# ID: svediakorp-gov121
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1751--1752
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 190,416
# sentences: 6,742
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGSPROTOKOLL
FRÅN OCH MED AR 1719
ADERTONDE DELEN
1751-1753
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1911
[083011]
Enligt uppdrag af Riddarhus-Direktionen och på Ridderska
pets och Adelns bekostnad utgifven af G. O. Berg.
Innehållsförteckning.
I. Protokoll
Sid.
1) för 19 sept.—17 dec. 1751
1—241.
2) för 17 dec. 1751—30 maj 1752 (i sammandrag)  243—258.
3) för 1—8 juni 1752
259—330.
II. Bilagor.
11 Kungl. Maj:ts proposition 333.
2) Yttranden till protokollet den 13 nov. 1751 rör. de Kungl. Rid
darordnarna:
a)
Didrik Duvalls memorial  337.
b) E. M. von Nolckens d:o  340.
c) Gudm. Adlerbeths d:o 344.
d) A. R. Durietz d:o  346.
e) Adolf Sandbergs d:o 351.
f) G. W. Leijonankars d:o  352.
g) M. A. von Ungern-Sternbergs d:o  353.
h) Germund Cederhielms d:o  359.
i) H. Adlermarcks d:o
370.
j) G. Ulfklous d:o  372.
3) E. Wrangels diktamen rör. konungaförsäkran  373.
4) Rådets protokollsutdrag rör. införandet af den Gregorianska tid
räkningen
376.
5) Yttranden till protokollet den 13 dec. 1751:
1) Christer Horns memorial rör. konungaförsäkran 381.
2) G. Hastfers d:o rör. kanslipresidentsämbetets tillsättande 385.
3) P. G. Ehrencronas d:o  386.
4) Christer Horns d:o  389.
5) Hugo Hamiltons d:o 391.
6) Lars Kaggs d:o
393.
7) A. G. Leijonhufvuds d:o  395.
8) Carl Ugglas d:o  397.
9) J. Chr. von Dhrings d:o  400.
10) A. Ehrenströms d:o  407.
11) Edv. Carlesons d:o  409.
12) Chr. Rappes d:o 411.
083011
IV
Sid.
13) Sten Carl Bielkes memorial 414.
14) J. Råfeldts d:o  416.
15) Axel Fersens d:o 419.
16) M. A. von Ungern-Sternbergs d:o  422.
17) E. M. von Nolckens d:o  425.
6) Yttranden till protokollet den 17 dec. 1751:
a) A. Fredenstiernas diktamen ang. begrafnings- ocb krönings
hj
alpen
426.
b) Utdrag nr Rådsprotokollet ang. Konungens resor 431.
c) Didrik Duvalls diktamen  434.
d) E. Wrangels d:o  435.
e) Lars Kaggs d:o  437.
7) C. G. Cronbiorts memorial om enighetens återställande .... 440.
8) StoTa Seereta Deputationens protokollsutdrag ang. falska rykten
om Konungen och Rådet  443.
9) a) Rådets protokollsutdrag ang. nya divisioner i Hofrätterna . . 447.
b) Nolokens diktamen  448.
c) Ridderskapets och Adelns protokollsutdrag  450.
10) P. Kallings memorial ang. tre nya regementen m. m 451.
11) a) Sekreta Utskottets protokollsutdrag ang. kanslipresidenten
Tessins afsked 45.3.
b) Rådets protokollsutdrag om samma fråga  454.
c) Kanslipresidenten Tessins afskedsansökan  456.
12) a) Chr. J. Klingspors memorial ang. Riksdagens flyttning från
Stockholm den 8 april 1752
458.
b) C. H. Ugglas d:o 461.
c) S. G'. Bielkes d:o  463.
13) a) J. G. Creutz’ d:o den 25 april 1752 om samma fråga .... 465.
b) Th. G. Rudbecks d:o  467.
c) C. E. Wadenstiernas d:o  468.
d) C. H. Ugglas d:o  470.
e) Lars Kaggs d:o  472.
f) Chr. Rappes d:o  474.
g) L. von Bromells d:o  477.
h) H. H. Boijes d:o  478.
i) C. G. Cronhiorts förslag till expedition  479.
14) a) J. Chr. von Durings diktamen om samma fråga  480.
b) G. G. Cronhiorts d:o 481.
15) O. Malmerfelts memorial ang. Bånges balans och manufaktur
fondens
förvaltning  486.
16) a) S. G. Stiernelds memorial om tre nya regementen  490.
b) B. O. Stackelbcrgs d:o  494.
c) G. F. von Schantz’ d:o  496.
d) J. G. Creutz’ d:o  498.
e) J. A. von Lantingshausens d:o  499.
f) Sten Coijets d:o  500.
17) Sekreta Utskottets protokollsutdrag ang. Generalguvernörsämbetet
i Finland
502.
V
Sid.
18) B. M. Schechtas memorial om statsverket m. m  503.
19) O. Malmerfelts ytterligare memorial om Bånges balans m. m. . . 505.
20) H. H. von Posts diktamen om d:o 514.
21) Ridderskapets och Adelns protokollsutdrag om d:o 516.
22) G. W. Leijonsteens diktamen om d:o 518.
23) a) Adam Fredenstiernas d:o ang. introduktion  520.
b) C. G. Liewens d:o  522.
24) Ridderskapets och Adelns skrifvelse till Kungl. Maj:t om dem,
som falskeligen utgifva sig för adelsmän  523.
25) Förteckning på ledamöter af Sekreta Utskottet i de särskilda De
putationerna
525.
26) Riksdagsbeslutets adliga underskrifter .
527.
I. N. I.
Protocoll
hållit hos Ridderskapet och Adelen vid 1751 års
Riksdag.
Den 19 September.
Sedan, i anledning af Kongl. Maj:ts nådigste kallelsebref
till samtelige Riksens Ständer af den [14] Junii innevarande
år at den 16 i denne månad sig vid den allmänna
Riksdagen bär i Stockholm infinna, R. o. A. efter
den genom puke- och trompete-klang skiedde kundgiörelsen
sidstnämde dag och de fölljande sig på Riddarhuset
angifvit och sine namn anteckna låtit; så församlade
sig efter Riddarhus-Directionens i går bittida giorde
anslag R. o. A. i dag klockan 9 förmiddagen på Riddar -  hus-salen, då Grefve Brahe, såsom den förste ibland Grafvarne,
anmodade R. o. A. at taga in sine säten samt
äskade liud til Riksdagens öpnande. I det samma upstod
Hr
Hårleman och yttrade sig, at som sparsamheten
vore för svenska män en icke mindre anständig än berömvärd
dygd, så hemstälte han, om icke R. o. A., innan
til något Landtmarschalks-vahl skrides, ville komma öfverens
om en viss summa, hvilken efter vanligheten vid
Riksdagens slut borde lemnäs til Landtm., och föreslog
Hr Hårleman, om icke densamma i ett för alt kunde ut
2304/o6
Adelns protokoll. (XVIII.) 1751—1152. 1
2 (Sept. 19.) Grefve Brahes hälsningstal.
sättas til sextusende plåtar, efter som Riksdagen förmodeligen
ej torde blifva så långvarig som de förre.
Men Gref Brahe förestälte häremot, at det enligit
Riksdagsordningen altid tillförene varit brukeligit, at, förr
än något annat företages eller Ståndet kan säj as vara uti
activitet, måste Landtmarschalks-valet för sig gå.
Denne påminnelsen funno R. o. A. välgrundad.
Och betygade Gref Brahe fördenskull sin lyckönskan
til R. o. A:ns ankomst samt inviterade dem til Landtmarschalksvalet
medelst fölljande tal:
Högvälborne, Välborne Herrar, Grefvar, Friherrar,
så ock Samtelige Svea Rikes Högloflige Ridderskap
och Adel.
Sedan Höglofliga R. o. A. för någon tid lagt egne angelägenheter
uti mindre häfd, har jag den äran bedja dem
vara välkomne at med så mycket bekymmerfullare idoghet
antaga sig det allmännas skiötsel.
Nu hafvom vi några år niutit frukten af vår sidsta
sorgfällighet om vår säkerhets och välgångs befästande.
Nu kunna vi altså med så mycket nögdare sinnen taga
nya mått til dess bibehållande.
Nu gifves oss nytt tilfälle at å daga lägga vår kiärlek
för en nådig Öfverhet samt ofärgade nit för fäderneslandet.
Vi kunna skatta oss lyckelige, då invärtes hushållning
blir vårt Riksdags-göromål, och då vi såsom svenske män
öfverlägga om svenske ärender.
Den enighet, efter hvilken vårt första företagande får
sitt utslag, blifver en af de vissaste spåmän om utgången
af våra rådplägningar.
Höglofliga R. o. A. behagar fördenskull företaga sig at
vällja sin Landtmarschalk.
Herren, som alt i sine händer har, styre R. o. A:ns
förtroende på den man, hvilken, efter diup insigt, genom
uppenbar välvillja och ostridigt upförande dertill giort
sig förtient, och som må vara begåfvad med de egenskaper,
hvilka vid beniga öfverläggningar tarfvas at stridiga
meningar förena samt alla sakers utgång til Guds ära,
Öfverhetens nöje, fäderneslandets väl och hvar redelig
svensks upkomst jemka och utföra.
Landtmarskalksval.
3
R. o. A. förklarade sin åstundan at til följe af Riksdags-ordningen
nu genast företaga sig Landtmarschalksvalet.
Och satte sig altså vid bordet at emottaga voteringssedlarne
och hafva inseende på voteringen
Gref Eric Brahe,
Gref Pontus De la Gardie,
Frih. Didrich Duwall,
Frih. Ankarstierna. Fullm. Gref Carl Fredric Liewen,
Herr Christian Barnekow,
Herr Carl Gustaf Netherwood,
Herr Carl Bappe,
Herr Daniel Gustaf Cedercrona.
Och begyntes med voteringen, då R. o. A. efter upropslistan
upropades, och vid det at hvar och en af R.
o. A. til Landtmarschalksbordet framträdde at aflägga
sitt votum, undfeck i det samma den så kallade polletten
eller Ridderhustecknet med Riddarhusets sigill å den ena
och åretalet samt familiens numer och namn å den andra,
hvilka polletter vid denne Riksdag voro til färgen
röda.
Under voteringen voro några förseglade sedlar inkomne,
hvaruppå, sedan de blifvit upbrutne, deras namn
voro antecknade, som dem låtit upsända.
Eljest funnos ock 2:ne tryckte sedlar, hvilka som R.
o. A. för ogiltige ansågo, så blefvo de icke eller antagne
utan aldeles sönderrifne.
De, som vid första upropet ej voro tilstädes, antecknades
af Gref IAewen och Frih. Duwall och sedermera tillika
med dem, som sig först i dag och under påstående
votering angifvit, ånyo upropades, då de sina vota inlade
och polletten undfingo.
Derefter uplästes voteringssedlarne af Gref Brahe med
hög röst och blefvo af de öfrige Herrar noga påsedde samt
serskildt för hvart namn tilsammans lagde, hvilka voteringssedlar
sedan med liud röst räknades, och hade
Hans Excellence Herr Riksrådet Baron Åkerhielm ett,
Herr Generalen Leijonhufvud ett,
Herr Landshöfdingen Drufva ett,
4 (Sept. 19.) Grefve Brahes tal till Landtmarskalken.
Herr Generalen samt Riddaren och Commendeuren af
Kongl. Maj:ts orden Frih. von Ungern Stemberg tvåhundrade
siuttiosex,
Herr Hofcancelleren Gref Henning Gyllenborg femhundrade
femtiofyra.
Som det af ofvanbemälte Herrar Deputerade underskrifne
voterings-instrument utvisar, hvilket finnes bland
allegaterne til detta Protocoll.
Gref Brahe framträdde deruppå och til Herr Grefven
och Landtm, öfverlemnade stafven, hvarvid Gref Brahe
fölljande tal holt:
Högvälborne Herr Grefve och Hofcanceller.
När oförtruten möda til sin föresats vinner dess ändamål,
enär med arbete förvärfvad insickt genom medbröders
förtroende behedras, då skattar sig lyckeligit det samqväm,
hvilket til dygdens rätta belöning bidragit.
Sådant är nu R. o. A:ns tankesätt, då, efter i dag
hållit Landtmarschalksval, Herr Grefven blifvit utnämd att
under således börjad Riksdag vara dess anförare. På deras
vägnar har jag den hedren til Herr Grefven öfvergifva
det vigtiga hederstecknet, Landtmarsehalksstafven, med önskan
af Guds stora hielp, på det fäderneslandet må hugna
sig af uprätthållande, Öfverheten af undersåtarnes kärlek,
R. o. A. af deras fri- och rättigheters bibehållande samt
hvar och en undersåte af så allmän som enskildt välmåga
och tilbörliga fortkomst.
Hvaruppå Herr Grefven och Landtm., sedan han
Landtmarsehalksstafven emottagit, sin tacksäjelse aflade
på fölljande sätt:
Det kall, Höglofliga R. o. A. nu behagat updraga mig,
mottager jag med högsta vördnad, uprigtigaste tacksäjelse
och fullkomligaste tillgifvenhet.
En. svensk man bör ju räkna för högsta sällhet at
se sig äga sina landsmäns ynnest och förtroende.
Om jag jemnför detta ämbetets vigt emot min förmågo,
finner jag ganska lätt, at det öfverväger mina krafter;
men när jag lägger til grund, näst den Högstas bistånd,
hvars verkan vi med förundran vörda under de åtskillige
Landtmarskalkens tal till R. o. A.
5
omskiften, vårt kära fädernesland på någon tid undergått,
ett redligt hierta, ett obefläckadt samvete och ett från alla
främmande afsigter söndrat upsåt; när jag ser mig understödd
af Höglofliga R. o. A:ns mogna råd; när jag öfverlemnar
mig til så vittre och förfarne mäns handledande,
så har jag mera hopp än frucktan om en god utgång af de
saker, som tora förekomma på denna Riksdag.
Mina Herrar, det är Edert verk, at jag nu förer
ordet. Min mun skall vara sanningens och rättvisans
tolck.
Konungens höghet, lagens helighet och Riksens Ständers
fri- och rättigheter skola vara de pelare, hvarpå jag
tänker bygga detta mitt Landtmarschalks-ämbete.
Fäderneslandets anseende, våra förbindelsers beständighet,
våra inrättningars fortkomst och hvar mans säkerhet
skola blifva målet af min önskan och tillämpningen
af min omsorg.
Höglofliga R. o. Arns värdighet, som mycket härrörer af
den enighet och förtroende, hvarmed de sielfva utföra rådplägningarne,
lärer jag så mycket mera få fägna mig af,
som alt frö til oenighet och tvedrägt synes vara förqvaft.
Dygd och ädelmod, Riddersmäns rätta kännemärke,
kunna äfven så väl visa sig i saktmodighet, uprigtighet
och förtroende, som i tapperhet, mod och nitälskan för riket
och det allmänna bästa.
Min vördnad för Höglofliga R. o. A. är oändelig och
min tilgifvenhet skall ej uphöra förr än med lifvet.
R. o. A. betygade häremot sin fägnad och önskade
Herr Landtm, lycka och välsignelse.
Sedan aflade Herr Landtm, den vanlige Landtmarschalkseden,
som honom utur Riksdagsordningens 20 § af Rid
darhus-Secreteraren
förestafvades.
Deruppå utnämdes fölljande Deputation at i underdånighet
berätta Deras Kongl. Majestäter och Deras Kongl.
Högheter, det R. o. A. valt Herr Grefven och Hofcancelleren
Gyllenborg til deras Landtmarschalk.
Gref Sperling,
Gref Tessin, fullm. Frih. C. 0. Hamilton,
Frih. Clodt, Frih. Scheffer,
6 (Sept. 19.) Truppkommendering. Grefve Hessenstein.
Hr Buthenschiöld, Hr Printzenschiöld,
Hr von Post, Hr Sahlefelt
Hr Cedercrona, Hr Cedermarck,
Hr Silfverstedt, Hr Jennings.
Anmodades fördenskull Kammarherren* at i underdånighet
utbedja timan, enär Deras Kongl. Majestäter täckes
sig af desse Deputerade upvackta låta.
Biddarhus-Fiscalen antyddes at efter vanligheten berätta
de öfrige Stånden, det Herr Grefve Gyllenborg til
Landtm, blifvit vald.
Hr Landtm, anmälte, at Herr Stats-Secreteraren Baron
von Höpken lemnat honom ett utdrag af Badets Protocoll,
hållit den 2 uti innevarande månad, hvarutinnan
Kongl. Maj:t med Kiksens Ständer i nåder behagat com
municera,
det Kongl. Maj:ts vilja vore at låta femtio man
af Dess Lifregemente med hästar och full mondering hit
commendera, hvilka borde vid förestående Kongl. Begrafning,
då de öfrige här liggande Begementerne med paradering
blifva sysselsatte, til oordnings förekommande uti
staden patroulleringar hålla.
B. o. A. hade häremot ej något at påminna, hvilket
Herr Stats-Secreteraren Baron Höpken til svar lemnades.
Erih. Gustaf David Hamilton hemstälte, om icke
B. o. A. skulle täckas visa samma benägenhet emot Gref
Hessenstein, som vid 1743 års Biksdag Gref Brahe vederfarits,
nämligen at få vara tilstädes vid deliberationerne
på Biddarhuset och såmedelst inhemta kundskap och erfarenhet
uti de under B. o. A:ns mogne rådplägningar
förekommande ämnen.
Som Frih. Hummerhielm och flere höllö för billigt
och anständigt, at Gref Hessenstein måtte på detta sättet
hos B. o. A. admitteras, så giorde Hr Grefven och
Landtm, härom proposition, hvarpå då icke annat än ett
allmänt bifall förmärcktes.
Som Kammarherren* nu var återkommen med det svar,
at B. o. Arns Deputerade kunde sig nu straxt hos Deras
Kongl. Maj :ter i underdånighet infinna, så upropades och
afgick förbemälte Deputation.
B. o. A. åtskildes klockan 4.
Tomrum lemnadt för namnet.
Deputation till de Kungliga personerna.
7
Den 20 September.
B. o. A. samlades klockan 9.
Sedan liud var äskadt och B. o. A. intagit sina ställen,
gaf Hr Landtm, uppå Hr Stadsmajoren Stiernmarcks
anmälan B. o. A. tilkänna, at Stockholms stads Borgerskaps
Infanterie-compagnier komma i desse dagar at dragas
tilsammans at öfva sig uti exercitierne, emedan de vid nu
snart förestående Kongl. Begrafningen måste göra tienst
vid paraderingen.
Härvid funno B. o. A. icke något at påminna.
Hr Landtm, berättade, at ehuruväl Frih. Carl Otto
Hamilton, som i går anförde Deputationen til Deras
Kongl. Maj fler, ännu icke var upkommen på Biddarehuset,
så hade dock Hr Landtm, sig bekant, at timan vore gifven
til klockan half 12 nu i förmiddag, då Landtm, och
Talemännen med Biksens Ständers Deputerade komma at
hos Deras Majfler och Deras Kongl. Högheter giöra deras
underdånige upvacktning.
Befaltes fördenskull, at Biddarhus-Fiscalen skulle upteckna
dem, som i denna Deputation komma at gå, hvilka
efter vanligheten blifva 40 til antalet. Desse Herrar
voro:
Gref Douglas,
Gref Frölich,
Gref Dyker,
Grefvar.
Gref Gyllenborg,
Gref Benstierna,
Gref Dolma.
Friherrar.
Frih. Creutz,
Frih. Cederhielm,
Frih. Stierncrantz,
Frih. Armfelt,
Frih. Strömfelt,
Frih. Cloodt,
Frih. Yxkull,
Frih. Bunge, fullm. Hr Carleson.
8 (Sept. 20.) Deputation till de Kungliga personerna.
Adel.
Herr Svinhufvud, Herr Rosenquist,
Herr Printzenschiöld,
Herr Rännerfelt, fullm. Frih. Armfelt,
Herr Brant, fullm. Frih. Kiöhler,
Herr Morath, Herr Klingstedt,
Herr von Post,
Herr Nassoldn, fullm. Herr Ramsay,
Herr Leijonanlcar,
Herr Schönfelt, fullm. Herr Klingsporre,
Herr Gripenvalt, Herr Sahlefelt,
Herr Ulfsparre, fullm. Herr Saltza,
Herr von Sinclair, Herr Lilljegranat,
Herr Ehrenström, Herr Reuterswärd,
Herr Ehrenpreuts, Herr Stiernblad,
Herr Stiernschants, Herr Cedermarck,
Herr Nordenfelt, Herr von Yhlen,
Herr Borgenstierna,
Herr Blomstedt, fullm. Herr Möller stier na.
Vid det Hr Landtm, giorde 11. o. A. föreställning
om god ordnings hållande på Hiddarhuset, påminte
Frih. von Ungern Sternberg, at vid sidstl. Riksdag
voro åtskillige reglor faststäldte, hvilka ock på väggen
varit anslagne. Om de samma nu allenast höllos och i
ackt togos, skulle ordning icke fattas.
Hr von Bromell sade sig väl icke hafva något
egenteligen at påminna vid det, som i går blef föredragit
angående G-ref Hessensteins tilträde här på Riddarehuset,
men holt likväl före, at sättet dervid hade kunnat vara
annorlunda, ty Gref Hessenstein hade bordt ingifva ett
memorial derom til Hr Landtm., hvilken det endast tilkommer
at formera propositioner.
Detta understöddes äfven af Hr Klingspor.
Hr Landtm, förestälte, om icke R. o. A. behaga fastställa,
at, enär någon proposition blifver giord och icke
angelägenheten fordrar, at man sig straxt deröfver måste
utlåta, det saken då måtte hvila til nästa Plenum, på det
Ceremoniel vid riksdagens öppnande. 9
R. o. A. måtte hafva tillfälle at med mognare eftertanka
och ordning fatta sina beslut.
Detta bifölls af R. o. A.
Frih. Carl Otto Hamilton var nu tillstädes och berättade,
at Hans Kongl. Maj:t i går på ett ganska nådigt
sätt emottagit R. o. Arns Deputerade samt förklarat sitt
nådiga nöje öfver Landtmarschalks-valet.
Hennes Maj:t Drottningen hade äfven betygat sitt nådige
välbehag öfver R. o. A:ns lyckelige val, och Hans
Kongl. Höghet Cron-Printsen jemväl låtit hälsa samtelige
R. o. A. och förklarat sig vara deras vän.
Hr Landtm, geck neder och öfverlemnade klubban til
Gref Brahe.
Derefter begyntes med upläsandet af Regeringsformen
och Riksdagsordningen.
Föredrogos R. o. A. de från Hans Kongl. Maj:t nedsände
ceremonialer, så väl då Riksens Ständer komma sig
vid Riksdagens början at infinna, som angående den förestående
Kongl. Begrafningen.
Gref Brahe anmälte, at som i synnerhet det sednare
af desse ceremonialer var något vidlyftigt och dessutan
tiden skyndar, at de måtte snart befordras til trycket, så
torde R. o. A. finna bäst, at detta altsammans öfverlemnas
til Hans Kongl. Maj:ts egit nådigste besörjande.
Hvartil R. o. A. samtyckte, och under det at med
upläsandet af förbemälte förordningar fortfors, geck Secreteraren
til de andre Stånden at inhemta deras yttrande
angående ceremonialerne.
Som nu klockan var inemot half 12, så nedträdde
Deputationen uti Secrete Utskotts-rummet, at der möta
de öfrige resp. Ståndens Deputerade, hvilka, enär de alla
voro församlade, upträdde [de] til Hans Kongl. Maj:t, anförde
af Hr Landtm, med stafven i handen.
Sluteligen läto R. o. A. för sig upläsa de vid sidstledne
Riksdag til god ordnings bibehållande faststäldte
och ibland allegaterne til Pleni Protocoll befintelige
reglor.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan ett.
10 (Sept. 21.) Tryckning af de hållna talen.
Den 21 September.
K,, o. A. samlades klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och K,, o. A. intagit
sine ställen, berättade Hr Landtm., på hvad nådigt sätt
Riksens Ständers Deputerade i går blifvit af Deras Kongl.
Maj:ter emottagne, ocb at Högstbemälte Deras Maj:ter
i Deras nådige svar önskat samtelige Riksens Ständer
lycka ocb välsignelse uti deras förehafvande rådplägningar.
Och som Hr Landtm, anhållit at få skriftelig del
af Deras Maj:ters nådige svar, så hemstälte Hr Landtm.,
om icke desamma nu som efter förra vanligheten böra
til Riksens Ständers heder och fägnad genom trycket ailmänne
göras.
R. o. A. förklarade sig önska, at Högbemälte Deras
Kongl. Maj:ters och äfven Hr Landtm:ns tillika med Gref
Brahes vid desse tilfällen hällne tal måge blifva tryckte.
Hr Landtm, påminte ytterligare, at som Riksens
Ständer icke kunna komma i något arbete, innan de varit
på Rikssalen, hvilket man förmenar bäst kunna skie nästkommande
måndag, så vore nödigt, at Landtm, och de
öfrige Ståndens Talemän i dag upgå til Hans Maj:t och
i underdånighet anhålla om dagen, när Riksdagspredikan
kommer att skie.
Som R. o. A. härtil samtyckte, så anmodades Kammarherren
Frih. Rålamb at inhemta Hans Kongl. Maj:ts
nådige befallning, enär Talemännen på förberörde sätt få
infinna sig.
Hr Landtm, hemstälte, om icke golfvet omkring Landtmarschalks-bordet
kunde höjas til en half aln, emedan på
det sättet hvad som läses framme innom skranket bättre
torde höras. Hvartil R. o. A. samtyckte.
Sedan androg Hr Landtm., at, ehuruväl Riksens
Ständer vid förra Riksdagar öfverens kommit och äfven
uti Kongl. Förordningen af år 1739 och dess 3 § finnes
inryckt, at de ledige Råds-ämbeten straxt vid Riksdagens
början böra besättas; så torde likväl nu vara någre hinder
i vägen, at sådant icke så hastigt kan företagas,
hälst och emedan Kongl. Begrafningsdagen så snart in
-
Truppkommendering.
11
stundar. Dock hemstälte Hr Landtm, detta til R. o. A:ns
godtfinnande.
Gref Frölich och Hr Klingsporr yttrade sig, at
man icke kunde företaga något sådant, innan man först
varit på Rikssalen.
Frih. G. Hamilton svarade, at så snart Landtm.
och Talemän blifvit valde, äro Riksens Ständer uti activitet.
Hr T. G. Rudbeck erindrade, at Bänkmans- och
Electors-val nödvändigt fordrade någon tid, och at det
altså voro omöjeligit at nu straxt skrida til Rådsval.
Hr Landtm, förestälte, om icke R. o. A. behaga
abstrahera ifrån alla sådane propositioner, til dess Riksens
Ständer varit på salen och afhört Riksdagspredikan.
Hvilket R. o. A. biföllo.
Derjemte gaf Hr Landtm, tilkänna, at han vid haft
sammanträde med de öfrige Talemän kommit öfverens, at
inga oväntade eller alt för tidige propositioner skulle
imedlertid ifrån de andre Stånden komma.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 20 i
denne månad, hvaruti Hans Kongl. Maj:t nådigt förklarar
sig hafva nödigt acktat at låta så väl til Slotts-arbetets
bedrifvande härstädes hitcommendera 200 man af Uplands
Regemente, som ock sedermera vid den förledne sommars
här i staden olyckeligen timade svåra vådelden hitdraga
resten af samma Regemente til bestridande af vackthållningar
samt undsättning vid arbete för dem, som igenom
elden lidit skada til sine hus och egendomar, samt at
Kongl. Maj:t än vidare pröfvat nödigt samma Regemente
här qvarhålla til paradering vid förestående sollenniteter.
R. o. A. hade härvid icke något at i underdånighet
påminna.
Härefter upkom frågan, enär Bänkmansvalet skulle
företagas, och kommo uppå Hr Landtm:ns föreställning R.
o. A. öfverens, at det kommer om nästa tisdag at för
sig gå.
Hr Landtm, förestälte, at som Riksens Ständer om
måndag ofelbart lära komma på Rikssalen at afhöra
Riksdagspredikan, så vore nödigt, at de förut äro betänkte
på klädedrägten, på det en anständig likhet dervid
må i ackt tagas.
12 (Sept. 21.) Om krönings- och begrafningsceremonielet.
Hr Bromell sade sig hafva hört berättas, at uti
Crönings-ceremoniellet skola vara nämde Deputerade af
hvart Stånd, och frågade altså huru dermed kommer at
förhållas.
Frih. von Ungern svarade, at Crönings-ceremoniellet
ännu ej vore faststäldt, utan at hvad i går utom upläsande
hos R. o. A. anmältes, allenast angingo Riksens
Ständers upkomst på sahlen och den Kongl. Begrafningen,
hvartil dagen är utsatt til den 27, och at, hvad detta sednare
angår, det aldeles kommer at skie på samma sätt
som vid Hennes Högstsalig Kongl. Maj:ts Drottningens Begrafning.
Och som Hr von Bromell erindrade, at man måste
så laga, at de, som äro ifrån landsorterne, måtte vid desse
solenniteter få vara tilstädes, så yttrade sig
Hr Thure Gustaf Rudbeck, at dervid lärer desse
Herrar skie behörigt nöje, emedan, förutan det at en stor
del af de här i Stockholm boende lära sielfva afsäja sig,
så komma ock ganska månge vid paraderingen at göra
tienst, hvarigenom antalet mycket blifver minskadt.
Hr Hårleman. Man måste i detta fall rätta sig efter
möjeligheten och som rummet i kyrckan kan tillåta. Kör
öfrigit har Hans Kongl. Maj:t nådigt förklarat, at om
Herrar Officerare infinna sig uti sine uniformer med flor
i hattarne och om armarne, så anser han dem för sorgklädde.
Uppå Hr Landtm:ns föreställning kommo R. o. A.
öfverens, at vid den Kongl. Begrafningen komma Herrar
Officerare at vara klädde uti uniforms-råckar med svarta
underkläder samt flor i hattarne och omkring armarne.
Hr Landtm, berättade, at Talemännen kommit öfverens,
at hälsningen Stånden emellan må skie igenom Deputationer,
och bad fördenskull, at R. o. A. ville utnämna
dem, som komma at gå til de andra Stånden, hvilka til
antalet komma at bli 24.
Antecknades fördenskull härtil fölljande Herrar:
Grefvar.
Gref Brahe, Gref De la Gardie,
Gref Stenbock, Gref Horn.
Deputerade till de andra Stånden.
13
Friherrar.
Frih. Sparre, Frih. Taube,
Frih. Lieven, Frih. Cronstedt.
Adel.
Herr Uggla,
Herr 'Donnerfelt, fullm. Herr Ehrenström,
Herr Kiempenschiöld, fullm. Herr Gripenschöld,
Herr Pistolkors,
Herr Tomson, fullm. Gref Creutz,
Herr Silfverbrand, Herr Lagerbielke,
Herr Durietz, Herr Stiernhof,
Herr Gripenberg,
Herr Granatenhielm, fullm. Herr Bergman,
Herr Rudbeck Herr Hasenkampli,
Herr von Nackreij, Herr Hermansson.
Derefter anmältes och af sex Deputerade emottogos
2:ne ifrån Hans Kongl. Maj:t nedsände Kammarherrar von
Carlsson och Braunerhielm.
När de hade framträdt til Landtmarschalksbordet, sade
Kammarherren Carlsson, at Hans Kongl. Maj:t låter förmäla
Dess nådige helsning til R. o. A. och inviterar dem
nästkommande måndag på Rikssalen til at bivista Riksdagspredikan
och afhöra Kongl. Maj:ts allmänna Proposition.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. skola sig til underdånig
efterlefnad ställa Hans Kongl. Maj:ts nådige befallning,
och at R. o. A. ständigt innesluter sig uti Hans
Kongl. Maj:ts nåd och hägn.
De 2:ne Kammarherrar utbeledsagades på samma sätt,
som de blifvit införde.
Anmältes en Deputation ifrån Presteståndet af 12 personer,
hvilken af 6 Deputerade emottogs.
Herr Biskopen Doctor Justenius, som förde ordet,
hälsade på Ståndets vägnar R. o. A. på fölljande
sätt:
14 (Sept. 21.) Presteståndets hälsning.
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarschalk, Högvälborne
Herrar Grefvar, Friherrar, så ock samtelige
Svea Rikes Höglofl. Ridderskap och Adel.
Att Riksens Höglofliga R. o. A. är igenom Guds nåd
åter i frid och med hälsa upkommen til denna af Hans
Maj:t vår Allernådigste Konung sammankallade Riksdag,
deröfver betygar Presteståndet, jemte sin hörsamma och
tiensteliga hälsning, sin besynnerliga fägnad. Och såsom
samtelige Riksens Höglofliga Ständers gemensamma göromål
är och blir att med samnadt råd arbeta på rikets och
fäderneslandets sannskyldige välfärd, så försäkrar Presteståndet,
at det vill och skall använda alt sitt förstånd
och krafter deruppå at framför alt sökia Guds ära och
derjemte såsom trogne och rättsinnige Riksens ledamöter
vinlägga sig uti kristelig enighet, understödja Kongl.
Maj:ts höghet och Riksens Höglofliga Ständers fri- och rättighet,
på det alt måtte syfta på det nämde ändamålet,
hela rikets allmänna välgång, hvartil troligen önskas
Guds nådiga styrelse och välsignelse. Härtil utbeder sig
ock Presteståndet Höglofliga R. o. A:ns gunstiga biträde,
vänskap och välvillja. Hvilken förmon Presteståndet utfäster
sig med ali skyldig tienst, hörsam och förtrolig tilgifvenhet
at bemöta.
Hr Landtm, förklarade R. o. Arns erkänsla emot
Presteståndets benägna hälsning och betygade, at R. o.
A. med så mycket större fägnad ser sine kära medbroder
af det Högvördige Presteståndet til denne Riksdag ankomne,
som R. o. A. med dem äger ett gemensamt ändamål,
nämligen at styrcka de åberopade grundpelare til
vår sällhet, och i förväntan af Presteståndets så mogna
som enige bidragande dertil försäkrar R. o. A. om dess
beständige vänskap och tilgifvenhet.
Deputation afträdde och utbeledsagades.
Derefter anmältes en Borgareståndets Deputation, äfven
af 12 personer, hvilken sedan den var af de sex Deputerade
emottagen och införd, yttrade sig ordföranden
Herr Rådmannen Kierrman således:
Borgareståndets hälsning.
15
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarschalk, Högvälborne
Herrar Grefvar, Friherrar, så ock samtelige
Svea Rikes Höglofl. Ridderskap och Adel.
Borgareståndet har igenom närvarande sine Deputerade
den ähran at yttra sin vördsamma och upricktiga
fägnad öfver Höglofliga R. o. Arns lyckeliga sammankomst
til den nu i Herrans namn påbegynte allmänna Riksdagen,
med önskan at den Högste täcktes dertil förläna sin nåd
och välsignelse.
Borgareståndet är fullkommeligen öfvertygadt, at
samtelige Riksens Höglofliga Ständers oryggelige föresats är
at uti inbördes förtroende och samdrägt under lagens och
frihetens oförkränkte bibehållande företaga och fortsätta
deras Riksdagsarbete och öfverläggningar, och at deras
förnämsta ögnamärke dervid lärer blifva fäderneslandets
uphielpande til allmän och enskildt välmågo och trefnad,
såsom den bästa och säkraste grundval, hvaruppå rikets
trygghet, styrcka och anseende byggas kan, hvarutinnan
ock Borgareståndet förmodar en så mycket vissare och
lyckeligare framgång, som vi håfve at hembära den nådige
Guden lof och tacksäjelse, för det de vid sidst öfverståndne
Riksdag af Riksens Höglofliga Ständer tagne försigtige
mått under Kongl. Maj:ts visa och prisvärda regering
medfört de hälsosamma och fördelacktiga fruckter, at
riket nu är i ro och lugn både för utvärtes oro och invärtes
misshälligheter och således ingen stötesten ligger i
vägen, som kan hindra svenske män at taga lika så
kraftige författningar til svenska hushållningens främjande
och ställande uti ett för riket nyttigt skick.
Om Höglofliga R. o. Arns gemensamma biträde til ett så
angelägit ändamåls vinnande gör sig Borgareståndet icke
mindre försäkradt, än det tillförser sig Höglofliga R. o. Arns
beständige ynnest och benägenhet, hvaruti Borgareståndet
sig med all vördnad innesluter.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. med fullkomlig
tacksamhet emottager Borgareståndets helsning och önskar
til Riksens Ständers förestående rådplägningar den Högstas
välsignelse, och at allmän och enskildt nytta måge
vid alla tilfällen så förknippas, at den förra altid har
16 (Sept. 21.) Bondeståndets hälsning.
företrädet och blifver hufvudögnamärket, såsom hvarigenom
den senare ofelbart vinnes, och försäkrade i öfrigit
Hr Landtm., at R. o. A. för sin del i alla mål vill bidraga
til ett fullkomligit och vänligit förtroende.
Sedan denna Deputation var afträdd, förestälte Frih.
Ungern, om icke R. o. A:ns til helsningens förrättande
utnämde 24 Deputerade nu kunde afgå, på det tiden måtte
vinnas.
Hvartil som R. o. A. på Hr Landtm:ns tillfrågan samtyckte,
så afgingo nu förbemälte Deputerade, anförde af
Gref Brahe.
Anmältes äfven Bondeståndets Deputation af 18 personer,
hvilken emottogs och inläts. Och var ordförandens,
Otto Olofsons, hälsning sålunda:
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarschalk, Högvälborne
Herrar Grefvar, Friherrar, så ock samtelige
Svea Rikes Höglofl. Ridderskap och Adel.
Til Höglofliga R. o. A. låter Bondeståndet genom oss,
sine Deputerade, anmäla dess ödmiuka och vördnadsfulla
hälsning samt betyga sin innerliga fägnad öfver Höglofliga
R. o. A:ns lyckeliga hitkomst och höga välmågo.
Bondeståndets trogne önskan skall vara, at den aldrahögste
Guden täcktes städse och altid uppehålla Höglofliga
R. o. A. vid samma höga välstånd, hälsa och krafter,
serdeles under denna nu i Herrans namn påbegynte
Riksdagen, på det Bondeståndet må af Höglofliga R. o.
A:ns mogna förstånd och råd fä uplysning och biträde i de
höga och angelägne saker och ärender, som kunna förekomma.
Bondeståndet tillstår gerna, at det väl ej äger någon
så grundelig och tillräckelig insigt i de höga och riksvårdande
ärender, som vid hvarjehanda tillfällen kunna
komma at föreställas, i brist af tillfälle at om dess grunder
bli underrättade; dock ehuruväl deras största öfning
och studium från barndomen har varit at med möda och
i en sur svett söka sitt lifs uppehälle af den tunga jorden
i åker och äng, skog och marck, i de hårda hellebergen
och jordenes diupaste gömmor, derest tusende dödar dem
öfver hufvudet sväfva, samt i de våta vattnens lägen,
med flere dylika trälsamma näringssätt; så vördar och
Bondeståndets hälsning. Grefve Hessenstein. 17
prisar likväl Bondeståndet den nådige Försynen och milda
naturen för det förnuft och den gåfva, dem blifvit tillägnade,
at skillja dygder och laster, rätt och orätt från
hvarannan, hvilken egenskap, när den blir med en hiertans
välmening och rent upsåt sammanfogad och utöfvad,
Bondeståndet hoppas, hvarom det ock beder, det Högl. R.
o. A. täcktes taga för fullt för bristen i kundskapen.
Emedlertid skall Bondeståndets endaste syftemål och
ögnamärke vara och bli at efter yttersta krafter och begrep
söka, näst den högsta Gudens ähra, vår allernådigste
Konungs och Öfver hets nådige nöje och välbehag, vårt
kära fäderneslands allmänna bästa samt vår ädla frihets
bibehållande utan tvång eller sielfsvåld. För öfrigit utber
sig Bondeståndet få vara inneslutit i Högl. R. o. A:ns
gunst, vänskap och välvillja.
Hr Landtm.: R. o. A. uptager med särdeles fägnad
det Arbara Bondeståndets helsning och äro aldeles med
dem af enahanda tanka, at ett godt samvete och ett ärligit
hierta äro de förnämsta delar af en Riksdagsman,
och i detta afseende skall R. o. A. ej allenast med nöje
nyttja det Hedervärda Bondeståndets samråd uti de förekommande
Riksdags-ärender, utan ock dem med en upricktig
förtrolighet städse söka at bemöta.
Deputation afträdde och utbeledsagades.
Hr Landtm, reassumerade den uti sidsta Pleno å nyo
omrörde quaestionen beträffande Gref Hessenstein.
Frih. von Ungern: Vi hafva väl en gång härtil
samtyckt, men som prsej udicater äro skadelige, i det många
flere torde sådant villja begära, så håller jag före, at
icke mer än en vid hvarje Riksdag må på detta sättet på
Riddarhuset admitteras.
Hr Edvard Carleson förestälte de besynnerlige omständigheter,
som voro med Grefvarne Hessenstein och
hvilka näppeligen kunna dragas til preejudicat för någon
annan, i det de för Hans Högstsalig Maj:ts skull blifvit
såsom barn på Riddarhuset introducerade och äfven med
Regementer benådade.
Frih. Friesendorff holt i anledning häraf före, at
man kunde simplement bifalla Gref Hessensteins åstundan
utan något prsejudicat.
2304/o6 Adelns protokoll {XVIII) 1751—1752. 2
18 (Sept. 24.) Anstalter till kröningen.
Hvilket ock uppå Hr Landtm:ns giorde frågan af JR.
o. A. samtycktes.
Och skildes JR. o. A. åt klockan ett.
Den 23 September.
Bivistade Riksens Ständer Riksdagspredikan.
Den 24 September.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Hr Landtm, äskade liud och bad R. o. A. intaga
sine ställen, påminnandes tillika, at R. o. A. behagade
något tidigare efter anslag infinna sig, emedan i annor
händelse, så väl enligit Riksdagsordningen som gammalt
vedertagit bruk, de frånvarande måste låta sig benöja med
det, som de närvarande besluta, hälst då en half tima
eller något mera förut användes til Protocollers läsande.
R. o. A. instämde härmed och pröfvade billigt, at
äfven hädanefter på samma sätt må förhållas, så at den,
som är sinnad at taga del i någon sak och ej är tillstädes,
enär den å bestämd tid företages, ej må vara berättigad
at sedan derå något åtal göra.
Hr Ruthenschiöld: Som jag haft tillfälle at se
de anstalter, som göras i Storkyrckan til förestående
Croning, så frucktar jag, at allenast ett ringa antal af
personer kunna få se sollenniteterne dervid, hvarigenom
skulle hända, at många måste resa missnögde härifrån.
Kunde detta på något sätt underhielpas, vore det allmänheten
och i synnerhet de hitkomne främmande Riksdagsmän
til en stor fägnad.
Hr Landtm, sade, at om Hr Öfverintendenten Hårleman
härom påminnes, lärer han i möjeligaste måtto
tillse, huru hvar och en härutinnan må skie behörigt
nöje.
Hr Hårleman, som i det samma på Riddarhuset upkom,
gaf tilkänna, at inrättningen med byggnaden i kyrckan
vore sådan, at 2,500 personer kunde få rum; men
Bänkmansval.
19
at icke alla kunde få lika beqvämlighet vid åskådandet,
vore ej at undra på i anseende til kyrckans structur;
dock ville han denna påminnelse hos Hans Maj:t i underdånighet
anmäla och äfven vinlägga sig om at härvid
göra någon ändring, hvarigenom ännu flere kunde
rymmas.
Hr Landtm. Förledne lördags blef faststäldt, at
Bänkmansvalet skulle gå för sig. Behagar altså nu R. o.
A. skrida dertil?
Härtil svarades Ja.
Vid detta tillfälle blef ingen fråga om sättet til
Bänkmansvalet, utan sedan hvar och en bänk för sig i
tysthet voterat, blefvo de 52 bänkarne efter numern upropade,
då utaf hvarje bänk de frenne framträdde, som
haft de fleste rösterne, och under Hr Landtm:ns samt
4 Deputerades inseende inför Landtmarschalbsbordet sin
emellan lottade sålunda, at hvarje gång lades uti en hatt
3:ne sedlar, uti blyringar inträdde, af lika utseende och
storlek. Uppå en var skrifvit Bänkman och på de 2:ne
andra intet Bänkman. Desse sedlar omskakades uti en
hatt och höllos sedan af Biddarhus-Fiscalen högt upp til
lottning, då den, som genom lott blef Bänkman, med
liud röst af Hr Landtm, upropades och vid Protocollet
antecknades.
Enär någon af de 3:ne til Bänkman föreslagne Herrar
ej var tillstädes, förrättades lottningen lika fullt af de
närvarande. Och utföll Bänkmansvalet för denna gången
sålunda, nemligen:
Bänken N:o 1. Gref Bonde, fullm. Hr Carl Gustaf Löwenhielm,
Gref Carl Fredric Fiper, Gref
Clas Stromberg.
Bänkman Gref Piper.
2. Gref Carl von Fersen, Gref Tessin, fullm.
Frih. Carl Otto Hamilton, Gref Axel
Wrede Sparre.
Bänkman Gref Sparre.
3. Gref Hessenstein, fullm. Frih. Gustaf David
Hamilton, Frih. Sigge Sparre, Frih.
Otto Fleming.
Bänkman Frih. Fleming.
20 (Sept. 24.)
Bankmannen.
Bänken N:o 4. Frih. Magnus Fleming, Frih. Maurits
Tosse, Fi’ih. Schoults, fullm. Hr Maurits
Ditt. von Segebaden.
Bänkman Frih. Fleming.
5. Frih. Fägerschiöld, fullm. Hr Per Philip
Hierta, Frih. Carl Gustaf Cronhiort, Frih.
Sten Coijet.
Bänkman Frih. Coijet.
6. Frih. Ulric Scheffer, Frih. Carl Adam
Silfverhielm, Frih. Carl von Höpken.
Bänkman Frih. von Höpken.
7. Frih. David Stierncrona, Frih. Johan
Funck, Frih. Berent Otto Stalcelberg.
Bänkman Frih. Stierncrona.
8. Frih. von Posen, fullm. Hr Carl Ehrensvärd,
Frih. Palmfelt, Frih. Bunge, fullm.
Hr Edvard Carleson.
Bänkman Hr Carleson.
9. Hr Gabriel Falkenberg, Hr Christian Barnekov,
, Hr Leonhard Lake.
Bänkman Hr Falkenberg.
10. Hr Carl Lilljehök, Hr Melchior Falkenberg,
Hr Lillje, fullm. Frih. Maurits Posse
Mauritson.
Bänkman Frih. Posse.
11. Hr Hans Hierta, Hr Eketrä, fullm. Hr
Carl Reinh, von Strokirch, Hr Spåre, fullm.
Gref Fredric Gyllenborg.
Bänkman Gref Gyllenborg.
12. Hr Silfversvärd, fullm. Hr Falkenberg,
Hr Lund, fullm. Hr Hans Hindric Boije,
Hr Jägerhorn, fullm. Hr Pehr Linnerhielm.
Bänkman Hr Falkenberg.
13. Hr Skalm, fullm. Hr Gust. Adam Hiärne,
Hr Lars Hindric Hästesko, Hr Stålhane,
fullm. Hr David Göthenstierna.
Bänkman Hr Göthenstierna.
14. Hr Georg Adolph Ruthenschiöld, Hr Stiernflycht,
fullm. Hr Lovis De Geer, Hr Örnevinge,
fullm. Frih. Carl Sparre.
Bänkman Frih. Sparre.
Bänkmännen.
21
Bänken N:o 15. Hr Grass, fullm. Hr Georg Christ, von
Ganschou, Hr Carl Netherwood, Hr Silfversvan,
fullm. Hr Carl Rappe.
Bänkman Hr Rappe.
16. Hr Hindric Gideon Coijet, Hr Eric Adolph
Printzenschiold, Hr Clas von Breitholts.
Bänkman Hr Breitholts.
17. Hr Bräkenhielm, fullm. Hr Erland Broman,
Hr Johan von Snoilsky, Hr Teetgren,
fullm. Hr Fredric Ehrensvärd.
Bänkman Hr Ehrensvärd.
18. Hr Rennerfelt, fullm. Frih. Wilhelm Armfelt,
Hr von Nummers, fullm. Frih. Axel
Hugo Hamilton, Hr Johan Fredric von
Kaulbars.
Bänkman Hr Kaulbars.
19. Hr Carl Hindric Klingstedt, Hr Thure Gyllenspets,
Hr Gustaf Gyllengranat.
Bänkman Hr Klingstedt.
20. Hr Modée, fullm. Hr Johan Georg Lilljenberg,
Hr Carl Gustaf von Mentzer, Hr
Niclas Didric von Essen.
Bänkman Hr von Mentzer.
21. Hr Gust. Fredr. Leijonanckar, Hr Klingenstierna,
fullm. Hr Ulric Rudenscliiöld, Hr
Georg Silfverström.
Bänkman Hr Silfverström.
22. Hr Eric Funck, Hr Albrecht Tigerklo, Hr
Christian Adrian Stiernecrants.
Bänkman Hr Tigerklo.
23. Hr Kanterberg, fullm. Hr Carl Hindric
Sprengport, Hr Adam Gerhard Liljestierna,
Hr De la Grange, fullm. Hr von
Vicken.
Bänkman Hr Sprengport.
24. Hr Hans Fredric Berghman, Hr Hindric
Johan Sahlefelt, Hr Mannerberg, fullm.
Frih. Axel G. Leijonhufvud.
Bänkman Hr Berghman.
22 (Sept. 24.)
Bänkmännen.
Bänken N:o 25. Hr Reuterhielm, fullm Hr Lars Hierta,
Hr Lars Åkerhielm, Hr Greg. Johan von
Kothen.
Bänkman Hr Hierta.
26. Hr Nils Westfelt, Hr Bogeman, fullm.
Frih. 67a.s Eric Silfverhielm, Hr Gustaf
Adolph Witting.
Bänkman Hr Witting.
27. Hr OZo/- Adlerberg, Hr G'a»7 GmsG Roxendorff,
Hr Georg Johan Freidenfelt.
Bänkman Hr Adlerberg.
28. Hr Lindkrants, fullm. Hr Hwc6 Lostierna,
Hr Carl Lagerberg, Hr Gustaf Adolph von
Meijerhelm.
Bänkman Hr von Meijerhelm.
29. Hr Magnus Daniel Lilljesvärd, Hr Carl
Broman, Hr Waldemar Anton Kirstein.
Bänkman Hr Broman.
30. Hr Daniel Cedercrona, Hr Axel Linroth,
Hr Johan Gripenstedt.
Bänkman Hr Linroth.
31. Hr Palmstierna, fullm. Gref Axel von
Fersen, Hr Gustaf Mannerheim, Hr Wohlberg,
fullm. Frih. Fredric Sparre.
Bänkman Frih. Sparre.
32. Hr Transchiöld, fullm. Hr Carl Fredric
Franck, Hr Wallensten, fullm. Hr M.
Sandelhielm, Hr Fredric Elirenpreus.
Bänkman Hr Franck.
33. Hr Olof Benjamin Ehrencreuts, Hr Carl
Hårleman. Hr Starckhufvud, fullm. Hr
Carl Hindric Bergman.
Bänkman Hr Hårleman.
34. Hr Clere, fullm. Hr Christ. Reinhold Freidenfelt,
Hr Adlercreuts, fullm. Hr Bengt
Rudenschöld, Hr J'eif, fullm. Hr Eman.
Adelcrants.
Bänkman Hr Freidenfelt.
35. Hr Johan Råfelt, Hr Leonh. von Klinckavström,
Hr Anders Daniel Lilljenberg.
Bänkman Hr Lilljenberg.
Bänkmännen.
23
Bänken N:o 36. Hr Carl Gustaf Gadde, Hr Stobée, fullm.
Hr Magnus Stiernsparre, Hr von Unge,
fullm. Hr Gustaf Ruuth,
Bänkman Hr Ruuth.
37. Hr Fredric Rydingsvärd, Hr Carl Riben,
Hr Bengt Ulfhielm.
Bänkman Hr Ulfhielm.
38. Hr Johan Stenflycht, Hr Johan von Seth,
Hr Johan Jacob von Döbeln,
Bänkman Hr von Döbeln.
39. Hr Leijel, fullm. Hr Johan Wulfvenstierna,
Hr Lars Leijel, Hr August Ehrensvärd,
Bänkman Hr Leijel.
40. Hr Cederbielke, fullm. Hr Samuel Braunerhielm,
Hr Nils Magnus Cedermark, Hr
Johan von Carlsson.
Bänkman Hr Braunerhielm.
41. Hr Hindric Julius Voltemat, Hr Segerfelt,
fullm. Hr Joli. Magnus Blixensträhle,
Hr Samuel Ehrenlund.
Bänkman Hr Ehrenlund.
42. Hr Palmcreuts, fullm. Hr Gustaf Plaan,
Hr Daniel Tilas, Hr Lars Benzelstjerna.
Bänkman Hr Tilas.
43. Hr Jacob Silfver stedt, Hr Pehr LöthOrneschiöld,
Hr Carl Borgenstierna.
Bänkman Hr Örnschiöld.
44. Hr Johan Wilhelm Nordenfelt, Hr Carl
von Ehrenclou, Hr Clas Klingfelt.
Bänkman Hr Nordenfelt.
45. Hr Carl Leonhard Ehrenfalek, Hr Johan
Gabriel Bergenstråhle, Hr Noräencreuts,
fullm. Hr Johan Hindric Blomerents.
Bänkman Hr Bergenstråhle.
46. Hr Lars Dahlman, Hr Carl Hallenborg,
Hr Wendel, fullm. Hr Nils Skytte.
Bänkman Hr Skytte.
24 (Sept. 24.)
Bankmannen.
Bänken N:o 47. Hr Gustaf Adolph Schmitterlöv, Hr Johan
Reinhold Wrangel Hr Werner Detlof von
Schiu erin.
Bänkman Hr Schmitterlöv.
48. Hr Lewin von Blixen, Hr Justinus von
Yhlen, Hr Adam Fredenstierna.
Bänkman Hr von Blixen.
49. Hr August von Baltzar, Hr von Schwerin,
fullm. Hr Gustaf Crispin Jern fels, Hr
Theodol• Nordenadler.
Bänkman Hr von Baltzar.
50. Hr Klich, fullm. Hr Carl Hierta, Hr
Hans Hindric Foch, Hr Jacob Ludvig von
Saltza.
Bänkman Hr Hierta.
51. Hr Jacob Albrecht Lantingshausen, Hr
Carl Ridderstedt, Hr Carl Carleson.
Bänkman Hr Carleson.
52. Hr Johan Wefverstedt, Hr Anders Anton
von Stiernman, Hr von Bläsing, fullm. Hr
Reinhold Anrepp.
Bänkman Hr Anrepp.
Herrar Bänkmännen upropades å nyo och nedträdde
i Seerete Utskotts-rummet at välja Electorerne.
Erih. von Ungern Sternberg påminte, at som nu
efter vanligheten lärer komma at göras anslag för de
sökande, som kunna hafva någre ärender at hos Riksens
Ständer anmäla, så vore nödigt, at den vid sidstl. Riksdag
för Urskillings-Deputationen författade och af Hans
Kongl. Maj:t nådigst faststäldte Instruetion måtte npläsas.
I anledning häraf blef altså bemälte Instruetion up
läst.
Och som Hr Hästesko frågade, om denne Instruetion
borde anses som en lag, och dertil svarades Ja, så
begärte
Hr von Bromel, at utur förra Riksdagens Protocoll
blifva underrättad, om detta mål gådt igenom Plena
och af Riksens Ständer blifvit vedertagit och afgiordt,
läggandes dertil, at friheten härigenom alt för mycket
Instruktion för Urskillmngs-Deputationen.
25
vore inskränkt, och at på detta sättet en myckenhet
oupbrutne och ännu oafgiorde mål ifrån förra Riksdagar
blefvo til intet nyttige.
Frih. von Ungern svarade, at Riksens Ständers
Plena derigenom aldrig vore betagit at företaga sådane
ärender, som vid förra Riksdagar kunna vara anhängige
giorde. Men at afsigten med denne Instruetion icke varit
någon annan än at förekomma oordningar, som tilförene
varit nog brukelige. Ty ofta har man aldeles gått Urskillingen
förbi och direete vändt sig til Riksens Ständer;
understundom, när man i Urskillingen fått afslag, har
man gifvit saken en annan tour och färg och lika fullt
gått dermed til Plena. På detta sättet hafva alt flereoredor
inritat sig och Riksdagarne til det allmännas
märkelige skada blifvit på tiden utdragne.
Hr Löwenhielm lade bärtil, at sä snart man ville
rubba denne med stor möda en gång faststäldte Instruetion,
vore äfven så godt at aldeles uphäfva alla til Urskillings-Deputationen
lämpelige förordningar och lemna
altsammans tygelfritt.
Som Hr von Bromel än vidare påstod at få se
Protocollet, enär denne Instruetion' blifvit hos R. o. A.
gillad,
och äfven Hr Joachim Klingspor sade sig ej hafva
trodt, at detta mål vid sidsta Riksdag gått igenom
Stånden;
så yttrade sig Frih. von Ungern, det han hoppades,
at ingen af R. o. A. ville gifva honom, som sidstledne Riksdag
haft den äran at vara Landtm., det oförskyldta tillmälet,
som skulle något emot Riksens Ständers vettskap
blifvit expedieradt.
Hr Wulfvenstierna erindrade, at merbemälte Instruetion
ingalunda innehåller något nytt, utan vore endast
ett sammandrag af åtskillige förordningar, hvilka
tid efter annan til Urskillings-Deputationens rättelse och
Riksdagarnes förkortande blifvit utgifne.
Imedlertid framtogs och upvistes utur handlingarne
projectet til meranämde Instruetion, hvilket med samtelige
Ståndeus påskrifter var gilladt.
Hr Landtm, recommenderade hos R. o. A. den redan
vedertagne och faststäldte ordningen, at inga nya qusesti
-
26 (Sept. 24.) Instruktion för Urskiilnings-Deputationen.
otter mätte upkastas och aldraminst sådane, som angingo
någon ändring uti en lag.
Frih. Cron hiort sade sig aldeles vara nögd dermed,
at göromålen vid Riksdagarne blifva regelbundne, men
en ting vore honom dock härvid om hiertat, nemligen
huru de, som oskyldigt lidit, måtte blifva hulpne och uprättade.
Härmed instämde Hr Hästesko.
Hr Grustaf Hastfer: Det lärer ock tillkomma Riksens
Ständer at efterse, hvadan det kommit, at döde personer
fått sällja tienster, samt huru den, som uti en dom blifvit
frikallad, likväl kan dömas til expenser, hvarpå jag vet
exempel.
Hr Löwenhielm: Det vore alt för beklageligit, om
uti ett land icke skulle finnas någon utväg och tilflygt
för långsamt och oskyldigt lidande. Men vi lägga oss
ofta sielfve hinder i vägen igenom oordenteligit sökande.
Vi äro vahne at gå til Riksens Ständer med saker, som
aldrig höra dit. Ett oändeligit antal af enskyldte besvär
och ansökningar förorsakar långa Riksdagar, och långa
Riksdagar göra ty värr ett utmergladt land.
Hr Anderson berättade, at han redan i 17 år tient
Kongl. Maj:t och Kronan, men likväl ännu ej hunnit Andare
än til underofficerare, och sade sig fördenskull vara
nödsakad at til Riksens Ständers behiertande anmäla detta
sitt vidriga öde.
Frih. Friesendorff: Denna ventilation har ej kunnat
bringa mig på annan tanka, än at, ehuru det är bedröfveligit
at höra talas om sin medborgares lidande, så vore
det ännu fast mera ömt och beklageligit, om lagar och
förordningar skola sättas under äfventyr och rubbning.
Uppå Hr Landtm:ns föreställning uphörde desse
discourser.
Derefter uplästes den vid sidstledne liiksdag för Secrete
Utskottet utfärdade Instructionen, och fants godt,
at denne gången ej dervid någre påminnelser göras, utan
dermed upshiutes, til dess berörde Instruction punctevis
kommer at företagas.
Som åtskillige af R. o. A. begärade, at denne Instruction
må blifva liggande på bordet tils i morgon;
Om valen till Sekreta Utskottet.
så utlät sig Frih. Cronhiort, at tiden vore nästan
kort, och at man väl behöfde tre dagar at betänka sig på.
Hr von Brom el sade, at man ej kunde egenteligen
utsätta vissa dagar, men holt dock före, at man borde
dröja dermed öfver morgondagen.
Som klockan var inemot 2 och Herrar Bänkmännen
förnummos ännu ej vara färdige med deras göromål, sä
funno R. o. A. godt at för denne gången åtskilljas.
Den 25 September.
R. o. A. samlades klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, samt R. o. A. intagit
sine ställen,
Uplästes den vanlige eden för Herrar Electorerne,
hvilken utan påminnelse blef gillad.
Hr Leijonsten erindrade, at Electorerne måtte antydas
at til Secrete Utskottet nämna flere ledamöter af
Ammiralitets-staten, än härtils vanligit varit.
Hr Klingspor holt för nödigt, at Secrete Utskottet
måtte besättas med tilräckeligare antal af ledamöter ifrån
landsorterne, så at ej största delen må komma at bestå
af Stockholms-boer, hälst som de, hvilka ännu vore mindre
kunnige uti rikets angelägenheter, önskade at äfven en
gång blifva underrättade derom och fä tilfälle at använda
sitt pund til det allmänna bästa.
Frih. Coijet: Så många gånger jag haft den ähran
at vara ledamot i Secrete Utskottet, vet jag Electorerne
ej hafva underlåtit at förse Secrete Utskottet med ledamöter
så utaf Ammiralitets- som de andre staterne i riket, såsom
ock ifrån provincierne. Sådant fordrar ock billigheten,
på det en viss proportion altid måtte i ackt tagas, och
tviflar jag ingalunda, det ju Electorerne denne gången
så väl som tillförene lära härpå afseende hafva.
Hr Ruthenschiöld förklarade sig lemna detta med
fullt förtroende til Electorernes samvete och besörjande.
Hr Wulfwenstierna yttrade sig, at detta vore en
gammal qusestion, och at uti 1738 års Protocoll finnes
vara påmint om ledamöters välljande til Secrete Utskottet
ifrån alla stater och landsorter.
28 (Sept. 25.) Om utskottsvalen.
Hr Grustaf Hastfer förklarade, det han ej begärte
at komma i någon Deputation, och at han hölt för he
derligare
at veta något och ej blifva brukad än at bli
brukad och ej veta. Dock trodde han vara billigt, at
en ledamot, som vet sig stå under ansvar och redogörande,,
bör sielfmant afsäja sig, i fall valet skulle falla på honom.
Hr Landtm. Det lärer näppeligen linnas någon ämbetsman
i riket, hvilken ej på vist sätt redogörande åligger.
Men det är altid brukeligit, at, enär mål förekomma,
som i synnerhet angå någon ämbetsmans hafde förvaltning
och göromål, plägar han sielf taga afträde. Hvilket
ock vid denne Riksdag icke lärer utur ackt låtas.
Uppå R. o. A:ns åstundan öpnade Hr Landtm, det
af Bänkmännen försegladt ingifne Electors-valet.
Uplästes altså förteckningen på Electorerne, hvilken
finnes uti bilagorne til detta Protocoll.
Herrar Electorerne framträdde i skranket, hvarest de
aliade eden, som dem af Secreteraren förestafvades.
Hr Mannerheim, Hr lidfelt och Hr Ehrencreuts, som
ej voro tillstädes, komma sedan at aflägga eden hos Herrar
Electorerne.
Hr Landtm, förestälte Herrar Electorerne angelägenheten
af denne deras förrättning och sade, at R. o. A. af
deras mogna och försigtiga val förväntar en märkelig
nytta för det allmänna.
Hr Landtm, frågade ytterligare, om icke R. o. A. finna
godt, at Herrar Electorerne efter vanligheten aldraförst
vällja Secrete Utskottet och Urskillings-Deputationen.
Härtil svarades Ja.
Frih. Strömfelt påminte om Råds-Electorers välljande.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. redan funnit, at
härmed måste upskiutas, til dess Kongl. Begrafningen för
sig gått.
Hr Ruthenschiöld påminte, at en ledamot icke
måtte sätt) as i 2:ne Deputationer, hälst som R. o. A. så
talrikt infunnit sig til denne Riksdagen, och hvar och en
gerna önskar at efter sitt pund och begrep på något sätt
få sysslosättas til det allmännas tienst.
Hr Landtm. Herrar Electorerne lära väl i möjeligaste
måtto vara betänkte härpå, men elljest är det enligit
Instruktion för Sekreta Deputationen.
29
Riksdagsordningen, at om en person afses kunna göra
nytta på 2:ne ställen, må han fritt dertil välljas.
Erih. Ungern förestälte, om icke nödigt vore, at
Urskillings-Deputationen måtte vid denne Riksdag til
dubbelt antal förstärkas, emedan arbetet lärer för bemälte
Deputation blifva drygare än förr i anseende til allmänna
Besvären, som enligit Instructionen komma derstädes at
först uptagas.
Uppå Hr Landtm:ns proposition samtyckte R. o. A.,
at antalet af Urskillings-Deputationens ledamöter blif
ver
fördubbladt.
Och befaltes fördenskull Riddarhus-Cancellisten Strokirch
at gifva sådant de öfrige respective Stånden tillkänna.
Electorerne trädde neder uti Secrete Utskotts-rummet.
Uplästes project til Instruction för Secreta Deputationen.
Gref Johan Cronhielm frågade, huru tysthets-eden
skall förstås, och om en på sitt samvete finner sig böra
anmäla något, men pluraliteten i Deputationen vore deremot,
huruvida man då kan vara linndén til tysthet.
Hr Hårleman: Det är bedröfveligit at se instructioner
jämkas hvar gång de komma före. Jag ville gerna,
at de skulle likna ett uhr, som är i sin rätta gång.
Låtom oss en gång fastställa för evärdeliga tider slike
instructioner och sedan trycka dem til hvars mans rättelse.
Frih. Ungern påminte, at testamenter och efterlemnade
ultimater icke borde vara tillåtne utom Plenorum
vettskap.
Hr Klingspor sade sig ej tro, at instructionerne
någonsin dertil lemnat magt, och följackteligen vore sådant
en olaglighet.
Frih. Cronhiort yttrade sig, at, hvad Instructionens
tryckande angår, han ej kunde vara af en sådan tanka,
emedan det på vist sätt vore at binda händerne på Riksens
Ständer, i fall någon ändring oundgängeligen skulle
behöfvas, och at trycka och sedan återkalla vore äfven
mindre anständigt.
Gref Johan Cronhielm förklarade sig vara af den
tankan, at inga reeommendationer ifrån Secrete Utskottet
30 (Sept. 25.) Instruktion för
eller Secreta Deputationen borde gälla, emedan de icke voro
instruerade i denne afsigten.
Frih. Gustaf David Hamilton sade, at sådant torde
vara händt och ännu finnes, samt at dylika ultimater ofta
kunna ligga Hans Kongl. Maj:t i vägen.
Hr Hårleman insisterade på sin förra tanka angående
instructioners fastställande en gång för alla och förklarade,
at det vore altid anständigt för ett förnuftigt
folk at binda sig sielf med lagar och reglor.
Hr B. P. Schechta utlät sig, at om liknelsen af ett
uhrverk skall gälla, så funnos sällan uhr, som icke behöfva
lagning och förbättring, hvilket ock aldrabäst tycktes
lämpa sig til vår frihet.
Hr Axel Reuterholm förklarade sig så mycket
heldre instämma med Hr Hårlemans välgrundade påminnelse,
som vår frihet ofelbart måste periclitera, enär man tror
det vara tvång, när man är bunden under lag och ordning,
och höll Hr Reuterholm före, at denne qiuestionen
antingen måtte hvila eller gå til Justitiae-Deputationen.
Hr Landtm, bad, at R. o. A. nu ville punctevis företaga
sig Secreta Deputationens Instruction,
Uplästes altså 1 §, hvilken bifölls.
Vid 2 § upkom den frågan, huruvida någre påminnelser
kunde ingifvas uti Secreta Deputation, som dock
icke egenteligen voro at anse såsom klagomål.
Hr Adlerbeth begärte blifva underrättad, om man
i sådane mål, och när icke någon klagan egenteligen anföres,
kunde gå Urskillings-Deputationen förbi.
Hr Wulf ven sti erna säde, at det ock varit brukeligit
at ingifva underskrifne memorialer til Secreta Deputationen,
enär afseendet endast vore at yppa vissa omständigheter,
ehuruväl ingen såsom klagande sig angifvit.
Hr Hårleman: Jag håller för onödigt at fördubbla
ställen och sätten at angifva klagomål; enär man kan
det omständeligen göra uti Urskillings-Deputationen,
bör man derföre ej blygas eller söka någre andre omvägar.
Hr Ruthenschiöld förestälte, at Secreta Deputationen
ju ej kan betagas at ex nobili officio anmärcka hvad som
kan vara betänkeligit.
Sekreta Deputationen.
31
Frih. Friesendorff påminte ock, atén stor åtskillnad
vore emellan klagomål och at gifva anledningar at efterse
hvad som förelupit.
2 § bifölls änteligen, som den var projecterad.
3 §. Likaledes.
Vid 4 § päminte Hr Klingspor, at, om igenom recommendationer
och ultimater någon förtydning vore giord
öfver Regeringsformen, sådant ej måtte såsom giltigt
anses.
Hr Landtm, svarade, at väl understundom en stor
Secret Deputation blifvit af Riksens Ständer befullmägtigad
at til Hans Kongl. Maj:t directe expediera visse
mål, men at en slik myndighet aldrig updragits Secreta
Deputationen. Om fördenskull Riksens Ständer trodde
härvid något äfventyr vara, kunde ju sådant, om de behaga,
med tydelige ord förbiudas.
Frih. Gustaf Hamilton: Hvad en stor Secret Deputation
vid ett eller annat tillfälle på Riksens Ständers
särskildte befallning verkstält, äger sin fulla ricktighet,
men til något sådant har, såvida mig vitterligit är, Secreta
Deputationen aldrig blifvit befullmägtigad, och håller
jag före, at någre i slika mål af Deputationen til äfventyra
tagne steg, och hvartil den ej varit authoriserad,
ej bör lända den nu tillförordnande Deputationen til någon
rättelse.
Hr Gustaf Reuterholm påstod, at om något sådant
vore förelupit, så med recommendationer som [med] andre
mål, at det då måtte komma til Riksens Ständers
kundskap.
Hvilket Hr B. Schechta äfven begärte, läggandes
dertil, at det vore väl, om ledamöterne i Secreta Deputationen
ej plägade något omgänge i Herrar Riksrådens hus,
på det ali misstanka måtte undanrödjas.
Hr Gustaf Hastfer påminte, at Herrar Riksens
Råds fullmägtige och nära anförvanter ej borde åtaga sig
at vara ledamöter i Secreta Deputationen.
Hr Landtm, svarade, at sådant nästan aldrig plägar
skie.
I anledning af de nu förde discourser proponerade Hr
Landtm., om R. o. A. til denne 4 § behaga göra den
tilläggning, at l:mo) inga så kallade ultimater måge ut
-
32 (Sept. 25.) Instruktion för Sekreta Deputationen.
färdas, som icke förut hos Riksens Ständers Plena äro anmäldte
och gillade; 2:o) at inga recommendationer hvarken
munt- eller skrifteligen måge meddelas, och 3:o) at sådane
testamenter, som redan kunna vara aflemnade, icke nu
mera måtte af Deputationen för någon norm anses.
Denne tilläggning bifölls af R. o. A.
Erih. Strömfelt holt för nödigt, at Secreta Deputationen
äfven måtte til Plena upgifva hvad i dylika mål
för detta hos Deputationen kan vara förelupit.
Detta understöddes äfven af Hr B. Ph. Schechta
och åtskillige flere.
Blef altså uppå Hr Landtm:ns tillfrågan af R. o. A.
för godt funnit, at denna omständigheten jemväl vid §
införes.
Hr P. Kalling frågade, huru sådane recommendationer,
som ännu til äfventyrs torde ligga i Rådet, skola
anses, och om icke en billig skillnad bör göras emellan
föreskrifter, som Riksens Ständer sielfve utfärdat, och
dem, som kommit ifrån Secrete Utskottet eller Deputationer.
Frih. Coijet påminte likaledes, at något vist måtte
utstakas til Herrar Riksens Råds rättelse angående slike
befordringsmål, som ännu ej kommit til verkställighet.
Hr Kalling frågade ytterligare, om Secrete Utskottets
recommendationer ock räknas ibland ultimater.
Hr Ruthenschiöld svarade, at Secrete Utskottet ej
meddelar ultimater uti andre mål än de, som äska någon
hemlighet, såsom ministerielle ärender och Bancoverket
med mera.
Uppå giord proposition af Hr Landtm, kommo R.
o. A. öfverens, det hos Hans Kongl. Majit i underdånighet
må anhållas, det slike utom Riksens Ständers vettskap
anmälte befordringsmål icke måge ligga Hans Kongl.
Majit i vägen vid andre välförtientes befordran.
Hr Stierneld erindrade, at enskyldte privilegier och
disrecommendationer ifrån de nämde ställen borde äfven
anses såsom skadelige och otillåtelige.
Hr Löwenhielm svarade, at om någre betänkande
om slike privilegier uti Secrete Manufactur- och Handels -  Deputationen utarbetas, underställas de altid Riksens
Den kungliga begrafniugen. Fru Nordenflycht. 33
Ständers Plena, men gemenligen pläga sådane ärender
aldraförst ifrån Hans Kongl. Majit til Riksens Ständer
blifva remitterade.
5 och 6 §§ af Instructionen biföllos.
Hr Landtm, påminte, at som Kongl. Begrafningseeremoniellet
innehåller, at sedan samtelige R. o. A. trädt
up i kyrckan och der tagit sine ställen, komma 50 personer
at jemte Hr Landtm, gå up på Slottet och derifrån
vara Hans Kongl. Majit uti processionen til kyrckan
fölljacktige; altså vore nödigt, at desse 50 nu låta anteckna
sig, hvilka alle komma at vara svartklädde och äfven
hafva släta hattar med flor uti.
Påmintes af åtskillige, at antalet matte blifva 52, så
at en af hvarje bänk kunde tagas.
Hvilket bifölls, emedan det ändå uti processionen ej
kunde märkas.
Och antyddes Fiscalen at anteckna desse Herrar, som
sedan enhälligt infinna sig pä Riddarehuset i öfvermorgon
eller den 27, då den höga Begrafningsacten kommer at
för sig gå.
Hr Hårleman berättade, at, i anledning af den nyligen
hos R. o. A. förekomne påminnelsen om tillräckeligare
utrymme i Storkyrckan vid den förestående Kongl.
Cröningen, hade han nu med Hans Kongl. Majits nådigste
tillåtelse låtit företaga en och annan ändring, hvarigenom
han förmodade, at mera rum til åskådarnes nöje lärer
vinnas.
R. o. A. förklarade sig härmed ganska nögde och
tackade Hr Öfver-Intendenten för dess benägna omsorg.
Hr Landtm.i R. o. A. lärer med välbehag hafva
sedt, at Fru Hedvig Charlotta Nordenflycht, hvilken långt
för detta igenom sina qvicka snilles-foster giort sig sa
väl bekant, äfven vid tillfälle af denne Riksens Ständers
sammankomst sig med en vacker lyckönskan infunnit.
R. o. A. hafva vid sidstledne Riksdag förklarat sig benägne
at på något sätt bidraga til hennes hielp och understöd;
men som sådant då icke kommit at verkställas, Riddarhuscassan
icke eller torde tåla at belastas med någon årlig
utgift, så lärer R. o. A. tilstädja, at jag under samråd
med de öfrige Ståndens Taleman söker någon utväg til
hennes upnmntran, hälst som icke allenast R. o. A., utan
2304/oo Adelns Protokoll. (XVIII). 1751—1752. lil. 3
•> 1 (Sept. 25.) Frii Nordenflycht. Ordningsregler.
ock kela allmänheten funnit så mycket nöje uti detta fruentimmers
utkomne vackra skrifter.
Hr Hårleman sade sig högeligen önska, at man
kunde utfinna något soulagement för Fru Nordenflycht,
och gaf derjemte tilkänna, at han, enligit dessvid sidstledne
Riksdag giorde utfästelse, til henne öfverlemnat den
årlige discretion, honom såsom Riddarhus-Directeur bestås.
R. o. A. förklarade sig aldeles ense med Hr Landtm:m
tanka och anmodade Hr Landtm, at vid förefallande tilfälle
härom draga försorg.
Hr Landtm, förestälte, om icke reglorne til god ordnings
bibehållande på Riddarehuset, hvilka R. o. A. redan
hört sig föreläsas, kunde nu, som vid förra Riksdagen
skiedt, nedre vid dören anslås.
Hvartil samtycktes.
Frih. Christer Horn påminte, at visse böter borde
utsättas på alt det, som strider emot desse reglor.
Hr von Bromel tyckte åter, at det vöre mindre anständigt
för R. o. A. at således binda sig til penningeböter.
Hr Landtm, yttrade sig, at Riddarehus-Deputationen
kunde framdeles taga i närmare öfvervägande alt hvad
som kan stadga och förmera en god ordning innom Riddarehuset.
[medlertid vore Hr Landtm, försäkrad, at R.
o. A:ns egit tycke och smak för ordentelighet lärer göra
alla böter onödige.
Frih. Horn erindrade ytterligare, at altid in Pleno
måtte afgöras och öfverens kommas, hvad mål uti nästa
Bleno borde företagas, på det man måtte hafva tid at betänka
sig.
Detta, sade Hr Landtm., kunde ingalunda finna rum,
emedan, i förmågo af Riksdagsordningen och all praxis,
det tillkommer Landtm, at med Talemännen reglera aren -  derne, som in Pleno böra föredragas, hvarpå sedan en lista
nedre vid skranket anslås, och enär betänketid åstundas,
medgifver äfven Riksdagsordningen, at saken kan blifva
liggande på bordet.
R. o. A. åtskildes klockan half 2.
Instruktion för Sekreta Deputatiuneu.
35
Den 26 September.
R. o. A. samlades klockan 9 förmiddagen.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit
sine ställen,
uplästes til justering Protocollet af den 19 September,
och skiedde dervid inga påminnelser.
Dernäst justerades äfven Extractmn Protocolli til de
andre Stånden angående Instruction för Secreta Deputationen
och de i går faststäldte ändringar dervid, så lydande:
Utdrag
af Protocollet, hållit hos R.
o. A. den 25 September 1751.
Under det R. o. A. sig til öfvervägande företagit den
vid sidstledne och förra Riksdagar för Secreta Deputation
utfärdade Instructionen, har R. o. A. kommit at eftersinna,
at som denne Deputations göromål at igenomgå Rådsprotocollerne
och deröfver författa sine anmärckningar, är
en väsentelig del af Riksens Ständers fri- och rättigheter;
så är å andra sidan högst angelägit, at en sådan myndighet
i framtiden icke måtte öfverskridas och til någre
missbruk hänledas. Nu ehuruväl bemälte Instructions 4 §
synes hafva undanrögt den häraf til befarande olägenhet, i
det all förtydning af Regeringsformen eller Kongl. Maj:ts
Försäkring derstädes uttryckeligen förbiudes; så hafva
dock R. o. A. för nyttigt acktat at för mera tydelighets
och säkerhets skull vid berörde 4 § göra fölljande tilläggning.
De så kallade ultimater eller hemställande, hvilka understundom
vid Riksdagarnes slut till Herrar Riksens Råd
blifvit ifrån Deputationen afgifne, vare hädanefter ej tillåtne,
med mindre sådane ultimater förut varit hos Riksens
Ständer anmäldte och gillade, börandes ej eller Deputationen
såsom någon lag eller rättelse för sig anse de påminnelser,
som allaredan på förbemälte sätt utom Riksens
Ständers vettskap kunna vara utfärdade. Alla personelle
Sfi (Sept. 2(i.) Tillökning i Konungens
föreskrifter til Kongl. Maj:t om befordringar eller benådningar
vare äfven Deputationen förbudne. Och på det
Riksens Ständer måge blifva fullkomligen underrättade
om hvad i dylike mål sig tillförene tilldragit, så åligger
Deputationen at sådant til Riksens Ständers Plena forderligast
upgifva.
R. o. A. äro så mycket mer försäkrade, at de öfrige respective
Stånden lära härtil lemna sitt bifall, som alla mått
til befrämjande af laglydnad och ordning hvarken kunna
eller böra vara Riksens Ständer obehageliga. Ut supra.
Frih. Grustaf David Hamilton.: Som Secrete Utskottets
första göromål gemenligen plägar vara at reglera
rikets statsverk och utse nödige medel til de mäst angelägne
behofven, så hoppas jag R. o. A. lära i så ömsint
som vördsamt öfvervägande taga, huru otiRräckelig den
för Deras Kongl. Maj:ter i staten upförde Handpenningssumman
är, hälst uti så nådige och gifmilde händer, hvilka
icke allenast märkeligit deraf meddela til fattiges och beträngdes
understöd, utan ock hafva sådane medel ospardé
til vettenskapers utvidgande och deras inplantande uti
rikets ungdom. R. o. A. hafva uti sine egne barn för
ögonen ett stort vedermäle deraf, enär de besinna den af
Hans Kongl. Maj:t inrättade och på egen bekostnad underhållne
Cadett-Corpsen. Låtom oss då betänka, hvad en
sådan faderlig omvårdnad af oss äskar, och ej allenast efter
vår förmågo gripa vår nådige Konung under armarne,
utan ock tillika aflägga en underdånig tacksäjelse för den
myckna förmon, som R. o. A. i synnerhet igenom ofvannämde
nyttiga inrättning tillflyter.
Hr Hårleman sade, at sä väl högsta billigheten som
vår vördsamma kärlek för vår Öfverhet denne omtanka
fordrade, och holt före, at någon viss summa nu dertil
måtte utsättjas.
Uppå Hr Blombergs begäran uplästes ett uti detta
samma ämne af honom ingifvit memorial, hvaruti föreställes,
at ehuru Riksdagsordningens 18 § ålägger Secrete Utskottet
at besörja statsverket, så borde det dock vara Plenorum
göromål at fastställa summan til Deras Kongl. Maj:ters
Handpenningar. Och i betracktande af anförde skäl, hvilka
i synnerhet grunda sig på Svea Rikes inbyggares nitfulla
oell Drottningens handpenning»!-.
87
vördnad för Deras Kongl. Maj:ter, tilstyrckes at 200,000 dal.
smt måtte anslås til Handpenningar för Hans Kongl. Majit
och 100,000 för Hennes Majit Drottningen.
Hr Hästesko förklarade, at ingen rättsint undersåtare
lärer undandraga sig de utgifter, som til dess nådige Öfverhets
nöje lända, hälst då de dertil anslagne medel på
ett så kongligt och ädelmodigt sätt innom riket och til
rikets bästa utgifvas. Dock skulle Riksens Ständers underdånige
välmening och färdighet at härtil bidraga icke
(härigenom förminskas, om, sedan qusestionen vöre afgiord,
den vi alle med hiertans glädje lära bifalla, målet remitterades
til Secrete Utskottet, at så väl utsätta summan
som påfinna utvägar til dess afbördande.
Hr Stierneld åberopade sig äfven de af Hans Majit
giorde högstberömlige inrättningar, hemställandes tillika,
om icke det skulle lika som utmärcka mindre välvillighet,
om saken nu skulle utan summans utsättjande afgifvas til
Secrete Utskottet. Man hade ju dessutan exempel, at så
väl Herrar LandtmarschalIkar nes honorarier vid Riksdagarne
som flere summor blifvit in plenis nämde och faststälte.
Frih. Duwall: Qucestio an bör väl hos oss vara långt
öfver all deliberation, dock vet jag ej, om vi här kunna
utsätta summan. Torde hända, om vi säga Ja, och cassorne
äro likväl toma och otillräckelige, at vi då ej utvalt
det bästa sättet at afgöra denne saken.
Frih. Cron hiort betygade sig vara härutinnan så af
vördnad rörd och ömhiertig som någon af rikets medlemmar,
men holt likväl före, at det borde ankomma på Secrete
Utskottet at tilse, huruvida vår förmåga sträcker sig.
Det vore möjeligit, at man då kunde gå än vidare och
öka denne föreslagne summan och göra Hans Majit skadeslös
för hvad som är utgifvit.
Frih. Coijet yttrade sig ock i samma mening.
Hr Kalling androg, at detta icke egenteligen vore
något Secrete Utskotts mål, ty det innehåller ingen hemlighet.
Secrete Utskottet hade härvid ej annat at skaffa
än at utse fonden.
Hr Pauli sade sig förmoda, at R. o. A. altid villja
vara sig lika. Det vore för kort sedan afgiordt, at enär
någon ny qusestion upkommer, skall ej ett ändteligit slut
38 (Sept. 2G.) Handpenningarne.
deruti tagas förr än näst påfölljande Plenum. För öfrigit
vore ju res Integra, änskiönt Secrete Utskottet lemnades
tid at efterse hvad statsverket kan tåla.
Men Hr Klingspor förmälte sig icke kunna finna,
hvarföre icke Riksens Ständers Plena borde hafva den hedern
at determinera summan.
Hr von Wallvijk: Både penningar och hiertan viilje
vi vara beredde at til Hans Kongl. Maj ds tienst upoffra,
men jag för min del vill tillika gerna vara viss om, at jag
äger hvad jag utfäster, och det är väl den säkraste ordningen,
enär Secrete Utskottet sig först häröfver utlåter.
Hr von Blixen instämde aldeles härmed, anförandes
derjemte de åtskillige olyckor af vådeld, missväxt, boskapssiukor
med mera, hvarmed både land och stad blifvit hemsökt,
och hvaraf ett stort älende i riket förspörjes. Försigtigheten
fordrade altså at först tillse, huruvida krafterne
sträcka sig, och sedan såsom redelige undersåtare i proportion
derefter och i afseende på framtiden taga sitt beslut.
Hr Ramsay holt före, at som R. o. A. utgöra störste
delen af contributionerne, så böra de ock vara de första
at bifalla detta.
Hr Sandelhielm: Det torde hända, at om vi ej
nämna summan, torde lika fullt de andre Stånden göra det
och utsättja henne högre, hvilket vore mindre hederligit
för oss.
Som nu åtskillige af R. o. A. begärte proposition, så
bad Hr Landtm, at discourserne måtte afstadna, och önskade,
at R. o. A. med samdrägtighet ville afgöra denne
qusestionen.
Frågades altså, om R. o. A. bifaller de uti Hr Biörnbergs
memorial til Deras Kongl. Maj:ters Handpenningar
utsatte summor, samt at Secrete Utskottet om deras anordnande
och uptagande i staten äger at draga försorg.
Hvartill svarades med ett enhälligt Ja.
I anledning häraf påmintes af åtskillige, at statsverket
måtte blifva det första göromål, som i Secrete Utskottet
företages.
Hr Hårleman lade härtil, at det vore väl, om Secrete
Utskottet vid hvarje Plenum kunde inkomma med
berättelse, huruvida det hunnit med statsverkets reglerande.
Inbjudning till den kungliga begrafningen.
39
Hr Hästesko erindrade, at ehuru alla bevillningar
■ock contributioner hafva den titul, at de skola utgöras allenast
till nästa Riksdag, så händer likväl gemenligen vid
Riksdagarne, at contributions-verket så sent kommer til
stadga, at man ett år öfver räkningen får betala den
gamla contributionen. Det vore fördenskull högst önskeligit-,
om man kunde utfinna någre mått at med mera
skyndsamhet bringa desse ärender til slut.
Frih. Ungern uprepade, hvad svårighet och tidsutdrägt
hevi Ilningen altid vid Riksdagarne plägat förorsaka,
alldenstund ofta en enda qusestion ej kunnat afgöras på
3 eller 4 Pleni-dagar, och at derföre nödvändigheten fordrar,
at man ju förr dess heldre kommer i arbete dermed.
Hr Landtm, förestälte, huruledes anständigheten fordrade,
at R. o. A. nu straxt igenom en Deputation måtte
meddela de andra Stånden dess fattade beslut angående
tilökningen af Deras Kongl. Maj ders Handpenningar, til
dess vid nästa Plenum ett formeligit Extractum Proto-colli
kan utfärdas.
R. o. A. voro härmed ense och funno godt, at denne
Deputation bör bestå af 18 personer, hvilka utnämdes
och afgingo til [de] öfrige Stånden, anförde af G-ref Adolph
Mörner.
Derefter anmältes och af 4 Deputerade emottogos 2:ne
ifrån Hans Kongl. Maj:t nedsände Kammarherrar, hvilka
voro Hr Stiernsparre och Hr Gadde.
Kammarherren Stiernsparre berättade Hans Kongl.
Maj:ts nådige hälsning til R. o. A. med lika nådig invitation
at nästkommande fredag eller den 27 Septembris
klockan 3 eftermiddagen infinna sig uti Riddarholmskyrckan
at bivista Hans Högstsalig Kongl. Maj:ts Konung Friedrich
den lrstas, Grlorvyrdigst i åminnelse, Begrafnings-act, hvarvid
enligit det utgifne ceremoniellet Hr Landtm, med 50
personer kommer at vara Hans Kongl. Majd i processionen
fölljacktige.
Hr Landtm, försäkrade om R. o. A:ns aidravördsammaste
undergifvenhet, och at de härutinnan så väl som
alt annat skola ställa sig Hans Kongl. Majds nådigste
befallning til underdånig efterlefnad.
Kammarherrarne afträdde och utbeledsagades.
40 (Sept. 20.)
Instruktion
Hr Hårleman påminte, at de af H. o. A., som ti/-  äfventyrs för emellankomne hinder ej torde sielfve bivista
Kongl. Begrafningen, ej måtte bortlåna sine polletter åt
andra, emedan det ändå ej kan annars än blifva något
trångt om ram i kyrckan.
Härtil samtyckte K. o. A.
Föredrogs å nyo at punctevis afgöras Instructionen
för Riksens Ständers Secrete Utskott, hvilken den 24 sidst -  ledne blifvit hos R. o. A. upläsen, sådan som den vid sidst -  ledne Riksdag blifvit utfärdad.
Härvid uplästes ett af Frih. Cronhiort ingifvit memorial
angående någre vid denne Instruetion til görande tilläggningar,
nemligen Urno) at i 2 § kunde införas, det
uti sådane ärender, som röra det allmänna bästa och ej
under tysthets-eden, utrikes ärender, Banqnens invärtes
tillstånd eller dylika angelägenheter begrepne äro, de, sorn
äro af skilljacktige meningar, med eller utan namns undersättjande
skola få göra sine tankar in plenis kunnige,
som derigenom kunde få anledning rätta och sannskyldiga
beskaffenheten at pröfva och, i fall deraf något nyttigt
erses, det allmännas nytta såmedelst befordra och i ackt
taga, enär sådant Secrete Utskottet inför Protoeollet förut
är tilkänna gifvit. 2:o) At 3 § vidfogas, at Secrete Utskottet
bör lemna Riksens Ständers Plenis del och kundskap
i gemen, huru och hvartil Subsidierne, Landshielps-medlen
och Slottshielpen blifvit använde, och på hvart och ett
behörigt ställe, det mera med det mindre, tillbörligen utrönas,
hvartil och huru mycket som åtgått, hvarigenom
allas åtrå, håg och nit så mycket mera skulle upmuntras
at til det allmänna bidraga. 3:o) At Secrete Utskottet
icke må befatta sig med någre remisser utom deni,
som komma ifrån Stånden och Deputation erne, eller de
samma til afgörande och expedition befordra, förr än de
Plenoruin godtfinnande blifvit understäldte och äro af den
beskaffenheten, at de under tysthets-eden icke begripas.
Såsom ock at vid 9 § i Instruetion må tilläggas, at Secrete
Utskottet bör tillse och efterfråga, huru alt hvad de
sidstledne Riksdag i ett eller annat mål funnit nödigt at
stadga och förordna samt Hans Kongl. Maj:t och Riksens
Ständers Plena samtyckt, tilbörligen blifvit efterlefvadt
och fullbordadt.
för Sekreta Utskottet.
41
R. o. A. biföllo detta memorial, som fördenskull kommer
at biläggas Instructionen, enär den med R. o. A:ns
utlåtande afgår til de andre Stånden.
Enär Usta § af Instructionen uplästes, hvaruti handlas
i synnerhet om utrikes saker, fredsverket, krigsplaner och
alliancer, påminte
Hr C. J. Klingspor, at efter de orden: för rikets besynnerliga
interesse skull böra hållas tyste, denne mening
måtte införas: så lagandes, at igenom de redan slutne eller
vidare til slutande och ingående förbund med främmande
magter riket må behålla den hederliga fred och säkerhet,
det igenom den Högstas välsignelse nu lyckeligen äger,
hvarthän alla Secrete Utskottets tiltagande mått böra syfta.
Hr Hästsko holt före, at en sådan tilläggning, ehuru
god och nyttig den i vist afseende kunde vara, likväl torde
hafva sina stora betänkeligheter med sig och tiena lika
som til at binda händerne på Secrete Utskottet, som ej
altid kan finna för rikets säkerhet rådeligit at uptäeka
omständigheterne och orsakerne til deras företagande i
slike mål.
Hr Klingspor svarade, at det al tid är för riket hederligt
at villja bibehålla freden, hvilket ock lärer vara
allas vår gemensamma önskan, och kan förmodeligen derunder
ingen hemlighet vara.
Frih. Cronhiort: Vi veta alle nogsamt, at rikets
interesse fordrar fred och rolighet; men som vi icke kunna
förutse händelserne, så tror jag ock det vara bäst, at
man ej härutinnan binder händerne på Secrete Utskottet.
Hr Ehrencreutz: Enär man önskar ändamålet, måste
man ock vara betänkt på medlen, som dertil kunna bidraga,
och som ofta tilrustningar och försvarsanstalter
hafva den verkan, at de befrämja och underhålla freden,
så håller jag före, at denne § icke tål någon inskränkning,
utan bör i det öfriga ankomma på Secrete Utskottets
ed och bästa samvete.
lista § bifölls änteligen sådan, sorn den var projec
terad.
Vid 2 §, som innehåller, at ingen bör ohördan ställas
under ransakning, och at Secrete Utskottet ej må blanda
sig uti eller hindra de vanlige fora, förklarade
42 (Sept. 26.) Instruktion för Sekreta Utskottet.
Hr Klingspor, at högsta angelägenheten fordrar,
det denne § må med möjeligaste tydelighet utsättas och
derigenom förekommas, at ingen må på en okänds angifvande
antastas och ifrån de vanlige fora dragas, hvaraf
man torde hända haft bedröfvelige exempel, och hemstälte
fördenskull Hr Klingspor, om icke i detta afseende vid
slutet af denne § fölljande tilläggning kunde pröfvas nödig:
och må ej Secrete Utskottet hos Hans Kongl. Maj:t
göra någon föreställning eller annars någon författning, i
hvad mål det vara må, som länder derhän, at ärenderne
under eller emellan Riksdagarne under någre nye eller serskildta
domstolar, Deputationer eller Gommissioner dragas
ifrån sitt ordenteliga forum, sådant som det uti Regeringsformen
och Riksens fundamental lag förordnadt finnes,
utan hör hvart mål å sin ort och i sin ordning hos Kongl.
Maj:t med Råds råde, hos vederbörande domstolar, Collegier
och ämbetsmän lemnäs, der icke samtelige Flena vid
något besynnerligen vigtigt tillfälle finna sig föranlåtne
det uttryckeligen at begära.
Frih. Cronhiort sade sig tro, at Secrete Utskottet
lärer härutinnan se sig noga och väl före, och förklarade
sig elljest enig med denne tilläggning.
Sammaledes Frih. Eric Wrangel, hvilken tillika
holt före, at så vida 18 § i Riksdagsordningen ingen anledning
gifver til slike extra domstolars förordnande, så
hör ock sådant hädanefter för en ständig och oryggelig
lag anses.
Hr L öwenhielm: Jag håller ock för ganska angelägit
och hälsosamt, att all förtydning af Riksdagsordningen
må undvikas, och önskar, at sådane componerade
domstolar hädanefter icke måtte existera, skolandes jag
frambättre hafva den ähran at hos R. o. A. ingifva ett
serskildt memorial härom.
På Hr Landtm:ns proposition bifölls denne Hr Klingspon
tilläggning, förutan den sidsta meningen ifrån orden:
förordnadt finnes, hvilken syntes kunna gå ut.
Hos R. o. A. anmältes en Deputation ifrån det Högvördige
Prestestånd et, bestående af 12 personer, hvilken
på vanligit sätt emottogs, och förde Herr Biskopen Troilius
ordet.
Deputationer från Preste- och Borgarestånden.
43
Näst aflagd hälsning berättade Herr Biskopen, at Prästeståndet
med så mycket större glädie förnummit R. o.
A:ns fattade beslut angående tillökningen i Deras Majders
Handpenningar, som Presfceståndet långt för detta afsett
otillräckeligheten af den vanlige i staten dertil uptagne
summan, och til at än ytterligare å daga lägga sin underdåniga
nit samt äfven försäkra R. o. A. med hvad
enighet Presteståndet för sin del häruti bidrager, har
Ståndet funnit högst billigt at för Hans Kongl. Höghet
Cron-Printsen utfästa en årlig summa af 25,000 dal. smt.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. med fullkomligaste
fägnad förmärker det Högvördige Presteståndets instämmande
uti samma nitiska afsigt, som R. o. A. efter
deras underdånige pligt vid detta tillfälle hyst, hvilket
R. o. A. ej annat kan än anse såsom ett säkert teckn och
förebåd til en välsignad och enig Riksdag, skolandes för
öfrigit R. o. A. uti ett Extracto Protocolli, hvilket nu sä
hastigt ej hunnit utfärdas, äfven förklara sine tankar angående
den för Hans Kongl. Höghet Cron-Printsen nämde
summan.
Deputationen afträdde.
Hr Landtm, uprepade, hvad Presteståndets Deputerade
haft at andraga, och giorde nu proposition om Hans
Kongl. Höghet Cron-Printsens Handpenningar til 25,000
dal. smt, hvilken af R. o. A. med ett enhälligt Ja bifölls.
Straxt deruppå anmältes och på vanligit sätt emottogs
en Deputation ifrån Borgareståndet af 12 personer.
Ordföranden, Rådmannen Kierrman, gaf jemte förmälan
af Ståndets hälsning tillkänna, at den af R. o. A. uti Deras
Kongl. Maj:ters Handpennings-summa giorde tillökning
blifvit uti Borgareståndet med så glade som beredvillige
hiertan bifallen, jemväl ock at Hans Kongl. Höghet CronPrintsen
må tilläggas 25,000 dal. smt årligen. Ståndet
nödgades väl tillstå, at de nogsamt känna hördan af dryga
utskylder, hvilka i många orter synas nästan öfverskrida
de svaga städernes förmågo; dock som denne utgift ingalunda
blifver någon nationell förlust, utan igenom rörelsen
ater til undersåtarne utdelas, så har Ståndet icke bordt
föllja annan drift än en underdånig åhåga at bidraga til
dess höga Öfverhets nöje.
44 (Sept. 26.) Handpenningarne.
Hr Landtm, försäkrade, at R. o. A. med tacksamhet
erkände den färdighet Borgareståndet visat uti ett mål,
hvaruti samtelige Riksens Ständer uti lika nitfull böjelse
med hvarannan täfla, önskandes i öfrigit, at alt det öfrige
Riksdags-arbetet måtte likna den härutinnan försporde
samdrägtigheten.
Hvarmed Deputationen afträdde.
R. o. A:ns Deputerade, som varit hos de andre Stånden,
kommo nu tillbaka, och berättade Gref Mörner, at
de straxt lofvat taga detta ärende under öfvervägande,
och hade i synnerhet Bondeståndets Taleman svarat, at
som Högstsalig Hans Kongl. Majit ägde sielf arfländer,
hvarutaf ansenlige medel til Dess Handpenningar inflöto,
så vore billigt, at Deras Kongl. Maj:ter någorlunda försattes
uti samma tillstånd, så vida rikets omständigheter
det någonsin tola kunde.
Hr Landtm, förestälte, at det slut, hvarom nu Riksens
Ständer sig förenat, borde Deras Kongl. Maj:ter igenom
en ansenlig Deputation af alla 4 Stånden i underdånighet
vid handen gifvas, men at sådant icke i dag lärer
kunna skie, emedan Hans Majit nu är i begrep at resa til
I )rottningholm.
R. o. A. instämde härmed, och påminte Hr Stierneld,
at vid samma tillfälle måtte hos Hans Kongl. Majit underdånig
tacksägelse afläggas för Dess med Cadette-Corpsens
uprättande viste nådige sorgfällighet.
Hr Landtm, svarade, at som R. o. A:ns barn endast
voro dervid antagne, så borde ock R. o. A. söka ett serskildt
tillfälle at häremot förklara deras vördnad hos
Hans Majit.
Frih. Cronhiort bad än ytterligare, at R. o. A.
ville föra sig til minnes, at det allmänna icke något contribuerat
til denne inrättning, och at man derföre nu
måtte vara betänkt på sådane mått och utvägar, at hvad
som är afsedt på hela rikets nytta i framtiden, icke måtte
enskyldt lända Hans Kongl. Majit til last.
Hr Edvard Carleson påminte, at emedan de andre
Stånden förekommit R. o. A., i det de först utsatt en årlig
summa för Prints Gustaf, så borde nu R. o. A. å sin
sida vara betänkte p;i faddergåfvor för de bägge yngre
Kongl. Printsarne.
Instruktion för Sekreta Utskottet.
45
Hr Landtm, sade sig hoppas, at detta torde framdeles
låta sig göra, enär man noga fått öfverväga tillo-ångarne
vid statsverket, och skulle imedlertid de andra
O O . . -i
Stånden framkomma med någon sådan proposition, kan
man svara dem, at sådant redan varit af R. o. A. påtänkt.
Hr Löwenhielm erindrade, at oftanämde tillökningssummor
för Deras Majiter, så väl som hvad Hans Kongl.
Höghet Cron-Printsen tillagt blifvit, nödvändigt bör beräknas
ifrån Hans Kongl. Majits anträde til Regeringen,
ty annars skulle anständigheten icke väl synas vara i
ackt tagen.
Härom giorde Hr Landtm, proposition, hvilken med
■enigt Ja besvarades, och kommer detta uti det til utfärdande
Extracto Protocolli at i ackt tagas.
Derefter fortfors med Instructionen för Secrete Utskottet.
Och vid 3 §, som rörer statsverket och subsidierne
med mera, hemstälte
Hr Klingspor, om icke fölljande borde tillsättjas:
Äfven åligger Secrete Utskottet at lemna Riksens Ständer
kundskap, huruvida med fästnings-lyggnaderne är avanceradt,
samt hvad til deras och andre ordinarie utgifter sedan
sidsta Riksdag åtgått, samt huruvida rikets medel kunna
vara tillräckelige til de påbegynte fästnings-arbetens så
skyndesamma fortsåttjande, bärandes desseincrne altid kunna
lämpas efter tillgången af medlen, så at rikets undersåtare
ej öfver förmågan nu betungas til alt för vidlyftigt
anläggningar, som riket i dess nu varande tillstånd ej tnägtar
utföra.
Frih. Coijet: Alt sedan sidsta Riksdag har jag va
rit
ledamot af Uphandlings-Deputationen, som haft at bestyra
om fästnings-byggnaderne på begge ställen i de
Skånske orterne. Jag ville önska, at Riksens Ständer
finge tillfälle at se, om de något dervid lidit. Men jag
tror, at Deputationen skall kunna för dem å daga lägga
all möjelig sparsamhet och likväl visa, at ansenligt dermed
är uträttadt.
Hr Hästsko önskade, at fästnings-byggnaderne blifvit
i förra tider på så berömmeligit sätt drifne som nu,
men förestälte tillika, at så väl sielfve desseinerne som
46 (Sept. 26.) Deputation från Bondeståndet.
omkostnings-förslagen i så angelägne mål böra billigt hållas
lika så hemlige som Banco-verket.
En Deputation ifrån Bondeståndet af 24 personer,
ibland hvilka Jan Person ifrån Tuna förde ordet, anmältes
och blef emottagen, berättandes at Bondeståndet
äfven i underdånighet samtyckt til de för Deras Maj:ter
och Cron-Printsen utfäste Handpenningar.
Hr Landtm, förklarade B,, o. Arns fägnad öfver den
märckeliga enighet, med hvilken detta mål hos samtelige
Riksens Ständer nu mera vore afgiordt, hvarefter Deputation
afträdde.
Derpå reassumerades de förre discourserne om fästning
s-byggnader ne i anledning af ti § i Instructionen.
Och yttrade sig Frih. G. Hamilton, at General-Majoren
Gref Liewen giort sig af fäderneslandet och det allmänna
ganska högt förtient, som medelst sin försorg, drift
och vaksamhet ej allenast bragt de Skånske fästningarne
så vida, utan ock dervid brukat den goda hushållning, at
mer än 100,000 plåtar för Kronan blifvit besparde.
Det samma intygades äfven af Frih. During, som
sade det vara undran värdt, at desse högst vigtige arbeten
redan så långt avancerat; men hvad så väl desseinerne
som omkostnaderne för framtiden angår, borde altid sådant
hemligt hållas, ty annars kunde främmande magter få
tillfälle at se alt för nära in uti vära författningar.
Gref Liewen tackade för de gunstiga omdömen, 14.
o. A. behagade om honom fälla, och utlät sig i anledning
af de vid § giorde påminnelser, at det väl icke vore såsom
någon hemlighet at anse, hvad Sveriges fästningsbyggnader
redan kunna hafva kostat; men huru mycket
til deras fullkomliga utförande för framtiden ännu torde
erfordras, sådant måste med all tysthet och försigtighet
handteras i anseende til farlige fölgder, som deraf annars
kunde härflyta.
Hr Klingspor sade, at dess position ej blifvit rätt tagen.
Meningen å hans sida hade aldrig varit, at hvarken
desseiner eller omkostnader skulle upgifvas, utan allenast
at de måtte lämpas efter rikets tillstånd och möjeligketen
at dem bestrida.
Frih. Hamilton: Som jag haft tillfällen at se fäst
ningsvercken
både i Finland och Skåne, så kan jag äfven
Instruktion för Sekreta Utskottet.
47
bedyra, at Hr Öfversten Ehrensvärd på det sättet bestyrt
om byggnaderne i Finland, at man i sanning kan kalla
dem Romerske arbeten, icke at förtiga anstalten, at sielfva
logementerne ökas, alt som fästningen växer.
Hr Ramsay: Man kan härom i sanning säja, at
verket prisar mästaren, och hafva vi nu allenast at önska,
at dermed måtte hållas fort.
Hr Landtm, sade sig förmoda, det R. o. A. lära
finnas nögde, enär hvad som med säkerhet kan upgifvas,
kommer til deras kundskap, och det, som til äfventyrs
torde vara farligt at uptäcka, lära de sielfve ej åstunda
at veta, och giorde fördenskull Hr Landtm, proposition,
om icke R. o. A. finna godt at vid denne 3 §:s slut tillägga,
at Secrete Utskottet uti atta sådane mål har at
lenina Riksens Ständers Plena behörig kundskap, enär omständigheter
ne sådant icke aldeles förbinda.
Hvilken tilläggning bifölls.
4 § gillades utan påminnelse.
Vid 5 §, som angår Banco-verket, påminte Frih. During,
om icke Banquen, som nu förmodeligen hunnit til
en ganska stor förmögenhet, billigt borde nedsättja sina
interessen til at dermed lätta rörelsen ibland rikets inbyggare.
Hr Hästsko erindrade äfven, at i många landsorter
vore öfverflöd på plåtar, men åter brist på sedlar, och at
nödige författningar til denne olägenhets hämmande må
tagas.
Hr Löwenhielm: Enär sådant händer, tillkommer det
ej Banquen at lägga handen dervid, utan Hans Kongl.
Maj:t later då förse orterne med sedlar eller skilljemynt,
alt efter som behofven det fordra.
5 § bifölls.
Vid 6 §, som förmäler om Ständernes Comptoir, frågade
Hr Giös, om man vid denne Riksdag skulle kunna
hoppas någon förlossning ifrån Lön- och Betalnings-afgiften.
Men denne discours fortsattes ej vidare, utan § bifölls.
7 § likaledes.
Äfvenså den 8 §.
48 (Sept. 26.) Instruktion för Sekreta Utskottet.
9 §. Vid orden: befatta sig med andre är ender, påminte
Hr Klingspor, at det måtte inflyta: af livad namn de
vara måge, än de, som efter 18 § i Riksdagsordningen til
Secrete Utskottets åtgärd höra och här förut upräknade
och specificerade äro, hvilket, på den händelsen sådant
skulle skie, bör anses för kraftlöst och utan verkan, likaledes
at recommendationer och vittnesbörder til befordran
måge vara förbudne, såsom och ali förtydning af Regeringsformen
eller andre fundamental lagar.
Frih. Cronhiort anmärkte, at det 3:dje momentum af
dess memorial, hvilket R. o. A. nu bifallit, kunde härvid
finna rum.
Hr Th. GL Rudbeck holt före, at det ordet förmåner
måtte införas uti 9 §, hvarest det förmäles om befordring,
så at orden rättas sålunda: om någon befordring til ämbete,
värdighet eller andre förmåner.
Detta bifölls.
Hr C. J. Klingspor påminte, at intet annat borde
vara Plenorum kundskap undandragit än endast det, som
rörde hemligheter, och hvilka Riksdagsordningen helt
tydeligen utstakar, emedan i annor händelse det vill vara
möjeligt, at af helt allmänna mål kunde göras en mister c
och således ett Secrete Utskott altid vara i stånd, fastän
man det ej förmodar, at tacite göra ingrep uti Plenorum
rättighet.
Hr A. Reuterholm: Jag fördristar mig ej at säja,
det förre Riksdagars Secrete Utskott uti visse ärenders
handterande gått vidare, än dem anförtrodt varit. Imedlertid
är jag i mitt sinne öfvertygad, at R. o. A. med de
öfrige Ständerne altid äga magt at sättja stängsel för
missbruk.
Hr Giös sade sig för egen öfvertygelse önska at få
veta, om Riksdagsordningens 18 § tillika med de Secrete
Utskottet gifne instructioner altid noga blifvit efterlefde.
Frih. Scheffer: Så snart detta göres til enprobléme,
så blifver saken alt för vidlyftig, och synes denna frågan
hafva afseende på en justification, hvilken så mycket
mindre kan hafva rum, som Riksens Ständer redan funnit
farligheten af den satsen at sättja Ständer öfver
Ständer.
Instruktion för Sekreta Utskottet.
49
Hr Löwenhielm: Jag finner, at den projecterade
9 § väl är uti R. o. A:ns smak, men at de skulle önska
se den samma vidare försäkrad och omkringskantsad. Låtom
oss fördenskull til detta ändamåls vinnande ännu tillägga
den 10, hvilken jag utbeder mig at til Högl. R. o.
A:ns gillande få föreslå. Förut vill jag likväl i all ödmiukhet
hafva hemstält, om icke R. o. A. torde finna både
säkrast och anständigast at abstrahera ifrån all ventilation
om förflutne tider. De värf, som vid en Riksdag
böra skiötas, äro utom dess mån ge, dryga och vidlyftiga
nog. Hvarföre skola vi igenom en påstådd förhatelig
granskning antingen nu söka at svärta hvarannan inbördes,
eller ock at inrota ett oenighets-frö ibland våra efterkommande.
Hr Löwenhielm upläste derefter en af honom upsatt
tilläggning, hvilken, om R. o. A. så behagade, kunde
blifva den 10 § uti Instructionen för Secrete Utskottet,
så lydande: Skulle, emot all förmodan, emot Riksdagsordningen
och denne Instruction, ändå något företagas, så
är det ej allena hvar och en ledamot fritt at uti Plenis
anmäla alla sådane mål, som i denne § upräcknade äro,
samt hvad som angår gratificationer til enskyldte personer,
utan bör det ock vara hvars och ens ledamots skyldighet
at sådant hos sitt Plenum tillkänna gifva.
R. o. A. instämde med Hr Löwenhielms mening och
funno godt, at denne § vid Instructionens slut tillägges.
Hr Giös hemstälte, om icke, sedan Riksens Ständer
hunnit fastställa en Instruction för Secrete Utskottet, det
vore nödigt at en sådan Instruction til Hans Kongl. Maj:t
och Rådet upgofvos, emedan såmedelst Regeringen sattes
i stånd at döma, huruvida Riksens Ständers afsigter blifvit
i ackt tagne och fullbordade.
Af samma tanka förklarade sig ock Hr Th. G. Rudbeck
jemte åtskillige flere.
Frih. Scheffer: Ehuru Riksens Ständer igenom fullkomlig
rättighet och fritt vahl förordna ett Secrete Utskott,
hvilket fölljackteligen bör anse Ständerne såsom
sine principaler, så har likväl Riksdagsordningen satt Secrete
Utskottet uti en sådan activitet, at hvad de til
föllje af den dem updragne myndighet besluta, aldrig kan
kallas annat än Ständers beslut. Står detta fast, och
2304/o6. Adelns protokoll. (XVIII.) 1751-1752. 4
50 (Sept. 2G.) Instruktion för Sekreta Utskottet.
man sedan vill examinera, om icke Riksens Råds ämbeten
egenteligen består uti ett dem updragit fullmägtigskap at
bevaka och främja värckställigheten af Riksens Ständers
tagne författningar, så blifver en oförnekelig slutsats, at
då Rådet sättes til domare öfver Secrete Utskottet, formeras
status in statu, utställes Rådet för villrådighet och
änteligen förorsakas hvarjehanda contradictioner uti regeringssättet,
hvilkas bedröfvelige påfölgder äro svåre at
beskrifva, men ännu svårare at rätta.
Hr A. Reuterholm hemstälte, om det likväl ej tilkommer
Riksens Ständer at taga alla möj eliga mått til
befästande af deras rättigheter och at förekomma bisteg.
För öfrigt trodde Hr Reuterholm, at Frih. Scheffers argumentation
ej vore så aldeles ricktig, emedan Rådets autoritét
äfven så väl härrörer af Ständerne som Secrete Utskottets.
Och om Ständer kunna göra åtskillige andra
författningar, som ej gå igenom Secrete Utskottet, så vore
äfven denna möjelig och kunde ej säjas röra Secrete Utskottets
värdighet, emedan af dem ej kan förmodas, at de
företaga något, som strider emot deras Instruction, och
på den grunden casus ej torde existera hos samvetsgranna
ledamöter.
Frih. E. Wrangel förenade sig härmed, läggandes
dertil, at Rådet ej derigenom blefve satt til domare öfver
Secrete Utskottet, om visse förefallande tvifvelsmål om Instructionens
rätta förstånd och vidd blefvo til Riksens
Ständer ifrån Rådet remitterade, och kunde Frih. Wrangel
ej afse, at någon annan än god värkan skulle påföllja, om
detta blefve nästan som en ytterligare garantie af Secrete
Utskottets goda förvaltning.
Uti detta ämne blef väl ännu något discoureradt,
dock stadnade R. o. A. ej i något formeligit slut
härom.
Hr Landtm, frågade, om icke R. o. A. behagade
afhöra Electorernes val til Secrete Utskottet.
Hvartil som R. o. A. samtyckte, så upbrötts af Hr
Landtm, den afgifne listan, som uplästes, och sedan de
valde ledamöterne voro upropade och innom balustraden
framträdde, aflade de lifligen den vanlige Secrete Utskottseden,
hvilken dem af Secreteraren förestafvades.
Bevillningsdeputationen.
51
Hr Löwenhielm påminte, at sedan Riksens Ständer
nu anslagit visse summor til Deras Kongl. Maj:ters
Handpenningars förökande, och jemväl Kongl. Begrafningen
samt sedermera den Kongl. Cröningen instundade;
så torde vara högst nödigt, at med det aldraförsta
en Bevillnings-Deputation formerades, lärandes i
öfrigit Hr Landtm, draga benägen försorg, at statsverket
så snart, som görligit är, kan komma under arbete.
Hr C. J. Klingspor erindrade, at man förnämligast
borde vällja besuttne män til ledamöter i BevillningsDeputation.
Hr Ruthenschiöld sade, at den omständigheten
gärna plägar i ackt tagas, hvarmed han ock för sin del
vore ganska nögd, allenast at första ändamålet blifver
personernes skickelighet.
På Hr Landtm:ns tillfrågan fants godt, atR. o. Arns
ledamöter i Bevillnings-Deputation blifva til antalet åtta,
til hvilkas väljande Herrar Electorerne nästkommande
måndag sammanträda.
Sedan utnämdes de 52 af R. o. A., hvilka enligit ceremoniellet
blifva i morgon vid den Kongl. Begrafningen
Hans Maj:t i underdånighet fölljacktige.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. ett.
Den 27 September.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 12.
Sedan Hud var äskadt, sade Hr Landtm, sig hafva
funnit detta korta sammanträde nödigt, emedan i dag den
Kongl. Begrafningen kommer at för sig gå och Hr
Landtm, gierna ville vara underrättad, om efter öfverenskommelse
R. o. A. giort sig dertil beredde, i synnerhet
om de 50 eller 52, som skola vara Hans Kongl. Maj:t
fölljacktige, voro i svart klädebonad tillstädes.
Svarades at R. o. A. giort sig så färdige, at de nu
endast begära at få veta timan, då samlingen efter middagen
skall skie.
Hr Landtm, anmodade R. o. A. att kl. 3 prcecise sig
åter på Riddarhuset infinna.
52 (Sept. 27.) Adelns Deputerade vid
Hr Hammarschiöld hemstälte, om icke den äldsta
Gref Hessenstein gunstigt kunde tillåtas at som Grefve
få gå ibland de 50.
Hvilket bifölls, ock skildes dermed R. o. A. åt.
Eftermiddagen klockan 3.
Samlades R. o. A., då på Hr Landtm:ns hemställan
blef godt funnit, at äfven den yngre Gref Hessenstein må
i procession få ställe ibland de 50.
Sedan Härolderne voro nedkomne och de öfrige 3
Stånden förnummos redan vara i anmarche, begåfvo sig
R. o. A. efter uprop på vägen, anförde af Hr Landtm.
med stafven i hand, hvarvid i ackt togs, at de 50 Herrar
stadnade til at efterst sluta ordningen och sedermera med
Hr Landtm, upträda til Kongl. Slottet.
De Deputerade Herrar voro fölljande:
Deputerade til Hans Kongl. Majit.
Grefvar:
Gref Sperling, Gref Mörner,
Grefvar Friedrich och Carl Hessenstein.
Friherrar:
Frih. Fleming, Frih. Wrede,
Frih. Posse, Frih. Fägerschiöld, fullm. H. Hierta,
Frih. Coijet, Frih. von Otter,
Frih. von Kiöhler, Frih. Ehrencrona.
Adel:
Hr Trolle, Hr Lilljehök,
Hr Hammarschiöld, Hr Klingsporre,
Hr Hästesko, Hr Ruthenschiöld,
Hr Lenck, fullm. Hr Hiärne,
Hr Printzenschiöld, Hr Rotlieb,
Hr von Kaulbars, Hr von Post,
Hr Nassokin, fullm. Hr Ramsay,
Hr Charpentier, Hr Nisbeth,
Hr De la Grange, fullm. Hr von Vicken,
den Kungliga Begrafningen.
53
Hr Sahlefelt, Hr Åkerhielm,
Hr Hammarberg, Hr Roxendorff,
Hr Ehrenborg, Hr Lilljegranat,
Hr Ehrenpreuts,
Hr von Brandten, fullm. Frih. von Kiöhler,
Hr Adlermarck, Hr Danckwardt,
Hr von Unge, fullm. Hr Ruuth,
Hr Ridderstolpe, Hr Tham,
Hr Falcker, fullm. Hr Bilberg,
Hr Cedermarck,
Hr von Seulenberg, fullm. Hr Psilanderhielm,
Hr Lagerborg, fullm. Hr Stierneld,
Hr von Strömborg, Hr von Ehrenklou,
Hr von Nackreij, Hr Adlerbeth,
Hr Adlerstråhle,
Hr von Duben, fullm. Hr Lagerhielm,
Hr Bildenschiöld, Hr Fock.
Den 28 September.
R. o. A. samlades klockan 9.
Gref Brahe trädde til bordet at föra klubban och,
sedan liud var äskat, berättade, at Hr Landtm, hade nu
sammanträde med de öfrige respective Ståndens Talemän,
och at äfven Deras Kongl. Majiter i denne förmiddag
nådigst lära täckas lemna Hr Landtm, och Talemännen
tillträde at i underdånighet få anmäla, på hvad sätt Riksens
Ständer sig förenat angående tillökningen på Deras
Maj:ters Handpenningar, och hvad tillika för Hans Kongl.
Höghet Prints Gustaf blifvit utsatt.
Och som R. o. A. redan förklarat sig härom villja
afgifva sitt skriftelige yttrande til de andre Stånden, så
justerades nu fölljande Extractum Protocolli:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R.
o. A. den 26 Septembr. 1751.
Som Riksens Ständer nu för första gången under
Hans Kongl. Maj:ts vår nu varande Allernådigste Konungs
regering, den Gud både lyckelig och långvarig gore, äro
tillsammans; så hafva R. o. A. trodt deras första Riks
-
54 (Sept. 28.) Handpenningarne.
dags-omsorg böra vara at å daga lägga något vedermäle
af den nit och vördnadsfulla kärlek, som svenske män
ifrån uråldrige tider för sin Öfverhet altid burit. Nu,
ehuruväl K,, o. A. nogsamt äro öfvertygade, at Riksens
Ständer aldrig kunna utfinna något för Hans Kongl. Maj:t
behageligare och med dess höga ädelmod mera öfverensstämmande
trohets-prof, än hvad Hans Kongl. Maj:t redan
är försäkrad om, nemligen alla dess undersåtares hiertan;
så kunna dock K. o. A. icke göra deras innerliga åstundan
tillfyllest, med mindre de uti sielfva värcket på något sätt
finge densamma förklara. I detta afseende hafva R. o.
A. fört sig til sinnes, at den uti staten til Hans Kongl.
Maj:ts Handpenningar utsatte summan ej kan vara tillräckelig,
hälst som Hans Kongl. Maj:t så ansenligit deraf
til nyttige inrättningar och andra konungslige frikostigheter,
undersåtarne til fromma, nådigst täckts använda,
hvilka höga ägenskaper och dygder äfven Hennes Kongl.
Maj:t vår Allernådigste Drottning uti fullkomligaste måtto
dageligen utöfvar. R. o. A. hafva fördenskull, deras underdånige
vördnads-pligt likmätigt, sig förenat, det bör
Hans Kongl. Maj:ts år lige Handpennings-summa utsättas
til 200,000 dal. smt och för Hennes Kongl. Maj:t til 100,000
dal. smt årligen, samt at Hans Kongl. Höghet Cron-Printsen
likaledes må tilläggas 25,000 dal. smt årligen, kommandes
desse summor at beräknas ifrån Hans Kongl.
Maj:ts anträde til regeringen. Om hvilka medels anordnande
och uptagande i staten Riksens Ständers Secrete
Utskott äger at draga försorg. Hvilket fördenskull
med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Ut supra.
Sammaledes justerades de under den 26 sidstl. hos R.
o. A. faststälde påminnelser och tilläggningar vid Secrete
Utskottets Instruction.
Hr Kalling påminte angående det, som hos R. o. A.
vore resolveradt beträffande Secrete Utskottets och Deputationernes
til Hans Kongl. Maj:t afgifne recommendationer.
Härvid androg Frih. Cronhiort, huruvida det härunder
kommo at begripas, i fall Deputationerne giort någon
föreställning angående sådane personer, som verkeligen
varit lidande.
Om befordringsmåls behandling.
55
Hr Klingspor svarade, at sådant icke kunde få
namn af recommendationer, utan vore allenast en billig
upr ättel se.
Hr Ruthenschiöld anmärckte, at, enär man vill
afskaffa alla sådane recommendationer, derunder likväl
icke måtte begripas sådane tillfällen, då Riksens Ständer
finna sig föranlåtne at recommendera de vid Ständernes
egne värck stående betiente, såsom hvilka elljest ordinaria
via näppeligen torde hafva någon befordran at förvänta.
Derpå justerades fölljande Extractum Protocolli och
blef deruti på Hr Kallings påminnelse infördt angående
Secrete Utskottets föreskrifter.
Utdrag af Protocollet, hållit hos R.
o. A. den 25 Septembr. 1751.
Som R. o. A. funnit både angelägenheten och anständigheten
kräfja, at de befordringsmål, hvilka vid förledne
Riksdagar kunna hos Hans Kongl. Majit ifrån Riksens
Ständers Secrete Utskott och Deputationer directe
vara anmäldte, icke böra ligga Hans Kongl. Majit i vägen
at efter Regeringsformen och vederbörandes förtienster
hugna andre sökande; ty pröfvade R. o. A. nödigt, det
må sådant Hans Kongl. Majit i underdånighet vid handen
gifvas. Hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Ut supra.
Hr Klingspor förestälte angelägenheten, at Electorerne
måtte snart sammanträda at vällja Deputerade til
Rådsvalet.
Hr Ramsay: Enär nu Rådsvalet komme'1 at för sig
gå, som jag förmodar innan kort lära skie, torde billigheten
fordra, at de, som til desse höga ämbeten blifva
kallade, ej behålla sine ställen i Secrete Utskottet eller
Secreta Deputation, i fall de der tillförne äro valde til
ledamöter.
Hr Klingspor holt ock för mindre anständigt och
billigt, at sådane personer skulle tillika intaga säten uti
Rådet och uti Secrete Utskottet eller Secreta Deputation.
Dermed kunde lemnäs tillfälle til åtskillige menniskligheter
och åtminstone misstankar kunna upväckas.
56 (Sept. 28.) Om de förestående rådsvalen.
Gref Frölich, Hr Boije, Hr Ramsay och åtskillige
flere voro äfven härmed ense, och begärtes härvid af åtskillige
proposition.
Hr Edvard Carleson androg, at man likväl hade
prsejudicat ifrån förra Riksdagen, at de, som då blefvo
valde til Rådspersoner och förut voro ledamöter i Secrete
Utskottet, lika fullt blefvo der qvarsittjande enligit Riksens
Ständers egit förordnande.
Hr G. Reuterholm begärte, at denne frågan måtte
hvila.
Frih. Eric Wrangel: Jag anser såsom ganska nödigt,
at R. o. A. härutinnan stadgar något vist, och det
innan Rådsvalet företages. Mig tyckes, at sådane Herrar
skulle tilldelas alt för mycken myndighet, om de kommo
at äga röster på 2:ne ställen. Och ehuru jag nu hörer
åberopas prsejudicat, så vet jag dock, at praxis härutinnan
vid åtskillige andre tillfällen varit annorlunda.
Irih. Christer Horn: Prtejudicater kunna ej eller
sättas i jemnförelse med lag och förordnande.
Hr Kaulbars förestälte, at R. o. A. icke måtte
falla in i någon ny qusestion, som kunde hafva liknelse af
surprise.
Hr Ramsay åberopade sig hvad redan hos R. o. A.
vore öfverenskommit, och at med klockan 9 vore tiden inne
til deliberationernes företagande. Och hvad sielfva saken
angeck, så blefvo vid sidstl. Riksdag Herrar Riksråden valde,
sedan Riksdagen redan påstått i några månader och de
således voro inkomne i utarbetandet af en hop ärender;
men om nu valet skier vid Riksdagens början, förfaller
denne omständigheten af sig sielf.
Hr Boije och Hr Bromell påstodo, at saken måtte
hvila til nästa Plenum.
Hr Stierneld: Dertil vill jag väl ock begifva mig,
allenast detta blifver det första mål, som då företages.
Frih. Coijet: Det är aldeles enligit med Riksdagsordningen,
at en sak bör ligga på bordet, enär sådant begäres.
Imedlertid förklarar jag mig äfven af den tankan,
at om Riksens Råd blifva valde nu i Riksdagens början,
och innan de komma at taga någon del i rådplägningarne,
böra de straxt taga sitt inträde i Rådet.
Stiernelds memorial om rådsvalen.
57
Frih. Eric Wrangel yttrade sig ej finna något
tvifvelsmål i denne sak, hvarföre den borde ligga på
bordet.
Som af åtskillige påmintes, at Deputerade til Rådsvalet
måtte ofördröjeligen af Electorerne välljas, hälst som
Kongl. Begrafningen nu vore förbi, hvilken härtils sådant
hindrat;
Så förestälte Gref Brahe, om icke R. o. A. torde
godt finna, at den nyligen ventilerade frågan om Rådens
qvarblifvande vid Riksens Ständers rådplägningar upskiutes,
men at för öfrigit Råds-Electorerne nu böra välljas,
dock at valet tils vidare ej öpnas.
Och uppå R. o. Arns härtil gifne bifall utfärdades
härom fölljande Extractum Protocolli:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o.
A den 28 Septembr. 1751.
Som R. o. A. funnit nödigt, det, enligit Kongl. Förordningen
af den 27 Februarii 1739, de ledige Råds-ämbeten
nu måge besättas, så pröfvades äfven godt, det böra
Electorerne nästkommande måndag tidigt sammanträda at
vällja Råds-Electorer, hvilket val dock tils vidare kommer
at ligga försegladt. Hvilket med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceras. Ut supra.
Hr Stierneld ingaf ett memorial, hvilket uplästes och
var af fölljande innehåll: At som Riksråds-valet är ett at'
de första göromål, som Riksens Ständer vid Riksdagar
böra sig företaga, men ämbetet i sig sielft är drygt och
ansvarligit i anseende dertil, at rikets välgång mycket
beror på kloka rådslag i Kongl. Maj:ts Rådkammare; så
kan det ej annat än allenast vara få menniskiors lott at
i alla saker äga all erforderlig insigt, hvarföre ock personer
til Råds-ämbeten blifvit valde, som dels haft kundskap
uti Statssaker, dels åter uti Krigsväsendet, Kammarverket
eller ock uti Justitite-saker. Och fastän man ej
altid så noga i ackt tagit en behörig proportion i anseende
til desse ämnen, så förmodas dock, at Riksens Ständer
nu hafva tillfälle at ställa sig 12 § af Regeringsformen
til efterrättelse, och at fölljackteligen Råds-Electorerne
måge antydas at til de nu ledige Råds-ämbeten up
-
58 (Sept. 28.) Om åtskilliga Deputationers
gifva frenne förslag, inrättade på sådane personer, sorn afgången
i Rådet gifver anledning til, hälst som Riksens
Ständer vid 1727 års Riksdag så finnas hafva förstått Regeringsformen,
och det vid andre tillfällen brukade sättet
icke synes lemna Kongl. Maj:t så aldeles fritt val öfrigit.
Det begärtes af åtskillige ibland R. o. A. at detta memorial
måtte hvila.
Men Hr Stierneld anmälte sig vara sinnad at lemna
de öfrige Stånden del deraf.
Hvartil R. o. A. samtyckte.
Gref Brahe påminte, at R. o. A. nu mätte utlåta
sig, hvilka Deputationer de vid innevarande Riksdag pröfva
nödige, på det sedan Electorerne måge kunna rätta sig
derefter.
Utom de vanlige och oumbärlige Deputationer påmintes
af Hr Hästsko om en Protocolls-Deputation och af
Hr Ramsay om Besvärs-Deputationens förordnande.
Hr G. Hastfehr utlät sig, at det torde vara nödigt
och gagneligit at sätta en Undersöknings- eller Ransaknings-Deputation,
och at man väl skulle finna tillräckelige
mål och ämnen at sysslesätta den med.
Och som Hr Klingspor häremot anförde, at sällan
någre sådane nyheter pläga hafva någon serdeles nytta
med sig, och sade sig icke eller kunna afse, hvad ändamålet
deraf skulle vara,
så förbehölt sig Hr Hastfehr at igenom ett memorial
framdeles få förklara denne sin mening.
Vid tillfälle at Besvärs-Deputation omtaltes, påminte
Hr Giös och likaledes Hr Hästsko, at R. o. A. lika
som de andra Stånden måtte först författa sine besvärspuncter
och sedan reglera dem på sätt, som sidstledne Riksdag
skiedde, då ett särskilt Plenum til den ändan utsattes.
Hr Ramsay sade, at ibland R. o. A:ns besvär borde
det anses som ett af de största, at så många frälse
ägendomar
komma uti ofrälse händer, och det som bedröfveligast
är, at gemenligen frälsemännen sielfva låna sina
namn til en sådan handel. Det vore fördenskull önskeligt,
om sådant hädanefter blefvo förbudit, och at en
adelsman borde med ed erhålla, at han ej för någon ofrälse
mans räkning kiöper någon ägendom.
förordnande vid Riksdagen.
59
Men härpå föll intet svar.
I anledning af desse discourser proponerade Gref
Brahe, om icke R. o. A. finna godt, at Hr Landtm, framdeles,
enär Deputerade ifrån landsorterne hunnit utarbeta
sine besvär, låter anslå ett särskildt Plenum til deras reglerande.
Detta bifölls.
Och beträffande antalet af Deputationerne kommo R.
o. A öfverens, at utom Urskillings- och ExpeditionsDeputationen,
af hvilka den sednare äfven som den förra
må til dubbelt förstärckas, vid denne Riksdag måge tillförordnas
Secreta Deputation, Justitise-Deputation, Cammar-,
Oeconomie- och Commerce-Deputation, Landt- och
Siö-Militiee-Oeconomie-Deputation samt Bergs-, Protocolls-,
AHmänna Besvärs- och Tull-Deputationerne.
Erih. Eric Wrangel ansåg för högst angelägit, at
expeditionerne måtte med den skyndsamhet bedrifvas,
at alla mål, öfver hvilka Riksens Ständer hunnit sig utlåta,
kunde, innan Riksens Ständer åtskilljas, vara expedierade,
så at Expeditions-Deputation må med Riksdagens
slut uphöra.
Hr Hästsko svarade, at sådant vore nästan omöjeligit,
emedan vid slutet af Riksdagarne arbetet som aldramäst
tillstöter.
Hr Klingspor anförde åter, at, igenom det expeditionerne
efter sluten Riksdag utfärdas, kunna många
olagligheter förelöpa, lemnandes han derhän, om man icke
hade exempel derpå.
Hr Pauli: Riksdagsordningen förmår, at Landtm.
och Talemännen böra underskrifva expeditionerne, men
sådant blir ju icke efterlefvadt, om Expeditions-Deputationen
fortvarar lång tid efter Riksdagen.
I anseende til de härvid anförde skiäl acktade R. o.
A. godt, at uti ett härom til utfärdande Extracto Protocolli
införes, at alla målen böra innan Riksdagens slut
vara afgiorde, och deribland de allmänna aldraförst expedieras.
Justerades altså fölljande Extractum Protocolli:
60 (Sept. 28.) Deputationerna.
Utdrag af Protocollet, hållit hos R.
o. A. den 28 Septembr. 1751.
Sedan Riksens Ständers Urskillings-Deputation, til
föllje af dess år 1748 undfångne Instruction, förutan mångfaldigt
annat så vigtigt som skyndesamt arbete nu kommer
at emottaga och bepröfva allmänna besvären, så fant
R. o. A. i anseende til de sednares myckenhet nödvändigheten
fordra, det böra ledamöterne uti samma Deputation,
hvilka hittills varit allenast tolf til antalet härifrån, förökas
til dubbelt. I lika afseende och på det ExpeditionsDeputationen,
enligit 20 § i Riksdagsordningen, må kunna
afsluta alla sina göromål, och deribland de allmänna först,
innan Riksdagens slut, håller R. o. A. ej mindre angelägit,
at denne Deputation äfven til dubbelt emot hvad
hittills vanligit varit, förstärckes. Och som R. o. A. derjemte
funno för godt at vid denne i Herrans namn påbegynte
Riksdag utnämna fölljande Deputation er til de derunder
förekommande Riksdagsmåls utarbetande, nämligen
Secreta Deputation, Kammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputation,
Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputation,
Justitia-, Bergs-, Protocolls- och Allmänna Besvärs-
samt Tull-Deputationerne; så skulle sådant härmedelst
vänligen communiceras de andre respective Stånden.
Ut supra.
Hr Giös påminte, at den uti sidsta Pleno upkomne
frågan om Secrete Utskottets Instructions upgifvande til
Rådet nu måtte företagas och afgöras.
Hr Hårleman: Om vi satt oss före at lefva efter
lag, så vet jag ej, hvartil ett sådant steg skulle gagna.
Jag skulle snarare vara af den tankan, at Instructionen
må blifva tryckt, på det allmänheten må vara underrättad
om dess innehåll.
Erih. Eric Wrangel svarade, at de betänkeligheter,
som gifvit anledning til denne qusestion, ändå ej voro
häfne derigenom, at Instructionen trycktes, ty här talas
förnämligast om utöfningen deraf. Och om man frucktade
at falla i den orimmeligheten at sätta Rådet lika
som til domare öfver Secrete Utskottets göromål, så är
Sekreta Utskottets instruktion.
61
ju det hulpit, enär man säger, at Rådet ej äger at decidera
uti sådane mål, utan endast referera til Riksens
Ständers Plena, i fall något kunde finnas vara förelupit,
som ej tycktes stämma öfverens med Instructionen.
Hr J. von Wallwijk: Om sakerne äro af den egenskap,
at de ej kunna eller böra för Plena uptäckas, på
hvad sätt och hos hvem skall då Rådet göra anmärckningar
deröfver?
Erih. Wrangel svarade, at man härmed ej förstode
andra mål än de, som kunde blifva kunnige, ty så länge
Secrete Utskottet ej befattar sig med andre än hemliga
ärender, håller det sig ju innom gräntsorne af dess Instruction.
Gref H. H. Liewen: Secrete Utskottets egenteliga
Instruction innehålles uti Riksdagsordningens 18 § och
är således en fundamental lag; men hvad vid Riksdagarne
ytterligare och under namn af Instruction utfärdas, är lika
som anmärkningar och tillämpningar deraf. Om nu desse
tilläggningar blifva så jämkade, at de för framtiden al tid
skola gälla, så äro de ju då an allmän lag och synas äfven
så väl kunna tryckas som den förra, och derigenom visa
Riksens Ständer, at de äro magtägande, men dock lagbundne.
Hr Giös anförde, at Riksens Ständer aldrig böra
sielfva betaga sig friheten at ändra deras giorde författningar,
ty alt sådant bör lämpa sig efter tiderne och omständigheterne,
kunnandes man icke se förut, enär och på
hvad sätt någon ändring kan betarfvas.
Detta understöddes af Erih. Eric Wrangel, som tilläde,
at Riksens Ständer ju förbehållit sig at kunna göra
någon förbättring vid sielfva Regeringsformen.
Frih. Cronhiort sade sig icke kunna vara af den
tankan, at Secrete Utskottets Instruction måtte tryckas,
men ville dock icke bestrida, at den med Rådet communiceras,
i fall R. o. A. så godt finna.
Gref H. H. Liewen sade sig lemna derhän frågan
om tryckningen, allenast hufvudändamålet vinnes, som är,
at när en Instruction är gifven, bör den i det aldranogaste
efterlefvas.
Hr Hästsko: Hvad Instructionens upgifvande til
Rådet angår, frucktar jag, det vore en början at gå ifrån
62 (Sept. 28.) Sekreta Utskottets instruktions
våra grundreglor och blanda ihop Regeringens och Ständernes
göromål, och ett sådant steg torde vi framdeles,
men kan skie för sent, ångra.
Hr von Br ornell holt för onödigt at låta trycka annat
än det, som kunde anses för en ständig och oryggelig
lag, och trodde för öfrigit, at 18 § af Riksdagsordningen
i detta fall vore tilräckelig.
Frih. Coijet förklarade sig af samma mening.
Gref Brahe frågade, om R. o. A. finna nödigt, at Secrete
Utskottets Instruction må blifva tryckt.
Hvilket besvarades med Ja och Nej.
Hr Giös sade sig icke villja ingå i den frågan om
tryckningen, utan påstod allenast, at Kongl. Maj:t och
Rådet må få del af Instructionen för de orsakers skull,
som redan äro anförde.
Hr C. J. Klingspor yttrade sig, at det vore hederligt
så väl för Secrete Utskottet som Riksens Ständer
sielfve, om Instructionen communicerades med Rådet, ty
derigenom vistes ett inbördes förtroende, och man kunde
ändå altid förebygga, at icke Rådet måtte säjas vara satt
öfver Ständer.
Hr Axel Reuterholm: Jag håller före, at förnämsta
grunden til vår frihet består deruti, at vi sielfve allmänt
veta våra reglor och under hvad lag vi äro bundne. Men
hvad tryckning af Instructionen angår, så tror jag, at
varsamhet och försigtighet dervid fordras, på det man i
alla mål må bibehålla både anständighet och ordning.
Yåre fundamentale lagar äro vårt rättesnöre, men Instructioner
anser jag såsom vägvisare, i det de utstaka mått
och utvägar, huru grundlagarne skola efterlefvas. Så
snart man kan författa en Instruction på det sättet, at
han til alla tider är lämpelig och kan antagas som en
evärdelig lag, är håde billigt och angelägit, at han må
tryckas, men oeconomica och particularia, som allenast
hafva afseende på vissa tider och belägenheter, äro af en
helt annan beskaffenhet och böra altså icke på samma sätt
som de förre göras allmänna.
Hr Hårleman sade sig äfven gerna villja medgifva,
at Kongl. Maj:t och Rådet måtte få del af Instructionen,
om han allenast kunde så inrättas som en ständig lag.
meddelande med Rådet.
63
Frih. Friesendorff önskade, at R. o. A. ville låta
falla bägge desse qurestioner, som å ömse sidor kunna
hafva sina stora betänk eligheter. Påminnelserne angående
Instructionens upgifvande synas innehålla oförmärckte reprocher,
men at hielpa sådant derigenom, at man gör en
sammanblandning af Råds och Ständers göromål, lärer
icke vara mindre äfventyrligit. Den omtaldte tryckningen
torde ock hafva mindre nytta med sig. Yore icke vid så
beskaffade omständigheter tienligast, at Riksens Ständer en
gång för alla komma öfverens at framgent villja lefva
efter lag och afskaffa alla missbruk deraf och sedan gifva
detta deras fasta beslut Hans Kongl. Maj:t i underdånighet
vid handen?
Frih. Eric Wrangel frågade, hvad utväg då skulle
tagas at hindra och kraftlösa göra alla afsteg ifrån Instructioner.
Frih. Christer Horn: Jag för min del afser ingen
svårighet vid Instructionens communicerande med Kongl.
Maj:t och Rådet, men håller dock betänkeligit, at den må
tryckas.
Hr A. H. Ramsay: Så mycket mera kan det anstå
oss at låta merbemälte Instruction komma til Hans Kongl.
Maj:ts kundskap, som vi redan förklarat, på hvad sätt vi
anse de befordringsmål, som utom Plenorum vettskap kunna
hos Hans Maj:t vara anmäldte.
Som Hr Th. Rudbeck erindrade, at en vidlyftigare
ventilation i detta mål vore öfverflödig, emedan de öfrige
Ståndens samtycke äfven härvid erfordrades,
så frågade Gref Brahe, om icke R. o. A. finna godt,
at detta ämnet upskiutes, til dess man fått se de andre
Ståndens utlåtande öfver Instructionen.
Hvartil R. o. A. samtyckte och skildes åt klockan
half tu.
Den 30 September.
R. o. A. samlades klockan 10.
Sedan Hr Landtm, äskat lind och R. o. A. intagit
sine ställen,
Berättade Hr Landtm., at han i förgår tillika med
de öfrige respective Ståndens Taleman haft den nåden at
64 (Sept. 30.) Talmännens uppvaktning hos de Kungliga.
upvackta Deras Kongl. Maj:ter och anmäla Riksens Ständers
underdånige öfverenskommelse angående Deras Kongl.
Majiters och Hans Kongl. Höghets, Cron-Printsens Handpenningar.
Hans Kongl. Majit hade med vanlig nåd behagat
emottaga Talemännen och vid samma tillfälle försäkrat,
at Kongl. Majit med ynnest anser Riksens Ständers
å daga lagde välmening, såsom hvarigenom Hans
Kongl. Majit blifvit satt i stånd at kunna göra sina undersåtare
godt, hvilket altid skulle vara Kongl. Majits
angelägnaste omsorg. Hennes Kongl. Majit Drottningen
hade äfvenledes uti ganska nådige utlåtelser förklarat sig
icke allenast med nådig tacknämlighet erkänna Riksens
Ständers hederliga present, utan ock at Hennes Majit med
fullkomlig fägnad ser sig i besittning af den förnämsta
skattkammaren, nämligen dess trogna undersåtares hiertan.
Hans Kongl. Höghet Cron-Printsen hade ock låtit förmäla
sin nådiga hälsning til samtelige Riksens Ständer och
betygat sig för dem hysa all vänskap och kärlek.
Dernäst upbrötts och uplästes den ifrån Herrar Electorerne
ingifne listan på ledamöterne uti Expeditions-Deputation,
och som nu Instructionen för Secreta Deputation
berättades vara ifrån de andra Stånden återkommen, så
befalte Hr Landtm., at Expeditions-Deputation måtte til
klockan 4 i dag eftermiddag igenom anslag sammankallas
til bemälte Instructions utfärdande.
Hr Landtm, hemstälte ock, om icke Kammar-, Oeconomie-
och Commerce-Deputationen må blifva til antalet
förstärckt, så at Electorerne måge af R. o. A. dertil vällja
32 personer.
Hvilket bifölls, och kommer sådant de andre Stånden at
tillkänna gifvas.
Och som de här vid Riksdagen församlade Bruksägare
anhållit at efter vanligheten få göra anslag til ett
sammanträde at öfverlägga om deras angelägenheter, så
inhämtade Hr Landtm, häröfver R. o. Arns utlåtande.
R. o. A. lemnade härtil bifall.
Uplästes å nyo Hr Stiernelds för detta ingifne memorial
angående de ledige Råds-ämbetens besättjande.
Vid detta tilfälle framgafs af Hr A. H. Ramsay ett
memorial, hvilket uplästes och innehölt den påminnelsen,
at som Storfurstendömet Finland i det minsta utgör en
Rådsförslags upprättande.
65
tredjedel af riket, och landet utom dess är af serskildt beskaffenhet,
som erfordrar en grundelig kundskap til befordran
af dess hvarjehanda nödtorft, så torde angelägenheten
fordra, at ibland Kongl. Majits och Riksens Råd nu
och framgent måge vara trenne antingen infödde Finnar, eller
åtminstone om Finlands egenskaper såsom infödde til alla
delar kunnoge.
Likaledes uplästes Herr Leijonstens memorial, hvaruti
andrages, huruledes Örlogs-flottan är en ansenlig och högvigtig
del af rikets försvars-värck, och hemställes fördenskull,
om icke vid de nu til besättjande ledigheter i Rådet
åtminstone ett af bemälte rum må ersättjas med en Rådsperson,
som uti siöväsendet äger tillräckelig kundskap,
hälst som Regeringsformens 27 § synes dertil gifva någon
anledning.
Hr A. H. Ramsay och Hr Leijonsten begärade R. q.
Arns tillstånd at med desse memorialer få vända sig til
de andre Stånden, hvartil samtycktes.
Hr Landtm, bad, at R. o. A. nu ville taga i öfvervägande
de uti Hr Stiernelds memorial andragne påminnelser
om sättet til Rädspersoners föreslående, hemställandes
derjemte, om icke, i fall någon af de Herrar, som
Haus Majit til Rådsämbeten utnämnandes varder, skulle
pröfvas vid Riksens Ständers rådplägningar kunna göra
ett nyttigt biträde, sådant efter skiedd anmälan hos Plena
och på andragne skiäl må tillåtas.
Hvilket bifölls.
Frih. Ungern: Om sättet til Rådsförslagers uprät
tande
är vid åtskillige tider och tillfällen hos Riksens
Ständer ventileradt. Man vet ock, at praxis dervid icke
altid varit enahanda, ty vid 1727 års Riksdag upgofvos
alla försiagerne på en gång. Vid de fölljande Riksdagar
har man åter brukat den methoden, at ett förslag i sänder
blifvit til Haus Kongl. Majit aflemnadt, och sedan en
Rådsperson varit nämd, har man upfylt förslaget med en
annan och så vidare. Jag för min del håller saken för
ganska angelägen och af den vigt och påfölgd, at hon ingalunda
bör lemnäs i tvetydighet. Det är naturligit, at om
det skall rätteligen kallas förslag, bör Hans Kongl. Majit
icke vara inskränkt uti sitt val, och at uti hvart och ett
ämne förslaget bör vara så inrättadt, at ehvem Haus
2804/Adelns irotokoll (XVIII) 1751—1752. 5
66 (Sept. 30.) Sättet för Rådsförslags
Kongl. Maj:t nådigst täckes ntse, sådant altid bör vara
Riksens Ständer tacknämligt och med deras önskan öfverensstämmande.
Hr Adlermarck erindrade, at som 4 Departements vore
uti Rådet, så borde vid Rådsämbetens återbesättjande
hafvas afseende på den afgång, som kunde finnas uti hvar
och en metie; och som uti Justitire-saker Rådspersonernes
antal synes vara svagare än uti de andre delar, så hemstältes,
om icke sådant vid detta tillfälle borde under öfvervägande
komma.
Hr Leijonsten uprepade innehållet af dess ingifne
memorial, andragandes Herr Riksrådet Wrangels ålder, som
nu vore den endaste uti Rådet, hvilken ägde insigt uti
Ammiralitets-saker, hvarföre nödvändigheten syntes fordra.
at, på händelse af ett frånfälle Riksdagarne emellan, Rådet
icke måtte ställas aldeles i mistning af ledamöter, som
härutinnan äga kundskap.
Hr Ramsay sade sig vara af den tankan, at som
Riksens Ständer lära vara öfvertygade, at de valt skickelig^
Riksråd i deras personer, som med döden afgått, och om
hvilkas ämbetens återbesättjande nu egenteligen är frågan,
så bör man ock vara betänkt at inrätta förslag af så många
militaire personer, som nu afgång finnes i Rådet, önskandes
tillika, at des ingifne memorials innehåll härvid måtte
komma i öfvervägande.
Hr Hästsko: Jag instämmer gerna med Hr Adlermarclc,
at de flere Departement i Rådet fordra personer
af åtskillig kundskap och insigt, men tror mig likväl ej
fara mycket vilse ifrån sanningen, enär jag håller före,
at vi ej kunna skatta oss så serdeles rike på ämnen, då
vi villja endast hafva afseende på visse Departements.
För öfrigt vet jag ingen orsak, hvarföre vi skola ändra
ett sätt til Riksråds välljande, som alt sedan 1738 utan
någon ändring varit brukeligit.
Hr Klingspor: Det vore så beklageligt som van
hederlig);
för R. o. A., om man vore stadd i en så märkelig
fattigdom på värdige ämnen, at icke trenne kunde
föreslås til ett ledigt Departement. Och som jag ingalunda
befarar denne bristen, så är min tanka, at efter de
timade öpningar i Rådet alla förslagen måge på en gång
upgifvas.
upprättande.
67
Frih. Coijett upläste 12 § uti Regeringsformen och
erindrade, at der står nämt förslaget in singulari, hvartil
när man lämpar den praxis, som vid de flästa tillfällen
varit brukelig, synes alt tvifvelsmål härutinnan böra förfalla.
Man kan ock icke hålla dem, som stått på ett
Rådsförslag, hvaraf Hans Kongl. Maj:t en person utnämt,
för mindre värdige än andre. Och hvad det angår, som
Hr Ramsay uti sitt memorial förmält om Rådspersoner ifrån
Finland, så kunde sådant med samma fog begäras och
påstås ifrån Skåne och andre provincier. Det vore en örn
och granlaga sak at på något sätt modificera uti Regeringsformen,
och sade Frih. Coijett sig så mycket mera protestera
emot all förtydning deraf, som våra Riksdagsfullmagter
sig tydeligen derpå grunda och äfven förklara för
kraftlöst och ogildt alt hvad som emot förbemäldte Regeringsforms
lydelse kan afhandladt varda.
Frih. von Ungern förklarade sig icke utan rörelse
kunna förmärka, at det vill på visst sätt kallas gå ifrån
Regeringsformen, enär man söker de medel och utvägar,
hvarigenom Regeringsformen kan komma i sin rätta utöfning
och vinna mera styrka. Om visse Departements
eller personer af olika kundskaper äro i Rådet oumbärlige,
så är ju det at befrämja det allmänna bästa, enär
Kongl. Maj:t har tillfälle at vällja ibland flere, ty annars
kan det ej heta något val. Bevare oss Grud ifrån alt misstroende
til höga Öfverheten och en föracktelig tanka om
oss sielfva! Låtom oss häldre besinna, at vi då ärom ett
lyckligt folck, enär vi vörda lagen och i det nogaste arbeta
på dess värckställighet!
Hr Adlerbeth: Jag finner af hvad ömsom anfördt
är, at här egenteligen förefalla 2:ne qumstioner, först angående
nödvändigheten af visse så kallade Departements
i Rådet, och för det andra om sättet til förslagens inrättande.
Enär det förra är bevist, synes det sednare föllja
af sig sielft, ty til alla andra ämbeten sättjas ju 3 personer
på förslag, hvaraf Hans Kongl. Maj:t utnämner en,
och de tvenne, som öfverblifva, kunna derföre ej anses som
odugelige. Jag kan altså ej annat finna, än at, om Hans
Kongl. Maj:t skall kunna säjas äga fritt vahl, böra tre
personer föreslås af hvarje Departement, och emedan praxis
häruti under tiden varit åtskillig, kunde det nu en gång
68 (Sept. 30.) Sättet för Iiådsförslags
för alla fastställas, burn framdeles härmed altid må förhållas.
Hr Landtm, androg, at vid 1723 års Riksdag hade
väl varit under ventilation, om Rådsförslagen på en gång
eller successive skulle upgifvas. Hans Kongl. Majit nämde
då alla tre personerne af det första förslaget, hvarmed
altså alla då varande ledigheter voro besatte. Ar 1727
kommo Riksens Ständer öfverens at författa åtta Rådsförslager
på en gång, men uti de sednare tider har det
altid varit brukeligit, at ett förslag i sender blifvit Hans
Kongl. Majit i underdånighet föredragit, och sedan en
person deraf varit nämd, hafva de 2:ne andra blifvit
stående och förslaget sedan completteradt.
Hr Ruthenschiöld: Jag finner ingen tillräckelig anledning,
hvarföre vi skola göra ingrep uti den förrättning,
som vi under en dyr ed våra Deputerade til Rådsvalet
anförtrodt. Hvad det angår, som här blifvit föreslagit,
om visse Rådspersoner ifrån Finland, så håller jag före
sådant lärer vara mindre nyttigt. Det samma torde sedan
påstås ifrån hvar och en province i hela riket, och hvad
godt skulle väl sådant föda af sig? I öfrigt begriper jag
ej annat, än at Regeringsformens åberopade 12 § är klar
och tydelig och synes äfven vinna styrcka af Kongl. Brefvet,
som förmår, at enär flere öpningar äro uti Hofrätter
eller Collegier, må ej mer än ett förslag tillika insändas,
på det de öfrige förslagen måge sedan af det första kunna
upfyllas och så vidare. Om nu Hans Kongl. Majit sielf
både agreerat och befalt en sådan methode vid förslager
til andre ämbeten, så lärer det ju aldrig med misshag
kunna anses, om Riksens Ständer på samma sätt förfara
med förslag, som på deras egenteliga åtgärd ankomma.
