# ID: svediakorp-gov123
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1760--1762
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 227,816
# sentences: 10,394
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGSPROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TJUGONDE DELEN
1760-1763
I
SJO Oktober 1760—S april 1761.
STOCKHOLM 1934
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
322307
innehållsförteckning.
Sid.
Förord vii.
I. Protokoll
för 20 okt. 1760—2 april 1761
1—564.
II. Bilagor.
Till protokollet den 25 okt. 1760:
1. Kongl. Maj :ts proposition den 15 oktober 1760
3.
Till protokollet den 27 okt. 1760:
2. Friherre C. F. von Höpkens memorial i capitafrågan ... 7.
3. Friherre F. O. Wrangels memorial i d:o  8.
4. C. A. Rosenadlers diktamen i d:o 10.
Till protokollet den 28 okt. 1760:
5. F. W. Leijonankers diktamen i capitafrågan 10.
6. Extrakt ur ridderskapets och adelns protokoll den 28 okt. 1760 13
7. R. Bergenstråles diktamen i capitafrågan 14.
8. O. H. de Freses diktamen i d:o 16.
9. J. G. Kruses af Elghammar diktamen i d:o 19.
Till protokollet den 29 okt. 1760:
10. A. Nordencrantz memorial om ett av honom författat arbete 20.
Till protokollet den 30 okt. 1760:
11. C. R. von Strokirchs memorial om Nordencrantz arbete . . 20.
Till protokollet den 3 nov. 1760:
12. J. G. Kruses af Elghammar memorial om sekreta ntskottets
instruktion 23.
13. G. Plaans memorial om d:o 24.
14. O. H de Freses memorial om d:o 25.
Till protokollet den 4 nov. 1760:
15. J. L. Hammarhielms diktamen om en särskild deputation
över krigets upphov 28.
IV
Sid.
Till protokollet den 6 nov. 1760:
16. Greve F. L. Cronhielms af Flosta memorial i capitafrågan 31.
17. Friherre G. A. von Nolckens memorial i d:o 34.
18. A. Schönbergs memorial i d:o 36.
19. Friherre J. C. Cederhielms memorial i d:o 39.
20. Friherre F. O. Wrangels diktamen i d:o 41.
Till protokollet den 18 nov. 1760:
21. J. E. von Vickens diktamen i capitafrågan 42.
22. Friherre J. A. Hamiltons diktamen i d:o 44.
23. F. Lagersvärds memorial i d:o 47.
Till protokollet den 20 nov. 1760:
24. J. G. Bildenschölds memorial i capitafrågan 50.
25. P. Lilljehorns diktamen i d:o 53.
26. T. G. Rudbecks diktamen i d:o 57.
Till protokollet den 27 nov. 1760:
27. F. Lagersvärds diktamen om flera plenidagar 60.
28. Greve C. E. Lewenhaupts memorial om subsidier och rikets
gäld 61.
29. C. Estenbergs memorial om kriget 62.
30. C. Estenbergs memorial om kriget 64.
Till protokollet den 4 dec. 1760:
31. A. Nordencrantz memorial om växelkursen 70.
Till protokollet den 11 dec. 1760:
32. A. Nordencrantz förslag till ledamöter i en beredning om
växelkursen 74.
33. C. F. Pechlins memorial om en stor deputation 76.
34. C. Rappes memorial om d:o 81.
35. A. Ehrensvärds memorial om d:o 86.
36. F. Lagersvärds memorial om d:o 88.
37. J. E. von Vickens memorial om d:o 93.
38. Friherre F. O. Wrangels memorial om d:o 98.
39. A. Fredenstiernas memorial om d:o 101.
Till protokollet den 20 dec. 1760:
40. Förteckning på adelns ledamöter i stora särskilda deputa
tionen
• 105.
Till protokollet den 22 jan. 1761:
41. Friherre E. C. Reuterholms diktamen om meinorialers föredragande
108.
Till protokollet den 10 febr. 1761:
42. Sekreta utskottets berättelse om orsakerna till kriget .... 110.
43. Friherre C. W. Grönhagens memorial om d :o 117.
44. J. von Wallwijks diktamen om riksrådet von Höpkens avsked
och om orsakerna till kriget 118.
V
Sid.
45. Friherre A. G. Reuterholms diktamen om orsakerna till kriget 121.
Till protokollet den 16 febr. 1761:
46. Carlheim-Gyllenskölds memorial i capitafrågan 126.
47. J. Gerdesskölds diktamen om assessor von Posts befordran 129.
48. Friherre G. Clodts memorial om rådet 132.
Till protokollet den 23 febr. 1761:
49. Friherre C. O. Wrangels diktamen om voteringssättet . . . 134.
50. B. R. von Hauswolffs diktamen om ett utländskt lån . . . 135.
51. J. von Wallwijks diktamen om d:o 138.
Till protokollet den 3 mars 1761:
52. S. Elirenmalms diktamen om rådet 142.
Till protokollet den 4 mars 1761:
53. Friherre E. C. Reuterholms diktamen om ett utländskt lån 144.
54. O. H. de Freses diktamen om d:o 145.
55. J. Råfelts diktamen om d:o 149.
56. B. R. von Hauswolffs diktamen om d:o 151.
Till protokollet den 5 mars 1761:
57. Friherre I. von Knorrings memorial om rådet .
153.
58. F. Lagersvärds memorial om d:o 160.
59. C. V. Paulis memorial om d:o 161.
60. C. A. Rutenskölds memorial om d:o 164.
61. Friherre C. W. Grönhagens diktamen om d:o 168.
62. C. L. Ehrenstolpes memorial om d:o 169.
63. J. L. Hammarhielms memorial om d :o 172.
Till protokollet den 9 mars 1761:
64. A. Nordencrantz memorial om växelberedningen 175.
Till protokollet den 19 mars 1761:
65. A. R. Durietz memorial om rådet 177.
66. C. V. Paulis memorial om d:o 178.
67. Greve F. U. Reenstiernas memorial om d:o 179.
68. Friherre A. G. Reuterholms diktamen om d:o 181.
69. A. H. Ramsays diktamen om d:o 182.
70. Friherre E. J. Lovisine diktamen om d:o 184.
Till protokollet den 30 mars 1761:
71. T. G. Rudbecks memorial om kommissioner och extra domstolar 185.
Till protokollet den 2 april 1761:
72. J. A. Olivecronas diktamen om kommissionsakternas offentliggörande
191.
Bihang.
Förteckning å hos ridderskapet och adeln föredragna, här ej avtryckta
memorial 194.
FÖRORD.
Den 21 juni 1932 uppdrog Riddarhusdirektionen åt undertecknad
att vara redaktör för utgivandet av Ridderskapets
och adelns äldre riksdagsprotokoll från och med riksdagen
1760—1762. Detta beslut innebar, att det fortsatta publicerandet
av protokollen för 1755—1756 års riksdag tills vidare
uppsköts på grund av det från denna riksdag bevarade handskriftsmaterialets
beskaffenhet, för vilken redogörelse lämnats
i del 19 av denna publikation.
Protokollet för riksdagen 1760—1762 föreligger dels i
renskrift, dels i koncept och dels såsom memorialprotokoll.
Till grund för utgivningen har lagts det renskrivna protokollet.
Ständig hänsyn har dock tagits till konceptet, varvid
i renskriften förekommande felaktigheter rättats inom klammer
med vederbörlig not om rättelsens ursprung ur konceptprotokollet
eller i undantagsfall memorialprotokollet. Samma
förfaringssätt har tillämpats i fråga om i renskriften uteglömda
ord. I ett fåtal fall har bokstavs tilläggande eller borttagande
skett utan angivande, att det skett enligt konceptprotokollet.
De principer, som tillämpats i de förut utgivna delarna
av publikationen, hava i huvudsak följts. Sålunda har —
utom i släktnamn — w återgivits med v, ff med /, j och v i
vokalisk ställning med i och u. Avvikelse från tidigare följda
principer har dock skett i fråga om sammansatta ord, där sammanskrivning
ägt rum utan att, som tidigare skett, bindestreck
använts mellan sammansättningsleden. Interpunktionen
har moderniserats.
Beträffande de diktamina och memorial, som avtryckts
såsom bilagor, anmärkes, att samtliga till protokollet fogade
diktamina, som icke inskrivits i protokollet, på grund av sin
samhörighet med detsamma avtryckts, oavsett betydelsen
eller det ämne, de avhandlat. De bilagor, som icke påträffats
bland allegaterna till adelsprotokollet, hava tryckts efter
exemplar i de andra ståndens arkiv eller bland utskottshandlingarna,
båda i riksarkivet.
Som Bihang har tryckts en av undertecknad upprättad
förteckning å i föreliggande band icke avtryckta memorial
av ledamöter av ridderskapet och adeln. I denna förteckning
upptagas författarnas namn i alfabetisk ordning, deras titlar
samt ett kort angivande av ämnena för memorialen. Därjämte
har angivits den sida i den avtryckta protokollstexten,
där memorialen nämnas, samt den samling, där originalen
förekomma. Denna förteckning är avsedd att för forskaren
underlätta framletandet av de memorial, som icke kunnat avavtryckas
i föreliggande volym.
Slutligen ber jag att till riksarkivarien H. Almquist och
arkivrådet H. Brulin få framföra mitt vördsamma tack för
de värdefulla råd och anvisningar, som de under arbetets gång
lämnat mig.
Stockholm i december 1934.
Sten Landahl.
År 1 7 60 then 20 October.
Måndag.
Sedan Kongl. Maij:t under d. 3 sidstl. Junij utfärdat Riksdagen
dess nådige kallelsebref til en allmen Riksens Ständers sam- börJasmankomst
här i Stockholm d. 15 uti innevarande månad och
på sidstnämde dag låtit under puke- och trompeteklang riksdagen
[utlysa],1 hvarefter R. o. A. d. 16,17 och 18 på Riddarehuset
inför Riddarehusdirection sig låtit antekna och sine
fullmagter upvist, så samlades Högl. R. o. A. efter det dagen
förut giorde anslag i dag klockan 9 uppå stora Riddarehussalen.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen, framträdde til landtmarskalcksbordet
Landshöfdingen Frih. Clas Rålamb
såsom greflige Braheske familiens fullmägtig vid denne riksdag
och äskade med klubban liud, hvarefter han medelst
följande tal lyckönskade R. o. A. til deras sammankomst
och dem til landtman skalksvalet inviterade.
Högvälborne, Välborne Herrar Grefvar, Friherrar, så Frih.
ock samtelige Svea Rikes Höglofl. Ridderskap och Adel!
Såsom fullmägtig för Braheske slägten lemnäs mig den
oskattbara förmån at inför Högl. R. o. A. få yttra min vördsammaste
fägnad öfver theras välstånd och ther jemte hafva
then äran at tillönska them en så lyckelig som välsignad hitkomst
til thenna af Riksens Högl. Ständer sielfve uti senaste
riksdagsbeslut faststälte samling.
Högl. R. o. A. hafva i alla tider aflagdt utmärkte prof
af örn kärlek för en nådig öfverhet samt ren nit för fäderneslandets
heder, frihet, säkerhet och välgång. Nu yppar sig ett
nytt tilfälle at lemna efterkommande nya bevis af ett så ädelmodigt
och hos Högl. R. o. A. medfödt tankesätt.
1 Konceptprotokollet.
1—322307
2 1760, okt. 20. R. o. A. hälsas af Frih. Rålamb.
Rikets närvarande tilstånd kräfver af Högl. R. o. A.
mogna rådslag, grundade på sanning, rättvisa, enighet och
oväldugt förtroende.
Gunstige Herrar! Låtom oss med sammanfogade krafter
söka thet hälsosamma ändamål, hvaruti vij nu äro sammankallade,
och hafvom all förmåga ospard at befrämja vårt kära
fäder[ne]slands sanskylliga välfärd.
Och som enligit Riksdagsordningen Högl. R. o. A:s första
omsorg är at välja sin landtmarskalk, så behagade the nu
företaga sig thetta val.
Then Högstes försyn, som så underligen vakat och ännu
håller vård öfver Svea land och folk, gifve, at thetta ärende,
som alle andre Höglofl. R. o. A:s värf och giöromål, måge
lända til Hans namns ära, Konungens, rikets och alle trogne
undersåtares gemensamma bästa!
Landt- Sedan thet var slutat, skred R. o. A. i anledning af Riks
"^valetkS"
dagsordningens 10 § genast til valet medelst votering. Til
behörigt inseende deröfver satte sig vid bordet
Frih. Rålamb som fullmägtig för Grefve Brahe,
Grefve Pontus De la Gardie,
Grefve Jör. Oxenstierna,
Frih. P. Hummerhielm,
Frih. G. A. Hammilton,
Hr Carl Rappe,
Hr Gideon Krus[e\,
Hr Hammarhielm,
Hr v. Vicken.
Landt- R. o. A. upropades efter matriclen, de frånvarande an
mayaietkS"
tinades och upropades andra gången jemte dem, som ej
bogynnes. förr än i dag efter börjat uprop hunnit sig angifva och på en särskild
lista voro upförde.
Riddarehag- Vid voteringssedelns afgifvande tilstälte Riddarehus
utddas*
secreteraren hvar och en af herrarne den så kallade Riddarehuspolletten,
som vid denne riksdag var til färgen gul.
Ang:de Under voteringen och då Hr Blix redan framlagt sin vote
HatB
oteraätt ringssedel, giordes af Hr Hammarhielm den påminnelse,
at honom så mycket mindre nu hade bordt tillåtas at få votera,
som Hr Hammarhielm sig ej annat påminte, än at honom vid
sidsta riksdag dess säte på Riddarehuset blifvit betagit,
Lantmarskalk väljes, hälsas genom Frih. Rålamb. 3
emedan han för något brott skal hafva undergådt nesligit
straff.
Häröfver upväxte väl någon discours och skiljaktige
meningar, dock blef denna frågan såsom fordrande närmare
uplysning utur f örledne riksdags handlingar til vidare upskuten.
Äfven blef den Königske familiens fullmägtig ingen votering
tillåten, efter en af slägten sig til stämmas förande anmälte.
Då voteringen var sluten, blefvo zedlarne öpnade, upropade
och af deputerade vid bordet öfversedde och hvar för sig i
tre särskilte korgar lagde samt til slut räknade, då der befants
vota
för Frih. Ulric Scheffer
1,
för Frih. C. Rudenschöld  1,
för Grefve Adam Horn
352,
för Grefve Axél \vori\ Fersen 571,
som det vid allegaterne befintelige underskrifne voteringsinstrumentet
utvisar.
Grefve Axel \yon\ Fersen framträdde häruppå för landtmarskalksbordet,
då Frih. Clas Rålamb vid stafvens
öfverlemnande holt til honom detta tal.
Högvälborne Herr Grefve, Generallieutenant och Commendeur
af Kongl. Svärdsorden.
R. o. A. hafva vid det i dag hällne val å daga lagdt thet
förtroende, the hysa för Hr Grefven, Generallieutenanten och
Commend:n,
öfvertygade therom, at Hr Grefven, Generallieutenanten
och Commendeuren äger all then insigt, välvilja och öfrige
egenskaper, som fordras til at förestå et så vigtigt hedersembete.
The anförtro therföre åter landtmarskalksstafven uti
samma värdiga och skickeliga hand, som then senast fördt.
På theras vägnar har jag den äran thensamma til Hr
Grefven och Landtmarskalken at öfverlemna med hiertelig
tilönskan af Guds nådiga hielp och bistånd samt R. o. A:s
beständiga förtroende, på thet rådslagen under nu påbegynte
riksdag måge föras med then oväldughet och enighet, som
rikets tilstånd och sakernes belägenhet kräfva, utestängandes
alla enskifta och sådane afsigter, som icke hafva til syftemål
Guds äras befrämjande, lagens helgd, fäderneslandets upkomst,
Ang:de
Königske
famillen.
Gr. Axel
Fersen vald
til Landtmarskalk.
Frih.
Rålambs tal
til Landtm.
4 1760, okt. 20. Lantmarskalken hälsar R. o. A.
Landtm, tal.
frihet och säkerhet samt hvar och en välsinnad svensk mans
thermed förknippade sällhet och trefnad.
Hr Landtm, betygade emot R. o. A:s honom å nyo förklarade
förtroende des erkänsla och tacksägelse med följande
tal.
Högvälborne, Välborne Herrar Grefvar, Friherrar, så
ock samtelige Svea Rikes Högloflige Ridderskap och Adel!
För andra gången har jag nu then äran at tilträda et embete,
hvars värde genom R. o. A:s förtroende blifver i alla
tider oskattbart; at ibland eder, mine Herrar, blifva kallad
til ordförare är then yppersta förmån, som en riddersman vederfaras
kan.
Å ena sidan har mitt tacksamma hierta theraf all then
rörelse, som högaktning, tilgifvenhet och nit för edert samfund
förmå upväcka, å then andra förete sig embetets vigt, närvarande
tids granlagenhet och vårt kära fäderneslands bekymmersamma
ställning; the förordsaka hos mig misströstan
uppå egne krafter, men R. o. A:s insigt, ståndaktighet och
kärlek för thet allmenna betaga mig genast all tvekan och
rödja utur vägen alla the hinder, som främmande afsigter,
misstankar och egennytta til rikets förderf kunna framalstra.
Uti ridderliga dygder har Svea Rike i alla tider funnit
stöd. Utur adelig stam äro the dråpelige och uti våra minnen
odödelige män uprundne, som för en sann lära, för en huld
öfverhet, lag och frihet, för rikets bestånd och menighetens
vård haft all möda, lif och egendom osparde; som dämpat
envälde, utvidgat landets gränsor, förbättrat invärtes hushållning;
som uplyst theras och nuvarande tid och således uprest
sig och Svea inbyggare oförgängelige ärestoder.
När vett och mandom åtfölja skölden, när en sanfärdig
ära, ett oförskräkt mod och rättvisa äro driffiädrar til öfverläggningar,
beslut och utförandet, tå växer rikets anseende,
tå stadgas thes högaktning, tå niuter landet förkofran, medborgare
trefnad, Svea och Götha namn sin urgamla heder.
Sådana vigtiga ändamål, rådplägningar och beslut hafva
i äldre och senare tider utmärkt Sveriges rikes R. o. A. och
lära vid then nu, gifve Gud i en lyckelig stund, började riksdagen,
under then Högstes välsignelse, än vidare blifva R. o.
A:s sanskylligaste kännemärken.
Jag önskar R. o. A. til theras instundande högstvigtiga
Lantm:s ed. Hans val meddelas Konungen.
5
företagande then Högstes bistånd och at thet må lända Gud
til ära, vår allernådigste Konung til hugnad och nöije och
Svea Rike til förmån och nytta! Och utbeder mig at uti Högl.
R. o. A:s ynnest och benägenhet få vara innesluten!
Och sedan R. o. A. i allmenhet med fägnadsbetygelser
lyckönskat Landtm., framträdde han til stolen, där han, innan
han sitt ställe intog, med upräkte finger aflade eden, som honom
af Riddarhussecreteraren Franc förelästes.
Dernäst hemstälte Landt m., om icke R. o. A. efter
vanligheten behagade nu genom en deputation i underdånighet
notificera Deras Kongl. Maijestäter deras gorde val,
hvilket biföls, och utnämdes följande 12 herrar til deputationen,
hvilken genast affärdades, nemi.:
Grefve Lewenhaupt,
Grefve Gyllenstierna,
Frih. Leuhusen,
Frih. von Nolcken,
Hr Leyel,
Hr \vori\ Krusenstierna,
Hr Hammarhielm,
Hr Elgenstierna,
Hr Odelstierna,
Hr Olivecreutz,
Hr Tersmeden,
Hr Finleij,
hvarefter R. o. A. skildes åt klockan 6.
År 1760 then 21 October.
Tisdag.
R. o. A. samlades in pleno kl. efter 10.
Efter äskat liud anmälte Hr Landtm. Grefve Lewenhaupt,
hvilken anfördt den deputation, som i går var
afsänd at hos Deras Maijestäter och Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen i underdånighet kundgöra R. o. Ars gorde landtmarskalksval.
Grefve Lewenhaupt berättade, at Deras Maijestäter
hade jemte nådigste hälsning til R. o. A. betygat deras
Ang:de
notification
til Deras
K. M:ter.
Anmälning.
6 1760, okt. 21, 22. Ceremoaielet.
nådiga nöije öfver detta landtmarskalksvalet och dertil
önskat R. o. A. lycka.
Anmälning. Derefter gaf Hr Landtm, tilkänna, at för någon
Hennes Maij:t Drottningen tillstött opasslighet ståndens deputerade
eij komma i dag at upvakta Deras Maijestäter;
kunnandes icke eller hälsningarne stånden emellan efter
vanligheten ske, innan stånden varit på Slottet.
,'eremoniellet Hr Landtm, anmälte til upläsande ceremoniéllet, som
ang:de. vid riksdagens början kommer at i akt tagas och nu af Öfverstemarskalken
var honom meddelt.
Då det var upläst, förfrågade sig Hr H a m m a r h i e 1 m,
om detta ceremoniel vore detsamma, som vid förre riksdagar
i akt tagits, och då Hr Landtm, dertil svarat med Ja, tilläde
han sig dervid ingenting hafva at påminna vidare än vid den
articlen, där det nämnes om ambassadeuren och utrikes
ministrernes fruar; han mindes ej, om ministrerne sielfve där
voro nämde, men mente för öfrigit det vara lagen enligit,
at de vid slike tilfällen ej borde vara i staden.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at ingen sådan lag funnes
och at för öfrigit i anseende til dem den vid hof antagne
etiquetten vore i akt tagen.
R. o. A. gillade fördenskull det projecterade ceremoniel,
hvilket med Secreterarens påskrift til de öfrige stånden
af sändes.
Häruppå uplästes Riksdagsordningen och Regeringsformen.
Sedan dermed var slutat och Hr Landtm, med R.
o. A:s bifall utsatt plenum til i morgon kl. 10, åtskildes
R. o. A. kl. 1.
År 1760 then 2 2 October.
Församlades R. o. A. kl. 10.
Ang:de np- Hr L a n d t m. gaf R. o. A. tilkänna, at som Hennes
^SlottetPä Mail -t i dag befinner sig vid bättre hälsa, så kommer deputationen
af alla fyra stånden til underdånig upvaktnings
giörande hos Deras Maijestäter och Cronprinsen i dag kl.
12 at upgå til Slottet; lärandes de öfrige ståndens deputerade
til den ändan i Secrete Deputationssalen samlas en fierdedels
tima förut.
Ceremonielet. Om Blix riksdagsmannarätt. 7
Anmältes Borgareståndets extractum 'protocolli af d. 21 Ceremoniellet
October, hvarutinnan ståndet föreslår någre ändringar vid anS-dedet
dem meddelte ceremoniel vid riksdagens början, nemi.
l:o at sammanringningen måtte börjas, så snart Bondeståndet
börjar at gå up i kyrkan, 2:o at två härholder måtte gå framför
Bondeståndet, så snart icke Högl. R. o. A. skulle behaga
först-träda up til kyrkan, och 3:o at en haye måtte
formeras från Borgare- och Bondeståndens samlingsställe
til stora gatan1 til förekommande af trängsel, och alt det på
den grund at samtelige stånden, såsom lika magtägande
vid et så högtideligit tilfälle som detta, måtte ske en lika
heder med mera, som ber:de vid allegaterne befintelige utdrag
af protocollet innehåller.
Sedan det var upläst, föreställte Hr Landt m., at det
torde vara betänkeligit at giöra någon ändring uti det alt
sedan denne regerings början brukelige riksdagsceremoniel,
hälst, ehuru stånden äro lika magtägande, likväl R. o. A.
är det första och den vedertagne etiquetten grundar sig på
den ordning, som ibland stånden är och bör vara.
Hr- Hammarhielm tilläde sig finna desse nya anmärkningar
så obillige, at de ej kunna eller böra bifallas.
Resolutio.
R. o. A. fant bäst och tjenligast vara at förblifva vid
det alt ifrån denne regerings början vedertagne och vid
riksdagar brukade ceremoniellet samt ansåg för betänkeligit
at dervid giöra någon ändring,
hvilket bende extr. protocolli påskrefs och til de öfrige
stånden afsändes.
Fortfors med grundlagarnes upläsande, sedan man slutit
med Svea Konungaförsäkran.
Uplästes Räntemästaren Blix memorial til R. o. A. Blix ang:de.
ang:de den honom gior de svårighet vid dess säte och stämma
på Riddarehuset, hvartil han trodde sig i anledning af Kongl.
Maij:ts på Riksens Ständers tilstyrkan vid senaste riksdag
honom i nåder meddelte restitutionsresolution vara berättigad.
Efter anmälan yttrade sig
Hr Hammarhielm: Gunstige Herrar. Jag har varit
1 Enligt nämnda extraktprotokoll avses härmed Storkyrkobrinken.
8 1760, okt. 22. Om Blix riksdagsmannarätt.
den förste, sorn väkt denne saken, och at jag dertil käft skiäl,
det koppas jag mig skola bevisa, enär vi få se protocollet,
som blifvit kållit kos R. o. A. då, när kär ventilerades om
dess restitution ock ersättning för dess öfverklagade lidande.
Jag går intet in uti sielfva saken ock de skiäl, som varit för
eller emot konom, men det är i mitt sinne nog, at det varit
dömt öfver konom ock at domen gådt i execution.
Jag vet, at R. o. A. bifallit, at kan måtte få niuta adelige
priviliegierne ock i anseende dertil sättas i sitt förra adelsstånd
igen ock at kan skulle få någon pension till sine barns
understöd enligit Riksens Ständers tilstyrkan vid senaste
riksdag; men kvad säte ock stämma på Riddarekuset angår,
så tror jag, det kan ej lärer kunna för sig pretendera, sedan
den öfver konom fäldte domen gådt uti värkställigket, utan
at sådant endast bör komma kans barn til godo.
Vi se ju, mine Herrar, at Hans Maij:t uti det nu upläste
brefvet ang:de konom af år 1756 kallar konom Jokan Magnusson
eller Blix; deraf slutar jag, at saken ej är så kel, ty så
skrifver Hans Maij:t aldrig om någon adelsman.
Har Hans Maij:t gifvit konom sitt adelskap igen, så kan
kan dock derföre ej pretendera säte ock stämma kos oss.
Hans Maij:t kar magt at skänka adelskap, ock kär äro kanske
månge välf ört jente män, som af Konungen dermed äro benådade,
men derföre få de ej strax introduction, ty den körer
R. o. A. til; fördenskull, mine Herrar, begär ock påstår jag,
at vi måge få se protocollerne, som i denna sak vid förl. riksdag
kär kos oss äro kållne, ock att saken emedlertid måtte blifva
liggandes på bordet.
Hr Leijonstén: Tillåten mig, gunstige Herrar, at få
med några ord yttra min tanka i denne saken. Jag känner
henne; kans dom vet jag, ock jag vet, at han varit för kårdt
dömd. Rätt bör ske, mine gunstige Herrar, men at dömas
hårdare, än man förskylt, är tyrannie.
Lät oss se til, mine Herrar, at lagar kandkafvas ock at
eij domare efter godtycko ock välbehag få dermed trycka
den oskyldiga. Gud nåde oss, om sådant skulle tillåtas. Jag
känner saken. Jag skal visa, at kan lidit oskyldigt, ock
fördenskull recommenderar jag konom uti R. o. A:s gunst
ock medlidande.
Hr [von] Bromell: Jag begär at få se de omtalte
protocoller, som i denna sak på Riddarhuset blifvit hällne;
Om Blix riksdagsmannarätt.
9
emedlertid påminner jag mig ej annat, än at säte och stämma
kär bland R. o. A. blifvit kans barn tillerkändt men ej honom
sielf.
Hr Hammarhielm: Hvad jag i synnerhet anmärker
är det, at Riddarekusdirectionen bordt nogare granska
denna saken, innan denne Blixen blifvit insläpt på Riddarhuset,
ock jag önskar, at directionen ville en annan gång vara
mera nogräknad. När Riddarekusdeputationen blifvit satt,
skal jag visa, at kär sitta åtskillige på Riddarekuset, som
blifvit til denne riksdag insläpte men efter lag intet borde
där få sitta.
Hr L e i j o n s t e n : Jag conformerar mig aldeles dermed,
at riddarekusprotocollet uti denna sak må komma
kit up; men emedlertid håller jag för ganska betänkeligit,
at en oskyldig skal vara lidande ock ifrån oss utestängd
blifva. R. o. A. kan derföre emedlertid låta konom kär få
niuta säte ock stämma eller ock strax i dag afgiöra saken,
efter vi ändock i dag hålla så godt som et oeconomiskt plenum.
Hr Landtm.: Här är redan begärdt, at saken skal
bkfva på bordet liggandes; det är lag likmätigt och dervid
måste det väl förblifva; emedlertid skola de omtalte protocoller
skaffas kit up, at de måge vara til hands, enär R. o. A.
behagar sig sedan saken företaga.
HrPecklin: At saken må blifva liggandes på bordet,
som redan blifvit begärt, dervid kar jag intet at påminna,
emedan det är lag likmätigt; men emedlertid ock til dess
målet blir afgiordt, håller jag före, kan bör få blifva på Riddarekuset
sittande; giörandes ingenting til saken, om kan
bi vistar en votering mer eller mindre.
Hr Hammarhielm: Bifaller intet R. o. A., at
saken blifver liggandes på bordet, så påstår jag deruti votering.
Emedlertid samtycker jag aldrig dertil, at kan, förr
än saken blifvit afgiord, får säte på Riddarehuset; kunnandes
för öfrigit vara lika mycket om et votum mer eller mindre.
Hr Landtm.: Mine Herrar! Saken blifver efter begäran
liggandes på bordet, ock som de omtalte riddarhusprotocollerne
i detta mål nu ej äro til hands, så kunna de
anskaffas til härnäst, då saken kommer at företagas.
Detta bifölls af R. o. A.
Upropades den af Riddarehusfiscalen anteknade depu- Deputationen
til Deras
May:ters
npvaktning.
10 1760, okt. 22, 23. Deputation till Konungen och hans hus.
tation af 40 personer, sorn skulle blifva Hr Landtm, följaktig
at upvakta Deras Maijestäter och Cronprinsen kl. 12.
Deputation bestod av följande:
Gref Brahes fullmägtig Frih. Rålamb,
Gref Renstierna,
Gref Bokna,
Gref Lagerberg,
Gref Oxenstierna,
Frih. Flemming,
Frih. Wrangel,
Frih. Stierncronas [o: Stier ner antz’]1 fullm. Hr Boije,
[Anders],2
Frih. von Essen,
Frih. Mellin,
Frih. Cronstedt,
Frih. Armfeldt,
Hr Rutenschiöld,
Hr Ekestubbe,
Hr Roos [af Hjelmsäter],
Hr Arnéll,
Hr Rothkirck,
Hr Franc,
Hr Ehrencreutz,
Hr Boije, [Otto Ernst],1
Hr Insenstierna,
Hr von Kothen,
Hr Rydingswärd,
Hr Salfelt,
Hr Aminoff,
Hr Bergman,
Hr Bure,
Hr Hallenborg,
Hr Reutercrona,
Hr Iserhielm,
Hr Armfelt,
Hr von Preis,
Hr Rudbeck,
Hr Möller heim,
1 Enligt memorialprotokollet.
2 Enligt elektorslistan.
Deputation till Konungen och hans hus. Ceremonielet. 11
Hr Stiernhoff,
Hr von Walvik,
Hr Svedenstierna,
Hr Stålhandske,
Hr Feif,
Hr Schmiedeberg.
Uplästes af Acta publica Urskillningsdeputations in- Acta publica
... , uplästes.
struction. *
Som nu klåckan var emot 12, afgick förber:de deputation
til Kongl. Slottet, anförd af Hr Landtm, med stafven i hand,
och förblefvo R. o. A. emedlertid församlade, til des Hr
Landtm, med deputation hunnit tilbakars.
Hr Landtm, berättade vid återkomsten, at Deras Deres
Maijestäter mycket nådigt emottagit deputationen, at j^^a ^ilsDeras
Majestäter fägnade sig öfver R. o. A:s ankomst til ning.
riksdagen, önskade dem mycken lycka til deras dervid förestående
göromål samt at de med fullom enighet måtte arbeta
på rikets bästa.
Kronprinsen hade med flere ord, än Hr Landtm, nu
kunde uprepa, besvarat Hr Landtmis til honom gorde tal;
men i synnerhet hade Hans Kongl. Höghet försäkrat, det
han skulle sig derom vinlägga at i framtiden en gång efterfölja
sine företrädares, fordne Svea konungars, berömmeliga
fotspår i ömhet för riket och välvilja för R. o. A.
Sluteligen gaf Hr Landtm, vid handen, at som Hög- Ceremonielet
vyrdige Prästeståndet aldeles bifallit R. o. A.s yttrande rör;de.
vid Borgareståndets extractum protocolli rörande någre
ändringar i ceremoniellet vid riksdagens början och Bondeståndet
allenast bifallit Borgareståndet uti 2:ne puncter,
så har ceremoniellet blifvit enligit första projectet, som derföre
blifvit Öfverstemarskalken återstält til at derefter
reglera processionen.
Härmed voro R. o. A. nögde och skildes deruppå klåckan
half til tu.
År 1760 then 23 October
Torsdag.
R. o. A. samlades in pleno kl. 11.
Hr L a n d t m. bad R. o. A. intaga sine ställen at emot- Bondest:s
taga en Bondeståndets deputation, som var anmält, erhind- aj^om^och
lyckönskade.
12 1760, okt. 23. Bondeståndets hälsning.
randes dervid, at R. o. A. för detta derom öfverenskommit
at med aftagne hattar emottaga ståndens deputationer.
Bemälte deputation, som var 12 personer stark och anfördes
af Otto Olofsson, emottogs och infördes af
någre R. o. A:s deputerade, hvarefter dess ordförande aflade
til Hr Landtm, och R. o. A. följande lyckönskan.
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk.
Högvälborne Herrar Grefvar, Friherrar och Svea Rikes
Höglofl. Ridderskap och Adel.
Som nu den dagen är inne, på hvilken enligit Riksens
Högloft Ständers vid senaste riksdag stadgade beslut och
Kongl. Maij:ts nådigste kallelse Riksens Högloft R. o. A.
sammankommit til denne i Herrans namn började riksdag,
så har Bondeståndet nu den äran att aflägga en af dess
första skyldigheter, då det igenom oss, dess deputerade,
näst ödmiuk hälsnings anmälande, betygar sin upriktiga
fägnad öfver Högt R. o. A:s välmåga och lyckliga ankomst
til detta allmenna Riksens Ständers möte.
Det är och skal blifva Bondeståndets innerliga önskan,
at den Högste Guden ständigt täcktes uppehålla Högt R.
o. A. uti alt sielfbegärligt välstånd och styrka deras rådslag
til rikets upkomst och trefnad.
Bondeståndet, som efter Försynens lag ifrån barndomen
måste hållas vid gröfre handtering och således under trägit
och bekymmersamt arbete, saknar den upfostran, som kunde
giöra dem til högre saker skickelige; tackar dock den allvise
Skaparen för den dem förundte gåfvan att kunna skilja
sanning och rätt ifrån orätt, enär de derom upplyste blifva.
Bondeståndet förser sig härutinnan til Högl. R. o. A:s
gunstiga handledande och förtroende och hoppas, at Högl.
R. o. A. lärer som fullkomlig anse den försäkran, som Bondeståndet
här afgifver at uti alla mål efter yttersta förmåga
med all beredvillighet vilja bidraga til det, som länder til
rikets sanskylliga bästa, heder och försvar; varandes ståndets
högsta önskan och oförändeliga upsåt att jemte undersåtelig
vördnad för Kongl. Maij:t befästa lag och frihet emot illgrep
och sjelfsvåld.
För öfrigit innesluter sig Bondeståndet uti Högl. R. o.
A:s beständiga gunst och förtroende.
Borgarståndets hälsning.
13
Hr Landtm, besvarade Bondeståndets deputation
med en tjenlig compliment, och blef han derefter på samma
sätt åter tilbakars beledsagad.
Den deputation, som ifrån R. o. A. skulle afgå med lyckönskan
til de öfrige stånden, blef upteknad,
hvarefter Hr Landtm, anmälte Hr LeyonanJcars Ang:de Blix.
memorial i Hr Blix sak ang:de sätes och stämmas niutande
på Riddarehuset, hvilket äfven af Hr Jaegerhorn understöddes;
och
resolverades, at detta memorial jemte det öfriga,
som rör detta mål, blifver liggandes på bordet.
Anmältes en deputation ifrån Borgareståndet, hvilken på Depufcn ifrån
vanligit sätt af någre deputerade infördes. Borg^ståndet
Denna deputation var 16 personer stark, och giordes lyckönskan,
af des ordförande Borgmästaren Robeck följande tal.
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk,
Hög- och Välborne etc. etc.
Denna Borgareståndets deputation har den äran hos
Högl. R. o. A. anmäla ståndets hörsamma hälsning och at
derjemte betyga Borgareståndets fullkomliga fägnad öfver
Högl. R. o. A:s lyckeliga ankomst til denne i Herrans namn
lyckeligen började riksdag.
Borgareståndet, som är aldeles öfvertygadt om Högl.
R. o. A:s berömmeliga nijt och ömhet för vårt kära fädernesland
och dess nijt för rikets bästa uti alla dess vidsträkta
delar, önskar Höglofl. R. o. A. dens Högstes nådige bistånd
uti alla des deruppå syftande rådslag och försäkrar at vilja
taga en gemensam fulkomlig del uti alla mått, som til detta
ändamål lända.
Borgareståndet anhåller för öfrigit hörsammeligen om
den förmån at få vara inneslutne uti Hr Grefvens och Landtmarskalkens
samt Högl. R. o. A:s vanliga vänskap och förtroende.
Sedan Hr Landtm, detta på tj enligit sätt besvarat,
blef Borgareståndets deputation på vanligit sätt åter utbeledsagad.
Kort deruppå anmältes en deputation ifrån Präste- En
ståndet, 14 personer stark, som blef af någre R. o. A:s depu- ^p^tkm
terade emottagen och införd.
14 1760, okt. 23. Prästeståndets hälsning.
Biskoppen i Skara Doctor Hallenius, som förde deputation,
tog til ordet sålunda.
Högvälborne Herr Grefve oell Landtmarskalk.
Hög välborne etc. etc.
När Högl. R. o. A. i följe af lag och Kongl. Maj:ts nådige
kallelse nu åter äro församlade at i Herrans namn börja
en ny riksdag, då räknar Prästeståndet det ibland dess
första giöromål at betyga sin hierteliga fägnad öfver Högl.
R. o. A:s lyckeliga ankomst til detta Svea Rikes Ständers
allmenna möte, det Herren giöre sält och välsignat.
Det är icke utan at ju Prästeståndet vid detta tilfälle
kunde finna anledning til mycken bekymmersam omtanka
så väl utaf de härvid förekommande ärenders angelägenhet
och vigt som uti dess egen oförmögenhet. Men så finner deremot
ståndet dubbelt ämne til frimodighet uti den hielp, det
med tilförsigt väntar först af Gudi, ifrån hvilken alt godt
kommer, och dernäst ifrån Riksens Högl. R. o. A., som i alla
tider är utmärkt af dess [kärlek]1 för vårt kära fädernesland
och af deras kärlek för heder, ära och dygd, som rinner i
deras ådror och giordt deras berömelige förfäders namn
odödelige.
Som Prästeståndet å ena sidan i den dem besynnerligen
ålagde skyldighet i dess böner til Gud och förböner för riket
är det första, så skattar det för en heder at städse efterfölja
Högl. R. o. A:s prisvärda efterdöme uti det senare.
Herren styrke oss ifrån Sion. Herrans öga våke öfver oss,
hans hand lede oss. Herren sände oss vishetens anda. Hans
är vishet och förstånd. Hans är magten, och igenom honom
regera konungar och furstar.
Fridsens ande hvile öfver oss. Lycka och frid vare inom
desse murar och detta Riksens Högl. R. o. A:s palats.
Prästeståndet utbeder sig för öfrigt uti alla Riksens
Ständers vid denna riksdag förestående öfverläggningar
Högl. R. o. A:s vänskap och gynnande förtroende och räknar
för en ära at kunna det mer och mer framgent förtjena.
Häremot giorde Hr Landtm, på R. o. A:s vägnar til
deputation en tjenlig compliment, hvarefter hon på vanligit
sätt åter beledsagades.
1 Ursprungligen i konceptprotokollet.
R. o. A:s hälsningsdeputation.
15
Deputationen af 24 personer ifrån R. o. A., som skulle DePat-n til
de ötriee
lyckönska de öfrige stånden til deras ankomst til riksdagen, stånden at
afgick nu, anförd af Brahiske famillens fullmägtig Frih. lyckönska.
Clas Rålamb, och bestod af följande herrar:
Frih. Rålamb,
Grefve Frölick,
Frih. Palmstierna, fullm. Hr. Linroth,
Frih. Wrangel,
Frih. Ulfsparre,
Frih. \yori\ Köhler,
Hr Joe g erhorn,
Hr Stålhammar,
Hr Gyllenadler,
Hr N etherwoud,
Hr Kronaeker,
Hr von Andersson,
Hr Starckhufvud,
Hr Tigerhielm,
Hr \von\ Greiff,
Hr \vori\ Strokirch,
Hr von Schantz,
Hr Fock,
Hr Fredenstierna,
Hr Ehrenmalm,
Hr Mannerberg, fullm. Frih. Posse,
Hr Lagerhielm,
Hr Segercrona,
Hr Bergenstråle.
Hr Landtm, gick derpå ner i Secrete Utskåttssalen, hvaräst
de öfrige ståndens talemän voro församlade för at upfara til
Slottet och hos Kongl. Maij:t anhålla om dagens utsättande,
då Riksens Ständer skulle upkomma på Rikssalen; och blefvo
emedlertid R. o. A. samlade på Riddarhuset at afbida Hr
Landtm:s återkomst.
Efter någon stund återkom R. o. A:s deputation från de
öfrige stånden, då Frih. Rålamb anmälte jemte ståndens
hälsning deras tacksäijelse för den dem medelst en så talrik
deputation ertedde heder och deras försäkran at vid alla tilfällen
med fägnad skola söka at alt mer och mer vinna R. o. A:s
förtroende.
16 1760, okt. 23, 24. Konungen kallar till Rikssalen.
Ang:de dagen Hr Landtm, korn nu äfven tilbakars ifrån Slottet
t predikan^" oc^ °- tilkänna, at Hans Maij:t utsatt nästkommande
lördag, som är öfvermorgon dagen, til riksdagspredikan och
Ständernes upgång på Rikssalen, hvarvid Hr Landtm, påminte,
at efter vanligheten de af R. o. A., som hafva sorg, densamma
vid detta tilfälle aflägga och taga couleurte kläder.
Patrouiile för Derjemte gaf Hr L a n d t m. R. o. A. vid handen, at
B°rgå Borgareståndet igenom dess taleman begärdt, at när Borgarenpgåendet.
ståndet nästkommande lördag skal ifrån stadsens gamla rådhus
förfoga sig til Storkyrkan, en patrouiile måtte commenderas,
som håller gatan öpen för ståndet och undanrödjer
den vid slike tilfällen tilstötande pöbel. Hr Landtm, hade
påtagit sig at befordra denna Borgareståndets åstundan,
om R. o. A. så behagade,
hvartil R. o. A. lemnade sitt bifall.
Och som i dag ingenting vidare var at företagas, så blef
med R. o. A:s samtycke morgondagen utsatt til bänckmansval
medelst anslag til kl. 8,
hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 1.
År 1 7 60 then 24 October.
Fredag.
Samlades R. o. A. in pleno kl. 8.
Invitation Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit
b^J^“aöB" sine ställen, gaf Hr Landtm, tilkänna, at R. o. A. i dag voro
sammankomne först at emottaga Hans Maij:ts nådige biudning
på Rikssalen til i morgon och sedan at förrätta deras
bäncJcmansval, hvarvid den förr brukelige methoden lär blifva
bibehållen, at nemi. hvarje bänck voterar på tre, utaf hvilka
sedermera genom lottning en blifver bänckman.
Ang:de Hr Lilljehorn1 giorde härvid den förfrågan, huru
officerarT
v*^a svenske officerare, som råkat i preusisk fångenskap
och efter capitulation nu voro hemma, kunde til bänckmän
väljas eller sättas i deputation, hvaräst angelägna saker och
försvarsvärket hafves för händer, utan at dymedelst synas
bryta deras capitulations innehåll, som är at hvarken directe
el. indirecte tjena emot Konungen i Preussen.
1 I konceptprotokollet > j£egerhorn> med > Lilliehorn t tillskrivet ovanför
och intetdera överstraket.
Bänkmansvalet. Fångn a officerares rätt att sitta i deputationer. 1<
Hr Pechlin förmente, det ej lär vara R. o. A:s giöromål
at i detta fall giöra någon ny lag, då vi hafva Riksdagsordningen,
efter hvilken bänckmännerne och ledamöter i
deputationerne väljas, hälst desse hrr officerare uti slike
deputationer, där quaestion vore om krig och rikets försvar,
altid sielfmant kunde taga afträde, om de dervid ej ville vara
tilstädes.
Hr von Frese upläste sine skrifteligen utsatte tankar
i detta mål, så lydande.
Vid denna fråga bör först undersökas, under hvad vilkor
thesse hrr officerare emot sin fiende sig begifvit. Af allmenna
lysningarne [o: tidningarne]1 hafvom vi härvid then säkerhet,
at the uti ingen annan måtto öfvergifvit sine fördelar än at
frie gå utur fästningen och in i riket tilbakars med thetta
vilkor allena at hvarken directe eller indirecte under påstående
krig tjena emot Konungen i Preussen. Then parolle,
hrr officerarne gifvit, lärer närmare besanna, at med denna
capitulation på slikt sätt sig förhåller.
Thesse hrr officerares landtkunnoga, käcka förhållande
har altså bragt deras fiende at antaga thetta vilkor såsom en
frucht af theras bravoure; och enär thet ibland annat inneholler,
at the under full frihet utom annat tvång än thetta
enda, som ofvan nämdt blifvit, skulle gå tilbakars i riket, så
vore thet at belöna theras mandom och trohet med sämre
vilkor, än fienden kunnat them aftvinga, tå the ifrån thenna
vår allmenna sammankomst och med thetsamma ifrån jura
civis et privilegii utestängas skulle. Skulle thenna capitulation
uti så vidsträkt förstånd tagas, som en del herrar behagat
påstå, så skulle med lika fog kunna sägas, at ock ingen af thesse
hrr officerare vore berättigad bruka och odla sin egen egendom
och än mindre sine boställen, eftersom det står fast, at
med thetsamma formeras rikets styrka til fiendens nachdel.
Jag gior altså vid thetta ämne then skilnad, at thesse
hrr capitulanter under närvarande riksdag icke måge brukas
til ledamöter i Secrete Utskåttet, hvaräst om frid och krig
handlas och afgiöres, men at the för öfrigt måge bibehollas
vid stämma och säten såsom fritt folk utur dubbel anledning
och i alla öfriga öfverläggningar nyttjas.
Som detta med någon handklappning ibland R. o. A.
blef uptagit, påminte först Hr Hammarhielm, at som
1 Enligt originalet, bilagt konceptprotokollet.
2—322307
Hand
klappning
förbindes.
18 1760, okt. 24. Bänkmansvalet. Fångna officrs rätt att sitta i dep:r.
handklappning vore i Riddarehusreglorne förbuden, så borde
derpå sättas någre böter och i sparbössan insamlas, hvilket
ock på Hr Landt m:s til R. o. A. giorde förfrågan bifölls.
Sedan fortfor Hr Hammarhielm, at han intet går
in uti den frågan om de fångne hrr officerare, men understälte
för öfrigit 2:ne andra omständigheter, nemi. l:o at som han
hörde Riksdagsordningen af en värdig ledamot åberopad, så
ville han uppå samma grund hemställa, huruvida något bänkmansval
borde ske, inan R. o. A. bivistat riksdagspredikan,
hvilket han ej trodde vara öfverensstämmande med Riksdagsordningen
och vanligheten. Och för det andra hemstälte
Hr Hammarhielm, om icke med bänkarne på läktaren
någon jemkning borde ske till jemlikhets erhållande emot de
andre bänkarne på Riddarehuset, hälst på de förre ofta 30
personer sittja, då de andre ej bestå af mera än ongefär 15
och billigheten tyckes fordra, at där blifver någon likhet
bänkarne emellan.
Frih. Grönhagen: Jag hör af en värdig ledamot,
som skulle det ej vara Riksdagsordningen likmätigt at företaga
bänkmansvalet för än riksdagspredikan skedt; men jag vet
för min del ej, at Riksdagsordningen något derom innehåller.
Hr P e c h 1 i n instämde med denna Frih. Grönhagens
påminnelse, med hvilken sig äfven HrLeyonadler conformerade.
Hr Landt m.: Vid förre riksdagar har det med bänkmansvalet
på åtskilligt sätt förhållits; ibland har det skedt för
än stånden varit i riksdagspredikan, ibland efteråt; men at
det i dag hos R. o. A. enl. deras i går giorde öfverenskommande
blifvit företagit har skedt först til tidens vinnande,
emedan inga publique riksdagsärender kunna föredragas,
innan stånden varit på Rikssalen och blifvit satte i activitet,
sedan i anseende dertil at bänkmansval är hvart och ett stånds
egen sak, hvarföre ock de öfrige stånden dem hos sig redan
förrättat.
Ang:de de Derjemte understälte Hr Landtm., om R. o. A. nu skulle
officerares val vilja företaga sig quästionen, huruvida de på capitulation härtil
deput:r. varande fångne hrr officerare kunde utväljas til ledamöter i
Secrete Utskåttet och deputationerne; och giorde fördenskull
den proposition, om R. o. A. skulle behaga bifalla Hr Freses
härom yttrade tankar.
Bänkmansvalet. Fångna officerares rätt att sitta i deputationer. 19
En del af R. o. A. svarade väl dertil med Ja, men så
yttrade sig
Hr P e c h 1 i n : Gunstige Herrar. Jag ber om ursäkt,
at jag talar efter propositionen; men jag kan aldrig samtycka
dertil, at någon ny lag uti detta fall må giöras. Jag vill förblifva
vid Riksdagsordningen och ser intet, huru i anledning af
densamma de efter capitulation hemkomne fångne hrr officerare
ifrån någon dem tilständig rätt eller val til deputationer
kunna utestängas, hälst hvar och en uti en deputation har
frihet at taga afträde, enär han öfver den förevarande saken
ej kan eller vill vara närvarande, och påstod för öfrigit öfver
denna fråga votering.1
Häröfver blef ibland R. o. A. någon stund discourerat;
men ändteligen fant R. o. A. bäst vara at uti detta mål ingenting
ytterligare föreskrifva sine electorer, hvilka uti ledamöternes
utväljande til Secrete Utskottet och de öfrige deputationerne
hafva Riksdagsordningen och sin ed til rättesnöre.
Och giorde fördenskull Hr Landtm, den proposition,
om R. o. A. ville låta denna queestion aldeles falla,
hvilket af R. o. A. med bifall besvarades.
Sedan hemstälte Hr Landtm, til R. o. A:s afgiörande
den andra förevarande frågan ang:de någon jemkning
med bänkarne til någon egalitets erhållande emellan de större
och de mindre bänkarne; tilläggandes at en fullkomlig jemnhet
af antal på bänkar svårligen kunde stå at vinnas, emedan
efter den vid riksdagens början giorde jemna fördelningen på
hvarje bänk det uträknade antalet på den ena eller andra af
de efter hand ankommande herrar nödvändigt måste ändras
och olika förökas och omöijeligit lärer vara at altid dervid i
akt taga en fullkomlig likhet.
Hr H a m m a r h i e 1 m : Då jag rörde denna qusestion,
har jag ej egenteligen haft afseende på bänkarne här nedre på
Riddarehuset utan på dem, som äro på leektaren, hvaräst
ofta sitta 27, då på de andre äro ungefär 15.
Hr Landtm.: Denna frågan är ej ny utan har för
detta vid riksdagarne varit omrörd, men R. o. A. har den ej
afgiordt utan förblifvit vid det vanliga sättet.
Hr Leyo n a d 1 e r anmälte härvid, at ingen af de herrar,
1 Överkorsat i konceptprotokollet: >Hr Jägerhorn anmärkte, att den,
som uti en depat. ej altid finge vara tilstädes, ej kunde ansea annorlunda
än för en half ledamot.>
Ang:de
bänkarnes
jemkning.
20 1760, okt. 24. Bänkmansvalet.
Bänckemän.
sorn sitta på lecktaren, yrkade på någon jemkning af deras
bänkar och han således ej viste, om de den åstundade.
Hr P e c h 1 i n : Denna frågan har redan vid sidsta
riksdag hos R. o. A. varit ventilerad; men som hon då ej blifvit
afgiord, så önska vi nu, at efter detta förestående bänckmansval
våra bänkar måtte blifva delte.
Hr Hammarhielm: Ingen måtte undra på at
jag för min räkning talat uti denna saken. Jag hoppas, at jag
dertil äger lika rätt som någon annan, och påstår, at ingen
dertil har bättre rätt än den andra.
Hr von Strokirck: Denna fråga om bänke
delning
på lektaren har vid sidstl. riksdag hos R. o. A. varit
före men blifvit oafgiord lemnad.
Sedan härom än ytterligare var discourerat, giorde
Hr Landtm, proposition:
Behagar R. o. A. bifalla, at bänkarne på lektaren efter
detta bänckmansval delas i tu men at de för denna gång
förblifva som de är o?
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Härnäst blef frågan, på hvad sätt bänkarne skulle votera
på de trenne, som sedermera genom lottning skulle utgiöra
en bänkeman, antingen förber:de votering skulle förrättas
på hvarje bänk och de trenne, som fädt de mästa vota, sedan
til lottning framträda i skranket, eller om hvar bänken1 skulle
efter uprop i skranket framkomma och där förrätta både
voteringen och lottningen om bänkeman; och fant R. o. A.
i anseende til trängsel på bänkarne bäst at bifalla detta senare
sättet.
Upropades altså och framträdde i skranket hvar bänk i
sin ordning, hvarpå efter förrättad votering med slutna sedlar
lottades af 3:ne på hvarje bänk til en bänkman, som följer:
N:o 1. Grefve Horn,
N:o 2. Grefve Lagerberg,
3. Frih. Kurck,
4. Ofverste Hioerne,
5. Frih. von Otter,
6. Frih. Stierncrona,
7. Frih. Yxkull,
8. Frih. Kalling,
1 Ursprungligen i konceptprotokollet »kela bänken».
Bänkmansvalet.
9. Hr Trolle,
10. Hr Roos [af Hjelmsäter],
11. Hr Falkenberg,
12. Hr Bcerfelt,
13. Hr Jägerhorn,
14. Hr Boije, [Otto Ernst],
15. Hr Ehrenström,
16. Hr Aminoff,
17. Hr Coijett,
18. Hr Snoilski,
19. Hr Tersmeden,
20. Hr Leijonhielm,
21. Hr [von] Vegesack,
22. Hr von Kothen,
23. Hr Plan,
24. Hr Stierncrantz,
25. Hr Berghman, [Hans Fredrik],
26. Hr Debesche,
27. Hr Schmiedeberg,
28. Frih. Silfverhielm,
29. Hr Freudenfelt,
30. Hr Gyllenrahm,
31. Hr Lilljesvärd,
32. Hr v. Heij,
33. Hr Mannerheim,
34. Hr Raffe,
35. Hr Ehrenpreus,
36. Hr Stiernblad,
37. Hr Rå felt,
38. Hr Lilljenberg,
39. Hr Rydingsvärd,
40. Hr Zander,
41. Hr Jerlström,
42. Hr Psilanderhielm,
43. Hr Berghman, [Paul Gustaf],
44. Hr Elgenstierna,
45. Hr Svedenslierna,
46. Hr Lostierna,
47. Hr Nordencreutz,
48. Hr Gyllenpamp,
49. Hr Brummer,
22 1760, okt. 25, 27. I Storkyrkan och Rikssalen.
Electorerne
ang: de.
Upgången
til kyrkan.
50. Hr Rasenkampff,
51. Hr Hicerne, [Erland],
52. Hr Wrangel,
53. Hr Hummelhielm,
54. Hr Nordenschöld,
55. Hr v. Plomgren.
År 1760 then 25 October.
Lördag.
Församlade sig R. o. A. in pleno kl. 8.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at sedan bänkemännerne
i går aftons kl. 10 slutit valet af R. o. A:s electorer vid denna
riksdag, hade å deras vägnar Grefve Adam Horn nu tilstält
Hr Landtm, en förseglad förteckning derå, hvilken blef aflemnad
i Riddarhussecreterarens förvar, til dess R. o. A. den
behagar öpna.
Under det R. o. A. väntade på den ena härholden, som
borde gå framför Hr Landtm, i processen, utsåg hvarje banck
en ledamot til måltiden på Slottet; och så snart härholden,
som af något förfall varit uppehållen, ankom, afgick R. o. A.
tre i hvar led, anförde af deras Landtmarskalk med landtmarskalksstafven
i hand up til stadsens Storkyrka, där riksdagspredikan
holts af Biskoppen i Vesterås Doctor Benzelstierna
öfver texten Ordspråksbokens 14 cap., v. 22.
Efter slutad gudstjenst förfogade sig samtelige Riksens
Ständer i den ordning, som det bifogade ceremoniellet inneholler,
up på Rikssalen at afhöra Kongl. Maij:ts nådige 'proposition
til Riksens Ständer, hvilken äf Statssecreteraren vid
Krigsexpedition Hr Carl Carleson uplästes.
Ses vid allegaterne (Bil. 1).
Sedan derefter Hr Landtm, så väl som de öfrige talemän
hvar i sin ordning hållit för Hans Kongl. Maij:t sitt underdånige
tacksägelsetal för nådig kallelse til riksdagen och
deruppå framträdt til thronen at kyssa Hans Kongl. Maij:ts
hand, inträdde Hans Maij:t åter i sine rum igen, hvarefter
samtel. stånden åter begåfvo sig till deras samlingsrum.
Sedan Hr Landtm, var återkommen på Riddarehussalen
och härholderne blifvit dimitterade, betygade R. o. A. sitt
fullkomliga nöije öfver Hr Landtnäs vid detta tilfälle til Hans
Capitafrågan.
23
Maij:t hällne tal och yttrade sin önskan at få se detta så väl
som de öfrige Hr Landtm:s sedan denna riksdags början hålne
tal tryckte.
Hr Landtm, yttrade sig gerna efterkomma R. o. A:s
benägna åstundan; önskandes at de med välbehag ville dess
välmening anse. R. o. A. skildes kl. 1.
År 1760 then 27 October.
Måndag.
Församlades R. o. A. in pleno kl. 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. hade inta- Justering,
git sine ställen, blefvo de på Riddarehuset d. 20, 21, 22, 23
och 24 hällne protocoller utan någon dervid giord påminnelse
justerade.
Sedan dermed var slutat, anmälte sig Hr W e i d e n h i e 1 m Ang:de
och, sedan han fädt liud, androg, at som han vore en ibland de
officerare, hvilke i anledning af Kongl. Maijits nådige kallelse ifrån arméen
til riksdagen och såsom caput familia) ifrån arméen i Pommern 1 I'ommerntil
riksdagen hemkommit, och hrr electorerne torde giöra svårighet
at Välja desse hrr officerare til deputationer, inan det
blifvit afgiordt, om de giordt väl eller illa, så anholt han, at
inan sådant skedt, electorslistan, som hos R. o. A. ligger förseglad,
ej må upbrytas.
Hr Landtm. : Här är et memorial i detta ämne inkommit,
som R. o. A. behagade höra.
Härpå uplästes detta af Presidenten Frih. von Höpken Erih. Höpingifne
memorial (Bil. 2).1 såmmawlk!
Derefter ingaf och upläste äfven Frih. Wrangel i detta Frih.
ämne sitt memorial, som allegaterne bilagdt är (Bil. 3). memorial3
Efter desse memorialer anmälte sig Hr Lagersvärd
och yttrade til protocollet dess mening sålunda.
Gunstige Herrar! Grundlag, god ordning och en urminnes
praxis har tillagdt den äldste af en ätt rättighet at vara dess
caput eller stämma för densamma föra.
Den förnämsta rättighet eller privilegium, som ättens
caput tilhörer, är at vid allmenna riksmötet äga bland R. o. A.
som det första riksståndet säte och stämma.
1 Protokollets referat av memorialet har uteslutits.
24 1760, okt. 27. Capitafrågan.
Denna urgamla rättighet hafva Riksens Högh Ständer
i senare tider, så i R. o. A:s privilegier som i 6:te och 7:de §§
uti Riksdagsordningen och deras underdånige skrifvelse af
d. 30 Martii 1743, på det aldra ömaste vårdat; altså bör aldrig
något caput genom tvång eller hinder ifrån allmenna riksmötet
af hållas.
Hos Högl. R. o. A. anholler jag derföre ödmiukast, det
höggunstig försorg drages, at de capita, som äro vid arméen i
Pommern och vilja bivista nu varande riksdag, ej vidare måge
derifrån afhållas utan fulleligen niuta til godo den rättighet,
som adelige privilegierne dem tillägga, och at hvar och en af
de officerare, som varit tvungen at taga afsked för att få
såsom caput bevaka sin riksdagsmannarättighet, åter uti sin
tjenst genast insättas. Och som detta rörer fundamentallagen,
så är nödigt at enligit grundlagarne en Riksens Ständers
deputation sättes, som undersöker, hvad som dertil gifvit anledning.
Hr Hammarhielm: Om jag intet kände värdet af
den rättigheten at bivista ett så lystert samfund, som detta
är, om jag rördes af räddhoga eller fruktan för någons misshag
eller om mitt hierta tänkte något ondt, så borde jag med
häpenhet lyssna snarare än at framlägga mina tankar för
Högh R. o. A:s uplyste ögon och medlidande öron; men at
intet tala, när det gäller at tala för rättvisa och oskuld, det
vore at likna döda målningar och stumma bilder.
Jag vil derföre med R. o. A:s gunstiga tilstädjelse tala
utan fruktan; försäkrandes at mitt hiertans upsåt är at tala
allom i lag, om det vore möijeligit, och at aldrig med mina
ord oroa någon menniskia.
Nu vil jag gå til saken. Här är sagdt uti det första memorialet,
som nu hos R. o. A. uplästes, at man med en deputation
hos Hans Maij:t i underdånighet skulle anholla, at Hans
Maij:t i nåder må täckas lemna de hrr officerare, hvilka med
interimsafsked som capita infunnit sig vid riksdagen, deras
förr innehafde tjenster tilbakars; men, gunstige Herrar, hafva
desse hrr officerare hemkommit til riksdagen i stöd af grundlag,
så behöfva vi ej be, at de blifva bibehållne vid sina tjenster.
Jag håller det för orätt, at de dem mist emot lag och emot frihet.
Deremot håller jag före at våre kamerater giordt berömeligen
och väl, at de soutenerat vår rätt och frihet med risque
af deras egen välfärd.
Capitafrågan.
25
För min del, gunstige Herrar, försäkrar jag, at jag ingen
stund ville vara uti tjenst qvarståendes, om jag dervid skulle
äfventyra någon del af min frihet och den mig tilständiga rätt.
Vij voro rätt då uti en ej mindre vådelig belägenhet än
den, vid sidsta riksdag taltes om och som, Gud ske lof, väl är
förbi.
Min mening är sluteligen den, at bemälte hrr officerare
med rätt böra få sine tjenster igen, at de dem ej bordt mista
och at inga böner för dem behöfves, efter de hemkommit i
stöd af frihet och grundlag och således snarare giordt sig til
recompence förtjente. Jag hoppas, R. o. A. gunstigt åhör mig,
jag talar utan fruktan utan at dermed vilja ådraga mig hvarken
någons gunst eller förföljelse, med ren nijt och välmening.
Hr Bilberg: Här är redan så mycket skrifvit och talat
uti denna saken, at jag holler för öfverflödigt at något vidare
tillägga. Jag vill endast anmärka, at med de hemkomne
hrr officerare ganska olikt tillgådt, i det en del fädt resa hem
på permission och en del måst taga afsked. Mig blef permissionen
på min begäran förnekt, derföre anmälte jag mig blott
hos den commenderande Generalen och begaf mig sedan på
resan hit.
HrRosenadler utlät sig, som närlagde des
dictamen utvisar (Bil. 4).
Frih. Grönhagen: Ingen rättsint riddersman finnes
här bland oss, som ej önskar, at denna sak med enig förtrolighet
må afhandlas och slutas. Frih. Höpkens memorial gifver
oss dertil medel vid handen. Dermed conformerar jag mig,
och äro vi ej alle derom ense, så begär jag deröfver votering.
Hr Lilljehorn: Här är både skrifteligen och munteligen
bevist, huruledes de hrr officerare, som äro capita,
blifvit föranlåtne at begära interimsafsked, innan de kunnat
sig vid riksdagen inställa; och som dem således skedt intrång
uti deras fri- och rättigheter, bör sådant med de öfrige stånden
communiceras; hållandes jag för öfrigit före at de böra recompenseras
för den nijt, som bevekt dem dertil at med
en känbar afsaknad i deras välfärd sig här infinna.
Hr Gyllensvan: Det är nu den första gång, som
jag har den äran at i detta lustra R. o. A:s samfund få frambära
mina tankar. Ingenting skulle högre gläda mig, än om
B. o. A. med gunst och benägenhet täcktes uptaga, hvad
jag af redligt upsåt andrager. Deruppå upläste Hr Gyllen
-
Hr
von Heines
memorial.
26 1760, okt. 27. Capitafrågan.
svan uti Riksdagsordningens 4, 6 och 7 §§ det, som deri ang:de
Adelens riksdagsmannarätt förmäles, och sökte så väl ex
analogia legis som jemförelse med 8 § i Svea Konungaförsäkran
at stadfästa den rätt, som capita familiarum äga til at
obehindrade inställa sig vid riksdagarne och det ovedersäijeligen,
då ej mer än en finnes af hvar ätt; och conformerade
sig för öfrigit med Hr Hammarhielm deri, at desse
capita ej behöfva nåd til bibehållande vid sine innehafde
och medelst interimsafsked bortmiste tjenster, utan at de
til deras återfående äga fullkomlig rättighet.
Föredrogs Hr von Heines i detta mål ingifne memorial,
hvari han underställer R. o. A., om icke uti denne quaestion
hufvudsaken borde först uptagas och utarbetas samt sedan
uti R. o. A:s pleno afgiöras.
Innan detta memorial var til slut, förmärktes väl hos
en del af R. o. A. någon skiljaktighet, i det [jemte Hr Gyllensvan]1
åtskillige påstodo, at detta memorial såsom stridande
emot fundamentallag ej borde antagas eller föredragas; dock
blef det på Hr Landtm:» giorde föreställning, at hvar
en riddersman äger frihet at sine idéer andraga och R. o. A:s
ompröfvande underkasta,
sluteligen uplästes memorialet [o: slutligen upläst]1.
Hr Leyonankar: Ingen ömare fråga än denna
kan någonsin hos R. o. A. ventileras.
Här åberopas rättighet och lag, men där ingen tydelig
lag är, där är ingen öfverträdelse.
Här äro considerationer på ömse sidor. År 1743 resolverade
samtelige stånden, at hrr officerare skulle från riksdagen
förfoga sig til sine tjenster; på denna grund lär tjenstgiörandet
dem äfven denna gången blifvit pålagdt.
Det är sant, en riddersman födes med riksdagsmannarättighet,
men tjensten har han sielfvilligt ingådt och följakteligen
dermed påtagit sig annan skyldighet. Det är derföre
i mitt sinne eij underligt, om af dem tjensten blifvit
fordrad, ej heller tycker jag, at dymedelst något intrång
skedt uti R. o. A:s privilegier; ty när i Riksdagsordningen
6 § står, at en af hvar familia sig vid riksdagarne äger infinna,
så lära dermed ej blott capita vara mente; kunnandes andre
af familien bivista riksdagen uti deras frånvaro.
1 Konceptprotokollet.
Capitafrågan.
27
Hr Durietz: Quaestion är här upkommen om den
rätt, som hrr officerare, de där äro capita, ägt at sig vid
riksdagen inställa. Jag är en bland dem; dervid har jag
fölgdt min öfvertygelse och hvarpå den sig grundat, är
redan bevist; men nu blir frågan, hvaräst qusestion skal
decideras.
Jag är icke före at det skal ske i Secrete Utskottet; ej
eller vill jag, at de öfrige stånden skola blifva domare öfver
våra privilegier; hemställer fördenskull hvad väg skal tagas,
at denne sak må til R. o. A:s nöije afgiöras. Emedlertid
önskar jag, proposition måtte giöras, at desse hrr officerare,
såsom ägande rätt till riksdagens bivistande, ej bordt mista
sine tjenster och at vi förmå de öfrige stånden at vara oss uti
detta mål behielpelige.
Hr Pechlin: Jag har uti detta mål funnit 3 särskilte
momenter.
l:o. Har här begädts, at electorslistan må blifva oupbruten,
til des afgiordt blifvit, om de hemgångne hrr officerare
giordt väl eller ej.
2:o. Frågas om det icke är en afgiord sak, at capita
äga ostridig rätt at sig vid riksdagarne infinna.
3:o. Har här föreslagits, at en Ständernes deputation
skulle förordnas at efterfråga anledning til hvad som med
hrr capita förelupit.
Den 1 puncten bifaller jag, den 2:dra är klar i lagen,
fast Secrete Utskottet vid 1743 års riksdag annorlunda deciderade,
i anseende hvartil jag finner billigt, at benr.te hrr
capita återfå sine tjenster och at vi interessera de öfrige
stånden at med oss decidera denna quaestion.1
Til det 3:die, som det är den ömaste del af vår frihet,
at oss må ske rätt, så är min oförgripeliga mening, at en
Ständernes deputation bör sättas at döma om grunden om
hvad häruti förelupit och gifvit härtil anledning; ty, mine
Herrar, en så angelägen sak förtj enar at blifva på ett ömt
sätt handterad.
Hr Estenberg: Jag conformerar mig aldeles med
Hr Pechlin uti de två första momenter; men hvad det 3:die
angår och huru den bör straffas, som är så dierf at bryta
våra grundlagar, derom förbehåller jag mig at vidare yttra
1 I konceptprotokollet ursprungligen »med. oss giöra gemensam sak
och skydda oss vid priv. och lag».
28 1760, okt. 27. Capitafrågan.
mina tankar och är emedlertid af den tankan, at vi med en
deputation anmodade öfrige stånden at hielpa oss vid våra
privilegiers handhafvande.
Hr W adenstierna : Jag tror ingen riddersman vara
här bland oss, som icke af hiertat önskar sämja och enighet
och dertil efter möijeligheten gärna bidrager. Jag finner uti
detta mål ibland åtskillige herrars yttrade tankar liten eller
ingen skilnad. Ty at de hrr capita, som på omtalte sätt mist
sina tjenster, böra få dem igen, derom är R. o. A. ense såsom
varandes rätt och billigt, och torde genaste vägen dertil
vara, at R. o. A. medelst en deputation hos Hans Kongl.
Maij:t i underdånighet anholler, at ber:de hrr officerare meddelte
interimsafsked må anses som oafgiorde. Men hvad
2:o angår frågan om at skärskåda grunden och de skäl, som
föranlåtit regeringen til dess i detta ämne tagne steg och
hvaröfver man sig ej lärer kunna yttra, innan vederbörande
blifvit hörde, så lära de utur rådsprotocollerne i Secrete
Deputationen kunna igenfinnas, och behöfves altså dertil
ingen ny deputation; kunnandes Secrete Deputation aflemna
all den nödige kundskap härom, som R. o. A. behaga infordra.
Då bevara vi friheten, då hielpa vi våra medbroder,
och då handtera vi sakerne uti sin vanlige ordning.
Hr Roos [af Hjelmsäter]: Det faller mig in
den fruktan, at deras afsked redan äro hos Hans Maij:t
expedierade. — Men af andre svarades, at de ännu ej voro
utfärdade.
Hr Rappe: R. o. A. äro derom ense, at de til riksdagen
hemkomne hrr capita giordt rätt. Det är ock min
tanka, och som vi böra alla hafva lika rätt och lika frihet,
både militaire och civile betjenter, så bedyrar jag, at jag
som civil intet vil nyttja min riksdagsmannarätt, om den ej
mine medbroder af militairen äfven lika förunnas.
Nu äro här 2 omständigheter at i akt taga: l:o huru
våra närvarande medbroder nu åter til sine tjenster skola
hielpas, 2:o at taga någre mått för framtiden.
I anseende til det förra bifaller jag aldeles Frih. Höpkens
memorial, och hvad angår det senare1
Hr Leyonadler: Jag begär, at frågan här måtte
giöras i anledning af Frih. Höpkens memorial.
1 Lucka i det renskrivna protokollet liksom i konceptprotokollet. I
memorialprotokollet: »ad 2:dum. Huru rätt och hvar inskränckt.>
Capitafrågan.
29
Hr Boije bad, at R. o. A. med tålamod ville gifva
honom liud; han ärnade tala til protocollet, och det skulle
blifva för hans räkning, antingen det vore väl eller illa. Han
vore ense med Hr Wadenstierna ang:de sakens skärskådande
af Secrete Deputation, vid hvars instruction sådant äfven
uttryckeligen införas kunde.
Vid 1743 års riksdag hade väl saken varit före men
stadnat under ventilation. Här kunde hon ej afgiöras, och en
särskilt Ständers deputation deröfver holt han för vara betänkelig.
1
Hvad de hemkomne hrr officerare angår, så är R. o. A.
derom öfvertygade, at hvad som dem hitbragt, är en pur
nit för lagens beskydd och kärlek för det allmenna. Yi böra
derföre, fortfor Hr Boije, omfamna desse väre medbroder
med ömhet och söka til at skaffa dem deras tjenster igen,
i hvilken afsigt jag conformerar mig med Frih. Höpkens
memorial. Härvid ligger oss ej i vägen det inkast, som skulle
sådant steg med kanske mindre värkan giöras utaf ett stånd
allena; ty jag påminner mig, at sådant för detta skedt och
at R. o. A. updragit sin Landtm, at å deras vägnar någre
deras medbröders angelägenheter hos Konungen befordra.
Hr Rudbeck: Här äro 3 qusestioner hos R. o. A.
uprörde.
l:o. Om med electorslistans upbrytande skal hvila,
som begärdt blifvit.
2:o. Om hrr officerares rätt at som capita hemresa til
riksdagen och om deras erhållne interimsafsked.
3:o. Hvaräst det skal skärskådas om grunden til det,
som med hrr capita förefallit, så at R. o. A. derom må få tillräckeligit
lius.
Jag bifaller för min del den första frågan.
2:o. Hrr officerares rätt at som capita familiarum til
riksdagen sig inställa finner jag vara medfödd och otvifvelaktig.
Derföre anser jag äfven för billigt, at de återfå sine
tjenster; men frågan blifver, om ett stånd allena kan med
en deputation härom gå til Hans Maij:t och vara säkert at
ej få afslag, hvarföre bäst torde vara at bedja de öfrige stånden
giöra til Hans Maij:t med R. o. A. följe i deputationen, som
härom kommer at affärdas.
1 I konceptprotokollet ursprungligen >hölt han för onödig.»
30 1760, okt. 27. Capitafrågan.
Och 3:o at få lius om anledningen och grunden til hvad med
capita förefallit, dertil är i mitt sinne enligit 13 § i Riksdagsordningen
och 11 § i Konungaförsäkran en Ständernes aparte
deputation tjenligast; kommandes hon blott at utarbeta
saken men ej at döma, ej eller äro härvid någre hemligheter
at vara rädd om, efter här blir blott frågan om grundlagarnes
observance.
Om R. o. A. förenar sig om proposition häröfver, så torde
vi snart komma ifrån hvarannan.
Hr Pechlin conformerade sig med Hr Rudbeck och
begärte votering, i fall R. o. A. vore af skiljaktige tankar
häruti.
Frih. [von] Höpken: När jag lade in det hos R. o.
A. i dag föredragne memorial, var ömhet för de hemkomne
hrr officerare dertil min enda driffiäder, hälst jag känner den
dem tilständiga rätt, som ingen dem kan betaga.
Af ömhet för dem har jag föreslagit, at R. o. A. hos
Kongl. Maij:t skulle anholla, at de skulle få sine tjenster
igen, hälst deras medfödde rätt gifvit them anledning at sig
vid riksdagen infinna. Skulle denna saken komma at ventileras
hos de andre stånden, så frugtar jag, at de deröfver
kunde fatta olika begrep och saken derigenom blifva utdragen
på tiden samt sedan svårare at hielpas.
Hvad för det andra angår stället, hvaräst grunden til
denna sak bör skärskådas, så håller jag före sådant böra
skie i Secrete Deputationen, som har alla rådsprotocollerne
under händer; och förbehåller jag mig en gång, när Secrete
Deputation häröfver får inkomma, at deröfver yttra mina
tankar; skolandes jag altid vara af den mening at gilla hvad
som rätt är och at orätt bör blifva orätt.
Hr H ammarhielm: Jag tycker, at de discourser,
som nu hos R. o. A. förefalla, gifva mig anledning til en ny
erhindran.
R. o. A. tyckes derom vara enige, at capita giordt rätt
och at de giordt ett lagligit steg, då de som friborne män
sig til riksdagen instält. Hafva de nu häruti giordt rätt och
enligit lag, så tyckes det deremot följa, at de, som tvungit
dem til afskedstagande, gordt orätt; endera måste vara, och
det blir ostridig sanning, hvilket bör utredas.
Jag för min del önskar, at lag och frihet måste fästas,
och den vare förbannad, som den vill kränka.
Capitafrågan.
31
Hr Pechlin: Jag håller högst angelägit, at en särskilt
Ständernes deputation deröfver förordnas, hälst capita familiarum
hafva en ostridig rätt och saken torde dragas ut på
tiden, om den skulle hemskiutas til Secrete Deputationen,
som har många andra saker under händer. Och om det ej
bifalles, begär jag häröfver votering.
Hr Bildenschöld: Om denna sak tyckes mig
nog redan vara ventileradt, och at den rätten, som capita
äga, är nog klar. Qusestionen här är endast om sättet, huru
de skola förhielpas til sine tjenster igen. Jag conformerar
mig i anseende til deputationen, som skal afgå, med Frih.
Höpkens memorial; och i fall den ej skulle hafva en önskelig
värkan, har R. o. A. altid en öpen väg. Hvad sielfva den
omtalte undersökningen om sakens grund beträffar, så håller
jag före, den bör til Secrete Deputationen eller Stora Secreta
Deputationen hänvisas.
Hr Rudbeck: Jag skulle snart conformera mig med
den meningen, at R. o. A. allena med en deputation i detta
mål går til Hans Maij:t, om jag ej viste, at ett stånd allena
ingen lag kan föreskrifva, och ej förmodade, at de andre stånden
härutinnan med oss gärna lära taga del; ty at capita familiarum
hafva i detta mål haft fullkomlig rätt, det sätter jag
intet in qusestione, ty deras rätt känna vi; men skulle vi ej
få nöijaktigt svar af Hans Maij:t, lära vi på någon annan
utväg vara betänkte.
Hr Lagersvärd beropade sig härvid på 13 § i Riksdagsordningen
och at saken ej vore någon hemlighet underkastad.
Hr Ruthenschiöld: Jag conformerar mig med
Frih. Höpkens memorial i anseende til deputationen, som til
Hans Maij:t skal afgå, och tycker för öfrigit, at undersökningen
til grunden af detta mål bör lemnäs til Secrete Deputation,
som har rådsprotocollerne till skärskådande.
Hr Klingspårr: Jag hör R. o. A:s tanka är, at
hrr capita haft lag och rätt på sin sida uti de steg, de giordt;
men det återstår, at denna fråga blir i protocollet afgiord.
Det är den första frågan, sedermera kunna andre företagas.
[von Stockenströ m]1: Jag kan knapt lägga något
til hvad i denna sak å ömse sidor är tält; men jag utbeder
mig dock få yttra mig häröfver.
1 Memorialprotokollet.
32 1760, okt. 27. Capitafrågan.
Hvad det första angår, att de hrr officerare, hvilka som
capita til riksdagen hemkommit, derom är ingen skilnad hos
R. o. A., som i allmenhet betygadt sin vänskap och högaktning
för dem; men här är frågan om sättet, huru de dertil
skola förhielpas.
Min tanka är, at sådant likmätigt Frih. Höpkens memorial
måtte ske genom en deputation från R. o. A., hälst
jag håller betänkeligit, at de öfrige stånden deruti skulle blandas,
oviss derom huru de den kunde anse.
Hvad det andra angår at cognoscera grunden til det,
som hrr capita händt, äro här 2:ne qusestioner, antingen sådant
bör ske genom Secrete Deputation eller en särskilt Ständernes
deputation.
Jag bifaller det förre i anledning af Riksdagsordningens
15 §. Här är frågan om Rådets giöromål. Yi veta ej, om de
försedt sig; och det vore ett hårdt steg at döma dem, innan
de blifvit hörde. Hvart mål bör afgiöras på sin ort, och då
sker hvar och en rätt.
Hr Pechlin: Den värda ledamoten, som nyss tält,
tyckes supponera, som hade jag ment, at något inbrått härunder
vore skedt emot fundamentallagen; men min mening
med en särskilt Ständernes deputation har varit, at den enskilte
skulle utröna anledningen till detta mål, hvartil jag har
trodt mig äga grund uti 13:de, 15 och 20 §§ Riksdagsordningen.
Hr [von] Stockenström: Jag vet, at enligit
fundamentallagen Riksens Ständer äga rätt at i slike mål
cognoscera; men jag holler före at sådant bör ske genom Secrete
Deputation, hvilken enligit sin instruction rådsprotocollernes
genomseende tilkommer, och tror, at tiden vinnes, om den
lemnäs under dess utarbetande.
Hr Billberg conformerade sig med Hr Pechlin i
anseende til en särskilt Ständernes deputation och trodde, at
grunden dertil ej lärer finnas i rådsprotocollerne utan snar[ar]e
hos någon annan mindre betydande man,1 som vore skulden
dertil, hvilket han ej ansåg såsom någon hemlighet, efter det
torde vara allment bekant; och påstod för öfrigit öfver denna
sak votering.
Hr Hammarhielm: Det tyckes vara en afgiord
1 I konceptprotokollet ursprungligen »pä, något annat mindre betydande
ställe».
Capitafrågan.
33
sak, mine Herrar; capita giordt rätt. Nu förefaller en ny qusestion
ang:de de i Pommern utevarande capita, som ännu äro
lidande och ej våga nyttja sin rätt. Jag påstår fördenskull, at
befallning måtte afgå til den en chef commenderande Generalen,
at capita äga lof at komma hem til riksdagen i anledning
af rätt, lag och Regeringsform.
Hr Estenberg: Här existera flere quaestioner, som
til tidens och redighetens vinnande hvar och en för sig äska
särskilt svar.
l:o. Ang:de electorslistan, hvarvid hans tanka är, at
den måtte blifva liggandes, til dess saken ang:de hrr capita
blifvit afgiord.
2:o. Ang:de hrr capita familiarum, huru de måge blifva
til sine tjenster åter förhulpne, hvartil han tror dem äga full
rättighet.
3:o. Huru deputationen, om den skal afgå, antingen
ifrån R. o. A. eller ifrån alla fyra stånden.
4:o. Hvaräst undersökningen detta mål ang:de skal ske,
antingen i den Secrete eller en särskilt Ständernes deputation,
hvilket senare han tilstyrker, eller ock at denna fråga
måtte hvila; och
5:o ang:de de ännu utevarande hrr capita, hvilken han
äfven menar kunna upskiutas.
Hr [von] Bromell påminte, at vi oss så länge med
denna saks ventilation uppehålla, til dess de öfrige stånden
denna sak af giordt. Han conformerade sig eljest med Hr
Rudbecks och Hr Pechlins mening och begärte för öfrigit
öfver denna sak proposition, efter derutinnan nog vore tält.
Hr L a n t m. : Under R. o. A:s öfverläggning om detta
mål hafva åtskillige qusestioner yppats.
Den l:sta, om electorslistan skal blifva oöpnad, til dess
afgiordt blifvit om hrr capitas rätt, tyckes numera förfalla.
2:dra frågan har varit, hvaräst denna saken skulle skärskådas.
At en särskilt deputation skulle förordnas, tyckes
hafva någon betänkelighet, emedan saken rörer R. o. A:s
rättighet, som således skulle de andre ståndens dijudication
underkastas och hrr capita emedlertijd blifva lidande, då det
likväl vore lag likmätigt at först inhämta sakens sammanhang
utur protocollerne.
3:die frågan har varit, huru R. o. A. måtte förhielpa hrr
3—322307
34 1760, okt. 27. Capitafrågan.
capita til sine tjenster igen, och ang:de sättet dertil tyckes
Frih. Höpkens memorial gifva grunden til propositionen.
Hr D e Geer: Första propositionen efter min tanka
lärer böra blifva, om hrr capita giordt rätt, hvilken fråga han
tycker R. o. A. vara ense om.
Hr Estenberg bad om ursäkt, om han af välmening
felade; men han trodde, at Hr Weidenhielms först yttrade
mening borde tjena til fundament i propositionen snarare än
Frih. Höpkens senare memorial.
Hr L a n d t m. : Frih. Höpkens memorial har gifvit
anledning til den förevarande fråga om sättet, huru hrr capita
skulle blifva vid sine tjenster bibehållne, hvilken egentel.
nu är under ventilation.
Hr D e Geer begärte blifva underrättad, om det hos
R. o. A. voro afgiordt, at hrr capita ifrån arméen haft rätt at
inställa sig vid riksdagen.
Hr Landtm.: Denna fråga tyckes följa af sig sielf,
emedan det vore en contradiction, at de skulle behålla sine
tjenster, i fall de gordt illa.
Hr De Geer öfverensstämde väl härmed men var
dock af den tanka, at först borde decideras om rättigheten,
innan man härutinnan går vidare,
hvarmed sig äfven Frih. Wrangel conformerade.
Grefve Hamilton förklarade sig ej vara emot frågan
om capitas rätt och frugtade ej at den de öfrige respective
ståndens afgiörande underkasta, om man ej dymedelst befrugtade
drögsmål, hvarmedelst så många käcka officerare skulle
blifva lidande.
HrPechlin: Jag skulle gärna conformera mig härmed,
om här endast vore frågan om personer, men när frågan är
om lag och rättigheter, så bör den positive decideras, eljes
kunna med tiden andre omständigheter infalla, som å nyo sätta
dem under quaestion.
Hr Hammarhielm.: Jag begifver mig til propositionen,
allenast den första blifver, om hrr capita gordt rätt
och efter lag.
HrKlingspårr: De öfrige stånden lära ej blanda
sig i den frågan ang:de den riksdagsmannarätt, som capita
äga; men så snart vi lägga något mer dertil, så torde de det
giöra.
Hr [von] Stockenström: Det fägnar mig at höra
Capitafrågan.
35
R. o. Ars enhälliga tanka derom, at capita familiarum böra
återfå sine tjenster; men den proposition angående rättigheten
är mycket delicat och har vidare connexion; ty när den
decideras, så har man bundit them händerne, som sedermera
skola pröfva grunden til hela saken. Min tanka är fördenskull,
at den första proposition bör skie utan at röra denna senare.
Hr Durietz önskade, att som här ingen contradiction
är, inga flere propositioner måtte upröras utan proposition
göras öfver den frågan, om hrr capita haft rätt eller ej.
Hr Landtm.: Denna qusestion har väl ej ifrån början
varit rörd; men så kan hon dock giöras.
Gordes altså proposition:
Äro icke R. o. A. enige i den tankan, at hrr capita, som
rest hem ifrån arméen, varit dertil grundade i deras riksdagsmannarätt?
Denna
fråga besvarades af R. o. A. med Ja.
Men Hr P e c h 1 i n inföll och påminte, at propositionen
sålunda måtte giöras, om caput af hvar famille icke äger
denna riksdagsfriheten.
Frih. Kalling: Jag är ense med propositionen, allenast
där sker en tilläggning ang:de tjensternes återfående.
Hr Lagersvärd: Min mening i det afgifne dictamen
til protocollet rörde ej endast frågan ang:de de från Pommern
hemkomne capita, utan om icke alla capita familiarum äga
riksdagsmannarätt,
hvarmed sig ock Hr P e c h 1 i n förenade såsom varande
den rätta frågan.
Hr Landtm.: Denna fråga har hos R. o. A. nu icke
varit ventilerad.
Frih. Kalling påminte, at den commenderande Generalen
i Pommern måtte tilkänna gifvas, at alla hrr capita vid
arméen kunna i anledning af sin rättighet sig til riksdagen begifva.
Hr Landtm.: Sedan R. o. A. behagat gilla den första
proposition, så följer nu
den andra ang:de hrr officerares återställande i sine
tjenster igen. Om deputation, som derom skal anholla hos Hans
Maij:t, skal afgå ifrån R. o. A. allena eller ifrån samtel. stånden.
Hr Rudbeck conformerade sig med Hr Pechlin uti
frågan, om icke caput af hvar famille äger riksdagsmanna
rättighet.
36 1760, okt. 27.
Capitafrågan.
Hr Landtm.: Detta har aldrig varit in qusestione.
Grefve Frölich: Denna fråga tyckes mig vara öfverflödig,
efter capita och den äldste af hvarje ätt är ett.
På HrHammarhielms begäran uplästes den
tilgiörande propositionen, som följer:
Bifaller R. o. A., at en deputation ifrån R. o. A. til Kongl.
Maij :t afgår, som anholler, det täcktes Hans Kongl. Maij :t låta
hrr capita, som ifrån arméen afrest til riksdagen och där begärdt
och undfångit deras interimsafsked, få behålla sine
tjenster?
Härvid påminte Hr Gyllensvan, at något äfven för
framtiden borde i propositionen inflyta; dock på fleres begäran
af R. o. A. gorde nu Hr Landtm, samma proposition til
R. o. A., hvilken med Ja och Nej besvarades.
Och förestälte Hr Landt m., at om R. o. A. efter så
många discourser eij sig derom förenade, så lärer deröfver komma
til votering, då alternativet blifver, at om Neij vinner,
deputation kommer at ifrån alla fyra stånden afgå.
Frih. Cronhiort: Detta är en örn sak; vi måtte
tilse, at vij oss derutinnan ej förgå; jag är ej deremot, at deputation
ifrån R. o. A. allena afgår, men jag tror det vöre bättre,
om vi sade de öfrige stånden förtroligen till och frågade dem,
om de ville giöra ett med oss; men detta fant hos flere af
herrarne motsäijelse.
Frih. Kalling påminte, at i propositionen borde tilläggas,
at hrr capita hemkommit ifrån Pommern i anledning
af deras riksdagsmannarätt.
HrPechlin: Jag samtycker aldrig dertill, at deputation
til Kongl. Maij:t måtte afgå ifrån R. o. A. allena.
Hrr officerare böra få igen sine tjenster ej par grace eller
på ett stånds utan med rätt och på alla fyra Ständers beslut
såsom värdigare för dem och mera gällande.
Jag märker, at jag nu ledes til början af saken igen;
sedan R. o. A. gilladt de af hrr capita giorde steg, böra vi intet
bedja om nåd.
Deputation bör upgå ifrån alla fyra stånd och gifva detta
beslut tilkänna. Finner då Hans Maij:t, at de med orätta
mist sine tjenster, böra de dem med rätta återfå.
Hr Dalman, Joh. Fredric, påminte, at inga utlåtelser
borde brukas, som deciderade, at regeringen giordt
orätt, innan saken blifvit skärskådad.
Capitafrågan.
37
Hr von Walwik var af den tankan, at som ej här
voro qusestion om R. o. A:s ensak utan om en fundamentallag,
så hörde den frågan til samtelige stånden, och han hoppades,
at de uppå anmodan skulle deruti vilja med R. o. A.
giöra gemensam sak.
Härmed conformerade sig Frih. Wrangel, hälst denna
fråga rörer riksdagsmannarätt i gemen och de öfrige
stånden til gemensam saks giörande häruti böra interesseras.
Hr von Vicken utbad sig få lägga en omständighet
dertil, som ännu icke vore omrörd, nemi. at hos Hans Maij:t
måtte anhollas, at capita måtte få niuta deras lön och förmåner
ifrån deras interimsafskeds data.
Hr Landtm.: Vid propositionen äro nu 2:ne anmärkningar
giorde; först at de andre stånden härom måtte blifva
tilkänna gifvit, hvilket tyckes vara billigt; och sedan ang:de
hrr officerares bortmiste löners återfående.
Hr Rudbeck förmente, at desse hrr officerare böra
anses, såsom de aldrig hade fådt afsked.
Hr Landtm. : Det extractum protocolli, som härom
med deputationen kommer at afgå, kan i vanlige anständige
termer upsättas och här justeras.
Hr Hammarhielm: Vij måtte deruti säija sammanhanget
rent ut, at de lidit orätt och böra få rätt.
Frih. Ridderstolpe: Som extractum protocolli
här bör justeras, så kunna vi då dervid giöra våra anmärkningar.
Detta bifölls,
hvaruppå propositionen af Hr L a n d t m. ånyo uplästes,
hvarvid Hr Klingspårr gorde den påminnelse, at
de orden blifva återstälte i sine tjenster vid slutet måtte brukas.
Hr Estenberg sade sig i denna propositionen finna
fyra differente queestioner, som särskilt med Ja och Nej kunde
besvaras; och begärte derföre, at de måtte delas, på det han
hvar och en med Ja eller Nej särskilt kunde besvara, hvilket,
som proposition nu är, han ej tykte kunna skie; förmenandes
han, at den första frågan borde blifva, om deputationen ensam
från Adelen eller samtelige stånden skulle afgå.
Men R. o. A. tyktes snarare bifalla den förra.
Hr L a n d t m. giorde fördenskull å nyo proposition.
Bifaller R. o. A., at en deputation ifrån R. o. A. til Hans
Maij :t afgår, som anholler, det täcktes Hans Kongl. Maij :t åter
-
38 1760, okt. 27.
Capitafrågan.
ställa hrr capita, som med interimsafsked afgådt ifrån arméen
til riksdagen, uti deras tjenster med dermed förknippade
löner och rättigheter, hvilket de andre stånden förut notificeras?
Denna proposition besvarades med Ja och Nej. Och
yttrade sig Hr P e c h 1 i n, det han ej trodde, at en deputation
ifrån R. o. A. skulle hafva någon värkan utan at, när i lagen
grundade rättigheter skola försvaras, borde sådant ske af
alla fyra stånden.
Hr Klingspårr förmente, at i denna proposition de
öfrige stånden ej voro uteslutne.
Hr Boije: Jag bifaller proposition af kärlek för mina
värda medbroder och i upsåt at dymedelst så mycket skyndesammare
befordra deras angelägenhet. Jag tror, det skal hafva
samma värkan, om R. o. A. ensamme gå up til Hans Maij:t,
hvaremot det skulle gå längre ut, om de öfrige stånden deruti
skulle melleras; och som propositionen är besvarad med Ja
och Nej, så begär jag enl. Riksdagsordningen deröfver votering.
Hr Lilljehorn önskade för sin del, at R. o. A. ville
härvid begära de öfrige ståndens biträde.
Hr Hammarhielm trodde äfven, at saken dymedelst
ej skulle längre utdragas och at de öfrige stånden säkert
skulle gå in med R. o. A., om de derom anmodades.
Hr Ehrenmalm holt före at sådant til misstroendes
förekommande vore tjenligit och at sista utvägen vore för
R. o. A. att gå allena up til Kongl. Maij:t.
Hr Landtm, förestälte R. o. A., om icke de ville blifva
vid propositionen, sedan det vore afgiordt om den på lag
grundade rätt, som capita ägt, at komma til riksdagen; derigenom
kunde man undvika at underkasta denna fråga de öfrige
ståndens decision, hvilken ej så snart torde följa, innan de
fädt inhämta den preeliminaire kundskapen om sakens beskaffenhet.
Hr Estenberg förklarade sig aldeles intet nögd med
propositionen utan begärte en annan i anledning af de hos R.
o. A. förde discourser.
Hr Landtm, trodde sig aldrig hafva giordt andre
propositioner1 än i anledning af discourserne; men på enskilte
vorde han aldrig någon giörandes.
Frih. Horn biföll propositionen i anseende dertill, at
1 Ursprungligen i konceptprotokollet: »Hr Landtm, sade sig ej vilja
giöra andra propositioner».
Capitafrågan.
39
tiden ansenligen skulle utdragas, om, sedan R. o. A. bedt de
andre stånden giöra ett med sig, frågan hos dem skulle existera
om historia facti och grunden till hvad häruti förelupit.
Hr Durietz: Sedan afgiordt är, at detta är en res
privilegii, så böra härvid de öfrige fyra stånden concurera,
och om vij deruti begära deras biträde, lära de det ej neka.
Hr Pechlin: Sedan R. o. A. erkändt capitas rättighet,
är det ej bråttom med det öfriga. Min tanka är, at vi med en
deputation til de andre stånden yrka på undersökning om anledningen
til det, som dem handt; altid kunna de sedan få
sine tjenster igen.
Hr Landtm, föreslog den utväg, at R. o. A. genom
extractum protocolli skulle föreslå de öfrige stånden at gemensamt
begära upplysning, på hvad grund hrr capita, som ägt
en medfödd riksdagsmannarätt, blifvit föranlåtne til interimsafskeds
tagande.
Detta besvarades med Ja och Nej.
Frih. [v o n] H ö p k e n : De öfrige stånden lära ej gå
in deruti, förr än Secrete Deputationen öfver rådsprotocollerne
blifvit satt; men på det ej hrr officerare längre måtte vara
lidande, kan R. o. A:s deputation allena afgå; sidsta utvägen
blir at vända sig til de öfrige stånden och at det öfriga af
Secrete Deputation undersökes.
Hr Rudbeck: Alt det, som härvid bör undersökas,
lärer ej finnas i rådsprotocollerne. Många underrättelser lära
ifrån arméen kunna inhämtas, hvilket af en Ständernes deputation
lämpeligast kunde skie.
Hr Landtm, förmente, at grunden til de i arméen
utfärdade ordres lärer finnas i rådsprotocollet; och giorde
derpå å nyo propositionen, hvilken med Ja och Nej besvararades.
Hr Pechlin yttrade sig ej vilja votera öfver rättigheter
samt at frågan blott vore öfver deputationen, som til
Hans Maij:t skulle afgå.
Hr L a n d t m. : R. o. A. äro enige, at deputation skal
gå. Frågan blifver då, om hon skal gå ifrån R. o. A. allena
eller de andre gemensamt.
Hr Pechlin yttrade sig bifalla det senare.
Hr B o i j e : Förfarenhet och förra riksdagars bruk hafva
lärdt mig, at det går an med en deputation allena ifrån R.
40 1760, okt. 27. Capitafrågan.
o. A.; och jag vet dem, som vunnit befordran på R. o. A:s
recommendation genom deras Landtm.
Härmedelst tror jag ock, at tiden lärer vinnas, och begär
för öfrigt öfver propositionen votering.
Frih. Cronhiort föreslog, at R. o. A:s deputation
endast bör säija til hos dem utan at bedja dem vara sig til
Kongl. Maij:t följaktige.
Hr Landtm.: Jag har proponeradt, at de häraf skulle
få del ad notitiam.
Frih. Cronhiort: Det bör skie medelst en ansenlig
deputation och på en gång af samma deputation, som upgår
til Hans Maij:t.
Hr Landtm.: Om sättet af notificationen kan vidare
talas, när förr omrörde extractum protocolli kommer at
justeras.
Frih. Cronhiort: Notificationen bör ske af den
deputation, som upgår til Hans Maij:t.
Hr Klingspårr: Nu är intet frågan om senare delen
i propositionen utan blott om sättet, huru deputation skal
afgå til Hans Maij:t, om den bör hafva extractum protocolli
med sig och om deputation bör säija til hos de öfrige stånden,
låta dem veta, att detta är en res privilegii och, i fall de ej
vilja giöra ett med oss, deputation ifrån R. o. A. då skal gå
allena.
Hr P e c h 1 i n förnyade sitt förra påstående, at qusestion
om den riksdagsmannarättighet, som capita äga, rörer
grundlagen, och deruti böra alla fyra stånden vara med, och
at med hrr officerares tjenster ej vore så brottom.
Hr Landtm, påminte å nyo, at igenom många propositioners
uprörande saken drogos alt mer och mer ut; frågan
vore här, om deputation skulle ske enskilt ifrån R. o. A.
eller alla fyra stånden.
När R. o. A. derom ej kan förenas och votering är begärd,
så måste den efter Riksdagsordningen skie och dervid giöras
ett alternativ.
Hr P e c h 1 i n frågade, om proposition icke blifver om
den omtalte Ständernes deputation til undersökningen i
denna sak.
Hr Klingspårr: Detta är en ny fråga. Ännu hafva
vi ej kommit dit.
Frih. von Essen: Det är en farlig sak at underkasta
Capitafrågan.
41
de fyra ståndens decision, om capita skedt rätt eller orätt;
derigenom torde R. o. A:s beslut derom hindras; jag styrker
fördenskull til bifall af Hr Landtm:s proposition.
Hr Klingspårr bifaller, at deputation, då hon til
Hans Maij:t upgår, ger sådant de öfrige stånden tilkänna
med anmodan at vara densamma följaktige.
Frih. Duvall förklarade sig nögd med Landtm:s
proposition och begärte, at den måtte til R. o. A. å nyo giöras.
Hr Landtm, framstälte fördenskull proposition ånyo;
men hon blef med Ja och Nej besvarad.
Frih. Cronhiort begärte at tilläggas måtte, det
notification skal ske med samma deputation, som til Hans
Maij:t upgår.
Hr Durietz tilläde, at deputation borde anmoda de
öfrige stånden at följa med.
Hr Landtm, upläste voteringsproposition til justering.
Hr Gyllensvahn: Riksdagsordningens 20 § och
11 § Konungaförsäkran innehålla, at Ständers andragande
bör ske hos Hans Maij:t i sittjande Råd; därtil bör vara
fyra Ständer. Yi äro ej ensamme rätt ägande, derföre är
nödigt, at de andre gå med oss, hvilket jag så mycket snarare
förmodar dem lära vilja giöra at försvara våra rättigheter,
som vi som redelige svenske män gärna försvara deras,
hvarmed sig Hr P e c h 1 i n conformerade.
Hr [von] Bromell: Jag åberopar mig min förra erindran,
at tiden spilles. Jag önskar, vi ej måtte votera, ty
dermed skada vi oss sielfve, utan at deputation måtte nämnas,
som skal afgå.
Hr Wadenstierna: Gunstige Herrar. Denna saken
har varit länge nog debatterad. Frågan om 4 ståndens biträde
kommer nu nog sent. Proposition har blifvit besvarad
med Ja och Nej, och jag begär deröfver votering.
Hr Gyllensvan beropade sig på 13 § Riksdagsordningen.
Och som capitas riksdagsmannarätt vore grundad i
fundamentallagen, så borde ej deröfver emot lag voteras.
Hr Wadenstierna: Ingen fråga är här at votera
om grundlagen men öfver Hr Landtm:s gorde proposition;
om deputation til Hans Maij:t skal gå ifrån R. o. A. allena
eller samtel. stånden, derom är frågan.
Hr Gyllensvan åberopade sin nyligen giorde erindran
i anledning af 20 § i Riksdagsord., at deputation, som
42 1760, okt. 27, 28. Capitafrågan.
skal upträda til Hans Maij:t i sittjande Råd, bör bestå af
alla fyra stånden; och fant ej, hvaröfver R. o. A. då ville
votera.
Hr Boije: Af långa discourser inveklas saken mer och
mer. Jag bifaller Frih. Cronhiorts mening, at deputation
notificerar de andre stånden sitt ärende. Och som proposition
är besvarad med Ja och Nej, så begär jag deröfver
votering.
Hr Durietz: Frågorna är o, antingen Adelen skal gå
allena eller med de öfrige stånden. Häröfver är mycket mot
och med discourerat, men jag förblifver vid Riksdagsordningens
klara innehåll.
Hr Landtm, giorde häruppå til R. o. A. en rörande
föreställning, huru beklageligit det vore, at R. o. A. ej kunde
förena sig i sättet, sedan de äro enige i sielfva saken ang:de
hrr officerares riksdagsmannarättighet, om deras återställande
i tjensterne och denna sakens granlagenhet såsom varande
en R. o. A:s ensak.
Hr Landtm, holt före at om man underkastar denna
saken de öfrige stånden, vore man ej säker om deras svar,
och saken torde på tiden utkomma; holt fördenskull det vara
R. o. A. värdigare at allena gå till Kongl. Maij:t och sådant
de öfrige stånden endast notificera.
At efterfråga, hvad ansvar Hrr Riksens Råd i detta mål
ålågo, vore en apart sak och kunde framdeles afgöras; önskade
allenast, at R. o. A. om den närvarande frågan ville sig förena.
Hr Gyllensvan förnyade sin förra påminnelse, at
alla fyra stånden borde i denna deputation följas åt.
Och Hr Durietz påminte at efterses måste, huru det
skedt, då vid 1746 års riksdag Riksens Ständer faststälte, at
ingen Riksråd borde få väljas til Landtmarskalk, hvilket
äfven tyckes hafva varit et R. o. A:s oeconomicum.
Hr Landtm, förenade [o: förmante]1 ytterligare R. o.
A. at i denna frågan giöra slut och dymedelst upfylla det föresatte
ändamålet.
Hr Pechlin förklarade sig dermed nögd, [med]1 förbehåll
at de öfrige förevarande qusestionerne äfven sedermera
måtte blifva af giorde.
Häruppå giorde Hr Landtm, å nyo propositionen.
1 Konceptprotokollct.
Om Urskillnings- och Fiskerideputationer, 43
Bifaller R. o. A., at en deputation ifrån R. o. A. afgår
til Hans Kongl. Maij :t, som anholler, det täcktes Hans Kongl.
Maij:t återställa hrr capita, som med interimsafsked afgådt
ifrån Pommern til riksdagen, uti deras tjenster med dermed
förknippade lön och rättigheter, hvilket de andre stånden
förut notificeras,
hvilken proposition med allment Ja besvarades.
Häruppå gaf Hr Landtm. R. o. A. tillkänna, at en Anmälning,
commendering af båtsmän kommer at gå igenom staden,
hvarvid intet var at påminna.
R. o. A. skildes klockan half til tre slagen.
År 1760 then 28 October.
Tisdag.
Församlades R. o. A. in pleno kl. 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen, anmälte
Hr Landtm, nödvändigheten, at anslaget för de sö- Ang-.de
kande, som ärna gå igenom Riksens Ständers Urskillnings- ^skufningsdeputation,
måtte nu strax vid riksdagens början giöras, dep.
hvartil et project likt det, som vid förl. riksdag blifvit bifallit,
nu vöre at föredragas.
Frih. Cronhiort förfrågade sig, om den vanlige termin
af sex veckor ifrån riksdagens början nu skulle utsättas
i anseende dertil, at nu blott fyra veckor af denna tiden
återstodo och många torde vara, som ej ännu fådt sine saker
igenom instantierne expedierade och kunnat blifva färdige
med deras inlagor til Urskillningsdeputation.
Hr Landtm, erindrade, at den utsatte termin af sex
veckor vore lag likmätig men at den på Ständernes begäran
ofta blifvit och äfven vid denna riksdag kunde blifva prolongerad.
Häruppå uplästes det projecterade anslaget,
som gillades, påskrefs och afsändes.
Dernäst anmälte Hr Landtm., at då han i dag varit Ang:de
tilsammans med de öfrige ståndens talemän, hade de hos Rättande
honom anmält, at nödigt vore, det vid denna riksdag en Fiskeriedeputation
blefvo tillsatt, som togo sig detta för riket
vigtige och angelägna ärende och dess uphielpande för händer.
44 1760, okt. 28. Capitafrågan.
Hr Schechta påminte dervid om Skogs- och jagtordningens
öfverseende,
hvarmed sig äfven
Hr Tigerhielm conformerade.
Grefve Frölich var af den tankan, at desse saker
uti Kammaroeconomiedeputationen kunde tjenligast handteras.
Hr Landtm. : Jag har detta nu allenast hos R. o. A.
anmält; när saken vidare kommer före, har R. o. A. vidare
tilfälle at dervid giöra sine nödige påminnelser.
Hr Leij onsten påminte, at dess ingifne memorial
ang:de electorernes giöromål måtte föredragas, innan förtekningen
på electorerne upbrytes, hvilket
Hr L a n d t m. lofvade skola ske.
Hr Leyonankar begärte liud och yttrade sig, at
som han i går efter bästa begrep och den insigt, han hade
om lagar och skyldighet, yttrat sine tankar uti den då förevarande
frågan om den riksdagsmannarätt, som hvar och en
caput familia; äger, men han frugtade, at dess ord af alla ej
blifvit tagne uti den mening, i hvilken han dem frambragt,
utan så som hade han velat inskränka deras rätt, så utbad
han sig nu at medelst hosfogade dictamen ad protocollum
(Bil. 5) få sin då yttrade mening förklara.
Hr Leyonankar började deruppå at detta dess dictamen
upläsa, men som honom dervid ej gafs liud, så förestälte
Hr Landt m., at han ogärna nödgas påminna R. o. A.
de faststälte reglor, at hvar och en bör gifva den andra liud
och den agtning, som man inbördes af hvaran fordrar, och at
deraf sedan följer äfven högaktning utom ståndet.
Och som nu Hr Leyonankars dictamen var slutat, sade
Anmälning. Hr Landtm, sig nu i anseende til ordningen böra
Afåmillaraumtaföredraga den saken> hvarmed i går var slutat; då vore det
afgiordt, at en deputation till Kongl. Maij:t skulle afgå ang:de
de som capita familiarum til riksdagen från arméen återkomne
hrr officerares återställande i sine tjenster enligit den
bifallne propositionen och at extractum protocolli, som skulle
medfölja, förut af R. o. A. skulle justeras; detta extr. protocolli
vore nu til föredragande hos R. o. A. upsatt och til
hands.
Hr D u r i e t z : Jag vil med några ord besvara det nyss
upläste dictamen til protocollet. Som det tyckes röra den i
Capitafrågan.
45
går afgiorde frågan om caput familiae riksdagsmannarätt,
som nu mera intet går an, det äfven utom dess uti ordasätten
är litet menageradt, och jag det för tidens korthet skull nu
ej hinner strax besvara, så beder jag, at det må blifva på
bordet liggandes.
Hr Landtm, gaf härvid vid handen, at Hr Leyonankar
ej anmält detta dictamen som något nytt utan endast
som en explication, hörande til dess i går til protocollet yttrade
tankar.
Hr Klingsporr erindrade i anseende til protocollets Ang-.de
justerande, at som det vore svårt för hvar och en at här in^stering" 68
pleno justera sin til protocollet yttrade mening, så hemstälte,
om icke medelst anslag någon viss dag kunde utsättas til
bara justering, efter ingen kunde veta, när det elljest vore
lägligit at förrätta justeringen hos Secreteraren.
Hr Sinclair: Protocollerne hafva altid blifvit justerade
in pleno, äfven som i hofrätterne, och det holler jag
före äfven hädanefter böra skie.
Hr Landtm: Det har varit vanligit, at protocollerne
blifvit här in pleno justerade. Men vil någon justera sina
yttrade tankar til protocollet hos Secreteraren, så står det
hvar och en fritt; dock kan dertill intet anslag giöras, emedan
man ej förut kan veta, hvad tid R. o. A. dertil kunde disponera.
Hr Hammarhielm: I går voro här 2 propositionerAng:decapita
afgjorde; den första ang:de den riksdagsmannarätt, som a ru
capita familiarum äga, och den senare om deras återställande
i tjensterne; nu hör jag blott qusestion vara om den senare
frågans justerande; derföre begär jag, at ordning likmätigt
den första afgiorde qusestion först må blifva justerad.
Hr L a n d t m. : Protocollet för i går har ej ännu hunnit
blifva färdigt, at det kan justeras, efter det är vidlyftigt och
tiden varit kort.
Hr Hammarhielm: Man bör ej förhasta sig, och
en så vigtig sak bör ömt handteras; min tanka fördenskull
är, at altsammans må hvila, til dess protocollet blir färdigt.
Hr Wadenstierna: Gunstige Herrar! Uti detta
extracto protocolli, som nu skal justeras, torde väl äfven
något finnas ang:de den förste puncten inrykt, om Högl.
R. o. A. behagar det låta upläsas.
46 1760, okt. 28. Capitafrågan.
Frih. Cronhiort : Ville ieke K. o. A. utnämna 3 eller
flere personer, som först detta extractum protocolli öfverser?
Häremot ropades Nej.
Hr [von] Oelreich viste ej, hur detta extractum
protocolli kunde justeras, när sielfva protocollet ännu ej var
upläst och vidkändt.
Hr Landtm, afträdde, och Grefve Lewenhawpt trädde til
klubban.
Härnäst uplästes til justering ber:de extract ur protocollet,
så lydande som bifogade utvisar (Bil. 6).
Hr Hammarhielm fant detta extractum protocolli
något inveklat och konstigt och ej aldeles lika de här
fallne discourser. Det vore intet hans tanka at deruti yttra
sig som med bön men således, at sedan saken hos E. o. A. varit
före och pröfvat, så säija vi, att hrr officerare som varande
capita med rätta hemkommit til riksdagen och at de med
rätt böra få igen sine tjenster, hvarifrån de måst taga interimsafsked.
Vi känna uti detta fall ingen bön, men rätten
känna vi. Få vi höra protocollet, då blir väl ändring uti detta
extracto protocolli.
Hr Landtm, återkom.
Grefve Hamilton: Ingen, gunstige Herrar, kan ömare
behierta nödvändigheten af bem:te hrr officerares återställande
uti tjensterne, ty jag har den äran at känna dem, och jag
tor säija, at de äro omistelige. Jag ser dem af hiertat gärna
hulpne, men jag fruktar, at vi på orätt fot drifva deras sak.
Vi veta, här äro 2:ne lagar, regeringslagen, enligit hvilken
Adelens capita äga riksdagsmannarätt, och krigslagen,
som förbiuder officerare at gå ifrån arméen; kommer någon
fråga häröfver upp hos de öfrige stånden, så kunna vi ej
veta, huru de saken torde anse, och det bör man undvika.
Jag styrker fördenskull E. o. A. at bifalla det upläste
extractum protocolli, som det nu är, eljes fruktar jag, vi
stielpa saken.
Hr Bergenstråle anmälte sig at få upläsa et dictamen
ad protocollum, som hosfogade utvisar (Bil. 7).
Hr [de] Frese likaledes och upläste närlagde dictamen
(Bil. 8).
Frih. Grönhagen: Gunstige Herrar. Af det, som i dag
både mundt- och skrifteligen anfördt är, hör jag, at här åter
väckas de 2:ne frågor, som i går afgiordes, nemi.
Capitafrågan.
47
l:o om den capita familiarum tilständiga riksdagsmannarätt
och den 2:dra om deras återställande i sine tjenster.
Som jag för min del håller betänkeligit at å nyo ingå uti
desse redan beslutne mål och endast nu bör hålla mig vid
det förevarande ämnet, som är det upläste extractum protocolli,
så begär jag deröfver proposition och at deputation
sedan dermed må afgå.
Hvad sakens vidare skärskådande vidkommer, så tror
jag den höra til Secrete Deputation, som öfverser Hrr Biksens
Eåds giöromål. Har Adelens rätt blifvit rörd, så kan
derföre fordras ansvar; men för öfrigit bör Hrr Eiksens Eåd
niuta samma lag och dem skie samma rätt, som alla frie
svenske undersåtare.
Hr Estenberg: Gunstige Herrar. Jag påminner allenast
korteligen, at vår värda Landtm., til den vi håfve et så
billigt förtroende, måtte få företaga sakerne i sin ordning och
at vi måtte utan uppehåll afgiöra de proponerade saker.
Vij sysslosätta oss eljes, om vi å nyo gifva oss i vidlyftig
ventilation om redan afgiorde saker, fåfängt med öfverflödige
discourser, och dermed förspilla vi tiden fruktlöst.
Härmed instämde flere af E. o. A.
Hr Bilberg: Jag beklagar mycket, at här så öfverflödigt
talas och skrifves uti förr afgorde quaestioner. Jag
för min del är med det upläste extractum protocolli väl nögd,
allenast den termen i underdånighet anhålla, hvilket nog
liknar bön, blifver jemkad, och vid återställande i tjensterne
det ordet genast blifver tilsatt.
Hr Landtm.: Extractum protocolli tyckes innehålla
detsamma, då det säijer ifrån deras interimsafskeds data.
Grefve [von] E o s e n : Som uti extracto protocolli är
infördt om den rättighet, som hrr capita varit grundade
uppå, så är han utom qusestion; och för öfrigit är det stält i
den styl, som tilbörlig är och ledande til vårt ändamål. Jag
bifaller fördenskull detta extractum protocolli och begifver
mig ej derifrån utan påstår deröfver votering.
Hr Durietz: Jag är fullkomligen öfvertygad derom,
at den saken ang:de capita familiarum riksdagsmannarätt
är hos E. o. A. aldeles afgiord. Det ömar mig fördenskull,
at af et nyss här upläst memorial se densamma åter sättas in
quEestione, och tyckes det vara emot E. o. A:s värdighet, at
en ledamot skal yttra sig emot deras faststälte beslut.
48 1760, okt. 28.
Capitafrågan.
Jag ber, at afgiorde saker ej måtte få åter sättas i deliberation,
ty dymedelst drages tiden ut och sakerne vinna
ingen stadga.
Det upläste extractum protocolli kunde efter min tanka in
prsemissis något nämna och [o: om] capita familiarum riksdagsmannarätt
i gemen. Ty, gunstige Herrar, änskönt jag vågar
åberopa mig R. o. A:s vittnesbörd derom, at jag troligen både
giordt och kan giöra tjenst, så är dock dess återvinnande ej
mitt objet, utan min afsigt syftar snarare på en i lag grundad
rättighets bevarande.
Hr P e c h 1 i n : Jag hade gerna önskat och velat, at i
dag inga frågor upkommit öfver de mål, som i går med redigt
slut blefvo afhulpne.
Den första deraf var ang:de hrr capita familiarum riksdagsmannarätt,
öfver hvilken altså nu ingen fråga bör blifva
giord. Den 2:dra blef i anledning af Frih. Höpkens memorial
om sättet, huru man hos Hans Maij:t skulle anmäla dem til
återställande i deras bortmiste tjenster. Detta är beslutit
skola skie medelst en deputation, som äfven med notification
derom skulle gå till de andre stånden, ehuru jag varit af den
tankan, at stånden gemensamt derom borde anmodas.
Grunden af hvad som til hela denna sak anledning
gifvit, har jag som en ganska örn och våra rättigheter rörande
omständighet trodt böra undersökas af en särskilt Ständernes
deputation, som jag ock proponerat.
Hvad et af de i dag inkomne memorialer beträffar, så
är det bedröfveligit, at man deruti, utom hvad som deruti
gårdagspropositionen, som afgiord är, rörer, tyckes så explicera
sig, som tänkte någon på oanständigt sätt döma
Rådets giöromål utan föregångit skärskådande. Det har aldrig
någon tänkt, men väl at sådant lagligit skärskådande genom
en deputation skulle skie. Derföre och som förber:de memorial
innehåller en insimulation emot R. o. A., så ber jag, at
det til Riddarehusdeputationen til dess vidare öfvervägande
måtte remitteras.
Hvad den af mig föreslagne Ständernes deputation angår,
så är den med både lagen och praxi enlig; ty Secrete
Deputation tilkommer de ordinarie saker, men när qusestion
är om sielfva principen af fundamentallag och application
af lagen, så bör den remitteras til en särskilt Ständernes
deputation.
Capitafrågan.
49
At electorslistan ej må öpnas, för än denna saken om hrr
capita är deciderad, håller jag för billigt, at det må afgiöras,
med hvad rätt de hemkommit och de ej eljes stängas från
allment förtroende.
Hr Rudbeck: Sedan i detta mål så mycket mundtoch
skrifteligen anfördt är, vil jag vara hel kort; ty jag är
hvarken bullersam eller ostyrig utan rår mig sielf.
Den l:sta quaestionen ang:de riksdagsmannarättighet är
afgiord; den går jag ej in uti.
Ang:de deputationen til Hans Maij:t om capitas återsättande
i tjensterne så håller jag före den böra bestå af
samtel. stånden. Om vi söka dertil förmå dem, tviflar jag
ej det sker. Riksdagsmannarätten är en fast pelare, den
lära de med oss gemensamt soutenera.
Hr Wadenstierna: Jag vill ej uppehålla R. o. A.
med vidlyftighet eller med resning i en afgiord sak. Enda
frågan är, om det upläste extractum protocolli bör gillas
och afgå.
Dervid är påmint,
l:o at capita familiarum rätt ej är nemd. Svaras, der
står medfödd rätt.
2:o. Är påmint, at stilen är med et ord ej nog decisiv.
Svaras, at det är den stilen, som af Ständer brukas.
Derföre bifaller och gillar jag extractum protocolli, och
jag begär i alt fall deröfver votering.
Hr Kruse yttrade sig til protocollet på sätt, som bilagde
innehåller (Bil. 9).
Hr [von] Vegesack: Saken är redan afgiord, och
jag conformerar mig med Hr Kruse.
Frih. Duvall: Hvar och en bör bibehållas vid sin
rätt, och lag bör skipas lika för alla; den, som har lidit, bör
efter lag restitueras. För öfrigit är jag af den tanka, at hvad
som är giordt bör vara giordt; hvad som i går slöts bör i dag
ej upröras. Man bör ej med oordning förlänga vägen och ej
med enskilte missnöijen väcka allmen oro.
Hr Rappe: Det enda, hvaremot jag påminnelse gior,
är emot ett vist dictamen ad protocollum, för öfrigit är saken
ang:de capitas rätt i går afgiord och bör ej upröras.
Hr Lagersvärd: Jag är en af de afskedade, dock
är jag mindre mån om min tjenst än min rättighet.
Hr P e c h 1 i n : Jag är nögd med det extractum proto
4—322307
-
50 1760, okt. 28. Capitafrågan.
colli, om allenast dertil sättes, at de få sine tjenster igen i anledning
af deras rätt enligit adelige privilegier.
Hr Lagercrantz: Saken är i går afgord; det är mig
kärt få köra, at hon ej åter bör uprifvas, och i anseende
dertil är onödigt at svara på desse inkomne memorialen;
hvad hrr capitas tjensters återfående angår, så gior jag dervid
endast den påminnelse, at de må få dem så värdigt igen,
som de dem mist, och at sådant til förekommande af olika
begrep deröfver med hedrande utlåtelser för dem må införas
uti extracto protocolli.
Hr Leijonsten: Jag begriper intet, huru denna sak
kan komma up igen i dag, efter vi alle i går voro med slutet
nögde; vi komma på det sättet ingenstädes; för sådant prsejudicat
böra vi agta oss; vi äro alle öma om capita, och det
är billigt, at de alle få sine tjenster igen, så sker dem rätt,
ty sin rätt bör ingen mista.
Hr L i 11j e h o r n : Det ömar mig at höra en afgiord
sak åter uprifvas; jag begär derföre i korthet, at det i går
fattade beslut må värkställas med deputations afsändande
ifrån alla stånden och at inga memorialer i den saken måtte
antagas.
Hr Boije: Mine Herrar. Det kan ej annat än fägna
mig at se enighet i qusestionen, sedan hon en gång blifvit
afgiord; at åter sätta henne i ventilation förordsakar oordning;
men vi böra följa ordning; vi håfve en gång beslutat
deputationen; extractum protocolli har blifvit upsat til justering,
låtom oss det afgiöra och få slut i saken. Vi håfve
eljes ansvar för Gud och för efterverlden, om vi draga tiden
ut, sedan vi afgiordt capitas rätt til följe af våra privilegier.
Jag begär fördenskull proposition och i alt fall votering deröfver.
Hr von Vicken: Jag har hördt uti discourser och
memorialer en åtskilnad giöras emellan regeringslag och
krigslag, i det efter regeringslagen och Riksdagsordningen
capita hafva rätt at bivista riksdagarne men efter krigslagen
tyckes vara andre skyldigheter underkastade; deremot finner
jag i anledning af sidsta § i Riksdagsordningen, då det stadgas,
at efter slutad riksdag hvar och en må resa hem och
sedan träda til sin beställning eller näring igen, at härunder
förstås så väl capita af militaire- som civilstaten.
Hr Gyllensvan: Jag vil ej falla in i thet rhetoriska
Capitafrågan.
51
felet, som heter thavtologie, derföre begär jag i korthet, at i
det upsatte extracto protocolli tydeligen införas må om capitas
riksdagsmannarätt nu och för framtiden samt at, om
någon finnes ensam af sin famille, han aldrig enligit lag kan
utestängas.
Jag åberopade mig ock i går 13 § i Riksdagsordningen
och Svea Konungaförsäkran, 11 §, efter hvilken öfver ett
stånds privilegier ej kan decideras utan af fyra stånden gemensamt;
fördenskull böra vi gå conjunctim; vela de det ej,
få vi söka annan utväg; men jag hoppas, at enligit 20 § i Riksdagsordningen
de lära vilja hielpa at skydda våra privilegier,
hvilket jag påstår måtte expresse införas uti ingressen af
extracto protocolli för nu och framtiden.
Hr von Walvik conformerade sig härmed i anseende
til alla fyra ståndens concurance i en så örn och granlaga
sak. Han önskade deruti slut och begärte eljes votering.
Hr Boije: Saken är i går enhälligt besluten, och på
Frih. Cronhiorts påminnelse är det samtykt, at deputation
från R. o. A., som med extracto protocolli til Hans Maij:t
skulle afgå, skulle deraf gifva de andre stånden del ad notitiam.
Nu håfve vi hördt det projecterade extractum protocolli; dermed
är jag nögd och ber, at det till allment bifall åter måtte
upläsas.
Frih. Kalling: Vid det uti extracto protocolli brukade
ordet i underdånighet anhålla om. återställande i tjensten påminner
jag, at det tyckes låta, som ankomme detsamma på
nåd, där det efter mitt tycke borde anses som en rättighet.
Hr Rudbeck: Den som vill ändamålet, han vill medlen.
Jag vill hielpa hrr capita utan at sättja rörelse ibland
oss samt hålla ordning och lag. Kunna vi vinna ändamålet
med deputationen af R. o. A. allena, så är det väl, men jag
tviflar derpå. Vi böra bedja de öfrige stånden gå conjunctim
med oss; det tror jag, de oss ej neka men at de tvärt om
gärna hielpa oss skydda våra privilegier.
Hr Bildenschöld conformerade sig med Hr Boije
ang:de den beslutne deputationen ifrån R. o. A. och begärte
få höra den i går faststälte propositionen,
hvilken derpå af Hr Landtm, upläst blef.
Frih. Cron hiort biföll densamma men tilläde, at
R. o. A:s deputation jemte notificationens aflemnande borde
52 1760, okt. 28. Capitafrågan.
begära deras biträde til samfälts saks giörande; men dertil
sades af flere Nej.
Deruppå uplästes det projecterade extractum protocolli
å nyo.
Och giorde Hr Landtm, proposition, om det bifalles,
hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Cronhiort: Saken är nu afgiord och bör ej
mer rifvas; men en ting rör mig. Här äro memorialer inkomne,
som qvälja vårt gorde beslut; vi böra anmoda våra ledamöter,
som dem ingifvit, at taga dem åter, eljes böra de remitteras
til Riddarehusdeputationen.
Hr Landtm.: Denna sak är nu sluten och derjemte,
at notificationen skal skie til de andre stånden, hvilket jag
önskar ej måtte ge dem anledning til någre obehagelige deliberationer
deröfver.
Frih. Cronhiort: De hafva dock frihet dertil, om
de så godt finna.
Hr Landtm, proponerade: Behagar R. o. A., at notificationen
til de öfrige stånden skal ske genom samma deputation,
som til Hans Maij:t med extractum protocolli upgår?
Detta blef af R. o. A. bifallit.
Hr Hammarhielm påminte å nyo om nödvändigheten,
at de öfrige stånden måtte medfölja.
Hr Rudbeck: Propositionen är bifallen, men i anseende
til modus procedendi conformerar jag mig med Hr
Hammarhielm. Jag tror, de andre stånden lära med oss göra
gemensam sak. Vilja de det ej, skola vi väl icke desto mindre
gå allena. Emedlertid böra vi derom öfverlägga, hvad vi skole
giöra, om de oss sitt biträde neka.
Frih. Cronhiort: Detta är en örn sak och de öfrige
ståndens biträde oumgängeligit. Vi torde det erhålla, om vi
vise dem Riksdagsordningen och privilegierne och dem om
bistånd anmoda, eljes måste vi gå allena och saken hos Hans
Maij:t anmäla.
Hr Bildenschöld: Mine Herrar. Efter vårt beslut
bör deputationen afgå med extractum protocolli och blott
derom lemna de andre stånden notice.
Frih. Cronhiort: Uti en så örn sak önskar jag få
et rent slut. Jag tviflar ej om de andre ståndens biträde, om
vi det begära. Svara de,’at de vilja gå med oss, så är det så
mycket bättre. Säija de dertil Nej, böra vi icke desto mindre
Capitafrågan.
53
gå och nedlägga vår begäran för Hans Maij:t. Vi böre, mine
Herrar, ej vara rådlöse.
Frih. [von] Höpken: I propositionen håfve vi tydeligen
bifallit at gifva de öfrige stånden den saken ad notitiam;
mera böra vi ej begära, ty de lära ej taga del i en sak, innan
de henne cognoscerat.
Frih. Cronhiort: Då jag först nämde ad notitiam,
skedde det af hastighet; men som vår rättighet bör försvaras
äfven af de öfrige stånden, så bör deputation dem derom anmoda
och derå afvänta deras svar.
Hr Rudbeck: Jag ber, at mitt project med tålamod
måtte afhöras. Jag hoppas, de andre stånden lära ej neka
oss sitt biträde, fast de torde vilja hafva någon betänketid.
Vi böra gå til dem med et extractum protocolli i anständige
termer, notificera at vi ärna gå up, anmoda dem om reciproqt
biträde, hvilket jag hoppas, de ej lära oss afslå. Detta är min
mening, ty vi böra i alting göra lagliga steg.
Hr L a n d t m. : Ju vidare omväg vi taga til vårt ändamål,
ju svårare är detsamma det at ernå. R. o. A:s afsigt
har varit, l:o at i denne sak ej inblanda de öfrige stånden
och 2:do at hielpa hrr officerare. R. o. A. har dertil tagit
kortaste vägen, då de beslutit, at deputation med extractum
protocolli til Hans Maij:t skal afgå och lemna sådant de
öfrige stånden allenast ad notitiam. Bedja vi de öfrige stånden
följa med, så torde deraf upkomma en långsam öfverläggning,
som omsider kunde föda misshällighet, som man på alt sätt
bör söka afböija. Fördenskull torde bäst vara, at R. o. A.
enligit sitt fattade beslut går med deputation allena.
Hr Rudbeck: Hvem guaranterar oss et behageligit
svar, om vi gå allena?
Hr Landtm. : För Hans Maij :ts svar kan ingen guarantera,
men vi kunna hoppas, at det blifver favorabelt.
Skier det ej, lärer R. o. A. på andre medel få vara betänkte.
Hr Rudbeck: Jag tager mig anledning til fruktan
af det, som anno 1727 med en Prästeståndets deputation
uti Dippels sak och 1736 med en Borgareståndets deputation,
hvilka bägge hvar för sig til Hans Maij:t upgådt, skal vara
händt, at de nemligen af Kongl. Maij:t ej blifvit emottagne.
Hr Landtm.: Då får R. o. A. söka en annan utväg.
Hr Rudbeck: Emedlertid håfve vi då giordt ett fåfängt
steg.
54 1760, okt. 28, 29. Capitafrågan.
Anmälning.
Hr Lei jonankar anholt derom, at den qusestionen
om deputationens afsändande, som i går enhälleligen blifvit
afgiord, ej vidare måtte röras.
Hr Boije: I går var jag i början af den tankan, at
deputation ifrån alla fyra stånden borde afgå; men sedan
Frih. Cronhiort aldra först föreslog, at saken de öfrige stånden
allenast borde lemnäs ad notitiam, så har med samtelige
B., o. A. jag sådant bifallit; och på den foten är saken afgiord,
hvarvid det ock bör förblifva.
Hr Landtm.: I dag kan dock deputation ej afgå
såsom ännu ej hos Kongl. Maij:t anmäld, men i morgon lärer
det kunna skie. För det andra äro de öfrige stånden ej tilhopa,
emedan de ingenting hafva at giöra och ifrån R. o.
A. hvarken instructionerne för Ständernes deputationer eller
andre allmenne ärender blifvit expedierade.
Frih. Cronhiort: R. o. A. har det förtroende til
Hr Landtm., at om han vil förebringa R. o. A:s åstundan,
så torde ändamålet lättast och utan buller kunna vinnas.
Hr L a n d t m. : Det skulle högeligen fägna mig, men jag
är öfvertygad derom, at Hans Maij:t härvid har långt mer
afseende på R. o. A. sielf än på min ringa credit.
Hr Lilljehorn påminte ännu om de öfrige 3:ne ståndens
biträde, hvarmed ock Hr Durietz i anledning af
20 § Riksdagsordningen instämde.
Hr Leyonsten önskade, at saken måste så slå ut, at
de lidande finge niuta justiee.
Och som saken sålunda var afgiord och sluten, åtskildes
på Hr Landtm:s frågan R. o. A. kl. half til tu.
År 1760 den 29 October.
Onsdag.
Samlades R. o. A. in pleno kl. 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, påminte Hr P e c h 1 i n,
at sedan saken om capita vore afgiord, electorslistan, som
emedlertid legat förseglad, måtte upbrytas.
Hr L a n d t m. anmälte, at hos Hans Maij :t alla onsdagar
är cour och publique audience och at det vöre väl, om plenum
kunde slutas mot kl. 12, at R. o. A. sedan kunde vid couren
sig inställa, hvilken eljes skulle blifva nog tom.
Capitafrågan.
55
Hr Hammarhielm yttrade sig önska, at R. o. A. ville
vara precise uppe in pleno efter anslagen til sakernes afgörande;
kommandes de, som det försummade, enligit Riksdagsordningen
at åtnöijas med det, de närvarande slutit.
Hr Landtm, berättade sig hos de andre ståndens tale- Anmälning,
män begärdt plenum i dag för R. o. A:s deputation skull
samt äfven sig hafva begärt timen til audience hos Hans
Maij :t; och hemstälte sidst, om icke deputation, som anteknas,
borde blifva 24 personer.
Hr Gyllensvan deducerade omständeligen sin tanka Dictamen
till protocolls, hvars innehåll i korthet är, at ehuru han inner- Capftasaken
ligen vördade R. o. A:s fattade beslut ang:de hrr capita och
den i anseende til dem til afsändande deputation ang:de
deras återställande i tjensterne, så kunde han dock ej undgå
at i anledning af Riksdagsordningens 20 § och 11 § i Svea
Konungaförsäkran än ytterligare påminna om nödvändigheten
at förmå de öfrige stånden til gemensam saks giörande
härutinnan med oss.
Han påminte sig utur historien, hvad våda friheten i
Dannemark deraf lidit, at ett stånd först särskilt gådt til
Konungen. Han holt före friheten böra byggas på grundlag
och i anledning deraf föreställning til de öfrige tre stånden
om våra rättigheters beskydd giöras. Skulle de dertil neka,
så borde deputation ej vidare gå up till Hans Maij:t utan
komma hit tilbakars och sedan här öfver saken vidare rådgiöras,
sedan electorslistan blifvit öpnad.
Frih. [von] Höpken: Denna proposition är stri
dande
emot det i går tagne beslut; utom dess lära de andre
stånden omöijeligen deruti i hast taga del, ehuru gärna de
det ock ville, emedan de först densamma lära vilja skärskåda,
och saken blefvo således eluderad. Jag påstår derföre slutel.,
at vi blifva vid den afgiorde proposition och ej inblanda något
nytt.
Grefve Lewenhaupt upläste bifogade sin skriftelige
mening til protocollet med tilläggan, at han dock den ej vidare
yrkade, sedan han hörde saken i går blifvit afgiord.
Hr Estenberg: Det är väl afgiordt, at vi ej anmoda
de öfrige stånden at följa vår deputation. Jag hemställer
dock, huru vår deputation bör sig förhålla, om ett
eller flere stånd ville följa med men de öfrige ej, om vår deputation
då skal komma tilbakars.
56 1760, okt. 29.
Capitafrågan.
Hr Landtm.: Jag nekar intet, at icke Hr Gyllensvan
påminnelse kan gifva anledning til mycken betänkelighet
i anseende til stånds särskilte deputationer.
R. o. A:s deputation ang:de capitas inställande i tjensterne
är besluten, och dertil bar anledning kunnat tagas ex
praxi.
Jag vil dock föreslå R. o. A. en annan utväg til at undvika
upseende. Den vore, at jag å R. o. A:s vägnar öfverlemnade
Hans Kongl. Maij:t R. o. A:s extractum protocolli el. skrifvelse.
Hr Lagersvärd: Jag vördar R. o. A:s ömhet för
våra tjensters återfående; men jag för min del har härvid
mindre afseende på tj ensten än på privilegier och rättighet.
Hr Hammarhielm: Det är så ofta faststält, at
en afgiord sak ej bör ventileras, än mindre rifvas; ty det är
emot lag och det blir jag vid. R. o. A:s deputation bör afgå
efter beslut; och önskar jag allenast, at vi kunde förmå de
andre stånden at dervid giöra oss biträde til våra privilegiers
skyddande; men det är ännu oafgiordt, om R. o. A:s deputation,
i fall de härtil ej kunna förmås, skal gå vidare eller
vända om; dock hoppas jag, at de för reciprociteten skull
ej lära oss det förvägra. Och ber för öfrigit, at vi måtte blifva
vid vårt beslut.
Hr L a n d t m. : R. o. A:s beslut skal blifva beståendes
och värkstält; men hvad de öfrige ståndens biträde angår,
så ser jag förut, de lära oss det neka.
Frih. Cronhiort: Den frågan, huru R. o. A. skal
giöra, i fall de andre ej vilja deputation biträda, är svår at
besvara, och lära vi få öfverlägga, när vi få se deras utlåtande,
antingen vi skola allena gå up til Hans Maij:t med deputation
eller ej. Jag hoppas, at på hvad sätt detta nu sker, lära vi försvara
vår rätt och våra privilegier som ärlige käcke män.
Hr Boije: Då denna sak i förgårs var före, var Frih.
Cronhiort den förste, som föreslog, at man allenast ad notitiam
skulle ge de andre del. Det biföll R. o. A.; derpå skedde proposition;
längre böra vi med dem intet gå, ty eljes gifva vi
dem anledning at gå in i en sak, som vi sedan torde ångra.
Hr Landtm, upprepade derpå proposition af d. 28
hujus, som blott förmäler, at de öfrige stånden skulle notificeras.
At de skulle vilja gå med i denna saken, det är omöijeligit;
ty lärer R. o. A. få gå allena.
Capitafrågan.
57
Hr Gyllensvan: Jag har väkt denna frågan, intet
af otidig lust til granskning utan i stöd af lagen, som innehåller,
at privilegier ej kunna röras annars än af alla fyra stånden
gemensamt.
Jag vil ej upröra en afgord sak; ej eller tänker jag, at
R. o. A. något beslutit emot lag. Neij, jag vördar för mycket
R. o. A:s göromål, men, mine Herrar, min ömhet för eder
heder och för edra rättigheter och för den lilla del, jag derutinnan
har den lyckan at äga, önskade jag af hiertat, at då ifrån
rikets norra kant til den södra det allment klagas öfver olydna
emot lag, det ej måtte säijas, at Höglofl. R. o. A:s första expedition
vid denna riksdag innebär grundlagarnes brytande.
Jag är säker deruppå, at de gärna gå in med oss, enär saken
blifver dem förestäld; men i fall de dertill ej äro benägne, så
frågar jag, om R. o. A:s deputation skal gå vidare eller hit
tilbakars, at vi derom må få ytterligare öfverlägga.
Mitt tänkesätt, mine Herrar, grundar sig på 2:ne stöder,
på laglydnad och frihet. Anseen gunstigt min yttrade mening
uti denna saken såsom grundad på en erkänd lag.
Hr L a n d t m. : R. o. A. har ej satt sine privilegier i
qusestion och ej eller derpå begärdt någon confirmation.
Här är blott frågan at återställa hrr capita i sine tjenster.
Derom vända vi oss til Hans Maij:t och ej om våra privilegier.
Hr Pechlin: Det är ömt, at här så många quaestioner
sammanblandas.
l:sta quasstion var, om den äldste af ätten icke äger
ovedersäijelig riksdagsmannarätt. Då kom Frih. Höpkens
memorial om capitas återsättande i tjensterne under ventilation;
och vore önskeligit at deruti et favorabelt slut kunde erhållas.
Han vore för öfrigit af den tankan, at R. o. A:s deputation,
innan hon går vidare, borde de öfrige stånden om gemensamt
deltagande deruti anlita.1
Hr Bilberg styrkte, att deputationen enligit den bifallne
propositionen borde afgå och de andre stånden derom
få notice.
Frih. Cronhiort bad, Hr Landtm, emedlertid ville
derpå proponera de öfrige ståndens talemän.
1 I konceptprotokollet ursprungligen >borde med deras svar återkomma».
58 1760, okt. 29. En deputation till Hans Majit.
Hr Landtm.: Jag har det redan gjordt; men något
biträde af dem lärer ej vara at förmoda utan deras förutgångne
öfverläggning; och få de saken allenast förtroligen ad notitiam,
hafva de, som jag märkt, dervid ingenting at påminna.
Härmed var Erih. Cronhiort väl nögd.
Hr Durietz frågade, om notification skedde i anseende
til tjensternes återfående för hrr capita eller i anseende
til deras riksdagsmannarätt.
Frih'. Horn: At deputation skal afgå, det hafva vi
afgiordt; men vi deliberera om sättet. At den gingo allena
från R. o. A. torde ske utan någon värkan och kunde utom des
medföra den betänkelighet, som Hr Landtm, och Hr Gyllensvan
redan anmärkt. Yi håfve betänkningstid, så länge saken
ej är värkstäld, och saken är ganska örn.
Hr Pechlin förmente än ytterligare, at man måste
blifva fast vid det tagne beslutet, hvarmed
Hr R u d b e c k sig ock conformerade, tilläggandes at
då han i går rördt den af Hr Gyllensvan upkastade frågan,
blef den intet attenderad.
Hr [von] Bromell: Än om de andre stånden, sedan
de fådt saken ad notitiam, ventilera deröfver och på slutet
illa uptaga, at de ej fådt giöra oss biträde?
Hr Landtm, bad, at deputation skulle anteknas,
under det R. o. A. väntade på timen til företräde hos Hans
Maij :t.
Frih. Cronhiort och Hr Lagersvärd påstodo,
at hvar bänk skulle utnämna hvar sin deputerad; men Hr
Landtm, påminte, at deputationer altid blifvit af Fiscalen
anteknade och at en deputation af mer än 24 personer med
möda hos Hans Maij:t eller i ståndens rum kunde rymmas.
Häruppå blef, sedan Hr Landtm, igenom Hr Riksrådet
Frih. von Höpken fådt företrädet hos Hans Maij:t utsatt
til kl. 12, deputationen af 24 herrar upropad genom Riddarehusfiscalen,
som voro följande:
Grefve Horn,
Frih. Stackelberg,
Frih. Horn,
Frih. \von\ Sche[i]ding,
Hr Kafle, fullm. Hr Tersmeden,
Hr Soop,
En deputation till Hans Majit. Hovjunkare Nordencrantz.
59
Hr Kagg, fullm. Hr Sparre,
Hr Bonde,
Hr Braunerhielm, fullm. Hr von Vicken,
Hr Kåse, fullm. Hr Rydingsvärd,
Hr Appelbom,
Hr Blankenfiell, fullm. Hr Gyllenstorm,
Hr Wulfclou [o: Ulfvenklou],
Hr von Weinberg, fullm. Hr Linroth,
Hr Nordenheim, fullm. Hr Stiernhoff,
Hr Ehrensparre, fullm. Frih. Leyonhufvud,
Hr Prytz, fullm. Hr Kinninmundt,
Hr \von\ Siegrot, fullm. Hr Fredenstierna,
Hr Dankvardt-Lilljeström, fullm. Hr TJggla,
Hr Leyonstierna, fullm. Hr Jerlström,
Hr Stiernheim, fullm. Frih. Taube,
Hr Klerck, fullm. Frih. von Nolken,
Hr Rosenadler,
Hr Palmcreutz, fullm. Hr Bergenschöld.
Och afgeck under Grefve Horns anförande, hvilkom det
renskrifne extractum protocolli, i tjenlig form stäldt, medgafs,
hvarjemte deputation updrogs at dess ärende de öfrige stånden
notificera.
Hr Landtm, företog til öpnande den förseglade elec- Angide
torslistan-, men föredrog först Hr Leyonstens memorial angide
någon tilsättning uti hrr electorernes instruction; dock på Hr
Pechlins föreställning beslöt R. o. A. at intet föreskrifva
deras electorer något nytt, hälst de hafva Riksdagsordningen
och sin ed til instruction.
Härvid begärte Hofjunkaren Nordencrantz, at Hofjnnkaren
ett af honom nu nyligen Hr Landtm, tilstäldt memorial ^or,^'g!^reantz
måtte upläsas.
Hr Landtm.: Jag föredrager intet något memorial,
som jag ej först genomsedt och som til den ändan blifvit
mig i tid tilstäldt.
Hr Pechlin: Som jag hör säijas, at memorialet skal
röra rikets säkerhet, så torde det förtjena någon besynnerligare
attention. Jag begär fördenskull, at det måtte nu blifva
upläst, eller begär jag deröfver votering.
Hr Landtm.: Om lagen först ändras, sedan skal
memorialet blifva upläst; utom dess frågas det, om han är
60 1760, okt. 29. Hovjunkare Nordencrantz.
här ledamot på Riddarehuset. Jag tror R. o. A. lär först
behaga öpna electorslistan.
Hr Pechlin: Jag är ej emot at listan må öpnas
men begär, at hans memorial först måtte läsas.
Hr Landtm, lät Riddarehusfiscalen berätta, at denne
Hofjunkare hvarken som caput eller fullmägtig sutte på Riddarehuset
samt at R. o. A. en gång för alla faststält, at den
riddersman, som sin Riddarehuspollet til orätt man aflemnar,
bör derföre vid den riksdagen vara sitt säte och stämma
förlustig.
Hr Pechlin: Jag hör, at han inkommit på sin faders
pollet, som är siuk.
Hr Landtm.: Som han ej sitter på Riddarehuset,
så behagade han genast taga afträde; ty dessförinnan gior
jag ej någon proposition;
hvaruppå, sedan han afträdt, Hr Landtm, giorde til
R. o. A. en tjenlig föreställning om den oordning, som dymedelst
förelupit, at et memorial af en, som ej är riddarehusledamot,
honom gifves och til föredragande vill påtrugas emot
dess ed och instruction, och huru slät ordning vore vidare at
förvänta, om R. o. A. ej ville understödja sin Landtm, uti
det, som des embete tilhör.
Hr Pechlin blef vid sitt påstående, at memorialet
måtte upläsas, efter det vore ifrån fadern, Hr Nordencrantz,
som är riksdagsman, och det berättas skola röra rikets säkerhet,
i hvilket fall et memorial, af hvem det ock vore, tycktes
förtjena attention.
Hr Landtm.: Jag hör nu, det skal röra rikets säkerhet.
Den, som mig memorialet öfverlemnade, svarade mig på
tilfrågan, at det vid lägligit tilfälle kunde föredragas men
icke at det rörde rikets välfärd. Jag hoppas at härvid äga
vittsord.
Frih. Duwall: Om det är en faststält regel, at den, som
bortlånar sin pollet, förvärkar sitt säte, så har ej hans fader
nu någon rätt at här något memorial ingifva. Och jag är före
at lag bör hållas.
Hr Boije conformerade sig med Frih. Duvall.
Hr Rudbeck förmante emot fördomar, och at, om
sonen varit oförsigtig, fadern ej måtte derföre straffas.
Hr Boije: Jag är af den tankan, at detta målet må
hänvisas til Riddarehusdeputationen. Jag har ej ondt af
Hovjunkare Nordencrantz. Elektorerna valda. 61
fördomar eljes; men i detta fall holler jag före memorialet
ej bör upläsas, förr än Hr Landtm, det öfversedt.
Hr Wadenstierna: Här är et memorial inlemnat
af en, som ej är vår ledamot; sådant är emot ordning och R. o.
A:s beslut; och efter dem bör det blifva liggandes, til dess Hr
Landtm, hunnit det genomse. Det säijes angå rikets välfärd;
men rubriquen är intet något skiäl, och den kan något hvar
nyttja; men ordning och lag bör ingen kränka.
Hr Pechlin förmente, at i sådant rubriceradt ämne
memorial väl skulle emottagas, af hvem det ock vore, och af
Hr Landtm, genomses at R. o. A. sedan om dess innehöll
underrätta.
Hr Hammarhielm: Jag går ej in i memorialet;
men som Riddarehusfiscalen är sträng i vissa mål, så önskar
jag, han ville i de öfrige äfven så väl giöra sin tjenst medelst
åtal på de flere, som under den tilbörlige åldern sitta på Riddarehuset
och hvilka jag väl kunde namngie, men vil dermed
tiga, blott de sielfmant ville taga sitt afträde.
Hr Riddare[husjfiscalen svarade, at han med sine
tilgiörande påståenden ej kan röra sig, innan Riddarehusdeputationen
blefvo satt,
hvilket Hr Hammarhielm tog för godt tils vidare.
Hr [von] Bromell: Tiden förspilles, vi sorla och
giöra intet, och riksdagen drages dermed ut, landet til otrolig
tunga. Bad derföre, at något måtte företagas och memorialet
läsas, sedan Hr Landtm, det först fädt genomse.
Hr Lilljehorn holt före memorialet böra höras i
anseende til rubriquen, fast det och af den sämsta vore inlefvererat.
Hr Bildenschöld och
Hr R å f e 11 med flere påstodo, at efter R. o. A:s öfver- Electorslistan
enskommande electorslistan måtte öpnas, hvilket äfven all- °Pnasment
bifölls.
Bem:te lista uplästes,
då en Prästeståndets deputation] af 12 personer blef an- En
mäld och på vanligit sätt sedan införd, Prästesfcs
f ° . deputation.
då Biskoppen Benzelstierna, som förde ordet,
jemte Prästeståndets hälsning anmälte deras tacksäijelse
för det igenom deputationen ståndet beviste förtroende och
dess önskan, at riksdagen genom allmenna ärenders företagande
måtte komma uti activité.
62 17(50, okt. 29, 30. Nordencrantz memorial.
Då deputationen var af Landtm, besvarad och sedan
åter ledsagad, uplästes slutet af electorslistan, hvarefter
hrr electorerne upropades och samtel. i skranket aflade den
dem af Riddarehussecreteraren förestafvade electorseden samt
sedermera nedgingo til Secrete Utskåttsrummet at där utnämna
secrete utskåttsledamöterne.
Anmälning. Hr Landtm, anmälte, at Borgareståndet genom utskickade
begärdt del af R. o. A:s til Hans Maij :t i dag med deputation
affärdade underdånige skrifvelse.
Grefve Horn återkom nu med deputation ifrån Hans
Maij:t, som ganska nådigt emottagit deputation i sittjande
Råd, låtit deras skrift upläsa samt deruppå ännu i dag lofvat
dess nådige behagelige svar.
De öfrige stånden hade tackat för notificationen och
lofvat saken med första företaga, hvilket äfven Prästeståndet
hos R. o. A. med en deputation hade lofvat tilkännagifva.
Hr Landtm.: Hvad Borgareståndets begäran om
communication af R. o. A:s skrift angår, så tror jag, det lärer
vara bäst at sig derföre nu medelst andre giöromål ursägta och
sådant til härnäst upskiuta,
hvilket af R. o. A. bifölls.
Hr Hr La ndtm, lät härpå upläsa Hr Nordencrantz memorial
Nordencrantz }0), hvilken i detsamma upkom och bad, at R. o. A.
memorial. ' r ...
ville öfverse med hans son, som utan at hafva den tilbörlige
åldren eller at vara af honom authoriserad under hans siuklighet
hade på et otjenligit sätt frambragt detta memorial.
Frih. Duval hemstälte, om icke i anseende til desse
omständigheter R. o. A. gunstigast ville öfverse med det
begångne felet.
Memorialet lästes up och blef på R. o. A:s begäran liggande
på bordet,
hvarefter R. o. A. skildes åt kl. 1 slagen.
År 1760 then 30 October.
Torsdag.
Församlades R. o. A. in pleno kl. 10.
Justering. Sedan Hr L a n d t m. äskat liud, börjades med justeringen
av de den 26 och 27 hos R. o. A. hällne protocoller.
Sedan dermed var slutat, anmälte och aflefvererade
Capitaf rågan.
63
Gref Horn, jemte Hans Kongl. Maij:ts muntelige nådige Angide
svar, et utur Kongl. Maij :ts Rådkammare utfärdadt extractum
protocolli, hvilket vid protocollet är allegeradt och innehåller cammaren
nådigt svar och bifall uppå R. o. A:s i går genom des deputa- hrr °“pita
tion giorde underdånige anhollan om capita familiarum återställande
i sine tjenster, hvilka för at bivista riksdagen måst
begära interimsafsked. Bägge desse svar uplästes och uptogos
at R. o. A. med vördnads- och fägnadsbetygelser.
Hr Bilberg begärte, at de i går inkomne memorialer,
hvaribland han i synnerhet nämde Hr Freses, måtte
blifva liggandes på bordet, på det han måtte hafva tilfälle at
dem genomse och dervid giöra de nödige påminnelser.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at desse skriftelige tankar
blifvit ingifne såsom dictamina ad protocollum och icke
såsom memorialer, at de fördenskull väl hos Riddarehussecreteraren
kunde läsas men ej på bordet blifva liggandes.
Hr [d e] F r e s e förklarade äfven sig hafva aflemnat
desse sine tankar skriftel. til protocollet som munteligit dictamen
men ej såsom memorial.
Uplästes Hr Ulfsax samt Hr \von\ Strokircks (Bil. 11) Hr Ulfsax
memorialer rörande det, som Hr Nordencrantz i går til c^trokirks
R. o. A. ingifvit och på bordet blifvit liggandes. mener.
Hr Bergenstråle: R. o. A. hafva i dag sedt hugnande
prof af Hans Kongl. Maij :ts nåd och rättvisa i anseende
til capita familiarum återställande i sine tjenster.
Ingen bland oss lärer finnas, som dem ej med diupaste
vördnad och soumission erkänner och i ständigt äreminne
förvarar. Jag, som ej äger den lyckan at kunna nalkas Hans
Maij:ts thron at min underdånigste vördnad aflägga, utbeder
mig R. o. A:s gunstiga tilstånd at den här inför Hr
Landtm, i ödmiukhet få betyga jemte min tacksäijelse til
honon sielf för dess osparde möda at härvid bidraga til ändamålets
vinnande; men här återstår ännu i mitt sinne för
R. o. A. en angelägen sak, som är, at de hit inkomne dictamina
måge blifva undersökte, som tyckes på något sätt röra
det af R. o. A. fattade beslut. Och denna frågan såsom kanske
angelägen underställer jag R. o. A:s mogna pröfvande.
Hr Hammarhielm: Högvälborne etc. etc. Jag Dictamen
erkänner som et fel, om jag inför R. o. A. ofta tor hända ytt-af° ^liarum*
rat mina tankar med någon heta; men Herrarne lära göra mig som hernden
justiee och besinna, at jag deruti ej ensam haft skuld; ty k0p““'i|,ie*ä,n
64 1760, okt. 30. Hammarhielms diktamen om capita.
jag har altid frambragt min mening med saktmodighet, enär
Högl. R. o. A. behagat lemna mig liud och benägna öron.
Hvad jag nu har den äran at andraga, beder jag måtte med
möijeligaste tydelighet fattas til protocollet.
Gunstige Herrar. At vi ej måga glöma eller blanda bort,
hvad vi uti tre plenis hafva omtalt och beslutit, går jag tilbakars
til de quaestioner, som sig här yppat rörande de hrr
capita, hvilka til at nyttja sin riksdagsmannarätt nödgats
begära interimsafsked ifrån sine tjenster och nu deruti af
Hans Kongl. Maij:t blifvit återstäldte.
Til det första. Ehuru jag som trogen undersåte med diup
vördnad anser Hans Kongl. Maij:ts i detta mål mot oftabemälte
hrr capita ådagalagde och med rättvisa beblandade nåd,
så erkänner jag dock derutinnan snarare Kongl. Maij:ts rättvisa
än dess nåd och underkastar fördenskull R. o. A. nödvändigheten
at inhämta underrättelse om de tagne steg, som föranlåtit
bem:te hrr capita til afskeds tagande.
Hvad Hrr Riksens Råd angår, så vet jag, at jag dem
ostridigt en fullkomlig heder och vördnad skyldig är; men derföre
betages mig ej en i lag grundad rättighet at fråga efter
deras göromål, och det gior jag utan några fördomar; men
som jag ej så egenteligen känner deras göromål och sättet,
huru sakerne i Rådkammaren handteras, derföre delar jag min
fråga i anseende til Kongl. Maij :t och til Hrr Riksens Råd särskilt;
och tror mig utan räddhoga och utan fara kunna fråga,
huru med det emot hrr capitas hemkomst til riksdagen afgångne
förbud tilgådt. Jag tror ej, at det kommit ifrån Hans
Kongl. Maij:t, och derföre menar jag mig utan räddhoga
kunna begära få veta, om detta steg blifvit giordt af pluraliteten
i Rådet eller någre visse Hrr Riksens Råd. Häfver
pluraliteten det giordt, så böra samtelige derföre redo giöra;
är det skedt af några få Hrr Riksens Råd, så lära de öfrige
deremot giordt sine reservationer och vist skiälen deremot;
dem önskar jag mig at måtte få se och pröfva.
2: do. Är frågan ventilerad, hvar detta mål skal undersökas,
antingen i den Secrete Deputationen eller uti någon
särskilt Ständernes deputation. Secrete Deputation är ej
det rätta forum, ty saken är intet hemlig. At deröfver en särskilt
Ständernes deputation må förordnas, approberar jag ej,
ty saken är af största vigt och rör ej allena desse hrr capita
utan hvar och en ledamot uti Adelsståndet, så at den ingen
Hammarhielms diktamen om capita.
65
hemlighet är underkastad. Mitt project är fördenskull, at
denna saken in plenis måtte företagas och extract af rådsprotocollerne
i detta ämne derföre blifva hit upfordrade.
Denna begäran är ej farlig, ej ny, ej stridande emot lag; ty
vid sidsta riksdag hafva uti vissa mål rådsprotocollerne blifvit
hit upfordrade; dermedelst tror jag saken snart nog skulle
blifva afgiord.
Mine Herrar. Undren ej på, at jag vil se sakens sammanhang
och at, när man i fyra år är lidande af domare och emot
lag handterad af förmän utan att niuta lag och rätt, man på
det femte talar rent ut.
3:o. Påstår jag i conformité af det, som flere af R. o. A:s
hrr ledamöter förut påmint, at den commenderande Generalen
en chef i Pommern måtte gifvas tilkänna, at de ännu vid arméen
vistande hrr capita, som här til dags ej så väl som de
hemgångne kändt sin rättighet, nu kunna obehindradt deltaga
uti den riksdagsmannarättighet, som samtel., så civil- som
militairbetjente, efter lag tilkommer.
4:o. Önskar jag, at Högl. R. o. A. benäget måtte taga
i öfvervägande, huru sådane deras frihet rörande steg för
framtiden måtte förekommas och aldrig mer kunna upväcka
en sådan qusestion, hållandes jag densamma ibland oss för
en onyttig medlem, som någonsin dertil anledning gifver.
För det 5: te underkastar jag Högl. R. o. A:s ompröfvande,
huru de behaga anse Hr Freses och Hr Bergenstråles
inlagde memorialer, hvilka röra en då redan afgiord sak,
qvälja ståndets beslut och följakteligen äro stridande emot
lag. Härtil lägger jag Hr Leyonankars memorial, nyttjandes
dervid den gamla latinske glossan, tres faciunt collegium.
Jag erindrar dervid, hvad vid sidsta riksdag passerat med
memorialer i mindre saker, hvars författare med afträde ifrån
Riddarehuset blifvit ansedde; ehuru jag äfven på desse memorialer
sätter ganska ringa värde, underställer jag dock, om
icke Riddarehusdeputation måtte dem skärskåda och pröfva,
hvad de förtjena.
Gunstige Herrar. Jag har härutinnan sagdt min tanka
rent ut, hvilket jag underkastar edert ytterligare mogna öfvervägande.
Hr Ehrenmalm: Efter lag och ordning tilkommer Ventilation
det Hr Landtm, at hos R. o. A. föredraga, hvad föredragas Nordencrantz
bör; men i anseende til det af Hr Nordencrantz i går anmäl- memorial
med neres.
5—322307
66 1760, okt. 30. Om Nordencrantz m. fl:s memorial.
te memorial, anmärker jag, at det rörer en sak, hvarvid Hans
Maij:t redan lagdt handen och hvarom vi vänta ifrån Hans
Maij:t communication, hvarföre det här ej bör uptagas utan
gå igenom Urskillningsdeputation.
Hr Leijonsten: Mine gunstige Herrar. Min tanka
är, at detta Hr Nordencrantzes memorial förtjenar att skärskådas.
Han tor i många mål hafva rätt; mången tor hafva
at klaga öfver orätt och öfver domare, och som jag hör, at
Hr Strokirk dervid författat et memorial, så beder jag, at det
måtte blifva liggandes på bordet.
Hr Landtm.: Jag har föredragit Hr Nordencrantzes
memorial, efter det rubricerades såsom rörande rikets allmenna
säkerhet och välfärd. Jag lemnar därhän dess angelägenhet.
Nu begär han at dermed få gå til de andre stånden;
derföre äro de andre denna saken rörande memorialer
upläste; och hemställer fördenskull, antingen berrde memorial
skal lemnäs til Urskillningsdeputation eller blifva liggandes
på bordet.
Frih. Cederhielm: Om ordningen fordrar at nu
först skal ventileras om Hr Nordencrantzes memorial, är
jag väl dermed nögd, men eljes förbehåller jag mig at svara
på Hr Hammarhielms andragande.
HrPechlin: Hr Strokirks memorial begär jag måtte
blifva liggandes på bordet; beträffande Hr Nordencrantzes
memorial, hvarmed han vill gå til de andre stånden, så är
klart, at han dertil häfver rätt, sedan han, som skedt är, det
hos R. o. A. anmält.
Jag går härifrån til de inkomne dictamina och påminner
dervid, at memorialer måtte blifva memorialer och icke dictamina,
ej eller tillåtas, när de röra våra redan fattade beslut,
annars än ad protocollum utan at dermed vidare oroa R. o. A.
Jag begär deröfver proposition, ty eljes skulle vi hvar dag
af slike efteråt kommande dictamina oroas.
Hr [von] Strokirck begärte at med sitt memorial
äfven få gå til de andre stånden, hvarvid uppå Hr Landtm:s
giorde fråga ingenting påmintes.
Hr Hammarhielm begärte proposition, om til tidens
vinnande i så angelägne mål dess påminnelser nu skulle
til afgiörande företagas.
Hr L a n d t m. : Hr Hammarhielms andragande innehåller
flere momenter, som hvar och en fordra särskilt venti
-
Projekt till ständiga instruktioner för deputationerna. 67
lation. Men som riksdagen ännu ej kommit i activité, emedan
hvarken deputationer blifvit satte eller instructionerne för
dem blifvit öfversedde, hvarom de öfrige stånden, som emedlertid
ingenting hafva at giöra, enständigt påmint, hälst tiden
dessförinnan til allment besvär fruktlöst aflöper, så beder
jag, at R. o. A. nu ville låta mig föredraga instructionerne.
Jag försäkrar heligt, at Hr Hammarhielms påminnelser skola
blifva riktigt föredragne, ej mindre än andre förekommande
saker.
Hr Hammarhielm: Jag vördar Hr Landtm:s
föreställning och conformerar mig dermed, allenast mina anmärkningar
blifva i sinom tid anmälte.
Hr Boije anmälte, at han i samma ämne, hvaruti Hr Boijes
han för 22 år sedan et memorial hos R. o. A. ingifvit, hade han ^n^ructfnt6
nu i afseende på de förevarande instructioner et annat förfat- för
tat, som han anholt måtte hos R. o. A. föredragas. deputat.ne.
Sedan ber:de memorial var upläst, yttrade sig
Hr Rudbeck, at detta memorial vore ganska väl och
berömmeligen författadt och fört jente allment bifall men at
de bäste förslager och författningar voro fruktlöse, om vi ej
faststälte fruktan för redogörelse.
Hr Leyonsten begärte, at detta memorial, hvilket ,
han för sin del gillade, måtte få gå til de andre stånden, hvarom
äfven
Hr Boije anholt,
som ock af R. o. A. gillades.
Härefter uplästes Instructionsdeputations vid förl. riks- Ang-.de
dag författade pr oj eder til ständige instructioner för Secrete 'fg^depåtaUtshåttet
samt Secrete- och Justiticedeputationerne, tionerne.
hvilke uppå Hr [v o n] O e 1 r [e] i c h s och fleres af R. o.
A. gorde påminnelser resolverades, at de skulle blifva liggandes
i Cancelliet, på det hvar och en af R. o. A. måtte hafva tilfälle
dem tils i morgon genomse och dervid giöra sine anmärkningar;
hvarvid, då R. o. A. skildes, af Hr L a n d t m. påmintes,
at deraf emedlertid ej någon afskrift tagas måtte.
Plenum blef utsatt til i morgon kl. 9, hvarefter R. o. A.
skildes åt kl. 1.
68 1700, okt. 31. Om instruktioner för deputationerna.
, Ang:de
instructioner
för dep:ne.
År 1760 den 31 October.
Fredag.
R. o. A. församlades in pleno kl. 9.
Sedan R. o. A. tagit sina ställen, anmälte sig
Grefve Hamilton och gorde R. o. A. en föreställning
öfver den oreda och den tidsutdräkt, som dymedelst
åstadkommes, at ventilationerne oändeligen ökas; var fördenskull
af den tankan, at sedan en ledamot här i et mål en
eller högst två gångor yttrat sina tankar, borde han dermed
vara nögd. Blefvo ej R. o. A. vid den ordning, så fruktade
han, at omsider våra ventilationer kommo at likna kämnerskammaretvister.
Hr P e c h 1 i n åberopade sig Riddarehusordningen, efter
hvilken han påstod, at man ej borde eller kunde inskränka
den friheten at här tala och uplysa hvarannan.
Grefve H a m i 11 on yrkade ytterligare, at R. o. A:s
öfverläggningar ej borde likna kämnersrättstvister och at
han för öfrigit öfver ordning på Riddarehuset gerna ville
blifva fiscal.
Hr Hammarhielm: Jag ville väl på intet sätt
hindra värkställigheten af R. o. A:s beslut, som varit at i dag
fortfara med instructionernes öfverseende; men i går, då
saken var före, hade flere af R. o. A. hegardt, at instructionerne
til i dag skulle hvila, på det hvar och en kunde dem
genomläsa och deröfver göra sine anmärkningar. R. o. A.
efterlåta mig, at som här är qusestion om en ny instruction,
som skulle blifva för framtiden faststäld, och ej blott någre
ändringar at giöra, har jag funnit denna tiden nog kort, efter
det var blott et exemplar och några hundrade personer,
som det skulle genomögna och skärskåda, hvarigenom det
handt mig och flere at ej kunna dem få se, och beder derföre,
at som saken är angelägen och skal blifva et rättesnöre, denna
Secrete Utskåttets instruction måtte blifva till allment skärskådande
ännu ett par dagar liggandes, hvaröfver jag i annat
fall begär votering.
Hvad det åter angår, som blifvit proponeradt, sedan
R. o. A. började at skiljas åt, at inga afskrifter af bem:te
instructioner skulle tagas, vet jag ej, huruvida det kunnat
förbiudas; ty om denna instruction skal varda en lag, så är
Om instruktioner för deputationerna.
69
hon et stort ämne och bör blifva allment bekant samt rådrum
gifvas til dess skärskådande.
Hr Landtm.: At Secrete Utskåttets och de öfrige instructionerne
böra öfverses i början af riksdagen, det är ingen
ny men alt sedan 1719 vid hvar riksdag brukelig sak, som nu
äfven bör efter ordning och til tidens vinnande ske; och 2:do,
at inga afskrifter deraf skulle tagas, grundar sig deruppå, at
saken var ännu under deliberation och at förfarenheten vist, at
documenter, som varit til afskrifters tagande utsatte, blifvit
distraherade i förtid, divulgerade och på otjenlige ställen
kringspridde.
Hr Hammarhielm: Hr Landtm, har denne saken
ganska väl deduceradt, men om någon ej vetat bättre än at
missbruka sin rätt, hvilket mig likväl är obekant, bör den
derföre oss andre ej betagas och tyckes, at slike documenter
ej mera än Bibeln och lagen någon til meddelande kunna blifva
förnekade; derföre som betänkningstiden öfver desse angelägne
instructioner varit ganska kort, begär jag dermed anstånd
til nästa måndag.
Frih. Horn yrkade på at Urskillningsdeputation, som
har god instruction, först måtte sättas för at bringa riksdagen
i activité, hvarefter de öfrige deputationers instructioner
kunde öfverses; men som Secrete Utskåttets instruction var
angelägnast, efter hon af den lagstiftande magten de riksvårdande
ärender skulle meddelas och tiden til dess öfverseende
varit ganska kort, så föreslog han, at 1756 års Secrete
Utskåtts instruction måtte emedlertid tillika med den senare
projecterade tryckas, då det sedan kunde blifva häraf et mognare
arbete.
Hr L a n d t m. : De andre stånden påminna om instructionerne
för at få arbeta och riksdagen komma i activité,
hvarmed nu lång tid och torde hända någre månader kan
utdragas, om vi skola deröfver långsamt ventilera, då kanske
de öfrige stånden torde föranlåtas til något obehageligit
expedient.1 Derföre bad Hr Landtm. R. o. A. at nu til början
enligit deras beslut företaga sig Secrete Utskåttsinstructionen,
såsom varandes icke ny utan grundad på de gamla och som
kan ytterligare jemkas, när den från de öfrige stånden med
deras påminnelser återkommit.
1 I konceptprotokollet ursprungligen »någon obehagelig extremitet».
70 1760, okt. 31. Om instruktioner för deputationerna.
Hr Bilberg påminte, at enligit gårdagsbeslutet instructionen
i dag måtte til afgörande företagas och hvarje
§ särskilt upläsas, på det R. o. A. dervid kunde giöra sine
anmärkningar.
Hr Linderstedt: Jag har varit af samma tanka
som Hr Bilberg, men sedan jag sedt, at den nya instructionen
är i vissa delar skiljaktig ifrån den gamla, hvartil jag ej vet
raison, så beder jag at deröfver få betänkningstid til måndagen.
Hr L a n d t m. : Jag har tänkt at bägge instructionerne
låta upläsa för R. o. A. och sedan jemföra §§, på det R. o. A.
måtte kunna se åtskilnaden.
Hr Boije: Ju mera vi discourera, ju mera vekla vi
sakerna in; vist bör instruction öfverses och min tanka är,
att hon för denne riksdag kan antagas, fast ej som ständig
lag.
Hr Pechlin: Jag har flere gånger varit uppe i Cancelliet
at få se instructionen men för trängsel ej dertil kommit,
ej eller deraf fådt taga afskrift enligit Hr Landtm:s förbud.
Saken är angelägen och tål ej någon öfverilning. Jag begär
derföre ännu en eller flere dagars liggetid eller ock at instructionen
måtte tryckas.
Mine Herrar. Det är en vigtig sak. Secrete Utskåttet har
et å part bestyr om krig och rikets ömaste vård, och at rätt
skärskåda des instruction kräfver en längre betänkningstid,
hvarvid jag skulle anse för bedröfveligit, om vi af de andre
stånden skulle blifva tvungne eller hindrade.
Hr [von] Bromell conformerade sig dermed, hälst
då han i går i Cancelliet varit uppe at öfverse instructionen,
han af åskilligt i Cancelliet varande obekant folk, äfven utur
de andre stånden, varit hindrad at komma til instructionen
och at med sine vänner derom öfverlägga; och ehuru han
önskade at se riksdagen snart i activité, fant han dock nödigt,
at instructionerne måtte blifva liggande til nästa måndag.
Hr Hammarhielm: Tvenne omständigheter hafva
vid denna riksdag i synnerhet ornat mig, och i fall de continuera,
lärer min varelse här blifva ganska kort. Den första
är, at jag här ofta hördt talas om den egard, vi borde hafva
för de andre ståndens påminnelser i våra ärenders afgiörande.
Mig tyckes, at i fall de skulle fråga om vårt drögsmål, så
kunna vi svara, at våre öfverläggningar kräfva längre tid än
Om instruktioner för deputationerna.
71
hos dem, och således hafva de intet skäl at undra på om
dermed något utdrages; men skulle de vilja påtaga sig den
myndighet at föreskrifva oss något eller tvinga oss, hvartil
jag tror dem vara för försigtige, så hoppas jag, at vi som det
första ståndet lära veta försvara vår frihet och vår värdighet.
För det 2:dra hör jag så mycket talas om tidens utdräkt
och sakernes uppehåll, då vi ännu knapt varit 14 dagar tilsammans
och haft 7 eller 8 plena. Jag vet, at varelsen vid
riksdagen är kostsam; men jag blifver gärna här med ärligit
upsåt at bidraga til det allmenna, så länge som någonsin
möijeligit är, fast jag lefver på egen pung. För öfrigit anhåller
jag, at instructionernes öfverseende måtte hvila til nästa
måndag, eller begär jag deröfver votering.
Hr Rutenschiöld: Jag beder, at efter vårt gårdagsbeslut
instructionerne måtte företagas och ventileras.
Hr Bildenschöld: Det är mig okärt, at jag måste
giöra en anmärkning. För par dagar hände, at här memorialer
blefvo påtalte såsom rörande et R. o. A:s fattade beslut, men
i dag ventilerar R. o. A. om det, som i går är afgiordt. Gunstige
Herrar, låtom oss företaga instructionerne. De tora väl
räcka oss til måndagen, om vi deröfver komma i deliberation;
åtminstone hedra vi då det beslut, vi i går tagit.
Hr Landtm.: Jag vet, at enl:t Riksdagsordningen en
sak kan begäras blifva liggandes på bordet en eller flere
dagar, men jag har i dag velat föredraga instructionen, efter
R. o. A. i går så beslutit.
Jag har sådant bordt åtlyda, fast jag väl vet, at vi dock
i dag dermed ej komma til ända.
Hr Gyllensvan: Jag har hördt en del af Herrarne
vela i dag företaga sig instructionerne, en del dermed upskiuta
til måndagen. Jag hoppas, de värde ledamöter, som begärdt
anstånd, dermed torde gie sig, då denna instruction ej blifver
en ständig lag utan framgent altid blifver tid och magtägande
Ständers nödige ändringar och förbehåll underkastad, hvilket
ock är min tanka enligit 18 § i Riksdagsordningen. Yår deliberation
deröfver torde altid draga ut til måndagen, men
emedlertid är min tanka, at vi dermed i dag börja.
Hr Pechlin: Jag begär enligit Riksdagsordningen, at
instructionerne ytterligare må blifva liggande på bordet til
måndagen, hälst jag dem hvarken hunnit se eller fådt afskrifva,
eljes begär jag deröfver votering.
1760, okt. 81. Om instruktioner för deputationerna.
Hr Landtm.: Om liggande på bordet förmäler väl
Riksdagsordningen, men ingenstädes talas der om at afskrifter
skola af acterne få tagas, som äro under ventilation.
Hr Hammarhielm: Jag finner det dock ingenstädes
förbudit men väl, at det kan vara nödigt. Jag conformerar
mig för öfrigit med Hr Pechlin och begär deröfver votering.
Frih. Duvall: Jag skulle väl instämma dermed, at
instructionerne blefvo liggande på bordet till nästa måndag;
men jag vördar R. o. A:s gårdagsbeslut och ber derföre, at
de måtte nu i dag företagas. Ju förr vi dem afgiöra, ju förr
kommer riksdagen i activité, och detta bör blifva vår proposition.
Jag vill för öfrigit ej hindra någon uti sin frihet, men
jag tror, at det til ordnings och til tids vinnande en gång af
R. o. A. är faststält, at ingen i en sak bör tala flere än högst
tvenne gångor. Detta hemställer jag til R. o. A. och begär
i alt fall deröfver votering.
Hr Hammarhielm: Ingen lag förbiuder mig här
at tala, men är det lag, så är jag dermed nögd, eljes begifver
jag mig aldrig ifrån min rätt.
Frih. Duvall: Regeringsformen förbiuder det väl ej
men en här vedertagen ordning,* som jag förmenar, hvilken
jag altid skal vörda. Jag har begärdt deröfver votering, ty
jag underkastar mina tankar Högl. R. o. A:s men ej en enda
medlems decision.
