derhän. Desse herrar hafva säkerl. fulkomlig
nijt, hog och lust för rikets bästa och tjenst, hvaraf de i yngre
414 1761, ang. 13. Om Bonde och Bielke.
år gifvit berömelige prof; men deras höga ålder torde nu mindre
passa sig til de trägna och besvärlige giöromål, som rådsembetet
medförer. Dock om en önskelig enighet och förtrolighet
härmedelst kan vinnas, så bifaller jag för min del utan votering
deras återträde i Rådet, önskandes af hiertat, at detta
steg måtte bidraga til det påsyftade hälsosamma ändamålets
vinnande.
Hr P e c h 1 i n ansåg med detta steg 3:ne considerationer
kunna påsyftas,
l:o desse herrars egen heder och satisfaction,
2:do rikets nytta och tjenst och
3:o enighetens återställande medborgare emellan.
Desse herrars personl. heder trodde han dermed ej kunna
vinna något mera anseende, sedan de redan äga det högsta,
som är Riksens Ständers för dem förklarade fulla förtroende.
I anseende til den rådsembetet medföljande trägna tjensten
instämde han med Hr Wadenstierna. Dock om enighet
och förtroende oss emellan dymedelst kunde återställas, så
ville han utan något ytterligare skiäl desse herrars återträde i
Rådet bifalla.
Men at de enl. Hr Gyllensvans memorial skulle vid första
framdeles ledighet åter inträda, sådant kunde icke proponeras
eller blefvo utan värkan, efter vi redan resolverat, at Hrr Riksråden
Palmstierna och Scheffer vid första framdeles vacancer
skulle intaga deras rum i Rådet, och det vore hos R. o. A. för
altid afgiordt, at inga tagne beslut borde rubbas.
Häruppå giorde Hr Landtm, proposition:
Om R. o. A. biföllo, at Hrr Riksens Råd Grefvar Bonde
och Bielke må anmodas at återtaga sine rådsstolar vid framdeles
förekommande ledigheter.
Detta bifölls och påskrefs Hr Gyllensvans memorial, som
medelst en deputation hos de öfrige stånden anmältes.
Frih. F. O. Wrangel trodde, at om beslutet blefvo lika
för alla desse 4 Hrr Riksens Råd, skulle de äldste först blifva
i Rådet flyttade, hvarom han sig vidare yttrande förbehölt.
Hr Landtm, svarade sig emot förra beslutet ej kunna
någon proposition häröfver giöra, hälst då osäkert vore, hvilke
af desse herrar ville rådsämbetet emottaga.
Som nu deputation til de öfrige stånden afgick, anholt
Hr [von] B ö h n [e n], at saken rörande saltbristens hämmande
såsom landet ganska angelägen måtte företagas.
Om Rappe.
415
Hr Landtm, lofvade at densamma med första föredraga,
sedan betänkandet blifvit extraherat och målen separerade
samt i ordning satte, hvilka nu deruti Voro sammanblandade.
Och föredrogs härpå det på bordet liggande Rådets ex- Ang:de Major
tractum protocolli ang:de Majoren Rappes tour vid dess åter- RaPPes tonrträde
i tj ensten samt dervid
Frih. Mag. Armfelts och Frih. Leijonhielm;[s] memorialer
samt Hr Vlf[yen\clous bilagde dictamen (Bil. 28) och Hr von
Lantingshausens memorial.
Deputation återkom. Ordföranden Frih. Axel Reuterholm,
Gref Horns fullmägtig, berättade, at stånden på
deputations andragande med första lofvat sig yttra.
I förra målet yttrade sig
Gref Bengt Frölich sig utan at minska Hr Rappes
förtjenst ej kunna emot kongl, brefvet af 1741 samtycka til
des förra tjenstetours återställande, sedan han en gång tagit
afsked. Om han hade sedermera vid arméen giordt tjenst som
volontaire, så vöre stor åtskilnad deremellan och at tjena
som ord:e tjenstgörande. Desse hade ingen säkerhet om befordran
och blefvo i tjensten lidande, om prsejudicater, som
detta, authoriserades. Han plaiderade häri för öfrigt för
lagen men ingen annan, icke eller för sig, fast han tjent i 29
år och nu blott hunnit til corporal vid Drabanterne.
Hr Wadenstierna ville bifalla Hr Rappes ansökning,
l:o efter 1741 års kongl, bref blott anginge dem, som i
början af et krig togo afsked; 2:do efter Hr Rappes casus ej
vore sådan utan han bivistat campagnerne både för och efter
afskedet och vist, at han det för enskilte angelägenheter men
aldrig af olust för tjensten begärdt; 3:o efter blott 2:ne majorer
vid cavallerie sedermera blifvit nämde och infanteriet härvid
icke ledo.
Frih. C. W. Grönhagen biföll likaledes Hr Rappes
begäran, l:o efter des egen välfärd kraft dess afsked och han
blifvit i tjensten qvar, då dess omständigheter sig ändrat; 2:do
efter rikets tjenst dervid ej lidit eller han vid arméens operationer
och beklagel. nog bornerade progresser eij blifvit saknad;
3:o efter han med sin ansökning gådt lagliga vägar och
sitt eget stånd icke förbi, som i synnerhet borde honom til
godo räknas.
Hr v. Vicken anmärkte, at 1741 års bref ej allenast
416 1761, aug. 13. Om Rappe.
angingo dem, som i krigets början togo afsked, utan alla i
gemen. 2:o. At enl:t 1723 års förordning den, som tagit afsked,
väl finge åter träda i tjenst, då han ej togo caractere, men med
tour efter senare fullmagten, emedan han eljes finge mer för
mindre. 3:o. At tjenstgörandet efteråt ej borde tagas til grund,
efter andre, som Hr Svedenstierna och Hr Wachslager, begärdt
men ej fådt det efter afskedet giöra, och den ena borde
som den andre dervid niuta lika rätt.
Dock som han vore Hr Kappes vän och denne med sin
ansökning gådt lagke vägar, ville han denne dess ansökning
bifalla.
Hr H. H. Boije styrkte til bifall för Hr Rappe på
de grunder,
l:o at 1741 års bref, hvars anledning han väl mindes,
aldrig applicerats på dem, som icke tagit afsked för olust för
t j ensten.
2. Som återträdet i tjensten ej kunde förvägras, så vore
ädelmodigt at dervid lemna honom dess förra tour, hvarom
nu blott frågan vore.
3:o. Vore derpå flere praejudicater, som med Gref C. G.
Barck, Hr Wrigth och Frih. Fletwoed.
4:o. Hade Hr Rappe aldrig gådt ifrån arméen utan med
beröm giordt tjensten, hvilket för exempel borde encourageras.
5:o. Bekla[ga]de Hr Boije, om kamerater i slike fall skulle
vara emot kamerater af sitt stånd, hvilke hos de öfrige kunde
möta nog svårighet ändå.
Och styrkte altså til ädelmodigt bifall på Hr Rappes
ansökning.
Hr Jennings instämde med Hr Boije och styrkte til
benägenhet emot Hr Rappe.
Hr Fred. Wrangel holt före at 1741 års förordning,
som han upläste, vore til denna casu lämpelig. Hr Major
Rappe vore en värdig officerare, som han unnade all förmån;
men om för dess skull någon ex[c]eption häruti giordes, blefve
slikt et prsejudieat för andre, som tagit afsked, til lidande för
dem, som uthärda i tjensten, så väl i cavalleriet som äfven i
infanteriet i anseende til comando.
Hr Hederstierna conformerade sig härmed och
begärte votering.
Hr P e c h 1 i n åberopade för Hr Rappe det, som i Kongl.
Maij:ts extr. protocolli om honom anfördt vore, tilläggandes
Om Rappe.
417
at 1741 års förordning ej emot dess återträde i tjensten vore
aplicable; at högsta rätt stundom vore högsta orätt och at,
sedan Kongl. Maij:t andragit så goda skiäl til dess nådiga
bifall på Hr Rappes ansökning samt Generalen en chef intygat
dess välförhållande, så vore nu den endaste frågan om tourén,
och densamma önskade han måtte bifallas, hälst han ej af
lacheté el. olust gådt ur tjensten och ingen, som för haft tour
under honom, dermed praejudicerades, begärandes häröfver
votering.
Hr Tersmeden conformerade sig i samma mening,
begärandes äfven votering.
Hr Bildenschöld medgaf nödigt vara at förvara
principen af 1741 års förordning, men ändamålet deraf, som
borde följas, vore ej emot Hr Rappe lämpeligt, som giordt
3 campagner. Sedan nu Kongl. Maij:t återgifvit honom tjensten,
vore blott frågan om tourén, och den önskade han måtte
utan votering ädelmodigt bifallas.
Frih. F. O. Wrangel biföll, at han måtte åter träda
i tjensten men icke med den begärte tourén.
Gr. B. Frölich anmärkte vid det, som citerats om
Grefve Barck, at han väl tog afsked från Drabantecorpsen
men för at giöra campagne i Finland. Begärandes proposition
öfver hela Rådets extr. protocolli.
Hr G [i] e r t [t] a tilstyrkte bifall om Hr Rappes tour,
bevittnandes at han, fastän som volontaire, bivistat och varit
främst i de förefallande tilfällen vid arméen och på alt sätt
sökt distingvera sig.
Hr von Vicken förklarade sitt förra; at enl. 1741
års förordning Hr Major Rappe aldrig kunde åter träda i
tjenst men väl efter 1723 års bref, dock med tour efter senare
fullmagten.
Hr Landtm, förestälte häruppå, at Hr Rappe vore
en värdig officerare, at han varit tvungen til afsked men nu
hade begärdt at gå i tjenst och i felt igen. Det hade Kongl.
Maij:t beviljat. På dess åter begärte tour voro praejudicater
anförde, och hade han med sin ansökning gådt lagl. vägar;
hvilket alt Hr Landtm, hoppades kunde lända honom nu til
merit och förmå R. o. A. at utan votering bifalla dess begärte
tour.
Gref B. Frölich begaf sig dertil, då Hr Landtm,
giorde deröfver proposition,
27—3S1681.
418 1761, augr. 13, 17. Om Rappe. Besvärsmål.
hvilken besvarades med Ja och Nej.
Och votering begärtes.
Proposition dertil blef denna. Den, som bifaller, at i
anledning af Rådets extractum protocolli Major Rappe åter
får sin för innehafde tour i arméen, skrifver Ja. Den, det ej
vill, skrifver Nej. Vinner Nej, får Major Rappe ej annan tour
än efter sin senaste fullmagt.
Bordsherrarne upropades och skreds til votering, då Ja
voro 273 och Nej 287 enligit närlagde underskrefne voteringsinstrument,
som slutel. uplästes.
Hvarefter R. o. A. skildes åt klockan siu.
År 1761 d. 17 Augusti.
Måndag.
Justering. Justerades protocollet af d. 4 hujus, och uplästes sidsta
voteringsprotocollet.
Hvarpå föredrogs
Ang:de et 1 Expeditionsdeputations hemställande af d. 15 Julii
inåkvMsIds- ang;de expeditionen af et vid sidsta riksdag afgiordt mål,
ta riksdag, hvaraf löparen med samtelige ståndens påskrifter nyl. blifvit
företedt.
Som R. o. A. fant i gemen vid slike måls expedition vara
någon betänkelighet och at dervid tilfälle til missbruk skulle
kunna sig insmyga, så resolverades, at när slike mål som detta
förekomma, häfver deputation at hvart och ett särskilt anmäla,
då Riksens Ständer sig deröfver efter omständigheterne
kunna utlåta.
2:do. Hr [von] Bilangs memorial om befordran til comendantssysslan
på Bohus fästning efter Landshöfdingen von
Groth.
Går til de öfrige stånden.
Secreterare!! 3:o. Secrete Deputations af d. 18 Julii ang:de Secreteraren
^esvä?8 Wenbergs besvär.
Bifölls.
4:o. Secrete Deputations betänkande af d. 31 Januarii
rättelse'3 ang:de Fendrik Lunds uprättelse.
Bifölls.
^Magister 5. Secrete Deputationens af d. 14 Febr. ang:de Magister
V' “”svär018* E- Wennerbergs besvär, at han ej fådt til godo niuta Rik
-
Wennerbergs m. fl. besvär.
419
sens Ständers honom förut meddelte recommendation til befordran,
samt dervid Prästeståndets föreskrift för honom til
Rystads pastorat af d. 4 Maii, Borgareståndets af d. 22 Julii,
hvari, sedan Rustads pastorat nu blifvit af Kongl. Maij:t bortgifvit,
Magister Wennerberg nu til något annat jenmgodt regalt
pastorat recommenderades, jemte Magister Wennerbergs eget
memorial at til Åby pastorat efter dess gamle svärfader blifva
befordrad.
Hr von Vicken,
Hr Gyllensvan och
Hr Ehrenmalm ville väl bifalla sielfva saken men
tilläde vid sättet, at det borde blifva lagligt med bibehållande
af församlingens voteringsrätt, på det ej annars af dess recomendation
lika klagomål skulle existera, som förr skedt
med Doctor Ruthströms befordran; at Aby pastorat vore stort
och survivancer förbudne, at Magister Wennerberg med någon
penningesumma kunde til freds ställas och at hans senaste
recomendation tycktes vara tilräckelig och at han borde derefter
få det först ledige pastorat, utan at något nu nämdes.
Gref [von] Rosen och Frih. Duvall tilstyrkte
deremot til bifall uti Magister Wennerbergs ansökning i anseende
dertil, at han för detta af Riksens Ständer varit recomenderad
samt äfven vid denna riksdag af 2:ne stånd til Rystads
pastorat, hvilket han dock undgådt; at han vore habil man
samt älskad och kiänd i Åby församling, til hvars kyrkobyggnad
dess svärfader gifvit 15 000 d:r kopp:mt.
Secrete Deputations betänkande bifölls med Magister
Wennerbergs eget memorial.
Secrete Deputations betänkande af d. 31 Januarii ang:de ^
Secreteraren Arbins besvär bifölls jemte tilläggningen.
Hr Glanzenstiervas memorial rörande Baron Yxkulls om
avancementerne vid Lifdragonerne.
Går til de öfrige stånden.
Secrete Deputations betänkande af d. 22 Aprill ang:de
Assessor Hoflings besvär samt Hr [de] Freses memorial dervid.
Ligger på bordet.
Rådets extractum protocolli ang:de assessors caractere ^“8^Fresamt
befordran för Landssecreteraren af d. 22 Julii samt'
Bondeståndets extractum protocolli af d. 4 Augusti med bifall
derå samt at Hr Frese måtte til häradshöfdingesysslan efter
von Lindsfelt blifva befordrad.
420 1761, augr- 17. Besvärsmål. Om Eneskjöld.
Ligger på bordet.
Rådets extractum protocolli af d. 17 Junij med projeet
til förordning mot dem, som fälla andres tama renar.
Remitterades til Justitisedeputm, som häröfver har at höra
landshöfdingen i orten och med utlåtande häröfver inkomma.
J ustiticedeputations betänkande af d. 18 Aprill ang:de
Secreteraren Forelii ansökning at få blifva vid dess syssla och
ej som ledamot i hofrätten adjungeras samt Prästeståndets
extractum protocolli af d. 9 Junij, som derjemte tillägger
honom lagmans caractere, hvilket äfven af de öfrige respective
stånden var bifallit under d. 9 och 29 Julii.
Hr Lagerhielm samt flere begärte detta på bordet.
Frih. A. Reuterholm styrkte til bifall härå, efter
slikt redan skedt med Secreteraren Juslén och caracteren ej
medförde någon tour til befordran samt dessutom redan af
2:ne stånd var bifallen.
Frih. G. Reuterholm holt före deremot assessors
caractere vara nog, och at med Hr Juslén varit den omständighet,
at han länge arbetat utan sportlar vid Lagcommission,
som vöre et Ständerne[s] värk; dock blef målet nu liggandes
på bordet.
Hr Landtm, berättade nu enl:t dess sidsta låfven,
huru med Hr Eneschölds ansökning passerat vore, hvilken
R. o. A. afslagit, nemi. at Borgare- och Prästestånden den bifallit
men Bondeståndet tillagdt, utan mera förtjentes praejudice;
at expeditionen således efter de 2: ne stånden skedde,
så framt eij R. o. A. ville foga sig til Bondeståndet.
Hr von Vicken åberopade Hr Wadenstiernas sidsta
yttrande, at expeditionen lika fullt skulle medbringa honom
tour.
Hr T. R u [d] b e c k hemstälte någon föreställning i
detta mål til de öfrige stånden.
Frih. A. Reuterholm trodde, at R. o. A:s ledamöter
i Expeditionsdeputation borde vid expeditionen vår
tanka i akt taga.
Hr Landtm, förmodade, om 2:ne stånds påskrifter
blefvo emot 2:ne, skulle någon af de andre stånden foga sig,
hvarom han påtog sig at hos talemännerne föreställning
gior a.
Detta bifölls.
Om Armfelt.
421
Hr Ulf[ven]clo påminte om föreställningen i anseende
til alla militaire befordringsmål i de öfrige stånden.
Hr Landtm, svarade, at extractum protocolli härom
til de öfrige stånden redan vore utfärdat.
Secrete Utskåttets hemställande af d. 7 Julii ang:de Frih. Angele Frit.
Armfeldts ansökning at få accordera sig til öfverstelieutenant
vid Adelsfanan, som af Rådet blifvit til Secrete Utskåttet
remitterat, hvarjemte föredrogs Hr [Carlheim-]Gyllenschölds
och Frih. Stackelbergs deremot insinuerade memorialer.
Hr von Vicken styrkte til bifall för Frih. Armfelt,
som sig i fält ganska väl förhållit och deraf bär et bedröfveligt
kännetekn. Adelsfanan var af Konung Carl den XI för gamle
officerare uprättad; dessutom hade Frih. Armfelt ganska liten
lön, då gref Douglas i lika casu jemte god indelning fådt långt
större. Han ville altså tilstyrka 1 000 d:r s:rmts pension jemte
befordran til accordet.
Gref Bengt Frölich: Jag unnar gärna andra godt
men vil blifva vid lagen. Officerare böra avancera inom sine
corpser. Adelsfanan är et cavallerieregemente. Skulle nu
Baron Armfelt ifrån infanteriet dit befordras, skulle det förordsaka
prsejudice, och vill jag altså bifalla Frih. Stackelbergs
memorial til någon större pension men icke til accordet.
Hr C. Wadenstierna styrkte til bifall för Frih.
Armfelt at befordras til Adelsfanan, at [o: efter]1 han vore väl
förtjent, på det Riksens Ständer icke eljes måtte få anledning
at med detta regemente taga någon författning, som vore
11, o. A. oangenäm, tilläggandes at honom måtte förunnas
någon tilökning i dess pension.
Frih. A. Reuterholm biföll Hr Wadenstierna.
Frih. Grönhagen biföll Frih. Armfeldts ansökning,
ty l:o fast detta steg skulle synas emot 1756 års Tjenstebetänkande,
kunde dock Ständerne deruti dispensera. 2:do.
Vore Adelsfanan inrättad til soutien för blesserade officerare.
'ko. Vöre Frih. Armfeldts vilkor icke med den tillagde pension
och commendantskapet i Christianstad förbättrade, hälst
han förut af sitt compagnie kunnat hafva 1 200 d:r s:rmt,
och biföll således accordet, såsom hvarmedelst Frih. Armfeldt
finge bättre ro och lugn at bättre sköta sig. Han hoppades
väl bifall men begärte eljes deröfver votering.
Hr T. R u [d] b e c k ansåg för lika värdigt at vårda
1 Konceptprotokollet.
422 1761, aug1. 17, 20. Om Armfelt. Deputationer.
Prästest:s
flep a tat i oii.
Borgarestia
deputation.
lag sorn at belöna förtjenster; han kunde altså emot 1756 års
Tjenstebetänkande ej bifalla accordet men tilstvrkte deremot
1 000 d:r s:rmts tilökning i Frih. Armfeldts pension.
Frih. G. Reuterholm anförde emot detta senare
rikets allmenna penningebrist och tilstyrkte, at Frih. Armfeldt
måtte befordras til Adelsfanan, hälst regimentet aldrig
vöre tjenstgiörande och han således kunde hugnas utan rikets
gravation.
Hr [von] Vicken hemstälte, at Frih. Armfeldt
årligen måtte in alles tilläggas 2 000 d. s:rmt.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. 1 000 d:r srmrts pension
til de 1 000:de, som Frih. Armfeldt redan åtniutit?
Detta bifölls jemte Frih. Axel Reuterholm.s
hemställande, at äfven dess enka efter honom måtte åtniuta
600 d:r s:rmt årl.
Föredrogs Justiticedeputations betänkande af d. [28 Febr.
1761] uti tvisten emellan Capitaine Armfeldt och Lieutenant
Wulfcrona angrde framkne Capitaine Wulfcronas testamentariske
författning om dess egendom.
Härvid upkom en Prästeståndets deputation af 8 personer.
Ordföranden Biskop Doctor Benzelstierna gal
jemte ståndets ödmiuke hälsning tilkänna, l:o at ståndet instämt
med R. o. A. ang:de Hr Riksrådet Gref Bondes och Hr
Riksrådet Gref Bielkes inträde i Rådet och 2:do bifallit R. o.
A:s extractum protocolli i anseende til Nyköpings läns besättande
med någon ändring i anseende til Hr Ehrencreutzes lön
samt tilläggning ang:de de föreslagne inhibitioner i Rådet vid
de mål, som hos Ständer äro anhängige, at de af talemännernc
måge hos stånden anmälas.
Deputation af trädde.
Fortfors med upläsande af förre saken.
En Borgareståndets deputation af 12 personer ankom, anförd
af Borgmästaren Renhorn, som jemte ståndets hörsamma
hälsning anmälte och recommenderade 2:ne ståndets
extracta protocolli, det ena ang:de förslag til saltbristens hämmande
och det andra ang:de borgmästarnes rangs tilökning.
Deputation af trädde.
Uplästes til slut förenämde betänkande jemte Bondeståndets
extractum protocolli och Hr Lilljebielkes memorial i
samma mål.
Och begärtes på bordet.
Om Pechlin.
423
Hr [von] Böhnen påminte om saltsakens företagande,
och at dertil plenum i morgon måtte utsättas.
Hr T. R u [d] b e c k och Hr [von] Vicken önskade
jemväl oftare plena til angelägne måls afgörande, som
nu torde vara inkomne.
Hr Landtm, svarade, at väl plenum icke kunde blifva
i morgon, men lofvade så ofta plena, som sakernes beskaffenhet
kunde tillåta, samt at saltsaken med första skulle företagas.
R. o. A. skildes åt kl. half til tu.
År 1761 d. 20 Augusti.
Torsdag.
Plenum klockan nijo.
Justerades protocollet af d. 7 Aug.
Under det at detta protocoll uplästes, anmälte sig
Hr Carl Gustaf Boije och, då det var slutat,
upläste hosfogade des dictamen ad protocollum rörande Hr
Pechlins i senaste pleno enl. ryktet fäldte utlåtelser, hvarföre
han påstod dess uteslutande ifrån Riddarehuset (Bil. 29).
Detta begärtes på bordet.
Hvartil ropades Nej och Ja med märkelig rörelse ibland
R. o. A., hvilken tämmel. länge under discourserne varade.
Och yttrade sig Hr C. W a d e n s t i e r n a, at det vöre
en besynnerl. och ohörd sak, at någon skulle sättas under ansvar
för det, man här under öfverläggningar för lagen talade.
Blefvo det tillåtit, skulle alla ledamöter kunna angripas,
hvilket han holt för R. o. A. ovärdigt at någonsin tillåta. Friheten
ville han på det högsta försvara. Och som Hr Boijes
proposition densamma tyktes vilja kränka, så förbehölt han at
härnäst samma fråga, som han således väkt, måtte om Hr
Boije sielf giöras.
För öfrigit hemstälte han, huruvida denna nya sak såsom
icke anmält af Hr Landtm, kunde antagas och ligga på bordet.
Hr Bildenschöld: Hr Boijes dictamen har varit
mig så mycket mera oförväntat, som han bordt veta, at 295
ledamöter af R. o. A., hvaribland jag äfven var, varit af
samma tanka i detta mål samt at den äfven varit här uti deliberation
och under votering; och hoppas jag, at samtel. desse
värde herrar lära vara örne om at försvara den rättigheten och
Justering
424 1761, aug. 20. Om Pechlin.
friheten, de bordt härvid äga at yttra sine tankar. Om någon
finge tiltalas för hvad han här yttrar öfver allmenna saker, så
påminner jag mig, at Hr Öfverste Rubeck för en tid insinuerat
et memorial rörande 13 § i Riksdagsordningen; detsamma
har af alla fyra Ständer blifvit förkastat; men derföre vil jag
ej, at Hr Rubeck skulle tiltalas. Likaledes hafva åtskillige
före juhl både mundt- och skrifteligen ganska hårdt yttrat sig
om Hrr Riksens Råd, dock utan åtal derföre.
Här är ännu helt nyligen tält om vänskap och förening
oss emellan; men är detta, gunstige Herrar, et steg dertil, då
den ena således personligen angriper den andre?
Riksdagen har stådt redan i 10 månader, och tiden beklageligen
nog utdragits. Skulle sådant på detta sättet med
oenighet ytterligare ske, så äro vi för Gud och väre efterkommande
derföre ansvarige.
Jag styrker således af hiertat R. o. A. til enighet och
sämja och til vår ädla frihets försvar, för hvilken jag för min
del allting i verlden upoffrar.
Hr von Vicken: Då öfver Borgareståndets extractum
protocolli i detta mål här sidst var deliberation, minnes
jag, at Hr Pechlin flere gånger nämdt intrigver och konster.
Om sådant alt icke i protocollet influtit, lärer Secreteraren i
anseende til det dä varande sorl vara at ursägta; men jag förklarade
strax slike utlåtelser vara fördomar och den, som dem
fäldt, jäfagtig samt hade trodt dem förtjena Fiscalens åtal.
Jag älskar lag och vördar regeringen, vil ock, at man emot
regeringen må få tala men på anständigt sätt utan fördomar,
eljes skulle så bedröfvelige fölgder kunna befaras, som jag mig
utur historien vid et interregnum i Engeland påminner.
Jag är vän af Hr Pechlin men hatar odygd och olaglighet;
bifallandes i öfrigit Hr Boijes dictamen och begär deröfver votering.
Något ytterligare kunde för sorlets skull icke til protocollet
höras.
Hr Pechlin förklarade sig af denna ohemula beskyllan
ganska mycket rörd men derjemte beredd at lemna sitt säte
på Riddarehuset, om sådant til rikets väl bidrogo och dermed
alt trätofrö borttogos. Han hade sig altid fritt yttrat; men då
han nu af Hr Boije i grund af et rykte attaquerades derföre,
vore sådant ej i ordning, utan borde han derföre lagh sökas och
här ej något enskilt agg utöfvas.
Om Pechlin.
425
Hvad han här til protocollet tält utan konst och utan
smicker, sådant tiltrodde han sig uti behörigt foro ända inför
Rådet kunna försvara. Han hade sagdt, at Rådet bordt uptaga
Borgareståndets anmälan i rådsprotocollet och at där
vår säkerhet ligger, efter Riksens Ständer blott dertil sig kunna
hålla.
Detta hade varit hans tanka til protocollet och derföre
ville han svara. Han begärte altså Hr Boijes dictamen på
bordet och förbehölt sig at lagh tiltala honom derföre. Detta
voro om hans person.
Hvad saken anginge, anmärkte han, huru eftertänkeligt
det vöre, om någon skulle tiltalas för frihet i deliberationer.
At underkufva den vore högst farligit och kunde bana väg til
enväldet, och första påfölgden blefvo, at ingen i deliberationer
vågade at yttra sig öfver regeringen och Hrr Riksens Råds
giöromål. Dessutan kunde här ingen uteslutas annars än för
försök emot fundamentale lagen eller oanständigt upförande
inom Riddarehuset. Denna casus vore ej nu, utan borde laglig
frihet niuta billig säkerhet. Och som han således blifvit ohemult
angripen medelst det skedde påstående, begärte han, det
målet til vederbörligt forum måtte remitteras, förbehållandes
sig där på Hr Boije vederbörlig satisfaction.
Hr Sinclair tilstod detta vara et ganska ömt ämne.
Om friheten voro vi alle örne; den kände vi alle och viste
äfven, hvarigenom den stadfästes eh förstördes; men så upmärksam
man borde vara emot enväldet, så upmärksam
borde man äfven vara emot laglöst mångvälde och emot
hltagsne och sielfsvåldige medborgare, hvars usurpation
kränkte friheten.
Hr Pechlins utlåtelser öfver Hrr Riksens Råd ansåg han
för ohemula och tiltagsne, då qusestion var om en giord lag,
hvaremot intet lagbrott skedt, som förut vid denna riksdagen
1 annat mål kunnat säijas men aldeles ej i detta. Och fortfor:
Jag talar ej af rancune, men jag talar af nijt för riket, efter jag
ser en medborgare, som angripit flere af våre ledamöter under
deliberationerne med hårda utlåtelser, som giordt påståenden
at få dem för Riddarehusdeputation, då de efter sin riksdagsmannarätt
med oskyldige projecter vågat at framkomma, som
är tiltagsen och eftersträfvar myndighet; ty fölgderne af sådant
kunna slutas af flere exempel i andre nationer, som varit frie,
426 1761, äng. 20. Om Pechlin.
Prä8teet:s
deputation.
och en Cromvells i Engeland har varit tydeligit. Man bör
fördenskull nu öma riket och frihet.
Riksdagen har varat ill månader; mäst particulaire mål
hafva blifvit afgiorde. Hr Pechlin har mäst tält. Jag vet ej,
hvad influence han kan äga på andre ställen, men en man.
som mäst presenteras i publiquen, kan misstänkas för afsigter.
Jag itererar at ej hafva något emot dess person utan blott
talar af ömhet för riket och conformerar mig med Hr Boijes
dictamen, som är begärdt på bordet, förmodandes at Hr
Pechlin emedlertid lärer ifrån Riddarehuset afträda.
Hr Landtm, hemstälte, at som Hr Boijes dictamen
vöre begärdt på bordet enligit Riksdagsordningen, discourserne
deröfver måtte uphöra och annat få företagas.
Hr T. R u [d] b e c k biföll, at saken måtte ligga men
plenum til des företagande i morgon hollas; förbehållandes sig
at i sinom tid svara på det, som om honom nu nämdt blifvit.
Herr Woltemat gick förbi saken såsom liggande på
bordet; men han undrade, at et ämne här blifvit rest och ventileradt,
som icke enl. lag och Riksdagsordning af Hr Landtm,
efter listan blifvit föredragit. Man borde taga nödige mått emot
oreda och missförstånd, och borde altså i dag förut afgiöras, at
Hr Landtm, eij måtte hindras i dess embetes utöfvande.
Ankom en Prästeståndets deputation af 6 personer.
Doktor Celsius, ordförande, anmälte jemte ståndets
ödmiuke hälsning, at ståndet funnit nödigt, det en instruction
för den öfver Hr Nordencrantzes bok satte deputation måtte
upsättas, och hemstälte sådant til R. o. A.
Deputation af trädde.
Hr C. G. Boije beklagade högeligen, at han sades
hafva skrifvit något ohemult, då han trodde sig hafva fölgdt
13 och 23 §§ i Riksdagsordningen; dock underkastade han sig
tåligt R. o. A:s ompröfvande.
Gref E. [von] Rosen ansåg för en surprise, först at
denna qu ees tion blifvit väkt och dernäst, at man velat neka
henne ligga på bordet.
Han anmärkte den olaglighet dervid, at den ej af Hr
Landtm, blifvit föredragen, och trodde för öfrigit mer fara
vara at frukta af oreda i ståndet än af någon Cromvell.
Hr von Vicken anförde emot sakens liggande, at
hon icke var ny, efter han i det upläste protocollet densamma
väkt, då han förklarat de omtalte expressioner för jäfagtige;
Om Pechlin.
427
men om den skulle ligga, så mindes han, at målet rörande Hr
Hammarhielm i nästa pleno blifvit afgiordt. Altså ville han
i morgon hafva plenum och begärte deröfver votering.
Hr Ehrenmalm beviste af nödvändigheten at
skydda lagar och deras värkställighet, som borde skie igenom
embetsmän, huru angelägit desses hägn och försvar är.
Han förbehölt sig at framdeles visa, hvad försök emot vår
frihet annars ske kunde, efter saken, fast hon ej vore ny, nu
blifvit begärd på bordet. Han begärte altså plenum i morgon
och påstod derom votering.
Hr Grönhagen instämde deruti.
Frih. A. Reuterholm holt före, Hr Boije haft
rättighet få giöra påminnelser vid protocollet; och altså hade
denna queestion i ordning framkommit. Han biföll äfven någon
betänketid, men som detta vore et oeconomicum, som rörde vår
heder och tranquillité, borde det skyndesamt afgiöras och
plenum dertil i morgon eller öfvermorgon utsättas.
Hr Wadenstierna: Som saken ligger, vil jag
blott ang:de plenum påminna, at afgiordt är det ej här kunna
determineras, utan ankommer på Hr Landtm, efter aftal med
de öfrige ståndens talemän.
Hr Gyllensvan anmärkte sig finna det, som om Hr
Rubeck nämdt blifvit, vore [o: vara]1 betänkeligt, efter tourén
således äfven til honom sielf en gång komma kunde. Målet in
qusestione kunde nu hvila; men som det vöre et oeconomicum,
begärte han deröfver plenum i morgon.
Hr Örnschöld önskade, at qusestionen icke framkommit
men at hon nu måtte ligga. Ang:de plenum trodde
han ingenting pressera, ej eller det af et stånd allena kunna
utsättas. Och begärte altså votering deröfver, om proposition
skulle blifva om plenum i morgon.
Hr Lagersvärd ansåg saken som liggande på bordet
och af Hr Boije i ordning väkt likasom den, Hr Stockenström
ang:de Hrr Riksråden Palmstierna och Scheffer nyligen proponerat.
Plenum biföll han til i morgon, på samma grund som
längre upskof honom förut blifvit nekat i et annat mål.
Hr Leijonadler ville, at saken skulle ligga och
Hr Landtm, besörja om plenum, men begärte se protocollet
at kunna grundel, yttra sig om saken.
1 Konceptprotokollet.
428 1761, augr. 20.
Om Pechlin.
Hr v on Stockenström önskade flere dagars
betänketid efter Riksdagsordningen, men om plenum borde
Hr Landtm, med de öfrige ståndens taleman få öfverlägga,
varandes dess rättighet at pröfva pleni nödvändighet, och dessutom
vore beslutit, at högst tvenne plena i veckan skulle
hållas.
Hr G [i] e r t [t] a ville, efter lag saken skulle ligga en
eller flere dagar. Pleni utsättande borde Hr Landtm, få besörja
jemte föredragandet af sakerne efter deras angelägenhet.