Och ehuru jag hyser fullkomligaste vördnad för Höglofi.
R. o. A., utur hvilket samfund vi hafva Rådscandidater
at förvänta, så vet jag dock, at ämnen til Rådsämbeten
äro mera sällsynte än andra, och deraf sluter jag, atenär
Electorerne efter bästa vett och samvete uprättat ett förslag,
böra de icke vara förbundne at vid nästa förslag förbigå
dem, som första gången icke haft den lyckan at blifva
nämde.
Hr Råtelti De uti Hr Stiernelds memorial anförde
påminnelser skulle jag gerna anse såsom ägande full
-
upprättande.
69
komlig grund, om det vore faststäldt ett visst antal af
Riksens Råd, som borde välljas af åtskillige stater, såsom
til exempel af Lagfarne så många, af Ministrer så månge,
uti Kammar- och Commerce-saker verserade så månge och
utaf Militaire-ståndet så månge; men som en sådan ordning
ej är ännu etablerad, så lärer det vara säkrast at
föllja den ordning, som Riksens Ständer vid de fläste
Riksdagar brukat och nyttigast funnit, som är at i underdånighet
presentera ett förslag i sänder och, sedan
Hans Majit i nåder af de 3 föreslagne utnämt en, complettera
förslaget med en annan värdig man til de 2:ne
förra öfverblefne. At detta sättet stämmer aldeles öfverens
med Regeringsformen, deri styrckes jag så mycket mer,
som Riksens Ständer vid 1723 års Riksdag, hvilken var
den första, på hvilken något Rådsämbete blef besatt, sedan
Regeringsformen utkom, då 3:ne Rådsämbeten voro ledige,
ej afgifvit Sine utan allenast ett förslag i sänder, då Högstsalig
Hans Majit behagade i nåder nämna alla de 3 föreslagne
Rådscandidater. Och har altid, undantagande vid
1727 års Riksdag, denne methode blifvit i ackt tagen. Och
at Riksens Ständers mening ej någon annan kan vara,,
sluter jag äfven deraf, at Riksens Ständer år 1739 sig
yttrat, at, på det Regeringsformens ändamål, som är at
til de ledige beställningar de förståndigaste och värdigaste
pex'soner upföras, må så mycket mera vinnas, så må
i händelse af flere öpningar af lika rang, så väl vid Militaire-
som Civii-staterne, ej mer än ett förslag på en
gång uprättas och insändas. Med Riksens Råds ämbeten
synes det vara så mycket mer par ratio, som denne af
Riksens Ständer tilstyrckte författning aldrahälst synes
böra tillämpas vid ämbetens besättjande, som på deras
föreslående ankomma.
Hr Edvard Carleson förenade sig med Hr Eåfelts
utlåtande, läggandes dertil, at om Hans Kongl. Majit haft
den nådige omvårdnad och ömhet för de mindre tienster
at förordna, det förslagen ej måtte utom nödvändigheten
aldeles multipliceras och förändras; så lärer Hans Majit
så mycket mera nådigt anse, om sådant vid Rådsämbeten
efterlefves. När man ock har för ögonen så gamla och
goda prsejudicater, hvilka sig på sielfva Riksdagsordningen
stödja, så synes betänkeligit at derifrån afvika. För öf
-
70 (Sept. 30.)
Sättet för
rigit hade vid sidstledne Riksdag äfven vid tillfälle af
Råds val et en R. o. Arns då varande ledamot, nemligen Hr
Natt och Dag, ingifvit ett memorial uti samma afseende
som Hr Stierneld. Men R. o. A. hafva likväl då icke
funnit nödigt at uptaga sådane påminnelser, utan blef då
med Rådsförslagen förhållit på sätt, som år 1738 och flere
Riksdagar vanligit varit.
Frih. Ungern erindrade, at hvarcken Regeringsformen
eller någon faststäld och som lag erkänd praxis tillägger
Råds-Electorerne något fullkomligit arbitrium, ty Regeringsformens
12 § innehåller tydeligen, at deras val skall
til vidare samtycke, gillande och stadfästande uti Stånden
föredragas.
Hr A. H. Ramsay förklarade sig af samma tanka
och påstod aldeles, at med Rådsvalet måtte förfaras på
sätt, som Hr Stiernelds memorial innehåller, på det Hans
Maj:t måtte lemnäs fria händer at vällja ibland 3 skickelige
ämnen, hvilket på annat sätt icke erhålles; ty det
vore en märckelig skildnad, om Hans Kongl. Maj:ts vahl
sträcker sig til 9, eller om det allenast inskränkes til 5
personer.
Hr Linnerhielm sade sig til ingen del kunna finna
det strida emot Regeringsformen, om Electorerne upfylla
förslaget med en värdig ledamot. De tvenne, som med
heder haft rum deruppå den ena gången, kunna jemväl
bekläda samma ställe vid ett annat förslag, emedan Electorerne
dem efter ed och samvete upfört.
Erih. H. Wrangel androg, at om Hans Maj:t allenast
har at vällja ibland 5, kan han icke rätteligen säjas äga
valfrihet mer än vid det första förslagets upgifvande.
Trodde ock, at Regeringsformens mening ingalunda vore
den, at förslagen skulle upfyllas, sedan en deraf blifvit
uttagen.
Hr Ramsay och åtskillige flere begärte votering.
Hr Th. Rudbeck svarade, at det hvarcken vore tillåtit
eller anständigt at votera öfver lag, utan man borde
ändå kunna utfinna dess rätta förstånd.
Härmed instämde Hr Wulfwenstierna och sade, at
egenteliga frågan här endast vore, om förslagen skulle
upgifvas på en gång eller efter hvarannan.
Rådsförslags upprättande.
71
Hr Hammarberg: Jag förmodar och äfven önskar,
at R. o. A. måtte utan votering åsämjas i denne sak.
Enär Electorerne hafva i underdånighet anmält ett förslag
hos Hans Kongl. Maj:t och en deraf är utnämd, böra de
då taga i öfvervägande, uti hvad ämnen Rådspersoner
kunna brista, och derefter enligit ed och samvete rätta sine
förslager, dock så, at, om möjeligit är, Hans Kongl. Maj:t
lemnäs fria händer at vällja uti det Departement, som
tarfvar förstärckning, ty det kunde annars hafva det anseende,
som någon vore allenast pro forma på förslaget
npförd, om deras egenskaper och hufvudämnen voro alt
för vida från hvarannan skilde.
Gref Creuts sade sig ej finna någon tvetydighet uti
Regeringsformens 12 §, utan at den, som Frih. Coijett redan
anfört, vore aldeles öfverens stämmande med hvad i
sednare tider blifvit practieeradt, andragandes tillika, at
man ej kunde göra en formelig paralelle emellan förslag
til andre tienster och Rådsämbeten, emedan det ej är
tillåtit at anmäla sig såsom sökande vid ett Rådsval.
Frih. Horn förklarade sig icke kunna förstå § på det
sättet.
Frih. Duwall: 1 anledning af Hr Råfélts yttrande
bör jag påminna, at ehuruväl antalet at personerne uti
hvarje Departement i Rådet ej är så tydeligen utsatt, sa
veta vi dock, at de existera och oundgängeligen erfordras.
Det tyckes ock vara klart, at om frågan är til exempel
om Rådets förstärckande med en Justitiarius och en sådan
man jemte tvenne militaire personer sättas på förslaget,
synes Hans Maj:t lika som vara nödsakad at nämna den
ena, hvilket således icke kan heta något val.
Frih. Scheffer yttrade sig, at det vill falla ganska
svårt at in Plenis utstaka, hvilka äro slcickelige ämnen
uti hvar och en metie, hvarföre är bäst at sådant ankommer
på Electorerne.
Efter någre ytterligare discourser öfver de redan ventilerade
frågor, och som åtskillige af R. o. A. begärte proposition,
at deröfver måtte kunna trätfas något slut igenom
votering;
Förestälte Hr Landtm., om icke R. o. A. behagade
ingå uti Hr Hammarbergs yttrade mening, såsom innehållande
ett temperament i detta mål.
72 (Okt. 4.)
Deputationerna.
Och sorn åtskillige härmed förklarade sig nögde, så
justerade Hr Landtm, för R. o. A. fölljande
Resolution.
At Herrar Electorerne upsätta ett förslag til Kongl.
Majits utnämnande af ett Riksens Råd, och sedan en deraf
är uttagen, böra Electorerne upsättja förslag, efter som
rikets bästa kan fordra uti upfyllande af Rådsämbeten,
så at Hans Majit ej saknar mogna råd uti hvarje del af
rikets tarfvor.
Hvilken af R. o. A. bifölls samt skrefs på Hr Stiernelds
memorial, som afgeck til de andre Stånden.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan 2.
Den 4 October.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan half 10.
Hr Landtm, äskade liud samt bad R. o. A. intaga
sine ställen.
Hvarefter upbrötos och uplästes de af Herrar Electorerne
ingifne listor på fölljande Deputationer, nemligen
til Justiti se- Deputationen, til Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationen,
til Bergs-Deputationen, til Bevillnings-Deputationen
samt til Riddarehus-Deputationen.
Hr Landtm, påminte, at de, som äro nämde til ledamöter
i Deputationerne och til äfventyrs icke ville sig
sådant åtaga, eller ock kunde vara sinnade at innan kort
härifrån afresa, måtte sådant ofördröjeligen tillkänna gifva,
på det Electorerne kunna vara betänkte at välja andra i
deras ställen.
Derhos berättade Hr Landtm., at Hr Öfversten Hans
Hierta afsagt sig Secreta Deputationen, och at äfven Hr Öfversten
Grref Hård undanbedt sig Bergs-Deputationen, samt
at Erih. Lubecker, som blifvit vald til Bevillnings-Deputationen,
måste för någon dess angelägenhet resa til Finland.
Desse Herrars namn antecknades och lemnades til
Gref Oxenstierna, såsom ordförande ibland Herrar Electorerne.
Sekreta Deputationens instruktion.
73
Dernäst uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 1 i denne månad, hvarutinnan Borgareståndet, i anledning
af R. o. A:ns igenom Utdrag af Protocollet under
den 25 sidstledne September vid Instructionen för Secreta
Deputation giorde påminnelser, sig förklarar, det Ståndet,
i anseende til Riksens Ständers ledamöters göromål
vid förra Riksdagarne under ed och tysthet, finner ganska
betänkeligt, at Secreta Deputation nu skulle upgifva alla
de ultimater och föreställningar, som förra Secreta Deputationerne
til Herrar Riksens Råd låtit afgifva, hälst sådant
tyckes kunna medföra någon mindre nyttig och hehagelig
påfölgd. Men at alla sådane ultimater nu mera måga
vara utan kraft och värkan, samt at hädanefter alla slika
ultimater hos Riksens Ständer anmälas och gillas, innan
de til Herrar Riksens Råd afgifvas, jemväl ock at Secreta
Deputation skall vara förbudit lemna föreskrifter til
Kongl. Majit om befordringar eller benådningar, deruti
instämmer Borgareståndet aldeles med R. o. A. samt
Prästeståndet.
Hr Klingspor hollt före, at det vore för R. o. A.
anständigt at förblifva vid sitt förra yttrande och ej
deraf låta något aftinga, hälst det synes vara ganska billigt,
at R. o. A. begärer en uplysning, som dem med rätta
tillkommer. Bad ock at härom å nyo måtte föreställning
göras.
Hr Löwenhielm åberopade sig sina til Protocollet
för detta aflemnade tankar och trodde, at det förnämsta
och hufvudändamålet vore vunnit, enär R. o. A. tagit
kraftiga mått för framtiden, uti hvilken afsigt ock nu
Borgareståndet instämt.
Erih. Ungern: Jag håller ock före, at vi kunna vara
nögde, då vi skalfat hielpemedel för det tillkommande. Vi
torde annars endast förlora tiden, om härom ytterligare
påyrckas.
Uppå Hr Landtmins tillfrågan förklarade R. o. A.
sig förblifva vid sitt förr fattade beslut och funno tillika
godt, at igenom Riddarhus-Fiscalen göres påminnelse
om Bondeståndets utlåtande i detta mål.
Uplästes Hr Svinhufvuds memorial, hvaruti föreställes
den genom Hans Kongl. Majits nådigsta omvårdnad giorde
författning med Cadett-Corpsens inrättande på dess egen
74 (Okt. 4.) Svinhufvuds memorial om Cadeltcorpscn.
bekostnad, hvarmedelst redan ganska många af R. o. A:ns
barn åtniutit en så värkelig förmon, och hvaraf äfven det
allmänna i framtiden en säker nytta har at förvänta. Och
som han, Hr Svinhufvud, blifvit delacktig af den nåd.
at 2:ne dess söner äro vid berörde Corps antagne och dervid
på extra stat fritt niutit information och alla exercitier;
så hemställes, om icke en Deputation af R. o. A.
må utses at hos Hans Kongl. Maj:t för denna dyra nåd
aflägga en underdånig tacksäjelse och anhålla om Hans
Kongl. Maj:ts vidare nådige hägn och omvårdnad för
denne Corps, som ock at R. o. A. måtte under öfvervägande
taga, på hvad sätt denne angelägne inrättning må
varda bibehållen och förökt, antingen i proportion af
rusttiensten eller någre andre utvägar, som lämpeligast
kunna pröfvas.
Hr Landtm, gaf tillkänna, at detta memorial icke
vore af den beskaffenhet, at det fogeligen kunnat anmälas
i Urskillnings-Deputationen, emedan inrättningen härtildags
endast synes hafva kommit R. o. A:ns barn til godo,
och således de öfrige Stånden torde villja göra til R. o.
A:ns ensak at anskaffa medel til dess underhållande. Det
samma kunde ock väl möta i Secrete Utskottet, ehuruväl
vid sidstledne Riksdag saken varit der påtänkt och under
öfvervägande.
Hr Hästsko: Yi kunna aldrig tillfyllest hembära
Hans Kongl. Majit underdånig tacksäjelse för denna inrättning,
som ej annat kan än i framtiden blifva arméen
til en så märkelig nytta och nu redan tillskyndar R. o.
A:ns barn så mycken förmon. Och som vi ingalunda böra
tillåta," at sådant må enskyldt lända Hans Majit til last,
så håller jag före, at vissa Deputerade kunde förordnas
at utarbeta ett project til någon ständig fond för bemälte
Cadette-Corps.
Hr Lake androg, at så väl han som Hr ÖfversteLieutenant
Hiärne vid sidstledne Riksdag ingifvit memorialer
härom til den då varande Riddarehus-Deputation, och
hemstälte fördenskull, om icke bemälte memorialer måtte
blifva uptagne och skiärskådade på det stället, hvarest
detta ärende nu kunde komma at utarbetas, hvilket förmodeligcn
bäst kunde skie uti Riddarhus-Deputationen,
emedan det närmast tillkommer R o. A. at bibehålla Stån
-
Cederstolpes memorial.
75
dets heder, som icke ringa derpå beror, at Hans Majit vid
de omkostnader, som denne berömmelige inrättning erfordrar,
må hållas skadeslös.
Hr Hastfer: Det är högst billigt, at Hans Majit
befrias ifrån desse dryga kostnader; dock vore det önskeligit,
om dertil kunde finnas sådane utvägar, som ej kommo
an på R. o. A. allena, som utom dess ser åtskillige dryga
utgifter sig förestå.
Frih. Wilhelm Armfelt hollt före, at man svårligen
här på Riddarehuset ibland så många kan påfinna det
bästa expedientet, hvarföre vore nödigt, at saken lemnäs
til visse Deputerade, då man torde så kunna begå, at
äfven de andra Stånden förmås at taga del deri.
Hr Blixen: Detta är så mycket skiäligare, som de
ämnen, hvilka uti Cadette-Corpsen upfostras, äro destinerade
at blifva officerare til rikets ti enst, och åligger det
således icke allenast R. o. A. utan ock alla nndersåtarne
at dertil bidraga.
Hr Landtm, förestälte, om icke R. o. A. då finna
bäst, at saken vid lägligit tillfälle uptages i Secrete Utskottet.
Hr Hammarberg sade sig så mycket häldre instämma
med denne proposition, som Secrete Utskottet på annat
sätt torde finna någon besparing, hvarigenom R. o. A.
kunde undgå at draga den bördan allena, som för öfrigit
minsta delens förmögenhet kan tåla.
R. o. A. öfverlemnade til Hr Landtm, at, enär omständigheterna
bäst kunna medgifva, befordra detta mål
i Secrete Utskottet, så at de andra Stånden äfven måge
deri deltaga, kommandes vid sådant tillfälle de förromtaldte
Hr Lakes oell Hr Hiärnes memorialer at nyttjas.
Uplästes Gfeneral-Krigs-Commissariens Hr Hans Cederstolpes
memorial, hvaruti anhålles om eftergift af återstående
Introductions-medel för dess famille til 200 dal.
smt jemte några uplupne interessen, understödjandes han
denne sin ansökning med åberopande af dess mångårige
riket giorde tienster, så väl som dess nu varande medellösa
tillstånd med mera.
Hr Hårleman: Jag bestrider ingalunda Hr Cederstolpes
förtienster, men kan för min del ej råda R. o. A.
at lemna ett sådant prmjudicat. Riddarehuset behöfver
76 (Okt. 4.) Tillträde till Deputationerna.
ansenlige penningar til byggnader och reparationer och
kan således ej tåla någre eftergifter. De fattigas antal
är utom dess ibland oss stort nog, och den, som är angelägen
om at sitta på Riddarehuset, måste ock vara angelägen
at betala det han är skyldig.
Härmed instämde en stor del af B. o. A.
Dock blef godt funnit, at Hr Ceclerstolpes memorial remitteras
til Biddarehus-Deputationen.
Hr Hastfer frågade, om icke det vore tillåtit för andre
af B. o. A. än dem, som äro valde ledamöter i Deputationerne.
at der ingå och bivista deliberationerne, enär
man trodde sig uti ett eller annat mål kunna hafva något
nyttigt och angelägit at andraga.
Härtil svarade Frih. Ungern, at ett sådant öpet tillträde
skulle näppeligen hafva någon god värckan med sig,
men väl kunna hindra och förstöra Deputationerne i deras
arbeten. Ty det torde på sådant sätt hända, at Deputationernes
antal stundom blefve ökt til 40 eller 50 personer,
och dergenom måste nödvändigt sysslorne råka uti
oordning.
Hr L andtm. hemstälte, om B. o. A. nu behagade
låta sig föreläsas listan på de Deputerade til Bådsvalet,
hvilken at Herrar Electorerne nu vore förseglad ingifven,
lärandes de öfrige 2:ne Stånden äfven med sitt val
vara färdige.
B. o. A. biföHo, at listan måtte öpnas.
Men innan sådant skiedde, påminte Hr Hastfer, at,
innan Bads-Electorerne blifva nämde, det måtte förut fastställas,
at vid Bädscandidaters väljande någorlunda måtte
hafvas afseende på earactererne och förtiensterne, så at
inga måtte upföras, som äro uti alt för lång distance ifrån
Bådsämbeten.
Hr Blixen svarade, at man ej bör inskränka BådsElectorernes
fria val, och at de efter aflagd dyr ed nogsamt
lära tilse, at både värdighet och förtienster blifva i
ackt tagne.
Frih. Eric Wrangel: Jag medgifver gerna, at
skickelighet, insigt och berömmeliga egenskaper äro de
förnämsta delar, hvarpå Båds-Electorernes val sig grunda
bör. Dock tror jag, at Begeringsformens 12 § någorlunda
utmärcker, at jemväl caracteren eller ämbetsvärdigheten
Om det förestående R&dsvalet.
77
hos de personer, som välljas skola, böra komma i öfvervägande;
ty emedan det är stadgadt, at ingen får vara
Båds-Elector, som sielf under valet komma kan, så blifver
en naturlig fölgd, at caracterer til en viss grad måste
anses såsom mindre eller ock als intet compatible med
den hedern at blifva satt på Bådsförslag, fastän orden
uti bemälte § sådant ej uttryckeligen innehålla.
Sedan uplästes listan på Deputerade til Rådsvalet,
hvilken finnes ibland allegaterne til detta Protocoll.
Bemälte Deputerade upropades å nyo och framkallades
innom balustraden, hvarest de lifligen aflade den vanlige
eden, hvilken dem af Secreteraren förestafvades.
Ibland desse Herrar Deputerade voro Gref Christopher
Ekeblad, Frih. Falmfelt och Herr Königstedt nu icke tillstädes
och komma fördenskull serskildt uti Båds-Electorernes
sammanträde at aflägga eden.
Hr P. Kalling erindrade, at de, som ville afsäja sig
ställe pä Bådsförslaget, böra anmäla sådant här på Biddarehuset
eller nedre hos Electorerne, men icke sedan
förslaget blifvit upgifvit til Hans Kongl. Maj:t.
Frih. Ungern önskade Herrar Deputerade lycka til
deras förestående göromål och förrättning, men förbehöllt sig
tillika på det kraftigaste, at alt måtte skie på det sätt,
som lag och Begeringsform föreskrifver, emedan i annor
händelse hvar och en Biddersman äger öpen rättighet til
åtal och Electorernes val altid ankommer på Ståndets gillande
och fastställande.
Uppå Frih. Christer Horns begäran uplästes Frästeståndets
samt Borgareståndets utlåtclser öfver Hr Stiernelds
memorial beträffande Rådsvalet.
Prästeståndet hade den 1 i denne månad resolverat,
at aldenstund de 3 ledige Biksråds-ämbeten äro af den beskaffenhet,
at ämnen af åtskillig capacité och skickelighet
dertil erfordras, och man håller före, at värdige Biksrådsämnen
til hvart och ett rum äro at tillgå, så acktades för
bäst, at förslag göres til alla 3 rummen, som på en gång
til Kongl. Maj:t upgifvas.
Borgareståndets utlåtande af den 3 sidstledne var sådant,
at Ståndet håller säkrast at lemna detta til Herrar BådsElectorerne,
hvilka så vid detta nu förestående som de
78 (Okt. 4.) Rådsvalet. Mannercrantz memorial.
förra Rådsvalen lära, efter aflagd ed, rätta sig efter 12 §
i Regeringsformen.
I anledning häraf anmärckte Hr Landtm., at alla de
3:ne uti Rådsvalet deltagande Stånden stadnat nästan uti
olika meningar, hvarföre och som likväl Riksens Ständer
åstundat, at Rådsvalet måtte för sig gå, så öfverlemnade
Hr Landtm. Hr Stiernelds memorial med förbemälte påskrifter
til Gref Carl Fersen, såsom ordförande ibland
Råds-Electorerne, på det de måtte tillse, huruvida dem
emellan härutinnan måtte kunna skie någon jämkning til
samtelige respective Ståndens nöje.
Deputerade til Rådsvalet nedträdde at jemte de öfrige
respective Ståndens ledamöter samlas uti Secrete Utskotts-salen.
Hr Landtm, berättade, at Hr Mannercrants ingifvit
ett memorial, innehållande någre tankar til hushållningens
och ordningens förbättrande i riket med mera. Hvilket
memorial syntes kunna anmälas i Urskillings-Deputationen.
Hr von Stiernman erindrade, at 13 § i 1734 års
Riksdagsbeslut förbiuder Deputationen at antaga några
nya projecter, emedan sådane förut å vederbörlig ort böra
vara bepröfvade och utarbetade.
Blef altså detta memorial tils vidare liggande.
Hr B. Rh. Schechta påminte, at de vid sidstl. Riksdag
ifrån Protocolls-Deputationen inkomne, men in Plenis
icke afgiorde betänkande måtte ibland de första mål nu
vid Riksdagen företagas, emedan deribland funnos åtskillige
angelägne saker, och det i öfrigit vore beklageligit,
om Deputationens välmente arbete skulle vara förgäfves
nedlagt.
Men R. o. A. yttrade sig icke häröfver för denne
gången.
Hr Landtm.: Prih. Johan Didrich Duwall har ingifvit
ett memorial, berörande de år 1748 här i riket instick -  tade trenne Riddare-orden. Behagar R. o. A. nu låta sig
detta memorial föredragas?
Hr von Bromell påminte, at som Råds-Electorerne
nu vore nedträdde til den dem ombetrodde förrättning, så
vore billigt, at man ej företogo någon angelägen sak under
deras bortovaro.
Fiiherre Duwalls memorial om Riddarordnarne.
79
Hr Landtm, intygade äfven, at åtskillige af bemälte
Herrar förklarat sin önskan, at R. o. A. täcktes icke sluteligen
afgöra något mål af värde, medan de voro med Rådsvalet
sysslosatte.
Men som åtskillige af R. o. A. förklarade sig benägne
at åhöra memorialet,
så uplästes det af Erih. Duwall si eif, anförandes han
deruti, huru som ifrån uråldriga tider icke mindre i Sverige
än i andra länder visse ärebelöningar och hedersmärcken
varit inrättade, och at i synnerhet sådant skiedt
igenom de af Hans Högstsalig Kongl. Majit dels ifrån
förra tider uptagne, dels instiftade Kongl. Seraphiner-,
Svärds- och Nordstierne-orden; men som desse ordens
egentelige syftemål synes vara at hos undersåtarne upväeka
en anständig täflan at göra sig värdige Höga Öfverhetens
nåd, så tyckes at slika nådeteckns utdelande
enskylt bör tillhöra Konungen, hvarifrån de äfven låna sin
sannskyldiga glants och värde, i synnerhet som derigenom
den mindre behagelige påfölgd afböjes, at någon skulle tro
sig af andras personelle gunst eller ogunst vid utnämnandet
antingen befordrad eller utesluten. Och som den
härtils vedertagne methode med ordens utdelande grundar
sig på visse tiensteår, så måste på slutet antalet af Riddare
blifva nästan lika med tiensterne i riket, der det
likväl är oförnekeligt, at en, uti hvad métier han vara må,
ofta kan vid förekommande tillfälle på kort tid framgifva
mera lysande bevis af erfarenhet och tapperhet än den,
som igenom ett stilla förbidande på ett vist antal af tiensteår
hunnit til någon värdighet. Häraf slutes, at det
bör blifva Konungens sielfständiga rätt at efter nådigt
behag dermed hugna hvem honom täckes innom den ordning,
som är med statuterne öfverens stämmande, så at
den rang, som för Seraphiner-orden och Commendeurskaperne
utmärckt är, blifver i ackt tagen, men ock derjemte,
at ej en ringa caractére må vid de mindre ordens utdelande,
enär förtienst dertil banat vägen, utestänga någon
ifrån ett så kärt bevis af Öfverhetens nådiga förtroende.
Frih. Ungern sade sig anse detta ämne såsom alt för
delicat och ömtåligt at derom ventilera in Pleno, så länge
Hans Maj:t är derom okunnig. Det vore altså anständigt,
80 (Okt. 4.)
Riddarordnarne.
at R. o. A. anmodade Hr Landtm, at i underdånighet
förnimma Hans Maj:ts nådiga tankar härom.
En stor del af E. o. A. instämde härmed, men
Frih. Coijett yttrade sig, at man borde vörda ordensstatuterne,
sådane som de äro, i anseende til dess Högstsalig
och Grlorvyrdigste Insticktares villja, hvarmed ock Hans
Maj:t vår nu varande Allernådigste Konung aldeles lärer
vara ense. I öfrigit önskade Frih. Coijett, at Frih. Duwalls
memorial måtte blifva liggande på bordet.
Frih. Ungern: Enligit Riksdagsordningen äger hvar
och en Riksdagsman rättighet at begära, det en sak må
hvila eller ligga på bordet. Men man måste likväl betänka,
at som ordens-statuterne äro en Kongl. Förordning,
utkommen sedan sidsta Riksdag, så tillkommer det Riksens
Ständer at sig deröfver utlåta; dock böra vi ej fela i
den vördsamma skyldigheten at först anmäla saken hos
Hans Kongl. Maj:t som ordens mästare.
Frih. Coijett: Den outsläckelige vördnad jag hyser
för Hans Maj:t, både som Konung och som ordens mästare,
förminskas til ingen del igenom min begäran, at saken
må upskiutas.
Hr Landtm, reassumerade hvad härom blifvit discoureradt,
och som åtskillige af R. o. A. redan förklarat sig
för Frih. Ungerns mening, så frågades, om R. o. A. finna
godt, at Hr Landtm, vid tillfälle af en underdånig upvacktning
hos Hans Kongl. Maj:t bringar detta .ärende på tal
och söker göra sig underrättad om Hans Maj:ts nådiga
välbehag.
Hvartil R. o. A. samtyckte.
Härvid förklarade Hr Gyllenskiepp sig aldeles vara
af den tankan, at Riddareordens utdelande måtte blifva
Kongl. Maj:ts egen höga rättighet, hälst som erfarenheten
nogsamt visat, at det stundom med slike hedersteckns
förgifvande gådt ganska underligit til, så at de, som med
sargad kropp fäcktat för fäderneslandet, ofta blifvit förbigångne,
och andre, som varit långt mindre förtiente,
likväl blifvit med Riddareorden hedrade.
Hr von Bromell instämde med Hr Landtm:ns nu
nyligen giorde proposition med det förbehåld, at, så snart
Hr Landtm, erhållit Hans Kongl. Maj:ts nådige svar och
saken kommer att företagas, det Secrete Utskottet äfven
Husesynsordning.
81
må utur handlingarne til Plenum upgifva alt hvad uti
detta mål derstädes Aud sidstledne Riksdag kan Amra förelupit.
Som klockan nu var inemot 2 och man förnam, at
Deputerade til Rådsvalet ännu icke Amro färdige med förslagen,
så åtskildes R. o. A.
Den 5 October.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 10.
Hr Landtm, äskade liud och bad R. o. A. intaga sina
ställen.
Hvarefter Hr Landtm, berättade, at ett project til
en ny Boställshusesyns-oråning lärer med det första blifva
ifrån Hans Kongl. Maj:t Riksens Ständer meddeldt, då
detta ärende kommer at hänföi’A'isas til Landt- och SiöMilitise-Oeconomie-Deputation.
Gref H. H. LieAven förmente, at den af Hans Kongl.
Majit til ärendernes förkortande förordnade Commission
lärer haft under utarbetande något förslag detta mål angående.
Hr Landtm, svarade, at Commissionen värkeligen
härvid lagt handen, och det ännu erfordrades ett enda
sammanträde til sakens ändtelige afgörande, hvarefter Commissionen
lärer med detta så väl som dess öfriga arbeten
til Riksens Ständer inkomma.
Hr G. Ruthenschiöld påminte, at Häradshöfdingarne
måtte härvid blifva hörde, emedan boställs-synerne
efter den nu brukelige methoden utgöra en ansenlig del af
deras årlige förrättningar.
Frih. Coijett hollt äfven före, at vederbörande stater
och ämbetsmän, som med boställsvärcket kunna hafva
något at syssla, måge härvid med deras anmärckningar
inkomma, hälst som desse syner esomoftast äro många besvärligheter
och oredor underkastade.
Hr Landtm, berättade, at Deputerade til Rådsvalet,
som nu äro tillsamman, lära vara färdige med deras förrättning
och kunna altså, om R. o. A. så behaga, upkomma
med förslagen.
R. o. A. förklarade sig dermed nögde.
2sot/os. Adelns protokoll (XVIII) 1751—1752. 6
82 (Okt. 5.) Utomordentliga domstolar.
Imedlertid uplästes ett af Herr Löwenhielm ingifvit
memorial, hvaruti omständeligen anföres, huruledes Regeringsformens
2 § tydeligen utmärcker, det lag och rätts
ovälduge skipande och rättvisans befordrande böra anses
som den andra grundvalen til rikets vältrefnad, hvarjemte
bem:te Regeringsforms 23 § förmår, at rikets beskrefne lag,
stadgar och förordningar böra i ackt tagas och fölljas. Som
mi en del af den trygghet, som rikets invånare af lagens
beskydd äga, synes derpå bero, at ingen sak må dragas
ifrån den domstol, hvarunder den, i anseende til personen
eller sielfva målets beskaffenhet, efter allmänna lagen eller
särskildta stadgar hörer; så hemställes, om icke hos Hans
Kongl. Maj:t i underdånighet kunde andragas, at som,
oacktadt hvad lag och förordningar angående laga domstolar
föreskrifva, åtskillige extraordinarie domstolar likväl
emellan Riksdagarne skola blifvit förordnade til åtskillige
måls afgörande, och sådane domstolars sammansättjande
ej allenast kunde förorsaka den tankan, at förtroendet
til de ordentelige domstolar vore i någor måtto
lörminskadt, utan ock sådant gemenligen plägar stadna
den allmänna Cassan til last; ty finna Riksens Ständer
sig föranlåtne at i underdånighet anhålla, at deröfver noga
hand hållas må, och at inge extraordinarie domstolar af
Kongl. Maj:t utan i aldra högsta nödfall, och der ingen
annan utväg gifves, må förordnas, samt at, då sådant änteligen
skulle skie, bepröfvade, i ständige .ämbeten sittjande
och om domsysslor väl kunnige män måge til sådane
förrättningar utses, sedan vederbörande Hofrätters
eller Collegiers underdånige utlåtande om personerne infordradt
blifvit.
Frih. von Ungern yttrade sig altid hafva ansedt
Commissioners och extra domstolars förordnande såsom en
skadelig praxis, och hvilken med tiden kunde leda til
ändan af vår frihet. Det torde ock vara angelägit, at
Riksens Ständer göra sig underrättade, om sådant altid
skiedt för högst trängande orsakers skull. Man har ingen
brist på ordinarie domstolar, hvarest den rättsökande kan
blifva afhulpen, och vid 1727 års Riksdag lärer af Riksens
Ständer särskildt vara faststäldt, at inga sådane Commissioner
måge emellan Riksdagarne förordnas.
Det första Eådsförslaget.
83
Hr Landtm, frågade i anledning häraf, om icke R.
o. A. finna godt, at Hr Löwenhielms memorial remitteras
til Justitiee-Deputationen, som har at gifva Riksens Ständer
tilkänna, af hvad orsaker sådane extra domstolar härtils
blifvit satte.
Hvartil R. o. A. samtyckte.
Härvid anmärckte likväl Hr Hårleman, at det torde
vara mindre hälsosamt at ingå uti dylike inquisitioner om
hvad förr skiedt. Det säkraste man dermed vinner, vore
at få långa och besvärliga Riksdagar. Hufvudändamålet,
som är at försätta lagen uti sin fulla kraft och återställa
en god ordning, erhålles ändå, om Riksens Ständer, utan
at så noga granska det framfarna, endast taga försigtiga
mått för det tillkommande.
Hr Landtm. R. o. Arns mening, enär de samtyckt,
at J u s ti t i se -Dep citation måtte upgifva orsakerne til slike
extraordinarie domstolar, lärer icke hafva varit annan än
at allenast inhämta kundskap och uplysning, huruvida
och vid hvad tillfällen sådane Commissioner pröfvats nödige.
Herrar Deputerade til Rådsvalet, som efter R. o. A:ns
godtfinnande voro tillsagde, upkommo, och berättade
Gref Carl von Fersen, såsom ordförande, at sedan
de orne i Rådsvalet deltagande respective Ståndens Deputerade
i nogaste måtto öfvervägat bemälte Stånds utlåtande
öfver Hr Stiernelds memorial, hafva de icke funnit
någon annan utväg at sig härom förena och i det möjeligaste
göra Riksens Ständers åstundan tilfyllest, än at
uprätta 3:ne serskildte förslag, dock at de ej tillika, utan
hvar efter annan måge Hans Kongl. Maj:t i underdånighet
föredragas.
Uplästes altså det första Rådsförslaget, hvarpå voro
upförde:
Herr Presidenten Löwenhiebn,
Herr Justitise-Cancelleren Hammarberg,
Herr Hofrättsrådet Ehrencreuts;
Berättandes derhos Gref Fersen, at Herr Presidenten
Gref Piper väl vid detta tillfälle varit en ibland de aldraförsta,
som hos Deputerade kommit i välförtient åtanka,
men at han sielf undanbedt sig at komma på Rådsförslag.
84 (Okt. 5.) Hammarbergs afsägelse.
Frih. During förklarade sig aldeles nögd med Herrar
Deputerades val, men sade sig icke kunna afse något hinder,
hvarföre icke alla 3 förslagen kunde upgifvas på en
gäng.
Gref Fersen svarade, at Deputerades öfverenskommande
härutinnan synes vara enligit med B. o. A:ns yttrande.
Frih. During önskade, at B,, o. A. ville nu en gång
för alla fastställa, huru härmed i framtiden må förhållas.
Men på Hr Landtm:ns föreställning, at B. o. A.
täcktes låta det nu påbegynte Bådsvalet vinna sin fullbordan,
blef härom ej vidare tält.
Sedan upstod Hr Hammarberg och yttrade sig sålunda:
Jag erkänner med mycken vördnad och tacksamhet
den besynnerliga heder och gunstiga förtroende, som Biksens
Höglofliga Ständers Herrar Electorer emot mig vid
detta tillfälle behagat yttra. Jag skulle ock intet häldre
önska, än at mina omständigheter tillstadde mig at uti
tysthet afbida min nådigste Konungs välbehag. Men tillåten,
gunstige Herrar, at jag med få ord får andraga
mitt åliggande. Jag har redan upnådt mit 66:te ålders
år. Jag förmärcker dageligen, at mina både sinnes och
kropps krafter äro uti deras aftagande. Jag kan fölljackteligen
ej annat än deraf sluta, at den allmänna förvandlingen
mig innan kort förestår, som förorsakar hos mig
den eftertanka, at det nu mera vid min lefnads slut ej bör
af mig påtänkas at undergå en så stor lefnads-förändring.
Dessutan nödgas jag äfven at härjemte tillstå, at mine
vilkor icke äro tillräckelige at kunna bestrida de ansenlige
kostnader, som så väl i början som ock sedan framdeles
til detta förnäma och vigtiga ämbetets hederliga beklädande
erfordras. Hvarföre jag ödmiukeligen beder, at
Herrar Electorerne må lemnäs tillstånd at upföra en annan
värdig man i mitt ställe, som med mera nytta och beqvämlighet
detta höga ämbete kunde sig antaga och
förestå.
Hr Landtm. Jag är försäkrad, at B. o. A. lära
fast ogerna hafva förnummit detta Herr Justitise-Cancellerens
fattade beslut, och önskar för min del, at deras förtroende
måtte kunna förmå honom at ändra en sådan föresats.
Urskiilmngsdeputationen.
85
Hr G. Buthenschiöld: Ehuru jag igenom detta
Herrar Deputerades val skulle komma at sakna en så berömvärdig
medledamot uti det ämbets-samfund, hvartil jag
har den äran at räkna mig, så besinner jag dock, hvad
jag är mitt fädernesland skyldig, som uti Herr JustitiseCancelleren
nu har tillfälle at vinna en värdig Bådsperson.
En lika örn omtanka hoppas jag ock Herr Justitife-Cantsleren
lärer hos sig gälla låta och fördenskull
icke undandraga sig ett ämbete, hvilket Ständers kärlek
och förtroende honom tillbiuder.
Hr Hammarberg: Jag tackar öfvermåtton för min
goda ämbetsbroders Herr Assessoren Buthenschiölds mig
tillagde oförskyldte beröm och yttrade välmening, hvarvid
jag, gunstige Herrar, upricktigt försäkrar, at om jag
kunde finna härvid någon trängande nöd för min nådige
Konungs och fäderneslands bästa, så skulle jag aldeles
hafva det käreste jag äger ospardt. Men som det är långt
ifrån mig at hysa en så förmäten tanka, hälst jag fast
mer finner mine gamle skuldror alt för svaga at med sådan
drift och förmåga, som vederbör, bära den tunga
Biksråds-bördan; så itererar jag än vidare ödmiukeligen
mitt förra, hälst Herrar Electorerne lära finna på detta
vårt Biddarehus ymnoge ämnen til mitt ringa rums upfyllande.
Herrar Landtm, bad altså, at Herrar Deputerade ville
upfylla det stället på Bådsförslaget, som Hr Hammarberg
sig undanbedt.
Båds-Electorerne afträdde.
Hr Hästsko androg, at vid den under sidstledne Biksdag
utfärdade Instructionen för Urskillings-Deputationen
möter en stor svårighet, i det at dess 21 § innehåller, at
alla ansökningar, som der ingifvas, böra beläggas med
Charta Sigillata. Hvarigenom hänt, at äfven de, som 'af
välmening för det allmänna ingifva någre nyttige förslager,
blifva med en sådan utgift betungade, och torde man
jemväl villja sträcka sådant til de allmänne besvären,
hvilket synes vara nog hårdt och med Ständernes frihet
mindre enligit.
Hr Landtm, sade sig ej tro, at 21 § af bemälte Instrnction
bör egenteligen lämpas til de af Hr Hästsko omnämde
förslager, ehuruväl Deputation til föllje af annat förord
-
86 (Okt. 5.) Printzenskölds memorial om tjänstefolk.
nande har at tillse, om de kunna antagas såsom Riksdagsärender
eller ej.
Uti denne tanka instämde en stor del af R. o. A.
Och påminte sig Frih. von Ungern, at då vid sidstledne
Riksdag denne frågan hos R. o. A. förehades, hade
man haft afseende på enskyldte ansökningar, varandes för
öfrigit i 13 § af 1734 års Riksdagsbeslut tydeligen stadgadt,
huru med sådane projecter och nya förslager hör förhållas.
Derefter uplästes ett af Herr Johan Vrintzenschiöld
ingifvit memorial, hvaruti föreställes den myckna olägenhet,
som en hvar hushållare, så i staden som på landet, är underkastad
i anseende til ett ibland tienstefolcket inritadt
sielfsvåld, så vid anträdet i tiensten som sedermera, uti ett
ständigt flyttande, hvarföre hemställes, om icke slike ostadige
personer, hvar gång de sig utur tiensten emot husbondens
villja upsäja, böra emot orlofs-sedels undfående betala
til Cronan, en dräng 2 daler smt och en piga 1 daler
dito mynt, på hvilket sätt dels Cronan kunde vinna någon
inkomst, dels ock tienstefolket tvingas til mera stadighet.
Frih. Ungern hollt före, at som flere dylike påminnelser
om någon förbättring uti Tienstehions-ordningen vid
denne Riksdag antingen igenom besvären eller annorledes
torde inkomma, så vore bäst, at detta memorial lefvererades
til Urskillings-Deputationen.
Fi’ih. Coijett: Det är ostridigt, at landtmannen i orterne
plågas af många olägenheter med tienstefolket, och
sådant har ännu icke igenom någon tienstehions-ordning
kunnat förekommas eller bättras. I Skåne hafva mångestädes
drängelönerne stigit til 50 ä 60 daler smt, och är
jemväl brukeligt, at en dräng betingar sig utsäde och
vifta skieppeland at beså, at förtiga flere andre missbruk,
så at jag ej annat kan än hålla det för önskeligit, om
igenom någon jemkning i Tienstehions-ordning sådant stodo
til at rätta.
Hr Printzenskiöld sade sig öfverlemna til R. o.
Arns godtfinnande, hvarthän dess memorial må remitteras,
allenast det efter hans välmente upsåt kan gifva anledning
til någon nyttig författning.
Besvärsdeputationen.
87
Hr Th. G. Rudbeck hemstälte, om icke igenom
något förordnande kunde förekommas, at tienstehion begifva
sig ifrån sine hemorter och socknar til städerne;
sammaledes om icke någon annan upsägnings- och flyttningstid
kunde utsättas.
Hr A. H. Ramsay förenade sig med Frih. Coijett
och önskade, at något serskildt i anseende til hvar och en
landsorts beskaffenhet måtte förordnas.
Hr Wulfwenstierna: Jag medgifver gerna, at Hr
Printz enshiölds tanka är så nyttig som välment, men tror
likväl det vara säkrast, at R. o. A. ej först begynna denne
qusestionen, som tvifvelsutan hos Allmogen torde förorsaka
upmärcksamhet och fölljackteligen finna dess mera motstånd.
Frih. Ungern: Allmogen plägar altid göra det inkast,
at det äro deras barn, som skola tiena för lönen.
Uppå Hr Landtm:ns föreställning kommo R. o. A. öfverens,
at detta ärende hvilar tils framdeles, enär R. o.
A:ns interesse det bäst kan fordra.
Hr von Bromell frågade, om nu alla Deputationer
voro utnämde, som Riksens Ständer vid denne Riksdag
pröfvat nödige at förordna.
Hr Landtm, svarade, at allenast Kammar-Oeconomie-,
Protocolls- och Tull-Deputationerne ännu återstode, hvarom
likväl Herrar Electorerne o fördröj eligen lära draga
försorg.
Påmintes af åtskillige om Allmänna Besvärs-Deputation;
Och
erindrade i synnerhet Hr B. G. Berghman, at nu,
likasom vid sidstledne Riksdag skiedt, Herrar Electorerne
måtte vällja 12 ledamöter til denne Deputation, de Herrar,
som ifrån provincierne sig angifvandes varda, all rätt lika
fullt obetagen.
Härmed instämde Hr Wulfwenstierna, Hr Pauli
och åtskillige flere.
Hr Löwenhielm tilläde, at om ärenderne rätt och
uti systeme skola handteras, skier det säkrast, då visse
ständige ledamöter af Electorerne välljas, hvilkom egenteligen
tillkommer at sins emellan jämka besvären, enär de
emot hvarannan synas stridige, och äfven at sörja för målens
expedierande.
88 (Okt. 5.) Hårleman* afsägelse.
Frih. Friesendorff berättade, at en sådan ordning vid
sidstledne Riksdag med god nytta uti denne Deputation
brnkades.
Blef altså uppå Hr Landtm:ns tillfrågan beslutit, at
Herrar Electorerne bärtil vällja det vanliga antalet af 12
ledamöter, och at dessutan 2:ne ifrån hvart län komma at
bivista Deputationen, om hvilkas utnämnande Herrar
Landshöfdingarna igenom sammanträden lära föranstalta.
Herrar Deputerade til Rådsvalet återkommo och berättade
sig hafva valt Herr Öfverintendenten Hårleman
til det rum på Rådsförslaget, som Herr Hammarberg sig
afsagt.
Sedan altså förslaget var upläst, yttrade sig
Hr Häri eman: Riksens Höglofl. Ständer hembär jag
min aldraödmiukastc tacksäjelse för det åter förnyade
gunstige förtroende, hvarmed jag blifvit hedrad. Mina
dagar blifva för få och min oförmögenhet för stor at, som
jag önskade, kunna erkänna och prisa hvad mig vederfares.
Mine Herrar! Större delen af mitt lifsglas är redan utrunnit,
jag skyndar til det mig föreskrefne målet. Under
mindre hälsa, med nu mera ständigt aftagande krafter,
önskar jag at i mindre ansvarige ämbetens skiötande få i
stillhet afvänta det slut mig i sinom tid förestår. Tillåten
mig då at, orubbad af detta mitt rum, ständigt få nyttja
hedren af Edert samfund. Sättjen mig ej til mål för hat,
afvund och alla de ifrån högsta värdigheter oskil]jacktige
farligheter samt til uttömande af den lilla förmåga jag,
Gudi lof med så rena händer, än öfrig häfver. En annan,
mera styrckt eller mera vågsam och af lyckans och naturens
håfvor mera gynnad än jag, täcktes Riksens Högloft.
Ständer tillåta at för mig intaga ett så slipprigt och efter
mitt tänkesätt så dyrt kiöpt ställe.
Hr I jandtm. sade sig icke utan bedröfvelse förmärcka,
at åtskillige värdige ämbetsmän undanbedja sig ett ämbete,
hvarpå riksens välfärd så hufvudsakeligen beror.
Hr Hårleman: Det ömar mig allenast, at jag nödgas
vara min värda medbroders Gref Grönstedts befordran til
hinder. Men jag känner honom för så ädelsint, at han
ingalunda tillräcknar mig, hvad jag emot mitt samvete och
invärtes öfvertygelse ej kan ändra.
Hunimelhielms afsägelse. Wraogels förslag.
89
Anmodades altså Herrar Deputerade at til förslagets
complettering å nyo afträda.
Men återkommo efter en kort stund, då Herr Landshöfdingen
Hummelhielm på det ledige rummet var upförd.
Hr Hummelhielm förklarade sig äfven så litet med
tillräckeliga ord kunna uttrycka dess vördsamma tacksamhet
emot Riksens Ständers honom viste ärefulla förtroende,
som han finner dess inskränkte kundskap och förmåga til
ett så högvigtigt ämbete lämpelige, utbedjandes sig, at
Riksens Ständer täcktes anse det som ett bevis af en nitfull
ömhet för det allmänna, enär han nu ödmiukeligen
anhåller, at det honom så gunstigt tillernade rum må med
en värdigare person upfyllas.
Hr Landtm, beklagade, at Riksens Ständers på så
goda skiäl grundade förtroende icke eller med Herr Landshöfdingen
kunde vinna sitt syftemål.
Hvarefter Deputerade ytterligare afträdde til nytt vals
förrättande.
Frih. Eric Wrangel hemstälte til R. o. A:ns gunstiga
öfvervägande, om icke uti alla de mål, som hos
Ståndet föredragas, resolutionerne borde förut af någre
Deputerade förslagsvis upsättjas och utarbetas, såsom hvarigenom
icke allenast Hr Landtmms mångfaldige besvär
vid ventilationerne, som understundom uti ett talrikt samfund
kunna gå ifrån hufvudämnet, utan äfven all hastig
öfverilning kunde förebyggas.
Hr A. Reuterholm: Hr Landtm., för hvilken vi billigt
hysa ett så vördsamt förtroende, lärer ej underlåta at
nyttja så detta som andra gagnelige expedienter, enär omständigheterne
sådant fordra.
Hr Landtm: Jag har tagit mig den friheten at redan
esomoftast och på det inständigaste hos R. o. A. recommendera
en god ordnings' hållande, och at inga omogne
saker måge upkomma. Blefve sådant altid tilbörligen i
ackt tagit, tror jag R. o. A. skulle finna ett fullkomligit
nöje och sällan behöfva klaga deröfver, at de af de andra
Stånden förekommas.
Frih. Ungern: Det är vanligt, at Hr Landtm, och
Talemännen samråda om de mål, som in Plenis skola föredragas.
Om det förblefve dervid och inga nya qusestioner
90 (Okt. 5.) Nytt Rådsförslag.
restes, vore ju ordningen bibehållen och mycken tid bespard.
Frih. Coijett: Hvad det af Frih. Wrangel omförmälte
sätt til resolutioners projecterande vidkommer, så
finnes uti Riksdagsordningens 16 § utstakat, på hvad sätt
ärenderne uti Ståndens Plenis böra afgöras. Skulle altid
och i alla saker sådane resolutioner förslagsvis upgifvas,
blefvo Deputationernes arbeten ej annat än ett nebenvärk,
ty betänkande skulle då göras öfver betänkande. Saken
kunde oek understundom blifva omklädd eller under en
annan färg förestält. Jag håller altså före, at Riksdagsordningens
noga och obrottsliga efterlefnad är den bästa
ordning vi kunna utfinna.
Hvarmed denne discoursen afstadnade.
Herrar Båds-JElectorerne inkommo och hade i stället
för Herr Hummelhielm, som sidst afsagt sig, upfört Herr
Landshöfdingen Falkenberg.
Upgingo altså til Hans Kongl. Majit Råds-Electorerne
med fölljande förslag:
Herr Presidenten Löwenhielm,
Herr Landshöfdingen Falkenberg,
Herr Hofrättsrådet Ehrencreuts.
Hr Landtm, påminte, at Expeditions-Deputation måtte
med det första sammanträda at utfärda Instructionen för
Secreta Deputation, hvaröfver samtelige respective Stånden
sig nu utlåtit.
Dernäst upropades Secreta Deputations Herrar Ledamöter
och framträdde i skranket til at lifligen aflägga
eden, hvilken dem af Secreteraren förestafvades.
Frih. Claes Fleming, Frih. Ollonberg och Herr Grooth
voro nu ej tillstädes, utan komma at aflägga eden vid Deputationens
första sammanträde.
Råds-Electorerne återkommo, då
Gref Fersen berättade, at Rådsförslaget blifvit Hans
Kongl. Majit i sittjande Råd i underdånighet öfverlemnadt,
då Hans Kongl. Majit i nåder behagat til Dess och Riksens
Råd utnämna Herr Presidenten Löwenhielm.
Hr Landtm: Til det vigtiga ämbete, hvartil Hans
Kongl. Majit, i anledning af Riksens Ständers uppå ett
fullt förtroende grundade förslag, Herr Riksrådet i nåder
täckts kalla, har jag den äran at å R. o. Arns vägnar
Löwenhielm» utnämning och tal.
91
önska Herr Riksrådet mycken lycka och välsignelse. R.
o. A. äro försäkrade, at som Hans Kongl Majit härigenom
ser sig understödd af en mogen och uplyst rådgifvare, sä
lära ock Riksens Ständer framgent uti Herr Riksrådets
person finna en nitisk fullmägtig til bevakande af fäderneslandets
välfärd samt Riksens Ständers fri- och rättigheter.
Hr Riksrådet Löwenhielm: Den nåd, som mig i dag
vederfares, och hvilken ifrån Riksens Ständers ynnest och
dyra förtroende sin uprinnelse häfver, försätter mig uti
en rörelse, som gör mig oförmögen at efter önskan å daga
lägga mitt tacksamma hierta. Jag har icke förmodat mig
något annat äreställe, än det jag härtils ibland Högloft.
R. o. A. fått nyttja och intaga. Detta har ock så mycket
mer varit ett mål för min ärelystnad, som jag redan
uti mina tankar samlat åtskillige ämnen, dem jag, såsom
i mitt tycke ländande til någon allmän nytta, tänkt vid
nu påstående Riksdag fä Högloft. R. o. Ains uplysta omdöme
underkasta. Ehuru jag nu igenom Riksens Högloft.
Ständers ädelmod och kärlek finner mig afsöndrad ifrån
denna friheten, så lärer mig dock gunstigt tillåtas at frånvarande
och igenom andra få hos Högloft. R. o. A. sä
hädanefter som härtills yppa mina tänkesätt, hvilka jagså
mycket mindre förmodar skola vara Högloft. R. o. A.
misshagelige, som jag här inför Gud bedyrar mitt oförfalskade
upsät vara at styrka til alt det, som ett rent
samvete en redelig man ålägger. Riksens R. o. A. tillåte
mig ock at vid detta tillfälle föra dem til sinnes, at friheten
är ett ömt ting och bör altid handteras som en lycka;
fölljackteligen heter det: fortunam reverenter habe. En
sådan varsamhet öfvas då, enär så Konung som Ständer
gä sackta, men stadiga steg; då regerar Öfverheten med
nöje och undersåtarne lyda med välvillja. Jag önskar
ock, at ifrån Högloft. R. o. A. må uti evärdelig landsflyckt
förvisas en falsk, men stundom ty värr behagelig fiende,
en obuden gäst, jag menar viskleken, som stämplar emot
all enighet och förgiftar alt förtroende, och i dess ställe
vare städse den Högstas välsignelse öfver Högloft. R. o.
A. Uti’ ett sådant sinnelag skilljes jag nu ifrån Högloft.
R. o. A., utbedjandes mig sluteligen den oskattbara äran,
at mitt namn må uti detta lysande samfund i en gunstig
åtanka förvaras.
92 (Okt. 5.) Rådsförslag, afsägelser och utnämningar.
Samtelige R. o. A. besvarade Hr Riksrådets tal med
mångfaldige lyckönskningar, och blef Hr Riksrådet, som
nu upstod och ifrån Riddarhuset bortgeck, af 4 Deputerade
jemte åtskillige flere utbeledsagad.
Derefter uptedde Herrar Deputerade det andra Rådsförslaget,
hvilket var sålunda inrättadt:
General-Majoren Frih. Fredric Sparre,
Schoutbinachten Gref Eric Sparre,
Öfversten och Envoyén Frih. Otto Fleming.
Hr General-Majoren Frih. Sparre förklarade sig med
vördnad erkänna den af Riksens Ständer honom tilltänckte
heder, men sade sig hvarcken villja eller kunna emottaga
någon annan ärebelöning än ett gunstigt omdöme at för sitt
fädernesland villja hafva sitt lif och blod ospardt.
Schoutbinachten Gref Sparre afsade sig sammaledes,
hembärandes Riksens Ständer en vördsam tacksäjelse.
Råds-Electorerne afträdde åter, och som middagsstunden
nu snart var inne, resolverades, at begge de återstående
förslagen komma at på en gång upgifvas.
Hvilket ock kort derefter skiedde, då Herr GeneralMajoren
och Landshöfdingen Kaulbars samt Herr Öfversten
Sprengtport i de 2:ne nästnämde Herrars ställen voro
föreslagne.
Men Hr General-Majoren Kaulbars anholt at härifrån
blifva dispenserad.
Förslaget inrättades sedan således:
Herr Öfversten Ehrensvärd,
Herr Öfversten Sprengtport,
Herr öfversten och Envoyén Frih. Otto Fleming.
Det tredje förslaget, som nu tillika upgafs:
Herr Hofcantsleren Frih. Carl Otto Hamilton,
Herr Hofmarschalken Gref Stromberg,
Herr Landshöfdingen Falkenberg.
Hvilka förslager, på sätt som förbemäldt finnes, igenom
Herrar Deputerade Hans Kongl. Maj:t presenterades,
då vid återkomsten berättades, at Hans Kongl. Maj:t i nåder
behagat utnämna Herr Öfversten Sprengtport och Herr
Hofmarschalken Gref Stromberg til Dess och Riksens Råd.
Sluteligen uplästes ett af Herr von Bromell ingifvit memorial,
hvaruti hemställes, om icke i anseende dertil, at
famillernes antal på Riddarehuset alt sedan 1719 så ansen
-
Bromells memorial om adelskap, grefve- och friherrevärdighet. 93
ligen blifvit tillökt, nu hos Hans Kongl. Maj:t underdånigst
kunde anhållas, at vid den förestående Kongl. Cröningen
allenast någre få med adelig skiöld måtte blifva
benådade, men deremot flere uti Grefve- och Friherrestånd
försatte, hvilka ändå kommo at behålla sine förra säten
på Riddarehuset, och hvarigenom äfven kunde ersättas
den brist på Grefvar och Baroner, som vid Secrete Utskottets
och Deputationernes besättjancle förspörjes, med
mera som memorialet innehåller.”
Hr Wulfwenstierna yttrade sig härvid, at det vore
hugneligit, om man viste utväg til ansenlig förmögenhet,
gods och gårdar för den åstundade tillökningen af Grefvar
och Baroner. Ty enär sådant brister, blifver en ny
värdighet allenast en börda, och torde många afsäja sig
sådant.
Hr Kalling påstod, at altsammans bör simplicitet'
lemnäs til Hans Maj:ts nådige välbehag, som säkert lärer
behierta rikets tillstånd.
Hr Wulfwenstierna erindrade ytterligare, at vid
1738 års Riksdag har hos Hans Kongl. Maj:t i underdånighet
blifvit insinueradt, at ej alle Herrar Riksens Råd
måtte blifva Grefvar och Baroner.
På Hr von Bromells anhållan och efter skiedd proposition
samtyckte R. o. A., at Hr von Bromells memorial
må remitteras til Riddarhus-Deputation at, så snart som
görligit är, afgifva sitt utlåtande deröfver.
R. o. A. åtskildes klockan 2.
Den 7 October.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan half 11.
Hr Landtm, äskade liud och R. o. A. intogo sina
ställen.
Hvarefter Hr Landtm, gaf tilkänna, at egenteliga orsaken
til R. o. Arns sammankallande i dag vore den, at
Herr Öfversten Sprengtport i underdånighet undanbedt sig
Rådsämbetet, hvartil Hans Kongl. Maj:t i förleden lördags
i nåder behagat honom utnämna, hvarom Herr Öfversten
ock nu ett memorial til R. o. A. ingifvit.
94 (Okt. 7.) Sprengtportens och Ehrenswärds afsägeiser.
Uplästes fördenskull bemälte memorial, hvaruti Herr
Öfversten berättar, at han uti sidsta Pleno ej på Riddarehuset
varit tillstädes, då han haft den äran at på Rådsförslag
upföras samt sedermera af Hans Maj:t i nåder
nämnas til samma höga ämbete. Och som R. o. A. redan
voro åtskilde, enär han härom feck kundskap, så har han
straxt hos Hans Kongl. Maj:t aflagt underdånig tacksägelse
för en så hög Kongl, nåd och tillika anhållit, at
som ett så högt ämbetes vigt öfverträffade dess förmåga,
det täcktes Hans Kongl. Maj:t lika nådigt entlediga honom
derifrån samt tillåta honom at i det ämne, hvaruti
dess lefnadstid härtills blifvit använd, få tiena dess nådige
Konung och fäderneslandet. En sådan dess föresats
har altså Herr Öfversten äfven hos R. o. A. på det vördsammaste
velat anmäla med försäkran, at dess underdånigste
zéle och trohet för dess nådige Konung och dess
diupaste vördnad för Riksens Högloft Ständer skall nu
som altid vara dess endaste ändamål och ej förr än med
lifvet uphöra.
Äfvenledes uplästes merbemälte Herr Öfverstes hos
Hans Kongl. Maj:t härom ingifne underdånige supplique
utaf samma innehåll.
Vid detta tillfälle föredrogs och Herr Ehrenströms memorial,
hvaruti önskas, at Herr Öfversten Sprengtport måtte
kunna förmås at emottaga det honom updragne Rådsämbete,
hälst som dess berömmelige egenskaper detta heders-ställe
så väl förtiena och äfven R. o. A. från Finland
härunder lärer skie ett nöje. Och som hvar och en
undersåte är skyldig at med alla krafter tiena dess fädernesland,
så synes ingen med rätta kunna afsäja den beställning,
hvartil Hans Kongl. JVlaj:t honom i nåder insatt
häfver. Öfver hvilket mål, i fall R. o. A. ej härtil
behagade samtycka, Herr Ehrenström begär votering.
R. o. A. funno detta memorial ej kunna anses annorledes
än ett förbehåld til Protocollet.
Hr Öfversten Ehrenswärd, som jemväl haft ett rum
på det sidst upgifne Rådsförslaget, aflade hos R. o. A. en
ödmiuk tacksäjelse för det til honom hyste höggunstiga
förtroende, men försäkrade sig aldrahälst önska at få
qvarblifva uti den sphåre, hvaruti höga Öfverhetens nåd
Urskillningsdeputationens göromål.
95
honom redan försatt, varandes det med hans tänkesätt
mycket enligare at lefva modice än at dö Riksråd.
Hr Hästsko sade sig med all högacktning erkänna
Herr Öfverstens härutinnan fattade beslut, hälst som han
vore omistelig uti arméen.
Hr Landtm.: Om R. o. A. således måste sakna Herr
Öfversten uti Rådet, så hafva de dock den fägnad at
ibland sig sielfva igenfinna och behålla en så värdig ledamot.
Hr G. Adlerbeth: Som nu Deputerade til Rådsvalet
åter komma at uprätta nytt förslag, så önskar jag, at R.
o. A. ville taga i noga öfvervägande, hvad ansvar och
tyngd Rådsämbetet med sig förer, hvilket vi ibland annat
tydeligen deraf finna, at så många Herrar redan afsagt
sig. Jag hemställer altså oförgripeligen, om man
icke kunde taga något längre tid härtil och upskiuta
med detta förslaget, åtminstone til morgondagen.
Hr Landtm.: Tidens utdrägt tyckes så mycket mindre
nu böra finna rum vid detta angelägna ärende, som
det utan tvifvel hade bordt gå för sig i går, så framt det
ej varit söndag.
Härmed instämde Frih. von Ungern, läggandes dertil,
at snarare i anseende til ordningen nya Råds-Electorer
nu borde välljas, sedan förslagernes uprättande redan
borttagit så mycken tid.
Deputerade til Rådsvalet afträdde imedlertid til nytt
förslags upsättjande.
Hr Landtm, bad, at R. o. A. ville låta sig föredragas
ett ifrån Prästeståndet inlcommit Extractum Protocolli,
berörande Urskillings-Deputationens göromål, på det
intet hinder må ligga bemälte Deputation i vägen vid dess
förestående arbete.
Uplästes altså bemälte Protocolls-utdrag af den 3 i
denne månad, hvaruti förmäles, at ehuru den för Urskillings-Deputationen
utfärdade Instruction innehåller, at de
allmänna besvären til bemälte Deputation först böra inlefvereras,
så har dock Ståndet funnit, at det til ärendernes
skyndesammare [bedrifvande] mycket skulle bidraga,
om sådane besvär ifrån Urskillings-Deputation directe remitteras
til den Deputation, hvarunder de egenteligen
höra, utan at alla sådane förut behöfva komma under Be
-
96 (Okt. 7.) Urskillningsdeputationen med flere utskott.
svärs-Deputationens skiärskådande; äfven som ock, när de
kos vederbörande Deputation blifvit utarbetade, de samma
icke sedermera kos Besvärs-Deputationen åter måge tagas
under nytt ompröfvande, utan allenast derstädes ibland
Ståndens öfrige besvär införde varda.
Hr Wulfwenstierna holt före det vara säkrast, at
man noga håller sig vid Urskillings-Deputationens Instruetion,
emedan en ibland de angelägnaste afsigter vid dess
författande varit at förekomma, det ej sådan myckenhet
af understundom onödige och föga grundade besvär måtte
öka Riksens Ständers arbete, hvartil likväl igenom någon
jemkning eller ändring torde kunna gifvas anledning.
Hr Landtm, förestälte, om icke R. o. A. torde finna
godt at anmoda Hr Wulfwenstierna, såsom uti desse saker
ganska väl kunnig, at upsätta ett Extractum Protocolli
til svar på detta Prästeståndets andragande.
Hvilket Hr Wulfwenstierna uppå R. o. A:ns åstundan
sig åtog.
Dernäst påminte Hr Landtm, at Herrar Electorerne
måtte med det forderligaste sammanträda at vällja nya
ledamöter til Secrete Utskottet i stället för de 2:ne Herrar,
som nyligen blifvit utnämde til Kongl. Maj:ts och
Riksens Råd, hvarvid likväl Hr Landtm, tillika hemstälte,
om icke det vore angelägit, at Herr Riksrådet Löwenhielm
anmodades at än ytterligare biträda Bevillningsoch
Stats-Deputationerne, på hvilka begge ställen han redan
vore utnämd.
Härtil samtyckte R. o. A.
Och som ledamöterne til Protocolls-Deputationen ännu
ej voro valde, så förestälte Hr Landtm., om icke denne
Deputation til sakernes så mycket skyndesaminare afgörande
så kunde förstärckas, at antalet af R. o. A. blefve
32 personer.
Hvilket jemväl bifölls.
Sedan reassumerades rådplägningen om Rådsvalet, hvarmed
Deputerade nu voro sysselsatte, och yttrade sig
Erih. During, at som förledne lögerdags Rådsvalet
var inrättadt på 3 militaire personer, så vore nödigt och
Riksdagsordningen likmätigt, at nu vid bemälte förslags
completterande på lika sätt måtte förhållas.
Om Kådsförslags upprättande.
97
Och som åtskillige härmed instämde, så åtog sig Hr
Landtm, at gå neder til Råds-Electorerne och söka förmå
dem at härutinnan finna någon utväg, som vore samtelige
R. o. A. til nöjes.
Efter någon stund upkom Hr Landtm, och berättade
sig icke hafva varit så aldeles välkommen hos de
andra Ståndens Electorer, som trodt sig ej böra ingå uti
någon ny modification, enär de efter ed och samvete förrätta
valet. De hade för öfrigt, enär de företagit listan
på de nu varande Rådspersoner, funnit ingen brist på Rådsherrar
af militair-ståndet, och förmodade de, at R. o. A.
icke lära vägra Electorerne ett henägit förtroende.
Hr C. J. Klingspor förklarade, at som i förledne
lögerdags Rådsförslaget flere gånger blifvit gilladt, då det
bestått af 3 militair-personer, så trodde han sig aldeles
böra hålla sådant för ett allmänt öfverenskommande och
och förbehöllt sig votering, i fall Rådsförslaget nu annorledes
skulle ställas.
Hr Landtm.: bad, at R. o. A. ville föra sig til sinnes
den olikhet, som värckeligen funnes emellan Ståndens
utlåtelse!- i detta mål, och at Electorerne altså icke hade
något igenom pluraliteten stadgadt conclusum sig til rättelse,
vidare än hvad Riksdagsordningen innehåller.
Frih. During: Jag hade ej förmodat någon sådan
ändring i Electorernes göromål sedan sidsta Plenum, då
3 militair-personer med R. o. A:ns välbehag och samtycke
stodo på Rådsförslaget. När ledigheter af militair-ståndet
äro i Rådet, vet jag ej, hvarföre militair-personer vid deras
återbesättjande skola förbigås, och tror jag, at Herrar
af Krigsbefälet lära anse detta som en för dem ganska
örn sak.
Hr Landtm, erindrade, at Råds-Electorerne förbehållit
sig at få vara tillstädes, i fall någon ny qusestion
vid detta tillfälle skulle upresas.
Frih. Ungern: R. o. A. hafva uti nästföregående
Pleno resolverat, at Råds-Electorerne hade at rätta sitt
val efter rikets tarfvor. Sedan de nu i förledne lögerdag
sielfve upgifvit ett militair-förslag och efter ed och
samvete funnit rikets välfärd sådant fordra, vet jag ej,
hvad som sedermera kan hafva förorsakat någon ändring.
2SM/oe. Adelns protokoll. (XVIII.) 1751-1752. 7
98 (Okt. 7.) Riksrådet Strömbergs afskedstal.
Hr Ruthenschiöld: Ehuruväl jag för min del ingalunda
kan förutse Electorernes tanka och hurudant förslag
de lära nu upgifva, så finner jag likväl Rådet förut vara
försedt med större antal militair-personer i proportion än
de öfrige Departements. Dock har jag för min del dervid
intet at påminna. Jag är fullkomligen dermed nögd och
hyser fullkomligaste vördnad för alla de värdige Herrar,
som Rådsämbeten bekläda. Hvad jag egenteligen önskar
och äfven tillförne anhållit om, är, at vi ej måtte göra intrång
uti den valrättighet, som vi Råds-Electorerne under
så dyr edspligt updragit.
Hr Riksrådet Gref Stromberg, som uti nästledne
Pleno ej var tillstädes, infant sig nu på Riddarehuset,
framträdde til Landtmarschalksbordet och aflade hos R. o.
A. tacksäjelse för den gunstige åtanka och det benägne
förtroende, hvarmedelst Riksens Högl. Ständer tillskyndat
honom det äreställe, hvartil Hans Kongl. Majit honom i
nåder behagat kalla. Han viste sig sådant ej på något
R. o. A. angenämare sätt erkänna kunna, än at han, näst
tillönskan af den Högstas välsignelse, städse och i nogaste
måtto vill hafva för ögonen, hvad han som en redelig svensk
man sitt kära fädernesland skyldig är, inneslutandes sig
för öfrigit i R. o. Arns ynnest och vänskap.
Hr Landtm, förklarade på R. o. Arns vägnar, at fastän
de igenom Riksens Ständers val och Kongl. Maj :ts nådiga
kallelse med Herr Riksrådet mäste umbära en värdig
ledamot uti deras egit samfund, så hafva de likväl sig
nogsamt bekant, at denne flyttning är förorsakad igenom
så många berömlige egenskaper hos Herr Riksrådet, at R.
o. A. med största glädje se honom försatt på det ställe,
hvarest han så märkeligen kan gagna det allmänna, hvartil
R. o. A. under en beständig högacktning Herr Riksrådet
mycken lycka önskar.
Herr Riksrådet nedträdde ifrån Riddarehuset, utbeledsagad
af 4 Deputerade.
Derefter uplästes til justering fölljande Extractum
Protocolli:
Allmänna besvärens behandling.
99
Utdrag af Protocollet, hållit hos R.
o. A. den 7 October 1751.
S. D. Lät R. o. A. sig föredraga det vördige Prästeståndets
igenom Extractum Protocolli under den 3 hujus
til de andra respective Stånden giorde vänlige föreställning,
det Ståndens allmänna besvär måge ifrån UrskillingsDeputation
directe remitteras til den Deputation, hvarunder
de egenteligen höra, utan at derstädes förut komma
under något skiärskådande. Men som Riksens Ständer vid
förflutne Riksdagar nogsamt funnit, det ibland besvären
sådane mål och ärender införde blifvit, hvaröfver dels förut
tillräckelige resolutioner varit utfärdade, dels ock aldeles
icke efter vårt faststäldte regeringssätt immediate
hört til Riksens Ständers uptagan- och afgörande, hvarigenom
arbetet för Riksens samtelige Ständer mycket
blifvit ökadt och Riksdagarne långt öfver rätta tiden utdragne;
ty har til förekommande deraf uti den för Urskillings-Deputation
vid sidstledne Riksdag utfärdade Instruction
Riksens Ständer efter moget betänkande funnit
godt at hälsosammeligen stadga, det borde tädanefter de
allmänna besvären, hvilka intet annat få innehålla, än
hvad derunder med fog och skiäl kan dragas, nemligen
det, som rörer ett helt Stånds, läns och menighets interesse,
til berörde Deputation ingifvas och der urskilljas,
om de för Riksdags-göromål och rätta besvär kunna och
böra antagas eller icke, hvarutinnan egenteligen det bepröfvande
består, som hos Urskillings-Deputation allmänna
besvären komma at undergå. Och alldenstund
hvad i detta mål af Riksens Ständer blifvit förordnadt,
haft sine grundelige skiäl och orsaker samt dessutan varit
syftande på god ordning och redighets bibehållande vid
Riksdags-ärendernes handterande, så kan R. o. A. icke
samtycka til någon ändring härutinnan emot den så nyligen
utfärdade och oftanämde Instruction för UrskillingsDeputation,
hvilken nu för första gången kommer at i
verket ställas och til efterlefnad fölljas, varandes tid nog
at då först vidtaga andre utvägar, om förmärckas skulle,
at härigenom, som nu befares, något uppehåld skulle skie
100 (Okt. 7.) Afsägelser och Rådsförslag.
med besvärens skyndesamma remitterande til vederbörande
Deputationer, det it. o. A. så mycket mindre kan förmoda,
som Urskillings-Deputation nu emot förra vanligbeten
är vorden förstärckt. Hvilket med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceras. Ut supra.
itåds-Electorerne upkommo, då ordföranden, Gref
Wrede Sparre, först gaf tillkänna, at fölljande Herrar
undanbedt sig rum på Itådsförslaget, nemligen:
Herr Presidenten Gref Bielke,
Herr Presidenten Gref Piper,
Herr Presidenten Gref Gyllenborg,
Herr Presidenten Broman,
Herr Generalen Frik. von Ungern,
Herr General-Majoren Frih. Gripenhielm,
Herr General-Majoren Gref von Fersen,
Herr General-Majoren Gref Liewen.
Hvarjemte uplästes Rådsförslaget, hvilket nu var på
fölljande sätt inrättadt:
Herr Öfversten och Envoyén Baron Otto Fleming,
Herr Hofcantsleren Baron C. Otto Hamilton,
Herr Cantslierådet och Plenipotentiaire Ministren Baron
Scheffer.
Frih. During, Frih. Duwall, Hr Klingspor och
åtskillige flere begärte votering öfver detta förslag.
Hr Ruthenschiöld uprepade sitt förra angående RådsElectorernes
valrättighet, hvilken uti Regeringsformens
12 § finnes utstakad, och förestälte derjemte, hvad föga
både nytta och heder det torde föra med sig, om R. o. A.
igenom någon beklagelig missämja skulle gifva de andra
tvänne Stånden öpet tillfälle at decidera om Rådsvalet.
Hr Landtm.: Som denne ventilation synes blifva något
vidlyftig, lärer vara nödigt, at R. o. A- fattar ett
vist beslut, om förslaget i dag kommer at upgifvas eller
ej, på det sådant måtte Hans Kongl. Majit tillkänna
gifvas.
Frih. Ungern: Til svar på Hr Buthenschiölds tal om
Electorernes valrättighet måste jag anmärcka, at R. o. A.
aldrig kan säjas bortgifva sin frihet at göra åtal på ett
slikt förslag, endast derföre at de valt visse Electorer,
ty Regeringsformens 12 § förmår tydeligen, at försla
-
Gillande af Rådsförslag.
101
gerne ankomma på Riksens Ständers vidare samtycke,
gillande och stadfästande.
Frih. During yttrade sig, at man äfven haft exempel,
at personer blifvit utvoterade ifrån Rådsförslag.
Hr Klingspor yrckade på det, som redan blifvit erindradt,
nemligen at förledne lördag förslaget syntes vara
uti en helt annan afsigt inrättadt, at en så hastig ändring
vore sällsam, at redan 2:ne utom militairen vore
nämde, och at brillante äreställen icke borde vara den
ena metien mera än den andra förbehållne, påståendes än
ytterligare votering.
Detsamma begärtes å nyo af åtskillige flere.
Frih. Ungern: Det är bedröfveligit, at anledning upkommit
til en qusestion, som synes gifva det ena Ståndet
någon superiorité öfver det andra. Yi äro alle svenska
män, och ingen lärer villja gifva den andra efter i nit och
trohet. Kan ej oenighet och söndring på annat sätt förekommas,
tror jag en välsinnad är häldre beredd at lida än
at utsättja det allmänna för äfventyr. Gunstige Herrar,
jag vet man räknar för en officerares skyldighet at sacrifiera
sig. Låtom oss då vid detta tillfälle visa, at vi äfven
genereusement kunna gå längre, än vår skyldighet af oss
fordrar.
Hr Landtm, önskade, at R. o. A. med enighet och
sacktmodighet ville träffa det slut i denna saken, som
Frih. Ungerns nitiska och berömliga föreställning nu gifvit
anledning til, men påminte än ytterligare, at Hans
Kongl. Majit måtte i underdånighet vid handen gifvas,
om förslaget i dag kan komma up eller ej.
Men när Hr Landtm, frågade, om det skull i dag
upsändas,
Svarades med Ja och Nej.
Hr Landtm, sade sig hafva förnummit, at de andra
Stånden redan bifallit förslaget.
Frih. Wrangel hollt för nödigt, at man en gång
borde göra en kraftig föreställning til de andra Stånden,
at de ej på detta sättet och i måhl af sådan angelägenhet
förekomma R. o. A., emedan den egard billigt tillhörer
det första Ståndet at åtminstone få yttra sig först.
Hr Landtm. Jag har för detta berättat och åtskillige
af R. o. A. lära jemväl hafva sig bekant, at
102 (Okt. 7.) Grillande af R&dsförslag.
jag til en sådan ordnings härställande användt all möjelig
flit.
Frih. Duwall: Om de andra Stånden redan gillat
förslaget, lära K,, o. A. nu mera fåfängt förlora tiden, om
härom vidare ventileras.
Hr Landtm, giorde frågan, om R. o. A. bifaller förslaget.
Men detta besvarades äfven med Ja och Nej.
Hvarefter af åtskillige å nyo begärtes votering.
Frih. Göij ett: Jag lemnar R. o. A. at benägit eftersinna,
hvad det för framtiden kan hafva för fölgder med
sig, om vi stöta de andra Stånden uti ett mål, det vi ej
tydeligen utaf våra fundamental-lagar kunna decidera. Yi
förlora ej allenast derigenom för denna gången, utan ock
bereda dem til en obenägenhet och motsträfvighet i andra
mål.
Hr Stierneld sade sig vid så beskaffade omständigheter
villja afstå ifrån votering och änteligen för denna
gången bifalla förslaget, dock med uttryckeligit förbehåld,
at slikt ej må dragas til prsejudicat i framtiden, såsom
ock at det ej må vara R. o. A. betagit at votera öfver
Rådsförslag.
Hr Råfel t: Man kan ej draga i tvifvelsmål, at R.
o. A. äga rättighet dertil; men om sådant är nyttigt och
rådeligit, enär man har de andra Ståndens pluralitet emot
sig, det är hvad jag egenteligen ansett för ämnet af denna
ventilation.
Hr Giös förklarade sig ej annat hafva funnit, än at
Hr Stiernelds memorial varit af Ståndens pluralitet bifallit,
och at sådant åtminstone bör förorsaka en starck reservation
emot alla prmjudicater, i fall det ock skulle förblifva
vid det nu upgifne Rådsförslaget.
Frih. During: Jag förnyar hvad jag redan anfört,
nemligen at jag ej kan finna mig i orsakerne, hvarföre ett
förslag, som för 2 dagar sedan pröfvades böra vara militairt,
nu mera icke får äga samma egenskap; men til at
icke lägga något hinder i vägen för enigheten, den jag
gerna vill befrämja, lemnar jag mitt giorde åtal, allenast
det blir oryggeligen faststäldt, at til nästa ledighet, som
i Rådet kan sig yppa, endast militair-personer välljas.
Gillande af Rådsförslag.
103
Härmed instämde Hr Stierneld, Hr Biörnberg, Hr Th.
G. Rudbeck och åtskillige flere.
Hr A. Reuterholm betygade sig med serdeles glädje
hafva åhört Frih. Ungerns berömmeliga proposition, den
han hollt före böra sammanfogas med Frih. Durings tilläggning,
såsom ett godt expedient at afböja en votering,
hvilken icke vore annat än ett oenighetsfrö, sedan 2 Stånd
redan gfllat valet.
Hr M. Schechta begärte proposition och önskade, at
R. o. A. på ett broderligt sätt ville bilägga de härvid upkomne
tvifvelsmål.
Men som ännu af en del påstods votering, så yttrade sig
Frih. von Ungern: Jag har redan sagt mina tan
kar,
uti hvilka jag styrckes, först til at bibehålla enigheten,
2) efter det i synnerhet åligger en soldat at
sacrifiera sig för det allmänna, och änteligen 3) at om
sitt ofog och gudlösa förtal öfvertyga en hop nedrigt sinnade
menniskior, hvilka icke blygts vid at utsprida, det
Krigsbefälet sökte uprätta ett så kalladt imperium militäre,
med flera oförsynta tillmålen.
Hr Stierneld: Yi kunna aldrig gifva sådant folck
starkare dementi, än då vi på detta sätt låta falla vår
billiga talan.
Uti samma mening instämde ock Hr Klingspor.
Men Frih. Eric Wrangel ansåg för obilligt, at militairen
i detta mål skulle göra någon sacrifice; ty om någon
ledighet i detta ämne vore i Rådet, borde förslaget
ju så inrättas, at Hans Maj:t hade frihet at vällja ibland
de föreslagne.
Hr Landtm, sade, at det förbehåll ju enligit Frih. Durings
mening kunde göras, at nästa vacance i Rådet kommer
at med en militaire person besättas.
Hr A. H. Ramsay förklarade sig väl nu mera enig
med hvad som blifvit afgiordt, dock at sådant ej för framtiden
må blifva ett praej udicat eller ständigt bruk, såsom
ock at Råds-Electorerne altid böra tro sitt val vara Plenorum
gillande underkastadt.
Frih. Ungern: Äfvenså är nödigt, at man i möjeligaste
måtto söker för R. o. A. bibehålla den hedern, at
uti saker af denna vigt, och som dem så nära röra, åtminstone
först få yttra sig.
104 (Okt. 8.) Gillande af Rådsförslag.
Hr Stierneld: Emedan nu ett förslag kommer til
Hans Majit at upgifvas, hvarpå allenast en militair person
är upförd, så synes anständigheten fordra, at Hans
Kongl. Majit i underdånighet vid handen gifves, at Riksens
Ständer ingalunda anse detta som ett militaire-förslag,
på det Hans Majit ej måtte tro, at Riksens Ständer
på något sätt söka at inskränka Dess nådiga välbehag.
Detta begärte äfven Frih. Duwall och åtskillige.
Hr L andtm.: Sådant kan den ordförande ibland
Herrar Deputerade hos Hans Kongl. Majit på anständigt
sätt i underdånighet omförmäla.
Som klockan var nu långt öfver 2 och således förslaget
i dag ej kunde upgifvas, så kommo uppå Hr Landtnv.ns
proposition R. o. A. öfverens at i morgon för denne orsaks
skull efter giordt anslag sammanträda.
R. o. A. åtskildes.
Den 8 October.
R. o. A. samlades förmiddagen, klockan efter 12.
Hr Landtm, äskade liud och androg, at som nu R.
o. A. endast för den orsaken sammankommit at i underdånighet
afbida, hvem Hans Majit af Rådsförslaget i nåder
utnämnandes varder, så vore nödigt, at en Kammarherre
hos Hans Majit i underdånighet förnimmer, om RådsElectorerne
nu i nåder tillätes at få komma up.
Och uppå R. o. Arns godtfinnande anmodades Kammarherren
Baron Liewen at sådant hos Hans Majit uträtta.
Imedlertid upbrötts och uplästes listan på ledamöterne
i Kammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationen.
Frih. Liewen återkom och berättade, at Hans Majit
nu straxt ville lemna Electorerne ett nådigt tillträde.
Upgingo altså Herrar Råds-Electorerne til at i underdånighet
afgifva det i går gillade Rådsförslaget.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Stats-Commissarien Hausswolff
för sine öfrige ämbetssysslors skull afsagt sig Bevillnings-Deputationen.
Erih. Ungern förmodade, at Hr Stats-Commissarien
likväl, så ofta lägligt och möjeligt kan vara, lärer göra
Utnämning af Carl Fredrik Scheffer. Rikets tillstånd. 105
Deputationen biträde, hälst som ändå åtskillige underrättelser
från Stats-Contoiret äro för Deputationen oundgängelige.
Hr Landtm, gaf tillkänna, at Gref Casimir Lewenhaupt
undanbedt sig Landt- och Siö-Militiae- samt Gref
Ducker Bergs-Deputationen, hvaruti de blifvit nämde til
ledamöter. Anmodades altså Herrar Electorerne at med
det första vällja andra i deras ställen.
Gref H. H. Liewen berättade, at Landt- och SiöMilitise-Deputation
ännu ej viste någon utväg til husrum.
Hr Landtm, svarade, at om Herr Öfverintendenten
Hårleman får kundskap härom, torde han tillse, at Deputation
blir på Kongl. Slottet med rum försedd, men i
annor händelse måste väl sådane för hyra betingas.
Herrar Råds-Electorerne återkommo och gåfvo R. o.
A. vid handen, at sedan de haft den nåden at til Hans
Majit i sittjande Råd öfverlemna Rådsförslaget, har Hans
Majit deraf i nåder behagat utnämna Canceilie-Rådet och
Plenipotentiaire Ministren Frih. Carl Fredric Scheffer til
Dess och Riksens Råd.
R. o. A. åtskildes klockan ett.
Den 12 October.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit
sine ställen,
Uplästes Secrete Utshottets Extractum Protocolli af den
11 i denne månad, hvaruti förmäles, huruledes Secrete Utskottet
under sine första göromål vid denne Riksdag funnit,
at sedan Riksens Ständers sednaste sammanvaro riket
är genom den B ögstes välsignelse til dess invärtes styrcka
genom tillökte försvars-medel besörgt, at sådane förbindelser
med Konungariket Dannemarck i synnerhet blifvit afhandlade,
som stödja sig på bägge rikens interesse och således
synas lofva vårt fädernesland af samma Crona en nyttig
och beständig vänskap och i gemen alla mått så tagne,
at rikets värdighet är bibehållen och dess säkerhet befästad.
At Riksens Ständers vid sidstledne Riksdag faststäldte
planer blifvit fölgde, och at, oacktadt emellankomne
106 (Ott. 12.) Deputation till Kongl. Maj:t.
svårigheter, Hans Kongl. Maj:t haft dervid alt ospardt
och bevist sig icke erkänna annan förmån än den, som riket
tillflyta skulle. Herrar Riksens Råd hafva ock förtient
det vittnesbörd, at de med sådane underdåniga råd Kongl.
Majit tillhanda gått, som å daga lagt ett nitfullt upsåt,
en mogen eftertanka och en förenad drift. Secrete Utskottet
har altså funnit sin skyldighet vara at gifva Riksens
Ständer alt sådant tillkänna och göra dem delacktige
af dess enhällige fägnad, med hemställande, om icke na
genast borde emot Hans Kongl. Majit igenom Riksens
Ständers Deputerade betygas Riksens Ständers underdånige
erkänsla.
R. o. A. åhörde med största nöje denne Secrete Utskottets
berättelse och föreställning och kommo öfverens,
at 48 Deputerade skulle straxt välljas, hvilka, linder Herr
Landtm:ns anförande, jemte de öfrige Ståndens Deputerade
nu i dag efter Hans Maj:ts nådigt gifne tillstädjelse komma
at aflägga denne underdånige tacksäjelse.
Antecknades altså af Riddarhus-Fiscalen fölljande Deputerade:
Grefvar:
Gref
Brahe,
Gref Melin, fullm. Gref Gyllenborg,
Gref von Fersen, Gref Bokna,
Gref Bonde,
Gref Hessenstein, fullm. Frih. Hamilton.
Friherrar:
Frih. Wrede, fullm. Frih. Fleming,
Frih. Friesendorff, Frih. Duwall,
Frih. Kagg,
Frih. Ankarstierna, fullm. Frih. Liewen,
Frih. Strömfelt, Frih. Coijett,
Frih. Cronstedt, Frih. Yxkull.
Deputation till Kongl. Maj:t.
107
Adel:
Hr Lillje, fullm. Frih. Bosse,
Hr Svinhufvud,
Hr Eketräd, fullm. Hr von Strokirch,
Hr Ramsay, Hr Stiernblad,
Hr Sprengtport, Hr Finkenberg,
Hr Nederwood, Hr Snoilski,
Hr Bergman, Hr Gripenberg,
Hr Ehrencreuts,
Hr Möller, fullm. Hr Morath,
Hr Bergenstierna,
Hr Lilljegren, fullm. Hr Fredenstierna,
Hr Adlerberg, Hr Roxendorff,
Hr Kiönigsfelt, fullm. Frih. Armfelt,
Hr von Höpken, fullm. Posse,
Hr von Scheffer, fullm. Hr von Post,
Hr Stierngranat, fullm. Hr von Saltza,
Hr Rudbeck, Hr Hasenkamp,
Hr Lilljenberg,
Hr Renstråhle, fullm. Hr Lilljenberg,
Hr Cederträd, fullm. Hr Bennet,
Hr Hallonberg, Hr Silfverstedt,
Hr Östner,
Hr Olivencrona, fullm. Hr Psilanderhiélm,
Hr von Bromell,
Hr Blessing, fullm. Hr Anrepp,
Hr von Stiernman.
Och sändes bud til de öfrige respective Stånden, at
deras utsedde ledamöter måtte i Secrete Utskotts-salen
vara Hr Landtm, och R. o. Arns Deputerade til mötes.
Sedan upbrötts Electorernes giorde val af ledamöter
til Allmänna Besvärs-Deputation.
Äfvenledes gafs tillkänna, at Gref Carl Emile Lewenhaupt
blifvit vald til Bergs-Deputationen i stället för Gref
Ducker samt Gref Ludvig Hård til Landt- och Siö-MilitiseOeconomie-Deputation
i Gref Casimir Lewenhaupts ställe.
108 (Okt. 12.) Lindring i skattebördan.
Dernäst uplästes ett af Herr Johan Printzenschöld ingifvit
memorial, hvaruti han förmäler, at som dess omständigheter
ej villja tillåta honom at längre bivista Riksdagen,
så ville han för dess afresa hos R. o. A. å daga lägga
dess välmente tankar, som förnämligast gingo derpå ut,
at ehuru igenom den Högstas välsignelse och under en
nådig Öfverhets hägn oss ett önskeligt fredslugn och den
deraf flytande sällhet är beskiärd, så måste dock största
delen kämpa med en tryckande fattigdom, hvilken aldramäst
igenom yppighet och en förderfvad hushållning förorsakas.
I anseende hvartil, med mera som anföres, Hr
Printz en schiöld sig förbehåller, at vid denne Riksdag ej
måtte bevilljas någre contributioner eller discretioner, innan
förut hos Riksens Ständer klarligen är upgifvit och
bevist, at rikets nu varande utgifter äro så högst nödvändige,
at de på intet sätt kunna tåla någon förminskning.
Hr Printzenschiöld begärade äfven munteligen, at
desse påminnelser måtte för dess räkning i Protocollet förvaras.
Hr Adlerbeth yttrade sig, at det vore ganska skiäligt,
om undersåtarne vid vissa tillfällen finge kännas vid
extraordinarie contributioner, änskiönt de vore dryga, såsom
til exempel den nu förestående Begrafnings- och
Krönings-hielpen; men det är beklageligit, at sådane utskylder
sedermera blifva ständiga, som i början varit
åtagne allenast för en viss tid. Under Konung Grustaf
den Förstes regering måste landet vidkännas extra skatter,
som til en del sedan altid varat. Det vore önskeligit, at
icke så skiedde med flera pålagor, som landet i sednare
tider måst åtaga sig, och i synnerhet at Lön- och Betalnings-afgiiten
nu omsider kunde uphöra, sedan riket så
länge dermed varit betungadt. Adelen måste i proportion
draga en nog svår börda och ofta belastas med sådant,
som synes strida emot dess Privilegier. Det vore bättre,
om sådant skiedde rinder andra titlar, på det Privilegierne
icke måtte säjas lida.
Hr Landtm, svarade, at när bevillningen inkommer,
kunna alla sådane påminnelser finna rum.
Hr C. Klingspor hemstälte, om icke de til Kongl.
Begrafningen och Kröningen erforderlige kostnader kunde
Bankofullmäktige.
109
i anseende til statsbristen bestridas af Ständernes Contoirs
fond, hvarigenom äfven torde undvikas, at Begrafnings-
och Kröningshielpen icke blefvo för landet alt för
mycket kännbar.
Men detta kom icke vidare under ventilation.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
7 sidstledne October, hvaruti förmäles, at som det angeJägna
Bancovärckets bestånd och förkofran ganska mycket beror
på sådane fullmägtige, hvilka äga ej mindre insigt än
välvillja och allmänt förtroende, och nu mera efter Herr
Riksrådet Löwenhielm ett rum ibland R. o. A:ns fullmägtige
derstädes blifvit ledigt; så hafva R. o. Arns ledamöter
i Secrete Utskottet funnit sin skyldighet vara at
sträcka sin omsorg derhän, huruledes detta ställe med en
lika värdig Herre må varda återbesatt, finnandes sig altså
föranlåtne at dertil hos R. o. A. anmäla Herr Öfverin
tendén ten Hårleman i anseende til dess rena nit för det
allmänna samt besynnerlige förtienster af riket, hvarmedelst
Secrete Utskottets ledamöter förmoda sig hafva träffat R.
o. Arns egen åstundan och välbehag.
R. o. A. förklarade sig härmed aldeles nögde, och
kommer således Extractum Protocolli härom at til Herrar
Bancofullmägtige utfärdas.
Frih. During frågade, om icke viss tid vore utsatt,
huru länge Herrar Bancofullmägtige komma at qvarblifva
vid denne förrättning.
Hr Landtm, svarade, at Herr Praesidenten Grref Gyllenborg
vore nu den äldste vid fullmägtigskapet, och at
han vid sidstledne Riksdag blifvit anmodad at qvarblifva,
men den tredje fullmägtigen Herr Cantslierådet Carleson
vore nyligen, nemligen sedan sidsta Riksdag, ditkommen.
Hr Landtm, berättade sedermera, at Herrar Electorerne
väl ingifvit sitt vahl til Tull-Deputationen, men at
det ännu ej kunde upbrytas, emedan bemälte Dep atatiöns
Instruction ännu ej vore af Riksens Ständer gillad och
faststäld.
Hr A. H. Ramsay ansåg för nödigt, at ingen, som
ägde lotter i Tullarrende-Societeten, borde välljas til ledamot
i Tull-Deputationen.
110 (Okt. 12.) Sammandrag af förordningar
Hr Landtm.: De, som äro Directeurer eller fullmägtige
vid Societeten, pläga gemenligen derifrån undantagas,
men ej de, som endast äro lottägare, emedan man
sådant ofta ej kan veta.
Hr Landtm, påminte, at Herrar Landshöfdingarne ville
låta anteckna de ledamöter ifrån länen, hvilka, som öfverenskommit
är, skola biträda Allmänna Besvärs-Deputationen,
kunnandes R. o. A. ifrån Kymenegårds län och
Savolax infinna sig, enär Nylands län har sammanträde.
Vid detta tillfälle anmältes Hr von Ganscliou såsom
ledamot ifrån Österbottens län.
Som de öfrige Ståndens Deputerade nu förnnmmos
vara samlade i Secrete Utskottsrummet, så afträdde nnR.
o. Arns utnämde Deputation, anförd af Hr Landtm, med
stafven i handen.
Och trädde imedlertid Gref Carl Emil Lewenhaupt til
bordet at föra klubban.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
5 i denne månad, hvaruti Ståndet berättar sig i öfvervägande
hafva tagit, at antalet af allmänna besvären vid
hvarje Riksdag så ansenligen ökas, men at förnämsta orsaken
härtil vore, at icke någon förordning finnes, som i
ett kort och redigt sammandrag tydeligen utmärcker de
rättigheter, hvilka städerne och landet i anseende til handel
och handtvärck böra äga. Hans Kongl. Maj:t hade
redan år 1739 uti 36 § af Resolution på städernes allmänna
besvär i nåder utlofvat, det en i detta ämne tillräckelig
förordning vid nästa Riksdag skulle utfärdas,
sedan Kongl. Hofrätternes och Collegiernes samt Herrar
Landshöfdingarnes och samtelige Magistraternes betänkanden
och påminnelser til den tiden blifvit infordrade.
Och som jemväl Kongl. Maj:ts nådigste befallning härom
straxt efter 1739 års Riksdag til vederbörande afgått och
nyssnämde betänkanden och påminnelser således långt
för detta måste vara inlemnade, så at nu mera nödig uplysning
i detta angelägne mål icke lärer kunna fela; ty
pröfvar Ståndet nödigt, at en serskild Deputation må utses
til utarbetande af en sådan förordning, som 36 §
af högstberörde Kongl. Resolution af 1739 gifver anledning
til, och är Ståndets mening, at Deputationens betän
-
oin handel och handtverk.
lil
kande häröfver sålunda må författas, at det til Riksens
Ständers närmare skiärskådande inlemnas kan.
Erih. Ungern hollt före, at detta mål borde remitteras
til Kammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationen.
Hr Adlermarck: Som här egenteligen är frågan om
ett systematiskt värck eller sammandrag af förordningar,
så synes det aldrahälst tillhöra Lag-Commissionen.
Hr C. Ridderstolpe var af samma mening och tilläde,
at som Hans Maj:t redan härom anbefalt Collegier
och ämbetsmän, hvilkas underrättelser til största delen
lära vara inkomne, så vore det väl med ordningen enligt,
om Hans Majit i underdånighet anmodas at härvid lägga
handen.
Frih. Eric Wrangel yttrade sig, at som åtskillige
ibland R. o. A. äro härvid af andra tankar än Borgareståndet,
så torde vara nödigt, at detta Extractum Protocolli
hvilar til en annan gång.
Hvilket äfven af Hr Ridderstolpe begärtes.
Uplästes den vid sidstledne Riksdag för Tull-Deputationen
gifne Instruction, hvilken likaledes blef liggande på
bordet.
Afven uplästes Instruction för Secrete Manufacturoch
Handels-Deputation, sådan som den vid förra Riksdagen
varit utfärdad.
Hr Hästsko påminte om angelägenheten, at denne
Deputation måtte förses med ledamöter af tillräckelig och
mogen insigt, emedan landets välfärd så mycket på de
derstädes förekommande göromålen beror.
Hr Edvard Carleson var af den tankan, at Instruction
kunde bifallas i den form, som den nu blifvit
upläst, emedan alla nödige momenta synas dervid vara i
ackt tagne.
Hr Landtm, återkom med R. o. Arns Deputerade
och berättade, at Hans Kongl. Majit med vanlig nåd täckts
uptaga Riksens Ständers underdåniga vördnads betygande
och förklarat sig intet hafva något närmare om hiertat än
at städse fortfara uti en örn sorgfällighet för rikets och alla
Dess trogna undersåtares välfärd samt deras fri- och rättigheters
kraftige beskydd.
112 (Okt. 12.) Instruktion för Manufaktur- och Handelsdeputation.
Hr Landtm, öfverlemnade klubban til Gref Brahe och
gick neder ifrån Riddarehuset.
Frih. Cronhiort begärte, at den nyss upläste Instructionen
för Secrete Manufactur- och Handels-Deputatipnen
måtte hvila tils nästa Plenum.
Hr Wulfwenstie|rna: Om Instruction blir liggande,
har jag denne gången ej något at anmärcka, men elljest
tror jag den tilläggning dervid vara nödig, at Deputation
har at inkomma med tillförlåtelig berättelse, om icke Manufacturfonds-afgiften
nu mera kan uphöra, sedan den så
lång tid varat. Riket ser sig nu förestå åtskillige dryga
utgifter, och man måste nödvändigt vara betänkt på någon
indragning och besparing. Jag har ock så mycket
större orsak at förmoda, det manufacturerne nu böra vara
komne til den högd och styrcka, at de något publict understöd
ej mera behöfva, som man sedt förordningar utkomne
emot afsalu af husväfnader, hvarigenom fabriquerne trodt
sig lida förfång.
Hr A. H. Ramsay påstod, at sedan manufacturerne
hunnit så vida, vore det högst billigt at använda något
af Manufactur-medlen til ödesmarkers uptagande och jordbrukets
förbättring, hvilket säkerligen vore den angelägnaste
slögden. Hr Ramsay åberopade sig ett dess vid
sidstledne Riksdag i detta ämne ingifne memorial, förbehållandes
sig at framdeles härom utförligare få yttra sina
tankar.
R. o. A. kommo öfverens, at Instructionen blir liggande
på bordet til nästa Plenum.
Sedan uplästes jemväl eden för Secrete Manufacturoch
Handels-Deputationen.
Frih. Cronhiort ansåg denne ed af samma beskaffenhet
som andre eder, nemligen stäld uti generale termer,
men hollt likväl före, at vid denne i synnerhet en
och annan omständighet kunde inryckas, hvilket R. o. A.
nu torde behaga i öfvervägande taga.
Men Hr Bromell med åtskillige flere tyckte, at som
Instructionen blir liggande tils härnäst, så kunde äfven
med edens jämkning hafvas anstånd.
Gref Brahe förestälte, om icke R. o. A. skulle åstunda,
at Herr Grefvens och Landtm:ns i dag inför Hans Kongl.
Maj:t hällne tal måtte igenom trycket allmänt göras.
Urskillningsdeputationen.
113
R. o. A. förklarade sig sådant gerna önska.
Hr Hästsko hemstälte, huruvida R. o. A. täcktes
för godt anse, at terminen til ansökningars ingifvande til
Urskillings-Deputationen kunde på någon kort tid förlängas.
Det torde elljest mångens välfärd derunder lida,
i synnerhet deras, som äro långt härifrån boende.
Gref Gustaf Gyllenborg sade, at som terminen
ännu ej är til ända, så lärer förmodeligen i de sidsta dagarne
största delen af ansökningarne inkomma.
Hr Wulfwenstierna erindrade, at det vore onödigt
at göra lagar, så framt de ej noga handhafvas och efterlefvas.
Den, som ej i tid infinner sig, hade ju at skylla
sig sielf. För öfrigit vore det ju ganska betänkeligit at
utaf medlidande för en eller annan enskyldt person gifva
anledning til Riksdagens utdrägt och tillskynda Riksens
Ständer besvär med saker, stundom af ett ringa
värde.
Hr Ruthensckiöld tyckte ock, at ingen prolongation
borde lemnäs, hälst emedan det utom dess vore tillåtit
at förbehålla sig fatalierne öpne, enär man dertil
hade orsak.
Frih. Cronhiort sade sig väl aldeles vara af den
tankan, at lagen borde hållas helig, men det vore likväl
ömt, om man för en viss och mångom obekant formalitets
skull utestänger den oskyldige och nödlidande.
R. o. A. åtskildes klockan ett.
Den 19 October.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit
sine ställen,
Begyntes med uplcisandet af de vid denne Riksdag hos
B. o. A. hällne Protocoller, och justerades nu Protocollet
af den 20 September, hvarvid inga påminnelser giordes.
Vid tillfälle at Hr Hästsko påminte, at ProtocollsDeputation
snart måtte nedsättja sig och begynna med
dess arbete,
Frågade Frih. Cronhiort, om det icke plägar vara
brukeligit, at Pommerske Regeringens Protocoller vid
2304/o6. Adelns protokoll {XVIII) 1751—1752. 8
114 (Okt. 19.) Erik Wrangels memorial. Andersons besvär»
Riksdagarne hitsändas at någorstädes igenomses och skärskådas.
Hr Landtm, svarade, at enär någon Pommersk Deputation
varit förordnad, hafva sådane handlingar altid
blifvit dit aflemnade.
Dernäst uplästes en ifrån Urskillings-Deputationen ingifven
förteckning på de mål, som Deputation til en början
hunnit igenomgå och pröfvat kunna anses såsom Riksdags-ärender.
I anledning deraf, at Herr Riksrådet Frih. Eric Wrangels
memorial berörande någon vedergäldning för dess vid
inventeringen af Högst Salig Hennes Maj:ts Drottningens
qvarlåtenskap hafde möda fants vara til Secrete Utskottet
remitteradt,
Beklagade Hr Hårleman, at enskyldte saker skola
öka Riksens Ständers arbete, som billigt icke borde til
andre än allmänna och riksvårdande ärender användas.
Deremot förestälte Hr Landtm., at denne Herr Riksrådets
ansökning icke annorstädes kunnat anmälas, emedan
hela denne saken vid de 2:ne näst förflutne Riksdagar varit
hos Riksens Ständer anhängig.
Och som Fältväbelns vid Södermanlands Infanterieregemente
Hr Andersons besvär öfver liden prejudice fants
vara remitterade til Secreta Deputationen,
Så förklarade Hr Kalling sig hålla för ganska betänkeligit
at låta slika klagomål antagas, emedan underofficerare
emellan ej är någon tour, och prejudice kan ej
säjas existera, der ingen tour gifves.
Hr Gr. Hastfehr sade sig ej aldeles kunna vara af
denne tankan, emedan på det sättet all utväg vore den
betagen, som uti en sådan omständighet kunde hafva
lidit.
Hr A. H. Ramsay påstod jemväl, at det borde ingalunda
vara ett hinder för en Adelsman, at han är underofficerare.
Det vore alt för hårdt, om den, som måste
kämpa med en senfärdig lycka, skall jemväl vara utestängd
ifrån alt hopp at söka uprättelse, enär honom
skedt förnär.
Hr Anderson, som härutinnan var klagande, berättade,
at dess Öfverste ganska många gånger gått
honom förbi, då han vid förefallne ledigheter sökt nå
-
Andersons besvär.
115
gon befordran, och när han hos Hans Maj:t härom anmält
sig, hade han fått afslag, så at under en så bedröfvelig
belägenhet vore han omsider nödsakad at öfvergifva
sitt fädernesland och söka sitt bröd annorstädes, så framt
honom ej vore tillåtit at taga sin tillflygt til Riksens
Ständers öma medlidande.
Hr Durietz sade sig såsom Major af Regementet
kunna intyga, at Hr Anderson sig altid väl upfört, men
huruvida han kunde åberopa sig någon tour och anciennité
samt fölljackteligen anföra någre besvär öfver préjudice,
lemnade han derhän.
Hr Kalling: Vid sidstledne Riksdag lärer något vara
resolveradt, huru förhållas skall i dylike mål, enär underofficerare
således klaga, och ett sådant förordnande kan
vid detta tillfälle tagas til grund.
Hr C. Gr. Wennerstedt försäkrade, at UrskillingsDeputation
i nogaste måtto granskat denne så väl som de
flere derstädes inkomne ansökningar, at utaf 51 mål, som
redan hos Deputationen förevarit, hafva allenast 11 enskyldte
mål blifvit antagne. Men i anseende dertil, at
Hr Anderson vore en ledamot af Adelsståndet och andragit
åtskillige skäl, har Deputation ej trodt sig annorlunda
härmed böra förfara.
Frih. Ungern: Det kunde hafva obehagelige fölgder
med sig, om man skulle fastställa någon viss tour underofficerare
emellan. De andre Stånden kunde föranlåtas
at omsider tillägga Corporaler och Rotmästare tour,
hvilket ju vore en orimmelighet och alt för stor oordning.
Hr Stierneld förklarade sig hysa all ömhet för underofficerare,
väl vetande, at deras öde är understundom
ganska tungt och svårt i anseende dertil, at så månge
fattige deribland finnas. Hvad Hr Anderson i synnerhet
angår, så i anseende dertil, at han är medlem af Riddarehuset,
torde vara lämpeligast och för honom nyttigast,
om Hr Landtm, eller Hr Fältmarskalken hos Hans Maj:t
i underdånighet anmäler honom til nådig befordran. Men
at taga tour eller anciennité til grund dervid, anser jag
såsom aldeles otilbörligit.
Hr Klingspor: Om Hr Fältmarskalken täcks åtaga
sig at recommendera Hr Anderson, lärer bäst skicka sig,
116 (Okt. 19.) Anderson och Eajalins söner.
at det sker uti Hr Fältmarskalkens egit namn, men ej
å R. o. A:ns vägnar.
Frih. During: Det skall vara mig ett nöje, om Hr
Anderson blir hulpen; men at lemna tour åt underofficerare,
dertil kan jag aldrig begifva mig. Cheferne böra i
anseende til skickelighet befordra underofficerare. Adelig
härkomst kan ej eller vara ett tillräckeligit skiäl, ty det
finnes merendels vid Regementerne flere ofrälse än frälsemän,
hvilka sednare, enär de äga erforderlige gode ägenskaper,
icke böra af androm förfördelas.
Hr Landtm.: Emedan denne sak är å ömse sidor ömtålig
och granlaga och man finner, at Hr Anderson förtient
at blifva hulpen, och Urskillings-Deputation fördenskull
haft orsak at uptaga dess ansökning, men likväl
stora betänkeligheter härvid förefalla, på sätt som redan
förmäldt är; så torde det lända Hr Anderson til mera förmån,
om han afstår ifrån sitt anförde besvär och Hr Fältmarskalken
behagar i sitt namn anmäla honom hos Hans
Maj:t til nådig åtanka.
Och som bemälte Hr Anderson på tillfrågan förklarade
sig härmed nögd,
Så utfäste sig Hr Fältmarskalken Baron During på
Hr Landtm:ns anmodan at härom draga försorg.
Hr Leijonsteen bad, at R. o. A. gunstigt ville draga
sig til minnes, huruledes framledne vice Ammiralen Rojalin
redan år 1741 på R. o. A:ns egen åstundan blifvit af
Hans Kongl. Maj:t med adeligit stånd benådad, men at
hans 2:ne söner, sorn äfven äro personer af förtienst, ännu
ej kommit at åtniuta introduction här på Riddarehuset,
hvarföre han önskade, at R. o. A. ville låta den dem tiltänkte
hedern nu vinna sin fullbordan, emedan flere ansökningar
af samma beskaffenhet nu lära vara inkomne.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. något närmare
emot middagen lära låta sig föredragas någre introductions-mål.
Sedan påminte Hr Landtm., at emedan Instruction
för Secrete Manufactur- och Handels-Deputationen vid sidsta
Plenum blef liggande på bordet, det de Herrar, som
densamma genomläst och haft tilfälle at dervid göra någre
anmärckningar, ville dem sammanfoga och i den ordning
författa, at Instructionen uti de nödige omständigheter
Frih. Wrangels memorial.
117
kunde förökas, och anmodade tillika Hr Landtm. Gref J.
J. Gyllenborg at härom bestyra.
Men på det tiden måtte vinnas och Deputation imedlertid
vara sysselsatt, blef, i anledning af Frih. Ungerns
föreställning, af R. o. A. godtfunnit, at Deputation nu til
en början kommer at rätta sig efter den vid förra Riksdagen
brukade Instructionen.
Derefter uplästes ett af Frih. Wrangel ingifvit memorial,
hvilket han redan omförmält, då Herr Löwenhielms
memorial om extra domstolar blef föredragit. Häruti föreställes,
at ett på Kongl. Maj:ts befallning den 23 Januarii
nästl. år utfärdadt universal innehåller ibland annat, at,
i fäll något uprorsmål yppades, skulle Konungens Befallningshafvande,
om beqvämligheten det medgåfvo, och det
funnos rådeligit och nyttigt, äga frihet, fast än uproret
skiedt å landet, at låta derom i staden vid Rådstufvurätt,
men ej vid Kämners-rätt, undantagandes i Stockholm,
undersökas, eller ock närmast å landet, ehuru det
angifne brottet i annan domsagu skiedt vore. Enär detta
med allmänna lagen jemföres, samt i synnerhet med 11 §
10 Cap. Rättegångsbalken, derest förbiudes, at ingen sak
må uptagas utan i rättan domstol, som sedermera uti 21
§ samma Cap. utstakas på sådant sätt, at forum delicti
uti alla brottmål endast bör hafva rum, så at domaren i
orten eller staden, der brottet skiedt, och ingen annan
kan sig dermed befatta; så skall en slik Konungens Befallningshafvande
lemnad frihet ej synas til alla delar
öfverensstämma med föromrörde lagsens rum, hvilka likväl
genom 1734 års Riksdagsbeslut af Riksens Ständer
för oryggelige och beständige erkände äro samt grunda
sig uppå 1720 års Regeringsform, hvarest, utom hvad Herr
Löwenhielm anfört, 23 § stadgar, i anseende til begångne
brott af Ridders- och Adelsman, öfver hvilka Hofrätterne
afsäga första domarne, at ransakningarne böra skie in
loco, hvarmed otvifvelacktigen skall förstås domaren i
orten, som ännu vidare förklaras uti 6 § Adeliga Privilegierne
af år 1723. I anledning häraf öfverlemnar Frih.
Wrangel til Riksens Ständers ompröfvande, om icke det
vore nödigt at hos Hans Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om en sådan förklaring öfver detta universal, som
kunde sätta domaren utom all tvekan och ovisshet samt
118 (Okt. 19.) Konungaförsäkran. Sekreta Deputationens
befästa den allmänt antagne och besvurne lagens kraft
och myndighet, hvilken, såsom uti detta mål aldeles grundad
uti den naturliga billigheten, intet kan undergå sådane
ombyten, som oeconomiske och andre uppå tillstötande
omständigheter beroende författningar äro underkastade.
Detta memorial remitterades till Justitise-Deputationen.
Hr Landtm, androg, at som den personen, hvilken
blifvit utom riket försänd at anskaffa åtskilligt, som til
Deras Maj:ters Kröning är nödvändigt, nu snart väntas
tillbaka, så at högbemälte act lärer innan kort tid komma
at gå för sig, så blifver nödigt, at Talemännen med visse
Deputerade af hvart Stånd sammanträda at projectera den
af Hans Maj:t til gifvande försäkran. Ty ehuruväl Regeringsformen
och rikets förut vedertagne grundlagar alt
det väsenteliga deraf innehåller, så torde ändå sielfva
stylén och ordasätten behöfva någon jemkning i anseende
til närvarande tiders omständigheter, hvilket alt sedermera
uti 'en Stor Secret Deputation bör komma at öfvervägas
och sidst Riksens Ständer til sluteligit godtfinnande
in Plenis föredragas.
R. o. A. biföllo Hr Landtm:ns giorde proposition,
såväl om en Stor Secret Deputations formerande öfver
detta angelägna ärende, som ock at Hr Landtm, med
Talemännen sammanträder i' det omförmälte ämnet, kommandes
det an på Hr Landtm:ns behag, hvilka han sig
såsom Deputerade vill adjungera; dock blifva de til antalet
4.
Uplästes Secreta Deputationens Extractum Protocolli af
den 11 i denne månad, hvaruti Deputation berättar sig
vid den til dess efterlefnad utfärdade Instructionens 4
§:s igenomläsande hafva inhämtat Riksens Ständers villja
och beslut, så väl at inga ultimater utom Riksens Ständers
vetskap och gillande skola hädanefter vid Riksdagens
slut blifva til Herrar Riksens Råd afgifne, såsom ock at
Deputationen måtte de förra ultimater til Riksens Ständers
Plena forderligast upgifva. Deputation förmärker
väl, att Riksens Ständer under sådane ultimater egenteligen
begripa dels någre nya föreskrefne lagar och reglor
för Herrar Riksens Råd samt uttydningar öfver Rege
-
protokollsutdrag om ultimater. 119
ringsformen, dels ock någre föreskrifter til Hans Kongl.
Maj:t och Rådet för visse personer angående befordringars
och benådningars erhållande, som af Secreta Deputationen
för detta skola blifvit utfärdade. Men sedan Deputation
noga igenomgått de vid förledne Riksdagar til Herrar
Riksens Råd giorde föreställningar, har det befunnits och
kan under eds-pligt betygas, at deribland icke varit något,
som kan kallas förklaring eller förtydning af lagen,
icke eller föreskrifter och recommendationer, utan at slike
föreställningar fast mera varit grundade på fullgiltige
skäl, lag och förordningar, som endast syftat på Regeringsformens
handhafvande, hvarjemte Deputation försäkrar
at med all nit och åhåga villja ställa sig den gifne
Instructionen til efterrättelse, så at intet sådant, som
Riksens Ständer igenom Instructionen velat förekomma,
må varda utfärdadt.
Frih. Eric Wrangel tyckte, at Secreta Deputation
ej tagit Plenorum mening med Instructionen så aldeles rätt.
Hr Klingspor förmente, det sådane ultimater och
recommendationer likväl skola finnas, fast än de torde
hända uti andre expeditioner blifvit inryckte.
Gref H. H. Liewen: Rådet kan igenom sådane remarquer
ofta sättas i ovisshet; dessutan vet man ock, at
Secreta Deputation gått in uti disrecommendationer för
folck. Vid sidsta Riksdag hände sådant i anledning deraf,
at Mathesius blef satt på ett Landssecreterare-förslag,
hvartil han ock sedan af Hans Maj:t blef nämd. Secreta
Deputations remarque gick derpå ut, at Mathesius både
varit ovärdig at stå på det omnämde förslaget och jemväl
alt framgent, intil dess Riksens Ständer kunde finna godt
at sig häröfver annorledes förklara.
Gref Reenstierna: Secreta Deputation har efter ed
och samvete gifvit Riksens Ständer tillkänna, at inga ultimater,
som innehålla förtydningar öfver lag, eller personelle
recommendationer ifrån Secreta Deputationen finnas;
vidare är det ej Deputationen tillåtit at gå, utan om
Riksens Ständer skulle finna godt at af Deputationen äska
någon omständeligare kundskap och närmare uplysning
öfver alt det, som på dess göromål härtils ankommit, blifver
oundgängeligit, at Deputation i alla mål frigifves ifrån
dess aflagde tysthets ed.
120 (Okt. 19.) Stadfästelse af Kungl. Förordningar.
Änteligen begärte Hr Stierneld och åtskillige flere,
at detta Extractum Protocolli måtte blifva liggande på
bordet.
Uplästes Justitice-Deputationens Extractum Protocolli
af den 18 i denne månad, hvaruti anföres, huruledes alt
sedan Riksdagen år 1738 ingen stadfästelse af Riksens
Ständer skiedt på de stadgar, förordningar och förklaringar,
som Kongl. Majit emellan Riksdagarne låtit til
allmän efterrättelse i Justitia- och Utsökningsmål utgå,
utan hafva Riksens Ständer i deras utfärdade Riksdagsbesluter
dels sig yttrat, at de dermed icke hunnit, utan
sådant sig framdeles förbehållit, dels ock denne omständigheten
i Riksdagsbeslutet obemält lemnat. Nu som Regeringsformens
4 § tydeligen stadgar, at Riksens Ständer
vid hvarje Riksdag tillkommer at förklara, hvilka Kongl.
Majits förordningar och bref, som emellan Riksdagarne
utkomma, böra såsom allmän lag antagas, och den delen
af lagstiftandet är ganska stor och örn, at ingen lag må
alt framgent i riket gälla, innan den blifvit af Riksens
Ständer antagen och i deras Riksdagsbeslut införd, men
denne Deputation likväl icke vidare efter Regeringsformens
åberopade rum och dess Instruction tillkommer än at
öfverse de förordningar, som sedan sidsta Riksdag af
Kongl. Majit med Råds råde utfärdade blifvit; så hemställes,
om icke denne Justitiee-Deputation må de emellan
Riksdagarne år 1738 och 1746 utkomne Kongl, förordningar,
förklaringar och bref til öfverseende företaga och
derom sitt betänkande lemna.
Hr Wulfwenstierna yttrade sig, at sedan 1738 års
Riksdag hade förordningars öfverseende kommit at uteblifva,
emedan efter den tiden så många oeconomiske förordningar
utkommit, hvilka til J u s t i ti ge - D ep u t a ti o n e n s ompröfvande
ej höra.
Hr Ruthenschiöld sade, at utom förordningar vore
äfven vissa bref och rescripter ifrån Kongl. Majit til Hofrätterne
afgångne, hvilka jemväl borde under närmare öfverseende
komma.
Hr Adlermarck trodde, at sådant någon gång torde
vara skiedt, dock endast in casibus specialibus.
Uppå Hr Landtmms tillfrågan stadnade R. o. A.
häröfver i fölljande
Öfverkammarherrars rang.
121
Resolution.
At Justitiee-Deputationens Extractum Protocolli bifalles
med tilläggning, at Deputation jemväl äger at sig
til skärskådande företaga de Kongl. Bref och Rescripter,
som uti Justitieemål sedan 1738 års Riksdag kunna vara
utfärdade.
Hr Kalling påminte, at alla öfrige förordningar,
som angå hushållningen i riket, och flere författningar
också måtte öfverses.
Hr Landtm, svarade, at sådant lärer på vederbörande
ställen, nemligen i Kammar-, Oeconomie- och Commerce-
samt Bergs-Deputationerne i öfvervägande komma.
Dernäst uplästes ett Utdrag af Protocollet, hållit i Rådkammaren
den 9 sidstledne October, hvaruti förmäles Hans
Kongl. Majits nådige åstundan vara, at, sedan Hans Majit
til Öfverkammarherrar utnämt Cabinetts-Kammarherren
Weder köp]) och Baron Lindhielm, deras ämbeten må tilläggas
Hofmarskalks heder och rang, likaledes at Hofstallmästaren
och Hofjägmästaren, i anseende til deras
ämbeten och de stater under dem lyda, med lika eller Hofmarskalks
heder och rang måge anses, då til någon hugnad
för dem samt för ämbetens värdighets skull, hvilka
desse värkeligen bekläda, dem kunde meddelas namn af
Öfverhofstallmästare och Öfverhofjägmästare. Men som
öfverkammarherrarne icke stå på svensk stat eller i Rangordningen
nämnas, dem sednare åter en viss heder och rang
redan blifvit tilldeld, så hafva Herrar Riksens Råd sig
häröfver icke vidare kunnat yttra, än at denne Hans Majits
nådige anmälan måtte med Riksens Ständer communiceras.
Hr Hästsko, Hr Ruthenschiöld och åtskillige flere
begärte väl straxt, at detta måtte blifva liggande på
bordet;
Men Frih. During, Frih. Wrangel och Frih. Duwall
höllö före det vara anständigast, at man utan något uppehåld
i underdånighet samtyckte til Hans Majits nådige
åstundan.
122 (Okt. 19.) Öfverkammarherrars
Frih. Cronhiort hemstälte, om icke, i anseende til de
härvid varande delicate omständigheter, R. o. A. skulle
finna häst at utnämna någre Deputerade, hvilka til nästa
Plenum hade at inkomma med sitt betänkande häröfver.
Hr Kalling sade sig icke veta, om egenteliga afsigten
härvid vore, at Öfverkammarherre-ämbetet skulle
hädanefter blifva en ny och ständig tienst, på hvilken
händelse han tyckte sig med skiäl kunna påminna, at Militairen
synes esomoftast igenom andras uphöjelse blifva
likasom nedflyttad, men anginge detta personelt de Herrar,
som blifvit nämde, så hade han deremot icke något at anföra,
emedan Frih. Lindhielm vore en gammal, värdig och
välförtient man och Herr Wederkopp ägde icke mindre berömmelige
egenskaper samt i öfrigit är den enda Cavalier,
som fölgt Hans Majit hit in i riket och här förblifvit.
Hr Ruthenschiöld förklarade sig i all underdånighet
vörda Hans Majits nådiga välbehag, men at han allenast
tyckt det vara lag och ordning likmätigt at betänka
sig, innan man gifver sitt bifall.
Frih. Stael von Holstein hemstälte, om icke det
vore för R. o. A. mindre hederligit at låta förekomma sig
af de andre Stånden, som förmodeligen straxt lära lemna
sitt bifall härtill.
Hr Wulfwenstierna: Jag vill nu i början ej ingå
i sielfva saken. Men jag saknar Herrar Riksens Råds utlåtande
i detta Extracto Protocolli och håller tillika före,
at ett slikt yttrande altid hör vara bifogad t, så ofta
något med Riksens Ständer communiceras, på det ej nödig
uplysning måtte fattas. För öfrigt kunde man igenom en
Deputation låta anmoda de andre Stånden at afbida R. o.
Arns yttrande i detta mål, som naturligitvis synes hos dem
först höra afgöras.
Hr Ehrencreuts förklarade sig enig med Hr Wulfwenstierna,
hvad det angår, at Rådets tankar altid böra
föllj a med de hit remitterade målen.
Gref Liewen: Jag bifaller samma mening, men om
vi anmoda de andra Stånden at dröja med deras utlåtande,
säja vi nästan tydeligen, at vi finna några serdeles
betänkeligheter i sielfva saken.
m. fl. Hofämbetens rang.
123
Hr Ramsay sade sig hoppas, at Hr Landtm, redan
lärer hafva öfverlagt med de andre Talemännen härom
samt så begått, at de ej lära förhasta sig uti ett mål,
hvaruti det tillkommer R. o. A. at göra första steget.
Hr Landtm, gaf tillkänna, at väl icke något positift
härom vore tält, men man kunde ändå nästan vara försäkrad,
at de härutinnan lära afvackta R. o. Arns åtgärd.
Hr Wulfwenstierna: Här äro 2:ne serskildte frågor;
den ena angår ett nytt til uprättande ämbete, och den
andra rörer förhögning på rangen för visse redan etablerade
tienster. Nu kan en sådan förhögning ej skie, utan
at andre måste derigenom nödvändigt nedsättjas, hvilket
skulle åstadkomma missnöje. Det vore altså bäst, at antingen
öka rangen för oss allesamman eller ock aldeles
uphäfva all rangordning.
Hr von Stiernman anmärckte, at Öfverkammarherretiensten
icke är ny i Sverige, ty i Drottning Christin®
tid hade den redan varit i bruk och de ypperste af Riksens
Adel samma ämbete beklädt; äfvenså under Konung
Carl X:des regering. Konung Carl XI hade den samma
för besparings skull väl indragit, men år 1699 bragtes det
åter upp igen af Högst Salig Änkedrottningen, och hade
då en Öfverkammarherre rang framför vice Presidenter.
Frih. Ungern: Emedan det begäres, at saken må
blifva liggande, lärer sådant ej kunna nekas. Dock hemställer
jag til R. o. Arns mogna eftertanka, om målet är
af den vigt, at de anförde svårigheter böra finna rum.
Ämbetet är ej nytt, som vi redan omständeligen hört andragas.
Uti Konung Carl XI:tes tid hafva en Gref Gyllenstierna
och en Gref Bielke haft löner som Öfverkammarherrar.
R. o. A., som jag vet vördar deras nu varande
nådige Konungs välbehag, lära ock nogsamt finna, at Hans
Maj:t hade kunnat utnämna desse Herrar til Hofmarskalkar,
så hade de ju vunnit samma heders förmon.
I öfrigit förmärcker jag ock, at R. o. A. hafva kärlek och
acktning för personerne. Det välförtiente beröm, som Öfverkammarherrarne
Lindhielm och Wederkopp tillkommer,
hafva vi nyligen hört omtalas, och deruti lära samtelige
R. o. A. instämma. Hofstallmästaren Skarfv enfelt förestår
ett ämbete, som för riket är angelägit och oumbär
-
124 (Okt. 19.) Öfverkammarherrars
ligit, samt hvartil goda ämnen äro sällsynta. Samma omständigheter
finnas ock för Hofjägmästaren Gref Fersenr
så at jag för min del ej kan finna någon betänkelighet
härvid i vägen ligga.
Hr Wulfwenstierna förklarade sig aldeles nögd, at
förbemälte Herrar måtte personelt hugnas med den dem i
nåder tillämnade rang, men så snart någon numer på
.Rangordningen flyttas högre up, kunde han dock ej annat
finna, än at andre derigenom komma at lida.
Hr Stierneld: Som jag förnimmer, at en skillnad
göres emellan 2:ne härvid upkomne frågor, så tillstår jag
gerna mig icke finna den minsta svårighet vid den omtaldte
personelle rangen för desse Herrar. Men om R. o.
A. behagar låta den andra qumstionen hvila, så finner jag
mig äfven deruti. Och hvad det vidkommer, at Rådet
ej härvid yttrat sine tankar, så ser jag icke, huruvida de
härtil kunnat säja hvarken ja eller nej. Ty om de styrckt
dertil, hade de på visst sätt giort ingrep i det, som
Ständerne tillhörer, och hade de sagt nej, torde sådant hafva
blifvit ansedt som mindre anständigt vid ett tillfälle, då
Hans Majit önskat at häröfver inhämta Riksens Ständers
mening.
Hr Hårfeman biträdde Frih. Ungerns tanka, at saken
i sig sielf vore af mindre vigt och förtiente ingalunda
någon vidlyftig ventilation.
Hr A. Reuterholm tilläde, at som Öfverkammarherre
vore i så många andra länder vedertagit, så borde
man snarare hembära Hans Kongl. Majit en underdånig
tacksäjelse, som, medelst det han ökar det Kongl. Hofvets
lustre, tillika skaffar utrymme af flere tienster för
R. o. A.
Som åter åtskillige begärte, at saken måtte hvila,
så yttrade sig
Frih. Duwall, at fast än det vore enligit med Riksdagsordningen
at taga betänketid uti en rådplägning, så
syntes likväl anständigheten vid detta tillfälle fordra, at
man viste för Hans Majit den underdåniga cleference at
utan vidare tidens utdrägt bifalla detta, som i sig sielf
dock ej angår annat än ett blott namn.
Gref Creutz sade sig så mycket vara för Konungens
höga nöje som någon annan, men efter en stor del redan
m. fl. Hofämbetens rang.
125
begärt upskof, borde lagen i detta fall vara utan exception.
Frih. Ungern: Ingen lärer villja bestrida den rätt,
som Riksdagsordningen hvar och en tillägger. Men R. o.
A. lära likväl besinna, at en sak förlorar sitt halfva värde,
när den ej på ett smakeligit sätt värckställes. Jag tror,
att, enär man föreställer sig, hvad anseende det kan hafva,
om de andra Stånden förr härtil samtycka än vi, lära R.
o. A. snart nog härom blifva eniga.
Hr Hårleman insisterade derpå, at Hans Majit hade
ju medelst Hofmarskalks fullmagter kunnat benåda desse
Herrar med samma rang, som nu för dem proponeras.
Hr Wulfwenstierna: Hvad en personell rang för
desse Herrar angår, så är det högst billigt och anständigt,
at vi deruti visa en gemensam färdighet at förena
oss med Hans Majits nådiga välbehag. Men at samtycka
til en med sielfva tiensterne förknippad högre rang håller
jag för en sak, som fordrar betänketid, hälst som åtskillige
caractiserade personer finnas i orterne, och frågan således
blifver, om de ock derunder skola begripas. Jag
tror, at Hans Majit med lika nåd omfattar alla sina
trogna undersåtare och vill, at ingen så skall uphöjas, at
andre derigenom postponeras.
Hr Kalling hemstälte, om icke R. o. A. skulle finna
godt at först bifalla Hans Majits nådiga yttrande om Öfverkammarherre-ämbetet
och låta det öfriga hvila, eller
ock nu samtycka til altsammans ■personellement och sedan
framdeles utlåta sig, huruvida en sådan värdighet bör åt
föllja
ämbeten.
Frih. Ungern anmärkte, at den lagstiftande magten
är väl hos Ständerne, men den värckställande magten hos
Konungen, och at det således ej tillkommer R. o. A. at
yttra sig om personerne.
Hr Ruthenschiöl d önskade, at häruti kunde träffas
ett enigt slut, och hollt före, at man utan betänkande
borde styrcka til personell rang för de 4 Herrar, som de
uti Rådets Extracto Protocolli omförmälte ämbeten bekläda.
Dock som det är billigt, at man så favoriserar
den ena, at den andra derigenom ej må sättas i mistning,
så kunde man antingen anmoda Deras Excellencier at
126 (Okt. 2o.) Öfverkammarherrars rang.
häröfver närmare yttra sig, eller ock hänförvisa saken til
Justitise-Deputationens utlåtande.
Frih. Friesendorff instämde med Hr Kalling och Hr
Buthenschiöld, at den omförmälte rangen kunde bevilljas
personellement, och at man framdeles kommer at yttra
sig, huruvida den hör blifva beständig och ämbetet tillhörig.
Men Hr Wulfwenstierna och Hr Håfelt förklarade
deras tanka vara, at Öfverkammarherrarne, såsom en
ny tienst, måtte åtniuta den dem tillämnade rangen; men
hvad de öfrige ämbeten angår, at sådant utsättes, til
dess Rangordningen framdeles kan blifva öfversedd och
jämkad.
Hr Hästsko sade sig frukta, at om någre personelle
förmåner tilläggas, blifva de dock med tiden ständige och
torde hända staten til gravation.
Hr Pauli förmälte, at han väl vore öfvertygad, at
ett godt upförande gåfve den bästa hedersförmån, men anhöllt
likväl, at R. o. A. benägit ville erindra sig, at åtskillige
personer funnos, hvilka blifvit med Hofjägmästarecaracter
hugnade, och förmodade han, at dem en lika
hedersförmån vid detta tillfälle lärer vederfaras.
Men Hr Landtm, påminte, at det i sådane mål ej
vore tillåtit at tala för någon annan.
Efter alla desse förefallne discourser frågade Hr
Landtm., på hvad sätt R. o. A. härom behaga träffa
något ändteligit slut.
Men som icke dess mindre åtskillige ännu påyrckade,
at saken måtte blifva liggande på bordet, och klockan
jemväl var inemot 2, så skildes R. o. A. för denne gången
åt.
Den 25 October.
R. o. A. samlades klockan half 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit
sine ställen,
Uplästes continuation af de ifrån Urskillings-Deputation
til Riksens Ständer ingifne listor på de derstädes som
Riksdagsärender antagne och äfven på de afslagne målen.
Hastfers besvär. Herrnhntiska sekten. 127
Och som ibland dessa sidste fants ett Herr Gustaf Hastfehrs
memorial, hvaruti anföres, at Eongi. Maj:t af slagit
dess söckte Öfverste afskied, och derföre anhålles, at Riksens
Ständer nu täcktes finna utvägar til dess ersättning;
Så
utlät sig bemälte Hr Hastfehr, det han frucktade,
at Urskillings-Deputation icke torde hafva tagit dess
anhållan uti dess rätta mening.
Hr Landtm, svarade, at på den händelsen vore ingen
betagit at anföra besvär öfver Urskillings-Deputationens
resolution, i fall han trodde sig det med skäl kunna
göra.
Derefter upbrötts och uplästes det af Herrar Electorerne
ingifne val på Protocoll-Deputationens ledamöter.
Sedan uplästes Justitice-Deputationens Extractum Frotocolli
af elen 24 i denne månad, hvaruti Deputation berättar
sig af Kongl. Maj:ts nådige Proposition samt flera
handlingar hafva funnit, huruledes den Evangeliska Lutherska
läran under desse sednare åren på åtskilligt sätt
här i riket blifvit anfäcktad, i det de så kallade Pietister
försports, och äfven den bekante Grefve Zinsenclorff igenom
sine missionairer sökt i riket införa åtskillige den
Herrnhutiska Sectens flere villomeningar, men at Hans
Kongl. Majit på ett så nådigt och eftertryckeligit sätt,
dels med slike missionairers förvisande utur riket, dels
ock genom nådige skrifvelser til samtelige Hofrätten, Academie-Cantslerer,
Consistorier och Landshöfdingar härvid
lagt handen, at med säkerhet kan förmodas, det sådane och
flere irriga meningar med Guds hielp sig icke vidare inrota
kunna, eller någon skadelig påfölgd riket tillskynda,
i anseende hvartil Deputationen hemställer, om icke för
detta Hans Kongl. Majits nådige förordnande underdånig
tacksäjelse må afläggas samt lika underdånigt anhållas
om ytterligare handhafvande och värckställande af sådane
hälsosamme anstalter.
Hr G. Hastfehr beklagade, at prästernes tvister och
controversier ofta gå så vida, at de enfaldigare nästan
kunna råka i tvekan, hvad de skola hålla sig til. Här
klagas öfver villosatser, utan at man noga blifver underrättad,
hvaruti de bestå, och under namn af Herrenhutiska
Sectens tillhängare har man jemväl söckt utmärcka vist
128 (Okt. 25.) Ehrensvärds memorial om voteringar.
hederligt och oskyldigt folck. Det vore fördenskull önskeligt,
at en Ecclesiastique Deputation måtte förordnas, som
kunde afhielpa alla sådane oredor.
Hr Landtm, anförde, at detta icke egenteligen rörde
den nu förevarande qusestionen om underdånig tacksäjelses
afläggande hos Hans Majit, hvarvid icke något lärer vara
at påminna.
Hr A. H. Ramsay: Gifve Gud, at landet kunde blifva
ränsadt ifrån de Herrenhutiska svärmerier! Det förliudes
äfven, at de, som dermed umgå, söka at draga penningar
retur riket.
Hr Wulfwenstierna sade sig hoppas, at hvar och en
rätt orthodox lärer vara angelägen om at veta sin religion.
Den som deruti vore tvehogsen, förtiente medömkan och
hade at vända sig til läroämbetet. Men nu lärer den omtaldte
tacksäjelsen til Hans Majit förmodeligen blifva
ämnet, hvaröfver R. o. A. kommer at sig utlåta.
Uppå Hr Landtmins proposition bifölls JustitiseDeputationens
betänkande.
Uplästes Herr August Ehrensvärds memorial, hvaruti
föreställes, at, om under R. o. Arns rådplägningar voteringar
i anseende til sinnens och tänkesättens olikhet icke
kunna undvikas, angelägenheten åtminstone fordrar, at de
på det oskyldigaste sättet måtte värckställas. Yotering
är väl den säkraste underpant af vår frihet, men man
måste dervid undfly för mycken diärfhet och för mycken
bäfvan. Det synes altså icke vara tillbörligit at votera
med öpne eller underskrefne sedlar, emedan friheten
ej allena består deruti, at man får votera, utan at man
fritt och otvungit får gifva sitt omdöme, utan at vara
någon annan än sitt samvete derföre redo skyldig. I anseende
hvartil, och som alt lagstiftande bör hafva sitt afseende
på möj eliga händelser i framtiden, Herr Ehrensvärd
hemställer, om icke en allmän lag må utfärdas och
af Hans Kongl. Majit bekräftas, at alla öpne och underskrefne
voteringssedlar måge sönderrifvas och icke räknas,
samt at frånvarande försegla sine sedlar och utan på couvertet
allenast skrifva sine namn, men icke på sedeln, och
at couvertet straxt må öpnas och sedeln obesedd ibland
de andre inläggas.
Härom blef denna gången icke något sluteligen afgiordt.
Creutz memorial. Sammandrag af förordningar. 129
Derefter uplästes Gref Greutz memorial, hvaruti omförmäles
de betänkeligheter, som finnas dervid, at Hans
Majits höga namn och rättigheter under Riksens Ständers
rådplägningar åberopas, emedan vid någon förefallande
olikhet uti tänkesätten det då skulle synas, som vore den
ena undersåten mindre än den andra örn om hvad Hans
Kongl. Majits höghet tillhörer; andragandes tillika Gref
Creutz, at vid 1738 års Riksdag Frih. Hindric Wrede hos
R. o. A. ingifvit ett memorial af dylikt innehåld, hvilket
då af R. o. A. blifvit bifallit.
Som detta ansågs såsom en tillförene afgiord sak, så
funno R. o. A. vid detta memorial icke något at påminna.
Föredrogs Borgareståndets Extractum Protocolli, hvilket
redan under den 12 sidstledne hos R. o. A. blifvit upläst,
berörande ett sammandrag af alla de förordningar,
som uti handel och h and tvär eke rier med mera kunna angå
städerne och landet.
Hr Wulfwenstierna hollt före, at det både skulle
draga ganska långt ut på tiden och til ändamålets vinnande
föga bidraga, om efter Borgareståndets mening en
särskild Deputation skulle til detta ärendes utarbetande
förordnas, utan vore det den naturligaste vägen at öfverlemna
til Hans Kongl. Majit at häröfver i nåder höra LagCommissionen
och sedan ett sådant sammandrag utfärda
låta.
Detta understödde Hr Ridderstolpe och tilläde, at
sorn Kongl. Majit redan år 1739 i nåder anbefalt vederbörande
at häröfver ingifva sine berättelser, och förmodeligen
under de förflutne åren en stor del deraf lära vara
inkomne, så kunna sådane nu vid Lag-Commissionen
nyttjas och de än återstående infordras.
Af samma tanka förklarade sig ock Hr Adlermarck
med åtskillige flere.
Hr Landtm, frågade altså, om R. o. A. behaga bifalla,
at detta mål hänskiutes til Hans Majit, som, sedan
Lag-Commissionen blifvit hörd, härom i nåder lärer täckas
föranstalta.
Hvartil svarades Ja.
Hr Landtm, berättade, at han haft den nåden at hos
Kongl. Majit anmäla den för kort tid sedan hos R. o. A.
2304/o6. Adelns protokoll. (XVIII.) 1751—1752. 9
130 (Okt. 25.) Riddarordnarne. Lotteri
upkomne frågan angående de frenne Kongl. Svenska Riddare-orden,
och at Hans Maj:t vid det tillfället tillstält
honom någre Dess egne författade påminnelser; och ehuruväl
detta document icke vore underskrifvit eller contrasigneradt,
så kunde dock sådant icke dragas til något
preejudicat i framtiden, mindre til andre mål lämpas,
emedan Hans Kongl. Majit härutinnan endast såsom ordens
mästare och efter haft samråd med Capitlet meddelt
Dess särskildte nådige tankar, hvilka framdeles R. o. A.
komma at föredragas.
Frih. Eric Wrangel hemstälte, om icke R. o. A. nu
skulle behaga skrida til änteligit slut uti den sidst ventilerade
saken om Öfverkammarherrarnes och de öfrige då
anmäldte ämbetsmäns rang, emedan det ändå icke lärer
vara i allmänheten okunnogt, at något sådant här förevarit,
och det vore, som sidst anmärcktes, för R. o.
A. obehageligit at härutinnan förekommas af de andra
Stånden.
Hr Landtm, sade sig nästan vara försäkrad, at sådant
icke lärer skie, hälst som efter vanligheten icke mer
än ett enda exemplar af Rådets Extracto Protocolli blifvit
nedsändt, hvilket ännu såsom oafgiordt ligger hos
R. o. A.
Hr Ruthenschiöld yttrade sig, at som ärendernes
föredragande tillhörer Hr Landtm., så lärer han väl utfinna
lägligaste tillfälle, enär denne sak kan afgöras.
Uplästes Extract af Råds-Protocollet, dat. den 12 i
denne månad, jemte Herr Riksrådets och Academie-Cantslerns
Gref Johan Gyllenborgs memorial, hvaruti vid handen
gifves, at Kongl. Academiens i Lund cassa, i anseende
til de derstädes påbegynte ansenlige och kostsamme
byggnader, blifvit så aldeles utblottad, at hon för medellöshets
skull icke är i stånd samma byggnader at fullföllja,
der hon icke på något sätt blifver understödd.
På det nu de redan giorde nyttiga anläggningar icke
aldeles måtte afstadna och förfalla til sitt förra intet, anhåller
Herr Riksrådet och Academie-Cantsleren om tillstånd
at för Academiens räkning få inrätta ett lotterie på
100,000 dal. smt i flera classer til Publiquens beqvämlighet
indeldt, med mera. Kongl. Majit har i nåder funnit,
at Academien i Lund väl behöfver någon tillräckelig
för Lunds akademi.
131
undsättning i anseende til de derstädes under händer varande
angelägne inrättningar. Men som Riksens Ständer
i underdånig skrifvelse af den 14 Dec. 1747 anhållit, det
lotterier emellan Riksdagarne icke måge bevilljas, har
Hans Kongl. Majit detta ärende til Riksens Ständers öfvervägande
i nåder öfverlemna velat.
Hr Ruthenschiöld hollt före, at detta väl kunde bifallas,
dock utan preejudicat, på det Hans Majit och Riksens
Ständer ej måge blifva öfverhopade med slike ansökningar.
Hr G. Hastfehr sade, at enär slike lotterier inrättas,
vore ock nödigt, om det kunde skie med någon säkerhet
för det allmänna, som i sådane mål esomoftast blifver
bedragen.
Frih. Coijett: Saken är i sig sielf ganska god och
nyttig, men missbruken måste man söka at förekomma,
medelst at nödig tillsyn hafves, och at den, som häruti icke
handlar på god tro, må hårdeligen blifva straffad.
Frih. Carl Ungern befarade allenast, at, om detta
sökte privilegium vinner bifall, sådant framdeles torde
blifva ett hinder at anskaffa fond til Barnhus-inrättning
samt åker- och ängskiötselns uphielpande, hvarvid man
äfven torde behöfva nyttja denne utväg igenom lotterier.
Uppå Hr Landtmins tillfrågan blef betänkandet bifallit.
Hr Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. nu behagade
låta sig föredraga Secrete Manufactur- och HandelsDeputationens
Instruction jemte de dervid föreslagne jämkningar
och ändringar.
Uplästes altså Instructionen jemte desse föreslagne tilläggningar,
och resolverades öfver hvarje punct på sätt,
som det uti allegaterne befintelige project med dess påskrifter
tydeligare utvisar.
Vid annotationen Nio 17, som föreslås böra sättjas i
stället för den 4 §, hvilken aldeles kommer at gå ut,
Påminte Hr Klingspor, at, medelst det man söker
at befordra afsättningen för fabriquerne, icke något hinder
måtte läggas i vägen för husväfnaderne, hvilkas idkande
icke bör landtmannen betagas til sin nödvändiga
utkomst.
132 (Okt. 25.) Instruktion för Handels
Hr
Giös sade, at man väl ofta hört klagas öfver
ringa afsättning, men det torde ock i många mål kunna
visas, at tillvärckningarne icke varit tillräckelige emot behofven.
Frih. Ungern erindrade, at i synnerhet en märckelig
brist städse varit på de så kallade medelkläden, och at
han hört Norrlänningar klaga, at sådane sorter ej stodo
at få, så framt man ej ville skaffa sig dem ifrån Norrige.
Kommer altså vid 11 § at införas om desse medelkläden.
Och uppå skiedd påminnelse af Hr Ehrencreutz blifver
vid 6 § och annotation N:o 17 tillagt: kommandes äfven
Deputationen at efterse och uprätta behörig calculation så
väl öfver hehofven som tillvärckningarne i riket af hvarje
sort.
Frih. Carl Ungern androg, huru nödvändigt det är
at förekomma, det monopolier ej måge få under hvarjehanda
skien så inrita sig, som gemenligen skier, under
förevändning af de så kallade privilegia exclusiva.
Hr Landtm, anmärkte, at likväl de, som redan vore
i besittning af slike privilegier, härigenom ej böra komma
at lida.
Frih. Ungern: De allaredan utvärckadeprivilegia exclusiva
böra väl lika som alla andra contracter för den
allmänna creditens skull bibehållas, men det hindrar icke,
at sådant kan för framtiden och i anseende til befarade
olägenheter förekommas.
Härmed instämde Frih. Coijett, läggandes dertil, at
när sådane privilegier vore til ända, böra de ej utan fullgiltige
orsaker och efter noga ompröfvande förlängas, och
at det i synnerhet vore angelägit at upmuntra och understödja
sådane fabriquer, som på enskildt folcks bekostnad
vore anlagde, hälst erfarenheten nogsamt visar, at sådane
härtills aldrabäst blifvit drefne och vid magt hällne.
Hr A. H. Ramsay berättade, at i Borgo stad hade
en god segelduks-fabrique blifvit anlagd, men at sedermera
hos Hans Maj:t igenom vederbörandes tillstyrckande
ett förbud deremot erhållits, hvarigenom likväl hänt, at
Finske invånarne varit nödsakade at anskaffa sig det härifrån
Stockholm, som de eljest med mindre kostnad hemma
i landet kunnat hafva at tillgå.
och Manufakturdeputationén.
133
Frih. Carl Ungern anmärckte, at man äfven utan
formelige privilegia exclusiva och endast igenom understucken
rörelse, enär man med penningar bemästrar sig
någon viss handelsgren, kan öfva de aldraskadeligaste monopolier,
och at det fördenskull vore önskeligit, om Deputationen
kommo at sträcka sin omtanka til sadane missbruks
hämmande.
Frih. Bielke hollt före, at privilegia exclusiva böra
inskränkas och allenast förunnas åt sådane rörelser, som
förut ej äro idkade och til någorlunda stadga komne.
Hr Th. Rudbeck trodde ock det förbehållet vara
nyttigt, at oftanämde privilegia ej böra förunnas på
lång tid.
I anledning af desse påminnelser fant R. o. A. altså
godt, at vid slutet af 12 § fölljande mening tillägges:
hälst Riksens Ständer äro af den tankan, at privilegia
exclusiva hädanefter ganska sparsamt och försigtigt samt
allenast pä kort tid måge meddelas, dock ej åt andre än
dem, hvilka idka sådane näringar, som äro uti sin början
och icke gerna då uti feres händer kunna bestå, bärandes
dock aldrig de så kallade monopolier och deraf flytande
skadelig handel och näringssätt tillåtas.
Hr von Nolcken: Jag har med nöje hört de goda
författningar, som blifvit påtänkte til at draga riket utur
den undervigt, det står uti i anseende til handels-balancen.
De syfta alla på det nyttiga ändamåls vinnande, at
svensk man måtte klädas i svenska kläder. Men som
denne undervigten jemväl härrörer af andra orsaker och i
synnerhet här fly t er af de stora quantiteter spannemål, som
årligen ifrån utrikes orter til inrikes consumtion behöfvas;
så hemställes, om icke nödigt vore, at detta ämnet jemväl
denne Deputationens omsorg updrages til at vara betänkt
derpå, at svenska magar måtte födas af svensk mat och
tillväxten af inrikes spannemål, fisk och andre matvaror
befrämjas.
Vid 14 §, berörande afledne Kammereraren Ronges
balance, beklagade
Hr Klingspor, at så ansenlige summor igenom en
betientes otrogna upförande blifvit förskingrade, och önskade,
at allmänheten måtte härom få ett tillräckeligit
lius.
134 (Okt. 25.) Instruktion för Handels
Hr
Landtm, berättade, at uti Hans Maj:ts nådiga
Secreta Proposition angående Justitia}-ärender lärer ock den
öfver framledne JBonges balance förordnade CommissorialR
ättens göromål vara omförmäldt, hvilket mål altså Justitiee-Deputation
för någon del kommer at i öfvervägande
taga.
I anledning af hvad uti 16 § innehålles angående
scliefferierne, hvarom ock uti 8 § något förmäles, yttrade
sig
Frih. Sten Bielke, at ehuru igenom de författningar,
som blifvit tagne til schefferiernes uphielpande, det vore
redan så vida kommit, at fåraskötseln på ganska många
ställen i riket märkeligen tilltagit, så måste dock landtmannen
i detta fall kämpas med en svårighet, som lofvar
honom föga belöning för sin möda, i det at ringa eller als
ingen afsättning gifves på ullen, änskönt man ock frambringar
den til en fullkomlig finhet, ty fabriqueurerne
vräka altid den ull, som dem ifrån landet tillbiudes, och
torde det vara bevisligit, at de häldre handla ull af utländningen
på credit til 5 daler skålpundet, än de villja
betala 10 öre(?) kmt til de inhemske, änskönt vahran är af
lika godhet. Detta torde fördenskull äfven kunna blifva
ett ämne, hvilket Deputation hade at taga i öfvervägande,
ty utan nödig upmuntran afstadnar nödvändigt fåraskötseln
i landet, hvilket ändamål riket dock redan och med så
stor kostnad låtit sig angelägit vara; det torde ock icke
finnas onyttigt, om det noga utröntes, hvad fåreslag med
bästa förmån kunde skötas och trifvas i den ena eller
andra landsorten, på det at flere sorter af ull må vara at
tillgå, och dermed stodo förmodeligen den öfverklagade
bristen på gröfre kläden at hielpas.
Men Hr G. Reuterholm hollt före, at då Riksens
Ständer äro i begrep at författa en Instruction för Manufactur-
och Handels-Deputationen, kunna de icke ingå uti
particidaria, hvilken omsorg och tillämpning bör ankomma
på Deputationen, som under utarbetandet af ärenderne
kan finna åtskillige omständigheter, som erfordra nu den
ena, nu den andra åtgärden.
Vid 18 §, om fiskerierne, påminte Hr Hårleman, at
en noga skillnad måtte göras emellan saltsiö- och insiöfiskerier,
hvilka sednare, som en mindre ädel och i vist
och Manufakturdeputationen.
135
hänseende skadelig handtering, allenast böra med vahr
samhet
tillåtas.
Vid 3:die Articlen blef på Hr Axel Cronstedts påminnelse
tillagt, at jemväl de mål, som ifrån Bergs-Deputationen
til Secrete Manufactur- och Handels-Deputationen
kunna hänförvisas, måge under behörigt öfvervägande
komma.
Vid den 4:de och sidsta Articlen förklarade Hr Giös,
at han med de flere ledamöter, som sammanträdt til at
förslagsvis upsättja desse påminnelser, icke trodt sig böra
ingå uti en nogare detail härom, emedan man hållit före
Deputationen ändå vara nog sysselsatt med det, som denne
Instructionen innehåller.
Hr Landtm.: Deputation lärer i sinom tid upfylla
det förtroende R. o. A. til den samma hyser och aldraförst
söka at bestyra om de angelägnaste målen, och hvad
sedermera ej så omständeligen kan medhinnas, lärer komma
at öfverlemnas til Hans Maj:ts nådigste försorg.
Frih. Ch. Horn utbad sig at allenast sluteligen få
erindra, det ett af de angelägnaste ögnamärcken til manufacturernes
bestånd torde vara det, at Lurendrägeriegods
ej må sälljas och brukas innom riket, ty elljest synes
det hafva den nytta med sig som at bygga up med den
ena handen och rifva neder med den andra.
