# ID: svediakorp-gov120
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1746--1747
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 94,589
# sentences: 2,422
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGSPROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
SJUTTONDE DELEN
1746-1747 (III)
FÖRSTA HÄFTET
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1906
Pris 3 kronor.
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
17IG—1747
lil
Adelns Protokoll (XVII) 1746—1747. III.
Den 3 November.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat lind och hedt R. o. A. intaga
sine ställen,
Uplästes Protocollet af den 16 Martil sidstledne, ifrån
sid. 568 till sid. 570, hvarvid inga påminnelser giordes.
Medan följande uplästes, trädde Ridderhus-fiscalen Cedercrona
till Protocollet, efter Cammarrådet Wulf renstierna är i
svågerlag med Häradshöfdingen Adlermarck.
Företogs derpå Rådets Extractum Protocolli af den 22
Octobris nasti., hvaruti berättes, thet Häradshöfdingen C. M.
Adlermarck till IL M:t inkommit med underdånig supplique,
therutinnan han, i anledning af Riksens Ständers underdånige
föreskrift af den 12 Junii sidstledne för vice Notarien Joli.
Gust. Billberg om tillstånd att genom accord få bana sig vägen
till någon häradshöfdinge-beställning, samt på thet the nu
bägge kunde blifva hulpne, i underdånighet anhållit att varda
benådad med en assessorsbeställning uti Svea Hofrätt och att
therstädes äga säte och stämma med thess nu innehafvande
lön, till thess någon assessorslön i ordningen honom therstädes
tillfalla kan, samt att vice Notarien Billberg måtte få succedera
honom uti häradshöfdinge-beställningen, med nådig försäkran
att få lönen, enär then efter Adlermarck ledig blifver;
hvilken ansökning H. M:t förklarat sig vilja villfara, jemte
befallning, att sådant skulle med Riksens Ständer communiceras.
R. o. A. hade vid H. Maj:ts nådige remiss intet i underdånighet
att påminna.
Vidare företogs Rådets Extractum Protocolli af den 23
nästl. Octobris, hvaruti vid handen gifves, thet H. Majit, uppå
Cammarherrens och ordinarie Notariens uti K. Svea Hofrätt
Carl Ridderstolpes underdånige supplique att blifva hugnad
med säte och stämma som extraordinarie Assessor uti bemälte
Hofrätt med thess innehafvande lön, till thess någon assessorslön
kan varda ledig, allernådigst förklarat, thet H. Majit så
4 (Sov. 3.) Ridderstolpcs och Bielkes supplik.
mycket, häldre vill hafva lemnat thess nådige bifall och samtycke
tliertill, som sådant, utom Cammarherrens egen besynnerlige
flit och skickeligliet, äfven kan lända thess gamle fader
Ammiralen Ridderstolpe på ålderdomen till hugnad och nådebelöning
för thess redan i 50 år K. Majit och Cronan giorde
trogne tienster, hvilken nådige declaration H. Majit velat med
Riksens Ständer communicera.
R. o. A. hade för sin del härvid ej eller något att i underdånighet
påminna.
När detta var förbi, trädde åter Caminarrådet Wulfven
stierna
till Protocollet.
Och uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 13
nästvekne Octobris, hvarjemte fölgde Hofrättsrådets Baron Sten
C. Bielkes supplique, hvaruti han anhåller att, för thess under
nu påstående Riksdag angifne påfund att utan anseenlig bränsel
och vanlig kokning tillverka alun, blifva benådad med vice
Presidents namn och heder samt att till ytterligare fullföljande
af thess försök uti åtskillige hushåldningens delar erhålla
ledighet ifrån thess embetes förvaltande, och att imedlertid
någon extraordinarie Assessor i dess ställe vid Hofrätten
kunde förordnas, hvartill vice Häradshöfdingen Christopher
Rappe sig tillbudit, till thess han vid någon förefallande
anständig lägenhet kan med lön ihugkommas, tili hvilken underdånig
ansökning H. Maj:t lemnat thess nådige bifall, samt
att then med Riksens Ständer måtte cominuniceras, hvarvid
Hrr Riksens Råd icke haft något att påminna, thet ju then
samma må komma till Riksens Ständer.
R. o. A. förklarade sig ej hafva något att i underdånighet
påminna vid denne H. Maj:ts nådige remiss.
Föredrogs Hofrådets och Ambtshauptmaunens C. von Boltensterns
hos Riksens Ständer insinuerade memorial tillika med
ett promemoria, som han till Secrete Handels- och ManufacturDeputationen
ingifvit, men bemälte Deputation honom återstält,
såsom varande af then beskaffenhet, att Riksens Ständer theröfver
böra sig utlåta, rörande skogarne i Pommern och theras
conservation samt flere andre mål, som han förmenar lända till
allmänna hushåldningens och then förfallne handelens och creditens
återuprättande; anhållandes att sielf efter sin förmåga
till en början få lägga handen vid ett och annat af the ämnen,
omrörde promemoria innehåller, och att till then ändan honom
kunde förunnas frihet så väl till ett sillfiskeries inrättande i
Boltensterns memorial om hushållningen i Pommern. 5
Pommern som ock att få förpakta K. Majits skogar thersammastädes,
hvarigenom han lofvar icke allenast berörde skogars
märkelige förbättring och tillväxt, utan ock en ständig revenue
för K. Majit och Cronan af then veka skogen, hvilket med
säkerhet kan erhållas efter thet project, han therom ingifvit i
K. Cammar-Collegio.
Vidare och till att kunna thetta med then activité, som
vederbör, i verket ställa, anhåller han äfven att till någon
värdig och skickelig person få afstå och öfverlemna sin ambtshauptmans-beställning,
på thet han therigenom någorlunda
måtte blifva skadeslös för sine på K. ambts-pertinentierne
nedlagde anseenlige oinkostningar; jemväl ock att thess hustru
och barn efter hans död kunde benådas med någon pension
på Pommerska pensionsstateii efter ingifvit förslag.
Ofver denne Hr Boltensterns ansökning hade det loflige
Borgareståndet sig yttrat, att som Hr Hofrådet von Boltenstern
af ömhet för det allmänna uti dess memorial icke allenast
föreslagit åtskillige nya inrättningar till oeconomiens förbättrande
i Pommern, utan ock erbudit sig att vid ett och
annat deraf sielf lägga handen, så framt han erhåller tillstånd
att lemna sin ambtshauptmans-beställiiing till någon skickelig
och värdig efterträdare; så vill Borgareståndet till berörde
cession för sin del hafva samtyckt och det öfrige, sä
om oeconomiens förbättring som den sökte pension för dess
famille, till Riksens Ständers Secrete Utskott remitterat att
dermed efter omständigheterne till rikets gagn och Hofrådet
von Boltensterns vidare upmuntran förfara.
Hvilken det loflige Borgareståndets utlåtelse Bondeståndet
till alla delar bifallit, men högvyrdige Presteståndet åter hade
förklarat, att the sig härmed icke kunde befatta, utan hade
Hr Hofrådet von Boltenstern att i underdånighet vända sig
till II. K. Majit.
R. o. A. biföllo föregående det loflige Borgareståndets utlåtelse
i så måtto, att Hofrådet von Boltenstern lemnäs tillstånd
att afstå sin ambtshauptmans-beställiiing till någon
skickelig och värdig efterträdare, men det öfrige remitteras
till Secrete Utskottet. Hvilken resolution, sedan den för R.
o. A. var upläst och gillad, skrefs på Hr Boltensterns memorial.
Uplästes Finska Deputations betänkande af den 3 sidstl.
Februarii angående the under kriget till arméens behof giorde
6 (Sov. 8.) Betalning för leveranser under finska kriget ni. m.
Iefverantsers betalning, hvarutinnan fönnäles, att sorn Deputation
nogsamt är bekant, huru Riksens Ständer, i anledning
af themia Deputationens vid 1743 års Riksdag afgifne betänkande,
faststält, thet alla the af Allmogen, som med riktige
quittencer och liquidationer kunde bevisa hvad the till arméen
lefverera!, skulle therföre niuta promt betalning eller afräkning
på the Cronan tillhörande utlagor, hvarom ock K. Maj:t
sedermera uppå Riksens Ständers underdånige begäran befalt
vederbörande Landshöfdingar att skyndesammast besörja, men
sådant förnimmes ännu icke vara efterkommit; altså har Deputation
pröfvat skäligt att så mycket mera styrka thertill,
att hos H. Maj:t i underdånighet anhålles om förnyad nådig
befallning till vederbörande att ofördröjeligen fullgöra the i
thy mål redan undfångne ordres, utan ock att undersökas
måtte och efter omständigheterne beifras, att Riksens Ständers
beslut icke varda tillbörligen i verket stälte, hälst emedan
invånarne i Finland, såsom boende på en äfventyrlig gränseort,
böra på alt sätt söka att bibehållas framdeles vid en lika benägenhet,
men icke afskräckas att bidraga till thet, sorn vid
slike tillfällen kan lända till rikets bästa, medelst fruktlösa
löften och tillsägelser.
Härvid uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 12 sid,sti. Augusti, hvaruti Ståndet förmäler sig hafva
förehaft och bifallit Deputationens öfver ärenderne ifrån Finland
betänkande af den 9 sidstl. Februarii angående the under
sidsta kriget till arméens behof giorde Iefverantsers skyndesamma
betalning.
Som detta äfven var bifallit af högvördige Preste- och
ärbara Bondestånden, så bifölls det jemväl af R. o. A.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 22 nasti.
Octobris, hvaruti berättes, thet H. Maj:t i nåder täckts lemna
thess bifall och samtycke till Iläradshöfdingens Jon Ekmans
och vice Häradshöfdingens Baron Friedrich Otto Wrangels hvar
för sig giorde underdånige ansökningar, then förre att fa nådigt
afsked med Assessors caracter lika med them i K. Hofrätterne
och then sednare att fä. succedera bemälte Ekman i
thess häradsliöfdinge-beställning; vid hvilket H. Maj:ts nådige
förklarande som Hrr Riksens Råd icke haft något att påiniuna,
altså har Rådet för godt funnit sådant med Riksens
Ständer communicera.
Om ändring i knektekontrakt.
7
R. o. A. hade härvid ej något i underdånighet att påminna;
men
Hr Gyllenskiepp ville ej för sin del samtycka härtill.
Dock sades, att saken vore afgiord, och att Hr Gyllenskiepps
efteråt anförde påminnelse ej kan gälla.
Föredrogs Bondeståndets Extractum Protocolli af den 14
Aug. sidstl., therutinnan vid handen gifves, att Allmogens riksdagsfullmäktige
ifrån Wermeland uti memorial sig theröfver
besvärat, att the och theras medbroder blifvit genom H. K.
Maj:ts nådige resolution af den 3 sidstledne Junii pålagde att
förse sine soldater med höslag till 2:ne lass och åker till 2:ne
tiog halm, förmenande thet samma strida emot thet med then
landsorten den 25 Junii 1688 ingångne och af K. Maj:t den
18 Novembris samma år confirmerade contractet om thet vissa
knektehållct therstädes, och anhålla förthenskull, att the så
hädanefter som hittills måge obrotsligen varda handhafde och
beskyddade thervid. Efter öfvervägande af tiletta mål berättar
Ståndet sig hafva funnit, i anseende till the af bemälte fullmäktige
anförde skiäl och omständigheter, ej allenast för sin
del rättvist, thet allmogen uti ofvannämde landsort böra vid
ofvanberörde contract till alla delar bibehållas, utan ock sig
sä mycket mindre kunna undgå att äfven hos the andre Stånden
anmäla sådant till benägit bifall, som i annor händelse
Allmogen uti flere höfdingedömen torde likaledes komma att
lida olägenhet medelst ändring uti knektecontracterne och
sielfva indelningsverket jemväl sålunda vara rubbning underkastadt.
Som detta redan var bifallit af de andre 2:ne respective
Stånden enligit deras påskrifter af den 21 Aug. och 17
Oct. sistledne, hafvandes Borgareståndet allenast giordt härvid
den tilläggning, att K. Maj:ts resolution af den 30 Januarii
1725 rörande soldaternes hemkall och släpekläder, hvaröfver
nu ej något klagomål är anfördt, förblifver uti sin fullkommelige
kraft;
Altså bifölls det jemväl af R. o. A.
Justerades resolution, som efter R. o. A:ns fattade slut
den 22 i nästförvekne månad kommer att skrifvas på Manufactur-
och Handels-Deputations betänkande angående den af
manufactur-idkarne såväl som Snörmakare-embetet giorde
ansökning om ändring uti Kongl. Förordningen af den 20
8 (Not. 3.) Den nya boställsordningen 111. m.
Januarii 1746 emot en och annan yppighet, hvilken resolution
af R. o. A. gillades, så lydande:
Resolutio. Upläst hos R. o. A. den 22 Octobris 1747.
Och resolverades, att de nu brukelige moden på manfolksklädedrägter
blifva ståendes till nästa Riksdag, men att inge
andre eller nyare moden får påfinnas, vedertagas eller brukas.
På lika sätt, som förut sagt är om moden pä mausklädedrägter,
förblifver det också med knapparne. Det öfrige af betänkandet
bifalles, jemte den af loflige Borgareståndet i deras Extractum
Protocolli giorde tilläggning.
Uplästes Wadstena Stifts Directions memorial, hvaruti för
anförde orsakerfs] skull R. o. A. styrkes till vidare prolongation
af den till inskrifningar beviljade terminen, hvartill R.
o. A. lemnade deras bifall.
Företogs nu åter det af R. o. A:ns Deputerade upsutte
project till en förnyad boställs- eller husesyns-ordning; och
som de första §§:ne af samma project redan den 30 September
och 21 October voro genomgångne, så contiuuerades nu
med 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17 och 18 §§:ne, hvilka
alla blefvo af R. o. A. bifallne.
Hr Landtm, hemstälte, om icke, i anseende dertill att
det uti Landt- och Siö-Militim-Deputation upsatte project till
en förnyad boställs-ordning för Skåne är både nog vidlyftigt
och sielfva skrifarten mörk och oredig, R. o. A. fördenskull
torde finna nödigt, att de förra Deputerade jemväl igenomse
detsamma och bringa det uti någon bättre ordning, samt att
till ändemålets så mycket bättre vinnande förenämde Deputerade
adjungeras någon af Krigsbefälet ifrån Skåne, som känner
orten och vet dess beskaffenhet.
Detta vant bifall af R. o. A. och nämdes Friherre Sten
Coijet och Gref Hans Hindrich von Liewen härtill.
Uplästes Bergs-Deputations i anledning af § 8 uti K.
Maj:ts nådige secrete och särskilte proposition angående
Hellefors silfververks uphielpande under den 18 sidstledne
Augusti till Riksens Ständer ingifne betänkande, hvarutinnan
aldraförst anföres, thet K. Maj:t och Riksens CatnmarCollegium
uti thess riksdagsberättelse andragit, thet inkomsten
af berörde silfververk icke svarar emot then omkostnad Cronan
therpå gior, som består af 17 5/s hemmans ränta och efter
cronovärdering är 228 dal. förutan 600 dal. smt årligen till
lön för Predikanten, Proberaren och Konstmästaren. Sedermera
Hellefors silfververks upphjälpande.
9
uprepas omständeligen hvad sä väl Bergmästaren i orten
Detlof Heike, som nuvarande tiletta verkets interessenter, hvilka
hörde blifvit, thervid berättat och andragit, samt tillika hvad
både Assessoren Eric Stockenström och riksdagsmannen Otto
Olsson, såsom afledne Bergmästaren Eric Johanssons arfvingar,
påstått i anseende till berörde Bergmästares bruksegendom,
som bortgått och blifvit under Hellefors silfververk underlagd.
Hvilket alt med mera Deputation förmäler sig uti behörigt
öfvervägande tagit; och hvad först angår, huruvida Cronan
må fortfara att till silfververkets understöd bestå ofvannämde
17 V8 hemmans ränta samt 600 dal. smt till löningarne, så
berättar Deputation sig hålla för nödvändigt, att thesse hemmans
räntor, i anseende till anförde skäl och orsaker, måge
oskilgakteligen vid verket förblifva och af Cronan sä hädanefter
som hittills bestås. Men beträffande the för Proberaren
och Konstmästaren förr bestådde 400 dal. smt, så har Assessoren
Stockenström å interessenternes vägnar munteligen begifvit
sig, att the måge indragas samt bemälte betienter i
stället af interessenterne med samma lönefr underhållas, i fall
then sökte manufactur-inrättningen beviljes, som här nedanföre
ointalas.
Anbelangande interessenternes anhållan att få inrätta ett
manufacturverk i stål och jern tillika med en masugn och
tvänne einneshamrar, så förmäles, att emedan af cliartan
öfver Ilellefors-skogarne intagit blifvit, att the äro af then
anseenlige vidd och begrep, att the vida öfverstiga hvad som
kan erfordras till silfververket; thet tillärnade manufacturverket
jemväl icke allenast tienar till landets upodling och
then eljest nyttige skogens till godo giörande, utan länder äfven
till understöd för interessenterne, att än vidare drifva silfververket,
hvilket the i annor händelse förmält sig icke äga förmåga
att ytterligare fortsättja efter så anseenligen therå tagen
skada, som skall vara 100,000 dal. kint; ty finner Deputation,
thet nu varande interessenter i Hellefors silfververk måge få
anlägga en masugn vid Svarte!fven emot gränsen af Appelbo
sokn tillika med 2:ne einneshamrar, om 6 ä 700 skeppunds
smide för hvarthera, vid Igelelfven emot gränsen af Nås sokn,
samt manufacturverket till thet af interessenterne föreslagne
manufactur-smide i jern och stål samt stålbränning, hvartill
ej må användas något kiöpe-, stång- eller tackjern, vid Mångs
-
10 (No v. 3.)
Hellefors silfververk.
elfven eller vid någon af strömmarne ofvan sion Silken; börandes
thetta manufacturverk ständigt med silfververket blifva
sammanknippadt och thess afkomster understödja silfververket,
som, långt ifrån att nedläggas, bör af interessenterne med all
drift vid förlust af privilegierne på hela manufactur-anläggningen
fortsättas. Och på thet sådant alt må komma till
verkställighet på behörigt sätt, så håller Deputation angelägit,
att vederbörlig undersökning af någon utaf K. Bergs-Collegii
ledamöter tillika med Bergmästaren i orten ina förrättas,
hvarefter K. Bergs-Collegio åligger att på ofvannämde sökte
masugn, emneshamrar, stålbrännerie samt manufacturverk i
jern och stål för nu varande Hellefors interessenterne utfärda
privilegier; tillseendes thervid, att inrättningen ej må blifva
vidlöftigare, än skogarne med bestånd i längden kunna tåla,
jemte thet the blifva tillräckelige till alt thet kohl- och vedfång
silfververket efter framdeles förmodad tillväxt och förkofring
kan betarfva; hvarjemte ock K. Bergs-Collegium bör
utsätta något visst för interessenterne till efterrättelse vid
grufvornes och malmanledningarnes arbetande samt årligen af
Bergmästaren i orten, som grufvorne bör befara och om mail
ufacturverkets tillstånd göra sig kunnig, infordra underrättelse
om verket samt thess upkomst och tilltagande alt framgent
låta sig angelägit vara; åliggandes jemväl K. BergsCollegio
att uti thess riksdags-relation lemna Riksens Ständer
omständelig berättelse örn silfververkets tillstånd, samt
hvad förkofring det kunnat vinna genom manufactur-anläggningen,
så ock, efter frihetsårens förlopp, taxera then privilegerade
masugnen till viss tionde samt emnesliamrarne till
hammarskatt, efter ofvanhesagde smide.
Hvad beträffar Assessorens Eric Stockenströms påstående
och anhållan att för sig och en thess broder, hvilken äfven
är deltagare i verket, erhålla någon ersättning för afledne
Bergmästaren Eric Johanssons bortmiste och silfververket anslagne
bruksegendom; så i fäll thet vid then föreslagne undersökningen
skulle finnas, att någon skog blifver öfrig, sedan
silfververket och manufacturverket fått sin fyllnad, så anser
Deputation skäligt, att Assessoren Eric Stockenström tillika
med thess i silfververket deltagande broder måge, såsom afledne
Bergmästaren Eric Johanssons arfvingar, genom K. BergsCollegii
föranstaltande uti någon liten ersättning för tlieras
bortmiste bruksbygnader till Kierfvingeborns hyttas understöd,
Hellefors silfververk.
11
emot årlig recognitions-afgift, erhålla någon ringa del af then
för silfververket mistel[iga] skogen söder om Grythytte kyrka,
hvilken dock ganska sparsamligen uttagas bör, hvarmed ock
ägarne af berörde hytta böra så varsamligen hushålla, att, på
then händelse silfververket samma skog framdeles behöfver,
then tå uti godt stånd ina verket kunna återställas.
För öfrigt och hvad åter vidkommer riksdagsmannens
Otto Olssons påstående och begäran att till Bovikstorpet återfå
then bortmiste och Saxhyttan anslagne skogen, så emedan
thet befinnes, att Bovikstorpet är köpt till skatte och för skogen
äfven skattlagdt; ty anser Deputation äfven billigt, att
samma Bovikstorp frångångne skogstract thertill må återläggas,
kunnandes till Saxhyttan återställas then lilla skogstract,
som 1689 blifvit Saxhyttan tå ifråntagen och Hellefors
silfververk underlagd, eller ock någon annan thermed jemgod
skogstract, som K. Bergs-Collegium för silfververket kan finna
mest ombärlig. Hvilket alt Deputation till Riksens Ständers
egit godtfinnande hemställer.
Hr Nordenfelt tyckte, att skogen omkring silfververket
borde besparas, på händelse att silfververket med tiden kunde
upkomma.
Hr Ornschiöld gaf vid handen, det föga förhoppning
voro om verkets upkomst och tillväxt, utan hade interessenterne
redan så många år med deras nog dryga känning och
förlust drifvit detta verk, hvarförutan skogarne äro tillräckelige
deromkring och besparas verkeligen på detta sättet mera
än eljest, ty de, som nu blifva ägare deraf, lära nog giöra sig
vinning om att vårda dem för angräntsande, så att de icke
bortstiälas, som härtills skedt; varandes jemväl det förslag,
som Deputation nu gifvit, det enda expedient till silfververkets
uprätthål lande.
I anseende härtill med de flere considerationer, som härvid
anfördes, bifölls betänkandet af R. o. A.
Hr Wadenstierna, som nu var upkommen, beklagade,
att han fått höra., thet R. o. A. åter i dag förehaft Cabinettssaker
och bortgifvit åtskillige tienster. Men hvad verkan sådant
gior i thet allmänna, och huru liten upmuntran thet är för
den, som igenom möda, flit och arbete vill giöra sig skickelig
och värdig till någon befordran, att ynglingar blifva framdragne
och prejudicera gammalt folk, thet lemnade han till
R. o. A:ns egit eftersinnande, med önskan, att då en gång
12 (Jior. 3.) Reduktions- och liqvidationsverket.
matte blifva slut på desse sakerne, som han ock för sin del
på det kraftigaste protesterade deremot, att sådant aldrig mera
här på Riddarhuset måtte företagas, hvilket han begärte i
protocollet måtte införas.
Svarades, att detta varit remisser ifrån H. Majit, hvilka
efter R. o. A:ns förra beslut skulle afgiöras.
Hr Hårleman sade, det han hoppades, att den om tiensterne
upsatte expedition till H. Majit nu snart måtte komma
att afgå och vi således slippa flere remisser, efter vi undanbedt
oss dem.
Härmed afstannade denne discours, och
Företogs å nyo den öfver Reductions- och Liquidationsverket
förordnade Depntations betänkande angående en viss
utsedd fonds anslående till deras förnöjande, som igenom reduction
och liquidation något kommit att lida, varandes innehållet
af samma betänkande redan infördt i detta protocoll
under den 21 October nästförvekne.
Härvid uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli
detta angående af den 14 Octobris, hvars innehåld jemväl redan
uti ofvannämde dags protocoll omständeligen är uptagit. Och
som Borgareståndet vid Reductions-Deputations betänkande
giordt den tilläggning, att vederbörande, som komma uti K.
Cammar-Collegio att föredraga reductions-målen till afgiörande,
böra dertill äga rättighet fram för andra ärender, vid ansvar
till giörandes för den, som deruti är hinderlig;
Så förestälte Gref Piper, att K. Cammar-Collegium redan
är alt för mycket öfverhopadt med nog dryga och ansvarige
sysslor, men att ännu svårare skulle vara, om efter Borgareståndets
Extractum Protocolli Coliegium skulle påläggas
vid förnyadt ansvar att altid låta reductions-målen gå förut,
då säkert många andra angelägne och riksvårdande ärender
dymedelst konimo att stå tillbaka, som icke mindre skulle
kunna tydas Collegio till last; fördenskull bad Hr Grefven å
egne sä väl som Collegii vägnar, att, om görligit är, Coliegium
måtte slippa reductions-målen, eller åtminstone dem icke
mera påläggas, än menskmöjeligit är att kunna gå ut med,
samt att till Collegio må lemnäs att rätta sig vid ärenders
föredragande och öfrige sysslor, alt efter som sakernes vigt
och angelägenhet det fordrar.
Detta lants mycket billigt af R. o. A.
Stångjärnssmidet. Statsbristens fyllande. 13
Och bifölls derföre Reductions-Deputations betänkande
utan Borgareståndets tilläggning.
Påmintes, att som ett eller annat af de andre Stånden,
oaktadt R. o. Arns begäran, ändå förnimmes hafva afgiordt
Bergs-Deputations betänkande med den projecterade nya förordningen
om stångjerns-sinidet och flere hushåldningsmål vid
jernverken i riket, det fördenskull en Deputation måtte gå till
dem och än ytterligare begära, att de med detta målets företagande
ville låta anstå, till dess R. o. A. sig deröfver hunnit
utlåta.
Hvilket beviljades.
Föredrogs Större Secrete Deputationens Extractum Protocolli
af den 31 nästledne Octobris, therutinnan förmäles, att
Deputerade, till följe af Riksens Ständers förordnande, med all
öm- och sorgfällighet öfverlagt om thet vigtiga ämne, som
till theras yttrande blifvit öfverlemnadt, nemligen huru then
sig uti företeende statsbristen måtte kunna i görligaste måtto
hielpas och upfyllas; och till att therutinnan med så mycket
mera viss- och pålitelighet kunna efterkomma Riksens Ständers
åstundan, berätta Deputerade sig hafva trodt böra först
inhämta nödig kunskap, hvaruti thenna statsbristen egenteligen
består, och funnit then härröra ifrån sådane nödige tillgiörande
utgifter, hvilka hafva en oskilgaktig gemenskap med
rikets säkerhet och sanskyldiga bestånd, både för närvarande
och tillkommande tid, hvarjemte the förmäla sig haft tillfälle
att se, att om rikets behof nu äro större emot hvad undersåtarne
thertili tillförene bidragit, så har thet ej underligit förefallit,
emedan riket i thesse sednare 40 åren måst undergå
svåra öden och omskiften, the ther förorsakat så diupa refvor,
att the ännu hvarken äro eller kunna vara botade och til—
läkte; och besynnerligen när thertili lägges vårt förra och närvarande
hushåldningssätt, hvilket ej litet ökt then förlägenhet,
hvari man nu är stadder, hafva vi att tacka then Högsta
försynen, att tillståndet ej är värre; hvarföre Deputerade hålla
före all tid vara inne, att vi, som redelige svenske män och
undersåtare, utan upskof tänka på rikets räddning, så uti thet
ena som thet andra. Så öfvertygade, förmäla Deputerade vidare,
som the äro om tiletta, så ovedersägeligit och nödvändigt
finna the ock vara, att när medel till rikets försvar och
bestånd af undersåtarne skola tillskiutas, bör thet skie på sådane
grunder och med then inrättning, så att
14 (No v. 3.) Statsbristens fyllande.
l:o En fullkomlig jemlikhet undersåtarne emellan bibehålles;
2:o
Att inkomsterne äro så säkre som tillräckelige; och
3:o Att thet vidtagande contributions-sättet med ett och
thet samma bidrager till en sådan enskylt hushållning, som
med riket och thet allmänna bästa aldeles öfverensstämmer.
Skall nu thetta vinnas, så tro the Deputerade ingen annan
väg vara, som thertill leder, än tå hvars och ens förmåga
blifver grunden till thess utgift, kunnandes och börandes förmågan
ej annorlunda skattas eller räknas än efter hvars och
ens förtäring, så vida ingen bör tros förtära mera, än thess
råd och ämne thet tillåter; ty när tå förtäringen bör skaffa
penningar, och tärande varor varda belagde alt efter theras
mer eller mindre nödvändighet, så bibehålles berörde jemlikhet
undersåtarne emellan och inkomsten blifver säker, emedan thet
ej tages mera af then torftiga, än han bör och kan tåla, och
bidrager ett sådant contributions-sätt så till thet allmänna
bästa som till förnuftig hushållning hos alla enskylte, så vida
hvar och en therigenom nödgas låta blifva thet kostsammare
och åtnöja sig med thet nödvändiga, med ett ord, att rätta
munnen efter matsäcken och utgiften efter inkomsten.
Ju mera härom uti Större Secreta Deputationen blifvit
rådplägadt, ju mera har man sedt sig böra vara öfvertygad
om sanningen och riktigheten af thesse grunder, och ju snarare
äfven funnit sig föranlåten therutinnan förena sig med
Stora Secreta Deputationens tänkesätt och thet yttrande, som
samma Deputation afgifvit angående thetta ämne, och hvilket
Riksens Ständer redan förehaft.
Af samma Deputations yttrande förmäler Större Secreta
Deputation sig hafva fått anledning att än ytterligare göra
en noga undersökning om alla the varor, som förtiena namn
af öfverflöd, samt hvad the årligen utgiöra i rikets handelsbalance,
och theraf blifvit varse, att then utifrån inkommande
spannemålen bör sättjas i thet främsta rummet och utgiör
then drygaste delen, men att theremot alla the öfrige utifrån
inkommande öfverflödsvaror, såsom vin, tobac, socker, thée och
caffe med mera, på långt när ej gå till then summan, och
på hvilka sednare Riksens Ständer redan hafva lagdt så dryga
afgifter, att alt hopp är, thet skall theras bruk efter handen
minskas, och vore så mycket orådeligare att gä in uti någon
vidare påökning theraf, som man tå skulle äfventyra then
Statsbristens fyllande.
15
olägenheten att gå miste om alt hvad sådane varor nu kommo
att betala, men the äntå lika fullt finnas i riket; hållandes för
onödigt att gå in uti något ytterligare utförande theraf, hälst
omständigheterne i thet fallet äro förut så af Secrete Utskottet
som Stora Secreta Deputation klarligen å daga lagde.
Lika så lärer thet säga sig sielft, att största delen af
then utifrån inkommande spannemålen förtäres och försvinner
igenom thet öfverflödiga bränvins-brännande, som nu på några
år så grufveligen tilltagit, och hvilket med skäl bör räknas
för förnämsta orsaken till then olägenhet, hvaruti riket sig
nu befinner igenom en så hög underbaiance och en therigenom
förorsakad tryckande växelcours, hvaraf riket redan känner
så mycken och eftertänkelig skada, som rikets undergång kommer
alt närmare för dörren, om ej tidiga botemedel therföre
påfinnas.
Således när frågan är om nödig penninge-inkomst för
Cronan, och the tillgånger, man redan har, ej vilja förslå,
thet tillika är medgifvit, hvilket som är thet sundaste och med
fria nationer enligaste contributions-sätt, fordras ej läng betänketid
till att finna, thet en skälig consumtions-afgift på
bränvinet är then närmaste och bästa utvägen att tillgå vid
närvarande omständigheter; åberopandes sig hvad Stora Secreta
Deputation tydeligen anfördt om bränvin, thess missbruk
och then skada riket thymedelst tillskyndas, hvarföre nu
endaste frågan återstår om bästa sättet till vinnande af thet
dubbla ändamål man påsyftar med consumtions-afgifts läggande
på brännevinet; berättandes Större Secreta Deputation, att tå
thetta hos Deputationen varit under öfvervägande, hafva R.
o. Arns samt Borgareståndets ledamöter och Deputerade trodt,
att thet project, som af Stora Secreta Deputationen redan är
framgifvit, vore thet sanskyldiga och bästa, och att näppeligen
ändamålet å annat sätt kan stå att förmoda, hvarföre the ock
på thet enständigaste yrkat och påstått, att thet måtte af
Riksens Ständer blifva bifallit, till skäl hvaraf the åberopat
sig alla the omständigheter, som utförligen äro omrörde i
meranämde Deputations redan omtalte yttrande; hvaremot
åter Preste- och Bondeståndens Deputerade stannat i then
tankan, att ehuru det ej kunde nekas, hvad in thesi, så angående
contributions-sättet i allmänhet som consumtions-afgifts
läggande på brännevinet, såsom en öfverflödsvara, och hvars
öfverflödiga bruk så ganska mycket är vållande till rikets un
-
16 (Ifor. 3.)
Statsbristens fyllande.
derbalance och alla the therifrån oskilgaktige olägenheter, är
anfördt; så finna likväl thesse bägge Ståndens Deputerade
betänkeligit att nu vid themia Riksdag styrka Riksens Ständer
att ingå i then föreslagne inrättningen med brännevinsbränningens
lemnande helt och hållit under Cronans disposition,
och thet i anseende till the många svårigheter, som vid
verkställandet theraf skulle möta; önskande altså, att, på thet
för framtiden themia inrättning måtte så mycket lättare och
med mera beqvämlighet för hvar enskylt kunna i verket ställas,
alt thet, som af Stora Secreta Deputation i tiletta ämnet med
sa mycken välmening och nit för thet allmänna blifvit förestält,
måtte till trycket befordras, och thermedelst hvar och en
förnuftig och välment undersåte underrättas och upmuntras att
inrätta och lämpa sin enskylta hushållning så väl efter sitt
egit sanskyldiga som thet allmännas bästa, tå thet en annan
tid så mycket bättre kan låta sig giöra, som nu skulle hafva
med sig alt för mycken svårighet och villervalla; hvarjemte
thesse Ståndens fullmäktige betygat theras redebogenhet att
hafva alt ospardt för riket, och att the fölgakteligen ingen
ting högre önskade, än att man kunde finna ut något sådant
medel, hvarigenom thet allmänna för närvarande tid aldra
säkrast och snarast måtte vara hulpit, och hvartill the förklarat
sig villiga att för theras delar ingå i all nödig öfverläggning.
Tå ämnet således råkat i thelina belägenhet, förmäler
Större Secreta Deputation, att samtelige Deputerade trodt sig
böra vara så mycket mer färdige att lämpa sig efter oinständigheterne
samt påtänka något annat medel, hvarom the sins
emellan måtte kunna komma öfverens och till Riksens Ständers
plena upgifva, hälst the nogsamt funnit sig öfvertygade,
thet ä ena sidan rikets tarfvor och utgifter fordra skyndesam
hielp och bot, så framt thess säkerhet och välstånd annars ej
skall äfventyras, och å andra sidan samtelige Riksens Ständers
här församlade ledamöter icke skola låta, till så väl landets
känbara tunga sorn sin egen enskylte skada, ännu längre tid
förspillas igenom vidlyftiga deliberationer både mot och med
utan något verkeligit slut och bot i så granlaga och ömtåliga
omständigheter; hvarföre ett sådant förslag upgifves till Riksens
Ständers egit öfvervägande och fastställande, som om thet
ej till alla delar kan bidraga till thet ändamål man påsvftat,
förmodar Deputation till thet minsta, att thet nödvändigaste
Statsbristens fyllande.
17
i anseende till närvarande omständigheter, som är statsbristens
fyllande, skall therigenom någorlunda varda hulpit.
Och fast thet hvarken är att räkna på så stor inkomst,
som man kunnat hafva af thet första projectet, icke eller then
lindring i the nämde öfrige utskylder, likaledes spannemålsbesparingen
therigenom icke så säkert kan vinnas, som om
berörde första project vunnit bifall; så tror Deputation likväl,
att hinder härigenom kunna läggas i vägen, så att ej spannemålen
så vårdslöst skall förspillas, som hittills skedt, hvartill
kommer, att genom thet, att alt salubrännande på tiletta
sättet sättes under arrende och större verk inrättas, kan man
göra sig thet säkra hopp, att alt sådant skall för framtiden
så mycket bättre leda till then förra föreslagne inrättningen i
sinom tid.
Och så framt nu Riksens Ständer skulle finna för godt
och rådeligit att lemna theras goda bifall och samtycke härtill,
så begär och yrkar Större Secreta Deputation therpå, att
skyndsamheten må vara Riksens Ständer om hiertat, på thet
att thenna saken med aldra första må kunna blifva till K.
Maj:t uplemnad och K. Majit i stånd sättjas att taga sådane
medel och utvägar vid handen, så att thetta angelägna och
verkeligen dryga samt både tid, arbete och insigt fordrande
ärende icke allenast så skyndesamt kan sättas i verket, som
rikets angelägenheter thet kräfver, utan ock thet blifver till
alla delar utfördt enligit Riksens Ständers thermedelst påsyftade
ändamål och tanka.
Så snart på detta sättet bevillnings-verket är lyckeligen
afslutadt, förmäler Större Secreta Deputation till slut
sig hålla före, thet Secrete Utskottet ofördröjeligen bör inkomma
med berättelse, hvad ännu af thess göromål kan återstå,
och huru snart thet i anseende thertill kan styrka att
utsättia en viss dag till thenna långsamma Riksdagens lyckeliga
afslutande.
Derpå uplästes det omnämde Större Secreta Deputations
project till inrättande af en husbehofs- och salu-eonsumtionsafgift
för alt brännevin, som i riket af säd tillverkas och förtäres,
hvilket project finnes ibland allegaterne till detta protocoll
och närmare kan jemföras emot de här uptagne discourser,
emedan innehållet deraf varit för vidlyftigt att införa.