Hr H. H. Boije: Jag betygar heligt, at jag i 7 riksdagar,
jag bivistat, aldrig varit så rörd som nu, då en sak är å
bane, sorn tjenar at tysta mun på medbroder öfver regeringens
giöromål. Jag var äfven i förra deliberation af den mening, at
regeringen ej hade dervid giordt aldeles rätt, men rättar nu
min tanka efter hvad afgordt blifvit. De, som nu finna mig i
det förra hafva felat, lära ej altid varit af lika tankar. At
man äger giöra anmärkningar vid protocollet, medger jag, men
hvar och en bör få justera sine utlåtelser. Remarquerne deröfver
böra sedan pröfvas och til forum remitteras; men at
giöra remarquer och påstående på en gång är betänkeligit och
farligit. Här begäres plenum i morgon; men de herrar, som
altid velat tala för lag, lära ej neka en eller flere dagars betänketid
enligit lagen. Dessutom är med votering afgiordt, at
högst 2 plena i veckan skola kollas, som redan i denna skedt;
och kunna angelägne saker fordra Secrete Utskåttets sammanträde
i morgon.
Äfven är afgiordt, at Hr Landtm, bör här ärender föredraga,
men som sådant nu äfven sker af andre, kan jag af lika
rätt äfven något proponera. Dock sorn saken nu ligger, instämmer
jag med Hr Örnschöld om votering deröfver, om vi skola
votera i en afgiord sak.
Hr Rappe: Som denna närvarande eftertänkeliga
qusestion ligger men plenum deröfver i morgon begäres, så
förklarar jag, at fast det skulle fägna mig at snart se det afgiordt,
om man här får tala som fri svensk, så vill jag dock
blifva vid laglig ordning, at sådant af Hr Landtm, och talemännen
utsättes, hälst angelägne saker eljes lida torde; då
denne icke presseras utan förmodeligen altid kan afgöras efter
det, vår frihet fordrar.
Hr Bildenschöld trodde detta som et angeläget
mål behöfva flere liggedagar; och som et plenum af Ständer
Om Pechlin.
429
vore faststält, förmodade han deröfver ingen ny proposition
af Hr Landtm.
Frih. Grönhagen: Efter saken hvilade, höll han
vidare deliberation deröfver för onödig. Plenum biföll han tils
i morgon, efter det förut af et stånd kunnat begäras; hvad
liggetiden angick, kunde med lika rätt en som flere dagar dertil
begäras. Målet vore ej angelägnare, än at en vore tilräckelig.
Ett plenum i veckan vore väl beslutit; men som Hr Landtm,
likväl ibland gifvit oss fyra, trodde han R. o. A. kunna påstå
et med lika rätt. Han begärte altså proposition och votering,
om icke plenum i morgon til detta måls afgörande måtte utsättas.
Hr R å f e 11: Saken hvilade nu; men som hon vore
angelägen och kunde medföra olägenhet för flere, borde besluten
deröfver mognas och längre betänketid lemnäs. Dessutom
borde plena af Landtm, och talemännerne aftalas, hälst blott
et i veckan nu vore beslutit, och det efter riksärendernes vigt;
men kunde ej af något stånd imediate decideras.
Hr von Vicken hemstälte öppenhiertigt, at som
här vore 2:ne partier ibland R. o. A., olyckligt vore, om det,
som hade öfvermagten, utvoterade någon af det andra. Sådant
vore sidst skedt på Hr Ehrenpohls memorial. Han ville ej
drifvas af vengeance eller rancune; ej eller hindra at tala om
regeringen; men sättet dervid hade han påmint dervid [o: vid]1.
I anseende til plenum instämde han med Frih. Grönhagen;
tilläggandes at fastän Hr Landtm, hade rätt at föredraga, vore
den reciprocite dervid billig, at R. o. A. kunde begära, hvad
mål de ville hafva föredragit.
Hr Sprengport[en] förbehölt at framdeles få
yttra sig om Hr Pechlin, efter detta målet nu hvilade. I anseende
til plenum i morgon påminte han, at enl. lag et mål
finge ligga en eller flere dagar. Och fast han ej vore någon
talare, fant han den uprörde qusestion betänkelig för friheten
at här yttra sig och således fordrande längre betänketid.
Hr Landtm, borde äga frihet at aftala plena, hälst då
blott et i veckan vore beslutit. Och trodde han således det ej
ankomma på någons begäran i ståndet utan på talemännerne
efter ärendernes behof. Och ville altså ingen proposition öfver
plenum hafva giord.
Hr T. R u [d] b e c k anförde, at Hr Sprengport sidst,
1 Konceptprotokollet.
430 1701, mig'. 20. Om Pechlin.
då i en angelägen sak upskof begärts, varit deremot. Han
sielf vore lika nögd, när plenum blefvo, men trodde, at det vore
en ståndets rättighet at kunna det begära och at andre stånd
et lika förut giordt.
Hr Sprengport[en] mindes ej, om han i sådan
mening sig til någon på bänkarne yttrat; men til protocollet
trodde han sig nu för första gången hafva tält vid denna riksdag.
Gref F. [von] Hosén begärte längre betänketid,
hälst han ej funnit Hr Pechlin hafva peccerat mer än andre,
som uti ännu oafgorde saker långt hårdare sig yttrat. Ang:de
plenum, det kunde väl af ståndet begäras men genom Landtm,
och de öfrige ståndens talemän.
Hr C. Wadenstierna holt före at som plena altid
blifvit hällne efter ståndens beslut, så kunde inga annars än
efter Landtm:s aftal med talemännerne och sakernes pröfvade
angelägenhet begäras; han ville altså ej gå emot Ständernes
beslut eller deröfver hafva någon proposition.
Hr Ehrenmalm påstod ytterligare plenum i morgon,
efter et lika förut skedt.
Hr Bildenschöld ville deremot ingen proposition
hafva giord öfver plenum emot Ständernes beslut.
Frih. Kalling biföll plenum til i morgon, hvilket de
öfrige stånden genom Hr Landtm, kunde averteras. Han
trodde sådant med rätta kunde begäras. Om Hr Pechlin ville
han sig nu ej yttra, efter han ej kände saken.
Hr Gyllensvan svarade på den längre begärte
betänketiden, at lagen tilläde dem lika rätt, som begärte en
eller flere dagar, men at pluraliteten borde derom decidera;
altså hoppades han proposition deröfver blifva giord, hälst enligit
Hr Pechlins för detta giorde anmärkning plenorum magt
af talemännerne eij borde kunna contrebalanceras samt andre
stånd för detta haft enskilte plena. Ehvad öde honom i denna
sak kunde beredas, förklarade han sig med ståndets behag
nögd; begärandes för öfrigit proposition, om plenum tils i morgon
skulle utsättas.
Hr Landtm.: Jag har under discourserne nu så val
som förut hördt omnämnas, som skulle talemännerne contrebalancera
plenorum magt. Jag vet ej, hvarifrån detta är tagitI
min tanka existerar dem emellan ingen balance. Plena äro
magtägande men talemännerne ej. Desses skyldighet är blott
Om Pechlin.
431
at holla ordning och lagar, tils de ändras. Det hafva ock talemännerne
gordt. De hafva hollit 2:ne, ett eller flere plena efter
ståndens beslut och efter aftal enkt Riksdagsordningen, när
det behöfts. Hvar är då balancen, när de blott äro lydande?
Äfven har jag hördt detta målet anses som et simpelt E. o. A:s
oeconomicum; men det lärer icke vara aldeles så, ty saken in
quaestione väktes först af Borgareståndets extractum protocolli;
deruti har Hr Pechlin instämt; och riksdagsmannafriheten hör
alla stånd till men är icke vårt enskilte oeconomicum. Dock
lär detta i sinom tid vidare förekomma. Emedlertid är här nödigt
upskof til betänkande begärdt; ty snart är det giordt at
någon här utvoteras; men det torde föra betänkeliga sviter
med sig. Jag hemställer altså, om icke närvarande quaestion
til plenum nästkommande måndag kan hänskiutas. Häruppå
svarades med Ja och Nej, och votering begärtes.
Frih. 0. Horn hemstälte, om man skulle votera, at
dock någre allmenne mål måtte förut föredragas, och
Hr Bildenschöld, at R. o. A. täcktes förenas om
plenum om tisdag, efter om måndag vore helgedag.
Men som detta icke bifölls, formerade Hr Landtm, följande
proposition til votering.
Den, som bifaller, at Hr Öfverstelieutenant Boijes i dag
ingifne dictamen ad protocollum nästa måndag företages,
skrifver Ja; den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, företages
detta ärende i morgon.
Som gillades.
Bordsherrarne upropades och skedde voteringen,
som utföll med trehundradefyratijoen vota Nej och trell
undradefyratijofem Ja
enligit närlagde af bordsherrarne underskrifne instrument,
som slutel. uplästes.
Då R. o. A. skildes åt kl. 6.
BILAGOR
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1700—1703.
II.
28—381 est
1.
Assessor Johan Gabriel Bildenskölds memorial om kommissioner
och extra domstolar.
(Allegater I, N. lil.)
Protokollet sid. 13.
Ödmjukt memorial.
Ofullkomlighet och förändring äro de förnämste egenskaper,
som med tydelig säkerhet följa menniskior både uti
sinnelag och seder.
Men svenske män hafva dock framför andre nationer
af ålder visat sig vara beständige uti trohet emot deras konungar
samt kärlek för fädernes land och en ostörd fri- och
säkerhet uti regeringssättet.
Historien och förfarenheten kan bäst vitna härom, fast
de tillika lemna oss bevis af en bedröfvelig sanning, at illa
sinnade fast få svenska inbyggare (hvilka ej böra hedras af
mig med namn af medborgare) tid efter annan funnits, som
både önskat at förändra rikets regeringssätt och sökt i verket
ställa deras skadeliga beslut at bringa riket under en souverain
regering samt med thetsamma på en gång förstöra
rikets säkerhet och frihet.
Bedröfveliga vedermälen theraf hafva vi uti Riksens
Höglofl. Ständers Commissions vid sistle[d]ne eller 1756 års
riksdag gifne och af Riksens Höglofl. Ständer sielfve faststälte
domar.
Om thesse varda läste i then ordning, som närlagde förteckning
innehåller, och tillika sammanfogade med the vid
samma riksdag af Riksens Ständer utfärdade tryckte handlingar
om grundlagarnes verkställighet, så blifver sanningen
vid theras jemförelse med commissionens protocoller och
handlingar än mera uppenbar.
En närmare öfvertygelse härom torde för hvar och en
svensk undersåte vara så mycket mer nödig, som osanfärdige
4
rygten, hvilka hemligen blifvit utspridde, på detta sätt kunna
säkrast till deras oriktighet pröfvas; fast intet lättare bevis
kan i korthet gifvas om osanfärdigheten af sådane rykten
än thet, at ingen vågar uppenbarligen styrcka och besanna
deras sanfärdighet, at ingen vågar framte sig såsom utspridare
af slike ryckten och at hvar och en tvert emot uppenbarligen
bejakar och medgifver sanningen af the händelser,
hvilka fläckade och svarta rygten söka bestrida.
Fölgden häraf blir altså oförnekeligen then, at osanning
och orättvisa med theras följeslagare, som äro falske ryckten,
böra hänvisas til theras alstrare; men sanning och rättvisa,
grundad på uppenbare skiäl och bevis allena, leda svenske
män af Riksens Ständer till sådane beslut och stadgar om
sig och riket, som the för theras säkerhet och frihet pröfva
nödige.
Jag kan ej föreställa mig, at någon förändring uti et
sådant sinnelag någonsin hos välsinnade svenske män kan
gifvas; och på en så säker grund vågar jag i korthet visa grunden
till the beslut, Riksens Ständer sielfve tid efter annan
tagit till commissioners förordnande.
Förfarenheten har lärdt, att äfven i Sverige undersåtare
flere tider gifvits, hvilcka under hopp om befordran sökt
tränga sig fram til konungathronen med smickerachtige föreställningar
om erhållande af större magt och myndighet.
Anledningen härtil har ifrån första början sin uprinnelse
endast ifrån then hemliga tvist, som emellan äldre och yngre
familier om bästa rättighet till rikets embeten och tjenste!'
upkommit; en sådan skiljaktighet är ej ovanlig i något enda
land i verlden och grundar sig i synnerhet på förfäders
förtjenster, hvilcka theras efterkommande, ehvad the sielfve
varit skickelige eller förtiente till riket eller icke, velat tillägna
sig; i samma mån som mitt kära fädernesland har varit
mindre förmöget än andre riken, i samma måhn har ock
begiärelse till tienster såsom tjenlige till födan och uppehälle
tiltagit, styrckt tillika af äregirighet at kunna uti heder
och rang företräda sine medborgare.
Riksens Ständer, som å ena sidan funnit then skada,
riket af slike begiärelser, i fall the skulle lemnäs sitt fria lopp.
kunde tilskyndas, hafva therföre till at kunna dämpa thenna
lusta i sin linda visligen å andra sidan både uti 1720 års Regeringsform
och särskildte förordningar flere resor stadgat
5
och förordnat, at skickelighet och förtjenst skulle endast vara
rätta grunden till hvars och ens befordran.
Men förfarenheten har ådagalagt, at Riksens Ständers
visaste författningar ej kunnat fullkomligen leda til et ändamål,
som snarare varit at önska än ärhålla; hvarföre ock som
begärelse till vinning af rikedom och förmögenhet är thet
förnämsta botemedel emot äregirighet samt tilskyndar riket
största nyttan, Riksens Ständer af ömhet för medborgare
och riket sökt tid efter annan upmuntra nationen till handel,
handaslögder, fabriquer och landets upodling såsom alla medförande
en säker rikedom. Thenne späda inrättning har dock
knapt för någre år allena hunnit öfvertyga landets invånare
om en så nyttig och gagnelig sanning, men ännu ej kunnat
jemte flere förttningar [o: föreställningar(?)] upväga begärelse
till rikets tjenster och embeten.
Således har ock thenne begärelse på sätt, som redan sagt
är, förmådt en liten del af undersåtare att göra hemliga föreställningar
om större magt och myndighet än then, som
rikets grundlagar en svensk konung tillägga. En del af
thesse hafva endast låtit bero med föreställningar, intil thess
the trodt sig hafva vunnit, hvad the önskat; en del hafva
allena låtsat sig vara af enahanda tanckar, öfvertygade i
theras hiertan om oriktigheten theraf; men en de[l], drifne
af en omättelig begärelse til en oordentelig ära, vande att
sysselsätta sig med slike inbillningar, hvilcka af en lastbar
vana blifvit hos them förvände i sanningar, och ändteligen
lystne för hämnd såsom ett nödvändigt foster af en blottstäld
äregirighet, therföre at the ej kunnat med sine medborgares
förorättande vinna, hvad the önskat, hafva bragt
tvedrägt och upror å bahne i riket och emellan thess undersåtare.
Så ähreförgiätne menniskior hafva lika listigt sökt utföra
theras skadeliga anläggningar under utspridde rychten
af grofvast, om Ständer updiktade osanningar, hvilcka jag
blyges at nämna, och för at dölja sig så mycket bättre hafva
the beflitat sig om at förmå en del allmoge och enfaldigt
folk under falske och i löndom smidde föreställningar at
börja uproriske sammangaddningar och rörelser, på thet
straffet, i fall ändamåhlet af uproret ej skulle vinnas, måtte
endast drabba på the enfaldigare samt anläggarne således
skonas till en annan lägligare tid at på enahanda sätt och
6
med bättre styrka kunna utföra et lika skamligit och skadeligit
upsåt.
Sådane och inga andre böra rätteligen kallas folckets ledare
och förledare.
Denna sanning behöfver man så mycket mindre dölja,
som den är grundad uppå de skjäl och bevis, hvilka till öfverflöd
finnas uti de vid sidsta riksdag till Riksens Höglofl.
Ständer inkomne handlingar samt uti de vid Riksens Ständers
Commission år 1756 hällne protocoller och förvarade skrifter,
hvilcka jag såsom the säkrast[e] vitnen mig härutinnan
åberopar; och är i mitt sinne ingenting bedröfveligare än at
se oskyldigt och enfaldigt folck blifva till slike uptåg förledde
och therföre straffade samt anläggaren och uphofsmannen
dölgd och skonad; ther likväl alla tiders historier å daga lägga,
at svenske undersåtare äro the sedigaste och stillaste, sorn
kunna gifvas, och at the aldrig äro benägne till upror, så framt
the ej af mägtigare försök och listige anslag varda thertill
förledde.
Riksens Ständer, som sådant af förfarenheten funnit
samt å ena sidan betraktat, at extra domstolar och commissioner
äro farlige och äfventyrlige uti alla private brottmål
och civile saker, och å andra sidan med upmärcksamhet
öfvervägat, at högmåls- och uprorssaker aldrig med den drift
och skyndsamhet kunna vid ordinaire domstolar handteras,
som rikets säkerhet och uprors dämpande fordrar, hälst
merendels långsamt ther tillgår och långsamheten i slike
ärender endast tjenar till anläggarens döljande och the enfaldigas
straffande, hafva therföre med all varsamhet och
försichtighet först uti 13 § af 1723 års Riksdagsordning förbehållit
sig at sielfve under theras sammankomst uti slike
högmohlssaker förordna commission; sedermera uti 1739 års
justitieecancellersinstruction, then Riksens Ständer sielfve
författat, förordnat om commissioner uti enahanda mål;
thernäst hafva Riksens Ständer uti theras till Kongl. Maij:t
d. 4:e Junii 1752 aflåtne bref med all försicktighet undantagit
the commissioner, hvartill Regeringsformen och allmänna
lagar anledning gifva, samt äntel. vid sidsta riksdag
förordnat en commission, utom hvilken ett skadeligit upror
hade tagit öfverhanden och uphofsmännen på sätt, som skedt,
aldrig hade blifvit uptäckte och straffade, såsom ock till slut
under den 22 Octobr. 1756 uti bref till Kongl. Maj:t begiärt,
at commissioner måtte med ytterligare uprors uptäckande
till sanningens utrönande och de skyldigas straffande brukas.
Så varsamme och alfvarsamme beslut hafva likväl ej
kunnat förskona riket ifrån nye uprorsanläggningar, hvilcka
på de förr brukelige sätten blifvit hos the menlöse och enfaldige
börjad[e], så at Kongl. Maj:t varit till följe af Riksens
Ständers förordnande tvungen at förordna en Kongl.
Commission, hvars handlingar tydeligen utmärcka, at then
första och förnämsta anledning till berörde uprors och dristiga
samt våldsamma anläggningars uptäckande kommit
ifrån H:r Landshöfdingen Hauswolff i Dalarne samt ifrån
svenske Ministern Baron von Ungern-Sternberg i Kiöpenham,
utan at uptäckarne deraf kan med minsta skiäl och
billighet efter nu varande gångbara ryckte tilläggas et försmädeligit
namn af spioner, hälst uptäckandet är uti allmänna
lagen, 4 c., 3 och 4 §§ Missg:b., vid lifs och andre
svåre straff uttryckeligen påbudit.
Thet är härvid äfven märkeligit, at ganska få commissioner
mig veterligen blifvit på 18 års tid ifrån och med 1743
års riksdag intill närvarande stund förordnade samt at the
thertill af Riksens Ständer och Kongl. Maj:t utsedde män
hafva alla varit allmänt kiände, förfarne och redelige domare,
så at ej med minsta sannolikhet kan sägas, mindre
försvaras, at andra än vande och kiände domare blifvit til
desse commissioner utsedde.
Således understår jag mig härmed at på det vördsammaste
anhålla, det ville Riksens Höglofl. Ständer med all
ömhet för sig och riket öfverväga, huru oförsicktigt thet vore
at nu en gång för alla uphäfva alla commissioner uti en tid,
då landet är upfyldt med the aldra försmädeligaste rygten
om Ricksens Ständer och theras oskyldigaste göromål, uti
en tid, tå intet annat än ett rättvist och alfvarsamt Ständers
beslut kan förekomma all skadelig verkan häraf, och uti en
tid, som fordrar Riksens Ständers granlagnaste upmärcksamhet
för riket och thess välstånd.
Försäkrad om Riksens Ständers ståndachtighet uti dess
mogna beslut vågar jag mig altså at härmed i ödmiukhet
ti is tyr eka och bönfalla, det ville Riksens Höglofl. Ständer
för Guds och rättvisans skuld, samt på thet the menlöse
°ch enfaldige ej måtte af okunnoghet blifva förledde till
vidare uprorsanläggningar under skien och löfte, at thermed
ej vore något at befara, med lika försicktig- och varsamhet,
som förr skedt, fastställa commissioners förordnande, hälst
på sätt 13 § uti 1723 års Ricksdagsordning såsom en faststäld
grundlag bjuder, emedan intet annat medel synes vara
öfrigit till uprors dämpande och förekommande; kunnandes
jag ej undgå at härmed till mitt urskuldigande för Gud,
hvar redelig svensk man och väre efterkommande uppenbara
och förespå, at uphäfvandet af alla slags commissioner
tvert emot sistnämde § uti Riksdagsordningen nu förebodar
och leder til en snar och oundvikelig ändring i det faststälte
regeringssättet, hela riket och thess inbyggare til obotelig
skada och totall undergång.
Men jag har fredat min själ, then jag nu liksom frambär
på mina händer, och frälst mitt samvete. Förvissad at
jag genom then Högstes nåd lefver, som jag börjat, och dör,
som jag lefvat, en ärlig svensk karl. Stockholm d. 9 Aprilis
1761.
Bildenschiöld.
Förteckning på Riksens Höglofl. Ständers Commissions vid
1756 åhrs riksdag afsagde domar och utslag.
N:o 1. Jacob leksell, domen publicerad den 17 Junii 1756.
2. Öfverste Stackelberg d. 9 Sept.
3. Henric Fernebohm & Olof Sö
derberg
d. 23 Aprilis.
4. Bredha d.13 Octobris.
5. Utdrag af protocollet angåen
de
Johan Persson från Tuna
sochn i Dalarne
6.
Christopher Borat
d.
9 Junii.
7.
Isaac Silfwerhielm
d
30 Julii.
8.
Utslag om Estenberg . . . .
dito dato.
9.
Utslag om Estenberg . . . .
d.
18 Oct.
10.
Anders Olofsson
d
15 Sept.
11.
Anders Appelbom
d
14 Maji.
12.
Lars Henric Hästsko af For-
tuna
d
13 Maji.
13.
Eric Persson, Eric Johansson
etc. etc. etc
d.
23 Aug.
9
14.
Lars Larsson
rl 5 Oct. 1756.
15.
Lars Forbus
16.
Börje Philip Schechta . .
d. 7 Sept.
17.
Hans Gustaf Rålamb & Hall-
berg
d. 17 Aug.
18.
Sven Kihlman
d. 15 Sept.
19.
Nils Hermelin, Hägg etc.
etc.
etc
d 9 Aug.
20.
Carl Johan Hermelin . .
den 12 Oct.
21.
Utslag om Malmerfelt . .
dito dato.
22.
Horn, Brahe, Stålswärd
etc.
etc. etc
d. 16 Julii.
23.
Psilanderhielm, Tibell, de
la
Chapelle
24.
Sahlfelt, Hellberg, Flodelius etc.
etc. etc
den 22 Sept.
25.
Wrangel, Hård, Gyllenspets
d. 5 Oct.
26.
Magnus Bergman ....
d. 31 Aug.
27.
Ithimäus
d. 4 Oct.
28.
Dalmansson
d 13 Oct.
29.
Utslag om Eric Johansson
d. 12 Oct.
Om
Riksens Höglofl. Ständers
Commissions domar i
denne ordning läses och därmed sammanfogas de tryckte
handlingar, som vid 1756 åhrs riksdag om grundlagarnes
värckställighet utkommit, så har man i dett närmaste en ordentelig
historia om hvad som sig tildragit rörande den tilärnade
ändring i dett faststälte regeringssättet samt Riksens
Ständers fri- och säkerhet; dock ärindras, at någre få domar
och utslag innehålla händelser, som på särskilte tider skjedt,
hvilcka läsaren äntå utan svårighet kan föra til sin rätta tid;
skulle någon dom emot förmodan här vara uteglömd, så kan
ett sådant fehl af de tryckte domar säkrast rättas.
10
2.
Kammarherre friherre Christer Horns memorial om kommissioner
och extra domstolar.
(Allegater I, N. 112.)
Protokollet sid. 13.
Ödmjukt memorial!
I alla vigtiga sakers öfverläggning måste skjälen mot
och med tagas i öfvervägande.
Commissioner i Sverige hafva i vår fundamentallag
ingen annan grund än den, som Riksdagzordningens 13 §
utsätter, hvaräst orden lyda: Är saken af sådan beskaffenhet,
at den eij allmänt kunnigt blifva kan, bör den uti Secrete
Utskottet men eljest af någon annan deputation eller ock
särskilt commission, som Ständerne deröfver förordna kunna,
behörigen undersökas och afdömmas.
Desse äro de få ord, hvarpå våre domscommissioner
grunda deras laglighet. Riksdagsordningen författades på en
riksdag, då mycken smolk förefallit emellan Riksens Ständer
och utländning:r innan riksdagens början blifvit brukade
som värcktyg at åstadkomma ändring uti den riksdagen tillförne
1720 stadfästade Regeringsformen. De blefvo näpste,
som de förtjente; men om Riksens Ständer låto ransakning
hållas igenom en extra ordinarie undersökning eller commission
eller ordinaria via igenom laglige dommare, thet är mig
icke bekant. Gjör ock intet något till saken.
Riksens Ständer hafva som lagstiftare utan tvifvel haft
sitt afseende på vissa brott, öfver hvilka de sjelfve vela förbehålla
sig undersökning och domsrätt. Ingen enskilt tillhörer
det at utstaka desamma, utan tillhörer det lagstiftarne
sjelfve, som bäst kunna veta, i hvad ackt och mening de
lagen stadgat.
All lag måste i dess början och uprinnelse vara mycket
simpel; ju mindre öfverträdelser begås emot densamma, dess
längre bibehåller den sin första menlöshet; likasom de påsyftade
brottens ovärkställighet intet gör lagsens rum värekeligen
gällande igenom execution å ena sidan, äfvenså måste
samma brotts antingen värckel. eller förmente utbristande å
11
andra sidan sättja värkställigheten af lagens stränghet i utöfning,
och ju flere gånger det skjer, dess större fara blifver,
at det, som i början ansågs för casus extraordinarius och
sällsynt brott, blifver igenom vana och bruk för ordinair.
Jag för min ringa del kan intet se, at Riksens Högloflige
Ständer med extra domstolars sättjande haft afseende på
annat än sådane missgjerningar, som emot rikets säkerhet och
besvurne Regeringsform värckeligen blifvit begångne. Sådan
missgjärning måste bestå i gärning och handgripel. sammangaddningar
at upvigla undersåtare emot öfverhet och regering.
Det är fördenskull nödigt, det Riksens Högloflige Ständer
noga determinera en dylik missgiernings rätta natur och
beskaffenhet, så at oanständige utlåtelser, pasquinader och
dylikt intet göres till förräderiske stämplingar emot regeringssättet.
Man finner i historien mångfaldige exempel, huru ett
och samma slagz brott, såsom förräderie, upror och crimina
leesee majestatis, både i ett och samma land så väl som i flere
länder sins emellan jemförda, varit af helt olika vidsträckthet.
I England ansågz i Willhelm Conquestors tid den för
uprorsmakare, som efter en viss timma icke släkte sitt ljus.
Det var en värckan af inkräktarens räddhåga och misstroende
till en nation, som han med våld underkufvat. I Rom
extenderades crimina majestatis i Kejsarens Tiberii tid så
vida, det ingen romare var sitt lif säker, om allenast någon
angifvare fants, som kunde beskylla honom till den lagens
öfverträdande brottzlig. Således seer man, at desse högmålsbrott
blifva af en mycket vidsträkt omkrets, alt som regeringzsätten
äro stränge och hårda till.
I fria regeringar, där en nation sjelf förbehåller sig lagstiftande
mackten, synes samma brott icke kunna vara af
så vidlyftigt begrepp, om annars den sig sjelf styrande nationen
hyser förtroende till sine medborgare. I Venedig, där
den regerande delen intet förtroende häfver till undersåtare,
föres ett strängt välde, icke så mycket emot folcket som fast
iner emot Adelen sjelf, till at hindra, at ingen ibland dem måtte
frestas at upkasta sig till hufvudman för folket, som ofta
fika efter ändring utan at sjelf veta hvarföre.
Märkeligit och bedröfveligit är det i mitt tycke, at extra
ordinarie domstolar allestädes lemnat vedermälen af sig, jag
vill icke säga af hårdhet utan af orättvisa.
12
Cardinalens Richelieu grep till at fälla sina fiender är
bekant. Hade de värckel:n stämplat emot riket, lemnades
de till sina fora likmätigt franske riksconstitutionen, där
deras begångne missgjerning var tillräckel. nog at bringa dem
på fall; men voro deras brått mindre grofva och sådane, det
de intet lätteligen kunde ansees för döds- och blodzsaker,
begick han det så, det de måste comparera för visse utvalde
commissarier, som merendels förstodo lagen, så det de anklagade
blefvo skyldige till döden. Och sedan Cardinalen
utan at synas fått sin vilja fram, begabbade han dommarne,
sägande: De måste hafva underlige hufvuden, som dömde
folk till lifvet för brott, som andre ärlige män funno knapt
fört jente så mycken hugg och aga, hvarmed pager kunde
hållas i styr. I Holland dömmdes Oldenbarnevelt, en af den
republiquens ärligaste och störste statsmän, till döden och den
namnkunnoge Hugo Grotius till evigt fängelse af sådane
olaglige eller extra ordinarie dommare.
Hoos oss i Sverige hafva Riksens Ständers commissioner
både i äldre såväl som nyare tider varit brukelige; men i
desse sednare åhren hafva deras myckenhet gjordt något
hvar af landets inbyggare tvehogssne, hvad utgången blifva
vill, i fall hvad lagstiftaren insatt såsom ett nödhjelpsmedel
at i yttersta trångmål gripas till, igenom ett för ofta och tidigt
bruk aldeles utslites.
Öfver hufvud är en oemotsäijelig regel, at hvad som
kan skje via ordinaria och igenom vanlige domstolars åtgärd,
icke behöfver extra ordinarie domstolars. Hvad brott eller
stämplingar emot rikets säkerhet kan väl begås, som regeringen
emellan riksdagarne igenom vanke ämbetsmän och
domstolar icke skulle kunna låta inquirera öfver och dömma?
Förrättas en sådan inquisition af vederbörande ämbetsmän,
befrias regeringen ifron alt misstroende, som gemenligen med
extra ordinarie utvalde dommare är oskiljaktig.
Denne omständigheten allena är uti en fri nation så
betydande, emedan den länder till förtroendets och väl villjans
befästande hoos undersåtare emot öfverheten vara(!)
bör(!), at mig tycks Riksens Högloflige Ständer gjöra regeringen
en tjenst dermed, det de förbjuda alla extra domstolar
emellan riksdagarne.
När Riksens Högloflige Ständer sjelfve äro församlade
och olyckeligitvis emellan dem sådane skaddige anlägningar
13
sig yppa skulle, som störa inbördes ro och säkerhet,
hafva de tillfälle at sjelfve pröfva målet och förfara därmed
efter beskaffenhet. Jag tillstår, det är en af de aldra
granlagaste Riksens Högloflige Ständers rättigheters utöfvande.
Alla regeringzarter, envålds eller frie, på lag grundade
regementen, äro lika souveraine, åtskillnaden dem emellan
består allenast i väldens fördelning. I envåldsregering äger
ingen fördelning rum, högsta mackten concentreras där i en
enda person; men i fria regementen gifves så olika och från
hvarannan skilde constitutioner, som högsta maktens fördelande
är mångahanda till, och deraf flyta alla de differente
regeringzsätt, vi se i verlden. Gemenligen fördelas högsta
väldet emellan en monarch, aristocratien, som är rådets myndighet,
och emellan Ständerne, som svarar emot democratien.
Statsklokhetens mästerstycke består däri att blanda väldet
dem emellan, så det den enas tempererar den andras, och at
den delen, som är tilltagsnast at inkräkta sig mera, än lag
tilstädier, inskränckes innom sine skrankor. Riksens Högloflige
Ständer äga så stora rättigheter, det jag för min del
ingen stat eller republique tror i verlden finnes, som äger så
stora. Lagstiftande makten besittja de icke allena hel och
hållen jemte rättighet at påbjuda skatt och utskylder, utan
taga de äfven del i den lagskippande makten, i det intet
vigtigt under riksdagarne afgöres, innan de igenom sine fullmäcktige
gifvit sitt samtycke dertill. Domsväldet, en högst
betydande del af lagskippande makten, utöfva de igenom
sine commissioner; in summa Sveriges rikes Ständer besittja
collective alla jura majestatis, en souverain herre utöfvar,
hvarvid är till märka, det de fläste i denne vår uplyste tids
konungar aldrig immediate befatta sig med dombväldet till
at undvika faran, despotismus förer med sig.
Riksens Högloflige Ständers immediate domfällande är
därutinnan aldra granlagast, at detsamma lemnar de anklagade
och brottzlige inga beneficia juris öfrige igenom vaad
och appellation till högre domstol, och hvad uprättelse kan
den oskyldige njuta, när den högstrådande mackten en gångför
alla summario processu deciderat? Ifron Ständer till
Ständer gifves intet vaad, emedan högsta väldet intet kan
vara stridande med sig sielft, ehuruväl det för den ofullkomlighet,
alt slagz välde, som af menniskjor utöfvas, är
u
underkastadt, ofta finner, at det farit vilse och behöfver
rätta och ändra det, som gjordt är.
Riksens Högloflige Ständer utöfva dessutom domsvälde
igenom sin Justitisedeputation, på hvilckens undersökning
och utlåtande de gemenligen gifva sitt samtycke, emedan
de omöijeligen en corps kunna cognoscera de omtvistade
målen; så att om Riksens Högloflige Ständers regering lyckosammekn
aflöpa skall, behöfva de visserligen de 70 äldstas
visdomsande, Moses ibland Israels folk utvälja skulle.
En lyckelig sak vore det fördenskull, de ville komma
öfverens at äfven i slike vådelige händelser, som conspirationer
äro, hålla sig till de i riket stadgade domstolar, välförståendes
at af hofrätter, presidenter, hofrättsråder, lagmän
och flere om lag underkunnoge personer af Adeln jemte
vanlige deputerade af de andre stånden utvaldes och constituerades
den domstol, som brottets natur och beskaffenhet
afdömma skulle, där Justitimcantzlern borde vara actor och
intet andre promiscue tagne actores; ty Justitisecantzlersämbetet
insticktades till den ändan, at Riksens Råd sjelfve
af detsamma om rikets rätt och lagar skulle påminnas, i fall
det behöfdes, som utur handlingarne kan intagas, när det
ämbetet i vårt nuvarande regeringzsätt infördes, ehuruväl
jag ej vet, för hvad ordsak detsamma i dess instruction intet
blifvit utsatt. Därtill med är Justitieecantzlersämbetet så
högt upsatt, at den, det bekläder, icke behöfver för lycka
och befordran skull smickra menigheten, som annat mindre
folk till at ställa sig inn hos de rådande kunna förledas till.
Altså kan ett så nobile officium som actors syssla emot dem,
som för en sådan Riksens Ständers domstol anklagas, af
ingen värdigare än af en justitiaecantzler förrättas. Då denne
Riksens Högloflige Ständers egen domstol således utransakat
och dömndt(!) målet, kunde Riksens Högloflige Ständer en
corps leutrera dommen.
Detta är i mitt oförgripeliga omdöme den enda och lindrigaste
utväg, Riksens Högloflige Ständer kunna taga, at gå
medelvägen. Derigenom tilstoppas den källa af ovilja och
missförstånd, som emellan medborgare utbrustit, i det de
skiftetals kunna blifva hvars andras dommare och anklagare,
och så länge dörren intet tillslutes, hvarigenom hämndgerughet
och partieagg kunna spela sina ränkor, är fara värdt, at
vår constitution och frihet är vacklande och ofri.