Hr [von] Bromell: Jag bifaller Frih. Duvall och Hr
Gyllensvan, at instructionernes företagande i går är faststält;
men som jag i Cancelliet blifvit hindrad af obekante personer
at dem öfverse och derom öfverlägga med mine medbroder,
så begär jag propositionen, om de i dag skola företagas eller
upskiutas til måndag.
Hr Pechlin itererade sitt förra påstående i anledning
af Riksdagsordningen, at om saken är af större vigt, skal
den blifva en eller flere dagar på bordet liggandes; och trodde
för öfrigit sig efter lag hafva frihet at här obehindrad få til
protocollet föredraga sina tankar, så ofta han det nödigt
prof vade.
Frih. [von] Höpken: Det är i anledning af lag och
ordning, som jag talar. I går beslöts, at instructionerne borde
företagas. Så snart en proposition är faststäld, kan den ej
annars än genom allment samtycke häfvas. Jag anser det för
olagligit at deröfver begära votering; hvar och en äger frihet
Om instruktioner för deputationerna.
73
at säga sina tankar men efter ordning, och med vidlyftige
discourser utdrages tiden alt för mycket. Jag begär för
öfrigit, at instructionerne måtte nu företagas.
Hr Pechlin: Jag vore intet emot gårdagsbeslutet,
men som jag härvid finner tiden för kort och ej fådt taga afskrifter,
så har jag i anseende til den senare omständigheten
begärdt upskof eller votering.
Hr Landtm.: Om afskrifters tagande är en annan
fråga; nu är hon endast om instructionernes företagande.
Hr B i 1 b e r g : Jag conformerar mig med Frih. Höpken,
hälst jag varit den förste af den yttrade tankan, at vi borde
hålla vårt gårdagsbeslut; vi kunna nu företaga den l:sta §,
det lärer ändock fordra tid nog.
Derpå frågade Hr Landt m., om instructionerne skulle
företagas. Och då det med Ja blifvit besvarat och nu l:sta
§ deraf skulle upläsas, yttrade sig
Frih. Fredric Otto Wrangel, at då han tänkte
på Hr Boijes i går insinuerade memorials innehåll samt
närvarande instructions vigt, stadnade han i betänkande,
om möijeligit vore at efter så kort öfverläggningstid kunna
sig utlåta öfver det, som nödigt vore at härvid Secrete Utskottet
föreskrifva; men på det riksdagen likväl skulle komma
i activité, föreslog han, at 1756 års instruction för dåvarande
Secrete Utskottet emedlertid detta Secrete Utskått måtte
blifva föreskrifven.
Hr Hammarhielm begärte, at propositionen å nyo
måtte giöras, efter han den ej förut hördt.
Hr Landtm, uprepade åter den gorde frågan, om instructionerne
efter gårdagsbeslutet i dag til afgiörande skulle
företagas.
Detta besvarades af R. o. A. med Ja och Nej. Och som
R. o. A. häröfver således voro af skiljaktig mening och votering
redan var begärd, hvilken efter 16 § i Riksdagsordningen
ej borde afslås, så upsattes proposition til votering, som
följer.
Den, som vill, at Secrete Utskottets tillika med de öfrige
deputationernes instructioner enligit gårdagsbeslutet i dag
skola företagas til afgiörande, skrifver Ja.
Den det ej vill, skrifve Nej. Vinner Nej, upskiutes dermed
til nästkommande måndag.
Deruppå skreds af R. o. A. til votering.
1760, okt. 31. Instruktionen för Sekreta Utskottet.
Ang:de
Secrete
Utskåttets
instr.
Til voteringssedlarnes emottagande satte sig Hr Landtm,
vid bordet [o: sig vid bmtskisbordet]1
Hr Ekestubbe, fullm. för Gref Ekeblad, Hr Soop, Hr von
Post, Hr Prinzenschöld, Hr Fredenstierna, Hr Hicerne och
Hr Wadenstierna.
Sedan på vanligit sätt sedlarne blifvit öpnade och öfversedde,
blefvo de räknade, och voro vota för Heij trehundradetjugu
och för Ja trehundradefyratijo, som det vid allegaterne
bilagde voteringsinstrument utvisar.
Således blef efter K. o. A:s beslut nu först Secrete Utskottets
instructions 1 § företagen.
Hr Leyonadler förklarade sig aldeles vara emot
eftermiddagsplena, ej för denna gången, men påstod, at inga
hädanefter måtte hållas.
Hr Landtm.: Jag råder ej derföre; R. o. A. har det
genom votering afgiordt, at instructionerne i dag skola företagas,
och deras beslut skal jag altid i det nogaste efterkomma.
Hr Gyllenhammar: Jag har aldrig annat förstådt,
än at de strax i dag bordt tagas före; har derföre ej derom
voterat. Jag gior ock nu det kraftigaste förbehåll, at vi måge
blifva vid väre en gång fattade beslut och at aldrig någon
proposition deremot må blifva giord.
Härpå uplästes det nya projectet til Secrete Utskottsinstructions
1 §.
Hr Gyllensvan bad få höra äfven l:sta § i den
gamla, emedan han ej hade så lyckligt minne, at han sig dess
innehåll erindrade, hvaraf altså 1 § blef upläst.
Hr [von] Oelreich påminte i anledning af 18 § Riksdagsordningen
vid det ordet krigsplan, at här borde enligit 6 §
i Riksdagsordningen giöras en skilnad emellan krigsplan och
planer til krig, hvilka Riksens Ständer tilhörde.
Hr Landtm.: Påminnelsen är god; är icke meningen,
at Secrete Utskåttet tilhörer krigsplan men ej plan til krig?
Frih. Ridderstolpe biföll det, och at hans mening
vore plan til krigs utförande, hvarmed äfven flere af
R. o. A. instämde.
Hr Landtm. : Meningen är då plan til började krigs
utförande [och fullföljande],1
hvilket bifölls.
1 Konceptprotokollet.
Instruktionen för Sekreta utskottet.
75
Härvid anmärkte Hr Landt m., at när grundlagarne
angripas, kunna alla gå deröfver til Ständernes plena och är
dervid ingen hemlighet.
I anseende til hvad på slutet af § förmäles om brott i
alliancer och at de skulle anmälas hos Riksens Ständers plena,
lästes § så väl i denne som i den gamla instructionen å
nyo up.
Frih. Horn: Jag tilstår mig ej kunna så noga fatta
meningen häraf, men jag tror irringen kommer deraf, at vi
vilja lämpa en 1723 giord lag til närvarande tids omständigheter,
som nu äro annorlunda, och förstår ej, om krigsplan
varit applicable til det närvarande.
Hr Boije fant i bägge fallen ang:de krig och ej fullgiorde
alliancer, at Secrete Utskåttet bör sådant upgifva, så
framt nödige tystheten det tillåter.1
Hr Gyllensvan betygade sitt förtroende för hrr
electorer så väl som för de af dem til Secrete Utskåttet utvalde
ledamöter och hoppades, at enligit den giorde erindran hvad
som i desse mål kan blifva kunnigt lärer til plena upgifvas,
hälst vi alle lära vara enige at hielpa fäderneslandet. Men som
et krig nu är börjat i följe af förbindelser eller andre ordsaker, så
tror han i anledning af 6 § i Regeringsformen och 17 § i Konungaförsäkran,
som innehålla, att intet krig utan Ständernes vettskap
skal begynnas, nu til sämjas erhållande vara nödigt, at
skiälen dertil måtte upgifvas, på det at lika välmenande undersåtare
måtte alle uplysas öfver ordsakerne, hvarföre Ständerne
ej thessförinnan sammankommit, och dymedelst misstankar,
hvilka som ohvggelige busar i landet kringlupit, måtte undanrödjas.
Vid denna sin påminnelse förmodade han minst, at
någon af hrr electorerne skulle falla honom i talet, då han
ventilerade om instruction för Secrete Utskåttet.
Hr Landtm.: Ämnet til närvarande krig hör ej hit
til denna 1 §; här kan ej et annat ämne införas. Hr Gyllensvans
påminnelse är god men lärer uti en särskilt punct kunna
tilsättas.
[Hr. Gyllensvan]:2 Jag talar af ren nijt utan at vilja
någon förderfva. Jag vill ej, at den clausulen med trygghet
1 I konceptprotokollet ursprungligen »kan det upgifva, så framt nödiga
tystheten sådant tillåter».
2 Av memorial- och konceptprotokollen framgår, att det följande
härrör från Gyllensvan, ej som det renskrivna protokollet anger från lantmarskalken.
76 17(50, okt. 81. Instruktionen för Sekreta utskottet.
uppgifvas etc. etc. skal kunna hindra Secrete Utskåttet at til
Ständerne upgifva skiälen til det började kriget.
Hr Sahlefelt conformerade sig med den tankan, at
planer til krig skulle med plena communiceras.
Hr Wadenstierna: Hvad angår första omstän
digheten,
som nu varit under deliberation, nemi. ändringen
at i stället för planer til krig bruka krigsplan, derom äro
alle ense. Men beträffande andre omständigheten, at ordsakerne
til närvarande krig nu skulle af Secrete Utskåttet upgifvas,
det håller jag så mycket mera betänkeligit at i denna
instruction införa, som den är ärnad at blifva beständig, utan
bör i densamma endast det införas, som är lämpeligit til alla
tider och generelt.
Hr Gyllensvan förmente deremot denna instruction
ej vara beständig, emedan Eiksens Ständer altid kunna fordra
redogörelse och giöra nya stadgar om sig och riket, utan vore
instructionen blott för denna riksdag, efter man ej känner tilkommande
tider.
Hr Landtm.: Denna frågan är ännu ej afgiord, om
den skal blifva beständig eller ej.
Hr Pechlin: Jag tycker i anseende til denna § qusestionen
böra delas. Hvad krigsplan och des utförande samt
alliancevärket angår, så är det Secrete Utskåttets, men fundamentallagen
hörer ej Secrete Utskåttet til och är ej hemlig.
Och bör man så litet vilja betaga Secrete Utskåttet, hvad dem
efter lag tilkommer, som eftergie den rätt, som Ständernes
plena förbehållen är, hvaribland det är at efterfråga, huruvida
krig kunnat börjas, utan at Ständer blifvit sammankallade.
Hr L a n d t m.: I den 6:te § af denne instruction lärer
Hr Pechlins påminnelse kunna nyttjas, och uplästes derföre
6 §; men Hr Pechlin mente, at sådant borde i den Usta §
införas och at det hörde ej Secrete Utskottet men väl plena
til at bevaka grundlagar. Secrete Utskåttet hade alliancer
med mera under sitt giöromål, men at giöra krig hörde samtelige
Ständerne til, och den rätten borde de ej gifva bort; tilläggandes
sig tro, at den, som kan giöra krig, lyfta pengar
dertil, Ständer oåtsporde, och draga ordsakerne dertil under
hemlighet, hade i den delen enväldet och Eiksens säkerhet
under sine händer.
Hr Landtm. : Detta bör påminnas vid 6 §, som
då kan jemkas efter E. o. A:s tankar.
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
77
Hr Stiernwall: Magten at declarera krig hörer til
den essentielaste delen af Eiksens Ständers frihet och bör
komma under nogare granskning, ej mindre än den frågan
ang:de krigs declarerande emellan riksdagar såsom en ganska
essentiel sak bör höra ej mindre til Secrete Utskåttets men
Ständernes egit bepröfvande.
Hr Bilberg: Secrete Utskåttet äger jemväl efterse
alliancer; men vid det ordet med trygghet upgifva finner jag
någon påminnelse nödig.
Hr Landtm.: Det ordet med trygghet uptäcka kan,
om E. o. A. så behagar, strykas ut.
Hr Pechlin: Alt, hvad fundamentallagen rörer, hörer
ej til Secrete Utskåttet och behöfver där ej nämnas. Det
hörer plena til at rätta, hvad deremot förelupit.
Hr Landtm.: Skiälen til närvarande kriget blifva
väl upgifne och lärer kunna utur rådsprotocollerne inhämtas,
när de nedkommit och Secrete Utskåttet blifvit satt; men innan
det kan sättas, bör det hafva sin instruction, och derom
är nu quaestion.
Hr Lagercrantz biföll Hr Landtm, och gillade §
med tilläggning, at plena få uplysning om kriget.
Hr Landtm.: Detta krigets skiäl kunna å part upfordras,
men först bör Secrete Utskåttet sättas med instruction.
Frih. Wrangel gillade § med Hr Landtm:s tilläggning.
Hr Linderstedt holt för framtiden 2:ne påminnelser
nödige; först at Secrete Utskåttet ej måtte tilstyrka
offensivt krig eller gifva anledning dertil; 2:do at de orden
och dermed gemenskap hafva kan måtte förklaras och meningen
ej sättas på det hala, ty alliancer och fredsvärk höra Secrete
Utskåttet til men ej många andra saker, som dermed kunna
gemenskap äga
Frih. Eidderstolpe yttrade sig tycka, at en del
af de giorde påminnelser kunde vid den 6:te § i agt tagas, och
gillade, Usta § med de dervid giorde påminnelser måtte blifva
beståendes som han är, allenast det ordet med mera, såsom
varande alt för vidsträckt, ginge ut; önskandes för öfrigt, at
vi måtte kallsinnigt och utan hastighet handtera lag.
Hr Landtm, frågade, om de orden gemenskap äger
skulle stå qvar.
Hr Linderstedt: I Secrete Utskåttets instruc
-
78 1760, okt. 31. Instruktionen för Sekreta Utskottet.
tion bör bomar sättas emot offensive krig såsom börande til
Ständernes rätt.
Frih. Ridderstolpe: Här är ingen qusestion, om
det skal i den första el. siette § tilsättas; dervid böra vi ej göra
svårighet, ty ingen § kan hindra Ständernes rätt.
Hr Pechlin: I den l:sta § i instruction röres om krigsplan
och alliancer. Desse senare höra Secrete Utskåttet til,
men fastställande af krig hörer Ständer til samt rättigheten
at efterfråga, hvarföre vid detta krig Riksens Ständer ej strax
blifvit sammankallade; och påstår jag, at sådant måtte i akt
tagas vid denna §, efter krig ej nämnes i 6 §.
Hr Bildenschöld: Mine gunstige Herrar. Jag
vil ej uprepa, hvad vid första § anmärkt blifvit. Hvad uplysningen
om närvarande krig angår, så kan den aldrig Ständernes
plena betagas; men jag holler före at sådant ej kan i denne instruction
införas, utan kunna R. o. A. derom med extracto
protocolli gå til de öfrige stånden, då de säkert lära dermed
instämma, och R. o. A. vinner dervid sin önskan samt anmärker
jemväl den omständigheten, at af Secrete Utskåttet alt sedan
1720 intet offensivt krig tilstyrkt blifvit utan Ständernes förut
deröfver inhämtade samtycke.
Frih. Horn: Svårigheten består deri, at vi blanda de
närvarande tider med de tilkommande. Secrete Utskåttets
instruction bör derföre i mitt tycke ej ändras. R. o. A:s vilja
lärer ej vara, at detta krig skal höra detta Secrete Utskått
til. Hafva vi förtroende til detsamma, så kunna vi afbida deras
första utlåtande härom.
Hr R å f e 11 gorde den förfrågan, om denna instruction
skulle allenast vara för denna riksdag eller blifva ständig,
hvartil han för sin del ej kunde styrka, efter hon då fordrade
mera betänkelighet och deliberation.
Hr Gyllensvan begärte, at de orden i 1 :sta § vid
instruction til denna riksdag med trygghet kan gifvas up måtte
gå ut, efter de sätta mörker på 6 §, och at hvad detta krig
angår, det måtte upgifvas til Ständerne, hvarföre de ej blifvit
dertil sammankallade; begärandes eljes öfver denna qusestion
votering.
Hr Pechlin: Här förekomma 3:ne påminnelser. l:o.
Ang:de plan til närvarande krigs utförande; det hörer til Secrete
Utskåttets utarbetande, men plenorum rättighet är at krig
besluta.
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
79
2:o. At offensive krig aldrig böra af Secrete Utskåttet
utarbetas, innan qusestio an derom blifvit af Riksens Ständer
faststäld.
3:o. At intet krig kan börjas eller penningar dertil upbäras
utan plenorum vettskap.
Hr Bildenschöld: Jag är enig, at omständigheterne
ang:de det närvarande krig måtte upgifvas, så vida Secrete
Utskåttets tysthetsed och sakernes nödvändiga hemlighet
det tillåter.
Hr Landtm, hemstälte R. o. A., om i den Usta eller
6?te § införas skulle, at Secrete Utskåttet, då om krig talas,
skulle föreskrifvas at upgifva ordsakerne til närvarande krig,
hvilket besvarades med Ja och Nej.
Hr Linderstedt: At som krig ej borde utan Riksens
Ständers vettskap börjas och ej kan blifva af ett Secrete
Utskått afgiordt, så påstod han, at sådant för framtiden och
til förebyggande af krigsoroligheter expresse nu måtte i den
första § föreskrifvas.
Härmed instämde
Hr Klingsporr, förmenandes at undersökning om
närvarande krig ej hörde til detta Secrete Utskått utan til
en särskilt deputation.
Hr Rudbeck påminte så väl emot de orden hvad
dermed gemenskap äger som de orden så vida det med trygghet
upgifvas kan, at de måtte gå ut; hvaröfver han begärte, Hr
Landtm, ville giöra proposition, hållandes för öfrigit före at
Ständerne kunna fordra redo för grundlagarnes efterlefnad.
Hr Landtm, frågade fördenskull R. o. A.: Skola de
orden så vida det med trygghet uptäckas kan gå ut?
Svarades af R. o. A. Ja.
Dernäst frågade Hr Landt m., om de orden hvad
dermed gemenskap äger skulle gå ut,
hvartil äfven R. o. A. bejakade.
Sedan Hr L a n d t m. låtit ånyo upläsa 1 § med de giorde
ändringar, förklarade
Hr Linderstedt sig densamma bifalla, hvarpå
Hr Landtm, gorde til R. o. A. den frågan:
Bifaller nu R. o. A. den Usta § med de gorde ändringar,
hvilket af R. o. A. med Ja besvarades,
hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 11 eftermiddagen.
1760, nov. B. Instruktionen för Sekreta Utskottet.
År 1760 then 3 November.
Måndag.
R. o. A. in pleno kl. 9.
Justering. Börjades med justeringen af protocollet, hållit den 28 Octo
ber
hos R. o. A.
Hr Freses Vid det Hr [de] Freses dictamen ad protocollum nämdes,
dictamen ang. yttrade
Hr [von] Bromell sin önskan, at detta dictamen,
som tyckes röra et R. o. A:s tagit beslut, ej måtte blifva vid
protocollet liggandes enligit det, hvad med andre dylike
memorialer vid förre riksdagar skedt. Men Hr Boije förmente,
at hvar och en riddersman äger rätt at tala till protocollet,
så länge res är integra, och at han viste vid 1741 års
riksdag denna frihet äfven vara nyttjad, innan saken varit före;
hörandes här för öfrigit ingom skie något våld.
Hr P e c h 1 i n samt
Hr H ammarhielm förente sig deri, at efter deras
giorde förebehåll denna sak måtte blifva särskild företagen och
af Riddarehusdeputationen skärskådad; tilläggandes den
senare, at han i detta målet litar på Hr Landtnäs derom i
anseende til des anmärkningar gifne löfte; påminnandes vid
det Hr Boije sig yttrat, at man väl får tala i saken, då hon är
integra, men ej klandra et stånds beslut.
Protocollet af d. 28 blef häruppå sluteligen justerat,
Ang:de hvarefter Hr Landtm, föredrog den sidst justerade
trnp.t.:n för - „ . ~ — - -
instruct:n för
Secrete
O
J
af Secrete Utskåttets instruction, hvilken uplästes.
Utskåttet. Härvid uprepade
Hr Linderstedt den förut dervid giorde anmärkning,
at i stället för Rådet skulle sättas Kongl. Maij:t,
hvilket bifölls.
Och påminte äfven, at det skul[le] sättas beslutne krig,
hvilket dock
uppå Hr [von] Hermanssons anmärkning, at sådant
kunde förordsaka någon irring och otydelighet, blef förbigångit.
Uplästes Hr Kruses, Hr Plaans och Hr [de] Freses denne
instruction rörande memorialer (Bil. 12—14).
Grefve Hamilton: Jag skulle tala emot tankar och
öfvertygelse, om jag ej instämde med de värde ledamöter,
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
81
som önska, at vi måtte efterfråga och inhämta ordsakerne til
närvarande kriget, men jag är af den mening, at sådant igenom
Secrete Utskåttet bör skie. At deröfver förordna en särskilt
Ständernes deputation vore at sätta 2:ne Secrete Utskått
och at betyga misstroende för det utnämde; ehuru det
ej är underligit, at alle ej kunna hafva om saken lika begrep,
hoppas jag dock, vi hafva alla lika zele för det allmenna och för
vårt så godt som i lägervall stadde fädernesland. Saknadt
förtroende och tvedrägt inom oss och en dryg samt ständigt
stigande växelcours utom oss gifva oss nog anledning til eftertanka
om vårt räddande, och til detta ändamål böra vi med
enighet omfamna hvarannan. Ett oroar mig isynnerhet, at
medelst sakernes utdrägt regeringen i anseende til utrikes hof
och Ständerne i riksdagsärendernes skiötande sättas i inaction;
om de [andre stånden]1 deraf föranlåtas at företaga sig och
afgiöra instructionerne, så mista vi den oss tilständiga förmån
och priorité. Det vore obetänksamt at tro, at vi sådant
med våld kunde styra och smaka deraf en esprit de seduction.
Bort det, vi äro hopkomne som stånd med stånd och ej at bruka
näfverätt.
Riksens Ständer äro hopkomne at följa lag och rätt, at
låta de missnögde niuta justiee och tänka på det allmenna.
Giöra vi ej det med enighet, så äro vi ett osält folk.
Grefve Lewenhaupt upläste härpå någre af honom
vid Usta §:ns ingress gorde anmärkningar.
Hr Lilljehorn förmente, at detta krigs ordsaker ej
böra vara underkastade någon hemlighet, hälst hela riket i
allmenhet deraf haft saknad och känning och sådant borde
af en särskilt Ständernes deputation eller commission skärskådas
samt vid Usta § inryckas; påståendes äfven deröfver
votering samt tilläde, at Secrete Utskåttet borde upgifva til
Riksens Ständer de steg, det tager til detta krigets utförande.
Hr R å f e 11: Jag har ej velat falla R. o. A. besvärlig
med mitt tal, innan jag först sedt riksdagen i activité, men
som nu redan tre veckor sedan dess början äro förflutne,
hemställer jag til R. o. A. såsom det förnämsta ståndet påfölgden
af tidsens vidare utdrägt, och hvad svår påfölgd den
skulle hafva i anseende til rikets anseende hos utrikes magter
i anseende til alla våra rörelser, til växelcours och deraf flytande
dyrhet, som alt borde rättas, innan det försätter riket
1 Memorialprotokollet.
6—322307
82 1760, nov. 3. Instruktionen för Sekreta Utskottet.
i vanmagt. De öfrige stånden vänta på at komma i activité.
Utrikes magter kafva upmärksamme ögon på våre göromål,
ock våra kemmavarande medkröder vänta med längtan at se
kåtande frugter af våre rådslag.
Emedlertid, rörd af desse considerationer, kemställer jag
R. o. A. ödmiukast, om icke de täckas företaga sig instructionen
enl. vår Riksdagsordning. Ingen är af oss, som ej vill,
at våld, sielfsvåld ock orätt skal kämmas ock straffas ock
embetsmäns giöromål efterses, dock så at ej alle skäras öfver
en kam ock den oskyldige lider med den skyldige. Alle lära
vara ense derom at vilja underrättas om ordsakerne til närvarande
krig; men det bör skie i ordning, eljest stadna vi uti
villervalla ock komma aldrig ifrån kvarannan. Kundskapen
kärom ock skiälen dertill finnas i rådsprotocollerne, som
komma till Secrete Utskåttet, ock derifrån kunna Riksens
Ständer uplysning fordra. At deröfver någon annan deputation
sättas skulle, finner jag ganska betänkeligit, ty det vore
at sätta ett nytt Secrete Utskått ock smaken af misstroende
el. fördomar, kvilka äro kögst skadelige ock underminera
riket. Vi böra kysa till krr electorer det förtroende, at de
enligit ed ock instruction käft det allmenna bästa uti sitt
val för ögon och utsedt i Secrete Utskåttet sådane personer,
som äro skickelige til ärendernes bedrifvande. Vi böra äfven,
intil dess vi fådt se vederspelet, tro, at Hrr Riksens Råd uti
deras giöromål haft godt upsåt och skiäl samt fölgdt sine
instructioner och för öfrigit derföre lära giöra behörig redo.
Hr Landtm, kemstälte, om då i instructionen skal
införas om krigsordsakernes upgifvande,
hvartil svarades Ja.
Hr Estenberg bad dervid allenast, at vi då ock få
se den deröfver i Rådet hällne voteringen.
Hr P e c k 1 i n var nögd med denne tilläggning ock
gillade, hvad tilkommande krig angår, Grefve Lewenhaupts
anmärkning; kan påstod väl ej, at det, som borde hållas
tyst, skulle upgifvas, utan blott det, som vore til enighet
ock uplysning nödigt, hvarföre han til tidens vinnande
föreslagit en särskilt deputation enl:t 13 § i Regeringsformen,
hälst krigs giörande emellan riksdagen rörde fundamentallagen.
Hvad riksdagens activité angår, så trodde kan den
aldrig kindras af dem, som endast yrka lagens efterlefnad,
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
83
ock hvad utrikes magter beträffar, trodde kan, at ministerielle
mål af regeringen obehindrad kunde skiötas.
Hr [von] Hermansson: Om Grefve Lewenhaupts
anmärkning rörer det, som är afslutit, är jag deremot.
Uplästes Grefve Lewenhaupts införde ord utur fundamentallagen.
Hr P e c k 1 i n påminte af 18:de § i Riksdagsordningen
om ordet afsluta, som blott stod i ingressen men ej i slutet.
Hr [von] Hermansson: At utförandet af krigen ej
måtte i instruction dragas ifrån detta Secrete Utskått.
Hr Gyllensvan påminte sig påstådt ordsakernes
upgifvande til detta krig til plena eller en särskild commission,
hälst 6 § i Regeringsformen ock 17 § i Konungaförsäkran
innehålla, at ej krig bör skie utan Ständernes sammankallande,
och beviste så väl af Riksdagstidningen N:o 20 för 1756
som 5 ock 6 §§ i sidsta riksdagsbeslutet, at Riksens Ständer
då önskat fredens bibehållande; påstod fördenskull, at sådan
sak ej måtte blifva under mörker, utan krigets ordsaker ock
omkostningar måtte upgifvas til plena, efter krig utom
Ständers vettskap vore emot grundlagar. Denna sin mening
stödde han på fundamentallag och Ständers giöromål, kvilka
i politiskt afseende på ett tilväxande konungahus borde helige
hållas och befästas. Och som kan förnummit, at denna
instruction skal blifva ständig, så vore dess påminnelse
dervid så mycket mera angelägen.
Hr Landtm.: Här menas, at instruction skal blifva
ständig. Det är sant, at vid förre riksdagen den förordnade
Instructionsdeputation i sådan tanka densamma projecterat;
men hon är icke på den fot företagen utan blott som för
denne riksdag, ock på den grunden kunna de gorde påminnelser
införas.
Hr Bilberg frågade, om Secrete Utskåttet äger utarbeta
ock fastställa en krigsplaan.
Erik. Duvall: Det lärer vara ingens tanka. Härpå
uplästes § med tilläggningarne, då
Hr P e c h 1 i n, som Grefve Lewenhaupt förut giordt,
påminte, at vid de orden Riksens Ständers kundskap och sammankallande
tilsättas måtte, hvarpå uppå Hr L a n d t m : s
proposition, om § med de giorde ändringar således biföllos,
R. o. A. svarade Ja.
Anmältes en Bondeståndets deputation, 12 personer stark, Deputation
ifr. Bondest:t
84 1760, nov. 3. Instruktionen för Sekreta Utskottet.
anförd af bonden Otto Olofsson, som jemte ödmiuk
hälsning ifrån ståndet aflemnade det vid allegaterne bifogade
extractum protocolli ang:de riksdagens sättande i activité
med mera.
Hr Landtm, besvarade deputation på tjenligit sätt,
hvarpå den enligit vanligheten åter utfördes.
Hr Pechlin fant denna deputations ärende, såsom
vid flere riksdagar förnyat och innebärandes någon insimulation
emot 11. o. A., så mycket besynnerligare, som han trodde
dem ej inom sitt stånd dertil hafva fådt anledning och enligit
protocollerne sakerne vid förra riksdagar sällan skola gådt
fortare än nu; vi dessutom ej borde oss öfverila, hvarföre
han var af den tanka, at sådant borde Bondeståndet i tjenligit
svar föreställas, såsom hvaröfver han eljes begärte
votering, hvarmed äfven
Hr [von] Bromell och Hr Durietz instämde; men
Hr Wadenstierna, Hr Bildenschöld och
Hr Boije ansågo denna frågan för öfverflödig, så länge
vi ännu ej viste, huru länge med instructionerne skulle utdraga,
och at hon som ny borde blifva til vidare öfverläggning
upskuten.
Hr Landtm.: Jag tager ej up några nya qusestioner
utan blifver fast vid R. o. Ars beslut at låta fortfara med
instructionen.
Och uplästes altså 2 §, hvilken bifölls med den tilläggning
vid slutet: och kommer äfven Secrete Utskåttet at gifva plenis
vid handen, hvad som af statsvärket enligit lag och utan rikets
skada kan och bör til Riksens Ständer upgifvas.
Hr Linderstedt påminte, at vid denna § tillsättas
måtte, det alt, hvad Secrete Utskåttet deremot torde til
äfventyrs kunna giöra, skulle vara af null och intet värde; men
Hr Landtm, förmente, at den mening kunde utgiöra
en generelle § vid slutet af instructionen,
hvarefter denna § åter uplästes och gillades.
Den 3:die § vant R. o. Ars bifall utan påminnelse.
Häruppå uplästes den följande 4 § utur nya instructionen.
Dervid påminte
Hr Linderstedt, at vid tjenlige myntsorter måtte
redbare tilsättas, men
Frih. Ridderstolpe ansåg sådant för onödigt och
svårt at värkställa.
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
85
Hr Gyllensvan: Som Bancoordningen är trykt och
allmen, så hemställer jag, om icke til plena måtte upgifvas,
hvad deremot emellan riksdagarne kunde af bancofullmägtige
vara åtgiordt och slutit.
Hr [von] Oelreich påminte at införas måtte om den
allmenna brist på skiljemynt, som i riket är.
Hr [von] Bromell instämde väl härvid om dess nödvändighet
men trodde, at bristen derå ej skulle kunna botas,
om ej slantarne som annat mynt blefvo uphögde, hvarmedelst
det förekommes, at de handlande ej på dem skinnade in i
landet och ej kunde med vinst dem utföra.
Frih. Wrangel begärde, at i stället för nödigaste
myntsorter måtte sättas tjenligaste.
Hr Landtm.: Bägge orden kunna införas.
Frih. Horn: Här röras 2:ne ämnen, ang:de banquen och
ang:de myntet. Banquen, som är en senare inrättning och
är hemlig, hörer under de tre stånd i Secrete Utskåttet, men
öfver myntet hafva alla fyra stånden at säga, och derom kan
ingenting Secrete Utskåttet föreskrifvas.
Hr Rudbeck holt onödigt at om myntet något inrycka
i instructionen, så länge den höga och skadeliga växelcoursen
ej först kunde hielpas.
Biföllos de orden: tjenligaste och nödigaste myntesorter.
Hr Gyllensvan förnyade sin nyss giorde påminnelse,
hvarmed sig äfven
Hr Klingsporr conformerade.
Frih. [von] Höpken hemstälte deremot, huruvida
bancoförfattningar, som altid hördt till Secrete Utskåttet,
skulle äfven således Bondeståndet underkastas; och hoppades
för öfrigt, at bancofullmägtige, som giordt efter lag och
yttersta välmening, ej måtte sättas under misstankar eller
sub reatu.
Hr [von] Bromell instämde med Hr Gyllensvan i det,
som ej hemligit vara bör.
Hr Gyllensvan förklarade sig aldrig hysa misstankar
eller tillvitelser för bancofullmäktige utan vördnad och fullt
fötroende samt endast hafva underställt R. o. A., at Ständerne
måtte efterse, om något emot Bancoordningen hade händt.
Hr B i 1 b e r g conformerade sig med Hr Gyllensvan
samt hemstälte, huru tillgången til skiljemynt emot bancosedlar
efter deras innehåll skulle stå at erhållas.
86 1760, nov. 3. Instruktionen för Sekreta Utskottet.
Hr L a n d t m. : Det kan här ej utrönas och är betänkeligit
at sätt ja bancovärket under Riksens Ständers plena.
Hr Gyllensvan: Min hemställan går ut på de
saker, som röra den uppenbare och trykte Bancoordningen
och enl. 18 § i Riksdagsordningen kunna blifva allment
bekante; men til Secrete Utskåttets bevakande hörer hvad
uppå dess föranstaltande ankommit.
Frih. Horn understälte, at Secrete Utskåttet måtte
upgifva project om tillgång til roullerande mynt, hälst misscredit
är en rikets refva, som bör botas.
Hr S c h e k t a : Jag begär inga hemligheter men at
missbruk med penningars utförande mot förbud måtte hämmas.
Hvad som kan upgifvas bör upgifvas til de stånden,
som gådt i caution för banquen.
Hr Ehrensvärd holt före at detta vore en örn och
för hela riket angelägen sak, såsom rörande alles vår egendom,
och at detta borde lemnäs til Secrete Utskåttet, som
haft banquen under sin upsigt, och at Bondeståndet härvid
ingen del tilkom.
Hr [von] Bromell ville til mörkers och misstroendes
undanrödjande erhålla kundskap allenast om det, som ej
hemligit vore, emedan han ej ville hålla sig vid brädden utan
i sielfva fatet. Här vore sedan sidsta riksdag åtskillige ändringar
med bancolån på smält silfver och hus giorde, och i
anseende dertil conformerade han sig med Hr Gyllensvan
och begärte votering.
Hr Boije: Som jag efter min enfaldige tanka fattat
Hr Gvllensvans mening, lärer den blott syfta på underrättelse
om det, som emellan riksdagarne förelupit och ej
hemligt är, men aldrig något annat.
Hr Gyllensvan: Det har varit min tanka.
Hr von Stockenström: Ang:de skiljemynts förskaffande
är ämnet för vidlyftigt och granlaga at här uptagas,
och hvad för öfrigit bancodeputerades giöromål angår,
böra de giöra redo för Secrete Utskåttet, hvarunder hela inrättningen
[lyder].1
Hr Schönberg anmärkte, at allmenna bancolagar
böra ej höra til Secrete Utskåttet men samtel. Riksens Ständer.
Hr Rudbeck instämde med Hr Gyllensvan.
1 Konceptprotokollet.
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
87
Hr Wadenstierna: Om det, som til äfventyrs
emot Bancoordning förelupit, skulle upgifvas, så skulle äfven
grunden dertil kunnig giöras; men den holt han utan skada
ej kunna allmen giöras och således böra enl:t lagen höra
Secrete Utskåttet til.
Hr P e c h 1 i n : Vist hörer bancovärket Secrete Utskåttet
til, men det interesserar hela riket och hvar och ens
rörelse. Täte ändringar dermed äro skadelige, derföre kunna
vi anmoda Secrete Utskåttet at granska de senare emot
Bancoordningen gorde författningar samt gifva Riksens
Ständer tilkänna, hvad i den delen strider emot Secrete Utskåttets
författningar sedan sidsta riksdag, at rätta och straffa,
om något emot dess instructioner skedt, och at bibehålla,
hvad en gång i synnerhet ang:de lån är faststält.
HrBildenschöld conformerade sig med Hr Wadenstierna,
at bancovärket hörde til Secrete Utskåttet, och med
Hr Pechlin, at Secrete Utskåttet bör undersöka och beifra,
om dess gorde författningar blifvit öfverträdde.
Frih. Horn instämde i detta senare och yttrade sig,
at växelcoursen ej vore ordsak til myntbristen men myntbristen
tvärt om til växelcoursens högd.
Hr Gyllensvan: Gunstige Herrar. Min tanka är
ej härvid at begära hemligheter; sådant hör efter Riksdagsordningen
Secrete Utskåttet til. Jag ber endast at upgifvas
måtte, om något skedt emot den trykte allmenna Bancoordningen.
Jag säger ej, at det skedt, men abstracte, om det
har skedt, ty jag misstänker ingen. (Och har ej eller den
orimmeliga tanka, at i änskönt ett fattigt land et Secrete
Utskått kunde kiöpas, ty det vore absurdt.) Jag vil endast
veta, om lag i alt efterlefvad blifvit, på det de laglydige måge
hedrade och de andre straffade blifva, och begär i alt fall
häröfver votering.
Frih. Duwall var ense derom, at Bancoordningen
skulle efterses och hvad deremot förelupit til de 3 stånden
upgifvas, hvartil
Frih. Horn lade myntbristen.
Och upläste deruppå Hr Landtm, enligit R. o. A:s
yttrade tankar följande tilläggning vid 4:de §.
»Äfven har Secrete Utskåttet at efterse, huruvida något
emot den allment kunnoge Bancoordningen förelupit, och
88 1760, nov. 3. Instruktionen för Sekreta Utskottet.
i den händelsen det skulle finnas, sådant behörigen rätta
och beifra samt för vederbörande plena upgifva»,
hvaruppå med denne tillagning 4 § gillades.
Uplästes 5 § af instructionen rörande Ständernes Contoir;
hvarvid
Frih. Horn påminte, at som Ständerne til detta contoir
alt sedan 1723 contribuerat til rikets gälds betalande
och altså dervid ej vore någon hemlighet, så borde plena
derom få underrättelse och fonden lemnäs under Secrete
Utskåttets disposition til rikets behofs bestridande.
Dermed conformerade sig Hr P e c h 1 i n, tilläggandes at
§ kunde aldeles gå ut. Detta biföll
Hr Durietz med tilläggning, at inga anordningar
måtte skie utan plenorum samtycke.
Hr Boije anmärkte, at denna punct vid sidsta riksdag
blifvit ventilerad men vore lemnad. Och hemstälte nu detsamma
i det afseende, at samtel. stånden och kanske Bondeståndet
mäst dertil contribuera, hvilka väl dertil torde säga Nej, då
saken kommer til plena. För öfrigit utgofvos aldrig några anordningar
utom plenorum samtycke och styrkte dertil, at §
måtte blifva som han är.
Hr Wadenstierna var af samma tanka med tilläggning,
at plena få angrde alt det, som ej hemligit är, nödig
kundskap.
Frih. Horn itererade sin förra mening äfvensom ock
Hr P e c h 1 i n.
Hr Klingsporr: Jag vet ej, om det är afgiordt, at
Ständernes Contoir skal vara ständigt; är det ej så, så är min
tanka, at sedan det varat i så många år och rikets gäld blifvit
betald, det kan uphöra och dess fond sedan komma af Statscontoiret
at disponeras.
Frih. [von] Höpken: Ständernes Contoir har ständigt
hördt under Secrete Utskåttet och tyckes derunder böra
förblifva, hälst all rikets gäld ännu ej är betald och det vore
betänkeligit at för plena upgifva des fond, den vare sig svag
eller stark, då äfven man kunde frukta, at något stånd torde
sig derifrån undandraga.
Hr Estenberg: Det kommer på ett ut, om detta
contoir öfverses af Secrete Utskåttet eller någon annan deputation,
men förbehåller mig, at hvad anordningar der beslutas
först går til plena; och hvad angår, at man fruktar, Bonde
-
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
89
ståndet torde sig ifrån vidare contribution dertill undandraga,
borde man dem derom ej misstänka utan tydeligare anledning.
Hr [von] Bromell: At förekomma vidlyftige discourser
och at snart få riksdagen i activité begär jag proposition.
Hr Bildenschöld: Jag kan ej yttra mig, huruvida
Ständernes Contoir kunde indragas eller skiljas ifrån
Secrete Utskåttets giöromål emot 18 § i Riksdagsordningen,
innan jag läst contoirets instruction af år 1723, och begär derföre
något upskof.
Hr Klingsporr: Contoirets redogiörande bör ej
dragas ifrån Secrete Utskåttet, hvart statsmedlen höra. Men
om besparingen och det öfrige dervid kunna plena blifva underrättade.
Hr [von] Bromell giorde den anmärkning, at de, som
nu torde komma i Secrete Utskåttet, här yttra sig om dit
hörande saker och bancodeputerade om bancosaker, hvilket
han dem ej så fullkomligen trodde tilkomma.
Hr Landtm.: Ständernes Contoir är ingen hemlighet
men hörer som alt statsvärk efter grundlag til Secrete Utskåttet.
Om det styckas, blifver emellan desse mål intet sammanhang,
och anledning torde gifvas til stridande författningar
dervid. R. o. A. kunna gilla § med tilläggning i slutet
af 1756 års instruction, men
Hr Durietz påminte likväl förut, först om plenorum
bifall til anordningar och 2:do om nödig efterrättelse af de
sedan sidsta riksdag skedde betalningar, samt
Hr B i 1 b e r g, at vid ordet efterse måtte tillsätt jas
upgifva til plena, hvarefter
Hr Landtm, lät upläsa § med denna tilläggning vid
slutet: Och häfver Secrete TJtshåttet at tilse, om icke numera
alla fordringar äro betalte, sd at Riksens Ständers Contoir
samt lön- och betalningsafgiften må kunna indragas, hvarom
Riksens Ständers plena böra få, kundskap.
Och dermed bifölls af R. o. A. den 5 §,
hvarefter R. o. A. åtskildes.
90 1760, lior. 4. Instruktionen för Sekreta Utskottet.
År 1760 den 4 November.
Tisdag.
R. o. A. in pleno kl. 9.
Justering. S. D. Justerades frotocollet af d. 29 Ootober.
Secrete utsk. Härefter continuerades med then nya instruction för Secrete
instruction. Tr± 7 0.s . .
Utskattet, da
Hr Pechlin giorde den påminnelse, at som grundlagarnes
bevakande hörde plena men ej Secrete Utskåttet
til, så förmente han, at ifrån the orden ther emot the följande
böra gå ut och i stället införas: eho han vara må, theremot fel
hafva begådt eller thes skyldighet eftersatt, bör sådant flena tilkänna
gifvas, at thermed enligit 13 och 18 §§ i Riksdagsordningen
förfara, hvartil äfven hvar särskilt ledamot förbindes.
Härmed instämde
Hr [von] Bromell, hälst plena äre magtägande committenter
men Secrete Utskåttet deras committerade, som
sittja på liflig ed.
Erih. [von] Höpken utlät sig, at han väl skulle bifalla
denne tilläggning, om han ej funno § tydelig nog och emot
13 § i Riksdagsord. ej ville gifva anledning til at hemlige
saker måtte ifrån Secrete Utskåttet dragas, likasom hade man
til detsamma något misstroende.
Hr. [von] Bromell: § är väl tydelig; men ehuru tydelige
instructionerne alle riksdagar varit, torde dock finnas
spår til at de blifvit ibland å sido satte. Conformerade sig
med Hr Pechlin och begärte votering.
Hr [von] Hermansson: At Secrete Utskåttet och
dess giöromål vore här substrata materia. I anseende til the
hemlige sakerne vore det af plena independent [men i andre
mål dependent]1; skilnaden af desse ärender borde enligit lag
noga observeras, ty ville vi taga misstroende och vår magt
endast til grund i hvad vi föreskrifva, så kunde hela landet
med samma ögon anse de församlade Ständer.
Hr Pechlin förklarade sin mening therhän, at then ej
[af misstroende]1 syftade på the Secrete Utskåttet tilhörande
hemlige ärender utan endast på grundlagarnes bevakande;
tilläggandes at så obilligt det vore at af misstroende ledas til
1 Konceptprotokollet.
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
91
de förre, så litet vore det anständigt at glömma de senare.
Han påstod derföre tilläggningen eller votering.
Hr Land tm. : Den kan giöras härvid eller särskilt i
slutet.
Hr P e c h 1 i n : På bägge ställen är hon tjenlig.
Hr [von] Hermansson itererade sitt förra.
Hr Estenberg: Jag gillar tilläggningen och begär
proposition eller votering.
Frih. Horn tykte saken ej vara någon disput underkastad,
hälst Secrete Utskåttets giöromål vore utstakade och
afgiord sak, at grundlagarnes vård hörde samtel. Ständerne
till.
Härpå uplästes § med tilläggningen och gillades.
. Uplästes then följande 7 § i nya instructionen och jemfördes
med then gamla, och gorde
Hr Leyonankar then erindran, at i stället för
uftaga alle mål borde sättas uftaga inga andra mål än the etc.
Hr Linderstedt påminte, at recommendationer
och befordringar måtte aldeles förbiudas, hvilket äfven
Hr Hammarhielm biföll; bestyrkandes nödvändigheten
theraf med flere vid sidsta riksdag förefa-llne exempel
och begärte eljest theröfver votering.
Hr [von] Bromell förmente, at then gamla instruction
i thetta mål vore tydeligare, samt förfrågade sig, om ansökningar
i manufacturiesaker gådt genom Urskillningen
eller directe til Secrete Utskåttet. ,
Hr Landtm, förmente, at the gå directe til then särskilte
Secrete Handels- och manufacturdeputation, som hade
sin egen instruction.
Hr Leyonankar förnyade sin förr giorde erindran
om tillsättjande af the orden inga andra mål etc, som bifölls.
Hr [v o n] Oelreich påminte, at vid the orden riksens
fundamentallagars uttydning måtte tilsättas theras uttydning
och förbättring eller brott theremot,
hvilket bifölls.
Hr Linderstedt förnyade sin påminnelse, at emot
alle slags recommendationer af Secrete Utskåttet bomar
måtte sättas,
hvarmed äfven
Hr [von] Hermansson instämde, efter en lag bör
vara utan restrinction; men
92 1700, uov. 4. Instruktionen för Sekreta Utskottet.
Hr P e c h 1 i n holt theremot betänkeligit i anseende til
visse omständigheter, som kunde förefalla, at Riksens Ständer
som then högsta magten skulle hafva händerne bundne til
vedergällning af någon besynnerlig förtjenst.
HrLeyonankar: At Secrete Utskåttet i slike fall
måtte thermed inkomma til plena.
Efter någon discours härom fants för godt, at framför
the understrukne orden inga per sonette sättes med, och näst
efter Secrete Utskått tilsättes sig befatta. The sidsta orden i
§, utom Riksens Ständers vettskap afgifva, komma för öfrigit
at gå ut.
Med thessa ändringar uplästes nu then 7 §, som gillades.
Thernäst uplästes 8 §. Vid thensamma giorde
Hr Linderstedt then påminnelse, at strax i början
theraf utur then gamla instructionens 2 §, emot någre måls
dragande ifrån theras särskilta fora, thenne mening tilsättas
måtte: Och må ej Secrete Utskåttet hos Hans Kongl. Maij-.t
giöra någon föreställning eller annars någon författning, i hvad
mål thet vara må, som länder therhän, at ärenderne under eller
emellan riksdagarne under några nya eller särskilte domstolar,
deputationer el. commissioner dragas ifrån sitt ordenteliga forum,
sådant som thet uti Regeringsformen och Riksens fundamentallag
förordnat finnes,
hvilket bifölls. [Äfven påminte]1
Hr Linderstedt, at näst efter the orden sådant hos
sitt stånd införes: utap, hinder af sin ed anmäla, så framt han
icke äfven vill vara sin riksdagsmannarätt förlustig samt ovärdig
någon tjenst i riket at bekläda.
Härmed conformerade sig Hr [von] Bromell.
Hr Hammarhielm: Under thesse dagar, som R. o.
A. varit sysslosatte med thenna Secrete Utskottets instruction,
har jag med stillatigande åhördt the thervid giorde
påminnelser, men nu som mig tyckes finna, at R. o. A. vilja
hafva sakerne, så mycket möijeligit är, ur mörker och tysthet
fram i Huset, på thet et fritt folk må med egna ögon se många
saker, som hafva kanske varit för mycket dolde och therunder
förekomma missbruk och sielfsvåld, så lärer R. o. A. med gunstiga
öron åhöra mina enfaldiga tankar i thetta ämne, hvilka
jag för redighets skull på papper upsatt och utber mig at til
1 Konceptprotokollet.
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
93
protocollet få dictera, underkastandes thet R. o. A:s gunstiga
öfvervägande (Bil. 15).
Sedan thet var slutadt, tilläde Hr Hammarhielm:
Mine Herrar. Jag bedyrar, at mitt upsåt härvid är rent och
syftar på sanning men aldrig på någon menniskias oroande.
Jag hoppas, at Hr Landtm, som ordförande i Secrete Utskottet
lärer efter thes vanlige berömelige tänkesätt hålla ther äfven,
som han här gior, then ordning, at alt, hvad ej hemligit vara
bör, måtte behörigen upgifvas; bedjandes för öfrigit, at med
thesse mina tankar få vända mig til the öfrige stånden, hvilket
beviljades.
Hr [von] Bromell berömde väl högeligen Hr Hammarhielms
nijt men holt för betänkeligit at tillåta honom härmed
få gå til the öfrige stånden, emedan sådant skulle upväcka
hos them någon oro, upväcka misstroende til regeringen,
innan man sedt thess skiäl til kriget och theröfver fädt inhämta
Secrete Utskåttets yttrande, som ännu ej blifvit satt, med
mera; hvarföre han begärte, at saken måtte blifva liggandes
på bordet och ej the öfrige stånden communiceras.
Hr Hammarhielm förklarade sig äfven så litet påsyfta
något beröm vid thesse sina yttrade tankar, som han
trodde sig kunna vara underkastad the anmärkningar, Hr
Bromell theröfver giordt. Han vore ej emot at saken blefvo
liggandes på bordet, och bad för öfrigit at härmed få gå til the
andre stånden, hvilket beviljades.
Hr Estenberg: Om Hr Hammarhielms tankar vill
jag sedan mig yttra, men nu beder jag, at instructionen måtte
til slut genomgås.
Theruppå uplästes 8:de §,
då Hr Estenberg instämde med Hr Linderstedts i
början theraf giorde anmärkning emot sakernes dragande
ifrån sina fora; och vid slutet, ther thet står ogildt, begärte
then tillsatts, at regeringen vid ansvar sådant ej värkställa
måtte.
Hr Landtm, förestälte, at thenna sidsta påminnelse
lärer förfalla, efter then tyckes sätta regeringen öfver Ständer.
Hr [von] Bromell påminte härvid om någre secrete
bihang, som han trodde sig hafva hördt vara af the förre
Secrete Utskåtten gorde, hvilket han ansåg såsom en betänkelig
påfölgd.
Men Hr Landtm, gaf honom vid handen, at han här
-
1760, nov. 4. Instruktionen för Sekreta Utskottet.
vid ej annat lärer kunna förstå än Secrete Utskåttets vanlige
svar på secrete propositionen,
hvarpå 8:de § med thes ändringar uplästes och bifölls.
Härpå anmältes Grefve Horns i går ingifne project til en
ny §, hvilket uplästes men af Grefve Horn ej vidare påyrkades,
sedan han i dag funnit thess tankar med instructionens
innehåll vara öfverensstämmande.
Hr Linderstedt påminte, at then 12 § i gamla
instruction, at thet alt skulle vara ogildt, som emot instruction
blefvo giordt, äfven then nya instruction måtte tillsättas,
och at slike Secrete Utskåttets beslut ej måtte hos Hans
Maij :t befordras til värkställighet, hvartil han trodde bidraga,
om instructionen blefvo Hans Maij:t communicerad.
Hr Nordencrantz: Deputationer hafva ofta gådt
plena förbi med theras beslut til Kongl. Maij:t och Riksens
collegier.
Hr Linderstedt: Sådant har varit stridande emot
instructioner men dock blifvit värkstäldt, hvilket ej skedt,
om Kongl. Maij:t vetat theraf.
Hr Landtm.: Thet vore mycket betänkeligit at således
sätta regeringen til domare öfver Riksens Ständers göromål,
som kunde af regeringen olika anses och applicerade blifva.
Hr [von] Hermansson: Jag bifaller aldeles Hr
Landtm., hälst stånden ej kunna gifva bort sin jurisdiction
öfver Secrete Utskåttet.
Hr Nordencrantz instämde med Hr Linderstedt.
Frih. Horn trodde alla underslef då bäst förekommas,
om inga expeditioner skedde, sedan Secrete Utskåttet voro
åtskildt, men alle under thess sammanvaro utfärdades.
Hr Pechlin ansåg thenna fråga såsom högst örn;
regeringslagen vore tydelig; Secrete Utskåttet representerar
plena i hemliga saker vis å vis af regeringen. Skulle thet af
regeringen kunna dömas, så kunde thetsamma hända plena;
thet vore at ändra regeringssättet och propositionen thertil
högst olaglig, ty det vore status in statu och at aldeles annihilera
vårt regeringssätt.
Hr Linderstedt: Om thetta ej af R. o. A. antages
såsom utväg, at Secrete Utskåttet ej må öfverskrida sin instruction,
så vore mitt andra förslag, at Secrete Utskåttets
ledamöter vid nästa riksdag vore Riksens Ständer för sine
göromål ansvarige, om de öfverskrida sin instruction. Thet
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
95
kunde väl invändas, at Ständer skulle på thet sättet sättas
öfver Ständer, men thetta vore allenast at döma in post
liminio, sedan the ej mera vore Ständer.
Hr [von] Bromell approberade ej Hr Linderstedts
förre förslag men väl thet senare, hållandes någon controll i
thetta mål nödig.
Hr Pechlin: Hr Linderstedts påminnelse kan så
mycket mindre gillas, som fundamentallagen är klar, efter
hvilken plena hafva rätt at uptaga och beifra, hvad af Secrete
Utskåttet och thess ledamöter emot ed och instruction kunde
pröfvas vara giordt.
Hr Boije conformerade sig thermed, at alla lagens
förtydningar äro skadelige och at äfventyrligit vore at sätta
Ständer öfver Ständer.
Härpå gorde Hr Landtm, proposition, om then 12 §
i gamla instruction skulle then nya tilsättas och ther blifva
then 9:de,
hvilket bifölls,
lydandes ord ifrån ord som följer: På then händelse
Secrete Utskåttet skulle til sig draga och til afgörande företaga
sådane mål, som icke til thes åtgärd efter then här nu författade
instructionen höra utan Riksens Ständers gemensamma afslutande
underställas höra, så skal sådant vara aldeles ogildt och
kraftlöst.
Föredrogs nya instructionen för Secrete Handels- och manu- .
facturdeputation, hvilken blef på R. o. A:s begäran liggandes f<jr gec.
på bordet jemte then gamla instruction af 1756. Handels- och
Upbröts then förseglade listan på ledamöterne til Ur- Listan" & Ur.
skillningsdeputation, hvarefter skillningsdep.
Hr [von] Bromell understälte, om icke Riksens Påminnelse
Ständer, enligit 3 § i Kongl. Maij:ts förordning af 1739 ang:de °™mbetensS"
ledige tjensters besättande, på the ledige riksrådsembetens besättande,
besättande borde vara betänkte, hvarpå
Hr Landtm, svarade, at sådant i sinom tid lärer skie,
när riksdagen hunnit komma i activité.
Hr Carl Gustaf Boije, som var utnämd til Hr
Urskillningsdeputationens ledamot, anholt i anseende til urek:sdepS
ålder och krämpor, som hindrade hans goda vilja, at therifrån
blifva entledigad.
Hr Landtm.: Som kopporne nog allment äro i staden Anmälning,
gängse, så nödgas han hemställa til R. o. A., om icke the
96 1760, noY. 4, 5. Instruktionen för Sekreta och Justiticedep:a.
herrar, som bo eller umgås uti hus, ther kopporne thenne tiden
äro gängse, skulle behaga at sig från hofvet afhålla, hvartil
han trodde Herrarne vara benägne, då de påminte sig, hvad
beklagelig saknad thenna siukdom förr detta Kongl. Huset
och riket tilskyndat, samt at vår Cronprints och the öfrige
Kongl. Högheter denna svåra siukdom ej ännu genomgådt.
Härmed instämde äfven R. o. A.
Anmälning. Sidst gaf Hr Landtm, tilkänna, at i morgon eftermiddagen
Krigsbefälet til besvärens öfverseende efter anslag
lärer sammankomma,
hvarvid ingenting blef påmint.
R. o. A. skildes åt klockan något efter ett.
År 1760 then 5 November.
Onsdag.
Plenum kl. 9 föremiddagen.
Justering. Justerades de hos R. o. A. hällne 'protocoller d. 30 och 31
Octobris.
Sedan dermed var slutadt, hemstälte
Hr P e c h 1 i n, om icke, sedan Secrete Utskåttets instruction
nu var approberad, R. o. A. nu kunde upbryta
listan uppå Secrete Utskåttet at med deputation derom
underrätta de öfrige stånden, som för detta häruppå skyndat.
Secrete och Hr L a n d t m. gaf vid handen, at med Secrete Utskåttets
instroction upbrytande efter vanligheten lärer böra anstå, til dess secrete
instruction från de öfrige stånden återkommit och hunnit
blifva faststäld.
Secrete Handels- och manufacturdeputations instruction,
som Hr Landtm, ämnade föredraga, blef uppå fleres begäran
ännu liggandes på bordet till i öfvermorgon, d. 7:de hujus,
och företogs i stället Secrete och Justiticedeputationernes
instruction, som redan några dagar legat på bordet, och uplästes
1 och 2 §§, hvilka blefvo gillade.
Uplästes den 3 §, hvarvid
Hr von Oelreich gorde then påminnelse, at Secrete
Deputation bör ex actis uptaga och värkeligen äfven hielpa
dem til rätt, som äro lidande men icke kunnat sin rätt bevaka
eller i tid med sine besvär inkomma.
Hr Bildenschöld: Det lärer vara bekandt, hvad
Instruktionen för Sekreta och Justiticedeputationerna. 97
lagen i detta mål utstakar, nemi. at den, som emot et utslag
ej i rätter tid klagar, mister sin rätt och domen vinner
laga kraft. Detta är äfven vid sidsta riksdag faststäldt. Detta
angår enskilte besvär, men at embetsmän för sine förseelser
af Secrete Deputation kunna blifva ansedde och plena om
slika saker underrättade, det är icke desto mindre Secrete
Deputations göromål och skyldighet.
Frih. Ridderstolpe conformerade sig med Hr Bildenschöld,
emedan lagarne eljes skulle blifva i collision.
Hr Gyllensvan: Efter mitt begrep om lag finner
jag ej, at emellan riksdagar i sådane mål gifvas fatalier, hälst
då man ej kan besvära sig förr än hos Riksens Ständer öfver
sådant, som torde finnas i rådsprotocollerne, sedan de blifvit
Riksens Ständer meddelte.
Hr Hammarhielm conformerade sig med Hr Oelreich,
ehuru han tykte Secrete Deputations göromål vara
tämmeligen i denna § utstakade; ty det kunde hända, at
många omständigheter hindrade någon at i tid sig besvära,
såsom utom annat okunnoghet om ogrundade rapporter,
som i rådsprotocollerne torde vara at igenfinna, ända dertill
at det kunde bevisas, at någre blifvit på slike honom
obekante rapporter lidande och, såsom med Capitain Dubordieu
händt, ifrån förslager utesluten; hvarföre min tanka
är, at slike mål måge af Secrete Deputationen uptagas och
upgifvas til plena.
Hr Ehrenmalm holt deremot före at den, som försummat
sine fatalier, försummat sin rätt, at eljes påfölgderne
skulle blifva farlige och vi sättas i osäkerhet om hvad vi
ägde.
Hr Bildenschöld förklarade än ytterligare sin
tanka och bestyrkte den med Kongl. Maij:ts förordning af
d. 15 Nov. 1756 samt Urskillningsdeputationsinstructionen,
som tydeligen förmäla, at den, som försummat sine fatalier
med besvären, äfvenväl försummat sin rätt.
Hr von Oelreich gorde härvid åtskillnad emellan
hvad Tjenstebetänkandet enskilte sökande föreskrifver och
Riksens Ständers rättighet; förmenandes, at i senare fallet
en lidandes uprättelse vore Riksens Ständer förbehållen utan
afseende på fatalier.
Hr Hammarhielm bestyrkte sin förra mening med
följande; at då en klagande med besvär går til Urskillnings
7—322307
-
98 1760, nov. 5, 6. Instruktionen för Sekreta och Justiticedepra.
deputation, innan han fädt utslag hos Kongl. Maij:t eller
dess besvär ens blifvit vederbörande til förklaring communicerade,
besvären ej blifva antagne; at då enda vägen blifver
för en lidande, som emedlertid mist sin tour, at få reda och
rätt utur rådsprotocollerne, hvarifrån han ej borde utestängas,
hälst man igenom många omständigheter och ofta igenom
en commissionairs försummelse kunnat blifva hindrad ifrån
sin rätts bevakande; han vore fördenskull af den tankan,
at Secrete Utskåttet borde uptaga och upgifva så beskaffade
mål, antingen någon klagat deröfver eller ej, hvarmed
Hr Gyllensvan ock instämde, såsom af egen förfarenhet
öfvertygad, at man ej altid i tid kunde sin rätt
bevaka.
Hr R a p p e : Vid denna regerings början var det brukeligt,
at Secrete Deputation ex nobili officio på enskifte angifvelser
uptog slike private mål; deraf hände, at mången utan
communication af saken kunde mista sin tour och Justitisedeputation[s]
domar blefvo ändrade, parterne ohörde; nu til
at förebygga slik confusion är detta senare förordnande giordt,
hvilket han holt före vara ganska godt och tjenande til hvars
mans säkerhet.
Hr Rudbeck yttrade sig hafva det begrep om grundlagen,
at fruktan för redogörelse vore det endaste, som tilhöllo
collegier och embetsmän at obråtsligen giöra allom
rätt. Secrete Deputation borde derföre efterse, huru de högste
embetsmän sin skyldighet härutinnan fullgiordt, eljes
blefvo den tredje mannen lidande; at detta vöre nu så mycket
nödigare, som månge vid arméen vistande officerare i anseende
til deras aflägsenhet eller fångenskap ej kunnat sin rätt
behörigen bevaka.
Hr Wadenstierna: Alle lära vara lika benägne at
förskaffa den lidande rätt och straffa orätt men på lagligit
sätt. De lidande äro tvennehanda; antingen hafva de at klaga
öfver collegier och embetsmän; det bör skie lagligen hos Hans
Maij:t och ej annorstädes; eller hafva de at klaga öfver skedd
prsejudice af Konung och Råd; då böra de enligit fundamentallagen
gå igenom Urskillningen, som antingen afslår eller
remitterar theras besvär til Riksens Ständer. Detta är lagen,
men jag är dock öfvertygad om at Secrete Deputation lärer
uptaga och afhielpa deras lidande, som af krigstjenst eller
andre besynnerlige omständigheter och förfall varit hindrade
Instruktionen för Sekreta och Justiticedeputationerna. 99
at det behörigen anmäla, utan at någre fatalier härvid i vägen
ligga.
I denna mening instämde Hr Ehrenmalm, Frih.
[von] Friesendorff, Hr Klingsporr och Hr
Bilberg samt Hr [v o n] B r o m e 11.
Hr Landtm, föreslog fördenskull någon tillägning i §,
men Hr Linderstedt fant den ej tillräckelig, hvartill
Hr Hammarhielm lade, at Secrete Deputationen
äfven borde gifva up, om uti protocollerne något rörande
någons heder och reputation vore til finnandes, på det densamme
måtte deröfver kunna sig förklara, hvilket han begärte
måtte införas.
Hr Durietz förklarade sig nögd med §, som han är
utan tilläggning.
Til besvärs anmälande för de frånvarande hrr officerare
föreslog
Hr Bildenschöld en tid af 3:ne månader, hvilken
Hr Linderstedt til nästa riksdag trodde kunna förlängas.
Hr Landtm, förestälte, om icke sådant kunde blifva
en särskilt qusestion, men
Frih. Ridderstolpe holt sådant för onödigt, efter
all lag erkänner laga förfall och deras värkan, och biföll för
öfrigit §, hvarmed
Hr Klingsporr samt flere instämde.
Och blef häruppå § på Hr Landtm:s tilfrågan af
R. o. A. utan tilläggning gillad.
I anseende til couren hos Hans Maij:t åtskildes R. o. A.
kl. 12.
År 1760 then 6 November.
Torsdag.
Plenum börjades kl. 9.
Justerades protocollet af d. 3 och 4:de November, hällne
hos R. o. A.
Härpå continuerades med Secrete och Justiticedeputationernes
instruction.
4 § bifölls.
5:te § bifölls.
Justering.
Secrete och
Just:tedep.
instruction.
100 1760, nov. 6. Instruktionen för Sekreta och Justitioedep:a.
6:te § bifölls med tilläggningen som följer: så väl som
alt, hvad angår grundlagarne och deras förtydning eller förbättring
eller brott deremot.
7:de § bifölls.
Vid 8:de § bemstälte Hr [v o n] B r o m e 11, om icke det
i många afseende torde vara nyttigt, at protocollerne af
Secrete Deputationen borde brännas up, som det förr skedt,
på det ingen af fruktan för eftertiden måtte hindras från
skälige observationers görande derstädes.
Men Hr Adlermark, som där vid en riksdag fördt
protocollet, gaf den uplysning, at uti Secrete Deputation
inga protocoller utom de giorde remarquer föras annars än
vid de tilfällen, då dissensus är.
Äfven påminte Hr Linderstedt, at vid denna instruction
måtte som vid Secrete Utskåttets instruction tilläggas,
at den som förtiger, hvad uptäckas bör, borde vara
samma straff underkastad som den, hvilken något emot sin
ed uptäcker,
hvarmed § bifölls.
Äng:de Hr Hammarhielm: Gunstige Herrar. Det vore
som hemrest e^jes långt ifrån mig at drista mig hos Hr Landtm, påminna
från om något giöromål til företagande, men saken ömar mig,
Pommern. eq-er pon rör niitt stånd och i synnerhet de hrr capita, om
hvilka vi håfve för detta ventilerat. Jag har hördt i staden
sägas, at de hafva giordt orätt, då de gådt hem ifrån arméen,
och at Kongl. Maij:t vid deras återställande i tjensterne haft
mera afseende på deras personer än på deras riksdagsmannarätt.
Detta är fördenskull et vigtigt ämne at företaga och
afgiöra, på det allmenheten måtte blifva öfvertygad, at de
giordt rätt och at de varit tvungne at på sätt, som skedt,
nyttja sin rättighet. Det blifver fördenskull et angelägit
ämne af R. o. A:s giöromål, och som jag tror, at vi lära stämma
öfverens deri at vilja se sammanhanget och ordsakerne deraf,
hvilket intet kan vara någon hemlighet men utur rådsprotocollerne
lärer stå at inhämtas, så hemställer jag til R. o. A.,
om icke en särskild deputation måtte förordnas at undersöka
detta mål, på det de öfrige måtte öfvertygas och saken sättas
i det lius, at vårt stånds värdighet ej derunder lider.
Hr Boije: Den anmärkning, Grefve Lewenhaupt nu
nyss vid Secrete Deputations instruction giordt, tyckes giöra
detsamma, och kunna vi, sedan hon med sitt betänkande in
-
Capitafrågan.
101
kommit, döma på öfvertygelse och ej på rykten; kunnandes vi
genom extractum protocolli begära, at sådant må blifva
deputationens första giöromål, och håller jag för öfrigit betänkeligit
at vid hvart mål förordna nya deputationer.
Hr H ammarhielm påstod än ytterligare sin förra
mening om en särskilt deputations förordnande och bad
deröfver om votering.
Hr Durietz: Jag vördar R. o. A:s beslut, som uptagit
målet och i grund af lag afsändt en deputation med
föreskrift för hrr capita, hvaribland han vore en; men som
hans afsigt syftade på fri- och rättigheters bibehållande,
hvarom i Kongl. Maij:ts svar ingenting nämnes, så bad han,
at detta mål måtte snarare af en särskilt deputation uptagas
och skärskådas än af Secrete Deputationen och det i anledning
af 13 § Riksdagsordningen, hälst detta mål rör er ett
stånds rättighet och deruti utom rådsprotocollerne generalers
resolutioner med mera torde inlöpa.
Hr Lagersvärd instämde ang:de en särskilt deputation,
emedan Secrete Deputationen dessutom hade nog
arbete.
HrPechlin: Häruti inlöpa flere omständigheter; först
at riksdagsmannarätt är rörd.
2:do. At om alla capita reste ifrån arméen, torde densamma
blifva utan officerare, riket utan försvar- och i en
vådelig belägenhet.
3:o. Torde et vanrykte häraf födas, R. o. A. til last, och
R. o. A. af de andre stånden misstänkas at lemna deras
barn i faran, då de sig undandrogo. Desse considerationer
förtjena nogare skärskådande, hvilket jag håller före ej af
Secrete Deputation utan af en särskilt deputation böra skie
i anseende till följande considerationer.
l:o. At alt, hvad angår regeringsprincipen och constitution,
ej bör höra til Secrete Deputation, som har civile
lagen men ej explication af principen under händer.
2:do. At riksdagsmannarätt ej mindre än religionsmål
höra högsta magtens immediate afgörande til.
3:o. At Secrete Deputation har många andra saker
under händer och derföre tiden med detta senare skulle utdragas
och sidst at flere saker här sammanstöta och qutestion
ej ensam är om Hrr Riksens Råds göromål.
Jag är fördenskull så mycket mer af den tankan, at här
102 1760, nov. 6. Capitafrågan.
bör en särskilt deputation förordnas, som häruti ingen hemlighet
är.
Hr [von] Hermansson: Jag går ej in uti R. o. A:s
rättighet, hvarom nu frågan är, hälst jag varit frånvarande
och af embetes sysslor hindrad, då denna saken för detta
ventileradts.
Jag bedyrar emedlertid, at om jag kunde, jag förr ville
öka R. o. A:s rättigheter än dem på något sätt inskränka.
Här är frågan om hvar Rådets giöromål skola granskas,
antingen det skal skie i Secrete Deputation eller i en särskilt
deputation.
Gunstige Herrar. Låtom oss ej härmed borttaga vår
ädla tid, ty ehvad deputation dertil kommer, blifver det
dock samma folk, samma lag, samma rättighet och samma
protocoller at skärskåda. Mig ömar endast tidens utdrägt.
Androm vill eller kan jag ingenting föreskrifva, men mig sielf
föreskrifver jag at ej någonsin vilja hindra R. o. A:s deliberationer
med mine enskilte tankars otidige förebringande,
at ej upkasta hvarjehanda otidiga qusestioner och draga
dem til voteringar, dem allmenheten med förundran och åtlöije
omtalar, som med den sidsta skedt, at ej inskränka
någons lika med mig ägande talefrihet, at eij sysselsätta R.
o. A. med mig allena och mina andragande och at ej lägga
hinder för R. o. A:s angelägnare föremål af rikets vård och
det allmenna bästa. Jag är säker, at vi alle hysa samma
tänkesätt, hälst, om vi det ej giorde, vi ej således tänka, så
glömde vi bort vår närvarande ställning, den svåra belägenhet,
vi sväfva i, vårt krig, vårt under en dyr tid och tryckande
växelcours suckande land, ja, hela nationens heder. Om vi
än vore så olyckelige, at vi ej tålte hvarandra eller hatade
våra medbroder, hvarmedelst har väl vår efterverld af oss
förtjent, at vi för honom et sådant öde skola bereda.
Gunstige Herrar. Rörlåten mig denna digression, men jag
hemställer edert mogna eftersinnande, om vi ej hafva angelägnare
qusestioner. Min önskan är, at riksdagen måtte
komma i activité, riksvårdande ärender företagas och vi
måtte instämma med Hr Landtm, i sakernes företagande
efter ordning.
Hr Aminoff holt före at detta mål hörde Secrete
Deputation til och begärte deröfver votering.
Hr Gyllensvan: Jag vill af vördnad för R. o. A.
Capitafrågan.
103
ej uppehålla tiden utan förklarar mig för en särskilt deputation,
hälst den Secrete har nog göromål ändå, och begär
deröfver votering.
Hr Rudbeck biföll äfven en särskilt deputation, tilläggandes,
at capita vid arméen väl och med tillbörlig lydnad
t jent men låtit t j ensten vika för friheten; at riksdagsmannarättigheten
såsom en frihetens grundpelare inom 40 år ifrån
denne regerings början en gång likväl blifvit rörd, hvilket i
anseende til framtiden vore ganska farligt, och at capita i
militairen ej mindre dervid borde souteneras än de civile,
hvilka kunna obehindrade gå ifrån sine tjenster och på allmen
bekostnad få dem af vicarier förrättade.
Hr Bildenschöld ville ej gå in i frågan om capitas
riksdagsmannarätt, hvilken han holt före lika i civil- och
militairetjenster; men då quaestion vore om hvar denne sak
skulle handteras, antingen uti en särskilt deputation eller
den Secrete, vore han för denne senare i anseende dertil,
l:o at i 13 § uti Riksdagsordningen ej talas om särskilte
utan om vanlige deputationer, [2:o] at denne saken kan
remitteras til Secrete Deputation, som densamma på R. o.
A:s begäran utan tysthetstvång kan upgifva, och 3:o at en
särskilt deputation kunde anses såsom en commission, den han
önskade oss aldrig behöfva.
Hr Landtm.: Efter ordning hade jag i dag detta
mål ej företagit, dock som det förekommit och tyckes öma
R. o. A., så vill jag föredraga de härom inkomne memorialer,
hvarefter Herrarne kunna i ordning vidare derom discourera.
Uplästes altså Gref Cronhielms,
Frih. ['vori\ Nolkens, Hr Schönbergs och Frih. Gederhielms
memorialer (Bil. 16—19).
Hr Hammarhielm ville ej ingå i yttrande öfver
desse memorialer, efter denna sak förut varit i deliberation
och aldra bäst genom votering kunde afslutas; och fortfor i sin
discours, hvarvid, då han nämde Hr Hermansson, som nyss
förut hade tält, påmintes af flere, at man här ej borde personnellement
addressera til någon sitt tal utan til protocollet, och
fullfölgde Hr Hammarhielm sitt tal således: Jag hörer, at en
ledamot i sitt tal tyckes syftat på mig, som hade jag yppat
denna qusestionen samt gifvit anledning til den senaste votering
och åtskillige deröfver giorde omdömen. Ager jag intet
den värdighet och embete, som mången annan med andras
104 1760, noY. 6. Capitafrågan.
prsejudice kanske bekläder, eller har jag intet lika stor vältalighet,
så är jag dock lika gammal riksdagsman och har lika
rätt samt lika välmening med eho det vara må och hoppas
fördenskull R. o. A. lära taga mig i sitt beskydd, då jag tyckes
beskyllas för at tala i otid och om saker af ingen vigt. Jag
medger, at jag uprördt denna förevarande fråga, men det har
skedt af rent hierta och af ren nijt. Skal jag derföre blifva
carperad, så må sådant ske af hela ståndet men af ingen enskilt
ledamot; här bör ingen i sitt tal röra den andra, och jag
yttrar som en fri man til protocollet mina tankar. Då jag härutinnan
föreslagit en Ständernes deputation, har jag aldrig
ment commission; om andre vilja hafva commissioner, hvars
ledamöter blifva betalte, är jag likväl aldeles deremot utan för
en deputation. Går R. o. A. in uti denna frågan, så blifver
det R. o. A:s sak och ej min, emedan jag blott detta projecterat
och R. o. A., om de behaga, kunnat det aldeles afslå.
Frih. Duvall: Så snart här ej talas om rätta ämnet af
vår deliberation utan om apologier och insimulationer, så nödgas
jag äfven dervid säga et ord.
At en ledamot här vil vända sig personligen til någon annan,
blanda särskilt missnöije i våra allmenna öfverläggningar,
det är otjenligit, och det säger jag här til och för min
räkning; ty jag är högst angelägen om ordning och ståndets
dignité och täflar uti sådant tänkesätt med hvem det ibland
oss vara må.
Hvad eljes frågan angår om stället, hvar denna sak skall
uptagas, antingen i Secrete Deputation eller någon annan särskilt,
så är min tanka, at sådant bör ske i den Secrete såsom
det rätta forum; hållandes betänkeligit at efter ordspråket
multiplicare entia prseter necessitatem, hälst då sådant på 4
stånds utlåtande ankommer. Vore min afsigt at hos någon
giöra mig angenäm, så kunde jag efter behag ombyta mitt
tänkesätt, men jag älskar lag och rättigheter samt är fri och
oköpt man. Nit för lag och öfvertygelse jemte vördnad för R. o.
A. äro mina ständiga ögnamärken.
Hr P e c h 1 i n : Ang:de de här förefallne, particuliere
discourser vil jag först yttra med et ord min mening, som
är den, at här inga omdömen böra fällas om hvad R. o. A.
genom pluralité beslutit. Hvad sielfva saken angår, så
styrker jag til en särskilt deputation i anledning af 14 § i
Riksdagsordm, efter här är frågan om en fundamentallag,
Capitafrågan.
105
men jag har aldrig ment någon commission. Jag har aldrig
tilvitt regeringen något fel, ej eller ornat om någre särskilte
personer men om rättigheten samt at en lags otydlighet ej
skulle blifva et åtlöije för främmande. Härtil kommer i mitt
sinne 2:ne considerationer, nemi. l:o at en af hvarje ätt äger
full riksdagsmannarätt och utom dess valrättighet, men där
valrättigheten på något sätt kan inskränckas, där häfver
man ingen frihet mer.
Hr Boije: Då saken först här var före, citerades af
mig et prsejudicat af 1743; då var frågan här om någre personer,
som voro capita, och saken blef i anseende til dem
remitterad till Secrete Utskåttet och sedermera af Riksens
Ständer afgiord. Jag vil ej hindra vår riksdags activité, eljes
skulle jag begära få up de vid 1743 års riksdag hällne protocoller,
som skulle intyga, at saken var densamma^ som nu är in
qusestione, hvarom jag är fullkomligen öfvertygad; och är
nu min tanka, at saken må af Secrete Deputationen skärskådas,
til hvars skyndesamma afgiörande vi kunna densamma genom
extractum protocolli recommendera. Finner densamma, at
grundlagen är bruten, så kunna vi oss derom särskilt yttra.
För öfrigit kan jag ej underlåta at anmärka, at det är ömande
höra en och annan ledamot tala utur den ton, som ägde de
mera nit för R. o. A:s rättigheter än andre, hvilket jag tycker
vara otjenligit, hälst ingen lärer gifvas, som icke täflar med
hvarannan härutinnan, och skal jag så väl här som alla ställen,
då det af mig fordras, visa, det ingen med mera nit och ifver
skal försvara R. o. A:s rättigheter; och är min tanka, at saken
går lagliga vägar, och begär häröfver votering.
Hr [von] Hermansson: Som en ledamot med sin
discours addresserat sig til mig och nämdt mig, hvilket1 är emot
ordning och står ej väl i protocollet. Jag har tält om facta
utan insimulationer. Jag har ej nämdt någon personligen,
efter jag ej varit vid deliberationerne närvarande ej eller vetat,
hvad här vid förre deliberationer och voteringar förelupit;
och vil fördenskull ej hafva någre commentarier öfver mitt
göromål, som jag endast R. o. A. och mitt egit samvete underkastar.
Frih. Wrangel upläste et dictamen ad protocollum
(Bil. 20).2
1 Detta ord ej i konceptprotokollot.
2 Protokollets referat av diktamon har uteslutits.
106 1760, nov. 6, 7. Capitafrågan.
Frih. Grönhagen conformerade sig med Hr Boije,
begärandes proposition och votering.
Hr B i 1 b e r g af samma tankar.
Frih. Horn: Som här är qusestion emellan riksdagsmannarätt
och rikets tjenst, så bifaller jag en särskilt deputation,
hvarmed sig ock
Hr Ehrenstolpe conformerade, anhollandes om votering.
Härpå, som votering af R. o. A. var begärd, upsatte Hr
Landtm, följande proposition til votering.
Den, som bifaller, at Secrete Deputation skyndesammel.
uptager och till Riksens Ständer upgifver de ordsaker, som
åstadkommit Hans Maij:ts befallning, at hrr capita, som äro
commenderade, skulle afhålla sig ifrån riksdagens bivistande,
skrifver Ja, den det ej vill
skrifver Nej.
Vinner Nej, så hänskiuts detta mål til en därtil särskilt
förordnad deputation.
Deruppå skreds til votering, som sålunda utslog, at Nej
hade fyrahundradenitton, och Ja fyrahundradefemton.
De herrar, som vid voteringen sute vid bordet, underskrefvo
det vid allegaterne fogade voteringsinstrument, som
uplästes,
hvarefter R. o. A. åtskildes klockan siu.
År 1760 then 7 November.
Fredag.
R. o. A. in pleno kl. 10.
Justering. Justerades protocollet af d. 5 i denne månad.
Äng:de inst:n Företogs Secrete Handels- och manufacturdeputations inHandels-
och struction, och uplästes 1 § med den påminnelse, at hvad här
man:dep. om fiskerier nämnes går ut, i fall den föreslagne Fiskeriedeputation
blifver satt.
Den 2:dra, 3:dje och 4:de §§§ blefvo likaledes bifallne.
Vid öde § lades til vid orden: Skulle någon til fabriques,
silkesafvel skiötsel.
6:te och 7:de §§ biföllos.
8:de § bifölls.
Vid 9:de § gorde Grefve Hamilton den påminnelse,
Instr. för Sekr. Handels- o. manufakturdeput. 107
at denne deputation måtte efterse, at hitkomne främmande
arbetare i brist af arbete ej måtte lida nöd, hvilket skal vara
händt, utan måtte äga frihet vid andre fabriquer födan förtjena,
hvarmed Hr [von] Bromell instämde, tilläggandes
at slike arbetare på landet måtte employeras, hvar
dyrheten är mindre och utkomsten lättare.
Grefve Hamilton tilläde, det deputationen borde
efterse det myckna löst folk, som blott under fabriquer niuta
försvar men ingenting där arbeta.
Hr Pechlin deremot förmente, at fabriquesarbetare
ej på sådant sätt borde inskränkas, emedan ju mindre arbetare
ju mera dyrhet på varor.
Sedan häröfver någon stund var raisonerat, fant R. o. A.
i anseende til de förekomne skiäl för godt, at den 17:de §
i den gamla instructionen skulle denna 9:de tilläggas och utgöra
en §.
Hr Gyllensvärd,
Hr Granatenhielm och
Hr Schiekta påminte väl härvid ang:de spinnerier,
deras nödvändighet och den dervid nödige efterfrågan af
deputationen, men
Hr Landtm, gaf vid handen, at i instructionen redan
ang:de spinnerier vore infördt, at alla särskilte mål där kunde
anmälas och förslag til deras förbättring angifvas.
10:de § uplästes samt derjemte ett Hr Adelsvärds memorial
ang:de deputationens upsigt öfver Jerncontoiret,
hvilket på Frih. Horns,
Hr Jennings och Hr Pechlins begäran blef liggandes
på bordet.
Vid § påminte eljest
Hr Gyllensvärd om ett träcontoir til de för riket
nödige skogars och trähandelens vård, hvilken påminnelse
til nästa § upskiöts; och
Hr [von] Bromell påminte om ett spannemålscontoir,
på det stads- och landthandel samt spannemålspris
mot andre varor skulle sättas i någon jemlikhet.
Frih. Horn ville, at vid de orden högsta försäljningspris
skiille tilläggas, dock så at dermed afsättningen ej hämmas,
hvarjemte
Frih. Duvall föreslog, at det måtte sättas: det högsta
108 1760, noT. 7. Instr. för Sekr. Handels- o. manufakturdeput.
och för riket nyttigaste försälgningspris, och med denna tilläggning
gillades den 10:de §, sedan det uteslutes, som angår
Jerncontoiret, emedan R. o. A. vilja framdeles särskilt §
derom inrätta.
ll:te § uplästes och bifölls.
Uplästes 12 §; och så vida den rörer fiskerierne i riket,
går ut, emedan R. o. A. faststälte, at en särskilt deputation
deröfver skulle förordnas, som med Secrete Handels- och
manufacturdeputation sammanträder, då sakerne det fordra.
Uplästes 12 §.
Hr Hammarhielm: Som jag ej så noga observerat
instructionen eller de dervid gorde påminnelser, så vill
jag allenast til min underrättelse fråga, om deri angrde silkesmaskar
något är infördt. Vi veta, at vid sidsta riksdag
åtskillige penningar dertil blifvit gifne, och bör fördenskull
efterfrågas, huru vida med silkesmaskars och mullbärsträds
tilökning sedan den tiden hunnit och at efterses måtte, huru
penningarne härtil blifvit använde.
Frih. Horn påminte, at i instructionen införas måtte,
huruledes praemier hos Riksens Ständer sökas måtte samt om
Manufacturfondens minskande efter hand, såsom redan i
1756 års instruction infördt, äfven något här inflyta måtte.
Hr [von] Bromell biföll Hr Hammarhielms påminnelse
i anseende til silkesmaskar och mullbärsträd men
trodde derjemte, at en så nyttig inrättning ej så snart eller
utan omkostningar kunde vinna sin fullkomlighet och at man
härvid borde anse den tilkommande tiden, hvilket han af
Frankerikets exempel beviste, som sedan Konung Ludvig den
XIV:s tid bragt sin silkestilvärkning så högt, at det årligen
deraf ansenligen kan utskeppa.
Hr Leyonankar mente, at då det talas om penningedispositioner,
de ej borde skie på Secrete Utskottets
godtfinnande.
Hr Landtm, holt före at man ej behöfde specielt
införa silkesmaskar ang:de uti instructionen, emedan fabriquernes
efterseende i gemen vore deputationen updragit, hvilket
Hr Hammarhielm väl fant riktigt men förblef vid
sin yttrade tanka, at ehuru redelige de män vore, som til förenämde
behof undfådt förskotter, likväl redo derföre borde
visas och genom Manufacturdeputation begäras.
Detta biföll Hr Ehrenmalm, så mycket mer som
Instr. för Sekr. Handels- o. manufakturdeput. 109
han tykte nödigt vara i anseende til hämmande af dyrheten
både på landet och i staden, at denna deputation öfver -  sågo alle handelsrörelser och handteringar.
Frih. Horn itererade, hvad han förut om prsemiers
sökande påmint, och i anseende til Manufacturfonden, ehuru
billig den vore, holle han före densamma såsom innehållande
50 promt af varornes värde böra lindras, emedan han jemte
flere våre egne inrättningar mera bidroge til den allmenna
dyrheten än tullafgifterne och växelcoursen.
Frih. [von] Höpken mente, at det vöre nog, då
instructionen förmäler om mullbärsträdsplantager, emedan
de nödvändigt böra gå förut, innan silkesafvelen kan drifvas
til någon högd, som på kort tid ej kan skie.
Hr Rudbeck biföll tillägningen ang:de silkesmaskar,
men hvad sädespriset angår, trodde han, at ett roullerande
speciemynt i stället för våra sedlar skulle dertil mera bidraga
än ett spannemålscontoir.
Hr Hammarhielm påstod än ytterligare, at som
han rördt frågan om silkesmaskar, hvilken han tycker vara independent
af mullbärsplanteringen, så förklarade han densamma
syfta endast derpå, at Manufacturdeputation måtte
efterse, huru de dertil förskutne penningesummor använde
blifvit.
Hr [von] Strussenfeldt trodde plantagerne böra
naturligen gå för silkesafvelen, hvilket ock redan vore i
instructionen infördt, och begärte altså propositionen om mullbärsplantagerne.
Hr Hammarhielm tilläde sig blott hafva tält om
den, som fått penningeförskotter til silkesafvelen så väl som
til plantagerne. Hafva de dem väl användt, så vore det så
mycket bättre; i annor händelse trodde han desse penningar
kunna nyttigare användas.
Frih. [von] Friesendorff tykte tilläggningen om
silkesmaskar kunna i den öde § giöras, deräst förut om
andre förskotters efterseende talas, och biföll således R. o. A.
5 § med denna tilläggning: silkesafvelens skötsel.
Uplästes 13 § ånyo och gillades enligit Hr Gyllensvans
påminnelse med samma tilläggning, som Secrete
Utskåttets instruction bifogad blifvit, at hvar och en ledamot
utan hinder af eden skal upgifva til plena, hvad emot instructionen
förelöper; hvilket äfven
110 1760, nov. 7, 8. Capitafrågan.
Frih. Horn förmente böra tilsättas i den deputationseden,
som äfven blef upläst.
Borg:stånd:s Uplästes förledne dags voteringsprotocoll och deruppå
C hrr Capita™ Borgareståndets extractum protocolli af d. 4 hujus angrde
qusestion[s] om hrr capita remitterande til Secrete Deputationen,
hvilket blef på R. o. A:s begäran liggandes på bordet.
Hr P e c h 1 i n hemstälte, om icke vi borde gifva vårt
gårdagsbeslut de öfrige stånden tilkänna.
Hr Landtm, tilläde, at sådant medelst deputation
och extractum protocolli borde skie, hvilket fants billigt.
Hr Rudbeck upläste derpå et af honom upsatt project
til extractum protocolli, hvilket han trodde härvid
komma til pass, och aflemnades det deruppå til Secreteraren.
Hr Boije bad, at detta project skulle blifva liggandes
på bordet.
Hr P e c h 1 i n hemstälte, huruvida sådant som en insimulation
emot det tagne beslutet kunde beviljas.
Hr Bildenschöld: R. o. A:s beslut är mitt beslut,
och det vördar jag; men extracta protocolli böra af Secreteraren
ur protocollet och ingen annan projecteras.
Hr Boije conformerade sig härmed, tilläggandes at
han aldrig kunde vara emot R. o. A:s besluts notificerande
med deputation til de öfrige stånden men emot det af Hr
Rudbeck projecterade extr. protocolli, hvarvid han något
hade at påminna.
Emedlertid som tiden var förliden och de andre stånden
troddes vara åtskilde, så upskiöts med detta mål til i morgon,
hvartil extractum protocolli af Secreteraren skulle upsättas.
Uplästes listan på någre til Urskillningsdeputationen i
tvenne afgångnes ställen valde ledamöter,
Probsten dernäst et Probsten Serenii memorial ang:de dyrhetens
Sere“1i^.d“em' hämmande, hvilket blef liggandes på bordet, och sidst
dyrheten. Borgareståndets extr. prot:i af d. [6 2Vou.] ang:de Kongl,
exfrm^rot förordning d. 10 Jan. 1750 [o: 1759]1 om fatalier
om fatalier i i oeconomie- och politiemål, hvilket blef liggandes på bordet,
oeconomie- til dess eftersedt blifvit, huruvida denna förordning på Riksens
Ständers tilstyrkande blifvit utfärdad eller borde komma til
theras vidare skärskådande.
Härefter skildes R. o. A. kl. half til tu.
1 Konceptprotokollet.
Riksdagsdeputationerna och antalet ledamöter i dessa, lil
År 1760 den 8 November.
Lördag.
Samlades R. o. A. in pleno kl. 10.
Hr Landtm, anmälte, at Secrete Utskåttets instruction
ifrån de öfrige respective stånden återkommit med deras
dervid gorde påminnelser och tilläggningar, hvilka nu igenomgingos
och af R. o. A. uptogos.
Och hemstälte nu Hr Landtm., om icke Expeditionsdeputation
måtte sammanträda at instructionen expediera enligit
ståndens pluralité,
hvilket bifölls.
Dernäst uplästes och faststältes, at följande deputationer
vid denne riksdag skulle utnämnas.
l:o. Secrete Utskåttet, bestående af:
8 grefvar, 8 friherrar, 34 adelsmän;
2:o. Secrete Deputationen:
2 grefvar, 2 friherrar, 8 adelsmän;
3:o. Urskillningsdeputationen:
2 grefvar, 2 friherrar, 8 adelsmän;
4:o. Expeditionsdeputationen:
2 grefvar, 2 friherrar, 8 adelsmän;
5:o. Justitiaedeputationen:
2 grefvar, 2 friherrar, 8 adelsmän;
6:o. Bergsdeputationen:
2 grefvar, 2 friherrar, 8 adelsmän;
7 :o. Allmenna Besvärsdeputation:
2 grefvar, 2 friherrar, 8 adelsmän;
8:o. Protocollsdeputation:
4 grefvar, 4 friherrar, 24 adelsmän;
9:o. Tulldeputation:
2 grefvar, 2 friherrar, 8 adelsmän;
10:o. Electorer til rådsvalet:
4 grefvar, 4 friherrar, 16 adelsmän;
ll:o. Cammar-, oecon.- och com:cedeputation:
4 grefvar, 4 friherrar, 16 adelsmän;
12:o. Landt- och siömilitiseoecon:sedeput:n:
4'grefvar, 4 friherrar, 16 adelsmän;
13:o. Fiskeriedeputation:
2 grefvar, 2 friherrar, 4 adelsmän.
Antalet på
depufcne vid
riksdagen.
112 1780, nov. 8. Om magistraternas protokoll.
Vid Protocollsdeputation påminte Hr [von] Bromell,
huru nödigt det vore, at magistraternes protocoller, hvilka
eljes gå til hofrätterne, måtte af Protocollsdeputation blifva
skärskådade, emedan hofrätterne af mångfaldige andre giöromål
derifrån blifva hindrade och många nödiga anmärkningar
dervid torde vara at giöras.
Hr Landtm, gaf dervid den uplysning, at en del af
magistraternes protocoller gå til hofrätterne och en del till
Commercecollegium, efter magistraten är en underdomstol;
och kunde altså Protocollsdeputation igenfå uti ber:de protocoller,
hvad som förtjente des upmärksamhet.
Hr [von] Bromell yrkade än vidare sin förra påminnelse,
hälst han aldrig sedt några observationer öfver magistraternes
protocoller giorde men väl hade sig bekant, at anledningar
dertil torde hafva funnits, och begärte öfver dess
påstående votering.
Hr Landtm.: Protocollsdeputations arbete har til
en stor del vid förre riksdagar ej blifvit föredragit, men det
har ej varit deputations fel, ej eller det at de sent hunnit,
i anseende til vederbörandes förklaringar, dermed inkomma;
men nu har jag med de öfrige tale männen öfverenskommit,
at hvarje plenum någre af deras betänkande skola föredragas.
Extr. prot. Uplästes och justerades extractum protocolli til öfrige stånadeput
T ^en ™ran(le en särskilt deput:s förordnande, som skulle skärcapitasaken.
skåda det, sorn med hrr capita, hvilke til riksdagen med
interimsafsked hemkommit, förelupit, så lydande:
Hos R. o. A. har kommit i ömsint öfvervägande, huru
angelägit det är, at målet ang:de de hrr officerare, hvilke varit
nödsakade at taga interimsafsked ifrån sine tjenster vid
arméen i Pommern för att kunna såsom capita familiarum i
anledning af deras medfödda riksdagsmannarätt bivista närvarande
riksdag, måtte på det nogaste blifva skärskådat såsom
rörande ej mindre R. o. A:s enskilte än den samtelige
stånden tillständige riksdagsmannarättighet samt således sielfva
grunden och sammansättningen af regeringssättet och R.
o. A:s välfångna privilegier.
Vid öfverläggningen om stället, hvaräst denna granskning
beqvämligast och tryggast kunde ske, har R. o. A.,
som finner högst angelägit at vårda det faststälte regeringssättets
art och grund, för sin del funnit oumgängeligit, at så
-
Capitafrågan. Ledamöter i Sekreta Utskottet. 113
dant i anledning af 13 § i Riksdagsordningen, som stadgar,
at slike mål antingen af Secrete Utskåttet eller någon annan
tilförordnad deputation skola ransakas, nu måtte uti en särskilt
dertil förordnad Ständernes deputation skyndesammeligen
uptagas och granskas och sedermera til Ständernes samfälte
åtgärd upgifvas, hälst Secrete Utskåttet och Secrete
Deputation annars i deras ordinarie göromål skulle genom
denna undersökning uppehållas, och för öfrigit sådane ärender,
som angå grundlagarnes bestånd och handhafvande, ej
synas böra handteras af någon deputation, hvars ledamöter
äro med tysthetsed bundne och hindrade at upgifva sakens
sammanhang.
R. o. A. har fördenskull af detta sitt beslut velat vänligen
lemna de öfrige respective stånden del, i förmodan at de derutinnan
lära med R. o. A. instämma ej mindre än uti alle
andre mål, som röra grundlagarnes bestånd och bevarande
för nu och framtiden.
Hvaruppå detta extractum protocolli med en deputation
af 12 personer til de öfrige stånden afsändes.
Upbröts listan på R. o. A:s ledamöter i Secrete Utskåttet,
hvilka voro följande:1
Grefvar:
Grefve Brahe, fullmägtig Frih. Rålamb, Clas Gustaf, Landshöfding
och Commendeur af Kongl. Nordstjerneorden.
Grefve Oxenstierna af Korsholm, fullmägtig Frih. Falkengren,
Christoffer, Commend:rcapit:ne, Riddare af Kongl. S. O.
Grefve Gyllenborg, Jacob Joh., Lagman.
Grefve Horn, Adam, Generallieut., Commendeur af Svärdsorden.
Grefve Sparre, Eric, Amiral, Commend:r af Svärdsorden.
1 Denna i protokollet intagna lista återger icke den nrsprnngliga sammansättningen
av Sekreta Utskottet. Jennings invaldes nämligen först den
4 december. (Jfr Sekreta Utskottets protokoll den 9 december och av
kanslisten Johan Henrik v. Kochen författad riksdagsjournal.) Ehrensvärd
invaldes ej förrän den 11 december och Pechlin ej förrän den 18 december.
Dessa tre ledamöter togo enligt utskottets protokoll sitt inträde i utskottet
den 9 resp. den lo och 19 december. Jennings efterträdde hovrådet Herman
Tersmeden och Pechlin majoren Diedrich Blomcreutz, vilka båda avsagt
sig ledamotskapet. Ehrensvärd efterträdde kommendörkapten Christopher
Falkengren, vilken enligt utskottets protokoll av den 13 december >nu
mera efter fullmagt är såsom ledamot i Högl. Secr. Utsk:t uti Hr Riksrådet
... Grefve Lievens stäl!e>.
8—322307
Listan på
Secrete
Utskåttet.
114 1760, nov. 8. Ledamöter i Sekreta Utskottet.
Grefve Lilljenstedt, fullmägtig Hr Boije, Hans Hindri[c\,
Öfverstelieut., Riddare af Svärdsorden.
Grefve Lagerberg, Adam Otto, Hofmarskalk, Underceremoniemästare
af Kongl. Maij:ts Orden.
Grefve von Rosen, Fredric Ulric, Öfveradjutant.
Friherrar:
Frih. von der Pahl, fullmägtig Hr Hicerne, Gustaf, Öfverste,
Riddare af Svärdsorden.
Frih. von Höpken, Carl, President, Commend:r af Nordstjerneorden.
Frih. Stierncrona, David, Cammarherre.
Frih. Funck, Johan, Landshöfdinge, Riddare af Nordstjerneorden.
Frih. [von\ Friesendorff, Fredric, President och Landshöfding,
Commend:r af Nordstjerneorden.
Frih. Bunge, Sven, Kongl. Secreterare.
Frih. Rudenschöld, Carl, President, Riddare af Nordstjerneorden.
Frih. von Kaulbars, Johan Fredric, Generallieut:t, Landshöfding,
Öfvercommendant, Commendeur af Svärdsorden.
Adel:
Hr Rammel, Hans, Ryttmästare.
Hr Wernstedt, fullmägtig Frih. Duval, Joh. Diedric, Öfveradjutant,
Riddare af Svärdsorden.
Hr Oxe, fullm. Hr Rappe, Carl, Major.
Hr Ramsaij, Fredric Adolph, Capitaine.
Hr Sabelfelt, fullm. Frih. Posse, Mauritz Mauritsson, Major,
Riddare af Svärdsorden.
Hr \vori\ Krusenstierna, Maurits Adolph, Schoutbynacht,
Riddare af Svärdsorden],
Hr Drakenhielm, fullm. Hr Rudbeck, Olof, Bergsråd.
Hr Rotlieb, Philip Fredric, Kammarråd.
Hr von Post, Wilhelm Mauritz, Lagman, Riddare af Nordstierneo[rden].
Hr Broman, Carl, Landshöfding, Riddare af Nordstjerneorden.
Hr Linroth, Axel, Kammarherre.
Hr Debesche, fullm. Frih. Lovisin, Eric, Kongl. Secreterare.
Ledamöter i Sekreta Utskottet.
115
Hr Mannerheim, Gustaf, Öfverste, Riddare af Svärdsorden.
Hr Rappe, Christoffer, Hofrättsråd.
Hr Ehrencreutz, Olof Benjamin, Hofr:sråd.
Hr Klinkouström, Mauritz, Generalmajor och Riddare af
Svärdsorden.
Hr Gyllengahm, fullm. Hr Ehrenpreus, Fried., Öfverdirecteur.
Hr von Zander, Daniel, President, Riddare och Commendeur
af Kongl. Maij:ts Orden.
Hr Ehrensvärd, Augustin, Generallieut., Commend. af Svärdsorden.
Hr Flach, Hans Philip, Major.
Hr Benzelstierna, Mathias, Statssekreterare, Riddare af Nordstierneorden.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, Öfverste, Riddare af Svärdsorden.
Hr Silfverstedt, Jacob, Bancocommissarie.
Hr Glanzenstierna, Olof Reinhold, Öfverstekt, Riddare af
Svärdsorden,
Hr Stiernvall, Eric, Capitaine.
Hr Bildenschöld, Joh. Gabr., Assessor.
Hr von Törne, Michael, Capitaine.
Hr Jennings, John, Ryttmästare.
Hr Hummerhielm, Hans, Landshöfding, Riddare af Nordstierneorden.
Hr Arnell, Carl, President, Riddare af N.O.
Hr Vult von Steijern, Johan Julius, Commerceråd, Riddare
af Nordstierneorden.
Hr Pechlin, Carl Fredric, Öfverste, Riddare af Svärdsorden.
Hr von Stockenström, Eric, Justitiaecanceller, Commendeur af
N ordstierneorden.
Hr Segercrantz, fullm. Hr Ehrensvärd, Fredric, Öfverstelieutn.
, Riddare af S.O.
Ridderskapets och Adelens Secreterare Hr Pehr Franc.
Justerades protocollerne, hällne hos R. o. A. d. 6 och 7:de
hujus.
Härefter upropades ånyo R. o. A:s ledamöter i Secrete
Utskottet, hvilke framträdde i skranket och utom de 4 frånvarande
herrar med upräkte finger aflade den dem af Riddarehussecreteraren
förestafvade eden.
Deputation återkom ifrån de öfrige respective stånden,
Justering.
116 1760, lior. 8, 11. Instr. för Urskillningsdep.
då Grefve Levenhaupt, som densamma anfördt, jemte
ståndens hälsning anmälte följande deras deputationen gifne
svar: At Präste- och Borgarestånden lofvat ånyo företaga
saken och Bondeståndet at vilja vara R. o. A. til nöijes i
alt, hvad billigt och rätt voro.
Häruppå åtskildes R. o. A. kl. half ett; men Hr Landtm,
jemte secrete utskottsledamöterne församlades nedre i Secrete
Utskottssalen.
År 1760 then 11 November.
Tisdag.
R. o. A. in pleno kl. 10.
Justering. Justerades protocollet hållit hos R. o. A. d. 8 November.
Vid tilfälle at Protocollsdeputation i ber:de protocoll
nämdes, yrkade
Ang:de Hr [von] Bromell sitt förut giorde påstående, at
'nes^proto-' magistraternes protocoller äfven af deputation måtte skärcolier.
skådas; varandes det eljes en stor tilökning i deras förut
ägande privilegier vid tjensters tilsättande med mera, om de
skulle slippa at göra redo för deras giöromål; begärandes för
öfrigit häröfver votering.
Hr Landtm: Denna frågan kan då röras, när Protocollsdeputations
instruction företages.
Hr Adlermark: Som uti magistraternes protocoller
är ingen hemlighet, så skal det vara Hr Bromell obetagit
at få dem i Kongl. Hofrätten igenomläsa, när han behagar,
och sedan deröfver giöra sine påminnelser.
Kongl. May:ts Uplästes Kongl. Maij:ts allmenna proposition til inne
propoXn.
varande riksdag (Bil. 1).
Hr Bilberg frågade till efterrättelse, om hon uplästes
här blott ad notitiam eller at deröfver skulle delibereras.
Urskiilnings- Hr Landtm.: Blott ad notitiam nu, emedan de sär
dep.
instr.n. pUncter deraf sedermera remitteras til vederbörande
deputationer, som deröfver till Riksens Ständer afgifva sine
berättelser. Emedlertid bad Hr Landtm., R. o. A. nu ville
företaga Urskillningsdeputations instruction, hvilken vöre så
mycket nödigare, som des termin af sex veckor ej räcker
längre än til den 26 i denne månad,
hvilket R. o. A. biföll, yttrandes derjemte flere af R. o.
Instruktionen för Urskillningsdeputationen. 117
A. sig finna nödvändigheten, at den utsatte terminen måtte
förlängas.
Då den lista § var upläsen, ankom en Prästeståndets Prästesfcs
deputation af 12 personer stark, som på vanligit sätt emottogs ^pitaaalen.
och infördes.
Biskoppen i Westerås Doctor Benzelstierna, som förde
ordet, gaf jemte ståndets vördsamma hälsning tilkänna, at
ståndet öfvervägat R. o. A.s senaste extr. protocolli ang:de
capita familiarum men icke kunnat annat än förblifva vid
deras gemensamt med de andre stånden fattade beslut öfver
detta ärende.
Deputation afgick på vanligit sätt.
Återtogs instructionen för Urskillningsdeputation.
Hr Bilberg förklarade sig nögd med lista §, men
Hr Linderstedt förmente, at de förre instructionerne
voro tilräckelige och at blott de dervid medelst denna
nya gorde ändringar kunde särskilt anmärkas och R. o. A.
föredragas.
Hr Landtm, förestälte, at nödigt voro denna instruction
företaga och afgiöra, efter de öfrige stånden densamma
redan gilladt och Urskillningen med första borde komma i
arbete.
Hr Hammarhielm: Det enda jag har at påminna,
at sakerne i Urskillningsdeputation efter nummern måtte
blifva afgiorde; jag har alt förtroende til Urskillningsdeputations
ledamöter, men för detta torde hafva händt, at sakerne
efter behag och utan numer blifvit företagne, hvilket dock
torde på ganska laglig anledning hafva skedt. Jag anser
derföre numern för nödig och önskar, at den måtte följas
samt at deputation ej utan laglige omständigheter måtte gå
derifrån.
Grefve Renstierna: Som jag för detta bi vistat
denne deputation, kan jag vittna, at altid numern blifvit
fölgd, och tviflar jag på at contrarium lärer kunna uptes.
Hr [von] Bromell: Det är svårt, at man här vill
tillvita något Urskillningsdeputation; den det gior, han bör
sådant bevisa.
Hr Hammarhielm: Jag har sagdt, sådant torde ej
hafva skedt utan lagh skäl och omständigheter; vidare kan
jag mig ej för denna gång häröfver explicera.
Den Usta, 2:dra, 3:dje och 4:de §§ uplästes och biföllos.
118 1760, nor. 11. Instr. för Urskillningsdep.
Bondest.
deputation.
Borgarest.
deputation.
Vid den 5:te § tillade[s] allena vid de orden etc.
6:te § bifölls.
Hr [von] Bromell giorde väl härvid den erindran,
at vid det ordet allmoge borde tilläggas andre fattige.
Hr Linderstedt anmärkte, at sådant redan finnes i
förordningen inrykt.
Den 7:de, 8:de, 9:de och 10:de §§ biföllos.
Häruppå anmältes en deputation ifrån Bondeståndet, 12
personer stark.
Otto Olofss on, som förde ordet, anmälte ståndets
ödmiuka hälsning och derjemte, at ståndet förehaft R. o. A:s
extractum protocolli ang:de capita men ej funnit deruti något,
som kunnat föranlåta ändring i deras gemensamt med de
andre stånden yttrade mening.
Deputationen blef på behörigt sätt åter igen utbeledsagad.
Strax derefter ankom Borgareståndets deputation, 12
personer stark, anförd af Justitiarien Faxell, hvilken, näst
ståndets ödmiuka hälsning, på R. o. A:s extractum protocolli
ang:de capita lemnade till svars, at Borgareståndet eij kunde
annat än förblifva vid sitt förra yttrande i denna saken,
hvaruppå deputation på vanligit sätt åter utfördes.
Sedan Hr Landtm, berättadt för R. o. A. desse deputatmers
andragande,
yttrade sig Hr P e c h 1 i n, at stånden ej fattadt R. o.
A:s mening rätt och således formerat en annan statum qusestionis,
hvarföre han bad, at denna saken strax efter den
förevarande måtte företagas.
Men Hr Landtm, förestälte nödvändigheten, at sedan
R. o. A. företagit sig deputationernes instructioner til afgörande,
dermed måtte utan uppehåld fortfaras,
hvaruppå uplästes 11 §, hvilken blef gillad med den af
Hr L inderstedt projecterade tilläggning: enskilte personers
ansökningar om löner.
Den 12 § bifölls med den af Hr [de] Frese och Hr
Gyllensvan föreslagne tillsatts laga förfall.
Den 14:de § bifölls med den af Hr Linderstedt
giorde påminnelse at tilsättas måtte: efter hvad derom särskilt
stadgat är,
hvartil Hr Bilberg äfven styrkte i stöd af 1756 års
T j enstebetänkande.
Den 15:de § bifölls med den tilläggning: dock under denne
Instr. för Urskillningsdep. Riddarhusfiskalen. 119
författning ej begripit de klagomål, hvartil någon i anledning af
1756 års förordning och reglementet för pensionscassan kunde
finnas befogad.
16:de § bifölls.
Vid 17 :de § påminte Hr Klingsporr, at nogot måtte
tilsättas emot projecter til nya tjenster, men § blef bifallen
utan tilläggning.
18:de och 19:de §§ biföllos.
Vid den 20:de § anmärkte
Hr Linderstedt, at om riksdagen skulle efter Riksdagsordningen
stå 3:ne månader, voro terminen af 2 månader
för lång och 14 dagar tilräckelige.
Men R. o. A. biföllo § och den utsatte terminen i anseende
til de frånvarande och långväga sökande.
21 och 22 §§ blef vo äfven bifallne,
men vid den sidsta § i instruction påminte
Hr [von] Bromell i anseende til Riddarehusfiscal,
som deruti nämnes, at som han viste vid sidstl. riksdag Riddarehusfiscalen
von Post vara til assessor recommenderad och at
en annan Riddarehusfiscal i des ställe vara giord, om hvars
öde han ej hade någon kundskap, så önskade han så mycket
mer få veta, hvem som rätteligen för denna syssla hade at
svara, som det vore högst nödigt, at til ordnings och liuds
bibehållande på Riddarehuset Riddarehusfiscalen gorde sin
tjenst.
Hr Landtm, förestälte, at denna frågan tils vidare
torde kunna upskiutas, emedan hon ej hörde til förevarande
ämne, men
Hr Hammarhielm, som väl med Hr Landtm,
häruti ang:de quaestionen instämde, biföll dock Hr Bromells
påminnelse; tilläggandes det vara för R. o. A. nödigt at veta,
hvem som fiscalssysslan rättel. tillhör, sedan den förre, Hr
von Post, af Riksens Ständer blifvit til assessor recommenderad
och fådt assessors fullmagt, dess eventuelle successor
skal för någon balance hafva, som det sagdts, gådt utur
tjensten och den tredje, som balancen ersatt och af direction
blifvit til sysslan antagen, ej ännu vore R. o. A. bekant. Hr
Hammarhielm tilläde, at den, som til sysslan vöre befordrad,
altid skulle blifva R. o. A. kiär, men han för sin del önskade
at få om sammanhanget häraf nödig kundskap.
Assessoren von Post berättade deruppå för R. o. A.,
120 1760, noy. 11. Riddarhusfiskalen. Om fatalier i ekonomimål.
Ang:de
fatalier för
Ursk:sdep. i
oeconomiemål.
at oansedt han vid senaste riksdag af Riksens Ständer til
assessor i Hofrätten vore recommenderad, hade han dock ännu
ej erhållit någon befordran. R. o. A. hade väl til dess successor
utnämdt en annan, efter hvilkens bortgång directionen
hade besatt detta rummet. Men som han sielf ännu innehade
Riddarehusfiscalslönen, trodde han sin skyldighet vara at
förrätta sysslan; tilläggandes dervid, at ehuru han altid sökt
efter yttersta förmåga til R. o. A:s nöije sin syssla förrätta, så
vore dock, om R. o. A. ej sielfve behaga vara om ordning på
Riddarhuset måne, en eller flere fiscaler dertil icke tilräckelige.
Hr L a n d t m.: När Riddarehusdirectionen med sin
riksdagsrelation inkommit, lärer R. o. A. härom få närmare
underrättelse,
hvarmed R. o. A. förklarade sig nögde samt at Hr von
Post tils vidare dermed må continuera.
Häruppå uplästes Borgareståndets extractum protocolli
af d. 6 Nov. ang:de fatalier i Urskillningsdeputation för besvär
uti oeconomie- och politiemål, hvarvid ståndets tanka
var, at Kongl. Maij:ts förordning af d. 10 Januarii 1759 ej
borde ligga någon i vägen.
Hr Adlermarck mente, at innan denne förordning
kan blifva en lag, bör den af Kammaroeconomie- och Justitiaödeputationerne
öfverses och af Riksens Ständer som lag
gillas.
Hr [von] Bromell: Huruvida saken blifvit expedierad,
då 2 stånd varit emot 2, är en särskilt fråga, som
jag tycker förtjena något närmare påseende; emedlertid bifaller
jag Hr Adler marcks tanka.
Hr Klingsporr: Kongl. Maij:ts förordning bör efterlefvas
emellan riksdagarne, men frågan är, om det bör ske af
Ständer, innan hon är approberad.
Frih. Ridderstolpe: Min tanka är, at förordningen
bör hvila, til dess hon af Riksens Ständer blifvit öfversedd
och för lag antagen; och håller för betänkeligit at här uptaga
den frågan, huruvida 2 stånd öfver denna förordnings expedition
vid sidsta riksdag varit emot 2 stånd.
Hr Bildenschöld förmente deremot, at som enligit
4 § i Regeringsformen Kongl. Maij:t äger giöra förordningar,
så följer at de böra efterlefvas, tils de blifvit öfversedde
och approberade, hvilket han trodde borde ske genom
förber:de deputationer och förordningen emedlertid gälla.
Om fatalier i ekonomimål.
121
Hr Klingsporr föreslog, at förordningen i de mål
kunde följas, då hon stöder sig på förra Urskillningsförordningen,
men at hon i öfrigit kunde hvila, tils hon blefve behörigt
öfversedd.
Hr Jennings hemstälte, om icke ordningen fordrade,
inan förordningen examineras, hon borde upläsas, då R. o. A.
kunde se, om den sträckte sig til Urskillningsdeputations giöromål
eller ej.
Deruppå blef förordningen med R. o. A.:s samtycke up
läst.
Hr P e c h 1 i n var af den tanka, at ehuru förordningen
vore god, kunde hon dock icke föreskrifva Riksens Ständer
något, ej eller vore nu tid at den öfverse; bad deruppå at
äfven Borgareståndets extractum protocolli måtte upläsas,
hvilket skedde.
Hr Rutenscköld anmärkte, at denne förordning
ej vore ny, efter hon grundade sig på en annan af 1738.
Hr Bilberg biföll Borgareståndets extractum protocolli
och var emot ny förordning i detta mål, emedan eljes han
så väl som flere lidande, hvilke med besvär i anseende til tjenster
och förslager ärnade inkomma, torde efter denna nya förordning
fö[r]lora sin talan, då de dermed trodt böra sig förhålla
efter gamla förordningar.
Hr Adlermarck anmärkte, at här ej vore qusestion
om annat än politie- och oeconomiemål samt tjenster.
Hr Hammarhielm: Jag instämmer med Borgareståndets
extractum protocolli och håller före at Kongl. Maij :ts
förordningar väl böra emellan riksdagar åtlydas men ej kunna
vara för Riksens Ständer ett rättesnöre, innan de af dem
blifvit för lag antagne, och så har det vid de flere riksdagar
förhållits, som jag bivistadt. Fördenskull, när nu frågan är om
Ständers giöromål, är jag af den tankan, at Urskillningsdeputation
har at hålla sig efter den för deputation faststälte
instructionen, varandes vi sammankomne ej så mycket för
at giöra ny lag som at efterse, huru de gamle efterlefvas. Jag
bifaller fördenskull Borgareståndets extractum protocolli och
at sidstber:de förordning må behörigen pröfvas och öfverses.
Hr [de] Frese holt före förordningen innehålla 2:ne
hufvudmomenter: l:mo mål, som komma ifrån collegier och
embetsmän, 2:do mål, som hos Kongl. Maij:t blifva insinuerade.
122 1760, nov. 11. Om fatalier i ekonomimål.
Ang:de de förre [åberopas]1 häri förordningen af 1739 och ang:de
de senare förordningen af 1738. Och som här altså ej vöre
någon ny lag utan en gammal, så borde denna förordning nu
efterlefvas af Urskillningsdeputation, då för de sökande ej
laga förfall emellankommit.
Hr Leyonankar conformerade sig med Hr Frese.
Hr Klingsporr förmente denna förordning äga all
kraft i anseende til enskilte men ej i anseende til Riksens
Ständer.
Hr von Stockenström: Question tyckes vara
helt simple. Borgareståndets extractum protocolli angår besvär
i oeconomie- och politiemål. 1738 års förordning säijer
tydeligen, huru med slike mål bör förhållas, och tyckes
billigt, at dervid böra vara visse fatalier. Men hvad denne förordning
angår, bifaller jag Borgareståndets extractum protocolli.
Hr Jennings: Då jag begärte, förordningen skulle upläsas,
var mitt ändamål at få se, huruvida den sträkte sig til
Urskillingsdeputations giöromål. Hvad i 8:de § föreskrifves,
finner jag ej angå Riksens Ständer; derföre bifaller jag
Borgareståndets extractum protocolli och är af den tanka, at
förordningen sedermera kunde tagas i öfvervägande.
Frih. Duvall var af den mening, at Kongl.. Maij:ts
förordning borde gälla, til dess den af Riksens Ständer blifvit
öfversedd, hälst det förekom honom som möjeligit at misstänka,
det någon enskilt, som emot denne förordning försummat
sine fatalier, torde hälst densamma nu vilja uprifva.
Han deremot var af den mening, at den, som försummat at
med sine besvär inkomma inom rätta tiden, borde sin talan förlora,
hvaröfver han för öfrigit gärna ville taga uplysning.
Hr P e c h 1 i n : Här möta 2:ne omständigheter.
l:o. En lag ang:de fatalier i politie- och oeconomiemål,
som ännu aldrig varit giord och vid sidsta riksdag varit före
men ej blifvit afgiord, emedan 2 stånd stadnat emot 2 stånd.
Sedermera har i förl. år Hans Maij:t derom utgifvit denna förordning,
hvilken jag tror hade kunnat upskiutas, hälst målet
var af stor vigt och deruppå i 30 år af Riksens Ständer varit
arbetat och deras sammankomst var så nära för handen. At
nu, då förordningen sättes in qusestione, härunder misstänka
någon enskilt afsigt vore at insimulera ett stånd, och borde
1 Konceptprotokollet.
Om fatalier i ekonomimål.
123
man för öfrigit ej förhasta sig med denna förordning, som så
länge för detta varit under Riksens Ständers öfverläggande.
Frih. Duvall: Man har tält om möijeligheter af misstankar
men ej insimulerat stånd, hvilka jag sielf alt för väl vet
behörigen at respectera, och önskar för öfrigit at blifva förskont
för insimulationer af ho det vara må.
Hr B o i j e : År 1738 var samma fråga före; då gordes en
lika förordning i justitieärender som denna närvarande,
hvilken är mäst med densamma lika lydande och i oeconomiemål
af Hans Maij:t 1759 utfärdad blifvit, efter hon fants nyttig
och nödig och Riksens Ständer derom vid sidsta riksdag eij
kunde komma öfverens. Frågan är nu, om hon af Riksens
Ständer skal efterlefvas el. eij. Jag instämmer väl med Frih.
Duvall deri, at den, som försummat sine fatalier, bör mista sin
rätt, men som härvid quaestion är om at ändra fatalierne, så
håller jag före at förordningen, till dess hon blifvit öfversedd,
hvilar och Urskillningsdeputation följer sine förra instruetioner.
Hr Schönberg: På det at dubbel confusion med 2:ne
särskilte förordningars efterlefvande måtte undvikas, håller
jag före förordningen bör gälla men lika fullt af Justitisedeputation
sedermera öfverses.
Frih. Horn: Som jag fattat saken, är här ett hufvudmål
och et particulairt, som rör det förra. Riksens Ständer
äga giöra lagar och Kongl. Maij:t at giöra förordningar.
Quaestion at 2 stånd häröfver varit emot 2, den håller jag före
ej böra röras. Förordningen af 1759 bör efter min tanka af
Riksens Ständer öfverses men icke in antecessum brytas.
Hr Linderstedt conformerade sig med Hr Boije,
at Urskillningsdeputation ej borde hafva afseende på förordningen
och begärte proposition.
Hr [von] Bromell frågade, huru en sak enl. fundamentale
lagen kunnat expedieras, när 2 stånd varit emot 2
stånd.
Hr L a n d t m.: I slike fall har Kongl. Maij :t fria händer
at förordningar utfärda uti nödige mål.
Hr Ehrensvärd instämde med Hr Boije, hälst om
Riksens Ständer nu ville efterfölja förordningen, de densamma
för lag skulle antaga, innan hon blifvit öfversedd.1
1 Överkorsat i konceptprotokollet: »Hr Klingsporr påminte, at här
blott voro frågan om fatalier i oec. måhl, och var eljes ense om alla förordningars
öfverseende i gemen. >
124 1760, nov. 11, 14. Om fatalier i ekonomimål.
Hr Hammarhielm: Det örnar mig, at med denna
öfverläggning så långt utdrager. Kongl, förordningar böra säkerl.
gälla emellan riksdagarne, men när Riksens Ständer sammankomma,
böra de dem öfverse, och står det hos dem at desamma
för lag antaga.
Hr P e c h 1 i n förklarade utur Regeringsformens 4 §,
at Kongl. Maij:t väl äger giöra förordningar i oumgängelige
tilfällen men ej i alle; och som detta mål ej var af slik beskaffenhet,
trodde han denna förordning ej vara för Urskillningsdeputation
gällande, innan hon blifvit öfversedd.
Hr Landtm.: Kongl. Maij :t har utfärdat denne förordning,
emedan hon pröfvats både nödig och nyttig. Kongl.
Maij:t har ej vetat, om härutinnan stånden varit 2 emot 2.
Ej eller rörer denna förordningen grundlagen men blott oeconomie-
och politiemål. Nu frågas här om förordningens värkan.
Behagar då R. o. A., at förordningen remitteras til Justitiaedeputation
och Urskillningsdeputation emedlertid håller
sig efter sine förre instructioner?
Hr Leijonankar: Jag kan aldrig samtycka til at
någon enskilt undersåte må få ohemult lefva emot någon
Kongl. Maij:ts ej emot Regeringsformen och grundlagarne
stridande förordning, hvilket skulle ske, derest Högl.
Riksens Ständers Urskillningsdeputation tillät någon återvinna
sine utan laga förfall försummade fatalier; ty som Hans
Kongl. Maij:t endast utsatt den tid, inom hvilken alla,
som i oeconomiemåhl vilja hos Riksens Ständer anföra
besvär emot dess utslag, skola det hos Kongl. Maij:t anmäla,
men stadgar derigenom icke något bindande för Riksens
magtägande Ständer, hvilke sielfve beslutit, at ingen får hos
dem klaga, som sig förut hos Kongl. Maij:t ej anmält, så om
något skulle häremot handlas, brytes Ständers beslut, och
Kongl. Maij:ts med Råds råde utfärdade förordningar löpa
största fara at ej bli efterlefvade, om så skadelige exempel
gofves at skadeslöst få bryta emot dem.
Hr von Stockenström biföll Hr Landtm:s proposition.
Hr P e c h 1 i n itererade den förra anmärkning, at förordningen
af 1738 rör justitiae- men ej oeconomiemål som
denne. At förordningar endast vid oumgängelige tilfällen
böra af Hans Maij:t utfärdas och denna sidsta först blifva
öfversedd, innan hon af Riksens Ständer kan efterlefvas.
Instruktionen för Protokollsdeputationen. 125
Hr Landtm, gorde altså propositionen.
Bifaller R. o. A., at denne förordning af d. 10 Januarii
1759 remitteras til Justitisedeputationen samt Urskillningsdeputationen
i oeconomie- och politiemåls uptagande rättar sig
efter instructionen och förre förordningar, utan at denne sidstnämde
förordning af d. 10 Januarii 1759 dervid ligger i vägen?
Härtil svarades af R. o. A. med Ja,
hvarpå de åtskildes kl. half til tu.
År 1760 den 14 November.
Fredag.
R. o. A. in pleno kl. 10.
Uplästes och justerades protocollet af d. 11 hujus,
hvaruppå instructionen för Protocollsdeputation föredrogs,
och anmältes derjemte Hr Silfversvärds memorial, innehållande
någre anmärkningar öfver samma instruction.
Den Irsta anmärkningen rörde hrr landshöfdingars dagböckers
insändande til Protocollsdeputation, hvilken anmärkning
Hr
[von] Bromell aldeles såsom högst nödig biföll
och begärte deröfver proposition; men
Frih. F u n c anförde deremot, at protocoller hos landshöfdingarne
i landscancelliet intet hållas vidare än diarier
och resolutions- samt brefböcker, hvaraf utdrag gemenligen
finnas vid landshöfdingarnes riksdagsrelationer.
Hr Boije tilläde, at saken vid förra riksdagar varit
före, men dervid har mött den omständighet, at inga protocoller
kunna i brist af betjening i landscancellierne hållas
och at sådant utan nödig fond til större betjening, hälst i de
vidlyftige länen, vore omöijeligit.
Frih. [von] Frisendorff: Jag är skyldig at härutinnan
lemna R. o. A. underrättelse och bör sådant kunna giöra,
efter jag 14 år varit landshöfdinge.
Det förhåller sig, som Hr Boije redan sagdt, at sådane
protocoller icke finnas och äro omöijelige at få utan tilökning
i betjening. Protocoller kunna väl hållas i vissa mål, men i
gemen äro registratur et, resolutionsböcker och diarier det
enda protocoll, som dervid föres. Häraf insamlas extracter
til Kammaroeconomiedeputation med riksdagsberättelserne,
Justering.
Instruction
för
Protocolls
deputation.
126 1760, nov. 14. Instr. för Protokollsdeputationen.
sorn visa redo för landshöfdingarnes giöromål. Den, som deröfver
har at klaga, vänder sig til Kongl. Maij:t eller riksens
collegier, då landshöfdingarnes resolutioner blifva nogsamt
skärskådade; men at i alla mindre mål insända til Protocollsdeputrn
är i anseende til den svage betjeningen omöijeligit och,
jag tor säija, onyttigt.
Hr R å f e 11 instämde härmed, tiliäggandes at protocolls
hållande i landscancellie vore honom omöijeligit, så
länge han ej hade mer än en cancellist och årligen 1500 saker
at expediera.
Hr Bilberg påminte vid instructions 1 §, där det
står anhängige mål, at som det kunde hända, at någon emot en
dom ville vädja, hvartil tiden vore för kort, deputationen då
måtte få derom erindra, emedan eljes en sökande kunde
blifva i flere år lidande.
Hr [de] Frese åberopade sig hrr landshöfdingarnes nu
anförde skiäl, at i landscancellierne inga andre protocoll gifvas
än diarier och resolutionsböcker. Han vore äfvenså försäkrad,
at ingen af dem lärer undandraga sig at visa redo för sine
göromål, som om omöijeligheten, at de med så knapp betjening
kunde bestrida sitt vanliga arbete och dessutan hålla protocoller
färdige til hvar riksdag.
Hr P e c h 1 i n biföll detta, görandes dock härvid den
anmärkning, huru angelägit det vore, at för höge som låge lag
och rätt lika skipades, såsom hvarmedelst regeringssättet
blefve kärt och älskat; ej mindre angelägit vore, att landshöfdingesysslan
såsom ganska vigtig ej lemnades utan controll,
hälst, där någon illa sinnad i sådant embete kunde finnas,
han kunde sig deruti [taga]1 en sort envälde, förbehållandes
sig för öfrigit at häröfver inkomma med memorial.
Hr [von] Bromell mente, det vore äfven så möijeligit
at i alla landscancellier hålla protocoll som i Örebro
län, hvaräst sådant skal vara giordt, och vore Riksens Ständer
manstarke nog at til deras öfverseende förstärka Protocollsdeputation.
Han kunde sig ifrån sitt påstående härutinnan
intet begifva och fant för öfrigit underligit, at hrr landshöfdingarne
härutinnan vilja tala i egen sak.
Hr Landtm.: Här kan ej säijas, at hrr landshöfdingarne
tält i sin egen sak, då de tält i embetsmål, hvaruti de kunna
1 Konceptprotokollet.
Instruktionen för Protokollsdeputationen. 127
uplysning meddela. Utom dess sittja vi alle här som Ständer
och böra tala i riksvårdande ärender såsom väre saker.
Hr De Geer: Jag har vid det giorde påstående om
landscancelliernes protocollers insändande ingénting at påminna.
Det är billigt. Men först är nödigt, at dertil flere
betjenter måtte gifvas och lön til deras underhållande.
Frih. [von] Friesendorff: Jag vill så litet undandraga
mig redogiörande, at om så af Riksens Ständer befalles,
skola mina resolutionsböcker om 14 dagar vara här at undergå
granskning; emedlertid kunna aldrig landshöfdingarne
säijas vara utan controll, emedan collegier, justitisecanceller,
fiscaler och advocater deras göromål nogsamt controllera. Det
[är]1 vist, at landshöfdingeembetet är angenämt, men jag tviflar
på at något embete är trägnare och starkare controll underkastadt.
Hr Landtm.: Törhända R. o. A. behaga upskiuta
denna omständigheten med dagböckers insändande til vidare
öfverläggning.
Härtil svarade R. o. A. Ja.
Hr [von] Bromell yrkade å nyo sin förra påminnelse
om nödvändigheten af magistraternes protocollers insändande
til Protocollsdeputation.
Hr Landtm, förestälte, at Protocollsdeputation kan
derom inhämta nödig underrättelse dels af Commercecollegium,
dels af hofrätterne, hvaräst deras protocoller som til
deras rätta forum insändas.
Hr [von] Bromell: Jag vet, at de til desse collegier
insändas, men som där aparte betjenter betalas, som dem
skola öfverse, så kommer deraf intet eller litet fram, om desse
så behaga. Magistraterne torde, som jag tror, sielfve vara
häremot, och påstår jag för öfrigit häröfver votering.
Hr Rudbeck: Jag kan ej vara af samma tanka.
Så mycket protocoller skulle giöra Riksens Ständer et evigt
arbete. Ständerne äro den lagstiftande magten, och som de
emellan riksdagar updraga regeringen sin myndighet öfver
collegier och embetsmän, så böra Riksens Ständer ock derföre
begära redo af den magten, som har de förre under sitt upseende;
men at alt skulle af Protocollsdeputation uptagas, det
vore at deraf giöra et chaos.
1 Konceptprotokollet.
128 1700, nov. 14. Instr. för Protokollsdeputationen.
Hr Adlermarck conformerade sig med Hr Rudbeck;
hemstälte derjemte, om icke hvar och en af R. o. A. måtte lemnäs
fri tillgång til berörde protocollers läsande i Kongl. Hofrätten.
Frih. Ridderstolpe instämde härmed, hälst deruti
ej vore några hemligheter.
Hr [von] Bromell holt sådant för otjenligit, itererade
sitt förra påstående och begärte votering.
Hr Estenberg föreslog, om icke, at undvika votering,
saken kunde blifva liggandes på bordet.
Hr Landtm.: Här är ej frågan om landshöfdingarnes
berättelser, ty den hvilar, men blott om magistraternes
protocoller.
Behagar R. o. A., at något derom i instructionen sättes?
Svarades med Ja och Nej.
Hr Boije holt sådant för onödigt, efter magistraten
vore en underrätt och med samma skiäl lagmans- och häradsrätts
samt flere underrätters protocoller borde af Protocollsdeputation
immediate uptagas.
Härmed instämde Frih. Ridderstolpe, som holt
före sådant vara at supponera en verld full med orätt och at
ingå uti petitesser. Desslikes
Hr Ehrenmalm, som viste omöijeligheten at få de
omtalte protocoller til denna riksdag renskrifne, samt
Hr Wadenstierna, som förestälte vidlyftigheten
af Protocollsdeputationens arbete, deräst alla magistraters,
härads-, lagmans- och flere underrätters protocoller af den
skulle skärskådas.
Hr [von] Bromell bad, at til tidens vinnande Hr
Landtm, ville häröfver göra proposition til votering.
Hr Rudbeck: Jag märker, den ledamoten, som nyss
tält, är angelägen om rätt. Det är ganska prisvärdigt, men på
det af honom föreslagne sätt vinnes ej rättvisan utan insvepes
i ett chaos. Den lagstiftande magten bör hålla sig til den
redogiörande, som håller ordning på embetsmän, collegier
och underdomstolar.
Hr Ehrensvärd biföll Hr Boijes yttrade tankar,
hälst magistraternes göromål igenfinnas i hofrätternes protocoller
och Protocollsdeputation sällan deröfver funnit någon anmärkning
at giöra.
Hr [von] Bromell svarade derpå, at i hofrätter
-
Instruktionen för Protokollsdeputationen. 129
nes protocoller inga andra än de där afgorde mål igenfinnas
samt at af Protocollsdeputations arbeten flere säckar fulle
vore at finnas, som icke blifvit föredragne; och påstod än ytterligare
votering.
Hr Bildenschöld beviste deremot utur Regeringsformen,
at alla underdomstolars göromål hörde under collegierne
men deremot Rådets och collegiernes göromål under
Riksens Ständer, och den ordningen borde följas, hälst Riksens
Ständer eljes oändeligen skulle blifva sysslosatte. Hvad
votering angår, trodde han den efter Riddarehusordningen
här ej äga rum, efter den ej af flere än en enda ledamot begärtes.
Hr [von] Bromell holt sitt påstående för at vara
så mycket angelägnare, som i Götheborg, Carlscrona och
flere ställen det ej skal vara efterlåtit at vända sig med besvär
til hofrätten med mindre saker än, som han trodde, 1000
d:r silf:mts värde. Han holt före at man för samvetets skull
och för de fattigas tårar skulle på alt sätt söka befordra rättvisan
och deras hielp.
Hr Bildenschöld: Om uti Götheborg magistraten
har det, at emot dess utslag ej får vädjas under 1000
d:r s:rmts värde, så grundar sig sådant på specielle resolutioner.
Dock här är ej frågan om särskilte förordningar, men väl
om vi skola härutinnan gå ifrån Regeringsformens tydelige
föreskrift.
Hr Rudbeck: Regeringsformen utstakar tydel. collegiernes
göromål och redogiörande. Huru kunna vi här
immediate uptaga, hvad som hörer dem til? Yi böra förstå
vår Regeringsform och ej sammanblanda, hvad deruti skiljes.
Frih. Cederhielm: En ledamot har i detta mål
begärdt votering. Jag tror, det skedt af nit, och håller för
onödigt at uprepa, hvad deremot anfördt blifvit.
Ett vil jag dock föreställa. Månne embetsmän och underdomare,
som han supponerar vara så elaka, skulle vara så enfaldige,
at [de]1 ej viste i protocollerne öfverklistra sine göromål
och sätta dem utom åtal. Efter mitt ringa begrep är sådant
ganska möijeligit.
Hr Wadenstierna: Jag vore ej emot at magistraternes
protocoller af Protocollsdeputation uptogos, då rättvisans
befrämjande vore dertill grunden. Men det är en
1 Konceptprotokollet.
9—322307
130 1760, nor. 14. Instr. för Protokollsdeputationen.
ny sak, ock Hr Rudbeck har tydel. bevist, af hvem Riksens
Ständer hafva at fordra redo. Och skulle deputation uptaga
andra mål än de, hvaröfver besvär anföras, så blefvo det et
odrägeligit arbete för Riksens Ständer.
Hr P e c h 1 i n önskade, at riksdagens activité med detta
mål ej måtte uppehållas och at Hr Landtm, behagade göra
proposition, hvarmed ock
Hr Gyllensvan instämde.
Häruppå gorde Hr Landtm, proposition.
Bifaller R. o. A. 1 § uti instructionen?
R. o. A. svarade härtil Ja.
Men Hr [von] Bromell blef vid sitt förra påstående
och begärte votering,
hvaruppå Hr Landtm, giorde honom en tjenlig föreställning
at i detta mål foga sig efter R. o. A:s tanka och afstå
ifrån sin mening, då i detsamma en deputation ifrån Bondeståndet
anmältes, som emottogs och infördes.
Depntm ifrån Deputation var 12 personer stark och anfördes af Otto
Bondest.t. Olofsson, hvilken jemte en ödmiuk hälsning ifrån sitt
stånd aflemnade et utdrag af ståndets protocoll, dat. d. 14
Nov., ang:de friheten at bränna brännevin til husbehof, hvartil
han muntel. lade, at den ömnoga årsväxten samt brist på hö
til kreaturens föda nu gorde brännevinsbrännandet mera
gagneligit än skadeligt för riket.
Hr Landtm, besvarade deputation på tjenligit sätt,
tilläggandes, at detta mål såsom behöfvande granlaga öfverläggning
längre fram kunde företagas, sedan R. o. A. fådt afgiöra
de under händer varande instructioner och andre nödige
saker at sätta riksdagen i activité.
Deputationen afträdde.
Sedan Hr Land tm. aflagdt berättelse om deputation
ärende och dess derå gifne svar, yttrade sig
Hr [v o n] B r o m e 11, at han ville begifva sig ifrån
sitt gorde påstående, med förbehåll at han deröfver finge
skriffel, inkomma.
Häruppå bifölls 1 § uti instructionen.
Den 2:dra § uplästes jemte Hr Silfversvärds dervid gorde
anmärkning, at deputationens göromål skulle sträcka sig
längre tilbaka än til sidsta riksdag.
Hr Gyllensvan, Hr Hammarhielm och Hr
Instruktionen för Protokollsdeputationen.
131
Jennings anförde deremot betänkeligheter at bifalla anmärkningen.
Och blef altså 2:dra § utan tilläggning bifallen.
3:dje § bifölls.
Den 4:de § uplästes jemte anmärkningen dervid, hvilken
fans betänkelig, emedan den syntes vilja tillägga Protocollsdeputation
domarerättighet, och § approberades utan tilläggning.
4:de, 5:te, öde och 7:de §§ biföllos.
Vid denne senare uplästes anmärkningen, som rörde sammanträde.
Hr Wadenstierna mente väl, at af sammanträde
emellan deputationerne skulle contradiction och tidens utdrägt
upväxa och at bäst vore, om hvarje deputation med
särskilt betänkande inkomme.
Hr Landtm, anmärkte, at dymedelst snarare någon
olikhet i deputationernes tankar kunde existera jemte den
inconvenient, at stridige betänkande kunde föredragas och
blifva bifallne.
Hr Gyllensvan tilläde ytterligare, at sammanträde
ej kunde skada af ledamöter, som alle hafva det allmenna
bästa och rättvisan til ögnamärke.
Och bifölls fördenskull 5:te anmärkningen om sammanträdet.
Äfven bifölls 6:te anmärkningen i Hr Silfversvärds memorial
ang:de Protocollsdeput:s til afgifvande berättelse til
plena om deras arbete samt collegiers och embetsmäns befundne
giöromål.
Dernäst anmälte Hr Landtm, någre af de öfrige re- Ang:de
spective stånden vid Secrete Deputationens instruction gorde an- ^stract-n**
märkningar och tilläggningar, hvilka R. o. A. borde föredragas,
innan instructionen kunde expedieras.
Vid den l:sta § hade Borgareståndet tillagdt de orden
samt lag och förordningar, och vid den 2:dra hade Präste- och
Bondeståndet tilsatt de orden religions vård.
Och biföllos desse tilläggningar af R. o. A.
Härnäst föredrogs Prästeståndets extractum protocolli Prästest:s
af den 8:de hujus, hvaruti ståndet tilstyrker nödvändigheten
och nyttan deraf, at de sedan senaste riksdag utfärdade kongl, förordn.
förordningar måge af Justitisedeputationen til genomseende
företagas samt sedan uti särskilt betänkande til Riksens
132 1<60; nov. Ii, 18. Instr. för Sekr. Handels- o. manuf.dep.
Ständers plena upgifvas at där skärskådas ock, sedan de blifvit
gillade, i riksdagsbeslutet intagas.
Hr Bildenscköld fant denne Prästeståndets erindran
ej mindre billig än öfverensstämmande med hvad för detta
skedt, varandes til den ändan vid Kongl. Maij:ts proposition
i justitiseärender altid en förtekning på de emellan hvar riksdag
utkomne förordningar bifogad.
Hr Pechlin och Hr Jennings instämde härmed,
tilläggandes, at som vid någre af de senaste riksdagar [icke
uti riksdagsbesluten]1 infördt blifvit, hvilke kongl, förordningar
af Riksens Ständer stadfäste blifvit, hvilket likväl til
allmen efterrättelse varit både nödigt och nyttigt, så borde
nu Justitisedeputation ej allenast företaga sig till öfverseende
de kongl, förordningar, som sedan sidsta riksdag utkommit,
utan ock dem, som vid föregående riksdagar icke blifvit af
Riksens Ständer stadfästade, samt sedan deröfver til Riksens
Ständers plena med berättelse inkomma.
Denne tilläggning blef jemte Prästeståndets extractum
protocolli på Hr Landtm:s proposition bifallen.
Tull- Pöredrogs den för Tulldeputation upsatte instruction jemte
^nstr0118 Borgareståndet författadt och medelst extractum pro
tocolli
de öfrige stånden communicerat project til en ny instr
uction.
Uppå Hr Pechlins föreställning, at R. o. A. torde
finna et så angelägit mål som detta behöfva mogen öfverläggning
och någon betänketid, hvarmed
Hr [von] Bromell instämde,
blefvo desse både instructioner på bordet liggandes til
nästa plenum.
Tnstr. för Uplästes den för Expeditionsdeputation projecterade in
Exped.
dep. struction, hvarvid Hr L a n d t m. gaf vid handen, at de öfrige
ståndens talemän uti sammanträdet i går omrördt nödvändigheten
af någon genare och säkrare inrättning vid Expeditionsdeputation
samt at något förslag til ordnings och
skyndsamhets erhållande dervid med första lärer hos R. o. A.
blifva anmält, i anseende hvartil Hr Landtm, hemstälte til
R. o. A., om icke denne instruction dertil kunde hvila,
hvilket bifölls.
Instr. för S. Hr Landt m. anmälte härpå, at som instructionen för
Handels- och Secrete Handels- och manufacturdeputation kommit at hvila
manuf:dep.
r
1 Så ursprungligen i konceptprotokollet.
Instr. för Sekr. Handels- o. manuf.dep. Capitafrågan. 133
i anseende til Borgareståndets giorde påminnelse rörande
Jerncontoiret, så ville Hr Landtm, nu låta upläsa de detta
mål rörande skrifter, på det at R. o. A. härnäst måtte efter inhämtad
nödig underrättelse om sielfva saken dess bättre kunna
öfverlägga,
hvilket R. o. A. biföllo.
Uplästes altså Borgareståndets extractum protocolli af
d. 7 November rörande Jerncontoirets öfverseende af Secrete
Handels- och manufacturdeputation, och i samma idée
Hr Adelsvärds memorial för Jerncontoirets befrielse
ifrån sådant öfverseende.
Uplästes äfven Hr Falkenbergs, Melcher, Hr Clas [de]
Fritzkis och Hr Pehr Abr. Örnschölds memorialer,
hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 1/2 til tu.
År 1760 den 18 November.
Tisdagen.
R. o. A. in pleno kl. 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud med klubban, anmälte sig
Hr Durietz, åberopade sig det af en ledamot för Ang:de
detta giorde förbehåll, at Borgareståndets extractum proto- hrr °aPlta>
° ° som hemrest
colli ang:de capita måtte uptagas; han för sin del kunde ej från
anse det som svar, efter det angick en annan qusestion, nemi. Pommeru'
tjensterne, då R. o. A. hade rördt quaestionem legis; hemstälte
derföre, om icke et extractum protocolli måtte afgå, som utviste
R. o. A:s rättighet, emedan det eljes lades dem till
last, at de gådt ifrån sine tjenster och poster utan lag.
Hr von Schoting biföll Hr Durietz och dicterade
följande til protocollet.
R. o. A. hade säkert i kraft af 13 och 20 §§ Riksdagsordningen
anmodat de öfrige [respective]1 stånden at taga gemensamt
del uti R. o. A:s deputation til Hans Kongl. Maij:t om at få
de officerare, som varit tvungne at taga afsked ifrån arméen i
Pommern för at bevaka sin ärftelige riksdagsmannarätt och
medfödde adelige rättigheter, ansedde såsom ej ifrån sine
tjenster skilde, emedan intet hinder hade bordt läggas dem i
vägen at få utöfva denna sin rättighet, så framt R. o. A. hade
uti deras extracto protocolli anfördt några sitt stånds grava
1
Efter original, hifogat protokollet
134 1760, noy. 18. Capitafrågan.
mina [och besvär]1 samt behöft de öfrige respective ståndens
biträde och betänkande uti någon R. o. A:s stridig giorde
rättighet, som ej här i stöd af samtel. Riksens Ständers beslut år
1743 d. 20 [o: 30]1 Martii kunde äga rum; hvarföre R. o. A. finna,
at til tidens vinnande för at icke hindra activiteten af de öfrige
riksdagsärenderne, då endast frågan varit om tillämpningen
af 1743 års bref, de öfrige respective stånden beslutit, at detta
mål vid Secrete Deputationen utur rådsprotocollerne kunde
utrönas. Men nu mera har status qusestionis blifvit aldeles
förändrad, i det at Kongl. Maij:ts nådigste svar igenom extract
utur protocollet i Rådkammaren annorlunda ansedt och
förklaradt Riksens Ständers bref samt R. o. A:s medfödde
rättigheter, som enligit fundamentallagen igenom privilegierne
äro befästade och den riksdagsmannarätten, som
gör endastfe]1 beståndet af Ständers första sammansättning,
utom hvilken Riksens Ständer ej kunna vid riksdagarne
existera; hvarföre R. o. A. detsamma böra med de öfrige respective
stånden communicera och i synnerhet fästa sig vid
den meningen, at då Kongl. Maij :t statuerar, at i dess glorvyrdige
företrädares tid och R. o. A:s förfäders tid det varit en
afgord sak, at för rikets tjenst bör alting vika, så ställes
R. o. A. i den belägenhet at antingen aldrig tjena riket i
embeten och sysslor eller ock upoffra dess riksdagsmannarätt.
At detta Kongl. Maij :ts nådige utslag synes syfta derhän,
som vid annadt tilfälle ingen embetsman hvarken igenom
val eller sielfägande medfödd rättighet hädanefter får bivista
riksdagen. Det tyckes vara af yttersta granlagenhet,
huruvida en sådan tillämpning kunnat tilstyrkas af en
subordonerad magt eller bör och kan gifva anledning til at
förändra sielfva constitutionen, hälst den fölgden af [o: och]1
slutsatsen är tydelig, at den, som kan lägga mer eller mindre
hinder i vägen af första sammansättningen, kan ock oförgripeligen
lättare betaga värkan af den magten, som skal sammansättas
och utöfvas. R. o. A. kan således ej undgå at med
största sorgfällighet söka at handtera en sak af så granlaga
beskaffenhet, hälst då det rörer samtel. Riksens Ständers
riksdagsmannarätt och de väljande Ständers valrätt. R.
o. A. gior sig således försäkrad, at ehuru denne casus först
yppat sig i deras stånd, de öfrige respective stånden ej lära
vägra dem det benägna biträde at uti en särskilt deputa1
Enligt original, bifogat protokollet.
Capitafrågan.
135
tion, sammansatt af 50 personer, gemensamt med dem öfverlägga
i denna öma sak och tillika vårda deras egne rättigheter,
i synnerhet som ärendet rörer sielfva hufvudprincipen
af regeringssättet och fordrar icke allenast et moget öfverläggande
utan äfven en skyndesamhet, hvilken Riksdagsordningen
påsyftadt, och det är oumgängeligit efter alla statsreglor
at aldrig låta någon principe af riksconstitutionen vara
länge odeciderad, så mycket mer som ingen advocature, utläggning
eller vedersäijelse af någon subordonerad magt dervid
kan äga rum, hvarföre denna angelägenhet på det ömaste
hos de öfrige respective stånden til skyndesamt biträde recommenderas
bör.
Hr Bildenschöld gorde vid hela denna qusestionen
den påminnelse, at honom vore obekant, huru den å nyo
kunnat upkomma, då andre saker, som han trodt, borde företagas.
Hr Landtm.: Jag har den ej föredragit, utan Hr
Durietz har den väkt, och vet jag ännu ej, hvarpå de giorde
påminnelser egentel. syfta.
Hr Bildenschöld: Om qusestionen intet är angelägen,
så tyckes mig hon ej böra uppehålla väre för händer
varande saker och de för deputationerne nödige instructioner;
men är hon åter angelägen, så böra vi dermed vänta, til dess
R. o. A. blifvit talrikare.
Hr von Vicken dicterade til protocollet hosfogade
(Bil. 21).
Frih. Hamilton yttrade sig til protocollet, som närlagde
utvisar (Bil. 22),
och dernäst upläste och ingaf Hr Lagersvärd sitt
memorial (Bil. 23).
Hr Bildenschöld, Hr Boije och flere begärte, at
desse memorialer och dictamina måtte få ligga på bordet,
efter de fordrade någon betänketid.
Hr Linderstedt: Jag finner, at de andre stånden
härutinnan gådt ifrån qusestionen, då de densamma ej ansedt
såsom en res privilegii. Vi böra dem saken på den foten
föreställa, at hon är för alla stånden gemensam och at regeringen
på lika grund, som med capita skedt, kan förhindra
en präst, en borgmästare och en nämdeman at bivista riksdagen.
Göra vi det, så hoppas jag, de lära i saken med oss ingå.
136 1760, nov. 18. Capitafrågan.
Frih. Duvall: Jag kan mig ej annat påminna, än at
vi genom votering remitterat detta til en särskilt deputations
uptagande, men de öfrige stånden hafva remitterat detsamma
til Secrete Deputation. Sådant är nu genom de öfrige ståndens
pluralité afgiordt, och den tror jag mig höra respectera. Då
nu flere momenter i denna saken blifvit anförde, blir det en
ny ventilation, som behöfver ny betänketid. När saken kommer
ifrån Secrete Deputationen til pleno, är altid res integra,
och då kan quaestio juris förekomma.
Hr Boije: Jag instämmer dermed, at saken måtte
dertil hvila. Saken är i sig sielf ej ny och har förut varit före,
men här äro i anseende til Kongl. Maij:ts extractum protocolli
nya omständigheter andragne. Dem beder jag måtte
blifva på bordet liggandes, efter jag mig derpå vill besinna,
och dervid grundar jag mig på lag. Men, gunstige Herrar,
håfve vi här intet annat at ventilera om än denna saken
om capita? Skal densamma bli et ständigt trätofrö oss emellan?
Och hvad vinna vi dermed? De öfrige stånden hafva remitterat
densamma til Secrete Deputationen. När den utarbetat
saken, då blir tiden at remittera densamma jemte flere
vigtige mål til Stora Deputationen, men emedlertid bör R. o. A.
ej blifva beskylt för tidens utdrägt härmed. R. o. A:s rättigheter
vill jag försvara så väl som någon annan, ja, med lif
och blod, när det behofs; men nu vil jag för anförde skiäl
hafva saken liggandes på bordet och förbehåller mig derom
med memorial inkomma.
Hr Hammarhielm: Jag har mycket litet at säga,
sedan i denna saken så mycket blifvit tält och skrifvit. Här
invändes, at denna fråga är ny, men det är hon ej. Borgareståndet
säger i sitt extracto protocolli, at de remittera detta
mål, som rörer Adelen enskilt, til Secrete Deputation, at den
skulle efterse grunden til det, som med capita händt; men både
i Kongl. Maij:ts svar och ber:de extracto protocolli är det
glömdt at tala om capitas rättighet. Hade de på den grunden
fädt sine tjenster igen snarare än af nåd, då hade R. o. A.
fådt redigt svar; men som det ej skedt, blir nu åter derom
qusestion. Och då hade de 27 capita, tor jag säija, med största
heder fådt sine tjenster igen. Deras välfärd är mig ej så kär,
at jag fördenskull ville, at R. o. A. skulle förlora något af dess
rättighet. Detta är et vigtigt ämne och angelägnare för vår
frihet än alle andre.
Capitafrågan.
137
Hr L a n d t m.: Jag hade tänkt gå i ordning med sakerne,
men Hr Durietz har väkt denna qusestionen. Saken är den,
at R. o. A. åstunda en särskilt deputation häröfver och de
öfrige stånden remittera sådant til Secrete Deputationen.
Nu giöres frågan, om detta målet åter skal uptagas, och dertil
anföres nya skiäl. Dem har en del af R. o. A. begiärt på
bordet liggandes, och sådant kan efter lag icke vägras. Jag
beder fördenskull, R. o. A. ville blifva vid ordning och taga
sig de andre saker före, som R. o. A. har under händer.
Hr P e c h 1 i n förmente, at denna saken vore angelägen
at genast företaga, til hämmande af de kringlöpande rykten
ang:de hrr capita.
Hr L a n d t m. : De i staden kringlöpande rykten kunna
ej vara grunden til R. o. A:s göromål; de böra rätta sig efter
lag och ordning; dervid blifver jag enligit min för Gud och R.
o. A. gorde ed och tager fördenskull icke denna saken up,
ehuru ock en eller annan af Herrarne skulle sådant påstå.
Härvid existerade ibland R. o. A. något buller, i det somlige
vore för och somlige emot denna saks uptagande.
Och sedan Hr Landtm, omsider erhållit liud, yttrade
Hr P e c h 1 i n sig altid vilja åtlyda ordning och beslut
samt at hvad han nu anförde ej skulle hafva afseende på
Hr Landtm:s erindran.
Jag hör här mycket talas om lag, och på densamma
grundar sig vår frihet och Ständernes sammansättning; men
här blandas flere omständigheter tilhopa; och sålunda är sakens
sammanhang. En af R. o. A:s ledamöter har först
uprördt saken om capita i anseende til hrr electorers göromål
och deras val till deputationerne; då beslöts olyckligtvis, at
R. o. A. skulle gå med en deputation til Konungen härom.
Det hafva de öfrige stånden tagit illa up, och dymedelst har
status qusestionis blifvit förvänd. De hafva deröfver gifvit
sitt missnöije tilkänna och remitterat saken til Secrete Deputation.
Då deras extractum protocolli och yttrande ankom, har
jag förbehållit mig at deröfver något få andraga.
Det är altså eij en ny sak, som kan på bordet blifva liggandes,
ty eljes skulle igenom inkommande memorialer en
sak hela riksdagen öfver kunna komma at hvila. Jag har
dervid det förtroende til Hr Landtm., at han lär söka hielpa
138 1760, noy. 18. Capitafrågan.
denna saken til sådant slut, at flere hiskelige vanrykten och
osanningar lära vederläggas och försvinna.
Utom dess är här en ny omständighet, at arméen torde
lida brist på officerare och riket behöfver värn. Vår första
qusestion var om rättigheten, och i Kongl. Maij:ts svar derå
sattes vår riksdagsmannarätt i ovisshet. Huru kunna vi en
sådan sak lägga ytterligare på bordet? Dermed drogos blott
tiden ut, och vi giöra ingenting.
Här är en qusestio legis, och deruti lära de andre stånden
hielpa oss. Den ber [jag]1 ej måtte blifva liggandes, och deröfver
begär jag proposition.
Hr Gyllensvan: Mig har altid ornat om riksdagens
activité och ordning, och fast jag sidst blef på et oanständigt
sätt tiltalt af en ledamot, har jag dock aldrig gådt ifrån
min föresatts och aldrig interrumperat någon annan.
Nu vil jag gå til sielfva saken. Qusestionen är här, om
Kongl. Maij:ts svar ang:de vår rättighet och om de öfrige
ståndens yttrande är sådant, at det enligit lag äger kraft.
Ser jag på lagen efter mitt bästa förstånd, så ser jag i
49 § i Regeringsformen och des paralele, 1 § Adel. Privilegierne,
11 § i Konungaförsäkran och 17 § i Riksdagsordningen;
så står tydeligen, at mål, som röra ståndens privilegier, ej
kunna utan samtel. ståndens åtgärd vidröras.
At det rörer privilegierne och capita haft rätt, har R.
o. A. i anledning af 4, 6 och 7 §§§ i Riksdagsordningen afgiordt
och i anledning af 13 § remitterat sådant til en särskilt deputation
el. commission snarare än til Secrete Deputationen,
som enligit 14 § ej häfver någon domrättighet eller dermed
får sig befatta. Och om enligit 4:de § i Riksdagsordningen
det är ogildt, hvad Kongl. Maij:t emot lag kunde giöra, så
tror jag ej eller de öfrige stånden emot deras riksdagsmannaskyldighet
kunna afvika ifrån lag och 13 § i Riksdagsordningen,
som tydeligen nämner deputation eller commission,
hvilket senare jag nämner, efter det står i lagen, ehuru jag
rys vid deras göromål, som är i friskt minne; dock har min
tanka aldrig varit, som otilbörligit sagdt blifvit, at Riksens
Råd ohörde skulle blifva dömde men blott at saken där skulle
ransakas.
Dessutom innehåller Riksdagsordningen, at inbrott i
lag bör vara det första, som undersökes enligit 4:de och 13
1 Konceptprotokollet.
Capitafrågan,
139
§§; eljest är ogildt, hvad vi giöra. Så har jag förstådt lagen,
och en sådan föreställning önskar jag måtte de öfrige stånden
göras. Få de se, at häruti deras gemensamma valrätt blifvit
rörd, hoppas jag, de lära gå in med oss och försvara lag och
frihet, hvilka mig högst om hiertat ligga.
Hr Lilljehorn conformerade sig härmed, varandes
bevist, at hrr capita ej fådt sine tjenster igen på grund af
rättighet. Saken borde fördenskull ej gå till Secrete Deputationen,
efter det vore inbrott i R. o. A:s rättigheter och följaktel.
frihetens sol vore stadd i horizonten.
Hr Jennings: Om det ej blifvit begärdt, at saken
skulle ligga på bordet, hade jag arnat deruti tala. Nu vil
jag blott yttra mig öfver den frågan, om saken är ny, hvilket
jag aldeles holler henne före, efter här är en ny fråga moverad
och nya memorialer och dictamina inkomne.
Är hon nu ny, så bör hon enl. lag blifva liggandes på bordet,
då det begäres, börandes vi ej vara mindre örne om hvar
enskilts än allmen rätt.
I öfrigit anser jag för betänkeligit at tilvita stånden, det
de gordt emot lag med sakens remitterande; ty vore lagen
klar, så hade vi olagligen gordt, om vi deröfver voterat och
ventilerat.
Hr Bildenschöld: Ang:de frågan om capita är här
redan afgiordt. På vår första notification derom hafva de
öfrige stånden svarat sig vilja detta mål företaga och deruppå
remitterat detsamma til Secrete Deputationen och på R. o.
A:s senare extractum protocolli svarat, at de förblefve vid sin
förber:de mening. Det lärer då icke utan insimulation kunna
sägas, at de ej gordt rätt, ty pluraliteten bör ej mindre inom
hvart stånd än stånden emellan respecteras.
Jag ber fördenskull, at saken måtte blifva liggandes på
bordet til nödigt granskande.
Hr Bilberg: Ehvad R. o. A. härutinnan behagar bifalla
skal vara mig lika; men at riksdagen måtte komma i
activité, anser jag för nödigt, at de förevarande instructionerne
måtte afgiöras.
Hr L a n d t m. : I anledning af den 16 § i Riksdagsordningen
åligger det Landtm, at gifva tilkänna, när med discourserne
skal uppehållas; och som denna saken är begärd at ligga
på bordet, så tager jag henne icke up utan skal efter R. o. A:s
förra beslut fortfara med deputationernes instructioner.
140 1760, nor. 18. Capitafrågan. Instr. för Tulldep.
Tnlldepufcs
instrnction.
Hr Pechlin åberopade sig sitt gorde förbehåll om
sakens upptagande; men
Hr Landtm, svarade, at de då började instructioner
först borde slutas och at för öfrigit ingen annan tilkom än
honom at göra propositioner.
Hr Pechlin: Om alla saker med inkommande memorialer
få uppehållas, så likna vi en polsk riksdag; dock vill jag
begifva mig, om vi få plenum i morgon.
Prih. Hamilton, Joh. Abraham, instämde dermed.
Hr Landtm.: Plena pläga af alla fyra talemännerne
conjunctim utsättas för ordning och redighets skull i sakernes
företagande; altså lär plenum ej kunna utsättas än förr än
till torsdagen.
Hr Pechlin: At det skal ligga på bordet, dertil begifver
jag mig, men at 4 talemännen skola utsätta plena,
gillar jag ej, ty jag erkänner ingenstädes högste magten
utom hos plena sielfve och frugtar, vi eljes skulle få en polsk
riksdag; men ordnings hållande inom ståndet tillkommer
Hr Landtm.
Hr L a n d t m. : Jag skal tala vid de öfrige talemännerne,
at plenum säkert måtte kunna utsättas til nästkommande
torsdag.
Hr von Vicken, som för öfrigit beropade sig på sitt
i dag gorde dictamen til protocollet, och
Hr Pechlin voro dermed nögde,
hvartil Hr [von] Bromell sade sig önska riksdagens
activité och deputationernes sättande.
Tulldeputations instruktion företogs jemte Borgareståndets
förslag til en ny,
hvaraf 1 § uplästes, som bifölls.
2:dra § uplästes.
Härvid påminte Hr Klingsporr, at de i orterne
gorde confiscationer därstädes och ej här i Stockholm borde
försäljas, på det beslagaren om sine andelars riktighet måtte
til nödig upmuntran blifva så mycket vissare; men
Frih. [von] Höpken gaf til uplysning, at confiscerade
varor icke försäljas utan åter utskeppas,
hvaruppå § bifölls.
Den 3:de likaledes.
Instruktionen för Tulldeputationen.
141
Den 4:de § bifölls med den af Hr Linderstedt gorde
tilläggning af de orden: vidare än förbemält är.
Vid det at Hr Klingsporr förut omrördt tullens
erläggande i speciemynt, anmältes och uplästes
Hr Arvid Virgius detta ämne rörande memorial,
hvarefter Hr Klingsporr tilläde, at som carolin -  laget stigit öfver 100:de procent och kronan följakteligen vid
deras beräknande ansenligen förlorat, så vore hans tanka, at
uti instructionen tilsättes, det laget efter priscouranterne
måtte uträknas och efterses, hvad kronan deruppå årligen
niutit eller tappat, samt at Tulldeputationen sådant måtte
upgifva.
Hr Bilberg: Detta är et angelägit ämne. Så länge
tullen i speciemynt betaltes, fants myntet här i landet, men
sedan är det försvunnit. Derföre bör det ändras, at myntet
må komma igen. På det sättet kunde lönerne med speciemynt
betalas enligit 1796 [o: 1696] års stat, då en pies gälde
5 öre s:rmt i stället för 10 nu. Nu komma vi ej ut med våra
löner, och kronan kan ej gifva mer; men på detta sättet skulle
speciemynt rouillera i landet och vi medelst laget vinna tilökning
i våra löner.
Jag holler för angelägit, at detta memorial til de andre
stånden måtte remitteras, samt önskar, at et annat äfven
härom inkommit memorial måtte blifva upläst.
Hr [v o n] B r o m e 11: Jag skulle väl vara af samma
tanka, men jag fruktar detta förslag vara omöijeligit, emedan
tullcontractet, som på 10 år var slutit, ännu varar i 6 år,
och derjemte at alting dymedelst skulle blifva dyrare.
Hr Rudbeck: Efter mitt begrep grundar sig vår utrikes
handel på vår exportation; om nu den höga coursen
skulle sätta på våra importer värdet af speciemynt, skulle
det stiga til 100 pc:t och blifva odrägeligit; och finge vi
ännu så mycket speciemynt i landet, så gingo det åter ut
igen, så länge vi ej rätt få igen grunden til den höga växelcoursen.
Hr Lilljehorn holt denna saken för ganska angelägen
och instämde med Hr Bilberg i anseende til lönernes undfående
i speciemynt.
Frih. Horn: Uti memorialet är ganska väl anmärkt,
at riket tappat på laget; men här vore brist på mynt och blott
3:ne sätt at sådant ersätta, l:o med värjan i handen, hvartil
142 1760, nov. 18. Instruktionen för Tulldeputationen.
tiden vore förbi; 2:o genom jordbruk och bergvärk, hvarom
här ej vore frågan, och 3:o genom handel och slögder.
Han ville nu blott holla sig vid detta 3:die, och härvid synes,
at våra importer lära öfvergå våra exporter, efter vi äro i
underbalance och hafva en hög växelcours. Om tullen betaltes
i speciemynt, torde väl växeln falla, och änskönt speciemyntet
åter skulle gå ut, vordo vi dock behållandes vår
koppar; säkraste medlet dertil vore at skaffa silfver; och
änskönt vi nu tappade på underbalance, hoppades han
dock, den skulle stiga, om vi dertil togo kloke mått.
Hr Klingsporr: Min mening är ej vid denna instruction
at införa något om mynts inskaffande i riket; men
jag vill blott blifva underrättad om hvad kronan förlorat
på sine 20 procents lage; dessutan är tulltaxan grundad på
speciemynt och contractet på taxan. Kronan bör derföre
undfå speciemynt. När nu specieriksdalern går til 120 och
kronan får blott 100 prc:m, så förlorar kronan på 5 år hela
sitt capital. Sådant bör Tulldeputation efterse, men det
förra hörer Secrete Utskåttet til.
Hr Eutenschöld påminte, man borde ej vidtaga
sådan författning, hvarigenom alt blefvo dyrare, men snarare
laga godt kiöp.
Hr Klingsporr mente riket endast förlora igenom
växelcoursen.
Hr Rudbeck: Jag bifaller Frih. Horns mening i
anseende til specie mynts inskaffande i riket; men angelägnast
holler jag vara at bota växelcoursen, hälst när jag
betänker, at den, som importerar varor, nödgas gå och söka
exporterne i andras händer; fördenskull bör man härutinnan
söka rätta grunden.
Hr [von] Hauswolff: Intil 1727 års riksdag betaltes
tullen i speciemynt, sedan blef tillåtit at betala den i
koppar med lage. Statscontoiret har väl åter om det förra
detsamma påmint; men det har dock vid det senare förblifvit.
Riket har deraf haft svår känning och coursen har sedermera
mer och mer stigit. Denna sak är af största vigt, men jag
önskar, at Riksens Ständer ej ville taga den imediate up in
plenis utan remittera den dit, hvaräst hon kan med tysthet
och nödig granlagenhet hanteras.
Jag har upsatt mina tankar häröfver men vågar dem ej
föredraga där, hvaräst så många stridige interessen och vid
-
Instruktionen för Tulldeputationen. Om Jernkontoret. 143
lyftige debatter kunna möta, utan önskar derföre, at sådant på
något annat ställe af R. o. A. måtte remitteras, där alla inlöpande
omständigheter mognare kunna öfverläggas.
Hr Bilberg itererade sitt förra, tilläggandes, at ingen
dyrhet på varor af tullens betalande in specie skulle stå at
frukta, om man tillika hindrade silfrets utförsel.
Hr Linderstedt: Jag tror ej, vi lära här kunna afgiöra
målet ang:de speciemynt utan meningen endast vara,
at Tulldeputationen måtte deröfver med sitt utlåtande inkomma,
då vi erhålla nödig uplysning.
Hr Landtm, proponerade derpå,
om Tulldeputation skulle påläggas at inkomma med berättelse
om hvad kronan på laget för tullen i speciemynt förlorat
och hvad ändringar dervid kunde nyttige prof vas,
hvilket bifölls jemte det öfriga af instructionen.
Uplästes Hr Christian von Nackreijs memorial ang:de Hr Nakreijs
Jerncontoiret. _ JerTcontoHet.
Item Hr Dahlmans i samma ämne. ur Dahlmans
Hr Landtm.: Status qusestionis är denna, at vid Se- om detsam.
crete Handels- och manufacturdeputations instruction Borgareståndet
giordt påminnelse och någon tilläggning rörande Jerncontoiret.
Och om denna tilläggning är nu frågan, som R.
o. A. hafva at utlåta sig öfver.
Hr [von] Bromell trodde väl, at desse upläste memorialer
kunde på bordet blifva liggandes, men
Hr Landtm, svarade, at saken redan legat på bordet i
14 dagar och voro tils i dag utsatt och altså borde företagas,
varandes lika mycket, om memorialerne äro liggandes eller ej.
Hr von Stockenström mente, Borgareståndets
tilläggning kunde gillas med den tilsatts, at contoiret är et
enskilt värk och bör niuta sine prserogativer.
Frih. Duvall: Jag vill ej vara vidlyftig. Jag tror
alla riksens författningar höra under Riksens Ständer, men
at de skulle blanda sig i hvad som enskilt är och ingå i privilegier,
som böra vara orörlige, det håller jag före vara emot
fidem publicam.
Frih. Cederhielm: Den af en värd medlem projecterade
tilsattsen af de få orden 'privat värk har dock ganska
mycket at innebära; ty är det publiqt, hör det under Riksens
Ständer. Frågan blir då, om det är privat och derå har
stadfästelse, men jag kan det dock derföre ej nu anse, sedan
144 1760, nov. 18. Instruktionen för Tulldeputationen.
det sorn publiqt värk niutit det beneficium at låna i banquen
mot 3 procent, då private måste betala 4.
Hr Rudbeck: Jag för min del känner denna inrättning
mycket litet men tror emedlertid bäst vara, at detta
mål lemnäs in statu quo, til dess man fådt undersöka om växelcoursen
och se, huruvida detta värk deruti influerar, hvilket
jag för min del dock icke tror.
Frih. Hamilton, Joh. Abraham, var emot Borgareståndets
tilläggning, efter Jerncontoiret ej är något
publiqt värk.
Hr Jennings: Jag är af den tanka, at saken bör
företagas, sedan hon legat så länge på bordet, at ingen kan
förebära brist af nödig kundskap derom. Och denna fråga
bör afgöras, innan instructionen kan blifva färdig. Jerncontoirets
influence i växelcoursen hör til merita caussse
och lär på behörig ort blifva granskat. At Jerncontoiret
skulle undandraga sig en billig upsyn, är intet frågan, ty det
har det aldrig giordt, ej eller questionen, at icke målet rörer
Manufacturdeputation. Men nu är frågan, om det är et privat
värk eller ej; sådant vill jag uplysa utur acta.
Hr Jennings upläste Kongl. Maij:ts bref af d. 22 September
1752, hvaruti et annat af d. 29 December 1747 åberopas,
hvilka tydeligen beviste, at Riksens Ständer faststält detta
vara et enskilt värk, hvilket han ej ville försvara, om det vore
skadeligit, men emedlertid hade sin stöd uti fide publica.
Hr Boije, Carl Guataf: Innan jag häruti talar,
måste jag berätta, at jag är hvarken köpman eller brukspatron.
Riksens Ständer hafva sielfve önskat et Jerncontoirs inrättning.
Sådant har äfven skedt, men om efter ordspråket,
at hin onde har sitt capell, där vår Herre har sin kyrka, någre
missbruk sig dervid insmygt, böra de rättas. En förnuftig
fader agar sine barn, men han dräper dem ej. Contracter
böra hållas, och fides publica bör vara helig. På denna grund
rubbades icke för några år tilbakars octroijen för Ostindiske
Compagniet, ehuru den fants mindre nyttig. Jerncontoiret
gior ingen skada och influerar ej uti den tryckande växelcoursen,
til hvilken andre raisoner lära finnas, nemi. vårt sielfsvåld,
öfverflöd och yppighet. Riksens Ständer böra på behörig ort
se efter våra importer och våra exporter och granska vår
Om Jernkontoret och Riksdagagazetten. 145
handel, men i private värk kunna de ej vidare ingå än at
efterse, huru contracterne efterlefvas.
Frih. Wrangel: Jag är ej före at gå in i contoirets
göromål; men om dess influence i växelcoursen kunna vi här
ej undersöka; sådant bör ske i Secrete Utskottet och dessförinnan
uteslutas utur instructionen hvad som Jerncontoiret
angår.
Hr Klingsporr:. Så vida Jerncontoiret är publiqt,
är det et redogörande skyldigt Riksens Ständer. Det andra
redogörandet är relativt til Bergslagen, och deri kunna Riksens
Ständer ej mera ingå än i andre privileg[i]erade värk, såsom
Ostindiske Compagniet och flere.
Frih. Cederhielm yrkade å nyo dess gorde anmärkning,
at contoiret som publiqt värk nyttjat det beneficium
af lån i banquen mot 3 procent och fördenskull som privat
ej borde anses.
Frih. Stackelberg: Jag holler för öfverflödigt at
ingå uti merita, fast jag dervid skulle hafva åtskilligt at anföra,
utan önskar blott, at Hr Landtm, ville göra proposition '
i anledning af hvad Hr Jennings anfördt.
Hr Landtm, gorde fördenskull följande proposition:
Om til den mening: Så har deputationen at efterse, huruvida
förvaltningen af detta contoir kan vara förd til rikets ej
mindre än Bergslagens gemensamma nytta, och sådant alt til
Riksens Ständer upgifva, den tilläggning bifalles: dock utan
intrång uti Brukssocietetens på 1752 och 1747 kongl, bref
grundade rätt,
hvartil R. o. A. svarade med Ja.
Föredrogs Hr Odencrantzes memorial ang:de Riksdagsgazettens
fortsättande för denne riksdag.
Hr Landtm, hemstälte, om icke detta mål, som vid
förl. riksdag skedt af Secrete Utskottet, til värkställighet
kunde befordras.
Hr P e c h 1 i n trodde, at detsamma genom Expeditionsdeputation
kunde besörjas.
Hr Klingsporr förmente, at ledamöterne dertill
dels utur Secrete Utskottet, dels utur Expeditionsdeputation
kunde tagas.
Hr Landtm, proponerade äfven, om icke detta kunde
Riddarehuscancelliet updragas.
Hr Wadenstierna var af den mening, at efter
Ang:de
ttiksdags
gazetten.
10—322307
146 1760, nor. 18, 20. Om Riksdagsgazetten.
hvad vid sidstl. riksdag skedt, derom i Secrete Utskottet
öfverlägges, antingen det ville sielft eller genom adjungerade
ledamöter ur Expeditionsdeputation dem låta besörja, hälst
mycket af Secrete Utskottets göromål deri kommo at inflyta.
Men
Hr Pechlin yrkade, at härvid ej borde vara någon
hemlighet och at detta samtel. Ständernes expedition tyckes
tilhöra.
Hr [von] Hermansson påminte, at någon af Cantzeliet
härtil måtte brukas; då
Hr [v o n] Bromell äfven påminte om de för förb
riksdag återstående gazetter.
Men uppå Hr Landtm:s gorde proposition biföllo R. o. A.,
at Riksdagsgazetten af Expeditionsdeputation kommer at
utgifvas.
Härefter upbrötos de förseglade listor på ledamöterne
til J ustiticedeputationen, Secrete Deputationen och Almenna
Besvärsdeputationen.
Hr Anmältes Hr Nordencrantz memorial såsom i de öfrige
N memorial**2 händen redan afgordt, och bifölls,
at han dess trykte bok under titul Ödmiuk föreställning
til Riksens Ständer må utgifva.
Jemväl bifölls Brinckmans ansökning at få orera en eftermiddag
på Riddarehuset.1
R. o. A. skildes åt kl. 2 slagen.
År 1760 den 20 November.
Församlades R. o. A. in pleno kl. 10.
Ang:de Då Hr L a n d t m. äskat liud, anmälte han hos R. o. A.,
prolongation at sedan
man nu redan nogsamt insåg den för UrskillningsUrsk:l:deput:n
deputations göromål utsatte termins otillräckelighet, så hade
Hr Landtm, med de öfrige talemän derom öfverlagt och sins
emellan öfverenskommit hos respective stånden föreslå, at
terminen för de enskilte sökande måtte förlängas til d. 24 December
men i allmenna mål til d. 10 Januarii, hvilket nu R. o.
A. blef understält;
och samtyktes.
1 Ursprungligen i konceptprotokollet: Hr Lilliehorn var vähl ej
aldeles nögd med de orationer och concerter, som höllos på Riddarehuset,
hvilket til angelägnare saker vore helgat.
Capitafrågan.
147
Dernäst påminte Hr Landtm., at i senaste pleno R. o. A. Ang:de
hade beslutit at i dag afgiöra den då upkomne frågan i anse- ^ nemreat
ende til capita, hemställandes fördenskull, om icke densamma ifr.
nu strax måtte företagas. Pommern.
Hr Bildenschöld yttrade derpå sig til protocollet,
som närlagde utvisar (Bil. 24).