Hr Hårleman proponerade, att officerarne, som våga lif
och blod till rikets försvar, och hvilkas inkomster äro ändå
Adelns protokoll (XVII). 1746—1747. III. 2
18 (Nov. 3.) Bränn vinsaccisen.
nog ringa, måtte slippa för deras boställen med enkla afgiften
å 3 dal. sint för hemmanet.
Hr Landtm, tyckte detta vara så mycket skäligare, som
officerarnes boställen redan äro inbegrepne i bevillningen, genom
det de betala visse procent af lönerne och boställerne äro
på lönen beräknade.
Någre af R. o. A. begärte, att Större Secrete Deputation»
project måtte lemnäs på bordet.
Men uppå skedd föreställning, huru angelägit vore, att
med denna saken måtte komma till slut, efter man väl en
gång måste tänka på att giöra ända på Riksdagen;
Begåfvo förenämde sig ifrån sitt påstående.
Vid det R. o. A. skulle börja att punctevis gå igenom
detta project,
Aumältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Presteståndet af 8 personer. Biskopen Doctor Kiörning
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Presteståndet, berättade,
att Ståndet i dag förehaft Större Secreta Deputations
project till brännevins-consumtions-accisen och detsamma redan
bifallit, hvilket Presteståndet altså befalt desse sine ut- v
skickade att gifva Höglofliga R. o. A. tillkänna samt derhos betyga
Ståndets fägnad, att denna saken, som så länge varit
under ventilation hos Riksens Ständer, nu änteligen kommit
till slut.
Hr Landtm, tackade för det att Presteståndet behagat
lemna R. o. A. vänlig del af deras i detta mål fattade slut,
hvarjemte Hr Landtm, sig äfven yttrade, thet han också trodde,
att R. o. A. snart lära blifva färdige med sin resolution. Bad
imedlertid förmäla R. o. Arns hälsning till Högvördige Presteståndet.
Deputation afträdde.
Och uplästes derpå lista § af projectet, hvilken bifölls.
2:dra §, hvaruti föreslås, att en åbo på crono-, säterie-,
frälse- eller skattehemman, som innehafver ett helt mantal,
skall derföre i hrännevins-consumtions-accis erlägga 3 dal. smt;
jemväl att samma accis skall betalas, antingen på hemmanet
brännes eller ej.
Dervid utlät sig Hr Giös, att det vore en märkelig känning
för R. o. A., att åboerne på frälsehemman skola betala
lika med cronobönderne, der likväl utom den lindring,
Brännvinsaccisen.
19
som igenom privilegierne vid alla tillfällen af contributioner
dem tillsagd är, R. o. A. redan efter rusttiensten contribuera
för sine frälsehemman. Lika så obilligt tyckte Hr Giös vara,
att denne accis skall betalas, antingen på hemmanet brännes
eller ej. Och ehuru villig han elliest vore att samtycka härtill,
på det denne saken omsider måtte komma till ändskap,
fruktade han dock, att Cronan aldrig vinner härigenom den
inkomst man gior sig räkning på, utan Allmogen försätties i
sådan fattigdom, att både frälseman och Cronan på slutet får
sakna sin tillständiga ränta af hemmanen.
Hr Landtm, förestälte, att sora ingen annan utväg är
till statsbristens fyllnad, blifver det en ofelbar påfölgd, att vi
måste contribuera hvad som fattas. Således hade vi, om intet
detta sättet blifvit funnit drägeligast, ändå måst påtaga oss
någon annan contribution, som fölgt hemmanen efter; och
ehuru detta får namn af en consumtions-accis, blifver det dock
verkeligen i sig sielf nästan samma som hemmans-contribution,
så vida på landet hemmantalet blifver fundamentet till dess
utgiörande. Skulle åter de allena betala, som vilja bränna,
men de andra intet, så finge vi lof att vara betänkte på något
ytterligare sammanskott, aldenstund detta intet vore tillräckeligit,
om det ej skulle blifva generelt.
Hr Wulfvenstierna viste också, att denna afgift är
långt drägeligare än dubbla hemmans-contribution. Hvarjemte
Hr Wulfvenstierna erindrade hvad han förra gången haft den
äran att gifva Höglofl. R. o. A. vid handen, nemligen att
man härigenom bäst fingo rätt på städerne, de der tillförene
lindrigare undsluppit, när hemmans-contribution är vorden utgiord.
Hr Giös mente, att efter städerne slippa denne afgift,
när de intet vilja bränna, så borde ock med lika rätt Allmogen
på landet derföre förskonas, då de intet nyttia friheten
till bränna.
Hr Landtm, åberopade sig hvad han förut anfördt om
otillräckeligheten af detta sammanskott, på händelse att de
hemmans åboer skulle vara frie, som ej angifva sig till någon
bränning, förutan det att svårt skulle blifva till hålla hand
deröfver, att den, som icke angofvo sig, ju ändå lika fullt
skulle bränna. Hvad städerne angår, så vore ett stort ändamål
vunnit, om brännevinsbränningen kunde minskas eller afskaffas
i sraåstäderne, hvilka nu consumera en otrolig myc
-
20 (No v. 3.) Brännvinsaccisen.
ken[het] spannemål och dymedelst till största delen förorsaka
rikets undervigt i handelen.
Hr Bergman begärte blifva underrättad, huru hemmantalet
skall räknas, antingen efter förmedlingen eller gamla
hemmantalet.
Hr Landtm, svarade, att härmed väl lärer komma att
förhållas lika som med andra contributioner, hvilka upbäres
efter hemmantalet, som nu står i jordeboken.
Flere andre af R. o. A. instämde härmed.
Hr Gustaf Bonde tyckte det vara svårt, att härutinnan
icke är någon rätt proportion, utan att ett halft hemman skall
betala lika med ett helt.
Hr Löwenhielm uprepade orsakerne, hvarföre man måst
vidtaga denne proportion, i ty att Cronan eljest skulle sakna
alt för mycket och detta sammanskott blifva otillräckeligit;
varandes således härutinnan en och samma grund, som redan
förut sagt är om dem, som på landet intet vilja bränna och
lika fullt måste betala. Dertill med är brännevinet en öfverflödsvara,
och en åbo på halft hemman kan ofta hafva så
många barn och tienstehion samt öfverflöda rätt så mycket i
brännevin som någon annan på ett helt. Sant är fuller det,
att första projectet, som blef upgifvit, var mycket jemnare än
detta; men som samma intet blef approberat, så få vi nu vidtaga
detta senare, fast derutinnan ej skulle vara så aldeles
jemn och riktig proportion.
Hr Klingsporre tillstod, det han väl finner någon disproportion
uti detta project. Men som något hvar lärer veta
tillståndet och vara öfvertygad om statsbristen, samt att derhos
omöjeligit är att hitta på något modus contribuendi, som
till alla delar är lika, så höll han rätt så godt att strax vidtaga
detta, emedan vi eljest få ligga här vid Riksdagen ännu
ett halft år, innan något nytt project kan blifva utarbetat,
och när det omsider skulle framkomma, torde det efter vidlyftig
ventilation finnas äfven så ojemt, men vi lika fullt få lof
att vidtaga det.
Flere andre understödde detta och önskade, att R. o. A.
på samma sätt, som de andre Stånden lära det giöra, ville
förena sig om Större Secreta Deputations nu upgifne project,
på det de andre Stånden ej måtte få anledning att gifva R.
o. A. skulden till tidsens utdrägt.
Deputation från Borgareståndet.
21
Hr Magnus Schech ta, som ännu ej var bortrest, förklarade,
thet han i anseende till rikets beträngde tillstånd,
som tarfvar skyndesam hielp och undsättning, gärna för sin
del åtager sig denna afgift, och är dertill så mycket villigare,
som hvad Större Secreta Deputation nu upgifvit, är modest
skrifvit och pålägger ingen något ansvar, som förra gången
skedde; men det tyckte han vara angelägit, att nödige mått
tagas till erhållande af riktigheten med sahlubränningen, så i
städerne som på landet, att intet underslef dervid kan förelöpa,
i synnerhet med inmäskningen
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Borgmästaren Finn erus
ifrån Nyköping förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade,
att ehuru Borgareståndet hade önskat med Högloft. R. o.
A. få förblifva vid det första ifrån Stora Secreta Deputation
upgifne förslaget till brännevinsbränningens uplåtande till
Cronan; dock som de andre 2:ne respective Stånden intet velat
beqväma sig, utan enständigt varit deremot, och man således
intet vidare dermed kunnat komma; så hade nu Borgareståndet
helt och hållit quoad essentialia bifallit Större Secreta
Deputations upgifne sidsta project till en viss consumtions-accis
af brännevinet, undantagandes några små påminnelser, som
Borgareståndet dervid giordt, och hvarom Ståndet med första
skall afgifva dess Extractum Protocolli, men hade nu förut
ej velat underlåta att häraf lemna R. o. A. vänlig del.
Hr Landtm, tackade för den kunskap Loft. Borgareståndet
härom behagat meddela R. o. A. och bad förmäla R.
o. Arns vänliga hälsning.
Borgmästaren] Finnerus ingaf tillika 2:ne Extracta Protocolli
ifrån Borgareståndet.
Det första af den 21 Octobris nästförvekne med utlåtelse
öfver Bergs-Deputations betänkande angående slussverket och
nya metallvågen här i Stockholm.
Det andra af samma dato med Ståndets utlåtelse öfver
Secrete Deputations betänkande angående Krigscommissarien
Wiljamssons lidne prsejudice.
Deputation afträdde.
Hvarefter åtskillige af R. o. A. begärte, att som man nu
hördt, det 2:ne Stånd redan afgiordt saken, man jemväl nästan
vore förvissad, att Bondeståndet med dem lärer instämma,
22 (Nov. 3.) Deputation från Bondeståndet.
det ville för den skull Hr Landtm, också giöra proposition
härom, på det tiden ej längre onödigtvis måtte förloras.
Hr Landtm, giorde altså frågan, om R. o. A. bifaller
det upläste Större Secreta Deputations project till bränvinsaccisen.
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja.
I det samma anmältes en Deputation ifrån Bondeståndet,
hvilken på vanligit sätt emottogs och bestod af 6 personer.
Jan Persson ifrån Tuna förde ordet och, näst aflagd hälsning
ifrån Bondeståndet, berättade, att Bondeståndet i dag förehaft
Större Secreta Deputations project till inrättande af en husbehofs-
och sahlu-consumtionsafgift för alt brännevin, som i
riket af säd tillverkas och förtäres, hvilket project Bondeståndet
till alla delar bifallit, och sådant för den skull igenom
desse sine utskickade hos Högloft. R. o. A. velat anmäla;
med berättelse derhos, att ehuru dryg och känbar denna afgift
faller Allmogen, hafva de dock af kärlek för riket intet
velat undandraga sig, utan häldre bära bördan, så länge de
dermed förmå uthärda.
Hr Landtm, tackade på R. o. A:ns vägnar det ärbara
Bondeståndet, som af kärlek för det allmännas uprätthållande
ej mindre nu än vid andra tillfällen funnits villige att
efter yttersta förmåga gripa sig an, ehuru sådant ej annars
kan än vid närvarande svåra tider blifva dem lika som de
andre Stånden nog känbart.
Deputation afträdde.
Hr. Börje Schechta förbehölt sig, att vid nästa Riksdag
noga och omständelig räkning måtte blifva giord, så väl
för desse som andre medel nu af Riksens Ständer äro beviljade.
Hvad i öfrigit angår det, som Större Secreta Deputation
i dess Extractum Protocolli sig utlåtit om Riksdagens slut, så
betygade Hr. Schechta, det han för sin del väl också skulle
önska, att Riksdagen kunde slutas, men han trodde, att det
vore ett af de aldra farligaste steg, man nu kunde giöra, att
sluta Riksdagen, innan vi fått fram alla sanningar i dagsliuset,
ty riket kunde då råka i största våda och äfventyr.
Det svarades, att hvad Riksdagens slut beträffar, så vore
thet en sak för sig och hörde ej hit. Eljest hade man nog orsak
att önska, det Riksdagen, som redan påstådt i 14 månaders
tid, nu måtte omsider blifva slutad, och skulle man deraf förmodeligen
ingenting äfventyrligit för riket hafva att befrukta.
Statsbristens fyllande.
23
Friherre Cronhiort holt före, att omsköntde andre Stånden
redan afgiordt och bifallit Större Secreta Deputations project,
borde R. o. A. icke dess mindre gå det samma punctevis
igenom.
Häremot ropades, att saken redan vore afgiord.
Friherre Cronhiort begärte, att då allenast den tilläggning
måtte få giöras, att den, som inrättat större brännerieverk
till salu, måtte derföre icke betagas att derjemte få bränna
till husbehof.
Hr Löwenhielm öfvertygade Friherre Cronhiort, det sådant
icke kan låta sig giöra på ett och samma ställe för riktigheten
skull af upbörden. Men väl får en och samma person,
om han bränner till salu vid ena gården, derföre bränna
till husbehof på den andra, och så tvärt om.
Hr Magnus Schechta frågade Hr Baron och Landtm.
om' statsbristen nu blir upfyld, sedan Riksens Ständer åtagit
sig denna afgiften.
Hr Landtm, svarade, det han trodde, att statsbristen i
mesta delen härigenom blifver upfyld.
Hr Magnus Schechta fortsatte, att på händelse detta
icke blifver tillräckeligit, vore han villig att gifva 1 procent
af all sin egendom; underställandes tillika samtelige R. o. A.,
huruvida de skulle vilja ingå att på det sättet understödja
Cronan med hvad som ännu kan behöfvas. Han för sin del
tyckte det vara så mycket billigare, som man härigenom lingö
rätt på de förmögnaste, hvilka roullera med stora capitaler,
men härtils sluppit aldra lindrigast, då de fattige deremot fått
draga lasten.
Hr Löwenhielm utlät sig, att detta Hr Schechtas förslag
väl kan i sig sielft vara mycket välmenande; men R. o.
A. skulle deraf hafva största känningen, ty deras säterier och
öfriga fasta egendom lysa först i ögonen, i det stället att de
handlande af Borgerskapet hafva största delen af deras capitaler
utom lands, som vore icke så lätt att få redighet på. Ej
till förtiga, det de få capitaler, som ännu äro hos oss i behåld,
skulle lätteligen härigenom kunna jagas utur landet,
när ägarena deraf måste sakna den procent, som de härtills
räknat till sin inkomst. Och om än altsammans rigtigt
skulle blifva upgifvit, skulle det ändå föga utgiöra,
hvarå man nogsamt har prof vid den beskattningen, som år
1714 skedde.
24 (Nov. o.) Bräunvinsacciseii. Löwen och Winblad.
R. o. A. conformerade sig med Hr Löwenhielm.
Sedan fördes på tal, huruvida den, som har ett och ett
halft hemman säterie, skall betala brännevins-accisen i proportion
af halft annat eller för 2:ne hemman.
Men största delen af R. o. A. instämde dermed, att i
slikt fall bör betalas för 2:ne hemman, efter som enligit projectet
Allmogen jemväl kommer att på lika sätt betala för
deras fierndelar.
Den meningen uti 4:de §:n, hvarest talas om städernes
delaktighet i accisen, rättades i anledning af Hr Wulfvenstiernas
påminnelse således:
»Den stad, som med K. Maj:t och Cronan efter privilegier
och K. förordningar niutit del i brännerie-accisen, kommer
i det stället af denne consumtions-afgift för hvarje tunna,
som förbrännes, att niuta så många öre smt, som den härtills
af ordinarie brännerie-delnings-accisen bekommit, men ej
mera.»
I öfrigit förklarade också R. o. A., thet Herrar Officerarne
för deras boställen komma att betala den föreslagne
afgiften, på sätt som Större Secreta Deputations project innehåller.
Till slut anmälte Hr Stierneld, huru som 2:ne unga
adelsmän, nemligen Baron Löwen och Hr Winblad vid Artilleriet,
hafva i desse dagar på ett cafféhus haft med hvarandra
någon ordväxling och rencontre. Och som de derigenom
kunde råka i någon förtret och olycka, så hemstälte Hr Stierneld,
om icke R. o. A. af genereusité mot en kanhända alt för
qvick ungdom skulle täckas så begå, att de härföre ej måtte
få något tilltal eller olägenhet.
R. o. A. updrogo Hr Landtm, att hos H. Kongl. Maj:t
för dem på detta sättet i underdånighet intercedera.
Och skildes derpå åt klockan två.
Den 5 November.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes JProtocollet af den 16 Martu ifrån pag. 570
till pag. 575, hvarvid inga påminnelser giordes.
Torneå stads ansökan. Kapten Kidderstråhle.
25
Föredrogs Deputations öfver Finska ärenderne Betänkande
af den 20 Julii sidstledne angående Torneå stads giorda
ansökning: l:o om 550 dal. kopp:mts ersättning, sorn blifvit
utgifne till åtskillige expressers affärdande till nödig kunskaps
erhållande, och 2:o om någon lindring uti crono-utskylderne
till thess invånares någorlunda uprättelse för theras lidne
skada under sidsta kriget. Öfver thesse ansökningar förmäler
Deputation sig hafva infordrat vederbörandes ifrån orten utlåtande,
som i betänkandet uptages; i anledning hvaraf Deputation
yttrar sig, hvad det första eller ersättning för affärdade
expresser angår, pröfvas billigt, att ofvanberörde 550 dal.
kopp:mt staden af Cronan så mycket häldre böra godtgiöras,
som the till riksens och thet allmännas tienst äro använde,
dock att staden med behörig räkning förut gör sielfva summan
af thess utläggning klar och ständig. Beträifande åter then
sökte lindring uti crono-utskylderne, så anses thet väl likaledes
billigt i anseende till anförde skäl; men som invånarne
ther i staden vid samma olyckeliga tillfälle undgingo det öde
att komma under fiendens öfvervälde och till honom the anseenlige
utskylder betala, som Finska inbyggarne måste utgiöra;
ty kan Deputation icke föreslå någon allmän frihet på vissa
år för staden, utan håller före, att then, efter föregången laga
undersökning och pröfning af inbyggarnes genom krigsrörelserne
lidne skada, må sedermera af Kongl. Maj:t i nåder utsättjas;
anhållandes Deputation therjemte, att thenne Torneå
stads angelägenhet hos Kongl. Maj:t i bästa måtton blifver i
underdånighet föredragen.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Hr Leijonsten berättade, thet han intet hade then äran
i förgårs att vara tillstädes här på Ridderhuset, när R. o. A.
behagat giöra någon grace emot Baron Löwen och Hr Winblad,
hvilka på något sätt förgripit sig emot Duelsplacatet. Icke
eller hade han nu thervid något att påminna, utan som R. o.
A. än lära hafva i friskt minne, thet en theras ledamot,
nemligen Capitaine Gustaf Fredrik Ridderstråhle, förleden
vintras hade samma olycka och therföre blef nödsakad att,
till undvikande af en långsam rättegång och then olägenhet
honom eljest hotade, tå sättia sin person i säkerhet, så
ville han allenast hos R. o. A. anhålla, thet R. o. A. täckes
visa Ridderstråhle, som nu är på leigd hemkommen, samma
grace och äfven intercedera för honom, så att han ej
26 (Not. 5.) Cometten Hermelin. Skatteköp i Österbotten.
måtte komma för denna saken något vidare till sin välfärd
att lida.
En dylik föreställning blef också giord af andra för Cornetten
Hermelin, hvilken under varande Riksdag äfven blifvit
anklagad för någon duell, som han skall hafva begått, och
hvarföre han nu på någon tid måst hålla sig undan samt befarar
vidare olägenhet och tilltal, therest Riksens Ständers
underdånige intercession hos Hans Kongl. Maj:t ej emellan
kommer och honom dess förbrytelse nådigst blifver tillgifven.
R. o. A. beviljade, att särskilte Extracta Protocolli måtte
afgå till de andre Stånden, så angående intercession hos Hans
Kongl. Maj:t för Baron Löwen och Hr Winblad, att de i anseende
till deras ungdom och att det dem emellan ej kommit
till någon verkelighet, måtte blifva förskonte för alt lagförande,
sora ock att Capitainen i Fransk tienst och Lieutenanten vid
Österbottns regimente Gustaf Fredrik Ridderstråhle samt Cornetten
Hermelin måtte vinna nådig tillgift för deras förbrytelser.
Föredrogs Heputations öfver Finska ärenderne Betänkande
af den 27 Julii sidstledne angående Allmogens riksdags-fullmägtiges
ifrån Osterbottn vid thenna Riksdag giorde
ansökning, att the hos Kongl. Maj:ts och Riksens CammarCollegium
ännu återstående skattebref för Allmogen therstädes
måge skyndesamligen blifva expedierade samt skattläggningsmethoden
äfven öfversedd. Och sedan Deputation uprepat hvad
välbemälte Kongl. Collegium, som härvid hördt blifvit, till sin
enskyllan andragit, styrker Deputation, i anseende till anförde
skiäl, Riksens Ständer thertill att hos Kongl. Maj:t genom
underdånig föreställning anhålla, att icke allenast thet the för
Allmogen så väl i Finland som Österbotn hos thess och Riksens
Cammar-Collegium innevarande skattekiöp och skattläggningar
varda inom ett år afslutade, utan ock skatti äggn i ngsmethoden
för Österbotn i förmågo af Kongl. Maj:ts uppå Riksens
Ständers, i anledning af thenna Deputations betänkande
under den 26 Februarii sidstledne i underdånighet giorde föreställning,
till Collegium nu sidst den 28 April aflåtne nådigste
skrifvelse och befallning, innan Riksdagens slut öfversedd och
till Riksens Ständers skärskådan afgifven, och thet vid anseenligit
vite, om någotthera häraf försummas, som hittills
skedt; hvilket dock Deputation lemnar till Riksens Ständers
välbehag.
Öfverste Cronhiort. Gamla Carleby.
27
Betänkandet bifölls af R. o. A. på det sättet, att Kongl.
Maj:ts och Riksens Cammar-Collegium anbefalles att i giörligaste
måtto skynda så väl med de för Allmogen i Finland och
Österbotn ännu återstående skatteköps och skatteläggningars
afslutande, som den för Österbottn i gemen projecterade skattläggningsmethodens
öfverseende och upgifvande till Kongl.
Maj:ts nådige fastställande.
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var upläst och
gillad, betänkandet påskrefs.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
13 nåstledne Octobris, hvaruti vid handen gifves, thet Hans
Majit genom utdrag af Råds-protocollet under den 17 sidstledne
Augusti förklarat thess nådige välbehag, thet måtte Öfversten
Baron Cronhiort hugnas med någon löns åtniutande, i
anledning hvaraf Secrete Utskottet förmäler sig funnit tillräckelige
skiäl att Riksens Ständer tillstyrka, thet Öfversten
Baron Cronhiort måtte tilläggas Öfverste lön eller 1500 dal.
smt årligen af Riksens Ständers Contoir, till thess han blifver
employerad vid ordinarie lön på staten.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Deputations öfver Finska ärenderne Betänkande
af den 25 Maji angående Gamla Carleby stads ansökning om
åtniutande af the vid thess nederlags- och afräknings-platsar
Locteå och Calajocki inflytande tullmedel, och thet så länge
frihetsåren räcka, hvilken förmon staden hitintills blifvit betagen.
Öfver thenne ansökning förmäler Deputation sig hafva hördt
Kongl. Cammar- och Commerce-collegierne samt Statscontoiret,
hvilka hålla före, att staden icke vore berättigad till the thervid
inflytande tullnärs-medel, så vida allenast port-tullen voro
städerne i Finland och Österbotn genom Kongl. Benådningsbrefvet
af den 3 Octobris 1743 under frihetsåren förlänt, och
omrörde platsar altid blifvit nämde och ansedde för marknadsplatser;
dock likväl och aldenstund Deputationen åtskillige
besynnerlige och särskilte omständigheter härvid förekommit,
hvilka i betänkandet uprepas, ty yttrar Deputation sig i anseende
thertill icke annat kunna än Riksens Ständer tillstyrka,
thet hos Hans Majit underdånig föreställning giöres,
att Gambia Carleby stads invånare må till godo niuta the vid
thesse platsar under frihetsåren inflytande tullmedel, på sätt
som Deputation i thess betänkande om ytterligare frihet för
bemälte stad under den 2 April nästledne understält, hvilket
28 (Not. 5.) Eftergift af kronofordriogar
betänkande finnes vara förehaft under den 19 sidstledne Augusti
och uti samma dags protocoll är intagit.
R. o. A. biföllo Deputations betänkande.
I anledning af åtskilligas begäran upbröts och lemnades
på bordet till genomläsande Riksens Ständers Justitire-Deputations
betänkande angående then edgång Kongl. Maj:ts Justitiae-Revision
finnes den 21 Martii 1746 hafva tillåtit Grefinnan
Högvälborna Fru Beata Ester Sparfven/'elt.
Uplästes Finska Deputations Betänkande af den 25 Maji
innevarande år om eftergift för Allmogen i Finland, Osterbotn
och Aland af 1742 och 43 årens räntor samt andre cronofordringar,
jemte the utskylder under frihetsåren, hvilka uti
Kongl, brefvet af den 9 Novembris 1743 icke nämnas; förmälandes
Deputation sig hafva till skärskådande förehaft så väl
alla the omständigheter hvaröfver Allmogen sig besvärat och i
thetta memorial finnas uptagne, som hvad vederbörande embetsman
och Collegier i thesse mål sig utlåtit, samt äfven underrättat
sig om Kongl. Maj:ts i anledning theraf giorde författningar
och theraf funnit, att sielfva saken är af Riksens
Ständer sielfve vid förra Riksdagen afgjord på sätt som Allmogen
önskar, och att the besvär, som nu blifvit anförde, endast
härröra theraf, att Kongl. Maj;ts bref af den 9 Novembris,
som grundar sig på Riksens Ständers skrifvelse under den
12 Septembris 1743, blifvit orätt förstått och uttydt; innehållandes
samma Kongl, bref, att Storfurstendömet Finlands inbyggare
borde niuta eftergift på alla förra årens restantier, af
hvad namn the vara måtte, hvaraf synes klart, att hvarken
Cronan kan fordra några innestående utskylder och lån tillbaka,
ej eller indelningshafvare och rusthållare några obetalte
räntor in till then dagen högstberörde bref utfärdades, äfven
ock att inga andre utgifter kunna under frihetsåren upbäras
än the, som therstädes finnas utsatte. Hvarvid Deputation
erindrar, att vederbörande indelningshafvare kunna nu så
mycket mindre klaga öfver räntornes mistning för år 1742,
som landet vid afradstiden stod under fiendteligit öfvervälde,
samt the, hvilka kommit till Sverige öfver, niutit härstädes
theras löner, och the, som i landet vore qvare, förmodeligen
nog utsökt hvad them tillhörde, så vida tillgång fants, efter
Ryska befälhafvarnes gifne tillstånd, och hvad rusthållarne
vidkommer, the ägt och kunnat nyttia samma tillfälle; hvarförutan
Deputation tycker, thet billigheten icke medgifver, att
för allmogen i Finland.
29
Allmogen, hvilken samma år var betungad med så dryga giärder,
rationer, portioner och skiutsningar till bägge arméerne,
så att mindre delen fick bärga grödan och the öfrige föga eller
intet theraf niuta, bör betala räntan för thet året utaf thet
lilla, som the under frihetsåren kunnat förvärfva och till hemmanens
i stånd sättjande böra använda. För thesse skäl och
omständigheter, samt att Allmogen mångstädes till Ryssarne
måst utgiöra mera än 5, 6, ja flere års räntor kunnat bestiga
sig till, håller Deputation före, then samma äfven skäligen
böra vara befriad för 1743 års ränta, tå ock indelningshafvarne
niöto lön i Sverige, och rusthållarne åter icke fullkommen
rustning utredde eller underhöllo, förmälandes, att Kongl.
Cammar-Collegium varit af samma tanka uti thess till Deputation
vid förra Riksdagen den 29 Julii 1743 afgifne utlåtande,
hvilket styrker, att samma års räntor väl varit påtänkte,
men aldrig att utkräfjas utan att eftergifvas, hvarföre
Deputation uti thess betänkande under den 18 Augusti besagde
år föreslagit eftergift af alla förra årens restantier och tlierjemte
frihet för åren 1744, 45 och 46, hvilka årens utnämnande
nogsamt bevisar, att thet ej varit hvarken Deputations
eller Riksens Ständers mening, att någon del af föregående
1743 års ränta skulle betalas.
Vidare yttrar Deputation sig, att emedan vid eftergift af
alla cronofordringar ingen undantagelse skedt, ty kan then nu
efteråt ej eller äga rum, utan böra therunder begripas alle,
utaf hvad namn the vara måge, äfven hvad som till capitulations-tiden
blifvit Allmogen af cronospannemål utlånt eller vid
fiendens ankomst på somlige orter utdelt; varandes Deputation
alt therföre af then tankan, att thetta mål nu icke kan eller
bör annorlunda pröfvas än efter samma grund, som vid förra
Riksdagen blifvit för fast och giltig ansedd, nemligen landets
och inbyggarnes afmattade tillstånd samt Riksens Ständers
ömma och upriktiga åstundan att bidraga till thess uprättelse
och i stånd sättjande, som ock rätta orsaken till Finlands
lägervall och invånarnes fattigdom är, att the efter förr uthärdade
krig och förödelser aldrig blifvit med någon så tillräckelig
lindring understödde, att the hunnit till någon välmåga,
innan the ånyo varit thylika öden underkastade, hvaraf
man sedt, thet en åbo efter annan nödgats lemna the uptagne
hemman, emedan han med all thess svett och möda
knapt kunnat äga ett uselt lifsuppehälle, mindre mägtat er
-
30 (Nov. 5.) Eftergift af restantier för allmogen i Finland.
lägga the dryga utlagor och således aldraminst förhoppning
att någonsin komma till något välstånd, hvilket trångmål så
länge thet icke uphielpes, måste landtbruket qväfjas och aldeles
i vanhäfd förfalla.
I anseende till alt thetta, och att Crono- och Skatteallmogen
vid the slutne afhandlingar tillbudit sig att vilja
emot förenämde årens räntor qvitta the hos Cronan för giärder
och skiutsningar ägande fordringar, förmäler Deputation
sig ej annat kunna eller böra än Riksens Ständer tillstyrka,
att the bibehålla Storfurstendömets Finlands samtelige inbyggare
vid ett oförkränkt åtniutande af en fullkommen eftergift
utaf alla slags restantier och skulder till Cronan och räntetagarne
till och med 1743 års slut samt frihet under the 3:ne
allmänna frihetsåren ifrån alla the utskylder och afgifter,
hvilka uti Kongl. Maj:ts nådige bref af den 9 November 1743
icke äro nämde och uttryckte, samt fölgakteligen, att hvad en
eller annan häremot af thylika räntor och utskylder upburit,
thet måtte Allmogen och räntegifvarne godtgiöras för innevarande
och följande år, endast undantagit hvad för år 1742,
enligit Kongl. Maj:ts bref af den 16 October 1744, blifvit betalt
intill den 18 Junii 1745, tå all vidare fordran therå vardt
i nåder förbuden.
Sidst berättar Deputation sig för högst nödigt anse, thet
Riksens Ständer ville på thet eftertryckeligaste härom föranstalta,
på thet Finska inbyggarne måge verkeligen till godo
niuta the författningar, Kongl. Maj:t och Riksens Ständer tid
efter annan giöra till theras och landets upkomst och vältrefnad,
och the icke, som merendels handt, stadna i blotta
löften och försäkringar, hvilket för framtiden medförer eftertänkeliga
påfölgder.
Hr Wulfvenstierna berättade sammanhanget häraf och
sade sig finna nog skäligt, att Allmogen i Finland niuta then
omtalte eftergiften till godo för åren 1742 och 43; men hvad
beträffade then frihet och förskoning, som Allmogen är vorden
lemnad för 1744, 45 och 1746 årens utskylder, så vore thermed
nog vida gångit, aldenstund Allmogen icke haft lika känning
af krigsrörelserne, utan somlige lidit mera, somlige mindre,
hvarföre också vore bäst att låta förblifva vid the med
Allmogen sedermera ingångne föreningar, hvarigenom thetta
blifvit någorlunda jemkat till Allmogens lisa och Cronans skäliga
utkomst.
Tvisten mellan Löwen och Winblad.
31
R. o. A. funno bäst att remittera detta till Secrete Utskottet.
Hr Winblad, sora nu var upkommen, anförde, thet han,
som bekant är, väl haft någon ordväxling med Baron Löwen,
men han hade derföre hvarken sielf begärt, mindre anmodat
någon annan att begära, det saken skulle nedläggas, aldenstund
han vid samma tillfälle intet öfverträdt förordningen emot
Duells-placatet, utan varit laglydig och sökt undfalla Baron
Löwen, som honom med hårda utlåtelser angripit. Således och
som han ej vet sig i detta mål något hafva brutit, så åstundade
han ej eller någon grace, men påstod tvärt om, att R. o.
A. ej måtte bortgifva hans målsägande rätt.
Några af R. o. A. mente, att Hr Winblad hade giordt
bättre emot sig sielf, om han ej framkommit med detta påstående,
utan låtit bero vid det, som händt är.
Hr Stierneld gaf tillkänna, det han anmält saken hos
R. o. A. och dymedelst gifvit anledning till den resolution,
som förra gången blef tagen och jemväl i dag är vorden confirmerad.
Hvad Hr Winblads påstående angår, så lärer nu
mera ej kunna uprifvas det, som en gång afgiordt är. R.
o. A. hade dessutan ej bortgifvit hans rätt, utan lofvat genom
deras underdånige intercession hos Hans Kongl. Majit så begå,
att Baron Löwen härföre ej måtte blifva tilltald och lagförd
af Actore publico, hvarutinnan de andre Stånden förmodeligen
lära göra ett med R. o. A. Men skulle Hr Winblad ändteligen
vilja hafva satisfaction för de af Baron Löwen emot honom
fäldte hårda expressioner, så blir det hans sak; han kan
då söka ut böterne efter åstundan, bäst han gitter; dock trodde
Hr Stierneld, att Hr Winblad giorde bäst mot sig sielf, om
han lemnar altsammans opåtalt, så att hela denna saken kan
komma i glömska.
Ätskillige af R. o. A. instämde med Hr Stierneld och
påstodo, att som detta redan voro en afgiord sak, både emellan
Baron Löwen och Hr Winblad, så väl som här på Ridderhuset,
så borde nu derom ej mera talas till förnötande af tiden, som
vore långt angelägnare, än att den härigenom bör förspillas.
Andre deremot mente, att R. o. A. ej kan nedlägga saken,
sedan detta Hr Winblads påstående emellankommit.
Och Hr Winblad sielf förbehölt sig än ytterligare och
på det enständigaste, att honom ej måtte betagas målsägande
rätten efter lag.
32 (Not. 5.) Ersättning åt rusthållare i Kymeneg&rds län.
Friherre Cronhiort sade, det R. o. A. ingalunda ändrat
lagen eller giordt något steg, som deremot strider, utan hade
R. o. A. endast beviljat att hos Hans Maj:t intercedera för
Baron Löwen och flere, som i detta mål sökt R. o. A:ns biträde,
att Cronans rätt och talan emot dem måtte nedläggas.
Hr Wadenstierna protesterade häremot såsom en sak,
den der icke hörde till R. o. A:ns uptagande.
Men R. o. A. förblefvo vid det, som afgiordt var.
Therpå uplästes Deputations öfver Finska ärenderne ingifne
Betänkande af den 5 Martil sidstledne angående ersättning
till vederbörande indelningshafvare och rusthållare uti
Kymenegårds höfdingedöme för the boställen, lönings- och
tilldelnings-hemman, som the genom sidsta freden med Ryssland
förlorat. Och som rusthållarne äro berättigade att af Kongl.
Maj:t och Cronan undfå ersättning för the hemman, som igenom
freden them ifrån gått, så framt the enligit thet emellan
Kongl. Maj:t och them slutne contract skola upsätta och hålla
Cronan then åtagne rustningen tillhanda och tienst; Krigsbefälets
ledamöter icke eller kunna underhålla, mindre equipera
sig, om the icke åtniuta full lön, hvilken efter förflutne frihetsår
the böra undfå utaf the them i staten tillagde indelningshemman;
ty hemställer Deputation, om icke, på thet armeen
måtte på thet skyndesammaste blifva i stånd satt, Hans Majit
i underdånighet kunde tillstyrkas att låta med aldra första i
orten undersöka, hvilka rusthåll mist sina augmenter, och
hvilka indelningshafvare förlorat tneras boställen eller andre
lönings-hemman, samt för huru stor ränta the them tillagde varit,
hvarefter Landshöfdingen jemte Cheferne för Dragone- och
Infanterie-corpserne therstädes hafva att utse af the under Svenska
Cronan qvarblefne lönings- och tilldelnings-hemman samt
andra till ränta oindelte och Cronan hittills immediate behåldne
hemman sådane, hvilka ligga beqväme att tilldelas vederbörande
till boställen och lönings-hemman, samt rusthållen
till ersättning för the bortmiste augmenter.
Detta bifölls af R. o. A.
Föredrogs Presteståndets Extractum Protoeolli af den 5
nästl. Septernbris, hvaruti förmäles, att hos Ståndet blifvit anmält,
thet Lofl. Borgareståndets giorde exception vid JustitiseDeputationens
betänkande af den 16 Februarii innevarande
år angående gudstienstens börjande i städerne eller städernes
kyrkor en tima sednare, än uti 4, 5 och 6 §§ af 2 Cap. i
Finska församlingen. Tullfrihet i Finland. 33
Kyrkolagen föreskrifves rörande gudstiensten uti Finska församlingen
i Stockholm, hvarest 2:ne predikningar på olika språk
skier, att thet uti berörde församling må förblifva efter förra
vanligheten; erindrandes Presteståndet, att så framt Finska församlingen
i så måtto skulle undantagas, vinnes icke thet ändamål,
sorn eljest Justitise-Deputation påsyftar med then tillstyrkte
ändringen uti tiden, och att Finska församlingen ju lika,
som af Kongl. Garde kommer att skie, kan nyttia then tiden,
som efter högmässan blifver beqvämlig till svenska gudstienstens
förrättande.