15
För öfrigit som ingenting mer kan lända till förtals
dämpande än sakernes tydeliga å daga läggande för all mans
åsyn, så vinnes ett så hälsosamt ändemål aldralättast, om
Riksens Högloflige Ständer täcktes låta trycka den sidst
hällne Kongl. Commissionens så väl som Riksens Högloflige
Ständers sidstledne riksdag egne Commissions handlingar.
Stockholm d. 9 april 1761.
Christer Horn.
3.
Överste Carl Fredrik Pechlins diktamen om kommissioner och
extra domstolar.
(Bil. till prof.)
Protokollet sid. 13.
Dictamen ad protocollum.
Hr Öfversten och Riddaren Rubeck har uti ett memorial
af den 19 nästledne Maij utaf ovedersäijeliga sanningar,
at vårt regeringssätt tydeligen beviser sig sielf vara
det lyckeligaste och ofulkomligheten af menskelig förmågo
at förebygga de onda misbruk af de bästa inrättningar fordrar
ständig omtanka på det, som leder til alt högre och högre
fullkomlighet, at tvedrägtsandan och folkets förledare förorsaka
villa, förföljelse och förödelse i land och rike, velat
visa nödvändigheten för Riksens Högh Ständer at som en
oryggelig lag för framtiden förklara, det eij nogon, under
hvad namn det och vara kan, må annorstädes än i de vanliga
domstolar actioneras och dömas.
Hr Öfversten har eij med fog kunnat leda en sådan slutsats
af de bägge första sanningar och därföre varit så mycket
mångordigare at utföra dena tredje och dess hiskeliga värkuingar,
hvarvid han likväl brukat den varsamhet at visa
Riksens Ständer på utrikes händelser och exempel; män när
man aldrig så litet ser in uti saken och tillämpningen, som
han giort, så finner man, at sådant omsider kunde leda til at
undergräfva säkerheten för regeringssättets bestånd genom en
quick och alfvarsam process och at därifrån kunde dragas
16
tilvitelse för Riksens Ständer och de af dem satte eller med
deras tillstånd af regeringen emilian riksdagar förordnad!
commissioner [att] våldföra medborgare.
Ett så skadeligit förslag och andragande tarfvar icke
vidlyftigt förläggande. Det förlägges ganska kraftigt genom
de skjäl, på hvilcka Hr Öfversten budit til at grunda det.
Efter vårt regeringssätt i sanning är ganska lyckeligit,
så bör det med all ömhet vårdas. Efter mennisklig ofullkomlighet
är otilräkelig at förekomma de ondas misbruk
af de bästa inrättningar, så fordrar all möijelig omtanka at
bidraga til regeringssättets högre fulkomlighet och starckare
befästande. Och efter förledare beklageligen understundom
finnas, så böra deras gud-, äre- och samvetslösa försök til
regeringssättets rubbning genom medborgares förvillande och
bedrägeliga omförande til landets och folckets fördärf giöras
för dem i högsta måtton vådelige samt skyndesamast hemmas
och tilbörligen straffas. Och i det afseende äro commissioner
enligit grundlagarne af Riksens Ständer förordnade
och tillåtne at bevara regeringssättet samt freda och frälsa
redelige män och riksens inbyggare, som med späkt och lagom
lefva, men at näpsa, aga och straffa de ostyriga, vrångvisa,
odygdige och skadeliga rikskroppens lemmar.
Riksens Ständer hafva med sorg och grämelse mådt
gång efter annan finna ibland sig stundom flera, stundom
färre odygdesmän, som med mer och mindre tiltagsenhet
ramat tilfälle at sprida falska ryckten, väcka misnöije och
hissa medborgare up emot hvarandra, giärningar, som alla
syfta och lända til rubning af vårt sälla regeringssätt. Men
Gud, som hatar falska och arga skiälar och vakat öfver Sverjes
välfärd, har blottat deras anslag, giort dem til intet och
vänt det onda, som de stämplat emot ärlige män, in uppå
dem sielfva, så at det drabbat och krossat dem efter deras
förtjenst.
At tänka för egen räkning hörer hvar förnuftig menniskia
til och kan aldrig vid världslig domstol straffas. Tänker en
argt, finner väl den alvetande Domaren det i sinom tid.
At tänka och tala olika uti rikets oeconomiska författningar
kan ej eller betagas svensk, fri borgare, än mindre en
riksdagsman, allenast han hörsamar och icke egenvillig!
bryter de beslut och stadgar, som äro eller blifva giordeMen
at tala och handla emot rikets grundförfattning och lön
-
17
ligen eller uppenbarligen eller, under hvad skjen det vara
må, söka införa det oinskränckta enväldet eller annat regeringssätt,
än det Ständerne i riket faststält hafva, eller
vägen därtil bana eller rikets grundlagar rubba eller dertil
anledning gifva, det är en halssak enligit de af oss dyrt besvurne
lagar, och den brotsliga bör efter dem acktas för den
almänna säkerhetens fiende samt med all rätt anses och straffas
som en ifrån fäderneslandet afsöndrad ledamot och riksens
förrädare.
När sådana försök yppas under riksdagarne, böra de
efter omständigheterne uti Secreta Utskåttet men eljest uti
någen annan deputation eller och särskilt commission, som
Ständerne däröfver kunna förordna likmätigt 13 § Riksdagsordningen,
behörigen undersökas och afdömas. På denna
grund hafva och Riksens Högl. Ständer, under det de vid
sista riksdag vore betänkte på de mått och utvägar, som under
den Högstas bistånd kunde sätta rikets lagar uti säkerhet
emot alla fördärfveliga försök och stämplingar, funnit
tjena til samma ändamåls vinnande, at enär nogot sådant
skulle spörjas å färde vara, en kongl, commission må förordnas
at däröfver ransaka och efter lag sumaris processus döma.
Och ehuru Riksens Ständer förmodade, at slika anläggningar
sig icke vidare skulle yppa och at därigenom denna med
flera utvägar blefve öfverflödig, fordrade likväl försichtigheten
at uppå dem vara betänkte, emedan lugn och säkerhet
bevaras bäst, när man under dess nyttjande gior alla försök
til dess rubbning vådeliga. I anledning deraf och til undvikande
af omgång och tiedens utdrägt, som vid dylika tilfällen
ofta är så farlig som sjelfva anlägningen, hafva Riksens
Ständer den 18 Sept. 1756 hoss Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, att casu exisistente(l) personer til en sådan kongl,
commission måge med Råds råde utnämnas och efter vanligheten
med behörigt constititurial(!) förses.
At denne Riksens Högl. Ständer[s] förehugsan äfven
varit nödig och nyttig, därom hafva vi en obehaglig kunskap.
Jag har därföre svårt at finna mig, hvad som kunnat
förmå Hr Öfversten Rudbeck, som har en så fulkomlig insikt
både uti vårt regeringssätts lycksalighet och uti de fördömmeliga
anläggningar, som äro möijelige til dess uphäfvande,
at sätta en sådan molnstod, som dess memorial är, för
29—381681
18
sakarnes(!) rätta sammanhang at skyla olika begrepp om
rikets grundlagor, deras handhafvande och värckställighet
under tillåtelig tankefrihet om oeconomiska äränden, at draga
Ständers underdåniga skrifvelse af den 4 Junij 1752 om
sådane extraordinarie domstolars och commissioners afskaffande,
hvartil Sveriges rikes Regeringsform och allmänna
lagen ingen anledning gifva til förbud af sådana commissioner,
som äro uti grundlagen och Ständers författning grundade,
och at såsom en förbättring af grundlagen tilstyrcka en
förändring därutinnan, som vore för regeringssättet och friheten
högst äfventyrlig.
När Riksens Högl. Ständers samteliga lädamöter få innan
kårt läsa så väl Ständernes -vid sista riksdag som den sedermera
förordnade Kongl. Commissionens protocoller, måste
de med häpnad inhämpta de vederstyggeligaste beredningar,
som man aldrig kunnat föreställa sig til redeliga mäns mord
och regeringssättets omstörtande. De få se, med hvad ömhet
de förordnade domare låtit de grofvaste misdådare niuta alla
de förmonner, Sveriges lag och rättegång medgifva, och at
icke en enda skyldig, mindre någen annan, undergått någen
lagstridig medfart.
Desse protocoller skola således fulleligen stoppa förräderiets
förfäcktares försmädade munnar til och häfva deras
etterfulla löngner om oskyldiga och oförtiente förföljelser.
Ingen, som icke drages med ett aggande samvete, behöfver
räddas för en Ständers commission.
Ständer hafva aldrig varit och lära med Guds hiälp aldrig
blifva våldsvärckare på medborgare.
Huru kan man då förmoda, at de sielfve eller dem(!)
för dem til ansvar skyldige regeringen skulle förordna domare,
som saklöst kunde våldföra en enda svensk man?
Yil man och föreställa sig våld hoss edsvorne domare, så
kan den innästla sig lika så lätt vid ordinarie domstolar som
vid en commission. Samma lag, samma rättegångsordning är
rättesnöre på begge ställen, finner laga jäf värkande allerstädes
lika. I öfrigt är lagen men icke domaren den anklagandes
beskydd, och således hafva riksens inbyggare hoss en commission
samma säkerhet, samma tryghet som hoss den ordinairaie
domstolen.
Yi vete utom des, at månge medborgare klaga, och hofrätterne
kunna icke neka, at de rättsökande icke, så snart
19
som de önska, kunna afhiälpas; skulle hofrätternes arbette
ökas med sådana vidlöftiga måls ransakning och afdömande,
som röra förrädiska och inveklade anlägningar, måste visserligen
lagskippningen i de öfrige dem tilhörige saker til de
tvistande[s] men ansenligen hindras, til de tvistandes märckeliga
uppehåll och lidande.
Slutligen bör jag ej obemält lämna, at våra rikshandlingar
vittna, det Ständer öfver 200 år altied genom deras särskilt
förordnade domare afgiord(!) de timade förgripelser
emot riket.
Commissioners förordnande är således ej någen ny inrättning
utan har varit Ständers urgamla och bör förblifva
deras evärdeliga rättighet.
Aldrig har man och ännu hört någon obefläckat svensk
man besvära sig däröfver; men at odygdesmän bäfva och förskräkas
derföre skader ingalunda, den onde håfve länge nog
farhågan hoss sig; där gudsfrucktan, dygd och heder icke förmå
styra honom, är för det almänna nyttigt, at rädhåga må
legga honnom töm och tygel upå.
Men på thet at Riksens Högl. Ständer måge äg[n]a denne
granlaga sak den fullkomligaste uplysning och öfvertygelse,
så hämställer jag ödmiukeligen, om de icke behaga upskiuta
med deras beslut, til dess de fått se föromrörde commissioners
protocoller, hvilcka uppenbart och ofelbart yppa dee considerationer,
som vid denna sakens afgiörande äro så nödvändige
som nyttige.
4.
Överste Carl Fredrik Pechlins memorial om domare och kringlöpande
rykten.
(Borgarst. arkiv 1760—1762. Vol. 20, N. 80.)
Protokollet sid. 38.1
Odmiukt memorial.
Almänna klagemål, allmänt skri boda altid äfventyr för
samhället, the vare sig grundade eller ogrundade.
Tryckas redelige medborgare til välfärd, gods och rättig1
Jfr även RAP, d. 20, s. 457.
20
heter, niuta the icke skydd af lagen, skier them våld af ämbetsmän,
så är fara värdt, att tålamod och felslagen förhoppning
om rättelse och räddning väcker förtviflan och utsläcker
kärlek til fosterland och regeringssätt. Hvem kan
uthärda att vara ledamot af ett samhälle, då han saknar
laglig frihet, laglig säkerhet om lif, ära och egendom, som
varit hufvudsyftemål, när fribom e menniskior begifvit sig
ifrån vissa delar af theras medfödda frihet, magt och rättigheter?
Sprida åter okynnige personer ut thylika klagomål utan
skiäl, så är theras vederstyggelige afsigt uppenbar att genom
upväckt missnöije, utbredt misstroende til öfverhet och ämbetsmän
häfva regeringssättet, plåga medborgare, fiska i
grumlagt vattn och bringa hela samhället uti oreda och obestånd.
Som värkningarne i bägge fallen äro lika vådelige för
samfundet, skaka thes grundval och slita thet band, som håller
regeringskroppen tilsammans, så kräfver thet allmänna bästa
then sorgfälligaste upmärksamhet på thylikt skri; orsakerne
böra utrönas, hielpas eller styras, så kär then allmänna välfärden,
grunden til all enskyld sällhet, må vara hvar rättsinnig
medborgare.
Vox populi, vox Dei. Om then icke aktas, är förderfvet
beredt och ofelbart.
Tid efter annan är nog allmänt rop förspordt ibland oss,
och thet tiltager beklageligen dag från dag, att ämbetsmän
uppehålla medborgare i theras rätt, att the giöra them orätt,
at våld skier på lag, at then vränges och at ingen hielp, mindre
rättelse, är at ärhålla vid the högre domställen; med få ord,
at orättvisa tagit grufveliga öfverhanden och lagarne förlorat
all kraft, all myndighet at hålla then i töm och aga.
Bevare Gud, at minsta delen vore sant af alt thet, sorn
säges i thetta ämne. Hvad tankar skola vij smickra oss med
om rikets bestånd, när andra grundvalen til thess vältrefnad,
styrka och uprätthållande vore så ganska mycket undergräfd
och olag finge saklöst öfver rätt lag gånga?
Riksens Höglofl. Ständer, sielfve deltagare uti et kart
fosterland, fullmäktige för hemmavarande medbroder, förmyndare
för riket och alla våra efterkommande, äro lyckeligen
innehafvare af then höga rättigheten, som är ett fritt
folcks sanfärdiga härlighet att vid våra riksmöten undersöka,
huru lag och rätt blifvit och blifver skipad.
21
Themia theras rättighet är tillika en ovilkorlig skyldighet;
ty lagen biuder, at the böra undersöka, the böra ändra
och rätta, hvad emot rikets nytta sträfvar; thet som theremot
kan vara förelupit, bör ej under någon invändning
tålas, then brottslige bör therföre under laga tiltal och afstraffande
ställas.
Värkställigheten af thenna Ständers rättighet och skyldighet
kan aldrig underlåtas utan at fela emot Gud, emot
riket, emot medborgare och emot Ständers egen värdighet
och anseende hos efterverlden.
Kärlek til fäderneslandet, nit för vårt sälla regeringssätt
och min riksdagsman naskyldighet förena sig hos mig at
utbedja af Högl. R. o. A. så väl ett ömt behiertande af thetta
vigtiga ämne och thess högst eftertänkelige påfölgder som
thess uplysta och mogna öfverläggning och kraftiga bearbetande
til theras skyndesamma hämmande.
För min del håller jag före thet Riksens Höglofl. Ständer
väl icke kunna gå in uti någon vidare undersökning om
thetta allmänna ryktets och ropets grund eller ogrund, än
att the på thet alfvarsammaste beifra alla the mål, som äga
thermed gemenskap och enligt grundlagarne komma til
Ständers skiärskådande och åtgärd, til hvilcken ända vederbörande
deputationer genom utdrag af protocollet kunde
antydas at nogast och utan mannamån anmärka och efter
behörig beredning anmäla alla sådana saker hos plena; men
i öfrigt til afskaffande och nedertryckande af sådan öfverklagad
vrångvisa och orätt hos Kongl. Maij:t i underdånighet
anhålla, thet Kongl. Maij:t täckes ej allenast utan skonsmål
på thet strängaste anse alla ämbetsmäns fel och förbrytelser,
som under Kongl. Maij:ts höga skiärskådande ligga
och komma, utan ock på thet alfvarligaste anbefalla alla
öfverrätter, collegier och Justitisecancelleren, thet the så väl
sielfve som ock the under theras inseende hörande domstolar
ofördröijeligen och efter lagens stränghet afgiöra alla emot
ämbetsmän, högre och lägre, anmälte besvär, och thet i
Sverige inom fyra och uti Finland sex månaders tid, ifrån
thet Kongl. Maij:ts nådige befallning igenom circulaire ther°in
afgår, samt att the genast i underdånighet insända förteckning
på alla sådane anhängige mål och vid tidens förlopp
berättelse, hvilcka och huru the blifvit afdömde och
än vidare återstå jemte orsaken til upskofvet och beskied
22
framdeles, när tlie äfven blifvit bragte til slut, hvarmed ingalunda
på tiden må ankomma vid vederbörandes hårda ansvar.
När bot är i så måtto skaffad på våra medborgares skiäliga
klagomål, så hafva Riksens Höglofl. Ständer hugnad af
theras förnöijelse, ärkänsamhet och befästade kärlek och nit
för regeringssättet jemte en grundad förhoppning at hädanefter
icke oroas af obehageliga och bekymmersamma rykten
och kunna med thesto större trygghet och alfvar tilse, at
arge och illsinnade skriare blifva efter sin ondsko och förtjenst
afstraffade.
Lagen kan icke utöfva sitt välde sielf. Thess skipande
och handhafvande måste anförtros öfverhets och ämbetsmäns
trohet och oväldughet. The äro therföre berättigade
til lika myndighet, til enahanda hägn med sielfva lagen,
när the redeligen skiöta sina kall och ämbeten.
Then då dierfves förolämpa eller vanhedra them, han
gior med thetsamma lagen våld och vanheder; han förorättar
ej allenast oumbärliga och hedervärda ledamöter af samhället
utan förgriper sig ock tillika på thet motvilligaste sätt
emot hela samhället och friheten, som äga theras lif och rörelse
utaf lagens oförkränkta handhafvande och gior sig således
i högsta måtto straffbar.
Slike hofvar hafva väl theras straff redan beskrefvet uti
våra lagar, när the personligen angripa någon viss ämbetsman;
men theras onda sinne och upsåt at stifta buller och
oro, då the i allmänhet beliuga ämbetsmän och tilvita them
veld och vrångvisa, hemställer jag vördsammeligen, om thet
icke bör beläggas med lika näpst, som i Missgierningsbalcken
stadgas å andra lögner och falska rykten, som röra rikets
säkerhet.
Ett sådant stadgande blir så mycket nödigare, som en
hel corps hedersmän annars icke ens äger thet skydd emot
sådana svarta siälars ärekränkande tadel, som hvar och en
likväl kan lita på uti en domares urskillning och pröfning af
flärdfulla enkla vittnens utsagor, hvarom jag förmodar, thet
Riksens Höglofl. Ständer i anledning af mitt i then omständigheten
förr thetta afgifna memorial lära enligt rättvisan
och then allmänna säkerheten fatta theras beslut.
Genom en sådan författning, som jag haft then ähran
til Riksens Höglofl. Ständers närmare och mera uplysta pröfning
och förordnande upgifva, gifves lagen thess kraft, äm
-
23
beten theras myndighet, ämbetsmän theras tilbörliga anseende,
tryckte medborgare hielpas, elake ämbetsmän utgalras,
redelige fredas och försmädare stoppas en oförskiämd
mun.
Af Högl. R. o. A., som genom utmärkt nit och utöfvande
af ära och dygd giordt sig värdig thess öfriga värda medborgares
förtroende at bekläda riksens ämbeten, lofvar jag
mig alt höggunstigt biträde af thenna min vördsamma föreställning
hos våra respective medständer, så mycket som
thet vittnar om Högl. R. o. A:s oförändrade ädla tankesätt
om rikets väl och medborgares oförkränkta åtniutande af
vår dyra frihets och sälla lagars härliga förmåner. Stockholm
then 9:de Martii 1761.
Carl Fried. Feeldin.
5.
Kammarherre Johan Christoffer Hasenkamfffs memorial om
domare och ämbetsmän.
(Borgarst. arkiv 1760—1762. Vol. 22, N. 52.)
Protokollet sid. 38.
Ödmjukt memorial.
Then föreställning, som Hr Öfversten Baron Pechlin har
giort om the vådelige fölgder, hvilka orättvisa och rättlöshet
i et land nödvändigt med sig föra, then vitnar icke mindre
om Hr Öfverstens insigt än thess nit för thet allmänna.
Såsom Hr Öfversten har sagt, så kan ej något nämnas,
som mera skakar et samfunds grundvalar, som mer utsläcker
kärlek för regeringssättet, mera söndersliter thet band, hvarmed
regeringskroppen tillhopahålles, och som mera leder til
förtviflan.
Thet bedröfveligaste, vid alt sådant är, at icke et ogrundadt
ryckte, mindre något vanryckte upväckt then allmänna
klagan öfver orättvisa, som ibland oss höres. Flere värkelige
händelser bära therom et ojäfvigt vitnesbörd och hafva
dels redan blifvit i dagen lagde, och äro dels på väg at blifva
Riksens samtelige Höglofl. Ständer föredragne.
24
Hvem är thessutan, som haft then olyckan at råka ut
för rättegång och icke sjelfver fått ärfara både qval samt
uppehåll och jämväl ofta måst til slut besanna, hvad ordspråken
säga: at rättvisan är at räkna ibland lyckohändelser
eller ock så dyrbar, at then ej kan nog betalas, eller också
mindre gällande än gunst hos domaren?
För min del bifaller jag således gerna Hr Öfverstens
Pechlins välgrundade ärindran, at Riksens Höglofl. Ständer
täcktes ej allenast sj elfve alfvar ligen beifra alla the veder -  mälen af orättvisa, som komma fram för theras ögon, utan
också hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, at sådant
icke mindre ther än hos alla öfverrättter och andra ämbetsmän
hvar i sitt ämne ofelbart ske måtte.
När thet sedan sker på alla ställen, som äga något inseende
på andra, så fölger af sig sjelft, at, tillika med en sådan
tygellös orättvisa, hvaröfver nu blir klagat, ali klagan theröfver
för framtiden uphöra måste.
Men som domare ej gifvas, ther icke är anklagare, eller
med andra ord bot och rättelse på orättvisa ej kan skaffas,
ther icke någon sig besvärar, så håller jag för min del före,
om man vill vinna ändamålet, som är orättvisas utödande,
thet vägen för lidande at theröfver klaga ej må göras alt för
svår och med svårigheter nästan igenstängas.
Hvartil kunde väl ock lag mig gagna, som väl stadgade
thet strängaste straff på domares och ämbetsmäns orättvisa
men therhos gorde äfventyret at theröfver klaga oftast större
än thet mig öfvergångne lidandet.
Vid vår allmänna lags författande, hvarmed ämbetsmän
och domare allena haft at syssla, hafva redan tillräckelige
medel blifvit vid handen tagne för them och til theras myndighets
försvar emot the rättsökande.
Enligt Rättegångsbrs 13 cap:s 2 § får jag ens ej utan
äfventyr anföra jäf mot domaren. Jag skall plikta, heter
thet, om jag gör sådant obeskedeliga, och han skall dömma,
om jag giort obeskedeliga eller icke. Månne tå mitt jäf ej
kan snart blifva obeskedligt? Han, äger ock likmätigt Utsökn.
b:[s] 1 cap:s 5 §, thess 9 cap:s 4 § och Rätt.b:s 14 cap:s
7 § sjelf pröfva, om jag med ord eller åthäfver förhållit mig
vanvördeligen emot honom, och i slikt fall ålägga mig then
plickt, han sjelfver skjälig pröfvar, til och med offentelig
afbön, som nog nära rörer äran. Månne jag thervid ej äfven
-
tyrar, at mine ord eller åthäfvor icke blifva aktade för nog
ödmjuka men min förbrytelse genom otilräckelig vördnad så
stor, at then icke kan blifva nog beifrad? Slår jag en domare
eller ämbetsman, äger någon af hans vederlikar pröfva, om
thet skedt af mig för ämbetet eller til hämnd therföre. Har
jag tå förut haft sak, som jag ther tappat, hvad kan väl
hindra, at vårt slagsmål ej må få afseende therpå? Tå skall
jag enligt Missg.b:s 18 cap:s 8 § mista lif mitt.
Dristar jag yttra någon tanka, at mig skjedt förnär,
tå antingen fattigdom har hindrat mig at gå til högre domstol
eller saken ej lönt mödan at fortsättas, tå skall efter Rätteg.
b:s 28 cap:s 1 § jag åter plickta.
Har jag åter vågat mig til högre domstol men blifvit
ther ej mera lyckelig, så skall jag äfven plickta efter Rätt.b:s
29 cap:s 2 och 4 §§, thess 30 cap:s 16 § och Utsökn.b:[s] 9
cap:s 4 §.
Med alt sådant är jämväl at märka, at slike böter äro
alle domarens ensak enligt Rätt.b:s 32 cap:s 2 §. Månne thet
förbiuder honom at taga til the minsta? Men hvar må theremot
then lagen finnas, som stadgar, huru domare och ämbetsmän
böra plickta, när jag blifver med hårda ord och stålta.
åthäfver tiltalad och snäst af någonthera i ämbetet, eller när
något i theras utslag eller dom emot mig blifvit ogilladt?
Jo, Utsökn.b:s 9 cap:s 12 § hafva medgifvit såsom en möjelig
händelse, at mig kunde ske orätt af någon af vårdslöshet,
oförstånd, upsåt, afvund och hat, för vänskap och för
vinning. Men vårdslösheten skall tå vara uppenbar, och ho
kan väl mäta någors annars förstånd eller ransaka en annars
hjerta och upsåt, hans afvund, hat eller hans vänskap? Eller
månne någor skulle taga mutor anten i vitnens närvaro eller
emot qvittobref ? Thet stadnar således gemenligen theri, när
någon domare eller ämbetsman giort mig som mäst oförrätt,
at han gört thet efter bästa vett och samvete, och thermed
både bör och måste jag tå vara nögd.
Vid så ganska olika vilkor för domare och ämbetsmän
emot rättsökande kan jag altså för min del hvarken bifalla
eller styrka til någon ännu större myndighet för them eller
til något större äfventyr vid klagomåls anförande emot
them.
The hafva thessutan såsom medborgare i riket och utan
något nytt och särskilt förordnande för them i synnerhet
26
samma beskydd emot vanryckten, ohemula tilmälen eller
smädeskrifter, som alle andre rikets inbyggare trodt sig nog
tilräckeligen finna i Missg.brs 60 capitel.
För öfrigt täcktes nu Riksens Höglofl. Ständer lämna
sin upmärksamhet thertil och pröfva, om icke noga skillnad
bör framgent göras emellan sjelfva lagen och them, som äga
skipa och handhafva lag.
Lagen må ju aldrig af undersåtare anses som felaktig
och aldrig fel tilvitas lagen af någon, som är thensamma en
tyst lydna skyldig. Men domare och ämbetsmän, som äga
skipa och handhafva lag, the måge ju hållas för felaktige;
och bevare Gud at någonsin anse them annorlunda eller lika
helige med sjelfva lagen, så at öfver fel hos them ej måtte
klagas.
Skulle the någonsin få sådan lika myndighet med sjelfva
lagen, och skulle klagomål öfver theras förrättningar och fel
blifva någonsin ansedde såsom the motvilligaste förgripelser
emot sjelfva samhället och friheten och såsom rörande sjelfva
rikets säkerhet, tå blefvo the lagskipande vist herrar öfver the
lagstiftande och blefve vår frihet snart förvandlad i nesligaste
träldom, ja, til det hårdaste i naturen, at ej få qvida,
när man plågas.
Riksens Ständer hafva vid sidsta riksdag sjelfve funnit,
at folkets klagan ej varit utan skjäl, och om icke förr rönes
thet äfven nu, när the ovanligt månge klagomål, som til
Riksens Ständer äro inkomne, blifva afgorde. Bofvars klagomål
och röst infinner sig utan skjäl. Men i en tid, tå så
månge anledningar gifvas, at ej jämnt tilgått, synes man
icke böra tro sådant therifrån härröra; man kan tå löpa fara
at bortblanda them, som bära nit om sanning och rätt; och
när man har kroppen, behöfver man icke fara efter skuggan.
Jag är af sådane ordsaker therom öfvertygad, at månge
hedersmän ibland domare och ämbetsmän sj elfve äro emot
sådan nyhet och therföre icke eller neka thessa mina välmenta
tankar theruti et benägit bifall.
För öfrigit och som en hufvudsysteme är nödig til befordran
af justitiens lättare lopp och framdragande af ämbetsmäns
fel men alt, hvad man gör tapptals, röjer sedan sin
ofullkomlighet, så är jag af then tanka, at hvad som i Hr
Ofverstens Baron Pechlins memorial angår befordran til slut
27
af alla klagomål emot ämbetsmän och i sig sjelf är högst angel
ägit, skjutes til Justitiaedeputationen at utan uppehåll
therom, med hvad thermed gemenskap äger, inkomma med
thess betänkande.
Stockholm d. 13 April 1761.
Joli. Christoff. Hasenkampff.
6.
Häradshövding Olof von NacJcreijs diktamen om domare och
ämbetsmän.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 38.
Til protocollet d. 13 April.
Så sant som det är, at ämbetsmannamackten på flere
ställen i riket blifvit misbrukad, så oförnekeligt är det och,
at allmenhetens klagan öfver ämbetsmäns orättvisa är så
vidsträckt, at den merändels innesluter skyldige och oskyldige
och at den förde klagan i många delar är en fölgd af
lagens otydelighet och otilräckelighet. När man vil eftersöka
skj åhlen til all borgerlig lag, så finner man utan synnerlig
möda, at den blifvit lempad efter samhäldets seder
och regeringsart och at den i synnerhet i fria regeringar syftat
derhän at befrämja rättvisa, enighet och förtroende emellan
öfverhet och folk, emellan embetsmän och parter och emellan
medborgare innom sig sielfve.
Emellan borgare innom sig torde väl ändamålet til någon
dehl vara vunnit, änskjönt the kunna vara uti skilgacktigt
begrep om sättet och medlen til befrämjande af det
allmenna bästa, men om något förtroende i vår tid är öfrigt
emellan embetsmännen och folket, derom har man större
anledning at tvifla.
Thet lärer icke kunna nekas, at fria regeringars lagar
böra syfta derhän, at en viss jemvigt allestädes underhålles
emellan alle rikets undersåtare, utom hvilcken rättvisa och
god ordning såsom grunden til alla fria rikens sällhet och be
-
28
stånd aldrig gerna står at ärhålla. Vid förevarande ämne
torde det vara mödan värdt at undersöka, om någon jemvigt
existerar emellan embetsmännen oell folket; finnes den icke,
så torde det blifva lätt at utreda, hvad som är rätta kjällan
och ursprunget til the mångfaldige klagomål, som i vår tid
förspörjes emot embetsmän och domare.
At denne reciprocité finnes uti lagen, derom bär 12 §,
1 cap. Rätt:b. uttryckeligit vitnesbörd.
At en domare bör mista embetet, aldeles heller til en tid,
böta med penningar och upfylla skadan är den jemvigt, som
borde upväga en domares uppenbara vårdslöshet och oförstånd.
At mista ämbetet och aldrig få det åter tyckes äfven
vara svarande emot det brott, som en domare gior af illvilja,
vänskap och för mutor etc. etc. Och at domaren skal gifva,
lif för lif och mista ähra emöt ähra, när någon undersåte
igenom des vrånga dom blifvit någon af desse dehlar förlustig,
tyckes jemväl vara en väl afmätt jemvigt i det fallet.
Lagen är såleds i detta fallet både tilräckelig och god,
ja, så tilräckelig, at ingen svensk man borde hafva orsak
at klaga, det han icke niutit den til godo. Fehlet torde fördenskull
ligga förborgat til en dehl uti värckställigheten af
detta lagens klara stadgande och til en dehl uti lagens otilräckelighet,
mörkhet och otydelighet vid någon af the delar,
hvarefter folket skola dömas.
Thet är icke gerna möjeligt, at lag kan giöras för alle
händelser, och ehuru vi ega både omständelig lag och nog
många, ja, kanhända öfverflöd af förordningar, förklaringar
öfver lagen, kongabref och rescripter, så visar äntå dageliga
förfarenheten, at the äro otilräckelige och at händelser,
heller rättare sagt tvister, upkomma, them lagstiftaren aldrig
kunnat förutse.
Jag tror mig utan stort motstånd kunna säga, at vår
lag och våre förordningar äro så mångfaldige och så vidlyftige,
at thet öfvergår all mensklig förmåga at minnas och
veta them allesammans; och ehuru klara och uttryckelig»
våra lagar synas i bokstafven vara, så äro the icke des mindre
i mångfaldiga händelser underkastade olika uttolkning, ja>
äfven i the dehlar, ther olika begrep om lagens rätta förstånd
icke synes kunna ega rum. Then sanningen står altså i alla
tider fast, at en god domare är bättre än god lag.
Ingenting kan vara mer billigt och med rättvisan i des
29
fulla mått mer öfverensstämmande än at en part, som har
rätten och lagen på sin sida, bör vid upkommande tvister,
antingen han är tvungen at kära el:r svara, få all den kostnad
och all den skada ärsatt, som han oumgengeligen varit
tvungen saken påkosta, men sådant händer icke altid i vår
tid, ja, det torde väl kunna sägas, at det händer sällan. Thenne
omständighet är icke den minsta, som efter min tancka
förorsakar misnöjen bland folket. Thet synes och vara nog
hårdt, at en part, sedan han gåt med sin sak til högsta rätt
och derstädes genom dom vunnit hufvudsaken, skal gå miste
om all sin kostnad och om skadeståndsärsättningen blott
derföre, at en heller annan domstohl haft om des rätt et olika
begrepp, heller och at des vederpart vetat så försigtigt anställa
des tahlan, at domstohlen funnit honom ega anledning til
rättegång.
Thet blefvo för vidlyftigt at upräckna alla considerationer,
som här kunde anföras, både om lagarnes lämplighet
til vår nu varande tid, om orsakerne til allmenhetens misnöjen
och om den säkerhet, en hvar i lagarne kunde och borde
ega, om en säker jemnvigt emellan ämbetsmännen och
folket blefvo iackttagen. Siukdomen finner något hvar,
men botemedlen torde icke utan den yttersta granskning
kunna igenfinnas.
At botemedlen likväl böra eftersökas och at nu dertil
är hög tid, det lärer ingen kunna neka, helst det är ovedersägeligit
samt med 2 § i Regeringsformen instämmande, at
rättvisans befrämjande är den förnemsta pelare, hvarpå et
fritt samhälle bygger des välstånd och uprätthållande.
Vid botemedlens eftersökande torde åtskillige frågor förekomma
och ibland them,
l:o om sättet til domares väljande och antagande är
nu för tiden sådant, at man altid kan vara viss derom at få
en förfaren och god domare.
2:o. Om processen och rättegången är enlig med lagens
ändamål at skyndesamt befrämja hvar och en til des rätt.
3:o. Om alle tvister äro af den beskaffenhet, at de directe
böra af domaren handteras, och om rättegångsärendernes
myckenhet det tilstädja.
4:o. Om rättegångs- och skadeståndsärsättning bör til
fullo af den part, som saken förlorar, geldas heller och af
domaren enl:t 12 §, 1 cap. R:b. utgifvas.
30
5:0. Om sättet til et sådant skadestånds ärhållande af
domaren (then må vara högre heller lägre) är för parten så
beqvämt, som det varit för honom oundvikeligt at giöra en
slik kostnad, och
6:0 om det til domares anklagande för olagligheter vedertagne
sätt och ordning är af den beskaffenhet, at straffet
icke går för långt ut på tiden, med mera, som kunde befrämja
den så högst nödvändiga jemvigten emellan dommaren och
folket.