Som R. o. A. nu icke hade något ytterligare vid Secrete
Manufactur- och Handels-Deputationens Instruction
at påminna, så blef den på sätt, som förbemäldt är, gillad
och sedan til de andra Stånden afsänd.
Hr Landtm.: Som Rådets Extractum Protocolli angående
rang för OfverkammarJierrarne samt Hofstallmästaren
och Hofjägmästaren sidsta Plenum blef liggande
på bordet, så lära R. o. A. nu behaga sig det til afgörande
företaga.
Härvid uplästes ett af Herr Vauli ingifvit memorial,
hvaruti hemställes, at som detta synes vara någon ny inrättning
uti staten, om icke visse Deputerade, så öfver
Rangordningen som ock staten, borde taga detta mål under
arbete och med sitt betänkande deröfver til Riksens
Ständer inkomma.
Äfvenledes uplästes Herr Christ. Ilappes memorial, innehållande
någre härvid förekomne betänkeligheter, nemligen
136 (Okt. 25.) Öfverkaminarherrars
först, at detta förslag synes indirecte strida emot Regeringsformens
42 §, som uttryckeligen förbiuder någon
högre caracters utdelande, än den hvart och ett ämbete
värckeligen tillkommer, på det tiensterne ej måge komma
i förackt, såsom orden i Regeringsformen lyda, hvaraf
synes kunna klarligen slutas, at det strider emot lagstiftarens
mening at bekläda sielfva ämbeten med högre värdighet,
än de i proportion emot hvarannan böra äga,
emedan det ena ämbetet ej kan höjas, utan at alla de,
som förr varit med det samma jemnlika, måste sänkas,
hvilken olägenhet dock icke kan säj as möta, enär någon
personell heders förmån tilldelas. För det andra tyckes
ock någon betänkelighet sig deruti visa, at en nödvändig
fölgd häraf kunde blifva, at lönen til desse ämbeten i framtiden
måste inrättas efter den värdighet man dem tillagt,
ehuru det nu kunde blifva belefvadt, at de skulle tiena
med sin förra lön, hvartil kommer, at det altid förorsakat
mycken oreda, enär Riksens Ständer begynt befatta sig
med tienster och caracterer. I anseende til hvilka omständigheter
altså hemställes, om icke hos Hans Kongl.
Maj:t i underdånighet kunde anhållas, at med desse Hoftienster
aldeles efter förra vanligheten och den vedertagne
staten måtte förblifva.
Frih. Eric Wrangel uprepade, hvad han redan i
förra Pleno anfört, nemligen at Hans Maj:t borde hembäras
en underdånig tacksäjelse, som på detta sättet vill
öka sitt Hofs lustre, hvilket R. o. A. endast til godo
kommer, anförandes Frih. Wrangel tillika de personlige
förtienster, som Öfverkammarherrarne Lindhielm och Weder
köp äga.
Hr Hastfehr: I anledning af det upläste memorialet,
hvaruti Regeringsformen åberopas, finner jag mig föranlåten
at önska, det Regeringsformen uti angelägnare och
mera väsenteliga mål måtte i det nogaste efterlefvas;
men detta, som i sig sielft icke är någon sak af vigt,
dock vi likväl förnimma lända til vår nådige Konungs
nöje, håller jag före icke förtiena så vidlöftig deliberation.
Hr von Nolcken: Så mycket jag utaf Extracto Protocolli
kunnat förstå, så lärer ingen fråga kunna blifva
om rangens ökande för Hofstallmästare- och Hofjägmästare
-
m. fl. hofärnbetens rang.
137
ämbeten, emedan Hans Maj:t vill tillägga dem, som desse
ämbeten bekläda, namn af Öfverstallmästare och Öfverjägmästare,
hvilket altså ej kan lända til preejudicat för
dem, som uti landsorterne med caracterer af Hofstallmästare
och Hofjägmästare vore försedde, och således nu
allenast syns blifva personelt.
Hr Hammarberg: Jag kan intet föreställa mig, at
det kan vara Riksens Höglofliga R. o. A:s tanka at betaga
vår nådige Konung den magten at äfven som andra Puissancer
i Europa utnämna en eUer tvenne ibland sina Herrar
Kammarherrar til Öfverkammarherrar, hvarutaf fölljer
vidare, at, som denna caracteren icke förut på våra Rangordningar
finnes upförd, det är nödigt, at sådant måste
skie, på det sådane ämbetsmän måge veta, såväl innom
som utom Hofvet, hvarefter de vid hvarjehanda tillfällen
hafva sig at rätta; härvid kan man nu intet taga något
säkrare fundament, än at man öfverväger, til hvad heder
och framsteg Herrar Kammarherrarne gemenligen avancera,
enär de blifva innom Hofstaten befordrade, nemligen
Hofmarskalkar. Således grundar sig, gunstige Herrar,
Hans Maj:ts nådige proposition på vanlig plägsed och naturlig
billighet, hvaremot icke väl kan efter mitt begrep
anföras, som skulle det vara stridande emot lag och Regeringsform
at tillägga något ämbete högre rang, än det haft
tillförene * kunna åberopas alt för många preejudicater,
och lärer i synnerhet vara i friskt minne, hvad sig för
någon tid sedan med Kongl. Ammiralitetet och Siö-staten
tilldragit. Samma beskaffenhet är det ock i mitt sinne
med de öfrige tvenne respective ämbetsmäns projecterade
tillökning uppå rangen; ty som under de framflutne tiderne
åtskillige af rikets undersåtare blifvit benådade med Hofjägmästare-
och jag menar äfven med Hofstallinästarerang
och caracterer, så tyckes det intet vara obilligt, at
de Herrar, som vistas dageligen för Hans Maj:ts ögon
och kunna på vist sätt och efter gammal plägsed anses
för de andre Herrarnes förmän, måge efter det fundament,
som redan af mig blifvit anfördt, niuta förbättring på
deras rang.
Frih. Ungern, Frih. Duwall, Hr Edfelt, Hr Wulfwenstierna,
Hr Stierneld, Hr Kalling och åtskillige flere, som
* Tomrum i originalet.
138 (Okt. 25.) Öfverkammarherrars
uti nästförledne Pleno sig uti detta ämne yttrat, förnyade
nu deras förra utlåtande och förhlefvo dervid.
Och sedan Hr Landtm, åtskillige gånger giort frågan,
om R. o. A. behaga samtycka til en personell rang
för desse 4 Herrar, dels ock om Rådets Extractum Protocolli
vinner bifall, men alle desse propositioner blifvit besvarade
med Ja och Nej, och änteligen af åtskillige påstods
och begärtes votering; så förestälte
Frih. von Ungern, om icke det vore obehageligit, om
man i främmande gazetter finge läsa, at R. o. A. voterat
öfver denna sak, sedan Hans Maj:t förklarat sin nådige
åstundan härutinnan.
Hr von Nolcken: R. o. Arns mogna ompröfvande underkastar
jag ödmiukeligen de fölgder, som en til anställande
votering öfver detta ämne synes kunna föranlåta i
anseende til främmande magter, hvilkas här varande Ministrers
ögon äro på oss rättade, serdeles som det är den
första proposition, Hans Maj:t låtit göra til Riksens Ständer.
Det skulle blifva rätt svårt för dem, som föra ordet
å rikets vägnar vid främmande Hof, at svara på de anmärckningar,
som deröfver torde yttras.
Hr Hårleman sade sig förmoda, at R. o. A. snart
nog torde begifva sig ifrån votering i detta mål, enär de
besinna, at Riksens Ständer vid sidsta Riksdag lemnat en
hop ofrälse personer, nemligen samtelige Borgmästarne,
heders förmån och deremot finna så mycken svårighet i
det, som angår deras egne medbroder.
Men som icke dess mindre begärtes votering, så bad
Hr Landtm., at discourserne nu måtte uphöra, och justerade
sedan för R. o. A. fölljande proposition til votering.
Den som vill, at de 3 utnämde ämbeten enligit Rådets
Extracto Protocolli af den 9 October skola hafva den deruti
utsatte rang, skrifver Ja.
Den som det ej vill, skrifver Nej.
Och utnämdes fölljande Herrar at sittja vid bordet
at hafva inseende på voteringen:
Gref Carl Dolma, Frih. Carl Adam Silfverhielm,
Herr C. J. Klingspor, Herr E. A. Printeenschiöld,
Herr A. I). Durietz, Herr Thure Gyllenspetz.
Derefter skreds på vanligit sätt til votering, och sedan
m. fl. hofämbetens rang.
139
första upropet var för sig gångit och absentes annoterade
blifvit, skiedde andra upropet.
Sedlarne uplästes, lades uti 2:ne särskildte hattar
och räknades sedan med liud röst.
Och befunnos
Ja 226,
Nej 373.
Som det uti allegaterne befintelige voterings-instrument
utvisar, hvilket sedan det af de Deputerade var underskrifva
samt af Secreteraren upläst, skildes R. o. A. åt
klockan öfver 6.
Den 26 October.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit
sine ställen, begyntes med justeringen af de vid denne
Riksdag hällne Protocoller, och fortfors dermed til pag.
49, hvarvid inga påminnelser giordes.
Riddarhus-Secreteraren Ekestubbe begärade R. o. Arns
tillstånd at på någon stund få aflemna Protocollet til Riddarhus-Fiscalen,
emedan han för sin del voro sysselsatt at
til de andre Stånden expediera Instructionen för Secrete
Manufactur- och Handels-Deputationen.
Trädde altså Riddarhus-Eiscalen til Protocollet.
Derefter uplästes de ifrån Urskillings-Deputationen
upgifne listor på de ärender, hvilka dels som Riksdagsmål
antagne, dels ock aldeles afslagne blifvit.
Justerades ock fölljande resolution uti den nyligen hos
R. o. A. igenom votering afgiorde saken beträffande rang
för Öfverkammarherrarne med mera.
Ehuru R. o. A. i underdånighet vördar Hans Kongl.
Maj:ts nådiga yttrande om Hofmarskalksrang för Öfverkammarherrarne
samt Hofstallmästaren och Hofjägmästaren,
R. o. A. jemväl erkänner de personers värdighet och berömliga
ägenskaper, som bemälte ämbeten nu för tiden
bekläda; så finner likväl R. o. A. betänkeligit at uti serskildte
mål nu styrcka til någon ändring uti Rangordningen,
emedan derigenom anledning torde gifvas til åtskillige
ansökningar, utan håller R. o. A. före, at alla sådane
140 (Okt. 26.) Ersättning åt Lagmän. Bonges balans.
mål säkrast låta sig afgöra, enär framdeles Rangordningen
til ytterligare öfverseende kan komma at företagas.
Föredrogs Rådets Extractum Protocolli af den 11 i
denne månad, hvarutinnan til Riksens Ständers ompröf
vande
hänförvisas Lagmannens Gref Gustaf L. Stenbocks å
egne och åtskillige flere Lagmäns vägnar giorde underdånige
ansökning, at som Lagmännerne, undantagandes uti
2:ne Lagsagur, icke äga boställen och jemväl måste sakna
Tingsgästnings-, Stämningspenningar och fri påst, der dem
likväl hvarjehanda både vidlyftige och kostsamme sysslor
åligga, det täcktes Hans Kongl. Majit nådigst tillägga
dem någon ersättning, hvilket i det ringaste skulle kunna
räknas til 400 dal. smt årligen för de Lagmän, som intet
niutit, och til 300 dal. smt för dem, som hafva boställen,
hemställandes i öfrigit, huruvida detta må tagas af öfverskottet
på Justitise-statens löningsmedel och en jämkning
af Tingsgästningsräntan.
Detta mål blef til Secrete Utskottet remitteradt.
Hvarvid dock Hr Giös giorde det förbehåld, at den
af Herrar Lagmännerne nu sökte ersättning ej må dem
bevilljas med statens gravation.
Hr Grefve Brahe: Här saknas åter Herrar Riksens
Råds positive utlåtande, hvarföre Hr Grefven och Landtm.
torde göra proposition, om icke föreställning härom ifrån
Riksens Ständer til Riksens Råd afgå kunde.
I anledning hvaraf Hr Grefven och Landtm, frågade,
om R. o. A. behagar, det Herrar Riksens Råd hädanefter
ej remittera något til Riksens Ständer, innan de förut
yttrat sine tankar om bifall eller ej, hvarpå med Ja svarades,
och skulle detta med de andre Stånden communiceras.
Sedermera faststälte R. o. A., at Instruction för Riksens
Ständers Tull-Deputation må blifva nu sådan, som
den vid sidsta Riksdag varit.
Hr Giös begärte, at, enär den för Secrete Manufacturoch
Handels-Deputation hos R. o. A. gillade Instruction
blifvit af de andre respective Stånden öfversedd och antagen,
den då här å nyo måtte upläsas.
Hr Klingsporre hemstälte, om icke en Deputation
kunde förordnas at öfverse den balance, som afledne Kammereraren
Ronge påstås under dess ämbetes förvaltning i
Ehrensvärds memorial om voteringar.
141
Riksens Ständers Manufactur-Contoir sig hafva åsamkat,
på det Riksens Ständer måge få tillräckelig kundskap,
huru dermed tillgått.
Hr Grefven och Landtm, lofvade öfverlägga med Secrete
Manufactur- och Handels-Deputation, om icke samma
Deputation detta ärende med det första sig företaga ville,
då Hr Grefven och Landtm, sedan förklarade sig härom
villja gifva R. o. A. dess utlåtande tillkänna.
Uplästes listan på de af Herrar Electorerne valde ledamöter
til Tull-Deputationen.
Uplästes och företogs å nyo Herr Ehrensvärds i går in-'
gifne memorial angående voteringar med mera.
Hr Giös: Jag tillstår gerna, at det, som Hr Ehrensvärd
om voteringar i sitt memorial anfört, har mycket
godt och ej något ondt med sig, men jag håller ock tillika
före, at hvar och en bör oinskränkt, enär det ankommer
at yttra sin mening i en sak, få nyttja sin frihet, hvarföre
jag ej eller begifver mig ifrån min vanlige sed.
Hr Wulfwenstierna: Jag för min del har vid Hr
Ehrensvärds memorial så mycket mindre at påminna, som
det är aldeles enligit med Riksdags- och Riddarhusordningen;
men at detta ärende skall communiceras med de
andra Stånden och en tryckt förordning härom utfärdas,
det anser jag betänkeligit, utan lärer vara alt nog, om
det innom Riddarhuset afgöres och efterlefves, emedan det
synes kunna göra oss lika, hvad voterings-sätt hvart och
ett af de andre Stånden hos sig nyttja.
Hr Hans Hindric Boije conformerade sig aldeles
med hvad Hr Ehrensvärd i dess memorial anfört, såsom
det han för ingen del kunde finna inskränka friheten, och
hollt så mycket mera nödigt, det en tryckt förordning härom
måtte utfärdas, som en dagelig förfarenhet skall vittna,
det de här på Riddarhuset giorde öfverenskommelser sällan
efterlefvas.
Hr Klingsporre och Hr Blixen förklarade sig aldeles
ense med Hr Wulfwenstierna, at detta borde handteras
såsom ett oeconomicum innom Riddarhuset samt til
efterlefnad genom anslag på väggen kundgöras.
Hr Delwig tyckte det vara alt för mycket inskränkt
at ej fritt få votera med underskrefven sedel, hvartil Hr
Giös lade, det han trodde friheten deruti bestå at ej
142 (Okt. 20.) Om voteringar.
fruckta i någon sak vara uppenbar för den tanka man
kan hysa
Frih. Coijett upläste utur Riksdagsordningens 16 §
fölljande ord: hvilket på intet annat sätt skie hör än genom
hoplagde sedlar, som hvar och en ifrån sig gifver, de der
omskakas och sedan öpnas. Hvilka ord Frih. Coijett för
mente
tydeligen utmärcka, huru och på hvad sätt voteringar
böra skie, samt at det ordet omskakas otvifvelacktigt
derhän syftar, at ej någon tecknad eller underskrefven
sedel bör få framläggas, emedan, derest tillåtit vore med
underskrefne sedlar votera, all omskakning med sedlarne
vore onyttig.
Frih. Scheffer: Enär det talas om frihet, så böra vi
betänka, at all frihet, som ej grundar sig på faststäld lag,
är sielfsväld. Anse vi således frihet öfverensstämmande
med vår fundamental-lag, är klart, at man bör votera med
slutna sedlar utan namns underskrift, och skall i öfrigit
vara mig lika mycket, om detta går til de andra
Stånden
Hr Hästsko: Jag är öfvertygad, at vid Riksdagsordningens
upsättjande alt hvad som kunnat lända til
vår rätta frihet blifvit i akt tagit, och vet derföre icke,
hvad som skall förbinda oss gå derifrån, emedan det synes
vid voteringar vara den högsta frihet, enär jag kan fördollt
yttra min tanka, i synnerhet i tider, då man dependerar
af förmän.
Hr Kalling förklarade sig lika nögd, på hvad sätt
detta blifver afslutadt i anseende til expedition, allenast
R. o. A. ej på något sätt föreskrifver de andra Stånden,
huru de vid voteringar sig förhålla skola, och hollt i öfrigit
före, at ingen behöfver fruckta hvarken för förmän
eller andra, än mindre anse det för frihet at med namn
eller på annat sätt få teckna den sedel, han vid voteringen
ingifver.
Hr Carl Ridderstolpe: Jag har låtit mig berättas,
det denne sak vid någon af de förflutne Riksdagar blifvit
afgiord, hvilket fördenskull vore nödigt efterse, då R. o.
A. snart torde komma ifrån detta mål.
Svarades, at praxis al tid varit med slutna sedlar; men
då en frånvarande voterat, har namnet och signetet stundom
blifvit satt på voteringssedeln, stundom ock icke.
Om voteringar.
143
Secreteraren Ekestubbe återkom och trädde til Protocollet.
Hr Sandelhielm: Jag hörer väl omtalas reglor, som
til allmän rättelse skola anslås, men jag frucktar de blifva
näppeligen efterlefde. Yi hafva vid Landtmarschalksvalet
sett tryckta sedlar, stundom ock blinda sedlar, och torde
hända flere oordenteligheter.
Hr Fredric Ribbing sade sig räkna det för frihet,
om han efter egit behag får sätta namnet eller ej under
dess voteringssedel.
Hr Giös: Detta bör en gång för alla så afgöras, at
det kan bli en faststäld regel, hvartil äfven de andra
Stånden böra anmodas at gifva sitt samtycke.
Frih. Ungern: Alla de discourser, som i detta mål
hos R. o. A. upkommit, finner jag hafva ädelmod och
välmening til grund. En del anser det som högsta friheten,
at man oförfärad underskrifver sitt namn, och tycker,
at sådant marquerar en fermeté. Deremot har Frih.
Scheffer anfört ganska goda och mogna skiäl, hvarföre det
ej bör skie. Låtom oss, gunstige Herrar, göra ett ädelt
bruk af vår frihet, så at vi, hvar och en för sig, behåller
den rättigheten at sielfve tänka och votera; då lärer ej
behöfvas någre konstige persvasioner, om man skall lägga
fram ett Ja eller Nej, och mera sådant, som ofta tydeligen
nog förehafves. För min del biträder jag gerna den
meningen, at man afskaffar alt sådant, som kan göra sedlar
eller personer kännbare. Jag hyser likväl mycket
tvifvelsmål, om det är tienligit at anmäla detta hos de
andre Stånden, och om icke det til äfventyrs af dem torde
misstyckas.
Hr Landtm, giorde frågan, om icke R. o. A. som en
oryggelig lag innom sig sielfva behaga fastställa, at alla
voteringssedlar böra hädanefter utan namn och teckn ingifvas
slutne, och hvilken sedel annorlunda är beskaffad,
den bör för ogiltig anses och förstöras.
Hvilket af R. o. A. bifölls.
I föllje häraf kommo R. o. A. på Hr Landtm:ns föreställning
ytterligare öfverens, at enär någon frånvarande
vill votera, måste hans sedel aldeles vara sådan, som nu
föreskrifvit är, men derutom lägges ett convolut, med dess
signete försegladt och egenhändigt namn påskrifvit, hvilket
144 (Okt. 26.) Voteringar. Ädelfors guldverk.
jemte Riddarhus-polletten til de Deputerade vid bordet
framgifves, då vid personens uprop convolutet öpnas och
den inneslutne sedeln obesedd til de andra läggas.
Hr Hårleman, Hr Boije med åtskillige flere af R.
o. A. insisterade derpå, at denne författning måtte med
de öfrige Stånden communiceras, på det efter deras inhämtade
bifall en allmän förordning härom måtte kunna utfärdas.
Men Frih. Coijett, Hr Wulfwenstierna och flere
andre befarade, at det af dem torde anses som en ogen
påminnelse at lefva efter lag, och kunde de vid andra
tillfällen taga sig anledning at göra sådane erindringar
tillbaka.
Afstadnade altså denne ventilationen.
Frih. Strömfelt gaf tillkänna, at dess omständigheter
ej tillåta honom at såsom ledamot biträda TullDeputationen;
bad derföre, at R. o. A. ej obenägit ville
förnimma denne hans ursägt.
Äfvenväl afsade sig Hr Johan von Wallwijk at vara
ledamot i Protocolls-Deputation.
Uplästes Bergs-Deputationens betänkande i anledning
af Kongl. Bergs-Collegii Riksdags-berättelse angående
Ädelfors guldvärck, och anföres, huruledes Deputation af
bemälte Kongl. Bergs-Collegii berättelse inhämtat, at värket
med de til dess vid magt hållande hittills anordnade
5,000 dal. smt årligen är hållit uti jemn och stadig drift
och så väl vackra arbetsrum i de gamla grufvorne öpnade
som åtskillige nya anledningar i negden deromkring försökte,
så långt penningar och förlaget kunnat förslå,
hvarigenom man kommit i erfarenhet om gångarne och
malmfallen med deras förhållande och funnit gyldiska
arten räcka på ansenligit diup. Oacktadt grufvornes många
menskligheter(!), äro likväl ifrån sidsta Riksdag, eller i början
af år 1747, 23 marker 14 lod och ifrån värckets första
anläggning 49 marker 1V3 lod guld til national vinst här
upbragte och tillvärckade, hvartil komma nu varande
hytte- och grufve-förråder, som kunna räknas til 4 marker
guld. Kongl. Bergs-Collegium har i underdånighet
styrckt dertil, at detta värck, såsom med byggnader och
inrättningar försedt och ländande til rikets heder, än ytterligare
för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning under
-
Ådelfors guldverk.
145
hålles; men tillika gifvit vid handen, at fast än uti hushållningen
vid värcket brukats möjeligaste sparsamhet,
så hafva likväl de ifrån 1739 års början til 1745 års slut
dertil anslagne dryga summor icke varit tillräckelige, utan
har Kongl. Bergs-Collegium af medel, som stå under dess
förvaltning och inseende, måst ansenligen til värcket förskiuta,
så at Bergs-Collegii fordran, med hvad Collegium
vid sidsta Riksdags början hade på förlag til detta värcket
hos Kronan til godo, nu belöper sig til 6968 2/s dal. smt,
hvadan Kongl. Collegium ej allenast anhållit om betalning
för denne fordran, utan ock at hädanefter någon tillräckeligare
summa af åtminstone 10,000 dal. smt årligen måtte
af stats-medlen til guldvärckets vidare fortsättande anordnas.
I anseende til hvilket alt, med hvad mera vidlyftigare
andrages, Deputation föranlåtes ej allenast tillstyrcka
Riksens Ständer, at guldvärcket än ytterligare
och åtminstone til nästa Riksdag må drifvas för Kongl.
Maj:ts och Kronans räkning, utan ock at under samma tid
10,000 dal. smt årligen dertil måtte anordnas, af hvilken
summa Kongl. Bergs-Collegii fordran så väl som Bancolånet
skulle komma at afdragas, hvilket hemställes Riksens
Ständers vidare bepröfvande och bifall.
Sedan betänkandet var upläst, gaf Hr J. O. Rudbeck
tillkänna, at på åtskillige tracter vid Ädelfors til 2 å 3
mils omkrets gifves samma anledningar til guld.
Hr Adlerbeth sade sig med besynnerlig fägnad höra,
at detta värcket börjar gifva godt hopp, och som det är
högst billigt, at det för allmän räkning understödjes, så
hollt han allenast före, at Manufactur-fonden kunde något
afstå til guldvärckets årlige hielp, så at det utom dess
nog belastade statsvärcket må i denne utgiften lindras.
Hr Gliös yttrade sig i samma tanka och önskade, at
saken måtte remitteras til Secrete Utskottet.
Begärtes af åtskillige, at betänkandet måtte blifva
liggande på bordet, och blef altså för denne gången härom
ej vidare tält.
Uplästes ett af Frih. Kagg ingifvit memorial, innehållande
ett förslag til ett kortare voteringssätt, bestående
deri, at hvar bänk för sig skulle samla alla dess vota,
hvilka efter pluraliteten sins emellan borde utgöra bän
2304/o6
Adelns Protokoll. {XVIII). 1751—1752. III. . 10
146 (Okt. 26.) Riksdagsärendenas förkortande.
kens röst, och sedan at alla bänkarnes röster skulle efter
uprop vid Landtmarskalks-bordet decidera om pluraliteten;
Men R. o. A. funno betänkeligit at ingå uti det af
Frih. Kagg föreslagne expedientet.
Uplästes Prästeståndets Utdrag af Protocollet under den.
12 af innevarande månad, hvarutinnan förmäles, at sedan
Högloft. R. o. A. så ansett Prästeståndets den 3 October
gifne förslag til ärendernes förkortande vid Riksdagen,
som skulle Prästeståndet villja hafva någon ändring uti
den för Urskillings-Deputation utfärdade Instruction; så
har Prästeståndet funnit nödigt med de andra respective
Stånden communicera, at Ståndets mening uti dess Utdrag
af Protocollet den 3 hujus ingalunda skall gått derpå
ut, at Urskillings-Deputation må hindras at aldraförst
pröfva de allmänna besvären, huruvida de sådane äro och
för Riksdags-ärender antagas kunna, mycket mindre at
gifva anledning til eller tillstädja den minsta ändring uti
Instruction för Urskillings-Deputation, utan Ståndet allenast
hållit nödigt, at, sedan sådane besvär uti UrskillingsDeputation
blifvit pröfvade och antagne, de då derifrån,
så framt de icke äro af den beskaffenhet, at de af Besvärs-Deputation
allena kunna och böra uptagas, måtte
directe remitteras til den Deputation, hvarest de egenteligen
komma at utarbetas, som sedan lämnar sitt betänkande
deröfver til Besvärs-Deputationen, på det de ibland
allmänne besvären måtte införde varda, utan at samma
Besvärs-Deputation må taga dem under nytt öfvervägande,
hvilken Ståndets tanka förmodeligen til ärendernes förkortande
torde bidraga.
R. o. A. ansågo detta såsom endast ad notitiam lemnadt
och förblefvo vid sitt förra yttrande.
Sedan uplästes Hr Jonas Linnerhielms memorial, berörande
introduction af dem, som vunnit naturalisation eller
ock ifrån ofrälse blifvit nobiliterade, och påyrckar i synnerhet
härvid Hr Linnerhielm, at den, som ej är infödd
svensk och af serdeles bevekande skiäl skulle få niuta introduction,
densamma då förut bör afsäja sig för sin person
at någonsin komma i Secrete Utskottet eller de Secrete
Deputationerne, varandes på det sättet vid Hr von
Plessens och Hr Jennings introduction tillgångit.
Introduktion.
147
Detta memorial blef remitteradt til Riddarhus-Deputation.
Yid detta tillfälle hemstälte Hr Landtm., om icke
R. o. A. torde finna godt, at Riddarhus-Deputation må
vid denne Riksdag ställa sig til efterlefnad den Instruction,
som vid 1747 års Riksdag blifvit gifven, på det ej
tiden med jämkningar må utdragas, hälst då högsta nödvändigheten
ej annat fordrar.
Bifölls af R. o. A., hvilket fördenskull de närvarande
ledamöterne munteligen antyddes.
Häruppå gaf Hr Landtm, tillkänna, at RiddarhusDeputation
nu inkommit med berättelse om några Herrar,
som anmält sig til introduction hos R. o. A., at de redan
insatt hederlige introductions-pengar, och at så giltige bevis
både af Kongl. Resolutioner som R. o. A:ns för detta
yttrade benägenhet vore för handen, at föga något annat
syntes fattas än allenast R. o. Arns gunstiga samtycke.
Desse Herrar voro i synnerhet Hr von Pechlin, Hr von
Benning och Herrar Bajalin. Hr Landtm, öfverlemnade til
R. o. A:ns godtfinnande altsammans, men sade sig på så
mycket hederligit folcks anmodan ej kunnat undgå at åtminstone
föredraga denne ansökning.
Förenämde 3:ne Herrar blefvo af åtskillige ibland
R. 0. A. med särdeles beröm omtaldte och såsom värdige
ibland detta samfund, intagas.
Hr von Stiernman erindrade, at ganska många
familier finnas, som äga forna Svea Konungars skiöldebref,
men likväl ännu ej vunnit introduction, och at fördenskull,
om R. o. A. skulle behaga styckevis afgöra något
om introductioner, desse synas först böra påtänkas.
Hr Giös utlät sig, at om det skulle komma an på at
recommendera välförtient folck, så torde hvar och en af
R. o. A. med skiäl kunna tala för någon dess vän. Det
vore altså bäst, at Riddarhus-Deputation ingifver berättelse
om alla på en gång, så visas ingen prsedilection och
all jalousie undvikes. Hr Giös kunde annars, om det vore
tillåtit at personalisera, med heder nämna Hr Öfversten
Fock och Hr Öfverste-Lieutenant Zöge såsom begge förut
af adelige familier och i öfrigit ägande mycken förtienst.
148 (Okt. 26.)
Introduktion.
Frih. Coijett, Frih. Carl Ungern och Hr von
Blixen yttrade sig i samma fördelacktiga mening om
Herrar Fock och Zöge.
Under desse discourser blefvo äfven med mycken distinction
ihogkomne Hr Granfelt, Hr Wunsch, Hr Knorring
och Herrar Nordenberg ar.
Och som åtskillige insisterade deruppå, at de förstnämde
3:ne Herrar, Fechlin, Benning och Bajalin, kunde nu til en
början intagas;
Så förklarade Hr Gr. Ruthenschiöld, at ehuruväl vid
desse 3 värdige män ej något lärer vara at påminna, så
bör man dock ej så uphöja somlige, at andre derigenom
nästan blefvo för långt nedsatte. Det kan ju vara indifferent,
om de komma in på Riddarhuset i dag eller efter
en kort tid. Men all ting måste likväl ordenteligen tillgå,
hvilket icke annorlunda kan skie, än då Riddarhus-Deputation
på en gång upgifver alla de sökande med de för
eller emot dem varande omständigheter.
Hr Bromell påminte om dess til Riddarhus-Deputation
remitterade memorials skyndesamma afgörande.
Gref Ulric Bark och Frih. Scheffer voro aldeles
enige med Hr Ruthenschiölds nyligen yttrade tanka.
Hr Landtm.: Jag föreställer mig, at R. o. Arns meningar
lära omsider determinera sig derhän, at hela introductions-qugestionen
cum toto effectu åter remitteras til
Riddarhus-Deputation, til dess de kunna afgifva betänkande
om alla på en gång. Behagar R. o. A. härtil gifva
sitt samtycke?
Svarades Ja.
Hr Ehrencreuts anmärckte, at de sökande likväl
sielfva lära anmäla sig hos Deputationen, så at deras
namn ej directe komma dit ifrån Riddarhus-Protocollet.
Det kunde annars se ut som en befallning.
Hr Landtm, anmälte, at ett memorial af Hr Leonhard
Uggla vore ingifvit, hvilket ock anginge introductioner
och framdeles torde kunna til Deputationen remitteras.
Som klockan nu var 2 slagen, så åtskildes R. o. A.
Bergengrens memorial.
149
Den 6 November.
Samlades R. o. A. klockan half nio.
Grefve Brahe berättade, det Hr Grefven och Landtm.
för åkommen siukdom i dag ej kunde komma up, samt at
han låtit anmäla, at emedan ej så många mål ännu hint
inkomma, at de fordrat R. o. Arns sammankomst, ty hade
Plenum icke förr än nu varit nödigt.
Grefve Brahe trädde fördenskull til bordet at föra
klubban, och sedan han äskat liud, berättade han, det
Riddarhus-Secreteraren Ekestubbe var siuk, hvarföre Riddarhus-Cancellisten
von Strokirch trädde til Protocollet.
Derpå uplästes en ytterligare förteckning uppå de mål,
som Urskillings-Deputation befunnit höra til Riksens Ständer
at dem uptaga och afgöra, samt Deputation derföre
under den 29 och 31 nästledne October samt 5 uti innevarande
månad antagit och til sine ställen remitterat;
likaledes behörig förteckning på det samma Deputation
vid dess sammanträde berörde dagar afslagit.
Sedan gaf Gref Brahe vid handen, at Herr Riksrådet
samt Riddaren och Commendeuren af Kongl. Maj:ts
orden Gref Taube, som nyligen genom döden afgått, i
morgon, vill Gud, kommer at begrafvas, då enligit förordningen
efter honom skall skiutas af Kongl. Artilleriet;
och har Öfver ståthållare-ämbetet til föllje af Riksdagsordningen
äfven bedt anmäla, at det varit föranlåtit nu
sammandraga några och åttatio man af denne stadens
vackt, hvilka skola föra ut en fånge, som i dag undergår
dödsstraffet.
Härvid hade R. o. A. intet at påminna.
Föredrogs Hr Adam Ludvig Bergengrens memorial af
den 12 uti näst förvekne månad, deruti anföres, huruledes
en Svensk Riddersman, en uti Kongl. Maj:ts och Kronans
tienst sladder, en som vid åtskillige Riksens Ständers
sammankomster en rättsinnad kärlek och nit för sitt fädernesland
under rådslagen å daga lagt samt sträfvat
om den rätta friheten och hvars och ens rättighet efter
fundamental-lagen, så at han ock vunnit de Hästås tycken,
skall, för ett emot honom angifvit Duels-mål och til at
150 (Not. 6.) Hempels duellsbrott.
undgå en långvarig arrest, måst begifva sig utom riket,
men likväl erhållit Hans Kongl. Maj:ts allernådigste leidebref,
och då han dess mer förment sig vara innom sitt
kära fädernesland trygg och säker, har emot ali mensklig
förmodan blott på illvilljares grofva och grufvelige angifvelser
han icke kunnat undgå svåra ransakningar om
crimen Icesce Majestatis och mordbrännerie, til hvilka tillvitelser
han ej på något sätt kunnat bindas. Ja, det som
än mer är, at ej något det ringaste spår kunnat utletas,
som til siike beskyllningar anledning gifvit, utan har han
af vederbörande domare, som nog möda haft at derom ransaka,
blifvit känd oskyldig, men ändå måst utstå 16 veckors
svåra häckte samt blifva så in- som utom riket i hus
och på gator berycktad för den, som grofvaste missgerningar
öfvat, utan at hafva vunnit någon uprättel se för sitt
lidande, än mindre är den, som honom angifvit, vorden
straffad.
Om vid sådane tillfällen det må kunna säjas, at adelige
privilegier, rätta friheten, som grundar sig på Kongl.
Maj:ts försäkran och lag, samt rättvisa denne mannen til
godo kommit, det förmenar Hr Bergengren blifva frågan.
För dess del, och på det hvar och en undersåte må veta
at äga frihet med lag och rättvisans helgd til godo, håller
han före, at den oskyldige, hvilken är Capitaine Hr
Otto H. Hempel, bör äga någon förmon til uprättelse för
ett så kännbart lidande, och tror Hr Bergengren, at Duels-målet
kunde å lika sätt försonas, som fleres under
förra Biksdagarne, äfvensom han hemställer, om icke til
Kongl. Majit för Hr Hempel en underdånig föreskrift må
afgå, at han för vidare tilltal för Duel blifver förskont,
emedan dess vederpart ej skall vidare åtal emot honom
kunna göra.
Hr Hastfehr: Det är ej allenast beklageligit således
höra en ärlig man vara medfaren, utan blifver ock ömt
at se sin frihet utstäldter, när, som med Hempel skall
skiedt, man skulle få utan lag och dom inmanas i häckte
samt til dess namn och välfärd lida utan ersättning. Sådant
kan icke annat än föranlåta B. o. A. at emot en
oskyldig visa deras ädelmod. Uti enahanda lidande förnimmes
ock Capitainen i Kongl. Fransk tienst Olof Josua
Winblad sig befinna samt önska äfvenledes få eftergift
Hempel och Winblad.
151
för dess ådömde straff i ett iråkadt Duels-mål, dermed B.
o. A. så mycket mera kunna hugna dem bägge, som vi
icke äro betiente, at de i vidrig händelse måste gå utur
riket, hälst flere prBejudicater äro at tillgå, huruledes Biksens
Ständer hos Hans Kongl. Majit i underdånighet utvärckat
nådig förskoning för dem, som med Duels-brott
för detta och i synnerhet vid sidsta Biksdag varit beträdde.
Hr Giös förklarade, det han vore mycket derföre, at
Hempel och Winblad måtte blifva hulpne; dock trodde för
sin del, at härutinnan borde, äfven som i andra saker, föregå
en noga undersökning uti den Deputation, dit desse saker
höra, efter man elljest imedlertid hade lika skiäl at eftergifva
det ena som det andra.
Hr Gustaf Adolph Buthenschiöld: Jag skulle
gerna se, at B. o. A. kunde vid detta tillfället visa duceur;
men så mån jag å ena sidan är, at Hr Hempel måtte
niuta indemnisation jemnlikt memorialet derom, så skyldig
finner jag mig å andra sidan böra vara at styrcka dertil,
det B. o. A. ingalunda förhastar sig. Ej mindre til befrämjande
altså af den påsyftade uprättelsen för en, som
synes slikt värckeligen förtiena, än at det måtte både med
ordning och tillförlåtelig grund skie, fordrar bägge målen
Justitiee-Deputationens åtgärd, då det B. o. A. sedermera
öppet står at bevisa sin gunst, som nu synes böra först
blifva at föreskrifva, det Deputation dess betänkande
skyndesamt afgifver, at målen innan kröningen kunna
Hans Kongl. Majit i underdånighet til nådigt behiertande
föredragas. Om vi förr på Biksdagen i vare slut förhastat
oss, så bör förekommas, at det nu eller vidare ej
skie må, hvilket i ty bäst ernås, när vid snart instundande
kröning Konungen, som äger utdela nåd, får låta
jemväl Hempel den samma vederfaras, om han det förtienar.
Hr Klingsporre instämde dermed och ansåg det
vara ett förhastande, i fall B. o. A. allenast på ett blott
memorial går in saken, den Justitise-Deputation bäst utreder,
som har tillgång til Protocollerne och fölljackteligen
derefter kan säkrast föredraga B. o. A. dess beskaffenhet,
hvilket då först blifver i stånd at stadna i tillförlåteligit
slut derutinnan.
152 (Nov. 6.) Hempel och Winblad.
Hr Bergengren erindrade, i anledning af hvad som
om nåds erhållande vid kröningen omförmäldt är, det
Kongl. Maj:ts utfärdade nådige Placat emot Dueller stadgar,
det ej någon, som för Duel dömd är, begripes under
Pardons-placater, som vid kröningar utfärdas; derföre och
på händelse Riksens Ständers underdånige föreskrift ej
emellan kommer, torde all hielp undgå Hr Hempel och
Winblad, och vore Hr Bergengren icke emot, det ju saken
måtte remitteras till Justitite-Deputation, allenast med
det förbehald, at det derifrån snart kominer tillbakars,
som så mycket förr skie kan, som de hafva ricktige domar,
hvilka innehålla deras oskyldighet.
Hr Ruth en schiöld: Som Duels-plaeatet ej lemnar
någre Duellister hopp om nåd vid så store solenniteter
som kröningar, så blifver det än mera angelägit, at man
ordenteligen handterar saken och utröner desses oskuld,
at ej de obehagelige påfölgder elljest måge hafva rum,
som jag redan befrucktat, så framt R. o. A. nu utan nödig
uplysning förhasta sig til ett slut, som likväl med
mera nytta å ömse sidor träffas kan, när Justitise-Deputation
får forderligast inkomma med sitt yttrande.
Uppå Hr Grefve Brahes proposition biföll R. o. A.
fördenskull, att memorialet remitteres til Justitise-Deputation,
som efter behörigt bepröfvande af desse måls beskaffenhet
har at med aldraförsta inkomma med sitt betänkande
härutinnan.
Denne resolution justerades genast och påskrefs.
Hr Ramsay yttrade sig, det Protocollet tillförne
merendels altid vid nästa Plenum, efter sedan det är hållit,
blifvit för R. o. A. justeradt, så vida angelägenheten af andre
måls föredragande slikt ej hindrat; men såsom Adelens
Protocoller nu deremot saknats, altså nödgades han påminna,
det Secreteraren måtte få befallning de återstående
upläsa, men på den händelsen Hr Secreteraren icke ensam
skulle kunna bestrida Protocollet, kunde honom dertil
lemnäs hielp.
Hr Hästsko: Hr Secreteraren Ekestubbes flit och förtienster
äro nogsamt bekandte, och äro vi honom icke klagan,
utan mycken tack skyldige för dess väl utarbetade
Protocoller, med hvilkas upläsande han i dag hade fort
-
Riksdagarnes förkortande. 153
farit, så framt han icke voro siuk och sängliggande, det
honom icke lärer kunna tillräcknas.
Hr Ruthensehiöld: Hvar och en vet, at Hr Secreteraren
Ekestubbe är en habil man, som ock föranlåter mig
at icke uptaga Hr Bamsays påminnelse för någon insimulation
emot honom, jemte förmodan det Hr Secreteraren
låter äfven så på sin sida utbedja sig at, innan sakerne
företagas, i hvart Plenum få justera sine Protocoller, när
det är görligit, som jag för min del gerna önskade få på
det sättet höra dem, medan hvar och en ännu har i minnet,
hvad han til Protocollet tält.
Hr Ramsay förnyade sitt förra, i anledning hvaraf
han begärte proposition.
Gref Brahe svarade, at det uti Riddarhus-ordningen
är allaredan afgiordt, huru Protocollet skall justeras, och
emedan sådant kräfver allenast värckställighet, ty kunde
ingen proposition göras om någon ny författning derom,
när den förra är tillräckelig.
Uplästes Frih. Christer Horns memorial angående
medel til Riksdagarnes förkortande, hvarutinnan til ett så
angelägit ändamåls vinnande förmenes i synnerhet skulle
bidraga, om l:o) ingen sak ifrån någon enskildt person
blefvo Riksens Ständer föredragen, innan den samma först
hos vederbörande Collegier samt Kongl. Majit i sittjande
Råd blifvit skiärskådad, med mindre ej en så handgripelig
det allmännas nytta deraf flyter, at sådan från en enskildt
angifven angelägenhet icke bör anses för dess enskildte,
utan värckeligen för rikets. 2:o) Om samtelige Deputationerne
utarbetade mer angelägne ärenden först och de
mindre sedan, hvarigenom Plena slippa at vid slutet på
Riksdagarne blifva öfverhopade med de angelägnaste målen,
sedan många sämre antingen gått förut eller smygt
sig in. 3:o) Om R. o. A. uti dess Plena icke sielf vore sig
til hinders uti sakernes tidige afgörande, utan vid första
slaget med klubban Hr Landtm, lemnades liud, då de,
som fattat statum qucestionis galit, snart kunde af honom
rättas samt vidlyftige digressioner i deras början straxt
nedcpväfjas. Hvarförutan påminnes, at, så snart en sak,
som första gången företages, begäres at blifva liggande
på bordet, alla discourser angående densamma genast borde
uphöra, hvilket hädanefter kunde tilläggas uti de skrefne
154- (Not. 6.) Creutz’ memorial om åberopande
och af R. o. A. gillade Riddarhus-reglor med mera, anhållandes
Frih. Horn om tillåtelse at gifva de öfrige respective
Stånden del af förberörde förste och andre puncterne,
i fall de vinna R. o. Arns bifall.
Hr P auli ansåg detta ämne innefatta margfaldige delar
och af den beskaffenhet, at det fordrar noga öfvervägande,
dertil han hade mera tid af nöden än at nn i en
hast kunna yttra sig med den säkerhet, som betarfves i
så granlaga mål, hvarföre begärtes, at det måtte få ligga
på bordet.
Detta understöddes af någre andre.
Gref Brahe frågade altså, om berörde Frih. Horns
memorial skall ligga på bordet, som R. o. A. besvarade
med Ja.
Gref Gustaf Gyllenborg androg, det Justitiee-Deputation
afvacktade Herr Riksrådet Frih. Löwenhielms memorial,
som R. o. A. likmätigt Protocollet, hållit den [5 sidstl.
October], dit remitterat, at undersöka, af hvad orsak någre
extraordinarie domstolar måge vara af Hans Kongl.
Maj:t förordnade, hvilket dock sedermera icke kommit Deputationen
tillhanda, som föranlåtit honom anhålla om
samma remiss undfående med det första.
Grefve Brahe underrättade Hr Grefven, at sedan detta
mål med påskrift afgått, har det icke kommit tillbakars
ifrån de andre Stånden, hvilket när det skier, skall intet
dröjas med dess afskickande til Justi ti se-Deputationen.
Föredrogs Grefve Johan Gabriel Creutz memorial, sorn
den 25 sidstledne Octobris varit före hos R. o. A. och finnes
i samma dags Protocoll uptagit, angående de betänkeligheter,
som dervid förekomma, at Hans Kongl. Maj:ts
höga namn och rättigheter under Riksens Ständers rådplägningar
åberopas, och lät R. o. A. derpå för sig upläsas
det Protocoll, som Grefve Creutz sig åberopat, hållit
den 19 Julii år 1738, hvaruti omförmäles, huruledes Frih.
Wrede genom memorial då vid handen gifvit, at som man
med missnöje måste förnimma, huruledes en och annan
åberopar sig Hans Maj:ts höga rättigheter efter vår allmänna
vedertagne lag uti sådane mål, som höra under
Riksens Ständers skiärskådande, och sådane ordasätt ej
synas annat kunna föda af sig än missförstånd ledamöterne
emellan i Stånden samt hinder i öfverläggningarne
af Kongl. Maj:ta höghet, behag eller misshag. 155
och på det sensiblaste röra hvar ärlig Riksdagsman, som
af nit för det allmänna gifver sina tankar tillkänna, om
honom skulle möta det svar, at man talar eller skrifver
emot Kongl. Haj:ts höga rättigheter efter vår allmänt
vedertagne lag, der han likväl uti sitt samvete vet sig
ej vara mindre öm om sin Konungs höga rättigheter och
sin eds fullgörande än den, som slik påminnelse gör, hvilket
alt ej annat kan än förorsaka bitterhet hos de rättsinte,
som äga insigt i saken, och fruektan hos de öfriga
och illa underrättade at göra något, som dem efter Regeringsformen
och Riksdagsordningen åligger.
På det nu ingen på så eftertänkeligit sätt må lika
som reprochera sin medbroder med dylika föreställningar,
eller ock genom impressioner hos de blödige, som ej altid
kunna hafva den insigt uti sakerna, som erfordras, hindra
goda sakers värckställighet; så hemställes, om icke Riksens
Ständer skulle täckas göra en lag härutinnan och
utsätta det vite dervid, som målets angelägenhet förtienar,
så at den, som sig således förser uti Stånden och i oträngt
mål åberopar sig Hans Maj:ts höghet, behag eller misshag
och intet allena vill hålla sig vid Regeringsformen, Kongl.
Maj:ts Försäkran, privilegier och vår antagne lag, skulle
mista sitt votum och stämma på den Riksdagen, och det
så mycket mer som 6 § af Kongl. Maj:ts nådige Försäkring
och 5:te Artiklens 3 § af den projecterade Riddarhusordningen,
som år 1734 den 21 Augusti blifvit faststäld,
gifver här anledning til.
Hvilket R. o. A. pag. 667 i berörde års Protocoll befants
hafva bifallit.
Hr Hästsko: Yi äga i kraft häraf en faststäld lag,
at den, som förser sig i Ståndet och i oträngt mål åberopar
sig Hans Kongl. Maj:ts höghet, behag eller misshag,
skall mista sitt votum och stämma på den Riksdagen.
Hvad den ena Riksdagen göres, bör den andre Riksdagen
gälla, hälst uti ett så angelägit mål, som på våra grundlagar
sig stödjer, hvarutinnan tankesättet förblifver altid
lika hos hvar man, så at jag tycker intet behöfves
läggas dertil, utan beror allenast på värckställighet, hvarom
proposition kunde göras.
Hr Klingsporre: Gref Creutz memorial appuyerar sig
på 1738 [års] Resolution, som förbiuder endast at abysive
156 (Not. C.) Om Creutz’ memorial.
bruka Konungens namn, men synes ej sträcka sig derhän,
som skulle det dermedelst vara betagit at i trängde mål
hafva den naden nämna sin Konung. Sådant är vår frihet
likmätigt, den jag för min del ej låter betaga mig,
utan förbehåller mig densamma uttryekeligen.
Hr Pehr Kalling: All lag bör vara general, men
när saken angår Konungen, kan den icke hafva rum, såsom
angående Riddare-orden, hvilken när den förekommer,
så förbehåller jag mig at tala, hvad jag skulle finna mig
befogad och målets omständigheter kräfjer.
Frih. Sten Coijett: Jag har efter åhörandet af R.
o. Arns fattade mogna beslut år 1738 ansett saken för afgiord,
som Hr Grefve Creutz med sitt nu upläsne memorial
allenast erindrar; dock sedan en och annan discours
icke desto mindre härom förefallit, så nödgas jag jemväl
yttra min mening. Det säger jag, at enär Hans Kongl.
Majit genom Extracta Protocolli, utfärdade ifrån Rådet,
finner i nåder för godt at höra Riksens Ständer i hvarjehanda,
då får man med underdånig vördnad nämna Konungens
namn, men bör ingalunda dessutom vid andre
deliberationer anföras, som voro lika som at intimidera
folck. Detta är hvad jag förr sagt, at man måste ej vidare
tala, än i hvad sådant angår saken, när någon är
under öfverläggning, och i alt vörda Hans Kongl. Maj:ts
höghet.
Hr Ramsay uprepade, huru uti memorialet står ibland
annat, at någon under Riksdagen kunde bruka Hans
Kongl. Maj:ts namn at skräma sine medborgare, men det
synes icke til befara, at Adelen låter skräma sig. För öfrigit
voro Frih. Wredes år 1738 af R. o. A. bifallne memorial
stäldt til Riksens Ständer, äfven som Hr Grefve
Creutz medelst sitt nu inlagde hemställer, om icke samma
beslut med de andra Stånden kunde communiceras, hvilket
när det skiedt, blifver sedan deraf en erkänd lag, som
dock icke lärer betaga en Riksdagsman at hafva den nåden
nämna sin Konung.
Hr Hastfehr anmärkte äfven vid det omförmäldte
skrämmandet, at Konungens dyra namn ej kan förorsaka
någon skrämsel, utan hugnar och gläder fast mera hvar
och en, så ofta det i underdånighet nämnes. Men det
hollt Hr Hastfehr nödigt, at, som R. o. A. redan 1738
Om Creutz’ memorial.
157
faststält en lag, huru de tvärt om böra anses, hvilka missbruka
Konungens namn, så fordrade angelägenheten ej
mindre, det man borde utfinna straff för dem, som utom
eller innom Riddarhuset hotade, at den eller den skall
efter Riksdagen förtryckas för sin yttrade mening.
Frih. Kagg: Konungens höghet och Riksens Ständers
frihet kunna icke med nog varsamhet åberopas, ty
man kan ej försvara det ena utan at nämna det andra.
Hvad Hr Ramsay äskar, at de andre Ståndens samtycke
fordrades til den år 1738 fattade Resolution emot missbruket
af det förra, fortfor Frih. Kagg, at hans mening
voro, at det nogsamt förpligtar R. o. A. hvad de innom
sig sielfva täckas vidtaga för nödige mått til at befrämja
ett så hälsosamt ändemål, som samma Resolution påsyftar.
Hr Ruthenschiöld: Det vill icke förmodas, at Konungens
namn blifver missbrukadt at skräma någon dermed,
men sådant kan icke afskiära R. o. A. at fatta de
slut, som hvar sak kräfver. Imedlertid bör man göra
skillnad emellan bruk och missbruk. Bevare Gud, at det
förra skulle betagas någon, när sakernas beskaffenhet
tarfvar, at Konungens namn måst nämnas, då ingen utan
underdånigste vördnad lärer höra andra eller sielf omröra
Konungens höghet och namn. Tvärtom röjer sig
missbruket, då i frie öfverläggningar det säges, at utslaget
är emot Konungens behag. Til föllje häraf röjer 1738
års Resolution de hinder, som någon likväl medelst Konungens
åberopande skulle villja lägga i vägen, då Ständerne
uti lag likmätige mål om sig och riket efter fundamental-lagarne
afhandla och besluta.
Hr Axel Reuterholm åberopade sig såväl hvad Hr
Ruthenschiöld tält som Gref Creutzes memorial innehåller,
at intetdera syftar derhän, det någon må vara förbudit
at nämna Hans Kongl. Maj:ts höga namn uti sådane mål,
som nödvändigheten kräfver, utan funno han medelst bemälte
memorial allenast erindras, hvad som R. o. A. år
1738 stadgat, och det derom nu bilagde Utdraget förmår,
til förekommande af hvarjehanda missbruk och de dermed
förknippade olägenheter, hvilka detsamma uprepar.
Gref Brahe giorde i anledning af alt detta den proposition,
at R. o. A., enligit Gref Creutzes föreställning
158 (Nov. 6.) Ädelfors guldverk.
genom dess nu ingifne memorial, ställer sig 1738 års Beslut,
som det i bokstafven lyder samt här frammanföre
infördt finnes, til noga efterrättelse. Hvilket B. o. A. enhälligt
besvarade med Ja.
Sedan anmäldtes til afgörande Bergs-Beputations betänkande
angående Ädelfors guldverck, som legat på bordet.
Hr Giös förestälte nödvändigheten deraf, at, vid närvarande
knappa tillgång på medel för riket, man på alt
sätt bör vara omtänkt at bespara penninge-utgiften, och
til den ändan hollt han före, at detta Bergs-Deputations
betänkande måtte först remitteras til Secrete Utskottets
utlåtande.
Hr Buthenschiöld var dervid af den tankan, at sedan
en Deputation, som nu skiedt, utarbetat något mål
och derutinnan med sitt betänkande inkommit, tyckes det
vara betänkeligit at remittera det til ett annat ställes öfverseende
eller yttermera utlåtande, efter som nu projecteras
vill.
Hr Hårleman förklarade, at betänkandet icke remitteres
til Secrete Utskottets öfverseende i anseende til
sielfva saken, som Bergs-Deputation nogsamt utrett, utan
skiedde remissen deraf bäst på det sättet, at Secrete Utskottet
måtte efterse, om någon fond vore til detta behof
at tillgå, hälst som Secrete Utskottet, men ingen annan,
kan gifva Biksens Ständer sådant vid handen, ty ultra
posse nemo obligatur.
Grefve Brahe proponerade, om icke Bergs-Deputations
betänkande om Ädelfors guldverck remitteres til Secrete
Utskottet at tillse och sig yttra, huruvida tillgången
på medel vill medgifva den derutinnan omförmäldte och
erforderlige summas anslående, det B. o. A. biföll, som
genast justerades och påskrefs.
Uplästes Bådets Extractim Protocolli af den 21 nästvekne
Octobris, hvarutinnan vid handen gifves, det den öfver
Bränvinsconsumtions-accisen förordnade Commission,
sedan Kongl. Majit i nåder pröfvat, hvad gagn och förmon
det meniga bästa ofelbart skulle tillskyndas, om bränvins-tillvärckningen
i riket blefve inrättad på en regal fot,
och til den ändan genom bref af den 13 Martil 1750 anbefalt
Commission at författa och upgifva ett tydeligit
och härtil lämpeligit förslag samt at visa skillnaden emel
-
Brännvinsbränningen.
159
lan en slik inrättning och den nu är tillåten, eller hvilkendera
må vara indrägtigast för Kronan och beqvämligast
at bevaka, har i föllje häraf uti underdånig skrifvelse
under den 11 nästledne October berättat sig fått del
af de många öfverläggningar, som hos Biksens Ständer
vid sidsta Biksdag varit hällne i detta ämnet, och hvilka
nu uti detta Bådets Extracto Protocolli nprepas, dem Commission
noga skall haft för ögon vid sitt förslags upsättande.
Derefter förmäles uti detta Bådets Extracto Protocolli,
at Commission berättat om det nu varande Bränvinsbränneriets
förhållande, i föllje af 1747 års Kongl.
Eörordning, så val i anseende til inkomsterne som bevakningen,
skolandes inkomsten å landet för 3:ne år vara för
husbehof 1,300,000 dal. samt för salu och minateringen
41,125 dal. 25 öre 5/6 pg smt, som tillhopa gör 1,341,125 dal.
25 öre 5/6 pg dito mynt, hvaraf ett medium för hvart år belöper
sig til husbehof 433,333 dal. 10 2/s öre samt til salu
och minuteringen 13,708 dal. 19 V2 öre, tillsammans årligen
447,041 dal. 30 Vs öre smt. I städerne åter skall accisen
för alla 3 åren stigit för husbehof 34,381 dal. 7 2/3 öre,
för salu 432,091 dal. 29 1/a, samt för minutering, confiscationer
och observationer 54,650 dal., tillsammans 521,123
dal. 6 öre smt, hvaraf ett medium för ett år til husbehof
11,460 dal. 13 öre 7« pg, til salu 144,030 dal. 20 Va [öre]
samt til minutering, confiscationer och observationer 18,216
dal., tillsammans årligen 173,707 dal. 23 2/s öre smt.
Beträffande tunnetalet, som både å landet och i städerne
blifvit förbrändt, så skall til husbehof å landet ej
mindre kunna utföras än 250 ä 300,000 tunnor, men til
salu skall ej mera per medium om året blifvit accisat än
för 1216 tunnor.
Uti städerne åter skall ej mera blifvit angifvit än til
husbehof 2865 2/s tunnor och til salu 17,767 V3 tunna,
hvaraf Stockholms stad allena årligen per medium skall
accisat för 11,911 tunnor.
Vidkommande bevakningen, så skall nu varande accisinrättning
varit förknippad med flere olägenheter, än
snart upräknas kunna, enkannerligen skall ingen likhet
undersåtarne emellan derigenom kunnat träffas, i ty at den,
som bränt litet eller intet å landet, har derstädes måst
betala lika mycken accis med den, som bränt och förtärt
160 (Not. 6.) Brännvinsbränningen.
mycket, skolandes det dessutan vara ögonskenligit, at salutillvärckningen
å landet varit alt för ringa angifven, men
på intet sätt kunnat bringas högre, emedan det varit
ogörligit at hindra, det ju mycket husbehofs-bränvin blifvit
på krogarne utmångladt eller hemma försåldt, hvarigenom
Kronan gått miste om inkomsten deraf och spannmålen
lika fullt blifvit i odrägelig måtto förtärd, när ock
betracktes, at städerne denna tiden ej mera åtagit sig at
accisa före årligen än 20,633 tunnor, men finnes i förra
tider efter ett tagit medium för flere år angifvit sig til
husbehof 17,822 och til salu för 41,686 tunnor, tillsammans
59,508 tunnor eller nästan 3 gånger mer än nu för
tiden, så skall mycken anledning vara at tro, dels at angifningen
varit nog mindre än tillvärckningen, och dels
at mycket bränvin från landet blifvit insmygt, hälst i de
städer, som afsagt sig all bränvinsbränning, men sägas
lika fullt hafva ägt bränvin nog til dageligit nyttjande.
Öfvertygeligit skall således vara, at nu varande inrättning
är beledsagad med många fel och olägenheter, dem
Commission under förvaltningen skall blifvit varse och
väl bemödat sig at hielpa dem, änskönt sådant i de mästa
målen varit ogörligit; men derest bränvins-bränneriet
skall komma på en ricktigare fot och det ändamål erhållas,
som Riksens Ständer påsyftat, så skall Commission yttrat
sig ej funnit någon utväg vara bättre och påliteligare än
den, som i fölljande puncter föreslås.
l:o) At bränvins-brännerie til husbehof å landet och i
städerne skulle afskaffas och strängeligen förbiudas.
2:o) Eho den vara må, utan åtskillnad af stånd och
värde, en eller flere tillsammans, som hafva lägenhet til
afsättning, skulle å landet få åtaga sig brännerie til salu.
I städerne skulle jemväl en eller flere af Borgerskapet få
sig dertil angifva; men der Bryggare-ämbete är inrättadt,
måtte det vara dertil närmast.
3:o) Ej borde någon få hålla krog, som icke äger och
skaffar sig rättighet dertil, ej eller borde bränvin få föras
land och stad eller städerne emellan.
4:o) I stället för minuterings-accis skulle hvar krog
å landet taxeras efter bevillningen hos Riksens Ständer,
men i städerne taxeras efter vanligheten.
Brännvinsbränningen.
161
5:o) Der ingen annan eller alt för få skulle sig tillbiuda,
må Kronan låta inrätta och drifva brännerieverk
för egen räkning; men om någon erbiuder sig sedan at
kiöpa eller arrendera slikt värck, må sådant tillåtas, om
tillbudet är sådant, at det kan vidtagas.
6:o) Emellan brännings-tiderne måtte en salubrännare
med Kronans tillstånd å landet, och Societetens jemte
Magistratens ja-ord i städerne få lof at öka sitt värck.
Med samma vilkor borde ock den antagas, som vill anlägga
nytt brännerie, fast han ej angifvit sig vid inrättningens
början.
7:o) Salubrännarne skulle i förstone få inrätta sine
värck å landet med en eller flere pannor af den storlek
de hälst behagade, men sedermera vara betänkte på deras
utvidgande antingen til pannornes antal eller dryghet, när
så befalles.
8:o) Drankpannorne skulle med ricktig kanna mätas,
deras kannerum med numror på bröstet utmärkas och
taxeringen skie efter hvar pannas kannerum, men klarpannorne
slippa all mätning och taxering.
9:o) Tillvärcknings- eller brännings-tiden skulle ordentligen
hållas 3 månader eller 72 arbetsdygn från årets
början och lika tid näst för årets slut, så at hela terminen
då består af 144 arbetsdygn. Då skulle ock bränningen
om hvardagarne idkas natt och dag, men emellan
hufvudterminerne pannorne stå förseglade. Värckens öpning
och tillslutande på landet, som ej kan skie på en
dag, borde förrättas i den ordning, at hvart värck niuter
sine tillhörige arbetsdygn, men i städerne måtte detta skie
å kortare tid.
10:o) Under medelmåttigt spanmåls-pris skulle för
kannerummet om månaden eller för 24 arbetsdygn accisas
och prenumereras 2 dal. smt, men när spannemålen gäller
mer än 6 dal. smt tunnan, skulle bränningsdygnen inskränkas
i den mohn, som det dyrare priset har sig til 6
dal. smt, samt accisen lika fullt betalas för hela 6 månader.
Skulle åter nöden kräfja en större inkomst för Kronan,
borde Kongl. Majit få i nåder förordna, huru mycket
accisen för kannerummet skulle i drägeligaste måtto förhöjas.
På detta sättet skall Commission förmäla sig för
2304/o6.
Adelns protokoll {XVIII) 1751—1752. 11
162 (Nov. G.) BrännvinsbränDingen.
moda, at alle föresatte och önskelige ändamål häst kunna
vinnas, illustrerandes förslaget uti alla dess omständigheter,
jemte uprepande af alla de deraf flytande förmoner,
derest förslaget vinner approbation och fullbordan.
Vid öfvervägande af alt detta förmäles, at Hans Maj:t
med mycken ömhet sig til sinnes fört, at en allmän klagan
i land och städer föres, håde öfver dryga pålagor och
stor olikhet undersåtarne emellan, önskandes Kongl. Maj:t,
at undersåtarne nu måtte kunna ifrån alla extra ordinarie
utskylder befrias. Men som vid rikets närvarande omständigheter
til dess säkerhets befästande och andre oumgängelige
behof erfordras ansenlige summor, vida öfverstigande
rikets vanlige och stadgade drätsel; så förmodade
Hans Maj:t, at Riksens Ständer af vanlig berömmelig nit
vid skeende bevillningar altid hafva afseende på fäderneslandets
allmänna trygghet, försvar och uprätthållande.
Och instämmer Kongl. Majit aldeles med Riksens Ständer,
at säkraste grunden til contributioner kan tagas af hvars
och ens förtäring och öfverflöds-varor, hvilken altid skiäligen
presumeres grunda sig på förmögenheten, och som
Kongl. Majit anser den föreslagne förtärings-afgiften vara
af sådan ägenskap, at en fullkomlig jämnlikhet undersåtarne
emellan erhålles, och den, som ej häfver råd mycket
at förtära, äfven blir uti afgiften lisad; at en god hushållning
kan til väga bringas med den för alla oumbärlige
brödfödan; at främmande, som någon tid i riket vistas,
komma oförmärkt at contribuera til Kronan; at större
nytta och mera afkomst i bränvin kan förväntas, när
värcken med konst och acktsamhet skiötas, än när bränningen
af okunnige fortsättes och den nödige spanmålen
ofta onyttigt förspilles; så kan ock Kongl. Majit ej annat
än med nåde anse det af Commissionen upgifne förslag,
hvilket nu til Riksens Ständer är aflemnadt, och ankommer
på deras egit ompröfvande, huruvida de måtte finna
godt at antaga detta medel, såsom en förmodeligen säker
och kanhända enda utväg at finna befrielse och lisa ifrån
andre på en mindre billig och jemnlik grund bevilljade och
derföre nog tryckande contributioner; hvarjemte ock Kongl.
Majit välment viH hafva påmint, at vid detta ärendets
öfvervägande icke sig någre företeende svårigheter böra
leda til någon tvekan om dess möjelighet, emedan många
Brännvinsbränningen.
103
svårigheter lättare kunna afhielpas, sedan man lagt handen
vid värcket och ingått i värckställigheten, än man det kan
förut se; viljandes Kongl. Majit, i fall Riksens Ständer
skulle samtycka sielfva saken, taga sådane mått, at inrättningen,
så vida någonsin görligit är, må blifva beqväm
och lätt för alla orters invånare, fri från missbruk
och i den ordning stäld, som vederbör. Vidare förmäles,
at Hans Majit icke obemäldt lemna kunnat, at icke någon
viss räkning må göras på inkomsten af denne inrättning
för det första året, hälst de största hinder altid visa sig
vid början och fordra någon tid til undanrödjande; och
gör Kongl Majit sig til slut fulleligen försäkrad, at Riksens
Ständer lära taga detta mål uti så sorgfälligt öfvervägande,
som det förtienar i anseende til de många dervid
til vinnande fördelar.
Hvarhos fölgde Riksens Ständers underdåniga Bref
derom til Hans Kongl. Majit under den 11 November
1747 jemte Secrete Utskottets Protocolls-utdrag af den 31
October samma år.
Frih. Alexander Mathias von Ungern Sternberg
trodde, at ehuruväl detta mål finnes redan vara utarbetadt,
så fordrade det dock ett närmare påseende, än det
härstädes nu kunde skie, hvarföre han icke förmodade, at
man i dag voro i stånd eller ville debattera saken, som
fordrade nödvändigt at komma först til Bevillnings- samt
Kammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationerne. Imedlertid
och som stats-värcket kräfver så väl en skyndesam
som tillräckelig undsättning, i fall de allmänna behofven
skola kunna bestridas, så vore intet säkrare utväg härtii
än detta föreslagne med bränvinsbränneriets lemnande under
Kongl. Majit och Kronan, hvilket fördenskull med
största sorgfällighet borde handteras och tillses, om värcket
på det sättet kan so\ilageras.
Hr Hårleman betygade sin innerliga glädje deröfver,
at Kongl. Majit och Rådet så moget nedlemnat denne angelägenheten,
at Ständerne, som förr medelst en dryg bevillning
tagit sig ganska nära för det allmänna, nu få
uplåta det, som är mindre kännbart, och hvilket de sidsta
Riksdag allaredan bifallit. R. o. A. undsluppo såmedelst
äfven de dem i synnerhet tackande pålagorne, til ej
ringa lisa.
164 (>toy. C.) Brännvinsbränningen.
Frih. Carl von Ungern Sternberg ansåg med Hr
Hårleman Rådets Extractum Protocolli och den derutinnan
giorde föreställningen om bränvinsbränneriets inrättande
å ena sidan ej mindre öma undersåtarnes dryga pålagor
än gifva ett kraftigt medel til deras lättande och den öfverklagade
statsbristens bispringande, och måste man dessutan
vara betänkt, at handelsrörelsen ej stoppas, utan
som härpå lägges accis, så borde tillika förekommas, at i
anseende til sådant, som beklageligen skier vid mäst alle
consumtions-afgifters utgifvande, Handtvärckare eller
Handlande icke kunna stegra priset på sine vahror derefter
eller merendels mycket högre, än som deremot svarar,
derföre skulle visse taxor, eller på Fransöska Tanx
kallade, dem föreskrifvas.
Hr Hårleman: R. o. A. bär vid nu varande bevillnings-sätt
för bränneriet mästa tyngden för sine synlige
landtägendomar. Deremot bränner mången stad hela 40,000
tunnor spannmål och betalar derföre föga eller als intet.
Frih. Hamilton försäkrade, at R. o. A. så mycket
häldre må bifalla Rådets mening, när en ansenlig brist i
staten befinnes och ingen annan utväg är til dess hielp och
understöd; men hvad accisen på kannetalet angår, så,
ehuru det må vara lämpeligit til andra orter i riket, kan
dock ingen sådan taxation skie i anseende til Skåne, hvarest
ej mer än 12 kannor bränvin för spannmålens mindre
godhet än annorstädes står någonsin at erhålla af
tunnan.
Hr Blix: Jag nekar ej de Herrar och män, som utarbetat
detta mål, deras välförtiente beröm för sin dervid
å daga lagde myckne flit och upmärcksamhet; men det
voro icke at förundra, at de, som icke äro verserade i
practiquen, ej upfunnit sådane medel, hvarigenom alt lurendrägerie
vid bränningen öfver det, som hvar och en
finge tillstånd till, säkrast måtte förekommas, som Hr Blix
trodde ej på annat sätt kunna skie, än om hvar och en,
som åtogo sig at bränna bränvin, pålades at bränna hela
året och undergå taxation för hela den tiden; hvarföre
nu voro bäst at allenast afgöra och bifalla qucestio an, men
ej quomodo och deribland angående förseglingen. Dessförutan
borde det i ackt tagas, at den ena provincien, i anseende
til kannetalet efter tunnan, ej graverades högre än
Brännvinsbränningen.
165
den andra, efter hvad som om Skånes undantagande til
en mindre utgift å 12 kannor allenast efter tunnan anfördt
är, icke syntes hafva rum, hälst det ingalunda bör
tillskrifvas Skånske spannmålen, om de få ett så ringa
kannetal efter spannmålen, som i sig sielf dock är fet och
god, allenast priset derpå ej stegras för högt, at den med
någorlunda fördel kan lösas in.
Gref Frölich upstod och förbehöllt sig at få tala i
saken, så framt R. o. A. icke finna bäst at först och utan
någon deliberation remittera den til Bevillnings- samt
Kammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationernes utlåtande.
Frih. Alexander Mathias von Ungern Sternberg
erindrade R. o. A., at desse discourser draga endast ut
tiden, då vi böra bifalla qucestio an, som samtelige låtit
förstå sin benägenhet til. Sedan kunde qucestio quomodo
desto säkrare remitteras til oftabemälte Deputationer, och
på det hvar och en, som trodde sig något derutinnan närmare
kunna uplysa, så måtte de medelst anslag dit inkallas
och sine tankar få afgifva uti alt hvad som förbättrade
förslaget, så väl om bevakningen som taxeringen,
med det mera som hörer til sakens utarbetande.
Hr Sandelhielm yttrade sig, det han märcker R. o.
A. arnar, äfven som Borgareståndet sidsta Riksdag giort,
åstunda, at brännevärcken måge blifva regale, men huruvida
Präste- samt Bondeståndet giorde det samma, voro
ovist. Imedlertid hemstälte han, som ock förmodade, det
ett sådant bifall icke måtte sträcka sig längre eller annorledes,
än at R. o. A. dermedelst updrogo Kongl. Maj:t
brännerierne allenast på en viss tid til försök, huruvida
det haft den påsyftade ansenliga indrägten för statsvärcket,
och icke i annor händelse blifva en ny tunga för
undersåtarne.
Hr Axel Reuterholm förestälte sammaledes, huru
ändamålet, när Ständerne skulle gå in häruti, är allenast
at lindra landet i dess tryckande utgifter. Om det vinnes,
voro lian ej deremot, men är nu ej försäkrad, om icke
bränneriernes öfverlemnande til Kongl. Majit och Kronan
medförer enahanda tunga som det förra. Derföre förbehöllt
han sig, at icke qucestio an måtte afgöras, innan qucestio
166 (Nov. (i.) Brännvinsbränningen.
quomodo blifvit utarbetad och deraf bevist görligheten,
huru begge desse angelägne mål tillika vinnas.
Hr Johan Wulfwenstierna tyckte, at nödvändigheten
bäst rönes, när man eftersinnar, det penningar nu
oumgängeligen måste anskaffas en tid, då landet suckar
under contributioner, och ingen annan utväg för riket är;
äfvensom Hr Wulfwenstierna trodde, at K. o. A. fåfängt
uppehåller sig at gå in i saken, utan när den enligit Frih.
von Ungern Sternbergs mening remitteres til Bevillningssamt
Kammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationerne,
få ledamöterne derstädes både råderum och tillfälle at utröna,
huru det fördelacktigast å ömse sidor låter sig göras.
Då kunna ock lurendrägerierne förekommas och Kronan få
sin tillständige rätt.
Hr Ridderstolpe förenade sig med Hr Reuterholm
samt Hr Wulfwenstierna, dock så, at han för sin del ej
bifaller qucestio an, förr än qucestio quomodo finnes drägelig
och görlig; för öfrigit beträffande spannmålspriset, så
dependerar det af landets olika jordmohn; dertil med skall
vattnet på alla orter ej vara tillräckeligit hela året til
spannemålens förmalande, at det, så väl som brist under
tiden på spannemål, förorsakar, det fölljackteligen någon,
som Hr Blix likväl förment vara det bästa til lurendrägeriers
hämmande, kan åtaga sig bränvins brännande hela
året om; derföre den, som vill och kan bränna, borde få
lof dertil; den, som åter icke ville, måtte ej förbindas dertil,
när det på året ej vill låta sig göra.
Någre bland 11. o. A. höllö före, at tobacks-handelen
jemväl kunde blifva ett regale.
Hr Axel Reuterholm påminte, innan proposition
göres, det aldrig någon nation plägar göra sådane inrättningar
perpetuele. Hr Reuterholm voro imedlertid ej emot,
at det remitteres til Deputationerne, som för sine delar afgöra
qucestio an och göra qucestio quomodo drägelig; men
at göra det til ett evigt regale strider emot vår frihet.
Hr Börje Philip Schechta: När här omtalas en ansenlig
statsbrist, så böra vi gå tilbakars och se, hurudan
staten var år 1696, då riket hade ännu alle sine provincier.
Nu är V3 land borta. Derefter bör man se til, om
pålagorne äro drägelige, och sedan hvaraf nödige penningar
kunna åstadkommas, och förr än sådan undersökning och
Brännvinsbränningen.
167
bepröfvande för sig gått, kunde han för sin del ej tillåta,
at hans frihet inskränkes i denne delen, som äfven rörer
det ömaste för Bondeståndet, när bränvinet toges ifrån
dem.
Frih. Carl von Ungern Sternberg: Detta regale
biifver icke Konungens enskildte sak, utan disponeres med
Råds råde och ökar således ej Konungens myndighet, utan
länder allenast at dermedelst skaffa in tillräckeligare fond.
Hr Axel Reuterholm förklarade, atom dermed emot
förmodan syftas på hvad han yttrat sig, uptoges det i en
pervers mening. Hans tanka voro, at som större delen [af]
ordinarie räntorne hafva i förstone varit extraordinarie eller
bevillningar, som sedan med tiden blifvit ständige utlagor,
så ägde man nu tillfälle at stadga annorledes i det förevarande
målet, hälst denne bränvins-inrättningen [giordes]
på försök, och så vida landet derigenom vunno lisa ifrån
de thy elljest förestående kännbare bevillningar.
Hr B. Ph. Schechta sade, at han ej kan underlåta
förnya, at så skie må, som han här frammanföre påstått,
innan Riksens Ständer så villigt som drygt åtaga sig bevillning.
Om sådant ej föregår, begär jag votering.
Hr Johan Wulfwenstierna: Vi böra ej upskiuta
befordrandet af bränvins-bränningens inrättning på förenämde
fot til rikets undsättning. Den dessförinnan
äskade undersökningen skier lika fullt; elljest förvändes
ordningen, och Ständerne skulle derföre nödgas
blifva tillsammans ett år öfver sin tid, deremot det förra
kan göras, men det sednare ej låtas. När vi håfve Deputationer,
som öfverse utgifterne til fästnings-byggnader
med alle öfrige rikets utgifter; derföre måtte R. o. A. nu
icke dröja med ett slikt högst angelägit göromål, som
Riksens Ständer tyckas tvärtom längesedan bordt tänka på.
Gref Brahe proponerade, at Rådets ofta högst berörde
Extractum Protocolli med sine bilagor måtte remitteras
til Bevillnings- samt Kammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationerne;
det R. o. A. altså biföll.
Ankom Rådets Extractum Protocolli af den 31 nästledne
Octobris, hvarutinnan tillkännagifves, det Hans Kongl.
Majit, i anseende dertil at åtskillige förtydningar i landsorterne
förnummits vara gångbare, för det med Hans
Kongl. Maj:ts höga kröning så långt på tiden kommer at
168 (Nov. (i.) Om allmänna besvärens
utdragas, i nåder behagat dertil utsättja den 26 uti innevarande
månad.
R. o. A. förklarade, uppå giord föreställning at bifalla
Hans Kongl. Maj:ts härutinnan yttrade nådigste
villja, sig dervid icke hafva något i underdånighet at påminna,
som skrefs på samma Protocolls-ntdrag, hvilket
derpå straxt skickades til de andre Stånden.
Hr Pehr Kalling efterfrågade, om de mål, hvilka
til R. o. A. inkommit, om Adelskap och som äro vordne
remitterade til Riddar! us-Depu tationen, ännu kommit derifrån
tilbakars.
Hr Anthon von Stiernman, som i sidstnämde Deputation
är ledamot, gaf vid handen, at så snart de sökande
prsesterat prcestanäa med penningar och sine skiöldebrefs
ingifvande, lärer Deputation ej dröja med sitt betänkande
så öfver det ena som det andra.
Uplästes det Lofliga Borgareståndets Utdrag af Protocollet
under den 2 af innevarande månad, hvarutinnan förmäles,
at ehuru såväl R. o. A. som Präste- och Borgarestånden
dertil bifallit, at tiden til allmänna besvärens inlemnande
för R. o. A. måtte förlängas til och med den
15 Novembris; så har dock Borgareståndet tillagt det
vilkor, at samma tid äfven måtte komma de öfrige Stånden
til godo, emedan både Präste- och Bondestånden vid
handen gifvit, at deras allmänna besvär icke kunnat til
den i Instructionen för Urskillingen föresatte tiden blifva
färdige. Men som Bondeståndet låtit anmäla, at det
för dess del höllö bäst vara, det Allmänne Besvärs-Deputationen
lemnades at efter förra vanligheten förfara med
Ståndens allmänna besvär; altså och i anseende til flere
anförde omständigheter, samt emedan tiden til besvärens
inlemnande af de öfrige Stånden, såsom förberördt är, förbigått,
och man ej vet, det någon Riksdag blott för allmänna
besvären[s] skull kommit at utdragas, finner Borgareståndet
bäst vara, det må alla Ståndens allmänna besvär
gå Urskillingen förbi directe til Allmänna BesvärsDeputationen,
som dem efter vanligheten uptager och til
samtelige Ständernes vidare öfverseende och godtfinnande
afgör, dock allena med den åtskillnad, at alla mål, hvaröfver
andre Deputationer. efter förut lemnad remiss, afgifva
deras betänkande til Besvärs-Deputationen, samma
förberedande behandling.
169
Deputation deruti intet vidare bepröfvande äger, utan endast
efter slike betänkande til alla delar låta författa sitt
project til resolution, såsom det skier med de mål Allmänna
Besvärs-Deputation elljest sielf utan någon remiss
afgör, hvarigenom tiden skall kunna vinnas och är endera e
skyndesammare blifva afgiorde, hälst när öfrige Deputationerne
varda påminte at skyndesamt afgöra Ståndens
besvär och Allmänna Besvärs-Deputation efter hand, så
fort sig göra låter, hos Riksens Ständer inkommer med
dess arbete.
Hr Johan Wulfwenstierna styrckte R. o. A. at
förblifva vid sin sidsta resolution på Högvördige Prästeståndets
derom hit aflåtne Extractum Protocolli; elljest
öpnes dörren för olaglige ansökningar, hvilka Riksens
Ständer medelst den för deras Urskillings-Deputation under
Hans Kongl. Maj:ts höga namn utfärdade Instruction
af år 1748 icke utan trängande orsaker velat afböja.
Frih. Sten Bielke, såsom ledamot, förutan på flere
ställen, jemväl uti Kammar-, Oeconomie- och CommerceDeputation,
androg, at de mål, som af allmänne besvären
skulle til denne Deputation förvisas, skola så skyndesamt
förtagne som redigt och väl utarbetade varda och Deputationens
betänkande derutinnan utan drögsmål afgifvas.
1 anledning af Hr Gref Brahes proposition stadnade
R. o. A. uti det slut, at R. o. A. för dess del intet kunna
samtycka til någon ändring uti den af Hans Kongl. Maj:t
utfärdade nådige Instructionen för Urskillings-Deputation
angående allmänna besvärens urskiiljande derstädes, utan
förblifver vid det, som såmedelst allaredan stadgadt är, i
synnerhet som sådant nu för första gången kommer at
efterlefvas; hvilket uplästes och bifölls.
Instructionen samt eden för Protocolls-Deputation uplästes,
bifölls och påskrefs.
Äfvenledes fant R. o. A. för godt at bifalla, det eden
för Secreta Manufactur- och Handels-Deputation förblifver,
som den var förre Riksdagen, hvilket bifall påskrefs, och
denne ed, jemte Instruction och eden för Protocolls-Deputation,
til de andre Stånden bortsändes.
Hr Hästsko, som dervid ej hade något at påminna,
förestälte, at som ganska angelägne saker komma in ifrån
170 (Nov. «.) Sala stads ansökan om hjälp.
denne Deputation, så borde slickt så mycket snarare och
med desto mera granlagenhet företagas och afgöras, men
icke lemnäs oafgiorde, då Riksens Ständer skilljas åt, som
de lidande, hvilkas åliggande Deputation funno sig befogad
at andraga, elljest skulle se sig aldeles hielplöse.
Uplästes Salda stads invånares och borgerskaps genom
lii ksdagsfu llmägtigen, Borgmästaren Ugla til Riksens Ständer
ingifne memorial, som til Plena blifvit remitteradt,
deruti anföres, huru, i anseende til den år 1736 dem öfver -  gångne olyckelige vådeld, deri de förlorat både hus och
lösören, och derigenom, jemte flere sedermera vid silfvervärcket
tillstötte olyckshändelser, blifvit försatte i högst
beklageligit lidande och fattigdom, Secrete Utskottet under
den 23 Junii 1747 understält Ståndens Plena om 1
öre snuts sammanskott af hvart mantal i riket til de vid
berörde tillfälle afbrände publique husens i Sahla återupbyggande,
hvilket Borgareståndet då skall bifallit;
men som det samma uti de öfrige respective Stånden,
hvarest det äfven blifvit inlagt, då ej hunnits at föredragas,
och Sabla stad ännu ej fått hugna sig af den
högst efterlängtade hielpen, altså anhåller Ugla, at Riksens
Ständer af medlidande täckas öma deras jemmerfulla
belägenhet och til det af Riksens Ständers Secrete Utskott
understäldte förslaget samtycka.
Hr Reuterholm: Yi veta, at städerne fundera sig på
den inkomst de hafva af landet, hvilket dymedelst allaredan
lärer hafva ersatt denne stads omförmäldte brandskada,
som föranlåter mig at afråda, det någon pålaga
härtil må bevilljas efter bemälte derom nu giorde ansökning.
Hr Giös var ej emot, at städerne vid slike olyckshändelser
contribuera ömse til hvar andras uprättelse, äfven
som landtmännen emellan förhålles, men fant intet
skiäl, hvarföre landet skulle sammanskiuta til städerne,
när de afbrinna, då deremot städerne aldrig i sådane fall
understödja landet. I anseende hvartil ock Hr Giös för
sin del ej kunde samtycka Sahla stads söckte 1 öre snuts
sammanskott härtil af hvart mantal i riket.
Gref Brahe frågade fördenskull, om ofvannämde
memorial ifrån Sahla stad skall afslås.
Derpå R. o. A. svarade med Ja.
Ulricehamns kyrkobyggnad.
171
Frih. Sten Coijett begärte til Protocollet föras måtte,
at man på besagde grund ej kunde generaliter afslå alt,
emedan visse städer vid stora eldskador ej annorledes förmå
uphielpa sig än genom tillskott af landtmannen. I
annor händelse skulle de aldeles komma af sig, til ej
ringa förlust för landet, som då mister all sin roulence.
Vidare uplästes Ulricehamns stads ansökning, genom
Riksdagsfullmägtigen Jean Hinström, om en collects beviljande
uti riket til 1 öre smt af matlaget til berörde
stads förfallne kyrckas förbättrande och utvidgande samt
ett fattighus uprättande derstädes, emedan alt sedan fienden
i fordna tider ruinerat så berörde stad som kyrcka, staden
icke förmått eller nu mägtar bygga kyrckan så stor, at
stadsens invånare deruti hafva tillräckeligit rum, än
mindre kunna gemensamt med tillydande landtförsamlingar
deruti hålla prästval, utan måste sådant uti en landt -
kyrcka en mihl ifrån staden skie.
Hvilket mål Urskillings-Deputation likaledes remitterat
til Plena.
Hr Hästsko i anledning häraf giorde den åtskillnad
emellan collect och 1 öre smt af hvart matlag, at den förra
är en fri gåfva, som R. o. A. utan känning kunde bevilja,
men det sednare vore en värckelig pålaga, som han
för sin del icke samtycker.
Frih. Sten Coijett betygade, at det ömade honom å
ena sidan afstyrcka denne ansökning, som syftar på ett
så ganska christeligit behof, men 1 öre här och 1 öre där
utgöra snart 1 daler i utlagorne. Ett hans frälsehemman
hade nyligen upbrunnit, hvilket Hr Baron sielf och utan
hielp måste upbygga och ändå erlägga alla onera derföre,
så at han derofvanuppå icke syntes böra graveras med
andras brandstod efter hemmantalet, hvaremot han protesterade.
Hr Reuterholm gaf vid handen, at ehuru collecter
icke äro någon pålaga, utan en frivillig gåfva, så förmå
dock Kronobetienterne vid stämmorne Allmogen ju til mera,
än de sielfve ville, i fall de finge följa sin egen råd och
böjelse efter.
Hr Johan Wulfwenstierna påstod, at städerne måge
ensamme draga denna lasten och understödja hvarannan
med brandstod, men icke landet sådant påläggas.
172 (Nov. 6.) Kungsholms kyrka.
Hr Hårleman tyckte, at man likväl ej borde vara
för hastig at aldeles afslå dem denne bielp, när de dessförutan
icke förmå uphielpa sig i sitt förra skick.
Frih. SteD Coijett viste nödvändigheten i det fallet,
at uti resolution derå måtte lemnäs den, som äger jus
patronatus, jemte församlingen frihet at, när kyrckorne
kunde af sine egne medel jemväl härtil något skiuta, dem
slikt då måtte vara tillåtit, på det Kyrckobetienterne desto
säkrare måge kunna afföra denne utgift i sine räkenskaper.
Grefve Brahe proponerade alt derföre, om R. o. A.
finner för godt, det må i underdånighet anhållas, at Hans
Kongl. Maj:t nådigst täckes förordna en frivillig collect
til detta behof, som kommer at insamlas uti bäcken i kyrckorne
öfver hela riket, samt at, på den händelse kyrckorne
skulle villja af deras egne medel likaledes härtil frivilligt
tillskiuta, de då dertil äga frihet.
Hvilket R. o. A. altså samtyckte.
Sluteligen uplästes Kongsholms kyrckas föreståndares
memorial til Riksens Ständer, som Urskillings-Deputation
til Plena remitterat, hvaruti anföres, huru samma kyrcka
år 1682 blifvit grundad och af Högst Salig Hennes Kongl.
Maj:t Drottning Ulrica Eleonora bragt uti det stånd hon
hittils befunnits, endast med brädtak utan hvalf eller någon
behörig inre kyrckoprydnad, jemte berättelse det församlingen
sedermera ej mägtat fullborda henne, äfvensom
för anförde orsaker ej eller församlingen af egne medel
skall kunna uppehålla de[n] redan varande och til undergång
lutande byggnaden, så at församlingen måste se den
samma aldeles förfalla och ödeläggas samt sig sielfve utan
allmänt bönehus, så framt ej någon hielp af det allmänna
emellan kommer. Fördenskull anhålla föreståndarne, det
Riksens Ständer, på sätt som andre församlingar tillförene
blifvit hugnade, ville bevillja til denne kyrckas förfärdigande
två öre smt af hvart matlag öfver hela riket på
ett års tid.
Och stadnade R. o. A. derutinnan uti ett och samma
slut, som resolution näst frammanföre angående Ulricsehamns
kyrcka innehåller, til föllje hvaraf denne kyrcka
niuter en lika beskaffad collect med den förra, som skrefs
på memorialet, dermed R. o. A. skildes åt.
Lantingsliausens memorial. Kröningscereinoniclet.
Den 9 November.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 10.
Som Hr Landtm, var opasslig, så trädde nu Hr Grefve
Krahe til bordet at föra klubban, och sedan liud var äskadt
samt R. o. A. intagit sine ställen, justerades Protocoll
från pag. 48 til pag. 73, hvarvid inga påminnelser giordes.
Äfven uplästes continuation af Urskillings-listorne.
Sedan framträdde Hr Lantingshausen och framgaf
ett memorial, hvilket han berättade angå de af Frih. Buwall
nyligen giorde påminnelser vid Kongl. Svenska Riddareordens-statuterne,
och bad fördenskull, at R. o. A. nu
täcktes gifva sig tålamod at åhöra detta dess memorial.
Men Gref Brahe svarade, at man härmed torde kunna
dröja, til dess Kongl. Krönings- och Hyllnings-ceremoniellerne
blifvit upläste, hvilka lära erfordra någon tid, emedan
de vore vidlyftige och Krönings-dagen utom dess snart instundar.
Pir Edward Carleson: Då Kongl. Begrafningsceremoniellet
hos R. o. A. anmältes, funno R. o. A. bäst
at i det målet trygga sig vid Hans Maj:ts och Rådets ompröfvande
och föranstaltande. Jag hemställer altsä, om
icke nu på lika sätt med desse Ceremonieller kunde förhållas,
emedan ändå altsammans lärer vara inrättadt efter
förra tiders bruk och hvad anständigheten vid ett så lysande
tillfälle kan fordra.
Hr Ruthenschiöld sade sig vara nögd med hvad
R. o. A. behaga företaga; men som Krönings-ceremoniellet
likväl vore en angelägen act, så torde den kunna blifva
liggande på bordet til igenomseende, då man finge tillfälle
at dervid göra sine påminnelser, utan at sådant behöfde
taga bort mycken tid för R. o. A.
Men Frih. Eric Wrangel hollt före, at desse Ceremonieller
nu borde upläsas, emedan de uti vist afseende
voro angelägnare än som Begrafnings-ceremoniellet, och
det i öfrigit är nödigt, at de snart gifvas til trycket och
sedan blifva i landsorterne kringsände.
Hr Hästsko, Hr Ehrenström och åtskillige flere
bad, at Ceremoniellet måtte åtminstone en dag ligga på
174 (Not. 9.) Om bordläggning af memorial.
bordet, och hollt före, at Hr Lantingshausens memorial nn
kunde upläsas, emedan det ändå rörer ett ärende, som långt
för detta hos R. o. A. är anhängigt giordt.
Hr Leijonsten hollt före, at håde Ceremoniellerne
och det omförmäldte memorialet borde upläsas, men sedan
bägge hvila.
Hr Klingspor yttrade sig, at fastän memorialer ingifvas,
böra de dock ej företagas eller upläsas förr än i
sin behörige ordning, och viste han altså ej, om nu rätta
tillfället vore at öfverlägga om Hr Lantingshausens memorial.
Ceremoniellerne vore ifrån Hans Kongl. Maj:t
nedsände, måste gå igenom Stånden och sedan tryckas,
hvilket erfordrade tid, och borde man altså sielf ej gifva
anledning til någon utdrägt.
Hr Lantingshausen förestälte, at icke något i synnerhet
för detta Plenum vore anslagit, och at dess memorial
vore såsom ett svar på hvad Frih Duwall för detta
ingifvit och kunde således ingalunda anses såsom en
ny sak.
Som det åter af somlige begärtes, at Ceremoniellerne
skulle hvila och nyssnämde memorial upläsas;
så utlät sig Frih. Ungern, at Riksdags-praxis altid
varit, det de allmänne saker först böra företagas och de,
som äro mera enskyldte, sedan komma i sin ordning.
Rätta orsaken, hvarföre man begärte, at ett mål skulle
blifva liggande på bordet, kunde ju ingen annan vara, än
at man behöfde betänketid at sig deröfver utlåta, och huru
kan man veta, om någre betänkeligheter finnas, innan man
sedt eller åhört det, hvarom frågan är? För öfrigit, om
man ville företaga sig at utan fullgiltige orsaker bringa
alla saker at blifva hvilande, vore det ju icke annat än
at ställa hela Riksdagen uti inaction och bryta af alla
rådplägningar, hvilket hade smak af en Polsk frihet och
ingalunda kan äga någon grund uti våra fundamental
lagar.
Hr Hästsko erindrade, at Hr Lantingshausens memorial,
i den mening han hört det omnämnas, icke lärer
kunna anses som någon enskildt sak, alldenstund det berättas
angå samma ämne, som Frih. Duwalls memorial
innehåller.
Deputation från Bondeståndet.
175
Hr H. H. Boije: Utan at utlåta mig öfver det, som
uti Hr Lantingshausens memorial kan innehållas, tyckes mig
dock, at vi endast här förlora tiden och på ett oordenteligit
sätt tala om ordning. Om en ledamot ibland oss
står up och talar något til Protocollet, lärer sådant icke
kunna honom vägras, och är således klart, at han altid är
i stånd och äger rättighet at igenom sitt tal eller dictamen
ad Protocollum taga bort äfven så mycken tid, som
til ett af honom ingifvit memorials upläsande behöfves.
Hr Thure Rudbeck: Vi kunna ju anse bägge sakerne
såsom anmäldte och fördenskull låta bägge upläsas;
imedlertid veta vi alle, at ej mer än 17 dagar äro til
Kröningen och at Ceremoniellerne i tid måste vara färdige.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Dondeståndet af 12 personer. Jan Person, som
förde ordet, anmälte Ståndets hälsning och öfverlemnade
ett Extractum Protocolli af detta dato, hvaruti förklares,
at Ståndet til alla delar bifallit Hans Maj:ts anmärkningar
vid Kongl. Riddareordens-statuterne.
Detta Extractum Protocolli uplästes, och Deputation
afträdde.
Deassumerades den förre discoursen, och utlät sig
Frih. Ch. Horn, at den rättigheten at ingifva memorialer
kan ingen betagas; dock kommer det an på Hr Landtm.,
i hvad ordning det skall föredragas.
Hr O. W. de Geer anmärckte, at sedan R. o. A.
kommit öfverens, at Hr Landtm, skulle i underdånighet
inhämta Hans Maj:ts nådige tankar uti ordens-saken, behöfde
nu Frih. Duwalls memorial ej besvaras, ty efter naturlig
ordning borde R. o. A. först afhöra Hans Maj:ts
giorde anmärckningar. För öfrigit insisterade äfven Hr
de Geer på nödvändigheten, at Ceremoniellerne måtte snart
expedieras.
Och som Hr Lantingshausen begaf sig ifrån dess
begäran om memorialets upläsande, så företogos nu Ceremoniellerne.
Och påminte vid upläsandet Frih. Ungern, at, om
någonsin möjeligit vore, R. o. A. icke ville dervid göra
någon svårighet, emedan de förmodeligen lära med all
sorgfällighet vara utarbetade, men i synnerhet efter tiden
176 (Nov. 9.) Ceremouieleina och ordenssaken.
så skyndar och anstalterne måste göras så om styckens
lossande på alla fästningar i riket som andra oundgängelige
solenniteter.
Uplästes altså bägge förenämde Ceremonieller, hvarvid
R. o. A. icke funno någre påminnelser at göra, utan
blefvo de bifallne och med sådan påskrift til de andre
Stånden afsände.
Som derefter å nyo påmintes om Hr Lantingshausens
memorial, så erindrade Gref Brahe, at uti sidsta Pleno
blifvit öfverens kommit, at någre Introductionsmål skulle
ytterligare företagas.
Men R. o. A. stadnade omsider i det slut, at ordenssaken
nu borde under öfvervägande komma.
Hr Stierneld: Som Hr Landtm, haft den nåden at
tala med Hans Majit härom, så måste han egenteligen och
i synnerhet hafva sig Hans Maj:ts tankar bekandte, och
torde altså vara bäst at upskiuta med denne öfverläggning
til måndagen, hvarförinnan Hr Landtm, kunde blifva
så frisk, at han kan vara tillstädes och härutinnan uplysa
R. o. A.
Detta var äfven Frih. Wrangels mening.
Hr Ruthenschiöld sade sig tinna anständigt, at
denne saken ej alt för länge på tiden ankommer.
Hr von Nolcken påminte, at alt måtte läsas i en
suite, om saken nu skall afgöras.
Frih. Duwall och Frih. Kagg höllö före, at R. o.
Arns endaste göromål härutinnan vore at åhöra Hans
Maj:ts nådige anmärkningar vid Statuterne samt förnimma,
om något ytterligare blifvit Hr Landtm, i nåder
communiceradt, men at Hr Lantingshausens memorial nu
icke gerna syntes finna rum, emedan det säges vara stäldt
til svar på ett annat memorial, hvaröfver R. o. A. sig redan
utlåtit.
Men Frih. Coijett, Hr Hästsko, Hr Ruthenschiöld
och flere påstodo högeligen, at ett memorials upläsande
uti en sak, som är under ventilation eller med
den samma någon gemenskap äger, hvarcken bör eller kan
en Riddersman betagas.
Hr Adlerbeth tilläde, at det vore en bedröfvelig
aspect, om sådant skulle en R. o. A:ns ledamot nekas.
Lantingshausens memorial.
177
Frih. Ungern sade sig icke hafva något emot upläsandet,
men förbehöllt sig likväl, at det måtte skie i den
ordning, at på hufvudsaken hafves förnämsta afseendet
och altså dermed göres början.
R. o. A. funno omsider godt, at först Hans Kongl.
Maj:ts anmärckningar och sedan Herr Lantingshausens memorial
skulle upläsas.
Sedan altså Högstbemäite Hans Kongl. Maj:ts påminnelser,
bestående uti någre ändringar vid ordens-statuterne,
och hvilka uti allegaterne til detta Protocoll finnas, blifvit
upläste, uplästes äfven Hr Lantingshausens memorial,
hvaruti föreställes, huruledes 13, 20 och 40 § af Regeringsformen
samt 9 § af Högstsalig Hans Kongl. Maj:ts Försäkran
tydeligen innehålla, at grunden til vår regering
beror på Hans Kongl. Maj:ts höghet, förknippad med Riksens
Råds myndighet och bevakande, såsom Ständernes
fullmägtige, samt at lagstiftande magten med sorgfällighet
varit omtänkt at förskantsa sin och sina medborgares
rätt til de ledige blifvande tienster och ämbeten, hälst
som påfölgden af tiensters bortgifvande varit af Riksens
Ständer vid 1720 års Riksdag förutsedd och på det ömaste
i ackt tagen, enligit Högbemälte Försäkrings 10 §. Och
som det vill synas, at tiensters förgifvande är af enahanda
beskaffenhet med Riddare-ordens utdelande, så är
Hr Lantingshausen i stöd af anförde skiäl af den tankan,
at en sielfständig och oinskränkt Konungens magt i detta
fall är stridande emot principen af hela vårt regeringssätt,
och at fölljackteligen de Svenska Riddare-orden böra
blifva af Hans Majit med Råds råde efter omröstning
utdeldte o. s. v.
Frih. Ungern förbehöllt sig, at det sidst upläste memorialet
måtte blifva liggande på bordet, hälst som deruti
finnes åtskilligt, som torde förtiena närmare granskning
och eftertanka, innan man kan finna sig deruti.
Frih. Eric Wrangel var härmed ense, men hollt före,
at man lika fullt kunde nu utlåta sig öfver Hans Kongl.
Maj:ts anmärckningar, och blir altså frågan, om hela saken
eller allenast Hr Lantingshausens memorial skall hvila.
Gref Brahe: Utan at bryta min i Secrete Utskottet
gångne tysthets ed, kan jag för R. o. A. yppa, at något
allaredan torde i Rådet vara anhängigt, som med denna
2301.00 AJelns Protokoll. (XVIII). 1751—1752. 12
178 (Not. 13.) Ordenssaken.
sak har någon gemenskap och rörer rikets heder och anseende,
så framt R. o. A. ej med möjeligaste delicatesse
behaga detta mål handtera.
Hr Ruthenschiöld: At med ömhet och försigtighet
gå härvid til väga har altid varit min tancka, men jag
anhåller, at R. o. A. ej villja stycka och söndra saken,
som nödvändigt skier, om en del företages och den andra
blifver liggande, som jag nyligen hört proponeras.
Jag ser ingen nödvändighet, hvarföre vi skola så förhasta
oss, at vi förgäta en naturlig ordning. Saken kan ju
hvila turn toto effectu. Och ehuru Bondeståndet redan yttrat
sig, så händer dock ofta, at [ett] eller annat Stånd kan
ändra sig, sedan det igenom närmare uplysning blifvit
bragt på andra tankar, och jag har tillförene här på Riddarehuset
hört säjas, at R. o. A. ej bör låta entrainera
sig af de andra Stånden. Och som för öfrigit Riddareorden
är en dygd- och ährebelöning, så måste öfverläggningarne
härom vara ordentelige.
Frih. Ungern biträdde aldeles Hr Ruthenschiölds mening
, hvilken han ock trodde vara samtelige Secrete Utskottets
ledamöters tanka, och önskade fördenskull, at R. o.
A. täcktes upskiuta denne rådplägning tils nästa sammankomst,
då hvar och en Riddersman lärer göra sig både en
skyldighet och ett nöje at med största fogelighet härom
öfverenskomma.
R. o. A. biföllo denne föreställning och skildes altså
åt klockan ett.
Den 13 November.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Under Hr Grefvens och Landtm:ns ännu påstående
opasslighet förde Gref Brahe klubban.
Hvilken, sedan han äskat lind och R. o. A. intagit
sine ställen, bad, at R. o. A. ville åhöra Protocollens justering,
hvarmed fortfors.
Anmältes til föredragande af R. o. A:ns Deputerade
författade Besvärspuncter, hvilka de förment kunna såsom
allmänne ansedde blifva, och voro desse puncter 2fi til
antalet.
Adelns besvärspunkter.
179
Härvid yttrade sig Hr Wulfwenstierna, at ehuruväl
de besvär, som R. o. A. således upgifva, syntes hafva
det anseende, som lände de til befästande och förökande af
Ståndets Privilegier, så torde det dock vara mindre gagneligit,
om icke aldeles skadeligit, at dermed framkomma,
emedan derigenom gofvos de andra Stånden tillfälle at censurera
och torde hända afslå R. o. Arns påståenden, ehuru
grundade och billige de kunde i sig sielf vara. I anseende
hvartil Hr Wulfwenstierna trodde sig med fullkomligt
skiäl kunna styrcka R. o. A. at antingen aldeles nedlägga
desse besvär eller åtminstone upskiuta dem til en
annan Riksdag.
Och som Hr Ehrenström med flere likväl begärte,
at desse besvären måtte upläsas, så erindrade åter Hr
Wulfwenstierna, at om R. o. A. komma öfverens at
sielfve inga besvär andraga, sättjas de derigenom så mycket
mera i stånd at afvisa eller afslå de öfrige Ståndens
besvär, hvilka gemenligen i drygaste måtton pläga inrättas.
På åtskilliges åstundan uplästes likväl de projecterade
Besvärspuncterne.
Sedan det var skiedt, sade Hr Ridderstolpe sig
deribland hafva åhört åtskilligt, som aldrig bör få namn
af R. o. Arns besvär; det mesta, hvaruti någon rättelse
kan betarfvas, vore af den beskaffenhet, at det på underdånig
anmälan hos Hans Maj:t kan hielpas. Och hvad
Banco-interessens nedsättjande vidkommer, trodde han den
frågan vara alt för granlaga och öm at vidröra, emedan
lättheten at få göra lån i Banquen torde hafva helt andra
fölgder med sig, än man förväntade.
Detta sednare bejakade jemväl Hr Hastfehr.
Hr Giös hemstälte likväl, om icke det på vist sätt
vore nyttigt för landet, om penningar gofvos för mindre
renta, hvaraf ock den förmohn nödvändigt måste härflyta,
at egendomar skulle stiga til deras rätta värde.
Hr Ehrenström hollt före, at Banco-ordningarne voro
ganska stränge deruti, at inga lån få göras på skatterusthåll,
hvilka likväl äro en god och redbar egendom.
Frih. C oi j ett förklarade sig icke kunna fatta annan
tanka, än at ju R. o. A. äfven så väl som de öfrige Stånden
voro berättigade at andraga hvad dem trycker; at
180 (Xov. 13.) Adelns besvärspunkter.
deras välfångne Privilegier ingalunda böra komma under
någon fråga, men endast deras fria och okränkta utöfning
dem förbehållas. Och hvad i synnerhet den 24 § uti nyss
upläste sammandrag angår, berörande stalloxehandelen och
utskieppningen ifrån Skåne, så kunde Frih. Coijett ingalunda
begifva sig derifrån, emedan det tvång, hvarunder
R. o. A. i Skåne nu äro stadde, aldeles strider emot Adelige
Privilegiernes 19 § och fölljackteligen betarfvar ändring.
Hr Wulfwenstierna förestälte, at som R. o. A. är
i besittning af visse Privilegier, så är ej nödigt at i detta
afseende formera någre besvär, emedan man har öpen väg
at hos Kongl. Majit anhålla om de undfångne Privilegiers
beskydd, varandes härvid den märkelige skillnad, at så
snart det heter besvär, måste det äfven ankomma på de
öfrige Ståndens utlåtande, då dem, som sagt är, altid lemnäs
tillfälle at likasom aftvinga något på R. o. Arns förmåner.
Hr Klingspor medgaf väl, at det vore naturligit at
hos Hans Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, hvad
som kan röra R. o. A:ns Privilegier, men trodde dock,
at de öfrige Stånden icke vore berättigade at döma
öfver R. o. Arns besvär, enär de på Privilegier sig
grunda.
På samma sätt yttrade sig ock Hr Gustaf Reuterholm
och begärte tillika, at saken måtte hvila, emedan
åtskilligt ibland desse besvär torde finnas, som fordrar
närmare öfverläggning.
Gref Brahe hemstälte, om R. o. A. finna godt, at
hos Kongl. Majit i underdånighet må anhållas om Privilegiernes
bibehållande;
Då Hr Wulfwenstierna svarade, at vid alla Kongl.
Cröningar pläga altid Privilegierne förnyas och fastställas.
Frih. Ungern: Det är aldeles otvifvelacktigt, at Hans
Majit vid Dess Kröning lärer stadfästa Privilegierne, men
om R. o. A. serskildt derom skulle anhålla, torde de andra
Stånden taga sig anledning at göra detsamma, då ock
til äfventyrs de Stånden, som icke hafva någre Privilegier,
torde villja utvärcka någre förmoner för sig.
Urskilltiings- oell Besvärsdeputationerna.
Hr Giös anmärckte, at en stor del af R. o. Arns besvär
äro af enahanda beskaffenhet som Bondeståndets, i
synnerhet hvad tienstehions-ordningen och flere dylike omständigheter
angår, och trodde i anseende dertil, at någre
besvärspuncter väl kunde antagas.
R, o. A. kommo omsider öfverens, at besvären hvila
tils i morgon.
Anmältes Bondeståndets Extractum Protocolli angående
ett af Hr Lagman Frank sökt byte.
Hr Wulfwenstierna berättade, at detta mål efter
sidstledne Riksdags slut icke blifvit expedieradt, ehuru
trenne Stånd derom varit enige, emedan det synts på vist
sätt i’öra Adelens Privilegier.
Detta mål upskiöts äfvenledes.
Dernäst uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli
af den 6 i denne månad, hvaruti Ståndet instämmer med
Borgareståndets utlåtande, at besvären måge gå Urskillings-Deputation
förbi och directe til Besvärs-Deputation
aflemnas, emedan tiden derigenom förmodas kunna vinnas.
Och som Borgareståndet förklarat sig af den tankan, at
uti alla de mål, hvaröfver andra Deputationer, efter förut
lemnad remiss, deras betänkanden afgifva, Besvärs-Deputation
då icke må äga något vidare bepröfvande, utan endast
efter slike betänkande til alla delar låta författa project
til resolution erne, så vill äfven Bondeståndet dertil
beqväma sig, dock at, enär Besvärs-Deputation kan finnas
af annan mening, äfven dess serskildte utlåtande och författade
project til resolutionen må til Riksens Ständers
Plena upgifvas.
R. o. A. förblefvo vid sitt tillförene härutinnan fattade
och med de öfrige Stånden communicerade beslut, at
det må noga förblifva vid den för Urskiliings-Deputationen
utfärdade Instruction.
Gref Brahe hemstälte, om R. o. A. nu behagade låta
sig föredraga saken angående de 3:ne Svenska Biddareorden
och Hans Majits vid ordens-statuterne giorde anmärkningar.
Och som härtil svarades Ja, så anmodade
Gref Brahe R. o. A. at med möjeligaste fogelighet,
tålamod och inbördes förtroende taga detta mål under
öfvervägande.
182 (Nov. 13.)
Riddarordnarne.
Frih. Duwall yttrade sig, at sorn hail aldraförst tagit
sig den friheten at gifva R. o. A. anledning til detta
ämnets ventilation, så utbad han sig deras gunstbenägne
tillstånd at än ytterligare få ingifva ett memorial i
denne sak.
Uplästes altså Frih. Dmvalls memorial.
Och sedermera Hr von NolcJcens, Hr Adlerbeths, Hr
Durietz, Hr Sandbergs, Hr Leijonanckars, Frih. Ungerns,
Frih. Cederhielms, Hr Adlermarcks, Hr Thure Budbechs,
Hr Ulfklous dels memorialer, dels dictamina, hvilka detta
Protoeoll bilagde linnas.
Sedan R. o. A. alt detta åhört, yttrade sig Frih.
Gustaf Hamilton, at han til alla delar vore enig med
Frih. Ungerns uti dess välgrundade memorial förklarade
tankar, och önskade, at R. o. A. med sachtmodighet ville
påminna sig, at om uti detta samfund finnas skilljacktige
tanckesätt, så härröra de dock alla af en fullkomlig välmening;
för öfrigit kunde han icke afse, at sådane farligheter
och äfventyrlige fölgder voro at förmoda af Riddareordens
utdelande i Capitlet, som Hr Lantingshausens memorial
dem föreställer. Han frucktade, at man i det målet
snart kunde taga skuggan för en kropp, och såge han
för sin del icke, at någon rikets grundpelare härigenom
kommo at rubbas. Men det vore nogsamt bekandt, at uti
alla andre länder, hvarest Riddare-orden äro instiktade,
pläga de af Ordensmästaren uti Capitlet utdelas, och torde
altså hända, at någon annan praxis härvid icke vore för
nationen så aldeles hederlig.
Hr Lantingshausen sade sig icke hafva bordt eller
kunnat förmoda, at dess yttrade tankar skulle finna så
många motsäjelser. Men som han allaredan uti sitt memorial
tydeligen förklarat sin mening, vid den han ständigt
förblifver, och äfven å andra sidan vidlyftigt blifvit
anfördt de skiäl, hvarmed man menar den samma kunna
bestridas; så hade han vid detta tillfället icke något annat
at tillägga än at endast öfverlemna til R. o. A:ns dom
och utsago, hvilka principer aldrabäst med vår frihet öfverensstämma.
Gref Creutz: Jag kan ej annat finna, än at emellan
tienster och Riddare-orden är en märkelig analogie, hälst
när man sträcker sin tanka til framtiden. Jag grundar
Riddarordnarne.
183
mig altså på de skiäl, som Hr Lantingshausen i dess memorial
andragit, och finner i öfrigit saken af den öma
beskaffenhet, at den bör remitteras til Secrete Utskottet.
Härtil fogade sig Hr Ehrenström och någre flere.
Hr Hästsko frucktade, at det hos främmande magter
kunde förorsaka både upmärcksamhet och mindre fördelacktigt
omdöme om Riksens Ständers delicatcsse, at detta
ärende nu in Pleno företages. Och emedan här är frågan
om en ändring uti hvad redan förut är stadfästat, så
skulle man kunna döma, at någon vanmägtighet vore uti
vårt regeringssätt, eller ock at Riksens Råd som Ständernes
fullmägtige på något sätt giort sig ovärdige den
myndighet, som deras ämbeten bör åtföllja.
Hr A. H. Ramsay conformerade sig med Frih. Ungern,
men ville dock ej vara deremot, at Secrete Utskottet
måtte inkomma med någon berättelse härom. I öfrigit
trodde han ej, at en ändring uti ordens-statuterne,
som endast grundade sig på anständigheten och andra
folkslags bruk, kunde medföra någon farlighet för det allmänna.
Men det intryck, man ofta gifver om oskyldige
saker, de så kallade visklekar och ogrundade ryckten vore
ty värr långt mera betydande och skadelige.
Hr Roos fant saken vara ganska örn, emedan det å
ena sidan talas om Konungens välbehag och anständigheten
och å den andra sidan om Regeringsformen och Rådets
myndighet. Imedlertid vore det ock betänkeligit at
utan fullkomligt lius lemna sitt bifall, hvarföre han hollt
för säkrast, at detta altsammans måtte remitteras til Secrete
Utskottet eller en Stor Secret Deputation.
Men Hr Giös trodde, at sedan R. o. A. nu mera flere
gånger vidrört denna sak och redan gått i nog vidlyftig
ventilation derom, vore det aldeles onödigt at förvisa den
til något annat ställe. Här vore inga tvifvelsmål för
handen, som behöfde någon uplösning, ty hvarken Ständers
frihet eller regeringssättet synes härigenom i det
minsta comprometteras; och biföll altså Hr Giös den tankan,
som uti de upläste memorialerne blifvit understödd.
Hr G. Hastfehr beklagade, at ordens förgifvande i
Capitlet såsom ett regale synes villja dragas derhän, som
kunde dermedelst i framtiden läggas grund til en souverainité.
Man måste tillika besinna, at en alt för stor
184 (Nov. 18.)
Riddarordnarne.
myndighet å Rådets sida kan gifva anledning til en souverainité,
som torde hända blefve farligare. Om Rådet
igenom ballotering äga at döma om folcks förtienster,
blifva de ju stälde utan ansvar, och kan mycket förelöpa,
som kan skie allaredan ej är utan exempel. Hr Hastfehr
biföll altså de omförmälte ändringar uti ordens-statuterne.
Frih. Friesendorff: Af alt hvad i detta mål så
munt- som skrifteligen anfördt blifvit, kan jag ej göra annat
slut, än at ordens förgifvande på intet sätt äger någon
gemenskap med sielfva regeringssättet, och at de nu
föreslagne ändringar taga sin styrcka af hvad här i riket
i forna tider brukeligit varit, hvarmed äfven andra nationers
plägsed instämmer. Och som jag nu linner ingen
ting vara förbigått och obemäldt, som til uplysning härutinnan
lända kan, så skulle jag för min del önska, at
R. o. A. utan längre tidens utdrägt ville skrida til ett änteligit
slut.
Begärtes af åtskillige proposition.
Frih. Carl Otto Hamilton: Jag är beredd at ingå i
det temperament, at den så kallade balloteringen må afskaffas,
emedan dervid några betänkeligheter säjas kunna
förefalla. Men som Regeringsformen klarligen innehåller,
at Konungen äger styra rike sino med Råds råde, så vet jag
ej, huru det [med] vårt antagne regeringssätt vill öfverensstämma
at lika som formera 2:ne Conseils i riket. Det
kunde sedermera hända, at saker af större vgit drogos under
denne sednare Conseil. Och hoppas jag, at som Rådet
enligit statuterne består af Riddare, som på annor
händelse äfven skulle äga rum i Capitlet, så lärer Hans
Kongl. Majit med nådigt välbehag anse deras underdånige
andragande, antingen det skier af dem som Riksens
Råd eller som ledamöter i Capitlet.
Frih. Ungern: Det tillkommer ej Riksens Råd at utdela
nåd, utan sådant bör förväntas af en Konungahand.
För öfrigit lärer det vara en fåfäng frucktan, at OrdensCapitlet
skulle draga mera myndighet til sig. Det vore
beklageligit, om arméen och de högsta ämbeten i riket
skulle vara benådande i sådant folcks händer, hvilka icke
utom en så bedröfvelig misstanka kunde äga rum uti
Ordens-Capitlet.
Riddarordnarne.
185
Hr A. Reuterholm önskade, at R. o. A. med kallsinnighet
och vänlighet ville afsluta denne deliberationen.
Han för sin del kunde ej annat än vara rörd af Frih.
Ungerns föreställning och hollt altså före, at man med
underdånig vördnad kunde instämma med Hans Kongl.
Maj:ts nådigst förklarade åstundan, utan at man behöfde
fruckta at dermedelst träda Ständernes frihet för när. Och
om R. o. A. så skulle nödigt pröfva, kunde man tillika
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, at inga andre
än ordens saker måge under Capitlets skiärskådande
dragas.
Gref Brahe bad, at R. o. A. nu ville uphöra med
discourserne, och frågade sedan, om R, o. A. bifaller Hans
Kongl. Maj:ts vid orden s-statuterne giorde anmärkningar
och ändringar.
Hvartil svarades med Ja och Hej, och strax derpå begärtes
votering af Frih. E. Wrangel, Hr Hästsko och några
flere.
Frih. Ungern hemstälte, om icke R. o. A. skulle behaga
förena sig, at hvar och en blifver sittjandes på sina
bänkar, tils han blifver upropad, på det voteringen måtte
med ordning kunna för sig gå och icke hafva det anseende,
som ville den ene igenom öfvertalande och hemlige
persvasioner råda öfver den andras tankesätt.
Hr G. A. Ruthenschiöld: Om votering i denna sak
icke kan undvikas, hvilket jag för min del gerna hade
önskat, anhåller jag i ödmiukhet, at R. o. A. ville med
en ädelmodig kallsinnighet låta saken decideras.
Som votering än ytterligare och nästan allmänt begärtes,
så formerades och antogs fölljande proposition:
Den, som bifaller Hans Kongl. Maj:ts vid ordensstatuteme
giorde ändringar, skrifver Ja; den, som det ej
vill, skrifver Nej.
R. o. A. utnämde fölljande Deputerade at sittja vid
bordet och hafva inseende på voteringen:
Gref Piper, Frih. Strömfelt, Frih. E. Wrangel,
Hr Rutg. Rarnekou, Hr Ch. Jach. Klingspor,
Hr Fredenstierna, Hr Hasenkampff.
Votering geck för sig efter vanlig ordning med första
och andra upropet.
186 (Nov. 14.) Hiärnes memorial.
Sedlarne uplästes och sedan räknades med liud röst,
och voro
Nej 277,
Ja 372.
Som det uti handlingarne befintelige voterings-instrument
utvisar, hvilket sedan det var af Deputerade underskrifvit
samt för 11. o. A. upläst, skildes R. o. A. åt
klockan 7.
Den 14 November.
II. o. A. samlades förmiddagen klockan 10 at efter i
går giord öfverenskommelse nu reglera Besvärs-puncterne,
och trädde Gref Brahe til klubban.
Uplästes först instrumentet af den i går hos R. o. A.
skiedde voteringen.
Afven berättades, at Borgareståndet inkommit med utlåtande
af den 9 sidstledne och til största delen samtyckt
til Hans Maj:ts dem i nåder tilstäldte anmärckningar öfver
ordensstatuterne.
Sedan anmältes och på åtskilliges begäran uplästes
ett af Herr C. U. Hiärne ingifvit memorial angående Adelige
Privilegiernes 5:te §:s nogare handhafvande vid domstolarne,
andragandes Hr Hiärne detta vara så mycket nödigare,
som den minsta betient i Riksens Collegier niuter
den förmon, at han emot sin halfva löns afstående äger
fri disposition om sin person och obehindrad kan taga sin
öfriga välfärd i ackt, hvaremot likväl erfarenheten vist, at
Adelsmän på creditorers blotta påstående blifvit til arrest
dömde och värckställigheten härom äfven genast befald,
innan man hört personen eller enligit lag lemnat honom
frihet ställa behörig borgen.
Atskillige af R. o. A. höllö före, att man kunde anmoda
Protocolls-Deputation at noga låta efterse, om någre
sådane steg voro tagne, hvarigenom lagens stränghet blifvit
öfverskriden och det Adelige Ståndets heder tvärt emot
Privilegierne angripen.
Men som detta Plenum endast för besvärens skull var
anslagit, så finner R. o. A. bäst at för denne gången ej
ingå uti andre ventilationer, hvarföre ock Hr Hiärnes memorial
blef tills framdeles upskutit.
Adelös besvärspunkter.
187
Som nu R. o. A. voro i begrep at företaga sig besvären,
så discourerades åter något i samma mening, som Protocollet
af den 13 eller i går utvisar, huruvida det vore
gagneligit eller icke, at Adelsståndet formerar någre besvär,
emedan de altid hos Konungen kunna anhålla om
Privilegiernes handhafvande, och då R. o. A. få hugna
sig af dem oförkränkte, lära få andre besvär finnas, som
icke redan igenom Kongl, förordningar och påbud äro
förebygde och således egenteligen icke böra angifvas som
besvär.
Uplästes altså och i ordning föredrogos de 26 författade
B esv ärs-p un eter.
1 § bifölls och blir med en liten tilläggning af de orden:
eller allmänne samfund, sålunda lydande:
At inga frälse lägenheter må under något laga fång
dragas utur Frälsemanna händer för publique verk och
hvarjehanda pios usus eller allmänna samfund, utan at
de, som redan äro på slikt sätt Frälsemannen ifrån komne,
måge få igenlösas.
2 §, angående härads- och sockne-allmänningars delning
i Upland. Går ut.
3 §, angående nedsättjande af Banquens interessen,
item om lån på skatte rusthåld.
Afslås, emedan detta ej hörer til Plenorum uptagande.
4 §, angående uphäfvande af Kongl. Förordningen at
år 1748 angående gäldbunden fast egendoms försälljande
på lån.
Anses ock för onödig, emedan denne qusestion är anhängig
i Justitise-Deputationen.
5 §, angående förändring af tienstehions lego- och
flyttningstid. Går ut.
6 §, angående någon besutten Adelsmans närvaro vid
mantals-skrifningar, då ej Landshöfdingen är tillstädes.
Går ut, emedan på många orter ingen besutten Frälseman
är sä nära boende, at han härvid kan gå tillhanda.
7 §, at landtmannen må tillåtas vid fiskelägen handla
och tillbyta sig fiskevaror.
Hr Wulfwenstierna och Hr Ridderstolpe anmärkte,
at som detta mål naturligtvis rörer gräntsorne
188 (Not. 14.) Adelns besvärspunkter.
emellan stads- och landtmannahandel och enligit Borgareståndets
nyligen giorde påminnelse ett sammandrag torde
komma at göras af alla de til detta ämne lämpelige förordningar,
så synes § här vara mindre nödig.
Går altså § ut.
8 §, om handhafvande af Kongl, förordningarne angående
saltpettersiuderierne etc.
Går äfvenledes ut, hälst som det berättades, at detta
mål skall vara i Kongl. Maj:ts Secreta Proposition om
inrikes hushållningen uptagit.
9 §, om lindrigare och emot spannmålens värde lämpadt
pris på allehanda varor.
Hr Wulfwenstierna förestälte, huru lätteligen en
sådan proposition af Borgerskapet kan eluderas; ty så
snart vi villja reglera pilsen på deras varor, tala de straxt
om djmhet af säd, hö, halm, ved, med hvad mera landtmannen
kan hafva at aflåta.
En stor del af R. o. A. funno väl en märkelig dyrhet
i städerne vara inritad, serdeles på handtverckerie-varor,
dock för de härvid varande omständigheters skull kunde
denne § ej gillas.
10 §, at R. o. A. må få, i anledning af deras Privilegier,
disponera fritt åborättigheten på de frälsehemman,
som äro med det onus belagde at hafva lotsar til hemmans-brukare,
då de anskaffa lotsar, som vid examen för
goda äro erkände och behörig caution för sig stält.
Hr Ridderstolpe påminte, at nya Lotsförordningen
lärer nu komma at öfverses, hvarföre detta mål i Justitire-Deputationen
tvifvelsutan blifver uptagit.
Hr H. H. Boije hollt före, at det ock kunde höra til
Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputation.
Hr Rosenstam erindrade, at thet väl vid sidsta Riksdag
R. o. A. blef tillåten fri disposition med åboers afoch
tillsättjande på de hemman, hvarå lotsar voro åboer,
dock at sådant gafs Ammiralitets-Collegio vid handen,
men sedermera har ingen resolution på desse besvär utfärdad
blifvit.
R. o. A. funno godt, at § går ut.
Påmintes af Hr Klingspor och Hr Stierneld om
expedition uti den hos R. o. A. i går afgiorde ordens-sak,
och at äfven måtte skyndas på de andre Ståndens utlå
-
Adelns besvärspunkter.
189
tande i samma måhl, emedan Kongl. Krönings- och Riddare-dagen
snart äro förhanden.
Äfven begärte Hr Stierneld, at de i går i förberörde
ämne ingifne dictamina och memorialer måtte föllja med
R. o. A:ns utlåtande til de andre Stånden.
Gref Leijonstedt, som til slut förde klubban, giorde
väl proposition, men härpå föll intet tydeligit svar.
R. o. A. skildes åt klockan 1, sedan de kommit öfverens
at i morgon åter infinna sig til ännu återstående besvärs
§§:s afgörande.
Den 15 November.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 10.
Gref Lilienstedt, fullmägtig Hr Sparfwenfelt, trädde i
början til bordet at föra klubban.
Och sedan R. o. A. kommit öfverens at i dag bringa
besvären til slut, och at icke eller någre andre qusestioner
måtte resas, företogs den i ordningen fölljande
11 §, angående obetaldte gärder, skiutsningar och
tråsshästar sedan sidsta kriget i Finland och Skåne.
Frih. G. Hamilton androg, at de Skånske provincierne
otroligen mycket lidit, under det arméen var der i landet,
hvarföre billigt någon slags ersättning bör påtänkas,
ty ej kan man begära, at vid infallande krigstider visse
landsorter skola draga tungan allena.
Hr A. H. Ramsay: Alt hvad Frih. Hamilton nu omförmält,
är i alla måtto lämpeligit til Finland; derföre
lärer ock deraf föllja samma slutsats för oss.
Gref J. G. Creutz sade det vara ganska beklageligit
och förtiena ett ömt medlidande, men derföre lärer det ej
kunna anses för allmänt besvär, emedan slike fordringar
kunna gå andre vägar.
Hr G. Reuterholm: Men fond bör ju utfinnas dertil.
Den lärer Konungen och Rådet näppeligen veta at tillgå.
Hvart skall man då vända sig med saken?
Hr Ridderstolpe tyckte, at man kunde inrätta §
som ett förbehåll för framtiden.
Men Hr Giös sade sig ej veta, hvartil ett slikt förbehåld
kunde gagna, ty de andre Stånden hade äfven så
190 (Nov. 15.) Adelns besvärspunkter.
väl at fordra som vi, och då ökte de allenast våra besvär
med deras egne.
R. o. A. funno omsider, i ansende til de härvid varande
svårigheter och i synnerhet rikets utblottade tillstånd,
at denne § kan uteslutas.
12 §, angående flere fabriquers inrättande i Finland.
Hr Wulfwenstierna sade sig ej veta, hvad man
egenteligen igenom denne § kunde vinna, ty allmänne författningar
äro i detta mål tagne, och Landshöfdinge-instruction
innehåller tydeligen, at han bör sörja för landet.
Hr H. Boije: Finland lider likväl mycket igenom
monopolier, hvilket Landshöfdingarne i sine relationer förmodeligen
ej hafva obemäldt lemnat. Igenom flere fabriquers
inrättning blef likväl mera rörelse i landet och befordrades
afsättningen af spannmål och flere landtmanna
varor.
Efter något discourerande blef § sålunda stäld och bifallen
:
Adelen från Sverige och Finland begär, at i landet måge
flere fabriquer få inrättas.
13 §, at rusthållare och rotebönder ej måge påläggas
at längre skiutsa sine dragoner och knecktar, än uti contractet
och reglementet är stadgadt.
Hr Boije försäkrade, at denne § i anseende til omständigheterne
kan hafva sin goda grund och Bondeståndet
torde väl kraftigare härom påminna.
Hr Ramsay: Reglementet är klart. Bonden är ej
pligtig at skiutsa längre än til sammelplatsen, men nu,
sedan manskapet blifvit emplojeradt vid fästningsbyggnaden,
har landet af deras skiutsande haft långt drygare
känning.
R. o. A. funno säkrast, at som i detta mål redan finnas
reglementer och förordningar, så kan § ej som besvär
antagas, utan lärer Hans Maj:t på skiedd underdånig anmälan
i nåder afhielpa de klagande.
14 §, at rusthållare i Finland måge få ersättning för
deras under sednaste try frihets-åren bortmiste augmentsrentor,
emedan de under samma tid måst utan desse rentors
tillhielp praestera rustningen.
Denne § blef af R. o. A. til alla delar bifallen.
Gref Brahe upkom och trädde til klubban.
Adelns besvärspunkter.
191
15 §, angående betalning för den skog, som til fästningsbyggnaden
i Finland på säterie eller rusthålls ägor
blifvit huggen.
Gref Creutz hollt före, at en skillnad bör göras
emellan krono-skatte- och säteri-rusthåll, ty om Kronan
skulle betala hvad som på sådan händelse togos på kronoskatte
grund, så betalte hon ju sitt egit.
Men Frih. Hamilton anmärckte deremot, at skogen är
rusthållaren anslagen för rustningen.
R. o. A. antogo §, men som samma omständigheter
kunna gifvas vid fästningsbyggnaderne i Sverige, så bör
den ej restringeras endast til Finland utan inrättas så
ledes:
At
de af B. o. A, som äga säterie- eller skatte-rusthåll,
måge få betalning för den skog, som til fästning sbyggnaden
och andre Kronones behof på desse rusthålls ägor liugges
eller redan är huggit.
16 §, angående hemman, hvilka i Kronones jorde
böcker
såsom öde och frälse, utan viss ägare, kunna finnas
antecknade, at sådane måge under full frälsemanna
rätt emot erläggande af 6 års renta til Kronan efter behörig
skattläggning och inrotering af R. o. A. få besittjas.
Hr G. Reuterholm: Jag vet ej, om gammalt frälse
kan förlora sin natur, änskiönt man derföre sätter in 6
års renta. Ty det skulle nästan synas som ett ingrep i
Privilegierne.
Hr Klingspor och flera voro af den tankan, at §
kunde gå ut, emedan det til slut skulle komma an på undersökningar,
hvarigenom bonee fidei possessores blefvo
brydde och oroade.
Gref Brahe: Vid jordransakningar, som af Landshöfdingarne
böra hållas, måste väl sådant yppa sig.
Fants godt, at § går ut.
17 §, om Nercke och Wermelands läns delning eller
ock Landshöfdinge-sätets flyttj ande ifrån Örebro til Christinsehamn.
Går aldeles ut.
18 §, om någon förskoning för Hertigdömet Skåne i
anseende til boskapssiuka, krig och missväxt.
192 (Nov. 15.) Adelns besvärspunktcr.
Gillas med tilläggning: och flere landsorter och lyder
§ sålunda:
Som en grymt frätande boskapssiuka någre gånger
öfvergått Hertigdömet Skåne och flere landsorter och der
än continuerar, sedan de besvärligheter, som krig och missväxt
föllja, förut ganska hardt tryckt detta landet; så anhåller
II. o. A., at dem och deras frälsebönder, til förekommande
af total undergång och ödesmål, må til nästa
Riksdag någon eftergift och förskoning i Kronones skatter,
contributioner och bevillningar förunnas.
19 §, angående årlige sammanträden i hvarje Landshöfdingedöme
i Herr Landshöfdingens närvaro at rådgöra om
oeconomien, landsculturen, vettenskaper och goda ordningar
med mera.
Hr Hallenborg sade, at sådant 1719 och 1723 varit
practiceradt.
Men Gref G. Gyllenborg tyckte, at det skulle se
ensidigt ut, om Landshöfdingen höllö serskild te sammankomster
med Adelen. § går ut.
Hr Klingspor påminte likväl i anledning häraf,
at R. o. A. i länen borde få tillgäng til Herrar Landshöfdingarnes
Riksdags-relationer och äfven vid relationernes
författande bli hörde.
Hr Giös instämde härmed och tilläde, at detta vore
så mycket billigare, som Riksens Ständer gifvit hederlige
belöningar åt somlige Landshöfdingar; man kunde
åtminstone få en hugnelig öfvertygelse, at sådant blifvit
väl användt.
Hr Ruthenschiöld: Saken låter sig bäst hielpa på
det sättet, om vid Riksdagarnes början, och så snart relationerne
blifvit til Kammar-Oeconomie-Deputationen remitterade,
de der lemnäs några dagar öpne, så at folck
ifrån landsorterne kunna dem genomögna och til äfventyrs
gifva någon nyttig uplysning i ett och annat mål.
Hr Wulfwenstierna medgaf, at detta väl kunde
lända mången til nytta och invärtes satisfaction, men
frucktade likväl, at det gåfve anledning til hvarjehanda
contradictioner och det, som nästan vore oundvikeligit, at
Deputation blefve hindrad i sitt arbete.
Denne discoursen afstannade, och föredrogs besvärens
20 §, så lydande: Alldenstund ingen lag eller förordning
Adelns besvärspunkter.
193
ännu stadgar, huru rösterne emot hvarannan skola anses,
då landt- och stadsförsamlingarne taga tillika del i Prästeval,
emedan landet då efter 1739 års förordning räknar
sina röster efter hemmantal, men städerne efter egit behag
sins emellan utsätta, så at ett helt hemman på landet
oftast considereras emot en den minsta borgare eller numererad
kåltäppa i staden; så anhålles, at en tydelig ordning
eller jemkning häruti må emeUan landt- och stadsförsaml
ingar stadgas och kundgöras.
Bifölls.
21 §, angående visse Kronobetienters sielfsvåld at villja
påskrifva och confirmera R. o. A:ns til deras frälsebönder
och torpare utgifne städj osedlar. Onödig; går ut.
22 §, angående en extraordinarie Landtmätares förordnande
i hvarje län.
Åtskillige af R. o. A. funno väl, at flere Landtmätare
i visse län voro nödige, och skall sådant för detta vara
af Collegier och ämbetsmän tilstyrckt; dock som statsbristen
härtills legat i vägen, och ingen dugelig person lärer
villja utan lön påtaga sig en så mödosam syssla, så går
§ för denne gången ut.
23 §, angående den i Skåne brukelige skattläggnings-methode.
Se vidare allegaterne til detta Protocoll.
Går ut.
24 §, om stalloxe-handelen i Skåne, at den ej mera
må inskränkas.
Går ut, emedan härom är serskildt förordnadt.
25 §, at jordransakningar sällan blifva hällne i Malmöhus
län; item om Lands-Secreterare- och Kammereraresysslornes
blandning och änteligen om de alt för täta
ombyten derstädes af Herr Landshöfdingens vicarier.
R. o. A. funno detta vara ett ganska enskyldt besvär,
hvilket fördenskull blef ogilladt.
26 §, om frihet för R. o. A. at gifva åt knecktarne
torp elier hemkal, hvilket hälst som lägligit kunde falla.
Går ut.
De 6 gillade §§ komma at til Allmänna Besvärs-Deputation
afgifvas, och skildes nu R. o. A. åt kl. ett.
“m/m. Adelns Protokoll. {XVIII.) 1751—1752.
13
194 (Not. 19.) Kröningsceremonielet.
Den 19 November.
K,, o. A. samlades förmiddagen klockan half 12.
Sedan liud var äskadt, anmälte Hr Landtm., at han
väl tält med de öfrige respective Ståndens Taleman och
sökt afböja de påminnelser de giort vid Kongl. Kröningsceremoniellet,
i det de begärt få gå med i processionen
ståndsvis, der likväl bemälte Ceremoniel innehåller, at R.
o. A. fö lija Hans Maj:t, och de öfrige Stånden förut intaga
sine anordnade ställen i kyrckan. Hr Landtm, hade vid
detta tillfälle förmärckt, at de icke gierna lära begifva sig
ifrån detta påstående, hvartil de som ett hufvudskiäl anföra,
at de vid den nyligen öfverståndne Kongl. Begrafningen
gått upp i procession, och förmena de således, at i
detta fall så bör förhållas vid det ena som det andra tillfället.
Hr Ruthenschiöld sade sig fruckta, at om man noga
betracktar, hvad sig under denna Regeringen tilldragit,
lärer det klarligen finnas, at de öfrige Stånden giort det
ena steget efter det andra til at förskaffa sig mera framsteg
och myndighet och at deremot altid söka at inskränka
och stäcka R. o. Arns prserogativer och heders
förmoner, der det likväl är ostridigt, at om de 4 Stånden
i riket kunna sägas vara pares potestate, äro de dock icke
pares dignitate. Detta, hvarom nu är egentelige frågan,
nemligen den hedern at som Riddersman föllja Konungen,
är nästan det endaste R. o. A. hittils haft oförryckt och
i behåld af sina urgamla rättigheter, och om vi ej villja
vahnhedra våra förfäders aska, böra vi ej så lätteligen
låta betaga oss detta, hälst hvad de andra Stånden nu
villja tillägna sig är en nyhet, som hittils aldrig varit
brukelig och skulle värckeligen icke stå väl i Ceremoniellet.
Hr Landtm.: Om man med behörig delicatesse anser
denne qumstionen, lärer det näppeligen kunna betagas dem
at som Stånd föllja med, om de det enständigt påstå.
Men man torde igenom en och annan föreställning vara i
stånd at hindra detta försök. Ty som alla Biskoparne
komma den dagen at vara förut i kyrckan som officianter,
Kröningsceremonielet.
195
så lärer Prästeståndet då blifva nog oansenligt och fördenskull
sielfve gerna afstå med en sådan begäran. Elljest
kunde man ock såsom ett alternativ gifva de andre
Stånden tillkänna, at om de åstunda at gå med i procession,
vill R. o. A. igenom visse Deputerade låta intaga
sitt ställe i den sviten, men at de öfrige af R. o. A. efter
urgamla tiders bruk föllja Hans Maj:t.
Hr Wulfwenstierna hollt före, at R. o. A. ingalunda
böra afstå ifrån denne rättighet, hvilken är grundad
både i 1607 års Riksdagsbeslut och äfven i 1626 års Riddarhusordning.
Och som Svea Konungar uti deras Försäkringar
och de Privilegier, som R. o. A. meddelte blifvit,
utfäst sig at hafva detta såsom det förnämsta Ståndet
i heder och vördning, så anstår det ock dem at försvara
sina välfångne prserogativer. Det torde ock hända, at de
andra Stånden påstå at hafva Härolder framför sig, hvilka
dock endast böra gå framför Landtm., som är Chef de la
Diéte.
Hr Hårleman: Jag håller för rådeligast, at vi bibehålla
en viss unité d' action uti våra göromål, och tror fördenskull,
at om de öfrige Stånden gått med vid Kongl.
Begrafningen, kunna de icke fogeligen utestängas ifrån
samma heder nu vid Kröningen, emedan de likväl äro
Stånd i riket. För öfrigit behåller R. o. A. altid sitt tilbörliga
äreställe, enär de förelysa dem androm i dygd,
vett, mandom och andra ridderlige egenskaper. Desse
skiäl föranlåta altså mig at styrcka dertil, at man häruti
må utfinna något temperament til undvikande af missförstånd
och stötning Stånden emellan.
Hr von Stierneman instämde med Hr Ruthenschiölds
och Hr Wulfwenstiernas yttrade tankar, at den heder, som
Adelsståndet så dyrt förvärfvat, må dem oförryckt tillhöra
och ej emot alla tiders öflige bruk med androm delas.
Och synes äfven naturliga billigheten fordra, at R. o. A.
må vid slike tillfällen föllja Hans Maj:t, emedan de föllja
honom i fält och farligheter, hvarmed de andra Stånden
sig icke befatta.
Men Hr Hårleman sade sig ej annat kunna än förblifva
vid dess redan giorde föreställning, och det i synnerhet
för den orsakens skull, at man ej ser någon utväg at
hindra de andra Stånden [från] hvad de åstunda, i fall de sig
196 (Nov. 19.) Kröningsceremonielet.
alla 3:ne derom förena. Utom dess vore det mindre hederligt
för R. o. A., om de sedan måste jaka härtil eller låta
öfverrösta sig, sedan de i förstone det med sådan fermeté
velat afslå.
Frih. Friesendorff utlät sig, at en tienlig föreställning,
så väl om hvad i äldre tider vid dylike solenniteter
blifvit i ackt tagit, som ock den omständigheten, at
Herrar Biskoparne ej kunna gå med i processionen, torde
förmodeligen kunna värcka någon ändring uti de öfrige
Ståndens föresats.
Uppå Hr Landtm:ns giorde proposition funno R. o.
A. godt, at igenom en Deputation af 6 personer förenämde
omständigheter de 3:ne Stånden til öfvervägande lemnäs,
samt at R. o. A., i fall det änteligen påstås, vill hafva visse
Deputerade med uti processionen med de öfrige Stånden,
men at sielfva Corpsen af R. o. A. fölljer Konungen.
Deputationen afgeck altså, och anmodades Gref Reenstierna
at vid detta tillfället föra ordet.
Frih. Wilhelm Armfelt anmärckte, at om, som sagt
är, visse Deputerade komma at gå med de andra Stånden,
lära ganska få finnas, som hafva lust at gå i den
trouppen.
Hr Landtm, berättade, at sedan Instructionen för Secreta
Manufactur- och Handels-Deputationen nu mera gådt
til de andre Ståndens utlåtande, har Prästeståndet dervid
giort den tilläggning, at hädanefter inga afskrifningar af
undfångne förskotter af Manufactur-fonden måge tillåtas,
och Borgareståndet har, jemte en och annan mindre betydande
ändring, äfven vid 20 § tillagt något angående utvägar
til svenska Jernmanufacturernes lättande och understöd;
hvilka påminnelser som de torde finnas ganska
billige och nyttige, så hemstälte Hr Landtm., om icke R.
o. A. behaga dertil samtycka, på det Instructionen må
kunna expedieras.
Härtil samtyckte R. o. A.
Sammaledes anmälte Hr Landtm, angående Instructionen
för Tull-Deputationen, hvarvid af Präste- och Borgarestånden
någon anmärkning var giord, hvilket ock nu
af R. o. A. bifölls.
R. o. A. åtskildes klockan ett.
Riiidarordnarne.
197
Den 21 November.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 11.
Som Hr Landtm, ännu ej var upkommen, så trädde
Gref Adam Horn til bordet at föra klubban.
Justerades först R. o. Arns Extractum Protocolli angående
Hans Maj:ts påminnelser och ändringar vid Riddareordens-statuterne.
Och som vid slutet deraf var infördt,
at hos Kongl. Maj:t i underdånighet måtte anhållas
om en förordnings utfärdande häröfver, påminte
Hr Ridderstolpe, at Riksens Ständer ju ännu icke
hos sig til formeligit öfvervägande företagit Kongl. Ordensstadgan
af år 1748.
Frih. Duwall svarade, at beslutet uti en så vigtig
sak måste nödvändigt igenom en förordning kundgöras,
och för öfrigit hade R. o. A., enär de bifallit Hans Maj:ts
påminnelser, i det samma utlåtit sig öfver 1748 års stadga.
Och blef Extractun Protocolli gilladt, så lydande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos
R. o. A. den 13 November 1751.
Vid det tillfälle, at R. o. A. läto sig föredraga den år
1748 den 23 Februarii, och således sedan sidstledne Riksdags
slut, utfärdade Kongl. Förordningen angående trenne Riddareorden,
öfver hvilkens stadfästande Riksens Ständer
fördenskull äga at sig i underdånighet utlåta, åhörde jemväl
R. o. A. Hans Kongl. Maj:ts vid högstberörde Förordning
giorde och R. o. A. i nåder meddeldte anmärckningar,
bestående uti fölljande:
Angående den Kongl. Svenska Seraphiner-orden.
1 Cap.
2 § går ut.
4 §, i stället för: nu vill Konung Riddare nämna eller
ordens ämbetsmän vällja, halle då sitt Råd samman, sättes:
nu vill Konung Riddare nämna eller ordens ämbetsmän
tillsättja, kalle då Ordens-capitlet tillsammans och
namne dem, som han vill hedra med denne orden. Och
198 (JfoY. 21.)
Riddarordnarne.
der så hända skulle, at på någon af de utnämde personers
förhållande och frejd vore något at säja, hvilket Ordensmästaren
icke haft sig bekandt, yttre då samtelige Riddare
sig deröfver inför Protocollet, då sedermera Ordensmästaren
låter de andragne skiälen hos sig gälla. Skulle
Ordensmästaren villja utnämna Riddare af de andre begge
orden, så höra deraf i samma Capitel vara tillstädes så
många Commendeurer, som tillgång är.
5 § ändras således: Konungens Printsar eller barn äro
födde Riddare af denne orden.
Uti 7 §, i stället för: dock äge Konungen magt med
Råds råde at o. s. v., införes: dock står i Ordensmästarens
välbehag at o. s. v.
Vid 11 § tillsättes: Riddare skall dubbas antingen uti
Riddareholms-kyrckan här i Stockholm, der någre Svea
och Göta Konungar begrafne äro, hvilka ofta til Svea rikets
försvar och heder med blod färgat sine vapn och kläder,
eller i Kongl. Slotts-kyrckan.
Vid 16 § och formulairet til Riddarebrefvet, i stället
för de orden: at vara Riddare af Svea och Göta urgamla
och hedervärde Seraphiner-orden, uti hvilken vi sielfve äre
medlem och Ordensmästare etc. sättes: at vara Riddare af
Svea och Göta urgamla och hedervärde Seraphiner-orden,
för hvilken vi sielfve äre Ordensmästare.
Uti 26 §, i stället för: då Råd til Riddares välljande
sammanlcalladt är etc., då Ordens-capitlet sammankalladt
är etc.
65 §, i stället för färre sättes mindre.
2 Gap.
§ 2. Rresidenten uti Kongl. Maj:ts och Riksens Cantslie
vare altid ordens Cantsler; han skall vid alla ordens tillfällen
etc. är således ändrad: ordens Cantsler skall vid alla
ordens tillfällen.
Angående den Kongl. Svenska Svärds-orden.
2 § går ut.
4 och 5 §§ ändras efter Seraphiner-ordens statuta.
Uti 9 §, i stället för: nu vill Konung Riddare dubba,
gore det i sine egne rum, och skola då Rikets Råd samt denne
Krömngsceremonielet.
199
ordens Commendeurer derstädes vara etc. utsättes: nu vill
Konung Riddare dubba, gore det i sine egne rum, och
skola då Rikets Råd, såsom Seraphiner-Riddare, samt ordens
Commendeurer tillstädes vara etc.
Uti 19 §, i stället för: då Råd til Riddares välljande
sammankalladt är etc. då til Riddares utnämnande Capitlet
sammankalladt är etc.
Angående den Kongl. Svenska Nordstierne-orden.
2 § går ut.
4 och 5 §§ ändras efter de förre statuta.
Vid 8 § rättes efter 9 § uti Svärds-ordens statuta.
Vid 18 §, i stället för: då Råd til Riddares välljande
sammankalladt är etc. sättes: då Capitlet sammankalladt är.
R. o. A. instämde i underdånighet med Hans Kongl.
Haj:ts härvid yttrade nådige välbehag och öfverlemnar altså
lika underdånigt til Hans Kongl. Maj:t at härom låta
utfärda en ytterligare nådig förordning. Hvilket fördenskull
med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Gref Horn berättade, at då R. o. A:ns Deputation i
förrgår varit hos de andre respective Stånden och giort
föreställning angående Ceremonielle-saken, hade de val
lofvat taga R. o. A:ns erindran i öfvervägande, men likväl
låtit förmärcka, at de enständigt lära förblifva vid
deras yttrade påstående at gå med i Krönings-sviten som
Stånd.
Hvilket Gref Reenstierna, som då Deputationen anförde,
ytterligare uprepade.
Härvid upläste Herr von Bromell fölljande Dicta
men
til Protocollet.
Gunstige Herrar! Hans Kongl. Maj:t har allernådigst
uti det utgifne Ceremoniellet behagat kalla oss som
Riddare och Adelsmän til den nu förestående välsignade
Kröningen, hvarvid vi böra gå i lika ordning, som några
Kkhde års bruk utstakat. Allmänna lagen stadgar ock, det
gammal urminnes häfd är lika gällande som sielfva lagen.
Yår egendom har igenom tygelfritt envälde i ochristelig
dyrhet stadnat i andras händer. Yi håfve ej mer deraf
qvar än blotta skuggan. Hederen, den våra förfäders tapperhet,
snille och vitterlek förvärfvat, den börom vi ömma,
ej allenast för vår egen skuld, utan ock derföre, at våre
200 (JfOT 21,) Kröningsceremomelet.
telningar ej måge banna vårt stoft. Hvarföre villjom vi
då äfven sättja hedren på vågspel? Så vida det, hvad vi
påstå, är igenom bruk en rättmätig lag, så böra ej Riddare
skrämas, sedan orden dem nyligen upmuntrat, ehuru
de andre 3:ne respective Stånden tyckas villja ändra lagen
samt Hans Maj:ts nådigste kallelse-sätt. Ty med lika
grund kunde alle andre lagar och privilegier undergå
samma öde, hvilket försigtigheten ingalunda bör tillåta.
Altderföre lärer R. o. A. ej kunna låta bero vid hvad redan
giordt är, utan å nyo sända til de andre Stånden en
Deputation med ett vänligit Extractum Protocolli af innehåll,
at de täcktes ihogkomma, at vi äro det första Ståndet,
kallade såsom Riddare och Adelsmän, men ej såsom
Stånd. Det Högvördige Prästeståndet, som nogsamt vet,
hvad förmoner förstfödslo-rätten ägt, torde då igenom deras
vanlige eftersinnande förmås at göra ett med oss. Mine
Herrar, låtom oss ej tro, att enighet vinnes med cessioner
och egennyttiga afsigter, utan förblifver lagarnes obrottslige
hägn och beskydd vid alla tillfällen den rätta grunden
til enigheten.
Hr Th. Rudbeck hollt före, at Kongl. Kröningsceremoniellet
ej borde anses annorlunda än som endast
lemnadt Riksens Ständer ad notitiam, och at fördenskull
de öfrige Stånden icke ägde rättighet at härvid något
ändra.
Gref Joh. G. Creutz: Vi finna nogsamt, huruledes i
förra tider varit brukeligit, och at sådant med fullt skiäl
kan kallas en Adelsståndets rättighet. Men som, enligit
väre fundamentale lagar, vi äro i riket 4 Stånd med lika
myndighet, så vet jag ej, om vid ett så lysande och märckeligit
tillfälle, som en Kongl. Kröning är, man kan vägra
de andra Stånden denne deras begäran. Jag håller ock
före, at R. o. A. derigenom i sielfva värket ingenting
afgår.
Frih. Stael von Holstein förklarade sig ense med
Hr von Brom eils yttrande, läggandes dertil, at de andra
Stånden hafva at tacka R. o. A. för deras återvundne
frihet, och at de nu kunna kalla sig Stånd i riket.
Frih. G. Hamilton sade sig fruckta, at man igenom
ännu flere til afsändande Deputationer ingenting uträttar,
och at det vore bäst at villfara de andre Stånden i deras
Kröningseeremonielet.
201
åstundan, hvarifrån de ändå icke lära begifva sig. R. o.
A. kunna ju igenom Deputerade låta representera sitt
Stånd i den sviten, och den öfriga delen af R. o. A. fölljer
efter gammal sedvana med Kongl. Maj:t, så har man ju
ingenting af sine rättigheter förgifvit.
Men Hr Klingspor insisterade derpå, at R. o. A. vid
ett slikt tillfälle icke egenteligen anses som Stånd, utan
som en Corps de Noblesse i riket.
Hr Stierneld: Man måste igenom något expedient
söka komma härifrån, ty om de 3 Stånden opiniatrera, vet
jag ej, huru långt vi härmed komma.
Hr G. Reuterholm yttrade sig, at det likväl vore
ganska hårdt, om Adelsståndet igenom de andre Ståndens
pluralitet skulle låta sig bestrida en så gammal heders
förmån, helst som det är med lagen enligit, at 3 Stånd ej
kunna utvotera det 4:des privilegier.
Hr Ridderstolpe hollt före, at man isynnerhet borde
söka förmå Prästeståndet at härutinnan biträda R. o. A:ns
mening, och det hälst i anseende til det skiälet, som redan
är anfördt, nemligen at alla Biskoparne blifva officianter
vid Kröningen. Och som R. o. A. icke tagit någon annan
del i Ceremoniellet än endast quoad notitiam, så kunde
de andra Stånden i detta fall vända sig til Kongl. Maj:t,
så kommer man aldrabäst derifrån.
Frih. Ungern: Som Kröningen innan få dagar är för
handen och man måste likväl på något sätt träffa ett slut
härutinnan, hvilket jag icke afser kunna utfalla til R. o.
Arns förmon, derest vi icke på något sätt och de bonne
grace instämma med de andra Stånden; så hemställer jag,
om icke R. o. A. skulle behaga gå i det temperament, at
man först omständeligen föreställer de andra Stånden,
huruledes R. o. A. ifrån uråldrige tider varit ägare af den
rättighet at som Riddersman föllja Konungarne vid deras
Kröning. Men som respective Stånden nu förklarat sin
åstundan at äfven villja gå med i Kröningsprocessionen,
så ville väl R. o. A. foga sig dertil, dock at sådant på
intet sätt må anses, som ville R. o. A. afstå något, som
dem af ålder varit tillständigt.