R. o. A. förblefvo detta angående vid sin förra utlåtelse
af den 12 sidstledne Augusti, hvarmedelst Borgareståndets
yttrande bifalles.
Föredrogs å nyo thet den 2 Junii sidstledne förehafde
Finska Deputations Betänkande angående tillstånd för Finska
invånarne att på 3:ne år få ifrån Est- och Liffland samt nästgräntsande
orter tullfritt inhämta hästar, boskap, spanmål, lin
och hampa, af hvilket betänkande innehållet redan är anfördt
i berörde dags Protocoll, men nu för redigheten och sammanhanget
skull här åter korteligen uptages; tillstyrkandes Deputation,
att till K. Majit måtte giöras underdånig föreställning,
thet ej mindre the till seglationen berättigade hemmans-åboer
och upstädernes Borgerskap, än stapelstädernes handlande i
Finland, Osterbotn och Aland, samt andre Svenske undersåtare
måtte, på sätt K. Majits nådige Kundgörcdse af den 2
Maji 1744 och rescript af den 22 Aug. samma år innehålla, i
nåder tillåtas att på 3:ne år, så väl ifrån Est- och Liffland
samt andre närgränsande Ryska provincier sorn Preussen,
få tullfritt, iand- och siövägen, till the uti förenämde
K. Kundgörelse utsatte gräntse tullkamrar, eller stapelstäderna,
samt the i skiären inrättade tull platsar införa ofvanberörde
varor; och att vid samina hamnar och tullplatsar Allmogen
äfven ina äga frihet att utur första handen, jemväl af
främmande skepp, som dit kun a ankomma, t hy lika varor i
minut sig tillhandla; hvarjemte Deputation äfven hemställer,
om icke Riksens Ständer skulle behaga om thetia ärende så
eftertryckeligen besörja, att Finska inbyggarne mage verkeligen
fa niuta themia them tillärnade tonnou, samt, efter föregången
undersökning, the varda behörigen n*edde. hvilka betagit invånarne
therstädes then tillförene förundte frihet, hvaröfver
A<ie n* /V. totuLi (XVII). 174H—1747. lil. 3
34 (Nov. 5.) Ytterligare tullfrihet för invånare
besvär na blifvit anförde. Hvilket alt dock underställes Rikssens
Ständers ompröfvande.
Härvid anmältes Hr Commercie-rådet Vult von Steijerns
memorial, hvilket tillförene hos R. o. A. blifvit upläst och
innehåller åtskillige grundelige påminnelser vid förenämde betänkande.
Vidare uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 3 hujus, hvaruti Ståndet förmäler sig hafva låtit sig
föredraga Finska Deputations betänkande af den 27 sidstledne
Aprilis, theruti tillstyrkes, att ej mindre Allmogen i landet
och upstädernes Borgerskap, än stapelstädernes handlande i
Finland, Österbotn och Aland samt andre Svenske undersåtare
måge blifva tillåtit, på sätt som K. Maj:ts Kundgörelse och
förordnande af den 2 Maji samt 2 Aug. 1744 innehåller, att
ännu på 3:ne år, så väl ifrån Est- och Liffland samt andra
nästgränsande Ryska provincier som Preussen, få tullfritt landoch
siövägen till gräntse-tullcamrarne i stapelstäderne och the
i skiären inrättade tullplatsar införa spannemål, hästar, boskap,
lin- och hampefrö, och att-vid samma tullplatsar Allmogen
må äga frihet af främmande skiep, som dit kunna ankomma,
thylika varor i minut sig tillhandla, med mera; hvilket alt
Ståndet berättar sig i behörigt öfvervägande tagit. Och althenstund
thet befinnes, att then af K. Maj:t invånarne uti
Finland år 1744 beviljade tullfria införsel af spannemål, hästar,
boskap, lin- och hampefrö grundat sig på Riksens Ständers
vid 1743 års Riksdag giorde tillstyrkande, som endast
hade sitt afseende påtthe landet nyss förut öfvergångne tryckande
svårigheter af krig och fiendteligit öfvervälde samt then
brist, som therstädes tå var på slika nödige varor, hvilka skäl
och orsaker nu mera icke kunna för invånarne uti Finland så
allmänt existera, sedan riket erhållit fred, och landet på någre
år haft så tillräckelig bergning, att invånarne på the fleste
ställen ej allenast sielfve haft förråd af spannemål, utan jemväl
kunnat en del theraf både ther i orten samt hit till Sverige
öfverföra och försälja; i anseende hvartill then af Deputationen
nu ytterligare tillstyrkte tullfriheten på spannemål ej
kan vara för Finland så nödig, som then fast mera skulle
lända K. Maj:t och Cronan till märkelig afsaknad uti thess
inkomster; varandes äfven then föreslagne handelsfriheten för
upstäderne och Allmogen med varors hämtande ifrån utrikes
orter samt främmande fartygs inlöpande till tullplatserne uti
i Finland. Krassow och Snoilsky.
35
skären och varornes försäljande therstädes i minut stridande
både emot allmänna lagen, Handels-ordinantierne och 1724
års Seglations-förordning, samt therigenom att befara hvarjehanda
underslef med förbudne varors införande och en skadelig
landthandel, som svårligen skulle kunna förekommas; förthenskull
yttrar Ståndet sig ej kunna i then delen, hvad spannemålens
tullfria införsel till Finland angår, bifalla Deputations
betänkande. Men i fall ther i landet ännu vore brist på hästar,
boskap, lin- och hampefrö, förmäler Ståndet sig vara af
then tankan, thet K. Maj:t i underdånighet kunde tillstyrkas
att infordra Hr General-Gouverneurens och vederbörande Landshöfdingars
berättelser, om sådan brist finnes antingen hos invånarne
i gemen eller på en del ställen af landet, tå K. Maj:t
kunde tillåta the orters invånare i Finland, som äro uti ett
slikt beträngt tillstånd, att efter omständigheterne ännu på 2
eller 3 år till stapelstäderne tullfritt få inhämta så mycket
hästar och boskap samt lin och hampefrö, som hvarje orts
nödtorft fordrar, hvilken frihet berörde invånare böra 4å till
godo niuta, utan att K. Collegierne eller andre ämbetsmän
måtte på thet sättet, som vid themia Riksdag blifvit öfverklagadt,
få taga sig tillfälle att therutinnan vara them hinderlige.
R. o. A. biföllo detta Borgareståndets Extractum Protocolli.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande af den 23
April sidstledne angående Regiments-qvartermästarens vid Hans
K. Höghets Prints Gustafs regimente Henning Adolph Krassows
ansökning att erhålla thess tour och Capitains fullmagt
af samma dato med Capitain Snoilski, hvarutinnan Deputation
tillstyrker, thet Riksens Ständer, i anseende thertill att Regiments-qvartermästaren
Krassow tient 9 år längre än Capitain
Snoilski samt varit 5 år Fändrik, tå Snoilski begynt att tiena,
och fram för honom altid haft tourén med mera, täcktes hos
Hans Maj:t i underdånighet anmäla honom Krassow att blifva
benådad med Capitains fullmagt under samma dato, som Capitain
Snoilski then bekommit, så att han altså må blifva bibehållen
vid sin tour i regimentet.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Föredrogs Bergs-Deputations Betänkande af den 27 Junii
sidstledne angående några författningar vid stångjerns-smidet
tillika med ett project till förklaring öfver Förordningen af
den 19 Aprilis 1740 angående stångjerns-smidet och flere
36 (Not. 5.)
St&ngjärnssmidet.
hushåldningsmål vid jernverket) i riket; och sedan Deputation
uti betänkandet, i anledning så väl af Cammarherrarnes Sven
Cederströms och Axel Lindroths samt Assessoren Carl von
Christiersson^ ifrån Urskillnings-Deputation, som Öfver-intendenten
Carl Hårlemans ifrån Riksens Ständers plenis dit remitterade
memorialer, omständeligen beskrifvit, huru jernhandelen
i riket emot förra tider kommit i lägervall och skadeligt
underpris, som theraf härflyter, att stångjerns-tillverkningarne
nu för tiden drifvas starkare, än thenna varan både inoch
utrikes kan afsättjas och debiteras; föreslår Deputation till
Riksens Ständers egit bepröfvande och godtfinnande åtskillige
författningar till öfversmidets hämmande, med flere hushåldningsmål
vid jernverken i riket, hvilka uti then projecterade
förklaringen uptagas; styrkandes Deputation jemväl sluteligen
dertill, att inga ansökningar om nya stångjerns-inrättningar,
som efter then 9 Decembris 1746, tå K. Maj:ts Bref till Bergscollegium
att innehålla med alla privilegiers utfärdande på
stångjernsverk utföll, till välbemälte Collegium inkommit eller
hädanefter inkomma, måge, på hvad ort och under hvad namn
thet vara kan, beviljas till nästa Riksdag, då Riksens Ständer
af tå blifvande jernhandelens omständigheter lära pröfva,
hvad författningar med rikets och bergslagarnes fromma kunna
vara nödige att vidtagas.
Men hvad them angår, som innan besagde tid till nya
stångjernsverks anläggande eller högre smide hos K. Bergscollegium
sig anmält samt väl erhållit K. Collegii befallning
till Bergmästaren i orten att undersökning theröfver förrätta,
men ännu icke fädt K. Collegii utslag therutinnan; så emedan
tlie vid vissa omständigheter, i anseende till theras lagligen
bevakade rätt och med kostnad förvärfvade nödige erforderligheter,
till högre smide eller nya bruks anläggningar, äro till
följe af 1740 ars Förordning t hertil 1 berättigade; ty föreslår
Deputation till Riksens Ständers bepröfvande uti 6 särskilte
§§, hvilka bruksägare och vid hvad omständigheter sådant,
i anledning af berörde K. Förordning, synes icke kunna förvägras.
För öfrigit bifogas den föromnämde
ringen öfver 1740 års Förordning om stångjerns-smidet och hushaldningen
vid jernverken, bestående af 5 puncter. hvilka för
vidlyftigheten skull här icke kunnat intöras, utan läsas vid
sielfva betänkandet.
Stångj ärnssmid et.
37
Hr Nordencrantz anmälte vid detta tillfälle ett af honom
ingifvit memorial, tlieruti anhålles, att K. Bergs-Collegio
måtte lemnäs fria händer att förfara med privilegii utfärdande
för honom på Schebo jernbruk efter the förra förordningar,
hälst han icke allenast inom then i 1740 års Förordning
föreskrefne tiden begärt 10 skepptds tillökning uti smidet,
utan ock att han med stor bekostnad förskaffat sig thertill
nödige requisita, öfver hvilket the åren 1738 och 1741 i orten
skedde undersökningar åberopas.
Men som detta angick Hr Nordencrantz enskylt och icke
hörde till den förevarande saken, så upsköts härmed till en
annan gång.
Och uplästes det af Deputation upsatte project till förklaring
öfver Förordningen af den 19 April 1740 angående
stångjerns-smidet och flere hushåldningsmål vid jernverken i
riket.
Vid sielfva ingressen och det, som deruti förmäies, att
inge till Bergs-Collegium efter den 9 December 1746 inkomne
eller inkommande ansökningar om nya stångjernshamrars inrättande
få beviljas, innan framdeles och vid nästa Riksdag
finnes, huru vida stångjernshandelen kan tåla högre smide,
samt att R. o. A. nu begifvit sig att låta theras privilegier i
thenna omständigheten emedlertid hvila;
Påmiute Gref Sparre, det hvarken han eller någon annan
befullmäktigad här på Riddarhuset äger makt att i denna
delen, eller hvad annat det hälst vara må, eftergifva något af
R. o. Arns privilegier, i ty att riksdags-fullmakterne pålägger
dem att befrämja det, som länder till behållande af hvart och
ett Stånds välfångne privilegier, men lemnar till ingen del
frihet att derutinnan göra någon ändring eller tillåta någon
dispensation. Hvarföre Hr Grefve Sparre på det eftertryckeligaste
protesterade häremot och förbehölt sig, att detta måtte
ändras samt den meningen, som talar om priviiegierne, aldeles
lemnäs ut.
Herr Löwenhielm viste, att om detta skulle uttagas,
vinnes intet ändamålet, utan riket blir lidande och Adelen
skulle derigenom sielfve förlora, när jernet, som likväl utgiör
rikets redbaraste product, intet kan hållas i tillbörligit pris.
Och som, i följe af de åberopade riksdags-fullmakterne, hvar
och en riksdagsman åligger att jemte bibehållande af hvart
och ett Stånds välfångne privilegier söka befrämja det, som
38 (Not. 5.) Stångjärnssmidet.
länder till rikets allmänna bästa och sanfärdiga nytta, hvarthän
alla rådslagen i synnerhet böra riktas; så kunna ock
begge desse omständigheter, som i riks[dags]fullmakterne äro
oskilgaktigt combinerade, så mycket lättare här concilieras, som
R. o. A:ns privilegier till ingen del igenom det, som nu föreslagit
är, blifva ändrade eller uphäfne, utan ankommer på R.
o. A:ns egit begifvande, huruvida de på någon tid, eller rättare
sagt till nästa Riksdag, vilja låta sine privilegier i detta mål
hvila.
Hr Landtm, förestälte, det R. o. A. intet lära vilja betjena
sig af privilegierne uti något mål, som kan finnas vara
riket och det allmänna skadeligit.
R. o. A. förklarade sig nögde med ingressen af förordningen
och biföllo den samma.
Men Gref Sparre och Hr Klingsporre voro aldeles deremot.
Och förbehöllo sig på det kraftigaste, att detta R. o.
A:ns begifvande då måtte uphöra till nästa Riksdag, så att
den adelsman, som dädanefter vill å sin egen frälse grund upbygga
hammarverk, må dertill äga lof och tillstånd, när han
häfver de requisita som fordras.
1 § af förordningen, angående bruken i Wermeland
och på Dahlsland, att them icke får beviljas högre smide öfver
hammarskatten än then tillökning af 17,000 skepp:d, som
igenom 1740 års Förordning och K. Brefvet af den 20 Octobr.
1741 them är blefven beviljad.
Bifölls af R. o. A.
Hr Nordenfelt påstod, att de öfrige bergslagerne jemväl
måtte förunnas någon tillökning pä deras smide, i proportion
af hvad Wermelands bergslag fådt.
Hr Löwenhielm svarade, att hvad i detta mål för Wermelands
bergslag är beviljat, kan intet tagas till grund för de
andre orterne i riket, som äro af olika beskaffenhet.
Herr Ehrenhielm bad, att honom ej ogunstigt måtte uptagas,
thet han är vorden nödsakad att något litet interrumpera
det, som nu förehafves. Han hade fådt höra, thet R. o.
A. åter i förgårs befattadt sig med Cabinets-saker och ibland
annat jemväl bortgifvit några Assessors-beställningar här i
Svea Hofrätt. Således hade han ej kunnat underlåta att hos
Höglofl. R. o. A. anmäla then prajudice honom och hans
camerater i Hofrätten är vorden tillfogad genom thet, som tå
giordes, i det att ynglingar och oförtiente dem blifvit före
-
Ehrenhielms besvär.
39
sätte samt tymedelst, efter flere års möda och trägna upvaktning,
dem tillika på en gång alt hopp betagit till vidare
framsteg och befordran, ja så, att de hafva största orsak med
suckan och tårar beklaga hvad som nu handt samt de olaglige
vägar, som till mången välförtient undersåtares förtryck
nu brukas och utöfvas. Hr Ehrenhielm lemnade fördenskull
till R. o. A:ns egen ädelmodighet, på hvad sätt dem hälst
behagade att försättia honom och hans camerater i Hofrätten
ur det lidande, som de härigenom uti råkat, och trodde dertill
vara så mycket mera anledning, som vid förra saken den
olaglighet jemväl vore förelupen, att Hr Cammar-rådet Wulfvenstierna,
hvilken är i svågerlag och skyldskap med Hr
Adlermarck och Hr Ridderstolpe, ändå suttit qvar vid protocollet,
när proposition om deras befordran giordes.
Hr Wulfvenstierna påminte, det Hr Ehrenhielm, härutinnan
mycket felade, tvifvelsutan af den orsak, att Hr Ehrenhielm
sielf vid detta tillfälle icke varit tillstädes, men blifvit
illa underrättad; ty så snart quasstion om Adlermarck och
Ridderstolpe entamerades, hade han Wulfvenstierna tagit afträde
och lemnadt protocollet till Hr Cedercrona.
R. o. A. intygade, det Hr Wulfvenstierna sin plikt och
skyldighet i detta mål rätteligen i agt tagit.
Och hvad eljest Hr Ehrenhielms anförde besvär angick,
öfver dess lid ne prasjudice igenom Hr Adlermarcks och Hr
Ridderstolpes befordran, så mente en del, att bägge två hade
rätt så länge arbetat i Hofrätten som Hr Ehrenhielm, och att
han således icke med fog kunde klaga sig i detta mål af dem
vara förfördelad.
Hr Landtm, lade ännu det dertill, att Hans Maj:t igenom
nådige remisser för meranämde så väl som de öfrige,
hvars ansökningar i förgårs blefvo bifallne, sielf gifvit nådig
anledning till den grace dem är vederfaren; eljest hade Hr
Landtm, icke tillstadt, att de emot R. o. A:ns förra fastställande
fådt föredragas.
Atskillige af R. o. A. begärte, det med förra saken måtte
continueras, emedan Hr Ehrenhielm hvarken kunde eller borde
nu efteråt tala på det, som i förgårs blef afgiordt.
Afstannade altså härmed, och fullfölgdes med upläsande
af den ofvan omförmälte förklaringen öfver 1740 års Förordning
rörande stångjerns-smidet och flere hushåldningsmål vid
jernverken i riket.
40 (Nov. 5.) St&ngjärnssmidet.
2 §, Irsta mom. Huru förfaras skall med ansökningar,
som giöres om högre smide för de hammarverk, som
äro utom Wermeland belägne, i de öfrige landsorter i riket
inom bergslagerne.
Bifölls af R. o. A.
Vid andra delen af denne § och det stället, hvarest omtalas,
att de hammarverks ägare, som inom den uti 1740 års
Förordning utsatte tiden bevakat theras rätt och giordt ansökning
om högre smide, måge undfå så stor tillökning, som
egna skogar med bestånd i längden kunna underhålla, påstod
Hr Nordencrantz, att tilläggas måtte: eller skatteskogar.
Men som efter Hr Lövenhielms mening denne påminnelsen
snarare kan hafva rum vid det särskilte betänkande, som
föreskrifver sättet och methoden till undersökiiingarnes anställande
öfver tillärnade nya hammarverks anläggande eller förhögning
i smidet, så begaf Hr Nordencrantz sig.
Och bifölls denna omständigheten af andra §.
Hr Klingsporre förbehölt sig, att de tillärnade undersökningar
icke måge sträcka sig till gamla smidet, utan allenast
till den tillökning, som af en eller annan kan begäras.
Detta sades följa af sig sielft.
Vidare påminte Hr Klingsporre, att bruksägarne i Småland
ej måtte igenom det, som uti 3:die omständigheten af
denna § är stadgat, blifva betagit, på händelse deras siömalmtäkt
till någon del skulle gå ut, att då ifrån andra verk få
köpa sig tackjern till blandning.
Svarades, att detta redan är tillåtit igenom 1739 års
Förordning.
Och var altså ej något vidare att erindra vid denna omständigheten
af 2 §.
3 § af den projecterade förklaringen bifölls likaledes af
R. o. A.
4 §, för hvad orsaker och med hvad vilkor hammarverks
flyttning må tillåtas.
Dervid utlät sig Frih. Cronhiort, det ingen sådan flyttning
borde tillåtas, ty annars consumeras skogarne öfver alt
i riket, så vi på slutet ej hafva något qvar till vedbrand.
Häremot anfördes, att när den methode blifver fölgd och
i akt tagen, som nu föreskrifves, kan aldrig något missbruk
förelöpa.
Advokatfiskalen Beftelius.
41
I anledning af Hr Löwenhielms påminnelse tillädes vid
slutet af 4 § följande mening: blifvandes i öfrigit thet
flyttade smidet bibehållit vid dess förra tackjerns-fång.
Det andra, som ännu återstod af förordningen, upskiöts
till härnäst, efter som klockan redan var två slagen, så
att R. o. A. ej kunde för denna gången hinna dermed till
slut.
R. o. A. skildes åt.
Den 20 November.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen,
Uplästes Protoeollet af den 16 förledne Martil ifrån pag.
515 till pag. 578, hvarvid inga påminnelser giordes.
Hr Landtm, anmälte Hans Maj:ts nådige remiss af den
3 i denne månad för Advocatfiscalen uti Svea Hofrätt Johan
Reftelius att uppå dess underdånige ansökning blifva befordrad
till Assessor uti bemälte Hofrätt med dess förra lön samt
äga säte och stämma näst intill den då varande yngsta Assessoren
Robeck, hvartill the andre 3:ne respective Stånden
lemnat theras bifall och samtycke.
Hr Adlermarck förklarade, thet han väl icke hade något
att påminna emot Hr Advocatfiscalen Reftelu befordran
till Assessor, men som i anledning af Riksens Ständers underdånige
tillstyrkande han, Adlermarck, redan förut erhållit
Kongl. Maj:ts nådige fullmakt att äga säte och stämma näst
efter Assessoren Robeck, så vore nödigt, att de andre Stånden
härom erindrades, och att expedition så inrättas, att then samma
icke blifver stridande eller förringar then nåd, som Hans Maj:t
uti högstberörde thess nådige fullmakt honom redan förundt
och tillagdt.
Detta fants billigt, och resolverades, att härom utfärdas
Extractum Protocolli till de andre Stånden. I öfrigit bifölls
Hans Maj:ts nådige remiss för Advocatfiscalen Reftelius.
Justerades de till följe af R. o. Arns sidst tagne slut nu
upsatte Extracta Protocolli för Baron Löwen, Hr Hermelin
och Hr Ridderstråhle om eftergift för deras begångne duellsbrott,
så lydande:
42 (Not. 20.) Brott mot duellplakatet.
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o.
A. den 5 Nov. 1747.
Hos R. o. A. är vordet anmält, hurusom 2:ne unga adelsmän,
nemligen Baron Löwen och Styckjunkaren Winblad genom
en hastig öfverilning råkat med hvarandra i någon ordväxling;
hvarigenom som them eljest, och der Kongl. Maj:ts nåd
ej emellankommo, någon svårighet torde öfvergå, om härmed
efter lagens stränghet och Duells-placatet skulle förfaras; så
har R. o. A. vänligen velat anmoda de andre respective Stånden
att biträda R. o. A. med en gemensam underdånig intercession
hos Hans Kongl. Majit för bemälte 2:ne adelsmän, så
att de i anseende till deras ungdom, och att det dem emellan
ej kommit till någon verkelighet, måtte för alt tilltal och lagförande
i detta mål nådigst blifva förskonte. Ut supra.
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o.
A. den 5 Nov. 1747.
S. D. Blef R. o. A. jemväl föredragit, hurusom Cornetten
Hermelin under varande Riksdag blifvit anklagad för
någon duell, som han skall hafva begådt. Och beviljade R.
o. A. för sin del, att hos Hans Kongl. Majit underdånig intercession
måtte giöras för Cornetten Hermelin att erhålla nådig
tillgift för denne dess förbrytelse. Hvilket med de andre
respective Stånden vänligen communiceras. Ut supra.
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o.
A. den 5 Nov. 1747.
S. D. Ärhindrade sig R. o. A., huruledes Capitainen i
Fransk tienst och Lieutenanten vid Österbotns regimente Gustaf
Fredrik Ridderstråhle blef i förledit år, uppå Auditeuren
Rahms angifvande, för begångit duells-brott i arrest inmanter
och under laga tilltal stäld, hvarpå han, till undvikande af
en långsam rättegång och den olägenhet honom eljest hotade,
blifvit nödsakad att sättja sin person i säkerhet, men nu efter
undfången leigd sig åter hit i riket instäldt. Och emedan han
i så måtto redan haft nog dryg känning af denne saken, men
skulle ännu mera till sin lycka och välfärd komma att lida,
derest den emot honom började rättegången skulle fullföljas,
Fru Maidels pension. Degerby och Pyttis socken. 43
ehurudant också utslaget blifva måtte; så hemställer R. o. A.
till de andre respective Ståndens benägna ompröfvande, om
icke Capitain Ridderstråhle måtte för all vidare tilltalan och
lagsökning i detta mål blifva frikallad. Ut supra.
Föregående 3:ne Extracta Protocolli blefvo af R. o. A.
gillade.
Föredrogs framledne Landshöfdingens Grefve Gustaf Creutzes
Enkefrus Hedvig Helena von Maijdels till Riksens Ständer
ingifne memorial, hvaruti förmäles, att thess fattigdom och
brist på nödtorftigt uppehälle för sig och sina barn äro the
tryckande omständigheter, som drifva henne att söka hielp och
understöd, sedan bemälte thess man under resan till nu påstående
Riksdag genom döden aflidit, och han förut genom
thet sidsta olyckeliga kriget all sin fasta egendom förlorat samt
således lemnat henne uti ett utblottadt tillstånd, hvaröfver
hon redan på vederbörlig ort skall lemnat alla the bevis, som
af en pensions-sökande fordras; anhållandes, i anseende till
thesse och flere anförde bevekande omständigheter, thet Riksens
Ständer ville taga sådane utvägar, hvarigenom hon må
komma till åtnjutande af en till henne lämpelig årlig pen
sion,
ehuru pensions-staten redan skall vara öfversedd och faststäld.
R. o. A. funno bäst att remittera denna Fru Maijdels
ansökning till Secrete Utskottet.
Uplästes å nyo Presteståndets Extractum Protocolli af
den 9 October nästledne, hvarutinnan Ståndet berättar sig hafva
förehaft Borgmästarens uti Degerby Jacob Forsells memorial,
angående att then öfriga delen af Pyttis sokn samt thertill
hörande Elime capell-giäld måtte, i anseende till anförde skäl
och omständigheter, blifva Degerby stad såsom en annexe-församling
tillagde; utlåtandes Ståndet sig therhos, att thet så
mycket mindre öfver thenna ansökning sig kan yttra eller sitt
bifall thertill lemna, som ej allenast en sådan rubbning med
församlingarne är stridande emot Presterskapets privilegier, §
21, och Kongl, resolutionen på thess besvär af den 14 Junii
1720, § 20, utan äfven vederbörande Consistorium, församlingen
och herrskaper icke ännu ther öfver hörde blifvit; hvilket
Ståndet, till närmare uplysning i tiletta mål, håller för aldeles
nödigt böra gå förut, innan något visst therutinnan kan fastställas.
44 (Nov. 20.) Pyttis socken. Allmogens besvär.
Borgareståndet hade förklarat sig uti thess påskrift af den
3 hujus, thet Ståndet förblifver vid sin förra under den 10
Junii i detta mål gifne resolution, hvilken redan i protocollet
är anförd, då saken den gången var före. I anseende till de
nu andragne omständigheter, och att Hr Riksrådet Baron
Wrede, hvilken äger större delen af Elime sokn, jemväl förklarat
sig nögd, biföllo R. o. A. Borgmästaren Forsells giorde
ansökning, thet then å svenska sidan qvarblefne delen af
Pyttis, jemte Elime capell-giäld, må blifva Degerby stad såsom
en annexe-församling tillagd.
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
skrefs på Presteståndets Extractum Protocolli.
Derefter företogs Allmogens besvär och de derå projecterade
resolutioner, hvarvid märkes, att §§ här icke finnas
införde i den ordning, som de sedermera blifvit tryckte, utan
äro de vordne R. o. A. föredragne, alt efter som de blifvit
färdige och inkommit. Börjades altså nu med
6:te §, och uplästes vid den samma, så väl som vid hvar
och en af de öfrige, R. o. A:ns Deputerades anmärkningar.
Berörde 6 §, angående huru then lagsökas skall, som förderfvat
skiutshäst, rid- eller åkedon med mera. Bifölls af
R. o. A., på sätt som Deputerade föreslagit, så att näst efter
de understrukne orden: der skadan år skiedd, tillägges: och
målet afgiöras skall.
Ofver 7:de §, angående förhögning i hnsbygnad i the orter,
ther ingen skog är, hvilket Bondeståndet blifvit afslagit, samt
af them therföre begärt, att thenne § måtte gå ut, resolverades
af R. o. A., att § blifver stående och bifalles af R. o.
A. på sätt som den är projecterad.
9:de §, angående att ståndspersoner lika med Allmogen
måtte undergå the crono- och skattehemman medföljande besvär.
Bifölls af R. o. A.
ll:te §, angående att then af Allmogen, som kan vara
ägare af större eller mindre del af något hemman, af hvad
natur thet vara må, och vill then sälja, må förbindas att then
föryttra till någon af delägarne i samma hemman.
Thenna § hade Bondeståndet begärt måtte lemnäs ut. Men
R. o. A. funno godt att låta then blifva qvarstående och
biföllo § sådan, som then är projecterad, på thet Bondeståndet
framdeles ej måtte igenkomma med thenne och dylike
Allmogens besvär.
45
flere ansökningar, som af Riksens Ständer en gång äro vordne
afslagne.
14:de §, angående att gästgifvare-gårdar måtte inrättas
ther, hvaräst gästgifvare-gårdarne ligga längre än 2 mil ifrån
hvarandra. Bifölls af R. o. A.
19:de §, angående Wargärnings-karlars inskrifvande för
rotar och rusthåld och theras försvar therander.
Thenna § hade Bondeståndet likaledes begärt måtte utslutas,
men blef för ofvan anförde orsak skull qvarstående
och bifölls af R. o. A.
21:sta §, angående att R. o. A. ej må tillåtas att i Stockholms
och Upsala läner tillhandla sig skatterättigheter. Bifölls
på det sättet, som § var projecterad, att härmed kommer att
förhållas efter allmänna lagen och förra förordningar.
26:te §, angående monderings- och utrednings-persedlarnes
noga förvarande och tillställande till rotarne, när vid commenderingar
antingen soldaten eller båtsman dör. Bifölls af R.
o. A. med Bondeståndets tilläggning, att näst efter orden: på
commendering till Carlscrona tillägges: eller annan ort.
29:de §, angående förbud, att skarprättare och theras hustrur
icke måtte gå kring landet hos Allmogen och af them
tilltruga sig åtskillige persedlar. Bifölls med Högvördige Presteståndets
tilläggning, så att näst efter ordet skarprättare
tillsättes: och annat löst folk.
36:te §, angående viss taxa för sågqvarnar på sågarelön
för hvarje ståck. Bifölls af R. o. A.
50:de §, angående att Landtmäterie-contoiret upgifver riktige
förtekningar på alla therstädes öfver hvarje hemman befindtelige
geometriske chartor och them till orterne afsänder.
Bifölls af R. o. A.
8:de §, angående att corporals-rotarne vid infanteriet sielfve
måge få behålla the karlar, som the en gång legt, och att
Corporalen under vacancen inom corporalskapet må antagas
och således vid sin rota förblifva. Bifölls af R. o. A., dock
att § giöres kortare och de vidlyftige raisonnements uteletnnas.
10:de §, angående att ej flere rusthåld måge till ryttareoch
dragone torps upsättiande förpliktas än the, som thertill
äga tillräckeligit utrymme. Bifölls.
12:te §. angående skiutspenningar till fram- och återresan
för nämdemännen vid private förrättningar, utom the förut be
-
46 (Not. 20.) Allmogens besvär.
stadde 16 öre silf:mt i dagelön. Bifölls af R. o. A. på thet
sättet, att the uti ingressen af § tillsatte orden: oeconomiske
förrättningar lemnäs ut på thetta stället och flytties längre
ned i § efter orden: husesyner på boställen, hvarest tillsättjes:
oeconomiske besiktningar och andra cronoförrättningar.
Vidare näst efter orden: fordras laga syn sätties: eller besiktning.
76:te §, angående Allmogens i Skåne och Blekinge anhållan
om befrielse för kyrkomurarnes bygnad på the orter, hvarest
kyrkiotionden är tillräckelig. Bondeståndet hade väl begärt,
att thenne § måtte utlemnas, men R. o. A. resolverade,
att den skall blifva stående, och biföllo den samma.
På lika sätt blef ock resolverat öfver 77:de §, angående
Allmogens i Skåne sökte befrielse att förtulla den scholaebetienterne
derstädes till lön anslagne Helgonskylden, som
ifrån landet till städerne införas.
43:die §, angående Allmogens i Abo och Biörneborgs län
sökte 3:ne halfva frihetsår. Bifölls.
68:de §, angående Allmogens i Carlskoga bergslag sökte
lindring uti the extraordinarie utskylderne och i synnerhet
Hytte-contribution. Bifölls.
93:die §, angående Allmogens i Bohus län förde besvär
theröfver, att them blifvit förbudit kiöpa timmer öfver Giöta
eif i Elfsborgs län. Bifölls äfven.
Sammaledes bifölls den 48:de §, hvaruti Allmogen från
Abo-skären klagat theröfver, att them förmenes sälja och köpa
spannemål af hvarandra vid marknaderne i berörde stad.
59:de §, angående then af Allmogen öfverklagade dyrhet
på inrikes fabricerade varor. Bifölls som den var projecterad.
27:de §. angående betalning för then halm, som krigsfolket
vid durchmarcher underlägges och aldeles förskämmes.
Thetta besvär fants af så liten vigt och angelägenhet, att
thet ej bör äga rum ibland the allmänna besvären, och ty
resolverades, att § går ut,
15:de §, angående att Allmogens förbättringar på fiskerier
och fiskeverk måtte begripas under the uti 1731 och 1740
årens förordningar och skatten therföre ej ökas.
Bondeståndet hade begärt, att slutmeningen måtte blifva:
det Kongl. Majit finner skäligt härtill lemna sitt nådige
samtycke; men i anseende till hvarjehanda omständigheter
Riksdagens slut.
47
funno R. o. A. bäst, att slutet af thenna § blifver sålunda
inrättadt: att Kongl. Majit vill öfver sådane mål sig i nåder
utlåta, när hvarthera särskilt upgifves.
Hvilket ock är enligit med 5:te § uti Kongl. Maj:ts öfver
R. o. A:ns allmänna besvär den 5 Junii 1738 utfärdade
nådige resolution.
65:te §, angående rust- och dragonehållares ansökning att
få beställa karle- och häste-monderingar hos then fabriqueur,
som gier bästa pris och the kunna hafva sin säkerhet hos.
Bifölls af R. o. A.
Med de följande §§ af Bondeståndets allmänna besvär
upskiöts nu.
Och uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af
den 19 i thenne månad, hvaruti, till följe af Riksens Ständers
åstundan, vid handen gies, thet Secrete Utskottet, sedan
nu bevillningsverket hos Riksens Ständer blifvit till ända
bragt, funnit omständiglieterne vara sådane, att thet tilltror
sig med säkerhet kunna styrka Riksens Ständer thertill, att
dagen till Riksdagens slut må utsättjas till den 10 nästkommande
Decembris; förbehållandes sig dock Secrete Utskottet,
om sysslornes dageliga och skyndesamma afgiörande kunde
tillåta någon tidigare utsatt dag, tå therom få lemna Riksens
Ständer underrättelse; äfvensom Secrete Utskottet säkerligen
förmodar att i god tid, förrän nyssnämde utsatte dag infaller,
kunna till Riksens Ständer uplemna alla the mål, som, enligit
så väl therns egen förklarade åstundan som till följe af Riksdagsordningen,
höra under plenorum öfvervägande och afgiörande.
Efter åtskilliges påstående lemnades detta Secrete Utskottets
Extractum Protocolli tills vidare på bordet.
Men i det samma anmältes och på vanligit sätt emottogs
en Deputation ifrån Presteståndet af 8 personer. Biskopen
Doctor Eric Alstrin förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade,
att Presteståndet befalt desse sine utskickade gifva
Höglofliga R. o. A. tillkänna, att Presteståndet, i anledning af
Secrete Utskottets i dag inkomne Extractum Protocolli, nu
faststält den 10 instundande December sorn en ultimat termin
till Riksdagens slut; viljandes Presteståndet i Herrans namn
med all flit och skyndsamhet arbeta på de återstående sakernes
afgiörande, att slut må blifva på denna långvarige Riksdagen
till den utsatte dagen eller, om möjeligit vore, dessför
-
48 (Not. 20.) Riksdagens slut. Kassören Ingman.
innan, så att riksdagsmännen kunde komma att resa härifrån,
innan de mörkaste aftnarne infalla. Hvarom Presteståndet jemväl
hos de andre respective Stånden anhåller och på det högsta
vill hafva recommenderat. Härhos berättade också Hr
Biskopen, att Presteståndet ibland de flere angelägne mål nu
äfven afgiordt Krigsbefälets ansökning om ändring i den ständige
markegången, hvaröfver Presteståndet med första skall
afgifva dess Extractum Protocolli.
Sluteligen inlemnades några andra Extracta Protocolli,
som nu ej komma att upläsas.
Herr Landtm, tackade för communication af Presteståndets
fattade beslut angående den utsatte dagen till Riksdagens
ändskap, såsom ock att Presteståndet nu behagat afgiöra den
qusestion bm Krigsbefälets ständige markegång, hvilket Hr
Landtmarskalken trodde mycket kunna bidraga till verkeligheten
af det förra; bad i öfrigit förmäla R. o. Arns vänlige
hälsning.
Hvarmed Presteståndets Deputation afträdde.
Rätt som berörde Deputation var utgången,
Anmältes åter 2:ne Deputerade ifrån Bondeståndet, hvilka
insläptes och af Ridderhus-fiscalen emottogos. Jan Persson
ifrån Tuna förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet,
berättade, att Bondeståndet i dag förehaft Secrete Utskottets
Extractum Protocolli om Riksdagens slut och det
samma bifallit, så att den 10 näst instundande December blifvit
utsatt till ultimate termin, på hvilken Riksens Ständer
för denna gången, gifve Gud i en lyckelig stund, komma att
skiljas åt.