Thetta alt tillika med det, som uti Hr Baronen och
Öfversten Pecklins memorial är så välgrundat och moget
anfördt, lärer efter min tancka af Riksens Höglofl. Ständers
plena ej kunna företagas til bepröfvande, innan det blifvit
vederbörligen utredt af någon deputation; ty at nu genast
gå in uti et heller annat och ej bota alt, hvad som botas bör,
det voro efter min tancka at lemna arbetet lika ofullkomligt
ifrån sig och kanhända at ställa lagens utöfning i vissa dehlar
i den vigeur, at den i det öfriga blefvo försvagad, hvilcket
aldraminst passar sig hos oss, hvarest både domare och folket
äro svenske män och såleds den ena ej mindre än den andra
berättigad at niuta rättvisan til godo, hvilcken icke gerna
utom den förut oftanämnde jemvigten emellan domare och
folket står at vinna. Then lag, som annorlunda är inrättad,
är efter min tancka uti tillämpningen onyttig, trycker folket
och sårar rättvisan.
Olof von Nackreij.
7.
Kanslisten Anders Schönbergs memorial om domare.
(Borgarst. arkiv 1760—1762. Yol. 20, N. 217.)
Protokollet sid. 64.
Ödmiukaste memorial.
Enligt mit ödmjukaste förbehåll i sista plenum anhåller
jag aller ödmjukast at nu få afgifva mina enf alliga tanckar om
de nödige förbättringar, som 12 § af 1 cap. Rätteg:sbalcken
synes mig tarfva med lika ödmjuk anhållan, at desse korta
31
tanckar måtte få åtfölja de öfrige i sista plenum upläste memorialer
till den Höglofke Justitiasdeputationen.
Det förnämsta, som förekommit mig värdt at anmärcka
vid detta lagsens rum, är den åtskillnad, som där göres om
grunden hos domaren till orätt dom, hvarefter han belägges
med olika straff. Där göres en hufvudsakelig skillnad i straffet,
om en orätt dom fälles af oförstånd och af vårdslöshet, ehuru
den här äfven nämnes för uppenbar, och om det skjer upsåteligen,
af hat eller illvilja eller för vänskap och muto eller vinning.
I den senare händelsen allenast eller, efter lagens ord,
om någon genom sådan vrång dom, där det ordet sådan efter
alla uttydningsreglor endast har afseende på det senare momentet
i paragraphen, mister domaren lif och ära, om någon
genom dess dom mistat detsamma. För hvar och en är det
nu solklart, huru svårt det är at bevisa en domare, det han felat
upsåteligen, ty meniskors upsåt hör aldrig till meniskors dom.
Likaledes kan man nästan aldrig bevisa, det han af hat och
illvilja, för vänskap, muto eller vinning gordt orätt. Däremot
kunna de största brott hos domare skylas under namn af oförstånd
och vårdslöshet, när tillika lagen icke belägger domaren
med större straff, om ock vårdslösheten är uppenbar. Okunnoghet
om lag, oförstånd och uppenbar vårdslöshet, som aldrig vid
fel och brott blifver någon ursäkt för den enfalligaste medborgare
och aldrig får minska dess straff, då oförstånd och
vårdslöshet icke bordt äga rum, får likväl minska straffet för
embetsförseelser hos en lagkunnig, som upoffrat sin tid till
lagklokhets inhämtande och som är tillsatt at vårda lagens
handhafvande. Den enfalligaste måste finna detta vara orimligt
och stridande emot alt sundt förstånd. Imedlertid lider
en emot lag dömd medborgare lika mycket, ehvad grund ock
felet haft hos domaren, rättvisan brytes lika mycket, säkerheten
minskas lika högt och misnöjet öfver sjelfsvåld och laglöshet
utbreder sig lika allment til hat emot lag och ofta
äfven emot regeringssättet. Jag vill långt hällre dömas af en
vettig och förfaren domare, ehuru illvillig han ock vore, än af
en vårdslös och okunnig, ty den senare hoptraslar och fördärfvar
endast en sak, då den förre åtminstone utreder den för
at gifva sin dom skjen af rättvisa. I den sak, som nyligen
varit för Riksens Höglofke Ständers egne ögon om ett angifvit
tållerie i Dalarne, kan ingen säja, at domaren haft anledning
till upsåtelig illvilja och hat emot de anklagade personer, men
32
hvad äro de hulpne därmed, at han dömt och ofredat dem
emot lag af oförstånd och uppenbar vårdslöshet? Skulle nu
hans straff darf öre blifvit mindre? Det behof s icke mera tilllägga
at bestyrcka, det hvar och en orätt och emot lag stridande
dom bör anses såsom fäld af ondska, åtminstone altid
straffas på ett och samma sätt, lika som hvar och en lagstridig
gärning, som man bordt förstå at göra annorlunda, altid straffas
på ett sätt utan at se på den del af meniskjors upsåt, som
för meniskor är fördåld. Äfven så tydeligt är det, at strängaste
straff böra vara den buse, om man så må säga, som håller
domare såsom meniskjor i tygel och ständig fruktan, där rättrådighet
i sinnet icke är en härskande böjelse, ty det gäller
äfven här som i andra mål, at för den rättfärdiga är ingen lag,
intet straff utsatt.
Således fördristar jag mig i djupaste ödmjukhet at föreslå
den förbättring vid denna 12 § af 1 cap. Rättegångsbalcken.
l:o. At så snart en domars embetetsförrättning skedt
emot lag, måtte intet afseende hafvas på dess upsåt utan altid
ett straff tillämpas.
2:o. At så snart någon genom olaglig dom mister lii
eller ära, går lagens till domarens illvilja endast hittils bundna
förordnande ovilkorligen i värkställighet emot domaren.
3:o. At då någon af en domare under en rättegång plågas
emot lag, belägges domaren med corporelt straff åtminstone
af vatten och bröd.
4:o. At all parternas skada vid alla tilfällen ärsättas af
domaren, så snart han dömt emot lag eller ock då han icke
bygt sin dom på lag.
5:o. At så snart en dom fälles emot eller utom lag, belägges
domaren med 200 d:r s:rmts böter eller några slike ansenliga
vitén, första gången om saken icke är desto svårare,
men detta ock utsökas, om saken vore aldrig så ringa. Andra
gången botes antingen dubbelt eller förloras embetet, tredje
gången förloras embetet med ovärdighet at aldrig mera bekläda
domareembetet.
6:o. At ingen domare må fälla dom, då ingen beskrifven
lag kan expliceras till händelsen, utan då afvakta antingen
lagstiftarens eller i dess frånvaro högsta lagskiparens förordnande,
och at straff utsättes, om häremot handlas. At således,
då lagen synes tvetydig eller tvenne lagar emot hvarandra
eller beskrefne lagen icke lämpelig til händelsen, under
-
33
domaren icke måtte få döma utan hänskjuta domen till
öfverdomaren med sin bifogade tancka; dock at äfven straff
utsättes för domaren, om han besvärar öfverdomaren med
slike remisser och förfrågningar, då klar lag finnes.
7:o. At vicarie domare, som icke kunna mista embetet
för förseelser af mindre art, böta som ordinarie domare eller
förlora all tillåtelse at framdeles tjena vid domarestaten;
och at desse för sådane brott, för hvilcka ordinarie domare
mista embetet, beläggas med corporelt straff.
8:o. At således aldrig vidare några skrapor, som de
kallas, måga för domare utfärdas utan värckeliga straff upfylla
deras rum, ty det är troligt, at den, som kunnat förgäta
sin ed, sitt samvete eller åtminstone sin plikt så vida, at han
fält orätt dom, sedan aldrig mera aktar lag, förmaningar eller
skrapor.
9:o. At för drögsmål och vårdslöshet härvid straff i det
strängaste likaledes fastställes. Och at för hufvudsakelige
fel i rättegången domaren straffas såsom för en annan orätt
dom, ty det kan icke tillhöra någon annan bättre än honom
at förstå processen.
10:o. At lika straff angå öfverdomstolars ledamöter för
deras vota och embetsgöromål.
Jag skulle sluteligen fordra obrottslig och nogaste handhafvande
af alt detta, men jag bör hoppas, at det förstås af sig
sjelf t, och jag anhåller at framdeles få inkomma därom med
mina ringa tanckar.
Långt ifrån at tro mine begrep hafva varit tillräckelige at
härvid ihugkomma alt, som anmärckas borde, fägnar det mig
at få lemna min mening till så många mogna, högtuplysta och
bepröfvade mäns öfverseende och förbättring.
Hvad jag här skrifvit, har jag endast grundat på allmenna
principier och på et enfalligt afseende uppå sakens natur, sådan
som jag den fattat; och föreställer jag mig, at härigenom skulle
väckas en vakande omtancka och fruktan hos domare, trygghet
för nationen, kärlek till vår lag och lugn i vår sälla frihet.
Andre skulle icke söka domareförrättningar och embeten än
mogne och redelige män. Straff äro för dessa icke mera at
frukta än för andre redelige medborgare, och vet jag intet,
sorn skulle afhålla mig, om jag vore domare, at då med lika
nöje förrätta ett så dyrt och vigtigt embete. Däremot böra
upmuntringar svara, Ständer påtäncka, huru domares otill
30—381881
-
34
räckeliga löner måga ökas och afseende altid hafvas på möj elig
menisklig svaghet, i det at öfverdomaren någon gång får anmäla
den hos högsta lagskiparen till lindring i straff, som på
mindre sätt felat, då han altid visat prof af skickelighet oell
redelighet, dock detta äfven på öfverdomarens ansvar.
Stockholm d. 16 April 1761.
Anders Schönberg.
8.
Sekreta deputationens betänkande i capitafrågan.
(Borgarst. arkiv 1760—1762. Vol. 11, N. 3.)
Protokollet sid. 67.
Secreta Deputations betänkande uti thet ifrån Riksens
Höglofl. Ständer till deputationens uptagande och pröfvande
hänskutne mål angående capitum familiarum af
R. o. A. riksdagsmannarätt. Gifvit den 23 Januarii 1761.
Riksens Höglofl. Ständer hafva funnit angelägit vara at
den frågan, som upkommit, huruvida tillika med capitum
familiarum riksdagzmannarätt äfven then ohvilchorliga förplichtelse
borde öfvervägas, hvartill alla rikets tienstgörande
embetsmän till följe af de för dem gifne lagar äro riket förbundne,
till bevakande af dess säkerhet må af Secreta Deputationen
till hela sin beskaffenhet ibland de första ärender företagas
och bepröfvas samt sedan Riksens Ständers vidare
öfvervägande hemställas; hvarvid deputationen hade at undersöka,
om de häröfver utgifne lagar icke varit tillräckelige, samt
at tillse, huru dylike irringar för framtiden måge förekomma^,
som bäst lärer ske, när tydeligen utstakat varder, hvad rätt
capita familiarum kunna äga at under tienstgiörande i krigztider
resa till riksdagarne; hvilcket Riksens Höglofl. Ständers
förordnande blifvit genom utdrag af Expeditionsdeputationens
protocoll af d. 19 sisth November Secreta Deputationen
meddelt.
Till fullgörande af hvad Riksens Höglofl. Ständer således
förordnat har deputationen genast detta ärende till afgörande
sig företagit; men emedan deputationen hade sig härvid bekant,
35
huruledes anledningen till detta förordnande härrördt deraf, at
de capita familiarum, som varit vid rikets armée i Pommern
och velat den nu påstående riksdagen bivista, blifvit af regeringen
förment at ifrån arméen afresa; ty har deputationen
trodt dess skyldighet efter den undfångne instructionen fordra
at eij allenast om frågan rörande capitum familiarum riksdagzmannarätt
i gemen utan ock om detta speciella måhl i synnerhet
sig underrätta, till hvilcken ända både the härom i Rådet hällne
och deputationen til handa komne protocoller blifvit genomsedde
och flere til uplysning härutinnan tienande handlingar
infordrade, i anseende hvartill härmed något på tiden kommit
at utgå, som Riksens Högloflre Ständer förut blifvit till
känna gifvit.
Af samma protocoller och handlingar har deputationen
inhämtat förloppet af saken vara sådant: At vederbörande
Statssecreterare d. 17 sisth Junii uti Rådet anmält, at vid
1742 års riksdag, då kriget påstod emellan Sverige och Ryssland,
har Kongl. Maij:ts nådige bref af d. 29 Maii samma år
afgådt till den en chef commenderande Generalen, Gref
Lewenhaupt, at göra samteke officerarne af R. o. A. tienlige
föreställningar, thet rikets då varande omständigheter icke
kunde tillåta, at arméen blefvo blottad på officerare, uppå
hvilckas goda conduite utförandet af alla krigzoperationer
förnämligast ankommer, samt at således the, som voro capita
familiarum, kunde anförtro sine angelägenheter åt dem af
deras hemmavarande medbroder ehr anhörige, som uti så
angelägne värf icke voro syselsatte, med mera; i anledning
hvaraf Statssecreteraren förfrågat sig, huruvida ett sådant
bref vid närvarande omständigheter borde afgå eller eij;
men Hrr Riksens Råd hafva då funnit, at med denna deliberation
icke skyndade utan at den kunde företagas en annan gång,
som sedermera skedt d. 12 derpå följande Aug., då Hrr
Riksens Råd tillstyrkt det slut, at en afskrift af Kongl. Maij:ts
förenämde nådige ordres af d. 29 Maii 1742 till den då i Finland
commenderande Generalen en chef angående capita familiarum
skulle till Öfverståthållare^ och en chef commenderande
Generalen samt Commendeuren af Kongl. Maij:ts Sverdzorden
Frih. von Lantingshausen, öfversändas med nådig befallning
at ställa sig nu likaledes samma ordres till underdånig efterlefnad;
hvilket bref d. 15:de i samma månad blifvit expedierat;
grundandes sig denna författning på de skähl, som närgående
36
utdrag af ett så kallat hemligt protocoll n:o 1, hållit i Rådkammaren
d. 12 Aug. sisth, innefattar.1
Imedlertid hade bemälte Öfverståthållare och en chef
commenderande General, sedan han inhändigat Kongl. Maij:ts
nådiga kallelsebref till riksdagen af d. 23 sisth Junii, genom
circulairbref till samteke regementschefs vid arméen
af d. 22 derpå följande Julii infordrat underrättelse till samma
månads slut om de officerare, som till regementsfullmächtige
vid riksdagen blifvit valde, samt huru många och hvilka af
capita från hvarje corps till riksdagen af ginge, på det Öfverståthållaren
deraf måtte kunna sluta, huruvida det qvarblifvande
antalet af officerare voro för tjenstgörningen tillräckeligt
ehr någre i de afgåendes ställe från Sverige borde requireras tili
förekommande af tjenstens lidande. I anledning hvaraf 26 regementsofficerare,
41 capitainer och ryttmästare och 59 subalterner,
tillsamman 126, blifvit namngifne, som ärnade bivista
riksdagen, en del såsom utsedde regementsfullmächtige och en
del såsom capita familiarum, utom 10 underofficerare, som uti
denna summa icke äro uptagne; å hvilka officerare Öfverståthållaren
jemte underdånigt memorial af d. 12 sisth Aug.,
som är samma dag, då författningen af Hrr Riksens Råd giordes,
at capita borde vid arméen qvarblifva, till Kongl. Maijt
insändt en förteckning och tillika i underdånighet förmält, at
som ibland berörde officerare funnos någre, som icke voro
capita men likväl, när caput för familien af ålderdom, siuklighet,
fångenskap ehr annat förfall voro hindrat, trodde sig
vara berättigade dess ställe vid riksdagen företräda, så hade
Öfverståthållaren genom circulairbref förständiga låtit, at
dem ibland capita, som sielfve voro således hindrade, icke kunde
tillåtas genom fullmachters öfverlemnande draga officerare
från arméen, hvarjemte Öfverståthållaren i underdånighet förestält,
at om så många officerare afginge, blefvo icke allenast de
fläste regementer commenderade af majorer utan och vid
en del aldeles ingen regementsofficerare samt vid alla brist
till den nödige tienstgöringens bestridande. Äfvenledes har
Öfverståthållaren gifvit tillkänna, at vid arméen funnos ett så
stort antal capita, som den förteckningen innehöll, hvilka
trodt sig såsom commenderade i Kongl. Maij:ts och rikets
tienst böra qvarblifva.
Uti ett annat memorial af d. 29 sisth Aug. har Öfver
1
Detta protokollsutdrag är här uteslutet.
37
ståthållaren i underdånighet gifvit vid handen, det han dagen
förut af Kongl. Maijrts förberörde, d. 12 i samma månad
gifne nådiga befallning ang. capita familiarum lemnat samteke
chefs behörig del, hvilka anhållit at i anledning theraf
få inkomma med underdånige föreställningar och at thesamma
måtte genom couriers till Kongl. Maij:t öfversändas.
Hvarjemte Öfverståthållaren i underdånighet hemstält, om
icke de hemmavarande till arméen hörande officerare och äfven
de ibland dem, som voro capita, kunde anbefallas at ofördröjekn
sig derstädes infinna, då de derute varande blefvo dymedelst
öfvertygade, at den ena eij lemnades mera frihet än den
andra, utan at allas skyldighet vore vid arméen qvarblifva,
då rikets tienst detsamma så nödvändigt fordrade.
Sedan Öfverståthållarens förstnämde memorial af d. 12
Aug. ankommit, är d. 1 September sidst!, i Rådet resolverat,
det honom uti bref skulle förständigas, at Kongl. Maij:t
redan förut giordt författning i samma ämne genom Dess
nådiga skrifvelse af d. 12 Aug., som Öfverståthållaren sedermera
lärer inhändigat, samt at Kongl. Maij:t med nådigt
nöje ansåg, det en del capita sielfve funnit deras skyldighet
vara at såsom commenderade i Kongl. Maij:ts och rikets
tienst vid arméen qvarblifva.
Och i anledning af Öfverståthållarens senare omtalte
memorial af d. 29 Aug. har d. 15 Sept. i Rådcammaren
blifvit beslutit, det Krigzcollegium skulle anbefallas at med
nogaste laggranhet låta efterhöra, om någon officerare och
deribland capita familiarum funnos här hemma vistande utan
laga skähl, som hörde till commenderingen i Pommern, och at
de på det alf varsammaste borde antydas at ofördröjeligen
inställa sig till deras tiensters förrättande vid arméen; om
värckställigheten hvaraf Statssecreteraren fädt befallning
för skyndsamheten skull at muntekn antyda bemälte collegium.
Imedlertid hade vid slutet af Augusti samt början af
Septembr. månad en del af regementschefs samt officerare, 50
till antalet, som dels voro regementsfullmächtige, dels capita
familiarum, enligt deras giorde förbehåll till Öfverståthållaren
ingifvit memorialer ang. deras rättighet at såsom capita
bivista riksdagen, hvilken rättighet de ansedt för ostridig och
derföre om resepass anhållit; hvarå Öfverståthållaren d. 1
Sept. lemnat det skrifteliga svar, at decisionen öfver samma
38
rättighet honom eij tillkom och at i följe af Kongl. Maij:ts
nådiga skrifvelse af d. 12 sistl. Augusti kunde inga flera än
Krigzbefälet samt de valde regementsfullmächtige med Öfver -  ståthållarens tillåtelse få afresa.
Alla desse memorialer har Öfverståthållaren uti underdånigt
memorial af den 4 Sept. till Kongl. Maij:t insändt och
då ytterligare yrkat angående den stora brist, som på officerare
yppades, jemte anhållan at andre så väl regements- som
compagnieofficerare kunde dit commenderas.
I anledning af den förnyade ansökning om resepass, hvarmed
en del capita till Öfverståthållaren inkommit, har han
d. 10 sistl. Sept. ytterligare skrifteligen förklarat, det något
resepass eij kunde utfärdas, innan Kongl. Maij:t öfver
de af capita giorde och till Kongl. Maij:t öfversände föreställningar
i nåder sig yttrat.
Therpå hafva åtskillige officerare, som varit capita, anhållit
hoos Öfverståthållaren om intrimsafsked från deras
innehafvande beställningar, på det de dymedelst kunde få tillfälle
at till riksdagen afresa; och i anledning af kongl, brefvet
af d. 23 October 1758 har Öfverståthållaren funnit sig icke
kunna sådant förneka utan låtit de begärte interimsafskeden
utfärda, hvilket Öfverståthållaren genom särskildte memorialer
af d. ll:te, 18:de och 26:te Sept. hoos Kongl. Maij:t i underdånighet
anmält och tillika insändt förteckningar på alla till
riksdagen ifrån arméen afreste officerare, som voro, utom 4
generaler, 51 regements- och compagnieofficerare, af hvilka
27 på begäran ärhållit intrimsafsked, men de öfrige voro
regementschefs el:r fullmächtige; föreställandes uti desse memorialer
Öfverståthållaren å nyo nödvändigheten af flere
officerares utsändande till arméen, hälst som bristen theraf
vid en del regementer voro så stor, at när någon corps deraf
detacherades, saknades officerare till policens och disciplinens
vid macht hållande. Enär Öfverståthållarens memorial af
den 4:de Sept. jemte de dervid bilagde och af en del officerare
afgifne föreställningar angående deras rättighet at bivista
riksdagen blifvit den 22 i samma månadi Kongl. Maij:ts Rådcammare
föredragit, hafva Hrr Riksens Råd förklarat, thef
inga sådane skähl voro andragne, som kunde gifva anledning
till ändring uti författningen af den 12 Aug., hvilket skulle
genom bref Öfverståthållaren till svar lemnäs; och emedan
berörde föreställningar syntes innehålla eftertänksamma ut
-
39
låtelser, ty är tillika befalt, at alla desse skrifter skulle afgifvas
till Justitiaecancelleren, som hade at dervid lägga hand
på sätt, dess ämbetsskyldighet fordrade.
Sedan de af Öfverståthållaren och en chef commenderande
Generalen insände förteckningar på de officerare, som
begärdt och ärhållit intrimsafsked, till Kongl. Maij:t inkommit,
hafva Hrr Riksens Råd d. 2 sistl. Octobr. i underdånighet
tillstyrkt, at samma officerare kunde genast Kongl:e
Maij:ts afsked undfå ifrån deras innehafvande beställningar
och Öfverståthållaren ärhålla befallning at constituera andra
officerare, till dess vederbörande chefs enligt den befallning,
till dem äfven borde afgå, kunde till Ivongke Maij:t med
behöriga förslag inkomma uti deras ställen, som således blefvo
afskedade.
Men i anledning af R. o. A:s vid riksdagens början skedde
underdåniga anhållan har Kongl. Maij :t då i nåder täkts återställa
dessa officerare uti deras tienster jemte de dem åtföljande
löhner och förmohner.
Innan nu deputationen efter denna giorda berättelse om
förloppet och hvad uti detta specielle måhl sig tilldragit, skrider
till något närmare yttrande deröfver, är så mycket mera nödigt
achtat at till följe af Riksens Ständers förberörde förordnande
förut undersöka, hurudana de i detta ämne giorde lagar
och författningar äro samt hvad rättighet capita familiarum
kunna theraf äga at utan afseende på tienstgörandet inställa
sig vid riksdagen, som det af Hrr Riksens Råd härutinnan
tillstyrkte slut theraf synes bättre till sin beskaffenhet kunna
qualificeras.
l:o. Riksdagsordningens 6 § innehåller, at på riksdagarne
skola sig infinna grefvar, friherrar och adelsmän, en af hvar
famille, som fylt 24 år; och den påföljande 7 § stadgar, at af
R. o. A. infinner sig en af hvar ätt, som famillens säte och
stämma hafva skall; kan eij någon af famillen sig infinna,
håfve frihet at välja af annan famille fullmächtig, som sielf eij
stämma för sin famille förer.
Här nämnes icke vidare än at en af hvar ätt bör sig infinna;
och på detta ställe synes icke heller mera varit af nöden
at nämnas. Ty som hvart stånd har en oinskränkt frihet at
välja deras riksdagsfullmächtig, så är det och aldeles Höglofke
R. o. A:s ensak, hvad inrättning de innom deras stånd velat
göra till sine deputerades utnämnande med en af hvar
40
famille. Till bibehållande af behörig ordning samt förekommande
af en i annat fall nästan oundvikelig tvist vid alla
riksdagar uti hvar af flere grenar och ättelägger bestående famille
om riksdagzmannarätten har det blifvit antagit och
sedermera genom en stadigvarande praxis faststält, at först
stamfadren och efter hans död dess äldste son samt efter
dennes afgång åter hans äldste son och så vidare ostridigt ägt
under namn af caput farn i lise den rättigheten at å familiens
vägnar framför alla andra af samma ätt riksdagarne bivista.
2:o. Enär vid 1734 års riksdag hoos Riksens Höglofke
Ständer i öfvervägande kom, om icke nästpåföljande riksdag
kunde hållas uti Norkiöping och Riksens Ständer genom underdånig
skrifvelse af d. 13 Decemb. samma år lemnat den omständigheten
till Kongke Maij:ts nådiga välbehag och godtfinnande,
har Höglofke R. o. A. thervid giordt thet förbehåld,
hvarom uti berörde skrifvelse förmäles, at de på intet sätt emot
Regeringzf ormens, Riksdagzordningens och Adelige Pri vile -  giernes klara innehåll kunna begifva sig ifrån then rättighet
at, när de äro capita familiarum, bivista riksdagen, hvilket
R. o. A:s uttryckeliga förbehåll de öfrige respective riksens
stånd genom deras underskrift bestyrkt. Hvarföre det och
3:o finnes, at Kongke Maij:t i grund theraf genom nådigt
bref af d. 17 Martii 1738 till då varande Presidenten i Åbo
Hofrätt, i anledning af thess underdåniga skrifvelse och då
frågan varit om tienstgörande capita i hofrätten, gifvit den
nådiga befallning, at i fall någre af hofrättens ledamöter, som
eljest borde vara residentes i hofrätten, skulle tillika vara
capita för sine familier och ärna sig till riksdagen, borde dem
likafult lemnäs frihet till riksdagen at öfverresa och hofrätten
draga försorg, at deras embetssyslor blefvo imedlertid af
andre, som dertill kunde utses, förrättade.
4:o. Under det sidsta kriget emellan Sverige och Ryssland
påstod, har väl et kongligit bref af d. 29 Maii 1742, hvarom
redan i början är nämdt, till den då commenderande Generalen
afgådt af innehåll, at som de då varande samt rikets välfärd,
säkerhet och försvar rörande omständigheter fordrade, det
krigzmachten så till officerare som gemene blefvo tillsammans,
altså kunde Kongke Maij:t icke tillåta flere af arméen at sig
från commenderingen absentera och vid riksdagen infinna,
än Kongke Maij:ts kallelsebref till riksdagen samma år innehölt,
utan kunde de, som voro capita familiarum, om dem
41
godt syntes, anförtro deras hemmavarande medbroder ekr
anhörige, som uti så angelägne värf icke voro syselsatte, at
nyttia deras säte och stämma vid riksdagen. Men sedermera
och
5:o hafva Riksens Ständer genom underdånig skrifvelse
till Kongl. Maij:t af den 30 Martii 1743 jemte flere påminnelser,
som blifvit giorde, i anledning af Secreta Utskottets d.
7 i samma månad hoos Kongke Maij:t skedde underdånige
föreställning, angående vederbörande officerares commenderande
till deras poster, äfven i underdånighet begärdt, at med
officerarnes commenderande i acht tagas måtte, at de, som voro
capita familiarum, eij utan vid högst angelägne tillfällen blifva
commenderade.
Af hvad således anmärkt är, finner deputationen, at
lagarne om capitum rättighet at bivista riksdagar samt der
hafva säte och stämma äro i gemen klara och tydelige at
ställa samma rättighet utom alt tvifvelsmål samt at för de
capita, som äro i tienst vid militairståndet, eij heller annan
limitation af Riksens Ständer är giord än den, som af deras
sistnämda bref hänledas kan.
Hvad nu vidkommer Hrr Riksens Råds författning genom
det emot capitum familiarum hemresa till riksdagen tillstyrkta
förbud, så emedan på den ena sidan sig företedt härvid den
rättighet, som Hrr Riksens Råd äfven ärkändt och här förut
bevist blifvit capita äga at såsom Riksens Höglofke Ständers
ledamöter bivista riksdagar, och på den andra den märkeliga
omständigheten, at desse capita voro då stadde i fäldt emot
fienden, hvaraf förmentes, at så högstangelägit tillfälle varit,
som enligt 1742 års tagne författning samt 1743 års Riksens
Höglofke Ständers bref borde föranlåta deras qvarhållande vid
arméen; ty synes denna frågans uplösande i synnerhet bero
theruppå, om högsta angelägenheten då värkekn var för
handen.
Härvid yppar sig väl strax en oförnekelig sanning, at
näppeligen större angelägenhet eller mera betydande omständighet
lärer gifvas, än tå en armée är stadd emot sin fiende at
göra honom afbräck ekr försvara landet; men som laglige
förfall äfven vid sådane tillfällen äga runi och den ofvan omrörde
ostridiga capitum riksdagsmannarättighet medförer,
fast icke sådane förfall såsom siukdom och dylikt, doch så betydande
och vigtiga, som kunna värka dispensation för riksdags
-
42
män ifrån den dem anförtrodde rikets tienst, tå then lika behörigen
af andre förrättas kan; så tyckes i anledning så väl häraf
som Hans Kongke Maij:ts närgående nådiga yttrande till protocollet
af d. 19 Aug., n:o 21, vid detta tillfälle tillika hafva
varit af nöden, at Hrr Riksens Råd efter föregången inhämtad
underrättelse ifrån den en chef commenderande Generalen
bordt undersöka och pröfva, om eij andra officerare utom
capita varit at tillgå, som i capitum frånvaro efter den tour
och praxis, i militairen antagen och faststäld är, kunnat commenderas,
så at på en gång både rikets tienst blifvit behörigen
giord och de capita, som ville resa till riksdagen, fädt niuta
denna rättighet till godo.
Till hvilken pröfning jemväl deraf varit anledning, at
Generalen en chef uti dess underdåniga bref af d. 1 Januarii
1760 berättat, at de ifrån hemmavarande regementer utcommenderade
officerare kunde umbäras, så vida arméen eij completterades
til sin förra styrka. Hvarföre denna anstalt och
pröfning icke skedt, innan förbudet utfärdades, det hafva Hrr
Riksens Råd förklarat på sätt, som deras på denna deputations
anmärkning lemnade och närliggande utlåtande 11:0 3 utvisar.2
Och ehuruväl de deruti anförde skähl kunna äga någon
styrka, så vida nödvändigt är, at vid en emot en fiende commenderad
armée ett fult deremot svarande antal af officerare
bör vara at tillgå, at en vidlyftig omgång skolat ske, i synnerhet
om officerare ifrån de längst aflägsne regementer skolat
utsändas, at någon kostnad för kronan härigenom blifvit och
at längre tid till alla desse omständigheters reglerande varit
nödig än ifrån riksdagskallelsens utfärdande, till dess fäldttåget
öpnades, så framt desse utcommenderade officerare
skolat kunna vara i samma stånd till tienstgörande vid arméen
som de, hvilka der förut varit och till riksdagen skulle
afgå, så kommer doch hoos deputationen deremot i öfvervägande,
at det slut, Hrr Riksens Råd d. 12 Aug. fattadt, varit
tidigare, än de haft från Öfverståthållaren och Generalen von
Lantingshausen någon underrättelse om den brist, som skulle
sig yppa, när capita familiarum vid arméen afreste, samt at
Hrr Riksens Råd synes jemväl förut kunnat hafva anledning
at så mycket mindre tro, det brist på officerare skulle sig yppadt,
fast capita familiarum skulle till riksdagen afresa, som
1 Detta protokollsutdrag är här uteslutet.
2 Detta utlåtande är här uteslutet.
43
ett stort antal af officerare, hvilka efter Öfverståthållarens
generalförslag för sidsta hälften af Julii månad varit öfver 220,
blifvit förut på viss och oviss tid hem permitterade, och at,
sedan Öfverståthållarens bref af d. 12 Aug. ankom, hvaruti
förmäles den brist, som då existerade och skulle än blifva betydeligare,
när de officerare, som sig till riksdagens bivistande
anmält, afrest, Hrr Riksens Råd då bordt så mycket mer enligt
de förut nämde lagar och Riksens Ständers underdåniga
skrifvelser sträcka sin omsorg derhän at först tillhålla de
officerare, som efter Generalens upgifvande på någon tid till
Sverige blifvit permitterade och hvilka icke voro capita, at till
arméen öfverreesa; och therest bristen thermed icke kunnat
fyllas el. samma permitterade, som fädt genom vederbörande
Kongke Maij :ts alfvarsamme ordres at gå tilbaka till Pommern,
det för laga förfall icke efterkommit, då låta commendera
andra officerare, så at arméen eij kommit i förlägenhet. I anseende
hvartill deputationen finner, at Hrr Riksens Råd icke
så till alla omständigheter och i tid pröfvat detta angelägna
mål rörande riksdagzmannarätten, som dess granlaga beskaffenhet
fordrat.
Denna angifne brist och den frågan, om capita kunde umbäras,
har deputationen till mera uplysning sökt utröna och
funnit, at om arméens då varande styrka skulle kunnat indelas
i complette compagnier och på hvarje compagnie et
vanligt antal officerare, blefvo icke någon brist; men då åter
den vid arméen vanliga och af Krigzbefälet på deputationens
begäran vid de indelte regementerne upgifne fördelningen
af det behålne manskapet i batailloner och esquadroner tages
till grund och officerarne therefter rächnas, utan afseende at vid
den ena eller andra bataillonen eller esquadronen varit mer
eller mindre afgång på gemena, yppar sig en känbar brist på
officerare; och aldenstund oftanämde brist eij kan närmare
och till pricka uträknas, utan at Generalen en chef, som vid
arméens då varande belägenhet har sig behofvet bäst bekant,
skulle förut häröfver höras, äfven som ock deputationen nu eij
är i stånd at yttra sig, om några el:r huru många af de permitterade
officerare kunnat hinderlöse commenderas åter till
Pommern utan at Krigzcollegium och flere vederbörande
skulle sig häröfver förklara samt närmare efterfrågan therom
anställas. Fördenskull finner deputationen sig föranlåten at
lemna till Riksens Högiofke Ständers egit godtfinnande, huru
-
vida ytterligare granskning härutinnan kan pröfvas nödig el:r
huru Riksens Höglofke Ständer, sedan de officerare, sorn för
deras afresa tili riksdagens bivistande nödgats taga afsked,
blifvit uti deras tienster jemte de dem åtföljande löhner och
andre förmohner återstälte, behaga detta måhl sielfve anse
samt deremot vidtaga de medel och utvägar, som irringar i
dylika mål för framtiden kunna förekomma; hvilket är det
tredie, som deputationen åligger at utlåta sig öfver. Och hvad
denna frågan angår, så förekommer väl å ena sidan den ostridiga
och på all både naturlig och stiftad verldslig lag grundade
sanning, at det almenna bästa och följachtekn alla rikets
tienster, när de dertil äro bidragande, bör gå för och öfverväga
alla andra förmohner och rättigheter, så framt eljest ett
samhälle skall äga bestånd; men på andra sidan är icke mindre
oförnekeligt, at rikets välfärd beror på dess Ständers hälsosamma
och försigtiga författningar om sig och riket och at i
detta afseende det icke kan vara vilkorligt eller lika mycket,
om flere Höglofke R. o. A:s ärfarne och således bästa kundskapen
om rikets tillstånd ägande ledamöter skulle, utan i högst
trängande fall, ifrån riksdagarne hindras; deras närvaro är
visserligen nödig i den mohn, som rikets antingen bästa derigenom
befordras eller skada afvärjes; det synes derföre eij heller
nu för tiden någon hälsosammare, mera försigtig och grundad
lag eller författning härutinnan kunna uptänkas än den, som
Riksens Höglofke Ständer år 1743 genom deras ofvanberörde
underdåniga skrifvelse giordt, nemkn at capita familiarum eij
utan vid högst angelägne tillfällen skola commenderas.