Efter något ytterligare discourerande blef detta af R.
o. A. uppå skiedd proposition bifallit, och fants godt, at
202 (Xov. 21.) Deputation till Stånden.
en Deputation af 12 personer til de andre Stånden i detta
ärendet kommer at afgå.
Frih. Ungern, som af K,, o. A. blef anmodad at å
Deputationens vägnar föra ordet, upläste til R. o. A:ns
gillande momenta af den föreställning, som til de andra
Stånden kommer at göras, nemligen at R. o. A. beklagar,
at oförmodeligen någon skilljacktighet emellan Stånden
upkommit angående den häfd, som R. o. A. alt sedan Konung
Gustaf Adolphs tid varit i besittning af, at som
Riddersman allena vara Hans Kongl. Majit fölljacktige vid
dess Kröning. Och ehuruväl R. o. A. på intet sätt förmoda,
det de öfrige respective Stånden villja förminska
något, som ifrån så uråldrige tider R. o. A. tillständigt
varit; dock som R. o. A. icke villja låta något tillfälle
förbigå at visa de öfrige respective Stånden alla de öfvertygande
möjelige vänskaps- och villighets-teckn, som på dem
ankomma kan, så vill ock R. o. A. för denne gången gerna
foga sig til de andra respective Ståndens begäran at vid
Kongl. Kröningen föllja med som Stånd, i fall respective
Stånden ej skulle sielfva, vid närmare öfvervägande af de
härvid förekommande omständigheter, derifrån afstå, görandes
likväl R. o. A. det förbehåll, at sådant på intet sätt
må förminska, hvad R. o. A. i så lång! ige tider varit i
possession af.
Detta gillades af R. o. A., och afgeck nu Deputationen.
Hr Landtm., som nu var på Riddarehuset upkommen,
yttrade sig sålunda: Jag har nu den ähran at föredraga
Höglohiga R. o. A. det arbete, som enligit Riksens
Ständers godtfinnande först mig och de öfrige respective
Talemännen jemte någre Deputerade anförtrodt varit och
sedan i Riksens Ständers Stora Secreta Deputation ytterligare
blifvit öfversedt och jemkadt, nemligen Hans Kongl.
Maj:ts Försäkran. R. o. A. kunna vara försäkrade, at
detta granlaga ärende med all ömhet och efter bästa vett
och samvete blifvit handteradt samt sielfva projectet efter
de grundreglor författadt, som uti Sveriges rikes besvurne
lag och Regeringsform innehållas. R. o. A. lära altså
täckas detta benägit och med tolamod anhöra samt dervid
draga sig til minnes, at ämnet är af den vigt, at icke allenast
vår, utan ock efterkommandes väl deruppå beror.
Konungaförsäkran.
203
Uplästes altså först Stora Secreta Deputationens Extractum
Protocolli af innevarande dato, hvilket var stäldt
som ett missive med Konungaförsäkran och Eden, samt
hvaruti förmäles, at Herrar Riksens Råd under öfverläggningarne
härom i Stora Secreta Deputation blifvit hörde,
och at jemväl Hans Kongl. Majit lemnat nådig tillstädjelse,
at detta måtte för Hans Kongl. Majit i sittjande
Råd frambäras.
Uplästes jemväl Konungaeden, hvilken utan någon
påminnelse blef gillad.
Likaledes R. o. Arns samt Krigsbefählets ed, som äfven
bifölls.
Frih. Ungern återkom med Deputationen, som varit
hos de andra Stånden, och berättade, at de lofvat aflemna
sitt ytterligare utlåtande uti den frågan, som vid Krönings-ceremoniellet
upkommit, och at de trenne Stånden, i
synnerhet Bönderne, vist sig mycket nögde deröfver, at
R. o. A. ingått uti deras tanka at som Stånd få gå med
uti Krönings-processionen.
Befaltes altså, at detta skulle ofördröj eligen Herrar
Riksens Råd och Öfverste Marschalken tillkänna gifvas, på
det Ceremoniellet derefter må kunna inrättas och til trycket
befordras.
Änteligen uplästes sielfva Konungaförsäkran ifrån början
til slut.
Frih. Eric Wrangel: Som ingen ting närmare kan
angå Hans Kongl. Majit än den Försäkran Han Riksens
Ständer nu gifvandes varder, så finner jag mig föranlåten
at til min underrättelse fråga, om denne Försäkran
blifvit hos Hans Kongl. Majit uptedd, och om någre påminnelser
af Hans Majit dervid blifvit giorde.
Hr Ruthenschiöld erindrade, at Stora Secreta Deputationens
Extractum Protocolli tydeligen förmäler, at
Hans Kongl. Majit redan härom fått kundskap.
Hr von Nolcken sade sig icke annat förmoda, än at
Konungaförsäkran redan vore i Stora Secreta Deputationen
enhälligt bifallen och äfven af Hans Majit i nåder approberad,
hvarföre han trodde bäst och anständigast vara at
ej häröfver ingå uti någon ytterligare ventilation.
Men Frih. Eric Wrangel önskade at få uplysning
uti den af honom giorde frågan.
204 (Sot. 21.) Konungaförsäkran.
Hr Landtm.: R. o. A. lära af Stora Secreta Deputationens
Extracto Protocolli hafva inhemtat, at Hans Kongl.
Maj:t redan i nåder sedt Försäkringen, och kan jag til öfverflöd
här intyga, at Stora Secreta Deputationen ingalunda
underlåtit at taga en så angelägen omständighet i
ackt. Någre påminnelser har Hans Kongl. Maj:t ock vid
en eller annan § i nåder behagat göra, hvilka dock sedermera
blifvit jemkade, så at nu mera icke något stridigt
eller tvifvelacktigt uti hela den projecterade Försäkringen
finnes. 2 puncter allenast äro utsatte eller til serskildt
förordnande upskutne, nemligen angående de Kongl. Printsarnes
tro- och huldhets-ed och om Presidents-ämbetet i
Kongl. Maj:ts och Riksens Cantslie; och lärer altså Frih.
Wrangels mening endast vara at få del af de påminnelser,
som vid desse 2:ne mål torde hafva förefallit, ty sedan alt
det öfrige redan är til Hans Maj:ts nådiga nöje inrättat,
tror jag ingen vidare fråga om andre förutgångne påminnelser
lärer kunna blifva.
Frih. Eric Wrangel: Som Konungaförsäkran likväl
nu euin toto effectu upgifves til Riksens Ständers ompröfvande
och gillande, så håller jag oförgripeligen före, at
alla anmärckningarne hade bordt bifogas, på det Riksens
Ständer med egne ögon måge få se det, hvaröfver de äga
sig at utlåta.
Hr Stierneld, Hr Kalling och flere begärade, at
Försäkringen måtte tils vidare ligga på bordet.
Hr Ruthenschiöld: Om det af någon åstundas, at
saken må hvila, lärer ingen villja sådant bestrida. Dock
finner jag för min del ej, hvartil ett ytterligare upskof
kan gagna, emedan, som Hr Landtm, redan förmält, altsammans
är behörigen jemkadt, undantagandes de 2 §§,
hvilka som de nu ej komma at afgöras, så frucktar jag, at
vi endast förlora tiden, som dessutan i anseende til de
förevarande anstalter är nog kort, om vi oss nu uppehålla
med deliberationer, som vid ett annat lägligare tillfälle
kunna företagas.
Hr Blixen bad, at R. o. A. gunstigt ville föra sig
til sinnes, at detta angelägna mål redan blifvit af 150
personer utarbetadt, som säkerligen efter bästa samvete
dervid lära hafva brukat all möjelig ömhet och försigtighet.
Konungaförsäkran.
205
Hr A. Reuterholm instämde äfven härmed och förestälte,
at det vore mera enligit med R. o. Arns underdånige
vördnad för Hans Maj:t at nu låta bero vid det, som
Hans Maj:t redan i nåder agreerat. De 2 §§, som äro utsatte,
fordra ingen skyndesam åtgärd, och det kunde annars
lätteligen hända, at om tiden härmed utdrages, måste
Kröningen upskiutas 14 dagar.
Hr Landtm, erindrade, at R. o. Arns vördsamma undergifvenhet
för Hans Maj:t oundgängeligen fordrar, at
dess nådiga välbehag och samtycke först måste afvacktas,
innan högstbemälte anmärckningar til Riksens Ständers
Plena kunna upgifvas.
Hr Stierneld: Så vida Hans Maj:ts påminnelser
kunna innehålla något sådant, som tyst och hemligt vara
bör, så instämmer jag med Hr Landtm:ns tanka.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. altså finna godt,
at hos de andra Stånden må anmälas, det R. o. A. åstundar
del af Kongl. Maj:ts vid Försäkringen giorde anmärckningar,
och at Hans Maj:ts nådiga tillstädjelse dertil af
Landtm, må utbedjas.
Men härtil svarades med Ja och Nej.
Frih. Carl Ungern hollt före, at som Försäkringen
ej vore annat än ett contract emellan Konung och Ständer,
så äskades dervid ett fullkomligt samtycke å ömse sidor,
om det skall vara lagligt, hvarföre han ock trodde, at
Riksens Ständer härom borde få en omständelig kundskap,
och at inga hemligheter i detta afseende kunde
förefalla.
Hr Landtm, svarade, at om man noga betracktar
Riksens grundlagar, kan det ordet contract ej lämpas til
Konungaförsäkringen, men väl til sielfva Yahlacten.
Frih. Duwall sade sig vara aldeles försäkrad, atom
Hans Maj:ts påminnelser blifva til Riksens Ständer upgifne,
kunna de ej göra annat intryck än en ytterligare
öfvertygelse om Hans Maj:ts milda och rättvisa sinnelag.
Frih. Scheffer insisterade på 2:ne härvid nödige
omständigheter, l:mo) om det med Hans Maj:ts nådiga
tillåtelse kan skie, at meranämde påminuelser upgifvas;
2:o) om de öfrige respective Stånden tillåta, at de begärdte
underrättelser utur Stora Secreta Deputationens
handlingar må lemnäs.
206 (JfOT. 22.) Deputation från Presteståndet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet af 6 personer. Biskopen Troilius,
sorn ordförande, anmälte den vanlige hälsningen och gaf
tillkänna, at Ståndet förmodar, det Högloflige B. o. A.
icke med misshag lärer förnimma, det Prästeståndet gierna
vill förbehålla sig den nåden at som Stånd gå med uti
den Kongl. Krönings-processionen, försäkrandes R. o. A. i
öfrigit om dess beständiga högacktning.
Hr Landtm, svarade, at det Högvördige Prästeståndet
lärer hafva sig bekandt, at B,, o. A. allaredan fogat sig
til de öfrige respective Ståndens önskan och åstundan,
oacktadt de giltige skiäl B. o. A. trodt sig hafva at dervid
göra någon erindran.
Deputationen afträdde och utbeledsagades.
Beassumerades åter de förra discourserna, och begärades
omsider votering af Hr Stierneld och åtskillige flere
öfver den frågan, om Hans Kongl. Maj:ts anmärckningar
skola af Stora Secreta Deputationen upgifvas.
Och som tillika någon orolighet ibland R. o. A. syntes
upväxa, så förestälte Hr Landtm., huru angelägit, i anseende
til det under händer varande ämnets vigt, samt för
B. o. A:ns egen heder anständigt det vore, at med sacktmodighet
och samlade sinnen härutinnan skrida til ett slut,
och proponerade fördenskull, om icke R. o. A. nu behaga
skilljas åt, emedan tiden ändå vore förleden, dock med det
förbehäld at i morgon tidigt komma tillsammans, då man
näst Guds hielp vill hoppas at med mera enighet kunna
afgöra saken.
Hr Stierneld förbehölt sig likväl, at ingen ting derigenom
må försummas.
B. o. A. åtskildes klockan ett.
Den 22 November.
B. o. A. samlades förmiddagen klockan half 10.
Hr Landtm, äskade liud och anmodade B. o. A. at
intaga sine ställen.
Justerades Protocollet intil pag. 90, hvarvid inga påminnelser
skiedde.
Dernäst justerades fölljande 2:ne Extracta Protocolli.
Hårleman bankofullmäktig.
207
Utdrag af Protocollet, hållit hos
B. o. A. den 12 Octobr. 1751.
Sedan Hans Kongl. Maj:t uppå Riksens Ständers underdånige
förslag i nåder behagat kalla för detta Presidenten
uti Kongl. Maj:ts och Riksens Svea Hofrätt samt
Skattmästaren af alla Kongl. Maj:ts orden och Riddaren
af Kongl. Nordstierne-orden, Frih. Carl Gustaf Löwenhielm
til Dess och Riksens Råd och såmedelst ett rum uti Riksens
Ständers Banco kommer at blifva ledigt; så har til
dess återbesättjande hos B. o. A. i välförtient åtanka
kommit Öfver-Intendenten samt Ceremonie-Mästaren af
alla Kongl. Maj:ts orden och Riddaren af Kongl. Nordstierne-orden,
Frih. Carl Hårleman, hvilken B. o. A. altså
härmed til dess Fullmägtig uti Riksens Ständers Banque
velat kalla och förordna, görandes sig R. o. A. försäkrade,
at dess mogna insigt och nit för det allmänna lärer tillskynda
Herrar Fullmägtige ett nöjacktigt biträde. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållit hos
R. o. A. den 26 Octobr. 1751.
Hos R. o. A. har kommit i öfvervägande, huruledes
vid de mål, som Hans Kongl. Majit til Riksens Ständer i
nåder behagat remittera esomoftast saknats Herrar Riksens
Råds omdöme och utlåtande, hvilket likväl R. o. A. vid
sådane tillfällen anser för så mycket nödigare, som dermed
både mer uplysning uti Riksens Ständers rådplägningar
och äfven tiden kunde vinnas. R. o. A. hafva fördenskull
stadnat i det slut, at hos Hans Kongl. Majit i
underdånighet må anhållas, det alla de ärender, hvilka
Hans Kongl. Majit kunde täckas Riksens Ständer meddela
eller deröfver deras underdånige yttrande infordra,
hädanefter måge vara beledsagade med Herrar Riksens Råds
tankar och uttryckelige utlåtande i saken, antingen til
eller ifrån. Hvilket fördenskull med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceres. Ut supra.
Hr Landtm, erindrade, at man i går, i anseende
dertil at tiden var förfluten, nödgades upskiuta det ange
-
208 (Sot. 22.) Konungaförsäkran.
lägne målet om Hans Kongl. Maj:ts Försäkran, hvilket nu
efter giord öfverenskommelse lärer blifva ämne til R. o.
Arns öfverläggning, och anhöllt fördenskull Hr Landtm.,
at R. o. A. med en ädel sacktmodighet och med ordning
ville åhöra de härvid förekommande skiälen och sedan
skrida til ett sådant slut, som med sakens vigt och R. o.
Arns patriotiska nit bäst öfverensstämmer.
Frih. Coijett: R. o. A. lära gunstigt draga sig til
minnes, at sedan först Hr Landtm, med visse Deputerade
utarbetat projectet til Kongl. Försäkringen, har det sedermera
blifvit til Stora Secreta Deputationen aflemnadt. Som
en ledamot deraf kan jag inför R. o. A. heligt bedyra, at
förutan en §, som angår Borgareståndet, jag icke vet ett
enda jota deruti vara infördt, som icke äger sin grund
och styrcka i Regeringsformen och de öfrige Riksens fundamental-lagar,
ehuru man på ett eller annat ställe transponerat
paragrapherne för bättre ordnings skull. Och
hvad angår de påminnelser, som Hans Kongl. Maj:t uti
visse omständigheter har täckts göra. så äro de af Stora
Secreta Deputationen under tysthets-ed emottagne och kunna
således icke upgifvas, förrän samtelige Riksens Ständer
behaga lösa oss ifrån den gångne eden.
Hr Th. G. Rudbeck hollt före, at de puncter, som
tydeligen stå införde uti andre fundamentale lagar, hade
til vidlyftighets undvikande kunnat utur den Kongl. Försäkringen
utelemnas; at Hans Kongl. Maj :ts påminnelser vid
ett så allmänt och samtelige Riksens Ständer gemensamt
rörande mål icke kunna vara någon hemlighet underkastade,
men väl Stora Secreta Deputationens Protocoll; och
änteligen at högbemälte påminnelser så mycket mera böra
blifva allmänt kunnige, som det vore ett medel at förqväfja
de gudlöse ryckten, som om Hans Kongl. Maj:ts
höga person torde vara utspridde, och såmedelst för hela
verldens ögon blifva uppenbart, at Hans Maj:t icke har
något högre om hiertat än rättvisan och rikets välfärd.
Hr Råfelt yttrade sig i samma mening som Frih.
Coijett och försäkrade tillika, at största delen af Kongl.
Maj:ts påminnelser voro redan i ackt tagne och Försäkringen
derefter jämkad, varandes altsammans enigt med
hvad förra Kongl. Försäkran och Regeringsformen innehålla.
Den ena §, som angår tiensters besättjande i stä
-
Konungaförsäkran.
209
derne, har Stora Secreta Deputationen för enighetens bibehållande
Stånden emellan varit nödsakad at införa, helst
sorn inga andra tienster dermed förstås än de, hvartil
Borgerskapet äga vahlrättighet. Upgifvandet och igenomgåendet
af Hans Maj:ts påminnelser skulle fordra alt för
mycken tid. Hr Råfelt anhöllt fördenskull, at R. o. A.
täcktes punctevis företaga sig Kongl. Försäkringen.
Hr Giös sade sig med mycken upmärcksamhet hafva
åhört den §, som til Borgerskapets förmån uti Försäkringen
blifvit inryckt, och kunde han ej finna, hvadan detta
Ståndet äger rättighet at taga sina prsecautioner mera än
de andra. Det torde altså vara nödigt at igenom en Deputation
anmoda Präste- och Bondestånden at ej så hastigt
utlåta sig häröfver.
Hr C. J. Klingspor och Hr A. H. Ramsay förklarade
sig aldeles vara af samma mening som Hr Giös.
Frih. Coijett, Hr Hårleman och flere Stora Secreta
Deputationens ledamöter betygade, at R. o. A. ogerna sedt
denne § i Försäkringen inflyta, men at han igenom pluralitet
ditkommit.
Som åtskillige af R. o. A. yrckade på proposition angående
upgifvandet af Hans Maj:ts påminnelser, så påstod
Frih. Scheffer, at propositionen måtte blifva om Försäkringens
igenomgående punctevis, emedan sådant ändå vore
oundgängeligit, i fall en omständelig ventilation häröfver
skall skie.
Frih. Ungern: Ehuru jag elljest är nog benägen at
ingå uti Hr Pudhecks tankar, at Hans Maj:ts påminnelser
skulle tillstoppa munnen på gudlösa rycktens utspridare, så
nödgas jag likväl tillstyrcka R. o. A. at vara sparsammare
om tiden, hvilken nu är oss ganska kort. Låtom
oss i dag igenomgå puncterne, och tils i morgon kunna vi
begära up Hans Maj:ts påminnelser.
Hr A. H. Ramsay förbehöllt sig allenast, at desse
påminnelser måtte ofelbart komma up, så at R. o. A. i
detta mål får döma med öpna ögon.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet, 12 personer starele.
Näst förmälan af Ståndets hälsning gaf ordföranden,
Biskop Alstrin, vid handen, at Prästeståndet förehaft
Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli jemte
23M/o6. Ailtlns Protokoll. (XVIII.) 1151—1752. lf
210 fNov. 22.) Konungaförsäkran.
den Kongl. Försäkringen, vid hvilken Ståndet icke haft
något at påminna, utan den samma unanimiter bifallit. Prästeståndet
önskar af trogna hiertan, at den Alsmägtigas
hand, som tillskyndat oss en så nådig Öfverhet och visserligen
styrt hela detta värcket, han täcktes ock se til
Riksens Ständers rena upsåt och förläna så välsignade
fölgder deraf, at väre barn och barnabarn alt intil sednaste
efterverlden måge få orsak at glädja sig deröfver.
Hr Landtm, tackade för lemnad communication och
berättade, at R. o. A. nu vore i begrep at bringa samma
angelägne ärende til slut, instämmandes i öfrigit med det
Högvördige Prästeståndets upbyggeliga och kristeliga önskan.
Deputation afträdde och utbeledsagades.
Hr Hårleman hemstälte, om icke R. o. A. skulle behaga
hos sig som ett ceremonial fastställa, at man ej har
hattarne på hufvudet, enär de andre Ståndens Deputationer
sig infinna.
På skiedd proposition blef detta bifallit.
Sedan reassumerades de förre discourserne, och yttrade
sig Hr Ehrencreutz sålunda: I anledning så väl af det
förevarande vigtiga ämnet, som hvad Frih. Ungern och Hr
Rudbeck nyligen anfört, tager jag mig den friheten at hos
R. o. A. å daga lägga, hvad med mitt begrep och samvete
i detta måhl enligit är. Först önskar jag, at fridsens Gud
ville styra samtelige Riksens Ständers sinnen til enighet
uti en deliberation, hvilken utan enighet vinner ett aldeles
vahnskapeligit och bedröfveligit utseende. Dernäst önskar
jag, at Riksens Ständer, i afsigt på ett så hälsosamt ändamål,
täcktes förvisa de omtaldte fördömmelige ryckten til
afgrundens mörcker, hvadan de ock säkerligen sitt ursprung
hänleda. Förtiena väl lögner och försm ädelser så mycket,
at R. o. A. skulle villja inrätta sina angelägnaste rådplägningar
til vederläggning deraf. Nej, bort det, gunstige
Herrar, at slike diefvulske påfund skulle göra hos
oss ett sådant intryck, hvarigenom 130 under dyr eds
pligt bundne ledamöters tro och ähra blefve utstäld för
neslige misstankar. Går man ifrån desse considerationer
och endast ser på de öfrige omständigheterne, så förlorar
ju R. o. A. tiden vid mere processualia. Skola vi här afgöra
saken igenom votering? Det är altid en dags arbete.
Konungaförsäkran.
211
Sedan måste de andra Stånden utlåta sig; dertil fordras
ock tid. Torde ock hända, at 2 Stånd torde stadna emot
andre 2 uti olika mening. Låtom oss fast häldre besinna,
at som detta vårt göromål angår vår nådige Konung, så
böra vi möta Konungen, icke upeldade af split och tvedrägt,
utan enigt, glädjefullt, snart och färdigt.
Straxt derefter anmältes och emottogs en Borgareståndets
Deputation af 12 personer.
Ärendet, hvilket ordföranden, Rådman Kier man,
näst Ståndets hälsning androg, bestod deruti, at Borgareståndet
äfven hade enhälligen samtyckt til den Kongl.
Försäkran. Borgareståndet önskade til detta verck den
Aldrahögstes välsignelse, och at icke allenast vår Allernådigste
Konung under en lyckosam och mångårig regering
må vara en beskyddare af rikets välfärd, utan ock at uti evärdeliga
tider en välsignad afkomma af vårt dyra Konungahus
aldrig på den Svenska Thronen må saknas.
Hr Landtm, tackade Borgareståndet för så förtrolig
lemnad del af dess beslut och försäkrade, at R. o. A. med
serdeles fägnad förspörja Borgareståndets nitiska tänkesätt,
skolandes samma undersåteliga vördnad för Konungen
samt kiärlek för fäderneslandet vägleda R. o. A. uti
deras nu påstående rådplägning öfver samma ämne.
Deputation afträdde och utbeledsagades.
Hr C. J. Klingspor sade sig nogsamt förmärcka, at
de andra Stånden så skynda med denne saken, at R. o.
Arns påminnelser lära komma nästan sent. Han önskade
altså, at man åtminstone kunde göra föreställning angående
uteslutande af den §, som serskildt angår Borgareståndet,
emedan den synes föga anständig.
Anmältes en Deputation ifrån Bondeståndet af 12
personer.
Otto Olofson, som förde ordet, förmälte den vanlige
hälsningen och gaf vid handen, at Ståndet hos sig förehaft
den projecterade Konungaförsäkran och densamma
til alla delar bifallit, under innerlig önskan, at den Aldrahögste
täcktes in til de yttersta tider hos Hans Kongl.
Maj:ts efterkommande uti all välsignelse och sällhet befästa
den Svea Konunga-Thronen.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. lära innan kort
igenom sitt i detta mål tilltagande slut gifva de öfrige
212 (Tfov. 22.) Konungaförsäkran.
respective Stånden öfvertygande prof så af underdånig nit
och trohet för Hans Majit som af en öm sorgfällighet för
rikets bästa, och är det R. o. A. en glädje at se alla sina
kära medbroder med sig uti samma afsigt enige.
Hr Stierneld begaf sig ifrån sitt i går giorde påstående
om votering, på det han för sin del ej måtte vara
orsak til någon tidsens utdrägt.
Hr Landtm: Högloflige R. o. A. tillstädje mig at
nyttja detta ögnableck til en trogen och välment föreställning,
det täckes R. o. A. ifrån denna stund begynna ett
nytt, Gud gifve välsignadt, tidehvarf, och om R. o. A.
varit de sidste at utlåta sig öfver Ivonungaförsäkringen,
at de då altid måtte vara de förste i utöfvande af de ridderlige
dygder, som göra samhällets lycksalighet och äro
lagarnes kraftigaste förmur. Yi bereda oss nu til ett
glädjefullt tillfälle, til vår nådige Konungs Kröningsfest.
R. o. A. visa sig då uti den högsta lustre, enär de inför
Guds och Konungens ansigte framträda uti broderlig enighet
och en ädel föresats at förgäta alt det, som härtiis
kunnat gifva anledning til sinnens söndring.
Frih. Ungern understödde Hr Landtnr.ns berömmelige
föreställning och önskade R. o. A. lycka til värckställandet
deraf.
Häruppå giorde Hr Landtm, proposition, om icke R.
o. A. nu bifalla Svea Konungaförsäkran.
Svarades med ett nästan allmänt Ja.
Dock upstod härvid Frih. Eric Wrangel och förbehöllt
sig til Protocollet, at ehuruväl han anser Konungaförsäkran
såsom en af Riksens samtelige Ständer nu mera
faststäld sak, så kunde han dock icke låta tvinga sin öfvertygelse
uti ett mål, vid hvars skiärskådan- och utredande
så många hufvudsakelige omständigheter blifvit förbigångne,
och utfäste sig Frih. Wrangel at skrifteligen afgifva
sina tankar härom.
Hr Giös förklarade sig icke kunna gå ifrån sina redan
giorde påminnelser emot den §, som enskildt rörer
Borgareståndet, äfvensom det ock hade varit önskeligit
och mera bidragit til hvars och ens uplysning, om detta
angelägna ärende tidigare blifvit upgifvit.
Härmed conformerade sig Frih. Christer Horn.
Konungaförsäkran.
213
På Hr Landtm:ns giorde tillfrågan fants godt, at
R. o. Arns nu fattade beslut gifves de andra Stånden tillkänna
igenom en Deputation af 12 personer, hvilken fördenskull
afgeck, anförd af Gref Adam Horn.
Hr Hårleman hemstälte, om icke ett Plenum Plenorum
borde utsättas til at göra Konungaförsäkringens ratification
så mycket högtideligare.
Några af R. o. A. instämde väl härmed, men denna
fråga blef ej uptagen eller afgiord.
Frih. Kagg utlät sig, at ehuru Försäkringen nu är
afgiord, så vore det dock ingen contradiction, om R. o.
A. efteråt begärade up Hans Maj:ts påminnelser, hvilket
han åtminstone för sin del fant vara angelägit.
Men Hr Kalling svarade, at om man nu åter går in
i den qusestionen, så är dagen visserligen förlorad, och R.
o. Arns nyss giorde aftal om enighet lärer på det sättet
icke äga lång värckan. Efter Hr Landtm, och så många
hederliga män försäkra, at i hela denna saken icke är något
förelupit, som stöter Konungens höghet eller rörer vår
frihet, så synes det vara långt bättre at aldeles afstå med
denne proposition.
Frih. Ungern instämde härmed och bedyrade, at R.
o. A. kunde i detta fall vara utan all oro, emedan förloppet
häraf varit ganska oskyldigt, hvaröfver ock Frih.
Ungern alla sina medledamöter i Stora Secreta Deputationen
til vittnen åberopade.
Sedan frågade Hr Bromell, hvad ställe R. o. A.
kommer at hafva uti Kongl. Krönings-processionen.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. intager poste d’honneth
näst framför Hans Kongl. Majit.
Vid detta tillfälle uplästes och ett af Herr G. Reuterholm
ingifvit memorial, hvaruti han aldeles förenar sig
med den af åtskiliige Herrar redan til Protocollet förklarade
tankan, at R. o. A. icke bör tillåta något intrång uti
de heders förmoner, som dem af ålder tillhört.
Derefter föredrogs Prästeståndets Extractnm Protocolli
af den 19 sidstledne, innehållande någre påminnelser vid
de Kongl. Ordens-statuterne och de ändringar Hans Kongl.
Majit dervid behagat göra. Desse anmärckningar voro
egenteligen fölljande:
214 (Nov. 22.) Ordensstatuterna.
l:o. At Hans Kongl. Maj:t icke må taga gällande
påminnelser af andre Ordens-Capitlets ledamöter än de,
som tillika äro Kongl. Maj:ts och Riksens Råd, emedan
sådant med sielfva regeringssättet bäst öfverens stämmer.
2:o. At på de ställen, der den Kristeliga Tron namnes,
må utsättas: den rätta Kristna Evangelisk-Lutherska
Tron, och
3:o. At antalet af Nordstierne-ordens Commendeurer
och Riddare må med Hans Kongl. Maj:ts nådigste välbehag
tillökas. De öfrige påminnelser angå allenast visse
ordasätt.
Frih. G. Hamilton höllt för billigt, at antalet af
Nordstierne-ordens Commendeurer och Riddare måtte blifva
något större; men som åtskillige Generals-personer ännu
ej undfått Commendeurs-korset af Svärds-orden, så hemstältes,
om icke nu i anseende til den Kongl. Kröningen 2
eller 3 Commendeurs-band kunde öfver antalet tillåtas,
dock at sedermera numern som förr blifver inskränkt.
Gref Frölich förklarade sig härmed ense, men trodde,
at samma idée äfven kunde hafva rum i anseende til Nordstierne-ordens
Commendeurer och Riddare.
Hr Hårleman: Det gör säkert tilfyllest, om uti Nordstierne-orden
allenast de mindre korsen ökas, men Commendeurernes
antal blifver, som det ifrån början varit.
Hr Ehrencreutz påminte, at det måtte nämnas, huru
stor tillökningen må blifva.
Men Frih. Duwall, Hr C. J. Klingspor, Hr Rudbeck
och flere påstodo, at sådant endast bör ankomma på
Hans Maj:ts välbehag, allenast antalet hädanefter fastställes.
Hr Ruthenschiöld yttrade sig, at det kunde hafva
sin märckeliga nytta med sig, om Nordstierne-orden vore
mindre inskränkt, emedan denne ärebelöning torde förekomma
de mångfaldige ansökningar om adelskap, hvarmed
Hans Maj:t besväras.
Hr Carl Rappe hemstälte, om icke hos Hans Kongl.
Maj:t i underdånighet måtte anhållas om det mindre
Svärdsordens-korset för alla Regements-officerare, emedan
ändå största delen af dem redan dermed äro benådade.
Frih. Coijett: Jag förenar mig med Hr Ruthenschiöld
angående någon förmering af Nordstierne-ordens Riddare,
Ordensstatuterna. Grefve Putbus.
215
tror ock, at det kan hafva den värkan, som han omförmält.
Men at ordenstecknet skulle föllja med, så snart
man hunnit til ett vist ämbete, dertil kan jag icke styrcka,
emedan vid ordens utdelande ej tienster, men väl besynnerlige
förtienster böra komma i åtanka.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. behaga bifalla
Prästeståndets erindran så väl om tilläggning af de orden
Evangelisk-Lutherska Tron som om någon tillökning af
Nordstierne-ordens Riddare, och at numern til Hans Kongl.
Maj:ts nådige godtfinnande öfver lemnäs.
Hvilket bifölls.
Och som det påmintes om de öfrige små ändringarne,
sorn uti Prästeståndets Extracto Protocolli voro omnämde,
så sade Frih. Ungern, at det vore onödigt at
härom ventilera, emedan Hans Maj:t Sielf befalt at rätta
de orden, som ej voro så aldeles lämpelige.
Frih. G. Hamilton förnyade sitt giorde hemställande
om 2 eller 3 Commendeurers tillökning i Svärds-orden,
anhållandes, at R. o. A. ville draga sig til minnes, at
många välförtiente män finnas, kvilkom man icke kan
missunna detta hederstecknet.
Hr Landtm, giorde ock väl proposition härom, men
den besvarades med Ja och Nej, och blef således denne
quaestion oafgiord.
Gref Adam Horn återkom med Deputationen och berättade,
at samtelige de andra Stånden mycket fägnat sig
öfver R. o. A:ns lemnade bifall til Kongl. Försäkringen,
och at de utaf en sådan Riksens Ständers samdrägt spå
oss en lycklig framtid.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 4 i denne
månad angående Presidentens vid Wismarske Tribunalet,
Grefve Putbus’ underdånige ansökning om en viss årlig
lön til 2000 Rdr. Hans Kongl. Maj:t hade redan under
den 15 sidstledne Julii, uppå Kongl. Kammar-Collegii och
Stats-Contoirets tillstyrckan, intil denne Riksdag tillagt
honom, Grefve Putbus, ett månateligit tractamente af 150
Rdr. ifrån den tiden han, efter vice Presidenten von
Palthens död, åtagit sig bestridandet af åtskillige angelägne
sysslor, dem han ock enligit Collegiernes bevittnande
ganska berömmeligen förestått, så at billigheten
synes fordra, at han i dess utgifter, dem han til rikets
216 (?fov. 23.) Ordensstatuterna.
tienst under sitt vistande i Wismar nödgas göra, blefve
understödd. Hvilket alt Hans Kongl. Maj:t til Riksens
Ständers underdånige utlåtande i nåder täckts hänförvisa.
Hr von Bromell erindrade, at om detta skulle vinna
bifall, borde ock Riksens Ständer vara betänkte på någon
förbättring af Herrar Riksens Råds vilkor, som det fast
mera synas förtiena.
Som förbemälte Rådets Extractum Protocolli angår utgifter
och således hörer til statsvercket, så funno R. o. A.
godt, at det remitteras til Secrete Utskottet.
R. o. A. skildes åt klockan half 2.
Den 23 November.
R. o. A. samlades klockan 12.
Hr Landtm, gaf R. o. A. vid handen, at 4 Compagnier
af Kongl. Lifregementet til häst, hvilka vid den förestående
Kongl. Kröningen komma at göra tienst, nu äro hit til
staden indragne.
Äfvenledes berättade Hr Landtm., at Svea Konungaförsäkran
blifver i öfvermorgon eller nästkommande måndag
igenom Landtm, och Talemännen jemte visse Deputerade
af Stora Secreta Deputationen til Hans Kongl. Maj:ts
höga underskrift prsesenterad.
Sedan justerades fölljande resolution i anledning af
Prästeståndets Extractum Protocolli berörande Ordens-statuterne:
R.
o. A. instämmer med det Högvördige Prästeståndets
utlåtande angående tilläggningen af de orden: Evangelisk-Luther
stia Tron, och äro jemväl af den tankan, at
til Hans Kongl. Maj:ts nådige välbehag i underdånighet
må hemställas, om icke det i Kongl. Ordens-statuterne utsatte
antal af Kongl. Nordstierne-ordens Riddare kunde tillökas,
samt at den numern, som Hans Kongl. Maj:t i nåder
godt finnandes varder, må för framtiden såsom ständig
fastställas.
Hr Landtm, anmälte, at Krigsbefälets underdånige
besvär til innevarande Riksdag voro nu ifrån Hans Maj:t
til Riksens Ständer nedsände.
Bromells memorial om grefvar oell friherrar. 217
Remitterades til Landt- och Siö-Militise-OeconomieDeputation.
Dernäst föredrogs Herr von Bromells för detta hos R.
o. A. ingifne och den 5 sidstledne Octobris til RiddarhusDeputationen
remitterade memorial angående tillökning af
Grefvar och Friherrar.
Afven uplästes liiddarhus-Deputationens på detta, memorial
gifne utlåtande af innehåld, at ehuru Herr von Bromells
memorial uti en berömmelig nit och god afsigt är
sammanfattadt; dock som Regeringsformens 44 § tillägger
den Konungsliga Högheten enskildt benådningsrätten at
vid Kröningar försätta värdige undersåtare uti Grefve-,
Friherre- och Adels-stånd, och Hans Maj:t dervid lärer
hafva ett nådigt afseende på Adelens redan befintelige
myckenhet, så kan Deputationen i detta mål ej styrcka
til någon underdånig föreställning hos Hans Kongl. Majit.
Frih. G. Hamilton yttrade sig, at om allenast äldsta
sonen blefve med någon af desse värdigheter benådad, så
vunnes ändå til en god del det påsyftade ändamålet, at
ej Adelen må för mycket ökas.
Hr von Bromell påyrckade, at detta hans välmente
underställande måtte sluteligen afgöras, emedan Kongl.
Kröningen är så nära för handen. Och som tiden i dag
ej lärer vara tillräckelig, så anhölts, at detta mål nästkommande
måndag måtte företagas.
Hr Landtm, lofvade at ytterligare hafva saken i
åtanka, men anmärckte tillika, at förslaget har mångå
svårigheter med sig, ty R. o. A:ns förening af 1720 innehåller,
at Grefvar och Friherrar böra hafva sina ställen
på de långa bänkarne höger om Landtm:s-bordet, hvarest
rummen allaredan äro knapt tillräckelige. Och om de, som
blefvo försatte uti Grefve- och Friherre-stånd, skulle behålla
sina förra ställen, torde äfven deraf föllja oredor och
disputer.
På åtskilliges begäran blef denne frågan upskuten.
Föredrogs och uplästes Riddarhus-Deputationens memorial
af den 20 sidstledne, hvaruti förmäles, at ehuru
Deputation uti redan afgifvit betänkande påmint, at ingen
Introduction förrän vid Riksdagens slut skie må, så har
Deputation likväl ej kunnat undgå at til Introduction anmäla
fölljande Friherrar, såsom förut ägande säte på Rid
-
218 (Not. 23.) Introduktionsfrågor.
dårhuset, och hvilka i anledning af Högloft. R. o. A:ns
bref af den 11 December 1747 med Friherre-stånd och värdighet
blifvit benådade, nemligen deras Exeellencier, Herrar
Riksråden: Baron Anthon Wrangel, Baron Carl Ehrenpreus,
Baron Nils Palmstierna, Baron Gabriel von Seth,
Baron Carl Gustaf Löwenhielm, Presidenterne Baron Erland
Broman och Baron Eric Mathias von Nolchen, Öfver-Intendenten
Baron Hårleman, Stats-Secreteraren Baron Carl
Rudenschiöld och framledne Herr General-Majoren Baron
Gyllengranats Herrar söner, hvilka alla uptet Hans Högstsalig
Kongl. Maj:ts dem gifne Friherrebref eller ock öpna
resolutioner derå samt bevist Chartse-sigillatee-recognitionen
och Wadstena Krigsmanshus-afgiften vara betaldt,
och nu utom den vanlige Introductions-afgiften til Riddarehuset,
som är 600 dal. smt, utfäst sig hvardera til serskildte
frivillige gåfvor. Dock har Deputationen enligit
äldre tiders bruk ifrån den ordinarie afgiften undantagit
deras Exeellencier Baron Ehrenpreus och Baron Löwenhielm
samt Öfver-Intendenten Baron Hårleman såsom Riddarehus-Directeurer,
hvilka lika fullt någon frivillig gåfva
til Riddarhuset lofvat erlägga.
Härvid uplästes ett af Herr A. Reuterholm ingifvit memorial,
hvaruti han påminner om Introduetion för dess
fader Herr Landshöfdingen Reuterholm, hvilken allaredan
1735 erhållit Hans Maj:ts nådigste Friherrebref. Hr Reuterholm
förmäler sig igenom sysslor hafva blifvit hindrad
at hos Deputationen andraga detta, hälst som han icke
trodt någon Friherre-introduction å färde vara, och försäkrar
i öfrigit at draga försorg om alla prestanda.
Frih. Coijett sade sig icke annat hafva vetat, än at
en så värdig R. o. Arns ledamot långt för detta varit som
Friherre introducerad.
Hr Rappolt och flere anhöllo ock om Herr Landshöfdingen
Reuterholms Introduetion.
Hr Landtm. Jag tviflar icke, at ju Riddarhus-Deputation
redan sielfve påtänkt Herr Landshöfdingen, men de
lära ej hunnit vidare, emedan förmodeligen ännu ingen
Introductions-summa blifvit stipulerad.
Emedan åtskillige begärte, at saken måtte upskiutas,
hälst som ganska få af R. o. A. i dag voro uppe, och
äfven
Iutroduktionsfr&gor.
219
Hr Giös med Hr Ruthenschiöld anmärckte, at Riddarhus-Deputation
uti ingressen til dess nu upläste betänkande
åberopar sig Riddarhusordningens 1 Art., som innehåller,
at Introductioner böra vid Riksdagens slut för
sig gå, hvarföre ock syntes naturligast at nu icke åtskillja
Friherrars och Adelsmäns Introduetion, utan låta altsammans
hvila til Riksdagens slut;
så blef denne sak åter liggande på bordet til nästkommande
måndag.
Dock funno R. o. A. godt, at vid detta tillfälle låta
sig föreläsas Riddar elius-Deputationens memorial af den 8
i denne månad angående dem, som til Introductions erhållande
ibland R. o. A. sig redan anmält, och nämner
Deputationen i detta sitt memorial fölljande personer.
Framledne vice Ammiralen Rajalins söner, Capitainerne
Herrar Olof och Johan von Rajahn,
Herr Cancellie-Rådet Benning,
Herr Öfverste-Lieutenant Pechlin,
Herr Öfverste-Lieutenant Zöge von Manteuffel,
Herr Öfverste-Lieutenant Anders J. Nordenberg med
dess broder, Majoren Herr C. F. Nordenberg,
Herr Revisions-Secreteraren Nehrman,
Herr Cancellie-Rådet Oelreich,
Herr Assessoren i Kongl. Göta Hofrätt P. Schaij,
Herr Auditeuren vid Kongl. Artilleriet Jonas Arnell.
Deputationen uprepar omständeligen, för hvar och en
af ofvannämde Herrar, såväl deras förtienster och de elljest
för dem varande skiäl, som hvad summor de erbudit
sig at för Introductionen til Riddarehuset erlägga, hvilket
alt af memorialet närmare kan inhämtas. Hvad tiden til
sielfva Introductionen beträffar, så tillstyrcker Deputation,
at den ej förr än vid Riksdagens slut må skie, och hemställes
änteligen til R. o. Arns ytterligare bepröfvande,
huruvida det i R. o. A:ns Protocoll af den 16 December
1747 omförmäldte beslut, hvilket restringera!1 utländske,
men här naturaliserade personers Introduetion til deras
barn, må hädanefter som en ständig regel fastställas.
Härvid påminte Hr Cedercrona om Herr Öfversten
EocJcs intagande ibland R. o. A., hälst han allaredan haft
den ähran at vara i gunstig åtanka.
220 (Nov. 25.) Introduktionsfrågor.
Frih. Coijett förklarade ock sig Högeligen önska, at
bemälte Herr Öfverste härutinnan måtte skie nöje, hvartil
ock hans förtienster gifva så mycken anledning.
Hr Landtm, yttrade sig, at ingen på Riddarhuset
lärer vara okunnig om Herr Öfversten Focks merite, hvilken
äfven är igenom härkomsten understödd, emedan dess
fader var General, men han torde ännu icke hafva anmält
sig eller efter vanligheten utfäst någon Introductionssumma,
hvarföre Deputation hittils ej haft anledning at
nämna honom. Elljest, som R. o. A. redan begärt upskof
uti det, som rörer Introduction, så lärer väl nu ej något
vidare härom komma at företagas.
Hr von Bromell utbad sig tillstånd at hos R. o. A.
til gunstig åtanka få recommendera Herr Archiatern Ribe,
hvilken utom personlige och berömvärde egenskaper äfven
har det skiälet för sig, at så många dess företrädare i
ämbetet haft den lyckan at räkna sig til R. o. Arns samfund,
hvartil kommer angelägenhet af dess syssla, som är
at skiöta höga Öfverhetens och Konungahusets hälsa,
hvilket är ett ömt, vigtigt och högt ansvarigt göromål.
R. o. A. förblefvo dervid at nästkommande måndag
vidare härom samrådas och skildes nu åt klockan half 2.
Den 25 November.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 10.
Sedan lind var äskadt samt R. o. A. sine ställen intagit,
Gaf Hr Landtm, vid handen, at Hans Kongl. Maj:t
har i dag i nåder behagat underskrifva Svea Konungaförsäkran.
Dernäst anmodade Hr Landtm. R. o. A. at i dag
komma öfverens om alt det, som i morgon vid Kongl.
Kröningen bör i ackt tagas, hvaribland en omständighet
vore, at R. o. A. då ej formera en alt för stor svite, ty
derigenom kunde lätteligen hända, at Hans Haj:t måste
vänta til häst vid ingången til kyrckan, hvarföre man här
kunde göra ett ungefärligit förslag öfver svitens styrcka,
sedan alla officianter blifvit afdragne. Och som det torde
finnas månge ibland R. o. A., hvilkas hälsa ej tillåter
Introduktionsfrågor.
221
dem at denna sena höstetiden gå med uti en så lång procession,
så är anstalt giord om polletter för dem, som åstunda at förut
intaga sina rum i kyrckan. Det lärer ock blifva tillsagt,
at 50 af R. o. A. kunna i afton infinna sig på Kongl.
Slottet at se Deras Majestäter spisa, och 50 andre blifva
inviterade at Hyllningsdagen om aftonen spisa på Slottet.
Hr von Stiernman erindrade, at antalet kunde blifva
52, så vore det jemt en af hvarje bänk för hvardera aftonen.
Och som man trodde, at denna lilla tillökningen ej
skulle förorsaka någon trängsel, så samtyckte R. o. A.
härtil.
Hr Landtm.: Jag finner mig åligga at enligit R. o.
Arns i går giorde aftal nu föredraga Riddarhus-Deputationens
memorialer angående Introductioner. Jag bör
likväl påminna, at ganska kort tid dertil är öfrig, emedan
R. o. A. nödvändigt måste reglera någre små ceremonialia.
Det vore altså önskeligit, om R. o. A. snart kunde
förena sig om något slut i det upskutne målet.
Hr Kalling hollt före, at tiden ej nu tillåter vidare
öfverläggning än endast om Friherrarnes Introduction,
och om någon svårighet dervid möter, må altsammans
hvila til Riksdagens slut.
Hr Landtm, berättade sig hafva tält med någre af
deras Excellencer, hvilka Riddarhus-Deputation til Friherre-Introduction
upgifvit, och at de förklarat sig med
nöje afbida R. o. Arns godtfinnande, ehvad tid ock til
sakens afgörande må utses.
Hr Hårleman gaf tillkänna, at som han för åliggande
sysslor ej haft tillfälle at vara tillstädes i sidsta
Pleno, då Riddarhus-Deputationens betänkande om Friherrarne
föredrogs, hvaruti ibland annat tillstyrcktes, at
Riddarhus-Directeuren skulle frikallas för Introductionsafgiften,
så kunde han som Riddarhus-Directeur väl ej
annat än tacka Riddarhus-Deputationen för dess härutinnan
förklarade acktning, men fant sig tillika skyldig
at aldeles afråda R. o. A. ifrån en sådan eftergift, utan
anhåller åtminstone för sin del at antingen få behålla det
rum han härtils innehaft, eller ock, om R. o. A. skulle behaga
hedra honom med någon flyttning, at det icke måtte
skie utan emot den skyldige afgiftens erläggande.
222 (Sot. 25.) Inbjudning till Kröningen.
Hr von Bromell uprepade innehållet af dess memorial
linder den 5 October angående Grefvar.? och Friherrars
tillökande vid Kongl. Kröningen och hemstälte, om
icke K. o. A. täcktes bifalla den tankan och sedan hos
Hans Maj:t i underdånighet anhålla om verckställigheten
deraf.
Hr Bamsay: Om K. o. A. skulle göra det steget,
frucktar jag, det vore mindre anständigt och kunde af
Hans JVXaj:t med misshag anses, emedan det hade någon
liknelse af ett utstakande eller positift föreskrifvande,
hvilket icke rimar sig med Kegeringsformens 44 §, hälst
som Hans Kongl. Majit, hvilken har sig bekant, at Adelsståndet
redan är nog talrikt, lärer i nåder tänka på dess
conservation.
Anmältes och igenom Deputerade emottogos tvenne
ifrån Hans Maj:t nedsände Kammarherrar, Herrar Carlsson
och Braunerhielm, hvilka uti Hans Majits höga namn
inviterade K. o. A. at i morgon bivista den Kongl. Kröningen
och at om torsdag eller den 28 infinna sig vid
den Kongl. Hyllnings-acten. Femtijo af K. o. A. blefvo
ock budne at i morgon vara tillstädes vid Deras Kongl.
Majestäters aftonmåltid och äfven femtijo at spisa på
Kongl. Hofvet torsdags afton. Härjemte gafs tillkänna,
at 200 billetter skulle nedsändas för dem af R. o. A., som
ville förut taga sig rum i kyrckan.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. äro beredde at vid
en för hela riket så högst hugnelig frögdefest visa sin
allerunderdånigste zele.
Kammarherrarne afträdde och utbeledsagades.
Hr Landtm, uptog den nyss förehafde discoursen, och
hvad egenteligen angeck den propositionen, at de Grefvar
och Friherrar, som Hans Majit nu vid Dess Kröning i
nåder nämnandes vordo, skulle behålla sina förra säten på
Riddarhuset, så förestälte Hr Landtm., at den svårighet
oundvikeligen möter, at om af tvenne bröder den äldsta
eller caput familice bl ifver baroniserad, så är ju den andra
berättigad til stället efter honom som Adelsman.
Huru skola nu desse bägge kunna åsämjas, emedan bägge
efter denna hypothesen göra pretension på ett och samma
ställe?
Förberedelser till Kröningen.
223
Men Hr von Bromell förmente, at det tillkommer
R. o. A. at reglera detta som sitt egit oeconomicum„ så at
den yngre brödren ej må tillvälla sig någon rättighet at
vara caput.
Hr Giös, Hr Kalling, Hr Edvard Carleson med
någre flere af R. o. A. instämde med Hr Landtm:ns yttrade
tankar och önskade, at hela saken berörande Introductioner
måtte hvila til Riksdagens slut.
Hvilken mening ock omsider på Hr Landtnnns proposition
af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm, bad, at R. o. A. nu ville sins emellan
utvällja tvenne utaf hvar bänk at til föllje af Hans
Majits nådige invitation, på sätt som förbemäldt är, vara
på Kongl. Hofvet tillstädes dels i morgon afton, dels ock
i öfvermorgon, och påminte Hr Landtm., at desse Herrar
först här på Riddarhuset samlas och sedan i tid samt
med god ordning upgå.
Hr Edvard Carleson anmärckte, at som de, hvilka
ständigt vistas här i Stockholm, altid hafva tillfälle at
se höga öfverheten och elljest bivista de på Kongl. Slottet
förefallande solenniteter, så borde de vid detta tillfälle
afhålla sig och såmedelst lemna rum åt de Riddersman,
som äro hemma i provincierne.
Svarades, at sådant vore billigt.
Sedan utnämdes och antecknades 2:ne af hvarje bänk
til desse 2:ne dagar, hvarå en förteckning detta Protocoll
bilagd finnes.
Sidst utdeltes ock billetter för dem, som ville förut
upgå i kyrckan, och skildes sedan R. o. A. åt.
Den 26 November,
Som var den Kongl. Kröningsdagen, församlade sig
R. o. A. klockan 8.
Då, sedan Härolderne voro ankomne och de öfrige
respective Stånden redan förnummos vara i anmarche up
til Konungshuset, de af R. o. A., som infunnit sig at vara
med i Krönings-Processionen, efter uprop äfven begåfvo
sig på vägen, anförde af Herr Grefven och Landtm.
224 (Sov. 28—Dec. 12.) Hyllning och Riddarslag.
Den 28 November.
På den Kongl. Hyllningsdagen samlade sig R. o. A.
förmiddagen klockan 10.
Hr Landtm, påminte, at de, som äro siuklige eller
elljest af svag constitution, måtte så utsöka sina ställen,
at de, om hälsan skulle fordra, kunde, när de behaga, retirera
sig.
När tiden var inne, begyntes med upropet, och förfogade
sig R. o. A. under Herr Landtm:ns anförande med
stafven i handen up til Konungshuset, hvarest på Borggården
en Thron för Hans Kongl. Maj:t var upbygd samt
rum för Riksens Råd och Ständer samt öfrige åskådare
beredde.
Den 30 November.
R. o. A. samlades klockan half 1.
Grefve Wachtmeister, som denne gången förde klubban,
berättade, at ändamålet af denne R. o. Arns korta
sammankomst vore allenast at utdela 52 ifrån Herr Riksrådet
och Ofverste-Marschallcen nedsände polletter at bivista
Riddareslaget uti Riddareholms-kyrckan nästkommande
måndag eller den 2 December.
Utdeltes altså desse polletter til en person af hvarje
bänk, hvarefter R. o. A. åtskildes.
Den 12 December.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud samt R. o. A. hade
intagit sine ställen,
Justerades Protocollet til pag. 121, och giordes dervid
inga påminnelser.
Derefter föredrogs Rådets Extractum Protocolli af den
18 sidstledne November, berörande Kongl. Wettenskaps-Academiens
underdånige förslag och påminnelse samt Profes
-
Tideräkningen. Kronotionde af stadsjord.
225
sorernes vid Kongl. Upsala Academie Klingenstiernas och
Strömers nu bifogade betänkande, när och huru det hos
oss ännu brukelige felacktige Julianske Calendarium bäst
må kunna ändras och i dess ställe det förbättrade eller så
kallade Gregorianske Calendarium, som redan i större
delen af Europa är antagit, jemväl här i riket införas,
hvarvid Hans Kongl. Maj:t i nåder för godt funnit, at
denne föreslagne ändringen ju förr dess häldre och, om
möjeligit vore, år 1753 må värckställas, med flere omständigheter,
som uti berörde Extracto Protocolli samt dervid
fogade memorial bredare innehålles.
R. o. A. instämde i underdånighet med Kongl. Maj:ts
nådige yttrande.
Uplästes Kammar-, Oeconomie- och Commerce-JDeputationens
betänkande angående de om oberäknad Kronotijonde
för en del städers i riket innehafvande åkrar hos Kongl.
Kammar-Revisionen giorde anmärckningar, hvaruti förmäles,
huruledes Deputationen af bemälte Collegii Riksdags-berättelse
väl funnit, at observationer i detta mål
voro giorde så väl i anseende til Stockholms stads åkrar
och vretar som åtskillige andre städer i riket, hvilka dock
ännu skola vara oafgiorde, dels i brist af behörige förklaringar,
dels ock emedan angelägnare sysslor sådant
skola hafva hindrat. Deputation har altså häraf tagit anledning
at tillstyrcka Riksens Ständer, det hos Kongl.
Majit i underdånighet må anhållas om nådig befallning
til Kongl. Kammar-Revision om alla förberörde måls
skyndesamma och äntelige afslutande.
R. o. A. biföllo betänkandet.
Hr Landtm, anmälte Herr Lagmannen Anders Lilljenbergs
ansökning at få uptaga och föla det namnet Stiernclo,
utaf hvilken famille, som dock nu på den manlige
sidan vore utgången, han på sitt möderne härstammar.
Och som R. o. A. drogo sig til minnes, at sådant
tillförene blifvit androm tillåtit, och härigenom ingen tillökning
skiedde uti släckternes numer på Riddarehuset,
så funno R. o. A. godt at samtycka til denne Herr Lilljenbergs
begäran.
Föredrogs ett af Herr Ehrenström ingifvit memorial angående
någon förbättring och utväg til rättegångs-ärenders
så skyndesamma afslutande, at alle sådane mål icke längre
2S04/06 Adelns Protokoll. (XVIII). 1751—1752. 15
226 (Dee. 12.) Svea Hofrätt. Öfverste Fock.
än högst på ett år måtte utdragas. Oell ehuru den til
ärendernes förkortande förordnade Kongl. Commissionen
uti detta ämne förmodeligen haft ali flit och omtanka
ospard, hemställes likväl, om icke nyttigt vore, at hvar
och en blefve upmuntrad at med sine förslag häröfver inkomma.
Detta memorial remitterades til Justitise-Deputationen.
Uplästes ett af Kongl. Svea Hofrätts samtelige ledamöter
ingifvit memorial af innehåll, at bemälte Kongl. Hofrätt,
i anseende til det i sednare tider derstädes så märckeligen
ökte arbetet, hos Kongl. Majit underdånigst anhållit,
at af öfverskottet på den til Justitige-statens aflöning
anslagne Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan en
Notarius uti Kongl. Hofrätten, utom de 3:ne redan på
staten upförde, må uti årlig lön 500 dal. smt tillslagne
blifva. Men emedan Kongl. Majit igenom svar af den 28
Junii 1749 sig i nåder utlåtit, at ehuru Kongl. Majit vore
nogsamt försäkrad om sysslornes tilltagande, kunde dock
denne underdånige ansökning icke bevilljas, såsom stridande
emot de föidattningar, som hindra statens ökande
emellan Riksdagar; så har Kongl. Hofrätten sedt sig föranlåten
at detta ärende hos Riksens Ständer anmäla, i
säker förmodan, at denne angelägenhet lärer i så mycket
mera ömsint öfvervägande komma, som utvägarne för Kongl.
Hofrättens Betiente til befordran synes nu mera än tillförene
besvärlig.
Remitterades äfvenledes til Justitiae-Deputationens utlåtande.
Uplästes Bergs-Dcputationcns betänkande angående
hämmande af försök, som vid innevarande Riksdag torde
göras til öfversmides erhållande, hvilket betänkande på
Hr Koos och Hr Nordenfelts begäran blef liggande på
bordet.
Hr Netherwood hemstälte, om icke Herr Öfversten
Fock, som för kort tid sedan haft den äran, at R. o. A.
om honom behagat fälla så gunstiga omdömen, nu för dess
afresa kunde hugnas med benägen försäkran om dess intagande
här på Riddarehuset, enär han med säkra och
fullgiltige bevis kan å daga lägga sin adelige härkomst.
Hvartil af R. o. A. samtycktes.
B cvillni ngen. F örordnings u (delning.
227
Hr Netherwood anholt ytterligare, at R. o. A. täcktes
ädelmodigt öka denne deras ynnest med en annan grace,
nemligen at utan Introductions-afgift tilldela Herr Öfversten
denne hedren, hälst som han icke äger den lyckan at
vara af förmögne vilkor.
Besvarades äfvenväl med Ja, och aliade Hr Netherwood
å Herr Öfverstens vägnar en ödmiuk tacksäjelse.
Uplästes Stora Secreta Deputationens Extracturn Protocolli
af den 11 i denne månad, hvaruti föreställes, huruledes
i 1747 års bevillning blifvit utsatt, at den samma
så väl som consumtions-afgiften för brännevinet, med det
mera, hvarom Riksens Ständer sig då förenat, skulle upbäras
til och med det årets slut, då nu varande Riksdag
infölle. Men som nu den angelägne omständighet möter,
at Riksens Ständer ännu icke hunnit samrådas om en annan
bevillning, då likväl året nästan är til ända, och riket
imedlertid icke kan lemnäs ohulpit, utan nödige medel
til de förefallande behof måste vara at tillgå; så har
Stora Secreta Deputation icke kunnat undgå at Riksens
Ständer sådant föredraga, jemte nödvändigheten, at Stora
Secreta Deputation må derom til Kongl. Majit underdånig
föreställning afgå låta, på det igenom nödige kundgörelser
kring hela riket verckställigheten deraf må kunna
besörjas.
Detta bifölls til alla delar och afsändes straxt til de
andra Stånden.
Sedermera uplästes Justitiae-Deputationens betänkande
af den 12 Hovembris sidstledne angående de igenom trycket
utgående årlige förordningars meddelande til alla vederbörande,
som dermed böra förses. Deputationen åbei’opar
sig härvid omständeligen så väl högsta angelägenheten
häraf, som Riksens Ständers vid förra Riksdagar
och i synnerhet åren 1739 och 1747 härom giorde föranstaltande,
läggandes allenast nu dertil, at en sådan utdelning
må skie utan åtskillnad af Oeconomie- och Justitimförordningar
til det för hvart och ett värck faststäldte
antalet, äfvensom ock at alle kyrckor i riket måge med
slike förordnings-samlingar förses, hvaröfver Biskoparne
och Probstarne äga at hålla noga hand samt tillse, at
hvad som kan vara felande eller förskingradt må blifva
ersatt.
228 (l>ec. 12.) Ogifta kvinnors myndighet.
Betänkandet bifölls, sä at alla vederbörande måge med
tillräckelige förordningar blifva försedde.
Frik. Cederhielm androg, at Directeuren Mortima
väl åtagit sig at lefverera tillräckeligt quantum af slike
förordningar, men at det ändå stundom handt, at dermed
långt på tiden utgått.
Hr Landtm, sade, at om allenast härom göres påminnelse
i Kongl. Cancellie-Collegio, lärer sådant straxt blifva
förekommit.
Uplästes Justitice-Deputationens betänkande af den 30
Octobris sidstledne, huruvida möer och jungfruer, af hvad
stånd och ålder de vara måge, kunna förklaras för myndige
at sin ägendom utan förmyndare förestå. Deputationen
förmäler sig hafva varit omtänkt at förekomma, det
rikets allmänna lag, som uti Arfdabalkens 19 Cap. tydeligen
stadgar, at mö, af hvad ålder hon vara må, stånde
under förmynderskap, icke måtte igenom lemnadt tillstånd
til alt för månge sådane ansökningar aldeles komma at å
sido sättas och i det stället en lagstridig plägsed sig
stadga; och i detta hänseende är Deputation af den tankan,
at väl hädanefter jungfruer och möer måge understundom,
sedan vederbörande fränders vittnesbörd och bifall äro inhämtade,
sparsamt erhålla Hans Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd
at vara myndige til förestående af dess ägendom
och dess förvaltning sig til nytta och bruk, men at en
sådan rättighet icke må sträcka sig til någon ändring i
det, som lagen om giftomanna-rätt och deras fastigheters
försälljande och förpantning innehåller och förmår.
Hr Ridderstolpe hollt före, at om myndigheten
allenast under denne inskränkning skulle tillåtas, kunde
han ej finna, hvaruti den förundte förmånen består, ty
den väsenteligaste ägenskap af den, som efter lagens mening
är myndig, är at råda sig sielf uti giftermål och
ägendoms förvaltning.
Denne tanka biträdde Frih. Eric Wrangel och åtskillige
flere, hvilka höllö före, at så vida giftoman och
närmaste fränder altid pläga höras, innan någon sådan
frihet tillätes, och således personens frägd, upförande och
stadgade sinnelag förut är kunnigt, så borde ock sedermera
den af Hans Majit nådigst förundte frihet fulleligen
fä nyttjas.
Ogifta kvinnors myndighet.
229
Frih. Cederhielm berättade, at det ganska mycket
ornat Deputationen, at ofta sådane möer och jungfruer,
som blifvit myndige förklarade, ändå igenom mindre
insigt och hushållsbegrep låtit förleda sig at för ett
ringa värde sig til märckelig skada föryttra sin ägendom.
Hr Ruthenschiöld sade sig väl vara af den tankan,
at den, som blifver myndig, bör vara fullmyndig; men som
det tillika är både billigt och kristeligit at förekomma,
det någon af ovetenhet må förstöra sin välfärd och löpa
til sin olycka, så torde väl ett temperament härutinnan
kunna utfinnas.
Hr Råfelt: Den enda modification, som härvid synes
nödig, är, at hos Hans Maj:t må anhållas, at sparsammeligen
härmed må tillgå. I öfrigit är det altid brukeligit,
at nästa fränder vid slike tillfällen höras.
Hr Griös ansåg ock för önskeligit, at sådane casus ej
måtte ofta existera, men sedan Hans Majit i nåder lemnat
dem en sådan rättighet, synes den ock i alla måtto böra
vara fullkomlig.
Hr Klingspor: Det är likväl ett stort skiäl, at man
ser Justitim-Deputationens tillstyrckande har sitt afseende
på famillernes conservation.
Frih. Ungern: Justitim-Deputationens yttrade tanka
har sin goda grund och nytta, emedan man har exempel,
at mången mö, som blifvit myndig, har sedan igenom
gifte fallit i slätta händer, hvilket torde hafva undvikits,
om det kommit på dess giftoman.
Hr Ramsay anmärkte, at om än en sådan myndig
förklarad mö icke skulle hafva frihet at försällja sin ägendom,
så kan hon ju ändå belasta den samma med skuld, så
är han lika fullt förlorad.
R. o. A. kommo öfverens, at några af dess ledamöter
träda tillsammans at projectera en resolution i förhem alte
måhl, och nämdes härtil Frih. Cederhielm, Hr Ruthenschiöld,
Hr Råfelt och Hr Ridderstolpe.
Frih. Eric Wrangel ingaf til Protocollet sitt dictamen,
som detta Protocoll är bilagd, rörande Kongl. Maj:ts nådige
Försäkran, hvilken den 22 sidstledne November förehades,
och hvarvid han då giort sitt förbehåld.
Uplästes Stora Secreta Deputationens Extractmn Rrotocolli
af den 11 i denne månad angående sättet til för
-
230 (Dec. 12.) Sättet för Kanslipresidents
gifvandet
af Presidents-ämbetet i Kongl. Maj:ts och Riksens
Cancellie, såsom hvilket mål uti Svea Konungaförsäkran
ti] serskildt afgörande utsatt blifvit. Deputationen
åberopar sig Riksens Ständers ägande magt och myndighet
at om riket och sig förordna, hvarföre de ock vid de
2:ne ledigheter, som, sedan 1720 års Regeringsform utkom,
sig tilldragit, til Presidents-ämbetet utnämt den Rådsperson,
hvilken Secrete Utskottet til deras gillande upgifvit,
och honom sedermera allena hos Kongl. Majt i underdånighet
anmält. Til skiäl och bestyrckande af en sådan
författning, såsom ock til en närmare uplysning, andrager
Deputationen fölljande momenta:
l:o) At detta ämbete är af den vigt, at uppå dess
utförande rikets fördel, heder och anseende til en stor
del beror, och at det sådane ägenskaper fordrar, som
sällan finnas tillsammans.
2:o) At ehuru samtelige Herrar Riksens Råd taga
del uti alla rikets ärender, så kan likväl den brist, som
hos Cancellie-Presidenten finnas skulle, icke af någon annan
ersättjas, emedan de mest hemlige utrikes ärenderne,
så väl til deras beredning som fullkomnande, äro honom
på ett serskildt sätt anförtrodde.
3:o) At uti ett Råd, der personer af olika ämnen
och erfarenhet nödige äro, sällan flere kunna vara at
tillgå, åtminstone af lika skickelighet. Skulle de finnas,
så är icke något förloradt igenom ens utnämnande, men
deremot kunde mycket förloras, om flere föreslås, då de
icke alle äga de erfordrade ägenskaper.
4:o. At Riksens Ständer sielfve utse och fastställa
systemen för riket, hvarföre, och emedan dess värkställande
så mycket på Presidenten ankommer, de ock sielfve böra
utse den, til hvilken de det största förtroende hafva,
ehuru Deputationen hyser all underdånig tillförsigt til
Hans Maj:ts nådige utnämnande.
5:o) At det hvarcken bör eller kan förmodas, at någon
Konungen misshagelig person af Riksens Ständer
skulle kunna väljas.
6:o) At som det med Ministre-beställningars förgifvande
annorlunda förhålles än med andre tienster, så måste
samma skiäl fast mera vara gällande, hvad Presidentsämbetet
angår.
ämbetets tillsättande.
231
7 :o) At en af Herrar Riksens Råd bör vara CancellieRåd,
och kunde den yngste af de föreslagne af Hans Kongl.
Maj:t utnämnas til Cancellie-President, så at nedan om
honom i ordningen ingen funnos för Cancellie-Råds-ämbetet.
Således kunde han icke välljas, och då hade Hans
Kongl. Majit i sielfva värket icke något fullkomligit vahl.
8:o) Bifogas afskrifter af 1723, 1738 och 1746 årens
Riksdagshandlingar i detta ämne, hvaraf vises, at Riksens
Ständer härutinnan altid tänkt på lika sätt o. s. v. med
flere considerationer, som uti Extracto Protocolli finnas
och här icke så noga kunnat uptagas.
Frih. Horn förestälte, at som [härom] förmodeligen
blifver en angelägen ventilation, så lärer det vara nödigt
at anmoda de andre Stånden at något dröja med denne
sakens afgörande.
Frih. Ungern, Hr C. Rappe och flere frucktade, at
man igenom sådane beskickningar och påminnelser föga
torde uträtta, utan snarare gifva de andre Stånden anledning
at förekomma R. o. A.
Frih. Eric Wrangel hollt före, at om än ett hastigare
beslut i detta måhl af de andra Stånden skulle tagas,
bör sådant ändå ej hindra R. o. A. at i ordning och på
de förekommande skiälen afgöra saken, på det man ej
altid måtte anses såsom tvungen at ingå uti andras meningar.
Omsider kommo R. o. A. öfverens, at Stora Secreta
Deputationens Extractum Protocolli hvilar tills i morgon,
på det hvar och en må hafva tillräckeligare betäncketid,
och at Riddarhus-Fiscalen nu straxt tillsäjer de andra
Stånden härom och, jemte vänlig hälsning til Talemännen,
söker förmå dem at afbida R. o. A:ns utlåtande.
Uplästes liergs-Deputationens betänkande af den 81
sidstledne Octobris, hvaruti, i anledning af Bergs-Collegii
underdånige Riksdags-relation, omförmäles, huruledes bruksrörelsen
i Finland och Österbottn uti de sednare åren blifvit
ansenligen utvidgad och följakteligen Bergmästaren,
sorn är den enda i orten löntagande Bergsbetient, omöjeligen
uti en så vidlyftig jurisdiction, som sträcker sig til
4 Landshöfdingedömen, hinner skiöta de honom åliggande
angelägne förrättningar, utan i brist af annan betiening
nödgas tillita Kronobetienterne, hvilka merendels
232 (Dec. 12.) Bergsfogde i Finland.
uti sådane saker äro helt okunnoge, hvarigenom händer,
at icke allenast bruksskiötslen blifver vanvårdad, utan ock
Kongl. Majit och Kronan kommer at lida uti dess inkomster
af bruken, med mera som betänkandet innehåller. I
anseende til hvilket alt Deputationen altså tillstyrcker, at
uti bemälte Bergmästaredöme en Bergsfogde med 200 daL
snuts lön måtte tillförordnas.
Hr Wulfwenstierna ansåg denne föreslagne författning
så nödig, at om ock ingen annan utväg vore, borde
man indraga en Bergsfogde-syssla här i Sverige och använda
den i Finland, hvarest säkerligen mycken nytta
derigenom kan skaffas.
Hr C. J. Klingspor hollt för betänkeligit at göra
någre tillökningar statsverket til last, ehuru han gerna ville
medgifva, at Deputations betänkande kan hafva sina goda
skiäl.
Hetta understöddes äfven af Hr Griös, som tillika påminte,
at Secrete Utskottet borde först utlåta sig häröfver.
Men Hr Ridderstolpe anhöllt, at R. o. A. täcktes
icke vara nogräknade på 200 dal. snuts årlig utgift, enär
den bevisligen kan lända riket til många tusende dalers
båtnad med tiden, hälst som det strider emot alla financeprinciper
at hushålla i smått, då man derigenom förlorar
i stort.
Och som Hr Landtm, berättade sig hafva bivistat
Heputationens öfverläggning i detta måhl, då det tydeligen
visat sig, at detta icke vore annat än en anticipation,
i anseende dertil at kostnaden så snart kunde betala sig;
så funno R, o. A. godt at bifalla betänkandet.
Dernäst uplästes Herr Sandelhielms memorial angående
de officerares ihogkommelse och befordran, som igenom utrikes
tienster sökt förvärfva sig skickelighet, men under
deras frånvaro igenom de härtils tillåtne tiensteaccorder
kommit at lida. I anseende hvartil anhålles om R. o. Arns
underdånige recommendation hos Hans Kongl. Majit.
Begärtes af åtskillige, at detta memorial skulle ligga
på bordet, och blef altså häröfver ej något discoureradt.
Riddarhus-Fiscalen återkom och berättade sig hos
de öfrige Ståndens Taleman hafva anmält hvad honom anbefaldt
varit, och at de lofvat, så vida dem möjeligit vara
kan, efterkomma R. o. Arns åstundan.
Arrest i Jönköping. Broeks lotteripian.
233
Uplästes Herr von Bromells memorial, hvaruti föreställes,
at det med friheten och Riksdagsmanna rätt är enligt, at
de äldre och först anmäldte saker böra först afgöras, utan
at sådant egenteligen må hindras derigenom, at man begär,
at saken skall ligga på bordet.
Hr Ruthenschiöld och Hr Fredr. Ehrenswärd anhöllo,
at alla memorialer, som angå visse methoder eller
ordningar innom Riddarehuset, måtte antingen straxt remitteras
til Riddarehus-Deputationen eller ock hvila til
Riksdagens slut, då oeconomica pläga företagas.
Hr Landtm.: Jag finner mig ofta uti en svår belägenhet
i anseende til memorialer, som ingifvas. Det kommer
aldeles an på R. o. Arns välbehag, om visse ärender
skola upskiutas, och är jag således oskyldig, om ej straxt
fäller slut på hvad som föredrages. Imedlertid lärer R.
o. A. lemna mig det gunstiga vitsord, at jag gierna sökt
befrämja de allmänna och riksvårdande målens afgörande.
Uplästes Justitia-Deputationens betänkande af den 5
sidstledne, hvaruti tillkänna gifves, at i Jönkiöping skall
aldeles saknas ett tillförlåteligit och strängare arrestrum,
hvarigenom hårdnackade missgerningsman, hvilka ofta til
Kongl. Hofrätten måste hemtas, kunna bringas til bekännelse,
varandes äfven brist på rum för länets vanlige
fångar. I stöd af desse och flere andragne skiähl hemställes
altså, om icke ett serskildt välbevaradt och alfvarsammare
fängelse-rum må uti Jönkiöping i den derstädes
varande fästning apteras.
Betänkandet bifölls.
Uplästes B ergs-Dep ut a tion e ns betänkande af den 30
sidstledne Octobns, hvaruti förmäles om Ammiralitets-Fiscalen
Broeks vid sidsta Riksdag ingifne Lotterie-plan til
fond för ädlare metallers uparbetande, hvarigenom kunde
erhållas ett capital af 250,000 dal. kmt, til hvilken berömlige
afsigts befordran Deputation då meddelt Brock
föreskrift til Riksens Ständer at hos Kongl. Majit i underdånighet
varda anmäld til privilegii erhållande på
detta föreslagne Lotterie, men at allenast 2:ne Stånd sig
häröfver utlåtit. I anledning hvaraf, och som Kongl.
Bergs-Collegium i dess underdånige Riksdags-berättelse
anmält detta ärende til vidare fortgång; så har Deputation
funnit sig föranlåten at, i anseende til den allmänna nytta
234 (I)ec. 13.) Sättet för Kanslipresidents
härunder
beror, ytterligare hemställa, om icke Ammiralitets-Fiscalen
Broch kunde hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas til at undfå privilegium på meranämde
Lotterie efter den upgifne och vid betänkandet
bilagde planen, som ock at detta privilegium kunde frikallas
ifrån alla publique afgifter, hvarmed Lotterier
pläga besväras.
Bifölls, och skildes nu K. o. A. åt klockan 1.
Den 13 December.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit
sine ställen,
Justerades Protocollet til pag. 145, dervid inga påminnelser
blefvo giorde.
Hvarefter anmältes och uplästes Frih. Christer Horns
dictamen, berörande den Kongl. Försäkran, hvilket som
han ej haft tillfälle at ingifva den 22 sidstledne November,
så begärte han, at dess yttrade tankar och förbehåld
måtte vid detta Protocoll biläggas, och som finnes N:o 1.
Hr Landtm, anmodade R. o. A. at nu vara betänkte
på den sakens afgörande, som i går blef upskuten, nemligen
Stora Secreta JDeputationens Extraetum Protocolli angående
Presidents-ämbetet i Kongl. Maj:ts och Rihsens
Cancellie.
Uplästes altså å nyo bemälte Extraetum Protocolli,
jemväl ock de dervid befintelige allegater, såsom
l:o) Utdrag af Protocollet, hållit i Secrete Utskottet
och Secreta Deputation den 10 Aug. 1723, hvaruti först,
til föllje af Riksens Ständers åstundan, afgifves betänkande,
huruvida Ständerne måge hos Hans Kongl. Majit
inkomma med deras underdåniga föreskrift til de personers
befordring, som de finna til de ledige Presidentskapernes
besättjande skickelige och väl meriterade. Secrete
Utskottet och Secreta Deputation tillstyrcker sådant i gemen
med åtskillige vidlyftigt deducerade skiäl, och hvad
sidst angår Presidentskapet i Riksens Cancellie, så påminnes,
at för dess värdige besättjande en besynnerlig sorgfällighet
bör dragas, och at til detta ämbetet altid en så
-
ämbetets tillsättande.
235
dan må blifva vald och befordrad, til hvilken riket kan
hafva ett fullkomligit förtroende, och at fördenskull den
samme aldrig annorlunda än af Ständerne bör utnämnas,
såsom med Herr Riksrådet G-ref Horn skiedde på 1720 års
Riksdag. Härtil fogas ock detta skiälet, at som nödvändigt
Cantslie-Presidenten bör tagas ibland Herrar Riksens
Råd och desse på Ständernes förslag tillsättjas, så synes
ej eller någon af dem kunna flyttjas til en sådan beställning
utan med Riksens Ständers ordenteliga samråd och
godty eko.
2:o) Secrete Utskottets Extraetum Protocolli af den
9 April 1739, hvaruti anföres och åberopas det näst föregående,
med hemställande huruvida Riksens Ständer något
ytterligare härom behaga fastställa.
3:o) Riksens Ständers underdånige skrifvelse af den
14 April 1739 angående Herr Riksrådets, Grefve Carl
Gyllenborgs kallande til Cancellie-President, sedan Herr
Riksrådet Grefve Horn erhållit nådigt afskied.
4:o) Secrete Utskottets Extraetum Protocolli af den
5 December 1747 om bemälte Presidents-ämbetes återbesättjande
efter framledne Herr Riksrådet Gref Carl Gyllenborg,
hvaruti tillika erindras, huru vid näst föregångne
ledighet härmed förhållits. Men som hvarcken då eller tillförne
något ytterligare blifvit i detta måhl för framtiden
stadgadt, så har Secrete Utskottet dertil utnämt en Rådsperson
och dess namn å ett bifogadt, försegladt papper upgifvit.
Som nu skulle skridas til öfverläggning uti den förevarande
qmestionen, så framgåfvos och uplästes fölljande
dels underskrefne memorialer, dels ock dictamina, hvilka
alla för sakens bättre sammanhang vid slutet af denne
dagens Protocoll äro at finna, nemligen
Herr G. Hastfehrs N:o 2.
Herr Paal Ehrencronas N:o 3.
Frih. Christer Horns N:o 4.
Frih. A. Hago Hamiltons N:o 5.
Frih. Kaggs N:o 6.
Frih. A. Gab. Leijonhufvuds N:o 7.
Herr Carl Ugglas N:o 8.
Under upläsandet anmältes en Deputation ifrån Borgareståndet,
8 personer starck, hvilken på vanligit sätt
emottogs.
236 (I)ec. 13.) Deputationer från Borgare- och Bondestånden.
Rådmannen Kierman, som förde ordet, berättade näst
aåagd hälsning, at Borgareståndet nyligen förehaft och
äfven i alla måtto bifallit Stora Secreta Deputationens
Extractum Protocolli om sättet til Cancellie-Presidentens
välljande.
Hr Landtm, gaf til svar, at R. o. A. nu voro sysselsatte
uti samma vigtiga ämne, at R. o. A. väl tackar
för lemnad del af Borgareståndets fattade slut, men at
man likväl til föllje af den i går skiedde vänlige erindran
förmodat, at R. o. A. blifvit lemnadt råderum at först få
utlåta sig.
Deputationen utbeleds agades.
Straxt derpå ankom ifrån Bondeståndet en Deputation
af 8 personer, hvilken anfördes af Joseph Hansson. Deputationen
förmälte, at Ståndet hos sig i noga öfvervägande
tagit alla de i Stora Secreta Deputationens Extracto
Protocolli innefattade skiäl til Cantslie-Presidentens utnämnande
af Riksens Ständer sielfve, men at Ståndet efter
dess begrep ej annat kan finna, än at nyttigast vore, det
härmed måtte förfaras på sätt som Regeringsformen om
andra ämbeten stadgar, helst omständigheterne nu voro
helt förändrade emot förra tider, sedan den Högsta välsignat
Konungahuset med trenne Printsar.
Hr Landtm.: R. o. A., som äfven nu hafva detta
ärende under händer, lära icke underlåta at taga til ögnamärcke
alt det, som kan lända til rikets förmån och säkerhet
i framtiden. I öfrigit låter R. o. A. vänligen hälsa
det ärbara Bondeståndet.
Hvarmed Deputationen afträdde.
Sedan uplästes åter fölljande memorialer och dictamina:
Frih.
Durings N:o 9.
Herr Ehrenströms N:o 10.
Herr Edv. Carlesons N:o 11.
Herr Christopher Itappes N:o 12.
Frih. Bielkes N:o 13.
Herr Råfelts N:o 14.
Gref Axel Fersens N:o .15.
Frih. von Ungerns N:o 16.
Som åtskillige sedermera anmälte sig at tala, så förestälte
Hr Landtm., at emedan så ganska mycket redan uti
Kanslipresidentsämbetet.
237
denna saken vore anfördt, så torde R. o. A. benägit samtycka,
at man nu vidare icke går in uti vidlyftige discourser, så
framt icke någon ny och ännu opåtänkt omständighet dertil
kan gifva anledning.
Erih. Scheffer anmärckte, at då man påstår det af
Stora Secreta Deputationen tillstyrckte sättet til CantsliePresidentens
välljande icke vara enligt med Regeringsformen
eller de principer, hvarpå den är grundad, så fölljer
deraf en förvitelse emot förra Riksens Ständer, såsom
hade de icke lag likmätigt anstalt sine göromål. Om åter
frågan blifver, huruvida denne methoden för framtiden må
vara nyttig, så kan väl den menniskliga försigtigheten icke
göra infallible uträkningar på det tillkommande; men som
en stor del kundskaper måste vägleda sig igenom erfarenheten
och exempel, så har man ju, som redan flere gånger
sagt är, tydelige prof för ögonen uti de härtills träffade
lyckelige vahl, hvaraf Herr Riksrådet Grefve Tessin i närvarande
tid är ett så märkeligit bevis. Häraf trodde
altså Frih. Scheffer den slutsatsen föll ja, at man icke kan
kalla det för skadeligit, som aldrig haft annan än god
värckan, och om politiska saker ofta måste byggas på
probabiliteter, så blifver denna en af de starkaste. Hvartil
kommer, at rikets systeme då aldrabäst försäkras, enär
Riksens Ständer icke allenast hafva tillfälle at önska,
utan ock magt at värckeligen utnämna den Rådsperson,
som de til dess skiötande för skickeligast känna.
Erih. von Ungern: Af alt hvad härtills anfördt blifvit,
har jag ännu icke funnit någon vederläggning af den
grundregien, at det ingalunda tillkommer Riksens Ständer
at bortgifva ämbeten. Regeringsformen admitterar på
intet ställe en sådan förtydning, ty der talas endast om
förslag, och enär en person utnämnes til ett vist ämbete,
hvartil han sedan nödvändigt af Hans Maj:t måste kallas,
så är det ju orimmeligit, at sådant må heta förslag. Hvad
för öfrigit systemens säkerhet angår, så lära väl Riksens
Ständer icke kunna åtaga sig at altid gå i borgen för en
Premier-Ministres tänkesätt, ty det är möjeligit at göra
missräkning på menniskior. Man välljer honom til exempel
uti fredliga afsigter, och han kunde sedan inveckla
riket uti ett krig. Desse och flere considerationer föranlåta
mig at aldeles förblifva vid mina redan yttrade tankar.
238 (Dee. 13.) Kanslipresidentsämbetet.
Hr von Nolcken upläste sitt Dictamen ad Protocollum
N:o 17.
På Hr Landtm:ns föreställning uphörde nu discourserne,
hvarefter giordes proposition, om Stora Secreta
Deputationens Extractum Protocolli vinner bifall.
Men bärtil svarades med Ja och Nej, och begärtes
straxt votering af ganska många.
Erih. von Ungern: Som R. o. A. redan användt så
mycken tid på denne qusestionen, så skulle jag önska, at
man kunde förena sig utan votering. Det torde ock vara
möjeligit igenom ett sådant temperament, at de, som påstått
ordenteligit förslags uprättande, begifva sig, at för
denna gången eller den näst infallande ledighet Riksens
Ständer sielfve måge utnämna Presidenten i Kongl. Cantsliet.
Men denne föreställning fant ock mycken motsäjelse.
Justerades altså til votering fölljande proposition:
Den, som bifaller Stora Secreta Deputationens Extractum
Protocolli angående en persons utnämnande til
Cantslie-President, skrifver Ja.
Den, som det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, kommer ett förslag på 3:ne at af Riksens
Ständer upgifvas.
R. o. A. utnämde fölljande Herrar at sittja vid bordet
och hafva inseende på voteringen:
Gref Reenstierna, Frih. Duwall,
Gref J. G. Greutz, Herr Thure Gyllenspetz,
Frih. Wilhelm Armfelt, Herr Fredric Ribbing,
Herr von Christierson.
Voteringen geck för sig uti vanlig ordning med första
och andra upropet.
Hvarefter sedlarne uplästes med liud röst och på
samma sätt räknades. Och befunnos
Nej 222,
Ja 456.
Som det in actis befintelige Instrumentet bevittnar.
Hvilket sedan det af Herrar Deputerade var under -  skrifvit samt sedan upläst, skildes R. o. A. åt kl. 8 om aftonen.
Begrafning^- och Kröningshjälp.
239
Den 17 December.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud samt R. o. A. intagit
sine ställen,
Uplästes til justerande Protocollet ifrån pag. . . . ,
hvarvid icke giordes någon påminnelse.
På Herr Ehrenfeldts anhållan uplästes dess ingifne memorial
i anledning af Revillnings-Deputationens i näst föregående
Pleno föredragnc project til Begrafnings- och Cröningshielpens
erläggande. Uti detta memorial önskas, at
någon annan utväg til denne bevillnings insamlande kunde
gifvas än den föreslagne Kopp-skatten, emedan på det
sättet föga skillnad skulle blifva emellan Adels- och Bondeståndet.
Hvarföre hemställes, om icke R. o. A. kunde
förena sig at göra frivillige subscriptioner, kunnandes sedan
samma methode efter skedd kundgörelse öfveralt på landet
brukas, och i fall någon brist skulle yppas, borde då
sådant igenom taxation ersättas.
Hr Klingspor och Hr von Blixen sade sig mycket
tvifla, om denne Hr Ehrenfeldts tancka låter sig i allmänhet
värckställa, ty ehuruväl månge förmodeligen torde
finnas, som anseenligen härtil ville bidraga, så synes det
dock vara obeqvämt och äfven i visst afseende emot rikets
heder at handtera denne saken så styckevis.
Hr Landtm, försäkrade R. o. A., at han under samråd
med de öfrige Talemännen nogsamt förmärckt, at det
nu upgifne projectet är det enda, som med enighet och
den för riket påsyftade nyttan torde kunna til värckställighet
bringas. I annor händelse vore at befara, at de nu
varande goda böjelser hos de andre Stånden kunde ändras
och sedan nya frågor och gensäjelser upkomma.
Hr Carl Ehrenswärd påminte, at Tullarrende-Societeten
i detta project saknas, och at det synes ganska
billigt, at det allmänna må niuta något understöd af den
hederliga vinning, som bemälte Societet lärer tillflyta.
Hr Leijonsteen holt före, at en soldat och andre dess
vederlikar vore för högt taxerade, då de komma at erlägga
16 öre smt.
240 (Dec. 17.) Begrafnings- och Kröningshjälp.
Hr Landtm, svarade, at som grunden til Begrafnings-
och Cröningshielpen är stäld på personerne och
denne principen lärer snarast vinna bifall hos de andra
Stånden, så vore det rådeligast at nu låta det dervid förblifva,
hälst som efter detta förslag Adelsståndet icke
synes vara med någon särdeles känbar tunga belagd.
Härvid uplästes Herr G. Heuterkolms memorial, hvaruti
väl bifalles Bevillnings-Deputationens nu upgifne project,
men likväl l:mo) förbehålles, at ej oftare någre personelle
afgifter måge R. o. A. til last komma, utan at det vid
ganska hårdt straff hädanefter må vara förbudit at til något
sådant styrcka, 2:do) påminnes, at R. o. A:ns änckor och faderlösa
barn måge härifrån undantagas. Och på det ingen
minskning uti summan derigenom må blifva, så hemställes,
om icke R. o. A., sedan de blifvit underrättade om beloppet
af hvad änckor och barn eljest påföras skulle, sådant
igenom ett frivilligt sammanskott efter Rusttjänstsmarckerne,
eller ock på något annat sätt, kunde upfylla.
Äfven uplästes Herr Fredenstiernas dictamen, som finnes
vid detta Protocoll, Lit. A.
Hr Nordenfelt önskade, at desse och flere påminnelser,
som til äfventyrs torde göras, hade blifvit upgifne
i förleden lögerdags. Om man nu reser några frågor,
torde hela arbetet blifva fruchtlöst.
Hr B. P. Schechta: För min del vill jag ej aftinga
en enda fyrck, af hvad Bevillnings-Deputation förslagsvis
til Begrafnings- och Cröningshielp utsatt, men jag
håller dock före, at en sådan jämkning må skie, at ej de
fattige i proportion måge komma at draga den tyngsta
bördan, hvarföre jag ock tycker billigt vara, at änckor och
faderlösa barn blifva förskonte. R. o. A. torde väl kunna
utfinna andra utvägar at upfylla den delen. Låtom oss
til exempel samtycka til en viss afgift för alla dem, som
undfått någon Riddare-orden. Jag är gärna beredd at af
min lilla förmögenhet betala, om det ock vore 100 dal.
smt, men deremot vill jag förbehålla mig at omständeligen
blifva underrättad, huru våre sammanskutne medel blifvit
förvaltade, såsom Manufacturfonden, Slottsbygnadshielpen
och mera dylikt.
Begrafnings- och Kröningshjälp.
241
Hr Landtm.: Af hvad redan anfördt blifvit, tror jag
mig redan hafva inhämtat R. o. Arns benägenhet at bifalla
det förevarande projectet til Crönings- och Begrafningshielpens
utgörande, allenast behörige räkningar upgifvas
öfver hvad som vid desse högtideligheter åtgådt,
och om hvilcka räkningars skyndesamma afslutande Herr
Riksrådet och Ofverste Marsk aldeen redan lärer hafva fogat
anstalt. För det andra lärer R. o. A. giärna se, om fattiga
änckor och faderlösa barn blifva undantagne, emedan
riket har välsignelse at förvänta af slike barmhertighetsvärck.
Och änteligen för det tredje, som man förmodar,
at denne allmänne bevillning lärer bestiga sig til så ansenligit,
at ingen brist lärer vara at befruchta; så torde
ock R. o. A. finna billigt at vid detta tillfälle frikalla
Ständernes Comptoirs fond ifrån alt tilgrep, emedan detta
värck ändå nog ofta fädt kännas vid utgifter, som til dess
bestridande icke egenteligen hördt.
R. o. A. biföllo til alla delar Hr Landtm:ns giorde proposition,
kommandes fördenskull resolutionen derefter at
inrättas.
9304/o6- Adelns protokoll (XVIII) 1751—1752.
16
Början af protokollet för den 17 Dec. 1751 är tryckt efter
ett konceptprotokoll, så långt det rör Bevillningsdeputationens förslag
till Begrafnings- och Kröningshjälpens erläggande. Återstoden
af protokollet för den 17 Dec. och nästan hela den öfriga delen
af denna riksdags protokoll synas aldrig hafva blifvit ut- eller
renskrifna, utan blott memorialprotokoll finnas i behåll, hvilka
merendels bestå af förkortade meningar och antydningar, ofta
ytterst svårlästa. Under sådana förhållanden har det ej ansetts
löna mödan att trycka dessa protokoll, såsom eljest sker, in extenso,
utan har utgifvaren, efter inhämtande af Högh Riddarhusdirektionens
samtycke, bestämt sig för att af dessa memorialprotokoll blott
meddela ett utdrag, hvaraf man kan få upplysning om, hvilka
dagar plena hållits, hvilka ärenden därvid blifvit behandlade, samt
i allmänhet också hvilket beslut R. o. A. fattat i hvarje föredragen
fråga.
Den 17 December kl. 9.
Efter justering af protokollet för den 4 Okt. och behandlingen
af Bevillningsdeputationens förslag rörande Begrafnings- och Kröningshjälpen,
beslöts, 1) att intet plenum skulle hållas förr än efter
Julhelgen, men att Deputationerna fortfarande skulle arbeta. 2)
Val af felande ledamöter och elektorer till Deputationerna. 3) Rådets
prot. utdrag ang. Konungens önskan om ett visst årligt anslags
uppförande i staten till bestridande af resekostnader, hvilket
upplästes af Landtm.; vidare upplästes Kaggs och Erik Wrangels
memorialer och Duvalls dictamen. Slutet blef, att R. o. A. uttalade
sin tacksägelse till Konungen och att det begärda anslaget
å 25,000 dal. smt skulle årligen uppföras i staten till Konungens
resekostnader.
Den 30 Januari 1752 kl. 9.
1) Besvärsdeputationens betänkande om utskeppningen. Bifölls.
2) Fråga om understöd (?) åt fru Adrian. Remitterades till Urskillningsdep.
3) Paulis memorial med besvär öfver Ursk. Dep.
Skulle gå till de andra Stånden. 4) Kam. Ekon. Dep:s bet. om skogshushållningen.
(?) 5) Rådets memorial om förbättring i villkor. Remitterades
till Sekr. Utsk. 6) Rådets prot. utdrag om Commission
öfver Acad. Constitutionerna och Skolväsendet. Remitterades till
17—083011. Adelns protokoll {XVIII) 1751—1752.
244
Sekr. Utsk. 7) Bevillningsdep:s prot. utdrag om förslags ingifvande
dit. Bifölls. 8) Sekreta Utskottets prot. utdrag om Skogskommissionen.
Bifölls. 9) Manuf. Dep:s prot. utdrag om fabrikerna.
Bifölls. 10) Stora Sekreta Dep:s prot. utdrag om utspridda rykten.
Bifölls. 11) Just. Dep:s prot. utdrag om divisioner i Göta hofrätt.
Bordlädes. 12) Kam. Ekon. Deput:s bet. om reduktionsmål. Bifölls.
13) Just. Dep:s bet. om Generalauditorer. Bifölls.
Den 31 Januari kl. 9.
1) Rådets prot. utdrag om Jaktkommisionen. Bifölls. 2) Just.
Dep:s bet. om börderätt vid försäljning af gäldbunden egendom.
Bordlädes. 3) Landt- och Sjömilitie-Dep:s bet. om traktamente
för Amiralitetsstaten. Bifölls. 4) Bergsdeputrs memorial om att
hindra smide. Bifölls. 5) Samma Dep:s bet. om en Bergsfiskals förordnande
i Värmland. Bifölls utan statens gravation. 6) Manuf.
Dep:s bet. om Hangbergs (?) sökta lån. Bifölls. 7) Bergsdep:s
bet. om Gyllenspetz påminnelser vid smidestillökningen. Bordlädes.
8) Tulldep:s bet. om Tullordningen. Bifölls utan gravation i
staten. 9) Landt- och Sjömilitie-Dep:s bet. om Krigsmanshusverket.
Resolution på Tulldeputationens betänkande ang. lilla tullsoch
accisförordningars samlande.
»R. o. A. ansågo denne samling för ganska nyttig och bifalla
betänkandet; dock som den egenteligen skulle lända Tullverket til
mycken förmån, så förmodar R. o. A., at General-TullarrendeSocieteten
lärer finnas benägen at bestrida de härvid förefallande
utgifter, på det Cronans stat ej därmed måtte besväras.»
Den 7 Februari kl. 9.
1) Just. Dep:s bet. om börderätt vid auktion af gäldbunden
fast egendom. Blir efter allmän lag. 2) Brukspatron Montgomerys
besvär öfver Ursk. Dep:s resolution. Återförvisades till Ursk.
Dep. 3) Saken om Krigsmanshuset. Bifölls på samma sätt som
Borgareståndet. 4) Bondeståndets prot. utdrag om lagman Francs
byte. Remitterades till Kam. Ekon. Dep. 5) Just. Dep:s bet.
mot Riksens Råds användande till hvarjehanda Commissioncr.
Bordlädes. 6) Kam. Ekon. Dep:s bet. om 1704 års förkomna
Sjötullsbok. Bifölls. 7) Samma Deput:s bet. ang. aflidne räntmästaren
Sneckenbergs balans. Blir liggande till nästa plenum. 8)
Bergsdep:s bet. om Vestra Silfberget och brukspatron Christiernin.
Bifölls. 9) Samma Dep:s bet. rör. Gyllenspetz påminnelser vid
fördelningen af den åren 1738 och 1740 beviljade smidestillökningen
för bruken i Värmland och Dalsland. »Betänkandet bifölls;
dock i anseende till de af Regementsqvartermästaren Gyllenspetz
anförde skiähl önskar R. o. A. att Riksens Ständers Bergsdeputation
må af Kongl. Maj:ts och Riksens Bergscollegio inhämta och
till R. Ständers Plena upgifva behörig underrättelse, huruvida han
245
vid den öfverklagade fördelningen kommit at lida.» 10) Be vill -  ningsdep:s uti. om kaffebönor och champagnevin. Bordlädes.
Den 8 Februari kl. 9.
1) Justerades resolutioner ang. tulltaxan, »dock tillägges: bifölls
betänkandet». 2) Paulis besvär öfver Ursk. Deputationen. Remitterades
till utskottets förklaring. 3) Just. Dep:s bet. i Generalmajor
Palmstruchs sak. »I anseende til de uti hosföljande särskilte
voto anförde skiähl och omständigheter pröfvar R. o. A.
billigt, at R. Ständers Just. Dep. må utlåta sig i sielfva hufvudmålet.»
4) Handels- och Manufakturdep:s bet. om Langes ansökning. »R. o.
A. finna betänkeligit at til denna ansökning samtycka, hälst som
det är at befara, det under förevändning af nödigt virke til bädd
och stufning en starck och för landets aftagande skogar fördärfvelig
utförsel torde föröfvas, och äro altså R. o. A. af den tanckan,
at det må förblifva vid det redan utkomne Kojigl. förbudet.»
5) Besvärsdep:s prot. utdrag den 22 Jan. om röster vid prestval.
Bifölls. 6) Kallings memorial om Riksrådet Wrangel. Remitterades
till Sekreta Utsk. och Stora Sekreta Dep. 7) Degenaers sak. Skulle
undersökas af utsedda Deputerade: Hästesko, Wulfvenstierna, Adlermark,
C. F. Klingspor, Ridderstolpe, Leijonsten. 8) Rådets prot.
utdrag af den 5 Febr. om divisioner i Svea Hofrätt. Hänsköts till
Stora Sekreta Dep., till hvilken Just. Dep. skulle afgifva sitt yttrande.
9) Bevillningsdep. om kaffe och champagnevin m. fl. öfverflödsvaror.
»Remitteras till R. Ständers Sekr. Manuf. och Handelsdeputation,
som tillika har at taga i öfvervägande, på hvad sätt
bruket af flere öfverflödsvaror må kunna hämmas och inskränkas.»
10) Bondeståndets prot. utdrag om att få se staten och reqvisitionerna.
Remitterades till Sekr. Utsk. 11) D:o d:o om Skogsordningen.
R. o. A. blefvo vid sitt förra beslut.
Den 15 Februari kl. 9.
1) Kam. Ekon. Deput:s utlåtande om Stockholms Lasarett.
Intet att påminna. 2) Ursk. Deput:s relation. 3) Deputation från
Bondeståndet af 6 pers. ang. iakttagande af lag och förordninafc.
4) Cronhiorts sak. »Ligger på hordet till nästa plenum.» 5) Kam.
Ekon. Deput:s bet. om apoteket i Hedemora. Bifölls. 6) Manuf.
och Handelsdep:s uti. om Voltemat. Bifölls. 7) D:o d:o om löst folk.
Bifölls. 8) Kam. Ekon. Dep:s uti. om spannmålsmagasinet Uppsköts.
9) Rådets prot. utdrag om Stabsofficerare, likaså Sekr. Utskottets
prot. utdrag. Bordlädes till nästa plenum.
Den 18 Februari kl. 9.
1) Kam. Ekon. Deput:s uti. om Nosocomium i Lund. Bi
fölls.
2) Presteståndets prot. utdrag om Calendarii reformerande.
3) Besvärsdeput:s uti. öfver 44 § i allm. besvären om släpkläder.
246
Bifölls i enlighet med Wulfvenstiernas yttrande. 4) Den från
förra plenum uppskjutna frågan om Stabskaptener. Bifölls enligt
Sekreta Utskottets prot. utdrag. En Deputation härom skulle afgå
till de andra Stånden. 5) Just. Dep:s prot. utdrag om Hofrätten,
uppsatt af Rutenskiöld. Bifölls. 6) Justerades den af Wulfvenstierna
uppsatta resolutionen om spannmålsmagasins inrättande i
riket. »Bifölls omsider med ordet: gärna ej öfver 24 dal. kmt.»
7) Frågan om en fond till landtbrukets uppmuntran förehades,
men intet beslut fattades.
Den 22 Februari kl. 9.
Hela detta plenum synes hafva åtgått för behandlingen af
Cronhiorts memorial ang. ett af honom afslutadt köp af Vedevåg,
hvaremot sedermera anmärkning blifvit gjord. Ansågs af några
ej såsom riksdagsmål, utan borde förvisas till vederbörligt forum,
men något beslut fattades icke.
Den 29 Februari kl. 9.
1) Remiss af åtskilliga frågor till vederbörliga Deputationer.
2) Om Reduktionsdeputerades förordnande. Bifölls. 6 Deputerade.
Deras arbete skulle påskyndas med tanke på Riksdagens slut.
3) Kam. Ekon. Deput:s utlåtande om ödeshemman. Remitterades
till Stora Sekreta Deputationen. 4) Upplästes Kanslipresidenten
Tessins afskedsansökan. Sekreta Utskottets prot. utdrag härom bifölls,
gående ut på ett sammanträde med de andra Stånden.
5) En Deputation af 6 personer med grefve Dohna såsom ordf. afsändes
till de andra Stånden med Fersens memorial om Reduktionsdeputerade.
6) Just. Deput:s bet. om Riddaresyner. Bifölls.
7) Grefve Brahes och Hastfehrs memorialer om Cadettcorpsens underhåll,
äfvensom Sekreta Utskottets prot. utdrag om samma sak. Bifölls,
»men hvad angår den för desse Cadetter härutinnan föreslagne
stationen i Carlscrona, så remitteres den delen tilbakars
til Sekrete Utskottet, som har at föranstalta, huruvida och hvad
antal af b:te Cadetter kunde, i anseende til Gallerernes särskildte
beskaffenhet och maneuvre, fördelas och til nödig kundskaps ärhållande
därom få theras station här vid Gallere-escadren i Stockholm».
8) Fru Nordenflychts pension, förut bifallen af de andra
Stånden, bifölls. 9) Cronhiorts memorial om Vedevåg. Saken
ansågs förut afgjord. 10) Resolution äng. ödeshemmanen. Bordlädes.
11) Borgareståndets besvär. 12) Deputationen, som varit
hos Tessin, återkom med det besked, att denne ville svara. 13)
Bondeståndets prot. utdrag ang. förordning om skatteköp. Remitterades
till Landt- och Sjömilitiedeput. 14) Bondeståndets prot.
utdrag ang. Deputationernas slut till Påsk m. m. Bifölls. 15)
Manufakturdep:s uti. om saffian m. m. Bifölls. 16) Upplästes
elektorernas va till felande ledamöter i vissa Deputationer.
247
Den 7 Mars kl. 9.
1) Bondeståndets prot. utdrag af den 31 Jan. om salt och
tobak m. m. från Ryska gränsen. Remitterades till KammarEkon.
Deput. 2) Nyssnämnda Deputations uti. om utmätning
af restantier i Nyland. Bifölls. 3) Ursk. Deputationens remiss
N:o 147 om frihet till kolning för afgärdeshemman i Fällingsbro
härad. Remitterades till Kammar-Ekon. Deputationen. 4) Rådets
prot. utdrag om Kapten von Rosen och Kungsörs arrende. Hänsköts
till Kungl. Maj:ts välbehag. 5) Justitiedep:s uti. om rang
för Kamererare och Protonotarie i Hofrätterna. Bordlädes. 6)
Manufakturdeputationens utlåtande om särskilda protokoll i Kommersekollegium.
Bifölls. 7) Samma Deputations utlåtande om
införskrifna arbetare. Bifölls. 8) Samma Deputations uti. om
Professor Kalm och de af honom hemförda utländska frön. Bifölls.
9) Kam. Ekon. Deput:s uti. om en kassa för fattiga barn
vid artilleriet. Bifölls. 10) Landt- och Sjömilitiedep:s uti. om
amiralitetsofficerarnes edgång. Intet beslut. 11) Kam. Ekon.
Deput:s uti. om humleplanteringens upphjälpande. Bifölls med
ett tillägg af Ehrencreutz. 12) Bergsdeput:s uti. om utgörande
af skyldigheter till Sala silfververk. »Bifölls med tillägg, att alla
taga lika del i omkostnad efter lag.» 13) Fråga ang. Finska
kyrkan i Stockholm. 14) Om en § af Adelns besvär. Bifölls
med ett tillägg af Friesendorff. 15) Upplästes Tessins memorial
(ang. afsked) och Stora Sekreta Deputationens prot. utdrag om
samma sak. Bifölls.
Den 12 Mars kl. 11.
1) Cedercreutz ang. arbetet med vapenboken. Remitterades
till Riddarhusdep. 2) Expedition af beslutet om Begrafnings- och
Kröningshj älpen. 3) Rådets prot. utdrag om Hofmarskalken Hierta
och arrendet af Läckö kungsgård. Bifölls. 4) Kam. Ekon. Dep:s
uti. om indelning i hemmansräntor för landsstaten i Nylands och
Tavastehus län. Bifölls. 5) Vadstena Adliga Jungfrustifts Direktions
berättelse. Remitterades till Riddarhusdeputationen. 6) En
Deputation af 24 personer utsågs på Landtmms förslag att frambära
en tacksägelse till Hennes Majit Drottningen.
Den 13 Mars kl. 9.
1) Rådets prot. utdrag om manskaps uppbådande till verkställande
af Generalkrigsrättens domar. Remitterades till Justitiedeputationen.
2) D:o d:o med Lagkommissionens förslag om kringstrykande
tiggarbarn. Remitterades till Kam. Ekon. Deputationen.
3) D:o d:o om Kommissionen öfver Krigsmanshusverket. Remitterades
till Kammar-, Ekonomie- samt Landt- och Sjömilitiedeputationerna.
248
4) Justitiedep:s uti. om stämningspenningar. »Bifallit, dock
at, enär stämningarna igenom andre än domaren sielf utfärdas,
sådant ej må skie dem rättsökandom til last.» 5) Kam. EkonomiDeput:s
uti. om S:ta Maria församlings räkenskaper. Bifölls. 6)
D:o d:o om gamla balanser i Nyland. Bifölls. 7) Bergsdeputationens
memorial äng. kunskapers lämnande om saker, som röra
denna Deput. Bifölls. 8) Landt- och Sjömilitiedeputations uti. om
tågordningen. Bifölls. 9) Jämkning af exped. om öfverloppsmanskap
i enlighet med Borgareståndet. 10) Justering af resolutionen
om amiralitetsofficerares edgång. Bifölls sådan den var uppsatt.
11) Deputation från Bondeståndet under Josef Hansson med tre
prot. utdrag (bl. dem ett ang. fru Sigrid Beata Fleming, hvilket
återförvisades till Ursk. Dep.). 12) Justerades 4 resolutioner.
(Se nedan). 13) Kam. Ekon. Deput:s uti. om rofdjurens utödande.
Hänsköts till Kungl. Maj:t att »taga nödiga mått för verkställigheten».
14) Just. Dep:s uti. om lagmansämbetets förvaltning.
Bifölls. 15) Prot. Dep:s uti. om dylik sak ang. Lindestedt och
Cedermark. 16) Just. Dep:s uti. om »Pacta och conventa.»
Bifölls.
1) Resolution om Amiralitetsofficerares edgång.
»Bifölls betänkandet i så måtto, at Amiralitetsofficerare, som
föra Cronans bevärade fartyg, aldeles frikallas för edgång, men
de, som föra lastdragare, komma at aflägga den omförmälte eden
inför Amiralitets-Rätten i någon Tullbetjents närvaro.»
2) Resolution om Kapten von Rosen och Kungsörs ladugård.
»R. o. A. öfverlemna i underdånighet till Kungl. Maj:ts nådiga
välbehag at hugna Cap. von Rosen med den begärte prolongationen,
i fall han befinnes vid detta arrende härtill hafva fullgiort
hvad honom ålegat.»
3) Resolution om Humleplanteringen.
»Emedan Humleplanteringen icke på alla orter i riket med
lika framgång lärer kunna fortsättjas, och det altså vore betänkeligit
at på en oviss grund härpå använda någon allmän kostnad;
ty ansågo R. o. A. för säkrast, at Herrar Landshöfdingarne, hvar
och en uti sitt län, låta undersöka om tilståndet af denna handtering
och på de orter, hvarest jordmånen med flere tilhörigheter
instämde och medgofvo nyttan och möjeligheten, där fästa och
utvidga hummelplanteringarne. I följe hvaraf förtekningar ifrån
länen på hvar och en, som sig kan anmäla at få rötter eller
frön, till Kongl. Commerce-Collegium borde insändas, hvilket sedermera,
efter som det sig låter giöra, besörjer requisitionerne med
rötters och froens anskaffande, då ock ingen af dem, som sig angifvit,
bör undandraga sig at afhämta och plantera de begärte
rötter och froen.»
4) Resolution om skogarnes afvittring.
»Bifallit med den tilläggning, at som thesse skogars afvittring
i synnerhet therföre hittils kommit at afstadna, at vederbörande
skogsägare och angräntzande ej kunnat förmås at gemensamt deltaga
uthi then vid sådane förrättningar nödige kostnaden, så bör
249
hädanefter ingen interessent uthi sådane odelte skogar, af hvad
natur thess hemman vara må, få undandraga sig then andel, som
efter lag och förordningar proportionaliter på hvar och en belöper,
uthi all den kostnad, som til denna skogsdelning kan erfordras.
»
Den 16 Mars kl. 11.
1) Behandlades Presteståndets besvär. Deputerades anm.
vid 5 § bifölls. Likaså anm. vid 7 §. 12 § går ut. Vid 19 §
bifölls Deputerades anm. 20 § bifölls utan anm. 21 § hvilar.
24 § bifölls. 2) Borgareståndets besvär. 1 § (om bräders ut
försel),
redan expedierad, jämkades och bifölls. 48 § bifölls
med någon jämkning. 59 § bifölls. 63 § går ut. 64 § (om
handel med krut) bifölls med ett tillägg. Vid 49 § bifölls Deputerades
anm. 3 § går ut. 6 § bifölls. Vid 23 § bifölls Deputerades
anm. 31 § går ut, helst som Sjömanshus redan inrättats.
33 § bifölls. 67 § bifölls. 3) Sekreta Utskottets prot.
utdrag om presidentskapet i Kungl. Kansliet. Bifölls.
Den 2 April.
1) Upplästes Ehrenpreus’ memorial. 2) Justerades resolu
tionen
om rofdjurs utödande. 3) Protokollsdeputationens uti. rör.
lagmansämbeten. 4) Upplästes Bevillningsdeputationens uti. om
bevillningen, »först vehiculum, sedan själfva bevillningen.» Bordlädes
till följande dag. 5) Sekreta Utskottets prot. utdrag ang.
Riksdagens slut. Intet beslut. 6) Tulldeputationens bet. om
Landttulltaxan. Bordlädes.
Den 3 April kl. half 10.
1) Rådets prot. utdrag om Kristianstad. Remitterades till
Just. Dep. 2) Just. Dep:s bet. om Lilljenström. Bifölls. 3)
Frågan om bevillningen. Efter vidlyftig diskussion, under hvilken
yrkades på att få besked om statsbristen och i allmänhet om
»medlens disposition», bordlädes frågan till måndagen (den 6
April). 4) Deputation från Bondeståndet af 6 personer under
Josef Hansson med förnyad begäran att få veta statsbristen och
»hvad förra bevillningar utgiort», samt underrättelse att Ståndet
hifallit frågan om Torsångs kyrka.
Den 4 April kl. 9.
1) Upplästes voteringsinstrumentet för den 3 April. 2) Upplästes
lista på dem, som elektorerna remplacerat i Sekr. Utsk.
och Protokollsdeputationen. 3) Landt- och Sjömilitiedep:s bet. om
tågordningen. Bifölls. 4) Justitiedep:s uti. om Torsångs och Aspeboda
kyrkor. Bordlädes. 5) Landt- och Sjömilitiedep:s bet. om
250
lotsverket. Bifölls. 6) Kammar-Ekonomiedeputationens uti. om
storskiften. Bifölls.
Den 6 April kl. 9.
1) Justitiedep:s uti. om en tvist mellan Söderhamns stad och
Östansjö byar. 2) Deputation från Borgareståndet under Kierman
med prot. utdrag af den 3 April om brännvinsbränningen. 3)
Kungl, remiss om Bruces nobiliterande. Bemitterades till Riddarhusdeputationen.
4) Frågan om bevillningen behandlades i samband
med frågan om brännvinsbränningen i anledning af Borgareståndets
nyss nämnda prot. utdrag och förvisades efter en långvarig
diskussion till Stora Sekreta Deputationen.
Den 7 April kl. half 10.
1) Upplästes voteringsinstrumentet för gårdagen, hvarvid
fråga uppstod om förbehåll, att Borgareståndet ej skulle få bränna
brännvin, samt om § 105 af adliga privilegierna. 2) Riddarhusdeput:s
uti. om tryckande af matrikeln. Bifölls. 3) Justitiedeput:s
uti. om oäkta barn och Borgareståndets prot. utdrag om
samma sak. Biföllos. 4) Företogs ånyo frågan om bevillningen,
hvarvid upplästes Stora Sekreta Deputationens prot. utdrag med
påminnelser vid bevillningen äfvensom Bevillningsdep:s missiv och
ett memorial af Reuterholm rör. samma sak. Bifölls med förbehåll,
att, om de andra Stånden göra någon ändring, >då allt
ändras»; hvarom de andra Stånden genom en Deputation skulle
underrättas. 5) Deputation från Bondeståndet under Jan Persson,
att Ståndet ej finner nödigt, att Borgareståndets prot. utdrag om
brännvinsbränningen remitteras till Stora Sekreta Deputationen, att
Ståndet redan gått så långt det kan, äfvensom om Riksdagens
flyttning till annan stad. Om den sista frågan diskuterades något,
men intet beslut fattades. Äfven upplästes ett Presteståndets prot.
utdrag ang. samma sak som Bondeståndets nyss nämnda prot.
utdrag.
Den 8 April kl. half 10.
1) Riddarhusdep:s uti. om dem, som falskeligen angifva sig
för adel. Bifölls. 2) Rådets prot. utdrag och Akademiska Kommissionens
skrifvelse om Kamrerares titel och rang för Akad.
Bokhållare. Bordlädes. 3) Rådets förfrågan ang. Stabskaptener.
Skulle communiceras med Fältmarskalken att häröfver höra Krigsbefälet.
4) Upplästes ånyo Kammar-Ekonomiedeput:s betänkande
ang. ödeshemman, hvarom intet beslut fattades, men en Deputation
skulle sändas till de andra Stånden. 5) Riddarhusdeput:s
uti. om ordning vid voteringar. Bordlädes. 6) Bondeståndets
prot. utdrag om Riksdagens flyttning. Härvid upplästes Ugglas,
C. F. Klingspors, C. Ribens och Sten Carl Bielkes memorialer.
251
En Deputation från Borgareståndet under Renhorn anmälde Ståndets
mening om omöjligheten af Riksdagens flyttning. Efter en
lång diskussion, hvarunder skälen pro et contra framställdes, synes
frågan kommit till votering, hvars utgång dock ej omtalas.
Den 21 April kl. half 10.
1) Justerades expeditionen om dem, som falskeligen sitta på
Riddarhuset. Bifölls. 2) Rådets prot. utdrag om kommenderingar.
Intet att påminna. 3) D:o d:o om Wenngren och ett sökt trumslagareboställe.
Remitterades till Landt- och Sjömilitiedeput. 4)
Riddarhusdeput:s memorial om voteringar. Intet beslut. 5) Just.
Deput:s bet. ang. Blixens sak m. fl. Bifölls. 6) Rådets prot.
utdrag äng. förslaget till krigsdisciplin, hvarvid upplästes Lagkommissionens
bet. i saken äfvensom själfva projektet. Slutet
blef, »att Adeln finner icke nödigt at giöra några nya förordningar
ang. krigsdisciplinen, aldenstund R. o. A. anse Krigsartiklarne
härutinnan aldeles tilräckelige». En Deputation skulle härom
underrätta de andra Stånden. 7) Just. Deput:s bet. om extraordinära
domstolar. Efter en lång diskussion, under hvilken
äfven Pacchalenii sak vidrördes, beslöts, att aldrig några »extra
Commissioner» skulle förordnas, utan allt gå efter lag och
Regeringsform. Pacchalenii sak uppsköts till nästa plenum. 8)
Deputation från Bondeståndet af 10 personer under Jan Persson
ang. påskyndandet af de angelägnaste målen, emedan »de trängta
efter Riksdagens slut», om lags och förordningars efterlefnad, om
vargeringsmanskap, begäran om underrättelse om »rikets medels
disposition», hvarjämte de öfverlemnade besvären.
Den 22 April.
1) Fråga om introduktion af Benning, Pechlin, Nehrman,
Berg von Linde m. fl. Fick anstå. 2) Rådets prot. utdrag om
Bromells sak. Hänsköts till Kungl. Maj:t. 3) Tjänstehjonsordningen
bordlädes på Brahes förslag. 4) Upplästes bet. om husesyns-
och boställsverket. 5) Engelhards memorial om grefvinnan
Ribbing och Ulriceberg. Remitterades till Kammar- Ekonomiedeputationen.
6) Justerades resol. om krigsdisciplin. 7) Företogs ånyo
frågan om Torsångs och Aspeboda socknars byggnadsskyldighet.
Just. Deput:s bet. bifölls. 8) Upplästes resol. om extra domstolar,
hvarvid några påminnelser gjordes. 9) Deputation från
Bondeståndet under Josef Hansson ang. bevillningen, att 2 Stånd
stannat mot 2, hvarföre begärdes, att R. o. A. ville foga sig, så
att saken kunde blifva expedierad, samt ang. Riksdagens flyttning
till annat ställe. 10) Upplästes Pacchalenii skrift jämte Hofrättens
dom. Beslöts att utlåta sig, när saken komme från Sekr.
Utsk., där den vore anhängig. 11) Frågan om besvären remitterades
till Deputerade öfver detta ärende. 12) Frågan om Riks
-
252
dagens flyttning diskuterades ånyo, enär 2 Stånd beslutit mot 2,
men intet nytt beslut fattades.
Den 24 April kl. 9.
1) Kammar-Ekonomie-Deput:s uti. om Tjänstebjonsordningen.
2) Manuf. Deput:s uti. om Westerbergs Kalmuckefabrik. Bifölls.
3) Landt- och Sjömilitiedep:s uti. om slingemattor. Bifölls. 4)
Samma Deput:s uti. om värfningars lättande genom kapitulationer.
Bifölls i hufvudsak. 5) Kam. Ekon. Deput:s uti. om Eskilstuna och
Rothoff. 6) Deputation från Borgareståndet under Kierman om
Rothoff och Eskilstuna. 7) Deputation från Presteståndet under
Brovallius om bevillningen och om extra domstolar; det vore betänkligt
att begära upplysning om orsakerna därtill och kostnaderna därför.
Den 25 April.
1) Fortsattes med Tjänstebjonsordningen (?). 2) Rådets prot.
utdrag om barksamling och garfverierna. Remitterades till Handelsoch
Manuf. Deputationen. 3) Borgareståndets prot. utdrag om upprättelse
åt borgm. Herkepoeus. Remitterades till Sekr. Utskottet
att tillse, på hvad sätt upprättelse kunde gifvas utan kännbar förlust
för staten. 4) Borgareståndets prot. utdrag ang. Slottsbyggnadens
fullbordande. Bifölls. 5) Handels- och Manuf. Deput:s
uti. om planteringar i städerna. Bifölls. 6) Just. Deput:s uti.
om Skogskommissionens domar. Bifölls. 7) Samma Dep:s uti. om
Krigs- och General-leuterationsrätt. Bifölls, »när ej är krig>.
8) Samma Deput:s bet. »att Riksens Råd ej må brukas i särskilda
extra domstolar». Bifölls (med någon modifikation?) 9) Samma
Deput:s uti. om Schmiterlöw och Lewenhaupt. Bifölls. 10) Landtoch
Sjömilitie-deput:s uti. om vargeringen. Beslöts, att Wulfvenstierna
jämte Boije skulle uppsätta förslag till resolution. 11)
Samma Deput:s uti. om Öfverkommissariens säte och stämma i
Amiralitetskollegium. Bifölls. 12) Kammar-Ekonomie- Deput:s uti.
om Advokatfiskalskon.toret i Kammarrevisionen, hvarvid Carlesons
diktamen härom upplästes. Hänsköts till Kungl. Maj:t med hörande
af vederbörande. 13) Sekreta Utskottets prot. utdrag om
grefvinnan Taube. Bifölls. 14) Upptogs ånyo frågan om Riksdagens
flyttning i anledning af Bondeståndets beslut härom, hvilket,
liksom Presteståndets prot. utdrag, upplästes; likaledes memorialer
af Uggla, Creutz, Kagg, Cronhiort, Wadenstierna m. fl. Efter en
långvarig diskussion blef slutet, att »R. o. A. förblifva vid sitt den
8 April härutinnan fattade beslut, så att, hvad Regeringsform och
Riksdagsordning i detta måhl stadgar, uti sin fulla kraft förblifver».
Den 29 April.
1) Fortsattes med Tjänstehjonsordningen. 2) Riddarhusdeput:s
memorial ang. termin för frivilliga gafvor till Adliga Jung
-
253
frustiftet. Bifölls. 3) Rådets prot. utdrag om Rålambs sak.
Remitterades till Kammar-Ekon. Deput:s Räkenskapsutskott. 4)
Ekeblads sak (?). Bifölls. 5) Ett Finska Deput:s bet. från förra
Riksdagen. Bifölls. 6) Manuf. Deput:s uti. om Hagerts fabrik.
Bifölls. 7) Justerades resolutionen om borgm. Herkepseus efter någon
diskussion. 8) Justerades resolutionen om ödeshemman, uppsatt af
Wulfvenstierna. 9) Justerades resolutionen om vargeringsmanskapet,
uppsatt af densamme, båda efter någon diskussion. Häremot
afgaf During en reservation, som flera underskrefvo, hvilket
gaf anledning till ny diskussion om lämpligheten eller lagligheten
af ett dylikt sätt att gå tillväga.
Den 7 Maj.
1) Schmiterlöws memorial upplästes och bifölls. 2) Kammar-Ekonomiedeput:s
bet. ang. skogarnes afvittring i Ångermanland.
»Bifölls på det sätt, att dervid antingen Jägmästare eller, i fall
han är hindrad, någon annan å Kronans vägnar är tillstädes».
3) Landt- och Sjömilitie-ekonomiedeput:s bet. ang. Generalförrådsoch
Uppbrottskasseräkenskapers revision. Bifölls. 4) Samma Deputation
bet. ang. Sjömanshusinrättningen. Bifölls, sedan ett
yrkande på bordläggning blifvit återtaget. 5) Kammar-Ekon.
Deputrs bet. om hästeqvarnar. Bifölls. 6) Samma Deputations
bet. om barnhusinrättning genom stamböcker. Bifölls. 7) Handelsoch
Manufakturdeput:s berättelse ang. Bonges balans, hvarvid ett
memorial af Malmerfelt upplästes och bifölls. 8) Deputation från
Bondeståndet under Otto Olsson med ytterligare påminnelse om
Riksdagens slut. 9) Stora Sekreta Deputationens påminnelser vid
bevillningen och brännvinsbränningen, hvilka gåfvo anledning till
ganska lång diskussion. Vissa punkter genomgingos och gillades,
men hela förordningen medhanns icke. 10) Deputation från
Presteståndet under Brovallius med underrättelse, att Ståndet bifallit
Stora Sekreta Deputationens bevillningsförslag, samt om Riksdagens
snara afslutande, och att inga nya mål skulle upptagas.
11) Deputation från Borgareståndet under Kierman ang. bevillningen,
om resevagnar i staden, om Ståndets bifall till Riksdagens
slut, om Hedemora apotek samt om behandlingen af besvären.
12) Deputation från Bondeståndet under Jan Persson ang. bifall
till Riksdagens slut och om Justitiekanslerns löns tillökning.
13) Deputation af 6 personer till de andra Stånden med underrättelse
om R. o. A:ns bifall till Malmerfelts memorial ang.
Bonges balans.
Den 8 Maj.
1) Fortsattes med Stora Sekreta Deputationens påminnelser vid
bevillningsförslaget, af hvilka punkterna 16—37 genomgingos.
2) Stora Sekreta Deputationens prot. utdrag om Riksdagens slut.
3) Deputation från Bondeståndet under Otto Olsson äng. Justitie
-
254
kanslerns resor och lön samt om Tjänstehjonsordningen, som de
ej ville hafva ändrad. 4) Stiernelds memorial om tre nya regementens
upprättande. Bordlädes till följande dag. 5) Riddarhusdeput:s
memorial om Cadetterna. 6) Just. Deput:s uti. om Hempel
och Winblad. Båda bordlädes.
Resolution ang. Bevillningen och Riksdagens slut.
»R. o. A. har förehaft Stora Sekr. Dep:s ytterligare påminnelser
vid Bevillningen och dem til största delen bifallit, varandes
de få ändringar, som *R. o. A. därvid giordt, grundade på de
skiähl, som redan förmått R. o. A. at bifalla Bevillningsprojectet
til de flesta delar, med det förbehåll at ingen minskning i Cronans
inkomster må skie, och at all möjeligaste jämnlikhet Stånden
emellan må träffas.»
»Och hvad Riksdagens slut angar, så instämmer R. o. A. med
de öfrige resp. Ståndens önskan, at den samma må til den 25
nästkommande blifva ändrad, och vill R. o. A. för des del igenom
de angelägnaste ärendernes skyndesamma afgiörande i giörligaste
måtto därtil bidraga. Och där något riksvårdande måhl i anseende
til tidens korthet icke skulle kunna så behörigen uptagas
eller granskas, finner R. o. A. det böra vara Riksens Ständers
öma omsorg at vid deras nästa sammankomst sin omtancka därtil
sträcka och sådant då til behörigt slut bringa.»
Den 9 Maj.
1) Anmälan af Landtm, om ett uppror i Norrköping och däraf
föranledd kommendering af 200 man samt extra rådstufvurätt
och Justitiekanslerns ditresa. Bifölls. 2) Skrifvelse från Rådet (?)
ang. S:ta Klara kyrka. Bifölls. 3) Stackelbergs memorial om tre
nya regementens upprättande, uppskjutet från föregående plenum,
företogs, hvarvid upplästes von Schantz’ memorial samt Lantingshausen,
Coyet och Creutz afgåfvo hvar sitt diktamen till protokollet.
Efter långvarig diskussion beslöts att till nästa plenum
begära Sekreta Utskottets utlåtande och därefter afgifva svar till
Kungl. Maj:t. 4) Just. Deput:s utlåtande om ersättning åt Hempel
och Winblad.
Den 20 Maj.
1) Horns memorial upplästes och bordlädes (om hvad?). 2)
Om lagman Francs hemmansbyte, en fråga från förra riksdagen.
Bifölls. 3) Ang. kollekt till Wetzlar. Bifölls. 4) Anmälan om
Nordenheims arrest och om ytterligare kommendering af 100 man
till Norrköping. 5) Upplästes Cronhiorts memorial (om hvad?)
6) Bet. ang. hingstar vid regementena. Bifölls så, att en dylik
inrättning skulle ske på de lämpligaste ställen. 7) Justerades
resolutionerna om Hempel och Winblad samt om Advokatfiskalskontoret.
8) Presteståndets besvär med Deputerades påminnelser,
af hvilka några §§ genomgingos. 9) Om fiskerier i skärgården.
255
10) Bondeståndets besvär med Deputerades anmärkningar genomgingos
till en del, och det öfriga uppsköts. 11) Deputation från
Bondeståndet under Otto Olsson med några prot. utdrag ang.
Öland, vargeringsmanskapet, seglation för Österbotten, om Norberg
och Vestanfors samt om de nya regementena. 12) Valdes
Deputerade att bese slottsbyggnaden och låta R. o. A. veta, »huru
snart slottet kan bli färdigt». 13) Riddarhusdeputts utlåtande om
Cadettcorpsen, hvarvid Bromells memorial upplästes. Bifölls med
någon ändring af Ungern-Sternberg, hvarjämte tacksägelse skulle
framföras till Konungen. 14) Sekreta Utskottets prot. utdrag om
Generalguvernörsämbetet i Finland. Efter en tämligen lång diskussion
synes frågan hafva gått till votering, hvars utgång dock
ej omtalas.
Den 23 Maj.
1) Justerades voteringsinstrumentet från föregående plenum.
2) I anledning af ett ändringsförslag från Borgareståndet förklarade
R. o. A. sig vidblifva sitt beslut ang. lotsverket. 3) Fredenstiernas
memorial om fattiga adelsbarn remitterades till Riddarhusdeput.
4) Kammar- Ekonomie- Deput:s bet. om Haga kungsgård.
»Bifölls betänkandet i så måtto, at R. o. A. i anseende till den
rubning, som i contractet skiedt, finner, det Herr vice Amiralen
Ridderstolpe, som så länge troget och wäl tient Hans K. M:t
och riket, bör hugnas och tillfredsställas med 15 åhrs prolongation
å thet emellan K. M:t och Kronan samt honom om Haga
Kongsgårds arrende slutne contract.» 5) Sekreta Utskottets prot.
utdrag om fru Schönströms rang. Bifölls. 6) Just. Deput:s prot.
utdrag »om tacksägelse till Konungen för rättvisans handhafvande.»
Bifölls. 7) Justerades resolutionerna om fiskerihandeln i skärgården
och om Haga kungsgård. 8) Om öfverstelöjtnants karakter för
Freese. Bifölls. 9) Borgareståndets besvär, af hvilka några
punkter genomgingos. 10) En Deputation af 24 personer skulle
afgå till de andra Stånden i frågan om de nya regementena. 11)
Ett memorial af Schecta ang. statsverket upplästes och bordlädes.
12) Förehades frågan om straffpåföljd för sådana, som falskeligen
utgifva sig för adel och taga säte på Riddarhuset. 13) Fortsattes
med bevillningen, hvarvid någon jämkning föreslogs i anledning af
Presteståndets uttalade önskan. 14) Om expedition af besluten
om Riksdagens slut och om bevillningen. 15) Sekreta Utskottets
prot. utdrag om gevärsfaktorierna. Bifölls. 16) Manufakturdeput:s
bet. om Apotekaresocieteten och i samband därmed deras
memorial. Bifölls med ett tillägg af Bielke. 17) Upplästes två
prot. utdrag från Borgareståndet ang. bevillningen och brännvinsbränningen,
hvilket föranledde diskussion, huruvida R. o. A. skulle
förblifva vid sitt förra beslut eller medgifva någon jämkning
däruti.
256
Den 25 Maj.
1) Om lagman Cederfelt. Bifölls. 2) Om Mannercrantz.
Bifölls med Borgareståndets tillägg. 3) Just. Deput:s uti. om
Abo hofrätt. Bifölls. 4) Justerades resolutionen om Apotekaresocieteten.
5) Rådets prot. utdrag om adelskap. Remitterades
till Riddarhusdeputationen. 6) Om Hedemora apotek. »Expedieras
som förr afgjordt.» 7) Företogos Krigsbefälets besvär, af
hvilka §§ 1—32 genomgingos och de flesta biföllos utan anmärkning.
8) Deputation från Borgareståndet under Kierman ang.
Riksdagens slut, allmänna besvären, Österbottens kronotionde
m. m. 9) Deputation från Bondeståndet under Otto Olsson ang.
Riksdagens slut, i likhet med Borgareståndet, Just. Deput:s prot.
utdrag ang. tacksägelse till Konungen för rättvisans handhafvande,
Sekreta Utskottets räkenskaper m. m. 10) 2 Deputerade från
Presteståndet, Osander och Hedman, med prot. utdrag ang. bofälliga
kyrkor. 11) Tulldeput:s uti. om afskrifningar. Bordlädes.
12) Justerades prot. utdraget ang. Cadettcorpsen. 13) Schectas
memorial om statsverket, om 1751 års gränstraktat och om
sammankallande af plenum plenorum, hvilket föranledde ganska
lång diskussion, men intet beslut. 14) Upplästes de Deputerades
memorial, som besett slottsbyggnaden. 15) Manuf. Deput:s prot.
utdrag om Bonges balans gaf anledning till en lång diskussion,
men intet beslut fattades, utan saken uppsköts till nästa plenum.
Den 27 Maj kl. 7.
1) Kam. Ekon. Deput:s uti. ang. Kammarkollegii ärenden.
Bifölls. 2) Sekreta Utskottets prot. utdrag om en Artillerikassas
inrättande. Bifölls. 3) Protokollsdeput:s bet. om olagligheter vid
riksdagsmannavalet i Strängnäs stift. »Och funno R. o. A. skiäligt
at bifalla det första alternativet.» 4) Sekreta Deput:s bet. om
Flygarells befordran. Bifölls. 5) Samma Deput:s bet. om Fredenstierna.
Bifölls. 6) Landt- och Sjömilitie- samt Kammar-Ekon.
Deput:s uti. om mönstring och förpassning af Copwardiefartyg.
Bifölls. 7) Sekreta Utskottets prot. utdrag om kommendantskapet
på Vaxholm. Bifölls. 8) Rådets prot. utdrag om indelt lön för
Landshöfdingen i Blekinge. Intet beslut. 9) Just. Deput:s uti. om
förbättring i inkomster för betjeningen i Revisionen. Bordlädes.
10) Samma Deput. om Justitiekanslerns riksdagsberättelse, hvarvid
fråga uppstod om dennes resor och lön samt om lön åt en
kanslist och meningarna voro mycket delade. 11) Deputation från
alla tre Stånden under Brovallius, att Stånden förenat sig om
Riksdagens slut nästk. onsdag, »att ej hindra Konungens förest,
resa.» Då tre Stånd härom voro eniga, återstod för R. o. A. ej
annat än att foga sig däruti, ehuru åtskilliga röster höjdes däremot.
12) Deputation från Presteståndet under Osander ang.
religionen och Herrenhutiska sekten. »Blir vid förra Religionsstadgar.
» 13) Sekreta Utskottets prot. utdrag om belöning åt Tessin
257
såsom Guvernör för Prinsarne. Bifölls. 14) Beslöts en rekom
mendation
för Nils Bielke »i generale termer,» hvarvid dock några
ansågo, att inga dylika rekommendationer borde gifvas. 15)
Företogs ånyo frågan om balansen i Manufakturkontoret och
Malmerfelts däraf föranledda memorial, hvilket blifvit gilladt af
R. o. A., men af Manuf. Dep. utan uppdrag upptaget till vederläggning.
Detta väckte förbittring hos R. o. A. som ville, att
föreställningar skulle göras hos de ofrälse Stånden i anledning af
deras ledamöters i Manuf. Dep. beteende.
Den 28 Maj kl. 8.
1) Just. Deput:s bet. om Kristianstad. Intet beslut. 2)
Väcktes ånyo tal om lön åt kanslisten hos Justitiekanslern,
emedan han vore fattig. »Samlades på Ridderstolpes proposition
åt fattiga». 3) Sekreta Deput:s bet. om fänrik Sass. Bifölls. 4)
Samma Dep. om Christopherson. Bifölls. 5) Kam. Ekon. Deput:s
uti. om Johan Gyllenborgs ansökan. Bifölls. 6) Just. Deput:s
uti. om Fröjereds jorddelning. Bifölls. 7) Kam. Ekon. Deputrs
bet. om Salvii bokstilar. 8) Samma Deput:s bet. om trädgårdsmästarne.
»Adeln kan ej ingå (härpå), emedan den ej får den
väntade nyttan». 9) Upplästes Bondeståndets prot. utdrag af den
25 maj om bevillningen och lindring däri för deras barn. Ingen
ändring medgafs, ej heller om postbönder. 10) Deputation från
Borgareståndet under Schauw om Österbottniska och Finska seglationen.
11) Sekreta Utskottets uti. om Banken. Bifölls. 12)
Expeditionsdeput:s bet. om Hägerstiernas fordran. Beslöts att
härvid gjord missräkning skulle rättas. 13) En Deputation under
Hamilton till de ofrälse Stånden ang. Tjänstehjonsordningen. 14)
Deputation från Bondeståndet under Josef Hansson ang. besvärens
andra del, om Adelns besvär m. m. 15) Pacchalenii sak företogs,
men blef ånyo liggande. 16) Föredrogs förslag till prot. utdrag
till de andra Stånden om Bonges försnillningar i Manufakturkontoret,
hvilket efter vidlyftig debatt blef bifallet och genom en
Deputation, anförd af grefve Horn, framfördes till Stånden.
Deputationen skulle äfven säga, »att Konungens resa ej presserar
Riksdagens slut».
Den 30 Maj.
1) Kam. Ekon. Deput:s bet. om reduktionsmålen. Bifölls.
2) Landt- och Sjömilitiedeput:s bet. om Bergskompaniets räntor.
Afslogs. 3) Gyllenspetz memorial om tillökning i smidet. Synes
hafva blifvit afslaget i enlighet med Örnskiölds yttrande. 4)
Kam. Ekon. Deputis bet. om Engelhard och fru Ribbing. Bifölls.
5) Bergsdeput:s bet. ang. järn- och stålmanufakturverken, hvarvid
Svedenheims memorial upplästes. »Bifölls med en liten ändring om
1748 års förklaring», enligt Örnskiölds förslag. 6) Tulldeput:s
bet. om afskrifningar, hvarvid Hauswolffs memorial upplästes. Ytter
-
258
ligare ett bet. af samma Deputation anmältes, och förblefvo båda
liggande. 7) Deputation från Bondeståndet under Jan Persson
om bondeseglationen, lagman Francs byte m. m. 8) Deputation
från Presteståndet under Kiörning ang. någon afgift till kyrkorna.
9) Kam. Ekon. Deput:s uti. om barnens vårdande (?). Intet beslut.
10) Frågan om honorar åt Landtmarskalken upptogs, och bestämdes
det till 15,000 plåtar. 11) Slutligen öfverlades om någon
vedergällning åt grefve Brahe, som företrädt Landtmarskalkens
ställe under hans långvariga sjuklighet, men skulle denna ej bestå
i penningar utan i någon hedersbevisning. Beslutet framgår
af följande protokollsutdrag af den 30 maj.
»S. D. R. o. A. förde sig til sinnes, huruledes under Herr
Grefvens och Landtmarskalkens siukliga tilstånd Öfverste-Lieutenanten
Grefve Brahe icke allenast här på Riddarhuset, utan ock
i S. U. och på flere ställen såsom Ordförande nu uti en rund
tid med all färdighet och til R. o. A:ns fullkomliga nöje bestridt
de til Landtmarskalksämbetet hörande mödosamma sysslor. Och
som R. o. A. äro försäkrade, at välbem:te Herr Grefves låfvärde
egenskaper, hvilka giordt honom förtjänt af R. o. Arns förtroende
och tacksamhet, icke annat kunnat än hos de öfrige resp. Stånden
tilskynda honom en lika fördelacktig och benägen åtancka; ty
pröfvade R. o. A. billigt, at hos Hans K. M:t i underdånighet
anhållas måtte, det täcktes Hans K. M:t, i anseende til Herr
Öfverste-Lieutenanten Grefve Eric Brahes i förberörde måtto å
daga lagde skickelighet och värdiga upförande, hugna honom med
något synligit vedermäle och tecken af dess höga nåd, på hvad
sätt Hans K. M:t sådant i nåder täcktes godt finna. Hvilket
fördenskull R. o. A. til de öfrige resp. Ståndens bifall vänligen
skolat anmäla. Ut supra».
Testamenten och morgongåfvor.
259
Den 1 Juni. *
R. o. A. församlade sig klockan 9.
Under Högvälborne Herr Grefvens och Landtm:ns siukdom
trädde nu Herr Öfversten Grefve Horn till Landtmarskalksbordet
såsom ordförande.
Och som Riddarhus-Secreteraren i anseende til Riksdagens
nu annalckande slut med månge angelägne expeditioner
var sysselsatt, admitterades undertecknad Riddarhusfiscal
til Protocollets förande.
Uplästes Riksens Högl. Ständers Justitice-Deputations betänkande
öfver Kongl. Maj:ts nådiga förordning af den 5 Aprilis
1739, huruvida testamenten och morgongåfvor, som äro
giorde och gifne, innan rikets nya lag den 12 Sept. 1736 til
efterlefnad var påbuden, måge efter then samma eller gamla
lagen afdömas. Och som thenne lag och förordning, hvad
testamenten angår, om hvilcka stadgas, at the rättegångstvister
rörande sådane testamenten, som någon tid eller
ett åhr förr än nya lagen blef vedertagen, äro giorde och
upviste, böra efter förra lagens grund slitas och afgiöras,
aldeles skall vara tilräckelig och tydelig, så tilstyrcker
Deputation Riksens Höglofliga Ständer then delen af nysnämde
1739 åhrs förordning, hvad testamenten angår, at
antaga; men beträffande morgongåfvor, så utom thet någon
ålskilnad skall vid jemförelse härutinnan vara emellan 10
Cap. Gift. B. i vår nya lag och 10 Cap. Gift. B. i Konung
Christophers lagbok samt 9 Cap. G. B. Stadslagen med
flere therom utgångne Kongl, förordningar, skall ock
grunden och orsaken med morgongåfvor vara annan, i
thet at ingen lag förbinder, innan then blifvit stadgad,
så at förbindelsen endast härflyter af then lagens grund,
som tå gällande varit, enär något giöres eller skier; i anledning
hvaraf följer, at man ej eller äger makt i anledning
af ny lag at bestrida eller rubba then författning, som
någon giort häfver, i stöd af then lag, som sedermera
* Protokollen för 1—3 Juni äro ntskrifna, men ej renskrifna, således
att betrakta som conceptprotokoll.
18—083011. Adelns protokoll (XVIII) 1751—1752.
260 (Juni 1.) Morgongåfvor. Angifvares förtigande.
utkommit, hvarföre och som morgongåfvor i sig sielf icke
annat äro än ett pactum nuptiale eller inbördes fördrag,
hvilcket stadgar bolaget och giftermålet af them, som sig
theruti begifvit, samt hvaruti en af the makar, som i förra
lagens tid ingåt giftermål och gifvit tå lagligt morgongåfvobref,
hafva en lagfäst och oryggelig rättighet til åtniutande
af thet, som med lag tå var enligit; ty styrker
Just. Deput. Riksens Höglofliga Ständer thertil, thet Kongl,
förordningen af den 5 Aprilis 1739, hvad morgongåfvor
beträffar, må få en sådan förklaring och tilökning, at
the morgongåfvor, som äro gifne och med giftermål stadgade
innan den 12 Sept. 1736, tå nya lagen til efterlefnad
antogs, böra efter gamla lagen och thes förklaringar rättas
och anses, enär tvist sig therom yppar, skiönt någorthera
af the gifte personer sedermera med döden afgådt eller
afgå kunna, dock at the dommar och arfskiften, som i
sådane mål afsagde blifvit och vunnit laga kraft, sedan
nya lagen utkom, icke måge therigenom rubbas eller ändras.
Efter af Hr Grefve Horn giord proposition blef detta
betänkiande bifallit.
Hvarefter uplästes Riksens Ständers Justitice-Deputations
betänkande af den 7 Aprilis sistl., hvarutinnan Deputation
omförmäler sig af handlingarne funnit, det tvifvelsmål
sig yppat, huruvida the, som af Kronones sakdrifvare
och ombudsmän anklagas för sådane brått, hvarefter intet
spår eller teckn synes, och the ej eller å färsk gierning
fundne äro, måge få veta sin angifvare eller icke; och
ehuru rikets lag och stadgar härutinnan äro tydelige samt
i synnerhet förordningen af den 22 Junii 1727 stadgar, det
angifvaren icke bör fördold få vara, utan saken skrifteligen
angifva, då så väl den brotslige som angifvaren bör
för rätta ställas at saken lagligen med hvarannan utföra;
varandes Riksens Ständers underdåniga skrifvelse til
Hans Kongl. Maj:t den 11 October 1738 af thet innehåll, at
ingen oskyldig undersåte genom premiers utfästande samt
angifvarens namns förtigande må i fara och äfventyr stäld
vara; Justitie-Cancellers-instruction 1737, § 3, anbefaller
honom noga tilsyn, det intet i Revisions protocoller må
införas, som rörer ens goda namn och rykte, med mindre
icke den angifne straxt deraf må ärhålla del, hvilket äfven
Fiscalerne uti 9 § är anbefalt uti deras embetsmål; hvar
-
Fredenstiernas rang. Ehrenströms memorial. 261
jemte 4 Cap. 4 § Hissg. B. i större och 60 Cap. 1 § i
mindre saker förmå, at then, som namngifver någon viss
man och then ej öfvertygas, bör straffas, hvar och en
dock icke betagit, utan ålagt, at med alfvarsamhet, utan at
nämna personen, när han therom icke är säker, gifva alt
hvad skadeligit kan vara å färde, tilkienna; hemställer likväl
Justitie-Deputationen, i anseende til de skadelige påfölgder,
som angifvarens förtigande kan med sig föra,
Riksens Höglofliga Ständers ompröfvande, om icke bref til
Hans Kongl. Maj:t må afgå med underdånig anhållan, at
alla, som vederbör, måge påminnas at ställa sig förbemälte
lag, Kongl, bref och stadgar til noga efterlefnad.
Frih. N. Cederhielm upläste väl härvid ett dictamen
ad protocollum rörande straff å de embetsmän, som för
den anklagade förtiga angifvaren, samt at hvar och en
sak i des rätta domstol bör uptagas med mera; men som
å Grefve Creutz och Herr Stierncrantz föreställning Högloft.
R. o. A. hänviste detta til Lagcommission, så återtog
Frih. Cederhielm nysnämde des dictamen.
Och blef uppå giord frågan Justitise-Deputations betänkande
bifallit.
Hr Cammarherren Carl Ridderstolpe anmälte, det
Riksens Ständers Expeditions-Deputation sig til expedierande
förehaft Riksens Ständers i anledning af Secreta
Deputations betänkande yttrade benägenhet för Herr Hofrättsrådet
Adam Fredenstierna; men som 2:ne Stånd samtyckt
hos Hans Kongl. Maj:t Herr Hofrättsrådet til Just.
Cancellers caracter anmäla samt 2:ne Stånd til Landshöfdinge
heder och värdighet, så skall det ej ännu för
Herr Hofrättsrådet kunnat expedieras, hemställande Hr
Ridderstolpe, om icke Höglofl. R. o. A. skulle täckas instämma
med de andra 2:ne Stånden och samtycka til
Just. Cancellers heder och rang för Hofrättsrådet Fredenstierna,
som efter giord proposition bifölls.
S. d. lät Högl. R. o. A. sig föreläsa ett af Herr And.
Ehrenström ingifvit och til Riksens Höglofliga Ständer stält
memorial, hvarutinnan Herr Ehrenström, som skall hafva
sig bekant så tilförlitelige läkemedel för fråssan och rödsoten,
at, deräst de i tid blifva brukade, en otvifvelaktig
bättring sig medföra, anhåller, så vida Riksens Höglofl.
Ständer detta hans förslag med vanlig ynnest gynnar, af
262 (Juni 1.) Ehrenströms memorial. Silfverströms syssla.
hvarje matlag uti hela riket få til vedergällning 2 öre
smt, på hvilken händelse han ärbiuder sig at til hvarje
kyrkia försända tryckte publicationer, på det allmänheten
genast måtte finna nyttan af ett så hälsosamt och aldeles
icke kostsamt, men tillika på det nogaste til des riktighet
granskadt läkemedel. Herr Ehrenström tror, det
Riksens Höglofliga Ständer så mycket mera med all ömhet
härvid lära behierta menige mans och de fattigas lidande,
som en nog bedröfvelig ärfarenhet skall vittna, det brist
på nödige och lindrige läkemedel emot fråssan och röd
soten
är en märckelig orsak til en skadelig mistning af
arbetare.
Hr Hastfer: Jag skulle hålla före, det vi mera
varsamt utfästa någre dy like sökte premier; om jag mig
rätt påminer, fek förleden Riksdag Apothekaren von Alcen
något vist af mantalet för varj ars utödande, fast ännu
ingen nytta försports.
Hr Gyllengranat: Bäst synes vara, det Hr Ehrenström
upgifver desse läkemedel för Collegium medicum,
då efter deras bepröfvade godhet något premium honom
kunde tilläggas.
Hr Bromell med flere begärte proposition öfver
memorialet, hvarföre Hr Grefve Horn frågade, om
Högl. R. o. A. bifaller Hr Ehrenströms memorial, som
besvarades med Ja.
Sedermera uplästes ett Bådets Extractmn Protocolli af
den 30 Maj sistl., uti hvilket Hans Kongl. Maj:t, i anledning
af inkommen underdånig ansökning om den efter
aflidne Cammarrådet Silfverström ledige sysslan i Cammar-Collegio,
hegärer Riksens Ständers underdåniga utlåtande,
huruvida Riksens Ständer finna godt, at denna
syssla hädanefter må continuera.
Hr Carl Ridderstolpe: Hig tyckes, det Högloft.
R. o. A. så mycket häldre och snarare må samtycka til
denna sysslas besättiande, som hela reductionsvärcket,
hvilket oss samfält rörer, derpå beror, at detta ämbete
med någon skickelig och värdig man besattes, varandes
i brist af denna sysslas besättiande til befrukta, at alt
det goda hopp, man sig giort om reductionssakernes
tidiga och goda afslutande, nu måste afstadna, hvarvid i
synnerhet Högloft. R. o. A. blifva lidande. Ja, jag bör
Allmogens allmänna besvär.
263
ännu tillägga, det rikets stat härigenom icke graveras,
hälst den, som sysslan ärhåller, kommer at sig åtnöja
med ringare betients lön.
Hr Nordenfelt: Denne Cammarråds-syssla har varit
för Herr Silfverström personel och torde nu vara mindre
nödig tilsättia.
Men Herrar Wennerstedt, Ramsay och Gyllengranat
med flere begärte proposition, då Hr Grefve
Horn frågade, om R. o. A. bifaller, det Cammarrådssysslan
efter Herr Silfverström med den ledige lönen må
besättias, som besvarades med Ja.
Sedan justerades följande expedition angående Herr
Öfversten Grefve Brahe, som bifölls och med de andre
Stånden skulle communiceras. (Se ofvan sid. 258.)
R. o. A. företog sig nu at igenomgå en del af Allmänna
Besvärs-Beputations project til resolutioner å Allmogens
allmänna besvär, och uplästes först 25 §, angående båtsmansbeklädningen
i Blekinge och Södra Möre i Calmare
län, hvarmed hittils så förhållits, at båtsmannen utom
skiorta, skor och strumpor af roten åhrligen niutit 3 dal.
2D/s öre smt, för hvilka Compagnie-cheferne för dem uphandlat
buldan och hattar samt hvart 3:dje åhr en bullfång
til 4 dal. berörde mynt, men nu projecteras, at bullfången
aldeles må afskaffas tillika med den på förberörde
sätt skiedde uphandling af buldan och båtsmannen i des
ställe undfå af roten i beklädningspenningar åhrligen 5
dal. smt at dermed sig sielf förse och hålla.
Hr Leijonsten holt före, det ingen ändring i den
gamla methoden bör skie, utan nu som tilförene Compagnie-cheferne
emot de åhrliga beklädnings-penningar, som
båtsman af roten bestås, honom vanlig beklädning förskaffa.
Härvid inlämnade Hr Leijonanhar ett memorial, hvaruti
förmenas, det en sådan projecterad förändring med
båtsmans beklädning skulle många svårigheter sig medföra,
Compagnie-cheferne ej eller kunna vara för beklädningen
ansvarige, om hvarje båtsman skulle tillåtas den
sielf sig förskaffa, hållandes Hr Leijonankar äfven före,
det buldan är en mera nyttig och tienlig dräkt för båtsmän
än vallmar, hälst, utom andre skiäl, det förra gior
mera bestånd emot vätan, snarare torkas och ej har den
264 (Juni 1.) Allmogens allmänna besvär.
tyngd med sig som vallmar. I anseende til hvilket alt,
med det mera memorialet innehölt, Hr Leijonankar begärte,
at, ehvad förändring ock med beklädningens inkiöp
skier, båtsmännen ej må tillåtas sig på annat sätt
än förr bekläda.
Hr Ehrensvärd: Mig skall det giöra lika mycket,
i hvad sint K,, o. A. härom behagar stadna, men jag bör
likväl til uplysning nämna, at Landt- och SiömilitiseDeputation
endast härvid haft til ögnamärke båtsmännernes
conservation samt derföre trodt sig giöra väl, då
den projecterat vallmar i stället för buldan, hvilket ock
är den enda förändring, som är märckelig.
Hr Rudbeck: Jag vill allenast tillägga, det Bondeståndets
taleman i Deputation sig utlåtit, at om båtsmännerne
sielf få sine beklädningspenningar, kunna de
kläda sig med kläde.
Hr Öfverste Kalling: Låt oss i underdånighet
öfverlämna denne § til Hans Kongl. Maj:t, som, sedan
vederbörande Collegier häröfver blifvit hörde, lärer efter
sakens beskaffenhet i nåder härom föranstalta. Hvilket
bifölls.