Vidare ingaf Jan Persson Bondeståndets utlåtelse öfver
Wickström,s memorial rörande handelen i Norlands bergslagerne,
och sidst recommenderades till benägit bifall Bondeståndets
Extractum Protocolli om hemmansklyfningen.
Herr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns hälsning och
tackade, för det Bondeståndet behagat lemna R. o. A. vänlig
del om den utsatte termin till Riksdagens slut.
Bondeståndets Deputerade afträdde.
Herr Nordenfelt gaf tillkänna, hurusom han blifvit
underrättad, thet Bondeståndet åter förehaft Hans Maj:ts nådige
remiss om assessorslönen i Cammarrevisionen, hvilken
för detta Casseuren Ingman söker att sig tillskantza; hemställandes
fördenskull Hr Nordenfelt, om intet R. o. A. ige
-
Riksdagens slut.
49
nom några Deputerade skulle behaga anmoda Bondeståndet
att afvakta R. o. A:ns utlåtelse rörande detta, så väl som de
flere målen om tienster och befordringar.
Friherre Cronhiort förbehölt sig att om tiensterne få
ingifva ett memorial.
Atskillige påminte, det man nu icke borde uppehålla sig
härmed, utan att Ståndens besvär framför alt annat måtte
afgiöras, efter det skrider till Riksdagens slut och uppeliåld
härigenom eljest torde förorsakas.
I anledning häraf begyntes att talas om Riksdagens slut.
Och protesterade Herr Börje Philip Sc hecht a på det
högsta emot Riksdagens afbrytande, med mindre en Connnission
förordnas att undersöka om alla de skaddige anläggningar,
hvaraf spår finnes på flere ställen och jemväl i Protocolls-Deputation,
therest han är ledamot. Till then ändan
kunde fördenskull Riksens Ständer, om de nu ändteligen skulle
vilja skiljas, åter komma tillhopa i Februarii månad och då,
utom hvad förberördt är, på det nogaste undersöka, huru rikets
medel i gemen äro vordne disponerade; hvad förvaltning blifvit
förd med slottsbyggningsmedlen; huru landshielpen och
manufacturfonden blifvit använd, rikets giäld förminskad igenom
de afbetalningar Riksens Ständers Contoir giordt af lönoch
betalnings-afgiften, med det mera, hvarom han i sitt
memorial, som den 17 sidstledne Octobris blef upläst, hade
påmint och förtienade att efterfrågas. I synnerhet huruvida
en tillförlåtelig och behörigen verificerad räkning vore giord för
de anseenlige penningesummor, hvilka till den sidsta olyckelige
campagnen i Finland upgådt. Skedde icke detta, förrän
Riksens Ständer sluteligen gå ifrån hvarandra, så befarade Hr
Scliechta, det elden uptändes i alla landsändar, riksens inbyggare
i gemen och hvar och en i synnerhet till obotelig skada,
undergång och förderf.
Friherre Cronhiort sade, att Secrete Utskottet innan kort
lärer fullgöra, hvad Riksens Ständer i detta och de flere mål
af dem äskat, så att något hvar lärer blifva till freds stäld.
Herr Magnus Schechta svarade, att det imedlertid dragés
ut på långbänken, som längesedan hade bordt skie. Riksdagen
hade nu så rund tid påstådt, men man hade ännu intet
hördt något synnerligt vara giordt. Orsaken dertill trodde
han mycket vara, att electorerne i en viss erisi tagit alt ett
Adelns Protokoll. (XVII). 1746—1747. III. 4
50 (Nov. 200
Riksdagens slut.
och samma folk och satt i Deputationerne, hvarigenom det
icke annars kunnat än gå långsamt med sakernas utarbetande.
Att vid så fatte omständigheter något misstroende äfven hos
de öfrige kunnat insmyga sig emot dem, som endast och allenast
sökt draga sakerne under sig, vore ej eller underligit, ty
här giöres hemligheter af alt för många mål. All ting, som
är af något värde, manieras af Secrete Utskottet, utan åtskillnad
om det rätteligen dit hörer eller ej, och det öfrige, som
föga förtienar Ständers upmärksamhet, det lemnar man efter
behag till plena. Bevisen derå äro flere, än att de här behöfva
upräknas. Det är ju allmänt kunnigt, att 4 af Riksens
Råd blifvit anklagade för grofva och svåra förbrytelser;
men hvaruti deras felsteg egenteligen bestådt, är oss ännu lika
så obekandt, sora dem der aldrig varit vid Riksdagen eller
haft dermed något att beställa. Gunstige Herrar, äro de oskyldige,
så bör sådant komma till vår kunskap; äro de åter skyldige,
så tillhörer det Riksens Ständer att sättia dem från deras
stolar. Ännu mera; här är en Springer anklagad för groft
förräderie, hvilken ännu intet fädt sin väl förtienta lön; JBlackwells
sak är icke uppenbarad för plena, och ej eller hafva vi
fädt gå igenom Leijonhufvuds acter och se, med hvad skäl
han blifvit dömd. Ingen redo och räkning är giord för rikets
anseenlige medel, som till otrolige summor i desse senare åren
blifvit utgifne. Huru vill eller huru kan man då så enständigt
påstå, att Riksdagen nu skall slutas, innan alt detta föregådt?
Skola vi fara härifrån lika så kloke, som vi kommit
hit, utan att hafva uträttadt något annat, än belasta oss med
dryga contributioner, då vi ännu icke sedt, huru de förra medlen,
som vi sammanskutit, blifvit till rikets nytta, dess heder
och säkerhet samt vår egen dermed förknippade välfärd använde
och disponerade?
Herr Börje Philip Schechta utlät sig, det honom äfven
sällsamt förekommit, att straxt efter sedan Secrete Utskottets
Extractum Protocolii angående de uptäckte förräderierne
i förledne Julii månad till plena upgafs, hade man liördt 4 af
deras Exeellencier Herrar Riksens Råd inför en Commission
blifva anklagade; men sedermera har intet vidare derom blifvit
spordt, der likväl en sådan sak enkannerligen hörde till
Riksens Ständers åtgiärd. Det äro ju de, som böra veta,
hurudana fullmäktige de hafva att anförtro riksens vårdande
ärender. Det äro ju de, som böra pröfva samma fullmäktiges
Riksdagens slut.
51
göromål och upförande samt, å händelse de sig i något mål
skulle hafva förgådt, då låta dem sådant behörigen umgälla,
men eljest skydda deras embete och dess värdighet; ty en Riksens
Råd bör vara så helig, att han på intet sätt bör befläckas,
om han finnes oskyldig; är han åter skyldig, bör han straffas
på det högsta. Således hade ock Riksens Ständer nu bordt
blifva underrättade, om de 4 Herrar Riksens Råd, som varit
anklagade, äro oskyldige; och om de utan misstankar i fram
tiden
kunna bekläda sine embeten, bör deras oskyldighet genom
tryckte patenter öfver hela riket publiceras, äfven så väl
som Secrete Utskottets omnätnde Extractum Protocolii kring
hela riket blifvit utspridt.
Herr Giös förklarade, tliet han äfven vore af samma
tanka som Hr Schechta, att Riksdagen intet bör slutas, innan
vi fådt rätt på de af Secrete Utskottet angifne förräderier
eller åtminstone få veta, hvaruti de egenteligen bestådt. Lika
så nödigt höllö han ock, att Riksens Ständer på det nogaste
blifva underrättade, huru de af Hr Schechta omtalte medlen
äro disponerade. Dock förmodade han, att Secrete Utskottets
mening aldrig annorlunda kan hafva varit, än att ju detta
måtte föregå Riksdagens slut och Riksens Ständer härom få
tillräckelig uplysning, ty annars förbehåller han sig jemväl, det
intet slut ännu må påtänkas.
Herr Landtm, förestälte, huru som det vore nog hårdt,
att Secrete Utskottet sådane svåra beskyllningar skall tilläggas,
att de cachera sanningen, draga sakerne till sig, som böra vara
uppenbare, och hålla dem under tysthet, med mera sådant,
som Secrete Utskottet hvarken kan eller bör vidkännas. Man
borde likväl betänka, att de sittia der på ed och samvete, och
således tro, att de göra hvad rätt är, så länge man intet är
öfvertygad om annat. Utom dess hade ju Secrete Utskottet
flere gånger lofvat, att de åstundade underrättelserne skola upgifvas
till plena, hvarom Herr Landtmarskalken också för sin
del ännu ytterligare försäkrade; bad fördenskull, att Hr
Schechta måtte gifva sig tillfreds och intet låta misstroende
hos sig vinna inrymme, hvilket merendels deraf förorsakas, att
man ofta inbillar sig saker, som kar.skie aldrig existera.
Herr Nordenfelt påminte, det Secrete Utskottet för mer
än 10 månader sedan lofvat plena underrättelse om Manufactur-contoirets
förvaltning; men oaktadt de tyckes haft tid nog,
har sådant ändå icke härtills skiedt. Lika så kan det gå med
52 (Not. 20.) Riksdagens slut.
det öfrige, och kan man väl se, hvart ut det lutar, när Secrete
utskottet efter så många månaders uppehåld nu projecterar
termin till Riksdagens slut, utan att dessförinnan hafva full
giordt
sin lofven.
Herr Aleph Anrepp yttrade sig, det han nu hördt, att
så väl Preste- som Bondeståndet utsatt den 10 i nästkommande
månad såsom ultimat termin till Riksdagens slut; torde
ock väl hända, att Borgareståndet göra det samma. Men han
önskade för sin del, att intet slut måtte skie, förrän alla äro
dermed nögde och med förenade sinnen kunna resa härifrån.
Herr Landtm, svarade, att samma vore mer till att önska,
än det beklageligen stodo att förmoda.
Herr Anrepp fullfölgde vidare, att också nödigt vore, det
i riksdags-beslutet införes, att ingen må beryktas i landsorterne
för hvad han tält eller giordt vid Riksdagen, emedan
lätteligen hända kan, att hvad den ena af uprigtig nit och
välmening sagt, blifver af den andra illa uttydt och honom till
last lagt, hvarigenom oenigheten ökas, förtroende[t] störes och
det ena med det andra på slutet vändas opp och ner i riket.
Herr Jean Georg Lillienberg gaf tillkänna, att de nu
förde discourser ömmade honom så mycket mera, som han
haft den äran att både vara elector, Secrete utskotts-man och
jemväl domare i den öfver Springer förordnade Commission.
Hvad de ifrån Secrete Utskottet infordrade underrättelser beträffar,
så vore ingen tvifvel, att ju Secrete Utskottet lärer
efter plenorum åstundan dera upgifva, och kanskie förrän man
det förmodar; hvilket också Herr Landt marskalken nu försäkrat.
Springers dom vore äfven färdig och lärer innan kort
blifva afsagd; hafvandes Commission, oaktad all använd möda,
icke förr kunnat komma till slut med denne vidlyftige undersökning,
emedan härvid många omständigheter sammanstödt,
de där både fordrat tid och arbete att utreda. Denna saken
hade ej eller hindrat Riksdagens slut, utan hade snarare de
många hos plena oafgiorde målen varit skulden till dess uppehåld.
I öfrigit betygade Hr Lillienberg att han efter ed och
bästa samvete handterat alla de sakerne han vid den Riksdagen
öfvervarit, som en ärlig man, och hoppas inför Gud
och hvar menniskia sitt göromål kunna försvara.
Herr Gyllenskiepp påstod, att en Deputation måtte skickas
till Borgareståndet och anmoda dem att intet utsättja någon
termin till Riksdagens slut.
Riksdagens slut.
53
Men detta motsades af andra på det häftigaste.
Herr Gyllenskiepp tilläde, att han samtycker aldrig
till Riksdagens slut, förrän vi fådt fram skällmarne och förrädarne,
som thess ord lydde.
Man frågade therpå Hr Gyllenskiepp, hvad det äro för
skällmar och förrädare, som han vill hafva fram, och önskade,
att han them kunde utmärka, så skulle något hvar göra sin
flit att framdraga them till sin välförtiente lön.
Herr Gyllenskiepp svarade, thet kunnogt vöre, att
mångå saker hållas förborgade hos Secrete Utskottet, som ännu
icke blifvit upgifne till plena, och när de komma fram, lärer
man få se grofva saker nog.
Herr Klingsporre mente, att det väl torde gå möjeligen
af, och trodde Hr Klingsporre, att Hr Gyllenskiepp vore
illa underrättad om hvad som i Secrete Utskottet kan förehafvas.
Thessutan vore han, Klingsporre, nog försäkrad, det
Secrete Utskottet icke upkommit och styrkt till Riksdagens
slut, med mindre de sedt sig förut kunna upgifva de åstundade
uplysningar, då man lär få höra, om det blifver så faselige
saker, som man sig nu inbillar.
Friherre Sten Coijet bad, att man måtte innehålla med
beskyllningar emot Secrete Utskottet, till thess man får se theras
arbete. De förmoda sig hafva fullgiordt ed och instruction,
så att de icke något åtal förtiena; men att the icke förr hafva
kunnat upgifva de begärte underrättelser, thertill hafva många
orsaker varit, som man då får höra.
Herr Leijonsten förmente det vara oförnekeligit, att
electorerne tagit visse ledamöter och satt på alla ställen, både
i Secrete Utskottet och Deputationerne, hvarigenom arbetet gådt
så mycket långsammare. Sedan hade Secrete Utskottet dragit
åt sig saker under hemlighet, som hördt Protocolls-Deputation
till, hvilka böra blifva publique och nu derföre af Secrete Utskottet
upgifvas. Jemväl bör Secrete Utskottet visa redo och
räkning för alla de medlen, som vi under de förflutne åren
med vår dryga känning contribuerat.
Herr Magnus Schechta betygade, att hvad han sig utlåtit,
härflöto af ren och upriktig nit för lagen och dess behörige
i akt tagande. Han hade ingen annan afsikt. Han
tilläde ej eller Secrete Utskottet några ogrundade beskyllningar.
Men det vore in facto klart, att electorerne satt vissa
ledamöter på så många ställen, att arbetet ej blifvit skött som
54 (Sov. 20.) Riksdagens siut.
sig bordt. Det voro ock bevisligit, att Secrete Utskottet dragit
till sig Protocolls-Deputations arbete, som kunnat och bordt
blifva publiqt, hvilka bägge delar han ansåge stridande emot
lagen. Nu komma de ändå och projectera en så kort termin
till Riksdagens slut, under för[e]gifvande att de åstundade underrättelser
dess förinnan skola komma fram. Men några dagars
tid vore ingalunda tillräckelige till så angelägne ärenders afgörande.
Och fördenskull protesterade han emot ett sådant
oformeligit slut och giorde derjemte till protocollet det kraftigaste
förbehåld, att electorerne vid tillkommande Riksdag
måtte blifva pålagde att följa lagen och intet sättia enahanda
ledamöter i alla Deputationerne, hvarigenom arbetet lider och
tiden utdrages.
Herr Anrepp påminte, det Riksdagsordningen, som i detta
och alla öfrige mål är vår lag och rättesnöre, icke tillåter
någon att tadla electorernes val, hvilket Hr Schechta borde hogkomma.
Herr Schechta svarade, det han rätt så väl viste hvad
Riksdagsordningen innehöllo som Hr Anrepp; men han ville
bevisa hvad han sagt.
Herr Ramsaij holt före, det affairerne böra sluta Riksdagen,
men intet Riksdagen afbryta affairerne. Af den tankan
hade han för detta varit, och af samma tanka blefve han
jemväl ännu, så mycket mera som det skulle se illa ut för
något hvar att komma hem, innan de fådt slut på sine angelägenheter
vid Riksdagen. Hela Krigsbefälet hade största
orsak att resa missnögde härifrån, så länge de ej fådt slut på
den saken om ändring uti ständige markegången, hvilken sak
likväl rörer dem och deras välfärd så ganska nära.
Herr Landtm, erhindrade, att Presteståndets Deputation,
som för någon stund sedan var här, berättadt, att
den saken till Krigsbefälets nöje redan vore afgiord, samt att
R, o. A. oförtöfvat skulle få Ståndets Extractum Protocolii
derom.
Herr Ramsaij vederläde, att som Presteståndet ofta tillförene
lofvat godt slut i den saken, men man ändå intet sedt
deraf någon verkan, så hade han orsak att ännu draga i tvifvelsmål,
huruvida det sker. Och i anseende dertill, med de
flere af Hr Schechta anförde omständigheter, protesterade han
emot Riksdagens alt för hastiga afbrytande samt förenade sig
Deputation från Borgareståndet.
55
med Hr Gyllenskiepp, att en Deputation måtte skickas till
Borgareståndet och bedia dem ej utsättia någon viss dag.
Det berättades, att en Deputation nu kommo ifrån Borgareståndet.
, då man torde få höra, att termin jemväl voro af
dem faststäld.
Samma Deputation anmältes också straxt derpå.
Den bestod af 6 personer och insläptes samt emottogs på
vanligit sätt. Rådman Kierman, hvilken förde ordet, berättade
näst aflagd hälsning, att Borgareståndet förehaft Secrete
utskottets Extractum Protocolii om termin [till] Riksdagens slut
och det samma till alla delar bifallit; hvilket Ståndet ej underlåta
velat att gifva Högloft. R. o. A. tillkänna, jemte försäkran,
att Borgareståndet med ali flit vill arbeta på de återstående
målens afgiörande, så att den af 3 Stånd nu utsatte
dagen ej må öfverskridas.
Herr Landtm, tackade det Lofi. Borgareståndet, som behagat
lemna R. o. A. häraf vänlig del, och försäkrade tillbaka,
att R. o. A. äfven lära söka bidraga till Riksdagens
skyndesamma afslutande och de återstående målens afgiörande,
så fort som möjeligit är, men ännu hade R. o. A. för sin del
ej kunnat fastställa dagen.
Herr Radman Kierman ingaf derpå ett E.xtract af Borgareståndets
Protocoll, hvilket på begäran uplästes.
Det samma var af innevarande dato och angick Finska
seglationen.
Enär berörde Extractum Protocolii var till ända läst, recommenderade
Hr Rådman Kierman det samina till gunstigt
bifall.
Och sluteligen berättade han, det Borgareståndet bifallit
R. o. Arns i dag ankomne orne Extracta Protocolii för Baron
Löwen, Hr Ridderstråhle och Hr Hermelin, angående eftergift
för deras begångne förbrytelse emot Duelis-placatet genom
någon af dem iråkad hastig rencontre.
Sedan Herr Landtm, hedt förmäla R. o. Arns vänlige
hälsning,
Afträdde Borgareståndets Deputation.
Uppå Hr Magnus Schechtas giorde erhindran, det den
af Commissorialrätten öfver riksdagsmannen Nils Persson afsagde
domen ännu icke blifvit tryckt, ehuru Riksens Ständer
länge sedan faststält, att sådant borde skie;
56 (Nov. 20.) Allmogens besvär.
Berättade Herr Landtm, orsaken till drögsmålet vara.
att man till dato ej kunnat få Rådets Extractum Protocolli
om Hans Kongl. Höghets för bemälte Nils Persson
fälte nådige intercession, hvilken, efter Riksens Ständers förordnande,
tillika med sielfva domen borde tryckas.
Emedlertid lofvade Herr Landtm, att besörja om verkställigheten
af domens tryckande med aldraförsta.
Aldenstund de andre 3:ne respective Stånden, på sätt som
här ofvan förmält är, nu hade faststält den projecterade termin
till Riksdagens slut, ty blef det förehafde Secrete Utskottets
Extractum Protocolli derom nu lemnadt på bordet tills vidare.
Och företogs åter Bondeståndets allmänna besvär.
70 §, angående Allmogens ansökning att emellan General-mönstringarne
få utbyta theras barn, som under ofredsåren
kommit i krigstienst, emot andra jemngoda karlar.
Bondeståndet hade i stället för ordet jemngod satt dugelig
karl, men R. o. A. biföllo §, som den var projecterad.
66 §, angående att inga monderingspersedlar måge casseras
emellan mönstringarne, samt att then en gång antagne
modellen eller uniformen vid regimenterne bibehålies.
Thenne § funno R. o. A. kunna gå ut, emedan förra förordningar
härutinnan äro tillräckelige.
98 §, angående sion Wennerns upgräfning, bifölls af
R. o. A.
57 §, angående undersökning i Westerbottn, på hvad sätt
skattehemmanen therstädes under förra krigstiden kommit under
Cronan.
Bifölls af R. o. A., allenast att näst efter orden: hos vederbörande
Landshöfdinge angifves och afgiöres, tillägges: till
Cammarcollegii approbation. Och vid slutet af § lägges de
orden: som förbemält år.
1 §, angående Allmogens sökte befrielse för lön- och betalnings-afgiftens
vidare erläggande. Bifölls af R. o. A., som
den är projecterad, och kommer altså berörde afgift än vidare
att upbäras efter förra förordningar.
62 §, angående tiärubränneriets inskränkning i Finland och
Österbotn. Bifölls af R. o. A.
Med de påföljande §§ af besvären upsköts tills en annan
dag.
Herr Landtm, hemstälte, om intet R. o. A. skulle
finna för godt, att de Deputerade, som igenomgådt All
-
Boställsordning för Skåne.
57
mogens besvär, äfven måtte igenomse de öfrige besvären, i
synnerhet Borgareståndets. Hvilket af R. o. A. bifölls.
Gref Hans Hindrik von Liewen erhindrade, huruledes
en särskilt husesyns- eller boställsordning för Skåne varit projecterad,
hvilken R. o. A. anbefalt honom och Friherre
Sten Coijet att igenomse; men derpå hade det funnits, att de
bägge, nemligen den svenska och skånska bostälIsordningen,
kunde sammandragas i ett. Hvarom memorial nu voro upsatt,
som han begärte måtte upläsas.
Uplästes altså berörde memorial, underskrifvit af Gref
Liewen och Friherre Coijet, derutinnan anföres, huruledes den
projecterade Militim-husesyns-förordningen kan giöras lärnpelig
till Skåne och the ther befintelige Militisestatens bostälie[n], allenast
följande korta, men ganska nödiga anmärkningar theruti
få inflyta, nemligen:
l:o) att uti ingressen till thenna förordning näst the orden:
redan utfärdade förordningar af år 1730 och 1731 får
tillsättjas 1739.
2:o) att uti 2 §, therest laga husen förut upräknade äro,
efterföljande mening insättjes:
»I Skåne böra officerarne på sine boställen, efter
skånska ortens byggningssätt, bruk och beskaffenhet, bygga
och underhålla thesse laga hus, nemligen i mangården:
spiscammare, drängcammare, pigecammare, förstugu och bagarestugu
med miölkcammare uti, hvilkas loft inrättas till
sädes- och miölbod; brygg- och kiölnehus med mältloft öfver;
redskapshus, vagnslider och hemligt hus samt torfhus på slättbygden.
I ladugården: nödige logar och lador; stall för tienste-och
arbetshästar; fä-, får-, foder- och svinehus; men på underofficerarnes
och then mindre stabens boställen, hvaräst inga
caractersbyggningar bestås, bygges, i stället för ofvannämde
bagarestugu, miölk-, spis-, dräng- och pigecammar med sin
förstugu, en stugu med cammare, giästestugu, förstugu, kiök
och visthus; vedkällare, hvarest then blifva kan, vare lag
samma, som förut sagt är.»
3:o) Emedan Skåne har sine särskilte reglementen af år
1689 och 1695, förmoda Deputerade, att nödigt lärer aktas,
att samma eller åtminstone 1695 års reglemente nämnes vid
the tillfällen 1684 års reglemente och 1685 års förklaring åberopas,
besynnerligen vid slutet af 13 §.
58 (N'ov. 20.) Boställsordmngen. v. Brandtens pension.
4:o) Underställa Deputerade, oiu leke 18 § i anseende till
Skåne bör pä följande sätt ändras:
»För öfrigt uti alt hvad boställen och theras synande angår
och förekomma kan, som uti thenna vår nådiga förordning
icke skulle så noga utsatt vara, få vederbörande rätta sig efter
allmän lag, 1730 och 1739 årens bostälisordningar med förklaringen
öfver then förra af år 1731, jemte the flere utfärdade
reglementen och Kongl. Bref samt hvarje landsorts lofliga
och nyttiga bruk, hvaräst icke uti alt förordningarne lämpelige
äro, dock thetta senare under samråd med Crono- och
Regiments-fullmäktigarne.»
Enär föregående memorial var till ända läst, berättade
Gref Liewen, att han tillika med Friherre Coijet väl icke
haft mera in commissis, än hvad skånska boställsordningen
angår. Men Bohuslänske Dragone-regimentet hade också begärt
att varda begrepne under en och samma boställsordning
med de skånske.
R. o. A. beviljade, att Bohus läns Dragoner fä i detta
mål begripas under det samma, som för skånske regimenterne
nu blifver stadgadt.
I öfrigit bifölls Gref Liewens och Friherre Coijets memorial,
så att deras giorde påminnelser i det upsatte projectet
till en förnyad boställsordning kommer att införas och
samma project sedan genom ett Extractum Protocolli de andre
Stånden med aldraförsta att tillsändas.
Uppå Ryttmästaren von Brandtens enträgna bön uplästes
thess memorial, hvaruti han anhåller att i anseende till
sine uti några 40 års tid giorde tienster och under samma tid
utståndne svåra fatiguer och fångenskap, samt att han alt
sedan år 1723 ej niutit mer än 100 dal. smt årligen i expectancelön,
thet måtte han nu antingen blifva befordrad till någon
ryttmästare-indelning, hvilken han för 30 år sedan innehaft,
eller, i fall Riksens Ständer skulle så finna för godt, honom
måtte blifva meddelt nådigt afsked med så tillräckelig pension,
att han vid sin tilltagande ålder theraf kunde hafva sin utkomst.
Resolverades: att till Hans Kongl. Majit afgår underdånig
föreskrift för Ryttmästaren von Brandten att i anseende till
hans långlige och trogne tienster i nåder blifva hugnad med
Majors caractere och dubbel Majors pension.
Hvilken resolution, sedan theil för R. o. A. var upläst,
Hr von Brandtens memorial påskrefs.
Cronhiorts memorial om tjänstehaudeln. 59
Och hvarföre han aflade sin ödmiuka tacksägelse.
Uppå Friherre Carl Cronhiorts memorial, hvaruti föreställes,
att så länge grundlagarne hålles obrottslige, lemnäs
ingen i allmänheten orsak att klaga öfver oförrätt och betryck;
men när hemliga anläggningar få underminera the fästen,
hvarpå lagen är grundad, förfaller all ordning i oreda och
föder påfund efter ämnets behof, som omsider fördelar enhällighet
i ensidiga utbrott och upväcker tviste-reglor att försvara
lagstridande försök, hvarigenom laglydige sakna beskydd
och laglöse blifva omättelige på ärelystnad och högmod.
Then inritade tienstehandel, dels hemliga dels uppenbara,
lemnar ostridigt vitnesbörd om ett beklageligit tillstånd i allmänheten,
hvarest förtienst och skickelighet, som endaste kännemärken
i lagen till värdighet af Kongl, nåde-tekn, måste
lemna samlingar af medel förträde, samt lika förändring af
Regeringsformen, så att hög tid nu är inne, att väktareua
(menandes thermed Riksens Ständer sielfve) förkunna återhåll
och lagens obrottsliga hälgd. Vidare när man lemnar åtankan
öpen för alt hotande missnöje rikets inbyggare emellan och
betraktar the farliga påfölgder, som misshällighets-arbeten
kunna upväcka, endast härflytande af mindre förtiensts befordran,
kan ej annan påfölgd ses än inbördes tvedrägt och en
åker, för främmande magter tillredd att inkräkta till sina
villoörters plantering samt rikets styrkas fördelande, som utmattad
omsider måste lemna främlingar landets must och
ädlaste frukter; hvarföre Frih. Cronhiort styrker dertill, att
rnan i dag måtte tänka på vår räddning, lemna thet framfarna
af tiensters olika lottdragning till ett offer samt öfverlemna
vår hulda och nådige Konung thess regale oförkränkt,
att med Råds råde af oss välja ämnen efter hvarje beställnings
egenskap, enligit Regeringsformens 40 § och circulairbrefvet
af år 1741, så att vi fästa våra afsigter uppå lagens
lydnad, Konungens nöje, frihetens hägn och inbördes förtroende,
hvarigenom vi upmuntras att söka hvarandras välgång.
I anledning af förberörde omdömen finner Frih. Cronhiort
sin plikt vara att till sitt samvetes befrielse medelst
thetta sitt memorial förklara, att med tiensters förgifvande
Regeringsformens innehåll må hädanefter hvarken igenom hemliga
anläggningar af byten eller cessioner, mindre uppenbara
handels-accorder göras kraftlös, utan hvar och en af oss, Svea
inbyggare, bemöta lagens kraft med tillbörlig lydnad, tärna vår
60 (Sov. 20.) Om tjenster och caracterer.
ärelystnad och låta oss finnas inom våra skrankor, tå riket
behöfver vår tienst, så framt vi ej vilja förfalla i then olägenhet,
sorn the tålmodige minsta faran bådar, nemligen förordnandet
af en Placerings-Deputation, som tilldelar en hvar
sin rätta tour efter förtienst; hvilken dess mening Frih. Cronhiort
förbehåller sig måtte till protocollet föras, till hans befrielse
i framtiden för mened och att ej hafva med stillatigande
öfverdragit efterkommanderne the hämdedomar, som
oskyldigt förtrycktas suckningar kunna upväcka.
När detta memorial var läst till slut, begärte Friherre
Cronhiort, att R. o. A. måtte utnämna någre Deputerade till
igenomse det samma och taga derutur hvad godt och nyttigt
kan pröfvas.
Men efter åtskilligas påstående lemnades det på bordet.
Och som i anledning häraf något kom att talas om de
många, ifrån Hans Maj:t nedsände remisser rörande tienster
och caracterer;
Så faststältes, att inga dylika remisser om mornarne skola
till afgörande företagas, innan R. o. A. tillräckeligen äro församlade.
Friherre Cronhiort holt före bäst och säkrast vara, att
R. o. A., enligit deras förre beslut, intet befatta sig med några
tiensters eller caracterers bortgifvande, utan stricte följa Regeringsformen
och lemna sådant till Hans Maj:t.
Gref Liewen berättade, att något i Defensions-Deputation
vore upsatt angående tienstgörandet i arméen, och på hvad
sätt den oreda måtte förekommas, som igenom de erhåldne
många caracterer annars kunde existera.
Herr Otto W. De Geer önskade, att sådant längesedan
och vid Riksdagens början hade blifvit påtänkt, innan så
många caracterer äro vordne bortgifne; men nu vore alt för
sent att dermed framkomma och hade endast anseende, som
ville man, sedan en del erhållit hvad de påsyftadt, nu utestänga
de öfrige.
R. o. A. läto icke dess mindre förmärka deras åstundan
att få höra hvad som härom i Defensions-Deputation blifvit
upsatt.
Till slut uplästes Gammar-, Oeconomie- och CommerceDeputations
betänkande af den 1'2 Novembris förledne år angående
privilegium på ett lotteries inrättande till en fond för
skickelige ämnens upöfvande i musiquen eller tonkonsten, hvar
-
Lottori till musikens befrämjande.
61
om Öfverste-lieutenanten Gref Adam Horn, såsom Interimsdirecteur
vid Kongl. Hofcapellet, ingifvit ett memorial, som till
thenna Deputations utlåtande blifvit remitteradt; hvilket
ärende Deputation äfven förmäler sig behörigen öfvervägat
samt funnit, thet H. Majit, i anseende till Riksens Ständers
underdånige tillstyrkande, att inga lotterier utan till pios usus
eller fabriquers uphielpande måtte beviljas, i nåder afslagit
Riksrådet och Ofverste-marschalkens Baron Äkerhielms i samina
mål förut giorde underdånige hemställande: dock som thetta
lotterie, i anseende till theraf härflytande nyttigheter som uti
betänkandet anföras, vill synas icke strida emot Riksens
Ständers förra härutinnan giorde författningar, utan på visst
sätt lända till pios usus; man jemväl efter ingifven plan kan
förmoda en ansenlig avance till 150,000 dal. kint, hvilka, såsom
fond förräntade å 6 procent, af sig kasta 9,000 dal. knit
årligen, som till ett visst antal läromästares lönande samt disciplars
understöd någorlunda tyckes kunna förslå, och hvarigenom
mången fattig yngling icke allenast blefve upmuntrad
och förhulpen till en både prydelig och nyttig vettenskap, utan
ock fäderneslandet med tiden försedt med skickelige och förfarne
musicis med mera; förthenskull och i anseende härtill,
samt att Deputation blifvit underrättad, att berörde inflytande
medel så till årligit förvaltande som till interessets behöriga
användande komma att stå och disponeras under Riksrådets
och Ofverste-marschalkens jemte Directionens af Kongl. Hoforquestren
inseende, och the theröfver hällne räkningar årligen
uti Kongl. Hofcontoiret ingifvas och sedermera jemte liofhåldningsmedlen
undergå vanligit reviderande uti Kongl. Cammarrevision,
förmäler Deputation sig icke annat kunna än tillstyrka,
thet berörde lotterie på förenämde vilkor med Hans
Maj:ts nådige pivilegio ju förr thess häldre må blifva försedt;
dock att vederbörande, som thervid såsom Directeurer komma
att antagas, förbindas att uti Riksens Ständers Banco ofördröjeligen
insätta medlen, så fort the inflyta; kunnandes sedan
äfven frihet lemnäs, enär första dragningen för sig gått, med
förberörde läroverk straxt göra en börjau samt thermed fortfara
till sidsta och andra dragningen, till thess Riksens Ständer
vid nästa Riksdag, efter sådant giordt försök, kunna hafva
anledning att fastställa, huru och på hvad sätt, så väl till
skickelige ämnens underhållande som tonkonstens uphielpande
i gemen, till rikets och Kongl. Hof-orquesterns heder och för
-
62 (Dec. 1.) Reftelius och Adlermarck.
mon, thesse vundne medel skola framdeles och ständigt blifva
använde; hvilket alt Riksens Ständers ompröfvande Deputation
underställer.
R. o. A. biföllo Deputations betänkande.
Och skildes derpå åt klockan två.
Den 1 December.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Herr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A.
intaga sine ställen, förestälte Hr Landtm, det ingen tid nu
mera lärer vara öfrig till protocollernes justering, sedan de andre
3:ne Stånden, som bekant är, utsatt termin till Riksdagens
slut; tyckandes fördenskull Hr Landtm, bäst, att R. o. A.
straxt skrider till sakernes afgiörande och i synnerhet Ståndens
allmänna besvär.
Detta bifölls af R. o. A.
Men förut uplästes det till följe af R. o. A:ns sist fattade
slut upsatte Extractum Protocolli rörande Advocatfiscalen
Reftelu befordran och then prsejudice Assessoren Adlermarck
therigenom skulle tillskyndas. Hvilket Extractum Protocolli af
Secreteraren Ekestubbe var upsatt och nu af R. o. A. gillades,
så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A.
den 20 Nov. 1747.
S. D. Uplästes Hans Kongl. Maj:ts nådige remiss af den
3 i denne månad för Advocatfiscalen uti Svea Hofrätt Johan
Reftelius att uppå dess underdånige ansökning blifva befordrad
till Assessor uti bemälte Hofrätt, med dess förra lön, samt
äga säte och stämma näst in till den då varande yngste Assessoren
Robeck; hvilken nådige remiss de andre respective
Stånden i underdånighet bifallit.
R. o. A. hade för sin del icke något att påminna dervid,
att ju bemälte Advocatfiscal må blifva i Svea Hofrätt Assessor;
men som Hans Kongl. Maj:t den 22 Oct. sidstledne, och
således förut, genom utdrag utur Rådsprotocollet förundt då
varande Häradshöfdingen Adlermarck Assessors beställning uti
Svea Hofrätt, och Riksens Ständer uppå erhållen communication
deraf förklarat sig icke hafva något dervid i underdånig
-
Ailmogens besvär.
63
het att påminna, samt bemälte Adlermarck, efter Riksens
Ständers afgångne underdånige skrifvelse, redan erhållit Hans
Kongl. Maj:ts nådige fullmakt att äga säte och stämma näst
efter den då varande yngste Assessoren, som var bemälte Robeck,
efter hvilken Adlermarck ock sitt säte intagit; altså har
R. o. A. sådant hos de andre respective Stånden vänligen
velat erindra, på det den för Advocatfiscalen Reftelius afgående
expeditionen må blifva så inrättad, som saken sig nu befinner,
och icke utfärdas af stridande innehåld emot Hans Kongl.
Maj:ts högstberörde för Adlermarck utfärdade nådige fullmakt.
Ut supra.
Derpå företogs Bondeståndets allmänna besvär, och continuerades
med 88 §, hvarest R. o. A. sist stannade.
Vid hvarje § uplästes nu som förra gången R. o. Arns
Deputerades anmärkningar.
Förenämde 88 § angick rusthållarnes i Skåne ansökning,
att the, som äga | i ett halft rusthåld, måge vid roteringar få
en dräng fri för rotepenningar. Och som thetta blifvit afslagit,
så hade Bondeståndet begärt att §:n måtte lemnäs ut;
men R. o. A. funno bäst, att han blifver stående, och biföllo
then samma.
108 §, angående att Allmogen på Gottland och Åland
måtte få till godo niuta the på Allmogens allmänna besvär
tid efter annan utfärdade Kongl, resolutioner, såvida icke berörde
Allmoge genom särskilte resolutioner therifrån skulle
vara uteslutne.
Aldenstund resolution öfver thenna § var alt för generell,
ty funno R. o. A. att den samma på följande sätt borde inrättas:
Hvad
angår Allmogens i Gottland och Åland underdånige
ansökning att få till godo niuta the resolutioner, som uppå
Allmogens allmänna besvär tid efter annan blifvit utfärdade,
så vill Kongl. Majit, när the mål upgifvas, hvarutinnan tlien?ie
Allmoge förmenar sig vara för när skedt, då deröfver i nåder
sig utlåta.