Grefve Hamilton: Den vördnad, jag hyser för Riksens
Ständer och för deras pluralite, gior, at jag ej vill upväcka
en af 3 stånd redan afgiord sak. Ej eller anser jag för R. o. A.
anständigt at så ofta sollicitera om ändring hos de öfrige stånden
i samma mål, sedan the 2:ne gånger redan meddelt oss
sitt svar deröfver.
Mine Herrar. Innan vi åter anmoda dem at giöra ett med
oss, låtom oss giöra et inom oss sielfva, icke med enträgenhet
påstå våre särskilte meningar eller förblindas af någre
enskilte afsigter. Jag är rätt så örn som någon annan om
R. o. A:s rättigheter i saken ang:de capita men finner dervid
ingenting förlorat, om hon går til Secrete Deputation, hvilken
redan är vald och til tidens vinnande snart kan företaga sig
saken. Vi håfve alle lika god intention, dock äro vi alle menniskior
och underkastade mennisklige svagheter och boijelser.
Men låtom oss giöra våld på den förderfvade menniskian
och afkläda oss alla särskilta afsigter för det allmenna bästa
skull.
Hr Durietz: Här säijes, at de öfrige stånden saken
afgiordt. Efter min tanka hafva de blott yttrat sig om capitas
tjenster men ej öfver det, som häruti rörer den hvar famille
tilständige riksdagsmannarätt och således ståndets rätt och
privilegier, hvilke af alla 4 stånden gemensamt böra souteneras.
Så väl at bevara vår rättighet som äfven at tilfredsställa
de andre stånden, hvilke torde öma om rikets betjening
och frukta, at genom capitas rätts utöfning embetsmännerne
skulle komma at lida, är nödigt, at denna saken blifver
stadgad och afgord.
Hr Bilberg: I sidsta pleno, då denna sak upkom,
blef qucestioncn ej om det, som redan här i saken är afgiordt,
utan blott om någon ny föreställning, som genom en deputation
de öfrige stånden skulle göras, och den frågan böra vi
nu endast blifva vid.
Hr Hammarhielm: Långt ifrån at jag skulle våga
corrigera, hvad 3 stånd hafva beslutit, vara envis eller vilja
148 1760, nov. 20. Capitafrågan.
stöta mig med någon, vill jag i korthet säija min mening,
bedjandes om förlåtelse, at jag i ett mål tavtologicerar, som
så ofta varit före och hvaruti nästan ej kan säijas något nytt.
Jag tror mig kunna bevisa, at saken ej är afgord, som det
säijes, hälst vi hvarken af Hans Maij:t eller de öfrige stånden
fådt resolution och svar på vår fråga.
Vår fråga var ej så mycket om de 27 capitas tjenster,
hvarpå vi fådt svar af Hans Maij:t, utan vi håfve på tjenligit
och anständigt sätt omtalt deras medfödda rätt och bortmiste
tjenster samt begärdt, at de af rätt skulle få dem igen,
som jag ofta sagdt. Hans Maij:t har derpå svarat, liksom
de af nåd fådt tjensterne igen, och således satt vår rättighet
i ventilation, och således håfve vi ej fådt svar på vår underdåniga
föreställning. Men som Riksens Ständer äro magtägande
och här en grundlag rubbad är, så hade vi et annat
bordt förvänta.
Borgareståndets extractum protocolli, som de öfrige
stånden bifallit, innehåller detsamma och remitterar målet
til Secrete Deputationen; men det är ej nog; här gäller at
stadfästa vår rätt och sätta bomar för framtiden.
Derjemte håfve vi tält om de vid arméen ännu utevarande
capita i Pommern, hvilka ej kändt sin rätt så väl som de
andre. Jag vet ej, om [vi]1 häruppå fådt något svar. Jag
önskar fördenskull, at vi måtte uti väre privilegier rörande
frågor få et nöijaktigare svar; men som jag ser, at härvid
ventilationen ej utan votering lärer aflöpa, så önskar jag, at
voteringsproposition måtte giöras och justeras.
Frih. Horn, Fredric: På de flere riksdagar, jag haft
den äran at bivista, har jag mäst hållit mig inom en försynt
tystlåtenhet, icke af fruktan at yttra mina tankar, utan för
det jag med nöije bordt kloke mäns yttrande och emottagit
uplysning, då det varit en otidig hetsighet at vilja borttaga
en bättre använd tid. Men uti det nu förevarande ämne kan
jag ej underlåta at yttra mina hiertans tankar, likmätigt mitt
beständiga upsåt atialla mål och i alla tidernes conjuncturer
yttra mig som en ärlig karl oskrymtat och oförskräkt.
Jag förundrar mig, då jag hör, at här upväckes en qusestion
emot pluraliteten af Riksens Ständers beslut, som
remitterat qusestionen ang:de capita til Secrete Deputation,
så mycket mer som på sådant sätt aldrig någre Riksens
1 Konceptprotokollet.
Capitafrågan.
149
Ständers beslut skulle blifva beståndandes, om deras varagtighet
ankommo på ett stånds välbehag. Detta grämer mig.
Jag vördar capitas rätt och skal den försvara så kraftigt
som någon annan, men i sin rätta ordning, då när saken
kommit ifrån Secrete Deputation och vi derom behörigen fådt
öfverlägga. Emedlertid böra vi ej med för tidige debatter
borttaga en ädel tid, då vi stå uti ett utomlands brinnande
krig, utan likasom vid timade eldsvådor först söka släcka en
hotande brand, innan den gör omsorgen om vårt egit hus
onödig. Jag beder för Guds skull, låtom oss arbeta på enighet
inom oss, at ej vårt Riddarehus måtte blifva en bedröfvelig
tummelplats, ej mindre neslig för oss än farlig för vår frihet
och det allmenna.
Hr Lilljehorn utbad sig liud och dicterade bifogade
til protocollet (Bil. 25).
Hr Jennings: Jag har ej haft den lyckan at ifrån
början bivista R. o. A:s ventilation i detta mål, men jag
har ex actis gordt mig underrättad om saken och funnit
R. o. A. hafva faststält, at de ifrån arméen i Pommern til
riksdagen hemkomne hrr capita haft dertil rätt, att denna
saken ytterligare varit före och af 3 stånd blifvit til Secrete
Deputrn remitterad.
Det förra vördar jag efter min egen öfvertygelse och det
senare som et Riksens Ständers beslut. Bägge två böra stå
orörlige. Frågan kan derföre nu endast blifva om R. o. A:s
rättighet at ytterligare göra någon föreställning derom til de
öfrige stånden. Om än medgifves, at R. o. A. har dertil rättighet,
så bör det efter min tanka ganska sparsamt nyttjas,
elljest sättas alla beslut i osäkerhet och våra riksdagar blefvo
evige.
R. o. A. har tagit alla tilbörlige steg i akt. Vi hafva
gifvit vårt missnöije de öfrige stånden tilkänna och fådt
derpå det svar, at de remitterat målet til Secrete Deputationen.
Vi hafva deröfver ytterligare ventilerat och gådt med expedition
til de öfrige stånden, som äfven deruppå lemnat oss
ytterligare svar.
Här säijes väl, at de icke svarat på vår fråga. Men efter
min tanka hafva de deruppå riktigt svarat. Vårt extractum
protocolli innehåller merita af saken, och öfver hela protocollet
hafva de sig utlåtit. Hvad tjenar då någon vidare föreställning
til annat än til att utställa oss för ytterligare afslag?
150 1760, nor. 20. Capitafrågan.
Jag holler före at som en pluralité inom hvarje stånd
bör vördas, så bör den ock stånden emellan äga sin tilbörliga
aktning, och at en ytterligare föreställning är onödig, emedan
saken altid blifver integra, när hon ifrån Secrete Deputation
inkommit, varandes skilnaden oss emellan endast den om
stället, hvaräst sådant skal undersökas. Men mine Herrar!
Här förekomma utom dess 2:ne considerationer, dels inrikes
och dels utrikes. Jag vet ej på annat sätt än igenom fördom,
at en slik befallning emot capitas hemkomst til riksdagen
blifvit utfärdad ifrån regeringen, följakteligen skulle Hrr
Riksens Råd sättas under en commission och anses som
brottslige, inan de blifvit hörde. Jag ryser dervid. Hvad
skulle sådant värka i landsorterne. Den lagskipande magten
skulle försvinna. Här blefvo et slags interregnum,
hvarpå ej annat kunde följa än hellum omnium in omnes.
Här kan ej invändas, at ej alla Riksens Råd häruti kunna
vara deltagande, ty det måste altid vara pluraliteten af dem,
och utom pluraliteten blefvo ej et tillräckeligit antal til ärendernes
skötande i Rådet öfrigit.
I anseende til utrikes saker finna vi oss inveklade i et
krig, som väl är börjat men hvars utförande til rikets heder
och anseende fordrar förenad styrka och upmärksamhet. Sattes
regeringen under en commission, skulle andre puissancer
aldrig tro sådant vara skedt i anseende til capita, men väl
til politiske författningar och utrikes alliancer. Hvar blefvo
då Svea Rikes anseende, vår nödige sammansättning med
andre magter och deras biträde til en snar och hederlig freds
erhållande.
Mig ömar om rättigheter och privilegier så högdt som
någon annan ridderman; men bevare mig Gud at vilja tilstyrka
deras utkräfvande på hela rikets depence.
Låtom oss kasta våra ögon tilbakars på Chartagos exempel
i historien, som lät Hannibal stå hielplös emot fienderne,
til det sielf blef förvandlat i en stenhop.
Desse considerationer underkastar jag R. o. A:s uplyste
omtanka och vil ej vidare röra et ämne, som af så många
inconveniencer beledsagas.
Hr P e c h 1 i n : R. o. A. är redan ense om capitas rättighet
at bevaka riksdagen; nu är frågan om Kongl. Maij:ts svar
och Borgareståndets extractum protocolli på våre gorde
föreställningar.
Capitafrågan.
151
Efter min tanka är det klart, at Kongl. Maij:t öfver
lagen sträkt sin rätt på magtägande Ständer. Samma fråga
har a:o 1742 och 1743 varit före.
1742 lät Hans Maij:t göra capita en föreställning at blifva
vid arméen qvare men med den ömhet, at nästan det blifvit
til deras behag hemstält.
1743 remitterade Hans Maij:t samma fråga til Secrete
Utskottet i anseende til officerarnes commenderande til
Åland, hvilket nogsamt visar, det Hans Maij:t ej haft rätt
deruti decidera. Då tilstyrkte Secrete Utskottet Hans Maij:t
at dertil commendera nödige officerare dock utan at nämna
capita, men plena som högsta magtägande funno dervid betänkeligheter
och i underdånig föreställning til Kongl. Maij:t
ansågo, hvad Secrete Utskottet hade giordt ej til alla tilfällen,
utan blott högstnödige och oumgängelige, lämpeligit.
Denna gången tycks Hans Maij:t hafva sträkt sin magt
längre, då Hans Maij:t i extracto protocolli förmäler, at för
rikets säkerhet alt annat bör vika etc. Och blifver här altså
et alternativ, antingen at quittera tj ensten eller at mista
sin riksdagsmannarättighet, hvilket senare dock mindre bör
oss öma nu, då riket är stadt uti krig. Altså äro här 2:ne
frågor. Först huruvida Kongl. Maij:t sträckt sin magt öfver
våra rättigheter; och 2:do om den osäkerhet, som capita i
militairen äro stadde uti för atblifvaitjenstencommenderade.
Det förra kan i Secrete Deputationen undersökas; men om
det senare, då principen af lagen blir rörd, bör af samtel.
4 stånden i en särskilt deputation öfverläggas enligit 13 § i
Riksdagsordningen, hälst lagar böra vara stadgade och ej
kunna in casu göras. Denna sak som icke hemlig bör ej
höra til Secrete Utskottet utan til en särskilt deputation,
ty om vi se på effecten och om Kongl. Maij:t nu rörde lagens
principe och commenderade capita til tjenst, så kunde ju aldrig
sådant höra til Secrete Deputations göromål och handteras
under tysthet utan vore en uppenbar sak, som af samtel.
Ständerne nödvändigt skulle komma at af göras.
Jag begär derföre, at extractum protocolli enligit de i
förgårs gorde dictamina tillika med Kongl. Maij:ts extractum
protocolli måtte til de andre stånden härom afsändas, då jag
hoppas, de utan gensäijelse lära med oss instämma.
Frih. Wrangel, Fred. Otto, conformerade sig
med Hr Pechlin, tilläggandes sig ej finna, at vi rörde de öfrige
152 1760, noY. 20. Capitafrågan.
ståndens beslut härutinnan. Här vore 2:ne alternativer. Om
de ej rördt vår rättighet, så följer, at vi då kunna uptaga
quaestionem legis; hafva de åter den frågan uptagit, då de
remitterat saken til Secrete Deputation, så vöre sådant emot
lag, och trodde han fördenskull, R. o. A. kunde härom gå til
de öfrige stånden. Conformerandes sig för öfrigit med Hr
Schotings i förgårs yttrade tanka.
Frih. Duvall: R. o. A. har redan i detta mål hördt
så många discourser, memorialer och dictamina, at jag holler
för öfverflödigt något dervid at tillägga. Jag begär fördenskull
endast proposition och votering, om vi derom med
ytterligare föreställning skola gå til de öfrige stånden el. ej.
Hr Rudbeck, Thure, dicterade til protocolls, som
närlagde utvisar (Bil. 26).
Hr Rudbeck, Olof, förklarade sig aldeles deremot,
at någon commission skulle sättas öfver Hrr Riksens Råd,
så länge vi intet hade facta och vore om sakens sammanhang
underrättade.
Hr [von] Hermansson: Jag undrar så mycket
mindre uppå, at R. o. A. äro örne om deras genom förfäders
och egne förtjenster förvärfvade rättigheter, som de efter hand
så blifvit försvagade, at de snart sagdt rätt nu blott finnas
trykte på papper. Dock måste jag medgifva, at föga skilnad
gifves oss emellan. Vi vilja alle et ändamål men ventilera
om medlen.
Då här är sagt, at en secret deputation skal uplysa
och bereda frågan til vårt mognare öfverläggande, hvad behöfva
vi då gå in in meritis? Hvad behöfva vi förlora vår
tid? Hvad behöfva vi rubba den ordning och den inbördes
enighet, som ger våra öfverläggningar vigt och våra beslut
styrka? Och hvad tvista vi om, då vi alle hafva et fädernesland
och en gemensam rättighet om hiertat?
Hr Leijonankar: Jag hör med rörelse talas om en
commission, innan jag hördt något tydeligit brott. Om jag
än supponerade inbrott i grundlagen, hvar skola vi det få se
annars än igenom rådsprotocollerne i Secrete Deputation,
som dem efter lag bör skärskåda? Härpå grundar sig Borgareståndets
och de öfrige ståndens beslut. De hafva fördenskull
gådt i ordning, och förekommer mig fördenskull främmande,
at denna fråga åter hos oss upkommit.
Frih. Horn, Christer: Denna fråga har gådt vidare,
Capitafrågan.
153
än jag tänkt, hvilket icke så mycket skedt, om vi ifrån början
blifvit vid den naturlige ordningen.
Den lagskipande magten tyckes med sin författning
hafva rördt capitas rättighet. De hafva deröfver anfördt besvär,
men anledningen til det förra är oss än obekant. Då nu
den lagskipande magten och stånden äro stridige, bör frågan
först undersökas och den förre höras, eljes döma vi derom i
förtid.
Här talas om lag. Det är godt, men våra beslut böra
dermed jemföras och altid derpå vara grundade.
Hr Gyllensvan: Som jag förstådt de här förde
ventilationer, är nodus quaestionis, om R. o. A. i följe af sitt
beslut och 13 § i Riksdagsordningen kan ytterligare söka förmå
de andre stånden at gå ifrån, hvad de resolverat, och
remittera saken til särskilt deputation el. commission.
Här säges, det ser hårdt ut at underkasta Hrr Riksens
Råd en commission och det hårdaste ansvar, men vid detta påstående
har jag efter bästa begrep grundat mig på lagen
och har för öfrigit lärdt både af religion och moral at ej altid
gå strängaste vägen utan at snarare vara färdig at för brottslige
intercedera.
På denna grund vil jag yttra mig deröfver, huruvida vi
kunde söka förmå de öfrige stånden at ändra sitt tagne beslut,
sedan jag förut anmärkt, huru betänkeligit jag anser, at et
stånd i saker rörande fundamentale lagen går med särskilte
remonstrationer till Kongl. Maij:t.
En värd ledamot har af 14 och 17 §§ i Riksdagsordningen
velat bevisa, at de fläste ståndens beslut i alla mål böra gälla,
men den 14:de undantager tydel. de saker, som röra något
stånds privilegium. Följaktel. bör inbrått i fundamentallagen
ej höra til Secrete Deputation utan til plena refereras. Om
sådant nu ske[r] 8 dagar förr eller senare, skal vara mig lika
mycket, och dervid skal jag altid vörda R. o. A:s välbehag.
Men när grundlagen är klar, så är det at vinna tiden, om inbrått
deremot ransakas och dömes på ett och samma ställe.
Är nu lagen klar, hvarpå jag tror at ej mig hafva misstagit,
så blir det en fölgd af vår sidsta votering, at vi giöra
de öfrige stånden en ytterligare föreställning deröfver i anseende
til det olika begrep, de derom fattadt.
At jag nämdt en commission är intet skedt i ondt upsåt
men blott af vördnad för lag, ty jag vill ej någon landsmans
154 1760, nor. 20. Capitafrågan.
förderf; men jag skal vid tillfälle bevisa, at jag af godt hiertelag
enligit religion och moral snarare vil be för en skyldig; och
önskar nu så mycket mer, at sakerne måtte i sämja af göras,
då ifrån norr til söder i riket klagas öfver orätt vid underdomstolar,
som det skulle giöra en skadelig värkan i riket, om i den
första Riksdagsgazette det skulle läsas, at det första ståndet i
riket gordt det minsta steg emot lag.
R. o. A. bör fördenskull föreställa de öfrige stånden lagens
rätta mening; då vi freda friheten och försvara våra
privilegier, hoppas jag, de lära göra ett med oss.
Hr Linderstedt: Jag vill vara ganska kort. Hos
R. o. A. anser jag för en afgord sak, at målet bör afgå til en
särskilt deputation, och vill ej lägga mer dertil utan hemställer
blott, om icke en ytterligare beskickning til de öfrige stånden
måtte afgå.
Här invändes, l:o at vi hafva emot oss 3 stånds beslut,
men det kan ej säijas, så länge det ännu ej är expedierat;
2:do at här ännu ej är något factum, men här hafva klagande
inkommit, som vi redan hafva hulpit; 3:o at här skulle
et interregnum existera, men en casus, som Riksdagsordningen
supponerar, kan ej säijas vara emot lag.
Jag begär derföre proposition, om en deputation til de
öfrige stånden skal afgå at söka förmå dem at gå in med
oss.
Hr Boije, Hans Hinric: Jag behöfver ej vara vidlyftig
utan åberopar mig, hvad Hr Jennings och Frih. Horn
andragit.
Den frågan om deputation och ett extractum protocolli
til de andre stånden håller jag för betänkelig at bejaka, ty
vi böra först se facta och det efter den laglige ordningen.
Jag vil väl aldrig grunda min mening uppå rykten, men
säija vi, at de ej gifvit oss rätt svar, så torde de kunna säija,
at vi vilja truga dem, öfverhopa dem med göromål och draga
ut tiden. Dock som jag ser, at vi ej på annat sätt häruti kunna
åtskiljas, så begär jag häröfver proposition och votering.
Hr Landtm.: Jag bör för R. o. A. uptaga rätta statum
queestionis. Om privilegierne äro alle ense, och den frågan
går jag förbi och håller mig blott vid den, om en ny deputation
til de öfrige stånden skal afgå med ytterligare föreställning
at giöra ett med R. o. A.
Deras tagne beslut rör ej sielfva saken utan blott dess un
-
Capitafrågan.
155
dersökande af Secrete Deputation, som hade målet til R. o.
A:s vidare öfverläggning at upgifva.
Deruppå proponerade Hr Landtm, följande til görande
proposition.
Behagar R. o. A., at en deputation afgår med extractum
protocolli til de andre stånden at förmå dem til en särskilt
deputations sättande, där qusestion ang:de capitas rätt kan
uptagas?
Härtil svarades af R. o. A. med Ja och Nej.
Hr P e c h 1 i n : Vi böra härvid åberopa oss på nya
skiäl, såsom l:o at Kongl. Maij:ts extractum protocolli,
hvilket vi böra dem meddela, ej innehåller något svar ang:de
capitas rätt och 2:do den omständigheten, at nu 3 stånd
stadnat i stridande beslut emot 13 § i Riksdagsordningen,
hvilket bör blifva upläst.
Hr Landtm.: Här är blott frågan om qusestio an af
en ytterligare deputation. Och bör propositionen vara ren,
at hon med Ja och Nej kan besvaras.
Hvad här påminnes, hörer til det föreslagne extractum
protocolli, som här sedan kommer at justeras.
Hr Klingsporr påminte emot det ordet capitas
rättighet, emedan han tog densamma för afgord.
Hr von Oelreich yttrade sin mening, så mycket
til protocollet höras kunde, derhän, at de öfrige stånden medelst
den senare instruction för Secrete Deputationen häfvit
sitt förra beslut och at Secrete Deputation blott det tilhörde,
som fordrade hemlighet men ej inbrott på fundamentallagen,
hvilket han med Riksdagsordningens 18 § sökte bevisa.
Hr Landtm.: Riksdagsordningen är tydelig, men jag
fruktar, hon appliceras orätt. Secrete Deputationen får ej
gifva upp, hvad hemligit är. Fördenskull hörer den åberopade
lagen icke hit. Tankan har aldrig varit, at om något
emot fundamentallagen händt, sådant borde gräfvas ned
utan Riksens Ständer tilkännagifvas. Då handteras saken
som hon bör.
Hr Durietz: Jag hade trodt, saken skulle gå lätt,
men ser dervid någon heta, och at den ej utan votering lärer
slutas. Hemstälte fördenskull, i propositionen det ordet capitas
rättighet, såsom redan här afgordt, kunde gå ut och frågan
endast blifva om den til afgående deputationen; och som
156 1760, nov. 20, 27. Capitafrågan. Ang. votering.
Hr Klingsporr samt flere af R. o. A. sig härmed
förenade, så utslöts utur propositionen det ordet rättighet.
Hr P e c h 1 i n anmälte et memorial i denna sak, hvarmed
han ämnade gå til de öfrige stånden.
Borg:st:s I detsamma anmältes en deputation ifrån Borgarestån
deputation.
personer stark.
Borgmästaren Faxell, som den anförde, gaf jemte
ståndets ödmiuke hälsning tilkänna, at ståndet förehaft Secrete
Utskåttets extractum protocolli ang:de brännevins brännande
och hänskutit detta ärende til en allmen bevillningsdeputation,
hvilken derom bättre än Stats- och Kammaroeconomiedeputation,
som Secrete Utskåttet föreslagit, kunde
öfverlägga.
Deputationen afträdde.
Häruppå uplästes följande proposition til votering.
Den, som bifaller, at en deputation afgår med extractum
protocolli til de andre respective stånden att förmå dem til
en särskilt deputations sättande, där quaestion ang:de capita
kan uptagas,
skrifver Ja; den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, upskiutes med öfverläggning om denne sak,
til des Secrete Deputationen upgifvit de skiäl, hvaruppå
Kongl. Maij ris förbud ang:de capita varit grundat.
Denna proposition blef af R. o. A. gillad.
Under det R. o. A. lagade sig til votering, påminte
Hr Hammarhielm, at Fiscalen borde til hvarje
votering upgifva en lista på de frånvarande och bortreste
ledamöter, på det ej möijeligit och menniskligit fel ej måtte
hända, at de frånvarandes polletter vid voteringen af någon
annan måtte brukas, då de i Cancelliet utan vård blef vo lemnade.
Hr Landtm.: Påminnelsen var god men lär ej kunna
värkställas, emedan de afresande sig ej, som de böra, i Riddarehuscancelliet
anmäla och sine polletter aflemna. Skulle
något missbruk härvid existera, skal jag Fiscalen updraga at
sådant behörigen efterse och hos Riddarehusdirectionen
beifra.
Hr Rudbeck: Min tanka är, at så snart någon är
utur staden frånvarande, kan han här ej votera, och den,
som nyttjar en sådans pollet, bör mista sitt säte och stämma.
Riddarehusfiscalen och Assessoren von Post: Jag
Capitafrågan. Ziervogels ansökan.
157
har altid efter skyldighet sökt bevaka ordningen, men under
de riksdagar, jag varit vid sysslan, har det mig vitterl. icke
händt, at någon frånvarande voterat eller någon nyttjat deras
polletter.
Deruppå skreds til votering, som så utföll, at för Ja voro
fyrahundradetiuguen och för Nej fyrahundradesiuttio, som
det vid allegaterne befintel. voteringsinstrument utvisar,
hvilket för R. o. A. uplästes.
R. o. A. skildes åt kl. half nijo.
År 1760 d. 27 November.
Torsdag.
R. o. A. församlades in pleno kl. 9.
Justerades protocollerne, hällne hos R. o. A. d. 18 och 20 Justering,
hujus.
Vid det senare protocollet, deräst Hr Jennings yttrat
sig ang:de ett slags interregnum och theraf til befarande
bellum omnium in omnes, yttrade sig
Hr P e c h 1 i n vid desse expressioner finna åtskilligt
at påminna, hvarföre han holt nödigt, at de för Hr Jennings
blef vo justerade; men som han sielf nu ej var tilstädes,
så förbehölt sig Secreteraren at sedermera denna
passage för honom få upläsa och jemka.
Sedan Hr Jennings vid slutet af protocollet var
upkommen och blifvit härom underrättad, yttrade han sig,
at ehuru han ej justerat, hvad han för sin räkning til sidsta
protocollet tält, så trodde han dock sig emedlertid, i anseende
til hvad han redan sedt i Riddarehussecreterarens memorialprotocoll,
kunna vidkännas, hvad han till protocollet yttrat
och intet ord deraf återtaga. Han viste för öfrigit ej annat, än
at man här finge til protocolls utan någons anmärkning sig
utlåta, men skulle det ej så vara, så förbehölt han sig samma
rätt emot andre.
Uplästes Urskillningsdeputations lista på antagne och Urskilksdep.
af slagne riksdagsärender jemte ett 2:ne ledamöters särskilte ''angidc^
votum i målet ang:de Professoren Evald Ziervogels ansökning Professor
om någon ytterligare belöning för et utgifvit värk uti allmenna ansökning,
historien, hvilken ansökning deputationen til Riksens Ständers
plena hade remitterat.
158 1760, nov. 27. Ziervogel. Urskillningsdeputationen.
Och sedan Grefve Bielke såsom deputationen[s]
prseses berättat för R. o. A. sammanhanget af detta mål
och den deröfver i deputationen upkomne skiljaktigheten,
yttrade sig
Hr Hammarhielm: Jag vet ej, om denna sak kan
anses för så angelägen, at vi dermed behöfva taga bort vår tid.
Jag gillar Urskillningsdeputationens beslut men vet också, at
det är tillåtit at vända sig til plena, om någon skulle hafva
något emot deputation at anföra; dock tror jag detta ämne ej
lärer vara så vigtigt och utber mig fördenskull at något angelägnare
få anmäla.
Frih. Cederhielm conformerade sig dermed, at
vigtigare saker äro hos R. o. A. at föredragas, men mente, at
som detta mål upkommit, R. o. A. borde sig deröfver utlåta.
Hr Landtm.: Urskillningsdeputation har efter sin
skyldighet upgifvit listan på sine göromål til R. o. A., hvilket
jag föredragit utan at hafva vetat om den dervid bifogade
tvistige saken, men om R. o. A. så behaga, kan den tils vidare
blifva på bordet liggandes.
Härmed instämde Hr Hammarhielm så mycket
mer, som han tyckte, at R. o. A. ej borde uppehålla sig med
fyraöressaker, när de hade under händer saker af flere millioners
värde.
Detta mål blef fördenskull liggandes på bordet och continuerades
med listan til slut.
Derefter påminte Hr Wadenstierna vid det at
deputationen remitterat målet ang:de Secreteraren Arbin til
Secrete Deputationen, at ehuru väl han ej ville ingå i merita,
men som han viste, at Secreteraren Arbin ännu ej fådt utslag
på sine dels i Kongl. Cancelliecollegio, dels hos Kongl. Maij:t
anförde besvär, så begärte han uplysning, huru det enligit
deputations instruction dessförinnan kunnat blifva uptagit
och remitterat; begärte fördenskull at med remissen tils
vidare måtte anstå, då nödige påminnelser dervid kunna
inkomma.
Hr Landtm.: Urskillningsdeputation lärer väl härvid
gordt efter instruction och derom kan här för denna gång ej
vidare, innan saken hit upkommit, öfverläggas.
Hr Wadenstierna: Jag förbehåller endast, at
saken ej måste vidare uptagas, så vida hon på förber:de ställen
är oafgiord.
Urskillningsdeputationen.
159
Hr Hammarhielm: Jag conformerar mig med
Hr Landtm. ang:de Urskillningsdeputations göromål. At här
säijes, det saken ännu i Cancelliecollegio och hos Kongl.
Maij:t ej blifvit afhulpen, sådant bör ej ligga denne sökande i
vägen, efter han törhända, likasom det flere i Amiralitetscollegio
och annorstädes händt, icke kunnat erhålla något
svar. När sådant en sökande händer, tyckes han med skiäl
kunna vända sig til den högsta magten. Jag gillar fördenskull
Urskillningsdeputations göromål ej mindre än det, at man i
alla saker bör gå laglige vägar. Men, mine Herrar, jag säger
ännu en gång, vi håfve angelägnare saker at företaga än denna,
och dem beder jag först måtte företagas, ty fast jag torde
hafva at klaga så mycket som någon annan, har jag dock försyn
at med mitt enskilte framkomma utan hoppas at deruppå
i sinom tid få rätt.
Hr Linderstedt: Jag vil här så mycket mindre
gå in uti Urskillningsdeputations göromål, som jag holler
före at R. o. A. häfver blott at pröfva de af slagne mål men
at de remitterade gå sin gång til sine behörige orter, hvaräst
de sedermera kunna prof vas och ändras.
Hr Wadenstierna: Jag kan härmed ej instämma
utan holler före at plena såsom magtägande hafva lika rätt
at pröfva bägge slags målen och at efterse Urskillningsdeputations
instruction samt huruvida deputation haft rätt at remittera
et mål, då det enligit instructionen på behörig ort ej
förut varit afgiordt.
Hr Landtm.: Som saken redan skal vara til Secrete
Deputationen afgången, så torde vara bäst at låta dervid
förblifva.
Hr Wadenstierna begaf sig i hufvudsaken med
det af honom gorde förbehåll.
Hr Linderstedt itererade sin förra påminnelse.
Hr Rechlin: Här är af en värd ledamot nyss bevist,
at denna lista är oss blott meddelt ad notitiam men ej at
deröfver ventilera. Urskillningsdeputation har sin instruction.
Har någon emot deputation at klaga, som skulle hon
öfverträdt dess instruction, står det enom fritt; men skulle vi
annorledes gå in uti dess göromål, så blefvo vårt plenum en
urskillningsdeputation, och vi skulle likna en polsk riksdag.
Hr Hammarhielm: Som alla påståenden och
påminnelser böra vara grundade på skiäl, så kan jag ej för
160 1760, mot. 27. Om flera plenidagar.
något giltigt skäl anse den omständigheten, at Konungens
utslag uti förevarande mål icke skal än utfallit, ty den sökande
torde kunna visa, at han derpå i flere år fåfängt väntat.
Hr Wadenstierna begaf sig ifrån sin påminnelse,
til dess saken här vidare förekommer.
Ang:de Uplästes Urskillningsdeput:s extractum protocolli ang:de
^r^0i?k:depaV tryckandet af dess instruction, hvilket
instruction. Frih. Horn för allmen efterrättelses skull holt vara
nyttigt och
Hr Ekestubbe anmälte för detta redan vara van
ligit.
Och blef af R. o. A. bifallit.
Frih. Uplästes Hr Pechlins memorial angrde landscancellier
frih*5
Fmicks nes Pr°t°collers insändande til Protocollsdeputation samt
memorialer. Frih. Funcks d:o,
hvilka blefvo liggande på bordet.
Discoura Hr Hammarhielm: Jag utber mig R. o. A:s gunst
plenidagaM ^a följande til protocollet för min räkning anmäla,
veckan m. m. Sorn här åter frågan är om memorialer, som skola blifva
på bordet liggandes, så underställer jag R. o. A., om icke,
när memorialer således lemnäs på bordet, det måtte påskrif
vas,
när de åter skola tagas före igen, emedan de eljes kunde
få samma öde som mitt, hvilket nu öfver 3 veckor hvilat på
bordet, ehuru det inneholler flere vigtige ämnen och är upfylt
med sanning.
Jag önskar högeligen, at när det en gång förekommer,
det måtte af R. o. A. med benägenhet enligit min välmening
blifva ansedt; emedlertid om det å ena sidan fägnat mig, at
det af publico med begärlighet blifvit efterfrågat och afskrifvit,
så oroar det mig å den andra, at månge felagtige copier
deraf för min räkning kringlöpa, då jag dock blott för det
egenhändigt underskrifne kan och vill vara ansvarig. Anholler
fördenskull i detta afseende, at samma mitt memorial måtte
få tryckas, inneslutandes detsamma jemte mig sielf i R. o. A:s
gunst; och går nu til et annat ämne. Jag måtte tilstå, at
ehuru jag ej är af de äldste riksdagsmän utan blott bivistat
sex riksdagar, känner jag dock igen den nu vid riksdagen brukade
ordningen. Som alla veta, at R. o. A. äro principaler,
så böra de det ock vara i sielfva värket, om de äro det til
namnet.
Jag hade fördenskull önskat, at R. o. A. hade oftare in
Om flera plenidagar.
161
pleno sammankommit, eller åtminstone at få veta, hvad angelägenheter
sådant kunde hindra, hollandes jag före R. o. A.
vara mindre värdigt at sällan och kanske blott en gång i
veckan sammanträda och då uppehålla sig med saker af ringare
värde.
Vid sidsta riksdag påminner jag mig, huruledes vid ett
då riket nära rörande ärende alt annat släptes ur händer
och samma mål medelst trägit arbete natt och dag ganska
hastigt blef expedierat, som sakens angelägenhet och brottens
beskaffenhet billigt kräfde.
Slike omständigheter håfve vi, Gudi lof, sedermera icke
erlefvat, dock äro vi nu uti en nästan lika usel belägenhet.
Så skyndesamt som vi då befordrade rikets trygg- och säkerhet,
så skyndesamt böra vi äfven nu fika til thes undsättjande.
Äro vi principaler, så kunna vi föreskrifva, hvad vigtige
ärender vi vilja företaga, och utsättja, hvad dagar vi in pleno
vilja sammankomma. Jag har väl hördt, at plena af 4 talemännen
böra utsättas, men jag har trodt, at vårt plenum af
R. o. A. och Landtm, skulle beslutas.1 At härtil dags skäl varit
til upskof emellan plena, det tror jag men skulle önska at om
dem blifva underrättad och hoppas, at flere med mig lära
åstunda tätare plena, utan at vi fråga efter de andre stånden,
hälst saker ändock sällan hos alla fyra stånden på en gång
förekomma utan efter förra vanligheten sidst pläga komma
til R. o. A.
För öfrigit som jag ofta hördt, at R. o. A. hindrade riksdagens
activité, så tror jag deremot nu, at den af andre saker
hindras torde, såsom ofärdige protocoller och andre requirerade
saker med mera.
Jag itererar slutel. min förut gorde anhollan om mitt
memorials företagande på en viss dertil utsatt dag och det i
stöd af min riksdagsmannarätt, af ömhet för hemmavarande
medbröders nödige uplysning samt til fredande af min nijt
och välmening för det allmenna.
Hr Boije, Carl Gustaf: Efter jag hör talas om
memorial, vill jag ock föra R. o. A. til minnes det, som jag
ingifvit och i 3 veckor varit liggandes oafgiordt. Mig skal
vara lika kärt, hvad R. o. A. dermed behagar giöra, nog af,
at jag frälst mitt samvete och deri uptäkt de oredor, som jag
1 Överkorsat i konceptprotokollet: >... och nt vi kunde hålla plenum
ensamma, om de öfrige stånden det än för sig icke ville>.
11—322307
162 1700, noY. 27. C. G. Boijes memorial.
funnit. Jag har deruti yttrat mig generaliter och utan application,
men jag kan ännu tillägga något exempelvis, hvarmedelst
Herrarne kunna döma om saken och thess påfölgder.
Om en til exempel igenom advocats knep samlar sig capitaler
och dymedelst förvärf var sig en hederlig caractere,
är icke det sielfsvåld?
Om et collegium ger tjenst åt en, som kort förut putsat
skor, framför den som tjent med all heder några år, är icke
det sielfsvåld?
Om en sökande til en tjenst får communication derå til
chefen och en mindre förtjent emedlertid, innan communication
återkommit, på vicechefens förslag får sysslan, är icke
det sielfsvåld?
Om man hos en landshöfdinge klagar och saken blifver
oafgiord liggandes i 10 år, är icke det sielfsvåld?
Om ledamöter i et consistorio blifva med grofva sielfsord(!)
och oqväd saklöst öfverfallne, är icke det sielfsvåld?
Om en assessor i et collegio genom låttning får partes referentis
i något mål och låter sådant i flere år ligga oafgiordt,
är icke det sielfsvåld?
Om en häradsfogde med flere slag af et vedträ dräper
en fattig bonde och sedan derföre slipper med half mansbot,
är icke det sielfsvåld?
Om en länsman med våld tager en frälsemans dragare och
nytjar dem i kronoskiuts, är icke det sielfsvåld?
Si sådant händer, mine Herrar. Domen nu sielfve, när det
skier, om icke allmenheten måste trötna dervid.
Bevare Gud! Vår lag är god, men det lefves ej derefter.
Sådant och mera har jag uti mitt memorial omrördt och skulle
önska, at Herrarne funno det af den vigt, at det borde til de
öfrige stånden remitteras.
Frih. Gr önhagen: Här äro så månge ämnen uti
discourserne omrörde, at jag har svårt före dem alla uptaga.
Jag vil blott yttra mig öfver de fyra af Hr Hammarhielm anförde
omständigheter.
Det första ang:de landshöfdingarnes protocoller, dem bifaller
jag, at de måtte blifva liggandes på bordet.
2:do. Hvad angår Hr Hammarhielms memorials trykning,
så är jag deremot, hälst om alla memorialer skulle tryckas,
innan de blifvit skärskådade, skulle här blifva mycken tryckning
och publiquen dermed öfversvämmas.
Om flera plenidagar.
163
3:o. Beträffande påminnelsen om tätare plenidagar,
så är jag deremot, at lagar måtte föreskrifvas emot lag och
förordning. Vi hafva en värdig Landtm., hvars rättighet det
är at med de öfrige talemännen utsätta plena, och jag beder
ödmiukast, at han måtte blifva bibehållen vid sin embetes
myndighet.
4:o. Hvad här ang:de krigets undersökande är omförmält,
sådant bör gå til Secrete Utskåttet; derifrån kunna vi
vänta uplysning, och dessförinnan tala vi om saken med fördomar.
Och för öfrigit skulle jag önska, at vi här måtte tala i
ordning och icke i andre saker än dem, Hr Landtm, i stöd af
sitt embete föredrager.
Hr Landtm.: R. o. A. lära vara öfvertygade om at
det ej är min skuld, om alla saker här stadna för drögsmål
och uppehåll. Vidlyftige discourser taga här bort så mycken
tid, at ganska få mål hvarje dag kunna företagas och afgöras.
Ville R. o. A. oftare hafva plena, så vore här utom private
saker inga deputationsarbeten för händer, och deputationerne
skulle blifva hindrade, hvaribland Secrete Utskottet nu är
sysslosatt med öfverläggningen om kriget och Secrete Deputation
med målet rörande capita.
Bägge desse mål, om hvilka R. o. A. vist sig mycket
angelägne och örne, fordra tid och arbete. Det vore derföre
väl, om plena och deputationerne kunde jemkas til sakernes
skyndesamma befordran.
Om R. o. A. i dag hade behagat lemna mig tid, hade
jag ärnat föredraga saken ang:de växelcoursen, som är ganska
angelägen, och dernäst ett Grefve Lewenhaupts memorial.
Hr Durietz: Ibland de flere här omrörde ärender,
som jag går förbi, vill jag blott holla mig vid en, som är riksdagens
activité. Jag beklagar dervid at dermed går långsamt
till, i det icke en gång ännu alla deputationerne äro satte.
Jag bifaller aldeles, hvad Hr Landtm, anfördt ang:de de flere
angelägne mål, som här borde föredragas, och gillar äfven de
af Secrete Utskottet och Secrete Deputation förehafvande
arbeten.
Hvad 2:ne plenidagar angår, så bifaller jag äfven dem,
dock efter Hr Landtm:s öfverenskommande med de öfrige
talemän, varandes försäkrad, at på det sättet sysslorne kunna
räcka hvarannan handen och den tjenligaste tiden dem emellan
afpassas.
164 1700, nov. 27. Om flera plenidagar.
Bondest:s Härvid anmältes oell infördes en Bondeståndets deputation
deputation. gex personer
Undertalemannen Otto Olofsson, som förde ordet,
anmälte ståndets ödmiuka hälsning och påminte om slut i
deras påminnelse om brännevinsbrännandet. Ståndet vore
nögdt, at saken remitterades til Bevillningsdeputation, men
önskade i anledning af deras extractum protocolli af d. 20
Nov:r at få någon bränning fri till juhl, hvarefter förordningen
tils vidare kunde blifva i sitt förra stånd. Hvarpå
deputation afträdde.
Ang:de 2:ne Sedan Hr Landtm, för K. o. A. berättat deputations
Teclranr nedbringande, återtogs den förra qusestionen, hvarvid Hr
Landtm, enligit R. o. A:s åstundan ang:de 2:ne plenidagars
utsättande i veckan lofvade tala med de öfrige taleman.
Hr Lagersvärd upläste des dictamen ad protocollum
i samma ämne, som bilagdt finnes (Bil. 27).
Hr Landtm, uprepade härvid sitt förr gifne löfte
om 2:ne plenidagars utsättande.
Hr P e c h 1 i n : R. o. A. tyckes vara enige om nödvändigheten
af 2:ne plenidagar i veckan, hvilket Hr Landtm,
äfven häfver bifallit, men at sätta riksdagen i fullkomlig
activité är detta icke nog, emedan här ännu felar oss deputationer,
som icke ännu blifvit utnämde.
Dessutom har jag 2:ne saker at påminna. Först ang:de
rådsvalet, hvilket efter 1739 års förordning vid riksdagens
början bör skie och äfven för kort tid sedan, då det omtaltes,
blifvit oss lofvat. Sådant är enligit med fundamentallagen,
och likasom Kongl. Maj:t bör til riksdagens början besätta
de ledige tjenster til sammansättningars förekommande, så
böra äfven Ständerne efter samma lag genast besätta de ledige
rådsembeten. At härvid skedt något upskof, dertil önskade
jag at få veta anledningen.
2:o. Hvad angår de 2:ne plena i veckan, holler jag före
at högsta magten bör besörja riksdagens activité til rikets
värn och i synnerhet växelcoursens hämmande. Sådant bör
af Ständerne skyndesammeligen afgöras, och derföre tilstyrker
jag, at vi med extractum protocolli härom måtte gå til de öfrige
stånden, eljes begär jag häröfver votering.
Hr [von] Bromell: Frågan ang:de landshöfdingarnes
protocoller ligger på bordet, dermed är jag ense.
2:o. Hr Boijes memorialer, det äldre och det senare,
Om flera plenidagar.
165
gillar jag såsom i godt upsåt ganska väl utarbetat och tilstyrker,
at de måtte bifallas samt til de öfrige stånden få afgå,
på det de oss ej med sitt bifall måtte förekomma.
Hr Bildenschöld: Om R. o. A. behagar påminna
sig, huru med våra ventilationer här tilgår, lära de ej undra
på vår tids utdrägt. En och samma sak kan ofta komma 5 ä 6
gånger före; här upkastas mångfallige discourser, som ofta ej
stadna utan votering; kanske om vi fölgdt ordning och Hr
Landtm:s föredragande, hade mera blifvit gordt. Nyttan af
2:ne plena i veckan kan jag ej afse, ty utom enskilte memorialer
är här föga at föredragas, så länge [ej]1 deputationerne
hunnit något utarbeta, hvaruti de skulle hindras af plenidagarne.
Om R. o. A. påminner sig de förra riksdagar, voro ofta 8
dagar utan plena, men sedan arbetet inkom ifrån deputationerne,
höllos de ofta hvar annan dag.
Frih. Horn, Christer: Ang:de 2:ne plena i veckan
är saken slutad, sedan Hr Landtm, lofvat, vi skulle dem få,
fast jag fruktar, at deputationerne dermed skulle något hindras.
För öfrigit skulle jag til ordnings erhållande i våra deliberationer
önska, at vår Riddarehusordning blefvo öfversedd
och til efterlefnad kunnig giord. 2:o. At i samma afsigt vi
genom en utslagen lista måtte blifva underrättade om the
mål, som skola komma före, och medelst okunnoghet derom
ej allehanda mål til tids utdrägt blifva uprörde. Hvad det af
en ledamot begärte tryckning af sitt memorial angår, så bifaller
jag sådant såsom för anförde skiäl nödigt.
Hr Landtm.: Hvad Riddarehusordningen angår, så
kan densamma af Riddarehusdeputation företagas; och hvad
beträffar listan på de til föredragande saker, så är densamma
vanlig, när talemännen öfverenskommit om målens föredragande,
som inkommit ifrån deputationerne, men härtildags
hafva hvarken stånden eller deputationerne något haft
at arbeta, och följaktligen har ingenting kunnat blifvit
giordt.
Hr Linderstedt förmente, at pleni hållande vore
R. o. A:s ensak men icke hörde til öfrige talemännens fastställande.
1 Konceptprotokollet.
166 1760, nov. 27. Om memorialers föredragande.
Hr Landtm.: Sådant är lag likmätigt, och då R. o. A.
talar om sin rätt, böra de äfven tala om de andre magtägande
ståndens lika rättighet.
Hr Bildenschöld biföll så mycket mer Hr Landtm:s
anmärkning, som de öfrige stånden eljes kunde säija sig vilja
med arbetet i deputationerne continuera, då vi holla plena.
Hr Pechlin: Hvad här är sagdt ang:de Riksdagsordningen,
dermed instämmer jag, ty det är nödigt, at vi
respectera hvarannan, holla ordning och ej med öfverflödige
debatter taga bort tiden; och hoppas för öfrigit, at vi lära erhålla
2:ne plenidagar i veckan samt at vi måtte få underrättelse
om upskofvet med rådsvalet.
Hr Landtm.: Talemännerne hafva jemte med mig
derom öfverlagdt; men först hafva de trodt, at riksdagen skulle
sättas i activité medelst deputationerne, hvilkas instructioner
til en del ännu felas; sedan har den omständigheten sig
yppat, at en af Hrr Riksens Råd lagdt in om afsked, hvarom
Secrete Utskåttet inkommit med dess extractum protocolli,
som til föredragande ligger på bordet.
Hr Pechlin: Jag respecterar, hvad hrr talemän giordt,
och beklagar, at med deputationernes sättande så långsamt
tilgår; men som efter 1739 års förordning, 3 §, riksrådsembeten
strax vid riksdagens början böra besättas, hvaruti jag tror
ståndens talemän ej lära kunna giöra någon ändring, så hemställer
jag, om icke vi härom måtte gå med deputation til de
öfrige stånden såsom ett til prsejudicats afböijande för framtiden
ganska angelägit ämne.
Hr Hammarhielm: Det ömar mig at flere gånger
hafva hördt, liksom skulle man träda Landtnäs embete för
nära, då man beropar sig på lag, och håller för otilbörligit, at
den färgen på någons välmening skulle sättas. I mitt dictamen
har jag flere momenta rördt; det ena ang:de 2:ne plena
i veckan är afgordt, och 2:o hvad angår de inkommande memorialers
påskrift med någon viss tid til deras företagande, hoppas
jag, Hr Landtm, lär sådant befordra; varandes billigheten
likmätigt, at riksdagsmän böra niuta lika rätt, at ej den enes
strax föredrages och den andres väntar i 3 veckor, at den,
som förut är, kommer först före efter ordning och ej efter
grace. 3:o. Påminner jag om nödvändigheten, at Secrete
Utskåttet må skynda at ang:de kriget inkomma med sitt
yttrande och berättelse. Jag itererade derjemte, at mitt
Om memorialers föredragande.
167
memorial, som i 3 veckor legat och rördt flere angelägne
ämnen, måtte blifva upläst och mig tillåtas at det få trycka i
anseende til de felaktigheter, som de tagne copier medfölja,
hvartil redan flere af stånden lemnat sitt bifall.
Hr Landtm, förmente, at Hr Hammarhielms memorial
först varit et dictamen til protocollet; at det blifvit på bordet
lemnat så länge hade handt af månge andre emellankommande
ärender.
Men Hr Hammarhielm påstod sig detsamma som
memorial hafva ingifvit, efter han dermed strax gådt til de
andre stånden.
Hr Wadenstierna: Jag vill i detta ämne blifva
ganska kort, ehuru många frågor äro sammanblandade.
l:o. Om 2:ne plenidagar i veckan är redan afgordt, och
det ärnar jag ej ändra. Jag har också läst Riksdagsordningen
och vill uprepa, hvad hon derom innehåller, i fall någon det
torde hafva glömt.
Det ordet glömt bör ingen af Herrarne stöta sig på, emedan
man näppeligen torde minnas hvart ord af Riksdagsordningen
utantil. Där står, at Landtmarskalken med de öfrige
talemän skal öfverlägga om målens föredragande i ordning
och derom med dem öfverenskomma såsom medlet til ändamålet,
hvilket är sakernes afgörande. 2:dra momentet är
rådsvalet, hvarom väl 1739 års förordning, som sagdt är,
förmäler. Men sådant har vid flere riksdagar ej blivit i akt
tagit, som til exempel vid 1747 års riksdag, då det ej skedde
förr än emot jul. Dessutom kan denna förordning ej häfva
Riksdagsordningen, där det står, sådant bör skie vid riksdagens
början, hvilken dock än ej rätt börjad är, så länge deputationerne
ej ens blifvit satte. 3:o. Hvad memorialers tryckande
angår, finner jag sådant vara emot gammal ordning och praxis,
som efter mitt begrep böra i akt tagas.
Hr Landtm. : Hvad sakernes föredragande vidkommer,
lär jag aldrig underlåta at dervid iakttaga ordning
enl:t min ed och skyldighet, enär jag af emellankommande
nya qusestioner och saker derifrån icke hindras.
Hr Bilberg: Det är omöijeligit för mig at taga reda
på alt, hvad i så margfallige ämnen här är sagdt och at mig
deröfver yttra. Jag hade tänkt, at vi uti våra öfverläggningar
skulle följa ordning och blifva vid ett vist ämne, men
jag hör hvar och en upväcka et särskilt mål, som ej rör rätta
168 1760, nov. 27. Om flera plenidagar.
sättet af ärendernes befordrande. Skola vi således fortfara,
vil jag äfven för min del någon särskilt fråga movera.
Klockan är redan emot ett, och vi hafva intet mål afgordt.
Jag ber derföre, vi måtte få höra de memorial och ärender,
Hr Landtm, ärnat föredraga, eljes förbehåller jag ock mig
att härnäst få anmäla något, som annars ej hörde hit.
Hr Rudbeck, Thure, instämde dermed, at med
många onödige discourser tiden mycket utdrages; påminte
dervid, at hvad vi om 2 plenidagar beslutit, måtte genom
extractum protocolli de öfrige stånden communiceras, och
derjemte om rådsvalet erindran göras.
Hr Landtm, lofvade, at sådant til nästa måndag
skulle kunna dem tilkänna gifvas.
Hr Rudbeck, Thure, tilläde ytterligare ang:de
at en lista på föredragningsmål vid dörren måtte til R. o. A:s
efterrättelse blifva anslagen.
Hr Landtm.: Listan på föredragningsmål skal författas,
så snart någre från deputationerne och stånden inkomma,
men härtils hafva de haft föga at giöra, och R. o. A.
har mäst med här upkomne saker varit sysslosatt. Hvad
rådsvalet angår, torde det målet om måndag kunna företagas.
Gr. Häruppå uplästes Grefve Lewenhaupts memorial, som
^memorial*8 fleres begäran lades på bordet (Bil. 28).
Hr. Uplästes Hr Estenbergs 2:ne memorialer, som äfven be
Estenbergs
gärtes på bordet (Bil. 29—30).
memorial. ° '
Härefter justerades det upsatte extractum protocolh
ang:de 2:ne plenidagar i veckan, som med en deputation til
de öfrige stånden skulle affärdas, så lydande:
Extr. prot. S. D. Korn hos R. o. A. i öfvervägande, huruledes det icke
2 plenidagar allenast vöre nödigt utan ock tjenande til riksdagsärendernes
i veckan, tilbörliga drift och ordning, om 2:ne dagar i hvarje vecka
blefvo til ståndens plena utsatte.
Och funno R. o. A. för sin dehl tjenligast at dertil utnämna
måndagar och torsdagar, hvilket med de öfrige respective
stånden vänligen skulle communiceras.
Hvilket gillades.
I anseende til de sidst upläste memorialer, yttrade sig
Hr [v o n] B r o m e 11, at som han i gemen icke gillade, at
så länge et memorial ej vore afgordt, man dermed lika fult
A. Reuterholms återinträde på Riddarhuset. 169
kunde gå vidare til de öfrige stånden, så höllö han i synnerhet
betänkeligit, at sådant med desse bägge memorialer skulle
tillåtas. Han fruktade billigt, at de torde giöra någon skadelig
värkan, om de blefvo publique, och sätta eld i mångas sinnen
medelst de deri brukade ganska hårda expressioner; önskandes
fördenskull, at de måtte blifva stilla liggandes til R. o. A:s
vidare öfverläggning derom nästkommande måndag.
Deputationen, som med extractum protocolli til de öfrige
stånden skulle afgå, upropades och afgick.
Uplästes Frih. Christian Reuterholms memorial ang:de Ang:de Frh.
dess broders, Axel Reuterholms, återintagande på Riddare- jterhuset.
intagande på
Hr Jennings: Jag skal ej vara deremot, at R. o. A.Eldarehuset,
måtte nu visa Frih. Reuterholm någon grace, men erindrar
endast dervid, at han i mitt tycke hade sielf derom bordt
anhålla.
Frih. Christer Horn: I det hopp at R. o. A. lära
vara benägne til generosité vid detta tilfälle, vil jag äfven
insinuera et ord för en annan nogsamt bekant Riddarehusets
ledamot, som alt sedan sidsta riksdag ej fådt visa sig för
öfverhetens ögon och jag äfven nu önskar måtte komma i
åtanka.
Hr Bildenschöld: Jag afstyrker icke R. o. A:s
grace för Frih. Reuterholm. Det är genereust at glömma det
framfarna med honom, men R. o. A. böra icke glöma sin egen
värdighet. At giöra honom grace kan vara R. o. A. obetagit,
emedan vid dess uteslutande ifrån Riddarehuset ingen tid
blifvit utsatt, men bör på ett emot R. o. A:s värdighet svarande
sätt sielf derom ansökning giöra, hvilket jag af ömhet för
Riddarehusets heder härmed till protocollet vil hafva yttrat.
Frih. Grönhagen biföll sådant som billigt, tilläggandes
sig hafva varit i lika cas och nogsamt hafva funnit värdet
af R. o. A:s gunst och ädelmod.
Hr Hammarhielm: Frih. Grönhagen har ej aldeles
varit i samma cas, ty han måste afhålla sig från Riddarehuset
ej för något memorial skull, utan för det han ej hade fylt sina
lagliga år.
Hr Gyllensvan: At Frih. Reuterholm sielf med
någon ansökning i detta mål skulle inkomma, ser jag ej väl
lär kunna skie, då han är härifrån utesluten, utan tyks mig
170 1760, nov. 27. A. Reuterholms återinträde på Riddarhuset.
vara lika mycket, om dess bror frambragt dess önskan, och
begär häröfver proposition.
Frih. Duvall: Det skal vara min fägnad at i detta
mål kämpa med andre, och är af den tanka, at vi säija Ja
til sielfva frågan, at han åter här intages, blott han för formens
skull sielf derom med ansökning inkommer.
Hr Gyllensvan: Jag för min del styrker R. o. A.
til ädelmod för Frih. Reuterholm. Hvad dess memorial angår,
så ehuru jag vid sidstl. riksdag ej hade den äran at vara en
R. o. A:s ledamot, har jag det dock läst och funnit detsamma
väl grundat och godt och kan ej annat än beröma dess deri
å daga lagde nijt, hälst han grundat på lag, hvad han sagdt
och skrifvit, samt finner, at sådant bör väl uptagas och han
derföre hafva beröm.
Frih. Horn, Fredric: På det jag ej må misstänkas
at häruti vara partisk, vill jag rent ut bekänna, at jag redan
för 18 år sedan varit Frih. Reuterholms vän och är öfvertygad
om at han på alt uptänkeligit sätt lär hädanefter giöra sig til
R. o. A:s honom ertedde gunst förtjent.
Hr Boije, Carl Gustaf: Jag talar ej om ordsaken
til Baron Reuterholms uteslutande ifrån Riddarehuset, ej
eller är jag emot om R. o. A. vela visa honom grace, men jag
är örn om eder egen värdighet, gunstige Herrar.
Jag vet, R. o. A. äro fromme, men de öma dock om sin
heder. At han felat, det är oförnekeligt, ty det är [ej]1 nog
at skrifva, man bör ock skrifva lag likmätigt, och eljest skulle
R. o. A. hafva haft orätt. Hielp evige Gud, endera måste ju
hafva felat.
Skal han nu åter intagas, så tyckes det vara billigt, at
han sielf derom ansökning gior, ty ehuru han har merit, böra
vi dock ej glöma, hvad vi vår egen heder skyldige äro.
Hr Durietz: Mig tyckes, at R. o. A. mäst äro ense
derom at visa Baron Reuterholm prof af deras ädelmod, ehuru
somlige tykt, at han sielf bordt derom anhålla. Om han det
icke giordt, har ordsaken varit, at han här ej är ledamot,
derföre har han tagit den naturligaste vägen genom sin broder.
Och när han fädt den lyckan att här inkomma, lär han
sig sielf deröfver ytterligare til R. o. A:s nöije förklara.
Hr Jennings: Som jag varit den första, som väkt
denna qusestionen emellan R. o. A., så önskade jag äfven nu
1 Konceptprotokollet.
A. Reuterholms återinträde på Riddarhuset. 171
at kunna densamma åter apaisera, efter jag gärna bekänner
mig hysa mycken vänskap för Frih. Reuterholm.
Hvad en ledamot nyss i anseende til Baron Reuterholms
memorial vid sidsta riksdag sig yttrat, dervid vill jag nu intet
påminna, sedan han sielf förmält sig den tiden ännu ej hafva
varit här på Riddarehuset och vid detta målet närvarande,
hvarförutan det hade varit at kränka R. o. A:s beslut.
Hvad åter det, som af somlige säijes, angår, at han ej
sielf kunnat härom hos R. o. A. med ansökning inkomma, så
hade det åtminstone ej allenast varit mer i sin ordning, om
dess bror, som giordt ansökning för honom, hade nämdt,
at sådant skedde på hans begäran, utan det hade äfven varit
R. o. A:s ensak at emottaga dess memorial, om han dermed
behörigen sig anmält och deruti sitt fel erkänt.
Grefve Hamilton: Han har på anständigt sätt för
mig yttrat dess önskan at häruti vinna R. o. A:s ädelmodiga
bifall, och
Hr Ekestubbe, som äfven detsamma berättade, tilläde
sig önska, at R. o. A. nu som vid fordne slike tilfällen
ville låta gracen ske utan debatter, såsom hvilket skulle öka
den förras värde och Baron Reuterholms ödmiuka erkänsla
deremot.
Frih. Duvall: Sedan jag hör, at Baron Reuterholm
anmodat flere af R. o. A. i denne sak och således sielf derom
anhollit, så låter jag min påminnelse falla, väl vetandes, at
när man vil giöra faveur, är sättet ofta så kärt som sielfva
saken,
hvarmed sig äfven Hr Bildenschöld conformerade.
Hr Landtm, gorde altså proposition, om Frih. Axel
Reuterholm tillåtes at åter få ibland R. o. A. här niuta säte
och stämma,
hvilket besvarades med Ja.
Upbröts och uplästes listan på R. o. A:s ledamöter i Listan på
Kammar-, oeconomie- och commercedeputation. am.^oecon.
Dernäst anmältes någre af R. o. A:s ledamöter, som commercedep.
sig deputationerne afsagdt och i hvilkas ställen electorerne
andre herrar komma at välja.
R. o. A. skildes åt kl. 2 slagen.
172 1760, dec. 1. Om Estenberga memorial.
Ang:de Hr
Estenberga
memorial.
År 1760 then 1 December.
Måndag.
Plenum klåckan nijo.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen och Hr Landtm,
äskat liud, anmälte
Grefve Hamilton följande:
Om Högl. R. o. A. med attention åhördt et Hr Estenbergs
i senaste pleno här upläste memorial, så lära de tvifvelsutan
hafva funnit detsamma upfyldt med fördomar, med anstötelige
och scandaleuse målningar och figurer. R. o. A. äro
komne hit til riksdagen at sköta och vårda lag och lära ej
tåla, at densamma, i anseende til eho det‘ock vore, blifva
kränckte.1 Hr Estenberg har emot 12 § Regeringsformen
missvördat rådsembetet uti sitt memorial, och som derutaf
månge copier kringlöpa, så är til frukta, at om sådant blifver
opåtalt, kunde ej allenast upror födas i landet utan äfven
misstroende hos våra allierade, hvilket skulle störta vårt
fädernesland i största äfventyr.
Hr Estenberg har yrkat en commissions förordnande at
undersöka om närvarande krigs ordsaker och tymedelst qvalt
et Ständernes beslut, som remitterat sådant til Secrete Utskottet;
han har således förgripit sig emot alla fyra stånden.
Jag hemställer therföre, om icke hans memorial måtte remitteras
til Justitiaxleputationen.
R. o. A. behagade giöra mig then justiee och tro, at jag
häruti talar oväldugt, ty fast jag har en bror i Rådet, skal
han ej öma mig mer, än at jag skal blifva hans strängaste domare,
i fall han försedt sig, men eljes bör han, tillika med
then sidsta torparen, niuta lagens hägn och beskydd, eljes
vore thet at sättia knifven på halsen af vår frihet och säkerhet.
Här finnes mot alla siukdomar goda läkemedel, men the böra
ock med urskillning brukas, och när en rikskropp är sjuk, bör
then med aktsamhet skiötas och vårdas.
Hr Estenberg invände häremot, at han enligit
Riksdagsordningens medgifne frihet sig yttrat; han trodde
ej hafva skrifvit med fördom, då det vore klart, at et
krig utan Ständernes vettskap vore giordt, hvilket vore emot
1 I konceptprotokollet ursprungligen: >... at lagar . .. blifva kränkte».
Om Estenbergs memorial.
173
lag och äfventyrligit för friheten; och hade för öfrigit så
mycket mindre förmodat at af en Riksens Råds broder therföre
blifva angripen, som efter klara innehållet af 14 § i Riksdagsordningen
han trodt, at Hrr Riksens Råds nära slägtingar
til och med syskonebarn borde vid thenne deliberationen taga
sitt afträde.
Med thetta senare instämde äfven Hr von Vicken,
viljandes sig ej i saken yttra, innan sådant skedt.
Erih. Duvall: Hvad Hrr Riksens Råds anhöriges afträde
angår, så kunde sådant komma in quaestione, om vi
nu dömde öfver Hrr Riksens Råds personer, men nu är här
blott frågan om et af Hr Estenbergs memorialer, hvilket jag
för min del anser såsom på vist sätt qväljande Riksens Ständers
beslut, hvilke remitterat målet ang:de kriget til Secrete Utskottet.
Utom thess innehåller then citerade 14 § Riksdagsordningen,
at när saken slutes eller om slutet discoureras,
då böra först the närmaste anhörige taga afträde men ej förut.
Dock påminner jag mig, at vi sådant ännu för kort tid sedan i
saken ang:de capita ej så noga iakttagit; hade vi thet giordt,
vet jag ej, hvem til slut skolat decidera saken.
Hr Landtm.: Innan R. o. A. vidare i thenna saken
ingår, måste jag påminna en omständighet.
I sidsta pleno faststältes, at en deputation då strax til
de öfrige stånden skulle afgå med extractum protocolli ang:de
2:ne plenidagar i veckan och therjemte påminna om rådsvalets
företagande till nästa plenum; hemställer fördenskull,
om icke thenna deputation nu i samma ärende måtte affärdas,
efter the andre stånden sidst redan voro åtskilde och nu
äro församlade.
Hr Pechlin: Hvad Hr Estenbergs memorial angår,
så är jag nögd, at thet må blifva tils vidare liggandes, efter
jag ser thet upväcker hos R. o. A. någon heta. Hvad thet
andra momentet angår, så håller jag för billigt, at efter R. o.
A:s beslut deputation afgår angående plena och rådsvalet,
men at thertil ännu utsatt ja någon dag håller jag för prsematurerat,
emedan vi först böra discourera om then methode,
som thervid bör brukas.
Hr Jennings: Jag stadnar i villrådighet, då jag skal
yttra mig öfver åtskillige här uprörde ämnen. Jag hade trodt,
thet första skulle blifva thet uti Hr Estenbergs memorial
omrörde öma ämnet rörande kriget, men thervid har en annan
174 1760, dec. 1. Om Estenbergs memorial.
En deputation
afgår.
fråga upkommit om Hrr Riksens Råds anhöriges afträde,
thernäst ang:de deputationen, som til the öfrige stånden
ang:de plena och rådsvalet i förra pleno var besluten och då
på vägen at afgå men nu åter tyckes möta något uppehåll;
och sidst ang:de methoden til rådsvalet.
Här säges, at vi hålla polska riksdagar, men Herren må
döma, hvilken som är ordsaken thertil. Jag kan ej annat vara
än af den tankan, at vi måge blifva vid våra beslut och låta
deputation afgå til the öfrige stånden ang:de våra plenidagar
och rådsvalets utsättande. När qusestionen blir om rådselectorerne,
då kunna vi derom särskilt ventilera.
Hvad Hr Estenbergs memorial ang:de kriget beträffar,
så är billigt, at när ventilation derom slutes, Rådets närmaste
anhörige taga afträde, då Hrr Riksens Råds personer i något
mål specielt blifva nämde. Som jag deribland äfven har den
äran att hafva en svåger, så lär jag detta i sådant fall sielf
i akt taga, men thes förinnan hoppas jag at som flere andre
theras anhörige ej vara vår1 riksdagsmannarätt förlustige.
Hr Hammarhielm: Jag har ej trodt, at thetta
ämnet i dag skulle förekomma, therföre går jag ej ther in uti,
och thertil har jag skiäl, ty jag tror, thet eljes hade varit
anslagit. Yi håfve sielfve begärdt anslaget af Hr Landtm.;
thet bör vara et rättesnöre i the förekommande mål, och vi
böra hålla vid ordning.
Hvad deputation angår, håller jag före then böra afgå,
och som vi sidst ej sagdt, at rådsvalet i dag borde skie utan
företagas, så böra vi derom ventilera. Ang:de rådselectorernes
val håller jag mig [vid]2 Regeringsformens 12 §, och hvad Hr
Estenbergs memorial angår, är jag emot at sådant må föredragas,
efter thet ej står ibland de föredragande mål på
listan.
Hr L a n d t m. : Sidst beslöt R. o. A., at extractum protocolli
skulle afgå ang:de plena men at deputationen skulle
munteligen allenast anmäla ang:de rådsvalets företagande i
dag, men som stånden då redan voro åtskilde, så kunde thertil
nu torsdagen utsättas.
Härefter upropades deputation, som afgick,
1 Ursprungligen i konceptprotokollet: >. . . hoppas jag tillika med
andre ... ej blifva vår .. .>
2 Konceptprotokollet.
Rådsvalet.
175
hvaruppå Hr Landtm, förestälte, at om valet nästk:de Ang:de
torsdag [skulle företagas],1 vore nödigt, at R. o. A. nu förut ^electorerne^
vidtogo the thertil nödige arrangemens. thertil.
Hr Ruthenschöld holt före at rådselectorerne borde
efter förra vanligheten af electorerne utväljas.
Hr Durietz: Jag går förbi the förra quaestioner och
vill allenast anmärka, först at hvad angår Hrr Riksens Råds
anhöriges afträde, så kan liknelsen om saken ang:de capita
thit ej appliceras, emedan thet var en hela ståndets sak,
hvilket icke kunde taga afträde thervid. Och sedan hvad
rådselectorer angår, så har vid deras utväljande varit 2:ne
fundamenter, lagen och vanan. I lagen står ej, at the af
the vanlige electorer böra väljas utan at til thetta val et
utskott skall giöras, hvilket jag holler före ej af electorerne
utan af bänkemännerne böra väljas.
Hr Hammarhielm: Jag conformerar mig med
hvad then värda ledamoten ang:de rådselectorernes val nyligen
yttrat, men jag finner utom thess nödigt at hemställa
R. o. A., at flere härvid förekommande omständigheter afgöras
måtte, nemi. l:o om rådsförslagerne skola blifva vid
militaire el. civile; sedan om icke i anseende til Hans Excellences
Hr Riksrådet Wrangels siuklighet och Hr Riksrådet
Ruths dödelige afgång äfven et Amiralitetsriksråd måtte tilsättas
och om icke i sådant fall frenne herrar af Amiralitetet
på förslag upföras måtte. Jag tror sådant ej böra lemnäs til
hrr rådselectorerne utan tror mig hafva skiäl therom at påminna,
efter Riksens Ständer senast funno för nödigt at föröka
antalet af militaires Hrr Riksens Råd, hvilka omständigheter
jag förthenskull R. o. A:s ompröfvande underkastar.
Hr Wadenstierna: Jag vil i korthet yttra mig
om the öfver rådsvalet upkomne frågor. l:o. Hvad rådselectorers
väljande af electorerne beträffar, så håller jag före at
vi blifva vid then vanlige methoden och thet sätt, uppå
hvilket våre riksfäder lagen explicerat, ty rådselectorerne äro
en deputation eller utskott; så kallas thet i Regeringsformen
och uti Riksdagsordningen men icke electorer; äro the nu en
Riksens Ständers deputation eller utskott, så böra the af
electorerne väljas, hvilket jag thermed bevisar, at samma
rådselectorer förblifva hela riksdagen öfver.
1 Konceptprotokollet.
176 1760, dec. 1.
Rådsvalet.
Thenna min mening bestyrker jag således af lag, af vane
och af exempel.
Hvad 2:o angår om förslagerne skola blifva militaires
samt om en Amiralitetsråd bör föreslås, så bifaller jag sådant
såsom billigt och tror R. o. A. i bägge lärer förenas.
Frih. Horn, Christer, holt nödigt, at öfrige 2:ne
stånden härom averteras, emedan the eljes torde theri decidera.
Hvad rådselectorerne angår, om hvilkas utnämnande
praxis tyckes differera ifrån Eegeringsformens 12 §, så väntade
han at blifva uplyster om när och huruledes sådant tilkommit.
Ther jemte holt han före öfverläggning therom vara nödig
ang:de förslagens inrättning, om the skulle skie på 3 candidater
eller en hvar gång tilsättas.
Hr Gyllensvan: Jag häfver utur de här förefallne
discourser härvid fattadt 2:ne ideer.
l:o. At förslagerne måtte blifva dels militaires dels af
Amiralitetet; thertil styrker jag.
2:o. Hvad rådselectorers väljande vidkommer, så hafva
somlige thervid sedt uppå lagen och somlige uppå vanan.
I 12 § Eegeringsformen säges, at thertil et utskott skall
väljas. Behagar nu R. o. A., at sådant igenom bänckmännerne
skal skie, så vil jag dertil upgifva ett förslag, ehuru
thet ej är mitt egit utan en värd ledamots, och om jag then
får nämna, Hr Hammarhielms. Thet är, at man på en viss
numer, til exempel 2, skulle börja och sedan utnämna hvar
17:de til bänckman, hvilka sedermera skulle välja rådselectorerne.
Således blefvo efter Riksdagsordningens 14 § ett fritt
och ordenteligit val. Thetta project underkastar jag Högl.
R. o. A. Och i fall vi therom ej annars kunde blifva enige,
så påstår jag theröfver votering.
Hr Bildenschöld åberopade 12 § i Reg:sformen,
14 § i Riksdagsordningen samt then alt sedan 1723 vid rådselectorernes
val vanlige praxis och tilstyrkte R. o. A. at thervid
förblifva, emedan tiden genom nya sätt skulle dragas
ut, och efter R. o. A. funnit rådsvalet nödigt, tiden skulle
vinnas, om vi blefve vid thet gamla.
Hr Re ehlin: Här äro två saker at decidera, l:o
om praxis varit instämmande med fundamentallagen och
2:do om hon icke bör afskaffas, då hon är therifrån skiljaktig.
Jag gillar, hvad Frih. Horn ur 12 § i Regeringsformen
Rådsvalet.
177
anmärkt, och finner nödigt, at vi hålla oss thervid. Jag anmärker
thessutom emellan råds- och andre electorer den
skilnad, at efter Riksdagsordningen electorernes val ej kan
klandras, ty det vore at häfva lagens esprit och mening,
men rådselectorernes val är ståndens pröfvande underkastadt.
2:do. At i lagen rådselectorernes antal är utsatt til 24, då
deputationen [o: deputationer] efter Riksens Ständers öfverenskommande
och omständigheterne kunna vara mera eller
mindre talrike.
Vöre här qusestionen om någon ny lag, så vore jag theremot,
at then in casu skulle giöras, men nu är här blott frågan
at efterlefva en gammal, af väre riksfäder giord lag.
Hr Boije, Hans Hindric: Jag har väl anmält
mig i den första qusestion om Hr Estenbergs memorial, men
jag går nu therifrån, sedan jag i anseende til hvad sagdt är,
at capitasaken var en ståndssak, giordt then anmärkning, at
thet ej mindre är en ståndssak, at ingen må ohörd dömas
utan at alla, ända til then sämsta torparen, måtte niuta lagen
til godo.
Här är frågan upkommen ang:de rådselectorernes väljande.
Hvarföre skole vi thervid gå ifrån then härtils brukelige methoden?
At rådselectorerne äro en deputation, anser jag för
afgordt, efter theras göromål kan klandras. At therom nu
giöra någon ny lag, finner jag ej vara tjenligit, ty här är vid
then nyligen projecterade bänkedelningen på läktaren sagdt,
at man ej kunde göra lagar in casu, hvilket jag äfven holler
betänkeligit, och thernäst skulle sådant medföra en ansenlig
tidsutdrägt medelst deliberationer och voteringar och R. o.
A. kanske ej för helgen erhålla sitt påsyftade ändamål med
rådsledigheternes besättande, hvarförutan qusestion therom
hade varit nu onödig. Jag önskar fördenskull, at vi til tidens
vinnande öfver den frågan, om thet gamla eller något nytt
sätt härvid skal följas, måtte votera, bifallandes för öfrigit,
at förslagerne til the vacante rådsembeten måtte göras af
militaires och amiralitetspersoner.
Frih. Horn: Jag bifaller Hr Wadenstiernas yttrade
mening at blifva vid thet vanlige valsättet af rådselectorer,
hälst förut antagit är, at man ej bör göra lag in instanti och
in casu, och conformerar mig ang:de rådsvacancernes besättande
af militairen och Amiralitetet med Hr Hammarhielm
och Hr Boije.
12—322307
178 1760, dec. 1.
Rådsvalet.
Hr Rudbeck: Jag håller före at enligit 12 § Regeringsformen
til Råds väljande et utskott bör skie och sådant
af bänkemännen men ej af electorerne, såsom hvilkas göromål
icke får klandras, väljas måtte.
Deputation ifrån the öfrige stånden återkom.
Grefve Nils Bielke, som thervid fördt ordet, berättade,
at Präste- och Borgarestånden bifallit ang:de 2:ne plenidagar
i veckan och at the lofvat gifva svar ang:de rådsvalet.
Frih. Cederhielm: Jag vördar the herrars nijt,
som vist sig så örne om rikets väl i anseende til rådsvalet,
men thet faller mig thervid in, at härvid någon corruption
torde supponeras, likasom skulle nyare tider medföra bättre
hiertelag än the förre och som skulle hrr electorerne ej nu
äga samma förtroende, som då de blefvo valde.
Hvad thet nyss föreslagne sättet angår at välja hvar 17:de
til bänkeman, så finner jag thet nytt och besynnerligit at
thermedelst erhålla the skickeligaste, ty sådant blefvo intet
et val utan en lottning.
Hvad 2:o angår then påminnelse, at rådsvacancerne borde
besättas af militairen och Amiralitetet, så kan sådant vara
godt, men jag bör äfven erindra, at som rikets väl ej mindre
kräfver en rådsherre, som förstår landshushållningen af grunden,
så önskade jag, at äfven en sådan rådsherre måtte blifva
vald.
Frih. [von] H ö p k e n : Jag hör i våra deliberationer
säijas, at rådselectorernes väljande är utstakat i Regeringsformen
men at praxis thetsamma ändrat. Jag är ej af then
mening, ty ther står i Regeringsformens 12 § et utskott, hvartil
24 af Adelen skulle tagas. Alltså är thet ett utskott efter
lagen, och methoden, som sedan 1723 brukats, är thermed
enlig, at the af electorerne, som [ledamöterna] af andre deputationer,
blifvit valde och at theras göromål, såsom deputationers
betänkande, varit pröfvande och klander underkastat.
Skulle then gamla methoden ändras, voro flere projecter
törhända thertil at upgifva, therföre styrker jag til tidens
vinnande, at the blifva vid then gamla methoden, hälst
R. o. A. therom äro ense, at lag ej bör göras in instanti.
Hr J ennings: Här är redan i thetta ämne så mycket
sagdt, at föga kan tilläggas. Dock anmärker jag härvid 3
frågor.
Rådsvalet.
179
Then förste ang:de förslag af militaires och Amiralitetet;
therom tyckes R. o. A. vara ense.
Then andre frågan har varit, om vanlige sättet til valet
af rådselectorerne skal ändras och
3:o om project til en sådan ändring; men i mitt tycke
qusestio an, om thet skal ändras, then första, och sättet sedan
bli den andra.
Härvid anmärker jag thet vara bevist, at rådselectorer,
som icke nämnas i lagen utan et utskott, äro endast en deputation,
och håller för betänkeligit at theri nu in instanti giöra
någon ny författning, såsom hvilket äfven jag hör R. o. A.
vid riksdagens början hafva faststält, fast jag då ej var närvarande,
men en ny lag kunde endast för framtiden göras,
så framt nu ej någon misstanka om corruption skulle thertil
gifva anledning. Skola vi härom votera, så bör frågan blifva,
om then gamla methoden skal ändras, hvartil jag äfven
förbehåller mig at ingifva project, hälst thet at taga hvar
17:de voro en ren lottning och hade många inconveniencer
med sig.
Hr P e c h 1 i n : Här är ej quasstion om någon ny lag
eller at giöra then in casu men at lefva efter then gamla,
hvars afsigt har varit, at ingen skulle blifva rådselector, som
sielf kunde komma under valet. Thetta är sielfva lagens förstånd,
och then 12 § i Regeringsformen är ej ändrad af Riksdagsordningen,
som säger, at et utskott af 24 personer til
rådsförslagers upprättande skulle väljas.
När nu frågan är, at antingen lagen skal följas eller vanan,
så styrker jag til thet förra, och at thet måtte ske genom samtelige
bänckmännens förtroende, emedan, om rådselectorerne
skulle väljas af electorerne, hvars val man ej får klandra, så
kunde 24 skickelige ämnen til rådscandidater deribland borttagas,
öfver hvilka decisionen således blefvo ståndens plena
betagen. Fördenskull finner jag skiäl uti lagen och blifver
thervid, eller begär jag theröfver votering.
Hvad för öfrigit angår förslaget af militairen och Amiralitetet,
så respecterar jag flere ledamöters therom yttrade
tankar men kan dem dock, ehuru jag hierteligen önskar militairens
förmån, icke bifalla, emedan Regeringsformen bygger
rådsvalet på principen af electorernes förtroende och theras
pröfning, hvilket at bibehålla är nödigt för frihetens skull.
Jag holler altså före att vi ej böra them något föreskrifva
180 1760, dec. 1.
Rådsvalet.
utan lemna them fritt förslag och Hans Maij:t fritt val, samt
begär, at proposition måtte giöras enligit 12 § i Regeringsformen
och ej then 14 § Riksdagsordningen.
Hr Hammarhielm vidgick, at thet af en ledamot
omrörde project af hvar 17:des utnämnande kom ifrån honom.
Han hade, långt ifrån at ärna upgifva sådant förslag såsom
rättesnöre för R. o. A., allenast ansedt det som godt och tjenande
til alla misstankars förekommande och begaf sig för
öfrigit gärna therifrån, men thet ömade honom hafva hördt
af en ledamot, at sådant val kunde träffa någon mindre
skickelig. Han hade aldrig väntat at blifva then 17:de men
trodde eljes, at alla här borde hållas för lika skickelige och lika
magtägande, emedan thet eljes voro at taxera och giöra oss
inbördes orätt.
Frih. Cederhielm: Thet är långt ifrån mig at
något så obilligt om någon af R. o. A:s ledamöter, dem jag
alla respecterar, [hafva supponerat],1 och i synnerhet hvad
angår then värda ledamoten, som nyss tält, så anser jag honom
för den aldra skickeligaste. Men om vi alle äro lika skickelige
til alla ämnen, så borde här aldrig enl. 14 § i Riksdagsordningen
til deputationerne skie något val utan endast lottning. Och
för öfrigit, fast alle äro skickelige, så kunde thet dock vara en
åtskilnad emellan mer och mindre, och mindre skickelig är ej
oskickelig.
Frih. Horn, Christer, förestälte R. o. A., at om
olykligtvis nu skulle skridas til votering, hvarmed dagen borttogos,
borde åtminstone något af the på listan upförde mål
afgiöras. Han vore emot någon lags görande in instanti
och hade fullkomligt förtroende til hvar och en, men han
trodde, at sådant skulle inom oss mera befästas, om flere
deraf blefvo delaktige, som i andre frie regeringar, til exempel
Venedig, sker. Han ville blifva vid lagen, alle voro värdige,
men valet borde blifva under vissa, och voro han försäkrad,
at antingen thet skedde igenom bänckemän eller
electorer, skulle thet altid träffa värde män.
Hr Gyllensvan: Jag måste anmärka, då här är
nämdt om skickelighet, jag ej tror then kunnat hafva ment
alla vara lika skickelige, som declarerat någon för then skickeligaste
utan at thervid hafva haft någon reservatio mentalis
til sin egen faveur.
1 Koneeptprotokollet.
Rådsvalet.
181
Hvad thet af mig upgifne projectet ang:de hvar 17:des
väljande beträffar, så beger jag mig theri, efter jag ser, at
R. o. A. thet icke gillar, och blifver thervid, at rådselectorerne
af bänkmännerne directe måtte väljas, begärandes theröfver
votering. Hr Gyllensvan tilläde äfven, at hvad som förslagernes
uprättande af militairen och Amiralitetet angår, så
vore han thermed ense.
Hr Jennings itererade sitt förra, at gammal praxis
borde följas och ej ny lag in casu göras.
Frih. Wrangel conformerade sig med Hr Pechlin
och Hr Rudbeck at följa then gamla lagen som innehållande
en rikskroppen nödig motvigt; han vore emot tidsspillan;
rådsvalet vore beslutit och kunde gå lika fort, på hvad sätt
rådselectorerne valdes, antingen genom bänckmän eller electorer,
och begärte häruti proposition.
Hr Wadenstierna: Jag ber om förlåtelse, om jag
2 gånger talar i denna saken. 12 § i Regeringsformen säger,
at et utskott skal väljas, men hvarken står ther eller i Riksdagsordningen,
huru thet skal väljas, therföre är thet ej
emot lag, om electorerne thetsamma välja. Yi böra ej förkasta
then gamla praxis eller tro, at våre företrädare misstagit sig
om Regeringsformens rätta förstånd och mening.
14 § i Riksdagsordningen säger, at electorerne skola
välja alla deputationer, och rådselectorerne anser jag blott
som en deputation; så har Regeringsformen för detta blifvit
förstådd; men om vi genom nya frågors upkastande sägas likna
en polsk riksdag, så hemställer jag, hvem thertil månde gifva
anledning.
För öfrigit begär jag i thetta mål proposition och votering.
Hr Boije: Frågan är oeconomisk för R. o. A. och skal
göra mig lika mycket, huru R. o. A. then afgiör, dock önskar
jag, at vi måtte efterlefva en lag. Yi hafva 2 slags lagar, endels
grundlagar, som aldrig böra röras, såsom de äro, hvilka
soutenera vår frihet emot envälde; andre äro oeconomiske.
Vi böra för öfrigit eftertänka tiderne, jemka och bättra lagen,
efter som omständigheterne kräfva och förfarenheten fordrar,
men in oeconomicis ej binda sig händerne för framtiden. Jag
önskar sluteligen, at som i thetta mål nog är discourerat,
vi måtte häröfver få proposition.
Hr Rudbeck svarade på thet, hvad en ledamot om
praxis anfördt, at praxis ej voro någon lag. Han viste af Riks
-
182 1760, dec. 1, 3. Rådsvalet.
dagsordningen, at bänkemän borde välja electorer. Desse vöre
redan valde, och dem hafva vi. Då nu nya electorer skola
väljas til rådsvalet, så tyckes äfven sådant af bänkemännen
böra skie.
Hr Jennings: Jag har ej funnit i Riksdagsordningen,
at där någonstädes bänkemän nämnas mera än electorer,
men där står i 12 § Regeringsformen utskott til rådsvalet.
Då nu sådant utskott skal väljas, tyckes det ej mindre vara
billigt än det instämmer med förra vanligheten, at det väljes
af de electorer, som nämna Secrete Utskottet och alla deputationerne.
Hr L a n d t m. : Den ena qusestionen ang:de civiles eller
militaires förslag är icke yrkad utan blott then om sättet at
välja rådselectorer. Jag bör derföre til R. o. A. göra thenna
proposition:
Bifaller R. o. A., at rådselectorerne efter vanligheten
väljas af electorerne, hvilket besvarades med Ja och Nej.
Hr Landtm, stäldte fördenskull voteringsproposition
således:
Then, som bifaller, at electorerne til rådsvalet utses och
nämnas efter förra vanligheten af the redan utsedde hrr electorer,
skrifver Ja; then, som thet ej vill, skrifver Nej; vinner
Nej, utväljas rådselectorerne af hrr bänckemännen, hvilken
proposition uplästes.
Hr Jennings, Hr Boije, Frih. Duvall och
Hr Leyonadler förklarade sig väl nögde med propositionen
men icke med alternativet, emedan derigenom flere af
R. o. A. skulle betagas friheten at äfven få ang:de valmethoden
inkomma med sine tankar, i fall den gamla ej skulle nu följas,
och äfven dervid saknades, om en ny method skulle allenast
för denne gång eller för framtiden antagas, ehuru R. o. A. om
det förra tycktes vara enige.
Hr Rudbeck, HrPechlin, Hr Durietz deremot
biföllo den upsatte voteringsproposition som grundad
uppå de förde discourser, hvartil
Hr Bilberg lade, hvad tidsutdrägt deraf vore at befara,
om 900 ledamöter på Riddarehuset ville ingifva hvar
sitt project och deröfver begära deliberation och votering.
Men sedan R. o. A. något ytterligare härom discourerat
och förstnämde herrar sig hade ifrån sine påminnelser vid
proposition begifvit, uplästes densamma ånyo och gillades.
Rådsvalet. Anmärkning mot Lantmarskalken. 183
Under det voteringsproposition renskrefs och utslogs,
uplästes listan på R. o. A:s ledamöter uti:
Bergsdeputation, Bergsdep.
Landt- och siömilitoeoeconomiedeputation, D.o Landt
Riddarehusdeputation,
och siömil:-
en ledamot i Secrete Deputation, oecomdep.
. 7 . , , .. . ., D:o Riddare
nagres
memortaler, som sig deputation :ne afsagdt, husdep.
Urskillningsdeputations lista på remitterade och afslagne
ärender,
Ströms memorial om prenumeration på et trykt mynt-Ströms mern.
binett, “.tX*'
Wikström om prenumeration på en bok ang:de process, -wikström
hvilka praenumerationslistor skulle på bordet i Riddarehus- om prenncancelliet
til R. o. A:s tjenst liggandes blifva.
Dernäst skreds til votering, hvilken slog så ut, at för Nej
voro fyrahundradesjuttijofyra och för Ja trehundradenijttiofyra
enligit det vid allegaterne befintelige voteringsinstrumentet.
daf var i inläst, åtskildes R. o. A. kl. 9 om aftonen.
År 1760 then 3 December.
Onsdag.
Plenum kl. 11. Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A.
intagit sine ställen, anmälte
Hr Landtm., at han med bekymmersamhet fådt Anmälning,
höra, som skulle någre af R. o. A. med missnöije ansedt, at
det sidsta plenum efter fulländad votering blifvit slutit utan
at något, som kunde höra till värkställigheten af det genom
förber:de votering faststälte beslut, då vidare blifvit företagit.
Hr Landtm, bad R. o. A. vara derom försäkrade, at
han endast dervid fölgdt den förra vanligheten, at efter slutad
votering R. o. A. altid, så framt ej något dess särskilte beslut
emellankommit, plägat skiljas åt, hälst han denna gång, då
voteringen til kl. 9 om aftonen utgådt, kunnat frukta, at det
bordt anses för en surprise, om, sedan R. o. A. til största delen
redan voro åtskilde, något vidare hade blifvit utom deras
kundskap företagit. Hr Landtm, förväntade således af
R. o. A:s rättvisa ädelmod, at detta på intet annat än et
med dess rena upsåt för lag och ordnings hållande öfverensstämmande
sätt skulle uttydt blifva.
184 1760, dec. 3. Anmärkning mot Lantmarskalken.
Dernäst gaf Hr Landtm. E. o. A. vid handen, at ehuru
2:ne plena i veckan voro utsatte, hade han dock efter aftal
med öfrige talemännerne anslagit detta extraordinarie plenum
i dag, på det E. o. A. måtte complettera bänckmännerne och
dela bänkarne på läktaren, hvarefter samtelige bänckmännen
måtte sedan kunna i dag förrätta electorsvalet.
Hr L i 11 j e h o r n anmälte sig at följande dictamen få
protocollet bilägga, som han började upläsa. Innehållet af
dess början förordsakade väl hos E. o. A. någon synnerlig
rörelse, men sedan omsider Hr Landtm, förskaffat Hr Lilljehorn
liud, blef det til slut upläst, så lydande.
Jag förbehåller mig at framdeles få igenom memorials
insinuerande inhämta, hvad ordsaker föranlåtit Hr Grefven
och Landtm, i sidsta pleno öfvergifva oss, då månge icke allenast
besvarade proposition, om vij skulle skiljas, med Neij,
utan ock åtskillige mälte sig at tala, hvilket alt genom Hr
Grefvens och Landtnäs hastiga och oförtänkte bortgående
blef oss betagit. Så snart Hr Grefven och Landtm, ledsnar
vid oss å sin sida, blifva vi å vår omtänkte om sådane utvägar,
som äro värdige af vårt stånd.
Hvaruppå, sedan Frih. von Ungern-Sternberg lemnat sin
tour til Frih. Eeuterholm, yttrade denne senare sig:
Frih. Reuter- Gunstige Herrar! Jag har svårt för E. o. A. fullkomligen
hde™inträded Fttra ^en fägnad, med hvilken jag nyttjar den mig lemnade
frihet at yttra min mening.
Jag är innerligen rörd af den förmån at åter se mig i
E. o. A.:s lystra samqväm.
Jag är innerligen rörd af det ädelmod och det noble sätt,
hvarmed E. o. A. behagat visa mig grace och justiee, det
förre i anseende til den mig tildelte förmån, efter hvilken jag
så länge väntat, och det senare i anseende til min oförändeliga
välmening för det allmenna, min ömhet för lag och min oaflåtelige
vördnad för E. o. A.
Detta mitt ovanskelige tänkesätt, som jag här på det
heligaste contesterar, samt min derpå grundade conduite
hoppas jag skola göra mig til den ertedde faveur värdig.
Gunstige Herrar. Tillåten mig, at jag nu får tillägga 2:ne
omständigheter, som hos mig mycken sensibilité förordsakat.
Den första är at se en riddersman hafva begärdt få yttra
sig til protocollet, och at han dertil efter ordning ej erhållit
tilstånd och liud.
Anmärkning mot Lantmarskalken.
185
Den andra omständigheten är, at sedan vår värda Landtm,
behagat explicera de skiäl, hvarföre efter sidsta votering plenum
utan vidare sakers föredragande blifvit slutadt, at nemi.
sådant skedt efter vanligheten, hälst klockan var redan mot 9
på aftonen; at E. o. A. icke hade beslutit något vidare företagande
den dagen; at Hr Landtm, velat undfly ali surprise i
anseende til de frånvarande af E. o. A. och ändteligen at til
fullföljande af voteringens beslut detta plenum i dag vore utsatt;
at, säger jag, efter en sådan explication denna sak skal
ytterligare omtalas.
Jag hemställer fördenskull Högl. E. o. A., at sedan desse
omständigheter blifvit för oss förklarade och E. o. A. vunnit
sitt ändamål, all vidare talan härutinnan må falla.
Härmed viste sig E. o. A. väl nögde.
Hr P e c h 1 i n biföll hvad Frih. Eeuterholm anfördt om
nödvändig ordnings hållande och at ingen måtte falla den
andre i tal, hvilket liknade polske riksdagar; och förklarade
sig äfven nögd med Hr Landtm:s gifne explication men förbehölt
sig at med memorial få inkomma ang:de hvad påfölgder
det kunde hafva, om slike casus oftare skulle existera.
Frih. Horn, Christer, förklarade sig aldeles nögd
med Hr Landtm:s. gorde föreställning, hälst han vore försäkrad,
at om ock efter voteringen något ytterligare förekommit
ang:de bänckmännerne, intet ytterligare dervid hade kunnat
blifva uträttadt. Han förestäldte derjemte, huru E. o. A:s
värdighet fordrade et enigt förtroende till deras Landtm, och
hvad elak impression det hos de andre stånden skulle giöra,
om något annat skulle förspörjas. Han lemnade det gorde
förbehåll om memorialets ingifvande derhän, men som sådant
skulle lemna et obehageligit spår efter sig, så önskade han, at
dermed måtte innehållas och at denne sak ej vidare måtte
omtalas.
Hr E u d b e c k förklarade sig äfven nögd, at discoursen
härom måtte afstadna, emedan han eljes ämnat sig häröfver
yttra, och påminte derjemte, at de frånvarande bänckmän,
som skulle välja rådselectorerne, nu måtte completteras.
Och som E. o. A. äfven deruti instämde, at det förre
mål ej skulle mer omtalas, så lät Hr Landtm, upropa listan
på hrr bänckmän,
hvarefter ej allenast i de frånvarandes ställen nya blefvo
valde, utan ock för bänkarne på läktaren 3:ne nya bänck
-
Bänckmän
väljas i de
frånvarandes
ställen.
186 1760, dec. 3, 4. Rådsvalet. Växelkursen.
män efter bänkarnes votering genom lottning blefvo utnämde.
Häruppå upropades samtel. brr bänckmän.
Och under det de samlades i skrancket, upplästes listan
på R. o. A:s ledamöter i Protocolls- och Tulldeputation:ne samt
de i de afsagdes ställen valde ledamöter i andre deputationer.
Då nu bänckmännerne skulle nedträda i Secrete Utskåttsrummet,
hemstälte
Frih. Hamilton, Joh. Abraham, om icke R. o.
A. såsom i en deras [ensak]1 kunde recomendera deras värdiga
Landtm, til rum på rådsförslaget,
hvilket Hr L a n d t m. sielf jemte mycken erkänsamhets
betygande emot Frih. Hamilton på det enständigaste afstyrkte.
Plenum blef utsatt til i morgon kl. 9. Och R. o. A.
skildes åt.
År 1760 d. 4 December.
Torsdagen.
R. o. A. in pleno kl. 9.
Justering. Justerades protocollet af d. 1 hujus.
Anmälning. Härefter anmälte Hr Landt m., at listan på electo
rerne
vore upkommen och kommer at upbrytas kl. 12, då de
öfrige ståndens rådselectorer äfven skulle sig i Secrete Utskåttsrummet
församla.
Instruction Frih. Horn, Christer, hemstälte, om nödigt skulle
e^ectorerne Pr<’fvas lemna R. o. A:s electorer någon instruction i anseföreslås.
ende til förslagerne.
Hr Bilberg deremot holt för öfverflödigt at tillägga
något til hvad 12 § i Regeringsformen ang:de rådsval innehåller.
Här voro 2:ne vacancer, och på hvardera förslaget
borde 3 personer upföras.
R. o. A. tycktes äfven instämma dermed, at electorerne
måtte förrätta sitt göromål efter lag, ed och samvete utan
vidare instruction.
Memorialen Hr Landtm, föredrog Doctor Serenii memorial ang:de
ang:d^yrhet dyrheten och växelcoursen, hvilket Prästeståndet torde d. 5
växeicours. sidstl. Nov. til Secrete Utskottet remitterat,
1 Memorialprotokollet.
Nordencrantz förslag om Växelberedning. 187
och derpå i samma ämne Hr Nordencrantzes (Bil. 31),
Hr Hasenlcampfs, Frih. Horns, Christer, Hr Svedenborgs,
Hr Nordenschölds och Frih. Cederhielms memorialer.
Derefter yttrade sig Hr Hammarhielm: Samtelige Discours i
desse memorialer, som jag förr ej sedt, anholler jag måttesamma amne
blifva liggandes på bordet men vill endast tala om Hr
Nordencrantzes memorial, hvilket jag känner.
Fast han sielf som siuk ej kan här vara närvarande, hvilket
jag nog beklagar, lärer R. o. A. dock i dess memorial se prof
af dess nijt för det allmenna, då han vist utvägen at åtminstone
kringstänga den stränga tyrannen växelcoursen, om man ej
aldeles kan blifva af med honom. Uti de goda utvägar, han
dertil föreslår, kan jag ej nog värdigt berömma des insigt
och dess fullkomliga välmening. Jag styrker fördenskull dertil,
at dess begäran måtte bifallas, hälst 2:ne stånd redan, som
jag tror, detsamma gordt. Jag är för öfrigit emot at här ventilera
öfver de i samma ämne här inkomne vidlyftige projecter
och tror, vi komma bäst derifrån, om alle dess memorialer til
et ställe til skärskådande blifva remitterade.
Hvad Hr Nordencrantz utgifne värk angår, så har jag
det läst och funnit det upbyggeligit och til godt ändamål
syftande. Han visar deri god regeringsbeskaffenhet, skadan
af för mycken tysthet, nyttan af mera tryckfrihet och flere
andre, törhända okände sanningar.
I mitt sinne har han förtjent heder för dess härvid hafde
kostnad, utstådde möda och undergångne vidrige omdömen
samt tyckes böra til freds ställas i anseende til hvad honom
härvid öfvergådt.
Jag förbehållar mig at härom få inkomma med memorial
och önskar emedlertid, at R. o. A. behagade gilla en värdig
mans arbete, som jag så högt estimerar och ej nog kan beröma.
Frih. Cederhielm: Om jag ägde en ymnigare vältalighetsgåfva,
skulle jag äfven utur hufvudet framleta något
nytt ämne, hvarmed jag R. o. A:s öron skulle amusera, men
jag holler det för et inbrott i ordning at framdraga nya ämnen
och blir fördenskull vid det förevarande. Och som härvid är
begärdt, at de upläste memorialen skulle blifva liggande på
bordet, så hemställer jag, om icke Hr Nordencrantzes äfvenså
måtte blifva liggandes.
Hr Hammarhielm: Antingen den ledamoten, som
nu talte, syftar på mig med den expression at taga et främ
-
188 1760, dec. 1. Växelkursen.
En deput:n
ifrån
Prästest:t.
mande ämne utur hufvudet eller på någon annan, tror jag
dock denna utlåtelsen vara hård och här otjenlig, hälst då
man talte i et ämne, som är hos oss under ventilation, och
hoppas fördenskull för min del at emot sådane oroande tilmälen,
som jag mig gerna undanbeder, få niuta Hr Landtm:s
samt R. o. A:s hägn och protection.
Anmältes en deputation ifrån Prästeståndet, sex personer
stark.
Doctor Celsius, som förde ordet, anmälte ståndets
vördsamma hälsning och recommenderade til R. o. Ars bifall
et Prästeståndets extractum protocolli angrde uphäfvande af
consumtionsaccisen på papper och den afgift af 60 dir kopprmt
för 100 rdlr värde på böcker, som sedan sidsta riksdag blifvit
pålagde.
Sedan deputation afträdt, återtog Hr Landtm, den
förre saken och hemstälte, om icke Hr Nordencrantzes memorial
med bifall jemte det öfrige af denne saken til Secrete
Utskåttet remitteras skulle.
Erih. Hamilton hemstälte, om icke vid denna saks
öfvervägande författarena til de nyss upläste memorialer äfven
måtte blifva hörde.
Hr Pechlin biföll, at memorialerne måtte remitteras
til Secrete Utskåttet, men begärte, at Hr Hasenkampfs såsom
rörande et annat ämne måtte blifva liggandes på bordet.
Hr Bildenschöld mente, at blott det enda momentet
i Hr Nordencrantzes memorial, efter hvad han deraf
kunnat fatta, rörande växelcoursen til Secrete Utskåttet
kunde remitteras, emedan det andra rörande Jerncontoiret
redan vore til Secrete Handels- och manufacturdepm förvist.
Hr Schönberg: Vid Hr Nordencrantz memorial har
jag intet at påminna, men vid de öfrige memorialer torde
något vara at öfverväga.
Frih. Horns memorial är ganska grundeligit och berömvärdt,
men deruti förmältes, at sedlars ökande skulle vara
skadeligit, och Hr Svedenborg i sitt memorial går ännu längre,
då han förklarat sig emot alla bancolån. Efter min tanka bör
den lag, som om bancolån är giord, stå, ty skulle de genast
indragas, så skulle alla de blifva ruinerade, som lånt på egendomar,
hvilka, som säges, allenast gifva 3 procent; varandes
min tanka, at hvad som är gordt, bör blifva fast och undersåtare
kunna lita på Riksens Ständers författning.
Växelkursen.
189
Hr Landtm, anmälte, at Hr Svedenborg af honom
begärdt, at hans memorial måtte til Secrete Utskåttet och
Bancodeputation remitteras.
Frih. Horn, Christer: Om någon ägde den konsten
at giöra guld och blott begärte at sådant få för vissa uptäcka,
så är jag säker på at det honom skulle beviljas. Jag anser Hr
Nordencrantz som i samma cas och finner dess begäran skälig;
bifaller fördenskull Hr Landtnäs proposition, at detsamma
til Secrete Utskåttet må remitteras, dit slike författningar
höra och hvaräst både växel- och handelssakerne concentreras.
Frih. Reuterholm: Frih. Horn har i dess memorial
borttagit alt, hvad jag i denna saken kunnat säga. Jag vil
blott påminna 2:ne omständigheter dervid. At som här äro
i commerce-, banco- och manufacturförfattningar åtskillige
förordningar, uppå hvilka det kunde synas förgripeligit at
giöra åtal, så borde de, som detta mål komma at öfverlägga,
hafva den försäkran, at deras förslager deremot ej skulle
blifva illa uptagne, hvilket tyckes så mycket billigare, som de
oeconomiske lagarne efter omständigheterne kunna ändras
och jemkas, då de fundamentele deremot böra vara ständige
och orörlige. 2:do. Hemställer jag, om icke Frih. Horns
memorial såsom en örn och delicat sak måtte til allmenhetens
uplysning tryckas.
Men Frih. Horn undanbad sig sådant, varandes nögd
at dess memorial gunstigt blifvit uptagit och vid sakens
öfverläggning blefvo tagit i consideration.
Hr Boije, Carl Gustaf: Jag vidgår, at Hr
Nordencrantz har i växelcourssaken mycken insigt och är,
jag tör[s] säija, den endaste, som kan sammanhanget deraf
uptäcka. 2:do. Hvad Frih. Reuterholm yttrat om 2:ne slags
lagar, är ovedersäijeligit, och det har jag nyligen äfven haft
den äran at här anmärka.
Fundamentallagen bör aldrig röras men oeconomiske väl.
Här är ej frågan, om det nu skal ske, ty nöden är där, vår
fattigdom och hotande elände tvingar oss dertill. Jag bifaller
fördenskull härmed inför protocollet Hr Nordencrantzes memorial
och dess begäran at få sine förslag til visse personer
upgifva.
Hvad Frih. Horns memorials tryckande angår, så ehuru
jag vördar dess deruti viste nijt och insigt, kan jag dock ej
190 1760, dec. i, 5. Växelkursen. Rådsvalet.
samtycka til dess tryckande, såsom hvilket, i anseende til
angelägenheten af des innehåll, skulle vara betänkeligit.
Frih. Duvall: Jag omfattar med skyldig högaktning
Frih. Horns och fleres här inkomne memorialer men bifaller
icke deras tryckande. De kunna vara nyttige här men icke
in publico och tjena vid öfverläggningar men icke i menighetens
händer.
Uppå R. o. A:s yttrade åstundan gorde fördenskull Hr
Landtm, propositionen:
Behagar R. o. A. bifalla Hr Nordencrantz nu upläste
memorial och tilbud ang:de växelcoursen?
Hvilket besvarades med Ja.
Ang:de Hr. Föredrogs Hr Riksrådets Grefve Henning Gyllenborgs
Gyllenborgs un<ierdåniga ansökning hos Kongl. Maij:t om dess rådsembetes
afsked. nedläggande jemte extern protocolli utur Rådkammaren och
Secrete Utskåttets detta mål ang:de, hvilka på fleres begäran
blefvo på bordet liggandes, ehuru Frih. Reuterholm
var af den tanka, at det nu borde företagas, innan de öfrige
stånden detsamma torde afgöra.
Råds- Häruppå upbröts listan få R. o. A:s defuterade til råds
eieetorerne
vaiet h vilke lifl. aflade den dem af Riddar ehussecr eter aren föreanagga
ed. ’
läste eden och deruppå i Secrete Utskåttssalen nedträdde.
Häruppå skildes R. o. A. kl. 1, sedan plenum varbeslutit
tils i morgon kl. 10.
År 1760 then 5 December.
Torsdag [o: Fredag],
R. o. A. in pleno klockan 9.
Ett riksråds- Hr Landtm, föredrog det af electorerne författade
annelies förslag till et af de ledige rådsembeten, hvartil voro upförde
Hr Amiralen Gref Eric Sfarre,
Hr Generallieutenanten Gref \yori\ Lieven
och Hr Öfversten Hioerne,
Gref. Sparre då Hr Grefve Sparre, som var närvarande, upsteg
af säljer sig. oc^ jernte dess erkänslas betygande för den honom lemnade
heder och förtroende undanbad sig det honom på förslaget
lemnade rum,
hvaröfver R. o. A. ehuru ganska ogärna lemnade deras
bifall.
Rådsvalet.
191
Hr Bilberg gorde vid detta förslag den påminnelse, Ytterl.
at ehuru i går R. o. A. ej lemnat deras electorer någon annan ang^e^ådsinstruction
än 12 § i Regeringsformen, dock som där står, förslagerne.
at tre på förslag til hvart ledigt embete skola upföras, och det
nu af de två ledige förslagen ett vore efter Hr Riksrådet
Ruuth, så hade electorerne bordt efterfölja 12 § och uprätta
et förslag af amiralitetsmän, hvarmedelst de ej allenast hade
lemnat Hans Maij :t valfriheten ibland tre sådane herrar utan
ock rättat sig efter vacancens beskaffenhet.
Hr Leyonsten instämde härmed, hollandes före det
röra R. o. A:s värdighet, at ej et militaire- och et amiralitetsförslag
varit uprättat, efter det han trodde här vara öfverenskomma.
Hr Hammarhielm: Jag tror mig ej fela, då jag påstår,
at Högh R. o. A. i sidsta pleno deruti öfverenskomma(!)
at af de nu vacante riksrådsembeten et med en militaireperson
och et med en amiralitetsperson borde besättas. Men
nu äre här 2:ne omständigheter, som mig i synnerhet röra.
Det första är, at sedan et förslag utur Amiralitetet efter Hr
Riksrådet Ruuth blifvit faststält, så hade jag trodt, at deruppå
3:ne herrar af Amiralitetet skulle blifva upförde, hvilket likväl
icke skedt, ehuru nödigt det är, at vi få en rådsperson,
som äger insigt och förfarenhet uti den vidsträkta kundskapen,
som Amiralitetet fordrar.
Den andra omständigheten är, at Hr Amiralen Grefve
Sparre afsagdt det honom på rådsförslaget billigt lemnade
ställe. Som Hr Grefven sielf här är närvarande, så vet jag ej,
om jag här vågar yttra det beröm, som hela Amiralitetets
kärlek och vördnad honom med alt skiäl tilägnar, men så
mycket tor jag säija, at jag ej vet, om den fägnad, vi skulle
hämta af en så värdig, älskad och välförtjent herres flyttande
i Rådet, skulle kunna stilla den upriktiga saknad, som des
bortgång ifrån Amiralitetet hos hela staten skulle efter sig
lemna, hvaräst jag med sanning kan säija, at han är omistelig.
Emedlertid som Hr Grefven sig et rum på rådsförslaget afsagdt,
så hemställer jag, om icke electorerne måge uprätta
nytt förslag efter Hr Riksrådet Ruuth på tre värdige herrar af
Amiralitetet, hvartil jag hoppas nog tilgång lärer finnas, hvarmedelst
äfven 12 § i Regeringsformen blifver efterlefvad, som
stadgar, at til hvart ledigt rum trenne herrar på förslag skola
upföras. Och härifrån begifver jag mig ej utan votering.
192 1760, (lee. 5.
Rådsvalet.
Hvad det andra i dag til giörande förslag vidkommer,
så är det långt ifrån mig at vilja mig deröfver nu i förtid yttra,
likasom skulle jag äga någon kundskap derom nu förut, innan
det blifvit upgifvit, utan förbehåller mig sådant at giöra, när
det blifver upgifvit.
Grefve Levenhaupt: Såsom rådselector bör jag
tilkännagifva, at jag ej vetat, at et amiralitetsrådsförslag varit
beslutat utan at vi hafva förhållit oss efter 12 § i Regeringsformen,
hvilken är vår instruetion, och hoppas jag fördenskull,
at vårt göromål ej lärer kunna klandras.
Hr Jennings: Gunstige Herrar. Jag har bivistat
både öfverläggningen här och rådsvalet. Här vet jag, at oafslutat
blifvit ang:de amiralitetsförslaget. Jag vet, at somlige
påmint om en instruetion för electorerne, andre åter simplement
förblifvit vid den 12 § i Regeringsformen; men om det
ock här hade varit beslutit, så bestå electorerne af 3:ne stånd.
Utan at bryta tystheten tror jag kunna berätta, at R. o. A:s
ledamöter derom påmint, men hurudant samtel. ståndens
beslut varit, det utvisar förslaget, och hemställer vid så fatte
omständigheter, huruvida vi deröfver kunna votera.
Hr Hammarhielm: At en ledamot sagdt sådant
här ej vara beslutit, dermed är jag intet ense, ty fast ej proposition
deröfver varit giord, tror jag dock, det varit pluralitetens
mening. At electorerne bestå af 3:ne stånd är mig fuller bekant,
fast jag ej ibland dem någonsin varit. Men jag tror dock,
at R. o. A. deribland hafva mästa forcen, emedan det är deras
ledamöter, som väljas, och de bäst äro i stånd at öfver deras
skickelighet döma. Jag tror, at votering häri kan vara tillåten,
til dess jag får se någon lag, som är deremot.
Frih. Horn: Det är ostridigt, at våra electorer äro
våra committenter och vi deras principaler, men då jag i går
påminte om instruetion för dem, faststälte R. o. A. at låta
dem välja efter 12 § i Regeringsformen, och deri står ingenting
positivt, utan exempel och praxis styrka melerade förslager
som detta. Hade man förut med de öfrige stånden öfverenskommit,
hade annorlunda kunnat skedt, men nu är det förgäfves,
at vi påminna vid förslaget, efter vi ej gordt våre
påminnelser, när tid dertil var.
Hr Jennings: Jag medger, at då ventilation om förslaget
här förevar, månge vore ense om et förslag ifrån Amiralitetet,
men som ingen proposition deröfver gordes och man
Rådsvalet.
193
dymedelst ej kan åberopa pluralitetens decision, så lärer ej
eller något rådselectorerne kunna imputeras. Jag lemnar
derhän, hvad R. o. A:s electorer kunna hafva för influence
på de andre ståndens, men jag vet, at de kunna dem ingenting
påtvinga, och dessutom bör jag påminna, at då framledne
Hr Riksrådet Ruuth stod på rådsförslaget, var det äfven
som detta melerat, hälst R. o. A. då äfven som nu ej saknade
en amiralitetsperson i rådet.
Hr Tersmeden upkom härvid som committerad ifrån
rådselectorerne och gaf R. o. A. vid handen, at detta rådsförslaget
af electorerne blifvit i de öfrige stånden föredragit
och gilladt.
Hr Bilberg förmente, at de 2:ne öfrige ståndens bifall
ingenting deciderade, emedan han positivt intet viste,
om de bifallit förslaget eller Grefve Sparres afsäijelse; trodde
för öfrigit, at enligit R. o. A:s sidst gorde beslut och 12 § i
Regeringsformen et förslag af 3 amiralitetspersoner uti Hr
Riksrådet Ruuths ställe borde uprättas; ville sig härifrån ej
begifva utan påstod deröfver votering.
Hr Hammarhielm instämde häruti, tilläggande at
R. o. A. ej borde af de öfrige stånden häruti tvingas samt at
R. o. A. medelst deputation til de öfrige stånden borde söka
erhålla, at antingen et förslag af 3 amiralitetsherrar blefvo uprättadt
eller åtminstone efter Hr Grefve Sparre, som ej til
förslaget kunde tvingas, förslaget blefve completteradt; förklarandes
sig för öfrigit missnögd dermed, at de öfrige stånden
först yttrat sig öfver förslaget och ej sielfve utan genom en
vår deputerad elector til rådsvalet gifvit oss deras beslut, som
oss nu oroade, tilkänna.
Hr Landtm, gaf deruppå tillränna, at slike notificationer
efter vanligheten altid göras på samtel. electorernes
vägnar.
Hr Hammarhielm itererade, at hvarken R. o. A.
eller Hr Gref Sparre af de öfrige ståndens beslut måtte tvingas.
Hr Boije, Hans Hinric, påminte, at hos R. o. A.
om et amiralitetsförslag väl vore discourerat men ingenting
beslutadt, at de öfrige stånden ägde äfven så fritt val som vi
och ej af oss dependerade och at, när de förnimma Grefve
Sparres afsäijelse, de lära vara villige at upfylla des rum på
förslaget, enl:t hvad förr i slike fall brukeligit varit.
Hr Rudbeck instämde dermed, at om et amiralitets
13-322307
-
194 1760, dec. 5.
Rådsvalet.
förslag hos R. o. A. ej vore afgordt utan blott discourerat, men
trodde, man bäst skulle kunna komma ifrån denne ventilation,
om det faststältes, at nästa vacante förslaget blefvo upfyldt
med 3 personer af Amiralitetet, hvilket han äfven holt nödigt.
Frih. Duvall: Jag nekar ej at senast hafva instämt med
Hr Hammarhielm om nödvändigheten at tilsätta et rådsembete
utur Amiralitetet. Jag vet ock vårt stånds praerogativ
härvid, men jag vet ock derjemte, at de öfrige 3 stånden äro
lika magtägande at lemna sitt förtroende til rådscandidater.
Jag instämmer fördenskull med Hr Rudbeck, at nästa vacante
förslag måtte med amiralitetspersoner upfyllas; och
som Hr Riksrådet Grefve Gyllenborg anhollit om dimission,
så anholler jag, det måtte skie efter honom och at vi derom
måtte med de öfrige stånden öfverens komma.
Frih. Ridderstolpe: Vid senaste riksdag yrkade
jag i synnerhet, at en Amiralitetsriksråd jemte Hr Riksrådet
Wrangel måtte tilsättas; då togs den utväg, at då varande
Hr Amiralen Ruuth på et blandadt förslag dertil upfördes;
nu instämmer jag med Hr Rudbeck.
Det är sant, at senast härom blef discourerat men ingenting
afslutit utan rådselectorerne lemnadt at förhålla sig efter
12 § Regeringsformen.
Hr Pechlin: R. o. A. hafva sidst häruti ingenting
beslutit. Nu förefalla 3:ne ändamål at i akt taga:
l:o Riksens Ständers förtroende,
2:o Kongl. Maij:ts fria val och 3:o nödvändigheten af en
nyttig amiralitetsperson i Rådet.
Alla dessa ändamål vinnas, om på hvart rådsförslag en
värdig man af Amiralitetet blefvo upförd; då har Hans Maij:t
sin valrättighet på värdige ämnen af Amiralitetet och då efterlefves
12 § i Regeringsformen i anseende til electorernes förtroende.
Frih. Duvall: En annan värdig ledamot har föreslagit,
at nästa förslag skulle med amiralitetspersoner upfyllas; dermed
har jag äfven instämt men har ej ment det andre nu
vacante, hvartil förslag i dag torde vara gordt, utan den vacance,
som efter Hr Grefve Gyllenborg kommer at existera och
nu ligger under R. o. A:s decision, hvilken jag önskar med första
må ske.
Hr Bilberg yttrade til protocollet, at han efter sitt
begrep ej funnit, at electorerne efterlefvat 12 § i Regerings
-
Rådsvalet.
195
formen, då de ej til det efter Hr Riksrådet Ruuth ledige rummet
föreslagit 3:ne herrar af Amiralitetet, af hvilka Hans Maij:t
således kunde hafva fritt val, hvilket han ytterligare påstod
och begärte votering.
Hr Jennings: Det blifver å andra sidan nödigt at i
protocollet införes, det electorerne fullgordt sin skyldighet och
12 §. Där står om förslag, til hvart ledigt rådsembete skola 3
upföras. Trenne herrar äro dertil upförde; nu har en sig afsagdt,
och dess rum skal completteras. När Riksens Ständer
beslutat et förslag på tre af Amiralitetet, så skola electorerne
sådant åtlyda, men eljes blifva de vid lag och deras gorde ed.
Icke eller har praxis härtils varit at vid förslagens uprättande
rätta sig efter vacancerne, ty eljes, om 9 af ministrar på en
gång hade suttit i Rådet, skulle deras vacancer med 9 ministrar
upfyllas.
Hr Bilberg: Hvad jag sagdt til protocollet, har varit
för min räkning, och vill dervid ej hafva någon påminnelse.
Hr Wadenstierna: Jag biföll fuller sidst, at et
förslag måtte uprättas med tre herrar från Amiralitetet, men
saken stadnade då uti discourser. Nu sedan 2:ne stånd bifallit
förslaget, böra vi blifva vid den vanliga praxis och åter
complettera detsamma, sedan Hr Grefve Sparre det sig afsagdt.
Nu instämmer jag dermed, at förslaget efter Hr Riksrådet
Grefve Gyllenborg må med 3 värdige amiralitetsherrar upfyllas.
Då vinna vi rikets förmån, en hel stats önskan, och
alla blifva nögde.
Hr Kylenstierna conformerade sig härmed, hälst
det i Regeringsformen står, at en Riksråd bör tagas ifrån Amiralitetet,
men ingen nämnes utur ministeren.
Hr Durietz: R. o. A. har nog länge häröfver ventilerat.
Det hade varit väl, om denna fråga förut varit afgiord;
nu sker det post factum, sedan förslaget är upgifvit. Dock
tror jag, at det med det föreslagne medlet för härnäst kan
hielpas. För öfrigit möta mig här två considerationer. Först
at electorerne öma deröfver, at vi här discourera om förslaget,
hvilket jag dock tror vara plenorum rättighet, och 2:do at
förslaget säges vara i två stånd afgordt. Men jag tror, at häröfver
pluraliteten ej bör gälla utan ståndens förtroende och
öfverenskommande.
Frih. Wrangel: Jag hoppas, at Amiralitetet lärer gärna
ingå uti det föreslagne medlet ang:de det nästa vacante råds
-
196 1760, (lee. 5.
Rådsvalet.
förslagets besättande med amiralitetspersoner, hvilket jag
äfven tillstyrker efter föregångit aftal med de öfrige stånden,
hälst igenom votering öfver detta förslag tiden skulle fruktlöst
förspillas.
Frih. Horn, Christer, tilstyrkte äfven detta i anseende
til det förestående förslaget efter Hr Riksrådet Grefve
Gyllenborg, så mycket mer som 12 § ej vore härutinnan
för electorerne tydelig och R. o. A., ehuru de vore det första
ståndet, likväl häruti hade som enskilte personer i sine fatalier
försummat tiden. Vid närvarande förslag tillstyrkte han,
at sedan Gref Sparre sig afsagdt, i des rum en af militairen
måtte blifva upförd. Och som förslaget til det nu andre ledige
rummet äfven torde vara gordt, förmente Frih. Horn, at i den
tilkommande ledigheten efter Hr Riksrådet Gref Gyllenborg
nog tilgång til tre värdige ämnen från Amiralitetet skulle gifvas
til förekommande af sammansättning med en endas upförande
och af elusion i Riksens Ständers ändamål.
Hr Leijonsten: Hvad det omtalte förslag utur
Amiralitetet efter Gref Gyllenborg angår, så kan sådant vara
väl; men som han ännu ej fådt afsked, hade jag trodt, at det
andra nu till görande förslaget af Amiralitetet skulle uprättas,
och som jag holler före sådant ej bör på tid och hopp ankomma,
så begär jag deröfver votering.
Hr Jennings: Jag nödgas för R. o. A. ursäkta, at
jag häruti så ofta talar, men det sker dels til at freda mitt
egit samvete, dels til att giöra redo för mitt och mine kammeraters
göromål.
l:o. Lära electorerne aldrig söka afböija ventilationen
öfver deras förslag. R. o. Ars rättighet dertil är grundad i
Regeringsformen, så at om än hela förslaget casserades, skulle
electorerne dermed vara lika nögde.
2:o. Hvad förslagets uprättande på 3:ne af amiralitetsstaten
efter Hr Riksrådet Gref Gyllenborg angår, så lära, så
snart tre stånd sådant faststält, electorerne ett sådant beslut
efterlefva men vid det nu i dag til görande förslag emedlertid
rätta sig efter 12 § och sin ed.
Hr Hammarhielm: Hvarken tidsutdrägt eller tre
stånds beslut bör i mitt sinne hindra oss ifrån ventilationen i
detta mål.
Här är projecterat, at efter Hr Grefve Sparre, som sig
afsagdt, en militaireperson skal föreslås, och 2:do at til Ami
-
Rådsvalet.
197
ralitetets tilfredsställande förslaget efter Hr Riksrådet Grefve
Gyllenborg med 3 personer af Amiralitetet måtte upfyllas.
I anseende til det första är min tanka, at rummet efter
Hr Grefve Sparre med en amiralitetsperson bör upfyllas, och
deröfver begär jag votering.
Hvad det andra angår, så emedan det är ovist, huru
skyndesamt i denna Riksens ställning Hr Riksrådets Grefve
Gyllenborgs afsked kan af göras, eller huruvida det af Riksens
Ständer förr eller senare kan blifva beviljat, men derjemte
under nu varande krig och Hr Riksrådet Wrangels opasslighet
i anseende till flottans rörelse och transporter en amiralitetsperson
i Rådet nödig är, så tror jag mig hafva rätt at påstå
votering, deräst vi ej eljes komma öfverens, antingen en eller
tre af Amiralitetet på detta förslag skola upföras.
Hr Landtm, hemstälte fördenskull, om i anledning
af fleres discourser proposition skulle blifva ang:de 3:ne
amiralitetspersoners upförande på förslaget.
Frih. Horn förklarade sig vara deremot, at detta förslag
skulle således helt och hållet ändras, hälst de öfrige 2:ne
stånden säkerligen deruti ej skulle ingå; men som det tycktes
stöta, at blott en af Amiralitetet på detta varit upförd, så föreslog
han, at electorerne måge upfylla närvarande förslag på
samma grund och af Amiralitetet, som de det uprättadt, men
at Amiralitetet måtte vid vacancen efter Hr Grefve Gyllenborg
ensamt niuta förslaget.
Hr Gyllensvan: Mine gunstige Herrar. Jag ser
i detta mål som i andre uppå lagens innehåll och blir dervid.
Vår regerings principe är bygd uppå pluralité, den utgiöres af
tre stånd ibland fyra och af 2 ibland tre stånd. Den, som
sätter sig deremot, bör sättas under lag och strängaste tiltal.
Electorerne hafva intet haft någon annan instruetion än 12 §
i Regeringsformen; efter densamma är förslaget uprättadt och
af 2:ne stånd redan bifallit och bör således ej ändras. At beskicka
de öfrige stånden härom står ej eller i lagen medgifvit.
Om efter Grefve Gyllenborg förslaget uprättas utur Amiralitetet,
derom tycks frågan blifva; men at votera öfver närvarande
förslag är i mitt sinne ej allenast fåfängt utan, om jag
tor säija, obetänksamt.
Hr Landtm, gorde häruppå proposition:
Behagar R. o. A., at det efter Grefve Sparre ledige rum på
förslaget likmätigt 12 § i Regeringsformen blir remplacerat
198 17W)} dec. a. Radsvalet. Brännvinsbränningen.
och at til den framdeles existerande ledighet et förslag på tre
amiralitetsherrar må uprättas?
Hvilket besvarades med Ja.
Hofmarskalken Grefve Törnflycht anmodades at electorernes
upkomst med det första förslaget hos Kongl. Maij:t,
som deruppå väntade, i underdånighet anmäla.
Uplästes Hr Pechlins memorial (Bil. 33) ang:de en stor
deputations sättande öfver flere af regeringen sedan sidstl.
riksdag tagne författningar,
som begärtes ligga på bordet.
Uplästes l:o Bondeståndets extractum protocolli af d.
14 November sidstl. ang:de brännevinsbränningens lösgifvande;
2:o
Secrete Utskåttets af d. 17 d:o ang:de detsamma;
3:o Bondeståndets ang:de bränningen på landet til husbehof
blott med små pannor til juhl;
4:o Borgareståndets ang:de samma förmån för städerne;
5:o Hr Schechtas memorial, dess påfund vid bränvins
fördelaktigare brännande angående.
Första råds- Härvid återkommo R. o. A:s electorer med det första
förslaget, rådsförslaget, hvaruppå, sedan Grefve Sparre sig afsagdt,
i 3:de rummet var uppförd Vice Amiralen Hr Axel Lagerbielke,
hvilket gillades och af electorerne sedermera til presentation
hos Kongl. Maij:t upbars.
Angtde Hr Landtm.: Utur de angrde brännevinsbrännandet
bränningen *■ upl&ste handlingar bör jag til R. o. A:s deliberation framställa
3 punkter:
l:o Bondeståndets anhollan derom på en viss tid,
2:o Secrete Utskottets härvid giorde förslag jemte
Borgareståndets tilläggning och
3:o Hr Schectas förslag.
Den första puncten underkastar jag altså R. o. A:s deliberation.
Hr Bilberg hemstälte, om icke Bondeståndets begäran
måtte bifallas, men kunde för sin del ej samtycka till
Borgareståndets tilläggning, at städerne äfven derunder skulle
begripas.
Frih. Cederhielm anförde härvid följande considerationer
mot och med.
l:o. Jag considererar brännevinets influence i rikets
moraliske ställning, at det förvärar sederne, och skulle förden
-
Brännvinsbränningen.
199
skull aldeles vara deremot, om flere spiritueuse drycker tillika
kunde utestängas; men som det ej kan ske, så blifver alternativet
at antingen bevilja det förra eller förbiuda det senare.
Andra consideration är oeconomisk. Brännevinet borttager
mycken spannemål, det är sant, men deremot är funnit,
at hvad med bränning bespars, så mycket upgår i brygg.
Den tredje är politisk. Jag önskar densamma rätt kunna
explicera. Laglydna är angelägen hos allmenheten, derföre
är nödigt giöra sådane lagar, som binda deras samveten, hälst
sedan de olyckeligitvis lärdt distingvera emellan sitt samvete
och sin säkerhet.
4. Böra alle lagar vara practicable och möijelige at med
eftersyn handhafvas, eljes blifver den rättsinte lidande och
den olydige deröfver rik.
Det vore önskeligit at altid finna i landet städade hufvuden
och dygdiga hiertan; men som det är en fåfäng önskan, så
vil jag häldre bifalla brännevinsbrännandet såsom et malum
necessarium än ytterligare vara deremot. Jag skulle det törhända
ännu afstyrka i anseende dertil, at mycken koppar till
brännevinspannor upgår och således dragas utur rikets högst
nödige rouillance, men den consideration förfaller, sedan förfarenheten
hälst under confiscationerne bevist, at jernpannor
med förmån i stället för koppar kunna brukas.
Hr Leyonadler fant Bondeståndets begäran billig
at få bränna af deras förskämda spannemål men förbehölt
sig, at om Borgareståndets påminnelse vidare måtte öfverläggas.
Jernpannors bruk holt han för mindre nyttigt, hälst
kopparen blifver qvar i landet och eljes skulle utdragas.
Hr Boije, Carl Gustaf: Om här i våra deliberationer
går långsamt til, är ej underligit, då vi företaga oss
outarbetade ämnen.
Här äro 3 quaestioner:
l:o Bondeståndets begäran för en kort tid til helgen i
anseende til landet, 2:o Borgareståndets i anseende til
städerne och 3:o Hr Schectas förslag.
Jag styrker til bifall på det första, 2:do at den andra
puncten måtte til vidare öfverläggning utställas och at Hr
Schectas memorial måtte blifva liggandes på bordet.
Frih. Cederström påminte, at innan brännevinet
lösgifves, tulltaxan på spannemål måtte fastställas; hollandes
han ej för nyttigt, at brännevin vore i högdt pris.
200 1760, dec. 5. Brännvinsbränningen. Rådsvalet.
Hr Rudbeck: Jag bifaller bränne vins brännande
utaf nödtvång och i anseende til at sätta spannemålen i skäligt
pris, efter köpman tager för sina varor, hvad han vill.
2:o. Tiden dertil tyckes mig bör utsättas til Januarii månads
slut. Och 3:o tror jag, afsalu ej kan förhindras, då man får
bränna til husbehof, utan bör tillåtas, emedan eljes blott de
laglydige blifva lidande; men för öfrigit holler jag brännevinet
för skadeligit. Det tager bort mycken spannemål, hvars ersättande
utifrån ökar vår underbalance och gör oss til tiggare.
Hr Lindelöf biföll de flere, som tilstyrkt brännevinsfriheten;
holt dervid en viss termin dertil nyttig. Trenne veckor
vore dertil för kort, utan borde blifva sex veckor, emedan
de laglydige, som gordt sig af med sine pannor, eljes skulle
blifva lidande.
Frih. Duvall: Sedan vi äro så godt som tvungne at
bifalla brännevinets brännandet1, så holler jag före at qusestionen
om förordningens uphäfvande bör först remitteras til
Secrete Utskåttet och derifrån utarbetad hit upkomma.
Hvad bränning til jul vidkommer, så måste jag den fast
ogärna bifalla för landet på en månads tid ifrån publicationens
datum, men alt afsalu bör vara förbudit.
Hr Gyllensvärd biföll detsamma med små pannor
på landet, men at städerne, som hafva stora värk och dervid
öda mycket spannemål, ej måtte få bränna, efter det vore en
landtmannanäring och dem ej tilkom.
Frih. [von] Friesendorff: Jag skulle, som flere
sagdt, aldeles vara emot brännevinsbränning, hälst vi nyligen
utur flere memorialer hördt, huru växelcoursen skulle mera
ökas, ifall spannemålsinförseln utifrån, som härmed står at
befrukta, skulle blifva drygare; fördenskull lär man måst
det tillåta såsom et malum necessarium och hemställer dervid
3 momenta.
l:o. At terminen måtte blifva en månad til jul, då saken
utaf Bevillningsdeputation för framtiden kan vidare utarbetas.
2:do. At alt afsalu måtte förbiudas.
3:o. At den nu tillåtne bränningen måtte begripas under
den sedermera til giörande taxering. På sådant sätt tilfredsställes
landet med kronans förmån, och vi vinna tiden.
Grefve Lieven Electorerne återkommo ifrån Slottet och berättade Grefve
Rikets Råd. Levenhaupt, at Kongl. Maij:t utnämdt Grefve [von]
1 I konceptprotokollct: >. . . bifalla brännandet . . .>
Rådsvalet. Brännvinsbränningen.
201
Lieven af det första förslaget til Des och Rikets Råd och at
Hans Maij:t nu väntade på det andra.
Detsamma blef ock nu framgifvit och upläst, varandes
derpå upförde:
Presidenten Frih. [von] Friesendorff,
Vice presidenten Hr hägerflycht och
Hofrättsrådet Hr Ehrencreutz.
Sedan detta förslaget af R. o. A. blifvit gillat, afgingo
electorerne med detsamma up til Hans Maij:t.
Hr Lagersvärd uptog den förra discoursen, gillade
dervid Hr Landtm:s gorde fördelning af propositionen samt
styrkte, at brännevinsbrännandet måste lösgifvas til Januarii
månads slut til förekommande af det ymnigt i svang gående
lurendrägerie deraf, hvaruppå han flere exempel åberopade.
Hr Ruthenschöld påminte, at tiden måtte räknas
ifrån publicationens datum.
Hr Leyonadler tilläde, at denne förmån måtte
äfven andre på landet utom allmogen tillåtas samt at i anseende
til foderbristen bränningen måtte sträcka sig til Marth månads
slut.
Hr Ehrensvärd, Fredric: Nödvändigheten tvingar
mig at äfven, som flere gordt, bifalla brännevinsbrännandet,
ehuru jag eljes är deremot. Städerne bör det ej
tillåtas, ty de böra hafva andre näringar. Jag hemställer
dervid, om icke i våra omständigheter riket må häraf draga
partie til någon inkomst, at brännevinet ej måtte blifva för allment
och lurendrägerier hämmas.
Hr von Vicken trodde, man borde härvid göra
skilnad i rikets provincer emellan dem, som hafva lastageplatsen
och andre, som dem ej hafva.
Hr Bilberg: Jag tror ingen contradiction är, om
landet skal få bränna, men frågan är blott om tiden. Jag
skulle projectera, att bränningen tillåtes, til deremot något
vidare blifvit beslutit, ty en månad är för kort, då få hafva
sine pannor i behåll.
Hr Lilljehorn upläste följande sine tankar härom til
protocollet.
Det lärer blifva en ovedersäijelig sanning, at brännevinsbrännande
är och förblifver en skadelig sak och förderfveligit
göromål uti det land, där innevånarne icke kunna af
egen spannemål hafva nog, til hvad deraf nödvändigt ford
-
202 1760, dec. 5. Brännvinsbränningen.
ras til uppehälle och bröd. En lika ren och ostridig sanning
blir äfven det, at brännevinsöfverflöd uti et land är mera
skadeligit än nyttigt; då man först vil bevisa, at då jag nödgas
från utrikes orter förskrifva den vara eller spannemål,
hvaraf brännevin tilvärkas, så fördiupas riket uti skuld,
som kunde undvikas, om brännevinstilvärkningen förbiudes,
och ju mera man sätter sig i utlänningens skuld, ju mera är
han capable at sätta på de varor, vi kunna bringa honom,
et med sin fördel öfverensstämmande pris och värde och således
våra handaslögder och näringar altid vara uti underbalance,
hvilket så märkelige och stridande påfölgder med
sig förer, som den odrägeliga och i alla tider ohörda växelcoursen
är.
At brännevin är skadeligit äfven på flere sätt, kan man
tryggt bevisa; ty så snart mig medgifves, at denna dryck
beröfvar dem förnuftet och förståndet, som deraf för mycket
taga, så är klart at finna, at under det folk, där dryckenskap
är gängse, där är ock öfverflöd af alla slags lagbrytelser,
såsom Guds ords vanvördnad och förakt, svordom, slagsmål,
trätor, mord och öfverdåd; missgerningar, hvarföre
folk och land med straff hemsökte varda.
Igenom öfverflöd af brännevin blifver ock landtbruket,
om icke i sin linda åter insvept, aldeles intet til upodling
förhielpt; ty lusten hos många til denna vara förtager all
hug til jordens upbrukande uti allehanda slögder, af hvad
art de ock äro; besynnerligen under dem, som vid fabrique
arbeta, lärer man finna, at öfverflöd på brännevin gior
stor skada, och följaktel. sker inbrott uti de ämnen, som
giordt Riksens Höglofl. Ständer så mång bemödad stund,
inan de hint til det mål, de nu äro. Jag må vända mig til
städer, landsorter, byar och torp, så finner jag obotelig skada
af denna dryck. Ja, jag tor ock med sanning våga säija, at
denna krydda är ett förderf för månge stora och qvika genier,
hvars saknad icke utan med grämelse kan erfaras. Jag
tror, at man kan bäst underrättas om min talans sanhet
igenom hofrätters, magistraters, häradsrätters och de fleres
protocoller. Den tid, denna krydda varit förbuden, har
dock, oaktadt det stora underslef som skedt, många förr
uprepade missgerningar långt mindre begådts. Denna förordning
eller förbud emot brännevin har tils för et år sedan
hint til en stor och önskelig högd, ja, så långt at gemene
Brännvinsbränningen.
203
man sielfve tilstådt, huru härligt och hälsosamt detta förbud
varit, emedan i annor händelse mången fådt i de ofruktsamme
år förgådts af hunger. Det är icke, höggunstige Herrar,
detta förbuds ohälsosamma påfölgder, som gior hvar
och en med allmogen klagande. Nej, det är en efterlåtenhet
och et olika noga och granlaga förbudets handhafvande af
dem, som äger deröfver inseende, så at enär en landsort gior
yttersta vinning om sin skyldighet, en annan då får rasa
fritt, efter som det bäst och fördelaktigast synes. Sådant
gior hvar och en at med grundrikaste fog föra en allmen
klagan, emedan den, som betjeningen gynna vill, får suga
frukten af de laglydigas återhåll och rikta sig derigenom såsom
af det härligaste näringsfång.
Högh R. o. A., sammankomne at fatta bästa och hälsosammaste
mått til fäderneslandets bästa och fördel, lärer
nogsamt finna, och jag kunde på mångt sätt ännu i liuset
lägga skadan och förderfvet af brännevinsbrännandet. Jag
vill blott föredraga, at brännevinsbrännande reser up spannemålspriset
för dem fattige och de, som måste sådant kiöpa.
Detta bör vara en hvars hufvudafseende och icke på enskilt
vinst; såsom uti riket ofelbart finnes flere, som spannemål
behöfva at kiöpa, än dem som kunna denna vara hafva at
försälja, så blifver ock ofelbart, at desse torftige få lof at
lösa spannemålen ganska dyrt och til et högdt pris, emedan
de, som densamma til brännevin förbränna, kunna gifva så
mycket som begäres i anseende til deras vinst; och således
de fattige, som blott til bröd spannemål behöfva, icke kunna
densamma lösa eller betala utan nödgas föda sig af barkbröd
och andre onaturligheter, hvars påfölgder äro smittosamma
siukdomar, som snart kunna blotta et igenom krig
på folk utblottadt land.
Häremot torde någon giöra det inkast och säga, at landtman
omsider icke får sin spannemål betaldt, så at dess arbete
och möda blifva vedergälde, och således all lust til jordbrukandet,
upodling och förbättring förfalla.
Härpå svaras. At förekomma sådant kunde kronan i
landsorterne och riket inrätta magaziner, som altid voro förbundne
at lösa min landtmans säd och spannemål emot et
så calculerat pris, at landtman dermed kunde både vara
betalt och dess lust til upodling icke förqväfvas. Och då
kunde altid kronan med fördel vända sig samma spannemål
204 1760, dec. 5, 8. Brännvinsbränningen. Rådsvalet.
Hr Y. President
Lagerfiycbt
nämd
til Riksråd.
til stor nytta på åtskilligt sätt samt slippa vid förefallande
tilfällen giöra upliandlingar samt betala spannmålen til
aldrabögsta pris samt vid infallande missväxtår kunna liielpa
de torftige til egen jemte landets förmån.
Ehuru många och lika tydeliga skiäl kunna företes, at
brännevinsbrännandet är för vårt rike skadeligit och ohälsosamt,
ser jag nog, at allmenhetens åtrå och längtan härtil
lärer gifva mindre aktning häruppå, hvarföre jag ock onödigt
lärer mig häremot bemöda. Och då jag finner sådant vara
oemotsträfveligt, tycker mig hafva större satisfaction deraf
at godvilligt cedera mitt påstående, emedan det går icke
mig härmed värre än andre; dock vill jag med det förbehåll
afstå, at aldrig brännevinsbrännande någonsin updrages til
någon, hvarken i stad eller på land, såsom entreprenade,
under hvad förbindelser det ock vore, emedan allmenheten
blifver då lätteligen af them et svårt ok pålagde och fingo
de aldeles tilfälle at draga menighetens must och styrka
under sig. Nej! Det böra vi allment bestrida, om någon
kommo med dylikt förderfveligit förslag fram; utan efter så
skal vara, så lät allment få brännas, dock med det förbehåll,
at om någon dyr tid eller missväxt inträffade, hrr landshöfdingar
borde sådant regeringen berätta och då alt bränvinsbrännande
vid högsta och svåraste straff förbiudas på
tid, som tjenligit pröfvas kan.
Hr R å f e 11: Jag bifaller fast ogärna bränningen för
landsbrukare allenast och det ifrån Februarii månads början
til Marth månads slut samt deremot alt afsalu.
2:o. At ang:de städernes bränning remitteras til Kammaroeconomie-
och Statsdeputationerne och at de, som nu få
bränna, underkastas den påföljande bevillning och
3:o at Hr Schecktas memorial ligger på bordet.
Frih. Ridderstolpe biföll bränning för landet i
anseende til foderbristen men önskade, at en tillräckeligare
tid til notification härom för landet måtte, utsättas och den
beräknas ifrån publicationsdatum. Föreslog derjemte, at til
rikets behof vid et så smakligt tilfälle som detta en contingent
af 5 å 6 dir s:rmt för hvart hemman skulle utsättas, hälst han
trodde, at eljes en slik contribution ej så lätt kunde erhållas.
Electorerne återkommo, då Gref Levenhaupt berättade,
at Kongl. Maij:t utnämdt til Dess och Rikets Råd
Vice Presidenten Hr hägerflycht.
Brännvinsbränningen. Piådsvalet.
205
Hr [v o n] Bromell påminte, at stora brännerier
på landet expresse måtte undantagas.
Frih. Hamilton styrkte som en hushållande undersåte,
at bränningstermin för foderbristens skull til medio
Aprill måtte utsättas.
Hr von Hausswolff: Jag har i min riksdagsrelation
afstyrkt brännevinsbrännande men finner mig nu
tvungen at dertil samtycka. Jag ber dock, at här måtte considereras,
det vi på bespard spannemåls införsel utifrån i
4 år bespardt 16 tunnor guld och at derföre nyttigt vore at
inskräncka bränning inom 4 veckor samt ej avancera landet
något vidare apparence dertil; eljes ångra vi det. Spannemålsconsumtionen
skulle ökas och växelcoursen stiga til
odrägelig högd. Sedermera kunde Riksens Ständer vidare
taga saken i öfvervägande.
Hr Rudbeck bad Hr Landtm, göra proposition.
Och sedan häröfver något ytterligare, så väl ang:de terminen
til bränningen samt nödvändigheten at den bevilja,
var discourerat samt Hr Landtm, i anledning af R. o. A:s
påminnelse jemkat propositionen, förestältes hon således:
Bifaller R. o. A., at brännevinsbrännande på landet, i
anledning af Bondeståndets begäran, hemmans- och jordbrukare
tillåtes med små pannor til husbehof för två månader,
beräknadt ifrån kundgörelsedagen, men ej til salu vid det uti
förordningen utsatte ansvar och plikt,
hvilken proposition af R. o. A. bifölls.
Häruppå åtskildes R. o. A. kl. tu.
År 1760 then 8 December.
R. o. A. församlades in pleno klockan 9.
Börjades med justeringen af de d. 3, 4:de och 5:te hujus
hällne protocoller.
Härefter uplästes en af Urskillningsdeputation upgifven
förteckning på remitterade och afslagne mål.
Sedan dermed var slutat, hemstälte Hr Landt m., om
icke R. o. A. til följe af deras i sidsta pleno tagne beslut, at
til nästa riksrådsledighet et förslag på 3:ne herrar ifrån Amiralitetet
borde uprättas, nu ville sådant medelst en deputation
hos de öfrige 2:ne stånden, til deras bifalls erhållande derå, anmäla.
Ang:de
bränningen.
Justering.
Ang:de ett
råds förslag af
3:ne amiralitetsherrar.
206 17(50, (lee. 8.
Rådsvalet.
Hr Hammarhielm, som sig förut hade anmält, yttrade,
at Hr Landtm, medelst denne proposition hade förekommit
det, som han eljes i samma ämne arnat andraga.
Han biföllo derföre gärna proposition och önskade, at den nu
måtte blifva värkstäld.
Frih. Duvall: Jag instämde i senaste pleno, som jag
ock nu gior, i den goda [o: giorde]1 propositionen och föreslog
då äfven dertill den efter Hr Riksrådet Grefve Gyllenborg
förestående vacancen, hvarom dess til Kongl. Maij:t ingifne
supplique här ligger på bordet. Men som deröfver af R. o. A.
ännu ej är resolverat, hvilket likväl snart kunde vara giordt,
så hemställer jag, om icke sådant nu måtte ske, hälst Hr Riksrådet,
deräst honom afskedet icke beviljas, vore föranlåten,
ehuru det sker emot dess önskan, at i tj ensten qvarblifva.
Hr Hammarhielm: Jag hade ej trodt denna ventilation
nu skulle upkomma utan velat holla mig vid proposition
i anledning af vårt sidsta beslut. Hvad angår Hr Grefve
Gyllenborgs afsked, så är långt ifrån mig at neka honom
någon derunder påsyftad förmån. Det har ock sidst ornat mig
at mig derom yttra. Dock som nu saken åter upkommer,
så måste jag tydeligare yttra mina tankar och vil derföre
tilstyrka, at dess memorial om afsked måtte ytterligare hvila,
hälst sådane omständigheter kunde existera, at denna saken
kunde 2:ne gånger blifva omgord. Riksens nu varande omständigheter
äro oss bekante. Hrr Riksens Råd kunna, som jag
ock tror, hafva haft godt upsåt uti alla deras göromål, men vi
veta äfven, hvad påfölgder emellan kommit och hvad olyckor
törhända tilstött; men härom hafva Riksens Ständer ej ännu
hunnit giöra sig fullkomligen underrättade.
At Hr Riksrådet Grefve Gyllenborg efter Secrete Utskottets
tilstyrkan blifver i sin ansökning bifallen, dertil skulle jag
vara redebogen, men vi böra ej förhasta oss, hälst han dervid
ingenting förlorar och, om vi nu afgiorde och biföllo des erhällan
[o: anhållan]1, flere dylike ansökningar torde efterkomma;
det tycks mig fördenskull, at innan detta mål såsom
ganska ömt afgiöres, flere omständigheter förut böra skärskådas
och öfvervägas och at detta angelägnare bör förutgå.
Denna frågan bör altså ej hindra värkställigheten af Hr
Landtm:s påminnelse i ani. af vårt förra beslut ang:de nästa
rådsförslags besättande med tre herrar af Amiralitetet.
1 Konceptprotokollet.
Rådsvalet.
207
Gunstige Herrar. Detta är nu, men icke Grefve Gyllenborgs
afsked, den qusestion, som bör afgöras, och deröfver begär jag
i alt fall votering.
Frih. Duvall: Hr Riksrådet Grefve Gyllenborg lär
aldrig undandraga sig ett billigt redogörande för Riksens
Ständer, hvilke altid hafva magt och frihet at återtaga, hvad
de honom i pension kunde behaga tillägga; med sådant vilkor
har han anhollit om sitt afsked i anseende til sitt siukliga tilstånd;
derom anholler han än ytterligare, varandes han eljes
nödsakad at blifva qvar vid ett embete, hvars skyldighet han
blott ofullkomligen kan upfylla.
HrPechlin: Jag var väl ej i sidsta pleno närvarande
men hör det då vara beslutit, at nästa rådsförslag med 3:ne
herrar af Amiralitetet skulle upfyllas, och nu talas om at
sådant de öfrige stånden medelst deputation tilkänna gifva.
Ett så innocent steg tycker mig bör värkställas. Hvad om
Hr Riksrådet Grefve Gyllenborgs afsked är påmint, tyckes icke
giöra til saken, ty här är blott frågan om nästa rådsvacancens
besättande.
Frih. Reuterholm: Frih. Duvall har ganska väl
förestäldt oss et godt ändamål, som är at giöra 2:ne saker på
en gång. Sedan det om et amiralitetsförslag til nästa vacance
är afgordt, samt at deputation derom skal afgå, så tyckes
den af Frih. Duvall rörde fråga ang:de Hr Riksrådets Grefve
Gyllenborgs afsked vara deraf en naturlig fölgd, och deröfver
vill jag mig yttra.
Jag räknar för en förmån at här uppenbarligen få betyga
min vördnad för Hr Riksrådet och dess synnerl. egenskaper.
Förlåten mig, gunstige Herrar, om jag häri personaliserar,
men jag är dertil föranlåten, efter dess personelle beklagelige
omständigheter äro Hans Maij :t och Riksens Ständer för ögonen
lagde.
Det är beklageligit at vi nödgas sakna en så värdig rådsherre,
men som hans omständigheter honom til denna ansökning
tvungit, så hoppas jag Riksens Ständer lära dem ömsint
behierta, eljes blifver den enda utvägen för honom öfrig at
hemställa til tiden, huruvida dess hälsa kan förbättras, och at
vidtaga det bedröfvelige expedient at ofullkomligen se sig
förrätta sitt dryga embete.
Hr Wadenstierna biföll Hr Pechlin så väl i
anseende till deputations afskickande som Hr Riksrådets
208 1760, dec. 8.
Rådsvalet.
Grefve Gyllenborgs afsked, hvilket senare såsom på listan ej
upfördt han ej trodde i dag skulle förekomma.
Hr Landtm, proponerade altså, om icke ang:de
Grefve Gyllenborgs afsked tils vidare kunde hvila och R. o. A.
nu ville justera extractum protocolli, som med deputation
kommer at följa, hvilket äfven nu uplästes.
Hr Hammarhielm påminte, at detta extractum
protocolli deruti måtte ändras, at på detta nästa rådsförslag
ej allenast sådane herrar kunna upföras, som nu värkel. stå
vid Amiralitetet, utan ock sådane, som tillförene dervid varit,
hvarmed sig äfven HrLillj ehorn conformerade.
Frih. Horn, Christer: Extractum protocolli bör
innehålla sådane skiäl, som instämma med lagens esprit och
13 § innehåll, at til hvart ledigt rum 3:ne böra föreslås; det bör
i extracto protocolli inflyta, ty det vöre vist olyckeligit, om til
hvart ledigt rum 3:ne värdige ämnen icke funnos.
Hr Wadenstierna: Det tyckes vara nog, om det
står 3:ne i Amiralitetet kunnoge.
Hr Hammarhielm: Ordet kunnoge är ej tillräckeligit,
ty det kunde tor hända en general ofta höllos för kunnig i
amiralitetssaker, men i anseende til den vidsträckte kundskap,
som hos en amiralitetsperson erfordras, har jag skiäl at tro,
det slik kundskap hos den, som sig ej derpå ex professo applicerat,
kunde vara ganska ofullkomlig; derföre bör där expresse
stå, de som äro eller varit vid Amiralitetet.
Hr P e c h 1 i n holt för betänkeligit at på något sätt
binda händerne på electorerne, som altid hafva magt at votera
öfver förslaget, hälst det ordet kunnoge grundar sig på Regeringsformen,
hvilken han upläste. Han ville dock begifva sig
i denna casu, blott det intet blefvo någon regel för framtiden.
Extractum 'protocolli blef altså å nyo upläst, så lydande:
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande nödvändigheten
deraf, at vid förefallande ledighet af rådsembete detsamma med
någon af amiralitetsstaten måtte besättas, och beslöts derföre,
det skulle sådant hos de öfrige respective stånden anmälas,
på det å nästa rådsförslag endast trenne, som antingen tjent
eller tjena vid Amiralitetet, måtte hos Hans Kongl. Maij:t
i underdånighet anmälas,
hvilket bifölls och med deputation til de andre 2:ne
stånden affärdades.
Brännvinsbränningen.
209
Härefter androg Hr Landtm.,
at då sidsta pleno frågan ang:de brännevinsbränning före- Ang:de
hades, hade l:sta puncten ang:de tillåtelsen blifvit afgiord; ^^n^om8
men den andra frågan, hvart sakens vidare afgiörande skulle branvinsremitteras,
samt den 3:dje ang:de Schectas memorial återstodo bräl,niDSännu.
De öfrige stånden hade remitterat sådant til Bevillningsdeputation,
men Secrete Utskåttet hade föreslagit
Kammaroeconomie- samt Statsdeputationerne.
R. o. A. funno bäst, at detta mål til Bevillningsdeputa
tion
remitteras.
Härefter uplästes Hr Schectas memorial ang:de ett nytt
fördelaktigt påfund til brännevinsbrännandet, för hvars
upgifvande han åstundade en belöning af 3 öre silf:mt på hvart
matlag i riket.
Hr Klingsporr holt det för ganska hederligit at
til rikets förmån med nyttigt förslag kunna bidraga men trodde,
at värdet deraf öktes, om sådant skedde utan belöning.
Hr Scheckta: Jag har ingen smak för brännevin
och är icke egennyttig, men som jag icke fådt någon annan
tjenst utan nödgas vara lösdrifvare i mitt fädernesland, så
har jag budit til at på annat sätt vara det til tjenst. Detta
förslag har jag upgifvit; om det misslyckas, begär jag derföre
intet, men jag tror, at dermed vist 50 000 tunnor spannemål
skola besparas. Andre hafva för sådant fådt belöningar;
får jag det ej, begär jag blott at få gå ur landet och annorstädes
emplojera mitt pund, då R. o. A. altid få finna, at jag
varit en trogen och nitisk undersåte i riket. Dock hoppas jag
at häruti blifva lika ansedd och belönt som andre, hälst jag
ej tagit mitt förslag ur andres böcker utan sådant sielf uphittat,
och det således är nytt.
Hr Ehrenmalm: Jag vördar allas nijt, som söka
tjena det allmenna, men i synnerhet då när det sker utan afsigt
på förmån. Jag hyser all god tanka om Hr Schectas förslag,
men vi böra det först känna, innan vi det kunna belöna.
Frih. Reuterholm: Det är ostridigt, at vi alla
böra tjena det allmenna, men dervid bör vara en reciprocite;
man bör ej förtänka den, som således tjenar, om han derföre
väntar belöning. Allmenna tjenster vänta en allmen och besynnerliga
tjenster en besynnerl. vedergällning. Desse vilkor
svara emot hvarandra, men alla kunna härvid ej tänka lika.
Den, hvars vilkor sådant tillåta, kan tjena det allmenna gratis,
14—322307
210 1760, (lee. 8. Brännvinsbränningen.
men den, det icke kan, bör ej förtänkas, om han dervid ser på
någon förmån. Hvad närvarande förslag angår, så vil jag ej
deri entrera och döma, om det är godt eller ondt. Åtminstone
låter det väl, dock vill jag ej, som man säger, köpa grisen i
säcken utan först se, huru det kan värkställas, men blir sådant
bevist, så tycker mig Hr Scheckta ej mindre förtjenar
belöning än andre, som för detta i mindre saker blifvit
hugnade.
Hr Leyonadler hemstälte, om R. o. A. ville denna
qusestion strax afgöra eller förut någorstädes remittera, då
han trodde sådant böra ske til Kammaroeconomie- eller
Bevillningsdeputationen.
Hr Hammarhielm: Jag tilstår mig uti brännevinssaker
hafva så liten insigt, at jag knapt vet, huru det brännes,
men jag har altid varit rädd om penningar och finner dem nu
vara dyrbarare än någonsin härtils. Det kunde tyckas, at
3 öre s:rmt på hvart matlag i riket vore en litet betydande utgift,
men jag vet, at det utgiör en ansenlig summa, och ser
derjemte med oro förut, hvad ansenlige bevillningar vi behöfva
at hielpa riket med ur des farliga situation. Detta nämner
jag ej at dermed kullkasta det af en värd medlem ingifne
project, ehuru de, som i slike saker hafva bättre kundskap än
jag, ej torde finna det så nytt eller fördelaktigt; men om jag
rätt fattat dess mening, så begär han ingen recompence, förr
än han vist projectets värkställighet och nytta. Det tycks
vara skäligt. Går det senare an, så torde väl finnas någon utväg
til det förra. Men til en afgift af 3 öre på matlaget samtycker
jag för min del aldrig. Låtom oss, mine Herrar, vara
sparsamme och rädde om penningar. Vi behöfva dem och
kunna dem ändock genom olyckor nog mista, som til exempel
nyligen handt vid den förderfvade dambyggnad i Carlscrona,
hvartil vackra medel åtgådt. Men så går det, projecter göras,
pengar ösas derpå ut, och en tunna guld anses ofta för mycket
ringa.
Hr Bilberg: Jag hade trodt, angelägnare saker skulle
förekomma, men vill dock i korthet yttra mig i denne.
I senaste pleno resolverade R. o. A., at brännevinsbränningen
på 2 månaders tid för landet skulle frigifvas och
saken emedlertid komma at vidare utarbetas; men at de öfrige
stånden det på annat sätt afgordt är mig ganska okärt, som
gärna hade önskat, at förbudet hade städt.
Brännvinsbränningen.
211
Hvad angår Hr Schecktas project til fördelaktigare
bränne vinsbränning, så håller jag före vi ej kunna ingå i
något slikt project, innan vi få se, hur dermed i Bevillningsdeputationen
avancerar. Blir brännevinsbrännandet förbudit,
så behöfs ej projectet, men blifver brännandet tillåtit, så
kunna vi det öfverväga.
Frih. Horn, Christer: R. o. A. tycks snart kunna
komma ifrån denna saken. Projectet kan vara godt och nyttigt,
men vi lära icke kunna deri strax entrera utan torde vara
bäst, at det remiteras til Kammaroeconomiedeputationen,
som detsamma öfvervägar och sedan med betänkande derom
inkommer.
Hr Landtm, gorde fördenskull proposition, om Hr
Schecktas memorial til Kammaroeconomiedeputation skulle
remittera [s],
hvilket bifölls.
Deputation, som til de 2:ne stånden ang:de nästa rådsval
skulle afgå, upropades och afgick med det upsatte extrac
tum
protocolli.
Uplästes den af Borgareståndet projecterade instruetion
för Fiskeriedeputationen, hvilken på flere herrars begäran
blef på bordet liggandes.
Bondeståndets extractum protocolli ang:de brist på skiljemynt
och slantar remitterades til Secrete Utskottet.
Kammaroeconomiedeputations tilstyrkande, at tils vidare Befcde ang:de
Riksens Ständers författning Kongl. Kammarcollegium måtte heter^fö""
innehålla med kronolägenheters förarrenderande. arrenderande.
Sedan Hr Boije hade korteligen anmält nödvändigheten
och nyttan af deputations hemställande, blef detsamma på
Hr Landtm:s proposition bifallit.
Deputation återkom ifrån de 2:ne stånden, som svarat, at
de med första sig öfver saken skulle yttra.
Uplästes extractum protocolli ur Rådkammaren af d. [20 Ang-.de
November], hvarmedelst S:tae Maria Magdalense kyrkas an- S;tj^-r^r::e
sökning om en collect af 2 öre s:rmt i1 riket1 på hvart matlag
i riket til dess reparation efter den olyckeliga branden i förb
år til Riksens Ständer var remitterad.
Frih. Horn: Som christne lära alla vara benägne at
bidraga til detta ändamål, men min tanka är, at sådant
bättre kan ske genom en collect, hvarvid hvar och en äger
1 Dessa ord ej i konceptprotokollet.
212 1760, (lee. 8. Kollekt för S:tse Mari® kyrka.
frihet, än genom pålaga på matlaget, hvilket är en contribution,
som mäst graverar de fattige.
Härmed instämde Frih. Wrangel.
Frih. Cederhielm föreslog, at det måtte sättas mantal
i stället för matlag, om denna pålaga beviljas.
Grefve Frölich holt före att publicum härmed ej så
mycket borde graveras, utan at de förmögnare kyrkor, som
ägde stora inkomster och capitaler, i slikt fall borde hielpa de
mindre förmögne.
Hr Estenberg hemstälte R. o. A., om icke de skulle
täckas visa någon ömhet för denna kyrka, liksom mot andre
i slike fall skedt, efter hon genom vådelden blifvit ruinerad,
är i residencestaden belägen och af församlingen omöijeligen
lärer kunna uphielpas.
Hr Leijonankar var emot afgiften på matlag,
emedan den aldramäst trykte den fattige, och alla utgifter
böra passas efter hvars och ens förmåga.
Hr Linderstedt instämde dermed men holt för
nödigt at efterse, huru det med Sitse Clarae kyrka i lika fall
för någre år varit resolverat.
Hr Gyllensvärd mente, at om församlingen förut
kunna[t] upbygga kyrkan, tycktes den ock nu kunna densamma
reparera; förklarade sig emot någon afgift dertil på
matlagen men styrkte til collect el. stambok.
Grefve Frölich itererade sitt förra påstående, at de
förmögnare kyrkor i synnerhet måtte til slike behof contribuera.
Hr Ekestubbe instämde härmed, förklarade sig
emot all contribution på matlagen, som liknade en afgift på
ögon och öron och som mäst tryckande de fattige, och holt
före at de rikare kyrkor utan at vidröra testamenten och donationer
til slike behof kunde använda något af sine capitaler,
hvilkas årliga tilökande smakade af papisterie och vore Gudi
föga behageligit; men som denna af Grefve Frölich gifne idée
vore ny, så önskade han, at saken måtte hvila, tils man densamma
bättre fädt öfverväga,
hvarmed sig äfven Hr Gyllensvärd conformerade.
Hr L a n d t m. proponerade fördenskull, om saken skulle
blifva liggandes på bordet, hvilket bifölls.
Borgmäst-e Uplästes extractum protocolli utur Rådkammaren angide
Bobergs och Borgmästaren Boberg och någre biskoppars barn, som vid
fl eres
adelskap.
Om adelskap.
213
Kongl. Maijits kröning erhållit Kongl. Maijits resol. på adelskap,
hvaröfver Rådet giordt förfrågan.
Hr Bilberg förmente, at som här ingen afsaknad vore
på adelsmän, så kunde detta såsom R. o. A:s ensak hvila til
riksdagens slut.
Hr Landtm, hemstälte, om detta mål til Riddarehusdeputationen
kunde remitteras och vid riksdagens slut ibland
andre ståndets oeconomia afgöras, hvarmed väl åtskillige af
R. o. A. instämde, men
Hr P e c h 1 i n förmente, at detta mål til Secrete Deputation
såsom det rätta stället borde hemskiutas, hvilken
hade at efterse, hvad rådslag dervid i Rådkammaren varit
förde.
Frih. Cederhielm var af den tanka, at de öfrige
stånden häröfver borde sig utlåta och härvid äga en negativ
röst men ingen affirmativ at oss någre ledamöter påtruga.
Hr Schönberg styrkte till remiss til Riddarehusdeputation
at dymedelst undvika de öfrige ståndens decision
härvid.
Hr Jennings gorde en skilnad emellan Kongl.
Maijits rätt at göra adelsmän och vår at dem introducera;
nu är frågan om den förre såsom grundad i Regeringsformen,
och deröfver böra samtel. stånden sig yttra; men hvad introduction
angår, hvarpå Borgmästaren Bobergs ansökning tyckes
syfta, så hör den til Riddarehusdeputation.
Hr P e c h 1 i n : Jag tycker det vara en synlig inegalité,
at sedan så många utöfver det af Riksens Ständer utsatte antalet
efter Hans Maijits kröning blifvit adlade utan någon påminnelse,
densamma nu vid detta tilfälle blifvit giord, hälst
R. o. A. lära vara måne derom, at deras antal ej öfver det utsatte
skulle ökas. Detta holler jag före höra til Secrete Deputations
efterseende, efter det angår adelsmäns görande; men vore
här frågan om någon introduetion, så instämde jag dermed, at
den til Riddarehusdeputation borde remitteras.
Hr Wadenstierna: Om det vore regeringens sak
at concurera vid nya adelsmäns görande, då kunde det anses,
som vore härvid någon inegalite förelupen. Hvad dem angår,
som för sidsta riksdag blifvit af Hans Maijit utnämde, så
tror jag den frågan ej lär höra hit; men hvad beträffar dem,
som sedan den sidsta riksdag blifvit gorde, tror jag slika mål
altid hördt til Riddarehusdeputation.
•214 1760, dec. 8.
Om adelskap.
Hr Boije, Hans Hinric: Hvad frågan angrde
adelsmäns utnämnande angår, så instämmer jag, at den hörer
samtel. Ständerne til och här icke kan afgöras.
Hr Landtm, hemstälte, om icke Borgmästaren Bobergs
supplique, som fant[s] vara extractum protocolli utur
Rådkammaren bifogad, äfven måtte med Kongl. Maijits
derå skrifne resolution af 1751 upläsas,
hvilket skedde.
Hr Örnschöld styrkte til att Borgmästaren Boberg,
som af Hans Maij:t vid des kröning blifvit görd til adelsman,
måtte enligit den [44] § i Regeringsformen här bland R. o. A.
intagas.
Hr Schönberg: Jag hör Hr Boberg vid Hans Maij:ts
kröning hafva erhållit resol. på adelskap. Men dervid gör
jag en skilnad emellan adel. privilegiers åtniutande och rättigheten
at här blifva intagen. Vi böra vara måne om at ej
alt för många blifva intagne, och som denna Hr Boberg ej i
rättan tid utan så långt efter sig anmält, så torde flere andre
på lika sätt kunna komma efter.
Hr Hammarhielm: Den första anmärkning, jag
härvid gior, är, at vi uppehålla oss med föga angelägne saker,
och hvad denne angår, så tyckes mig hon förvärras, ju längre
vi derom ventilera.
Jag gör en skilnad emellan Konungens magt at nämna
adelsmän och vår makt at den antaga.
Här säges, som skulle vi vara skyldige at dem intaga.
Men här äro månge flere, som äro adlade och niuta adelige
privilegierne til godo, hvilka dock här ej äro introducerade.
Dertil hafva vi rättighet, och densamma holler jag före hvar
värdig ledamot på Riddarehuset böra försvara.
Hvad vidkommer Borgmästare Boberg, så har jag ej
sagdt, at han icke kan här intagas, enär R. o. A. så skulle
behaga; men holler före denna frågan böra hvila til riksdagens
slut, och at nu ventilation deröfver måtte slutas; varandes för
öfrigit af den tanka, at ingen til introduction kan oss blifva
påtrugad, änskönt aldrig så månge til adelsmän af Hans Maij :t
blefvo gorde.
HrPechlin : Jag instämmer med Hr Hammarhielm
och tillägger blott den anmärkning, huru en, som vid kröningen
fådt en sådan resolution på adelskap, nu så långt efter
Om adelskap.
215
kan anses. Sådant bör ju utur rådsprotocollet efterses och bör
til Secrete Deputation remitteras.
Hr Klingsporr: Så vida Hr Bobergs erhållne resolution
innehåller, at han densamma ej för än längre fram kunde
få producera, så lär det ej vara hans skuld, om han nu så långt
efter framkommer.
Konungens rätt var at vid kröningen nämna vissa adelsmän,
och vår rätt är at dem intaga. Emedlertid som han nu
producerat sin resolution, så tyckes R. o. A. sig kunna utlåta,
antingen han nu strax eller längre fram må blifva här intagen.
Erih. [von] Höpken förmente, at som historia
facti vore den, at Hans Maij:t vid kröningen meddelt Borgmästaren
Boberg des nådige resolution på adelsskap och
han dermed här til introduction vore anmäld, så tycktes
dervid ingen svårighet möta, som gorde sakens hänskiutande
til Secrete Deputation nödig.
Hr Landtm, föreslog, om Borgmästaren Boberg skulle
til Riddarehusdeputation remitteras men Rådets extractum
protocolli til Secrete Deputation.
Hr P e c h 1 i n anmärkte dervid, at denne q utest ion
aldrig ifrån Rådet til Riksens Ständer hade blifvit remitterad,
om icke deruppå Riksens Ständers svar hade blifvit af Rådet
åstundat, och fördenskull borde saken gå til Secrete Deputation.
Vöre Borgmästaren Boberg redan adelsman, så hörde
målet til Riddarehusdeputation, men det är han ej ännu, utan
Ständerne böra derom lemna Kongl. Maij:t sitt svar, och det
är enligit med Riksdagsordningen.
Frih. [von] Höpken hemstälte, om icke det, som rör
Hr Boberg, måtte til Riddarehusdeputation men frågan om
de öfrige i extracto protocolli til Secrete Deputation remitteras.
Hr Gyllenhammar anmärkte deremot, at Hr
Boberg ännu vore borgmästare och riksdagsman i ståndet
samt således icke adelsman.
Frih. Duvall: Jag har ej ifrån början bivistat denne
ventilation, men jag hör hon rör en fråga, dervid jag körtel, vill
yttra mina gamla idéer.
Jag holler före at R. o. A. bör vara jaloux om den förmån
at här vara en ledamot i et så lystert samfund, och tycker
vi äro så fullsutne, at här ingen förstärkning behöfves. Detta
borde vara hos R. o. A. ett fast beslut såsom ländande til
ståndets anseende och värdighet.
216 17C0, dec. 8, 11. Norden eran tzka Växelberedningen.
Frih. Cederhielm instämde dermed, at ej allenast
vår egen värdighet utan ock rikets nytta härunder berodde,
sedan vi faststält capitas rätt. Vi borde fördenskull sätta punct
för introduetioner, eljes skulle alla blifva riksdagsmän och måste
sysslorne lemnäs ogorde.
Hr Linderstedt: Här är nu ej frågan om någon
introduetion utan blott om de sköldebref, som vid och efter
kröningen blifvit de i extracto protocolli omnämde personer
af Hans Maij:t beviljade.
Och gorde Hr Landtm, häruppå til R. o. A. den
frågan, om Rådets extractum protocolli ang:de detta mål
skulle til Secrete Deputation remitteras,
hvilket bifölls.
Frih. A. Uplästes Rådets extractum protocolli ang:de Frih. Axel
Rf“tcr,holln8 Reuterholms befordran, hvilket äfven til Secrete Deputation
befordran. . 7 r
remitterades.
Hr Norden- Uplästes det af Hr Nordencrantz ingifne förslag på de
cran^forsiag ^ 0 ^;g ledamöter, hvilka jemte de öfrige ståndens utledamöter.
sedde ledamöter skola efter dess gillade förslag undersöka
om ordsakerna til den höga växelcoursen och sedan til Riksens
Ständer derom med berättelse inkomma (Bil. 32).
Fiskeriedep. Upbröts listan på R. o. A:s ledamöter i den tilförordnade
ledamöter. gf iskeriedeputation så väl som listan på någre i Bergs- och
Prot:dep°d:o.Protocollsdeputationerne i någre afgångne herrars ställen
valde ledamöter.
Härefter förestälte Hr Landtm., huru angeläget det
vore, at hrr ordförande i deputationerne ville sättja deputationeme
i arbete och til den ändan dertil låta göra anslag.
Hr Hammarhielm anmälte härvid, at Protocollsdeputation
i brist af nödige rum ej kunde sammanträda och at
fördenskull nödigt vore, at dertil nödig anstalt fogas måtte,
hvilket Hr Landtm, sig åtog at besörja,
hvaruppå R. o. A. åtskildes kl. ett.
År 1760 den 1 1 : t e December.
Torsdag.
R. o. A. in pleno kl. 9.
Anmälning. Anmälte HrHasenkampff, at som han fådt höra,
at åtskillige af R. o. A:s ledamöter gådt med memorialer til
Om memorial till de andra stånden.
217
de öfrige stånden, utan at han viste dem vara hos R. o. A.
anmälte, så åstundade han derom at blifva af Hr Landtm,
underrättad.
Hr Landtm, berättade, at någre af R. o. A:s ledamöter
anmält sig hos honom med memorialer uti någre här förut anhängige
mål och at han efter en sådan anmälan låtit dem dermed
vidare efter Riksdagsordningen gå til de öfrige stånden,
hvarvid han rättat sig efter den förra vanligheten.
Hr Hasenkampff förbehölt sig at häröfver inkomma
med memorial, hållandes eljes för en R. o. A:s rättighet
at sig först öfver målen få utlåta, på det vi ej af de öfrige i
deras beslut som i saken ang:de capita måtte blifva surprinerade.
Och för öfrigit som lagens principe berodde på säkerhet
och frihet, så önskade han, at på förenämde grund och i anledning
af 13 § Riksdagsordningen Hr Pechlins memorial ang:de en
särskilt stor deputations sättande måtte med första företagas,
hvarmed sig äfven Hr von Vicken conformerade.
Hr Landtm, lofvade sådant at nu strax föredraga.
Frih. Duvall: Jag är icke så okunnig, at jag icke vet,
det efter 11 § memorialer här först böra anmälas, inan man dermed
går til de öfrige stånden; det har jag äfven med mitt memorial
observerat, och Hr Landtm, har det äfven igenomsedt,
innan jag dermed gådt vidare. Och som det rörde et här redan
anhängigt mål, tror jag sådant vara skedt efter ordning och
praxis. Hufvudsaken kommer sedan tilbakars til R. o. A:s
afgörande.
Häruppå anmälte sig Hr B i 1 b e r g, men
Hr Landtm, bad at först få låta upläsa Urskillnings- Urskil:sdep:s
listan på remitterade och af slagne mål,
hvarefter Hr Bilberg dicterade til protocolls följande Hr Bilbergs
memorial ang:de dambyggnaden i Carlscrona, hvarmed han
sedan ämnade gå til de öfrige stånden, som finnes vid allegaterne.
Hr P e c h 1 i n : Här äro redan flere qusestioner, som
fordra all upmärksamhet. Hvad det angår, flere af R. o. A:s
ledamöter gådt med memorialer uppå Hr Landtm:s tilstånd
til de öfrige stånden, så torde det vara lätt at visa, det friheten
til sådant tilstånds lemnande hörer til sielfva ståndet
men icke talemännerne til; men jag vil ej häruti göra någon
digression, sedan en ledamot förbehållit at häröfver skriftel.
inkomma.
218 LCO, dec. 11. Om memorialers föredragande.
Och hemställer jag nu til R. o. A., om icke mitt memorial
måtte föredragas, på thet de öfrige stånden, såsom uti capitasaken,
ej måtte oss förekomma med deras beslut deröfver.
Hr Landtm, lofvade at sådant nu föredraga.
Hr Hammarhielm: Det ömar mig först at se,
huru tiden utdrages och R. o. A:s giöromål hindras af de många
här inkommande memorialer; och sedan at vi ofta hålla plenum,
då saker af mindre värde förekommit men inga realiteter.
R. o. A. täcks påminna sig, at vid sidsta riksdag, då qusestion
var om lagarnes förstånd emellan Hans Maij :t och Rådet,
at icke sex veckor gingo förbi, innan densamma blef afgord.
Jag önskar derföre, at vi äfven nu måtte företaga de angelägnaste
saker och lemna de många memorialerne tils vidare,
och härifrån begifver jag mig intet utan votering.
Jag hemställer derjemte, om icke en viss dag borde utsättas
för Secrete Utskottet och Secrete Deputationen at med
deras arbeten inkomma, och at vi dem först måtte höra, innan
de öfrige memorialerne omtalas.
Hr Landtm, hemstälte, om icke de memorialer,
som i anseende til Frih. Pechlins här inkommit, måtte blifva
upläste.
Hr Lilljehorn utbad sig at få inkomma med
memorial i anseende til dem, som gådt med memorialer til de
öfrige stånden, innan R. o. A. hördt deras innehåll.
Hr Pechlin bad, at hans memorial först skulle upläsas
och sedan de, som i anseende dertil inkommit.
Hr Hammarhielm: Jag påstår, at här ingen
bör äga företräde för den andra utan at det memorial, som
först inkommit, först bör föredragas; samma justiee begär
jag äfven för mitt memorial, som redan för flere veckor inkommit.
Härvid gorde Hr Kylenstierna något inkast,
hvarmedelst Hr Hammarhielms discours blef afbruten, men
innehållet af den förres kunde ej höras til protocollet.