1 §, angående de utom staten tilförordnade extra
Fiscalers, Crono- och Jägeribetienters afskafifande, bifölls
på det sättet, at det ordet crono i början af § aldeles
skulle utgå och näst efter de understrukne orden: måge
straxt af skaff as skulle tilläggas: the orter dock härifrån
undantagne, hvaräst Kongl. Maj:ts särskilte nådige förordnande
är.
70 §, angående fiskuphandling för landtmännen i
skiärgårdarne. Bifölls.
Äfven 52 §, angående broames byggande och underhållande
öfver Laga å vid Laholm.
16 §, angående skogarnes delning och allmänningars
utbrytning, bifölls på det sättet, att näst efter understrukne
orden: genom laga kraftvundne domar skulle inflyta
följande ord: resolutioner, förvärfvade privilegier och
rättigheter.
77 §, om allmogens anhållan ifrån Västerbotten at
såga och til salu innom riket kringföra bräder. Bifölls.
Äfven 81 §, angående tvisters undersökande vid häradstingen,
som upkomma kronobönder emellan.
Hastfers plan till lotteri. Åkerhielms pension.
95 §, om förbud emot taxors inrättande på landtmannavahror.
30 §, angående syner på båtsmanshusen i Blekinge
län och Södra Möre i Calmare län.
6 och 10 §§, angående utsynade ekars och bokträns
ärhållande til vissa (?) behof utan betalning.
29 §, om allmogens klagan uti Blekinge, Kronobergs
och Jönkiöpings läner öfver föröfvat intrång uti deras
sill- och annan fiskhandel i skiärgårdarne.
63 §, angående förskoning för allmogen ifrån tullafgift
för deras uphandlingar af bergslagens producter i
Lindesberg.
87 §, rörande allmogens anhållan om Landssecreterare[s]
och Landsfiscalers tilsättiande.
53 §, om allmogens ifrån någre soknar i Skåne underdåniga
ansökning at med egne fartyg til Blekinge och
flere orter få öfverföra sin spanmål samt den emot järn,
tiära och trävärke förbyta, tillika med 35 §, om ett fritt
klockareval för allmogen i Skåne och Blekinge. BiföHs.
S. d. Lät R. o. A. sig föredraga Lieutenantens Herr
Baron Fred. Wilh. Hastfers ansökning om privilegium til
ett lotteries inrättande, med hvilkets avance han ärbiuder
sig vilja anlägga ett scheferie af spanska och
engelska får, af hvilkas afvel han sig förbinder att åhrligen
och för lindrigt pris til allmogen aflämna ett vackert
antal. Och althenstund Herr Baron Hastfer igenom des
nyligen om fåhrskiötseln utgifne tractat vist märkeliga
prof af den goda insikt han äger i det, som kan bidraga
til scheferiernes befordran, samt det nu sökte lotterieprivilegium
icke på något [sätt] är publicum eller någon
privat til gravation; förthenskull samtyckte R. o. A. til
förbemälte Herr Baron Hastfers ansökning.
Uti afgifvit Extracto Protocolli af den 18 Dec. förledit
åhr, som nu uplästes, förer Secrete Utskottet Riksens
Ständer til minnes, huruledes den i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga föreställning genom utdrag af Råds-protocollet
den 28 Aug. 1747 Secrete Utskottet medelst Extr.
Protocolli af den 24 därpå följande Nov. til Riksens Höglofl.
Ständers afgiörande anmält Riksrådets och Öfverstemarskalkens,
Högvälborne Baron Samuel Åkerhielms ansökning
at få nedlägga des Råds- och Öfverstemarskalks
-
266 (Juni 1.) Pension åt Åkerhielm.
embete, men angående des dertils innebafde lön, som Herr
Riksrådet ocb Öfverstemarskialcken tberjemte sökt at i
des öfriga lifstid få behålla, icke funnit sig kunna dermed
befatta eller styrkia; så skall ett slikt utslag uti det
begärte underhållet mera haft sitt afseende på det närvarande,
än at alt hopp skulle vara Rr R. R. ocb Öfverm.
jemväl för det tilkommande betagit om viifarighet; skolandes
nu mera sådane öma omständigheter sig yppat, at
Secreta Utskottet enhälligt och med full säkerhet funnit
sig föranlåtit hemställa Riksens Ständer at tillägga Hr
R. R. och Öfverm. den pension, som är vorden ledig efter
framledne Herr Riksrådet och Öfverammiralen samt Riddaren
och Commendeuren af Kongl. Maj:ts orden Grefve Edvard
Diedrich Taube, med 4,000 dal. smt för des återstående
lifstid. Secreta Utskottet tror ock, at det tillika skulle
öka Riksens Ständers benägenhet och ärkiensla för Herr
R. R:s och Öfv.-m:s riket giorde anseenlige tienster, om
de jemte bifall härtil täcktes sträcka en sådan theras
välvilja tilbakars ifrån then tid Herr Riksrådet och Öfverstemarskalken
ärhölt afskied.
Hr Capitaine Giös: Ingen lärer vara, som icke med
nöje bifaller den af Secreta Utskottet föreslagne pension
för Herr Riksrådet och Öfverstemarskalken Åkerhielm, och
måste jag beklaga, det en så värdig man blifvit af omständigheter
nödgad gå ifrån ett embete, vid hvilket han
kunnat giöra riket märkelige tienster.
Efter giord proposition blef förenämde Secreta Utskottets
Extr. Prot. bifallit.
Sedermera lät R. o. A. sig föreläsa Riksens Ständers
Stora Secreta Deputations Extr. Protocolli af den 26 i denne
månad, hvaruti Stora Secreta Deputation omförmäler sig,
efter af Riksens Ständer faststäld nödvändighet så väl
af Kongl. Svea som Giötha Hofrätters förstärkning, til
de i bemälte Hofrätter ännu befintelige oafgiorde sakers
afhielpande för händer haft at utse medel och utvägar
til aflönande af de tilökte ledam öterne och betienterne i
bemälte värk och dervid i synnerhet varit betänkt på
sådane utvägar til fonds anskaffande, som kunnat anses
för drägeligaste i anseende til undersåtarnes betungande,
såsom ock någorlunda tilräckelige til meromnämde behof.
Såsom l:mo) at R. o. A. som för sine egne personer höra
Hofrätternas förstärkning.
267
under Kongl. Hofrätterne samt nog ofta genom de dem
rörande tvistemål Hofrätterne arbete förordsaka utan at
mera til deras aflöning bidraga, än hvad frälseböndren
åhrligen utgiöra, skulle åtaga sig vid hvarje dödsfall i
adelige sterbhus af behåldne inventarii-summan ärlägga
l/i procent. 2:do At Prästeståndet, som aldrig tagit någon
del i Justitiffi-statens aflöning, hädanefter kunde åtaga sig
af hvarje kyrckioherde-boställe i städer och på landet utgiöra
12 öre smt. 3:tio At Borgareståndet, hvilket endast
sine egne domstolar i städerne underhåller, men icke
något contribuerar til Hofrätternes underhållande, likaledes
ville åtaga sig 6 öre smt af matlaget i städerne åhrligen,
som, sedan summan efter röktalet eller matlagen i
hvarje stad blifvit uträknad, vidare förmenes böra utgiöras
efter öre och fyrcketal til en likhets ärhållande
borgerskapet emellan. 4:to At Riksens Ständers Banque,
i anseende til det Kongl. Svea Hofrätt med alla Banquen
rörande mål förordsakade arbete, jemväl kunde taga del i
Kongl. Hofrätternes aflöning til en summa af 1,000 dal.
smt åhrligen. Och emedan hvad således föreslagit blifvit,
väl synes utgiöra en god del, men ändock icke på långt
nära skall förslå til den summan, som til Hofrätternes förstärkning
i det ringaste ärfordras; ty förmene3 5:to det
Hedervärda Bondeståndet kunna förmås at i så måtto bidraga
til bristens fyllnad, som i fall allmogen antingen
påtoge sig på sätt och vis, som innan resolutionen på
allmogens besvär åhr 1734 utföll, och utan någon betalning
skiutsa fångar eller åtminstone emot half betalning
emot hvad de nu åtniuta, då besparingen blefve en god
tilgång til bristens stoppande af den til Kongl. Hofrätternes
förstärkning ärforderlige summan.
Stora Secreta Deputation tviflar icke, det, i fall Riksens
Ständer uti hvad nu blifvit föreslagit ingår, med mindre
fonden skall vara tilräckelig til den genom Hofrätternes
tilökning ärforderlige stat, i det minsta afpassad efter bilagt
project til 14,700 dal. smt åhrligen.
Hr Cammarherre von Ungern: Det är ännu en
oafgiord sak, huruvida laglydnaden med många domare
kan hielpas; jag tror förfarenheten visar vederspelet, och
at sakerne lika snart, om icke förr, med mindre domare
i en rätt afhielpas. Jag vill ändock nu icke vara emot
268 (Juni 1.) Hofrätternas förstärkning.
denne tilökning, men håller den föreslagne afgift af adeliga
stärbhus til '/b procent, såsom endast Adelen rörande,
för skadelig och skulle tycka bättre vara i det stället
någon viss sportel-afgift anslå.
Hr Giös: Det fägnar mig, at Stora Secreta Deputation
vid detta tilfälle ihugkommit städerne, som aldrig
förr til Hofrätternes aflöningar bidragit, ehuru de och i
synnerhet de större städerne mer än hela landet dem sysselsätter.
Jag tror derföre, det K. o. A. til alt detta kan samtycka,
allenast den förslagne Sterbhusafgift minskas til V®
procent, dock med förbehåll, om de andre Stånden ingå
uti hvad för dem är projecteradt, til nästa Riksdag.
Hr Ridderstolpe: Låt oss förblifva vid det, som en
gång är faststält, nemligen at tilökning i Hofrätterne til
de gamle oafgiorde sakernes afhielpande skall skie; men
at nu utstaka, om den skall uphöra vid nästa Riksdag,
synes nog tidigt, innan Riksens Ständer då af inkommande
relationer får ärfara, huruvida det härigenom påsyftade
ändamålet til fullo vunnits, och synes vara nog, at R. o.
A. nu går denne omständighet förbi, såsom förut afgiort,
at förstärkningen skall indragas. Hvad den af adeliga
stärbhus föreslagne 1/i procent angår, så är den för R. o. A.
minst kienbar samt för många orsaker nu föreslagen, hvarföre
jag ej annat kan än tilstyrcka R. o. A. deruti ingå,
då jag är försäkrad de andre Stånden med lika färdighet
samtycka til det, som för dem är projecterat.
Hvarmed Herrar Reuterholm, Gyllensvärd samt
Ruthenschiöld äfven instämde, med tillagning at städernes
afgift samt fångeskiutsen utgiöra största delen af
denne fond.
Och som proposition begärtes, så frågade Grefve
Horn, om R. o. A. för des del bifaller til den af Stora
Secreta Deputation til Hofrätternes förstärkning projecterade
fond, som besvarades med Ja, dock med förbehåll,
om de andre Stånden ingå uti hvad för dem är projecterat.
Hvarefter Hr Kalling begärte, det R. o. A. nu vid
detta tilfälle ville sig å nyo företaga om de för en tid
sedan omtalte 2:ne nya regementers uprättande.
Hr Ridderstolpe: Så vida den proposition, som förut
om 2:ne nya regementers uprättande är giord, af
Nya regementen. Deputation till Konungen.
2:ne Stånd blifvit bifallen och [af] 2:ne afslagen, då frågan
endast, om jag rätt mines, varit, huruvida Secreta Utskottet
det der ingifne project borde upgifva; så ser jag
nu ej annan utväg at å nyo den saken i rörelse få än i
underdånighet hos Hans Kongl. Maj:t begära det derom
giorde projectet.
Hr General Fersen: Herr Öfverste StierweWs memorial
är ju af R. o. A. förut bifallit; således synes det icke
villa tiena sig för R. o. A., då 2:ne Stånd stadnat i olika
tanckar emot de andra 2:ne Stånden, at hvarken i underdånighet
begära Hans Kongl. Maj:ts nådiga yttrande
eller hos de andra Stånden härom giöra ytterligare föreställningar,
hälst ej ett Stånd ensamt, utan alla fyra
Stånden conjunctim nu mera härvid böra handen lägga.
Hvarmed Frih. Wrede med flere instämde samt protesterade
emot all ytterligare proposition härom.
Hr Kalling: Mine herrar, någon tids vistande på
landet är orsaken, det jag sannerligen ej annat vetat, än
detta nu omnämde ährende rörande nya regementers inrättande
varit afgiort och nu endast berodde på någon
ytterligare jemkning uti värkställigheten, hvarföre ock,
då frågan var om Hofrätternes tilökning, jag holt före
vara bäst låta om regementerne följa derefter; men sedan
jag nu blifvit underrättad, huru härmed förevetter, viH
jag begifva mig ifrån den upreste frågan.
Hvarefter deliberationerne afstadnade.
Hr Grefve Brahe upkom och trädde til klubban
samt frågade, om icke den Deputation, som vore faststäld
af Riksens Ständer, skulle afgå at i underdånighet betyga
Riksens Ständers vördnad och tacksäjelse för Hans Kongl.
Haj:ts besynnerliga nit och omvårdnad för det allmännas
väl, i dag kl. 12 kunde få afgå, hvilket med Ja besvarades.
Och faststälte R. o. A. uppå Herr Cammarherre
Klingsporres föreställning, det Herr Grefve Brahe skulle
framför Deputation gå med Landtmarskalks-stafven i
handen.
Sedermera uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli
af den 27 Maj 1752 angående någre nya marknaders
inrättande i Elfsborgs län, och blef samma Extr. Brot.
bifallit.
Deputation giek bort kl. 12.
270 (Jnni 1.)
Granskning
Hvarefter det projecterade Riksdagsbeslutet uplästes,
och blefvo 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 §§ bifallne.
Vid 8 §, som omrörer de med rikets grannar sedan
sista Riksdag ingångne förbindelser, påmintes af Herr
Schekta med flere, det Riksens Ständer borde ntse en
Deputation at betyga deras underdåniga ärkiensla öfver
Hans Kongl. Maj:ts för riket viste vårdande omsorg medelst
den af Hans Kongl. Maj:t, såsom Hartig af Hollstein,
med Konungen af Dannemark slutne afhandling om
Holsten och Oldenburg, men
Hr Wulfwenstierna trodde, så vida det igenom
Secreta Utskottet redan skiedt är, all vidare åtgiärd dervid
ej vöre annan än låta förstå, som Riksens Ständer
ansåge Secreta Utskottets giöromål härvid ofullkomligt,
hvartil Hr Hårleman lade, at man ej större prof af
underdånig fägnad kan betyga, än då man det i trykte
skrifter låter utgå.
§ bifölls.
Deputation, som varit til Hans Kongl. Maj:t, återkom
och anmälte Hans Kongl. Maj:ts nådiga hälsning,
med försäkran om sin nåd och vänskap samt at det allmännas
väl skall vara hans fulkomliga ögnamärcke.
§ 9 af Riksdagsbeslutet uplästes, hvaruti omröres de
med försvarsvärcken, flottan och Siö- samt Landtmilicen
tagne författningar.
Frih. Wrangel protesterade emot alt det, som Secreta
Utskottet giort utom plenorum vettskap, enär målen
varit af sådan beskaffenhet, at de kunnat upgifvas.
Hr Wulfwenstierna: Det är allenast relative här
uptagit, utan at vi nu på något sätt kunna gå in i hvarje
sak med des omständigheter.
Frih. Scheffer: Uti den för Secreta Utskottet utfärdade
instruction hörer til Secreta Utskottets åtgiärd alt
hvad som angår flottan och försvarsvärcket med mera,
och är med hvad som derom i Riksdagsbeslutet nu influtit,
ej annat ändamål än befästa Secreta Utskottets
giöromål, såsom öfverensstämmande med fundamentallagarne.
Då Frih. Wrangel yttrade sig aldeles vara i den
omständigheten ense med Frih. Scheffer, men trodde sig
likväl böra giöra sin reservation.
af Riksdagsbeslutet.
271
§ bifölls.
10 och 11 §§, den förre om den antagne bevillningen
och den senare om landets upodling, blefvo bifallne.
Vid 12 §, som handlar om väre fabriquer, des tilväxt
och de til des uphielpande nu tagne författningar, påminte
Frih. During, det honom sälsamt förekommer höra omtalas
fabriquernes uphielpande genom schefferiers inrättande,
hälst honom så väl som flere andre skall vara
hänt, at de, i brist af afsättning på deras ull, nu måst
göra sig qvitt deras får.
Frih. Ungern: Det skadar oss icke låta allmänheten
igenom Riksdagsbeslutet, så mycket mögeligit kan vara,
blifva underrättade om våre fabriquers tilväxt, hvilken
icke eller af sielfva ovännen kan bestridas, ty i jemförelse
emot andra rönes tydligen, det vi sedan 1738 gådt långt
vidare med våre fabriqueinrättningar än andre nationer
på 300 åhr. Låt oss derföre icke skiämma oss sielfva!
Frih. Friesendorff: Vi kunna väl icke neka, atvåra
fabriquer hafva fel, hvarföre här icke säges, at de gådt til
någon högd, utan endast giort framsteg, varandes väl sagt
och et politicum, at förmögne män lagt sine penningar i
fabriquerne, och är bättre något rosa dylike inrättningar
än lasta och för litet dem omröra.
Frih. Wrangel holt nödigt utstaka sådane bommar,
hvarigenom alt vidare hopp om eftergift å de af manufacturmedlen
til låns ärhåldne penningar och vidare förskotter
måtte blifva betagit.
§ blef dock bifallen.
13, 14 och 15 §§ blefvo utan påminnelser bifallne.
Vid 16 §, om Banquens tilväxt, ärhindrade Frih.
During, det han redan i början af Riksdagen giort
ärhindran om fullmäktiges ombytande där, då Hr Hårleman
sig utlät, det Presidenten Grefve Gyllenborg där aldeles
skall vara omistelig.
§ bifölls.
17 och 18 §§ blefvo bifallne.
Vid 19 §, som iitsätter Riksens Ständers nästa sammankomst
til åhr 1756, giorde Frih. Wrangel den anmärkning,
det denne utsatte tid vore för lång och stridande
emot Regeringsformen, som tydeligen utstakar, det
Riksdag hvart tredie åhr hållas bör.
272 (Juni 2.) Pension åt J. Gyllenborgs enka.
Men Frih. Scheffer med flere holt före, det tiden
så mycket häldre kunde förlängas, som Riksdagens varaktighet
altid öfvergår den i Riksdagsordningen föreskrefne
tid af 3:ne månader, hvilket, såsom förordsakande R. o. A.
mästa kostnaden och tilskyndade rikets embets[män] hinder
och uppehåll i deras embetssyslor, på annat sätt ej
skall kunna återhämtas än genom tidens förlängande
emellan Riksdagarne.
Grefve During med flere påstod, det tiden til nästa
Riksdag borde enligt Riksdagsordningen utsättias.
Då Grefve Brahe frågade, om R. o. A. til Riksens
Ständers nästa samankomst behagar utsättia October
månad 1755, som besvarades med Ja.
Riksens Ständers Secreta Utskotts Extractum Protocolli
af d. uplästes, hvaruti Secreta Utskottet, i anseende
til åtskillige andragne bevekande omständigheter, styrcker
Riksens Ständer at af — — medel tillägga framledne
Herr Riksrådets Grefve Johan Gyllenborgs Enkie-grefvinna
en åhrlig pension af — — daler smt.
Då Hr Ramsay samt Bromell påminte om pension
för Fru Generalinnan Gyllengranat, hvilket efter Hr Bromells
tancka redan til Secreta Utskottet blifvit remitterat.
Secreta Utskottets Extr. Brot. blef bifallit.
R. o. A. åtskildes klockan mot 2.
Den 2 Juni kl. 7.
Början af protokollet för denna dag är ej utskrifvet, hvarför
här blott meddelas ett utdrag däraf liksom af de föregående memorialprotokollen.
1) Borgarståndets prot.utdrag om Ystads kyrka. Bifölls.
2) Manufaktur-Deputationens utlåtande om Krooks förslag(?). »Bifölls,
dock at skogarne i möjeligsta måtto sparas». 3) KammarEkonomi-Deputationens
betänkande om det turkiska tröskningssättet.
Bifölls på det sätt, att målet remitterades till Kungl. Majit.
4) Tå Landshöfding Lillienbergs förslag »bifölls ett project till
Kongl. Majit ang. ett i anledning af Secreta Utskottets extracto
prot. den 16 October hos Riksens Ständer förehaft mål ang. särskilte
Skogsordningar för hvarje ort». 5) Kammar-Ekon.-Deputis
betänkande ang. Göteborgs stads rättighet att disponera stadens
medel. Bifölls. 6) Presteståndets prot.utdrag om Jaktkommissionen.
Bifölls. 7) Om Kanslibetjäningens rang. »R. o. A. tinna
Kommerskollegium och Manufakturkontoret.
273
betänkeligt att härtill samtycka, emedan åtskillige andre tjänster
i riket härmed ansenligen skulle tillbaka sättjas.» 8) JustitieDeputations
utlåtande om upprättelse åt Lagerhielm. Lemnades
till Kungl. Majit att »soulagera» honom, dock ej genom tillökning
i smidet.
S. d. uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 30 Maj sistl., hvaruti Ståndet föreställer nödvändigheten,
at Kongl. Majits och Riksens Commerce-Collegii samt
Manufactur-Contoirets giöromål i anseende til manufacturväsendet,
som i de senare åhren hvar om annan skall
kommit at sammanblandas, måtte til undvikande af oreda
i framtiden behörigen skiljas och gräntsor för hvarthera
värcken utstakas, och tror Borgareståndet, at det lättast
låter sig giöra, då begge värcken hädanåt aldeles ställa sig
til rättelse de för dem utfärdade instructioner, då Kongl.
Commerce-Collegium, i anledning af des på fundamentallagarne
undfångne instruction, åligger at hafva omsorg
och inseende öfver manufactur- och handtvärckshusen i
riket, at the väl inrättas, skiötas och underhållas enligit
Kongl. Manufactur-privilegierne och Hallordningen, så at
rikets invånare må finna tilgång på gode vahror och
för skiäligit pris m. m. Och som thet skall hänt, at åtskillige
af desse oeconomica til en del i senare tider kommit
til besörjande Riksens Ständers Manufactur-Contoir
at anförtros, ehuru des åhr 1739 undfångne instruction
icke therom skall nämna eller anledning gifva; så håller
Borgareståndet före, det alla sådane mål böra återläggas
under Kongl. Commerce-Collegii ensama ansvar och skiötsel,
och til den ändan bemälte Collegium undfå del af alla
de befallningar, som i så måtto til Manufactur-Contoiret tid
efter annan skall blifvit ifrån det ena och andra stället
aflämnade, på det Commerce-Collegium måtte blifva fullkomligen
underrättadt, hvad tillägningar i anseende til
utförandet och värkställigheten af slike giöromål blifvit
giorde, samt kunna ställa sig de samma til rättelse och
efterlefnad på samma sätt och i den ordning, som det hittils
fortfarits til följe af Riksens Ständers förklarade
vilja, i anseende til schäferierne med det mera.
Deräst någon utgift til fabriquernes uprätthållande i
gemen vore nödig, förmenes, det Kongl. Corn. Coll., så
274 (Juni 2.) Kommerskollegium och Manufakturkontoret.
framt Riksens Ständer sielfve icke om förfarandet uttryckeligen
sig yttrat, må äga frihet at sådant hos Hans
Kongl. Maj:t anmäla, som, sedan Manufactur-Contoiret
blifvit hört, derom efter nådigt godtfinnande förordnar.
At ährenderne så mycket skyndesammare til godt
slut må afhielpas, styrckes äfven dertil, at Kongl. Corn.
Coll. må 3:ne dagar i veckan på 2:ne divisioner arbeta,
så at den ena afgiör alt det, som hörer til fabriquer,
hantvärckerier, planteringar af allehanda slag, schäferier,
fiskerier och spinhusinrättningar, och den andra division
de öfriga giöromålen.
Borgareståndet håller äfven före, det Riksens Ständers
Manufactur-Contoir har, enär det ställer sig des instruction
af åhr 1738 til rättelse, at besörja, det hall-lånen
skie enligit det derom utfärdade Kongl. Maj:ts nådige
reglemente, och at inbetalningarne til Riksens Ständers
Banco derföre med det mera behörigen skie. At öfver alt
hvad som inflyter och utbetalas, hålles noga räkning och
bok, äfven öfver de räkningar, som af Kongl. Corn. Coll. så
hädanåt som hittils aflämnas böra, med mera som samma
des instruction skall innehålla.
Och som på detta föreslagne sätt contoir-giöromål[en]
skola blifva minskade, men Collegium deremot tillagt det,
som den skall tilkomma, samt desse fabriques-ährender
nu i senare tiden nog tiltagit; så tilstyrcker Borgareståndet,
at den ena Commissarien i Manuf. Cont., som egenteligen
haft med sielfva hushåldningen vid fabriquerne at
syssla, samt en Notarius, en Cancellist och en Cammarskrifvare
kunde aflämnas til förstärckande af Kongl. Corn.
Collegii ringa underbetiening, dock at niuta samma lön för
framtiden, som de af Manufactur-Contoiret undfåt, samt
förblifva vid samma skyldigheter i anseende til deras
sysslors fortsättiande i Corn. Coll. som de varit förpliktade
til i Manufactur-Contoiret.
Hr Mannerheim förmente, det Secreta Handels- och
Manufactur-Deputation haft något arbete under händer til utstakande
af rätta gräntsorne Kongl. Corn. Coll. och Manufactur-Contoiret
emellan, hvarföre han holt före, det R. o. A.
giorde säkrast, om de inhöllo med des yttrande öfver
Borgareståndets Extractum Protocolli, tils samma Deputation
betänkande inkommer.
Oriktiga tunnors krönande. Borgareståndets besvär. 275
Hr General von Ungern med General Hamilton
trodde, det R. o. A. icke borde draga några betänkeligheter
Borgareståndets Extr. Prot. bifalla, så mycket mera
som det icke synes innehålla annat än hvad instructionerne
så väl för Kongl. Corn. Coll. som Manufactur-Contoiret
utstakar, fast derutinnan til ytterligare oredors förekommande
hvartheras giöromål något tydeligare utredes, och
aldeles oundvikeligit skall vara, så framt ytterligare oordenteligheter
skall kunna hindras.
Men som åtskillige begärte, det detta måtte ligga [på]
bordet, så afstadnades med ventilationerne.
Sedermera uplästes Justitice-Deputationens betänkande
angående Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse af den 8 Martti
1751, i anledning hvaraf Herr Justitia;-Canceller en den 16
April samma åhr genom bref til samteliga Hofrätterne
och Bergs- samt Commerce-Collegierne til gienna(!) gifvit,
huru, i anseende thertil at Handels-B. 8 Cap. 3 § icke
skall vara aldeles lämpelig til brott, som med oriktige
tunnors krönande föröfvas, Hans Kongl. Maj:t funnit bäst, at
then, som i ty mål sig förser, skall för hvarje sådan tunna
pl[ikt]a varans värde, med mera samma Kongl, bref skall innehålla.
Justitise-Deputation styrker aldeles til samma brefs
antagande såsom en ständig lag i alt öfrigit, dock icke i
den senare omständigheten, som i så måtto tillägger Landsfiscalen
och Cronobetiente lika vitsord med Tullbetiente, at
the, som af them uti något mål stridande emot förordningen
varda fundne och anklagade, men til gierningen
neka, måge, enär vittnen ej äro at tilgå, med ed ifrån
det dem giorde tilmäle sig befria.
Hvilket Deputations betänkiande biföls.
R. o. A. tog sig nu til igenomseende det, som ännu
kan återstå af Allmänna Besvärs-Deputations projecterade
resolutioner på Borgareståndets allmänna besvär, och uplästes
§ 7, hvaruti Borgareståndet anhåller, det Kongl,
manufactur-privilegierne, som lämnar hvar och en frihet
inrätta fabriquer uppå Magistratens eller Hallrättens tilstånd,
måge uti thenna omständigheten noga blifva efter -  lefvade och thenna frihet af Commerce-Collegio icke få
inskränkas, hälst faststält vara skall, det inga privilegia exclusiva
vidare få utfärdas. Styrckiande Allmänna BesvärsDeputation
thertil, at enär någon hädanefter vill anlägga
19—083011. Adelns protokoll (XVIII) 1751—1752.
276 (Juni 2.) Borgareståndets besvär.
fabrique uti orterne och han gifvit Hallrätten eller, ther
ingen är, Magistraten sådant tilkienna, bör Magistraten
eller Hallrätten, sedan Landshöfdingen therom fått kundskap,
genast anmäla ährendet uti Kongl. Corn. Coll., som
efter 3:ne månader derefter hade des svar at meddela.
Härjemte har Borgareståndet uti afgifvit Extr. Prot. af
den 7 April sistledne, som uplästes, upgifvit et project, som
aldeles synes utestänga Corn. Coll. ifrån tilstånds meddelande
å fabriquer och endast tillägger Collegium inseende,
at manufacturer efter hand, och så snart det sig giöra
låter, blifva i städerne inrättade och fortsatte.
Hr Wulfvensti erna: Jag finner Borgareståndets
tanka vara at aldeles draga ifrån Corn. Collegii inseende at,
efter de om manufacturerne i riket utgångne hälsosamme
förordningar, til nya värks anläggande tilstånd meddela,
hvilket är så mycket skadeligare, som, deräst omsorgen
om fabriquers ordenteliga anläggande skulle Corn. Coll.
ifråntagas och af Hallrätterne dependera, vore det en ostridig
fölgd, det fabriquerne, som nu i riket tämeligen
tiltagit, skulle förqväfja hvarandra, hvarföre til deras
fortkomst är ovedersäijeligit, det Corn. Collegium ensam bör
privilegier, på sätt som förordningarne utstaka, meddela,
hälst Collegium, som bör hafva noga kundskap om hvarjehanda
redan anlagde fabriquers styrckia och tilväxt, den
hvar och en Hallrätt icke kan äga, säkrast til rikets och
undersåternes välgång härutinnan kan förordna.
Hr Landshöfding Wennerstedt, Hr Ruthenschiöld
och Lantingshausen lade ännu härtil, at om Borgareståndet
häruti skulle vinna bifall, kunde man giöra sig
försäkrad, det landtmannen ifrån fabriquers inrättande
altid blefve hindrad, men deremot stadsboerne favoriserade,
och styrckte derföre så mycket häldre til §:ns bifall,
sådan som den af Deputation blifvit projecterad.
Då Grefve Jacob Gyllenborg tilläde, det den
samma är aldeles enlig med Secreta Handels- och Manufactur-Deputationens
tanckar.
Men Hr Scheckta samt Klingsporre med flere voro
af den tanckan, at ingen ifrån fabriques anläggning hvarken
på landet eller i staden bör hindras, hälst hvar och
en anläggare tros böra äga den försiktighet at utsöka
fördelaktiga ställen, i synnerhet enär sådan inrättning af
Kallelse till Rikssalen. Deputation från Bondeståndet. 277
egne medel skier, hållandes före, det en sådan frihet är
enda medlet til lindrigare pris å varorne, men deremot
tvång och mycken omgång för de, som til nya värks anläggning
äro hugade, ej annat orsakar än dyrhet och
ledsna.
Herr Wulfvenstierna: Låt oss icke giöra af god ordning
tvång, ty så nyttig en god ordning är, så skadeligt är
sielfsvåld, som ej annat kan än rota sig, der ingen ordning
är. Mig tyckes derföre, det paragrafen så bör inrättas, at den
i manufactur-privilegierne lämnade friheten at uprätta
fabriquer icke inskränkes, men at bepröfvandet deraf likväl
tilkommer Kongl. Corn. Coll., som inom 3:ne månader
med änteligit slut bör afhielpa slike ansökningar, men i
vidrigt fall anläggaren eller inrättaren icke hindras i sin
desein, utan thermed få fulfölja.
Hvilket allmänt biföls.
Sedermera anmältes 2:ne Cammarherrar ifrån Hans
Kongl. Maj:t, som på vanligit sätt blefvo införde och voro
Herrar Cammarherren Klingsporre och Eechfries, hvilka
anmälte Hans Kongl. Maj:ts nådiga hälsning til des trogne
undersåtare af R. o. A. med lika nådig antydan at nästkommande
torsdag på Rikssalen sig infinna at efter slutad
predikan underdånigt afskied taga.
Hr Grefve Brahe tackade underdånigst på R. o. A:ns
vägnar för Kongl. Maj:ts nådiga kallelse, med försäkran
at den samma i underdånighet hörsamma.
En Deputation af 6 bönder ifrån Dondeståndet anmältes,
som på vanligit sätt b] ef införd, då ordföranden öfverlämnade
ett Ståndets Extr. Prot. af den 1 i denna månad, som
uplästes, hvaruti Ståndet begärar, at alla de af allmogen,
som enligit senaste förordningen om brännevinstilvärkning
och försälgning äro ankla[ga]de och dömde, och af hvilcka
böterne icke ännu äro nttagne och disponerade, måge för
tiltal och böter förskonte blifva samt friheten at bränna
alla dem lämnad, som genom oloflig sälgning deraf blifvit
förlustige. Deputerade recommenderade detta til R. o.
A:ns gunstbenägna bifall.
Hr Grefve Brahe: R. o. A. ber om sin hälsning til
det ärbara Bondeståndet och lofvar det anmälte ährende
med första til slut afhielpa.
Deputation gick bort.
278 (Juni 2.) Borgareståndets besvär.
Hr Giös: Detta synes icke hafva någon svårighet,
allenast ryttare och soldater derunder äfven förstås.
Extractum Protocolli blef med den af Hr Giös giorde
tilläggning bifallit.
Vidare fortfors med Borgareståndets allmänna besvär
samt Ståndets dervid fogade Extr. Protocolli och uplästes
42 §, om Bergstädernes besvär öfver vidlöftige och långsamme
omvägar, som skola möta vid theras i Bergslägerne
ägande förlagsfordringar.
§:n biföls.
24 §, om lindring i tullen för victualievaror, biföls det
af B. o. A:ns Deputerade upsatte project, så lydande: Som
igenom then åhren 1743 och 1746 Borgerskapet förunte lindring
i tullen på victualievahror ingen minskning uti
priset therå försports, utan berörde lindring fastmera endast
ländt the handlande til förmon, altså fant 11. o. A.
rättvist denna § afslå.
46 §, angående tulls ärläggande för sill, uplästes, och
förklarade R. o. A. sig icke kunna giöra någon ändring
uti thet, som förut angående tullafgifterne kan vara förordnat,
utan måtte thervid förblifva, tills den nya tulltaxan
kan blifva öfverledd och faststäld.
60 §, beträffande tullafgifts ärläggande för de i 40 §
af städernes besvär vid sistledne Riksdag upräknade fisksorter,
biföls.
50 § angående Lotsvärket och at den i 1748 åhrs förordning
skiedde förhögning må til betieningens förökning
och upmuntran användas.
Hr Ehrensvärd: Jag påminner mig, at något betänkande
om Lotsvärcket ifrån Landt- och Siömilitise-Deput.
är inkommit, som aldeles rörer denne § i Borgareståndets
besvär, å hvilket betänkande R. o. A. redan des yttrande
lämnat, och håller jag derföre rådeligast til undvikande
af contradictioner, det denna § inrättas på det sättet, som
Riksens Ständer redan uppå Landt- och Siö-militise-Oec.
Deputationens betänkande af den 2 Martii sistledne Lotsvärcket
i gemen angående faststält.
Hr Grefve Brahe frågade, om R. o. A. bifaller Herr
Bär ensvärds yttrade tancka, som besvarades med Ja.
44 §, om Västerbottniske städernes sökte frihet til
bränvins försälgning i Lappmarcken, biföls.
Bondeståndets besvär.
279
34 §, angående nederlags-frihet på lin och hampa, uplästes
och biföls, allenast i stället för: men som then i så
måtto sättes: och som then i så måtto, och at näst efter
ordet underhielpas tillägges: så väl som och at på desse
varor ett bättre pris för undersåterne härigenom måtte hunna
vinnas.
9 §, angående skogarnes befredande i riket, til skiepsbyggerierne
med flere nyttige handaslögder i riket, biföls,
allenast med följande tillagning vid slutet af § näst orden:
at erhålla nödig shog och virche skulle inflyta: alt som omständigheterne
och behof vet för landets invånare thet medgifver,
tå thet öfrige i § skulle gå ut.
36 §, hvaruti klagas at Eiskerie-compagniets betiente
emot vahror skola tilbyta och handla under sig större
delen af den fisk, som af fiskare i skiergårdarne fiskas,
biföls.
Hvarefter R. o. A. lät sig föredraga 2:dra delen af
det ärbara Bondeståndets allmänna besvär tillika med R.
o. A:ns Herrar Deputerades anmärkningar, och uplästes
58 §, angående soldate-legornes stegring i synnerhet i
Skaraborgs och Elfsborgs läner. § biföls.
Afven 86 §, angående skiutsen emellan Brömsebro och
Abramsängs gästgifvaregårdar uti Calmare och Blekinge
läner.
12 §, angående allmogens redan eller hädanefter inrättade
cassör och sammanskotter till rofdiurs utödande,
biföls, dock at then sista meningen ifrån orden: theräst
icke förut såsom etc. på följande sätt inrättas: livaräst
the intet arfvode niuta och allmogen iche sielf åstundan them
behålla.
74 §, hvaruti någre socknar i Värmeland klaga deröfver,
at Tullbetiente skola lägga dem hinder i vägen vid
den efter Kongl, resolutionerne 1723 och 1731 demlofgifne
oxjärns-handelen på Norrige. Biföls.
43 §, angående kronohemmans-åboernes i Finland sökte
ärsättning för å hemmans-skogarne tagit värcke till fästningsvärcken
i Finland, biföls med följande ändringar:
såsom at ordet väl näst efter orden: Kongl. Maj:t finner
går ut, så väl som ordet viss näst framför orden: vedergiällning
tillägges, tå sedan then följande meningen intil
280 (Juni 2.) Bondeståndets besvär.
then, som hörjås med var andes etc. hör uteslutas och gå
ut, allenast näst efter varandes tillägges i öfrigit.
91 §, om åboernes på anexe, domkyrckio med flere hemmans
deltagande i durchtågs-, håll- och cronoskiutsningar,
biföls med den förändring, at med thet, som theruti sökes,
hädanefter så skulle förfaras, som allmänna lagen och redan
utfärdade Kongl, resolutioner och privilegier förmå och innehålla.
83 §, angående de 2:ne längst aflägsne broars til Carlscrona
underhållande af allmogen deromkring, samt 38 §,
om en ständig marckegång i Skåne för allmogen at til
sig lösa kyrckiotij onden, blefvo bifallne.
24 §, om allmogens sökte befrielse för tijonde-rättigheterne
som [utgöras?] til Prästerskapet, införes. Biföls
sådan som Tull-Deputation then projecterat, allenast at the
ther understrukne orden: then så kallade tertialen går ut.
49 §, hvarutinnan bifalles, at allmogen i Västerbottn
må med pengar til 16 dal. smt för tunnan få ärlägga
afgiften af then lax de fånga, eller then så kallade laxtaxe-afgiften
ständigt och alt framgent dem förunnas, fant
R. o. A. sig icke kunna bifalla, utan påskrefs och justerades
följande: Thenne § kan B., o. A. på thet af Allmänna
Besvärs-Deputation projecterade sätt icke bifalla,
utan kommer then samma at inrättas på sätt, som Kongl.
Cammar-Collegium sig theröfver yttrat och uti CammarOeconomie-
och Corn. Deputations medföljande utlåtande til
Allm. Besvärs-Deputation den 28 April sistl. finnes uptagit,
emedan Kongl. Maj:t och Cronan igenom denne föreslagne
lax-taxe-afgift eljest åhrligen ansenligen skulle komma
at lida.
79 §, om allmogens torpares befrielse ifrån värfning,
biföls.
3 §, om ägodelning grannar emellan, biföls.
41 §, angående allmogens i Jemteland bibehållande
vid deras gamla afradsland, skogar och fisken etc. biföls.
Äfven ock 54 §, om hemmans-byggnads-skyldighetens
fulgiörande af Skånska allmogen.
Vid 5 §, hvaruti allmogen anhåller at sielfve få undanrödja
och efter godtyckio disponera vindfällen af ek och
bok, som på theras ägor finnas, giordes den förändring, at
efter orden: som cronohemman måga (?) skulle inflyta: theräst
Bevillningen.
281
icke särskilte Kongl, förordningar annorlunda stadga, men
blef i öfrigit bifallen.
Som klockan redan var öfver ett, så åtskildes K. o. A.
Den 2 Juni [eftermiddagen].
Hvarefter B., o. A. lät för sig upläsa ett ifrån Riksens
Ständers Bevillnings- och Expeditions-Deputation den 31 Maj
sistledne utfärdat Extractum Protocolli, hvaruti Deputationerne
gemensamt omförmäla sig, i anledning af Bevillnings-Deputations
project til en allmän bevillning för åhr
1753 och de följande åhren til och med det åhret nästa
Riksdag slutas, och Stora Secreta Deputations ytterligare
påminnelser samt så väl B. o. Arns anmärkningar som de
öfrige Ståndens utlåtelser, förehaft at i behörig form utarbeta
och expediera Bevillningsplacatet; hvarvid Deputationerne
skall funnit, det Stånden uti efterföljande puncter
stadnat i så olika slut, at Deputationerne, så vida det
skilgaktige Ståndets ledamöter ej velat sig derifrån begifva,
icke kunnat de samma uti Deputationen jemka och
conciliera, såsom
§ I
Uti
1 art. 1 § utföres en så kallad allmän afgift för
B. o. A., Präst[eståndet] och alle andre, hvilka ibland
Ståndspersoner räknas, allenast föreslagen i 2:ne Classer,
nemligen för de förmögne 4 dal. och mindre förmögne 2
dal. smt, men Deputationerne instämma med Prästeståndets
tancka, at en Class af 3 dal. äfven borde dit sättas. Som
biföls.
2 §•
Vid nyssnämde § och art. skall det ärbara Bondeståndet
sig förbehållit, at deras hemmavarande söner och
drängar emellan 12 och 21 åhr kunde lindras med halfva
afgiften emot de fulvuxne, men Deputationerne styrker
Riksens Ständer at låta vid den projecterade afgiften bero.
Som biföls.
Och blef uppå Hr Wulfvenstiernas ärhindran samtyckt,
det en gemensam Deputation härom ifrån de öfrige
3:ne Stånden til Bondeståndet skulle afgå med föreställ
-
282 (Juni 2.) Bevillningen.
ning til samma Stånd at sig härutinnan begifva, hälst
denne sökte lindring ibland andre svårigheter äfven skulle
förordsaka oreda i räkenskaperne, och det härvid synes böra
vara en säker grund, at den, som står i mantal, förenämde
afgift sig icke undandraga kan.
3 §•
Angående den i förenämde art. o § föreslagne afgift af
4 öre smt för hvarje kanna bränvin, som föres ifrån stad
ut på landet, uti hvilcket Borgareståndet icke velat ingå,
ehuru de andre 3:ne Stånden det samma stadfäst, biföls
hvad de 3:ne Stånden faststält, i anseende til de af Deputationerne
andragne omständigheter.
Hvarunder en Deputation ifrån Bondeståndet af 6 personer
anmältes och infördes, då Joseph Hanson såsom ordförande
anmälte Bondeståndets vänliga hälsning, med begäran
det B. o. A. ej ville i förgätenhet lämna sitt yttrande
uppå Bondeståndets följande Extr. Prot., såsom l:mo om de
för Cammarskrifvarne i Kongl. Cammar-Collegio föreslagne
sportler til deras vilckors förbättrande, samt 2:do rörande
den af allmogen sökte förhögning i skiutslegan, hvilcka
mål til benägit bifall recommenderas.
Hr Grefve Brahe bad de Deputerade anmäla B., o.
Arns hälsning samt försäkrade, det B. o. A. med första
dessa ährender sig företaga ville.
Deputation afträdde.
B. o. A. continuerade med Bevillningsvärlcet, och
uplästes
4 §
som omförmäler, det 1 art. 5 § innehåller, at för hvarje
tunna spannmål, som i Stockholm til bränvin tilvärekas,
ärlägges 8 dal. smt, såsom efter sednaste Biksdag hittils
skiedt, hvilket de andre 3:ne Stånden utom Borgareståndet
bifallit, styrkiandes Deputationerne dertil, at så vida detta
icke kan sägas röra Ståndets privilegier, såsom allena
Bryggare-embetet i Stockholm ålagt, bevillningen i denne
omständighet efter Ståndens pluralitet måtte få expedieras,
ehuru Borgareståndets i Deputationerne varande ledamöter
emot expedition utan deras Stånds bifall protesteradt.
Frih. Scheffer: Jag vet icke, huruvida 3:ne Stånd
kan pålägga det 4:de en så märckelig del, som detta af
Bevillningen.
283
bevillningen är, emot des samtycke. Låt oss derföre något
foga oss, så torde Borgareståndet ock kunna beqväma sig
til någon mera billighet.
Hr Thure Budbeck förklarade sig vara af hel annan
tancka, och at Borgareståndet så mycket mindre kan med
skiäl undandraga sig denne af 3:ne Stånd samtykte bevillning,
som bränvinstilvärkning aldrig kan få namn af
borgerlig näring eller i Borgerskapets privilegier denne
frihet dem särskilt är förunnad, utan i fall Borgareståndet
häruti aldeles icke skulle finna sig, trodde Hr
Budbeck för Kronan mera fördelaktigt vara aldeles förbiuda
för städerne bränvinsbränning, men i det stället
emot tilräckelig tull tillåta landtmannen fri införsel.
Hr Klingsporre med flere instämde härmed och at
detta, såsom endast rörande Stockholms Bryggare-ämbete,
ej kan anses såsom res privilegii.
§ biföls på sätt, som Deputationerne föreslagit.
5 §, rörande den Postbönderne i 2:dra art. 6 § ålagde
afgift, biföls.
6 §, angående den i förenämde artis 10 § föreslagne
fönsterluftsafgift, hvarvid Borgareståndet, ehuru projectet
af de andre Stånden bifallits, påstådt den förändring, nemligen
i städerne n:o 1, 12 öre, under n:o 2 och 3, 8 öre, men
under n:o 4 och 5 samt på landet, 6 öre smt, och de minst
förmögne hälften af hvad för hvarje Class är utsatt. §
biföls på sätt, som den af Bevillnings-Deputation blifvit
föreslagen.
7 §, hvaruti Deputationerne lämna underrättelse, det
Stånden öfver 1 och 2 §§ i 3:dje art. sig så skilgaktigt
yttrat, at B. o. A. med Bondeståndet bevillningsprojectet
bifallit, men Prästeståndet giort den påminnelse, at vid
taxeringarne för caffe, thé och tobak i välbemälte Stånd
den grund tagas borde, at högsta graden i taxeringen räknas
efter högsta embetet i stiften, men icke i häradet eller
staden, samt de mindre embeten af mantal i proportion
derefter, hvaremot Borgareståndet anmärkt, at i stället
för undantagelsen af aldeles oförmögne til afgiftens ärläggande
borde sättas mindre förmögne, hållandes Deputationerne
före, i anseende til åtskillige andragne skiäl,
det de 2:ne sistnämde Stånden sig med B. o. A. samt
Bondeståndet förena borde. Hvilcket af B. o. A. blef bi
-
284 (Juni 2.) Bevillningen.
fallit, dock så at, i fall de andre Stånden skulle ingå i
någon förminskning för sig, R. o. A. då, i anseende til des
förr giorde förbehåll, en lika proportionerad minskning för
sig bör til godo ninta.
8 §, rörande den i 3:e art:s 4 § föreslagne afgift af
vagnar, biföls.
Sist ärhindrar Deputationerne, huruledes BevillningsDeputationen
uti sitt jemte des project ingifne memorial
berättat, det Deputationens ledamöter af R. o. A. tyckt,
at den af Riksens Ständer vid senaste Riksdag beviljade
fierdeparts-förhögning på lilla Landttullen kunde än vidare
continuera; och som af den anledning, at de öfrige
Ståndens ledamöter i Deputation varit deremot, det icke
i bevillningsprojectet kommit at inflyta samt Riksens
Ständer sig sedermera deröfver ej eller utlåtit, så hemställer
Deputationerne detta ährende til Riksens Ständers
ytterligare ompröfvande.
R. o. A. samtyckte, at den vid senaste Riksdag beviljade
fierdepartstilökningen på lilla Landttullen än vidare
måtte continuera, så framt de öfrige respective Stånden
i samma tancka och afsigt vilja ingå, hvilket alt genom
Extractum Protocolli de andre Stånden skulle communiceras.
Justerades Extractum Protocolli om bevillningen, så
lydande: S. d. lät R. o. A. sig föredraga Riksens Ständers
Bevillnings- och Expeditions-Deputationers gemensamma
Extr. Prot. af den 31 sistl. Maji, hvarutinnan tilkänna
gifves, hvad svårigheter vid bevillningens expedierande
förefallit, i det respective Stånden uti åtskillige
omständigheter stadnat i olika slut, hvarifrån Ståndens
ledamöter sig ej heller velat begifva.
R. o. A. funno de af benute Deputationer härvid andragne
skähl så gällande, at de ej annat kunnat än til
alla delar instämma med Deputationernes häröfver afgifne
yttrande, grundandes R. o. A. denne sin tancka endast på
rikets uprätthållande och angelägne tarfvor, hvilcket ändamål
de öfrige respective Stånden med lika ömhet lära hafva
om hiertat och tillika föra sig til sinnes, at Riksdagens
faststälte slut synes giöra all ytterligare rådplägning uti
detta ärende mera skadelig än nyttig. Och til at så
mycket mera gripa det allmänna under armarne, hafva
R. o. A. jämväl samtyckt, at den vid senaste Riksdag
Degener. Regementsfältskärer. 285
beviljade fierdeparts-tilökningen på lilla Landttullen må
än vidare continuera, så framt de öfrige respective Stånden
i samma tancka och afsicht vilja ingå. Hvilcket fördenskul
R. o. A. med de öfrige respective Stånden vänligen
communicera och til bifall recommendera velat.
Ut supra.
Den 3 Juni förmiddagen.
Sedan R. o. A. kl. 7 sig församlat, trädde Capitaine
Grefve Posse, såsom då närvarande äldsta Grefven, under
Herr Grefvens och Landtm:ns ännu påstående siukdom, til
bordet och efter med klubban äskat liud anmälte, det
Riddarhus-Secreteraren Ekestubbe af angelägne expeditioner,
som för Riksdagens slut tilstöta, vore hindrad ifrån
Protocollets förande, hvarföre Riddarhusfiscal von Post
trädde til Protocollet.
S. d. lät R. o. A. sig föreläsa Protocolls-Deputations
vid siste Piksdag afgifne betänkiande jemte Capitaine
Degeners ansökning angående ett åhr 1743 upbrakt Holländskt
skiepp St. Pettersburg, hvarvid Hr Carl Ridderstolpe
ärhindrade, det, ehuru Degener til des lidande märkeligen
sielf bidragit, i det han ej fulgiort rikets lagar, han
likväl ansåg honom, i anseende til de honom öfvergångne
olyckor, ett billigt medlidande förtiena, och föreslog derföre
til des uprättelse at honom i underdånighet hos Hans
Kongl. Maj:t anmäla til privilegium uppå något fördelaktigt
lotterie, som af R. o. A. biföls.
Uplästes Landt- och Siö-militice-Oeconomie-Deputations
betänkande af den 31 Martti sistl., hvaruti Deputation til
ärnående af dugelige och skickelige fältskiärar och fältskiärsgesäller
vid regementerne icke anser Kongl. Maj:ts
nådiga förordnande den 19 Januari 1748, hvaruti påbiudes,
det regements-fältskiärarne äfven i fredstider skola underhålla
det fulla antal gesäller, som de enligit de förra
åhrens stater varit skyldige at hålla, för nog tilräckeligt,
hälst större delen af dem nu skola vara odugelige, hvartil
förnämsta orsaken föregifves vara, det de icke äga tilfälle
at grundeligen lära chirurgien och inhämta nödig
kundskap i anatomien såsom grunden til fältskiärskonsten,
286 (Juni 3.) Regementsfältskärer.
men icke des mindre utan vidare examen, enär han tient
sine läroåhr, blifver såsom gesäll teknad.
Deputationen föreslår til förenämde ändamåls vinnande,
det en ärfaren anatomie och chirurgie Professor
här i Stockholm ju förr des häldre må tilsättas, tillika
med en Prosector, försedde med tilräckelige löner, då den
förre efter Collegii medici anledning synes höra vissa
tider om åhret lära de unga på scheleton benens sammanhang,
hålla anatomiske föreläsningar samt visa operationes
chirurgicas på döda kroppar och under alt detta med
Prosectorens tilhielp öfva lärjungarne at sielfve göra operationer.
Hvarförutan Deputations tanka är, det ingen til gesäll
eller fältskiär vid regementerne bör antagas, som icke i
någon Collegii medici ledamots närvaru undergåt examen
och eljest äger goda vitnesbörd om des i anatomien och
chirurgien förvärfvade kundskap m. m.
Hr Giös yttrade sig: Detta är en nyttig och god
inrättning och lärer ej annat än kunna vinna bifall, men
som Deputation icke föreslagit, huru och af hvad medel
den föreslagne Professoren med Prosectorn skola blifva
så tilräckeligen lönade, håller jag före, det kunde remitteras
til Secreta Utskottet eller ock i anseende til Riksdagens
nu annalkande slut värckställigheten häraf til Hans
Kongl Maj :t i underdånighet updragas.
Grefve Posse giorde följande proposition:
Bifaller R. o. A. betänkiandet med den tilläggning,
at värckställigheten häraf i underdånighet må updragas
Hans Kongl. Maj:t.
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
S. d. fortfors med Allmänna Besvärs-Deputations projed-resolutioner
på Borgareståndets allmänna besvär, och uplästes
22 §, angående allmänt deltagande af alla stadsens
invånare i alla extra ordinarie inquarteringar samt at
befrias ifrån 20 öre sm:ts ärläggande månatligen i inquarteringspenningar
till constaplar och handtvärckare af artilleriet,
då de äro förlagde i Cronans baraquer och vånhus,
och änteligen at valet må stå hos Borgerskapet vid
påkommande inquartering den utgiöra in natura eller med
penningar.
§ biföls, dock så at Stockholms stad derunder icke
Borgareståndets besvär.
287
skulle begripas, samt at vid slutet af § och orden: samt
goda våningsrum med tilhörige införes goda.
40 §, om Bergmästares markgångstaxor öfver förläggares
varor och förlagstagares tilvärkningar efter 1748
åhrs förordning, biföls.
16 §, rörande de obefäste siö- och landtstäders klagan
öfver inquartering, biföls i alt öfrigit, dock at vid slutet
af § skulle införas: Icke eller värdarne något innehålla,
som til de inquarterade bör utgiöras. Efter orden: stride
derefter skulle införas: samt hvart och ett Stånds privilegier.
55 §, angående stengierdselgårdar med mera til skogarnes
besparing ländande.
56 §, hvaruti Västernorländske städerne besvära sig
öfver allmogens föröfvade fiskehandel med strö[mm]ing.
2 §, om tobaksplanteringen, tillika med 66 §, om fabriqueidkares
burskap, blefvo bifallne.
27 §, om tobaksspinnerie- samt såckerbruks-idkares
förmånsrätt i skuldfordringsmål, blef bifallen på sätt som
Loff. Borgareståndets Extr. Prot. under den 20 Maj sistl.
omförmäler, så at vid slutet af §, näst orden: sig äfven
stödja, skulle tilläggas: dock inga andra tobaksspinneriet
och såckerbruk än the, hvilka lika som öfrige fabriquerne
lyda under Hallrätternes tilsyn och för sine tilvärkningar
betala den påbudne Hallafgiften.
35 §, rörande städernes anhållan at emot V8 procents
recognitions ärläggande få låta utföra alla sådana rudimaterier
och varor, som vid inkommandet en lika recognition
betalt hafva, blef äfven bifallen tillika med 4 §, om
tull på spannemål.
Uplästes Gammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Ilälcenskasputskotts betänkande, hvaruti lämnas yttrande
öfver några ifrån Kongl. Cammar-Collegium till Kongl.
Majit inkomne samt sedermera til Riksens Ständer hänviste
förfrågningar angående åtskillige utaf Cammar-Commissionen
framledne Herr Kongl. Rådet Baron Glaes Rålamb
ådömde gravationer.
Grefve Creutz förmente, at så vida detta är allenast ett
Cammar-Oeconomie-Deputations utskotts och ej hela Deputations
gemensamma betänkande, det R. o. A. derpå ej något
yttrande lärer meddela, innan det samma till Deputations
fastställande blifver hänvist.
288 (Juni B.) Paulis besvär. Allmogens besvär.
Hr Wulfvenstierna: R. o. A. behöfva så mycket
mindre draga i tvifvelsmål detta ährende på det upläste
betänkiande afgiöra, som af sielfva betänkiandet tydeligen
kan intagas, at detta ährende af Riksens Ständer til
Räkenskaps-utskottet blifvit remitterat.
Uppå til R. o. A. giord frågan blef betänkiandet bifallit.
I anledning af Riksens Ständers Urskillings-Deputations
förklaring, som nn uplästes, öfver de besvär, hvilka
Hofj ägmästaren Carl W. Pauli hos Riksens Högl. Ständer
deröfver andragit, at Deputation honom afslagit at få sine
insinuerade besvär rörande det han utur en välfången besittning
af halfva Stenserids och Lindals järnvärk skall
blifvit försatt, til någon af Riksens Ständers Deputationer
remitterade. Biföls, det Herr Pauli på annat sätt i des
ansökning ej kan villfaras än undfå underdånig föreskrift
til Hans Kongl. Maj:t om nådig befallning til vederbörande
Collegier, at Herr Paulis angelägenhet til ett lagligt och
skyndesamt slut befordra.
Som R. o. A. samtyckte til allmänna besvärens ytterligare
företagande, så uplästes nu 4:de delen af de projecterade
resolutioner på allmogens besvär tillika med
R. o. A:ns Herrar Deputerades anmärkningar, nemligen
29 §, angående allmogens dagsvärkens indragande och
torps anläggande och upbyggande vid kongsladugården
Kungsör. Biföls med tilläggningar efter det understrukna
ordet utmark samt skogarnes sparsamhet. Ordet staka går
ut och sättes i stället utnämna. Efter orden: allmogens
dagsvärlcen tillägges: så vida giörligit är och det utan
kronans gravation skie kan.
40 §, hvaruti afslås om Philipstads enskilte marknads,
som hålles den 1 Sept., förvandlande till frimarknad. Biföls.
Äfven ock 9 §, at qvarntorr säds lämnande til cronomagazinerne
må i målet vid emottagandet lika anses som
rijtorr.
Likaledes biföls 76 §, hvaruti allmogen i Skåne tillåtes
hålla gietter til nästa Riksdag.
Grefve Brahe upkom och trädde til bordet.
93 § af allmogens besvär uplästes, rörande allmogens
på Ohland ansökning, at Ottnebo kungsladugård måtte
til bondehemman utläggas. § biföls, dock at de understrukne
orden tils vidare skulle utgå.
Allmogens besvär.
289
88 §, hvaruti allmogen på Gottland deröfver klaga,
at landsbetieningen, prästerskapet och flere, hvilka efter
invisning å räntepersedlarne in natura, ej therföre mera
skola än efter kronovärdie. Biföls, dock at det influtne
ordet prästerskapet skulle utgå.
17 §, om bergsmanshemans pantsättiande i Banquen,
biföls.
Äfven 75 §, om allmogens fria handel med deras afvel
och hemmans afrad.
Likaså 84 §, om nederlagstiden för de ifrån upstäderne
till Bergslagen gående vahror.
33 §, hvaruti allmogen begära få del och sine påminnelser
giöra vid de projecter, som Landshöfdingarne til
Skogscommission upgifvit.
Hr Landshöfding Lilljenberg: Jag håller före,
denna § aldeles bör gå ut, ty allmogen är o mäst öfver
alt förut hörde. Som biföls.
60 §, angående timberhandelen på Dahlsland, biföls.
67 §, om lösen af de i Ångermanland under vissa
byar inlagde ödeshemman samt utjordar. Biföls.
82 §, om Häradshöfdingars befrielse ifrån husesyners
förrättande på officerareboställen. Biföls.
4 §, rörande allmogens klagan öfver vargeringsman
skaps
anskaffande.
Hr Ridderstolpe: R. o. A. har icke länge sedan
genom Extracto Prot., som med de andre Stånden är communicerat,
sig yttradt angående vargeringsmanskap, och
synes bäst, det denne § derefter inrättas. Hvilket biföls.
15 §, om utsyningar på allmänningarne af nödigt
värcke för allmogen, hvarvid Herrar Deputerade föreslagit
följande förändring, som biföls och påskrefs:
R. o. A. bifaller hvad den puncten angår, som rörer
utdräkter af befallningar och utsyningar; men som den
allmänna hushåldningen i landet bör ankomma uppå Landshöfdingarne,
så böra de efter vanligheten öfverse Häradsrätternes
utsyningar och vårda skogarnes besparande, hälst
som, innan någon ny skogsordning blifver förfärdigad,
skogarne torde i annor händelse redan hafva tagit en
obotelig skada.
7 §, hvaruti sökes och beviljas mera frihet, än hitintils
varit, til sågars inrättande, uplästes.
290 (Juni 3.)
Allmogens besvär.
Hr Secret. Örnschiöld: Jag kan ej annat än styrckia
dertil, at denne § må gå ut, ty om allmogen, som redan
äger tilräckeliga sågar, nu skulle få ytterligare tilstånd at
obehindrat sågar upbygga, blefve icke allenast R. o. A.,
som nu äga stora skattlagde sågqvarnar, til deras inkomster
af dem mycket lidande, utan ock skogarne genom
ett omåtteligt sågande, til bergsbrukens och flere värks
oboteliga skada, så illa medtagne, at största delen til innehafvarens
skada måste ödeläggas.
Hr Wennerstedt: Enär hand deröfver hålles, at
sågning ej skier til öfverflöd, anser jag sågeinrättningen
åtminstone mycket ländande til skogarnes conservation i
Dahlarne, hvaräst nu i brist af sågar mycken skog genom
flänking(?) skiemmes.
Hrr Giös och Ramsay försäkrade, det mycken skog
i Finland spardes, om tilräckelige husbehofssågar där inrättades.
Grefve Brahe och Hr Lilljenberg instämde deruti,
at, som den på prof utkomne nya Skogsordningen väl skall
utstaka alt hvad som är ländande til skogarnes fredande
och uphielpande, hvaruti jemväl om sågeinrättningar något
torde vara influtit, rådeligast derföre torde vara til undvikande
af contradiction, det denne § så inrättades, at med
sågeinrättningen måtte förblifva, som lagen och förut utkomne
förordningar stadga, intil des den nya Skogsordningen
kan blifva af Riksens Ständer öfversedd och faststäld;
som biföls.
45 §, om stapelstads inrättande på Kaskön.
73 §, om allmän utsyning på odugelig skog till svedjeland,
samt 61 §, angående spannemålshandelen i Carlstad,
biföllos.
42 §, om uddemantalens i Helsingeland deltagande i
knektelegor. Biföls, allenast at vid ordet hieldarnes skulle
tilläggas båtsmäns.
65 §, om spanmåls kiöpande af bergs- och landtallmogen
i Nerike på Lars- och Mattsmässo marknader i
Orebro samt våhrmarknaderne i Arboga. Biföls.
90 §, om allmogens sökte marknadsfrihet vid Lekhytte
tull i Nerike. Biföls.
59 §, om strandridare-gårdarnes byggande och vidmakthållande
på Gottland. Biföls.
Justitiekanslerens lön och resor.
291
Äfven 94 §, angående kungsådrans renhållande i Västra
Ström eller Mörums å.
46 §, om tierubränningen i Österbottn, biföls med Allmänna
Besvärs-Deputations tilläggningar, samt at vid slutet
af §, i stället för orden: giöres dertil tienlige, skulle sättias:
giöres til des rätta behof onyttige.
Sedan R, o. A. uppå Grefve Brahes föreställning
samtyckt til någre §§:s igenomgående af Prästeståndets
allmänna besvär, uplästes § 9, rörande prästerskapets sökte
befrielse ifrån upbörden til Lazarettet af tienstefolk, sorn
vilja flytta ifrån landet til städerne, och biföls.
§ 10, om prästerättigheter af bruken, biföls.
S. d. justerades följande påskrift å Justities-Deputations
betänkande den 22 April 1752 rörande JustitieCancellerens
lön samt tilökning af en Cancellist.
R. o. A. håller i anseende til rikets medellösa tilstånd
för betänkeligit at bifalla någon tilökning på des
lön. Äfven som R. o. A. ej eller kan sig yttra öfver den
föreslagne Cancellist-lönen, utan öfverlämnar detta senare
målet til Hans Kongl. Maj:ts nådige välbehag, i fall sysslornes
angelägenhet denne förstärkning i betieningen oumgängeligen
skulle fordra.
Hvarefter R, o. A. lät sig föredraga det Lofliga Borgareståndets
Extractum Protocolli af den .. Maj 1752, hvaruti
Ståndet för de i samma Protocoll andragne skiäl aldeles
afslår de af Bondeståndet föreslagne åhrlige resor för Justitiee-Cancelleren.
Hr Ridderstolpe: Jag kan ej annat än blifva vid
mitt förra yttrande, at Justitim-Cancellerens åhrlige resor
äro högst nyttige; ty räddhågan för honom har man i
senare åhren, då Justitife-Cancelleren något ikring landet
rest, funnit giort märkeligit eftertryck hos en del embetsman,
ja jemväl åtskillige i landsorterne föröfvade egennyttor
i dagsliuset brakt.
Hr Cammarherre Klingsporre: Justitie-Cancellerens
resor kan jag väl icke anse aldeles nödvändige, men likväl
stundom oumgängelige, hvilcket synes böra ankomma, enär
omständigheterne så fordra, på Kongl. Maj:ts nådige förordnande,
ty om Just. Cancelleren åhrligen skulle resa ikring
landsorterne, fruktar iag de angelägnare ämbetssyslorne
blefve eftersatte. Advocatfiscalerne i Hofrätterne äro egente
20—083011.
Adelns protokoll (XVIII) 1751—1752.
292 (Juni 3.) Justitiekanslerns resor.
ligen de, h v ilek a upsikten öfver underdomrarne är anförtrodd,
men deremot enligit instruction, det Just. Cancelleren
i mindre revision och Rådet bör vara närvarande, och måste
embetet i den delen så skiötas, at ingen ting vid Ständernes
sammankomster må saknas.
Hrr Schekta och Ramsay instämde äfven härmed.
Grefve Brahe: Mine Herrar, vid alla sakers afslutande
bör man ju hafva deruppå förnämsta afsikten, at
det påsyftade ändamålet må vinnas. R. o. Arns ändamål
tyckes mig vara, at Just. Cancelleren ej oftare bör resa, än
nödvändigheten til rättvisans och laglydnadens befordran
det kräfver; sådant kan vid sakernas nu varande ställning
ej vinnas, om icke R. o. A. med Borgareståndets yttrande
instämmer.
Hr Kalling: Jag måste tilstå, det jag icke är ense
med Borgareståndet, ty det håller jag nödigt, at Just.
Cancelleren, enär höga öfverheten så nödigt pröfvar, bör
resa, men som mitt ändamål derigenom kan vinnas, måste
jag giöra ett med Borgareståndet.
Hr General Ungern: Henne debat synes borttaga
nog tid, och tror jag, enär man anser orsakerne til Just.
Cancellers-embetets inrättande, lärer deribland icke få rum
de omtalte åhrlige resor kring landet, utan mera närvarelsen
i Rådet, som instruction omförmäler, och tror
jag så stor nytta, som å ena sidan förmenes vinnas igenom
desse resor, lika stor, om icke större, skada torde å andre
ställen framlysa. Låt oss derföre foga oss til Borgareståndet,
så kan lika fult resorne skie, enär Kung och Råd
dem nödige pröfva.
Och som nu begärtes proposition, frågade Grefve
Brahe, om R. o. A. instämmer med Lofliga Borgareståndet,
at de föreslagne Just. Cancellersresorne må inställas; dock
at Kongl. Maj:t, enär nödvändigheten så fordrar, äger om
Justitiae-Cancellerens resor förordna.
Häruppå svarade R. o. A. Ja.
Hr Ofverste Kalling påminte om introductionernes
företagande, men som viktige Riksdags-ährender ännu voro
oafgiorde, så skulle härmed anstå, til R. o. A. varit på
Rikssalen.
Hr Grefve Brahe anmälte, at som bevilgningen så
ganska nära inpå Riksdagens slut blifver ändat, at Se
-
Sekreta Utskottet efter Biksdagen.
293
crete Utskottet desförinnan omögeligen kan sammanträda,
statsvärket til slut bringa, det Secreta Utskottet fördenskull
vore nödsakat träda tilsammans några dagar efter
Riksdagens slut.
Frih. Wrangel: Yi böra icke äga något mistroende,
at Secreta Utskottet andre saker företager, och har jag
derföre ingen betänkelighet bärtil bifalla.
Men Major Schekta protesterade aldeles emot någon
sammankomst af Secreta [Utskottet], sedan Riksens Ständer
varit på salen.
General von Ungern: Det är aldeles icke Secreta
Utskottets skuld, at bevilgningsvärket så långsamt gådt
igenom Stånden och fölgakteligen hindrat Secreta Utskottet
uti statsvärkets afslutande, til hvilkets grund bevilgningen
måste tagas. Jag måste tilstå, det jag icke gierna
går dit, men det har merendels så hänt alla Riksdagar.
Capitaine Schekta samt Ramsay sade sig så mycket
mindre hafva väntat denne proposition, som Secreta Utskottet
viss dag til Riksdagens slutande proponerat, och
höllö bäst vara ny Riksdag börja.
Hr Bromell: At neka detta skulle se ut, som vi til
Secreta Utskottet ej ägde fult förtroende, hälst det altid
hänt, at Secreta Utskottet setat efter Riksdagarne, då
många nya saker på pleni depence blifvit afgiorde, som
nu kan förekom mas, då vi samtycka med förbehåll, at
Secreta Utskottet efter Riksdagen endast skall expediera
förut afgiorde, men ej nya mål företaga.
Grefve Brahe: Det är ej annat begiärt. Hela rikets
välfärd beror på statsvärkets reglerande, som ej har kunnat
skie, innan bevilgningen blifvit slutad.
Grefve Fersen och Frih. Reuterholm instämde
deruti, at det ej stöde i R. o. Arns makt thet begärte sammanträde
hindra, hälst statsvärket, som bör til grund hafva
bevilgningen, hvars afslutande på plena ankommit, nödvändigt
bör afhielpas.
Hr Giös: Nödvändigheten tvingar mig härtil bifalla;
dock förbehåller jag mig, det staten ej må ökas.
Grefve Brahe giorde härefter den frågan: Bifaller
R. o. A. at Secreta Utskottet efter Riksdagens slut sammanträder
til statsvärkets afslutande och de afgiorde
målens expedierande? Som besvarades med Ja.
294 (Juni 8.) Uppskof med Rådsval. Söderhamns gevärsfaktori.
Secreta Utskottets Extr. Erot. under den 30 Maj sistl.
uplästes, hvaruti Secreta Utskottet väl omförmäler nödvändigheten
af det efter afl. Herr Riksrådet och AcademieCancelleren
Högvälborne Grefve Johan Gyllenborg ledige
Rådsembetets besättiande; men som Secreta Utskottet,
ehuru detta på Riksens Ständer sielfve ankommer, befunnit
sådane händelser kunna giöra hinder i ährendernes
afgiörande, hvilka, i anseende til Riksdagens snart annalkande
slut, ej igenom ett til anställande Rådsval lärer
kunna afhielpas; så hemställer til Riksens Ständer Secreta
Utskottet, om icke, för enahanda orsaker som åhr
1743, Riksens Höglofl. Ständer skulle för godt finna, thet
vid visse divisions-ährenders föredragande fem Herrar
Riksens Råd måge vid förefallande tilfällen anses för
domföre, intil des at Riksens Höglofl. Ständer vid theras
nästa sammankomst äga tilfälle at afgifva underdånigt
förslag til besättiande af the thå ledige varande ställen.
Extractum Protocolli biföls.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 27
Maj sistl., hvarigenom de öfrige Stånden communiceres, det
Ståndet, uppå Secreta Utskottets Extr. Prot. af den 19
Maj rörande Söderhamns Gevärs-factorie föreslagne delaktighet
uti den til staden donerade jord, stadnat i det
slut, at som Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 30
Junii 1747 uppå Riksens Ständers underdånige tilstyrkiande
afslagit Factorie-smederne i Söderhamn delaktighet uti
stadsjorden, så vida de icke äro borgare eller vilja med
borgerskapet taga del i liuft och ledt, hvilket jemväl skall
vara enligit med de för städerne igenom (!) tid efter annan
utfärdade Kongl, resolutioner; altså förmäler Ståndet sig
icke kunna tillåta någon ändring uti förr omnämde Söderhamns
stad gifne resolutioner.
General von Ungern: Jag håller före R. o. A. bör
förblifva vid sitt förra yttrande, hälst de af Borgareståndet
åberopade resolutioner icke såsom någre stadsens
privilegier kunna och böra anses, utan såsom smederne
först och förnämligast förunte.
Hr General von Ungerns mening blef af Högloflige
R. o. A. uppå tilfrågan bifallen.
Sedermera uplästes Secreta Utskottets Extr. Fröt. af den
2 i denne månad, hvaruti Secreta Utskottet omförmäler, det
Riksrådet Bielke. Rådslönerna.
295
Secreta Utskottet, i anseende til de obehagelige omständ[ighetjer,
hvaruti Riksrådet Herr Grefve Bielke i de framfarne
åhren sig befunnit, såsom saknande Riksens Ständers förtroende,
hvilcket en man af så ädelt tänckesätt utaf alt
timmeligit mäst skall kunna röra, funnit sig, til befordrande
af en välsignad enighet samt samma Herres billiga
hugnande, Riksens Ständer tilstyrckia at förklara, det
Riksens Ständer nu mera intet betänckiande haft at omfatta
Herr Riksrådet med all ömhet och ett fullkomligt
förtroende.
Secreta Utskottet berättar tillika, det, sedan Secreta
Utskottet stadnat i ett sådant slut, på Herr Riksrådets
vägnar therstädes blifvit förklarat, thet, i fall Riksens
Ständer vid något ledigt Riksens Råds ställe skulle behaga
låta honom hos sig i åtancka komma, des enda åstundan
nu mera vore at vid des hälsas och krafters aftagande i
stillhet få tilbringa sin öfriga lifstid.
Extractum Protocolli biföls.
Stora Secreta Deputations Extractum Protocolli af den
26 Maj sistl. uplästes, hvaruti Secr. Deput. berättar sig, i
anledning af Rådets Extr. Prot. af den 16 sistl. Januarii om
Herrar Riksens Råds sökte förbättring på deras löner,
väl finna, at then Herrar Riksens Råd på staten bestådde
lön af 6,000 dal. snit nu mera, i anseende til myntets förhögning
och en allmän tiltagande dyrhet, icke äro svarande
til de Rådsembetet åtföljande utgifter, men i anseende til
närvarande tiders knappa omständigheter icke kunna tilstyrckia
Riksens Höglofl. Ständer at tillägga Herrar Riksens
Råd någon tillökning i deras löner. Men som the på alt
sätt sökt illustrera Hans Maj:ts vår allernådigste Konungs
kröning, hvilcket ej utan deras kienbara omkostnad skall
kunnat skie; så hemställes, om icke the af Herrar Riksens
Råd, som kröningsacten bevistat, skulle kunna hugnas
hvarthera med en gratification af 6,000 dal. smt, som hälften
innevarande och hälften nästa åhr kunde utbetalas.
Extractum Protocolli blef bifallit.
Hr Öfverste Stierneld: Nu synes det för oss aldeles
vara tid at på något anständigt sätt ihugkomma
våra Hoffröknar. Ingen lärer vara, som icke nogsamt är
öfvertygad, det våra Hoffröknar vid vår nådiga Öfverhets
kröning haft ovanligt dryga utgifter, hvartil deras knappa
296 (Juni 3.) Hoffröknarna. Gratifikation åt Grefve Rosen.
löner litet eller intet kunnat förslå. Jag är således aldeles
öfvertygad, det ingen lärer vägra at tillägga hvarthera af
them en gratification af 1,000 dal. smt.
Frih. Douvalt med flere instämde härutinnan.
Hr Hårleman: Mine Herrar, våra Hoffröknar tiena
en chenereus (!) och nådig Drottning, som altid lärer besörja,
det de icke med dryg kiening bevistat deras Maj:ters
kröning. Ja, jag vågar ock lägga det dertil,atvi värckeligen
giöra vår nådiga Drottning til obehag, om vi på
något sätt, henne ovetande, gå in i någon gratification för
Hoffröknarne.
Ventilation härom afstadnade, och uplästes Borgareståndets
Extr. Brot. den 25 Maj sistl., hvaruti omförmäles,
at, enär Ståndet til afgiörande förehaft Secreta Utskottets
Extr. Prot. angående General-Houverneurs-embetets indragande
i Finland, jemväl hos Ståndet under billig åtancka
kommit så väl Herr Riksrådets och General-Gouvernörens
Grefve Boseus förre långlige förtienster som ock
den oförtrutne nit, hvarmed han uti detta kall så fulkomligen
svarat emot det för honom hysta förtroende, hvarföre
Borgareståndet för des del ansedt för billigt hugna
Herr Riksrådet, som under des vistande i Finland för
rikets heder och ämbete[t]s värdighets skull skall måst vidkiennas
mycken kostnad och dageliga utgifter, utom det
vanliga tractamentets åtniutande för det åhret GeneralGouverneurs-ämbetet
kommer at uphöra, til nödige flyttnings-
och reseomkostningar med en summa af 12,000 dal. smt.
Hrr Blixen, Giös och Kalling med flere önskade,
det rikets cassa ville tillåta denne och dylika gratificationer;
men som Herr Riksrådet Bosén är en ganska välförtient
man samt uti Finland til rikets heder nog blottat
sitt tilstånd och således giort sig Riksens Ständers ärkiensla
värdig, så höllö de före, det någon ärsättning Herr
Riksrådet borde tilläggas, den de ej högre kunde utsättia
än til 6,000 dal. smt.
Hr L annerstierna: Herr Riksrådet Bosén är en så
välförtient Herre, at det minsta vi honom kunna tillägga
synes vara at instämma med Borgareståndet.
Major Schekta: Låt oss icke giöra någon svårighet
bifalla Borgareståndets Extr. Prot. Jag försäkrar, det Herr
Riksrådet Bosén i Finland aldeles ruinerat sig och barn
Pension ät Grefvinnan Taube. Bevillningen. 297
och icke allenast förtient detta utan långt mera, om allenast
rikets cassa sådant ville tillåta.
Och som åtskillige begiärte proposition, så frågade
Grefve Brahe, om R. o. A. bifaller Borgareståndets
Extr. Prot. af den 25 Maj sistl. rörande den Herr Riksrådet
Grefve Bosén tillagde ärkiensla af 12,000 dal. smt,
hvartil svarades Ja.
Hr Hårleman anmärkte likväl härvid, det Riksens
Ständer nu på en kort tid bortgifvit 840,000 dal. smt.
Uplästes Secreta Utskottets Extr. Brot. af den andra
1 denne månad, hvaruti Secreta Utskottet i anledning af
Kongl. Maj:ts den 28 Jan. sistl. aflåtne Extr. Prot. til Riksens
Ständer hemställer, om icke framledne Riksrådets,
Riddarens och Commendeurens Herr Gretve Edvard Taubes
Enkegrefvinna, Fru C. Falckenberg, som af des salig man,
ehuru hon ansenligit arf i äktenskapet med sig fört, skall
vara försatt i ett ganska medellöst och utblottat tilstånd,
kunde tilläggas den en Riksrådinna efter 1739 åhrs reglemente
bestådde pension af 1,000 dal. smt och det på extra
stat, tils något rum på pensions-staten kan blifva ledigt,
som biföls.
Hvarefter uplästes Borgareståndets Extr. Brot. af den
2 i denne månad, hvaruti Ståndet, i anledning af Bevillnings-
och Expeditions-Deputationernes afgifne utdrag utur
Protocollet under den 31 Maj sistl., sig nu yttrar öfver de
vid Bevillnings-placatets expedierande befundne skilgaktigheter
Stånden emellan, och bifaller Borgareståndet
1 §, äfven den 2:dra §, så vida Bondeståndet sig ifrån den
begärte ändring skulle begifva.
R. o. A. förblef äfven vid des förra yttrande.
Uti den i 3 § ålagde afgift för bränvinsförslen utur
staden förmäler Borgareståndet sig icke kunna ingå, såsom
dem för mycken olägenhet Bibringande. Men R. o. A. förblef
vid sitt förra yttrande, hälst det icke kan anses vara
Borgerskapets privilegier til mehn.
Vid 4 § förmäler Ståndet sig så mycket mindre kunna
gå ifrån des härom förut fattade slut, som inpracticering
af bränvin icke nu mera än förr kan förekommas; utan
sorn Giötheborgs stads fullmäktige en lika afgift af 4 dal.
smt tunnan, äfvensom Stockholms stad, sig vilja åtaga, så
tror Ståndet sådant dervid böra förblifva, dock med för
-
298 (Juni 3.) Bevillningen. Deputationer
behåll, i fall de öfrige Stånden härnti ej vilja ingå, at
bränvinsbränningen och införslen i Stockholm och Giötheborg
må skie på lika sätt och med lika vilckår som de
öfrige städerne i riket.
Hr 'VVulfvenstierna: Jag fruktar K. o. A. lärer få
foga sig i denne omständighet, dock bör det ej skie på
annat sätt, än at Borgareståndet då förblifver vid den
föreslagne fönsterlufts-afgiften utan någon classification.
Men Hrr Giös och Klingsporre yrkade, det R. o. A.
sig så mycket mindre häruti borde begifva, som Borgareståndet
sig denne gången ganska litet åtagit, och om bränvinsafgiften
nu på det begärte sätt skulle minskas, alt för
mycken missräkning i kronans inkomster skulle förordsakas.
Hr Mannerheim var af den tanckan, at 3:ne Stånd
icke kan pålägga det fierde någon bevilgning samt således
R. o. A. med de andre Stånden nödgade[s] foga sig
til Borgareståndet, och trodde, det kronans inkomst nu ej
så mycket skulle kunna minskas, sedan Giötheborgs stad
en lika afgift sig åtagit.
En Deputation af 8 personer anmältes ifrån Borgareståndet,
hvilken på vanligit sätt emottogs, då Borgmästaren
Pihl såsom ordförande anmälte sitt Stånds hälsning, med
förmälan det Ståndet bifallit til R. o. A:ns Extractum Protocolli,
så angående Herr Öfverste-Lieutenanten Gref Brahe
och Herr Kammarherren Grefve Bielke som Herr Grefvens
och Landtm:ns arfvode, och anholt nu på Ståndets vägnar,
det R. o. A. ville til slut förhielpa de inkomne måhlén
angående Österbottniske seglationen, tågordningen och det,
som tullvärcket kan angå.
Hr Grefve Brahe tackade på R. o. Arns vägnar för
den benägenhet Borgareståndet behagat visa och försäkrade,
så mycket tiden kan tillåta, de ännu oafgiorde målen til
slut förhielpa.
Deputation afträdde, och fortfors med den förra ventilation.
Uti hvilken Hr Magnus Schekta önskade få blifva
underrättad, hvaräst fyllnaden, härörande af denne sökte
minskning, skall tagas, och som Borgareståndet den omständigheten
förbigåt, så trodde Hr Schekta den bäst vara
hulpen, om Bryggare-Embetet i Stockholm allenast ålades
från Borgare- oell Bondestånden.
299
3 dal. smt för hvarje tunna, men deremot til statsvärckets
fyllnad en fri införsel emot proportionerad tull blefve
tillåten.
Erih. Scheffer: Det är öfverensstämmande med vår
frihet, at det ena Ståndet ej kan det andra contributioner
påtruga; ergo synes billigt vi foga oss, så mycket mera
som de, hvilka bo ikring Stockholm, ej torde kunna fournera
staden med brännevin, ifall brännande i Stockholm
skulle kunna afskaffas.
Men Hrr Rudbeck och Bromell med flere påstod,
det R. o. A. ej borde gå ifrån dess förra yttrande, hälst
de ej annorlunda kunna anse desse af Borgareståndet tagne
steg än såsom tilbudne försök.
En Deputation af 6 personer anmältes ifrån Bondeståndet,
som emottogs, då Otto Olsson, ordförande, anmälte
Ståndets hälsning samt anholt, det R. o. A. ej ville i förgätenhet
lämna [at] benägit bifalla Bondeståndets förr insinuerade
ansökning om tilökning i skiutsen samt des yttrande
om vargierningsmanskapet.
Hr Grefve Brahe försäkrade om R. o. Arns benägenhet
at desse ährende med första til slut förhielpa
samt bad om R. och A:ns hälsning til det ärbara Bondeståndet.
Deputation afträdde, och fortfors med det förra.
Hr Giös: Om Borgareståndet ej vill jemka sig i
denne bevilgningspunct, är bäst tillåta hvar och en i Stockholm
idka bränvinsbränning emot en derefter lämpad afgift,
då kronan kan blifva skadeslös.
Hvarmed åtskillige af R. och A. instämde.
Men Hr Wulfvenstierna trodde saken dermed icke
vara hulpen, hälst den nödvändiga bevakningen dervid
vore omögelig ärhålla.
Frih. Dyring holt rådeligast aldeles betaga borgerskapet
i Stockholm bränvinsbränning, och på det kronan
i des inkomst härvid ej må blifva lidande, emot samma
på Stockholms stad beräknade afgift låta landtmannen
niuta emot lindrig tull en fri införsel.
Hr General von Ungern: Om här skulle kunna vidtagas
at aldeles hindra Stockholms stad idka bränvinshantering,
tror jag de hade största fördelen, ty då fruktar
jag lurendrägerie så tager öfverhanden, at den, som til
-
300 (Juni 3.) Bevilluingeu.
värkningen för Stockholm sig åtoge, ej dermed kunde utkomma
och Cronan ringa fördel af intulningen har at förvänta;
det vore derföre väl, om R. o. A. något fogade sig
med Borgareståndet.
Hr Ridderstolpe: Jag fruktar vi ingenting med
Borgareståndet i denne omständighet kan uträtta, hälst de
ej lära begifva sig [til] högre afgift än 4 dal. smt på tunnan.
Låt oss derföre dermed instämma, dock med det förbehåll,
at, i fall någon annan skulle vilja för Stockholms stad
åtaga sig bränvinstilvärkningen emot en högre afgift, en
sådan dertil måtte vara närmast, då besörjande härom til
Kongl. Maj:t i underdånighet kunde updragas.
Gref Brahe hemstälte, om icke R. o. A., som har
2:ne Stånd med sig, skulle behaga förblifva vid dess förra
yttrande af 8 dal. smt, dock så, at til Kongl. Majit i underdånighet
må updragas, deräst icke Borgareståndet härmed
instämmer, och på händelse ingen annan en högre afgift
än fyra dal. smt sig skulle vilja åtaga, då med Bryggare -  Societeten sluta. Hvarå intet redigt svar ärhölts, utan
Hr Giös med flere itererade at foga sig til 4 dal. smt,
dock så, at hvar och en [af] stadsens invånare må lämnas
frihet emot samma afgift bränvin bränna.
Då Hrr Cammarherre von Ungern samt Rudbeck
med flere påstod, det R. o. A. vid 8 dal. smt borde förblifva.
Som af R. o. A. biföls.
Med 5 § har Borgareståndet instämt, som ock biföls.
6 §, om classification med fönsterluftsafgiften, hvarvid
Borgareståndet allenast utsatt 6 öre smt.
Hr Wulfvenstierna: Som detta ej rörer Borgerskapet
allena, utan äfven alla ämbetsmän och ståndspersoner,
så tror jag R. o. A. ej har någon orsak i denne
omständighet ändra sitt förra yttrande.
Detta blef bifallit.
7 §, om the, caffe och chogolade, uplästes, och förblef
R. o. A. vid dess förra yttrande.
Borgareståndet förklarar sig äfven icke kunna ingå i
den af R. o. A. beviljade fierdepartsförhögningen på lilla
Landttullen.
Hvarföre R. o. A. nu yttrade sig ej eller, så framt
Borgareståndet ej skulle vilja begifva sig, deruti kunna
ingå.
Bevillningen.
301
Sist uplästes slutet af Borgareståndets Extr. Prot.,
hvarigenom Ståndets ledamöter i Deputationerne blifvit
tilsagde ej på något sätt begifva sig ifrån Ståndets nu afgifne
sluteliga utlåtande angående bevilgningens expedierande,
hvarföre ock Borgareståndet skall anmodat des
Taleman at ej underskrifva någon expedition af Bevillnings-placatet,
som emot Ståndets härutinnan afgifne yttrande
strider, och i den händelse at bevilgningen utan
Talemannens underskrift skulle utfärdas, skall Ståndet redan
hafva faststält at låta ett sådant bevilgnings-project förfärdigas,
som med Ståndets mening enligit är, och det
samma sedermera til samteliga Städerfullmäktige lämna.
Härvid yttrade sig Hr Bromell, det R. o. A. tilbaka
böra utsättia för sina ledamöter [at] ej något expediera,
innan de andre Stånden sine i vägen lagde svårigheter
undanrögt, och instämde med Hrr Wrangel, Schekta och
Ramsay med flere, at Borgareståndet genom Deputerade
af de andre 3:ne Stånden desse deras brukade hotelser
borde föreställas, och at icke gå på Rikssalen, innan alt
hvad som rörer bevilgningen blifvit afgiort.
Men Hr Ridderstolpe trodde, det tiden nu icke
tillät på något sätt med de andra Stånden stötas.
Då Hr General Ungern förklarade sin tancka vara,
det Hr Grefve Brahe nu i dag de öfrige Talemännen sammankallar
och dem om alt, hvad som bevilgningen rörer,
tienlige föreställningar gior, hvilket, såsom öfverensstämmande
med försiktigheten, troddes bäst kunna freda ifrån
all vidare reproche. Hvilket biföls.
R. o. A. åtskildes och beslöt at i dag efter middagen
sammanträda in pleno kl. 3.
Den 3 Juni eftermiddagen.
Sedan R. o. A. efter fattat slut kl. 3 eftermiddagen
sig församlat, trädde Grefve Horn, under Herr Grefvens och
Landtmarskalkens ännu påstående siukdom, til bordet och
efter äskat liud anmälte, det i anseende til Riddarhussecreterarens
förut tilkienna gifne hinder Riddarhusfiscalen
med protocollets förande komme at fortfara.
Hvarefter uplästes Riksens Ständers Landt- och Siömilitice-Oeconomie-Deputations
betänkande öfver Brukspatron
302 (Juni 3.) Wenngrens liemmansbyte.
Olof Wenngrens i underdånighet giorde och af Hans Kongl.
Maj:t til Riksens Ständer i nåder aflämnade ansökning,
at bostället för trumslagaren vid Bohus-lähns Dragoneregemente
och Lifcompagniet må få flyttas ifrån det nu
dertil anslagne hemmanet i berörde län och Torpa härad,
Södra Torrskog, ett helt, til 2:ne andre kronan förbehåldne
halfva hemman i Södra härad och Honeryds by, samt at
Södra Torrskog i det stället må förvandlas til löningshemman
och honom Wenngren emot behörig lösen til
skatte uplåtas, i anseende til det af honom på skattehemmanet
Norra Torrskogs grund anlagde manufacturvärk.
Hr Giös: Jag förbehåller på det kraftigaste, det
R. o. A. icke härtil, såsom rörande det genom Regeringsform
och flere Kongl, resolutioner och besluter så kraftigt
fridlyste indelningsvärcket, nu må samtycka. Jag har alt
ifrån åhr 1723 fruktat för dylike försök emot indelningsvärcket.
Hr Schekta: Jag vet icke, om det kan sägas vara
någon rubbning i indelningsvärcket, enär indelningshafvarens
boställe förbytes emot något annat bättre hemman
innom Compagnie, ty indelningshafvaren skier derigenom
ingen otienst och kronan vinner i detta fall, då det förra
boställe kan tiena til något manufacturvärks uphielpande.
Härmed instämde Hrr Örnschiöld och Wulfclou med
flere, men Hr Kalling sade sig så väl i Deputation som
nu vara emot detta byte, och at kronan aldrig genom
sådane byten vinner.
Hr Bromell: Mig tyckes Deputation denne sak väl
utarbetat, hvarföre ock, i fall Högl. R. o. A. ej skulle behaga
med Deputation instämma, det torde vara bäst låta denne
sak til nästa Riksdag hvila, då tiden torde medgifva detta
ährende mera granska.
Hr Bromells proposition om sakens upskiutande til
nästa Riksdag biföls.
Resolution. Som R. o. A. finner, det detta af Brukspatron
Wenngren sökte hemmansbyte rörer det faststälte
indelningsvärcket, och tiden nu icke vill tillåta detta ärende
så noga, som sig bör, granska; altså fant R. o. A. godt
låta denne sak til nästa Riksdag hvila.
Sedermera uplästes Prästeståndets Extr. Prot. den 9 Maj
sistl., hvaruti Prästeståndet, i anledning af R. o. A:ns be
-
Kollekter till kyrkobyggnader.
303
tygade åstundan, förmäler sig noga hafva granskat de
inkomne ansökningar, som angå collecter, lotterier, stamböcker
och särskilte sammanskotter för åtskillige medellöse
och bofällige kyrkior i riket, hvarvid Prästeståndet,
som noga afseende haft på det allmännas behof och den
tunga undersåtarne deraf kienner, öfver hvar och en sig
särskilt så yttrat, som följer:
1) Jönkiöpings kyrckias sökte lotterie beviljas. 2)
Eknäs stads kyrckias sökte understöd af 1 öre smt på matlaget
öfver hela riket afslås. 3) I stället för Trosa
kyrckias sökte 1 öre smt på matlaget föreslås en allmän
vilkorlig collect år 1752. 4) Til Bromarfs capell uti
Abo stift lämnas en allmän vilckorlig collect åhr 1752.
5) Biörneborgs stads kyrckia i Abo stift förmenes icke
hafva skiäl ärhålla något understöd, mindre den begärte
stamboken. 6) Lindkiöpings domkyrckia beviljas 1 öre smt
af hvart mantal. 7) Lojmijocki moderkyrckia i Abo stift
tillägges en allmän och vilckorlig collect åhr 1754. 8)
Wexiö domkyrckia beviljas en allmän ovilckoriig collect
öfver hela riket åhr 1753. 9) Christianstads kyrckias i
Lunds stift sökte 1 öre smt af matlaget i riket åhrligen
2:ne åhr tros böra förvandlas uti en allmän ovilckoriig
collect åhr 1753. 10) Wennersborgs kyrckia i Skara stift
lämnas i stället för den sökte afgift af mantalet å landet
och tomter i städerne 2:ne allmänna och vilckorliga collecter
åhr 1754. 11) Likaledes Ulricehamns kyrckia en
allmän och vilckorlig collect åhr 1753. 12) Ulric® Eleonor®
kyrckia på Kongsholmen i Stockholm en allmän vilckorlig
collect öfver hela riket åhr 1754. 13) Wasa kyrckia
i Åbo stift anslås 1 öre smt af hvart mantal til understöd.
Härjemte uplästes Borgareståndets Extr. Prot. af detta
dato, hvarigenom Eknäs och Biörneborgs kyrckior af Ståndet
tillägges för åhr 1754 hvarthera en ovilckoriig collect samt
Ulricehamns och Ulric® Eleonor® kyrckior hvarthera en
allmän collect för nästkommande åhr.
Och som R. o. A. aldeles icke syntes vilja ingå i den
för Lindkiöpings och Wasa kyrckior föreslagne afgift af
mantalet, så giordes af Gref Horn proposition:
Bifaller R. o. A. Prästeståndets Extr. Prot. utan at
ingå i den för Lindkiöpings och Wasa kyrckior föreslagne
afgift af 1 öre smt på mantalet, dock at i det stället tillägga
304 (Juni 3.) Öfverrätternas procedur.
dem hvarthera en allmän ovilckorlig collect, tillika med Eknäs
och Biörneborgs stads kyrckior, i anledning af Borgareståndets
upläste Extr. Prot., som besvarades med Ja.
Sedermera uplästes Justitie-Deputations betänkande angående
Kongl. Majits den 12 Julii 1750 til samteliga Hofoch
Öfverrätter utfärdade nådiga bref, hvaruti stadgas,
at när flere än 2 ledamöter, tå siu i rätten sittia, finna
uti civile tvistemål nödigt, at någon person höras, något
document uptes eller vidare uplysning i en eller annan
omständighet infordras bör, skall, änskiönt de fleste voro
af den mening, at saken thes utom med slut kan afhielpas,
ther med lika fult afstadna, intil des sådant behörigen värkstält
varder.
Justitie-Deputation tilstyrcker Riksens Ständer, i anseende
til åtskillige andragne omständigheter samt häraf
flytande oredor, at hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det måtte Kongl. Maj:ts högstbemälte bref til kraft
och värckan uphöra samt sistnämde Öfverrätter i det stället
af Kongl. Maj:t nådigt antydas at hädanefter och framdeles
vid omröstningar och sakers afgiörande endast ställa
sig til rättelse thet therom i lag, 23 Cap. Rättegångsbalken,
föreskrefne och för detta brukade sätt.
Deputations betänkande blef bifallit.
Grefve Brahe upkom och trädde til bordet.
Hvarefter uplästes Cammar-,Oeconomie- och GommercieDeputations
betänkiande om medicinalvärcket i riket samt
des bättre i stånd sättiande at möta den folkspillning,
som igenom farsoter och smittosamma siukdomar sig tildrager;
til befrämjande häraf anser Deputation aldeles
oundvikeligit samt vidlöftigt visar nyttan af Provincialmedici
förordnande i alla lähn och orter, hvaräst en dylik
inrättning ännu ej är giord, förmodande det invånarne
i landsorterne ej skola vara motvillige til deras lönande
någon fond anslå, om de blifva hörde och ährendet dem
rätteliga förestält, hälst utvägar torde kunna gifvas til
fondens ökande genom anslående af mindre nödige syslors
indragande. Afven anser Deputation nödigt, at Collegium
medicum får en åhrlig fond under sin disposition och redogiörelse,
at derföre l:o) vid påkommande svåra grasserande
siukdomar i länen kunna å samma ort sända någon förfaren
man Provincial-doctoren til hielp, samt 2:o) åhrligen
Medicinalverkets upphjälpande.
305
låta efterse apothequen i riket samt huru barnmorskorne
deras sysslor förrätta; 3:o) at löna den af assessoribus collega,
som förer protocollet och upsätter bref och betänkiande
til Kongl. Maj:t och Riksens Collegier, domstolar
och Landshöfdingar. Til denne fond skall Collegium
medicum allenast begärt privilegium at allena få
införskrifva de hos oss brukelige utländske mineralvatten,
hvartil Deputation styrcker.
Änteligen och sist anser Deputation som ett kraftigt
medel til allehanda siukdomars förekommande studii anatomici
upkomst innom vårt rike samt hemställer derföre
til Riksens Ständer, om icke någon ordinarie anatomice
professor i Stockholm kunde tilsättias, som så väl vid hason!
utrikes universiteter förskaffat sig i denne vetenskap
behörig insigt, grund och färdighet; hållande Deputation
detta ämne om medicinal-värckets uphielpande, i anseende
til den genom svåra siukdomar sig tid efter annan hos oss
försporde starcka folckbrist, som tros genom goda och tilräckeliga
läkare samt nödige medicamenter mycket kunna
hielpas, för så högst nödigt, at, deräst ej annan fond kunde
ärnäs, Hans Kongl. Majt dock kunde äga tilfälle af extra
statsmedlen anordna medel härtil.
Hr Kalling: Detta är nu för vidlöftigt för oss at
utreda; mig tyckes vara försiktigast detta i underdånighet
öfverlämna til Hans Kongl. Majit, som i anseende til
den för riket härmed varande gagneliga afsigt lärer i
nåder täckas til värkställighet befordra, hvad som utan
undersåtarnes tunga kan låta sig giöra.
Som efter giord proposition blef bifallit.
iResolution. R. o. a. fant godt, at hela detta ährende
må til Hans Kongl. Majit öfverlemnas, då Hans K. Mit i
anseende til den för riket gagneliga afsigt härmed lärer i
nåder täckas til värkställighet befordra låta, hvad som utan
någon ny tunga för land och stad kan låta sig giöra.
Hvarefter Hr Grefve Brahe upkom och gaf R. o. A.
tilkienna, det han efter befallning haft Talemännen tilsammans
at med dem vidare öfverlägga om det, hvarom
Stånden i anseende til bevilgningen stadnat i skilgaktige
tankar, men beklageligen icke kunnat förmå dem til någon
fulkomlig jemkning, trodde likväl, det en del af Stånden
lära ingå uti det mästa; men hvad den för Stockholms
306 (Juni B.)
Bevillningen.
stad projecterade afgift til 8 dal. smt för hvarje tunna
säd anginge, dertil sade Hr Grefven sig icke hafva sett
någon mögelighet, ehvad alfvarsamme föreställningar han
ock giort, kunna förmå Borgareståndet, men at de säkert
ingå i 5 dal., torde ock hända 6 dal. smt, hvarföre Hr
Grefven önskade, det B. o. A. häruti ville jemka sig med
Borgareståndet, så vida detta nödvändigt innan Riksdagens
slut måste vara afgiort.
Hr Klingsporre sade 6 dal. smt vara den knappaste
modification, uti hvilken efter hans tanka R. o. A.
kunde ingå, så framt rikets statsbrist icke alt för mycket
skulle ökas.
Hr Börje Schekta: Yi böra altid tänka lika, och
som bränvinshantering icke kan komma under namn af
borgerlig näring, kan jag icke se, hvad som skall hindra
oss med andre om denne afgift afhandla. Låt oss derföre
icke skiämma oss sielfva och låta Borgareståndet på
en dag höra af oss flere och olika resolutioner uti ett ämne!
Frih. Axel Reuterholm: Mine Herrar, vår värdighet
beror deruppå, at Riksdagen väl slutas, som icke
kan skie, om vi ej med bevilgningsvärcket komma til slut.
Svårt är det väl, at ett Stånd allena skall sättia sig emot
R. o. A. och de andra Stånden, men så stor heder håller
jag ock det före i mitt sinne vara, at R. o. A. i anseende
til rikets förlägenhet samt Riksdagens nu för händer varande
slut sig fogar, då vi väl och med nöje kunna
komma ifrån denne sak.
Hr Ramsay: Det ömar mig höra, det ett Stånd i
saker, som efter min tanka ej rörer Ståndets privilegier,
skall tilbiuda, hvad de andre Stånden fäststält, uphäfva.
Låt oss betala den dem ålagde accis emot rättigheten i
deras ställe bränvinsbränningen idka, den de borde vara
förlustige för deras brukade hårda skrifart!
Grefve Brahe sade sig väl icke kunna neka, det
Borgareståndet uti sitt afgifne Extr. Prot. brukat ett
svårt och otidigt skrifvesätt, men som deras Taleman det
härutinnan begångne felsteg ärkient, så trodde Hr
Grefven det vara med R. o. A:ns ädelmod öfverensstämmande
at ej häruti nu giöra någon vidare rörelse, utan
fasthäldre til slut bringa den förevarande frågan om bevilgningen
och såsom ultimat fastställa sex dal. smt.
Deputation från Borgarståndet.
307
Hr General von Ungern: Det är icke för oss mögeligit
påtruga Borgareståndet en högre consumtionsafgift
för Stockholms stad, än de godvilligt sig vilja åtaga.
Låt oss derföre än vidare giöra försök med sex dal. smt,
hvarigenom kronans inkomster ej förringas, ty genom en
högre afgifts betalande påtänkes mera lurendrejeri, som, deräst
en mindre afgift ärlägges, ej så lönar sig och fölgakteligen
mera tilvärkning i Stockholm skie. Detta är ock den endaste
gång, som lönerne blifvit så skiäligen graverade;
lät oss derföre ej sättia detta värk vidare på spetsen.
Hvarefter R. o. A. biföll til sex dal. smt.
Men Hrr Ramsay och Schekta ropade nej.
Ytterligare uplästes 2 § af Deputationernes Extractum
Protocolli rörande den af Bondeståndet sökte lindring för
deras hemmavarande söner och drängar uti allmänna afgiften,
hvarvid Hr Grefve Brahe yttrade sig, det ej
härom mera någon frågan är, hälst Bondeståndet sig säkerligen
lära begifva.
En Deputation ifrån Borgareståndet anmältes af 4
personer, som på vanligit sätt infördes, då Borgmästaren
Pihl, jemte hälsnings förmälan ifrån des Stånd, öfverlämnade
ett utdrag af Borgareståndets Protocoll af detta
dato, som straxt uplästes, hvarigenom Ståndet uppå begifvande
af Stockholms stads fullmäktige för BryggareSocieteten
änteligen dertil samtyckt, det må för hvarje
tunna spannemål, som i berörde stad til bränvinsbränning
användes, betalas fem dal. smt, dock at härmed enligit
Kongl, förordningen af åhr 1747 förhålles, så at all bränvinsinförsel
til staden blifver förbuden och pengarne terminsvis
betalte. I lika måtto har Ståndet jemväl bifallit
fierdeparts-förhögningen af lilla tullen til nästa Riksdag,
och detta alt med förbehåll, at ingen ändring måtte skie
uti alt det öfriga, som Ståndet uti des förut gifne Extr.
Prot. faststält.
Sedan detta blifvit upläst, bad Grefve Brahe de
Deputerade anmäla R. o. Arns hälsning samt lofvade detta
ährende under närmare öfvervägande taga.
Deputation afträdde.
Då Hr Grefve Brahe, sedan han uprepat Deputations
ährende, utlät sig, det de Deputerade sagt åt en och
annan, at det vore flere städer, de der en lika afgift sig
21—03011. Adelns protokoll. (XVIII) 1751—1752.
308 (Juni 3.) Skjutsningsbesväret.
åtaga ville, deräst införseln ifrån landsorterne blefve förbuden,
ocb önskade Hr Grefven, det H. o. A. sig nu i
detta vålle finna låta.
Hr Gi|ös: Nu är bäst taga detta för godt, sedan
Borgareståndet måst tilstå sig baft orätt, hälst vi ändock
ej mera härmed synas kunna uträtta, och hvad som i accisen
kan brista, ärsättes igenom fierdeparts-förhögningen i lilla
landttullen.
Hvarmed Hr Ridderstolpe äfven instämde samt
trodde, at, deräst R. o. A. varit i sammanträdet med
Talemännen och åhört de föregifne omögeligheter, då ej
vidare någon svårighet härvid blifvit giord.
Men Hrr Schekta och Ramsay förblefvo vid sitt förra.
Då Hr Grefve Brahe giorde frågans om R. o. A.
instämmer med Lofliga Borgareståndet uti des nu afgifne och
[i] Extr. Prot. yttrade tancka angående afgiften för Stockholms
stad för bränvinstilvärkningen.
Hvartil af R. o. A. svarades Ja.
Vidare uplästes utur Deputationernes samfälte Extr.
Prot. 3:dje §, om bränvinsutförslen utur städerne.
R. o. A. biföll des förra yttrande.
4:de §, om fönsterluftsafgiften, förklarade R. o. A.
sig icke kunna gå ifrån dess förra yttrande.
Vid afgifternes beräknande för the, caffe etc. biföls
tilläggningen af mindre förmögne.
S. d. uplästes Bondeståndets Extr. Brot. af den... 1752
om den sökte tilökningen i skiutsen.; reasum[erades], då
Erih. Hamilton sig yttrade, at, så snart denne sökte tilökning
beviljas, jemväl bör påtänckas förhögning i skiutsfärdspenningarne.
Hvarmed Hr Wulfvenstierna jemväl instämde, och
ehuru han icke kunde neka, det allmogens hästar igenom
mycken skiutsning illa blifva medfarne, fant han så mycket
mera betänckeligit nu härtil samtycka, som Bergslagernes
forlöner dem til för svår kiening jemväl derigenom ökas.
Men Frih. Wrangel och Gyllengranat trodde, det
så mycket mindre svårighet härvid borde giöras, som R.
o. Arns frälsebönder igenom svåra skiutsningar jemväl äro
iidande, och at i synnerhet någon tilökning för ridhästar
borde påtänckas, och yrckade derföre å votering.
Ultimat om bevillningen.
309
Då Hr Giös förmente, det nu någon tilökning icke
kunde skie, men likväl framdeles borde påtänckas.
R. o. A. förklarade sig nu icke kunna samtycka til
den begärte tilökning i skiutsen, utan vill framdeles söka
någre utvägar, huru allmogen härutinnan måtte lisas.
Sedermera företogs Secreta Utskottets Extr. Brot. af
d. . . 1752 om koks, kolsmide; reasum [erades] och R. o. A.
kunde icke bifalla Secreta Utskottets Extractum Protocolli.
Hvarefter justerades följande ultimat om bevillningen.
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A.
den 3 Junii 1752.
R. o. A. lät sig föredraga det Lofliga Borgareståndets
Extr. Prot. af den 2 Junii, innehållandes des svar och utlåtande
öfver Riksens Ständers Bevillnings- och Expeditions-Deputationers
gemensama Extr. Prot. af den 31 sidstledne
Maji, hvarjemte R. o. A. jämväl inhämtade det Lofliga
Borgareståndets genom des Deputerade meddelte ytterligare
slut uti en och annan del af bevillningen, hvaröfver
samtelige resp. Stånden sig alt hittils icke fulleligen förenat.
Då nu R. o. A. tillika blifvit underrättade, at det Högvördiga
Presteståndet samt det Ärbara Bondeståndet lemnat
sitt bifall til förbem:te Bevillnings- och ExpeditionsDeputationernes
Extr. Prot. och at således vid det angelägne
bevillningsverket den sidsta handen nu mera kan
läggas; så har R. o. A. med de öfrige resp. Stånden
härmedelst vänligen skolat communicera, hvad uti detta
mål på des sluteliga åtgiärd och utlåtande kunnat ankomma.
Hvad altså den 3:dje §, rörande bränvinsutförslen utur
städerne, angår, så emedan detta icke rörer ett Stånd eller
dess rättigheter allena, så kunna R. o. A. ej finna tilräckelig
anledning at ifrån Bevillnings-projectet afgå. Och
som det Lofliga Borgareståndet sig sluteligen derhän förklarat,
at Bränvinsaccisen för Stockholm samt Götheborg må
utsättas til 5 dal. smt tunnan, med den försäkran, at,
enär någon af de öfrige städerne i riket icke vill tillåta
bränvins införsel från landet, den samma äfven må til
förbem:te accis taxeras; så förklarade sig R. o. A. härmed
enige, hälst som det Lofliga Borgareståndet til den af de
öfrige resp. Stånden åtagne 4:departsförhögningen i lilla
tullen samtyckt.
310 (Juni 3.) Sala stads ansökan. Finska allmogens
Sist bifaller ock R. o. A. det Lofliga Borgareståndets
första yttrande, at de mindre förmögne måge befrias ifrån
afgiften för tbe, calle och chocolade. Men til någon ändring
uti den projecterade fönsterluftsafgiften kan R. o.
A. sig icke begifva.
Sedermera nplästes Sa lila stads och inbyggares ansökning
at, i anledning af Riksens Ständers Secreta Utskotts
under sistledne Riksdag giorde underställande, undfå ett
öre snuts sammanskott af hvart mantal i riket til understöd
vid upbyggande af the åhr 1736 genom olyckelig vådeld
i Sahla stad upbrände publique husen.
Och som åtskillige af R. o. A:ns ledamöter härtil ropade
Nej, så frågades af Grefve Brahe, om icke i stället
för det sökte sammanskott til Sahla stads publique husbygnader
2:ne ovilkorlige collecter öfver hela riket kunde
beviljas. Härtil svarades Ja.
Vidare uplästes Gammar-, Oeconomie- och CommercieDeputations
betänckiande, hvaruti Deputation ganska vidlöftigt,
i anledning af den til Deputation hänskutne 69
§ af Allmogens allmänna besvär, therutinnan the anhålla,
at Allmogen uti Abo- Biörneborgs och Nylands läner måtte
blifva återstälte til den genom Kongl, resolution af den 3
Martii 1747 dem betagne seglationsfriheten, omnämner alla
de förändringar, som denne sökte seglationsfrihet varit förmedelst
städernes klagomål samt äldre och senare Kongl,
resolutioner underkastad.
Och althenstund Konung Gustafs redan åhr 1552 utfärdade
mandat tydeligen skall förbiuda Allmogen all seglationsfrihet,
hvarefter Glorvyrdigst i åminnelse Konung
Gustaf Adolf til bättre ordnings behållande uti handelen
innom riket utfärdat Handelsordinantien af åhr 1617,
therutinnan klarligen blifvit utstakat, hvilka soknar och
tracter borde få segla, hvarmed Allmogen då låtit sig
nöja, utom Pergas sockn, Pyhema pastorat och Lufvia capellgiäld,
hvilka sedan, i anseende til deras nära belägenhet
vid Saltsiön och ringa tilägor i åker och äng, segelfriheten
genom särskilte resolutioner blifvit förundt, hvartil
än Deputation lägger, det genom seglations oinskränkta
idkande af Allmogen l:mo) åkerbruket såsom landtmannanäringssätt
anseenligen skulle komma at lida, 2:do) de
ännu i behåll varande skogar aldeles blifva förstörde,
seglationsfrihet.
311
samt 3:tio seglation ej annat skall kunna vara än upmuntran
för Allmogen til landthandels föröfvande ,å allehanda
landtmannavaror til fartygens lastande, hvarigenom
Allmogen skall afhållas med sine varor städerne besöka,
men Borgerskapet tvärt om nödsakas resa omkring
på landet at deraf förse sig med nödigt behof, och således
alt bringas i oordning, icke allenast til städernes och
Allmogens, utan äfven til rikets kienbara skada; förthenskull
styrcker Deputation, det Hans Maj:ts nådige resolutioner
af den 3 Martii 1747, såsom grundade på 1725
åhrs Kongl. Undersöknings-commissionens betänkande samt
Kongl. Gammar- och Commercie-Collegiernes deröfver lämnade
yttrande, hvarmed så väl Hans Excellence Grefve
Hosén som Herrar Landshöfdingarne instämt, åter må ställas
i full värckan och de hemman och socknar, som ther ej
linnas upräknade, ifrån segelfriheten aldeles varda uteslutne,
dock at de hemman, som ej kunnat upvisa, men
framdeles tro sig kunna upvisa gamla Kongl, resolutioner
på en obehindrad seglation, måge med slike nya skiäl få
vända sig i underdånighet til Hans Kongl. Majit.
Hr Grefve Brahe frågade, om R. o. A. behaga bifalla
Deputations upläste betänckiande, som besvarades
med Ja.
Gammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations betänckiande
uplästes angående den af Allmogen i Österbotten
brukade seglationsfriheten, hvaruti Deputation
af åtskillige vidlöftigt anförde orsaker förklarar sig ej
annat kunna än tilstyrckia, det 1747 åhrs Kongl, resolution
af den 3 Martii, som utstakar, hvilka byar seglationsfriheten
bör förunnas, må, såsom grundad på Landshöfdingarnes
von Essens och Frölichs håldne undersökningar
samt Kongl. Cammar- och Commercie-Collegiernes aflämnade
betänckiande, i alla delar komma i värkställighet,
särdeles som Deputation håller före, det landtbruket aldrig
kan upkomma, där Allmogen med segelresor sin angelägnaste
tid förnöter, utan för helt oumgängeligit anser,
det seglationsfriheten uti en sådan ort som Österbottn för
de öfrige hemmansboer, hvilka sielfve til jordens upbrukande
hafva ämne och lägenhet, må inskränkas och förbiudas.
Dock som landtmannen utan för mycken omsorg
samt emot skiäligit pris bör kunna föryttra sin landtmanna
-
312 (Juni 3.) Österbottniska allmogens seglationsfrihet. Tullarrendet.
vara, och borgaren ej för drygt des vahra, som bonden
skall kiöpa, upstegra, föreslår Deputation, det uti hvarje
sockn vid siökanten en frimarknad 2 eller 3 dagar efter
soknens storlek, sedan vederbörande Landshöfdingar blifvit
hörde, på det sättet inrättas måtte, at borgaren för större
beqvämlighets skull kan resa ifrån den ena marknaden
til den andra, hvaräst borgare och bönder, ehvaräst de
ock sina hemvisten äga, skola frihet äga med hvarannan
kiöpslaga, då landtmannen tros så mycket bättre kunna
iå des vahror betalte, som de i Österbotn varande siu
städer, hvilka ej annan handel skola äga lof at drifva än
med bonde-vahror på Stockholm, nödvändigt med hvarannan
måste täfla at blifva til bondens vahror afnämare, så
mycket mera som visse socknar til visse städer med des
handel icke äi-o bundne, utan Allmogen med sine til salu
ägande vahror äga frihet hvad stad de hälst åstunda besöka,
hvarom Deputation, i anseende til någon hos Allmogen
inrotad prejudice, håller före en förordning böra utfärdas.
Sist tilstyrcker Deputation, det, på den händelse en
eller flere af Allmogen ännu skulle förmena sig hafva någre
sådane skiäl at förete, hvilka hvarken för den håldne Commissionen
eller nu sedermera inför Riksens Ständer blifvit
företedde, de då må äga frihet i underdånighet vända sig
til Hans Kongl. Majt des nådiga utslag at afbida.
Deputations betänckiande blef bifallit.
R. o. A. lät sig föreläsa Riksens Ständers Tull-Deputations
betänckande af den 6 Maj sistledne, hvaruti Deputation
af andragne omständigheter tilstyrcker Riksens Ständer
at i underdånighet Hans Kongl. Maj:t anmoda, enär
tiden infaller, på hvilken det gamla tullarende-contractet uphörer,
med Råds råde, efter inhämtat utlåtande ifrån Riksens
Collegier, i nåder förordna så väl om sielfva arendesättet
som summan, säkerheten, vilckoren och tiden med
mera, samt at sådant arende-contract sluta låta, som til
rikets sanskylliga nytta och fördel kan pröfvas ländande,
hvarvid Deputation uprepar åtskillige omständigheter,
som tros böra i akt tagas. Och fogar jemte sitt betänkande
åtskillige Deputations ledamöters tanckar, som
ifrån Deputation varit skilgaktige.
Grefve Brahe giorde följande proposition, som biföls
och å betänckandet skrefs.
Manufakturkontorets åligganden.
313
R. o. A. finner rådeligast, det til Hans Kongl. Maj:t
må updragas at, enär det med General-Tullarende-Societeten
ännu påstående contract til ända löper, taga i anledning
af Tull-Deputations betänkande sådane mått och
författningar, som för riket kunna nyttigast pröfvas.
Sedermera uplästes Riksens Ständers Tull-Deputations
betänkande angående en Cammarförvants antagande i Tulloch
Licentcontoiret.
R. o. A. öfverlämnade så väl detta som det mera
tullvärcket angående til Hans Kongl. Maj:ts nådiga förordnande.
Som R. o. A. i anseende til Riksdagens nu annalkande
slut icke såg sig vidare kunna lägga handen vid de ännu
oafgiorde Ståndens allmänna besvär, så fant R. o. A. [godt]
dem til Hans Kongl. Maj:ts nådiga afgiörande öfverlämna.
Sedermera uplästes Secreta Handels- och ManufacturDeputations
den 2 i denne månad afgifne Extractum Protocolli,
hvaruti Deputation l:mo) omförmäler sig icke utan
förundran hafva ärfarit, huruledes, oaktadt Kongl. Maj:t,
uppå Riksens Ständers Secrete Utskotts underdånige tilstyrkiande
af den 21 Nov. 1747, i nåder uttryckeligen befalt,
icke mindre än Secrete Utskottet genom utdrag af Protocollet,
dat. den 25 Nov. 1747, at, til återbetalningen af de
uti Riksens Ständers Banco låntagne penningar, de i Hallen
pantsatte vahror böra på auctionen försäljas, på sätt
som högstbemälte Kongl, befallning tydeligen utstakar
och föreskrifver, dock at en god del af bemälte vahror
skola oförsålde ligga, så i Stockholm som de öfrige Hallrätterne
i riket, och som Deputation jemväl af de inkomne
berättelser förnummit, det de pantsatte vahrorne til en
del blifvit för högt värderade samt eljest äga åtskillige
skador; så tilstyrcker Deputation, l:mo det ManufacturContoiret
må anbefallas at utan vidare tidens utdrägt
låta värkställa försälgningen af desse panter, på sätt som
förut skall förordnat vara, och de för desse försålde Hallpanter
inflytande medel uti Riksens Ständers Banco til
gäldens stoppande inbetala, samt hädanefter inga särskilte
förskotter til fabriquerne få giöras, utan manufacturfonden
användas efter Deputations utdrag utur protocollet
af den 15 i denne månad. 2:do Som Riksens Ständer så
förökt betieningen vid Manufactur-Contoiret, at ej allenast
314 (Juni 3.) Manufakturkontorets
ali säkerhet vid medlens indrifvande och redogörelse skall
kunna hafvas, utan ock at samma betiening til alla Contoirets
angelägenheters uträttande är tilräckelig, så skall
fullmäktige åligga noga tilse, det betieningen uti alt fullgiör
hvad den giöra bör; pröfvande Deputation äfven nödigt,
det Contoirets räkenskaper hädanefter böra, sedan
de af Räkenskaps-commissarien och Revisoren til sifran
blifvit pröfvade, godkiende och underskrefne, äfven af
Herrar fullmäktige, hvad anordningarnes riktighet med
mera vidkommer, med underskrift gillas och stadfästas.
3:tio At Herrar fullmäktige sielfve med all upmärksamhet
skola sig angelägit vara låta värkställa alla de ährender
och giöromål Manufactur-Contoiret anbefalte blifvit
och i synnerhet then them åliggande specielle upsigt öfver
de manufacturer, som niutit understöd af manufacturfonden,
så at rikets til fabriquernes uprättande och fortsättiande
använde kostnader måtte genom deras ordenteliga
drifvande vidare framalstra och föröka den påsyftade
förmon. I synnerhet skall ock fullmäktige vara sorgfällige
om tidige författningars tagande theremot, at the
til sådane fabriquer giorde förskotter icke må blifva fruktlöse;
och som Riksens Ständer vid nu varande Riksdag
tagit ytterligare utvägar til manufacturvärckens upmuntring
och understöd genom premier, så måste fullmäktige
tilse, det ej något underslef må kunna vid tilvärkningens
quantum förelöpa, samt på thet nogaste sig therom underrättade
giöra, huruvida vederbörande genom ytterligare
flit och sine värks förbättring som ock genom tilvärkningarnes
godhet giöra sig til en sådan förmon värdige. 4:to
Som igenom Kongl. Commercie-Collegii och Manufaktur -  Contoirets collision utur åtskiilige giöromål någon oreda
sig yppat och för instundande tider än ytterligare torde
vara at befara, så håller Deputationen nödigt, det Manufactur-Contoiret
må förbiudas at hädanefter icke befatta
sig med någre andre giöromål än de, hvarpå des inrättning
egenteligen syftar, samt Contoiret uti des instruction
blifvit specielt anbefalte, hvaremot Kongl. CommercieCollegium
å sin sida fritt och obehindrat alt det, som des
instruction och embetes plikt kräfver, til alla delar skall
äga fulgiöra och handhafva, och hvad de giöromål vidkomme,
som Kongl. Collegio och Contoiret i stöd af in
-
aligganden.
315
structionerne gemensamt tilkomma, så skola begge äga at
sins emellan theröfver hafva sammanträde och rådplägning
samt icke annorledes än gemensamt vidtaga författningar,
som dit höra, lika som de ock uti dylika mål, der
omständigheterne så fordra, begge sine underdånige betänckander
til Kongl. Maj:t böra afgifva, i anseende hvartil
Deputation styrcker Riksens Ständer at i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majt i alla sådane gemensamma ährender
icke täcktes nådige svar eller utslag lämna, förr än
begge värckens tanckar blifvit infordrade och bepröfvade.
5:to Den väre fabriquer tryckande svårighet genom de i
svang gående lurendrägerier tror Deputation bäst kunna
hämmas, om Riksens Ständer thertil samtycka, at fullmäktige
uti Manufactur-Contoiret må lämnas frihet utvälja
någon pålitelig man, som, emot skiälig lön samt beslagare-andelen
af hvad som confisqueradt blifver, på bästa
sätt må såsom Contoirets ombudsman bevaka denne för
fabriquerne stora angelägenheten, hvarigenom Deputationen
håller före, at nyttan häraf för fabriquerne skall
blifva långt större än utgiften til lönen för manufacturfonden
kiänbar. 6:to Althenstund fabriquernes väl äfven
mycket derpå beror, at fabriquernes angelägenheter utan
uppehåld blifva afgiorde, förthenskull skall fullmäktige
åligga at visse dagar hvarje vecka sammanträda och sielfve
emottaga samt åhöra de sökandes ährender, som til Contoiret
höra, samt dem med all mögelig skyndsamhet utan
uppehåll afgiöra, såsom ock, enär angelägenheten så kräfver,
at fullmäktige under sig sielfve behöfva sammankomster,
the thet icke underlåta. Lika som Kongl. Commercie-Collegii,
så ock fullmäktiges, omsorg och tilsyn
vid fabriquerne icke blott skall stadna vid infordrande
underrättelser och beskrifningar om fabriquernes drift och
tilstånd, utan fullmäktiges skyldighet vara at sielfve, så
vida någonsin giörligit är, besiktiga de fabriquer, som förskotter
undfåt eller premier skola niuta, samt tilse, at
alla tilvärckade vahror på det nogaste undersökas och besiktigas
vid Hallen, så at publicum vinner i goda vahror
och fabriquerne som snarast perfection uti sine tilvärkningar.
Hvarjemte R. o. A. äfven lät sig å nyo föreläsa det
i går upläste Borgareståndets Extractum Protocolli af den 30
316 (Juni 8.)
Kommerskollegium
nästförvekne Maj månad rörande nödvändigheten af gräntsornes
utstakande emellan Kongl. Majt:s och Riksens Commercie-Collegium
och Manufactur-Contoiret.
Hr General von Ungern Sternberg förklarade sig
väl i går, då Borgareståndets Extr. Prot. blifvit upläst,
varit uti någon villrådighet om rätta gräntsors utstakande
emellan Kongl. Commercie-Collegium och Manufactur-Contoiret,
men sade sig nu, sedan han åhört Deputationens
nyss upläste Extr. Prot., icke finna någon svårighet
det samma såsom väl grundat bifalla, hälst den,
som äger makt af manufacturfonden för fabriquerne understöd
meddela, äfven bör hafva upsikten, huru de användas,
sig updragen.
Hr General Lantinghausen: Det är ganska sälsamt,
det vi altid äro i stridighet om våra manufacturvärks
inrättning, fördel och den upsikt, som deröfver hafvas
bör. Mig tyckes Manufactur-Deputations nu upläste
Extr. Prot. är väl utarbetat, och håller jag rådeligast, til
undvikande af trätor, det vi straxt votera.
Men Hr Ramsay sade sig aldeles icke kunna bifalla
Deputations Extr. Prot., med tilläggning at, enär de omnämde
värderingsman för högt vahrorne til kronans skada
värdera, de då böra ärsättia, hvad som vid försälgningen
kan brista.
Grefve Creutz: Det bör vara oss mäst om hiertat
befordra manufacturvärckens upkomst, och som Riksens
Ständer funnit, det Commercie-Collegium icke skulle kunna
medhinna skiöta alla manufacturvärckens angelägenheter,
så hafva de inrättat Manufactur-Contoiret, hvilket så väl
som andre nyttige värk bör bibehållas vid den myndighet
des instruction och andre förordningar det tillägger, hälst
Riksens Ständers dervid påsyftade ändamål eljest skulle
störas och en sådan rubning ej annat kunna än til fabriquernes
undergång förordsaka oredor, och är så mycket
nödigare för fabriquerne hafva til Contoiret tilgång, som
de där snart kunna blifva i deras saker til slut förhulpne,
varandes ock betänckeligit sättia Contoiret under Collegii
inseende, och är således bäst Deputationens Extr. Prot.
bifalla.
Hr Mannerheim: Jag påminner mig, det jag 1738
åhrs Riksdag satt i Secreta Handels- och Manufactur
-
och Manufakturkontoret.
317
Deputation, och at då största svårigheten var förskaffa
penningar til manufacturvärckens uphielpande; men aldrig
kunde jag förställa [mig] någon ny fråga skulle upkomma om
medlens disponerande, i synnerhet sedan vi så märckeligen
rönt prof af fabriquernes upkomst i de förflutne åhren, då
Contoiret om penningarnes utdelande til förskotter besörgt.
Hr Hastfer: At manufacturfonden af en och annan
i Contoiret blifvit illa disponerad, det är ostridigt, och at
mycket kunnat besparts, om Kongl. Commercie-Collegium
deröfver haft inseende, lärer icke eller någon kunna neka.
Således är jag ännu i villrådighet, om icke Borgareståndets
Extr. bör bifallas.
Hr Landshöfding Wennerstedt: Begge desse
värken äga sina särskilte instructioner dem til rättelse;
således bör Manufactur-Contoiret icke gå med des giöromål
deröfver, ehvad författningar sedermera äro giorde.
Erih. Kagg: At få manufacturerne i fulkomligit
stånd tienar värckeligen sättia Contoiret under Collegii
inseende, hvilket i fundamentallagen äger sin grund och
bör helighollas, men de oeconomiske förordningarne kunna
ändras.
Hr Hårleman uprepade åtskillige orsaker til Manufactur-Contoirets
inrättning, och i synnerhet at det vore
at lindra Commercie-Collegium i des nog mångfaldige
sysslor samt således bidragande til manufactursakernes
snällare lopp, samt at dylike Contoir i alla länder äro inrättade,
hvarföre han holt för rådeligast låta härmed til
nästa Riksdag anstå, då tiden en nogare granskning torde
medgifva.
Hr Ehrencreutz förklarade sig lika nögd, uti hvad
slut R. o. A. häruti skulle behaga stadna, men förmente
likväl, det i Regeringsformens 33 § noga utstakas, huru
vidsträkt Collegii omsorg i anseende til manufacturvärcken
bör vara, äfven ock i 9 och 17 §§ uti Manufacturprivilegierne,
och at Collegium mera i anseende til manufacturer
icke är ålagt, utan Riksens Ständer alt ifrån Contoirets
första inrättning i den tanckan fortfarit, at Contoiret,
som hade manufacturfonden under sin vård, jemväl
til lindring i Collegii giöromål skulle upsikten om fabriquernes
förbättring samt medlens användande med mera
318 (Juni 3.) Kommerskollegium och Manufakturkontoret.
öfverlämnäs. Vid 4 § af Deputationens yttrande, om de
yppade oredor igenom Collegii oell Contoirets collision
utur åtskillige giöromål, åberopades 1739 åhrs Manufacturprivilegier
samt åtskillige bref af åkren 1741, 42, 43, 44,
47 ock 48, ock kolt Herr Hofrättsrådet före, det gräntsorne
nu så tydeligen af Manufactur-Deputation äro utstakade,
at ej mera någon blandning desse värk emellan
kan skie.
Hrik. Sckeffer: Som nu frågan är om skilnaden emellan
Kongl. Commercie-Collegium ock Manufactur-Contoiret,
kvilka begge äga sina särskilta instructioner, så följer
nödvändigt, det begge desse värk äro grundade på deras
särskilte principier, som synes för Collegium i synnerhet
vara at sträcka sin omtancka til borgerskapet ock de handlande,
samt alt hvad som til kandelens obekindrade lopp,
säkerhet ock upkomst kan bidraga, men deremot Contoirets
försorg deruppå sig grunda, kuru manufacturvärcken
må tiltaga ock uphielpas, alt uti deras särskilte instructioner
utfört. Jag tror derföre vi giöra bäst låta alt detta
vara i sin förra form.
Frik. Kagg förklarade sig mera vörda Borgareståndets
än Manufactur-Deputations yttrande.
Hr General von Ungern: Under det Herrarne härom
ventilerat, har jag ytterligare igenomläst Secreta Handels-
ock Manufactur-Deputations Extr. Brot. ock kan ej
annat än styrckia K. o. A. det samma bifalla, med tillläggning
l:mo at uti 3 §, kvaräst omtalas, at fullmäktige
i Contoiret böra tilse, det ej underslef vid tilvärkningarnes
quantum må förelöpa, införes, det de äfven deröfver
böra kand hålla, at den på fabriquesvaror tiltagne ansenliga
dyrhet må förminskas. Uti 4 §, kvaräst sammanträden
emellan Manufactur-Contoiret ock Commercie-Collegium
omtalas, lägges til, at de efter kåldne sammanträden böra
afgifva gemensamme betänckander. Ock at den i 5 § nämde
Contoirets ombudsman icke på något sätt bör sig få befatta
med de en beslagskarl tilkörande syslor i anseende
til lurendrägerie-vakror.
Hr General von Ungerns proposition biföls ock straxt
derefter justerades.
Hvarefter Hr Ramsay til R. o. A. hemstälte, om
icke nödvändigt vore i Manufactur-Contoiret den förän
-
Memorialprotokoll för 4 juni.
319
dring giöra, at Hofrättsrådet Tsilander träder til sin sysla
ock Lagman Malmerfelt såsom kunnig i räkenskaperne intoge
sätet i Manufactur-Contoiret.
Men Hr Boije ock Hr Örnsckiöld med flere begärte,
det denne sak skulle blifva liggande på bordet, då Hr
Giös sade, det detta kan sparas, tils R. o. A. framdeles
sine oeconomica sig til afgiörande företager.
Ventilation afstadnade ock R. o. A. åtskildes.
Den 4 Juni kl. 7.
Äfven denna dag, på hvilken Riksdagens högtidliga afslutning
ägde rum, har ett kort sammanträde hållits på Riddarhuset. Som
endast ett memorialprotokoll föreligger för detta plenum, meddelas
här blott en förteckning öfver de ärenden, som därvid förekommit,
jämte R. o. A:ns resolutioner, på samma sätt som förut skett med
dylika protokoll.
1) Kammar-Ekonomie-Deput:s uti. ang. afgärdahemman i Näsby
socken. Bifölls. 2) Bevillningsdeputationens uti. om eftergifter.
Bifölls. 3) Sekreta Utskottets uti. om Generalauditörens lön. Bifölls.
4) Gyllensvärd om Döbelns sak. Påmintes. 5) Sekreta Deputationens
bet. om Assecurationsrätten. Bifölls. 6) Sekreta Utskottets
prot. utdrag om Förkortningskommissionen. Bifölls. 7) Deputation
från Bondeståndet under Josef Hansson, med underrättelse
om Ståndets beslut ang. auktionerna, om den lägre betjäningens
befordran vid Ständernas verk samt ang. besvären. 8) Bondeståndets
prot. utdrag om konfiskerade varor. Bifölls. 9) Leijonsten
ang. 83 § af Bondeståndets besvär. Frågan synes hafva
blifvit hänskjuten till Kongl. Maj:t. 10) Bergs-Deputationens uti.
om ädlare metaller, hvarå ingen resolution torde hafva medhunnits,
emedan R. o. A. måste aftåga till Rikssalen.
Den 4 Juni kl. 2.
Efter ceremonien på Rikssalen återvände R. o. A. till Riddarhuset,
då Grefve Brahe berättade om förloppet vid Deputerades
afskedsuppvaktning hos Konungen, Drottningen och Kronprinsen.
Vidare upplästes Landtmarskalkens afskedstal, hvarpå Brahe fick i
uppdrag att »complimentera» honom, och slutligen höll Brahe sitt
afskedstal.
320 (Joni 8.) Introduktionsfrågor.
Den 8 Juni.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 10.
Gref Brahe äskade liud samt bad R. o. A. intaga
sina ställen.
Hr Hästsko sade sig hafva något at andraga beträffande
Cancellistsysslan här vid Riddarhuset, hvarom sidst
blifvit ventileradt, på händelse af nu varande Cancellisten
von Strokirchs befordran.
Men som Hr Kalling med flere andre af R. o. A.
svarade, at denna fråga i näst föregångne Pleno blifvit
afgiord, så blef härom nu ej vidare tält.
Gref Brahe: Efter skiedt öfverenskommande lärer
ämnet til R. o. Arns sammankomst i dag blifva angående
introductionerne, hvarvid naturligtvis fölljande frågor förekomma,
nemligen:
l:o) Om dem, som vid Hans Kongl. Maj:ts höga Kröning
blifvit i Grefve- och Eriherrestånd försatte.
2:o) Om dem, som vid samma höga tilfälle blifvit med
adelig skiöld benådade.
3:o) Beträffande dem, som innehafva fordna Svea
Konungars skiöldebref eller uttryckelige resolutioner. Och
sidst
4:o) Angående dem, som hafva uptedt Kongl, remisser
til R. o. A.
öfver desse frågor lära altså R. o. A. behaga utlåta sig.
Frih. Göij ett: Jag erkänner til alla delar ricktigheten
af Gref Brahes nu giorde proposition och håller före,
at det vore aldeles stridande emot vår underdåniga vördnad
så väl emot Hans Kongl. Majit som Dess Glorvyrdige
Företrädare, om vi nu skulle lägga ytterligare svårighet
i vägen för dem, som äro innehafvare af Kongl, skiöldebref
och tydelige resolutioner, hälst vid detta tilfälle, då
Regeringsformen synes gifva dertil anledning. Men emot
de så kallade remisserne, hvilka til sin egenskap äro mig
obekandte och komma mig sällsamme före, kan jag ej
annat än protestera.
Hr C. J. Klingspor biföll til alla delar Frih. Coijetts
mening, hälst i betracktande af det andragne skiälet uti
Regerin gsformen.
Grefvars och Friherrars introduktion.
321
Hr von Stiernman påminte, at man nödvändigt
måste giöra en skillnad emellan de så kallade remisser;
ty somlige af dem kunna väl vara stäldte såsom uti form
af remiss och likväl positive innehålla Konungens höga
samtycke til adelskap för den sökande; en del åter, serdeles
i sednare tider, kunna rätteligen kallas remisser,
emedan de blott innebära ansökningens hänförvisande til
R. o. A. Hvad de första slags remisser angår, så är at
märka, at i fordna tider Konungarnes resolutioner om
adeligit stånd altid utfärdades med den elausulen, at vederbörande
hade sig hos R. o. A. at anmäla om introduction,
hvarföre ock Högst Salig Konung Carl XI under den 21
Februarii 1696 låtit utfärda en förordning, hvilken pålägger
dem, som blifvit benådade med adeligit stånd och
vapn, at innom viss förelagd tid vid 30 dal. smts böter
låta sig på Riddarhuset inskrifva.
Hr Fredenstierna upläste til Protocollet dess dictamen
Lit. A.
Äfvenväl uplästes Frih. C. G. Lieivens dictamen Lit.
B, hvilka vid slutet af detta Protocoll bilagde finnas.
Gref Brahe frågade, om icke R. o. A. behagade först
samtycka til deras introduction, som af Hans Kongl.
Majit blifvit til Grefve- och Friherrevärdigheten uphögde
och sig nu anmält samt nöjacktige prcestcmda erbudit.
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Men som härvid någon påminnelse giordes, om hvad
ställen desse Grefvar och Friherrar nu skulle komma at
intaga, hälst som den frågan tilförene vid denna Riksdag
blifvit vidrörd; så yttrade sig Hr Giös, at han ansåge det
för en afgiord sak, at Grefvar och Friherrar enligit 1720
års förening til höger om Landtmarschalken på långbänkarne
behålla sina ställen, och at R. o. A. ej ifrån sina
förra rum må varda trängd, hälst som de äldste famillerne
fått kännas vid contributionerne til Riddarhusets
första byggnad.
Frih. Eric Wrangel sade, at sådant med samma
skiäl kan lämpas til de äldre Friherre-famillerne, och giorde
fördenskull det förbehåld, at de samma icke genom Grefvarnes
tilväxande antal måtte ifrån sina förriga ställen
alt för mycket tilbaka sättas.
Och som den frågan åter vidrördes, om icke de, som
322 (Juni 8.) Beckfries memorial
nu blifvit Grefvar och Baroner, kunde behålla sina förriga
ställen på Riddarhuset, så hemstälte Hr Wulfwenstierna,
om icke, så vida rummen på Grefve- och Friherre-bänkarne
ännu kunna tåla någon tilökning, denna
quaestionen, som ändå häfver med sig åtskilliga olägenheter,
kunde upskiutas til framtiden och för denna gången
Grefvar[ne] och Friherrarne niuta sina ställen enligit
1720 års förening.
Hvilket omsider på Gref Brahes föreställning R. o.
A. biföllo.
Sedan företog Gref Brahe den frågan angående deras
intagande på Riddarhuset, som Hans Majit vid sin Kröning
i adeligit stånd försatt.
Hvarvid uplästes först en af Hans Kongl. Majit i
nåder underskrefven och til R. o. A. nedsänd lista, dat.
den 25 November nästledne år.
Äfvenväl en förteckning på åtskillige, som sedermera
erhållit samma Kongl. nåd.
Ytterligare uplästes Biddarhus-Deputationens betänkande
af den 28 sidstledne Maji, hvaruti utom dem, som
bemite Deputation den 8 November förledne år anmält, nu
upgifves alla de öfrige, som sig sedermera med Kongl,
skiöldebref eller resolutioner hos Deputationen instält och
under visse utfäste vilkor om introduction anhållit, hvaribland
likväl de icke äro begrepne, som sig antingen icke
infunnit, förrän Deputationen afslutat sitt arbete, eller
ock nu aldpaförst blifvit ägare af Hans Kongl. Maj:ts nådiga
resolutioner, hvarå för dem skiöldebref med det snaraste
lära utfalla.
Vid detta memorial var bifogadt ett af Herr Joachim
Beck-Fries, såsom bemite Deputations ledamot, serskildt
afgifvit memorial, hvaruti omständeligen uprepas, huru
de adelige famillernes antal sedan 1625, då R. o. A. första
gången uti en matrikel rangerades, blifvit förökt, så at i
stället för 130 familier, hvilket ungefärligen kunde vara
Riddarhusets styrcka uti nyss nämde tidehvarf, det samma
nu, sedan afdragning är skiedd af alla vitterligen utdödde
familier, lärer med Grefvar och Baroner tilsammans räknadt
i det närmaste bestå af 1553 subsisterande capita.
När man nu räknar 4 af mankön och 4 af qvinkön til
hvarje ätt, utgiör sådant 12,424 adelige personer, hvare
-
om fideikommissers stiftande.
323
mot hela behållningen af alle frälsehemman i riket näppeligen
lärer stiga til mer än 15,600 hemmantal, sedan
behörig kortning skiedt för de ad pios usus förlänte och
i ofrälse händer varande frälsehemman. I anledning af
de olägenheter, som häraf klarligen lära kunna deduceras,
hemställes altså, om icke det beslut kunde tagas, at ingen
introduction på Riddarhuset måtte skie, förr än den, som
det söker, uti Riddarhus-Deputationen med fulla skiäl
vist sig hafva til familiens framdeles bestånd uprättat
något fidei commissum af frälse ägendom, bergsbruk eller
annan ständig inkomst til den äldsta manliga descendent,
arfvinge efter arfvinge, då för en Adelsman 1000 dal. smt,
för en Friherre 1500 och för en Grefve 2000 dal. dito mynt
i årlig inkomst borde utsättas. Kunnandes igenom en sådan
författning ingen sägas något lida, emedan de, som
af Hans Majit blifvit med adelskap benådade, ändå uti
alla mål niuta adelige förmåner och privilegier til godo,
utom säte och stämma på Riddarhuset, hvilket vore det
endaste, som för dem blifvit upskiutit, intil dess deras
förmögenhet kunde tillåta dem at giöra en sådan fundation,
som förr bemäldt är. Emedlertid protesterar Hr
Beck-Fries emot all introduction.
Hr M. Schekta: Hvarken vän-eller ovänskap föranlåter
mig at tala något i detta mål, utan allenast den
billiga nit jag bör hysa för vårt samfunds bestånd i framtiden.
Regeringsformen af år 1720 har redan funnit rikets
tilstånd sådant, at Adelsståndet då allenast tålde
tilökning af någre få, som sielfva orden lyda. Sedan den
tiden hafva vi öfverflödigt blifvit ökade, hvarom våra
fasta ägendomar kunna bära vittnesbörd, som mästadels
råkat i ofrälse händer. Det lärer altså förestå oss det
öde, som en stor del gammal Adel i Spanien och Polen,
hvilka nödgats blifva bönder. Det vore altså rådeligast,
at man en gång för alla hos Hans Majit i underdånighet
anhölt, at adelige ätternes förmering måtte inskränkas,
och at här på Riddarhuset utsattes en ansenlig stor summa,
utom hvilkens erläggande ingen borde intagas.
Gref Brahe: Samtelige R. o. A. lärer aldeles instämma
med Hr Beck-Fries berömvärda ändamål uti dess
memorial, men härvid möter den olägenheten, at man ej
gierna kan giöra en ny lag, just då man är in procinctu
22—083011. Adelns protokoll (XVIII) 1751—1752.
324 (Juni 8.) Om majorat eller fideikommiss.
at värkställa en sak, utan kan sådant vid ett annat tilfälle
komma i consideration.
Hr Axel Reuterholm: För R. o. A:ns egen derunder
beroende välfärds skull tyckes mig, at man borde antaga
det af Hr Beck-Fries upgifne förslag i anseende til framtiden,
bälst som det nu in instanti ej lärer kunna lämpas
til dem, om hvilkas introduction nu är frågan. För min
del skulle jag icke allenast önska, at alfvarlige mått och
steg blefvo tagne emot famillernes tilökning hädanefter,
utan ock at någon utväg kunde påfinnas til någon skiälig
förminskning af de redan existerande adelige familier,
at de ej för mycket måtte grena sig, såsom til exempel
antingen igenom Majoratets införande eller visse författningar
i giften, dem jag för min del bekänner, at jag ej
nu i hast kan föreslå. Men det vet jag med full säkerhet,
at landet ej har brist på Adel, men väl på landtbrukare
och tienstefolk.
Och som Hr C. J. Klingspor understödde den tankan
angående Majoratet eller äldste sons exclusive rättighet
til adelskap, så svarade Gref Brahe, at Hans Maj:ts
nådiga tanka väl varit sådan med alla dem, som Han vid
Dess Kröning til högre stånd i nåder flyttat, hvarom äfven
ett Extractum Protocolli varit til R. o. A. nedsändt, men
sedermera, förmodeligen uppå mångas anhållan och til
förekommande af missämja, blifvit återtagit.
Hr Ridderstolpe hemstälte, om icke, så vida denna
quaestion torde nu blifva mycken vidlyftighet underkastad,
R. o. A. skulle aldrahälst täckas blifva vid de af Gref
Brahe i ordning stäldte frågor.
Hr Giös förklarade sig anse Hr Bech-Fries uti dess
Memorial yttrade tankar såsom ganska nyttige, men at
det vore nästan omöjeligit nu derom kunna fastställa något
vist; härvid kunde ock förefalla flere andra betänkeligheter,
nemligen hvar sådane fidei-cominisser skulle vara
at tilgå, ty egendomar äro icke altid fala, och den, som
är possessionatus, är det merendels uti ärfd egendom, den
han emot lag til fidei-commiss ej kan förvandla. För öfrigit,
som vi måste vidgå, at de fläste ibland oss ty värr
äro obesuttne, så synes det ej särdeles billigt, at desse
skulle belägga de besuttne med alt för dryga onera.
Hr Fr. Ehrenswärd: Om någon författning skall
Introduktion af de vid kröningen eller förut adlade. 325
giöras om fidei-commisser, så är det billigare, at den tager
sin början hos oss, som redan äro, än de, som framdeles
skola blifva adelsmän. De sednare skulle på det sättet
lika som tränga ut oss, hvarföre det torde vara säkrast,
at den, som har råd at testamentera något til sin familles
bestånd, må giöra det i redbara capitaler.
Efter något ytterligare discourerande härom på de
grunder, som redan anförde äro, stannade R. o. A. i den
tankan, at de gierna skulle se, om några sådane fideicommisser
til famillernes uprätthållande i framtiden
kunde stadgas, men at härom för denna gången icke något
definitive kan fastställas; dock acktade R. o. A. nyttigt,
at Riddarhus-Deputationerne hädanefter giöra föreställning
härom til dem, som sig framdeles til introductions
vinnande anmälandes varda.
Gref Brahe bad, at R. o. A. nu ville vara betänkte
på den förestälte frågan angående deras introduction, som
vid Hans Kongl. Majt:s Kröning blifvit adlade eller innehafva
fordna Svea Konungars skiol debref.
Och som en del af R. o. A., i synnerhet hvad den
sednare omständigheten angick, syntes hysa något tvifvelsmål,
så at härtil svarades med Ja och Nej och
Frih. Eric Wrangel yttrade sig, at hvad dem angick,
som ägde fordna Konungars resolutioner, så vore
det ett R. o. Arns oeconomicum, hvaröfver de kunde nu
utlåta sig, men at de förra voro dertil mera berättigade
i anledning af Regeringsformen, så erindrade
Gref Brahe, at han i detta mål ingalunda förstått
remisser utan endast positiva resolutioner eller skiö! debref.
Hr G. A. Ruthenschiöld anmärkte, at R. o. A. så
väl igenom vördnad som naturlig billighet äro förbundne
at äfven så väl respectera den ena Konungens namn som
den andras.
Hr H. H. Boije påminte, at redan år 1743 blifvit
löfte gifvit til dem, som kunna upte värkeliga skiöldebref,
at med det snaraste blifva introducerade. För öfrigit och
som R. o. A. allaredan vid denna Riksdag förklarat den
benägenhet för Herr Öfversten Foch, at han skall ansees
som intagen på Riddarhuset, så snart han med giltige bevis
intygar sin härkomst af den adelige Fockske familjen,
så förmodade och äfven anhöllt Herr Boije, at ett så ädel
-
326 (Juni 8.) Introduktion af de vid
modigt prsejudicat måtte också komma Herr Öfversten Knorring
och dess barn til godo, så snart han kan upte Hans
Maj:ts nådiga resolution, hälst som förtienster och alla
öfrige omständigheter hos desse bägge Herrar Öfverstar lära
finnas lika talande til deras förmån.
R. o. A. biföllo, at Herr Öfversten Knorring må ansees
som introducerad, så snart han gitter upte Hans Maj:ts
nådiga resolution om adelskap eller naturalisation.
Sedan upkom någon ventilation om dem, som senast
undfått Hans Kongl. Maj:ts nådiga resolutioner och icke
hunnit at med Riddarhus-Deputationen på något sätt capitulera
om deras introductions-afgifter.
Och hvad i synnerhet angick Borgmästarnes här i
Stockholm Aulcevills, Plomgrens och Schenings barn, så
påstods af Frih. Carl Otto Wrangel, Gref Creutz och
flere, at de borde något ansenligare til Riddarhuset erlägga
än det, som nu blifvit erbudit, nemligen för Plomgrens
barn 1200, för Aulcevills 600 och för Schenings äfven 600
dal. smt.
Hr Beck-Fries tilstyrckte, at Borgmästaren Plomgren
i anseende til dess nog kunbare förmögenhet borde
för sina söner betala 12000 daler och de andra hägge Borgmästarne
6000 daler kopparmynt.
Gref Brahe: I anseende til de considerationer, som
hos R o. A. redan förevarit, lära vi först ej kunna undgå
at emottaga de Herrar, som Hans Majit vid dess Kröning
med denna nåd utmärkt, och at för någon mindre
betydande skillnad i afgifterne gå den ena förbi, när den
andra blir intagen, vet jag ej, om det gierna rimmar sig,
då vördnads betygelse för vår nådiga Konung är i detta
fall vårt förnämsta ögnamärke.
Härmed instämde ock Hr C. J. Klingspor med flere.
Men Hr von Stiernman gaf tilkänna, at RiddarhusDeputations
instruction innehåller, det man vid introductions-afgifternes
determinerande äfven bör hafva afseende
på förmögenheten.
Hr H. H. Boije hemstälte, om icke R. o. A. torde
finna anständigast at nu på en gång och utan skillnad
afgiöra frågan om introduction och sedan låta ankomma
på Riddarhus-Directionen at förmå vederbörande at öka
den utfäste summan.
kröningen eller förut adlade.
327
Detta understöddes af åtskillige och i synnerhet af
Frih. Scheffer, hvilken ock, hvad Borgmästaren Plomgren
angick, sade sig hafva förmärkt, at han utfäst dubbelt
större summa än de andra 2:ne Borgmästarne.
Frih. Eric Wrangel trodde, at det lärer falla svårt
at til något märkeligit öka hvad desse redan utlofvat,
hälst sedan introduction icke gierna med anständighet kan
dem afslås.
Hr Giös hemstälte til R. o. Arns ädelmodiga behiertande,
om icke, så vida framledne Majoren Fiant har betalt
sitt adelskap med lif och blod i rikets tienst, dess
barn, som befinna sig i nog svaga vilkor, kunde få betala
sin introduction med 100 daler smt.
Hr Lannerstierna förmodade, at R. o. A. torde
finnas benägna at i anseende til en så märkelig omständighet
häldre eftergifva altsammans.
Som månge af R. o. A. nu begärade proposition öfver
det förevarande ämne om introductionen,
Så frågade Gref Brahe, om icke R. o. A. behagade
samtycka, at alla de, som vid Hans Maj:ts höga Kröning
blifvit uti adeligit stånd försatte, så väl som de, hvilka
hafva uptedt fordna Svea Konungars skiöldebref eller tydelige
resolutioner på adelskap, måge ifrån denna dag
ansees som introducerade, så snart de sina prcestanda erlagt,
hvarförinnan de, enligit förra författningar, icke
blifva berättigade til säte och stämma på Riddarhuset;
och hvad sidst dem angår, som icke hos Riddarhus-Deputation
hunnit anmäla sig angående någon viss frivillig
gåfva til Riddarhuset, så förmodar R. o. A., at RiddarhusDirectionen
lärer förmå dem til någon högre afgift, innan
de komma at åtniuta deras säte på Riddarhuset.
Denna proposition blef af R. o. A. til alla delar bifallen,
och fants tillika godt, at Riddarhus-Deputationens
Herrar Ledamöter komma uppå en lista at efter matriklens
löpande numer rangera alla desse nu introducerade
Herrar, Grefvar, Friherrar och Adelsmän.
Gref Brahe hemstälte, om icke, i anseende til hvad
nyligen blifvit anmält om Major Fiants ärefulla död i
rikets tienst, R. o. A. täcktes aldeles eftergifva introductions-afgiften
för dess barn. Hvilket bifölls.
Hr Giös förklarade sig med vördnad erkänna R. o.
328 (Juni 8.) Om introduktion af sådana.