107 §, angående att Allmogen i Södre Möre uti Callmare
län får upvisa sina båtsmän för Compagnie-cheffen. Bifölls
af R. o. A.
lil §, angående viss fonds utsättiande att theraf straxt
betala Allmogen för fångeskiuts.
Bifölls af R. o. A.
64 (Dec. 1.) Allmogens besvär.
, I lika måtto bifölls den 31 §, angående Allmogens ansökning
att å egen grund få bygga väder- och vatnqvarnar.
60 §, angående Allmogens sökte befrielse från tullens erläggande
för then tionde- och giärde-spannemål, som the införa
uti tionde-boderne.
Thenna § hade Bondeståndet begärt måtte uteslutas. Hvartill
också R. o. A. samtyckte.
121 §, angående att Allmogen i Halland och Bohus län
sielfve måtte få föranstalta om theras kyrkobyggnad och reparation,
men icke kyrko-inspectorerne. Bifölls af R. o. A.
39 §, angående Allmogens i Tabergs bergslag giorde ansökning
om förhögning på tackjernspriset, eller att the fritt
måge få försälja theras tackjern till hvem the vilja, när the
icke häfta för någon skuld hos the förra brukspatronerne.
Härvid uplästes Hr Gabriel von Setlis memorial, hvaruti
han gifver Riksens Höglofl. Ständer vid handen, huru med
denna saken rätteligen hänger tillhopa, nemligen att med det
samma som fullmägtigen låtit införa denne puncten i allmänna
besvären, häfver han äfven besvärat sig immediate hos Hans
Maj:t öfver Kongl. Bergscollegii resolution, hvarmedelst Bergstings-rättens
utslag i denna saken blifvit confirmerat, som, när
resolution på Allmogens allmänna besvär blef projecterad, ej
ändå hos Hans Maj:t var afgiordt. Men som Hans Majit sedermera,
genom resolution af den 20 sidstledne Augusti, i nåder
behagat afgiöra saken, som genom ordentelig rättegång blifvit
till Hans Majit devolverad och Riksens Höglofl. Ständer af
samma bifogade resolution kunna inhämta; så anhåller Hr
von Seth, thet sådant uti denne 39 § af resolution på bemälte
besvär måtte blifva observerat.
Sedan then åberopade Kongl. Majits nådige resolution för
R. o. A. var upläst, bifölls then samma, och skrefs altså in
margine för §:n i följande mening:
Som Kongl. Maj:ts nådige resolution sedermera utfallit
och härhos följer, hvilken R. o. A. bifallit; altså kommerslutet
af denne § derefter att inrättas.
112 §, angående Bergslags-allmogens ansökning att få inlösa
then oindelte cronotionden med penningar, hvilket them
blifvit afslagit. §:n bifölls.
37 §, angående inqvartering, som blifvit sökt för båtsmännen,
tå the upbådas till Carlscrona, Stockholm eller Götheborg.
Bifölls.
Riksdagens sint.
65
Herr Börje Ph. Schechta, som nu var upkommen, påstod,
att en Deputation måtte skickas till de andre Stånden
och gifva dem tillkänna, att R. o. A. ingalunda slutar Riksdagen,
förrän de målen äro afgiorde, hvarom han sidst hade
påmint, samt de licentierade Herrar Riksrådens sak också blifvit
öfversedd och skärskådad, hvilket i början af Riksdagen
faststältes skulle företagas.
Herr Landtmarskalken förestälte Hr Schechta, det
de andre Stånden intet lära derföre gå ifrån den oryggelige
termin, som de en gång utsatt; och ty skulle R. o. A. härigenom
endast exponera sig för en refus. Herr Landtm,
förhoppades också, att alla de angelägnaste sakerne inom den
utsatte tiden skola kunna vara afgiorde, om honom, som sig
bör, lemnäs att föra direction. Men om igenom hvarjehanda
onyttige invändningar och nya qusestioner, som upkastas, tiden,
på sätt som härtills skedt, utdrages, lärer altsammans afstanna
och föga blifva uträttadt, om Riksdagen ännu längre
skulle påstå. Det kunde ock med skäl tyckas, att efter 15
å 16 månaders förlopp en hvar af Riksens Ständers ledamöter
måtte längta åter till sine hemvister och önska att med
aldraförsta få skiljas härifrån.
Herr Börje Ph. Schechta medgaf väl, att Riksens
Ständer alt för länge denna gången kommit att här dröja.
Men omständigheterne hafva föranlåtit dem dertill, och får
tiden och commoditeten ur akt låtas, när det gäller rikets
välfärd. Till Herr Landtmarskalkens goda lofven, att de angelägnaste
sakerne innan Riksdagens slut skola blifva afgiorde,
satte han all tro, men så länge det ännu intet voro skedt,
kunde han intet låta öfvertala sig att samtycka till den utsatte
dagen, utan protesterade deremot ännu en gång på det
högsta, med ytterligare påstående, att en Deputation måtte
härom afgå till de andre Stånden, då, i fall de vidare skulle
fortfara i sitt upsåt, han med flere andra vilja med sine namns
undersättiande låta för allmänheten genom trycket kunnigt
giöra, thet the aldrig samtyckt till Riksdagens så hastiga afb
rytande.
Herr Landtmarskalken förehölt Hr Schechta, huru
högst oförgripelige desse dess expressioner äro, hvilka om de
skulle blifva de andre Stånden kunnoge, skulle det af deni
blifva mycket illa uptagit, att Hr Schechta nå sådant sätt
vill klandra deras beslut.
Adelns protokoll (XVII). 1746—1747. lil 5
66 (Dec. 1.) Allmogens besvär.
Herr Magnus Schechta lät förstå, det han ej eller kan
samtycka till Riksdagens afslutande, så länge de angelägnaste
sakerne intet voro afgiorde. När de kommit fram, vore tid
nog att utsättia termin. Han begärte fördenskull, att Secrete
Utskottet måtte antydas att med aldraförsta upgifva alla de
mål, som höra Riksens Ständer till, samt att Secrete Utskottet
ej måtte befatta sig med annat, än hvad dem efter instruction
rätteligen tillkommer. Blefve den i akt tagen, så hade intet
Secrete Utskottet dragit till sig Protocolls-Deputations arbete,
ej eller gådt in uti några bemedlingar, som ryktet redan vet
kringföra och vi i denna dag torde få höra.
Herr Landtmarskalken förestälte å nyo, att desse dis—
courser endast tienade till att uppehålla tiden, och bad att
med besvären måtte få continueras.
Samma emotsades väl af några; dock blef af R. o. A.
faststält, att med besvären skulle fortfaras.
Uplästes altså den 47 §, angående roteringens jemkande
inom knekte- eller båtsmansroten uti Abo, Björneborgs och
Nyslotts läner efter hemmanens storlek och mantal:
Slutet af denne § inrättades således: Att Kongl. Majit,
sedan alla vederbörande blifvit hörde, vill sig häröfver i nåder
utlåta.
Vidare blef uti sielfva § i stället för ordet rotarne satt
rotesållarnc.
78 §, angående Allmogens i Skåne ansökning att sielfve
få contrahera med Barnhusets föreståndare här i Stockholm
om thess tiondespannemål. Bifölls af R. o. A.
82 §, angående Allmogens i Helsingland sökte befrielse
från rotestugors upbyggande för soldater och båtsmän. Bifölls.
73 §, angående att häradsfogdarne i Jemtland måtte
hålla sine upbörds-stämmor uti hvart tingslag, och uti the
öfrige provincierne uti Westernorrland uti hvart kyrkogäld.
Bifölls.
20 §, angående Allmogens ansökning, att rå- och rörshemman
äfven måge taga del i skiutsningar, hvilket som thet
blifvit afslagit, så hade Bondeståndet begärt, att thenne §
måtte lemnäs ut; men R. o. A. resolverade, att then bör stå
qvar, och biföllo den samma.
28 §, angående att frälsehemmans åboer måge draga lika
tunga med crono- och skattehemmans åboer uti the mindre
inqvarteringar.
Allmogens besvär. Carlessons memorial. 67
Thetta var äfven afslagit, och ty hade Bondeståndet begärt,
att §:n måtte ut[e]slutas. Men R. o. A. resolverade, att
then skulle stå qvar.
69 §, angående Allmogens i Jemtland ansökning att vidare
få niuta tullfrihet på the fiskevaror, som ifrån Norrje införas.
Slutmeningen blef efter R. o. A:ns godtfinnande inrättad
på följande sätt: Så emedan denna tullfrihet varit Allmogen
allenast på vissa år, i anseende till den då infallne svåra
missväxt, beviljad, hvilka frihetsår nu åro till ända, och
desse landsorter i det förledne året med ymnog sädesväxt och
bergning blifvit välsignade; ty kan Kongl. Majit någon
vidare prolongation af samma tullfrihet icke tillåta.
103 §, angående Wassbo härads Allmoges ansökning, att
en fri marknad vid Midsommarstiden må them beviljas i stället
för then Kyndelsmässotiden tillåtne. §:n bifölls.
95 §, angående att Allmogen i Bohus län må bibehållas
vid 50 § af Kongl, resolution på Allmogens allmänna besvär
vid 1743 års Riksdag samt undfå betalning efter gångbart
pris i orten för ved, som till fästningarne och Götheborgske
garnizon framköres, samt undslippa vedcröningen. Bifölls af
R. o. A.
114 §, angående Allmogens i Jönköpings län besvär öfver
en år 1738 vid ett compagnie-möte beviljad afgift till 12 öre på
hvarje rote och 20 öre på hvarje karl.
Bifölls af R. o. A.
116 §, angående samtelige ruste- och rotehållarnes ansökning,
att Compagnie-cheflerne ej måge sammankalla manskapet
3 å 4 dagar förrän sielfva marchen anträdes till sammelplatsen.
Bifölls.
46 §, angående Finska Allmogens anhållan om befrielse
från fierde parten af 1743 års ränta.
Detta var afslagit, och hade fördenskull Bondeståndet
begärt, att §:n måtte slutas ut. Men R. o. A. resolverade, att
then skall stå qvar, och biföllo then samma.
Som klockan nu var 11, så lemnades besvären till en
annan dag.
Och föredrogs Hr Carl Carlessons memorial, hvaruti förmäles,
att som vid början af någre Riksdagar tvifvelsmål upkommit,
om någon af Herrar Riksens Råd kunde utväljas till
Landtmarskalk, emedan å ena sidan blifvit påstått, att sådant
skall strida emot then projecterade Riddarhusordningen samt
68 (Dcc. 1.) Carlessons memorial. BoställsordDingen.
then öfverenskommelse R. o. A. i följe theraf giort, och å then
andra, att bemälte Riddefliusordning icke kan som en lag anses,
så länge Hans Kongl. Maj:t then samma med Kongl, myndighet
icke stadfästat, hvilket närvarande tids omständigheter
icke eller synes kunna tillåta, att sådant nu vid thenne Riksdag
verkställes; ty hemställer Hr Carlesson, om icke nödigt
vore att hos Hans Maj:t i underdånighet anhålla, thet ville
Hans Maj:t thelina § af then projecterade Ridderhusordniugeu
i så måtto stadfästa, att ingen af Herrar Riksens Råd eller
them, som thetta embetet i riket beklädt, må få komma under
omröstning vid Landtmarskalksval, på thet ingen okunnoghet
therom må vid nästa Riksdags begynnelse härutinnan
åstadkomma någon skilgaktighet och utdrägt af tiden. Likaledes
underställer Hr Carlesson R. o. Arns ompröfvande, om
icke thetta ärendet ju förr thess häldre må afgiöras.
R. o. A. biföllo detta memorial.
Justerades det till följe af R. o. Arns sist fattade slut
upsatte Extractum Protocolli till de andre Stånden med den
projecterade nya boställsordningen, hvilket Extractum Protocolli
af R. o. A. gillades, så lydande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A.
den 20 Novembris 1747.
Thet häfver väl R. o. A. låtit sig föreläsas ett af Landtoch
Siö-Militiae-CEconomie-Deputationen författat project till
en förnyad husesyns-förordning angående officerare-boställen
vid öfver- och underbefälet i Sverige och Finland; men som
berörde project dels bestått af onödig vidlyftighet, dels ock icke
varit upsatt uti någon lag-styl, så har R. o. A. ej allenast
låtit författa ett annat project, utan ock lämpat thet samma
efter Skåne, som sedermera hos R. o. A. till alla delar blifvit
bifallit, på sätt som thet nu härhos the öfrige respective Stånden
vänligen communiceras.
R. o. A. förväntar så mycket mera the andre respective
Ståndens fullkomliga samtycke till berörde project, som thet
nu finnes vara inrättat, ej mindre för Cronans säkerhet om
boställens fullkomlige byggnad och häfd, än för boställshafvarnes
egen trygghet, och således alt tillfälle utur vägen rögdt
Leijonsteens memorial.
69
till vidlyftige efterräkningar och besvär, hvaraf Krigsbefälet
hittills haft en dryg känning.
För öfrigit, som enligit förberörde project synerätternes utslag,
hvad laga byggnaden angår, icke komma af Krigs-Collegio
att revideras, så framt icke till- eller afträdaren i laga tid
theröfver sig besvära skulle, och then hittills anstälte revision
således till större delen kommer att uphöra samt endast sträcka
sig till caracters-bygnader, hvarigenom arbetet uti Husesynscontoiret
blifver förminskadt; så förbehåller sig R. o. A. att,
så snart de öfrige respective Stånden förehaft thetta project,
närmare yttra sig, på hvad sätt inseendet uti Krigs-Collegio
öfver husesyns-verket hädanefter verkställas bör. Ut supra.
Uplästes Hr G. W. Leijonsteens till Riksens Ständer ingifne
memorial, hvaruti berättes, thet hans fader, framledne
Ammiralitets-capitainen och Commendanten Georg Wilhelm
Leijonsteen år 1718 af egne medel giordt ett förskott af 3,075
dal. smt till ett thess anförtrodde båtsmans-compagnies beklädning
efter behörigen verificerad och ingifven räkning, then
Hans Högstsalig Majit Konung Carl XII uti nådigt bref till
Riksens Råd Grefve Liewen af den 1 Julii ofvanberörde år
förklarat böra godkännas; jemväl berättes, att bemälte summa
af 3,075 dal. uti Kongl. Cammar-Collegii utfärdade liquidation
blifvit förminskad till 657 dal. smt, som ändteligen till slutet
ändå ej skall blifva mer än 260 dal. smt, sedan 60:de pg:n
blifvit uti Riksens Ständers Contoir afdragne enligit 1739 års
Secrete Utskotts resolution. Och som thetta skulle vara för
thess moder en alt för känbar och odrägelig skada i thess nöd
och fattigdom och för thetta förskott iråkade gäldbundna tillstånd;
altså flyr Hr Leijonsteen till Riksens Ständers mildhet
och rättvisa och, i anseende till föregående som flere anförde
bevekande skäl, anhåller, att Riksens Ständer täcktes
bevilja thess moder att oafkortadt få niuta betalning för merberörde
3,075 dal. smt såsom en frukt af sin och sin salig
mans till Cronans tienst använde, men nu uti 30 år saknade
egendom.
R. o. A. biföllo detta Hr Leijonsteens memorial och remitterade
det till Secrete Utskottet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Jan Persson ifrån Tuna
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet, ingaf
ett Ståndets Extractum Protocolli angående Finska Allmogens
70 (T)ec. 1.) Sekreta utskottets protokollsutdrag
seglationsfrihet, sorn han till benägit bifall hos R. o. A. recommenderade.
Vidare anholt han å Bondeståndets vägnar, att deras allmänna
besvär hos R. o. A. med första måtte blifva afgiorde.
Och dessutan recommenderade han till gunstigt afgiörande några
flere mål, såsom Cammar—CEconomie-Deputations betänkande
angående frimarknaden i Mariestad, skattläggnings-methodens
fastställande i Österboitn, jemte några andra bergslagen rörande
mål.
Herr Landtmarskalken bad förmäla R. o. A:ns vänliga
hälsning till det ärbara Bondeståndet, med berättelse att en
god del af deras besvär redan vore hos R. o. A. afgiorde.
Deputation afträdde.
Sedan föredrogs Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 26 nästledne Novembris, hvaruti berättes, att, enär
Secrete Utskottet den 15 nästledne Julii fant sig föranlåtit att
gifva Riksens Ständers plena vid handen, huruledes Secrete
Utskottet under sitt bekymmersamma arbete blifvit varnadt
för åtskilige förderfvelige anläggningar emot riket, var Secrete
Utskottets välmente afsigt att igenom en så bedröfvelig sannings
uptäckande och meddelande ej mindre lemna kundskap
om then fara, hvaruti riket sväfvat, än i och med thet samma
gifva hvar välsint rikets invånare en kraftig upmuntran till
enighet och förtrolighet, såsom thet enda öfrige och allena
tillräckelige medlet till bibehållande af rikets frihet, heder och
säkerhet, samt befästande af then lyckelige faststälte successionen.
Secrete Utskottet trodde sig, till erhållande af ett så
hälsosamt ändamål, icke böra underlåta något, som thertill
kunde bidraga, och gior sig äfven nu försäkradt, att hvad Secrete
Utskottet i så måtto giordt, hos många haft en önskad
verkan; men som Secrete Utskottet icke thess mindre emot
förmodan fått märka, att man gifvit thess utfärdade Protocollsutdrag
en hel annan uttydning, att man velat sträcka
then gifne uplysningen till helt andra ämnen, än Secrete Utskottet
i afsigt haft, och att man äfven tagit sig frihet att
gissa på personer, sorn i sådane anslag förments äga del; ty
tror nu Secrete Utskottet thess skyldighet vara att med lika
uprigtighet gifva Riksens Ständers plena vid handen, att så
obehageligit thet varit om sådane skaöelige anläggningars verklighet
blifva öfvertygad, så angelägit har ock Secrete Utskottet
låtit sig vara att förekomma therns fullbordan och fölgder samt
om de hemliga stämplingarna.
71
att uptäcka uphofsmännen och medlen, sorn kunnat till theras
utförande ernås.
Vid undersökningen om sådane i mörker och löndom utkläckte
skadelige anslag emot riket, och under all använd möda
att kunna få therom något fullkommeligit lius, skall ganska
många svårigheter anträffat Secrete Utskottet och ibland them
sådane, som icke ens kunna nämnas. Vid sådan beskaffenhet
har Secrete Utskottet ansedt med försigtigheten öfverensstämmande
vara att mera vända sin upmärksamhet på saken
än verktygen, hvilka på flere sätt kunna dölja sig under sådane
täcken, som ingen förmår afkläda, samt att igenom behörige
måtts tagande sättia thesse sednare utur stånd att med
framgång utföra sine illvillioge föresatser och dölgda räntor.
Och som thet jemväl är befunnit, att omständigheternes närmare
omrörande icke kunde något gagna, men väl på visst
sätt skada; så må ej eller Secrete Utskottet gå in uti vidare
beskrifning eller upräknande theraf än allenast åberopa sig
the hemligen sammansmidde och sedan med flit och omsorg
allmänna giorde äreförgätne skrifter, hvilka under themia Riksdag
till antalet flere varit, och tili innehållet grofvare, än
någonsin tillförene. Om vissheten häraf lära Riksens Ständer
lätteligen blifva öfvertygade, när allena nämnes, att samma
smädeskrifters Gud- och äreförgätne författare sig ej mindre
föresatt än, om giörligit varit, åstadkomma misstroende och
misshällighet emellan Konungen och Arfprintsen, them och
undersåtarne, och thesse inbördes emellan; att man utmålat
med svartaste färgor the mått, som illviljaren velat förekomma
och aldeles förhindra; att man genom lögn och oförtiente tillmålen
velat bringa rikets ypperlige och bepröfvade, trogne och
välsinnade män ej mindre i misstroende hos höga Ofverheten,
än förakt och hat hos theras medundersåtare; att man på ett
ej mindre listigt än lastbart sätt velat gifva landets invånare
skadeliga inbillningar om the aldra oskyldigaste författningar
och giöra the församlade Riksens Ständers välmente giöromål
hos the hemmavarande misstänkte, föraktelige och förhatade.
Thet voro långt att upräkna alla the vederstyggelige afsikter,
som utur thesse fördömelige skrifter och andra förelupne omständigheter
framlyst. Secrete Utskottet vill med ett sådant
uprepande icke missbruka Riksens Ständers tålamod eller upelda
theras lofliga nit och ifver öfver sådane nidingsverk, utan
allenast härigenom berätta, att som thesse förkastelige papper
72 (Dec. 1.) Sekreta utskottets protokollsutdrag
redan hos Hans Majit blifvit till författarnes evärdelige blygd
och nesa på thet sätt, the förtiena, ansedde; så bar Secrete
Utskottet ock låtit sig angelägit vara att vidtaga alla mått,
som kunna tiena till förekommande af then ofärd, som igenom
slike förderfvelige illgrep velat riket tillskyndas, och att ej
något må försummas, finner Secrete Utskottet ej mindre nu än
förr höra styrka och upmuntra till inbördes, uprigtig, allmän
och trofast broderlig enighet och förtrolighet.
Thet är beklagan värdt, att then bedröfveliga sanningen
måste medgifvas, att misstroende, missnöje och oenighet sig
yppat och någon tid rikets invånare delt.
Thet skulle vara förhateligit att upräkna orsakerne thertill,
men then minsta theribland lärer ej varit thet olika
tänkesätt, som upkommit och ofta med oförvitelig intention
blifvit antagit, angående medlen till rikets bibehållande uti
önskeligit stånd. Sakernes mer eller mindre lyckelige utgång,
som altid dependerar af then gudomelige Försynens behag och
styrsel, bör icke tiena till bevis om then enas eller andras
mer eller mindre nitfulla välmening, men en längre erfarenhet
tyckes nu böra öfvertyga oss, att som sanningen ej är mer än
en, så bör ock icke tänkesättet delas, hvilket ej eller lärer
skie, om hvar och en utan förut fattade meningar eftersinnar,
thet rikets sanskyldiga bästa allena kan therigenom erhållas,
att, näst Guds rena dyrkan, hvar trogen undersåte med fullkomlig
obrottslig vördnad och lydnad fullgiör sin plikt emot
vår hulda Konung och theras Kongl. Högheter; att vi, såsom
redelige svenske män, hålle alt, intill lif och blod, ospardt till
bibehållande och befästande af then till rikets glädie och fromma
lyckeligen faststälte successionen till rikets konungsliga thron,
och att hindra och förekomma alla theremot löpande stämplingar;
att riket förblifver i frid med sina grannar, troligen
håller förbund och fullgiör sina förbindelser; att vänskap sökes
med alla magter, och närmaste förbund med them, som ingå i
så oskyldiga afsigter; att krigsmagten och flottan under fredslugnet
sättas i fullkomligit stånd att vid oförmodadt anfall
framdeles kunna utan uppehåll tiena till rikets försvar; att
rikets gräntsor befästas och landet sättes i säkerhet; att Bancoverket
heligt bibehålles vid sina privilegier samt på alt sätt
skyddas och uprätthålles; att näringsfången förökas och lättas;
att främmande ej gifvas tillfälle att af oss förtiena hvad inländske
behöfva; att vid alt inrikes arbete är en nyttig be
-
om de hemliga stämplingarna.
73
spariug och anseenlig vinst samt således handaslögderne oumgängelige
och nyttige; att landet upodlas, så att riket må
slippa köpa bröd af utländningarne; att bergslagerne, såsom
rikets enda grundpelare, och then på jerntillverkningen grundade
handelen med sorgfällighet och ömhet vårdas, skötes
och befordras; att rikets siöfart understödjes och befredas, så
att svenske män med svenska skiepp måge kunna hämta the
för riket nödige varor från vidt aflägsna orter och utur första
handen saint afföra rikets producter till then sidsta; att Ofverheten
med kraft må regera och undersåtarne med färdighet
och villighet lyda; att hvar och en trogen undersåte må niuta
beskydd och säkerhet, ej mindre mot utländskt uppenbart våld
än hemlige eller ovanlige stämplingar; att lag och rätt oväldugt
skipas, så att then svaga och ringa må finna lika beskydd
med then mägtiga och höga; att ingen misstänkes förr,
än af gärningarne thertil 1 klar och ostridig anledning gifves.
Om alla rikets invånare antaga sådane oomstötelige sanningar
till rättesnöre för sina tänkesätt vid alla tillfällen och therjemte
antingen icke höra, eller ock allena misstro them, som
finna räkning vid att för hvarjehanda dolde afsigters skuld
underhålla oenigheten och thertill tienande tal och tidender
föra och således såldt sig att giöra thet ondt är; så är Secrete
Utskottet försäkradt, att then olyckeliga oenigheten skall uphöra,
Ofverheten finna nog styrka hos landets invånare till
egit och theras försvar, riket återvinna sitt fordna anseende,
ovännens öfvermod och på vår oenighet bygde vidriga anslag
förfalla och hvar man finna trygghet och säkerhet, utkomst
och förkofring, förnöjelighet och glädie, att i stillhet och ro
kunna frukta Gud och ära Konungen. Sådant tänkesätt
och sådane ändamål berättar Secrete Utskottet sig under hela
thenna Riksdagen hyst och sig föresatt samt therefter sine
mått och författningar tagit, vill ock af Guds nåd, såsom
enda säkra tillflygten, hoppas, att en god och önskad utgång
skall följa på så menlösa afsigter. Men som utom
enighet och samdrägt, inbördes förtroende och uprigtig välmening
alt är fåfängt och förgäfves, så recommenderar
Secrete Utskottet thet på thet högsta, hälst som vi äro thet
vår Gud, vår Öfverhet, oss sielfve och vare efterkommande
skyldige.
Enär förberörde Secrete Utskottets Extractum Protocolli
var till ända läst, yttrade sig
74 (Dec. 1.) Anfall mot och försvar
Herr Börje Ph. Schechta, att han funne det samma
vara mycket artigt skrifvit och innehålla härliga projecter.
Han önskade allenast, att de så väl kunde i verket ställas
och hafva den goda påfölgd, som upsättiaren häraf vinlagt sig
att gifva altsatnmans en öfver måttan god färg. Men sådant
kan aldrig skie, förrän det rätta medlet till enighet vidtages.
Det bestode ingalunda deri att med konstiga ord och väl sammansmidde
meningar öfversumla en hop saker, utan borde
Secrete Utskottet rent af säga Riksens Ständer, hvad som
gifvit dem anledning till det förra Extractum Protocolli,
och hvaruti de då omtalte förräderier och skaddige anslag
emot riket egenteligen bestådt, på det att sådar.e skälmar,
som deruti varit deltagare, måtte blifva behörigen afstraffade,
riket från dylika illsinte ränsat och så medelst fredas
för alt hvad i framtiden kan störa dess ro och kullkasta dess
säkerhet.
Hr Schechta uprepade vidare innehållet af det Extractum
Protocolli, som under den 15 sidstledne Julii blifvit tryckt,
hvarutinnan Secrete Utskottet säger sig icke utan innerlig
grämelse hafva måst förspörja åtskillige eftertänkelige och
förderf velige anläggningar hemligen å färde vara, hvarigenom
riket till sin säkerhet, successionen till sitt bestånd.
Riksens Ständer till sine fri- och rättigheter kunnat sättjas
uti våda.
Sådant förmente Hr Schechta, det Secrete Utskottet icke
utan största orsak måtte hafva gifvit vid handen, och ty förväntade
han nu med skiäl fullkommelig uplysning härom. Han
vore ock icke den enda, som för sin del slikt åstundade, utan
hela landet instämde med honom och längtade med otålighet
att få höra rätta beskaffenheten af de underrättelser Secrete
Utskottet i detta mål fådt, och hvilka alt sedan den tiden
öfver hela riket åstadkommit så mycken upmärksamhet. Till
bestyrkande häraf berättade Hr Schechta, huruledes i Norrland
en hop Allmoge vid tinget begiärt att få veta, hvad förräderier
som vore å färde emot succession, dem de sagt sig vilja
gå hit och dämpa. Hvarom som Hr Schechta igenom skrifvelse
från orten blifvit underrättad, så hade han anmält det
i Secrete Utskottet; men hvad Secrete Utskottet dervid sedermera
giordt, vore honom okunnigt, efter han deröfver af Secrete
Utskottet intet fådt något svar. Ifrån Westergötland äro
äfven dylika utlåtelse!1 sporde, förutan flere andra orter, som
för Sekreta utskottet.
75
folket öfver alt mumlade på ett lika sätt. Således vore det
ganska nödigt, att tillräckelige mått tages, hvarigenom nation
kan blifva till freds stäld och få veta, hvad för illvillige arbetare
vi bland oss haft, om eljest någonsin lugn och stillhet
inom oss sielfve skall kunna förväntas.
Herr Christ. Fred. Klingsporre sade sig ej kunna neka,
att Secrete Utskottets första Extractum Protocolli af den 15
Julii honom i högsta måtton surprenerat, efter som han hvarken
då eller nu kunnat finna sig öfvertygad, det någon så illvillig
arbetare bland hela nation skulle gifvas, som skulle söka giöra
vår succession obeständig eller intendera något annat riket till
men och Ständerne i deras frihet till förfång. Men igenom
detta senare Extractum Protocolli hade han icke allenast
blifvit närmare uplyst, utan också tillika mera styrkt uti sin
förra tanka, att hvad Secrete Utskottet då giorde, förnämligast
haft sitt afseende på den skilgaktighet oss emellan var igenom
ett olika tänkesätt och de många smädeskrifter, som mot hvar
andra blefvo utspridde, till irring och oreda för hela nation.
Och som Secrete Utskottet nu berättar sig på det sättet hafva
sörgt för rikets säkerhet, att häraf ej någon vidare ofärd skall
stå att befaras, så måste vi väl sättia tro dertill och trygga
oss vid deras göromål; ty intet kunna vi pålägga Secrete Utskottet
att framdraga skälmar, der inga sådane finnes; ej eller
veta vi sakernes innerliga beskaffenhet, utan misstroendet,
som vi till hvarannan hyse, är skulden till slikt påstående.
Och största olyckan är den, att hvar och en vill raisonnera
om saker, som han intet förstår.
Herr Landtmarskalken erhindrade, huru som thet
första Secrete Utskottets Extractum Protocolli innehållit allenast
en varning till Riksens Ständer jemte upmuntran till
enighet och inbördes förtroende. Orsaken att Secrete Utskottet
thermed inkommit, hade varit the hos Secrete Utskottet skiedde
angifvelser, hvaraf ehuru Secrete Utskottet intet kunnat utröna
verkeligheten, så hade dock Secrete Utskottet trodt sin skyldighet
fordra att intet dölja sådant hos sig, utan avertera plena
derom, hälst Secrete Utskottet tillika kom i erfarenhet om de
skändelige tal och smädeskrifter, som då voro gängse. Nu
hade Secrete Utskottet igenom detta senare Extractum Protocolli
närmare velat underrätta plena och tillstyrkt de mått,
som Secrete Utskottet funnit böra vidtagas. Secrete Utskottet
hade också förut härom öfverlast med större Secrete Deputa
-
76 (Dec. 1.) Anfall mot och försvar
tion och om sielfva omständigheterne uplyst dem, så mycket
man kunnat.
Herr Börje Schechta anförde ytterligare, det han intet
hyste något misstroende till Secrete Utskottet eller någon annan,
men han trodde sig som riksdagsman hafva rättighet efterfråga
beskaffenheten af Riksrådens sak, som varit anklagade för en
Coramission. Han trodde jemväl, att det vore nyttigt, om
Riksens Ständer sielfve fingo examinera Springers brott, med
flere andre illvilljoge arbetares gärningar, på det man måtte
få se, om man intet kunde finna på harftråen och få sanningen
fram i dagsliuset.
Friherre Dyring beklagade, att Secrete Utskottets förra
Extractum Protocolli af den 15 Julii giordt mycket elak verkan
i landet, så att ingen, snart sagt, kunnat förtro sig till
den andra eller veta hvem som borde hållas för ärlig karl.
Men nu, sedan vi hördt hvad anledning Secrete Utskottet haft,
hoppades han något hvar lärer finna, att det intet varit så
farliga saker, som man sig förestält. Smädeskrifter och pasquiller
hade väl i förriga tider också varit i gång, men aldrig
hade de förorsakat så mycket larm som under denne Riksdag,
då hela nation derigenom blifvit förd i oro och bekymmer.
Till att fördenskull betaga den impression, som förra Extractum
Protocolli giordt, och tillika lemna menigheten någon närmare
uplysning härom, påstod altså Frih. Dyring, att detta senare Secrete
Utskottets Extractum Protocolli jemväl måtte blifva tryckt.
Herr Giös betygade, att det mer än alt för mycket gådt
en hop ärligt folk till sinnes, att igenom oftanämde Secrete
Utskottets Extractum Protocolli och dess tryckande en fläck
blifvit satt på svenska nation, hvilken i alla tider varit känd
för mandom och trohet emot sin Öfverhet, men aldrig för upror
och förräderier. Han önskade derföre med Frih. Dyring,
att detta senare Extractum Protocolli också måtte tryckas, på
det, om möjeligit är, hogkomsten af det förra måtte härigenom
aldeles utplånas.
Flere andra instämde härmed och påstodo, att detta senare
Extractum Protocolli måtte blifva tryckt.
Herr Landtmarskalken påminte, att Secrete Utskottet
intet hade begärt, att dess förra Extractum Protocolli måtte
tryckas, utan hade Riksens Ständers plena sielfva det befalt.
Skulle ock nu Riksens Ständer finna för godt, att det samma
bör skie med detta senare, så kan sådant väl låta sig giöra.
för Sskreta utskottet.
77
Herr Gyllenskiepp begärte blifva underrättad, om ej
loide och 18:de §§:ne i Riksdagsordningen hädanefter som
härtills böra äga deras fulla kraft och verkan. De samma
innehålla, det alla Deputationernes arbeten och betänkande böra
föredragas Riksens Ständers plenis till deras afgiörande. Nu
hade man först af Hr Hästsko och sedan af Hr Schechta
hördt, att uti Protocolls-Deputation något blifvit utarbetadt,
om hvad der funnits för sporr till visse eftertänkelige anläggningar.
Hvilket arbete Secrete Utskottet dragit till sig och
lärer efter alt anseende sielfva vilja afgiöra, oaktadt derutinnan
icke finnes några hemligheter. Men som sådant vore stridande
emot de åberopade §§:ne i Riksdagsordningen, så borde detta
af dem upfordras och ingen termin dessförinnan sättias till
Riksdagens slut. Emot hvilken Hr Gyllenskiepp nu som förut
på det högsta protesterade.
Herr Landtmarskalken bad Hr Gyllenskiepp betänka,
att, oaktadt alla sådane protester, vi ändå få lof att lyda
pluraliteten af de 3:ue Stånden, som beslutit att Riksdagen
skall ändas.
Herr Nedervud conformerade sig med att Secrete Utskottets
nu upläste Extractum Protocolli måtte tryckas äfven som det
förra. Han hade ock för siu del ingen annan påminnelse thervid
att göra, än att han önskade, det man finge fatt dem,
som utföra elaka rykten, och kunde straffa dem exemplariter,
ty de äro i det mesta skulden till all vår oreda. Hvad sora
flere gånger blifvit anfördt om stämplingar emot vår faststälte
succession, trodde han vara mindre betydande, sedan deras
Kongl. Högheter förvärfvat sig hvar svensk mans hierta och
kärlek, som är det starkaste grundfäste Ofverhetspersoner
kunna äga; men de tal och rykten, som derom vid alla
tillfällen föras, göra imedlertid ingen god verkan.
Herr Löwenhielm utlät sig, thet han icke undrade,
att Secrete Utskottets förra Extractum Protocolli rördt sinnet
hos något hvar af Riksens Ständers ledamöter och bragt them
till en rättmätig ifver. Men Secrete Utskottet hade vid tå varande
omständigheter intet annat kunnat än gifva Riksens Ständer
tillkänna, hvad som them förekommit. Beklageligit vore, thet
man nu efteråt funnit, att sådant haft helt annan verkan, än
Secrete Utskottet sig då kunnat föreställa. Att Secrete Utskottet
användt all flit och på thet nogaste efterspanat saken,
therom borde ingen tvifla, ehuru Secrete Utskottet ej varit så
78 (Dec. 1.) Anfall mot och försvar
lyckelige och fått fram verktygen. Thet kunde ock i sig sielft
vara mindre angelägit. Nog af, att Secrete Utskottet, Gudi
vare ärad, tagit sådane mått, hvarigenom the blifvit satte utur
stånd att giöra någon skada och riket tillika kommit i säkerhet
för flere dylika försök. När man jemväl betraktar ändamålet,
som Secrete Utskottet haft med thet omnämde Extractum
Protocolli, så hade thess innehåld icke bordt ledas till
andra, Secrete Utskottet helt obekante, saker. Secrete Utskottets
förnämsta afsikt har dermed varit att styrka Riksens Ständer
till enighet och inbördes förtroende. Dertill trodde Secrete
Utskottet sig förbundit, när det såg huru tillståndet var beskatfadt,
att partierne giorde sin högsta flit att illa berykta
hvar annan, och att ovännen blåste derunder för till att profitera
af vår skilgaktigliet. Då var visst tid att söka förena
sinnerne och råda dera till att lägga bort alt hat och bitterhet
samt lemna den förbannade hviskleken, hvilken ymsom giordt
oss mycken skada och ot.ienst. Sedan fördenskull Secrete
Utskottet i detta mål förfarit, som de efter yttersta begrep
funnit med rikets sanskyldiga bästa instämma, så kan efter
regeringslagen Secrete Utskottet intet påläggas att upgifva de
närmare omständigheterne häraf, som intet böra blifva bekante,
utan måste vi nu på slutet af Riksdagen hysa samina förtroende
till Secrete Utskottets ledamöter, som när de i början
ditsattes, att the äro ärlige svenske män, som sitt fädernesland
kärt hålla och giöra thet rätt är.