Hr Rudbeck, sedan han fädt liud, förestälte, huru
det vore emot ordningen, at ledamöterne föllo hvaran i talet
och addresserade sig til hvarannan. Här vore icke stället at
visa hiertan utan pläga rådslag,
hvarefter det blef genom Hr Landtm. Fiscalen updragit
at giöra sin skyldighet i anseende til hvad vid detta
Diskussion om Stor Särskild Deputation. 219
tilfälle förefallit,1 då Hr Kylenstierna sedermera
sökte på tienligit sätt at explicera sig, som hade hans mening
härvid varit syftande på ordnings bibehållande med mera.
Hr Durietz förestälte, huru det instämde med R. o.
A:s värdighet at uti deras ventilationer iakttaga ordning,
och at vi här med enighet borde uplysa hvarannan på ett anständigt
sätt utan att vara underkastade at blifva af hvarannan
i våra discourser störde.
Hr Linderstedt begärte, at Hr Pechlins memorial Hr Pechlins
måtte blifva föredragit såsom ämnet til vår öfverläggning. gr^Qågåmes
Hr Landtm: Som Hr Pechlins memorial är redan värkstäiiighet
här upläst, så hade jag tänkt föredraga de andre, som i sam- med fleresma
mål inkommit, och sidst åter Hr Pechlins, men om R. o. A.
så behagar, kan början med det senare göras.
Och uplästes altså Hr Pechlins memorial och deruppå Hr
Christoffer Rappes, Hr August Ehrensvärds, Hr Lagersvärds,
Hr von Vickens, Frih. Fredric Otto Wrangels samt Hr Adam
Fredenstiernas, hvilke sig anmälte at dermed få gå til de öfrige
stånden (Bil. 33—39).
Hr Estenberg itererade sitt förr gorde påstående,
at Hrr Riksens Råds slägtingar måtte taga afträde, i fall denna
saken togos under ventilation.
Hr Hammarhielm: Ehuruväl jag hade trodt, att
mitt memorial, som så länge legat, skulle i dag komma före,
så måste jag dock beklaga, at jag ej niutit samma förmån som
andre, hvilket nästan skulle hafva det anseende, som gordes
på mitt memorial någon mindre reflexion.
Men, mine gunstige Herrar, innehållet är angeläget, och
jag har skrifvit med ren nijt och välmening och hoppas således,
at det hos R. o. A. efter min önskan lär blifva äfvenväl
föredragit.
Hvad de nu upläste memorialer angår, så stämma de alla
deruti öfverens, at de fordra redogörande, och alla öma rikets
belägenhet. Altså är derom ingen ventilation, ty grundlag är
här bruten, och jag tror ingen af R. o. A:s ledamöter lära
kunna säga deremot.
Hvad återstår då för Riksens Ständer annat än at efterse,
hvad härvid förelupit, och medel dertil föreskrifver Riksdagsordningen.
1 Ursprungligen i konceptprotokollet: >. . . i anseende till någon ordväxling,
som förefallit emellan Hr. Hammarhielm och Hr. Kylenstierna.»
220 1760, (lee. 11. Diskussion om Stor Särskild Deputation.
Secrete Utskåttet är väl pålagt at härom inkomma,
men utan at tilvita någon det ringaste fruktar jag, denne saken
ännu torde i flere veckor på tid ankomma.
Min tanka är fördenskull, at vi kunna förelägga Secrete
Utskåttet en viss dag eller ock begära öfver detta angelägna
mål en särskilt deputation.
Denne senare kan eij förordsaka något uppehåll eller
hindra, at ju Secrete Utskåttet kan med sin berättelse inkomma;
och när den inkommit, kan den genast till berörde
särskilte deputation remitteras.
Jag stannar ej uti detta mitt hemställande, utan at antingen
Secrete Utskåttet måtte en tid af 8 dagar föreläggas,
eller, om sådant ej samtyckes, den andra proposition måtte
blifva om en särskilt deputations förordnande.
Jag önskar, sådant snart måtte skie och at de öfrige
stånden sedan medelst en deputation ifrån R. o. A. måtte
underrättas om sådant vårt beslut, emedan de, som det förr
skiedt, eljes torde saken afgöra och oss derutinnan förekomma.
Jag beder altså, Hr Landtm, täcktes giöra proposition i
det ämne, at antingen en viss tid må Secrete Utskåttet föreläggas
at med sin berättelse inkomma, eller ock at vi måste fastställa
en särskilt stor deputation eller commission enligit Frih.
Pechlins memorial.
Häröfver begär jag votering och kan mig ej derifrån begifva.
Hr Schönberg: Denna sak är af mycken vigt, och
utbeder jag at deröfver få mig yttra efter samvete och mitt
begrep om lag.
Uti den frågan, här i anledning af Hr Pechlins memorial
göres om en särskilt stor deputations nämnande, går jag ej
in, ej eller i skiälen pro et contra, men vill allenast anmärka,
at i anseende til tiden dertill det än är för bittida och det i
anseende til 3:ne skiäl.
Det l:sta at vi remitterat til Secrete Utskåttet det,
som rörer krigets början, och 2:do til Secrete Deputation
saken ang:de capita och 3:o at vi först böra utröna ämnet
til sådan deputations göromål, hvilket ej skedt, så länge
besagde deputationer ännu ej med berättelse inkommit.
Min tanka är fördenskull, at med denna omtalte deputations
utnämnande dertil dröjes och at emedlertid besagde
deputation en viss tid förelägges.
Diskussion om Stor Särskild Deputation. 221
Hr Pechlin: Om jag i detta ämne med memorial
inkommit, så lärer K. o. A. finna, at jag dertil haft all anledning.
Hvad de flere härom upläste memorialer angår, så har jag
dem med mycken attention åhördt men funnit, at de alle
undantagande Frih. Wrangel misstagit sig på min mening.
Jag har först uprepat den af Riksens Ständer etablerade
principen af lagen. Riksens Ständer faststälte vid sidsta riksdag
med mycken sorgfällighet en act om lagarnes värkställighet,
som borde lända regeringen til efterrättelse både i anseende
til tjenster och flere angelägne ärender. Sådant Riksens Ständers
såsom de högsta magtägandes beslut hade bordt sättas i
värkställighet; men som den sedan ej fölgdt, har jag hemstält,
at sådant af en särskilt deputation måtte efterses.
Här finnes ju ingen magt i riket, som bör våga at gå emot
Riksens Ständers principe angrde Ständers sammankallande,
då något krig börjas, och flere åberopade facta visa tydeligen
en felande värkställighet i Riksens Ständers författningar.
Hvad en viss tids föreläggan[de] för Secrete Utskåttet
och Secrete Deputation angår, så kunde vara godt, at sådant
skedde, men det är en särskilt fråga, som fordrar särskilt
öfverläggning.
Jag anholler fördenskull, at propositionen om en särskilt
deputation måtte göras, hvilken det tilhör at uptaga qusestionem
legis, då värkställigheten ej fölgdt Riksens Ständers beslut.
Hr Lei jonsten: Jag är nögd med om denne proposition
göres, eljes vill jag dervid blott göra en liten anmärkning.
Jag har intil denna tiden ej oroat R. o. A. häröfver,
emedan jag saknat tilräckeligit lius, men i dag yttrar jag mig
utan att dervid ledas af mutor, af personligit hat eller hopp om
befordran. Utaf flere här upläste memorialer hafva vi hördt
sakernes beskaffenhet. Vi skulle vara för Gud ansvarige,
om vi ej med enighet ville låta oss öfvertyga, och jag önskar,
at allas sinnen til enighet härutinnan måtte omvändas.
Det är ju bevist, at vi fådt et krig utan Riksens Ständers
samtycke samt at sådant med rikets ruine är förknippadt.
Jag önskar, vi alle härom måtte blifva öfvertygade och at vi
nu ej måtte se frukten af förre tagne steg; emedlertid äro vi
nu i nöden, och hvart skola vi taga vägen?
Vid senaste riksdag satte Riksens Ständer en commission
222 1760, dec. 11. Diskussion om Stor Särskild Deputation.
öfver visse mål, och då viste sig Ständerne vara högsta magtägande.
Kunna de icke göra detsamma nu?
Giöra de det ej at dymedelst förekomma anledning til
aristocratie, så blifva vi et olycksaligt folk.
Grefve Hamilton: Jag tror ej, någon lärer vilja
draga alla de i Hr Pechlins memorial omnämde mål til Stora
Deputionen; då skulle flere deputationers göromål där samlas.
Riksens Ständer äro magtägande, men de böra ej rubba
grunden til hvar deputations särskilte göromål. Jag vill derföre
bifalla Hr Ehrensvärds memorial, som med Hr Pechlin
deruti instämmer, at Stora Deputation utreder det, som angår
kriget, lamhet i executionsvärket, Tjenstebetänkandet och
pensionscassan samt skriffriheten och capitasaken, och dessa
mål sedan til Riksens Ständer upgifver. Då blifva vi i stånd
at utlåta oss i saken, då hålla vi oss i ordning och undvika
vidlyftigheten.
Jag önskar derföre den proposition, om icke Frih. Pechlins
memorial jemte Hr Ehrensvärds anmärkning måtte bifallas.
Hr Jennings: Alla de här upläste memorialer tyckas
deruti vara enige, at ett krig utan Ständernes vettskap är gordt
och at frågan blott derom är, hvar sådant skal undersökas.
Sedan nu Frih. Pechlins memorial så är förklarat, som nyss
sagdt är, så bifaller jag det, samt at, sedan Secrete Utskottet
och Deputation med deras berättelse inkommit, desamme måge
gå til Stora Deputationen, hvilken jag holler före nu bör
fastställas och til tidens vinnande emedlertid utnämnas.
Hr Gyllensvan: Jag är äfven nögd, at proposition
häröfver måtte göras, och conformerar mig i öfrigit med
Grefve Hamilton och Hr Jennings.
Hr Ehrenmalm instämde med Hr Gyllensvan och
begärte proposition.
Hr Bildenschöld förklarade sig äfven bifalla Hr
Pechlins memorial med Hr Ehrensvärds anmärkningar,
hvarefter Hr Gyllensvan ånyo anholt om proposition
til en stor deputations fastställande måtte göras.
Härpå, då Hr Landtm, formerade den proposition,
om R. o. A. biföll, at en stor deputation enligit förra riksdags
vanlighet skulle förordnas, och sådant blifvit med Ja och Nej
besvarat, yttrade sig
Hr Pechlin, at ehuru fägnesamt det vore at se R. o.
A:s zele för et ändamål, så måste han dock göra påminnelse
Diskussion om Stor Särskild Deputation.
223
emot det ordet stor deputation, hvilket väl af vanan vid flere
tilfällen blifvit brukat men icke finnes i fundamentallagen
eller i 13 § Riksdagsordningen, som blott nämner en annan
deputation eller commission. Och som aldrig lagar borde
in casu göras, så förmente han, at i propositionen borde sättas
antingen särskilt deputation eller endast deputation, hälst
densamma til ingen tysthet blefvo förbunden. Härvid begärte
somlige af R. o. A., at åter proposition måtte göras, men som
andre deremot förbehöllo sig at få tala, så yttrade sig
Frih. Horn, Christer: Utaf memorialer och discourser
har jag nogsamt märkt, huru angelägne R. o. A. äro
om denna queestionen; varandes ej underligit at ett fritt folk
ömar sine rättigheter.
Jag tilstår, prsesumtion är emot regeringen i anseende til
krigets början, och derföre är detta mål til Secrete Utskåttet
redan remitterat. Och då vi alle vilja hielpa vår närvarande
belägenhet, måste vi laga, den ej förvärras.
Deputationens göromål kan snart vara giordt. När den
förklarat, at et lagbrott är giordt, hvad skal sedan skie och
hvad intryck måste sådant giöra hos andre nationer och våre
allierade? Fundamentallagen är för evärdelige tider; således
om politiske raisoner kunna gälla at invekla riket i krig,
skulle den altid kunna illuderas, efter aldrig krig begynnas
kan utan stora politiske skiäl.
Nationen har at öfverse krigets början och at tänka på
dess fullföljande. Yi böra se på framtiden och efterse, huru
riket kan räddas från obestånd.
Jag vill fördenskull vänta på Secrete Utskåttets häröfver
infordrade yttrande, ehuru jag holler före at detta bordt vara
vårt första göromål, emedan Riksens Ständer intet längre
äro lagstiftare, sedan deras lag i den förnämsta delen blifvit
bruten.
Riket liknar, om jag så får säija, ett skepp. Regeringen
är deraf styresman emellan riksdagarne och vi besättningen.
Styrman häfver gifvit sig ut och trodt behålla en lycklig
vind; men nu äro vi styremän och vore önskeligit, om vi
kunde komma i en lycklig hamn med skeppet igen, så det intet
blifver aldeles redlöst.
Hr Bildenschöld: Jag vore förmäten, om jag
trodde min kundskap svara emot sakernes vigt eller ville
R. o. A. med mitt yttrande deröfver punctevis uppehålla. Min
224 1760, dee. 11. Diskussion om Stor Särskild Deputation.
tanka är i korthet, at när nu qusestion är om en stor deputation
sättande, så bör sådant ske i afseende på saker; ty de
böra vara oskiljaktige. När man anser Frih. Pechlins memorial
och dess anförde skiäl jemte Hr Ehrensvärds, så finner jag
emellan dem föga skilnad och ser ej, hvarföre vi nu ingå uti
en annan qusestion.
Jag anholler fördenskull, proposition måtte blifva, om
Frih. Pechlins memorial bifalles på sätt, som Hr Ehrensvärd
sig yttrat, och at vi eljes må få derom votera.
HrRåfelt: Jag önskade, at Hr Hammarhielms proposition
blefvo bifallen, at en kort termin blefvo Secrete Utskåttet
och Secrete Deputation förelagd, då vi af deras berättelse
kunde få se, i hvad mål Stora Deputation behöfdes,
och at först facta måtte komma up, innan den blefvo faststäld.
Hr Wadenstierna: Jag vil yttra mig öfver
memorialernes innehåll, enär det utarbetat til oss upkommer
såsom rätta tiden dertil, och nu endast hålla mig vid den sidsta
qusestionen, om vi nu skola fastställa en stor deputation,
som för rikets angelägne mål varit brukeligit, eller blott en
särskilt deputation enligit Riksdagsordningens 13 §.
Gunstige Herrar! När lagen ej är tydelig och väre förfäder
i slike mål förordnat en stor deputation, bestående af
Secrete Utskått, Secrete Deputation och en proportionerad
tilökning af alla fyra stånden, som utarbetat målen och lagdt
dem Riksens Ständer för ögonen, så hemställer jag, om icke
det vore bäst, at vi uti en så vigtig sak som denna giöra detsamma,
enligit hvad förut vanligit varit.
Skulle detta ej antagas, så begär jag för min del häröfver
votering.
Hr R u d b e c k, Thure: R. o. A. tyckas mäst vara
ense om en deputations sättande. Det tyckes fördenskull, at
första propositionen bör blifva om qusestio an och den andra
om qusestio quomodo och hurudan den skal blifva.
Hr Bilberg: Om propositionen nu blifver görd, begifver
jag mig gärna ifrån min tour at tala.
Hr Landtm.: Som flere af Herrarne anmält sig at
tala och jag af discourserne bör utleta, huru proposition må
kunna formeras, så lär den ännu ej kunna giöras.
Hr Bilberg: Jag finner, at R. o. A. mästadels äro
enige om en särskilt deputations fastställande, ehuru andre
Diskussion om Stor Särskild Deputation. 225
andragit, at de än icke veta ämnet dertil. Jag vil ej ingå uti
de härvid upläste memorialer utan håller mig endast vid
Riksdagsordningens 13 §, som innehåller, at när något emot
grundlagarne förelupit, då skal sådant af en deputation etc.
uptagas. De här föredragne memorialer visa, at sådant värkel.
skedt med kriget, och fördenskull är lagen klar, enligit hvilken
jag hoppas, at qusestio an lärer blifva snart bifallen såsom
lag likmätig. Riksens Ständer böra efterse fundamentallagens
efterlefnad. Har regeringen dervid ren sak, så kan hon ej
annat än önska lag och ordning och har hos ovälduge domare
ingen fara.
Hr [von] Stockenström: Jag tycker af memorialer
och discourser här vara 3;ne ämnen under ventilation,
det l:sta ang:de en särskilt deputations fastställande,
det 2:dra om ämnet til des giöromål och 3:o om det skal
blifva en stor deputation eller en annan deputation.
Den l:sta, at en deputation må förordnas, det anser jag
som faststält.
Hvad 2:do ämnet angår, så tror jag fuller, at sådant i memorialerne
lär finnas, deremot det vore emot lag och praxis att
sätta en domstol utan at säija, hvad han skal göra; men som i
Hr Pechlins memorial åtskilligt anföres, som til sådan deputation
ej tyckes höra, så hemställer jag, om icke utur Hr Ehrensvärds
och flere memorialer alt detta måtte dit remitteras,
som rörer qusestionem legis, ty den rubriquen innefattar alt,
och då drages ingenting derifrån, som icke dit hör. Hvad det
3:die angår, så holler jag före deputation bör vara en stor
deputation, efter hon har stora ämnen til sitt göromål och bör
hafva anseende.
Hr [von] Hermansson: Jag skulle afvika ifrån
den qusestion, hvaruti redan proposition blifvit begärd, om
jag ginge in uti sielfva saken, antingen närvarande krig är
ett offensivt eller defensivt eller af det tredie slaget, et auxiliairt
krig, och om härvid antingen 13 § i Riksdagsordningen
eller den 6:te och 7:de §§ collective skola i akt tagas, och går
fördenskull sådant förbi.
Hvad Hr Pechlin uti sitt memorial ang:de en deputations
sättande föreslagit, det bifaller jag, dock at det blifver
en stor deputation, uti hvilken Secrete Utskåttet och Secrete
Deputationen äro med.
Vi äro alle ense om en undersökning och alle derom lika
15—322307
226 1760, <lec. 11. Diskussion om Stor Särskild Deputation.
måne, derföre böra vi äfven fastställa ämnena til dess göromål.
Det bar Hr Ehrensvärd giordt. Vi böra derföre bifalla dess
memorial eller dem sielfve utsätta, annars vet deputation ej
dess giöromål, arbetet drages dit från andre deputationer,
undersökningen om kriget bortblandas, och vi få derpå ej
reda, så snart som vi önskade.
At det skal blifva en stor deputation, håller jag för så
mycket nödigare, som det är enligit med praxis och alla underrättelserne
böra hämtas utur hemlige handlingar.
Erih. [von] Friesendorff: Jag bör så mycket
mindre vara vidlyftig, som jag si eif dertil ej inclinerar och i
detta ämne redan så mycket är tält, att jag ej med dess uprepande
bör falla R. o. A. besvärlig. Jag vil derföre med få ord
mig yttra. Frågan är här om redogiörelse, och af hvad deputation
sådant värkställas bör. At en redogörelse bör ske,
derom tyckas vi alle vara ense så väl som derom, at enkt 13 §
i Riksdagsordningen någon deputation dertil förordnas måtte;
men andra frågan är, hurudan deputation skal vara.
Här är redan anfördt, at en stor deputation är grundad på
praxi. R. o. A. lär äfven draga sig til minnes, at vid senaste
riksdag, då emellan Hans Maij:t och Rådet någon fråga öfver
lagarnes förstånd upkommit, en sådan deputation tilsattes.
Denna senare casus har gemenskap med den närvarande, då
här klagas öfver lagarnes värkställighet och praxis visar oss,
at dertil en stor deputation bör förordnas.
Hvad 2:do denna deputations göromål vidkommer, så
har väl Frih. Pechlin i sitt memorial utstakat hufvudämnena
dertil, ehuru han bifogat andra, som tyckas höra til andre
ställen; men Hr Ehrensvärd har i mitt tycke giordt det än
tydeligare.
Det hade tor hända varit mera i ordning at förut afbida
Secrete Utskåttets svar och yttrande, som kunnat gifva oss
mera lius, men sådant bör dock eij hindra saken.
När nu deputationen til sitt ämne är utstakad, så förmenar
jag oförgripeligen propositionen kunna blifva, om icke
Stora Deputationen enl. Hr Pechlins och Hr Ehrensvärds
memorialer må bifallas, och styrker jag för öfrigt dertil, at
vi blifva vid vanlig praxis efter lag och icke deruti giöra nya
subdivisioner.
Hr Hans Hinric Boije: Redan vid riksdagens
början yrkades på en stor deputation, men jag var då dere
-
Diskussion om Stor Särskild Deputation. 227
mot, efter jag trodt, at ämnen dertil först skulle beredas,
och jag vore än i den tanken, men sedan jag sidst hördt Hr
Pechlins grundeliga memorial, tror jag, at qusestio an kan
bifallas enligit Hr Ehrensvärds gorde anmärkningar. Bägge
desse herrars memorialer instämma i en stor deputation, och
conformerar jag mig med Frih. Friesendorff, så at proposition
måtte blifva öfver Frih. Pechlins memorial enligit Hr Ehrensvärds
tilläggning. At denna deputation ej måtte vara bunden
til någon tysthet, deruti instämmer jag med den senare. Jag
hoppas, vi på det sättet skola vinna vårt ändamål, vi som äro
ett folk, då vi förqväfja den kanske insmygna misstanka, som
voro vi ej alle lika välsinnade, och deremot tro, att hvar och
en af oss lika ömsint handterar rikets ärender.
Hr Durietz: Om vi häröfver längre ventilera, torde
de öfrige stånden afgöra saken, och önskar jag fördenskull,
at vi måtte med en deputation desförinnan til dem afgå.
| Hvad sielfva hufvudämnet angår, så går jag [ej]1 in uti con
I
siderationerne uppå utrikes affairer, alliancer och rikets heder
och anseende, som med kriget kunna vara förknippade; dertil
är tid, när Secrete Utskåttets berättelse derom inkommer,
men här är frågan om 13 § i Riksdagsordningen, huru inbrott
i fundamentallagen efterses skola. De här upläste memorialen
hafva bevist, att grundlagen medelst krigets förklarande utan
Ständers sammankallande är rörd; sådant bör ju utan politiske
afsigter på ett Riksens Ständer värdigt sätt ransakas i en
deputation. Här föreslås en stor deputation, men som dess
ämne altid varit ang:de lagarnes förstånd och nu är blott
qusestion om deras efterlefnad, så holler jag före det bör blifva
en särskilt deputation.
Hr Ekestubbe: Så fägnesamt det var för en liten
stund sedan at se R. o. A. förenas i sielfva saken, så beklageligit
är det åter at se dem skingras i qusestionem quomodo,
ehuru jag vördar samtelige Herrarnes nijt, som altid skal tjena
mig til efterdöme.
Hvad den senare frågan angår, så ehuru jag har ett oinskränckt
förtroende til alla och det kan vara lika, i hvad
händer sakerne komma, emedan det altid blifva patriotiske
händer, så vil jag likväl anmärka 2:ne inconveniancer, som vid
en särskilt deputation kunde vara at befara.
1 Memorialprotokollet.
228 1760, (lee. 11. Diskussion om Stor Särskild Deputation.
Först har förfarenheten och praxis vist bruket och nyttan
af en stor deputation, hvarmed den förmån vunnits, at sakerne
gådt ifrån mindre til större beredningar och således igenom
flere händer til Riksens Ständers plena framkommit. Den
andra svårigheten för en särskilt deputation blifver tillgången
af de nödige documenter och acter, hvilke dels i Secrete Utskåttet,
dels i Secrete Deputation finnas och med mångfallige
andre ärender äro häftade och blandade, hvilka med
mycken tidsspillan eljes komma derifrån at urskiljas och extraderas.
Jag hoppas, at R. o. A. lära anse desse mina tankar
på den goda sidan och hafva om mig såsom deras fordna betjent
den goda tankan, at fast jag på en riksrådsfullmagt här
bekläder et grefveligt ställe, inga personlige afsigter på mig
influera, utan at jag, ehvaräst jag ock sitter, altid lär tänka
som en nitisk och redelig ledamot.
Grefve Lewenhaupt trodde, R. o. A. snart kunde
komma ifrån denna quaestion, om proposition blefvo
först ang:de en deputations sättande öfver lagarnes
värkställighet i anledning af memorialerne, och 2:do af hvad
ledamöter den skulle bestå, om det skulle bliva en stor
deputation efter förra vanligheten eller en särskilt deputation.
Hr Lilljehorn conformerade sig med Grefve Lewenhaupt
och bad om proposition.
HrPechlin: Jag tycks, vi äro ense om en deputation;
få vi proposition på qusestio an, så tror jag, vi kunna
slippa qusestionem quomodo, hurudan deputation skal bli,
efter sådant redan står i 13 § i Riksdagsordningen. Men
2:ne saker vil jag härvid anmärka: l:o. At jag under discourserne
hördt, liksom voro det tvifvelagtigt, hvad ämne deputation
til sitt göromål skulle få, då likväl är afgordt, at
et krig är gordt emot grundlagens innehåll; och 2:do at här
af en värd ledamot är nämdt om 3:ne slags krig; det anser
jag för mindre grundat, hälst jag likväl tror mig kunna bevisa,
at blott 2:ne slag gifvas. Jag beder sluteligen om proposition
öfver qusestionem an, och öfver den andra kunna
vi sedan votera.
Hr H ammarhielm: Jag vil endast påminna något
vid det ordet praxis, som jag så ofta hördt åberopas. Praxis
känner jag ej, men lagen känner jag, och jag vet, at alt det, som
Diskussion om Stor Särskild Deputation.
229
varit praxis äfven vid sidsta riksdag, ej varit lyckeligit. Lagen
säger en särskilt deputation; derom äro vi mäst enige, och
dervid bör det förblifva. Lagen bör gå för praxis. At låta
medborgare straffas efter lagens stränghet, at gifva stora
penningesummor til enskilte, at kosta mycket penningar på
silkesmaskar, det har varit praxis äfven vid sidsta riksdag,
men derföre böra vi den ej nu efterfölja eller nu åberopa oss
på praxis emot 13 § i Riksdagsordningen.
2:do. Ömar det mig at här säges, det intet ämne gifves
för deputations göromål, då likväl tydeligit är, at vi hafva
krig, och ingen, som känner svensk lag, nekar, at ju grundlagen
dervid är bruten. Detta är ostridigt, och fördenskull
har deputation ämne. Det förslaget jag först yttrade, derom
tyckes R. o. A. vara ense, men som det nu är bortblandat,
så önskar jag proposition må blifva, om icke en särskilt
deputation skal sättas; sedan kan qusestio quomodo efterkomma.
Hr Ehrensvärds memorial tycks väl med Hr Pechlins
instämma men är dock i flere mål derifrån åtskildt. Och
proposition bör ej giöras på någre enskiltes memorialer utan
i anledning af discourserne.
Som nu lagen är bruten och felstegen böra ransakas efter
lag och icke efter praxis, så önskar jag, at vi ej måtte draga
tiden ut med mycket contradictioner utan afbida proposition
och i alt fall deröfver skrida till votering.
Hr R u d b e c k : Då jag nyss begärte propositionen,
var det öfver qusestio an och min tanka dervid, at qusestio
quomodo sedan kunde företagas. Jag har ej tält om ämnet
til deputations göromål eller om facta, utan här är qusestio
principii och legis; deruti instämma både Hr Pechlins och Hr
Estenbergs memorialer. Hvad tvista vi då om, och hvarföre
uppehålla vi proposition?
Hr Jennings: Flere hafva redan instämt deruti, at
deputation bör undersöka om grundlagarnes värkställighet;
dervid tyckes vara billigt, at vi följa samma method som vid
sidsta riksdag, och deröfver begär jag i alt fall votering.
Frih. Reuterholm: Om saken är mogen til proposition,
så vil jag tiga men eljes yttra mig i ganska korta
ord.
Jag anser för afgordt, at vi alle vilja lagarnes värkställighet;
skiälen dertil hafva vi dels i våra sinnen, dels i de upläste
memorialer.
230 1760, (lee. 11. Diskussion om Stor Särskild Deputation.
Frågan är altså nu, hvem som skal blifva, om jag så får
säga, actor publicus öfver våra missnöijen mot regeringen.
Här tycks, at grundlag och sielfva friheten äro rörde. Det har
mången förut tänckt, men nu kan man derom tala. Privati
kunde väl vara actores, men som de ej böra blifva exponerade,
så är vanligit at till sådane måls utredande förordna deputationer.
Om densamma nu skal blifva en stor deputation eller
en särskilt kan vara lika mycket.
Här anföres väl den consideration, at detta mål ej bör
vara hemligit eller ministerielt, men deremot bör man ej
allenast anse saken på en sida utan beklädd med sina omständigheter.
Det blir vår actoris göromål at densamma utreda,
och det bör ske utur rådsprotocollerne. Fördenskull bör Secrete
Utskåttet biträda denna deputation, åtminstone til en
del, i fall det skulle uppehålla Secrete Utskåttets flere göromål,
om det helt och hållit dermed blefvo sysselsatt. Jag hemställer
fördenskull, at proposition må blifva, om R. o. A. samtycker
til deputations fastställande. Hurudan hon skal blifva,
derom vil jag ej nu blifva mera vidlyftig.
Hr Boije, Carl Gustaf: Det fägnar mig, gunstige
Herrar, at se eder allmenna nijt om lag; mitt tänkesätt dervid
är redan kändt; jag har i detta ämne oftare påminnelser gordt
men icke fådt gehör. Vilja vi nu hafva redo på saken och få
deröfver proposition, så böra vi ej blanda quaestio an med det,
som sedan i deputations instruetion bör i akt tagas. Första
frågan blir fördenskull, om en deputation skal blifya, och den
2:dra följer sedan derpå.
Frih. Horn, Christer, instämde härmed, hollandes
derjemte före at, ehvad deputation det blifver, nödigt vore, at
densamma blifver med instruetion försedd.
Hr Bildenschöld anmälte sig at tala, då Hr
P e c h 1 i n påminte, at som denne sak i dag förekommit,
på det vi deruti af de andre stånden ej skulle blifva före
komne,
det vore nödigt, at hon med proposition kunde blifva
af görd.
Hr Landtm.: Herrarne hafva frihet at tala, och af
discourserne skal proposition utletas. Hr Bildenschöld är
den sidste, som sig anmält, och sedan han tält, skal proposition
blifva giord.
Hr Bildenschöld: Här tvifvelsmål upkommit, om
det skal blifva en stor deputation eller en särskilt deputa
-
Diskussion om Stor Särskild Deputation.
231
tion. Då qusestiones legis förekommit eller något rörande
lagarnes uttydning, har altid varit brukeligit, at en stor
deputation blifvit utnämd. Blifver en särskilt deputation,
bestå de ordinairt af 12 eller 16 personer, då få äga tillfälle at
sig i saken utlåta, i stället för at en stor deputation består af
100:de R. o. A:s ledamöter.
Vi tyckas vara derom enige at skärskåda lagarnes värkställighet,
men då frågan är om rätt eller orätt och om lagarnes
uttydning, bör sådant ej på få personer ankomma.
Hr Landtm. : Jag har af discourserne funnit R. o. A.
enige derom at uti en deputation uptaga undersökningen om
lagarnes värkställighet men skilj aktige om sättet, i det somlige
påstå en särskilt ny deputation och somlige en stor
deputation, som efter vanligheten bestådt af 100:de utaf
R. o. A.
Och som ingen skiljaktighet tycks vara om qusestio an,
så gior jag nu den proposition, om R. o. A. äro ense, at en sådan
deputation skal sättas,
hvilken med Ja besvarades.
Frih. P e c h 1 i n : Som R. o. A. nu bifallit propositionen
och vårt ögnemål är at ej förekommas af de andre stånden, så
hemställer jag, om icke en deputation til dem måtte afgå.
Härtil svarades med Nej och Ja.
Hr W a d e n s t i e r n a : Då för en stund sedan proposition
gordes, besvarades den med Nej och Ja, derföre begär
jag votering.
Härmed instämde Frih. Horn.
Hr Gyllensvan: Qusestio quomodo, eller hurudan
deputation skal blifva, samt ämnet til dess göromål, derom
blifver nu en ny ventilation, sedan det förra är afgiordt.
Härtil ropades äfven af R. o. A. med Nej och Ja.
Hr L a n d t m. : R. o. A. äro enige om deputation men
differera ang:de sättet; somlige hafva påstådt en stor och somlige
en särskilt. Desse förbehåll hafva altid varit på ömse sidor.
Jag har fördenskull efter discourserne gordt propositionen.
Hr Rudbeck: Är nu qusestio an afgord, så återstår
qusestio quomodo, hurudan deputation skal blifva; eljes
blandas frågorne bort, och ingendera blifver ren.
Hr Ruthenschöld påminte äfven, at frågan nu
borde blifva om qusestio quomodo.
232 1760, dec. 11. Diskussion om Stor Särskild Deputation.
Hr Bilberg: Hr Landtm, har först giordt frågan,
om deputation skulle blifva efter förra vanligheten; den har
besvarats med Ja och Nej; sedan är denna senare proposition
görd, och den är besvarad med Ja. Står nu en deputation fast,
så behöfva vi derom ej mera ventilera, men om den senare,
hurudan hon skal blifva, om hon skal blifva en stor eller särskilt
efter 13 §, deröfver kunna vi delibe[re]ra och votera.
Härmed conformerade sig Hr [von] Walvi k, tilläggandes
at vi eljes deciderade ingenting och at hvad deputation
ämne blifver kunde blifva i instruction observerat.
Hr Bildenschöld påstod, det måtte blifva efter
förra vanligheten en stor deputation, hvilket ej med proposition
vore stridande; kunnandes dervid giöras det alternativet,
at om Nej vinner, kunde det blifva en särskilt deputation.
Hr Landtm, upläste altså ånyo propositionen med
detta alternativ.
Hr Gyllen svan förestälte, huru tjenligit det til
tidens vinnande vore, om vi sluppo votera derom, huru den
deputation skulle heta, antingen stor eller särskilt, och önskade,
at de herrar, som begärdt votering, ville sig derifrån
begifva, hvilket äfven Frih. Reuterholm tilstyrkte.
Hr Linderstedt förmente proposition böra blifva
om en deputations sättande enligit 13 §.
Hr Hammarhielm: Det faller mig undersamt, at
vi blott äro stridige, om deputation skal heta stor eller särskilt.
Vi böra som uplyste ej votera, antingen lag eller vana skal
följas, ty det vore en besynnerlig qusestion. Derföre styrker
jag at förblifva vid 13 § i Riksdagsordningen, då fundamentallagen
finnes hafva lidit.
Hr Landtm.: Frågan kan ej vara, om lagen förut
ef ter lef vats; våre förfäder hafva den sålunda förstådt, då de
brukat Stor Deputation, och lära ej kunna säij as hafva dymedelst
lagen brutit. Som nu en stor deputation ej kan säij as
vara stridande emot lag och varit öflig, så kan proposition
deröfver ej vara emot lag, och för öfrigit måtte jag altid i
proposition hålla mig efter discourserne.
Hr Durietz holt före, hvad frågan om deputation angår,
at den bör blifva en särskilt efter 13 §, hälst då Stora
Deputation blifvit nämd, det altid varit öfver lagens förstånd,
men nu icke dertil vore samma ämne.
Diskussion om Stor Särskild Deputation.
233
Hr von Oelreich: Jag finner 13 § klar. Han skiljer
secrete ärender ifrån de ej secrete, och den Särskilte
Deputation opponeras emot Secrete Utskåttet.
Detta är ännu tydeligare igenom våre författningar, då
vi remitterat til Secrete Utskåttet och Secrete Deputation
deras särskilte göromål. Om det blefve en stor deputation
efter vanligheten, så skulle Secrete Utskåttet deruti döma
öfver sitt egit göromål; men blifver det en särskilt deputation,
blefvo månge andre ledamöter employerade, som finge se sakernes
sammanhang och kunde sine landsmän uplysa.
Frih. P e c h 1 i n : Yi böra först komma öfverens om
hvad deputation skal heta, antingen stor eller efter 13 § en
annan deputation. Men om hon blifver stor, bör hon efter
min tanka ej vara sammansatt af andre utan väljas af electorer
och enligit 13 § ej bindas til tysthet. Således kunna vi blifva
enige, undgå votering och tidens utdrägt in infinitum.
Hr Bilberg conformerade sig med Hr Oelreich.
Hr Wadenstierna: Sedan qusestio an är afgiord,
böra vi afgiöra quaestionem quomodo med votering; men jag
hoppas, at de herrar, som påstådt en stor deputation, icke
lära kunna påbördas, at sådant skedt emot lag.
Uti 13 § står: en annan deputation; men sådant kan expliceras,
så har det skedt för detta, och samma rätt hafva vi
ännu, at saken måtte blifva tydelig, och deröfver påstår jag
votering.
Hr von Hermansson instämde härmed, hälst en
stor deputation i sig sielf vore en annan deputation och
hvarken Secrete Utskått eller Secrete Deputation, följakteligen
ej emot 13 §. Utomdess kunde samma personer sitt ja
i flere deputationer, hvilket i synnerhet ibland de andre stånden
sker, utan at deputationernes namn deraf ändras.
Frih. P e c h 1 i n : Det är vist, at en stor deputation
ej kan heta Secrete Utskått; men så är det dock ej en deputation,
som är utom Secrete Utskåttet, hvilket sitter under
tysthet. Vi böra derföre utröna, huru denna deputation enligit
13 § bör vara. Jag beder allenast at i proposition tilsättas
måtte, at 100:de personer til denna deputation väljas måtte.
Electorerne kunna äfven dertil nämna någre ledamöter utur
Secrete Utskåttet; äfven kunde Secrete Utskåttet med deputation
hafva sammanträde; men det lärer ej här existera, efter
här blott är frågan om fundamentallagens efterlefnad. Här
234 1760, dec. 11, 15. Diskussion om Stor Särskild Deputation.
äro så många värdige ledamöter dertill, som på det sättet kunna
få se sakernes sammanhang och derom underrätta andre
sine medbroder.
Hr Hammarhielm: Jag önskade, at de, som
sagdt Stora Deputation vara enlig lag, ville derpå visa mig något
lagens rum. Jag har ej sagdt den vara olaglig, men at [den]
blott existerat, då quaestion varit om lagens förstånd; men nu
då saken är klar, at här är et krig giordt och grundlagen dymedelst
blifvit bruten, så ville jag underrättas, hvar det
står i lagen, at en stor deputation deröfver skal sättas.
Hr Landtm.: Frågan blir altid, om det skal blifva en
stor deputation med vanlig tilökning eller en annan deputation;
och vid denne senare är det påmint, at dertil skulle väljas
både utur ståndet och deputationerne.
Frih. P e c h 1 i n : Denna påminnelse har jag gordt
argumentationsvis men ej at införas i propositionen.
Hr Landtm, upläste altså följande proposition till
votering :
Bifaller R. o. A., at en stor deputation sättes öfver grundlagarnes
värksställighet på samma sätt som vid sidsta riksdag,
nemi. af Secrete Utskåttet och Secrete Deputationen med
vanlig tilökning af R. o. A:s ledamöter? Vinner Nej, så blifver
en särskilt deputation dertil förordnad af 100:de R. o. A:s
ledamöter, valde af hrr electorer.
Men desse sidste orden, valde af hrr electorer, blefvo på
Frih. P e c h 1 i n s och fleres begäran utelemnade,
hvarefter proposition ånyo uplästes och gillades samt
til voteringen anslogs.
Härpå påminte Hr G y 11 e n s v a n, at de Herrar, som
komma at sitt ja vid bordet, behagade efterse, at inga frånvarande
medelst polletter utan blott de, som cognoscerat
saken, måtte få votera.
Äfven upbröts och uplästes electorernes förseglade lista,
hvarmedelst de til ledamot i Secrete Utskåttet valdt Generallieutenanten
och Riddaren Gustaf [o: Augustin] Ehrensvärd.
Häruppå börjades med voteringen, som således utföll,
at för Ja voro fyrahundradeåtta och för Nej fyrahundradeåttatijosiu
vota, som det underskrifne och vid allegaterne
befintelige voteringsprotocoll utvisar.
Efter voteringens slut, hvarvid Hr Landtm., som för
någon opasslighet ej kunnat upkomma, låtit genom Secretera
-
Beslut om Stor Särskild Deputation.
235
ren anmoda den grefven, som förde klubban, at sådant hos
R. o. A. anmäla och å dess vägnar sluta plenum,
anmälte sig Hr Hammarhielm jemte flere herrar,
hvilken ock, sedan voteringsprotocollet för R. o. A. blifvit
upläst, började at tala, men som honom dertil intet liud lemnades,
så kunde deraf ingenting til protocollet intagas.
Skiljaktigheten herrarne emellan på bänkarne, som tycktes
gå derpå ut, at en del villa hafva liud at tala, andre åter,
att R. o. A. skulle skiljas åt, varade häruppå en stund med
någon heta.
Men sedan Grefve Adam Horn med klubban omsidor
fått liud, förestälte han, at som han trodde, det de Herrar,
som begärdt at tala, giordt sådant i upsåt at i morgon begära
plenum, så ville han, at förekomma deras åstundan, derom
tala med Hr Landtm., på det, om möijeligit vore, i morgon
kunde anslås til plenum, hvilket i den händelse dock ej kunde
skie förr än kl. 12, efter det nu redan vore så sent på aftonen
och tils i morgon alla deputationerne voro anslagne.
Härpå var R. o. A:s svar blandadt med Nej och Ja.
Dernäst hemstälte Grefve Horn, om icke R. o. A.
skulle behaga skiljas åt, hvilket och skedde kl. emot 11 om
aftonen.
År 1760 then 15 December.
Måndag.
R. o. A. församlades in pleno klockan nijo.
Hr Landtm, äskade liud, hvarefter justerades 'protocollet
af d. 8:de.
Härpå justerades extractum protocolli, innehållandes Justering.
R. o. A:s genom votering sidst faststälte beslut om en stor
särskilt deputations utnämnande, hvilket med en deputation
til de öfrige stånden afsändes, så lydande:
Som R. o. A. faststält, at enligit 13 § i Riksdagsordningen
en särskilt deputation, i hvilken Secrete Utskåttet och Secrete
Deputation ej vore innebegrepen, af 100:de R. o. A:s ledamöter
skyndesamt måtte förordnas öfver grundlagarnes värkställighet,
så har R. o. A., i förmodan at de öfrige respective
stånden i samma afsigt lära öfverensstämma, detta deras be
-
236 1760, dec. 15. Boijes mern. om lagarnas verkställighet.
slut de öfrige respective stånden til benäget bifall vänligen
velat communicera.
Ursk:slistor. Uplästes Urskillningslistor på remitterade och afslagne
mål.
Deputationen, som nu afgick, fick äfven in commissis at
hos Borgareståndet påminna om dess resolution på Hr Nordencranzes
memorial ang:de växelcoursen.
Hr Boijes Uplästes Hr Boijes memorial om laglydnad samt Hr
mern. och Hr „ . , ...
Schönbergs. ochonbergs ang:de dito.
Dep. ifrån Under det de lästes, anmältes och infördes en Borgare
ståndet"
ståndets deputation af 6 personer.
Borgmästaren Brunsell, som förde ordet, anmälte
jemte ståndets hörsamste respect det undantag, som Borgareståndet
tilstyrkte i den senaste brännevinsförordningen för
städerne Stockholm, Götheborg och Carlscrona, för hvilka
vist bränningsquantum af spannemål projecterades.
Sedan deputation afträdde [o: afträdt]1 och Hr Landtm,
uprepat dess ärende för R. o. A., fortfors med förber:de memorialer
til slut.
Ang:de Hr Härefter förestälte Hr Boije: Gunstige Herrar! Sedan
Boijes mern. jag un(]erkastat eder upmärksamhet, hvad jag eftertänkt och
förfarit samt af ren nijt för vårt bästa, nu och i framtiden, samt
för sanning, utan enskilt afsigt, funnit mig skyldig at andraga,
ber jag, det ej måtte stadna i mörker; det vore bedröfveligit
för en nitfull undersåte och skadligt för oss alla. Jag har tält
emot sielfsvåld och emot mångvälde hos embetsmän, hvari
sielfsvåld eljes skulle stadna. Jag hedrar och jag vördar dem,
som rätt giöra sin syssla, och ber Gud för de andre; men de
äro menniskior och svagheter underkastade, hvilka blifva
starkare, när vanan tillkommer, hvilket bör eftertänkas.
Jag recommenderar äfven, att R. o. A. ville efterfråga och uptaga
mitt för 22 år sedan hos R. o. A. ingifve, af dem mycket
gunstigt uptagne samt sedan med bifall til Justitisedeputation
remitterade memorial i samma ämne, hvilket i deputationen
stadnat. Jag vet, sielfsvåldet kan ej utrotas, men det bör
efter möijeligheten förföljas.
Hr [von] Bromell conformerade sig härmed, berömde
Hr Boijes vackra memorial och tillstyrkte, at så väl
detta som Hr Boijes förra med applaus uptagne memorial
1 Konceptprotokollet.
Boijes memorial om lagarnas verkställighet. 237
måtte blifva remitterade til Justitisedeputationen at om sex
veckor sig deröfver utlåta.
Hvad det af Borgareståndet anmälte extractum protocolli
ang:de frihet til brännevins brännande til salu för ber:de
städer vidkom, holt han före sådant borde afslås, efter brännevin
ej vore någon stadsnäring och desse städer utom dess hade
tilräckelige näringsmedel och handel.
Hr Rudbeck: Som R. o. A. nyss faststält en deputation
öfver lagars värkställighet och quaestiones legis, så kunde
efter min tanka detta Hr Boijes memorial rörande laglydnad
och sielfsvåld i gemen dit remitteras.
Hr Boije förklarade sig dermed nögd, fruktandes
han eljes, at detta som hans förra memorial skulle orördt
blifva liggandes.
Deputation återkom från de andre stånden.
Hr Ekestubbe, hvilken som grefvelig fullmägtig
fördt ordet, berättade, at de öfrige stånden lofvat företaga
R. o. A:s extractum protocolli med första och at han i Borgareståndet
trodde Hr Nordencrantzes sak vara redan afgiord.
Hr Bildenschöld betygade mycken högaktning
för Hr Boijes memorial men anmärkte, at det innehöllo 2:ne
omständigheter, l:o ang:de lagars värkställighet i gemen
och 2:o fel hos särskilte embetsmän. Det förra momentet holt
han före böra remitteras til den Särskilte Deputation och det
senare til Secrete och Justitisedeputationerne.
Hr Schönberg: Jag erkänner med vördnad den
ynnest, med hvilken R. o. A. åhördt mitt memorial. Det
innehåller 3 momenter. l:o. AÅg:de Hr Boijes för 22 år sedan
ingifne memorial, hvilket jag hemstält måtte genom Urskillningsdeputation
åter uptagas. 2:do. Rörer allmenhetens
klagan öfver lagars felande värkställighet. Det har jag trodt
kunna til den Stora Särskilta Deputation remitteras, som deröfver
med Protocollsdeputation kunde sammanträda. Hufvudprincipen
är väl riktig, at Riksens Ständer hålla sig til de närmaste
redogiörande; men alle, som lida, klaga ej, och alt
missbruk, hvartil kanske embetsmäns knappa utkomst bidrager,
är ej så lätt hämmat. 3:o. Om nödvändigheten at
öfvertyga allmenheten, det dem sker rätt, har jag åberopat
en värd ledamots, Hr Urban Hisernes, för någre år sedan
insinuerade memorial, och sådant lärer han, om han blefve
hörd, ytterligare til allment nöije kunna förklara.
238 17(10, (lee. 15. Boijes mein. om lagarnas verkställighet.
Hr Durietz önskade, at R. o. A. med ömhet ville*
uptaga Hr Boijes berömmeliga memorial och sådant til sitt
rätta forum remittera, men påminte, at som vi faststält en
Stor Särskilt Deputation, ledamöterne dertil nu måtte utnämnas
för helgen. Här vore väl electorer, som valdt de vanlige
deputationerne, men som detta vore en ny deputation, så hemstälte
han, af hvad electorer hon skulle väljas.
Hr [de] Frese: Alle höra vörda Hr Boijes omsorg och
nijt til sielfsvåldets dämpande; sådant hör vara ibland Riksens
Ständers angelägnaste göromål, och håller jag före sielfva
ämnet kunna til den Särskilta Stora Deputationen hänvisas.
Men hvad particulaire casus angå, hvarom äfven Hr Boije
sig jemväl ej längesedan här yttrat, så önskade jag, Hr Boije
ville dem närmare detaillera och utmärka de skyldige, på det
at efter gamla ordspråket, der ingen är nämd, ingenär glömd,
alle embetsmän ej måtte sättas under samma rubrique och
skäras öfver en kam. Jag för min del ömar ej dervid, ty jag
skal altid som hvar ärlig svensk instämma emot sielfsvåld och
odygd ifrån talarden [o: thalaren]1 til den nedrigaste undersåten.
En deput. ifr. En deputation anmältes och infördes ifrån Prästeståndet,
PrästcBt:t. ^ personer stark.
Biskop Benzelstierna, som förde ordet, anmälte
ståndets vördsamma hälsning och svar ang:de Särskilte Store
Deputationen; at ståndet förut redan dertil samtykt, i dag
skulle utsätta antalet af dess ledamöter och härnäst företaga
des instruetion.
Derjemte anmälte han ståndets anhållan, at ett til
Riksens Ständer inkommit mål ang:de Västanfors församlings
klyfvande, såsom rörande ståndets privilegier, ej måtte af
R. o. A. företagas, inan ståndet fådt deröfver inkomma med
påminnelser.
Deputation afträdde,
hvarefter Hr Landtm, dess andragande för R. o. A.
berättade.
Hr Boije: Sedan en grånande köld betagit mig all
heta, fägnar det mig at kunna besvara de anmärkningar,
en värd ledamot nyss giorde vid mitt memorial och vid mitt
senaste munteliga andragande til protocollet, hvilka mig eljest
hade gådt mycket nära. Jag har dervid ingen nämdt
och är ingen fiscal, hvilka sådant nämnande tilkommer.
1 Konceptprotokollet.
Boijes memorial om lagarnas verkställighet. 239
Jag har blott som riksdagsman här för R. o. A. i gemen tält
om sielfsvåld, sådant som jag väl i alt fall kunde bevisa. Jag
beder derföre, at proposition deröfver måtte göras efter Hr
Rudbecks yttrade tankar.
Hr [von] Stockenström berömde Hr Boijes nitiske
memorial och hemstälte, om icke detsamma måtte åtfölja
et af honom som justitisecanceller i samma ämne vid
riksdagsrelation ingifvit memorial, som til Justitisedeputation
blifvit remitterat.
Hr P e c h 1 i n : Ständers skyldighet är at hämma orättvisan;
dertil äro flere författningar giorde, men vi hafva ock
sedt, at de haft föga värkan; men sedan vi nu faststält i denna
afsigt en särskilt deputation, så tyckes Hr Boijes berömmeliga
memorial dit böra remitteras.
Derjemte hemställer jag 2:ne saker.
l:o. At Secrete och Just it i se- samt Kammaroeconomiedeputationerne
måtte genom extractum protocolli antydas at
uptaga och tilkännagifva alla mål, som röra grundlagarnes
värkställighet. 2:do At Store Särskilte Deputationen måtte
utse medel, at lagarne emellan riksdagarne ej trampas.
Hvarefter Hr Landtm, gorde proposition, om Hr
Boijes memorial skulle til den Särskilte Deputation remitteras,
hvilket bifölls.
Derefter giorde uppå flere af R. o. A:s begäran Hr
Landtm, den andra proposition: Om förber:de deputationer
skulle antydas at uptaga och upgifva de där förekommande
mål, som kunde finnas röra lagarnes felande värkställighet,
som äfven bifölls.
Härnäst uplästes Secrete Utskåttets extractum protocolli Ang:de
angående Cancellierådet v. Dalins tilträde til Kongl. Hofvet, Ca“ce^jf^det
hvilket äfven blef bifallit.
Föredrogs Fiskeriedeputations instruetion, som på fleres
begäran af R. o. A. blef ytterligare liggandes på bordet.
Hr Hammarhielm hemstälte, om icke angelägit
vore, at R. o. A. ville företaga sig ventilationen ang:de sättet
til ledamöternes väljande til Stora Deputationen,
hvarmed äfven flere af R. o. A. instämde.
Hr- Landtm.: Det är ämnet, jag nu ärnar R. o. A. Ang:de sättet
Tvronnnpra tU ledamöters
proponera. väljande i
Stora
Deputation.
240 1760, dec. lo. Valsätt för Stora Särskilda Deputationen.
Frih. Hamilton, Joli. Abr., betygade sitt förtroende
och vördnad för de vanlige hrr electorer, men som detta
vore en ny särskilt deputation, så trodde han den af särskilte
electorer böra väljas och föreslog dertil rådselectorerne.
Hr Jennings holt före at denna proposition vore
stridig med 14 § i Riksdagsordningen, hvars innehåll om electorernes
göromål vid deputationers väljande han upläste.
Han beropade sig på förra vanligheten vid store deputationers
väljande och sökte af hvad med den nya Fiskeriedeputationens
utnämnande nyligen händt bevisa, at äfven nye
och förr ej vanlige deputationer af electorerne borde väljas.
Han fruktade, at nu slike qusestioner, som äfven vid senaste
rådselectorernes val väkte blifvit, härflöto af något olyckeligit
oenighetsfrö, och styrkte dertil, at man måtte hålla sig vid
lagen.
Hr Wadenstierna conformerade sig härmed och
fant thet ömande, at propositioner, som syntes vara emot
lag, skulle göras. Och som denne senare tyktes röra en vedertagen
ordning och vana, hon måtte blifva liggande på bordet,
at man sig derpå måtte besinna.
Hr Örnschöld conformerade sig med Hr Jennings.
Hr Hammarhielm: Jag nekar ej at hafva varit
den förste, som begärdt detta mål skulle företagas, beklagar
at jag nu finner detsamma handteras med en heta, som det ej
förtjenar. Här är af någre ledamöter yttrat, som skulle här
vara gordt et påstående emot lag, där vi dock sidst voterat,
om vi skulle följa lag eller vana. Men detta går jag förbi och
har blott velat visa, at man nu, äfven som då, kan deliberera
och votera om sättet. Flere andre torde kanske bättre än jag
kunna visa, hvarföre denna deputation af vanlige electorer ej
bör väljas. Jag vill blott anföra en omständighet, som är, at
Hrr Riksrådens slägtingar i anseende til blodsbandet hvarken
lärer kunna utse dem eller ens sielfve vara valde ibland dem,
som komma at öfverse Hrr Riksens Råds göromål, och det
fördenskull är lagligt, at åtminstone de närmaste derifrån
uteslutas. Jag hoppas, at sådan mening ej lär hållas för olaglig,
men det är min tanka och påstår deröfver votering.
Hr Wadenstierna påstod ytterligare, at saken
måtte ligga på bordet, men på Hr Landtm:s föreställning,
at saken måtte få afgöras och at Herrarne ifrån denna
senare begäran måtte afstå, begaf sig Hr Wadenstierna,
Val-ätt för Stora Särskilda Deputationen.
241
påminnandes allenast vid det, som nyss blifvit sagdt ang:de
vana, at han ej trodde R. o. A. någonsin kunna votera emot
lag men väl då, när lagen ej vore tydelig.
Hr [von] Stockenström uptog och besvarade
den upkomne frågan, om råds- eller de andre electorerne borde
välja denna deputation, således:
I Riksdagsordningens 14 § står, at electorerne skola välja
deputationer; som nu detta är en deputation, så är dermed
samma lag. Electorernes faciendum innehålles i deras ed,
och deras ed är deras constitutorial. Ar det så, så kan deras
constitutorial ej indragas, förr än deras göromål uphördt
eller de sig deraf förlustige gordt. Jag har hördt talas blott
om dem, som ibland dem äro Rådets slägtingar, men i lagen
står, [at slägt]1 til och med syskonebarn böra taga afträde,
då saken slutes och ej vid dess beredning. De hafva sin riksdagsmannarätt
och et thermed förknippat förtroende, intetdera
häraf kunna de förlora. Min tanka är fördenskull, at de
vanlige hrr electorer, så vida de ej kunna jäfvas, efter deras
constitutorial och ed böra förblifva vid deras göromål.
Hr Pechlin: Jag har hördt af fleres discourser, som
vore proposition om rådselectorerne lagstridig. Sådant är
snart sagt men ej så snart bevist, ty den, som slike propositioner
gör, upfyller i mitt sinne icke värdigt sitt ställe. At propositionen
icke är lagstridig, bevisar jag dermed, l:o at detta
är en ny deputation, om hvilkens valsätt Riksdagsordningen
ingenting förmäler. Snarare kan bevisas, at contrarium är
lagstridigt. Vi hafva sagdt, at Secrete Utskåttet och deputationerne
i denna Särskilte Deputation ej skulle begripas, men
Riksdagsordningen innehåller, at electorerne skola välja
efter samvete och at deras val ej kan klandras, hvilket utan
fyra stånds samtycke ej ändras kan. Fördenskull kunna vi
dem ingenting föreskrifva. Om de då valde hela Secrete
Utskåttet och vi ej kunde klandra deras göromål, så folie hela
vårt beslut, hälst vi aldrig böra uphäfva electorernes instruction,
som är en väsäntelig del af vår frihet.
2:do är det altså omöijeligit, at valet kan ske genom vanlige
electorer; fördenskull bör denna deputation väljas antingen
af bänckmännerne eller rådselectorerne. Jag gillar detta
senare såsom snarast värkstält och dem med rätta tilhörande,
ty rådselectorerne kan man reglor i valet föreskrifva, som i
1 Konceptprotokollet.
16—322307
242 1760, dec. 15. Valsätt för Stora Särskilda Deputationen.
anseende til nästa rådsförslags besättande af Amiralitetet
är skedt. och deras val kan klandras, efter man kan votera
öfver deras förslag, hvilket visligen i lagen förbehållit är.
Om de valde Secrete Utskått och deputationen som kropp eller
som personer, så hafva vi frihet sådant at klandra, och bifaller
jag fördenskull, at denne deputation af rådselectorerne
måtte utnämnas.
Frih. Duvall: Af den nyligen af en värd ledamot
gorde deduetionen, hvilken jag ej hinner uptaga, vill jag blott
hålla mig vid conclusionen, som dervid är giord emot secrete
utskåttsledamöters väljande til den Särskilte Deputationen.
Jag gior deremot den anmärkning, at af de andre stånden,
som ej äro så manstarke, nödvändigt många ledamöter måste
dertil tagas, och utom des secrete utskåttsledamöter äfven
pläga sättas i andre deputationer, fastän åtskilnad är, at de
i den ena sitta på ed och i den andra utan.
Hvad valsättet af electorer angår, så blifver jag vid lagen
och skulle för betänkeligit anse at ändra den i vårt regeringssätt
brukelige methode. Dessutom har den värde ledamoten
ej så längesedan sielf påstådt, at ingen ny lag borde in casu
göras. Detsamma påstår jag nu och blir vid lagen utan explication,
hvilken skulle ske in casu, deräst man enligit 14 § nu
ville börja något nytt valsätt, ehuru jag för öfrigit har all
vördnad för hrr rådselectorer.
Grefve Hamilton betygade fullt förtroende för samtel.
hrr electorer men förklarade sig emot all nyhet och var
af den tanka, at om någon af Rådets slägt til Stora Deputation
blefvo vald, borde den ej derifrån uteslutas eller således
mista sin riksdagsmannarätt.
Hr Bilberg förmente, at hvad R. o. A. emot Secrete
Utskåttets ledamöters väljande til deputationen kunde besluta,
blott rörde vårt egit stånd, som utom dess hade tilgång på
ledamöter. Och som 14 § emot deputationens väljande af
rådselectorerne blifvit af en ledamot citerat, så sökte han af
samma §:s slut och af den där stånden förbehållne frihet at
vidtaga annat valsätt at bevisa, det lagen ej vore emot det
förre stridande, hållandes han eljes för lika, af hvad electorer
deputationen valdes.
Hr Leyonankar bestyrkte det vanlige valsättet
med lagen samt med analogien af förre riksdagars praxi.
At Rådets slägt från deputation skulle uteslutas, fant han icke,
Valsätt för Stora Särskilda Deputationen. 243
efter deputation ej kommer at döma utan blott afgifva sin
berättelse til Ständerne, hvarjemte han äfven påminte om in
struetion
för deputation.
Frih. Reuterholm påminte först deremot, at ledamöterne
af R. o. A. ej måtte tillägga hvarannan det, at de
talte emot lag, hvilket borde såsom födande kalsinnighet
ganska sparsamt brukas, hälst i detta fall, då 14 § lemnar
Riksens Ständer frihet til lämpeligaste valsätt. 2:do. Styrkte
han dertil, at man borde hafva lika förtroende til samtelige
hrr electorer. 3:o. Ville han i anseende til Rådets slägt i deputationen,
såsom hvilket torde vara odieust, sig ej utlåta,
öfvertygad derom, at de sig sielfve derifrån torde undandraga.
4:o. Förklarade han sig för deputations val genom rådselectorerne
ej utlåta, emedan detta vore en ny stor deputation
öfver en ny casus, nemi. lagarnes värkställighet, då den sidsta
Stora Deputation angådt lagens förstånd, emedan 14 § gaf oss
dertil frihet och tiden dymedelst för instundande juhlhelg
skulle vinnas.
Frih. Ridderstolpe conformerade sig härmed.
Hvad det giorde inkast angick, at lag ej borde giöras in
casu, så svarade han dertil, at sådant vore riktigt i allmenhet
men borde ej binda den lagstiftande magten i mindre
påtänkte händelser; önskade se R. o. A. endrägtige, då alla
ville et ändamål, och bad til tidens vinnande om proposition
häröfver.
Frih. Fredric Horn förklarade sig enligit sin en
[o: eed]1 altid vilja förblifva vid lagen och det i densamma tagne
valsättet genom vanlige electorer, hvilke med ed blifvit förbundne,
hälst deras förtroende äfven som vår säkerhet, välfärd
och frihet grundade sig uppå lagen; och förestälte huru
det skulle smaka af misstroende, om man i det vanlige valsättet
ville giöra ändring utan synnerlig ordsak.
Hr Gyllensvan: Här talas om 3:ne sätt at välja
denna deputation, af electorerne, af rådselectorerne eller af
bänckmän.
Detta senare sättet vil jag ej nämna om såsom för vidlyftigt.
I öfrigit kunna vi enligit 14 § hafva frihet til alla
dessa valsätt, såsom vi ock nyligen valdt rådselectorerne genom
bänckmän, efter pluraliteteten såsom principen af vår
regering deruti som i annat bör vördas. Jag har förtroende
1 Konceptprotokoilet.
244 1700, dee. 15. Valsätt för Stora Särskilda Deputationen.
til samtel. lirr electorer, men om R. o. A. besluter, at rådselectorerne
skola välja deputation, är jag dermed nögd; hållandes
för öfrigit före at desse electorer til tidens vinnande ingen
annan instruction måtte få än deras ed.
Hr Ehrensvärd: Ehuru jag sielf är elector, skal
det dock fägna mig, om rådselectorerne komma at välja denna
deputation, hälst vi då kunna deras val få klandra. Jag hade
väl eljes in meritis något at säga, sedan för detta är beslutit,
at in casu ingen lag borde giöras; men kunna vi på detta nyare
sättet vinna tiden, är jag snart derom öfverens.
Hr Durietz fägnade sig, at han af flere hördt tydeligen
bevisas denne nyare methoden ej vara lagstridig, och önskade
deröfver proposition.
Hr Bildenschöld: Igenom hvad electorer deputation
kommer at väljas, skal giöra mig lika. Mig ömar blott
om vårt tagne beslut at ej göra lagar in casu, hvaröfver jag
väl skulle begära protocollet, om tiden det tillät. Emedlertid
är jag så väl i anledning deraf som af 14 § Riksdagsordningen
och vanligit bruk af den tanka, at valet bör ske genom de vanlige
electorer i denna casu. Jag är vist ej emot pluralité,
men jag önskar häldre unanimité. Jag talar ej i anseeende til
personer men i anseende til beståndet af våre beslut, som ej
böra hvarjedag ändras. Jag är för de vanlige electorer, men
om rådselectorerne skola välja, så böra de aflägga ny electorsed.
Hr R å f e 11: När sidst rådselectorsvalet beslöts skola
ske genom bänckmän, var jag deremot, efter lagen dertil
ingen anledning gaf. När jag nu betraktar, huru denna Särskilta
Deputation skal väljas, så står väl sättet dertil enl. 14 §
R. o. A. fritt; men som de vanlige electorer redan valt Secrete
Utskåttet och de öfrige deputationerne, tycks et nytt valsätt
medföra någon minskning uti deras förtroende, som de ej
förvärkat. Jag tror det äfven vara godt, om rådselectorerne
skulle välja; men huru skal sådant jemkas? De förre skulle
dymedelst bedröfvas, som til alla deputationers väljande blifvit
committerade, men om de senare icke välja, skier dem
ingen insimulation, emedan de blott til rådsvalet blifvit constituerade.
East jag är elector, önskar jag dock opartiskt,
at misstroende måtte vara fierran ifrån oss, ty det föder hat,
och hat skadar oss inbördes.
Hr Rudbeck: Jag förklarar härmed fullt förtroende
Valsätt för Stora Särskilda Deputationen.
245
för hrr electorerne, men vårt sidsta beslut hindrar, at de ej
kunna välja deputation, i hvilken vi sagdt, at Secrete Utskåttet
ej borde vara inbegripit. Om de nu valde det helt och hållit, så
kunde vi deras val icke påtala, och fördenskull är jag för rådselectorerne,
hvars göromål vi kunna föreskrifva och klandra.
Jag styrker til och önskar inbördes förtroende, efter jag anser
alla här för lika värdige. Jag för min del är redan vald til et
ställe, där jag önskade kunna göra nytta; men här äro ibland
oss månge flere värdige, som i deputation kunna få rum.
Hr Wadenstierna: Som af flere ledamöter här
är yttrat, lika som vore det förgripeligt, hvad här emot deputations
val genom rådselectorer anfördt är, så vill jag för min
räkning deremot hafva fördt til protocollet, at jag för min del
håller för instämmande med lag och frihet, at hvar och en,
som ej vil taga sitt förnuft til fånga, bör här på et anständigt
sätt få fritt yttra sina tankar; för öfrigit erkänner jag inga
distinctioner utan blott lag, och i 14 § står at electorerne skola
välja til hvarje deputation.
Har nu förr skedt, at Stora Deputation i lika ämne af electorerne
blifvit vald, och är lagen klar utan undantag, så är
min tanka grundad på lag.
Ang:de Secrete Utskåttet och Secrete Deputations inbegripande
i deputation är redan förebygt.
Hvad instruction för deputation angår, så bör den gå
förut, inan deputation väljes, eljes skulle ledamöterne sielfve
sitta öfver instruction.
At 14 § i Riksdagsordningen lemnat Ständerne frihet til
något nytt valsätts antagande är sant; men derpå svaras,
at sådant aldrig händt in casu, at det förut hade bordt
pröfvas och at det hade bordt ske vid början af riksdagen,
emedan vi eljes vid tidens förlust vid alla tilfällen torde ändra
valsätten in infinitum. Jag beder altså, at instruction måtte
först afgiöras, eller begär jag eljes deröfver votering.
Hr [von] Bromell beklagande tidens utdrägt och
begärte proposition, efter vi eljes uppehöllos och, som nu i
bränvinssaken skedt, af de öfrige stånden förekommos.
Hr Gyllensvärd biföll valet genom rådselectorer
och begärte proposition.
Frih. Hamilton, Joh. Abraham, fägnade sig,
at denna qusestion, som han väkt, af så många värda ledamöter
såsom icke lagstridig vore försvarad, betygade sin vörd
-
246 17(50, dec. 15. Valsätt för Stora Särskilda Deputationen
Borg:st:s
deput:n.
nåd för de förre electorer oell förmente, at instruetion först
borde fastställas, innan deputation blef vald.
Frih. P e c h 1 i n åberopade sig Frih. Ridderstolpe,
tilläggandes at som han trodde 13 § i Riksdagsordningen ej
varit stäld mot Riksens Råd, som sielfve skulle lagen controllera,
och här vore en ny casus och en ny utväg, då grundlag
oförnekeligen vore bruten igenom et börjat krig, så kunde han
utur 13 § application tydeligen visa, at detta val hörde rådselectorerne
til, om han sielf ej vore rådselector.
En Borgareståndets deputation af 16 personer anmältes och
infördes.
Borgmästaren Renhorn, som förde ordet, gaf jemte
ståndets hörsamste hälsning vid handen,
l:o at Borgareståndet med Bondeståndet instämt at
hålla deras sidsta plenum för helgen d. 18 hujus och förbehållit
sig, at inga plena til d. 12 Januarii 1761 skulle hållas;
2:do at ståndet remitterat Hr Estenbergs memorial til Secrete
Utskåttet i anseende til skrifsättet; 3:o at ståndet resolverat
til den Stora Deputations sättande på samma sätt som vid
sidsta riksdag och 4:o at ståndet påminte om instruetions
expedierande för Fiskeriedeputation.
Sedan deputation afträdt och Landtm, uprepat deras
medbringande för R. o. A., uptogs åter det förra målet.
Frih. P e c h 1 i n : Jag har alt förtroende för hrr electorer,
och deruti instämma vi alle, men at bevisa, det de ej
kunna välja denna deputation, vil jag blott anföra en omständighet:
de kunde ju välja hela Secrete Utskåttet och hela Rådets
slägt, och deras val kunna vi icke klandra. Desse senare
kunde väl vara med vid öfverläggningen efter lag, men skulle
vid slutet alle taga afträde, så vore det ingen deputation mera.
Electorer och bänckmän väljas alle genomförtroende, och insimulationer
böra ej ibland oss äga rum.
Hr J ennings: Om en qusestion skal säijas vara lik
lag, bör hon jemföras icke med det tilgörande utan med en
görd lag. 14 § lemnar fuller frihet til annat valsätt, men intil
dess det blifver giordt, blifver jag vid det, som § positivt om
electorers göromål innehåller. 2:o. Hvad vår magt som lagstiftande
angår, så tycks densamma besynnerligast tilhöra
at döma om lagens esprit och mening, då valsättet ej vore
determinerad, och 3:o då här säijs, at Riksdagsordningen ej
förmodade en slik casus som denne, så är jag tvärt om af
Valsätt för Stora Särskilda Deputationen.
247
annan tanka, at han är giord för menniskior, som altid kunde
sig derpå misstaga. Jag itererar, at vi då först böra fastställa
en ny lag, inan vi gå från den gamla.
Hr Ehrensvärd holt för lika, af hvad electorer deputation
valdes, men var deremot, at electorernes val dervid
skulle klandras såsom ledande til mycken oenighet.
Hr Landtm, förestälte häruppå propositionen, om
deputationen skulle af rådselectorerne väljas,
hvartil ropades med Ja och Nej.
Hr Landtm.: Som R. o. A. besvarat proposition med
Ja och Nej, så lär deröfver komma at voteras. Och tilläde Hr
Landtm, dervid det alternativet, at om Nej vinner, skulle det
ske af de vanlige electorer. Hvarmed proposition sålunda
formerad til R. o. A.:s afgörande genom votering blef utsatt.
Hr Gyllensvan påminte vid voteringssättet, at de
frånvarande ej måtte få votera.
Frih. P e c h 1 i n : Som R. o. A. på mindre tjenligt sätt
efter voteringen åtskildts, så bad han, at plenum tils i morgon
måtte utsättas at värkställa R. o. A:s tiltagande beslut at
reglera deputations val och instruetion; förbehållandes sig
at om talemännens göromål vid plenas utsättande sig framdeles
yttra.
Hr Durietz holt skyndesamheten härvid så mycket
nödigare, som 2:ne stånd faststält blott 2:ne plena til helgen.
Hr Wadenstierna förklarade sig til protocolls at
altid vörda ståndets beslut, men som det vore afgordt om 2:ne
plenidagar i veckan, så kunde han ej gå derifrån; och som 2:ne
stånd utsatt nästkommande torsdag til sidsta plenum för
20:de dagen, så holt han plenum hos R. o. A. i morgon för onödigt,
hälst instruetionen torde förordsaka många debatter
och voteringar och ej för helgen blifva afgiord.
Frih. Ridderstolpe: Vi böra tänka på rättigheter
och undfly alla vidlyftigheter.
Gunstige Herrar! Låtom oss komma öfverens och icke
likna mullvadan, som säges först få ögon, när han dör. Jag
tager hela R. o. A., ja, dessa murar till vittne, at jag hyser
för hvar och en fullkomligt förtroende och at jag hierteligen
beder, at all inbördes mefiance måtte bortläggas. Hvad
2:ne plena i veckan angår, så är det vist och af giordt, men
detta kan ej hindra plenum i morgon såsom vårt enskilte
oeconomicum.
248 1700, dec. 15. Om plenum.
Hvarmed Frih. Reuterholm instämde, såsom vanligit,
hälst vid voteringens slut, den dagen ingenting mera
företages.
Frih. Horn, Fredrich, påminte, at efter voteringen
ingen proposition eller surpriser måtte giöras.
Frih. Duvall biföll Frih. Horn, samt at plenum i morgon
såsom oeconomicum kunde hållas.
Hr Bildenschöld önskade äfven plenum i morgon
kl. 12 i alla stånd, emedan vi eljes [ingenting]1 torde uträtta
med vår sammankomst.
Hr Hammarhielm: Om denna sak ej bilfvit rörd,
hade jag ogärna velat påminna om hvad sidsta votering
sig tildragit. Jag hoppas ej förut så oroat R. o. A:s öron, at jag
bordt mista min lagliga rätt at få liud, som senast skedde och
jag förbehåller mig at få bevisa. Hade vi förut blifvit underrättade
om ordsakerne til Hr Landtm:s frånvaro, hvilken vi
då saknade, torde det mästa hafva kunnat förekommas.
Min mening var då at proponera, det en deputation af
6 personer skulle notificera Hr Landtm, voteringens utslag
och begära plenum till dagen derpå. I sådant oskyldigt upsåt
kunde jag förbehålla mig af hela ståndet och hvar enskilt
ledamot frihet at tala i kraft af ordning och min riksdagsmannarätt.
2:do. At intet efter voteringen måtte proponeras,
det bifaller jag, blott klubban af de i ordning närvarande grefvar
föres och plenum ordenteligen slutes. 3:o. At plenum
blifver i morgon, det tror jag lag likmätigt samt R. o. A. fritt
såsom i et vårt oeconomicum, och hoppas Hr Landtm, lärer
oss dertil förhielpa. Och 4:to at 2:ne stånd faststält nästa
torsdagen til sidsta plenum i år för helgen, så är dervid min
tanka, at jag gärna eftersätter juhlron för det allmenna bästa
och för at få denna deputation i stånd. Ja, jag går förr ifrån
voteringen i det förra ämnet, om vi ej til dess värkställighet i
morgon få hålla plenum.
Frih. Reuterholm: Herrarne lära alla vara ense derom,
at deras resolutioner väl skola öfverläggas och väl värkställas
och icke gå igenom luften. Dertil är nödigt, att R. o. A.
sammankomma, och sådant tror jag på R. o. A. samt Hr
Landtm, ankomma, ty som de andre stånden ej äro så manstarke
som vi, så fordra sakerne hos oss längre tid och vidlyftigare
deliberationer. Och fördenskull behöfva vi til at hielpa sådant
1 Konceptprotokollet.
Om plenum.
249
flere plena efter målens angelägenhet, hvilket jag äfven i detta
fall håller nödigt till värkställighet ens vinnande af vårt
beslut.
Hr Boije, Carl Gustaf: Jag vill ej tala om plena
utan blott emot propositioner efter voteringarne. Jag har
ofta tält och styrkt til enighet och ordning, men ingenting kan
vara mera opposé deremot, än om ej plena efter voteringarne
åtskiljas. Sådant har altid varit enl:t med praxis, om jag det
ordet nu törs bruka, och surpriser holler jag före vi böra undfly
Hr
Bildenschöld gaf tilkänna, det han efter sidsta
voteringsprotocolls upläsande trodt ej mindre än andre kunna
få sig anmäla.
Hvad plenum i morgon anginge, så återstod at deröfver
votera, sedan R. o. A. kommit öfverens om blott 2:ne pleni
dagar
i veckan.
Hr Landtm, frågade, om han skulle giöra proposition
emot aftonplena.
Frih. P e c h 1 i n mente, at någon fast lag häröfver i anseende
til omständigheter, som kunde förekomma och kunde
röra allmenna säkerheten, ej kunde fastställas. 2:o. Hvad
sidsta aftonplenum beträffar, som förekommit honom nog bedröfveligit,
så beklagade han, at Hr Bildenschöld äfven deruti
haft någon del, då han med proposition oanmäld framkommit,
och påminte derjemte om nödvändigheten, at Riddarehussecreteraren
måtte besörja om flere lius under voteringarne
på Riddarehuset.
Hvad plenas hållande vidkom, ville han med memorial bevisa,
det sådant af Landtm, allena på ståndets begäran kunde
anslås, emedan då en fierdedel af högsta magten begärte då at
öfverlägga med de öfrige, som ej borde nekas. Ville de öfrige
stånden dertil ej samtycka, det stöde dem fritt, men at halfva
magten kunde contrabalanceras derigenom, at 2 talemän
voro emot 2 i sådant fall, derföre borde bomar sättas, efter det
hindrade göromålen, hvilka borde vara concentrerade och
qvicke. Fördenskull bad han, at plenum til kl. 12 måtte utsättas.
3:o. Hvad den omständigheten angår, som skulle
man ej få discourera efter proposition til votering blifvit
görd, så är min tanka, at som voteringen är blott en mechanisk
act at komma från hvarandra, så kan den inga discourser
hindra. Och hvad 4:o angår, at de frånvarande ej måge votera,
250 1760, dec. 15, 16. Om plenum.
så tyckes sådant vara billigt, efter uti Riksdagsordningen
står, at de frånvarande böra vara nögde med hvad de närvarande
besluta.
Hr Bildenschöld: Det fägnar mig at, af hvad Hr
Pechlin omnämdt, få tilfälle til min ursägt berätta, det jag senast
efter voteringen ej såg Hr. Landtm, närvarande, trodde
böra adressera mig til R. o. A. för at erhålla liud.
Hvad plenum i morgon angår, bifaller jag det men förklarar
mig aldeles emot vidare discourser efter voteringarne.
Hr Landtm.: Vi måtte rätta oss efter Riksdagsordningen.
Där står at talemännen om sakernes företagande
skola öfverenskomma. Äfven hafva Riksens Ständer faststält,
at 2:ne plena i vekan skola hållas, och det bör ock efterlefvas.
Då jag sidst begärte plenum til förl. fredag, voro de öfrige
stånden deremot. Kan en ny lag giöras, blir det en annan
sak, men emedlertid dependera ej plena af hvart och ett stånd
särskilt. Hvad aftonplena angår, så är jag nögd, som R. o. A.
behagar, och hvad plenum i morgon angår, så torde sådant kunna
blifva til kl. 12.
Frih. Duvall giorde förbehåll emot aftonplena och
i synnerhet efter voteringen i dag. Och i anseende til plenum
i morgon förmente han instructionen böra giöras färdig, inan
deputation kunde väljas och upbrytas.
Hr Wadenstierna hemstälte, huruvida R. o. A. nu
kunde fastställa plenum tils i morgon, hälst de andre stånden
redan torde vara åtskilde eller ock dertil säija neij som senast,
då vårt beslut vore fruktlöst, och emedlertid erhindrade han
om instructionens projecterande för deputationen.
Frih. Ridderstolpe: Det är simpelt och naturligt,
at vi derom talas vid. Vi torde väl komma derifrån, om
Hr Landtm, täcks så begå, at vi få plenum i morgon kl. 12 och
slippa efter plenum i afton.
Hr P e c h 1 in: Jag lemnar hrr talemän all skyldig
vördnad och erkänner deras öfverenskommande om sakernes
bestyrande i alla ordinarie casus, men när extraordinarie
förefalla och högsta magten begär plenum, kan sådant i mitt
sinne ej nekas. Jag vil ingen insimulera, men min tanka är,
at ingen magt bör kunna hindra våra beslut, och förbehåller
mig at derom skrifteligen få inkomma.
Hr Leyonadler förbehölt sig, at i anseende til i dag
ingen proposition eller deliberation måtte efter voteringens slut
Stora Särskilda Deputationen.
251
förekomma, såsom hvilket han ansåg stridande emot ordning
och vanlighet.
Hr Landtm.: At efterkomma R. o. A:s åstundan skal
jag söka at förmå de öfrige ståndens talemän til plenum i
morgon kl. 12, och hoppas jag derjemte, at efter voteringen i
afton intet aftonplenum lär hållas,
hvilket R. o. A. samtyckte.
Härpå börjades med voteringen öfver den förber.de
proposition, som utföll således, at Ja voro fyrahundradesextijotvå
och Nej fyrahundradetiugufem likmätigt det här bilagde
och underskrifne voteringsprotocoll, som til slut uplästes;
hvarpå R. o. A. skildes åt kl. 10.
År 1760 then 16 December.
Tisdag.
Plenum hos R. o. A. börjades kl. 12.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit sine
ställen,
uplästes voteringsprotocollet för i går,
hvarefter Hr Landtm, förestälte, at som detta plenum Anmälning,
vore utsatt til värkställigheten af gårdagsbeslutet, så hemstältes
nu til R. o. A., hvad egenteligen i dag skulle blifva föremålet
af deliberationen.
Hr Lagersvärd förmente, at som Bonde- och Borgareståndet
utsatt nästkommande torsdag til sidsta plenum
för helgen, så borde R. o. A. laga, at Stora Deputation blefvo
satt, innan stånden skildes åt.
Grefve Hamilton: En värdig ledamot var i går afAng:de Stora
den tankan, at inga af Deras Excellencers nära slägtingar DePutationborde
komma uti den Särskilta Stora Deputation; hvarvid jag
har ingenting annat at påminna, än som deras uteslutande
ifrån denna deputation kan intet vara af annan ordsak, än at
man bör naturligtvis tro, at hos dem bör vara någon partialité i
faveur af Deras Excellencer; samma partialité bör man supponera
hos dem, hvilka kunde hafva et naturligit interesse at
komma in i Rådet, i fall någre af Deras Excellencer skulle få
afsked eller, trötte af hvad som händer dem sielf, togo det.
Derföre är min oförgripeliga mening, at ingen af de, som blifva
ledamöter af den Stora Deputation, eller deras nära anhörige
252 1760, (lee. 16. Stora Särskilda Deputationen.
borde komma in på något rådsförslag. Jag hoppas, R. o. A.
lärer finna mitt påstående billigt. Skulle jag häruti emot
förmodan bedraga mig, nödgas jag at derå begära votering.
I öfrigit är jag så impartial uti alt, hvad som angår Deras Excellencer,
at oaktadt jag är öfvertygad, det Deras Excellencer
äro och altid varit så nitälskande för deras fädernesland, at
de för dess välfärd voro nu tilreds intet allenast at upoffra
deras tjenster utan ock deras sidsta blodsdroppa, skal jag
dock vörda Riksens Ständers beslut, fastän det ej skulle utfalla
til Hrr Riksens Råds fördel; men jag skal derföre intet
mindre ständigt vörda Deras Excellencer, som man kan ingenting
tilvita, när man vil giöra reflexion på deras intention,
som altid, oaktadt de kunnat misstagit, gådt ut på fäderneslandets
välfärd. Tro intet, gunstige Herrar, at jag talar
som den, hvilken har en bror i Rådet, men som en medborgare,
hvilken sätter alla prseoccupationer och sitt enskilta å sido till
at fästa sina tankar på rättvisan.
Hr Hammarhielm: Som värkställigheten af vår
senaste votering är ämnet til detta plenum, så vil jag yttra
mig öfver de öfrige ståndens oss communicerade beslut at
hålla sidsta plenum för helgen nästkommande torsdag. Utan
at vilja dem vederlägga, tror jag ingen helg böra hindra värkställigheten
af vår sidsta votering. Då riket är, om jag det
ordet må bruka, i en vådelig belägenhet, är det ej nyttigt, at
Riksens Ständer absentera sig, då de böra rädda riket och
efterse grundlagen, sedan vi ändteligen efter 2 månaders tid
hunnit så långt, at en deputation dertil blifvit faststäld, och
innan den blefvo satt. Efter lagen borde riksdagen stå i 3
månader; men skal nu deputation ej sättas förr än d. 12 Januarii,
så äro då 3 månader förflutne, utan at vi något af särdeles
vigt och angelägenhet men endast mindre betydande saker afgiordt.
Vi böra uti detta högstvigtiga mål häldre eftergifva
vårt enskilta än det allmenna, hvarföre vi äro ansvarige ej
blott för oss här utan våre frånvarande medbroder i hela
riket och vid arméen. Och jag för min del förklarar, at ehuru
jag i ringa vilkor stadd är, vill gerna min lilla förmåga upoffra
för at få härutinnan se et godt slut. Jag hemställer derföre, om
icke en deputation til de öfrige stånden måtte afgå med begäran,
at den Stora Särskilta Deputation måtte sättas, innan
Riksens Ständer i anseende til helgen skiljas.
2:do. Hvad instruetionen för denna deputation angår,
Stora Särskilda Deputationen.
253
så tror jag den böra blifva ganska kort. Lagen och Regeringsformen
är tilräckelig i mitt sinne, och lemnar gärna til andra
at vidare påminnelser dervid giöra, om de så finna.
3:o. Har väl en ledamot påmint, at electorerne något vid
deputationens vahl borde föreskrifvas, men jag för min del
håller det för öfverflödigt, efter deras ed utgiör deras instruction;
men hafva vi något vid deras val at påminna, så står det
oss efteråt fritt. Och
4:o som jag håller före, vi nu förut ej böra electorerne
instruera, så tror jag äfven, at queestion ang:de Rådets slägt
ej hör hit, utan itererar til slut min anhållan om en deputations
afsändande i förb:de ämne til de öfrige stånden.
Hr P e c h 1 i n var äfven af den tankan, att värkställigheten
af vårt sidsta beslut vore ämnet til vårt göromål i dag,
at deputation borde väljas och sättas, medan plena ännu äro
tilhopa, at det vore bedröfveligt, om vi nu viste mindre activité,
då vi uti 10 veckor varit tilhopa, än vid sidsta riksdag,
då inom 6 veckor den Stora Deputation med sitt arbete redan
var färdig; och at han fördenskull önskade proposition deröfver,
at R. o. A. ej måtte skiljas, innan deputation kommit i activité,
enl:t Regeringsformen, hvartil efter dess tankar ganska få
dagar behöfdes, och häröfver begärte han eljes votering.
Hr Landtm.: Sedan jag i början hemstält R. o. A. at
fixera ämnet til deliberationen, så hör jag, det nu först lär
blifva ang:de plenas uphörande och deputations sättande dessförinnan.
Hr Ehrenmalm yttrade sig om deputationens nödvändighet
uti närvarande rikets vådeliga belägenhet, samt at
man med samdrägt måtte besörja rikets säkerhet. Dervid
borde man söka vinna tiden, ty då vunnos alt. Och som deputation
voro besluten, så borde hon i denna afsigt skyndesammel.
sättas i activité, innan stånden åtskildes, instämmandes dermed,
at en deputation härom til de öfrige stånden afsändes.
Erih. Cederhielm: Ehuru jag ej hade tänkt, at
detta skulle i dag blifva vårt ämne, vil jag dock deröfver
korteligen utlåta mig, hvad här ang:de deputationens sättande,
innan plena til helgen åtskiljas, andrages. Jag vördar deras
nijt, som skynda på deputationen, men jag tror ej, at med
denna lilla skilnad på tiden mycket vore vunnit.
Deputationen har at efterse grundlagarnes värkställighet.
Sådant lär ej så hastigt eller i et moment kunna skie. Helgen
254 1760, dee. 16. Stora Särskilda Deputationen.
är nu för handen, och deputation lär då ej kunna arbeta; utom
dess kommer deputation endast at skärskåda och gifva Ständerne
vid handen, hvad de finna at anmärka, men Riksens
Ständer sjelfve tilkommer at upfinna och vidtaga ber:de
nödige botemedel.
Hr Boije, Hans Hinric: Jag hade tänkt, at
deputationens instruction i dag skulle företagas. Men som nu
talas om plenas hållande, til dess deputationen blifvit satt, så
skal jag ej vara deremot, blott de i sielfva juhldagarne icke
hållas. För öfrigit är det beklageligit at här altid höra talas
om rikets vådeliga belägenhet, och huru man bör skynda til
dess räddande. Jag önskade, at våra vidlyftige och mångfallige
ventilationer in plenis ej hade borttagit någon tid, som
dertil hade kunnat blifva använd och nyttjad.
Hr Wadenstierna: Alla äro bland oss derom ense
om ändamålet af den förordnade Stora Deputation. Alla vilja
grundlagarnes värkställighet. Alla vilja söka bot. Yij äro
blott skiljaktige om sättet. Jag instämmer med Frih. Cederhielm,
at man sig härvid ej bör förhasta. Helgen är för handen.
Deputation bör hafva en instruction. Dertil har Hr Pechlin
omrördt flere puncter.
Hr Ehrensvärd och Hr Rappé hafva deremot utstakat
visse särskilte mål; följaktel. äro dervid olike tankar, som kunna
gifva långa och granlaga ventilationer. Ju angelägnare saken
är, ju nödigare är, at hon mognas och icke blir hastvärk utan
värdigt handteras. Skulle nu R. o. A. ej samtycka, at plena
efter de andre ståndens åstundan åtskildes til helgen, inan
deputation vore i activité, så är dervid at besinna, det vi ej
allena äro magtägande, ej eller lära kunna härtil förebära
någon mera nijt för det allmenna bästa än de andre stånden,
hvarvid jag kan åberopa mig 1746 års kongl, förordning.
Ehuru jag icke eftergifver någon, eho det vara må, uti välmening
för det allmenna bästa och ömhet om vår grundlag, så
kan jag dock ej afgå från den tanka, at Riksens Ständer böra
äga tid och rådrum at öfver förber:de ämnen moget öfverlägga.
Hr Leyonankar: Sedan frågan upkommit, huruvida
nu om torsdag skal hållas sidsta plenum för helgen, och andre
deremot föreställningar giordt, skulle jag snart vara af samma
mening, om jag ej ansåg det, at de fläste ståndens beslut
uti detta mål äfven lärer blifva vårt, antingen de utsätta nästa
torsdag eller någon annan dag til det sidsta plenum.
Stora Särskilda Deputationen.
255
Jag instämmer fördenskull med de respective stånden,
som utsatt nästa torsdag, at Riksens Ständers plena derifrån
til d. 12 Januarii komma at åtskiljas i anseende til julhelgen.
Hr Bilberg conformerade sig dermed, at efter vanligheten
riksdagsarbetet in plenis til någon viss tid uphör öfver
helgen, och trodde, at i anseende til början deraf de öfrige 2
stånden väl skulle sig med R. o. A. foga. Hvad deputations
instruction vidkom, så ehuru hon vore angelägen, så trodde han
dock deputations val ej dermedelst hindrades, efter det kunde
ligga oupbrutit, tils instruction vore färdig.
Hr Pechlin holt före at R. o. A. tycktes vara före,
at deputation skulle sättas i activité, inan plena åtskildes.
At plena hindrat eller betagit tiden til något nyttigare
arbete, trodde han ej kunna säijas utan obehagelig insimulation.
Och at vi ej borde tilvälla oss mer nijt än de andre, sådant
trodde han vara mer applicabelt, om saken vore af 3 stånd afgiord,
än nu då blott 2 stånd sig yttrat, hvilket således icke
afgiör något Ständernes beslut, emot hvilket man icke kunde
deliberera. Sådane specieuse skiäl tykte han på andre ställen
vara tjenligare än här uti våre öfverläggningar. Och för
öfrigit som han trodde votering härvid lära bli oundvikelig, så
önskade han, at vi til tidens vinnande dermed måtte skynda.
Hr Hammarhielm: Utan at besvara någons här
yttrade särskilte tankar, vill jag endast yttra mine egne til
protocollet, såsom jag gärna önskade, at, om möijeligit vore,
de ord för ord kunde blifva intagne.
Här är sagdt, som skulle det låta hårdt, då man säijer
riket vara uti en vådelig belägenhet. Jag för min del finner
den sådan vara, tror ock, at flere med mig deruti lära instämma.
Hvad uslare omständigheter kunna väl för riket existera,
än de närvarande äro? Skälen dertil har jag uti mitt här för en
tid sedan ingifne memorial vidare utfördt. Derpå beropar jag
mig och vill derutaf ej taga et enda ord igen. Och ber för öfrigit,
at ingens ord här måtte blifva uptagne och criticerade,
hälst när man så talar, at man derföre kan vara för hela verlden
ansvarig. Här är äfven invändt, at man ej bör klandra de
öfrige ståndens beslut. Jag vet, gunstige Herrar, alt för väl at
vörda de fläste stånds beslut; vore det här, så hade jag annorledes
tält; men ännu hafva blott 2:ne stånd sig yttrat och oss
sine tankar til känna gifvit. Och så länge saken således är in
256 1760, dec. 16. Stora Särskilda Deputationen.
Ang:de
julferier.
statu quo, så böra slike mindre gällande motiver icke brukas
såsom binder uti vår deliberation.
Hvarföre jag ock til tidens vinnande anhåller om propositionen
och, i fall den ej bifalles, votering.
Hr Rudbeck: Ämnet, som Hr Landtm, oss i dag til
deliberation utsatt, är ang:de plenas uphörande öfver helgen
ifrån nästa torsdag til d. 12 Januarii. Min tanka härvid är,
at som den Stora Deputation är ganska angelägen, böra vi ej
åtskiljas, förr än den blifvit satt, och sådant kan vara giordt
på par dagar, efter deputations val och instruction endast
återstå, hvarefter stånden kunna skiljas åt. Häröfver anholler
jag om proposition.
Hr L a n d t m : Ehuru ibland R. o. A. särskilte meningar
varit, äro de dock derom ense, at stånden öfver helgen kunna
med arbete uphöra. Frågan är blott, om det skal ske ifrån
nästa torsdag, hvilken Borgare- och Bondestånden redan utsatt.
Jag vil derföre taga en utväg at föreslå, om icke stånden
nästkommande måndag kunna åtskiljas, med vilkor at Stora
Deputation dertil blifver satt.
Härtil svarades Ja, undantagandes någre, som voro deremot
och begärte votering.
Frih. Wrede: Jag har haft den äran at bekläda et
riksrådsembete och har detsamma med glädje nerlagdt för
at kunna intaga mitt rum ibland R. o. A. Jag skulle önska att
vid detta tilfälle kunna inför dem yppa mina hiertans tankar,
men dertil är mitt sinne för mycket rördt och för ömt. Hvarföre
skola vi hyckla med hvarandra och cachera oss för hvar
annan? Äro vi alle örne om lag, om frihet och deras bestånd,
eller öma vi om vänner, så böra vi ej, om mig denna liknelse
som gammal man tillåtes, giöra som markattan, hvilken af
kärlek kramar ihiäl sina ungar.
Hvarföre umgås vi icke upriktigt med hvarandra, och
hvarföre vilja vi ej med enighet följas åt til vårt ändamål, som
bör vara at skydda lag utan afsigt mot personer? Och hvarföre
skola vi nu begära votering, hvarmedelst sinnena upretas,
då pluraliteten ibland oss tyckes vara deremot?
Hr L a n d t m. gorde häruppå proposition ånyo,
hvilken bifölls.
Och blef i anledning deraf på R. o. A:s befallning följande
extractum protocolli upsatt, som med en deputation af 12 personer
til de öfrige stånden affärdades.
Om julferier. Instr. för Stora Särskilda Deputationen. 257
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande de respective
Borgare- och Bondeståndens yttrade önskan, at riksdagsarbetet
på en viss dertil utsatt tid öfver juhlhelgen måtte hvila.
Och stadnade R. o. A. för deras del i den tanka, att det sidsta
plenum för juhlhelgen kommer at hållas nästkommande måndag
och at riksdagsarbetet derefter öfver helgen kommer at
uphöra til d. 12 Januarii, dock med det vilkor at den faststälte
Särskilte Stora Deputation förut och till nästa måndag
blifver satt i activité, hvilket med de öfrige respective stånden
til benäget bifall vänligen communiceras.
Då deputation härmed var afgången, påminte
Hr P e c h 1 i n ang:de instructionen för den Stora Deputation,
och at den af Riddarehussecreteraren projecteras
måtte.
Hr Bilberg anmälte nödvändigheten, at Protocollsdeputation
måtte med rum förses och sättas med det första i
arbete.
Frih. Horn, Christer, skulle väl vara nögd, om
instructionen nu genast kunde företagas, men trodde tjenligast,
om vi til den ändan i morgon in pleno kunde sammankomma.
Hr Wadenstierna itererade sitt förra, at man med
instruction ej borde sig förhasta. R. o. A. hade sig derpå
ännu ej fädt betänka. Flere memorialer voro i detta ämne
inkomne, och instructionen tyktes likväl böra blifva hel kort.
Han föreslog fördenskull, at 6 personer af R. o. A. måtte sammanträda
och dertil formera et utkast.
Frih. Cederhielm holt äfven före at instructionen
här nu imediate omöijeligen kunde författas, efter fleres tankar
här torde inlöpa jemte en dehl af hvad så väl Hr Pechlin som
det Hr Ehrensvärd i sine memorialer omrördt.
Yi borde derföre nu ej deröfver förlora en angelägen tid
utan lemna Secreteraren rådrum til projectets upsättande
dertil, emedan man eljes deröfver torde ledas til tidsutdrägt
med votering.
Hr Bilberg holt deremot före at instruction ej borde
uprättas efter de flere memorialer, hvarmedelst hon blefvo
för vidlyftig; hon vore ju kortare ju bättre. Hon borde grundas
på Regeringsformen, syfta på grundlagens värkställighet,
hvilken deputation kom at efterse.
17—322307
Ang:de
instruction
för Stora
Dep:n.
25 8 1760, dec. 16. Instr. för Stora Särskilda Deputationen.
Hr Hammarhielm: Mig tyckes, at Regeringsformen
är den bästa instruction och innefattar alt.
Vid senaste riksdag hade Stora Deputation ej någon betydande
instruction, utan som sakerne inkommo, blefvo
de dit remitterade.
Vi hafva 2:ne slags lagar, grundlagar och de allmenna.
Deputation bör endast skärskåda felstegen emot de förre och
icke blanda sig med de senare. Til de förre har jag tydel. i
mitt memorial bevist kriget höra; det blifver således deputation
första ämne. Derom kan deputation snart blifva
färdig och dertil behöfver [hon]1 ganska kort instruction,
utan at alle memorialer dervid följas.
Sedan har deputation at uptaga alla de mål, som Riksens
Ständer dit remittera. Och vidare instruction tror jag
ej deputation behöfver.
Hr Jennings: Quasstion är delicat. Jag instämmer
dermed, at den kortaste är den bästa och at inga memorialer,
som blott t jent oss til uplysning under ventilationerne, böra
dervid til grund tagas. Min tanka vore fördenskull, at någre
af R. o. A. måtte sammanträda at en sådan til nästa plenum
projectera. Ty at R. o. A. altid ansedt instructioner för angelägne,
det finnes äfven af instruction för Fiskeri edeputatio nen,
som legat så länge på bordet, at man deröfver måtte sig få
betänka.
Deputation återkom ifrån de öfrige stånden.
Hr Boije, hvilken som grefl. fullmägtig fördt ordet,
berättade, at de öfrige stånden redan varit åtskilde utom Prästeståndet,
hvilket lofvat at med första taga deputations
ärende i öfvervägande.
Frih. [von] Friesendorff biföll, at instructionen
måtte blifva kort och tydelig; at vissa til dess projecterande
kunde sammanträda; at inga memorialer dervid borde til
grund tagas, som de där endast t jent oss uti ventilationerne
ang:de qusestio an; at Stora Deputation endast borde efterse
grundlagarnes värkställighet och ej infalla hvarken i Secrete
Utskåttets eller andre deputationers göromål och at instructionen
vore ju kortare ju bättre, hälst alla distinctioner och
restrictioner endast föda oreda och vidlyftighet.
Hr Bildenschöld instämde härmed och föreslog,
at R. o. A. måtte anmoda Frih. Friesendorff, Hr Pechlin och
1 Konceptprotokollet.
Instruktionen för Stora Särskilda Deputationen. 259
Hr Rudbeck, Hr Ehrensvärd och Hr Rappé at til instructionens
upsättande sammanträda.
Hr Linderstedt förmente, at en omständelig instruction
vore omöijelig at föreslå, då man ej hade sig dertil
alla ämnen bekante och Ständerne derom torde vara skilj aktige.
Han holt et kort extractum protocolli, som updrog deputation
at i jemförelse af grundlagarne undersöka om kriget
och uptaga de sedan dit remitterade mål, blifva tilräckelig
instruction nog, hvilket han förmente af Secreteraren kunna
projecteras, då hvar och en sedan dervid ägde giöra sina påminnelser.
Hr von Walvik förmente, at som vid sidsta riksdag
den Stora Deputation ej hade någon särskilt instruction, så
behöfdes ej eller någon för denna, hälst det vore tillräckeligt
ämne, när grundlagarne vore brutne; men om instruction
skulle innehålla alla lagarnes öfverträdelser, då borde först
vederbörande höras.
Frih. Ridderstolpe: Om vi vilja gå executivt til
väga, så måste vi följa våra tagne beslut. At instruction må
blifva kort, deri instämmer jag med Hr Linderstedt, samt i
form af constitutorial, af innehåll: At som Riksens Ständer
funnit riket inveklat uti krig, så hade deputation at undersöka
om anledningen dertil samt så väl deröfver som flere
dit remitterade mål med sin berättelse inkomma. Då hade
deputation ämne til arbete, til plena åter börjas; tiden vunnos,
och de hemmavarande finge se, at man något hade giordt.
Hr Ekestubbe: Jag har härvid ingenting at tillägga
utan blott historice berätta, at när stora deputationer varit
förordnade, har det altid skedt i ett vist ämne, som til exempel
år 1743 ang:de successionen och år 1755 i anledning af et
Secrete Utskåttets extractum protocolli ang:de grundlagarnes
förstånd. Bägge desse store deputationer hade inga instructioner
utan sattes öfver särskilte ämnen. Jag hemställer således,
om denna Stora Deputationen skal sättas öfver et vist
mål eller ingå uti någon större detail. I det förra behöfves en
ganska kort instruction; men skal hon sättas i den senare afsigt,
så behöfs vid dess instructions författande någon mera
betänkningstid.
Hr Rappé: En värd ledamot har nämdt mig bland
flere, som han föreslagit til instructionens projecterande,
efter jag häröfver i memorial yttrat min mening. Men just den
-
260 1760, dec. 16, 18. Instr. för Stora Särskilda Deputationen.
na omständighet bör mig derifrån excludera. Jag kunde vara
kär åt mina egna tankar, och som här finnas nog andre ledamöter,
som sig sådant kunna åtaga, så vill jag mig detta göromål
undanbedja.
Hr Landtm.: R. o. A. äro nu derom enige, at instructionen
bör blifva kort. Behagar då R. o. A. utnämna någre
ledamöter, som instructionen tils om torsdag projectera?
Hr Pechlin instämde med Hr Landtm., at instruction
borde blifva hel kort, men mente, at hon nu genast
kunde sättas af Secreteraren i utkast, och åberopade sig för
öfrigt, hvad Hans Excellence Frih. Wrede ang:de enigheten
hade yttrat.
Hr Wadenstierna förklarade sig lika nögd, antingen
R. o. A. behagade låta instruction projecteras af någre
dess ledamöter eller af Secreteraren.
HrLeyonstén: Jag kan ej samtycka til någon instruction
för deputation, ty lag, ed och samvete är den bästa;
annan instruction hafva de förre store deputationer icke haft.
At grundlag är bruten är tydeligt, derå böra vi genom lag
söka botemedel. Torde hända det ej är regeringens fel utan
ock deras, som ämnena utfördt. Härvid böra vi ej försumma
någon tid, och ventilationer om instructionen torde hindra
oss at komma til ändamålet.
Hr Sinclair trodde, at denna deputation, om hvilken
alt sedan riksdagens början blifvit tält, ej så snart kunde
blifva satt, hälst uti dess instruction samtelige stånden böra
concurera.
Hr Klingsporr var ej emot en instruction men
mente, at den som ett constitutorial kunde inrättas.
Frih. Ridderstolpe holt för lika, på hvad sätt
den ståltes; dock borde hon sedermera de öfrige stånden med
extractum protocolli communiceras.
Hr Jennings begaf sig äfven dertil, at projectet til
instruction måtte på bordet blifva liggandes, men holt det för
afgiordt, at deputation ej borde tiltala et generalitet ang:de
utförandet och således förvandlas i en krigsrätt.
Hr Leyonadler hemstälte ännu, om icke instruction
som bindande för deputation kunde af någre ledamöter til
härnäst utarbetas.
Härpå anmälte Hr Landtm, det af Secreteraren emedlertid
författade utkast til instruction för Stora Deputation,
Instruktionen för Stora Särskilda Deputationen.
261
hvilket uppå R. o. A:s befallning skulle på bordet blifva liggandes
til nästkommande torsdag, då R. o. A. in pleno skulle
sammankomma at derom ventilera.
R. o. A. skildes åt klockan tu.
År 1760 d. 18 December.
Torsdag.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hemstält R. o. A.,
om de behagade låta Secreteraren justera några protocoller,
under det Herrarne samlades, yttrade sig
Hr Hammarhielm, at efter hans tanka med protocollsjusteringen
väl kunde anstå; at R. o. A. nu borde vidtaga
des sidsta förehafde ämne om deputations instruction, som
vore så angelägit, at ingen tid dervid borde försummas, och at
de af R. o. A., som ej vore tilstädes efter anslaget, borde åtnöijas
med hvad de närvarande giorde.
Härmed instämde Hr Lagersvärd, som äfven påminte,
at deputation, som i ärendet ang:de julferierne sidst
ej träffat de öfrige stånden, åter måtte afgå.
Hr Landtm.: Instruction skal föredragas, sedan jag
blott förut fådt låta upläsa Urskillningsdeputations listor på
remitterade och afslagne ansökningsmål. At deputation til
de öfrige stånden åter afgår lär vara öfverflödigt, efter extractum
protocolli redan blifvit dem tilstält.
Urskillningslistorne uplästes, hvarefter projectet til instruction,
som legat sedan i förgårs på bordet, uplästes.
Hr Linderstedt förmente, at det ännu kunde vara
kortare, och upläste deruppå et af honom i form af extractum
protocolli upsatt project, hvarefter det förra åter en gång uplästes.
Hr Wadenstierna åstundade härvid den 5 §, som
skulle pålägga deputation at granska alla embetsmäns göromål,
ifrån presidentens til auscultantens, ifrån generalens til
corporalens och ifrån landshöfdigens til länsmannens.
Hr B i 1 b e r g : At gå så långt är ej denna Stora Deputations
göromål, det hörer andre deputationer til. Ämnet til
den förra är grundat på beslut ang:de grundlagarnes värkställighet,
och dervid böra vi förblifva, ty endast dertil är hon
Ang:de
instruction
för Stora
Dep:n.
262 1760, dec. 18. Instr. för Stora Särskilda Deputationen.
satt. Derföre har jag vid projectet endast at påminna, at 13 §
i Riksdagsordningen åberopas måtte.
Hr Hammarhielm: Som jag mig i detta ämne förut
yttrat, har jag ej stort at tillägga; men det måste jag dock
säija, at jag kan ingå i den ledamotens mening, som ville hafva
Stora Deputations göromål så vidsträkt. De omnämde hrr
embetsmän hafva at giöra redo på sine behörige ställen,
hvaräst man mot dem kan besvär anföra. Yi hafva dertil utsedde
deputationer, och de hafva lagar och instructioner för
sig; men denne Stora Deputationen har endast at efterse grundlagarnes
värkställighet. Hvad instruction angår, så vore jag
nögd med bägge här upläste projecterne men skulle hälst se,
om vid det förste blott tvenne ord tillädes, at deputationen
aldraförst måtte företaga sig det, som angår kriget utan Ständers
sammankallande, hvilket mål är högst angeläget och rör
rikets väl, nations heder och våre utevarande medbröders
hielp och undsättning.
Hr Pechlin förklarade sig nögd med det första projectet,
om därvid följande ändringar blefvo giorde:
1. At vid grundlagarne tillägges och deras,
2:o vid privilegier fri- och rättigheter,
3:o i stället på hvilka krig sättes huru lerig.
Hr Ehrencreutz: Ehvaräst desse mål af Riksens
Ständer skärskådas, det kan vara lika, ty det sker altid af
Ständer, men i anseende til den likhet, som bör vara ibland
deras göromål, har jag giordt följande reflexion. Hvad pröfvandet
af de skiäl angår, uppå hvilka krig blifvit giordt utan
Ständers sammankallande, så måste sådant ske i anledning af
rådsprotocollerne, af Rådets voteringar, af alliancer med mera,
ty eljes kan väl ingen kundskap derom inhämtas. Nu säijer 18 §
i Riksdagsordningen tydel., hvar sådane saker skola skärskådas,
nemi. i Secrete Utskåttet, som äfven vid denna riksdag
fådt i dess instruction at til Riksens Ständer upgifva ordsakerne
til kriget och derjemte med tysthetsed förbundet är.
Om nu detta mål skal gå til Stora Deputationen, hvilket på
Riksens Ständers godtfinnande ankommer, så tyks också Stora
Deputation böra sitta på tysthet och aflägga ed, emedan
eljes i Riksens Ständers göromål skulle synas vara någon
olikhet, hvilket jag til R. o. A:s öfvervägande hemställer.
Hr Hammarhielm: Den värda ledamoten, som
nyss tält, har väl haft rätt deruti, at Riksens Ständer kunna,
Instruktionen för Stora Särskilda Deputationen.
263
efter som nödigt pröfvas, göra och förordna. Det hafva de ock
med den Stora Deputation redan gordt, men de hafva också
sagdt, at hon ej skal sitta på tysthet, såsom hvilken härvid
ibland fritt folk kunde anses för skadelig. Hvad de skäl angår,
som föranlåtit regeringen til ett olyckeligit krig, de måge vara
onde eller gode, så är dock kriget olagligen giordt; jag skrymtar
ej, ja, fast Sverige dermed hade vunnit hela Pommern, hade
dock deras ansvar derföre altid varit lika. Vi vilja höra Riksens
Råd häröfver men derföre ej rubba våra beslut och lag.
Altså vore det i min tanka at contradicera sig, om man ville
anföra, hvad Ständer kunna giöra, emot det som de redan i anseende
til Stora Deputation giordt, och här kan ej blifva qusestion
om tysthet för densamma, ty det vore at klandra, hvad
som beslutit är.
Hr Boije, Carl Gustaf, påminte rätta fråga n här
vara at hålla sig vid grundlagen och at derefter anse ett giordt
krig utan Ständers sammankallande.
Hr Lillj ehorn anmärkte i anledning af discourserne,
l:o at Stora Deputation ej behöfver förbindas til tysthet
vid krigsordsakernes pröfvande, efter det ej är hemligt, utan det
i allmenhet både är sedt och kändt;
2:do at til tidens vinnande angeläget är at hålla sig vid
förevarande ämne;
3:o at de af en ledamot anförde mål ej måtte til Stora
Deputation dragas, hvars ämne endast bör vara at efterse
grundlagarnes värkställighet. Då sådant sker, skulle alla blifva
nögde.
Erih. Cederhielm gorde vid det första projectet de
anmärkningar: l:o. Emot det ordet kunnat; 2:o at om deputation
ville veta och pröfva ordsakerne til kriget, så borde hon
blifva secret, eller ock kunde hon ej ingå uti skälen dertil, efter
det naturligtvis icke kunnat börjas utan aftal hofven emellan,
hvilka i anseende til påfölgderne borde hemlige hållas.
Vid 4:de § påmintes, det tilsättas måtte med fören:de mål
gemenskap ägande, emedan eljes vägen vore öpen til andre
sakers dragande under deputationen.
Grefve Levenhaupt: R. o. A. torde lättast komma
härifrån, om de hrr ledamöter, som påstå denna l:sta punctens
bibehållande, eftergåfvo sin talan och den tredje puncten
på köpet, då instruetionen med den 2:dre och 4:des reducerande
til en kunde blifva så mycket kortare och lika tydelig.
264 1760, dcc. 18. Instr. för Stora Särskilda Deputationen.
Hr P e c h 1 i n : Som jag tror alla deruti instämma, at
deputation snart måtte få sin instruction, så hoppas jag ingen
lär stöta sig dervid, som skulle några hemligheter eller alliancer
vilja dragas under instructionen; ty om desse senare är
aldeles ingen fråga, och de förre kan deputation utan plenorum
tilstånd icke vidröra.
Hr Lilljehorn förmente så mycket mindre här
frågan kunna blifva om alliancer, som han trodde ingen utrikes
magt så mycket kunna influera, at ju icke regeringen
altid kunde följa Regeringsformen.
Hr Hammarhielm yttrade sig snart hade kunnat
ingå deruti, at deputationen kunnat blifva hemlig, om han
ej vetat, huru litet hemligheter i längden förvaras; men utom
det at här vore faststält deputationen ej böra blifva secret,
vore äfven hans tanka, at alla Hrr Riksens Råds voteringar
i detta ämne, så väl i Stora Deputation som in plenis, måtte
blifva sedde och hörde.
Projectet til instructionen uplästes å nyo.
I 1 § tillädes ordet huru,
i 2:dra § fri- och rättigheter,
hvarmed projectet blef gilladt.
Hr Landtm, hemstälte, om icke en deputation til
de öfrige stånden med instructionen måtte afgå och 2:do om
icke rådselectorerne, som komma at välja Stora Deputation,
måtte aflägga electorseden,
hvilket bifölls.
Hr Ehrensvärd, Fredric, hemstälte, om, sedan
det vore beslutit, at Hrr Riksens Råds slägt ej borde väljas i
Stora Deputation, R. o. A. icke ville öfverenskomma at ej
klandra rådselectorernes göromål, såsom hvilket han tykte
skulle medföra svårigheter och utdrägt.
Hr Hammarhielm förmente deremot, at denna
qusestion ej kunde uptas. R. o. A. kunde och borde ej bortgifva
en rättighet, som de sig förbehållit, ehuru han hoppades,
at hon vid detta tillfället ej torde nyttjas. Derjemte förestälte
han, at den deputation, som til de öfrige stånden afgår, måtte
påminna, at instruction med all skyndsamhet blefvo afgord.
Hr Estenberg instämde dermed, at R. o. A. förbehöllo
sig rättigheten at klandra rådselectorernes val, ehuru vi
hade til dem alt förtroende.
Hr Gyllensvärd holt före det vara R. o. A:s rätt
Instr. för Stora Särskilda Deput. Gyllenborgs avsked. 265
at kunna klandra rådselectorernes göromål men ej de vanlige
electorers.
Erih. Horn, Christer, trodde ej något klander i
deras val kunna existera, så framt icke frågan blefvo om någon
af Hrr Riksrådens slägt.
Frih. Duvall: Sedan hrr rådselectorer hördt R. o. A:s
idée ang:de Hrr Riksens Råds slägt, så tviflar jag ej uppå at
[de]1 ju lära taga sådant uti consideration, och håller i anseende
dertil vidare prsecautioner onödige.
Hr Landtm, frågade altså, om icke hrr rådselectorer
efter aflagd ed må få välja och den valde deputation förseglad
upgifva,
hvilket samtycktes.
Anmältes och infördes en Prästeståndets deputation, 6 per- Prästest:s
söner stark. deputerade.
Doctor Celsius, som förde ordet, anmälte näst ståndets
vördsamma hälsning:
l:o. Probsten Serenii memorial l:o ang:de arméens
recriitering genom värfningar i Tyskland och 2:do ang:de
något innehåll med den nu påbudne recriiteringen i landet.
2:do. Secrete Utskåttets extractum protocolli ang:de
Hr Riksrådets Grefve Gyllenborgs afsked, hvilket Prästeståndet
bifallit, jemte pension för honom och samtel. Hrr
Riksråden, som tagit el. taga afsked.
3:o. At Prästeståndet bifallit en Stor Deputation som
vid sidsta riksdag.
Deputation afträdde.
Sedan Hr Landtm, för R. o. A. uprepat denna deputation
ärender, hemstälte
Frih. Hamilton, J o h. A b r., om icke R. o. A. nu
skulle behaga til afgörande företaga Hr Riksrådets Grefve
Gyllenborgs begärte afsked, som så länge hos oss legat på bordet.
Och som R. o. A. härtil funnos benägne, så uplästes å nyo Angide
TTr RiVcsrSflp+sj
Hr Riksrådets Grefve Gyllenborgs från Kongl. Maij:t til Gr Gyllen.
Riksens Ständer remitterade ansökning om afsked och pension borgs afsked.
samt Frih. Grönhagens memorial, innehållande flere bevekande
skäl dertil.
Deputation afgick til de öfrige stånden med nödige exemplar
af instructionen, hvarefter yttrade sig
1 Konceptprotokollet.
266 1760, »lee. 18. Gyllenborgs avsked.
Grefve Bielke, Nils: Det fägnar mig, då jag nu för
R. o. A. första gången har den äran at tala, at kunna yttra
min högaktning och vördnad för den värdiga Rådsherren, som
nu om sitt entledigande ifrån dess embete anhållit, ehuru det
därjemte bedröfvar mig, då jag anser saknaden af en så vitter
herre i Rådet och på det stället, hvarifrån dess för det allmenna
bekanta nijt icke hade tillåtit honom at bortgå, så framt icke
dess ohälsa hade deraf gordt en nödvändighet för honom och
vår förlust dervid tillika oundvikelig.
Hr Riksrådets Grefve Gyllenborgs förtjenster är o R. o. A.
nogsamt bekante, jag behof ver dem ej här uprepa, mindre
ännu bruka dem såsom bevekande skiäl inför detta lustra
ståndet, om hvars generosité och ädelmod jag hyser så hög
tanka.
Jag är säker om at så kärt det oss är at äga redelige och
nijtälskande embetsmän, så måne lära vi ock vara at vid alla
tilfällen gifva dem prof af ömhet ock erkänsla.
Bättre tilfälle och billigare ämne kan R. o. A. aldrig få,
än om de nu behaga emot Hr Riksrådet Grefve Gyllenborg
utmärka sådant deras berömmelige tänkesätt och bifalla dess
om afsked giorde ansökning enligit Secrete Utskåttets bifogade
extractum protocolli.
Härvid och som jag hör af Prästeståndet vara rördt om
någon tilökning uti de Hrr Riksrådens pensioner, som tagit afsked,
ibland dem min far, som nu är frånvarande, sig äfven
befinner, så lär R. o. A. mig efterlåta at här å dess vägnar betyga
deremot dess fullkomligaste erkänsla.
Densamma oföränderliga nijt, med hvilken han uti
rikets tjenst tilsatt dess mästa år och egendom, densamma
tillåter honom nu ej at vidare vara Riksens Ständer besvärlig
med någon vidare tilökning i den pension eller det benägenhets
tekn, som han redan åtniuter. Han önskade, at dess omständigheter
tillåto honom at kunna umbära det understöd, som
Riksens Ständers gunst och förtroende honom tillagdt; åtminstone
åstundar han ingenting mera af riket, ehuru det i
anseende til dess vilkor kunde vara en objet, utan innesluter
sig endast uti Riksens Ständers beständiga välvilja såsom den
ädlaste belöning för dess ouphörliga nijt för riket och dess
vördsamma högaktning för Riksens Högl. Ständer.
Hr H ammarhielm: Utan at vara kiär i min mening
eller beskyllas för at vara envis och utan at betaga något af
Gyllenborgs avsked.
267
den vördnad, jag för Hr Riksrådet Grefve Gyllenborg hyser,
kan jag ej vara mig sielf olik utan blifver af samma tankar,
som jag för yttrat.
Jag har ej den äran at känna Hr Riksrådet Grefve Gyllenborg
vidare än til namnet, men det fägnar mig at här höra berömmas
dess stora och nästan öfverflödige egenskaper, samt
hoppas, at samtelige Hrr Riksens Råd lära om lika beröm med
honom täfla. Dock hindrar min vördnad mig icke at här
åberopa mig, hvad jag förut i detta mål til protocollet yttrat,
och at utan hat eller afvund följande dervid få tillägga.
Här är tvist emellan Riksens Ständer och Hrr Riksens
Råd. Huruvida Hr Riksrådet Grefve Gyllenborg deruti är
deltagande, lär med tiden visa sig.
Jag känner ej synnerligen väl göromålen i Rådkammaren,
men jag finner ej, huru vi nu kunna meddela Riksråd afsked
och pensioner, då vi utnämdt en Stor Deputation at skärskåda
deras förrättningar och huru de sine embeten förestådt; ty at
sedan i anledning af omständigheter giöra om, hvad vi en gång
gordt, det anser jag för Riksens Ständer mindre värdigt.
Hvad hos et stånd häruti blifvit giordt, tror jag ej vara någon
lag, innan det äfven hos de öfrige stånden vunnit bifall.
I mindre tjenster veta vi, at den, som i embete är anklagad,
uteslutes ej ifrån tj ensten men från befordran, fast han dertil
ägde tour och förslag. Samma sak tyckes mig vara här, och
ser jag ingen raison til hastvärk, emedan den herren vid drögsmålet
hvarken mister någon heder eller lön, ej eller hälsa, som
härtils sällan tillåtit honom at fara upp i Rådet. Jag lemnar
gärna, at andre af vänskap eller andre considerationer äro af
andre tankar, men jag rådgiör med ingen om hvad jag här
talar. Dock skal jag ej vara emot at Hr Riksrådet får hvad
han begär men efteråt, reserverandes mig deremot, at det nu
förut ej måtte skie.
Hvad den af Secrete Utskåttet til pension föreslagne
summan vidkommer, så tyckes mig den i vår medellösa tid
vara nog stor, och at det eljes skulle vara den bästa tjenst i
riket at först blifva Riksråd och sedan at efter någre års tjenst
derifrån kunna taga afsked med sådan pension. Jag skulle
önska, at sådant äfven i min tjenst låte sig giöra, och är försäkrad,
at halfva amiralitetsstaten lär mig deruti efterfölja,
hälst Hans Exelence lär ungefär vara vid mina år och jag på
samma grund tyckes böra mitt afsked kunna erhålla, ehuru
268 1760, dec. 18. Gyllenborgs avsked.
jag aldrig är af den tankan, at alle embetsman, så snart de äro
siuke, böra få afsked och dervid lita på sin lön som på en
växel. Dock sedan Secrete Utskåttet Hr Riksrådets afsked och
pension tilstyrkt, så låter jag det derpå för min del ankomma,
och kan R. o. A. härutinnan giöra efter behag. Jag har blott
härvid velat giöra min reservation til protocollet.
Hr Bilberg ville blott härvid giöra den reflexion, at
han väl skulle vara af deras tanka, som här yrkat på redogörande;
men som Hr Riksrådet Grefve Gyllenborg, då han om
afsked anhollit, sig detsamma aldrig undandragit och Secrete
Utskåttet, som bäst har sig omständigheten härvid bekant,
tilstyrkt dess afsked med pension, så tryggade han sig vid
Secrete Utskåttets yttrande och fruktade ej at bifalla den
proposition, som han önskade deröfver måtte giöras.
Frih. Reuterholm: Om jag ej förmodade och märkte
hos R. o. A. godhet och mildhet emot alla, som dertill äro
fört jente, så skulle jag ingå in meritis, men nu vore det at
missbruka R. o. A:s tid och tålamod.
Hvad här är tält om Hr Riksrådets Grefve Gyllenborgs
meriter, deruppå hoppas jag med skäl, at goda hiertan åtminstone
med vänlighet lära reflectera. Den recommendation
har Hans Excellence Grefve Gyllenborg förtjent, och den tror
jag mig ej behöfva allegera.
At Hr Riksrådet Gref Gyllenborg med värdighet fördt
R. o. A:s landtmarskalksstaf vid 1757 års riksdag, ehuru
på slutet af riksdagen dess ohälsa satte oss i en olyckelig mistning
af dess biträde i då varande delicate conjuncturer.
At han ifrån ungdomen med sin egen förmögenhets tilsättande
distinguerat sig i beredelse til rikets tjenst och at
han nu vid tiltagande år och krämpor finner sig i de omständigheter,
at han utan Riksens Ständers hielp och understöd
måste se sig försatt i armod och nöd, sådant kan ej annat
än röra ädelsinta och goda hiertan.
Hvad här en ledamot förmält, at Stora Deputation först
borde skärskåda Hr Riksrådets giöromål, sådant lär i sinom
tid ske, och jag är säker på at det sker til vårt nöije och på
det sätt, som vår frihet kräfver. Men Hans Exellenc har
sig sådant ej undandragit, hälst dess memorial om afsked
långt förut inkommit, inan om det förra frågan varit. Hvarföre
skola vi då, gunstige Herrar, inblanda odiosa, när vi
hafva favorabilia. Yi kunna, när tiderne det så kräfva, med
Gyllenborgs avsked. Brännvinsbränningen. 269
blödande hiertan straffa öfverträdelser, men nu böra vi med
glade och gode hiertan hugna tjenster och förtjenster.
Häruppå gordes af Hr Landtm, proposition, om Secrete
Utskåttets extractum protocolli ang:de Hans Excellence
Hr Riksrådet Grefve Gyllenborg[s] afsked och pension bifalles,
hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Wadenstierna hemstälte, om icke det efter
Hr Riksrådet Grefve Gyllenborg ledige rum ännu för helgen
torde kunna besättas.
Hr Jennings anmärkte, at de öfrige stånden ej än
gifvit svar ang:de nästa ledighets besättande med en amiralitetsperson.
Hr Landtm, trodde, at de öfrige ståndens svar härmedelst
skulle skyndas, ehuru han ansåg tiden otilräckelig,
at denna ledighet till helgen kunde upfyllas.
Frih. Reuterholm, Axel, understälte R. o. A.,
om de icke äfven nu skulle behaga yttra sig öfver Hans Excellence
Hr Riksrådet Grefve Bielke, som på så genereust
sätt afsagdt sig den förmån, hvartil Prästeståndet i extractum
protocolli banat honom vägen; men
Hr Jennings trodde bäst vara, at hvad som i ber:de
extracto protocolli rörde Hr Riksrådet Gref Bielke ej mindre
än de flere Hrr Riksens Råd blefvo til Secrete Utskåttet remitterat,
hvilket på Hr Landtm:s frågan [o: tilfrågan]1 af
R. o. A. bifölls.
Deputation återkom ifrån de öfrige stånden.
Grefve Levenhaupt, som fördt ordet, berättade,
at de lofvat företaga instructionen och deröfver lemna svar.
Uplästes Probsten Serenii memorial ang:de arméens
recrutering,
hvilket til Secrete Utskåttet remitterades.
Uplästes Borgareståndets extractum protocolli ang:de et
vist quantum af spannemål til salubränning för städerne
Stockholm, Götheborg och Carlscrona emot 15 dir. kop:mts
afgift för hvarje tunna.
Hr Rudbeck, Thure: Denna sak lär vara omöijelig
at hindra, ty fast vi vore deremot, blefvo hon dock i de öfrige
stånden afgord. Och blifver bränvin en stadsnäring, så lider
landet dervid; derföre bör det för stad och land blifva lika.
1 Konceptprotokollet.
Prost:n
Serenii
memorial.
Ang:de
salnbräning.
270 1760, dec. 18. Brännvinsbränningen.
Men om ändtel. 15 dir. kopp:mt betaltes för tunnan i sedlar,
så vore det blott et imaginairt mynt och kronan föga båtande.
Jag vil derföre gifva det project, at både stad och land fritt
måge få bränna bränvin emot en afgift af 2 lod silfver för hvarje
tunna.
Grefve Hamilton gillade detta förslag.
Frih. Cederhielm likaledes, tilläggandes, at som
tilgång på skämd spannemål varit et skäl til bränningsfriheten,
så borde denna äfven bagare tillåtas och ej bryggare
allena.
Uplästes Frih. von Kochens memorial ang:de brännevinsbränning.
Hr Gyllensvärd biföll äfven Hr Rudbecks förslag
om afgift i silfver men holt före, vi borde vara örne om våra
privilegier och [ej]1 tillåta brännandet borgaren, som med obegripelige
pannor förstörde så mycken spannemål, at det härnäst
torde åter föranlåta brännevinsbränningsförbod. Landet
och Adelen enl:t privilegierne borde få bränna äfven til salu
men städerne ej.
Frih. Riderstolpe: Jag besvärade er, mine Herrar,
för mycket, om jag ville lägga för edre ögon vigten af förevarande
fråga om brännevinsbränningen i staden. Huru den inlöper
uti våra nu varande yppersta angelägenheter och rikets
jemvigt i handel och penningerörelser med utlänsk man, är
så handgripelig, at hvar och en det ser och hvars och ens vilkor
det känner. Afslå vi nu genast all bränning i staden, torde
det anses nog hårdt, bevilja vi den utan modification, lider til
äfventyrs riket oersätteligen. Men då 3 stånden det redan tilstadt
och helgen är för hand, så torde ej den utväg kunna vidtagas
at genom ytterligare föreställningar utvärka hos de
andre stånden, hvad man funno för det allmenna häruti nyttigt.
Det torde finnas på utväg at, deräst saken hos Adelen företages,
at tränga på expedition, och vår välmente föreställning, den
jag holler före oss böra giöra, derigenom förlora all värkan.
Jag styrker derföre at låta denna sak hvila, til dess man
får så mycket utrymme och tid och insigt uti sakernes ställning,
at vi med fullkomlig grund kunna thet afgiöra och ej
så taptals decidera saker, som hafva influence i den förr omrörde
handels- och penningerörelsen, hvaraf hända kunde, at
all bot i desse saker blifver fåfäng.
1 Konceptprotokollet.
Brännvinsbränningen. Pechlin i Sekreta Utskottet. 2ll
Hvad Hr Rudbecks förslag angick, så ville han sig derom
ej utlåta, efter han trodde Hr Rudbeck derifrån sielf afstå.
Hr Rudbeck fant sielf betänkelighet vid sitt gifne
project och föreslog i stället, at detta mål måtte remitteras
til Bevillningsdeputation.
Frih. Ridderstolpe itererade, at saken til någon
expeditions förekommande måtte oafgiord blifva liggandes.
Hr Pechlin instämde härmed, ehuru han trodde sig
kunna visa, at det ej hörde plena til at ingå uti denna sak.
Hr Landtm.: Skall denna sak blifva oafgord lig
gandes?
Härpå
svarades af R. o. A. med Ja.
Uplästes en af hrr electorerne upgifven förseglad lista, En ledamot
hvilken upbröts och uplästes, innehållandes at Hr Öfverste 4l1 U'
Pechlin blifvit til secrete utslcåttsledamot vald i Hr Major
Blomcreutz ställe.
Upropades rådselectorerne, hvilke, sedan de fram uti Rådsskranket
aflagdt den dem af Riddarhussecreteraren föreläste aflägga,6 ed
electorseden, nedgingo i Secrete Deputationssalen at förrätta
valet til Store Särskilta Deputation.
Uplästes Secrete Deputations extractum protocolli, innehollandes
at deputation i brist af erforderlige documenter och
efterrättelser ej ännu kunnat i saken rörande capita sin berättelse
afgifva.
Hr Landtm, anmälte 2:ne supliquer om något sam- Ang:de
manskott, Hr Rhenbergs och Fru Sabelhiertas, och recom-aammailskottmenderade
dem til R. o. A:s ynnest och mildhet samt at Riddarehusfiscalen
måtte få för dem upbära, hvad Herrarne
täcktes förära.
Frih. Horn, Christer, anmälte sig med sitt för Anmälning,
detta ingifne memorial om växelcoursen vilja gå til de öfrige
stånden, hvarvid ingenting påmintes.
Hr Boije, Carl Gustaf, begärte plenum til i
morgon, men Hr L a n d t m. berättade, at Secrete Utskåttet,
som hela vekan ej varit tilhopa, för någre angelägne måls
skuld i morgon ärnadt sammankomma, och hemstälte fördenskull,
om icke til Stora Deputations upbrytande plenum tils
öfvermorgon kunde utsättas.
Härmed voro R. o. A. nögde och skildes häruppå åt klockan
emot 2.
272 1760, dec. 20. Deputation till stånden.
År 1760 d. 20 December.
Lördag.
E. o. A. in pleno kl. 10.
Ang:de en Sedan Hr Landtm, äskat liud, förfrågade sig Grefve
deP6frige 06 Levenhaupt, om instructionen ifrån de öfrige stånden
stånden, återkommit; påminnandes i vidrigt fall, at deputation derom
til dem måtte afgå, hälst juhlferierne nu tilstundade och deputationen
desförinnan borde vara i activité,
hvarmed sig ock Hr Eudbeck och Hr Hammarhielm
conformerade.
Frih. Horn mente, at man först borde afbida de öfrige
ståndens svar.
Hr Wadenstierna instämde ang:de deputations
afsändande i anseende til instructionen, som äfven skulle påminna
ang:de rådsvalet i Gref Gyllenborgs ställe, i fall dess
afsked blefvo för helgen expedierat.
Frih. P e c h 1 i n biföll äfven deputations afsändande,
men at den borde skie conjunctim med Prästeståndet til de
öfrige stånden, samt biträdde Hr Wadenstiernas mening
angrde rådsvalet.
Hr Landtm, gorde fördenskull proposition, om deputation
i bägge desse ärender skulle afgå, hvilket besvarades
med Ja.
Anmälning. Hr Rudbeck, Thure, utbad sig at få säija några
ord, intet i anseende til förevarande ämnet utan i anseende
til et löpande rykte, som skulle uti Hr Nordencrantz Växelberedning
et förslag vara å färde, at alt rikets silfver och guld
skulle blifva upmyntat, hvilket rykte såsom aldeles ogrundat
och osant han härmedelst ville hafva vederlagdt, på thet sådant
ej til någon skadelig värkan måtte af de til helgen resande
kunna kringspridas.
Frih. Horn, Christer, intygade äfven detsamma.
En dep:n Upropades jemväl deputation til de öfrige stånden,
afgär' som afgeck,
Eiakeriedep-.s hvarefter företogs Fislceriedeputations instruktion. Och
instruction. Upj^s^eg ^eraf ] hvilken efter någon ventilation blef bifallen.
2 § uplästes och bifölls således, at de understrukne
rader gå ut och för ordet upmuntrade sättes vägledde och.
Instruktionen för Fiskerideputationen. 273
3 § uplästes och bifölls.
4:de § uplästes. Hvad häruti ang:de prsemier talas, biföll
Frih. Horn som ganska billigt, och hvilket skulle lända
både at få rätta saltningskonsten från Holland, som dervid
hade företräde för andre nationer, samt at befordra godheten
af fiskevarorne och deras exportation.
Men Hr Hammarhielm var deremot af den tankan,
at prsemier härvid vore öfverflödige, efter han, som
ni jo år varit i Holland och där sedt deras saltningssätt,
kunde vittna, at vi redan ägde samma vettenskap här i
riket, och dessutom godheten af fiskevarorne ej så mycket
dependerade af saltningen som af träkärilens beskaffenhet,
hvilket härvid vore högst angeläget.
Härvid återkom deputation ifrån de öfrige stånden.
Grefve Leyonstedt, som fördt ordet, berättade, at
Prästeståndet, som afgordt Stora Deputations instruction
samt Hr Eiksrådets Grefve Gyllenborgs afsked, låtit sine deputerade
följa E. o. A:s til de öfrige stånden; at Borgareståndet
lofvat företaga sig instruction och bifallit Grefve Gyllenborgs
afsked; at Bondeståndet väntade blott på löparen ang:de
instruction från Borgareståndet för at kunna dertil sitt bifall
lemna och at det fuller bifallit Grefve Gyllenborgs afsked
men i anseende til pension gordt någon anmärkning.
Anmälte Statssecreteraren Frih. von Duben, som af Kongl.
Maij:t var nedsänd at hos Eiksens Ständer anmäla, det den
til Eiksråd utnämde Vice Presidenten Hr Lagerflycht sig
samma embete hade undanbedt, hvartil Hans Maij:t hade lemnat
dess nådige bifall. Och blef äfven Hr Vice Presidenten
Lagerflychts suplique härom upläst, hvarefter Hr Statssecreteraren
afträdde
och den förra discoursen återtogs.
Hr Boije, Carl Gustaf, conformerade sig med Hr
Hammarhielm emot prtemier, efter vi redan hade både saltningskonsten
och fiskare nog här i riket; men saltsiöfiskeriet
på cabileau och torsk styrkte han til måtte med premier
upmuntras samt nödige mått tagas ang:de tilgång til
salt, i brist hvaruppå mycket sill onvttigtvis bortgådt;
varandes sielfsvåldet och monopolier, som Götheborg ägde,
både i anseende til salt och käril härtil en stor ordsak.
Hvaruti äfven Hr Gyllensvärd instämde
men Hr Linderstedt deremot, at § vore god, som
18—322307
R. o. A:s
deput:n
återkom.
Anmälning.
Ang:de
Eiskeriedepm
instruction.
2 74 1760, dec. 20. Instruktionen för Fiskerideputationen.
han är, efter deputationen endast updroges at föreslå och til
plena inkomma om de deruti förmälte exportationspraemier,
hvilket äfven Frih. Horn biföll.
Och blef altså 4 § gillad.
Den 5 § uplästes och gillades.
6:te § uplästes.
Hr Ehrenmalm hemstälte, om icke dervid måtte
införas, at hvars och ens privilegier och rättigheter böra vid
fiskerieinrättningen hållas orubbade. Men
Hr Landtm, förmente, at sådant vid slutet i en särskilt
§ kunde tilsättas.
Och gillades altså nu den öde §.
Uplästes Hr Blomcreutz och Hr Gyllenstorms vid denna
instruction gorde anmärkningar.
Härefter förestälte Hr Hammarhielm, at som
ändamålet af plenum i dag varit den Stora Deputations instruction
och löparen deraf ännu skal ligga i Borgareståndet,
så trodde han et sådant uppehåll vara emot de öfrige ståndens
värdighet, som densamma afgordt, och proponerade derföre,
at en deputation derom til Borgareståndet måtte afgå, eljes
fiskade vi här, til vi mist både not och nät.
Hr Landtm, svarade ej hafva sig bekant, om de öfrige
stånden alle afgordt instructionen eller om de deröfver delibererade,
hvartil han trodde dem äga full frihet efter Riksdagsordningen,
men at R. o. A. hade sig bekant at nyss en deputation
i samma ämne affärdad varit.
Hr Hammarhielm tilläde sig i Riddarehuscancelliet
hafva hördt, det Borgareståndet ej ämnade så hastigt instructionen
afgiöra, och erböd sig fördenskull med en ledamot
til at upträda i Borgareståndet och skynda med expedition
derå.
Hr Gyllensvan påminte, at inga ledamöter i stånden
insläppas, med mindre de äro en deputation eller medbringa
extractum protocolli.
Hr Landtm.: Jag hemställer til R. o. A., huruvida
något stånd kan tvingas. R. o. A. häfver frihet at afgiöra
sakerne, de andre stånden äfvenså. Riksdagsordningen förmäler,
at alla mål bero på fyra stånds beslut, men förbinder
ej till någon viss dag. Om Borgareståndet lagdt saken på bordet
och vi sökte dem deruti at hindra, kunde sådant hafva
obehagelige fölgder.
Stora Särskilda Deputationen.
275
Hr Gyllensvan: Jag bifaller Hr Landtm:s föreställning,
hälst det honom efter dess ed åligger at förebygga
all misshällighet stånden emellan. 17 § Riksdagsord. säger
tydeligen, at vid alla mål fordras 4 stånds beslut, ty på 3:nes
kan ingen expedition skie utan vid riksdagens slut. Men där
står ej, hvad dag ståndet hvar sak skal afgiöra. Utom dess
kunde de öfrige stånden komma i hog, at vi i början af riksdagen
ensamme gingo med deputation til Konungen.
Gunstige Herrar. Yi villja alle ändamålet, men vi böra
gå varsamt och i den ordning, som lag föreskrifver.
Hr Landtm, gillade så mycket mer Hr Gyllensvans
tankar, som R. o. A. sielfve nyligen lemnat saken ang:de brännevinsbränning
för städerne Stockholm, Götheborg och Carlscrona
oafgord på bordet, på det den således ej måtte expedieras,
och någon varsamhet härvid för framtiden torde vara
nödig.
Hr Durietz medgaf, at enligit Riksdagsord. 3 stånd
ingenting kunna obtrudera det 4:de, men hemstälte, om icke
efter förra vanligheten vid slike tilfällen R. o. A. med en deputation
i vänlighet kunde anmoda Borgareståndet om instructionens
afgörande.
Detta biföll Hr Rudbeck, Thure.
Hr Rudbeck samt
Frih. Ridderstolpe, hvilken äfven åberopade sig
Hr Gyllensvans mening, tilläde, at det vore betänkeligit,
om 2 stånd kunde hindra 4 stånds activité.
Hr Hammarhielm ansåg det hvarken för olagligit
eller ofryndtligt, om en sådan deputation afginge, men tvärt
om för farligit, om ett stånd kunde sätta sig emot 3:ne och
uppehålla en sak i flere år. Om löparen kommo ifrån Borgaretil
Bondeståndet, så torde saken där snart blifva afgord.
Hr Wadenstierna åberopade sig Hr Gyllensvans
tankar samt hvad Hr Landtm. ang:de den af R. o. A. på bordet
lagde bränvinssaken angick1, hvaraf han drog det slut, at de
öfrige stånden efter lag ägde samma frihet at efter omständigheterne
sig i målet yttra som R. o. A., men instämde i en deputations
afsändande, dok på et delicat och ej til misshällighet
ländande sätt.
Hr Lagersvärd: Det största skiälet til en sådan
1 Memorial protokollet: >Hr Lm. vähl påmint, vi sidst lagt på bordet
. . .>
276 L60, dec. 20. Stora Särskilda Deputationen.
deputation kan hämtas utur 13 § i Riksdagsordningen, där
det står, at hvad som rörer grundlagen bör utan uppehåll
företagas.
Hr Landtm, proponerade fördenskull, om R. o. A.
behagade en sådan deputation med vänlig föreställning til
Borgareståndet låta afgå,
hvartil svarades med Ja.
Frih. Ridderstolpe hemstälte, om icke deputationen
borde vara manstark, men begaf sig derifrån på Hr
Landtnäs föreställning, at man stånd emellan borde undfly
med1 hvad som kunde hafva sken af at imponera.
Hr Wadenstierna frågade, om icke deputation
äfven kunde påminna om svar ang:de nästa rådsförslag, men
afstod äfven derifrån uppå Hr Landtm. :s föreställning, det
tiden för helgen dertil ej vore tilräckelig.
Hr Leyonadler förfrågade sig äfven, om något
skulle företagas emellan juhl och d. 12 Januarii, hvarmed svarades
med Nej.
En depnt. Häruppå upropades deputation, som til Borgareståndet
afgår‘ afgick.
Hr Bilberg förestälte, om icke Secrete Utskåttet,
som har så många angelägna saker under händer, under
juhlferierne måtte i dess arbete fortfara, hälst han funno
omöijeligit, at Stora Deputation förr än d. 12 Januarii kunde
komma i activité men densamma sedermera torde hindra
Secrete Utskottet i dess göromål, hvilket dock vore så mycket
angelägnare, om riket vore i så bedröfvelig belägenhet, som
säges.
Härmed instämde Hr Hammarhielm.
Hr Landtm, svarade, at fast Ständernes plena åtskildes,
vore dock vanligit, at Secrete Utskåttet utan ferier
fortfor i sitt arbete, hvilket äfven nu skulle skie.
Återtogs Fiskeriedeputations instruction,
instr!*0^ hvaraf 7 § uplästes och bifölls.
Desslikes then 8:de, blott at ordet belöningar til mångas
går ut.
Then 9:de § gillades med den ändring, at nyttjas införes
i stället för medtagas.
Then 10 § uplästes och ströks ut såsom betänkelig i anse
1
I konceptprotokollet ursprungligen: >. . . borde hafva anstånd
med ...»
Ang:de
Fiskeriedep.
Stora Särskilda Deputationen.
277
ende til hvad deruti om kronans siöfolks brukande vid fiskerierne
förmäles.
Deputation ifrån Borgareståndet återkom. Dep. återkom.
Grefve Nils Bielke, som förde ordet, berättade
ståndets svar at vilja företaga instructionen så fort som möijeligit
vore.
Hr Landtm, hemstälte, om nu listan på Stora Depu- Ang:de listan
tations ledamöter skulle upbrytas. på Stora Dep"
Dervid frågade Hr P e c h 1 i n, om R. o. A. fingo plenum
i morgon,
hvartil Hr Landtm, svarade Ja.
Hr Wadenstierna, Carl: Innan listan upbrytes,
utber jag mig at til protocollet få låta föra ett tvifvelsmål,
som hos mig upkommit. Jag har hördt ventileras ang:de Hrr
Riksens Råds slägts väljande til Stora Deputation och finner
här mycket mot och med vara anfördt. Skiäl emot har varit,
at de befarats vara partiske, som de där mera torde se på personer
än på salcernes beskaffenhet. Skiäl för dem har varit,
at det vore ömt, at Rådets slägt skulle betagas den dyrbara
riksdagsmannarätt at handtera qusestiones legis och at skydda
grundvalen af vårt sälla regeringssätt.
Dock som R. o. A. inclinerat för motskälen, så tycks en
billig reciprocité böra i akt tagas at dymedelst betaga all
ordsak til klagomål. Jag hemställer för den skull, om icke,
i fall slike ledamöter vore til deputation valde, som emot
Hrr Riksens Råd fördt enskilte besvär, desamme ifrån deputation
måtte uteslutas såsom efter lag deras vederdeloman,
hälst nog tilgång till andre ledamöter finnes.
Detta hemställer jag til R. o. A:s öfvervägande, hälst
äfven Hr Nordencrantz i sitt värk påstår en reciprocité emellan
redogörande och redofordrande.
Hr Gyllensvan: Jag bifaller Hr Wadenstiernas
påminnelse ang:de reciprocité, hvilken är grundad så väl i
14 § Riksdagsordningen, som förmäler slägt böra afhålla sig
ifrån besluten rörande slägt, som i Stora Deputations instruction,
då det står, at blott queestiones legis böra där handteras.
Jag declarerar mig för inhabil ledamot i Stora Deputation, i
fall jag dertil vore vald, ty jag plaiderar emot Rådet qusestionem
legis, öfver 14 och 19 §§ i Regeringsformen, om hvilkas
förstånd jag är ej fullkomligen uplyst.
Hr Bergsrådet Tilas är den andre, hvars klagomål
Justering.
Ang:de
Eiskeriedep.
instr:n.
En depnt.
ifrån Borg:
std ang:de
Stora i)ep:ji.
278 17C0, dec. 20, 22. Stora Särskilda Deputationen.
involvera quaestionem legis, men flere vet jag ej; ty de,
som hafva andre besvär emot chefer och collegier eller klaga
öfver prsejudice, anser jag ej böra uteslutas utan blott de,
som plaidera qiuestiones legis.
Frih. Horn, Christer: Jag finner i denna quse
stion
goda skiäl, ty om någon i deputation står i tvist med
Riksens Råd i domsaker, är han efter lag jäfaktig och lär, som
jag hoppas, absentera sig si eif, vetandes at vi alle äro menni -
skior. Men för det 2:dra hvad prsejudice vidkommer, så går
man deremot fritt til Riksens Ständer, och är ej et käromål
emot Riksens Råd, som kan göra någon til jäfagtig; ty eljes
torde mer än halfva Riddarehuset kunna jäfvas och ifrån deputation
uteslutas.
Hr Landtm.: Hrr electorer hafva valdt utan annan
instruction än deras ed och kan R. o. A. hafva til deras val
alt förtroende.
Upbröts listan på Stora Deputations ledamöter, nijttio
nijo
til antalet, och dernäst en särskilt lista på 1 ledamot,
som blifvit efteråt vald i en af Hrr Riksens Råds slägtinges
ställe (Bil. 40).
R. o. A. åtskildes kl. 2.
År 1760 d. 22 December.
Måndag.
Plenum började klockan tijo.
Justerades protocollet af d. 15 December.
Hr Landtm, föredrog Fiskeriedeputations instruction,
hvaraf någre §§ återstodo.
Uplästes härvid Hr Lilljehorns memorial rörande fiskerierne,
hvilket til deputation remitterades.
Uplästes 11 § af instructionen, som gillades med tilläggning
af ordet täthet vid träkärilen.
12, 13 och 14 §§§ gillades.
Härvid anmältes en deputation [från Borg:st:t],1 12 personer
stark.
1 Konceptprotokollet.
Stora Särskilda Deputationen.
279
Borgmäst:n Renhorn, som förde ordet, anmälte jemte
ståndets hörsamma hälsning dess extractum protocolli af
detta dato, innehållandes dess åstundan at få svar ang:de
den tilsättande deputations rätta namn samt dess mening at
öfverse instructionen och utse ledamöterne, så at deputation
d. 12 nästkommande Januarii må kunna sammanträda.
Bem:te extractum protocolli uplästes, hvarefter deputation
afträdde,
då Hr P e c h 1 i n sig yttrade, at han för sin del trodde
R. o. A. kunna härmed instämma och sådant med en deputation
de öfrige stånden tilkänna gifva.
Hr Landtm, hemstälte, om icke deputation äfven
ang:de deputations namn må gifva Borgareståndet det svar,
at det är en Stor Särskilt Riksens Ständers Deputation.
Hr Hammarhielm: Jag anser detta extractum
protocolli innefatta 2:ne delar.
Den l:sta angår namnet, och den har Hr Landtm,
hulpit oss ifrån, hvaruti jag hoppas Borgareståndet äfven
lärer ingå, sedan jag tror det af 3:ne stånd lärer vara giordt.
I den 2:dra delen, som rörer instruction, står dock icke,
om jag rätt det fattadt, at Borgareståndet bifallit instruction,
som de öfrige stånden lära hafva gordt.
Och som et stånd eij bör uppehålla, hvad de öfrige afgordt,
eller dem något kunna föreskrifva, så påstår jag, at
Borgareståndet först måtte afgöra instructionen, eljes begifver
jag mig ej til något upskof utan styrker til at deputationen
må derom hos dem påminna.
HrPechlin: Jag skulle mig härmed gärna conformera,
om instructionen vore i de öfrige stånden bifallen,
men det är icke så, ty Prästeståndet har dervid gordt anmärkningar,
och löparen har ännu icke kommit til Bondeståndet.
Nu Lar Borgareståndet begärdt få veta namnet på deputation
och sagdt, at deputation på en viss dag skulle kunna sättas,
hvarmed vi äfven kunna vara nögde. Vill R. o. A. häröfver
meddela dem sitt svar med en deputation, så är alt hulpit.
Hr Pauli instämde med Hr Hammarhielm, at han ej
kunde begifva sig til något upskof, at Borgareståndet medelst
deputerade borde få namnet på deputation och anmodas at
foga sig efter de öfrige stånden med instructionens gillande.
Hr Hammarhielm: Jag har ej annat fattadt, än
at vi och Prästeståndet bifallit instructionen och at här är
280 1,60, dec. 22. Stora Särskilda Deputationen.
En depnt:n
afgår.
sagdt, at äfven Bondeståndet detsamma gordt men allenast
för påskriften skull väntade på löparen. Är sådant galit
berättat, är det icke mitt fel; men är det så, vet jag eij, huru
här invändes, at 3:ne stånd instructionen icke afgordt; derföre
påstår jag, at Borgareståndet måtte ytterligare påminnas at
densamma nu genast fastställa; ty alt det, som lofvas, holles
ofta ej, och där kunna många omständigheter och ändringar
emellan komma.
HrKudbeck, Thure: Jag tycker, vi kunna snart
komma ifrån denna saken. Borgareståndet begär at få veta
namnet på deputation; det böra de få. 2:do. Fixera de tiden til
deputations sättande, hvartil de lofvat ledamöterne utse til
d. 12 Januarii, hvarförinnan de tvifvelsutan i anseende til
nödige ventilationer icke kunna med instructionen blifva färdige.
Och Bondeståndet har ännu icke densamma afgordt;
icke kunna vi eller dem timan dertil förelägga, efter de fläste af
ståndet til helgen äro bortreste. Fördenskull instämmer jag
med Hr Pechlin at bifalla Borgareståndet, efter ändamålet
dermed är vunnit.
Hr Hammarhielm: Om jag härom kan vara säker,
så må det så vara, fast jag begripit saken annorlunda och tror,
at löparen i de andre stånden varit expedierad.
Hr P e c h 1 i n : Löparen är i Prästeståndet påskrifven
men med ändringar, ligger nu i Borgareståndet och har ännu
icke kommit til Bondeståndet.
Jag hemställer fördenskull, at deputation måtte afgå
och låta dem veta först deputations namn, 2:o at vi dertil
utnämdt 100:de ledamöter, 3:o at deras göromål föreskrifves
i instruction och 4:o at vi för vänlighets skull begifvit oss med
deputationens sättande til d. 12 Januarii och at således plena
nu kunna öfver helgen skiljas åt.
Hr Hammarhielm förbehölt sig blott, at deputation
ej måtte anses som secret.
Hr Landtm, förmente sådant af sielfva namnet vara
klart och hemstälte, om icke deputation måtte få afgå, hvilket
R. o. A. biföll.
Upropades altså deputationen af 12 personer, som afgick
til de öfrige stånden med svar ang:de deputations namn, dess
antal af R. o. A., dess göromål enligit instruction och upskofvet
til d. 12 Januarii samt om plenas slutande i dag til samma
tid.
Instruktionen för Fiskerideputationen. 281
Föredrogs Fiskeriedeputations sidsta 15 §. Fiskeriedep.
Hr Hammarhielm förklarade sig i gemen emot iu3tr'
prsemier såsom medförande någon tunga för kronan, hälst
det vore bevisligit, at sillen, som i första handen högst kostade
18 dir. kop:mt tunnan, med tilräckelig vinst såldes til 50 dir.,
och var derföre af den tankan, at denna § borde gå ut.
Hr Boije, Carl Gustaf, instämde dermed, hollandes
före at prsemier ej för strandfiske, som dependerar
af Guds välsignelse, utan för nordsiöfisket borde bestås och
at man ej borde understödja somlige och låta somlige svälta
ihiäl och at premier, som göra varan dyrare, ej voro förnuftige.
Hr Ehrenmalm förklarade sig äfven emot exportprsemier,
som drogo varan utur landet och gorde henne här
hemma dyr, och trodde, at om deputation finge frihet at dem
föreslå, så kunde sedan frågan blott blifva om deras storlek.
2:do. At deputation borde undersöka, hvad ersättning kronan
fådt för sine fiskeriet lemnade fartyg. 3:o. Borde deputation
taga utvägar emot saltbristen, hvilken stappelstäderne
för sin egen vinst omåttel. stegrade. 4:o. At deputation måtte
i instructionen föreskrifvas, at inga friheter och rättigheter
rubbades.
Hr Estenberg instämde i öfrigit med Hr Ehrenmalm
och differerade blot deruti, at han ville, deputation skulle hafva
fria händer i prsemiers föreslående och ej in genere dervid
hafva händerne bundne.
Hr Jennings: Prsemier kunna ibland vara nyttige,
ibland skadelige, derföre kunna de ej i gemen förbiudas; det
vore at förhasta oss. Här är sagdt, at strandfiske dependerar
af Guds välsignelse. Jag tror fisket i stora sjön häfver samma
beskaffenhet. At åter Riksens Ständer skulle hafva händerne
bundne, om deputation finge föreslå prsemier, finner jag icke
eller, emedan de altid hafva frihet at dem sedan bifalla eller
af slå.
Uplästes å nyo 15 §, hvilken blef bifallen med den af Hr
Linderstedt föreslagne tilläggning af de orden i början
om fiskerieprsemiefonden, om den indragas eller ökas bör, i
hvilken etc.
Anmältes en Prästeståndets deputation af 12 personer. Pnståndets
Biskoppen Doctor Hallenius, som förde ordet, dePutationbetygade
näst ståndets vördsamma hälsning dess besynnerliga
glädje öfver R. o. A:s dem tilsände deputations med
-
Bondestis
dep.
Anmälning.
Anmälning.
282 1760, dec. 22. Stora Särskilda Deputationen.
bringande samt at stånden med vänlighet öfverenskommit,
så at de nu kunde skiljas åt och få en gladare juhlhögtid, hvartil
så väl som til det påföljande nya året det tilönskade R. o. A.
Guds välsignelse.
Deputation afträdde.
R. o. A:s deput:n återkom.
Grefve Levenhaupt,1 som fördt ordet, berättade
sig hos vederbörande stånden hafva ärenderne frambragt, som
alla dermed instämt.
Ankom en Bondeståndets deputation af 12 personer, anförd
af Otto Olofsson, som näst ståndets ödmiuka
hälsning förmälte, at det vore nögdt dermed, at Stora Deputation
til d. 12 Januarii kunde sättas med instruetion samt at
juhlferierne i morgon måtte börjas, hvartil ståndet önskade
R. o. A. allsköns lycka.
Deputation afträdde.
Hr Landtm, proponerade, om R. o. A. skulle någon
särskilt § instruetionen vilja bifoga emot all rubbning af stånds
privilegier och rättigheter, hvilken äfven projecterades men
efter något discourerande och i anseende dertil, at denna deputation
göromål hos Riksens Ständer skal föredragas och pröfvas,
fants för godt at ingenting härom i instruetionen tilsätta,
utom hvad derom redan vöre influtit.
Hr Ridderstråhle, som sig någon stund förut
hade anmält, androg et skrifteligit promemoria ang:de det,
at någre af R. o. A., som för gäld blifvit på Slottet bysatte,
sattes i samma rum med volontairer, gesäller etc., hvilket,
som för ståndet mindre värdigt, han anmälte med hemställan,
at frälsemän måtte hädanefter i slike fall få särskilte rum.
Hr Gyllenpamp anmälte härvid, at som han vore
commenderad til Pommern, hvart resan denna årstiden vore
nog osäker, men han så väl ibland rådselectorerne som til
ledamot i den Stora Deputation vore utnämd, så hemstälte
han hos R. o. A., huruvida han ifrån denna commendering
kunde dispenseras.
Hr Ridderstråle itererade sitt förra,
hvaruppå yttrade sig Frih. Duvall:
Utan at vilja ingå i något förbehåll om särskilte arrestrum
tycker mig dock vara anständigt, at adelsmän åtskiljas
1 1 koncept- och memorialprotokollen: Loyonstedt.
Om arrestlokal för adelsmän.
283
ifrån andre och gemene arrestanter; dock torde i det öfver -  klagade fallet brist på rum hafva varit endast ordsaken til
hvad som händt.
Hr Hammarhielm: Utan at prsetendera något
särskilt eller at anse denna saken för så betydande, hälst jag
ej vet, om denna ledamoten, som denna sak väkt, kommit
ifrån arrest eller hvarföre, tror jag dock enl:t privilegierne
vara tydeligit, at då en adelsman för hvarjehanda ordsak arresteras,
bör han dock, så länge han ej är dömd, anständigt
handteras och icke med gement folk eller gesäller confunderas,
eller någons trångmål och fattigdom dervid tagas til grund.
Hvad en adelsman således händt, böra vi med ömhet och upmärksamhet
anse, hälst en slik olycka något hvar kan hända.
Hr Ehren krok anmälte härvid, at det vore för dem,
som bysättas för gäld, blott et enda rum at tilgå och at det
händt, at äfven en trompetare blifvit dit insatt i brist af annan
utväg.
Hr Landtm, tilläde, at ofvan öfver vaktrummen vore
flere til arrestrum anslagne men at de ej ännu blifvit af Hofintendenten
inrymde men at sådant i vår skulle skie och saken
då blifva hulpen.
Hr Pechlin förmente det förtjena upmärksamhet,
at adelsmän odömde blefvo i nesligit förvar hällne, at sådant
vöre embetsmännens skuld och kanske hände på flere ställen
i riket. Men ändring deruti kunde ej göras af R. o. A. allena
utan af samtel. Riksens Ständer.
Hr Ehrenkrook tilläde sig ej veta af någon volontaire,
som varit skomakaregesäll, blifvit i samma rum insatt,
som han nu hörde.
Hr Pechlin hemstälte, om icke R. o. A. ville yttra
sig öfver Hr Gyllenpamps begäran, om han skal enl. ordres
resa eller ej.
Hr Hammarhielm: Utan at klandra någons göromål
eller den ursägt, som i anseende til brist på rum är anförd,
instämmer jag med Hr Pechlin, at privilegier dervid böra observeras
och adelsmän hederligit blifva handterade, fastän
de af Slottscancelliet enligit Sedelförordningen kunna bysättas.
Så har det äfven både mig och flere i Stralsund händt, som
dervid altid fädt frequentera officerare, enl. den benägna anstalt
Hr Landtm, sielf då lät foga; varandes här samma cas,
efter lifgardiet där som här utgiorde högvakten, hvaräst ofta
284 1700, dec. 22,1761, jan. 12. Om Gyllenpamps reseuppskov.
7 å 8 stycken officerare i sender kunde sitta inne. Om någon
är fattig, bör han icke desto mindre niuta privil. til godo. Hvad
Hr Gyllenpamp angår, så ehuru han sielf skulle vilja resa,
tror jag dock det bör considereras, at han är rådselector och
ledamot i Stora Deputationen. Utom des at årstiden är svår,
tror jag honom kunna giöra så nyttig tjenst här hemma samt
ej kunna blifva så snart färdig til resan, hvarför jag holler
före honom kunna densamma til vidare upskiuta.
Härmed instämde Frih. Ridderstolpe.
Frih. K a 11 i n g : Så mycket jag vördar capitas rättighet
at bivista riksdagen, så litet anser jag extra capita dertil
berättigade utan holler före at de utan invänning böra giöra
sin tjenst och lyda commenderingar. Dock skal jag ej vara
emot at Hr Gyllenpamp erhåller någon dilation til resan.
Hr Bilberg trodde deremot, at extra capita, som sittja
för fullmagt, ikläda sig capitas rättighet; och som Hr Gyllenpamp
kan giöra lika nyttig tjenst här vid riksdagen, hvaräst
han är til elector och i Stora Deputation vald, så borde han
oaktadt sine undfångne ordres [ej]1 resa, innan qusestion om
capitas rätt vore afgiord.
Hr Levonsten instämde med Hr Hammarhielm
och Hr Pechlin, at adelsmän borde bollås i anständige arrester,
hälst då de icke voro dömde. At i detta fall dem icke blifvit
lemnat at sittja hemma med vagt, at R. o. A. borde sådant
beifra och hos Hans Maij:t anholla, at detta mål vidare måtte
blifva ransakat.
Hr Pechlin: Frågan om extra capitas rätt är eij så
lätt förklarad, och saken ang:de capita hafva vi ej ännu fådt
ifrån Secrete Deputation. Men med Hr Gyllenpamp är en
extraordinarie casus. Han är ej af första stammen, som blifvit
commenderad, han undandrager sig ej at gå. Men som han
sitter i Stora Deputation och öfverresan vid denna årstiden
är svår, dessutom ingen brist är på officerare vid arméen, så
holler jag före at han sin resa må upskiuta och at R. o. A.
hos Hans Maij:t måtte anholla, at inga officerare, som ej äro
af första stammen, måtte til Pommern commenderas.
Hr Ehrenmalm: Hvad särskilte arrestrum angår,
tror jag deliberation derom kunna upskiutas, til våra oeconomica
förekomma; och hvad angår Hr Gyllenpamp, bifaller
1 Memorialprotokollet.
Om Gyllenpamps reseuppskov.
285
jag dess qvarblifvande, emedan jag tror mig kunna bevisa,
at capita och extra capita äga lika rätt.
Hr Hammarhielm begärte öfver Hr Gyllenpamps
reseupskof proposition, hälst månge voro hemkomme ifrån
arméen af gunst och på permission.
Hr Landtm, frågade altså, om Hr Gyllenpamp må Ang:de rese
upskiuta
med dess resa, til dess R. o. A. vidare derom fådt Hr.^yUen
öfverlägga,
pamp.
hvilket bifölls.
Uplästes Hr Pechlins memorial ang:de talemännernes
göromål i stånden, hvilket på fleres begäran lades på bordet.
Föredrogs Protocollsdeputations extr. prot. af d. 20 Decem- Ang:de geneber
ang:de generalkrigs- och öfverrätternes protocollers in- ™ttsprot"
sändande ifrån Pommern och Stralsund,
hvilket bifölls.
Hr Landtm, anmälte slutel. den nyligen ifrån Italien
hemkomne Kongl. Hofcapellisten Weströms ansökning at
få på Stora Riddarehussalen upföra concert under helgen,
hvartil R. o. A. lemnade deras gunstiga samtycke.
Häruppå skildes R. o. A. i Herrans namn åt, slutandes
Jn”" oommonlmmstpr in nlenis för detta året 1760.
År 1761 d. 12 Januari i.
Måndag.
Församlades R. o. A. in pleno kl. 10.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen och Hr Landtm. Justering,
äskat liud, justerades protocollet, hållit d. 16 December.
Under detsamma anmältes och infördes en deputation Borg:st:s
ifrån Borgareståndet, 6 personer stark. deputation.
Assessoren och Handelsmannen Antonsson, som
densamma anförde, gaf näst Borgareståndets hörsamma hälsning
tilkänna tvenne ståndets extracta protocolli, det ena af
d. 12 Januarii ang:de prolongation på urskillningstermin för
städernes enskilte besvär til månadens slut och det andra af
samma dato med ståndets anmärkningar vid den Stora Särskilta
Deputation.
28 6 1761, jan. 12. Instruktionen för Stora Särskilda Deputationen.
Deputation afträdde,
och protocollet justerades til slut,
Ang:de pro- hvarefter det första af förber:de extractum protocolli
Unr!k!sdepfn.r uPlästes och bifölls.
Dock förbehölt sig Hr Hammarhielm, at ingen
vidare prolongation på urskillningsterminen måtte tilstädjas.
Ang:de Härefter uplästes Borgiståndets andra extractum pro
Stora
Dep-n ^ocolli, innehållandes deras anmärkningar vid den projecterade
instructionen, hvilken med anmärkningarne jemfördes.
Hr Hammarhielm trodde, at instructionen redan
för juhl af de 3:ne öfrige stånd blifvit bifallen och at fördenskull
man ej borde ingå i desse af Borgareståndet giorde
anmärkningar, varandes i 13 § af Riksdagsordningen utstakat,
at de mål, som röra grundlagarnes värkställighet och nu vore
Stora Deputations ämne, icke hörde till Secrete Utskåttets
göromål. Ifrån detta lagens innehåll trodde han, at ingen ärlig
svensk kunde afvika, och holt fördenskull någon vidare öfverläggning
derom för öfverflödig.
Hr P e c h 1 i n frågade, om de öfrige ståndens utlåtande
vid instructionen inkommit; men som sådant befants än icke
vara skedt, så förmente han, at som R. o. A. uti dess project
til instructionen i stöd af Riksdagsord:s 13 § tydeligen nämdt
qusestiones legis såsom ämnen til deputations arbete, så
trodde han, at R. o. A. borde dervid förblifva.
Hr Landtm, hemstälte, om R. o. A. förblefvo vid
det en gång gillade projectet,
hvartil R. o. A. svarade med Ja.
Erih. Horn, Christer, förmente, at R. o. A. härvid
ingenting borde fastställa utan föregående kundskap,
huru Präste- och Bondestånden saken afgiordt.
Hr Wadenstierna: Sedan saken är afgiord, vil
jag ej deruti tala, emedan hon nu blifver expedierad efter
ståndens pluralité. Jag vil endast förnya min redan för juhl
gorde erindran om de ledige rådsembetens besättande, hvilket
efter lag är ibland Ständernes första göromål, och styrker till
at sådant i denna veckan må företagas och afgöras.
Hr Durietz: Som R. o. A. afgiordt instructionen, vill
jag detsamma icke uprifva. Jag hemställer endast, at R. o. A.
icke måtte dymedelst binda sig händerne för at kunna, sedan
de fådt communication af de öfrige ståndens utlåtande, ingå
Instruktionen för Stora Särskilda Deputationen.
uti den jemkning, som til befordran af expeditionen sedermera
kunde finnas nödig.
Hr Landtm, holt sådant för billigt och altid R. o. A.
förbehållit, när de öfrige ståndens yttrande inkommit, hvilket
eij ännu kunnat skie, emedan Bondeståndet först i dag fådt
löparen til sig.
Hr P e c h 1 i n instämde med Hr Wadenstierna om Ang:de rådsnödvändigheten
af rådsvalets företagande och hemstälte, valet'
om icke R. o. A. borde anmoda de öfrige stånden at dertil
en viss dag måtte utsättas.
Hr Landtm, berättade sig i dag hafva ärnat sådant
proponera, efter öfverenskommande med de öfrige talemännen,
samt at föreslå nästkommande onsdag til valets förrättande.
Härvid ankom Bondeståndets deputation af 6 personer. Bondesfcs
Herredagsmannen Sven Håkansson, som förde ^nWe^nordet,
aflemnade näst ståndets ödmiuka hälsning Präste- struction.
ståndets extractum protocolli och anmärkningar vid instructionen,
hvilket äfven Bondeståndet bifallit, och gaf derjemte
tilkänna, at ståndet samtykt til den af Borgareståndet begärte
prolongation på urskillningstermin.
Deputation afträdde.
Hr Hammarhielm förmälte sig ej annat kunna
minnas, än at såväl Präste- som Bondeståndet redan för
hälgen bifallit den projecterade instructionen och at det
senare i anseende til dess påskrift endast väntat uppå löparen
ifrån Borgareståndet, hvilket han så väl af protocollet
som af vår til stånden afsände deputations svar genom
Grefve Bielke trodde kunna bestyrkas; och förundrade han
sig således, at stånden nu dervid någre påminnelser hade
kunnat göra.
Präste- och Bondeståndens förber:de påminnelser blefvo
upläste och af R. o. A. bifallne.
Uplästes Hr Svedenborgs memorial rörande Särskilte Hr SvedenDeputations
göromål. borgs mem.
Detta memorial blef på begäran på bordet liggandes.
Hr Hammarhielm påminte dervid, at deputation
deruti orätt nämnes för secret, hvilket hon icke vore, och
Hr B o i j e, Carl Gustaf, at missbruk och fel
väl kunde nämnas och granskas men at det vore mindre anständigt
at nämna personer i hvad här skrifs och talas.
288 1761, jau. 12.
Rådsvalet.
Ang:de råds'
valet.
Hr Landtm, förestälte R. o. A., om icke i anseende til
rådsvalet nästkommande onsdag eller någon annan dag i
veckan utsättas skulle.
Hr Hammarhielm begärte, at som R. o. A. för
juhl beslutit, at till nästa rådsvacance et förslag på amiralitetspersoner
skulle uprättas, R. o. A. måtte få höra, huru de
öfrige stånden häröfver resolverat.
Häruppå uplästes Borgareståndets extractum protocolli
af d. 18 sidstl. December, hvaruti ståndet förklarat sig hålla
betänkeligit at emot 12 § i Regeringsformen ålägga rådselectorerne
förslags uprättande af någon viss stat utan lemnade
sådant på electorernes ed, förstånd och samvete, hvilket extractum
protocolli Prästeståndet äfven under d. 18 December
hade bifallit.
Hr Hammarhielm: Utan at vilja på något sätt
röra ståndens fattade beslut, utbeder jag mig at endast få
erindra, at som Borgareståndet åberopat sig 12 § i Riksdagsordningen
vid rådsförslagernes uprättande, så vill jag deremot
åberopa mig på then 27 §, som inneholler, at i Rådet bör åtminstone
vara en i amiralitetssaker väl förfaren man.
Jag hyser all uptänkelig vördnad för Hans Excellence
Hr Riksrådet Wrangel, hvilken med största heder och beröm
t jent vid Amiralitetet och beklädt rådsembetet, men i anseende
til des ålder, siuklighet och öfrige omständigheter, som mycket
hindra dess varelse i Rådet, holler jag för nödigt, at ett Amiralitetsråd
måtte tilsättas, hälst nu då vi äro i krig och siöexpeditioner
lära blifva oumgängelige. Jag har härvid ej något
enskilt interesse utan blott amiralitetsärenders befordrande
för ögonen och skulle beklaga, om desse mål eij skulle anses
för så angelägne som de juridiske, af hvilken stat flere herrar
i Rådet sitt ja. Om med de tilgiörande förslag som med de
sidsta skulle förhållas, då på det första deraf den af Riksens
Amiralitet så högel, fört jente Amiralen Grefve Eric Sparre
blef upförd och efter dess skedde afsäijelse dess ställe med en
annan värdig flaggman blef ersatt, så kunde sådant vara väl,
men hvar blefvo då Konungens valrättighet at af 3:ne välja
en? Derföre är min tanka, at stånden böra sig häröfver utlåta,
ehuru jag ej mindre hyser förtroende til hrr rådselectorer
än de andre stånden för dem förklarat. 2:o. Som här äro 2:ne
rådsförslag at giöra, så lärer blifva nödigt, at stånden utlåta
sig, om de skola blifva civile eller militaire, hvilket senare jag
Rådsvalet.
289
för min del bifaller, önskandes at Hr Landtm, öfver detta
täcktes giöra proposition.
Frih. Horn, Christer, ville ej i denna quaestion
ingå utan hemstälte blott, huruvida instruction efter de fläste
ståndens skedde beslut kunde blifva färdig til deputations i
dag utsatte sammanträde.
Hr Landtm.: Instruction kan efteråt blifva expedierad,
emedlertijd sammanträder deputation i dag at sätta sig
i ordning och antaga secreterare och betjening.
Hr Rudbeck, Thure: Hvad dag R. o. A. til rådsval
behagar utsätta, skal giöra mig lika. Dock hemställer jag,
om icke det til nästa lördag måtte upskiutas i anseende til de
bortovarande och dit intil förväntade rådselectorer.
Hr Landtm, gorde härpå proposition, om rådselectorerne
nästkommande lördag til rådsvalets förrättande skulle
sammanträda, så at förslaget til nästa måndagsplenum hos
R. o. A. kunde anmälas,
hvilket bifölls.
Hr Hammarhielm itererade at afgiöras måtte, om
förslagerne skulle blifva civile eller militaire.
Hr L a n d t m. : De öfrige 2:ne stånden, som hafva
del i rådsvalet, hafva redan lemnat detta på rådselectorernes
val.
Hr Hammarhielm grundade sin gorde hemställan
om decisum häruti dels på förre riksdagars praxis, dels deruppå
at stånden sig öfver denna frågan icke yttrat, såsom hvarvid
han eljes hade skolat lägga handen på munnen.
Frih. Kalling holt för öfverflödigt at electorerne
något föreskrifva, efter de vid desse förslags upsättande hade
samma motiv som vid de förre.
Hr De Geer, Otto W., instämde dermed, at i fall
en amiralitetsperson i Rådet funnos nödig, borde et förslag
på 3:ne utur Amiralitetet uprättas, emedan eljes Konungens
valrättighet tyktes inskränkas.
Hr Durietz holt före at som electorerne vid förslagernes
uprättande nu samma considerationer som vid de
sidsta föreföllo, så vore ventilation theröfver här mindre angelägen;
dock kunde han ej instämma med ståndets extractum
protocolli utan förmente, at som electorernes göromål
bör af stånden stadfästas, så kunna de äfven instrueras, i
hvad ämne rådspersoner skola föreslås. Nu torde sådant väl
19—322307
2 90 1761, jan. 12.
Rådsvalet.
vara öfverflödigt men likväl för framtiden nödigt at determinera.
Hr P e c h 1 i n : Sidst då R. o. A. stadnade i beslut om
et förslags uprättande utur Amiralitetet, var jag äfven som
nu af en annan tanka, hälst en amiralitetsperson redan i Rådet
befinnes. Sedermera hafva de andre stånden stadnat i olike beslut
emot R. o. A. Nu lärer antingen R. o. A. bifalla de öfrige
stånden eller söka förmå dem at härutinnan som i en ovanlig
casu med sig instämma.
Hr Hammarhielm: Casus är ej ovanlig, ty vid
sidsta riksdag blef Riksrådet Ruuth tilsatt, då äfven Riksrådet
Wrangel satt i Rådet. Nu tyks en amiralitetspersons
tilsättande vara så mycket nödigare, som denne herre nu är af
siuklighet och tiltagande ålder mera hindrad uti dess embete.
Jag talar blott för Amiralitetets angelägenheters skull och ej
för någon enskilt speculation.
Hr Jennings: Sedan de öfrige stånden redan yttrat
sig häröfver och lemnat valet uppå hrr electorernes godtfinnande,
lärer det vara onödigt, at jag utlåter mig öfver saken eller
någons enskilte speculationer härvid. Riksdagen är nyss börjad
och torde blifva lång nog, at dervid vacancer i Rådet kunna
existera och rum således för någon amiralitetsperson gifvas.
Hr Leyonsten: Sedan de öfrige stånden ej ingådt uti
R. o. A:s häröfver förut tagne beslut, hemstälte han likväl
såsom nödigt, at et Amiralitetsråd tilsättas måtte.
Hr Riksrådet Wrangel vore en så värdig Rådsherre
från Amiralitetet, at dess stoft borde vördas, men han vöre
nu af ålder och siukdom i dess embete hindrad. Dessutom
vore nu krig, då en förfaren och rörig Amiralitetsråd vöre högst
nödig, och dertil holt han före at förslag på 3:ne borde uprättas,
til bibehållande af Konungens valrättighet.