Arns ädelmod och skattade sig lyckelig, at dess välmente
hemställande dertil gifvit anledning.
På Gref Brahes föreställning samtycktes, at Capitaine
Hercules niuter äfvenledes introduction gratis.
Och som Hr Hasenkampf anhöllt, at den af Adjutanten
vid Kongl. Lif-Drabante-Corpsen, Herr von der
Lith utfäste summa af 100 dal. smt ej måtte vidare blifva
påökt, emedan så väl dess personlige förtienster som mindre
förmögna vilkor aldeles tyckas giöra honom värdig af
någon förskoning;
Så förklarade sig R. o. A. äfven härmed nöjde.
Gref Brahe: R. o. A. lära nu täckas förfoga sig til
den sidsta delen al vår öfverläggning, nemligen beträffande
dem, som endast hafva upvist Kongl, remisser til
R. o. A. Om en ibland dem, nemligen Herr Christophersson,
är mig berättat, at vår nu varande Allernådigste Konung
hade tänkt nämna honom, der det ej tyckts, at Hans
Högstsalig Majrt sielf så eftertryckeligen lagt handen dervid.
Frih. Eric Wrangel lemnade alla vederbörandes meriter
i sitt värde, men frack tade, at om man ville ingå
uti några personlige considerationer, torde man aldrig
komma til slut härmed.
Frih. Carl Otto Wrangel, Hr Gyllenswärd, Hr
G. A. Ruthenschöld och flere protesterade emot desse
remissers uptagande, begärandes i annor händelse votering;
dock undantog Hr Ruthenschöld sådane remisser,
som innehålla någon positiv resolution.
Härpå svarades af Hr Kalling, at de remisser, som
kunna kallas värkelige resolutioner, lära utan tvifvel af
Riddarhus-Deputationens ledamöter til föllje af den nu
gifne befallning vid listans uprättande i ackt tagas.
Hr Wulfwenstierna åstundade, at alla remisserne
måtte blifva upläsne.
Men största delen af R. o. A. funnos ej dertil benägne,
Sedan yttrade sig Hr A. H. Ramsay, at ehuru Lagman
Wallen lärer vara en ibland dem, som til introduction
blifvit anmäldte, så hade han dock för dess del dervid
något at påminna i anseende til åtskilligt, som vid
förra Riksdagar blifvit honom fördt til last, och hvilket
nu förut borde utredas. Hr Ramsay bad fördenskull, at
alt hvad i detta mål vore passeradt måtte upläsas.
som endast fått Kongl, remisser. Afskedstal. 329
Men som så väl Gref Brahe som Frih. Scheffer,
Hr Giös, Hr Stierncrants och Hr Axel Reuterholm
afstyrckte detta påstående, hälst som åtskillige ibland R.
o. A. viste at intyga, at Hr Wallen sig vid denna Riksdag
hos Riddarlius-Deputationen fulleligen justifierat, hvarå
äfven ett serskildt betänkande vore ingifvit, så lät Hr
Ramsay falla denna sin talan, hvarmed denne discoursen
uphörde.
Gref Brahe frågade nu ytterligare, om R. o. A. behagade
til sluteligit afgiörande företaga sig de förr omtaldte
remisser.
Hvartil största delen af R. o. A. svarade med Nej.
Derefter påminte Gref Brahe, at Herrar Electorerne
ville vara omtänkte at ju förr dess häldre utvälja felande
ledamöter i Expeditions-Deputationen i de bortrestes ställe.
Gref Reenstierna berättade sig med R. o. Arns gunstiga
tilstädjelse hafva at anmäla ett Memorial rörande
dess slägtinge, Hofjunkaren Sparfvenfelt, som varit sinnad
at söka den väntade ledigheten efter Riddarhus-Cancellisten
von Strokirch.
Men som en och annan ibland R. o. A. höllö före, at
ingen tid härtil mera nu vöre öfrig, så blef härom icke vidare
tält.
Gref Brahe gaf tilkänna, at Riksdagsbeslutet kommer
ännu tvenne eller trenne dagar at ligga på Riddarhusbordet
eller i Riddarhus-Cancelliet til underskrift,
hvartil altså R. o. A. behagar sig infinna, på det bemälte
Riksdagsbeslut sedermera må kunna aflemnas til de andre
Stånden.
Som nu klockan var öfver ett och ingenting mer återstod
at företaga, så framträdde til Landtmarschalks-bordet
Gref L. W. Creutz, såsom den äldste af de närvarande
Grefvar, och holt til Gref Brahe fölljande afskiedstal:
Högvälborne Herr Grefve och Öfverste,
Den mogenhet, försigtighet och värdighet, hvarmed
Herr Grefven nu en rund tid bortåt fört det dryga kall,
hvilket en Landtmarschalk eller R. o. Arns Ordförande tilkommer,
lärer jag vid detta tilfälle så mycket mindre behöfva
at uprepa, som Herr Grefven och Öfversten nyligen
derå haft samtelige Riksens Ständers ärefulla och tacksamma
intygande. R. o. A. lära för sin deruti ägande del
330 (Juni 8.)
Afskedstal.
fägna sig at hafva bidragit til en så välförtient medi edamots
nöje, hvilken de ock framgent lära uti acktning
och kiärlek hos sig behålla. R. o. A. erkiänna sluteligen
Herr Grefvens ytterligare hafde möda uti desse deras rådplägningar
öfver Ståndets egne oeconomica, hvilka Herr
Grefven icke mindre än alt det öfriga med R. o. A:ns fullkomliga
nöje til slut bragt. Det återstår altså för R. o.
A. at tilönska Herr Grefven en beständig välgång, hvarvid
jag i synnerhet skattar mig lyckelig at på ett så lysande
samfunds vägnar få förklara de tankar jag hos mig sielf
i så fullkomlig grad hyser.
Gref Brahe hembar R. o. A. tacksägelse för det emot
honom förklarade gunstiga förtroende och önskade, at dess
upförande och välmening på något sätt måtte hafva giort
honom dertil värdig.
Hvarmed R. o. A. åtskildes och beslöto således deras
sidsta sammankomst på denna Riksdag.
In fidem
Ekestubbe.
BILAGOR.
Bilagor.
333
Bilaga 1.
Kongl. Majds Nådige Proposition till samtelige Riksens
Ständer vid innevarande riksdag. Stockholm i Rådcammaren
den 16 Septembris 1751.
(Efter originalet i Riksarkivet.)
Kongl. Maj:t har nu för första gången Riksens Ständer
samlade för dess konungsliga thron. De kunna icke
annat än vara välkomne. Det är igenom deras fria vahl,
som Kongl. Maj:t tillträdt styrelsen af detta rike. Det
är ock af dem, som Kongl. Maj:t förväntar råd och den
kraftigaste lindring under den tunga regementsbördan.
Men en så fägnesam händelse förer med sig tillika åtanka
af en dyr och bedröfvelig afsaknad, den Stormäcktigste
Konung Friedlich den Förstas Sveriges, G-iöthes och Wendes
Konungs etc., Landtgrefves till Hessen etc. dödelige
frånfälle. Kongl. Majit vill hafva denne Herrens välgiern
in gar hos Sig och undersåtare inneslutne uti et evigt
äreminne. Hans Konungsliga egenskaper och hieltebedrifter
hafva rättighet till mera än et folckslags ihugkomst.
De äro krönte hufvudens och hieltars efterdömen. Men
utan at vidare omröra en sak, som Kongl. Majds och dess
trogne undersåtares sorg åter ökar, vill Kongl. Majit skynda
till ämnet, som är at gifva Riksens Ständer vid handen
de sedan sidsta Riksdag förelupne händelser och tagne
mått, med hvad deras trogna och underdånige råd äskar.
Riksens Ständer lära först och främst med vördnad
erkiänna den Högstas försorg om konungastolen, som igenom
de tvenne unga Printsars, Prints Carls och Prints
Friedrich Adolphs födelse blifvit än ytterligare befästad.
De lära ock med fägnad finna Hans Kongl. Höghet Oronprintsen
uti den ålder, at dess uppfostran kunnat sättjas
rinder den ömaste vård och omsorg. Gudsfrucktan är den
första lära, som uti dess späda sinne inplantat varder.
Den öfriga undervisning blifver efter Hans Kongl. Hög
-
334
Bilagor.
hets lyckeliga snille och framsteg lämpad och efter den
kallelse, han af Försynen fädt, at en gång uti sin ordning
tillträda thronen och at sörja för lands och folcks välfärd.
Uti den allmänna riksstyrelsen har Kongl. Maj:t låtit
Sitt förnämsta giöremål vara, at handhafva den rena evangeliska
läran. Som en invärtes öfvertygelse härutinnan
mera uträttar än et utvärtes tvång, så äro författningarne
derefter inrättade, dels till at föreskrifva sättet, huru deras
kunskap och frägd pröfvas bör, som till läroämheten
skola antagas, dels ock at hafva en gransynt acktning
uppå deras flit uti undervisningen. Ilen alfvarsamhet,
som emot församlingens fiender blifvit brukad, och kyrckiodisciplinens
vård äro för öfrigt de medel, af hvilcka tillsammans
med de förra Kongl. Maj:t all önskelig värckan
förväntar.
Näst detta och rätts skipande undersåtarne emellan, till
hvilcken ända Kongl. Maj:t låtit Justitia;-Cantz]eren anställa
åtskillige resor i provincierne, at undersöka, huru
hvar och en, så i domare- som executionssaker med mera,
njutit lag och förordningar till godo, har Kongl. Maj:t
mäst om hjärtat varit fred och vänskap med grannar och
andra utrikes mackter. At vara ordhållig uti löften och
förbindelser, at undanrödja ämnen till kallsinnighet och
missämja, äro de medel, hvilcka Kongl. Majit nyttiat, och
som giöra, at freden icke mindre är et vedermäle af rikets
värdighet än af andras vänskap.
Uppå samma grund har Kongl. Maj:t besörgt rikets
försvarsvärks iståndsättjande till lands och siöss. De gamle
fästningar äro vid mackt håldne och förbättrade; byggnaden
af de nye med all drift och skyndsamhet fortsatt;
tyg- och förrådshusen finnas tillräckeligen försedde, krigsmackten
väl öfvad och disciplinerad och med tvenne regementer
förökt; likaledes igenom Kongl. Majits höga anstalter
och uppå dess egen bekostnad en nyttig början till
en cadetcorps giord, och kan armeen igenom inrättning
af vargierningsmanskap, i anseende till de indelte regementen,
räknas dubbelt så starck, som den var, när Riksens
Ständer sist åtskildes. Örlogsflottan är underhållen
och förökt, galere-escadrerne likaledes med et ansenligt
antal af galerer och andre fartyg, hvilcka, utom den nyttiga
tienst af dem förväntas kan, äfven gifvit en behage
-
Bilagor.
335
lig uplysning, at på kort tid flere sådane försvarsvärck
hädanefter kunna anskaffas, om så angelägenheten kräfver.
På samma sätt, som det skedt med landtmilicens vargierningsmanskap,
hafva ock båtsmansrotarne anskaffat
fördubblingskarlar med den frivilliga drift och omsorg,
at i många landsorter antalet deraf finnes complett och
allenast i ganska få vacancer.
Vid riksens invärtes hushåldning har Kongl. Majit
erfarit en hugnelig värckan af de författningar, som dels
förut, dels under sista Riksdag blifvit tagne till dess vidare
uphielpande och förkofring. Jemte det en myckenhet
oländig och förut obrukbar marck är vorden upodlad,
hafva deras efterdömen, hvilcka igenom nyttige rön sökt
förbättra landtbruket, tient andra till en värckelig upmuntran,
så at, enär en försicktig hushåldning tillkommer,
hvaruppå de på åtskillige ställen redan uprättade socknemagasiner
hafva sitt syftemål, landet kan under den Högstas
välsignelse af egen äring äga nödtorftig och tillräckelig
spannemål. Och som man af en bedröfvelig erfarenhet
i de framgångne tider måst förnimma, at, när
missväxt infallit, spannemålen då stigit till et så högt
pris, at invånarne ej, utan at fördjupa sig i giäld och
skuld, den lösa kunnat, äfven sorn på andra sidan, då Gud
välsignat landet med en ymnog åhrsväxt, spannemålen förfallit
till så ringa pris, at landtmannen på långt när ej
haft sitt arbete och möda betalt; så har Kongl. Majit, at
förekomma desse omständigheter, i nästframfarne åhr till
billigt pris låtit för Cronans räkning upkiöpa ansenligit
förråd af spannemål, at dermed så i ond som god tid kunna
halancera priset skiäligen både för dem, som sälja, som
ock för dem, hvilcka hafva nödigt at kiöpa spannemål.
Sedan sista Riksdag har Gud behagat uti åtskillige
provincier tillstädia en altför kiänbar och stor skada genom
ovanlig boskapssiuka och störtning. Denna förderfveliga
och smittosamma siukdom har Kongl. Majit med
ej mindre bekymmer förnummit, än med ömsint och sorgfällig
omsorg sökt möta och bota låta, samt till den ändan
ej allenast tid efter annan meddelt dess trogne undersåtare
hvarjehanda hjelpemedel, utan ock låtit till samma
siukas botande och vidare förekommande en erfaren man
kringresa; hvilcket alt haft den af Gud välsignade värckan,
336
Bilagor.
at smittan på många ställen aldeles uphördt, äfven som
den på de öfriga ställen minskats och aftagit.
Fiskerierne, hvilcka redan vid förra Riksdagen voro
inrättade och med behörige privilegier försedde, hafva sedan
den tiden blifvit med flit idkade och på många ställen
genom Kongl. Maj:ts hägn och omvårdnad märckeligen
tilltagit.
Manufacturerne i riket äro ock sedan sista Riksdag
förökte med månge sådane nyttige inrättningar, som förut
varit här obekante eller åtminstone aldeles otillräckelige,
och tillvärckas nu allehanda vahror ej allenast uti större
fullkomlighet, utan har Kongl. Maj:t jemväl med fägnad
erfarit, at de till en stor del täfla med de hästa utländska.
Handeln och sjöfarten hafva på en för riket fördelacktig
grund blifvit fortsatte, bergvärcken likaledes med
all flit drefne, samt nye jernmanufacturvärck anlagde,
hviickas inrättning likväl efter skogarnes beskaffenhet
blifvit lämpad
Om det ena och det andra skall Riksens Ständer närmare
kundskap framdeles meddelas. De lära då finna, at
all möda varit ospard och at den rikeligen betalar kostnaden.
Alt sådant gifver jemväl Riksens Ständer en ymnog
anledning till öfverläggningar öfver hvad än vidare
står att giöra. Som de altid söka sitt väl uti det allmännas,
så gior Kongl. Majit sig försäkrad, at öfverläggningarne
blifva enige, besluten mogna och värckställandet
lyckeligit. Ett godt samvete, medbröders och egen vältrefnad
blifver deras belöning, och efterkommandes tacksamhet
det varacktigaste vittnesbörd.
Kongl. Majit räknar rikets upkomst och dess inbyggares
sällhet för sin största vinning och förblifver Riksens
Ständer samt och synnerligen med all Kongl, nåd
och gunst väl bevågen.
ADOLPH FRIEDRICH
(Sigill.)
Gust. Boneauschiöld.
Bilagor.
337
Bilaga 2.
Yttranden till protokollet för den 13 November 1751
rörande de Kungl. Riddar ordnar ne.
a) Didrik Duvalls memorial.
Med ej mindre förundran än billig eftertanka har jag
afhördt upläsandet af Herr Generalmajoren och Commendeuren
Lantin g skansens ingifne memorial angående sättet
til Riddareordens utdelande.
Däräst denne sak vore af någon mindre vicht och
värde, skulle jag ej härmed oroa Höglofliga Ridderskapet
och Adelen, men den mistanka, som kunde hos någon insmyga
sig igenom gifven anledning af bemite memorial,
som skulle min mening kunna därhän ledas, at Kongl.
Majit genom ordens utdelande lämnades mera myndighet,
än den vår fundamentallag honom tillägger, är för en mer
i verket än i orden frihetsälskande medborgare alt för öm,
för at ej skyndesamt förebygga des inrotande.
Jag törs utan ringaste fruchtan säga, det jag, om å
vår oskattbare frihet något skulle försökias, vil täfla med
hvem det och vara må om företräde at til dens försvar
upoffra lif och välfärd. Men sådant lärer nu vara mindre
nödigt uti en tid, då vi med liuflighet niuta sötman af en
så hälsosam regering.
Således, mine Herrar, blifver det för en rättsint undersåte
så mycket mera frätande at finna sådane förtydningar
vilgia förändra ens tankesätt. Och jag måste
bekiänna, ehuru jag Herr Generalmajor Lantingshausen med
all högachtning är förbunden, det mig innerligen grämer
at se honom så nära angripa mig til den del af mine medhröders
förtroende, som hvar medlem bör räkna för högsta
lycka at hafva obefläckad.
Högre upkomst och anseende bör ej tillägga någon
den frihet at utan tydeliga skiähl utur en beskrefven lag
tillvita en ringare så hårda saker.
338
Bilagor.
Att de grundpelare, hvaruppå ett beståndande regeringssätt
bör vara bygdt, till någon del blifva rubbade
om ordenstecknens utdelande blifver Konungens sielfständige
rätt, finner jag så mycket mindre, som hvarken de
lägre tienster, hvilka enligit Regeringsformen tillhöra Konungen
utom förslager kunna utnämna, eller adelskapers
begåfvande, som enskylt är Konungen tilhörigt (och mera
liknar detta ämnet), aldrig ännu kan sägas hafva banat
vägen till souverenniténs inskaffande, hvilka bägge delar
i anseende til värkeliga förmohner vida öfverväga et riddarebref.
Vare fiärran ifrån hvar och en at med dessa
misstankar befläcka sådane medbroder, som haft del i en
slik konungslig nåd!
Ett redeligit upsåt, ogrundade meningars och enskylte
afsichters afskaffande, vördnad för lagen och den, som är
satt at den skippa, blifva säkraste bommar för vår dyra
frihet; men tygellöst sielfsvåld och förutfattade inbilningar,
afmätta genom egenkiärlek, ähre- och hämdgirighet, blifver
däremot det, som undergräfver dess starkaste fästen.
Det bifall en del af Riksens Högloflige Ständer redan
behagat lämna i denna sak, hvilka läre ej mindre än någon
af oss med yttersta varsamhet granska alt det, som
kan rubba säkerheten i det allmänna regeringssättet, lärer
äfven tiena till bevis öfver den oskyldiga påfölgd mitt
ingifne betänkiande, sådant som det i sig sielf är, kan
hafva med sig.
Jag skulle ej heller kunna tro, at den ringa del af
Adelen, som blifva Riddare, jemte några få ofrälse män,
som förtiäna detta hedersmärke, kunna anses för nog mäktige
at skaffa en Konung souverainité uti så oplyste tider,
och där hvar och en lärer vara nog inöfvad at kiänna
sitt sanskyldiga interesse. Efter mitt begrep lärer därtil
långt mer ärfordras.
Förliknandet utaf tienster med Riddareorden finner
jag för min del ganska olämpeligit och förmodar det med
fölgiande skiähl lätteligen kunna besvara. Ty l:o) i fall också
stöde at förvänta, det någon tillräckelig fond i framtiden
varder at tillgå för sådane omnämde commenderier,
hvilket likväl synes hafva ganska vidt utseende, så frågas,
huru monga de kunna blifva, och om någonsin däruti kan
giöras bevislig jemförelse med antalet af tiensterne i riket.
Bilagor.
339
2:o) Grunden till det Riksens Ständer förbehållit sig,
at de högre tienster till och med öfverstar må af Kongl.
Majit med Råds råde utdelas, är oförnekeligen denna, at
höga embetsman förmedelst den vicht och anseende, embetet
dem tillägger, dels af egne underhafvande, hvars
kiärlek och förtroende de lätteligen kunna vinna, dels ock af
andra, som betarfva deras protection, äro i tilstånd at förskaffa
sig många tilgifne och et ansenligit anhang, hvilke
embetsman, så framt de endast hade at tilskrifva Konungens
enskylte behag sin lyckas befordran, kunde så märkeligen
öka dess konungsliga macht, at Ständernes frihet
därigenom äfventyrades. Men huru vida en Riddareorden
blifver et medel at förskaffa sig anhang eller kan sägas
lämna en dylik befruchtad influence, det underställer jag
hvar och en til opartiskt eftersinnande. 3:o) Hade Högstsahlig
Hans Kongl. Majit Konung Friedrich den förste,
glorvördigst i åminnelse, såsom ordensstiftare funnit Riddareorden
vara af enahanda beskaffenhet med rikets tienster,
så är jag fulleligen öfvertygad, at aldrig Högstbemite
Konung eller Herrar Riksens Råd vid dess utdelande någonsin
antagit en så hos oss obekant methode med balottering
eller blinda sedlars votering, såsom et bruk, hvilket
är stridande emot principen af vårt regeringssätt och det, som
i Regeringsformen stadgas angående tiensters borttgifvande.
Häraf lärer vid oväldugt åskådande tydeligen finnas
oemotvedersäjelig(!) skilnad vara emellan tienster och Riddareorden,
hvilket Herr Generalmajor Lantingshausen likväl
behagat antaga som en grundsats uti sitt memorial. Och
som jag klarligen och med grundade skiähl bevist altsammans,
så måste också den obilliga systeme förfalla, som vill
draga denna sak till et medel af souverenniténs införande.
I öfrigit måste jag efter mine invärtes tankar rent ut bekiänna,
at uprepande ibland oss af det förhateliga namnet
souverennité föder den fördärfveliga påfölgd utaf sig, at
en fåfäng och utan alla verkeliga skiähl fattad fruchtan
för frihetens anfall bringar lika välmenande undersåtare
till bitterhet och högst skadelig skilgachtighet inom sig
samt falsk och ogrundad misstanka emot en lagälskande
och välsinnad Öfverhet.
Mine Herrar, jag bör tro, at större delens skarpsinnighet
och rättvisa redan utan någon slags förklaring fri
23—083011.
Adelns protokoll (XVII) 1751—1752.
340
Bilagor.
ärkiändt mitt ingifne betänkande ifrån all hemlig och
skadelig afsicht. Och ehuruväl sådant borde vara tillräckeligit
för en Riddersmans tillfredsställande, så fordrar
likväl i synnerhet detta angelägna ämnet at ej allena
veta sig vara fri och ren; man bör ej heller, af eho det vara
må, kunna misstänkas.
b) E. M. von Nolckens dictamen till protocollet.
Vid den frågan, om det är nödvändigt, att Riddareordens
utdelande skier efter den principe, som uti vårt
regeringssätt i anseende till tjensterne är vedertagen, skulle
det vid första påseende synas, att densamma vore med ja
att besvara, när man betracktar:
l:o. Att denne principe grundar sig på sjelfva frihetens
natur och beskaffenhet, i följe hvaraf, likmätigt 13
§ Regeringsformen, Konungen äger styra rike sino med och
således intet utom Råds råde;
2:o. Att 20:de och 40:de §§ af Regeringsformen utstaka
sättet, huru tjensterne, med eller utom Råds råde,
komma att förgifvas;
3:o. Att samma betänkligheter i anseende till faran
för friheten, som föranlåtit lagen angående tjensterna, äfvenväl
syns böra gjälla i anseende till Riddareorden, hvilkas
utdelande utom Råds råde kunde, i betracktan af nationens
ärelystnad, i framtiden nyttjas till frihetens förfång.
Dock lärer likväl saken vinna ett annat utseende, när
Riddareordens särskilta natur och beskaffenhet närmare
skiärdskådas(I) och jemnföras med vårt regeringssätt efter
följande skäl och omständigheter:
l:o. Ar bekant, att de aldraförsta orden ej blifvit af
en verldslig Öfverhet utan af enskylta personer inrättade,
hvilka sig uti en viss afsigt efter vissa lagar uti ett samfund
förenat och haft till hufvudet en Ordensmästare, som
med de förnämstes biträde uti ett Råd, som kallats Capital,
styrt om ordens angelägenheter. Uti denne författning
äro ännu intill denne dag tvenne af desse urgamla
första orden.
2:o. När sedermera i anledning däraf Konungar och
Förstår kommo på de tankar, till upmuntran för deras
undersåtare till dygd och ära, att inrätta orden i sine
riken och länder, förbehöll sig väl hvar regerande Ordens
-
Bilagor.
341
mästare myndigheten öfver orden, men fölgde i alt annat,
så mycket görligit kunde vara, uti ordensreglorne de förras
författning, således att ordensstyrelsen ej blef en del
af Konunge- eller regements-giöromål, utan särskilt Ordensmästarens
med Capitlets biträde. I följe deraf lärer ock
nu för tiden ingenstädes, hvarest Riddareorden inrättade
äro, finnas, att ordens angelägenheter uti det Råd eller Conseil,
som till landets eller rikets regering nyttjas, men allenast
uti Ordenscapitlet under Konungens eller Landtherrens.
såsom Ordensmästarens, styrelse skötas och afhandlas.
3:o. Uti vårt kära fädernesland, hvarest de nu af Högsahlig
Hans Kongl. Maj:t förnyade Seraphin- och Svärdsorden
för några hundrade år redan varit kunnige, lärer
utur minnesböckren jemväl inhämtas, att dermed sig ej
annorlunda förehållit.
4:o. Vårt närvarande regeringssätt syns ej heller
lägga dertill något mera hinder i vägen än som uti andra
riken, hvilkas regeringssätt uti vissa grundstycken
komma närmast öfverens med vårt, såsom Engelland och
Pohlen, hvarest Riddareorden utaf Konungarne dels uti Capitlet,
dels utom Capitlet eller Rådet förgifves, isynnerhet som
5:o. den sattsen, att Kongl, magten hos oss och belöningars
samt tjensternes utdelande med Råds råde skall
föras, och hvaruti vårt regeringssätt är åtskilt ifrån de
förbemälte tvenne rikens, ej så allmänt kan antagas, emedan
vår Regeringsform jemväl uttrykeligen utnämnar vissa
mål, som Kongl. Maj:t utom Råds råde afgör, såsom de
mindre tjenster i Cabinettet efter 20 §, alla Hofbeställningar
efter den 40 § och greflige, friherrlige samt adelige
stånds förlänande.
6:o. Den store åtskilnaden, som fins uti vårt rike
emellan tjensternes och Riddareordens beskaffenhet, syns
naturligtvis ock fordra en skillnad vid deras utdelande.
Som den minsta delen af rikets inbyggare kunna hafva
sin utkomst utan Cronans lön, så hafva tjensterne blifvit
ansedde för ett så vesenteligit stycke af riksens inbyggares
välfärd och till deras säkra besittning sådane tillräckelige
författningar gjorde, att de som en art af egendom
uti lifstiden kunna räknas. Men alt detta kan ej sägas
om Riddareorden, lärandes på den ganska ovisse händelsen,
att commendeurskaperne i framtiden med en viss årlig
342
Bilagor.
inkomst kunde förses, på tjenligit sätt nödige då tilltagande
mått kunna förbehållas.
I anseende till desse skäl är intet att afse, att vårt
regeringssätt någon nödvändighet föranlåter att afgå ifrån
det vid alla ordens förgifvande i Europa vanlige och här
ofvanföre omnämde bruk. Skulle det så skie, så framställes
vårt kära fädernesland som en blått republique, hos
hvilka inga Riddareorden lins, såsom ej öfverensstämmande
med deras regeringssätt. Men det vore stridande emot
grundvalen af vår Regeringsform.
Att på sådant sätt, så hos oss som i andra länder,
likväl inga missbruk vid Riddareordens utdelande skulle
kunna föregå, lärer så mycket mindre kunna nekas, som
det vore att uti detta mål påstå något, som uti menskeligheten
ej vidare än uti en updiktad platonisk republique
kan finnas. Eörfarenheten visar ock för den förflutne
tiden, under hvilka Riddareorden med Råds råde blifvit
bortgifne, att likväl klagomål och åtskilliga missnöjen ej
kunnat undvikas. Men så är det nödigt dem i möjeligaste
måtto söka att förekomma, til hvilken ända ej otjenligt
synes sådana missbruk och de deraf flytande inkast korteligen
att uptaga och besvara.
Nu kunde det sägas, att Rådet, som efter Kongl.
Maj:ts nådigste proposition allenast komme att bivista Capitlet
såsom Commandeurer, med tiden kunde derifrån utestängas,
i fall Kongl. Maj:t skulle godtfinna att ej nämna
någon rådsperson till Seraphinriddare; att Rådet vore
ansvarige för deras rådslag, hvilket ansvar hos Capitlets
ledamöter saknades; att ordens utdelande efter Konungens
egit behag kunde utslå till andra bättre meriterades prejudice,
som ej vore af Kongl. Maj:t kände, och att ärelystnaden
kunde förleda en del af nationen till frihetens nadel.
Den första betänckligheten synes derigenom förebygd,
att uti statuterne infördes, det utaf det faststälte antalet
Seraphinerriddare altid hälften skulle bestå af rådspersoner.
Angående Capitlets ansvar synes casus ej gerna vara
att förmoda, när i agt tages hvad nu utaf Kongl. Maj:t i
anseende till Capitlets vid tilfällen tilgörande påminnelser
blifvit yttradt, och när Cantzlern, som altid är en Riksråd,
samt Ordenssecreteraren blifva ansvarige för expeditionerne
efter det i Capitlet hällne protocol.
Bilagor.
343
Härtill kommer ännu, att efter statuterne inga andra
än sådane män, som dels städt, dels verkeligen stå uti
Kongl. Majrts och riksens tjenst, till Riddare kunna nämnas,
hvarutaf följer, att den, som är värdig att bekläd?,
ett till orden qualificeradt embete i riket, svårligen lärer
kunna anses för ovärdig att bära en Riddarorden eller å
Capitlets sida föranlåta några påminnelser.
Hvad de tilbefarande klagomål öfver prejudice vidkommer,
så härröra de ofta af för mycken egenkärlek. En
sanning är det, att det intet altid allena ankommer uppå
en tidräkning af många tjensteår, utan fast mera på sättet,
huru man tjent. Tvenne af lika nit och skickelighet kunna likväl
genom den högsta försynens styrelse hafva haft olika vigtiga
tillfälen att dem å daga lägga; häruppå fins jemväl
vid tjensternes förgifvande mångfaldige exempel, och hvilket
alt syns bevisa, att intet altid kan eller bör hafvas
afseende på alla klagomål öfver prejudice; nog är, att de
klagomål, som kunna äga grund, på det ofvannämd?
sättet förekommas.
Att ärelystnaden skulle drifvas till en så skadelig
högd, som befaras vill, vore att för mycket räkna på ett
fel uti en nation, som vid en loflig håg för en på dygd
grundad heder likväl gifver många vedermälen af des
moderation uti detta mål, i det att såväl innom som utom
Rådet funnits värdige herrar och män, som mera täflat
om att förtjena än att bära orden. Härutaf syns med skäl
vara att dömma, det ärelystnaden för ett riddareband alldrig
lärer kunna göra en svensk embetsman så äreförgäten,
att han derföre skulle vela emot ed, samvetet, sin egen
och de sinas välfärd bringa sitt fädernesland ifrån friheten
under enväldets ok. Skulle emot förmodan något
tilbud dertill yttras, kan man säkert räkna, att detsamma
altid med des uphofsmans egit förderf afstannade.
Det är sant, att lagarne räcka längre än Konungens
och undersåtarnes lif, och att friheten, som i vår tid i anseende
till vår nådiga Konungs ed, tänkesätt och skrifteliga
förklaringar ej löper någon fara, likväl i framtiden kunde
lida. Men förutan den förfarenheten, vi i gamla tider
redan haft, då ordens utdelande af väre förra Konungar
ej gifvit anledning till enväldets införande, läre vi ock
med trygghet kunna tilltro våra efterkommande, att de,
344
Bilagor.
drefne af samma ömhet för friheten som vi, lära i tid
söka att förebygga den faran, som af ordens utdelande
kunde härröra. Grud gifve den vore den endaste och farligaste
frihetens fiende!
Desse skäl och omständigheter i anseende till vårt invärtes
synas vinna jemväl en stor vigt i hänseende pä
väre ordens acktning uti främmande riken och länder,
hvars Konungar och Förstår dem kunde komma att bära,
men hvarom vid detta tilfälle ej utförligen kan nämnas.
Slutsatsen af alt detta syns altså blifva den: så vida
väre orden, såsom alla öfrige i verlden, ej kunna annorlunda
än af Ordensmästaren uti Capitlet förgifvas, och så
vida efter vårt regeringssätt ogörligt är att skilja ordensmästarevärdigheten
ifrån Konungens person; så vida blir
det ock ett den Kongl. Högheten, jemte de öfrige uti Regeringsformen
tillagde förmåner, personellement tilhörigt
prerogativ att uti Capitlet utom Råds råde, på sätt som
ofvan förmält är, utnämna Riddersman.
c) Gudmund Adlerbeths memorial.
Vid detta tillfälle, at Höglåflige Ridderskapet och
Adelen kåmmer at utlåta sig angående Kongl. Maj:ts
nådiga förordning om Riddareorden af den 23 Febr. 1748 och
i synnerhet öfver de måhl, som Riksens Ständer öfverlämnat
till Kongl. Maj:ts nådigste yttrande, såsom ordens
Herre och Mästare, utbeder jag mig höggunstigt tillstånd
at få yttra mine oförgripeliga tankar. Härvid
har den frågan sig yppat, huru vida bortgifvandet af
riddarevärdigheten skall vara en till konungaväldet allena
hörande rättighet, eller om Herrar Riksens Råd vid Riddarnes
förordnande skola äga et sådant omröstande, så at,
på hvilka pärsoner tvänne trediedehlar af Herrar Riksens
Råds röster falla efter låttkastning, de blifva Riddare.
Jag har för min ringa dehl noga eftertänkt, om rättighet
at giöra Riddare tillägnades Konungen allena, skulle
kränka Riksens Ständers fri- och rättigheter eller i någon
måtto sträfva emot Regeringsformen; vid eftersinnandet
häraf har jag icke kunnat öfvertyga mig, at en slik konungarättighet
voro emot bemälte fundamentale lag stridande,
utan mehra med densamma enlig och öfverensstämmande
af det skahl, at som Regeringsformen lämnat till
Bilagor.
345
konnngarättigheten utom Råds råde at giöra och förklara
af riket vählförtiänte herrar och män till grefvar, friherrar
och adelsmän, hvarvid Ridderskapet och Adelen
förbehållit sig de förflutne Riksdagar allenast utnämna
antalet hvarje gång, enär de i underdånighet anhållit, at
någre adelsmän skulle giöras. Och som den grefvelige,
friherrelige och adelige värdigheten och rättigheterne äro
evärdeligen förknippade med deras familier, dem Konungen
äger makt utom Rådet bortgifva; så följer däraf, at en
med grefve-, friherre- och adelskapet så nära sammanbunden
värdighet, som Riddareorden äro och allenast bestå
uti en pärsonlig heder och förmåhn, som också med pärsonen
afstadnar, tyckes böra, såsom nästan af samma beskaffenhet
som adelskapet, tillkomma Konungen allena,
såsom ordens Mästare och Herre; uti hvilket tänkesätt jag
så mycket mehra styrkes, som Hans Maj:t i nåder förklarat
sig vilja utnämna Riddare vid Riddaregillet och i
deras närvaro och därvid icke längre sträcka sin myndighet,
än at de närvarande Herrar Riddare och Commendeurer
(hvaribland deras Excellentier till största dehlén
som Seraphinerriddare äro närvarande) hafva tillstånd
vid pärsonernes utnämnande giöra sine påminnelser, hvilka
Hans Maj:t i nåder antaga vill; hvaraf nogsampt högt beprisligen
lyser, at Hans Maj:t icke vill denne konungarättighet
oinskränkt bruka, hvarföre jag icke den ringesta orsak
finner at befrukta någon skadelig påfölgd med tiden.
Men däremot skulle det föda af sig en större eftertanka,
om deras Excellentier vid rådsbordet skulle äga frihet genom
lottkastning, och utan at anföra och bilägga skahl
till deras meningar, at utesluta eller genom pluralitet förordna
Riddare, där lichvähl deras Excellentier vid tiänsters
bortgifvande efter Regeringsformen allenast äga rota ex
clusiva, enär sådane pärsoner utnämnas, som länder till
bätre förtiäntes förfång och präjudice, men äga ej rättighet
at förordna och tillsättia tiänster.
Dessutom är detta sättet, som uti förordningen om
Riddareorden beskrifves, at omrösta icke enligit med Svärjes
lag och Regeringsform, utan tillkåmmer hvar och en
at styrka sin mening med försvarliga skähl uti protocollet,
det må sedan ske uti Rådet eller Ordensgillet.
316
Bilagor.
Det skahl, sorn vill tagas däraf, at en oinskränkt
rättighet vid Riddares förordnande lika med tiänsters fria
bortgifvande torde hafva en påfölgd med tiden till större
myndighets införande, så, förutan det Hans Maj:t siälf på
förbemälte sätt inskränkt förordnandet af Riddare, at Hans
Maj:t därvid vill antaga påminnelser, hvilket också vid
vissa tillfällen sker, likmätigt Regeringsformen, vid tiänsters
förgifvande, finner jag utom dess embetens förordnande
vara af en annan beskaffenhet och större angelägenhet,
hvarvid deras Excellentier så mycket mehra efter Regeringsformen
höra låta sig om hiertat vara at styrka
och råda höga Öfverheten till deras rättvisa förgifvande,
som vid hvart och et embete ej allenast följer den heder,
som därmed förknippad är, utan ock tillika brödet och utkomsten,
så at med det samma en förtiänt och skickelig
embetesman uteslutes från det framsteg, som han i anseende
till mindre förtiänte bör äga, betages honom håde et
bätre underhåld och sin förtiänte hedersförmåhn i republiquen.
I jämnförelse häraf lärer hvar och en finna en stoor
åtskildnad emellan riddareförordnandet och tiänsternas oinskränkte
bortgifvande. Alt fördenskull i anseende till det,
som andragit är, kan jag efter mitt begrepp intet annat
förstå, än förgifvandet af Riddareorden med ali säkerhet kan
lämnas i Hans Majits händer, på sätt och vis som förmält
är, med samma skähl och rättighet, som Konungen äger
myndighet at förordna grefvar, friherrar och adelsmän
likmätigt Regeringsformen, och således finner jag mig icke
befogad at styrka till någon ändring uti de måhl, hvaröfver
Hans Maj:t sig aller nådigst utlåtit, och hvilka förut
blifvit af Riksens Ständer till Hans Majit hemskutne, såsom
Riddareordens Herre och Mästare.
d) A. R. Durietz’ memorial.
Att de 3:ne Riddareordens sticktande i Sverige skulle
vid den nu infallne Riksdag blifva ett ämne till Riksens
Ständers öfverläggning, lärer en och hvar af Riksens Ständers
ledamöter sig förestält hafva, hälst vår fundamentale
lag fordrar, at alla förordningar, af hvad beskaffenhet de
ock vara måge, som emellan Riksdagarne utkomma, skola
vid den nästa Riksens Ständers sammankomst till vidare
antagande öfverses.
Bilagor.
347
Om nu någon förordning synes fordra sådant Riksens
Ständers öfverseende, tyckes mig oförgripeligen denne om
de 3:ne Riddareorden det giöra, hvilket ock Högl. Ridderskapets
och Adelens redan skiedde åtgiörande nogsamt
bevisar.
Igenom Friherre Douwalls ingifne memorial är denne
sak satt i ventilation, och igenom Högl. Ridderskapets
och Adelens egit beslut at igenom underdånig anmälan
begiära Hans Kongl. Maj:ts nådige utlåtande öfver desse
Riddareordens-statuter, har Högl. Ridderskapet och Adelen
vist sin åstundan at igenfinna de ändringar, som de
svenska Riddareordens constitutioner behöfva, på det Riksens
Ständer efter all erhållen uplysning måtte med så
mycken större visshet kunna antaga sådane Riddareordensstadgar
till en faststält lag.
Af hvad vicht detta ärende är, samt med hvad granlaga
ömhet denne öfverläggning borde handteras, är ej
allenast vid sakens företagande blifvit Högl. Ridderskapet
och Adelen förestält, utan hafva ock åtskillige Secrete
Utskottets ledamöter derom giort sine erindringar.
Vid sättet till förgifvandet af desse svenske Riddareorden,
hvilket besynnerligast synes blifva ämnet till Högl.
Ridderskapets och Adelens öfverläggning i detta måhl,
har Herr Generalmajoren Lantingshausen igenom sitt afgifne
memorial upvächt och anmanat Högl. Ridderskapet och
Adelen till en särdeles upmärksamhet och skarpsynt nagellfarande.
Jag gior mig förvissad, at ingen af Högl. Ridderskapets
och Adelens värda ledamöter finnes, den der mindre
vid denne än andre sine rådplägningar så handlar, at
fäderneslandets vählgång icke skal i everdelige tider kunna
kalla bela Europas ögon till vittnen at bevisa, huru de
nu närvarande ej i förgiätenhet lämnat aflägsne tiders
lefvande.
Så okunnig jag är om anledningen till de svenske
Riddareordens inrättande, så obekant är mig grunden till
det hittills brukeliga sättet at välja Riddare; om åstundan
at härutinnan blifva underrättad ej gior en skadelig nyfikenhet,
önskade jag at tillika med Högl. Ridderskapet
och Adelen härom blifva uplyst.
348
Bilagor.
I anseende till tiden, då desse Riddarestadgar utkommo,
är jag benägen at tro, det desamma af Högst Sahlig Hans
Kongl. Maj:t Konung Friedrich I med Råds råde äro
uprättade och utfärdade; jag veet derföre ej, om sättet at
räkna pluraliteten af omröstning, nemligen at 2/3 dehlars
röster fordras till en Riddares utväljande, är hämtat af
någon sådan någor annorstädes vid Riddares väljande
öfvad vahna. Jag veet ej heller hvad efterdömmen blifvit
fölgde vid detta omröstningssätt till at ballottera eller
votera med slutna sedlar, och hvarföre icke Herrar Riksens
Råd till protocolls anföra sine meningar om de af
Hans Kongl. Maj:t till Riddare utnämde personer med
anförde ordsaker, hvarföre de blifva eller icke blifva till
Riddare antagne. Ty af vår Regeringsform finner jag
ingen anledning till ett sådant utdelningssätt eller något
annat besluts fattande i Rådet, utan betienar jag mig med
skiäl emott denna methode af de argumentationer Herr
Generalmajoren Lantingshausen i sitt memorial dragit af
åtskillige §§ i Regeringsformen, så lydande: l:mo at rätt
och rättvisa alla rikets invånare emellan skier, 2:do at
någon ställes till ansvar för distribution af denna rätt och
rättvisa, hvilket ej till Konungen sielf, men till Riksens
Råd, Collegier och öfrige ämbetes-männ bör och kan vara
lämpeligit, och at 3:tio en oinskränkt macht med tienster -  nes förgifvande ej måtte brukas såsom ett medell till souverainitetens
införande, (här utbeer jag mig at oförgripeligen
få tillägga: heller andre methoders införande vid
vårt regeringssätt) i synnerhet uti en nation, derest en
billig och i sig sielf berömlig åtrå af heder snart sagt
vahnslächtat i en omåttelig och alla medell omfattande ähresiuka.
Hade ej detta hittills antagne sätt at välja Riddare
varit utöfvadt, så hade ej allenast de undersåtare, som
med riddareteckn blifvit benådade, haft den nåden at hugna
sig af Kongl. Maj:ts nådiga åtanka och det intygande
af värdighet dertill, som Herrar Riksens Råd behagat afgifva,
utan ock hade de undersåtare, som med desse hedersteckn
blifvit förbigångne, haft tillfälle trösta sig af de
skiäl Herrar Riksens Råd anfört till deras förbigående och
andras föredragande. I stället för desse af våre all heder
värdige medborgare, hvars förtienster ej annat kan än
Bilagor.
349
upväcka oro, oachtadt alla de tillfredsställande representationer
deras samveten kunna giöra, nu bekymras öfver
ett uteslutande från kiännemärcken af Konungens nåd och
egen förtienst, till hvilken medfart de med hela allmänheten
famla i mörcker och okunnoghet öfver dess ordsaker,
hvilket ej annat kan än medföra den chagrin och ovisshet,
vi i alla våra grundlagar sökt förekomma.
Så litet nu detta bruk [att] utvälja Riddare är med
vår fundamental-lag enligit, så är det dock med de på
andre ställen befinteliga Riddareordens förgifvande efter
min tancka mindre öfverens stämmande. Ty jag mehnar,
at Riddares utväljande skier allestädes i Riddarecapitel,
hvarest Ordensmästaren i fult Capitel utnämner den person,
som med den värdigheten kommer at behedras, hvilken
altid lärer utses så värdig, at alla de andra Riddare
önska, at densamme måtte öka eller upfylla deras antahl.
Kan härvid supponeras, at Ordensmästarens vählvilja tolle
på någon person, hvars egenskaper ej vore en sådan consideration
värdig, så at Capitlet gitter anföra skiäl till densammes
uteslutande, bör billigt concluderas, at Ordensmästarens
behag varder dervid aldeles befrämjat, at nemligen
i sin orden undslippa en sådan Riddare.
Huru liten connexion eller paralell Riddareordens utgifvande
äger med tiensters förgifvande, beviser alla i åtskilliga
riken befintelige Riddareorden, ehuru åtskillige
regerings- och fölljachteligen varande förgifningssätt till
tiensters bortgifvande i de länder finnes. Ty till tienster
befordras folk genom tour, anciennité, faveur med mehra,
alt som lagarne i landet utmärcka befordringssättet, hvartill
tillfälligheterne af öpningar och vacancer gifva lägenheterne
sparsammare eller rundeligare; men till Riddare
antages personer, de der antingen genom långa och trogna
tienster, beviste tapperhetsprof och mandomsbedrifter eller
genom snillens framlysande i ädla konsters utöfvande giort
sig förtiente till någon ährebelöhning, hvartill tienster eller
andre begåfningar ej ibland finnas, eller ock ibland ej
kunna vara lämpelige, hvarföre man ej heller funnit, at
graderae af tienster varit en oskiljachtig riddare värdigheternes
ordsak. Jag kan ej heller annat finna, än at icke
Högst Sahlig Hans Kongl. Maj:t Konung Friedrich I med
Råds rådes tillstyrckiande aldeles så ansedt Riddareordens
350
Bilagor.
beskaffenheter och i det afseende antagit de utfärdade
svenske Riddarestadgar. Ty hade Riddareorden blifvit
ansedde för at äga gemehnskap med tienster och pensioner
eller caracteurer(!), så hade ingalunda författningen af statuterne
kunnat vara sådan, utan hade då ernåendet såväl till ridderskap
som commenderier ofeblbart behöft ansökningar
och anmählningar, understödda af förslag, hvilka sig grundat
på tour och enciennitete.
Vilja vi eftersee och oväldugt ansee, hvad hittills hos
oss funnits såsom närmast till Riddareorden, så blifver
det oemotsägeligen adelskap. Har icke altid Konungen ntnämt
och behedrat sine undersåtare med adelig skiöld och
förmohner? Har icke altid Konungen uphögt adelsmän i
friherre- och grefvelige stånd? Men har dock någonsin
någon af oss räknat, mindre funnit, at desse värdigheters
och förmohners utdelande sökt eller vunnit påfölgd till
rubbning af vår fundamental e lag eller vår frihets omkullkastande
för närvarande eller tillkommande tider?
Och således, i anseende till hvad här frammanför anfört
är, utbeer jag mig at Högl. Ridderskapets och Adelens
högtuplyste godtfinnande få underställa, om icke svenske
Riddares utnämnande, såsom sig stödjande på den
grund, som vid alla Riddareordens sammansättning befinnes,
må hädanefter af Hans Kongl. Maj:t såsom ordens
Mästare skie uti Riddarecapitel, hvarest så vähl Herrar
Riksens Råd, såsom Riddare och Commendeurer af alla
Kongl, svenska orden, som ock de andre Riddare och Commendeurer
af samme egenskap äga tillfälle at i underdånighet
gifva sin Ordensmästare vid handen de omständigheter,
som Riddarestatuter ne dervid kunna äska at ihogkommas,
då jag otvifvelachteligen är förvissad, atHans Kongl.
Majit, såsom ordens Mästare och såsom Sveriges Konung,
lärer lämpa des nådige vählbebag både efter Riddareordens
egenskaper samt Sveriges rikes lagars beskaffenheter, hvilket
Hans Kongl. Majit genom dess till Högl. Ridderskapet
och Adelen i nåder lämnade yttrande öfver våre
Riddareordens-statuter nogsamt har å daga lagt, hvars
glorvyrdigste footspår Sveriges Konungar i evärdeliga
tider al tid lära ställa sig till oskiljachtige ögnamärcken
och oföränderliga efterdömmen, hvilka egenskapers utöfvande
ibland ett med förtroende och enighet samman
-
Bilagor.
351
bundit folck ej annat kan än fästa och förkofra Sveriges
rikes beständiga lycka och ouphörliga sällhet.
e) Adolf Sandbergs dictamen ad protocollum.
Man kan icke nogsamt beklaga, det Riksens Högloflliga
Ständer åter nödgas befatta sig med en ny sak, som aldeles
ingen gemenskap äger med vårt regeringssätt, utan
fast mera nu redan i des första början under en lysande
glantz af dygd och förtjänsters belöning hos mången upväcker
en billig fruktan, det torde vår frihet deraf i framtiden
lida någon anstöt och regeringssättet til vår skada
förvandlas, för hvilken orsaks skull en del nu straxt finna
sig föranlåtne at med sorgfällighet uptänka sådane medel
och utvägar, hvarigenom alt skadeligit i anledning häraf
tidigt kan förekommas och afböyas.
Långt ifrån at inbilla mig, det en Konung igenom
desse Riddareordens utdelande skulle kunna förvärfva sig
någon skadelig makt, men deremot vår frihet blifva bättre
hägnad och försvarad, om densamma sker med Råds råde,
tror jag mig snarare hafva säker anledning at förvänta,
det desse ordens framdragande och utdelande med Råds
råde med tiden lättare kan förvandla vårt regeringssätt
uti en farlig och högst förderfvelig anarchie, den jag håller
för riket och des inbyggare långt skadeligare, än souverainiteten
någonsin varit och kan blifva.
Ty enär Hans Kongl. Majit vid Riddares väljande alenast
skulle äga 2 vota emot Herrar Riksens Råd, är ju klart,
at det icke blifver Hans Kongl. Majit utan Riksens Råd,
som giöra Riddare, hvilket valsätt icke alenast kan åstadkomma
en farlig delning, oenighet och missförstånd, först
ibland Riksens Råd sielfva, sedermera hos Riksens Ständer
och ändteligen til slut öfver hela riket, utan ock minskar
samt förringar den naturlige värdighet och det anseende,
som Riddareorden hos alla potentater i Europa med
sig förer.
Konungens höghet bör det adena tillkomma at nådetecken
utdela, men ingalunda Herrar Riksens Råd. De
kunna och böra ej heller få någon större höghet eller större
myndighet, än vår besvurne fundamental-lag dem tillägger,
i följe hvaraf de alenast böra anses som Riksens Ständers
352
Bilagor.
Fullmäktige, de der skola råda och påminna Hans Kongl.
Maj:t om rikets rätt, samt at hvar och en undersåtare blifver
hägnad under lagen.
Hertil hafva de altid lägenhet utan at behöfva någon
sådan höghet, som stiger den Konungsliga alt för när, och
om än Riksens Ständer vilja dem en sådan höghet tillägga,
så fruktar jag med skäl, at ingen utrikes potentat detsamma
någonsin gillar, utan til vår vanheder skickar oss
våra orden tilbaka.
I betraktande häraf, och at desse Riddareorden als
ingen gemenskap böra få med vårt regeringssätt, är jag
af de oförgripelige tankar, det bemälte 3:ne Riddareorden
med deras statuter och alt hvad dem angår, måtte i underdånighet
öfverlemnas Hans Kongl. Maj:t at dervid förordna
hvad honom bäst synes, på det Riksens Ständer
måge undvika et skadeligit formerande af den oenighet
och det missförstånd, som til rikets oboteliga skada redan
alt förlänge härskat, så framt icke Riksens Ständer vilja,
det den lagstiftande makten på slutet skall stanna hos
Riksens Råd, samt således underkasta sig et ok, som blifver
för vår nådiga öfverhet samt oss och våra efterkommande
odrägeligit.
f) G. V. Leijonarikars dictamen ad protocollum.
Alla Riddareorden i Christenheten äro grundade på
träggehanda afsickter:
l:mo På en evig fiendskap emot alla Christi rikes
fiender,
2:do Att belöna meriterade mäns förtjänster såsom
hederstecken, och
3:tio Att betyga en öfverhets vänskap, nåd eller gunst
för en eiler annan utan synnerlig afsickt på någon af bägge
de förutgående.
Orden under den första classen är sticktad och har sitt
säte ännu under den Rom[er]ska lähran, men de bägge senare
tålas under alla religioner.
Sådana ordensteckens utgifvande eller Riddares creerande
hafva (så mycket som mig vitterligit är) varit och
äro regales i alla riken.
Huru det varit beskaffat med slike orden här i riket
och orsaken til deras afskaffande, lämnar jag til efter
-
Bilagor.
353
seende, men öfver de nu åter upptagne och införde Riddareorden
äro desse mine oförgripelige tanckar.
Alla våra 3:ne orden synas hafva merite eller förtjänst
till grund.
Har detta sin ricktighet, så synes, som alla förtjänster
böra delas uti 3:ne classer.
En sådan fördehlning och beskrifning till deras egenskaper
synes äfven böra af Konung och Råd utsättas och
af samtelige Riksens Ständer efter deras däröfver giorde
påminnelser som en lag stadfästas.
Enär då någon af rikets undersåtare åstundar at blifva
Riddare, så öfverlägger Konung med Riksens Råd, om och
under hvilken classe den sökande kan finnas värdig at
upptagas. Sedan stånde Konung fritt at som ett regale
giöra densamma, om och när honom behagar, jämvähl ock
efter egit behag meddela främmande sine ordenstecken.
Yill en Konung inrätta en orden på den fot, som under
den främst ifrån omrörde tredje classen förmäles,
det kunde ock medgifvas.
g) M. A. Ungern-Sternbergs memorial.
Mig bedröfvar det aldeles intet, att uti våra almänna
sammankomster höra nämbna H. K. M:ts höghet och Ständernes
frihet, utan tvertom; det ena upväcker hos mig en
underdånig och vördsam fägnad, och det andra påminner
mig med hugnad den lycksalighet jag äger att vara en
fri man, och att jag den bör som en lagbunden undersåte
nyttia och ej missbruka.
På det sättet finner jag dem altid hos mig förknippade
och är således försäckratt, att ingendera kan, af hvad
som händer, rubba, mindre kullkasta hela grundvalen af
vår regering.
Hvad vi oss sielfva skyldige äro samt fäderneslandet
och efterkommande af oss kräfva, bör hos oss vara uti
ständigt minne, men det bör intet bestå uti suppositioner
och omöjliga händelser; det bör förnämbligast bestå deruti
att skiäligen omgärda friheten för alt, som virckeligen
kunde med tiden rubba henne, hvaribland visserligen ej kan
räcknas, om Riddare i Rådet eller Capitlet skola nämnas.
Friheten är en egenskap, som alla menniskor äro födde
till, och älskas äfven af alla skapade diur.
354
Bilagor.
Men, gunstiga Herrar, friheten har mera än som en
enda ovän, och om vi af blåt kärlek för friheten villia
försäckra henne emot en, så böra vi ock med lika nit och
omtancka giöra det emot alla de andra, som vi kunna hafva
att befara.
Att ingalunda tiänsters utdelande och än mindre Riddares
utnämnande i Capitlet rubba och öfverändakasta friheten
och giordt fritt folck till trälar, visa de frie riken
England och Polen, hos hvilka Konungen allena utdelar
alla ämbeten och nådebelöningar. Nu är endast question
om Riddare.
Men att så väl aristocratie som ett tygelfritt sielfsvåld,
eller en anarchisk och hufvudlös democratie, då hvar
och en tror sig vara öfver sielfva lagen, förvendt frihet uti
tvång, lagen i lösa ord och den ena undersåtaren till den
andras esclave, deraf har man exempel så af oss sielfva,
innan envälde blef infört, som af andra riken och äfven af
våra grannar.
Så att det reella, vi våra efterkommande skyldige [äro],
består i omtancka att förskantza oss så väl emot envälde
som alla de öfrige frihetens fiender.
Låtom oss icke, gunstige Herrar, segla så långt ifrån den
ena klippan och endast fästa ögonen på den, att vi vräka
skieppet emot en annan.
Jag vill för min del, som aldrig lärt att anse utmålade
spöcken för verckligheter, genom Guds nåd nu licka
så litet fruchta enväldstiden som alla dhe andra frihetens
fiender. Men emedlertid åligger det oss, som villia behålla
och förskantza vår frihet för oss och efterkommande,
att för framtiden vara licka så omtenckta om godt värn
på den ena sidan som på den andra.
Huru litet materia substrata, som är Riddares nämnande
i Rådet eller Capitlet, kan till frihetens vårdande
eller förlorande vara verckande, och huru litet den bör
blandas med Regeringsform samt ämbetens och tiensters
utdelande, vill jag söka att som kortast visa.
Ämbeten och tienster äro för ett rike oumgängelige,
och fördenskuld är ock nödvändigt, att dhe till rikets väl
med skickelige och erfarne män besättias. Och det är
rätta grunden till dhe i sidsta pleno här upläste memorials
åberopade §§ af Försäckringen och Regeringsformen,
Bilagor.
355
hvilcket, om man dem rätt vill förstå, finnes i sielfva
bockstafvens klara lydelse, derest står, att en Öfverhets
förnämsta afseende bör vara, att tiensterna besättias med
ärlige, skickelige och förståndige män, hvilcket härigenom
tyckes vinnas, emedan Riksens Råd, som hafva sig folcket
bäst bekant, förklara deras meningar om personernes egenskap
och skickelighet etc. och i Regeringsformens 40 §
Riksens Råd böra giöra sig underrättade om alla sådane
personers skickelighet och förtiänster, som vid sådane angelägna
ämbeten böra komma i consideration etc., så att
således klart och ovedersägligt är, att lagstiftarens mening
varit och är, att tiänster skulle utdelas i Rådet, på
det att alla ämbeten med skickeliga personer skulle besättias.
Men detta är på intet sätt lämpligt till Riddares utnämnande,
ty den, som kan nämnas till Seraphins-riddare,
är ju redan genom sin tienst och erfarenhet kommen i
den rang, att om des skickelighet ej kan tviflas.
Det skulle ock synas sällsamt, om man ville supponera,
att omröstande vore nödigt öfver den att bli Riddare,
som redan hint i rikets tienst att bli Råd, President,
Eeldtmarchalk, General och General-Leutenant.
Mig tyckes, att det minsta man sin Öfverhet som
Ordensmästare kan lemna är att af bepröfvade män, som
till den hedersgrad hint, utnämna i Capitlet hvilcken honom
behagar till Riddare, och
Som det är licka beskaffenhet, så bör det ock vara
licka rätt med Commendeurer och dhe öfrige Riddares utnämnande;
dhe äro ju alla, som efter statuterna kunna
och böra bli nämbda till Riddare, i det stånd, att dhe
bekläda en viss grad i rikets tienst; hvad behöfves då
omröstning eller Råds råde, ty aldrig kan jag tro, att
man menar kunna giöra den ovärdig till att bli Riddare,
som är redan värdig att bekläda rikets ämbeten och tienster.
Bedröfligt vore ock det, om man ville supponera, att
Rådets värdighet skulle förminskas derföre, att dhe uti
Capitlet skulle sittia tillhopa med Riddare och Commendeurer,
som dock bekläda dhe närmaste ämbeten intill
Riksens Råd.
Detta omnämner jag endast som en öfverflödighet, emedan
jag söckt eftertäncka både lickt och olickt att igenfinna
24—083011. Adelns protokoll (XVIII) 1751—1752.
356
Bilagor.
rätta orsacken, hvarföre icke Riddare måge så val nämnas,
efter praxin i hela christna verlden, i Capitlet som i Rådet.
Att det säges vara för lickheten af regeringssättet,
kan ej vara det sanskyldiga, emedan tiensters förgifvande
och Riddares utnämnande äro så olicka, att det aldrig kan
sammanfogas, hälst det ena kräfver ämnen efter rikets
tarf, och det andra är ett hederstecken för redan bepröfvade
trogna och redeliga tienster, det ena är en betingning
för det tillkommande, det andra en belöning för det
förbigångne.
Jag styrckes så mycket mera härutinnan, som jag
finner af den process, hvilcken deras Excellentier Riksens
Råd vid Riddares utnämnande inrättat, att dhe det äfven
ansedt för en sack, som med regeringssättet hade ingen gemenskap,
ty om det hade varit så, var processen i Regeringsformen
utstackat, den dhe ej hade macht att ändra;
men som dhe funnit, att detta var ett från regeringssättet
afskildt göremål, så hafva dhe inrättat ballottering, och i
stället för att plurima vota i Rådet fastställa beslutet af en
ventilerat sack, så är vid Riddares utnämbnande stadgat,
att det bör vara två trediedels öfverröstning.
Statuterna innehålla ock, att ingen kan dömmas ovärdig
till sin Riddare-heder utan genom Capitlet, hvilcket
dock nu vill betagas deelachtighet i des utnämnande, fast
billigt synes vara, att utnämnande och dömmande borde
skie på ett och samma ställe.
Att Riddares utnämnande och tiensters utdelande äro
så olicka, att dhe hvarsken(!) med hvarandra eller i sielfva
regeringssättet kunna eller böra confunderas eller blandas,
hoppas jag, att hvar och en, som ej [är] förut intagen, så af föregående
som af desse begge giöremåls olickhet lärer finna.
Jag vill nu vidare endast försöcka att visa, huru litet
det till enväldets införande och frihetens förstörande kan
bidraga.
Det supponeras i det i sidsta pleno upläste memorialet,
att en berömlig åtrå till heder, snart sagt, vanslächtat
uti en omätlig och alla medel omfattande äresiucka.
Det vore visst en svår och straffbar äresiucka, och den jag
[är] förvissat intet finnes innom dessa murar, som för Riddarehedren,
af hvilcken orden det ock vara må, ville förlora
-
Bilagor.
357
för sig och sine efterkommande den hedern att lefva och
dö en fri man.
Jag kan intet föreställa mig möjligheten af en så illa
caractiserad (!) ärelystnad och des skadeliga verckan, ty hädanefter
kan aldrig förmodas, att mera Seraphins-riddare
än 4 och högst 5 på en gång kunna bli nämbde, och hvad
gior ett så litet antal i ett heelt ricke, om man ock ville
som görligit fastställa, att folck, som med heder tiänt ricket,
till des dhe erhållit dhe högsta ämbeten, det dhe för
ett enda hederstecken skulle villia som menedare, frihetsförstörare
och landsförrädare skillias från verlden och således
vanhedra sig och sina efterkommande.
Samma rättmätiga och milda omdömmen är man ock skyldig
så [väl] elem, som äro i grad att kunna bli Commendeurer, som
ock alla dhe öfrige, som äro en pas att bli Riddare; dhe
äro ju mäst alla Riddarsmän förut, rikets ämbetesmän och
tiänare, som i sig sielf är beständigt licka med friheten,
hvilcken säckert aldrig för ett så obeständigt och temporelt
hederstecken kan upofras.
Det kan ock så mycket mindre komma i mitt ringa
begrep, huru sådant enda hederstecken kan upväcka misstanckar
af fara för friheten, emädan dhe mästa, som sådana
hederstecken kunna för sig förvänta, äro af detta
illustra stånd, hos hvilcken friheten har sin starckaste stöd,
och hos hvilcka kärlek för friheten tillika med dygd och
ära med sielfva lifvet inplantas.
Så litet jag fruchtar, att blotta hederstecken kunna
vara friheten mera till meen, om dhe af en öfverhetsperson
som Ordensmästare i Capitlet utdelas, än om det
skedde i Rådet, äfven så litet befarar jag det, om den
supponerade stora revenuen med tiden skulle Commendeurerne
tillfalla, emedan man aldrig kan föreställa sig, att sådanna
hederstecken, fastän belöning medfölgde, kan lemnäs
åth någon annan än en ärlig man, då ovedersägligt
föllier, att hvarsken hederstecken eller belöning kunna förföra
honom från det han är skyldig Gud, sig sielf och
sina efterkommande.
Skulle sielfsvåld, oordning och trotsighet emot en
god Öfverhet, hvilcka altid bana säckraste vägen till
träldomb, olyckeligen taga öfverhand i ett land, så äro
väl andra medel dertill än meenlösa band och utvertes
358
Bilagor.
hederstecken. Besinnom dhe förflutna tider, då enväldet
sidst infördes i Sverges rike; då var der både Råd, Ständer
och ämbeten, men hvarsken Capitel eller Riddaredubning.
TJtom des är sådant så mycket mindre att befara, som
sådane förmente revenuer lärer nu och i evärdeliga tider
blifva gissningar och suppositioner, i synnerhet när man
vill låta underrätta sig, i hvad tillstånd den förmente
stora cassan nu är, då nästan mera Riddare på en gång
eller uti 3:ne år [äroj dubbade, än uti 100 åhr härefter kunna
göras, hvilcket äfven tydeligen visar, att Riddares nämnande
och dhe medfölliande förmente inkomster aldrig
kunna hafva influence i det befarade enväldets återupväckande,
emedan hädanefter ganska få tid efter annan
på en gång kunna bli nämbde.
Anser man närmare Riddares nämnande, så kan man
snarare supponera, att det länder till frihetens befästande,
ty när en nådig Öfverhet dertill utnämner förtiänte och
värdige män, så föröckas hos alla vördnaden för Öfverheten.
Skulle någon ovärdig och oförtiänt dertill utnämnas,
som aldrig af en mild Öfverhet kan förmodas, så
förorsackar det mångas missnöje, och [är] således klart, att
intet dera formerar det förmente antalet af frihetsförstörare.
Att flere Riddarekors än tiänster kunna utdelas, förfaller
af sig sielf, emedan en deel äro innom ett visst
antal medelst statuterne inneslutne och dhe andra erfordra
en viss rang och tienstetid.
Ricksens Råd, som icke efter rum eller säten kunna
ombyta sina meningar, sittia ju sielfva uti Capitlet, der
sittia äfven flere Ricksens trogne män, som icke hafva
mindre lag och frihet om hiärtat.
Capitlets protocoller lärer icke mindre än Ricksens
Råds vid påfordran undandraga sig Ricksens Ständers ögon
och ett billigt ansvar, om någon skulle finna anledning
att sig öfver Capitlet besvära; hvad behöfver man då mera
i denna puncten fruchta Capitlet än Rådet?
Således är, som jag tror, fulleligen bevist, det Riddares
utnämnande i Capitlet är aldeles intet stridande emot
vårt regeringssätt, utan helt derifrån afskildt; det är ock
vist, att den Capitlet misstänckte farligheten som ett
Bilagor.
359
medel till enväldes anskaffande är ett blott skuggeverck
och en fullkomblig omöjlighet, så länge man ej vill hålla
för fast, att alla, som kunna bli Riddare, vore Esaus
bröder. Ty är och blir det min oförgripeliga mening, att
H. M:t må aldeles efter des nådige påminnelser vid statuterna
i Capitlet utnämna Riddare.
Till slut vill jag hafva den äran att erindra Höglofliga
Ridderskapet och Adelen en ting, som jag förmodar
skulle kunna uplysa ett långt mindre uplyst samfund än
detta. H. M:t äger ju i kraft af gammal lag och vår dyra,
besvurna Regeringsform en ostridig enskylt rättighet att
utdela greflig, friherrlig och adelig heder och värdighet;
han kan utan gensago belöna väl förtiänt folck med ridderliga
nambn och sköldemärcken för barn och efterkommande,
med den virckeliga (!) förmån att niuta adeliga
privilegier. Hvad hindrar oss då att erkänna des höga
rätt till ett hedersteckens utdelande, som är mindre reelt,
emedan det är personligt och temporelt och snarare Renligt
att minska än föröcka ett ärfteligt adelskap?
Korteligen, ehuru jag vänder denna sack, så finner jag
ej annat, gunstige Herrar, än att alt styrcker oss, att vi
i underdånighet böra samtycka vår nådigste Konungs i
detta mål yttrade menlösa, gagneliga och högst billiga
behag.
h) Germund Cederhielms memorial.
Sedan Hans Kongl. Maj:t vår Allernådigste Konung,
i anledning af Högloflige Ridderskapets och Adelens betygade
åstundan och förutgångit meddelande med Ordenscapitlet,
i nåder behagat öfverlemna dess egna nådiga
tanckar angående the ändringar, bvilcka Kongl. Maj:t
åstundar låta uti the uprättade ordens-statuter inflyta, är
thetta ährendet sidstledne plenidag blifvit oafgiordt lemnat.
At Riksens Högloflige Ständers Secrete Utskott vid
sidstledne Riksdag lärer haft skiälige ordsaker, hvarföre
the i underdånighet tillstyrckt Kongl. Maj:t thesse trenne
Riddareorden dels at förnya, dels å nyo uprätta, samt at
besynnerlige omständigheter måste förefallit, hvarföre Secrete
Utskottet enligit sin tysthetsed icke funnit ordsakerne
allmänt in plenis kunna tillkänna gifvas, är väl oförnekeligit,
som ock at då varande tiders skick föranledat
360
Bilagor.
the föreslagne inrättningar, på sätt och vis som Högstsalig,
Glorvyrdigst i åminnelse, vår Allernådigste Konung
them gillat och utfärda låtit. Men lika ostridigt är och
blifver i mitt sinne, at Riddareordens inrättande, bibehållande,
förbättrande, ändrande och afläggande varit och
är et regale och ius personale Majestatis, så väl innom
Svea rikes gräntsor som uti alle andre både in- och oinskränckte
regeringar, hvarom alla tiders historier och minnigsmärcken
bära vittnesbörd.
Alla Riddareordens stiftande och Riddares dubbande
har sin första uprinnelse ifrån croisaderne och de så kallade
helige krigen emot Turckar och hedningar, då Kejsare,
Konungar och Furstar sådane författningar giordt till
upmuntran af mandom och tapperhet och behörig belöning
för them, [som] therutinnan vist sig andre öfvergå.
Sedermera hafva ock äretecken blifvit utdelte åt them,
som genom trohet, vett, flit, snille och lärdom af sin Konungs
nåd och ihugkommelse giordt sig värdige.
Alt ifrån 12:te seculo finnas Svea Konungar hafva slagit
Riddare, som publique och enskillte handlingar, rece3ser,
stadgar, dagtingar, kiöpe-, salu-, gåfvobref och griftminnen
intyga och utvisa, som ock at Riddare uti alla
bref och dagtingar blifvit skiljde och särskillt nämde ifrån
then öfrige Adelen, hvilcken kallades Svena och a vapne, så
väl i 4 Cap. Konungabalken landslagen, som både förut och
efteråt, alt intill Konung Gustaf den förstes tid, då uti
1527 års Vesterås recess Ridderskapet och Adelen gemensamt
sättias tillhopa och alt sedan skiedt.
I the aldraäldste svenske historier nämnas Riddare
och långt förut, innan såsom Konung Magnus, Ladulås
kallad, vid Riksdagen i Stockholm åbr 1282 slog sin son
Prins Birger, Hertigen Albrecht af Braunschweich-Göttingen
och 40 svenske adelsmän utom de utländske till Riddare.
Hans son Konung Birger, på sin bröllopsdag i Stockholm
1298, slog sin broder Hertig Eric till Riddare, åhr
1302 sin broder Hertig Waldemar i Söderkiöping och sedermera
uti Fagerdal 12 stycken Riddare, hvilckas täcke
och rännevand var brunt och halft baldachin, dragit med
ikorna skin. Hertig Eric giorde ock grefvesöner ifrån
Tyskland till Riddare i Lödösa.
Bilagor.
361
Konung Christopher af Bayern, vid sin croning i Upsala
den 14 September 1441, slog Riksmarsken Carl Cnutson
Bonde, sedan Konung Carl den åttonde, till Riddare
med 70 stycken andre af svenske, danske och tyske.
Konung Carl Cnutson, vid sin croning i Upsala den 29
Junii 1448, slog 33 stycken infödde svenske adelsmän till
Riddare.
Konung Johan then andre, vid sin croning i Stockholm
den 26 November 1497, slog 50 stycken Seraphinsriddare,
in- och utländske.
Konung Gustaf den förste, vid sin croning i Upsala
den 12 Februarii 1528, slog till Riddare Riksmarsken Lars
Siggeson Sparre, Birge Nilson Grip, Eric Flemming, Måns
Johansson, som förde natt och dag i vapnet, Johan Tureson,
Måns Brynteson Lilliehök, Nils Olofson, Ture Ericson,
Knut Andersson, Bengt Nilsson och Peder Hård.
Konung Eric den 14:de, vid sin croning i Upsala
den 28 Junii 1561, slog 31 stycken Riddare, in- och utländske,
hvilcka voro Herrar Giöran Ericson Gyllenstierna,
Ture Persson Bielcke, Nils Gyllenstierna, Dionysius Beurseus,
Nils Boije, Arvid Trolle, Eric Carlsson Gyllenstierna, Hogenschild
Nilsson Bielcke, Claes Åkeson Tott, Claes Flemming,
Knut Knutson Lillie, Eric Månsson Ulfsparre, Sigge
Larsson Sparre, Jöns Bonde, Bengt Gylta, Hans Kyhle,
Gustaf Fincke, Jöran Fincke, unge Nils Krumme, Ifvar
Ifvarson, som förde en half lillja och en half örn i vapnet,
Pommerske legaterne Henric Norman von Twibitz och
Jöran Podewitz von Kofwen, Måns Svensson Somme, Knut
Haraldson Soop, Eric Jöranson Gyllenstierna, Arvid Ugrop
af Danmarck, Doctor Andelius, Syndicus och Gesandt ifrån
Lubec, Burgrefven Johan Praut ifrån Danzig, Hans Classon
Bielckenstierna, Henric Claesson Horn, Hans Biörnsson
Leijon och Claes Mechs af Liliand. Den 4 Julii 1568
på bröllopsdagen med Karin Månsdotter slogs ock af Konung
Eric till Riddare Åke Bengtson Färla, en myndig,
förfaren och välförsökt adelsman, som länge vandrat i
fremmande land och af Konung Eric blef mycket brukad
i kriget mot the danske.
Konung Johan then tredie, vid sin croning den 10 Julii
1569 i Upsala, slog till Riddare Eric Gustafson Stenbock,
362
Bilagor.
Grustaf Baneer, Pontus de la Gardie, Knut Posse, Steen
Baneer, Hans Kyhle och Anders Person Lilliehök.
Konungarne Magnus Ladulås och Carl den åttonde äro
ock i Riddarholmskyrckian på Konung Johan then tredies
befallning afmålade med Seraphinerordens-kiedian, som Konung
Eric den 14:de och Konung Johan sielf med någon
förändring burit, och således icke konung Magnus, Smeek
kallad för Skånes, Hallands och Blekingens afstående till
Konung Waldemar i Danmarck, dess stiftare i Sverige, som
utlänningarne Farin, Asmole, Basnage, Helijot och Menius
skrifva, af hvilcken sednare Gyllenstolpen tagit sin ritning
framför norrska konungasagorna, utan Seraphinerorden
fast äldre; doch finnes, at äfven thenne Konung Magnus
vid sitt biläger med grefvedottren Blanca af Namur
i Warberg åhr 1336 Riddare slagit.
At the Riddare, Konung Johan then andre slagit, varit
af Seraphinerorden, visar Georg Gyllenstiernas testamente,
skrifvit påskeafton 1551 i Othensee, thar orden sä
lyda: Och skal min bro ther Gabriel Gyll enstiern taga then
guldkede meth the engle-hoveder uthi, som vor salige
fader fick till skienck af Koning Hans, ther hans naade
slog hanem med flere rigens mänd till Ridder uthi hans
Koningliche Kroning i Stockholm; och har bemälte Riddersman
hetat Henric Knutson Gyllenstierna till Refstorp
och Iversnäs samt finnes 1497 varit med Konung Hans,
då slaget stod, innan cröningen skiedde.
Konung Eric den 14:de har ock den 13 Martii 1566 tillskrifvit
fransyske ministern Carolum DanzEeum, at han till
vänskaps betygande för dess Konung ville inrätta en Riddareorden,
bestående af hvar om annan satte lilljor och
englahufvuden, som likväl sedan ej kom till värckställighet.
Konung Sigismundi frånvarelse och mindre benägenhet
för the svenske betog honom thenne konungslige rättighetens
utöfvande, som ock thess förrige läromästare
Grothusen sig undanbad then honom allena tillbudne hedern,
at undvika sina medbröders afvund.
Tvistigheten med Konung Sigismundo och dess son
Uladislao om svenska cronan, och så länge de finge föra
Svea rikes vapen, synes hafva hindrat Konung Carl den
nionde och Konung Gustaf Adolph med denne Riddareorden
at fortfara. Doch inrättade Konung Carl then ni
-
Bilagor.
363
onde, sedan han blef crönt och the riket förderfvande oroligheter
sachtat sig, then så kallade Jehova-orden efter
thet af honom antagne och thess gudsfruchtan utvisande
minnesspråk, then han sielf burit och med then
samma benådat åtskillige af honom och fäderneslandet
högt förtiente män, som Rådsprotocollet den 30 Augusti
1650 utvisar och then uti svenske handlingars noga kundskap
grundmogne Herr Cancellierådet von Stiernman uti
förespråket till Konung Carl then niondes historia omtalar.
Then store Konung Gustaf Adolph, vid sin cröning
1617, slog åtskillige till Riddare och lät äfven genom Riksrådet
Herr Johan Skytte uti Hag i Holland åtskillige af
sig och Svea rike väl förtiente män till Riddare dubba,
hvilcka voro Hugo Mysitz van Hels, Nicolaus Yoigdt, Petrus
Borgmästare, Jacob van Duck, Cornelius Paw, Diedrich
Bas och Christopher Ludvig Rasche, då Holland
skulle bemedla freden emellan Sverige och Ryssland, som
ock benämde Diedric Bas, Borgmästare i Amsterdam och
taleman, den 12 Junii 1616 af Konung Gustaf Adolph erhölt
adelsbref.
Då bilägret skiedde med Princessan Maria Eleonora
af Chur-Brandenburg, blefvo ock någre med konungsligit
nådestecken ihugkomne.
Engländaren Henric Saint Georg, som öfverförde then
så kallade ordinem periscelidis, blef den 6 October 1627 till
Riddare dubbad och therom öpet bref utfärdat.
Samma nåd vederfors the lärde männen Heinsium och
Meursium, som then sednares underdånige tacksäjelses-skrifvelse
af den 14 Martii 1618 utvisar.
Gref Åke Tott blef på Yahlplatsen, thar han fienden
manligen slagit i Preussen, uti hela krigshärens åsyn till
Riddare dubbad.
Riddarhusprotocollet den 24 December 1627 intygar, at
Grefve Nils Brahe och Herr Eric Soop för theras trogna
och berömliga krigstienster blefvo till Riddare slagne,
hvaröfver Herrar Riksens Råd och då varande Landtmarskalcken
Herr Johan Sparre å Ridderskapets och Adelens
vägnar theras underdåniga fägnad och tacksäjelse aflade
och betygade, samt då enhälligt funnit, erkiänt och
yttrat, at store Herrar och Potentater hafva sig sådane
dygds, tapperhets och förtiensters belöningar haft uti
364
Bilagor.
alla verldenes tider tillhållit och them efter lägenheterne,
förtiensterne och theras egit behag och godtyckio utdelat.
Drottning Christina inrättade Amaranthen-orden, [som]
hon så väl som förrige Svea Konungar efter godtyckio åt
crönta hufvuden, Furstar, in- och utrikes berömlige män
utdelte.
Konung Carl then tionde lät ej allenast åhr 1655 giöra
ordenskiedian till then af honom ärnade så kallade Jesu
orden, i anseende till börje-bokstäfverne efter grekiska
skrifvesättet lika med Seraphiner-orden, utan ock åhr 1656
författa sielfva ordens-statuterne, hvilcka till större delen
äro af samma innehålld med the nu uprättade ordensstatuter
och helt och hällne införde på fransyska uti Capitaine-Lieutenanten
och Kongl. Vettenskaps-academke ledamoten
välborne Herr Henric Bosenstiernas disputation om
the äldre och nyare Riddare-orden i Sverige, hållen i Upsala
1748, och i första puncten nämnes: at Konungen är
stormästare och återuprättare af samma orden. I then
andra: at Kongl. Maj:t utvälljer hvilcka och så många
Kongl. Majit behagar af in- eller utländske till Riddare.
I then tredie: at Kongl. Majit gior Riddare, när Kongl.
Majit vill, en eller flere alt efter sitt egit behag. I then
nionde: at then, som tadlar Kongl. Majits giorde vahl af
någon till Riddare eller knorrar theröfver, at han sielf
thet icke blifvit, om thet med tre vittnen kan bevisas,
skall i allan sin lifstid ifrån thetta heders-tecknet blifva
utesluten. Men krigsbullret, Konung Carl then tionde
ständigt vistades uti alt in till sin död, hindrade ytterligare
värckställigheten af thenna Riddareorden och thess
utdelande.
Thet af tvänne vasar bestående ordenstecknet har ock
Konung Carl then Xlite i sin ungdom burit, enligit Drottning
Hedvig Eleonor® therom befintelige egenhändige anteckning.
Hvad som hindrat Konungarne Carl then Xlite och
Xllite at inrätta och uptaga Riddareorden, lärer en hvar
kunna eftersinna.
Så mycket förtienar likväl at anmärckas, thet envåldsregenter
uti absolute riken ganska få Riddareorden och med
sådane statuter som thesse inrättat.
Bilagor.
365
Hospitals- eller Johanniter-, Tyskmästareorden, Svärdsdragare-,
Tempelherre- och Maltheser-orden erkänna alle
åtskillige förenade och till mer och mindre lika maktägandes
öfverenskommande till the påsyftade ändemåls
erhållande vid theras inrättande.
At ock the förre Riddareorden i Sverige varit giängse,
finnes theraf, at under siuende Baillien i Johanniter-orden,
som kallades then Tyske, hörde Sverige, Danmarck och
Norige, som ses af priorernes bref, Johan Bosons den 4 October
1434, Oliver de Seijns 1311 och Eskil Thomeesons
1513, Eskilstuna bröders bref 1441, Olof Esbiörnsons, Canic
i Lund, testamentsbref den 21 October 1468, Peder Svensons
donationsbref 1418. Af Tyskmästareorden hafva varit Herr
Carl Folkunge, Herr Johan Elofson Engel och Herr
Magnus Store, som ock Preusiske Landtmästaren och Burgrefven
Henric Plotz af Stromberg åhr 1308 uti Örebro
underskrifvit Konung Birgers förskrifning och försäkring
till sine bröder.
Helge Ands, S:t Michaels och S:t Lazari orden i
Franckriket äro alle inrättade, innan Parlementernes myndighet
uphäfdes och Konungen blef souverain. S:t Ludvica
orden stiftades sedan åhr 1693, med hvilcken äfven ansenliga
inkomster föll ja, som ock med the i Spanien och Portugall
varande Riddareorden.
Strumpebands- och Baths-orden i Engeland, stiftade
under fria regeringar, varandes then nation äfven så örn
om sina uppå så kallade stora Chartan skrefne privilegier,
som vi kunna och böra vara om vår frihet och regeringsforme.
Elephants- och Dannebrogs-orden, bägge uti Danemarck
inrättade, innan Adelen förmedelst sitt öfvermod och oenighet
af the öfrige Stånden tvangs at antaga envåldsregementet.
Romerske Helge Ands orden in Saxia, 1198 eller 1201
inrättad, har äfven sträckt sig till Sverige, som brödrabrefvet
vid Söderkiöping den 28 September 1516 vid handen
gifver, hvars förnämsta giöremål varit om fattige
barns underhålld och tillbörliga upfostran, thermed väre i
Sverige nu inrättade Riddareorden stämma öfverens.
Mäst alle i Tyska riket af thär varande Furstar och
Regenter Riddareorden inrättat, äro icke enväldige utan för
-
366
Bilagor.
plichtade efter Romerska Tyska rikets fundamentaie lagar,
beslut, afhandlingar och öfverenskommande, med the undersåtarena
lemnade och bevilljade förmåhner, fri- och
rättigheter, obrottsligen sin regering inrätta och sig therefter
förhålla.
Nu varande Konungen i Pohlen inrättade åhr 1736 på
sin födelsedag en militair orden, S:t Henrici kallad, utan
at rådfråga sig med the polske undersåtare, hvilcke äro
alt för kitslige om sin frihet at skola hafva sådant tillåtit,
om the märckt friheten till thet ringesta therigenom
äfventyras.
När således af in- och utrikes exempel är bevist, at
Riddareordens inrättande och Riddares slående eller dubbande
nu snart 700:de åhr tillbaka varit och är et regale,
som Konungar, Regenter och Furstar, äfven efter Svea Rikes
Adels erkännande och vidgående åhr 1627, efter godtyckio
och välbehag utdelt; ser jag ingen then ringesta
anledning, mindre skiälig grund i mitt sinne, hvarföre icke
underdånigt bifall kan och bör lemnäs till the ändringar,
vår allernådigste Konung vid the inrättade ordensstatuter
i nåder föreslagit, utan fäst mera tycker thet vara jemte
flere et öfvertygande prof af en mild Öfverhets ömhet och
nådiga förtroende at uthi the saker, han efter godtyckio
kan giöra och låta, såsom en thess enskilt tillhörige rättighet,
äntå icke therutinnan som alle andre Potentater
och dess glorvyrdigste företrädare uppå then konglige
svenske thronen giordt, utan till öfverflöd äfven thetta
samt alle sine öfrige giöremål med sine trogne Ständers
samråd uträtta vill, och således yttrar en nåd och villfarighet
medelst så ömt förtroende, intet exempel af något
rikes historia kan framtes, at en Konung förut thet giordt;
ej eller finnes thertill then ringesta förbindelse af fundamentaie
lagar och försäkringar.
Konungabalcken i förrige lagen stadgar alt, hvartill
Konungen then tiden förbunden var; thär skilljas Riddare
ifrån andre adelsmän, men ingenstädes finnes, at Konung
till Riddares slående behöft sine undersåtares samtycke.
Sådant är ej eller i förrige eller nu vedertagne regeringsforme
föreskrifvit; ej eller hafva Svea Konungar
uti theras gifne försäkringar sig thertill förbundit, ej eller
för samma ordsak skull Riksens Högloft Ständers bifall
Bilagor.
367
till thesse Riddareordens inrättande blifvit äskat och erfordrat.
The ändringar, af Kongl. Maj:t föreslås, komma egenteligen
och förnämligast therpå ut, om Riddare skola nämnas
i Rådet med Råds råde eller i Capitlet, och the tå
med närvarande Herrar Ordens-Commendeurer öfver then
föreslagne få sig yttra.
Alt hvad af Konung med Råds råde bör förrättas,
nämnes uti Regeringsformen, hvaribland icke är om Riddareorden
eller Riddares dubbande thet ringesta förmält
och således omöjeligen synes thit kunna ledas.
Then giorde inrättningen är likmätigt 4 § i Regeringsformen
af Ständerne icke fastställd, och således för Hans
Kongl. Maj:t res integra, om och huru mycket han af thetta
sitt regale, ifrån Majestätet oskilljäktigt, vill eftergifva.
Herrar Riksens Råd, såsom sielfve Seraphinerriddare,
lemnäs ju rättighet med the öfrige Commendeurerne at
anföra och uti protocollet anteckna låta, om the emot någon
af Kongl. Majit föreslagens förhållande och frägd
hafva något at påminna, då Kongl. Majit lofvat at låta
sådant hos sig giälla.
Om något, Kongl. Majit obekant, emot någon vore at
erindra, är ju ganska nyttigt, at Commendeurerne af hvarje
orden äro närvarande, hvil eka bättre än Herrar Riksens
Råd en hvars upförande och frägd kiänna kunna och böra.
Således kan ej befaras af en nådig, mild och sin egen
gloire älskande Konung, at en ovärdig blifver Riddare, ej
eller at skyld- och vänskap, hat eller fiendskap med flere
omständigheter något kunna uträtta, ej eller at någon
välförtient genom lyckta sedlar ifrån Hans Kongl. Majits
tillärnade nåds åtniutande för slike ordsaker skull kan
uteslutas, då skiälen dertill inför protocollet skola anmälas.
När på thet sättet förfares, 7 § om Seraphinerriddarne,
7, 8 §§§ om Svärdsorden, 6, 7 §§ om Nordstierneorden
oändrade lemnäs, ser jag icke, hvarföre vi af in- och utländske
skola villja pådraga oss bestörta och upmärcksamma
ögon, om vi för vår milde Konung allena inskräncka
en rättighet, alle andre Regenter i despotique och limiterade
välden äga oinskränckt.
368
Bilagor.
At Herrar Riksens Råd skola hafva del uti the Riddareorden,
till utrikes Konungar och Furstar skola sändas,
synes ock mindre lämpeligit.
En Konung eller Furste, som skall bära en af thess
jemlike uprättad orden, måste ju giöra thet i anseende till
then vänskap inter pares subsisterar; ty för then kan det
ej räknas för heders tillväxt, som sielf Riddareorden uprätta
och hvem han vill thermed behedra kan af them,
som ringare äro än han.
Undersåtare och theras fullmächtige skulle på mindre
behageligit sätt emottagas, om the sielfve tillbödo sine
Riddareorden crönte hufvuden och furstelige personer.
Thet hafva mäcktige frie republiquer, såsom Holland,
Venedig och Schweitz, hvilcka odelt äga och utöfva alla
the rättigheter innom sig, Majestätet mer eller mindre
åtföllja, aldrig giordt eller vågat sig at försöka.
För samma ordsak skull se vi, at Birjer Jarl, Steen
Sture then äldre, Svante Sture och Steen Sture then yngre,
hvilcke varit Riksföreståndare och i alla måtto ägt och
öfvat samma macht och myndighet, [somj Svea Konungar
tillkommit, likväl aldrig Riddare dubbat, emedan the väl
funnit, at sådant varit et regale personale, hvarföre ej
eller Cromwell uti England, som elliest [var] mer än mycket
tilltagsen, med sådant giöromål sig befattat.
Hvad tancka skulle väl ock hos en kunglig eller furstlig
person upväckas om en honom tillsänd orden, då han
till dess erhållande af svenske Riddersman blifvit balloterad
och satt under ventilation?
Om then tå nekas at vill ja emottagas, stadnar icke
thet ertedda förachtet både uppå lemmarne och hufvudet
och kunde gifva anledning till största missförstånd och
ömse retade sinnens högst förderfvelige fölgder.
At Svea Konungar så väl som alle andre nämt och
gifvit Riddareorden åt then the för godt funnit och thertill
Canceller och ordförare vid thess utdelande efter egit
behag förordnat, visa the allmänne handlingar, som ock
uti Konung Carl den tiondes förr nämde ordens stadgar
af åhr 1656 tydeligen förmäles, at Konungen till Ordenscanceller
utnämner af Riddarne, hvilcken Kongl. Maj:t behagar
med samma sysla at hedra.
Bilagor.
369
Riddareordens inrättande, när sådane förbindelser vidfogas,
som thesse äro, och inga commenthurier af årliga
pensioner medföllja, kunna snarare anses för hinder emot
alt envälde än thertill beforderlige, då Riddarne med ny
ed sig förbinda at våga lif och blod för Guds namns ära,
then rätta christna thron, Konungens tienst samt fäderneslandets
fromma och heder, at med rådvishet och mandom
uprätthålla thet gamla svenska namnet och ärerychtet,
at befrämia och vid macht hålla enighet inbördes, at vara
ömme om then tillagde heder och förmåhn, at hålla rätt,
lag och ordning, främia thet goda och afvärja thet onda,
at vara Konung och riket huld och trogen, hans och rikets
bästa vårda, frid och rätt hålla och styrcka samt
stå emot orätt.
Yår milde Konungs ädelmod och rättvisa, dess dyra
försäkringar samt förklarade styggelse till alla them, något
envälde honom skulle villja tillskynda, jemte the
grundfästen, våra fundamentale lagar innehålla, äro nog
kraftige murar omkring en sannskyldig lagbunden frihet,
om än framdeles till belöningar och årlige pensioner vid
thesse Riddareorden några medell skulle inflyta, och har
Kongl. Maj:t icke velat betaga Capitlet at med thess samråd
therom disponera.
I anseende till hvilcket alt min mening och tancka
till protoeollet är och blifver, at utan inbrotts giörande
uti Kongl. Maj:ts höga rättighet kunna vi ej annat än i
!•> . 'gPet samtycka the af Kongl. Majit i nåder föreringar
vid the inrättade Riddareorden, hälst ini
then bebodde verlden lärer kunna framtes,
,eke är och varit et ius majestaticum, men inundersåtelig
rättighet.
.andet ser jag således ingen fara; men at villja
jss det, vår Regeringsforme icke medgifver, med
dt spända band, kunde beklagligen sannas: nifrangitur.
Ty så ömsinte vi på ena sidan äro och böra vara at
för en lagbunden frihet våga lif och ägendom och räkna
för våra yppersta riddersmärcken, om längst bortvarande
tider skulle nödga oss then med vår blod besegla; så
sorgfällige böra vi ock vara at hålla Konungenom allan
konungsligan rätt oförkränckt och therutinnan icke thet
370
Bilagor.
ringesta ingrep giöra eller försöka, utan ganska noga och
på thet ömmaste bibehålla thet angelägna enighets- och
förtroendesbandet skiärt och heligt, som är och bör vara
emellan hufvudet och lemmarne, så framt vi villja vara
och blifva et sällt och af Gludi välsignat folck samt undvika
thet i annor händelse öfver hufvudet hängande yttersta
förderf, undergång och förbannelse.
i) 11. AdlermarcJcs dictamen.
Uti denna förevarande qusestion tyckes förnemligast
ankomma på 2:ne hufvudomständigheter: l:o Hvad Riddareorden
egenteligen kallas bör, eller hvilken dess rätta definition
är. 2:o Hvad reglor och ordning vid dess utdelande
fölljas böra.
Vid den förra omständigheten tyckes ostridigt vara,
at detta är ett teckn til vist mandom, redeligit förhållande
och af besynnerligt snille å daga lagde oryggelige prof.
Ett sådant teckn eller marque de bravoure och savoir ökes
til dess värde oändeligen och får hela dess glants af dens
hand, som den utdelar, så at, enär Hans Majt allernådigst
lemnar samma teckn, härflyter deraf ej allenast en underdånig
erkänsla för det nådige anseende, Hans Majt hehagat
betyga emot dygd och erfarenhet, utan ock en hugnelig
och ej mindre underdånig fägnad at se sitt välförhållande
på sådant sätt distingueradt. Ett sådant teckn är
dernäst ett objet de la gloire, men ingalunda de Vinterét
eller vinst, ty hvarcken är det förknippadt med något
enskildt ämbete, function eller beställning, eller med någon
lön, pension eller annan förmån. Deremot den för
commenderier förväntade lön så mycket mindre kar förtiena
reflexion, som förutan det statuterne icke förmå eller
tala om någon löhn för Herrar Commendeurerne, och annan
kundskap härom ej är at hemta än af statuterne, så
är dock ofelbart, at, i fall några hundrade år härefter fonden
kunde tåla någon frikostighet, som ändå lärer blifva
ringa, enär understödet för de fattige som en uti statuterne
til grund lagd skyldighet afgår, har det icke någon
gemenskap med Kronans och Rikets stat eller blifver
Riksens Ständers disposition underkastadt.
Bilngor.
371
Angående åter de reglor och den ordning, som vid
ordens utdelande kommer at- fölljas, så emedan statuternes
öfverseende för den orsaken lärer blifva Ständernes
ompröfvande underkastadt, at de samme måge äga vini
legis, emedan sådant innan ordens inrättande ej skiedt;
ty finner jag för min del fölljande härvid förtiena reflexion:
l:o At jus creandi equites eller giöra Riddare kan i
anseende til dess beskaffenhet ej annat vara än ett jus
pure regium, ty sielfva värdigheten af ett kongligt nådeteckn
innefattar hela dess enskildte värde uti sig sielf,
så vida det står fast, at det är Konungens och ingen annans
nåd, som vid tecknets bärande får och bör vördas.
Och dermed öfverensstämma acta publica på den tiden, då
sådan orden här i Sverige tilförene varit, då det heter,
at Konungen vid åtskillige tilfällen giort och slagit Riddare.
2:o Kan samma Riddareslag ej annorlunda anses än
som aldranärmast likna jus nobilitandi, hvilket oförnekeligen
är ett ostyckat jus majestatis, och så litet man kan
derföre fördela sin vördnad til flere, så ostridigt är ock,
at Hans Maj:ts nåd endast deruti ähres och prises.
3:o Bestyrckes, at Majestätens höga rättighet tilkommer
at giöra Riddare, af andra rikens jure publico, såsom
uti Pohlen och England, hvarest forma regiminis äfven
som här är limitata, men Konungen likväl ensam gior
Riddare.
4:o Kan utaf vår Regeringsform uti denne fråga om
Riddare så mycket mindre något til skiäl tagas, som Regeringsformen
derom icke ett enda ord talar, ej eller förordna
kunnat, så vida orden 28 år sednare uptagen och
insticktad blifvit, och således icke någon conclusion af en
förut gående lag til en sednare inrättning, hvarom ej förut
stadgadt är, utan nu ny lag kommer at fastställas.
5:o Fölljer äfven deraf, at Högstsalig Hans Maj:ts,
ttlorvyrdigst i åminnelse, Konung Friedrich den förstes
försäkran icke kan ledas til Riddareorden, såsom ett helt
främmande och då okunnogt objectum.
6:o Finnes icke någon likhet efter min mening emellan
ämbetens förgifvande och Riddares giörande; de förre
äro indelte pä visse beställningar til rikets sysslors förrättande,
desse äga ej någon dem tilhörig tienst såsom
flytande af Ridderskapet; de förra indelte på Kronans och
25—OS.1011. Adelns protokoll (XVIII) 1751—1752.
372
Bilagor.
rikets stat til löns åtniutande, desse utan lön, ja utan
hopp om löhn; de förre hafva jemte beställningarne en dem
tildeldt rang, desse utaf ordenstecknet icke något serskildt
företräde; de förre äga ett dem försäkrat framsteg, efter
deras skickelighet, til höga beställningar, men desse icke
sådane praerogativer, at de för ordens bärande äga någon
privilegierad rätt til rikets ämbeten. Sluteligen när promotion
til högre ämbeten hos de förre är en belöning för
förut giorde tienster, är ordenstecknet hos desse sednare
icke någon belöning för tienster, hvarföre serskildt lön
föll)er, utan ett vedermäle at hafva redeligen förrättat sin
syssla eller elljest vist prof af mandom och kundskap.
7:o Kan af ordens utdelande ingen påfölgd befaras;
ty så vida dess värde förknippes med förut visad mandom
och visdom, så tyckes föllja, at icke andre än ämbetsmän
deraf delacktige blifva, och ju mera antalet efter de uti
ordens-statuterne föreskrefne reglor bibehålles, ju mindre
kan deraf jalousie upväckas; men ju mera antalet skulle
ökas, ju mindre högacktning behåller sielfva orden.
När desse considerationer och flere, som redan af andra
nämde blifvit, varda i ackt tagne, lärer ej vara svårt
at finna, huru och på hvad sätt sielfva statuterne komma
at inrättas och fastställas.
j) G. Ulf Mons diktamen till protokollet.
Min mening är, att vi ej hopblanda det ena med det
andra, hvarigenom vi förmörka det vi under rådplägning
hafva och komma ifrån ändamålet, medelst det vi sträfva
emot medlen. Gior, mine Herrar, utaf, sedan vi väl veta
nyttan och uhrsprunget af desse orden, huru de hädanefter
skola distribueras. Lät denna omständighet, som mången
säger farlig, ej skräma oss att entamera någonting, som är
i stånd sätta oss i missförstånd med vår Öfverhet; det är
just faran jag förutser, otaliga orsaker har jag redan hört,
som styrka mig att påstå för min räkning uti Ridderskapets
protocoll, att vår Konung må vara en oinskränckt
Ordensmästare; den förnämsta och tilräckeligaste är, att vår
Konung ej bör vara den endaste Europeiska Potentat, som
inskränckt på ett särskilt vis utdelar desse hedersteckn.
Bilagor.
373
Hvilka vi äro eller att andra puissencer afvänta våra
rådplägningars slut, äro omständigheter, som mehra bläncka
gienom den färg, här dem tillgifves, än sielfva verket af
de grundeliga raisoner. Hvad menen I vähl, att våra
grannar melerar sig uti, om det är ett Riksens Råd eller en
General, som äger stora riddarebandet och under Kungens
disposition det distribuerar; de äro economica, som ingenting
mindre hafva än comunt med regeringssättet.
Således, om Konungen lemnäs mackt i sitt Capittel
gifva desse orden bort, efter de billiga och nådiga statuta
han sielf inrättat, tror jag, att vi ej behöfva fruckta någon
partisk preference frånstänga den ifrån des nåd och
ährebelöning, som annars torde gienom sin competitors
väns vänner blifva utröstat.
Bilaga 3.
E. Wrangels diktamen till protokollet för den 22 November
1751 rörande konungaförsäkran. *
Jag är intet så okunnog, at jag föreställer mig, det
mit Nej kan göra ändring uti et slut, som större delen af
R. o. A. genom deras yttrade Ja och bifall behagat fastställa,
mindre så obetäncksam, at jag något sådant skulle
vilja påstå. Jag utber mig allenast at korteligen få i
ödmiukhet gifva tilkänna de skäl och orsaker, hvaruppå
jag trodt mig kunna grunda min mening, på det ingom
må lemnäs anledning at hysa om mig den vidriga tanckan,
som skulle jag endast drifvas af en otidig gensäjelses anda.
l:o. Har jag hållit före, at sedan det i går af Herr
Grefven och Landtm, blifvit tilsagt, at då Försäkringenvore
upläst, skulle densamma sedermera punctvis komma
at tagas i öfvervägande, i anseende hvartil flere med mig
då måste med alla påminnelser tils vidare innehålla, så
synes, som den skyndsamhet, hvarmed de öfrige respective
Stånden denna saken afgiordt, intet hade bordt åstadkomma
någon förändring uti R. o. A:ns öfverläggning, emedan de
erindringar, hvilka R. o. A. til äfventyrs kunnat finna sig
* Upläst hos R. o. A. den 12 Dec. 1751.
374
Biläger.
befogade at göra, förmodeligen blifvit så grundade på billighet,
lag och rättvisa, at de andre Stånden torde genom
någon föreställning lätteligen hafva kunnat beqvämas
at dertil samtycka, hvaraf man tilförene erfarit möjeligheten.
Åtminstone är och bör det vara en oryggelig föresats,
at It. o. A. utan afseende uppå de frenne Ståndens
giöromål altid för sin del vid alla förefallande tilfällen
fatta det slut, som med R. o. Arns egen öfvertygelse är
ense och til rikets säkerhet och nytta finnes aldramäst
bidragande, samt således genom försicktighet, mogenhet och
insigt bibehålla, stärcka och everdeligen stadga det företrädet,
som härkomst samt trogne och mödosamme tienster
dem ibland Svea Rikes Ständer förvärfvat.
2:o. Ehuruväl intet misstroende til de Herrar och
män, som varit ledamöter af Stora Secrete Deputationen,
har hos mig rum, så erkänner och anser jag likväl ingen
dödelig menniskia såsom infaillibel. Den upsatte Försäkringsskriften
lyser af kärlek och nit för friheten och det
allmänna bästa; men som saken är af ganska stor vigt och
angelägenhet, så torde til dess noga skiärskådande och beprofvan
de hos R. o. A. behöfts mera tid och rådrum, i
synnerhet som et eller annat ställe värckeligen synes kräfva,
om intet någon tilläggning eller ändring, åtminstone närmare
uplysning. Jag vill til et prof häraf anföra allenast
följande:
l:o. Skulle jag hafva trodt, det uti 6 § kunnat införas,
at den såsom Kongl. Maj:ts och riksens fiende bordt
anses, som söker befrämja det oinskränkta enväldet eller
något annat regeringssätt än det, som af Riksens Ständer
är antagit.
Om intet fundamental-lagarne och äfven allmänna lagen,
hvaräst desse orden äro at finnandes uti Missgärningsbalkens
4 Cap. 8 §, öfvertygade mig, at Riksens Ständers
upsåt är och blifver, det ingen ändring, under hvad namn
och på hvad sätt det vara må, kan tilstädjas uti regeringssättets
natur och beskaffenhet, så vore sunda förnuftet
allena tilräckeligit denna deras vilja at utröna. Det är
en ovedersäjelig sanning, at vårt nuvarande regeringssätt
är sammansatt af de trenne allmänt bekante, nemligen
Monarchie, Aristocratie och Democratie, emellan hvilka
nödvändigt fordras en noga jämvigt, så framt man af dem
Biläger.
375
skall kunna vänta den påsyftade goda värkan, at det enas
fullkomligheter skall förebygga och hielpa de svårigheter,
som äro ifrån det andra osbiljacktige och vice versa.
Vårt kära fäderneslands så väl som nästan alla rikens
minnesskrifter intyga om de bedröfliga påfölgder, som et
land blifver underkastat, så snart förberörde jämvigt
kommer på et eller annat sätt at rubbas. Det oinskränkta
envålds-regementet är ännu hos de fläste uti så friskt
minne, at man aldrig tror sig kunna taga nog mått och
steg emot dess återinförande, och när man eftersinnar, hvad
som hos oss förelupit ifrån äldre intil sednare tider, samt
den villa och oreda, sorn deraf kommen är, at de, som Rådspersoner
varit, icke hafva velat allenast råda, som deras
embeten kräfde, utan ock regera, såsom 3 § af 1602 års
Riksdagsbeslut talar, så har man ej mindre orsak att anse
et omåtteligit aristocratiskt välde såsom för det allmänna
högst farligit, skadeligit, fördärfveligit och följackteligen
at med samma upmärksamhet och kraft söka förebygga
så väl det ena missbruket som det andra.
2:o. Ehuruväl jag har mig noga bekant, det Hans
Maj:t i anledning af 13 § Riksdagsordningen gör dess nådiga
propositioner til Riksens Ständer med Råds råde, så
skulle jag likväl för min del önskat, det Försäkringens
8 § blifvit så jämkad, at Hans Maj:t lemnats rum och
tilfälle at gifva Riksens Ständer behörig kundskap om
Riksens Råds förfarande, i fall de til någon del skulle vilja
handla emot Regeringsformen och de dem af Riksens Ständer
föreskrefne reglor och rättesnören, hvilken casus, ehuru
man vill förmoda, at den ej lärer förefalla, så kunde man
likväl hafva erkändt dess möjelighet så väl uti denna §
som uti den näst föregående och många flere ställen af
fundamental-lagarne. Min oförgripeliga tancka är, at Riksens
Ständers frihet varder då aldra oryggeligast, enär
Hans Maj:t å ena sidan, så väl som Riksens Råd å den
andra, finner sig fullkommeligen i stånd den samma at
skydda och bevaka.
3:o. Som tydeligheten, hälst uti en så angelägen skrift,
som Försäkringen är, i nogaste måtto bör i ackt tagas,
och alt hvad som kan gifva anledning til tvetydigheter
undvikas, så torde det hafva varit nödigt, at intet uti 9 §,
angående Ministrers och Sändebuds affärdande, Regerings
-
376
Bilagor.
formen och Cantzlie-ordningen blifvit tillika anförde, så
vida någon skiljacktighet dem emellan egenteligen uti detta
målet skönjes.
Til följe af Regeringsformens 19 § komma Ministerförrättningar
at anses på samma sätt som förnämare tienster,
hvilka Hans Maj :t således, som 40 § föreskrifver, äger
at bortgifva. Deremot innehåller Cantzlie-ordningens 50 §,
at til berörde förrättningar med Råds råde eller omröstande
utnämnes. Denna § lärer likväl så mycket mindre kunna
äga jämgod kraft med en oryggelig fundamental-lag, som
den redan i vissa mål intet efterlefves, i det Commissionssecreterare
tvärt emot dess innehåll af Cantzlie-Collegio
tilsättas.
4:o. Hade jag sluteligen velat påminna, at det til
äfventyra varit angelägit at låta författa et utdrag af
Adeliga Privilegierne och i synnerhet derutinnan påyrcka
de puncterne, som betaga ofrälsemän at besittja frälse
ägendomar, hvarvid aldeles inga vrängningar, förtydningar
och illusioner böra tilstädjas, samt det förbehållet, at til
de högre och angelägnare embeten uti riket frälsemän
allena höra antagas, hvilket alt med samma skäl och billighet
kunnat uti Försäkringen vinna rum, som hvad de
öfrige Stånden utur deras Privilegier och Resolutionerne
uppå deras besvär låtit emot förra vanligheten inflicka.
E. Wrangel.
Bilaga 4.
Utdrag af protocollet, hållit i Rådcammaren den 18
Nov. 1751.*
S. D. Föredrogs Kongl. Yettenskaps-Academiens underdåniga
skrifvelse, hvarjemte, till föllje af Kongl. Maj:ts
nådiga befallning, insändes Professorernes vid Academien
i Upsala Klingenstiernas och Strömers hosgående betänc
*
Upl. hos R. o. A. den 12 Dec. 1751, d:o bifallit. Upl. hos Preateståndet
den 30 Jan. 1752, d:o resolyeradt som medföljande Extr. Prot. innehåller.
Upl. hos Borgareståndet den 8(?) Febr. 1752, och bifölls Presteståndcts
prot. utdrag. Upl. hos Bondeståndet den 15 Febr. s. å. och ytterligare
den 18 Febr., då Presteståndets prot. utdrag bifölls.
Bilagor.
377
kande, när och huru det hos oss ännu brukelige felacktige
Julianske Calendarium bäst kunde ändras, och i dess ställe
det förbättrade eller så kallade Gregorianske Calendarium,
som redan i större delen af Europa är intagit, jemväl här
i riket införas. Och fant Kongl. Majit efter öfvervägande
häraf, att bemälte förslag till Calendarii ändring är det
bästa och genaste, samt höllt i nåder före, att i anseende
till nödvändigheten af Calendarii ändring icke allenast för
åtskillige cronologiske omständigheter, utan och förnämligast
till förekommande af någre skadelige påföllgder, som
det gamla tideräkningssättet fördt med sig uti allmänna
hushåldningen, den föreslagne ändringen ju förr dess häldre,
och om möjeligit är år 1753, må värkställas; dock vill
Kongl. Majit öfver detta ärende förut hafva inhämtat
Riksens Ständers underdåniga betänkande, hvilket med
det snaraste torde aflämnas, emedan almanachor för år
1753 böra vid 1752 års början vara utarbetade. Härvid
befalltes, att Riksens Ständer skulle i nåder tillkiänna gifvas,
på hvad grund Kongl. Majit i nåder godt funnit
denne Calendarii-ändring att låta företaga, nemligen att sedan
så väl Kongl. Yettenskaps-Academien som Kongl.
Majits och Riksens Cancellie-Collegium i anledning af
Herrar Academie-Cancellerernes underdåniga anmälan angående
Calendarii förbättring jemte vederbörandes vid
Academierne yttrande deröfver i underdånighet föreställt
oumgiängeligheten af detta måls värkställande och ibland
annat för den ordsaken, att Juhl och Påsk måste eljest
komma alt närmare och närmare ihop och på slutet falla
in på en dag, de emellan Juhl och Fastelagen vanliga
söndagar aldeles gå bort och Fastelags-söndagen falla in
före Juhl; så, på [det] detta värck måtte kunna bringas uti
ordning, resolverade Kongl. Majit i nåder samt uppå vederbörandes
hemställan, det Professorerne vid Academien
i Upsala Klingenstierna och Strömer skulle anbefallas att
inkomma med ett ordenteligit förslag till att, efter hvad
de sig redan yttrat, giöra ett med de Evangeliske, hvad
de orörlige fasterne vidkommer, äfven som det skier med
de rörlige, utesluta de 11 dagarne, som redan äro för
mycket influtne, och för öfrigit blifva vid det Gregorianske
intercalationssättet äfven som de, hvarvid bemälte
Professorer hade att tillkiänna gifva sä väl året, då detta
Bilagor.
bäst kan värckställas, som månaden, då de 11 dagarne
böra uteslutas. Ut supra.
På nådigste befallning
P. Aurivillius.
Underdånigt Memorial.
Grenom skrifvelse til Consistorium Academicum härstädes
af den 28 November förledit år har Hans Kongl.
Majit täckts i nåder låta anbefalla oss at inkomma med
et ordenteligit förslag til at, efter hvad vi redan yttrat
oss om det nu brukeliga Calendarii ändring, göra ett med
de Evangeliska, hvad de orörliga festerna vidkommer,
äfven som det skiedt med de rörliga, utsluta de ellofva
dagarne, som redan äro för mycket influtne, och för öfrigit
blifva tils vidare vid det Gregorianiske intercalationssättet
som de, samt at derjemte gifva til känna så väl året, då
detta kan bäst värkställas, som månaden, då desse ellofva
dagarna böra uteslutas.
Til underdånig efterlefnad af denne Hans Kongl.
Maj :ts allernådigste befallning håfve vi, efter denne sakens
noga öfvervägande, funnit oss föranlåtne at i djupaste underdånighet
följande punkter dervid andraga och Hans
Kongl. Maj.-ts allernådigste ompröfvande hemställa.
Först hvad sjelfva året vidkommer, på hvilket en sådan
Calendarii ändring skulle kunna beqvämligen företagas,
så, i anledning deraf at Hans Kongl. Majit täckts
anbefalla oss at utnämna et vist år, föreställa vi oss, at
Hans Kongl. Majit lärer redan hafva ogillat det förslaget
at utesluta de för mycket inskutne dagarne efter hand
och ej på en gång, hvilket af åtskilliga blifvit giordt
och äfven hos oss börjat at värkställas år 1700 medelst
skottdagens utelåtande, men kort derpå instält genom
dess bibehållande år 1704 och änteligen aldeles uphäfvit
1712 genom tvänne skottdagars intagande. Således fördrista
vi oss så mycket mindre at i underdånighet styrka
dertil, som, ehuru den förmånen deraf kunde härflyta, at
gemene man föga eller intet skulle märka denne ändringen,
likväl mycken oreda deraf skulle förorsakas i tideräkningen
både nu och i tilkommande tider, emedan det
komme an på flere års tid, innan reformationen blefve
fulländad, så at man komme i likhet med andra, och under
Bilagor.
879
hela den tiden skilnaden stylarne emellan vore ständiga
förändringar underkastad.
At nu på en gång utesluta desse ellofva dagarne, så
hemställa vi i underdånighet, om icke Hans Kongl. Majit
skulle täckas dervid hafva afseende på något skottår, emedan
reformationsåret för den då infallande skottdagens
skull kan blifva en dag längre, än det elljest skulle skie,
och således skillnaden emellan det och andra vanliga år,
eller så kallade anni communes, mindre; och som det redan
är för sent at göra denna ändringen nästa skottår, som
är 1752, emedan almanachome för det året redan äro färdige
och kringspridde, så föreslås dertil i underdånighet
det nästföljande skottåret 1756. Men skulle Hans Kongl.
Majit för godt finna, at denne ändringen borde ske ju förr
ju häldre, så kunde något af de tvänne åren 1754 eller
1755 dertil utväljas, hvilket icke heller är utan exempel,
ty den Gregorianiska reformationen skedde icke på något
skottår. Hock hände det derigenom, at vårt reformationsår
[skulle] blifva kortare, än det hos andra varit, ty stylén
var mindre felaktig, då den Gregorianiska ändringen
skedde, så at 10 dagar då allenast behöfde uteslutas.
Hvad åter månaden beträffar, då desse 11 dagarna
böra uteslutas, så har vid sådana tilfällen hos andra mäst
hafts afseende derpå, at stora högtidsdagar icke måtte utsi
utås eller flyttas för långt ifrån sina vanliga ställen.
Det tyckes jämväl, at hos oss, som göra denna ändringen
allena och utan öfverenskommelse med andra nationer,
man k ande hafva afseende på riksens lagar och författningar,
som förbinda vissa förrättningar och fatalier vid
vissa dagar i året, så at man undflydde rubbningar dervid,
så mycket som mögeligit är.
Den Gregorianska ändringen skedde hos de fläste
Romersk-Catholiske 1582 uti October månad för Påfvens
skull, som ville derigenom göra sin födelsedag heder. Hos
de Protestantiske städerna i Tyskland och i Dannemark
blefvo desse dagarne utelåtne i slutet af Februarii månad
år 1700 för tvenne orsakers skull i först efter de i denne
månaden genom öfverflödigt intercalerande värkeligen influtit,
och sedan för det at denne månaden efter vanligheten
icke altid består af samma dagtal, utan är ibland
28 och ibland 29 dagar och således lämpeligare til
Bilagor.
rubbning än de andra, sorn i alla tider baft lika många
dagar.
I Engeland, som alt hittil blifvit vid det gamla Julianska
Calendarium, men nu beslutit at antaga den Gregorianska
årsformen såsom de öfrige Protestanterne, dock
utan at conformera sig med dem, hvad Påsken vidkommer,
skola desse dagar uteslutas i September månad år 1752,
på det sätt at den 14:de kommer at följa näst på den andra.
Hos oss synas höstmånaderna ej vara så lämpelige
härtil för de många på den årstiden infallande marknadernas
skull, som då nödvändigt skulle flyttjas på andra
dagar. Desutom har det sin förmon med sig, i synnerhet
för efterkommanderna. som vilja vända sina tankar på
våra tiders handlingar, om denne ändringen är så litet
skiljaktig från andra, som mögeligit är, emedan det ej
kan annat än vara besvärligit i framtiden at minnas och
vid förefallande tilfällen gifva aktning på de åtskillige
förändringar, som härvid varit. Altså fördrista vi oss at
i underdånighet hemställa, om icke Hans Kongl. Maj:t,
som redan täckts förklara sitt nådiga välbehag at göra
ett med de Protestantiske, hvad Påsken och sjelfva årsformen
vidkommer, äfven skulle täckas göra det samma i
detta målet och af Febrnarii månad låta utesluta de 11
sista dagarna, så at han kommer at ändas med den 18,
i fall reformationen sker på ett skottår, men med den 17
i annor händelse och om det sker på något annat år.
I det fallet Hans Kongl. Maj:t skulle täckas i nåder
gilla detta förslaget, så hemställes derjemte i underdånighet,
om icke det pröfvas nödigt, at Hatsmässodagen, som
infaller på den 24 Eebruarii, flyttades det året til den 6
Mars för allmogens skull, som til den tiden böra utföra
sin afrad, äfven om icke någon särskildt författning torde
vara nödig angående Prästerskapets och deras enkors afoch
tillflyttning den 1 Maji, samt afflyttningsterminerne
från hemman på landet [och] hus i städerne den 14 Martii och
[den] 1 April, så väl som marknaderna uti Carlscrona, Christinehamn,
Trosa, Säby, Godegårds kyrka, Vadstena, Lojo,
Vimmerby och Falköping, som infalla på de dagarna, som
komma at utur Calendario utelåtas.
Upsala den 10 September 1751.
Sam. Klingenstierna. Mårten Strömer.
Bilagor.
381
Bilaga 5.
Yttranden till protokollet för den 13 December 1751.
N:o 1. Christer Horns dictamen rörande konungaförsäkran.
*
Jag tror Ridderskapet och Adeln mindre vili höra
behagelige osanningar än obehagelige sanningar. Det förra,
nemligen behagelige osanningar, kan väl smickra en mindre
uplyst försambling, än R. o. A:ns är. Men Riddersman,
som endast hafva att skiärskåda hvad rikets väl och ve
ankommer uppå, .sorn gilla det goda och förkasta det sämre,
åstunda säkert ej at tala hvarannan efter munnen, utan
är hvar och en särskilt ibland oss, så väl som hela vårt
Stånd samfält, mera anständigt at yttra dess egna oförgripelige
tankesätt, fastän många ibland oss det kan hända
rata, eller ock hela Ståndets mening och tanka af de öfrige
Stånden icke skulle till alla dehlar gillas. Jag menar
jag intet bedrager mig, om jag egenteligen härutinnan
sätter en dehl af en svensk Riksdagsmans frihet.
Gifve Gud, vi samteligen intet på annat ställe än äfven
på Riddarhuset ville söka bibringa hvarandra enahanda
tänkesätt och biuda till at öfvertala hvarannan igenom
tienlige och till saken lämpade skiäl, än på detta, om jag
så får lof att säja, heliga rummet, aldenstund de beslut,
här tagas, så nära röra rikets allmänna bästa. Ty hvarföre,
gunstige Herrar, skola vi icke hålla våra sammankomster
af högsta vickt och värde? Alla rådplägningar
måste hafva sina visse orter och ställen at föras uppå, om
annars alt skickeliga tilgå skal. En svensk Riddersmans
påliteligaste rum at gifva, höra och taga emot skiäl är
utan tvifvel på Riddarhuset; hvad där uppenbarligen i
allas åsyn med upmärksamme öron säjes och talas, kan
aldra minst befaras af ensidiga, inblåste, förut fattade
tänkesätt vara besmittat. Men de skiäl, som vankas i
miugg och uti den så kallade viskleken, som R. o. A. hos
sig intet ärnar låta sig insmyga, sådane raisonementer,
säger jag, dem bekiänner jag för min dehl, at jag intet
* Detta hör egentligen till protokollet för den 22 Nov. men upplästea
ej förr än den 13 Dec.
382
Bilagor.
veth i hvad värde de skola hållas, så länge de äro af den
beskaffenhet, at de sky dagsliuset och intet för alla uppenbaras.
Jag för min dehl tilstår fritt, det äfven så litet
som jag utom Riddarhuset önskar öfvertala andra at vara
af min mening, äfven så mycket önskar jag at kunna bestyrka
den samma på Riddarhuset med så goda skiäl, det
alla, om möjeligit voro, måtte instämma därmed.
Gunstige Herrar, hvad det vidkommer at säga obehagelige
sanningar, så är jag försäkrad, det R. o. A:ns
egit missnöje öfver vårt sorlande samt beklageligen inritade
osed at icke villia höra hvarannan med tålamod vida
öfvergår alt hvad som härom kunde uprepas. R. o. A.
stod i går i fult begrep at utlåta sig öfver det vicktigaste
ährende, som någonsin på en Riksdag uti fria Ständers
sammankomster kan komma i öfvervägande. Jag hoppas,
det är i dag i stånd at åter uptaga saken, där den lyck tat.
Herr Grefven och Landtm, hade, så vida jag det kunnat
fatta, med samtelige R. o. Arns bifall föreslagit till proposition
i anledning af de flestes tahl och discourser, det
han ville gifva de tre andre Ståndens Talemän tilkiänna,
det R. o. Arns tankar voro, det han i underdånighet hos
Hans Kongl. Maj:t skulle förnimma, om Hans Maj:t skulle
täckas, at de af honom i nåder giorde anmärkningar vid
des försäkran måtte komma til samtelige R. o. A:ns kundskap.
Gunstige Herrar, i fall någon af oss då ogillat
detta nådige teckn, R. o. A. förmodar sig med full säkerhet
äga af vår nådige Konungs förtroende för R. o. A.,
så måste jag, förlåten mig min frihet, bekiänna, det jag
intet något enda skiäl däremot hört, men väl tvärt om,
nemligen at där ingen hemlighet uti voro, som det kunde
afråda; och huru skulle den väl kunna vara uti en förening,
som sammanbinder undersåtare til sin Konung och
Konung til sina undersåtare? Vidare at det utan vidlyftighet
kunde skie och snart vara afgiordt. Ja, hvarföre,
gunstige Herrar, skulle det icke snart vara afgiordt, sedan
så mogne män, som vi sielfve därtil ibland oss utsedt
och saken uti den Stora Secrete Deputationen utarbetat,
undanröygdt (!) och afhulpit alt hvad som benigt i saken
vara kan? Härutinnan består egentligen de värdige mäns
förtjenst, som uti slike ährender låta bruka sig, at de bereda
och uprödja vägen för allmänheten och myckenheten. När
Bilagor.
383
det är skiedt, tyckes mig, at Plena med en erkiänsam upmärksamhet
utan möda kunna träda i flätt, som andra för
dem banat. Ingen af R. o. A. kan någonsin draga minsta
tvifvelsmål, det de Herrar, som suttit öfver denne angelägne
saken, icke brukat all ömhet och sorgfällighet uti
des utredande. Men därföre följer intet, at R. o. A. skal
utan granskning och utan fulkomlig kundskap yttra sig
öfver en sak, som R. o. A. ej som en blott formalitet endast
ad notitiam, utan såsom en sjelfständig rättighet tilkommer
at utlåta sig öfver, med mindre Ridderskapet icke
afhändt sig och hehlt och hållit afstådt sådan des rättighet
till den Store Secrete Deputationen. Om så är, må
vi så gierna gienast skiljas åt och bekiänna, det Ridderskapet
in Plenis inmängar sig i saker, som det intet är
befogat at bry sig med. Men, gunstige Herrar, hvart
skulle det taga vägen? Hvarutinnan skulle R. o. Arns,
det förnämsta Ståndets, sielfständiga independence i hänseende
härtil i Sveriges rikes väl bestå? Ja, gunstige
Herrar, jag går så vida, det jag tor fråga, i fall någre
Deputerade ibland Stånden endast en dernier ressort böra
yttra sig, och det uti en sak, som utgiör grundvahlen af
Sveriges regeringssätt, hvarutinnan består då samtelige
Ståndens frihet och frivillige medvärkan, antingen till bifall
eller afslag? Så viss jag är på, det orimmeligheten
af ett slikt påstående Anner ingen förfäcktare ibland oss,
äfven så nödvändigt följer ock, det R. o. A. icke väl kan
fatta något slut i det förevarande måhlet, så länge detsamma
äskar samma lius och kundskap, som den Stora
Secreta Deputation haft, och tror jag för min dehl, det
Hans Maj:t aldrig med onåd skulle ansedt, det Store Secrete
Deputationen gienast sielfmant för sakens med sig
hafvande beskaffenhet skul upgifvit altsammans. Yi taga
alla lika stor dehl uti de helige utfästelser Hans Kongl.
Majit gior oss samtelige des trogne undersåtare. Men så
fordrar ock billigheten, det R. o. A., såsom fullmyndigt
och macktägande, icke uti någon Deputation utan cn corps
får erfahra des Konungs och Öfverhets välmening uti en
sak, som rörer honom som Hufvudet af Regementskroppen
och samtelige inbyggarne i riket som lemmar.
Gunstige Herrar, förlåten mig, at jag är emot vahne
något lång i mitt tahl. Jag må yppenhiertigt och fritt
384
Bilagor.
bekiänna för Eder, hvad mig, som en medlem af vårt borgerlige
samhälle, på hiertat ligger. Ständer kunna aldrig
nog Stånd likmätigt upföra sig, det är taga så godt rådrum
för sig, at hvart dera för sig får yttra sitt fria och
välmenande tänkesätt, utan at därtil nödgas förhasta sig.
Hvad under är det, at de tre andre Stånden merendels
förekomma R. o. A. i sina beslut, emedan de komma til
Riksdagarne igenom fulmäcktige, men Ridderskapet en
corps? Men om det altid skal vara ett skiäl och ett så til
sägandes tvångsmedel eller compelle intrare för R. o. A.,
det de andre Stånden snart låta sig benöya med deras
Deputerades giöromål, så tilstår jag R. o. A. äger en
corps mindre förmåner, än de öfrige Stånden uti sine fulmäcktige.
Desförutan, gunstige Herrar, hvad vill däraf
blifva, om tiden skiäres så knapp till uti de aldra vicktigaste
rådplägningar, at man intet hinner så mycket med,
det de Herrar ledamöter ibland oss, som förbehållit sig
visse tilgiörande anmärkningar eller påminnelser, ej kunna
blifva hörde som sig borde. Kan sådant väl, jag frågar
opartiskt, kallas ett ordentligt riksdagsförhållande? I går
kom denna högst angelägne saken först up i Plenum, den
måste afbrytas för den oss nog hvar bekante orsaken skul,
förutan det at en så angelägen sak med högsta skiäl begiärtes
at blifva liggande på bordet, och det intet för en
dag utan, som mig tyckes, för flere. I dag. då jag förmodat
saken skulle i sin ordning reassumeras och behörigen
ventileras, finner jag, at det anses för onödigt, dels
för det Kongl. Maj:ters Croning är oss så när på hälarne,
men i synnerhet för det at de tre andre Stånden concluderat
til bifall med Stora Secrete Deputationens giöromål.
Men har då intet varit giörligit, at en så ganska vicktig
sak som denne florton dagar tilförene kunnat varit utarbetat,
på det R. o. A:ns plenum för sin dehl åtminstone
in totum et tantum hade kunnat concurrera därtil, utan
reservationers giörande, som åtskillige ibland oss påstådt,
och det sedan Riksdagen allaredan vahrat öfver tvenne
månader? Jag för min dehl ärnar hvarken taga ifrån eller
lägga något till sielfva Försäkran, sådan som den af den
Stora Secrete Deputationen blifvit författad. Ty hvad
skulle det hielpa, sedan saken blifvit redan så godt som
afgiord? I fall ock någon vicktig omständighet därutin
-
Bilagor.
385
nan finnes utelemnad, vore det dock förgiäfves at begiära
veta orsakerne därtil. Alt det jag mig förbehåller, är det,
at ett sådant förhållande, som stöder sig på tidsens korthet,
hädanefter icke mera måtte anses för ett giällande skiäl
at ej höra R. o. A:ns ledamöter uti Plenum, så framt R.
o. A. annars vill undvika det prsejudicatet at i des Plena
endast synas vara, icke vederbörande Deputationers committenter,
utan snarare deras committerade.
N:o 2. G. Hastfers memorial angående Kanslipresidentsämbetets
tillsättande. *
Ventilation öfver Stora Secreta Deputations betänkande
om Praesidentskapets besättande uti Cancelliet lärer
måtta, som mig tyckes, anses i hänseende dels till
närvarande och dels för tillkommande tider. Vi bafve till
denne dagen en President; önskeligit vore, om alla ämbeten
så funnes besatta; då kunde ärnås anvisning ifrån detta
ställe, så väl i Kammarvärcket, som man fått anvisning att
inhämta religionskundskapen.
Skulle berättelserna vara sanna, som vore hans Exellence
sinnad att taga afsked ifrån Preesidentsbeställningen,
vore då önskeligit, att han ifrån de tanckar afbedjas kunde;
men som han är dödligheten undergifven, att betala naturen
dess fordran, då i den händelsen skulle [jag] tro, att
tillgång i Rådet på så många Herrar funnes, att 3:ne på
förslag till detta vigtiga ämbete sättas kunde, de der icke
rikets välgång på våg för afsigters skuld låtit ankomma.
Thet är heder för riket hafva flere än ett enda ämne till
högsta förvaltning; beklageligit vore, om intet flere funnes.
Ministairn ginge då ut med den enas frånfälle. Jag sätter
i fall, om en enda till Cancellie-Praesident utvald Riksråd
med döden afginge, sedan han ärhullit ämbetet, måste ofelbart
en annan tagas ur Rådet; mögligit vore, att then
samme snart therpå afled; så hämtas äfven den tredje från
samma höga säte; hvardera måste finnas skickelig; så hade
de alla kunnat på en gång stått på förslaget.
* N:o 2—N:o 17 handla alla om förfarandet vid Kanslipresidents
tillsättande.
386
Bilagor.
Sorn nu tryter intet, under våra varande råd, ämnen
till föreslående att välja af, ty finner [jag] för min del, för
Konungens tillhörande rätt att välja utaf förslaget, det
3:ne uppföras måtte. Grå vi till tillkommande tidernas ovisshet
om ämnen i Rådet, så håfve vi och våra efterkommande
magten att fatta och förbättra, hvad till rikets välfärd
synnes nödigt vara, och att vi, så väl sielfva som våra
efterkommande, icke välja Råden efter afsikter, utan under
Guds åkallan, efter bästa samvete, till rikets nytta
och gagn, så kunna vi lefva i förvissan om goda ämnen i
framtiden, hvars heder våra efterkommande och vi förut
höra ligga oss om hiärtat att bevaka, deras giöremål icke
belacka, mindre beljuga, utan hvad påtalande förtjänar,
sådant på sitt rätta ställe oförsagt frambringa. Blir således
detta min tancka: vår nu varande President önskas
lifstiden, och försvinne hos honom det uppsåt att villa
öfverlemna detta sitt dryga kall. Existerar åter vacancen,
hafva vi duglige män att välja af, således till deras heder
och vår regel, at förse rådssäten med skickliga besittare,
böra efter mitt begrep 3:ne stycken föreslås.
N:o 3. Faul G. Ehrencronas dictamen ad protocollum.
Riksens Ständers Stora Secrete Deputation har igenom
Extractum Protocolli tillkiänna gifvit, på hvad sätt Stora
Secrete Deputation håller före med Presidentskapets be
sättjande
uti Kongl. Maj:ts och Riksens Cantzlie-Collegio
procederas bör.
Med Högloflige Ridderskapets och Adelens gunstbenägne
tillåtelse förmodar jag öfver detta ährendet få lemna
mine välmente oförgripelige tankar ad protocollum.
Jag för min dehl, gunstige Herrar, håller före, att
Regeringsformen hör vara en regel och rättesnöre, hvarefter
alle till regeringssättet hörande måhl och deröfver
till fattande beslut inrättas skola och böra.
Den samma är nu å nyo stadfästad och vedertagen.
Om Presidentskapet uti Riksens Cantzlie stadgar vähl Regeringsformen,
hvad des besättjande angår, intet annat, än
at detta presidium kommer at updragas en af Herrar Riksens
Råd.
Bilagor.
387
Men at ej mer än en enda persohn skulle på et sådant
förslag komma till Hans Kongl. Maj:t at upgifvas, dertill
gifver Regeringsformen ej den minsta anledning. De prsejudicater,
som i detta måhl kunna åberopas, bevisa väl
hvad som skiedt, men synas likväl icke decidera, om sådant
för en vedertagen lag för framtiden anses bör eller ej.
At Riksens Högloflige Ständer tillhörer om et sådant
förslags uprättande föranstalta, på sätt som de för tienligast
ackta, lär ingen neka, äfven så litet som at detta embetets
vicktighet ju fordrar och kräfver all omtancka vid
des besättiande.
Men sedan Riksens Ständer sielfve giöra förslagen till
Riksråds-embetena efter det förtroende, de till hvar och en
Rådscandidat hysa, dervid jemväl i det nogaste i akt taga,
at skickelige ämnen föreslås till hvart och et Departement;
så tyckes oförgripeligen ingen sådan brist vara för handen,
at ju icke 3:ne värdige och habile mann af Herrar
Riksens Råd skulle finnas att tillgå, som på et sådant
förslag måge upföras. At på alt sätt bevaka så väl det
allmänna bästa som Riksens Ständers fri- och rättigheter,
är en så berömmelig och låfvärdig sak, som det hvar redelig
svensk man att giöra åligger, allenast en sådan omtancka
icke sträcker sig så långt, at den skulle synas röra
jura Majestatis, som å andra sidan ej mindre bör anses
för en örn och granlaga sak.
Men att upföra en enda persohn på et förslag tyckes
rätteligen icke kunna komma under nampn af förslag, utan
snarare et beslut, som sedermera på et ovillkohrligt värkställande
endast ankommer.
Et sådant modus procedendi tyckes vid detta tillfället
ej väl kunna med jura Majestatis concilieras, hvilke igenom
dylikt inskränckande ej annorlunda vore verkande än
uti et passivt exequerande af en förut till alle sine dehlar
fastäld sak, där likväl Regeringsformen annat stadgar om
alla beställningars bortgifvande och det utan någon exception.
Ämnen till President uti Riksens Cantzlie-Collegio
bör tagas af Rådspersonerne.
Hans Kongl. Majit har både för och efter des anträde
till regeringen haft tillfälle at utröna des och Riksens
Råds ärfarenhet, hvar och en uti de stycken han bästa
26—083011. Adelns protokoll (XVIII) 1751—1752.
388
Bilagor.
kundskap äger; Hvarföre skulle man då vara mindre försäkrad,
det Hans Maj:ts vahl ibland 3:ne Rådspersoner ju
skulle falla äfven så väl och lyckeligen ut i detta måhlet,
som Hans Kongl. Maj:t från första början af des regering
lemnat Riksens Ständer så många och öfvertygande prof
af des omvårdande insickt.
Regementsbandet är så förknippat emilian Konung,
Råd och Ständer, det en ömsint granlagenhet bör brukas,
så at å ingendera sidan anledning gifves eller tages det
samma at lossa eller rubba, jemvickten icke mindre äskar
och fordrar, det hvar och en å ömse sidor fullgiör det,
hvartill han sig förplicktat.
Riksens Ständer äro ej mindre berättigade att förvänta
et noga Regeringsformens fullgörande å Kongl. Maj:ts
sida, än de deremot å deras sida äro skyldige den samma
att efterlefva, och enär de förbehållit sig deras fri- och
rättigheter oförkränckte, hafva de därhos utfäst och utlofvat
at bibehålla Hans Majit vid allan Konungsligan rätt.
At i öfrigt på 1723 års Riksdag något blifvit af Ständerne
tillgiort vid nu förevarande qusestion om Presidentens
tillsättjande uti Riksens Cantzlie, har jag mig väl icke
så noga bekant, om ej det, att Riksens Ständer sielfve
lära hafva författat förslagen till de då ledige varande
Presidentskaper uti Kongl. Collegierne. Men så lära likväl
3:ne persohner derpå blifvit upförde, likmätigt fundamentallagen,
hvilken föreskrifver sättet, som vid förslagens
uprättande till alla beställningar i riket efterlefvas bör.
Hvad återstår då mehr, än efterfölja densamma vid
detta så väl som vid andre tillfällen, eller hvad betäncklighet
skulle härvid få rum, enär Riksens Ständer sielfve
uprätta förslaget af 3 värdige Rådspersoner, för hvilke de
redan deras förtroende yttrat, samt öfverlemna utnämnandet
däraf till en ömsint, om fäderneslandet och det allmänna
bästa sig högt vårdande Konung, hvars Konungastohl
är genom trenne Kongl. Printzar redan så befästad,
det Hans Majits lyckelige regering blifver grundvahlen till
des efterträdares, så väl som svänske inbyggares, sällhet
för nu och i framtiden.
Bilagor.
389
N:o 4. Christer Horns memorial.
Emedan Riksens Ständers Högloflige Stora Secrete Deputation
uti des Extractum Protocolli, som i går för R. o.
A. uplästes, angående Presidentskapets besättiande uti
Kongl. Majits och Riksens Cantzelie synes luta till den
tanka och mening, det därmed likmätigt förra bruk, hvartil
sedan 1723 års Riksdag grunden blifvit lagd, förhållas
måtte, som befinnes hafva varit så till säjandes Riksens
Ständers Högloflige Secrete Utskotts ensak, hvilcket d ärtil
utnämdt en enda person, som förtient rikets största förtroende;
så föranlåtes jag endast at anföra någre få betänkeligheter,
dem jag til R. o. Arns så väl som de öfrige
Ståndens ovälduge ompröfvande underställer, såsomi
För det första synes vara ostridigt, det Sveriges rikes
regeringssätt i alla tider varit ett på lag grundat Konungsligit
Regemente, blandat med Riksens Råds rådsägande
myndighet och Ständernes frihet. Detta tredubbla bandet
innefattar sielfva siälen och vahrelsen af Sveriges constitution,
så at altsammans ankommer på en skiälig blandning
och jemnvickt emellan Konung, Råd och Ständer,
som aldra bäst erhålles, när hvardera dehlén blifver inom
de dem emellan utstakade råmärken och bålstada skilnader.
Hvardera äga deras sin emellan åtskilde rättigheter.
Uti ett Konungarike, där ett synligit öfverhufvud sammanknippar
hela regementsstyrelsen uti des person, til en
åtskilnad med en Republique, där intet synligit öfverhufvud,
om icke allenast för skien skul, såsom i Venedig,
finnes; uti ett Konungarike, säger jag, tycks oförgripeligen
Kongl. Majit böra vara deltagande uti de jura Majestatis,
som beträffa riksens högsta embetens förlänande åt de värdigaste.
Och ehuruväl Ständer kunna förbehålla sig ett
vist deltagande därutinnan, bestående i sättet til våhlet
och ämnens föreslående til Hans Kongl. Majit; så tror jag
dock ingen med skiäl lärer påstå, at det så vida bör utsträckas,
det Kongl. Majit des medvärkan och bidragande
därtil skulle betagas, som nu påsyftas, i fall det skulle
blifva en faststäld lag, det Kongl. Majit endast för blott
utvärtes formalitet skulle gifva des bifall, utom at hafva
något vahl, så vida det inskränkes til en enda person,
hvilcket aldrig kan kallas något fulkomligit vahl å Kongl.
390
Bilagor.
Maj:ts sida. Och lät vara, det ingen tvifvel är, det vederbörande
Deputerade ibland Riksens Ständer utse den värdigaste
personen; så bör jag dock äfven så säkert tro, det
Kongl. Maj:ts omdöme om vederbörande af Herrar Riksens
Råd, dem ban, igenom sakernes dagelige behandlande, till
alla deras sinnes krafter, så väl som sämre och bättre
egenskaper, noga kiänna måste, äfven så litet kan irra
som någre Deputerade ibland Riksens Ständer, bvilckas
kundskap ex actis och Erotocollerne aldrig kan vara så tilräckelig
som Kongl. Maj:ts af sielfva så til säj ande dagelige
bepröfvande, hvarvid mera röjes det goda och det
onda, ens egenskaper hysa, än hvad just Protocoller til
boks föra, hvilcket de bäst kunna intyga, sorn veta huru
saker i verlden behandlas, hvilcka ofta hafva helt andra
driffiädrar än dem man ex actis publicis kan igenfinna.
Fördenskul seer jag intet, hvarföre Konungen bör utestängas
ifrån dehltagande uti ett ämne, som så högt med
allas mund och bekiännelse rörer rikets högsta välfärd.
Jag seer altså:
För det andra ej, det Riksens Högloflige Ständer så
absolut kunna skrida til detta eftertänkelige steget, som
nu förehafves, med en lags giörande, som hela den öfrige
opartiske verlden skulle sättia i den tankan, det vi å nyo
ville införa de för detta afskatfade Riksens högste femb
Embeten, hvaribland Presidentskapet i Cantzeliet eller
Rikscantzlers-embetet altid varit ett, och då må vi rätt så
gierna införa de fyra öfrige också. Men lät oss besinna,
huru det aflopp med aristocratiske regeringen uti Konung
Carl den Elloftes omyndige regementsåhr. Sådan irring
behöfva vi väl, Gudi lof, nu ej befahra. Dock fruchtar
jag, det är ett tämmeligt afvikande ifrån Konungslig regering,
i fall till ett af de ypperste embeten i riket ej
Kongl. Maj:ts medvärkan, utan Riksens Ständers åtgiärd
allena erfordras, hvarföre jag önskar Riksens Högloflige
Ständer ville noga besinna sig i denna viktige saken, innan
de så binda sig sielfve händerne, det de ej mera behålla
den frihet, som de hittils haft at rätta sig efter tid och
omständigheter, och [som] dem för all tid skulle vara betagen,
då det ej mera kunde stå i deras makt at ändrat utan en
handgripelig åvärkan emot deras egen nyss stadgade lag. Jag
skulle därföre snarare oförgripeligen råda till at lemna saken
Bilagor.
391
in statu quo hälre än at en gång för alla afskiära sig all
frihet at lämpa sig efter tidsens skick och omständigheter,
hvilcket försicktighet äskar, så framt Riksens Högloflige
Ständer icke skulle stå at förmås till at utvälja samma
sätt till Presidentskapets besättiande i Kongl. Maj:ts och
Riksens Cantzelie, som de med Riksrådsvahlets förrättande
stadfästat. Detta alt underkastar jag ödmjuk-hörsamligen
til R. o. Arns så väl som de öfrige Ståndens godtfinnande.
N:o 5. Hugo Hamiltons memorial.
Under öfvervägande af de inkast, som kunde giöras
emot det efter mitt oförgripeliga omdömme så moget författade
Stora Secreta Deputationens betänekande, har jag
trodt dem endast kunna innebära någon tvekan om nödvändigheten
at igenom en faststäld lag utstaka sättet till
Prsesidentens utnämnande i Canceliet. Men när det medgifves,
som jag tror ingen emotsäga kan, at Riksens Ständer,
såsom lagstiftande Ständer, äga taga de mått och steg,
de i föllje af Regeringsformen till sin säkerhets och regeringssättets
bevakande nödigt ackta; när ock det eftergifves,
at det är lättare finna en man än flere, begåfvad
med de sällsynte egenskaper, som till detta vicktiga ämbetets
förvaltande ärfordras, tyckes efter min tancka, den
jag Högloft. R. o. Arns mognare omdöme ödmiukeligen underställer,
klarligen föllja, at försicktigheten fordrar igenom
en grundad lag fastställa sättet, som närmast leder
till det påsyftade ändamålet, hvilket aldrig kan vara annat
än at få den till så ömma syslors förvaltande, som thertill
skickeligast befinnes. Sådant skier då lättast, gunstige
Herrar, när af Riksens Ständer, som vid Riksdagar skiärskåda
theras Exelenciers giöromål och dymedelst bäst lära
kiänna theras egenskaper, den i underdånighet Hans Kongl.
Majit till President i Canceliet varder föreslagen, som de
finna äga the egenskaper thetta vicktiga embetet äskar,
och i hvars händer de tro sig säkrast kunna lämna bevakandet
af en sisteme, till hvilken the sielfva grunden
lägga. At sådant ej strider emot regeringssättet, fast till
392
Bilagor.
andra embeten trenne föreslås, fölljer ej allenast derutaf,
at ifrån första dag vårt nuvarande sälla regeringssätt
blifvit inrättadt till närvarande tid är vid alla existerade
tillfällen en sådan methode blifven brukad, utan fast mera
af den rättighet Riksens Ständer äga att stadga och förordna
öfver the mål, öfver hvilka ingen lag förut varit,
och som endast syftar på bibehållandet af en theras rättighet,
igenom hvilken Konungens vid andra tillfällen
ägande vahlrättighet ej mera kan förmenas varda inskränckt,
än igenom det förbehåld Regeringsformen innehåller vid
Erckiebiskops, Biskoppars och Ministrars utnämnande, som
alltid med Råds råde skie måste. At utnämnandet af en
enda till President i Canceliet hvarcken nu eller i framtiden
kan hafva något äfventyr med sig, är efter min tancka
så mycket mera oförnekeligt, som det äro Riksens Ständer
sielfva, hvilkom utnämnandet tillkommer af en man,
then the i underdånighet tillstyrcka [Hans] Kongl. Maj:t at
anförtro en af de ömmesta delar af thess och theras ständigt
förknippade välgång. Konungen kan ju alldrig hafva
trognare rådgifvare än Riksens Ständer, och ingen man
kan vara en mild Konung vid ett riksvårdande embete
mera angenäm än den, som äger Riksens Ständers, såsom
thess trognaste rådgifvares, fullesta förtroende. At ibland
dem befruckta en igenom stämplingar vunnen skadelig
sammangaddning, vore ej mindre en för hård tancka emot
ett af vördnad för Öfverheten och kiär!ek för friheten intagit
folk än en onödig omsorg; ty om någonsin kunde
befaras en af fäderneslandets vähl förgiäten pluralitet, Gud
vet, hvad hopp man då kunde giöra sig om bibehållandet
af de grundvalar, på hvilka sig vår välfärd rotar. Men
som jag anser alt sådant för omögeligt, lära de inkast,
som deraf kunna hämtas, af sig sielf förfalla; blifva vi
altså öfvertygade om de skiähl Secreta Deputationens
mogna betänckande innehåller om sättet till Presidentens
utnämnande i Canceliet, så lära vi snart medgifva, at försicktigheten
fordrar genom lag fastställa, hvad man till
rikets bästa nödvändigt pröfvar, på det derigenom all
tvist Ständer emellan i framtiden måtte betagas och igenom
ett så nyttigt författande hindras, at vid hvart existerande
tillfälle häröfver se våra sinnen delte och oss vid
Bilagor.
393
Riksdagar ofta mera sysselsatte med rådplägningar om
methoden till en saks utförande än om saken i sig sielf.
Nio 6. Lars Kaggs memorial.
Riksens Höglofliga Ständers fullkommeliga rättighet att
om sig och riket stadga ärkiennes oemotsägeliget; dock
måste därvid något annat fundament än endaste godtycko
tagas, i synnerhet som en del af grundlagarnas innehåll
intet kan eller bör vara någon förändring underkastad,
så vida man vill förekomma en allmän oreda.
Jag skulle för min dehl hålla före, att rikets sannskylliga
bästa däruppå beror, att regeringens sanskylliga
natur och beskaffenhet altid blifver densamme och obrotzlig
samt oföränderlig till alla dehlar uti alt det, som redan
en gång för alla beslutit och afgiordt är.
Ständernes Secreta Deputation vidgår, att nu egenteligen
kommer att tillses, huru vida det härtils brukeliga
sättet att utnämna till President uti Cancelliet kan vara
för riket nyttigt och med regeringssättet öfverensstämmande,
hvilka begge omständigheter jag håller före vara oskiljaktiga.
De mångfalldiga egenskaper, som till Presidentssyslans
förrättande uti Cancelliet ärfordras, lära påminna
Riksens Ständer om angelägenheten att vid ett så viktigt
tillfälle, som dess besättiande är, intet afskiära sig den
förmån att nyttia Hans Kongl. Maj:ts nådiga ömhet för
ett rike, som han och hans höga efterkommande tillkommer,
samt den insikt Hans Kongl. Maj:t nödvändigt måste
äga, så väl om Rådspersonernes särskilte egenskaper och
skickelighet, (hvaraf han hvar dag har uti Rådet tillfälle
att hämta ögonskienliget prof och längre experience än
den Riksens Ständer utur Protocollerne kunna utröna),
som ock sielfva sakernes gång och sammanhang, hvarmed
Hans Majit stundeligen är sysslesatt.
Att flera måtte finnas uti ett Råd att tillgå, som alla
äro fundamentalt verserade uti ministeriella afairer, fordrar
nödvändigt rikets väl, och iblandt de många af Secreta
Utskottet upräknade egenskaper trotzar jag, att uti hela
394
Bilagor.
världen någon finnes, som besitter dem alla, tvärt om;
den ena bar en förmon, en annan den andra, ocb mänskeliga
förfarenheten bar ännu aldrig hunnit så långt att
kunna förvisso determinera, hvad genier äro bäst eller
nyttigast.
Att anföra, det Konungen, då intet förslag uprättas,
frias ifrån att taga en af de 3 föreslagne mindre skicklig,
är spel, helst af 3 föreslagne altid är att supponera, det
Konungen med samma ömhet, som någonsin Riksens Ständer,
lärer med denna saken omgås. Lärer han altså af de
föreslagne candidater säkert altid välja den skickeligaste,
och lärer Riksens Ständer, som jag hoppas, ej hysa till
Hans Kongl. Majit uti detta mål mindre underdånigt förtroende
än uti alla andre höga ämbetens besättiande.
Och som Hans Kongl. Majit enliget sin nådige försäkran
anser Riksens Ständers förtroende till en medborgare
för det ypperste medlet, att samma medborgare
kan vinna dess nåd, hoppas jag Riksens Ständer ej mindre
anse dem för ypperst att vinna deras förtroende, som
giöra sig värdige Konungens nåd.
Hvad Ministrers besättiande och dylika beställningars
bortgifvande angår, gies uti dem intet skiäl emot förslags
uprättande af 3 personer, ty 50 § Cancellie-ordningen dicterar
sådant uttryckeligen.
Att Konungen kunde till President utnämna det yngste
Riksrådet och således icke få någon nedan om honom
till Cancellieråd, är en svårighet, som också Secreta Utskottet
hända kunde. Altså bör detta intet mera vara
ett skiäl Kongl. Majit emot, än för Secreta Utskottet.
Utaf allegatet af 23 åhrs handlingar är intet att inhämta,
det Riksens Ständer varit af den tankan, att en
allenast skulle Hans Majit föreslås, som likväl vid de senare
Riksdagar skiedt; följakteligen hafva väl al tid Riksens
Ständer yttrat sig villja äga dehl uti Presidentens
utväljande, men intet om ett och samma sätt altid varit ense.
För öfrigit underställes Riksens Ständers ompröfvande,
huru vida ett eller annat prejudicat under föregående
Hans Högstsahlig Majits regering, vartill åtskilliga omständigheter
gifvit anledning, som nu mera dock alldeles icke
hafva rum, kunna tagas hädanefter och vid helt andra
tiders beskaffenhet för ett oryggeliget fundament.
Bilagor.
395
Sant är, att Riksens Ständer sielfva utse och fastställa
systemen för riket, då Konungen NB sådant igiönom
sine propositioner föreställer, enliget Secreta Utskottets
instruction, men Konungen lämnas dock att handhafva
och befordra, hvad Ständerne stadga och förordna
enliget 20 § Regeringsformen; dependerar altså af Konungen
utnämnandet af dem, som skola honom härvid vara
behielpelige.
Och när man besinnar och eftertänker, att något måste
vara fast och beständigt uti vår regeringsform, så är det
tvifvelsutan Hans Majits Konungsliga makt och välde,
hvilken Riksens Ständer uti Regeringsformens 8 § utfäst
sig att efter samma Regeringsform lämna alldeles oförkränkt,
densamma med nit, försorg och omvårdnad handhafva,
försvara och styrkia; böra således vi, uti rädhoga
för att se en ofullkommelig menniskia befordrad, icke undandraga
oss ett ordenteliget föreslående af 3 personer,
hvilket dock är vårt nu varande regeringssätt det alldra
likmätigaste.
Nio 7. A. G. Leijonhufvuds memorial.
Sedan Stora Secreta Deputations Extractum Protocolli
angående Prsesidents-embetet uti Cantzeliet och des förgifvande
för framtiden blifvit hos Höglofl. R. o. A. upläst,
så finner jag för min dehl oss vara välbemälte Deputation
den upricktigaste ärkiänsla skyldige för den gifne grundeliga
uplysning och des ömhet för Riksens Ständers fri
och
rättigheter.
Men jag kan derhoos, mine Herrar, icke döllja, att
denna min ärkiänsla är beledsagad med mycket bekymmer.
Om vi gå till våra samveten och öfvertygelse, så
lärer ingen kunna neka den andre, att vi allesammans
hitkommit med fägnad öfver en lyckelig regering, hvartill
Hans Kongl. Majits höga egenskaper och ömhet för
riket oss then fullkomeligaste anledning gifva, men att
under denna fägnad sådane tvifvelsmåhl och frågor ibland
Riksens Ständer upkastas, af hvilka lätteligen dömas
kunde, att vi icke kiänna vår regering, än mindre vår
närvarande lycka.
396
Bilagor.