Herr Aleph Anrepp påminte, att denna gången, lika som
år 1741 skiedde, något måtte införas i riksdagsbeslutet om
dem, som tadla Ständernes göromål och författningar eller
på annat sätt kränka Ständernes rätt och utså osämja och
förtal.
Herr Börje P. Schechta upläste 18:de § af Riksdagsordningen,
som tydeligen utmärker, hvaruti Secrete Utskottets
göromål består, och hvad till theras utarbetande rätteligen
hörer, nemligen Konungens secrete propositioner angående utrikes
ärender, stats-, defensions-, mynte- och bancoverket med
mera, som fordrar någon synnerlig tysthet. Deremot visade
13:de § i Riksdagsordningen, att alt hvad sora eljest kunnigt
blifva kan, bör Riksens Ständers plenis föredragas; att brott
emot Regeringsformen, försäkringen och fundamental-lagen
bör af dem dömas; att de äga efterse, huru Riksens Råd
emellau Riksdagarne stalt sine rådslag, och att hvad i öfrigit
för Sekreta utskottet.
79
emot Ständernes frihet och rikets sanskyldiga nytta af någon
finnes vara handladt eller försökt, bör vid Riksdagarne till
ransakande och afdömande efter omständigheterne uptagas.
I följe häraf och som under påstående Riksdag några af
Herrar Riksens Råd blifvit anklagade, tvifvelsutan för begångne
felaktigheter i deras rådslag eller andra brott, som under sidstnämde
§ i Riksdagsordningen begripas; så förmente Herr
Schechta, det Secrete Utskottet utan vidare uppehåld borde påläggas
att upgifva samma mål. Af enahanda grund borde ej
eller Secrete Utskottet få befatta sig med Springers sak, ty
den satsen om principalatet vore nog allmän, så att man icke
behöft giöra deraf någon hemlighet; men den voro likväl oförnekeligen
i och för sig sielf directe stridande emot Riksens
Ständers fri- och rättigheter och kunde ty af ingen annan afdömas
än Riksens Ständer sielfve. Angelägenheten fordrade
ock, att sådant måtte skie, om publiquen någonsin skall blifva
tillfredsstäld. Och så framt man fördenskull ej ville samtycka,
att bägge desse målen till alla dess omständigheter med aldraförsta
af Secrete Utskottet upgifvas, samt att Secrete Utskottet
tillika inkommer med omständelig berättelse, hvad som gifvit
dem anledning till deras Extractum Protocolli af den 15 Julii
samt den olika uttydning de nu deröfver giordt, så begärte
Hr Schechta härom votering.
Herr Landtmarskalken svarade, att emot fundamentallagen
ingen votering kan tillåtas, om Secrete Utskottet skall
påläggas att upgifva saker, som för deras besynnerliga omständigheter
skull fordra tysthet.
Större delen af R. o. A. instämde med Hr Landtmarskalken
och förklarade, thet ingen votering i detta mål kan
tillåtas.
Derjemte erhindrades Hr Schechta, att ehuru ingressen
af den upläste 13:de § i Riksdagsordningen utvisar Ständernes
makt och rättighet att efterfråga, hvad som i en eller annan
måtto emot Regeringsformen och fundamental-lagen kan vara
giordt och handlat, samt huru Riksens Råd sine rådslag
stalt, med mera som derstädes sägs; så explicera!- dock then
påföljande meningen uti samma §, på hvad sätt sådant bör
skie, nemligen att om saken finnes af then beskaffenhet, att
then ej allmänt kunnig blifva kan, bör then uti Secrete Utskottet
eller af någon annan thertill förordnad Deputation
eller Commission undersökas och afdömas.
80 (Dec. 1.) Sekreta utskottets förhållande.
Herr Magnus Schechta förklarade, tliet han ej ville
begära något, som vore stridande emot lag eller förnuft. Mindre
åstundade han, att några hemligheter, som kunna skada riket,
måtte uppenbaras och giöras kunnige; men han höllö före, att
uti så graulaga saker, som desse äro, the ther röra hela riket
och menighetens bästa, Riksens Ständer theras tillständiga
rättighet ej bör förnekas att få närmare uplysning om rätta
sammanhanget. När man påminner sig innehållet af det
förra Extractum Protocolli, och hvad verkan det så hos Riksens
Ständer sielfve som hos alla landsens invånare giordt, så är ej
undransvärdt, det man tycker sig hafva fog att begära up
acterne, hvarpå detta senare sig grundar; men derföre är ej
sagt, att Secrete Utskottet skall upgifva något, som hemligit
vara bör. De hafva lagen för sig; följe allenast den och låte
oss få se, hvad efter Riksdagsordningen oss tillhör och ingen
hemlighet är.
Herr Landtmarskalken svarade, att Secrete Utskottet
redan giordt det igenom dess nu upgifne Extractum Protocolli.
Herr Schechta vederläde, att deruti felade så mycket,
att den, som detta hördt eller ej, kunde vara lika klok.
Gref Henning Gyllenborg undrade, att man så enständigt
påstode att få uplysning om Secrete Utskottets förra
Extractum Protocolli, och hvad som dertill gifvit anledning.
Han ville strax med få ord lemna derå besked. Gammalt
agg, som utbrustit till oenighet, och den fördömde hviskleken
hade satt nation i sådan häftig rörelse, att riket derigenom
hotades med förderf och undergång. Derpå hade Secrete Utskottet
med sitt förra Extractum Protocolli pekat, i mening
att upväcka en närmare eftertanka, som kunde leda till enighet
och rätt inbördes förtroende. Men aldrig hade Secrete Utskottet
sagt, thet något uppenbart förräderie å färde varit. Annu mindre
hade Secrete Utskottet indigiterat personer, sorn deri skulle äga
del, utan sådant hade varit blotta gissningar af dem, som lemnat
skaddige misstankar hos sig inrymme. Secrete Utskottet
hade fördenskull svårt vid att gifva någon annan och närmare
detaille af saken. Men man kan vara försäkrad, att Secrete
Utskottet ingenting ur akt låtit af hvad som dess åtgärd förtient.
Felsteg äro beifrade, och de, som varit mera straffbare,
hafva dels redan fådt, dels ännu vidare få sin välförtiente lön.
Ja, han kunde också tillägga det, utan att avancera för mycket,
Tryckning af Sekreta utskottets protokollsutdrag.
81
att Secrete Utskottet i alt så hade sörgt för rikets säkerhet,
att Riksens Ständers ledamöter nu kunna med trygghet resa
härifrån utan misstankar till hvarandra; sluteligen och som
man förmärkt, att det förra Secrete Utskottets Extractum Protocolli
giordt helt annan verkan, än Secrete Utskottets intention
varit, så holt Hr Grefven väl med, att detta senare också
kunde tryckas att så medelst ställa menigheten tillfreds.
Herr Landtmarskalken giorde derpå frågan, om R. o. A.
finner nödigt, att detta senare Secrete Utskottets Extractum
Protocolli äfven skall tryckas.
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja.
Men Herr Börje Ph. Schechta med dess broder och
några flere ropade häremot Nej och begärte, att Landtmarskalken
måtte giöra proposition, om icke Secrete Utskottet bör upgifva
omständigheterne af de målen, som thess förra Extractum
Protocolli innehåller.
Herr Landtmarskalken påminte Hr Schechta, hvad han
förut sagt, att en sådan proposition icke hade rum, emedan den
vore stridande emot fundamental-lagen.
R. o. A. förklarade jemväl, thet Herr Landtmarskalkens
giorde proposition vore aldeles rätt.
Och fördenskull frågade Herr Landtmarskalken andra
gången, om R. o. A. finner nödigt, att thet nu upläste Secrete
Utskottets Extractum Protocolli skall tryckas.
Hvartill af R. o. A. å nvo svarades med Ja.
Och begaf sig jemväl Herr Schechta med de flere, som af
hans tanka vore, till tryckandet, men påstodo ändå lika fullt,
att de omtalte målen af Secrete Utskottet böra upgifvas.
Hvaremot allmänt ropades, att saken vore afgiord, och
att det bör blifva dervid.
Härpå uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 24 näst.ledne Novembris, hvaruti berättes, thet Hans
Majit i nåder behagat, genom utdrag af rådsprotocollet, med
Secrete Utskottet communicera Riksrådets och Ofverste Marskalkens
Baron Samuel Akerhielms ingifne underdånige supplique,
theruti han, för andragne skiäl och orsaker, anhåller
att, uppå Kongl. Majits nådige afsked, få nedlägga thess Rådsoch
Öfverste-Marskalks-embete och thess öfrige lifstid uti ro
och enslighet att tillbringa samt att, i anseende till thess talrika
famille och medellösa tillstånd, blifva understödd med
then härtills innehafde lön; och ehuruväl Hans Majit i nåder
Adelns protokoll. (XVII). 1746—1747. lil. 6
82 (Dec. 1.) Sekreta utskottets protokollsutdrag
förklarat, thet Hans Maj:t ganska ogärna ser, att Hans Majit
nu mera skall umbära the mogna råd, livarmed Herr Riksrådet
Hans Majit och riket med all nit städse tillhanda gått; så
vore dock Hans Majits vilje, att thenna Herr Riksrådets och
Öfverste Marskalkens ansökning skulle communiceras med
Secrete Utskottet, som i anseende till Herr Riksrådets långlige
och trogna tienster samt the svaga vilkor, hvaruti han
sig befinner, lärer taga then samma i ömsint öfvervägande
och äfven villfara honom therutinnan om något underhåld i
thess öfriga lifstid, till sin och thess talrika familles understöd.
Secrete Utskottet, uti hvilkets makt icke stod att något häröfver
decidera, hade långt förr thetta skolat thetta ärendet
hos Riksens Ständers plena anmäla; men som Secrete Utskottet,
enligit thess plikt och skyldighet att efterse, huru Herrar Riksens
Råd sedan sidsta Riksdag fördt sine rådslag till Kongl. Majits
nådige nöje och rikets bästa, vid then i så måtto anstälte
granskning befunnit, att Herrar Riksens Råd, Gref Jacob
Cronstedt, Baron Åkerhielm, Grefve Arfwid Posse och Anton
Wrangel uti ett visst mål samfält, och Baron Åkerhielm uti
en annan sak enskylt, gifvit sådane råd, som syntes förtiena
nogare efter frågan,och Herrar Riksråden söfver the them tillstälte
anmärkningar ingifne första förklaringar icke funnos tillräckelige,
i anledning hvaraf Secrete Utskottet förmäler sig den 1 Aug.
sidstledne förordnat någre Deputerade, som the anmärkte målen
närmare undersöka samt, om så nödigt funnos, med laga dom
afgiöra skulle; altså är ock med thetta måls anmälande så
länge på tiden utdragit.
Nu mera sedan Herrar Deputerade all nödig uplysning inhämtat,
Herrar Riksråden jemväl vid nogare eftersinnande sielfve
vidgått, att, fast the i alt haft ett godt och oförviteligit upsåt,
likväl fel och misstag uti rådslagen sig verkeligen tilldragit,
hvilket alt handlingarne närmare utvisa; så har Secrete Utskottet
med thesse mål sluteligen så förfarit, som theras beskaffenhet
och granlaga omständigheter samt Riksdagsordning,
instruction, ed och samvete medgifvit och erfordrat, hvilket
ock Secrete Utskottet för Riksens Ständers plena icke obemält
lemna velat.
Hvad thessutom angår thet till Riksens Ständers afgörande
hörande målet beträffande Herr Riksrådet Akerhielms
begärte afsked, så bör Secrete Utskottet icke underlåta vid
handen gifva, thet Herr Riksrådet uti sitt till Secrete Utskottet
om Riksrådet Akerhielms afsked.
83
mgune memorial Oland annat anfördt, huru thet rördt thess
innersta, att man i staden och kanhända öfver hela riket upfattat
misstankar, som skulle han äga någon delaktighet i the grofva
och vederstyggeliga ämnen, som Secrete Utskottet fått kunskap
om, och hvarom uti thess Extracto Protocolli af den 15 Julii
förmäles; om thertill minsta spor emot honom gifves, så beder
han ej allenast, utan enständigt påstår, att Secrete Utskottet
tå icke ville sig öfver hans ansökning om afsked yttra, innan
then aldranogaste ransakning föregådt, hvarvid thess oskuld
aldrig skulle undertryckas eller thess ära få någon fläck. Men
om Secrete Utskottet skulle finna, att man oskäligen lånt Herr
Riksrådet del uti sådane ostycken, så gior Herr Riksrådet sig
försäkrad om ett rättvist betygande therom. Herr Riksrådet
betygar sitt fasta upsåt vara att tillbringa sina öfrige dagar
uti stillhet och ro; att som ingen ting kan vara honom kärare
än fäderneslandet, så skall ock ingen ting vara honom högro
om hiertat än att hvarken sielf eller genom andras biträde
åstadkomma någon rörelse ibland Riksens Ständer, eller att
vid thesse granlaga tider lemna illviljande hopp och fägnad
öfver oenighetens tilltagande; och thenna ömhet för riket skall
ock föranlåta honom att aldrig ångra, mindre directe eller
indirecte önska någon ändring i thet han nu söker; att honom
ömmar att något begära till sitt underhåll, ehuru Gud vet
behofvet, samt att, om Riksens Ständer behaga behjerta hans
giäldbundna tillstånd, så skall sådant honom till en beständig
erkänsamhet förplikta.
Öfver alt thetta, Herr Riksrådet i merbesagde thess memorial
anfördt, utlåter sig Secrete Utskottet, att emedan thet
med all trygghet kan betyga, att uti thess handlingar icke
finnes något skäl, att Herr Riksrådet och Öfverste Marskalken
haft någon delaktighet uti the vederstyggelige ämnen, som uti
thess Extractum Protocolli af den 15 Julii omrörde äro; så
tror Secrete Utskottet sin skyldighet vara att, sanningen och
rättvisan till styrko, theröfver thetta offenteliga intygandet
meddela, på thet Herr Riksrådet af omilda tankar i så måtto
ej vidare må besvärad blifva.
För öfrigt, och som Herr Riksrådet Baron Åkerhielm uti sitt
oftaberörde memorial betygar sitt fasta upsåt vara att tillbringa
sin öfriga tid uti stillhet och ro, att hvarken sielf eller genom
andras biträde vilja söka åstadkomma någon rörelse ibland
Riksens Ständer, samt att ömheten för riket skall föranlåta
84 (Dec. 1.) Om Eiksrådet Akerhielms
honom att aldrig ångra, mindre directe eller indirecte önska
någon ändring i thethan nu söker; alltså har Secrete Utskottet,
som vid sådant Herr Riksrådets och Öfverste Marskalkens
afskieds-sökande ej har något vidare att påminna, samma hans
ansökning till Riksens Ständers godtfinnande och afgiörande
vördsamligen öfverlemna bordt; men hvad behållandet af lönen
eller thet begärte understödet angår, så kan Secrete Utskottet
sig thermed ej befatta, ej eller thertill styrka.
Enär förberörde Extractum Protocolli var till ända, blef
någon tystnad.
Hvarpå Herr Scheclita utlät sig, att Secrete Utskottet nu
ändteligen hunnit fram med det foster, som man länge väntadt,
dock af helt annan skapnad än man sig förestält. Hvad orsaken
thertill månde vara, kunde han ej döma; men thet viste
han, att Riksens Råd äro Ständernes fullmägtige och ej Secrete
Utskottets, samt att fölgakteligen thet hade tillhördt Riksens
Ständer sielfve, och ej Secrete Utskottet, att döma öfver
the mål, som them angå. Yid så beskaffade omständigheter
kunde han ock ingalunda bifalla Secrete Utskottets Extractum
Protocolli, innan han till fullo blifvit underrättad, hvaruti de
omnämde Herrars felsteg och förbrytelser egenteligen bestå; ty
om de ej äro af mera värde, än att the så lätt kunnat försonas,
så vore bättre att the allesammans blefvo qvar i Rådet
och aldrig hade varit stälte under något tilltal.
Herr Ehrenhielm fägnade sig, thet Secrete Utskottet
behagat lemna Herr Riksrådet Baron Åkerhielm offenteligit intygande,
att han ej ägde någon del uti the vederstyggelige
ämnen, som uti Secrete Utskottets förra Extractum Protocolli
af den 15 sidstledne Julii omrörde äro. Men tiletta voro
icke nog för en Herre, hvars stora erfarenhet och välmening
för riket redan i flere år blifvit bepröfvad, utan kunde ty väl
sättias, att icke en gång minsta tekn eller anledning funnits,
att Herr Riksrådet deruti haft någon delaktighet.
Herr Landtmarskalken förmente, att detta kommo på
ett ut; annars kunde jemväl med skäl sägas, det verkeligen
intet något tekn eller minsta sporr funnits, att Herr Riksrådet
haft någon delaktighet uti sädane ostycken, som uti berörde
Extractum Protocolli omförmäles.
Herr Magnus Scheclita sade sig ej kunna begripa,
huru Secrete Utskottet först kunnat finna Herrar Riksrådens
begångne felaktigheter af den vigt, as 'ältiemälte Herrar förtient
afsked och pension.
85
blifva stälte för en Commission under tilltal, men nu efteråt
lemna dem ett sådant vitnesbörd. Icke eller vore honom bekant,
om Herr Riksrådet Baron Åkerhielm blifvit tvungen att
begära afsked, eller om han giordt det af egen drift. Och
fördenskull hade han visserligen orsak till begära att få up
acterne, på det han jemte en hvar af Riksens Ständers ledamöter
måtte få se rätta sammanhanget af denna saken. Hos
souveraine Konungar skedde under tiden, att de efter behag
removera någon af sine högsta ämbetsmän och taga en annan
i dess ställe; men uti fria regeringar räknas billigt för ett
farligit prsejudicat, att folk skall blifva anklagade och dömde
under tysthet. Annu eftertänkeligare vore det, om Riksens
Ständer sielfve skulle betagas att få se, huru deras fullmäktige
sig förhållit, och undersöka deras brott. Derföre kunde han
intet annat än, nu som tillförene, i det högsta påstå, att alla
acterne denna saken angående måtte komma up.
Herr Giös förestälte, att hvad som nu händer, intet voro
något nytt, utan hade Riksens Råd ofta vid de förra Riksdagar
fädt marquer på sig, hvilket ock så mycket lättare kan sig
tilldraga, som de, hvilka rådslagen komma att öfverse, just
intet altid torde vara med dem af lika tänkesätt; hafvandes Secrete
Utskottet i sitt förr i dag upläste Extractum Protocolli sielfve
medgifvit, att thet af bägge delarne i nation antagne olika
tänkesätt i det mesta varit orsaken till vår oenighet och thet
misstroende vi till hvar annan upfattat. Emedlertid följer
intet altid, att den, som kan hafva misstagit sig på något sätt
i rådslagen, skall derföre af illvilja och ondt upsåt emot riket
hafva felat. Hvad nu vidare Herr Riksrådet Akerhielms begäran
om afsked angår, så emedan han enligit Secrete Utskottets intygande
intet begått något brott eller haft minsta del uti de
mål man honom misstänkt före, utan allenast misstagit sig i
rådslagen, hvilket af hans olika tänkesätt också torde hafva
härrört; ty tyckte Herr Giös, att sådant intet kan förtiena
ett så strängt beifrande, att han ju derföre kunde behållas
qvar i Rådet, hälst ovedersägeligit är, att välbemälte Herre
äger i alla stycker en grundelig kundskap, hvarmed han ännu
är i stånd att framdeles kunna tiena riket.
Herr Magnus Schechta anmärkte häremot, att de å
Riksens Råd nu giorde remarquer måtte vara mera betydande
än de förra vanlige, aldenstund desse varit hänviste till domstolen.
86 (Dec. 1.) Om Riksrådet Åkerhielms
Herr Neder vudd var af den mening, att efter Secrete
Utskottet hos Herrar Riksens Råd ej funnit några sådane
brott, som kunna beifras svårare, så voro bäst att låta bero
dervid. Och emedan Herr Riksrådet Baron Åkerhielm begärte
afsked, kunde man ej förneka honom det.
Herr Löwenhielm åberopade sig thet upläste Secrete
Utskottets Extractum Protocolli med begäran, att R. o. A.
vid thess egenteiige innehåll nu ville fästa sine tankar. Thet
samma visade förloppet af hela thenna saken, hvad Secrete
Utskottet thervid giordt, och hvad som nu underkastas Riksens
Ständers egen decision. 13:de § i Riksdagsordningen pålägger
Secrete Utskottet att efterfråga, huru Herrar Riksens Råd
emellan Riksdagarne fördt sine rådslag. Då nu Secrete Utskottet
i det målet skulle fullgiöra hvad lagen dem tillförbinder,
hade Secrete Utskottet funnit ett och annat, som tycktes
förtiena närmare efterfrågan. Deröfver äro altså Herrar Riksens
Råd vordne hörde; men som deras första förklaringar ej
kunde anses för aldeles tillräckelige, har Secrete Utskottet förordnadt
några Deputerade, som the anmärkte målen närmare skulle
undersöka; derpå äro åter Herrar Riksens Råd inkomne med
deras ytterligare förklaringar, och som de samma befunnits
tillräckeligare, så har, i stöd af Riksdagsordningen, Secrete
Utskottet sluteligen afgiordt sakerne och dermed förfarit efterhasta
vett och samvete. Nu återstodo således endast den
qusestion om Herr Riksrådet Baron Akerluelms afsked, hvaröfver
Ständerne tillkommer att sig yttra; men det andra hörde
efter Riksdagsordningen dem ingalunda till.
Friherre Dyring utlät sig, det han intet kunde undgå
att tala i denne saken, men han hade också stora skiäl dertill.
Han kände Herr Riksrådet Baron Åkerhielms personlige
egenskaper så väl som dess stora förtienst af riket. Han hade
sedt med hvad nåd Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl den
XILte, som väl förstod att göra vahl af sitt folk, honom omfamnat,
och att han ägde denne stora Konungens hela förtroende,
så att han mången gång blef inkallad till Herren
öfver de granlagaste sakerne, när dörren var tillsluten och
både Generals-personer och andra höga embetsmän fingo stå
utan före. Han hade också under de många fatiguer och besvärligheter,
kriget medfölja, arbetat som en slaf vid sin syssla
och nästan ensam dragit lasten af alt det myckna giöra den
tiden vid Krigsexpedition föreföll. Yid andra tillfällen åter
afsked och pension.
87
har han haft ett oförskräckt mod, när det gullit, så att man
om honom kan säga, det han under vår stora Konung både
fördt pennan och jemväl med värjan i hand haft den gloiren att
följa honom i flere blodige actioner. Efter salig Konungens död
och under hela den tiden han var Statssecreterare vid Krigsexpedition,
har lian genom sin drift, desinteresserade väsende
och redelige upförande vid samma syssla behållit hela arméens
fullkommeliga kärlek. Han äger ock ännu i dag större delen
af nations vänskap. Ingen kan eller betaga honom det vitsord,
att han är en Herre af mycket förstånd och erfarenhet. Det
vore altså omöjeligit att kunna misstänka honom för att igenom
sine rådslag hafva velat tillskynda riket något ondt. Han vore
bofast man, hade egendom i landet, släktingar och anförvandter,
dertill med en talrik famille, hvilket alt naturligtvis måste
öka hans tro och huldskap för riket.
Nu är han imedlertid vorden bragt i de omständigheter,
att han kommer in för Riksens Ständer och begär få nedlägga
sitt Råds- och Ofverste-Marskalks-embete, i tanka att med ro
och stillhet tillbringa sin öfriga lifstid, men anhåller derjemte
att till sin någorlunda bättre utkomst blifva understödd med
den härtills innehafde lön. Hvilken dess ansökning Hans
Maj:t sielf genom sitt nådige Extractum Protocolli till villfarande
hos Riksens Ständer recommenderat, och det ä anseende till
Herr Riksrådets långlige och trogne tienster.
Det skulle blifva vanheder för riket, om vi så lemnade
denne Herren, att han för alt sitt arbete och all sin möda nu
skulle lida nöd på sin ålderdom, hvilket ofelbart händer,
therest icke Riksens Ständer skulle täckias tillägga honom
någon pension; ty ägodelar har han aldrig samlat i rikets tienst,
och en hvar lärer eljest nog kunna finna, att de fastigheter
honom ärfteligen tillfallit icke äro tillräckelige att deraf soutenera
en så talrik famille, hälst när de förut redan äro med
anseenlige penninge-lån graverade, som till hans olycka med
fullgiltige bevis intygas kan.
Friherre Dyring begärte derpå, att Herr Landtmarskalken
rent ut måtte säga, om riket haft någon skada af Herr Riksrådet
Baron Åkerhielms rådslag.
Hvartill Herr Landtmarskalken svarade Nej.
Friherre Dyring frågade vidare, om då eljest på något
sätt befinnes, att Herr Riksrådet Baron Åkerhielm med sine
rådslag haft i upsåt att skada riket.
88 (Dec. 1.) Om Riksrådet Akerhielms
Herr Landtmarskalken svarade, att han det aldrig funnit.
Det påmintes, att Secrete Utskottet häröfver borde höras
och afgifva thess svar.
Friherre Dyring fullfölgde vidare, att som det då stöde
fast, att Herr Riksrådet Baron Åkerhielm hvarken haft i upsåt
att skada, mindre verkeligen skadat riket genom sine rådslag,
så borde Riksens Ständer åtminstone, i anseende till hans
förrige förtienster, giöra honom den hedern och lemna honom
efter begäran pension.
Herr Giös var deremot af den tankan, att om Herr
Riksrådet Baron Åkerhielm, som sagt är, intet haft någon
elak intention med sine rådslag, så borde han än vidare bibehållas
vid thess Råds-embete. Thet voro möjeligit, att så
väl then ena som andre af Herrar Riksens Råd snart kunde
få remarquer på sig; men derföre vore just intet skiäl att
straxt stöta dem ifrån stolen, och skulle föga någon vilja
mottaga den värdigheten, om han sådant äfventyr skulle blifva
underkastad för en mindre benägen uttydning, som vid något
tillfälle kunde giöras öfver dess rådslag. Riksens Ständer
hafva ock detta tillförene i akt tagit och vid sidstledne Riksdag
icke så strängt förfarit med flere af Herrar Riksens Råd, som
då jemväl hade den olyckan att få remarquer på sig, men
ändå blefvo qvar i Rådet och lemnades otilltalte, sedan deras
ytterligare förklaringar inkommo. Af samma grund kunde nu
Herr Riksrådet Baron Åkerhielm anmodas att afstå med dess
begiäran och blifva qvar uti Rådet, ty det voro verkeligen
skada att mista en så käck och förståndig Rådsherre.
Flere af R. o. A. instämde thermed, att Herr Riksrådet
Baron Åkerhielm borde anmodas att blifva qvar, emedan riket
annars, igenom hans saknad ur Rådet, alt för mycket skulle förlora.
Många andra voro åter på det häftigaste häremot.
Herr Börje Philip Schechta medgaf väl, att Herrar
Riksens Råd både fådt och kunna än framgent få remarquer på
sig af mindre värde, då de samma jemväl snart kunna vara försonte.
Men desse voro af helt annan beskaffenhet. De upnämde
4 Herrar Riksens Råd hafva blifvit satte under en
Commission och tilltalte af Actore publico. Det har intet
kunnat skie för några remarquer af mindre värde. Nu sägs
fuller, att de intet begådt något brott. Men hvad kunde man
derom dömma, så länge vi intet fådt up acterne och sielfve
fådt examinera, hvaruti deras så kalla[de] misstag bestådt.
afsked och pension.
89
Den saken vore ibland de aldra angelägnaste giöromålen, som
nu återstå vid Riksdagen, och kunde han fördenskull intet begifva
sig ifrån sitt i detta mål giorde påstående, ehuru mycket
man ock ville söka förmå honom derifrån att afvika.
Herr Löwenhielm påminte å nyo, att ingen quaestion
nu mera voro om de af Herrar Riksens Råd begångne felsteg,
hvaruti de bestådt, eller på hvad sätt de äro afgiorde, ty det
hörde Secrete Utskottet till och vore redan deciderat. Men
plena måtte sig allenast yttra om Herr Riksrådets Akerhielms
afsked. Derjemte bad Herr Löwenhielm, att R. o. A. ville
hafva en billig tanka för Secrete Utskottet och tro, att the
härutinnan så förfarit, som lag och Riksdagsordning medgifvit
och sakernes granlaga beskaffenhet thet kräft.
Herr Klingsporre önskade, att man måtte hålla sig
vid rätta qusestion om afskedet och icke gå in uti andra hit
ej hörande saker. Ville R. o. A. sedan ej mista Herr Riksrådet
Åkerhielm, kunde han anmodas att ännu blifva något
längre qvar i Rådet.
Herr Börje Philip Schechta holt före, att Herr Riksrådet
Baron Åkerhielm, som nu berättades hafva så stora
förtienster, borde med heder få afskied; och som det intet kan
skie, förrän vi fådt up alla acterne och blifvit fullkommeligen
öfvertygade om hans rena oskuld och oförvitelige upförande,
så var Herr Schechta så mycket mer föranlåten att yrka sitt
förrige påstående, hälst han ville, att en Herre, som genom
allmänt förtroende blifvit flyttad till högsta heders-ställe i riket,
skulle ock med allmän heder gå derifrån.
Friherre Carl Otto Hamilton förestälte, huru som det
vore en svår beskyllning emot Secrete Utskottet, om man trodde,
att de i denna saken intet giordt hvad de bordt. Förut hade
misstroendet som oftast fallit icke allenast på de vanlige laga
domstolarne, utan ock på de af Ständerne sielfve förordnade
Commissioner. Nu får Secrete Utskottet kännas vid samma
olycka, att man ej eller tror dem. Hvilket är marque, att
hos oss intet står väl till, och bådar farlige consequencer.
Hvad eljest Herr Riksrådet Akerhielms afsked angår, så är
säkert, att välbemälte Herre är mycket meriterad samt äger
en grundelig insikt i all ting, och ankommer altså på Riksens
Ständer hvad de i detta mål vilja göra.
Herr Giös förklarade, thet han intet kan samtycka till
Herr Riksrådet Baron Akerhielms begäran om afsked, utan
90 (Dec. 1.) Om Riksrådet Åkerhielms
blir aldeles vid den mening, att välbemälte Herre bör anmodas
att blifva qvar i Rådet; hvilket örn han då ej skulle giöra,
så hade Riksens Ständer så mycket mera skäl att afslå honom
pension, som staten intet lärer tåla med en dylik otgift att
graveras.
Herr Giös begärte derpå, att Herr Landtmarskalken v ille
giöra frågan, om Herr Riksrådet Åkerhielm efter thess begäran
skall beviljas afsked. Hvarefter R. o. A. sedermera kunna
utlåta sig om pension.
Herr Börje Ph. Schechta förde R. o. A. till minnes,
hvad suite det haft, att de förra Riksens Råd blefvo uppå
Secrete Utskottets tillstyrkande licentierade och intet formelt
dömde. Ständerne hade Riksdag efter Riksdag blifvit oroade
af deras besvär och förde klagan, att dem skiedt för när,
hvilket ej allena förorsakat hinder i de angelägnare göromålen,
utan ock åstadkommit mycket buller och oväsende, i synnerhet
här på Ridderhuset. Mången torde jemväl ännu i dag vara
af den tankan, att dem skiedt uppenbar orätt, efter intet så
lätt begripas kan, huru then ther begådt sådane felsteg, att
han ifrån embetet blir iicentierad, skall ändå få hugna sig af
tillräckelig pension. Af detta borde nu R. o. A. taga sig
varning och sielfve efterse, hvad desse Herrar giordt.
Herr Pehr Kalling förmente, att hvad som med de
förra Råden skedt, intet kunde rätteligen lämpas till detta
mål, såsom af annan beskaffenhet; ty då hade Secrete Utskottet
förklarat, thet Rådens upförande varit sådant, att Riksens
Ständer ej kunde längre hafva förtroende till them och lemna
them qvar i Rådet. Men nu har Secrete Utskottet endast
anmält Herr Riksrådet Åkerhielms begäran örn afsked.
Friherre Cronhiort utlät sig, thet han ej mycket ville
tala i denna saken, sedan han i Secrete Utskottet sagt sin
mening; dock måste han erindra, att ehuru Herrar Riksens
Råd icke hafva begådt något verkeligit brott, har hos them
likväl varit fel, hvilket så mycket mindre kan nekas, som
Secrete Utskottet i thess Extractum Protocolli tydeligen gifvit
vid handen, att Herrar Riksens Råd sielfve vidgådt sine felagtigheter.
Men R. o. A. kunde härmed giöra som them behagade.
Herr Ramsay svarade, att som han af Secrete Utskottet
intet fädt veta, hvaruti Riksrådet Åkerhielms felagtigheter
kan hafva bestådt, antingen the varit större eller mindre,
så kunde han ej bevilja honom hvarken afsked eller pension.
afsked och pension.
91
Herr Hårleman styrkte R. o. A. till att gifva Herr
Riksrådet Baron Åkerhielm afsked, och det så mycket mer
som Secrete Utskottet genom sitt Extractum Protocolli nogsamt
å daga lagt, thet han ej längre bör blifva qvar i Rådet eller
få någon pension, hvilket the ej utan orsak giordt.
Herr Giös frågade, hvarföre Secrete Utskottet då intet
upgifvit orsakerne eller sagt rent af, att hans felsteg äro så
grofva, att han ej längre kan blifva nyttig i Rådet. Men som
det intet skedt, han eller aldrig lärer kunna öfvertygas att
hafva i minsta måtto haft elak intention med sine rådslag,
om han än på något sätt sig skulle hafva misstagit, hvilket
vore både menskligt och ännu mera möjeligit för de orsaker
skull, som ofvan omtalte äro; så kunde Herr Giös intet samtycka,
att denne Herren skulle få gå ur Rådet, som han trodde
der vara både nödig, nyttig och omistelig.
Härmed instämde flere andre, och begärtes å nyo, att Herr
Landtmarskalken ville giöra proposition, om Herr Riksrådet
Baron Åkerhielm skall beviljas afsked eller ej, på det att, om
R. o. A. sig härom intet skulle kunna förena, man då ju
förr dess häldre fingo skrida till votering, hvarförutan denne
sak efter all liknelse ändå ej lärer blifva slutad.
Häruppå discourerades något om sielfva proposition,
hvilken i anledning af de flestes utlåtelse blef så inrättad, som
efteråt förmäles.
Men innan Herr Baron och Landtmarskalken giorde första
frågan, bad Herr Landtmarskalken, att R. o. A. ville
komma ihåg, att den samma ej inbegriper något om pension.
Derpå giorde Herr Landtmarskalken frågan, om R. o.
A. behagar samtycka, att Herr Riksrådet Åkerhielm, enligit
thess begäran, beviljas afsked.
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Herr Landtmarskalken, om R. o. A. behagar
bevilja Herr Riksrådet Baron Åkerhielm någon pension.
Men som mycken disput då åter yppades, huruvida den
första quEestion skulle anses för afgiord, så begyntes på nytt
att discoureras om proposition.
Herr Ehrenhielm och Herr Börje Schechta med några
flere påstodo i synnerhet, att the ej bejakat then första proposition,
samt att then samma fördenskull ej borde anses för afgiord.
Herr Giös gaf jemväl tillkänna, thet han icke eller velat
samtycka till Herr Riksrådet Baron Åkerhielms afsked, utan
92 (Dec. 1.)
Om Åkerliielms pension.
hade han varit ibland them, som häröfver begärt votering;
dock som han nu hördt, att R. o. A. nästan enhälligt med
Ja besvarat Herr Landtmarskalkens frågan, så ville ock han
för sin del begifva sig, i förmodan att R. o. A. äfven lära
bevilja Herr Riksrådet then begärte pension.
Herr Börje Philip Schechta protesterade emot att någon
vidare frågan måtte giöras om pension; åtminstone gåfvo han
aldrig sitt samtycke dertill eller togo deruti någon del.
Icke dess mindre och som förestält blef, thet intet annat
meijen (moyen) voro att i detta mål komma ifrån hvarannan, än
genom votering;
Så afstod Herr Schechta ifrån detta dess senare påstående.
Hvarefter, sedan R. o. A. enhälligt förklarat then första
frågan för afgiord, att Herr Riksrådet Baron Åkerhielm enligit
thess begäran beviljas afsked;
Så giorde Herr Landtmarskalken å nyo then senare
frågan, om R. o. A. behagar bevilja Herr Riksrådet Baron
Åkerhielm pension.
Och som dertill svarades med Ja och Nej, hvilket å ömse
sidor med all häftighet flere gånger repeterades;
Ty beslöts att skrida till votering.
Och upsattes följande proposition, hvilken, sedan den för
R. o. A. var upläsen och af them gillad, efter vanligheten
anslogs nedre vid dörren.
Proposition:
Then, som samtycker thertill, att Hans Excellence Herr
Riksrådet Baron Åkerhielm beviljas pension, skrifver Ja.
Then thet ej vill, skrifver Nej.
Till att emottaga voteringssedlarne och hafva inseende på
voteringen, blefvo följande utnämde och satte sig vid bordet:
Grefve Carl Frid. Piper.
Friherre J. G. Douvall.
Herr Hans Hind. Boije.
Herr Eric Adolph Printzenschöld.
Herr Carl H. Uggla.
Herr Nordenfelt.
R. o. A. upropades och lade sina sedlar på bordet, absentes
annoterades. Och upropades deras namn å nyo, då de, som
kommit tillstädes, aflade sine vota på bordet.
Allmogens besvär.
93
Sedan upropades voteringssedlarne och räknadesmedliudröst.
Ja voro etthundrade.
Nej etthundrade sjuttio fem.
Som det ibland allegaterne till detta Protocoll beflndtelige
voterings-instrument närmare utvisar, hvilket för R. o. A.
uplästes.
R. o. A. skildes åt, när klockan var åtta slagen om
7 o
aftonen.
Den 2 December.