Hr Wadenstierna: Jag har för detta bifallit et
amiralitetsförslags uprättande til vacancen efter Hr Riksrådet
Grefve Gyllenborg. Jag har ej dermed tänkt binda electorerne
händerne, men jag har grundat mina tankar på Hr Riksrådet
Wrangels siukliga tilstånd och ålder samt på rikets bästa.
Jag kan således ej gå ifrån min förra mening eller R. o. A:s
beslut och hemställer fördenskull, om icke R. o. A. behagar
notificera den 2:ne stånden, at de utsatt lördagen til rådsvalet
och derjemte ytterligare insinuera hos dem, hvad de om et
amiralitetsriksrådsförslags uprättande hos sig faststält.
Rådsvalet.
291
Hr P e c h 1 i n : Om rådsförslag er ne blifva melerade som
de förre, så böra Riksens Ständer hafva det förtroende til Hans
Maij:t, at han deraf tager en amiralitetsperson, om den i Rådet
behöfves. Men skulle R. o. A. instruera sine electorer
emot de andre ståndens tankar, så lär R. o. A. betänka, at de
blott utgiöra et stånd emot de andre, och det vore at säija, at
de ej finge i valet deltaga.
Prih. Hamilton, J. A. : Jag hyser härvid et fullkomligt
förtroende til rådselectorerne och vil låta valet på
dem ankomma; varandes för öfrigt försäkrad, at den ledamoten,
som vid riksdagens början om ett rådsförslag utur Amiralitetet
påmint, icke då kunnat förutse de dödsfall, som sedermera
existerat.
Prih. Horn, Christer: R. o. A. kan icke tvinga
de andre stånden. Hans Maijrt lärer af förslaget behaga taga
den, han nödigast i Rådet finner. Längre kunna vi ej gå.
Hr Hammarhielm: Det låter väl men är emot
Konungens valrätt ibland 3:ne.
Fants Riksrådet Ruuth vid sidsta riksdag nödig i Rådet,
då vi hade fred, så är en Amiralitetsriksråd nu så mycket nödigare,
då vi hafva krig.
Hr Leyonsten conformerade sig med Hr Wadenstierna.
Hr Landtm, gorde proposition, om valet skal ske
nästa lördag och de öfrige stånden derom skola averteras samt
om et amiralitetsförslag vidare [hos dem]1 föreställning skal ske,
hvilket bifölls.
Uplästes någre af electorerne gorde val til ledige ställen
i deputationerne.
Grefve Hamilton afsade sig Landt- och siömilitise- Anmälning,
oeconomiedeputation.
Hr Pechlin hemstälte, at som electorerne hade svå- D:o.
righet at få grefvar uti somlige deputationer, om icke andre af
Adelen i deras ställe skulle få väljas.
Prih. Horn gorde det förbehåll, at friherrarne ej måtte
förbigås.
Anmältes et memorial af Hr Christoffer Rappé, hvarmed Anmälning,
han ämnade gå til de andre stånden såsom innehollande anmärkningar
vid Bondeståndets extractum protocolli rörande
1 Konceptprotokollet.
292 1761, jan. 15. Om memorials föredragande.
1723 års Skattekiöpsförordning. Men som tiden nu var förliden
och Stora Deputation skulle sammanträda på Riddarehuset,
at memorialet icke kunde blifva upläst, så upsköts
dermed.
Och åtskildes R. o. A., undantagandes Stora Deputation
ledamöter, kl. 12, då de andre ståndens deputerade ankommo.
År 1761 d. 15 Januari i.
Torsdag.
R. o. A. församlades in pleno kl. 9.
Justering. Justerades protocollet af d. 18 December.
Urskii:sdep. Uplästes förtekningar på de af Urskillningsdeputation
listor' remitterade och afslagne mål.
Hr Hammarhielm påminte, at ingenting måtte
expedieras, som icke behörigen passerat ståndens plena,
hvilket han dock trodde sig utur Riksdagstidningame kunna
visa vara skedt.
Hr Bilberg anholt, at dess för några veckor insinuerade
memorial måtte föredragas.
Hr Hammarhielm begärte detsamma för sitt memorial,
som ännu längre legat på bordet.
Hr Landtm.: Om jag får lof at föredraga sakerne
efter ordning och anslagslistan, så hoppas jag, at desse memorialer
snart kunna företagas. Nu ber jag at få låta upläsa
det senast här anmälte Hr Rappes memorial rörande Bondeståndets
extractum protocolli ang:de 1723 års Skattekiöpsförordning,
hvarmed han ärnar gå til de öfrige stånden.
Hr Pechlin begärte at efterfrågas måtte, om något,
som ej passerat stånden, blifvit, som här sades, expedierat,
hvilket som stridande emot Riksdagsordningen han skulle
anse för ganska betänkeligit.
Hr Landtm, lofvade, at sådant skulle efterfrågas,
men trodde det deraf härröra, at i senaste pleno Urskillningslistorne
icke kunnat blifva R. o. A. föredragne, inan de blifvit
i gazetten införde.
Härefter uplästes så väl förber:de Bondeståndets extractum
Paulis memorial.
293
protocolli af d. [16 Dec. 1760] som Hr Rappes deröfver författade
memorial. Det förra blef uppå begäran liggandes på
bordet, men med det senare gick Hr Rappe til de öfrige
stånden.
Uplästes Hr Paulis memorial, innehållandes någre anmärkningar
öfver det, som Riksdagsordningen om riksdagar och
deras slutande efter 3:ne månader föreskrifver, med hvilket
memorial han ärnade gå til de öfrige stånden.
Hr Pechlin förklarade sig önska, at Hr Pauli med
detta memorial ej måtte gå vidare, innan man deröfver fådt
ventilera, emedan det torde förvilla de andre stånden och åstadkomma
en polsk riksdag, om man nu började tala om riksdagens
slut,
hvarmed Hr Hammarhielm ock instämde, hälst
ännu med riksdagsarbetet mycket litet vore lidit.
Hr Pauli förklarade sin mening vara icke at tala om
riksdagens slutande eller at betaga Riksens Ständer friheten
at densamma efter omständigheterne continuera utan syfta
på Riksdagsordningens förklarande i detta fall, då des efterlefnad
vore omöijelig; dock ville han sig dertil begifva at icke
gå til de andre stånden med memorialet, innan det här hunnit
vidare föredragas.
Hr Landtm.: Memorialets innehåld är sådant, som
Hr Pauli förmält, och syftar icke på riksdagens slutande;
men sedan Hr Pauli sig sielf begifvit, så kan det tils vidare
på bordet blifva liggandes.
Föredrogs Hr Pechlins insinuerade memorial emot
testes singulares.1
Under detsamma anmältes och infördes en Bondeståndets
deputation af 6 personer.
Herredagsmannen Sven Håkansson, som förde
ordet, anmälte näst ståndets ödmiuka hälsning des begäran,
at R. o. A. med första behagade til afgiörande företaga följande
förut inkomne ståndets extracta protocolli: l:o. Ang:de
lappskatten, til hvars upbörd tiden nu snart tilstundade,
2:o det ang:de 1723 års Skattekiöpsförordning och rusthållsaugmentshemman,
3:o det ang:de Cajana Compagnie och
sidst det som rörde urskillningstermins förlängande til månadens
slut.
1 Tryckt Stockholm 1765,
Hr Paulis
memorial.
Hr Pechlins
memorial.
Bondest:s
deputerade.
294 1761, jan. 15. Om testes singulares.
Sedan deputation afträdt och Hr Landtm, för R. o. A.
uprepat des andragande,
uptogs åter Hr Pechlins memorial, som uplästes til slut.
Hr Leyonadler förklarade sig bifalla detsamma
såsom aldeles grundat på lag och billighet, at ingen på sådane
vittnens utsagor borde blifva dömd.
Hr Bildenschöld: Jag bar emot Hr Pechlins
memorial intet at påminna, men som vid sidsta riksdag
något i samma ämne af Justitisedeputation lär vara utarbetat,
så är min tanka, at detta memorial äfven dit remitteras, hälst
17 cap. Rättegångsbalken härvid lär komma at i akt tagas.
Hr Estenberg biföll memorialet som ländande til
frihetens och säkerhetens bevarande.
Frih. Horn, Christer, förmente, at fast något
vid sidsta riksdag häri vore gordt, så vöre dock ingenting
beslutit. Saken vore nu i detta memorial ganska väl deducerad.
Hvad som bändt emot lag borde ändras och lagen göras
tydelig, emedan ovisshet derom födde missförstånd landsmän
emellan och vore för friheten skadelig.
Hr Rudbeck, Thure, biföll Hr Pechlins memorial,
hvilket han bolt före som en principe borde antagas och Justitisedeputation
genom extr. protocolli anbefallas at efterse,
om något häremot förelupit, hvilket ej borde opåtalt lemnäs.
Hr Ebrenmalm instämde härmed, hälst 17 cap.
Rättegångsbalken innehåller, at testes singulares böra pröfvas,
men andre vittnen rättar han sig efter.
Frih. Grönhagen biföll memorialet som väl grundat
och ländande til frihetens försvar, hvilken hvar ärlig svensk
borde söka styrka.
Hr Bildenschöld: Jag är ej emot Hr Pechlins
memorial eller den deruti fattade principe, men som saken är
ganska örn, hade jag önskat, at den til Justitisedeputation remitteras
eller åtminstone til nästa plenum ligga på bordet at
närmare blifva påsedd och icke i hast afgöras.
Hr Boije, Carl Gustaf: Det fägnar mitt gamla
blod, at hos Herrarne förspörja en sådan ömhet för frihet och
lag. Hr Pechlins memorial är i sig sielf ej mindre grundadt
än med en behagelig penna skrifvit. En sak finner jag dock
dervid bör tilläggas, som är, at domare böra vara varsammare
i sine ransakningar och icke med sine frågor gifva blödige
el. skrämde anklagade anledning til att inblanda mången
Om testes singulares.
295
ärlig och oskyldig; slike bekännelser kunna väl vara gode men
böra ej gälla emot lag.
Frih. Cederhielm: Ämnet til Hr Pechlins memorial
är handgripeligen ländande til nationens fri- och säkerhet,
som det är med behagelig penna utfördt. Principen deri är ej
ny utan grundad på lag, och behöfves altså i mitt tycke derå
ingen remisse eller någon deputations handledning, efter denna
satsen är indubitable. Det enda, som man kunde af deputation
begära, vore at efterse, om något vore deremot brutit,
hvilket torde vara någon anledning at befrukta eller misstänka.
Jag önskar derföre, memorialet måtte strax bifallas
och R. o. A. härutinnan måtte föregå de öfrige stånden med
sitt efterdöme samt deputation updragas at öfver de deremot
förelupne facta inkomma.
Frih. Ridderstolpe holt före, l:o hvad testes
singulares vidkommer, at de uti domslut ej vore lagligen tilräckelige.
2:o. At som lagen ang:de ransakningar ej vore
aldeles tydelig utan kunde gifva domare anledning til misstag,
så borde öfver detta ämne Justitisedeputation börås och
3:o öfver facta deremot med berättelse inkomma. Han trodde
Hr Bildenschölds mening äfven hafva varit den, at deputation
borde projectera förordning i de förra och afgifva betänkande
i den senare puncten.
Hr Rudbeck förklarade sig aldeles bifalla Frih.
Cederhielms mening.
Hr Gyllensvärd: Saken är så mycket mera angelägen,
som jag sielf erfarit, hvad äfventyr slike vittnen medföra,
i det jag för Landshöfdingeembetet i Mariestad blifvit anklagad
af en, som jag aldrig sedt el. kändt och likväl var angifvare.
Sådant bör förekommas, ty det sätter kallsinnighet emot
embetsman och kan stielpa mången oskyldig.
Hr Bildenschöld: Här är ej frågan om enskilte
casus som denne, i hvilken landshöfdingen var oskyldig. I
det förevarande ämnet bör man ej förhasta sig; testes singulares
kunna ej altid anses för gällande men kunna dock tjena
at uptäcka sådane missgierningar som mord, röfverie, mordbrand,
hvilka interessera hvars och ens lif och egendom,
emedan i slike brottmål ofta sanningen igenom dem kan uptäckas.
Min tanka är fördenskull, at detta memorial antingen
remitteras til Justitisedeputation eller åtminstone blifver liggandes
på bordet.
2 9 6 1761, jan. 15. Om testes singulares.
Hr Adlermarck: Jag är ense med memorialet i
sielfva principen men vet ock, at testes singulares ej kunna
i gemen förkastas, efter de ibland äro testes cumulative och
kunna vara gode. Jag instämmer derföre dermed, at memorialet
til Justitisedeputation måtte remitteras.
Härmed instämde äfven flere af R. o. A.
Hr Hammarhielm: Jag tilstår mig misstänka, at
något måtte vara i farvattnet, som gifvit anledning til detta
memorialet, hvilket jag för min del bifaller, efter deruti blott
begäres, at lag måtte blifva lag samt at deputation måtte hos
plena angifva de facta, som deremot kunna finnas förelupne.
Som detta är billigt och alla derom lära vara enige, undrar
jag, at vi om klar lag kunna vidare ventilera. Den, som ej med
lagens innehåll instämmer, måtte säkerligen dervid något
hafva at frukta.
Frih. Hamilton frågade, om commissions protocoller
voro derifrån til vidare öfverseende aflefvererade, hvartil
svarades Ja.
Frih. Cederhielm itererade sin förra mening och
påminte emot det, som om nyttan af testes singulares vid brottmåls
uptäckande anmärkts, at han med [Hr] Pechlin deri instämde,
at bättre voro det 10 skyldige sluppo, än at en oskyldig
skulle lida. Han ansåg testium singularium vigt såsom
grundad ej på en frihets- utan en souverainitetsprincipe; och
som han hade en billig osmak för denne senare, så hade han
äfven aversion för de förre och den, som sig af dem betjent.
Grefve Renstierna berättade i anseende til hvad om
commissions protocoller nämdes, at de til Hans Maij:t voro upgifne,
at han som ledamot med glädje skulle visa redo för sig
och icke fruktade at med flere här illa anskrifne domare bortblandas.
Hr Ehrenmalm påminte, at vid sidsta riksdag,
då lika fråga förevarit, Hr Bildenschöld varit af samma
tanka som nu och han sielf äfven så, och bad, at slutet af
dess inlagde memorial denna sak rörande måtte blifva
upläst.
Hr Landtm, afbröt denna discours för at hemställa
R. o. A., om icke den faststälte deputationen til de öfrige
stånden skulle afgå ang:de rådsvalets förrättande nästa lördag,
hvilket bifölls.
Hr Hammarhielm understälte, om icke samma
Om testes singulares.
297
deputation om et förslags uprättande utur Amiralitetet
äfven skulle ånyo föreställning göra.
Hr Landtm.: Sådant är enligit R. o. A:s senaste beslut.
Hr Wadenstierna tilläde endast, at föreställningen
borde göras med varsamhet och på de här anförde skäl, at
R. o. A. icke syntes vilja de andre stånden med sin mening
imponera.
Deputationen upropades och afgick.
Hr Ehrenmalm upläste det åberopade slutet af
sitt memorial.
Hr Jennings: Jag är icke emot principen men önskade
at förena de här varande stridige meningar. Testes
singulares kunna ej altid gälla; men det torde dock gifvas sådane
fall, at deras öfverensstämmande kunde föranlåta värjemålsed
eller den anklagandes [o; anklagades]1 ställande under
framtiden. Dock vore min mening at remittera memorialet
til Justitisedeputation, som så väl deröfver som öfver delatoriske
vittnen hade at inkomma med betänkande och beifra
de häremot til äfventyrs förelupne facta.
Hr Wadenstierna: Jag har med upmärksamhet
åhördt, hvad här om åtskillige slags vittnen blifvit discourerat.
Som jag ej är nog lagfaren at mig häröfver yttra men
saken i anseende til lagens rätta förstånd är örn och angelägen
och man sig deri ej bör förhasta, så styrker jag til dess remitterande
til Justitisedeputation, som i anledning af principen,
hvilken jag bifaller, har at inkomma med sitt betänkande och
med berättelse ang:de de deremot befundne facta.
Hr Rudbeck itererade sitt bifall til memorialet såsom
lag likmätigt samt biföll remissen i anseende til facta, begärandes
häröfver proposition.
Frih. Ridderstolpe: Vi äro alle ense om principen
af memorialet, men som detsamma ej kan blifva en förordning,
så kan det med bifall af grunden dertil remitteras til
Justitisedeputation at i anledning deraf en förordning projectera,
och då lärer ingen tvist derom vidare vara.
Hr Bildenschöld conformerade sig härmed, hälst
testes singulares, ehuru på deras utsago intet domslut kunde
byggas, likväl enl:t 17 cap. Rättegångsbalken ej aldeles kunna
1 Konceptprotokollet.
2 98 1761, jan. 15. Ridderstråles interimsavsked.
Hr Ridderstråle
ang:de
dess tjenst.
förkastas. Hemställandes derjemte, om icke Justitise- ock
Protocollsdeputationerne må anbefallas at ang:de facta häremot,
om slike finnas, med berättelse inkomma.
Hr Landtm, giorde proposition, om memorialet
skulle remitteras til Justitieed eplibation med bifall at i anledning
af de deruti anförde grunder projectera en förordning
och med berättelse inkomma om hvad häremot kan finnas vara
förelupit.
Denna resolution bifölls och blef memorialet påskrifven.
Hr Ridderstråhle anmälte, at sedan han begärdt
och fått interimsafsked ifrån arméen i Pommern för at bivista
riksdagen och sådant nu vore af Hans Maij:t confirmerat
samt förslag efter honom uprättadt, vore han nu sinnad at
återsöka sin syssla och at i Urskillningen ingifva besvär.
Men som terminen dertil vore förlupen, så anholt han om R.
o. A:s intercession til deras emottagande med mera, som dess
upläste dictamen innehölt.
Hr Hammarhielm understödde denna dess ansökning,
desslikes också HrBildenschöld, på de skiäl, at
han ej genom något fel giordt sig sin tjenst förlustig, at han
hemkommit i tankan at under dess broders arrest sitt ja som
caput familise vid riksdagen, at han fördenskull endast begärdt
interimsafsked och at dess öde genom tjenstens förlorande
skulle blifva svårt, om ej R. o. A. ville, som i andra fall skedt,
nu låta vederfaras honom någon grace uti dess ansökning.
Frih. Kalling holt deremot före at saken ej borde
här uptagas utan gå sine laglige vägar såsom olagl. inkommen,
at han icke vore caput familise och borde sin ansöknig hos
Hans Maij:t anmäla.
Hr Hierta instämde dermed, at saken här ej borde
uptagas utan gå til Urskillningen.
Hr Durietz: Saken bör här ej uptagas. Är här queestion
om riksdagsmannarätt, så hör det til Riddarehusdeputation;
är det åter quaestion om embetsmannarätt, så hörer sådant
til Urskillningsdeputation.
Hr Sch önström var äfven emot sakens uptagande,
och
Hr Rudbeck äfvenledes, tilläggandes, at om Hr
Ridderstråle sökte annan tjenst i stället, kunde han den efter
skickelighet och förtjenst erhålla.
Dock på Hr L a n d t m : s hemställan bifölls, at R. o. A:s
Remisser.
299
ledamöter i Urskillningsdeputation skulle söka recommendera
denna sakens företagande derstädes utom numer.
Deputation, som Grefve D o h n a anfördt, återkom med
svar, at de öfrige stånden samtykt til rådsvalets företagande
nästkom:e lördag eftermiddag.
Föredrogs Kongl. Maij:ts remiss utur Rådskammaren
rörande stadens Sundsvalls tvist om ägor med några bönder.
Remitterades til Cammar-, oeconomie- och commercedeputation.
Dito ang:de Luthmans sökte frihetsår på någre uptagne
måssar.
Remitt:s til Cammar-, oeconte- och commercedeputation.
Dito ang:de Landshöfding Lilljenbergs ansökning om
Ultuna Kongsladugård.
Remitt:s till Cammar-, oecome- och commercedep:n.
Dito ang:de prästevalsrättigheten för någre Gref Bielkes
hemman i Västerliung sokn.
Remitt:s til Justitiaedeputation.
Dito ang:de länsskilnaden i Västerbottn.
Remitt:s til Cammar-, oecon.- och Justitisedepme.
Dito ang:de en riddaresyn i Österbottn.
Remitt:s til Cammar-, oecon.- och com:cedep:n.
Dito ang:de Rosenborgs lån.
Remitt:s til Secrete Utskåttet.
Dito ang:de Forsells tour och lön.
Remitt:s til Secrete Utskåttet.
Dito ang:de siuke officerares afsked; ligger på bordet.
Dito ang:de S:se Mariae kyrkas collect.
Remitt:s til Bevillningsdeputation.
Hr Hammarhielm frågade, om Stora Deputation
i morgon sammanträder.
Hr Landtm, svarade Ja.
Hr Pauli anholt, at Hr Pechlins memorial härnäst
måtte föredragas, hvilket Hr Landtm, lofvade i sin ordning
skola skie, hvarefter R. o. A. åtskildes kl. efter ett.
300 1761, jan. 19.
Rådsvalet.
År 1761 d. 19 Januari i.
Måndag.
S. D. Samlades R. o. A. in pleno kl. 9.
Justerades de den 20 och 22 December hos R. o. A. hållne
protocoller.
Uplästes Urskillningsdeputations listor på remitterade
och afslagne mål.
Föredrogs extractum protocolli, hållit i Rådkammaren d.
9 Januarii sidstl., innehållandes åtskillige föreställningar ang:de
afgiften, bevakningen, tullen samt inskränkningen af den uppå
Riksens Ständers tilstyrkande nu frigifne brännevinsbränningen
til husbehof för hemmansbrukare på landet och städer
ne.
Ett rådsför- Härvid upkommo rådselectorerne och anmälte hos R. o. A.
slag anmales. ^ a£ ^em Uprättade förslag til ett af de ledige rådsembeten,
hvaruppå voro upförde Vice Amiralen och Riddaren Hr Axel
Lagerbielke, Generallieutenanten, Riddaren och Commendeuren
Gref Adam Horn och Öfversten och Riddaren Hr Gustaf
Adolph Hioerne.
Rådsförslag Hr Bilberg förmente, at som R. o. A. beslutit, at et
tetef äng'de förslag på 3:ne af Amiralitetet skulle uprättas, så ville han,
at antingen trenne eller ingen af Amiralitetet borde upföras,
emedan eljes Hans Maij:ts valrätt blefve inskränckt, om hvilken
Ständerne borde vara ej mindre örne än annan besvuren
lag. Han trodde, att härvid icke Ständernes pluralité utan
öfverenskommande enl:t 12 § i Regeringsformen borde gälla,
och anholt, at R. o. A. genom en deputation ville sådant de
öfrige stånden föreställa.
Hr J ennings påminte deremot, at de öfrige 2:ne
stånden icke instämt med R. o. A. ang:de et amitalitetsförslag
utan lemnat dess uprättande til electorerne, som i anledning
deraf förslaget upsatt.
Hr Bilberg itererade, at han ansågo saken, som hon
här blifvit afgiord.
Hr L a n d t m. : De 2:ne stånd hafva dermed icke instämt
utan förblifvit vid sitt utlåtande. Och fast detta icke
är något amiralitetsförslag, har dock electorerne varit obetagit
Rådsvalet.
301
at, som de nu giordt, välja af Amiralitetet en person, som hade
insigt i flere saker och kunde göra i Rådet nyttig tjenst.
Hr Bilberg tykte, at om et amiralitetsförslag icke
pröfvades angelägnare, så hade ingen amiralitetsperson på
detta förslag behöft upföras.
Hr Boije, Carl Gustaf, holt för betänkeligt,
at R. o. A. skulle vilja obtrudera något de andre stånden eller
gå härmed längre, sedan föreställningar härom blifvit giorde.
De hafva förblifvit vid sin mening, och våra electorer hafva
derefter måst sig rätta. Han holt derföre bäst at låta vid förslaget
bero och detsamma til Hans Maij:t upgifva.
Hr Peehlin: Ang:de amiralitetsförslag är redan svarat,
och derom är nu icke casus. Electorerne hafva, som Hr
Landtm, sagdt, ingen afsigt vid förslaget haft på visse metier
utan endast på värdige ämnen. När efter Hans Excellence
Wrangel, som nu är gammal och siuklig, vacance existerar,
då blifver qusestion om et förslag af Amiralitetet.
Hr Bilberg: Vöre jag säker, at Hans Maij:t af förslaget
utnämde Hr Lagerbielke, så vore jag nögd, men emedlertid
önskar jag, at i anseende til Konungens valrätt detta ej
måtte blifva prsejudicat för framtiden.
Hr Jennings: Electorerne hafva ej haft afseende på
Hr Lagerbielke såsom en amiralitetsperson utan som en skickelig
och af riket välförtjent man.
Hr Bilberg hade vidare härvid ej at påminna, än om
detta ej skulle anses såsom et amiralitetsförslag eller et sådant
funnos nödigt.
Hr Peehlin anmärkte, at nu in puncto et amiralitetsförslag
ej behöfdes eller casus dertil vöre, efter där både vore
en amiralitetsperson i Rådet och Kongl. Maij:t, där så behöfdes,
i amiralitetsärender kunde under varande riksdag höra
krigsbefälet.
Gref Leyonstedt holt all vidare ventilation härom
vara öfverflödig och onödig, då de andre stånden förblefvo
vid sitt på 12 § i Regeringsformen grundade yttrande, och at
dermed borde upskiutas, til casus ang:de et amiralitetsförslag
existerade.
Hr Bilberg giorde blott det förbehåll, at när et amiralitetsförslag
skal uprättas, 3:ne derpå utur Amiralitetet
måtte upföras, och at det eljes icke måtte heta et amiralitetsförslag.
302 1761, jan. 19. Brännvinsbränningen.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. gillade det uprättade
förslaget, livartil R. o. A. svarade med Ja,
hvarefter Hr Landtm, anmodade Kammarherrarne
Manderström och Wachtschlager at hos Hans Maij:t inhämta
timan, då Hans Maij:t täcktes låta sig förslaget i nåder föredraga.
Ang:de bran- Återtogs rådsprotocollets extractum ang:de brännedet
a ‘ vinssalcen före, hvarvid Hr Landtm, hemstälte, om R. o. A.
ville sig til afgörande företaga Borgareståndets extractum
protocolli af den 11 December ang:de brännevinsbränningen
til salu för städerne Stockholm, Götheborg och Carlscrona,
hvarom ståndet genom senare extractum protocolli af d. 12
Januarii ytterligare påmint.
Hr Boije, Carl Gustaf, förmente, at desse mål
särskilt borde afgöras och icke blandas.
Hr L a n d t m. förestälte, at brännevinsbrännandet vore
lösgifvit men utan någon determinerad afgift, hvilken dock
vore nödig at afgiöra, emedan eljes riket kom at mista; at
Bevillningsdeputation väl vore omtald men ännu ej blifvit
af Stä[n]derne utnämd, hvilket med första tyckes böra skie, då
detta Rådets extractum protocolli dit tycktes kunna remitteras
och R. o. A. dessförinnan dertil upskiuta at sig öfver Borgareståndets
extractum protocolli yttra.
Hr Boije, Carl Gustaf: Jag har fast ogärna samtykt
til bränvinsbränningsfriheten men kan aldrig bifalla,
at det må ske til salu för vissa städer, ehuru dervid riket kunde
hafva någon inkomst, hälst jag vet, at hvad förordningar dervid
til missbruks förekommande giordes, de icke blefvo efter -  lefvade.
Frih. von Essen holt före at om någon frihet til
afsalu skulle lemnäs, densamma borde blifva allmen.
Frih. Wrangel, Fredric Otto, mente, at propositionen
borde skiljas; at Rådets extractum protocolli
kunde bifallas men Borgareståndets remitteras til Bevillningsdeputation.
Frih. Cederhiel m instämde dermed och bad Hr
Landtm., at öfver desse mål särskilte propositioner göras.
Hr L a n d t m. : Frågan är här om brännevinsbrännandet,
om bevillningen derföre och dess afsalu för de nämde
3:ne städer enligit de här föredragne extracta protocolli ifrån
Rådet och Borgareståndet. Ehuru desse mål äro förknippade,
Brännvinsbränningen.
303
hemställer jag, om R. o. A. först öfver Rådets extractum protocolli
behagar sig yttra.
Frih. Cederhielm förmente desse mål kunna tagas
särskilt, och at Rådets extractum protocolli ang:de den förra
bevillningens bibehållande utan vidare remiss kunde bifallas.
Hr Boije, Carl Gustaf, förklarade sig af samma
tanka, med förbehåll at bättre tilsyn härvid måtte hållas än
för detta skiedt.
Frih. Ridderstolpe holt före at man först borde
företaga Borgareståndets extr. protocolli ang:de bränning i
städerne och dess afsalu. Hvad landet angick, vore det många
considerationer, som fordrade tid, och emedlertid torde städerne
bränna och consumtionsaccisen til rikets mistning hindras.
Hr Boije, Carl Gustaf, instämde härmed, men
at man borde härvid se sig noga före, eljes kunde de bästa anstalter
blifva fruktlöse.
Hr Ehrensvärd: Jag bifaller Frih. Ridderstolpe
och Hr Boije och lägger dertil, at om städerne skola få bränna,
bör dertil viss tid utsättas, ty fast man tagit brännevinsbrännande
för ordsak til spannemålsbrist, har dock landets bränning
dertil varit mindre vållande än städernes. Ty under förbudstiden
har på landet bränningen icke kunnat aldeles hindras,
dock har sådant föga influerat, då städerne med sine store
värk kunnat derifrån afhållas, hvilka eljes förtära stor myckenhet
utlänsk spannemål, som draga peningar ur riket, förhöija
växelcoursen och ruinera landtmännen.
Hr Boije, Carl Gustaf, begärte proposition öfver
Borgareståndets extractum protocolli.
Hr Ehrenmalm: Som Riksens Ständer altid varit
måne at beskydda särskilte näringsfång, så holt han före at
brännevins afsalu borde äfven landtmannen vara förbehållit,
hälst äfven R. o. A. ägde rättighet at vid sine gårdar hålla
krogar; at sådant icke vore en stadsnäring, hvilken på annan
handel grundades, och at om 3:ne städer erhöllo denna friheten,
densamma alla de öfrige borde tilkomma.
Frih. Horn, Christer, biföll Hr Ehrensvärd, at
för utländsk spannemål penningar skulle gå utur riket och
växeln stegras; at brännevinsbränning ej vore någon stadsnäring;
at här borde göras skilnad emellan den nu tillåtne husbehofsbränning
på landet och stora brännerier i städerne, som
304 1761, jan. 19. Brännvinsbränningen.
ödde inånga 1000:de tunnor spannemål och ökte landets fattigdom,
och at om det för 3:ne städer beviljades, de andre
snart skulle komma efter och alla förbud deremot eljes icke
blifva efterlefvade.
Frih. Ridderstolpe: Som R. o. A. mäst äro ense
i principen, så önskade jag, at saken kunde så afgöras, at vi
tillika kunde menagera rikets interesse och städer ne. Jag
hemställer fördenskull, om R. o. A. skulle behaga bifalla städernes
ansökning på en utsatt tid af 4 el. 6 veckor, at emedlertid
derom kunna sluteligen öfverlägga.
Remittera vi saken på en annan grund til Bevillningsdeputation,
så uträtta vi ingenting, och våra ord falla, som
man säger, på jorden.
Hr [von] Strussenfeldt: Min tanka om brännevin
är, at det i allmenhet är skadeligt; det är väl sagdt, at bränningen
vid ymnig sädesväxt är nyttig för landtmannen, men
spannemålen kan efter min tanka långt bättre nyttjas. Utom
dess går årligen för spannemål mycket penningar utur riket,
och brännevinsbrännandet borttager många dagsvärken, förtär
skogar, som på många år ej ersättas, hindrar nyttiga arbeten
och föder ogudaktighet. Ja, det är så skadeligt, at om i våra
förfäders tid någon dess nuvarande öfverflödiga bruk hade
förutsagdt, densamma äfven blifvit så litet trodd som den, som
nu ville spå vår efterverld en dagelig förtäring af det skadeligaste
opium. Jag önskade fördenskull, at det aldeles kunde
hindras; men som det är omöjeligt och vi nödgas dertil samtycka,
så conformerar jag mig med Frih. Ridderstolpe, at saken
måtte remitteras til Bevillningsdeputation och för öfrigit
med sådane onera beläggas, at det derigenom åtminstone
måtte något hindras.
Hr R u d b e c k, Thure: At til bränning för städerne
någon viss tid måtte utsättas, det bifaller jag, men jag önskade,
at en calcul måtte giöras på hvad skada sådant giordt eller
kunnat giöra i handeln, inan jag kan säga, om brännevins
afsalu är skadeligt eller ej.
Här säges väl, at några millioner för spannemål gå ut;
men vi böra dock se, huru handelsbalancen under förbudstiden
sig förhållit, och huruvida mer eller mindre såfvel blifvit
under förbudet eller efter dess uphäfvande ute ifrån införskrifvit.
Hr B o i j e : Yi böra ej blanda quaestionerne. Frågan är
Brännvinsbränningen.
305
här om Borgareståndets extractum protocolli. Hvad brännevins
afsalu angår, så kan man häpna öfver de missbruk,
som dervid förelupit, i det städerne bränt 3 gånger mera, än
I hvarföre de sig angifvit, så at när det förra utgiordt 60 000
I tunnor, har til det senare väl 3 gånger efter min calcul mera åtI
gådt. Är detta ett näringsfång, så håller jag det för ett diefvulskt
näringsfång, som, enligit hvad Frih. Horn bevist, drar
penningar ur landet för spannemål och stegrar växelcoursen,
hvilket skulle blifva desto känbarare, om sådant utan någon
I förelagd termin skulle tillåtas. Om de andre stånden än det
I bifalla och afgöra, så må det åtminstone til vår heder stå i
protocollet, at vi velat rädda riket och icke dertil samtycka.
Hr Ehrenmalm: Sedan bränningen blifvit frilemI
nåd til husbehof, så tror jag, at om vi med en deputation gå til
I de öfrige stånden emot städernes bränning til salu, lära de
I med oss ingå at försvara landtmannens rättighet och förmån.
Frih. Cederhielm: Då jag sidst för juhl yttrat mig
öfver brännevinsbrännandet, hade jag nog besinnat dess skadeliga
värkningar, men jag vet, at det liksom flere skadelige
saker ej står at hämmas och at alla förbod deremot äro frukt|
löse. Jag har derföre trodt, at man det snarare borde tillåta än
vänja nationen at förakta lag och förordningar deremot samt
at man dervid borde söka tilskynda riket någon inkomst, dock
I den ej så högdt satt, at sielfva ändamålet derigenom blefvo
I illuderat.
Då nu frågan blir om frihet för vissa städer, så bör man
I tilse, hvad rätt de dertil äga.
Brännevinsbrännandet tycks väl vara en landtmannanäring.
Dock at befordra rikets inkomst vill jag enligit Borgareståndets
extractum protocolli bifalla brännevinets afsalu
för städerne, om det äfven landet tillåtes.
Lemnäs den endast åt de tre nämde städer, så blifva de
öfrige missnöijde, och förbuden för dem blefvo icke efterlefvade.
Hvarföre skal man giöra schismer ibland nationen?
S Hvarföre vissa städer och icke alle? Hvarför städer och icke
landet? Land och städer böra niuta lika frihet.
Härmed instämde Hr Gyllensvärd, hollandes före
at alle borde hafva lika rätt, så mycket mer som det lände
landet til nytta vid boskapens föda; begärandes eljes häröfver
votering.
Frih. Ridderstolpe holt före at salufriheten borde
20—322307
306 1761, jan. 19. Brännvinsbränningen.
inskränckas inom en tid af några veckor, hvarförinnan Riksens
Ständer kunde dervid göra någon til rikets inkomst
ländande författning, som icke kunde erhållas, om salubränningen
på landet lemnades fri och utan controll, hvilket han
önskade måtte blifva de öfrige stånden til bifalls erhållande
derå hemstält.
Frih. Wrangel holt i gemen före bränvin vara en för
riket skadelig sak; men om det skulle tillåtas, så holt han före
sådant böra vara en landtmannanäring men aldrig städers,
hvilke med stora värk ödde otroligt spannemål och dymedelst
lucrerade på landet. Häröfver conformerade han sig med Hr
Boije och begärte votering.
Hr P e c h 1 i n holt för afgordt, at brännevin i gemen
vore skadeligt, men antingen vi nu afsloge Borgareståndets
extractum protocolli eller det biföllo, blefvo saken lika fullt
expedierad. Dock som här förekommo flere considerationer
och saken vid sidsta riksdag blifvit utarbetad samt många
projecter ingifne, önskade han, at de andre stånden kunde
förmås til en Bevillningsdeputations sättande, som alt sådant
kunde efterse och reglera. Och som han ansåg detta för en
landtmannanäring, så önskade han, at propositionen i anseende
til städernes salubränning blefve delt och dem antingen en
termin af 6 veckor förundtes, eller ock at målet utan bifall
remitterades til Bevillningsdeputation.
Hr Jennings instämde i hvad om brännevinets skadelighet
sagdt och skrifvit blifvit. Hvad af en ledamot ang:de
spannemåls och sofvels införskrifning och des calculerande anmärkt
vore, sådant mente han skulle lätt kunna utrönas, fastän
flere omständigheter utom bränningen dertil torde concurera.
Hvad 2:o om växelcoursen sagdt vore, så förmente han
bästa medlet til dess fällande vore at hämma utrikes varors
införskrifning. Och som han för öfrigit räknade brännevinets
bruk ibland de här omtalte vidlodande menniskliga svagheter,
som icke kunde aldeles hämmas, så holt han före at lagstiftare
borde med försigtighet och landets nytta endast söka det inskräncka.
Hvad den öfver införskrifven spannemål giorde calculen
angår, så tror jag densamma lärer väl tola någon minskning,
kunnandes för somlige år visas, det icke öfver 80 000 tunnor
spannemål införskrifvits.
Brännvinsbränningen.
307
Hr Ehrenmalm: Ang:de husbehofsbränningen är
redan afgiordt hos Riksens Ständer. Nu är qusestion om salubränning.
Dervid förekomma mångfaldige considerationer,
hvilka jag önskar, vi med en deputation måtte de öfrige stånden
til deras vidare öfvervägande föreställa, hemställandes
derjemte, om vi skulle den för städerne begärte bränningen
på 6 veckor bifalla, då saken emedlertid af Riksens Ständer
kunde för vidare regleras, och häröfver begär jag proposition.
Hr Landtm, föreslog, om propositionen öfver Borgareståndets
extractum protocolli med modification på viss
tid samt sakens vidare remitterande til Bevillningsdeputation
skulle göras.
Hr Bilberg var af den tankan, at propositionen borde
göras öfver Rådets extractum protocolli och icke öfver
Borgareståndets, som redan vore af 3 stånd bifallit och således
blifver expedierat. Men om R. o. A. nu biföllo Rådets extractum
protocolli och tillika inskränckte salubränningen til landet
allena, så förmodade han, at Präste- och Bondestånden
dermed skulle ingå, emedan städernes bränning eljes ruinerade
landet.
Härmed instämde äfven Frih. W rangel.
Hr Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. först ville
yttra sig öfver Borgareståndets extractum protocolli.
Hr Ehrenmalm itererade om en deputation til de
andre stånden i detta mål til expeditionens afböijande, hvarförutan
med vårt beslut ingenting vunnos.
Hr Landtm.: Förrän deputation kan affärdas, måtte
R. o. A. taga något beslut och propositionen dertil göras. Och
som R. o. A. vidare fram kunna sig yttra öfver salu i gemen, så
blir nu endast proposition, om det för de 3:ne städer skal
afslås,
hvartil svarades Ja.
Derefter företogs och uplästes ånyo Rådets extractum
'protocolli.
Hr Boije styrkte til bifall härå, undantagandes hvad
afsalu vidkommer.
Hr Ehrenmalm hemstälte, i anseende til hvad om
beräkningen häri förmäles, at som det vore nästan omöijeligt
at dymedelst förekomma underslef, om icke för husbehofsbränningen
afgiften borde efter hemmanen beräknas och icke
efter tuntalet.
308 1761, jan. 19. Brännvinsbränningen.
Och för öfrigit styrkte han, at de flere puncter deri måtte
til Bevillningsdeputation remitteras, hvarefter vi oss deröfver
bättre yttra kunde.
Hr Bilberg: Jag skulle väl dermed vara nögd; dock
hemställer jag ånyo til R. o. A., om icke vi med en deputation
måtte föreställa Borgare- och Prästestånden våra considerationer
och söka förmå dem, at om brännevinssalu skal beviljas,
det må ske för landtmannen och icke för städerne.
Härmed instämde äfven flere af R. o. A.,
hvarefter Hr Landtm, hemstälte, om icke et extractum
protocolli kunde i anledning deraf upsättas til de öfrige
stånden,
hvilket bifölls.
Hr Bilberg tilläde endast, at derutur måtte uteslutas
salubränningen, efter den blott beviljas til husbehof.
Hr Ehrenmalm önskade, at de öfrige stånden kunde
dermed förmås at hänskiuta saken til Bevillningsdeputation.
Hr Landtm.: Om vi blifva vid husbehofsbränningen
men ej ingå angående salubränningen, så blifva R. o. A. i sitt
förra beslut sig lika.
Frih. Cederhielm förklarade sig ej kunna bevilja
salubränningen för städerne, så framt den ej landet beviljades.
Hr Boije förklarade sin mening derhän, at den i gemen
borde vara förbuden.
Hr Rudbeck holt i anseende til afgiften före at dertil
något lämpeligare och säkrare sätt, än vanligit varit, borde
projecteras.
Hr Rutenscköld: Som brännevinssalu öfveralt
idkas och ej står at hindras, bör sådant åtminstone för riket
giöras nyttigt.
Hr Landtm, proponerade, om Rådets extractum
protocolli om afgiften för husbehofsbränning bifölls men, i anseende
til afgiftens bättre reglerande, skulle remitteras til Bevillningsdeputation,
hvilket bifölls.
Hr Bilberg fruktade, at de andre stånden torde afgiöra
saken och således brännevinssalu blifva tillåtit, hvilket
han önskade måtte förekommas.
Hr Landtm. : Extractum protocolli skal upsättas til
de andre stånden i anledning af R. o. A:s tankar och til nästa
plenum vara färdigt.
Förordningars överseende. Rådsvalet.
309
Hr Wadenstierna påminte, at äfven deri måtte
yrkas på en bevillningsdeputations sättande, hvilket Hr
Landtm, lofvade besörja.
Uplästes Prästeståndets extractum protocolli ang:de före- Böckers ock
kommande af böckers och pappers dyrhet jemte Hr Leonhard papp^gt dyr"
Mag. Ugglas memorial deröfver,
hvilket remitterades til Secrete Handels- och manufacturdeputation.
Härvid påminte Hr Boije, at electorerne måtte utnämna
Bevillningsdeputations ledamöter; men Hr Landtm,
förestälte, at Bevillningsdeputation af Riksens Ständer ännu
ej vore samtykt; dock torde brännevinssaken skynda på slut
deri.
Uplästes Bondeståndets extractum protocolli ang:de lapp- Lappskatten
skattens erläggande,
hvilket remitterades til Kammaroeconomiedeputation.
Föredrogs Borgareståndets och Bondeståndets extracta Förordprotocolli
ang:de de emellan riksdagarne utkomne kongl, förord- ninfeendeTer"
ningars öfverseende af Justitiasdeputation.
Frih. Cederhielm förmente, at härtil borde läggas
alla kongl, circulairer til collegier och publique värk, hälst
nationen borde få den äran och känna de lagar, de skulle lyda,
och förbehölt sig med memorial deröfver at inkomma, samt
at saken emedlertid måtte blifva liggandes på bordet.
Härvid återkommo rådselectorerne.
Grefve Levenhaupt, som förde ordet, berättade, Gref Adam
at Hans Maij:t af det första rådsförslaget til Rikets Råd ut- nämd til
nämdt Hr Generalen Gref Adam Horn. Rikets Råd.
Grefve Levenhaupt framgaf äfven tillika det andra Andra rådsrådsförslaget,
hvarpå voro upförde Presidenten Frih. von f"ralaget'
Friesendorff, Landshöfdingen Hr Hans Hummelhielm och
Hofrättsrådet Hr Olof Ehrencreutz.
Då detta förslag var upläst, påminte Hr Hammarhielm,
at som Hr Hummelhielm sig en gång för detta rådsförslaget
afsagdt, tycktes han nu emot sin vilja ej derpå böra
upföras.
Hr Wadenstierna, Pehr, påminte, at som Hofrättsrådet
fyra gånger redan varit på förslag, så borde han nu
efter 1756 års Tjenstebetänkande til rådsembetet vara sielfskrifven.
Hr Landtm, svarade i anseende til Hr Hummel
-
310 1761, jan. 19. Förordningars överseende.
hielm, at som lian sielf vore närvarande, så tilkommo det endast
honom sielf, om han så för godt funno, at sig förslaget undanbedja.
Och frågade derpå R. o. A., om detta förslag gillades?
Hvarpå svarades med Ja.
Rådselectorerne afgingo at jemte de öfrige 2:ne ståndens
electorer upbära förslaget til Hans Maij:t. Och den förra
qusestionen återtogs, då
Ang:de kongl. Hr Landtm, förestälte, at som R. o. A. för detta aff
r0skär-garS gordt om de härtils oöfversedde kongl, förordningars skärskådande.
skådande af Justitisedeputation, så återstodo nu allenast den
af Borgareståndet giorde tilläggningen, at inga förordningar
emellan riksdagarne annars än i nödvändige fall borde utfärdas.
Hr Ehrensvärd, Fredric, åberopade sig härvid
på 4:de § i Regeringsformen såsom ganska klar, förbehållandes
sig härvid, at i fall regeringen någre explicationer öfver
Ständernes beslut och förordningar giordt, desamma måtte
blifva skärskådade.
Frih. Horn, Christer, instämde härmed, tilläggandes
at som kongl, bref och circulairer äfven t jente til allmen
efterrättelse, så borde vederbörande collegier deraf
låta göra utdrag, hvilka til allmenhetens efterlefnad kunde
tryckas.
Hr Wadenstierna, Carl, holt före at sjelfva
circulairerne på kronans bekostnad borde tryckas, emedan
collegiernes betjening til utdragens görande ej vore tilräckelig
och utdragen skulle vara mindre pålitelige.
Hr Ehrensvärd, Fredric, holt före at som här
existerade qusestio legis, så borde den til Stora Deputation
hänvisas och här ej uptagas.
Frih. Ridderstolpe: Hvad kongl, circulairer angår,
så vet jag, at de genom protocollerne komma under Ständernes
skärskådande i Secrete och Justitisedeputationerne, som anger
hos plena, i fall de finnas stridige mot Riksens Ständers författningar.
Jag blifver fördenskull vid 4:de § i Regeringsformen,
som instämmer med Borgareståndets extractum protocolli;
hollandes före at regeringen bör hafva magt at efter omständigheterne
lämpa och förklara förordningar til Ständernes
vidare öfverseende men at Riksens Ständer sjelfve böra på
förklaringar vara sparsamme.
Hr Durietz conformerade sig med Frih. Ridderstolpe
Förordningars överseende.
311
i anseende til 4:de § i Regeringsformen, önskandes at utan
så många förklaringar, rescripter och resolutioner en ständig
lag öfver alla casus kunde erhållas.
Hr Landtm, hemstälte, om då R. o. A. ville blifva
vid sitt sidsta beslut ang:de förordningar nes öfverseende samt
i anseende til Borgareståndets tillagning vid 4 § i Reg:sformen.
Hr Ehrensvärd förmente deremot, at som här
vore frågan om lagars fastställande, borde densamma til Stora
Deputation remitteras.
Frih. Horn, Christer, holt före at efter R. o. A:s
förra beslut detta borde remitteras til Justitisedeputation,
som tillika hade at öfverse kongl, bref och circulairer.
Hr Bilberg gorde härvid en åtskilnad emellan kongl,
förordningar och bref.
Ang:de de förre vore här afgordt, då Urskillningsdeputations
instruction förevar, at de borde til Justitisedeputation
remitteras, efter de voro generele.
2:o. Hvad de senare som specielle angår, som torde kunna
bevisas ofta hafva varit stridige emot Ständernes beslut, holt
han före dem äfven böra förvisas til Justitisedeputation.
Frih. Ridderstolpe: At regeringen bör kunna förklara
Ständernes beslut är stundom nödigt, efter jag fast ogärna
måste tilstå, at de ibland varit mörke och understundom
emot hvarannan contraire, som til exempel vid sidsta riksdag
i anseende til nederlaget på salt. Vi bedraga oss, om vi
tro, at slike kongl, bref ej undergå Ständernes censure.
Vid sidsta riksdag blefvo de af Justitisedeputation öfversedde,
men dess arbete kom icke fram. Det kan således nu
ske, då hvar expedition kan derå i Cancelliet uppgifva behörig
förtekning.
Hr Boije, Carl Gustaf: Vi böra blifva vid
qusestionen. Här är redan beslutit om förordningarnes öfverseende.
Nu talas här om kongl, bref och rescripter. Jag vet,
at desamme i domslut som lag ofta anföras, fast de varit
obekante. Derföre är nödigt, at de blifva kunnoge men förut
öfversedde och gillade af den lagstiftande magten.
Hr Landtm, hemstälte, om kongl, bref och rescripter,
hvarom frågan under discourserne upkommit, äfven skulle
til Justitisedeputations öfverseende remitteras.
Hr von Vicken anmälte sig, men härvid återkommo
rådselectorerne från Slottet,
312 l/61j jftn. 19. Radsvalet. Riksr. v. Friesendorffs avskedstal.
Frih. v. Frie- då Grefve Levenhaupt, sorn dem anfördt, gaf R.
8nämd^tni °- t ilkänna, at Hans Maij:t af det andre rådsförslaget ut
Riketa
Råd. nämdt til Dess och Rikets Råd Presidenten, Landshöfdingen
och Commendeuren af Kongl. Nordstjerneorden Frih. Fredric
[von\ Friesendorff.
Hr Gr. och Hr Landtm, tog härvid til ordet och lyckönskade
Kika- med tjenligit tal Hr Riksrådet til det hedersställe, hvarrådet.
til Konungens nåd, Riksens Ständers fulla förtroende och Hr
Riksrådets utmärkte förtjenster och egenskaper banat honom
vägen; betygandes R. o. A:s så väl som sin egen önskan, at
Hans Excellence til det allmennas nytta och R. o. A:s hugnad
måtte detta hederställe med den Högstes välsignelse och beständig
välgång bekläda.
Hans Excellence Hr Riksrådet [von] Friesendorff:
Då
jag nu efter alt utseende för sidsta gången har den
äran at taga til ordet uti Högl. R. o. A:s lustra samfund och
skal lemna mitt här innehafde ställe för at lyda Kongl. Maij:ts
och Riksens Ständers kallelse, så borde mitt tal vara zirligare,
än jag nu i hast och oberedd förmår åstadkomma, särdeles
då så stora ämnen dertil äro för handen.
Jag är född med förbindelse för R. o. A.
Ni jo riksdagar har jag haft den äran at här ibland R. o.
A. bivista, dervid har jag mera lärdt, än hvad jag med arbete
och academiske studier förut kunnat inhämta. Jag har
lärdt at känna riket och dess interesse samt lagar och constitution;
jag har lärdt at känna nationen, dess nijt för det allmenna
och för friheten; jag har lärdt at känna menniskior
med deras boijelser samt mer och mindre fullkomligheter;
jag har här som i den bästa scholan lärdt känna mig sielf
och min egen ofullkomlighet; men jag har ock derjemte af
stora efterdömen lärdt det, som skal tjena mig til efterrättelse
i det embete, jag nu tilträder.
Högl. R. o. A. är jag oändeligen förbunden, såväl för
den gunst och benägenhet, de mig ständigt bevisat, som i
synnerhet för det yppersta vedermälet deraf, de nu behagat
mig vederfaras låta.
Hade jag rådfrågat min egen förmågo och skickelighet,
hade jag bordt detsamma mig undanbedja, men som min
föresatts altid varit at med undergifvenhet lyda försynen, så
Förordningars överseende.
313
följer jag Kongl. Maij:ts och Riksens Ständers kallelse til det
dryga embete, som desamma för mig beredt.
Men förut efterlåte mig Högl. R. o. A. at betyga inför
dem min oaflåteliga vördnad och erkänsla.
Jag önskar Guds milda välsignelse öfver R. o. A.s värda
Landtmarskalk, i det hedersställe han hos R. o. A. företräder,
och at dess lysande egenskaper, som gordt honom till R. o.
A:s kärlek och förtroende så värdig, måtte leda honom til de
äreställen, som svara emot dess utmärkte förtjenster och
sälsynte gåfvor.
Jag önskar Guds välsignelse til Högl. R. o. A:s öfverläggningar
och rådslag.
Jag önskar dem vishetens och enighetens ande, som utrote
oenighets- och partieanden, hvilken ofta hindrat de bästa
upsåt och förstördt den renaste välmening.
Uti Högl. R. o. A:s samt Hr Grefvens och Landtmarskalkens
ovärderliga vänskap och förtroende inneslutar jag mig,
såsom en förmån, hvilken jag med högsta flit skal söka at
ständigt bibehålla.
Häruppå afträdde Hr Riksrådet, beledsagad af åtta R.
o. A:s ledamöter.
Hr von Vicken fullfölgde den förra discoursen, hemställandes
hvar de til visse regementer afgångne kongl, bref,
som ofta med Regeringsformen kunde vara stridande, skulle
uptagas och öfverses.
Frih. Grönhagen: Hvad l:o förordningar, som utkommit,
angår, är redan för detta afgiordt; men hvad kongl,
bref angår, så efter här är qusestio legis, instämmer jag med
Hr Ehrensvärd, at sådant bör gå til Stora Deputation.
Härmed conformerade sig äfven Hr Thure Rudbeck.
Frih. Horn, Christer: Ang:de förordningarnes öfverseende
är redan afgiordt det böra skie af Justitisedeputation;
men hvad angår så äldre som senare kongl, bref, alt
från Konung Carl XI:tes tid, så är min tanka, at de af collegierne
böra upgifvas och at den för någre år började förordningsdictionaire,
som då funnits betänkelig, nu såsom
ganska god bör continueras.
Frih. Cederhielm: Jag kan ej instämma i hvad här
om remiss til Stora Deputation föreslås, efter här ej är qusestion
om grundlag utan om oeconomiske förordningar.
314 1761, jan. 19, 22. Förordningars överseende.
Den Stora Deputations instruction medgifver sådant icke,
och skulle deputation med slikt til öfverflöd sysselsättas, så
stadnade riksdagen af, emedan Prästeståndet til andre deputationer
ej är tilräckeligit.
Hvad de äldre kongl, bref angår, begär jag, at frågan
måtte hvila, förbehållandes mig at deröfver med memorial
inkomma.
Hr Pechlin bad äfven, saken måtte blifva liggandes
och et angeläget mål ifrån Växelberedningen föredragas.
Hr B i 1 b e r g var emot at saken skulle blifva liggandes,
sedan hon varit ventilerad, såsom et i hans tycke betänkeligit
pra; judica t.
Hr Pechlin: Det bör icke antagas för principe, at
ventilationen hindrar en saks liggande, emedan under discourserne
sådane betänkligheter kunna yppas, som göra des
liggande nödig.
Hr Landtm, tilläde, at Hr Pechlin som rådselector
varit under deliberation frånvarande och fördenskull kunde
begära sakens liggande på bordet,
hvartil äfven R. o. A. samtykte.
Uplästes Frih. Grönhagens memorial ang:de 1738 års förordnings
skärskådande.
Ligger på bordet.
Föredrogs Växelberedningens extractum 'protocolli ang:de
vidare authorisation til nödige acters infordrande eller någre
dess samt Secrete Utskåttets ledamöters sammanslående til
växelsakens vidare utredande,
hvilket äfven begärtes ligga på bordet,
hvarefter R. o. A. åtskildes kl. half til tu.
År 1761 d. 2 2 Januari i.
R. o. A. församlades in pleno kl. half til tijo.
Justering. Protocollet af d. 12 hujus justerades,
hvarefter Urskillningsdeputations förtekning på remitterade
och afslagne mål blef upläst.
Ångtde för- Dernäst anmälte sig Frih. Christer Reuter
ftjenstefolk*
holm och anholt genom des här bifogade dictamen, som han
upläste, at så väl dess förr inlagde memorial ang:de tjenste
-
Om memorialers föredragande.
315
folk måtte föredragas, som ock at de här inkommande memorialer
efter numer måtte föredragas (Bil. 41).
Hr Hammarhielm instämde i detta senare med
Frih. Reuterholm, at memorialerne, efter det de ingifvas,
måtte numereras och sedan föredragas och icke de senare
blifva de förr inkomne föredragne, som det skal hafva skedt
med hans för 3 månader sedan ingifne memorial. Han hade
dermed velat tiga, sedan Riksens Ständer ingådt i det ändamålet,
han dermed påsyftadt, och icke eller deröfver klagat,
at det på anslagslistan skolat blifvit ibland nerflyttadt. Men
han trodde sig likväl äga lika rätt så väl som någon annan
och önskade fördenskull proposition deröfver, at memorialerne
i ordning och tour här måtte blifva föredragne och icke
efter grace.
Hr Landtm.: Det ordet grace hos mig i anseende til
R. o. A. är aldeles icke lämpeligit, och misstankar af ensidighet
kan jag af ingen emottaga. De här inkomne memorialer
skola alla blifva föredragne, men min skyldighet är at först
anmäla de angelägnare publique ärender.
Frih. Reuterholm åstundar, at alla memorialer efter
numer böra föredragas. Sådant låter sig icke giöra, ty när en
sak förekommer, böra alla, äfven senare inkomne memorialer
jemte hufvudmålet föredragas, eljes blefvo et ämne styckevis
och utan ordning föredragit. Min skyldighet är at
densamma i akt taga, och hade jag en annan principe, vore
jag ej värdig R. o. A:s mig updragne embete. Jag hoppas
fördenskull at niuta R. o. A:s protection emot alla oförtjente
tilmälen.
Hr Hammarhielm förklarade, at då han nämdt
grace, hade hans mening endast varit, at han trodt med
rätta kunnat förmoda, at dess för 3 månader ingifne memorial,
hvarom han så ofta påmint, hade bordt blifvit framför
något annat föredragit.
Han funno väl billigt, at alla memorialer borde vid deras
hufvudämnen föredragas; men mente därjemte, at han härvid
ej förtjent någon reproche af Hr Landtm.
Hr Landtm.: Jag gior ingen reproche af R. o. A.
men ber derjemte at intet blifva af någon på mindre anständigt
sätt tiltald utan at i mitt embete få niuta R. o. A:s protection.
Hr Pauli beklagade, at slike oredor här skulle exi
-
316 1761, jau. 22. Brännvinsbränningen.
stera, och önskade, at til förekommande deraf Hr Pechlins
derom inkomne memorial måtte företagas.
Häruppå uplästes Frih. Reuterholms memorial ang:de nödig
författning med tjenstefolk här i riket och remitterades
til Kammar-, oeconomie- och commercedeputation.
Hr Rudbeck, Thure, önskade, at deputation härvid
måtte tilse, at folk ej blefvo tagne til öfverflödige och
dragas ifrån de nödvändigare näringsfång.
Föredrogs det i anledning af senaste dags protocoll upsatte
extractum, brännevinsbrännandet ang:de.
Hr Bilberg påminte dervid emot det ordet viss tid
och
Hr Jennings, at orden vissa vilkor giorde tilfyllest.
Men efter någon discours gillades extractum 'protocolli och
lyder, som följer:
Extr. prot. S. D. Hos R. o. A. föredrogs så väl the föreställningar,
bränn evine- som Kongl. Maij:t medelst utdrag af rådsprotocollet af d.
bränningen. 9 hujus i anseende til den nyligen på Riksens Ständers underdåniga
tilstyrkan frigifne husbehofsbränningen behagat giöra,
som ock hvad det Lofl. Borgareståndet uti dess extr. protocolli
af d. 11 sidstl. December ang:de salubränningen af et
vist quantum spannemål för städerne Stockholm, Götheborg
och Carlscrona andragit.
R. o. A. har efter ömsint öfvervägande af detta mål och
til befordran af rikets bästa instämt med Hans Kongl. Maij:t
til den förra bevillningens continuerande för husbehofsbränningen,
dock alt afsalu härunder icke begripit, emedlertid
och intil dess en Riksens Ständers Bevillningsdeputation densamma
kunde hinna reglera.
Men hvad angår den af Borgareståndet föreslagne salubränningen
för ber:de städer emot en afgift af 15 dir kop:mt
för hvarje tunna säd, så har R. o. A. haft betänkande at sig
deröfver nu strax utlåta.
Ty l:o synes Riksens Ständers afsigt i deras underdåniga
tilstyrkande af d. 6 December ang:de husbehofsbränningens
frigifvande förnämligast varit syftad på landtmannens förmån,
på nytta af dess förskämde spannemål och dess boskaps
bärgning samt spannemålens hållande i pris vid den förl. år
infallne välsignade årsväxten. Hvaremot 2:do torde vara at
befrukta, det genom städernes frihet at med stora värk brän
-
Brännvinsbränningen. Riksrådet Horns avskedstal. 317
na til salu en så stor myckenhet spannemål skulle ödas, at
dess ersättande utifrån til landets deraf existerande behof
skulle ansenligen öka rikets underbalance i handeln och den
redan ovanligit höga och tryckande växelcoursen.
Dock som billigheten tyckes fordra, at i fall någon
bränning til salu på viss tid eller vissa vilkor skulle tillåtas,
densamma ej mindre til landtmannen än til städerne måtte
sig sträcka, och ej mindre nödigt är, at riket uti dess nu varande
belägenhet någon båtande inkomst deraf tilflyta må, hvilket
icke annars än af en bevillningsdeputation lärer kunna utarbetas
och jemkas, så har R. o. A. desse considerationer
med de öfrige respective stånden vänligen communicera velat,
i den förmodan at de öfrige respective stånden lära taga
dem uti ytterligare öfvervägande och emedlertid med R. o.
A. instämma ang:de nödvändigheten at, i anseende til hvad
ofvan förmält är, Bevillningsdeputation nu med första måtte
nämnas och sig desse ärender företaga.
Som Hans Excellence Hr Riksrådet Gref Horn nu var Hr Riksr:t
upkommen, gorde på R. o. A:s vägnar Hr Landtm, til afskedstaL
honom et tjenligit tal, betygandes så väl R. o. A:s fägnad
öfver den Hans Excellence tilfallne rådsvärdigheten som deras
önskan, at Hans Exc:ce densamme med så beständig
välgång måtte bekläda, som Riksens Ständers förtroende
vore utmärkt och fullkomligt.
Hans Excellence Hr Riksrådet Gref Horn yttrade sig.
Då jag genom Kongl. Maij:ts nåd och medbröders förtroende
vunnit högden af det mål, där svenske riddersmäns
ärelystnad måste stanna, så tryta mig nog betydande ord at
inför Högl. R. o. A. tolka den erkänsamma tacksamhet, som
vid emotagandet af rådsvärdigheten hos mig upväckes.
At tala för ett fritt folks rättigheter under dess frånvaro,
at vårda lag, at den utan afsigter jemt utdela emellan rike
och fattige och bidraga til alt, som ett rikes hushållning innefattar
och kan befrämja allmen sälhet, äro ämnen, som fordra
en oändelig upmärksamhet, et ömt samvete och et ständigt
arbete.
Jag måste tilstå, at då jag med eftertanka besinnar det
ansvar och afvund, som de största embeten i alla land äro
vidhängande, så ryser jag vid åskådandet af den bana, som
för mig öpnas; men Riksens Ständers förtroende och åstun
-
318 1761, jan. 22. Riksrådet Horns avskedstal.
dan binder endast omtankan till det, som den kan lätta, och
hvaremot egenvilja icke kan äga rum.
Riksens Högh Ständers gunst och ynnest kan endast
upfylla bristen i det, som mycken god vilja, skild ifrån vidsträckta
kundskaper, eij förmår. Och i det hopp, at af en så
kraftig stöd uprätthållas, vågar jag intaga det rum, där giöromålen
äro vittnen och vedermälen af rena afsigter och oväldugt
tänkesätt, där Konungens närvaro gifver rådslagen drift,
skarpsynte medbröders öf v erläggningar upmuntran och redofordrande
Ständers upsyn varsamhet, samt där Svea Rike
från urminnes tider varit vant at se rummen fylde med männer,
som prydt sina embeten och hvilkas rådslag bidragit at
frägda nationens äreminne i tideböckerne.
Jag går väl således utur detta samqväm men väntar
dock derifrån uplysning och lemnar nu det rum, i hvilket jag
efter någon tid, i mått af hälsa och krafter och tilfyllest giordt
redogiörande, önskar at, om mina dagar räcka, en gång åter
få inrymmas, nögd at då i Riksens Högl. Ständers händer
få öfverlemna den värdigheten, som deras ynnest mig nu tildelar,
säker at med en slik föresats och hopp kunna söndra
ifrån mig den menniskligheten oftast vidhängande regeringslystnan
och öfvertygad at genom oväldug och örn vård om
våra med ed helgade grundlagar få se regeringssättet fästa
rötter, som inga händelser kunna uprycka.
Den Högste låte ständigt uti Högl. R. o. A:s beslut
fäderneslandet vinna förkofran och sällhet. Friheten, som
inom desse murar uprunnit, sakne här aldrig hägn och beskydd.
Laglydnad vare evärdeligen med lagstiftande magten
förknippad, och skadelig samt för vidsträckt skiljaktighet åstadkomme
aldrig betydande söndring och olyckeliga händelser!
Uti Högvälborne Hr Grefvens och Landtmarskalkens
samt Högl. R. o. A:s gunst och ynnest inneslutar mig ödmiukel.
Häruppå tog Hans Excellence afträde, beledsagad af
någre R. o. A:s ledamöter.
Hr Ehrenmalm jemte flere af R. o. A. anhöllo hos
Hr Landtm., det han ville til trycket befordra såväl dess som
Hr Riksrådets Gref Horns vid detta tilfälle hållne tal.
Hr L a n d t m. ursägtade sig i anseende til det förra
men lofvade att efterkomma R. o. A:s åstundan i anseende
til det senare och at derom tala med Hans Excellence.
Nordencrantzska Växelberedningen. 319
Uplästes Borgareståndets extractum protocolli emot den af Ang:de 6 § i
R. o. A. projecterade 6 § i Tulldeputations instruction. TinstrP:S
Häröfver stadnades efter någon ventilation i det slut, at
R. o. A. förblifva vid dess giorde tilläggning.
Uplästes Rådets extractum protocolli ang:de 2 öre s:rmts Afgift til
afgift af hvart hemman til Sköfde kyrka, Sköfde kyrka.
hvilket remitterades til Bevillningsdeputation.
Uplästes det på bordet liggande extractum protocolli ifrån Växeibered
Växelberedningen.
ningens extr.
. . prot.
Hr Pechlin hemstälte, om icke R. o. A. i anseende
til den härvid nödige varsamheten ville bifalla det deri senare
giorde alternativet, at 8 ledamöter utur denna Växelberedning
med 8 ledamöter utur Secrete Utskåttet måtte sammanträda
och om detta ärende öfverlägga, dels emedan härvid
en hop angelägne papper förekommo, hvartil Secrete Utskåttet
hade tilgång och kunde gifva uplysning om, dels för
det at sådant skulle befordra sakens skyndesamma slut.
Härmed instämde en stor del af R. o. A.
Hr Hammarhielm: Jag medgifver angelägenheten
af denna beredning, utan afsigt at jag sielf deri är ledamot
eller at ytterligare vilja ibland desse 8 blifva nämd; men jag
hemställer dervid, at som beredningen redan uptäkt ordsaken
til vår höga växelcours samt botemedlen deremot och
dem nu vidare kan upgifva, hvartil et sammanträde med 8
secrete utskåttsledamöter föreslås, at då desse ledamöter
måge väljas af electorerne och icke af Secrete Utskåttet.
Jag styrker härtil, dels efter jag tror ej häruti vara någon
hemlighet, dels efter jag fruktar, at hon under tysthet skulle
undansmygas och indraga så många andra saker och således
blifva in statu quo.
Frih. Horn, Christer, biföll Hr Pechlins tankar,
efter ämnet vore vigtigt och torde röra rikets banque; ondt
borde småningom och ej på en gång hielpas och dertil behöfdes
tid, lius och öfverläggning.
Ehuru tydeligen saken af Hr Nordencrantz för beredningen
kunnat blifva upgifven, skulle han dock anse för besynnerligt,
om på en enskilt persons tankar utan vidare bepröfvande
någon allmen författning vidtagas skulle.
Hr Rudbeck instämde med Hr Pechlin, önskandes at
äfven Hr Hammarhielm måtte sig dertil foga. Men HrHamm
a r n ; o i m f Arlrln/rnrlft sier ieke kunna ifrån sin mening afgå.
320 1761, jan. 22. Nordencrantzska Växelberedningen.
Hr Rudbeck: Jag säger här rena sanningen och har
ingen annan afsigt än den at hielpa riket. Jag finner samträdet
med secrete utskåttsledamöter efter det giorde alternativet
nödigt, så framt vi vele vinna ändamålet. Hemlighet
och tysthet är vid öfverläggningen nödig, men sedan den
blifvit utarbetad och värkstäld, blifver den tids nog kunnig.
Hr Hammarhielm förklarade sin mening icke hafva
varit at utesluta secrete utskåttsledamöter, för hvilka han
hade alt förtroende, men endast at electorerne til desse 8
personers utnämnande skulle som eljes hafva fritt val enligit
Riksdagsordningen, och derifrån kunde han sig icke begifva
utan votering. Hvad den omtalte nödvändige tystheten angick,
så ville han densamme under deliberationerne medgifva,
men värkställigheten borde blifva för hela riket uppenbar.
Hr Jennings biträdde Hr Rudbecks mening ang:de
et sammanträde af 8 ledamöter utur Secrete Utskåttet och
8 utur beredningen.
Om växelcoursen vore en rikets siukdom, så ansåg han
den som en hemlig siukdom, hvilken i tysthet borde cureras.
Hr Gyllensvan: Min mening är i korthet den, at
vi bifalla Hr Pechlins tankar ang:de sammanträde af 8 personer
utur Secrete Utskåttet och 8 utur Hr Nordencrantz
Beredning.
At electorerne skola välja deputationer, sådant är enl.
Riksdagsordningens 14 § vanligit och lagligit, men derifrån
hafva vi gådt, då vi tillåtit en enda person, nemi. Hr Nordencrantz,
at välja en deputation af Riksens Ständer.
Hvad den härvid påstådde votering angår, så vet jag, at
densamma enligit 16 § Riksdagsordningen ej kan nekas, när
den af flere begäres, men en enda ledamot bör ej kunna någon
saks slut hindra och uppehålla.
HrPechlin anmärkte här ej vara qusestion om någon
ny deputation utan blott om et sammanträde, hvartill 16
personer blifvit föreslagne, till befordran af ett ändamål, som
Hr Nordencrantz sielf ifrån början begärdt, efter denna af
Hr Nordencrantz sielf valde beredning ej vore någon Ständernes
deputation.
Frih. Horn, Christer, tilläde, at denna nya beredning
äfven måtte få adjungera sig och höra andre, som i
saken ägde kundskap, hvaribland han såsom exempel nämde
Hr Öfversten Löven.
Nordencrantzska Växelberedningen. 321
Hr Hammarhielm: Jag anmärker vid discourserne
3:ne omständigheter.
l:o. Här är sagdt, at Växelberedningen icke blifvit lagl.
vald. Detta håller jag före icke med någon grund kan säijas,
sedan Riksens Ständer lemnat Hr Nordencrantz dertil frihet.
2:o. Om 8 personer af Secrete Utskåttet och 8 utur denna
beredning skola sammanträda, så kunde dertil tagas 8 utur
beredningen, som redan af (!) därvarande Secrete Utskåtts ledamöter,
och då vore det så godt at strax hänskiuta saken til
Secrete Utskåttet, hvartil jag ej kan samtycka, emedan hon
då skulle anses för hemlig.
3:o. Om electorerne nu skulle påläggas at välja desse 8
personer utur Secrete Utskåttet, hvilket jag aldrig bifaller,
fast jag altid vördar R. o. A:s pluralité, så förbehåller jag
äfven mig en annan gång at meddela electorerne instruction.
Och sidst förbehåller jag ytterligare, at denna sak ej
måtte dragas under hemlighet.
Hr Gyllensvan: Jag vil visa min vördnad för R. o.
A. dermed, at jag är kort i mitt tal och aldrig med deras tidsutdrägt
yttrar mig mer än 2: ne gånger i någon sak.
Om jag ansedt valsättet til Växelberedningen för olagligt,
har sådant icke skedt i anseende til Riksens Ständers
beslut, [som vår skyldighet är att vörda]1 och altid för lagligit
anse; men min mening kan lätteligen uttydas, då jag
combineradt olagligit och ovanligt i anledning af 14 § Riksdagsord.
, som utstakar det lagliga valsättet; men hvar och en
kan lätteligen se, at denna beredning på sådant sätt icke blifvit
vald, efter sådant skedt af en enda person.
At nu vid växelsakens ytterligare beredning på det föreslagne
sättet tysthet må i akt tagas, håller jag för nödigt,
efter målet är af största vigt och Riksens Ständer, då de dervid
giordt et så ovanligit steg, som sagdt är, vist sig derom
så angelägne.
För öfrigit tror jag ej, at en enda ledamot bör kunna uppehålla
R. o. A:s beslut häruti, utan ber jag fördenskull, at
vi häröfver måtte få proposition, dermed flere instämde.
Häruppå gjorde Hr Landtm, följande proposition.
Bifaller R. o. A., at af Secrete Utskåttet 8 ledamöter
samt 8 af Växelberedningen utnämnas at efter aflagd ed
utgiöra en deputation till växelcoursens styrande och at
1 Konceptprotokollet.
21—322307.
322 1761, jan, 2*2. Remisser.
deras göromål gå til Secrete Utskåttet, som besörjer om värkställigheten,
hvilken bifölls.
Hr H ammarhielm förbeliölt, at ej endast Secrete
Utskåttets i beredningen varande ledamöter måtte härtil
väljas, och förf rågade, hvem som skulle välja ledamöterne
utur Secrete Utskåttet.
Hr Landtm, svarade, at det förre af proposition icke
kunde dragas, och til det senare, at Secrete Utskåttet sielft
utser des ledamöter.
Deputation Upropades deputationen, som i förber:de ärender skulle
afgår' gå til de öfrige stånden.
Angtde Car- Uplästes Borgareståndets extractum protocolli jemte As
nalningSÖk"
sessoren Antonssons i Urskillningsdeputation afgifne skriftelige
votum rörande Ofverstelieutenanten Garnalls derstädes afslagne
ansökning.
Häremot anförde såväl Hr Carl Gustaf Boije
som Hr Hammarhielm, at detta mål, som ej gådt
ordinarie via ifrån Hans Maij:t til Ständerne, ej borde uptagas
men afslås.
Dock på fleres begäran lades det på bordet til härnäst.
Ang:de Vad- Uplästes Bondeståndets extractum protocolli ang:de Vad
hemmanén
stena krigsmanshushemmans försäljande til skatte.
Hr Boije, Carl Gustaf, androg häremot åtskilige
betänkeligheter och krigsmanshusets mistning af fri
disposition af dess hemman. Dock remitterades detta til
Kammaroeconomie- och Landt- samt siö- och militiseoecomedeputationerne
[o; L. och siömilitkoeconomiedeputationerne]1.
Ang:de Assar Bondeståndets extractum protocolli ang:de bonden Assar
1'sökningan~ Nilssons ansökning rörande någre hemman under godset
Lindholm i Skåne.
Ligger på bordet.
A ii gide Bondeståndets extractum protocolli med allmogens besvär
Compagnie öfver Cajana Compagnies införlifvande i Österbott[n]s regimente
remitterades til Secrete Utskåttet.
Angide Lapp- Bondeståndets extr. protocolli ang:de nödvändigheten af
marken. en beredningsdeputation öfver Lappmarken.
B. o. A. fant betänkeligit at härtil bifalla i anseende til
den af månge särskilte deputationers tilsättande til befarande
collision, utan som Kammaroeconomiedeputation hade til1
Konceptprotokollet.
Remisser. Kronprinsens födelsedag. 323
gång til landshöfdingarnes relationer och kunde höra vederbörande,
så blef den til bem:te deputation remitterad.
Secrete TJtskåttets extr. protocolli ang:de permission för
Commendanten i Cristianstad Baron Armfeldt bifölls.
Borgareståndets extr. protocolli ang:de apostledagarnes
afskaffande, bönedagars flyttande på lördagar och 4:dedagars
firande på 3:diedagar i helgarne.
Ligger på bordet.
Deputation återkom ifrån stånden.
Gref Frölich, som den anfördt, berättade, at stånden
tackat för deputations andragande, men Bondeståndet i synnerhet,
samt med första lofvat deröfver deras svar.
Borgarståndets extractum protocolli ang:de helgedagarne
blef uppå fleres begäran uppå bordet liggande.
Hr Landtm.: Innan R. o. A. begynna at åtskiljas,
måste jag anmäla, at nästkom:de lördag kommer Hans
Kongl. Höghets Kronprinsens födelsedag på Slottet at firas.
Som Hans Maij:t velat dispensera Riksens Ständer från
lyckönskans afläggande medelst särskilt deputations upsändande,
så blifver det allenast cour kl. half 12, då fyra talemännen
fara up at upvakta Kronprinsen, til hvilken jag i
allas namn gior en tjenlig compliment. Om middagen spisa
Deras Maijestäter en public. Ständernes deputerade blifva
vid särskilte bord unfägnade. Kl. 5 blifver cour och til
afton bal, och sorgen blir den dagen aflagd.
Föredrogs Prästeståndets extractum protocolli ang:de någon
irring vid senaste riksdag i expedition rörande prästerskapets
rättigheter och matskott på Gottland.
Efter någon ventilation häröfver fant R. o. A. bäst, at
detta målet blifver liggandes, til dess uti sidsta riksdags expeditionsacter
blifvit eftersedt, huru härmed passerat.
Uplästes listorne på de af electorerne til deputationerne
uti de afgångnes ställen valde ledamöter.
Anmältes Riddar ehusdirectionens riksdagsrelation, men
sorn tiden var förliden, upskiöts thermed, kommandes thensamme
at ligga, tils den jemte flere anmälte riddarehusärender
til deputationen kunna remitteras.
Hr Hammarhielm anholt, at Hr Landtm, täcktes
befordra expeditionen i anledning af Protocollsdeputations
för någon tid anmälte extractum protocolli om de pommerske
protocollers insändande til deputationen.
Ang:de permission
för
Armfeldt.
Angide
apostladagarne.
Anmälning.
Angide matskott
på
Gottland.
324 1761, jan. 22, 26. Jönköpings faktoriarbetares besvär.
Hr L andtm. lofvade härom hos stånden låta påminna.
Hr [v o n] Bromell erindrade härvid, at vid sidsta
riksdag redan Kongl. Maij:ts nådige ordres til vederbörande
voro afgångne.
Ang:de nya Anmältes Riddarehusdeputations memorial angrde erhålmatrikein.
jan(je af nödige underrättelser ifrån R. o. A. vid den af Riddarehusfiscalen
Svedenstierna tilämnade nya uplagan af matrikeln,
hvilket bifölls.
Påmintes om ledamöters utnämnande i Secrete Utskåttet
i de sidst valde Hrr Riksrådens ställen.
Hr P e c h 1 i n svarade, at electorerne thermed til härnäst
skulle vara färdige.
Upropades de deputerade, en af hvarje banck, som skulle
bivista middagsmåltiden på Slottet nästkommande lördag.
R. o. A. skildes åt kl. half til tu.
År 1761 d. 26 Januari i.
Måndag.
Plenum klockan half tijo.
Justering. Uplästes protocollet af d. 15 Januarii och dernäst
Urskisdep. Urskillningsdeputations listor på remitterade och afslagne
listor- mål.
Jönköpings Böredrogs Jönköpings factoriearbetares besvär emot Ur
factorieariie-
gkillningsdeputation
och dernäst Hr Fredric Ehrenpreus deremot giorde påminnelser
medelst et memorial,
hvarefter yttrade sig Hr Hammarhielm: Om alt
det är sant, som af de klagande anfördt är, så finner jag deruti
flere omständigheter, som i mitt sinne förtjena upmärksamhet,
l:o at detta mål blifvit af Urskillningsdeputation utan
ordning och numer företagen;
2:o at det af Urskillningsdeputation blifvit uptagit,
inan det gådt lagh vägar eller af Kongl. Maij:t blifvit dit remitterat,
hvilket deputation likväl i anseende til andre sökande
plägat i akt taga; och 3:o at detta mål blifvit til Secrete
Utskåttet remitterat.
Jönköpings faktoriarbetares besvär.
325
Hvad sielfva factoriets angelägenheter rörer, sådant står
under Krigscollegii vård och Secrete Utskåttets vidare öfversyn;
men hvad häruti angår en tvist emellan directeuren och
factoriearbetare, hvarvid desse senare klaga öfver våld, så
tyckes mig sådant böra enl. lag och ordning til behörigt forum
hänvisas och hvarken dessförinnan af Riksens Ständer
uptagas eller til Secrete Utskåttet remitteras.
Härmed instämde Hr Pauli.
Grefve Renstierna: Jag har vid denna sak ej varit
i Urskillningsdeputation närvarande, men jag vet, at hon
därstädes i anledning af et Defensionsdeputations extractum
protocolli kort för nyåret blifvit företagen; dock lär det vara
svårt at sig häröfver yttra, förr än Urskillningen blifvit hörd.
Hr Pauli biföll, at Urskillningsdeputation häröfver må
höras, dock at sådant til nästa plenum måtte skie, då han
sedermera trodde målet till Justitise- och Protocollsdepututionerne
böra hänskiutas.
Hr P e c h 1 i n instämde, at Urskillningsdeputation bör
höras och hufvudsaken emedlertid ligga på bordet.
Hr Hammarhielm fruktade, at om hos R. o. A.
den blefvo liggandes, innan det vore afgiordt, hvart hon skulle
remitteras, så torde emedlertid Secrete Utskåttet dervid lägga
handen och den afgiöra.
Denna saken ömade honom för öfrigit så högt, at i fall
flere voro af samma tanka, så ville han deröfver begära votering.
Hr Pauli önskade, at Hr Pechlin, som begärt, at hon
skulle hvila, ville sig til dess afgiörande nu begifva, emedan
han ansåg saken som ömande och han fruktade, at antingen
Secrete Utskåttet eller de öfrige stånden torde densamma
emedlertid afgöra.
Hr P e c h 1 i n: Jag vore eljes ej emot dess afgörande nu,
men som här ganska svåra klagomål äro förde, som förtjena
at blifva utredde, och man må se, antingen desse arbetare
klaga af skiäl eller sielfsvåld, så anser jag för min del nödigt,
at Urskillningsdeputation häröfver meddelar oss efterrättelse,
hvarvid jag tror hufvudmålet ingenting lär förlora.
Hr [d e] Frese var af samma tanka, tilläggandes, at
efter den juridiske canon accessorium sequitur suum principale.
En tvist, som rörde factoriets contract, ej mindre än
sielfva contractet borde höra under Secrete Utskåttets goro
-
o26 1761, jan. 26. Jönköpings faktoriarbetares besvär.
mål, som väl vorde remitterandes til Defensionsdeputation,
hvad dit hörer, och enl:t 10 cap. Rättegångsbalken til behörigt
forum och undersökning i orten det, som häruti vore bråttmål.
Hr Ehrenstolpe var äfven före at Urskillningsdeputation
borde först höras och saken emedlertid ligga samt
icke styckevis af göras, ej eller dessförinnan af Secrete Utskåttet
företagas.
Hr Hammarhielm: Jag skulle väl härmed instämma,
men om saken här blir liggande och de öfrige stånden
emedlertid afgöra remissen til Secrete Utskottet, så blir sedan
vår öfverläggning förgäfves.
Jag begriper för öfrigit ej, hur detta mål, som icke är
hemligt, kan dragas til Secrete Utskåttet. Mig skal det vara
lika mycket, men jag säijer rent ut, at ofta dragas saker dit,
som icke dit höra, som til exempel det som angår skepps
reparationer och indelning, hvilket jag af Riksdagstidningarne
funnit af Secrete Utskåttet vara afgiordt.
Hr Landtm, anmärkte, at alla mål, som höra under
Secrete Utskåttet, ej blott derföre äro hemlige utan äfven ock
månge allmenne författningar enl:t 18 § i Riksdagsordningen.
Hr Hammarhielm itererade, at hvad angår utrymme
på skeppen, officerares matordning med mera, sådant
trodde han ej höra Secrete Utskåttet utan Riksens Ständer til.
Hr P e c h 1 i n : Som denna sak är sensible, i det här
klagas öfver våld, och i fall det är ogrundat, det har anseende
af myterie, så skulle jag holla för R. o. A. värdigt och anständigt,
om vi detta mål ömade och med en deputation anhöllo
hos de öfrige stånden at ej företaga densamma, innan
Urskillningsdeputation deröfver inkommit; hemställandes tillika,
om icke samma deputation måtte påminna om de respective
ståndens svar på extractum protocolli ifrån Hr Nordencrantzes
Växelberedning, som R. o. A. i sidsta pleno afgorde.
Hr Pauli biföll detta, hemställandes, om icke denna
deputation äfven dervid måtte bruka det skiäl, at en af R. o.
A:s ledamöter uti besvärsskriften blifvit angripen.
Hr Landtm, gorde i anledning af Hr Pechlins mening
proposition ang:de deputations afsändande i de bägge målen,
som bifölls.
Anmäl andes derjemte, at Hr Ehrenpreus med sitt memorial
ginge til de andre stånden.
Om reduktionsärenden.
327
Hr Hasen kampff anholt, at dess memorial ang:de Hr HasenVäxelcontoiret,
som legat någon tid på bordet, måtte företagas
och til Hr Nordencrantz Växelberedning remitteras.
Hr Jennings påminte deremot, at denna berednings
endaste göromål varit at uptaga Hr Nordencrantz anmärkningar,
och
Hr P e c h 1 i n, som körtel, uprepade innehollet af Hr
Hasenkampffs memorial, styrkte til at detsamma til Secrete
Utskåttet såsom endast dit hörande måtte remitteras,
hvilket äfven på Hr Landtm:s proposition af R. o. A.
bifölls.
Föredrogs Urskillningsdeputations extractum protocolli Ang:de redncmed
hemställan, hvar de vid riksdagen inkommande ärender, tlonsärendersom
rörde någon reductions(!) och liquidation, skulle upptagas,
antingen af Kammaroeconomiedeputation eller af någon särskilt
af Riksens Ständer tilförordnande reductions- och liqui
dationsdeputation.
Frih. Cederhielm: At desse mål borde til Kammaroeconomiedeputations
räkenskapsutskått hänvisas.
Hr Pauli holt sådant betänkeligt, efter deri borde dömas
och deputation sitta på domareed.
Hr Jennings fant svårighet vid flere deputationers
tilsättande i anseende til brist på ledamöter utur vissa stånd.
Hr Landtm, föreslog antingen Kammaroeconomiedeputation
eller Statsdeputation, som har Ständernes Contoir
under öfverseende.
Frih. Cederhielm: Kammaroeconomiedeputation
kan ju aflägga domareeden, om så pröfvas nödigt.
[En]1 Bondeståndets deputation, sex personer stark, [an- Bondesfcs
korn]1, anförd af Sven Håkansson, hvilken näst stån- dePutatlondets
ödmiuka hälsning påminte om R. o. A:s benägna yttrande
öfver följande Bondeståndets inkomne extracta protocolli:
l:o.
Ang:de lappskatten;
2:o ang:de Cajana Compagnie;
3:o ang:de 1723 års Skattekiöpsförordning;
4:o ang:de Vadstena krigsmanshus [hemmans]1 skattelösen.
Och aflemnande derjemte 3:ne extracta protocolli, som
ståndet til gunstigt slut recommenderade.
1 Konceptprotokollet.
32 8 1761, jan. 26. Om reduktionsärenden.
Ang:de ett
skattekiöp i
Löfsta by.
Deputation afträdde.
Den förra discoursen återtogs.
Frih. Cederhielm och Frih. Gustaf Reuterholm
voro af den tanka, at Kammaroeconomiedeputations
räkenskapsutskått desse ärender efter aflagd domareed, om
den pröfvades nödig, kunde företaga, och voro emot en särskilt
reductions- och liquidationsdeputations sättande, emedan
dess göromål för detta ådragit R. o. A. afvund och nu
torde upväcka lika misstankar, om hon af R. o. A. resolverades.
Dertil svarades af Hr E h r e n m a 1 m, at Reductionsoch
liquidationsdeputations göromål voro [af] särskilt beskaffenhet
och så vidsträckt, at dertil en egen deputation behöfdes
och at i annat fall snarare Justitise- än Kammaroeconomiedeputation
des göromål kunde updragas.
Af Hr E s t e n b e r g, at hvad om brist af ledamöter invändt
vore, ej kunde säijas om R. o. A., som hade tilgång
nog, at hvart stånd borde få tala för sig och at R. o. A.
medelst en slik deputations sättande borde befordra de lidande
til rätt.
Af Frih. Ridderstolpe, at han ej sågo den fölgd
som en annan värd ledamot af någre häraf flytande misstankar,
emedan Urskillningsdeputation, som bestod af alla fyra stånden,
sielfve en sådan reductions- och liquidationsdeputation
tilstyrkt. At denna deputation i anseende til dess complicerade
göromål borde vara särskilt. At Kammaroeconomiedeputations
sysslor voro vida derifrån skilde. At han som ledamot
i Justitiedamputation sig mera göra, än det deputation
redan til öfverflöd hade, billigt kunde undanbedja och fördenskull
önskade, at de Herrar, som voro emot denna deputation,
ville sig begifva.
Hr Landtm, giorde häruppå propositionen, om R. o.
A. i anseende til anförde skiäl ville bifalla, at, som förr vanligit
varit, en reductions- och liquidationsdeputation vid
riksdag må utnämnas,
hvilket R. o. A. biföllo, tilläggandes Hr Landt m., at
när deputation vöre allment besluten, skulle dess förut hafde
instruction öfverses.
Härefter föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af
15 Januarii ang:de fyra bönders giorde ansökning om skattekiöp
på någre hemman i Södermanland, Svartsiö län, Sånga
Om förordningars överseende. Urskillningsärenden. 329
sokn och Löfsta by, hvilken så väl Kongl. Maij:t som Urskillningsdeputation
hade afslagit i anseende til försutten tid.
Bondeståndets begäran om detta måls återuptagande af
Riksens Ständer afslogs.
Bondeståndets extractum, prot:i ang:de hämmande af Ang:de ströfströfverier
på finska gränsen vener,
remitterades til Secrete Utskåttet.
Föredrogs den af Urskillningsdeputation til Riksens Ziervogel
Ständers plena remitterade Vice Bibliothecarien Ziervogels an'"kllIn"'
ansökning om 4 öre s:rmts afgift på hvart hemman i riket til
ersättning för dess Historia universalis.
Afslogs.
Föredrogs ånyo Borgareståndets extractum protocolli angxle Ang:de förde
emellan riksdagarne utkomne kongl, förordningars öfver- ordsneesn((1)|fver"
seende och kundgiörande samt inga slike förordningars utfärdande
af Kongl. Maij:t annars än i nödvändige fall; Bondeståndets
extractum protocolli i samma ämne,
hvilka biföllos.
Frih. Axel Reuterholm förbehölt dock Frih. Cederhielm
at inkomma med dess senaste utlofvade memorial,
hvarifrån han af någon opasslighet blifvit härtils hindrad,
hvaruti äfven Frih. Cederhielm instämde.
Frih. Grönhagen itererade sin förra mening, at frågan
om förordningars utfärdande som en queestio legis til
Stora Särskilte Deputation borde remitteras, men yrkade ej
vidare, sedan
Hr Landtm, förestält, at Regeringsformen är klar,
som säijer, at slike förordningar blott i nödvändige fall skola
utfärdas.
Uplästes Secrete Utskåttets extractum protocolli ang:de Ang:de penpenningars
disposition af plena, "joåtion^af
som bifölls. plena.
Föredrogs Capitaine Degenaers af Urskillningsdeputation Ang:de
til Riksens Ständer remitterade ansökning om ersättning för Capit:ne
° ° Degenaer.
dess skada och lidande i anseende til saken rörande skeppets
S:t Pettersburgs upbringande.
Efter någon ventilation härom stadnade R. o. A. i det
slut, at denna sak skulle hvila, tils eftersedt blifvit, hvad vid
förre och senaste riksdag af R. o. A., som ej ville blifva sig
olika, varit beslutat och giordt.
Föredrogs Secrete Utskåttets utdrag af protocollet rörande Schedvins
ansökning.
330 17(51, jan. 2(5. Fråga om ett skatteköp.
Lieutnantens Schedvins sökte tilstånd at förbyta sitt nu innehafvande
fideicommiss uti någon fördelagtigare egendom.
Ligger på bordet.
Assar Nils- Föredrogs den af Urskillningsdeputation til Riksens Stän80nnin”S°k"
der remitterade bonden Assar Nilssons ansökning ang:de någre
hemman under Lindholms rusthåll i Skåne, Frih. Siöblads
arfvingar tilhörigt;
Cammaroeconomie- samt Landt- och sjömilitiseoeconomiedeputationernes
betänkande vid 1756 års riksdag, hvarvid
dissentium bilagde mening då blifvit af R. o. A. bifallen;
Bondeståndets extr. protocolli jemte Siöblads arfvingars
memorial denna sak angående.
Sedan desse acter blifvit upläste, yttrade sig
Hr Boije, Carl Gustaf, at som saken hos R. o. A.
förut blifvit afgord och sedan den tiden icke blifvit förändrad,
så styrkte han för sin del R. o. A. til at blifva sig
lika och vid deras redan häröfver fattade beslut.
Frih. Cederhielm förmente deremot, at det vid sakens
återuptagande här ej borde hindra, at den förut blifvit
vid sidsta riksdag afgiord, då för 2:ne stånds felande yttrande
saken ej blifvit expedierad. At R. o. A. då bäst voro sig lika,
om de förblefvo vid lag, befordrade rätt och skyddade medborgare.
At hvad sielfva saken angick, han funno böndernes
ansökning om skattekiöpet billig och laglig, hälst de sig dervid
utfäst at af andre hemman prsestera de rusthållet tilkommande
dagsvärken.
I denna tanka om målets återuptagande til deliberation
ibland R. o. A. instämde äfven Frih. Gustaf Reuterholm.
Deremot förestälte Hr Ehrenmalm, at den, som ville
kullkasta R. o. A:s förra beslut, borde visa sådant vara emot
lag; och Hr Bilberg, at R. o. A. utan nya skiäl ej kunde
bli sig i et och samma mål olika och at man ej borde tala på
tagne beslut.
Hr Jennings: Jag instämmer med R. o. A:s vid
sidsta riksdag yttrade mening, som är betänkandet påskrifven,
när inga nya skiäl någon ändring dervid föranlåta. At
deras då fattade beslut icke varit emot lag utan tvärt om
dermed instämmande och högst billigt, finnes af 1723 års förordning
om skattekiöp och 1756 års förklaring, som förmäla,
at augmenter ej skola til skatte säljas ifrån stammen, då de
Om Nordencrantz bok. 331
för densamma äro omistelige; sådan är här saken, och sådan
är lagen.
Hr Landtm, gorde häruppå propositionen, om R. o.
A. ville förblifva vid deras sidstl. riksdag häröfver fattade
beslut,
hvilket bifölls.
Uplästes Hr Carl G. Boijes memorial ang:de en ny uplaga
af Hr Nordencrantzes värk, hvilken han ansåg för nödig, efter
det hos allmenheten vore begärligt men nu ej vore til fångs.
Hr P e c h 1 i n holt onödigt, at R. o. A. detta mål uptoge,
emedan hvar auctor kunde, då des bok vore censurerad, låta
densamma trycka.
Hr Jennings: Det lär vara Hr Nordencrantzes egen
sak, om dess bok skal åter bli trykt eller de deraf utkomne
exemplar skola blifva som pieces de cabinet förvarade.
Hr Wadenstierna holt äfven före at detta mål ej
hörde Riksens Ständer til eller här borde uptagas.
Hr Carl G. Boije: Som jag vet, at en ny uplaga af
detta värk af många på landet åstundas och det nu ej mera
finnes, så har jag trodt mig böra hos R. o. A. detta anmäla.
Hr Landtm, giorde härpå den proposition: Är det
R. o. A:s tanka at sig med detta mål icke befatta,
hvartil R. o. A. svarade Ja.
Upbröts och uplästes electorernes vallista på ledamöter i
Secrete Utskåttet efter Hr Riksrådet Gref Adam Horn och
Frih. Fredric Friesendorff, hvilka voro Gref Renstierna och
Frih. Conrad Falkenberg.
Sidst anmälte
Hr Landtm, et af Lectoren Magister Wilskman författadt
och til Riksens Högl. Ständer dediceradt Ecclesiastiquevärk,
hvarvid auctoren berömelig flit och möda hade nedlagdt,
och skulle det dedicerade exemplaret til R. o. A:s påseende
blifva på bordet liggandes.
R. o. A. skildes åt kl. half tu.
Hr Boijes
memorial.
Wilskman»
värk.
332 1/61, jan. 29. Om Bevillningsdep. Cronackers memorial.
Justering.
Ang:de en
Bevillningsdep.
Probsten
Serenii
memorial.
Cronackers
mern.
År 1761 d. 29 Januari i.
Torsdag.
Plenum klåckan talf tijo.
Sedan Hr Landt m. äskat liud, börjades med justeringen
af det d. 19 hujus hos R. o. A. hällne protocoll.
Då dermed var slutat, anmälte Hr Landt m., at de
öfrige stånden samtykt til en Bevillningsdeputations utnämnande,
hemställandes derjemte, om icke 12 ledamöter af
R. o. A. dertil af electorerne borde väljas,
hvilket af R. o. A. bifölls.
Härvid uplästes äfven et Frih. Christ. Reuterholms memorial,
och bifölls det, som deruti förmäles angrde ledamöternes
egenskaper, som til denna deputation komma at af electorerne
utses.
Föredrogs det af Prästeståndet til Kammaroeconomiedeputation
remitterade Prosten Serenii memorial ang:de åkerbrukets
upmuntrande genom praemier,
hvilket til Kammaroeconomiedeputation remitterades.
Föredrogs Hr Cronackers memorial med besvär deröfver,
at Urskillningsdeputation afslagit dess ansökning at få til
fiskerieinrättningars behof inlösa et säterie, hvilket enl.
Kongl. Maij:ts 1734 gifne och vid 1738 års riksdag af Riksens
Ständers Secrete Utskått stadfästade resolution vore Biskoppen
i Götheborg på lön anslaget.
Frih. Cederhielm förklarade sig emot at så gamle
afgorde saker åter skulle uprifvas och omgiöras, hvilket i hans
sinne tjente til skadeligit prsejudicat, och begärte emedlertid,
at saken måtte til vidare betänkande på bordet bli liggandes.
Hr Hammarhielm begärte först få höra, huru
saken hos Urskillningsdeputation blifvit insinuerad, och sedan
på hvad grund den blifvit afslagen. Hvad sielfva saken vidkom,
trodde han densamma förtjena R. o. A:s upmärksamhet,
emedan han här hörde et säterie vara biskoppen i Götheborg
förlänt el. doneradt, hvilket han holt vara stridande emot
adel. privilegierne, hvarefter säterier adelen allena tillkomma.
Uplästes Urskillningsdeputations afslagsresol. på Hr Cronackers
ansökning, som grundade sig derpå, at saken vid 1738
års riksdag blifvit af Secrete Utskåttet afgiord.
Cronackers memorial. Om de Carnall.
333
Hr Pechlin: Sedan vi hördt Urskillningsdeputations
skiäl och sedt, at saken gådt ordinaire vägar, blir nu enda
frågan om R. o. A:s härunder beroende privilegier, enligit hvad
redan af en ledamot anfördt är.
Denna qusestion håller jag vara värd R. o. A:s bepröfvande;
ber derföre, at densamma måtte på bordet blifva liggandes
och de andre stånden anmodas at emedlertid densamma
såsom rörande våre privilegier icke afgiöra.
Hr Ehrenmalm conformerade sig härmed.
Hr Landtm.: Saken kan, om R. o. A. så behagar,
blifva liggandes, lärandes hon af de andre stånden ej kunna
emedlertid afgiöras, emedan Hr Cronacker blott ännu hos R. o.
A. sine besvär ingifvit.
Detta bifölls af R. o. A.
Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli med ett bilagdt
Assessorens och Handelsmannens Antonssons i Urskillningsdeputation
afgifne votum ang:de antagandet af Ofverstelieutenantens
och Riddarens de Carnalls giorde, men i deputation
afslagne ansökning om befordran med ersättning af
accordssumman af kronan.
Frih. Kalling: Jag för min del kan ej bifalla Borgareståndets
föreskrift för Hr Carnall.
Hvad här förmäles, at han för 2:ne regimenter blifvit
vald1 til riksdagen befullmägtigad, det är aldeles emot förordningar;
och vill han accordera, så bör han det som andre
göra utan rikets bekostnad.
Hr Hammarhielm: Ehuru Öfverstelieutenanten
Carnall äger en erkänd merite och bravoure, hvilket redan vid
senaste riksdag tilskyndade honom den förmån at kanske
framför andre blifva befordrad, så kan jag dock nu ej bifalla
Borgareståndets för honom yttrade tankar. Ty utom det at
obilligt synes, det riket skulle betala någons accordssumma och
dymedelst giöra så synlig distinction emellan officerare, de
där alle uti fält lika väl gordt sin skyldighet, så anser jag äfven
det ej för något skiäl för honom, at han varit af 2 regimenter
til fullmägtig utnämd, emedan sådant är emot förordning
och orätt, och hvad angår, at han sielfvilligt gådt til arméen i
campagnen, så vet jag ock, at han med agrement fädt giöra
tjenst och, som jag tror, commenderat som öfverste, hvilket
många på lika sätt och med lika fördel gerna hade gordt.
1 Detta ord ej i memorialprotokollet.
Ang:de de
Carnall.
334 1701, jan. 29. Om de Carnall. Apostladagarna.
Hr Roos [af Hjelmsäter] förklarade sig efter
10 års tjenst vid samma regimente nogsamt kunna vittna
om Öfverstelieutenanten de Carnalls merite, och at han nu i
de förflutne campagner altid vist sig med distinction, fast han
ej altid som öfverste commenderat regimentet. Han höllö
äfven före i allmenhet, at de, som gorde väl, borde ieke
allenast vid tilfälle belönas utan ock med skyldigt beröm
omtalas.
Hr H ammarhielm: Hvar och en, som gör sin skyldighet,
håller jag i lika heder och påstår dem vara lika käcka,
velandes icke giöra dem emellan någon obehagelig distinction.
Sedan giorde Hr Landtm, proposition öfver Borgareståndets
extractum protocolli, hvilket afslogs.
Ang:de Föredrogs Borgareståndets extractum 'protocolli af d. 15
dagarne *etc. hujus, hvaruti ståndet til arbetets befordran vid landthushållningen
och andre rörelser, hvarvid det nödige arbetsfolk nästan
allestädes saknas, föreslår,
l:o at bönedagarne måge ifrån fredagarne til lördagarne
flyttas;
2:o at 4:dedagarne uti helgerne på 3:dedagen måtte
firas och
3:o at alla apostledagar i så måtto må indragas, at texterne
derå nästa söndag i ottesången må förklaras och deremot
förhör med ungdomen desto flitigare anställas.
Genom sådan inrättning förmodar Borgareståndet mångfaldiga
dagsvärken öfver riket kunna vinnas, arbetet befordras
och tjenstefolkets sielfsvåld och många odygder kunna förekommas.
Uplästes äfven Frih. Carl Leuhusens memorial, som på
flere dervid anförde skiäl och calculationer dermed instämde,
hvarefter yttrade sig Hr Hammarhielm: Om jag
haft sämre upfostran eller mindre qvickhet än andre, så är det
min olycka, men jag har dock lärdt at frukta Gud och tror mig
åtminstone dermed ingenting hafva förlorat; men vore det så,
som jag dock ej tror, så vore det för min räkning. Jag går uti
denna sak ej vidare in utan vil blott i gemen anmärka, at som
gudsfruktan bidragar til et rikets sällhet och välgång, så böra
vi, hälst uti vårt rikes närvarande belägenhet, snarare vara
mer än mindre derom öma och vakta oss för någre ändringar
dervid, såsom altid för nationen betänkelige och stötande.
Hr Lindelöf biföll Hr Hammarhielm ang:de guds
-
Apostladagarna.
335
fruktans angelägenhet och den skadeliga värkan af misstankar,
som ändringar dervid hos gemene man kunde föda,
hvilka snart kunde projecteras men ej så lätt värkställas.
Dock var han ej emot, at ju bönedagarne på tjenligare
årstider kunde flyttas och at apostledagarne med en timas
gudstjänst kunde firas och resten deraf til nyttigt arbete användas,
hvilket då vunno så mycket mer välsignelse.
Hr Ehrenmalm: Borgareståndet har deruti rätt, at
högtider ofta illa och syndigt blifva använde. Men om de afskaffades,
torde sådant mer skada än gagna både theologice och
politice i anseende til gemene man, hvilken, som jag mig påminner,
skylde sidsta finska krigets olyckeliga utgång på den
ändring, som med helgedagarne vid 1741 års riksdag gordes.
Jag är då af den tankan, at bönedagarne icke röras, men
ang:de 4:dedagarnes firande på 3:diedagarne och apostledagarnes
indragande instämmer jag med Borgareståndet.
Hr Rutenschöld biföll Borgareståndet så i anseende
til 4:dedagarne och apostledagarne som bönedagarnes
flyttande, emedan derigenom mycket fyllerie och öfverdåd
kunde hämmas och alla dagar til gudsfruktan voro lika tjenlige.
Frih. Leuhusen beropade sig på sitt memorial,
hvartil grunden ej vore någon mindre gudaktighet, än den andre
trodde sig äga, men upsåtet at se helgedagarne med mindre
ogudaktighet använde och til mera nytta för riket, som
efter des calcul dermed vunno öfver 40 millioner dagsvärken.
Frih. Grönhagen: Vöre riket i en annan belägenhet,
skulle jag väl bifalla Frih. Leuhusens memorial, men nu tror
jag, vi borde snarare öka våra bönedagar at anropa den Högste
om hielp och välsignelse.
Hr P e c h 1 i n : Jag kan vid denna frågan beropa mig på
1741 års riksdag, då helgedagarnes indragande pröfvades nyttigt.
Nu giöres häremot två inkast, l:o af rikets närvarande
belägenhet och 2:o af allmenhetens prseoccupationer, som
skulle giöra någon ändring härvid betänkelig.
I anseende til det första tror jag hvarken gudaläran eller
gudsfruktan vara bunden til vissa dagar utan förnämligast
bestå i hiertat och upsåtet, och bör fördenskul sådane skiäl
sorn det anförde här ej kunna hållas för gällande.
För det andra hvad angår allmenhetens praeoccupation, så
tror jag den lärer menageras och saken med bestånd för fram
-
336 1761, jan. 29. Apostladagarna.
tiden kunna afgöras och enligit projectet et medium dervid
tagas. At bönedagarne blott flyttas til lördagen, fast jag hälst
önskade, de på söndagar kunde firas, efter Gud befallt oss arbeta
i sex dagar och föda oss i vår anletes svett.
At 4:de- på 3:diedagarne firas och apostledagarnes texter
på nästa söndagar blifva förklarade.
Jag bifaller för öfrigit Frih. Leuhusen och tror, allmogen,
som sagt är, så mycket mindre lär kunna skylla närvarande
krig på en slik ändring, som detsamma redan förut existerar.
Hr Lagersvärd conformerade sig i alt med Hr
Pechlin.
Frih. Cede rhielm: Jag hade aldrig förmodat en
sådan dissensus hos R. o. A. i desse både politice och moraliter
så uplyste tider.
At tro det Guds välsignelse skal upfylla, hvad man i tilbörlig
flit och erforderligt arbete eftersätter, det anser jagsom
grundat i superstition och okunnoghet, och det kan med judarnes
exempel bevisas, som i allmenhet äro det fattigaste och
uslaste folk på jorden, ehuru deras mästa tid borttages af helgedagar
och ceremonier.
Et folk behöfver jemte gudsfruktan idoghet och arbete,
likmätigt hvad i historien läses, at Hercules svarat en, som bad
honom hielpa bära en tung börda.
Jag håller, hvad denna fråga angår, före at vi böra bli oss
lika och vid det, som vi vid en riksdag förut afgordt, då jag
påminner mig, at en tingstermin blef indragen för at öka arbetsdagarne
för landtmannen, och på samma princip kunna vi
äfven nu bifalla apostledagarnes indragande. Ty fast jag
emellan desse bägge ej gior någon comparaison, blir dock ändamålet
dervid detsamma.
Bönedagarne håller jag före äfven kunna flyttas, ty bot
och bättring, som Gud nåde oss äro ganska sälsynte, kunna
rätt så väl ske på den ena dagen som den andra.
Härmed tror jag de respective Borgare- och Bondestånden
väl lära snart vara enige och Prästeståndet äfven lära ingå,
emedan derigenom mycket arbete för dem bespares.
Hr Pauli föreslog, at om apostledagarne efter 1746 års
förordnande skulle blifva, så borde de til catechismiförhör såsom
det nyttigaste användas.
Hr Schönberg instämde med Hr Hammarhielm
angrde gudaktighetens nytta, hvilken borde skiljas från super
-
Apos tiadagarna.
stition och från fritänkeri. Bifallandes för öfrigt Borgareståndets
[o: Borgareståndet] i anseende til bönedagars och 4:dedagarnes
flyttning samt hälftens indragande af apostledagarne,
dock at på de öfrige cathechismiförhör såsom högst angeläget
och nyttigt med ungdomen blefvo hällne.
Hr Klingsporr instämde ang:de böne- och 4:dedagars
flyttning samt de mindre apostledagars indragning,
likmätigt hvad vid 1747 års riksdag giordt blef. Som landet
och bergvärken såmedelst vunno ofta 3 arbetsdagar i veckan, så
trodde han, at de öfrige stånden dermed skulle ingå och at endast
tjenstefolket skulle dermed vara mindre nögde; dock de
större apostledagar härunder ej begrepne.
Hr Gyllensvan biföll Borgareståndets tanka samt Hr
Pechlins, hållandes nödigt, at man sökte vinna arbetsdagar till
följe af Guds befallning, at man skal föda sig i sin anletes svett.
Hr Jennings instämde med Hr Pechlin och styrkte til
bifall på Borgareståndets extractum protocolli. Han tilläde,
l:o at Bergslagen utom jemnare arbete vid deras grufvor och
masugnar dervid, efter en Kammaroeconomiedeputations görd
calculation, vunno en besparing af 30 000 läster kohl. 2:do.
At det skäl, en ledamot tillagdt, såsom befordrande Prästeståndets
bifall härtill, torde giöra en contraire värkan och han
fördenskull önskade, det blifvit med tysthet förbigångit.
3:o. At han ej kunde instämma med bönedagars flyttande på
söndagar; sådant kunde nu ej strax skie, emedan allmenhetens
prsejugé vore deremot, som skulle anse en sådan flyttning för
en total abolition.
Hr Bilberg förklarade deremot sig ej kunna bifalla
Borgareståndets extractum protocolli, ty l:o trodde han, det
skulle hafva en skadelig värkan i landet, om det såge helgedagars
flyttande och indragande hafva varit bland våra första
och angelägnaste göromål. 2:o. Torde vid landtmannaarbetet
ej stort dermed vinnas, emedan den late ej dess mer arbetade
och folkbristen dervid vore det förnämsta hinder, som man borde
söka bota.
Hr Hammarhielm: Fast det tyckes, som skulle
gudsfruktan hållas för en enfaldighet, är jag dock nögd at på
det sättet vara den enfalldigaste. Dock som här göras nya förslag,
hvarmedelst prästernes arbete skal blifva mindre, så
torde vara äfven så billigt, at då ock deras löner blifva derefter
minskade.
22—322307.
338 1761, jan. il!). Apostladagarna.
Min tanka är ej, at gudsfruktan består i predikningarne,
men de bibringa dock folket cbristendomens kundskap och
kännedom, och jag håller före at alt arbete, som sker i förtröstan
på egne krafter och utan välsignelse, ej stor båtnad
med sig förer.
Hr Lilljehorn anmärkte i anledning af catholske
länders exempel, at mängden af helgedagar ej utgiorde den
sanna gudsfruktan, hvilken endast berodde på andäktige hiertan.
Han önskade, denna sak måtte afgöras och sedan det
ifrån Stora Särskilta Deputation upkomne extractum protocolli
företagas.
Frih. Otto Wrangel instämde med Hr Pechlin och
Hr Jennings til bifall på Borgareståndets yttrande.
Hr Boije, Carl Gustaf: Gud bevare oss från fritänkerie
och ogudaktighet; men de mäste helgedagar härflyta
från catholske tiderne, där dock vår Herre sielf befalt, at vi i 6
dagar skola arbeta och på den 7:de hvila. Gud hatar sielfgiorde
helgedagar, hälst då de firas, som beklageligen skier, at knapt
på landet andre än någre käringar i kyrkan sig infinna, som
mästa tiden där med såfvande eller snackande förnöta. Och
fördenskull instämmer jag ang:de deras indragande med Borgareståndets
extractum protocolli.
Hr Pechlin: Jag tycker, R. o. A. mäst äro med Borgareståndets
yttrade tankar ense.
At giöra dem för de öfrige stånden desto smakeligare
kunde tilläggas den ändring, at på apostladagarne cathechismiförhör
med ungdomen och barn skola hållas,
hvilket på Hr Landtm:s proposition af R. o. A.
bifölls med den tilläggning, at äfven på desse dagar embetsman
förblifva vid sine vanlige sysslor.
Äfven påmintes af flere herrar, at de store apostledagar
härunder ej måtte begripas.
Stora Sär- Uplästes Stora Särskilta Deputations extractum 'protocolli
8«tr8 prot af d- 27 Januarii med anhållan hos Riksens Ständer, at Seang:de
under- crete Utskåttet måtte anbefallas at ofördröijeligen afgifva de
rättelse, efterrättelser, som deputation i anledning af dess instruction,
1 och 2 §§, vid sine göromål hade nödige.
Då det var upläst, begärte någre af R. o. A:s ledamöter, at
det skulle blifva på bordet liggandes.
Hr Rudbeck, Thure: At det skal ligga kan väl ej
nekas, men jag ber Herrarne eftersinna, at då til dess åter före
-
Om Sekreta Utskottets arbete.
339
tagande något extra plenum bör sättas, efter det vanliga för
helgedagens skull nästkommande måndag ej kan hållas, och at
här ingenting annat begäres än det, som redan Secrete Utskåttet
i 13 § af dess instruction updragit är men ännu ej blifvit
värkstält, samt ändteligen at medelst sakens liggande endast
tiden utdrages.
Hr Gyllensvan: Jag vet 16 § Riksdagsordningen
medgifver, at en sak på begäran bör ligga, men jag önskade, at
Herrarne vid detta tilfälle sig från denna rätt ville begifva.
Gud är mitt vittne, at jag ej vill vara nogons gunstling och
at jag härutinnan talar utan afsigt. Under någre 30 mils resor
i landet öfver juhlhelgen har jag nogsamt hördt, huru det anses,
at här med alla saker så långsamt tilgår. Jag vet äfven det, at
summum jus är summa injuria, derföre önskar jag, at vi i detta
mål oss måtte skynda, at utrönas må, huruvida Hrr Riksens
Råd sig misstagit, eller ock at deras oskuld måtte blifva uppenbar.
Jag skal aldrig vara dem emot utan snarare med glädje
nyttja alla tilfällen, då någon advocatur för dem äger rum.
Med sådant sinnelag önskar jag än en gång, at merber:de extractum
protocolli måtte nu få företagas och proposition deröfver
giöras.
Hr Linderstedt trodde sakens liggande vara öfverflödigt,
efter hon ej vore ny utan redan i Secrete Utskåttets
instruction afgord och vi äfven instruerat Stora Deputation,
hvars göromål ej borde uppehållas.
Hr Jennings förmente, at saken efter begäran kunde
ligga utan tidens hinder, efter Secrete Utskåttet lika väl giorde
all sin flit at utarbeta och upgifva de begärte underrättelser.
Frih. Hamilton, J. Abr.: Om saken skal ligga, så
begär jag för min del plenum öfvermorgon och eljes härom votering.
Frih. Duvall: Jag bifaller, at efter fleresbegäran saken
må ligga, och går derföre ej in uti merita. Man bör uplysas
om huruvida hon kan bifallas eller ej, och sig dervid ej öfverila.
Hr Lilljehorn: Om saken skal ligga, så begär jag
plenum i morgon.
Hr Pauli conformerade sig med Hr Lilljehorn.
Frih. Fred. Otto Wrangel: Som Riksdagsordningen
medgifver, at en sak en eller flere dagar kan begäras på
bordet, så önskar jag plenum til om tisdag, då deröfver är
lemnad tilräckelig betänketid.
340 1701, jan. 2i). Om Sekreta Utskottets arbete.
Frih. Hamilton: Til lördagen gifves betänketid nog,
och då önskar jag, det må blifva plenum i alla stånden.
Hr Pauli och Hk Carl Gustaf Boije instämde
ang:de plenum til om lördag til sakens afgörande, om hon nu
skulle hvila.
Hr Pechlin hemstälte, huruvida Herrarne ville nyttja
sin rättighet til sakens hvilande enligit 16 § Biksdagsordningen
eller den nu anse, sedan hon vore i Secrete Utskåttetsinstruction
afgord.
Om nu någon dag til extra plenum utsättes, trodde han
dermed intet vunnos, efter de öfrige stånden det ej torde bifalla
och tiden dermedelst äfvensom med votering til Secrete
Utskåttets arbete fruktlöst medtages.
Han föreslog derföre, at R. o. A. måtte bifalla extractum
protocolli och updraga Secrete Utskåttet at utan upskof
utarbeta och upgifva de åstundade efterrättelser.
Frih. Duvall och flere instämde med Hr Pechlin.
Hr Hammarhielm ville hafva viss dag, som nästa
tisdag, Secrete Utskåttet dervid förelagd, hälst han derstädes
trodde saken til största delen utarbetad.
Hr Landtm.: Terminen til nästa tisdag har blott 2
arbetsdagar och är alt för kort; til nästa torsdag torde det
kanske vara möijeligit, fast jag dock derpå tviflar, ehuru derpå
redan arbetat blifvit.
Hr Bilberg förmente, at Secrete Utskåttet enligit
dess instruction väl lärer i det mästa vara härmed färdigt til
nästa tisdag, efter det utomdess medhunnit flere mindre saker,
som Riksrådet Gref Gyllenborgs afsked, Armfelts lön,
bränvinssaken med mera.
Hr Landtm.: Secrete Utskåttet har dervid giordt all
flit men haft mycket giöra och föga tid i anseende til plena och
utskotts nödige sysslor.
Hr Rudbeck, Thure: Om Secrete Utskåttet får
befallning at utan upskof inkomma med de begärte underrättelser,
så afstår jag från begäran om något särskilt
plenum.
Som ledamot i Mindre Secrete Deputation kan jag vittna,
at vi där haft flit och arbete ospardt.
Det, som angår grundlagarne, skal bli färdigt, så snart
möjeligt är, men til dess urskiljande behöfves tid och råderum,
ty Secrete Utskåttet bör enligit dess instruction desse
Om Sekreta Utskottets arbete.
341
mål urskilja och upgifva men Stora Deputation efter dess instruction
sådant sedan pröfva.
Frih. Reuterholm: Vi håfve det förtroende til
Secrete Utskåttet, at det med möijeligaste skyndsamhet lärer
härutinnan söka tilfredsställa plenorum längtan och impatience.
Hr Landtm, giorde härpå proposition, om Secrete
Utskåttet skulle anmodas at til nästa vekas slut med de åstundade
underrättelser inkomma.
Härpå svarades med Ja och Nej.
Hr Hammarhielm påstod, at en viss dag, som nästa
torsdag, dertil måtte utsättas.
Hr Pechlin var deremot, efter de öfrige stånden ej
lära deruti ingå.
Hr Landtm.: Secrete Utskåttet lär säkerligen giöra
sitt bästa, men jag hemställer, om någon dag derför kan determineras.
Hr Bilberg påstod torsdagen eller eljes deröfver
votering.
Frih. Horn, Christer: Lika hvad dag, blott det
skier til nästa veckas slut.
Hr Lilljehorn instämde med Hr Bilberg.
Hr Rudbeck, Thure: Ehuru redan Mindre Secrete
Deputationen på desse mål arbetat, tror jag dock, at
den til den dagen omöijeligen hinner dermed til slut, efter arbetet
är ganska granlaga.
Frih. Reuterholm biföll det af Hr Pechlin föreslagne
expedient med det förtroende, at Secrete Utskåttet lärer med
möijeligaste skyndsamhet tilfredsställa plenorum skäliga impatience,
samt holt votering häröfver för öfverflödig.
Grefve Creutz, Lor. W., biföll Hr Pechlin och
Hr Reuterholm och önskade, at man härvid måtte undgå
votering.
Frih. Ridderstolpe instämde med Hr Pechlin och
Frih. Reuterholm, hållandes fåfängt vara at någon viss dag
förelägga, om Secrete Utskåttet dertil ej hunno blifva färdigt;
men på det föreslagne sättet holt han före tiden vunnes, för
hvilken vi för Gud och riket vore ansvarige.
Hr Landtm, gorde proposition, at Secrete Utskåttet,
om möijeligit vore, til torsdagen skulle inkomma med det
begärte arbete.
o42 1761, jan. 29, febr. 5. Om Sekreta Utskottets arbete.
Hr Hammarhielm ville deremot utan tilläggning
hafva en viss dag Secrete Utskåttet förelagd, hälst han i fyra
månader hördt detta dess arbete omtalas men ännu intet
deraf sedt. Han trodde äfven arbetet kunna efter hand upkomma,
och at alt ej behöfdes på en gång.
Hr Bilberg var äfven för en viss utsatt dag, emedan
om tiden lemnades indefinite, så förföllo hela förevarande fråga
och blefvo ingenting mera sagdt, än hvad redan står i Secrete
Utskåttets instruction.
Hr P e c h 1 i n : Det är bedröfveligit at se R. o. A. så
länge deliberera öfver så litet betydande skilnad i tankar. Om
vi nu sätta Secrete Utskåttet dag före och det ej därtil hant
med arbetet, så förföllo ju hela vårt beslut; utom dess dependerar
sådant intet af R. o. A. allena och låter sig ej giöra, då
man ej vet göromålens vidlyftighet.
At häröfver votera anser jag som föga värdigt R. o. A.,
både i anseende til tidens utdrägt och det omdöme, som sådant
hos allmenheten skulle upväcka.
Frih. Duvall: Som här är sagdt, at Secrete Utskåttet
i 4 månader haft detta arbete om händer utan at något deraf
framkommit, och sådant tyckes innebära, som skulle Secrete
Utskåttet hafva med flit trainerat saken, så kan jag sådant
för min del ej hålla til godo utan betygar, at vi långt ifrån at
trainera detta arbete gordt dermed vår högsta flit på den tid,
vi dertil haft, och dervid provocerar jag äfven de öfrige ledamöters
vittnesbörd emot alla oförskylta tilmälen.
Hr von Walvik: Här blandas 2 frågor. At de
begärte underrättelser skola upges är afgordt för detta och
nödigt.
At tiden dertil utsättes är öfverflödigt, sådant kan ske til
nästa vekas slut, och jag har det förtroende till Secrete Utskåttet,
at det därmed efter möijeligheten lärer skynda.
Hr Landtm, gorde ånyo proposition, som besvarades
med Ja och Nej.
Hr Lilljehorn bad fördenskull om votering.
Frih. Wrangel, Fred. Otto: Om alt secrete utskåttsarbete,
så i anseende til krigsordsakerne som Ständernes
underlåtne sammankallande, ej kan blifva på en gång färdigt,
så kunde vi blott begära det, som snarast kan fås.
Frih. Hamilton, Joh. Abr., föreslog, at Secrete
Utskåttet måtte lemnäs nödig tid och det til nästa vekas slut.
Om Sekreta Utskottets arbete.
343
Hr Landtm, gorde derpå propositionen, at Secrete
Utskåttet til lördagen i nästa veka måtte med det begärte arbetet
inkomma.
Hr Lilljehorn: Blott en viss dag blir utsatt, begifver
jag mig til propositionen,
hvilken derpå af R. o. A. bifölls.
Af somlige påmintes, at detta beslut de öfrige stånden medelst
en deputation borde notificeras, men
Hr Hammarhielm holt för tilräckeligit, om Hr
Landtm, behagade sådant de öfrige ståndens taleman til känna
gifva,
hvilket R. o. A. gillade.
Hr Landtm, anmälte, at Hans Kongl. Maij :t genom Ång:de Hans
Statssecreteren Baron von Duben upsändt af de öfver Hans äring4 af en
Kongl. Höghets Prins Gustavs födelsedag slagne medailler at medaille.
föräras til hvarje R. o. Ars ledamot och at de hos Riddarehusfiscalen
kunde uttagas.
Frih. Duvall hemstälte, om icke R. o. A. borde häremot
hos Hans Maij:t betyga en underdånig erkänsla, och
Hr Hammarhielm, om icke sådant genom en talrik
deputation borde skie.
Hr Landtm, förestälte, at en deputation ej annars än
ifrån alla stånden borde afgå, och föreslog, om icke han med
de öfrige talemännen denna tacksäijelse kunde aflägga,
hvilket gillades.
Frih. Horn, Fredric, önskade, at Hans Kongl.
Höghets Prins Gustafs gifne svar jemte Hr Landtm:s til honom
hållne tal på dess födelsedag måtte blifva tryckte,
hvilket Hr Landtm, uppå R. o. A:s åstundan hos Hans
Kongl. Höghet lofvade anmäla.
R. o. A. skildes åt klockan half tu.
År 1761 d. 5 Februari i.
Torsdag.
R. o. A. samlades in pleno kl. 9.
Föredrogs Secrete Utskåttets extractum protocolli af d. 4 Ang:de tid för
hujus, hvarmedelst Secrete Utskåttet begär någon liten til- arbetets *
fullbordande.
344 17(51, febr. 5, 9. Om Sekreta Utskottets arbete.
Justering.
Orskrsdep.
listor.
Fiskeriedep-i
extr. prot.
Gr. Hamiltons
memorial.
räckeligare tid til det arbetes fulbordande, som Riksens
Ständer åstundat at til nästa lördag se upgifvit.
Hr Boije, Carl Gustaf, förklarade sig dermed
nögd, at Secrete Utskottet obehindrat må uti dess arbete
fortfara, dock at det til nästa måndag måtte vara färdigt,
såsom hvilket han trodde vara möijeligit.
Hr Hammarhielm instämde med Hr Boije jemte
förbehåll, at då saken åtminstone til någon del må upkomma
och intet vidare upskof blifva föranlåtit.
Hr Landtm.: Som R. o. A. nu behagat bifalla Secrete
Utskottets extractum protocolli, så lära de tillåta, at plenum
nu får slutas, at Secrete Utskåttet, som til kl. 10 är anslaget,
må i des arbete kunna fortfara, så at detsamma kan, som jag
hoppas och förmodar, til nästa måndag vara färdigt.
R. o. A. voro härmed nögde och skildes åt.
Ar 1761 d. 9 Februari i.
Måndag.
Plenum klockan nijo.
Justerades protocollet af d. 22 Januarii.
Uplästes Urskillningsdeputations listor på remitterade
och afslagne riksdagsärender.
i Föredrogs Fiskeriedeputations extractum protocolli af d.
28 Jan:i, innehållandes, at Urskillningsdeputation måtte til
deputation öfverlemna alla där inkomne memorialer och ansökningar
om fiskerierne och hvad dem rörer.
Hr Klingsporr mente, at härvid en skilnad borde
göras emellan ansökningar, som först borde pröfvas, och memorialer,
som voro allmenne och strax dit kunde aflemnas.
Men ventilationen afstadnade, efter målet begärtes at
ligga på bordet.
Anmälte Hr L a n d t m. et af Gref Hamilton nu insinuerat
memorial, som han igenomläst och blott ville utan vidare
ventilation föredraga, efter Gref Hamilton dermed ärnade
sig til de öfrige stånden.
Hr Hammarhielm påstod, at detta memorial, som
så nyss inkommit, ej borde föredragas framför de förut inkom
-
Hamiltons memorial om Ostindiska Kompaniet.
345
ne, förbehållandes sig eljes samma förmån i anseende til memorial,
som han innan kort ärnade insinuera,
hvarmed äfven Hr Lilljehorn instämde. Men
Hr Klingsporr och Hr Bilberg anförde dereI
mot, at enl:t Riksdagsordningen ingen här kunde förnekas
at efter skedd anmälan vända sig med memorial til de öfrige
stånden.
Frih. Gustaf Reuterholm mente billigt vara, at
memorialet här anmältes och uplästes. Dock som han trodde
ändamålet dermed böra vara, at saken här först blefve afgiord,
hvilket icke torde vinnas, i fall det directe finge gå til de andre
stånden, så holt han före at det ej borde gå vidare, innan det
här hunnit afgöras.
Och uplästes altså detta Gref Hamiltons memorial,
innehållandes anmärkningar öfver Ostindiske handelen och
Compagniets inrättning och en förment nödig undersökning
derom.
Hr Rudbeck, Thure, förklarade sin tanka vara,
at memorialet som ganska godt och märkvärdigt borde til
R. o. A:s öfvervägande ligga och emedlertid ej gå til de öfrige
stånden, hvaräst det förut torde blifva företagit.
Hr Klingsporr mente, at det strax kunde tagas
under deliberation.
Frih. Reuterholm berömde memorialet och ville
det genast til Secrete Utskåttet hafva remitterat, men på Hr
Bilbergs och fleres begäran blef det på bordet lagdt, och
Gref Hamilton gick med de andre exemplar deraf til de öfrige
stånden.
Hr Landtm, anmälte Hans Kongl. Höghets Kron- Hans Kongl,
prinsens svar på dess vid dess födelsedag i samtel. talemännens cnmprinsenB
namn giorde lyckönskan, hvilket uplästes och af R. o. A. med svar til taievördsam
fägnad uptogs och jemte den senare til trycket skal maunenbefordras.
Frih. Ch. Reuterholm anholt, at et dess memorial,
hvarmed han ärnade gå vidare til respective stånden, måtte
upläsas.
Hr Landtm, lofvade, at sådant, om dermed hunnos,
ännu i dag söka föredraga.
Föredrogs den af Secrete Utskottet medelst extractum Ang:de Hr R.
protocolli hos Riksens Ständer anmälte Hans Excellence Hr |Mpkens™"-  Riksrådets Baron von Höpkens hos Hans Maij:t insinuerade sked.
346 1761, febr. 9. von Höpkens avsked.
ansökning om afsked, hvilken Kongl. Maij:t til Riksens Ständers
Secrete Utskott remitterat.
Sedan alle dsse papper blifvit upläste, yttrade sig
Hr Hammarhielm: Jag måste tilstå, at jag med
förundran hör, at sakerne fådt en annan ställning, än den jag
förmodat. Det lär ingen här vara obekant, at vi ifrån Secrete
Utskottet väntat underrättelse om ordsakerne til vårt olyckeliga
krig och at det skulle upge de brottslige, efter jag för ostridigt
anser, at grundlag blifvit bruten. I det ställe hör jag
nu, at en af Hrr Riksens Råd inkommer med ansökning om
afsked och at detsamma både af Kongl. Maij:t och Secrete
Utskottet med dess besynnerliga beröm tilstyrkes.
Jag förklarar härmed til protocollet, at sådant sätter mig
i mycken förundran, hälst efter min tanka det först och främst
bordt efterses, huruvida Hr Riksrådet medelst dess rådslag
varit delagtig uti ordsakerne til krigets förklarande emot
grundlagarne. Vöre han det och således lika brotslig med de
öfrige, som det tilstyrkt, så bör han efter min tanka medelst
afsked et lika ansvar ej undandragas. Och så länge jag derom
icke blifvit underrättad, så kan jag för min del ej bevilja det
af Hr Riksrådet begärte afskedet utan vil, at detsamma dertil
skal hvila.
Hr Bilberg påminte, at vid denna saks öfverläggning
Riksens Hrr Råds slägt och närmaste anhörige enl. Riksdagsordningens
14 § måtte taga afträde.
Hr Sinclair ville, at anmärkas skulle, på hvad sätt
Hr Hammarhielm sig om Rådets extractum protocolli yttrat
och, om något deruti varit anstöteligt, sådant borde beifras.
Hr Hammarhielm förklarade sig icke annat derom
hafva sagdt än det, at han med förundran detsamma åhördt.
Hr P e c h 1 i n : Hvad Secrete Utskåttets göromål härvid
angår, så har det ingenting af sin skyldighet underlåtit, då detsamma
saken simplement Riksens Ständers plena understält.
Hvad här talas om redogiörande är en särskilt sak, som
icke hindrar, at ju det af Hr Riksrådet Frih. von Höpken begärte
afsked nu kan bifallas.
Hr Lilljehorn instämde med Hr Hammarhielm, at
Hr Riksrådet Höpkens afsked ej kunde beviljas, innan redogörandet
förut gådt.
Frih. Kalling holt deremot före at som Riksens
Ständer för detta beviljat Hr Riksrådet Gref Gyllenborg det
von Höpkens avsked.
347
af honom begärte afsked med förbehåll af deras rättighet til
redofordrande, hvilken rättighet Riksens Ständer äfven i anseende
til Riksrådet Höpken ägde, så borde nu ingen skilnad
göras emellan personer, utan denne senare äfven som den förre
det begärte afskedet beviljas.
Hr Hammarhielm itererade sitt förra påstående,
men
Hr Lilljehorn förklarade sig bifalla afskedet med
förbehåll af redogiörandet efteråt.
Ankom en Prästeståndets deputation af 12 personer. Prästest:s
Biskoppen i Westerås Doctor Benzelstierna förde del)Utation
ordet och näst ståndets hörsamma hälsning gaf vid handen,
at ståndet
l:o hemstälte de öfrige stånden, om icke öfver Kronprinsens
födelsedag, som var d. 24 Januarii, en medaille
borde slås;
2:o recommenderade til skyndesamt afgiörande et ståndets
extractum protocolli ang:de justitiens administrerande;
3:o berättade, at ståndet hade bifallit Secrete Utskåttets
hemställande ang:de Hr Riksrådets Frih. von Höpkens afsked;
4:o at ståndet väl förehaft Secrete Utskåttets extractum
protocolli rörande Hrr Riksens Råds förhållande vid
krigets börjande, men at sådant blifvit hos ståndet begärt at
ligga på bordet och at det fördenskull önskade at få plenum i
morgon, samt
5:o at ståndet utnämdt dess ledamöter til Bevillningsdeputation.
Deputation afträdde.
Och Hr Landtm, uprepade för R. o. A. innehållet af
deras medbringande, hvarefter i det förra ämnet fortfors.
Hr Klingsporr conformerade sig med Frih. Kalling,
i det at Hr Riksrådet Frih. von Höpken borde niuta lika rätt
som Hr Riksrådet Grefve Gyllenborg, lärandes han ej undandraga
sig lika redogiörande.
Hr Bilberg mente, at sedan det vore begärt, at saken
skulle hvila, vore vidare ventilation nu öfverflödig.
Hr Durietz bad at af Hr Landtm, blifva underrättad,
om saken skulle hvila, då vidare deliberation vore onödig,
men eljes ville han sig deröfver yttra.
Hr Landtm.: Somlige af R. o. A. hafva begärdt, at
saken skulle ligga; dock är deröfver ingen proposition giord,
348 1761, fehr. 9. von Höpkens avsked.
men Herrarne torde sig derifrån begifva, så at han nu kunde
afgiöras.
Hr Hammarhielm: Jag begifver mig dertil men
utber mig först at få yttra mina tankar.
Hr Bilberg begaf sig likaledes och biföll Hr Riksrådets
Frih. von Höpkens afsked på lika sätt som för Hr Riksrådet
Gref Gyllenborg.
Hr Hammarhielm: Jag finner, at de ledamöter,
som sagdt det vara lika sak med Hr Riksrådets von Höpkens
och Gref Gyllenborgs afsked, hafva tagit saken orätt.
Gref Gyllenborg har i anseende til sin siuklighet anhollit
om afsked, underkastadt sig redogiörande och erhållit afsked
jemte pension. Det är sant, men då var saken ej så långt avancerad
som nu, då vi tydeligare blifvit underrättade derom, at
grundlagen medelst krigets företagande blifvit bruten och målet
under Riksens Ständers skärskådande.
Deremot är Hr Riksrådet von Höpken mig veterligen icke
siuk, men om någre oroande omständigheter skulle dess afskedsbegäran
föranlåta, så kunde andre i lika fall hafva rätt
at göra detsamma. Min tanka är fördenskull, at dess redogiörande
måtte förutgå och at vi så väl i anseende til honom som
de öfrige Hrr Riksens Råds göromål måtte blifva underrättade,
hvarvid jag skulle önska få höra, at de til Ständernes nöije sig
upfördt, hvarefter Hr Riksrådet altid sedermera kan erhålla
sin dimission och Riksens Ständer kunna förklara, hvem de
hafva förtroende till eller icke. Emedlertid bör emellan Hrr
Riksens Råd vara en likhet enligit lag, som vi altid böra efterlefva,
at icke somlige erhålla afsked och somlige licentierade
ifrån sine löner. Jag har nu inför protocollet yttrat mina
tankar, och för öfrigit hemställer jag saken til R. o. A:s decision.
Frih. Fred. Otto Wrangel: Här är qusestionom
afsked för Hr Riksrådet Frih. von Höpken och om dess redogörande.
Det förra lärer på samma sätt, som för Hr Riksrådet
Gyllenborg skedt, honom icke kunna nekas, och derföre bifaller
jag detsamma.
Beträffande det senare har Secrete Utskåttet sig utlåtit,
och om det nödigt pröfvas, lärer det altid kunna skie och icke
blifva undangiömt.
Hr W adenstierna: Jag har svårt före at öfver
detta ämne utlåta mig, ty jag bekänner rent ut, at mitt sinne
von Höpkens avsked.
349
härvid är för mycket rördt. Hvad jag ärnar säija, skal vara afskildt
från alt smicker och sådant, som jag för Gud och hela
verlden kan försvara. Det ömar mig at se Hr Riksrådet Frih.
von Höpken anhålla om afsked. En Rådsherre, hvars egenskaper
ej mindre varit hedrade både in- och utomlands, än de
värkeligen hedrat hans embete och Cancelliet, där jag med
andre tjenstgörande med hugnad sedt i honom en president,
som kändt och upmuntrat vett och förtjenster, hvars bortgång
ej allenast där utan kanske längre fram af hela riket lärer
saknas i anseende til dess uplyste förstånd och altid betygade
nijt. Jag är så örn om mitt fädernesland och lag som någon,
men jag tror, at vi utan hinder kunna bevilja Hans Excellence
det begärte afskedet såsom den minsta belöning, honom kan
tildelas.
Hr Durietz: Sedan saken här efter fleres begifvande
kommer nu at företagas, vill jag mig deröfver yttra. Utan at
giöra Hr Riksrådet von Höpkens eloge eller ingå i deras åtskilde
meningar, som å den ena sidan öma rikets lagar och å den
andra Hr Riksrådets begäran, hemställer jag, om icke R. o. A.
kan bifalla dess afsked och, hvad redogiörandet angår, hvarom
Secrete Utskåttet ingenting sagdt, sedermera utur acterne inhämta
uplysning.
Hr Bilberg begaf sig dertil, at Hr Riksrådet von Höpken
på samma sätt som Hr Riksrådet Gyllenborg måtte undfå
afsked, på det att alle måtte niuta lika rätt.
Frih. Grönhagen biföll ej allenast afskedet utan ock
en årlig pension af 18 000 dal. kop:mt.
Hr Bildenschöld: Om jag skulle tala efter samvete
och min egen böijelse, så önskade jag hälst, at Hr Riksrådet
von Höpken blifvit qvar vid sine innehafde embeten;
men som han anhollit om afsked, utan at Secrete Utskottet
haft nogot at anföra honom til last, hvilket hade skedt, om
något hade gifvits, så önskar jag, at afskedet måtte blifva
beviljat utan någon tilläggning.
Grefve Wilhelm Creutz: Det är fägnesamt at
höra, det nijt för lag och granskning äro de grunder, hvaruppå
någre ledamöter varit emot det begärte afskedets beviljande.
Redogiörande är billigt för hvars och ens göromål, men
afskedets meddelande kan sådant intet hindra.
Det lärer ock icke vara vår eller Hr Riksrådet Höpkens
350 1701, febr. 9. von Höpkens avsked.
mening. Fördenskull styrker jag således til afskedets beviljande,
hälst han skulle anses för brottslig, om vi honom det
förnekade.
Hr Landtm, frågade, om han nu finge göra proposition.
Hr Hammarhielm bad allenast, at vid afskedet
måtte tilsättas förbehåll om redogiörandet.
Hr Landtm.: Det lär vara öfverflödigt, efter sådant
följer af sig sielf. Och giorde derpå propositionen:
Bifaller R. o. A. Hr Riksrådet Höpkens om afsked giorde
ansökning?
Härtil svarades med Ja och Nej.
Hr R a m s a i j förklarade sig väl bifalla afskedet;
men som det vore bekant, at et krig vore börjat, hvaruti alla
Riksens Råd ansågos för lika delagtige, så ville han redogörandet
dervid skulle förbehållas, på det allom skedde lika
justiee och icke i landsorterne kunde säijas, at den ena af
Hrr Riksens Råd sluppo lindrigare än den andre.
Frih. Reuterholm, Axel: Hr Riksrådet von Höpken
har hos Hans Maij :t anhollit om sitt afsked. Som fri svensk
undersåtare har han dertil frihet, och det bör honom icke kunna
förnekas.
I anseende til redogörandet går lagen sin gång och har
med afskedet ingen gemenskap.
Hr L inderstedt, Johan, biföll afskedet med förbehåll
af redogiörande.
Hr P e c h 1 i n : R. o. A. hafva redan åtskildt qusestionerne
ang:de afsked och redogiörande, hvilka äfven i sig sielf
icke äro sammanbundne, hälst det senare icke hindras af embetets
nedläggande; derföre kan afskedet beviljas, utan at redogörelsen
dermed blandas.
Hr Jennings: Då Riksrådet Gyllenborg begärte afsked,
yttrade han sig sielf ang:de redogiörande. Sådant har i
detta fall icke skedt; derföre kan det icke fogas med propositionen
om Hr Riksrådet Höpkens afsked utan tyks giöra til
fyllest, om det i protocollet står förbehållit för den, som det
åstundar.
Hr Hammarhielm: At, som det säges, hvar och en
står lagligen fritt at begära sitt afsked, sådant tror jag ej; ty
om till exempel någon amiralitetsofficerare genom förseende
blefvo slagen eller bortsatte sitt skepp, så tviflar jag på at
von Höpkens avsked.
351
han finge sitt afsked utan föregångit redogiörande, och det
holler jag före vara lagligit.
Jag hoppas alt godt om Hr Riksrådet Höpken så väl
som om de andre Hrr Riksens Råd; men som den Stora Särskilta
Deputation är satt at undersöka ang:de grundlagars
efterlefnad och Secrete Utskåttet anbefalt at derom inkomma,
så kan jag för min del icke bifalla til afsked utan förbehåll
af redogörande, och deröfver begär jag eljes votering.
Hr Leijonadler förmente deremot klara lagen medgifva,
at hvar embetsman ej mindre än hvar undersåtare kunde
fritt få begära sitt afsked, at ingen skilnad emellan personer
borde giöras, at Secrete Utskåttet väl hade upgifvit, om något
varit Hr Riksrådet Höpken til last, och at han fördenskull
nu, då han begär afsked, borde niuta svenskmannarätt.
Frih. Reuterholm, Axel: Jag hade ej trodt at
hafva mig så otydeligen yttrat, som min tanka af en ledamot
blifvit uptagen. Jag har altid hollit före at lagarnes helgd är
vårt första ögnainärke; men som afsked och redogiörande kunna
åtskiljas, så har jag trodt, at det första kunde Hr Riksrådet
Höpken beviljas utan en i mitt sinne öfverflödig tilläggning
dervid af det senare.
Skulle någon vilja sådant i protocollet för sin räkning förbehålla,
så är det fritt, men eljes är vägen dertill för Riksens
Ständer altid lika öpen.
Hr Landtm, hemstälte, om Herrarne vilja bevilja
afskedet med särskilt förbehåll til protocoll[et] af redogiörandet.
Frih. Fred. Otto Wrangel förmente deremot,
at et simpelt afsked utan sådant förbehåll icke kunde nekas
och at, då intet vore nämdt, ingenting vore glömt. Och deröfver
begärte han proposition och votering.
Hr Hammarhielm påstod, at detta förbehåll af
R. o. A. till protocollet borde giöras och at sådant ej vore
något nytt.
Hr Jennings holt för onödigt, at R. o. A. giorde en
slik reservation, utan at den särskilt kunde skie för dens räkning,
som den åstundade.
Frih. Reuterholm, Axel, holt före det vara nog,
om Hr Landtm, jemte propositionen giorde detta förbehållet
til protocollet.
Hr Hammarhielm ville, at propositionen om af
-
352 1761, febr. 9. von Höpkens avsked.
sked med redogiörandet skulle combineras eller at deröfver
måtte voteras.
Frih. Ridderstolpe gillade den af Hr Landtm,
föreslagne biais samt biföll afskedet med tilläggningen i protocollet
i ståndets namn, emedan särskilte reservationer voro
förbudne och afskedet aldrig kunde hindra et påföljande redogiörande.
Hr Jennings förklarade sig emot alla reservationer
på ståndets vägnar såsom onödige och betänkelige, hälst afskedet
icke betogo en redofordrande magtens rättighet; och
begärte fördenskull en ren proposition utan dylik reservation.
Frih. Fred. Otto Wrangel biföll reservation
såsom en nödig motvigt vid afskedet emot det Hr Riksrådet
i Secrete Utskåttets extractum protocolli lemnade generele
loford, men holt före at deröfver särskilt proposition borde
göras.
Hr Bilberg: Om jag trodt, at häröfver skulle blifva
så stor ventilation, hade jag icke begifvit mig ifrån at saken
skulle i dag hvila, hvilket jag gordt i afsigt at vinna tiden.
Jag önskar fördenskull, at proposition nu måtte göras öfver
afskedet. Angående redogiörande kan en annan gång delibereras.
Hr Landtm.: Bifalles det ang:de Hr Riksrådet Höpkens
afsked?
Då detta med Ja var besvarat, tilläde
Hr Landt m., at ang:de redogörelse aldrig brukeligit
vore något i afskedet at införa.
Hr Pechlin instämde härmed, at nu saken vore tydelig,
at då R. o. A. nu afgiordt ang:de Hr Riksrådet Höpkens
afsked, utan at deruti om dess redogiörande något rördes.
Hr Durietz: Det är väl, at dess afsked nu anses
såsom afgordt; men jag anser som en condition dervid, at det
må stå i protocollet, det afskedet ej absorberar redogiörelsen
för dess embete.
Frih. Horn, Christer: Om en dylik reservation
finnes i protocollet, det kan vara väl, men hon är onödig, ty
afskedet kan ej betaga et fritt folks rättighet til redofordrande
och tyckes föga anstå dem emot deras embetsmän.
Hr Rudbeck, Thure, holt äfven all reservation
härvid vara onödig, efter hvarken ny fullmagt eller afsked
befriar någon ifrån skyldigt redogiörande.
von Höpkens avsked.
353
Hr Landtm, tilläde, at R. o. A. borde besinna, det afskedet
aldrig kan betaga magtägande Ständers rättighet till
redofordrande af deras embetsmän.
Frih. Fred. Otto Wrangel hemstälte, at som
saken nu vore afgiord, om icke R. o. A. genom en deputation
ville gifva det de öfrige stånden tilkänna.
Hr Durietz påminte ytterligare om reservation til
protocollet.
Hr Pechlin erindrade, at reservationer väl kunde
giöras, innan saken är afgiord, men ej efteråt.
Hr Hammarhielm förmente, at som i Riksdagstidningen
ang:de Hr Riksrådet Gyllenborgs afsked är infördt
med förbehåll af redogörande, så kunde äfven sådant skie i
anseende til Hr Riksrådet Höpken.
Hr R a m s a i j: Vi äro ense om Hr Riksrådet Höpkens afsked;
men som någre av Herrarne begärdt det förbehåll dervid
på lika sätt som för Hr Riksrådet Gyllenborg, så bifaller jag det.
Jag vet ej, hvarföre secrete utskottsledamöter skola vara
deremot eller derför rädde, ty det skadar icke i protocollet
och blir så mycket mer til Hr Riksrådets beröm, om det är
öfverflödigt.
Hr Ruthenschöld conformerade sig med Hr Pechlin
och Hr Rudbeck och begärte votering.
Hr J e n n i n g s : Jag har härvid hos secrete utskottsledamöter
hvarken märkt någon räddhoga eller exculpation,
men man bör icke förvandla saken.
Hr Riksrådet Gyllenborg hade begärt afsked och derjemte
underkastat sig redogiörande. Hr Riksrådet Höpkens
ansökning är annorledes stäld, men bägge böra med lika Ja
besvaras, ty om en sådan clausel i denna senares afsked tilsattes,
skulle det blifva vanhederligit, innan man viste, om
Hr Riksrådet detsamma förskylt.
Hr Klingsporr: Lagen reserverar altid Riksens
Ständer redofordrandet och gior fördenskull ingenting til saken,
antingen Hr Riksrådet Höpken sådant i sin ansökning anfördt
eller det vid afskedet förbehöllos.
Hr Landtm.: Förblifver då R. o. A. dervid at bevilja
Hr Riksrådet Höpken det begärte afskedet?
Härtil svarade R. o. A. med Ja.
Derjemte bifölls, at en deputation til de öfrige stånden
skulle afgå, som skulle gifva dem tilkänna, at R. o. A. bifallit
23—322307.
354 1761, febr. 9, 10. Sekr. Utsk:s berättelse om krigets orsaker.
l:o Hr Riksrådet Höpkens afsked,
2:o at plenum i morgon skal kollas,
3:o at en medaille skulle slås öfver Hans Kongl. Höghets
Kronprinsens födelsedag och
4:o hos de öfrige stånden anholla, at de icke måtte företaga
Secrete Deputations betänkande ang:de capita familiarum,
innan R. o. A. sig deröfver såsom et dem särskilt rörande
mål fådt yttra,
hvilket senare Hr Landtm, anmälte sig redan hos de
öfrige talemännen hafva förbehållit.
S. u. extract. Deputation upropades och afgick. Föredrogs Secrete Ut
^ordsakerne
skåttets extr. protocolli af d. 7 Februarii ang:de de ordsaker,
til kriget, uppå hvilka närvarande krig blifvit begynt (Bil. 42).
Borgarat:s Då med dess upläsande var börjat, ankom en Borgare
epu
a ion. gffafafe deputation, 12 personer stark.
Hr Justitiseborgmästaren i Stockholm Robeck, som
förde ordet, gaf näst ståndets hörsamma hälsning til känna, at
ståndet förehaft Riksrådet Höpkens ansökning om afsked och
densamma bifallit, ehuru Borgareståndet ornat en så värdig
rådsherres bortgång.
Deputation afträdde och läsningen continuerades.
Bonde- Anmältes en Bondeståndets deputation, 12 personer stark,
deputan anförd af Herredagsmannen Sven Håkanson, hvilken
näst ståndets ödmiuka hälsning gaf til känna, at ståndet gifvit
bifall
l:o til Hr Riksrådet von Höpkens begärte afsked,
2:o til en medailles slående öfver Hans Kongl. Höghets
Kronprinsens födelsedag, och
3:o at plenum i morgon måtte hållas, hvarefter deputation
afträdde.
Secrete Utskåttets förber:de extractum protocolli lästes
til slut
och blef på fleres begäran på bordet lagdt til i morgon.
Frih. Carl Otto Wrangel: Jag hade trodt denna
sak böra remitteras til Stora Deputation, men om hon här
skal uptagas, så ber jag, at hon måtte blifva på bordet liggandes.
Deputation återkom ifrån de öfrige stånden.
Frih. Axel Reuterholm, hvilken såsom Gref
Horns fullmägtig densamma anfördt, berättade, at stånden
lofvat ej vidröra saken ang:de capita, tils den varit hos
Sekr. Utsk:s berättelse om krigets orsaker.
355
R. o. A. före, och på de öfrige puncter hade icke något svar
behöfts.
Hr Hammarhielm: Jag är ej emot at det begärte
extr. protocolli måtte blifva liggandes på bordet utan vill
blott förfråga mig, om det är alt, hvad Secrete Utskottet på
4 månader giordt.
Hr Landtm, svarade med Ja, at extractum protocolli
vore kort men hade behöft många förutgående underrättelser.
Hr Hammarhielm: Fast saken blifver liggandes,
vill jag dock anmärka, at det ej är svar på Stora Deputations
begäran men at Secrete Utskåttet gådt in uti et annat ämne.
Jag hade trodt, at extracter utur Rådets voteringar och protocoller
skulle upgifvas til Stora Deputation, hvilken eljes
icke existerar, har ingenting at giöra och kommer sällan tilsammans;
och för öfrigit vet jag ej af någon classification ibland
Hrr Riksens Råd utan vill, at allas giöromål skal förekomma.
Hr Landtm berättade, at i morgon blifver plenum,
samt anmälte, at en, benämnd Lassy, i morgon begärdt 50 man
vagt til ett dess fyrvärkerie vid Carlberg.
R. o. A. hade härvid ingenting at påminna utan skildes
åt kl. emot tu.
År 1761 d. 10 F e b r u a r i i.
Tisdag.
R. o. A. samlades in pleno kl. 9.
Justerades protocollet, hållit hos R. o. A. d. 26 Januarii. Justering.
Vid det som på slutet förmäles, at R. o. A. icke velat sig Hr Nordenbefatta
med frågan om en ny uplaga af Hr Nordencrantzes craang.^ärk
värk, hemstälte
Hr Carl Gustaf Boije, om icke i anseende til en
så väl förtjent man i protocollet som skäl til resolutionen
anföras måtte, at R. o. A. ansedt Hr Nordencrantzes bok
såsom en des egendom och stående under dess disposition.
Härvid hade R. o. A. ingenting at påminna, hälst det var
protocollet likmätigt.
Hr Landtm, hemstälte, om icke det, som R. o. A. Ang:de en
medaille öfver
Cronprinsen.
356 1761, febr. 10. Om deputationernas betjäning.
angrde en medailles slående öfver Hans Kongl. Höghets Kronprinsens
födelsedag i går beslutit, genom extractum protocolli
Secrete Utskåttet til värkställighet updragas måtte,
hvilket bifölls.
Ang:de arfvo- Uplästes Secrete Utskåttets hemställande, at til ordnings
depe“es°be- hållande vid riksdagsacterne deputationernes secreterare och
tjening. notarier ej måge undfå andre hälften af deras arfvoden, innan
de deputationernes acter complette ifrån sig til Riddarehuset
lefvererat.
Hr Hammarhielm begärte, at detta måtte på bordet
blifva liggandes, hållandes i öfrigit lika godt vara, om deputationernes
arbeten lago avare i deputationerne eller hos Riksens
Ständer, hvaräst de ofta ej blifva afgorde.
Frih. Cederhielm: Liggande saker håfve vi redan
til öfverflöd. Yi behöfva dem ej utan ordsak öka, och et så
litet mål som detta, hvilket för ordnings skull i acterne är nödigt,
kunna vi strax afgiöra.
Sedan något häröfver ventilerats, bifölls berörde extractum
protocolli.
Uplästes et af Hr Nordencrantz insinuerat memorial såsom
svar på et, sorn Hr Svedenborg för någon tid ingifvit, och fants
bäst och tjenligast, at det lades ad acta.
Uplästes ad notitiam Protocollsdeputations Usta utskotts
berättelse om dess riksdagsgöromål
och lades ad acta.
Secrete Utsk:s Föredrogs och uplästes ånyo det i går på bordet lagde
äng-de krigs- ^ecrete Utskottets extr. 'protocolli af d. 7 hujus ang.
ordsakerne. l:o de politiske considerationer, som kunnat bringa
Sverige till deltagande i närvarande krig, och
2:o huruvida detta deltagande kunnat skie utan Riksens
Ständers sammankallande,
hvarvid Secrete Utskåttet finner, at utan Ständers sammankallande
inga andra krig än nödvärnskrig enligit Regeringsformen
tillåtas och at detta närvarande krig, som Hrr
Riksens Råd i underdånighet tilstyrkt, icke derunder räknas
kan; berättandes derjemte, at Hrr Riksråden Friherrar Palmstierna
och Scheffer häremot hyst och försvarat en stridig
mening, som med Riksens Ständers förtroende eij lärer kunna
förenas med mera, som det vid allegaterne befintelige extractum
protocolli innehåller (Bil. 42).
Uplästes dernäst Frih. Grönhagens memorial, som i syn
-
Sekr. Utsk:s berättelse om krigets orsaker.
357
nerhet angick den Usta puncten i extracto protocolli och garantien
af Westphaliske freden (Bil. 43).
Häruppå yttrade sig Hr Hammarhielm: Jag går
förbi, hvad jag i går nämde, at vi på detta arbetet i 4 månader
väntat, och vil mig nu i sielfva saken yttra; finnandes dervid,
at Secrete Utskåttet gådt längre, än det fådt befallning, hvilket
jag härmed til protocollet förklarar.
Hvad jag vidare i saken ämnar säija, delar jag i fyra
puncter.
Bo. Hvad angår det, som om Westphaliske freden vidlyfteligen
är anfördt, deruti respecterar jag Secrete Utskåttets
tankar men tilstår mig hysa en annan idée, fast jag nu i hast
ser mig utur stånd at den omständeligen detaillera; hollandes
före bäst vara, at Stora Särskilta Deputation finge detta mål
til utarbetande, at det måtte blifva klart, huruvida i anledning
deraf Sverige mer eller mindre vid existerande tilfällen
måtte vara skyldigt at deltaga i krig, antingen som garant
eller som auxiliaire.
2:o. Som Secrete Utskottet gifver anledning at tro, det
samtel. Hrr Riksens Råd i detta fall felat, så vill jag för min
del, at alla deras voteringar, som ej äro ministerielle, skola
upgifvas til Stora Deputation, på det at alle måtte ske lika
rätt och 2:ne ej blifva efter för de öfrige eller förtroendet nekas
åt någre, då alle äro sammansmälte; ty redogiörandet bör vara
oss i anseende till alla lika förbehållit äfven som i anseende
til Hr Riksrådet Höpken, hvilken jag dock nu tror hafva förtjent
ett fritt afsked, efter Secrete Utskottet icke nämdt
honom såsom hufvudsakeligen deltagande.
3:o. Förklarar jag til protocollet, at jag eij kan ingå at
säija någon af Hrr Riksens Råd vara mera eller mindre skyldig,
så länge vi sakna, hvad vi af Secrete Utskåttet begärdt
och så mycket som behöfs til Stora Deputations uplysning;
kunnandes jag ej finna, at Hrr Riksråden Palmstierna och
Scheffer framför andre förtjena at blifva ansedde.
Jag påstår fördenskull, at Secrete Utskåttet må upgifva
omständeligen ordsakerne, huru krig kunnat tilstyrkas och
göras, utan at rubricera mer eller mindre förtroende för någon
af Hrr Riksens Råd, hvilka vi uppå Secrete Utskåttets berättelse
böra tro hafva alla varit deruti delaktige.
Sedan holler jag före målet böra antingen af Stora Särskilta
Deputation eller af Riksens Ständers plena skärskådas,
358 1761, febr. 10. Sekr. Utsk:s berättelse om krigets orsaker.
ty då går saken i sin ordning, efter Riksens Ständer äro Secrete
Utskåttets principaler.
Får jag ej se eller läsa alla protocoller och voteringar, så
kan jag för min del ej meddela någon af Riksens Råd afsked,
hälst då de det, som Hr Riksrådet Höpken, icke sielfve begärdt.
Äro alle lika delagtige, så böra alla lika anses och icke allenast
2:ne, då de öfrige blifva frie; och häröfver påstår jag i öfrigit
votering samt at saken til Stora Deputation måtte blifva hänskuten.
Frih. Christer Horn: Efter jag här hör Westphaliske
fredens garantie vara åberopad, måste jag med all vördnad
för regeringen samt Secrete Utskåttet tilstå, at jag derom
hyser en annan tanka, och instämmer med Frih. Grönhagens i
detta mål afgifne memorial såsom väl grundat. Garantien är
general, men application deraf är svår, hälst då casus foederis
ej äro i tractaten utmärkte.
Vid det, som där står, at de allierade böra agera junctis
viribus, torde i anseende til hvad som skedt vara mycket at
påminna; när dertil kommer, at då vi 1709 hade krig i Tyskland,
hade vi i anseende til våra tyska provincer af denna garantie
ingen nytta, och ansågs casus foederis då icke som existerande.
Härefter uppläste Frih. Horn bifogade dess dictamen til
protocollet.1
Hr von Walvik upläste för protocollet des bilagde
dictamen (Bil 44).
Hr Fredenstierna anmälte, at innan han hördt
detta Secrete Utskåttets extractum protocolli, hade han tänkt
föredraga et dess memorial, som han nu bad få låta upläsa
med det förbehåll, at han dermed hvarken directe eller indirecte
tänkt röra Secrete Utskottets giöromål utan endast
yppat des fria och välmenta tankar, hvilka han hoppades ej
böra ådraga honom någons missnöije eller otack. Och uplästes
deruppå thesslikes thess bifogade memorial.
HrBildenschöld: I anseende til hvad af en ledamot
anfördt är om Hr Riksrådet von Höpkens afsked, anmärker
jag, at sådant i går redan är bifallit och at man af vördnad
för R. o. A:s beslut ej derpå ytterligare kan tala.
2:do är här sagdt, at Secrete Utskåttet til detta dess göro
1
Enligt en konceptprotokollet bifogad biljett från Horn till Riddarhussekreteraren
Eranc begärde Horn att utfå sitt diktamen för att på begäran
visa det för »quelqn’an de Lenrs Excellxes». Det synes sedan icke
hava återställts.
Sekr. Utsk:s berättelse om krigets orsaker.
359
mål varit obefogadt och gådt för långt; men af 1 och 7:de §§
i dess instruction, som jag nu vil upläsa, lär befinnas, att Secrete
Utskåttet tagit saken på rätt fot och efterlefvat instructionen.
Detta rörer formaliteterne; nu vil jag tala om sielfva saken
och Secrete Utskåttets extractum protocolli.
l:o. Hvad deruti ang:de Westphaliske fredens garantie
förmäles, så bifaller jag sådant, emedan det skulle vara både
för våra tyska provincer och för fredsnegotiationen skadeligit,
om deruti nu giordes någon ändring. Hvad garantiens utöfvande
för framtiden angår, sådant är Riksens Ständer altid
förbehållit.
2:do. Hvad Secrete Utskottet i anseende til grundlagarnes
efterlefnad af Hrr Riksens Råd vid krigets förklarande anfördt,
så har jag derom förut suspenderat mitt omdöme, men
sedan jag nu sedt sakeus sammanhang, tror jag, att Secrete
Utskottet har rätt i dess yttrande öfver grundlagens förstånd.
Fast jag hyser mera kärlek för riket än för personer, hade
jag dock önskat, at desse bägge considerationer kunnat sammanfogas;
men som sådant icke kunnat låta sig giöra, så bifaller
jag Secrete Utskåttets hemställande såsom et medel at
hålla lagen i helgd och tillfredsställa riket.
Riddarehusfiscalen påminte, at enligit 14 § i Riksdagsordningen
Hrr Riksrådens Palmstiernas och Scheffers närmaste
slägt behagade afträda, hvilket skedde.
Frih. Axel Reuterholm: Hvad här så väl om
det i går afgiorde afskedet för Hr Riksrådet Höpken som
ang:de Westphaliske fredens garantie blifvit anfördt, anser
jag för icke hörande hit utan blott tjenande at invekla saken
och draga oss ifrån substrata materia, som är Secrete Utskåttets
extractum protocolli.
Deröfver upläste sedan Frih. Reuterholm sitt bifogade
dictamen til protocollet (Bil. 45).
Hr Ulfsax: Jag anser i Secrete Utskåttets extractum
protocolli 2:ne omständigheter:
l:o kriget som en fölgd af Westphaliske fredens garantie
och 2:o den omständighet, at sådant skedt utan Riksens
Ständers sammankallande.
Jag går den 1 puncten förbi, såsom hvarvid jag finner goda
skiäl; men hvad i anseende til den andra rörer de 2:ne Hrr
Riksrådens licentierande, så holler jag före at i fall de kunnat
360 17<!1, febr. 10. Sekr. Utsk:s berättelse om krigets orsaker.
haft skiäl i det förra, så böra de i anseende til den senare icke
lida.
Yi böra som magtägande Ständer freda vår lag och göra
riket godt utan at skada personer; dem kunna vi giöra nåd.
Yi hafva redan i kriget ansenligen tilsatt, sådant hielpes och
botas ej med några Riksråds olycka.
Jag holler före at en tjenlig varning vore härvid tilräckelig,
och för öfrigit bifaller jag Secrete Utskottets extractum protocolli.
Frih. Hamilton, Joh. Abr. : Jag önskar, at vi
härvid ville söka at vinna tiden.
Queestionen är endast nu om 2:ne Hrr Riksrådens licentierande.
Vi böra dervid hafva det förtroende til Secrete Utskottet,
at det handterat saken efter lag och befundne omständigheter,
och deröfver beder jag proposition måtte göras til R. o. A:s
besvarande.
Hr B i 1 b e r g : Til det, som redan anfördt är, kan föga
tilläggas, dock vill jag nogot dervid yttra, fast jag är så liten,
at min mening i allmenheten föga torde synas.
Hvad först angår Westphaliske freden, så är den erkänd
och nu derom ingen qusestion.
2:do. Hvad angår de 2:ne Hrr Riksrådens licentierande,
så vet jag, som nyss sagdt är, at magtägande Ständer kunna
giöra nåd; men som Secrete Utskåttet utsatt förtroendets
mistande såsom den lindrigaste åtgiärd, hvarjemte jag förmodar,
at de öfrige lära få tjenlige föreställningar såsom äfven
uti detta misstag mot lagen delaktige, så styrker jag til bifall
uppå Secrete Utskåttets extractum protocolli.
Hr [d e] Frese hemstälte til Hr Landtm., om proposition
kunde göras, då han ville begifva sig ifrån sin tour at
tala.
Hr Pechlin, Hr Lagersvärd och Frih. Cederhielm
begärte, at proposition måtte delas.
Hr [de] Frese trodde den böra blifva, antingen om
Secrete Utskåttets extractum protocolli skulle bifallas eller
målet remitteras til Stora Deputation.
Hr Pechlin holt före at här icke vore fråga om
Westphaliske fredens garantie utan blott om de 2:ne Hrr
Riksens Råd; och bad Hr Hammarhielm ville begifva sig, at
proposition deröfver kunde giöras.
Sekr. Utsk:s berättelse om krigets orsaker.
361
Hr Gyllensvan: Af lagen och Regeringsformens 12
och 14 §§ vet jag, hvad vördnad jag R. o. A. skyldig är och med
hvad fog man om dem bör tala; derföre vil jag endast följa
min öfvertygelse, vetandes tillika af historien de hos de romare
vedertagne canon, at högsta rätt är högsta orätt.
Jag tror det vara klart, at här grundlag blifvit bruten.
6 § i Höghetsförsäkran och 17 Konungaförsäkrans §§, [6:te § i
Reg. formen]1 i anseende til kriget; 9 § i anseende til penningars
omändrande til skrot och korn; paralele rum 6 § Höghetsförsäkran
och 18 § Konungaförsäkran. I anseende til capita 6 och
7 §§ Riksdagsordningen och 49 § Konungaförsäkran [o: R. F.]1,
1 § Adelige Privilegierne och 8 § Konungaförsäkran. Det är
saken; men jag tror ock, at Hrr Riksens Råd kunnat dervid
haft godt upsåt, at conjuncturen varit bedrägelig och at de
trodt, saken skulle slå annars ut.
När jag nu läser Secrete Utskåttets extractum protocolli,
bryr jag mig dervid icke om den Westphaliske freden och dess
garantie, såsom hvilken enligit 18 § Riksdagsordningen bör handteras
af Secrete Utskåttet, till hvilket jag har fullt förtroende.
Jag holler mig endast vid det, som Secrete Utskåttet rörande
de 2:ne Hrr Riksens Råd anmält.
3:die § i Riksdagsordningen utsätter fallet, då af Riksens
Råd genast riksdag bör utskrifvas. Ordet genast bör ej förstås
på 3 år.
15:de och 17:de §§ i Regeringsformen säija, at i alla mål åtminstone
siu skola vara närvarande, men 19 § säijer, at uti
riksvårdande fall samtel. Riksens Råd skola sammankallas.
När nu Secrete Utskåttet vetat lagen och Riksens Ständers
upsåt, så har det intet kunnat taga miste, då det upgifvit de
2:ne Hrr Råd, som befunnits mäst skyldige til lagbrotten.
Och vidare uplysning lärer det icke kunna hafva meddelt,
utan låter jag det derpå bero, öfvertygad derom, at det giordt,
hvad det inför Gud och menniskior kan försvara.
Gud är mitt vittne om min upriktiga nijt för lagen, men
den är hos mig förknippad med innerlig längtan at se enighet
och kärlek landsmän emellan, och deremot cabaler, agg,
hämd och sielfsvåld förqvafde och förekomne.
Af desse 2:ne considerationer gior jag det corollarium,
hvarefter jag önskar propositionen måtte inrättas.
Hårdhet och skärpa anser jag för skadelige och önskar,
1 Konceptprotokollet.
362 1761, febr. 10. Sekr. Utsk:s berättelse om krigets orsaker.
at desse herrar måtte ske faveur, såsom hvartil jag af deras
fullmägtige härstädes nu väntar någon anledning och defensionalia,
dem jag gärna vill och skall acceptera.
Jag är ej emot det, som Secrete’ Utskåttet ang:de desse
2:ne herrars licentierande understält, men ville ock derjemte, at
Secrete Utskåttet, om möijeligit är, måtte upgifva, hvad de
öfrige Hrr Riksråden angår, på det vi, som enligit 5 § Konungaförsäkran
äro magtägande Ständer men tillika i stöd af vare i
9 § Riksdagsordningen beskrefne fullmagter lagbundne Ständer,
måtte grunda våre göromål på mildhet och rättvisa enligit
lag och icke smaka af agg eller otidig heta, som i landsorterne
föda vidrige omdömen.
Riksens Ständers ädelmod bör anse den lindrigaste vägen
för den bästa, såsom den där mäst calmerar allas sinnen, och
ej tillåta, at desse herrar blifva sacrifice. Och jag styrker för
min del dertil af upriktig nijt som den, där snarare söker generelt
väl än någons particulaire olycka.
Hr Wadenstierna: Uti närvarande extr. protocolli
anser jag egenteligast 2:ne delar, öfver hvilka jag vill mig
i korthet yttra.
Hvad l:o angår Westphaliske fredens garantie, hvilken
Secrete Utskåttet nämdt, så vida det funnit casum foederis
hafva existerat och hafva sammanhang med vårt interesse, så
behöfver man blott se på Konung Gustaf Adolphs manifest,
hvars objet var dels at försvara religion, dels det Tyska rikets
fri- och rättigheter emot Kejsaren, för at finna, det han lagdt
första grunden til den för Sverige så hederlige fred, hvilken
fördenskull efter mitt omdöme ej bör rubbas utan på alt uptänkeligit
sätt souteneras.
Jag gillar så mycket häldre sättet dertil, som Secrete Utskottet
projecterat, nemi. at det ej bör skie utan Ständernes
förutgående sammankallande, och tror denna freden vara så
mycket nyttigare för Sverige i anseende til det reciproque
stipulerade bistånd af allierade, som riket ej äger den styrka,
at det sådant vid tilfällen kan umbära.
Hvad 2:o angår Rådets förhållande härvid, så tilstår jag
mig hafva varit af en annan tanka i början, men at jag af Secrete
Utskottets anförde skiäl blifvit aldeles öfvertygad.
Jag beklagar, at jag deraf sedt, huruledes Hrr Riksråden
Palmstierna och Scheffer sig uti rådslagen förgådt, fast jag är
säker om at [de] uti nijt för riket kunna täfla med alla.
Sekr. Utsk:s berättelse om krigets orsaker.
363
Nu är frågan, om Secrete Utskåttets hemställande skal
bifallas eller ej.
Dervid är invändt ang:de dess remitterande til Stora Särskilta
Deputation. Men som jag häraf befruktar vidlyftighet
och tidsutdrägt samt holler deremot för angeläget at med tidens
vinnande tilfredsställa allmenhetens otålighet och väntan,
så styrker jag för min del dertil, at R. o. A. måtte bifalla
Secrete Utskottets extractum protocolli.
Hr Hammarhielm: Då jag nyss talte, delte jag
mitt andragande i fyra puncter; nu vil jag til tidens vinnande
allenast utsätta 2:ne.
Hvad l:o angår Westphaliske freden och dess garantie,
så finner jag det, som Secrete Utskåttet derom anfördt, så
mörkt och otydeligit, at jag det icke förstår eller mig deröfver
nu yttra kan utan är af den tanka, at frågan derom antingen
vidare bör utarbetas eller til Stora Deputation remitteras.
2:do. Hvad de 2:ne Hrr Riksrådens licentierande angår,
så holler jag väl före at de detsamma förtjent såsom det lindrigaste
beifrande öfver ett lagbrott, hvarå hela landet är upmärksamt;
men jag förklarar härmed til protocollet, at jag ej
kan deruti ingå, at 2:ne skola blifva offer, då alle äro lika skyldige.
Det kan vara, at somlige äro mindre, men så äro dock
alle delagtige, och då de derföre böra anses, är flyttningen ifrån
deras embeten det minsta, som dem kan påläggas.
Jag drifves härvid af ingen afsigt, hat eller ambition men
talar som fri riddersman af ömhet för lag.
Jag vil allom skal skie lika rätt, at vi intet yttra oss om
desse 2:ne herrar, innan vi få up ang:de de öfrige, som jag holler
för lika deltagande; och häröfver begär jag i annat fall votering.
Hr Lagersvärd förklarade sig bifalla Secrete Utskåttets
hemställande och begärte deröfver proposition.
Frih. Grönhagen beropade sig på sitt memorial och
begärte, at proposition måtte inrättas så, at hon med Ja och Nej
kunde besvaras. Och som han vore emot det, som af Secrete
Utskåttet ang:de Westphaliske freden vore anfördt, så önskade
han, det hon allenast blefvo giord öfver de 2:ne Hrr Riksens
Råds licentierande.
Hr Landtm.: Som jag hör somlige af Herrarne misstaga
sig på det, som om Westphaliske freden är anfördt, så
måste jag dem deröfver uplysa.
364 1761, febr. 10, 12. Sekr. Utsk:s berättelse om krigets orsaker.
Om denna freden är här ingen qusestion at densamma hvarken
stadfästa eller kullkasta. Han har nu i 100:de år varit en
basis i Sveriges negotiationer och fredsafhandlingar och aldrig
varit satt in queestione, och aldraminst bör sådant skie nu, då
vi stå i krig, hafva deruppå grundade alliancer och fredstractat
under händer; och hemställer således, om det nu vore de
tempore sådant at giöra utan at ställa riket i den våda, som
törhända aldrig kunde hielpas.
Den frågan bör fördenskull här icke uptagas, utan Secrete
Utskåttet har blott ex incidenti och relative nämdt Westphaliske
freden, då det vederlagt Riksens Råds deraf tagne anledning
till krigets början utan Ständernes sammankallande.
Derföre lärer R. o. A. billigt finna, at jag deröfver hvarken gior
eller kan giöra någon proposition utan blott öfver det, som
Secrete Utskåttet på anförde skiäl och grunder ang:de de 2:ne
Hrr Riksrådens licentierande hemstält.
Härmed instämde de fläste af R. o. A. Och yttrade sig
Hr Linderstedt, at den Westphaliske freden lemnades
i sitt fulla värde och at proposition blott borde blifva
öfver de 2:ne Hrr Riksrådens licentierande.
Hr Landtm, gorde derpå proposition:
Om R. o. A. biföllo det, som i anseende til de 2:ne Hrr
Riksrådens licentierande Secrete Utskåttet på anförde skäl
hemstält? Hvartil svarades med Ja, dock var HrHammarh
i e 1 m af annan tanka.
Hr R a m s a i j : Som saken nu är afgiord ang:de
desse 2:ne herrars licentierande, så åberopar jag mig Hr Gyllensvans
mening, at äfven Secrete Utskottet ang:de de andre
Hrr Riksens Råd måtte med berättelse inkomma. Jag talar
ej af hämdgirughet utan af et ömt hierta, viljandes icke hafva
på mitt samvete, at 2:ne skola blifva offer för de öfrige,
hvilket jag härmed til protocollet förklarar.