Det nu förevarande ämne anseer jag icke vara af
then beskaffenhet, när det med then omtanka och på ett
väre fundamentale lagar så likmätigt sätt afhandlat varder,
som thet af Riksens Ständers Stora Secreta Deputation
skiedt.
Deremot så snart vi sättja uti fråga, om thet är Riksens
Ständers rättighet att utnämna Cantzelie-Preesident,
så afvika vi ifrån lag och Deputationens mening och gifva
ett öppet tillfälle, att på slutet frågas kan, om Riksens
Ständer böra vara maktägande att stifta lag eller ej.
Igenom fölljande omständigheter vill jag gifva mina
vällmente tanckar närmare tilkiänna. Det bör ingen främmande
förekomma, att thet förevarande måhl under öfverläggning
kommer, aldenstund en lag deröfver fastställas
skall, men det, som mig och hvar rättsint frihetens älskare
öma må, är det, att man söker uti allmänheten att blanda
tvänne skilljacktige idéer, lag och rättighet, med hvarannan
och att giöra thet slut, att för thet ingen lag häröfver
giord är, derföre är thet icke Riksens Ständers rättighet.
Det är för litet sagdt, hvad jag redan anmärckte, att
thet är att kullkasta hela vår Regeringsform; det är snarare
emot alt sundt begrep om politiska samhällen och om
Öfverhets och undersåtares relation till hvarannan.
Yi äro alla af Glud och naturen ett fritt folck, ingen
herre öfver then andra, utan igenom öfverenskommelse och
lag, fölljackteligen uti riken, der Konungamackten är igenom
vissa förbehåll inskränckt, har Konungen all sin rättighet
igenom lag, men ej för eller utom lag. Hvad fölljer
deraf annat, än att antingen måste det visas, att Riksens
Ständer tillagdt Hans Majit den rättighet att välljaCantzeliePrsesident
utaf flere föreslagne, eller ock dependerar valesättet
helt och hållit utaf Riksens Ständer, till hvilka
alla rättigheter, som rikets och samhällets styrelse angå,
originairement höra.
Att Riksens Högloflige Ständer icke förgifvit denna
rättighet, dertill behöfves intet annat bevis, än att hoos
oss alla nu frågan är att giöra deröfver lag, och att, efter
de af Stora Secreta Deputation anförde prejudicaten, Riksens
Ständer sielfva, alt sedan 1720 åhrs Regeringsform
utkom, nämdt Cantzelie-Preesident och honom till att undfå
Bilagor.
397
Hans Kongl. Majits nådiga kallelsebref i underdånighet
anmält.
När jag nu sätter then omständighet å sido, att Riksens
Ständer äro häraf uti värckelig besittning, och om
jag kunde af ett oredigt begrep falla på then tan ekan, som
af besittningen ej något slutas kunde om rätten, ty en
besittning är ofta olaglig; så måste jag ju vid ett närmare
eftersinnande finna oricktigheten af mitt omdömme,
emedan, om Hans Kongl. Majit icke har denna rättighet,
hvem skall den då tillhöra, om icke Riksens Ständer?
Här gifves icke den tredje.
Utaf alt thetta fölljer ock uti mitt sinne, att här icke
frågan kan blifva, hvad för en lag härutinnan fastställas
skall, utan allena att en lag fastställes sådan, som Riksens
Ständers förenämde rättighet är.
Jag styrckes ock uti denna mening än ytterligare af
the grundeliga skiähl, hvilka Deputationen anfördt angående
Prsesidents-embetets vicht, och att rikets nytta utesluter
alt annat vahlesätt än det, som vedertagit är; och
om intet annat skiähl vore, är det dock allena uti mitt
sinne tillräckeliget, att om en af flere skickelige allena
utnämdes af Riksens Höglofliga Ständer, så är deraf ingen
olägenhet möjelig, men deremot mycken, om flere föreslås
och de alla icke hafva de erfordrade egenskaper.
Nio 8. Carl Ugglas memorial.
Ibland the angelägnaste ärender, som vid denna Riksdag
antingen redan blifvit afhandlade eller ock framdeles
kunna förefalla, är utan gensägelse frågan, huru CanceliePresidentskapet
hädanefter ständigt skall besättas, antingen
medelst en eller flere Herrar Riksråders underdåniga
anmälande thertil hos Hans Kongl. Majit. På sättet, huru
thenna värdighet blifver förgifven, beror väsenteligen then
lyckelige värkställighet Riksens Ständer böra vänta af sine
vid Riksdagarne fattade beslut, till Konungens nöye och
rikets heder, försvar, tillväxt och förkofring i anseende
till främmande mackter.
Glunstige Herrar, att vid thetta tilfället bevisa, det
Riksens Ständer ega myndighet att utan förkränkande af
398
Bilagor.
Konungens höghet utnämna en allena till Cancelie-President,
voro att misstäncka Eder för att hafva glömt, thet
vi en sådan rättighet ägt och nyttjat vid alla tillfällen,
ifrån then glädjefulla stunden våra axlar undkommo envåldsbördan
och then kiära friheten återvann sin odalrätt
uti Svea Rike; att Kongl. Majit i des nådiga besvurna
försäkran ärkiänt Riksens Ständer för maktägande, the
ther nu och framdeles kunna giöra sådane beslut, stadgar
och förordningar, som the pröfva tjenlige till thet allmänna
bästa samt theras trygg- och säkerhet; att Kongl.
Majit i följe theraf i samma försäkran heligt lofvat och
förbundit sig, thet med Cancelie-Presidentskapets besättjande
skall hädanefter förfaras på sätt, som Riksens Ständer
vid thenna Riksdag kunde förordna, en rättighet, som
intet kunnat blifva Riksens Ständer förbehållen, om then
tillhört Konungaväldet, hvarföre ock vår Regeringsform,
rikets fundamentallag, hvilken till alla delar utstakar,
hvaruti Konungaväldet och högheten består, ingenstädes
omrörer sättet till bemälte Presidents utnämnande.
Vare altså äfven så långt ifrån mig att tro, thet ett
fritt folk skulle vara okunnigt om hvaruti thes fri- och
rättigheter bestå, som att gifva anledning till frihetens
missbruk och inbrott uti Konungslige rättigheterne, om
hvilkas vårdande, helighållande och försvarande jag med
hvar och en Svensk äntrar och täflar.
Ett fritt folk behöfver ej besmycka sine giöromål
med annan ordsak än des otvungna vilja, men des vilja
bör aldrig förlora ändamålet af samfundets frihet, väl,
bestånd och förkofring. Ett folk, som försiktigt nyttjar
sin frihet, utväljer aldrig omvägar i stället för genstigar
till sin sällhet; thet försöker åtminstone att så ställa sina
författningar, att det under starkaste storm, om giörligit
är, må äga lika säkerhet som i det önskeligaste lugnet.
På framtiden äro desse afsikter riktade, och thet använder
närvarande lyckliga omständigheter till afvärjande af
tillkommande farligheter.
Gunstige Herrar, det slut vi nu fatta om sätt att
nämna Cancelie-President skall blifva en oryggelig och
fundamental lag, ej mindre för väre siste efterkommande,
hvilkas öden och omständigheter äro ovisse, än för oss,
som skatta oss lycklige under en uplyst och nådig Konungs
Bilagor.
399
spira. Lät oss stanna i thet slut, som vi skulle sluta
för oss sielfva, om vår lifstid kunde sträcka sig till så
Herran aflägsne samt äfven så osäkre tider. Vår blod
blifver rinnande i theras ådror, och vår skyldighet emot
them är then samma som emot oss sielfva.
Till en Premier-Ministre fordras äfven som till en
Fältmarskalk så många och stora egenskaper, att naturen
synes icke mäkta framskaffa många ämnen thertill i hvart
seculo.
Antalet utaf them, hvilke, under hela then gångna
tiden verlden stått, varit jordenes heder och theras fäderneslands
sällhet, är ej större, än att en ganska kort stund
förslår till theras upräknande.
Uti en corps af allenast 16 Herrar Riksens Råd, hvilke
blifvit utvalde i anseende till flere särskilte rikets tarf
och Rådets giöromål, huru månge Premier-Ministres-ämnen
äro alltid på en tid att förmoda? Och om möyeligit voro,
att 2 å 3 funnos ibland them, utrustade af naturen med
lika snille och ägande lika kundskap om rikets tillstånd
och belägenhet samt lika erfarenhet att handla med främmande
makter efter särskilte ställningar vid utrikes hof
och theras Ministrars böyelser, hvilken vill gå i borgen,
att theras tänckesätt om rikets intresse skulle therföre
vara enahanda eller altid lika jämt och påliteligit blifva?
Riksens Ständer lära altså fåfängt söka tillgång på flere
Cancelie-Presidents-ämnen i Rådet tillika. Huru mycket
thet ankommer på Cancelie-Presidenten, att den plan Ständerne
vid sine möten anlägga till rikets förmon blifver
behörigen fullfölgd, hafva vi af Store Secrete Deputationens
protocollsutdrag hört. Skulle 3 upföras på underdåniga
förslaget till denna värdighet, om då valet någon
gång föll på den, som antingen ägde mindre skickelighet
eller annan tancka i rikssystemen än Riksens Ständer, så
voro deras plans utförande beklageligen en otjenlig och emot
theras afsikt stridande vård anförtrodd samt all theras
thervid använde besvär och trötta stunder förlorade.
Då utrikes ärender vårdas af en Premier-Ministre, som
med vaksamhet, drift och snille vinlägger sig att följa en
för riket lagd gagnelig plan, kan Ständernes möda icke
vara otacksam och arbetet frucktlöst. En mindre skarpsynt
kan väl med lika nit söka värkställa Riksens Stän
-
400
Bilagor.
ders upsåt, men ifrån otienliga anstalter äro obehageliga
utslag oskil jäktige följeslagare. En Premier-Ministre åter,
som täncker på annat sätt om rikets bästa än Riksens
Ständer, ju mera vett han äger, ju vidsträcktare omtancka
han är mäktig, uti desto större äfventyr kastar
han riket.
Välfningar och ostadiga afsikter uti ett rikes systeme
äro altid skadelige: systemens ändring skakar des grundvalar.
Således är min välmente tancka, att alle skiäl äro på
den sidan, Stora Secreta Deputation tillstyrcker, nämligen
att en allena hos Hans Kongl. Maj:t måtte af Riksens Högloflige
Ständer föreslås till Cancelie-President.
Nio 9. Joli. Krist, von Durings memorial.
Högloflige Ridderskapet och Adelen behagade i går
uppå min hegiäran fastställa, at Store Secrete Deputationens
utdrag af protocollet angående rättigheten till Cancellie-Presidents-ämbetets
besättiande och utnämnande skulle
till i dag ligga uppå Riddarhusbordet, at en hvar, efter
noga och behörigt thess och vidfogade handlingars genomläsande
och öfvervägande, theröfver skulle få yttra sine
välmente tanckar.
Härutaf finner jag hufvudsakeliga frågan theruppå ankomma:
anten Riksens Högloflige Ständer skall tillkomma
utaf Herrar Riksens Råd, hvilcken the behaga, till samma
ämbetes beklädande at utnämna, som Kongl. Majit sedan
ovägerligen thertill skall antaga, eller ock om vid thenna
syslas besättiande, enär casus existerar och ännu icke
skiedt, äfven som vid the andre rådsförslag tillgår, trenne
värdige personer utaf Rådet Kongl. Majit skall föreställas
at af them någonthera utvällja. i
Jag erkiänner gierna then billiga högaktning, jag
hyser för bemälte Deputations herrar ledamöter, samt
deras ägande insicht och kundskap; men som mitt samvete
bär mig et ofläckat vittnesbörd at utan ringaste afsicht
äga et oförviteligit, ömt, välmenande samt för Konung,
Bilagor.
401
fädernesland och frihet lika nitälskande hiertelag, hoppas
jag mig icke misstydes, at jag är af olika mening, och
det i anseende till fölliande skiäl och omständigheter.
Alla societeter, riken och regeringar måste nödvändigt
grunda sig uppå vissa oryggeliga inrättningar och oomkullstötelige
grundvalar, hvilcka gifva deras sammansättning
bibehållande och bestånd, tillbörlig styrcka och vahrachtighet.
Vissa jämkningar kunna efter tidernas skick och omständigheter
skie, alt som nödvändigheten them understundom
äskar och kräfver; men en viss hufvudgrund
måste oumgängeligen bibehållas, om icke hela samhälldsbandet
skall råka uti obestånd och förvirring.
Uti alla riken, thär Konunga-namn och myndighet
subsisterar, är öfverhets-väldet oinskränckt eller inskränckt.
Vid thet förra giäller ingen annan lag, än et enväldigt,
efter vidlådande mennisklig svaghet sig ofta till hela samhäldets
förderf ombytande välbehag.
Vid thet sednare hvilar regeringsbandet uppå vissa
fastställte capituiationer, grundlagar, försäkringar och regeringsformer,
the thär å ömse sidor böra obrottsligen
hållas efter naturlagens principe, pacta servanda, hvilka
äro strictissimi iuris och emot vederbörande contrahenters
enhälliga samtycke å ömse sidor icke kunna eller böra
ryggas eller uphäfvas.
Mig vetterligen äro sådane jemkningar vid the fastställte
grundlagar och etablerade regeringsprinciper uti
inga flere riken giorde, än uti Romerska Tyska Riket,
Sverige och Danmarck för 1660.
Romerske Tyske Riksständerne uti theras besynnerlige
regerings-kropp hafva för sine Keysare Leopold, Joseph
och Carl den siette, till rikets och dess Ständers
trygghet, om theras frihet uti the uprättade capituiationer
giordt en och annan förändring.
Likaledes är skiedt uti Sverige och Danmarck med
tillökte och förändrade regeringsformer och fösäkringar.
Uti England och Polen, som äfven äro under inskränckte
regeringar, äro the en gång vedertagne grundlagar orubbade
bibehålldne.
Uti alle förr nämde riken, thär någre ändringar före
fallit, äro alle tiensters tillsättiande ansedde för en Ko
-
402
Bilagor.
nungsliga myndigheten åtfölliande rättighet; men hos oss
är therom enligit 1720 års Regeringsforme, på sätt och
vis som thär omförmäles, stadgat och förordnat, hvilcken
Regeringsforme är af Kongl. Maj:t uti dess dyra försäkran
vedertagen och af samtelige Riksens Högloflige Ständer
såsom en oföränderlig lag besvuren, till föllje hvarutaf
Riksens Ständer sig förbundit, enligit 8 §, thenna uti
Sveriges lag och benämde Regeringsforme beskrefne och
grundade Konungsliga rätt och myndighet at oförkränckt
lemna, och hvad på det sättet Kongl. Majit tillhörer, försvara
och styrckia.
Härutaf föllier oförnekeligen uti mitt sinne, at som
intet exempel uti någon Konungslig regering finnes, det
Ständer med tiensters bortgifvande sig befattat, utan allenast
här i Sverige, hvad Rådsämbeten angår, så är äfven
utnämnandet af frenne Kongl. Majit såsom en enskilt tillhörig
rättighet obetagit lemnat, och det utan omröstande
i Rådet, jemlikt 12 §.
Regeringsformen är nu en grundlag, af Konung och
Ständer såsom contrahenter samtyckt och besvuren; therföre
bör then ock obrottslig till alla delar hållas uti alt,
[hvad] Riksrådens föreslående angår.
Jag har noga öfvervägat the af Riksens Högloflige Ständers
Stora Secrete Deputation anförde och till en annan
mening styrckande skiäl, men har ej kunnat finna mig af
the samma öfvertygad at ändra mitt tänckesätt; ty 1)
kan min militariska hierna ej begripa, huru en menniskia
skall prsesuponeras, som äger then egenskapen at utleta
personers sinnelag och böjelser och således gå in uti menniskiors
interieure, vara hiertans ransakare och påhitta
deras innersta förborgade tänckesätt, som sielfve änglarne
i himmelen är obekant. Om ock någon sådan ibland oss
skulle finnas, måste then nödvändigt äga samma egenskap
uti någon mindre grade, som en sådan skulle vällja; men
huru kan thef af Ständer förmodas, uti ministerielle saker
till större delen okunnige, hvarom the endels aldrig hört
talas förän vid riksdagar, och en sådan bepröfnings- och
urskillnings-gåfva hvarcken af värrjan eller pennan hafva
kunnat inhemta? Och om ej vår nådige Konung, som uti
regerings- och ministere-ämnen är upöfvad och dageligen
om en hvars af deras Excellenciers större eller mindre
Bilagor.
403
skickelighet ser och erfarer the tillräckeligaste prof, anses
för juge competent at utnämna en Cancellie-President;
mindre lärer then sufficencen af någon formerad pluralitet
kunna förmodas, och at thess förtroende skall grunda sig
uppå tillförlåtelige principer och thertill lämpelig systematisk
ordning, enär en stor del af the välliande om sådane
saker sig aldrig tillförne bekymrat. 2) Finner jag
lika svårt at concipera en Cancellie-President, hvilckens
brist i någon omständighet af ingen annan skulle kunna
ersättias, ty då vore han fullkomlig; och om än en sådan
alle andre i Sverige öfvergående menniskia gufves, fruchtar
jag en lOOOide personers val uti alla fyra respective Stånden
vara alt för bornerat at hitta på en sådan iouvel.
Vårt Råd är nu fournerat med en både in- och utrikes
älskad och mycket estimerad Cancellie-President; vi hafva
ock therutinnan så öfvade, vittre och uti ministéren uparbetade
män, at jag och flere med mig, om vi alla deras
berömliga egenskaper och mogna förtienster skulle emot
hvarannan jemföra, torde blifva svårt at decidera prseferencen
åt någonthera, therjemte likväl anser them för menniskior.
Hvarcken 1738 eller 1746 hade vi så stort antal
uti Rådet af sådane Cancellie-Presidents-ämnen som nu;
at thet, som then tiden kunde synas vara nödigt, Kongl.
Majit en enda till Cancellie-President at föreslå, således
nu icke subsisterar och lände the öfrige till alt för stor
och oförtient fort och chagrin, om Riksens Högloflige Ständer
skulle för en enda marquera et på godtyckio grundat
förtroende, så vida ej eller hos them någon inspiration
divine kan äga rum, ther likväl vi hafva at tillgå trenne
så värdige och skickelige män Kongl. Majit at föreslå och
kunna räkna oss lyckelige och behållne, hvilcken Kongl.
Majit i nåder af them skulle täckas utnämna, om och när
någon ledighet sig tilldrager, ankommandes äfven på Ständernes
egen försiktiga omtancka hädanefter at vid ledige
Rådsämbetens besättiande altid uti ministéren bibehålla
och föreslå så tillräckeligit antal, at vid ledighet af Cancellie-Presidents-syslan
trenne Kongl. Majit må kunna föreslås,
utan at i framtiden vara necessiterade, som nu aldeles
intet behöfves, minska then vahlrättighet, Regeringsformen
Kongl. Majit icke betagit. Ej eller förstår jag
Presidentsämbetets i Cancelliet egenskap väl kunna con27—083011.
Adelns protokoll {XVIII) 1751—1752.
404
Bilagor.
cilieras, at han skall vara then förste at upfinna alla saker,
them förut bereda och äntå vara then sidste at lägga
handen vid them. Ingenting kan beredas, utan at thervid
lägga handen, och om med beredandet menas allenast at
samla de requisita, som äro nödige, innan ährendet Kongl.
Maj:t och Rådet formeligen föredrages, så erfordras thertill
ej mera, än hos alle Herrar Riksens Råd väl finnes,
som uti ministéren blifvit brukade; menas thermed något
sluteligit afgiörande, så bör af Cancellie-Presidenten intet
enskylt i angelägne mål åtgiöras, utan alt ordenteligen i
Rådet föredragas och thär efter pluraliteten afgiöras enligit
15 § i Regeringsformen. 3) Som Riksens Höglofiige
Ständer sielfve utsedt och fastställt systemen för riket,
lärer af så värdige män i Rådet sittia, hvilcken thet ombetros,
desto lättare vara uppå en så väl anlagd grund
at bygga och thermed fortfara; men jag kan ej förstå, at
dess utförande så uppå Cancellie-Presidenten ankommer,
at han allena något kan effectuera emot Regeringsformens
tydeliga innehålld, och the öfrige för alt ansvar frikallas,
om the eftersättia hvad Riksens Ständer förordnat; åtminstone
voro icke Ständerne af then tanckan vid 1738 års
Riksdag, då jag ock hade then äran at vara en ledamot af
Secrete Utskottet. Men at ej allenast betaga vår Konung
then rättighet, Regeringsformen honom icke afskiär och
Ständerne vid dess uprättande sig icke förbehållit, utan
ock tro mig och mine medbroder, som äro i slike ämnen
aldeles oöfvade, kunna på mognare insicht grunda theras
förtroende i slikt fall än vår nådige Öfverhet sielf, som
dageligen thermed omgår, är för mig nog paradoxt, som
thet ock vore oss et slätt soulagement, at vi väljt illa och
vår Konung theruti icke haft någon del, om han thet
bättre kunnat giöra. Slät tröst at sielf hafva brändt sig!
4) Ar jag försäkrad, at ingen redlig undersåte är elier
kan vara vår rättvise, milde och gudälskande Konung misshagelig;
jag är ock försäkrad, at Riksens Höglofiige Ständers
förtroende altid lärer blifva för Kongl. Maj:t et giäliande
skiäl; men theraf fölljer icke, at all valrättighet
Kongl. Majit bör betagas, ty då skulle alt blifva på then
ena sidan, men intet på then andra, och kan det ej eller
på något sätt minska Cancellie-Presidentens ansvar, om
han af Ständerne tillsättes, eller af Konungen efter förslag
Bilagor.
405
utnämnes. 5) Skall en hafva så stora egenskaper, at 2:ne
dess jemlikar icke finnas at på et förslag kunna Kongl.
Majit föredragas, så får man ej hafva anseende till ancienneteten,
och med det förra synes litet contradictoirt, efter
förtienster och förtroende så allmänt här omtalas, icke altid
kan åtföllja tiensteårens mängd och kallelsebrefvets ålder
till Rådsämbetet. Ty skulle riket mista en oförliknelig
President, för thet en äldre skulle blifva thess bisittiare,
vore thet alt för stor égarcl till then äldre och thet allmänna
högst skadeligit; och Hans Kongl. Majits nåd och
rättvisa kan aldrig priesumeras at de gaieté de coeur villia
chagrinera en bättre förtient och tillika skada de sinas
arfrike, om dess väl och nytta en sådan preference oumgängeligen
icke erfordrade. 6) At argumentera af hvad i
förrige tider under vår salig Konung, glorvyrdigst i åminnelse,
händt, finner jag till alla delar olämpeligit; ty när
Ständerne 1723 sielfve ville tillsättia Presidenter, skedde
det ej med en endas utnämnande, utan efter lagligit upgifvit
förslag af frenne, hvilcket ock sin mästa trygghet
och laglighet theraf erhållit, at Hans Kongl. Majit i sittiande
Råd en sådan proposition gillat och bifallit, emedan
thermed elljest efter 12 § i Regeringsformen bordt förfaras
och therigenom Secrete Utskottets och Secrete Deputationens
therifrån afvikande föreslående ernådt sin värckställighet;
och fastän de yttrat sine tanckar om President
i Cancelliet, hvilcket till fastställande af plenis så mycket
mindre blifvit vidrörde, som ingen vacance då existerade,
tages likväl med tydeliga ord grunden af the vanlige Rådsförslagen,
då thär står: at som thertill bör tagas en af
Herrar Riksens Råd, och desse altid varda på Ständernes
underdånige begiäran och förslag tillsatte, så synes ej
eller någondera af them kunna Hyttas till en sådan beställning
och sysla, utan med Riksens Ständers ordenteliga
samråd och godtyckio. Hvarigenom jag till ingen
del ser, at meningen varit betaga Kongl. Majit sin tillständiga
vahlrättighet af frenne, fast Ständerne förbehållit
sig thertill gifva samråd och godtyckio, NB ordenteligen,
och således ej annorlunda, än genom et lagligit förslag
kunnat skie. Vid 1739 års Riksdag erkiände ock Ständerne,
at denne saken ej var sluteligen afgiord, utan då
föreslogo Riksrådet Grefve Carl Gyllenborg, thet Kongl.
406
Bilagor.
Majit i nåder biföll, jemte det af Secrete Utskottet år
1747 giorde föreslående af vår nu varande vittre och allmänt
älskade Caneellie-President. Af så beskaffade förelupne
acta på olika sätt och uti en tid, då Konungens
arfländer med Sverige hade olika interesse, så i anseende
till belägenheten som then så kallade erbverbriiderung,
hvilcken är emellan Hessen, Sachsen och Hanoverska husen,
med flere ämnen, som då voro vid handen och äro alt
för ömme at uptäcka, thet min tysthetsed mig äfven förbiuder,
såsom då varande ledamot i Secrete Utskottet,
nödgades Ständerne med Kongl. Majits samtycke fatta
visse steg, som nu äro aldeles olämpelige, enär vi hafva
på Svea Rikes throne en telning af vårt gamla Konungahus,
en Konung, som ej häfver annat fädernesland än
vårt, som Gud med manlige bröstarfvingar välsignat, som
stadgat vårt successionsvärck oryggeligit ifrån, alle fremmande,
med oss stridige afsichter ägande, machters inflytelser,
som uti gudsfruchtan och ömhet för sin gifne försäkran
är oombytelig, som uti kiärlek för sine trogne undersåtare
ingen af sine glorvyrdigste företrädare eftergifven
och som af oss begiärdt thet prof af förtroende at
få nämna Caneellie-President, hvilcket, om det Kongl.
Majit förnekas skulle, fruchtar jag af utrikes machter för
et prof af misstroende kunna anses, ther likväl aldrig
någon then ringesta grund eller skiälig anledning kan
gifvas, med mindre Kongl. Majit för det allmännas väl
hyser lika ömhet som för sin egen säkerhet och Kongliga
stämma.
Hos en nådig, vis och rättrådig Konung, som vi, Gudi
lof, hafva, är intet afseende till personen; thär giäller ej
vänskap, haat, skyldskap, afsichter till egen och andras
befordran, fremmande rikens influeneer genom mera eller
mindre tienlige försök och theras effectuerande; utan nit,
trohet och skickelighet äro the endaste utvägar och medell,
hvarigenom vi kunna vinna och bibehålla vår Konungs
nåd och förtroende.
Jag är en gammal man och har ingen manlig posteritet;
min tid går snart, men min nitälskan om rikets
välstånd och säkerhet i framtiden är lika brinnande.
Jag önskar, at våra rådslag måtte så utfalla, at intet
frö till misstroende må hos nationen nedläggas, ej eller
Biiagor.
407
något ämne till kallsinnighet hos Öfverheten lemnäs, hvilcket
med tiden torde kunna förordsaka heftiga skakningar
och gifva fremmande machter fritt lopp at spela sina
skadeliga afsichter till vår allmänna undergång och således
föranlåta efterkommanderne at förbanna sine förfäders
stoft och aska.
Nio 10. A. Ehrenström* memorial.
Ehuru vähl Riksens Höglofliga Ständers Stora Secreta
Deputation uti dess afgifne betänkiande rörande CancelliePresidents-ämbetets
besättiande updragit så mogna och
vällgrundade skiähl, at föga något skulle synas öfrigt
thertill läggia; dock som vid thetta måhls nogare öfverläggiande
hoos mig sielf jag funnit en eller annan scrupell,
som härvid bör ur vägen rödias, altså tager jag mig
den friheten, såsom en vällment Riddersman, i stöd af
Riksdagsordningens 22 § mina välmenta tankar theröfver
yttra.
Då jag å ena sidan anser den lycklige tid, som himlaförsynen
under vår nu varande milda fridälskande och
rättrådiga allernådigste Öfverhet oss beredt, och hvarföre
hvar redelig svensk man har högsta ordsak at innerligen
prisa den barmhärtige Guden, så voro ej minsta anledning
till betänkiande at öfverlämna vår allernådigste och bulldaste
Konungs ömsinta val till at uppå Riksens Ständers
underdåniga förslag af flere personer litse en President
uti Kongl. Majits och Riksens Cancellie. Men då jag åter
deremot å andra sidan sträcker mina tanckar till en ombytelig
framtid och den våda, som allas vårt kiära fädernesland
till dess trygg- och säkerhet utom, så väl som en
högst önskelig sällhet innom sig, förmedelst en mindre
skickelig Caneellie-President kan blifva underkastad, och
huru få rätta ämnen som thertill födas; så finner jag mig
af en rättsinnig borgerlig plikt, så emot mitt kiära fädernesland
som min posteritet, thertill förbunden at nu, då
vid början af en ny regering denna quaistion till öfverläggning
förekommer och en ständig lag theröfver giöras
skall, yttra mig öfver the skiähl, hvilka så emot som med
härvid förekomma.
408
Bilagor.
Enär man påser, huru med alla riksens öfriga tiänster
efter Regeringsformen förhålles, sä är thet väl ostridigt,
at Konungen äger vahlrättigheten at af the föreslagne
utnämna then, som Konungen thertill pröfvar mäst förtiänt
och skickeligast. Men tå man theremot betracktar, at
1) Riksens Höglofl. Ständer äro fria, machtgifvande Ständer,
hvilka äga at lämpa och behålla thenna rättigheten
till Presidents-ämbetets besättiande efter theras på rikets
sällhet grundade godtfinnande, 2) at Riksens Höglofl. Ständer
alt sedan början af deras återvundna frihet föreslagit
en enda Rådsperson till President, hvilket 3) Högstsahlig
Konung Friedrick under sin glorvyrdigste regementstid
aldrig ansedt såsom något inbrott uti thes höga Konungsliga
rättighet, utan thermed varit nögd; 4) häfver vår nu
varande allernådigste Konung uti sin första afgifne nådiga
försäkrings 8 § uttryckeligen utfäst at aldrig begiära
annan mackt och myndighet, än dels i samma höga försäkring
föreskrifvit står, dels ock af Riksens Ständer till
deras säkerhet och vallgång framdeles kunde blifva beslutit
och stadgadt. 5) Aga ju Riksens Höglofl. Ständer sielfva
at antaga och gilla den systeme och de planer uti Ministeren,
hvilka the till öfverhetens och rikets sällhet finna
vara säkraste och nyttigaste, hvaraf följer, at ingen för dess
iachttagande och efterlefvande kan vara Riksens Högloft.
Ständer mera ansvar underkastad än Cancellie-Presidenten,
som thervid kommer at läggia både den första och sidsta
handen, hvaraf 6) ovedersäyeligen tyckes följa, at Riksens
Höglofl. Ständer måtte vara obetagit at få öfverlämna sitt
förtroende uti ett så vicktigt måhl till den, som de gemensamt
pröfva thertill skickeligast, hvilken, ehuru Riksens Högl.
Ständer allenast en värdig man thertill föreslår, thensamma
7) aldrig kan präsumeras komma till ett slickt högvärdigt
ämbete emot Konungens förtroende och samtycke, emedan
icke någon blifver Konungens och Riksens Råd, som Konungen
sielf icke utnämner, och ingen kan blifva CancelliePresident,
utan thertill tages någon innom Rådet. 8) Och
enär änteligen hoos hvar ömsint medborgare noga eftersinnas,
huru mycket en Cancellie-Presidents försicktighet
igienom then Högstas välsignelse tidigt kan afböya hvarjehanda
stormväder, som inclinera till oro och ofred för
riket, och huru omöyeligit thet är at uti flere personer
Bilagor.
409
finna alla the egenskaper, som till thetta riksvårdande
ämbetet erfordras, ej at förtiga, thet ofta den, som kunde
äga alla slike förmåner, icke just altid uti en tillkommande
regering torde derföre vara så angenäm till sin
person, at han, då flere jemte honom på förslag upfördes,
blefvo efter Riksens Ständers önskan utnämd, hvarigienom
Riksens Ständer i så motto kunde oskyldigt komma at
sakna en sådan för riket oumgiängelig ämbe.tsman. Alt
derföre, och i betracktande så härutaf som alla the af
Högl. Riksens Ständers Stora Secreta Deputation åberopade
skiähl, förklarar jag mig för min posterité på mitt samvete
icke annat kunna än samtycka till hvad Högbemälte
Deputation Riksens Högl. Ständer tillstyrckt.
N:o 11. Edv. Carlesons dictamen ad protocollum.
J ag hemställer til Höglofl. R. o. Arns mognare och ömaste
ompröfvande, huruvida en sak, som redan är af R. o. A.
faststäld och afgiord på en förutgången Riksdag, kan eller
bör uprifvas å nyo och underkastas en ny debat vid en
annan påfölljande Riksdag. At denne qmcstion om CantsliePresidentskapets
besättjande med en eller flere blifvit lagligen
och genom ordentelig votering afsluten den 10 April
1739, det bevisa klarligen våra Acter och Protocoller. Och
at samma den gången faststälde methode blifvit fölgd och
utan ringaste opposition i värcket stäld år 1747, vittna det
årets Protocoller. Jag påminner ej detta af någon frucktan
eller ock tvehugsenhet, som skulle de af Riksens Ständers
Stora Secreta Deputation i dess betänkande anförde skiäl
kunna vara underkastade någon tilräckelig eller grundad
motsäjelse. Jag har mig alt för väl bekant, på hvad solid
grund samma Deputation, uppå fullkomlig anledning af
Secrete Utskottet, bygt sin föreställning; derom åberopar
jag mig en hvar oväldug domare.
Men jag kommer noga ihog, at man under hela den
sidst förflutne Riksdagen ansåg för ganska farligt, at
Ständer skulle rifva up Ständers göromål. Consequencen
lärer en hvar lätteligen finna, ty på det sättet skulle
410
Bilagor.
ingen sak kunna räknas vara beständig, utan kunde häfvas
[up], enär nian ville eller behagade.
Grunstige Herrar! Sielfva saken, som nu är under ventilation,
rörer ganska nära Riksens Ständers essentielaste
rättigheter samt rikets san skyldigaste välfärd och interesse
för framtiden. Ingen tid bör försummas til at som en
lag fastställa och för efterkommanderne afgöra densamma,
och aldraminst denna närvarande tid, då vi, under en mild
och nådig Konung och så uplyste samt om sina välfångne
fri- och rättigheter så ömme Ständer, kunna orubbade föranstalta
om fäderneslandets sanskyldiga bästa och fromma.
Jag respecterar en hvars talenter och kundskaper, men
det törs jag dristigt säja, at hvar och en förstår bäst det
han mäst applicerat sig til och lagt sig uppå. I saker, som
angå krigsmetien, vill jag gierna raportera mig på deras
intygande, som äga deri erfarenhet. I juridiska qusestioner
har jag förtroende til domare och lagkloka.
I detta mål, som angår en Cantslie-Presidents egenskaper
och vahl, beder jag, som fölgt den ministerielle
carrieren, at få äga något vitsord. Jag kan på mitt samvete
och inför Gud heligt bedyra, at om ej den nu föreslagne
och redan altid brukade methoden fölljes, så kunna
vi och förnämligast våra efterkommande hafva orsak at
förevita oss, för det vi eftersatt och försummat en så angelägen
del af vår skyldighet.
Om jag ej frucktade at missbruka edert tolamod, skulle
jag kunna andraga tydelige och solklare exempel uppå de
aldrafarligaste påfölgder, som ett annat vahlsätt af en
Cantslie-President, än det som brukadt blifvit, kunde hafva
med sig; men så uplyste Herrar och män lära ej allenast
sielfve se dem, utan ock i ackt taga och öfverväga de flere
omständigheter, som ovälduge och rättvise samt skarpsyn te
domare aldrig pläga utur ackt låta, och som sig här hopetals
förete. At vara oföränderlig och oombytelig, när det
angår vidmagthållandet af väre besvurne lagar och välfångne
rättigheter, det är och blir vår skyldighet som
rätta Christna, som rättskaffens Patrioter och som redelige
Riksdagsmän.
Jag kan ej eller förbigå at som ledamot af Secrete
Utskottet på min dyra ed försäkra, at all ändring och ombytning
af våra vanlige och härtils brukelige författningar
Bilagor.
411
är i denna tiden högst skadelig, och derföre hemställer
jag til Högloft. R. o. A:ns goda skiön och behag, om icke
proposition måtte få giöras utan vidare discourerande och
längre tidens utdrägt.
N:o 12. Christopher Kappes dictamen ad protocollum.
At ingen sanning är så klar och ostridig, som icke
kan gensägas, deruppå tienar Stora Secreta Deputationens
betänkande til et exempel, som i går blef liggande på
bordet, angående sättet til Cancellie-Presidents-sysslans tilsättjande.
De inkast, som det samma mött, bestå deri, at det
emot vårt öfriga regeringssätt skulle synas stridande, om
Riksens Ständer utnämnandet af samma ämbete sig tilägnade,
och om ej vid denna som alla andra rikets tienster
trenne på förslaget til Hans Kongl. Maj:t i underdånighet
blefvo upförde.
Detta påståendet, ehuru oricktigt det efter min mening
i sig sielft är, behöfver dock svar och tarfvar förläggning,
hvarföre jag ödmiukast utbeder mig at deröfver få yttra
mina välmenta tankar.
Jura Majestatica kallar man all den höga magt, myndighet
och rätt, som Riksens Ständer högsta öfverheten
updragit och regeringslagarne tydeligen innehålla. Mera,
än der i bokstafven uttryckes, kan eller bör ej komma
under "detta namnet. Det går ej an at i dy mål af 2:ne
sakers likhet och öfverensstämmande i vissa delar sluta,
at det ena är en Kongelig rättighet så väl som det
andra.
En sådan analogie skulle kunna gå för vida. Och om
hvar och en efter sitt begrep och tänkesätt ägde frihet
dertil, så torde man få se sådana tolckningar, som lagstiftaren
aldrig drömt om.
Det är derföre i detta målet, om annars någonsin,
nödvändigt, at man håller sig vid bokstafven i lagen, intet
tager något dädan och intet lägger något dertil. Då bibehålles
Öfverheten aldranärmast vid de höga rättigheter
Regeringsformen innehåller.
412
Bilagor.
Hvad deremot Riksens Ständer och deras rättigheter
å andra sidan beträffar, så äga de ej allenast den magt
och de förmoner, som de uti fundamental-lagarne uttryckeligen
sig förbehållit, utan ock alla dem, hvarpå ingen beskrefven
lag är stadgad. Ty som de representera hela
nationen och borgeliga samhället, hvadan all både lagstiftande
och lagskipande myndighet har sin första uprinnelse,
så tilkommer ock dem ostridigt all den magt
och rättighet, som ej tydeligen och genom beskrefven lag
och öfverenskommelse blifvit någon annan öfverlemnad.
Jag tror mig ej fela, då jag anser dessa principier
för otvifvelacktiga, och at de böra tiena til rättesnöre vid
denna sakens afgiörande, som nu är qucestionis.
När man går til applicationen häraf, så är det å ena
sidan klart, at Konungen äger utnämna Riksens Råd af
dem, som i underdånighet honom föreslås, och det i anseende
dertil, at Regeringsformen sådant tydeligen innehåller.
Ty annars synes det med sakens egenteliga beskaffenhet
äfven så mycket hafva öfverens stämt, at Riksens
Ständer sielfve hade utnämt sine fullmägtige, som emellan
Riksdagarne deras rätt skulle bevaka och deras villja och
beslut utföra; men som de detta Konungen öfverdragit,
så är ock samma Kongeliga rättighet utom alt tvifvelsmål
stäld.
Men då frågan deremot är, hvilken af Riksens Råd
bör blifva President i Cancelliet, så är det äfven lika klart,
at utnämnandet deraf ej kan Konungen tilägnas, så vida
regeringslagarne derom ej nämna, och detta således bör
anses som en rättighet, hvilken ej blifvit bortgifven och
hvilken derföre lagstiftande magten allena tilkommer.
At Ständerne sielfve detta alt sålunda förstått, det
utvisar deras orubbade utöfning af denna rättigheten under
hela vår regering.
Häraf fölljer den andra frågan, huruvida det må vara
nödigt och nyttigt at denna oftanämde rättighet ifrån
sig lemna och den samma i ett ordenteligit förslag förvandla.
För min del måste jag bekänna, at jag inga skiäl
hört, som derom mig kunna öfvertyga. Tvert om så blifver
i mitt sinne, hvad Stora Secreta Deputationen derom
sagt, så aldeles ostridigt, at jag tror uppå denna saken
Bilagor.
413
rikets väl til en stor del i framtiden ankomma. Och det så i
anseende til det ämbetets vigt och ganska stora betydelse,
hvarom nu är frågan, som de sällsynta ägenskaper den
personen bör äga, hvilken det samma värdigt skall kunna
bekläda, med de flere andragne skiäl och omständigheter.
Hvad den tredje frågan beträffar, om det må vara rådeligit
at i detta målet nu stadga något vist, och om icke
det i framtiden kunde föra åtskillige olägenheter med sig,
så svaras derå, at man ej kan neka, det ju all mennisklig
lag så väl som alla andra giöromål äro olägenheter underkastade,
men at man deraf ej kan sluta det vara bättre
til at lefva utan lag.
Om det med skiäl skulle kunna sägas, at Ständerne
ej böra fatta något beslut i denna qusestionen, på det händerne
ej må bindas oss i framtiden, så skulle det samma
med äfven så stort skiäl kunna sägas om alla andra både
regerings- och öfriga mål. Ty hvarföre skulle den satsen
endast til detta målet vara lämpelig, då flere saker, lika
så ömtåliga och grannlaga, både redan förekommit och
hädanefter torde förekomma.
Häraf skulle föllja, at til undvikande af sådane beslut,
som man i framtiden kunde ångra, skulle man ingenting
besluta, och denna fölgden skulle omsider sätta Ständerne
i en fullkomlig inaction.
Men jag tror i öfrigt, at de äfventyr, man sig härvid
föreställer, lära vara aldeles ideala och sådana, som man
i sielfva värcket knapt lärer få se. Ty jag kan ej finna,
huru det kan sägas, at Ständernes frihet inskränkes genom
det projecterade beslutet, eller at händerne derigenom bindes
på dem. Voro projectet sådant, at de i underdånighet
skulle föreslå 3:ne, då hade visserligen denna påminnelsen
rum, ty derigenom förvandlades deras utnämnande rättighet
i en föreslående, som vida äro ifrån hvarannan skilde.
Sade man åter, at alternativet beror hos dem til at antingen
utnämna en eller föreslå flera, så kunde detta ej
kallas något beslut, och man sade i sielfva värcket ingenting,
om icke det, at den rättigheten derigenom kunde
giöras tvifvelacktig, som intet tvifvelsmål bör vara underkastad.
Men då deremot stadgas, at dem endast tilkommer
rättigheten at utnämna Cancellie-President, då sättes deras
41-1
Bilagor.
frihet i detta målet i sin rätta dag, och deras göromål
härutinnan kunna aldrig vara mera oinskränkte och händerna
mindre bundna än då.
N:o 13. Sten Carl BielJces clictamen ad protocollum.
Hvad sättet beträffar at uprätta förslag til Presidentsembetet
uti Cancellie-Collegio, så lärer fåfängt af äldre
tiders minnesskrifter letas något, som deruti skulle tjena
til grund eller uplysning, emedan forna Svea Konungar
utdelt rikets embeten och tjenster utan at förut hafva infordrat
några förslager. I nyligare tider och under varande
souverainitet hafva väl förslag til de fläste tjenster
varit anbefalte, ehuru de högsta embeten i riket desutan
blefvo förgifne.
Den första början, vi således hafva til de regelbundna
ordenteliga förslager, som nu för tiden til Kongl. Majit i
underdånighet afgifvas, är ifrån Konung Carl XII:s dödelige
frånfälle, men besynnerligast ifrån Kung Fredrichs
tilträde til riksstyrelsen, då detta ämne med det öfriga,
som vid lediga embetens bortgifvande är att i akt taga,
utförligen blifvit uti våra fundamental-lagar utstakat.
Men som Presidents-embeten i Collegierne ännu då af
Riksens Råd bekläddes, så blef vid samma Riksdag 1720
icke något om förslagerne til deras besättjande stadgat,
kunnandes det ej eller såsom prsejudicat anses, at då varande
Landtmarschalken Herr Grefve Arvid Horn vardt
anmodad at åter emottaga des embeten och deribland
Presidentskapet i Cancellie-Collegio, ifrån hvilka han året
förut 1719 hade begärdt blifva endtledigad.
Af handlingarne finnes vidare, huru vid 1723 års
Riksdag kommit hos Riksens Ständer i öfvervägande,
på hvad sätt förslagerne til de öfrige Presidents-embeten
skulle af Rådet uprättas, då R. o. A. finnes hafva öfver
3 alternativer på en gång voterat, och då 114 vota hafva
önskat, at 1 allena skulle föreslås, 34, at 2 skulle nämnas,
men pluraliteten af 191 vota, at 3 skulle på förslaget upföras,
til hvilken mening äfven de öfrige 3 Stånden gingo,
ehuru de förut stadnat i det slut, at 2 allenast skulle
föreslås Men vid Presidentskapet i Cancellie-Collegio
Bilagor.
415
förbehöllo sig Ständerne at, när det blifver ledigt, få
sjelfva dertil afgifva deras underdåniga förslag, samt at
det innan nästa Riksdag ej skulle återbesättas, i fall det
des förinnan skulle blifva ledigt.
Än ytterligare och då det år 1739 blef af Riksens Ständer
faststäldt, at Secreta Utskottet skulle dertil föreslå
allenast en af Herrar Riksens Råd, så stadnade då 2:ne
Stånd derjämte i det utlåtande, at det ej skulle för ständig
lag anses, efter hvilken ordning ock samma embete
vid sidstledne Riksdag blef bortgifvit.
När man nu närmare eftersinnar, hvilken, nemligen 1723
års, Riksdag denne qusestion först begynt röras, jämte flere
den samme Riksdagens besynnerliga omständigheter, som
ock huru ömt, ja snart skuggrädd, et ifrån enväldes tvång
til frihet så nyligen kommit folck då var för Thronen och
dess äfven lagliga höghet, hälst ock vår då varande, ehuru
nådiga, Konung var af en för oss främmande börd, hade
inga bröstarfvingar, men väl utom vårt rike egna troupper
och mäktiga arfländer; jag säger, när man alt sådant
eftersinnar, så skönj es ock klarligen, hvad anledning Riksens
Ständer haft at sjelfva förbehålla sig utnämnandet
til et så viktigt embete, som Presidentskapet i CancellieCollegio
är.
Deremot nu, som äfven til den minsta skugga af sådane
betänkeligheter hos oss försvunnit, i det vi ega en
Konung af en glorvyrdig svensk Konungaätt, hvilken utom
oss erkänner så mycket mindre något annat fädernesland,
som han för vår skuld afsagt sig sina utrikes hopp och
förmoner, äfven ock hugnadt oss med en i så långa tider
saknad lycka och glädje at se vår Konungastol omgifven
med des beständigaste stöder, jag menar de Kongl. Arfprintsarne;
så finner jag ej eller annat, än at våra tänkesätt
derefter kunna och böra rättas.
Således är jag af den mening, at 3:ne af Herrar Riksens
Råd nu måge af Secreta Utskottet föreslås, lika som
det ock efter Regeringsformen sker med alle de öfrige
högre embeten. Äfven ock är jag af den tankan, at i
denna sak ej bör fastställas någon ständig lag, utan tycker,
at Riksens Ständer böra förbehålla sig den friheten
för framtiden at vid hvarje ny Konungs tilträde til regeringen
få sig uti detta angelägna ärende utlåta.
416
Bilagor.
För Secreta Utskottet hyser jag alt tilhörligit förtroende.
Men när jag efter förra tiders minnesskrifter
mig til sinnes förer längre framtider med deras möyeligen
ovissa skiften, samt at vid voteringar ståndsvis i
Secreta Utskottet 26 ledamöter kunna utgöra pluralitet
emot 74, som äro af en annan tanka; så vet jag, at Secreta
Utskottet, hvilkets alla ledamöter såsom mina medundersåtare
med mig lära täfla uti trofast vördnad för
Öfverheten, lära äfven med mig öfverensstämma, at jag
helre än til de flera framdeles Secreta Utskott, hvilka vid
hvar Riksdag nya väljas, bör til en högre embetsmans
utväljande innom Rådet, sedan 3 dertil föreslagne blifvit,
ega förtroende til vår nu varande lagsvorne Konung, hvilken
genom dagelig rådplägning, så emellan som under
Riksdagarna, ständigt har tilfälle at pröfva Rådspersonernes
skickelighet och förtienster, och hvilkens höga interesse
är så mycket mer med vårt gemensamma förbundet,
som han utan vårt rike icke häfver något hvarken
egendoms eller kärleksband, hälst jag ock önskar, at Presidentsämbetets
återbesättjande måtte til längre tider få
upskjutas samt Konung och riket länge få njuta den
Premier-Ministren vi nu hafva att hugna oss utaf.
Om nu efter så höga considerationer äfven är lofgifvit
at nämna andra omständigheter, så synes äfven
Herrar Riksens Råd ske för när, om allenast en enda
skulle Kongl. Maj:t i underdånighet föreslås, då likväl
flere äro dertil förtjente. Utom hvilket alt jag ej eller
ser oss böra frukta, det vi ej skulle hafva tilräckelige
ämnen til et vidsträcktare förslag, då vi nu i Rådet ega
5 af deras Excellencier, som varit brukade i ministerielle
sysslor och embeten.
N:o 14. J. Iiåfeldts dictamen ad protocollum.
At utnämna en President i Kongl. Cancelliet är en
rättighet, hvilken Riksens Högl. Ständer utöfvat alt ifrån
thet Regeringsformen af år 1720 uprättades, och ehuru
therpå ej någon beskrefven lag finnes, så tror jag mig vid
thetta tillfälle kunna betiäna mig af hvad 14:de domare
-
Bilagor.
417
regeln stadgar, at landssed, när hon icke häfver oskiäl med
sig, hör räknas för lag, therefter man döma må. Thenna
rättighet, af hvilken Riksens Ständer sutit i full besittning,
hafva the ej eller ifrån sig gifvit, så at man ej kan
säga, at förord bryter lag.
När nu frågan är at härutinnan giöra ett beslut, så
finner jag thet vara ett mål, som är Riksens Ständers ensak,
hvaruti the såsom macktägande kunna nu och framdeles
giöra sådanne beslut, stadgar och förordningar om
sig och riket, som the pröfva tienlige till thet allmänna
bästa samt theras säker- och trygghet. Här skier icke
intrång i then Kongl. Högheten, ty 1) har thenna rättighet
aldrig varit efter thet nu fastställte regeringssätt
updragen Konungen; 2) har Hans Kongl. Maj:t försäkrat
at ej begiära annan myndighet än then, som dels i
thess gifne nådige försäkring föreskrifvit står, dels af
Riksens Ständer till theras säkerhet och välgång kan
blifva beslutit och stadgat. Yi hafva, Gudi ärat, at hugna
oss af en mild och nådig Korning, som ej annat söker än
grunda sin mackt och myndighet uti undersåtares kiärlek
och förtroende, och kan en Konung aldrig säkrare gå och
med mera säkerhet befästa sin Kongl. Höghet och myndighet,
än då hans nådige behag instämmer med thess
trogne undersåtares, Riksens Ständers, val och underdånige
råd. Sålunda rinner jag ock af the publique handlingar,
at Riksens Ständer ansedt thetta som sitt egit
giöromål, hvarföre ej eller någonsin then qusestion finnes
moverad, at till Presidents-embetets besättiande skulle
giöras förslag till Konungen, som hade at theraf nämna
en, utan har allenast then frågan en enda gång blifvit
upkastad, om Secrete Utskottet skulle föra 3:ne eller en
allenast på förslaget till Riksens Ständers utnämnande,
då thervid likväl förblifvit, at en af Herrar Riksens Råd
skulle allenast utnämnas.
Till att styrcka Riksens Ständer i thet altid förut
faststälte slut har nu Stora Secreta Deputation författadt
sitt betänkande, som blifvit upläst, och kan jag för min
del ej annat finna, än at thet på Ständers fri- och rättigheter,
som then säkraste och tillförlåteligaste grund, sig
stöder.
418
Bilagox.
Ty om något embete i riket är viktigt och angelägit,
så är doch sannerligen Presidentskapet i Cancelliet, hälst
then Herren, tiletta embete skall bekläda, tillkommer i
synnerhet at med then ömaste omtancka och mognaste försiktighet
gifva vid handen the mått, som för rikets säkerhet
och bästa kunna vara the nyttigaste at vidtaga till
vänskaps och förtrolighets ingående samt et godt förstånds
bibehållande med främmande magter; honom åligger jemväl
at bereda alla hemliga negotiationer, så att the kunna
vid mognandet åstadkomma then förmån, som rikets anständighet,
heder och nytta kräfver.
Thet är utan motsäyelse the ömaste och granlagaste
ämnen, till hvilkas utförande ej allenast en allmän kunskap
i politiquen fordras, utan kräfver thertill then största
insikt i statsklokheten; han bör äga sin Ofverhets rena
kiärlek, om eljest sakerne skola skie med full drift och
är forderlig skyndsamhet. Han bör hafva Riksens Ständers
fulla förtroende, hälst politiske sakers lyckeliga framgång
är mycket ovissheten underkastad och dependerar af
conjuncturerne, hvilkas uträkning ej altid kunna slå in,
så at, thär han ej äger Ständernes förtroende, hvilka han
kommer för sine giöromål ansvarig vara, kunna thet oskyldigaste
upsåt, then renaste afsikt, the försiktigaste och
klokaste rådslag, då the misslyckas, blifva the vidrigaste
omdömen och förtal underkastade och han sielf för menighetens
hat exponerad. Han bör på thet nogaste kiänna
sitt egit lands styrka och svaga, veta the i mer eller
mindre med thess egit land i vänskap stående främmande
Hofs interessen och thess Ministrers tänkesätt och åter
andras med desse riken i någon connexion varande mackters
sinnelag och böyelse, kiänna the hemligaste canaler
och vägar samt således utleta driffiädren till hvar och en
rörelse, thet ena eller andra Hofvet sig företager. Han
bör vara van vid negotierande med främmande sändebud,
under negotierande äga kallsinnighet, doch thervid bruka
then värdighet, som rikets heder och anständighet fordrar.
Thet vore för vidlyftigt at upräkna the egenskaper, som
en President i Cancelliet bör äga. Lyckeligt är thet land,
som kan altid äga en sådan man, när then saknas! Gud
och naturen bör ett sådant ämne hafva producerat; hvar
och en menniskia är thertill icke fallen, han formeras ej
Bilagor.
419
thertill, om icke han födes med the mästa qualiteter, hvilka
sedan genom then bästa education måste upodlas och medelst
dygd, arbete och ärfarenhet mognas. Skulle riket vid
någon tid hafva tillgång till flere, som voro lika skickelige
Herrar till thetta embete, så äro vi så mycket lyckeligare;
men som sådanne händelser äro ganska sällsynte,
så fordrar försiktigheten at ej kasta sig i någon osäkerhet
vid sådanne tillfällen, då knapt en funnos och man lika
fullt skulle vara nödsakad att välja på trenne.
N:o 15. Axel Fersens memorial.
För min del och såsom en välsinnad fri Riksdagsman
kan jag ej annat än hembära Stora Secreta Deputation
all tacksamhet och ärkjäntzla för det af samma Deputation
utarbetade och på så goda skjähl grundade betänkande
angående sättet till Presidents-ämbetets besättjande
i Kongl. Cancellie-Collegio. Jag lägger ännu det därtill,
att jag, såsom deltagande uti det allmänna bästa och medlem
af Riksens Ständer, på det aldrahögsta finner nödvändigheten
af en lags stadfästande, innan lagens värckställighet
äskas, och innan tillfället till lagens utöfvande
är för handen.
Detta, mine Herrar, som nu af Riksens Ständers Stora
Secrete Deputation så tydeligen är oss för ögonen lagt, är
intet något nytt, som sättes å bane. Det är ingen rättighet,
som Ständerne villja sig tillvälla; det är intet ingrep
i den Konungsliga Högheten. Det är ingen rubbning af våra
fundamentale lagar; det är en fölgd af gammal vane. Det
är en rätt, hvaraf Ständerne sittja i full besittning. Det
är en säkerhet för deras fattade systemes bibehållande.
Det är en trygghet för dem och deras efterkommande,
innom hvilken Riksens Ständer, såsom magtägande och
lagstiftande, ifrån regeringssättets uprättande ända hit
intills sig förskantzat.
Vältaligheten är intet min lott, och jag har endast
lärt att tänka som en fri, en Konung och fäderneslandet
nitälskande man. Politiska considerationer äro mitt begrep
öfverlägsne. Jag vill därföre endast med Edert till28—083011.
Adelm protokoll (XVIII) 1751—1752.
420
Bilagor.
stånd, mine Herrar, taga mig den friheten att yttra mine
enfalldige, men dock välmente tankar öfver tvenne momenta■,
sorn mig vid detta tillfälle förekomma.
Det första är, om Riksens Ständer nu äro i stånd att
förgifva den rätt, som de sedan regeringssättets uprättande
sig förbehållit och vid alla tillfällen utöfvat.
Det andra, huruvida nu kan vara nyttigt och för riket
gagneliget att därutinnan stadga en fast och beständig lag.
Jag behöfver intet bevisa, att Riksens Ständer ägt
den rättighet att utnämna en till Presidents-ämbetet i
Cancellie-Collegio. Sådant är med den lagstiftande magten
öfverensstämmande och genom ofvan omrörde Stora Secrete
Deputationens betänkande fulleligen intygat. Det blifver
jämväl oförnekeliget, enär man sig påminner, att deras
Excellencier, Herrar Riksens Råd, Grefvarne Horn, Gyllenborg
och Tessin, de endaste, som sedan år 1720 detta
vigtiga ämbete beklädt, äro på enahanda och lika sätt af
Riksens Ständer sj elfve, ensamne och utan någre fleres
föreslående, därtill utvallde och nämnde.
Vist är väl det, att, då denne casus existerat, skilljaktige
meningar om denna sak hos Riksens Ständer yppats;
men om de samma haft sitt ursprung af någon åtrå
att gjöra sig mera behagelige, eller om de härrört af mer
eller mindre öfvertygelse om den af Riksens Ständer tid
efter annan fastställte politiske systemes fölljande, som
aldralättast igenom en Cancellie-Presidents mer elier
mindre bearbetande i föllje af dess eget tänkesätt står att
ändras eller bibehållas, det lämnar jag, såsom en min insigt
öfverskridande sak till Riksens Ridderskaps och Adels
eget omdömme och eftersinnande, emedan det blifver svårt
att fälla dom om andras sinnelag och intention. Men det
tror jag mig med säkerhet kunna draga Eder, mine Herrar,
till minnes, det största skilljaktigheten af meningarne
utgått på Secrete Utskottets gjöromåhl, men ej-på Ständernes
rättighet att därtill utnämna en af Riksens Råd,
till hvilken Rådsperson Riksens Ständer då haft sitt mästa
och fullkomligaste förtroende, och drager jag således
med trygghet och utan det ringaste tvifvelsmåhl däraf
denna slutsats, att Riksens Ständer en sådan rättighet
utöfvat, att Riksens Ständer funnit detta ämbetes beklädande
af en Rådsperson, som i ministerielle måhl och
Bilagor.
421
kundskaper ägt deras fulla förtroende, och om hvilkens
tänkesätt i anseende till politiske ställningen de varit
fullkomligen öfvertygade, för ett måhl af yttersta vigt och
för en förmån, hvarmed deras och rikets därunder beroende
välfärd på det aldranärmaste varit förknippad.
Skulle nu Riksens Ständer uti detta på så goda och
oförnekeliga skjähl grundade bruk gjöra någon ändring
igenom en till fast ställande lag, så blifver frågan, om
icke vi nu förgifva en essentiel del af de förra och de
tillkommande Ständers rätt och rättighet. Och på lika
sätt som väre fundamental lagar tillägga oss, såsom fullmyndige
och lagstiftande Ständer, att nu och framdeles
stadga om oss och riket, såsom vi det skjäliget och nyttigt
finna till vår frihets befästande, till väre lagars försvar
och till hela rikets trygg- och säkerhet, på lika sätt inskränka
riksdagsfullmagterne Ständernes myndighet i
anseende till allt det, som kan lända till samtelige Ständernes
eller något Stånds privilegiers, rätts och rättigheters
kränkande, hvilket nu och i framtiden för ogillt
och kraftlöst skall anses och ärkjännt varda.
Således står i mitt sinne fast, att Ständerne nu ej äga
magt att för framtiden afkläda sig en rättighets besittning,
den förre Ständer öfverlämnat oss. Frågan blifver
således för det andra, om nu är nyttigt och för riket gagneliget
att öfver detta måhl gjöra en fast och ständig lag
för framtiden.
Riksens Ständer hafva uti vår nådige Konungs försäkring
utfäst sig att under varande Riksdag stadna uti
ett visst beslut för framtiden öfver Cancellie-Presidentens
utnämnande. Det blifver således i anseende till Riksens
Ständers utfästelse och Konungeförsäkringen oumgängeliget
och nödigt att stifta denna lag.
Ingen af dem, som nu äro närvarande, lärer draga i
tvifvelsmål, huru skadelige och för riket fördärfvelige alle
mellan Stånden eller särskilte Ständers ledamöter upkommande
skillj aktigheter och tvistigheter äro, emedan de störa
enigheten och enighetens förlust mera än alla utrikes hot
och främmandes försök lära en gång draga efter sig hela
rikets vanmägtighet och undergång, och de, som flere Riksdagar
bi vistat, lära ärhindra sig, hvad skillj aktighet och
missförstånd denne question alltid fört med sig. Det
422
Bilagor.
blifver således till enighetens återställan- och bibehållande
af den yttersta vigt att för nu och framtiden undanrödja
det oenighetsfrö, som äfven härunder beror, och i anseende
därtill är jämväl denne lags stiftande under närvarande
Riksdag af oundvikelig nödvändighet och en bland de ömmaste
angelägenheter.
Flere och ganska många skjäl voro ännit till bestyrkande
häraf att andraga, men som desse i mitt sinne äro
aldeles tillräckelige, så inskränker jag mig i den enda
reflexion, att som lagens stiftande är angelägen, men
Ständerne ej kunna gjöra någon lag med förlust af deras
ägande fri- och rättigheter; så fölljer ovedersägeligen däraf,
att denne deras förr utöfvade rättighet till CancelliePresidentens
tillsättjande är den enda grund, hvarpå Riksens
Ständer nu vid lagens stadgande, antagande och utgifvande
kunna sig stödja, hvilket jag dock hemställer
till R. o. A:ns eget mognare ompröfvande, och utbeder
mig endast dess benägne omdömme öfver desse mine välmente
tankar, till hvilka min nit för friheten och för fäderneslandet,
men ingalunda någon förmäten inbillning om
min egen insigt uti riksstyrelsen, mig anledning gifvit.
N:o 16. Frih. von Ungern-Sternbergs dictamen ad protocollum.
l:o Stora ägenskaper hos en Premier-Minister eller
President i Cancellie äro ostridigt högst angelägne; men
som de äro sällsynta, så måste de mästa riken esomoftast
betiena sig af måttelige ämnen, som jemte mer eller
mindre del af naturens eller förnuftets gåfvor äga erfarenhet
och välmening.
2:o Skulle man endast dertill kunna nyttja naturens
mästerstycken, så vore kanhända många riken sin mästa
tid utan.
3:o Fördenskull tror jag, jemte medfödde ägenskaper,
förnämsta afseendet bör vara: kärlek för fäderneslandet
och bepröfvad erfarenhet, hvilken sednare dock,
om den skulle fela, genom någon tids öfning kan vinnas,
hvaraf den tid, vi lefvat, gifvit oss reelle exempel.
Bilagor.
423
4:o Andra magters upmärcksamhet uppå den, hvilken
ett rike vill taga til sin Premier-Minister, bör förorsaka
minsta tvekan, ty genom en Ministers ovälduga
och försigtiga upförande vinnes både inländskt och utländskt
förtroende.
5:o Jag beklagar det land och i synnerhet mitt kära
fädernesland, som af mig fordrar all ömhet, om intet mera
än en enda person skulle finnas, som ägde nödige ägenskaper
at vara Cancellie-President. I hvad tilstånd skulle
då riket finna sig, om den med döden afgeck?
6:o Mig tyckes ock, at, om endast en af Riksens Ständer
utnämnes, at det ej annat kan än gräma de Herrar af
Riksens Råd, som utom dess äga ett lika Riksens Ständers
förtroende och af naturen samt genom erfarenhet de
ägenskaper, som erfordras, at se sig lika som mindre delacktige
uti Ständers förtroende vid Cancellie-Presidents
utnämnande.
7:o Det är en olycka för ett land at sakna en PremierMinister,
som äger mer än vanliga ägenskaper, och som
genom försigtighet och klokhet dirigerat sitt göromål, at
han vunnit både inhemskas och främmande magters förtroende.
Ty ehuru man välljer och ehuru lyckeligit val
man ock träffade til dess efterfölljare, så föranlåter dock
ändringen i ministerielle saker rörelser, som fordra tid at
stilla. Det vore för den skull för oss önskeligit, at riket
sluppe at försökat, åtminstone, om ej annars skie kan, til
dess visse ännu i Europa sig visande rörlige aspecter
voro stadgade; och emot desse mina tankar tror jag ej
hos Ridderskapet och Adelen hafva at förvänta någon
motsäjelse.
8:o Skulle dock emot allas vår önskan och rikets väl
så hända, det vi blefvo tvungne at vara omtänkte at
förse Cancellie-Collegium med President, så finner jag för
min del ingen anledning, mindre lag, som kan föranlåta
mig vara af den tankan, at en allena dertil bör utnämnas; ty
l:o gifver Regeringsformen dertil ingen anledning,
ty intet ställe har jag deruti funnit, som förbehåller
Ständer at bortgifva någon beställning, undantagandes
hvart Stånd sin Taleman.
2:o Är ej sådan brist på ämnen, at icke mera än som
en Hans Kongl. Maj:t kan föredragas, och til hvilkas er
-
424
Bilagor.
farenhet och skickelighet Riksens Ständer med skiäl kunna
hafva lika förtroende.
3:o At nämna en enda synes, som skulle det förminska
förtroendet Ständer äga til en eller flera af dem, som
til samma höga ämbete med skiäl kunna pretendera.
4:o At föredraga en allena är ej enligt med vårt faststäldte
regeringssätt och dess stadgande om de högre tiensters
förgifvande.
bio Gior Regeringsformens 18 §, som omnämner Presidents-ämbetens
besättjande, ingen skillnad emellan Presidenten
i Cancellie-Collegio och de öfrige Presidenter, och
at vid dess utöfvande 1723 Riksens Ständer satt trenne
på förslag til hvart lediga Presidents-ämbete, visa de tiders
handlingar.
6:o At Riksens Ständer, om jag rätt minnes, år 1720
endast nämt salig Hans Excellence Gref Arfvid Horn, förorsakades
deraf, at de ansågo honom, som vore han ej
skild från Presidents-ämbete, det han förr innehaft, emedan
han emellan Riksdagarne gick derifrån.
7:o At 1738 och 1747 en allenast blifvit nämd, lärer
ock hafva haft sine särskildte mig obekandte omständigheter,
men derföre är det ej lag eller bör som ändring i
grundlagen anses, men det vet jag vist, at jag för min
enskildta del aldrig sagt ja, så at
8:o vi ej ännu hafva annan lag än Regeringsformens
18 §, och hvilken jag håller före bör, som alt hvad Regeringsformen
biuder, hållas heligt.
9:o At Riksens Ständer enligit förbemälte §:s innehåll
förbehållit [sig] at sielfve föreslå President, det är likt deras
vanliga försigtighet och aldeles nyttigt, emedan många
inconvenientier kunde föranlåtas, om Herrar Riksens Råd
sins emellan af egna ledamöter skulle upsättja förslag til
President i Cancellie. Men fastän förslag af Riksens Ständer
upsättjas, så kan jag dock för min del ej annat finna,
än at det bör skie efter Regeringsformen, ty emot all
ändring i den och utöfning emot dess klara innehåll
protesterar jag på det högsta.
Gunstige Herrar, kommen i håg, at en tid kommer,
som vi ännu intet sedt! Gifven ingen anledning, at de,
som efter oss komma, få skiäl at säja, at de, som sielfva
Bilagor.
425
stadgat Regeringsformen och frihetens grund, hafva ock
sielfve den ändrat och derpå giordt uttydning.
Intet är farligare än anledning och exempel. Och med
hvad skiäl skulle man kunna giöra den ansvarig, som
proponerade ändring i Regeringsformen, när han på exempel
och prsejudicater grundade sin tanka?
Jag ser här ingen nödvändighet, som skulle kunna
leda oss at gå ifrån hvad Regeringsformen biuder. Mitt
begrep är för inskränkt at finna, det dymedelst någon
fördel för det allmänna kan förväntas, utan snarare är
jag bögd at tro, det en endas utnämnande til President
i Cancellie skulle kunna medföra skada för det allmänna.
Men som det nu ej är ä propos eller tilfälle at mig deröfver
närmare utlåta, ty vill jag endast för min del hafva
i Protocollet infört, at min tanka är och blir, at flere
än som en böra Hans Kongl. Majit til Cancellie-Presidents
utnämnande föredragas. Och med den tankan är jag viss
at aldrig förvänta mig samvets-förvitelse at icke fullkomligen
hafva hållit den ed jag gångit at obrotsligen
hålla Regeringsformen, som för riksens fundamentale och
oryggelige lag är stadgad och vedertagen.
Nio 17. E. M. von NolcJcens dictamen ad protocollum.
Jag hade för min del åtskilligt vid den nu förevarande
quaestionen at vid handen gifva, emedan jag haft
den äran at tjäna under fyra Cantzli-Presidenter, så hemma
som vid utrikes Hof, och både in- och utom Rådet, samt
följackteligen bör hafva mig tilräckeligen bekant, huru
sysslorne af en Cantzli-President förrättas. Men som redan
så mycket uti denne saken blifvit skrifteligen frarnbragt
och, förutan mig, ännu emot tiugu anmält sig at
tala, hvilcket torde för långt utdraga sakens slut; så vill
jag för min del gärna begifva mig och är nögd, at propositionen
skier, på det man, i fäll det behöfves, må utan
vidare uppehåll kunna komma til votering.
Det endaste vill jag allenast anmäreka, at det skiähl
til at föreslå en enda Riksråd til Cantzli-Presidentskapet,
som är tagit af fahran elier säkerheten af vår nu varande
systeme, synes mig både otjänligt och ogrundat, emedan
426
Bilagor.
det supponerar en hemlig och oloflig skiljacktighet uti nationen
om systemen, hvartil så mycket mindre någon anledning
vara kan, som den samma blifvit enhälligt vedertagen,
utan at genom votering någon pluralitet blifvit
synlig, varandes det i mitt sinne äfvenväl orimeligit, at
någon skulle kunna syfta på til at rubba en systeme, som
grundar sig på så lordelacktiga vilkor, för hvilcka bos ingen
macht något vederlag är at uptäncka.
Bilaga 6.
Yttranden till protokollet för den 17 December 1751.
a) Fredenstiernas didamen angående begrafnings- och
kröningshjälpen.
Hvad jag den 14 i thenne månad var sinnad efter tå
giord anmälan mundteligen at föredraga, thet bar jag ej
undgå kunnat til Protocollets lisa skrifteligen författa vid
Höglofl. Bevillnings-Deputationens här ingifne betänckande
och thervid fogade project till Sveriges Rikes Ständers
bevillning til en allmän Begrafnings- och Cröningshielp
för åhr 1752.
För min debi uptager jag med vördsam erkänsla den
myckna möda, som välbem:te Deputation behagat vid thetta
angelägna målet och tbes utarbetande betyga, och är af
den ofeblbare tancka, thet ej någon välsinnad svensk man
lärer finnas, som ville giöra det aldraminsta tvifvelsmål
circa qucestionem an, eller om och huruvida en sådan bielp
bör af riket utgiöras eller icke, emedan en och hvar, som
i vår gamla lag och forne handlingar någon kundskap äger,
lärer hafva sig bekant, at Svea och Göta Konungar hafva,
efter våra och våra närmaste grannars antiqvariers meningar,
åtminstone vid Frälsarens nåderika födelses tid
och således månge 100:de åhr, förrän christendommen i
Sverige infördes, blifvit krönte och crönings-kostnaden
af Riksens Ständer så mycket otvifvelaktigare utgiord,
som den Christophorianske lagen uti det 4 Gap. Konungabalken
L. L. tydeligen upräknar kröningsgärden ibland
the utskylder, då frågan blifver: livat hielp allmoghin
skall och må drägeligast giöra Konunge sinom? Härom
Bilagor.
427
talar riksdagsbeslutet af den 20 Martii 1649 ganska märckvärdigt,
tå Drottning Christin® kröning var för händer, at
en sådan sedvane, som Sveriges lag förmår, är altid,
hälst sedan Arfföreningen uprättad blef, i agt tagen och
hållen, at Konungen måst vigias och krönas och allom inrikes
boandom trygger ed sin svärja och igen af them
försäkring taga på alt thet, the honom äga giöra; utlofvandes
Riksens Ständer therjämte en sådan kröningshielp,
som till Konung Gustaf Adolphs kröningshögtid utgick.
Till Konung Carl den X:des kröning hafva Riksens
Ständer likmätigt riksdagsbeslutet af den 20 Junii 1654
beviljat en sådan kröningshielp eller gärd i qvantitet och
persedlar, lika som till Drottning Christin® kröning blifvit
utgiord. Sammaledes till Konung Carl den XI:s kröning
en sådan kröningsgärd, som vid Konung Carl den X:s kröning
var utgången, doch at med dess upbärande till det
nästpåföljande åhret må blifva upskutit, som riksdagsbeslutet
af den 25 September 1675 thet närmare bevittnar,
så at, som riket städt uti en obestridelig förpliktelse at
vid förefallande kröningar utgiöra the thertill erforderlige
kostnader, så lära ock Riksens Ständer med et gladt hierta
och frivillige händer thetta sammanskått så mycket skyndesammare
sig åtaga, som Sveriges Cronor nu, Gudi lof,
hvila på så dyra hufvuden, som stå uti himmelens tycke
och jordenes behag, som äro sine undersåtares innersta
glädje, rättaste eftersyn och tryggaste försvar. Den store
allo verldenes Herrskare låte them sielfve med konungslige
dygder pryda sina Cronor och upfylla Svea mäns
hopp och förkofring, som the uti desse Hans Smorde
och deras konungastam för evärdelige tider äga och förvänta.
Denne utskyld är jag för min ringa dehl villig mångdubbelt
högre, än min lilla förmåga thet kunde tillåta,
at utgiöra, ty jag sielf haft then lyckan at vara en åskådare
af thenne ej mindre hugnelige än kostsamme högtideligheten,
som jämväl främmande måst för dess sällsynte
prakt och lysande anseende beprisa, vändandes med all
billighet ähran till Riksens Ständer sielfve, som både velat
och kunnat med så mycken tillgifvenhet ähra och uphöja
deras lagkrönte Konung och Drottning.
Men innan man fulleligen kan skrida till värckställig
-
428
Bilagor.
heten af Bevillnings-Deputationens ingifne project, kan
jag icke undgå at för min dehl först och förut infordra
behörig veriiicerad räkning på bägge desse gärder qv<estionis,
emedan förutan thet, at man icke är emot lag och
all billighet pliktig betala någon skuld, innan man får
se, huru den är tillkommen, hvaruti thensamma egenteligen
består, och huru högt densamma sig bestiger, så är
thenne skuld icke af en sådan beskaffenhet, at til dess bevisande
någre handlingar ifrån rikets provincier infordras
bör, mindre at månge särskilte titlar såsom uti en landsbok
nödige äro, utan som desse skulder äro allenast af tveggehanda
egenskaper, så synes the ock högst på 3 veckors
dag igenom riktige räkningar med theres tillhörande
verificationer kunna visas, thet ock jag, ehuru jag icke
är så stor Cammarkarl, tilltror mig kunna innom then
tid vid ett af mig sielf förelagt ansenligit vite efterkomma,
allenast jag straxt får om händer reqvisitioner, ordres,
räkningar, qvittencer med flere tillhörande verificationer,
så at Kongl. Cammar-Revisionen föga thervid skulle hafva
at erinra, emedan jag nogsamt vill tro, at thervid all
möyelig sparsamhet uti lefvereringen, knapphet uti betingningen
och sorgfällighet uti the öfrige anstalterne blifvit
brukad; hvartill ock kommer, at thet i annor händelse
märckeligen skulle röra Nationens frihet och rättighet at
först och förut få se och bepröfva skuldens beskaffenhet
och storlek, innan man skrider till bevillningen, så vida
thet förre är then grund, hvarefter thet senare bör proportioneras,
men thetta som et posterius icke föregå sitt
prius; vid hvilket tillfälle ock borde till uplysning upgifvas
the näst föregående krönings- och begrafningsräkningar
samt huru bevillningarne thertill blifvit inrättade
och utfärdade, emedan jag för min ringa dehl skulle hierteligen
glädja mig, om desse vår allernådigste Konungs
och Drottnings kröningskostnader skulle upstiga till högstsahlig
Konung Carl den XII:tes, som var en souverain
Konung och ägde många millioner uti sine ränterier och
cassör, ej mindre än uti sine tå framför någon annan tid
rike och förmögne undersåtares händer.
Imedlertid har jag, med förbehåll at närmare upgifva
mine oförgripelige tan ekar angående thet till denne bevillning
bilagde project, bordt anföra, thet jag icke vet, hvad
Bilagor.
429
grund eller anledning uti den 10 § må vara tagen at påföra
R. o. A:ns samt andre ståndspersoners barn thenne afgift, ty
hvad the förre angår, så löper thet ej allenast emot privilegierne,
ritan ock emot alle intill thenne dag utkomne
placater om bevillningar och contributioner, hvarföre thet
ock högst eftertänckeligit vore at sättja the förnämste fröknar
och adelige fruntimmer samt hedersamme ståndspersoners
barn i paralel med bondedrängiar och pigor och
giöra theras villkor i thetta fall jämngode, ther likväl allmogens
barn aldrig varit ifrån dylike eller andre contributions-
och bevillningsarter befriade, utan ständigt them
underlagde, särdeles som allmogens harn tiäna theras föräldrar
som tienstehion och läggia handen vid fadrens åkerbruk
och handtering, hvilcket af adelige barn icke kan eller
bör förväntas, utan åligger thet föräldrarne them med
mycken kostnad på ährans och dygdens väg framleda och
således väl betarfva then lilla tillgång, som mången torde
öfrig hafva.
Jag kan ej eller afse, hvarföre en adelig yngling skall
mera vara thenne afgift underkastad, medan han är i sine
föräldrars hus, än tå han är vid någon academie, ty han bör,
om han icke voro adelsman, äntå niuta academiske privilegierne
till godo, och således kommer han at på ett
dubbelt sätt förlora privilegierne, hvilka doch äro af den
beskaffenhet, at the böra helige och oförkränkte förvaras,
så länge innehafvaren för brott och missgiärning them
icke sielf förvärckar, hållandes jag upriktigt och ståndaktigt
före, at R. o. A. bör på thet aldraömmaste i thenne
puncten försvara sine barn samt theras värdighet och frihet,
som lärer snart thet endaste öfrigt vara af theras med
dygd, ähra, mandom och blod förvärfvade anseende och
rättigheter, sedan man then ene tiden efter then andre
låtit en stor dehl theraf sönderstyckias.
Sammaledes kan jag icke finna proportionen emelian
en embetsman af 5000 dal. snuts oindelt löhn emot en annan
af 500 dahlers lika löhn, i thet then senare betalar 4 öre,
men then förre allenast 10 öre smt, ther likväl thenne
har tio gånger större löhn och borde således upföras till 40
öre snuts löhn och så vidare både i thenne och flere §§.
I lika måtto ser jag en brukspatron, som smider 1000
skeppund stångjärn och smide, vara taxerad allenast för
430
Bilagor.
10 öre smt, ther likväl hans avance är så stor, at han
borde och kunde mångdubbelt mera betala, särdeles messings-,
stycke- och sockerbruksägare, hvilckas värck med
många 100,000 dal. kopp.mts förlag åhrligen drifvas, och således,
om man ville räkna vinsten allenast till 20 procentum,
borde desse för mera än dubbelt emot the föi're upföras.
Här voro mycket säga om then skonsamme afgift för
de handlande, hvilcka doch, ej mindre än handtvärckarne,
draga the mäste egendomar och förtienster till sig.
Rikets embetsmän och löhntagare, the draga således
här then mästa lasten, emedan man snarast får
theras löhner uti staten och räkenskaperne igän; men jag
vill thetta med thet öfriga bespara, till thess man vidare
får träda in i saken och anföra, hvad efter mitt ringa
begrep till en närmare jämnlikhets erhållande härutinnan
nödigt pröfvas kunde, tå jag med mera mig utlåta vill
angående thet af denne alt för drygt tilltagne bevillning
förväntade öfverskått, som skulle man finna nog hål och
utvägar therföre.
Jag vill nu allenast så mycket säga, thet jag af helt
andre tanckar härutinnan är, ty denne gärd är en speciell
utskyld för sig, som med andre icke blandas eller egenteligen
ibland the ordinarie statsmedel inflyta bör och therföre
icke utsträckias vidare, än hvad till dess tillräckelige
behof enskilt tarfvas och utan the fattigas kändbaraste
lidanden och suckningar utgiöras kan, på thet, enär the allmänne
extraordinarie bevillningar och contributioner komma
för en dag, rikets trogne män, tienare och undersåtare ej
må förfalla uti klenmodighet och vanmäktighet under
desse för the mäste meddellöse och utblottade tider, tå en
hvar, som smickrar sig af then utvärtes freden, giärna
önskar at få se the sanskyldige fredsfrukterne, som är
befrielse ifrån de månge bevillningar och contributioner,
som oss åhrligen tryckt och ännu tryckia.
Vi håfve för ingen dehl orsak at säga hvad Seneca
fordom sade till sin Kejsare: Scias Bempublicarn non tuam,
sed Te Beipublicce esse.
Vår nådigste Konung har till sin evärdeliga gloire
afsagt sig at belägga oss med skatter och utlagor; hvi
vilja vi tå sielfve betunga våra skuldror mera, än som en
rätter nöd och nödtorft kräfver?
Bilagor.
431
Låt oss jämväl se något på vår framtid, at, ifall Han,
som bor i högden och hvars dommar äro för våra ögon
fördolde, skulle bedröfva oss med krig och örlig, som Han
doch ville nådeligen afvända, vi tå ej måtte aldeles upgifvas
och giöras onyttige at gripa vår milde Konung och
thet väna fäderneslandet under armarne.
I öfrigit och hvad angår Hans Kongl. Maj:ts förestående
resa till Finland, hvarom sidst någre discourser föreföllo,
så kan ock jag för min alldraringaste dehl icke tillfyllest
ähra thenne ährefulle böyelsen, som Hans Kongl.Maj:t
nådigt förklarar at vilja se thetta honom och riket högst
angelägne landet samt thet trogne folckslaget, som på snart
140 åhr icke haft then lyckan at se deras Konung hos sig
och äro beredde at med innersta längtan utsträcka theras
kärlige hiertan och trogne armar emot deras ankommande
mildaste Konung, som vi alle vilja med lika upriktig
lyckönskan beledsaga, som Riksens Ständer uti
Örebro Riksdagsbeslut af åhr 1614 månde öfver Konung
Gustaf Adolph, tå han reste till Finland, utgiuta. Thenne
resekostnad bör efter min mening af extraordinarie handpenningarne
tagas, och i fall, thet man icke presumera
bör, ingen tillgång thertil voro, så skulle mine värdaste
landsmän i Finland med glädje utgiöra en särskilt bevillning
thertil och för hela verlden visa, at then, som äger
theras hiertan, äger ock deras af fienden, hunger och flere
olägenheter qvarlämnade lilla förmögenhet, i hvilcken för
det kiära Finland hugnelige händelse jag ej mera önskar
än, ehuru jag är öfver 60 åhr, få sittia vid åhren och hielpa
ro fram thenne Hielten till det land, som honom ährar
och älskar.
b) Utdrag af Protocollet, hållit i Bådcammaren den
12 December 1751.
S. D. Anmältes Hans Kongl. Maj:ts nådige dictanien
ad protocollum, så lydande: Efter en urgammal, i desse
riken uptagen sedvana hafva mine glorvyrdigste Företrädare
på thronen altid genast efter sin kröning eller ankomst
til regeringen företagit sig at resa sin Erichsgata.
Af hvilken anledning, som mig berättat är, ibland de
förestående rikets allmänna utgifter en viss summa
torde blifva uptagen til en sådan resas förrättande, och
432
Bilagor.
hvilket skall bero på fastställande uti Riksens Ständers
plena.
Yore nu min tanka ej sträckt til rikets närvarande
belägenhet, så skulle jag utan vidare betänkande nyttja
de medel, som til denna resa kunna blifva anslagne, hälst
det altid äro mig angenäma tilfällen, då jag äfven får se
mina trogne undersåtare i landsorterne och af deras välstånd
hämta min fägnad. Men som återvinnandet af rikets
forna anseende och heder stedse blifver min ömaste afsigt
samt de dertil vidtagande mått framför alt annat
böra främjas, så har jag under ömt betraktande af rikets
medellösa vilkår och de åtskillige dryga behof, som nu
förekomma, heldre vid så beskaffade omständigheter velat
för en tid upskiuta den fägnad, jag hos mig värkeligen
skulle känna, at vid en Eriksgatas företagande i allmänhet
få se undersåtarne, som uti mit hierta äro inneslutne,
och hvilka i alla tider icke allenast gifvit prof af kärlek
och tilgifvenhet för sine Konungar, utan ock med mandom
upoffrat lif och blod för sin Öfverhet och fäderneslandets
heder, samt deremot för denna gången, och til dess en
Eriksgata lägligare med mindre kostning för det allmänna
torde kunna skje, låta min oryggeliga sorgfällighet för
rikets sanskyllige bästa råda öfver mit enskilte noge, jag
af en sådan resa kunde hafva, och snarare uti så beskaffade
omständigheter önska, at de medel, som til meranämde resas
företagande torde vara ärnade, blefvo til försvarsvärkens
fullbordande uti Skåne och Finland, armeens uphielpande
och andre för riket högst trängande behof efter Riksens
Ständers godtfinnande använde; dock är min åstundan, at
af denne summa så mycket anslås, som erfordras til en
resa åt de norre länderne samt öfver åt Finland, hvilken
jag, så snart som görligit är, vore sinnad at anställa, så
framt Riksens Ständer enligit deras på sidsta Riksdag förklarade
åstundan härutinnan med mig skulle instämma,
på det jag så väl måtte lära känna landet och inbyggarne
derstädes, som ock med egne ögon få se de nog
kåstbare inrättningar och byggnader, hvilka där äro anlagde
och af mig hittildags allenast genom ritningar och
skrifteliga berättelser bekante, hvarmedelst jag hade tilfälle
at lägga grunden til en stadig principe och grundad
mening om alt sådant.
Bilagor.
433
Förutan de medel, som til en slik resa kunde blifva anslagne,
skulle jag ock gerna se, at Riksens Ständer årligen
uti staten ville upföra 20 til 25000 dal. sm:ts resepenningar,
hvilka kunde användas uti sådane tilfällen, där min egen
närvaro vid någre angelägna rikets författningars värkställande
kunde vara nödig, eller ock då jag ansågo för
nyttigt at sielf bivista någre munstringsförrättningar.
Desse mina välmenta tankar skulle jag önska, at Riksens
Råd ville meddela Riksens Ständer genom utdrag af
Rådsprotocollet.
Herrar Riksens Råd ärkände med underdånig vördnad
den nådige ömhet Hans Kongl. Maj:t medelst förberörde
dess nådige förklarande behagat yttra om riket och dess
tarfvor. Och funno deras Excellencier, det Eriksgatan til
större delen kan så mycket mera innehållas med, som Hans
Kongl. Majit sedan dess hitkomst behagat med all örn sorgfällighet
besöka de fläste rikets provincer; hvartil kommer,
at Hans Majit ärnar sig til de norre länderne och Storfurstendömet
Finland, hvilken sednare resa i synnerhet, såsom
af Rådet för nyttig och högstvärkande ansedd, lärer fordra
ovanligit dryga omkåstningar. Hvad åter angår de sednare
20 a 25000 dal. smits utförande årligen i staten, så, ehuru
Rådet är försäkrat om den märkeliga nyttan det skulle
hafva med sig, i fall Kongl. Majit i egen hög person behagade
förrätta de förefallande mönstringar, dock finner
Rådet sig ej i stånd at vidare, än som nu skedt, yttra, emedan
utvägar til medlens upbringande uppå Riksens Ständer
sielfve ankommer.
I öfrigit tro Riksens Råd Kongl. Majits nådiga tankar
vara at om slike resor uti Rådet med Råds råde öfverlägga
och fastställa, enligit Regeringsformens 21 §. Ut
supra.
På nådigste betalning
P. Aurivillius.
R. o. A., som uti Hans Kongl. Majits nådigste yttrande
finner ett nytt vedermäle af des faderliga sorgfällighet
för rikets bästa, erkänner sådant med djupaste vördnad
och tror Riksens Ständers skyldighet fordra at hos
Hans Kongl. Majit genom en gemensam Deputation aflägga
en underdånig tacksäjelse, så väl i anseende til des nådigst
434
Bilagor.
förklarade ömhet om rikets uprätthållande, som at Hans
Kongl. Maj:t tillika täckts sträcka en mild åtanka til de
finska och norra orterne, hvilka ännu icke fått hugna sig
af Hans Kongl. Majits höga närvaro. Likaledes instämmer
K. o. A. i underdånighet med Hans Kongl. Majits
nådigste åstundan, at 20 til 25000 dal. sint måge årligen
i staten upföras til reseomkostnader vid sådane tilfällen,
som Hans Kongl. Maj:t i nåder behagat omförmäla.
Testor
Ekestubbe.
c) Didrik Duvalls dictamen ad protocollum angående
Konungens resor.
Mig tyckes, det vi ej kunna med nog undersåtelig vördnad
ärkiänna Hans Kongl. Majits nådigste yttrande at
sielf uti egen hög person vilgia bese rikets angelägne inrättningar
och at åtaga sig mönstringars förrättande. Sådant
tilhörer en Konung, och nyttan derutaf är oemotvedersägelig(!).
Emedan nu Herrar Riksens Råd häröfver uti det till
Riksens Höglofl. Ständer aflåtne Extractum Protocolli sielfve
täckts uti desse orden sig utlåta, at de äro försäkrade om
den märkeliga nyttan, det skulle hafva med sig, i fall Kongl.
Maj:t i egen hög person behagade förrätta de förefallande
mönstringar, hvaräst är till märkiandes, at Herrar Riksens
Råd ej nämna någre andra slags resor och uti slutmeningen
sedermera förklara, det de tro Kongl. Maj:ts nådige tankar
vara at om slike resor uti Kådet med Råds råde öfverlägga
och fastställa; altså kan jag ej undgå at bekiänna denna
utlåtelse förefalla mig något mörk och sådan, at den i
framtiden förmedels ovissheten om rätta förståndet kunde
underkastas hvarjehanda förtydningar.
Fundamentallagen utmärker de mål, som med Råds
råde böra afgiöras, men utur den samma har jag aldrig
kunnat hämta, at Herrar Riksens Råd böra förut lämna
sitt bifall, innan Konungen desse omnämde resor kan anträda;
blifvandes skilnaden härutinnan ganska stor emellan
mönstringsterminers utsättjande, hvilket med Råds råde
bör skie, och emellan den macht at kunna förhindra Konungen,
sedan tiden dertill blifvit faststäld, at dem i egen
person förrätta. Det ordet med Råds råde begriper jag ej
Bilagor.
435
på annat sätt, än att Herrar Riksens Råd vid förefallande
rådplägningar inför Protocollet giöra sådane påminnelser,
som hvar för sig nödigt achtar, och i fall Hans Kongl. Maj:t
ej vore hågad at sin mening ändra, skrides då till allmän
omröstning.
Huruvida denne upgifne 21 § uti Regeringsformen
gifver härtill anledning, at mönstringars förrättande af
Kongl. Majit må först underkastas omröstning, har jag
aldrig funnit, emedan desse orden allenast nämnes, at
uppå resor och i fält fölgia sammaledes Hans Kongl. Maj:t
tvenne af Riksens Råd tilskiftes at vara vid handen, der
Hans Kongl. Maj:t skulle behaga sådane ärender företaga,
som näst ofvanstående § innehåller, och således uti ett eller
annat mål deras råd beliöfver. Fördenskull, som aldrig
är till förmodandes, det Herrar Riksens Råd, som med
all ömhet vårda och handhafva våra grundlagar, härmed
sökt at inskränkia något af den frihet Konungen
enligit vår faststälte Regeringsform tillkommer och af
Riksens Höglofl. Ständer frivilleligen blifvit dess höga
person tillärkiänd; så är derföre min välmente önskan,
det Herrar Riksens Råd, till att förtaga det, som kan
gifva anledning till skiljachtigt begrep, behagade häröfver
lämna dess mening något klarare, hvilket Höglofl.
R. o. Arns mognare ompröfvande i ödmiukhet underställes.
d) E. Wrangels memorial angående Konungens resor.
Innehollet af Hans Kongl. Maj :ts Dictamen till Rådsprotocollet
af den 12 hujus ådagalägger en sådan örn omvårdnad
för rikets angelägenheter, at Riksens Höglofl. Ständer
med skiäl kunna grunda deruppå ett hugneligit och säkert
hopp om all trygghet, förkofring och sällhet under
en så nådig Öfverhets regementstid.
Så angelägen som den resan synes vara, hvilken Hans
Majit föresatt sig at anställa till Finland och dymedelst genom
dess höga närvaro glädia och upmuntra detta Storfurstendömmets
innebyggare samt sielf taga uti ögnasigte,
hvad som till deras beskydd, försvar och villkors förbättrande,
så väl som sielfva landets upodlande, dels giordt
är, dels än vidare giöras kan; så nyttige lära jemväl Hans
Kongl. Majits mindre resor blifva för riket i gemen, i det
29—083011. Adelns protokoll (XVIII) 1751—1752.
436
Bilagor.
försvarsvärcket sorn ock alla andra inrättningar intet
kunna annat, under dess egit närmare och nogare inseende,
än märckeligen tillväxa och tilltaga.
Den penningesumma, som Hans Maj:t i nåder dertill
årligen requireradt, är derhos så dräglig emot den värckelige
förmån riket deraf hämta kan, at sådant äfven beviser
det allmännas fördel och vinning beständigt vara
och blifva Hans Maj:ts förnämsta och egenteliga ögnamärcke.
För Riksens Höglo!!. Ständers plena lärer således ingen
ting annat återstå än at med all underdånig erkiänsamhet
söka bidraga till fullbordan af denna Hans Maj:ts
yttrade nådiga och billiga åstundan samt, sedan qucestio
an blifvit uti plenis behörigen afgiord, updraga Riksens
Ständers Secrete Utskott at utse de dertill erforderlige
medel.
En sådan ordning synes till denna sakens afgiörande
så mycket lämpligare, som den uti sig sielf inga vidlyftiga
ofverl äggningar kräfver, mindre någon hemlighet kan
blifva underkastad, utan är och bör vara uppenbar samt
allmänneligen kunnig, till alla Hans Kongl. Maj:ts trogne
undersåtares hierteliga fägnad och glädie.
Hvad slutmeningen af sielfva utdraget utur Rådsprotocollet
vidkommer och det derutinnan efter all liknelse
giorde förbehöll, at Hans Maj:t intet må utom deras
Excellencers Herrar Riksens Råds samtycke företaga sig
någre mindre resor innom riket, så lärer vid nogare eftersinnande
ögonskenligen finnas, at sådant intet är mindre
stridande emot den antagne vanligheten än uti lagen aldeles
ogrundat.
Det är allom bekant, huruledes högstsalig Hans Maj:t
under dess 30-åra milda regering altid efter egit nådigt
godtycke och utan föregången deras Excellencers rådplägning
eller omröstande, som ordet Udds råde uti sig inbegriper,
alla sådan e resor anträdt, samt at Riksens Ständer
aldrig någonsin velat, eller Riksens Råd någonsin vågat,
giöra deremot någre påminnelser.
At också fundamentallagarne denna Hans Maj:ts billiga
och rättmätiga frihet ingenstädes betaga, är jag fullkommeligen
förvissad och styrckes så mycket mer uti denna
öfvertygelsen, som jag finner, at deras Excellencer Herrar
Bilagor.
437
Riksens Råd till befästande af ofvannämde deras förbehöll
intet hafva kunnat anföra något annat lagsens rum
än 21 § Regeringsformen.
Denna § stadgar ingenting vidare, än at tvänne af
Riksens Råd böra vara Konungen fölljacktige uti felt samt
uppå resor, der Hans Maj:t skulle behaga sådane ärender
företaga, som näst ofvanstående § inneholler, och således
uti et eller annat mål deras råd behöfva. Härmed synes,
som Riksens Ständer egenteligen hafva haft afseende uppå
den då förestående Eriksgatan, vid hvilket tillfälle åtskilige
Cabinetter uti Herrar Riksens Råds, Grefvarne
Cronhielms och Ekeblads närvaro blifvit hollne, men sielfve
ordens lydelse, jemte et vedertagit och altid opåtalt bruk,
intygar, at detta förordnandet ej sträcker sig till de resor,
under hvilka Hans Maj:t inga Cabinets-saker afgiöra
tänker.
Jag finner altså intet, huruledes deras Excellencer häraf
kunnat hämta anledning till en sådan öfverläggning
angående Hans Kongl. Maj:ts inrikes resor, utan önskar
af alt hierta, at intet et dylikt förstånd af flere fundamentallagens
rum må öka Secrete Deputationens arbete samt
Riksens Höglofi. Ständers bekymmer och föranlåta dem
at gifva vidlyftige förklaringar öfver sådane lagar, som
hitintills varit utom all tvätydighet och mörker.
e) Lars Kaggs memorial om Konungens resor.
Nödigare och högre trängande angelägenhet kan uti
ett rike aldrig förekomma, än att Konungen, som med
mildhet och rättvisa grundar sin myndighet uti undersåtarnes
hiärtan, visar sig ibland dem som oftast.
Höga Öfverhetens närvaro gior då om intet alla uti
dess frånvaro ofta kringlöpande osanningar, uppå hvilka
vi eftersyn hafva, och den lidandes nöd blifver förtagen
igiönom opartiska dommarens egit afdömmande.
Rikets säkerhet beror ock därutinnan, att Herren,
som landet tillhörer, och hvars höga arfvingar tillika med
riket oumgiängeligast måste deltaga uti dess säll- eller
osällhet, gior sig om dess natur och beskaffenhet underrättad.
438
Bilagor.
Då stänges doren till för falska berättelser, och ensidiga
afsikter uti utzirade projecter blifva ej längre medel
att igiönom allmen förlust gifva anledning till privatas
upkomst.
Sådan en säkerhet är den, som ett fritt folk tarfvar;
uti vidrig händelse blir vår frihet ett sielfsvåld uti några
få, som kiöpes giönom allmenhetens förfång, och Öfverhetens
stadgar de illslugas födekrok att dem förtyda.
Ändamålet af regieringars inrättande ginge öfver
ända, om den fattiga förtoges att med samma lätthet nalkas
sin nådiga och hulda Öfverhet som den yppersta; och
som jag är säker på, det svenska undersåtare tili hämmandet
af utrikes våld hafva altid lif och egendom ospard,
lära de äfvenledes holla för omöjeliget att låda förleda
sig till någen besparing, då deras inhämska väl sådant
nödvändigt kräfver.
Riksens Höglo diga Ständer hafva redan förleden Riksdag
funnit angelägenheten af en resa till de norra provincier
och Storfurstendömmet Finland, som vår nu varande
allernådigste Konung, då varande Kongelig Höghet, ämnat
anställa.
Sådan en resa blir, mine Herrar, i dessa tider så mycket
angelägnare, som åtskilliga sedan den tiden uti samma
Storfurstendömme sig tilldragne förändringar kräfva alla
ett nogare efterseende, än det man af skrifteliga berättelser
och ritningar kan inhämta.
Den osparda flit, som en och annan uti dylika författningar
anvendt, fordrar till sådane mäns fulla och välförtiänte
heder, att Konungen sielf blifver af altsammans
ett åsyna vittne.
Och böra undersåtarne där uti landet ej längre ifrånstängas
den förmån att se sin fader och Landsherre, hvilken
de med trohet och nit, giönom värkeliga prof, vist
sig alltid varit tillgifne.
Omkostningarne, som till denna resan användes, lare
så mycket mindre giöra ett hinder, som ingen kan neka
högsta nödvändigheten, tå man påminner sig detta senare,
tillika med hvad förut anfördt är.
Hvad för öfrigt innehollandet af Eriksgatan beträffar,
blifver vel en sådan i anledning af Hans Kongl. Maj:ts
egit nådiga behag upskiutit, men icke af den ordsak up
-
Bilagor.
439
häfven, att Hans Kongl. Majit sedan dess hitkomst behagat
de flästa provincier besöka. Hans nådiga närvarelse
var då undersåtarne hugnelig för att se sin Arfprintz;
samma närvarelse blifver dem hädanefter angelägen för
att emottaga sin allernådigste Konung.
Och för öfriget: annat är efter svenska Konungars urgambla
häfd att resa Eriksgato sino, annat uti rikets vårdande
ährender. Tå hvar och en undersåte för sig kienner
och tillbörligen älskar sin Konung, finner en tillökning uti
staten på 25,000 dal. smt ingen svårighet, helst ändamålet
af sådane penningar blir att sätta Konungen uti stånd att
vid påträngande omständigheter ömma det allmenna och
omfamna sina trogna undersåtare på alla de ställen, därest
de hafva honom helst af nöden.
Drager hvar och en för sig in en del af den yppighet,
som uti klädnad, mat och dryck kan utan särdeles afsaknad
indragas, försäkrar jag, att fond nog finnes till
denna så vel som andra högst trängande och angelägna
utgifter.
Jag för min del påstår alldeles en oumgiängelig nödvändighet
af en sådan bevillning, och undandrager jag
mig alldeles (uti förmodan att alla ärliga svenska män
giöra med mig ett) ifrån alt ansvar af den mistning, som
afslåendet för landsorterne, ej mindre än armeens tillbörliga
ordning och disciplin, med sig förer.
Rådet, som Riksens Ständers fullmäktige, böra ej
mindre än Ständerne sielfva lämna all konungsligan mackt
och välde oförkränkt enliget 8 § Regeringsformen, sådan
som de enliget samma Regeringsform utfäst sig den lämna,
således alldrig till Råds råde söka draga andre saker än
sådane, som de enliget sin instruction, 14 § Regeringsformen,
hafva att efterkomma.
Hans Kongl. Majit, som, enliget sin till Ständerna
vid början af Riksdagen gifne allmenna Proposition, ej
tänker Ständerna någet afhenda af hvad dem tillkommer,
kan ej eller vara sinnad att af sin höga rätt någet eftergifva.
Lärer således hans tankar aldrig blifva att med Råds
råde sådant afgiöra, som af hans egit nådiga välbehag i
alla dagar dependerat.
Och som all förtydning på riksens fundamentale lagar
strängeligen förbiudes, önskar jag, som svensk fri man
440
Bilagor.
och ovedersägeliget tillika svensk lagbunden undersåte,
få veta de hitintils obegripeliga skiäl, på hvilka deras
Excellencier, i anledning af 21 § Regeringsformen, kunnat
i någet mål tillmäta sig någet inskränkande uti Konungens
nådiga behag uti sådant, som ej annat kan och bör än
hugna redelige svenska hiärtan, då det skier af en kiänd,
nådig och svensk Konung.
Bilaga 1.
G. G. Cronhiorts memorial om enighetens återställande.*)
Ibland de förflutne tiders medbrackte ämnen hafva
en dehl förorsakat hoos oss skilgacktige tänkesätt, som
lemnat mot och med tillgång att rota sig, allt som ideerne
varit intagne af förut tillskyndade impressioner och
såleds bahnat vägen till de skilgacktige slutsattser, som
hvart måhls öfverläggning intygat, samt fördehlt vår enhällighet
och förledt oss ifrån medelpunkten af vår vählfärds
befästande, hvilcka ännu i den belägenhet vi oss
befinna, lemna full osäkerhet, hvad påfölgd det framdehles
kan medföra, så länge inga mått der emot sökes.
Våra Riksdags-deliberationer öfvertyga oss äfvenleds,
huru skillgacktiga omdömmen förorsaka misshällighetens
ökande, hvarigenom ovänners förnähmsta afsickt befrämjes
att utestänga det allmänna bästas upkomst och såleds förleda
oss i den villoöcken, hvarest vår sambling är underkastad
alla de snaror och näth, som de för oss therstädes
utställa.
Derföre, medan sådane skadeliga ämnen ännu ej hunnit
sitt ändamåhl, nämbligen att bemästra sig vår egen
åtgiärd till deras värkställighet, är ännu tid att indraga
våra opåliteliga tänkesätt, lemna dem utom dörren af vårt
samhälle, och innom oss söka de grundämnen, som lemna
oss frihet att tänka som rena svenska män och obehin
‘)
Upläst hos R. o. A. den 30 Jan. 1752. Ånyo föredragit den 20
Maji, och fnnno R. o. A. bäst, at Frih. Cronhiort detta sitt project efter
egit behag för någre des vänner uptäcker, då R. o. A. sedermera därom
torde få närmare kundskap.
Bilagor.
441
drad tillgång bahna att befästa vår frihet och nu varande
lyckeliga regeringssätt.
Att upfinna booth för alla inritade skadeämnen är såleds
oumgängeligit att något försök tillåta, dock med det
förord, att medlet varder behörigen undersökt, des värkan
bepröfvad, om den oomstötelig är, och om alla angrepne
lemmar af vår rikskropp ther medelst kunna
blifva till sin förra styrcka bräckte, att hvar efter sitt
ämne kunna värkställa de mått, som hufvudsystemen af
rikets sanskylldiga bästa kan till utförande finna nödigt.
Detta stora och viktiga ämne bör ej utan mogen insickt
af uplyste män företagas, om ändemåhlet befrämjas
skall, men anledningen thertill tyckes böra samblas medelst
hvar och en trogen medlems fria tillgång att yppa
och upgifva hoos them efter thet begrep, som hvar och
en therom kan finna sig hafva.
Huru ringa värckan som hvarjehanda i allmenhet förebrackte
pacifications-anläggningar och till utseendet vähl
grundade föreställningar värckat, lärer den förflutne tiden
medbrackt många öfvertygelser, så att hvar saak om sig,
som förekommit, funnit svårighet att lyckeligen utförd blifva,
och den omtahlte förening funnit så svaga ämnen till befästande,
så att vid första profställning allt hopp på en
gång försvunnit med någon liten behållning för dem, som
sådant arbete drifvit.
Alltså lärer vara nödigt att tänka på sådane medell till
förtroendets återställande och enighetens befästande, som ingen
af oss kan afslå, utan alla i gemen ingå och ej mera kunna
sig afsöndra, som vill äga sina medbröders vänskap och
förtroende beständigt.
Här ankommer såleds uppå anläggningen, att den l:o
ifrån alla enskyllte förmåhners afsickt är ren och fri, 2:o
det allmänna vinner enhällig styrcka, 3:o det enskyllta
finner beskydd emot vålld och betryck samt befrämjes
efter lag och rätt, med mera som framdehles igenom thertill
lämpeliga mått och regler enligit allmän vedertagen lag
och therefter grundad öfverenskommelse kan upgifvas, och
till en början af sådant arbete skulle jag tro, att om Högloft.
K. o. A. täckes utnämna 2 st. ledamöter, som efter
samråd sig emellan associera sig en thertill och såleds
bestå af 3 män, hvilcka sättja sig att under tysthets-ed
442
Bilagor.
emottaga de förslag, som i detta ämne kunna förekomma,
dem öfverse och författa sina tankar om giörligheten samt
therom lemna R. o. A. berättelse, hvarefter de samma lemnäs
frihet att begiära förstärkning, intill thes hvar medlem på
Riddarhuset blifvit thertill inlåten att få öfvertygelse om
sakens nytta och bestånd evärdeligen, då sedermera vidare
förbindning efter en thertill anlagd plan med de öfrige Stånden
kan vinnas, och fölgackteligen vårt Hufvud och försvahr
finna hoos sina lemmar den styrcka att skydda sig och oss
emot alla främmande försök samt skalfa oss lungn att hvar
i sitt ämne obehindrad få bidraga sitt pund till rikskroppens
fullkomliga räddning utur den fahra, som inritade
villosatser upväckt och härtills förorsakat mycken oro, med
förlust blandad, att förekomma de farliga ämnen, som ofta
hotat [med] rikets totale undergång.
Detta har jag till mitt samvetes befrielse anmählt,
om framtiden skulle yppa den olägenhet för riket, att
misshällighet giorde vår ägande styrcka onyttig och rikets
beskydd emot surprise otillräckelig, och väntar åtminstone
tillstånd för oss, som ej se in i conjuncturens fördolda giömmor,
att uprätta en efter vårt begrep lämpelig och beqväm
förbindning att med hvar annan dehla liuft och ledt
samt förekomma att blifva in- och utländske fienders roof
igenom en för oss och efterkommande oförsvarlig efterlåtenhet
och högst fördärfvelig misshällighet.
Vårt långvariga omförande i okunnighet om rätta sättet
till en rolig och förnögd lefnads ernående har nu omsider
förnött täckelset för våra ögon att siälfva see den fahra,
oss förestår, och således upväckt oss utur den dvala, vi
legat, samt ledt vår omtanka uppå ett försvarsvärks anläggning,
som befriar oss för utmattande tillrustningar,
hvilcka mehra öka vår nöd och jämmer samt skattdragares
tunga, än i de svåraste krigstider skiedt, och omsider ändock
blifva otillräckelige med jämlik mackt gå våra fiender
till mötes, utan här måste vår enighet giöra bristen
af försvarsmått tillräckeliga och förstöra alla inom oss
fördolda fyrbåkar, som lemna våra fiender tecken af någon
uppå oss ställd vinning.
Detta lilla frö, som jag fördristat mig till Höglofl.
R. o. Arns kundskap och bepröfvande upgifva, öfverlemnar
jag hvar och en att uti sitt egit samvete gro låta och
Bilagor.
443
Almackten en obehindrad skiötsell deröfver anförtro, då
jag förvissad är att innom kort tid se vårt med list och
förräderi beängstade rike utur all fahra i ett lycksaligt
vählstånd försatt, hvartill den högste Guden gifve en välsignad
växt.
Bilaga 8.
Utdrag af Protocollet, hållit i Riksens Ständers Stora
Secreta Deputation den 29 Januarii 1752.1)
Riksens Höglofliga Ständer lära nogsamt hafva sig bekant,
hvad falska och ogrundade rykten blifvit sökte at
utspridas i riket, så rörande Hans Kongl. Majrts egen höga
person som angående Herrar Riksens Råd.
Hvad thet förra angår, så har man haft så ovedersäjeliga
prof af vår allernådigste Konungs milda och hulda
tänkesätt för rikets allmänna bästa och frihetens försvar,
så at thet ock skulle synas strida emot then underdåniga
och villiga vördnad, som samtelige Riksens Ständer för
Hans Kongl. Maj:t hysa, jämväl skulle skie et sådant thess
nådige tänkesätt förnär at ens ingå uti vederläggning
theraf.
Hvad thet sednare angår, så hafva Riksens Ständer
af handlingarne, så väl som sielfva sakens omöjelighet,
under theras vistande härstädes haft alt tilfälle at om
ogrunden theraf blifva öfvertygade.
Men som Riksens Ständers Stora Secreta Deputation
anser the vidriga omdömen, hvilka, i anledning af Herrar
Riksens Råds yttrande öfver Hans Kongl. Maj:ts nådigst
proponerade resor, kunnat fällas, såsom the ther af thetta
sednare til äfventyrs torde hafva härrördt; så kan Stora
Secreta Deputation ej förbigå at gifva Riksens Höglofl.
Ständer vid handen, thet samtelige Herrar Riksens Råd
vid slutet af förledit år, och tå öfverenskommelsen var
giord at på någon tid upskiuta sammankomsterne in ple
*)
Upläst hos. R. o. A. den 30 Jan. 1752, och förklarade sig R. o. A. af
enahanda tancka som Riksens Ständers Stora Secrete Deputation.
444
Bilagor.
nis, sig uti Stora Secreta Deputation infunnit och öfver
sådane fäldte omdömen theras yttrande och föreställning
giort.
Herrar Riksens Råd skatta för egen vinning at å ena
sidan, under alla förekommande ärender, behaga en nådig
Öfverhet, äfven som the å andra för samvetets skyldighet
akta at vårda then grundlag, uppå hvilken rikets frioch
säkerhet byggd är.
Herrar Riksens Råd tro, at samma lag stiftas ej så
mycket för närvarande, som fäst mera för tilkommande
tider, emedan, theräst then hvar gång skulle mätas efter
thet underdåniga förtroende, man til en mild och nådig
Konung äger, blefve friheten lik then port, som ena gången
lätt öpnas och en annan gång åter med möda tilslutes.
The förklara theras mening vid Hans Kongl. Maj:ts
öfver samma ämne giorde nådige och för rikets sanskyldiga
bästa öma och hulda föreställning ingalunda hafva
kunnat vara at förmätit vägra theras Konung, hvad the
sielfve inför Riksens Höglofl. Ständer uti theras medfölgde
Utdrag utur Protocollet i underdånighet tilstyrkt, och at
än mindre frågan någonsin kunnat til sådan fölgd ledas,
som anginge the resor af annan beskaffenhet än the, hvilka
omtalte blifvit och nödvändigt tarfva Riksens Råds åtgiärd
i anseende til tiden och öfrige omständigheter, emedan
alla i slika fall afgående befallningar til Herrar
Chefs och Landshöfdingar måste utur Rådcammaren dateras
och af Stats-Secreteraren contrasigneras, hvilken oumgängeliga
formalitet, efter Herrar Riksens Råds mening,
utmärker en förutgången öfverläggning om bekvämligheten
och medlen til verkställandet, så at, enär Kongl. Maj:t nödigt
aktar at sielf i egen hög person antingen förrätta
mönstring eller anställa någon resa til angelägne rikets
förrättningars verkställande, äger Rådet frihet at giöra
theras underdåniga påminnelser, på hvad sätt sådan förrättning
kunde lättast och beqvämligast, så för Öfverheten
sielf som landsorten, skie.
Och ändteligen tro Herrar Riksens Råd friheten kunna
hafva bestånd utan theras personer, men icke utan embetet,
och embetet icke utan tilbörlig aktning.
Af sådant alt, tillika med the flere considerationer,
som vid thetta tilfälle uti et noga och ömsint öfvervägande
Bilagor.
445
kommit, har Riksens Höglofl. Ständers Stora Secreta Deputation
funnit, huru angelägit thet vill vara at på thet
eftertryckeligaste bibehålla Herrar Riksens Råds på lag och
Ständernes föreskrift grundade myndighet uti sin fulla
kraft, emedan rikets och samhällets bestånd therpå enkannerligen
beror, at thess grundlagar hållas helige, hvilket
ändamål ej stöde at erhållas utan Rådsembetet, och
så framt hvarjehanda omdömen och förklenliga utlåtelser
finge bana vägen til samma embetes förakt och vanvördning.
Herrar Riksens Råd äro Riksens Ständers fullmägtige
vid lagens skipande, och uti thet ansvar, samma embete
är underkastadt, äger hela samhället säkerhet, at hvar
och en af thess lemmar skall äga beskydd under lagen
och niuta sin rätt och rättigheter til godo.
Som thet samma är således en förmur för friheten, then
ther i thessa oskattbara förmoner består, så kan thetta
embete ej utan frihetens rubbande förringas eller thess
myndighet afskiäras, emedan then påfölgden på et naturligt
och otvungit sätt theraf står at befara, thet, enär
Rådsembetet igenom hvarjehanda misstankar och ohemula
beskyllningar blifvit i thet allmänna omdömet förakteligit
giordt, varder thet samma ock oskickeligit til lagarnes
och frihetens försvar, til hvilken ända thet doch af Riksens
Höglofl. Ständer är instiktadt.
Stora Secreta Deputation erkiänner och vördar Riksdagsmannarätten
uti all sin vidd, likasom Herrar Riksens
Råd thet ock giort, enligit Riksdagsordningen och fundamental
lagarne, hvilka icke tillåta fördomar och blotta
suppositioner och aldraminst sådane, som heder och embete
röra.
I lika måtto, och som Herrar Riksens Råd förklarat,
thet the, långt ifrån at vilja gifva anledning til oenighet,
gierna önskade then med egit blod och egodelar at
utplåna, och Deputationen ej eller kunnat ingå uti et
närmare skiärskådande af thet, som til en sådan af Herrar
Riksens Råd giord ömsint föreställning gifvit anledning;
så har Stora Secreta Deputation endast trodt sin skyldighet
vara at i gemen välment upmuntra samtelige Riksens
Höglofl. Ständer til et noga handhafvande af the redan
faststäldte lagar, så at under Riksens Höglofl. Ständers
446
Bilagor.
sammankomster och rådslag thet icke må tillåtas eller
tolas, at någon af theras ledamöter emot Riksdagsordning
och Regeringsform mundt- eller skrifteligen angriper Herrar
Riksens Råd til theras embete och myndighet, hvilket,
om thet uti saker af mindre vigt är angeläget, lärer blifva
aldra angelägnast uti the mål, som samma embete til bevarande
af friheten och hvars mans rättighet efter lag
åligga.
Riksens Ständers Stora Secreta Deputation nyttjar
jämväl gierna med samfält öfverenskommande thetta tilfälle
at föra Riksens Höglofl. Ständer til minnes, huru
skadeligit och för rikets allmänna välfärd högst förderfveligit
thet skulle vara, om någon misshällighet och missförstånd
finge hos Riksens Höglofl. Ständer inrymme och
framsteg.
Och som Stora Secreta Deputationen nogsamt är förvissad,
thet ingen ledamot af samtelige Riksens Ständer
kan finnas, som ej med underdånig tilgifvenhet och ömhet
söker at vårda vår allernådigste Konungs höghet samt
sin egen frihet; så kan Stora Secreta Deputation ej annat
än önska, thet enighet och förtroende måtte förspörjas uti
alla Riksens Ständers öfverläggningar, hvilken tå aldralättast
stodo at erhållas, enär hvar och en af thess ledamöter
förqväfver the misstankar, som om thess medbroder
kunna utsås, samt håller sina öron slutne för sådane falska
ryckten och beskyllningar, på hvilkas utspridande uti
ingen annan afsigt kan arbetas än til enighets- och förtrolighets-bandets
rubbande alla rikets inbyggare emellan
och til rikets theraf flytande allmänna skakning och förderf.
Ut supra.
Ad mandatum
M. Benzelstierna.
Bilagor.
447
Bilaga 9.
a) Utdrag af Protocollet, hållit i Rädcammaren den 5
Fehr. 1752A)
S. D. Uplästes Kongl. Maj:ts och Riksens Svea Hofrätts
underdåniga skrifvelse af den 13 Dec. förledet åhr,
derutinnan bem:te Hofrätt förmäler, det i anseende til
arbetets myckenhet i denna Hofrätt nödigt voro, at 3:ne
Divisioner blefvo inrättade; men som sådant af det ni* på
staten bestådde antal ledamöter och betjenter icke skall
kunna ske, så vida i Hofrätten et domfört antal i vigtigare
mål bör bestå af 7 ledamöter, och extraordinarie ledamöters
tilsättjande utan lön, så väl för trångmål skull och
saknaden af en nödtorftig utkomst, som i anseende til hvad
Regeringsformens 43 § innehåller, torde i framtiden vara
[af] skadelig påfölgd; ty anhåller Hofrätten, at utom den
härtils bestådde staten berörde Hofrätt måtte till ofvanberörde
ändamåls vinnande förses åtminstone med 4 Assessorers
löner, då ledamöterne på hvar Division utom Presidenterne
blefve til antalet 7, och at 2:ne Notarier samt
en Cancellist-lön och 300 dal. smt för en extraordinarie Fiscal
til Hofrättens betjening måtte bestås.
Nu finner väl Kongl. Maj:t, at til de omrörde samlade
sakers afhielpande ännu en Division i Svea Hofrätt kunde
vara nödig; men som sådant ankommer på tillökning i
staten, så vill Kongl. Maj:t hafva detta på lika sätt, som
förut skedt med Götha Hofrätts hemställande angående
2:ne Divisioner dersammastädes, til Riksens Ständers öfvervägande
och godtfinnande lemnat. Doch emedan denne
tillökning af Divisioner i ofvannämde 2:ne Hofrätter har
afseende på de nu samlade oafgiorde saker, hvilcka således
förmodas på några få åhr kunna blifva afslutne, till lättande
hvaraf Kongl. Maj:t nu funnit för godt at låta utgå
en allmän publication, at de parter, som veta sig hafva i
Hofrätterne någre saker oafgiorde, skola inom viss tid anmäla
sig om slut, på det således utrönas må, huru många
saker verckeligen måge för oafgiorde anses och med utslag
eller dom afgöras böra; ty håller Kongl. Maj:t före, at
9 Upläst hos R. o. A. den 8 Febr.
448
Bilagor.
bem:te Divisioner, i fall Riksens Ständer til deras inrättande
skulle samtyckja, sedan måge uphöra, hvilcket efter omständigheterne
på Kongl.Maj:ts pröfvande och förordnande kunde
få ankomma. Som befaltes at genom Utdrag af Protocollet
expedieras.
På befallning
Eric Johan Pallin.
b) E. M. von Nolckens dictamen ad protocollum den
8 Febr. 1752.
Den qumstionen, som, i anledning af det upläste Extraetet
af Rådsprotocollet samt Svea Hofrätts Memorial
angående trenne Divisioners inrättande uti välbemde Hofrätt,
nu kommit under ventilation, anser jag af den beskaffenheten,
at Höglofl. R. o. A. ej lärer kunna utlåta
sig deröfver, innan den samma på vederbörlige ställen
blifvit vidare bepröfvad, til hvilken ända ordningen syns
fordra, at Justitise-Deputationens betänkande förut om nödvändigheten
af den åstundade inrättningen måtte inhämtas,
då sedermera efter omständigheterne til det nödiga
behof tienlige medel och utvägar lärer kunna påtänkias.
Imedlertid syns denne queestionen ej kunna giöra något
uppehålld uti et finalt sluts fattande angående 2:ne Divisioner
för Giötha Hofrätt, sedan icke allenast detta ärende
utaf Kongl. Maj:t blifvit noga undersökt och til en del
i nåder bifallit, utan ock, uppå dess nådiga proposition til
Riksens Ständer, utaf Justitise-Deputationen vidare bepröfvat
samt under alla skiähls och omständigheters noga
uptagande på alt sätt tilstyrkt.
Jag bör härvid anmärka, l:mo at bägge Hofrätternes
ledamöter äga als intet särskilt interesse, anten den ena
sättes på tvenne eller den andra på trenne Divisioner.
Tvertom blir arbetet för dem ansenligen öckt, i det Presidenterne,
som hafva at styra driften däraf, måste dela
sin upmärksamhet på flere ställen, och at för ledamöterne
ordningen uti relationernes utarbetande och föredragande
går dubbelt snarare omkring. 2:o) At den gravation, som
skulle synas föranlåtas på ordinaire staten genom den til
de föreslagne nya Divisioners inrättande vid bägge Hofrätterne
ärfordrade bekostnaden, fullkommeligen återvinnes
Bilagor.
449
genom besparingen på extra staten medelst den då nödvändigt
til förväntande förminskningen uti fångeförtäringen
och pä Commissioner uti civile mål.
Eljest ärnar jag intet bestrida den nyttan, som den
tredje Divisionen uti Svea Hofrätt kunde hafva. Men jag
håller före, at nödvändigheten af tvenne Divisioner för
Giötha Hofrätt har sin redan beviste grund uti de mångfalliga
klagomåhl, som nästan vid alla Riksdagar blifvit
förde öfver sakernes uppehåld derstädes, och uti de besvär,
som allmogen i synnerhet derom andragit. De föreställningar,
som i anledning af desse besvär ifrån Kongl. Maj :t
til Hofrätten tid efter annan afgådt, hafva måst blifva
fruchtlöse, så vida fehlet ej bestådt hos Hofrättens ledamöter,
utan uti sielfva inrättningen och bristen på tienlige
hielpredor.
Vid sidsta Riksdagen blef Hofrätten med några extraordinaire
ledamöter förstärkt, men sådant lände, i stället
at bota det onda, fast mera til at öka detsamma, i det at
mera tid och uppehåld vid sakernes afgiörande förordsakas,
när 16 äro tilsammans på en Division och en hvar
skall säga sin mening, än när allenast 7 äro öfver saken.
Härtil kommer ännu, at sedan Giötha Hofrätts första
inrättning år 1634 dess jurisdiction och giöremål blifvit
ansenligen öckt genom fyra conquetterade läns tilläggiande,
såsom Halland, Skåne och Blekingen, utan at antalet på
ledamöterne blifvit förstärkt eller Hofrätten blifvit understödt
med den sökte andra Divisionen.
Däremot sitter Svea Hofrätt redan sedan Högstsalig
Konung Carl XI:s tid på tvenne Divisioner, hvartil underhållet
tages af de uti Giötha Riket upburne Lagmansoch
Häradstingspenningar, men hvarvid, om jag rätt mins,
likväl det vilkor var vidhängdt, at alla då befintelige oafgiorde
mål skulle afarbetas. Doch som Svea Hofrätt, oaktadt
denna understöd, likväl intet förmåt hinna därmed,
utan skall än nu för tiden hafva en ansenlig restlängd af
oafgiorde mål; så hemställer jag, huru det skall vara mögeligit
för Giötha Hofrätt at, i anseende til förberörde omständigheter,
uppå en Division kunna hinna dermed och
tillika bestrida arbetet med de årligen inkommande och
alt mer tiltagande saker.
450
Bilagor.
Af alt detta lärer Höglofl. B,, o. A. förmodeligen finna,
huru mycket samtelige Giötha Bikets inbyggare dels
härtils lidit, dels vidare skulle komma at lida genom en
vid dess Hofrätts närvarande inrättning oundvikeligt uppehåld
uti rättegångssaker, samt huru billigheten syns fordra,
at de, som hafva lika rätt och bära lika last och tyngd,
måtte också åtniuta lika hielperedor til lagens skippande
med behörig drift.
För min del är jag äfvenväl nögd, at saken remitteras
til Stora Secrete Deputationen, och har allenast det
enda dervid at påminna, at som städerne hit intils intet
det ringaste gifvit til Justitise-staten, ehuruväl Hofrätten
så ansenligen med de derifrån inkommande mål sysslosättes,
det då måtte påtänkas at förmå Borgareståndet til
at också något bidraga til lagens skipande vid Hofrätterne.
c) Utdrag af Protocollet, hållit hos Ii. o. A. den 8 Febr.
1752.
Lät B. o. A. sig föreläsa Utdrag af Bådsprotocollet
under den 5 i denna månad angående den af Kongl. Svea Hofrätt
giorde underdånige ansökning, at i anseende til arbetets
myckenhet 3:ne Divisioner derstädes måtte blifva inrättade.
I anledning hvaraf, så väl som Justitise-Deputationens
ankomne och förr upläste betänckande angående
arbetets fortsättjande på 2:ne Divisioner i Kongl. Götha
Hofrätt, B. o. A. nogsamt ärfor, huru angelägit det vara
vill at förhielpa Justitien uti ett skyndesammare lopp, til
alla redan inkomne och hädanefter inkommande rättegångsärenders
afhielpande, som med de hittils inrättade Divisioner,
lämpade efter förra tiders skick och behof, omöjeligen
nu skall låta sig göra, i betracktande både af de
många gamla, oafgiorde saker och äfven de mångfaldige rättegångs-
och brottmål, hvilka til stor myckenhet dageligen
sig föröka och i Hofrätterne anhängige göras, uppå hvilkas
afslutande större delen af undersåtarnes välfärd och
säkerhet beror; ej at förtiga den ansenlige kostnad, som
til fångars underhåll åhrligen åtgår och til någon del kunde
minskas, derest brottmålen med mera skyndesamhet än tilförene
afhulpne blefvo.
Bilagor.
451
Och ehuru B. o. A. ömar statsverckets nuvarande knappa
tilgång, anser dock B. o. A. all besparing äga minsta rum,
när frågan är om besörjande af en så riksvårdande angelägenhet,
som Kongl. Svea och Götha Hofrätter nu anmält,
men vill likväl til Biksens Ständers Stora Secreta Deputation
hafva remitterat at utse och betämja de medel och
utvägar, som ärfordras til aflönande af ledamöterne och
betjeningen vid desse förstärckningar, til hvilken Stora Secreta
Deputation Justitim-Deputation häfver at inkomma
med sine tanckar öfver den, som ofvanberört är, af Kongl.
Svea Hofrätt föreslagne inrättning af den 3:dje Divisionen
dersamm astädes.
Ut supra
J. L. Ekestubbe.
Bilaga 10.
P. Kallings memorial ang. amirälitetsofficerarnes löner,
tre nya regementens uppsättande m. m.1)
Vid thet til fälle Höglofl. Bidderskapet och Adelen then
30 Januarii sidstledne fant skiäligt bifalla och stadfästa
Landt- och Siö-Militiee-Oeconomie-Deputations betänckiande
och tilstyrckande at förunna Herrar Ammiralitets-officerare
lika tractament med theras vederlikar af Landtstaten,
tå the äro commenderade; tog jag mig then friheten erindra,
thet thenna billiga tilläggningen til Ammiralitetsofficerarnes
bättre utkomst gagnade them til intet, så länge
vårt kiära fädernesland hade sig at hugna af fred och stillasittande,
hvarföre jag tå hänskiöt til Höglofl. B. och Arns
goda ompröfvande, om icke Secreta Utskottet kunde blifva
anmodadt, tå the eftersågo utväg til penningar at föröka
Herrar Biksens Båds löningar, äfven med thet samma efterse
någon fond, som kunde anslås til någon förökning
uppå Ammiralitets-officerarnes löningar, hvilka säkert, the
som ej hafva något af sig sie.lfva at tilsättia, måste lefva
') Uppläst hos R. o. A. den 8 Febr. 1752. Genom missförstånd af
det orediga memorialprotokollet liar detta memorial kommit att uppgifvas
handla om »Riksrådet Wrangel», hvilket härmed rättas.
80—083011. Adelns protokoll (XVIII) 1751—1752.
452
Bilagor.
i et för uselt och fattigt tilstånd. Thernäst hade jag then
ähran erindra Höglofl. 11. och A., at som riket ej hade
mehr än en Fältmarskalk, såge thet nog fattigt ut lämna
honom utan lön för thess fältmarskalks-embete, likaledes
at Fälttygmästarne och Hof-Cancellairen, som innehade så
stora embeten och niöto så ringa lön, måtte äfvenledes
undfå tilräckelig förhöjning på lönen, som kunde svara
emot deras höga påsters värdighet och anseende. Men som
en stor del af här varande .Riksdagsmän fallit på den tankan
nyttigt vara [att] uprätta trenne värfvade regimenter,
som ständigt skulle blifva liggandes i guarnisonerna
i Finland, för at ej låta så ofta fram och tilbaka marchera
the indelte regimenterna, hvilket altid voro de provincierne,
hvarifrån manskapet tagas skall, til tunga och besvär
och äfven the, igenom hvilka the kommo at igenomtåga,
förmenandes at denna omkåstnaden til bemälte trenne
nya regimenters underhåll och aflöning ej skulle mycket
gravera staten, tå man efterräknar kåstnaden af the indelte
regimenters marcher och guarnizons-tractament, hvilka,
om ej nya regimenter upsättias, kommer at läggas i the
finska guarnizonerna; ty hemstälte jag då och hemställer
således här ännu Höglofl. R. och A., om icke öfvervägandet
af alt thetta kunde remitteras til Secreta Utskottet
för at sedan inkomma til Riksens Ständer med theras betänkiande,
hvilket Secreta Utskottet eller pluraliteten derstädes
skulle finna bäst tilstyrka Riksens Ständer, ettdera
at tillöka omtalte löner, eller at upsättia trenne nya värfvade
regimenter. Skulle dock til äfventyrs Secreta Utskottet
ej finna någon fond til någotdera, tror jag äntå
för min del helt billigt vara, at som deras Excellencier
med så mycken heder och på alt sätt, hvad hos them stått,
sökt illustrera vår nådigste Kornings kröning, hvilket ej
kunnat skie utan mycken omkostnad och utgift, R. och A.
ville i commission gifva sina committerade i Secreta Utskottet
så begå med the öfrige bägge respective Stånden,
at efterses kunde, om icke Herrar Riksens Råd kunde
niuta hvardera, som vid kröningen tilstädes varit, fem ä sex
tusende dal. silfvermynt såsom en skiälig, fast ringa gratification,
hvilka medel torde finnas af öfverskåttet af kröningsbevillningen
och således ej blifva staten til någon
årlig gravation; och om sedermera oförgripeligen, fast
Bilagor.
453
Regeringsformen talar om sexton Riksråder, Riksens Ständer
skulle vilja föröka deras Excellenciers löner, torde
kanskie finnas nog vara för riket tålf Riksråder, tå the
öfriga fyras löner, alt som the gingo utaf, kunde slås til
de tålf och på thet sättet hvarthera undfå tvåtusende dal.
snuts tillökning på lönen utan någon afdragning. Stockholm
then 7 Februarii 1752.
Bilaga 11.
a) Utdrag af Protocollet, hållit i Riksens Ständers Secrete
Utskott den 27 Februarii 17522)
Utur närlagde Utdrag af Rådsprotocollet under den
30 September förledit år täckas Riksens Höglofl. Ständer
inhämta Herr Riksrådets och Cancellie-Presidentens Grefve
Tessins underdåniga ansökning om Kongl. Maj:ts nådige
afskied ifrån alla the honom updragne embeten.
Ju ymnigare tilfällen Secrete Utskottet ägt at röna
then öma och lyckeliga vård utrikes affairerne haft uti
Herr Grefvens och Riksrådets händer, hvaraf the uti thesse
sednare åren til rikets säkerhet och anseende slutne underhandlingar
bära tydelige vedermälen; ju mera bekymmersam
eftertanka har thenna Herr Grefvens och Riksrådets
ansökning hos Secrete Utskottet upväkt, och ju mera har
thet för sin skyldighet aktat at så mycket, som på thess
åtgiärd ankomma kunde, söka at förmå honom at then
samma återkalla. Til then ändan har Secrete Utskottet
låtit giöra Herr Grefven och Riksrådet bevekelige föreställningar
och jämväl trodt sig handla likmätigt Riksens
Ständers tanka och mening, tå thet föreslagit, at om thet
i längden blefve honom för tungt at skiöta flere embeten
tilsammans, eller någre enskyldte omständigheter och orsaker
läge i vägen, Secrete Utskottet sådant hos Riksens
Höglofl. Ständer ville anmäla, hvilka på then händelsen
kunde finnas beredvillige at ingå uti hvad til någon lindring
för Herr Grefven och Riksrådet tiena kunde.
Secrete Utskottet har til stöd af thesse sina föreställningar
beropat sig uppå Hans Kongl. Maj:ts egen nådiga
J) Upl. hos R. o. A. den 29 Febr. 1752 och bifallit.
454
Bilagor.
åstundan at längre nyttja Herr Grefvens och Riksrådets
trogna råd; på then ömhet, som han med hela riket delte
för Hans Kongl. Höghet Cron-Printsen, hvilkens upfostran
han härtils så sorgfälligt til Theras Kongl. Maj:ters höga
nöje och fäderneslandets hopp vårdat; uppå nationens enhälliga
önskan, hvars erkänsla och förtroende varit för
Herr Grefven och Riksrådet en upmundtran at uti the
svåraste omständigheter för riket finna nyttiga och säkra
utvägar; på then allmänna credit och thet anseende, som
Herr Grefven och Riksrådet sig hos främmande Hof förvärfvat,
och äfvenledes uppå Herr Grefvens och Riksrådets
egit öma sinnelag, som under thess några och trettio åra
tienstetid altid Pragt honom at upoffra sig och sit enskyldta
för sin Konung och fädernesland.
Herr Grefven och Riksrådet har theremot synts hysa
misstroende til sig sielf och söka sit endtledigande förnämligast
af fruktan, at en försvagad hälsa skulle sättja
honom utur stånd at fullgiöra hvad thess embeten honom
pålägga, hvarvid doch Secrete Utskottet har en fullkomlig
öfvertygelse, at the in til thenna stund med Herr Grefvens
och Riksrådets vanliga drift och omsorg förrättas.
Til Riksens Högloft. Ständer öfverlemnar therföre nu
Secrete Utskottet thenna saken och hemställer, om icke
genom Deputerade Herr Grefven och Riksrådet the bevekeligaste
föreställningar skie måtte at åtminstone til nästa
Riksdag förblifva vid sina embeten.
Secrete Utskottet bör förmoda theraf then verkan, som
påsyftad är, mycket mera tå man besinnar Herr Grefvens
och Riksrådets ständigt å daga lagde föresats at lämpa sig
efter Konungs och Ständers åstundan. Ut supra.
Ad mandatum
M. Benselstierna.
b) Utdrag af Protocollet, hållit i liååcamrnaren den 30
Septembris 1751.1)
S. D. Uppå Herr Riksrådets och Cantzlie-Presidentens
Grefve Tessins underdånige begiäran uplästes bemälte
Herr Riksråds i underdånighet öfverlämnade och nu härhos
l) Upl. hos R. o. A. den 29 Febr. 1752.
Bilagor.
455
fogade supplique, derutinnan Herr Riksrådet, efter någre
och trettio åhrs trogne och nitfulle tienster, berättar dess
omständigheter nödga honom at i underdånighet anhalla
om Kongl. Maj:ts nådige afsked ifrån alle de honom updragne
embeten.
Kongl. Majit holt så mycket ömare till bemälte ansökning
i nåder at samtycka, som Kongl. Majit så väl som dess
glorvyrdige Företrädare uti Herr Grefvens och Riksrådets
person altid haft et märckeligit biträde uti de till Hans
Majits jemte rikets vältrefnad och heder tagne författningar,
och hvilcket Hans Kongl. Majit så mycket nödigare
vill sakna i anseende till den besynnerliga, grundeliga insickt
både uti in- och utrikes ährenders vårdande jemte
flere förmoner, hvarmed Herr Grefven och Riksrådet är
begåfvad. Icke desto mindre och emedan Herr Grefven
och Riksrådet i underdånighet föredragit, at dess ålder
numera tilltager och krafterne genom bekymmer, vård och
arbete, hvilcka de honom updragne embeten åtfölgt, aftyna;
fördenskull och på det Herr Grefven och Riksrådet vid så
beskaffade omständigheter icke må umbära någon åstundad
ro och ledighet, fant Kongl. Majit sig i nåder föranlåten
at tillåta, det Herr Grefven och Riksrådet må få nedlägga
det honom nådigst anförtrodde Presidents-embetet uti Kongl.
Majits och Riksens Cantzlie-Collegio, hvaremot Kongl. Majit
i nåder är försäkrad, det Herr Grefven och Riksrådet efter
den berömmeliga nit och välmening, han för Kongl. Majit
och sitt fädernesland ständigt hyst och ådagalagt, icke
lärer undandraga sig at, så ofta dess tid och krafter kunna
medgifva, bivista rådslagen samt fortfara uti det till Kongl.
Majits höga nöje och besynnerliga välbehag förestådde
Gouverneurs-embete för Hans Kongl. Höghet Cron-Printsen.
Men som Herr Grefven och Riksrådet än ytterligare i
underdånighet begiärte at, i anseende till de af honom
andragne omständigheter, dimitteras ifrån alla honom
anförtrodde embeten, så ville Kongl. Majit sådant alt med
Riksens Ständer härigenom i nåder halva communicerat.
Ut supra.
På nådigste befallning
P. Aurivillius.
456
Bilagor.
c) Kanslipresidenten Grefve Tessins afskedsansöhan.1)
Stormäcktigste allernådigste Konung.
Efter några och trettio års trogna och nitfulla tienster
nödga mine omständigheter mig att nu i underdånighet
anhålla om Eders Kongl. Maj:ts nådigste afsked. Jag föranlåtes
sådant så mycket mera att nu genast vid Riksdagens
början giöra, som det vicktiga Cantzli-Präsidentsembetet,
hvilket Konungens nåd och Riksens Högloft. Ständers
förtroende mig updragit, äskar, att den svenska mann,
som mitt säte kommer att upfylla, måtte ju förr dess heldre
emottaga skiötzlen af utrikes handlingar, emedan en
ny vård och ett nytt ansvar med Riksens Ständers sammankomst
en ny början taga.
Vare långt ifrån mig att därföre och såmedelst vilja
undgå den redo och räkenskap jag för min tid skyldig är,
och hvilken jag så mycket tryggare aflägga kan, som jag
inför Gud bedyrar, att jag den som tidigast och nästan
hvar dag af mitt egit samvete äskat, hvilket mig städse
ett hugneligt vittnesbyrd om redelig välmening och ärligit
förhållande lämbnat, och skulle således inn i min graf
gräma mig, om tillfället mig undginge att för hela riket
visa, det jag, som en rättskaffens undersåte, min plickt
upfyllt.
Som i öfrigit mina vilkor äro ganska svaga, (hvilket
jag så mycket mindre blyges att vidgå, som jag
mitt goda på lofligit sätt förtärt, men aldrig på olofligit
vis formerat), ty är, jemte det förra, min underdånige ytterligare
begiäran, det måtte jag jemväl entledigas ifrån
alla qvarlefvor af den värdighet, hvilken mina embeten
medfölgt, på det jag i enslighet, med den knapphet mina
vilkor och mine giäldnärer kräfja, samt utan den allmänna
cassans betungande, (som i desse tider till fast vicktigare
behof tarfvas), må få förnöta de föga talrika dagar, hvilka
bekymmer, vård och arbete tyckas hafva mig öfrige lämbnat.
Gud den aldrahögste utgiute öfver Eders Kongl. Majit
sin ovanskeliga välsignelse! Hans visdombs Ande uplyse
Eders Kongl. Majit! Hans starka arm hägne Eders Kongl.
Majit! Hans dyra nåd krone med lyckelig utgång alla Eders
Kongl. Majits till rikets heder och säkerhet till tagande
l) Upl. hos E. o. A. den 29 Febr. 1752.
Bilagor.
457
mått! En lika välsignelse vare öfver Hennes Kongl. Majit,
min och hela rikets hulda Drottning! Dygd och vett skola
igenom de konsters medhielp, hvilka hon så ifrigt i våra
kalla länder hägnar, bygga åt hennes evärdeliga åminnelse
ett oförgängeligt tempel, uti hvilket dess nampn af
alla folkslag med vyrdnad dyrkas skall.
Under Guds ömmaste vård antvardar jag den dyra
Konunga-telning, rikets hiärteblod, späda Cronprints, hvilken
min upsickt nu under tvenne runda åhr anförtrodd
varit. Han har under barnaår ej annat barnsligit uti sig
ann barndommens menlöshet och lätt upväckta frögd; dess
rena hiärta, dess osmittade siäl, dess otaliga dygdefrö,
dess snara, sunda och qvicka begrep meddela åt dem,
som honom älska och vörda, all den välsignelse, hvilken
åt så härliga egenskaper otvifvelacktigt beredd är. Herren
vet, att jag honom hiärteligen kiär häfver, och vittnar
jag nu, innan jag mig denna min gladesta börda af kläder,
med den sanning, som mitt samvete fordrar, inför Eders
Kongl. Majit och hvar mann, att jag ej vet det ringaste
med honom, som riket annat ann lycka och fägnad bådar.
Jag vördar högt Eders Kongl. Majits nåd och vet den
endast igenom upricktighet förtiänas; men skulle den igenom
smickran vinnas, så skattar jag högre sanning, hälst
i en sak, som våra efterkommandes sällhet så nära träffar.
Omkring de yngre bägge Printsar lägre sig en brinnande
Englabårg och afvände ifrån dem all fara, all oro
och all ofärd!
Herren ackte hela riket och dess församblade Ständer!
Fred grönske under Eders Kongl. Majits spira, på det
hvar undersåte ostörd må skiöta den del af allmänn välfärd,
som hvar ibland dem enskylt åligger! Men antastas
rikets grants, så gifve Gud dem ett samhälligt hiärta till
fäderneslandets försvar under Eders Kongl. Majits modiga
och försicktiga anförande!
Lycka och vähl träffe de värde och högstförtiente
männ, hvilka uti Eders Kongl. Majits Rådcammare säte
och stämma äga! Jag vet, att Eders Kongl. Majits välgång
och Sveriges rikets oförkränkta anseende enhälligt
och utan all egen afsickt är deras yppersta lag, som de
ock min oryggeliga föresats varit. En olycklig skilnad i
458
Bilagor.
så ädelt tänkesätt släcke aldrig det lins, som till allas
efterdömme brinna bör!
Uti den hemvist, jag mig utsedt, skattar jag för nöje
och rikedomb en tacksam åminnelse af det myckna goda
och den oförlikneliga nåd, jag i alla tider af min Öfverhets
hand niutit. En glad plickt blifver mig således att vörda
min Konung och dess hus med samma upricktighet, hvilken
jag under mina förflutna tiensteår öfvat. Ty att jag
sanning, blåttad ifrån alt omsvep, efter gambla svenskars
sed älskat och utan anseende frambrackt, det vittna rikets
handlingar, och därå dristar jag mig åberopa Eders Kongl.
Maj:ts höga instämmande, som sanning älskar.
Huru jag i öfrigit mina embeten förestådt, hurudan
tiden varit, då jag dem emottog, och hurudan den är, då
jag dem afkläder, lämbnar jag till deras ovälduga omdömme,
hvilka lag och Regeringsform mig till dommare
satt, och hvilka nogsamt lära utröna, om och huru långt
min medvärban sig sträckt till det allmännas befrämjande.
Rättvisa väntar jag, men nåd och miskund äskar jag ej,
ty de äro endast giorde för den, som otrogit med sitt anförtrodda
pund handlat.
Som jag min plickt som en rättskaffens undersåte
fullgiort, så vare min lön Eders Kongl. Majrts höga nåd
och milda omtanka, uti hvilka jag mig städse innesluter
och med diupesta vördnad intill min graf framhärdar,
Stormäcktigste allernådigste Konung,
Eders Kongl. Maj:ts
allerunderdånigste och troplicktigste
tienare och undersåte
Carl G. Tessin.
Bilaga 12.
a) Chr. J. Klingsfors memorial om Riksdags hållande
å annan ort än Stockholm.1)
Höglofl. R. o. A. har jag den ähran at till minnes
föra den angelägna deliberation och träffade slut vid 1734
*) Upl. hos R. o. A. den 8 April 1752.
Bilagor.
459
åhrs Riksdag, at Riksdagarne hädanefter å annan ort än
Stockholm hållas måtte.
De bifogade afskrefne handlingar visa, huru denna
saken varit nyttig och nödig, likväl ännu icke vunnit sin
fulbordan, ehuru Riksdagsordningen tydeligen utsätter, at
Konung med Råds råde efter omständigheterna orten till
Riksdagens hållande nämna må, som ock Riksens Ständer
uti 12 § af 1743 åhrs Riksdagsbeslut lemnat Riksdagens
utskrifvande til den ort Kongl. Maj:t i nåder sielf skulle
behaga. Att bevisa nyttan och nödvändigheten af det,.
Riksens Ständer sielfve så ofta funnit och som högst angeläget
til rikets väl faststäldt, och en hvar, som vid Riksdagar
varit, sedt, hördt och märkt, anser jag för onödigdt.
Förriga tider vittna, at Riksdagar icke hållits ständigt
i Stockholm för 1682 och längre tilbakars, och hvad
de tider var nyttigt, anser jag för denna tiden högst nödvändigt
och mera oumgängeligt til Riksdagarnes förkortande,
så framt hela riket i gemen af långsamma och besvärliga
Riksdagar icke skall mattas och äfventyras samt
R. o. A. i synnerhet, som uppå egne medell och utan andras
understöd vid Riksdagar böra vistas och sig uppehålla,
icke aldeles skola ruineras och utblottas på en så dyr ort.
Men detta förekommes, om Riksdag å annan ort än
Stockholm hålles: nationens anseende bibehålles, Öfverheten
finge tilfälle känna landet, landets inbyggare, å then
ort thet sig giöra låter, finge then förmån at se en nådig,
mild och älskansvärd Öfverhet, städerne blefvo therigenom
bättre och mera bebygde. Invånarne uti städer och på
landet finge vid sådane tilfällen niuta en ansenlig och
loflig vinning och näring, ty en enda Riksdags hållande
skulle mera uphielpa och förkofra then stad och landsort,
där den hålles, än de sig elljest flera åhr kunde förvärfva.
Blefve städerna mera bebygde och åstadkommes en
starckare penningerörelse, så ökas äfven invånarnes antal,
näringsfång och handaslögder formeras och upodlas, hvaraf
Kronans drätsell tillväxer och landtmannen i sin handtering
til flit och omtancka upmuntras, då han igenom alt
detta kan få sin landtmanna-vahra skiäligt och billigt
betald. En ovanlig dyrhet här i staden, som under Riksdagar
på husrum och många saker och varor tilltager,
förekommes, hvilcket sig genom riksdagsmännens ymni
-
460
Bilagor.
gare behof tildragit och genom det, at alla Riksdagar i
Stockholm hållas, underhålles, som sedan nödvändigt mäste
för Kongl. Hofvet och invånarne i Stockholm falla
til et drägeligare pris, när afsättningen icke altid på
en och samma ort är lika starck och behofvet blifver
mindre.
Af Deputationens betänckande vid 1734 års Riksdag
ser jag all den til riksdagsflyttningen upgående och öfverlagde
kostnaden sig bestiga til 100,000 dahlér silfvermynt.
Hvad jämförelse är väl emellan denna utgift, som äntå
ibland undersåtarne stannar och utdeles och således är en
nationel vinst, och den odrägeliga kostnad hela riket och
i synnerhet (om the fläste at tala) vår fattiga och utarmade
Adell utaf de långa Riksdagarne måste vidkännas.
När Riksdagen ej blefve längre än 3 månader efter Riksdagsordningen,
skulle alla de, som ärlägga herrdagspenningar,
erhålla en 3- til 4-dubbell lindring emot det de
förr måst betala. När alla nödiga handlingar äro i beredskap
och til hands skaffade, omsvep och tidsens utdrägt
förordsakande hinder undanrödjes, ej andre än sannskyldige,
det allmänna rörande, riksvårdande och rätte
riksdags-ährender tillätes at företagas, och de hinder å
sido sättjas, som här mera än annorstädes ifrån flitigt arbete
kunna afkalla och hindra samt föranleda till plägning
och försumlig beqvämlighet, och riksdagsmännen af
egna angelägenheters skiötande, the här i staden kunna
hafva, icke hindras uti riksdagsarbetets behöriga drift; så
kan på 3 månaders tid af duglige, flitige och välsinnade
arbetare mycket godt uträttas.
De långa Riksdagarne hafva nödgat mången at sälja
sin egendom och sig i giäld fördiupa samt äro för Riksens
Ständer kraftige och värckande hinder at ej efter
önskan och skyldighet till det allmännas vähl och uprätthållande
kunna bidraga och förskiuta.
I anseende til hvilcket alt, och som jag hoppas vi alle
ärom i väre sinnen öfvertygade om den nytta Riksdagens
flyttande från Stockholm skulle så väl för det allmänna
som för hvar undersåte med sig föra; ty önskar jag, det
Högloft. R. och A. ville nu af Hans Maj:t i underdånighet
utbedia värckställigheten af 1734 åhrs Riksens Ständers
Bilagor.
461
fastställan och samma åhrs Deputations betänckande och
det genom en Deputation de öfrige respective Stånden
communicera.
b) C. H. Ugglas memorial i samma fråga.1)
Frågan, om Riksdagen må med nytta för det allmänna
hållas på annat ställe än i Stockholm, är för detta under
åtskillige Riksdagar besvarad pro et contra; i synnerhet
hafva Riksens Höglofl. Ständer vid 1743 åhrs Riksdag och
då varande högst orolige och bullersamma belägen- och
villrådighet, för hvilken den Högste nådeligen förskone
Svea rike, gått så vida härmed, at samma högst angelägna
fråga blifvit underdånigst lemnad til Hans Kongl.
Maj:t med Råds råde derom så i nåder förordna, som det
för riket kunde nyttigast pröfvas, hvarefter Hans Kongl.
Majit äfven som förut i nåder utnämt stället och orten
här i Stockholm.
Och ehuru man häfver orsak med hiertinnerlig glädje
och vördnad ärkänna det sälla lugn och den lyckeliga belägenhet,
hvaruti Svea rike nu mera genom den Högstas
dyraste hägn och försyn befinnes; så är doch likväl vid
detta tilfället ej nog granskat och öfverlagt, huruvida tidernas
omständigheter och rikets nog utblottade tilstånd
ännu tåla en sådan hufvudsakelig ändring at flytta Riksdagen
härifrån, och om icke den förmente större skyndsamheten
för Riksdagen på annat ställe torde medföra,
utom en excessive kostnad för det fattiga publico, mera
omgång och olägenhet för Riksens Höglofl. Ständer sjelfva,
i hvilket fall malum förbyttes in pejus. För detta är calculerat,
at tunnor gulds utgift härtil torde fordras, som
blefve en dryg bevillnings tillökning för et rike, som redan
stannat i högsta bekymmer för de utgifter, som icke
kunna undgås til rikets och den åhrlige statens nödtorftige
uprätthållande. Riksens Höglofl. Ständers Secrete
Utskott med Store Secreta Deputation, som nu in puncto
kunna sammanträda med Rådet och få en skyndesam del
af Rådets och Kongl. Cancellie-handlingarne, måste i händelse
af Riksdagens flyttning finna härvid yttersta omgång
och olägenhet, som mägta ökes, då för Secreta Ut
-
') TJpl. hos R. o. A. den 8 April 1752.
462
Bilagor.
skottets mindre Utskott, eller så kallade Stats-, Bancoocli
flere derifrån utgående Deputationer, som skulle sakna
de vidlyftige och från sine verck oskiljaktige räkenskaper
och öfrige handlingar. Secrete och Justitiae-Deputationerne,
som dageligen, utom Rådsprotocollerne, böra få tilträde
til sjelfva acta, synes ock då komma at taga en känbar
del i denna omgång, ej at förtiga de andre Deputation erne,
som stundeligen behöfva tilgång til Kongl. Collegiernes
mångfaldige handlingar; skulle expresser och extra poster
i hvar speciel casu hit affärdas, så blefvo de oräknelige,
förutan det at uplysning nu munteligen med någre ord
kan gifvas från Collegierne, som til fierran ort fordrar
mycken och odrägelig brefväxling.