At af denna grundregien formera så många andra reglor,
at hvarje förekommande casus skulle derefter kunna afgöras,
synes vara ogörligt och dessutom medföra betänkligheter.
Deputation hemställer derföre till Riksens Höglofke
Ständers egit högstuplysta bepröfvande, om icke samma lag
hädanefter må tiena till obrotslig efterlefnad, på det sättet
inrättad:
At capita familiarum af R. o. A., de måge hafva tienster,
ämbeten ekr commissioner uti militair- ekr civilståndet,
skola icke commenderas eller afhållas ifrån utöfvandet af deras
riksdagsmannarätcighet, utan så är, at högst angelägne tillfällen
eller högsta angelägenheten till rikets tienst och säkerhet
det kräfver samt at tiensten icke af någon annan kan imedlertid
förrättas och at Hrr Riksens Råd vid svårt ansvar
45
åligger genom förekommande tillfällens granlaga pröfvande
med de dervid yppande omständigheter noga handhafva och
följa et sådant förordnande; hvarigenom deputationen förmodar,
at grundlagarne till deras kraft och värkan varda
bibehållne och alla irringar för framtiden i sådane mål kunna
förekommas.
Hvad i öfrigt beträffar Hrr Riksens Råds författning,
hvarigenom de memorialer, som en del capita familiarum på
sätt, förberördt är, till Öfverståthållaren och en chef commenderande
Generalen Baron Lantingshausen ingifvit angående
deras rättighet at få till riksdagen afresa, blifvit i anseende till
skrifsättet remitterade till Justitisecancelleren at thervid lägga
hand, som dess ämbetes skyldighet fordrade, så hemställer deputationen
till Riksens Höglofke Ständers godtfinnande, om
icke med denna omständighet aldeles kunde afstadna, så at
eij något i denna del på Justitisecancellersembetets åtgärd behöfde
ankomma.
H diket alt likväl Riksens Höglo fl :e Ständers egit bepröfvande
vördsammast underställes. År och dag som föreskrifvit
står.
På Riksens Höglofke Ständers Secrete Deputations vägnar
Jean Benzelstierna. Olof Osander.
På Ridderskapets och Adelena vägnar. På Prästeståndets vägnar.
Hans Lindeman. Lars Örn.
På Borgarståndets vägnar. På Bondeståndets vägnar.
9.
Löjtnanten friherre Claes Wilhelm Grönhagens memorial
i capita frågan.
(Allegater I, N. 116.)
Protokollet sid. 67.
Ödmjukt memorial.
När vid denna riksdagens början hos Höglofl. R. o. A.
fråga uppkom om capitum familiarum riksdagsmannarätt, blef
efter Hr Grefvens och Landtm:s gjorde proposition af Höglofl.
46
R. o. A. enhälligt faststäldt, att capita egde rättighet att till
riksdags bivistande afgå ifrån sina tjänsters bestridande.
Tillika resolverades, att Secrete Deputation borde efterse,
hvad anledning Hrr Riksens Råd haft att tillstyrka Hans
Kongl. Maj:t den till capita gifna befallning att vid arméen i
Pommern qvarblifva.
Riksens Höglofl. Ständers Secrete Deputation har med sitt
betänkande till plena inkommit och med Höglofl. R. o. A.
deruti alldeles instämt, att capita egde ostridig medfödd
rättighet att bivista riksdag.
Detta betänkande blef naturligtvis af Höglofl. R. o. A.
bifallet men sjelfva saken såsom en qusestio legis remitterad
till den Stora Särskilta Deputation, som egde att för framtiden
projectera en oryggelig lag samt sådan författning, att Riksens
Hrr Råd hädanefter sluppo den ledsamma förrättning att i
detta mål förfara, efter som de omständigheterne kunde
befinna. Borgareståndet har ej velat remittera denna sak till
Stora Deputation af den ordsak, att en Riksens Ständers
deputation sig redan deröfver utlåtit och att det ej funne sig
vid att sätta dess utlåtande under en annan deputations skärskådande.
Prästeståndet har gifvit oss tillkänna, att det ville
innehålla med sitt utlåtande, till dess Höglofl. R. o. A. sig förut
utlåtit.
I anledning af dessa tvänne respective ståndens yttrande
lärer nödigt vara, att Höglofl. R. o. A. sig nu sluteligen utlåter,
och täger jag mig fördenskull den friheten att i följande yttra
mina oförgripeliga, välmenta och laggrundade tankar.
Sedan Höglofl. R. o. A. enhälligt afgjordt, att capita familiarum
egde en ostridig rättighet att bivista riksdag, så är ingen
af vårt stånds ledamöter tillständigt att vidare ingå i sjelfva
hufvudfrågan, utan åligger hvar och en af oss att vörda sitt
stånds beslut. Jag för min del kan alldeles intet foga mig till
den mening, som en af våra värda ledamöter, Hr CarlheimGyllenschöld,
yttrat uti sitt d. 16 sidstl. Eebruarii ingifna
memorial, att capitum familiarum riksdagsmmanrättighets
utöfvande borde hvila, så länge armeen ligger emot fienden i
fält; ty hafva capita en medfödd ostridig riksdagsmannarätt,
så hafva de den alltid, ehvad för biomständigheter ock kunna
emellankomma. Jag nekar intet, att hvar svensk man är skyldig
att freda och frelsa riket och att således en officerare ännu
mera är dertill förbunden, men den första, förnämsta och vigti
-
gaste hvar svensk mans skyldighet är och blifver alltid att
vårda sin och rikets frihet, och som ingen kan påbördas att
hafva lika stort förtroende till en annan som till sig sjelf, så
följer ock, att capita familiarum af inga hinder, hvad namn de
ock hafva kunna, böra af hållas ifrån nyttjandet af sin medfödda
rättighet och bevakandet af sin förnämsta skyldighet, och det
så mycket mera som jag igenom hosföljande välmenta project
tilltror mig kunna visa, det riket häraf alldrig någon olägenhet
kan hafva att befrukta.
Jag tager mig fördenskull i ödmjukhet den friheten föreslå,
att Höglofl. R. o. A. i conformité af sitt fattade beslut
igenom en talrik deputation gofve de andra respective stånden
till känna, det R. o. A. ansedt capitum familiarum riksdagsmannarätt
grundad i Riksdagsordningen och Adel. Privilegierne
samt alltså sjelfva quaestion såsom en res privilegii, samt att
R. o. A., i anseende till den inbördes garantie af hvars annars
privilegier, som det ena ståndet är det andra skyldigt, väntade
sig af de andra respective stånden den benägenhet, att de gemensamt
med R. o. A. ville concurrera till att för framtiden
stadga något så positift och uttryckeligt, att hädanefter af
regeringen i detta mål ej vidare kan arbitreras. Vinner mitt
ödmjuka project bifall eller om någon annan med ett bättre
framkommer, kunde i anledning deraf ett extractum protocolli
upsättas, som den till de andra stånden till afgående deputation
toge med sig för att så mycket tydeligare förklara R. o.
A:s tankar. Stockholm den 6 April 1761.
Claes Willielm Grönhagen.
Project til expeditionen, som skrifteligen bör notificera
R. o. A:s beslut i capitasaken til de öfrige
ståndens plena.
R. o. A. har hos sig til öfvervägande förehaft thet betänkande,
som Secreta Deputationen til Riksens Ständer öfverlemnadt
rörande capita familiarum och theras medfödda riksdagsmannarätt
.
Then aktning för grundlagarne, som deputationen
theruti ådaga lägger, samt thet öfverensstämmande tanckesätt
om deras rätta förstånd, som samtelige ståndens därvid närvarande
ledamöter yttra om R. o. A:s tillständigheter, har intet
annat kunnat än vinna et allmänt och enhälligt bifall med then
48
tilläggning, at R. o. A. låter thess rättighet at bivista riks
dagar hvila, enär, som 6 § af Regeringsformen omtalar, någon
ostyrig och vrångvis inländsk eller hädskefull utrikes fiende
med härsmakt och uppenbara våld riket oroar samt dess gräntsor
angriper och ej någre andre officerare i capitum familiarum
ställe äro at tillgå.
R. o. A. vilja derigenom å daga lägga sin ouphörliga beredvillighet
at med egne personer understödja det kjäre fäderneslandets
tjenst, då medborgares och det allmännas yttersta
försvar sådant kräfva; men gjöra sig deremot försäkrade, at
detta så fullkomliga vedermäle af ömhet och omvårdnad för
samhällets förenade angelägenhet intet annat kan än utaf
the öfrige respective stånden vinna det biträde, som R. o. A.
til försvar af sina privilegier af dem har ordsak at vänta.
R. o. A., som med förenämde tilläggning gilladt och stadfästadt
Secreta Deputationens betänckande, gjör sig för framtiden
hopp om de öfrige respective sina medständers hjelpsamma
bibehållande af denna sin medfödde rättighet och
försäkra deremot sig altid skola i lika måtto vara beredvillige
til at stärkja och understödja theras äfven så grundade och
med statens väl fullkomligen förknippade privilegier.
Ödmjukt project till något förordnande af Riksens
Höglofl. Ständer, huruledes af regeringen och
den commenderande Generalen förhållas bör, när
under varande krig riksdag infaller samt capita familiarum
till dess bivistande ifrån arméen komma
att afgå.
1. I början af det året, på hvilket riksdag infaller, antingen
efter det i fundamentallagarne utsatte tidehvarf eller
efter det i förra riksdagsbeslutet gjorda förordnande, afgår ifrån
Kongl. Maj:t bref till Generalen en chef att igenom bref till
samteliga regementscheferne göra sig underrättad, huru många
och hvilka af de vid hvart och ett regemente tjänande hrr
capita ärna till riksdagens bivistande hemresa. Sedan denna
underrättelse ofördröjekn blifvit commenderande Generalen
meddeld, aflämnar densamma derpå till Kongl. Maj:t underdånig
raport. Tillika insänder han underdånigt förslag på alla
permitterade officerare, hvilka böra beordras att i så god tid
återkomma, att de åtminstone 1 månad före de andras afresa
kunna vara tillstädes, väl förståendes, om de ej äro capita.
49
2. Jemte det commenderande Generalen till samtel.
regementschefs låter afgå förromtalta ordres, bör han tillika
anbefalla samma chefer att med förslag inkomma på hvad af
officerare ännu kunna vara hemma och som i de hemgåendes
ställe kunna utcommenderas; hvarpå af Generalen ett underdånigt
generalförslag på alla de officerare, som efter öfverstarties
specialförslager vid de redan commenderande regementerne
lierna äro att tillgå, till Kongl. Majit aflämnas.
3. Om hela regementerne skulle vara utcommenderade,
kan ifrån Kongl. Majit befallning afgå till cheferne af de regementer,
som ännu ej varit ute, att af sina regementer commendera
så många officerare, som befalles, hvilka ej äro capita.
4. Om alla dessa anstalter, hvilka efter ali apparence äro
tillräckelige, ej skulle förslå, kan bristen igenom constituerade
officerare lätt afhjelpas, så att underofficerare göra fändriks
tjänst och hvar af officerarne tjänst för en grad högre, än de
verkelin äro.
5. Detta kan och bör ske i så god tid, att, innan capita
afresa, underofficerare redan skola i deras ställen vara att tillgå.
Stockholm d. 6 April 1761.
Claes Wilhelm Grönhagen.
10.
Ryttmästare John Jennings memorial i capitafrågan.
(Allegater I, N. 113.)
Protokollet sid. 67.
Ödmjukt memorial.
Då den öma, frågan nu af R. o. A. till afgiörande skall företagas
om capitum familiarum rätt att under påstående krig
bivista riksdagen, utbeder jag mig ödmjukeligen att derom
få yttra mine välmenta tankar, hvilka jag skall söka med aktsamhet
väga emot ämnets granlagenhet och de ömtåliga
omständigheter, som detsamma i afseende på tid och conjoncturer
beledsaga.
Att ett caput familise äger i allmänhet en ostridig rättighet
31—381681
50
att bivista riksdagar, det innehåller ej allenast tydeligen våra
grundlagar, utan sträcker utöfningen och praxis häraf sig så
långt tillbakars som ifrån den tid, riksdagar och allmänna möten
först blifvit började.
Denne rättighet har ock R. o. A. redan corroboreradt och
genom sitt tagne beslut faststält. Det kan således därom så
mycket mindre blifva någon vidare frågan, som ingen annan
domare i denna saken lärer ges, efter densamma rörer ömaste
delen af R. o. Ars privilegier. Det enda, som därföre härutinnan
synes återstå, kommer efter min mening därpå ut, att som
capita tillika kunna vara tjenstemän, de där emot åtnjutande
af vissa rättigheter och förmåner förbundit sig till viss tjenst
och skyldighet emot riket, så kan emellan riksdagsmansrättigheten
å den ena och tjenstgiörandeskyldigheten å den
andra sidan någon collision yppas, då utöfningen däraf infaller
på en och samma tid; hvarföre frågan blir, huru vid en sådan
timande collision förhållas skall. Och är den frågan så mycket
granlagare, som densamma på R. o. A:s decision ej ensamt lärer
bero.
Dem tillkommer ostridigt att vindicera sin rätt såsom riksdagsmän,
och ingen magt gies, som kan densamma bestrida;
men äro de tillika tjenstemän, så sortera de i det afseendet
under den gemensamma högsta magten, hvilken lika ostridigt
tillkommer att decidera, huru tjensteskyldigheten uppfyllas
bör.
Denne skyldigheten kan indelas i 2:ne epoquer, nemkn
i fred och krig.
Hvad den förra eller tjenstgiöring i fred beträffar, så lärer
därom intet tvifvelsmål kunna yppas, att icke riksdagsmannarätten
för densamma bör prevalera och att en sielfskrefven
eller vald riksdagsman med åsidosättande af sine ordinarie
giöromål kan och bör uppfylla sin högsta skyldighet att infinna
sig vid riksdagen och med råd och dåd då bispringa riket.
Ordsaken härtill är den, att riket, samhället och det allmännas
väl härigenom på intet sätt pericliterar men skulle
tvärt om kunna löpa fara, om riksdagsmannarätten i dy fall
under någon pretext inskränktes.
Rikets allmänna och vanliga tjenstgiöring kan lika
väl och beqvämligen blifva skött, fast de, som böra utgiöra
högsta magten, sysselsätta sig med högre värf, som är att stifta
lag och vårda riket.
Deremot lärer tjenstgiöring i krig hafva en ömtåligare sida
att betrakta.
Då är frågan om att freda och frälsa riket, att bibehålla
hela samhället och försvara fosterjorden.
Desse stora ämnen äro ändamålen af all societet och all
borgerlig regering, fölgakteligen äfven af vårt regeringssätt och
våra riksdagars inrättande.
Då de försummas, förfaller samhällets säkerhet. Genom
en vanskiött defension emot utrikes våld kan det ock på en
gång ramla öfverända.
Att därföre kunna bibehålla frihet, ett lyckligt regeringssätt
och utöfningen af riksdagar lärer således först och framför
alt vara nödigt att vid påkommande krig freda riket och dess
gräntsor; ty hvar man lärer se, att dessutom riksdagar ej kunna
subsistera och att man fåfängt där skulle rådslå, om fältet lemnades
en utländsk fiende öppet.
Häraf följer den otvungna slutsatsen, att fäderneslandets
försvar i krig är den yppersta skyldigheten af alla och att alla
andra både skyldigheter och rättigheter för densamma böra
vika, i synnerhet hos dem, hvilkom detta försvaret är anförtrodt.
Och lärer denna slutsatsen vara så mycket säkrare, som
det är en af hela verlden ärkänd sanning, att intet rike kan i
längden äga bestånd, hvarest desse principer icke allenast äro
i theorien ärkände utan äfven i värket utöfvade.
Af detta alt gior jag den simpla och välmenta conclusion,
at det å ena sidan är capitum familiarum allmänna rättighet
att bivista riksdagar. Dertill äro de sielfskrefne, den rättigheten
är dem medfödd. Den är i regeringslagarne dem tillagd
och således ostridig.
En enda exception härvid har rum, nemkn att då krig och
riksdag infaller på en tid, bör kriget utföras och capitum rättighet
imedlertid hvila.
Denna exceptionen ledes, som redan sagt är, ifrån omsorgen
om det allmännas väl och rikets säkerhet och bestånd.
Den ledes och naturligen ifrån capitum egen omtanka om
sine egne rättigheters varaktighet och bibehållande i längden;
ty skall riksdagsmannarätten äga bestånd, så kan det ej ske
utan rikets bestånd. Riket kan däremot ej bestå, utan att det
bibehålles uti sin independance och säkerhet emot utländske
magter. Detta fordrar försvar vid åkommande anfall. Och således
är ett caput familise både för rikets skull och sin egen
52
skull först förbunden att försvara riket, innan han träder in i
den höga rättigheten att styra riket.
Han skulle annars genom en hastig hvälfning kunna existera
såsom caput och riksdagsman, uti ett rike, som blifvit
förvandladt till en lydande province; och som detsamma då
hade förloradt sin sjelfständighet, så hade ock han visserligen
förlorat yppersta värdet af sin riksdagsmannarättighet.
Att ingå uti denna nemnde exceptionen lärer Höglofl.
R. o. A. nu mera finna så mycket mindre betänkeligit, sedan
det så visligen blifvit stadgadt, att andre slags krig ibland oss
ej kunna hafva rum än sådane, som 6:te § Regeringsformen
omtalar, nemkn då riket och dess gränsor blifva anfallne af
utländske fiender.
Hvilken svensk man, caput eller extra caput, frälse eller
ofrälse, skulle finnas, som då ej skulle vilja vara med att rädda
sitt fosterland, i synnerhet då dess speciele åliggande honom
till sådant förbinder.
Yåre förfäder hafva vid sådane tillfällen gått man ur
huse åstad. Af våre tider kan man då åtminstone ej mindre
vänta än att vår armée gior detsamma och sätter alt annat å
sido.
Andre slags krig ha vi ej att vänta, så framt Riksens Ständer
sielfva dem ej framdeles skulle besluta. Och då beslutet
kommer på dem an och värkställighet sker under deras ögon,
så blir det ock de, som komma att reglera medlen och sättet
till värkställigheten. Hvarföre jag ock för min del tycker, det
Höglofke R. o. A. als intet äfventyrar, då ett sådant beslut
skulle vidtagas, att capita familiarum i krig böra giöra tjenst
och deras riksdagsrättighet då hvila. Hvarifrån likväl undantagas
bör de casus, då Ständerne sielfmante och utan kallelse
efter Riksdagsordningen böra sammankomma.
Genom detta billiga och med sakens värkeliga egenskap
öfverensstämmande beslut skulle de speciele författningar förekommas,
som jag hört, man går in uti, nemkn att de capita,
som under krig vilja resa till riksdagen, böra sig i tid anmäla och
andre commenderas i deras ställen med mera.
Sådant alt kan passa sig till en enda casus af krig men ej
till alla.
Då hela arméen är i fält, då soldater så väl som officerare
till rikets försvar stå alla under flygande fana, då är ingen tillgång
att i de hemresandes ställen commendera andra.
53
Och sådan synes ställningen böra blifva af alla våra tillkommande
krig, efter vår styrka eij är större, än att den mangrant
skulle behöfvas i händelse af attaque utaf någon utländsk
fiende.
Sådane äro de välmente tankar, som jag R. o. A. i ödmiukhet
underställer.
Äro de intet så redigt utförde, som sig borde, så är det
min men intet sielfva sakens skuld.
Den är i sig sielf så klar, som den är af yttersta vigt.
R. o. A:s mognare öfverläggning lärer ock sätta densamma i
hela sin dag. Då vi förena härutinnan tänkesätt af riksdagsmän
och riddersmän, så kunne tankarne alldrig annat blifva
än vårt stånd värdige och anständige.
Ytterst och hvad angår det, som i denna saken redan
passeradt, och de facta, som till denne öfverläggning gifvit
anledning, så emedan lagen ej varit aldeles tydelig, utan har
regeringen stödt sine författningar på ett préjudicat ifrån förra
kriget, hvilket alldrig af Ständerne blifvit ogilladt, hvaremot
capita af sielfve regeringslagarne tagit anledning till sine giöromål,
så är jag af den oförgripeliga tankan, att detta alt nu
mera kommer att förfalla och de hemmavarande hrr capita
äga en obestridd rättighet att härstädes qvarblifva.
Stockholm d. 20 April 1761.
John Jennings.
11.
Hovmarskalken friherre Esbjörn Christian Reuterholms diktamen
om forum i ett mål rörande sekreterare Witte.
{Bil. till prot.)
Protokollet sid. 118.
D. 4 Maij på bordet.
Dictamen ad protocollum.
Vid det R:s Högh Ständers Secrete Deput:n efter nummer
och ordning sig företagit att skiärskåda och afgiöra det
af Kongl. Secreteraren Witte hoos Riksens Ständer andragne
54
besvär öfver den praejudice, som han påstår sig hafva lidit vid
postmästaresysslans besättande i Strahlsund, häfver deputationen
funnit sig nödsakad af R:s Högh Ständers Secreta
Utskott begiära dehl af det, som denna sak rörande kan vara
influtit uti de rådsprotocoller, som til Secrete Utskottet äro
aflämnade, och derföre behörigen angifvit åhr och dag på de
protocoller, hvaraf extract el. transumt åstundades. Hvaruppå
Secrete Utskottet först skrifteligen, och sedan jämvähl
muntelin Hr Landtm. Grefve Fersen, gifvit deputationen
tilkienna, att de äskade protocoller såsom utrikes
ärender rörande ej kunde meddelas, att alt, hvad Pommern och
des stat anginge, hörde til Secrete Utskottet och att följacktel.
detta besvärsmåhl der jämvähl borde skiärskådas och afgiöras.
I stöd hvaraf Högl. Secrete Deputationens ledamöter, några
undantagandes, för godt funnit, detta ärendet til Rik:s Högh
Ständers Secrete Utskott att öfverlämna.
Mig har deremot synts, att
l:o detta som ett rent prsejudicemåhl icke lyder till Secrete
Utskottets afgiörande, emedan dertill hvarken i Riksdagsordningens
18 § el. på något ställe i dess instruction
någon anledning finnes, utan fastmera förbiuder Secrete Utskottets
instructions 9 § uttryckeligen detsamma att befatta
sig med andre ärender än de, som samma instruction samt Riksdagsordningens
18 § omförmäla, och att Secrete Utskottet inga
ansökningar får emottaga, som icke af Urskillningsdeput:n
ditremitteras.
Skulle ock, det jag dock af de mig bekante lagar och stadgar
ej haft tilfälle att finna, alla pomerske ärender privative
höra Secrete Utskottet till, så kan likvähl detta besvärsmåhl
så mycket mindre derunder begripas, som postmästaresysslan
i Stralsund icke sorterar under Pommerska regeringen, ej får
sin lön på pommersk stat utan under K. M:s och rik:s Cancelliecollegii
stat är inbegripit och af detta collegio förgifves samt
utaf postmedlen aflönt varder.
Nu som
2:o Secrete Deputationens instructions 3 § samma deputation
ålägger att noga tilse, om vid tiensters förgifvande någon
blifvit lidande, och 4 § befaller, att alla de måhl, som af Riksens
Högl. Ständers plenis el:r Urskillningen förvisas til Secrete
Deputm, skola derstädes behörigt och ordenteligen företagas och
betänkande deröfver hoos plenis aflämnas,
55
så har jag för min dehl
3 icke ansedt för tillåteligit, att ett ifrån Urskillningen,
hvars remisslistor i plenis upläsas och censureras, til denna
deputm hänskutit måhl kan utan föregången anmälan hoos
plenis derifrån aflämnas til någon annan ort, ehvarest det ock
vara må. Hvarföre jag ock nu enligit Secrete Deputationens
instructions 3 § acktat det vara min skyldighet hoos Högh
R. o. A. detta härmed vördosammeligen att föredraga och
dess egen höggunstiga decision underställa.
Stockholm d. 27 Apr. 1761.
Christ. Reuterholm.
12.
Major Fredrik Gyllensvans utkast till extr aktprotokoll om
tjänstetillsättningar.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 128.
Ad prot. d. 25 Maij.
R. o. A. häfver, ehuru ståndet desse ärender ännu ej skärskådat,
ärfarit, det de öfriga respective stånden angående utdelning
af högre och lägre embeten åtskilligt förehaft, at det
vore til befarandes, det flere befordringsmål ännu smyga sig
fram till stånden. Men R. o. A. drager sig til minnes de svåra
och bekymmersamma omständigheter, hvilka fölgt derpå,
när Riksens Ständer med enskilte ansökningar om befordringar
till tjenster och belöningar blifvit besvärade och rådrum
derigenom för Ständer borttagits till rätta och angelägna
riksdagsärenders afgörande; så mycket farligare denna tiden
för riket, som hvart ögnableck bör helgas till vården af the
högst viktiga ärender, hvilka nu förestå och röra icke allenast
hela rikets närvarande utan äfven tillkommande inbyggare
och så mycket tyngre för hemmavarande medbroder, som
riksdagen redan nog länge varat.
R. o. A. förekommer äfven, huru ömt uti medborgares
väl och säkerhet samt regeringssättets bestånd den författning
af Regeringsformen är grundad, som till regeringen updragit
förslagers uprättande och tjensters bortgifvande, samt
56
at denna för ett fritt folk så viktiga delli uti regeringslagarne
redan blifvit så jämkad, at om emot den på Riksens Ständers
egen tilstyrkan d. 17 Decemb. 1756 utgifne och för lika gällande
med hvad Riksdagsordning uti andra mål innehåller förklarade
stadga förfaras skulle, mycken våda fäderneslandet och
hvar redlig medborgare öfverhänga kunde, om Riksens Ständer,
hvilka i så goda författningar instämt at bevara undersåtarnes
rätt, skulle sjelfva, om de omedelbari. bortgofvo tjenster
och belöningar, derigenom öka desse lidandes antahl, på
hvilkas minskande nyssbemälte ordning haft sitt yppersta
afseende; hvarföre och althenstund uti bemälte Regeringsfom
tydeligen är stadgat, huru med tjensters förgifvande tilgå
bör, Riksens Ständers författning i förordningen af d. 17
Decemb. 1756 jemväl förklarar, huru stridande emot regeringslagarne
det är at draga sådant ifrån det ställe, dit det efter
samma lagar höra bör, och en lag, så länge then ej är håfven,
måste tjena till så mycket ofelbarare rättesnöre, som lagens
efterlefnad är det enda band, hvilket förknippar hela samhäldet,
förenar Ständer och gör ett folk lyckligt, men dispensation
derutinnan i samma mån gör en vidrig värkan, så at
igenom afvikande ifrån lagar svänska män kunna råka i ett
laglöst tilstånd, hvarmed friheten är förlorad och hvars mans
välfärd beror på den andras behag, godtycko och styrko, en
usel rätt; ej till att förtiga, at det icke ägnar rättvisa Ständer
at betaga sina tjenande medbroder den rättighet, en ännu icke
ändrad lag dem tillägger och en naturlig billighet dem mot ett
redligt förhållande tildelar. Altså finner R. o. A. sig föranlåtne
at upmuntra så sig sjelfva som de öfrige respective stånden at
härom hafva en fast vård och förklara, det de icke kunna träda
en hårsmån ifrån en sådan gängse lag utan vilja den på det
nogaste i akt taga och handhafva. R. o. A. förväntar sig af de
öfrige respective stånden ett sådant biträde härutinnan, som
tjenar till lagbundna Ständers evärdeliga äreminne, och förmodar,
det de öfrige respective stånden taga dessa vänliga
och medborgerliga ärhindringar i det betänkande, som thet
förtjenar, då ståndet bär för sig lagen och dess helgd, samt i
anledning deraf täckes taga desse ärender under närmare
öfvervägande, dem R. o. A. emot berörde lag och så länge det
står fast, at Ständer äro lagbundne, ej kan sig företaga, om ock
dertill för andra riket och det allmänna angående ärender vore
tilfälle.
57
13.
Löjtnanten friherre Claes Wilhelm Grönhagens diktamen om,
tjänstetillsättningar.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 135.
Ad protocollum d. 25 Maji 1761.
Hvar svensk man, som af hjertat älskar vårt sälla regeringssätt
och önskar dess evärdeliga bestånd, är uppmerksam
på allt, hvad som kan undergräfva frihetens förmurar, försvaga
lagens kraft samt försalta den nectar, som en sann frihet bör
inskänka åt ett i sjelfva verket fritt folk. Denna omtanka,
vida skild ifrån eget interesse, hat eller välvilja, bringar mig
nu att Höglofl. R. o. A. ödmjukekn föreställa nödvändigheten
att skyndesammast vidtaga tjänliga utvägar till förekommande
af de försök, som kunde vara eller blifva gjorde att inblanda
Riksens Höglofl. Ständer såsom lagstiftande magten
uti den lagskipande magtens göromål och sysselsätta Riksens
Höglofl. Ständer med tjänsters bortgifvande och recommendationers
meddelande och derigenom förspilla den tid, som till
många andra riksvårdande ärenders afslutande fast bättre
kunde och borde användas.
Svenska friheten består deruti, att Konungens höghet
handhafves, Riksens Råd i tillbörlig myndighet understödjes
och Ständerne i sina fri- och rättigheter skyddas, hvart stånds
välfångne privilegier bibehållas samt lag och förordningar
verkställas. Och en svensk man är en fri man, så länge Regeringsformen
helig hålles, privilegier blifva orubbade, lagen
rättvisliga utan väldug pröfning och sjelfgjorda omständigheter
skipad samt de om tjänsters återbesättande gjorda stadgar
utan afseende på namn och personer alltid lika förstås och
appliceras. Står detta fast, som det visserligen gör, följer
oemotsägeligen, att när någon af dessa grunder rubbas, lider
friheten och gifver efter rubbningens beskaffenhet rum antingen
åt tvång eller sjelfsvåld. Tjugonde § af Regeringsformen
säger, hvilka syslor böra af Kongl. Majit cabinettet förgifvas,
och den 40 lärer, hvilka embeten böra i sittande Råd besättas.
Tionde § af Konungaförsäkran styrker de båda omförmälta
§§ af Regeringsformen. De åtskillige om tjänsters be
-
58
sättande utkomne kongl, förordningar, grundade på Riksens
Ständers vid riksdagarne tagna författningar, utstaka hvar
medborgares rätt. När nu så skulle hända, att Ständer sjelfva
befattade sig med tjänsters förgifvande, förlorade Konungen
dess rätt att nämna, Rådet el. collegier eller chefer sin rätt att
föreslå, competerande medborgare de beneficia, som lagar och
förordningar dem tillägga, såsom till exempel att hafva en viss
tid, innom hvilken de sig få anmäla, den rättighet och förmon,
kongl, tjänsteförordningen af 1756 gifver dem, som städt på
förslag, att fjerde gången vara sjelfskrefne, att kunna öfver
collegiers och chefers förslag klaga inför Kongl. Majit samt,
derest förslaget af Riksens Råd uppsättes, binda dem derföre
till ansvar och redo, med mera, som här vöre för vidlöftigt att
upräkna.
Riksens Ständer hafva sjelfva vid sidstl. riksdag funnit
olägenheten och de betänkligheter, som äro vid tjänsters utdelande
af Ständer, och de hafva genom 1756 års förordning,
hvilken de sjelfva declarerat för lika gällande med sjelfva Riksdagsordningen,
bundit sig sjelfva händerna och likasom betagit
sig sjelfva möjeligheten att sig dermed vidare befatta.
Jag kan således omöjeligen fela, när jag, stödjande mig på
så säkra och fasta grunder som Regeringsform, Konungaförsäkran,
Riksdagsordning och flera åberopade författningar
samt i synnerhet landtmarskalkseden, begärer, att Hr Grefven
och Landtm, behagade göra Höglofl. R. o. A. den proposition,
om icke R. o. A. ville ålägga Hr Grefven och Landtm, att i
ståndet inga sådana mål föredraga, som röra ansökningar
om tjänster, när ej öfver prejudice klagas och sådant ifrån vederbörande
deputationer inkommer, samt att Hr Landtm.,
beledsagad af en talrik och till ungefärl. 100 personer stark
deputation, behagade afgå till de andra trenne stånden att
sådant vårt beslut dem vederbörligen communicera. Och som
jag är förvissad, att hvar svensk riddersman är lika mon om
våra besvurne lagars efterlefvande, så har jag den skäligaste
anledning till det fägnesamma hopp, att Höglofl. Ridderskapet
sig skyndesamligen härom förenar och derigenom visar, huru
ömt det är om sin frihet och sina lagar.
Stockholm datum ut supra.
Claes Wilhelm Grönhagen.
59
14.
Kommendör Johan Adam Heldenhielms diktamen
om en marinkår.
{Bil. till prot.)
Protokollet sid. 149.
Ad protocollum d. [5 Juni 1761],
Då jag förb plsenidag i hast afhörde Högl. Secrete Utskottets
extractum protocolli och anholt, at saken måtte ligga
på bordet, såsom den der fordrade en noga öfverlägning, hade
iag icke fattat des hela innehåld, hvarom jag mig sedan underrättat.
Och som jag nu finner, at Höglofl. Secrete Utskottetz
betänkande icke rörer vid sielfva hufvudämnet af den i galerestaten
projecterade ändringen utan allenast sådane delar, som
torde blifva fölgder af ändringen, i fall den af Riksens Höglofl.
Ständer först skulle gillas och stadfästas, så kan jag så mycket
mindre nu i sielfva hufvudsaken tala, som mig och oss allom
kunnogt är, att denna sak igenom åtskillige memorialer hos
Riksens Högl. Ständer före varit och af de trenne respective
stånden blifvit til Högl. Secrete Utskottet remitterad, hvarifrån
man med skiäl först hade väntat ett betänkande om
sielfva ändringen, innan de fölgder, som en ovis ändring kunde
medföra, kunna till afgiörande företagas. Jag påminner mig
eij annat, än at då denna sak hos Högl. R. o. A. förehades,
yttrade sig Hr Gen:l. och Corn. Ehrensverd at vilja närmare
uplysa detta ämne, hvilket efter min tanka icke bör nekas;
sakens vigt fordrar det, och iag anhåller ödmiukel. samt inför
protocollet påstår, at inga bihang til denna sak måge företagas,
förän hufvudmålet afgiordt blifvit. Emedlertid vill jag
hafva den äran at i korthet yttra mina tankar om den tilärnade
marinecorpsen.
Höglofl. Secrete Utskottet har behagat säga, att denna
marinecorps nu är angelägen och at nödvändigheten fordrar,
det han strax til en del uprättas och framdeles dermed fortfares
efter tillgången af medel.