Hr Landtm, hemstälte, om med R. o. Ars beslut en
deputation til de öfrige stånden skulle afsändas,
hvilket bifölls.
Men som Hr Hammarhielm förmente saken ej
ännu vara afgord, yttrade sig
Frih. F. O. Wrangel sig anse saken för afgiord, och
at han dervid blott hördt et eller två Nej.
Hr Carl Wadenstierna: De, som på denna sidan
svarat Nej, hafva begifvit sig derifrån.
Sekr. Utsk:s berättelse om krigets orsaker.
365
Hr Durietz: Saken är afgiord, och deputation bör
afgå.
Hr Pechlin bad, Hr Hammarhielm ville i detta fall
begifva sig i R. o. A:s gemensamma beslut, blifvandes eljes
tiden dermed utdragen, om flere qusestioner härvid uprördes.
Hr Hammarhielm: Jag förklarar, at jag icke går
ifrån min tanka, hvilken jag trodt mig kunna påstå, så länge
någre flere med mig instämt.
Frih. Ridderstolpe holt före at sedan saken vore
afgiord, ömade det honom at efteråt höra talas emot beslut och
tiden onödigtvis utdragas. Han ville fördenskull intet ingå i
någon vidare ventilation utan påstod, at deputation til de
öfrige stånden måtte affärdas,
hvilken och häruppå upropades och afgick.
Uplästes electorernes förteckningar på ledamöter til Bevillningsdeputation
samt någre nye i Protocolls- samt Landt- och
siömilitiseoeconomiedeputationerne.
Frih. Fred. Otto Wrangel yttrade sluteligen sig
förmoda, at Stora Deputation enl. dess instruction lärer komma
at företaga, hvad i anseende til kriget rördt grundlagen, och
at Secrete Utskottet efter dess extractum protocolli lärer sig
deröfver vidare yttra.
Hr Durietz och Hr Klingsporr holt det för
afgiordt, at qusestiones legis höra Stora Deputation til.
Och härefter skildes R. o. A. kl. 2.
År 1761 d. 12 Februari i.
Torsdagen.
Plenum kl. nijo.
■Justerades de hos R. o. A. d. 29 Januarii och 3 Febr. hällne Justering.
protocoller.
Deputation, som senast til de öfrige trenne stånden af- Deputation
gick med notification ang:de R. o. A:s bifall til de 2:ne Hrr afsarRiksrådens
licentierande enl. Secrete Utskottets extractum
protocolli men tå icke funnit stånden församlade, afsändes nu
ånyo i samma ärende.
366 1761, febr. 12. Remisser, von Posts befordran.
^”l*1 iie,lter Uplästes Frih. Christer Reuterholms memorial ang:de
io ms mom. corrUptjon }los embetsman samt öfverflödets hämmande,
hvilket lades på bordet.
Rådets e. Företogs Rådets extractum protocolli med Hr Öfversten
fortificationa Fabian Wredes memorial ang:de fortificationofficerares tour i
officerares arméen.
tour' Remitterades til Stora Särskilta Deputation.
Rådets ext. Uplästes Rådets extr. 'protocolli med notification af den
PLidö godse emeUan Advocatfiscalsembetet i Svea hofrätt och Rålambske
sterbhuset afdömde sak angrde Lidö gods.
R. o. A. fant för godt at låta saken härvid bero.
Hr Esten- Uplästes Hr Estenbergs memorial ang:de Jönköpings
memorial, factoriearbetares besvär,
hvilket lades på bordet.
Hr Pauli påminte, at Urskillningsdeputations utlåtande
häröfver borde infordras,
hvaruppå Riddarehussecreteraren berättade, at extractum
protocolli härom vore affärdat til de öfrige stånden och at remissen
på theras utlåtande ankommer.
Assegg:de Föredrogs Secrete Deputations utlåtande ang:de Assessoren
ssessor a on V(m posls anför(je besvär deröfver, at han ej fädt til assessorsbeställningen
i Svea hofrätt niuta Riksens Ständers honom vid
sidsta riksdag meddelte föreskrift til godo.
Secrete Deputation föreslår, at Assessoren von Post skulle
vid den nu efter frami. Hofrättsrådet von Stockenström ledige
blefne assessorssysslan niuta befordran och tourén i det 4:de
sedan sidsta riksdag ledigt blefne rum samt lön af den til extraordinarie
ledamöters aflönande anslagne fond.
Äfven uplästes en ledamots särskilte votum samt Assessoren
von Posts memorial.
The förre blefvo på begäran lagde på bordet, men med det
senare gick Hr von Post til de öfrige stånden.
Sec. Dep. Föredrogs Secrete Deputations betänkande ang:de capita
liarum. Flere af R. o. A. begärte, at detsamma måtte blifva lig
gandes
på bordet, men
Hr Gerta [Giertta] holt före det böra til Stora
Särskilta Deputation remitteras; och at R. o. A. med en deputation
borde hos de öfrige stånden anholla at icke företaga denna
saken, innan den hos R. o. A. vore afgiord.
Hr Bilberg: R. o. A. böra vara så mycket ömare
Capitafrågan.
367
derom at med enighet afgöra denna saken, som den rörer våra
privilegier, hvaraf vi utom riksdagsmannarättigheten hafva
mycket litet igen, då de andre stånden vid alla tilfällen söka tillskansa
sina förmåner och rättigheter.
Vid Secrete Deputations betänkande torde vara mycket at
påminna, och utan at vilja röra Deras Excellencers giöromål
härutinnan kan jag tro, at de om denna sakens omständigheter
1 många mål varit bakom liuset, och kanske at mindre riktige
och omständelige berättelser ifrån Generalen en chef vid arméen
dertil bidragit.1 At sådane gifvits, deruppå kan jag anföra
exempel af en mig meddelt resolution, som icke aldeles varit
grundad på sanning och af Kongl. Maij :t och regeringen sedermera
är sådan befunnen; dock instämmer jag deruti, at saken
må remitteras til Stora Särskilta Deputation.
Frih. Joh. Abr. Hamilton holt före at, som saken
redan legat 14 dagar på bordet, kunde den nu ej ytterligare
ligga utan kunde til Stora Deputation remitteras.
Och påstod deröfver eljes votering.
Hr [C a r 1 h e i m-] Gyllenschöld begärte, at til vidare
betänketid saken måtte blifva liggandes.
Hr Carl Wadenstierna: Vi äro alle ense derom,
at saken är af stor vigt. Secrete Deputations betänkande har
väl blifvit framlagdt til allment påseende, men som hon nu
här första gången blifvit upläst, så begär jag deröfver betänke
tijd.
Jag är så nitisk för våra privilegier och ståndets rätt som
någon annan, men här är tillika at tänka på rikets bästa, och
sådant kräfver billig betänketijd.
Hr Durietz: Som saken är ganska örn och isynnerhet
för R. o. A., så hemställer jag, om icke medelst en deputation
hos de andre stånden begäras måtte, det de ej densamma ville
företaga, inan vi den afgordt. Och hvad dess remiss til Stora
Deputation angår, så tyckes mig sådant vara likmätigt den af
samtelige stånden för ber:de deputation utfärdade instructions
2 §■
Frih. Fredric Otto Wrangel: Om saken skal
%ga, så lär nu ventilation derom afstadna, hvarom icke förbehåller
jag mig äfven at mig deruti yttra.
1 Ursprungligen i konceptprotokollet: i... härutinnan kan jag säija,
att de kanske hållits bakom liuset medelst oriktige och mindre omständedge
berättelser ifrån Generalen en chef vid arméen».
3 68 1761, febr. 12. Capitafrågan.
Borg:st:s
dep:n.
Bondest:s
dep.
Frih. Gustaf Wrangel: I anseende til hvad af en
ledamot sagdt blifvit, som skulle mindre riktige rapporter ifrån
General en chef kunnat gifva Rådet anledning til någre i denna
sak tagne steg, så althenstund dess rapporter mäst grunda sig
på generalförslagerne, hvilka jag som des adjutant mästa delen
författat, så förbehåller jag mig, at när saken det fordrar, få
derå meddela den uplysning, jag derom kan äga.
Ankom en Borgareståndets deputation af 12 personer.
Borgmästaren Hanquist, som förde ordet, gaf näst
ståndets hörsamma hälsning tilkänna, at ståndet förehaft
Secrete Utskåttets extractum protocolli ang:de de tvenne Friherrar
Palmstiernas och Scheffers licentierande men dervid
bifallit et särskilt betänkande, hvarom ståndet med extractum
protocolli fordersammast skulle inkomma; varandes ståndet af
den tanka at icke kunna giöra någon skilnad emellan Hrr
Riksens Råd uti det, som krigets tilstyrkande angår.
Deputation afträdde.
Hr Gyllensvan: Af de här förde discourser hör jag
mångas tanka vara, at den förevarande frågan ang:de capita
til Stora Särskilta Deputation skulle remitteras, til hvilken
enl:t dess instructions 2 § alle quaestiones legis äro hänviste; sådant
bifaller jag också i anledning af 13 § i Riksdagsordningen
samt 10 § i Urskillningsdeputations instruction. För öfrigit
bör jag, i anseende til hvad här nyss sagdt blifvit, påminna, at
inga här förde discourser kunna påtalas, inan de behörigen
blifvit justerade.
Anmältes en Bondeståndets deputation af 12 personer.
Sven Håkansson ifrån Calmare län, som förde
ordet, gaf näst ståndets ödmiuka hälsning tilkänna, at ståndet
simpliciter bifallit Secrete Utskåttets hemställande ang:de
de 2:ne Hrr Riksrådens licentierande,
och afträdde.
Sedan Hr Landtm, uprepat deputations andragande,
itererade Hr Gyllensvan, at intet tal, innan det blifvit
justerat, kunde påtalas, tilläggandes at det äfven vore emot
lag at angripa någon frånvarande i dess göromål.
Hvad sielfva det förevarande ämnet angår, så holt han
före at det såsom rörande quseastiones legis hörde til Stora
Särskilta Deputation, efter det vöre klart, at saken rörde R. o.
A:s privilegier; och åberopade sig härvid 49 § Regeringsformen,
1 § Adelige Privilegierne, 8 § i Konungaförsäkran samt 6
Capitafrågan.
och 7 §§ i Riksdagsordningen, öfver hvilket alt Secrete Deputation
enligit 14 § i Riksdagsordningen hade utan undantag at
upgie hvad som förelupit.
Han viste väl, at enligit 16 § i Riksdagsordningen en sak
kunde begäras på bordet, men som där lågo många saker nog
förut och denna efter lagen vore klar, så påstod han, at hon i
dag utan vidare uppehåll måtte afgiöras.
Frih. Axel Reuterholm styrkte äfven til at R. o.
A. utan vidare ventilation ville sig förena om målets remiss til
Stora Deputation, til hvilken enl. des faststälte instruction det
hörer, som angår stånds privilegier.
Hr [C a r 1 h e i m-] Gyllenschöld påstod, saken borde
ligga på bordet enligit Riksdagsordningens 16 §.
Hr P e c h 1 i n: At saken ytterligare skulle hvila, sedan hon
i 14 dagar legat för R. o. A:s ögon, holler jag för öfverflödigt.
Saken är af stor vigt för framtiden. Qusestionen tyckes
väl uti privilegierne vara klar, men här existerar derjemte en
annan rörande rikets försvar, som är icke mindre angeläget,
hvaröfver nödigt blifver, at i Stora Deputation stånden med
hvarannan måtte få öfverlägga, på det de öfrige härutinnan,
såsom hvartil redan i Borgareståndet et förslag torde vara å
färde, [ej]1 måtte träda oss för nära, hvarföre jag önskar, at de
Herrar, som begärdt sakens liggande, ville sig til dess remitterande
til deputation begifva.
Jag önskade äfven, at det, som i anseende til Generalen
en chef vid arméen blifvit sagdt, icke måtte releveras, efter
sådant icke positive utan med kanske blifvit sagdt.
Hr von Andersson påminte härvid, at som riksdagsfriheten
som en capita vid arméen tilständig rättighet är
erkänd men kongl, lifdrabanterne densamme eij få til godo
niuta utan nödgas giöra tjenst, så hemstälte han, om icke
theras chef derom måtte få behörige ordres och de niuta
lika rätt med andre officerare.
Hr Bildenschöld anmärkte, at som capitas rätt
redan i förl. November månad blifvit å daga lagd, så behöfde
frågan derom, såsom enligit privilegier och Regeringsform afgiord,
ej til Stora Deputation remitteras men väl den qusestionen,
huruvida något i anseende til framtiden och för rikets
tjenst borde stadgas för capitas riksdagsrättighets utöfvande,
så väl i civilen som militairen.
1 Jlemorialprotokollet.
24—322307.
370 1761, febr. 12, 16. Capitafrågan.
Frih. Fred. Otto Wrangel instämde med Hr
Pechlin och Frih. Reuterholm, at saken nu ej mera borde
ligga, hälst då det blott af en enda ledamot begärtes, utan till
Stora Särskilta Deputation remitteras, hvilken skulle komma
l:o at efterse, huruvida i denna saken lagligen hade förfarits,
emedan 2 § i instruction updrager deputation vården om
privilegiers efterlefnad samt brott deremot;
2:o at utstaka det, som för framtiden lärer vara högst
nödigt.
Ty som uti det åberopade 1742 års bref är sagdt, at capita
ej annars än i högsta nödfall skola commenderas, så blifver
ju nödvändigt frågan, huru detta nödfall skal vara; dessutan
lärer icke vara pröfvat, huru stort antal officerare vid arméen
varit nödige eller dervid felats, och bägge desse omständigheter
lärer Stora Deputation böra undersöka och pröfva ej
mindre än
3:o Rådets öfver detta mål aflemnade förklaring.
Desse 3 momenter påstod han fördenskull böra til Stora
Deputationen remitteras och at eljes deröfver måtte voteras.
Hr Boije, Carl Gustaf: Här vore 2:ne conditioner
för handen:
l:o rikets väl och 2:do R. o. A:s privilegier.
Om desse senare vore redan faststält och nu deliberation;
men det förre angående borde i Stora Särskilta Deputation
af stånden gemensamt öfvervägas, där han vöre säker om at
saken på et ömt och til vårt nöije ländande sätt skulle blifva
afgiord.
Då häruppå Hr Landtm, ville giöra propositionen,
utbad sig Hr Ridderstråle at få et och annat
härvid anmärka, hvilket likväl icke kunde til protocollet
höras,
hvarefter Hr Landtm, hemstälte, om de Herrar, som
begärt saken ligga, ville sig begifva, at hon til Stora Särskilta
Deputation blef remitterad.
Härtil svarades med Ja,
hvaruppå R. o. A. skildes åt kl. 2.
Memorial.
371
År 17 6 1 d. 16 F e b r u a r i i.
Måndag.
R. o. A. in pleno kl. mjo.
Justerades 'protocollet af d. 9 hujus, Justering,
hvarefter uplästes Urskillningslistorne
samt Protocollsdeputations 2:dra utskotts berättelse om
dess göromål.
Hr Pauli: Fast jag ej gärna något af särskilte leda- Anmälning,
möter här vil hafva proponeradt, utbeder jag mig dock nu at
hos R. o. A. få anmäla ansökning för en, benämd Lalin, om tilstånd
at hålla concert på Riddarehuset någon dag i fast[lags]-  helgen, antingen midfastosöndagen eller långfredagen.
Hr Landtm, anmälte härvid, at äfven någre flere
giordt lika ansökning och proponerade, at dagarne dem emellan
dertil kunde blifva jemkade,
hvilket af R. o. A. bifölls.
Hr Pauli anholt derjemte, at dess memorial rörande
Amiralitetet måtte upläsas, efter han dermed ämnade sig til
de andre stånden.
Uplästes altså först Hr von Plomgrens memorial rörande Hr v. Plom
det,
som Hr Grefve Gustaf Hamilton ang:de ostindiske hände- memoriai.
len insinuerat, hvilket lades på bordet, emedan han dermed
vidare afgick til stånden,
och dernäst Hr Paulis memorial, som äfven blef liggandes Hr Paulis
.i ■< . mern.
pa bordet.
Föredrogs Hr Bilbergs memorial rörande dockan i Carls- Hr Bilbergs
mern.
crona,
hvilket remitterades til Secrete Utskåttet.
Hans Excellence Hr Grefve Bondes memorial ang:de Gr. Bondes
Bibelns öfversättning mem'
remitterades til Secrete Utskåttet med bifall at besörja om
värkställigheten.
Föredrogs Prästeståndets extractum protocolli ang:de något Ang:de matfel
i en expedition vid sidstl. riksdag rörande prästerskapets Gottland,
matskott på Gottland
och remitterades til Expeditionsdeput:n.
Uplästes Hr [Carlheim-]Gyllenschölds memorial rörande Hr Gyllencapita
familiarum (Bil. 46). schöld* mem.
372 1761, febr. 16. von Posts befordran.
Ang:do
Assessoren
von Post.
Hr Durietz mente, at deliberation häröfver vore
onödig, emedan saken vore til Stora Deputation remitterad,
hvarförutan han trodde, at på detta memorial åtskilligt kunde
vara at svara.
Memorialet lades på fleres begäran på bordet.
Uplästes Frih. Fred. Cronstedts, Frih. C. Reuterholms
och Hr Beckfries memorialer rörande Assessoren von Posts af
Secrete Deputation föreslagne uprättelse för liden prsejudice.
Frih. Wilh. Grönhagen: Som riddarehusbetje
ningen
ingen tour til tjenstsökande äger, så tyckes det vara
Riksens Ständer tilständigt at sörja för deras befordran.
Hr von Post har af Riksens Ständer blifvit recommenderad
til assessorat; Svea Hofrätt har väl honom på förslag upfördt;
men af Rådet derifrån utesluten. Denna olikhet hörer väl
til Secrete Deputations skärskådande, men emedlertid är han
som R. o. A:s betjent lidande sedan d. 14 April 1759, då han
enligit Riksens Ständers recommendation var berättigad til det
tredje ledige assessora tet. Men som han af modestie förklarat
sig nögd at hielpas på det sättet, som dess memorial innehåller,
så hemställer jag sådant till R. o. A:s bifall, innan de andre
stånden sig deröfver fådt utlåta.
Hr von Post utbad sig at i anledning af de här upläste
memorialer få meddela någre uplysningar, hvartil han
såge sig nödsakad, ehuru ogärna han ville ingå at personalisera.
Sedan jag erhållit Riksens Ständers recommendation
samt i anledning deraf assessors fullmagt, har jag stådt på et
förslag, men dervid erhölt Hofrättsrådet Tollstedt transport.
Deröfver klagar jag ej, icke eller öfver Lagman Jusléen, som,
innan han blef assessor, redan innehade lagmans fullmagt;
men i anseende til Hr Assessoren Stenman och Hr Assessor en
Linderstedt har jag sedan 1748 ägt tourén. Framför Hr
Assessoren Linderstedt äfvenledes emedan han först 1756 blef
advocatfiscal i Hofrätten, då jag sedan 1750 varit riddarehusfiscal.
Härvid inföll Hr Linderstedt, at han redan 1746
varit vice advocatfiscal i Hofrätten och således framför Riddarehusfiscalen
competent sökande til assessorat.
Hr von Post fortfor: Hvad Assessor Sebaldt vidkommer,
så har jag äfven altid för honom haft tourén, och dessutom
var han ej eller positive til assessor recommenderad.
von Posts befordran.
373
Hvad jag nu af Riksens Ständer begär är mindre än hvad
de mig för detta tillagdt. Jag har endast förbehållit mig tourén
utom värket och begifvit mig från den inom för at bibehålla
vänskap och förtroende embetskamrater emellan.
Jag inneslutar mig nu jemte min ansökning i R. o. A:s
ynnest.
Hr von Post tog afträde.
Hr Jennings påminte, at alla de ledamöter, som i
denna sak vore deltagande och in specie Hr Linderstedt måtte
äfvenledes vid sakens afgiörande taga afträde,
hvarmed flere af R. o. A. instämde.
Hr Linderstedt påstod deremot, at som Hr von
Post icke öfver honom klagat, så borde han enl:t Regeringsform
få niuta sin riksdagsmannarätt; at qusestion här vore
öfver Secrete Deputations upgifne betänkande; at om Hr von
Post personaliserat, sådant ej hörde til saken, emedan eljes
deraf skulle följa, at om någon ville hafva tourén framför alla
på Riddarehuset, hela R .o. A. skulle taga afträde; och för öfrigit
påstod han öfver denna fråga om dess afträde votering.
Andre deremot af R. o. A. påstodo, at Hr Linderstedt
borde gå ut,
hvaröfver flere discourser på bänkarne upväxte.
Hr Landtm, beklagade, om öfver en sådan fråga votering
skulle föranlåtas och önskade, at antingen Herrarne för
dess afträde ville begifva sig eller ock Hr Linderstedt ville
afträda.
Hr Wadenstierna: Jag vill visa det vara lag likmätigt,
at Hr Linderstedt bör sig absentera, ehuru han det
bestrider; och påstår, at sådant må skie, kunnandes jag mig
dessförinnan icke i saken yttra.
Mera af dess discours kunde ej höras til protocollet för
emellankommande buller.
Frih. G. Reuterholm begärte, at saken til en annan
gång måtte blifva liggandes på bordet.
Hr Linderstedt: Det är mig okärt, at jag skal
gifva anledning til något buller. Jag vill blott säija mina tankar
i saken och sedan taga mitt afträde, mera af vördnad för
R. o. A. än för de ledamöters skull, som sådant utom lag påstå.
Om min personelle vänskap för Hr von Post endast
åtlyddes, så skulle jag tiga, men nu kan jag det icke, emedan
fleres välfärd härunder röres.
374 1701, febr. 16. von Posts befordran.
I gemen holler jag före at Riksens Ständer borde vara
sparsamme på recommendationer, såsom hvaraf man ofta
sedt betänkelige fölgder, och at Riksens Ständers betjente borde
hafva en utsatt tour til befordran.
Hvad Hr von Post nu angår, så kan han ej påstå tourén
för de sex assessorerne i Hofrätten, ty af riddarehusfiscalssysslan
kan han det icke leda men endast af dess recommendation,
uti hvilken står, at han vid öpning skulle befordras, och
den bör ske lagligen enligit Tjenstebetänkandet, så at ej 30
eller 40 eftersättas, hälst när icke tydeligen utsatt är, när och
hvar han skal befordras. Fördenskull som Hofrätten haft
billig akt på dess recommendation och Hr von Post således
icke lidit, emedan alle, som blifvit assessorer i Hofrätten til och
med Frih. Cronstedt, varit äldre än han och derjemte medelst
tjenst inom värket gifvit prof af fullkomlig skickelighet, så
synes dess begifvande härutinnan kunna bifallas. Men at han
derjemte söker at niuta sin assessorsfullmagt til godo utom
värket, sådant synes mig obilligt, efter jag anser dess fullmagt
som en blott caractere.
Jag har intet deremot, at Hr von Post enligit Secrete Deputationens
hemställande må få vacancen efter Hofrättsrådet
von Stockenström, men icke med den tilsatts, som Hr von
Post sielf hegardt, såsom tryckande för 26 års betjente. Afträdde.
Hr Ehrenmalm styrkte dertil, at Riksens Ständers
beslut måtte efterlefvas och äga behörig myndighet och
Riksens Ständer altid blifva sig like. Han styrkte til bifall på
Secrete Deputations hemställande, önskandes at då Riksens
Ständer styrka til befordran, sådant måtte skie utan äldres
prsej udice.
Hr Bilberg instämde med Secrete Deputations betänkande
och begärte deröfver votering.
Hr Gerdesschöld upläste följande sin skriftelige
mening (Bil. 47) och tilläde munteligen, at de 1200 dir s:rmt,
hvaraf Hr von Post begär interimsassessors lön, voro disponerade
til extra ordinarie ledamöters dagtractamente, emedan
flere i Hofrätten blifvit i concurssaker, som til exempel framledne
Presidenten Bromans, jäfaktige.
Hr Schönberg: Sedan Hr von Post ädelmodigt afsagdt
sig tourén för Frih. Cronstedt, så hoppas jag, at alla
äro ense om at han bör få successionen efter Hr von Stocken
-
von Posts befordran.
375
ström jemte den tour utom värket, som han sig förbehållit
enligit dess assessorsfullmagt.
Hvad Hr von Posts begäran ang:de extra lön vidkommer,
så lär frågan derom förfalla, om inga medel dertil finnas.
Ankom en Borgareståndets deputation, 6 personer stark. Borg:st:s
Borgmästaren Brunsell i Trosa förde ordet och anmälte
näst ståndets hörsamma hälsning, at ståndet enligit
det medbragte extractum protocolli yttrat sig öfver Bergsdeputations
betänkande rörande Fahlu grufvas systematiske
aftagande samt Bergsrådet Tilas, hvilket hos R. o. A. recommenderades.
Deputationen afträdde.
I det förra ämnet yttrade sig
Hr Hans Hinric Boije: Sedan jag hördt Secrete
Deputations betänkande samt de upläste memorialer rörande
Hr von Post, tyckes mig här 3:ne frågor upkomma,
l:o om R. o. A. behagar bifalla betänkandet såsom på
goda skiäl grundat;
2:o om icke Hr von Post bör niuta lika uprättelse som
Hr von Strokirck vid förl. riksdag enl:t Hr Becldries memorial,
och hvilket synes högst billigt, eller
3:o om vi skola bifalla Hr von Posts egit memorial och
begifvande, hvilket är ganska modeste och är det minsta, som
jag tycker Hr von Post kan beviljas. Dessutom är här upläst
en secrete deputationsledamots särskilte votum, hvilket jag
aldra snarast skulle bifalla, om det vore lagen, at fullmagter i
slike fall borde återgå. Detta votum är för öfrigit så värdigt
skrifvit, som deremot Frih. Cronstedt tyckes i dess svar derå
hafva gådt för långt, hälst det mig synes obilligt, at deputations
ledamöters tankar sålunda af parterne sielfve skola få
häklas.
Hvad Hofrättens giöromål i Hr von Posts uteslutande ifrån
förslag vidkommer, så tyckes, at Hofrättens ledamöter nog
tidigt deruti plaidera och at sådant då varit tids nog, när
Protocollsdeputation deröfver hunnit giöra observation, hvilket
jag hoppas, deputationen, om det behöfves, ej lär underlåta,
och äfven hos deputationen särskilt kunde recommenderas.
Hr Klingsporr: Jag finner det vara klart, at Hr
von Post i stöd af dess recommendation borde niuta befordran.
Vid Götha Hofrätt hafva vi sedan sidsta riksdag haft 2:ne
3 7 6 1761, fobr. 16. von Posts befordran.
exempel på Grefve Renstierna och Hr Veslou, hvilken enligit
Kongl. Maij:ts resolution uppå lika recommendationer med
Hr von Post blifvit ensamme på lagmans- och häradshöfdingeförslag
upförde. Som casus varit lika, så begriper jag ej, huru
det med denne senare så olika tilgådt, och finner fördenskull så
mycket mer billigt, at han nu befordras til den i Svea Hofrätt
ledige assessorssyssla enligit dess begäran, som Hofrätten dervid
intet lider.
Vid senaste riksdag feck Hr von Strokirck i anseende
til sin föreskrift af Riksens Ständer den uprättelse, att i stället
för det 4:de rummet ibland de förut befordrade tillädes honom
värdel. det 3:die, hvarmedelst han äfven vant tourén
framför mig. Ehuru detta kunnat vara et misstag af Secrete
Deputationen, hvaröfver jag likväl icke klagat och nu blott
tilfälligtvis nämner, så kunde jag dock väl önska, at sådant
blefvo eftersedt.
För öfrigit vore önskeligt, at för Riksens Ständers egne
betjente någon viss tour til befordran måtte stadgas och af
Secrete Deputation utarbetas, på det Riksens Ständer undsluppo
recommendationer och de deraf följande besvärligheter.
Frih. Reuterholm, G. : I anlendning af det här
upläste särskilte voto har en omständighet fallit mig in, nemi.
at här ej blott personer böra anses men nödvändigheten at fatta
et beslut, som kan vägleda Secrete Deputation til förekommande
af slike klagomål, som förorasaka hos Riksens Ständer så
mycken tidsutdrägt.
Här är ej frågan om enskiltas rätt men om rikets rätt.
Embetsmän giöra kanske orätt, hvarmedelst sedan Riksens
Ständer comprometteras.
Hr von Post har af Ständer blifvit recommenderad, men
det syns, som hade Hofrätten derpå ej giordt nog reflexion,
och sådant holler jag före böra beifras.
Hr Jennings: Det kunde synas, som vore detta et
enskilt mål, men det är dock icke så, ty här är qusestion om
värkställigheten af en Riksens Ständers föreskrift. Det är
bedröfveligt at se, huru dristigt ofta embetsmän förklara Riksens
Ständers befallningar.
At Ständer såsom menniskior kunde fela, bör aldrig
säijas, ty de böra anses som högsta magtägande och som infaillible,
och på sådan grund hafva de meddelt Hr von Post
deras recommendation til syssla och emedlertid till assessors
von Posts befordran.
377
fullmagt, som icke, enligit hvad här nyss sades, är en blott
caractere utan medförde full rätt til befordran, hvilket med
Hr von Strokircks och Hr Voltemats exempel bevises så väl
som deraf, at R. o. A. år 1756 redan ansågo Hr von Post som
befordrad, då de valde en annan riddarehusfiscal i dess stäle.
Men nu se vi, at han recommendationen ej til godo niutit
utan blifvit ifrån sex förslager utesluten. Yår värdighet fordrar
fördenskull, at vi härutinnan blifva oss lika och ej tillåta
tiltagsne embetsmän at efter behag förklara Riksens Ständers
vilja och beslut.
Hr Durietz: Efter min tanka bör man här anse så
väl Hr von Posts pretention som dess meddelte recommendations
innehåld och Riksens Ständers författningar om tjenster
i gemen.
Jag tror väl tjensterne i Hofrätten, som omtalas, vara lagligen
besatte, så at Hr von Post deröfver icke lär klaga; dock
böra vi öma Riksens Ständers värdighet, som fordrar, at han
får niuta frukten af deras föreskrift, som Secrete Deputation
åberopat.
Hr Boije, Carl Gustaf: Yi uppehålla oss nästan
för länge med denna sak, då vår värdighet fordrar at fullfölja
våre en gång tagne beslut. Jag önskar, at Riksens
Ständer ville vara sparsamme på recommendationer och at
deras egne betjente blefvo satte i en viss tour samt at den,
som beklageligen sker, ej mera räknades efter ålder än skickelighet
i tjensten.
Hr von Post känner jag för en habil och skickelig man,
men ofta torde recommendationer utfärdats, som sätta collegier
i inaction och föda flere oredor.
Min tanka är, at vi böra väl öfverväga, innan vi någon
recommendation meddela, men sedan det skiedt, böra vi den
väl soutenera och ej tillåta, at den blifver turlupinerad, hvilket
jag för min räkning vil hafva til protocolls.
Hr C. Wadenstierna: Sedan Riksdagsordningens
14 § blifvit efterlefvad och den omtalte ledamoten afträdt,
ej efter särskilte personers begäran utan efter lag, så vill jag
körtel, yttra min mening. Här är ej frågan om jemförelse af
Hr von Posts eller någons tjensteår utan blott om värkställigheten
af en Riksens Ständers recommendation. Sådant har
Secrete Deputation väl utstakat, ty de böra ej kunna vara fåfänge
utan hollas helige.
378 1761, febr. 16. von Posts befordran.
Hvad Hr von Post angår, så har han sig i dess memorial
hederligen yttrat och på et sätt, hvarmed både Frih. Cronstedt
och han äro nögde, om han derå får bifall.
Jag hemställer derföre till Hr Grefven och Landtm., om
icke propositionen kunde blifva öfver Secrete Deputations
betänkande med Hr von Posts tilläggning, efter det är ganska
billigt, at han må niuta sin assessorsfullmagt til godo.
Frih. Ridderstolpe: Jag beklagar, at häröfver så
länge skal ventileras och at Hofrätten tros ej hafva åtfölgdt
Riksens Ständers recommendation för Hr von Post, då han likväl
af Hofrätten på et förslag blifvit upförd men på Kongl.
Maj:ts befallning sedermera derifrån utesluten, så at Hofrätten
endast härvid åtlydt ordres.
Jag medgifver det vara Ständer värdigt at soutenera
deras fattade beslut, men som Hr von Post sielf begifvit sig i
anseende til tourén inom Hofrätten, så blir nu blott frågan om
dess år 1756 erhållne assessorsfullmagt, och dervid kan jag icke
bifalla dess med förbehåll giorde tillägning, emedan han således
skulle taga tourén af de lagl. tilsatte assessorer och deribland
den, hvars recommendation Kongl. Maij:t ansedt vara
amplare än Hr von Posts.
Min hemställan är derföre, at Hr von Post måtte niuta
sin assessorsfullmagt, hvilken jag anser som blott caractere,
ifrån samma dato som Frih. Cronstedt, ty då blifver ej Assessor
Sebaldt eller flere lidande.
Hvad lönen tils vidare angår, så tror jag, fast Hr Presidenten
Gerdesschöld sagdt de för extra ledamöter anslagne 1200
dir s:rmt vara medtagne, at dock af besparingar dertil skal
finnas tilgång. Det är det reela, hvarmed han kan vara mera
nögd än med tourén.
HrBeckfries: At någon comparaison skulle giöras
emellan Baron Cronstedt och Hr von Post habilité i grund
deraf, at den förre redan giordt assessors tjenst men den senare
icke, sådant holler jag för ganska osäkert, hälst jag sedt,
at då i kraft af Riksens Ständers recommendation Hr von
Strokirck befordrades till Götha Hofrätt och där giordt sin
första ed som hofrättsråd, har han sedan med all heder giordt
sin tjenst så väl som de äldre ledamöter.
Hr Bildenschöld: Det är i mitt sinne nog, at Riksens
Ständer hafva recommenderat Hr von Post. R. o. A.
äro det första ståndet och följaktekn långt värdigare corps än
von Posts befordran.
379
Hofrätten; derföre är ock deras fiscal bättre än fiscalen i
Hofrätten, och tycks, at, när Riddarehussecreterarens avancement
är til cancellieråd, Riddarehusfiscalens kan vara til
assessor. Här kan intet invändas, at en assessor har mera arbete,
ty jag är också [assessor] men kan betyga, at jag nu har
mindre arbete än då jag var advocatfiscal.
Assessor von Post är dessutom Riddarehusfiscal sedan 1750
och har således bordt vara assessor både framför Hr Linderstedt
och mig.
Riksens Ständer, som hafva honom dessutom recommenderat,
böra sätta deras beslut i värket. Således bör Hr von Post
ej allenast hafva vacancen efter Hr Stockenström utan borde
ock efter min tanka niuta lika uprättelse som Hr von Strokirck,
emedan han fådt värkelig assessorsfullmagt, om han
icke sielf derifrån hade sig begifvit.
Frih. C. Ridderstolpe förmente, at det vore åtskilnad
emellan desse både, emedan med Hr von Post concurerade
andre, som äfven haft Riksens Ständers recommendation
och således genom bifall på Hr Assessor von Posts förbehåll
skulle lida.
På R. o. A:s begäran gordes häruppå proposition af Hr
Landt m.,
om Secrete Deputations betänkande bifölles med Hr von
Posts tilläggning enl. dess memorial,
hvartil svarades Ja.
XJplästes Frih. Clodts memorial ang:de 2:ne licentierade
Hrr Riksens Råd (Bil. 48).
Lades på bordet.
Uplästes Borgareståndets extractum 'protocolli med Hr
Borgmästaren Renhorns votum rörande de 2: ne licentierade Hrr
Riksens Råd.
Uplästes sluteligen Hr Svedenborgs svar på Hr Nordencrantzes
emot honom senast insinuerade memorial,
hvarefter R. o. A. åtskildes kl. tu.
Frih. Clodts
memorial.
Hr Svedenborgs
mern.
380 1<61, febr. 19. Ulfklous memorial. Remiss.
År 1761 d. 19 Februari i.
Torsdag.
Plenum kl. nijo.
Justering. Justerades protocollet af d. 10 hujus,
i anledning hvaraf yttrade sig
Frih. Fred. Otto Wrangel: Det förbehåll, jag
vid detta tillfälle giorde, beder jag ännu få niuta til godo.
Jag håller så mycket angelägnare, at vår heliga grundlag i
allmenhet blifver stäld i dess hela lius och vid dess behöriga
styrka, som jag tror vårt arma land komma i den uslaste belägenheten,
om själen af dess frihet skulle kunna underkastas
lama explicationer, hvaraf man sedt några vedermälen.
Men jag vil lemna detta ämne för denna gången och allenast
underställa R. o. A., om icke en deputation bör afsändas til
Borgareståndet at påminna dem om löparens aflemnande
med behörig påskrift til Bondeståndet, på det den afgiorde
delen af Secrete Utskåttets betänkande måtte komma til
expeditionen.
Hr Landtm, berättade, at han redan derom påmint uti
sam[man]träde med ståndens talemän, och hoppades, at deputationens
afsändande eij skulle behöfvas.
Ulfklous Föredrogs Hr Ulfklous memorial, deruti han som rege
memoria
mentsfullmägtig för Södra Skåningarne på öfverstelieutenanten
Grefve Casimir Lewenhawpts vägnar anhåller, at dess
besvär öfver en Kongl. Maij:ts af slagsresolution af d. 26 sidstl.
Novembris måtte, fast terminen är förfluten, af Urskilningsdeputationen
uptagas, efter de från Pommern icke förr hunnit
hit ankomma.
Hr Hammarhielm förbehölt, at sådant ej måtte
tjena til vidare prsejudicat, men
Hr Gyllensvan förmente deremot, at et lika beneficium
ej kunde någon förnekas, som medelst tjenstgörande
vid arméen vore i lika omständigheter stadd som Gref Lewenhaupt.
Och bifölls altså Hr Ulfclous memorial.
Rådets extr. Föredrogs Rådets extractum protocolli af d. 9 December
3 nekyrkors me<^ rem*ss giorde ansökningar om en viss afgift på matlaupbyggaude
gen i riket til nya stenkyrkors upbyggande i Uhleå stad samt
!osterg * Grebo och Werna församlingar i Östergötland.
Remisser. Om saltbristen.
381
Remitterades til Bevillningsdeputation.
Uplästes Rådets extractum protocolli af d. 15 Januarii med Coliegii
Collegii Medici riksdagsrelation, ^ tiou™1'1'
hvilket remitterades til Secrete Utskåttet.
Föredrogs Borgareståtidets extractum protocolli af d. 22 Ang:de
Januarii emot för detta Justititecancelleren Fredenstierna med ^eden-'
anmärkningar vid ett dess embetsmemorial, som ståndet stjerna,
ville hafva til Justitisedeputationen remitterat.
Ligger på bordet.
Uplästes Probsten Hiortsbergs memorial ang:de oecono- Propstens
miens uphielpande, hvilket äfven, som af Prästeståndet skedt,
remitterades til Kammarceconomiedeputation.
Vid tilfälle af de deruti föreslagne prsemier, påminte
Frih. Gustaf Reuterholm, at desse vore otillräckelige
til landtoeconomiens uphielpande, så framt deputation
ej sökte utvägar til folkbristens hielpande, hvarom äfven
deputation borde påminnas.
Frih. Cederhielm: Til fägnad för den ledamoten,
som nyss tält, och andre, som hafva lika tankar, kan jag berätta,
at deputation redan detta ämne förehaft och derom lärer
inkomma.
Uplästes Bondeståndet[s] extractum protocolli af d. 19 Jan. Bondestis
angrde seglationsfrihet för allmogen i Österbottn och Finland,
hvilket remitterades till Kammarcoconomiedeputation. tionsfrihet.
Uplästes Bondeståndets utdrag af protocollet d. 26 Januarii Ang:de saitang:de
förekommande af saltbristen i landsorterne.
Hr Boije, Carl Gustaf, beviste nödvändigheten
häraf, emedan öfver 60 000 tunnor sill i fiol gådt förlorade i
brist af salt och dyrheten derpå oändeligen trycker landtmannen.
Detta mål borde derföre remitteras til Secrete Handelsoch
manufacturdeputation, som torde skaffa bot på de handlandes
sielfsvåld härvid.
Hr Ehrenmalm instämde härmed, tilläggandes, at
som något uti Fiskeriedeputations instruction härom influtit,
så borde deputationerne härom sammanträda och icke
särskilt sig yttra.
Hr B o i j e, Carl Gustaf, anmärkte, at som upstäderne
anno 1741 påtagit sig at lefverera salt til bättre pris,
om de det som stappelstäderne finge utifrån införskrifva, så
borde äfven efterses, om de deruti manquerat.
.382 1761, febr. 19. Om saltbristen. Bergsrådet Tilas.
Frih. Cederhielm: Det är angelägit at på ena sidan
ej decouragera de handlande och å den andra förekomma landtmannens
betryck; men som här varit et saltcontoir inrättadt,
bör äfven deputationen sådant efterse, och om icke den pålagde
afgiften af 1 dir på tunnan til saltets dyrhet bidragit.
Hr Landtm.: När målet til Secrete Handels- och
manufacturdeputation remitteras, lär densamma gå härom i
detaille.
Frih. Funck holt den tilläggningen ang:de Saltcontoiret
ganska nödig.
Hr Landtm, gorde altså proposition: Remitteras saken
til Secrete Handels- och manufacturdeputation, som äfven
har at efterse, huruvida Saltcontoiret fullgiordt sin skyldighet,
hvartil svarades med Ja.
Ang:dc caval- Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af d. 26 Jaleriehästame.
nuarfö ang:cie et vist pris af 140 dir s:rmt för de til cavalleriets
behof i Pommern anskaffade hästar,
hvilket remitterades til Landt- och siömilitieofconomiedeputation.
Ang:de Fahlu Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d. 16
Bergsrådet ^anuarii, hvaruti ståndet sig yttrat öfver Bergscollegii hemTiias.
ställande af d. 4 Februarii ang:de Bergsrådet Tilas samt
Fahlu grufvas afmätning och föreslår, at Secrete- och Bergsdeputationerne
häröfver måtte sammanträda.
Äfven uplästes ber:de Bergsdeputations betänkande, hvaruti
deputation begärer del af det betänkande, som Secrete
Deputation öfver Bergsrådet Tilas afgifvandes varder, emedan
deputation önskade, at Hr Tilas som en i bergväsendet oumgängelig
man måtte dervid bibehållas.
Hr Pauli förklarade sig emot sammanträdet såsom
nytt och holt före at praejudicemålet måtte förblifva vid
Secrete Deputation.
Frih. Cederhielm förmente deremot, at sammanträde
vore nyttigt, emedan eljes Secrete Deputation torde
föreslå någon uprättelse för Hr Tilas, som drogo honom ifrån
bergsväsendet, där han kan giöra riket de nyttigaste tjenster.
Frih. Grönhagen instämde i samma idée.
Frih. Axel Reuterholm anmärkte, at som desse
deputationers göromål voro vida skilde ifrån hvarannan och
deras sammansmältning skulle förordsaka confusion, och trodde
fördenskull, at Bergsdeputations betänkande kunde bifallas.
Bergsrådet Tilas. Nils Bielkes befordran.
383
Hr Boije, Carl Gustaf, holt före at fast deputationerne
hade särskilt göromål, kunde de dock under sammanträde
förena dem til Bergsdeputations afsigt.
Som straff och belöningar voro grundpelare af vår frihet,
så borde preejudicesaken i Secrete Deputation handteras och
Hr Tilas niuta en sådan uprättelse, som instämde med Bergsdeputations
afsigt; och at fördenskull deputationerne derom
kunde sammanträda.
Hr Hammarhielm: I anledning af Bergsdeputations
hemställande delar jag saken i 2:ne delar.
Den första rörer praejudicemålet. Lärer af Urskillningen
vara remitterat til Secrete Deputation, som häröfver ej ännu
inkommit.
Den 2:dra rörer Hr Tilas arbete i bergväsendet samt dess
nödige bibehållande dervid til rikets tjenst.
Som desse mål äro särskilte, så böra de af sine särskilte
deputationer utarbetas, ty at blanda dem ihopa vore en ovanlig
sak och skulle likna en commission.
Jag holler fördenskull före det vara lag och ordning likmätigt,
at Bergsdeputationens hemställande hvilar, til Secrete
Deputation med sitt utlåtande om Hr Tilas inkommit.
Hr Jennings åberopade sig Frih. Reuterholm och
tilläde, at Bergsdeputation blott begärdt communication men
at Borgareståndet dervid gådt vidare.
Han fruktade, at af et sammanträde skulle födas collision
emellan deputationerne, hvaraf den ena sitter på ed
och den andra icke, samt styrkte fördenskull til bifall på Bergsdeputations
hemställande.
Hr Landtm, gorde proposition, antingen saken skulle
hvila, eller Bergsdeputation skulle få bifall.
Hr Pauli anmärkte vid det senare, at betänkeligit
vore, om deputationerne drogo hvars annars göromål til sig.
Dock stadnade R. o. A. i det slut at bifalla Bergsdeputations
hemställande.
Uplästes Grefve Nils Bielkes memorial och anhollan, at Gref Bielkes
Riksens Ständer ville förklara de honom meddelte recommenda- mem'
tioner til dess befordran, hvilka han vid sökt landshöfdingeförslag
i Upsala icke fådt till godo niuta.
Äfven uplästes den bifogade recommendation af år 1752.
Frih. Strömfelt: Grefve Bielkes begäran tyckes
vara billig, och jag önskar honom deruti bifall men förmodar
384 1761, febr. 19. Nils Bielkes befordran.
dock, at det ej vidare kan sträckas, än at Gref Bielke må anses
för competent sökande til någon landshöfdingesyssla; eljes
skulle transportsökande förlora den rättighet, som Tjenstebetänkandet
dem tillägger.
Frih. Hamilton, Joh. Abr. : I det, som nyss sagdt
är, vill jag icke ingå utan styrker endast til bifall i Gref Bielkes
ansökning, så väl i stöd af des erhållne recommendationer som
förtjenster och flere för honom talande omständigheter.
Frih. A. Reuterholm: Jag skulle räkna mig til fägnad,
om jag kunde säija något til Gref Bielkes förmån, men
jag anser min röst för så liten och R. o. A. för så uplyst, at det
lär vara öfverflödigt. Jag betygar endast, at jag med glädje
skulle se Gref Bielke belönt. Hvaruti dess förtjenster bestå,
det utvisa de af Riksens Ständer honom meddelte recommendationer,
och de, som hafva sedt vår älskelige Cronprins,
kunna ock hafva sedt, huru Gref Bielkes flit och möda i des
tjenst hos honom varit välsignade. Om Gref Bielke åtniuter
någon vidare lycka, så är han ock säkerligen sin lycka värd.
Hr Jennings instämde til Gref Bielkes beröm, men
som des erhållne recommendationer vore generele, så holt han
före at han borde hielpas på et sätt, at ingen dervid vore klagande
och fördenskull saken til Secrete Deputation remitteras.
Hr Ehrenmalm: Om det är en lycka at erhålla
Riksens Ständers förtroende och recommendation, så tycks
äfven vara billigt, at Gref Bielke niuter sådant til godo, hälst
ifrån hofmarschalk til landshöfdinge är et vanligit steg, hvaraf
nyligen exempel gifvits uti nuvarande Hans Excellence Hr
Riksrådet Frih. von Friesendorff.
Frih. Cederhielm: Qusestion är ej, om Gref Bielke
skal prejudicera andra; det håller jag för afgiordt icke påsyftas
utan blott, huru man kan fullfölja de meddelte föreskrifter.
Jag hemställer fördenskull, om icke Gref Bielkes ansökning
kan bifallas utan någon vidare remiss.
Hr Wadenstierna: Som R. o. A. öfver detta mål
ingådt i deliberation, fast efter min tanka Gref Bielkes ansökning
bordt gå ordinarie vägen och genom Urskillningsdeputation
inkomma, så vill jag mig deröfver yttra med förbehåll, at
hvad som nu med denna ansökning skedt, äfven måtte för
andre med lika rätt tillåtas.
Jag går förbi Gref Bielkes som undergouverneur hos Cronprinsen
giorde berömmelige tjenst och trägna upvaktning
Nils Bielkes befordran.
385
men anmärker, at recommendationen år 1752 meddeltes honom
som cammarherre, och sedermera hafva Riksens Ständer
år 1756 utfärdat Tjenstebetänkandet, sorn utstakar de til
hvarje syssla competente sökande, vetandes jag intet, om enl:t
detta kammarherrar äro competente til landshöfdingeförslags
sökande. Dock som Gref Bielkes recommendation på Secrete
Utskåttets tilstyrkan blifvit beviljad, så holler jag före at
denna dess ansökning äfven bör dit remitteras.
Hr Pauli instämde ang:de Gref Bielkes förtjenster
men holt före at, som han klagat, hade han dermed bordt gå
ordinarie vägen igenom Urskillningen och at, som saken lika
fullt här uptagits, borde äfven andre niuta samma rätt som han.
Hr Boije, Carl Gustaf: Gref Bielke klagar icke
utan ber blott at få niuta dess meddelte recommendation till
godo. Som han hos Cronprinsen användt berömlig flit och
möda, så tycks han derföre böra belönas och dess ansökning
utan remiss simplement bifallas.
Frih. C. Funck: Utan at ingå i skiälen til Gref Bielkes
recommendation, som äro gällande och oss redan bekante,
anmärker jag, at Gref Bielke i anledning deraf sig ej besvärat
utan endast begär förklaring deruppå. Nu då blott frågan är
om sättet dertil, utan at någon dervid må stötas, så tror jag
sådant vinnes, om han erhåller rum på landshöfdingeförslag.
Då betages icke Konungens valrätt eller andre sökandes rättighet.
Hr Durietz: Här är sagdt, at denna ansökning olagl.
inkommit utan at hafva passerat Urskillningen, och i anledning
deraf som prsejudicat äro förbehåll gorde för andre.
Dervid anmärker jag, at Gref Bielke icke klagat utan begärdt
uttydning af dess recommendation, icke i afsigt at prejudicera
någon utan blott för at få en grund, på den han sin ansökning
om befordran må kunna fota.
Jag holler fördenskull för rättvist, at Riksens Ständer
stadfästa sin meddelte föreskrift och conformerar mig deröfver
med Frih. Funck.
Hr Bildenschöld: Jag holler för afgiordt, at Riksens
Ständers recommendationer böra äga fullkomlig värkan,
men nu är frågan, huru denna bör förstås.
Har Gref Bielke, sedan han densamma erhållit, vid någre
giorde ansökningar ej fädt niuta densamma til godo, som hvaröfver
han tycks sig besvära, så synes det hafva varit i sin ord
25—322307.
386 L61, febr. 19. Nils Bielkes befordran.
Borg:stånd:s
deputation.
ning at dermed gå den vanliga vägen genom Urskillningsdeputation;
dock skal jag ej vara emot at dess memorial liär uptages,
men på det at han på tjenligit sätt må varda hulpen, är min
tanka, at dess ansökning til Secrete Utskåttets utlåtande remitteras.
Frih. Grönhagen: Jag finner denna saken vara af
Frih. Funck och Hr Durietz väl utredd. Och som Gref Bielke
intet sielf nämdt, hvad befordran han åstundade, är min tanka,
at han til rums erhållande på något landshöfdingeförslag
hos Kongl. Maij:t anmäles och vi med en deputation dertil
söka förmå de öfrige stånden.
Frih. A. Reuterholm: Jag ber R. o. A. om förlåtelse,
om jag i detta ämne 2:ne gånger talar.
Som målet är ömt och personen förtjenar R. o. A:s faveur
samt i en utmärkt poste varit stadd, så böra ock Riksens
Ständer på et utmärkt sätt deröfver betyga sitt nöije och välbehag.
På sådan grund har Gref Bielke af Riksens Ständer blifvit
recommenderad och följakteligen bör dess befordran icke
efter Tjenstebetänkandet afmätas utan snarare häruti ske någon
dispensation för honom. Jag önskar altså, at saken nu utan
någon remiss må här afgiöras, om sättet hvartil jag conformerar
mig med Frih. Funck.
Frih. C. O. Wrangel: Ehuru jag anser för en reel
förmån at af Riksens Ständer blifva recomenderad eller befordrad,
så förlorar densamma dock något af dess värde, när
den med tvist skal genomdrifvas.
At, som här är sagdt, Gref Bielke bordt med sin ansökning
igenom Urskillningsdeputation inkomma, sådant kan jag
ej finna, efter det icke innehåller något klagomål utan syftar
på befordran enl. recommendation. Jag hoppas altså, at ingen
lärer kunna vara deremot, at Gref Bielke utan någons prsejudice
måtte på landshöfdingeförslag blifva upförd.
Ankom en Borgareståndets deputation af 12 personer.
Assessor Anthonsson, som förde densamma an, anmälte
näst ståndets hörsamma hälsning,
l:o at ståndet bifallit Secrete Utskåttets extractum protocolli
ang:de penningelån på utrikes orter emot hypotheque
och
2:o at på Protocollsdeputations begäran at få til sig
kongl, commissioners etc. protocoller, ståndet resolverat re
-
Nils Bielkes befordran.
387
miss til Secrete Utskåttet, som deraf hade at upgifva det, som
icke borde vara hemligt. Deputation afträdde.
Återtogs den förra discoursen och yttrade sig
HrWadenstierna, Carl: Jag har redan sagdt,
at jag tror denna ansökning hafva bordt genom Urskillningen
inkomma, och är jag ännu om annat ej öfvertygad; här böra vi
ej uppehålla oss med ordaträtor, som invekla saken, ty eljes kan
något hvar få praetexter at på lika sätt gå Urskillningen förbi.
Dock är jag ej emot at icke Gref Bielke, om hvars förtjenst
jag redan förut instämt, må af samtel. Riksens Ständer
hos Kongl. Maij:t til rum på landshöfdingeförslag efter tour
och förtjenst blifva anmäld, och på det sättet sker allom rätt.
Hr Bilberg begärte först få höra Gref Bielkes föreskrift,
hvarefter han yttrade sig finna Gref Bielkes anhållan
om förklaring derå så mycket billigare, som den eljest skulle
blifva fruktlös och mindre gagnande än ofta de private.
Han önskade fuller, at Riksens Ständer på recommendationer
måtte vara sparsamme, men hemstälte nu, om icke Gref
Bielke måtte få niuta landshöfdingeförslag eller i des ansökning
bifallas.
Hr Linderstedt holt före at detta mål icke behöft
gå igenom Urskillningen, at denna recommendation borde
ej mindre anses, än vi nyligen giordt med Hr von Posts,
och instämde om sättet med Frih. Funck och Hr Durietz.
Hr Jennings instämde med Hr Durietz och Frih.
Funck.
Frih. Kalling biföll äfven Frih. Funck. At Gref Bielke
skulle anmälas til förslag efter tour vore ingen särskilt recommendation
utan kunde hela Riddarehuset meddelas. At han
åter ensam skulle på förslag upföras, sådant vore för mycket och
til andras prsejudice, men at han finge et rum på förslag, sådant
vore tj enligt och billigt.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A., at Gref Bielke måtte
hos Kongl. Maij :t anmälas til rum på landshöfdingeförslag, när
han derom i underdånighet ansökning gior?
Därtil svarades med Ja. Dock påstod
Hr Rudbeck, att där borde tilläggas efter tour och
anciennité.
Hr Jennings hemstälte, om icke en deputation härmed
til de öfrige stånden kunde afsändas,
hvarmed äfven Hr R a m s a i j instämde, men
388 1761, febr. 19. Fiskeridep. Fångna officerares löner.
Frih. Cederhielm och flere af R. o. A. höllö sådant
för betänkeligt.
Hr Landtm, hemstälte, om icke et extractum protocolli
härom til nästa pleno kunde upsättas och til de öfrige
stånden med deputation afsändas,
som samtycktes.
Dock förbehölt sig Frih. Cederhielm och flere, at
deputation äfven någre andre ärender kunde då medgifvas.
Fiskeriedep. Uplästes Fiskeriedeputations extractum protocolli med anförande
"mål* h°Uan> at Urskillningsdeputation genast måtte dit remittera
de dit hörande inkomne memorialer och ansökningar.
Hr Klingsporr mente, at sådant kunde beviljas i
anseende til publique memorialer men icke med private ansökningar,
som först af Urskillningsdeputation borde pröfvas.
Frih. Cronhiort holt för betänkeligt, at Urskillningsdeputation
kanske med mångens lidande skulle få ändring
i dess instruction, som pålägger henne sakernes företagande
efter numer och ordning.
Hr Landtm.: Skall då Urskillningsdeputation uptaga
desse mål efter ordning och numer, och Fisk[e]riedeputations
hemställande afslås?
Hvilket bifölls.
Härvid påminte Hr Landtm, om nödvändigheten, at
Urskillningsdeputation oftare måtte sammanträda; ty som
1200 mål inkommit och på 4 månader endast 400 blifvit afgiorde,
så skulle eljes de öfrige 800 ännu fordra 8 månaders
tid och riksdagen på sådant sätt otroligen utdragas.
Ang:de de Föredrogs Secrete Utskåttets hemställande medelst extracrårea6
löner'tum Protoco^ ang:de de i Preussen fångne öfver- och underofficerares
löners och underhålds åtniutande.
Uplästes Hr P. Lilljehorns memorial i samma sak med
tilläggning, at ranconeringen och utväxlingen af de fångne
officerare måtte ske efter en viss tour.
Grefve W. L. Creutz gaf vid handen, at detta mål
varit i Landt- och siömilitieeoeconomiedeputation rördt och
dervid förefallit den omständighet, at de fångne officerares
löner hälften af regimentsskrifvaren och hälften af hustrurne
blifvit disponerade, hvarigenom officerarne kommit at lida,
hvarföre deputation ärnat hemställa, at hela lönen af hustrurne
måtte få disponeras. Och med denna tillägg ville äfven nu
Gref. Creutz bifalla Secrete Utskåttets hemställande.
Fångna officerares löner.
389
Hr Bilberg biföll Secrete Utskåttets tilstyrkande
med Hr Lilljehorns tilläggning om utväxlingen efter tour.
Hr Leyonadler biföll Secrete Utskåttets tankar och
förslag, så väl i anseende til de fångne, som på ganska dyra
orter vistades, som i anseende til de af Konungen i Preussen
på parole hemförlofvade officerare.
Hr Wadenstierna styrkte dertil, at de fångne officerare
enligit Secrete Utskåttets tanka måtte niuta full lön,
men hvad de constituerade och ranconerandet angår, sådant
til Secrete Utskåttet må remitteras.
Hr R a m s a i j biföll Secrete Utskåttet ang:de de fångne
officerares löners åtniutande,
2:do at ranconeringen måtte skie efter tour och ej de
längst fångne, som med 2:ne officerare af Tavastehus regimente
skedt, lemnäs efter de senare och
3:o at, som vid samma regimente handt, at hälften af
lönen blifvit af hustrurne upburen, men den andra af regementsskrifvaren
illa disponerad, lönerne ej måtte af regimentsskrifvaren
förvaltas, annars än då den fångne officeraren ej in
specie committerar någon til dess upbärande.
Hr Ehrensvärd, August, hade vid den Usta
puncten ang:de lönerne intet at påminna men förbehölt at
yttra sig öfver den 2:dra om utväxlingen.
Hr Landtm.: Hvad här är rördt ang:de constituerade
officerares löner, tror jag vara billigt och enl:t med Secrete Utskåttets
tanka.
Hr Rudbeck, Thure: De constituerade office
rare
hafva dels underofficerarelöner, dels inga, så at ibland
dem är en åtskilnad.
Hr Landtm.: Det synes billigt, at de constituerade
officerare måge niuta lön efter deras gorde tjenst.
Hvad lönens disposition angår, det tyckes här ej kunna
uptagas, emedan det är öfverstens sak at efterse, det han af
regementsskrifvaren ej illa disponeras utan behörig redo
derföre göres.
Hvad ranconeringen efter tour vidkommer, lär sådant
icke af den svenske generalen endast dependera utan äfven af
den preussiske. Det har händt, at då någon blifvit til utväxling
begärd, har Prinsen af Bevern sådant afslagit under föregifvande,
at intet cartel vore uprättat eller at dervid ingen
vöre antagen eller ock at de officerare vore til andre orter bort
-
390 1761, febr. 19. Om ett utländskt lån.
sände. Det lär altså föga värka, om än Riksens Ständer skulle
fastställa ranconeringen efter tour, så länge Prinsen af Bevern
icke dertil vil sig foga.
Häruppå giorde Hr Landtm, proposition:
Bifalles Secrete Utskåttets extractum protocolli med tillagning,
at constituerade officerare niuta lön efter deras gorde
tjenst?
Härtill svarades Ja.
Ang:de lån på Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d. [14
utrikes orter. pejJT^ me(] hemställan at, til erhållande af en för rikets nu
varande behof högst nödig penningestock, Secrete Utskåttet
måtte få tilstånd at omhöra sig derom på utrikes orter emot
hypotheque af någre rikets inkomster, hvilket af flere begärtes
liggandes på bordet.
Frih. F. O. Wrangel: Sen den skal ligga, hemställer
jag, om icke en deputation må afgå til Präste- och Bondeståndet,
som målet ännu ej afgiordt, med begäran at dermed
dröija, tils vi det förehaft.
Frih. G. Reuterholm instämde härmed, tilläggandes
sig ej vara emot sielfva saken; men som den vore af stor
vigt, borde den ganska ömt handteras och med betänketid.
Frih. A. Reuterholm: Då qusestionen är om penningar,
kan ingen dertil lättare samtycka än Borgareståndet,
som för sina utgifter gior sig betalt ur våra pungar. Men jag
förmodar, at Präste- och Bondeståndet, som deraf draga tungare
börda, lära med afmätte steg gå til sakens öfvervägande,
hvartil jag äfven af nijt och ömhet uti et så vigtigt ärende
R. o. A. styrker.
Hr C. Wadenstierna: Jag betygar mig hysa så
mycken nijt som någon annan, och som ingen derpå äger privilegium
exclusivum, så lär ej eller emot den trykte förordningens
af år 1751 3 § någon densamma kunna framför andre
påstå.
Jag vil fördenskull ej mera än någon annan uti denna mig
förhasta utan derföre begärdt, at den måtte ligga. Men at en
deputation, som sagdt är, häröfver til de andre stånden må
afgå, det finner jag betänkeligit, då det öfverväges, at de säkerligen
tro sig vara äfven så nitiske som vi för det allmenna och
genom den föreslagne föreställningen kunde finna sig stötte.
Hr Jennings: Om saken ej begärdts på bordet,
skulle jag mig deröfver yttra. Hvad deputation til de öfrige
Om ett utländskt lån.
391
stånden angår, så kan det hvarken gagna eller skada, om han
blott berättar, at vi lagdt saken på bordet, utan at be dem
dröija med dess afgiörande.
Secrete Utskåttet har för öfrigit nog ornat vid denna saks
hemställande til Riksens Ständer; dock som rikets armée
bör underhållas, har detta dertil varit den enda utvägen, sedan
alla andra antingen pröfvats skaddige eller otillräckeliga.
Hr Hammarhielm: At saken skal ligga är af flere
begärdt och lagligit.
Jag beskyller ingen senfärdighet, dock förekommer det
mig misstänkt, at saken här så sent förekommer, då de andre
stånd den torde hafva afgiordt och redan åtskildts, där jag
dock trodt, at sakerne efter lista i alla stånd på en gång borde
kunna föredragas.
Men som Borgareståndet denna redan afgiordt, så instämmer
jag om en deputation til de öfrige, at de med sitt yttrande
måtte hafva anstånd.
Hr Landtm.: Alla stånden hafva lika saker på anslaget,
men at Borgareståndet kunnat detta mål redan afgiöra,
härrör af deras inskränckte antal, som gör deras ventilationer
och voteringar korta, då deremot hos R. o. A. et enda mål med
deliberationer och votering utdrager en hel dag och ofta emellankommande
saker hindra, at af anslagslistan föga eller intet
kan blifva föredragit, som senast skedt, hvaremot de öfrige
stånden afgiordt alt.
Frih. Kalling påminte om deputations afsändande,
desslikes Frih. Ridderstolpe.
Hr Bildenschöld förklarade deremot, at som saken
vore för rikets välfärd angelägen, så ville han ej hafva på
sitt ansvar, om genom en slik deputation de öfrige stånden
sattes i någon sådan oro, hvarmedelst man sedan skulle sakna
den önskade värkan.
Frih. F. O. Wrangel ansåg deputation såsom nödig
til bibehållande af R. o. A:s priorité vid sakernes afgiörande.
Deputation upropades och afgick för at berätta de andre
stånden, at vi förehaft saken och lagdt henne på bordet.
Uplästes Protocollsdeputations extractum protocolli af d. 11 Prot:dep. ex.
Februarii ang:de sidsta Kongl. Commissions protocollers Commissious
öfverseende protocolier.
jemte en ledamots särskilte votum.
Lades på bordet.
392 1761, febr. 1», 23. Om Iliddarhusdeputationen.
Riddarehus- Uplästes Riddarehusdeputations extr. protocolli af d. 4
^C?édamots°n Fehr. ang:de Cancellierådet von Stiernmans adjungerande,
adjnnction. fast ingen vacance i deputation vore.
Frih. C. O. Wrangel: Jag kan ej bifalla detta hemställande
såsom stötande för electorerne, hvilka ifrån början
härpå bordt varit betänckte.
Hr Pauli biföll Frih. Wrangel samt at Hr von Stiernman
vore i Riddarehusdeputation nödig och nyttig, men val
borde ej ske annars än som vanligit är genom electorerne.
Hr Bilberg instämde dermed i anseende til consequencerne,
om deputation finge efter behag kalla ledamöter
utan electorers val.
Hr Landtm, hemstälte, hvad R. o. A. härvid behagade
giöra, efter saken blott rörde et deras oeconomicum.
Hr Jennings gaf det expedient, at som Riddarehusdeputation
hegardt en ny ledamot, kunde R. o. A. låta densamma
väljas af electorerne.
R. o. A. instämde i anseende til Hr von Stiernmans nyttiga
biträde vid deputation men funno betänkeligt at gå ifrån
den brukeliga valmethoden ige[nom] electorerne, hvilka härom
skulle få del.
Gref Nils Bielke aflade hos R. o. A. dess tacksägelse
för deras honom på dess ansökning lemnade benägna
bifall, betygandes dervid på värdigt sätt så väl des framhärdande
nijt för fäderneslandet som dess vördnad för R. o. A.
Deputation ifrån de andre stånden återkom.
Gref Creutz berättade, att blott Prästeståndet varit
tilhopa, som svarat, at äfven saken där hvilade.
Anmälning. Hr Län d t m. berättade, at i morgon Allmenna Besvärsdeputation
skulle sammanträda och äfven at i Pensionscassan
directeurer skulle väljas,
hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 2 slagen.
År 1761 d. 23 Februari i.
Måndag.
Plenum klockan nijo.
Justering. Protocollet af d. 19 hujus uplästes til justering.
Ursk:sdeji. Uplästes Urskillningsdeputations listor,
listor.
«
Om en häxprocess i Dalarna. 393
Hr [Pereswetoff-] Morath, Alexander, an- Hr Horätts
malte och upläste et memorial rörande en i Dalarne hållen memorialundersökning
öfver en angifven trollsak, tilläggandes sig med
första vilja bifoga et utdrag af sielfva ransakningen, hvari han
för sin del funnit ganska betänkeliga och besynnerliga procedurer
och många oskyldigt lidande.
Hr Linderstedt: Det är fägnesamt at se hvars och
ens nijt för rättvisan, men detta mål kan ej ännu dragas til
Riksens Ständers skärskådande, förr än det i Hofrätten blifvit
afgiordt, där det nu vore före.
Flere af R. o. A. begärte, at Hr Morat hs memorial måtte
ligga på bordet.
Häremot förklarade
Hr Carl Gustaf Boije sig väl icke vara, men som
han holt det för en frukt af det ofta omtalte sielfsvåld, at
undersåtare i riket blifvit på så skräckligt och näppeligen ibland
turkar brukeligit sätt olagligen handterade, så holt han
för angeläget, at Hofrätten skyndsamligen måtte detta mål
till slut befordra och icke låta nedläggas.
Hr Bilberg förmente, at Protocollsdeputation äfven
lär härutinnan i akt taga dess göromål.
Memorialet ligger emedlertid på bordet.
Frih. F. O. Wrangel påminte, at en deputation hos de
öfrige stånden måtte påminna om slut i målet rörande de 2:ne
Hrr Riksrådens licentierande, som ännu hos dem ligger oafgiordt.
Hr Landtm, berättade, at som Borgareståndet hos
sig qvarhållit löparen, til dess det skulle få svar på dess derom
utfärdade extractum protocolli, så hade han nu tilsagdt Riddarehussecreteraren
at med påskrift låta det affärdas, hälst
R. o. A. förblifvit vid deras förra yttrande öfver Secrete Utskottets
extractum protocolli.
Detta bifölls.
Tilläggandes Hr Hammarhielm Frih. Wrangels
påminnelse vara så mycket billigare, som et stånd ej borde
uppehålla de 3:ne andres beslut, hvilket vore stötande; at
Borgmästaren Renhorns memorial ej hörde hit och at fördenskul
deputation med svaret kunde afgå och yrka på värkstäl
ligheten
af de fläste ståndens beslut.
Hr Landtm, frågade, om en deputation i förber:de
ärende skulle afgå,
hvilket samtyktes.
394 17(51, febr. 23. Deputation om Bielkes befordran m. m.
Ext. prot.
aug:de Gref
Bielke.
Dictamen
ang:dc voteringssättet.
Hr Ehrenmalm påminte, at densamma äfven måtte
understödja vårt beslut ang:de de constituerade officerares
löners åtniutande enligit förre dagens protocoll.
Frih. A. Reuterholm tilläde, at deputation äfven
måtte anmäla vår resolution på Gref Bielkes sidst afgiorde
ansökning.
Hr Landtm, anmälte til justering det för Gref Bielke
upsatte exlraclum 'protocolli, som gillades, så lydande.
S. D. Föredrogs hos R. o. A. Hofmarkskalkens och Rid'
darens af Kongl. Nordstierneorden Grefve Nils Bielkes insinuerade
memorial med ansökning, at som han vid sökt befordran
härtils icke kommit at niuta någon önskelig värkan af
Riksens Ständers vid 1752 och 1756 års riksdagar honom
meddelte föreskrifter til Kongl. Maij:t, Riksens Ständer nu
sielfve täcktes förb:de honom förundte recomendationer så
förklara, at han samma vidriga öde icke framgent som härtils
kunde hafva at befrukta med mera, som des hosfogade memorial
utförligare innehåller.
Då nu R. o. A. härvid ansedt den benägna ömhet, hvarmed
Riksens Ständer vid 1752 års riksdag uti deras Grefve Bielke
meddelte föreskrift påsyftat dess hugnad och befordran och
förknippat densamma mera med dess förtjenster och skickelighet
än någon viss tour och anciennité, så har R. o. A. nu för
sin del trodt dermed i det närmaste instämmande vara at hos
Kongl. Maij :t i underdånighet anholla, det Gref Bielke, tils han
vunnit en välförtjent befordran, måtte med et rum på förslag
til något ledigt landshöfdingeembete, då han sig dertil i underdånighet
anmäler, i nåder vara hugnad, hvilket R. o. A. hos
de öfrige respective stånden til benäget bifall vänligen velat
anmäla.
Deputation upropades och afgick med svaret på Borgareståndets
extractum protocolli och det föregående, som rörer
Gref Bielke.
Härefter anmälte och upläste Frih. C. O. Wrangel
des hosföljande dictamen ad protocollum rörande förbättringar
uti det vanlige voteringssättet,
hvilket af flere begärtes på bordet (Bil. 49).
Gref W. L. Creutz påminte, at inga nya saker annars
än af Hr Landtm, borde föredragas och at dictamina väl
Om voteringssättet.
395
under deliberation vore vanlige men ej til nya sakers anbringande
samt at emedlertid detta på bordet borde hvila.
Hr Gyllensvan holt före saken här vara flere gånger
förut omtalt och således icke ny; och som det vore R. o. A.
värdigt at skilja alla inconveniencer ifrån deras voteringsmethode,
så borde hon nu strax til afgiörande företagas eller
deröfver voteras.
Härtil ropades Ja och Nej.
Hr Landt m., sedan han omsider fådt liud, bad R. o.
A. se denne frågan med mera kallsinnighet. Ordning vid voteringarne
vore säkert nyttig, men som saken blifvit begärd på
bordet enligit Riksdagsordningen, så kunde hon ej nu vidare
företagas.
Hr Linderstedt instämde deruti, at saken som i
dag nyväkt borde ligga på bordet.
Hr Durietz: På vist sätt är denna sak i min tanka icke
ny, sedan hon har förut ofta varit omtald och blifvit som
angelägen ansedd, varandes ej eller i Frih. Wrangels förslag
någon särdeles nyhet. Om nu saken, som begärt är, skal hvila,
så förbehåller jag mig, at R. o. A. ej må votera, innan denna
quaestion blifvit afgiord.
Hr Landtm. : Om alla saker skulle anses för gamla,
hvars ämnen har varit omtalte, så kunde här aldrig någon ny
sak förekomma; men som denne i dag är väkt och nytt förslag
dervid upgifvit, så lär det vara lagligit, at hon ligger, som det
är hegardt.
Hr Durietz itererade i det fallet sitt förbehåll, at
i fall emedlertid R. o. A. skulle komma til någon votering,
densamma måtte ske efter denne föreslagne methoden.
Hr Landtm, förestälte, at slikt förbehåll vore impracticabelt,
emedan ingen lag kunde följas, innan han vore
giord, och at dessförinnan den gamla borde efterlefvas.
Frih. D. Duvall tilläde, at om den principen icke i
justitissväsendet fölgdes, då någon defectueus lag skulle förbättras,
så skulle all lag då stagnera och ingen existera.
Hr Jennings: Jag instämmer med Gref Creutz, at
hvar och en ledamot icke bör få lof at emot ordning framkomma
med nya saker. Om 20 el. 30 personer på det sättet i hvarje
pleno skulle föredraga, så blefve föga giordt, och här skulle,
om jag mig ej bedrar, fullkomligen blifva en polsk riksdag.
wiolofa Iicrcrande —~ ^mm-de förbehåll kan
o96 1761, febr. 23. Om voteringssättet.
Ang:de ett
utrikeslån.
efter min tanka icke äga rum, emedan ovedersäijeligit är, at
den vanlige methoden måtte följas, til någon annan antagen
blifvit, hvarom här frågan är.
Frih. Christer Horn holt före at någon påminnelse
vid den vanlige voteringsmethoden hade sina goda skiäl,
men at R. o. A. bäst kunde komma derifrån, om saken, som
nu begärts på bordet, blefve utsatt til afgiörande nästa torsdag.
Hr von Vicken instämde uti Hr Durietz förbehåll,
och
Hr Landtm, itererade sin deremot förut giorde föreställning.
Hr P e c h 1 i n conformerade sig med Gref Creutz emot
nya måls andragande genom dictamina, ehuru fritt och vanligit
det eljes vore at få här i förevarande mål yttra sina tankar.
Frih. Wrangels dictamen vore hegardt på bordet; namnet
giorde härvid ingenting, utan i anseende til innehållet
borde det ligga enligit 16 § Riksdagsordningen, då det begärdes,
hvilket äfven vore så mycket angelägnare, som omöijeligen
någon kunde vilja, at genom surprise et nytt voteringssätt afgiöras
skulle, såsom hvaröfver Riddarehusdeputation nödvändigt
först borde höras. Och önskade för öfrigit, at här sakerne
i ordning måtte få föredragas och icke som i dag, då redan
flere differente mål af ledamöter voro anmälte och utom listan
föredragne.
Och som härvid tilkännagafs, at Riddarehusdeputations
betänkande i samma ämne inkommit, påstod
Frih. Kalling, at detsamma tillika nu måtte föredragas.
Hr Land tm. : R. o. A. lära tillåta mig at föredraga de
anslagne ärender och deribland först Secrete Utskåttets
hemställande ang:de penningelån på utrikes orter, hvilket är
högst angeläget.
Hr Durietz begaf sig med det förre målet til nästkommande
torsdag.
Frih. Ridderstolpe likaledes, styrkandes til enighet
och bifall derå.
Uppå Hr L a n d t m : s proposition upskiöts med voteringssättets
afgörande til nästa torsdag.
Och föredrogs Secrete Utskåttets extractum protocolli och
hemställande om tilstånd at få mot hypotheque negotiera
penningar utrikes ifrån.
Om ett utländskt lån. Deputationer från stånden. 397
Härvid ankom en Prästeståndets deputation af 12 personer, Prästerst:s
anförd af Kyrkoherden på Kongsholmen Doctor Celsius, dePutationhvilken
jemte ståndets hörsamma hälsning aflemnade dess
extractum protocolli af d. 19 hujus rörande en undersökning
om en trollsak i Åhl sokn i Österdalarne, hvilken ståndet til
Justitieedeputation ville remitterad hafva och hos de öfrige
stånden i samma afsigt recommendera.
Deputation afträdde.
Uplästes rörande Secrete Utskåttets extractum protocolli
Hr von Quantens, Hr David Hildebrands och Hr Paulis
memorialer.
Ankom en Borgareståndets deputation, 6 personer stark. BorgarestånJustitiarien
faxell anmälte näst ståndets hörsamma det° dep'
hälsning, at ståndet ej kunde med R. o. A. instämma at remittera
Secrete Deputations betänkande ang:de capita familiarum
til deputationen, emedan dymedelst en deputations arbete
skulle underkastas en annans, utan hälst önskade, at denna
sak in plenis blefvo afgiord, då ståndet enligit R. o. A:s åstundan
ej förr ville sig deröfver yttra, än R. o. A. deras utlåtande
afgivit.
Deputation afträdde.
R. o. A:s afsände deputation återkom.
Frih. A. Reuterholm som Gref Horns fullmägtig
berättade, at ang:de de 2:ne Hrr Riksrådens licentierande
Prästeståndet med R. o. A. instämt, Borgareståndet lofvat
expediera löparen och Bondeståndet väntade des ankomst
och tycktes vilja bifalla R. o. A:s mening.
Uplästes Hr J. A. Heldenhielms memorial. Hr Helden
Härvid
anmältes en Borgareståndets deputation af 8 per- ^n^de
Söner. ningars er
Assessoren
Anthonsson, som den anförde, gaf näst hållande,
ståndets hörsamma och vänliga hälsning tilkänna,
l:o at ståndet giordt sig en fägnad och en ära at med R. o.
A. instämma öfver Gref Bielkes ansökning, så väl i anseende
til dess för flere år erhållne Riksens Ständers recommendation
sorn des öfrige förtjenster och hos Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
giorde tjenst; hvarnäst ståndet hos R. o. A. til benäget
bifall til det bästa recommenderade dess extractum protocolli
rörande Borgmästaren Renhorns befordran til Borgmästare
i Stockholm.
Deputation afträdde.
398 1761, febr. 23. Om ett utländskt lån.
Fortfors med Hr Heldenhielms memorial oell bifogade
project til penningars erhållande inrikes, hvarmed han anmälte
sig vilja gå til de andre stånden.
Uplästes i ordning
Hr Gabriel Falkenbergs, Hr Johan Fredric v. Flygareils och
Hr Jolian Alb. Woltematts memorialer, som finnas vid protocollet.
Hr von Hausswollff upläste til protocollet bilagde
des skriftelige tankar, hvarmed han sedan ärnade sig
til de öfrige stånden (Bil. 50).
Härefter yttrade sig
Hr Hammarhielm: Jag tilstår det vara svårt at
kunna giöra någon tillagning til hvad uti de flere här upläste
memorialer öfver förevarande ämne anfördt är; men til at undvika
alt ansvar för framtiden för stillatigande i et så angeläget
mål, utbeder jag mig R. o. A:s tolamod at få här yttra mina
tankar, dem jag eljes hade kunnat äfven som andre skrifteligen
andraga.
Jag finner det vara en ömande, en usel, en olycklig, ja,
jag säger rent ut, en skamlig omständighet, at riket skall vara
försatt genom dierfva och tiltagsne steg utom Riksens Ständers
vettskap uti den belägenhet, hvaruti det sig nu befinner.
Men så ömande denna omständigheten är, lika anständigt
håller jag det vara at rädda riket derutur. Sådant är mitt och
hvar ärlig svensk mans syftemål, och med sådant tänkesätt
anser jag Secrete Utskåttets här upgifne förslag ang:de utrikes
penningelån. Dock böra efter min tanka vi ej blindvis
deruti ingå eller dervid förhasta oss, emedan det ligger magt
uppå at se, af hvem penningar kunna fås til låns och emot
hvad underpant; önskandes jag med all vördnad för Secrete
Utskottet, at et sådant utrikes penningelån ej måtte hos utlänningarne
förordsaka någon upmärksamhet och förundran.
Här är l:o anfördt som ett skäl, at vi borde söka vinna en
penningestock af redbart mynt; men detta förstår jag ej; ty
jag har altid ansedt bancosedlar såsom redbare i anseende til
banquen; 2:do at desse penningar skola brukas på utrikes orter
och til arméens uppehälle.
Jag vet, at guld- och silfvermynt vore dertil det bästa,
men så kan ock koppar och jern dertil vara tjenligt, hvarpå vi
hafva tilgång; förmodandes jag dessutom, at banquen lärer
hafva tilgång på redbart mynt såsom valuta för utelöpande
Om ett utländskt lån.
399
sedlar. 3:o. Är här sagdt, at et sådant lån vore nödigt för
framtiden; derföre ville jag veta, huru stor summan skulle vara
och hvad rikets behof kunde erfordra, inan jag dertil kan samtycka.
4:o. Requireras här penningar såsom nödvändige til
krigets continuation. Men dervid frågas billigt, om det bör
continueras och om våra krafter sådant tillåta, hvarförinnan
vi oss öfver det första icke kunna utlåta. 5:o. Är här anfördt,
at et sådant penningelån vore angeläget til arméens underhållande
och at dervid ingen minut borde försummas. Men i
mitt sinne äger denna principe ingen styrka, hälst jag tiltror mig
kunna bevisa, at vi dessutom kunna hafva utväg at utan
tvång betala och underhålla arméen, så at den ej skal lida
någon nöd.
l:o. Hoppas jag, at vi i riket äga medbroder, som dertil
kunna hielpa och lära vara äfven så färdige at mot säker pant
förskiuta capitaler, som jag är beredd at dertil lemna det lilla,
jag äger. 2:o. Kunde til detta behof silfver tagas ur banquen,
hvartil jag tror Riksens Ständer äga fullkomlig magt. 3:o.
Hafva vi myntningen i Pommern, [sorn]1, ehuru slätt myntet
är, likväl kan hållas i gång. 4:o. Äro där åtskillige kronogods
och revenuer i Pommern, uppå hvilka penningar kunde negotieras
tils sommaren, då Riksens Ständer kunde hafva tid at
utfinna bättre utvägar. I anledning häraf anser jag ingen trängande
nöd för arméen existera, som kan giöra et utrikes penningelån
så nödvändigt, hvilket at simplement bifalla jag
håller både farligt och mindre eftertänksamt, så länge jag
ej får veta, hvad som skal lånas och huru det skal lånas; hållandes
jag för betänkeligt, at utlänningar på det föreslagne
sättet skulle giöra insteg i våra cassör.
Gref L. W. Creutz: Jag anser uti det förevarande
ämne blott 2:ne considerationer, först nödvändigheten af ett
redbart och gällande mynt och sedan utvägarne til dess anskaffande.
Jag vill yttra mig om det senare, sedan jag bevist
den förra,
l:o af Secrete Utskåttets berättelse, til hvilka(!) vi böra
hafva et fullkomligt förtroende, och 2:do af den allment tryckande
växelcoursen, hvilken, jemte dyrheten, af större myckenhet
sedlar skulle ökas och blifva desto mer ruineuse, hälst om
arméen med zedlar skulle betalas; knapt tredjedelen skulle
1 Konceptprotokollet.
400 1761, febr. 23. Om ett utländskt lån.
komma dem til gagn, men utgiften skulle blifva för riket odrägelig
och onyttig.
Hvad utvägarne deremot angå, så äro de 2:nehanda: med
redbara penningar eller silfver eller lån, då vi de förra icke
hafva. At skaffa silfver inomrikes skulle tyckas likna det, som
under souverainiteten i Konung Carl den XILtes tid skedde,
och gå ut på våldsamheter samt föda missnöijen och misstroende.
Den enda utvägen blifver då öfrig at vidtaga utrikes
lån, hvarvid det kan hända, at om växelcoursen faller, kan det
blifva ganska drägeligt och med halfva penningar betalas.
Som vi det nu icke kunna vara förutan och mägtigare riken,
som Frankrike och Engeland, samma utväg måst vidtaga, så
få vi lof, fast emot vår vilja, at följa deras exempel. Vi kunna
dervid giöra oss hopp at genom växelcoursens fällande, som
jag redan sagdt, och genom kloka handelsförfattningar en del
deraf åter inhämta och upfylla det öfriga med de förväntade
subsidier. I sådan afsigt håller jag före Secrete Utskottet böra
få lof at höra sig före om något utrikes lån, hvilket utom dess
torde blifva svårt nog at på stora summor erhålla och af rikets
ovänner kunde hindras, hälst om Secrete Utskottet skulle
nogare upgifva alla härvid förevarande omständigheter.
Jag bifaller fördenskull Secrete Utskottets hemställande,
med förbehåll at vi sedan få veta, huru mycket af slike uplånte
penningar blifvit nyttjadt. Får riket på detta sättet redbare
penningar til närvarande trängande behof, så kunna Riksens
Ständer sedan äga rådrum at upfinna utvägar til deras ersättande.
Här är sagdt, at banquen borde hafva redbart mynt
til valuta för alla sedlar. Säkerligen har banquen valuta, men
vi böra betänka, at mästa egendomarne stå i banquen såsom
valuta för sedlar, och hvarföre låntagarne i en hast intet redbart
mynt kunna prestera.
Jag anhåller således, at proposition måtte giöras om bifall
på Secrete Utskåttets extractum protocolli eller at vi derom
måtte votera.
Hr C a r 1 G. Boije: Jag hade aldrig tänkt, mina
gamla år skolat blifva så många, at jag skulle behöfva yttra
mig i en så bekymmersam sak som denna. Jag anser som en
afgiord sak, att riket har nödigt penningar, men frågan är om
sättet til deras erhållande. De äro nödige, icke til krigets fortsättande
men til vår armées behof. Hvad angår sättet, så
hade jag önskat, at Växelberedningen, som utarbetat detsam
-
Om ett utländskt lån.
401
ma och kunnat gifva goda förslag dertil vid handen men sedermera
måst dermed afstadna, fädt dermed framkomma. Emedlertid
är min tanka, hvilken jag ock härmed til protocollet förklarar,
at om något utrikes lån kan erhållas, så böra deraf contante
penningar i Hamburger Banque insättas och derifrån
til arméens behof användas, men ingen inrikes ifrån deruppå
få draga växel, såsom hvarmedelst riket skulle tappa 100
procent.
Hr Lilljehorn: Secrete Utskåttets betänkande ger
oss rikets svåra vådeliga belägenhet vid handen och uptäcker de
sår, som vi länge lära känna. Dock böra vi alle som svenske
män fatta fäderneslandet under armarne, och deruti vill jag
med tillsättande af min lilla förmåga täfla med alla andra.
Säkert är det, at riket bör räddas och at penningars upnegotierande
dertil är nödvändigt. Men innan jag det dertil föreslagne
sättet kan bifalla, vil jag vara underrättad om följande
puncter. l:o. Huru rikets drätsel, 2:o huru lånen på banquen,
3:o huru de igenom lotterier indragne medel och 4:o huru de
för försålde confiscerade bränvinspannor influtne medel blifvit
använde, öfver hvilka puncter jag först åstundar Secrete
Utskåttets underrättelse; och dernäst önskade jag, vi måtte få
den satisfaction at få underrättelse från Secrete Utskåttet om
de herrar, som med sine rådslag varit ordsaken til rikets närvarande
belägenhet, hvaruti utom de tvenne, som blifvit
sacrifice, flere, som sagdt är, medelst misstag om lagen skola
varit delaktige. Dessförinnan kan jag mig til Secrete Utskåttets
hemställande icke begifva.
Hr Tersmeden: Ett utrikes lån, som Secrete Utskåttet
föreslagit och hvarom R. o. A. nu ventilerar, anser
jag för oundvikeligen nödigt til arméens underhållande.
Om det erhålles, så vinnes dermed 2:ne ändamål:
Först at man får sådant mynt, som på utrikes orter är
gängse och gällande;
2:do at vår nu varande höga växelcours dermedelst
botas, uppå hvilken eljes riket skulle förlora många tunnor
guld, i fall man skulle utur riket remittera de erforderlige medel,
i det ställe riket dem skulle vinna, om penningar i redbart
mynt utifrån kunde erhållas.
Hvad hypothequen angår, så är ej meningen, at något land
skal sättas i underpant men väl någon dess drätzel och andre
inkomster. Och tror jag, at man kan giöra sig hopp omsådane
26—322307.
402 1761, febr. 23. Om ett utländskt lån.
subsidiers erhållande framdeles, som torde räcka både til interessens
betalande, emedan för 100 tunnor guld 5 procents
interesse utgiör 5 tunnor guld, hvilken summa rikets subsidier
altid öfverskutit, som ock at äfven på capitalet årligen något
deraf skulle kunna betalas. Och i anseende dertil styrker jag
til bifall på Secrete Utskåttets hemställande.
Frih. Duvall: Jag misstror i detta ämne så mycket
mera min egen insigt, som jag i Secrete Utskottet sedt, hvad
bekymmersam öfverläggning det ibland många vittra män
åstadkommit; men när jag anser rikets nu varande belägenhet,
våra uttömde cassör, den tryckande växelcoursen samt
arméens behof, som tarfvar en skyndesam hielp, så öfvertygas
jag tillika, at den af Secrete Utskåttet föreslagne utvägen
til penningars erhållande är den bästa. Skälen dertil
hafva så väl flere ledamöter som Hr Woltemat utfördt.
Skulle man deremot med inrikes sedlars eller penningars
utremitterande vilja bestrida desse utgifter, så förlorades derpå
100:de procent, med skada för riket och utan nytta för arméen.
At åter härvid vilja tilgripa det i riket befintelige silfver, deremot
hafva så Grefve Creutz som flere goda skäl anfördt. Jag
tillägger blott, at om sådant än skedde, så borde ju silfret af
kronan betalas efter thes nu varande värde, som är nijo dal.
kopparrmt ungefär, hvarmed kronan intet mer vunno, än om
hon skickade ut bancosedlar, hvilka väl äro redbart mynt
inom landet, men hvaruppå utomlands förloras. Jag anser
fördenskull Secrete Utskåttets gifne förslag såsom högst nyttigt,
hollandes deremot alt dröijsmål dervid såsom dödeiige
sting för riket. Christendom och politique fordrar i anseende
til våra utevarande medbroder en skyndesam hielp, och samtycker
fördenskull Secrete Utskåttets förslag, varandes för
öfrigit lika nitisk och ej mera kallsinnig om det allmenna än
någon annan.
Hr Durietz: Detta ämnet är af största vigt; det är
ömt at se oss i et tilstånd, då vi äro villrådige om resource.
Det är ömt at se oss nödgas söka utlänningar, och at vi, om det
slogo felt, ej skulle äga någon annan tilgång; dock hoppas jag,
hvar svensk man lär härvid vilja visa sin nit för riket. Då nu
här är frågan om utrikes lån, böra vi efter min tanka saken
noga cognoscera, innan det värkställes. Jag tror, at Secrete
Utskåttet giordt alting väl, men de böra icke undra på, at vi
härutinnan äro lika så örne som de. De hafva om saken blifvit
Om ett utländskt lån.
403
öfvertygade, detsamma önska vi också. Jag instämmer fördenskull
med de ledamöter, som begärdt underrättelse om hvad
summa som behöfves, hvar den kan lånas och huru den skall
betalas, sedan skal jag för min del dervid visa all beredvillighet.
Hälst skulle jag dock önska, at vi nu, som ofta förut skedt,
kunde finna någon resource inom oss sielfve, hvilket vore det
respectablaste. Emot thet thervid giorde inkast, at uti växelcoursen
torde väl någre lindrande utvägar kunna upfinnas, och
tå theröfver vore delibererat, kunde det öfrige ske så mycket
snarare.
Hr von Vicken: Jag beklagar, at jag nu skal tala
efter så många andre, som saken så väl redan deduceradt.
Jag bifaller fördenskull dem, som först begärdt de nödige
underrättelser, innan jag i saken kan ingå, och önskade, at
hon måtte hvila til nästa plenum.
Hr [d e] F r e s e : Af de flere discourser finner jag vara
bevist, det riket är i den släta belägenhet, at det har brist på
penningar och finner sig i krig, där de oumgängeligen betarfvas.
I bägge desse afseenden är et utrikes penningelån nödigt, emedan
i anseende til växelcoursens stegrande riket på sedlars
utremitterande skulle tappa 100:de procent, hvilket jag anser
för vara et öfvertygande skiäl. Jag bifaller fördenskull Secrete
Utskåttets hemställande, dock med det af Grefve Creutz giorde
förbehåll, at Secrete Utskåttet sedermera til Riksens Ständer
upgifver, hvad summa det til förenämde behof negot-ierat.
Hr Lagersvärd: Jag beklagar, at riket skall behöfva
det föreslagne penningelånet, ehuru jag är öfvertygad om at det
behöfves; dock innan jag dertil kan samtycka, instämmer jag
deruti, at Secrete Utskåttet må uppgifva, l:o hvad summa
behöfves, 2:o på hvad hypotheque den kan lånas och 3:o
huru den skal betalas.
Hr von Stockenström: R. o. A. har öfver detta
ämne så moget och med så berömmelig nijt theröfver delibererat,
at jag föga dervid kan tillägga, ehuru jag likväl vil yttra
mina tankar.
Secrete Utskåttets extractum protocolli grundar hemställandet
om penningelån på rikets nu varande behof. Behofvet
lärer vara klart och ovedersäijeligit, ty penningar behöfva vi
vid vårt utvärtes krig, hvarvid sedlar icke äro tjenlige; ty
på vår handel och öfrige rörelse se vi nogsamt, at sedlar intet
uträtta detsamma som silfver, och det lär jag ej behöfva vi
-
404 1761, febr. 23. Om ett utländskt lån.
dare demonstrera. Åtskillige ledamöter hafva väl in antecessum
hegardt häröfver flere underrättelser af Secrete Utskåttet
ang:de rikets behof med mera, men deremot hemställer jag, om
icke sådane angelägne underrättelser borde anses som en regeringens
hemlighet och med mycken delicatesse handteras såsom
rörande statsvärket, hvilket enligit 18 § i Riksdagsordningen
är satt under Secrete Utskåttets tysthet och vård och
aldramäst under nu varande krig tyckes vara angeläget. Dock
är jag thermed ense, at Secrete Utskåttet efteråt meddelar de
underrättelser, som Gref Creutz förbehållit.
Hvad 2:do vidkommer de förslager at inrikes erhålla någon
tilgång på penningar, så skulle jag dem säkert bifalla, om de
voro practicable och tillräckelige. Men jag holler det för bevist,
at riket på sedlars utsändande ansenligen förlorar och at
arméen dermed ej är betjent, utan at dertil silfver erfordras.
At söka det inomrikes lär vara svårt, om icke omöijeligt, då
det deremot utrikes lättare kan erhållas och riket emot en
lindrig ränta äger rådrum til andre utvägars utfinnande,
i anseende hvartil jag bifaller Secrete Utskåttets hemställande
och förslag.
Hr Gyllensvan: Som här är qusestion om Secrete
Utskåttets hemställande om et högst nödvändigt penningelån
til arméens underhållande, vil jag deröfver med all nijt och ömhet
för det allmenna yttra mig och dervid hafva afseende på
18 § i Riksdagsordningen och 5 § Regeringsformen. Enligit Hr
Hildebrands memorial bör frågan bli, om lånet skal skie inrikes
eller utrikes.
Emot inrikes lån är väl anfördt, at om det skedde i banquen,
skulle den och kronan dervid lida och at lån hos private
ej skulle förslå.
Deremot existera hos mig följande considerationer.
l:o. Om utrikes penningar igenom handelsmäns växlar
skulle indragas, skulle kronan derpå förlora äfven så mycket
som på inrikes.
2:o. Vore det noblare, om det inrikes kunde erhållas,
hvartil landet väl skulle finnas villigt, om Riksens Ständer
det beslöto, hä[l]st man derigenom hos utlänningar ej satte
sig i dependence.
3:o. Ehuru Secrete Utskåttet dervid haft reflexion på det
missnöije, som inomlands deraf skulle existera, holler jag det
dock bättre än at på förber:de sätt draga penningar utifrån
Om ett utländskt lån.
405
genom de handlande, som derpå skulle skinna. Jag förmodar,
at likasom jag är färdig at släppa til det lilla bordsilfver, jag
äger, så lära ock andre vara villige at gripa riket under armar -  ne til arméens behof. Jag kan fördenskull ej bifalla något utrikes
lån, men som jag hoppas Secrete Utskåttet lär efter möijeligheten
befordra freden, hvarförinnan 12 å 15 tunnor guld utur
banquen kunde tagas, så kan jag ej uti Secrete Utskåttets hemställande
ingå utan de af Hr Hildebrand giorde förbehåll.
Frih. Axel Reuterholm: I denna svåra deli
beration,
som marquerar oss vara i större nöd under vår sälla
regering än någonsin under enväldet, är icke underligt, om vi
med all möijelig omtanka öfverlägga.
Secrete Utskåttet förer oss til en reflexion ang:de banquen,
som är rikets ögnasten, och dessutom hafva vi hördt af en ledamot,
at för sedlar i banquen ej skal finnas redbart mynt utan
äfven gods stå i pant. Jag vet ej, hvarföre lån så långt drifvits,
at deraf banquen på slutet äfven så väl som private skulle lida.
Emot utrikes lån anmärker jag,
l:o at interessen derföre i silfver skola betalas, hvarmedelst
vår myntstock småningom årligen förminskas.
2:do. Veta vi af historierne, at räntor blifvit satte i sådane
händer, som dem sedermera til statens skada på andre transporterat,
hvilket jag beder måtte giöra intryck i allas hiertan.
Jag önskade altså hälst någon resource innomlands, och vöre
det beklageligt, om regeringen satt oss så på det hala, at den ej
funnos.
Banquen, som utom gods bör hafva tilgång til redbart
mynt, bör emedlertid sörja för arméens underhåll, hvarom vi
böra vara högst örne, tils vi fådt tid at besinna oss på andre
utvägar, och växelcoursen bör botas, emedan eljes vår gäld
ökes. Jag hade äfven önskat, at Secrete Utskåttet, ehuru det
saken ornat, förtroligen upgifvit alla behofven, hvarmedelst
tiden vunnits, utan at, som skedt, föreslå detta lån, hvilket
liknar en pålaga, sorn enl. 18 § Riksdagsordningen dem icke
tilkommer. Men innan jag mig öfver dess hemställande kan
utlåta, vill jag veta l:o rikets behof, 2:o dess gäld för och til
kriget, 3:o afsigten med den omtalte penningestock, hvilken
efter min tanka måste försvinna, om vi ej hafva tilgångar til
dess underhållande, 4:o beloppet af de bekomne eller återstående
subsidier, om hvars ersättning äfven gifves hopp, fast
jag vet ofta sådant slå grufveligen felt, 5:o arméens behof.
406 1761, febr. 23. Om ett utländskt lån.
När vi fädt desse underrättelser, är tid at saken öfverväga,
och emedlertid kan banquen bispringa arméen och vi undgå at
vidtaga sådane utvägar, som ruinera riket och oss.
Hr P e c b 1 i n : Alle instämma deri, at arméen bör underhållas;
men bär är åtskilligt anfördt, som jag korteligen
vill uptaga, ang:de hvad Secrete Utskåttet förmält om utrikes
lån och om bypotbequerne.
Hvad det förra angår, kunde Secrete Utskåttet väl sig närmare
utlåta, men det torde ej vara nyttigt utan tvärt om i afsigten
hinderligt, om någon viss summa utsattes, kunnandes
plena lika fullt blifva underrättade om den til låns tagne summan.
För öfrigit är härvid icke frågan om lag utan om et oeconomicum,
om vi skola låta arméen lida nöd, då vi sitt ja i ro
och fred i våra kamrar.
2:do. Hvad bypotbeque angår, så bar aldrig tankan dervid
varit om land utan om inkomster; aldrig at söka deruppå
lån bos utrikes magter utan bos köpmän och sådane, som dertil
kunde finnas villige; bollandes jag för betänkeligit, at slike
hypothequer förut skulle upgifvas, fast det väl efteråt kan
ske.
Här är sagt, at man förut vil veta rikets gäld. Det anser
jag för onaturligt. Hvad kriget kostat kan snart upgifvas,
men rikets gäld, bärrörande af en dryg växelcours, det står i
100:de köpmäns böcker och kan omöijel. af Secrete Utskåttet
upgifvas.
Jag begär fördenskull proposition öfver Secrete Utskåttets
extractum protocolli eller ock deröfver votering.
Hr Jean von Wallvik upläste bifogade dess skriftelige
tankar (Bil. 51) och tilläde munteligen.: Jag talar intet
bär såsom statscommissarius eller ledamot af Utredningscommissionen,
emedan jag i den qualité bör och kan i det närmaste
veta så det ena som det andra, utan som riksdagsman för riket
och det allmenna samt mine medborgare i den öfvertygelsen,
at et sådant förtroligt upgifvande til Riksens Ständer icke
allena är en deras rätt utan ock det kraftigaste bidragande
medlet til ändamålets vinnande.
Jag har intet misstroende til Secrete Utskåttet utan fullt
förtroende, at ingen af dess ledamöter är, som icke vil riket
äfven så väl som jag; men kanske at jag har mindre dristighet
men mera naturlig fruktan och försigtighet at gå in i sådane
Om ett utländskt lån.
407
saker. Brändt barn är rädt för eld. Jag fruktar, att vår öfverhängande
olycka härrör mycket, om intet aldeles deraf, at
vi bygdt vårt företagande på apparancer, och Gud gifve, at vi
intet ginge längre på sådane svigtande grunder. Våra olyckor
stå redan up til halsen, det vil icke mycken tilökning deraf, förän
de gå oss öfver bufvudet, och då äro vi aldeles druncknade.
Hr Bilberg erhindrade, at som et penningelån til
arméens behof vore oumgängeligt, så hade han önskat, at detta
ämne vid riksdagen blifvit vårt första giöromål, hälst han nu bör
ovist vara, om det förra än står at erhållas. Sedan åstundade
han, at innan det bifalles, få på lika sätt, som bos Underhuset
i Engeland sker, veta summan, som beböfs, och hvar den skal
lånas, emedan han bolt betänkeligt, at creditifbref på en oinskränkt
summa skulle meddelas, hvarefter han skulle vara beredd
at med all förmåga til rikets behof bidraga. Och sidst holt
han nödigt, at Secrete Utskåttet måtte efterse, hvad riket af
stipulerade subsidier niutit eller bar att fordra.
I anseende bärtil hoppades han af Hr Landtm., propositionen
lärer efter discourserne deröfver giöras, om icke Secrete
Utskåttet först bör upge de åstundade underrättelser.
Frih. Fred. Otto Wrangel önskade tranquillité
vid denna öfverläggning och enighet i beslutet.
Hvad det föreslagne penningelånet vidkom, så åberopade
han sig så Hr Hildebrands nyss upläste som Gref Lewenhaupts
för detta insinuerade memorial och de deri åstundade underrättelser,
hållandes sådan uplysning både för oss och de hemmavarande
nödig och ledande til enighet men deremot mörker
såsom grund til misstroende ganska skadeligt. Och önskade, at
proposition häröfver måtte blifva giord.
Hr Jennings: At rikets omständigheter, som med
bekymmer föranlåtit Secrete Utskåttet at med förevarande
ämne oroa Riksens Ständers plena, visar oss vara i en ömande
belägenhet, som flere sagdt, anser jag för ovedersäijeligt. Dock
bade jag aldrig trodt, at densamma skulle sättas i jemnförelse
med den obyggebga envåldstiden.
Här äro vid Secrete Utskåttets hemställande af åtskillige
värde herrar skiäl mot och med anförde. Som skiäl emot är
andragit,
l:o at man först borde få veta rikets gäld.
Derpå svarar jag, det lär vara otjenligt at visa sin skuld och
sin vanmagt, då man söker få credit och penningelån.
408 17U1, febr. 28. Om ett utländskt lån.
2:o. At det vore föga hederligt för riket at låna penningar.
Dervid anmärker jag, at sådant skedt och sker af de störste
riken.
3:o. At man häldre borde låna inomrikes silfver och det
upmynta.
Dertil svaras, at det vöre en otilräckelig och långsam
utväg och at man af Frankerikes exempel kan se, huru
litet slik resource båtat och huru crediten dervid äfventyra
kunnat.
4:o. At banquens redbarheter härvid kunde tilgripas; men
då skulle ju banquen lika fullt derföre få valuta och säkerhet.
Silfver skulle då efter växelcoursen betalas, och med plåtars
utskeppning skulle gå långsamt til väga.
Fördenskull som alla förb:de utvägar äro otilräckelige och
vanmägtige, så styrker jag til det af Secrete Utskåttet upgifne
förslag som det bästa.
Hr Bildenschöld: Hvar välsinnad svensk man
önskar snart åter fred, men då man olyckeligen råkat i krig,
fås densamma ej så lätt, utan bör riket til dess erhållande af
oss hielpas, utan at man fäller modet.
Då frågan nu är om hvar nödige medel dertil skola tagas,
är här föreslagit,
l:o inrikes lån; men dermed finge riket penningar, som
kostade 100 procent;
2:o at silfver inomrikes skulle tagas; men sådant torde
aldrig kunna skie utan tvång, blefvo otilräckeligt och kunde
förordsaka missnöije och upror samt med arméens skada på
lång tid ankomma.
När således inrikes ingen tilgång til penningar gifves, bör
den utrikes sökas såsom den minst skaddige. Som dermedelst
redbart mynt indrages, så kan, om våra exporter derjemte nyttjas
rätt, liandelsbalancen hielpas och växelcoursen fällas. När
således R. o. A. äger sådan uplysning och det är bevist, at
utrikes lån är minst skadeligt, så kan jag ej annat än styrka til
bifall uppå Secrete Utskåttets hemställande, hvilket för öfrigit
kan efteråt upgifva de använde summor och dervid väl
lärer använda Riksens Ständers förtroende.
Hr von Bromell ville afstå at något anföra, om han
finge proposition.
Hr R a m s a i j : I denna saken förekomma mig 3:ne omständigheter.
Om ett utländskt lån.
409
l:o. At Secrete Utskåttet för detta sagdt, det Hrr Riksens
Råd til kriget haft anledning af Westphaliske freden, och
derjemte
2:o förklarat kriget vara giordt emot grundlagarne.
Dess considerationer hafva kanske förekommit för flere
såsom contradictoire.
När nu den 3:die omständigheten dertill lägges, at penningar
requireras til krigets fortsättande, så är ej underligt,
om sådant förordsakar eftertanka. Fölgden kunde blifva den,
at om penningelån simplement beviljades, kunde så mycket
negotieras, som han ville til krigets continuation och Westphaliske
fredens garantie, hvilket med rikets våda länge kunde
utdraga, ty ingen har varit i Guds rådkammare och sedt, när
det skal slutas. Vid dess början troddes det skola ske efter tre
månader, men det är vist homo proponit, et Deus disponit,
och när man sagdt A, får man kanske dansa hela alphabetet
igenom med de andre.
Fördenskull vil jag först veta, hvad kriget kostadt och
hvad det hädanefter kan kosta, ty at eljes dertil samtycka
vore at taga sig vattn öfver hufvudet, och at fördenskull målet
til Secrete Utskåttet måtte åter remitteras.
Hr Wadenstierna: Jag vil i korthet besvara det
inkast, som är giordt af den svårigheten, vi skulle hafva at betala
något utrikes penningelån. Jag tror, at utan någon ny
contribution et lätt expedient dertil vore, om Ständernes
Contoirs fond dertil användes tillika med riksens subsidier,
om hvilka vi icke böra tvifla, när vi upfylla våra förbindelser,
och önskar jag, at proposition snart måtte giöras.
Frih. Christer Horn: Om proposition icke kan
göras, förbehåller jag mig at mig yttra.
Frih. Carl Ridderstolpe conformerade sig med
Hr Hildebrands memorial ang:de de préalablement åstundade
underrättelser, innan han, som han dock ogärna skulle giöra,
kunde bifalla Secrete Utskåttets hemställande, och trodde, at
man härutinnan borde mötas åt, efter eljes underligt vöre, at
lika skulle contribuera utan lika kundskap om saken.
At penningelån i Engeland brukades, det vore bekant
men ock, at mycket i nationen derom vore skrifvit samt at
man af främmandes exempel borde blifva uplyst.
När plena blifva om behofven underrättade, kunna de
sedan lånet bifalla. Dock borde arméen lika fullt souteneras,
410 1761, febr. 23. Om ett utländskt lån.
hvartil flere utvägar torde finnas, men hvari han icke kunde
ingå, innan den préalable kundskapen blifvit meddelt, som han
opartiskt åstundade.
Derjemte förekom honom den reflexion, at slike lån ofta
råka i contraire händer, som til exempel med Preussen skedt i
anseende til Stettin, och denne reflexion torde äfven fordra
öfverläggning.
Här vore sagdt, at det ej vöre nyttigt upgifva sin gäld,
när man ville låna penningar; men han mente deremot, at hvar
ärlig karl sådant hälst giorde utan at dymedelst skada sin
credit.
Sedan jag erhållit de åstundade kundskaper, skal jag i
beredvillighet kämpa med andre, kunnandes banquen emedlertid
besörja arméens underhåll, och önskar nu, at Hr Landtm,
öfver substrata materia täcktes göra proposition.
Hr Linderstedt: Ehuru jag har fullt förtroende til
Secrete Utskåttets hemställande, så instämmer jag dock med
Hr Hildebrands memorial, at de förut åstundade [underrättelser]1
om behofssumman äro både oumgängelige och billige,
inan jag til lån kan samtycka och således gifva öpet creditiv
på barn och barnabarn.
Hr Boije, Hans Hindric, förklarade sig til protocolls
instämma med Hr Pechlins yttrade mening; tilläggandes
vid det, som var nämdt om substrata materia til proposition,
at den vore Secrete Utskåttets extractum protocolli, såsom
hvaröfver han begärte votering.
Frih. A. Reuterholm itererade det vara ömt, at
Sverige efter 4 års krig under vår sälla regering skulle vara i
värre belägenhet än efter 20 års krig under souverainiteten.
Men som här äro 2:ne meningar, i det somlige biföllo Secrete
Utskottet, andre åter förut fordrade nödige underrättelser,
så instämde han med Hr Hildebrand i den senare, hollandes
dock före billigt vara, at banquen understödde arméen med
redbart mynt, tils man hunnit upfinna andre utvägar eller
palliativer.
Gref Fredric von Rosen: Secrete Utskåttet begärer
ej något creditiv utan blott tilstånd at få höra sig om lån.
Som jag dervid icke ser någon fara eller några spöken, så samtycker
jag dertil utan förbehåll och tilläggning, försäkrad derom
at Secrete Utskåttet väl vet sin skyldighet och icke skri
1
Konceptprotokollet.
Om ett utländskt lån.
411
der til värkställighet utan at derom lemna Riksens Ständer
behörig kundskap.
Hr Thure Rudbeck: Jag ser, at de stridige meningar
lära leda til votering; dock hemställer jag först, om icke
Secrete Utskåttet kunde upgifva underrättelse om summan
och hypothequerne, hvilket kunde snart vara giordt och jag
ej anser för hemlighet, hälst, om lånet fås, det dock snart blir
bekant.
Som härvid ropades på proposition, giordes den af Hr
Landtm, således:
Bifaller R. o. A. Secrete Utskåttets hemställande?
Härpå svarades med Ja och Nej.
Och som votering var begärd, tillädes vid voteringsproposition
det alternativ, at om Nej vinner, skulle saken hvila,
tils Secrete Utskåttet upgifvit arméens behof samt project til
lånets utfinnande.
Hr Linderstedt och Frih. Kalling förmente
proposition böra göras öfver Hr Hildebrands memorial.
Men Hr Landtm, förestälte, at substrata materia här
vore Secrete Utskåttets extractum protocolli och ingens
särskilte memorial, emedan här eljes kunde begäras proposition
och votering öfver hvart och ett, som här ingifvit vore.
Uplästes proposition å nyo.
Därvid påminte Hr D u r i e t z, at i alternativet äfvenväl
hypothequerne borde nämnas, och
Hr P e c h 1 i n, at vid Ja äfven det alternativet måtte
tilsättas, at Secrete Utskåttet framdeles gifver plena til känna,
huru stor summa blifvit uplånt samt på hvad hypotheque förskrifningen
ställes.
Efter desse påminnelser inrättades proposition, som åter
uplästes, men dervid påmintes emot det ordet framgent,
och at i stället för arméens behof borde sättas rikets behof.
Propositionen uplästes å nyo med alternativerne.
Frih. Fredric Otto Wrangel ville hafva votering
öfver den första proposition, som varit simple, och
Frih. A. Reuterholm, ati alternativet vid Nej
alla de erfordrade efterrättelser måtte specificeras.
Deremot påstodo
Hr A. Ehrensvärd med flere, at efter Riksdagsordningen
Hr Landtm, gordt tydelig proposition til Ja och
Nej och at deröfver borde voteras.
412 1761, febr. 23, 26. Om ett utländskt lån.
Häröfver upväxte bland R. o. A. någon beta, och discourserne
kunde ej til protocollet föras.
Hr Landtm, förestälte efter erhållit liud sig hafva i
anledning af ämnet och discourserne författat propositionen,
så at i dess alternativer ömse sidors meningar fulkomligen
innefattades, och viste altså ej, hvad ytterligare dervid åstundades.
Frih. C. Ridderstolpe mente, at när frågan vore om
sielfva propositionens inrättande, kunde man deröfver votera.
Hr Hans Hinric Boije holt före at, sedan propositionen
vore justerad, ägde votering deröfver ej mera rum
och vore blott tjenande til skadelig tidsutdrägt.
Härvid föreföllo åter på bänkarne discourser, som icke
kunde til protocollet föras.
Hr Landtm.: Sedan proposition nu blifvit upläst flere
gånger och efter påminnelserne justerad, hoppas jag, R. o. A.
lärer finna, at den är giord öfver substrata materia och at i
alternativet de deremot anförde meningar äro i korthet ingrepne.
Frih. Fred. O. Wrangel önskade, at som Hr Hildebrands
memorial innefattade mera än alternativet, detsamma
måtte uti det senare alternativet uptagas.
Hr Landtm.: Om hvart och et memorial skulle i
propositionen uptagas, så blefvo det likasom at giöra proposition
öfver hela protocollet, hvilket lärer vara omöijeligt.
Frih. C. Ridderstolpe: Ehuru desse raisoner äro
gode, kan jag dock ej af dem öfvertygas utan påstår, at Hr
Hildebrands memorial i alternativet måtte uptagas, efter
flere deraf tagit fundament til sine discourser.
Men detta motsades af flere af herrarne.
Och uplästes proposition å nyo.
Frih. A. Reuterholm: At slippa obehagelig vidlyftighet
vil jag nu begifva mig til votering, efter ändamålet
vinnes med det senare alternativet, at saken hvilar, tils vi fädt
de nödige uplysningar, hvarefter saken sedan utan votering
torde kunna afgöras.
Här är afsigten, at vi ej öfverila oss. Den, som säijer Nej,
vinner tid, men den, som säijer Ja, han liksom köper grisen i
säcken.
Häruppå uplästes voteringspropositionen å nyo, så lydande:
-
Om ett utländskt lån.
413
Den, som bifaller Secrete Utskåttets extractum protocolli
med den tilläggning, at Secrete Utskåttet framdeles gifver
plena til känna, huru stor summa blifvit uplånt samt på hvad
hypotheque förskrifningen ställes, skrifver Ja;
den det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, hvilar denne sak,
til des Secrete Utskåttet upgifvit rikets behof samt project
till lånets och hypothequens utfinnande,
som bifölls.
Under det voteringen börjades, förmärktes hos R. o. A.
någon skiljaktighet i discourser bänkarne emellan, hvarföre
Hr Landtm, anholt om ordsaken dertil blifva underrättad.
Hr Durietz gaf tilkänna, at det senare alternativet
torde dertil hafva gifvit anledning, efter alla de begärte underrättelser
deruti ej voro upräknade; dock vore han för sin del
med proposition nögd.
Härmed conformerade sig äfven Frih. A. Reuterholm.
Hr A. Ehrensvärd förbehölt sig i fall af discours
at få yttra sin tanka.
Frih. F. O. Wrangel: Jag är nögd med propositionen
men hoppas, at de, som åstunda mera uplysning,
måge i alt fall den kunna begära, om Nej vinner.
Hr Landtm.: Sådant lärer i alt fall stå dem öpet.
Häruppå skreds til votering, som sålunda utföll, att för
Nej voro fyrahundradefemton och för Ja trehundradesiuttioen
röster enligit närlagde underskrifne voteringsprotocoll, som
efter voteringen uplästes.
R. o. A. skildes åt kl. 11 om natten.
År 1761 d. 26 Februari i.
Torsdag.
Plenum börjades kl. tijo.
Justerades 'protocollet af d. 16 Februarii.
Uplästes Urskillningsdeputationens listor på remitterade
och afslagne mål.
Hr [von] Bromell påminte, at en deputation til
de öfrige stånden med notification om det, som R. o. A. sidst
medelst votering beslutit, må afgå, som bifölls.
Justering
414 1761, febr. 26. Om voteringssättet.
Rådets ext. Uplästes Rådets extractum protocolli ang:de tullafskrifn'n8
på någon til Bergmästaren Urlanders kardfabrique inafskrifning
kommen ståltråd, som remitterades til Tulldeputation.
Uplästes Protocollsdeputations betänkande ang:de Kongl.
Commissionens protocoller,
hvarmed til vidare opskiöts.
Angrde Hr P e c h 1 i n påminte, at efter sidsta öfverenskomman
metboden
wteringsmethoden i dag måtte afgiöras.
Uplästes sidsta pleni voteringsprotocoll.
Härvid ville Hr Adam Fredenstierna upläsa et
des memorial rörande samma ämne, men R. o. A. funno sådant
onödigt, efter saken var afgiord, och lades altså hans memorial
vid protocollets acter.
Deput:n med den påskrifne löparen afgick til de andre
stånden.
Hr Landtm, föredrog målet rörande voteringssättet
på Riddarehuset, hvarvid
uplästes Frih. C. O. Wranqels dictamen ad protocollum
(Bil. 49),
Riddarehusdeputations memorial samt
Gref Creutz memorial ang:de samma ämne.
Hr Landtm, lät härvid upvisa en fyrkantig messingslåda
med aflångt hol på locket, som förslagsvis var giord at
deri inlägga voteringssedlarne; hvarefter yttrade sig
Hr Leijonadler, det han vore emot l:o at R. o. A.
skulle påläggas at personligen vid upropen votera utan at
sielfve få inlefverera sine förseglade voteringssedlar, då dem
ej vore lägligt at afbida upropen; 2:do at han ansågo det föreslagne
sättet til ledamöternes väljande vid bordet såsom ganska
indifferent.
Gref Lorentz W. Creutz: Jag medgifver, at
voteringssättet bör förbättras; dock holler jag före at för dem,
som sittja på medlersta bänkarne, för de siuklige och gamle
samt dem, som hafva angelägne sysslor, det vore angeläget at
egenhändigt få på bordet aflemna deras förseglade vota under
voteringen.
Hr H ammarhielm: Jag holler för ostridigt, at
vid voteringar missbruk kunna [förelöpa]1; derföre är angeläget,
at de förekommas.
1 Konceptprotokollet.
Om voteringssättet.
415
Riddarehusdeputation har dertil föreslagit det bästa och
redigaste sättet, och dermed instämmer jag, försäkrad derom,
at hvar och en sätter sin skyldighet dervid framför andre
sysslor.
Gref Creutz förslag kunde vara godt, men jag fruktar, at
ändamålet ej dermed vinnes, efter sedlarne af obekandte kunde
inlemnas.
Dernäst vil jag påminna,
l:o at det bör vara 2:ne lådor til särskilt för Ja- och Nejsedlarnes
inläggande, emedan med öpne korgar dervid kunde
förelöpa missbruk;
2:o at ingen, som varit vid ventilationen frånvarande,
borde få upskicka sine voteringssedlar;
3:o at de, som sittja vid bordet, måge efter ordning bänckvis
tagas och
4:o at då talemännen sammanträda, de ledamöter af
ståndet, som skola vara tilstädes, måge nämnas bänkvis och
icke af Hr Landtm, efter behag; hållandes för orätt, at dertill
ständigt desamme personer tagas.
Hr Leijonadler: Detta senare hörer icke til saken,
och är det angeläget, at vi i deliberationerne holla ordning.
Hr Ehrenmalm biföll Riddarehusdeputations betänkande
såsom ledande til ordning.
Hr Gyllensvärd holt före ordningen böra sökas med
någon ståndets beqvämlighet och frihet; han approberade väl
lådan men trodde, at holet på locket borde vara rundt til alt
missbruks förekommande.
Frih. Duvall: Jag instämmer i Riddarehusdeputa
tions
afsigt til ordnings erhållande, dock med Gref Creutz tilläggning
at de, som på något sätt kunna vara hindrade, måge
egenhändigt få inlemna sine förseglade vota och at ingen frånvarande
må få votera. Jag bifaller Hr Hammarhielm ang:de
tilökning af 2:ne lådor samt Frih. Wrangel ang:de formen på
sedlarne, såsom hvarmedelst alla missbruk kunde förekommas.
Deputation ifrån de öfrige stånden återkom.
Gref Nils Bielke, som fördt ordet, berättade, at
de 3:ne stånden hälsat och tackat samt lofvat sig målet
skyndesammast företaga.
Hr Gyllensvärd tilläde, at om man nu ville giöra
en ny voteringsordning, borde lådan emellan hvar gång vara
416 1761, febr. 26. Om voteringssättet.
läster och vid hvar votering inuti besiktigas samt det förebyggas,
at man vid den personlige voteringen ej blefvo chicaner
och process underkastad.
Hr Durietz berömde Riddarehusdeputations förslag
och instämde dermed, hollandes före at beqvämlighet ej borde
sättas härvid emot billighet och skyldighet, hvilka senare han
trodde hos alla lära hafva öfvervigten.
Hr Carl Wadenstierna: Det är hederligt och
R. o. A. värdigt at söka förekomma alla oordningar vid voteringarne.
Riddarehusdeputation, Gref Creutz och Frih. Wrangel instämma
alla berömligen i denna principen, och det är en säll
stund, då alla utan förförisk influence af penningar, hofgunst
eller andre afsigter sig i samma upsåt förena. Gref Creutz
påminnelse at få personligen inlemna sina förseglade voteringar
bifaller jag och finner dervid ingen inconvenience,
ty hvar och en, som vill således votera, är altid af någon känd,
och jag misstror ingen för så djerf at gifva sig ut för en annan.
Det af Frih. Wrangel föreslagne sätt at vika sedlarne anser
jag för mindre tjenligt, efter et upmärksamt öga såmedelst
skulle kunna se någon sedels innehåll, utan bör hvar och en
hafva frihet att vika sin sedel det bästa han kan.
Frih. Cederhielm: Närvarande ämne är R. o. A.
värdigt, efter ändamålet är frihetens bevarande och missbruks
förekommande.
Då nu ordning skal sökas, lärer man ej kunna reflectera
på den complaisance, som här är omnämd för de åldrige, siuklige
och sysslosatte ledamöterne. Dessutom lärer det lända til
tidens vinnande, om alla personligen votera, emedan hvar
bänck då högst fordrar siu minuter vid upropet.
Hr Leijonadler biföll Riddarehusdeputations betänkande.
Frih. F. O. Wrangel biföll äfven deputationen samt
Friherrar Wrangel och Duvall ang:de lika form på sedlarne.
Frih. A. Reuterholm berömde Riddarehusdeputation[s]
påsyftade ändamål och gifne förslag, tilläggandes
l:o sig vara enig med Gref Creutz ang:de 2:ne uprop för
beqvämlighetens skull;
2:o at til förekommande af oordning nödigt vore, at hvar
och en personligen voterade.
3:o. Instämde han med Hr Wadenstierna emot den af
Om voteringssättet.
417
Frih. Wrangel föreslagne formen på sedlar, såsom i en skickelig
hand underkastad missbruk.
Han föreslog derföre, att sedlarne måtte vara lika på ^-dels
ark, smalt hoplagde och på ändarne hopvikte, då det kunde
ses, om mer än en sedel blifvit inlagd.
Hr Jennings: Nödvändigheten af någon förbätt
ring
i voteringssättet är tydelig.
At hvar och en personligen må aflemna sitt votum är
billigt, men sedlarne böra läggas i en öpen korg snarare än i
en låda, efter methoden är desto bättre, ju uppenbarare den
är.
Hvad vikningssättet på sedlarne angår, holler jag före at
det på hvars och ens behag måtte få ankomma, efter man ej
altid hade lika papper och den minsta åtskillnad eljes skulle
åstadkomma obehagelige discoussioner.
Hr R a m s a i j påminte emot det, som om hofgunst
blifvit nämdt, at han ej trodt någons personelle influence och
aldraminst hofvets härvid kunna meleras, såsom hvilka man
vid voteringar icke kände. Han instämde ang:de den föreslagne
lådan, men hemstälte, om icke hålen på locken borde
vara runde i stället för aflånge och passade efter den af Frih.
Reuterholm föreslagne vikningsformen; äfven at det måtte
vara 2:ne lådor, en för Ja och en för Nej.
Hr Thure Rudbeck biföll Riddarehusdeputationen,
åstundandes så mycket mindre härvid något undantag
för beqvämligheten, som han uti nijo riksdagar altid sielf personligen
voterat.
2:do. De, som skulle sitta vid bordet, borde bänkevis och
ej efter egit behag utan ordning uttagas.
3:o. Borde sedlarne vara af et format.
4:o. Kunde de 2:ne omnämde lådor tillika vara tjenlige
vid sedlarnes urskiljande utur den första, men ej om meningen
dermed varit til deras första inläggande, hvilket för friheten
vore eftertänkeligit.
Hr Bilberg holt för bäst, at hvar och en sielf voterade
med slutne sedlar, ty med förseglade kunde skie underslef
och corruption, medelst tracteringar med mera, antingen om
man dem sielf eller genom andre framgaf, och underslefs förekommande
borde vara här angelägnare än beqvämlighet.
Hr P e c h 1 i n fägnade sig åt R. o. A:s nijt för ordning;
dock när man ville göra alt, torde man ofta giöra ingenting.
27— 322307
418 1761, febr. 26. Om voteringssättet.
At decidera sedlarnes form gorde föga til saken och torde
föda många disputer. At inlefverera sedlarne igenom andre
kunde blifva missbruk underkastadt. At de personligen skulle
inlemnas, dervid kunde den bär omtalte corruption äfven finna
rum, om sielfva personen afhöllo sig ifrån voteringen; men om
ban den sielf förseglad aflemnade, tycktes minst vara at befara,
och deröfver biföll han Gref Creutz.
Den föreslagne lykte lådan approberade ban ej med de
runda hålen på låcket såsom onödige preecautioner, eftersom
flere sedlar derigenom kunde på en gång insläppas. Deremot
ville ban hafva öpna korgar, hvaräst ingen kunde supponeras
så nedrig att flere sedlar inlägga, hälst då åtta personer vid
bordet bade derå tilsyn.
Hr Ebrenmalm bolt före voteringen böra ske med
öpna korgar och alla personligen votera, förmodandes ban dervid,
at ingen skulle taga öbl för ärende eller eftersätta voteringen
för sin beqvämlighets skull.
Hr Bildenscböld var af den tanka, at ordningen
vid voteringar icke borde skiljas ifrån hvars och ens frihet och
beqvämlighet; at fastän det vore redigast at personligen votera,
borde dock de, som bade förfall, ega frihet at vid bordet aflemna
sine förseglade vota. At korgar bärtil vore bättre än lykte
lådor och at det vore indifferent, huru sedlarne vore vikte.
Hr S c b ö n b e r g: R. o. A. tyckas derom ense, at frånvarande
icke böra få votera.
Frågan är, om man personligen skal votera eller får inlemna
sitt förseglade votum.
Det förra förmenas vara hvars och ens skyldighet; det
medger jag; men där kunna vara förfall af postdagar, embetessysslor
och lång väg, som, fast 2:ne uprop skie, åstadkomma
dervid lika svårighet.
Deremot kunna vid det senare föga underslef fruktas, efter
8 sitta vid bordet, som deröfver hafva tilsyn och hålla listor.
Jag bifaller fördenskull, at man må få inlemna sine förseglade
vota, fastän dermed en half timas tid skulle mera
åtgå.
Lådan ville jag approbera, om hon vore utan låck; ang:de
sedlarnes form instämmer jag med Frih. Reuterholm, och Frih.
Wrangel ang:de ledamöternes tilsättande vid bordet.
Hr Gyllensvan yttrade sin mening derhän, at hvar
och en personligen borde votera, at förseglade polletter ej
Om voteringssättet.
419
borde tillåtas, hälst han då abstractive ansåg för möijeligit, at
man kunde tvinga en underhafvande at försegla sitt votum,
sedan man fråntagit honom dess pitscher.
Frih. J. A. Hamilton bad, at Hr Landtm, ville
göra proposition öfver betänkandet med tilläggning ang:de
dem, som skulle sittja vid bordet.
Hr Klingsporr instämde ang:de personlig votering,
hollandes före at den, som rest 50 mil hit at fullgiöra sin riksdagsmannaskyldighet,
ej lärer låta sig derutinnan af någonting
hindras.
2:do. At inga förseglade vota borde få aflemnas, och
3:o föreslog, at för R. o. A:s beqvämlighets skull upropen
alternativement kunde börjas nerifrån.
Hr von Hermansson: Jag har ifrån början ej
varit uppe men af discourserne hört här vara qusestion, å den
ena sidan om voteringsrättigheten och å den andra om ordning,
utan hvilken senare den förre är skadelig.
Här är sagdt, at de frånvarande ej skola votera utan
blott de vid öfverläggningen närvarande.
Men härvid torde execution blifva svår och mycken oordning
existera, om hvar och en skulle bevisa sig hafva varit
tilstädes. När nu således alla personligen böra votera, kan det
vara lika mycket, om det sker med sluten eller förseglad sedel,
hälst laglige förfall kunna föranlåta detta senare och ingen
derföre tycks böra mista sin rättighet.
De öfrige vid voteringssättet anmärkte omständigheter
anser jag vara af mindre vigt, försäkrad derom, at et nesligit
bedrägerie med flere sedlars ingifvande, om det existerade,
omsider skulle blifva uptäkt och b eif rädt.
Frih. Kalling instämde med Hr Klingsporr, at som
voteringarne voro få, skulle hvar och en, som här bivistar en
lång riksdag, gärna vid en votering eftersätta en timas beqvämlighet,
och biföll för öfrigit Riddarehusdeputations betänkande.
Gref von Rosen förklarade sig ense med Gref Creutz,
at alle personligen skulle votera men at de, som hade förfall,
af post och andre sysslor, som det vore sensibelt at försumma,
ägde frihet aflemna sine förseglade vota, hvarvid under 8 personers
tilsyn vid bordet intet underslef vore at befara. Och
häröfver begärte han votering.
Hvad om lådornes beskaffenhet vöre sagdt, ansåg han för
mindre angeläget.
420 1761, febr. 26. Om voteringssättet.
Frih. Ridderstolpe: Jag fruktar, at efter hvad redan
sa[g]dt är, infalla i rediter. Jag anser en votering för en
solenne act, som bör ske värdigt, samt hvar och en tala och
votera lika. Min tanka är, at hvar och en personligen bör votera;
då förebyggs, at man i en sådan hög gärning sig icke förgår,
och som det vore möijeligit, at nationen kunde degenerera,
är det den säkraste utvägen til dess förekommande. 2:o.
Är här nämdt om förfall vid voteringar, men samma förfall
existera för en siuk och borde lika gälla. 3:o. Ville jag väl befordra
enskilt beqvämlighet medelst förseglade votas inlemnande,
men man bör derjemte se på totalitetens, som genom
tidsutdrägt dermed skulle lida. Jag anser derföre för bäst, at
hvar och en personligen voterar, enligit hvad Hr von
son sagdt, och håller det som angår sedlarnes vikning med mera
af mindre värde.
Frih. Duvall: När rättvisa med beqvämlighet kunna
fogas, sker det bästa. At få framgifva sine förseglade vota
tager ingen tid bort, och som ingenting efter voteringen företages,
kommer det på en half tima ej an. Men rättigheten at
säija Ja el. Nej, när ej missbruk dervid är, bör ej betagas.
At lådan, deri sedlarne läggas, blifver öpen är väl samt at
2:ne til måtte vara för sedlarne, när de uttagas. Ang:de sedlarnes
vikning til missbruks förekommande instämmer jag
med Frih. Reuterholm samt önskar öfver hela detta mål proposition
eller votering.
Hr Klingsporr förmente deremot, at med förseglade
sedlar tiden skulle utdragas och at af posten intet förfall
kunde tagas, hälst hvar och en förut kunde giöra sin post
färdig.
Hr Pechlin: Här säijes, at med förseglade zedlars
inlemnande skulle kunna abus förelöpa medelst tvång och underpant
af sigillet och at fördenskull personlig votering vore
det säkraste. Men dervid kunde äfven den abus existera, at
sielfva personen afhöllos, och altså kan det förra icke endast
anses som abus underkastadt.
Och begär jag häröfver proposition och votering.
Som R. o. A. deruti alla instämde, så yttrade sig
Hr Landtm.: Riddarehusdeputations betänkande innefattar
2:ne omständigheter,
den l:sta ang:de voteringssättet, at det bör ske personligen
utan förseglade sedlars inlemnande til bordet;
Om voteringssättet.
421
den 2:dra ang:de de herrar, som sittja vid bordet, at de af
hvarje bänk efter viss tour böra väljas.
Denne senare är mycket litet omtalt och torde efter det
gorde förslag åstadkomma någon vidlyftighet med val och voteringar
på bänkarne med mera; det torde derföre vara bäst, at
tils vidare 1 grefve, 1 friherre och 6 adelsmän efter matrikeln
til hvarje gång af Fiscalen upropas at sittja vid bordet,
som bifölls.
Hr Pechlin påminte om deras val, som skulle bivista
talemännens sammankomst.
Hr Landtm.: Som denna frågan ej hör till ämnet, så
vill jag gå till den l:sta omständigheten af Riddarehusdeputations
betänkande och derefter göra propositionen, om hvar
och en personligen skal votera, hvarvid andre begärdt den tillagning,
at man personligen kan få til bordet aflemna sine
förseglade vota.
Häremot hördes Ja och Nej.
Hr Rudbeck, Thure, fruktade, at genom denne
tilläggningen hela Riddarehuset med förseglade sedlar skulle
votera.
Frih. A. Reuterholm: R. o. A. äro enige om at
utesluta all corruption, och denna tilläggning har blott afseende
på dem, som kunde få förfall vid voteringen; men är icke
det bättre, at någre få skulle härvid sakna sin beqvämlighet,
än at dörren til missbruk skulle öpnas.
Hr Pechlin: Sedan jag bevist, at bägge desse sätten
kunna vara lika corruption underkastade, så bifaller jag hälst
det, som ej betager R. o. A. deras rättighet och beqvämlighet.
Frih. Fred. Otto Wrangel beklagade tidens utdrägt
med en förestående votering, den han gärna ville undgå,
och föreslog dertil en medelväg, at man tils vidare kunde få
aflemna sine förseglade voteringssedlar.
Men som R. o. A. icke kunde i saken förenas och votering
var begärd, så lät Hr Landtm, upläsa följande voteringsproposition.
Den, som bifaller Riddarehusdeputations betänkande, at
hvar och en personligen vid upropen voterar,
skrifver Ja,
den det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, får den, som ej kan afbida upropen, sielf af
-
Justering.
Anmälning.
422 1761, febr. 26, mars 3. Om plenum.
lemna sitt votum förseglat til dem, som sittja vid bordet,
men ej genom någon annan upsända.
Denna proposition gillades. Och skreds häröfver til votering,
som så utföll, at för Ja voro trehundradeåttatij oåtta och
för Nej trehundradesiuttiosex röster, enligit det vid allegaterne
fogade och af herrar bordsittande underskrifne voteringsinstrument,
hvarefter Ii. o. A. åtskildes klockan emot ellofva o m aftonen.
År 1761 d. 3 Martii.
Tisdag.
Plenum begyntes kl. 9.
Justerades protocollet af den 19 Februarii,
hvarefter yttrade sig
Hr Ehr e n m a 1 m sig önska af Hr Landtm, blifva underrättad
om ordsaken, hvarföre icke plenum i går efter den
vanlige ordningen icke1 blifvit hållit.
Hr L a n d t m. berättade, at som Secrete Utskåttet enl.
Riksens Ständers befallning måst skynda med upgifvande af
de vid utrikes penningelånet erfordrade underrättelser, så hade
gårdagen dertil blifvit nyttjad, i förmodan at det lilla upskof
icke skulle misshaga plena, hälst de andre stånden icke dertil
faststält vissa dagar vidare, än angelägne mellankommande
sysslor kunde tillåta.
Hr Ehrenmalm itererade väl sin förra mening i den
idée, at mån- och torsdagar til plena voro faststäldte, men begaf
sig dock derifrån; begärandes at få något annat andraga.
Hr Landtm, bad, at intet något nytt måtte anmälas
utan at få förblifva vid de på listan anförde saker.
Hr H ammarhielm förklarade sig väl nögd med de
anförde skiäl til upskof med plenum men holt dock för lika
betänkeligt, at plena, som principaler, af Secrete Utskåttet
skulle hindras, som om desse ville hindra Secrete Utskåttet.
Han trodde det varit väl, om plenum, som för detta skedt, på
en stund varit sammankalladt och ledamöterne ej nödgats fåfängt
derefter löpa, hvilket en annan gång kunde föranlåta
1 Detta ord oj i konceptprotokollet.
Ehrenmalms diktamen om Rådet.
423
dem at icke desto mindre på de utsatte dagar samlas och i fall
af Hr Landtm :s frånvaro låta klubban af någon annan föras.
Härefter, och som Hr Ehrenmalm ville upläsa et Ang:de
sitt dictamen, upväxte ibland R. o. A. någon skiljaktighet, i malma*1
det somlige ville det höra, andre åter icke, inan de fådt veta, dictamen om
. , . , . i 5» p tt de Hrr R. R.,
hvad det anginge, samt at inga nya saker annars an at ±ir gom styrkt
Landtm, borde föredragas, hvilken senare tanka Hr B i 1 d e n- til kriget.
schöld och andre yrkade.
Hr Hammarhielm trodde deremot, at som Riksens
Ständer varit angelägne at af Secrete Utskåttet få veta angide
de Hrr Riksens Råd, som med sine rådslag deltagit i det dierfva
steg, som försatt riket i närvarande olycka, men Secrete Utskåttet
oaktadt dess lofven och Stora Särskilte Deputations
begäran öfver en månad dermed drögt, då Riksens Ständer deremot
böra följa lag och ieke vara flatare emot de öfrige än de
2:ne, som blifvit offer, så holt han detta icke för något nytt
ämne, utan at en ledamot väl derom kunde påminna eller
ock en viss dag til detta ämnet måtte utsättas.
Hr Bildenschöld påstod, at sakerne måtte i ordning
af Hr Landtm, få föredragas, eller ville han häröfver
hafva votering.
Hr Lilljehorn holt före at en ledamot ej borde hindras
uti sitt andragande eller våld gå för rätt.
Hr Landtm.: Utan tvifvel är frågan ang:de Hrr
Riksens Råd af mycken vigt. Den skal ock framdeles upkomma,
och är ingen fråga om plenorum rätt dervid, men
nu har jag velat föredraga det af Secrete Utskåttet fordrade
upgifvande ang:de penningelånet såsom högst angeläget för
arméens stora behof, och bad, at han efter Riksdagsordningen
måtte sådant få giöra enligit dess embete.
Hr Ehrenmalm förklarade sig nögd, om han sitt
ärende i nästa pleno finge andraga.
Hr P e c h 1 i n påstod, at ämnet först borde tilkännagifvas,
at skyldighet och egard för R. o. A. sådant fordrade,
när det begärtes, och Hr Landtm, emedlertid icke uti dess
föredragande efter Riksdagsordningen hindras samt at häröfver
eljes måtte voteras.
Häröfver upväxte ibland R. o. A. stridige discourser mot
och med, med någon heta.
Hr Landtm., sedan han omsidor fådt liud, beklagade,
at detta ämne skulle förordsaka rörelse ibland R. o. A., och
424 1761, mars 3. Ehrenmalms diktamen om Rådet.
föreslog, om icke til des afböijande Hr Ehrenmalm, ehuru han
sig till nästa plenum begifvit, nu kunde utan vidare ventilation
få upläsa sitt dictamen, och han derefter finge det omtalte angelägna
mål föredraga; och upläste
Hr Ehrenmalm altså sitt dictamen rörande en ytterligare
berättelse ifrån Secrete Utskåttet ang:de de öfrige Hrr
Riksens Råds rådslag til kriget, hvilket protocollet bilagdt
finnes (Bil. 52).
Sedan det var upläst, begärtes det af flere på bordet,
hvartil med buller länge ropades Ja och Nej.
Hr L a n d t m. förestälte R. o. A., at deras rätt vid sakers
andragande med hans vore förknippad; at aldrig ordning
kunde existera, om hvar och en ledamot ibland 800 finge efter
behag saker framdraga; at sådant skulle leda tik regeringssättets
förstörelse och at Hr Ehrenmalms dictamen, som nu
blifvit upläst, utan at deröfver skulle ventileras, måtte efter
lag på fleres begäran blifva liggandes på bordet och det omtalte
målet få föredragas.
Frih. A. Reuterholm förklarade sig instämma med
Hr Landtm. ang:de ordning i föredragandet men sig derjemte
af Hr Landtm:s generosité, aktning för ståndet och kärlek för
enighet förmoda, at saken, som Hr Ehrenmalm rördt, i nästa
pleno måtte företagas.
Hr Bildenschöld påstod, at efter Riksdagsordningen
saken, som begärdts, måtte ligga och deröfver ingen
proposition eller deliberation vidare skie.
Hr von Vicken ansåg denna saken väl icke vara ny.
Dock som det vore Hr Landtm:s rätt at föredraga, så trodde
han äfven R. o. A. med rätt kunna begära denna saks företagande
nästa plenum.
Hr Thure Rudbeck: Som denna sak är begärd at
ligga, kan deröfver vidare ingen proposition eller deliberation
existera, utan ber jag, at Hr Landtm, måtte få det förberrde
angelägne målet föredraga.
Hr Lilljehorn begaf sig härtil med förbehåll, at
denna sak rörande Hrr Riksens Råd, som redan vore några
månader gammal, i nästa pleno måtte företagas.
Hr P e c h 1 i n : Denna sak är vist ny och bedröfveligen
ny. Här säges, at Secrete Utskåttet fådt Riksens Ständers
befallning at ang:de Hrr Riksens Råd upgifva rådsprotocollerne;
det är något nytt, och det vet jag ej af.
Ehrenmalms diktamen om Rådet.
425
2:do. Föreslår Hr Ehrenmalm liksom et nytt Secrete Utskått,
hvilket är en ny omständighet; derföre instämmer jag
med Hr Rudbeck, at saken måtte ligga och den andra föredragas.
Hr Linderstedt förmente, at som senast i anseende
til nya voteringssättet skedt, nästa plenum til denna saken
kunde utsättas, och dermed vore han nögd.
Hr von Bromell begärte deröfver proposition och
votering, hvari äfven flere tyktes instämma.
Frih. Kalling önskade, R. o. A. deri utan votering
ville komma öfverens, at i dag penningesaken och härnäst den
andra rörande Hrr Riksens Råd, såsom bägge gamle saker,
måtte företagas.
Frih. C. Ridderstolpe styrkte äfven til den angelägne
tidens vinnande til detsamma.
Desslikes Frih. Fredric Otto Wrangel och
Hr Hammarhielm.
Hr Leyonadler var emot en viss dags utsättande,
utan at Hr Landtm, efter ordning och tilfälle måtte den då
föredraga.
Hr Durietz hoppades, at R. o. A. kunde foga sig, at
saken, som nu blifvit upläst och ligger, måtte i nästa pleno
föredragas, och med det förbehåll kunde nu andre saker föredragas.
Härmed ropades med något buller både Ja och Nej och
uppå proposition.
Hr Landtm.: Jag ville gärna göra proposition, men
om dertil svaras med Ja och Nej, så ledes R. o. A. til votering
och til förlust af den ädla tiden, hvilket jag önskade måtte med
enighet afböijas.
Hr Thure Rudbeck instämde med Hr Landtm,
och bad, at det måtte få på Hr Landtm, ankomma at nu föredraga
den angelägne penningesaken och den andre härnäst.
Hr Adlermarck föreslog til denna saken tilkommande
måndagen den 9 hujus.
Häremot ropades Ja och Nej.
Frih. Grönhagen: Jag hoppas, at alle lära hysa lika
nijt med Secrete Utskåttet för dess angelägne ärender och arméens
conservation. Det, som rörer Hrr Riksens Råd, lärer
äfven snart kunna vara utarbetadt.
R. o. A. kunna således mötas deri at nu afgiöra den förra
426 1761, mars 3. Ehrenmalms diktamen om rådet.
och om torsdagen den senare saken; då instämma vi som
bröder i rikets hielp utan animosité och förtjena tack och heder
af våra medbroder.
Hr Bildenschöld förfrågade sig, om det upläste
dictamen til protocollet blifvit lefvereradt, hvilket han holt
så mycket nödigare, då dervid påminnelser blifvit giorde, som
det i sig sielf vore en vedertagen formalité och tjenande til
protocollets och documentets säkerhet emot ändring.
Hr Bilberg tviflade icke på at det blefve til protocollet
aflemnadt sådant, som det blifvit upläst.
Hr Pechlin trodde R. o. A. derom vara ense, at saken
i dag skulle ligga men om torsdag vidare tagas i deliberation,
och begärte deröfver proposition enligit Hr Rudbecks och Frih.
Ridderstolpes mening eller ock deröfver votering.
Hr Durietz ville, at saken om torsdag skulle företagas
men ej denne frågan då förr sättas under deliberation
och at votering vore onödig, om Hr Landtm, blott lofvade at
den då föredraga.
Hr Gyllensvan beklagade den härvid bland R. o. A.
försporde animositeten och styrkte til enighet deri, at den
begärte saken enligit lag måtte hvila tils om torsdagen och den
angelägne penningesaken nu få företagas.
Hr Ehrenmalm: Som, under det jag varit ute,
det blifvit debiterat, som torde jag vilja undandölja mitt dictamen,
så beder jag, at et sådant tilmäle af Riddarehusdeputation
måtte behörigen uptagas och anses.
Hr Bildenschöld: Jag har intet giordt något tilmäle
utan blott påmint, at för ordningen och säkerheten vid
protocollet Hr Ehrenmalms dictamen strax måtte aflefvereras,
hälst som jag sedt, at då det af Riddarehusfiscalen begärtes,
Hr Ehrenmalm det icke aflemnade utan gick ut.
Erih. Duvall: Det är en olycklig eld, som i dag bland
R. o. A. spörjes. Vi ventilera utan ordning och med beklagelig
heta.
Hr Ehrenmalm har efter min tanka haft mindre anledning
til den vivacité, hvarmed han ansedt Hr Bildenschölds
anmärkning, som varit grundad på en vanlig ordning
och protocollets nödiga säkerhet utan blandning af subgoner,
såsom hvilka bland R. o. A. ej äga rum. Men då Hr Ehrenmalm
om Secrete Utskåttet sagdt, at det kunde mista Riksens
Ständers förtroende, sådant tilstår jag vara en hård nöt at
Ehrenmalms diktamen om Rådet.
427
bita, et oangenämt tilmäle mot dem, som alle äro måne om sin
existimation. Jag, som har den äran at där vara ledamot, kan
ej höra sådant med mindre empfintlighet än någon annan,
hälst vi alle förmoda ej hafva lemnat sporr dertil, at vi något
dylikt kunde förtjena.
Hr Ehrenmalm förmente sig inför Riddarehusdeputation
kunna bevisa, at han icke vägrat at gifva sitt dictamen,
då Hr Riddarehusfiscalen von Post det begärte.
Hr Landtm, bad derpå Hr v o n Post, som var
åberopad, berätta sakens sammanhang, hvilken gaf vid handen,
at då han begärte dictamen til protocollet, hade han det
ej fådt, utan hade Hr Ehrenmalm svarat, at det vore i concept,
at han det skulle afskrifva och sedan ingifva.
Hr Durietz förmente, at om detta mål af Riddarehusdeputation
skulle uptas, behöfdes nu ej vidare tidsutdrägt
dermed.
Hr Hammarhielm: Efter det begrep jag om dictamina
ad protocollum äger, tror jag dem ifrån memorialer deri
åtskiljas, at desse senare böra inlefvereras men de förre icke,
hvilke blott för redighet äro upsatte och Ukna tal, hvars fattande
til protocoll böra på Secreteraren ankomma; men ingen
kan påläggas at dem sielf aflemna. För öfrigit bär jag fullkomlig
vördnad och förtroende för Secrete Utskåttet, men jag
anser som en plena som principaler tilständig rätt at få yttra
sig öfver dess göromål och tror ej det böra bli farligt, om en
pluralité af R. o. A. med mig begär någon underrättelse derifrån.
Frih. Duvall: Den vore här en okunnig och ovärdig
ledamot, som icke viste, at plena äro Secrete Utskottets principaler.
Men det är lika ömt at in antecessum säija, det Secrete
Utskåttet kunde förlora Riksens Ständers förtroende, som at
om en ärlig karl säija, det han kunde blifva en skälm.
Frih. Fred. Horn: Jag beklagar, at det upläste dictamen
ad protocollum gifvit en ledsam anledning til eclaircissements
emellan ledamöter af R. o. A.
Jag anser R. o. A:s rättighet, at dictamen bör aflemnas,
för ostridig men anmärker, at som det torde vara currenti
calamo författat, så bör det hos Secreteraren få justeras, såsom
det är anfördt, då man får se, och [o: om]1, som jag tyckte,
något anstöteligit deruti mot Secrete Utskåttet varit, hvilket
1 Konceptprotokollet.
428 1761, mars 3. Ehrenmalms diktamen om Rådet.
på den händelsen af Riddarehusdeputation kunde efterse dt
blifva.
Hr R å f e 11 mente, at hvad dictamen vidkom, sådant
til tidens vinnande nu kunde tillika med hufvudsaken uptagas;
at Hr Landtm, nu borde få likmätigt dess embete föredraga
den angelägne penningesaken, och rådssaken borde få på Hr
Landtm, ankomma, som väl vorde den sedan efter R. o. A:s
önskan företaga och afhielpa.
Hr August Ehrensvärd: Jag har väl sielf icke
hördt det omtalte dictamen, men som det sägs hafva varit anstöteligt
för Secrete Utskåttet, där jag jemte flere ärlige män
har den äran at vara ledamot, så begär jag det nu strax til
protocollet, och om R. o. A. ville vara rättvisa mot sina medbroder
där, så lära de äfven mig häri bifalla.
Hr C. Wad enstierna mente, at om det expedient
vidtoges, at det renskrifne dictamen med dess concept blefvo
collationerat, så vore dervid all nödig säkerhet vunnen, och
man kunde ifrån denna komma til den angelägna penningesaken.
Hr Jennings: At vi ej hade plenum i går, deröfver
tycks man hafva mindre skiäl at undra, då detta på sådant sätt
tilbringas.
R. o. A. kunde snart komma öfverens om at, som den första
saken ligger, denne senare ang:de dictamen måtte den förre
åtfölja. När det blir inlefvererat, hoppas jag väl skola känna
det igen. Jag har ock afgifvit dictamina men ej trodt, at de
behöfde justeras.
Hr von Vicken: Hvad dictamina angår til protocollet,
så är det Secreterarens sak at antingen fatta dem i
pennan eller begära dem efteråt in efter öfverenskommande.
Men jag vet ej, om det är en skyldighet at dem inlefverera,
hälst jag påminner mig, det 1751 Hr Rutenschöld upläste här
et dictamen och sedan stoppade det hos sig utan at det afgifva.
Frih. Kalling bestyrkte detta exempel men trodde
öfverflödigt at sig härvid uppehålla, emedan Hr Ehrenmalm lär
afgifva sitt, så fort det blifvit renskrifvit.
Om rådssaken i nästa pleno komme före, hvilket han utan
vidrig afsigt mot någon menniskia önskade, efter vi så länge
derpå väntat, så vore han aldeles nögd, at penningesaken, som
vore så angelägen för arméen, i dag måtte föredragas.
Hr Bilberg trodde, at dictamen vore at anse som et
Ehrenmalms diktamen om Rådet.
429
skrifteligit upsatt tal, hvilket af Secreteraren borde i pennan
fattas, samt at, när man här talade beskedeliga, vore man ingen
annan än Gudi ansvar skyldig.
Hr P e c h 1 i n : Säkerligen har man här frihet at säija
sin tanka, men om någon brukar förgripeligit tal och justering
derå begärs, bör sådant skie, och en ärlig karl fruktar sådant
icke.
Dictamina åter hafva altid blifvit til protocollet lemnade,
efter de upläsas fortare än de kunna til protocollet blifva förde;
sådant är billigt och bör aldrig nekas.
Hvad Hrr Riksens Råd angår, så har Secrete Utskåttet
deröfver blifvit strax vid riksdagens början instruerade, och
instructionen lär det väl efterkomma, så fort det hinner. Jag
vet derföre ej, hvarföre man nu derom är så särdeles angelägen,
eller om något misstroende dervid bör äga rum. Derföre vore
nu önskeligt, at den i anseende til arméen så nödige penningesaken
finge företagas, at vi icke med onödig tidsutdrägt dervid
må samla så väl deras som rikets suckningar öfver oss.
Frih. F. O. Wrangel instämde med Hr Bilberg ang:de
dictamina, at de ej kunde af fordras, innan de blifvit renskrifne;
styrkte til ordning och enighet samt upskof med vidare
deliberation härom.
Frih. A. Reuterholm: Jag beklagar den gradation
af heta och animosité, som i dag hos R. o. A. förspordts; dock
tyckes mig densamma här ej hafva varit nödig, ty l:o har Hr
Ehrenmalm efter Herrarnes åstundan fådt upläsa sitt dictamen.
2:do. Är här föreslagit, at rådssaken i nästa pleno skal
företagas, och vi kunna dervid lita på Hr Landtm:s generosité
och vänskap, då han ser, huru ömt denna sak ligger oss på
hiertat.
3:o. Hyses här intet misstroende til Secrete Utskåttet,
men man bör ej undra på R. o. A:s inquietude uti et redan för
5 månader omtalt inbrott uti grundlagen; när denna inquietude
borttages, lär aldrig vördnad för Secrete Utskåttet tryta.
4:o. Quaestion ang:de dictamen, som är så liten, tyks
kunna upskiutas, när vi hafva riksvårdande ärender, som
kräfva öfverläggning.
5:o. Missförståndet emellan 2:ne ledamöter här bör emot
all ordning här ej directe uptagas utan kan, om så nödigt pröfvas,
af Riddarehusfiscalen för Riddarehusdeputation anmälas.
Derföre kan detta particulaire nu här gås förbi. Dock en pas
-
430 1761, mars 3. Ehrenmalms diktamen om Rådet.
sant bör jag bestyrka det, sorn Hr von Vicken ang:de dictamina
af Hr Rutenschölds exempel anfördt, hvarjemte jag äfven
minnes, at vid senaste riksdag med mig annorlunda passerade.
Hr A. Ehrensvärd: Jag bar väl ej sedt riksdagens
början men finner väl, at med sakerne långsamt tilgår; dock
hvem skal skulden skiutas på, när vi i dag se, hur med plena
tilgår, eller ho vill undra, at vi haft öfver 50 plena och så få
ärender blifvit ännu expedierade.
Månne skulden ligger hos Secrete Utskåttet?
Hr [von] Stockenström yttrade sin mening derhän:
1.
Ang:de Hr Ehrenmalms dictamen at han liknade detta
vid en muntelig conference inför en domstol, hvarvid ingen
domare tillät at retractera et skrifvit dictamen, om någon
dermed vore rörd, och hoppades fördenskull, at Hr Ehrenmalm
sielf som domare vorde sig deruti finnandes, kunnandes
R. o. A., sedan det ingifvits, remittera det til Riddarehusdeputation,
om något anstöteligit deri skulle finnas.
2:o. Om Secrete Utskåttets extractum protocolli rörande
penningelån vore det eij mindre säkert, at dess afgörande för
riket och arméens conservation vore högst angeläget, än det
vore R. o. A. värdigt at den först företaga och afgöra.
3:o. Om saken rörande Hrr Riksens Råd, at den kunde
om torsdag företagas och at Secrete Utskåttet dervid säkerligen
ingenting skulle försumma, utan at denne nu borde uppehålla
den förre saken.
Pr:st:s dep. Härunder ankom en Prästeståndets deputation, 8 personer
stark.
Biskoppen i Vesterås Doctor Benzelstierna, som
den anförde, gaf näst ståndets hälsning tilkänna, at ståndet
i dag förehaft saken rörande penningelånet och at den blifvit
enligit lag begärd ligga på bordet; men som ståndet tillika
funnit den af mycken angelägenhet, önskade ståndet plenum
i morgon kl. 11 til dess afslutande, och at dertill de i morgon
anslagne deputationer kunde arbeta.
Deputationen afträdde.
Frih. Christer Horn förestälte i anledning af denna
bullersamma ventilation nödvändigheten af en etablerad Riddarehusordning,
at nya incidens och tvister här ej borde blifva
våra ämnen.
At om någon blifvit här directe eller indirecte rörd, hvil
-
Ehrenmalms diktamen. Om ett utländskt lån.
431
ket han dock i detta fall ej mindes, så kunde sådant öfverses,
efter man här talade, hvad på hiertat ligger och ej för någon
domstol.
Och sidst at som han tilförsåg sig af Hr Landtm:s ömhet
och benägenhet, at rådssaken med första skulle förekomma,
så önskade han, at penningesaken i dag måtte få företagas.
Hr Boije, Hans Hindric: Siu gånger har jag
varit riksdagsman, men jag måtte beklageligen tilstå, at det
ömar mig vid denne riksdag at se, huru tiden fruktlöst medtages,
utan at vi kunna skiuta skulden på någon annan. Här
är sagdt, som skulle vi här vara frie för skyldigheter. Det skulle
giöra mig ondt, om man här kunde glöma de mångfalldige
oss åliggande skyldigheter emot Gud, riket, öfverhet och
efterverlden.
Hvad dictamen vidkommer, bör sådant säkerl. afgifvas,
så snart det blifvit renskrifvit. Och som här enl:t Erih. Horns
mening ej är någon domstol, så kunna vi oss nu öfver dess
remiss til Riddarehusdeputation ej utlåta, innan vi få se
det justerat.
Saken vore [o: röride]1 penningelånet såsom ganska angelägen
ber jag nu må få företagas, hälst jag har det förtroende
til Hr Landtm., at den andre, Hrr Riksens Råd ang:de, härnäst
lär blifva anmäld.
Hr Landtm, frågade, om penningesaken nu finge föredragas
och den ang:de Hrr Riksens Råd til om torsdag up- j
skiutas,
hvilket samtyktes.
Uplästes altså Secrete Utskåttets extractum protocolli ang:de
ett penningelån på utrikes orter, 3 millioner riksdaler.
Doctor Serenii memorial deremot.
Ankom en Borgareståndets deputation af 8 personer, anförd Borg:st:s
af Borgmästaren i Carlscrona Pihlgardt, som berättade,
ståndet blifvit vid sitt förre bifall til penningelånet och bifallit
plenum i morgon kl. 11.
Afträdde.
Uplästes Hr Leyonadlers memorial och Frih. J. A. Hamiltons
memorial.
Desse saker blefvo tils i morgon liggandes på bordet, då
plenum blifver kl. 11,
hvarom de öfrige stånden genom Cancelliet underrättas.
R. o. A. skildes åt kl. 2.
1 Konceptprotokollet.
432 1761, mars 4. Om ett utländskt lån.
År 1761 d. 4 Marti i.
Onsdag.
Plenum börjades kl. 11.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen,
Sec. utsk-.s anmälte Hr L a n d t m., det han enl. R. o. A:s i går tagne
angrde^t beslut nu i dag ärnade föredraga Secrete Utskåttets extractum
Q[t]rikes lån. protocolli af den 2 hujus ang:de utrikes lån af 3 millioner riksdaler,
sedan Hr Landtm, först fädt låta upläsa någre ledamöters
insinuerade memorialer, hvarmed de vidare tänkte gå til de
andre stånden.
Uplästes altså:
Hr Jernfelts,
Hr Adlermarcks,
Hr Ehrenhoffs och
Frih. von Nolckens memorialer,
Frih. Christ. Reuterholms dictamen ad protocollum, som
bilagdt finnes (Bil. 53),
och Hr Wadenstiernas memorial,
hvarefter uplästes å nyo förb:de Secrete Utskåttets extr.
protocolli,
Doctor Serenii deremot i dag hos Prästeståndet ingifne
och upläste samt här inkomne memorial
och sidst det af Frih. Joh. Abraham Hamilton i går här
föredragne memorial.
Hr [de] Frese upläste derpå des bilagde dictamen
(Bil. 54).
Hr R åfelt upläste dess vid detta protocoll bilagde
skriftelige tankar (Bil. 55),
desslikes äfven Hr von Hausswolff (Bil. 56),
hvilket begärtes på bordet.
Hr J ennings: Det lär vara ovedersäijeligit, at krig
altid för et rike är en olycka och at vi nu deruti äro stadde.
Här lär ej behöfva talas om huru vi deruti råkat. Det är nog
vi äro deruti, och siukdomen bör botas. Riket har sin armée
uti Pommern och den befinner sig i trångmål och nöd. Sådant
har föranlåtit Secrete Utskåttet at vidtaga den enda utvägen
til dess undsättande, som varit utrikes penningelån. Riksens
Om ett utländskt lån.
433
Ständer hafva deröfver begärdt de föregående uplysningar,
hvilket nu äfven Secrete Utskåttet upgifvit och derjemte vist
detta låns angelägenhet. R. o. A. lära ock mäst derom vara
öfvertygade.
Hvad emot det upgifne förslag på 3 millioner i synnerhet
yrkas, är svårigheten af interessens betalning i speciemynt.
At dertil, som en värd ledamot föreslagit, taga rikets exportable
varor, det vore at taga rörelsen ifrån all rikets handel,
fordrade mycken vidlyftighet och skulle snarare öka än minska
växelcoursen och myntbristen. Derföre böra andre medel
dertil utfinnas, hvarvid rikets subsidier torde vara det bästa.
Det kunde tyckas, som vore det svårt at årligen betala
ut 180 000 rdr, som här sagt är; men jag tror, at det lär vara
lika ömt at se 3 millioner bortskänckas med sedlar[s] utremitterande.
Huru Doctor Serenius uträknat procenten til så stor summa,
vet jag icke men väl, at 6 procent för 3 millioner giöra
18 000 rdr. Desslikes har han utsatt 2 procent i provision, då
den likväl blott gior 1/i, högst 1/2 procent. Det är ej underligit,
om han derom är okunnig, men sådant anstår icke mig.
Här är redan bevist, at emot hvad sagdt är, penningelån
icke är skamligt och at detta vore deremot fördelagtigt; ty
fast Engeland ibland fådt låna til 4 procent, har det dock til
encouragement dervid gifvit 10 procents prsemier.
I anseende til alt detta styrker jag til bifall af det föreslagne
lån, ehuru det tyckes vara en hård nöt at bita uti. Ty
vilja vi erhålla en hederlig fred, så kan sådant icke skie, om
vi derom tigga eller emot fienden visa magtlöshet; utom dess
vore för riket högst farligt at dermedelst draga sig ifrån dess
allierade ur spelet. Ty som de, men i synnerhet den ryske arméen,
uti dess operationer af vår diversion äger styrka, så
kunde, i fall den af oss således blefvo satt i förlägenhet, väl
den dag komma, at den på Finland togo sin revange och
skada igen.
Hr Jernfelts trodde, det skulle förslå, om en million
låntes, hälst efter dess calcul månateligen blott 192 000 rdr
til arméen erfordrades.
Hr Hammarhielm: Bedröfveliga påfölgder af et
krig, som blifvit giordt emot lagar, komma nu fram ur hemligheten,
jag menar Secrete Utskåttet, då här visas oss penningebrist
och toma cassör.
28—322307
434 1761, mars 4. Om ett utländskt lån.
Jag hade trodt vår banque äga credit, at den ägde redbart
mynt för sedlarne, som dem påskrifvit står, och at de således
varit redbare; men sådant tror jag nu icke utan fruktar, at
fast dess tilstånd cacheras, det torde vara sådant, at vi och
utlänningen i våra tankar derom kunde blifva bedragne.
Dock vil jag för min del, at lån snarare där skal göras än
hos utlänningen.
Utom dess tror jag utväg till en millions lån kunna finnas,
om man pantsatte kronogods hos Ostindiska Compagniet,
som denna summa i Hamburg kunde negotiera; tå hade man
at göra med svenskar; men utrikes lån bifaller jag för min del
aldrig, hälst jag tror oförsigtigt vara giordt at låna penningar
til utförande af et krig, som emot lagen är begynt.
Här är sagdt, at til fullföljande af kriget vi kunde hotas
med Finlands förlust, men det vore uselt, at vi skulle således
til krig tvingas, och tå ville jag aldrig heta svensk.
Hvad arméns underhåll angår, så torde väl medel dertil
finnas, hälst Riksens Ständer vid senaste riksdag hade penningar
nog och jag äfven vid denne sedt Secrete Utskåttet resolverat
til dockebyggnaden i Carlscrona, utan at Ständerne derom
fådt notification, hvilken icke varit mindre olyckelig än kriget
och torde i sig sielf vara helt onödig.
Jag tror mig derföre som välmenande svensk icke kunna
samtycka til ett penningelån, som på flere sätt kunde disponeras;
dock är jag villig at med min lilla förmåga bidraga til
rikets heder och arméens conservation, hvartil jag för öfrigit
tror, at penningar på pantsatte gods i Pommern kunna negotieras,
och tror jag, at ingen härtil hade varit senfärdig, om vi
förr fådt del af saken och icke först nu efter fyra månaders
förlopp af riksdagen.
Frih. Leuhusen upläste sitt vid acterne bilagde
memorial, som blef liggande på bordet, fast han dermed
vände sig til de andre stånden.
Hr Bild e n s c h ö 1 d conformerade sig med Secrete
Utskåttets yttrande och flere dermed instämmande discourser.
Här vore sagdt, behofvet icke vore så stort som den föreslagne
summan. Han önskade, at så vore, men trodde behofvet
vara ännu större och de deremot giorde calculer ganska
oriktige. Secrete Utskåttet hade derföre i det minsta tiltagit.
Han vore öfvertygad, at alle önskade et godt och hederligit
Om ett utländskt lån.
435
krigsslut, men at tigga fred, dervid skulle rikets anseende
lida; utan vore han angelägen, borde den sökas med de allierades
samtycke, med säkerhet emot grannarne och med hopp
om utgifternes ersättning.
Beträffande interesserne och provisionen, så vore [de]1 af
Doctor Serenius oriktigt och emot all vanlighet calculerade.
Han önskade häldre inrikes lån för 12 procent än utrikes för 4;
men deremot skulle 3 millioner i landet kosta riket alterum
tantum utan någon nytta i anseende til växelcoursen. Här
vore äfven det inkast gordt, at slike utrikes obligationer kunde
med rikets äfventyr blifva på andre transporterade, men detta
kunde icke skie, om sådant vid obligationen prsecaverades.
Och för öfrigit recommenderade han detta vigtiga ämnet til
R. o. A:s öma eftertanka, emedan af deras beslut rikets heder
och medbröders välfärd dependerade.
Hr Tersmeden dicterade till protocollet.
At krig ingenstädes i verlden kunna utföras utan mansspillan,
rikens och undersåtares känning är en ostridig sanning.
Men at et med medelmåttig styrka i fyra år fördt krig
kan derför sägas hafva försatt vårt rike uti ömkeligit, uselt
och olyckligt tilstånd, håller jag före vara utlåtande, så väl
hos våra medbroder i landet mindre tjenlige samt hos främmande
magter och allierade eftertänkelige, emedan de på
bägge sätten producera et lika ondt, som är misstroende til
rikets värkeliga bättre men intet så usla tilstånd.
När högt tagit 10 å 12 000 man med 40, 45 millioners
förlust utgiör et så vidsträkt och ifrån hedenhös respectabelt
rikes så kallade olycklige tilstånd, hvad ömkanvärd ställning
skulle jag då concipera andre i detta kriget varande magter
försatte, som med mångdubbel styrka och kostnad det utfördt
och än utföra; likafullt hör man ännu af dem ej mera
klagan, än at de likasom vi nödgas hos utlänningar negotiera
penningar.
Näppeligen lärer uti historien något rike finnas utom
Sveriget, som icke under långa krig nödgats hos utlänningar
negotiera penningar; hade Svea inbyggare för flere år tilbakars
täflat om den skadelige öfverflödens hämmande, så
hade ännu våre cassör varit upfylde med speciemynt, all
1 Konceptprotokollet.
436 1761, mars 4. Om ett utländskt lån.
odrägelig växelcours aldrig omtalt och riket ej försatt i de
föreslagne behofven och likafullt kriget kunna [t] utföras.
Men sedan vi befinna riket uti et efter förbunden ingångit
krig invekladt, til hvilkets utförande endast penningar
fattas, blir icke då endaste och angelägnaste Ständernes omtanka
at med möijeligaste råd och försigtigaste mått bispringa
vårt kära fädernesland.
Jag tror mig med skiäl säga til krigets utförande, ty
oundvikeligen måste til rikets säkerhet för framtiden, isynnerhet
då fredsunderhandlingar äro å bane, arméen vara uti
det stånd, at vi vid freds slutande ej blifva af andre magter
för ringa ansedde och föraktade.
En theologus, hvars skyldigheter enligit Guds befallning
är at söka fred i landena, skulle kunna tilstyrka at utan vidare
eftersinnande af svåraste påfölgder skilja oss ifrån våre allierade,
lemna våre tyske provincer blotte och draga arméen
tilbakars. Af samma tanka dristar jag ej tro någon af Högh
R. o. A. kunna vara utan at tillika beskylla för okunnoghet
uti all politique.
När vi nu vid mognaste eftersinnande finne omöijligheten
af arméens hemdragande, innan en fördelaktig fred
vinnas kan, som ock snart torde vara för handen, blir då ej
annat för Riksens Högh Ständer detta beträffande öfrigit än
at vidtaga de för riket minst kostsamme medel til arméens
underhåll.
Detta har Secrete Utskåttet så moget projecterat, at
ingen, som äger minsta insigt i penningenegotiationen ock
känner svårigheterne af financens rätta och aplausibleste upfinnande,
icke bör äga för Secrete Utskåttet all högaktning och
erkänsla, som med outtröttelig flit och omtanka upfunnit en
för riket gagneligaste utväg.
Då ämnet om detta penningelån för någon tid sedan hos
Högh R. o. A. ventilerades, hade jag den äran i största välmening
deducera et penningelåns ostridiga nytta och förmån,
som tillika fäller växelcoursen, skaffar speciemynt och befriar
undersåtare ifrån drygaste contributioner; således torde det
vara onödigt härmed längre uppehålla R. o. A.
Nu måste jag lägga det dertil, at om riket någonsin varit,
är eller blir uti ömkeligit och uselt tilstånd, blir det just då,
när de renaste och endaste utvägar til dess uphielpande igenom
åtskillige inkast hindras; och vår på sådant sätt iråkade
Om ett utländskt lån.
437
vanrnagt medförer det för en fri regering farligaste nesliga
förakt hos främmande puissancer.
Mine Herrar. Mitt välmenta råd och välgrundade tänkesätt
är at utan vidare uppehåll i enighet vidtaga det af Högl.
Secrete Utskåttet så moget och fördelagtigt upgifne medel.
Jag är öfvertygad, at Secrete Utskåttet, då det igenom R. o.
A:s fulla förtroende styrkes i sina mogna författningar, framdeles
vid fredsvärket lärer taga sådane författningar, at riket
af detta lån ej har minsta känning.
Frih. Kalling: Som Secrete Utskåttet requirerat 3
millioner til arméens underhåll vid krigets utförande och fredens
erhållande, så fruktar jag, thet torde hafva förräknat sig;
ty som man i början trodde sluta kriget på 4 månader, så
kan nu ingen veta, huru länge det varar.
At tigga fred lärer ingen tilstyrka, men om kriget till thes
erhållande skal utföras, så är et offensivt mera och ett defensivt
mindre kostsamt; derföre ville jag först hafva afgordt, hurudant
krig förås skall.
Hr Hans Hindric Boije: Tå detta mål sidst var
före, yrkades här, at innan det kunde bifallas, Secrete Utskåttet
skulle upgifva behofven och hypothequerne, och dermedelst
tyktes qusestio an vara mäst afgiord; sedermera har Secrete
Utskåttet med ömhet och enligit dess ed upgifvit
l:o behofven, 2:do hypothequet.
3:o. Har det sagdt, at ej mer skulle af summan disponeras
än som behöfdes; 4:o at sådant skulle skie igenom Statscontoiret
och 5:o at med sådant lån växelcoursen kunde fällas,
tå lånet med halfva summan kunde återbetalas.
Tå nu Secrete Utskåttet dette upgifvit, säges här den
föreslagne summan vara för stor.
Jag vördar hvars och ens rätt och insigt; men jag förmodar,
at Secrete Utskåttet lärer tros om mera insigt härvid
än de, som icke haft saken under händer, ty at utan nödig
kundskap vilja determinera behofven är värre än kiöpa grisen
i säcken och at döma som den blinda om färgen.
Få vi snart fred, som vi hoppas, så torde denna summa icke
behöfvas, och hvad som erfordras skal stå under Statscontoirets
disposition och redo.
Jag önskar härvid Riksens Ständers eniga beslut, til
hielp af vår credit, som genom gammal skuld nog lidit, och
438 1761, mars 4. Om ett utländskt lån.
styrker til Riksens Ständers eniga bifall uppå Secrete Utskåttets
hemställande.
Tå öfvertygar man riket, at man med lika nijt arbetar
på dess uprätthållande, som man förfägtat grundlagar.
Hr Bilberg ansåg blott, hvad i Secrete Utskåttets
betänkande ang:de växelcoursens fällande medelst lånet sagdt
är; sådant holt han icke aldeles grundat, ty fast riket således
kunde medelst assignering slippa skinnerie och växlar, så
rörde dock sådant icke växelcoursen i gemen uti riket, som
likafullt hade sin gång, hvarom han önskade, at den förordnade
Växelberedningen med sitt i två månader efterväntade arbete
måtte inkomma. 2:do. Voro desse penningar ansedde som
nödige til kriget; men han trodde, at uträkning här vore giord
utan verlden, efter ingen viste, huru länge det kunde vara,
om icke i stället för 3 millioner 10 thertil kunde åtgå.
3:o. Hvad remisslage angår, derom ville han sig icke
yttra, efter det kunde vara mer eller mindre och voro köpmans
af faire.
4. Hvad rörde banquen och dess redbare mynt, som
til en stor del torde vara utur riket fördt, derom ville han sig
ej yttra, efter det vore en ganska granlaga sak.
5:o. At växelcoursen ej genom lånet skulle falla, det beviste
han deraf, at kronan men ej riket vunno på trasseringen
den differencen, som är emellan banco och courant, och at,
om myntet förvandlades, det sämre myntet, liksom nu i
Preussen och Saxen sker, med förlust bortbytes emot det
bättre.
6. Holt han före at det vore [lika]1 ruinöst at låna penningar
til krigs förande som för en privat man at dem enskilt
förtära.
7. Kunde han ej samtycka til så stort lån, innan Riksens
Ständer sig öfver kriget hade utlåtit.
Hr von Vicken erindrade, l:o at Secrete Utskåttet
icke nominatim upgifvit behofven til kriget;
2:o at krigets behof bordt combineras med fred, som icke
är neslig, när nöden den kräfver, tå theremot vore nesligit at
gifva ut penningar uti onödigt vis. Här vore ej at tigga fred,
men om nöden vore, som Secrete Utskåttet sagdt, så blefve
här et nödvärnskrig, som vore en annan sak.
Skulle pengar lånas, så borde de genom Statscontoiret
1 Konceptprotokollet.
Om ett utländskt lån.
439
och regeringen disponeras under redogiörande för Riksens
Ständer. Han begärte i öfrigit proposition öfver Doctor
Serenii och Frih. Hamiltons memorialer, med hvilka han sig
conformerade; viljandes til de af Scerete Utskåttet anmälte
behof väl bevilja en million tils vidare men ingen större
summa.