Alla här i Stockholm för Riksens Högloft. Ständers
plena och Deputationer varande inrättningar och beqvämligheter
stå då onyttige och saknas, och frågan är, om
utväg dertil utan högsta olägenhet kunde finnas på et
fierran oberedt ställe, med flere nu i hast oräknelige mötande
svårigheter, som fordra et så säkert och påliteligit
undanrödjande, at man icke må med et ej nog öfverlagt
bejakande framdeles stanna uti en kan hända obotelig
ånger och skada. En stads upkomst och förkofring synes
för den samma vara et godt hushålls-skjäl, men kan det
icke ske utan rikets olägenhet, så må man häldre bibehålla
Kongl. Residencet vid den lyster och flor, som det
bör äga, enär rikets väl dermed förknippat är.
Vöre det möjeligit, at Riksdagen på gammalt svenskt
sätt nu kunde til en och annan riksvårdande frågas besvarande
anställas i hast, så vore saken snart hulpen, hälst
himmelen voro då nog beqväm til betäckning ute på vida
feltet; men vederspelet är, ehvad förkortning som varit
påtänckt härutinnan, i händerne. Hvem kan då med trygghet
nu i en hast svara ja til denna flyttning, hvilket öma
mål borde, i fall det skulle komma til annan öfverläggning,
beredas omständeligen uti någon mindre Deputation,
än det här i pleno låter sig göra; bättre är i en outredd
sak at säga nej rent ut, i fall det förra expedientet ej
skulle finnas nödigt.
Bilagor.
463
c) Sten Carl Bielhes memorial i samma fråga.1)
Huru mycket allehanda utvärtes förefallande omständigheter
kunna i allmänhet värcka på menniskiors sinnelag,
dygd, seder samt ej mindre enskilta än allmänna författningar,
thet bevitna så äldre som senare tiders händelser:
Hannibals segervinnande krigshär ändrade sin förra
tapperhet och tänckesätt til veklighet genom Capuse välluster,
likasom guldrägnet förbytte Danaes dygd.
En orimmelig sak stöter långt hårdare ett ovant öra,
än sedan thet någon tid fädt höra then samma under mångfallig
ändring och prydnad föreställas. Ju angelägnare sak
man har at öfverväga, thes angelägnare är thet ock vid
rådplägningen att vara sig sielf lemnad och fri för dissipationer,
af hvad namn the vara må, antingen af vidsträcktare
sällskap, konstiga insinuationer eller listiga retelser,
och tå thet rum til öfverläggning är tienligast, som
har minsta tilfälle til dylika och oräknelige flere sådane
hinder.
At i stora hufvudstäder, ther thet förmögnaste folcket
i riket har sitt ständiga hemvist och följackteligen the
yppersta tilfällen gifvas til vällefnad och behagelige umgängen,
lära vara thet minstaf!) tienliga stället til korta
Riksdagars vinnande, är tydeligit, när man räknar the
månge stunder man, antingen trugad eller villigt, skäncker
til nöjen och lustbarheter, och hvilka man eljest i en annan
mindre stad, i brist af roligare tidsfördrif, skulle använda til
sysslor och arbete.
Äfven är klart, att för samma orsaker mången ansökning
i en sådan stor stad framlockas, tå en kitslig sökande
sig på en obeqvämare ort ej så lätt skulle infinna,
hvartil än kommer then stora myckenheten af thet ther
boende folck, som af beqväm riksdags-lägenhet lika som
lockas at utan ända uptäncka nya ansökningar, antingen
för sig sielfve eller at thermed fägna och tiena nykomne(?)
vänner och fränder.
Nu kan ock hända, at en stor stads interesse, til hvilken
genom mångehanda näringsrörelser the största rikedomar
i ett land kunnat insamlas, ej altid och i alla delar
skulle kunna vara enahanda med landets och the smärre
städernes förmon, tå the öfrigas mindre-rådighet altid un
*)
Dpi. hos R. o. A. den 8 April 1752.
464
Bilagor.
derhålles i then proportion, sorn then större stadens innevånare
är närmare til hands at kunna bevaka, giöra behageliga
och utsira theras angelägenheter, hvilka alle
olägenheter dock til ingen del äro at förlikna emot then
mer eller mindre hemliga influence, som främmande ombud
uti en hufvudstad kunna hafva tilfälle til, och hvilken
för riket blifver känbar, alt efter thet theras insinuationer
äro bättre uptänckte eller med vigtige skiäl understödde.
Således, och som enligit Secrete Utskottets betänckande
vid 1743 års Riksdag utrikes Ministrerne, i anseende
till åtskillige anförde orsaker, ej väl kan betagas at
vid Riksdagarne, som i Stockholm hållas, vara tilstädes,
men theremot väl kan förbehållas, at the ej äro närvarande,
om Riksdagarne förläggas til en annan ort, äfven
ock rikets allmänna, men besynnerligen Ridderskapets och
Adelens vilcbor giöra kortare Riksdagar så mycket mera
önskelige, som en långvarig Riksdags omkostnad ej är
mindre tryckande än sielfve contributionen; jemväl flyttning
af Riksdagar ifrån en till en annan ort lärer vara så
mycket mera nödig, som en inrättad beqvämlighet, om
Riksdagar altid framgent på en och samma ort skulle
hållas, underhåller vahnan och gifver tilfällen til alt för
mån ge avocatorier och hinder, hvartil än kommer then
billighet och rättvisa, at flere städer och provincier, til bibehållande
af then nödiga jemnvigten i förmögenhet och näring
rikskroppens lemmar emellan, måtte få niuta, efter
månge års utgifne herrdagspenningar, äfven theras del af
then vinst, som Riksdags-fullmäcktigarnes förtärde medel
gifva, och som nu hit intil stadnadt i Stockholms stad
allena, utom mycket annat, som dels voro förkateligit, dels
ock för vidlöftigt at anföra; förthenskuld håller jag oförgripeligen
före, at nästa Riksdag bör hållas i Norkiöping,
eller hvad annan ort utom Stockholm Riksens Ständer
hälst behaga utsätja, och i hvilcken tancka jag så mycket
mera styrckes, som Riksens Ständer vid 1734 och 1743 års
Riksdag i betracktan af then theraf flytande nytta thertil
gifvit sitt bifall på thet sätt, at saken blifvit lemnad til
Kongl. Maj:ts godtfinnande med Råds råde, samt igenom
visse Deputerade 1734 låtit utarbeta sättet til thes möjelighet
och värckställande. Och hvarvid jag äfven för min
Bilagor.
465
del tycker, at the 100,000 dal. smt, som i omkostnad thertil
blifvit beräknade, långt ifrån at vara riket til skada, lära
tvärtom mångfalligt öka rikets båtnad genom then nogare
granskning, som ther kan öfvas af Riksens Ständers ledamöter,
när the få vara ohindrade af Stockholms vidsträcktare
beqvämligheter och af främmande Ministrars närmare
granskap, såsom hvilket eljest gifver sådane utrikes ombud
ständig lägenhet at såsom närvarande med ett och annat
nyttja the många och oförmodade tilfällen, som sig stundeligen
kunna yppa.
Bilaga 13.
a) J. G. Creutz'’s memorial om Riksdags hållande å
annan ort än Stockholmd)
Så sällsamt mig föreföll, tå Ahrbara Bondeståndet
genom Utdrag af theras Protocoll gaf anledning till then
frågan och öfverläggningen om Riksdagens flyttande, i
anseende thertil, att jag för min del ej kunde begripa den
högvigtiga orsaken, som borde föranlåta Riksens Ständer
thertil, hälst jag altid varit af then tanckan, att R. o. A.
med respective Präste- och Borgarestånden altid så tidigt
som Ärbara Bondeståndet i rikets synnerlige angelägenheter
vinner inseende; så besynnerligit förekommer mig
ock nu, att det Ährbara Bondeståndet behagat genom Deputerade
vänligen anmoda Högloft. R. o. A. om någon
jämnkning ithetta fall. Jämnkning har tå rum, enär man,
utan att rubba egenteliga hufvudsaken eller frågan, kan
uti en eller annan omständighet lämpa och foga then
ena meningen efter then andra. Men när sjelfva hufvudsatserne
äro snörrätt stridande emot hvarannan, tå finnes
aldrig thertill anledning. I thetta fall, tå frågan är, om
Riksdagen skall flyttas från Stockholm eller ej, gifves ej
mer än tvenne vahl: antingen för eller mot. Thet tredje
kan aldrig existera. När man således hos oss nämner något
i thetta fall om jämnkning, är det intet annat än rent
ut begjära, att Högloft. R. o. A. måtte gå ifrån sin förra
mening och efter föregången omröstning fattade slut.
*) Upl. hos R. o. A. den 25 April 1752.
466
Bilagor.
Vill thet Ärbara Bondeståndet på sådant sätt jämnka
sig, är thet thess ensak, men hos Högl. B,, o. A. lärer thet
vara omöjeligit.
Att ibland Högl. B,, o. A. ej alle varit af lika mening,
bevises theraf, att omröstning måst för sig gå; men
sedan ett lagligit slut genom votering träifat blifvit, så
kan ej minsta ändring theruti tillåtas utan mangrant och
enhälligt samtycke, hvilcket likväl aldrig är att förmoda
i thetta fall, hvarest samma skjäl i dag äro till, som varit
och blifva för många tider. Yår fundamentale lag vet ej
af annat sätt att förena och sammanfoga våra meningar
än genom utrönandet af pluraliteten, så innom som emellan
respective Stånden. Deruti består äfven grunden af vår
frihet, af hvilcken själen är, att vi heligt handhafva lagen,
som deremot betalar oss rikeligen med hägn och beskydd.
Jag vet, mine gunstige Herrar, att ingen ibland Högl.
B. o. A. är, som icke håller denne grundsatsen helig, i
följe hvaraf en sak, som en gång lagligen blifvit slutad,
icke bör, tå någon enda finnes, som är theremot, genast
rifvas upp. Det blir likväl altid ett undantag, när uti
hushåldsmål, och tå någon tid förändrat omständigheterne,
nya mått och olika författningar emot the förre nödvändigt
böra tagas. På annat sätt vore otillbörligit af mig
att dömma en så lustre och rättvis corps, som Svea rikes
B. o. A. till rikets heder alla tider varit.
Emellan rikets fundamentale lagar och Biksdagsbesluten
är en märckelig skilnad. De förre kunna intet ändras,
hvilcket likväl vid en påföljande Biksdag lagligen kan hända
de senare. De förre kunna ej annat än med Ständernes
gemensamme och enhällige samtycke förbättras, då de senare,
efter Ståndens pluralitet och tidernes omständigheter,
kunna till mer och mindre del upphäfvas. Således
kan hvad Biksens Ständer 1743 i Biksdagsbeslutet utsatt,
att the vilde sig på then ort infinna, som Hans Kongl.
Majit täckes nådigst utnämna, icke ligga oss på något
sätt i vägen, enär vi håfve häruti en klar beskrefven lag.
Fyrationdefemte § i 1720 åhrs Begeringsform stadgar
tydeligen, att Ständerne hvart tredje åhr böra sammankomma,
och 1 § af Biksdagsordningen 1723 biuder, att
thet bör skie i Stockholm eller någon annan ort i riket,
när högvigtige orsaker sådant fordra. Sedan nu tvänne
Bilagor.
467
Stånd stannat emot tvänne, visar oss lagen som förr vår
sammelplats. Samma lag visar ock thet, att thetta oackttadt,
i fall af högvigtiga orsaker, Hans Kongl. Majit tå
med Båds råde är obetagit att till någon annan ort Biksens
Ständer sammankalla.
För min ringa del vördar jag thet beslut Biksens
Höglofl. B. o. A. efter förutgången omröstning behagat
fastställa; vid hvilcket, under lagens hägn, jag mig till
alla delar tryggar, utan att medelst jämnkning på ett
eller annat sätt vilja vika therifrån.1)
b) Tli. G. Itu dbecks yttrande i samma fråga.2)
Om jag vid detta tilfället, när det handlas om Biksdagens
flyttande, yttrar mine tanckar uti någre expressiva
termer, så hoppas jag, at B. o. A. icke tager mig det
til misstyckes, emedan mit redeliga svenska hierta ålägger
mig at oförskräckt utsäga det, som jag tycker mig
hafva för mycken anledning til at icke dölja. Mine Herrar,
om någon orsak ibland många flere bör vara gällande
til at önska, det Biksdagen flyttades ifrån Stockholm, så
är visserligen den, som Hans Excellence Herr Grefve
Ehrenpreus vid 1734 åhrs Biksdag anfört, nemligen at
fremmande Ministrer ej vid Biksdagen med sine penningar
fingo så fritt spela. Samma orsak tiltror jag mig
kunna gissa ännu i högsta grad existerar, när jag utan
microscop tycker mig se af åtskillige sammanlagde omständigheter,
huru fremmande trälar, som giordt sig til
hufvudman och för slem vinning göra sig möda at skaffa
stallbröder, som färga sit landsförderfveliga upsåt med
falska frihetsfärgor, som skrämma den enfaldige för grafve!
ige, men ännu osynlige spöken, som köpa tanckar och
leda sinnen och som tillåta intet, at samvetet, som borde
vara rätta ledsvännen och tolcken af egen öfvertygelse,
får sig sielfvan vara gifvit, kort sagt, som mutar den och
hotar den andra. Mine Herrar, jag ryser, när jag täncker
på at sådane instrumenter skola synas i en nation, som
ifrån uhrgamla tider haft ett obefläckat ähronamn, och
grämer det mig, at jag för egen räkning är tvungen til
') X grefve Creutz’s yttrande j conformerade sig> C. Riben med några
få ord.
2) Upl. hos R. o. A. den 25 April 1752.
31—083011. Adelns protokoll {XVIII) 1751—1752.
468
Bilagor.
at tro, det ännu i desse tider sådane utur afgrunden sökte
skamfläckar finnas, som sielfve icke hålla för en nesa at
vara fremmande slafvar, ej eller skämmas före at under
hvarjehanda sken locka den godtrogna med sig. Således
förmodar jag, at ingen lärer undra, at en redelig svensk
man, som, Gudi ähra, icke häfver besmittade händer eller
köpt samvete, hierteligen åstundar at få Riksdagen ifrån
denne orten til en annan, hvaräst ej torde vara så lätt
at taga råd och exequera efter fremmande afsigt.
c) Carl E. Wadenstiernas yttrande i samma fråga.1)
Det är nu den 2:dra Riksdagen mig den ähran händer
at bivista Högloft. R. o. A:ns sammankomster.
Ifrån första början har jag sökt grunda mitt tanckesätt
på omständigheter och skiähl samt egen öfvertygelse
och aldrig fölgdt andras tal och råd, som ej stödt sig på
förnuftiga samt utaf lag, Regeringsform och Riksdagsordning
hämtade ordsaker.
Sådant har mitt förhållande under förflutne och närvarande
Riksdag varit, och har jag altid acktadt för den
yppersta delen af en Riddersmans skyldighet att om den
minste af sina medbroder hysa äfven så fördelacktig tancka
som om sig sielf.
Alle komma öfverens uti ett, som är att söka fäderneslandets
vallgång; sättet allena äro vi stridige om,
men hvar och en vill befrämja samma hällsosamma ändamål
med ömhet och nit
Skulle emot förmodan någon finnas, som om svensk
Riddersman annan tancka har, han gior sig svenskt Riddersmanna-namn
aldeles ovärdig.
Af sådant tanckesätt intagen, understår jag mig för
första gången yttra mina tanckar skrifteligen uti en efter
mitt begrep ganska angelägen sak.
Att ändra eller rubba ett redan fattadt samt genom
öfverröstning faststält beslut, tror jag vara ganska farligit;
skulle vid framfarne Riksdagar något exempel finnas,
att dylikt ibland oss förelupit, kan aldrig ett så olagligit
q TJpl. hos R. o. A. den 25 April 1752.
Bilagor.
469
steg tjena det nu varande lagbundna Riddarehuset till
rättesnöre.
Att nästa Riksens Ständers sammankomst bör hållas
i Stockholm, har R. o. A. för sin deel genom votering
afgiordt; att nu gå ifrån ett sådant af dem fattadt upsåt
skulle utmärka nog ostadighet samt mindre stadgad efter -  tancka, och att underkasta saken ny öfverläggning samt
att ingå uti nytt beslut är snörrätt stridande emot vår
Riksdagsordning.
Således lärer ingen, som icke utaf alt för stor egenkärlek
ledes, kunna emot den förefalne öfverröstningen
påstå sig vid yrkandet af sakens å nyo uptagande hysa
mehra nit för det allmänna än den, som efter Riksdagsordningens
klara innehåld är emot all vidare öfverläggning
uti en redan afgiord sak; ty sådant vore aldeles stridande
emot 3:die puncten af Kongl. Maj:ts Nådiga Kundgiörelse,
dat. den 6 September 1751, hvarest i början tydeligen
stadgas, det ingen af rikets invånare, långt mindre
någon af Riksens Ständers ledamöter vid Riksdagarne, har
rättighet att påstå sig äga mehra nit och ömhet för det
allmänna framför den andra.
De farliga påfölgder, som utaf ostadighet i besluten
skulle upkomma, håller jag så mycket mehra onödigt att
omtala, som de lära falla hvar och en Riddersman uti
ögonen; ty deraf kunde ju Riksdagarne ej annat än
märkeligen på tiden utdragas, om hvars långvarighet så
mycken klagan hördts, i synnerhet när uppå detta sättet
intet beslut vore så oryggeligit, som icke under skiäl af
jemkning å nyo kunde uprifvas.
Att tvänne Stånd äro emot två Stånd, är intet någon
ny händelse, ej heller lärer därutaf något skiäl kunna
dragas, som skulle förmå R. o. A. att ändra hvad de en
gång faststält. Att det Hedervärda Bondeståndet anmodadt
oss jemka vårt heslut efter deras, blir ej heller någon
bevekande ordsak därtill; ty om det står fast, att det
är menskligit att fehla, samt om det är möjeligt, att ett
Stånd vid en Riksdag uti ett eller annat beslut kan
irra sig, så lärer mig, utan att smickra mitt egit Stånd,
vara tillåtit att tro, det samma mensklighet oftare kan
falla på det Hedervärda Bondeståndet än uppå R. o. A.
Således håller jag före, att, långt ifrån [att] ändra hvad vi
470
Bilagor.
redan faststäldt, böra vi snarare anmoda det Hedervärda
Bondeståndet att jemka sin mening efter vår, hvilket är
mehra öfverensstämmande med den heder och det anseende,
som R. o. A. ifrån uhrminnes tider ägdt, och den upmärksamhet,
som de andre Stånden i anseende härtill altid
vist det i ordningen förste och äldste Ståndet.
För öfrigit, som jag är förbunden att äfven så väl
höra och taga skiäl som gifva, underkastar jag, hvad af
mig uti ömaste vällmening samt uprigtigaste nit för R. o.
A:ns värdighet blifvit anfördt, Eder, mine gunstige Herrars,
mognare eftertancka och omdöme.
d) C. H. Ugglas memorial i samma fråga.4)
Sedan thet Arbara Bondeståndet sökt upröra frågan
om Riksdagens flyttande, utbeder jag mig Riksens Höglofl.
R. o. Ars benägna tillstånd at yttra mina tankar, som
gå af ett hierta, så mycket mer fritt från egna afsikter,
som rikets sanskyldiga väl är thes enda ändamål.
Jag behöfver vid thetta tilfälle icke påminna Höglofl.
R. o. A., at frågan, om nästa Riksdag borde flyttas ifrån
Stockholm, är genom formel votering här på vårt Riddarhus
för mer än 14 dagar sedan afgiord, och flyttningen,
såsom omöjelig eller åtminstone the största svårigheter
samt en för vårt medellösa rike alt för känbar kostnad
underkastad, af pluraliteten aldeles afslagen och förkastad.
Ingen lärer finnas bland oss, som icke erindrar
sig, at thenne sak hade sin liggtid, innan then blef företagen,
och at thenne sak vid företagandet sedan blef til alla
sina omständigheter undersökt, skärskådad och granskad.
Förra Riksdags-handlingar rörande en tå projecterad
Riksdags-flyttning blefvo til then ändan framsökte och upläste,
väl utarbetade memorialer med och mot ingifne och
föredragne, många och vidlyftiga discourser för bägge meningarne
förde, hvarpå redig proposition gjordes och ordentelig
omröstning fölgde.
Gunstige Herrar, om en sak, hvarmed til alla delar
blifvit så lagligen procederadt, skall kunna bland oss uprifvas,
hvilken afhandling, hvilken öfverenskommelse och
hvad beslut skall då hos oss kunna äga bestånd?
b Upl. hos E. o. A. den 25 April 1752.
Bilagor.
471
Fören Eder til minnes, hvad vigtiga och högst riksvårdande
ärender vid thenne Riksdag blifvit afhandlade
och slutade. Domen om påfölgderne, som nphäfvandet
af thenne så lagligen afgiorde sak til the förres öfverändakastande
skulle ofelbart kunna af sig föda.
Thet anstår ett fritt folk at icke öfverila sig vid angelägne
måls afgörande, och inga debatter kunna therutinnan,
i anseende til olikhet i tänkesätt och angelägenheten
at utforska thet bästa expedient, anses tor öfverflödige.
Men äfven så hederligit och ärofullt är thet at sedan förblifva
vid thet, som en gång blifvit lagligen slutit.
At vid närmare eftersinnande ändra en omogen och
i förtid framfödd tanka är mera ädelmodigt än vanligit,
då egna kärleken äger så vidsträckt herravälde. Yäl
grundade och efter noga granskning vidtagne beslut uti
riksvårdande mål böra i theras fulla styrka förblifva och
ostympade verkställas. Sådant äskar vår heder, en oundgängelig
försiktighet och en kär skyldighet emot fäderneslandet.
Uti riksrörande ärender är ingen ting farligare än
ojämna tankar, vacklande afsigter och kraftlöse beslut.
Gunstige Herrar! Riksdagsordningen, vår fundamentallag,
stadgar icke förgäfves uttryckeligen uti 16 §, at
när skilj aktige meningar äro uti något Stånd och votering
begäres, så skall ther öfver voteras, och thet, som mästa
rösterne fälla på, skall hållas för Ståndets (n. b.) slut och
således icke för en hastig framsagd tancka, hvilken bör
uprifvas.
Om vi ställa saken om Riksdagsflyttningen å nyo
under öfverläggning, hvad följer altså theraf? Jo, vi ventilere,
om Riksdagsordningen skall kunna brytas. Vi
ställe uti osäkerhet våra grundlagar, som förknippa hela
samfundet. När the icke äro frie från anfall, hvad bestånd
uti våra öfrige lagar är då at förvänta? Och hvilka
författningar til rikets väl löpa då icke fara at blifva
kullkastade? Thessutan, om något Stånd skall ändra sin
mening uti thetta mål, hvilcket är hederligare för oss, at
Höglofl. R. o. A. eller något af the öfrige Stånden thet skall
göra? Huru vill thet anstå Höglofl. R. o. A., hvilcken til
följe af förfäders förtjenster och härkomst, förknippad med
egit snille, vett och mandom, bekläder the förnämsta em
-
472
Bilagor.
beten i riket, deltager uti riksstyrelsen och commenderar
arméen, at, då then är tillhopa och utgör en så lustre corps,
ändra sitt efter mogen föregången rådplägning fattade beslut
och foga sig efter Bondeståndets yttrade tankar?
Jag ser icke eller, at något fogande eller jemkning
med Bondeståndets mening för oss är möjelig utan vår
lagliga voterings totale uphäfvande, ty meningarne äro aldeles
tvärt emot hvarannan. Riddarhuset har positivt
sagt, at nästa Riksdag skall hållas här i Stockholm och
ej flyttas. Bondeståndet har åter lika tydeligen yttrat
sig, at Riksdagen skall flyttas. Hvad gifves för medelväg
imellan 2:ne så snörrätt emot hvarannan stridige
tankar? Och huru kan förening imellan Stånden härutinnan
ske, med mindre thet ena aldeles ändrar sig och går
på thet andras sida?
Vi klage alle öfver Riksdagens utdrägt. Vi känne
något hvar the dryga kostnader, then påförer oss. Vi
längte en hvar hem til sina hemvist. Huru vill thet
blifva möjeligit at thermed någonsin komma til slut, när
vi skola uptaga och ventilera om then ena qusestion
efter then andra, som Bondeståndet oss bibringar?
I anseende til alt thetta protesterar jag på thet kraftigaste
theremot, at saken om Riksdagens flyttande måtte
nu under deliberation förekomma, och ber at thenna min
tanka måtte flyta til Protocollet, på thet mitt samvete ej
måtte framdeles til vita mig, at jag varit tyst i ett så
angelägit mål eller underlåtit at offente! igen visa, hvad
uppenbar fara riket kastas uti, då lagligen afslutade mål
blifva uprifne.
e) Lars Kaggs memorial i samma fråga.1)
Tvänne Stånd äro emot 2 skiljaktige angående nästkommande
Riksdags utsättiande å annan ort än Stockholm.
Borgerskapet med R. o. A. hafva yttrat sig villa blifva
uti Stockholm; det Ahrbara Bondeståndet har inkommit
med föreställning, om icke R. o. A. behagade något nogare
eftersinna en sak, som så nära rörer det allmänna,
och af ömhet för slikt giöra med dem och Prästerskapet
ett.
b Upl. hos R. o. A. den 25 April 1752.
Bilagor.
473
Jag för min dehl skulle tro, det R. o. A. har sig vid
detta tillfället lämnat det lyckeligaste tillfälle uti hela
världen att nu på en gång till evärdeliga tider förbinda
sig dessa begge Stånden, hvars interesse äro nästan alldeles
oskiljaktige.
Och kan jag, som svensk friman, ej underlåta att nu
inför R. o. A. vidgå detta samt tillika anföra de considerationer,
som visa jämväl en oundvikelig nödvändighet
däraf, att vi med Bondeståndet foga oss.
Bondeståndet har anfördt Riksdagars flyttande utom
Stockholm såsom endaste medel till deras förkortande. (Åtminstone
vittna alla hitintils håldna Riksdagar, att samma
siukdom är uti Stockholm obotelig.) Bondeståndet,
som af sina Deputerades underhållande lider en otrolig
kienning, då det drager för långt ut på tiden, anser altså
Riksdagars hållande uti Stockholm såsom ett af de förnämsta
ordsåker till deras utmattande och utarmande.
Bemälte Stånd tror 24 § Riksdagsordningen så väl
som alla lagar heliga, de hålla före. [att] deras efterlefnad bör
vara obrotslig, och alt sådant böra rödjas utur vägen,
som samma är hinderlig. Således bygger bonden sina
skiäl på simpla och enfalldiga, men nog ovedersäjeliga
grundsatser; han går ej in uti de bland uplyst folk lysande
skiälen. Collegier, Banken etc. gior honom uti sin
föresats intet hinder; han vet, att Amiralitets-Collegiummet
väl ligger i Carlscrona, men att detta ej hindrar Riksdags
hollande å annan ort.
Fåfängt är altså att få bonden till någon ändring,
han vill partout utur Stockholm.
R.o.A. afslogo det[vid]senaste votering, men omständigheterna
äro nu andra: de öfriga Stånden hade då intetdera
gifvit sitt utlåtande, och bonden viste sig ej obevekelig.
Alt hvad jag för min dehl påstår, är, att vi foga oss
nu efter omständigheterna, att vi icke visa oss altför positiva
emot ett Stånd, som är uti sitt interesse med vårt så nära
förbundit. Kommen ihog, mina Herrar, att bevillningen
ej ännu är faststäldt, och varom därom försäkrade, att gå
vi uti detta fallet in med de 2:ne bemelte Stånden, är jag
säker på, det de med glädie contribuera i ett land, som
de se befriat ifrån privatas egennytta, befriat ifrån fremmande
Ministrars dageliga samqvämen och återsatt uti det
474
Bilagor.
skick, sorn då det uti fordna Gustavianska Konungars tid
florerade.
f) Chr. Bappes dictamen ad protocollum i samma fråga4)
Ehuru jag haft den ähran bivista några Riksens Ständers
sammankomster, är det dock nu första gången jag
sedt tilbjudas at uprifva och ånyo under ventilation ställa
en sak, som genom ordentelig votering en gång blifvit afslutad.
Ja, denna idéen har varit mig så främmande, at
jag de aldraomöjeligaste saker förr skulle trodt, än at
jag möjeligheten häraf kunnat föreställa mig.
Så oväntad som denna saken varit, så mycken oro och
bekymmer om framtiden har den upväckt i anseende til
de påfölgder, den naturligtvis och oumgängeligen måste
med sig föra. Ty af de många slags oordenteligheter, som
vid en Riksdag kunna förelöpa, är ingen, ja alla andra
til sammans lagde icke så betydande och så farlige som
denna enda.
Uti en fri regering, der högsta magten är delt emellan
flere, är första och grundprincipium til hela regeringen det,
at denna magten utöfvas af pluraliteten, ty all annan utöfning
deraf är i och för sig sielf omöjelig. Uti ett samqväm,
der hvar och en medlem äger lika del med den andra
i lagstiftande magten, der måste dessa individua räknas
tilsamman och de fläste af dem formera decision i alla
saker. Annan decision gifs intet.
Det följer deraf, at i den mon man vill vårda denna
magten och med ömhet utöfva samt bibehålla sig vid dess
åtföljande rättigheter, i samma mon böra pluralitetens
beslut vara helige och oryggelige. Rubbar man denna
grundvalen, så sviktar hela åbyggnaden.
Den, som vid Riksdagar är aldrig så litet van, kan
med et ögnekast och a posteriori tinna flere påfölgder häraf,
än med mycken vidlyftighet kunna beskrifvas. Det, som
den ena dagen giordes, kunde den andra omgöras, den
tredje jemkas och den fjerde åter omstöpas och så in infinitum,
så ofta någon gafs, hvilken med det tagne beslutet
ej voro förnögd, hvarpå väl aldrig skulle finnas brist.
Ingen stadga och säkerhet kunde vara i de angelägnaste
beslut och än mindre någon ferm verkställighet deraf
') Upl. hos R. o. A. den 25 April 1752.
Bilagor.
475
möjelig, med mera som jag förbigår at omnämna i den
säkra förmodan, at jag utan gensago kan etablera det som
en ovedersägelig sanning, at ingen ting bör vara heligare
och oryggeligare än en votering.
När jag nu lagt detta til grund, så bör jag bevisa,
at uti den saken, som nu är qucestionis, kunna inga modificationer
och jemnckningar äga rum, utan at det genom
votering utrönte beslutet tillika vidröres och til sin verkan
uphör. Ingen ting är lättare än detta beviset, och
enda svårigheten dervid är den, at denne sanningen är
ibland dem, som i sig sielfva äro så klara, at de genom
bevis mera förduncklas än förklaras.
Den som ej tror, at Stockholm och Norrköping är en
och samma stad, och den som ej tviflar på at de ju äro
et godt stycke ifrån hvarannan skilde, den synes ej eller
annat kunna än vara öfvertygad, det R. o. A. ej den ena
dagen kan besluta, at Riksdagen bör hållas i Stockholm,
och den andra begifva sig ifrån detta beslut, utan at tilllika
ändra det samma. Jag vill ponera, at sista voteringen
så slagit ut, at Riksdagen absolut borde flyttas härifrån,
at Norrköping, Söderköping eller någon annan stad
så positivt blifvit utsatt til Riksdags-ställe, som Stockholm
det blef; om då någon skulle derutinnan föreslagit
den jemnkning, at det skulle lemnäs i Regeringens skjön
til at utskrifva honom hit til hufvudstaden, monne den
samma ej skulle mött det genljud, at detta stridde emot
den skedde voteringen, som Norrköping utnämt och Stockholm.
uteslutit. Om han vidare åberopat sig 1743 åhrs
Riksdagsbeslut, och at denna utnämnande friheten i det
samma blifvit Hans Majit i underdånighet updragen;
monne han ej borde väntat sig det svaret, at så litet vi
hädanefter i vårt Calendario någonsin mera få det åhretalet
1740 igen, så litet kan denna omständigheten, som i
1743 åhrs Riksdagsbeslut finnes, passa sig til 1755 åhrs
Riksdag, ty i det samma talas ej om tilkommande Riksdagar
i gemen, utan om 1746 åhrs Riksdag nomination och
i synnerhet, som vi alla minnas vara förbi och redan förfluten,
hvilken lag således ej annat kan än til sin verckan
uphöra, då tilfället, hvarföre den endast var skrefven, så
länge sedan uphört.
Yänden nu saken om igen på den andra sidan, mine
476
Bilagor.
gunstige Herrar, och domen sedan, om hon ej på båda sidor
är sig lik.
Det sägs, at 2:ne Stånd i denna saken stannat emot 2:ne;
är väl någon ting vanligare än detta, och har man någon tid
förrän nu dragit deraf den påfölgd, at, til pluralitets ärnående
Stånden emellan, bör sådant jemnkas med en laglig voterings
uphäfvande, hvilken jag redan bevist vara så oryggelig,
at intet lagligit sken kan ges til slikt företagande.
Thet tilkommer ej eller oss härstädes, mine gunstige
Herrar, at säga, hvad expedition bör ske på samtelige
Ståndens beslut, och huru pluraliteten deraf bör utdragas.
Oss ägnar at i alla förekommande mål säga våra tanckar
och fatta våra beslut, men det förra är et göromål, hvarom
den tilförordnade Expeditions-Deputationen lärer draga
tilbörlig försorg. Hvad denna saken i synnerhet beträffar,
tror jag hon ringa svårighet samma Deputation lärer förorsaka,
och at denne knuten af de vittre Herrar och män,
som der sittja, med mycken lätthet lärer lösas. Då 2
Stånd stanna emot två i lika beslut, vet man, at saken
anses såsom indecid och aldeles ogiord. När nu intet specielt
förordnande af Riksens Ständer om stället til nästkommande
Riksdag är giordt, så bör Riksdagsordningens
1 § efterlefvas, som utnämner Slockholm dertil eller någon
annan ort i riket, der högvigtige orsaker sådant fordra.
Annan lag härom äga vi intet, som rimmeligen kan kallas
lag. Och denna är då i sin fulla vigueur samt aldeles
tilräckelig at i brist af Ständernes speciella decision
denna saken decidera.
Den sista orsak, som skulle föranlåta oss at jemnka
vårt beslut i denna saken, har jag hört vara den, at det
Hedervärda Bondeståndet sådant af oss begärt.
Förlåt mig, mine gunstige Herrar, om jag säger, at
en sådan begäran skäligen bör minska en svensk Riddersmans
mod och inbillningar om sig och sitt Stånd. Det
Ståndet, som förr ägt votum decisivum, som kan hända i
uråldriga tider förelyst androm med lagliga och grundade
beslut, det hör nu i sin tour jemnka och rätta sina decisioner
efter andras, och sådane decisioner, som genom voteringar
blifvit afgiorde, hvilkom altid en tilräckelig och
mogen öfverläggning supponeras böra föregå, och hvilka i
alla tider blifvit ansedde såsom oföränderlige.
Bilagor.
477
Jag vill ej poussera denna reflexionen längre, utan
slutar dermed, at, huru mine enskildte tanckar i alla fökommande
mål må vara, skall jag i all min tid vörda och
undergifva mig pluralitetens beslut, tro mig sielf kunna
fela, men den lagstiftande magten vara infallible och klanderlös,
uti hvars beslut jag före afgörandet såsom Riksdagsman
väl äger en liten del, men efter heslutet ej annat än obrottslig
lydnad, det må vara med eller mot mina enfaldige
tanckar, hvilka således altid stanna deri, at voteringar
äro oryggeliga, at jemnkningar och ändringar deri äro
synonoma och betyda et och det samma och derföre hägge
båda (!) lika otillåtelige.
g) L. von Bromells yttrande i samma fråga.1)
Alt hvad å ömse sidor blifvit med tänkvärdige skiäl
förebragt, börom vi ej lemna utan upmärksamhet, ihugkommandes,
at ej annat blifver vid sista andedrägten och
til thet eviga redogiörande giällande, än et obefläckadt
samvete, och tå man, som Christen, altid kan hugna sig
af thet, som tilförene visa hedningar sagt: Conscia mens
recti famce mendacice ridet. Således bör äfven thenna
högvigtiga frågan utan all inanimosité och med förnuftig
mognad afgiöras, så at thet å ena sidan ej kränker friheten
i lagarnes ohelgande, eller å then andra försvarar med
en ifrig inbillnings-gåfva the fåror, som en hastig och öfverilad
förment oväldughet upristat.
Täflandet om vår högst välsignade Öfverhets nådiga
välbehag är orsaken til vår brinnande otålighet emot hvarannan,
som i alla minnesböcker tilförene om svenska män
igenfinnes.
Ordsaken är välsignad, men thet bästa goda förbytes
ofta i thet värsta igenom någon enständig envishet och
alt för mycken egenkiärlek.
Hvad blifver tå slutet? Intet annat än en vredgad Gruds
hämd och brinnande dom, som sluteligen giöra oss föraktelige
Nineveer samt våra staplar til förstörde stenhopar.
Låtom oss therföre i Herrans namn ihugkomma, at vi
äro menniskior, med skröpligheter beladde, och hafva at
förvänta lika öden med them, som ej allenast thesse årens
*) Upl. hos R. o. A. den 25 April 1752.
478
Bilagor.
avisor beklageligen i våra ömsinte minnen inristat, utan
ock dageliga exempel af våra kiära landsmänners skyndesamma
hädanfärd.
Emedan nu thenna saken synes åstadkomma någon
oenighet, så vore thet önskeligit och en välsignad dag, om
thetta ögnableek kunde ikläda oss hog för enighet och
hiertelig kiärlek emot hvarannan, tå thet nödvändigt fordras,
at vi å ömse sidor jämka oss, såsom förnuftiga, och
så afgiöra thetta ämnet, at thet ej i framtiden möter oss
med fördubblad möda. Alt therföre vore bäst at med stillhet
och tilräckelig förtrolighet underrätta oss om the frågor,
som följa, nemligen:
l:o Om vid sista voteringen någon olaglighet förelupit;
2:o Om then upläste propositionen varit af thetta innehållet,
som Herr Secreteraren nu torde upläsa;
3:o Om sedermera yppats några så stora skiäl til sakens
uplysning, at vi theraf kunna ärnå närmare lius.
Ther thet sig så förhåller, voro tå en ny votering laglig
och oundvikelig. Men gifves ej sådane spår, måste jag
tilstå, at voteringens gäckande thenna gången öppnade
vägen til mera svidande sår och tänkvärdiga påfölgder,
hvilket vi enhälligt böra tilstå och hafva fulla skiäl at
bifalla.
h) JBoyes dictamen ad protocollum i samma fråga.1)
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig, at vid nu innevarande
Riksdag, då samtelige Riksens Ständer nogsamt
funnit den i riket varande allmänna penninge- och statsbristen,
skulle upkomma en sådan qumstion, som, om den
vunnit bifall, medfördt för riket en kännbar och allmän
kostnad. I synnerhet som ingen annan öfvertygelse om
nyttan deraf gifves, än den man behagat föreställa sig och
i anledning deraf fagert afmåla. Men ännu långt mindre
har jag förestält mig at, sedan samma qusestian blifvit
hos Högloft. R. o. A. igenom en laglig votering afgiorder,
at den å nyo skulle komma under ventilation, och som jag
för min del finner, at det skulle föra med sig många äfventyrliga
påfölgder, som nu här ej kunna ses, om en med
lag öfverensstämmande, afgiord sak åter skulle uptagas
') Upl. hos R. o. A. den 25 April 1752.
Bilagor.
479
och på något sätt ändras eller jemkas, ehuru et eller annat
Stånd derom skulle anhålla; altså kan jag ej annat
än deremot på det aldrahögsta protestera, hvilket jag ock
ber må för min räkning nu och uti framtiden uti protocollet
blifva anteknat.
i) Project till expedition i samma fråga.
Sedan R. o. A. igenom votering beslutit nästa Riksdags
hållande här i Stockholm, har det Hedervärda Bondeståndet
den 22 Aprill inkommit med en vänlig föreställning
om någon med deras och det vyrdige Prästeståndets
enhälliga beslut öfverensstämmande jämkning af R. o.
Arns yttrade tanka; så har R. o. A. funnit anledning, till
ett närmare förtroendes uprättande Riksens Ständer emellan,
att samma sak å nyo företaga och öfverse, på hvad
sätt en sådan jämkning till ett gemensamt nöye och påfölgd
slutas må, och såleds till ett öfvertygande prof
af R. o. A:ns beredvillighet att i alla giörliga måhl foga
sina öfverläggningar och beslut med det Hedervärda Bondeståndets
åstundan, såsom med R. o. A:ns belägenhet
närmast öfverensstämmande i alla förekommande måhl;
vill R. o. A. i denna omständighet sig på det sätt förklara,
att R. o. A. till Riksdagens flyttning ifrån Stockholm
för denna gången sitt bifall lemna, och att den blifver utsatt
på den ort och ställe i riket, sorn Hans Kongl. Majit med
Råds råde finner lägeligast, och önskar R. o. A. för öfrigit,
att detta deras upricktiga och vählmenta begifvande må
blifva en början af ett närmare förtroende Stånden emellan,
som gemehnsamma afsickter till rikets styrcka och upkomst
endast om hiertat hafva.
G. G. Cronhiort.
480
Bilagor.
Bilaga 14.
a) J. Ch. Durings dictamen til protocollet i frågan
om Riksdagens flyttning till annan ort. *)
Jag har väl tilförne munteligen förklarat mig vara
af den mening, at nästa Riksdag borde i anledning af
Riksens Ständers gemensamma godtfinnande på 1734 och
1743 åhrens Riksdagar flyttas til en annan ort, och at af
Riksens Ständer kunde i underdånighet begiäras, thet
Kongl. Maj:t med Råds råde måtte enligt Riksdagsordningen
utnämna sielfva orten. Men som en sådan mening
icke vunnit bifall, utan Höglofl. R. o. A. genom votering
behagat fastställa, at nästa Riksdag bör här i Stockholm
hållas, så bör mig med hvar välsinnad Riddersman vörda
Höglofl. Ståndets beslut. Men som jag i mit sinne ansedt
saken för ganska nyttig och nödig, så vil jag til mit
samvetes befrielse och til bevis om mit tänkesätt för framtiden
låta i vår minnesbok införa de skiäl, hvarpå jag
min tanka grundat.
l:o. Har jag för mig 2:ne Riksdagars fullmyndige
Ständers mogna deliberationer och fattade beslut, då både
qvcestio an et qvomodo tilfullo är ventilerad och saken funnen
både nyttig, giörlig och til kostnaden drägelig.
2:o. Fast någon mer kostnad skulle skie utur allmänna
cassan, så är jag försäkrad, at en kortare tid til
Riksdagens hållande skulle bespara långt mera för undersåtarne
af alla Stånden och samma besparing skulle giöra
eontributionerne för alla Stånd drägeligare och til rikets
mera allmänna nytta blifva använde; lärandes ingen kunna
neka, at här i Stockholm gifvas flere tilfällen til tidens
onyttiga utdrägt än på någon annan ort i riket.
3:o Om någon ville frukta, at friheten på en annan
ort skulle löpa fara, och at en Riksdag annorstädes än i
Stockholm torde kunna blifva den sidsta; så gior det ho3
mig så mycket mindre intryck, som sådane misstankar ej
allenast på et alt för ömt sätt röra vår hulda och nådiga
Konungs ordhållighet emot Gud och sina trogna undersåtare,
utan ock innebära en grof tilvitelse emot hvar ärlig
b Upläst och ingifvit hos R. o. A. den 29 April 1752.
Bilagor.
481
man, som rätteligen känner och vet, hvad frihet är, och
densamma följagteligen älskar och vördar. Men däremot
går syn för sägen.
4:o. At våra Riksdags-deliberationer här i Stockholm
hvarken varit eller någonsin kunna blifva obrydde, dels af
dem, som aldraminst borde inblanda sig uti rikets domestique
affairer, dels af dem, hvilkas giöromål under Riksdagarne
skola granskas och bepröfvas.
5:o. Hafva vi ovedersäjelige prof i händerne, huru
olika våra senare Riksdagar äro emot de första i denna
Regeringen, och jag finner ingen liknelse, at de hädanefter
utan ombyte af orten kunna komma i bättre skick.
Desse äro de skiäl, hvarpå jag grundat min mening.
Jag ber därföre, at detta dictamen må uti protocollet införas
til vitnesbörd om mit tänkesätt och til en reservation
för mig i framtiden, i fall, emot all min önskan, sådane
olägenheter vid Riksdagarnes hållande i Stockholm skulle
yppas, som jag ej vil nämna, men lätteligen kunna eftersinnas.
Och förbannad vare jag, om jag min frihet och
kärlek för fäderneslandet antingen vanvårdar eller säljer.1)
b) C. Gr. Cronhiorts tal till protocollet i samma fråga.2)
Uti sista pleno yttrade jag mina vählmenta tanckar,
för hvad ordsak och på hvad sätt jag tyckte Höglofl. R.
o. A. ganska vähl och mogit kunnat foga och jämka sina
tanckar tillhopa med Präste- och Bondeståndens yttrade
mening om nästa Riksdags flyttande ifrån Stockholm till
then ort Kongl. Majit med Råds råde funne lägligast.
Om jag varit bland dem, som sökt bryta våra fundamentale
lagar och giöra vår frihets deruppå beroende
grundvalar vacklande, eller om jag enligit vår frihets
grundfästen utan band och bojors antagande till något
vist determinerat tänkesätt, vidare än jag funnit thet uppå
lag samt det allmännas vähl och säkerhet grundat, efter
yttersta begrep med ett rent samvete och [ett] theruppå
rotat oförskräckt mod talat och tänckt; så dristar jag
therom åberopa mig en hvars vittnesbörd, som mig kiändt
B Diirings reservation är undertecknad, af ej] mindre än 127 ledamöter
af R. o. A. Ett missförstånd rörande ämnet för reservationen (sid.
253) anhåller utgifvaren härmed att få rätta.
a) TJpl. hos R. o. A. den 29 April 1752.
482
Bilagor.
och kiänner, både här och å de andre ställen, thit Högloft.
11- o. A:ns vördade förtroende behagat mig förordna.
Derföre har det varit och är långt ifrån mig att vilja
uprifva eller under ny votering ställa, hvad en gång genom
omröstande blifvit hos oss beslutit.
Innan voteringen skedde, var jag af den tancka, i
anseende till hvad 1734 och 1743 åhrens Riksdagshandlingar
afgiordt och faststält, och vid öfvervägande af the
både då och nu af en dehls våre värde medbroder anförde
mogne reflexioner och grundade skiähl, att nästa Riksdag
nödvändigt borde flyttas ifrån Stockholm.
Jag är ock af samma tancka ännu och styrckes deruti
så mycket mera, som jag till hvar och ens mogna bepröfvande
lemnar, om icke mycket torde varit ogiordt, så
framt Riksens Höglofi. Ständers yttrade tanckar angående
Riksdagens flyttande 1734 blifvit värckställte.
Men så olagligit jag ansedt att genom ny votering
ställa under omröstning, huru vida vårt Stånd genom ortens
utnämnande gått in uti en rättighet, Riksdagsordningen
Kongl. Maj:t med Råds råde allena tillägger och
1743 åhrs Riksdagsbeslut i 12 § Kongl. Maj:t enskilt förbehåller,
genom sednare Riksdagsbeslutet ej är ändrat,
eller dylik förklaring öfver Riksdagsordningen uti något
af de förra Riksdagsbesluten finnes giordt; äfven så skiäligt
och billigt har mig förefallit att ingå uti en
jämkning, när den efter mitt begrep var nyttig och nödvändig.
Ordsakerne dertill äro följande, hvilka jag för min räkning
låter flyta till protocollet, att efterverlden må dömma,
om jag tänckt väl eller illa, och jag ej finnas ibland them,
hvilkas åminnelse och aska kunde påtalas och straffas,
om någon vidrig påfölgd skulle tima, hvaruti mitt samvete
befriar mig icke haft elfer hafva någon dehl.
Vårt egit Stånds belägenhet, medellöshet, olika tankesätt
innom sig samt en och annans emot oss och Ståndet
hysande misstanka, olika interesse och vedervilja, vählmåendets
försvagande, fattigdomens ökande genom långa
Riksdagar, våra förmåners och rättigheters minskande och
inskränkning äro de drifvefiädrar, hvilka synes böra föra
oss tillsammans att en gång blifva alle innom oss ett enigt
och af Gudi välsignadt folck och den totale undergång
Bilagor.
483
[hvarmed] en ännu längre varande oenighet och misstroende
eftertänkeligen hotar, kunna undvikas.
Att Adeln och Bondeståndet, uti fastigheter possessionati,
hafva enahanda och inseparabelt interesse; att
rikets försvar och krigsmacktens styrcka uppå desse tvenne
Stånden hufvudsakeligen beror; att Prästeståndet genom
sin nit och grundelige föreställningar mycket godt uträttat
och ännu vidare till en osöndrad enighets vinnande och
bibehållande uträtta kan, är oförnekeligit.
Desse tvänne Stånden anse för deras hemmavarande
medbröders och det allmännas bästa och säkerhet högst
fördehlacktigt och oumgängeligit, att Riksdagen till en
annan ort härnäst må flyttas, och anse all angifven svårighet
deremot och upgående kostnad lätt att afhielpa och
drägeligare, än thet the under Riksdags hållande i Stockholm
finna och undergå måste.
En hvar af them märcker och kienner siukdomen och
hvar skoen klämmer; de bedia, att R. o. A. vill lindra
deras tryckande anliggande; de pocka ej, utan klaga sin
och rikets nöd; de vilja ej af ett ständigt vistande uppå
en och samma ort befästa oomkullstöteliga borgar och långt
förut prseparerade principier och anläggningar till oenighets
bibehållande och vårt Stånds ringa öfriga förmågos
och rättigheters utsugande och undergräfvande, utan vilja
på en gång slå sig lösa ifrån alla de band och stämplingar,
som fängslat ovälduge tanckesätt och med blänkande färger
och vidsträckte grenar vilja snärja vår menlöshet och under
en fridrik Adolphs sälla anträde uppå sine förfäders,
de gamle Vasars, Svea Konungars, stohl bortkasta och ända
till åminnelsen utrota den fördömda oenigheten och konstlade
riksdags-vänningars utdrägt och skadeliga inflytelse,
som under en utsirad frihets mantel hysas och förebäras.
Till ett sådant hälsosamt ändemåls vinnande har jag
ansedt och anser jämkning nödigt till ett uppriktigt och
gemensamt förtroendes återvinnande svänska männ emellan,
och derföre icke ser min tancka förtiena att misstros för
svaghet eller feghet, om R. o. A. sig dertill skulle fogat, ty
sådant hvarken har eller med Guds hielp skall kunna falla
mera uppå mig än andre; men icke eller drifves jag så
långt af egen kierlek och inbillad fullkomlighet, att jag
ej af mogna och grundeliga skiähl ju skulle tåla att blifva
32—083011. Adelns protokoll (XVIII) 1751—1752.
484
Bilagor.
öfvertygad och, när det med giltige raisoner skedt, utan
ledares intryck, vidtaga ett bättre.
Jag älskar och jag ährar de härtill af Präste- och
Bondestånden tagne mått och steg, och för min dehl, under
en mindre uplyst staatsklokhet, tyckes mig se hos
dem uplifvad ett svänskt manna tänkesätt.
Jag beklagar af alt hierta, att vi ej velat möta dem
på halfva vägen, och frucktar, att vi icke så snart mera
återfå ett tillfälle till enighetens ouplösliga sammanbindande,
till det allmännas bästa och R. o. A:ns rättigheters,
förmåners och anseendes bibehållande, befästande
och uprättande.
Jag frucktar, att ett beklageligen länge nog blifvande
misstroende hos menigheten till en dehl af oss kan upväckias,
som kan hafva svårare fölgder, them jag ryser
att nämna, i thet the kiänna vår svaghet och fattigdom
och kunna fatta äfventyrliga intryck utaf någon utmärckt
prsedilection till en enda ort framför alle öfrige i hela
riket, och sådant hos en välsinnad, men icke så grundelig
insikt ägande menighet åstadkomma misstankar, att ett
och annat, [som] i Stockholm och ej annorstädes med den
säkerhet och beqvämlighet finnes, bräckt oss att ingå uti
thet, som the mena oundvikeligen ordsaka Riksdagarnes
utdräckt.
Det är oss icke obekant, hvad uti Lofliga Borgareståndet
yppats; en dehl klaga, att Riksdagsordningen blifvit
bruten och denne sak företagen till votering, medan somlige
hedt den skulle ligga på bordet, in till dess de af
förrige Riksdags-handlingars upläsande fått ali nödig uplysning,
och derpå utgått utan att bivista voteringen.
På ena sidan är svårt, om emot Riksdagsordningen,
som är en af rikets fundamental lagar, så länge then af
Riksens Ständer icke är vorden ändrad, ett Stånds ledamöter
något skulle öfvergå; deremot är ock betänkeligit,
om de öfrige Ståndens biträde och handhafvande dervid
skulle äskas, hvilken äfventyrliga situation aldeles förfallit,
om Höglofl. R. o. A. fogat sig in till de andre
tvänne Stånden och Borgareståndets ledamöter undvikit
en debatte, som ännu står och giäser och både för dem
och oss alla kan blifva nog besvärlig, om deras stridige
interessen föranlåter en skiljning ifrån hvarannan med
Bilagor.
485
upretade sinnen och endels oförrättade och oafslutne
ährender.
Nu kommer jag till det i mitt sinne är det aldrabetänkeligaste.
Vi hafva beklageligen hördt den utaf afgrunden upspundne
och utgrenade osanningen och misstankan, att
om Riksdagen skulle flyttas ifrån Stockholm, torde den
blifva den sista, vi holle, och för vår frihet äfventyrlig.
Jag häpnar, när jag anser och noga öfvervägar alt
det gift en sådan fördömd blåseld innefattar.
Ty det är det samma som att misstänka en G-udälskande,
mild och rättvis Konung att hemligen spela under
afsikter, syftande till ett vålds ärhållande, han heligt
och dyrt afsvurit, vist och visar sig hafva största styggelse
till och ingen annan i sinnet falla kan än then, som af
egen elak sinnesegenskap och okynne dömmer andra efter
sig sielf till edsbrytare och att hysa om sine medbroder
en så näslig tanka, det de skolat haft heder och ähra utur
acht och sielfvilligt skulle vilja afkläda sig allan svänskmanna
rätt.
Derföre har jag tyckt och tycker, att vi inför hela den
ovälduga verlden skulle å daga lägga, huru fullkomligt
förtroende och underdånig tillförsikt vi hafva till vår nådige
Konung och Öfverhet, så att den utspridde lögneandens
foster hos oss haft ingen värckan, utan vi, afunden
till trots, i en välsignad stund flytta vår Riksdag och
derigenom vinna de lyckeliga förmåner till det allmännas
båtnad och enighetens återbringande, vi här måste
sakna; då vinna [vi] ett lugn för skadeliga influencer, som
vi här i Stockholm snart sagt aldrig fått hugna oss utaf.
Kierlek och trohet för Konung och fädernesland, utan
stridighet och gensäjelse med hvarannan täfla, men lysande
eldblåst och förställda ledare aldrig underhålla olikhet uti
våra tänkesätt, upväcka misstroende till vår nådiga
Öfverhet, misstankar till hvarannan, utan alle målade
fläckar såsom skuggen för kroppen försvinna och then uti
mitt memorial så hierteligen efterlängtade enigheten en
gång ärhållas.
Desse äro nu skiälen till min önskade jämkning om
Riksdagens flyttande, och vare detta sagt till outplåneligit
bevis af trohet och kiärlek för Konung, fädernesland
486
Bilagor.
och medbroder, samt att ingen må finna anledning misstaga
sig om mitt tänkesätt, thar ord och hierta, hand och
mund altid varit lika och inseparable.
Bilaga 15.
Ödmiukt memorial vid Riksens Högloft. Ständers Handelsoch
Manufactur-Deputations berättelse af den 24 nästl. Februarii
angående afl. Kammereraren Hånges balance och redogörelse
för Manufacturfonden.*)
Orsakerne til bemälte Hånges ansenliga balance, som
efter Kongl. Commissorial-Rättens tryckta dom bestiger
til 882,730 dal. kopparmynt förutan det derpå uplupne och
betalte Banco-intresset, föregifves vara följande:
1. At vid Contoirets första inrättning år 1739 betieningen
blifvit så knapp och otilräckelig inrättad, at Hånge
var den enda person, hvilken hade både at hålla räkenskaperna
samt giöra insättningar och förrätta collationeringarne
i Hängnen, hvarmedelst ingen controll stod at
vinna.
Härvid påminnes, 1) at vid et Lands-Contoir, hvarest
mångdubbelt mera arbete och sysslor förefalla, bestås ej
mera än 1 Kammererare och 1 Skrifvare med 100 dal. snuts
lön. 2) Om Contoirets betiening ej varit tilräckelig, så
inföll året derpå, eller 1740, Riksdag, då Contoiret både
kunnat och bort hoos Riksens Ständer sådant angifva.
2. Anföres vidare, at i anseende til uteblifvande
räkenskaper för de förr år 1739 influtne Landshielps-medel
ingen hufvudbok emedlertid och förr än efter Hånges död
kunnat vid Contoiret inrättas.
Härvid påminnes, at för 1738 och förra årens Landshielps-medel,
i anseende til då utevarande upbördsmäns räkningar,
hade särskilt hufvudbok giöras kunnat, och för 1739
och sednare årens medel hufvudböcker för hvarje år afslutas,
och om hvilken methode Herrar Fullmägtige hade
kunnat få kunskap af en enda skrifvare vid Kammarvärket.
Och således kan Manufactur-Contoirets förklaring
0 Upl. hos R. och A. den 7 Maj 1752 och bifölls.
Bilagor.
487
i detta ock så mycket mindre för giltig anses, som det är
oerhörda saker, at en uppbördsman på 8 års tid ej afgifvit
en enda årsräkning.
3. At Hånge af den methoden, som honom årligen skall
hafva blifvit anbefalt, at genom summariske Extracter öfver
Contoirets inkomst och utgifter emedlertid, och in tils hufvudboken
kunde slutas, giöra redo, har så illfundigt vetat til
sitt onda upsåts befrämjande sig betiena, at han derigenom
kunnat förvilla och bedraga Herrar Fullmägtige.
Härvid påminnes, 1) at en upbördsman, som har
Cassaräkning om händer, är skyldig efter instruetioner och
allmänna förordningar hvar månad at visa redo med giltige
verificationer, och om det skier genom Extracter, förslager
eller räkning, så ankommer dock sådant ut på et och
det samma; men alt slikt finnes vid Contoiret vara utur
ackt låtit. 2) Hade Herrar Fullmägtige fulgiordt sin den
14 Maii 1739 undfångne instruetion med flere till redogörelse
för pubbque medel utgångne förordningar, så hade
Hånges så kallade illfundiga upsåt ej något kunnat värka
til Kronones skada.
4. Ytterligare anföres, 1) at Hånge genom falska
assignationer på Hängnen practicerat sig til stora summor,
2) hållit dubbla Hanco-böcker, 3) borttagit och undanhållit
de ifrån Hallrätterna och Siötulskambrarne til Manufactur-Contoiret
upsände penninge-summor och likväl til samma
värk återsändt vederbörliga gvittencer.
Härvid påminnes: l:o Banquen har hvart qvartal til
Manufactur-Contoiret insändt förtekning på de assignerade
posterne och derefter beräknat intresse på hvad som
varit assignerat öfver behållningen, och således hade det
icke kunnat vara Contoiret obekant, hvad som assignerat
blifvit, om annars någon af dess ledamöter sådant påsedt.
2:o Hånges dubbla Banco-böcker hade icke eller något haft
at betyda, om någon af Contoirets Herrar Fullmägtige
efter instruetions 12 § bemödat sig at jemte Hånge coll åttone
ra Banco-räkningen hvart qvartal. 3:o Den Kongl. Commissorial-Rättens
tryckte ransakning och dom ifrån pag.
81 till 107 utvisar, at alt ifrån 1739 til 1746 många poster
i Bancosedlar uti förseglade bref ifrån Herrar Landshöfdingar,
Hallrätter och Siötulskambrar ankommit til Manufactur-Contoiret,
der blifvit för protocollet öpnade och
488
Bilagor.
Bånge tilstälte, sig bestigande tilhopa til 191,000 dal.
kmt, hvilka han bort i Banquen insättja, men sådant icke
giordt.
Hade Contoirets Herrar Ledamöter haft den minsta
ömhet om säkerhet för de dem anförtrodde riksens ansenlige
medel, så hade de ju både bordt och kunnat hvarje sammankomst
låta Bånge inför sitt protocoll upvisa Banco-insättnings-attest
på de til honom förra session lembnade capitaler
af Bancotransportsedlar. Men sådant med det mera,
som Kongl. Commissorial-Rättens tryckta ransakning innehåller,
utmärker nogsamt, hvad stor efterlåtenhet Herrar
Firllmägtige i sine giöromål brukat. Och hvad ansenlig
skada manufacturerne och hela riket deraf tagit, varandes
ock i samma ransakning en särdeles märkvärdig omständighet,
at Contoiret vid 1743 års Riksdag' hoos Riksens
Höglofl. Ständer anmält Bånge till decharges undfående för
sine då framfarne 4 upbördsår, men han likväl då icke
visat redo och räkning för et enda års upbörd.
På de omständigheter, som nu i korthet och summevis
blifvit anförde om Bånges ballance, är min mening såsom
Riksdagsman:
1. At Manfactur-Contoirets Herrar Ledamöter varit,
äro och blifva Riksens Höglofl. Ständer ansvarige för de
under deras förvaltning sedan år 1739 stående Landshielpsmedel
och Manufacturfond. Och at de derföre äro skyldige
at visa sådan redo och räkning, som samma års utfärdade
instruction med flere å trycket utgångne förordningar
rörande redogiörelse för publique medel förmå och innehålla.
Riksens Höglofl. Ständer hafva satt sitt förtroende til
deras fullmägtige och [äro] hoos dem berättigade at söka
sin ersättning. Hafva Herrar Fullmägtige på en origtig
och mot förordningar stridande grund haft sitt förtroende
til Bånge och låtit honom efter sitt behag och utan behörig
tilsyn hushålla med riksens medel, så må de hålla
sig til hans ägande och upgifne fordringar.
2. På sådan grund hemställes til Riksens Höglofl.
Ständers ömma och rättvisa ompröfvande, om icke Herrar
Fullmägtige vid Manufactur-Contoiret, genom vederbörande
Advocatfiscals handläggande och utförande, måge blifva
i förenämde mål stälte under den Kongl. Cammar-Revi
-
Bilagor.
489
sionens ransakning och dom, utan at hvarken någon af
Riksens Höglofl. Ständer til äfventyrs härtils därvid giorde
handläggning eller någon i Kongl. Commissorial-Rättens
ransakning och dom anförd omständighet må i vägen ligga
eller uppehåld giöra.
3. Och som, efter hvad redan anfördt blifvit om Bånges
balance, Contoiret under sin förvaltning låtit påskina en
alt för stor både efterlåtenhet och ovulighet, så torde vid
sielfva Manufacturmedlens utdelande til hvariehanda behof
icke gådt stort bättre och försigtigare til. Hvarföre
min mening äfven är, at 2:ne eller 3:ne i räkenskaper väl
ärfarne män blefvo tilförordnade at, efter sluten Riksdag,
straxt företaga sig 1739 och sednare årens räkenskaper
för Manufacturmedlen til igenomseende och de dervid
giörande anmärkningar til Kongl. Kammar-Revisions vidare
öfverseende och ompröfvande upgifva, och hvarmed
sedermera så förfaras kunde, som instruction för Kongl.
Kammar-Revision för riksens medel i gemen stadgar, då
Riksens Höglofl. Ständer vid nästa Riksdag kunde få en
fullständig och pålitelig berättelse om rätta förloppet af
Landshielpsmedelen och Manufacturfonden, som i flere år
sträckt sig så långt, at en ståndsperson icke kunnat få
en enda knapp i råken, som ej varit besvärat med samma
afgift, och än mindre det mera.
4. Vid 1734 års Riksdag blefvo Kongl. Kammar-Collegium,
Stats-Contoiret och Kammar-Revision stälde under
Kongl. Maj:ts Justitige-Revision til laga ransakning och
Herr Justitim-Cancellerens åklagande i anseende til ersättning
för Daniel Svenssons balance 70,000 dal. smits capital.
Och således förstår jag ej, at något hinderligit vara
kan, det ju Herrar Ledamöter af Manufactur-Contoiret för
sin oförsigtiga disposition äfven böra ställas under laga
ransakning. Kunna de visa sin oskuld bättre, än härtils
skiedt, så är hvar man därom öfvertygat, at de få niuta
sin oskyldighet til godo. Äro de ock skyldige, så är ju
rättvist, at de böra stå i ansvar derföre.
5. Det andra stycket uti Höglofl. Manufactur-Deputations
berättelse angår methoden til redogiörelse för Manufacturfonden.
Höglofl. Deputation berättar, at vid sidsta Riksdag
blifvit antagen en Räkenskaps-Commissarius, som skulle
490
Bilagor.
förekomma K ammer erarens balance hädanefter vid Ma^ufacturfonden;
men den methoden är äfven aldeles otilräckelig
och osäker samt stridande och skiljaktig ifrån
alle andre för riksens medel proberade och antagne räkenskapsmethoder,
hvaraf nogsamt slutas kan, at hvarken
uti Manufactur-Contoiret eller dess betiening finnes en enda,
som äger eller har tilräckelig kunskap om redogiörelse
för publique medel. Och således synes det högst oumgengeligit
vara, at Kongl. Maj:ts och Riksens KammarCollegium
blir anmodad at til redogiörelse för ManufacturContoirets
inkomst och utgift afgifva en behörig
som jag ock håller före, at Kammereraren vid bemälte värk
borde rätt så skiäligit afgifva årligen sin hufvudbok med
dess verificationer til Kongl. Cammar-Collegium, som alle
andre Riksens Håfrätts och Collegiers Cammererare det
alt hitintils giordt och ännii giöra, på det äfven sådane
räkningar för Manufacturfonden hoos Kongl. CammarCollegium
årligen kunde blifva proberade och vid Kongl.
Cammar-Revision reviderade lika som för alle andre statsmedel,
då Riksens Höglofl. Ständer hade långt lättare
före at blifva öfvertygade om rigtigheten deraf än då, när
upbördsmannen tilstyrkes decharge, innan han giort räkning,
och kunna inga större hemligheter förekomma uti
redogiörelsen för Manufactur- än för Statsmedlen, och för
hvilka sednare all räkenskap giöres til Kongl. CammarCollegium.
Stockholm den 29 April 1752.
0. Malmerfeldt.
Bilaga 16.
a) 8. G. Stiärnelds memorial om tre nya regementens
upprättande.1)
Under sisthåldne R. o. Arns sammankomst hade en
värdig ledamot den äran at påminna om svar uppå sitt
för någon tid sedan ingifne memorial, uti hvilket bland
annat anfördes, at Hans Kongl. Maj:t Konungen til Riksens
Ständer skall nedgifvit et project til 3:ne nya regimenters
inrättande genom de nu varandes fördelande ifrån
*) Upl. hos R. o. A. d. 8 Maj 1752. ' Upl. hos Pr. St. d. 23 Maj s. å.
Bilagor.
491
1000 till 800 man. Vid Expeditionen har jag äfven erhållit
den underrättelsen, at berörde memorial blifvit remitterat
til Riksens Ständers Secreta Utskott. Jag har
ock af Herr Grefve Brahe fått det svar, at Secreta Utskottet,
vid öfverläggningen om nyttan af högstbemälte Hans
Kongl. Haj:ts project, funnit sådane omständigheter dervid
förekomma, hvilka, som de til sakens uplysning skola tiena
och skola vara af den beskaffenhet, at de fordra tysthet,
föranlåtit Secreta Utskottet, utan at meddela Riksens Ständers
plena sina tankar deröfver, taga sådana mått, hvilka
Secreta Utskottet funnit med des plickt enliga. Jag har
ingen anledning at tro, thet Hans Kongl. Maj.ts merhögstberörde
project lärer vara grundat på sådane hemligheter,
som för Riksens Ständer icke kunna göras bekanta, men
mera ordsak at mig föreställa, thet Secreta Utskottet för
des del icke velat antaga thet samma i anseende til
statens gravation, ehuru statens tillökning eller förminskning,
äfven som försvarsvärckets bestånd eller utvidgande,
förnemligast tyckes bero uppå Riksens Ständers
plena godtycko och förordnande, enär derjemte kommer
i oväldugt öfvervägande, at bekostnaden stiger til ganska
ringa summa emot den deraf tillflytande nyttan, och at
tillgång dertill finnes, utan statens värckeliga besvär, uti
det så ovedersägeligen nyttiga som berömvärda project,
hvilcket Herr General-Majoren Grefve Liven til Secreta
Utskottet öfverlemnat, hvarutinnan ibland andra utvägar
äfven en säker tillgång upgifves uti de vacante soldatnumror,
som redan uti armén äro och framdeles på viss
tid och till visst antal existera kunna, och hvarmedelst
arméen innom sig sielf lemnäs en säker tillgång at till
rikets sanskylldiga båtnad i mångfalldig måtto vinna en
märckvärdig förkofran, at förtiga besparingen af de ansenlige
penningesummor, som till regimenternes transport och
marcher til garnizoner och fästningsarheten och theras
underhållande therstädes användas.
Om nu vid öfverläggningen i Secreta Utskottet någre
raisonements, som fordra hemlighet, och hvarpå betänckeligheten
vid projectets gillande sig grundar, förefallit,
hvilcka icke böra underkastas det allmännas omdömme; lärer
likväl sådant icke kunna hindra, at ju en sak, som i och
för sig sielf icke kan vara insvept i hemligheter, må af
492
Biläger.
det allmänna beskådas, ther öfverläggas och afgöras. För
min del kan jag ej finna, hvad hemligheter härmed skola
vara förknippade; ty som vi icke kunna bortgömma våra
fästningsbygnader, så at icke hela verlden ser dem vara
till vårt försvar anlagde, så är fölgachteligen ostridigt,
at desse måste till ändamålets vinnande besättjas med
manskap; skall åter detta skie, så måste ju ständiga garnizons-regimenter
inrättas; skola vi få dem, så måste någon
stam dertill tagas på så säker fot, at de i Sverige liggande
regimenter, til deras ofelbara undergång, icke på alt för
mångå ställen fördelas, utan uti möjeligaste måtto blifva
tillsammans, hvilka bägge ändamålen säkerligen på intet
annat sätt kunna erhållas än genom regimenternes fördelande,
hälst det är och blifver en ofelbar sanning, at
ellofva regimenter af 800 mans inöfvad stam recruteras
med mera nytta och större förmån till 1200 man hvardera,
när nödvändigheten det fordrar, ändå styrckan i proportion
med aldeles nya regimenter tillökas. Jag kan ej
eller föreställa mig, at någon hemlighet kan vara förborgat
vid den omständigheten, som rörer våra värfvade
regimenters conservation, emedan jag förmodar mig bunna
se in i de angelägenheter, som förefalla vid ett regimentes
tillbörliga underhållande, och således kan jag utan
perspectiv finna, at om alla nödiga fästningar skola besättjas
med de hos oss nu befinteliga värfvade regimenter,
så blifva regimenterne ruinerade, ej allenast derigenom,
at de måste på alt för många ställen fördelas och compagnierne
styckas, utan ock af den ordsak, at Officerarne säkerligen
lära säja op passevolaneen, hvilcket vid de värfvade
regimenters förra öfvergång til Finland skiedde, men
af nya tilkommande Officerare icke kan förmodas, aldenstund
de, dermedelst at ständiga garnizoner til exempel i Finland
inrättas, niuta sin befordran. Utom det at jag icke bör
tro, det en Capitain vid sådant tilfälle mera älskar sin
egen inkomst än det allmännas väl, har jag så länge varit
vid värfvat regimente, at jag nogsamt vet, at den som ej
kan underhålla 100 man, han får svårt at skaffa 125. Yi
finna G-ardet och Artilleriet i godt stånd, utan at compagnierne
bestå af mera än 100 man. Om någon skulle tycka,
at ett regemente af 800 man vore i anseende til våra grannars
alt för svagt, så må han allenast eftersinna, at en
Bilagor.
493
commenderande General kan til arméen utur fästningarne
utcommendera så mycket manskap, som han af
regimentet behöfver bruka, och deraf formera så stor
bataillon, som fordras, och utom dess intyga väre historier,
at folckets godhet, men icke dess myckenhet, giordt
våra segrar.
Ja, olyckelige vore vi, om vår armée commenderades
af någon, hos hvilken en sådan princip gälde at ej tora
slåss, förr än han till mängden af folck jämlikar vår fiende.
När jag eftersinnar, det ingen svensk kan täncka så ovärdigt
och nesligit, at vårt rike är med alt för många Officerare
belastat, så at det ingen sådan tillökning tål, så
måste ju hvar och en önska, at inrättningen af nya regimenter
vunne sin fullbordan. Yi äga nu, Gudi lof, en
vacker, skickelig och välartad ungdom. Sådant är ostridigt
en välsignelse, och bör man söka tillfälle at utan
deras medbröders förtryck upmuntra dem. Härmedelst
kunna 87 Officerare niuta belöning för det de till fäderneslandets
nytta användt sin tid och egendom till goda kundskapers
förvärfvande; häraf förordsakas så nyttiga som ansenliga
rörelser i arméen. Härigenom kan ock efter mitt
omdömme läggas grunden till Finlands försvar, hvilcket,
så mycket möjeligit är, bör vara innom sig sielft, emedan
det vid oförmodeligit anfall härifrån icke så snart kan
undsättjas. Skulle detta vara en hemlighet, så göra vi
oförsicktigt at genom fästningsbyggnaden visa, det vi önske
at vid tillfälle kunna försvara oss. Jämföre vi vår
armée emot republiquen Hollands, så finna vi i den senare
ett mäckta stort öfverflöd på Officerare emot det
antal troupper, som där underhållas, ty den är försedd
med 2:ne Fältmarskalckar, 13 Generaler, 48 General-Lieutenanter
och 62 General-Majorer, som hafva befäl öfver
90 regimenter complette Officerare och 51,074 man soldater,
med artilleriet inberäknat, hvilket hosföljande förslag
en détaille utvisar, deremot vår armée, som ungefärligen
äger lika stort antal af manskap, likväl icke har
mer än 1 Fältmarskalck, 2 Generaler, 2 General-Lieutenanter
och 10 General-Majorer in alles. Således kan jag för
min del ej finna, hvaruti de af Grefve Brahe nemde hemliga
considerationer kunna bestå, och det så mycket mindre
som, då det Hamiltonska regimentet blef uprättat, det
494
Bilagor.
samma först tålde at blifva plenorum godtfinnande underställ
Jag
hemställer för den skull till Riksens Höglofl.
Ständers närmare bepröfvande, om icke nödigt vore, at
Secreta Utskottet blefve anmodat at til Riksens Ständers
plena upgifva Kongl. Maj:ts högstberörde nådiga project.
Stockholm den 7 Maji 1752.
b) B. O. Stackelberg* memorial rörande samma frågaJ)
Enär Riksens Höglofl. R. o. A. til Riksens Höglofl.
Ständers Secreta Utskott behagat remittera det här en
gång omrörde och i sidsta pleno åter påminte ärendet om
två eller tre nya guarnizions-regementers uprättande i Finland,
förstod jag saken icke annorlunda, än at R. o. A.
hade sig förbehållit at yttra sig öfver qvcestio an, så snart
Secreta Utskottet fädt öfverväga och utröna de för riket
nyttigaste förslag och sätt till verckställigheten häraf.
Min oförgripeliga tancka i det målet grundade jag på 18 §
i Riksdagsordningen, som utmärcker de hemligheter, hvilcka
Riksens Ständers plena under Secreta Utskottets tysthetsed
försegla vilja, och ibland hvilcka detta ärendet
ingalunda behöfver bortgömas, efter det hvarcken kan skie
i löndom eller med sig förer något äfventyr i våra författningar
med främmande magter.
Så litet jag kan berömma mig af kunskap i de utrikes
ärender, så lätt må dock den aldra enfaldigaste med mig
skönja, at hos våra grannar det ej på något sätt misstydas
kan, eller med skäl någon ny oro och tvehogsamhet
upväcka, om vi täncka på tarfvelig besättning, när vi redan
begynt bygga fästningar, om vi söka lindrigare och
för riket mindre kostsamma medel än de, som hittils
vidtagne äro, at i Finland underhålla nödigt folck til at
fortsättia byggnaden. Sielfva saken visar så klart sitt
menlösa och billiga ändamål, at ingen kan bekymras med
misstanckar deröfver, och fast mindre en granne, hvars
styrcka på den sidan är oss ändå nog öfverlägsen.
Blir altså detta ärendet fritt från ministerielle spörsmål,
så kan och bör det enligit Riksdagsordningen i ple
»)
Upl. hos R. o. A. den 9 Maj 1752.
Bilagor.
495
nis föredragas och afgiöras. Eller om omöjeligheter ligga
i vägen, dem Secreta Utskottet ej finner medel och förslag
at undanrödia, så tyckes åtminstone skälen och omständigheterne
böra gifvas oss tilkänna, på det vi må
veta, om och hvarföre en så önskelig sak måste ansees
för ogiörlig, på det vi må öfvertygas, at intet sätt är vid
handen gifvit eller nu uptänckas kan til dess verkställighet.
Efter mitt begrep finner jag denna författning högst
önskelig och nödig af följande skäl:
1. Är redan nämt och hvar man vet, at fästningar
hvarcken byggas eller försvaras utan manskap.
2. At de finska regementerna ej allena uthärda med
bygnaden, synes nogsamt af den transport, som härifrån
Sverige redan skiedd är.
3. Om bygnaden än vore färdig, skulle dock ej
de finska indelte regementer utan alt för stor känning
för det fattiga och folcktoma landet kunna brukas i guarnizion.
4. At fortsättia bygnaden och den besättia med
svenska indelta regementer, blir ju längre ju svårare, både
för landet, som måste så länge umbära sina knecktar och
många af dem mister, genom det de vid orten och arbetet
ej vane äro, som ock för Kronan, efter på transport och tractamente
för manskap och Officerare måste giöras så ganska
stor bekostnad, hvilken dessutan åtminstone på fem månader,
tå intet arbete skie kan, är så godt som förlorad.
5. Skall det härifrån Sverige commenderade manskap
tid efter annan aflösas, så blir kostnaden ännu så mycket
större genom fram- och återförsel. Men at sådant nödvändigt
skie måste, tyckes billigheten äska, om annors
tungan och bördan för somliga rotar ej skall varda alt
för svår, tå de i rolig fredstid flere år bortåt måste sakna
sin soldat både i landtbruket och folckökningen, när andra
få behålla honom hemma hos hustru och knecktetorp.
6. At til Finland öfverföra någon del af det på tyska
bottnen och här i Sverige värfvade manskap, antingen hela
regementerne eller en del af hvardera, vore väl en liten
besparing för publicum, men för desse regementer en total
ruin, efter de både igenom desertion och siukdom skulle
bortsmälta.
496
Bilagor.
Återstår altså, i mitt sinne, intet bättre medel än at
uprätta nya värfvade regementer på det sätt och genom
de medel, som redan dertil lära angifne vara, och som
jag hördt sägas vara sådane, at Kronones bekostnad therigenom
ej mer blifver än 25,000 dal. smt årligen. När man
nu deremot räknar de här frammanföre andragne svårigheter
samt den dryga utgiften at til Finland transportera
och der underhålla så mycket svenskt manskap, så blir
7. Säkerligen publici bekostnad härmedelst snarare
förminskad än förökad.
8. Finland får en tilväxt, som så väl behöfves, af
invånare, hvilcka der blifva bofaste och aldeles hemma,
emedan stammen til desse nya regementer borde tagas af
annat än finskt manskap och hälst sådant folck, som förstode
någon ärlig slögd, deri de landets infödingar tiena
och undervisa kunde.
9. Kronan får en ny styrcka i defensionsvercket, som
vid påkommande nöd, den Gud nådeligen afvände, utan
möda kan snällt förökas och bli tienstnyttig genom compagniernes
förstärckande, deremot ett aldeles nytt i brådskan
uprättadt manskap kostar mera och mindre gagnar.
10. Blir detta ett önskat tilfälle at bruka och befordra
en hop vacker ungdom, som under krigsåren derute
användt sin svett och blod at giöra sig skickeliga til
fäderneslandets tienst, men nu måste gå ohulpne och söka
bröd hos främmande, der de sin ägendom til en del redan
tilsatt, och på slutet aldeles bli främblingar i sitt fädernesland,
det allmänna til mycken afsaknad.
Af desse och flere skäl torde Riksens Högloft. Ständer
vid närmare öfvervägande finna sig föranlåtne at fastställa
qucestio an i detta angelägna och riksvårdande
ärende, på det, innan de skill jas åt, Secreta Utskottet,
hvad medlen och sättet angår, ju förr dess hällre sitt mogne
betänckande må aflemna kunna.
c) G. F. von Schantz memorial rörande samma fråga})
Mine gunstige Herrar, som i går förehades om nya
regementers upsättiande till fästningsvärckens försvar uti
') Upl. hos R. o. A. den 9 Maj 1752.
Bilagor.
497
storfustendömet Finland, så kan jag för min dehl inte
undgå med mindre än at deröfver få yttra mina tanckar.
Hvad saken vidkommer, så har vähl Herr Öfverste Calling
som Öfversten Herr Stierneld både skrifteligen och munteligen
förestäld R. o. A. den nytta och fördehl, som rikets
vähl och säkerhet till fästningsvärckens försvar derunder
bero, om ändamåhlet vunnos; och begär jag för min dehl,
at Secreta Utskottet till R. o. A. upgifver de hinder, som
deremot strides (!) at inte kunna ingå uti vår nådige Konungs
högst angelägne till rikets försvar och säkerhet
tagne mått. Efter mitt begrepp kan jag inte finna, at
denne saken är af den beskafenhet, at hon fordrar någon
tysthet. Naturligare kan aldrig i verlden gifvas, sedan
bygnaden är giordt och allom kunnog, at man då utser
sådane säkre vägar til des bevakning, som kunna vara
för riket gangneliga; eller skola vi då bygga och lembna
husen öde, så frucktar jag, at vi då för sent ångra at våra
grannar dem inrymma. Jag lembnar ehr, mine gunstige
Herrar, at sielfve om dömma, hvilketdera är bättre: at
hafva uti en fästning et fålch, som ständigt blir dertill
brukat, både till bevakning och arbete, får så naturligen
större drift och mera åhuga och gior arbetet lättare än
den, som ena åhret blir flyttad från et till et annat ställe;
omkåstnaden blir ganska liten i anseende till det, at
de värfvade regementerne finnes vara af den styrckan, at
de kunna förminskas. Staten kan ej heller så mycket lida
i anseende till det manskap, som derifrån tages och härtill
föreslås, det endaste hinder, som lär vara till detta
påsyftande ändamåhl är med Officerares tillökning, hvilcket
jag för min dehl tycker, at R. o. A. bör aldeles inte
hafva något betänckande vid, hälst som R. o. A. vid
Stabsofficerares tillökning förklarade, at arméns styrcka
bestod förnämligast i antahl af Officerares tillsättjande. Nu
torde vähl någon till efventyrs fråga, hvarmed de skulle aflönas,
så svarar jag sielf deruppå, at jag inte är hemma uti
statssakerne, utan jag lembnar det derhän till de Herrar,
som har insicht uti sådant, hvilcka kunna föreslå tienliga
medel; mig tyckes, om ändamålet vunnes, så led staten
ingen gravation, åtminstone mycket liten, i anseende till
det at Kronan då sluppe ifrån Sverige öfver till Finland
transportera något manskap, hvilcket ej lärer skie årligen
498
Bilagor.
med mindre omkåstnad än at underhålla trenne nya regementen
både med officerare och gemene; de indelte regementerne
blefvo derigenom mycket lindrade, rotarne fingo behålla
sine dyrlegde karlar i fredstiden hemma, till sine åckerbruks
siötsell, Herrar Officerare vid indelte regementerne utan
omkåstnad efterse sine boställen, så jag tror, om det Ärbare
Bondeståndet, som får tiennas(!) vid största olägenheten vid
sådane comenderingar och transporter, skulle nog stämma
in med R. o. A. tillika med de andre Stånden och önska,
at denna saken vunno bifall, åtminstone underlät de aldrig
at tillika med R. o. A. i all underdånighet hos Hans
Kongl. Majit aflägga deras undersåteliga tacksägelse, för
den öma och fader liga omvårdnad, som han tagit till oss
och rikets försvar och säkerhet samt hela arméns bästa,
vählmågo och upkomst. Till slut så ber jag ehr, mine
gunstige Herrar, at ni inte lembnar denne saken oafgiord,
utan söker till at efterkomma vår nådige Konungs vilja
och vählbehag, och ber jag för all ting, at ändamålet vinnes;
vi har sielfve största förmåhn deraf. Undren inte, at jag
för edra öron, mine Herrar, kommer med en skrift, som
jag i pennan författad efter min mening, af alt hierta
vählmenande, inga smekeliga ord eller skrifart, ty min
metié är inte annan än at vara och skaffa mig födan med
pliten.
d) J. G. Greutz yttrande till protocollet den 9 Maj
1752 i samma fråga.
Efter vår fundamentale lag, Riksdagsordningens 18
§, hörer till Secrete Utskottets utarbetande och afslutande
alt hvad statsvärcket rörer, jämte försvarsvärcket i anseende
till fästningarne och arméen. Till följe häraf är ock
af Hans Kongl. Majit till Secrete Utskottet remitterat
det förslag, som i underdånighet ingifvit blifvit ang. trenne
nye regementers inrättande. Således tillkommer thet Secrete
Utskottet efter min tancka att lenina till Hans Kongl.
Majit sitt underdåniga svar och utlåtande, huruvida det
ingifne förslaget kan vara nyttigt eller ej, samt i anseende
till kostnaden möjeligit; men ingalunda tillhörer oss
att nu omedelbart draga målet ifrån sitt rätta och behö
-
Bilagor.
499
riga ställe. Jag hemställer Eder, mine Herrar, att döma,
med hvad skjäl ett plenum kan utsäga, om en sak har
sådane hemlige considerationer, att then i anseende thertill
antingen bör komma till thess cognition eller ej, när
man intet kan hafva sig alla omständigheterne bekante,
eller tå till thet minsta ganska få af thess ledamöter therom
äro kunnige. Misstroende till så mogne, vittre och
redelige Herrar och män, som Högloft. R. o. A. till ledamöter
i Secrete Utskottet innom sig sielfve utvaldt, kan
aldrig äga rum hos Riddersman, som alla dagar haft och
böra hafva till sine medbroder i Secrete Utskottet och
flere Deputationer alt tillbörligt förtroende. Vårt Stånd
utgjör ej eller, mine Herrar, mer än ett bland trenne, af
hvilcka Secrete Utskottet består. Således står ej i vår
vilja eller magt ensamt att draga från Secrete Utskottet
en sak, som rätteligen dit hörer. Eör min del är jag, i
anseende till andragne skjäl, af den tan ekan, att oss icke
tillkommer emot sin rätta ordning fordra af Secrete Utskottet
then therstädes rätteligen anhängige saken ang.
de nya regementernes upprättande, utan må Herr Öfversten
Baron Stiernélds memorial simpliciter dit blifva remitterat.
e) J. A. von Lantingshausens dictamen ad protocollum
i samma fråga.1)
Då jag i går begärte, at memorialet angående de tre
nya regementers uprättande måtte blifva på bordet liggande,
var sådant i följe af Riksdagsordningen, på det
at alla ledamöter af Höglofl. R. o. A. kunde giöra sig
närmare underrättade om de omständigheter, som i samma
memorial omröres, än de af et hastigt upläsande sådant
genast kunde inhämta.
Men ju mera jag skielf (!) eftertänkt desse omständigheter,
ju mera styrkes jag i den mening, at denna question
ej af R. o. A. samt de öfvriga respective Ständer i
plena kan uptagas och afgiöras. Den rörer defensions- och
statsverket, hvilka delar af Riksdagssyslor, i följe af vår
besvurna Regeringsform och Riksdagsordning, endast ankomma
på Secreta Utskottets giöromål.
x) Upl. hos R. o. A. den 9 Maj 1752.
33—083011. Adelns protokoll {XVIII) 1751—1752.
500
Bilagor.
Hans Kongl. Maj:t med Råds råde häfver äfven i nåder
funnit detta mål af samma beskaffenhet, emedan det
samma redan til Secreta Utskottet blifvit remitterat, som
nu är i begrep at därutinnan afgifva des underdåniga svar
och betänkande.
Så länge nu således desse fundamentale lagar ej blifvit
ändrade eller upbäfne, så kan jag ej annat för min
del än styrka R. o. A. dertil at låta samma sak orubbat
och i följe af des naturliga gång förblifva bos Secreta
Utskottet, som efter ömmaste samvete och omvårdnad för
rikets försvar och statsvärkens uprätthållande bäst deröfver
bos Hans Kongl. Maj."t i underdånighet lärer kunna
sig yttra.
f) Sten Coijets dictamen ad protocollum i samma fråga.1)
Vid det nu förevarande ämnet om trenne regementers
tillökning finner jag för min del den första frågan vara,
huruvida det kan höra till plenorum uptagande och afgörande
eller icke.
Detta är lätteligen besvaradt, när man anmärcker, at
både stats- och defensionsvärcket äro ibland Secreta Utskottets
giöromål, och at med dem bägge detta förslag
om regementers tillökning en naturlig gemenskap bäfver;
det lärer så litet kunna nekas som det, at till nya regementer
fordras nya medel, och at de böra tiena till defension.
Om härvid invändas skulle, at inga andre mål, som angå
stats- och defensionsvärcket, kunna räknas ibland Secreta
Utskottets giöremål än de, som böra vara bemlige, at vid
en fråga om regementers tillökning ingen hemlighet vara
kan, och at till bevis deraf tillförene nya regementer blifvit
uprättade efter plenorum■ derom faststälte beslut, så har
jag fölgiande omständigheter deremot för min dehl at anföra,
nemligen:
l:o At en sak i och för sig sielf kan ansees före at
icke vara af någon hemlighet, men at icke dess mindre
de skiäl och considerationer, som vid dess afgiörande bör
komma uti öfvervägande, kunna vara hemlige, hvaraf tillika
fölgier
*) Dpi. hos R. o. A. den 9 Maj 1752.
2:o skillnad uti tiden, at som omständigheterna kunna
ändra sig, så kan en och samma sak uti så måtto likaledes
ombyta sin beskaffenhet, at den kan uti den ena
tiden vara af de vigtigaste fölgder och hemlighet, uti en
annan åter icke.
Det omrörde ämne förklarar detta bäst. Det är ingen
hemlighet at uprätta ett regemente, men deraf fölgier
icke, at, när ett beslut derom tages, skall den ena tiden
kunna sådane omständigheter därvid förefalla, som uti en
annan icke dervid finnes, och at desse kunna den ena
gången vara af största vigt och hemlighet, en annan åter
sådane, at de kunna läggas för allmänhetens ögon.
Men jag behöfde näppeligen detta anföra, såvida det
ock bevisas kan,
o:o at hvad som tillförene skiedt af p le nis, dåHammiltonska
regementet uprättades, icke har någon gemenskap
med detta förevarande ährende, emedan här icke är frågan
om manskaps tillökning, utan allenast om en tillökning
af Officerare, det jämväl icke har afseende uppå arméen i
gemen, utan enskylt uppå Finlands försvar, hvarest åt■skillige
inrättningar äro giorde, och hvarvid besynnerliga
considerationer förefalla, efter hvilcka denna saken
lämpas bör.
Inrättningarne äro väl kunnige, men derföre bör det
icke blifva kunnogt, huru de komma at nyttias, än mindre
sådane skiäl och considerationer, som jag mig nu åberopat.
At fölgachteligen
4:o Riksens Ständers plena, såsom angående slike omständigheter
icke underrättade, icke äro i stånd at uti
denna saken taga et säkert slut.
Således blir jag för min dehl därvid, at saken hörer
till Secreta Utskottet allena. Efter rikets fundamentale
lagar är Secreta Utskottet, såsom fullmächtige, Riksens
Högloft. Ständer undergifne uti alla de mål, som till Riksens
Ständers egit sluteliga ompröfvande höra, men ock uti
alla de öfrige, som Secreta Utskottet enskylt tillhöra, har
det samma rätt och myndighet som Riksens Ständer sielfva.
At Secreta Utskottet icke kan öfverskrida sin instruction
eller till sig draga det, som uppå dess afgiörande
icke borde ankomma, deremot hafva Riksens Ständer tillräckeliga
medel i händer, och det är långt ifrån Secreta
502
Bilagor.
Utskottets tanka, Men hvad kar deremot Secreta Utskottet
för säkerhet at blifva uti sine giöremål orubbadt,
om igenom en ledamots memorial hos Ståndet en sak skall
där oprifvas, hvilcken Hans Kongl. Maj:t nådigst låtit remittera,
icke till Riksens Höglofl. Ständers, utan till Secreta
Utskottets utlåtande, och hvilcken Secreta Utskottet
uppå dess aflagde dyra ed förklarat vara med sådane omständigheter
förknippad, som icke kunna eller efter rikets
fundamentale lagar böra framgifvas.
Bilaga 17.
Utdrag atur Protocollet, hållit i Riksens Ständers Secrete
Utskott den 16 Aprilis 1752A)
Hos Secrete Utskottet har uti öfvervägande kommit,
huruledes vid förleden Riksdag General-Gouverneurs-Embetet
uti Storfurstendömet Finland allenast för någon viss
tid blifvit inrättadt och för the omständigheter, som tå
voro, hvilka, efter öfverläggning med Riksens Ständers
Cammar-Oeconomie-Deputation, i anseende til the ämnen,
som til välbemälte Deputations giöromål höra, Secrete Utskottet
nu mera funnit hafva så vida uphördt, at Kongl.
Maj:ts embetsman och befählhafvande lära hädanefter kunna
besörja, hvad så väl til landets hushållning som til thess
försvar och säkerhet hörer.
I anledning häraf, och at tilskynda Kronans stat en
besparing, har Secrete Utskottet funnit sig föranlåtit
Riksens Höglofl. Ständer underställa, om icke Riksens
Ständer skulle behaga i underdånighet tilstyrka Hans
Kongl. Majit at låta General-Gouverneurs-Embetet med
then thertil hörande betieningen uphöra, hvarvid likväl hos
Secrete Utskottet uti öfvervägande kommit, at Herr Riksrådet
och Genera 1-Gouvern euren Grefve von Rosen måtte
lemnäs så mycket råderum, som dels i anseende til en eller
') Upl. hos R. o. A. den 20 Maj 1752 och bifallit. Upl. hos Pr. St.
den 23 Maj. »Presteståndet bifaller Secreta Utskottets Prot. utdrag ang.
Genera!-G-ouverneuron i Finland med tilläggning, at, om Kongl. Maj:t
skulle med Råds råde, sedan den föresatte tiden förflutit, pröfva GeneralGouverneurens
närvaro ytterligare nyttig och nödvändig, Kongl. Maj:t då
må äga fria händer at befalla Riksrådet Rosen at vidare blifva der qvar.»
Upl. hos Borgareståndet den 25 Maj och hos Bondeståndet den 27 Maj
och bifallet med Presteståndets »tilläggning».
Bilagor.
503
annan påbegynd förrättning, dels för thess enskyldte omständigheter
nödigt vara kan, och har thet funnit sig icke kunna
kortare tid thertil föreslå än till sommaren nästkommande
år 1753.
Secrete Utskottet har trodt sig af thesse sine tankar
böra gifva Riksens Höglofl. Ständer del, hvilka sielfve
torde lika med Secrete Utskottet finna, huru Herr Riksrådet
och General-Gouverneuren lärer med så mycket större
nytta för riket Hans Kongl. Majit uti Thess Rådcammare
bunna til handa gå, som han sig en grundelig kunskap om
Storfurstendömet Finlands tilstånd under the förflutne åren
förvärfvat, och ther thet ställe är, hvaräst hufvudverket
drifves och alla rikets angelägenheter i gemen sammanstöta.
At sådant af Herr Grefven och Riksrådet förvänta,
thet är et förtroende, hvartil Riksens Höglofl. Ständer
lära finna honom en fullkomlig rättighet äga, icke allenast
igenom sine förra långliga förtienster, utan ock igenom
thess oförtrutna möda vid General-Gouverneurs-Embetets
förrättande och thess thervid å daga lagde besynnerliga
nit för sin Konung och fädernesland.
I then händelsen, at, hvad Secrete Utskottet nu föreslagit,
skulle vinna Riksens Höglofl. Ständers bifall, lärer
Hans Kongl. Majit täckas för then tid, Herr Riksrådet
och General-Gouverneuren ännu torde komma at i Finland
qvarblifva, något närmare lämpa then honom gifne instructionen
efter omständigheterne.
Hvarjemte Secrete Utskottet för nödigt anser, at theräst
imedlertid några af the beställningar, som blifvit på General-Gouvernements-staten
upförde, skulle varda ledige, the
icke måtte komma at återbesättjas. Hvilket doch Riksens
Höglofl. Ständers egit bepröfvande underställes. Ut supra.
Ad mandatum.
M. Benzelstierna.
Bilaga 18.
Välment memorial till samlelige Riksens llögl. Ständer.')
För en vis och försicktig samt för sig sielf och sina
efterkommande välment hushållare är ingen ting ange
J)
Upl. hoe R. o. A. den 23 Maj 1752. Ånyo förehafdt den 25 Maj.
504
Bilagor.
lägnare än at noga efterfråga och gjöra sig kunnig, huru
hushåldningen under hans frånvaro är förd vid dess egendom,
huru ingelder och afkomster äro använde, och om
råmärken och gränseskilnader äro blefne orubbade och det,
som af ålder med rätta egendomen tilhört, är vid sin
gambla gräns och rättighet vid mackt hållit och bevarat,
med hvad mera, som han af sig sielf finner nödigt at efterfråga
och efterse. Och der något fel, försummelse eller
egennyttighet skulle förspörjas, ändrar och botar han sådant
straxt och o fördröj eligen, alt som sakens beskaffenhet
efter omständigheterna kan fordra och kräfja. Försummes
detta, må han skylla sig sielf, om han råkar i äfventyr
och våda.
Riksens Högloft. Ständer, som äfven en sådan tilsyn
och omsorg för fäderneslandet är anförtrot, åligger och
äro berättigade, enligit Riksdagsordningens 13 §, att noga
och ömsint efterfråga samt giöra sig kunniga, huru den
stora' hushåldningen, hela rikets sanskyldiga bästa, säkerhet,
förmon och upkomst, förd är. I anledning häraf hafva
ock Riksens Högloft. Ständer redan före Juhl förlidit åhr
fordrat räkning för det, som hela samhället så godvilligt,
efter nog dryga bevillningar, välment sammanskiutit, oansedt
ännu intil dato ingen värkställighet fölgt, hvarföre,
som så uti denna som äfven uti flera omständigheter
fordras en noga uplysning och underrättelse, på det at det
allmenna ej måtte lefva uti okunnighet och mörker; ty
nödgas jag lemna Riksens Högloft. Ständer mit utan egennytta
och för Öfverhet och riket välmenta och obefläckade
tankesätt.
Riksens Högloft. Ständer hafva beslutit at sluta Riksdagen
den 25 i innevarande månad, som jag så mycket
mindre tänker bestrida, som jag förblifver af samma mening,
som mine vid förra Riksdagen den 14 October 1747
ingifna memorialer utvisa, i synnerhet hvad red.ogjörandet
angår, hvilka oansedt de blefvo til Secreta Utskottets
utarbetande remitterade, är ändock sådant intil dato lemnat
utan värkan; för den skull beropar jag mig här pa
de samma, tilläggandes allenast det, at för rikets säkerhet
och bestånd är högst angeläget, at Ständerna, förrän
de skiljas åt, blifva tydeligen och noga underrättade,
huru våra gränseskilnader äro förrättade, som jag väntar
Bilagor.
505
och förmodar til Herrar Gränse-Commisariers heder och
beröm.
Men, mina värde landsmän, skola vi trygt, med roliga
och förnöjda sinnen kunna skiljas åt och med säkerhet
hugna våra hemmavarande landsmän, at detta varit en för
riket säll och lycklig Riksdag, så låtom oss på dessa sista
dagar träda tilsammans uti et enigt och förtroligt Plenum
Plenorum och intet skiljas åt, för än vi gjort oss kunniga
om alt detta, som vår rättighet och skyldighet ovedersäjeligen
af oss fordrar, hvilket igenom den Högstas bistånd
kan lända Öfverheten och fäderneslandet til säkerhet,
heder och glädje.
Stockholm den 20 Maji 1752.
Börje Månsson Schechta.
Bilaga 19.
O. Malmerfeldts ytterligare memorial rör. Bånges balans i
anledning af Handels- och Manufaktur-Deputationens protoleollsutdrag
om samma fråga. r)
Genom utdrag af Protocollet, hållit i Riksens Högloft.
Ständers Secrete Handels- och Manufactur-Deputation sidst
förvekne 3:die dag Pingst, berättar välbemälte Deputation
sig hafva erhållit kunskap om ett til Riksens Högloft.
Ständer af mig den 29 nästl. April ingifvit memorial, hvaruti
jag skall sökt bestrida Högloft. Deputations berättelse
af den 24 sidstl. Februarii angående Cammereraren Bånges
ballance.
På första bladet har Deputation brukat följande utlåtelser:
l:o
At jag icke varit mån om at styra min penna,
2:o oskiäligen angripit Deputation, 3:o haft ogrundade
föregifvelser, 4:o otilbörliga misstankar, 5:o origtiga slut
och förslager af farligaste påfölgd, 6:o afmålat för Riksens
Högloft. Ständer en skuggebyggnad af räkenskapsmethoder
och Manufactur-Contoirets skyldigheter, hvilka
') Upl. hos R. o. A. den 25 Maj 1752.
506
Bilagor.
icke skola äga någon grund uti handlingarne, utan allenast
uti mitt egit tycke.
Nu, ehuruväl desse tilvitelser mig til ingen del angå,
sedan Höglofl. R. och A. den 7 i denne månad gifvit bemälte
mitt memorial bifall samt til den ändan då genom
en Deputation låtit sådant de öfrige respective Stånden
kungiöra, och således synes samma tilvitelser numera hafva
haft sin afsigt på Höglofl. R. och A., skiönt(?) desse tilvitelser
icke annat äro än sådane måln, som genom en enda
sanningenes stråle dissiperade och förskingrade varda;
så har jag dock med Höglofl. R. och A:ns gunstiga tilstånd,
til närmare uplysning i denna för riket varande
angelägne sak, bort följande omständigheter ödmiukeligen
föredraga.
1:0 Höglofl. Deputation säger, at jag satt ManufacturContoiret
i jemförelse med et Landscontor; men mina ord
i memorialet äro så tydelige och innehålla en jemförelse
emellan Cammererarens vid Manufactur-Contoiret och en
Landscammererares syssla, så at deruti ingen sådan omild
förtydning med minsta skiäl kan hafva rum.
2:o Förmäles, at jag emot Fullmägtige utstakat sådan
process, som skall kasta hela Manufactursystemen
under fatal revision, hvarvid erindras, at den Kongl.
Cammar-Revision, efter dess instructions 4 §, icke har
at skaffa med systemer, utan endast och allenast med
ransakande och afdömmande om befundna origtigheter uti
redogiörelse för publique medel, hvilka origtigheters fataliteter
eller öden altid grundas på omständigheterne, och
deras utgång på lag och rättvisa som skäl och billighet.
Förmenar ock Höglofl. Deputationen, at sådane missbruk
skola vara och bibehållas til styrko för Manufactursystemen,
så är det en annor sak.
3:o Skall jag fordra, at Contoiret åhr 1741 hort känna
Bånges okynne, och at efteråt, sedan en giärning är
giord och des omständigheter uptäckte, skall hvar och
en vara klok nog at säga, huru det kunnat förekommas
med mera.
Jag inställer mitt utlåtande om en död man, som i
lifstiden aldrig blifvit tiltalt eller lagförd för något så
kallat okynne, hvilket ord i lagen brukas om boskap, som
då man säger: okynnes fä. Men l:o uti Kongl. Commis
-
Bilagor.
507
sorial-Rättens dom pag. 148 säges, at Bånge uti stadsens
Bemedlings-Commission begåt et bedrägerie til 3000 dal.
kmt, innan han blef antagen vid Manufactur-Contoiret,
hvilket derstädes, särdeles hoos des värda ledamot Herr
Rådman Kerman, såsom äfven då varande ledamot i bemälte
Commission, icke kunde obekant vara. 2:o Så mycket bör
och kan en embetsman förut se, at när en upbördsman
icke månateligen viser redo för sin ombetrodde upbörd,
så är han skäligen misstänckt, och följackteligen bör förmannen
med honom taga i akt de steg, som förordningarne
utstaka, men ock annars stå i ansvar för efterlåtenhet.
4:o Omröres Bånges många sysslor vid Contoiret, lika
såsom för honom varit mindre möjeligit at giöra redo;
dock utvisar den tryckta domen pag. 153, at Bånge åhren
1739, 1740 och 1741 tillika förestådt Bokhållaresysslan vid
Barnängsfabriquen och jemväl derstädes lön åtniutit, hvilket
är et klart bevis derpå, at hans sysslor vid ManufacturContoiret
icke hafva varit flere, än han väl kunnat medhinna,
om förmännen honom dertil med eftertryck anmant.
5:o Höglofl. Deputation beskyller mig för en ögonskienlig
contradiction, som deruti skall bestå, at jag l:o)
sagt på et ställe, det Bånge på 8 åhr icke giort någon
hufvudbok, och dock 2:o) at jag skall vidgådt mig veta,
at århlige räkningar blifvit håldne.
Härtil svaras ödmiukeligen, at jag icke förstår eller
begriper, hvad Höglofl. Deputation menar med den sednare
meningen. Dock liknar det sig dertil, at Deputation håller
så före, at hufvudbok och specielle räkningar skola
vara ett och detsamma. Jag har i memorialet hvarken
bejakat eller bestridt någon räknings hållande i Contoiret,
och således må vederbörande behålla för sig den anteknade
ögonslcenliga contradiction såsom en updigktad sak.
6:o Det får namn af underligit, at jag kallar Manufactur-Contoirets
förklaring, hvad Deputation til Contoirets
enskyllan i sin berättelse andragit, hvarjemte förmäles, at
af Contoiret icke någon förklaring blifvit äskad.
Det torde snarare få med rätta nambn af underligit,
at fyra embetsman vid et publiqt Contoir skola hållas för
så ömtåliga, at de icke böra omakas at gifva förklaring
öfver 880 tusende dalers påsamkande balance. Men huru
Deputation kunnat få tilräckelig uplysning uti ett mål af
508
Bilagor.
sådan ansenlig balance, utan at hafva inhämtat Contoirets
förklaring, det är ännu långt underligare.
7:o Höglofl. Deputation har på ett ställe anfört följande
mening: tredie punden uti Manufadur-Deputations
berättelse har äfven Lagmannen behagat stympa och origtigt
anföra, ty der säjes icke allenast, at Bånge med ilfundighet
kunnat bedraga Herrar Fullmägtige, utan ock Höglofl.
Biksens Ständers Deputationer åhren 1741 och 1743, som
närmare finnes af Secrete Handels- och Manufadur-Deputations
Protocoll, hållit den 12 September 1743.
Denne mening, som ej är af något väsenteligt innehåll,
måtte för ingen annan orsak vara uptänkt och införd
än at utan skäl och grund inför Riksens Höglofl. Ständer
kalla mig för stympare och origtig anförare. Men sådane
caracterer lära återfalla på protocollets upsättjare.
8:o Til svar uppå min påminnelse angående methoden
[til] redogörelse utlåter sig Deputation: at om den bästa
methode til redogörelse varit i början brukat, så hade dock
Bånges sinnelag derigenom icke kunnat förändras, til äfventyrs
icke eller kunnat hindras at öfva sina illgrepp, efter
han likfult kunnat framvisa verificerade räkningar, som
ändå varit falska, så länge ingen controll var, hvarigenom
allena bedrägeriet stod at uptäckas.
Härvid erindras: l:o At en upbördsmans sinnelag
skall kunna förändras genom någon räkenskaps-methode,
sådan absurd sak har jag aldrig tänkt eller yrkat och
än mindre påstådt. Men 2:o, at en upbördsman genom
illgrepp skall kunna bedraga mig åhrligen och dageligen
uti samfälte åtta åhrs tid, det bestrider jag på det
aldra kraftigaste, och kan ej annat än stadna i största
förundran, huru Deputation kunnat framkomma med ett
sådant utlåtande. Om jag i dag skickar min betient med
penningar eller sedlar at för min räkning giöra insättning
i Banquen, men han sådant icke fullgiör, utan
försätter mina medel, så är han skyldig. Men skickar
jag honom åter i morgon med några tusend dalers-sedlar,
utan at efterfråga förra dagens Banco-insättningsattest,
och han äfven då har bårt mina penningar, så blir
det ostridigt mitt fel. 3:o Efter Höglofl. Deputations
utlåtelse, at en upbördsman skall för sin förman kunna
upvisa och få gillade verificerade räkningar, som ändå
Bilagor.
509
äro falska, och sådant i åtta åhrs tid: en sådan förman
kan med fulla skäl casseras. 4:o Angående controllen,
så har ingen hindrat Herrar Fullmägtige at controllera
Bånge eller ock inrätta den methode dertil, som vid Ständernas
Contoir med flere publique värk i mångå tider
varit brukelig.
9:o Höglofl. Deputation erkänner änteligen, at de upbördsmän,
som hafva cassör om händer, giöra redo månateligen.
Men med Banco-r åkning ar har hvarken i Kronans
eller i privatorum rörelse hitintils sålunda förfarits.
Anmärkning: l:o har icke Bånge varit en Kronans
upbördsman och haft cassa om händer? 2:o Kongl. Räntekammar-räkningen
collationeras ju i Banquen hvar månad
af Herr Statscommissarien enligit 1720 åhrs instruction
för Kongl. Stats-Contoiret. 3:o General-Tullarrende-Societetens
Fullmägtige bevista ju alla åhr Banco-räkningarnas
collationerande, änskiönt deras Cammererare icke hafva
någon upbörd. Och 4:o at jemförelse skall giöras mellan
Kronans och privatorum rörelse i anseende til säkerhet
för publique medel, därvid är nog at påminna. Med hvad
bestånd kan då Höglofl. Deputation säja, at vid andre
värk icke varit vanligit, at ledamöter varit tilstädes i
Banquen vid räkningars collationerande.
10:o Höglofl. Deputation yrkan vidare, at jag icke
haft fog på en origtig grund tilmäla HeiTar Fullmägtige
en grof efterlåtenhet i sine giöremål vid ManufacturContoiret.
Anmärkning: det ordet grof efterlåtenhet är Deputations
egit, som författaren må behålla för sig och icke
påtruga någon annan.
ll:o At desto mer urskulda Manufactur-Contoiret,
så får omsider Bånge tittul af habil bedragare, hvarjemte
förmäles, at Deputation vid 1743 åhrs Riksdag genomgått
Bånges Banco-bok och deruti icke kunnat något
svek uptäcka, utan den samma aldeles godkänd och gillat.
Om det förra är svaret i 8 §, och utaf det sednare
kan intagas den Höglofl. Deputations margfaldiga okunnoghet
uti räkenskapssättet, ty huru kan en Deputation
eller någon annan utan behörig collationering i Banquen
med säkerhet igenomse en Bancobok för flere åhr och den
samma gilla? Och frugtar jag före, at nu mera ingen
510
Bilagor.
lärer vela ärkänna sig hafva varit med i sådan förrättning.
12:o Uti 3:die puncten lemnar Deputation därhän,
huruvida Fullmägtige någon gång kunnat förgäta at fråga
efter Banco-attesterne, efter alt kom på Bånges ansvar, sedan
summorne voro honom inför Protocollet tilstälte; men
så skall ock Deputation förnummit, at Bånge altid vid sådane
tilfällen haft ursägter i beredskap, såsom at några
private assignationer, som hörde til summan och lågo uti
knippor, ännu icke voro för felande avance aproberade,
och dessutom skall det icke kosta Bånge mera möda til at
ändra datum på gamla attester, hvarpå han haft ct(?) förråd,
än at med nog accurattesse efterapa flere personers
namn.
Af hvilka omständigheter, tillika med de flere, som
i Commissorial-Rättens ransakning och dom skola förefalla,
Deputation sluter, at icke annars än af en väldog
sinnat kan dragas något slut til någon sådan efterlåtenhet
i Fullmägtigas giöromål, som jag behagat dem tilvita.
Anmärkes: l:o At det icke handt någon gång, som
Fullmägtige ej efterfrågat Banco-insättnings-attesterne,
utan har den dymedelst bortkomne summan på 8 åhr hestigit
til 191 tusende daler, och således gior den ursägten
någon gång ej tilfyllest. 2:o Private assignationer på
Banquen voro genom utgången Kongl. Förordning förbudne
at antagas i publique cassör, långt för än Manufactur-Contoiret
åhr 1739 inrättad blef. Och aldramäst hade
de assignationer bort vräkas, hvilkas utgifvare ej hade
någon valuta uti Banquen. Sålunda är denne deras enskyllan
så mycket mindre tilräckelig, som det tryckta
reglementet för Manufactur-Contoiret af den 21 Maii 1739
i 3:die § så tydeligen och klart förordnar om insättningar
i Banquen, at om det blifvit efterlefvat, så hade de 191
tusend daler varit behåldne.
3:o Otilräckelig må ock den ursägten kallas, at Fullmägtige
intet kunnat giöra skildnad mellan en ny och gammal
insättnings-attest, särdeles som det medgifves, at på
de sednare har datum varit förändrat.
4:o At Bånge skolat ritat eller skrifvit Fullmägtigas
namn under de så kallade falska assignationer, den
saken torde betarfva en närmare ransakning och granskning.
Biingor.
513
Herr Rådman Kerman kan ej vara obekant, såsom äfven
Fullmägtig i Tull-Societeten, at i protocollerne därstädes
altid anteknas och til protoeolls tages, när någon
assignation på Banquen blir presenterad til underskrift,
förutan det at om samma utgift varit förut resolverat och
til protoeolls tagit. Hade Manufactur-Contoiret kunnat
frambringa en sådan räkenskapsmethode, som af dess Fullmägtige
varit brukadt, så hade det haft något at säga,
fast det [icke] aldeles tilfyllest giordt, ty hvart halft åhr
har ju Banquen af Manufactur-Contoiret fordrat intresse
på alla inlösta assignationer, då Fullmägtige nogsamt
haft tillfälle at se och efterfråga rigtigheten af de assig
nerade
påsterna.
5:o På så klara och ostridiga omständigheter skall
äntå Deputation säga, at den Riksdagsman är väldog, som
talar på sådane, med flere dylika, eftertänkeliga felsteg.
13:o Höglofl. Deputation säger, at när de ernbets- och
förmän, som niuta full lön, icke bindas til något ansvar
för underhafvande upbördsmans balancer, huru skall man
då det kräfja af Herrar Fullmägtige, som mera giöra
tienst för heder skull än för det dem tillagde lilla honorarium
etc.
Som den första utlåtelsen ej står fast, ty tid efter
annan hafva Landshöfdingar, Generaler, Öfverstar med
flere varit vid Kongl. Cammar-Revision tiltalte för fel i
embeten, och hvaröfver dom fallit, så förfaller ock slutningen
om de senare; en embetsman, som åtager sig någon
publique förrättning, han bör stå och svara för sina
giöromål, han må hafva hel, half eller ingen lön.
14:o Änteligen förmenar Deputation, at den för 5
åhr sedan utur verlden gångne Mauritz Bånge, som orden
lyda, icke allenast bör pligta för förskingrade Manufacturmedlen,
utan ock för falska assignationer på Banquen.
Men huru sådant skall värkställas, derom har Deputation
sig icke utlåtit.
15:o At med Herrar Fullmägtiges ställande under
laga ransakning för deras begångne efterlåtenheter efter
Höglofl. Deputations mening; sådant skall vara at öfverända
kasta alla Riksens Ständers om sine värk giorde författningar
samt såväl emot Kongl. Maj:ts nådiga bref af
den 16 September 1741, som tydeligen skall förmå, at Full
-
512
Bilagor.
mägtige ej någonsin skola vara någon annan än Kongl.
Maj:t och Riksens Ständer för sine giöromål ansvarige,
som ock derjemte emot Riksens Ständers egen rättighet och
heder.
Anmärkes härvid: l:o at när det fordras på rigtig redogörelse
för publique medel, så skall det heta at öfver
ända kasta alla Riksens Ständers giorda författningar;
dessutom må i synnerhet observeras, at de citerade orden
af 1741 åhrs Kongl, bref lyda, det Fullmägtige äro Kongl.
Majit ansvarige för sine giöromål. Häraf följer, at när
de böra svara til redogiörelsen bos Konungen, så äro de
ock skyldige at urskulda sig bos den domstol!, hvilken
Kongl. Maj:t dertil i nåder förordnar. Manufactur-Contoiret
är ock försedd med Kongl. Maj:ts stadfästade instruktion
äfven som andra Riksens Collegier.
2:o Alla embetsman hafva aflagt sine liflige eeder, at
de så skolla förrätta sina beställningar, som de det inför
Gud, Konung och Ständer tryggeligen villja och kunna
försvara, och annor mening lärer ej kunna dragas uti 1741
åhrs Kongl. bref. Hvaraf måtte det då komma, at Fullmägtige
vid Manufactur-Contoiret skola vara ifrån allmänna
redogiörelsesätt undantagne, när Riksens Höglofl. Ständer
villja hafva full reda på deras til allmänna behof utgiorde
skatter och utlagor samt i liuset framdraga de dervid förelupne
origtigheter. 3:o Riksens Ständers rättighet och
heder kan på intet sätt minskas, men väl styrkas genom
tidig och rigtig redogiörelse.
16:o At Höglofl. Deputation vill jemföra ManufacturContoiret
med Banquen i anseende til redogiörelse för om
händer hafvande medel, det går ej an för den orsaken, at
Riksens inbyggare icke utgifva någre åhrlige skatter til
Banquen, men väl til Manufactur-Contoiret.
17:o Min mening har aldrig annan varit, än at den
Kongl. Commissorial-Rättens dom af den 29 April 1751
måtte vara i sin fulla kraft och värkan, så långt som deras
rätta giöromål sig strägt, at skilja Rånges sterbhus
och dess creditorer ifrån hvarandra, som ock var at förekomma
den högst skadeliga och emot lag stridande disposition,
hvilken Manufactur-Contoiret genom utdrag af
dess Protocoll den 19 Martii 1747 giort, at Rånges creditorer
skulle straxt utbekomma sina fordringar, sig besti
-
Bilagor.
513
gande till 55,291 dal. 10 öre kmt, och sådant innan någon
ransakning gången var eller dom fäld, om fordringarne
uti en död mans hus voro rigtiga eller ej. Men angående
rigtigheten eller origtigheten af de omrörde assignationer
på Banquen, det lärer förmodeligen vara ett måhl, som
hörer til Kongl. Hofrättens åtgiörande, hvarest Banquen
har sitt rätta forum. Sålunda lärer Höglofl. Deputation
kunna finna, at jag icke moverat någon qvestion om laga
kraft vunnen dom i sitt rätta ändamål.
18:o Alt det öfriga, som Höglofl. Deputation uti
Rånges balancesak, tillika med efterseendet af hushållningen
sedan åhr 1739, anfört emot mig, är särdeles väl författat
och vederlagt uti hosgående det Högvyrdige Prästerståndets
protocollsutdrag af den 4 Dec. 1747, som i det
Hedervärda Bondeståndet den 8 dito blifvit bifallit, hvilka
respective Stånds utlåtelser til alla delar med Höglofl. R.
och A:ns den 7 i denna månad gifne utslag instämma.
Och således förekommer det mig något besynnerligit, den
Höglofl. Deputations utlåtande med följande ord: Så lärer
Lagmannens så lagstridige förslag icke kunna undvika
Riksens Höglofl. Ständers aldra ömmaste upmärksamhet,
hvilkas egna fri- och rättigheters helgd och säkerhet härunder
hero.
19:o Vid sidsta Riksdag har Rånges enka boos Riksens
Höglofl. Ständers plena upgifvit och andragit, l:o at
all hennes mans både publique och private documenter blifvit
vid dess dödsstund borttagne af Manufactur-Contoirets
betiente, utan någon försegling, urskillning eller uptekning.
Och 2:o at en del af Herrar Fullmägtige vid Manufactur-Contoiret,
så väl som hela betieningen, tagit ansenliga
penningar til låns af hennes man, hvarpå obligationer
skulle blifvit henne fråntagne.
Höglofl. Deputation uti sin berättelse af den 24 Febr.
.sidstl. förmäler ej något härom, och tyckes åtminstone
förenämbde 2:ne angifvelser af änkan, såsom rörande publique
medel, nog vara af den beskaffenhet, at deröfver
hade bordt lagligen ransakas och dömmas.
20:o För vidlyftighetens skull upskiuter jag til annan
gång mitt utlåtande om den vid Contoiret brukade räkenskaps-methode,
som Deputation påstår vara rätt, men
likväl [är] i högsta grad orätt och oformelig.
514
Bilagor.
21:o Til at få nämbna mig för väldog i föregående
ämbnen, har den HögiofL Deputation i början behagat
förmäla, at jag hoos Riksens Höglofl. Ständer giort ansökning
om ärsättning för de af mig ifrån Bömen införskrefne
glasblåsare til mitt i Yästerbottn ani agde glasbruk.
Men det är en sak om sig, som ankommer på Riksens
Höglofl. Ständers handläggning, huruvida jag, som i
ödemarken 70 mil härifrån anlagt nyttig fabrique, skall få
niuta de förmåner, som Herr Rådman Klerman och des förmögne
medintressenter för Biörknäs redan erhållit.
22:o Utaf alt hvad nu i möjeligaste korthet ödmiukeligen
blifvit anfördt, är at intaga, det den Höglofl. Secrete
Handels- och Manufactur-Deputation åstundar, l:o at den
vid 1747 åhrs Riksdag befundne origtighet med de angelägne
Manufactur-medlens förvaltning skall lika som få
sin hvila under Banco-tysthet, och 2:o at åhrlig räkenskap
med sina verificationer ej må lemnäs under Kongl.
Maj:ts och Riksens Collegiers inseende, efter som sådant
vore för hela Manufactur-systemen en fatal revision. Huru
alt detta må hielpas och lagas til rikets och det allmänna
bästas nytta, det är en sak, som jag uti all ödmiukhet
underställer Höglofl. R. och A:ns mogne bepröfvande.
Bilaga 20.
H. H. von Posts dictamen ad protocollum den 25 Maj 1752.
Ehuru det varit vida från min tancka at på denna
Riksdag med mitt tal Höglofl. R. och A. besvärlig fälla,
drifves jag dock nu (i anseende till Herr Öfverste-Lieutenant
Ramses och de Heres åberopande, som skulle jag kunna
lämna Höglofl. R. och A. underrättelse om det, som hindrat,
at icke vårt Stånd samma tid som de öfrige respective Stånden
fädt det af Secreta Handels- och Manufactur-Deputation
utfärdade Extractum Protocolli rörandes Hånges balance)
därom lemna vid handen, hvad mig däruti blifvit förebrakt,
med det kraftiga förbehåld, at jag mig icke i
denne omständigheten något onus probandi kan åtaga, utan
vil här uplysningsvis, och efter jag hörer alla härvid förde
Bilagor.
515
ursäkter fotas blått på insidiga berättelser, nämna, det jag
förleden lördags emellan fem och sex om afton råkade Notarien
Kling, då, sedan jag discoursive blef underrättad,
det han förde pennan i Secreta Handels- och ManufacturDeputation,
frågade orsaken, hvarföre hans medkammerat
Commissarien Dragman varit så försummelig och icke lemnat
R. och A. så väll som de andra Stånden del af det
ifrån Deputation utfärdade Extractum Protocolli rörande
Hånges balance och Lagman Malmerfelts därom ingifne
memorial, hvaruppå han mig svarade, det lärer nu vara
inlemnat och näpligen hans kammerat skull till uppehållet,
emedan en af Adelns egna ledamöter uti Deputation
redan då för en fyra dagar sedan till sig tagit det
exemplaret, som Höglofl. R. och A. tillhörde, och de andre
Ståndens ledamöter äfven tagit ett exemplar hvar till sine
Stånd. Härpå frågade jag väll honom, hvilken den hern varit,
men sade sig det nu ej kunna säja, berättade dock, at
den hern i dag ej varit uppe på Riddarhuset och således
okunnig, at det varit så strängt efterfrågat till eftermiddagen,
då det straxst blifvit inskaffat. Under detta mit
hafde samtal med Kling kom min bror, Eischalen Post, då
han giorde Kling samma frågan som jag, med tilläggning,
at Dragman nu änteligen varit och det samma uplemnat
samt ursäktat sig ej annat vetat, än någon af Adelns ledamöter
det emottagit, men enär han middagstiden fädt
höra, det efterfrågan varit härom, har han för bättre säkerhets
skull det i sina papper nogare eftersedt och igenfunnit;
närmare underrättelse härom kunde jag ej få, utan
berättade detta för Öfverste-Lieutenant Ramse, som sedan
talte med samma Notarie Kling, hvilken lärer gifvit
honom samma kundskap härom som mig, efter ÖfversteLieutenantens
egen utsago sedermera till mig. R. och A. kan
häraf sluta hvad som behagas. I anseende till så många
olika berättelser synes och lärer blifva för vidlöftigt at
här dömma, hvilcken är rätta ordsaken till Protocollets uteblifvande.
34—083011. Adelns protokoll {XVIII) 1751—1752.
516
Bilagor.
Bilaga 21.
Utdrag ur 11. o. A:ns Frotocoll den 21 Maj 1752})
Riksens Ständers Secreta Handels- och ManufacturDeputations
betänkande och berättelse af den 24 sidstl.
Febr. angående Cammereraren Fånges balance har hos R.
och A. på vederbörligt sätt blifvit föredragit och öfvervägat.
I anledning af the påminnelser, som en thess ledamot,
Lagman Herr Olof Malmerfelt, thervid giort, stannade R.
och A. theröfver i sådant slut, som under den 7 Maji
sidstl. genom en Deputation blifvit the öfrige resp. Stånden
vänligen vid handen gifvit.
Men under thet R. och A. med skiäl tyckte sig kunna
vänta et lika vänligt svar af resp. Ståndens plenis, har
Secreta Handels- och Manufactur-Deputationen tagit thenna
sak å nyo til sig, och thet alla Ståndens plenis oåtspordt,
samt therefter med et den 12 sidstl. Maji utfärdadt Extracto
Protocolli på et ovanligit sätt sökt at vederlägga
Lagman Malmerfelts och följakteligen R. och A:ns thermed
instämmande mening.
R. o. A., hvars rena upsåt varit at igenom alfvarsamma
författningar så laga, thet the til manufacturernes uphielpande
anslagne publique medel måtte på et säkert och
lagligt sätt varda förvaltade och the genom betientes otrohet
timade skador för framtiden förebyggas, hade therföre
så mycket mindre kunnat vänta thetta steg af Manufactur-
och Handels-Deputationen, som Riksdagsordningens
16 § underkastar Deputationernes arbeten plenorum omdöme;
then tillägger hvar och en Ståndens ledamot rättighet
at i sit pleno giöra thervid sine påminnelser; then föreskrifver,
huru et af någon Deputation utarbetadt ärende
må ifrån plenis til Deputationen återremitteras, men tillåter
ingenstädes, at en Deputation får efter välbehag återtaga,
hvad then en gång til plena ofverlemnat; fast mindre
lemnar then någorstädes frihet at med en hård och ovanlig
skrifart granska thet, som af et helt Stånd för thess
mening erkiändt är, och såsom hvilcket kunde förekomma
') Upl. hos R. o. A. den 28 Maj och bifallit.
Bilagor.
517
the andra Ståndens bifall, hvarigenom samtelige plenorum
heder tyckes lida samt hinder läggas för theras fria tankar
at, utan förut fattade intryck, saken enligit thess
sanskyldiga beskaffenhet afgiöra.
R. och A. har häröfver hördt sine ledamöter i Secreta
Manufactur- och Handels-Deputationen, hvilka doch
berättadt, thet the vid thenna saks afgiörande i Deputation
giort therå behöriga reservation til Protocollet och
altså icke tagit härutinnan någon del; hvarföre ock skiedt,
at expeditionen härom blifvit utfärdad i form af Extractum
Protocolli.
När nu R. och A., utom hvad således i anseende til
Riksdagsordningen förmäldt är, tillika förer sig til sinnes,
at thess i thetta mål fattade slut om redogiörelsen för
Manufacturfonden syftar endast therhän, at Riksens inbyggare
framgent måge med visshet vetta, thet theras
under svett och blod förvärfvade och til publicum sammanskutne
medel ej måtte genom vårdslös förvaltning ifrån
theras rätta behof dragas eller förskingras, hvarom thet
Ärbara Bondeståndet vid thenna och the förra Riksdagar
med mycken bekymmersamhet påmint, och hela allmänheten
efterlängtar; som ock at R. och A:ns nu yttrade
mening ingår uti Högvördiga Presteståndets under den 4
Dec. 1747 aflemnade och den 8 dito af thet Ärbara Bondeståndet
bifallne önskan och tanka at genom visse ovälduga
män af alla Riksens Collegier, som hvarken sielfve
eller genom närmaste anhörige niuta Manufacturmedel,
hela thetta vercket med all thess hushållning och räkenskaper
måtte under tysthets-ed genomgånget och Riksens
Ständer en tydelig och grundelig efterrättelse therom til
tå näst instundande Riksdag förelagd varda; så lära the
öfrige resp. Stånden nogsamt linna, at hvad i thetta mål
sig tildragit, ej annat kan än på thet högsta ömma R. och
A. och vid en annan tid vederfaras någotthera af the
öfrige resp. Stånden samt blifva them lika så ömmande.
I anseende hvartil R. och A. icke kunnat undgå at
til the öfrige resp. Ståndens ömsinte öfvervägande thetta
föreställa och tillika begiära, at the, til then högstnödige
och angelägne enighetens och förtrolighetens bibehållande
Stånden emellan, vilja förehålla sina ledamöter uti Handels-
och Manufactur-Deputation thet mindre vänlige
518
Bilagor.
och tienlige steg, the i ofvannämde måtto giort, och R.
och A. således tilfredsstäld skiljas ifrån en nu snart
i Herrans namn til ända skridande Riksdag.
Protokollsntdraget åtföljes af nedanstående »proposition», som af R.
o. A. bifölls den 27 Maj:
At R. och A. genom en tahlrik Deputation til de andre
Stånden förklara, det R. och A. misstyckt det steg, som
i detta måhl af Manufactur-Deputationen är giordt, och
hafva det förehållit deras ledamöter, hvilke sig dock urSäktadt
med det — — — (tomrnm i originalet).
Och som härvid den olaglighet emot Riksdagsordningen
föreluppit, at memorialet til refuterande på et ganska
hårdt och med ovanlig skrifart beledsagat sätt blifvit
af Deputation uptagit, utan at af något Stånd til Deputationens
utarbetande på något sätt vara remitterat, der dock
R. och A., som bekandt var, redan hade bifallit Herr Malmerfelts
memorial och dess innehåld för sin mening uptagit;
så har R. och A. i anseende til dess heder och värdighet ej
annat kunnat än sådant ömma och derföre varit föranlåtne
at i vänlighet föredraga de andre respective Stånden
alt detta i den säkra förmodan, at de andre respective Stånden
lära, till enighets-förtroendets bibehållande Stånden
emellan, förehålla sina ledamöter det steg, som härutinnan
[giorts], såsom mindre vänligt och tienligit, sedan R. och
A. på sätt, som ofvan förmält är, redan afgiort i saken.
Bilaga 22.
G. W. Leijonsteens dictamen ad protocollum.1)
I anledning af hvad sidst blifvit hos Höglofl. R. och
A. tält och discourerat om Commissioner, har jag intet
underlåta bordt underställa til vidare bepröfvande, i synnerhet
hvad angår Bångiske och Norrlcöpingske Commissionerne:
l:o
Om intet nödigt och nyttigt voro at få säker
underrättelse, hvad kostnad och utgift Kronan dervid
haft, och på hvad sätt Kronan fådt sitt förskått igen. Det
har jag hördt berättas, at Commissionen i Norrköping
*) Sorn detta dictamen är odateradt, kan ej med säkerhet uppgifvas,
till hvilket protokoll det bör räknas såsom bilaga.
Bilagor.
519
kåstat Kronan eller det allmänna öfver 15,000 dal. koppimt,
men har mig intet bekant, om Kronan fådt något eller als
intet igen.
2:o Torde vara nödigt at få veta, hvad ärsättning
Manufactur-Contoiret niutit för den ansenliga skuld, hvarföre
Bången häftat, som går inemot 3:ne tunnor guld;
likaledes om Herr Assessor Urlander med de flere efter
Commissorial-Rättens dom uti Norrköping betalt til Manufactur-Contoiret
deras skulder, som åtminstone stiga
öfver en tunna guld, och huru Manufactur-Contoiret kunnat
utan säkerhet förtro så ansenliga medel åt sådane
personer.
3:o Utaf Commissorial-Rättens dom uti Norrköping
finnes, at Herr Assessor Urlander blifvit fäld at böta
71,000 dal. kopp:mt för bedrägerie; huru en sådan dom
kunnat lindras til 500 dal. silflmts böter åt Lazarettet samt
Assessoren få träda uti sin förra tienst tilbaka, utan at
vederbörande domare i Commissorial-Rätten derföre blifvit
stälte under tiltal och ansvar, då Konung och Råd funnit
saken af så lindrig beskaffenhet, och huru den ledamoten
dömt, som fådt repriment och tiltal för sitt votum och
mening uti samma sak.
4:o Om intet derföre nödigt voro, at Justitise-Deputation
jämte sitt hetänckande borde upgifva voteringsprotocollet
uti Commissorial-Rätten, i synnerhet den ledamotens
mening, som fådt tiltal, samt äfven, om intet någon
dissensus och skilgachtighet uti meningar varit uti
Öfre och Nedre Revision öfver samma sak, och hvaruti
den bestådt, på det Riksens Ständer deraf måtte få uplysning
om målets beskaffenhet och sielfve se, huru rättvisan,
lag och förordningar handhafvas, och tillika huru
publique medel nyttias och användas til sine rätta behof,
och hvad tilgångpublicum kan hafva til ärsättning för det,
som utgådt af Manufacturmedlen.
520
Bilagor.
Bilaga 23.
a) Adam Fredenstiernas dictamen ad protocollum uti
Högloft. JR. o. A\ns pleno then 8 Junii 1752.
Yid then här upkomne fråga, om the med adeligt
namn och värdighet tid efter annan benådade och nu om
introduktion på Riddarhuset sig anmälande Herrar böra
niuta thenna introduction till godo eller icke, utbeder [jag]
mig Högloft. R. o. Arns bevågnaste öron och tålamod.
Thet är bättre, än jag hinner framföra, bekandt, at
Konungar och Regenter både i heden och christen tid, här
och annorstädes, hafva varit stiftare af Riddare- och Adelsståndet,
och at förstånd och klokskap, mandom och frägd,
dygd och konst varit the lagrar, hvarmed fiäder och svärd i
fred och i feigd blifvit behedrade.
I alla the tider, hvilkas handlingar kunnat komma
för våra ögon, har thet hållits för en oklandrad sanning,
at Små Manna blifva friborna. Dygd gior mannen ädel,
ehvad han på sin börds vägnar är högre eller lägre.
Konung Glustaf then förste har oftast sagt, at förnuft,
mandom och dygd giöra Adel.
Konung Johan then tredie anförer uti Adelige Frivi -  legierne af åhr 1569 afsickten och ändamålet thertill med
ganska märkvärdige ord: »På thet förnuft, adelig dygd,
skickelighet och trohet, för hvilka orsaker skull Adelsståndet
så väl här uti Sverige som uti alle andre land och
konungariken först är upkommit, måtte icke allenast belönte
blifva, utan ock therutaf thes flere hafva orsak sig
om alle adelige dygder och trohet emot theras rätta Herre
och Konung samt theras fädernesland så mycket mera at
vinlägga.»
Jag går, at icke spilla bort tiden af thenne sista vår sammankomst,
förbi hvad then kloka Konung Magnus Ladulås
säyes hafva svarat Erkiebiskopen Jacob, thet han ej ville,
at mera heder och ähra skulle tilläggas en i lättia lefvande
Adel, än then sig om dygd och mandom beflitar, icke eller
uprepa Konung Eric then 14:des bref om Adelens rusttienst:
»at the, som icke vela ärfva then dygd, som theras
föräldrar hafva haft, så ställa the sig, lika som the utaf
Bilagor.
521
them ingen härkomst hade», emedan jag, som för Högloft. R.
och A. hyser then aldrafullkomligaste vördnad och högacktning,
tror them ej kunna till någon af oss sig passa, utan
allenast med någre ord åberopa mig then 44 § uti vår
dyrt besvurne Regeringsform af then 2 Maii 1720, som
ärkänner icke allenast för en genom urminnes bruk stadgad
sats, at then, som igenom dygd, studier, tapperhet
och erfarenhet banat sig vägen till höga Öfverhetens nåd
och belöning, må jemväl till thess efterkommandes heder
uti Grefve-, Friherre- och Adelsståndet försättias, utan
ock at thenne benådningsrätt vid then Konungslige Högheten
förblifva bör, särdeles för them, som Hans Kongl.
Maj:t vid thess kröning med adelig skiöld behagat benåda.
Således tror jag vår nådigste Konung och thess höga
Företrädare varit och vara then rätte bepröfvaren af undersåtarnes
förtienster och then sanskylldige belönaren
af theras för Öfverhet och fäderneslandet å daga lagde
trogne och märkelige gierningar. Häraf följer, at jag icke
bör efter mitt tycke afmäta en annan mans egenskaper
och värdigheter, skiönt man än kunde af förre tiders handlingar
visa, thet någre lods skickeligheter blifvit en eller
annan gång med en centners heder ihogkomne.
Häraf följer, at jag ej bör missunna en annan thet
begärte insteget uti vårt Riddarhus, emedan, i fall jag
varit med en del af thesse Herrar, hvilka jag har then
äran at känna, medsökiande, enär jag för 25 åhr sedan kom
at åtniuta introductionen, hade jag ej kunnat misstycka,
om the i anseende till theras innehafvande förtienster blifvit
mig föredragne.
Häraf följer, at jag än mindre bör tillsluta then dörren,
genom hvilken jag till thenna hedren inträdt, utan,
så mycket hos mig står, hålla then samma med oväldug
hand öppen för them, hvilka ej mindre än the, som them
föregått, hafva med manlige och redelige gierningar giort
sig thertill värdige, på thet vägen till dygden ej må tillika
tillslutas och lämnas utan hopp, utan upmuntran och
utan belöning, till fäderneslandets aldrastörsta skada i
framtiden, hvarom vi, ej mindre än om vår närvarande
tid, böra ömas och sörja.
Häraf följer, at the nu om introductionen sig anmälande
Herrar, som genom Svea Konungars bref och hand
522
Bilagor.
blifvit med adelig skiöld och heder benådade, som inför
Riddarehus-Deputationen praesterat prestanda och således
fullgiort hvad introductionen föregå bör, må nu åtniuta then
värkeliga introductionen till godo, särdeles the Herrar, hvilka
vid vår nu regerande nådigste Konungs kröning blifvit
thermed benådade, emedan the genom ofvan citerade § synes
speciellement thertill berättigade vara.
Mine gunstige Herrar, lät oss ädelmodigt bifalla then
föreslagne introductionen, lät oss ära våre Konungars dyra
händer, hvarmed thesse mäns benådningar äro stadgade!
Lät oss med ali sorgfällighet förekomma then olust och
misshag samt the vidrige fölgder, som i annor händelse
torde vara at befara!
Lät oss icke anse antalet af thesse Herrar, emedan
en enda Sveriges Drottning har inom ett åhr förstärkt
vårt Riddarehus med mera än 150 adelige slachter, utan
fast mera fägna oss deraf, at svänske män tälla med hvarannan
om dygden och dygdens belöning.
Lät oss, så härutinnan som i alt annat, med en välsignad
enighet och fullkomligt förtroende sluta thenne
Riksdag, at vi med en lika välsignad förening och broderlig
kiärlek må omfamna hvarannan på then, Gud vill, nästinstundande
Riksdag.
b) C. G. Liewens dictamen ad protocollum den 8 Junii
1752.
Upkastom våra tideböcker alt sedan Svea Konungar
vid deras kröningar begynt göra Adel och Ridderskap! Vi
lära aldrig linna, att den Adel, som af de förra Regenter
blifvit giord, någon sin underkastat att i sitt samfund
antaga de sednare; det hade ock varit obilligt, ty med
samma rätt, som den förra varit tillförene, med samma
rätt och genom samma nåd är den sednare tillkommen.
R. o. A., Konungars egit hedrande värk, har ock aldrig
en gång tillbudit att betaga någon Konung en sådan rättighet,
som äfven är vår lag och Regeringsform likmätig.
Det skulle derföre efter mitt oförgripeliga tycke vara
ganska betänkeligit, om någon svårighet nu första gången
i alla historier skulle giöras vid den Adels antagande på
Riddarhuset, som af vår nu regerande Allernådigste Ko
-
Bilagor.
523
nung är giord vid dess kröning. Knapt har Svea Rike
någonsin sedt sin thron tillträdas med större nåd af den
Aldra-Högste, med större undervärk och välsignelse. Hvarföre
skulle nu första gången i verlden denna glants i
så välsignad Krono brista? Man kan förebära, att riket
icke tål mer Adel, men det lärer så noga här ej kunna
urskilljas, ty Adelen är giord utom dess och niuter äfven
utom introduction alla adeliga privilegier. Således, fastän
han vore en tunga för landet, (som jag ändock intet ännu
medgifvit, ty han kallas i vår grundlag riksens styrka, hvilken
aldrig kan vara för stor eller för mycken), så är dock
klart, att landet utan dess introduction på Riddarhuset
har deraf samma kiänning. Man kan invända, att en sådan
tillökning icke får rum på Riddarhuset, men jag frågar
ödmiukeligen, om en lagkrönt Konungs värk bör rättas
efter rymlighet af en byggnad, som altid efter omständigheterna
kan indelas och ändras. De nykomna kunna ingenting
mer åstunda än den hedren att intagas och äga
röst bland de öfrige af R. o. A. Få de icke rum bland
dem att sittja, så äga de dock samma rätt och förmån,
som hela Adelen hade, innan Riddarhuset byggdes. Korteligen,
jag lägger ödmiukeligen på R. o. Arns ädelmodiga
sinne att betänka, om icke den Adel, som en så älskelig
Konung med full rätt giort vid sin kröning, bör ibland
oss nu i dag intagas på samma sätt som våra förfäder.
Bilaga 24.
Ridderskapets och Adelns underdåniga skrifvelse till Kungl.
Maj:t om straff för dem, som falskeligen utgifva sig för
adelsmän.1)
Som R. o. A., til förekommande däraf, at ej någon,
som icke är af rätt famille, måtte drista sig intaga säte
på Riddarhuset vid R. o. Arns sammankomster, häfver
redan år 1746 faststäldt behörig plickt, men åtskillige tid
efter annan ej allenast utgifvit sig vara svenske adelsmän,
utan här på Riddarhuset sutit för familier, som funnits
*) Justeradt den 21 April och expedierad!
524
Bilagor.
för flere eller mindre år sedan på svärdssidan aldeles
vara utgångne, thäraf R. o. A. rönt klare bevis, ibland
andra i det en ofrälse person på flere Riksdagar dels sielf,
dels igenom fullmäcktig tagit säte härstädes för en redan
år 1670 den 6 November utgången adelig ätt; så har R. o. A.
ansedt förberörde plickt på långt när icke vara tilräckelig
[at] hindra de djerfva försök, jämväl än framdeles
torde skie, hvarföre R. o. A. måst vara betänckt om et allvarsamt
beifrande och oundvikeligit straff uppå et sådant
otilbörligit förhållande. Och emedan den person, hvilken
på et så eftertänckeligit sätt vill tilvälla sig adeligit namn
och friheter, hela Ståndet til vanheder, falskeligen sig
til nytto drager en af Höga Öfverheten androm tildeld
nåd samt synes thärföre ej vara mindre brotslig än then,
hvilken falskeligen brukar Konungens namn och insegel,
hvarpå 8 Cap. Missgerningsbalken utsätter til straff, utom
annan kropsplickt, ärans mistande; ty har hos Eders
Kongl. Maj:t R. o. A. härmed underdånigst anhålla skolat,
thet täcktes Eders Kongl. Majit i nåder utfärda thess Kongl,
förbud, det ingen ofrälse person må understå sig, vid förlust
af ära och embete, utgifva sig vara svensk adelsman
och af någon på Riddarhuset introducerad släckt, hvilket
Eders Kongl. Majit, jämte dess nådige kallelsebref til Riksdagarne,
allernådigst täckes äfven låta å predikostohlarne
upläsas och kundgiöras, på det ingen thärom må hafva
ordsak at förebära någon okunnoghet. R. o. A. framhärda
med djupaste vördnad etc.
På Ris o. Arns vägnar:
11. A. Gyllenborg.
Joh. L. Ekestubbe.
Bilagor.
525
Bilaga 25.
Herrar Ledamöter af Secrete Utskottet uti följande Deputa
tioner.
Mindre Secreta Deputation.
Gref Tessin, fullm. Frih. Hamilton, Carl Otto, Hof-Canceller.
Frih. Wrede af Elime, fullin. Frih. Fleming, Otto, Öfverste.
Frih. Scheffer, Ulric, Öfverste.
Frih. Bunge, fullm. Hr Carleson, Edvard, Cancellie-Råd.
Hr Falckenbeng af Trystorp, Melchior, Cammarherre.
Hr von Kaulbars, Joh. Friedric, General-Major och Landshöfdinge.
Hr Modée, fullm. Hr Lillienberg, Johan Georg, Landshöfdinge.
Hr Ehrencreutz, Olof, Hofrättsråd.
Hr Hårleman, Carl, Öfver-Intendent.
Hr Råfelt, Johan, Revisions-Secreterare.
Hr Rudenschöld, Carl, Etats-Secreterare.
Hr von Hermansson, Math. Secreterare.
D ef ensions-Deputation.
Gref Brahe, Eric, Öfverste-Lieutenant.
Gref Horn, Adam, Öfverste.
Frih. von Ungern Sternberg, Math. Alex., General af Cavalleriet.
Frih. Cronhiort, Carl Gustaf, öfverste.
Hr Kalm, fullm. Hr Hiärne, Gustaf Adam, Öfverste-Lieutenant.
Hr Hästsko af Fortuna L. H., Capitain.
Hr Krusenstierna, fullm. Gref Sparre, Eric, Schoutbynacht.
Hr Roxendorff, Carl Gustaf, öfverste.
Hr Mannerheim, Gustaf Hindric, Öfverste.
Hr Ridderstolpe, Carl, vice Ammiral.
Hr Ehrensvärd, Augustin, Öfverste.
Hr Lantingshausen, Jac. Albrecht, General-Major.
Hr Wefverstedt, Johan, Krigsråd.
526
Bilagor.
Stats-Deputationen.
Gref Bielcke, Carl Gustaf, President.
Gref Sparre, Carl Hans, vice Ammiral.
Frih. Palbitski, Axel, Cammarherre.
Frih. Friesendorff, Friedric, Landshöfdinge.
Hr Fal ekenberg, Gabriel, Landshöfdinge.
Hr Ruthenschöld, Georg Adolph, Assessor.
Hr Drakenhielm, fullm. Hr Broman, Erland, President.
Hr Åkerhielm, Lars, General-Major.
Hr Witting, Carl Adolph, Major.
Hr Strokirch, Joh. And., Öfverste-Lieutenant.
Hr Hastfer, Johan, Öfverste.
Hr Hummelhielm, Hans, Landshöfdinge.
Banco-Deputationen.
Gref Piper, Carl Friedric, President.
Frih. Coijett, Sten, Öfverste-Lieutenant.
Frih. von Höpken, Carl Friedric, Etats-Secreterare.
Hr Lilliestielcke, fullm. Hr Berghman, Bengt Georg, Secreterare.
Hr Klingenstierna, fullm. Hr Rudenschöld, Ulric, Assessor.
Hr Kanterberg, fullm. Hr Sprengporten, Carl Hindric, öfverste.
Hr Wohiberg, fullm. Frih. Sparre, Friedric, General-Major.
Hr Rappe, Christopher, Assessor.
Hr Stiernblad, Håkan, Ceremoniemästare.
Hr Leijel, fullm. Hr Wulfvenstierna, Johan, Cammarråd.
Hr Tilas, Daniel, Cammarherre och Assessor.
Handels- och Manufactur-Deputation.
Secrete Utskottets ledamöter:
Gref Horn, Adam, öfverste.
Frih. Bunge, fullm. Hr Carleson, Edvard, Cancellie-Råd.
Hr Klingenstierna, fullm. Hr Rudenschiöld, Ulric, Assessor.
Hr Roxendorff, Carl Gustaf, Öfverste.
Hr Ehrencreutz, Olof Benjamin, Hofrättsråd.
Hr Leijel, fullm. Hr Wulfvenstierna, Johan, Cammarråd.
Hr Ehrensvärd, Augustin, öfverste.
Hr Lantingshausen, Jac. Alb. General-Major.
Bilagor.
527
Af Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputations ledamöter:
Gref
Gyllenborg, Jacob Johan, Lagman.
Frih. Palmfelt, Gustaf, Ceremoniemästare.
Hr Lund, fullm. Hr Boije, Hans Hindric, Major.
Hr Ramsay, Friedric Adolph, Capitain.
Hr von Snoilski, Johan, Commendeur-Capitain.
Hr Ehrenpreus, Friedric, Öfver-Directeur.
Hr von Utfall, Jacob.
Hr Silfverstedt, Jacob, Hof-Junckare.
Bilaga 26.
Riksens Ständers beslut, dateradt Stockholm den 4 Juni 1752,
liar följande adliga underskrifter:
(Efter originalet i Riksarkivet.)
Carl Ehrenpreus. A. J. Wrangel. Carl J. Stiernstedt.
Clas Ekeblad. Gab. von Seth.
H. A. Gyllenborg.
h. t. Landtmarskalk.
1. Eric Brahe. 2. Casimir Lewenhaupt.
4. George Oxenstierna. Jac. Joh. Gyllenborg.
9. Grefve Helins fullmächtig: Gust. Gyllenborg.
15. A. Horn. 17. Gref. Strömbergs Fullmäcktig: G. S. Ruuth.
18. K. Posse. 32. Carl Hans Sparre.
34. Gref Lillienstedts fullmächtig: Johan Sparwenfeldt.
37. Ulfsparres Fullmägtig: Olof Tilas.
53. Otto Fleming. 64. C. F. Klingspor.
67. Friherre Cronstiernas fullmägtig: Carl Alex. von Ungern
Sternberg.
74. Friherre Schoultz fullmächtig: Moritz von Segebaden.
86. Gerh. Gab. Stuart.
93. Jacob Mårten Trotzig.
99. Friherre Hummerhjelm, fulmächtig: Johan Ef. V. Vicken.
115. Ulric Scheffer.
528
Bilagor.
118. Friherre Stael von Holstein Ful.: Mauritz Posse.
136. Fullmägtig för Koskull: Axel F. Cronstedt.
157. Edv. Carleson.
176. Christer Carplan. 178. Johan Gideon Kruuse.
188. Stiernas fulmäcktig: Georg Moraht.
212. Carl Reinh, von Strokirch.
213. Wilhelm Armfeldt. 216. Carl Fried. Lood.
225. H:r Dufwa Fulm.: Gustav Otto Hederhielm.
229. Christian Joachim Klingspor.
237. Fullm. för H:r Stråhle: Carl von Utfall.
262. Carl Gust. Ekestubbe.
270. Drakenhergs Fullmägtige: Georg Wilh. Fock.
271. G. A. Rutenschiöld.
286. H. Klingenhergs Fullmäktig: G. Wallrave.
288. H:r Gyllenstings Fulm.: Pehr C. Franc.
302. Olof Josua Wijnbladh.
306. Hind. G. Aminoff.
313. Fulm. för Ekenberg: Carl Fr. Lostierna.
322. Fulm. för H:r Pålman: Carl Gyllenspetz.
326. Carl G. Bergengreen.
335. Arwid J. Théet.
336. Herr Tettgrens fulmäktig: T. Ehrensvärd.
347. C. I). Uttermarck.
349. J• M. Sprengtport, Fullmäcktig för herr Schevenback.
356. Ture Gyllenspetz.
405. H:r Goes fullm.: Lars N. Svedenstierna. 422. Stiernecrantz.
438. Ulrick Gyllenskiepp. 445. B. Schulten Jäger.
449. Carl Wilh. Falckenhielm. 456. Erich Sparre.
464. L. Åkerhielm.
474. Lagercrantz fnlmäktig: M. A. VOn Kothen.
475, Franc, fullmäktig: Carl Hiärne.
489. Lilljegreens fullmägtig: Ad. Hedenstierna.
502. Eric Mannerstedt.
504. Johan de Schmedeman.
506. Herr Leijonflyckts fulmäktig: A. Fleming.
523. P- J. Gyllenhöök.
536. Cederstierna Fullm.: Joh. Linderstedt.
543. Joh. Lilliegranath. 546. Wald. A. Kirstein.
549. Herr Adelstjerna, Fullmäktig: Frih. Leijonhufvud, Carl
Wilhelm.
587. Transchiölds fullm.: Carl Fried. Franc.
Bilagor.
529
590. Siöstiernas fullmächtig: R. W. Coijet.
600. Carl Fred. Ruschenfeldt.
613. Johan de Frietzcky. 662. C. Hind. Wachschlager.
671. Schenfeldt Fulmäktig: S. Klingspor.
676. Carl Hindrich König.
684. Wilhelm Gathenhielm. 697. J. D. Maull.
698. Cedersparre fulm.: Lostierna, Joh. Leonhard.
706. J. Linnerhielm.
708. H:r Blosenhielms fullm.: M. Benzelstierna.
710. H. Leyells fulm.: Wulfwenstierna.
743. von Seulenberg Fullm.: N. Psilanderhjelm.
745. Fullmächt. för Ryttmäst. Gardemein: Joachim V. Duben.
766. Lars Benzelstierna.
768. Olivecronas fullmächtig: Joh. Gust. Psilanderhjelm.
777. Pehr Abr. Örnsköld.
780. Ridderstadt full.: C. Ridderstolpe.
786. Joh. Fred. Segercrona.
792. Svedenstiernas fullmäktige: And. Gathenhielm.
848. Adam Tallberg. 868. J. Meck. 876. L. von Bromell.
881. Joh. Christoff. Hasenkampff. 884. E. M. v. Nolcken.
889. Adlerstolpe Fullmakt.: Johan Cederfellt.
894. Nordensvärds fullm.: Wilh. Noordenhielm.
909. Joh. Wilh. Wrangel.
943. Anders Anton von Stiernman.
944. Bläsing Fulmäktig: Reinholdt Anrep.
946. M. v. Hermansson.