Det voro en glädie för mig och hvar redelig undersåte at
kunna med visshet säga, det riket har p:g:r till sine förra och
vanliga behof, innan på nya inrättningar giöres stora kost
-
60
nader, hvilket beklagel. icke lärer kunna sägas, så länge riket
står i skuld och måste låna p:g:r. Nödvändigheten af denna
corps uprättande synes icke för mig. Siömilicen är mer ökt än
minskad sedan sista krig i Finland, och då var båtsmännens
antal tillräckeligt att besätta hela flottan och galereeschadern.
Skulle thet af Riksens Högh Ständer nödigt och oundgiängeligit
pröfvas, at en sådan marinecorps bör uprättas, så önskade
iag, det må kunna skie utom rikets kostnad, hvaremot ingen
svårighet torde kunna invändas, så framt denna corps icke
stiger til för hög nummer. Städerne i riket hafva enligit gamla
rotecontracter hållit båtsmän, hvaruti Riksens H. Ständer
icke längesedan behagat giöra ändring och låta nu städerne
med p:g:r betala sine vacancer, hvarigenom kronan är lidande
och manskapet saknas. En sådan båtsman kostade cronan
icke mer än maten el. 6 öre s:rmt om dagen, ty roten legde,
lönte, klädde och utredde honom, hvaremot nu en rote til
kronan betalar allenast årl. vacancep:g:r 30 d. s:rmt. Skall nu
kronan sielf upsättia den brist af manskap, som denna ändringen
har förordsakat, så kostar en båtsman minst 40 d:r
s:rm i lega, full beklädning och utredning samt 6 till 10 plåtar
månatlig hyra utom maten, då han är commenderad til siös.
Riksens Högl. Ständer lärer således högt uplyst finna nödvändigheten
fordra, at desse städernes båtsmän sättas på sin förra
fot igen, och det kostar cronan icke en enda penning.
Städernes antal i riket, som hållit båtsmän, äro ansenligit,
och om på hvar stad beräknas 10 båtsmän, så stiger deras
nummer til et stort antal och äfvenså många fördubblingznummer,
hvilket förmodeligen lärer svara emot den tilärnade
marinecorpsens styrka.
Att underhålla detta manskap kostar cronan hvarken
lega, lön eller kläder, men at hålla båtsmän för de vacancep:g:r,
som inflyta, vil icke långt förslå.
Således torde Riksens Höglofl. Ständer med ömt påseende
pröfva denna ödmiuka föreställning och häldre sätta städernes
båtsmän på sin förra fot igen efter roteringzcontractet än up-'
rätta en ny marinecorps med större kostnad, än riket nu bära
kan.
•T. A. H\eldenhielm}.
61
15.
Överjägmästare Carl Vilhelm Paulis diktamen 07n en marinkår.
{Bil. till prot.)
Protokollet sid. 162.
Dictamen ad protocollum d. 5 Juni 1761.
Sedan som Höglofl. R. o. A. behagat under ventilation
företaga Höglofl. Secrete Utskottets tanke rörande marinecorpsen
oachtad åtskilligas påminnelser deremot, innan hufvudsaken
rörande galeijeesquadern vore afgiordt, så nödgas
jag att uti denne hufvudsaken, som hålles före vara om marinecorpsen,
som en lagbunden dock frij svensk riddersman min
tanke till protocols efter åstundan skriftligen flyta låta till
min säkerhet, grundad uppå 9 § af Riksdagzordningen.
Att jag så i detta fall som alla andra skull[e] hafva mina
yttrander å daga lagdt enligt våre fundamentallagar, hvarföre
som marinecorpsen utan galerer eij kan något til siös åstadkomma,
så finner jag samma så väl i anseende till chef, regementz-
och stabsoficerare, compagnie- och underoficerare samt
gemene böra sortera under Kongl. Amiralitetscollegio enl.
Regeringzformens 27 §, som stadgar, att alt, hvad siöväsendet
tilhör, bör stå under Amiralitetet.
16.
Fänrik Hans Henrik de Carnalls diktamen om arméens
rekrytering.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 166.
Dictamen ad protocollum.
Högloflige Secreta Utskåttets betänkande angående duchtige
recriiters anskaffande så vid cavalleriet som infanteriet
finner jag för min del til Kongl. Maij:ts och rikets tjänst vara
väl grundadt; men hade gärna önskat, det Secrete Utskåttet
funnit någon utväg at hämma sådant manskaps emottagande,
som äro fylleri mycket tilgifne, hvilken last har många gångor
svårare påfölgder än stölder. Jag åberopar mig på hvar och ens
rättskaffens officerares vitsord, som varit med knektehopen
under detta krig, om icke de med skiäl kunna säga, at fylleri
är den bland våra soldater mäst härskande odygden, åtminstone
vid vissa regementer, som gior soldaten til all tjänst
i fred oskickelig och ännu mera uti krig. Jag har nu under
25 års tjenstetid erfarit, at spöslitande och flere corporele
straff 2 å 3:ne gånger i veckan ej varit tilräckeligit at hålla en
sådan dringkare en enda dag nychter; hvad olägenhet förordsakar
icke sådane vanartade på marcher, fourageringar med
flere tilfällen, då han uti hvarje hus, som förekommer, oaktad
all eftersyn både af öfver- och underofficerare sig insmyger at
supa, hvaraf händer, at en sådan lemnar(!) efter, blir måröd
och ofta råkar uti fångenskap, riket och arméen icke allenast
til skada utan ock nesa. Hvad oreda händer icke på fältvakter
och andre commenderingar, då en sådan smyger sig bak buskar
och trän för at upfylla sin vanartiga lystnad, då sömn påfölljer
för den ena, oväsende för den andra; ock åter en annan
undandöijer sig och aldeles försvinner uti des ynkeliga tilstånd;
sådant har väl händt, då officerare icke en gång kan en sådan
arrestera eller til regementet afsända, emedan de varit för långt
aflägsne och ej kunnat förringa en förut varande svag vagt,
utan måst med det öfrige manskapets betungande äfven hålla
vakt om en sådan. Långt ifrån at jag vil tala emot dem, som
utan vahna en eller annan gång kunna förse sig härutinnan.
Mitt påstående är emot dem, hvilka snart sagt, om de sågo
bränvin för sig och stupeståcken jemte bödelsyxan, dock utvälja
det förra; emot sådane fördristar jag i ödmiukhet föreslå,
om icke Högloflige R. o. A. täcktes falla på den tankan, at då
en, som til recriite skal antagas och man med goda skäl kan
visa, at han varit på fylleri begifven, densamma må til soldat
för oskickelig förklaras; som ock at det måtte lemnäs regementschefen
tilstånd, dock på compagniechefens ansvar, at,
då en soldat 2:ne gånger blifvit lagligen straffad för fylleri,
honom 3:dje gången til kronoarbete uti någon fästning döma
och försända, han vare sig corporal eller gemen. Det lärer
medföra den goda värkan, at ungdomen uti landsorterne torde
afhålla sig från en så skadelig odygd, då de sågo sig deraf
föraktade och den tankan blefvo dem betagen, som i allmänhet
säges, at då en ej duger til annat, är han god nog til soldat;
rotehållare blefvo ej eller då färdige at våga något på honom,
sedan de sedt honom full och öfverlastad, då de fruktade äfven
så snart mista honom, som de honom antagit.
Skulle detta mitt vördsamma hemställande vinna Högloflige
R. o. A:s samt de öfrige respective ståndens approbation,
skal det värkeligen lända til deras och fäderneslandets stora
nytta, emedan jag kan försäkra, at slike liderlige karlar draga
sin sold riket til största gravation. Det äro de, som upfylla sjukhusen
och komma ej derifrån, förr än de supit halsen af sig, som
mig med 3:ne af de recriiter händt, som 1758 från landet ankommo
til Pommern, hvilka aldrig giorde kronans tjenst, fast
de uti 2: ne år där lefde.
Hämmas sådant, hoppas jag, officerare skola med mera
nöje tjena fäderneslandet, då dem gifves nychtert folck at
commendera, då hushållar en soldat bättre med des gage, de
styfrar, som de förre brukat til et ogudachtigt lefverne, använda
de nychtre til torftig mat och dryck, hvaraf de få sin
naturliga styrka, då giöres tjänsten med fullt vett, som de
andre giordt uti yrsla, då skulle fylleri som roten och källan
til all liderlighet och annan disorder afstadna och gudsfruktan,
som är förnämsta tygelen til gemene hopens styrsel, få
bättre rota sig ibland gemene man til fäderneslandets fägnad,
båtnad och heder. Stockholm d.1 Junii 1761.
H. H. de Carnall.
17.
Kommendörkapten Carl Tersmedens diktamen om
krigsförtjänsters belönande.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 190.
D. 12 Juni 1761.
Diet. ad protocoll.
At med någon mera redighet kunna anföra mine oförgripeliga
tankar om Riksens Högh Ständers Secreta Utskots
1 Datum saknas i förlägget.
64
upgifvne ock nu å nyo upläste mogna betänkande rörande
millitairen i gemen, des tiänst, upmuntran ock belöning i
krigstider har iag fattat detta nedanfölliande i pannan at i
protocollet inflyta låta.
Att sådana utvägar af magtägande Ständer måste vidtagas,
som befordra rikets välfärd igenom täfvlan uti millitairiska
tiänsten, är oemotsägeligit.
At upmuntran ock belöningar äro de enda medel, varigenom
detta värkas, är lika ostridigt; men at finna de för en
fri nation mäst smakelige ock till skiälig klagans undanrödjande
tiänligaste belöningar är det, som fordrar Högh
Riderskapets mognaste öfverlägningar, innan ny lag härutinnan
stadgas.
Af ärfarenheten finne vij, det ingen lag kan giöras så fulkomelig,
at icke den under tidernes omskiften undergår
nya förtydningar; sanningen häraf vittnar de olika begrep,
som upkomit hos Riksens Högh Ständer om några få ställen
uti vår dyrt besvurne Regeringsform, hvarföre är högst nödigt,
at, då någon ny lag skall inrättas, så myket mögeligit är, alla
tillgångar till förtydningar afhielpas.
Högh Secreta Utskottets mogna betänkande i detta ämnet
är till alla dehlar så fullkomeligen utarbetat, at iag för min
dehl allenast fäst min upmärksamhet vid de föreslagne dubbla
tiänsteår, då krig infaller, hvilken sort belöning torde blifva
nog betänklig, förorsaka prejudicer, öka misnögen medborgare
emellan ock häraf fölgiande många klagomål hos Riksens Höglofl.
Ständer, hvilket till var ock en undersåtares dryga klänning
förlänger riksdagarna.
Alla slags belöningar, fast de alldra obilligaste, kunna hos
envåldsmagter oklandrade utdehlas, men hos en frij lagbunden
nation måste belöningar så inrättas, att de eij kränka medborgares
i lag grundade rättigheter.
I lag grundade rättigheter tiänsten rörande hafva Riksens
Högh Ständer sistledne riksdag utstakat igenom Tiänstebetänkande;
det hade varit önskeligit, at dubla tiänsteår för
de herrar, som hos utrikes magter uti krigstider evertuera sig
till metien äfven i Tiänstebetänkande varit uteslutit, hvaraf en
dehl dragit nytta ock ökat prejudicerne.
Det torde häremot kunna sägas, vilken skulle på egen
kostnad, då vårt fädernesland sitter i fred, mindre öfvning för
officerare fines, villja till öfvning uti tiänsten hos utländska
65
krigande magter underkasta sig de öden, krigsoroligheter
medföra.
Jag dristar säga, at så myket ädelmod har ifrån urmines
tider altid funits uti svänska blodet, at var ock en undersåte,
som gåt i krigstiänsten, varit och är mån om at vinna kundskaper
i metien ock således aldrig spart eller sparer kostnad ock
risque till heders ock kundskapers inhämtande, oacktadt all
sådan belöning vore utesluten.
Det lärer eij kunna nekas, at icke de herrar, som för permission
at tiäna utrikes lika fult draga häraf förmån, de åtniuta
i fäderneslandet deras innehafvande löner, äga såld hos
den puisence, de utrikes tiäna, avencera här uti sin tour, som
är en oemotsägelig ren vinst ock belöning, utom det at äga den
satisfaction innom sig sielfva att vid påträngande nöd vara
riket nyttige igenom förvärfvade kundskaper, hvartill cronan
ock indirecte bidragit.
At dubla tiänsteårs uteslutande för utrikes tiänster eij
skulle minska deras antal, som söka krigskundskaper hos
andra puisencer, bevittnar Amiralitet[et], hvilka, oacktat de
aldrig niutit den förmån eller begiärt igenom sine skyldigheters
upfyllande prejudicera sine hemmavarande camerater, altid
hafva ock än dageligen söka utrikes tiänst, då det tillåtes ock
ingen öfvning i fäderneslandet är at tillgå.
Då häraf skiäligen finnes, at desse dubla tiänsteår utan
den minsta skada för riket kunde varit uteslutne, huru myket
obilligare blefve det, om dubbla tiänsteår skulle få beräknas för
officerare, som under påkommande krig emot fäderneslandet
varda emot fienden comenderade.
Hålles en noga tour af hrr cheferne vid sådana comenderingar
emot fienden, då får ingen undersåte minsta skiäl
at pretendera någon extra belöning, för det han fullgiör den
skyldighet emot riket, hvarföre han är betalt ock långliga
tider åtniutit betalni[n]g. Ty vad krig finnes, där hela rikets
styrka emot en fiende comenderas, måste icke en dehl vara
hemma i landet; desse hemmavarande hafva eij heldre minsta
fog at klaga, det de eij få upfylla deras nit at blifva comenderade,
ty tourén hindrar dem; då vacance vid arméen excisterar,
bör deras åstundan i tour upfyllas ock således de många
oredor, som man af dubb[l]a tiänsteår[s] härflytande skulle
kunna upräkna, försvinna.
Vem är af os, som icke vet de förtydningar, hrr che
32—3S168i
-
66
ferne vid utcomenderingar till arméen kunna giöra; den officerare,
som är i tour at gå emot fienden, är hindrad af varjehanda
regiementets angielägenheter, den af andra laga förfall
m. m. Skulle icke då häraf hända en öppen väg at vid vart regiemente
utestänga officerare ifrån den förmån, vid arméen
vinnes igenom dubbla tiänsteår ock yngre efter 3 å 4 års
campagner förorsaka de eftertänkligaste prejudicer.
Mine gunstige Herrar, desse considerationer torde förtiäna
Eder mognaste öfverlägningar, i synnerhet som Högl.
Secrete Utskot. desutom så rättvist föreslår belöningar för
utmärkta förtiänster igenom pensioner ock dubb[l]a tiänstårs
beräknande vid afskeds tagande och pansions åtniutande, vartill
framdeles utväg torde finnas.
Således tyker iag för min dehl, at om tydeligen utstakas
post ddioneur ock post de fatigue ock des nogaste efterlefvnad
i comenderingar, skulle man rät lätt komma ifrån denna puncten
i betänkandet till hela samhällets noge.
Ock emedlertid för min dehl tillstyrker, det måtte dubla
tiänsteår, då fäderneslandet är inveckladt ut[i] krig, så väl
för de hrr officerare, som under samma tid tiäna hos utrikes
magter, uphöra, som de eij heldre för de emot fienden
vid vår armée comenderade officerare får beräknas.
18.
Häradshövding friherre Fredrih Otto Wrangels diktamen om
Nordencrantz arbete.
{Bil. till prot.)
Protokollet sid. 218.
Till protocollet d. 3 Julii.
Med mycken förundran har jag uti de emot Hr Commercierådet
och Riddaren Nordencrantzes tryckte föreställning
ingifne memorialer sedt, huru hårdt berörde värk med des
auctor och Censor angripes.
Auctoren klandras för en dristig penna, men författarne
af memorialerne hafva sielfve brukat de hårdaste ord och tillmålen.
67
Om ordelag kunde rubricera en sak, så vore frågan om det
grofvaste högmålsbrott.
Men när slika mörka öfverdrag afklädas och sakernebetracktas
med oväldugt och kalt sinne, så torde besvären emot
auctoren och Censoren af det tryckte memorialet finnas
mycket litet betydande.
Det vore at inlåta sig uti en misshagelig och vid detta
tillfälle onödig vidlyftighet, om man skulle granska och utreda
alla de emot den till Ständerne öfverlämnade tryckte föreställningen
gorde klander och inkast. Men jag vill allenast i
möijeligaste korthet lämna mitt oförgripeliga omdöme om de
åtalte hufvudgrunder.
Det säges vara auctors favoritidée at vilja omstöpa, förändra
och kullkasta regeringssättet, men det vidgås tillika i et
memorial, at han vill detsamma reformera. Annat är dock at
vilja uphäfva och förändra, annat är råda till någon reformation
och förbättring uti visse författningar.
Ingen vältänkande medborgare och riksdagsman lärer
kunna neka, at ju våre grundlagar innehålla visse oryggelige
hufvudgrunder men tillika månge vilkorlige författningar, som
äro förbättring underkastade.
Så litet som något till alla delar fullkomligt menniskiovärk
under solen gifves, så omöijeligt är ock för menniskior at på en
gång upfinna et regeringssätt, som ej med tiden tarfvar förbättring
efter tiders och seders oundvikeliga förändring.
Ingen lagstiftare har någon tid gittat detta neka. Alla
tiders historier vittna, at uti alla regeringar med tiden sig insmygt
missbruk och corruptioner, som mer och mindre medfördt
statens förderf, där de icke blifvit botade och förebyggde.
Hvad vår regering i synnerhet angår, behöfves ej andre
bevis än det, som står i ingressen eller företalet till Regeringsformen,
där Ständerne förbehållit sig uttyda och förbättra
Regeringsformen, och uti 5 § Konungaförsäkran, där Kongl.
Maij :tt lofvat at altid instämma med Rikets Ständer såsom
magtägande, nu ock framdeles at göra sådane beslut, stadgar
och förordningar om sig och riket, som de 'pröfva tienliga till det
allmänna bästa samt deras frihet, säll- och trygghet, hvilket äfven
Ständerne uti 20 § Riksdagsordningen med lika ord sig förbehållit.
Detta är en Ständernas rättighet, som måste vara en
bland de oryggelige, ty annars äro Ständerne ej frie och
68
högsta magten ägande. Den är altså förmäten och straffbar,
som vågar samma rättighet bestrida och neka.
Är det nu Ständer öpet ock fritt at förbättra grundlagarne,
så är det ock en riksdagsman lika öpet och fritt at utan
ansvar föreslå förbättringen. Det vore orimligt at medgifva
saken och neka medlet till sakens vinnande. Genom någons
föreställning måste ju förbättringen skie, ty flere måge ej
göra den tillika emot Riksdagsordis 16 §.
Detta är ej eller något nytt i vår regering. Ständerne
hafva vid åtskillige riksdagar, i synnerhet den sidsta år 1756,
gordt åtskillige förklaringar och förbättringar, som äro för
vidlyftige at upräkna men ännu i så friskt minne, at de ej
tarfva omröras. Memorialerne derom blefvo utan åtal emottagne
och hvad mera är, en onämd person uti en trykt skrift,
Ärlig Svensk kallad, vågade föreslå och tillstyrka visse förklaringar,
som blefvo försvarade och belönte.
Höglofl. R. o. A. är för rättvis och ädelmodig at den ena
tiden ställa under ansvar det, som en annan tid blifvit gillat
och belönt. Ja, jag påminner mig vid denne riksdag hafva
hördt et ganska grundeligit memorial af Hr Pecklin, hvarutinnan
åtskillige i regeringen sedan sidsta riksdag inkomne fehl
och missbruk äro Ständerne för ögonen lagde, och det är just
i anseende till denne och flere föreställningar, som Stora Särskilta
Deputationen blifvit förordnad at föreslå botemedel,
hvarigenom sådant i framtiden må förekommas, hvilket i
sielfva värket är en grundlagens förbättring.
Går man nu närmare till de grunder och lagar, som auctor
till den trykte skriften vidrört, så är det ej nog at utplocka
auctorens spridde tankar utom sitt sammanhang och, som kan
visas vara skedt, uptaga början och slutet af en och samma
mening men utelämna den mellanstående, som qvalificera)'
slutmeningen, samt sätta på auctorens räkning, hvad han af
andra böcker ord ifrån ord infördt.
Hela värket måste läsas i sitt sammanhang eller ock hufvudsakerne
therutur utsökas, hvilket ej rätteligen synes kunna
skie, med mindre af hvad i et och samma ämne säges, det ena
med det andra varder jemfördt, och hvad som på et ställe kan
tyckas vara anstöteligit, genom andra auctorens utlåtelser förklaras.
Sådane äro de rätte regula hermenevtica eller uttydningslagar.
Man har velat tadla auctor, för det han skall angripit så
69
väl privilegier i gemen och velat leda deras ursprung från de
grumligaste källor som R. o. Ars privilegier i synnerhet; men jag
har ej annat kunnat finna, än han värkeligen syftar på några
personers och värks oeconomiska privilegier, och hvem kan
neka, at ju sådane ofta kunna vara staten skaddige ock åtminstone
utan ansvar af hvar ock en påtalas.
Skulle där ock något vara talat om stånds privilegier, så
lärer det efter mitt begrep vara så litet straffbart at uptäcka
och föreställa, hvad som uti dem kan finnas i framtiden genom
missbruk lända rikskroppen till mehn och skada, som det efter
11 § Svea Konungaförsäkran är Ständerne obetagit at med enhälligt
samtycke, och då det ståndet, som röres, sig dertill
godvilligt begifver, förändra och förklara det, som kan finnas
förbättring tarfva.
I öfrigt torde af förre riksdagars resolutioner på allmänna
besvären finnas ock af dem, som sutit i Allmänna Besvärsdeputationen,
än vidare besannas, at derstädes rätt ofta postulater
och propositioner äro gorde, som funnits stridande emot
et eller annat stånds privilegier och derföre blifvit afslagne;
men aldrig har man hördt, at den eller de, som sådant proponerat,
derföre blifvit tilltalte och straffade, ehuru tilltagsne
försöken varit, ock gifve Gud, at väre privilegier vid slike tillfällen
ej blifvit mera kringskurne ock kan hända inskränkte,
än sådant genom Hr Commercerådet Nordencrantzes tryckte
bok befaras kan! Yåre privilegierade frälseägendomar äro till
en ansenlig dehl redan i ofrälse händer, och det synes mig
bättre at kunna föreslå några kraftiga botemedel deremot än
hvässa pennan emot vår auctor, som i välmening blott proponerat
förbättringar, hvilke utan olägenhet kunna förkastas,
om de ej finnas nyttige.
Det vore ock önskeligt, om vårt Riddarhus kunde vara
upfylt med besutne adels- och odalsmän och des antahl ej ökas
så, at slikt blifver ogörligt.
Uti et memorial har jag och med bestörtning hört föreställas,
hvad främmande folkslag och äfven våre hemavarande
landsmän skulle fälla för omdömen om oss riksdagsmän, om
man skulle låta Commercerådet Nordencrantzes memorial
löpa utan åtahl. Främmande nationers omdöme borde ej äga
influence i våra göromål, och den sådant förfäcktar, visar
dermed ej mycken ömhet för vår frihet och independence.
Våre hemmavarande landsmän kunna ej ompröfva våra goro
-
70
måhl, och den, som gör någon dertill ledande föreställning, är
efter mitt tycke mera straffbar.
Auctorens penna och skrifsätt åtager jag mig ej at försvara,
men det utbeder jag mig härvid få påminna, at man ej
bör fordra en så låg och krusad skrifart af en riksdagsman
som af en enskilt person eller rättsökande; den senare måste
tala såsom sollicitant, och den förre talar som en domare i
en rätt och som en medlem af högsta magten, den der råder
öfver alla domare och ämbetsmän.
När auctoren talar om de skrankor, som han tycker böra
sättas för de lagstiftande och redofordrande, så undras i et
memorial, hvem som skall kunna göra lagar för den lagstiftande
magten. Den frågan är i mitt begrep utan fara lätt besvarad:
det göra Ständerne sielfve. De förordna om n. b. sig
och riket, som de bäst finna, och derföre heta de lagbundne
Ständer och nyttia en lagbunden frihet.
Man söker och göra Commercerådet sak, för det han så
ifrigt råder till hemligheters afskaffande. Jag finner honom
på intet ställe säga, at als inge hemligheter böra vara eller tala
emot andre än sådane, som utan rikets skada kunna uptäckas,
och sådant är, mine Herrar, icke något nytt tungomål. Man
har både vid förre riksdagar och den nuvarande både skriftoch
muntekn styrkt till onödige hemligheters upgifvande, i
synnerhet uti finencevärket, utan at sådant blifvit för straffbart
ansedt.
Där auctoren talar om lifstidsämbeten och de missbruk,
som dervid i framtiden kunna sig inrita, samt styrker till deras
ombytande, finner jag icke, at han har den tankan om alla
ämbeten i gemen, utan han säger allestädes visse civile ämbeten;
hvilka han menar lärer han förbehållit sig sielf förklara.
Huruvida något deraf kan vara nyttigt at vidtaga, är en lagfråga,
som torde förtiena närmare öfvervägande.
Men emedlertid synes hvad auctoren i denna delen till
last lägges vara så mycket mindre betydande, som han på
flere ställen med klara ord säger, det ombytet ej kan eller bör
värkställas förr än efter deras utgång, som tiensterne nu besittia.
På den frågan, hvad Konung och Ständer skulle hafva at
göra, om visse ämbeten blefvo ambulatoriske, svarar auctor
sielf, at de kunde des bättre hafva vakande öga på ämbetens
förvaltning; och deruti finner jag intet förgripeligt.
71
Det förslag, auctoren gifver till domares väljande eller föreslående
på landet af allmogen sielf, är i mitt sinne mindre
lämpeligit och practicabelt i vårt land men derföre icke straffbart
at omtala och föreställa, icke heldre något ovanligt.
Ty det är bekant, at städerne genom fritt vahl sielfve uprätta
förslag till sine domare, borgmästare och rådmän, och at
en af de således föreslagne bör få syslan.
Jemväl at församlingar äga genom vahl bland 3:ne föreslagne
utnämna sine cappellaner och kyrkoherdar i consistorielle
gäld. Med ett ord: Om auctoren kan finnas hafva uptäckt
och visat någon ofullkomlighet i våre lagar, som bör
hielpas och rättas, så äro Ständerne honom derföre heder och
tack skyldige. Har han åter misstagit sig, påtalat nyttige inrättningar
eller upgifvit orätte botemedel, så kunna de förkastas,
och är märkeligit, at han sällan talar positivt utan
mäst förslagsvis och gifver äfven alternativer efter andre folkslags
bruk.
Än mindre synes auctor efter min tanka böra lastas och
tilltalas för hvad han skrifver om okunnoghet och corruptioner,
som kan vara och framdeles blifva hos Ständer. De visaste
män, både philosopher och lagstiftare, hafva i alla tider bekänt
sig för okunnoge. Så litet fullkomlighet finnes hos en menniskia,
så litet kan en af menniskior sammansatt politisk
kropp säga sig infaillible. Mine gunstige Herrar, besinnen, at
Ständer icke äro af annat folk än nationen. De äro skilde till
magt och till rättigheter samt frie för timmeligit ansvar. Men
icke äro de derföre invärtes mera uplyste och mindre svage.
Till riksdagsmän väljes än den ena och en annan den andra riksdagen.
Hvem kan säga sig äga all den kundskap och insigt, som
fordras till så vigtige värk, som vid riksdagar förekomma? Det
vittra betänkande, som finnes inrykt uti Hr Commercerådets
senare memorial, visar så prydeligen som grundeligen, at de,
som componera Ständer, böra anse uplysning såsom et oundvikeligit
medel till frihetens kännande och nyttiande.
Så litet som vij äga fullkomligt och om alla saker uplyst
begrep, så litet kan det påstås, at Ständers ledamöter alle
äga god och incorruptibel vilja. Menniskior äro sig altid lika,
och intet samfund gifves utan blandning af onda. Hos oss
hafva vij nog bedröfvelige exempel derpå, at riksdagsmän blifvit
straffade för ond vilja och onda försök.
Om nu i denna eller en annan tid gifves personer, som äro
72
elaka och corruptible, så är det ju både nyttigt och nödigt at
predika emot corruption, at afmåla odygden med sina rätta
färger och varna för des olyckelige fölgder. Och sådant kan ej
sägas inplanta missnöije emot regeringssättet utan länder tvärt
om till at upväcka nit och omtanka till des stadgande och förbättrande.
Det upmuntrar de väl viljande till försigtighet och
till at, så mycket möijeligit är, aflägga de brister, som vidlåda
menniskeligheten. Det försvagar ej Ständers magt och anseende.
Ty deras beslut böra dock altid anses med lydnad och
vördnad.
At den redofordrande magten måtte så litet som möijeligt
är sammansättas af de redogörande, är en tanka, som torde
förtiena upmärksamhet och tillförene af månge riksdagsmän
blifvit utan tilltal yttrad och drifven.
Jag minner mig här i detta Riddarhus hafva hördt
vidlöftige öfverläggningar om huruvida rådssläcktingar och
Cancelliecollegii ledamöter och betienter borde få sittia i
Secrete Utskottet, huruvida de borde vara ledamöter i Defensionsdeputation,
som haft med fästningsbyggnader at göra och
så vidare.
Af detta förbehåller jag mig dock ej må slutas, at jag uti
desse och andre ämnen adopterar och försvarar Hr Commercerådets
satzer.
Jag suspenderar mitt omdöme, tills jag får höra skiälen
mot och med och kommer på det ställe, där jag bör yttra mine
tankar. Men vill endast hafva visat, det de, i den mening de
böra tagas, ej äro farliga och förgripelige utan tvärt om hos oss
sielfve tillförene utan tilltal och ansvar omtalte och föreslagne.
Hvar ock en ser, at de innehålla qvaestiones legis, frågor och
föreställningar om lagen[s] förstånd och förbättring, som efter
klara orden uti Stora Särskilte Deputations instruction höra
till samma deputations skärskådande.
Jag kan altså ej annat än till alla delar instämma med
Hr Öfversten Rudbecks memorial, at boken eller den tryckte
föreställningen må af Stora Deputation öfverses och granskas
men auctoren, såsom den der på sin riksdagsmannarätt gordt
föreställningen, och Censoren, hvilken icke varit tillständigt
pröfva eller förkasta en riksdagsmans memorial, för ansvar frikallas.
Mine Herrar, jag plaiderar här icke egenteligen för Commercerådet
Nordencrantz, jag talar för mig och alla riksdags
-
73
mäns ömaste rättighet. At ställa våre ledamöter till ansvar
för en deputation är detsamma som at förordna en commission
och extra domstohl. Det är ej namnet utan saken, som
bör considereras. Jag åberopar mig, hvad jag hade den äran
på detta ställe anföra, då frågan var om commissioner och
extra domstolar i gemen, och beder Höglofl. R. o. A. täckes
ädelmodigt besinna, hvad de hos andre frie nationer värkat.
Låtom oss en gång i Guds namn möta hvarannan med
fred och saktmodighet samt använda hög nit på det allmänna
bästa men ej på hvars annars förtryck och förföljande.
Fredrik Otto Wrangel.
19.
Landssekreterare O. H. de Freses diktamen om rådsvalet.
{Bil. till prot.)
Protokollet sid. 242.
D. 10 Julii.
I förevarande ämne har jag vid ett annat tilfälle haft
äran inför Högh R. o. A. yttra mina tanckar, och som jag
aldrig kan vara mig olik, så länge jag följer min öfvertygelse i
conformitet af våra lagar, så tilförser jag mig och af H. R. o. A.
then gunst och rättvisa, at samma mina tanckar, them jag än
ytterligare yrckar af thenna grund gunstigt både uptagas och
förtydes, i synnerhet som jag här icke afser någon viss
person, thess uteslutande eller bibehollande, utan ärkjänner
them alla både värdige och skickelige, talar egenteligen för lagen
och dess bestånd och anser thenna fråga af största vigt och
betydenhet. Efter 17 § Riksdagsordningen blifver det en afgjord
sanning, at slutet i hvarje sak kommer på ståndens 4
stämmor således at bero, och hvad de fläste falla uppå, bör
vara ständigt och gj älla för Ständers beslut, hvaremot det
stånd, som af skiljachtig mening varit, på intet sätt sig sättja
må, utom hvad Riksens Ständers frihet och hvart ett stånds
väl förvärfvade privilegier rörer, hvilka bägge händelser aldrig
böra sättjas i qvestion. Uppå denna grunden hvilar sig hela
74
regemäntsconstitutionen, uti densamma ligger al vår fri- och
säkerhet, och när den störes, måste regeringssystemen brista
och hus falla på hus.
Då man nu ifrån thetta lagens stadgande går til 12 §
Regeringsformen såsom det ställe, hvarest om rådscandidaters
väljande stadgas, så måste först såsom ärkjändt antagas, at
denna fråga är vida skild från den, som privilegier och frihet
rörer, hvaruti ingen discensus tillåtes, och at således lagstiftaren
velat härvid en hel annan ordning hafva i acht tagen. Då
denna § handlar om rådselectorernes skyldighet, så. stadgas, at
de skola sig förena om 3 värdige och skickelige personer; men
då detta deras förenade beslut af electorerne innom hvart
theras stånd föredrages, så skjer sådant til den ändan, at beslutet
i stånden må vidare samtyckas, gillas och gjenom almänt
öfverenskommande stadfästas.
Til at nu härifrån argumentera, at dette almänna öfverenskommende
skulle referera sig på stånden och de sig emilian
förenas och öfverens komma, det voro at ej allenast medgifva
en uppenbar contradiction i de citerade bägge lagens rum,
som strider emot en tilbörlig achtning för våra dyra regeringslagar,
utan det voro och at imputera våra visa fäder och
lagstiftare det fel at i en grundlag hafva nedsått ett frö, som
skulle vara mächtigt ställa hela regeringen på obestånd och
Ständers författningar uti fulkomligaste incertitude.
Frihet och privilegier få aldrig sättjas i qvestion, hvarföre
någon contradiction i desse delar icke supponeras, mindre ärkjännes;
men rådscandidaters väljande och utseende förekommer
gjemenligen vid hvarje Ständernes sammankomst, och
härå vil eller kan tå rimmeligen slutas, at utom ståndens almänna
öfverenskommande, eller at de väljande stånden sig
emilian förenas, intet rådsförslag må Hans Maij:t föredragas.
Examineras sviterne af en slik supponerad effect, så voro
det ju möijeligt, at som ett stånd intet ärkjånner någon annan
öfvermagt än pluraliteten stånden emilian och thenna eller
pluraliteten åter, in foro soli, ärkj ånner aldeles ingen, at och
ett stånds opposition, som efter detta fundament icke voro
skyldigt lyda pluraliteten, hvilken pluralitet och så för sig
sjelf voro machtlös, skulle kunna gjöra hela denna högst
angjelägna och riksvårdande operation aldeles afstadnande och
riket derigjenom efter hand rådlöst.
En sådan fölgd ligger här så uppenbar, at den aldrig kan
75
bestridas, och månne det icke är frågan värdt, hvarföre ingen
af de andre stånden gjör försök på oss, enär deras skjähl i
afseende på pluralitetens beslut öfverväger vårt. Neij, de
ärkj ånna lagen sådan, som han är, de se ingen tvetydighet och
fordra fördenskul en ofelbar värkställighet.
Märkeligt är, at uti 11 § Svea Konungaförsäkran och 49 §
Regeringsformen, såsom paralelrummet til 17 § Riksdagsordningen,
brukas vid frågan om privilegier och frihet desse orden:
alla 4 Riksens Ständers enhällige samtycke, men i samma
Försäkrans 9 § vid frågan om rådsvahl ett simpelt refererande
på 12 § Regeringsformen.