Hr Adam Fredenstierna instämde i detta
senare, hälst han trodde, at en del af arméens behof inrikes
ifrån kunde besörjas medelst bancosedlar, och upläste derjemte
et dess memorial.
Ankom en Prästeståndets deputation, 8 personer starck.
Biskoppen Doctor Benzelstierna, som förde ordet,
gaf tilkänna, det ståndet förehaft och till alla delar bifallit
Secrete Utskåttets extractum protocolli ang:de utrikes penningelån.
Deputation af trädde.
Grefve Hamilton: Af Secrete Utskåttets betänkande
och fleres discourser är et låns nytta vid denna höga
växelcoursen så väl bevist, at dervid ingenting är at tillägga.
At härvid yrka på flere förutgående underrättelser vid rikets
trängande behof vore likasom at först begära en druncknande
menniskias lefvernesbeskrifning, innan hon hielptes utur
vattnet.
2:o. At nu öfvergifva sine allierade och draga sig ur
spelet vore at renoncera til alla förmodade fördelar, at kasta
sig i fiendens armar, at löpa ur askan i elden och at på en sida
släcka lågan, som på den andre skulle utbrista. Jag styrker
derföre til, som Prästeståndet giordt, at bifalla Secrete Utskåttets
betänkande, hälst thes ändamål icke är at fullborda
kriget utan at befordra en hederlig fred.
Hr R a m s a i j : Jag bifaller Frih. Reuterholm emot
utrikes lån, viljandes häldre at arméens behof af banquen
skola förskutas. Ty
l:o låna vi til krigets fortsättande, kan man ej veta, huru
länge det kan vara;
2:o är det ansvarligit för oss och efterkommande at deri
ingå;
3:o är det chimerigt at tro, det sådant är til växelcoursen
nyttigt.
4:o. Som vi börjat krig på löfte om subsidier, hvilka
brustit, vore det at låna så mycket penningar til krig likasom
Prästest:s
deputation.
440 1761, marg 4. Om ett utländskt lån.
at låna penningar til kläder, hvilka utslitas. Fördenskull och
som högmod och fattigdom stå illa tillsammans, böra vi söka
fred, hälst Secrete Utskåttet ej fådt fullmagt til krig, och det
skulle vara contradictoirt, om vi straffat Riksens Råd för ett
krig, som vi med några 100:de tunnor guld skulle continuera,
och sedan, liksom anno 1742 skedde, kanske efteråt emottaga
en sämre fred än vi nu kunna få, hvaruti jag önskar mig spå
osant.
Hr Schönberg: Tå sidst saken här var före om
lånet, tyktes quaestio an vara afgiord, och nu fördenskull lär
qusestion blifva om summan.
Nu sägs, at den bör sökas inrikes och combineras med fred.
Jag tror, alla lära önska fred, men på et värdigt sätt och dit
syftar äfven Secrete Utskåttet.
At tigga fred af en öfvermodig fiende vore vanhederligit,
ty et rikes anseende är ingen chimére, efter det sätter riket i
säkerhet at icke blifva af grannar begabbad eller oroad,
hvilket äfven alla historier bekräfta.
När nu här är qusestion om utvägar til arméens underhållande,
föreslås l:o af någre at tilgripa banquen, men derpå
har Secrete Utskåttet redan svarat. At tilgripa enskiltes capitaler
i banquen vore högst betänkeligit och dermed skulle
banquen förlora långt mer än på utrikes lån, hvilket, tvärt
emot hvad Doctor Serenius anfördt, ej mera skulle skada än
Englands lån skadar engelska banquen. At taga silfver inomrikes
är den sidsta resourcen och bör ej i otid tilgripas. Hvad
om växelcoursen sagdt är, hör ej hit, ty åtminstone kan den
intet ökas, när inga pengar härifrån til arméens behof utremitteras.
At Ostindiske Compagniet skulle anskaffa pengar
dertil vore at underkasta sig köpmäns skinnande. Derföre
följer den minsta olägenhet deraf, om man bifaller Secrete
Utskåttet, som af den föreslagne summan ej brukar mer,
än som behöfves, hälst penningarne af Statscontoiret blifva
disponerade under redogörelse för Riksens Ständer.
Hr Lagersvärd ville ej gå in i ordsakerne til lånet
utan först släcka elden, inan han frågade efter dess början;
men efter de giorde calculer trodde han en million förslå til
närvarande behofven och önskade, at de subsidier, som varit
grunden till vår förbindelse vid kriget, måtte blifva oss riktigt
betalte.
Frih. Duvall: Jag har icke funnit något skiäl an
-
Om ett utländskt lån.
441
fördt emot Secrete Utskåttets requirerade summa af tre
millioner, ty dét har sig behofven bekant, och thet bör dervid
hafva vårt förtroende, äfven som en patient ej kan vilja
blifva frisk, om han går ifrån sin medicis recept; lärandes
Secrete Utskåttet af denna summa ej employera mer än det
nödvändiga.
At tilvita Secrete Utskåttet hog til krigets continuation
vore ganska obilligt. At nu vilja snöpligen draga sig ur kriget,
då apparence är til fred, vore oförståndigt och likasom at
hafva bygdt ett hus och sen at rifva det neder för at bespara
innanredet.
För min del säger jag, at om hopp om fred skulle finnas
fruktlöst, så blefvo först tid at taga messurer dertil, inan riket
råkade i sidsta andedrägten; men at nu skilja oss ifrån allierade,
vore att sätta en trolöshetsstämpel på oss och exponera
oss til rof för våra grannar.
Hvad härvid kan influera på växelcoursen, lemnar jag
til de mera uplyste, men jag tror le bon sens, at när växlar
ej inrikes kiöps och växelrytteriet underhålles, så blifva växlarne
rättade efter handelens rörelse och stegras ej genom
rikets behof.
Frih. Axel Reuterholm: Jag instämmer med
Frih. Duvall, at om närvarande fredsapparencer slå felt,
mesurer til dess erhållande ytterligare böra tagas och at
kriget nu ej med vår förlust af otålighet bör afbrytas, fast en
särskilt fred kunde skyllas på felande subsidier. Men jag går
derifrån, efter det är Secrete Utskåttets göromål.
Hvad angår växelcoursen, det har Frih. Leuhusens memorial
uplyst och torde en annan gång förekomma.
Ang:de vårt förevarande hufvudmål, som är arméens behof
utan at dervid blottställa riket, har jag för detta yttrat
mina tankar.
Kort sagdt, jag har altid trodt alt utrikes lån skadeligit,
fastän nöden häfver ingen lag, om inga andra utvägar gifvas.
Ty om [o: utom]1 de förslag, som Hr Hausswolff vid handen
gifvit, ser jag, at de stora interessen derföre försvinna lika
som i luften.
Derföre kan jag endast bifalla lån af 1 million och det
med de prsecautioner,
l:o at derpå inga växlar måge tagas,
1 Konceptprotokollet.
442 1761, mars 4. Om ett utländskt lån.
2:o at utvägar emot all negotiationskostnad dervid måge
tagas,
3:o at medlen af Statscontoiret måge disponeras endast
til arméens behof,
4:o at räkningarne månatel. til plena ingifvas,
5:o at Secrete Utskåttets förslag ang:de hypothequerne
blifver i akt tagit.
På sådant sätt tror jag desse medel af Secrete Utskåttet,
på et mot vårt förtroende svarande sätt, lära disponeras, och
då går jag in uti en millions penningelån; men et större skulle
för riket blifva för drygt och för betänkeligt.
Frih. Ridderstolpe biföll äfven 1 millions lån,
tils man skulle få se, hvad värkan det giorde, och betänka
sig på andre utvägar, hälst han trodde rikets anseende deraf
ökas, ju mindre behof man viste.
Gr. L. W. Creutz utförde deremot dess mening:
l:o. At växeln nödvändigt skulle fällas, om inrikes växlar
ej til andre än handelens behof blefvo medtagne.
2:o. At det föreslagne lånet ej kunde vara mindre, om
riket med heder ville draga sig ur kriget, vinna säkerhet för
fiender och grannar samt bibehålla sig i sitt fordna anseende.
At tiden nu vore angelägen och at de omtalte utvägar
voro goda, när om lånets betalning skulle blifva frågan.
Han styrkte derföre til bifall på Secrete Utskåttets hemställande
och begärte deröfver proposition.
Hr Gyllensvan erböd sig at cedera sin tour at
tala, om Hr Landtm, finge giöra proposition.
Hr Landtm, giorde derpå proposition öfver Secrete
Utskåttets betänkande, men som densamma med Ja och Nej
besvarades, fortfor
Hr Gyllensvan sig å ena sidan hafva betänkt, at
här begärs skyndesam hielp för arméen, at man borde soutenera
de med allier[a]de och i synnerhet med Ryssland ingångne
alliancer; men deremot å den andra at et penningelån altid
är onereust i anseende til interesse och remisslage, som altid
är en nations förlust, och at til krig behöfves både folk och
penningar, hvilka på den nödige landsculturen bättre kunde
användas. Dock i förtroende till Secrete Utskåttets hemställande
ville han nu bifalla millioner [o: 1 millions]1 penninge
1
Konceptprotokollet.
Om ett utländskt lån.
443
lån, emedlertid och til des man finge betänka sig på vidare
utvägar.
Hr A. Ehrensvärd: Mig tyckes, at R. o. A. mäst
är ense om et penningelån. Dock är deremot anfördt den betänkelighet
i memorial,
l:o at utlänningen derföre skulle kunna anse oss som en
slösaktig nation, hvarpå jag svarar, at en nation, som aldrig
förut lånt, ej kan för slösagtig anses.
2:o. At kriget derföre skulle continueras. Men til sådan
tanka lär föga skäl gifvas, då hvarken R. o. A. eller de öfrige
stånden eller Konungen eller Rådet eller arméen eller generalerne
eller Secrete Utskåttet krigets continuation tyckas
önska. När altså penningar erfordras, sker det til fredens erhållande,
dock ej at derom tigga, ty det vore at locka en fiende
ända in i hufvudstaden.
Behöfves nu penningar, så kunna de bäst fås utomlands,
utan växelcours och endast för procent. Härtil behöfs ej så
litet, som somlige calculerat, då dem ingenting här i beqvämlighet
felas, ty en armée, som skal uthärda fatiguer och slåss
med fienden, bör ej känna någon brist. Och dervid har förfarenheten
vist, at förslager äro bedrägelige, efter arméens
transport kostade 70 tunnor guld i stället för 20, man hade
giordt förslag uppå.
At freden tros göra lånet onödigt, ty man rår ej altid at
få fred, och efter fordna och nyare exempel får den bästa
freden, som ej tigger derom utan som krigar bäst.
Frih. F. O. Wrangel dicterade til protocollet dess
tankar på följande sätt.
Jag skulle ej besvära R. o. A. med mina tankar i detta
mål, som af flere mognare män blifvit uplyst, om jag ej tykt,
det discourserne fallit på åtskillige ämnen, som til et ändamål
torde behöfva återföras.
När Secrete Utskåttets förre betänkande förehades, fant
R. o. A. sig ej kunna deröfver utlåta, förr än det blifvit upgifvit,
til hvad behof penningelånet skulle sökas med mera.
Behofvet lärer altså blifva det mått, hvarefter bevillningen
bör mätas.
Secrete Utskåttet har i synnerhet utmärkt arméens nödtorft
men tillika omrördt någre andre ändamål, som genom
detta penningelån af 3 millioner rdr banco påsyftas, hvilka
fordra särskild granskning.
444 1761, mars 4. Om ett utländskt lån.
Skulle meningen vara, at i fall ej hela summan skulle
tarfvas til arméen och til krigets utförande, använda det öfriga
til den gälds betalning, som riket genom kriget förut iråkat,
så tycker jag oförgripeligen, det Rikets Ständer för denna
gången ej kunna och böra deruti ingå. Dertil fordras flere upgifter
och försök. Man borde först veta, huru stor rikets gäld
för kriget är, til hvad summa utländske subsidier blifvit betingade,
och huru långt de förslagit med mera. Man borde
ock först utgrunda, hvad tilgångar inom riket til skuldens stoppande
gifvas kunna, och försöka de härom nu föreslagne åtskilige
utvägar; man borde uträkna, huru långt rikets drätsel
och möijeliga contributioner kunna räcka til interessets och
skuldens afbetalning.
Således kan om detta behof för denna gången efter min
tanka ingen fråga vara.
Vill man åter med det förmodeliga öfverskott af denna
penningestock söka dempa växelcoursen, så är af Hr Baron
Leuhusen utförligen bevist, at sådant utom de andre ägta
botemedel til ringa eller ingen del låter sig giöra, med hvilken
ledamots mening härom jag til alla delar instämmer.
Hvad ändteligen anfördt är om detta penningelån såsom
en någorlunda tilräckelig fond til krigets fortsättande, så
blir då första frågan, om och med hvad styrka kriget kan
oeh bör fortsättas.
Jag vil nu icke tilstyrka någon separat fred, och at riket
vid nu varande belägenhet skulle gå från sine allierade. Men
det tror jag, at innan arméens styrka ökes eller någon ny
tilrustning giöres, samtel. Ständerne böra noga öfverväga,
om och huru det skie kan. Jag tror, at fastän kriget blifvit
börjat utom Ständers samtycke, det dock efter vår grundlag
ej kan fortsättas, i synnerhet efter riksdagen, utan deras gemensamma
stadgande. Jag tror, at det Hedervärda Bondeståndet,
hvars lif och lilla egendom det mäst gäller, bör häröfver
lemna sin lagliga röst.
Det torde då komma under öfverläggning, om politisk
heder utan magt är någon förmon, om vanmagt hos ett rike
ej är tillika vanheder, om dependence är heder eller vanheder,
om denna ofta omtalte heder bör sökas genom rikets undergång
eller obotelige skada eller om icke den bekante regien,
ultra posse nemo obligatur, ingen förbindes öfver dess förmåga,
må äga rum, om länders eröfring på Tyska bottn varit
Om ett utländskt lån.
445
eller någonsin kunna blifva riket nyttige; med ett ord om alla
möijelige förmåner, som genom freden kunde erhållas, svara
emot den nöd och olycka, riket genom krigets continuerande
skulle råka uti. Emedlertid om någon skulle finnas, som tror,
at kriget utan rikets yttersta förderf kan länge fortsättas
och af [o: at]1 svenske blodets omlopp i ådrorne åstadkommer
sådan rörelse och sådant tankesätt, så skulle jag önska, at en
sådan med svenskt hierta ville besöka valplatsar, där svenske
män ligga i sin blod med utskutne inelfvor, bråkade och stympade
lemmar och med svag röst qvida öfver dem, som varit
ordsaken till deras elände; besöka väre backestugor och
tiggarekoijor, där enkor sucka öfver sine mäns förlust, faderlöse
barn fåfängt ropa efter det bröd, som deras fader lätt
kunnat förtjena, om han fådt lefva; besöka våra rusthåll, där
ägaren löper omkring efter at låna penningar til monderingens
underhållande och vid ny upsättning skulle ej hafva annan
utväg än öfvergifva hus och hem och sielf sätta sig på hästen
eller förlora rusthållet; han skulle besöka våra rotar, som redan
utgifvit eller uplånt mera, än de årligen med anletes svett
kunnat förtjena, och vid ny upsättning skulle dragas ifrån
plogen til geväret; han skulle följa våre kronobetjenter, då de
måste utpanta kläder och slarfvor af kroppen på den fattige,
som tusendetals ej kunna bidraga en enda dags underhåll för
arméen.
När det nu således blifvit bevist, at detta penningelån
för denna gången ej bör och kan beviljas på annor grund, än
arméens nuvarande nödtorft fordrar, så återstår allenast den
frågan, huru mycket dertil kan upgå. Deruti hafva åtskillige
för mig gifvit vid handen, at til arméen, när den var 30 000
man, upgick 280 000 rdr pommersk hvar månad; lät vara
300 000, så kan det så mycket mera förslå til alla extraordinarie
behof, som arméen nu ej lär vara hälften så stark; om
nu efter fleres förslag, hvarmed jag til alla delar instämmer,
en million riksdlr hamb:r banco skulle lånas, så blefve den
efter nu varande utmyntning minst 21/2 million pommersk
riksdaler, hvarmed arméen således rikeligen kan försörjas i
8 månader och deröfver; om vi ej inom den tiden få fred, som
man smickrat oss med, så lärer det vist vara af nöden, at Ständerne
å nyo öfverlägger och pröfvar, om vid så fatte omständigheter
kriget kan fortsättas och mera uplånas eller ej.
1 Enligt konceptet, bilagt protokollet.
446 1761, mars 4, 5. Om ett utländskt lån.
Hr Durietz anförde emot detta penningelån den betänkelighet,
som flere förut yttrat.
At detsamma icke på växelcoursen skulle influera, det
trodde han af Frih. Leuhusen vara bevist.
At om lånet vore til arméens so[u]tien ernådt, så borde
äfven fredens erhållande derjemte påsyftas.
At en fri nation, utan at säijas tigga fred, väl kunde utan
skam declarera sig villja vara fredlig.
At om lån til arméens soutien skal skie, det kan modereras,
efter, om mera skulle äskas, Ständerne ju vore tilsammans
och väl skulle blifva sig like.
At fördenskull nu 1 milhons lån tycktes vara tillräckeligit,
tils freden återstältes, hvilket han önskade innan riksdagens
slut måtte skie, dervid man äfven borde betänka sig
på utvägar til sådan utrikes gälds betalning.
Hr L i 11 j e h o r n : I anledning af Secrete Utskåttets
hemställande fäster jag min upmärksamhet på 3 omständigheter,
l:o på växelcoursen, 2:do på penningelånet och 3:o på
freden.
Ofver den första conformerar jag mig med Frih. Leuhusens
memorial.
Beträffande lån håller jag före, 1 milhon jemte subsidierne
skola på et år förslå til arméens behof, önskandes dock hälst,
at det fast för dubbel procent skulle kunna fås inrikes.
Beträffande freden så emedan jag i alla kyrkor hör, det
krigets afsigt har varit fredens återställande, så önskade jag,
at alla messurer derpå riktades, hvilket altid med rikets gloire
kan skie, efter kriget varit börjat emot rikets grundlagar och
således är et olaghgit göromål.
Frih. [von] D ii b e n upläste hosfogade sitt dictamen
i detta ämne1,
hvarefter och som R. o. A. begärte propositionen, hvilken
ock af Hr Landtm, giordes öfver Secrete Utskåttets extractum
protocolli.
Men som densamma med Ja och Nej besvarades, formerade
Hr Landtm, följande proposition til votering,
som begärdt var.
Then, som bifaller Secrete Utskåttets betänkande ang:de
tre millioners penningelån,
1 Saknas vid protokollen.
Om ett utländskt lån. Om galäreskadern.
447
skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, modificeras
lånesumman til en million.
Proposition gillades.
Och skreds deröfver til votering, då vota utföllo för Ja
fyrahundradenijo och för Nej trehundradeåttatijosex, enhgt
det bifogade underskrifne voteringsprotocoll, som til slut uplästes,
hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 9 om aftonen.
År 1761 d. 5 Marti i.
Torsdag.
Plenum börjades kl. nijo.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen, uplästes voteringsprotocollet
för gårdagen, hvarvid fants för godt, at R. o. A:s
således tagne beslut måtte medelst en deputation de öfrige
stånden til känna gifvas.
Härefter anmälte Hr Landtm, endast till upläsande Någre
någre ledamöters här insinuerade memorialer, med hvilka de npiägas.
ärnade gå til de andre stånden.
Uplästes altså Hr Bilbergs memorial rörande dockebyggnad
i Carlscrona,
Hr Gyllenhöks ang:de galerevärfvet i Stockholm.
Deputation til de öfrige stånden upropades och afgick En depnfcn
med R. o. A:s påskrift på Secrete Utskåttets hemställande om afs,tk3
millioners penningelån.
Uplästes Hr Bergenhielms memorial och anmärkningar vid Hr BergenHr
Paulis för detta insinuerade memorial rörande galere- a^gl^g^lereescadrens
combinerande med Amiralitetet, escadren.
hvarefter yttrade sig Hr Hammarhielm: Som
desse upläste memorialer icke komma nu under ventilation,
så vil jag ej eller deruti ingå, huruvida det är nyttigt, at
galererne blifvit ifrån Amiralitetet skilde, emedan jag tror
sådant vara rigtigt faststält. Dock är jag i mitt sinne öfvertygad,
at de i Pommern ingen effect hade giordt utan amiralitetetsofficerares
tilhielp. Dock om Riksens Ständers beslut
i detta målet står fast, at galererne böra stå under General
Ehrensvärds commando, så bör det äfven i den delen giälla,
448 17G1, mars 5. Rådet och kriget.
at icke amiralitetsofficerare böra af honom commenderas.
Jag har sedt, hvad sådant är, och hvad de derunder lidit, lärer
visas af deras klagomål. Jag är ej emot denne inrättning med
galererne, men det påstår jag och förbehåller mig, at icke
amiralitetetsofficerare måge stå under bemälte general, viljandes
jag för min del häldre gå utur tjensten.
För öfrigit, om arméens officerare skola commendera
galererne, tror jag dem knapt vara i stånd at föra dem hem
ifrån Pommern igen, ty dertil fordras sjömansvettenskap och
icke blott theorie.
Hr August Ehrensvärd: Jag vill ej häruti ingå,
efter det ej är vårt ämne i dag. Jag ber blott, at mit
häröfver ingifne memorial måtte upläsas, hvarmed jag sedermera
ämnar mig til de öfrige stånden. Uplästes altså bende
memorial, som begärtes på bordet.
Ang:de Föredrogs Gref Lagerbergs memorial om Marums hem
hemman.
mans skatträttighet.
Hr Hammarhielm bad få veta, huru detta mål
här kunde uptagas utan at hafva gådt genom Urskillningen.
Landtm, berättade, at det nu blott uplästes för at
gå til de öfrige stånden men eljes hörde til et Cammaroeconomiedeputations
betänkande i samma sak.
Memorial Uplästes Hr Ehrenhoffs memorial rörande tjenstebeford
a°befordran^6”
ran> hvilket remitterades til Stora Särskilte Deputation.
Ang:de Hrr Hr Landtm.: Som R. o. A. senast beslöto, at målet
Riksens Råd, rörande Hrr Riksens Råd i dag skulle företagas, så behagade
som^tUstyrkt ^ ^ nu ]ata upläsa de härom inkomne memorialer, hvaruppå
uplästes Frih. [von] Knorrings, Hr Lagersvärds, Hr Paulis
och Hr Ruthenschölds memorialer, hvilke til de öfrige stånden
sig thermed ärnade (Bil. 57—60).
Hr Eh renmalm: Jag kan icke tiga och lemna
Höglofl. R. o. A. i mörker i anseende til det af mig som riksdagsman
senast afgifne dictamen ad protocollum. Det oroar
mig, at sådant förordsakat något missnöije, hälst jag aldrig
velat i något mål beskylla Secrete Utskåttet, för hvilket jag
hyser fullkomlig vördnad och förtroende. Men om det kan
sägas, at i fall en konung drefve sin magt för högdt, så existerade
envälde, och om sådant skedde af ett råd, thet blef en
aristocratie, så har jag ock trodt at på en supposition och
casualiter kunna, som jag giordt, yttra mig öfver Secrete
Utskåttet.
Rådet och kriget.
449
Jag har den öfvertygelse, at sådant simpliciter om Secrete
Utskåttet ej kan sägas; men som uplysning föder enighet
och gifver besluten styrka, så har jag begärdt, at Secrete Utskåttet
de förmälte underrättelser måtte upgifva rörande de
öfrige Hrr Riksens Råd, och betygar dervid, at jag aldrig velat
någons förderf eller skada utan vill allom lika godt, som jag
om Hr Riksrådet Scheffer yttrat.
Det är fördenskull min önskan, at Secrete Utskåttet
måtte anmodas om de förmälte underrättelsers upgifvande,
at nationen måtte blifva tilfredsstält och Riksens Ständer
sedan efter lag kunna procedera.
Ankom en Bondeståndets deputation, 12 personer stark.
Joseph H ansson, som dem anförde, gaf näst ståndets
ödmiuka hälsning tilkänna, at ståndet förehaft Secrete Utskåttets
extractum protocolli om utrikes penningelån men
icke kunnat sig deröfver utlåta, innan det fädt närmare inhämta
underrättelse i detta mål enligit deras medbragte extractum
protocolli.
Deputation afträdde.
Riddarehusfiscalen Assessoren von Post anmälte en
lista på flera ledamöter, som städt på gången och i anseende
dertil skulle plikta, med hemställan at få inkräfva böterne,
hvilket bifölls.
Ankom en Prästeståndets deputation, 8 personer stark.
Biskopen Doctor Benzelstierna anmälte, det
ståndet förehaft Hr Riksrådet Grefve Bondes memorial om
en bibelversion. Ståndet berömde Hr Riksrådets nijt och
ärnade öfver detta mål, som förut varit hos them under öfverläggning,
med thet första sig yttra.
Deputation afträdde.
Hr Landtm, föreslog på Riddarehusfiscalens hemställan,
om icke, til at förekomma besvär vid ståndens deputationers
emottagande, at 6 personer dertil vid hvarje plenum
måtte utses, hvilket befölls.
Frih. Wrangel, Fredric: Innan deliberation
ang:de Hrr Riksens Råd företages, lär det vara billigt, at deras
slägt afträder. Som jag ther har en farbror, så underkastar
jag thes göromål R. o. A:s ompröfvande och vill mig thermed
absentera.
Hr Lilljehorn påminte, om icke Hrr Riksens Råds
svågrar äfven skulle afträda.
Bondestrs
deputation
Deput.
ifrån Prästeståndet.
Ang:de
ståndens
deputerades
emottagande.
29—322307
450 1761, mars o. Rådet och kriget.
Frih. Clas W. Grönhagen upläste til protocollet
sitt härvid bifogade dictamen (Bil. 61).
Uplästes Hr Ehrenstolpes memorial (Bil. 62).
Hr Hammarhielm upläste äfven det bifogade,
hvarmed han ämnade sig til de öfrige stånden (Bil. 63).
Frih. Cederhielm: Så onekelig rätt R. o. A. äger
at efterse Hrr Riksens Råds giöromål, så eclatante är äfven
deras skyldighet at inhämta lius i saken, innan man sig theröfver
til protocollet yttrar eller söker at persvadera andre til
sin mening. Sådant är icke allenast billigt utan ock Ständer
värdigt. Sådant skal visa vår nijt om lagar och rättvisa samt
sätta oss i respect hos våra grannar.
Jag instämmer fördenskull med dem, som begärdt förenämde
uplysningar, men nu blifver qusestion om sättet dertil.
Thet tyckes väl med något skiäl, som skulle sådant tilhöra
Stora Särskilte Deputation at efterse. Men när man betänker
deremot, hvad den dervid följande tidsutdrägt skulle
förordsaka missnöije, så tyks det bäst, at sådant sker igenom
Secrete Utskåttet, som redan lofvat dermed inkomma och en
del redan dervid tilgiordt.
Frih. Fredric Otto Wrangel trodde nu blott
qusestion vara om nödig uplysning, så väl i anseende til riket
som lagen, och instämde deröfver med Hr Lagersvärds memorial.
Hr Ruthenschöld hade väl giordt det inkast, som skulle
saken genom sidsta Secrete Utskåttets betänkande til en del
vara afgiordt, men derpå svaras, at detsamma blott innehölt
2:ne considerationer, nemi. ang:de Westphaliske freden och
lagbrottet, hvarvid så väl han sielf som Frih. Reuterholm,
Hr Ramsaij och Hr Durietz hade förbehållit sig vidare uplysning
om de öfrige Hrr Riksens Råd, hvarpå äfven Borgareståndets
extractum protocolli tyckes syfta. Altså vore nu
här frågan om tiden och sättet dertil.
Han instämde fördenskull med Baron Reuterholm, at
Secrete Utskåttet måtte upgifva en species facti uti det, som
icke vore ministerielt, och at jemte densamma de här upläste
memorialen å nyo måtte föredragas.
Frih. J. A. Hamilton föreslog, at en tid af 8 dagar
thertil måtte Secrete Utskåttet föreläggas, och begärte deröfver
proposition.
Frih. Reuterholm: Efter jag här nämnes, utber
Rådet och kriget.
451
jag mig få uprepa, hvad underrättelser jag uti mitt senaste
memorial under d. 10 Febr. påsyftat. The äro följande, som
uplästes,
hvarefter han tilläde: Lius i de ämnen, som icke äro hemlige,
är så mycket nödigare, som det betager all misstanka och
sätter oss i stånd at se, om nåd eller rätt bör gälla, och man
måtte kunna cognoscera, hvad skilnad är emellan de 2:ne
Hrr Råd, som redan blifvit licentierade och de öfrige.
Om Secrete Utskåttet, som Frih. Grönhagen begärdt, bifogar
transumter af protocollerne, vöre väl, eljes kunde blifva
nog, om upgifvandet allenast blifver omständeligit.
Här är ej frågan om någon dom eller rättegång men blott
at efterse grundlagarne och huru enligit 13 § i Riksdagsordningen
Riksens Råd i allmenhet styrt riket.
Som vi sedt, at 2:ne Hrr Råd sig förgådt, så böra de öfrige
frias ifrån misstankar, de skyldige blifva lagligen ansedde,
men de, som styrkt till rätt, deremot hedras och vördas.
Hr von Vicken conformerade sig med Frih. Reuterholm.
Hr P e c h 1 i n : Thet är fägnesamt at se R. o. A:s ömhet
om lagen och uplysning.
Jag har dervid så mycken nijt som någon annan, och det
har jag bevist, då qusestionen var om lagarnes förtydning och
deras bevarande, men den saken är redan afgiord.
Nu är här då ingen qusestion om Ständers rätt til redofordrande,
och therföre förstår jag ej, hvarifrån R. o. A:s
inquietude nu härrör eller hvarföre Secrete Utskåttet skulle
misstros, at det icke enligit sin instruction häröfver lärer inkomma,
så fort det hinner.
Som ledamot därstädes kan jag bedyra, at de dermed
icke hunnit för emellankommande arbete, så i anseende til
fredsvärket som penningelånet och flere ärender, samt att
ingen i Secrete Utskåttet är så äreförgäten at icke vilja efterkomma
Riksens Ständers yttrade åstundan.
Hvad angår de 2:ne redan licentierade Hrr Riksens Råd,
så är klart, hvarföre de blifvit ansedde, och den saken är här
nog plaiderad. Men hvad de öfrige angår, lär Secrete Utskåttet
upkomma, at Riksens Ständer måge se, om lag eller mildhet
emot dem skal gälla, och straffa med en äfven i monarchier
vanlig försigtig klokhet, hälst nu då ingen fara är i anseende
til lagarne.
452 1761, mars 5, 9. Rådet och kriget.
At enligit Frih. Reuterholms memorial Hans Maij:ts
voteringar äfven skulle upgifvas, kan jag aldrig bifalla, ty
efter Hans Maij:t altid biträder pluraliteten i Rådet, som för
beslutet är ansvarigt, och Kongl. Maij:t således icke kan fela,
så bör Kongl. Maij:ts särskilte votum ej blifva exponerat til
censur och lastas.
Med det öfrige skal Secrete Utskåttet, så fort det hinner,
inkomma, men om någon tid thertil skal föreläggas, theröfver
begär jag proposition.
Hr Thure Rudbeck: Får Secrete Utskåttet thertil
någon nödig, kan thet snart inkomma.
Får man först se, hvad rättvisan kräfver, skal jag för
min del sen vara så mild som någon annan.
Härpå giorde Hr Landtm, proposition:
Om Secrete Utskåttet skulle updragas at med de åstundade
ytterligare underrättelser rörande de öfrige Hrr Riksens
Råd inkomma til d. 12 hujus, i dag åtta dagar til,
hvilken proposition efter någon discours deröfver bifölls.
Frih. A. Reuterholm påminte emot hvad Hr
Pechlin vid Konungens vota i Rådet anfördt, at som Hans
Maij:t i Rådet äger dess tilständige vota, fast Hans Maij:t
sig med pluraliteten altid fogade, så vore väl at få se, huru de
vid detta tilfälle fallit,
i hvilken tanka äfven Frih. Ridderstolpe, Hr
von Walvik och Hr Lilljehorn instämde, hälst
sådant redan i capitasaken vore skedt.
Men Hr Pechlin påstod deremot, at et upgifvande
af Hans Maij:ts vota vore at underkasta dem censur och således
emot dess höghet, hälst Hans Maij :t aldrig kunde fela,
då han biföllo pluraliteten i Rådet, som efter lag står under
ansvar för beslutet; at om sådant i capitasaken skedt, vore
dervid detsamma at påminna, hälst slikt upgifvande för öfrigit
vore högst betänkeligit för friheten.
Hr Durietz påminte, at vårt nu tagne beslut måtte
genom deputation de öfrige stånden tilkännagifvas.
Hr Landtm, hemstälte, at som de öfrige stånden nu
redan förnimmas vara åtskilde, denna notification medelst utdrag
af protocollet i nästa pleno måtte skie, hvilket bifölls,
hvarefter R. o. A. skildes åt kl. tu slagen.
Rådet och kriget.
453
År 17 61 d. 9 M a r t i i.
Måndag.
Plenum börjades klockan nijo.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit
sine ställen,
uplästes protocollet af d. 23 Februarii samt derefter Ur- Justering.
skillningslistorne.
Justerades det i senaste pleno resolverade extractum Justering.
protocolli til Secrete Utskåttet ang:de ytterligare omständelig
berättelses upgifvande rörande de öfrige Hrr Riksens Råds
tilstyrkande til närvarande krig.
Hr Bilberg påminte dervid, at ang:de rådsprotocollernes
upgifvande införas måtte.
Men som det ordet omständelig tycktes giöra tilfyllest
och extractum protocolli var upsatt likmätigt orden af R. o.
A:s i sidsta pleno bifallne proposition, så gillades detsamma,
så lydande.
S. D. Kom hos R. o. A. i ytterligare öfvervägande, hurusom
Riksens Ständers Secrete Utskått uti dess extracto protocolli
af d. 7 sidstl. Februarii ang:de Hrr Riksens Råds förde
rådslag til rikets deltagande i närvarande krig utan Riksens
Ständers sammankallande jemte de särskilte omständigheter,
som dervid rörde Hrr Riksens Råd Friherrar Palmstierna och
Scheffer, anmält sig i anseende til de öfrige Hrr Riksens Råd,
emellan hvilka och de 2:ne förenämnde, uti misstaget om
grundlagarnes rätta förstånd, en hufvudsakelig skilnad befunnits,
skola efter dess instruction förhålla.
Och som R. o. A. funno denna saks angelägenhet fordra
Secrete Utskåttets skyndesamma värkställighet, så pröfvades
nödigt, det Secrete Utskåttet skulle anmodas at til den 12 i
denne månad enligit dess instruction til Riksens Ständer upgifva
en utförlig och omständelig berättelse om de öfrige Hrr
Riksens Råd, som tillstyrkt närvarande krig,
hvilket med de öfrige respective stånden vänligen skulle
communiceras.
454 1761, mars 9. Om ett utländskt lån.
Bondest:s Föredrogs Bondeståndets sidst ingifne extractum protocolli
^ hujus, innehållandes at ståndet öfver det af Secrete
3 millioners Utskåttet föreslagne utrikes penningelån af 3 millioner riksdaler
sig ej kunde yttra, innan det erhållit de deruti äskade
underrättelser och räkningar öfver rikets til kriget disponerade
medel och subsidier.
Hr Durietz Derjemte uplästes et af Hr A. Durietz ingifvit memorial
"redogSrefso6 ang:de nödvändigheten af redogörelsen för rikets disponerade
medel.
Detta begärtes på bordet och af Hr Durietz at dermed
få gå til de andre stånden,
hvarvid ej fants at påminna.
Ang:de ett Hr Landtm.: Memorialet innehåller et nytt ämne
penningclån. ocj1 j^r således efter begäran komma at ligga, men Bondeståndets
extractum protocolli är nödigt at afgiöra, emedan
utom Bondeståndets yttrande målet rörande penningelånet,
som af 3 stånd är bifallit, ej kan expedieras.
Hr Ruthenschöld var af den tanka, at Bondeståndet
borde svaras, det R. o. A. förblefvo vid deras til
ber:de lån gifne bifall och at Hr Durietz memorial måtte
hvila.
Frih. A. Reuterholm ansåg Hr Durietz memorial
icke som uprifvande utan som bestyrkande R. o. A:s tagne
beslut medelst de föreslagne uplysningar, såsom tjenlige at
bringa Bondeståndet til enigt intämmande med de öfrige
stånden, hvilka kunde dem efteråt begära, fast de gådt dem
förbi, då de lånet beviljat. Och detta förmente han kunna
Bondeståndet med en deputation svaras, jemte det at R. o. A.
förblefvo vid sitt beslut.
Hr Durietz instämde härmed, förklarandes sig ej
hafva påsyftat någon ändring i R. o. Ars tagne beslut utan
snarare dess befordrande, och at han föreslagit nödige uplysningar
icke som förutgående men som efterföljande.
Hr Wadenstierna: Det är Riksens Ständer värdigt,
at 3 stånds enhällige beslut går i värkställighet.
Derom kan då ej blifva frågan, eij eller om Hr Durietz
memorial, som hvilar och fordrar särskilt deliberation.
Hvad vårt svar på Bondeståndets extractum protocolli
angår, så bör det efter min tanka bli, at vi förblifva vid vårt
beslut, såsom grundat på de af Secrete Utskåttet opgifne tilräckelige
uplysningar.
Om ett utländskt lån.
455
Hr Landtm, gorde häröfver proposition, som blef
med Ja och Nej besvarad, hvarefter Hr Landtm, tilläde:
Skulle man då blott säija, at R. o. A. förblifva vid sitt beslut
och at öfver de af Bondeståndet begärte uplysningar R. o. A.
sig framdeles ville yttra? Detta behagades väl.
Men Hr Bildenschöld mente detta senare vara
en annan fråga och instämde ang:de den förre med Hr
Wadenstierna, på det icke måtte synas, som hade R. o. A.
gifvit sitt bifall utan nödige uplysningar.
Hr Pechlin: Hr Durietz memorial rörer icke vårt
beslut, det har han äfven sielf förklarat, ty derom böra alle
vara enige.
Hvad Bondeståndets begäran angår, så är det dertill
enligit Riksdagsordningen ej berättigat, som jag skal visa,
när derom blir frågan. Men nu emedlertid bör vårt beslut
och påskrift innehålla, at vi blifva vid vårt beslut såsom
fotat på de af Secrete Utskåttet upgifne uplysningar.
Hr Hammarhielm holt före at saken, som af 3
stånd bifallen, vöre utom all ventilation; at vår påskrift borde
blifva kort; det R. o. A. förblefvo vid sitt beslut utan någon
vidare tilläggning; at de af Bondeståndet begärte uplysningar
ej lära kunna dem nekas, så vida dervid ej vore någon
hemlighet och at derom en annan gång kunde ventileras.
Hr Landtm, föreslog, om påskriften icke kunde bli,
at R. o. A. på de af Secrete Utskottet upgifne grunder fäst
sitt bifall och at R. o. A. sig öfver de ytterligare begärte up
skof
framdeles ville yttra.
Frih. Fred. Otto Wrangel biföll detta, hälst vi
böra bli vid vårt beslut och nödigt är, at Bondeståndet, som
uti saken interloquerat, måtte få tilräckeligt svar.
Hr Hammarhielm mente öfverflödigt vara, at
Secrete Utskåttet härvid nämdes, utan nog om R. o. A. blott
säger sig förblifva vid sitt beslut.
Hr Bilberg instämde härmed, hälst han ej ansåg de
af Secrete Utskåttet gifne uplysningar för tillräckelige.
Frih. D. Duvall: Jag tycker vårt svar vara ganska
lätt; l:o at vi förblifva vid det beslut, vi uppå de af Secrete
Utskåttet anförde grunder fattadt, och 2:do at vi framdeles
skola yttra oss, hvad uplysningar enligit regeringslagarne
kunna upgifvas.
Hr Thure Rudbeck: Enligit Hr Landtm:s nyss
456 1761, mars 9. Om ett utländskt lån.
giorde förre proposition bifaller jag, at påskriften måtte
blifva simple ang:de vårt beslut med tilläggningarne om uplysningarne
framdeles.
Hr Gyllensvan biföll detta.
Hr Pechlin: Här äro två frågor. Hvad uplysningar
angår, så kan ju ingen neka, at Riksens Ständer kunna begära
de underrättelser, som lagl. kunna upgifvas; men at
Bondeståndet nu vil hindra 3 stånds beslut med invänning
om sådane uplysningars erhållande förut, som enligit Riksdagsordningens
18 § dem ej tilhöra, sådant är ganska besynnerligt.
Hvad vårt tagne beslut beträffar, så kan uti påskriften
Secrete Utskåttets upgifvande dervid som grund så
mycket säkrare nämnas, som historia facti är, at vi begärdt
och erhållit Secrete Utskåttets nogare berättelse om behofssumman
och hypothequerne, innan vi lånet bifallit.
Gref L. W. Creutz: Sen Bondeståndet begärdt de
omförmälte underrättelser, inan det kunde sig yttra öfver det
föreslagne penningelån, hvarmedelst des expedierande hindras,
så vunnos intet i saken, om Bondeståndet i afvaktan af framdeles
uplysningar den ytterligare uppehöllo. Derföre böra
vi säga, at vi funnit tilräckelige uplysningar i Secrete Utskåttets
betänkande och derpå gifvit vårt bifall, hvarvid
Bondeståndet muntel. kunde til känna gifvas, at vi oss framdeles
skulle utlåta öfver de uplysningar, som ståndet enl:t
regeringslagarne kunde meddelas.
Frih. J. A. Hamilton förmodade, at om Hr Landtm,
täcktes giöra häröfver proposition, skulle man snart komma
ifrån denna saken.
Hr Landtm, lät härpå upläsa följande project til påskrift
på Bondeståndets extractum protocolli.
R. o. A. hafva redan på de af Secrete Utskåttet upgifne
grunder sig i detta mål utlåtit, hvarifrån R. o. A. nu icke kunna
gå, och vänta, det Bondeståndet icke längre detta angelägna
mål uppehåller.
Hvad i öfrigit de af Bondeståndet begärte uplysningar
angår, så vill R. o. A. framdeles, och sedan ang:de penningelånet
blifvit expedierat, sig yttra, hvad underrättelser enl:t
regeringslagarne kunna upgifvas,
hvilket R. o. A. gillade.
Deputation, som härmed till Bondeståndet skulle afgå,
upropades och affärdades.
Remisser och memorial. Om en häxprocess i Dalarna. 457
Frih. D. Duvall hemstälte, om icke denne deputation
måtte adjungera sig Präste- och Borgareståndets deputerade
och således de 3 stånd til Bondeståndet härmed åtföljas,
hvarmed Hr Hammarhielm ej instämde. Dock blef
det, som för detta i slike fall vanligit, bifallit.
Deputation afgick.
Uplästes Rådets extractum protocolli ang:de en ny in- Ang:de ny
struction, som bifogad var i project, för landtmätare. landtmätare
Remitterades til Kammaroeconomie- och Justitiaedepu
tation.
Uplästes Rådets extractum protocolli ang:de tilökning på Ang:de
hofrättsposter i Kongl. Svea Hofrätt. ''poster8'
Remitterades til Secrete Utskottet.
Uplästes Hr Pechlins mern. rörande så domares och em- Mem. ang:de
betsmäns nödige eftersyn och redogörande som deras försvar embetsmänemot
ogrundade tilmälen. Detta begärtes på bordet, jemte
det Hr Pechlin anmälte sig dermed afgå til de öfrige
stånden.
Frih. J. A. Hamilton anmälte om Hr Moraths på
bordet liggande memorial rörande trollsaken i Dalarne, an
hållandes
at det nu måtte företagas.
Hr Landtm.: Som här nu om domare blifvit rördt,
har jag ärnat detsamma föredraga, sedan jag förut fådt låta
upläsa et af Hr Nordencrantz ingifvit memorial rörande växel- Hr Norden
beredningssaken
(Bil. 64). ““'växel”'
Detta memorial uplästes och blef på fleres begäran på beredningsbordet
liggandes, saken.
hvarefter föredrogs å ny o Hr [Pereswetoff-]Moraths Hr Morats
fören:de memorial rörande trollsaken i Dalarne, med hem- '”^isaTen^
ställan at Hofrätten må anbefallas at skyndesamligen afgiöra Dalarne,
detta mål till Riksens Ständers öfverseende vid denna riksdag,
och dernäst
ett samma sak rörande Prästeståndets extr. protocolli af d.
[19 Febr.].
Hr Ehrenmalm biföll Hr Moraths memorial rörande
then allmenna säkerheten.
Hr Lagersvärd desslikes, tilläggandes at man borde
efterfråga ordsaken, hvarföre detta mål i Hofrätten så länge
legat oafgiordt.
Hr von Vicken: At han aldrig trodt sådan dårskap
•’ ’ i -t—x i_ii_
4 58 1761, mars 9. Om en häxprocess i Dalarna.
han i denna sak funnit, och at han i anseende til tidens utdräkt
härvid önskade att et moyen mot alla advocatsknep
och alla krypholl uti processen måtte kunna utfinnas.
Hr Adlermarck berättade körtel, sakens förlopp
vara sådant, at Hofrätten enl. processen densamma ej förr
kunnat afgöra men at den nu vore under händer och inom en
månad torde kunna vara sluten.
Hr von Vicken hemstälte, om icke den domaren,
som trollransakningen på det öfverklagade sättet förrättat,
borde emedlertid tagas i häkte.
Hr Hammarhielm anmärkte denna sak som et
bevis, at skrik och rop öfver domare ej altid äro ogrundade,
då här folk finnes hafva blifvit värre än slaf var handterade.
Han hade härvid alt förtroende til Hofrättens medlidande
och rättvisa i en så örn sak men tykte likväl, at af hvad öfverdomare
det ock vore, det vore nog efterlåtit och emot Guds
och verdslig lag, at en underdomare finge vara på fri fot,
sedan dess dom af Kongl. Maij:t blifvit som orättvis uphäfven.
Fördenskull at denne domare ej blott med en skrapa
måtte slippa och til varnagel för andre, för hvilka eljes tilräckelige
arrestrum ej torde vara att tillgå, biföll han såsom
värdigt Riksens Ständers rättvisa, at bende domare måtte
genast inmanas, fast han uti arresten kunde lindrigt hållas.
Hr Landt m.: R. o. A. kunna snart komma ifrån denna
saken, om de hålla sig vid substrata materia, som är Hr Morats
memorial och hvaröfver de mäst synas vara ense.
Hvad beträffar arresten, så hör den frågan ej hit. R. o.
A. kan ej saken cognoscera, och bör hvar och en få niuta lag
och rätt samt ingen ohördan dömas.
Hr Gyllensvan: Svea Konungaförsäkran skiljer
oss snart i denna qusestion, då där säijes, at ingen skall odömd
gripas.
Det har Hr Morath väl vetat, eljes hade han det i sitt
memorial väl påstådt, hvilket jag för öfrigit bifaller och under
proposition begär.
Frih. J. A. Hamilton betygade sig öma de under
ransakningen så hårdt handterade qvinnors uselhet och
fattigdom, som nu här voro rättsökande och mästedels af
Grefve Pontus De la Gardies Grefvinna blifvit underhållne,
hvarföre han önskade, att Hofrätten alfvarsammeligen må
anbefallas at deras sak skyndesammast med slut afhielpa.
Om en häxprocess i Dalarna.
459
Hr Jennings: Jag har ej mindre emot olagligheter
än fördomar. Jag känner saken ongefähr vara sådan, som
Hr Morath andragit, men finner, at hon vidare bör af domare
skärskådas. Derföre bifaller jag Hr Moraths memorial och
önskar deröfver proposition.
Frih. Cederhielm: Det är vist billigt, at de, som
oskyldigt lidit, böra hielpas. Medel dertil äro 2:ne föreslagne.
Det ena af Prästeståndet, at målet bör strax dragas til Justitisedeputation.
Men jag vet ej, om ståndet tält som jurister, då
de ansedt denna trollsak för en Guds egen sak och vilja uphäfva
reconventionsmålet, sedan Kongl. Maij:t saken dömt til
de brottsliges friande.
Det andra är Hr Moraths, och det bifaller jag som lag
ligit.
Hvad den här omtalte arresten på domaren angår, så är
det en ny sak, som icke hörer hit, ehuru messurer emot missbruk
hos domare kunde hafva sin goda nytta.
Frih. G. Reuterholm: Jag anmärker härvid två
nya omständigheter. l:o. At Prästeståndets deputation, som
deras extractum protocolli aflemnade, muntel. tilläde ståndet
ej vilja hindra lagens lopp, hvilket emot deras extractum
protocolli gior en contradiction och i vår påskrift borde observeras.
2:o. Det ovanliga och blott i gamla historier til
finnande ädelmod, hvarmed Grefvinnan De la Gardie hielpt
desse förtrykte qvinnor, hvilket icke allenast förtj enar at enskilt
berömmas utan ock i publiquen borde med en medailles
slående til hennes heder blifva bekant.
Hr von Vicken: Då jag nyss proponerade domarens
arresterande, var sådant, som jag efteråt finner, förhastat.
Jag conformerar mig fördenskull simpliciter med Hr
Moraths memorial, och at saken efter lag må afgiöras.
Hr Hammarhielm: Jag kan ej som Hr von Vicken
bekänna, at jag felat, utan itererar, at sedan Kongl. Maij:t
kastat i kull domen, bör domaren, som anten af oförstånd eller
illvilja förordsakat så mångas lidande, vara underkastad reconvention
och lika arrest, som de förre utstådt, emedan
han eljes kunde echappera och skratta åt processen.
I militaire saker straffas man med 6 par spö, om man
sofver på posten, och med arrest, om man blott försummar
paraden. Hvarföre skulle då denne gå fri, som är långt mera
brottslig?
460 1761, mars 9. Om en häxprocess i Dalarna.
Hr Leijonstén conformerade sig härmed och förklarade
sig emot alla commissioner och inquisitioner, men at
nödigt vore, at landet hade goda och förståndiga domare.
Hr [von] Stockenström uprepade sakens sammanhang
i anledning af Prästeståndets extractum protocolli
och Hr Moraths memorial samt den dervid upkomne frågan
om domarens arresterande. Enligit lag vore hans tanka, at
domaren ej kunde häktas, innan han blifvit hörd och dömd,
hvilket här icke kunde skie utan i lagligit foro.
At fast man ej trodde trulldom, hexerie likväl vore skadeligit,
då det i en landsort sig inritade, och ej mindre genom
prästerskapets åtgärd än genom domarens handläggande
borde utrotas, hvarföre denna saken enl:t Prästeståndets tanka
icke kunde ifrån sitt laga forum dragas directe til Justitisedeputation,
och at fördenskull han instämde med Hr Moraths
memorial såsom lag och process likmätigt, dock att Hofrätten
måtte anbefallas at detta mål framför alle andre med slut
afhielpa.
Hr Thure Rudbeck instämde äfven med Hr Moraths
memorial. Och som de oskyldige dömde mindre hade
at söka domaren än angifvarén för reconvention, så trodde
han domaren ohördan emedlertid eij kunna arresteras, ehuru
han torde afvika och kanske i alt fall aldrig kunna de klagande
förn öija.
Hr Bilberg: I anseende til domares arresterande
möta många svårigheter, men i militaire staten går dermed
fort. Här hafva många oskyldigt lidit; de borde vist hafva
reconvention, men den lära de blott hos Gud kunna hoppas;
så giöra ofta domare orätt men få sällan annat straff än en
så kallad skrapa. Jag påstår nu väl icke arrest på domaren i
detta mål, men väl at Hofrätten må vara för honom ansvarig;
och för öfrigit bifaller jag Hr Moraths memorial,
lärandes äfven Protocollsdeputation i denna sak efterse Svea
Hofrätts giöromål.
Hr von Vicken: Jag har först påstådt domarens
arresterande men mig sedermera derifrån begifvit. Jag har
trodt mig härvid ej böra följa egit tycke eller militairiske
reglementer utan lagen, efter detta är et civilmål.
Hr Gyllensvärd: Detta vore vist et civilt mål,
och domare stå icke under Krigsarticlarne.
Medalj över grevinnan De la Gardie m. m.
461
Hr Landtm, giorde härpå proposition, om R. o. A.
biföllo Hr Moraths memorial,
hvartil svarades med Ja.
Frih. G. Reuterholm påminte ytterligare ang:de
en medailles slående öfver Grefvinnan De la Gardie.
Hr Landtm., anförde dervid, att ehuru berömeligit
bemälta Grefvinna härvid giordt, vore hon dock nögd med
R. o. A:s betygade approbation och välbehag. Medailler, som
endast vid besynnerlige tilfällen slogos, borde ej till för många
extenderas, eljest skedde dermed som med de sidsta riksdag
af flere stånd proponerade buster, at om medaillers slående
blefvo för allment, skulle värdet deraf förfalla.
Hr Gyllensvärd conformerade sig härmed. Men
Frih. A. Reuterholm ville ej aquiescera vid det,
som Hr Landtm, som Grefvinnans nära slägt af modestie anfördt,
utan styrkte, at R. o. A. af egne medel ville en sådan
medaille til belöning af en ovanlig dygd låta förfärdiga.
Hr Bilberg instämde härmed, hälst han sedt öfver
andre enskilte, som Hr Olthoff, medailler vara slagne.
Uppå Hr Landtm:s tilfrågan svarades af de mäste Ang:de en
af R. o. A., at medallien af R. o. A:s medel kommer at be- ''Grefvinnan"
sörjas. De 1» Gardie.
Uplästes Frih. Christer Horns memorial ang:de befordran. Frih. C. Horn
Remitterades til Secrete Utskottet. * om bcfor(1ral1'
Uplästes Grefve Ch. Emil Levenhaupt^ memorial ang:de Gr.
des broders, Brigadieren i fransk tjenst Gr. Ad. Lewenhaupts, 1b7fordranPts
befordran til et regemente.
Lades på bordet.
Hr Landtm, berättade, at den afsände deputation återkommit
med det svar, at de öfrige stånden skulle fordersamligen
företaga sig R. o. A:s extractum protocolli rörande öfrige
Hrr Riksens Råd, och 2:do at de 2 stånden giordt med R. o. A:s
deputerade följe til Bondeståndet i saken rörande penninge
lånet.
Uplästes Frih. Fredric Silfverhielms memorial, at honom Ang:de
vid dess afskedstagande öfverstecharactere måtte bifallas.
Hr von Vicken yttrade sig gerna skola se, om Frih.
Silfverhielm såsom dess vän med någon förmån vid dess bortgång
hugnades, men förmente, at öfverstelieutenantscaractere
vöre den tjenligaste, såsom til hvilken syssla han vid afskedstagandet
varit competent sökande.
Silfverhielms
befordran.
462 1761, mars 9, 12. Om sekondadjutant vid vokregem.
Hr Bilberg förmente, at Riksens Ständer emot 42 §
Regeringsformen ej borde befatta sig med slike ansökningar,
som hvarmed de eljes hela riksdagen öfver torde öfverhopas.
Dock blef förb:de memorial på fleres begäran liggandes på
bordet.
Secktas mem. Uplästes Hr Magnus Schektas memorial ang:de dess
broders br°ders Börje Philip Schektas frigifvande ur dess lifstidslösgifvande.
arrest,
som begärtes på bordet.
Ang:de Föredrogs Secrete Utskåttets extractum protocolli ang:de en
aecond- secondadjutants förordnande vid volontaireregementet, hvilaajntant
vid ... .
volontar re- ket mål af Kongl. Maij:t var remitterat.
reg:t Hr Hammarhielm yttrade sig, at Secrete Utskåttet
härvid ingådt uti et mål, som ej hörde detsamma till, då det
icke hade i sin instruction om siöofficerares tilsättande, och at
Kongl. Maij:t väl kunnat vid berörde regemente enligit Tjenstebetänkandet
förordna en secondadjutant som vid andre regementer.
Han tilläde äfven den reflexion, at denna sak ej
utaf Amiralitetscollegio utan af Amiralen Gref Eric Sparre
enskilt inkommit, hvilket han ej mente vara i sin ordning,
och kunde derföre ej bifalla Secrete Utskåttets hemställande.
Gref Eric Sparre: Jag har först med denna sak
vändt mig i underdånighet till Kongl. Maij:t, som remitterat
densamma til Secrete Utskåttet. Min afsigt har dervid varit,
at detta volontaireregemente som andre måtte få en ständig
secondadjutant, på det at dess tour vid ledigheter til befordran
ej måtte förordsaka någon oreda.
Hr Thure Rudbeck: Secrete Utskåttet har icke
uptagit detta mål utan efter Kongl. Maij:ts remiss; derföre är
billigt, at R. o. A. deruppå gifver svar.
Och då det tros, at denna Secrete Utskåttets förfrågan
varit öfverflödig, så är det så mycket lättare at svara, at
volontaireregementer härvid böra hafva samma förmån som
andre regementer.
Som härpå Kongl. Maij:ts påskrefne remiss blef upläst,
tilläde
Hr Hammarhielm sig ej finna, at Kongl. Maij:t
behöft denna sak remittera; at förslag på högre eller lägre
officerare vid Amiralitetet borde lagligen och ej af en enda
person uprättas, som dervid kunde hafva någre enskilte afsigter,
och at Amiralitetetscollegium fördenskull hade giordt
Om sekondadjutant vid volontärregementet. 463
väl, om det med detta mål inkommit, som nu af en enda ledamot
blifvit andragit.
Som nu flere af R. o. A. begärte, at denne sak måtte på
bordet ligga, hemstälte
Frih. Kalling, om icke densamma strax kunde bifallas,
hälst Amiralitetetscollegium kunnat utan förfrågan en
sådan secondadjutant vid volontaireregementet föreslå.
Och Hr Bilberg instämde dermed, hälst saken vore
billig och R. o. A. redan ingådt derom i ventilation. Han
önskade blott, at Secrete Utskåttet äfven hade föreslagit lön
för denne officeraren, och biföll Secrete Utskåttets hemställande,
dock at sådant måtte värkställas utan någons prsejudice.
Men som saken var begärd at ligga på bordet, så kunde
nu deröfver något beslut ej tagas,
utan skildes på Hr Landtm:s proposition R. o. A.
åt klockan 2.
År 1761 d. 12 Marti i.
Torsdag.
Plenum begyntes klockan tijo.
Justerades protocollet af d. 26 Febr.,
hvarefter uplästes Urskillningslistorne på remitterade och
af slagne riksdagsmål.
Hr Lagersvärd hemstälte, sedan han erhållit liud,
at som de öfrige stånden icke ännu yttrat [sig] öfver de
ifrån Secrete Utskåttet åstundade ytterligare underrättelser
rörande de öfrige Hrr Riksens Råd och vårt i senaste pleno
utfärdade extractum protocolli, nu en deputation måtte af
sändas
at derom påminna.
Hr Landtm.: Jag har redan i går derom påmint de
öfrige ståndens talemän, som lofvat saken i dag föredraga;
dock kunde icke skada, om en deputation derom afginge, som
äfven kunde anmoda de andre 2:ne stånd om bifall, at electorerne
måge til rådsvalets förrättande sammanträda nästkommande
lördag,
hvilket bifölls.
Härtil lade äfven Hr Lagersvärd, at hos dem
Justering.
Urskill:s
listor.
404 1761, mars 12. Om deputerade till stånden.
kunde äfven påminnas om deras utlåtande i saken rörande
capita.
Hr Gyllensvan: Jag bifaller gärna, at rådsvalet til
nästa lördag må utsättas; men jag förbehåller mig at om
rådselectorerne något få erindra, när R. o. A. blifva något
mera samlade.
Bifölls altså deputation til de öfrige stånden, som anteknades
af Riddarehusfiscalen.
Emedlertid lät Hr Landtm, efter anmälan upläsa
någre insinuerade och til de andre respective stånden ärnade
‘memorialer, nemi.
Memoriaier Hr Bilbergs och Hr Heldenhielms rörande galereescadrens
»alwe- skiljande ifrån Amiralitetet, som vid senaste riksdag blef
escadren. faststält.
Desse memorialer begärtes på bordet.
Hr von Vicken sade sig hafva hördt, som skulle
sådane enskilte memorialer i de öfrige stånden icke blifva
föredragne, och ansåg derföre för nödigt, at derom någon påminnelse
måtte giöras.
Deputation, som skulle afgå, upropades.
Angtde Hr Hammarhielm påminte dervid, at ledamöterne
deputerade ^ slike deputationer på samma sätt som de vid bordet under
til de öfriga voteringar efter viss ordning och matrikeln borde utnämnas,
stånden. s^jarl^ icpe borde ankomma på Riddarehusfiscalens väl
behag
och at alla dervid borde få niuta lika rätt.
Frih. Cederhielm: Den påminnelsen, en värd ledamot
nu giordt, är värkeligen angelägen, ty det är ingen ringa
förmån at i en slik deputation figurera i de andre stånden.
Derföre har det ofta grämt mig, när jag sedt, at Riddarehusfiscalen
vid deras upteknande, jag vet ej för hvad skiäl, gådt
mig förbi. Jag hemställer fördenskull, at icke allenast slike
deputationer, efter den värda ledamotens förslag, måge efter
matrikeln utväljas, utan äfven ock de, som gå fram at hielpa
Secreteraren läsa.
Hr von Post: At jag anteknat slike deputationer,
det har varit altid vanligit och tjenligit til tidens vinnande,
hälst ofta är svårt nog at finna dem, som i slike deputationer
vilja föra ordet eller medfölja.
Hr H ammarhielm förmente, at altid tillgång dertil
skulle finnas och att, om grefvar fattades til ordförande,
så kunde en adelsman väl fylla dess ställe.
Om galäreskadern.
465
Frih. Christer Horn förmodade, at friherrarne
dertil ej skulle behöfva gås förbi.
Frih. Reuterholm, Axel: Hvad en ledamot
nyss, som jag tror af nit för ordning, påmint, hörer til Riddarehusordningen,
som är under händer, och bör ej styckevis
utan systematice inrättas; derföre hoppas jag, han nu lärer
låta sin påminnelse falla, eller begär jag, at hon måtte tils
vidare hvila.
Hr Heldenhielm tilläde til sitt upläste memorial,
at för galereescadrens skull vid 1752 års riksdag amiralitetsstaten
med 60 officerare blifvit förökt.
Hr Lillj ehorn upläste härvid dess memorial, hvar- Hr Lilljemed
han sedan ämnade sig till de andre stånden. o^wadren
Memorialet blef på bordet begärdt. I anseende til hvad
deruti förmäles om nödvändigheten af en escadre i Götheborg,
yttrade sig
Hr L e i j o n s t e n, at 1715 hade inloppet til Götheborg
af någre få fientel. fartyg så varit inspärradt, at ingen kunnat
där slippa ut eller in och at, om man för kostnad en sådan
escadre ville bespara, torde man det långt drygare få umgälla.
Och som desse ärender i dag ej skulle ventileras, så önskade
han åtminstone, at en viss dag dertil måtte utsättas, efter de
voro af stor angelägenhet.
Frih. Christer Horn önskade, at som ibland
secrete utskåttsledamöter, hälst af de andre stånden, månge
voro, som icke i slike saker hade den nödige insigt, visse förfarne
officerare af siö- och landtstaten, som härom skulle
cognoscera, måtte utses, hälst sådant ibland månge icke så
väl ske kunde, och om memorialer altid deröfver öktes och
blefvo liggandes, så blefvo derpå ingen ände.
Hr A. Ehrensvärd: Som desse memorialer nu
blifva liggandes, så skal jag ej vara emot, at en viss dag til
deras företagande må utsättas, allenast tilräckelig tid förut
lemnäs til sakens öfvervägande.
Hr Bilberg instämde ang:de tilräckelig tid men
fruktade, at saken dessförinnan i Defensionsdeputation torde
blifva afgiord.
Hr Landtm.: Som desse memorialer blott här äro
upläste och på bordet begärde, så lär ingen vidare ventilation
deröfver vara nödig.
30—322307
466 1761, mars 12. llådsvalet.
Aiig:c)e electorerne
til
rådsvalet.
Hr Gyllensvan: I anledning af mitt nyss giorde
förbehåll hemställer jag, att som enligit 14 § Riksdagsordningen
hvart stånd äger magt at utnämna sine electorer til
rådsval och R. o. A. redan vid denne riksdag dertil nyttjat en
friare methode än låta dem väljas af vanlige electorer, hvilkas
val ej kunde klandras, at äfven R. o. A. vid detta rådsval ville
nya electorer utnämna, som Prästeståndet vid förra valet
gordt.
Jag styrker härtil ej af misstroende, det bedyrar jag,
men i stöd af 14 § Riksdagsordningen och til förekommande
af sådane afsigter, aftal och considerationer, som med längre
råderum på menniskligheten kunde hafva större intryck, begärandes
proposition och votering.
Härvid ropades Ja och Nej.
Hr Hans Hindric Boije: Då vid riksdagens
början den nya ändring med rådselectorerne emot den förra
praxis skedde, var jag deremot, efter det medfölgde tidsutdrägt
och hade sken af misstroende. Af samma tanka är jag
ännu. Jag finner ingen anledning til denna ventilation utan
påstår, at vi må behålla de redan varande electorer, med hvilka
jag aldeles är nögd.
Hr P e c h 1 i n : Den af en ledamot väkte qusestion äger
här ej rum, ty sedan vi uppå Hr Landtm:s proposition allment
bifallit, at rådsvalet skal ske nästa lördag eller öfvermorgon,
så är det et fast beslut, som jag respecterar, och vore således
at giöra lag in casu, om nu någon ny ändring med rådselectorerne
skulle göras.
Men då nu den ledamoten väkt en equivoque queestion,
önskade jag få veta, hvad han med nya electorer ment, antingen
nya rådselectorer allenast eller nya electorer, som dem
välja skulle, hvilket vöre at giöra nya bänkmän.
Hr Gyllensvan förmente sig efter dess förbehåll
hafva rätt at väcka denna queestion, at han sig tydeligen
nog utlåtit, och at flere i queestio an om nya rådselectorer med
honom instämde, så önskade han deröfver proposition.
Frih. A. Reuterholm trodde icke saken så afgiord,
at icke deröfver kunde discoureras. Ingen vore emot
rådsvalets förrättande nästkommande lördag, men det stodo
fritt, at om sättet dertil talas vid.
R. o. A. hade magt at til hvart rådsval giöra nya electorer;
så hade förut skedt, så kunde ock nu skie; derföre styrkte
Rådsvalet.
467
han dertil, såsom mäst instämmande med grundlagen, at då
de väljas, de strax sammanträda till rådsförslags upsättande.
Detta vore hans tanka, som han underkastade plurali
tetens
decision.
Grefve L. W. Creutz: Jag har vid riksdagens början
ej varit närvarande, då ändringen med rådselectorerne skedde;
men då frågan nu in puncto om nya rådselectorers väljande
moveras, finner jag väl det vara angeläget, at något vist härom
varit stadgat; dock som vi redan hafva valde electorer, så
tyckes mig, at frågan om andres tilsättande i en moment så
nära på valet skulle ge obehagelige misstankar.
En så hastig ändring kan icke väl ske utan föregående
öfverläggning och nu in casu, fördenskull är jag nögd med de
redan valde electorer.
Hr Lilljehorn: När man ser på de af nu varande
rådselectorer gorde goda rådsval, kan ingen til dem hysa
misstroende. Men på lika sätt som lord maire i London ej af
misstankar utan af försigtighet emot menskliga svagheter
årl. ombytas, så kan ock nu med rådselectorerne ske, hvilket
utan något misstroende jag äfven tilstyrker, då vi nu hafva
så angeläget val til 3 rådsvacanser för händer.
Hr Bilberg åberopade sig i samma del 14 § Riksdagsordningen
och til exempel, hvad vid denne riksdags början
skedt, då Hr Pechlin sielf väkt denne qusestion och ansedt
den annorlunda än nu; begärandes blott proposition öfver
qusestio an, lika nögd för öfrigit, om nya rådselectorer nu
giordes eller ej.
Frih. Fred. Otto Wrangel: Fast jag sielf är
rådselector, förklarar jag mig ej skola anse för misstroende,
om nya valdes, efter så många skickelige dertil finnas.
Här är sagdt lag ej böra giöras in casu, men med Frih.
Reuterholm tror jag den nu böra ske in casu, som hvarmedelst
rådselectorerne den kortaste tiden för valet lemnäs,
och hemställer altså, om icke nya rådselectorer i morgon må
väljas.
Hr Linderstedt: Då sidst denna frågan var före,
ansågs hon för laglig; men som hon nu bestrides, begär jag
deröfver proposition och votering.
Hr Durietz: Qusestion om nya rådselectorer är på
intet sätt ny, efter hon här redan blifvit ventilerad. Jag har
ej misstroende til våra rådselectorer, men man bör ock se
468 1761, mars 12.
Rådsvalet.
tilbakars, at ej endast de 24 hafva förtroende, då andre synas
misstrodde. Ju mera det delas, ju mindre blifver det odieust.
Dessutom som lagen säijer, at til rådsval bör giöras et utskått,
så tyks det med des but enligast, at et sådant giöres til
hvarje rådsval.
Hr Jennings: Jag har ifrån början i dag icke varit
uppe, men som jag hördt vara afgiordt, at electorerne nästkommande
lördag skulle sammanträda, så anser jag frågan om
nya rådselectorer som en förtydning, stridande emot den mening,
jag sielf af beslutet naturl. skulle hafva fattadt.
Men sedan quaestionen nu upkommit, vil jag dervid anmärka,
at då vid riksdagens början frågan var om nya rådselectorer,
så var status olika. Då var rådselectorernes ombyte
endast ämnet, men nu tyks här vara en annan fråga,
om rådselectorerne af bänkemännerne som sidst eller eljes
skola väljas.
Här säges, at et ombyte vöre nyttigt; men detta inkast
hade förra gången vid rådsvalet bordt ske, efter här äro 2:ne
slike val efter det första af nu varande rådselectorer förrättadt.
Dock om någon skulle vilja rådselectorernes ombyte, så påstår
jag, at deröfver må voteras och tillika at utsättas måtte, på
hvad sätt efter vårt fattade beslut rådselectorerne skola väljas;
hemställandes för öfrigt, huru ömt det vore, at de, som
en gång fädt förtroende, skulle det utan ordsak sakna.
Hr F. Ehrensvärd anförde emot Hr Gyllensvans
proposition,
l:o at enligit protocollet, som han åberopade, hos R. o. A.
blifvit vid riksdagens början afgiordt, at lagar aldrig in casu
borde giöras, hvilket dock nu föreslogs;
2:o at de rådselectorer, som då af bänkemännerne valdes,
vore för hela riksdagen och ej blott för et enda rådsval tilsatte
samt voro värdige R. o. A:s förtroende.
Derföre kunde han ej bifalla Hr Gyllensvan. Men skulle
proposition blifva om nya rådselectorer, så borde derjemte
frågan bli, om de af bänkemännerne eller electorerne skulle
väljas.
Hr Wad enstierna: Här säges, at denna qusestion
icke är ny utan förut varit ventilerad. Men deremot vill jag
erindra, at då sidst frågan här var om rådselectorerne, var
den antingen de af electorerne eller bänkmännerne skulle
väljas, hvilket senare sätt då blef afgiordt; men nu åter är
Rådsvalet.
469
frågan, om de valde rådselectorerne skola bibehållas, och
således en hel ny fråga. Hvad här är anfördt emot lagars
giörande in casu, dermed instämmer jag och tycker, at denna
frågan är lika med den, som vid 1751 års riksdag moverades
om sättet at välja bänckmän, då det deciderades för det gamla
sättet. Eör öfrigit är val grundat på förtroende; rubbas det
förra, så rubbas det senare. Rådselectorerne ha för detta valt
til vårt nöije, hvarföre skulle vi nu visa för dem misstroende;
dertil samtycker jag ej.
Häröfver begär jag proposition och i alt fall votering.
Frih. A. Reuterholm tilläde til sitt förre, at han ej
tänkte undandraga någon förtroende men snarare meddela
det åt flere. Ju mera det extenderades, ju större blefvo egaliteten.
Om nya rådselectorer giordes til hvarje val som i andre
stånd, så skedde ingen för när, och det vore ej misstroende,
när förtroende roullerade ibland alla, hvarigenom regeringssättet
giordes kärare. Han för sin del ville visa lika zele för
alla i gemen som hvar en i synnerhet.
Hr A. Ehrensvärd: Det kan ej annars än röra oss,
som äro rådselectorer, då frågan synes blifva om huru de sig
acquiterat. Uti 40 års tid, som vårt regeringssätt varat, hafva
vid riksdagarne rådselectorerne varit de samme. När goda
seder [rjegera, så frågar jag, hvarföre de skola sättas af eller
hvari de hafva syndat, då de förrättat sitt giöromål med ståndens
approbation?
Hafva de nu giordt som ärligt folk, hvarföre skola de för
hädanefter blifva misstrodde? Om någon ny lag eller författning
öfver slika fall skal giöras, väl, men den bör ej giöras
på vår depence, ty då sker oss orätt. Här säges, at slikt ombyte
af förtroende skal giöra regeringssättet kärare; nej, ett
medel, som stöter ärligt folk och sätter dem under misstankar,
leder aldrig dertil utan är förbannadt. Jag för min del
vore snart färdig at afsäija mig rådselectorsgiöromålet, om
jag dervid skal vara underkastad någre tilvitelser.
Hr Hammarhielm: Utan at frukta mig giöra
emot lag eller at nya rådselectorers utnämnande skulle hafva
någre elake påfölgder eller at nu ej vore tjenlig tid dertil, tror
jag Riksdagsordningen vara klar, och at vi hafva rättighet at
välja andre utan at visa misstroende emot de förre eller giöra
dem någon orätt.
Uti 18 § Riksdagsordningen står ej, at rådselectorerne
470 1761, mars 1*2.
Rådsvalet.
skola vara perpetuelle. Ej eller kar uti de 40 år, som regeringssättet
varat, en method ständigt fölgdts med dem, efter
den redan en gång blifvit ändrad, som jag minnes.
Här talas emot lagar in casu, men [vi]1 äro ej ännu in
casu, ty vi veta ej, om de andre stånd gådt in ang:de rådsvalet
tils nästa lördag, utan torde det på flere dar ankomma. Dessutom
har Prästeståndet ombytt sina rådselectorer, och hafva
vi dertil lika rätt. Derjemte hemställer jag, om icke må afgöras,
hurudane rådsförslagerne böra blifva, civile, militaire
eller af Amiralitetet, enligit hvad jag förut förbehållit, hvaröfver
jag begär proposition och votering.
Hr P e c h 1 i n : Sedan det sagdts, som skulle jag vid
riksdagens början varit af annan mening än nu, vil jag visa,
at min mening blifvit förtydd, efter den då rörde blott sättet
at välja rådselectorerne, hvilket jag enligit 14 § Riksdagsordningen
ej trodt böra ske af vanlige electorer, hvars göromål
icke får klandras, utan af bänkemännerne, hvilket äfven
R. o. A. faststält och hvarvid jag vill förblifva.
Jag disputerar icke R. o. A:s rätt at begära nya rådselectorer,
men väl at lagar ej böra göras in casu, så väl som
det at utur lagen den förtydning drages, som borde til hvar
gång nya rådselectorer väljas och strax sammanträda.
Här anföres Prästeståndets exempel. Jag önskade, at vi
så ordentel. procederade, efter de faststält sin method för alla
gånger.
Skulle häröfver komma til votering, så önskade jag proposition
må blifva, om nu varande rådselectorer skola om
lördag välja riksråd och at, om Nej vinner, bänkmännerne då
i morgon måtte välja nya rådselectorer och bänkmännerne förut
completteras i de felandes ställen.
Hr Ehrenmalm: Ehuru R. o. A., som Prästeståndet
giordt, kunde äga rätt at välja nya electorer, holt
han dock före nu dertil icke vara tid utan förklarade sig nögd
med de nu varande electorerne, til hvilka han hade fullt förtroende.
Hr Bildenschöld instämde, at de nu varande rådselectorerne
ej bytas,
l:o efter de redan tvenne gånger förrättat råds val och
genom det senare tacite blifvit approberade,
1 Konceptprotokollet.
Rådsvalet.
471
2:o efter tiden med nyas väljande skulle utdragas och
3:o efter dymedelst misstroende emot de förre skulle
visas, hvilket vore ganska ömt, ehuru R. o. A. dertil kunde äga
frihet, men at blifva vid desamme, det skulle styrka ståndets
en gång fattade beslut och underhålla inbördes förtroende,
heder och vördnad.
Frih. J. A. Hamilton: Jag vördar våra nu varande
rådselectorer som de, där sin skyldighet väl upfyldt; altså
tror jag denna quaestion ej af misstroende vara väkt; men
som senast, då hon af Hr Pechlin väktes och här förehades,
hon ansågs för laglig, så är jag nu af samma tanka, at den
kan uptas och ombyte ske utan at någon dervid blifver rörd.
Och begär jag deröfver votering.
Hr Thure Rudbeck begärte proposition til tidens
vinnande, efter saken tyktes nog ventilerad.
Frih. Fredric Horn: Då sidst här delibererades
om ändring i anseende til rådselectorernes väljande, bestridde
jag densamma, och nu är jag af samma principe emot deras
ombyte, efter sådant bryter förtroende.
Alla tala om enighet, men när stunden kommer, at hon
skal sökas och vinnas, slår det ofta annars ut. Jag lemnar
at besinna, om nyttigt är at gå ur ändring til ändring. Det
låter väl at säija, det man har förtroende til ärligt folk; men
när quaestion sättes under votering, så kan den ofta visa
vederspelet, och för öfrigit conformerar jag mig med Hr
Ehrensvärd.
Hr Schönberg: Som här är begärd votering, vill
jag vara kort i mine reflexioner, hälst jag är häri opartisk
och vet, at ehuru hon utslår, blifva altid sysslorne uti svenske
mäns händer.
Här sägs, at R. o. A. hafva rättighet at ombyta rådselectorer.
Utan tvifvel hafva vi rättighet, men vår skyldighet
är at altid hafva något vist ändamål. När sidst om rådselectorernes
väljande förehades, var ändamålet, at sådant ej
skulle skie af dem, hvars göromål icke kunde klandras. Derpå
grundades R. o. A:s beslut och derefter äro närvarande rådselectorer
valde, hvilka blifvit til de senare giorde rådsval
approberade.
Här är endast som ändamål vid et ombyte anfördt at
dymedelst förekomma de menniskligheten medföljande intryck,
men deremot bör betänkas, at hvad rådselectorer til
-
472 1761, mars 12.
Rådsvalet.
sättas, äro de äfven menniskior, och altså är deruti ingen
grund.
Här är sagdt, at ombyte skulle rubba förtroende. Det
är säkert, ty som vi grundat de nu varande rådselectorernes
val på förtroende, så vore at nu blott i hänseende på mennisklig
svaghet nu dem ombyta, icke som at taga tj ensten
ifrån embetsmän, hvilka jag icke annorlunda anser än likasom
andre befullmägtigade. Fördenskull böra vi vara oss
lika och ej ändra våre rådselectorer af misstroende eller utan
grund.
At åter vilja giöra någon författning för framtiden, som
är sagdt, det är en ny sak. Är ej någon beständig lag häröfver
giord utan bör nu först giöras, så kan sådant ej ske in
instanti, utan bör denna fråga som inkommande memorialer
ligga på bordet.
Sidst hoppas jag, proposition nu lärer bli, om de närvarande
rådselectorerne skola om lördag välja och at, om Nej
vinner, nya electorer må af bänkmännerne väljas, som är enligit
lag och vårt senaste beslut.
Gref G. Hamilton: Som jag ser votering förestå, så
ville jag til at undvika tvenne, at det utsättes, antingen rådselectorerne
då borde väljas af bänkmän eller electorerne.
Hr Landtm, giorde nu proposition: Bifaller R. o. A.,
at nya rådselectorer til förestående rådsval nämnas af hrr
bänkmän?
Härpå svarades Ja och Nej.
Hr Bilberg mente proposition annorledes böra blifva,
nemi. om de gamla rådselectorerne skola välja eller nya
utnämnas, då valsättet föllo af sig sielft.
Hr Durietz betygade sig vara opartisk utan personelle
afsigter och hogad at visa allom förtroende och i den
afsigt önska, at nya rådselectorer til hvarje gång måtte fastställas
och nu proposition deröfver giöras. Då vistes intet
misstroende och ingen blefvo stött.
Hr Jennings: Sedan Hr Landtm, giordt proposition,
vil jag ej ingå uti hufvudfrågan, eljes torde lätt visas, at man
nu vil giöra lag in casu och at de rådselectorer, som nu 2:ne
gånger giordt förslag til R. o. A:s nöije, dervid blifvit för mer
än en gång approberade.
Jag nekar ej, at om proposition nu blefvo, om nya eller
de gamla rådselectorerne sku nu välja riksråd, så blefvo
Rådsvalet.
473
hon ganska [kort],1 men förkortning utreder ej altid saken.
Derföre äro correlata vid Ja och Nej nödige, at enl:t vårt
sidsta beslut, om nya rådselectorer skola väljas, sådant må
ske af bänkmännerne, och för öfrigit gillar jag Hr Landtnäs
proposition.
Hr Gyllensvan: Då jag väkt denna frågan, skedde
det i stöd af 14 § Riksd:sordningen, som säger: Ständer
hafva frihet at framdeles stadga etc. etc. Intet misstroende
har bragt mig dertil, det bedyrar jag. Nej, men jag har trodt,
det skulle styrka regeringssättet, at inga monopolier gifvas,
utan alle äga lika frihet, lika förtroende, hvilket skal gläda
mig i min lilla circul.
Hr Thure Rudbeck: Jag trodde qu tes tio an
skulle blifva den första, men sorn qusestio quomodo förekommit,
önskade jag, vi utan votering kunde komma öfverens
så, at närvarande rådselectorer blifva dervid men at för
framtiden vi en gång få öfverlägga.
Frih. F. O. Wrangel biföll Hr Rudbeck men ville
dock, at proposition skulle blifva tydelig, emedan eljes flere
vålsätt af rådselectorerne deruti kunde sammanblandas.
Hr Landtm.: Då jag giorde proposition, tilläde jag
af hrr bänkmän, dels enligit R. o. A:s sidsta beslut, dels til
at förekomma tidsutdrägt efteråt, dels för det sådant icke
blifvit bestridit.
Altså är hufvudfrågan tydelig, och clausuln tjenar til
redighet och tidens vinnande.
Hr A. Ehrensvärd: Misstankar, ehuru de förgyllas,
äro dock altid tunga at upbära. Derföre och på det
ingen må stötas, hemställer jag, om icke R. o. A. til enighets
bibehållande behaga bifalla Hr Thure Rudbeck, at rådselectorerne
nu qvarblifva men at man för framtiden vidare
fram kan öfverlägga.
Hr Leij onankai conformerade sig med Hr Landtnäs
proposition och trodde, at man borde först afbida de
öfrige ståndens yttrande om rådsvalet.
Hr L a n t d m. : Propositionen är ännu ej gillad.
Ropades uppå proposition.
Frih. Christer Horn conformerade sig dermed,
sorn Hr Thure Rudbeck föreslagit, i anseende til närvarande
rådselectorer, efter man ingen borde stöta eller aigrera me
1
Konceptprotokollet.
474 1761, mars 12.
Eådsvalet
Prästest:s
deputerade.
deist sken af misstroende, ehuru han ej kunde anse theras
commission som en tjenst; 2:do i anseende til framdeles författning,
efter rådsval är en angelägen sak och legislatoren
ifrån början icke kunnat se förut alt det, som nödigt varit.
Han trodde väl för speculationers skull nyttigt, at rådselectorerne
strax efter valet nederträdde, dock borde äfven
rådselectorerne noga utletas, efter vi alle dertil voro skickelige,
samt önskade, man härvid kunde slippa votering.
Frih. C. O. Wrangel: Jag vil i korthet säija sanningen
rent ut och ej uppehålla mig at haranguera hrr rådselectorerne,
hvilket jag sedt reusserat så illa för andre.
Om proposition blir, at nya rådselectorer af bänkmännerne
skola väljas, så kunde samma bänkmänner välja samma
electorer, och det vore samma sak. Derföre vil jag hafva
proposition, om nya rådselectorer skola väljas, utan någon
tilsatts af hvem det skal ske, som efteråt kan afgiöras.
Hr Euthenschöld: Jag gillar Hr Landtmrs
giorde proposition och beger mig ej derifrån utan votering,
om hon skal blifva sådan, som Hr Landtm, den giordt.
Ankom en Prästeståndets deputation, 8 personer.
Biskoppen Doctor Benzelstierna anmälte, näst
ståndets hörsamma hälsning,
l:o at de capitasaken in pleno vela afgiöra, när de fädt
se vårt yttrande,
2:o at de bifallit rådsvalet til nästa lördag.
3:o. Recommenderades extractum protocolli ang:de Allhellgonakyrkas
ränta i Nykiöping,
4:o ang:de gratialstaten,
5:o ang:de Professor Liedbecks lön.
Deputation afgick.
Återtogs förra discoursen.
Frih. Axel Reuterholm var emot en dubbel
proposition som denna, hvilken innehölt både frågan om nya
rådselectorer och sättet til deras väljande. Den förra frågan
vore snart afgiord men den senare ej så lätt och vore ej mycket
ventilerad. Han ville derföre hafva en simple proposition,
eller at den första frågan i dag och den andra i morgon må
afgiöras.
Hr Ruthenschöld itererade sitt förra påstående,
begärandes votering, om proposition gillas eller ej.
Hr Bilberg förmente discoursen hafva roullerat om
Rådsvalet.
475
valsättet til rådselectorerne enligit 14 § Riksdagsordningen
och ville derföre ha en simple proposition, eller at öfver densamma
voteras måtte.
Hr Pechlin: Qusestion har varit, om nya rådselectorer
skola väljas, hvilket i slik händelse bör skie af bänkmännerne.
At förändra rådselectorerne, det står i R. o. A:s
magt, men at förändra bänkmännerne är emot lag och bör
aldrig komma i qusestion.
Hr Jennings: Det ser ut, som nu ej mer frågan
vore om nya rådselectorer utan fast mera om sättet och af
hvem de skulle väljas. At det må ske af bänkmännerne, det
påstår jag och går ej derifrån.
Hr Bildenschöld: Hr Landtm, har giordt proposition
efter discourserne, derföre gillar jag densamma. Äro
vi ej alle med proposition nögde, så begär jag derom votering.
Hr Durietz: Det är svårt, om flere ämnen i en proposition
skola sammanblandas. Jag hade trodt qusestion
blifva, om til hvarje gång nya rådselectorer skulle väljas eller
de gamle nu qvarblifva; men om de nya af bänkmännerne
skulle väljas, det har ej varit ämnet. Derföre som alla propositioner
böra med Ja och Nej kunna besvaras, så önskar jag
henne nu simple, antingen de gamle rådselectorerne nu skola
välja, eller hvarje gång nya skola utnämnas, då om sättet
dertil sedan kan afgiöras.
Hr Gyllensvan: Naturen af saken är den, at om
de gamle rådselectorerne nu skola förrätta rådsvalet, försvinner
hela qusestion, men skola nya väljas, blir ny fråga
efteråt om sättet dertil.
Hr Pechlin: Hr Gyllensvan har väkt den första
frågan, om nya rådselectorer skulle väljas. Nu vill han, vi
skola votera öfver hans qusestion. Deremot påstår jag, at
min tilläggning måtte dervid combineras såsom laglig och
grundad på R. o. A:s beslut.
Hr von Vicken conformerade sig med Frih. Reuterholm.
Hr Thure Rudbeck: Vi ventilera blott om valsättet
af rådselectorerne1. Kunna icke de gamle rådselectorerne
nu förrätta rådsvalet och vi framdeles utstaka, om något
nytt sätt dervid behagas? Hvad skola vi nu då votera öfver?
1 Så i konceptprotokollet. Rcnskrivna protokollet oriktigt: >. . . valsättet.
Af rådselectorerne kunna ...»
47 6 1761, mars 12.
Rådsvalet.
Hr Landtm.: Äro R. o. A. nögde med Hr Rudbecks
förslag ?
Härtil ropades Ja och Nej.
Hr Landtm.: Som R. o. A. nu icke om proposition
komma öfverens, så lär öfver densamma komma at voteras.
Hr von Vicken önskade, at 2:ne voteringar kunde
undgås och. proposition så formeras.
Hr P e c h 1 i n styrkte til bifall på Hr Rudbecks föreslagne
proposition, efter man dymedelst undginge at giöra lag
in casu och man hade tid til en öfverläggning, som nu skulle
taga bort tiden.
Hr Landtm, itererade derpå proposition i anledning
af Hr Rudbecks tankar,
som åter besvarades med Ja och Nej,
hvarpå Hr Landtm, å nyo upläste dess förra proposition
til votering, nemligen: Den, som bifaller, at nya rådselectorer
af hrr bänkman utväljas til instundande rådsval,
skrifver Ja.
Den det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, uprättas rådsförslaget af nu varande rådselectorer.
Jemte följande proposition til votering öfver densamma:
Den, som bifaller ofvanskrefne proposition, skrifver Ja.
Den det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, gå följande ord
i propositionen ut, nemi. af hrr bänkmän.
Denne senare proposition gillades.
Frih. Fredric Otto Wrangel frågade, om i
morgon blifver plenum,
hvartil Hr Landtm, svarade Ja.
Hr H ammarhielm: Som nu skrides til votering,
vil jag iterera ang:de någon dag til öfverläggning, i hvad
classer riksrådsförslag skola uprättas, som är ganska angeläget.
Men häröfver blef ingen proposition.
Hr Thure Rudbeck påminte vid proposition, at
den syntes honom mörk.
Hr Landtm, förklarade densamma derpå syfta, om
de orden af hrr bänckmän skulle gå ut eller i alt fall nya rådselectorer
af dem väljas.
Hr Durietz förklarade sin mening hafva gådt ut på
någon ständig författning för framtiden.
Rådsvalet.
477
Frih. Cronhiort ville hafva proposition så: Den, som
bifaller de gamle rådselectorerne, skrifver Ja, den icke, skrifver
Nej, efter hon då skulle blifva ren.
Hr Rudbeck: Hvad följer om nu Nej vinner?
Hr Landtm.: Då gå de ord af hrr bänkmän ut.
Hr [o:Frih.] Cronhiort itererade sig icke förstå proposition.
Hr Jennings demonstrerade propositions tydelighet
i anledning af discourserne.
Frih. Fredric Otto Wrangel trodde proposition
vara omvänd, och at slutet deraf borde vara början.
Frih. A. Reuterholm: At calmera Herrarne vil jag
visa propositionen vara redig. Vi ha delibererat, om nya
rådselectorer skulle väljas eller ej. Dervid upkom frågan,
om icke desse af bänkmännerne skulle väljas. Deruppå hafva
discourserne roulerat och är proposition giord, som innefattar
bägge delarne, hvarpå somlige sig hafva stött. Men nu votera
vi om bägge sakerne tillika eller först qusestio an, som hufvudsakeligast
först skal företagas. De, som vilja hafva proposition
simple, skrifva Ja, de, som åter vilja combinera den med
vidare öfverläggning om rådselectorers väljande, skrifva
Nej, och altså votera vi nu ej så mycket om sielfva saken som
om ord.
Hr P e c h 1 i n : Här är ej qusestion blott om ord; ty at
röra valsättet vore at röra lagen och R. o. A:s beslut, hälst
man i nya projecter dertil lätt kunde misstaga sig; fördenskull
är nödigt at sielfva valsättet tydel. blifver afgiordt och faststält.
Hr Gyllensvan förmente, at sedan man med votering
afgiordt qusestio an, förföllo sedan qusestio quomodo.
Frih. F. O. Wrangel instämde med Hr Pechlin.
Hr Jennings fant för sin del proposition riktig, och
at efter man ej derom vore ense, borde deröfver voteras,
ehuru sättet at välja rådselectorer förut vore lagl. afgiordt
och de nu varande rådselectorer derefter förrättadt 2:ne särskilte
rådsval.
Hr Rudbeck förklarade sig önska, at 2:ne voteringar
kunde förekommas.
Frih. Cronhiort trodde sig ej hafva påsyftat något
olagligit, såsom en riddersman icke värdigt, men endast at
få en ren proposition.
4 7 8 1761, mars 12, 13. Rådsvalet.
Hr Peclilin: Jag hade gärna velat förena Herrarne i
Hr Rudbecks förslag. Qusestio an om nya rådselectorer är
mindre angelägen, men qusestio quomodo om deras väljande
anser jag för olaglig och rörande et R. o. A:s beslut.
Frih. J. A. H a m i 11 o n: Jag är nögd, at rådselectorerne
af bänkmännerne väljas och at vi altså nu om qusestio an
måtte votera.
Häruppå uplästes å ny o voteringsproposition, så lydande:
Den, som bifaller at nya rådselectorer af hrr bänlcmän
utväljas til instundande rådsval, skrifver Ja; den det ej vill,
skrifver Nej.
Yinner Nej, uprättas rådsförslag af de nu varande rådselectorer.
Dock voteras i dag d. 12 Martii öfver följande proposition:
Den, som bifaller ofvanskrefne proposition,
skrifver Ja,
den det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, gå följande ord i proposition ut, nemi. af hrr
bänkman.
Denna proposition gillades.
Hr von Vicken påminte, l:o om rådscandidaterne
borde ur civile-, militaire- eller amiralitetsclasserne tagas, enligit
Hr Hammarhielm;
2:o om icke plenum blir i morgon;
3:o at de i andre stånd liggande enskilte memorialer måtte
där til föredragande befordras.
Hr Landtm.: I morgon blifver plenum. De andre
momenter kunna nu här icke uptagas.
ITpropades de herrar, som skulle sittja vid bordet.
Uppå Hr Jennings påminnelse, at vid sidsta votering
månge zedlar varit med rödkrita skrifne, förestälte Hr
Landt m., at R. o. A. för detta öfverenskommit, at inga
zedlar skulle på något sätt vara ökände eller på något besynnerligt
sätt märkte,
hvilket fants billigt. •
Häruppå skreds til votering, som så utföll, at för Ja voro
trehundradenijttijotvå och för Nej trehundradeåttatijoen
röster, enligit det bifogade underskrifne voteringsprotocoll,
som efter voteringen uplästes,
hvaruppå R. o. A. åtskildes kl. 8 om aftonen.
Rådsvalet.
479
År 1761 d. 13:de Martii.
Fredag.
Plenum begyntes kl. 11.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen, uplästes voteringsprotocollet
för gårdagen, hvarefter
Hr Landtm, hemstälte, antingen R. o. A. nu i dag i Ang:de riksanledning
af gårdagsbeslutet ville votera öfver den gillade eigctJrerne
propositionen eller utan votering derom sig förena,
hvaruppå yttrade sig
Hr Gyllensvan: Då jag i går moverade denna
qusestionen, fölgde jag mitt begrep och den mening jag hade,
at det vore en R. o. A:s rättighet at välja nya rådselectorer til
hvarje val och at frågan derom för framtiden vore angelägen
at afgiöras. Men som sådan min tanke devolverade[s] på
sättet til deras väljande och jag tror, at samma ordsak altid
gior samma effect, så at det kommo på detsamma ut, om
samma bänkmän, som valt nu varande rådselectorer, skulle
åter välja andre, så förklarar jag härmed til protocollet, at
jag är nögd med nu varande hrr electorer och att jag til dem
har alt förtroende samt at jag vid denne qusestion haft afseende
på lagen och rättighet, ömhet för beslut och hämmande
af de dervid möijelige och kanske ej aldeles ogrundade misstankar,
på lika sätt som R. o. A. emot möijelig corruption vid
voteringar ny hgen tagit nödige steg. Dock hemställer jag
härjemte, om icke för framtiden någre mått måge i detta
ämne tagas och viss dag til öfverläggning derom utsättas. Ty
det angår rikets väl och sådane angelägne embetens tilsättande,
som skola vårda och skiöta undersåtares fri- och lagliga rättigheter.
Och tror jag det vore nyttigt, at rådselectorerne gordes
kort och ej långt för än rådsvalet borde skie, hvartil jag tror
mig ha anledning af 14 § Riksdagsordningen och 12 § Regeringsformen,
där det säges, at de vacante riksråd strax efter
landtmarskalksvalet skola tilsättas.
När dag til detta måls ventilerande blir utsatt, skal jag
visa, at jag ej går ifrån en method utan at hafva en bättre
at föreslå.
Frih. J. A. Hamilton instämde med Hr Gyllensvan,
480 1761, mars 13.
Rådsvalet.
begaf sig ifrån vidare votering i dag och förklarade för hrr
electorerne alt förtroende.
Hr Hammarhielm: Inga dagar, inga conjuncturer,
inga talesätt kunna ombyta mig. Jag blir mig altid
lika, eljes hete jag ej Hammarhielm. Jag holler för afgiordt,
at ingen votering kan existera utan påfölgd; om andre förändrat
sine tankar, rår jag ej före.
Frågan blefvo då nu, om bänkmännerne skola välja nya
rådselectorer. At de, som säges, skulle kunna välja samma
electorer, kan icke ske, när det heter nya. Derföre är min
mening til protocollet, at jag vil, bänkmännerne skola välja
nya och andra rådselectorer, och slutar med det, jag i början
förklarat, at inga dagar och inga conjuncturer kunna förändra
mitt tankesätt.
Hr Bilberg: Om enligit förmodan qusestionen i dag
hade blifvit om electorernes väljande genom bänckmännerne,
så vet jag, at om de valt samma personer igen, hade It. o. A.
haft frihet at dem utvotera. Men jag finner ej, hvarför vi åter
i dag skulle i saken votera; jag är nögd, at våre varande rådselectorer
måge de förestående rådsval förrätta och at vi framdeles
måge deliberera om huru vid rådsvalen med rådselectorernes
nämnande bör förhållas.
Hr Ehrenmalm instämde i samma tanka dels af
förtroende til hrr electorerne, dels för at få nödig betänkningstid
i et så angeläget ämne som det senare.
Frih. A. Reuterholm: At vara sig lika uti principer
i hiertelag och ömhet för riket och lagen, det är rätt at
vara sig lik, och det hoppas jag att altid vara; men at ledas af
uplysning, det råder förnuftet, och derföre har jag i dag andre
tankar.
I går instämde jag med Hr Gyllensvan, i tanka at deliberation
skulle leda til et nytt valsätt af r[åd]selectorer; men
som ventilation och proposition annorlunda föll och votering
blef om Hr Landtm:s proposition, så förklarar jag nu mig ej
yrka vidare votering, när dermed ingen grundelig ändring
kan erhållas, utan är nögd med nu varande rådselectorer.
Min tanka i går härflöt ej af något misstroende men
syftade endast på förtroendets utbredande ibland frie medbroder;
men som R. o. A. i den idée ej velat ingå och nu tiden
är kort, acquiescerar jag gärna vid de varande hrr rådselectorer,
med förbehåll at vidare fram i anseende til rådsval
Rådsvalet.
481
framgent må öfverläggas, så at lag in casu ej må göras. Derigenom
vill jag visa, jag är mig lik til godt upsåt och ärligt
hierta.
Hr Jennings: Jag hade i dag ej förmodat annan
qusestion än den, som fölgdt af voteringsproposition. Dock
hör jag, at Herrarne derifrån begifvit sig med förbehåll. Hvad
begifvandet angår, så är det fritt och länder til tidens vinnande;
men at vilja betaga bänkmännerne rättigheten at välja
rådselectorer är en ny fråga, som ej kan uptagas utan är
bäst, at vi då votera öfver den faststälte proposition.
Hr Durietz fogade sig til begifvandet med lika förbehåll.
At bänkmännerne endast skulle välja Rådselectorsutskåttet
trodde han ej, efter dertil flere sätt kunde föreslås
och det bästa deraf vidtagas til förtroendes utvidgande och
stärkande.
Hr Thure Rudbeck: Första qusestion lär nu
blifva, om utan votering den faststälte gårdagsproposition bifalles.
Sen den är besvarad, lär den andre kunna följa om vidare
öfverläggning, först i qusestio an och sedan angående
quomodo, hvilket är ordning likmätigt. Häröfver begär jag
proposition.
Hr P e c h 1 i n förmente häremot, det ang:de rådselectorers
väljande genom bänckmännerne vore redan afgiordt
och det ej kunna mera sättas uti qusestion. Enda
frågan vore nu, om de nu varande rådselectorer skulle förrätta
rådsvalen eller derom skulle voteras.
Hr Rudbeck biföll denna proposition som ganska
ren.
Hr Wadenstierna: Vid det värdiga begifvande,
som Herrarne af förtroende til rådselectorerne och til tids vinnande
giordt, har jag ingenting at påminna. Men jag instämmer
ej ang:de förbehållet ang:de ventilationen rörande rådselectorers
väljande framdeles, emedan så väl förut som genom
voteringen i går är faststält, at de af bänkmännerne böra
väljas.
At rådselectorerne måtte ombytas, det lemnar jag, men
vid denna riksdag bör det ske af samma bänckmän, för framtiden
kan en annan gång delibereras.
Hr A. Ehrensvärd: Jag begriper ej, hvarifrån de
nya frågor upkomma. Vi böra bli vid den voterade proposi
31—322307
-
482 1761, mars 13.
Rådsvalet.
tion och ingenting annat. Jag begär deröfver proposition och
beger mig ej derifrån.
Hr Bildenschöld begärte äfvenledes den i går
öfver voterade proposition. Kunde man til tids vinnande i
enighet derom öfverenskomma, det vore väl, men elljes
borde deröfver voteras, och dessförinnan ginge han ej in uti
andre frågor.
Frih. Ridderstolpe: Som jag tror afsigten i går
hafva varit ej så mycket emot nu varande hrr rådselectorer,
til hvilka jag har alt förtroende, som syftande på at få ett
nytt och i principen nyttigare sätt till deras väljande, hvilket
med votering i går til en del blifvit afgiordt, så förfaller votering
för i dag. Jag är derföre nögd, om proposition giöres nu
öfver det första och vi längre fram få öfverlägga om det senare
momentet til utestängande af alla operationer, som kunde
befordra någon i Rådet på annan grund än allment förtroende.
Hr Bilberg trodde, at frågan om bänkman icke vore
medelst votering afgiord.
Hr Gyllen-hahl: I proposition stod väl val af
bänkman men icke af samma bänkmän.
Hr Jennings förmente theremot, at så väl förut
som i går medelst votering vore afgiordt, at bänkmännerne
borde välja rådselectorer.
Frih. A. R euterholm trodde, at proposition ej
kunde extenderas til framtiden utan blott til förestående
rådsval. Som härmed ropades på proposition, giordes densamma
af Hr Landtm, således:
Bifaller R. o. A., at nu varande rådselectorer välja riksråder
til de förestående rådsval?
Thetta besvarades af R. o. A. med Ja
men af Hr Hammarhielm med Nej.
Frih. Fredric Otto Wrangel: Sedan denna
fråga är afgord, hemställer jag om dag till framdeles öfverläggning
öfver den andra frågan om sättet til rådselectorers
väljande, hvilken icke är ny, efter den i går af Hr Rudbeck
blifvit moverad och af Hr Durietz förbehållen.
Hr P e c h 1 i n mente denna fråga nu blott för denna
gången existera. Skulle den vidare extenderas, ville han häldre
fullfölja voteringen.
Rådsvalet.
483
Frih. J. A. Hamilton förklarade sig nögd, allenast
en viss dag til öfverläggning utsattes.
Hr Wadenstierna ansåg det för afgiordt medelst
2:ne voteringar, at rådselectorer skulle väljas af bänkmännerne
och at derföre vid denna riksdagen åtminstone ingen
fråga derom kunde bli, efter eljes intet beslut vore säkert.
Hr A. Ehrensvärd: Förr än jag ingår uti någon
annan fråga, ber jag om ursägt, at jag förr vil votera ang:de
gårdagsproposition, som med nog besvär blifvit förfägtad.
Hr F. Ehrensvärd: Sedan den första fråga nu är
afgiord, vill jag den andra måtte bli, om icke rådselectorerne
af bänkmännerne altid böra väljas.
Frih. Ridderstolpe mente proposition vara tydelig
och endast angå närvarande val; men ther jemte at en
ny öfverläggning vore nödig om bättre sätt til rådselectorsval,
til förekommande af alla thervid förefallande elaka operationer.
Hr P e c h 1 i n : Så indifferent jag det anser, om nya
rådselectorer skola väljas, i hvilken idée jag i går conformerade
mig med Hr Rudbeck, så mycket är jag emot at til
hvarje rådsval et nytt valsätt til rådselectorer skulle vidtagas.
I Riksdagsordningens 14 § står, at man et annat sätt
än det förra kunde utse, hvilket äfven är skedt; men det vore
en förtydning af lagen, om sådant til hvar gång skulle skie.
Jag blir therföre vid then til voteringen i dag utsatte propositionen.
Hr Landtm.: Jag tror frågan för denna gången vara
afgiord; men den nu upkomne frågan om framtiden hörer
icke till den afgiorde propositionen.
Hr Jennings: Jag tilstår mig ej förstå subtile
distinctioner; men jag tror R. o. A. hafva en gång enligit
14 § Riksdagsordningen förändrat det förra sättet at välja
rådselectorer, då vi sagdt det böra ske genom bänkmännerne,
hvilket äfven genom gårdagsvoteringen blifvit bekräftat;
lärandes hvarken vara R. o. A:s tanka eller klokt at medelst
ständig ändring af valmethode förordsaka confusion och tidsutdrägt.
Fördenskull anser jag den frågan som afgiord, och
kan nu ingen annan qusestion existera än den, om icke thervid
bör förblifva.
Hr Rudbeck: Vi voterade i går ej öfver den förra
utan öfver den senare propositionen, hvilken i dag är afgiord;
484 1761, mars 13.
Rådsvalet.
så förstår jag svenska. Blifver nu frågan, om icke hädanefter
rådselectorerne af bänkmännerne skola väljas, så frågas
l:o, om til hvart rådsval nya rådselectorer skola väljas.
Hr Durietz: Sedan det nu vore afgiordt, at rådselectorerne
i morgon skola sammanträda, så hemstälte han,
om icke sådant genom en deputation borde the andre stånden
til känna gifvas.
Hr Landtm.: Thet är onödigt; de öfrige stånden
hafva det redan afgiordt, och sker i morgon eftermiddag anslag
för rådselectorerne.
Thermed åtnögdes R. o. A.
Hr Hammarhielm: Sedan det nu är afgordt, at
rådselectorerne i morgon välja riksråder, vet jag [ej]1, hvaruti
tvisten består.
Här säges för nu och framdeles vara afgiordt om rådselectorers
väljande genom bänkmännerne; men sådant har ej
städt i propositionen, som blott syftar på detta rådsval och
icke hindrar ny författning för framtiden. Och som man med
fogelighet på ena sidan i dag begifvit sig, så kunde man äfven
å den andra foga sig till at i enighet vidare derom öfverlägga,
som hvartill R. o. A. äga både frihet och rättighet, och önskar
jag, at viss dag dertil måtte utsättas. Men jag går derifrån.
Och som i morgon rådsval skal skie, hemställer jag, om de af
civil-, militaire- eller amiralitetsstaten skola tagas, hvilket
senare jag holler ganska nödigt.
Frih. F. O. Wrangel: Som R. o. A. afgiordt voteringsproposition
med Ja, försvinner Nej med alla dess modificationer,
och är nu altså blott frågan om öfverläggning ang:de
rådselectorernes valsätt för framtiden, hvartil jag önskade
viss dag blefvo utsatt, och deröfver begär jag votering.
I samma tankar instämde Frih. Joh. Abr. Hamilton
och Hr von Vicken, som tilläde, at gårdagsventilation
blott syftat på förestående rådsval och ej för framtiden.
Hr Bildenschöld ansåg det såväl för juhl afgiordt,
at bänkmännerne skulle välja rådselectorer, som genom gårdagsvoteringen
faststält, hvilken eljes giordes til onyttig.
Frågan om framdeles författning hörde icke hit och borde
icke uppehålla R. o. A., hindra rådsvalet och andre angelägne
riksdagssaker.
Frih. A. Reuterholm viste af sakens förlopp, at af
1 Memorialprotokollet.
Rådsvalet.
485
de 2:ne gårdagspropositioner den ena vore genom votering
och den andre genom begifvande i dag afgiord; at bägge
syftat på förestående rådsval och at hvad här inblandades
ang:de vidare valsätt till rådselectorerne vore en ny qusestion,
och bad för dess angelägenhets skull måtte blifva på bordet
liggandes.
Frih. Duvall: Hvad i går och i dag är afgiordt, talar
jag icke om; hvad denne senare frågan ang:de rådselectorernes
utnämnande af bänckmännerne angår, så är den helt simple,
och vore så godt at den nu decidera, efter hvad i dag kan
göras ej bör skiutas up til [i]1 morgon.
Frih. A. Reuterholm begärte saken å nyo på bordet.
Andre deremot förmente sådant ej kunna skie, efter
therom redan vore ventilerat.
Hr Durietz instämde, at saken borde ligga, emedan
frågan, om til hvart rådsval nya rådselectorer skulle väljas
och det af bänkmännerne eller eljes, vore ett nytt ämne, som
kräfde noga eftertanka; förbehållandes sig at med memorial
theröfver få inkomma.
Hr Gyllensvärd ansåg denna fråga såsom redan
genom 2:ne voteringar afgiord, hvilken icke borde uprifvas
och uppehålla riksvårdande ärender, som vore R. o. A. värdigare,
hälst den anginge ett stånds oeconomicum enligit 14 §
Riksdagsordningen, hvilka mål vid slutet af riksdagen pläga
företagas.
Hr P e c h 1 i n : Jag förstår gårdagspropositionen som
klar öfver de orden: bänkmän til rådselectorers utväljande.
Thet är mig indifferent om nya rådselectorer men ej om
bänkmännens rätt at dem utvälja. Jag begär derföre proposition
theröfver och votering.
Hr Leyonankar instämde med Hr Pechlin men
påminte äfven, at i anseende til rådsvalet i morgon den gamla
frågan afgiöras må, af hvad dass de skola väljas.
Hr Wadenstierna: Det är underligit, [at]1 R. o.
A. ej vilja i enighet foga sig, då saken är så klar; här är ej
frågan om rättighet at ombyta rådselectorer men om sättet,
huru de skola väljas.
Jag beropar mig på protocollet för jul, hvaraf lär finnas,
at vi ändrat enligit 14 § Riksdagsordningen det förut vanlige
valsättet til rådselectorer och at sådant således är faststält.
1 Konceptprotokollet.
48 6 1761, mars 13, 16. Rådsvalet.
Jag blifver altså dervid såsom ganska godt och går ej derifrån
utan votering.
Hr Ruthenschöld conformerade sig härmed, anseendes
för öfrigit denna fråga såsom ett ståndets oeconomicum,
som vid riksdagens slut pläga företagas.
Frih. J. A. Hamilton begärte votering öfver om
någon viss dag härtil skulle utsättas.
Hr Bilden schöld förklarade sig hälst se enighet
häröfver, hälst senare delen af den i går afgiorde proposition
numera försvinner.
Skulle derföre någon proposition häröfver giöras, önskade
han den så måtte inrättas, at om Nej vunno, skulle derom
framdeles öfverläggas.
Frih. Ridderstolpe: Här är sagdt, l:o at denna
qusestion vid riksdagens början blifvit afgiord; men derom
vill jag först blifva underrättad, då jag dermed skal vara
nögd. Eljest kan sådant nu icke värka.
2:o. At det är igenom voteringen i går blifvit bekräftat;
men den tror jag mindre hafva syftat på framtiden än på förestående
val.
3:o. At med öfverläggning härom borde upskiutas;
theremot finner jag detta vara så angeläget ämne och rådsval
så vigtigt i anseende til riket och embetet, at ingen detsamma
rörande författning bör göras in casu eller nu upskiutas,
aldraminst til nästa riksdag, tå rådsvacancerne strax
efter landtmarskalksvalet böra besättas.
Jag anser derföre Hr Gyllensvans mening om dag til
deliberation deröfver som ämne til vår proposition.
Här invändes, at bänkmännernes valrättighet härigenom
skulle röras; men det finner jag ej, så länge här ännu ej är
sagdt, at rådselectorerne hvar gång skulle ombytas.
Vi böra derföre förenas om en dag til öfverläggning emot
alla operationer och utvägar at bana sig vägen in i Rådet,
medan vi hafva lugn och rådrum at se oss före, hvilket jag
efter öfvertygelse hemställer.
Hr Woltemat: Här äro tre frågor. Then Irsta ang:de
nu varande rådselectorer är afgiord i anseende til förestående
rådsval. Then 2:dra, at rådselectorerne [väljas] af bänkmän, är
faststäld så väl för juhl som medelst votering i går, hvilken i
annat fall varit onödig. Den 3:die ang:de framdeles öfver
-
Rådsvalet.
487
läggning hör icke hit, utan när den företages, skall jag mig
deröfver yttra.
Hr Rudbeck mente proposition kunna giöras enligit
Hr Gyllensvans tanka om dag til vidare öfverläggning ang:de
rådselectorernes ombyte och om sättet dertil.
Hr Landtm.: Frågan om en dag är upkommen vid
qusestion, om bänckmännerne ständigt skola välja rådselectorer;
men som en del begärdt, at saken måtte hvila, torde
sådant vara bäst, hvilket bifölls.
Uplästes electorernes listor få någre valde ledamöter i
afgångne ställen til Tulldeputation, til Bergsdeputation samt
til Secrete Utskåttet.
Som Hr Majoren Blomcreutz, som sig detta senare före
juhl afsagdt, åter blifvit thertil vald, påmintes väl något thervid.
Men som det berättades af Hr Leyonsten, Hr von
Vicken och Hr [v o n] Bromell, at Major Blomcreutz
i anseende til någon resa i cronans tjenst sådant giordt, afstadnade
discoursen häröfver, hälst för öfrigit electorernes val enligit
lag icke borde klandras,
hvarefter R. o. A. åtskildes klockan efter tu.
År 1761 d. 16 Marti i.
Måndag.
Plenum klockan nijo.
Justerades frotocollet af d. 3 Mars, Justering,
hvarefter föredrogs Secrete Utslcåttets extractum frotocolli Ang-.de Hrr
af d. 14 Martil ang:de de öfrige Hrr Riksens Råds i anseende ^anseemie'1
til kriget förde rådslag jemte de bifogade voteringsprotocoller, til kriget,
som begärtes ligga på bordet.
Klockan emot 11 hemstälte Hr Landtm., om icke
timan hos Kongl. Maij:t skulle begäras til de i dag upkommande
rådsförslagens presenterande,
som bifölls och värkstältes genom Kammarherrarne Gref
Gyllenstolfe och Frih. Ehrencrona.
Upkommo hrr rådselectorerne af R. o. A. med förslag Ett rådsförtil
et ledigt rådsembete, hvaruppå voro upförde: slag'
Presidenten Frih. C. Rudenschöld,
Justitisecancelleren Hr v. Stockenström,
4 88 1761, mars 16.
Rådsvalet.
Hofmarskalken Gref Lagerberg.
Sedan detta var upläst, yttrade sig
Hr Durietz: At som ibland de angelägnaste ärender
rådsembetens tilsättande i anseende til deras vigt räknas
kunde, bvartil valsättet uti 12 § i Regeringsformen utstakat
vore, så kunde han vid detta förslag för sin del ej undgå at i
anseende til Gref Lagerberg giöra någon påminnelse. Han
vördade honom personligen men fruktade, at välförtjente
embetsman, som enligit Regeringsformen gifvit flere prof
af deras insigt, torde medelst dess nämnande fädt exclusion
ifrån förslaget.
Hr Hans Hinric Boije: Jag tilstår mig ej utan
rörelse höra här påminnelse göras emot Gref Lagerberg, som
enl:t lag pröfvats värdig til förtroende och ett rum på rådsförslaget,
som är känd för god upfostran, goda sinnesegenskaper,
som berömmeligen förestådt et landshöfdingeembete
och innehar en competent hederstitul, ehuru 1741 är sagdt, at
caractere dervid ej erfordrades. Jag önskade fördenskull, att
utan missunnande vi inom oss kunde förenas och at saken icke
förut och af de andre stånden måtte afgiöras.
Hr von Vicken: Ehuru jag ej vill personalisera
öfver ledamöter, tycker jag dock Grefve Lagerberg icke vara
en pas til rådsvärdigheten, som tager pas af furstar, hälst
han en gång såldt sin syssla och nu innehafver blott en caractere
samt af landshöfdingesysslans förrättande ej kan dragas
någon stöd, hvarvid ofta vicarier kunna brukas. X anseende
dertil begär jag proposition öfver förslaget.
Hr Granatenhielm conformerade sig med Hr
Boije, tilläggandes at Grefve Lagerberg så väl i länet [sig]1
förhållit, at det beklagar dess bortgång.
Hr Gyllensvärd beklagade tvisten öfver förslaget.
Han medgaf väl R. o. A:s rätt at detsamma pröfva men hemstälte
dervid til betänkande, at dess hr fader varit en välförtjent
Rådsherre, att han sielf inlagdt mycket beröm uti länet,
at han fört jente ynnest och förtroende och at någon tvist
deröfver ej vore å propos.
Hr von Vicken itererade sitt påstående om votering.
Hr Jennings: Emot förevarande förslag giöres följande
inkast. l:o. At Gref Lagerberg gådt utur tjenst; derpå
1 Konceptprotokoll.
Rådsvalet.
489
svaras, at grunden af tjenst här är obillig, efter här oftare är
sagdt, at vi alle äro lika gode, ärlige och välförtjente til förtroende,
hvarmed jag instämmer, efter en contraire tanka
vore stridig emot regeringssättet. Derföre ger tjensten ingen
mera värdighet til förtroende, ty man ser i ringare tjenster
rätt så starka frihetens försvarare, som i högre exempel derpå
finnes i äldre tider hos de romare, som togo sina högsta embetsmän
från plogen, och i närvarande hos Engeland, hvars
Premier minister, som giordt riket de största tjenster, ej haft
annan än fändrikssyssla. Altså blir principen här endast förtroende,
enligit vår lag; men skulle Gref Lagerbergs person
misshaga, som än icke sagdt är, vil jag äfven deruppå svara.
Ankom en Bondeståndets deputation, 12 personer stark, Bondestånanförd
af Otto Olofsson, som berättade, at Bonde-dets dePut:nståndet
förehaft saken rörande Hrr Riksens Råd och lemnat
den liggandes til nästa onsdag, hvartil ståndet bifallit plenum,
hvarjemte han inlemnade et extractum protocolli rörande en
skattekiöpssak.
Deputation afträdde.
Hr Bilberg utlät sig öfver rådsförslaget, at förtroendet
dervid, som här för principe antages, bör vara enhälligt;
at ett förslag af 2 stånd icke kan fastställas, utan det bör ske
enhälligt af 3:ne; at han ej kände Gref Lagerberg men undrade,
at Hr Ehrencreutz, som flere gånger förut stådt på rådsförslag,
nu saknat electorernes förtroende.
Hr Durietz explicerade sig öfver de gorde inkast, at
han ej bestridt Gref Lagerbergs merite men ej ville den så
extendera, at andre dermed skulle lida. 2:o. At han ej yrkat
embete eller Gref Lagerberg vara ovärdig men trodt, at andre
funnits värdigare. 3:o. At stånden enligit lag ägde rätt at
pröfva personernes värdighet ej mindre än electorerne, och
påstod äfven votering.
Hr von Vicken: Jag har intet emot Grefve Lagerbergs
person men tror värdigare finnas. Voro alle lika värdige,
som det säges, så behöfdes inga rådselectorer, utan lottning
vore nog.
Hvad Engeland angår, så må det behålla sitt sätt, men
vi böra söka det hederligaste.
Gref Lagerberg har som presidentssecreterare i Kongl.
Cancelliet tagit afsked och redan tröttnat vid tjensten samt
är rik och kan således i landet giöra annan tjenst.
490 1761, mars 16.
Rådsvalet.
Jag begär altså å nyo öfver förslaget votering.
Hr Hans Hindric Boije: Hvad bär är sagdt om
lottning rörer regeringssättet, ej mindre än det vöre beklageligit,
om den vidtogos. At vi bär skola votera öfver en värdig
man, det är ömt, ocb declarerar jag till protocolls, det jag
fruktar, at vi en gång ångra et sådant prsejudicat.
Hr P e c b 1 i n : Det är ömt at ingå i detail om personer.
Vist äro bär många värdige, det vore eljest beklageligit,
äfven som det är bedröfveligit, at vi häröfver skola votera.
Men efter vi nu införa et prsejudicat, som i framtiden kunde
sätta regeringssättet i obestånd, så ber jag moget måtte betänkas,
at electorerne bafva enligit sin instruction uprättat
förslag, fast det ståndens vidare samtycke underkastat är.
I instruction står, at personerne af svenske infödde riddersmän
skola väljas. Det hafva electorerne giordt; men där står
intet af embetsmän; 2:o skola desse personer vara skickelige,
värdige ocb nyttige. Desse egenskaper kunna icke bestridas
Gref Lagerberg. Electorerne bafva ej bordt fästa sitt förtroende
vid embeten eller väder, då derpå ej är någon lag ocb
praxis varit annorlunda, så i anseende til Riksråden Gref Jan
Gyllenborg ocb Frih. von Höpken. Jag beder altså, at häröfver
ej måtte voteras eller personer bär måtte bäklas, sedan
de af electorerne lagligen blifvit pröfvade ocb enhälligt föreslagne.
En votering häri vore et bedröfveligit prsejudicat. Stånden
kunde då med lika rätt votera om alle personerne ocb tiden
så utdragas, at möijeligit vore, det regeringen, om månge
riksråd felades, kunde i 3 månader stå ledig, hvilket vöre
äfventyrligt ocb af R. o. A., som utgiör 1/4-del af högsta magten,
försigtigt bör öfvervägas ocb med inbördes agtning oss
emellan förenas.
Hvad för öfrigit är sagdt emot 2:ne stånds beslut i slike
fall, gillar jag ej, efter jag anser pluraliteten såsom grunden i
bela vår regering.
Hr Lagersvärd instämde med Hr Durietz ang:de
votering ocb önskade således, at Hans Maij:t, som eljes
väntade på förslaget, derom måtte averteras.
Hr L a n d t m. lofvade at derom draga försorg.
Grefve Creutz: Vist vore det lyckeligit, om man
kunde slippa votering öfver personer. Här säges blott emot
Gref Lagerberg, at honom felas värdighet, men värdigheten
Rådsvalet.
491
differerar efter rikens regeringssätt. I monarcbier förknippas
värdigheten med höga embeten, men i vår frihet är den bygd
på allment förtroende ocb detta åter på insigt samt nijt för
lag ocb det allmenna, som kan i synnerhet visas vid riksdagar,
i Secrete Utskott ocb deputationer. Derföre böra vi gå ifrån
den förra principen, som vöre at öka tjensteandan ocb rangsiukan.
Insigt ocb god vilja giöra bos oss en riksens råd tilfyllest,
hälst vi sedt, at minst diupa uträkningar beböfts i de
fall, då de sig misstagit.
2:do. Håller jag före personernes pröfning böra skie af
electorerne efter ed ocb instruction, men at giöra det bär vidare
än då någon ovärdighet kan bevisas, anser jag för förbateligt
och skadeligt samt hinderligt vid rådsembetens besättande.
Jag styrker fördenskull at bifalla förslaget och
undgå votering.
Härmed conformerade sig äfven Hr L e i j o n [a n] k a r.
Upkom en Borgareståndets deputation, anförd af Assessoren
Anthonsson, hvilken gaf vid banden, at ståndet
förebaft målet rörande Hrr Riksens Råd samt äfven bifallit,
at plenum måtte om onsdag hållas til dess afgiörande för
helgen, hvilket de önskade R. o. A. ville äfven bifalla.
Deputation afträdde.
Frih. A. Reuterholm: Jag anser härvid 2:ne angelägne
hufvudmål, rikets ocb personers välfärd. Rörande det
första anser jag för ostridigt, at stånden bafva rätt at pröfva
ocb förkasta et rådsförslag, emedan electorerne eljes skulle
bafva för mycken decision. At 2:ne stånd häröfver skulle
kunna decidera, som sagdt är, bifaller jag icke, ty då skulle
en Riksens Råd, som bör hafva ståndens fulla förtroende,
deraf sakna en11/3-del, då det likväl bör vara enhälligt så bos
stånden som hrr electorerne.
Hvad det andra angår, är det väl ömt at öfver personers
värdighet votera; men om vi härvid ej nyttjade vår rätt, sattes
för mycken myndighet i electorernes bänder, som då torde
bruka mindre försigtighet.
Jag vet, at electorerne välja efter ed ocb instruction; dock
synes i anseende til Hr Ebrencreutz en sort arbitrage, som
jag ej holler til godo.
Jag detesterar all afvund ocb bedyrar, det gior mig ondt,
at denna frågan skal röra en hederlig man som Grefve Lager
1
Detta ord. ej i konceptprotokollet.
Borgareat:s
deputation.
492 1761, mars 16.
Rådsvalet.
berg. Men förlåten mig, Hrr Electorer, jag hade förestält mig,
at Gref Lagerberg jemte dess förtjenst och skickelighet bordt
hafva någre års bepröfvad förfarenhet til, at han sedan med
större värdighet inträdt i Rådet; at man härvid betänkt en
hög senats värdighet, at man mera respecterat år och at man
jemte god intention, förstånd och skickelighet hade sökt en
under flere års tjenst mognad förfarenhet.
Hr Wadenstierna, Carl, yttrade sin mening
derhän, at Riksens Råds val är bygdt på förtroende, äfvensom
rådselectorernes; at desse uti deras giöromål ej äro bundne
vid caracterer eller embeten och at han ej trodde något val
kunde påtalas, med mindre vid personernes upförande något
vore at påminna. At votering öfver personerne vore af stor
consequence, efter dermed mycken tid skulle utdragas, om
sådant skedde i alla stånd; at ett stånd väl hade rätt at sig
öfver rådsförslag yttra men at votering öfver en person ofta
kunde blifva utan värkan, om förslaget af de andre 2:ne
stånden gillades; ty fast 12 § Regeringsformen innehöllo, at
electorerne, som bestå af 3:ne stånd, borde om förslaget
komma öfverens, så kommo dock fastställandet deraf liksom
deputationernes betänkande at bero på ståndens pluralité;
eljes rördes principen af grundlagen, och ståndens beslut
kunde giöras kraftlöse.
Hr Schönberg giorde härvid följande anmärkningar.
l:o. Det är ömt, at electorernes val klandras i Gref
Lagerbergs person. Stånden hafva klar rätt at pröfva förslaget,
men det bör pröfvas på skiäl.
Här säges, at det [o: här]1 finnas värdigare personer än
han; dervid vil jag gå ifrån personen til principen. Här invändes
emot honom, at han gådt utur tjenst. Detta inkast
strider emot principen af en fri regering, hvaräst icke tjenst
men landtbruk och nijt för det allmenna samt förtroende bör
tagas til grund. Så giöra andre frie länder. Derföre kan skickeligheten
och värdigheten vid riksdagar och i deputationer lika
fullt visa sig, och bör denna principen alltså stå fast. Som
skiäl kan jag härtil lägga, hvad Hr Nordencrantz anfördt om
det stridiga interesset emellan embetsmän och redofordrande,
som fordrar, at de senare ifrån de förre måge åtskiljas. De
förres värdighet af tiensten medgifver jag, men den bör här
1 Konceptprotokollet.
Rådsvalet.
493
mindre gälla än medborgares interesse och allment förtroende.
Så finnes i historien frie nationers tänkesätt altid hafva varit.
Ang:de de för en rådscandidat erforderlige egenskaper är
af Hr Pechlin väl deducerat. Insigt samt huldhet och trohet
för riket utgiöra skickelighet, och en bepröfvad skickelighet
utgiör värdighet. Som desse egenskaper ej kunna disputeras
Grefve Lagerberg eller han sägas ovärdig, hvilket vore detsamma
som mindre värdig, så bör han anses som fullkomlig
värdig.
Deremot kan icke invändas, at han är ung, då han vist
skickelighet och Riksens Ständer sielfve förbehållit sig at
sådant äfven hos yngre belöna.
Här är tält om ståndens pluralité vid förslags fastställande.
Jag vet, at öfverenskommandet om förslaget bör
emellan rådselectorerne gälla; men jag vet ock, at enligit
grundlagen pluraliteten bör gälla stånd emellan och at intet
någon uträkning efter kammarstijl bör kullslå fundamentallagen.
Hr R å f e 11 medgaf Ständernes rätt at pröfva förslag
men hemstälte, om det nu borde i anseende til Gref Lagerberg
nyttjas, hvilken icke kunde sägas ovärdig men vore känd för
godt hierta, förstånd och arbetsamhet, ehuru han ej hunnit
til hög ålder.
Han ansåg sådant för betänkeligt för framtiden och önskade,
at en personelle qusestion ej måtte komma under
votering.
Upkom en Prästeståndets deputation af 8 personer. Biskoppen
i Götheborg Doctor Lamberg förde ordet och gaf
vid handen, at ståndet bifallit plenum nästa onsdag til sakens
afgiörande rörande Hrr Riksens Råd.
Hr Hammarhielm: Utan at heta afvundsiuk eller
sägas fela i förtroende tror jag oss hafva rätt at skärskåda
rådsförslagen, hälst jag tror skilnad vara emellan hela R. o. A:s
och 24 rådselectorers förtroende, hvilka dessförutan skulle få
rättighet at directe upgifva förslaget til Kongl. Maj:t.
Jag vill ej personalisera öfver Gref Lagerberg, men ehuru
hederlig han är, tror jag flere finnas så värdige, som till exempel
Hr Ehrencreutz, hvilken förr utan contradiction städt men
denna gången, jag vet ej hvarföre, icke upfördts på förslaget.
Här är sagdt, som skulle electorerne icke kunna ändra
Prästest:
deput:n
494 1761, mars 16. Rådsvalet.
förslaget, men jag tror sådant lärer skie, om en af de föreslagne
afgår.
Hvad här är sagdt om stånds pluralité, tror jag ej altid
gälla, ty jag minnes, att vi i penningelånssaken väntat på ett
stånds yttrande, och tror, at häruti bör ej vara pluralité utan
enhälligt öfverenskommande.
Häröfver begär jag proposition och votering, hvartil vi
hafva rätt; skolandes vara mig lika kärt, om Gref Lagerberg
står qvar, men förbehåller mig at sedan yttra mig öfver de
2:ne andre på förslaget upförde personer.
Hr von Essen instämde med dem, som approberade
förslaget, och ansåg Grefve Lagerberg för en värdig candidat.
Hr Gyllensvan: Jag sestimerar Gref Lagerberg,
men jag vet af lagen, at til desse högsta embeten fordras både
theorie och praxis och at i Venedig och Holland sådane vigtige
embeten äro på vissa år men icke på lifstid. Jag vet ock, at i
ungdomen begärelserne äro starkaste, och derföre önskade
jag, at electorerne ville hålla ålder i vördning och utan at
söka utgamle män upleta den til så angeläget embete nödige
förfarenhet samt dela heder och år emellan slike embeten
enl. 12 § Regeringsformen och dess paralelle 2 § Adelige Privilegierne.
Jag vet, at enligit grundlagens principe och 17 § Riksdagsordningen
pluraliteten stånden emellan deciderar; dock
tror jag dervid vara någon exception i hvad som rörer bevillningar,
ståndsprivilegier och rådsval, hvilket senare 12 § Regeringsformen
säger bero på öfverenskommande, och fördenskull
efter min tanka, såsom en contradiction emot 17 § i
Riksdagsordningen, tyks vara en qusestio legis, som till Stora
Särskilta Deputation borde remitteras til afhielpande af den
dissensus, som i conclaven af en eller flere efter deras öfvertygelse
kunde existera.
Jag vet, hvad et blindt förtroende gior regeringen i
Venedig för skada, och tror sådant ej böra lägga band på en
fri nation eller hindra vår votering öfver detta förslag, så
framt vi ej dessförutan öfverenskomma at utnämna Hr
Ehrencreutz derpå i Gref Lagerbergs ställe.
Hr A. Ehrensvärd: Electorerne hafva valdt enligit
12 § Regeringsformen, som säger tjenlige personer. Dervid
är comparaisonen svår i anseende til personernes lefnadssätt.
Adelen ökas dageligen. Skulle alla tjena, borde nya
Rådsvalet.
495
regimenter och tjenster dertil inrättas; men som sådant ej
kan ske, måste somlige utan tjenst sittia på landet; men sådant
hindrades, om det giordes förakteligit.
De, som tjena, äro derföre betalte; men den, som ingen
tjenst eller lön häfver, kan vara lika värd förtroende, och
den, som ej är ovärdig, är värdig, varandes här svårt at determinera
den värdigare eller värdigaste.
At man är ung bör ej hindra, ty vi hafva haft många
exempel på unga riksråd och unga konungar, som giordt väl,
hörandes här den canon gälla: quisque prsesumitur bonus,
donec etc.
Här är sagdt, man borde hafva allas förtroende, men en
sådan person har jag ännu aldrig sedt. At förtroendet ej är
fullt, när 1/3-del felas, derpå svaras, at pluralitetens beslut bör
gälla. At electorerne böra hålla til godo ståndens behag, det
är väl, emedan de äro principaler, men de böra tilbakars hålla
til godo, hvad electorerne giöra efter samvete och uppå förtroende,
kunnandes det efter omständigheterne gilla eller
förkasta.
Frih. Fredric Horn önskade häröfver lugn och
enighet. Stånden ägde rätt efter lag at gilla och stadfästa
förslaget samt at det klandra, om någon derpå funnos ovärdig;
men när alla voro värdige, voro comparaisonen af personer
odieuse.
Han vore vän af Gref Lagerberg men ej mindre vän af
riket och fruktade således, at med votering öfver förslag väg
til corruption torde öpnas, både at utvotera andre och erhålla
rum på förslag.
At 2:ne stånds pluralité härvid emot det 3:die bör gälla,
dermed instämmer jag med Hr Ehrensvärd.
Här är sagdt, som borde endast tromän på förslag upföras.
Deremot håller jag före dem endast böra considereras,
som äro oförskräckte frihetens försvarare och hafva Ständers
förtroende.
Hr Tersmeden: Som elector har jag noga sedt på
instruction och derefter nog pröfvat både Gref Lagerberg
och de öfrige upfördes värdighet och skickelighet.
Vid de häröfver upkomne discourser har jag äfven funnit
följande at påminna.
l:o. Lär det här omtalte öfverenskommande stånd emellan
ej kunna altid vara at förmoda eller oumgängeligit, erne
-
496 1761, mars 16.
Rådsvalet.
dan detta i lagen ej är en qusestio juris utan et oeconomicum.
2:o. Förmäler Regeringsformen, at personernes pröfning
skal ske n. b. af electorerne men at stånden tilhör at förslagen
gilla och stadfästa. Dertil har ståndet rätt, men dervid nämnes
ej om någon votering deröfver.
3:o. Hvad angår Gref Lagerbergs person, så tyckes skäligt,
at om rådselectorernes val på honom skal klandras, så
böra någre giltige skiäl emot honom anföras.
4:o. Lär aldrig kunna disputeras, at icke 2 stånd ibland
3:ne utgiöra decisionen, mindre ännu påstås, at et stånd skal
kunna tvinga 2:ne at ifrån förslaget afgå.
I anseende til alt detta hemställer jag, at detta öma
ämne, inan deröfver någon votering beslutes, tages i noga
betänkande.
Hr Bildenschöld: Andre § i Adel. Privilegierne har
sitt afseende på giorde förslag, och 12 § Regeringsformen deremot
angår deras uprättande.
Hvad nu här om Gref Lagerberg säges, detsamma kan
äfven säijas om Presidenten Baron Rudenschöld och alla
candidater; ty ingen kan säijas vara den värdigaste, och det
vore odieust at döma comparative, derföre gior det tilfyllest,
om de positive äro värdige. När nu värdighet och skickelighet
finnas hos Gref Lagerberg och contrarium eller oppositum,
nemi. ovärdighet eller oskickelighet, honom icke tilvitas kunnat,
så kan jag ej nu bifalla någon votering, med mindre proposition
blefvo, om äfven värdige personer ifrån rådsförslag
borde utestängas. Dock för Gref Lagerbergs skull önskade
jag, att R. o. A. utan votering måtte om förslagets gillande
öfverenskomma.
Frih. Posse yttrade sig till protocollet på följande
sätt.
Uti tjenster och embeten, theräst tour och anciennité är
måttstocken til befordran, där är tilfyllest en uråldrig tjenstetid,
blott och endast at den är så förfluten, at man intet blifvit
afsatt; och Tjenstebetänkandet är lagen härvid; men til rådsembetets
besättjande hafva Riksens Ständer funnit, at den
intet kunnat passa sig, ty då skulle ingen hinna til en sådan
värdighet, förr än han vore för sin ålderdom redan onyttig.
Riksens Ständer hafva icke eller utstakat någon viss grade af
tjenst, til hvilken den förut borde vara kommen, som sedan
Rådsvalet.
497
skulle bekläda et slikt embete, ofelbart til at dermed bevisa,
at icke alle äro oskickelige, som antingen intet äro i tjenst
eller hunnit theruti til någon viss högd. När nu häruti ingen
sådan lag hittils varit föreskrifven, så följer, at Riksens
Ständer icke eller äro bundne til någon viss tjenst eller embete;
utan som skickelighet härtil naturligtvis bör afmäta värdigheten,
så bör ock Ständernes val falla på sådane personer,
som den äga.
Hrr electorerne hafva genom det de nu upfördt Grefve
Lagerberg på detta rådsförslag dermed så väl sagdt, at Grefve
Lagerberg besitter de erforderlige egenskaper, som ock intet
sagdt, at alle andre derföre äro oskickelige.
Men när jag nu förnimmer, at Högl. R. o. A. är i ventilation
derom at gilla eller ogilla rådsförslaget i anseende til
Gref Lagerberg, så kan eller åtminstone bör intet sådant
skie utan för ordsaker skull. Desse kunna då, när det, som
förut är sagdt, står fast, at skickelighet bör vara till förtroendet,
intet bestå uti annat än at säija, det electorerne intet varit
rätt underrättade om Grefve Lagerbergs insigter. Men jag
tror intet, at någon lärer gifvas ibland oss, som haft tilfälle
lära känna välbemälte herre, som ock icke måste tillstå, at
han ju äger egenskaper jemväl et rådsembete värdige.
Jag kan derföre icke annat än förundra mig, då jag hörer
nämnas, at han skolat såsom trött nedlagdt sine förr innehafde
sysslor och at derutur vill hänledas slut til närvarande
casus. Jag är således för min del af den tanka at bifalla det nu
upgifne rådsförslaget, då hrr electorerne med deras val fallit
på en så värdig man; ehuru, då annorlunda, det jag likväl
aldrig kan mig föreställa, skulle förevetta, jag icke vill vara betagen
in plenis yttra mig öfver rådsförslagets laglighet eller ej.
Hr Bilberg holt före 12 §[:s] i Regeringsformen mening
vara, at i detta fall öfverenskommande hos stånden
men ej pluraliteten borde gälla. Han instämde om votering
och trodde stånden böra få klandra electorernes val, emedan
de eljes hade en souverainité.
Hr Durietz: Jag vill explicera mig öfver någre giorde
inkast.
l:o. Jag har ej antagit caracterer eller embeten som
principe vid rådsval eller i anseende dertil ansedt Gref Lagerberg
såsom ovärdig. Nej, jag har intet anfördt emot honom,
men jag har trodt, at skickelighet härvid ej vore nog utan at
32—322307
498 1761, mars 16.
Rådsvalet.
jemte kundskap til rikets styrelse fordrades längre förfarenhet.
Eij heller har jag skyllt hrr rådselectorerne; men det har
synts mig, som om de vid detta tilfälle bortglömt många äldre
värdige män.
Hr von Vicken instämde med Hr Durietz och
hemstälte, om icke vårt uppehåll med förslaget de 2 andre
stånden måtte notificeras.
Hr Jennings: Då qusestion är om välförtjente och
dertil af embeten slutsatts drages, tyckes man endast vilja
fästa förtroendet vid tjenster och til de tärande lemmar i
riket. Som jag nu ser mig bedragen i hoppet at R. o. A. torde
sig om förslaget förena, så utber jag mig at få föreställa, hvad
skadelig consequence det kunde hafva, om stånden i anseende
til förslagens kullkastande ville stötas, då personernes utvoterande
än i det ena, än i det andra ståndet skulle kunna in
infinitum utgå.
At icke stånden hafva rätt til förslagens pröfvande lär
bestridas, men densamma bör också med klokhet utöfvas,
hvilket jag önskar och hoppas. Hvad förtroende angår, bör
sådant ej sättas på band eller titlar, ty jag känner dem här
ibland oss, som ej blänka af någondera men likväl täfla med
purpuratos i hiertelag och nijt för rikets frihet och välgång.
Hr Pechlin: Som knapt angelägnare ämne än detta
kan förekomma, ber jag om ursägt, at jag mig häri än en gång
yttrar.
Här är sagdt, at electorerne böra lyda plenorum beslut.
Det är otvifvelagtigt, och det sker, när något dem föreskrifves,
men innan de det fådt, kunna de det ej efterkomma.
Hvad personers pröfvande angår, så sker den af electorerne
under ed och tysthet, men det kan vid detta tilfälle synas,
huru otjenligit det är, at sådan pröfning in pleno giöres,
hvaräst utan at visa någre skiäl til ens exclusion men [o:
man]1 med tysta sedlar likafullt densamma befordrar. Jag
lemnar, hvad fölgder sådant medförer. Ståndens rätt til at
gilla och granska rådsförslagen är otvifvelaktig, men sådan
granskning bör ske på skiäl och ej på godtycko; och ehuru de
hafva högsta magten, hafva de den icke, som sades, vid 1727
års riksdag, då ej quaestion var om rum på rådsförslag utan
om regimentes bibehållande för en riksråd, utöfvat, och
torde äfven sådant vara af största consequence. Ty om
1 Konceptprotokollet.
Rådsvalet.
499
det hände, som möijeligit är, at största delen af Rådet
blefve på en gång vacant, så skulle deras återbesättande
kunna halft år utdragas och regeringen dessförinnan sakna
riksråd i Rådkammaren. Jag tillägger, at sedan öfver embetsmannaväldet
så mycket klagat blifvit, nu underligt
är, at en värdig person ifrån rådsförslaget skal uteslutas
endast derföre, at han embetsman icke varit; och anholler
sluteligen, at Hr Landtm, täcktes i det redan nog ventilerade
ämnet meddela oss proposition.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. det föredragne rådsförslaget?
Härtil
svarades med Ja och Nej.
Hr Landtm, giorde derföre til den häröfver begärte
votering följande proposition.
Den, som bifaller det nu i dag upgifne rådsförslag, skrifver
Ja. Den det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, kommer Hofmarskalken
Gref Lagerberg at gå ut ifrån förslaget.
Härtil svarades äfven med Nej och Ja.
Hr Pechlin påminte, at alternativet icke borde speciellement
innehålla Grefve Lagerbergs uteslutande, efter man
sig här förbehållit at yttra sig öfver hela förslaget och äfven
sagdts, at såvida ingen laglig exclusion vore för Gref Lagerberg,
det, som om honom sagdts, äfven kunde om Presidenten
Rudenschöld invändas.
Frih. Reuterholm och Hr Durietz påstodo
deremot propositionen vara riktig och inrättad efter discourserne.
Hr Jennings conformerade sig med Hr Pechlin.
Hr Friedric Ulric Wrangel instämde med
Frih. Reuterholm.
Hr Pechlin itererade sitt påstående om nytt förslag,
i fall Nej vinner.
Hr [de] Frese conformerade sig med Hr Pechlin,
viljandes han eljes häldre på Gref Lagerbergs vägnar afsäija
sig förslaget.
Hr Hans Hindric Boije instämde med Hr
Pechlin och Hr Jennings.
Hr Landtm, beklagade, at proposition icke varit til
allas nöije, men trodde, at den på discourserne varit grundad.
Hr Pechlin: Som här emot Gref Lagerberg inga sådane
skiäl blifvit anförde, som lagh kunna gifva honom ex
-
500 1761, marg 16, 17. Rådsvalet.
elusion, och emot de öfrige på förslaget äfven förbehåll voro
giorde, så ansåg han hela förslaget som satt in qusestione och
deröfver altså proposition böra blifva.
Hr Gyllensvan biföll den giorde proposition som enl.
16 § giord enlig discourserne och at nu deröfver borde voteras.
Hr Rutenschöld : Om propositionen nu skal blifva
sådan, som hon är, så förbehåller jag mig at härnäst få qusestion
om de öfrige herrar på förslaget.
Hr Hammarhielm gillade propositionen til votering
men hemstälte, om äfven rådselectorerne skulle få nu
votera.
Frih. C. O. Wrangel approberade äfven den giorde
propositionen.
Hr Leijon ankar förbehölt sig, at denna proposition
ej måtte hindra at sedermera tala om de öfrige herrar på förslaget.
Frih. C. Ridderstolpe bad, at R. o. A. ej ville
sig uppehålla utan öfver den framstälte proposition skrida til
votering. Hvad electorernes votering angår, så kunde densamma
dem aldrig betagas, utan borde de som andre deputationers
ledamöter niuta vid votering sin riksdagsmannarätt til
godo.
Hr Jennings: Då jag påmint emot propositionen,
skedde det i upsåt at, om möijeligit vore, afböija en tyst
votering öfver personer såsom ett eftertänkeligit och nytt
prsejudicat; men om det nu skal införas, så beger jag mig och
skal det min person ej frukta.
Gref Creutz förbehölt, at fast Nej vunno, de öfrige
tvenne herrar på förslaget ej skulle anses för faste ståendes,
och ville, at sådant i proposition skulle utsättas.
Hr Landtm, hemstälte, om icke de Herrar, som nu
giordt sine förbehåll, ville bifalla proposition, som nu åter
uplästes och gillades, nemi.: Den, som bifaller det nu i dag
upgifne rådsförslag, skrifver Ja. Den det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, kommer Hofmarskalken Grefve Lagerberg at gå
ut ifrån förslaget.
Härpå skreds til votering, då vota befunnos för Ja trehundradenijttijofem,
för Nej fyrahundradeåtta enligit det
underskrifne och i bilagorne befintel. voteringsprotocoll, som
sluteligen uplästes,
hvarefter R. o. A. skildes åt kl. efter åtta.
Rådsvalet.
501
År 17 61 d. 17 Mar t ii.
Tisdagen.
Plenum begyntes kl. 11.
Uplästes voteringsprotocollet af i går, hvarom af Hr
Lilljehorn påmintes, at de öfrige stånden notificeras
måtte, hvilket äfven nu berättades genom Cantzliet vara
skedt.
Hr Hammarhielm: Som vi nu hafva yttrat ossRaisonuemeat
öfver det första rådsförslag af de 3:ne, som rådselectorerne a“?r'^ea{^^"
hade at uprätta och förmodeligen lära vara färdige, så skulle
jag önska, at de andre nu måtte upgifvas til vårt pröfvande.
Hr [de] Frese instämde dermed, at de öfrige stånden
om vårt beslut notificeras skulle, men var emot flere förslagers
upgif vande, innan det första blifvit af stånden af giordt, och
fortfor sedan:
I går är här sagdt, at uti rådsförslags fastställande och
pröfvande 2:ne stånds pluralité icke bör gälla utan at deri
fordras ståndens öfverenskommande. Så vigtig denna queestion
är, så lätteligen tyks mig densamma kunna besvaras igenom
17 § Riksdagsordningen, som tydeligen inneholler, at
alla ärender böra bero på de fläste stånds beslut med mera,
som deruti förmäles.
Man har deremot stött sig vid 12 § i Regeringsformen, där
det nämnes om allment öfverenskommande; men sådant
förstås endast om hvarje stånds öfverenskommande och resultat
innom sig, antingen genom votering eller begifvande
öfver de af electorerne upgifne förslag. Ty i anseende til
ståndens decision sins emellan är den upläste och åberopade
17 § och pluralité en universel lag, utom hvilken aldrig slut i
något mål skulle erhållas. At röra en sådan lag och disputera
pluralitetens värkan ibland stånden, det vore at stöta regeringssättets
principe öfver ända och sätta oss och våre efterkommande
med friheten i obestånd.
Hr Landtm.: Här äro 2:ne qusestioner väkte, den
ena af Hr Hammarhielm ang:de de öfrige rådsförslagers upgifvande
och den andre af Hr Frese rörande pluralitetens decision
ibland stånd.
Om denna senare torde tids nog kunna talas, när de andre
502 1761, mars 17. Besvär och memorial.
stånden med sitt yttrande öfver rådsförslaget inkommit, och
hvad det förra angår, så kunna inga förslag af electorerne
upfordras, innan de öfrige 2:e stånd dermed instämt.
Hr [de] Frese tillåde, at Hr Gyllensvan för jul förfäktadt
samma principe som han nu, och åberopade sig dervid
protocollet.
Hr Pechlin ville til denna öfverläggning hafva viss
dag utsatt.
Hr Landtm, holt det för billigt och längre fram kunna
skie.
Hr Bilberg mente, at quaestion om lag ej här men i
Stora Särskilta Deputation borde afgiöras.
Hr Landtm, bad, at R. o. A. med desse frågor nu ville
upskiuta, så at andre saker fingo föredragas.
Hr Durietz förklarade sig ej vara emot upskof men
mente, at lagen redan vore klar och ej behöfde at sättas i fråga.
Frih. Renter- Föredrogs altså Frih. C. Reuterholms besvär emot Ur
holms
besvär. skiHningen [ anseende til en vid Ultuna kungsladugård contramanderad
auction.
Ligger på bordet.
Ang:de Föredrogs Kammar oeconomiedeputations hemställande, at
kfrenden3' ^e> som arrendera kungsgårdar, hvars contracter nu expirera,
må behålla dem än et år emot 25 procent förhöijning på arrendesumman.
Hr Rudbeck: Jag, som innehafver Ultuna kungsgård,
är väl härmed nögd och är för öfrigit ej ordsak til de
derom inkomne klagomål.
Betänkandet begärtes på bordet.
Lahiandera Probsten Lahianders memorial ang:de landthushållningen.
”'landthus-™ Remitteras til Secrete Handels- och manufacturdeputa
hålltng.
tion.
Hr Adel- Hr Adelsvärds memorial om folkbrist och manufacturernes
8V^r,d.s, d.:0. spridande i landet,
om lolkbnst. r
Remitteras til Secrete Handels- och manufacturdeputation.
Hr Lillje- Hr Lilljehorns memorial ang:de påökte skiutsens afslående
horns d:o om 4„pn
skiutsens ° •
afslående. Remitteras tu Kammar-, oeconomie- och commerce
deputation.
Hr Cronack- Uplästes Hr Cronackers besvär emot Urskillningsdeputa
ers
besvär. tions afslag uti dess ansökning om säteriet Sangårdens inbördande.
Oronaekers besvär.
503
Frih. C. H. Strömfelt berättade, at Urskillningsdeputation
ej kunnat uptaga detta mål, ehuru billigt det tyckes
vara, emedan två stånd deröfver stadnat emot två.
Hr von Vicken beklagade, at R. o. A. altjemt af
sine privilegier skulle förlora, och påstod, at Urskillningsdeputation
häröfver måtte höras.
Hr Ehrenmalm instämde deri, at R. o. A. dels genom
förpantningar, dels genom resolutioner för ståndspersoner
mist mycket af säterier; at detta mål, hvars sammanhang
han refererade, äfven rörde samma privilegier och på alt sätt
borde hielpas och fördenskull til Justitisedeputation remitteras.
Härunder upkom en Prästeståndets deputation, 10 personer
stark.
Biskoppen i Skara Doctor Hallenius förde ordet
och gaf tilkänna, at ehuru Prästeståndet varit nögdt med det
upgifne rådsförslag och in specie med Gref Lagerbergs person,
hade dock ståndet denna gång med R. o. A:s beslut öfver
ber:de förslag velat instämma.
Deputation afträdde.
Hr Pauli: Som detta mål rör R. o. A:s privilegier och
är af vigt, bör det ej härifrån remitteras och således på annat
ställe begrafvas utan här afgiöras.
Hr Hammarhielm åberopade, hvad han sidst
häröfver yttradt. Han vöre lika nögd, hvem som finge säteriet,
men det borde til Adelen återgå. Dessutom borde Urskillningsdeputation
häröfver sig förklara; varandes ej nog, at en
ledamot här gifvit någre omständigheter vid handen.
Deputation borde visa, hvad lag den fölgdt och hvarföre
den ej i akt tagit privilegierne, kunnandes två stånds contradiction
sådant icke hindra.
Frih. H. Strömfelt: När 2 stånd äro emot 2, hvad
skal då väl deputations betänkande blifva.
Hr Ruthenschöld ville hafva detta mål til Justitiaedeputation
remitterat.
Hr Hammarhielm trodde, at vid Urskillningsdeputations
göromål mycket vore at påminna, hälst flere vid
sidsta riksdag afgiorde saker skola vid denna blifvit uptagne
och remitterade.
Hr Pauli berömde Hr Hammarhielms nijt men instämde
med Frih. Strömfelt ang:de omöijeligheten för deputation
at yttra sig, när 2:ne stånd varit emot 2:ne. Remiss dit
Prästest:s
deput:n.
504 1761, mars 17, 18. Cronackers besvär.
skulle derföre draga ut tiden, och detta, som var ensak, borde
til Riddarehusdeputation remitteras, eller begärte han derom
votering.
Hr Landtm.: Hr Cronacker begär, om jag rätt fattadt
saken, at han skulle af Urskillningsdeputation blifva uptagen.
Frih. Strömfelt: Urskillningsdeputations påskrifne
resolution lär utvisa, på hvad grund han där fädt afslag.
Hr Lilljehorn: Som saken rörer R. o. A:s privilegier
och Hr Cronacker således har skiäl til sin ansökning, holler
jag före den böra af Urskillningsdeputation uptagas och til
Justitiaedeputation remitteras.
Frih. Reuterholm instämde härmed, tilläggandes
at om det vöre lag, hvad Secrete Utskåttet i inrikes mål
giorde, så hade Urskillningsdeputation haft rätt at detta afslå.
Men som Secrete Utskåttet mindre än 3 stånd kunde röra
något stånds privilegier, så borde Urskillningsdeputations resolution
kullkastas och saken åter där upptagas.
Hr Jennings var ej emot at saken åter uptages, men
ville först, at Urskillningsdeputation blefvo hörd.
Hr Hammarhielm instämde äfven om förklarings
infordrande öfver Urskillningsdeputations härvid hafde skiäl.
Hr Landtm.: Skal då saken til Urskillningsdeputations
förklaring dit remitteras?
Detta besvarades med Ja och Nej.
Hr Linderstedt: Som Secrete Utskåttets göromål
ej kan sträcka sig til våre privilegier, så bör saken
förvisas til Urskillningsdeputation att den uptaga och remittera.
Hr Rudbeck instämde härmed, samt att målet med
en deputation hos de andre stånden recommenderades.
Hr Linderstedt tilläde, at i påskriften måtte
sägas, at hvad Secrete Utskåttet i slike mål afgiör ej borde
för gällande anses.
Hr Pechlin instämde at med en deputation recommendera
saken hos de andre stånden, at hon som rörande
våre privilegier må å er uptagas, oansedt hvad Secrete Utskåttet
1738 dervid åtgiordt.
Hr Leijonadler conformerade sig i samma tanka.
Hr Jennings var äfven af Hr Pechlins mening men
kunde ej bifalla Hr Linderstedt ang:de påskriften, emedan
Cronackers besvär. Memorial.
505
betänkeligit vore at såmedelst sätta alla af Secrete Utskåttet
sedan 1738 afgiorde saker i ovisshet.
Hr Linderstedt mente, at dessutom hvad Secrete
Utskåttet i slike mål åtgiordt vore efter dess instruction
ogildt.
Frih. Ridderstolpe: När vi äro enige i saken, at
målet må åter uptagas, hvarföre skola vi tvista om ord uti
påskriften eller dervid giöra vidlyftighet.
Hr Landtm. : Behagar R. o. A., at Urskillningsdeputation
uptager och remitterar detta mål såsom rörande
deras privilegier och at det med en deputation hos de öfrige
stånden recommenderas,
hvilket bifölls.
Uplästes Hr Leyonankars memorial ang:de Hrr Riksens LeijonanRåds
tilsättande uti fyra särskilte classer. karsri™Iemo
Ligger på bordet.
Hr Svedenheims memorial ang:de Brigadieren Frih. Ulric Hr SvedenScheffers
befordran til något regimente. heima mern.
Lades på bordet.
Riddarehusdeputations tilstyrkande ang:de eftergift på Fru Ang:de Fru
Lilljehorns skuld af 375 dir kop:mt 1 Iskuld™8
Bifölls.
Dock förbehölt Hr Hammarhielm, at detta ej
måtte tjena til prsejudicat för större eftergifter.
Grefve Hamilton och Frih. J. A. Hamilton utlofvade
härvid frivilligt en lika summa härtil(!) Fru Lilljehorns
understöd.
R. o. A. skildes åt kl. tu.
År 1761 d. 18 Marti i.
Onsdag.
Plenum kl. tijo.
Justerades 'protocollet af d. 4 hujus, hvarefter Frih. Axel Justering.
Reuterholm hemstälte, om icke med i dag R. o. A.A
ville sluta plena för helgen, hälst månge ville densamma til helgen,
sine angelägne landtresor nyttja.
Hr Bildenschöld och Hr Pechlin förbehöllo
sig, at detta ej måtte afgiöras, förr än R. o. A. flere voro sam
-
506 1761, mars 18. Rådsvalet. Rådet och kriget.
lade, tilläggandes Hr Feeldin, at han ännu holt et plenum i
morgon för nödigt.
Hr Landtm.: Som de öfrige stånden äfven härom
påmint, vore det väl, at denna sak afgiordes, innan detta plenum
slöts.
Om rådsför- Hr Bilberg hemstälte, om icke de öfrige rådsförslagerne.
s]ager i dag skulle upfordras ifrån rådselectorerne, hälst han
trodde dem redan vara uprättade enligit 12 § Regeringsformen
och detta förmodeligen torde vara det sidsta plenum för helgen.
Hr Landtm, förestälte, at härtil skulle fordras de
öfrige ståndens samtycke, som dock beslutit at detta mål låta
hvila tils efter helgen, efter Hans Kongl. Maij:t ämnade i dag
resa på landet öfver helgen och ämnade densamma derstädes
någon tid tilbringa. Häröfver discourerades än ytterligare,
och insisterades på förslagernes upkallande; dock på Hr
Landtm:s hemställan, at endast någon ventilation häröfver
borttogo vår tid och at de öfrige stånden, som sagdt voro,
häruti icke ville ingå, så stadnade discoursen härom.
Ang:de Hrr Och [föredrogs]1 det på bordet liggande Secrete Utskåttets
f ti Styrkt™ exiractum protocolli af d. 14 Martii ang:de Hrr Riksens Råds
kriget. tilstyrkande til närvarande krig; men sedan med dess up
läsande
var börjat, anholt Hr Linderstedt, at som
denna saken blott 2:ne dagar legat här på bordet och det vore
en sådan angelägen sak, at man deri ej borde förhasta sig,
det denna sak än ytterligare och til nästa plenum måtte
hvila.
Hr L a n d t m. : Som Riksens Ständer varit angelägne
om at detta mål skulle upkomma, hvarmed Secrete Utskåttet
efter möijeligheten skyndat, så hemställer jag, om icke [detta
mål]1, som efter lag legat 2:ne dagar på bordet, i dag måtte
företagas, hälst de öfrige stånden utsatt detta plenum til dess
afgiörande.
Hr Durietz instämde med Hr Linderstedt, at detta
mål måtte hvila; at detta mål, hvarpå Secrete Utskåttet i
fem månader arbetat, vöre ömt och rörde såväl rikets rätt
som thess högsta embetsmän; at det utan öfverilning och
fördomar borde afgöras och at alle ej härom hunnit blifva
underrättade på den korta tid, det på bordet legat.
Hr v on Vicken var af samma tanka som Hr Du
-
1 Konceptprotokollet.
Rådet och kriget.
507
rietz, hälst han thervid saknade mycken underrättelse, som
han kunde åstunda.
Hr Gref W. L. Creutz: Vi hafva rätt, at när en sak
först föredrages, begära den en eller flere dagar ligga på
bordet, men sedan är det Hr Landtm:s rättighet at den föredraga.
Tre stånd hafva begärdt, at sådant skulle skie i dag och
thertil är plenum utsatt; therföre vore emot ordning at thermed
än ytterligare uppehålla.
Ville man följa proportion af tid och antal af ledamöter
emot Secrete Utskåttet, som i någre månader thermed varit
sysslosatt, så skulle saken här på 2:ne år ej företagas; men nu
skulle de öfrige ståndens beslut blifva fåfängt och blott utdraga
tiden, om saken i dag icke blefvo företagen.
Frih. A. Reuterholm holt theremot äfven före
at et ytterligare upskof vore billigt, l:o emedan saken vore
granlaga och af stor vigt; 2:o emedan det nu tilstundade til
högtiden; 3:o emedan, sedan saken legat på bordet, vi varit
sysslosatte med rådsval, plenidagar och votering, som hindrat
at sig häröfver betänka; 4:o at det vore en angelägen sak både
för riket, lagen och Hrr Riksens Råd, hvari man ej borde sig
öfverila.
At detta ej strax blifvit påmint, härrörde af den viva
deliberation, som upväxte den dagen, hon först föredrogs och
hvarunder de öfrige ståndens beslut oss härom tilkännagafs,
och anholt fördenskull, at saken enligit lag en eller flere plenidagar
skulle ligga på bordet.
Hr Wadenstierna, Carl, instämde med Hr
Grefve Creutz, at sedan saken en gång blifvit lagd på bordet,
det ej vore lagligit at begära det den andra gången; at saken
väl vore örn, men R. o. A. nogsamt bekant, at fast det sades
Secrete Utskåttet hafva haft den i fern månader under händer,
deraf de många plenidagar borde af dragas; at tvärt om
detta senare arbete icke varit där 14 dagar under händer;
at rikets väntan häri borde skyndesammast tilfredsställas;
at sedan målet legat för alle Herrarne på bordet, de medelst
dess återupläsande skulle blifva tilräckeligen uplyste och at
fördenskull saken nu borde företagas.
Hr Ehrenmalm instämde med them, som begärte
saken skulle ligga,
theslikes äfven Hr Lilljehorn.
508 1761, mars 18. Rådet och kriget.
Hr [de] Frese åberopade sig de af Grefve Creutz
och Hr Wadenstierna åberopade skiäl och ville saken skulle
nu afgiöras, emedan eljes efter vanligheten de öfrige stånden
skulle oss förekomma.
Hr Hammarhielm förklarade sig äfven af den
tanka, at härvid längre betänketijd vore nödig, hälst vi thervid
genom andre sysslor varit hindrade och the öfrige ståndens
beslut at den i dag företaga icke kunde binda R. o. A. eller
de dertil samtykt.
Thessutom hade han vid Secrete Utskåttets berättelse
mycket at påminna, hvilket ingom kunde nekas. Han saknade
härvid åtskillige begärte protocoller och Hans Kongl.
Maij:ts voteringar. Secrete Utskåttet hade proponerat, hvad
R. o. A. ej begärdt, ang:de sättet at detta mål afsluta, hvilket
han trodde them hafva kunnat menagera. Han saknade underrättelser,
som fordrade någon mera tid, och fant för sin del de
bifogade rådsprotocoller ganska ofullkomlige, efter ej thervid,
som the andre, presentes i Rådkammaren voro anteknade.
Fördenskull, som saken legat fem månader i Secrete Utskåttet,
trodde han det ej ankomma på någre dagar, utan kunde sedan
[o: saken]1 tils efter helgen hvila, och häröfver påstod han
votering.
Hr P e c h 1 in: Jag surpreneras at höra mera betänketid
härvid begäras; hvari skulle väl ock mera uplysning åstundas
i en sak, som redan för 5 månader är oss bekant och til en del
redan är afgiord och hvari Secrete Utskåttet meddelt all den
uplysning, som regeringslagarne kunna medgifva, ehuru kort
tid det dertil haft.
Hvar vore nu den nijt, man förut vist om lagarne och om
tidens vinnande härvid, om härmed nu skulle utdragas öfver
helgen, då så månge resa åt landet. Jag skulle anse för olagligt
at nu i sidsta stunden, då denna sak efter 3 stånds beslut
företages, den uppehålla, hvilket skulle likna en polsk riksdag.
Det vore bedröfveligit, om vi häröfver skulle votera,
men om någon proposition skulle dertil giöras, borde den blifva,
om saken i dag skal afgiöras.
Hr Linderstedt påstod än ytterligare, at saken
måtte hvila, efter hon vore af vigt och dervid inga fatalier
förelagde.
1 Konceptprotokollet.
Rådet och kriget.
509
Denna sak rörande de öfrige Hrr Riksens Råd vore ny,
och vore angeläget at se ordsaken til den emellan Hrr Riksens
Råd giorde åtskilnad. Hade han trodt den i dag skulle företagas,
hade han strax i början begärdt dertil längre betänketijd.
Detsamma giorde han derföre nu och begärte deröfver
votering.
Hr Bildenschöld instämde ytterligare med dem,
som begärdt sakens företagande, efter saken vore förut bekant.
2:o. Hade 3:ne stånd dertil i dag beslutat detta plenum,
hvaremot blifvit ingenting påmint. 3:o. Har saken legat på
3:de dagen på bordet. 4:o. Hafva de begärte uplysningar rörande
grundlagarne och kriget blifvit oss upgifne, hvilka endast
äro i qusestion. 5:o. Instämmer det med R. o. A:s vanliga
nijt för lagen och riket at detta mål skyndsammeligen
afgiöra och ej derföre uppehålla andre saker.
Hr Bilberg frågade Hr Landtm., om saken vore
ärnad at hvila, i hvilket fall han ville tiga, men at han eljes
ville sig deröfver yttra.
Hr Landtm.: I hvad af mig dependerar, är denna
frågan dermed besvarad, at jag låtit börja saken upläsa och
den föredragit.
Hr Bilberg fortfor: Jag finner lika billigt, at saken
hvilar och at hon företages, ty å ena sidan vet jag, at plenum
är dertil beslutit och at saken dertil legat på bordet, å den
andra finner jag betänkningstiden deröfver varit nog kort.
Jag tror ej eller, den sidst blifvit fullkomligen upläst. Utom
dess saknar jag Riksens Råds nödige förklaringar, hvilka, om
de voro tilräckelige, kunde frågan aldeles förfalla, och dem
önskar jag, vi måtte få se, efter de icke kunna vara hemlige.
Hr Gyllensvan: Ehuru ibland R. o. A. äro skilj -  aktige meningar, tror jag dock alle äga lika nijt; likväl tyckas
de, som begära saken hvila, hafva lagen för sig, hälst derefter
den dag utslaget föll icke får beräknas.
Jag instämmer äfven deruti, at saken måtte hvila til
torsdagen efter helgen, hälst l:o liggetiden varit kort. 2:o.
Jag saknar Riksens Råds nödvändige förklaringar, hvilka böra
infordras, om det förut ej skedt, och icke kunna vara hemlige.
3:o. Bör enligit lag hvar och en af bem:te herrar för sig stå
til redo, och dertil vore tiden i dag för kort. 4:o. Stärkes
regeringssättet af rättvisa och dertil fordras noga eftertanka,
skolandes jag för min del aldrig gläda mig åt någons förderf
510 1761, mars 18. Rådet och kriget.
utan snarare tilstyrka mildhet och underhålla vänskap emellan
medbroder.
Frih. Kalling: Som discourserne redan borttagit ansenlig
tid och han föresåg en votering, så önskade han dertil
proposition til tidens vinnande.
Hr Ruthenschöld anholt äfven om votering och
proposition, sådan at om Ja vunno, skulle saken i morgon
företagas, men om Nej, til efter helgen upskiutas.
Hr A. Woltemat önskade, at detta mål, som voro
ganska ömt, hvilket vi förut påskyndat och redan legat på
bordet, måtte i dag efter ståndens beslut afgiöras eller ock
aldrasidst i morgon.
Hr von Vicken betygade sig hafva så mycken nijt
i detta mål som någon annan och lika nu som för juhl.
Han hade sig redan i saken yttrat och trodde, at sedan
man derpå väntat i fem månader, man äfven som vid andre
domstolar kunde begära ett upskof, åtminstone några dagar.
Hr Hans Hindric Boije påstod det vara lag
och vanlig riksdagspraxis enligit, at när en sak legat på bordet,
Landtm, ägde den föredraga, som han nu giordt, efter de andre
ståndens beslut, hvartil vi med stillatigande samtykt, och
efter aftal med talemännerne.
At Secrete Utskåttet i 5 månader haft saken under händer
torde kunna bestridas, hälst de många plena borttagit
den mästa arbetstiden. At någon ytterligare uplysning skulle
behof vas, trodde han ej, efter saken här redan vore bekant,
dels af discourser och memorialer, af hvilka man skulle tro
ingen uplysning mera felas. Han instämde altså ang:de proposition
med Hr Ruthenschöld, hollandes sakens afgiörande för
nödvändig, innan Ständerne öfver påskhelgen reste från staden.
Frih. Ridderstolpe begärte underrättelse, om sidst
alla acta blifvit upläste.
Och som Frih. Gustaf Reuterholm, som dem
upläst, svarat med Ja,
fortfor han, at det derom giorde inkast således förföllo.
At 3:ne stånd i dag beslutit sakens företagande, trodde han ej
influera på det 4:de, hvartil exempel citerades på brännevinssaken
för juhl. At vi det förra tacite bifallit, trodde han
ej kunde tagas för någon decision. At Hr Landtm, med talemännerne
målets företagande beslutit vore väl, men dermedelst
betogos ej ståndets rätt til deliberation. At neka tid
Rådet och kriget.
511
dertil vore at hindra dem i deras yttrande, som utan lius ej
kunde sig utlåta; man borde besinna, hvad magt derpå ligger,
at då en del landsmän önska tid, sådant dem ej vägras såsom
en skyldig consideration. At anstånd ända til collegier lemnäs,
och häri til sannings och lius erhållande vore nödigt, hälst
han för sin del i ett så ömt mål eljes ej kunde sig utlåta. Han
hade härvid ingen personlig afsigt, men som saken nu hade en
annan ställning än för juhl, at vi nu ej vore i den förlägenhet,
at härvid på 14 dagar ankomme, så instämde han om rådrum
dertil såsom angelägit, då man skulle tala för svenskmannarätt,
hälst1 härvid förekomme honom besynnerligt, at ehuru
vox populi ville säija, som Hr Riksrådet Grefve Tessin ej
hade varit för kriget utan det i underdånighet mindre tilstyrkt,
vore han likväl lika nämd uti den föreslagne föreställningen;
och [saknade] äfvenväl de öfrige Hrr Riksens
Råds förklaringar til lius [o: förklaringar. Til lius] erhållande
häruti til efter helgen ville han altså reclamera R. o. A:s
benägna bifall.
Hr von Hermansson: Jag hade i dag önskat
sakens företagande, ej för at dölja någre nödige uplysningar
men för at upfylla allmenhetens önskan i ett så ömt mål,
och finner icke, hvarföre hon nu skulle upskiutas, då för Hrr
Riksens Råd mildrande omständigheter förekomma, mera
än då qusestion var om de 2:ne herrars licentierande, hvilket
skyndesammeligen afgiordes. Fast denna sak nu kommer
något efteråt, böra vi dock vara oss i principen lika. Jag
föreslår ingen proposition för Hr Landtm., som den väl sielf
lär veta formera, men önskade dock, at om ej i dag saken
i morgon måtte blifva afgiord, hälst dervid inga nya uplysningar
vidare kunna uptes och öfver dem, som röra utrikes
magter, vi emot lag icke äro mästare. •
Jag begär altså i saken proposition.
Hr Leyonankar instämde äfven ang:de sakens afgiörande
i dag enligit ståndens beslut eller om proposition
och votering, at det i morgon måtte skie.
Hr Durietz conformerade sig med Frih. Ridderstolpe,
tilläggandes sig med betänketijd och ömhet utan öfverilning
1 Ursprungligen i konceptprotokollet: »... hälst hån därvid saknade
det votum, som enligit vox populi Hr. R. R. Gr. Tessin i detta mål hade
afgifvit; och äfvenväl de öfriga Hrr R:s R:s förklaringar. Til lius erhållande
. . . bifall.»
512 1761, mars 18, 19. Rådet och kriget.
Borg:st:s
depnt.
Prästest:s
deputation.
Bondest:s
deputation.
vilja handtera detta mål, som äfven framdeles af dess memorial
skulle kunna bevisas.
Hr C h. Rappe: Som flere af R. o. A. af merita i
saken tagit skiäl til upskofs begärande, kan jag in antecessum
berätta, at Hrr Riksens Råd afgifvit sine förklaringar
i saken och at desamma af Secrete Utskåttet blifvit vederlagde
i anseende til grundlagarne och at resten, som rörde
ministerielle mål, eij kunde vidare upgifvas. Secrete Utskåttet
bar härvid ingenting ur akt låtit af hvad det bordt
och kunnat giöra, och hvad angår särskilte Hrr Råds meningar,
så kan vox populi, hälst i hemlige saker, som oftast
vara ganska bedrägelig.
Som nu härvid begärtes proposition til votering, så gordes
densamma af Hr Landtm, sålunda.
Then, som bifaller, at Secrete Utskåttets extractum
potocolli af d. 14 i denne månad ang:de Hrr Riksens Råd
i morgon til sluteligit afgiörande företages, skrifver Ja. Den
det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, upskiutes med denna
saks afslutande til d. 30 Martii.
Denna proposition gillades, hvarefter skreds til votering.
Under voteringen upkommo först en Borgareståndets
deputation, 12 personer, anförd af Rådmannen Hanquist,
med berättelse, at ståndet bifallit Secrete Utskåttets förenämde
extractum protocolli;
sedan Prästeståndets deputation af 12 personer, för den
Biskoppen Doctor Hallenius förde ordet, berättandes, at
ståndet bifallit samma extractum protocolli, dock med undantag
för Hrr Riksråden Grefve Tessin och Frih. Löwenhielm;
samt sidst Bondeståndets deputerade, som gofvo til
känna ståndets lika bifall, med ex[c]eption för Hrr Riksråden
Frih. Löwenhielm och Lagerberg.
Äfven berättade deputation, at ståndet bifallit Hr Riksrådet
Gref Gyllenborgs begärte tilstånd til dess utrikes resa.
Den förste deputation emottogs och besvarades af Hr
Grefven och Landtm., men de senare af Hr Gref G. H amilton,
som beklädde dess rum vid voteringen.
Då vota sluteligen räknades, befunnos de för Ja fyrahundradetretton
och för Nej trehundradefemtij ofyra enligit
det protocollet bilagde och af bordsherrarne underskrifne
voteringsprotocoll, som sluteligen uplästes, hvarefter R. o.
A. åtskildes kl. åtta.
Rådet och kriget.
513
År 1761 d. 19 Martii.
Torsdag.
Plenum kl. tijo.
Justerades protocollet af d. 5 hujus, hvarefter uplästes Justering,
voteringsprotocollet för i går.
Hr [von] Bromell giorde påminnelse emot deputationens
emottagande ifrån de andre stånden under voteringarne,
såsom förordsakande oreda och tidens utdrägt,
hvartil Hr Hammarhielm lade, at så länge Hr Landtm,
vore närvarande vid voteringen, kunde sådant väl ske, men
icke sedan han vore nergången.
Hr Landtm, mente, sådane besök skola förebyggas,
om de öfrige stånden averteras, när R. o. A. voterar.
Härefter uplästes enligit gårdagsbeslutet Secrete Vt- Ang:de Hrr
skåttets extractum protocolli af d. 14 Martii rörande Hrr Riksens
Råds tilstyrkande till kriget til sluteligit afgörande i til kriget,
dag och therefter Hr Durietz, Hr Paulis (Bil. 65—66) och Hr
Carl W adenstiernas1 memorialer, som sedan ther med ämnade
sig til de andre stånden.
Hvarefter yttrade sig Frih. J. A. Hamilton, at så
blödande det varit at se rikets högsta embetsmäns misstag
ledande til lagbrott, så fägnesamt vore det at se denna
sak så nära till sitt slut och af 3:ne stånd redan afgiord. Han
trodde det vara enligit med R. o. A:s ädelmod at instämma
med Secrete Utskåttet, dock med undantag för 3:ne Hrr
Riksens Råd, Gref Tessin, Frih. Löwenhielm och Hr Lagerberg,
samt önskade, at medelst proposition häröfver vidlyftig
ventilation måtte förekommas.
Hr C. Wadenstierna: Sedan nu så vida kommit,
at både til lagens skygd och nitiske medborgares tilfredsställande
et slut i denna sak skal tagas, så finner jag af Secrete
Utskåttet tydeligen vara vist både felen och det tjenligaste
sättet at dem ytterligare beifra, sedan 2:ne herrar therföre
redan blifvit licentierade.
1 Något memorial av Carl Wadenstierna finnes icke i denna fråga
och under denna dag bland allegaterna till adelns riksdagsprotokoll. Däremot
finnes ett memorial av greve Renstiera i detta ämne bland allegaterna
med den 19 mars som påtecknad uppläsningsdag. Sannolikt är därför
Wadenstierna felskrivning för Renstierna. Dennes memorial åberopas även
under den följande debatten såsom uppläst. Det har därför avtryckts
sorn Bil. 67.