R. o A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Hr. Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen,
Företogs åter Bondeståndets allmänna besvär.
Och uplästes nu lika som tillförene R. o. A:ns Deputerades
anmärkningar vid hvarje §.
13:de §, angående the af rymmare ifrån Garnisons-regimenterne
föröfvade stölder samt de permitterade soldaters förpassning.
Bifölls som den var projecterad.
35:te §, angående att tull måtte få betalas för jerngrytor
med flere persedlar efter skeppund-talet. Bifölls.
85:te §, angående åboernes af the cronohemman, som inom
Andrarums alunbruks district belägne äro, ansökning att få
hämta tillräckeligit timmer, bränved och åkerredskap på närmaste
cronoskogar; äfven att alunbruks-ägarne hädanefter
måtte taga af egne och icke af Cronones skogar till sitt bökare
timmer och sist att Heideridarne måge förrätta utstämplingarne
på samma cronoskogar af hvad både Allmogen och bruket
betarfvar.
Härvid uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 7 nästförvekne October, hvarutinnan föreslås, att som
Allmogen i de upräknade härader kring alunbruket så ofta
med denne ansökning framkommit och oroat Riksens Ständer,
ther likväl the hade bordt ställa sig de många förr undfångne
Kongl, resolutioner till rättelse och behörig efterlefnad i detta
mål, så borde nu till förekommande häraf l,000:de dal. snuts
vite utsättias att icke vidare återkomma med denna ansökning.
Detta var äfven af Högvördige Presteståndet bifallit.
94 (Dec. 2.) Allmogens besvär.
R. o. A. biföllo §:n med den af Preste- och Borgarestånden
giorde tilläggning, så att det utsatte vitet af 1,000
dal. sm:t uti resolutionen införes.
51:sta §, angående rusthållarnes af Nylands och Tavastehus
Läns Dragone-regimente samt Kymmenegårds squadron
ansökning,
l:o att the hästar, som, när the äro skodde, hålla 9
quarter på Creutsen och eljest äro väl satte, måge hädanefter
antagas och gillas;
2:o att them må tillåtas att beställa sine häste- och
karlemonderingar i Finland, samt
3:o att the vederbörande Regiments-cheffer af beklädningsmedlen
bestådde 6 procent ej må sträcka sig längre än till
the värfvade regimenterne.
§:n bifölls af R. o. A., som den var projecterad.
49:de §, angående then vid stora stråkvägen i Finland,
Osterbottn och Aland boende Allmogens ansökning om ytterligare
frihet än the redan beviljade 3:ne frihetsåren. Bifölls.
100:de §, angående soldate- och båtsmans-soknarnes uti
Westernorrland ansökning, att then så kallade breflopps-afgiften
måtte blifva uphäfven och aldeles förbuden. Bifölls,
dock att skrifarten sammandrages, så att §:n blir kortare.
24:de §, angående Allmogens i bergslagen ansökning om
befrielse ifrån tullen för then spannemål och andra varor, som
hämtas ifrån Stockholm och komma att upläggas i upstäderne
och ther blifva liggande öfver en månads tid. Bifölls.
81:sta §. Skånske Allmogens ansökning att få till godo
niuta 39:de § af resolution på theras besvär vid 1743 års
Riksdag, angående en jemkning emellan vederbörande af Academiestaten
och Allmogen om spanmåls-förslen för berörde stat.
Bifölls, dock att §:n giöres kortare.
63:die §, angående Alands Allmoges ansökning om befrielse
för utskrifning af theras söner och döttrar till tienstefolk
vid kongsgårdarne therstädes.
R. o. A. funno detta stridande emot de slutne arrendecontracterne;
varandes betänkeligit att eftergifva den rättighet
till utskrifningar, som Grönan å denne orten i alla tider ägt
och har så mycket mera af nöden, som arréndatorerne eljest
icke skulle kunna fa tjenstefolk att bruka kongsgårdarne med,
utan på den händelsen hielpedagsverken i stället skulle anordnas.
Allmogens besvär.
95
54:de §, angående Allmogens i Savolax och Carelen ansökning
att antingen med cronobetientes resepass få resa till the
för thetta under Sverige, men nu under Ryska Cronan belägne
närmaste städer och drifva sin afvel samt köpa hvad the behöfva,
eller ock att kiöpingar i orten måtte inrättas.
Bifölls med den ändring, att i stället för de understrukne
orden vid slutet sättes: då Kongl. Majit sedan vill dertill
lemna sitt nådige bifall.
83:die §, hvaruti Allmogen inom Andrarums alune-verks
district anhåller att få äga frihet sin ved och kol, som vid
bruket ej skäligen vill betalas, eller åtminstone theras handaslögder,
såsom hiul och annan träredskap, som eljest Allmogen
af bruksbetiente afhändes, till sine grannar på slättbygden
aflåta emot spannemål och andra varor; klagandes jemväl
Allmogen öfver kåhlmåttets dryghet.
R. o. A. funno godt, att resolution på denne så väl som
på den här förut nämde 85:te § inrättas efter det Lofliga
Borgareståndets vid samma § åberopade Extractum Protocolli
af den 7 October, hvilket R. o. A. tillika med Högvyrdige
Presteståndet redan till alla delar bifallit.
74:de §, angående Allmogens i Skåne sökte prolongation
af den dem förundte frihet att få hålla derstädes getter. Bifölls.
2:dre §, angående Allmogens sökte befrielse från slottsbyggningshjelpen,
åtminstone på några år, hvilket Allmogen är
vordet afslagit. Bifölls.
5:te §, angående Allmogens tillstånd att få bränna bränvin
utan någon inskränkning af viss tid. Bifölls att den nu
till utfärdande förordningen om brännevins-accisen blifver Allmogen
härutinnan till rättelse.
106:te §, angående Allmogens i Stockholms och Upsala
läner sökte befrielse ifrån dagsverkens utgiörande till Ultuna
kongsgård, samt att arrendet theraf måtte lemnäs någon annan,
som med egit folk, utan Allmogens tunga, åtogo sig then samma
att bruka.
§:n bifölls, att thetta nu icke kan beviljas Allmogen, men
att Landshöfdingens betänkande härom skall infordras.
64:de §, angående Allmogens i Wörö och Nykarleby soknar
besvär öfver Landshöfdingens utslag af den 11 Junii nästledne
år, som pålägger alla på 2:ne mil när till Kimo bruk boende
hemmans-åboer till berörde bruk aflåta kohl samt them aldeles
förbudit tiäru-tillverkningen. Bifölls af R. o. A.
96 (Dec. 2.) Allmogens besvär.
92:dre §, angående afgärda hemmans åboers i Nerike och
Wermeland ansökning att från bohlbyen få afvittra sin andel
i utmarken. Bifölls med det Ärbara Bondeståndets giorde
tilläggning.
56:te §, angående Allmogens i Österbottn ansökning
om en allmän jordref- och skattläggning, jemväl å skattehemman,
utan skatträttighetens förlust. Bifölls af R. o. A.,
allenast att i stället för ordet förvandling sättes förmedling.
45:te §, angående Allmogens i Åbo län ansökning att
slippa införa ved till Landscancelliet i Åbo emot 12 öre kopp:mt
lasset. Bifölls af R. o. A.
113:de §, angående then Allmoges, som bo närmast vid
Ammiraliteterne, ansökning, att theras båtsmän ej årligen i
fredstider måtte upbådas, utan att the compagnier, som längre
bort ligga, äfven måtte brukas till släparbete på skeppsvärfven.
Bifölls af R. o. A. som §:n var projecterad.
84:de §, angående Skånska Allmogens ansökning att blifva
bibehållen vid sine gamla genom urminnes häfd stadfästade
jorddelningar utan att befara, thet sådant går öfver ända förmedelst
15 Cap. 2 § Jordabalken. Thenna § lemnades aldeles
ut efter Bondeståndets egen begäran.
86:te §, angående Allmogens i Luguda, Onsiö och Runnebergs
härader uti Skåne ansökning, att frimarknad åter må
tillåtas vid byen Annelöf. Bifölls.
109:de §, angående bergsförlagen. Bifölls.
105:te §, angående Allmogens i Fällingsbro härad samt
Näsby och Erfvalla soknar ansökning om befrielse från thet å
the till Wedevågs manufactur-verk lefvererande kolen them
särskilt föresatte pris. Bifölls, allenast att then understrukne
meningen lemnes ut, hvilken innehåller, thet Bergmästaren
skall lämpa kohlpriset efter thet vid the öfrige bruken i orten
gångbara pris, utan att Bergs-Collegii resolution af den 18
November 1737 må ligga therutinnan i vägen.
22:dre §, hvaruti Allmogen anhåller,
l:o att tionde-sättningen, ther then ej är skedd, må gå
för sig;
2:o att then må blifva ständig och icke till några år
allena sträckande;
3:o att Allmogens utsäde först må afdragas, innan tionden
beräknas;
Allmogens besvär.
97
4:e Att ett visst fundament måtte utsättias till tiondesättningen.
Bifölls af R. o. A.
110:de §, angående tullfrihet för thet virke, som Allmogen
till theras prestegårds byggnad uti städerne införa, hvilket är
vordet afslagit. Härvid uplästes Bondeståndets Extractum
Protocolli denne § angående. Men R. o. A. biföllo §:n, som
den var projecterad.
32:dra §, angående then utom bergslagen boende Allmogens
ansökning att till hvem the vilja få föryttra sine kol, utan
att vara förbundne att them till en eller annan brukspatron
aflemna emot thet af honom åsatte priset. Bifölls.
75:te §, angående kyrkoinspectorernes i Skåne, Halland,
Blekinge samt Bohus län indragande i theras redogiörande, samt
att them ej må tillåtas bortstädia kyrkiones tillhörande hemman
utan församlingens vettskap. Bifölls som den var projecterad.
103:die §, angående 2:ne årlige frimarknader i Mariestad.
Bifölls.
96:te §, angående Allmogens kring Torsebro krutbruk
anförde besvär öfver alt för stor möda vid vedens framskaffande
tili berörde bruk.
Härvid uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den å Junii sidstledne beträffande Landt- och Siö- Militiae—
Oeconomie- Deputations betänkande om Torsebro krutbruk, som
hos Ståndet blifvit föredragit, och i anledning hvaraf Ståndet
förmäler sig väl finna, att berörde krutbruk är på en
beqvämlig plats i anseende till vattufallet och strömmen belägit;
men att thet ligger the till veds anskaffande anslagne
4 härader långt från handa, thet är theremot oförnekeligit,
emedan många skola hafva 6 å 7 mil till samma bruk, såsom
ock emedan theromkring finnes ringa tillgång på skog. För
öfrigit berättes therjemte, att Ståndet sig icke kan utlåta angående
thet föreslagne vitet, innan Riksens Ständer sig yttrat
öfver ofvannämde 4 häraders giorde ansökning om någorlunda
tillräckelig och skälig betalning för then ved och materialier
the framköra.
R. o. A. biföllo then 96:te § sådan, som den var projecterad.
99:de §, angående Allmogens i Medelpad och Westernorrland
ansökning, att theras quittence-böcker måtte årligen
blifva debiterade, emot häradsfogdens bok jemförde och bestyrkte
med häradsskrifvarens underskrift, med mera rörande försle
Adelns
Protokoll. (XVII). 1746—1747. III. 7
98 (Dec. 2.) Borgareståndets besvär.
penningarue. Bifölls af R. o. A., allenast att vid slutet af
§:n utlemnas följande understrukne ord: på det sådant sedermera
må emot försle-penningarnes betalande kunna jemföras,
emedan de samma giöra meningen mörk.
Sedan företogs Allmänna Besvärs-Deputations project till
Kongl. Maj:ts nådigste resolutioner öfver Borgareståndets
underdånige besvär under påstående Riksdag.
Vid hvarje § uplästes R. o. A:ns Deputerades anmärkningar,
likasom förut skedt med Bondeståndets allmänna besvär.
12:te §, innehållande förklaring öfver 16:de § af 1734
års resolution på städernes besvär, angående postporto för the
ifrån Hofrätterne, Collegierne, Landshöfdingarne och Domare
afgående private ärender. Bifölls af R. o. A., allenast att de
understrukne orden: efter Domarens bepröfvande slutes ut, och
i stället sättes: efter breftaxan, emedan slutet af §:n visar,
hvad på Domarens bepröfvande ankommer.
20:de §, innehållande någon förklaring öfver 8:de § af
1739 års förordning, huru husvisitationer måge begäras, beviljas
och verkställas, med mera berörande forum, hvarest angifvaren
bör dömas, när ostämplat gods ej finnes.
Härvid uplästes Presteståndets Extractum Protocolli af den
14 Octobris sidstledne, hvaruti berättes att vid förehafvande
af 5:te § utaf Secrete Handels- och Manufactur-Deputations
författade project till förordningen angående lurendrägeriers
hämmande, hvilken § angår visitation och beslag på misstänkt
gods under resor på landsvägen, hos Ståndet åtskillige betänkeligheter
i öfvervägande kommit i anseende till then osäkerhet,
hvaruti resande kunna försättas på hvarjehanda sätt, hvarföre
Ståndet stannat i thet slut, att 2:ne ledamöter af hvart
Stånd kunde med första sammanträda, thetta öma och granlaga
mål under vidare skärskådande att taga samt noga tillse,
hvad utvägar finnas kunna, såväl å then ena sidan till lurendrägeri
e-varors behöriga ertappande, som å then andra till
then allmänna säkerhetens bibehållande på resor och vägar
uti lofliga ärender, och således thet påsyftade ändamålet utan
then oskyldigas förfång måtte vinnas.
R. o. A. biföllo Presteståndets i detta mål gifne förslag
och utnämde Hr Giös och Hr Rieben härtill å R. o. Arns
vägnar.
23:die §, angående att Landshöfdingarne ej måge äga makt
utan Konungens tillstånd att förbiuda utförseln af några varor
Borgareståndets besvär.
99
utur länen. Bifölls, allenast de understrukne orden vid slutet
af §: jemte lånen lemnäs ut. Emedan detta sidstnämde skulle
förorsaka vidlyftighet jemte tidsens utdrägt; hvarförutan billigt
prsesumeras, att Landshöfdingen, innan han kan veta landets
behof, måste hafva låtit sig underrätta om tillståndet, eller ock
landet hafva giordt requisition.
29:de §, angående att vederbörande officerare och betiente
måtte blifva af Kongl. Ammiralitets-Collegio tillhåldne att inventera,
i förvar taga och återställa städernes vid commenderingar
afledne båtsmäns monderingar och beklädnings-persedlar. Bifölls
af R. o. A.
35:te §, att fogelhandlarne få efter en häst föra 30 lisp. af
fogel, med förbehåld att the sälja varan för bättre pris.
Härvid uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 27 Octobris sidstledne, hvaruti förmäles, att Ståndet så
mycket mindre kan samtycka till Borgareståndets begäran i
detta mål, som sådant directe strider emot 15 § af 1734 års
Gästgifvare-ordning, hvilken tydeligen utsätter, att ingen får
lägga större tyngd än ett skeppund på en kärra efter en häst.
Borgareståndet hade åter uti dess Extractum Protocolli
vid den omtalte § giordt den tilläggning, att näst orden: så
vill Kongl. Majit på thet sätt i nåder tillåta, att 30 lisp.
tillsättjas måtte: fogel.
R. o. A. biföllo den 35:te § med Borgareståndets thervid
giorde tilläggning.
39:de §, angående hämmande af alt svekfullt förfarande
med then lax och strömming, som till städerne föres. Bifölls.
45:te §, angående Giöta elfs upränsning till segelfarts inrättning
från sion Wennern till Giötheborg. Bifölls af R. o. A.
31:sta §, att lim ifrån utrikes orter må tils vidare få införskrifvas
och införas emot förra afgiften, i anseende till bristen
therå.
Häröfver hade Borgareståndet uti ofvan omförmälte Extracto
Protocolli af den 19 Maji sidstledne sig yttrat, att Ståndet
bifaller §, allenast att vid slutet tillägges, thet ett öre smt
betales i manufacturfond på hvarje skålpund.
R. o. A. biföllo den 31:sta § med Borgareståndets tillläggning.
ll:te §, angående licentens clarering för gods i svenska
skepp, sorn emot 1727 års förordning ej kan ändras, men med
thess clarerande utsättes viss tid för åtskillige stapelstäder. Bifölls.
100 (Dec. 2.) Borgareståndets besvär.
57:de §, att Landshöfdingarne ej måge vara befogade att
infordra tlie besvär oell postulata, som städerne vid Riksdagarne
tänka andraga. R. o. A. funno thet vara både nödigt
och nyttigt, att städernes besvär communiceras med Landshöfdingarne,
efter som de då kunna hafva tillfälle att göra
sig i tid underrättade om de vid Riksdagarne förekommande
r> o
måls beskaffenhet och hafva med sig till hands de dervid erforderlige
underrättelser, hvilka mycken tid borttaga, när de
eljest ifrån orterne måste infordras.
64:de §, angående Fiskköparnes begäran, att Allmogen
ej må tillåtas sälja theras hit till Stockholm införande fisk
till mindre vigt än halfva och hela pund, hvilket Fiskköparne
dock icke kan beviljas.
Härvid uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 16 Martn sidstledne, hvarutinnan vid handen gifves, att
sedan Kongl. Maj:ts resolution på Allmogens allmänna besvär
den 10 Sept. 1743 utkom, som i 8 § förklarar, att Allmogen
icke bör vara betagit att, enligit förr utfärdade förordningar
och resolutioner, sälja sine till städerne införande tunne- och
pundevaror så i minut som summevis, till hvem the hälst
vilja; så skall Geueral-Landttulls-contoiret theraf tagit sig
anledning att, tvärt emot Stockholms stads ordinantier och
gammal praxin, genom skriftelige ordres till vederbörande Accisbetiente
här i staden af den 8 Aug. 1745 högstberörde resolution
således uttyda, som skulle landtmannen thymedelst äfven
vara tillåtit att sälja sin hit till staden införde färska och
lefvande fisk marketals; men emedan sådant icke allenast strider
emot första inrättningen af ett Fiskköpare-embete här i
staden och thess undfångne privilegier, utan ock emot 3 § af
Kongl, resolutionen på städernes allmänna besvär den 16 Oct.
1723, som förmår, att ingen utom Magistraterne skall inmänga
sig uti the ärender, som röra städernes politie och hushållning;
ty är Ståndet föranlåtit att ibland thess allmänna besvär på
themia Riksdag anföra themia omständighet till behörig ändring
och rättelse.
Dock som thetta besvär icke rörer städerne i gemen, utan
egentligen Stockholms stad, hvarest ett ordenteligit och privilegieradt
Fiskköpare-embete är inrättadt, så vill Ståndet
med det vilkor begifva sig therifrån, att thetta ärendet må
af Riksens Ständer särskilt uptagas och afgiöras. Och althenstund
Fiskköpare-embetet här i Stockholm, hvilket efter sina
Borgareståndets besvär.
101
privilegier samt then ordning och stadga, huruledes kiöphandelen
och handtverken rätt delas och uti ordenteligit tillstånd
komma måtte, dat. år 1635, är uti 20 § förbundit att hålla
staden och thess många invånare, men i synnerhet Kongl.
Hofvet, Riksens Herrar Råd och Höga Embetsmän samt främmande
Ministrer året igenom, och så mycket möjeligt är, med
färsk fisk samt thensamma efter then taxa försälja, som Ofverståthållare-embetet
och Magistrater, therå månadteligen utsättja,
idkar ett näringsmedel, som, i proportion af rörelsen och förtiensten,
utaf alla accisbara näringar är största hazard och
omkostningar underkastadt, i anseende till icke allenast långa
och äfventyrliga, resor uti stora sion, med mera som uprepas,
utan ock att Embetet för thenna näring med många utlagor
både till Cronan och staden är besvärad; förtlienskull och som
Fiskköpare-embetet ifrån urgamla tider tillbakars har, till thess
cönservation under så svåra bördor, blifvit med the privilegier
benådadt, att landtmannen till stadsens invånare ej skulle vara
tillåtit mindre föryttra af färsk och lefvande fisk än hela och
halfva pund, som vidare af Ofverståthållarens och Magistratens
den 7 Junii 1740 utfärdade publication kan intagas, thet icke eller
af ofvanhögstberörde Kongl, resolution på Allmogens besvär år
1743 slutas kan, att en så märkelig ändring uti Embetets förlänte
privilegier vore giord, att landtmannen lika med Fiskköpare
skulle äga rättighet att sälja färsk och lefvande fisk marketals,
emedan theruti för det första icke ens omröres, om med thet ordet
minut förstås antingen 1 eller 10 mark, hvilket sednare dock i
alla tider, hvad landtmannens färska fisk beträffar, blifvit jemte
helt pund therföre ansedt, och för thet andra, att om Stockholms
stad varit therander inbegrepen, så hade ju Ofverståthållare-embetet
äfven sä väl som Herrar Landshöfdingarne blifvit anbefalt
att handhafva landtmannen vid minuthandelen marketals af färsk
och lefvande fisk härstädes; finnandes Borgareståndet altså
nödigt, att merberörde 8 § af Kongl. Maj:ts nådige resolution
på Allmogens besvär af år 1743 må i så måtto förklaras, att
under landtmannens frihet att här i stadsens hamnar och på
torgen få sälja färsk och lefvande fisk icke må begripas mindre
partier än halfva och hela lispund, men väl therutöfver, på thet
att Fiskköpare-embetet må framgent vara i stånd att kunna
förse staden med en så nyttig och oumgängelig vara.
Men R. o. A. biföllo så mycket mera den 64:de §, som den
fattige här i staden eljest skulle alt för mycket komma att lida.
102 (Dec. 2.) Borgareståndets besvär.
6:te §, angående the svenske inrikes städer emellan uti
Östersiön gående fartygens befrielse ifrån lotsning och the
therpå följande utgifter, som Kongl. Brefvet af den 10 Junii
1745 förmår. § bifölls.
10:de §, angående att ägarne af 1/s uplagssaltet, åtminstone
efter år och dags förlopp, sedan uplaget skiedt, måtte lemnäs
fri disposition thet samma till inrikes behof försälja; bifölls
af R. o. A., som den var projecterad.
19:de §, rörande the af en del Landscontoir giorde observationer
theröfver, att tienstefolk i en eller annan stad blifvit uti
bevillningens erläggande lika ansedde med Allmogens och theras
å landet, som till åkerbruk nyttias. R. o. A resolverade häruppå,
att med detta kommer att förhållas på sätt, som i bevillningen
är utsatt.
32ldre §, angående städernes ansökning att få vara närmast
till ledige cronolägenheters och skattehemmans nyttiande
och inlösen, som nära vid städerne eller ock samfält med
theras jord och mark äro belägne, emot then therå påförde
ränta, till inrättande af flere manufacturverk, schefferier och
tobaksplanteringar. R. o. A. funno godt, thet slutet af denne §
således bör inrättas: så kan Kongl. Maj:t, till Allmogens
förfördelande, i gemen sig häröfver icke utlåta, utan när
hvart mål särskilt Kongl. Majit i underdånighet föredrages,
vill Kongl. Majit efter beskaffenheten sig deröfver i nåder utlåta.
48:de §, angående att Krigscollegium noga må i akt taga,
thet städernes handtverkare få göra arbetet med monderingar
och få lefverantserne af handskar och remtyg m. m. Bifölls af
R. o. A., allenast vid slutet af §:n tillägges följande: så vida
de kunna prestera lefverantsen till lika godhet och pris, hvartill
en annan sig erbiuder.
51:sta §, angående att magistratspersoner och borgerskap
böra utan vedergällning förrätta publique syner vid fästningar
och annat Cronans arbete vid städerne, samt att borgerskapet
får göra lefverantser af hvad till Cronans behof erfordras, när
the vilja och kunna göra them till lika godhet och för samma
pris som någon annan. R. o. A. biföllo §:n intill och med de
orden: än mindre från slike förrättningar befrias. Men det
•öfrige af §:n, såsom hit ej hörande, och hvarom särskilt stadgat
är, uteslutes.
54:de §, att inga andra än the, hvilka äro i verkelig
tienst och med fullmagt försedde samt ej hafva upbörd, skola
Borgareståndets besvär. Bevillningon.
103
vara berättigade till commissions-handel, så vida the ej vunnit
burskap och handelsfrihet. Bifölls af R. o. A. med den af
Lofliga Borgareståndet giorde tilläggning, så att näst orden:
alla de, som ej äro uti, införes: vår och Cronans tienst.
55:te §, angående taxa på ved, kol och hö samt visst mått
på halmkärfvor.
Härvid uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 27 sidstledne Augusti, hvaruti Bondeståndet yttrar sig
icke kunna gifva sitt samtycke till thenna §, så väl till förekommande
af then olägenhet, som vid mätningen af halmen
skulle förorsakas, som thet tvång och tidspillan thensamme,
som kunde hafva någon halm att aflåta, thymedelst kommo
att underkastas, utan håller före, thet böra härmed vid förra
vanligheten förblifva.
I anseende till de af det Ärbara Bondeståndet uti detta
dess Extracto Protocolli anförde skäl funno ock Adelen bäst,
att med denna saken förblifver efter förra vanligheten, så att
ingen taxa sättjes på ved, kol eller hö, ej eller något visst
mått på halmkärfvor, utan ankommer det på säljarens och
kiöparens åsämjande om priset efter kärfvornas storlek.
63:die §, angående lindring i tullen på victualie-varor
till prisets förminskande. Bifölls af R. o. A.
Med de öfrige §§:ne af Borgareståndets besvär upsköts
till en annan gång.
Och anmälte Hr Landtm, nu, det uti Riksens Ständers
Expeditions-Deputation någon skilgaktighet upkommit om
6:te § i projectet till bevillningen, angående åboe-afgiften,
i det Bondeståndet efter projectet allenast velat åtaga sig att
för ett helt hemman betala 1 dal., för två trediedels 21V8
öre, för ett trediedels 10 2/s, för tre fierdedels hemman 24 öre,
halft 16, och fierndels hemman 8 öre smt. Hvaremot R. o. A.
tillika med de andre 2:ne Ståndeu utsatt åboe-afgiften efter
1744 års bevillning för ett helt hemman till 1 dal. smt;
tnen i de landsorter, ther hemmanen till mindre delar får
klyfvas, och åtta eller flere åboer sittia på ett helt hemman
tillsammans, sex eller flere på trefierdedels, fyra eller flere
pä ett halft, två eller flere på ett fierdedels, åttondels eller
mindre mantal, betalas af hvar åboe hälften mindre, nemligen
16 öre smt. Hvilket senare som det i anseende till
myckenheten skulle blifva för Cronan långt indrägtigare, än
hvad efter bevillnings-projectet och den utsatte gradation kom
-
104 (Dec. 2.) Kyronius och Rydman.
mer att erläggas; så hemstälte Hr. Baron och Landtm., om
icke Secrete Utskottet och Större Secrete Deputation kunde
updragas att söka jemka detta och förmå Bondeståndet till
att ingå det senare.
Detta bifölls af R. o. A.
Sedan begärte Gref Dybens fullmägtig, Friherre Abraha m
Leijonhufvud, som förer ordet i Expeditions-Deputation, att
äfven få föredraga R. o. A. en annan sak ifrån bemälte
Deputation.
Hvartill som R. o. A. lemnade tlieras bifall, så upläste
Friherre Leijonhufvud följande:
Sedan Expeditions-Deputation kommit i erfarenhet, att vid
renskrifningen af en expedition rörande Borgmästaren Kyronii
befordran någon oriktighet sig tilldragit, har Deputation, enligit
sin skyldighet, anstalt behörig efterfrågan härom, på sätt
som hosgående Protocoll utvisar. Och som thet Lofliga Borgareståndets
ledamöter i Deputationen begärt, att thenna sak
måtte för the thervid varande omständigheters skull aldraförst
med bemälte Stånd communiceras; så har Deputationen
ej kunnat undgå att till thet Lofliga Borgareståndets åstundan
härutinnan samtycka, men finner nu äfven thess skyldighet
vara att sådant the öfrige respective Stånden vid handen
gifva och till theras välbehag öfverlemna.
Therpå åhördes Expeditions-Deputation^ Protocoll af den
22, 23 och 24 October samt 3 November sidstledne, innehållande
hela undersökningen af thenna saken, och huru thermed
rätteligen förevetter; nemligen att Borgmästaren Kyronius
sielf dicterat för Cantzlisten Rydman, som renskrifvit then
om Kyronii befordran upsatte expedition; att the sidsta orden,
som efter Riksens Ständers utlåtelser i samma expedition
rätteligen voro införde, äro tå vid så väl dicteringen som
sielfva renskrifningen utelemnade och förbigångne; att Kyronius
efter renskrifningen tagit conceptet till sig; att thet samma
vid återgifvandet befunnits maculerat, och the omtalte sidsta
orden i expeditionen först utstrukne och sedan åter upprickade
igen; att Kyronius sielf presenterat den renskrefne och felaktige
expeditionen till underskrift så väl hos Hr Baron och
Landtm, som de öfrige Talemännen, med mera, som Expeditions-Deputations
Protocoller innehålla och till undvikande af
vidlyftighet här ej kunnat omständeligare uptagas.
Kyronius och Rydman.
105
Sluteligen uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 5 Novembris sidstledne, hvarutinnan Ståndet förmäler,
att sedan thet i erfarenhet kommit, att en viss, i Riksens
Ständers namn tillärnad samt af theras Expeditions-Deputation
upsatt, gillad och påskrefven expedition, som skulle renskrifvas
och till Hans Kongl. Maj:t i underdånighet upgå, angående
Borgmästarens och Riksdags-fullmägtigens ifrån Upsala
Nils Kyronii befordran tili något ledigt blifvande Borgmästareembete,
har sedermera på thet sättet blifvit ändrad och renskrefven
samt till behörig underskrift framtedd, att slutmeningen,
eller thesse orden: dock utan prejudice af städ emes
privilegier och fria val, som voro grundade på 3:ne respective
Stånds öfver thetta mål lemnade utlåtelser och således
uti expeditionen rätteligen införde, icke allenast blifvit uti
conceptet utstrukne och sedan underprickade, utan ock i thet
renskrefne exemplaret aldeles uteslutne; så har Ståndet anmodat
sine ledamöter uti Expeditions-Deputationen att göra
sig om förloppet och beskaffenheten theraf behörigen underrättade
samt theroin meddela Ståndet närmare uplysning;
i anledning hvaraf Ståndets Deputerade, så väl som af Expeditions-Deputations
egen värdighet och hos Riksens Ständer
ägande förtroende, förmått bemälte Deputation, som befunnit
gierningen utom Deputationens vettskap och samtycke vara
skedd, men ovisst af hvem then blifvit giord, att therom efterfråga
och inför Protocollet höra både Cancellisten Rydman,
hvilken renskrifvit expeditionen, som ock Borgmästaren Kyronius,
then ther på flere sätt befattat sig med then samma.
Och ehuruväl Expeditions-Deputation icke kunnat öfverskrida
sin instruction och såsom domare härom lagligen ransaka
samt således erfara, hvem till thenne förelupne oredan
orsaken egenteligen varit; så har dock Ståndet af Protocollet,
som häröfver blifvit hållit och Ståndets ledamöter i Deputation
på begäran undfått, icke utan stor sinnens rörelse och
besynnerligit afsky måst inhämta, thet Borgmästaren Kyronius
och Cancellisten Rydman giordt sig till thetta brottmål mera
och mindre misstänkte. Och fastän Borgmästaren Kyronius
inför Borgareståndet lika som uti Expeditions-Deputationen
högeligen betygat sin oskuld härvid, och thet ej annat kan än
ömma Ståudet, att en dess hittils varande ledamot skall för
en sådan gärning stå till ansvar, så är likväl Ståndet af then
tankan, att sielfva factum, hvilket ligger för ögonen, förtienar
106 (I)ec. 2.) Kyronius och Rydman. Springer.
så mycket mera upmärksamhet, tidig undersökning samt alfvarsam
bot och rättelse, som thet icke allenast rörer Riksens
Ständer i gemen, utan ock Ståndet i synnerhet, hälst then
brotslige Ståndets rättighet och privilegier thymedelst sökt att
kränka.
Och althenstund Riksdagsordningen uti 13 och 23 §§
gifver anledning, huru härmed bör förfaras; ty säger Ståndet
sig hålla före, att en Riksens Ständers Commission af 15 personer,
nemligen 6 af R. och A samt 3 af hvarthera the öfrige
respective Stånden tillika med en behörig Actor kunde förordnas,
som thetta brottmål till laga ransakning och dom
uptager samt utan uppehåll till behörigt straff och bot befordrar;
gillandes Ståndet i öfrigit Expeditions-Deputations
fattade slut om then tillärnade expeditions innehållande tills
vidare.
R. och A. biföllo detta Borgareståndets Extractum Protocolli
med den tilläggning, att denne Commission ofördröjeligen
må sättia sig och sedan skynda med målets afgiörande
innan Riksdagens slut; till hvilken ända R. och A. förklarade
sig att straxt vilja utnämna ledamöter af sitt Stånd till denne
Commission, som äfven i resolution blef infördt.
Och ansades Electorerne att i eftermiddagen ti'äda tillhopa
och giöra detta vahl.
Hr Jean Georg Lillienberg, som fördt ordet uti den
öfver Springer förordnade Commission, gaf nu tillkänna, att
bemälte Commission i går hade afsagdt domen öfver Springer,
och att fördenskull Commission ej velat underlåta sådant hos
Riksens Ständer att anmäla, tilläggandes, att samma dom väl
hade bordt vara accompagnerad med ett Extractum Protocolli
ifrån Secrete Utskottet; men som både i går och i dag varit
plenum, att Secrete Utskottet intet kunnat komma tillhopa,
så hade det ej låtit sig giöra.
Efter åtskilliges begäran uplästes sielfva domen, hvarutinnan
Springer, i anseende till thess lastbara upförande och
grofva förbrytelser, som uti domen upräknas, förklaras, efter
lag 4 Cap. Missgärningsbalken, hafva giordt sig skyldig att
mista lif, ähra och gods samt halshuggas, men för vissa af
Secrete Utskottet tillika med Commissionen bepröfvade skiäl
och omständigheter varder straffet för honom sålunda lindrat,
att han, Christopher Springer, skall sig till välförtjent straff
och andra oroligom till sky och varnagel mista ähran och
Domen öfver Christopher Springer. 107
ställas i halsjern vid en påla på stadsens stora torg, att tvänne
timar skämmas, samt thess namn på kåken varda fastnagladt
■och han sedan afsändas till Marstrand, att ther i all sin tid
i häkte förblifva, utan att under något pardons-placat kunna
begripas, skolandes han äfven i alla städer, hvarigenom han
kommer att föras, stå en tima med halsjern vid en påhle.
Sorn sielfva domen närmare utvisar, hvaraf en afskrift finnes
ibland allegaterne till detta protocoll.
Hr Magnus Schechta holt före, det hade Commission
tillika med Secrete Utskottet ålegat att referera saken till
Riksens Ständers plena, innan de afkunnat domen. Nu vore
det så dags efteråt.
Hr Lillienberg påminte, att den upläste domen allenast
ad notitiam blifvit Riksens Ständers plena communicerad.
Hr Magnus Schechta svarade, att man just derföre
hade så mycket mera orsak att tacka Commission, som behagar
lemna R. och A. med de andre Stånden del af en sak, hvilken
hela staden allaredan är bekant. Men som det af Springer
begångne brott finnes vara ganska groft, i det han efter domens
klara innehåld på ett listigt och högst förgripeligit sätt
underminerat vår frihet, giordt rikets grundlagar sviktande
och kränkt vår faststälte succession, hvarföre stegel och hiul
för honom ej tyckas nog tillräckelige; så vore Hr Schechta
föranlåten att påstå, det alla acterne i denne saken måtte
komma up och till hela publiquens rättelse blifva tryckte,
på det man måtte fä se, huru konstig anläggning detta varit,
samt de, som deruti finnas delaktige, framhafves till välförtient
straff, om rikets säkerhet och välfärd skall kunna salveras;
ty det vore omöjeligit, att en Springer, som varit så
liten medledamot i riket, ensam kan hafva företagit sig ett
så dristigt verk eller bragt detta så vida som skiedt är.
Hr Löwenhielm sade sig ej annat kunna än prisa den
rättmätiga ifver, som Hr Schechta betygade emot de af Springer
begångne vederstyggelige brott. Gärningen vore i sig sielf
ond och misshagelig, men hade också derföre blifvit ansedd
med sådant straff, som den verkeligen förtienade. Hvad acternes
uphämtande angår, så vore till önskandes, att Hr
Schechta och flere med honom kunde härutinnan blifva tillfredsstälte.
Men omständigheterne dervid äro sådane och saken
af den beskaffenhet, att den, enligit 13 § i Riksdagsordningen,
intet hörer till Riksens Ständers afgiörande. Han kunde ej
108 (Dec. 2.)
Domen öfver
eller finna, hvartill det skulle gagna, ty af domen höres nogsamt,
det Secrete Utskottet intet lagt, som man plägar säga,
fingren emellan och varit för skonsamma; ej eller må man
tro, att, om Secrete Utskottet fädt fast några flera, som med
Springer interesserat i hans gärningar, Secrete Utskottet skulle
hafva lemnat dem onäpste.
Hr Leijon sten tyckte bäst vara att låta bero vid det
som dömdt är. Ingen kunde vara betient med Springers blodsdroppar,
och christeligit vöre jemväl att intet sträcka härndén
för långt.
Hr Gyllenskiepp med flere påstodo deremot, att det icke
tillhördt Secrete Utskottet att mitigera. Hvarföre de aktade
nödigt, thet saken till alla dess omständigheter måtte upgifvas,
på det man måtte få se, hvad mitigantier kan hafva
föranlåtit Secrete Utskottet att giöra den omtalte ändringen i
Commissions dom.