Hade lagstiftaren vid denna sednare händelse velat hafva
en lika process som i den förra, hvarföre har han tå icke brukat
ett lika ordalag eller och inneslutit denna händelse i meranämnde
17 § såsom en nyare lag jemte de 2:ne förre, som angå
frihet och privilegier? Neij, visare har han varit, ty han har
förut nogsamt besinnat de svagheter, menniskjoslächtet vidlåda,
och således visligen afmätt de vägar och gräntsor, innom
hvilke han velat hafva regeringens bestånd befästat och dess
sälla värckningar i obehindrat lopp utöfvade. Til at nu icke
stöta thesse uppenbara grunder heter det således här, at
electorernes rådsförslag skal i stånden til almänt öfverenskommande,
gillande och stadfästande upgifvas, och när detta ej
kan gjenom almänt bifall vinnas, så måste det gjenom pluralitet
utrönas, hvilken efter 16 § Riksdagsordningen anses n. b.
för hela ståndets heslut och således äfven för ståndets almänna
öfverenskommande, som här blifver ett och detsamma och
hvaremot det stånd, som af skilj achtig mening varit, på intet
sätt sig sättja må.
Jag ärindrar mig, huruledes här plägar påstås, at det ej
voro förbudit försöka jemnkning stånden emilian; men, mine
g[unstige] Hrr, om jag medgifver, at den voro tillåtin i de fall,
då 2 stånd stadna emot 2, så är den doch i 17 § R[iksdags]ord.
expresse förbuden, då en pluralitet deciderat, i hvilken
händelse det stånd, som af skiljachtig mening varit, n. b. på
intet sätt må sättja sig deremot, och om våra protocoller i
denna delen få bära vittne, så lära de från 1747 års riksdag
bevisa, huru Ständerne velat vid en lika question med denna
lyda pluralitetens beslut och åberopa dess ofelbara värckställighet,
hvilken och har måst derpå följa.
När detta alt i granlaga eftersinnande tages, så lärer det
76
blifva uppenbart, at detta granlaga ämne fordrar den aldra
ömesta försichtigbet såsom på det närmesta rörande en af de
sensibleste delar i vår fundamentallag, ja, sjelfva själen af
vår ädla frihet, hvars sanskylliga lif ligger uti pluralitetens
macht och välde både försvarad och förvarad.
Hans Maij:t har i sin dyra Försäkrans 11 § lofvat bibeholla
oss oförkränckte vid vår beskrifna lag, rätt och friheter,
förmåner och privilegier.
17 § Riksdagsordningen förbjuder ett ifrån pluraliteten
skilj achtigt stånd at på något sätt sätt ja sig emot pluralitetens
beslut, och riksdagsmannafullmachten pålägger oss at n. b.
noga derpå acht gifva, at alt, hvad som länder til befordran af
rikets almänna bästa och sanfärdige nytta samt bibehollande
af Ständernes frihet, må efter yttersta förstånd redeligen
styrckt och befrämjat varda utan någon ändring i det faststäldte
regeringssättet, emot Konungaförsäkran, Regeringsforme
och Riksdagsordning, eftersom alt sådant äntå ogilt
och kraftlöst nu och i framtiden vara skal.
Jag adresserar mig således til Hr Grefven och Landtm,
såsom vårt stånds värda taleman och then, ther in til thenna
stund obrutin både återburit och förvarat thet honom anförtrodde
dyra frihets teckn, landtmarschalksstafven, under ödmiukaste
anhollan, at ingen proposition i denna delen såsom
rörande vår fundamentale lags förnemsta grundpelares bestånd
emot dess tydeliga innehold må admitteras, mindre
til votering skridas, ty hvad i dag i detta ämne säges, kan i
morgon sägas om ett annat och vij omsidor för den vådeligaste
belägenhet blottställas. M[ine] g[unstige] Hrr, jag gjorde vårt
så lystra samhälle orätt, om jag tviflade på en lyckelig utgång
i oförmodad händelse af votering. Vij hafvom friskt och öfvertygeligt
prof af Högh R. o. A:s nith och ömhet för lagens bestånd,
då 13 § R[iksdags]ordn. var i fråga. Ett ord allena
ömmade då, och hvad har jag då väl icke at här förmoda; men
minsta försök i denna delen är för prsejudicater farligt och ingen
försichtighet öfverflödig, då lagens grund röres, ej at förtiga
thet jag förmodar mig utur 17 § Riksdagsordningen härtil al
anledning och skjähl hafva.
Jag ärindrar mig härvid the persiske philosophers utrop
vid thoras konungars inaugurationsfeste: Vet, at tin macht
uphörer vara laglig, då du uphörer gjöra titt folck lyckeligt.
M[ine] g[unstige] Herrar! Vår sanskylliga lycka består i
77
våra lagars hälgd. Alt hvad emot them försökes, störer vår
lycka och bereder vårt fall, och ho vil väl undergå the philistéers
öde at, då pelarne til huset af en blind Simson undanbrötos,
se sig och samhället krossas; ty det är, at med vekoskriften,
för Svensk kallad, i thess 14 ark at tala, äfven så orimmeligt
at tro, det ett regemänte skulle gå öfverända, så länge
lagen äger sin tilbörliga kraft och värkan, som at det länge
skulle kunna äga bestånd, när dess grundvalar onäpst undergräfvas.
20.
Överdirektör Fredrik Ehrenpreus diktamen om Jönköpings
gevärsfaktoriarbetare.
[Bil. till prot.)
Protokollet sid. 258.
Ad protocollum d. 13 Juli 1761.
Den anledning, Riksens Höglofl. Ständers Uhrskillningzdeputation
haft at remittera Jönkiöpingz factoriearbetares
besvär öfver för ringe och innehåldne arbetslöner til Höglofl.
Secrete Utskottets gransk- och pröfning, har Höglofl. R. o. A.
redan intagit af det från Höglofl. Uhrskillningzdeputation
afgifne och upläste memorial.
Jag afbidar altså Höglofl. R. o. A:s höggunstige åtgerd
til besvärens remitterande, på det deras innehåld och mine
göremål måga med det första på det nogaste skärskådas, hvilket
är den förmohn, iag nu mig endast utbeder.
Efter 11 åhrs förlopp inkomma nu först klaganderne til
Riksens Höglofl. Ständer med besvär öfver minskade arbetslöner
emot et påstådt contract af åhr 1748, som skall styrkas
af et utdrag utur Jönkiöpingz Landscancellie protocoll samma
åhr, hvilket dock endast utförer, hvad handtvärkarne begärt i
arbetslöner för 1747 åhrs medell; och ehuru de uti besvären
icke frångå el:r kunna förneka, at iag åhr 1749 kundgiort dem
Kongl. Krigzcollegii förordnande, som ogillar deras på landscancelliet
begärte arbetslöner, hvilka kongl, collegium utfört
efter den åhr 1739 uti collegio faststälte fördelning, så är
dock ibland annat det märkeligit, at de aldrig tillförne låtit
78
emot mig märka minsta misstroende, innan de, af deras concepist
understödde, varit så äreförgätne at kos Riksens nu
församlade Ständer beskylla mig för innehåldne arbetslöner
emot deras åberopade förmente contract. Vöre contract brutit,
så vore det et mål, som förut bordt lagl. vara vid dombstolarne
afdömt, innan det såsom en rättegångzsak i laga ordning
bort föredragas Riksens Höglofl. Ständer och til deras Justitieedeputation
remitteras.
Men nu när frågan är, om klagandernes åhr 1748 på Jönkiöpingz
Landscancellie påstådde arbetslöner kunnat el:r bort
af Kongl. Krigzcollegio ogillas och förkastas, så lärer nogsamt
kunna utrönas, på hvad ställe detta ärende bör hanteras, antingen
uti Secrete Utskottet, hvaräst collegii författningar
til arméns bevähring granskas, eller uti Justitiasdeputation,
som endast är sysslosatt med rättegångz- och dombsaker.
För mig skall det vid alla tilfällen göra tilfyllest, när iag
både redan å daga lagt och än vidare skall å daga lägga, det
iag efter Kongl. Krigzcollegii förordnande af åhr 1749 utdelat
arbetslöner efter 1739 åhrs uti collegio faststälte fördelning
därå, och det så länge som factoriet til och med 1754 förvaltades
emot provision. För mig skall det och göra tillfyllest, at
handtvärkarnes egne arbetsböcker såsom det säkraste bevis
skola utvisa, at de sådane arbetslöner af mig upburit.
Till underdånigst följe af Kongl. Maj:ts nådigste förordnande
har iag ifrån nyssnämde åhr 1754 både som förvaltare
och ägare af gevährsbruket emot et vist pris i et för alt, alla
bygnader, löningar med flere omkostningar inberäknade, nemi.
12 d:r s:rmt för en musqvet af 1747 åhrs modell, til cronan lefvererat
de mig tilldelte gevährsbeställningar. I så måtto, när
gevährsbruket är min egen egendom och iag til det lindrigaste
pris åtagit mig cronans gevährstillvärkningar samt efter föregången
kundgörelse om den med factoriet tagne författning
fördelat til hvar och en arbetare en emot gevährspriset tillräckel,
svarande arbetslön, emot hvilken handtvärkaren godvilligt
af mig arbete emottagit och samma lefvererat, så är
och blir det ostridigt, at de således ingådt med mig i de vilkohr,
iag kunnat och varit i stånd at dem bestå och betinga,
hvarpå deras egne arbetsböcker äro de säkraste bevis, ty andre
slagz contracter gifvas icke vid manufactorier än räckningar
med arbetarne, och då de tillika hafva egne arbetsböcker på
skuld och fordringar, så upte desse böcker den säkraste con
-
79
troll, utom det at slike arbetsböcker äro de tilförliteligaste
contracter om emottagne arbetslöner, som varit bestådde och
accorderade. Jemte de emellan cronan och mig slutne contracter
om gevährstillvärkningarnes bedrifvande blef äfven åhr
1756 et nytt arbetssätt til sänk- och vällsmide anbefalt; och
är det besynnerligt och jämväl märkvärdigt, at innan denne
nye arbetsordning åhr 1759 var i stånd at företagas och värkställas
efter de dertill af mig giorde inrättningar, var icke den
minste klagan, mindre missnöje ibland arbetarne; men just
samma åhr utbrast först en osmak och ovilja för det nya
arbetssättet såsom ovanligt, och derpå fölgde förförares upstudzighet,
ibland hvilka iag med skiähl kan nämna desse
klagande hufvudmän, hvilkas gensträfvoghet gådt så vida, at
både ordning och lydno saknas hos de öfrige arbetare, hvilket
alt utan rättelse försätter dem sielfve uti vanmakt och yttersta
villervalla. När iag vid den af hrr deputerade af nya gevährsinrättningen
åhr 1759 in loco anstälte undersökning giort redo
för alla af mig vidtagne anstalter til factoriets drift; när då
blifvit befunnit, at handtvärkarne til och med 1754 riktigt
upburit sine arbetslöner efter Kongl. Krigzcollegii förordnande
enligt deras egit vidgående så väl som deras egne arbetsböckers
utvisande; när åter handtvärkarnes arbetslöner under
mit contract med cronan äro befundne vid samma undersökning
vara til alla delar svarande emot det mig bestådde
gevährspris, hvaraf de i arbetslöner fådt öfver och icke under
och iag vågar säga mehra, än hvad vid de öfriga factorier bestås;
när arbetarne dessutan vid mit factorie icke heller blifvit
besvärade af det sedan sidste riksdag tillkomne höge jernpris,
hvilket till min store skada mig ensam besvärar; när,
säger iag, detta med det mera min förvaltning rörande redan
blifvit i Kongl. Krigzcollegio granskat och mine göremål af
K:gl M:t i nåder gillade, så har iag i alle måtto giort det besked,
som af mig någonsin kan påfordras. Hvarken cronans
med mig ingångne contract eller någon lag förbinder mig til
annan redogörelse; och då iag af det mig bestådde nog knappa
gevährspris utgifvit större arbetslöner än jag både bordt och
varit skyldig til, hvarom den håldne undersökning och deputerades
berättelse nogsamt skall intyga, så är iag innom mig
sielf nögd, då iag som en ärlig man icke annat giort el:r vil göra,
än hvad iag inför Gud och hvar man kan uppenbarl. försvara.
At Rånge med en annan factoriearbetare blifvit, såsom oför
-
80
passade och hendigen nattetid ifrån factoriet afreste, vid deras
ankomst hit förkt åhr efter Kongl. Krigzcollegii anstalt inmante
och med tienlige medel til factoriet återsände, rörer
el:r angår icke mig i synnerhet. Härutinnan är dock icke annorlunda
förfarit, än hvad lag och kongl, förordningar dictera.
De försmädelige tillvitelser, hvarmed klagandernes concepist
upfylt de til Riksens Höglofl. Ständer ingifne skrifter, lära i
sinom tid rättvislm beifras. Jag anser emedlertid med förakt
försmädarnes galla och afbidar i stillhet med tolamod Höglofl.
R. o. Ars remiss til besvärens öfverseende och pröfning, på det
de sedermera utredde måge i full dager återkomma til R. o.
Ars högrättvisa afgörande, då iag väntar och lofvar mig Höglofl.
R. o. Ars hägn och den höga ynnest, uti hvilken iag som deras
ledamot och ödmiukeste tienare åstundar at stedze få vara
innesluten.
Fried. Ehrenpreus.
21.
Löjtnant Adolf Jahob Ehrenpohl^ diktamen om kapten
Johan Laurentz Hammarhjelms uppförande.
(Bil. till prat.)
Protokollet sid. 278.
Dictamen ad protocollum.
Många gånger har jag väl undratt öfver Högh R. o. Ars
tålamod att åhöra Hr Capitain Hammarhielms täta och vidlöftiga
samt oftast nog obetänksamma discourser.
Jag har tillskrifvit sådant H. R. o. A[:s] ädelmod, och jag
föreställer mig, att H. R. o. A., intagne af den tankan, att Hr
Hammarhielm var nitisk och välmenande för det almänna,
ej så noga velat granska dess utlåtelser, i synnerhet som det
ej sällan händer, att nit och välmening lättelrn kan förleda en
talare till ifver och hårdare expressioner, än han sig antingen
föresatt eller sielf kan merkia.
Men jag moste dock tillstå, att H. Hammarhielm sista
plenum utbrast i sådane otidigheter, att H. R. o. A. efter min
tanka skulle vara mindre angeläget om sin egen heder och
81
värdighet, om ordnings och anständighets bibehollande innom
Riddarhuset och om förtiente mäns rättmätiga heders försvar,
ifall sådan opåtalt och onäpst lämnades.
Dess utlåtelser lära giordt mera intryck, änn att de ännu
kunna af någon upmerksam vara förgätne, och således lärer
jag ej behöfva att med dess återuprepande H. R. o. A. oroa.
Protocollet bör dem utvisa, och om de af Hr Hammarhielm
skulle förnäkas, äro här tillhands flera lefvande vittnen till
dess öfvertygande.
Jag tager mig derföre den friheten att ödmiukast till
protocollet yttra mine oförgripelige tankar om dess förbrytelser,
och huru de böra anses.
Dess förseelser holler jag före bestå egenteligen uti 2:ne
omständigheter:
l:mo att Hr Hammarhielm vidkients att åtminstone idet
mästa vara auetor af ett till R. H. Ständer stält memorial,
hvilket blifvit i alla landsorter kringsprida utan att Hr
Hammarhielm samma memorial hos R. o. A. förut ingifvit;
2:do att H. Hammarhielm i sine här på Riddarhuset förde
discourser så väl som i memorialet utan försyn vågat angripa
rikets bäst förtiänte män och om dem sökt bibringa H. R. o. A.
sådane tankar, som hade de icke allenast ej fulgiordt de dem
anförtrodde skyldigheter utan i grofvaste mottan emot lag och
billighet sig förgripit.
Hvad det första angår, så ser hvar, om oväldug, af memorialet,
att hvar period, ja, hvarje rad äro upfylde med otidige
tilvitelser mot alla dem, som haft det aldra minsta att skaffa
med förvaltningen i Pomern; men det är icke det, som jag nu
egentel:n tänker beifra. Jag holler före att H. Hammarhielm
bör äga den alle svenske männ tilhörande rättigheten att lagkn
få utföra sin sak och med laga skäl fästa och bevisa sine utlåtelser,
om han så gitter.
Men som ingen ricksdagsmann äger frihet att få utgifva,
mycket mindre i landet kringsprida ett till missnöijes upväckande
förledande memorial, förr än det i dess egit stånd förut
blifvit upläst, utan att blifva sin ricksdagsmannarätt förlustig
och H. Hammarhielms memorial icke blifvit till H. R. o. A.
ingifvit, så är klart och tydeligt, att H. Hammarhielm förvärkat
sin rättighet att vara ricksdagsmann.
Går jag till andra punkten, så häpnar jag öfver H. Hammarhielms
obetänksamma upförande; han tror sig på Riddar33—3S1681
-
82
huset vara liksom i en fristad, hvarest han får säga alt det
onda om andra, som han i sine tankar sig figurerar.
Rikets generaler, som med utmerkt heder commenderat
vår armée i Pomern, hanterar han, som vore de ej verde den
ringaste aktning.
Hr Öfverståthållaren Frih. v. Lantingshausen, hvars försiktiga
anstalter vij ha att tacka för General Manteufels lyckel.
repuserande och tilfongatagande, har, säger han, för sin beqvämlighet
skuld hafva (!) nedlagt det honom anförtrodde
commando och gådt hem.
Hr Generallieutenanten Ehrensverd, somKongel. Majes:tt
och Högh Secreta Utskottet anförtrodt commando öfver Dess
och rikets armée, är i Hr Hammarhielms tanka ej verd mera
förtroende, än att han bedt Gud bevara sig ifrån att tiena under
en sådan general. Utom mongfaldige andre prof både i
frid och krig af dess diupa insikt, mogna ärfarenhet och
oskrymtade nijt för .rikets väl hade Pasevalska affairen, efter
hvilken Hr Generalen ännu bär blodiga merken, bort stoppa
munnen till på alla dess tadlare.
Efter Hr General Grefve Hamilton sielf är närvarande,
förbiuder mig modestien att vidare omtala den till honom
giorde fråga, än att jag endast anmerker, den var dierf och
otidig.
Utom alt detta beskyller H. Hammarhielm samteke
generalerne att för Kongel. Maijes:tt hafva ingifvit falska raporter,
utan att han budit till att visa, hvaruti de bestådt.
Högvälborne Hr Grefven och Landtm, har så liusligen
och öfverflödigt öfvertygat honom om sitt ofog derutinnan, att
det skulle vara förmätit af mig, om jag budo till att lägga något
dertill; men det kan jag med stillatigande ej förbigå, att H.
Hammarhielm åsidosatt den aktning, han är H. Gref. o.
Landtm, och H. R. o. A. skyldig. >
Han borde ha respect för honom som general, han är
honom vördnad skyldig som H. R. o. A[:s] ordförande, och den
staf, han förer i sin hand, hvilken är ett tecken till vår lyckekn
återvundna frihet, bör hos hvar och en vältänkande svensk
man uppväcka de ömaste rörelser och den gladaste ihugkomst
af den sälla dag, då Sverge återvänt den största af alla jordiska
förmohner, jag menar friheten.
När alt sådant ej kan holla H. Hammarhielm innom anständighetens
skrankor, huru kan han då bevista detta lystra
83
samfundets öfverläggningar. Mycket mera kunde sägas; men
ämnet är så obehageligit, att jag häldre tvärstannar och begifver
mig till mitt sluteliga påstående, att i anledning af det,
som ofvan anfördt är, H. R. o. A. motte förklara H. Hammarhielm
oberättigad att vidare sitta på Riddarehuset samt dess
öfriga upförande hiemte memorialet förvisas till laga dohmstol
att der undersökas, skärskådas och lagkn anses.
Att jag på ett alf varsamt och upriktigt sätt uti detta ämne
yttratt mina tankar, hoppas jag H. R. o. A. ej ogunstigt anser;
målets art, min nijt för rättvisan, min ifver, att ordning och
anständighet innom detta lystra samfund må bibehollas och
ej af en enda obetänksam störas, hafva sådant fordrat. Om
jag härutinnan fehlat, har det ej skiedt af upsåt att förtörna
någon utan deraf, att jag ej funnit nog kraftige ordesätt att
Uttrycka mitt missnöije och af sky för H. Hammarhielms
upförande. Stockholm d. 20 Julij 1761.
Adolfh Ehrenfohl.
22.
Brukspatron Leonard Magnus Ugglas diktamen om pensioner
för riksråden von Höpken, Palmstierna oell Scheffer.
{Bil. till prot.)
Protokollet sid. 310.
Till protocollet d. 24 Julii.
S. T.
Vid det tillfälle, Höglofl. R. o. A. behagat företaga och
afgiöra det Högvördiga Prästeståndets fattade och med de
öfrige respective stånden communicerade beslut at förmå
Hans Excellence Högvälborne Hr Baron och Riksrådet von
Höpken till dess sätes intagande uti Kongl. Maij:ts Rådcammare,
därifrån han behagat taga afskied, det ock eij annat
kan än fägna samtel. rikets invånare, som nogsamt härutinnan
kiändt sin förlust och att then på detta sätt genom Riksens
Höglofl. Ständers gemensamma åtgiärd och förtroliga öfverlägning
samt Hans Excellences egit ädelmod och nit för fäder
-
84
neslandets tienst nu försvinner; så öpnas mig et lika önskeligit
tillfälle at uptäcka mina oförgripelige men välmenande
tanckar för Höglofl. R. o. A. rörande Deras Excellencier Riksråden
Högvälborne Friherrar Palmstierna och Scheffer. Desse
Kongl. Maij:ts och rikets högt betrodde herrar och män hafva
med utmerckt förtienst och skickelighet flere åhr vårdat
svenska ministéren vid utrikes hof och ägt Riksens Höglofl.
Ständers ömmaste förtroende, hvaraf intet större prof kan
gifvas, än at Hans Excellence Scheffer är anförtrodd gouverneursämbetet
för rikets dyrbara skat, Hans Kongl. Höghet
Kronprintsen och öfrige Kongl. Arfprintsar.
Deras långa förfarenhet såsom högt förtiente och uplyste
Rådsherrar oqh deras sanskyldiga nit för rikets almenna bästa
lärer Höglofl. R. o. A. sig nogsamt ärhindra.
Samma uplifvar vår önskan at än vidare af Deras Excellencier
vinna och förvänta merckelige tienster och de mognaste
frugter af förenad skicklighet och förfarenhet med den renaste
välmening. Våra välsignade grundlagars hälgd och nogaste
vård för egen och våra senaste efterkommanders fromma
hafva denna gång fordrat deras tydeligaste förklaring, och detta
har eij kunnat skie utan sådane mercken, som på det ömmaste
rördt sielfva den lagstiftande magten, hälst samma höga magt
haft full öfvertygelse, at endast nit och välmening varit grunden
till skiliaktighet uti grundlagens ordaförstånd vid det tillfälle,
dess utöfning intet drögsmål tola kunde.
Jag bör innehålla med ärhindran af så kiänbara omständigheter
och med samtl. Höglofl. R. o. A. däröfver betyga min
hiertelige fägnad, at en fulkomlig tydelighet och enhälligt
förstånd är vunnen uti et så högvigtigt ämne.
Genom almagtens mildaste bistånd kunna vij försäkra
oss om ut- och invertes lugn. Split och fördärfvelig osämja
blifve ibland oss och samtel. Riksens Höglofl. Ständer för
eviga tider bandlyst och Eridsens Furste knyte på oss det eniglietsband,
som afgrundens ondska aldrig förmår sönderslita.
Riksvårdande ärender kunna på detta sätt med ostörda sinnen
och obesmittade hiertan och händer skiötas och i en välsignad
stund änteligen slutas.
Vij kunna då hoppas at snart få förfoga oss till våra hemmavarande
medbroder, som med upmercksamhet oss förvänta.
Under så välsignat hopp täckes Höglofl. R. o. A. gunstbenägit
ärindra sig högvälbemälte Deras Excellenciers alment
85
bekante insigt uti rikets vigtigaste ärender och fulkomlige
nit och välmening för alment väl och därföre af sit vanlige
ädelmod vid detta utmerckte tillfälle äfven förnya och uprepa
sit gamla och ömma förtroende för desse värdige Rådsherrar
och det hopp, Riksens samtl. Höglofl. Ständer äger at af dem
vid sig yppande tillfällen till rikets sanskyldiga gagn och bästa
äga kraftigaste biträde. Denna förklaring är ingen nyhet under
denna sälla regeringstid men öfverensstämmer med Riksens
Höglofl. Ständers förra bruk vid slike tillfällen.
Höglofl. R. o. Ars beslut härutinnan, hvarom jag efter
min önskan gior mig förvissad, torde med de öfrige respective
stånden få communiceras genom en deputation, som torde låta
detta ärende komma hos sig uti lika örn öfvervägan och med
Höglofl. R. o. A. sig förena.
Leonhard Magnus TJggla.
23.
Kvartermästare Karl Fredrik Sölfverbergs diktamen om
upprättelse för friherre Carl Gustaf Cronhjort.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 335.
Stockholm d. 13 Julij 1761.
Ad protocollum.
Med mycken upmärksamhet har jag åhört Riksens Höglofl.
Ständers Justitieedeputations betänkande rörande de
besvär, Frih. Carl Gustaf Cron[h]jort theröfver anfört, at
Kongl. Generalkrigsrätten dömt honom ifrån thess innehafvande
landshöfdingeämbete för någon befunnen förseelse, han
skall begått angående Capitainen von Soltern under den tid,
Baron Cron[h]jort var öfverste vid ett regemente i Pommern,
hvilken å högvederbörlig ort efven är vorden gillad.
Det kan eij annat än fägna mig at se, med huru oväldig
rättvisa Riksens Höglofl. Ständer sidstledne riksdag antydat
Justitiaecancellersämbetet at lag likmätigt förfara uti et mål,
hvarvid åtskilliga besvärande omständigheter syntes med
-
86
gifva, det Baron Cronhiort anorlunda inför Kongl. Maij:tt
enskilt och annorlunda uppå förslaget sig om Capitainen von
Soltern skal utlåtit.
Men som jag ock af bemälte Justitisedeputations betänkande
nu ser, at Kongl. Maij:tts egit nådiga utlåtande befriar
Baron Cronhiort ifrån en slik misstanka, så finner jag äfven
lika med bemälte deputations yttrande, det ingen tillräckelig
anledning varit at dömma Cro[n]hiort ifrån sitt landshöfdingeämbete,
för det han tre åhr förut uti ett annat ämbete skall
felat och icke bilagt von Solterns meritelista och, i okunnighet
om hans tiensteåhr, tillagt honom ett mindre antal derutaf,
än han värkeligen ägt; och för det han sagt von Soltern i anseende
till dess annalkande åhr, jämförelsevis emot yngre,
vara nog svag uti sin innehafde lieutnantsbeställnings färdiga
utöfvande, fast honom icke kunde betagas derföre at uppå
förslag til et mindre vigeur erfordrande ämbete upföras. Denna
dess sidstnämde utlåtelse har han ingenstädes directe eller
inderecte a[n]mält, förr än han, då det icke tilläts at få det
sig undanbedia, nödgades dertil och fast ogierna måtte uptäcka
en Solterns svaghet uti lieutnantstiensten, therom han
vitnen namngifvit; och jag således med Höglofl. Justitiaedeputation
finner, at Generalkrigsrätten icke låtit honom niuta
en lag lickmätigt rättegångsförmohn till godo förmedelst de
namngifnas afhörande, til hvilkens förhastande Rik[s]ens
Höglofl. Ständers rättvisa hänskiutande till laglig undersökning
hvarken gifvit eller kunnat gifva ringaste anledning.
I mitt sinne involverar det och ingen contradiction, att en
60 ahrs man och deröfver kan för sin ålder vara svag att
exeqvera, det en lieutenant tillhörer, och ändoch försvarligen
förvalta en mera ledighet medgifvande syssla. Och hvarföre
Frih. Cronhiort hvarken kan sägas och bevisas varit
delator, än mindre brustit i bevis, hvarföre vårt sälla
regeringssätt och hälsosamma, rättvisa lag icke tillåter, att
någon kan fällas åt saken såsom bristande uti bevis. Så var
eij eller vid så beskaffade omständigheter efter min tanka
laglig anledning för Generalkrigsrätten att härutinnna dömma
Frih. Cro[n]hiort ifrån tiensten. Angående Frih. Cronhiorts
fehlsteg att icke hafva bilagt om von Solterns ansökning dess
meritelista, så utom det von Soltern deruti mäst varit vållande,
som icke bilagt sin ansökning ett sådant nödvändigt bevis,
som altid varit större fehl af honom än af hans öfverste att
87
icke uti Kongl. Maij:tts Krigsexpedition låta taga en afskrift
utaf von Soltern der med de öfrige regementsofficerarnes af
öfversten ingifne meritelistor och ansökningen bilägga, von
Soltern eij heller derigenom någet lidit, heller kunnat möijeligitvis
uti ringaste lidande försättas, enär han uppå stabscapitains-
och capitainelieutenantsförslager blifvit af Frih.
Cronhiort upfördt, honom aldrig någon svaghet uti desse
sysslors förvaltande vorden tillagt, Soltern sjelf deröfver
aldrig klagat och så mycket mindre någen arga list hos Frih.
Cro[n]hiort kunnat prsesuponeras, at han i stället för några och
30 Solterns tiensteåhr nemt några och 20, som honom ändå
snart sagt dubble tiensteåhr emot Utfals blefvo tillagde.
Således finner jag eij heller, att Frih. Cronhiort derutinnan
något sådant fehlsteg begådt, så att han deröfver på längre
heller kårtare tid utur tiensten sättas bordt, mindre sitt ämbete
förlora uti ett mål, som Ständerna sjelfva till undersökning
remitterat och rättigheten till pröfvande icke ifrån sig lämnat.
Jag bifaller således till alla delar detta väl utarbetade och
på lag samt rättvisa grundade betänkande, att Frih. Cro[njhiort,
om Gefle län nu vöre ledigt, detsamma åter borde få
tillträda, och in till thess det nu ledigt blifver heller han kan
få någet annat melitairt län, therom han sig anmälar, åtniuta
then lön och thervid förknippade förmåner, han vid Gefle
läns höfdingedömme innehaft.
Och emedan det i mitt sinne enligit acta och Justitisedeputations
betänkande är ostridigt, att Frih. Cronhiort emot
lag blifvit för hård dömd, så vida 41 § i Regeringsformen icke
synes varit lempelig, och hans förseende, med thet han icke
bilagt von Solterns meritelista, aldeles kunnat rättas, om förslagen
blifvit honom återstälte med befallning den felande
meritelistan att bilägga, såsom det med andra i dylika fall förfarits,
och det vore aldeles stridande emot Ständers rättvisa,
att Generallieutnant Bilsten och Generalmajor Palmstruk.
hvilka, bättre förtiente till förfång, upfört sine egne söner
uppå the till Kongl. Maij :tt ingifne underdånige förslag, hvarigenom
värkeligit lidande och prejudice sig tilldragit heller
therutaf kunnat möijeligen hända, på sådant sätt blifvit ansedde,
som skedt är, utan tienstens förlust, och Frih. Cronhiort
deremot uti 4 åhrs tid för ett sådant fehlsteg, som med
förslagets återställande till att med meritelistans biläggande
completteras heller uphämtande utur Kongl. Maij:tts Krigs
-
88
expedition kunnat rättas och med en åtvarning tillräckeligen
syns kunna försonas, eij allenast mist sin innehafvande landshöfdingelön
utan ock ifrån tiensten aldeles dömd och ämbetet
till en annan efter ordendeligit förslag bortgifvits, ehuru
Cronhiort hos Kongl. Maijitt giort underdånig ansökning, att
med värkställigheten af Kongl. Maij:tts nådigste utslag af d.
14 Januari] 1757 måtte hafvas nådigt anstånd i så måtto, att
en annan uti hans ställe i tiensten emedlertid icke insättas,
emedan han anmält sig på sätt, som kongl, förordningen af
åhr 1738 föreskrifver, få underställa högtberörde utslag till
Riksens Höglofl. Ständers skierskådande, då Rik[s]ens Ständer
under d. 16 Julij 1756 förbehållit sig att vid deras nesta
sammankomst om dena sak sig underrättade giöra, men Kongl.
Maij:tt genom nådigste utslag af d. 20 Aprill 1757 sådant afslagit,
der likväl lagen tydeligen stadgar, att i sådana mål, der
återvinning skulle blifva fåfäng, om dom ginge i värkställighet,
skall utslaget, enär besvär deremot anföras, icke fullbordas.
Altså är min oförgripeliga tanka, then jag till Höglofl.
R. o. A:s gunsträttvisa bifalls ärhållande vördsammast underställer,
om icke Frih. Cronhiort, som äntå på åtskilligt sätt nog
lidit genom then honom för hårt öfvergångne medfart, måtte
äfven för the förflutne åhren undfå och bekomma full lön och
ty åtfölljande förmåner ifrån then tid, han utur tiensten satt
blifvit, på samma sätt som Justitiscdeputations betänkande
honom det tillägger hädanefter och ifrån detta åhrs början,
intill thess han någet län, therom han sig anmälar, ärhåller;
och at then, som nu innehafver Gefle län, genom byte heller
afskieds tagande icke må Frih. Cronhiort till förfång detsamma
til någen annan uplåta.
Och emedan Frih. Cronhiort på annat sätt icke kan i mitt
sinne sägas niuta en emot dess lidande svarande uj*ättelse
för den honom öfvergågna hårda medfart, underställer jag
äfven Höglofliga R. o. Ars godtfinnande, om icke en deputation
med behörig föreställning härom till de öfrige respective
stånden kunde afgå.
Carl Fredrich Silfverberg.
89
24.
Kaftan F. Lagersvärds memorial om tjänstetillsättningar.
(Allegater I, N. 148.)
Protokollet sid. 343.
Ödmjukt memorial.
Det uppehåll, som andre riksdagsärender lider, då tjenstförgifning
i stånd skier på annan grund, än våra lagar derom
stadga, lärer redan befunnits och de deremot inkommande
försök framdeles i annat fall rönas; som det äfven nödigt är
förekomma, det obillige omdömen om Riksens Ständers gj öromål,
at riksdagsmän under sin härvaro tilskynda sig tjenster
och hålla så kallade tjenstcabinetter, hvarigenom Hans Kongl.