33—322307
514 1761, mars 19. Rådet och kriget.
Hvad om flere förklaringar för tiletta sagdt är, förfaller, ty
endels äro de redan infordrade, dels lära de in votis innehållas.
At nu saken juridice beifra kunde väl vara lagligen
rätt men politice farligt i anseende til för stor skakning, och
therföre tilstyrker jag thertil then af Secrete Utskåttet föreslagne
utväg.
Frih. A. Reuterholm upläste sin härvid bilagde
tanka til protocollet (Bil. 68).
Äfvenledes Hr Linnerhielm, så lydande.
Tillåten, mine gunstige Herrar, at jag, som under denna
riksdag i anseende til så många och värdiga män3 vältalighet
icke. vågat yttra mine enfalldige tankar, nu dierfves eder
gunst och benägenhet i ödmiukhet mig utbedja at uti thetta
ämne, som rörer Theras Excellencers Hrr Riksens Råds
förhållande ang:de vårt med Konungen i Preussen iråkade
krigs begynnelse utan Riksens Ständers föregående bifall
och samtycke, få förklara den upriktiga mening, jag härom
så väl efter egen öfvertygelse som Riksens Högh Ständers
redan tagne beslut beständigt äger.
Högh R. o. A. har vid alla tillfällen, då denna vigtiga
fråga upkommit, merendels enhälligt ansedt thet vara en
uti fundamentallagen afgiord sak och för Svea Rikes Ständer
ostridig sanning, at Kongl. Maij:t icke äger magt utom
Ständers öfvervägande och samtycke krig begynna men
väl en vrångvis grannes uppenbara våld bemöta. Uppå
en så fast och oryggelig grund har ock Secrete Utskåttet
långt för detta pröfvat början och beskaffenheten, at kriget
icke med lagen öfverensstämmer, samt therföre til Ständernes
godtfinnande hemstält, om icke Hrr Riksens Råd, Friherrar
Palmstierna och Scheffer, hvilka til krigets åstadkommande
såsom uphofsmän och mäst vållande bidragit, borde från
vidare förtroende uti rådsembetets förvaltande entledigas,
hvartil Ständerne sitt bifall lemnat, och bem:te Theras Excellencer
i stöd theraf blifvit ifrån sine embete[n] afsatte.
Enär nu Secrete Utskåttet enligit förbehåll, hvad de öfrige
Hrr Riksens Råd beräffar, som krigsoperationens plan öfvervarit
och regeringslagen icke noga i akt tagit, sitt betänkande
aflemnar, förekommer efter min tanka the öfrige Hrr Riksens
Råds förseeelse til granskning på lika sätt, som Riksens
Högh Ständer ärendet ang:de Friherrar Scheffer och Palmstierna
för någon tid sedan afslutat.
Rådet och kriget.
515
Då Riksens Ständer behagade desse herrar och män
ifrån deras höga embeten licentiera, skedde sådant besynnerligen
för den ordsak, hvilken jag förut nämdt, at de
genom sine rådslag til krigets begynnelse varit mäst bidragande.
Efter hvar och ens förseelse bör enligit all lag straffet
lämpas.
Såsom uphofsmän äro Theras Excellencer Hrr Riksens
Råd Palmstierna och Scheffer igenom sine embetens förlust
allenast ansedde; följakteligen kunna de öfrige rådspersoner
vid jemförelse af sakens rätta beskaffenhet icke högre än
med tjenlig åtvarning straffas, hälst olika brått olika ansvar
fordrar.
Om ej Riksens Ständer vid detta angelägna mål förut
lagdt handen och sin rättvisa til en del utöfvat, torde min
jemförelse med Hrr Riksens Råd Palmstierna och Scheffer
icke skiedt, emedan jag dem säkerligen med de öfrige Rådsherrar
inbegripit. Men sedan Riksens magtägande Ständer
sitt beslut fattadt och jag såle[des] desse herrar för mäst felagtige
bör erkänna, lärer aldrig svårare straff för de andre
efter sundt begrep äga rum.
Rikets närvarande tilstånd kräfver af hvar redlig medborgare
upmärlcsamhet och hielp, hvarföre så mycket angelägnare
synes, at denna sak, som allmenhetens tankar lockat,
skyndesammeligen varder afgiord och på ett sätt, at icke Ständer
blifva i sine beslut emot lagen olika, at uphofsmän och
mindre delagtige i en sak varda på enahanda sätt straffade.
Hr Leijonankar yttrade sig therhän:
Rikets väl är vår högsta lag; deruppå grundar jag mina
tankar och afsigter och derutaf ledes jag til bifall af Secrete
Utskåttets hemställande.
Jag vet lagen bör hållas i helgd, men när misstag deremot
ledas af en lysande conjunctur, böra de ej beifras såsom
upsåtelige. Bägge desse afsigter förenas, när man simplement
bifaller Secrete Utskåttet.
Landet, som suckar i dess närvarande belägenhet, väntar
af oss enighet och ytterligare hielp. Jag talar för oss och vår
efterverld, utan agg eller någre andre afsigter, som redlig
svensk och tager deröfver Gud til vittne.
Hr Durietz: Mitt i dag upläste memorial var i går
ingifvit och tå lämpeligare än nu, sedan saken til afgiörande
blifvit faststält och inga vidare omgånger tål, ehuru jag
516 1761, mars 19. Rådet och kriget.
skulle hafva lika lust til uplysning. Jag vill derföre ej uppehålla
saken utan bifaller Secrete Utskåttet i fullt förtroende,
at det enligit ed saken handterat; dock exciperar jag ifrån
den föreslagne åtvarningen Hr Riksrådet Gref Tessin, Friherrar
Löwenhielm och Seth samt Hr Lagerberg.
Hr H. H. Boije: Jag instämmer med Secrete Utskåttets
hemställande. Men som sådant hemställande skulle
förfalla, i den händelse något undantag deruti skedde för
någre visse Hrr Riksråd, så kan jag ej deruti ingå.
Det gior mig ondt, at jag härvid skal nämna Hr Riksrådet
Frih. Löwenhielm, som min goda vän, men jag tror,
at den, som emot öfvertygelse går emot lag, aldraminst
kan ursägtas och at efter Guds ord och en sund moral den,
som vet sin Herres vilja och theremot felar, är dubbelt straff
värd.
Ett sådant ombyte af tankar är i Rådkammaren högst
skadeligit och ej mindre at anse än deras fel, som felat efter
orätt öfvertygelse.
Jag begär altså uppå Secrete Utskåttets extractum
protocolli proposition.
Hr C. Tersmeden yttrade sig i dictamen til protocollet
på följande sätt.
Aldrig hör man riksdagsmannarätt mera åberopas än nu.
Hvem nekar den? Ofta uprepa vi för hvarandra vår nijt
och zele för det allmenna. Den äro vi skyllige. Kärleken
för hvarandra til enighet talas ofta om. Huru är den? Lagarnes
obråttslige hållande inom oss. Beklageligen huru skier
det? Granska vi desse en riddersman tilständige egenskaper,
finna vi dem så extenderade, at det ej utan skyndesam hielp
och botemedel länge kan hafva bestånd.
De saker, som äro melerade af kunnoge och tysta saker,
kan ej blifva hvars och ens riddersmans rätt at skärskåda
utan tilkommer endast de herrar, hvilke äro satte på de
ställen, där sådane sammansatte saker granskas. Begära de,
som det hemliga ej anförtrodt är, så mycket af saken til sin
uplysning, som upgifvas kan, blir icke til skärskådande och
afdömande allenast half dager i saken? Jag tror då, at et
ömt samvete heldre suspenderar sitt omdöme än blindvis
dömer. Ar icke vår riksdagsmannarätt emot lagens rätta
förstånd extenderad, då vi begära de uplysningar, som ej
upgifvas kunna?
Rådet och kriget.
517
Nijt och zele för det allmenna är hvars och ens medborgares
och undersåtes yttersta skyldighet, den ingen annan
än ens eget samvete äger magt at skärskåda, så länge den ej
annorlunda utöfvas. At uprepa, hvaruti den största nijt
består, vore för vidlyftigt. En af desse skyldigheters fullgiörande
tror jag för min del under riksdagen mäst bestå
deruti, at man til hemmavarandes stora lindring uti sämja
afgiör anförtrodde riksdagsärender och ej, som nu en tid
skiedt, igenom obillige inkast sätter R. o. A. uti så stridande
ventilationer, at de ej utan tidens utdrägt med voteringar
skiljas. Är icke detta en förvänd nijt för det allmenna och
bör aldrig åberopas?
Kärlek för medborgare och regering, huru den är beskaffad,
har tiden nogsamt vist. Då ett så ömt ämne, som nu
ventileras, med all den försigtighet är utredt på det rum,
där saker af sådan sammansatt granlagenhet skärskådas bör,
begäres lika fullt de uplysningar af R. o. A., som eij upgifvas
kunna. Härrör detta af kärlek för medborgare och regeringssättet?
Nej, större marque af misstroende och misstänka,
hvarigenom all kärlek förkolnar, kan ej uptes.
Laglydnad inom oss sielfve håfve vi utom Riksdagsordningen
ofta förbundit oss till. Huru utöfvas den? Vi
falle varandra i talet, vi svara hvarandra mitt uti discoursen,
vi applaudera eller ogilla med ett oanständigt utrop. Är
sådant et så lysande samqväms rätta upförande? Ännu det,
som är oanständigare; vij falla Landtm, i talet, gifva ej liud,
då det äskas med klubban. Alt sådant marquerar fel emot
de ofvannämde riksdagsmannarättigheter.
Detta har jag uprepat som et fullt bevis, at vi extendera
för långt vår riksdagsmannarätt. Jag måste först lägga det
dertil, at de grunder, hvaruppå vår sälla frihet nu och för
framtijden har sitt säkraste stöd, är et inbördes förtroende.
Hysa vi misstroende til de herrar, som handhafva rikets
hemligheter och förnämsta styrelse ock ej vilja tro, at de af
all nijt och lika kärlek som vi desamma utföra, uti hvad
uselt regeringssätt stadnar icke altsammans?
Tvingas de genom plenorum befallning at giöra små
inbrott uti det hemligit vara bör, med hvad säkerhet kunna
politiske författningar tagas til rikets styrka igenom utrikes
alliancer, aldenstund minsta insigt uti politiquen gier mig
anledning at tro, det magters nu varande lika interessen eij
518 1761, mars 19. Rådet och kriget.
kunna altid framdeles blifva lika och således småningom uptäckas
det, som på en annan tid kan blifva för riket högst
skadeligit.
Sedermera, då utrikes magter, som in politicis hålla för
största konsten at med all försigtig hemlighet anlägga deras
planer, hvad förtroende skulle de kunna med säkerhet bruka
hos en nation, som i allmenheten vill skärskåda saker, som til
sitt utförande fordra största tysthet? Kanske om vi med
litet mera calm låtit komma desse bevis hos oss i öfvervägande,
torde det nu varande ämnet eij så mycket yppat
vår svaga politique. Jag för min del skulle åtminstone af
hiertat önskat, at det kunnat förblifva vid det utlåtande,
som Högl. Secrete Utskåttet lemnat, då Secrete Utskåttet
ej allenast vist oundvikeligheten af kriget i anseende til
Westphaliske freden, des garantie, sedermera slutne förbunder
och alliancer utan ock tillika å daga lagdt, at Hrr Riksens
Råd misstagit sig om grundlagen, i det de utan Ständers
sammankallande begynt detta krig; ock som Hrr Riksens
Råd, Friherrar Palmstierna och Scheffer, härutinnan
mäst skyldige, redan mist Ständernes förtroende, och nu
uti deras senare betänkande föreslå et til Ständernes likhets
bibehållande tjenligaste medel, at det utan ventilationer,
som in politicis mycket involvera, oss inleda, kunde afstadna.
Mine gunstige Herrar, considereren, är det icke med
Konung och Rådet, som utrikes magter negotiera? Hvad
tilförlåtelighet skal det blifva för främmande hof, om en
så grym skakning, som varit tilämnad, skulle blifvit värkstäld?
Ingen magt skulle ingå något förbund med ett rike,
ifall dess upfyllande skulle sedan bero uppå en ny öfverläggning.
Ingen så oblid medborgare supponerar jag finnas
ibland oss, som hos sig beslutit, at Hrr Riksens Råds misstag
om lagen härrör af illvilja utan, genom politiske raisoner försatte
i öfvervägande emellan rikets heder, säkerhetförbunds
upfyllande och lyckligt blänkande conjunctur och lagens rätta
begrep, nödgas til tidens vinnande vidtaga detta för Hrr
Riksens Råd så äfventyrliga steg, fast det skedt af bästa
välmening.
Jag har redan sagdt, låtom oss icke igenom för mycken
ifver förvärfva oss et obehageligit namn och kanske upväcka
obehagelige påfölgder just nu, då fredslut synes för
hand. Til förekommande af befruktade misstag om lagen
Rådet och kriget.
519
i framtiden äro Riksens Högl. Ständer nu samlade ock lära
så uti detta som flere angelägenheter vidtaga de kraftigaste
mått.
Således återstår efter min tanka intet mera, än at Högl.
R. o. A. visa under största rättvisa [ömaste consideration]1
för sin heder, rådsembetets2 värdighet och skyldig kärlek
mot medborgare och bifalla Högl. Secrete Utskåttet[s] i detta
mål upgifne betänkande.
Hr Ehrenmalm ansåg denna sak för ganska vigtig,
efter häri rikets väl och säkerhet med lagen och rikets högsta
embetsmän sammanstötte. Lagen borde beskyddas och brott
deremot beifras. Men som hårda medfarter, hvilket af Schyllas(!)
exempel i Rom bevistes, och all osämja borde förebyggas,
så hade i hans tanka Secrete Utskåttet härvid fullgiordt sin
skyldighet och svarat emot dess allmenna förtroende uti
dess tilstyrkande, hvilket han altså på deras ansvar ville
lemna.
Han instämde dermed, dock med undantag af Hr Riksrådet
Grefve Tessin och Riksråden Friherrar Löwenhielm
och Lagerberg; ty3 den förre, i anseende til dess store förtjänster
och at han, som ryktet förmälte, blott in veto omrördt
alliancer; den andre, efter han åberopat sig grundlagens
innehåll och därmed fullgiordt sin skyldighet, och Hr Riksrådet
Lagerberg, efter han sig med Frih. Löwenhielm conformerat.
Hr Al b. Woltemat instämde med dem, som begärdt
proposition öfver Secrete Utskåttets extractum protocolli
utan undantag.
Hr von Hermansson yttrade sig:
Jag går icke in uti undersökning om hvar och en af
Hrr Riksens Råds voteringar om kriget. Jag förser mig
deruti til Secrete Utskåttet, at det fölgdt ed och samvete.
Men hvad jag stadnar egenteligen vid, är det, som dels någre
upläste memorialer, dels discourserne gifvit anledning til om
ytterligare uplysningar, som saknas, såväl utur rådsprotocollen
som igenom Hrr Riksens Råds förklaringar. Det är
ofta tilförene sagdt, at denna sak häftar vid månge ministerielle
och hemlige ordsaker, at sådane icke kunna upgifvas,
1 Enligt original, tiilagt protokollet.
2 Så. i original, bilagt protokollet. Det renskrivna protokollet felaktigt:
>... heder, Råd, embetets värdighet...»
3 Detta ord ej i konceptprotokollet.
520 1761, mnrs 19. Rådet och kriget.
emedan de efter Riksdagsordningen äro Secrete Utskåttet
allena förbehållne. Men jag gior ännu derutöfver den anmärkning,
at jag icke ser, hvartil sådane förklaringar eller
uplysningar skulle tjena. Icke behöfvas de för at befria Hrr
Riksens Råd ifrån åtvarningen, ty til den bar Secrete Utskåttet
igenom hvad upläst blifvit gifvit tilräckelig anledning.
Således måste de finnas i den afsigt endast nödige
at hårdare förfara och at, såsom det säges, låta hvar och en
öfvergå lika rätt.
Detta åter förfaller naturligen i den fråga, om man kan
gå längre än til den åtvarning, som Secrete Utskåttet föreslagit.
Jag medgifver gärna, at ingen sak är angelägnare än
lagarnes helgd. Men det är lika ostridigt, at ingen omsorg
kan snarare misslyckas, om den icke blifver inom sine rätta
gränsor och sitt rätta ändamål. Det klingar i öronen, at de
2:ne Hrr Riksens Råd, som redan nedlagdt sine embeten,
blifva victimer för de öfrige, när desse mindre och lindrigare
anses, och at för alla lagen och rättvisan är enahanda; men vid
närmare eftersinnande tål detta åtskillige exceptioner.
Jag bör tro, at det är mig icke tillåtit annorlunda at
tänka, än at hvad de 2:ne Hrr Riksens Råd öfvergådt, har
dem skiedt efter lag. Om det så är, har det blifvit afmätt
efter deras egne omständigheter och icke efter andres. At
döma efter politiske skäl, det är uti mitt sinne orättvisa,
men at befria efter politiska skiäl, det är icke allenast tillåteligit
utan ock ofta högst nödvändigt.
Jag är öfvertygad derom, at det är långt ifrån de 2:ne
licentierade Hrr Riksens Råds tanka at finna någon uprättelse
uti medbröders fall. Ingen sanning är mera lönande
än at söka sitt väl uti andras väl. Ingen missräkning deremot
större än at uti motgång söka tröst uti det andre går illa.
Det är emot christendomen, mennisklig ömhet och alt, hvad
sedolära heter. Sådant upsåt hvarken kan eller vill jag hos
någon supponera. Äfven så litet skulle riket vinna vid en
hårdare medfart.
Ingen ibland oss lärer vara, som icke är derom öfvertygad,
at efter hvad redan skiedt och efter den åtvarning,
som än vidare i anledning af Secrete Utskåttets tilstyrkande
skulle skie, Hrr Riksens Råd icke lära våga at styrka til
något deltagande uti krigsrörelser utan Riksens Ständers åt
-
Rådet och kriget.
521
gärd. Utom det omöijeligheten ligger uti rikets invärtes tilstånd,
hvad skulle de dermed uträtta annat än bekymmer
och villrådighet under rådslagen samt det största äfventyr
för sig sielfve? Vinsten för riket blefvo den, at söndringen
uti nationen skulle blifva ännu större och icke kunna, såsom
hos andre frie nationer sker, ledas til en nyttig täflan medborgare
emellan, at utan afseende uppå utrikes fiender, hvilka
uti ett så förvirradt tillstånd nog inställa sig, vi blifva fiender
af hvarannan och tillika af riket, och i samma mån som
missämjan tilltager, ökar sig jemväl egennyttan med alle
andre förderf. Ingen redlighet, ingen lydna, ingen säkerhet,
ingen anständighet uti bemötelser, ingen blygsel uti egne
påståenden, ingen rättvisa för andras. Sådane tider äro icke
långdt borta, om man icke har deruppå all aktning; och hvad
blefve med desse seder vår lag, vår frihet och riket? Lagen
et trykt papper utan värkan, friheten et tygellöst sielfsvåld
och raserie och riket rof för enskilte afsigter.
Högh R. o. A.! Nog kunna Riksens Ständer komma åt
personer; nog kunna de giöra rådsstolar ledige. Det har man
sedt en gång förr. Men vi håfve sedt tillika, at de icke varit
mästare af utgången. Huru många finnas ibland oss, som
icke haft den minsta del uti det framfarna och som måste
med sinnesrörelse vidkännas fölgderne deraf, icke allenast uti
allmenna saker utan ock uti vår enskilta lefnad. Hvad skulle
hända uti en långt granlagare conjuncture? Hvad tider
skulle vi bereda för vår öfverhet, för oss sielfve och för en
oss oskyldig ungdom, som ännu icke kan taga del uti våra
öfverläggningar och af hvilka den ene skulle öma en fars,
en annan sin slägtinges och den tredje sin välgierningsmans
motgång? Jag säger icke utan ordsak en granlaga conjuncture,
ty när vi icke kunna skapa väre egne öden, än mindre
kunna vi skapa andre länders och rikens öden. Vi sucka
alle efter fred, när den med rikets heder och säkerhet kan ernås.
Freden häftar vid förbindelser med de mägtigaste hof
uti Europa. Den skakning, som här sker, stadnar icke inom
rikets gränsor allena. Den faller uppå fredsvärket, uppå rikets
allierade och deras interesse och kommer med procent
tilbaka uppå riket. Jag vågar mig icke at gå längre uti denna
delen. Min skyldighet emot Konung och riket och min embetesed
pålägga mig tystnad. Men jag har nog sagdt, och
jag önskar af alt mitt hierta, at framtiden icke må säga
522 17fil, mars 19. Rådet och kriget.
mera. Slutet på altsammans blir det, at ehuru mycket kunde
anföras för Hrr Riksens Råd, om deras nijt och välmening
för riket, at dess upkomst, heder och säkerhet varit deras
afsigt, deremot bekymmer och möda deras enda vinning;
ehuru, säger jag, mycket uti det afseende kunde anföras,
har jag likväl stadnat vid det skäl allena, som uti mitt sinne
är tillräckeligit, at om man vill frälsa riket, må man icke
gå längre än Secrete Utskåttet med sitt tillstyrkande gådt,
och dertil behöfves inga vidare uplysningar, inga vidlyftiga
öfverläggningar.
Frih. Ridderstolpe: Fast jag i går förbehållit
mig vidare uplysning, så vördar jag dock det beslut, som
utsatt denna dagen til sakens afgiörande. Jag vill i tysthet
lemna densamma till dem, som äro mera uplyste än jag,
och önskar härå ett så välsignat beslut, at regeringssättet
dymedelst må blifva stadfäst och enighet undersåtare emellan
återstäld.
Dock hemställer jag härvid, om icke ifrån den af Secrete
Utskåttet föreslagne åtvarningen Hr Riksrådet Gref Tessin
måtte ex[c]iperas, såsom hvartil jag til protocollet förklarar
mig icke kunna samtycka, samt äfvenledes Hrr Riksråderne
Löwenhielm och Lagerberg, ty ehuru det varit bäst, om de
som murar städt vid deras första meningar, dock som jag
ej vet gradationerne i deras tankars ombyte och huru menniskligheten
på dem influerat, vill jag dem äfvenledes hafva
derifrån undantagne och begär deröfver proposition och
votering.
Frih. Fredric Horn upläste des dictamen ad protocollum,
så lydande.
Då til sluteligit afgiörande det eftertänkeliga ämne förekommer,
som så länge stikladt publiquens upmärksamhet
och derigenom beklageligen upeldat mångas sinnen, så måste
jag efter mitt samvetes plikt äfven i ödmiukhet yttra mina
tankar. Och som mitt yttrande vid detta tilfälle kunde
kanskie få äga den heder och förmån at bidraga til det slut,
som Högl. R. o. A. stanna uti, så påminner jag mig tillika
det dyra ansvar, jag mig underkastar. I denna stund, mine
Herrar, äro vi alle domare, och önskar jag derföre för min
del, at den aldrahögste domarens hämd, som ransakar
hiertan och niurar, må drabba öfver mig, om jag i denna saken
något annat säger än efter bästa vett och mening samt
Rådet och kriget.
523
utan afsigt uppå vänskap eller hat. Jag förmodar äfven, at
hos detta samfund, hvaräst rättvisa och ädelmod äga deras
förnämsta säte, alt personelt må å sido sättas.
Om vi derföre utan fördomar och med någorlunda sinneslugn
betrakta denna saken, så fordrar högsta billigheten, at
vi opartiskt anse henne uppå dess båda sidor. Hvem kan
neka, at om detta kriget slagit väl ut och efter et kort utförande,
(som också apparancerne i början voro), hade tilskyndat
oss en fördelaktig och glorieuse fred, då är jag försäkrad
uppå, at Hrr Riksens Råds beröm blifvit uphögdt
til himmelen. Men olyckligtvis har utgången varit ganska
långt emot deras förmodan och upsåt, och derföre tilskrifves
dem nu alt det onda, som öfvergår vårt fädernesland.
Förlåt mig, mine Herrar, men bägge äro extrema, som
vi måste be Gud bevara oss ifrån och då i synnerhet, när
det kommer an på domslut. Jag har intet utan största grämelse
immerfort hördt giöras de hiskeligaste afmålningar
öfver vårt usla tilstånd at derigenom liksom utkräfja ett
straff, svarande emot alla våra olyckor. Men, mine gunstige
Herrar, om någonsin det är ert alfvare, hvilket jag af edert
ädelmod och medlidande hierta bör förvänta, så är nu tid
at tilstoppa och förkväfja de fördömde källor af hat, hämd
och oenighet, som nu i så många år så ömkeligen ibland oss
öfverflödat. Visen mildhet och försonlighet, så lären I säkert
finna den frukt, som för öma och rättsinta svenska hiertan
är den lycksaligaste och oskattbaraste, då vi med förenade
sinnen visserligen hafva at förvänta den Aldrahögstes välsignelse
til våra giöromål.
Jag slutar derföre utan vidare uppehåll at i ödmiukhet
och af bästa välmening tilstyrka Högl. R. o. A. at bifalla
Secrete Utskåttets betänkande simpliciter.
Hr Gyllensvärd instämde med Hr von Hermansson
til bifall på Secrete Utskåttet, dock med förbehåll at hädanefter
i lika casu brott emot grundlagen på det strängaste
måtte ansedde blifva. För öfrigit ville han häruti ingen
särskilt undantaga, efter han ansåge alla Hrr Riksens Råd
lika och icke förstod någre advocatsknep i domslut.
Hr Hammarhielm: Då vi veta, at 3:ne stånd
redan afgiordt detta mål, tyckes som kunde man väl gå in
deruti. Jag vill derföre ej dervid giöra någon oposition eller
draga det under vidare ventilation utan blott något anmärka
524 1761, mars 19. Rådet och kriget.
vid den senare delen af Secrete Utskåttets extractum protocolli,
som angår den föreslagne åtvarning.
Jag vet, at brottslige, som bekänna sina fel, förtjena at
med dem bör öfverses; men dervid vill jag kafva en reciprocité.
Secrete Utskåttet, Stora Deputation och Riksens Ständer
sielfve hafva sagdt, at här värkeligen lagbrott skiedt,
som vi kunnat på det alfvarsammaste beifra. Om vi nu det
icke giöra, sker sådant ej i anledning af lag utan af mildhet,
men deremot fordras billigt af Hrr Riksens Råd tacksamhet
och at de tilstå sig hafva felat, fast det skedt i god tanka och
mening, och således skulle såväl Riksens Ständer som hela
landet tilfreds ställas.
At här, som det säges, någon skilnad emellan Hrr Riksens
Råd skulle vara, finner jag ej. Jag anser eij gunst, ej slägtskap,
ej processualia utan håller dem alla lika, alla hafva
brutit och alle böra hafva åtvarning, hur de ock heta, som
det minsta dem kan vederfaras; varandes efter min tanka
den lika brottslig, som giordt ondt i dag eller i morgon, och
den ej at ursägta, som, i hvad rätt det är, ombyter sin mening.
Sådant har Secrete Utskåttet rätteligen skärskådat, då
det för alle en åtvarning föreslagit. Men den ville jag måtte
blifva alfvarsam och ej hemlig, som ofta recommendationer
äro, eller bestå i en skrapa, som domare pläga få, hvilket efter
ordspråket liknar at slå vattn på gåsen, utan at Secrete Utskåttet
måtte göra den svarande emot rikets rätt och sakens
vigt.
Då tilfredsställes landet, när det får se sådant uti Riksdagsgazetterne
infördt, och då får jag för min del en gladare
påskehelg, än jag eljes hade förmodat, när jag får se et slut
på den bedröfvelige qusestion, som varit emellan Riksens
Ständer och Riksens Råd.
Hr Bildenschöld biföll Secrete Utskåttets hemställande
såsom ganska tydeligt och väl grundat och kunde således
ej bifalla något undantag för någre visse Hrr Riksens
Råd. Ty en del, nemi. Tessin, von Höpken och von Seth,
hade i anseende til kriget ej påmint om Riksens Ständers
rätt dervid, en del, som Löwenhielm och Lagerberg, hade väl
i början påmint men begifvit sig derifrån, derföre vore billigt
at alla finge en efter felet lämpad åtvarning.
Hr von Vicken: Jag vördar gårdagsbeslutet men
vill dock ej öfverila mig uti et så vigtigt ämne som detta,
Rådet och kriget.
525
hvilket jag önskar ej måtte en annan gång förekomma, ej
eller ingå uti det, som härvid är nämdt ang:de utrikes magter.
Jag förklarar allenast, at jag aldrig haft något ondt
emot Hrr Riksens Råd, af hvilka jag altid åtniutit ynnest
och gunst; men i synnerhet hade jag önskat at se Hr Riksrådet
Löwenhielms förklaring, hälst han blifvit nämd af
Hr Boije och Frih. Ridderstolpe.
Jag har väl icke sedt protocollerne men känner historiam
facti, at han väl om grundlagen påmint men i god afsigt
sig derifrån begifvit och väntat på vidare öfverläggning,
hvilken aldrig skedt, ehuru han efter sin återkomst til staden
ofta derpå yrkat.
Hvad den föreslagne åtvarningen eller skrapa vidkommer,
ville jag, Riksens Råd derifrån skulle förskonas såsom rikets
högsta embetsmän och ledamöter af Högl. R. o. A., hvilka
politiquement ej böra straffas, hvartil jag lägger, at Hr
Riksrådet Löwenhielm såsom den sig värdigt upfördt bör
med beröm anses.
Hr O. [de] Frese: Jag hade tänkt skrifteligen svara
på de i denna sak förut giorde inkast, men som jag hör R. o.
A. ädelmodigt inclinera at bifalla Secrete Utskåttet, ehuru
somlige med någon exception, vill jag ej uppehålla utan
förenar mig med Secrete Utskåttets extractum protocolli
och det utan undantag cum toto effectu, in totum et tantum.
En ledamot har väl velat hafva målet til Stora Deputation
men har dervid varit ensam, och en svala gior ingen
sommar. En annan har påstådt, at den til giörande föreställning
til Riksens Råd skulle blifva uppenbarlig; men sådant
kan jag ej bifalla såsom i mitt sinne rörande embetets värdighet
och för friheten skadeligit.
Frih. C. Reuterholm dicterade följande til protocolls.
Så vida R. o. A. i dag ej äro sammankomne at blott
säija Ja til det, som de tre andre respective stånden afgiordt,
utan vi här äga frihet at hvar för sig yttra våra tankar öfver
de Hrr Riksens Råds embetesförbrytelser, som utgiordt pluraliteten
i Rådet, at emot Sveriges regeringslag försätta riket
uti offensivt krig och deraf nu för ögonen varande totale
ruin, så vil jag för min del nyttja den mig tilhör ige riksdagsmannafrihet
at til protocollet förklara:
526 1761, mars 19. Rådet och kriget.
l:o at Högl. Secrete Utskåttet icke är competent domare
i denna sak, emedan Riksens Ständers plena mig vetterligen
dem dertil ej constituerat.
2:o. At en grundelig urskilning om lagbrottets rätta beskaffenhet
och de deri interesserades mer eller mindre delagtighet
fordrar et helt klarare lius och många flera data
än dem, Högl. Secrete Utskåttet behagat nu upgifva; så at
3:o uti det mörker, jag således är stadd, jag för min del
intet ser mig i stånd at denna gången säija annat., än at detta
är ett brottmål emot grundlagarne samt rådseden, som på en
gång rubbar både det allmennas och hvar enskilts välfärd,
frihet och säkerhet. Kan sådant öfversumlas med föreställningar
eller så kallade skrapor försonas, huru och på hvad
sätt kunna eller vilja Riksens Högl. Ständer beifra de brott
eller förseelser, som allenast kränka enskiltas rättigheter och
välfärd? Hvad värkan skal då väl kunna följa på de anmärkningar,
som uti Justitia;- och Secrete Deputationerne kunna
förekomma? Och med hvad fog kunna Riksens Ständer
beifra de i sin natur mindre förseelser af lägre embetsmän,
som vid riksdagarne äro skyldige at stå til ansvar för sine
göromål?
Hela landet, som nu lider, fordrar af oss rättvisa och
laglydnad. Lagen stadgar, at brott och förseelser skola undersökas
och dömas samt altsammans jemte ordsakerne til straff
eller befrielser läggas för allmenhetens ögon tydeligit.
Yi äro här församlade såsom magtägande men tillika
lagbundne. Lag och dess värkställighet skal af oss styrkas
men intet försvagas. Dispensera vi oss ifrån stadgade lagar,
skrifva lag med den ena men genast utstryka honom med
den andra handen, när vi behaga, så förfaller allmen och
enskilt välfärd under våre både högre och lägre styresmäns
mer och mindre tiltagsenhet.
Jag råder derföre i ödmiukhet välment och vill för min
del i protocollet hafva anteknadt, at den nu förevarande
sak i sig sielf är altför granlaga på det projecterade sättet
at bilägga, så i anseende til lagens och rikets rätt som i anseende
til Hrr Riksens Råds egne personer, i det de icke alle
uti så förderfvelige rådslag varit lika delagtige och de oskyldige
böra niuta sin integrité til godo.
Stora Särskilta Deputation är altså det rätta ställe, dit
detta ärende efter min tanka bör remitteras at bättre utredas
Rådet och kriget.
527
och igenom tryckte undersökningsprotocoller allmenhetens
upmärksamhet tilfredsställa, hvilken annars lemnäs uti besynnerliga
omdömen, huru 2:ne Hrr Riksens Råd allena
kunnat utgiöra all skuld och ensamme stadna i lidande för
en pluralitets giöromål uti en corps, som åtminstone bestådt af
10 å 12 ledamöter.
Hr Ramsay yttrade sine bifogade skriftelige tankar
(Bil. 69); tilläggandes utaf discourserne, at han i anseende
til exception för någre af Hrr Riksens Råd biföll Frih. Ridderstolpes
yttrade mening och begärte deröfver votering. Hvad
åter angår den åtvarning, som borde giöras Hrr Riksens
Råd, så holt han före at den borde blifva allmennelig.
Hr G e r t a biföll til alla delar Secrete Utskåttets extractum
protocolli, hållandes all exception betänkelig och för
framtiden farlig, emedan det ej vore nog at om lagen påminna
och sedan afstå och foga sig med en dermed stridig pluralité
utan at deremot giöra behörig reservation för at vara befriad
ifrån ansvar, eljest vore Hr Riksrådet von Seth äfven så väl
at ex[c]ipera som någon annan.
Hr [von] Bromell : Ehuru jag uti denna sak förut
har äskat mera uplysning, så ser jag dock nu gerna, at hon
kommer til slut. Dock ville jag veta, om häruti Hr Riksrådet
Höpken äfvenväl blifvit nämd.
Då bärtil svarades med Ja, fortfor Hr Bromell.
Jag har läst 1738 års protocoller, då flere Hrr Riksens
Råd miste sine embeten, men då taltes intet om någon rikets
deraf til befarande skakning, utan lagen fölgdes i des rigeur.
Jag hade trodt, at nu samma rättrådighet skulle brukas,
som äfven i anseende til 2:ne herrar skedt. Men jag ser en
åtskilnad vara giord, utan tvifvel afmätt efter geniernes influence
och qvickhet, och at för desse herrar en åtvarning
föreslås. Dock är densamma i mitt sinne icke tilräckelig,
utan som desse Hrr Riksens Råd infördt oss uti ett tryckande
krig, så böra de af sine löner, som vid senaste riksdag tilöktes,
hvardera mista 1000 plåtar årligen. Sådant skulle icke allenast
lända statsvärket til lisa utan ock för framtiden tjena til
bevis af en billig näpst och til varning för andra.
Hr Rutenschöld: Utan at gå in i ett sådant förslag,
som nyss giordes, bifaller jag Secrete Utskåttet til alla
delar, och skulle sådant icke af R. o. A. enhälligt skie, så begär
jag votering.
528 1761, mars 19. Rådet och kriget.
Hr Gyllensvan: Det fägnar mig at se stunden,
som bådar oss slut i den förevarande qusestionen, och instämmer
med en värd ledamot deruti, at min påskehögtid deraf
skal blifva mig så mycket gladare.
Hvad sielfva saken angår, så är R. o. A. mäst enige om
at bifalla Secrete Utskåttets hemställande; en del hafva blott
velat undantaga fyra af Hrr Riksens Råd. Jag för min del
instämmer i den mildaste meningen, ty ehuru jag deremot
kunde ledas af förtroende til Secrete Utskåttet, som det i
dess förra extracto protocolli [i slutet]1 förestält oss som
nödvändigt, så vet jag dock, at et blindt förtroende ofta
är skadeligt, och vil derföre häldre, likmätigt med hvad
Gref Renstierna i dess memorial mycket väl anfördt, i detta
mål suspendera mitt omdöme.
Jag önskar Secrete Utskåttets ledamöter, at deras dödsminut
må blifva för dem så tranquile, som jag tror de med
godt samvete vid detta tillfälle aplicerat decimationslagen
såsom den i mitt sinne endast lämpelige, i fall Hrr Riksens
Råds antal gådt öfver tiugu.
Jag önskar, at Riksens Ständers mogna beslut häruti
måtte tilfredsställa allmenhetens impatience och så förbinda
medborgares hiertan til enighet nu och i framtiden, at aldrig
misstankar om minsta väld måtte äga rum och ingen måtte
viska den andre i örat, at han lidit mera än den, som förtjent
lika öde. Då skal jag med nöije åter träda i min lilla
circul och vara nögd för min sej our vid riksdagen.
Hr Pechlin: Då R. o. A. nu sluteligen skal döma
uti en sak, som ifrån riksdagens början blifvit yrkad, komma
de fläste deri öfverens at bifalla Secrete Utskåttet, fast en
del ifrån den föreslagne åtvarningen vela ex[c]ipera fyra
Hrr Riksens Råd. Det är vist, at rikets grundlagar böra vara
helgade och at Hrr Riksens Råd deremot felat, dock somlige
mer och somlige mindre; men det vore olyckligt, om ej minsta
fel deremot beifrades. Det har ock Secrete Utskåttet giordt,
då det föreslagit för de senare en tjenlig åtvarning såsom det
lindrigaste. Alla Hrr Riksens Råd behöfva en sådan påminnelse
at ej vårdslösa rikets rätt och nationens frihet, och den
minsta distinction ibland dem härutinnan vore et farligt
praejudicat för framtiden, ty friheten bör med ståndagtighet
och ej med bara papper försvaras.
1 Konceptprotokollet.
Rådet och kriget.
529
Jag bifaller fördenskull Secrete Utskåttets tankar och
hoppas, vi lära derom komma öfverens, begärandes jag eljes
deröfver votering.
Frih. F. O. Wrangel upläste följande til protocollet.
Ifrån den stund, frågan om närvarande krigs företagande
utom Ständers samtycke upkommit, har jag varit af den
tankan, at densamma såsom rörande ett inbrott i grundlagen
samt Ständers fri- och rättighet borde efter 13 § Riksdagsordningen
af en särskilt deputation uptagas och afgiöras.
Mitt ödmiuka memorial i detta denne [o: ämne]1 tillika
med de flere vid riksdagens början ingifne, i synnerhet Hr
Pechlins, förmenar jag hafva gifvit anledning dertil, at en
sådan Stor Särskild Deputation värkeligen blifvit förordnad.
Den af Rikets Ständer för samma deputation utfärdade instruction
innehåller med klara ord, at deputation bör pröfva
brott emot grundlagen. Och som denna instruction blifvit
gifven en tid efter det Secrete Utskåttet uti dess instruction
blef updragit at upgifva. ordsakerne til krigets begynnande
utom Ständers sammankallande, så har jag icke annorlunda
kunnat fatta Ständers mening om desse deputationers göromål
än efter bokstafven så, at Secrete Utskåttet borde upgifva
men Stora Särskilta Deputation pröfva Hrr Rikets Råds
förfarande i detta mål, hvilken mening jag ock i Stora Deputationen,
då den öfverlade om at begära del af rådsprotocollerne,
låtit omständeligen til protocollet antekna, hvilket
såsom under ingen tysthet förborgat jag mig här åberopar.
Nu såsom jag mig under alt detta utlåtit, som mitt
samvete och min öfvertygelse mig tilbundit, hvilket den
högste domaren, som ransakar hiertan, vet och döma skal,
så kan jag ej häldre gå derifrån och vara mig olik.
Jag bör säija min mening och frälsa min siäl. Men jag
förklarar ock inför Gud, at jag aldrig tänkt tilstyrka något
straff efter lagens stränghet. Jag styrkes ännu mer i sådan
tanka af Secrete Utskåttets grundeliga föreställning om nödvändigheten
at med mildhet beifra statsbrott, en principe,
sorn jag af alt hierta önskar måtte rotas och aldrig frånvikas
i vårt borgerliga samhälle.
Jag tror således nu som tilförene, at denna sak bör
hänvisas til Stora Särskilta Deputation och det af följande
korta skiäl.
1 Enligt original, bifogat protokollet.
34—322307
530 1761, mars 19. Rådet och kriget.
l:o. För det 13 § Riksdagsordningen utnämner ett sådant
ställe för grundlagsbrott.
2:o. För det Ständerne sjelfve så förstådt och tillämpat
detta lagrum, då Stora Deputation förordnades och dess
instruction utfärdades.
3:o. Samma deputation redan värkeligen ingådt i värkställighet
häraf, då den genom utdrag af protocollet begärdt
underrättelse ifrån Secrete Utskåttet af Hrr Riksrådens
meningar.
4:o. At som jag hörer åtskillige värde ledamöter sakna
och åstunda flere uplysningar i detta mål, så kunde Stora
Deputationen om nödvändigheten deraf undersöka och, i
fall så tarfvas, samma uplysningar infordra.
Men emedan i anseende til de öfrige 3 ståndens beslut
denna min oförgripeliga mening ej lärer kunna något värka,
så lemnar jag den allenast til protocollet til bevis för mig
och efterverlden, at ingen tilfällighet kunnat ombyta mitt
enfaldiga, dock välmenta tänkesätt.
I öfrigit och ifall, som det sig liknar, Secrete Utskåttets
betänkande om lagbrottet i gemen blir bifallit, kan jag ej
annat än förena mig med de ledamöter, som påstådt, det
Hrr Riksråden Löwenhielm och Lagerberg måtte undantagas
ifrån den föreslagne åtvarning, såvida de eij finnas
hafva med sine röster värkat krigets begynnande utan allenast
fogat sig til en redan formerad pluralité för at undvika de olägenheter,
som ryktet om skiljaktighet i Rådet vid utförandet
troddes förordsaka. Mig örnar ock i synnerhet Hans Excellence
Gref Tessin, en herre, som tjent i några 40 och setat på rådsstolen
några 20 år samt under den tiden med en lysande
distinction blifvit brukad i de vigtigaste förrättningar uti
och utom riket. Om det är sant, som allment berättas, at
den herren varit emot detta skadeliga krig, så bör han efter
min tanka hafva heder och tack men intet tiltal.
Frih. Eric Lowisin yttrade sig enligit dess bifogade
dictamen ad protocollum (Bil. 70).
Hr Lagersvärd dicterade följande til protocollet.
Som Riksens Högl. Ständer nu ändteligen kommit til
sin åstundan at af Högl. Secrete Utskåttet blifva underrättade,
hvilka af Hrr Riksens Råd, som varit deltagande
at tilstyrka Hans Maij:t til detta för riket olyckeliga kriget
utom Ständers sammankallande, så finnes deraf, det Hrr
Rådet och kriget.
531
Riksens Råd Friherrar Löwenhielm och Lagerberg i första
början påstådt enligit våra grundlagar, det intet krig inan
Ständers sammankallande kunde börjas; men at de sedermera
derifrån afstådt eij varit at neka Ständers rätt utan endast
at förekomma publiquen, som kanske trodt, det deras skiljaktighet
varit skulden, om det illa utslagit. Mine gunstige
Herrar, skola vi belöna desse herrar med det högsta straffet,
som Secrete Utskåttet projecterat, hvad hade de då för soulagement
at påstådt Ständers rätt. Och som det Lofl. Prästeståndet
undantagit den af hela nationen så många gånger
högdt berömde herren, Gref Tessin, äfven fri för alt tiltal,
samt åtskillige af våre ledamöter redan för mig giordt, så
instämmer jag aldeles med dem om desse 3:ne herrars undantag
och i öfrigit bifaller Secrete Utskåttets betänkande, som
uti denna sak mer än Riksens Ständers plena häfver kundskap.
Hr Schönberg: Så ömt det för detta varit at se
R. o. A:s meningar i detta ämne skingrade, så fägnesamt
är det nu at se dem till största delen luta til bifall på Secrete
Utskåttets hemställande. Jag vill saken ej derföre uppehålla
utan blott i korthet svara på någre härvid giorde inkast.
l:o. Ar härvid påmint om målets hänskiutande til Stora
Deputation; men sådant är nu för sent, sedan saken redan
af 3 de andre stånd är afgiord.
2:o. At Secrete Utskåttet icke är någon domstol; men
de hafva icke dömt utan blott upgifvit sitt förslag, som af
de öfrige stånden gilladt blifvit.
3:o. Tyckes det, som någon til bifallet åstundade mera
öfvertygelse. Gunstige Herrar, rättvisan ligger dels i våra
hiertan, dels i lagen och dess principer. Ser jag på desse senare,
så finner jag, at som våre lagstiftare och riksfäder
aldramäst sedt sig böra befrukta enväldet, så hafva de deremot
i lagen utsatt de svåraste straff; men på andre brott
emot grundlagen hafva de ej determineradt straffen utan
sig desamme förbehållit.
Nu kan jag ej anse Hrr Riksens Råd såsom brottslige
til kriget och dess omtalte påföljgder men blott i anseende
til sättet, at de det giordt utan Riksens Ständers sammankallande,
och derpå har lagen ej utnämdt något straff; fördenskull
är det Riksens Ständer förbehållit,' och kan således
532 1761, mars 19. Rådet och kriget.
det af Secrete Utskåttet dertil upgifne förslag med alt skäl
bifallas.
Straff äro utom dess ej strictissimi juris, och när lagens
bokstaf således intet lider, äger mildhet billigt rum, hälst
när riket derjemte kan vinna sitt högsta ändamål, som är
säkerhet för lagbrott. Stränga straff deremot äro ej altid
nyttige utan tvärt om skaddige, när lagen dem ej absolute
kräfver, emedan de föda hat och bitterhet och göra dem
landsmän och slägter emellan evige, enligit hvad Hr Hermansson
nyligen ganska väl sagdt.
Hafva nu de tvenne af Hrr Riksens Råd, som mäst felat,
blifvit ansedde på sätt, som redan blifvit afgiordt, så är för
de öfrige en åtvarning som äfven ett fast det lindrigaste
straff nu af Secrete Utskåttet föreslagit; och hemställer altså,
om icke det beslut, som R. o. A. häröfver lärer taga, är således
instämmande med högsta rätt och billighet.
Jag önskar, at enighet och förtroende landsmän emellan
dymedelst måtte återställas och vi blifva ett folk, hatandes
för öfrigit alt, hvad oss derifrån hindrar, det må vara aristocratie
eller monarchie.
HrLilljehorn: Det är visst i dag en fägnesam dag,
då jag här finner en samdräkt, som jag förut icke sedt.
Jag för min del instämmer gerna med den mäst mildrande
mening vid Secrete Utskåttets hemställande och i
undantag för Hrr Riksens Råd Gref Tessin, Lövenhielm,
Lagerberg och von Seth, men Hr Riksrådet Löwenhielm i
synnerhet, som så värdigt förfäktadt lagen och rikets rätt,
at jag önskar, det flere Hrr Riksens Råd sådane varit, ehuru,
som Frih. Ridderstolpe anmärkt, sentimens genom mennisklighet
ofta kunna förändras. Och altså hemställer jag eder,
gunstige Herrar, som vilja följa den mildaste vägen, om icke
Hr Riksrådet Löwenhielm bör befrias ifrån alt tiltal eller i
alt fall få en särskilt föreställning. Dock när vi med licentierande
ifrån embeten ansedt de Hrr Riksens Råd, som mäst
förgådt sig emot grundlagarne, så tyckes mig den af Riksens
Råd billigt böra hugnas, som tält för lag, och skal någon
hugnad honom vederfaras, så kommer dervid ej mindre på
sättet och fa9on an än på sielfva saken.
Hr R å f e 11 bifogade des skrifteligen upsatte tankar
på följande sätt.
Ett folk kan ej skattas lyckeligare, än då dess frihet och
Rådet och kriget.
533
välfärd samt de deruti grundade lagar äro uti sådane medborgares
skiöte til bevarande lagde, som hafva ett och samma
interesse vid deras bibehållande och med bekymmer samt
omsorg söka förekomma alt det, som kan ledas til lagarnes
kränkande och frihetens förlorande.
R. o. A. med de öfrige Riksens Ständer äro rätta bevarare
af vår frihet och väktare öfver lagarne. De hafva ock derföre
icke varit sofvande utan med nitisk oro samt värdig ömhet
varit sorgfällige derom at blifva underrättade, huru et krig
kunnat begynnas utan Riksén Ständers förutgående öfvervägande
och samtycke.
Deras medbroder uti Secrete Utskåttet hafva ock efter
den dem meddelte instruction upgifvit den äskade uplysning
och derjemte med oblandade färgor vist, at ehuru casus
foederis eller upfyllandet af et fredsfördrag kunnat existera,
hafva dock icke Hrr Riksens Råd efter rätta förståndet af
grundlagen bordt utom Riksens Ständers erhållne samtycke
styrka til de värkligheter, hvilka ådragit oss et krig, uti
hvilket riket blifvit inveckladt. Secrete Utskåttet har derjemte
förklarat, at i anseende til visse andragne omständigheter
2:ne af Hrr Riksens Råd, som mera försvarat sitt tillstyrkande,
torde derigenom icke vidare kunna äga Riksens
Ständers förtroende, men derjemte hemstält, om icke de öfrige
Hrr Riksens Råd kunde för anförde skiäl och ordsaker
blifva med behörig föreställning derföre allenast ansedde.
Högl. R. o. A. med de öfrige Rikets Ständer äro nu rätta
och högsta domare. De hafva magten at utöfva lagens stränghet;
de kunna ock upfylla lagen dermed, at de rätta de emot
lagen begångne fel utan at låta dem, som emot rätta förståndet
sig kunnat emot sin vilja misstagit, förlora Ständers förtroende.
Jag kan för min del icke neka, at fel är giordt, ty då skulle
jag tala emot min öfvertygelse. Men til de högste och uplyste
domare måste jag hemställa, at man icke altid skal döma
om en gärning, som then giord och skedd är, utan man måste
tilse, i hvad akt och mening then är giord. När Högl. R. o.
A. uppå en sådan grund behagar skärskåda denna sak, lärer
så väl af Riksens Högl. Ständers Secrete Utskåtts gifne
försäkran som af Högl. R. o. A:s egit ädelsinte öfvertygande
kunna med skiäl och billighet slutas, at detta Hrr Riksens
Råds tilstyrkande icke skedt af uppenbar vårdslöshet eller
534 1761, mars 19. Rådet och kriget.
oförstånd, mindre för egennvttige afsigter, utan efter deras
tycke af den bästa välmening vid en mer än lysande conjunctur
til bibehållande af rikets heder, värdighet och tilkomande
säkerhet. Kunna någre fullmägtige blifva sine principaler
trogne och deras ombetrodda gods med ömhet, redlighet
och efter yttersta förstånd skiöta, måste de fullmägtige sådane
blifva, som se sine principaler icke ledas af blind tilgifvenhet
för personer utan kunna sielfve se felen, dem uptäcka
och för ögonen lägga men af ädelmodigt sinne ändå
icke rubba det förtroende, de en gång fattat för sine fullmägtige.
Skulle R. o. A. nu täckas, sedan de fådt hela denna
sak upgifva, låta falla det förra gången med rätta viste nitiske
ifver tagne beslut samt nu på en gång med lika ädelmodigt
tilgift anse samtel. Hrr Riksens Råd, vore det efter
mitt kanske öma tänkesätt ett det ädelmodigaste, värdigaste
och för en framtijd det värdaste steg, som någonsin kunnat
tagas.
Hr Bilberg: Jag vil ej utdraga tiden medelst besvarande
af många här anförde omständigheter, som i värket
annorledes torde sig förhålla. Men som här är sagdt, at medelst
bifall til Secrete Utskåttets hemställande alla skulle
blifva tilfredsstälte, så förklarar jag, at jag för min del aldrig
inclinerat för stränghet, hvilket jag redan för detta yttrat,
då frågan var om de 2:ne Hrr Riksens Råds licentierande,
och skal alltså nu ej vara emot om åtvarning som det lindrigaste
straffet nu må emot de öfrige Hrr Riksens Råd vidtagas,
hvilka jag ansedt för lika delagtige, fast de törhända hafva
olika vänner och särskilte omständigheter hvar för sig. Men
hvad denne föreställning och åtvarning angår, så vill jag
ej, at den dem i Secrete Utskåttet skal giöras utan i ett pleno
plenorum och at densamma, liksom vid sidsta riksdag föreställningen
til Hans Maij:t, in pleno förut måtte blifva justerad,
hvilket jag ej tror kunna anses som på något sätt rörande
Hrr Riksens Råds värdighet.
Hr von Essen biföll simplement Secrete Utskåttets
extractum protocolli och begärte deröfver nu proposition.
Frih. von Nolcken upläste härvid dess dictamen
ad protocollum, som så lyder.
Sedan Högl. R. o. A. så länge ventilerat öfver Secrete
Utskåttets extractum protocolli och de skäl, som til dess
bifallade i myckenhet äro att tillgå, med ali styrka och mogen
-
Rådet och kriget.
535
het blifvit framförde, så har jag ej den behaglige omtankan,
at mina utförsgåfvor vid deras återuprepande kunde leda
de af Högl. R. o. A:s ledamöter, som härutinnan varit skilj
aktige,
til förening.
Jag nyttjar således endast den tiden, som mig efter lag
tilkommer at yttra mina tankar, inan et genom pluraliteten
stadfäst beslut kan tysta mina skiäl och qväfva min öfvertygelse.
En oförnekelig sanning är, at Hrr Riksens Råds upsåt,
at rikets heder och tilväxt vid krigets börjande och fortsättjande
styrt deras beslut, och således har ej en straffbar regeringslystnad
och et upsåteligit förakt för lagen ledt deras
rådslag. En sanning är, at de grundadt dem ej på godtycko
men på lagsens rum. At desse lagsens rum kunnat leda
dem til den mening, som de derutaf dragit, innan Riksens
Ständer genom tydelig förklaring giordt dem olämpelige til
misstag för framtiden, är en sak, som ej tarfvar flere bevis
än de ventilationer, som hittils öfver 6 och 7 Regeringsformens
§§ blifvit hällne. De bevisa, at Riksens Ständers ledamöter
ej varit ense uti tillämpningen deraf, hvartil ingen annan
orsak kan vara än mindre tydelighet i lagen.
En san och oförnekelig fölgd häraf är, at verkeligit lagbrott
ej kan äga rum än då för framtiden handlas skulle
emot den tydelige och rent utstakade förklaringen af 6 och
7 §§ förstånd. Och således hvad som deremot förut blifvit
handlat, ej kan få annat namn än misstag.
At anse lagbrott och misstag om lagens förstånd med
lika stränghet, då ingen våda för lagens ohelgande och brytande
genom det skedde misstaget för framtiden mera är at
befrukta, det är och blifver aldrig öfverensstämmande med
billighet, rättvisa och med sielfva den lagen, hvars helgd är
Riksens Högl. Ständers ömaste omsorg.
Oundvikelig blifver den skakning, som riket vid närvarande
tidehvarf och omständigheter dymedelst undergår, och
lika oundvikelige de fölgder, som upkomma af inbördes oenighet
och skiljaktigheter.
Jag finner för öfrigit, at den ventilation, som angående
flere Hrr Riksens Råds undantagande ifrån de dem tilgiörande
föreställningar nu påstådt, torde i sig sielf kunna
blifva mindre fördelaktig och mera obehagelig än sielfva
536 1761, mars 19, BO. Rådet och kriget.
föreställningen, i synnerhet om utgången underkastas en votering.
Uppå alla dessa grunder bifaller jag simpliciter Secrete
Utskåttets extractum protocolli.
Hr Landtm, giorde häruppå propositionen:
Bifaller R. o. A. Secrete Utskåttets betänkande ang:de
Hrr Riksens Råd?
Detta besvarades med Ja men af somlige med Nej.
Frih. J. A. Hamilton begärte vid proposition en
tilläggning ang:de undantag af visse Hrr Riksens Råd.
Frih. A. Reuterholm: Ingen är emot Secrete Utskåttets
tilstyrkande, men somlige åstunda härvid en tilläggning
enligit discourserne.
Hr L a n d t m. : Jag har giordt proposition öfver Secrete
Utskåttets betänkande som substrata materia. Kommer R.
o. A. [derom ej öfverens]1, så måste öfver proposition voteras,
då om Nej vinner, den omtalte tilläggningen blifver dervid
som alternativ.
Hr Hammarhielm: Jag är nögd med propositionen
men ville, at derjemte skulle afgiöras, hvaräst den projecterade
åtvarningen skal skie, och om icke den af Secrete Utskåttet
må projecteras til plenorum öfverseende.
Frih. Ridderstolpe mente, at som saken redan
i de öfrige stånden vore afgiord, så behöfdes nu ej här deröfver
vidare ventileras. Hvad föreställningen angick, så trodde
han, at dess justering nu icke för denna gång vore ämnet
til vår deliberation utan fordrade en särskilt öfverläggning.
Hr Hans Hindric Boije: Jag för min del instämmer
med Hr Hammarhielm i bifall på Secrete Utskåttets
betänkande och begär eljes deröfver votering. Hvad föreställningens
upsättande och justerande in pleno angår, så är
sådant et nytt ämne, hvarmed R. o. A. ej böra uppehållas nu,
då dagen mäst är förliden och långfredagen inträder.
Hr Hammarhielm begaf sig altså ifrån dess derom
giorde påminnelse,
hvaruppå Hr Landtm, åter uprepade den förr giorde
proposition,
som allment bifölls.
Härefter anmälte Hr Landtm, sluteligen,
1 Konceptprotokollet
Deputation till stånden. Rådsvalet.
537
l:o at han tänkte utsätta nästa plenum til måndagen
efter helgen d. 30 Martii, som bifölls;
2:o at Hr Riksens Rådet Grefve Gyllenborg med Riksens
Ständers samtycke ärnade resa utrikes til varma baden för
sin hälsas skull,
hvilket R. o. A. för sin del biföll, som de öfrige stånden
redan giordt.
3:o. Notificerades Grefve Johan Frölichs död,
hvarefter åtskildes R. o. A. klockan tre ongefär.
År 1761 d. 30 Martii.
Måndag.
Plenum begyntes kl. 9.
Justerades protocollet af d. 9 Mars och uplästes derefter Jnsteriug.
Urskillningslistorne.
Hr Landtm, hemstälte om en deputations afsän- Anmälning,
dande til de andre stånden i den sidst afgiorde saken för
Hr Cronacker såsom rörande R. o. A:s privilegier, och som
äfven kunde hos dem anmäla R. o. A:s beslut uti trollsaken
i anledning af Frih. Gustaf Reuterholrns memorial, hvilket nu Frih. Reaterderföre
uplästes; innehållandes nödvändigheten, at saken holms memlikafullt
måtte afgöras, fast Ekman, som förrättat den öfverklagade
ransakningen, undvikit.
Efter någon discours härom funno R. o. A., at Ekmans
flykt ej borde hindra sakens skärskådande, hvari så många
lidande voro; at det vore lagligit och vanligit at i slike fall
contumaciter döma och at R. o. A. borde fullfölja sitt förr
härutinnan tagne beslut. I anseende til hvilket alt R. o. A.
biföll Frih. Reuterholrns memorial.
Härvid förestälte Hr Landt m., om icke rådsvalet på Ang:de ett
nästa onsdag kunde utsättas och at de öfrige stånden härom rMsförslasmåtte
blifva averterade, hvilket bifölls.
Hr B i 1 b e rg påminte härvid, at som R. o. A. för detta
beslutit, at et amiralitetsförslag til et af de ledige rådsvacancer
skulle uprättas, sådant såsom ganska nödvändigt å nyo
måtte yrkas, hälst det härtils icke blifvit. giordt, ej eller
ordsaken dertil af R. o. A:s electorer blifvit till ståndet refererat.
538 1761, marg 30.
Rådsvalet.
Hr Landtm.: R. o. A. har både nu och före detta
hos de öfrige stånden om et amiralitetsförslags uprättande
påmint, men desse hafva sådant afslagit och ej velat gifva
electorerna någon särskilt instruction utom 12 § Regeringsformen.
Altså har dervid intet något kunnat åtgiöras.
Hr Bilberg påstod ytterligare, at R. o. A:s electorer
bordt sådant förslag yrka och at de öfrige efter 12 § [:s] lydelse
sig härmed hade bordt förena.
Frih. Cederhielm holt deremot före at våre electorer
ej endast kunde bindas och ledas af ståndets tankar utan som
Ständers electorer agera efter Riksens Ständers pluralité.
Frih. Axel Reuterholm instämde med Frih.
Cederhielm deruti, at R. o. A. ej kunna instruera sine electorer
emot Riksens Ständers pluralité. Men som de andre
2:ne stånd svarat sig förblifva vid 12 §:s innehåll, hvarvid
varit ofta olika observence, och han trodde dem hafva deraf
tagit anledning at anse för amitalitetsförslag de melerade
förslager, hvarpå en amiralitetsperson blifvit upförd, så föreslog
han än ytterligare föreställning till de andre stånden
om billigheten af et förslags uprättande på trenne herrar af
Amiralitetet.
Hr Bildenschöld: Som stånden öfver 12 §[:s] mening
hafva skiljaktige tankar, så tycks densamma böra förklaras
och derom särskilt öfverläggas. Sedan R. o. A. sig deröfver
yttrat, lära äfven de 2:ne andre stånden sig deröfver utlåta.
Frih. Grönhagen, C. Wilhelm: Jag anser rådsembete
ej som belöning eller pension men som en på rikets
behof grundad syssla. I Regeringsformen står det: böra vara
en Amiralitetsriksråd; men nu är där i anseende til Hr Riksrådet
Wrangels ålder och siuklighet så godt som ingen; derföre
anser jag för nödigt at pålägga electorerne et riksrådsförslags
uprättande af 3 amiralitetsmän, då Hans Maij :t ibland
dem äger fri valrättighet, och häröfver påstår jag eljes
votering.
Hr von Vicken biföll Frih. Reuterholm, tilläggandes
i anseende til melerade förslager, at han önskade en classification
ibland Riksens Råd, då til hvarje vacance förslagerne
derefter inrättades til Kongl. Maij:ts fria val deribland.
Hr Wadenstierna uprepade, hvad R. o. A. härvid
redar» för jul afgordt och hvad de öfrige 2:ne stånden deremot
svarat, och var ej emot at deputation måtte å nyo härom hos
Rådsvalet. Krigsbefälets besvär.
539
de andre stånden påminna, hvilke torde taga den saken i
ytterligare öfvervägande.
Hr Lilljehorn instämde ang:de et amiralitetsförslags
uprättande och sökte bevisa dess nödvändighet deraf,
at nu i Carlscrona 10 örlogsskepp blifvit desarmerade, hvilket
han ansåg för farligt och ej hafva kunnat ske, om en amiralitetsperson
dervid sutit i Rådet.
Hr Landtm.: Får nu deputation ytterligare påminna
om et rådsförslags uprättande af amiralitetspersoner, och at
rådsvalet till nästa onsdag utsättes?
Hvartil R. o. A. svarade med Ja.
Häruppå upropades deputation, som i förber:de 3:ne
ärende skulle afgå.
Uplästes Kongl. Maj:ts remiss på Krigsbefälets allmenna Angrie Krigs
bevsär
vid denna riksdag. befälets be
ö
svar.
Hr Jennings hemstälte, at desse besvär, som dels
rörde militaire, dels oeconomiske mål, måtte hänvisas til
Urskillningsdeputation, som dem hade at separera och til
behörige ställen remittera.
Hr von Vicken holt deremot före dem böra til
Landt- och siömihtiseoeconomiedeputation remitteras, hvarmed
nu äfven Hr Hammarhielm instämde, hvilket
äfven af R. o. A. bifölls.
Hr Gyllensvan: Som ibland desse allmenne besvären
torde finnas någre enskilte, härrörande af meddelte kongl,
fullmagter, tjenster och caracterer, så på det inga ytterligare
häraf måtte blifva lidande, hemställer jag, at i underdånighet
hos Kongl. Maij:t måtte anhollas, det emedlertid inga
förslag måtte förgifvas, innan Riksens Ständer hunnit sig
häröfver yttra.
Hr von Vicken: Angå:de tjensterne röres ingenting
i dessa besvären, utan lärer Krigsbefälet dermed särskilt
inkomma.
Hr Gyllensvan itererade sitt hemställande och begärte
deröfver proposition.
Hr Landtm, trodde proposition häröfver icke kunna
lagh giöras, efter dymedelst regeringen skulle uphäfvas och
hindras i dess lagh göromål under riksdagen, hvilket icke vore
Riksens Ständers göromål eller riket nyttigt. .
Hr Gyllensvan medgaf väl detta men trodde sig
hafva skäl til sin tanka deraf, at qusestiones legis rörande
540 1761, mars 30. Krigsbefälets besvär.
Tjenstebetänkandet vore til Stora Deputation förviste och
ther borde först decideras.
Hr Landtm.: Sådant kan dock ej suspendera den
redan giorde lagen, hvilken borde gälla, tils han blifvit uphäfven
eller ändrad, ty eljes skulle inga embeten, hvarken civile eller
militaire, thessförinnan kunna besättas och alla sysslor afstadna.
Hr Gyllensvan påstod än ytterligare nödvändigheten
af dess påminnelse, til förekommande deraf at eljes
icke någon måtte blifva lidande.
Hr Landtm.: Ingen lärer kunna blifva lidande, när
lagen fölges.
Hr von Vicken hemstälte härvid, om icke desse
Krigsbefälets besvär, såsom uti någre §§ rörande någre nye
inrättade corpser, måtte här upläsas, innan de remitterades.
Hr H ammarhielm: Det vore rätt väl, om lag altid
följgdes. Men vi hafva nu vid riksdagen ungefär 800 klagande
öfver prsejudice, och detta antal torde ökas, om nu
någre regementer skulle blifva bortgifne, innan Tjenstbetänkandet
blifvit öfversedt, hvilket jag trodt hafva fådt
många örfilar. Derföre ville jag, at detsamma emedlertid
jemte någre regimenters bortgifvande måtte hvila.
Hr Jennings: Thet ser ut, som vore någon farhåga
på färde, som skulle något regimente kunna blifva emot lag
bortgifvit; men lika farhåga kunde blifva i anseende til alla
tjenster, och följakteligen skulle til deras besättande ingen
lag gälla under riksdagen. Men som vi deröfver hafva lag,
så bör densamma efterlefvas, tils han blifver ändrad och förbättrad,
ty någon enskilts lidande är långt mindre af consequence
än hela den lagskipande magtens omkullkastande.
Hr Lagersvärd: Jag tror rent ut sagt, denna quasstionen
har afseende på de franska caracteriserade officerare
vid tilfälle af det nu ledige Jämtelands regimente, och instämmer
härvid med Hr Gyllensvans yttrade tankar.
HrJ ennings bad, at denna qusestion såsom af mycken
angelägenhet måtte vidare få hvila.
Hr Gyllensvan förnyade sitt förra påstående och
holt före at saken borde til Stora Deputation remitteras.
Hr Wadenstierna: Under de fyra riksdagar, som
jag allenast bivistat, har jag ofta hördt klagomål öfver prsejudice
men aldrig sådane utvägar deremot föreslås som nu,
Krigsbefälets besvär.
541
hvilka jag anser vara af största consequence, då många ledigheter
existera, då vi äro stadde i krig och således oförsiktigt
vore at hindra officerareledigheters besättande, hvilket jag
tror aldrig hafva skedt. Och fördenskull beder jag, saken
måtte blifva på bordet liggande.
Hr Jennings tilläde, at grundlagen om tjensters
förgifvande för och under riksdagen, som hade sitt afseende
på förebyggande af deras skadeliga influence, [härvid rördes
och at saken vore så mycket angelägnare]1.
Hr Sprengport begärde äfven saken liggande på
bordet.
Frih. Ridderstolpe: Jag vill rätta mig efter prsejudicater,
men som saken är ganska angelägen och nu är
begärd på bordet, om icke til des afgiörande Stora Deputation
måtte få sammanträda.
Hr Jennings bestyrkte sin förra mening af 1739
års kongl, förordning ang:de ledige embetens bortgifvande,
hvilken han upläste.
Hr Gyllensvan betygade sig icke annat påsyfta
än lag och hvars mans säkerhet och önskade således, at Stora
Deputation måtte sammankallas at afgiöra de abstractc
quaestiones juris häruti, och häröfver påstod han eljes votering.
Frih. Duvall: Som saken är begärd at hvila, vill jag ej
deruti ingå.
Jag tror, R. o. A. kunna sig härvid tranquilisera, ty sedan
Riksens Ständer redan beifrat regeringens misstag om grundlagen
vid denna riksdag, hoppas vi, densamme hädanafter
lärer blifva varsammare och försigtigare at icke röra någons
rätt vid tjensters förgifvande.
Frih. A. Reuterholm: Detta är billigt, at saken
efter begäran hvilar, men hemställer, om icke den lika fullt
kunde til Stora Deputation remitteras, innan hon här blifver
afgiord, hvaröfver jag önskar, at proposition måtte giöras.
Men häremot ropades Nej, och at saken borde blifva liggande
på bordet.
Hr Landtm.: Härtildags häfver tidens otilräckelighet
hindrat Stora Deputationens sammankallande, dock skal dermed
skyndas til detta måls afgiörande, då det dit förvises,
och emedlertid lärer det väl måst hvila.
1 Konceptprotokollet.
542 1761, mars 30. Om pensioner.
Ang:de Stats- Härefter gaf Hr Landtm. R. o. A. tilkänna en theras
SGcrpiprÄrpii
Carleson s
ledamots, Statssecreteraren Carlesons, dödeliga frånfälle.
enkas pen- Grefve Hamilton beklagade Statssecreteraren Carlej0“
sons död, berömde dess förtjenster och personlige egenskaper
samt recommenderade dess med fem barn i slätt tilstånd
efterlemnade enka til erhållande af någon årlig 'pension.
Hr von Vicken ville ej just vara deremot men
förmente, at flere dödt, som efterlemnadt enkor, hvilka behöft
bättre pension än hon, och nämde dervid en gammal
enkefru, benämd Tranfeldt.
Hr Lagersvärd anmälte likaledes til pension Öfverstelieutnant
de la Walls enkefru, som haft en välförtjent man
och vore uti ganska slätt tilstånd.
Hr Wadenstierna: Jag vet ej väl tilgången i
staten och hemställer således til R. o. A:s vanlige ädelmod,
om icke detta mål kunde remitteras til Secrete Utskåttet,
som efter omständigheterne detsamma kan afslå eller bevilja.
Frih. Cederhielm önskade, at inga nya qusestioner
här måtte inblandas utan at Landtm, får föredraga sakerne
efter ordning.
Frih. A. Reuterholm: Jag kunde väl tiga men
vill dock nu gärna fela af menniskiokärlek.
Jag har hördt här flere recommenderas til pensioner,
och flere lika torftige torde ännu finnas. Skulle alla desse
remitteras til Secrete Utskåttet, så finge det säkerligen bedröfvelige
ämnen at arbeta uti.
Hvad sal. Statssecreteraren Carleson angår, så har han
jemte andre berömmelige egenskaper i en hög grad jemväl
ägt den at vara en menniskiovän, och i det afseende förtjenar
dess enka säkerligen medlidande. Men sådant kan ej så
hastigt i värket sättas, då äfven andre, som til exempel
den omnämda Fru de la Wall, lika ömhet tyckes förtjena.
Hr von Vicken betygade sig gärna bifalla understöd
för alla, om råd dertil gåfvos. Han för sin del ville då
recommendera en von Essens enka.
Hr Ehrenmalm recommenderade en Capitaine Roses
enka
och Hr R a m s a y Öfverste Lessins enka, Fru Andersson,
78 år gammal och ganska torftig.
Frih. Kalling: Slike ansökningar böra gå den ordinaire
vägen och icke här afgiöras. De böra bifogas med be
-
Om rekommendation för Renhorn.
543
vis om fattigdom och hos Hans Kongl. Maij:t insinueras,
som efter omständigheterne kan dem til Secrete Utskottet
remittera.
Hr Landtm, hemstälte, om icke Fru Carleson bör
vända sig til Kongl. Maij :t med sin ansökning och ther afbida
remiss och saken här afstadna, hvilket bifölls.
Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli ang:de re- A »gide Borgcommendation
för Borgmästaren Renhorn til en borgmästare- ma\06rll en
syssla i Stockholm, i fall han af borgerskapet blefve föreslagen.
Hr von Vicken frågade, om saken icke skulle blifva
liggande på bordet, då han ville sig deröfver yttra.
Hr L a n d t m. : Som målet här förut varit före och legat
på bordet, så holt han före at den nu borde afgiöras.
Hr von Vicken förklarade sig således icke kunna
til Borgareståndets begäran samtycka, efter den
l:o vore emot 1756 års förordning emot stånds recommendationer
och 2:o emot borgerskapets och Stockholms stads
privilegier, hvilka ägde en oinskränkt rätt til deras förslags
uprättande.
Hr Linderstedt hemstälte, huruvida denna sak
kunde anses at hafva legat på bordet.
Frih. Duvall: Saken är här föredragen och af mig
samt flere på bordet begärd. Jag tror, den ej rörer stadsens
privilegier, och recommenderar henne fördenskull til bifall,
hälst den inkommit vid tilfälle af Borgareståndets i Gref
Bielkes sak meddelte bifall. Borgareståndets begäran vore
mycket modeste och dessutom redan i tre stånd afgiord.
Frih. Kalling begärde at få se den åberopade förordningen
för prsejudicats skull, ehuru onödig vår ventilation
uti en i 3:ne stånd afgiord sak kunde vara.
Hr H. H. B o i j e önskade til tidens vinnande R. o. A:s
bifall härtill. Han kände den omtalte förordningen men viste
dock, at Ständers rätt til recommendation i specielle fall
deruti vore förbehållen; at Borgareståndet på lika sätt recommenderat
Renhorn til bifall som vi Grefve Bielke; at saken
vore af litet värde, ej rörande Stockholms privilegier och
redan af de andre stånden vore bifallen.
Hr Lagersvärd anförde deremot, at saken tycktes
strida mot stadsens i Svea Konungaförsäkran bekräftade
privilegier samt emot 1756 års citerade förordning samt at
544 1761, mars 30. Om rekommendation för Renhorn.
Gref Bielke icke hegardt någon recommendation utan blott
explication på den, han förut erhållit. Häröfver begärde han
eljes votering.
Den åberopade förordningen, daterad d. 17 December
1756, uplästes.
Gref Gustaf Hamilton anmärkte densamma angå
privates recommendationer och innehålla exception i anseende
til Ständers recommendationer vid besynnerlige tilfällen.
Hr Bildenschöld yttrade sig hafva hördt denne
saken, tå hon senast lades på bordet. Hon rörde icke stadsens
privilegier, derföre ville han den bifalla i anseende til Renhorns
besynnerlige förtjenster.
Hr Lilljehorn kunde emot förordningen ej bifalla
Hr Renhorn, hvilkens förtjenst han trodde på annat sätt
kunna belönas.
Hr Jennings anmärkte denna sak vara af samma
beskaffenhet som Gref Bielkes, ty som Borgareståndet recommenderat
för1 Renhorn än förber:de förordning, så vore
nu här blott quaestion om den förres explication, och kunde
den senare icke anföras emot en sådan välförtjent man. At
3:ne stånd saken redan afgiordt, ville han här ej anföra såsom
något skiäl til det ädelmod, han hoppades R. o. A. efter
egen öfvertygelse härvid vöre bevisandes.
Hr Linderstedt ansåg förber:de förordning som en
lag, och at den riksdagsman, som theremot inkommer med
ansökning, borde mista säte och stämma.
Gref Bielkes ansökning hade varit af en hel annan beskaffenhet
och grundad på des förut erhållne recommendationer.
Borgmästaren Renhorn hade ej mera merite än flere andre
och hade redan med 12000 plåtar blifvit belönt, och skulle
recommendation för honom til borgmästare i Stockholm inskränka
Hans Kongl. Maij:ts valrätt samt stadsens privilegier.
Härmed instämde Frih. Grönhagen.
Hr Hammarhielm likaledes, som trodde denna
ansökning grundas på rangsiuka och fördenskull med lika
ädelmod kunde afslås som bifallas.
Hr C. G. Boije conformerade sig härmed, tilläggandes
1 Förmodligen = förr. Memorialprotokollet: >. . . recommend. äldre än
förordningen^
Om rekommendation för Renhorn.
545
at Renhorns meriter, som äfven hos andre torde finnas,
redan blifvit belönte, då han blifvit commissarius och therifrån
fådt tilstånd at accordera sig til borgmästare. Och
fast 3:ne stånd redan bifallit dess recommendation, så borde
det dock emot förordningen hos R. o. A. icke skie. För öfrigit
kände han en man, som redan för 20 år varit recommenderad
til landshöfdinge men ännu ingenting fådt, ehuru han
det med blodig skiorta förtjent och hade frälst en rikets
jouvel. Dock ville densamme sådant nu aldrig vidare yrka
utan hade fäst sina tankar på något högre.
Hr von Vicken instämde med Hr Lagersvärd och
Hr Linderstedt ang:de åtskilnaden af Gref Bielkes recommendation.
Borgmästaren Renhorn vöre vid sidsta riksdag
först af dess stånd recommenderad. Förordningen vore altså
hit lämpelig, efter här ej vore qusestion om nya värk, som
ther står, utan om caracters och löns förbättring. Han ville
ej mäta Renhorns meriter men trodde, at han med 12 000
plåtar blifvit väl belönt.
Hr C. Wadenstierna: Förevarande recommendation
är väl icke aldeles lik Gref Bielkes, dock är den ej ny
utan sedan 1756 och äldre än förordningen. Här säges, at
Stockholms stads privilegier dermed skulle rubbas, men sådant
sker icke, ty den begäres med condition, om Borgareståndets
val på honom falla skulle.
Tå således ingens rätt härvid lider, då det angår en välförtjent
man, som redan fådt 3:ne stånds bifall, så skulle
jag önska, at vi mot Borgareståndet viste samma benägenhet,
som detsamma bevist i anseende til Gref Bielke.
Hr Ehrenmalm förklarade sig ej kunna bifalla
Borgareståndet emot förordningen af frugtan at dymedelst
röra Hans Kongl. Ma.ij:ts valrättighet och stadsens privilegier;
för öfrigit, ehuru han ej kände Borgmästaren Renhorn, trodde
han honom äga mycken merite. Han hade all gestime för
honom och önskade honom at deremot niuta lyckan i sin
högd.
Hr P. Wadenstierna fant denna utlåtelsen om
lyckan i sin högd något mörk, önskandes fördenskull, at Hr
Ehrenmalm ville densamma förklara.
Hr Thure Rudbeck fägnade sig öfver R. o. A:s
ömhet om lag, och som Borgareståndet vid 1751 års riksdag
utvärkat sig til förslagers uprättande de privilegier, som
35—322307
546 1761, mars 30, april 2. Om Renhorn.
Bondest:s
deputation.
Om commissioners
anskaffande.
äfven i Svea Konungaförsäkran blifvit intagne, och förevarande
quaestion tyckes deremot vara stridande, så kunde han dertil
icke samtycka.
Som nu häröfver begärtes propositionen, så giordes den
af Hr Landtm, dels i anseende til förordningen, dels i
anseende dertil, at R. o. A. sielfve för detta väkt qusestion
emot recommendationer och således nu torde vilja blifva sig
lika. Om Borgareståndets extractum protocolli om Borgmästaren
Renhorn skulle af slås; hvartil svarades med Ja.
Ankom en Bondeståndets deputation, 12 personer stark,
anförd af Joseph Hansson, som jemte ståndets ödmiuka
hälsning berättade, at ståndet förehaft Protocollsdeputations
extractum protocolli om commissionens protocoller och remitterat
desse senare til Justitiasdeputation.
2:o. Aflemnade han 2:ne extracta protocolli, det ena rörande
Hr Pechlins memorial ang:de embetsmän och det andra
ang:de stappelstäder och bondeseglation i Österbottn.
Deputation af trädde.
Hr Lager svärd hemstälte, om icke i Borgareståndet
med en deputation efterfrågas måtte, hvem hos Borgareståndet
insinuerat Borgmästaren Renhorns ansökning, hvilken
vore lagstridande, emedan en sådan borde mista sitt säte
och stämma.
Frih. Duvall: Jag vördar R. o. A:s beslut men kan ej
gilla Hr Lagersvärds påminnelse, emedan Borgmästaren Renhorns
recommendation varit grundad i förordningen, som
gior exception för välf ört jente män.
Frih. J. A. Hamilton anmärkte emot Hr Lagersvärds
proposition, at den icke kunde höra hit, at om en privat
ingaf et memorial emot lag, så blef et sådant af talemännen
ej emottagit, men at här Borgareståndet hade saken anmält.
Hr Landtm.: Det vore betänkeligit at härvid något
röra, emedan stånd således skulle stötas med stånd och
Borgmästaren Renhorn denna sak sielf icke väkt.
Uplästes Hr Thure Rudbecks memorial om commissioners
och extra domstolars afskaffande (Bil. 71).
Hr von Vicken begärte proposition om detta måls
afgiörande, efter saken varit förut här omtald.
Hr J ennings berömde memorialet men påstod, det
måtte ligga, efter det syftade på en ny ändring af 13 § i Riksdagsordningen.
Rudbecks mern. om kommissioner.
547
Härmed instämde flere, och memorialet lades på bordet.
Hr Bilberg påminte, at nu eller i nästa pleno detta
memorial måtte afgiöras om commissions protocoller, hälst
Bondeståndet det redan afgiordt och 16 § i Riksdagsordningen
förmår, at sakerne på en gång i stånden och i ordning böra
föredragas.
Hr Landtm, bad at få i föredragande följa listan.
Han ville nu låta upläsa någre til de andre stånden ärnade
memorialer och upskiuta med det målet ang:de commissions
protocoller til en annan dag.
Hr Bilberg mente, at memorialer i stället för protocolls
justering borde föredragas i början af sessionerne.
Hr Landtm.: Protocoller böra justeras, men derefter
kunde först memorialer företagas, om ej andre saker upkommo.
Uplästes Frih. Clodts memorial rörande åtskilligt in oeco- Frih. Clodts
nomicis. mem
Remitterades
til Secrete Handels- och manufactur- samt
Kammar-, oeconomie- och commercedeputationerne.
Hr Gyllensvärd föreslog som et medel at sätta
riksdagen och deputationerne i activité, at et plenum blott i
veckan måtte hållas; men vidare blef härom ej tält.
Uplästes Hr Lilljehorns memorial om saltbrist i riket, Hr Lilljesom
remitterades til Secrete Handels- och manufacturdepu- horns jnemotationen.
Hr L a n d t m. notificerade, at något manskap til arbete
på Jagtvarfvet vore commenderat, hvaremot intet påmintes.
R. o. A. skildes kl. emot 2.
Ar 1761 d. 2 April 1.
Torsdag.
Plenum börjades klockan 9.
Justerades protocollet af d. 12 Mars, och Urskillningslis- Justering,
torne uplästes.
Föredrogs Hr Riickerschölds memorial rörande Hr Advocat- Hr Rudkerfiscalen
Grevesmöhlens befordran i Kongl. Svea Hofrätt. memorial
Ligger men går til de öfrige stånden.
548 1761, april 2. Rådsvalet.
Ett riksrådaförslag.
Uplästes det af rådselectorerne nu inlemnade förslag til
et ledigt rådsembete, hvarpå stodo
Presidenten i Commerciecollegio Frih. Rudenschöld,
Justitisecancelleren Hr von Stochenström,
Håfrättsrådet Hr Ehrencreutz.
Förslaget bifölls.
Hr Hammarhielm gorde blott dervid den förfrågan,
om alla R. o. A:s electorer vid dess upsättande varit tilstädes.
Som Hr Landtm, svarade sådant vara sig obekant,
fortfor Hr Hammarhielm, at som han trodde somlige
hafva varit frånvarande, så höllö han nödigt, at deräst
någre felades i antalet, de för hädanefter completterades.
Härmed voro icke som med deputationer, ty fulla numern
borde här altid vara närvarande vid rådsvalets förrättande,
hvilket för framtiden borde i akt tagas. Dessutom såge det
ut som misstroende, om det ej gåfves tilkänna, när någon i
antalet felades, och borde äfven de, som bortreste, sig först
hos vederbörande anmäla.
Hr Landtm.: Det är ej allenast billigt utan ock för
detta sagdt, at ingen ledamot skulle bortresa utan at sådant
i Riddarehuscancelliet anmäla, men sådant blir dock ej i
akt tagit.
Hr Hammarhielm: Jag tror aldramäst lärer ankomma
på den, som prsesiderar. I deputationerne vet jag, at
månge oanmälde bortresa och sällan upkomma. Men slikt
anser jag för ett sielfsvåld, som efter min tanka förtjenar
förlust af säte och stämma, eller åtminstone att, som nog
tilgång finnes, andre böra sättas i deras ställen och de ej mera
få åter ingå i deputationerne.
Hr C. Wadenstierna: Denne senare frågan tyckes
til vidare öfverläggning böra hvila; men den förra ang:de
rådselectorerne anser jag för billig och likmätig lagen, hvaräst
det står, at de skola vara 24.
Hr Schekta begärte häröfver Hr Landtm:s proposition.
Hr Carl G. Boije instämde dermed til tidens vinnande,
efter saken vore lag likmätig.
Hr Pechlin medgaf väl, at rådselectorernes antal af
24 borde vara complett, men om en af dem vore hindrad
at bivista rådsvalet, kunde detta derföre ej uppehållas. Och
annorlunda trodde han proposition icke kunde blifva.
Rådsvalet. Deputationer från stånden.
549
Hr Hammarhielm holt före at som til rådsval
altid dag utsättes, så borde äfven rådselectorerne dertil af
bänkmännerne completteras til fullt antal af 24 enl. lagen.
Siukdom borde dervid för ingen af dem existera, men om
det skedde, borde sådant gifvas tilkänna och en annan i stället
sättas.
En Prästeståndets deputation af 10 personer anmältes
och företrädde.
Kyrkoherden i S:t Jacobi Doctor Celsius, som förde
ordet, gaf näst ståndets hörsamma hälsning tilkänna, at
ståndet ansedt en til Justitiasdeputation remitterad sak ang:de
Kyrkoherden Doctor Ruthström såsom rörande ståndets
privilegier och Consistorii rätt och at ståndet fördenskull
anhöllo om at den hos de öfrige stånden måtte få hvila, til
dess ståndet deröfver först hunnit sig yttra.
Deputation afträdde.
Strax härefter ankom en Borgareståndets deputation, 12
personer stark, anförd af Justitiseborgmästaren i Stockholm
Robeck, hvilken jemte ståndets hörsamma hälsning gaf
vid handen, det ståndet kommit i erfarenhet, det Bondeståndet
til de öfrige stånden afgifvit dess extractum protocolli
ang:de stappelstäders anläggande i Osterbottn. Och
som Borgareståndet häraf ej fädt del men det likväl rörde
deras privilegier, så begärte ståndet, at denna qusestion måtte
hos de öfrige stånden hvila, tils Borgareståndet sig först deröfver
fädt yttra.
Deputation afträdde,
hvarefter Hr Landtm, uptog den förra discoursen
och i anledning deraf giorde propositionen, om icke rådselectorerne
til hvarje rådsval hädanefter må completteras.
Härtil svarades med Ja.
Hr Hammarhielm biföll detta så mycket häldre,
som han nu viste, at deribland nu 3 eller 4 felades.
Uplästes Hr Thure Rudbecks memorial af d. 30 Mars
rörande myntväsendet i Pommern.
Ligger på bordet och går til de öfrige stånden.
Hr Landtm, anmälte, at Hans Maij:t genom Frih.
Hamilton låtit svara, det dess opasslighet i dag ej tillät
honom at emottaga Ständernes electorer med rådsförslaget,
hvilket han hemstälte måtte de öfrige stånden tilkännagifvas,
hvilket bifölls.
Prästenka
deputation.
Borgarestis
deputation.
Hr Thure
Rudbecks
meni.
Anmälning.
550 1761, april 2. Om kommissionsakternas offentliggörande.
Ang:de
Kongl. Commiseionens
protjers
öfverseende.
Uplästes den Nordencrantziske Växelberedningens extractum
protocolli af d. 28 Martil, hvarvid följgde et utdrag af
Hr Nordencrantz arbete om financevärk. Men som tiden
icke tillät at upläsa detta senare, som var nog vidlyftigt,
hälst R. o. A. i dag ärnadt företaga frågan om Kongl. Commissions
protocoller, så blef detsamma, tils det kunde föredragas,
lagdt på bordet.
Hvarefter uplästes Protocollsdeputations extractum protocolli
af d. 11 Februarii ang:de Kongl. Commissionens, som
emellan riksdagarne suttit, protocollers öfverseende
jemte Hr Lostiernas votum separatum,
Hr \de\ Freses memorial och Hr Olivecronas diet. ad
protocollum (Bil. 72),
hvarefter yttrade sig Hr v o n Vicken:
Jag är väl okunnig om process och commissionens giöromål
men har dock hördt af rykte, at den illa handterat folk
och giordt många olyckeliga emot form och vanlig process,
i det hela hushåll, barn och tjenstefolk blifvit ther föredragne.
Jag vet ock, at spioner hållits hemma i landet, som blifvit
bättre lönte än generalernes spioner i Pommern. Jag kan
härvid citera en Valtinsson och en Dahlstrand, om hvilken
jag sedt uti Riksdagsgazetten, at han begärdt belöning för
uptäkte förräderier, hvarom äfven af flere memorialer i Urskillningsdeputation
äro ingifne.
Om denne väl giordt sin syssla, borde han än ytterligare
belönas och dessutom bli directeur af spionerne. Detta har
jag blott citerat som exempel och bevis och behöfver altså ej
lägga det här uptedde Dahlstrands memorial på bordet.
Hvad nu saken angår, så finner jag af det upläste separate
votum, at man ville begrafva desse commissionsprotocoller
i Secrete Utskåttet; men som 18 § i Riksdagsordningen
utsätter de 4 puncter, hvari Secrete Utskåttets giöromål
består, hvaribland denna sak icke lär kunna räknas, så är
min tanka, at de remitteras til Justitisedeputation, som dem
kan skärskåda och deröfver til Riksens Ständers ytterligare
afgiörande inkomma.
Hr P e c h 1 i n : Jag har med upmärksamhet hördt på
de här upläste acta i denna sak. Innan jag mig deröfver
yttrar, vill jag besvara det, som en ledamot sagclt om spioner
och directeur deraf. Jag holler det för hvar ärlig medborgares
skyldighet at uptäcka de hofvar, som våga gå in i sådane
Om kommissionsakternas offentliggörande. 5ol
stämplingar, som 1756 års acta visa oss hafva varit å färde
emot rike och frihet och då man velat mörda oss på våra sängar.
At uptäcka sådant är ej allenast hederligit utan förtjänar
belöning.
Hvad nu sielfva saken angår, så finner jag det vid
Protooollsdeputations bifogade särskilta votum väl grundat.
Men hvad det nu här upläste dictamen ad protocollum angår,
så finner jag deruti åtskilligt at anmärka och i synnerhet en
bedröfvelig ovarsamhet. Det taltes deruti om förmente brott;
sådant är en insimulation. Man bör respectera Maijestätet
och ej tala emot sanning, ty säkerligen har det varit annat
än förmente brott, då folk derföre blifvit straffade.
En annan ledamot har i sitt tal målat commission såsom
hiskelig. Men det är ännu hiskeligare, at slikt folk finnes,
som förnyat de vid sidstl. riksdag giorde straffbare försök.
Och som vid samma riksdag en slik commission i visse fall
af Riksens Ständer blifvit tilstyrkt, så kan icke sägas, at
hon icke lagl. blifvit förordnad.
Då nu här frågan är, hvart dess protocoller skola remitteras,
antingen til Protocollsdeputation, som den(!) begärt,
ehuru hon i mitt sinne icke dertil haft fullkomlige skiäl, eller
til Justitimdeputation eller ock til Secrete Utskåttet, dit Hans
Kongl. Maij :t dem förvist, efter dervid någon hemlighet lärer
vara nödig, så kan jag mig deröfver ej yttra, innan jag om
deras innehåll utur acterne blifvit underrättad. Och instämmer
altså med Hr Preses memorial, at de måtte in plenis upläsas,
och deröfver begär jag proposition och votering.
Upkom en Bondeståndets deputation, 8 personer stark,
anförd af S v e n O 1 o f s s on, som aflemnade och recommenderade
2:ne ståndets extracta protocolli, det ena ang:de
Capitaine Lövings sak, hvarvid ståndet bifallit Kammaroeconomiedeputations
betänkande, och det andra rörande
allmogen på Visingsöö.
Deputation tog afträde,
hvarefter yttrade sig Hr Ehren malm sig vara lika
örn om rikets väl och säkerhet och de deremot brotsliges
straff samt de oskyldiges beskydd emot våld, och at fördenskull
commissionens protocoller borde öfverses. Men som
sådant in plenis ej utan mycken tidens utdrägt kunde skie,
så ville han dem til Justitisedeputation hafva remitterat samt
holt före at de derjemte kunde tryckas.
Bondesfcs
deputation.
552 1761, april 2. Om kommissionsakternas offentliggörande.
Hr Lilljehorn upläste följande dictamen til protocollet.
Om uti denna sak jag mindre skulle följa min rena och
obefläckade öfvertygelse än uti alla audra, skulle jag vist
samka öfver mig sådane oläkelige samvetssår, hvilka, när
de upvaknade ifrån sin säkerhets sömn, icke annat kunde
åskåda än bäfvan, fruktan och förtviflan. Således säger jag
med korta ord, at mitt påstående aldrig kan vara annat, än
at commissionsprotocollerne böra komma utur sin dvala och
upskina för allmenhetens ovälduga ögon, hvarföre jag för
min del föreslår Justitiaedeputation til theras öfver- och
igenomseende at noga theruti använda alt möijeligit igenomsök,
huruvida svensk lag blifvit oväldugt och opartiskt på
svenske undersåtare utöfvad.
Höglofl. R. o. A. Hvad är billigare, hvad är mera värdigt,
hvad är skyldigare af medborgare af fritt folk och Ständer
än åt i liuset komma låta ordsakerne til de straff och plågor,
som blifvit utöfvade på rikets barn, om the varit skyldige,
(som man skulle tro), til sådane suplicer, som på them blifvit
utöfvade. Det vill jag tro ingom obekant, at folk blifvit
förde ur then ena i then andra pinobänken, såsom uphängde i
Rosenkammaren, förde ur den röda i den hvita märren, blifvit
hudflängde, händer och fötter slagne i jern och boijor, ja,
omsidor blifvit, då lifvet mycket naturligtvis måst öfvergifva
den sönderplågade kroppen, af rackaren utsläpade til galgebacken
och ther nedkastade.
Alt detta, Herrar, kan vara förtjent, skulle jag tro;
men jag säijer och det, jag har ingenting, som härutinnan
kan styrka min tro, utan får jag hysa til hrr commissionsledamöter
samma instängda förtroende som catholiquerne
hysa til Påfven och thes heliga consilium, nemi. at Gud
intet kan låta honom fela.
Oaktadt alt detta, mine Herrar, och om vi icke skulle
ställa desse protocoller uti full dag, ser jag ingen stor skilnad
emellan oss och the nationer, som hafva inom sig then så
kallade inquisition och för hvilken hvar undersåte bäfvar
och darrar. Ty samma commission eller inquisition gior
ingom redo eller ansvar, huru många inom thes murar infordras
och utan ransakning och dom blott i sin bödels närvaro
får boija sig under dödstraffet, och skulle äfven så tilgå,
at commissioners protocoller icke heldre finge komma i liu
-
Om kommissionsakternas offentliggörande. 553
set och skärskådas, kan jag ej annan skilnad finna emellan
commission och inquisition än denna, nemi. at commissioner
låta för öpen menighet slå af hufvudet på folk, då inquisition
gior det inom slutne dörrar.
Gunstige Herrar! Uti et land, ther partieandan grasserar,
är commission en farlig, ja, en grufvelig sak, ty vi veta, huru
långdt den förderfvade menniskiohämden och naturen leder
sin bitterhet och vengeance. Therföre lät oss drifva sådane
domstolar i landsflykt och lika ifrigt efterse theras göromål,
som existerat, hvarföre jag slutar, som jag börjat, at thesse
commissionens protocoller böra skiutas til den ort, hvarifrån
inhämtas må, huruvida lagen blifvit oväldugt skipad, och
thertil föreslås Justisedeputation.
Frih. Grönhagen holt ber:de protocollers öfverseende
för nödigt; men at sådant skulle ske i Secrete Utskåttet,
ansåg han som at lägga dem ad acta, efter detsamma hade
nog at giöra ändå. At sådant skulle ske in plenis, skulle borttaga
för mycken tid, ehuru han älskade lius och vore nögd at
acterne blefvo på bordet liggandes.
At det skulle ske i Protocollsdeputation kunde väl hafva
skiäl, om man ansåg commission som en öfverrätt; men tjenligaste
stället dertil vore Justiajdeputation, dit desse såsom
andre rådsprotocoller egenteligen hörde.
Denna sak vore ingen partiesak utan rikets. Säkerhet
om lif och ära vore angelägen. Om någon lidit, borde han
uprättas och bomar för framtiden sättas. At Riksens Råd
kunnat fela, hade man sedt. Finge de frihet at sätta commissioner,
kunde han och andre oskyldige blifva osäkre, och
torde då personer och tänkesätt ofta endast kunna blifva
ansedde, hvilket han för högst äfventyrligit ansåg; hållandes
han för öfrigit sådant först kunna leda til aristocratie, som
sedan kunde medföra slafverie.
Hr Jennings: Af discourserne föres jag in på reflexioner
om commissioner; deröfver vill jag mig, som andre
giordt, äfven något yttra.
Jag medgifver, at commissioner kunna vara äfventyrlige;
men härtils hafva de varit mala necessaria och blott
brukats i de fall, då skyndesammare ransakning behöfts än
i ordinarie domstolar kunnat förmodas, hälst conspirationers
dämpande fordra hastig bot och åtgärd.
Efter denne generele idée anser jag den commission,
554 1761, april 2. Om kommissionsakternas offentliggörande.
sorn för riksdagen suttit och som tykts giordt någon upmärksamhet.
Således är i mitt sinne commissionen i och för sig sielf
[ej] det ämne, man bör se på, utan på dess göromål och om
nöd varit på färde, som kraft dess förordnande.
Nu är här frågan om hvar sådant öfverseende skall ske,
och derom äro flere meningar.
Borgareståndet har sådant til Secrete Utskåttet remitterat.
Om jag med fördom eller blott efter speculation ville
mig yttra, skulle jag snart dertil mig foga, hälst efter jag
kunde tro någon främmande magt deruti torde vara blandad;
men at med skäl mig häröfver determinera borde jag först
se acterne, inan jag om stället til remissen mig kan utlåta.
At hänskiuta ber:de protocoller til Protocollsdeputation
finner jag strida emot 1 § uti dess instruction. Emot remissen
til Secrete Utskåttet är här väl sagdt, at detta mål ej hörer
til de articlar af dess göromål, som i 18 § Riksdagsordningen
omförmälas. Men så kunde likväl samma 18 § äfvensom
Secrete Utskåttets instruction dertil gifva fullkomlig anledning.
Dock instämmer jag med dem, som först vilja se saken
in pleno, innan jag öfver stället til dess remitterande mig
kan utlåta.
Hr Bilberg: Protocollsdeputation har ej positive begärdt
desse protocoller til sig utan blott hemstält, hvar de
skulle öfverses. At hon dertil varit obefogad, sådant kan
vice versa anses för en obefogad utlåtelse, som jag tycker
af Riddarehusdeputation borde uptagas, hälst jag anser alla
deputationer för lika hedervärdige. Och för öfrigit är jag af
den tanka, at ehuru förräderie bör straffas, så bör man dock
ej tro alla busar, som afmålas som farlige.
At commissioner i gemen äro betänkelige och som inquisitioner
at anse.
At plena icke kunna dessa protocoller såsom ganska
vidlyftige igenomgå, hvilket dock vore nödigt, emedan domarne
icke gifva fullt lius i saken.
Och är jag fördenskull af den tankan, at de böra til
Justitisedeputation remitteras, hvaröfver jag begär proposition
och votering.
Frih. A. Reuterholm: Här är redan anmärkt, at
reflexion vid detta tilfälle faller på commissioner i gemen.
Om kommissionsakternas offentliggörande.
555
Ämnet är ömt och fordrar betänksam öfverläggning. Jag
instämmer med den ledamot, som ansedt dem som mala
necessaria; men just derföre böra de med praecaution brukas,
och derom lära vi kunna vidare deliberera, när Hr Öfverste
Rudbecks sidst upläste memorial i sinom tid kommer före.
Hvad nu den förevarande qusestion om commissions
protocoller angår, så anmärker jag först, at Protocollsdeputation
ej positive begärdt dem til sig utan endast hemstält,
hvaräst de skulle öfverses, hvartil den haft anledning af
dess instruction, som förmäler om öfverrätters protocollers
öfverseende.
Om denna Kongl. Commission hafva vi blott en generel
kundskap, efter vi hördt och sedt om någre stämplingars
undersökande dervid. Deruti tror jag inga främmande magter
vara inveklade och at fördenskull protocollerne, som endast
röra oeconomi;»- och justitiaemål, kunna och böra ses, det
alt undantagit, som bör vara hemligit och utan fara ej kan
upges. Jag vil ej citera en odieuse comparaison af Conseil
de dix i Venedig, ty en sådan bör hos oss ej existera med lika
hemlighet, utan här vilja alla hafva uplysning, och derföre
vil jag för min del ej hafva protocollerne til Secrete Utskåttet,
som dessutom nog är sysselsatt, utan til Justitiasdeputation,
som häröfver med sitt betänkande har at inkomma, hälst
detta är ett justitia!mål, som gådt genom Justitierevision
och således hörer til bem:te deputation.
At protocollerne här in pleno skulle upläsas skulle förordsaka
mycken tidsutdrägt. Dock som det är godt, at
flere härom få uplysning, så ville jag föreslå, at i Justitisedeputation
hvar och en til desse protocoller och acters läsande
kunde få fritt tillträde.
Hr H. H. Boije: Vid 1752 års riksdag var jag emot
commissioner och extra domstolar, men år 1756 har jag sedt
ursprunget til denna senare och undrar således icke på dess
förordnande.
Som densamme gjort mycken upmärksamhet, så vill
jag först se dess göromål och derom inhämta nödigt lius,
innan jag mig öfver dess protocollers remitterande til Secrete
Utskåttet eller Justitiffldeputation kan utlåta. Skola de nu
allment blifva sedde, så är Justitisedeputationrummet dertil
för trångt: men deremot är här in pleno tjenligaste stället,
och deröfver begär jag proposition och votering.
556 1761, april 2. Om kommissionsakternas offentliggörande.
Hr Pauli instämde i samma idée som Frih. Reuterholm
och flere, som ville hafva protocollerne til Justitisedeputation
remitterade.
Hr Rutenschöld var deremot af den tanka, at til
nödig prealable uplysnings erhållande protocollerne här på
bordet borde blifva för alla liggandes, begärandes deröfver
proposition och votering.
Hr Hammarhielm: Sedan Protocollsdeputation
väkt denna frågan, hvilket steg jag äfven som ledamot tilstyrkt,
så lärer ej eller nu någre skiäl behöfva anföras, sedan
målet hos Riksens Ständer blifvit antagit och til en del afgiordt,
och fördenskull kan deputation ej sägas varit obefogad
til sitt hemställande, ej eller deröfver emottaga correction
af någon ståndsledamot.
Hvad Hr Olivecronas memorial angår, som här säges
vara ovarsamt skrifvit, så är jag ej af samma tanka. Jag
tror det ej vara farligt att säija., det Konung och Råd kunna
fela, ty derpå hafva vi sedt prof, och sådant lära äfven de
många vid riksdagen klagande intyga; derföre som man
bör hafva frihet at tala, då man lider oförrätt, så tror jag
Hr Olivecronas memorial icke derföre kunna påtalas.
Hvad det angår, at commissionens domar här på bordet
skulle läggas, hvarvid man icke nämdt protocoll, så vore
sådant i mitt sinne icke nog; ty ehuru jag tror och hoppas,
at commissionen giordt rätt, doch som jag hördt, torturer
dervid blifvit brukade, så ville jag veta och se, om och efter
hvad lag sådant skedt, och derföre ville jag ej allenast se
de redan trykte domar utan ock ransakningarne och om
de omtalte anläggningarne värkeligen funnits, dem jag ville
på det eftertryckeligaste hafva bestraffadt.
Dock som jag finner, at i fall protocoller och acter hit
skulle uptagas, hela året dertil skulle medtagas, så vil jag,
det de til Justitisedeputation måge remitteras, hvilken, om
så behöfs, med Protocollsdeputation deröfver kunde sammanträda.
Frih. Christer Horn: Detta är en angelägen
sak. Kongl. Commission är väl en extra domstol men är
grundad så väl i regeringslagen som på Ständ ernes förordnande
vid 1756 års riksdag. Dess giöromål hörer altså Riksens
Ständer en corps til och hade af Hans Maij:t ej bordt til
någon särskilt deputation remitteras, efter det hörer den lag
-
Om kommissionsakternas offentliggörande. 557
stiftande magten til at efterse den lagskipandes göromål.
Då nu sådant skal ske, böra vi först efterse hufvudbevisen,
som innefattas i domen, innan vi kunna acterne remittera,
antingen til Secrete Utskåttet eller til Justitisedeputation.
Dertil hafva vi fullkomlig rätt och lika skyldighet at bära
ömhet för medborgare som afsky för stämplingar. Ett gammalt
ordspråk säger: calumniare audacter, semper tamen
aliquid hseret. Derföre bör saken uplysas och pröfvas, och
dertil fins ibland många större oväldughet än ibland få.
Hr Heldenhielm ville tiga, om proposition skulle
giöras; conformerade sig för öfrigit om remissen til Justitisedeputation
och tilläde vid det som om spionstat, dess directeur
sagdt var, at han 1758 för commission blifvit angifven
samt 3:ne vittnen emot honom hörde, fastän han ej vetat
deraf och aldrig hördt sedermera derom talas.
Hr Carl Wadenstierna: Nu är här icke qusestion
om commissionens nytta el. skada, hvartil blifver tid, när
Hr Rudbecks memorial förekommer, utan endast frågan om
förra commissionens protocollers öfverseende. Sådant är hegardt
in plenis måtte ske. Som skäl dertil kan jag af förfarenhet
visa, huru örne vi altid varit om uplysning.
Vid sidsta riksdag håfve vi sedt de å färde varande
olyckelige stämplingar. Desse yppades, saken gafs up och
de brottslige straffades, icke efter praxis, som här för detta
sagdt är, utan efter Sveriges lag.
När nu frågas, huru vi skola öfvertygas om denna sidsta
commissions anledning och giöromål, så tror jag sådant kan
erhållas, om man först här upläser regeringens bref ang:de
commissionens förordnande och början samt domarne med
protocollerne och ransakningarne. Då få vi i saken lius,
hvilket ej är mindre värdigt Riksens Ständer än nödigt til
uplysning af de om denna commission kringspridde contraire
rykten; och häröfver begär jag proposition och votering.
Frih. J. A. Hamilton ville nu ej ingå in meritis,
hvartil tids vore, när Hr Rudbecks memorial företogs.
Närvarande fråga om commissions protocoller trodde han
höra til samtel. stånden, och om de in plenis företogos, trodde
han, at remissen til Justitisedeputation sedan blefvo onödig,
och begärte för öfrigit i saken votering.
Frih. Cederhielm: För en man, som i samfundet
är så liten och endast har at bestyra om et litet landtbruk
558 1761, april 2. Om kommissionsakternas offentliggörande.
och sin ladugård, är ej underligit, om det låter flateust, at
man alt här in plenis skulle få höra. Idéen är ny och klingar
väl, dock vet jag ej, huru den kan värkställas. Tiden skulle
dermed utdragas och ruinera oss, som riksdagen kostar
aldramäst; och när skulle då med de månge inkomne memorialer
och urskilningsmål kunna blifva slut.
Då nu Protocollsdeputation desisterar om ber:de protocollers
öfverseende och Secrete Utskåttet ej lärer vara derom
måne, så instämmer jag dermed, at det til Justitiaedeputation
remitteras.
Hr Ramsaij yttrade sig, at han i 2:ne år legat för
commission och någre 70 mil dit blifvit inkallad. Och fast
bofvar och skälmar varit dit dragne och flere, som dit upkallats,
deraf haft vanrykte, hade han dock dervid et godt
samvete och aldrig haft del i bofstreck, hvarföre han gärna
ville, fast på sin egen bekostnad, hafva det trykt, som honom
angingo, hälst deri inga hemligheter voro.
Emedlertid vore det eftertänkeligt, at man så af en actor
kunde tiltalas, och ingen vore säker i sin säng, om sådant
blefvo opåtalt. Och ville altså hafva saken til Justitifedeputation
remitterad, där acterne lågo för allas ögon, ehuru
han och andre af commission blifvit förbudne at yttra sig
om hvad frågor dem i commission gorde blifvit.
Hr C. G. Boije förestälte, huru högst skadelige misstankar
i gemen voro, och som desse föddes af mörker och
okunnoghet, ville han hafva saken lagd för allas ögon. Här
borde tiden ej utdragas med öfverläggning, antingen desse
protocoller borde til JustitiaBdeputation eller Secrete TJtskåttet
remitteras eller läggas här på bordet, hvilket skulle
förordsaka mycken tidsutdrägt. At coupera, alt detta föreslog
han, at acterne först måtte tryckas och sedan til Justitisedeputation
remitteras. Tiden skulle dermed vinnas, och
redelige embetsmän vordo med nöije visandes redo för sitt
giöromål.
Hr Durietz instämde dermed, at uplysning i detta
angelägna mål voro nödig både för här och hemma varande;
men at acterne här in plenis skulle genomgås, holt han i anseende
til tidens utdrägt för et mer välment än möijeligt
förslag. Han holt altså före at detta som et justitisemål til
Justitiaedeputation borde remitteras, som kunde gie saken
Om kommissionsakternas offentliggörande. 559
omständeligen upp och lemna alle dertil fri tilgång, eller ock
at acterne blefvo trykte.
Hr Thure Rudbeck conformerade sig med Hr Carl
Gustaf Boije och Frih. Cederhielm, tilläggandes, at som commission
suttit i 2:ne år och dess acta utgiorde 15 volumer
in folio, så kunde de här aldrig hinna upläsas, och vore
remissen efteråt onödig.
Han föreslog derföre, at desse protocoller borde til Justitiaedeputation
remitteras, som dem efter hand kunde låta
trycka til allmen uplysning, hvilken vore nödig, efter mörker
föder misstanka, misstanka bitterhet och bitterhet omsidor
lyfte up bödelsyxan. Han anförde härvid, huruledes hans
samt Öfverste Funcks drängar blifvit af commissionen tagne
på sängen, honom ovetterligen och slutne förde i häkte,
hvaräst de suttit i 14 dagar, men sedan befunnits oskyldige.
Och för öfrigit ansåg han det såsom et utspridt skadeligit
frö til misstanka, då folk i gemen här omtales såsom mindre
välsinnade för friheten.
Frih. Duvall ville, at hvad i commission förelupit
måtte blifva uppenbart, efter allmenna säkerheten derpå
berodde och kärleken för regeringssättet dymedelst skulle
stärkas; han ville derföre hafva alle acterne trykte och begärte
deröfver proposition til förekommande af vidlyftig debatt
och votering.
Hr Leijonankar instämde härmed och begärte
proposition.
Hr Gyllenhahl yttrade sin tanka derhän, at om
proposition til votering blefvo öfver remissen til Justitiaedeputation,
så borde äfven dervid tilläggas, at alla commissioner
skulle uphöra.
Hr Gyllensvan: De här yttrade meningar gå dels
ut på de omtalte protocollers föredragande in plenis, dels
uppå deras remitterande til Justitiaedeputation, hvaräst de om
eftermiddagarne kunde läsas. Jag för min del talar blott i
afseende på en frihet, som genom lag är ifrån träldom befriad,
ty jag hatar stoftet af dem, som kunna hata frihet, och hatar
icke mindre det farliga enväldet. Men jag vet ock, hvad
ondt en Cromwell i E[n]geland och en inquisition i Spanien
åstadkommit. Bevare oss Gud för band och boij or och den
belägenhet, at oskyldigt folk skulle kunna för minsta ord
dragas för dom och rätt.
560 1761, april 2. Om kommissionsakternas offentliggörande.
Hvad nu commissions protocoller angår, så emedan efter
lag alla domsaker naturligtvis höra til Justitisedeputation,
så vill jag äfven hafva dem dit remitterade; men derjemte
at jag och andre måtte til dem alla eftermiddagar hafva fri
tilgång och instämmer för öfrigit med Hr Rudbecks yttrade
tankar.
HrBildenschöld: Vi lära vist alla vara örne i det,
som rör säkerhet och frihet. Alle hata vi träldom och oskyldigt
folks tryckande; men derom är nu ej frågan, ej eller
om commissioner i gemen. Här är endast frågan, om commissionens
protocoller hit skola uptagas til öfverseende eller
til den ändan remitteras til Justitisedeputation.
Som rummet i deputation för 800 personer lärer vara
otilräckeligit och vi alla lära sielfve vilja se och få lius i saken,
så tror jag sådant beqvämligast kunna ske, om protocollerne
til den ändan hit upkomma.
Hr Woltemat instämde med dem, som först ville
ex actis inhämta kundskap och lius i saken, innan man kunde
sig decidera, om de til Secrete Utskåttet eller Justitisedeputation
borde remitteras.
Som nu härvid ropades på proposition, giordes hon af
Hr Landtm, således: Bifaller R. o. A., at commissionens
acter först här in pleno föredragas, innan de til Justitisedeputation
remitteras?
Detta besvarades med Ja och Nej.
Hr Landtm.: Som jag nogsamt hör R. o. A. vara
öfver proposition skiljaktige, så lär voteringen enl. fleres
giorde begäran icke kunna nekas och proposition dertil altså
denne:
Den, som bifaller, at commissions protocoller och acter
här först in pleno upläsas, innan de til Justitisedeputation
remitteras, skrifver Ja; den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner
Nej, remitteras de til Justitisedeputation, hvaräst alla til
deras läsande får fri tilgång.
Härpå blef äfven svarat med Ja och Nej.
Hr Gyllensvan förklarade sig nögd med proposition
och alternativet såsom grundat på de fläste förde
discourser.
Hr Lagersvärd instämde dermed så mycket häldre,
som han som ärlig man äfven gärna skulle se alla desse acter
trykte.
Om kommissionsakternas offentliggörande.
561
Hr Pechlin deremot yttrade sig vara mer nögd med
den första proposition; ty som han trodde, at Kongl. Maij:t
på goda grunder remitterat desse protocoller til Secrete Utskåttet,
men sedan Protocollsdeputation gordt derom et annat
hemställande och 2:ne stånd dem til Justitisedeputation remitterat,
så ville han se skälen til den kongl, remissen och sielfva
commissionens acter och domar, men sådant kunde uti Justitiaedeputation
icke väl ske, ty först sutto Justitisedeputation
alla eftermiddagar, sedan vore rummet dertill för trångdt,
och 3:o vore til märkandes, at man deri af de öfrige stånden
kunde hindras.
Hr Jennings tilläde, at en samling i deputationsrummet
til acternes läsande af alla stånd skulle likna et plenum
plenorum och kunna gifva anledning til eclat och skiljaktighet
ledamöterne emellan.
Hr Gyllensvan utbad sig, at [de]1 Herrar, som velat
hafva protocollet hit opp, ej ville förtyda eller tolka hans
tanka och dess rätt, ifall des mening med Nej vid sidsta
proposition skulle vinna.
Hr Landtm, hemstälte, huruvida han af discourserne
å ömse sidor kunde giöra annan proposition, och lät densamma
jemte tilläggningen å nyo upläsa, då mästa delen af
R. o. A. dermed tyktes vara nögde.
Hr Lagersvärd hemstälte, huruvida enligit 16 §
Riksdagsordningen commissionens ledamöter kunde häruti
votera.
Hr Landtm.: Ehuru berömmelig ömheten är för
Riksdagsordningen, lär hon dock hit ej kunna extenderas,
efter nu ej är qusestion om commissions ledamöter eller
dom öfver dem, hvarpå Hr Lagersvärd ifrån sin påminnelse
afstod.
Hr Jennings sade sig vid proposition hafva åtskilligt
at påminna, fruktandes at hon skulle sätta stånden i contradiction
och ihop med hvarannan.
Hr Landtm, bad, at påminnelsen måtte giöras och
proposition jemkas, hvarföre hon 3:die gången uplästes
och besvarades med Ja samt någre Nej.
Hr Gyllensvan förklarade sig gilla proposition.
Men Hr Schönström och någre flere voro emot alternativet.
1 Konceptprotokollet.
36—322307
5 62 1761, april 2. Om kommissionsakternas offentliggörande.
Härvid upväxte någon contrast emellan E. o. A., hvaremot
Hr
Landtm, förestälte nödigt vara, at Herrarne ville
med saktmod höra hvarandra och sig om proposition förena.
Sedan Hr Landtm, erhållit lind, yttrade sig
Hr A. Woltemat det vara smickrande för honom,
at E. o. A. med stillhet ville honom höra. At han gärna
önskat kunna förena den åstundade uplysning med remissen
til Justitisedeputation utan hinder för deputation och alle
andre; men som sådant ej kunnat skie och 2:ne stånd instämt
i remissen utan tilläggning til Justitisedeputation och Borgareståndet
beslutit remiss til Secrete Utskåttet, så fant han, at
med vår tilläggning intet vunnos; men om acternes tryckning
i alternativet tillädes, så vore han nögd med proposition.
Frih. A. Eeuterholm instämde med Hr Woltemat,
och som alle vore måne om uplysning, så ville han äfven
hafva tryckningen som alternativ vid remissen. .
Hr Bilberg mente, at efter Eiksdagsordningen, sedan
proposition vore med Ja och Nej besvarad, deröfver borde
voteras men at densamme ej borde uprifvas.
Hr von Vicken conformerade sig med Frih. Eeuterholm.
Hr Landtm.: Ang:de tryckningen är en ny fråga,
och lär nu ingen annan vara än öfver tilläggningen vid proposition.
Hr Thure Eudbeck instämde med Hr Landtm.,
tilläggandes at Justitisedeputation sielf lärer om tryckningen
längre fram påminna.
Hr H ammarhielm: Proposition är enlig Eiksdagsordningen
och så bifallen, at Fiscalen redan börjat upropa
bordsherrarne. Jag vet, at sidst i saken rörande Hrr Eiksens
Eåd jag och flere ej finge oss öfver proposition yttra, efter
hon då sades redan bifallen. Detsamma bör äfven nu ske,
då blott någre få äro deremot. Frågan om tryckningen
hör ej hit, och kan dess framdeles afgiörande af denna votering
ej hindras.
Hr Durietz önskade, at man öfver proposition ville
skrida til votering, men Hr Schönström och andre voro
enständigt deremot.
Frih. C. Eidderstolpe: Hvarföre skola vi uppe
-
Om kommissionsakternas offentliggörande. 563
hålla tiden? Om tryckningen kunna vi framdeles deliberera.
Denna proposition är tydelig, och dervid vil jag förblifva.
Hr Jennings: Fast jag är af contraire tanka, ber
jag dock at blifva hörd, hälst det är en rättighet at få öfver
proposition discourera.
Vi finna oss ej uti alternativet såsom efteråt proposition
bifogadt, hvilket i början hade skedt, om det varit nödigt.
Nu påstå vi med lika rätt, at det måtte gå ut, eller begär
jag deröfver votering.
Hr Landtm.: Då Herrarne ej förenas öfver proposition,
plägar deröfver voteras. Behagas det, skal jag strax
giöra voteringsproposition öfver proposition.
Hr Gyllensvan: Proposition är enlig Hr Landtm:s
ed och Eiksdagsordningen giord enlig discourserne.
Jag har ej insimulerat deras mening, som velat hafva
saken opp in pleno; jag begär samma rätt tilbakars.
Proposition är besvarad med Ja och Nej, hvarföre alternativet
efter våra tankar är tillagdt; at det utesluta vore
giöra våld på vår mening.
Hr Schönström insisterade emot tilläggningen såsom
giord efter l:sta proposition och ville öfver proposition
hafva votering.
Hr Durietz beklagade sig sakna lag och ordning och
at man ej nu i stillhet ville höra hvaran. Sådant giorde honom
villrådig och bad derför Hr Landtm, at vilja föra E. o. A.
til tranquil öfverläggning, sedan proposition blifvit görd,
hvilken han för sin del approberade.
Frih. Duvall: Det hade varit väl, om vi blifvit vid
l:sta proposition, efter den sedan giorde tilläggningen synes
medföra någon obeqvämlighet; och önskade jag, at tryckningen
i stället måtte vid alternativet tilsättas.
Hr Gy 11 ensvan förmente tryckningen kunna tilläggas
både vid Ja och Nej.
Frih. Duvall: Dermed är jag nögd.
Grefve [von] E o s e n instämde dermed, efter han vore
mån om uplysning och omöijeligit vore at eftermiddagarne
se acterne i deputation, så framt ej vissa dagar dertil utsattes.
Hr Landtm, giorde voteringsproposition öfver proposition,
som besvarades med Ja och Nej, med något sorl.
564 1761, april 2. Om kommissionsakternas offentliggörande.
Hr Gyllensvan påstod ytterligare proposition med
alternativet och ville dervid hafva den reciprocité, at om
detta senare illuderades och Ja vunno, då tryckningen dermed
borde förbindas; och ville för öfrigit ingen förmyndare
för sina tankar erkänna.
Hr Thure Rudbeck: Jag har approberat l:sta
proposition och äfven sagdt, at Justitiaedeputation sielf lär
om acternes tryckning föreställning giöra, efter jag til deras
optagande hit i så många volumer ej samtycker; dok kan
tryckningen vid bägge propositionsdelar tilläggas.
Frih. Duvall gillade proposition, om tryckningen
tillädes både vid Ja och Nej.
Hr von Vicken instämde härmed, desslikes Frih.
Ridderstolpe.
Hr Landtm.: Jag har först ej uti proposition uptagit
ang:de tryckningen, efter deröfver ej varit delibererat. Men
skulle det nu behagas, så kan den giorde tilläggningen gå ut
och i stället om tryckningen proponeras.
Bifaller då R. o. A., at commissions domar och protocoller
skola tryckas?
Härtil svarades med Ja,
hvarefter Hr Landtm, åter upläste den l:sta proposition
til votering utan tilläggningen om tilträde til ber:de
protocoller uti Justitisedeputation,
hvilken nu gillades.
Uplästes listorne på någre nye ledamöter i Landt- och siömilitiseoeconomie,
Urskillnings- och Bevillningsdeputationerne,
hvarefter R. o. A. skredo til votering, som utföll med
fyrahundradeellofva vota för Nej och trehundradefemtijonijo
för Ja enl. det acterne bilagde och underskrifne voteringsprotocoll,
som slutel. uplästes,
hvarefter R. o. A. åtskildes kl. efter 9 om aftonen.
BILAGOR
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
mO-1762.
I.
1.
Kongl. Maj:tts nådiga allmänna proposition til samtelige Riksens
Ständer vid innevarande riksdag. Stockholm i Rådeammaren
den 15 Octob. 1760.
(Allegater II.)
Protokollet sid. 22.
Ibland de angelägnaste ämnen Kongl. Maj:tt så väl
sedan sidstl. riksdag som altid tilförene satt sig til ögnamärke
har varit, at den sanna evangeliska läran måtte i
sin renhet bibehållen varda. De författningar, Riksens Ständer
i detta afseende tid efter annan tilstyrkt, äro sorgfälligt
vordne bibehållne; och dessa författningar har Kongl. Maj:tt
näst den Högstas försyn at tilskriva, at all irring och oreda i
religionen härtils lyckligen blifvit qvafd och förekommen.
Näst detta lära Riksens Ständer med vördnadsfull
hjärtan är känna den Högstas vård om Konungahuset, som
detsamma härtils uti all önskelig välmågo och trefnad uppehållit.
Och med icke mindre fägnad lära Riksens Ständer
förnimma den lyckeliga förkofring, Deras Kongl. Högheter
Cronprintsen och Arfprintsarne vunnit och ännu dageligen
vinna uti alla för deras höga stånd och kallelse anständiga
öfningar.
Såsom näst en sann gudsdyrkan rättvisan och lagarnes
hägn är det första och hufvudsakeligaste grundfäste til et
lands och folks bestånd och säkerhet, så har ock Kongl.
Maj:tt på det högsta varit angelägen om deras handhafvande.
De mått och författningar, som i sådant afseende tagne blifvit
och dem Kongl. Maj:tt lärer Riksens Ständer igenom en särskilt
berättelse förelägga, hafva ock haft den önskade värckan,
at alla oroligheter innom riket blifvit förebygde och Kongl.
Maj:tts undersåtare fädt i trygghet njuta fruckten af dess
milda regering.
Hvad utrikes ärender angår, så har väl Kongl. Maj:tt
sedan Riksens Ständers senaste sammanvaro på det högsta
vinlagt sig at underhålla fred och vänskap med alla utrikes
makter, på det riket än ytterligare måtte til godo njuta det
lugn och den stillhet, det till sin så märkeliga förkofring vunnit.
Men emedan de af Hans Maj:tt Konungen i Preussen
började krigsrörelser gjorde skakning i hela Tyska Riket
och til Kongl. Maj:tt så väl af Hans Maj:tt Romerske Kejsaren
som i synnerhet af de tvänne lidande makter, dem
Hans Preussiske Maj:tt fienteligen angripit, Hennes Maj:tt
Keysarinnan, Drottningen af Ungern, och Hans Maj:tt Konungen
af Pohlen, Churfursten af Sachsen, skiedde vänlig anmodan
at efterkomma och upfylla den garantie och förbindelse,
som Sveriges crona sig uti Westpfaliska fredstractaten
åtagit i anseende til rolighetens bibehållande i Tyska Riket,
ty har Kongl. Maj:tt trodt sig böra vara omtänkt, huru et
sådant krigsbuller måtte stillas, desse så ansenlige Tyska Rikets
medlemmar frias ifrån det dem påförde våld och de öfrige
sättjas uti säkerhet, emedan dem gjordes hotelser om en lika
medfart.
I anseende härtill och som dessutom Sveriges crona ganska
nära rörer, at fred och rolighet i Tyska Riket bibehålies, så
har Kongl. Majrtt tillika med Hans Maj:tt Konungen i Frankrike,
såsom medgarant af Westpfaliska freden, låtit vid riksdagen
i Regensburg gjöra därtil tjänlige declarationer, hvarmed
dock det påsyftade ändamålet icke efter önskan kunnat
ernås.
Kongl. Maj:tt har därföre varit föranlåten at omsider
skrida til garantiens upfyllande och öfversända et antal
troupper til Pomern til at därmed så väl sättja Sveriges
egne uti Tyska Riket belägne länder uti säkerhet som äfven
at gemensamligen söka släcka och dämpa den utbrustne och
öfver alt omkring sig frätande krigslågan.
Hvad desse troupper uti sådan afsigt under den förflutne
tiden och tils nu uträttat så väl som hvad krigets förlopp i
gemen beträffar, hvilket här för vidlyftigt vore at uprepa,
det varda Riksens Ständer förnimmandes utaf de tid efter
annan en chef commenderande generalers journaler, dom Kongl.
Maj:tt jämte flere därtil hörande underrättelser vil Riksens
Ständer särskilt meddela.
I lika måtto och som handelen och sjöfarten vid samma
tid blef oroad och Kongl. Maj :tts undersåtare hvarjehanda
olägenheter och våld tilfogade, så har Kongl. Maj:tt ej allenast
varit betänkt på Östersjöns befredande igenom tjänlige förbindelser
och gemensamma mått, först med Hans Maj:tt
Konungen af Dannemark och sedan med Hennes Maj:tt
Ryska Kejsarinnan, utan har ock Kongl. Maj:tt låtit utrusta
åtskillige skjepp til betäckning och skydd för dess
undersåtares handelsfartyg.
Sådant har ock haft den lyckeliga värkan med sig, at
ey allenast Östersjön under hela kriget för alla fientligheter
varit fri och säker utan ock caperierne i andra haf på de
svänska fahrtyg nu merendels afstannat.
Hvad eljest krigsmaktens tilstånd i gemen angår så til
lands som vatn, så äro bägge uti godt och vederbörligt stånd.
Utaf landtmakten äga de indelte regementer deras fulla
styrka efter indelningsvärket och artilleriet samt de varfv ade
regementer efter deras faststälta stater; och uti lika godt
stånd befinner sig äfven sjömakten, den Kongl. Maj:tt utom
dess låtit förstärka med nybyggnad af åtskillige dels redan
färdige, dels ännu på stapeln stående både större och smärre
örlogsfahrtyg.
På rikets fästningar har Kongl. Maj:tt äfvenväl stält sin
omtancka. De gamla äro vid makt hällne och med nödige
garnizoner försedde. På de nyare anlagde är alt, hvad innan
detta krigets början kunnat medhinnas, ey allenast vid makt
hållit, utan fortfares där ännu dageligen med nytt arbete at
framdeles kunna bringas i färdigt stånd.
Likaledes drifvas gevährsfactorierne med ali flit och
sorgfällighet, och äro åtskillige förbättringar vid arbetsmethoden
vidtagne, som nu redan kommit igång och med god
nytta brukas.
Beträffande rikets invärtes hushållning har Kongl. Maj:tt
icke utan besynnerlig fägnad erfarit, hvad välsignad värkan
de af Riksens Ständer tilstyrkte författningar och uppmuntringar
haft til landsculturens uphjälpande. Mångfaldiga
tracter, som förut varit obrukade och oländige, äro upodlade,
de gamla upodlingar förbättrade, hemman uti flera delar
skiftade och åtskillige torp och nybyggen anlagde. Igenom
desse förkofringar och tillika igenom det förbud, sorn Kongl.
Maj:tt uppå Riksens Ständers egen begiäran funnit för godt
at utfärda emot det öfverflödiga bränvinsbrännandet, är
redan så mycket vunnit, at den utrikes spanmålen, som härtils
utgiordt en af rikets drygaste utgifter, til en betydande
del kunnat umbäras, och Kongl. Maj:tt äger en grundad förhoppning,
at denna nödvändighetsvahra omsider torde stå
til tilräckeligit behof at anskaffa innom rikets egne gräntzor.
Desse fördelaktige omständigheter hafva äfven gifvit
tilfälle at förse och öka soknemagazinerne enligit den därom
vid sidstledne riksdag tagne författning; men om härigenom
å ena sidan blifvit uträttat, at landet icke haft en så dryg
känning af missväxtåhr, så har Kongl. Maj:tt å andra sidan
hållit lika angelägit at förekomma spanmålens vanpris i goda
åhr och derföre äfven i den delen tagit nödige författningar,
på det landtmannen ev må tröttna vid et mindre lönande
åkerbruk och den så högnödige upodling af oländig mark
eftersättjas.
Med landets mätning och hemmanens ägodelning i storskiften
är så långt fortfarit, som sedan sidsta riksdag kunnat
medhinnas, och skall därmed ännu vidare efter möjeligheten
fortfaras.
Tabel] värket, som meddelar så ymnigt lius uti alla oeconomiske
inrättningar, har med all drift och uppmärksamhet
blifvit fortsatt, och lärer Kongl. Maj:tt låta tilställa Riksens
Ständer en särskilt berättelse öfver de anmärkningar, som i
anledning däraf äro gjorde.
Uppå skogarnes vårdande, som äro at anse för rikets
kostbaraste egendom, har Kongl. Maj:tt användt all uptänkelig
sorgfällighet. Bergvärken äro ock i följe däraf
med god framgång drefne och vid makt hällne, men i synnerhet
har järnförädlingen uti finare och gröfre manufactursorter
i stöd af de tagne författningar sedan sidsta riksdag
vunnit ansenlig förkofring.
De öfrige manufacturer äro främjade igenom hvarjehanda
nya inrättningar. Arbetssätten hafva til en god del
blifvit förbättrade, vahrorne i godhet tiltagit och hvad som
öfverskutit de inrikes behofven til utrikes orter afsändt.
Med lika omtancka hafva schäferierne blifvit vid makt
hällne, som vinna dageligen förkofring; äfvenledes fiskerierne.
Detta, et ibland de viktigaste och mäst lönande näringsfång,
har under de förflutne åhren varit beledsagat med sådan välsignelse,
at ey allenast införslen utifrån af fiskevahror til en
god del och til ansenlig besparing för riket kunnat undvikas,
utan ock riket värkeligen vunnit igenom åhrliga utskieppningar.
Til at erhålla en lättare communication och handelsrörelse
de inrikes orter emellan har Kongl. Maj:tt fogat anstalt
så väl om durchfarters och båtleders inrättande på et
och annat ställe i Sverige som om strömmarnes uprensande i
Storfurstendömet Finland, och förväntar Kongl. Maj:tt häraf
framdeles en önskelig värkställighet.
Sidst har ock Kongl. Maj :tt til någon förbättring för rikets
drätzel förordnat balancecommissioner uti samtelige rikets
höfdingedömen, som alla uti cronans räkenskaper befintelige
balancer och restantier skola uptaga och afgiöra, hvilka commissioner
ock härtils med all flit och framgång blifvit fortsatte.
ADOLPH FRIEDRICH.
C. Carleson.
2.
Presidenten friherre C. F. von Hörkens memorial i capitafrågan.
(Allegater I, N. 1.)
Protokollet sid. 23.
ödmiukt memorial.
Intet hugneligare kan för hvar svensk man vara än at se
Riksens Högh R. o. A. nu endräektigt församladt till denna
riksdag at med vanlig nijt för almänt väl vårda lag, beskydda
frihet och hvars mans rättigheter.
Ibland desse så kiäre skyldigheter är iag öfvertvgad,
det Höglofl. R. o. A. i synnerhet lärer ömma flere af väre medbröders
belägenhet, hvilka såsom capita i stöd af deras medfödde
rättigheter funnit sig föranlåtne at med interimsafsked
hemkomma från arméen at dela riksdagsbördan med Högh
R. o. A. och gemensamt vaka för rikets säkerhet och bästa.
När således efter flere afl agde prof af tapperhet och mandom
desse hrr officerare vågat, som skedt, deras välfärd af
nit för deras fri- och rättigheter samt värkstält deras syftemål
med den laglydnad, som ägnar lagbundne frie män, så böra de
förvänta sig af Högl. K. o. A:s vänskap och ädelmod et rättvist
understöd.
Alt detta föranlåter mig at till Höglofl. R. o. A:s mogna
ompröfvande ödmiukast underställa, om ey en deputation till
Hans Kongl. May:tt må afgå med underdånig anhållan, at
Hans Kongl. May:tt i nåder må täckas lemna de hrr officerare,
hvilka med interimsafsked som capita infunnit sig vid
riksdagen, deras förr innehafde tienster tilbaka. D. 27 Oct.
1760.
C. F. v. Höpken.
3.
Häradshövding friherre Fredrik Otto Wrangels memorial i
capitafrågan.
(Allegater I, N. 2.) .
Protokollet sid. 23.
ödmjukt memorial.
Vid första påseende af den nu upkomna fråga tyckes det
väl vara besynnerligt, at officerare, då de stå emot en fiende
commenderade, öfvergifva sin tjenst och komma hem til riksdag;
det kan ock efter mit ringa tycke icke nekas, at ju desse
herrar såsom andre embetsmän åtagit sig en skyldighet och ett
förbund med riket, som bör efter görligheten upfyllas. Men då
jag däremot betracktar, at enligit våre grundlagar, hvaruppå
hela rikets välfärd och bestånd beror, vid utkommande riksdagspåbud
den äldste af hvarje ätt kallas til laga säte i Riddareståndet
och til at taga del i den lagstiftande och redofordrande
magten, utan at något ord i samma lagar finnes, som,
i hvad fall det vara må, utesluter någon embetsman från
samma rättighet och skyldighet, så är jag för min ringa del af
den tankan, at ingen magt kan tyda denna vår grundlag annorlunda
än den i bokstafven lyder, mindre vid något förefallande
fall riksdagsmannarättigheten inskränka, hvarigenom det
band kunde lossas, som sammanhåller hela regeringskroppen.
Embetsmäns hinder i rikets tjenst synes ock vara en så allmänn
händelse, at den ej kunnat undfalla våre fäder, då de
inrättat grundlagarne.
Vil man emot hvarannan väga skyldigheterne at bevaka
rikets välfärd som riksdagsman eller tjena riket som embetsman,
då de uti en och samma person finnas, så lärer den förra
ofelbart få öfervigten, då man besinnar, at rikets styrsel har
vidsträcktare ämne och vigtigare föremål än en och annan
tjensts förvaltning.
De herrar, som varit vid arméen, torde bättre än jag
kunna berätta, huru riksdagskallelsen ditkommit först med
någon inskränkning, sedermera blifvit utvidgad och omsider,
sedan capita efter ärhållen anledning gjordt alla författningar
til sin hemresa, blifvit oförmodeligen för dem indragen, och i
hvad lidande de därigenom försatte blifvit.
Jag vågar alenast til Höglofl. R. o. A:s öma eftersinnande
hemställa, hvad olyckelige fölgder det kunde medföra, om
ibland vår Adel, som tyvärr är i den belägenhet, at få af dem
kunna bestå af sig sjelfva utan publique sysla samt således
nödgas at til större delen stå i regeringens dependance, sådane
skulle kunna uteslutas, som, fast de innehafva embeten, likväl
torde vara ibland de skickeligaste til at utan föredom och
menniskofrucktan besörja om rikets väl och vår ädla frihets
bestånd.
I anledning häraf med hvad mera, som anföras kunde,
är min oförgripeliga mening, at hvar och en ätts hufvudman,
oacktat han bekläder embete, äger rättighet at utan hinder
af dess tjenst, som genom andra kan förvaltas, bivista riksdag,
och at emedlertid, intil dess denna öma fråga blifvit
behörigen granskad och afgjord, hrr electorer ej hafva tilräckelig
grund och uplysning vid deputationernes utnämnande
samt at electorslistan dessförrinnan ej bör upbrytas eller
electorernes göromål komma til värckställighet. Stockholm
d. 27 Oct. 1760.
Fredrik Otto Wrangel.
10
4.
Protokollsekreterare C. A. Rosenadlers diktamen i capitafrågan.
(Bil. till konceptprot.)
Protokollet sid. 25.
Til Ridderskapets protocoll d. 27 October 1760.
Ingen lärer kär vara, som icke finner, huru grannlaga den
upkomna frågan är, hvad fröö til osämja och misshälligheter
deraf skulle kunna spridas, och huru angelägit fördenskuld
är, at saken med största vahrsamhet handteras.
Alla vidlöftiga discussioner härutinnan tyckas kunna
blifva så äfventyrliga, som vi sorgfälligt böre undvika alt tilfälle
för de öfriga stånden at sig inblanda och alt anseende af
åtal och klander uppå regeringens giöromål. Knapt torde
derföre någon bättre och genare utväg stå at vidtagas til afböijande
af slika svåra tvedräktsämnen för oss och rikets
samtel. undersåtare, än om discurserne ju förr dess häldre
komme at afstadna och proposition giordes i anledning af
Hr Baron och Presidenten Höpkens memorial, då mycken
förhopning synes vara at densamma med enhälligt bifall lärer
besvaras.
5»
Löjtnant F. W. Leijonankers diktamen i capitafrågan.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 44.
Ad prot. d. 28 Oct. 1760.
Sedan jag försäkrad(l) Hl. R. o. A., at jag med mycken
flit och möda sökt at lära känna de rättigheter, jag som friboren
Svea Rikes undersåte och riddersman äger, dem jag
äfven som rike[t]s fri- och säkerhet bör med lif och blod försvara,
och de plikter, jag som medborgare i Svea samhälle är
födder till at fulgiöra, samt de skyldigheter, jag åtagit mig,
11
då jag trädde i rikets tienst och blef dess löntagare, men at
jag aldrig varit- mera örn och mån om min rättighets än skyldighets
kännande, vågade jag påstå, at den öfvertygelse, jag
genom bådas kännande vunnit, endast bragte mig at i går
tala uti den ömma frågan om capit. farn. rättighet at kunna
lemna en mot fienden stående armée och gå till riksdagen.
Och som jag fruktade, at somlige torde mindre vähl begripit
min mening och misstro mig söka minska och inskräncka adelige
rättigheter, utbad jag mig få ad prot. upge de skähl, jag
haft at tala, utbedjandes mig vidare at vänligen bli rättad, om
jag felade; men försäkrade, at om någon trodde, at jag talad[e]
mot grundlag och previlegier, det rätvise Ständer, som jag
underkastade mitt betänckande, ej lämna brått ostraffade, och
dicterade följande nemi.
En svensk adelsmans rättigheter är o tydel. utstakade i
grundlagarne, h[vilk]a ej tåla någon ändring men vähl förbättring
i följe af ingressen till Regeringsformen, så at dess
rättighet at komma till r[iks]dagen och där hafva säte och
stämma på Rid[dar]huset ej bör kunna tviflas om; men skulle
deruti el. i andre dess privilegier rörande måhl någon fråga uppkomma,
så är det R. o. A:s ensak at däruti dömma i följe af
Riksd:ord:s 17 §, som stadgar, det 3:ne stånd ej kunna giöra
beslut i måhl, som röra det 4:des privilegium. Jag conformerar
mig och aldeles med det bruket, at den älste af
varje ätt må äga stämman, fast Riksd:ord. och grundlagarne
ej just utmärcka honom framför de andre af ätten. Men
caput har ju frihet, at då han sielf ej kan komma, välja af
annan ätt fullmägtig i följe af 7 § R:d:sord., varigenom honom
tillåtes åtaga sig andre skyldigheter, som kunna hindra honom
at sielf till riksdagen infinna sig och niuta sin medfödda
rättighet.
En undersåtes plickter i giörande och låtande finnes igen i
den allmänna lagen, och en embetsmans genom eed sig åtagne
skyldigheter sees i krigsarticlar, reglementen och instructioner.
Desse lagar, krigsarticlar, reglementer och inst-ructioner
hafva samt-elige Riksens Ständer och ej något stånd allena
giort och fast[st]ält till rikets allmänna bästa; böra de ju
då ock samfält ransaka, afsluta och afdömma alla de måhl, som
desse stadgar röra. Å denna grund påstod jag, at målet om de
ad interim afskedade hrr officerares tiensters igenfående hörde
R:s Ständer samfält till at decidera och at R. o. A. der
-
12
före utan de andre ståndens föregående samtycke häruti ej
borde giöra något steg.
Då en ridders- och adelsman träder i chronans tienst at
där få sitt underhåld, förbindes han ju på lika sätt till samma
skyldighet som en ofrälse, efter de giöra en lika ovilkorlig
tiensteed utan alt påfund och arga list, som orden i honom
lyda; det är ej efter sielftagen uttydning utan efter dens mening,
som honom uppsatt, gillat och fast[st]ält och i vars tienst
han träder. Riket har uppsatt, gillat och fast[st]ält eeden, och
i rikets tienst träder embetsmannen, som honom gior; bör han
då ju hålla’n i det förstånd och den mening, riket el., som
är det samma, dess magtägande Ständer taga honom uti.
Detta är grunden till hvad jag kanske för någrom obehagel:n
i går angående tiensteden omrörde.
Riksens Högh Ständer höllö vid 1743 åhrs riksdag tienstedens
förbindande och genom honom åtagne skyldigheter för
vara sådane, at de då, när nästan en lika fråga upkom,
om capita familiarum borde tiena emot fienden el. bivista
riksdagen, låto afgå ett bref till Hans Kongl. Maij:t d. 30
Martij samma åhr, underskrifvit af samtelige stånden af innehåld,
at de officerare skulle commenderas till sina poster, som
voro af de marcherande och commenderande regementer.
Lika händelser böra ju gie lika utslag; hade jag då ju således
skahl at säga det steget ej vara så hårdt, at capitis anbefaltes
blifva vid arméen.
Kunna egne angelägenheter hindra mig ifrån at bivista
riksgagnande rådplägningar, huru mycket mera skola icke
riksförsvarande tienster kunna hindra, hvilckom egne angelägenheter
måste vika före.
Jag går intet ifrån, at det vore hårdt, om en adelsman genom
någon envillig commendering kunde hindras ifrån at bivista
riksdagen; mine H:r, låtom oss sätta fasta och outbrytelige
riglar härföre; sättet är lätt; men låtom oss aldrig
gifva frihetens hatare tillfälle at utsprida, det adelig frihet
består deruti at tiena och taga chronans lön i fredstider och
kunna lämna riket oförsvarad(!) i krig. Om mig tillätes visa
möjligheten genom ett exempel: Skulle oinskränckt en adelsman
tillåtas mot riksdagen lämna sin tienst, så kunde ju
hända, at en siöstatens fiende, som ville svärta officerarnes
tänckesätt, utspridde, då rikets tienst emot en riksdags annalkande
fodrade hela flottans utrustning, at de många capita
13
familiarum, som bland siöofficerarne finnes, täncka, efter de
ha rättighet därtill, öfvergifva sina commenderingar och ej
gå till siöss; vad skräck och oreda skulle ej sådane ryckten kunna
sätta en allmänhet uti, som ej liter så mycket på conduite
som lag, vad skulle ock värckel. då kunna binda officerarne at
gå till siöss, om de sielfve ej vilja. Och ej ha vij den utväg at i
vidrigt fall kunna från andre flotter commendera officerare,
ty vij äga ej mer än en och dess stat så knapp, at han altid
med extra officerare måste ökas. Nog sagt: Olykligt det rike,
som ej har starckare skyldighetsband för sina undersåtare än
deras egen goda vilja; och menniskiornas vilja i almänhet kännes
nog af Guds uppenbarade ord och den dageliga ärfarenheten.
6.
(Bil. till prof.)
Protokollet sid. 46.
Utdrag af protocollet, hållit hos R. o. A. then
28:de October 1760.
S. D. Ibland tlie första ärender, som R. o. A. vid thenne
Riksens Ständers sammankomst förekommit, har varit then
bekymmersamma belägenhet, i hvilcken the af theras medbroder
sig befinna, som, til bibehållande af sin medfödda rättighet
at såsom capita familiarum bivista riksdagen, måst nedlägga
sina tjenster och taga interimsafsked ifrån arméen.
Och som R. o. A. å ena sidan äro therom förvissade, att
thesse theras medbroder under sitt tjenstgiörande i kriget fullgiordt
i hela sin vidd then undersåteliga skyldighet, som Eder
Kongl. May:t och riket af them såsom tjenstgiörande äger kräfva,
så skulle ock R. o. A. å andra sidan anse thet för en alt för
granlaga omständighet, i fall thet deltagande i riksdagsmannarätten,
som them efter lagarne tilkommer, nu och framgent
skulle förbindas med then svårigheten af tjensters nedläggande.
1 anseende hvartil hos Eder Kongl. May:t R. o. A. nu i
underdånighet anhåller, att the officerare, hvilcka såsom
capita med interimsafsked ifrån arméen hemkommit, måtte
37—322307
uti sine tjenster jemte the them åtföljande löner och andra
förmoner ifrån theras interimsafskeds data blifva återstäldte.
Hvilken Eders Kongl. May:ts ynnest R. o. A. med diupaste
ärkänsla och trogen undersåtelig nit ouphörligen lärer vörda.
7.
Landssekreterare Rudman Bergenstråles diktamen i capitafrågan.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 46.
Innan protocollet upläses och justeras öfver hvad i förke
gårdag så munt- som skriffel, blifvit anfördt rörande den rättighet,
som hrr capita familiarium påstå sig äga till bevistande
af Riksens Högl. Ständers sammankomster med mera, täcktes
Hr Grefven och Landtm, samt Högl. R. o. A. gunstbenägit
tillåta mig följande för min del dervid få ödmiukel. anmäla.
Jag måste väl föreställa mig, det Högl. R. o. A. torde förekomma
upmärksamt, at en och annan ledamot i des stånd tilltror
sig draga en sak åter på tal, som så vidlyftigt blifvit ventilerad;
men förlåt mig, mine gunstige Herrar, at iag till min reservation
anhåller at härom blifva något fullkomligare underrättad
och derigenom ärhålla en sådan öfvertygelse, innan besluten
för laglige kraftvundne kunna anses, som med våra
fundamentala lagar och rikets stadgar kan förenas samt uti
dem äga sin grund, ty dem har iag med hvar och en ämbetsman
försäkrat at heligt hålla, och den dagen vare sen eller
aldrig, då iag ifrån dem ett hårsmån skrider.
Enär iag således öfverväger deras innehåll och mig tillika
till minnes förer vår Riksdagsordning, afsees väl af 6 och 7 §§
derstädes, at en af hvarje ätt bör sig på riksdagar infinna,
och om han derifrån är hindrad, är honom tillåtit at förordna
någon af annan familie, som des säte och stämma intager;
men det ordet caput eller, som förstås vill, den äldsta i familien
finner iag icke här nämndt.
Skulle nu, som iag vill medgifva, sedan Riksdagzordningen
af år 1723 utkom, vara en afgiord och fa[st]stäld sak, at den
äldsta framför någon annan i familien äger en ostridig rätt at
lö
på riksdagar sig inställa, så bör det vara och förblifva ett
oryggeligit beslut till allas efterrättelse, men härvid upstår
åter den frågan, om ett caput, som tillika bekläder kronans
tjenst, bör ansee denna rättigheten af mera vickt och värde än
värckeka utöfningen af des ämbete.
Jag håller oförgripekn före at, då en rikets medlem inträder
uti publici tjenst, gior han tillika ett förbund, försäkrar
å sin sida genom des ed at i alla delar och efter yttersta förmåga
sine skyldigheter dervid fullgiöra och emottager deremot
den försäkran, at honom förunnas den heder, lön och rättigheter,
som syslan tillbörkn åtfölja.
Afven så litet som det senare utan laga ransakning och
dom eller emot ämbetsmannens vilja, då han sin tjenst ej förvärckat,
kan honom fråntagas, lika så litet tyckes det böra
på hans godtycko ankomma at efter egit behag lämna sin
tjenst och på lägligare tid densamma sedermera åter tillträda;
ty påfölgden skulle då oförnekel:n blifva denna, at
beställningen komme uti inactivité och till sine hufvudsakeligaste
delar blefve försummad.
Emidlertid som detta är en speciel casus, hvarpå icke
någon beskrifven lag är at tillgå, som så tydekn utstakar capitum
familiarum militarium rätt at sig på riksdagar inställa
uti en tid, då rikets försvar och heder fordrar deras högstnödiga
närvarelse vid Kongl. Maj:ts armé, så kan jag ej eller
ingå uti någre fördomar eller säga antingen dem genom Kongl.
Maij:ts och des trogne Råds tagne mått och steg skjedt rätt
eller intrång uti deras rättigheter och privilegier utan i mitt
sinne ärkänner de giorde författningar vara lika så väl grundade
som hrr capitum giorde påståenden om deras tjensters
återbekommande.
Det vare i öfrigit långt vida ifrån mina tanckar skilgdt
at lägga hinder eller misunna dem deras tjenster åter, ty
iag tror, at de dem med mera väl kunna hafva förtjent genom
deras hvar för sig viste tappra och berömliga förhållande, men
iag påstår, at det måtte på ordentel:t sätt skje, at sedan de derifrån
medelst höga regeringens åtgiärd blifvit ändfledigade,
böra de af samtel. Riksens Högl. Ständers biträde deruti åter
inställas och icke ett enda stånd emot fundamentallagarne tillvälla
sig någon ensam rättighet dertill; dock likvist at undersökning
häröfver anställes till ådagaläggande af skiälen både
med och mot på ett sätt, som Riksens Högl. Ständer kunna
16
öfverenskomma, till at för framtiden vid sådane tillfällen få
en beskrefven lag, och på detta sättet tyckes riksdagzärender
böra handteras.
Stockh, d. 28 Octobr. 1760.
Rud. Bergenstråle.
8.
Landssekreterare O. H. de Freses diktamen i capitafrågan.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 46.
Ad protocollum. d. 28 Oct. 1760.
Utur the discourser, som förledin gårdag innom vårt
samhälle ventilerades, har jag icke utan besynnerlig bestörtning
intagit, huruledes hrr capita med en obegripelig styrcka
för en afgjord sak ansedt och antagit, thet voro the berättigade
at uti förevarande fråga på sätt som skjedt decidera.
Jag suspenderar g jerna mitt jugement i thenna delen
och unnar hrr capita af alt hjerta al slags enskilt reparation,
så vida jag både tror och af theras hurtiga och bepriseliga
förhollande emot rikets fiender bör tro, at theras steg i thenna
delen intenderat rikets och thet allmännas interessentare förmån
i annat stycke, än til huilket the tå och then tiden egentligen
varit kallade; men, gunstige Herrar, tillåten mig at
gjöra thetta förklarande med then reservation, at som hrr
capitum familiarum reparation, i afseende på theras upsåt
och at ingen tydelig beskrifven lag theröfver funnits, å ena
sidan icke lärer motsägas, sådant dock å andra sidan måste
skje utan tredje mannens förfång.
Billigheten utkräfver thet förre, och sielfva rättvisan,
grundad i väre fundamentallagar, pålägger thet sednare.
Yi håfve i thetta fallet at gjöra med rikets yperste män,
som enl:t Regeringsformen äro Konungen i värdighet närmast
och hvilka vi, med Regeringsformens 12 § at tala, äro största
vyrdning skyldige och i hvilkas macht och myndighet är
at enl. Regeringsformens 2 § lagen til thess rätta förstånd
17
förklara och i sådanne särskilte mål, öfver hvilka ingen lag
finnes, at stadga och förordna.
Thet har hjerteligen oroat mig, at af discourserne och ventilationerne
finna, huruledes thet icke vil achtas för nog, at hrr
capita återfå sine sysslor och tillika vinna sitt ändamål at på
thetta ställe fullfölja sin riksdagsmannanith och skyldighet,
utan här påstås ock tillika, såsom en i Riksdagsordningen
afgjord sak, at the til inställelse härstädes, med öfvergifvande
af sine poster på fiendtelig bottn och med fienden under
ögonen, ehvad förbud och författningar theremot tagne blifvit,
doch fulleligen berättigade varit, och thet som mer är, at
sedan thenna grund är lagd, Riksens Råd för sine härutinnan
tagne mått, under åberopande af R:ordningens 13 §, för särskilt
deputation eller commission till ansvar ställas, och thet
innan Hrr Riksens Råd blifvit hörde eller någre electorer
ännu kunnoge, som någon antingen deputation eller commission
sammansätt ja och formera kunna.
G[unstige] H[errar], Jag frågar, om en sådan procedur
instämmer med jus civile, politicum eller morale. Thet voro
ju at låta dom föregå ransakning och betaga Hrr Riksens
Råd alt slags försvar, innan the fått niuta then rättvisa, thet
hägn och thet beskydd, som then uslaste torparen af lagen vet
sig kunna fordra och pocka på.
Thenna voro visserligen en usel frucht af vår sälla frihet
och af thesto högre betydenhet, som then tröstar them,
hvilka Ständerne til vächtare å theras vägnar öfver lagens
handhafvan- och skyddande föreslagit och förordnat, och
huru vil thet låta, at vi innom vårt stånd, såsom thet första
och yppersta i riket, skulle skrida til en slik extremitet, the
andre stånden ohörda, hvilka, så fort på thenna strängen
röres, oförnekeligen böra enl:t Riksd:ordningens 13 § med och
jemte oss associeras.
Jag är aldrig emot at frågan angående capitum familiarum
rättighet til riksdagars bivistande utan afseende på
theres sysslor och thy åtföljande occupationer blir uti ett
oeconomiskt pleno deciderad, så vida thenna för sig sjelf
tagen skulle kunna blifva ståndets enskilte sak, thet jag doch
therhän lämnar. Men, gunstige Herrar, tillåten mig säga,
at med thetsamma som första frågan angående capitum
familiarum förhollande uti thenne sednare inmänges, så blifver
thet icke ett ståndets utan Ständernes ärende, likmätigt
18
Regeringsformens 14 §, emedan thet tå ankommer på våra
privilegiers och Riksdagsordningens förklarande, som i thenne
puncten sannerligen icke äro decisive, och vij måge härutinnan
gjöra hvad anstalter vi vilja, så blifva the onyttige och vi
til slutet exponerade för thet äfventyr at se slike våra anläggningar
af the öfrige stånden ogillas och förkastas. G[unstige]
H[errar], Saken är så öhrn och granlagad, at then
aldrig med för mycken försichtighet kan handteras, ty then
ådrager oss våra närvarande och frånvarande medbröders, utländske
potentaters och härvarande sändebuds fullesta upmärcksamhet
och är mächtig at försätt ja riket i then vådeliga
belägenhet til at omsider se sig rådlöst.
Tillåten mig therföre at få proponera, om icke thet må
blifva nog och gjöra tilfyllest, tå enligt then förl:e gårdag
författade propositionen en deputation til Hans K. M:t
affärdades, conjungerad med the öfrige ståndens deputerade,
at hos H. K. M:t om hrr capitum familiarum sysslor och
fullmachters återställande med al then kraft och värkan,
sysslorne åtfölja, i underdånighet anholla och at sådant gjenom
extractum protocolli the öfrige stånden förut må kundgjöras.
Och när thetta efter al liknelse nådigst bifallas skulle,
så förfaller med thetsamma thet hinder, som emot electorslistornes
öpnande utur thenna grund lagt blifvit, och vi
therigjenom til rätta och egentelige riksdagsärenders företagande
befordras.
Skulle emot förmodan thenne question icke kunna på
slikt fogeligt sätt afhjelpas, så begjär -jag votering theröfver,
om icke thy förutan electorslistorne måge öpnas, deputationerne
formeras och thette ärende til Secrete Deputationen
remitteras, såsom hvarthän thet i afseende på Rådets äskade
redogjörande efter Riksdagsordningen hörer, hvilken deputation
sedermera efter omständigheterne thermed antingen
sjelf förfarer eller til särskilt deputation eller commission
förviser.
19
9.
Ryttmästare J. G. Kruses af Elghammar diktamen i capitafrågan.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 49.
Sedan jag i går hörde saken angående capita mäd så
många mogna resonementer ventileras och sluteligen stadna i
dät slut, som dät nys upläsna extractum protocolli dicterar,
så har jag, som ähr en bland däm, som fåt interimsafskied,
trodt min skyldighet fordra hos R. o. A. min ödmiukaste
tacksäjelse afläga för dän ömhet, de visat i dätta måhl, at
skyndesammast sätja os, sina lidande mädbröder, uti våhra
förlorade tiänster tilbakas. Män tillåten, gunstige Herrar,
at tillika få yttra min tanka i dätta måhlet, som rörer mig så
nähra. Jag tror, at de af R. o. A., hvars tancka vahrit likmätig
mäd Baron Höpkens i går giord[a] project, vist os
gienaste och säkraste vägen till dätta ändamåhlets vinnande,
och tvärtom de öfvriga herrars, som vahrit af dän tankan at
inblanda de öfvrige respective stånden uti saken, skulle vahra
vid dätta tillfälle högst skadeligt och eij alenast först utdraga
sakens afgiörande män äfven törhända gifva de öfvriga stånden
et tilfälle at afgiöra saken tvärt emot vårt hopp. Dätta ähr, mine
g[unstige] H[errar], min tancka, därom jag tviflar och ingalunda,
at de hrr, som saken rörer så nähra som mig, eij giär[na]
prefe[re]rar en väg, som tycks vahra säkrast, helt vist redigaste
oc[h] står(?) från andra afskildh(?), för dän andra utvägen,
som endast tykes abuterar till sakernas samanblandning och
förvirring, hvarföre jag för min dehl på dät kraftigaste bifaller
däta extractum protocolli och behr ödmiukast, at dät
gienast måste få afgå, män i fall at eij R. o. A. täcktes vahra
af sama tanka, så behr jag om votering.
20
10.
Kommerserådet A. Nordencrantz memorial om ett av honom
författat arbete.
(Borgarst. arkiv 1760—62, Vol. 20, N. 10.)
Protokollet sid. 62.
Odmiukt memorial.
Sedan jag såsom riksdagsman på vederbörligt tilstånd
förfärdigat ett arbete at til Riksens Höglofl. Ständer vid
denna riksdag inlemna, är jag derifrån hindrad af närlagde
Hr Justitisecancelleren Eric Stockenströms befallning, hvilken
synes strida emot 8 § i Svea Konungaförsäkran af detta
innehåll: Vi försälcre äfven, at vid riksdagar och Ständernes
sammankomster ej giöra något intrång uti deras öfverlägningar,
såsom ock uti 22 § Riksdagsordningen, så lydande: Såsom
ingen, eho den vara må, skall giöra Ständerne något intrång
uppå deras riksdagar och sammankom,ster uti deras deliberationer,
samt emot min riksdagsmannarätt, hvarföre jag allerödmiukast
afväntar Riksens Höglofl. Ständers höga yttrande,
om ja§ skall åtlyda denna af Hr Justitiaecancelleren mig
gifne befallning eller förutnemde lagsens rum och min riksdagsmannarätt.
Och som jag ärnar detta mit memorial til de öfrige respective
stånden inlemna, så har jag den äran detta hos Högloflige
R. o. A. at anmäla.
Stockholm d:n 29 October 1760.
Nordencrantz.
11.
Hovrättsrådet Carl Reinh, von Strokirchs memorial om Nordencrantz
arbete.
(Borgarst. arkiv 1760—62, Vol. 20, N. 12.)
Protokollet sid. 63.
Odmiukt memorial.
Thet kunde intet annat än röra hvars mans upmerksamhet
at åhöra Hofjunkaren Nordencrantz berättelse i går
21
til protocollet, som skulle thess faders, Hr Commercerådet
Nordencrantz, då upläste memorial angå en sådan rikets
säkerhet, hvilken icke tåldte tidens utdrägt utan borde genast
företagas och vårdas.
Men när saken blef närmare kunnog, glädde jag för min
del mig med skiäl, at den icke uptäckte någon riket öfverhängande
fara, hvarutur det hade bordt i minuten räddas.
Frågan är allenast, at Hans Kongl. May:t låtit förbiuda
Hr Commercerådet at icke utdela ett dess enskylte arbete
om rättegångs förminskning, lag, domare och folk med mera.
Ett ämne som både är angelägit och uti Regeringsformen
utstakat, huru det af hofrätter och collegier bör skiötas, at
riket vore olyckeligit, om riksfäderne ei sedt så långt in uti
grundlagarnes stadgande, det någon slags skada och förderf
voro just nu å färde med mindre Hr Commercerådet med sin
vettenskap skulle bristen upfylla.
Hr Commercerådets tankar äro ännu icke kunnoge,
och therföre kan man ei döma, huruvida hans förslag må vara
godt eller ei. Thet står imedlertid fast, at han skrifvit och
låtit trycka dess förslag, innan riksdagen inföll.
Att intet intrång bör skie uti riksdagar och Riksens
Ständers sammankomster, uti deras öfverläggningar, sådant
kan ingen förneka. Men här är ei frågan therom, utan genom
hvad vägar den bör gå, som med någre förslag uti ett eller
annat tillåteligit mål tänker at inkomma til Riksens Höglofl.
Ständer.
Thit hörer efter mitt begrep ity ingalunda 8 § af Svea
Konungaförsäkran eller 22 § Riksdagsordningen, som Hr
Commercerådet sig åberopar. Hvem vägrar honom at andraga,
hvad han finner sig befogad uti rättel. qualificerade riksdagsärender?
Hr Commercerådets förslag beror ännu derpå, om
det kan eller bör komma under Riksens Höglofl. Ständers
skiärskådande.
Riksens Höglofl. Ständer hafva längesedan varit betänkte,
at lag vore nödig, huru uti dylika mål skall förhållas.
The hafva altså redan uti riksdagsbeslutet af d. 14 Dec. år
1734 och dess 13 § förordnat, at aldenstund så vid th,en som
förre riksdagar befunnits, huruledes åtskillige enskylte personer
med hvarjehanda förslag hos Riksens Ständer inkommit,
dem de förment vara nyttige i rikets landthushållning, åkerbruk,
planteringar eller i andre mål, såsom till rättvisans be
-
22
qvämligare handhafvande med mera, hvilka personers goda
upsåt och välmening är at berömma; doch som de mångfaldige
riksdagssysslorne derigenom ännu mera ökas, så hafva Riksens
Ständer funnit nödigt medelst högst citerade 1734 års riksdagsbeslut
til allmän efterrättelse kundgiöra, at eho som med någre
sådane förslag tänker framkomma, han bör utan at thermed
dröija til riksdagen them hos Hans Kongl. May:t i underdånighet
angifva, på det Hans Kongl. May:t må hafva tilfälle
deröfver at höra vederbörande collegier och landshöfdingar
med flere andre och ärendet altså blifva tilredt och utarbetat,
innan det vid riksdagar förekommer, i fall Hans Kongl. May:t
skulle finna detsamma af den vigt och värde, at det förtienar
Riksens Ständer at meddelas.
Til följe af denne Riksens Höglofl. Ständers fundamentale
lag är jag af den oförgripeliga mening, det Hr Commercerådet
har at ställa sig Hans Kongl. May:ts nådige befallning
genom justitisecancellersembetet til obrottslig efterfölgd, så
at han icke må något exemplar utdela vid det af Hans Kongl.
May:t honom antydde ansvar, innan Hans Kongl. May:t
finner för godt, enligit Hr Justitiaocancellerens bref til Hr
Commercerådet, thetta granlaga mål til Riksens Höglofl.
Ständers kundskap komma låta och Riksens Höglofl. Ständer
hinna sig yttra, huru thermed vidare förhållas bör.
Blifver vägen annan at komma med förslager och nyheter
til Riksens Höglofl. Ständer, hvad vill det blifva af, om Riksens
Höglofl. Ständer skulle öfverhopas med råämnens omedelbara
granskning? Stockholm d. 30 Octobr. 1760.
Carl Reinh, von Strokirch.
23
12.
Ryttmästare J. G. Kruses af Elghammar memorial om sekreta
utskottets instruktion.
(Allegater I, N. 5.)
Protokollet sid. 80.
Ödmjukt memorial.
Det är en upriktig välmening för vårt allmänna väl, långt
skild ifrån alla enskylta afsigter, som gör, att jag understår
mig projectera något för Höglofl. R. o. A.
Jag har ej utan största sinnesrörelse funnit en skadelig
gensägelseanda tyckas vilja bemägtiga sig våra sinnen vid flera
tillfällen, men i synnerhet vid Secrete Utskottsinstructions
öfverseende, då vi likväl alla söka ett ändamål, som ej kan
vara annat än fäderneslandets bästa. Detta ändamåls vinnande
tyckes så mycket mera fordra all skyndsamhet, som conjuncturerne
satt riket i en belägenhet, hvilken fordrar vår skyndesamma
hjelp. Hvem skulle då ej gerna å sido sätta allt enskildt
för att rädda ett rikes heder från grannars förakt, som förr
tagit lagar af detsamma?
Dock detta kommer ej mig till att påminna, som uti en
samling af så uplyst folk finner så många, som ega långt bättre
insigt uti alla delar än jag. Men just den höga tanka, jag har
om Höglofl. R. o. Ars uplysta vett och lagbundna vilja, gifver
mig hopp om dess gunstiga bifall.
Så mycket jag inhemtat af sisth pleni ventilationer, har
största delen af Höglofl. R. o. Ars tankar gådt derpå ut att
ordsakerna till närvarande kriget måtte för plena uppgifvas.
Raisonementerne mot och med hafva ej annat åstadkommit
än tidsens utdrägt, som är så oskattbar. Jag underställer
derföre i ödmjukhet, om ej ginaste utvägen att komma ifrån
denna instructionens granskande vore att i slutet af densamma
införa en särskilt artikel, som pålade Secrete Utskottet att
till plena uppgifva ordsakerna, som föranlåtit Kongl. Majrt
att deltaga i det genom Konungens i Preussen inbrott i Båxen,
och såmedelst förordsakade rubbning i Westphaliska freden,
upkomna krig.
När Secrete Utskottet detta gjort, då lära Riksens Ständers
plena få den upplysning, som de behöfva och som de nöd
-
24
vändigt böra hafva, innan de kunna veta, om Hrr Riksens
Råds tagna mått förtjäna bifall eller ej, hvilket Höglofl. R. o.
Ars gunstiga ompröfvande ödmjukel. underställes. Stockholm
d. 3 No vembris 1760.
Kruuse af Elghammar.
13.
Lagman Gustaf Plaans memorial om sekreta utskottets instruktion.
(Allegater I, N. 6.)
Protokollet sid. 80.
Ödmiukt memorial.
Vid öfverläggningen om instructionen för Secrete Utskottet
är af flere värda ledamöter påstådt, at som vårt k. fädernesland
sedan förledne riksdag blifvit uti krig och örlig invekladt
utan Riksens Höglofl. Ständers vettskap och samtycke, hvilket
vöre stridande emot 6 § Regeringsformen, så borde Riksens
Ständer tydeligen blifva underrättade om the skiäl och ordsaker,
som föranlåtit Kongl. Majrt at deltaga uti Tyska rikets
krigsoroligheter, och at the, som dertill styrckt eller bidragit,
borde therföre blifva Riksens Ständer ansvarige.
At härom bör lemnäs samtelige Riksens Ständer underrättelse
anser iag som en Ständernes rättighet, grundad uti
7 § Regeringsformen, till följe hvaraf iag äfven för min dehl all
nödig uplysning fordrar och påstår.
Till ändamåhlets vinnande uti denne så vichtige och för
allmänheten högst angelägne sak finner iag den aldra säkraste
utväg blifva, at Secrete Utskottet, dit samma riksvårdande
ährende efter instructionen till hela dess vidd egenteligen
hörer, må anmodas at fullständig berättelse om ordsakerne
till kriget låta författa och thensamma till Riksens Ständers
plena, så snart som möijeligit vara kan, ingifva. Min ödmiuka
begiäran är altså hos Hr Grefven och Landtm, och Höglofl.
R. o. A., at följande kunde vid slutet av 1 § uti Secrete Utskottets
instruction införas, nemkn:
»Det Secrete Utskottet, enligit fundamentale lagarne,
upgifver och till Riksens Ständers plena forderligast inkommer
25
med de skiäl och ordsaker, som föranlåtit Kongl. Maj:t at
efter senaste riksdag transportera troppar till Pommern och
taga del uti det Tyska rikets krigsoroligheter.»
När berättelse härom till Riksens Ständer ifrån Secrete
Utskottet inkommit, förbehåller iag mig på det kraftigaste at
såsom riksdagsman få närmare mig utlåta ang:de förberörde
påstående om vederbörandefs] ansvar och redogiörande.
Jag gior mig försäkrad, at denna uti grundlagarne fästade
begiäran må blifva af Höglofl. R. o. A. bifallen, men i vidrig
händelse påstår iag votering.
Stockholm den 3 Novembr 1760.
Gustaf Plaan.
14.
Landssekreterare Otto Henrik de Freses memorial om sekreta
utskottets instruktion.
(Allegater I, N. 7.)
Protokollet sid. 80.
Ödmiukt memorial.
Thet kan icke annat än båda godt, tå jag finner, med hvad
omsorg Riksens Högl. R. o. A. til vår almänna säkerhet söka
få förevarande Secrete Utskottetz instruction reglerad.
Thet är sant, at theruppå beror rikets hufvudsakeliga
välfärd, och jag bör äfven såsom medgifvit antaga, at ingen
innom vårt samhälle är, som ju [icke] uti thetta ändamål instämmer;
men, gunstige Herrar, som then ther vil ändamålet,
han bör och vilja medlen, så låtom oss och härutinnan förenas
och med thetsamma öfvertyga hela verlden, at vi icke
äro the, som, om icke uti annat, doch i tidsens utdrägt,
häremot arbeta.
Hvad som egenteligen ornat Riksens Högl. R. o. A. är
at komma under grundelig kundskap, huru thet pågående krig
oss öfver kommit och hvarföre thet icke enligt Regeringsformens
6 § kommit under Riksens Ständers vettskap och bejakande,
i hvilket afseende en särskilt deputation häröfver påstås.
26
Jag ärkjänner med nyssnämnde § för skjäligt och skyldigt,
at Ständerne vid thetta vårt möte gifves fullständig underrättelse
therom; men jag begifver mig aldrig til annan ordning
härvid än then fundamentallagen föreskrifver. I thetta afseende
åberopar jag mig Riksdagsordningens 18 §, som säger,
at til Secrete Utskottets utarbetande ochn. b. af slutande hörer
krigsplane, fredsvärck, alliancer och flere sådanna ärender,
som i anseende til utrikes machter eller för rikets besynnerliga
interesse skul böra hollas tyste, hvarav med al säkerhet slutes,
at som frågan om krig i Secrete Utskottet planeras, så böra
och grunderna thertil antingen ifrån Secrete Utskottet upgifvas
och Ständerne föreläggas eller och therifrån å vederbörlig
ort och ställe remitteras, hvilket vid jemnförelse af
6 § Regeringsformen och 13, 14 samt 18 §§ Riksdagsordningen
än tydeligare visar sig. Och när nu så är, huru vil thet tå blifva
oss tilständigt at nu förut om deputation eller särskilt commission
förordna och afgjöra?
Se vi härvid på 13 § Riksdagsordningen såsom til thenna
sistnämnde casum lämpeligast och hvilken egenteligen i thenne
delen åberopas, tå frågan är om tiltal öfver hvad emot Regeringsformen
och Ständernes frihet, af hvem thet vara må,
försökt blifvit, så lägger thenna § strax til grund, at tå saken
är af sådan beskaffenhet, at then ej almänt kunnog blifva kan,
bör then uti Secrete Utskottet men eljest (h. e. tå saken kan
blifva uppenbar) af någon annan deputation eller och särskilt
commission, som Ständerne theröfver förordna kunna, behörigen
undersökas och afdömmas.
Efter thetta lagens rum dependerar skillnaden uti frågan
om foro på sakens beskaffenhet, antingen then är hemlig eller
then kan gjöras uppenbar.
Så länge nu Riksens Ständer enhälligt förneka al kundskap
angående kriget och thess upkomst, så frågas tå, huru
thet vil blifva möijeligit at vid en instructions inrättande,
som n. b. skal vara grundad på fundamentallagarne och således
ingalunda inbegripa något emot eller öfver themsamma, afgjöra
eller föreskrifva ett sådant rättegångssätt, som hvarigjenom
händerne bindas och en fri utöfning af föreskrifne laglige
skyldigheter betages.
Naturliga ordningen blifver således efter mitt tycke
thenna, at Secrete Utskottet efter målets egenteliga beskaffenhet
antingen undersöker häröfver eller thet til någon annan
27
deputation eller och särskilt commission remitterar, hvilken
sistnämnde Ständerne i slik händelse förordna kunna.
Min tancka är altså thenna, at Secrete Utskottet upgifver
för ståndens plena thenna angjelägenhets rätta ursprung och
förevetande, på thet then enligt lag til Ständernes kundskap
komma må och the hafva tilfälle at efter omständigheterne
theröfver tå sig utlåta.
G[unstige] H[errar]. Factum bör altid vara uppenbart,
innan rättegång eller domstol kan, emot hvem thet vara må,
anställas eller förordnas.
I slike hemligheter, som thenna ännu är, får jag emot lag
icke gå inqvisitorie til väga.
Al säkerhet härutinnan skal ju oförnekeligen hämtas
antingen utur Secrete Utskottets handlingar eller rådsprotocoller.
Bägge äro the hemlige, och bägge böra the innom sine
förordnade och slutne samhällen handteras såsom ärender,
the ther i anseende til utrikes machter eller för rikets besynnerliga
interesse böra hollas tysta och hvilken tystlåtenhet i
synnerhet under pågående krigslåga vil synas hufvudsakelig
och nödig.
Jag holler mig således, ej mindre härutinnan än alt annat,
vid våra grundlagars bokstafveliga innehold utan at träda ett
steg therifrån, och tror mig blessera ed och samvete, så fort
jag theremot något afsteg antingen försökte eller samtyckte.
Gunstige Herrar! Låten tå en gång blifva vårt fulla upsåt
at såsom lemmar i en kropp, med Regeringsformen at tala,
i förtroende, kjärlek och enighet arbeta på vårt gjemensamma
bästa, såsom från hvars ens enskilte oskilj achtigt. Vi äro alle
skyldige en Gud, en öfverhet och ett fädernesland.
Strida lemmarne sig emellan, hvad kan tå annat följa
än at bandet, som holler regeringskroppen tilsamman, omsidor
måste brista och vi sluteligen stadna för Guds egen hotelse
och dom, at när riket söndrar sig emot sig sjelft, så faller sten
på sten, hvilken dags gryning Herren then alsmächtige sent
eller aldrig låte upgå.
Otto Henr. von Frese.