Maij:t och vederbörande den rätt, som dem enligt lag tillkommer,
härigenom betages; och som äfvenväl Regeringsformen
jemte Riksens Höglofbe Ständers sednare beslut om tjensters
förgifvande tydeligen innefattar så väl sättet, huru
regeringen i thy mål sig förhålla skall, som huru det vid nu påstående
riksdag funnits billigt, det Riksens Höglofbe Ständer
på annan grund intet sådant giöromål sig antaga än vid tilfälle
af ordentelige och skj är skådade besvär, eller der så
hände, at någon jemte tilfogat lidande varit särdeles förtjent
at efter dess tour och ålder njuta en enligt våra lagar stadgad
uprättelse och befordran, enär det kan skie utan prejudice
för andra äldre och mera förtjente, hälst som Riksens Höglofbe
Ständers hos Konghe Maij:t år 1756 utverckade förordnande i
annat fall förbjuder tydeligen någon ståndsledamot at vid
säte och stämmas förlust föredraga och recommendera någon
vid en eller annan tjensts bortgifvande på annat sätt, än
samma förordnande innehåller; fördenskull och såsom fri men
tillika lagbunden riksdagsman, samt i stöd af hvad redan
denne riksdag funnits nödigt at förekomma, det ingen ståndsledamot
eller annan må upresa någon sak rörande tjensteförgifning,
som ändrar tagne beslut och derom under afgörande
varande författningar, ledande till ännu mera befästande af
alla försök, deremot giöras kunna, anhåller jag ödmjukast, at
Höglofbe R. o. A. ei allenast täcktes nu, innan något vidare
rörande tjenster förekommer, en gång för alla som oryggelig
lag hos sig förklara, at ei någon må till ledig tjenst eller ock
efter någors åstundande afsked hos Konghe Maij:t någon utom
dess tour och ordning i underdånighet föreslå eller recommendera,
så framt det ei rörer hilliga besvär öfver skjedt förfördelande
af regeringen, utan ock at sådan tancka hos sig
fast gälla låta samt mig tilstädja at med detta mitt ödmjuka
memorial få vända mig till de öfrige respective stånden.
Stockholm d. 24 Julij 1761.
F. Lagersvcerd.
Överjägmästare Olof Fredrik Rudbecks diktamen om upprättelse
för hovrättsrådet Olof Benjamin Ehrencreutz.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 360.
D. 3 Aug. 1761.
Dictamen ad protocollum.
Enär jag å ena sidan förer mig till sinnes, huru R. Högh
Ständer såsom lagstiftare sig altid förbehollit ok icke i någor
måtto ifrån sig gifvit, hvad them tilhörer, nembl. at uprätta
den lidande, och å den andra sidan mig förekommer thet Lofl.
Borgareståndets betänkande till uprättelse för Hr Hofrettsrådet
Erencreutz, så, i anseende till hvad therutinnan förmäles,
bifaller jag Borgareståndets betänkande. Jag styrker
thertill så mycket mera, som jag låtit mig berettas,
det Hr Hof[rättsjrådet Erencreutz uthi trättio år, om icke
mera, har tiänt Kongl. Maij:t och riket och theribland på thet
et och tiugunde året uthi Kongl. Maij:t[s] och r[ikets] Svea
Hofrett samt af then tiden in uppå det fiortonde året varit
hofrettsråd; at han under samma tid uthi många Kongl.
Maij:ts och riksens angielägna sys! or och förretningar varit
brukad och therutinnan till höga vederbörandes goda nöje sig
förhållit.
At han sedan 1739 tio gånger varit föreslagen till lediga
embeten samt theribland tränne gånger till justitiaecanceler och
fem gånger af R. Högh Ständer till r[iks]råd men at han altid
blifvit förbigången och at han sedan sista r[iks]dag sökt tvenne
ledige statssecreteraretienster, hvartill yngre medsökande
91
skolla blifvit föreslagne, hvilka hiemväl tiensterna bekomit
ok varöfver besvär hos R. Högl. Ständer äro insinuerade.
Hafva R. Högl. Ständer sosom lagstiftare sig förbehollit
at upretta lidande medborgares rätt, så vore ju en sådan förbehollen
rätt mindre nödig, om icke aldeles onyttig, då den
icke utöfves vid yppande tilfellen.
I mit sinne må näppeligen något tilfelle förekomma, som
mera uthkräfver Ständers åtgärd och uprätta en lidande medborgares
rätt än thetta nu förevarande.
En rikets embetsman, som uti trettio år tiänt och under
de sednare några och tiugu år tio gånger varit fruktlöst till
lediga embeten föreslagen samt under des tienstetid har blifvit
brukad uti många Kongl. Maij:t[s] och rikets angielägna
förrett[n]ingar och under alt detta sig så upfört, at han ej
allenast ägt höga vederbörandes, som haft at giöra förslag,
utan och tillika R. Högl. Ständers höga förtroende vid ther as
uprettande förslager. Mina Herrar, en menniskias lifstid är
icke någon evighet. Låtom oss såsom Ständer upfylla våra
plickter ok ophielpa värda medborgares tryckta rätt; låtom
våra medbroder, som länge och väl hafva tiänt, icke altid
och framjent blifva lemnade under vidriga öden. Då uthöfva
Riksens Högl. Ständer efter mit tenkesätt den rätt visliga,
hvilken the sig hafva förbehollit och them allena tillhörer at
utöfva.
Rudbeck.
26.
Livdrabanten Carl Natanaél Frankenheims diktamen om riksråden
Palmstierna och Scheffer.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 368.
D. 4 Aug. 1761.
Dictamen ad protocollum.
Mitt samvete skulle förvita mig för den största efterlåtenhet
och fel, om jag underlät at så väl betyga min rena och
ofärgade glädie öfver Höglofl. R. o. A:s för någon tid sedan
92
tagna ädelmodiga beslut at återlemna Deras Exellencier
Friherrar Palmstierna och Scheffer sitt fulla förtroende som
ock at tillstyrka Högh R. o. A. at dem uti sina embeten återinställa.
Högh R. o. A. kan ei obekant vara, huru dessa värda
herrar med otilläggelig nit arbetat för rikets väl, huru de ouphörhn
vakat öfver rikets frihet, och med hvad oförskräkt
åtgiärd de motat de anfall, hvarmed densamma vid hvarjehanda
tillfällen varit hotad, och utom hvilkas upmärksamhet den
törhända lidit nog känbara inbrått.
Då nu dessa herrar, ei i brist af god vilja men af medfödd
menskelig svaghet, tagit felt om lagens rätta förstånd, på någon
tid varit i förlust af Riksens Höglofl. Ständers ovärderliga
förtroende men det nu återvunit, så tyckes mig uti samma förtroende
ei mera återstå än dem til sina förriga med största
heder innehafda embeten insätta, och utom hvilket senare
förtroendet för dem efter min tanka ei kan vara fullkomligt,.
Högh R. o. A., som altid bibehålit sitt höga värde genom sina
berömliga efterdömen, de lemnat de öfriga stånden af ädelmod,
lärer äfven vid detta tillfället dem med detsamma förelysa.
Stockholm d.1 Aug. 1761.
Carl Nathanaél FranJcenheim.
27.
Häradshövding Jonas Linnerhielms diktamen om tillsättandet
av landshövdingetjänsten i Nyköpings län.
(Bil. till konceptprot.)
Protokollet sid. 390.
Dictamen ad protocollum.
Af hvad som vid denna riksdag sig tilldragit, har ingenting
bekymrat mig mehr än medelst den sällsynta händelse rörande
landshöfdingeförslagets upprättande til Nykiöpings lähn och
sysslans bortgifvande, just under thet Riksens Höglofke
Stender företagit sig at enht lag och theras rättighet såsom
högsta machtägande thermed vilja hugna en välförtient man,
hvilcken uti många åhr utan något sitt förvållande vid tienstsökande
och rådsembetens besättande altid blifvit förbigången,
1 Datum saknas i originalet.
93
finna en mindre achtning för Riksens Stender vara visad, som
icke allenast hos utlenska ministrar och theras hof kan sätta
Svea Rikes Stender uti ett ringa verde och anseende, försäkra
våra hemma varande medbroder at hafva något af våra rättigheter
eftergifvit, utan ock stella en hvar på den tancka, som
lagarne och Riksens Stenders beslut framdeles icke blefvo med
nog uprichtighet och nit handhafde och efterlefvade.
Jag hyser för Theras Excellencer Hrr Riksens Råd, som til
landshöfdingeembetets så skyndesamma bortgifvande endast
bidragit, den fullkomligaste vördnad och skal aldrig å annat
stelle än detta theras giöromål klandra, men ehuru stor min
vördnad förklaras, kan dock densamma icke förmå mig at med
stillatigande förbigå thet, iag förut nemnt, och hindra mig
från then skyldighet at vid alla tilfällen söka achta Riksens
Stenders verdighet, rätt och frihet.
Enligit Lofke Borgareståndets deputerades berättelser
och sedermera aflemnade extractum protocolli är at finna, det
2:ne ledamöter af välbemelte stånd samma dag, och innan
tiden til landshöfdingeförslagets upprättande var til ända
lupen, til Theras Excellencer Hrr Riksens Råd blefvo uppskickade
med tilkännagifvande, at 2:ne stånd redan utnemt
personen til landshöfdinge uti Nykiöpings lähn och at samma
sak hos de öfrige respective stånden äfven voro anhängig;
hvarefter Hrr Riksens Råd icke thes mindre förslaget uprättat
och samma genast til Hans Kongl. Maj:tt[s] nådiga utnemnande
til Ulricsdahl skickat, theraf händt, at Riksens Höglofke
Stenders öfverläggning blifvit onyttig samt verckan af 2:ne
stånds beslut fåfäng.
Så angeläget det är å ena sidan, at Hrr Riksens Råd uti
en laglig myndighet bibehålies, så fordrar ock nödvendigheten
å den andra, at icke myndigheten allena blifver rådande, hälst
öfver dem, hvilcka gifvit både lag och rådsembetet sin styrcka.
At förslaget til Nykiöpings lähn borde upprättas, enär det
den i lag och förordningar utsatte tiden varit vacant, kan ingalunda
motsäijas, icke eller at Rådet ett stånds enskifta beslut
bör åtlyda; men casus är icke sådan här, hvarföre ock fölgderne
blifva olika.
Innan förslaget efter lag kunde upprättas, blefvo Theras
Excellencer Hrr Riksens Råd underrättade, at Riksens Stender
om sysslans bortgifvande begynt öfverlägga. Detta var
ad notitiam giordt men icke någon expedition från Stender,
som för lag och allmän efterrättelse tiena skulle. När Hrr Riksens
Råd icke kunna förneka Borgareståndets uppskickade
2:ne deputerades berättelser, som annars i och för sig sielf efter
lagligit bestyrckande bör vitsord äga, hade dem efter min
tancka tilkommit at med förslagets upprättande så lenge upphålla,
in tils Statssecreteraren eller den, som thes embete förrättat,
hunnit at af talemännen eller ock ståndens secreterare
underrättelse om sammanhanget häraf inhemta, på det Riksens
Stender emot fundamentallagarne icke något intrång uti
theras öfverläggningar giöras måtte och theras beslut fruktlöse
aflöpa.
Allmen berättelse therom, at Riksens Stender hos sig uti
öfvervägande tagit angående Nykiöpings lähns besättiande,
jemförd med Borgareståndets deputerades erhindran, synes
hafva varit tilräckelig för Hrr Riksens Råd at med förslaget
icke så mycket skynda; i synnerhet som Hans Kongl. Maij:tt
i Rådkammaren icke var närvarande och 40 § i Regeringsformen
samt 9 § Svea Konungaförsäkran thydeligen stadgar, at
sådane embeten af Kongl. Maij:tt uti sittiande Råd skola
förgifvas.
I anseende til hvilcka omstendigheter, som uti mitt sinne
nog eftertänckelige förekomma, samt til förvarande af Riksens
Stenders sanskyldiga heder iag för min dehl tilstyrcker, at
Hrr Riksens Råd för detta förhastande tienlig förestellning
må undfå, hvilcken af Secrete Utskottet vederbörl. kan uppsättas,
samt at Högh R. o. A. til undvikande af oredor i framtiden
nu beslutar, at så snart ett stånd eller flere under riksdagar
fått en sak til öfverläggning, som i Kongl. Maij:ts Rådkammare
el:r cabinett i annat fall kunde upptagas, samma
stånds landtmarskalk eller taleman det genast uti sammanträde
med de öfrige talemännen berättar och skriftelig förteckning
theruppå uppgifver, hvilcka samfält uti Kongl. Maij:ts Cancellie
låter tilkänna gifva, at vid högsta ansvar en sådan sak
icke får Hans Kongl. Maij:tt och Rådet föredragas, innan
Riksens Stender sitt slut theröfver fattat.
För öfrigit och erhuruväl iag anledning ägde, åtskillige
omstendigheter uti detta befordringsmål andraga angående
den utnemde Landshöfdingen och honom, Hr Hofrättsrådet
Ehrencreutz, som Riksens Stender vid landshöfdingeembetets
besättiande i ögnamercke haft, så vill iag til förtroende och
enighets bibehållande alt sådant icke omröra; utan endast
95
hemsteller, om icke Höglofke R. o. A. vid detta tilfälle täckes
hugna Hofrättsråd Ehrencreutz som en hederlig och välförtient
man med äldre landshöfdingefullmacht än nu varande
Landshöfdingen i Nykiöping, tillägga honom differencen i
löhnen lika med förvandlingen uti Nykiöpings lähn, förklara
honom fri från tienstgiörandet uti Kongl. Svea Hofrätt och
låta bemelte Hofrättsråd vara sielfskrifven til det första civile
lähn, hvarom han sig anmäler.
28.
Ryttmästare Abraham Henrik Ulfvenklous diktamen om major
Tomas Carl Rappes åderinträde i tjänst.
{Bil. till prof.)
Protokoll sid. 415.
Ad protocollum.
Hvar rättsint kan eij annat än högeligen glädjas, då man
ser en medborgares förtjenster bahna honom en så hederlig
och gällande väg till Riksens Högh Ständers gynnande som
den, hvilcken Hr Majoren Rappe uti Kongl. Maij:ts d. 31 sisth
hoos R. o. A. uppläste nådige remiss åtnjutit. Den måste ock
ofelbart hos en hvar uppväcka en billig emulation at giöra
sig till en dylik nåd förtjent, och sådant bör ingen missunna.
Trenne riksmöten, dem jag bijvistat, hafva eij åtgådt at
inspirera mig samma ädelmod, som jag stedse funnit leda Högh
R. o. A:s giöromål, och i stöd deraf vågar jag å ena sidan ödmiukel.
tillstyrcka, at Hr Major Rappe må förunnas alt det
vedermäle af Riksens Högh Ständers välvillja, som dess så
skenbarligen ådagalagde meriter fordra. Men å andra sidan
leder mig samma principe, så väl som R. o. A:s nyligen tagne
beslut i Hr Capitaine Bilbergs upprättelsemål, at i lika måtto
anholla, det sådant eij måtte ske med så ganska månge äfven
förtjentes förfång. Om jag kunde supponera mig ensam af
denne tancka eller någon contradiction af ett så upplyst
samhälle, der man så ofta hördt deduceras, at embetsmän voro
för rikets och riket eij för deras skull, så blefve mig lätt at med
otålige skähl befästa min mening, men vördnad för R. o. A.
föreskrifver mig at eij medtaga för mycken af deras ädla tid,
hvarföre jag skrider till en äfven så ovedersäijelig sanning,
96
nemligen at embeten äro för embetsman en tillständig rättighet
efter förtjenst och sista fullmagts datum. Kunna nu skickelighet
och förtjenst eij befordra någon embetsman till högre
embete än genom den enda vägen vacance, som endast har
tvenne ursprung, dödsfall och afskedstagande (afsättjande
kan eij räknas, emedan man ser det sällan och önskar det aldrig
hända), så har ju lagstiftaren, då han ansedt befordran såsom
den egenteligaste uppmuntran i den så många vedervärdigheter
åtfölljande krigsmetién, åtmintsone efter mitt begrep uti 1756
års förordning tydeligen gifvit tillkenna, at det embete, sorn
genom dess innehafvares död blifver ledigt, eij annorledes är at
anse än som ett ostridigt arf för dem, som äro i tour at avancera,
gradatim till den sista officeren af samma corps, åt hvilcka
afskedstagande i krigstider genom kongl. för[o]rdnandet 1741
tillägger en lika rätt och tour, som om vacancen genom dödsfall
existerat, emedan densamma uttryckeliga stadgar, at den, som
tager afsked i krig, eij mera får träda i tjenst. Detta alt förvissar
mig, at Högh R. o. A. i dess tagande beslut öfver
högstb:rde remiss ömsint omfattar dess tjenande medbroder
i alla grader, som efter alt utseende innan kort och kanske
denne stund åter giöra sig till slik ynnest och rättvisa med blodige
hufvuden utom rikets gräntz förtjente, och i samma
mohn som äldsta ryttmästaren blifver lidande, då han eij i sin
tour får den vacante majorsindelningen, i samma mohn lida
ju alla efter honom varande officerare.
Ymsom vördnad för faststälte lagar och för Kongl. Maij:ts
nådigste remiss tillåta mig väl eij annat än anse detta måhl af
den grannlagenhet, det värkeligen innebär, och det på sådan
grund R. o. A. nogaste bepröfvande recomendera. Men när
jag derhoos drager mig till minnes de flere befordringar, som
i arméen under de förflutne åren sig tilldragit och icke allenast
nu åsamkat en ansenlig myckenhet klagomål utan ock föranledat
arméen at till undvikande af ytterligare förfördelande
genom återfående af tjenster emot 1741 års förordnande uti
Krigsbefälets besvärs 10 § underdånigst anholla at äfven
hädanefter få njuta denne förordning till godo, så tror jag mig
både skyldig och befogad ödmiukast hemställa, om icke med
Högh R. o. A:s medfödda rättvijsa enligt pröfvas, at detta
måhl får hvila, till dess R. o. A. sig först yttrat öfver Krigsbefälets
anhollan, at högstber:de stadga måtte blifva efterlefvad,
ty i den händelsen at den efter förmodan vinner Riksens
97
Högh Ständers bijfall, så hade R. o. A. genom dess samtycke
till denne begäran giordt en enskilt nåd emot allmän förordning.
Skulle åter Högh R. o. A:s välbehag blifva at utan afseende
på föreskrefne considerationer vill ja giöra nåd, så tyckes
med deras medfödde rättrådighet öfverensstämmande at eij
giöra nåd åt en och onåd åt en annan i samma sak, i föllje
hvaraf och i fall Hr Major Rappe skulle vinna bijfall, synes
äfven alla de, som för enskildte ordsaker under varande krig
tagit afsked, böra få tillstånd återträda i tjenst, ehuru de eij
varit så lyckelige genom nådig remiss bana sig vägen dertill,
hvaribland efter min kundskap är, then jag med fägnad här
får nemna, Hr Ryttmästaren Waxschlager, som med distinction
tjent i Södra Skåningarne och till hela regimentets regret
föranlåtits af enskilte omständigheter at taga afsked men
brinner nu af nijt at återgå i tjenst, lika så Lieutenanterne
Ehrenkrona och Cortz jemte flere, som en hvar vet och här
blefve för vidlyftigt detaillera, äfven som alla de inconveniens,
en sådan oförväntad placering medföra skulle både i anseende
till officerarnes tour och pensionscassan, uti hvilcken härmedelst
största oreda existera skulle. Desse torde vara tillräckel.
skähl till det begärte uppskofvets bevilljande och anholler fördenskull
sluteligen, at om detta beslut de öfrige respective
stånden med en deputation dehl lemnäs, som derjemte anmodar
dem at oss härutinnan eij förekomma.
Stockholm d.1 Aug. 1761..
Abram. Iiindr. Ulfklou.
29.
Överstelöjtnant Carl Gustaf Boijes af Gennäs diktamen om överste
Carl Fredrik Pechlin.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 423.
Dictamen ad protocollum.
Jag finner väl af protocollet, att Hr Öfverste Peckelin
något yttrat sig om Hrr Rijksens Råd, men saknar därvijd
1 Datum saknas i förlägget.
34—3816S1
98
dhe förkleneliga uhtlåtelser om dem, som ett allmänt ryckte
honom tillägger, nämbl. att han heskylt dem för konster och
intriger, att dhe eij hade nog acktning för Höglofl. Rijksens
Ständer, sampt påstått, att dhe derföre borde få en skarp och
allmän skrapa. Jag tillstår, om detta sig så förhåller, som Högl.
R. o. A. bäst lärer kunnigt vara, så voro det en blygd för oss
alla, om vij skulle låta sådant med stillatijgande stryka
förbij, sampt mindre anständigt för R. o. A., om dhe innom
sig sielfva skulle tåla pracmediterade lagbrått, då dhe nyligen
så hårdt näfsat öfverilningsfel.
Mine Herrar, Eder är eij okunnigt, med hvad brinnande
nijt iag under ellofva rijksdagar lagt mig uht för lagens helgd,
oacktat hvad svårigheter mig därföre öfvergådt. Tagen mig
derföre eij till misstycke, att iag till döden framhärdar i samma
lynne och säger rent uht, att om detta sig så förhåller, som
allmänt talas, så häfver Hr Öfverste Peckelin brutit vår grundlag,
föracktat vårt regeringssätt och kränckt den ädla frij heten
däruti, att han med skymf eliga och obevij sliga tillmälen angripit
Hrr Rijksens Råd, som gådt å heder deras, och det uti
en sak, som är bygd på vår regerings besvurna lagar. Hvarföre
iag för min dhel påstår, att han uti detta ädla samhället
må så väl denna rijksdagen som nästa rijksdag vara sitt säte
och stämma förlustig på Riddarhuset, men i fall något häremot
skulle invändas, anhåller iag häröfver om votering. Stockholm
d. 17 Aug. 1761.
Carl G. Boije.
Bihang.
Förteckning å hos ridderskapet oell adeln föredragna, lmr e,j
avtryckta memorial.
Armfelt, Magnus Vilhelm, friherre, kapten, om major Rappes
turberäkning. (Sid. 415. Allegater I, N. 164.)
Baqqe, Carl Gustaf, kapten, om saltbristen i riket. (Sid. 403.
Allegater I, N. 162.)
Berghman, Hans Fredrik, hovrättsråd, om ackord. (Sid. 407.
Prästest. arkiv, E. 62, N. 20.)
Bilang, Jakob Johan von, kapten, om befordran till kommendant.
(Sid. 418. Allegater I, N. 334.)
Blix, Gustaf Adolf, kommendörkapten, om sin befordran.
(Sid. 234. Allegater I, N. 134.)
Boije, Hans Henrik, överstelöjtnant, om avsatta officerares
återfående av tjänster. (Sid. 5. Borgarst. arkiv 1760—
1762, Vol. 22, N. 29.)
Bromell, von, om granskning av städernas proto
koll
genom protokollsdeputationen. (Sid. 64.)1
Brummer, Magnus Henrik, löjtnant, om fangna officerares tur
vid befordran. (Sid. 233. Prästest. arkiv, E. 62, N. 48.)
Carlheim-GyllenslcÖld, Gustaf, löjtnant, om friherre Armfelts
befordran. (Sid. 421. Utskottshandlingar 1760—1762,
Vol. 106, N. 159.)
Cronhjort, Carl Gustaf, friherre, landshövding, om sin dom.
(Sid. 237. Allegater I, N. 135.)
de Frese, Otto Henrik, landssekreterare:
om häradshövding Ehrenhielms uppträdande på Riddarhuset.
(Sid. 206. Allegater I, N. 129.)
om landssekreterares turberäkning och rang. (Sid. 238,
339. Prästest. arkiv, F. 62, N. 125.)
om Jönköpings gevärsfaktoriarbetare. (Sid. 239.
Prästest. arkiv, F. 62, N. 124.)
om assessor Hoflings besvär. (Sid. 419. Allegater I,
N. 283.)
1 Detta memorial har icke återfunnits. Författaren var möjligen
kapten Lars von Bromell.
de Frietzcky, Carl Fredrik, major, om understöd för fru Borgenstierna.
(Sid. 402. Borgarst. arkiv 1760—1762, Vol.
20, N. 197.)
de Frietzcky, Clces, direktör, om krigsbefälet vid riksdagar.
(Sid. 168. Allegater I, N. 123.)
Du Rietz, Anders Rudolf, överstelöjtnant, om sin befordran.
(Sid. 343. Allegater I, N. 149.)
Ehrenhoff, Carl Gustaf, landssekreterare, om landssekreterares
turberäkning och rang. (Sid. 339. Allegater I, N. 142.)
Ehrenmalm, Georg, kapten, om löjtnant Eneskjölds besvär.
(Sid. 410. Borgarst. arkiv 1760—1762, Vol. 22, N. 67.)
Ehrenmalm, Samuel Magnus, häradshövding:
om justitien och domareämbetet. (Sid. 39. Borgarst. arkiv
1760—1762, Vol. 20, N. 216.)
om landssekreterares turberäkning och rang. (Sid. 254.
Allegater I, N. 140.)
Ehrenpreus, Johan, kaptenlöjtnant, om sin befordran. (Sid.
352. Allegater I, N. 155.)
Ehrensvärd, Augustin, general:
om pension för major Douglas. (Sid. 199. Prästest.
arkiv, F. 62, N. 86.)
om fabrikers förflyttande från Stockholm till Finland.
(Sid. 349. Allegater I, N. 154.)
Ehrensvärd, Carl, överste, om sin befordran. (Sid. 228. Allegater
I, N. 133.)
Eneskjöld, Bernt Johan, löjtnant:
om sin befordran. (Sid. 410. Utskottshandlingar 1760—
1762, Vol. 98, N. 375.)
om sin befordran. (Sid. 410. Prästest. arkiv, F. 62,
N. 95.)
Essen, Alexander Magnus von, major, om major Gyllensvans
turberäkning. (Sid. 370. Allegater I, N. 158.)
Estenberg, Carl, advokatfiskal:
om Nordencrantz arbete. (Sid. 215. Prästest. arkiv,
F. 62, N. 106.)
om Jönköpings gevärsfaktoriarbetare. (Sid. 239. Prästest.
arkiv, F. .62, N. 105.)
om hovrättsrådet Ehrencreutz befordran. (Sid. 390.
Allegater I, N. 159.)
Flygarell, Johan Fredrik von, kapten, om landssekreterares
turberäkning och rang. (Sid. 340. Allegater I, N. 144.)
101
Freidenfelt, Georg Johan, löjtnant, om sin befordran. (Sid.
252. Allegater I, N. 138.)
Funck, Carl, friherre, överste, om överste Ehrensvärds och
egen befordran. (Sid. 145, 228. Allegater I, N. 131.)
Gertten, Carl Mauritz von, löjtnant, om sin befordran. (Sid.
145. Allegater I, N. 119.)
Glansenstierna, Lars, kapten, om befordringarna vid livdragonregementet.
(Sid. 419. Allegater I, N. 167.)
Grubbe, Carl Adolf, kapten, om rekommendation till befordran.
(Sid. 407. Prästest. arkiv, F. 62, N. 148.)
Grönhagen, Clces Vilhelm, friherre, löjtnant, om arméns rekrytering.
(Sid. 166. Allegater I, N. 120.)
Gyllenskepp, Ulrik, löjtnant, om löjtnant Eneskjölds befordran.
(Sid. 359. Prästest. arlöv, F. 62, N. 158.)
Gyllensvan, Fredrik, major:
om promotorial i kapten Hammarhjelms besvär. (Sid.
359.)1
om sin turbestämning. (Sid. 370. Prästest. arkiv, F. 62,
N. 159.)
om riksråden Bonde och Bielke. (Sid. 413. Prästest.
arkiv, F. 62, N. 160.)
Hallenborg, Carl, lagman:
om löneersättning. (Sid. 254. Allegater I, N. 136.)
om skånska adelns besvär. (Sid. 359.)*
Hamilton, Gustaf David, greve, general:
om lagman Hallenborgs iöneersättning. (Sid. 234. Utskottshandhngar
1760—1762, Vol. 106, N. 113.)
om ett under kapten Hammarhjelms namn utspritt memorial.
(Sid. 270. Borgarst. arkiv 1760—1762,
Vol. 20, N. 220.)
Hasenkampff, Johan Christoffer, kammarherre, om fattighusen
på Ladugårdslandet. (Sid. 407. Utskottshandlingar
1760—1762, Vol. lil, N. 911.)
Höpken, Carl Fredrik von, friherre, president, om protokollsdeputationens
anmärkningar mot kammarkollegium. (Sid.
267. Prästest. arkiv, F. 62, N. 206.)
Höökenberg, Åke Leonard, löjtnant, om saltbristen i riket.
(Sid. 403. Allegater I, N. 163.)
Jennings, John, ryttmästare, emot kommerserådet Nordencrantz.
(Sid. 204. Prästest. arkiv, F. 62, N. 213.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
102
Jernfeltz, Gustaf Crispin, överste, om tjänstetillsättningar.
(Sid. 404. Utskottshandlingar 1760—1762, Yol. 106, N.
146.)
Klingstedt, Adam Fredrik, löjtnant, om sin broders befordran.
(Sid. 252. Allegater I, N. 139.)
Knorring, Carl Reinhold von, kapten, om upphjälpande av
landets ekonomi. (Sid. 64. Borgarst. arkiv 1760—1762,
Vol. 22, N. 50.)
Krusenstierna, Mauritz Adolf von, schoutbynacht, om kapten
Bilbergs befordran. (Sid. 352. Borgarst. arkiv 1760—
1762, Vol. 17, bilaga till ridderskapets och adelns
protokollsutdrag av den 31 juli 1761.)
Lagercrantz, Fredrik, kaptenlöjtnant, om sin befordran. (Sid.
252, 352. Allegater I, N. 137.)
Lagersvärd, Fredrik, kapten, om brännvinsbevillningen. (Sid.
402. Borgarst. arkiv 1760—1762, Vol. 20, N. 182.)
Lantingshausen, Jakob Albrekt von, överståthållare, om major
Kappes turberäkning. (Sid. 415. Prästest. arkiv, F. 62,
K 226.)
Leijonhielm, Anders, friherre, ryttmästare, om major Rappes
turberäkning. (Sid. 415. Allegater I, N. 165.)
Lilliebielke, Henrik Adolf, fänrik, i testamentstvist. (Sid.
422. Utskottshandlingar 1760—1762, Vol. 107, N. 266.)
Lilliehorn, Per, kaptenlöjtnant, om amiral Sparres lön. (Sid.
65.)1
Mannercrantz, Per, fänrik, om saltbristen i riket. (Sid. 403.
Allegater I, N. 161.)
Nackreij, Olof von, häradshövding, om ackord. (Sid. 407.
Prästest. arkiv, F. 63, N. 284.)
Nordencrantz, Anders, kommerseråd:
om anmärkningarna över dess arbete. 2 memorial. (Sid.
202, 204. Utskottshandlingar 1760—1762, Vol. 92.)
om upphandlingar och försäljningar för kronans räkning.
(Sid. 233. Borgarst. arkiv 1760—1762, Vol. 22, N.
48. Tryckt 1772.)
Nordencreutz, Fredrik Jakob, major, om sin befordran. (Sid.
359. Prästest. arkiv, F. 63, N. 291.)
Oelreich, Niklas von, kansliråd, om censuren av kommerserådet
Nordencrantz arbete. (Sid. 206. Prästest. arkiv,
F. 63, N. 298.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
103
Olivecrona, Johan Adolf, hovjunkare, om rådsvalet. (Sid.
100. Allegater I, N. 118.)
Oxenstierna, Göran, greve, generalmajor:
om uppmuddring av Albrektsund. (Sid. 349. Utskottshandlingar
1760—1762, Vol. 37 e, Fol. 933.)
om ackord. (Sid. 407. Borgarst. arkiv 1760—1762, Vol.
20, N. 170.)
Pauli, Carl Vilhelm, jägmästare, om prosten Hjortsbergs katekes.
(Sid. 206. Allegater I, N. 126.)
Pereswetoff-Morath, Carl Gustaf, major, om krigsförtjänsters
belönande. (Sid. 186. Allegater I, N. 125.)
Posse, Mauritz, friherre, major, om major Gyllensvans turberäkning.
(Sid. 267, 369. Prästest. arkiv, F. 63, N. 314.)
Ramsay, Anders Henrik, överste:
om sin befordran. (Sid. 343. Allegater I, N. 150.)
om sin befordran. (Sid. 404. Allegater I, N. 151.)
Rappe, Tomas Carl, major, om hästhemmansräntornas beräknande
vid Smålands kavalleriregemente. (Sid. 402.
Prästest. arkiv, F. 63, N. 324.)
Riddergroll, Per, kaptenlöjtnant, om sin befordran. (Sid.
352. Allegater I, N. 156.)
Rudbeck, Olof Fredrik, överjägmästare:
om häradshövding Ehrenhielms uppträdande på Riddarhuset.
(Sid. 206. Allegater I, N. 130.)
om jägeribetjärängen i Västernorrland. (Sid. 350. Allegater
I, N. 147.)
Rudbeck, Ture Gustaf, överste:
om kommissioner och extra domstolar. (Sid. 11, 13,
20. Tryckt i RAP, d. 20, bilagor sid. 185.)
om kommerserådet Nordencrantz arbete. (Sid. 206.
Allegater I, N. 127.)
Rutensköld, Carl Axel, major, om kornetten Silfverlåås befordran.
(Sid. 252. Prästest. arkiv, F. 63, N. 359.)
Siegroth, Gustaf Adolf von, överstelöjtnant, om kapten Hammarhjelm.
(Sid. 282. Allegater I, N. 141.)
Silfverskiöld, Arvid, revisionssekreterare, om understöd. (Sid.
262, 369. Prästest. arkiv, F. 63, N. 408.)1
Sinclair, Anders Frans, kapten, om befordran till civil syssla.
(Sid. 407. Prästest. arkiv, F. 63, N. 394.)
1 Det har icke kunnat fastställas, huruvida det sid. 369 nämnda
memorialet är identiskt med det sid. 262 omtalade.
104
Stackelberg, Wolter Reinhold, friherre, generalmajor, om friherre
Armfelts befordran. (Sid. 351, 421. Prästest. arkiv, F.
63, N. 406.)
Stiernsparre, Axel Magnus, hovmarskalk, om sin befordran.
(Sid. 359. Borgerst. arkiv 1760—1762, Vol. 20, N. 164.)
Strömfelt, Carl Harald, friherre, landshövding:
om sin lön. (Sid. 56. Prästest. arkiv, F. 63, N. 404.)
om vice presidenters rang och befordran. (Sid. 64. Allegater
I, N. 114.)
Svinhufvud, Henrik Leonard, livdrabant, om saltbristen i
riket. (Sid. 403. Allegater I, N. 160.)
Törnebladh, Carl Hans, kammarskrivare, om landssekreterares
turberäkning och rang. (Sid. 339. Allegater I, N. 143.)
Uggla, Leonard Magnus, brukspatron, om lektor Antonsson.
(Sid. 358. Allegater I, N. 153.)
Ulfvenklou, Abraham Henrik, ryttmästare:
om krigsbefälet vid riksdagar. (Sid. 168. Allegater I,
N. 124.)
om befordringarna vid livdragonregementet. (Sid. 407.
Allegater I, N. 166.)
Wachschlager, Carl Henrik, regementskvartermästere, om
krigsbefälet vid riksdagar. (Sid. 168. Allegater I, N.
122.)
Wadenstierna, Tomas Adolf, kapten, om krigsbefälet vid
riksdagar. (Sid. 168. Allegater I, N. 121.)
Wallén, Jeremias, landshövding, om transport till Nyköpings
län. (Sid. 360. Allegater I, N. 157.)
Wrangel, Georg Gustaf, friherre, överste:
om landets defension. (Sid. 64. Allegater I, N. 115.)
om beräknande av ersättning för av honom uppsatt regemente.
(Sid. 407. Prästest. arkiv, F. 63, N. 463.)
Vult von Steijern, Johan Julius, kommerseråd, om hovkanslers
karaktär. (Sid. 408. Borgarst. arkiv 1760—1762,
Vol. 20, N. 172.)
Yxkull, Carl Otto, friherre, sekundmajor, om en överstelöjtnantsbeställnings
besättande vid livdragonregementet.
(Sid. 403. Prästest. arkiv, F. 63, N. 467.)