Hr Bromell förenade sig dermed, att Secrete Utskottet
icke hade bordt giöra någon leuteration, utan låta blifva vid
det, som dömt varit, hälst en sådan grof förrädare, om han
blefve vid lifvet, kunde lätteligen en annan gång komma pä
fri fot igen och då söka tillskynda riket ännu större skada.
Hr Nordenfelt instämde jemväl så mycket mera härmed,
som nu sägas kan, att man icke skönt Blackwell, utan slagit
hufvudet af honom, för det han var främmande, men i det
stället lindrat för Springer, efter han var inhemsk.
Hr Hårleman påminte, att ej Secrete Utskottet allena,
utan Commission gemensamt med Secrete Utskottet hade lindrat
straffet för Springer.
Frih. Cronhiort styrkte dertill, att man måtte låta
blifva vid det, som giordt är. Commissions ledamöter hade
efter ed och samvete dömt, och vi kunde nu mera ej befatta
oss dermed.
Hr Börje Philip Schechta uprepade, hurusom han allt
ifrån Riksdagens första början yrkat therpå, att rättaste medlet
till vinna enighet vore att frambringa sakerne i theras
rätta lius och skaffa skälmar sitt välförtienta straff. Af samma
tanka vore han ock ännu, och ålåge thet honom och hvar
riksdagsman, som fädt rikets vård om händer, att så sörja
therföre, att the inför Gud och sine hemmavarande medbroder
thet kunna försvara. Förthenskull och emedan, efter allt utseende,
omöjeligt är, att Springer allena kan hafva företagit
Christopher Springer.
109
sig sådane dierfve och förrädiske anslag utan flere medarbetares
tillhielp; ty vore det högst angelägit att söka fram dem
och tillika se domarenas voteringar, med hvad ömhet de denna
för riket angelägna saken handterat; det kunde ock hända,
att några oskyldige vid denna ransakning blifvit nämde, som
då fingo tillfälle att blifva hörde och sig närmare förklara.
Hr Landtm, förestälte, det ju ingen tvifvel kunde vara,
att then förordnade Commission efter ed och samvete dömt
den skyldige och släpt den frie.
Hr Börje Schechta frågade Hr Lillienberg, om då inga
flere vid undersökningen i Commission blifvit nämde än allena
Springer.
Hr Lillienberg svarade, att alla de, som Commission
funnit några skäl emot, äro blefne upkallade och hörde, så
att Commission med sin undersökning gådt så långt den kunnat
och ingen ting ur akt låtit, af hvad dem efter ed och
instruction ålegat.
Hr Landtm, önskade, att Hr Schechta med de flere
ville lemna denna saken, efter den intet hörer plena till, men
endast borttager tiden för våra öfrige göromål, som äro af
mera vigt och angelägenhet.
Hr Schechta förmente, det lian vore berättigad att efterfråga
denna saken, och att intet något göromål kunde vara
nyttigare för riket än att söka bringa den i sitt fulla lius.
Som detta motsades af åtskillige, de der äfven begärte,
att något annat måtte företagas;
Så förklarade sig Hr Schechta, det han då holle bäst,
att alla undersökningar nu mera på en gång måtte uphäfvas,
efter han såge, det ingen justiee mera voro till.
Häröfver yppades någon häftig rörelse ibland R. o. A.
Och påmintes Hr Sclieehta, det han borde innehålla med
slike förgripelige utlåtelser.
Hr Aleph Anrepp bad, det Hr Schechta måtte lemnäs
att sielf uttyda sine ord; önskade derhos, att en hvar måtte
i akt taga de reglor, som nedre vid gången äro anslagne,
och med varsamhet exprimera sin mening, så ingen får orsak
till att sticknas.
Men som icke dess mindre någon rörelse och oordning
bland R. o. A. contiuuerade,
Så giorde Hr Landtm, en öfvermåttan vacker och bevekelig
föreställning, huru angelägit thet är, att R. o. A. med
110 (Dee. 2.) Nordencrantz’ memorial om Schebo bruk.
saktmodighet och ordning öfverlägga sakerne, lemna bort ali
häftighet och i synnerhet vakta sig för sådane expressioner,
som kunna gifva anledning till missnöje och osämja. Hvilket
han trodde sig vara försäkrad, att Hr Schechta ingalunda
velat åstadkomma, när honom det ena ordet i hastighet
undfallit.
Hr Schechta beklagade, thet thess mening efter ordens
lydelse värre blifvit tagen, än den i sig sielf varit. Han hade
tyckt rätt så godt, att alla Commissioner på en gång måtte
uphäfvas, efter man ändå ej kunde få sanningen fram och
justicen i sitt lopp mot dem, som förtient att med straff
blifva ansedde.
Härmed saktades den hos R. o. A. upkomne rörelsen.
Då R. o. A. sig förenade, att ingen vid säte[s] och stämmas
förlust skall hindra sakerne, utan lemna Hr Landtm.
att föredraga dem i den ordning, som han finner bäst och
nyttigast.
Uplästes Commercierådets Anders Nordencrantzes ingifne
memorial, hvarjemte han bilagt ett Kongl. Bergs-Collegii
Extractum Protocolli af den 3 sidstledne Februarii, som äfven
uplästes, och hvarmed han vill bestyrka, att han är en ibland
them, som inom 1741 års slut, eller then tid, som säges vara
föreskrefven uti 1740 års förordning, begärt 10 skeppunds tillökning
i smidet för Schebo bruk samt undfått undersökning
therå, så väl som Bergmästarens tillstyrkande; förmälandes
therhos, att han redan 1738, 1739 och 1740 med stor bekostnad
förskaffat sig tlie thertill nödiga requisita, hvilket
undersökningarne af 1738 och 1741 samt thet theruppå år
1741 den 15 December utfärdade privilegium för en ny masugn
skola utvisa; äfven som han ock skall redan uti 6 års
tid varit uti en oqvald besittning af thenna på Kongl, förordningar
grundade rättighet att [o afj 10 skeppunds högre smide
vid Schebo bruk, så att nu ej annat felats än utfärdandet af
Kongl. Bergs-Collegii privilegium, hvilket han altid trodt sig
kunna få, såsom stödiande sig uppå lag och Kongl, förordningar;
alt therföre och som then nya tillernande förordningen,
i anseende till thesse anförde omständigheter, ej torde blifva
tydelig nog; altså anhåller Commercierådet, thet Riksens Ständer
ville lemna Kongl. Bergs-Coliegio fria händer att förfara
med thess privilegii utfärdande efter the förordningar, som
hitintils varit i kraft, och hvarefter han sig uti sin hushåll
-
von Seths memorial. Stångjärnssmidet.
lil
ning rättat, utan att vara underkastad nya onera efter ny
lag, emedan han alla the onera redan undergått, som the
förra förordningarne föreskrifvit, tå Kongl. Bergs-Collegium
på thet nogaste efter berörde förordningar må undersöka, om
han till then begärte tillökningen är berättigad eller ej, och
privilegium therefter utfärda.
R. o. A. biföllo Hr Nordencrantzes i detta mål giorde
ansökning.
Uplästes Hr Gabriel von Seths till Riksens Ständer ingifne
memorial, hvaruti han begär, thet Riksens Ständer
ville, i anseende till anförde vigtiga skäl, låta honom blifva
bibehållen vid the 200 skeppunds öfversmide vid thess bruk
Gothaförs i Jönköpings län, hvarföre han årligen till Cronan
betalt 2 skeppund hammarskatt; äfvenledes begäres, att Riksens
Ständer behagade tillåta honom få tillöka hammarsmidet
vid en annan thess i samma län ägande urgammal hammare,
Norrhammare kallad, med 100 skeppund, hvarförutan hammaren
ej framdeles kan hafva bestånd; giörandes han sig så mycket
större hopp om bifall i thenna thess ansökning, som then är then
första, hvarmed han i all sin tid fallit Riksens Ständer besvärlig.
R. o. A. biföllo Hr von Seths ansökning.
Företogs åter then af Riksens Ständers Bergs-Deputation
projecterade förklaring öfver 1740 års förordning rörande
stångjerns-smidet och flere hushåldningsmål vid jernverken i
riket, hvilken den 5 November sidstledne förehades, men då ej
kom till slut.
Och continuerades med 5:te §, som nu endast återstod
och derföre ånyo uplästes.
Frih. Cronhiort påminte vid denne §, att blåsningarne
ej böra inskränkas, ty derigenom stegras tackjernet; och icke
borde så mycket tackjern få öfverföras till Finland, som
nu sk i er.
Hr Örnschiöld gaf vid handen, att brukspatronerne sielfve
funnit nödvändigheten, att blåsningarne måtte inskränkas.
Hr Nordenfelt intygade, att ganska mycket tackjern
öfverföras till Finland.
Det sades, att sådant skall blifva förekommit igenom ett
särskilt betänkande, sorn redan är ingifvit.
5:te § af den upsatte förklaringen öfver 1740 års förordning
rörande stångjerns-smidet och flere hushåldningsmål
vid jernverken i riket bifölls altså af R. o. A.
112 (Dee. 2.) Undersökningsmetod
Sedan uplästes Bergs-Deputations betänkande af den 27
sidstledne Junii, angående metliode vid undersökningars förrättande
öfver tillärnade nya bergverks- och bruksanläggningar,
hammarflyttningar och tillökning i smidet; berättandes Deputation
therutinnan sig finna onödigt, att the undersökningar,
som redan inkommit till Kongl. Bergs-Collegium, måge gå
tillbaka och nya i stället förrättas, när alla the omständigheter,
som i 12 § uti 1740 års Kongl. Förordning angående
stångjerns-smidet blifvit föreskrefne, äro vederbörligen och
noga i akt tagne och Kongl. Collegium i anledning theraf
pröfvar undersökningen tillräckelig; men är undersökningen i
någon omständighet otillräckelig, bör ny undersökning i the
mål, hvaruti then förra är otillräckelig, förvisas.
Beträffande åter the undersökningar, som för år 1740 äro
håldne, så bör Kongl. Bergs-Collegium pröfva them efter förra
resolutioner; men hvad the undersökningar, som hädanefter
komma att förrättas, angår, så anser Deputation nödigt, att
en omständeligare methode föreskrifves och [af] undersökningsmännen
följes, i hvilket afseende följande föreslås.
Enär undersökningar hädanefter komma att förrättas öfver
någon sökt ny bruksanläggning, hammarflyttning eller högre
smide, hvilket på then sökandes omkostnad ankommer; så bör,
efter föregången kundgörelse uti församlingarne omkring byggningsstället
eller verket, Bergmästaren med 3 å 4 af häradsnämden
på landet, men bergsnämden uti bergslagen, förrätta
undersökningen, hvarvid ej allena ägaren, som söker bruksanläggningen,
flyttningen eller tillökningen i smidet, måste
höras, utan ock the närmast boende bruksägarne och nästgräntsande
skogsägare, ther egne skogar upgifvas. Vattudrägten
bör tagas i skärskådande och skogarne öfverfaras.
Uträkningen på koltillgången bör på thet sättet författas, att
Bergmästaren och undersökningsmännen, tå the förenämde äro
tillstädes, geometrice uträkna rymden och innehållet af then
upgifne tractens bärande mark samt, till utforskande af skogens
växtelighet, låter här och ther på flere ställen, efter
markens beskaffenhet, fälla åtskillige kolföre träd och så väl
af saflederne som jordmonens art och godhet utröna, hvad ålder
skogen behöfver att blifva till kolning dugelig, samt i anledning
theraf göra förslag på hvad kolning kan åstadkommas, med
skogens bestånd i längden. Är then uppgifne skogen bruksägarnes
frälse- eller skatteegendom, så bör han vid undersök
-
vid nya bruksanläggningar. Åkerhielms afsked. 113
ningen nödvändigt framte rigtige chartor, hvarpå skogens råoch
skiljemärken stå anteknade, på thet thess innehåll må
rätteligen finnas; men skulle then upgifne skogen icke vara
hans egen, utan blott till kolfång therifrån af någon annan
uplåten, så bör, i brist af chartor, Landtmätaren göra Bergmästaren
biträde till riktigt utrönande af skogens vidd och
begrepp. Sedan koluträkningen på thenna grund blifvit giord
och anteknad, jemte hvad af the närvarande blifvit påmint;
så bör förrättningen ej allenast underskrifvas af undersökningsmännen,
utan ock af bruksegarne och thervid hörde bruksegare
och grannar, som betyga, att the intet vidare, än hvad
anfördt är, hafva att påminna. Skulle ock vid thesse undersökningar
några påminnelser göras utaf städernes eller bergslagernes
fullmäktige, så bör ock sådant i protocollet intagas,
hvilket för them bör upläsas och på förbemälte sätt af them
underskrifvas; hållandes Deputation nödigt, att thenne methode
vid alla undersökningar om bergverk i akt tagas må,
samt föregående föreslagne förordnande till allmän efterrättelse
tryckas och kundgöras. Hvilket alt Deputation dock
till Riksens Ständers egit godtfinnande hemställer.
Åtskillige af R. o. A. begärte väl, att det upläste betänkandet
måtte lemnäs på bordet till en annan dag. Men
som the sig omsider härifrån begåfvo, så blef thet uppå Hr
Landtm:ns giorde frågan bifallit.
Sedan uplästes till justering den resolution, som kommer
att skrifvas på Secrete Utskottets i går förehafde Extractum
Protocolli af den 26 sidstledne Novembris, innehållande en förklaring
öfver Secrete Utskottets förra afgifne Extractum Protocolli
under den 15 Julii, angående någre skadelige stämplingar
emot riket, som blifvit för Secrete Utskottet uptäckte;
hvilken resolution af R. o. A. gillades, så lydande:
R. o. A. finna nödigt, att äfven tiletta Secrete Utskottets
Extractum Protocolli må genom trycket allmänt göras.
Vidare uplästes å nyo för R. o. A. voterings-inslrumentet,
som visar huru den i går håldne voteringen utfallit.
Och derpå justerades resolution, som till följe af samma
votering kommer att skrifvas på Secrete Utskottets Extractum
Protocolli angående Herr Riksrådet och Öfverste Marskalken
Baron Akerliielms sökte afsked, så lydande:
Bifölls att Hr Riksrådet och Öfverste Marskalken Åkerhielm
enligit thess begäran afsked beviljas, men utan någon pension.
Adelns Protokoll. {XVII.) 1746—1747. lil. 8
114 (Dec. 2.) Ridderschiöld, Nyholm, Hasselquist.
Uplästes Hr Hindrich Ridderschiölds till Riksens Ständer
ingifne memorial, them ti han anmäler thet olyckeliga
accord, han skall träffat med Lieutenant Wyckström vid Calmare
regimente, hvarigenom han icke allenast förlorat sin
befordran, utan ock hela accordsumman af 6,000 dal. kmt.;
anhållandes sluteligen, att Riksens Ständer ville hos Hans
Maj:t honom reconnnendera till Fendriks caractere.
R. o. A. updrogo Hr Landtm, att hos Hans Kongl.
Maj:t å R. o. A:ns vägnar i underdånighet reconnnendera Hr
Ridderschiöld till någon anständig befordran. Men funno betänkeligit
att emot deras förra beslut lemna honom någon påskrift
och dermed få vända sig till de andre Stånden, emedan
de deraf torde taga sig anledning att åter begynna med
tiensters bortgifvande eller recommendationer dertill.
Anmältes Fabriqueurens Johan Nyholms till Riksens Ständer
ingifne memorial, therutinnan han anhåller, att Riksens
Ständer täcktes förunna honom privilegium på ett lotteries
inrättande af 20,000 lotter, utan nieter, till thess år 1742 härstädes
inrättade spetsknöpple-scholas vidare updrifvande, som
han för medellöshet och flere olägenheter måst nedlägga, utfästandes
sig tlieremot att, så snart privilegium på lotteriet
erhålles, icke allenast genast företaga thenna knöppleschola
och med all flit fortdrifva, utan ock låta upöfva alla the thertill
böjelige ämnen, som theruti åstunda blifva underviste,
thet vare sig af hvad stånd thet vara må, och sådant för ingen
annan vedergällning än then tillflytande avancen, när lotteriet
är completteradt och dragit.
Som de andre 3:ne respective Stånden redan hade lemnat
theras bifall till thenna Fabriqueuren Nyholms ansökning,
så bifölls thensamma jemväl af R. o. A.
Sluteligen anmältes Studenten Hasselquists ödmiuka memorial
och ansökning om någon resehielp till dess föresatte
resa till det förlofvade landet. Öfver hvilken ansökning the
andre 3:ne respective Stånden jemväl redan sig hade yttrat
och then till Secrete Utskottet remitterat, hvarmed R. o. A.
instämde.
Och skildes derpå åt klockan half try.
Borgareståndets besvär.
115
Den 3 December.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen,
Företogs åter det Lojliga Borgareståndets besvär, och uplästes
nu lika som förra gången R. o. A:ns Deputerades anmärkningar
vid hvarje §.
Continuerades med 13:de §, angående moderation uti
then genom Kongl, brefvet af den 26 November 1734 påbudne
passagerare-afgiften. Hvilken § bifölls af R. o. A.
18:de §, angående tolag af confiscerade varor, på hvad
ställe sådane confiscerade varor böra förauctioneras; att beslagarne
samma dag eller dagen efter, sedan confiscation skedt,
lagligen instämmer saken, samt ändteligen om confiscerade varors
lyftande emot borgen, och hvad vid theras borgen bör i akt
tagas. Denne § bifölls af R. o. A. med den ändring, att Cronan
hvarken nu eller framdeles kan bindas till att låta förauctionera
det confiscerade godset på städernes ordinarie auctionscamrar,
emedan hvad städerne således tillflöte, vore en afsaknad
för Cronan uti dess indrägt.
40:de §, angående att Kongl. Commercie-Collegium må
påminna inrikes glasbruks-ägarne att tillräckeligen låta tillverka
nödigt fensterglas af alla sorter, och att samma vahra
nu som förr må få införas, dock utan förminskning i the
vanlige tullafgifterne. §:n bifölls af R. o. A., såsom den var
projecterad.
43:dje §, angående tullafgiftens upbärande på thet föreslagne
sättet för pot-, luttrad- och spisaska, och att ingen
restitution kan tillåtas af hvad för mycket tillförene kan vara
i tullportarne upburit af berörde vahra. Bifölls af R. o. A.,
allenast att §:n inrättas kortare.
58:de §, angående 2:ne båkars inrättande, then ena vid
nya och then andra vid Ledsunds inloppet i Ålands-skären, för
the seglande så väl till Gefle och Norrland som till och ifrån
Finland. Innehållet af denne § bifölls af R. o. A.; dock
tycktes lämpeligare, att en särskilt underdånig expedition härom
till Kongl. Maj:t afgå måtte.
62:dra §, angående fästningsbryggor, hvilka, när the tiena
till communication fästningsverken emellan, böra af Cronan
116 (Dec. 3.) Malmö fästningsbryggor.
underhållas, men tlie, som brukas till allmänna farten, af städernes
invånare och privatis på landet, sedan tlie en gång på
Cronans bekostnad blifvit upbygde.
Härvid uplästes Borgmästaren och riksdagsfullmäktigens
ifrån Malmö Anthon Borgs memorial, hvaruti han vid föregående
§ påminner, thet Malmö fästningsbryggor äro 7 till antalet,
och att, ehuru the samma väl kunna vara nödige för
the in- och utkommande och således tyckes tiena till en allmän
fart, äro the dock alla therjemte communications-bryggor,
så att ingen, utan att betiena sig af them, kan komma till
utanverken af sielfva fästningen, hvilket alt förr thetta skall
vara upgifvit till Kongl. Krigs-Collegium. Hvarpå Landshöfdingen
Baron Siöblad, uppå välbemälte Kongl. Collegii befallning,
haft med Adels-, Preste- och Bondestånden samt Magistraten
sammanträde till öfverläggande, på hvad sätt med
thesse bryggor, som gå öfver dubbla grafvar, och till hvilkas
underhållande anseenligit årligen fordras, skulle framdeles förhållas,
men hvilka dock icke kunnat sig thertill begifva, utan
sine besvär vid nu varande Riksdag theremot upgifvit. Och
som Malmös fästningsbryggor nu äro l:o) anlagde öfver dubbla
grafvar och således oumgängelige för fästningen skull, hafvande
i thy 2:o) communication med alla utanverken uti fästningen
och fölgakteligen i anseende thertill böra underhållas af Cronan
och fortifications-medlen efter vanligheten. 3:o) är Malmö
stad genom Kongl. Resolutioner af den 30 Junii 1719 och 20
Januarii 1724 befriad för alla fästningsbryggors underhållande,
som ock staden 4:o) ifrån fästningens första fundation aldrig
blifvit betungad mod några bryggors vid magt hållande utom
the 6 stycken, som staden och borgerskapet utom fästningeu
och på stadsens gebiet liggande, efter lag äro skyldige att underhålla,
så att 1677 års Kongl. Resolution, som till grund
nästledne års Riksdag blifvit tagen, intet tyckes kunna nu
och så långt efteråt appliceras till fästningsbryggorne uti
Malmö, som alla, undantagande strandbryggan, äro uti communication
med sielfva utanverken samt således Cronan förbehållne
och af lika beskaffenhet med them, som Kongl. Majit
och Cronan uti Giötheborg underhåller; altså hemställer riksdagsfullmägtigen
Borg till Borgareståndets öfvervägande alt
sådant, med förmodan, att Ståndet icke allenast finnér billigt
att befria staden och länet ifrån thesse Cronans fästningsbryggors
underhållande, som uti annor händelse utan hela borger
-
Borgareståndets besvär.
117
skåpets undergång icke kan skie, utan ock låta thetta thess
memorial commun i ceras the öfrige respective Stånden till benägit
bifall, hvarom han gior sig förvissad.
R. o. A. höllö före, att ofvannämde 62 § af Borgareståndets,
så väl som 12 § af R. o. A:ns besvär, hvilken rörer
samma mål, kunde slutas ur allmänna besvären och tillika
med Borgmästaren Borgs nu upläste memorial hänskiutas till
Kongl. Majit med underdånig anhållan, att Kongl. Majit täcktes
i nåder detta mål afgiöra.
4:de §, hvaruti Borgareståndet anhåller, att Kongl. Förordningen
af den 10 Januarii 1746 om ekeskogarnes befredande
må närmare skärskådas och lämpas therhän, att skeppsbyggerierne
icke måge lida något hinder vid bygningsverkets fordersamma
anskaffande med mera.
Bifölls af R. o. A., allenast att §:n inrättas kortare in
praemissis, och att i stället för ordet närmare sattes framdeles.
7:de §, angående utrikes tobaksbladers införsel, theras
planterande här i landet, samt att förbudet och författningarne
emot både utrikes spunnen tobacs införsel och flere spinneriers
inrättande böra blifva ståndande. Bifölls.
Side §, angående Carolin-lagets lindring till något visst
och skälig procent för städerne i gemen. Bifölls af R. o. A.,
med den tilläggning, att näst efter orden Carolin-laget tillägges:
i anseende till tullen.
9:de §, angående vågars och tullkappors vid qvarnarne
både i städerne och å landet inrättande efter Kongl. Resolu
tionerne
på Allmogens besvär 1723 och 1739, 53 och 45 §§,
samt penningars utsättjande i stället för tullkappan, hvilket
senare afslås.
Bifölls af R. o. A.
14:de §, angående lindring uti utlagorne för handtverkarnes
lärogossar. Bifölls.
Herr Baron och Landtm, gick neder i Secrete Utskottet,
som nu äfven var tillhopa; och trädde uti Hr Baron och
Landtmins ställe grefve Brahe till bordet att föra klubban.
15:de §, att skeppsrederierne hädanefter ej måge besväras
att årligen uttaga frihetsbref på svenska fartyg, utan allenast
ta, när nya redare tillkomma.
Men som Borgareståndet sedermera under den 1 Julii sidstledne
sig härutinnan på thet sättet begifvit, att frihetsbrefven
pa fartyg, sorn gå utrikes, måge ännu och tills vidare årligen
118 (Dec. 3.) Borgareståndets besvär.
uttagas, med vilkor att Commerce-Collegium ovedersägeligen
på thess bekostnad utan uppehåld till Magistraterne them öfversänder,
och att rederierne ej på något sätt förorsakas mera
kostnad, än 1731 års Resolution på städernes besvär och 7:de
§ utsätter; så biföllo R. o. A. att resolution på denne §
inrättas efter det Loth Borgareståndets egit begifvande.
16:de §, angående att the öfrige stapel städer ne proportionaliter
böra vara delaktige uti then år 1743 af Ryssland
betingade tullfriheten, så väl som Stockholm. Bifölls.
26:te §, att Magistraterne och städernes upbördsbetiente
böra efter förra vanligheten besörja om infordrandet och redogörandet
för Cronans utlagor af Slotts-, Artillerie-, Fortifications-
och Garnizons-staterne; dock att vederbörande cheffer
och befälhafvare riktigt upgifva personerne och vid ansvar
befordra utbetalningen. Bifölls af R. o. A.
41:sta §, att stora siötullen bör nu som förr erläggas för thet
till utrikes orter utskeppande dubbelt öl. Bifölls af R. o. A.; dock
att § slutes med de orden: vorden erlagd, och det öfrige går ut.
47:de §, angående att stapelstäderne måge återfå vägareoch
stämpelpenningarne af utrikes ifrån inkommande våg- och
stämpelbare varor. Bifölls, allenast den understrukne meningen
ifrån orden: göra någon prwtension går ut, intill slutmeningen,
som handlar om vägarepenningar.
50:de §, angående nederlags-frihet på viner på 3:ne år,
hvilket är vordet afslagit. Bifölls af R. o. A.
53:dje §, angående att utrikes ifrån inkomne rudimaterier,
som på nederlag uplagde äro, måge få utskeppas för 1/s
dels procents recognition allena. Bifölls, att 6 procent bör
derföre erläggas.
59:de §, angående proportionerlig tull af större och mindre
hö-, halm- och vedlass, hvilket finnes betänkeligit att beviljas
och fördenskull jemväl af R. o. A. afslogs.
61:sta §, angående att jernbruken ej må lemnäs tillstånd
att inrättas eller flyttas närmare till städerne i Vesternorrland,
emedan genom kolning trähandelen eljest skulle minskas, ther
then likväl nu för tiden mera gagnar riket än jernbruken.
Hvarföre bruksägarne borde åligga att i stället för jernbruken
inrätta nödige factorier till stångjernets uparbetande.
Thenne § bifölls på thet sättet, att i anledning af BergsDeputations
betänkande näst efter the orden: måge få flyttas
Presteståndets besvär.
119
införes: så nära till städerne i Vesternorrland, att the uti
theras etc.
Dessutan fants nödigt, att vid slutet af denne § måtte
åberopas den af Riksens Ständer nu till fastställande nya förordningen,
huru förhållas skall med nya jernverks anläggande
eller de gamlas flyttande.
Häruppå företogs de inkomne §§ af Presteståndets allmänna
besvär.
2:dra §, angående Sön-, Högtids- och Bönedagars tillbörliga
helgande. Bifölls af R. o. A.
3:dje §, om biblars och handböckers på finska språket
upläggande med kyrkornes proportionerliga förlag efter förmögenhet,
och att samma förskotter sedermera af inflytande medel
vid försälgningen åter betalas till kyrkorne. Bifölls af
R. o. A.
4:de §, att vederbörande domare i sine domslut i the mål,
hvarest kyrkoplikt har rum, sådant införa måge. Bifölls.
5:te §, angående Presterskapets anhållan, att kyrkorne
måge blifva bibehållne vid then andel af böter för eder och
sabbaths-brott, som 1687 års stadga innehåller. Bifölls, så att
ingen ändring kan tillåtas uti hvad sedermera genom allmänna
lagen af år 1734 härom blifvit förordnat.
7:de §, beträffande then förbättring i lön och underhåld,
som blifvit sökt för scholae-betiente och i synnerhet hörare.
Bifölls.
ll:te §, att vederbörande domare noga måtte pröfva, huruvida
vid ägotvister the gamla geometriske chartor öfver prestebolen,
som till följe af Landtmätare-instruction af år 1725 ej
blifvit vid tingen upviste och af domaren påskrefne, kunna
vara pålitelige. Bifölls af R. o. A.
Sedan uplästes Electorernes i går giorde val af ledamöter
till den förordnade Commission öfver Borgmästaren Kyronius
och thet emot honom angifne mål.
Vidare upplästes Presteståndets Extractum Protocolli af
den 20 nästledne Novembris månad, hvaruti anföres, thet Ståndet
i anledning af Capitain Ehrenborgs memorial bifaller, att
indelningshafvarne böra till godo niuta 1684 års reglemente och
1685 års förklaring, så att upbördssättet för indelningen återställes
i thet stånd, hvaruti thet vid första inrättningen satt
blifvit, hvilket ock är enligit med Militise-Deputations betänkande,
såsom ock att the missbruk, som härvid förelupit, böra
120 (Dec. 3.) Om uppbördssättet för
i följe af berörde reglemente och thess förklaring förekommas,
i så måtto nemligen:
l:mo Ehuruväl 3 § uti 1685 års förklaring öfver reglementet
förbiuder missväxts-syner på åkren och therjemte förmår,
att thet kan och bör skattas för ett visst prof af missväxt
och dyr tid hos crono-bonden, när han biuder 9 dal.
knnt tunnan, hvarmed indelningshafvaren skall vara nögd; så
finner likväl Presteståndet, i anseende till thenna tidsens omständigheter,
att intet visst pris på spannemål i dyr tid utsättias
kan, utan att missväxts-syner äro oumgängelige; men
som thervid åtskillige missbruk icke allenast af indelningshafvarne,
utan ock af cronobetienterne föröfvas pläga; ty bör i
anledning af the uti memorialet åberopade förordningar tydeligen
stadgas, att missväxts-synen skall förrättas af 2:ne goda
män, nemligen nämde- eller sexmän, och thet i läns- eller
fierdingsmäns närvaro å Cronones vägnar, och på indelte hemman
i räntetagarens eller thess fullmäktiges närvaro. Tåskall
missväxten landtmannen till godo beräknas, och efter som enthera
höst- eller våhrsädet, eller bägge tillika, till största delen
är svagt och icke fullrepadt, antingen hela afraden få lösas
med 5 dal. sint tunnan, eller thet sädet, som till största
delen slagit felt; dock kommer crono-tionden icke att begripas
under sådane missväxts-syner, utan utgöres in natura, antingen
efter räkning eller proftröskning eller efter en till goda
och onda år lämpad tionde-sättning eller efter öfverenskommelse.
2:o) Hvad i memorialet är anfördt af reglementet och
thess förklaring samt andre Kongl. Förordningar om afradsspannemålens
afförsel, thet bör alt efterlefvas, hvartill bör läggas,
att icke allenast spannemålen utan ock the andre i 1735
års faststälte markegång utnämde och så kallade hufvudräntor
och indelte persedlar böra antingen lösas efter årlig markegång
eller i rättan tid commenderas, alt på en ort inom lagsagun,
till bostället eller annorstädes, på thet landtmannen
med många förslor ej må betungas, såsom ock stadgat är i
1685 års förklarings § 2.
3:o) Giästning hos räntegifvaren är förbuden i 1685 års
förklaring § 6, som till obrottslig rättelse lända bör.
4:o) Indelte och oindelte hemman böra icke betungas med
flere och andra dagsverken än theras jordeboks- och andra
dagsverken, som the äro skattlagde till och stå i Cronones
jordebok, aldeles som förordnat är i Kongl. Maj:ts bref till
indelningar och missbruk därvid.
121
Cammar-Collegium den 24 Januarii 1744; ther dagsverken utgöras
in natura, böra the anordnas för hvart hemman, alt på
ett eller högst två ställen, och för the närmaste hemman på
cronoängar; men eljest när bonden blir bådad, bör han få
göra ifrån sig några dagsverken å rad och ej hemvisas, ehvad
väderlek thet ock vara må.
5:o) Till följe af the i memorialet alligerade §§, så af
reglement[et]s förklaring som andre Kongl. Förordningar, böra
Hrr Landshöfdingarne till hvarje års markegång taga ett medium
af the inom länet belägne städers Thomasmässo-markegång,
hvarvid the närvarande af respective Stånden böra tillse,
att intet missbruk sker.
6:o) Som på en och annan ort thet missbruk sig yppat,
att ett lass ved, som står i jordeboksränta!: efter cronovärdering
till 4 öre smt, blifvit förvandladt till 8, ja 12-dubbel förhögning;
ty bör öfver alt i akt tagas, att ett lass ved ej annorledes
beräknas än för tallved. Så bör ock byggnings-hielpen
eller vinter-körslen i the orter, ther förvandling therå är,
ej högre förvandlas än till alterum tantum, och thet i förmågo
af Kongl. Resolutionen den 11 Aprilis 1689.
7:o) Till följe af Kongl. Cammar-Collegii och CammarRevisionens
universale af den 10 Novembris 1735 böra the sä
kallade hufvudräntor af Cronones behållne hemman utgå efter
årlig markegång, eller ock, om the behöfvas, in natura; men
the öfrige ränte-persedlar, både i jordeboks- och mantaisräntan,
ehvad namn the hafva kunna, skola betalas med penningar,
efter then år 1735 af Hans Kongl. Majit faststälte markegång;
förklarandes Presteståndet thess mening och slut altså vara,
att med indelte och oindelte räntor bör förhållas, som nu förmält
är, och att upbörden therefter sker för innevarande år
1747 och alt framgent.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Föredrogs Secrete Handels- och Manufactur-Deputationens
betänkande af den 15 sidstledne Augusti, hvarutinnan
förmäles, att Commercerådet och Borgmästaren Thomas Plomgren
dit ingifvit ett project till reglemente för coopvaerdieskeppare
och skeppsfolk, hvilket Deputation icke allenast sielf
noga skall hafva igenomsedt, utan ock theröfver inhämtat
Kongl. Commerce-Collegii utlåtande; beskrifvandes Deputation
the förmoner, hvilka riket och thet allmänna medelst samma
reglemente tillflyta, med förmälan therhos, att ej något tienli
-
122 (Dec. 3.) Reglemente för kofierdi
gare
medel månde vara att vinna ändamålet än besagde reglemente
för coopvaerdie-skeppare och skeppsfolk, och hvarigenom
then skada, hvilken bristen af hälsosamma författningar i thetta
mål riket redan tillskyndat, kan afvärjas, bestående theruti, att
folket, för anförde och hitintils mer än ofta sig yppade skäl och
omständigheter, reser utrikes och ther antaga tienst både till
örlogs och coopvaerdie, i then försäkran att vid påkommande
siukdom och olyckor eller åldrens orkeslöshet hafva sin nödtorftiga
bärgning och lifsuppehälle; hvarföre Deputation förmodar,
att then föreslagne inrättning af ett coopvaerdie-siömanshus,
jemte flere förmoner, skola hafva den verkan, att icke
allenast lusten hos svenske siöfarande att begifva sig i främmande
tienst försvinner, utan också the, som vistas utom lands,
skola efter handen flytta tillbaka; giörandes Deputation sig
försäkrad om Riksens Ständers bifall till the hälsosamma författningar,
som i projectreglementet äro föreslagne och grunda
sig på billigheten samt alla välbestälte regerings-exempel; i
anseende hvartill Riksens Ständer torde tillstyrka Hans Maj:t
att under thess höga namn låta samma reglemente utfärda.
Och på thet hvar och en svensk siöfarande, så in- som utomlands,
må blifva therom underrättad, så finner Deputation ganska
nödvändigt, att icke allenast på hvarje svenskt fartyg må
finnas ett eller flere exemplar theraf, utan också reglementet
öfversättias på allehanda främmande språk och öfverskickas till
våre utrikes vistande Ministrer, Consuler, Agenter och Commissarier,
som böra draga försorg om thess kundgiörelse utomlands.
Therefter uplästes berörde reglemente, bestående af VII
articlar med sine §§, och innehåller hvarje articul och §,
som härefter i kort begrep följer, tillika med the anmärkningar
Borgareståndet thervid giordt uti aflåtit Extracto Protocolli
under den 14 Octobris sidstledne.
Art. 1. Om siöfolk i gemen. 1 § handlar om tro
och
huldhetsedens afläggande uti Stockholms stads HandelsCollegio,
och uti the andre stapelstäder inför Magistraten,
när en svensk undersåte först antager tienst på coopvaerdieskiepp,
så vida the äro till laga ålder komne.
2 § tillsäger sådane edbundne coopvaerdie-män samt
lärogossar, som ej hunnit till then ålder, att the kunna aflägga
berörde tro- och huldhetsed, all Kongl, hägn och beskydd samt
att få niuta alla the förmoner och friheter till godo, som Sveriges
lagar tillstädja.
skeppare och sjöfolk.
123
3 § förordnar, att Handels-Collegium i Stockholm och
Magistraterne uti stapelstäderne böra hvarje tredie månad, så
länge siöfarten påstår, till Kongl. Commerce-Collegium ingifva
behörigen inrättade förteckningar både på thet svenska siöfolk,
som rest utrikes, så väl som the thar ifrån utrikes orter hemkomma,
hvilka förteckningar Kongl. Commerce-Collegium sedan
tillställer thet i Stockholm nu till upprättande Coopvaerdiesiömanshuset.
Art. 2. Om lärogossar eller så kallade prentecis. 1 §
tillåter svenska coopvaerdie-skeppare att antaga lärogossar af
svensk ungdom till 1/<t del besättning, om så pröfvas.
2 § dicterar, att lärogossar böra inskrifvas hos Watterschouten
uti Stockholm och antecknas hos Magistraterne i stapelstäder,
hvarom Siömanshuset sedan får underrättelse; skolandes
sedan samma lärogossar uti 7 års tid tiena hos the
skeppare, som them antagit, therest icke skepparen imedlertid
dör, och hafva the ej annat under samma tid att pretendera
än kläder och föda.
3 § förbiuder att bortlocka sådana lärogossar vid 100
dal. smts vite.
4 § befriar them ifrån värfning och prässning samt lofvar
them lika förmoner och friheter, som skeppsfolket i gemen
förunnas.
Art. 3. Om skeppsfolkets plikt och skyldighet. 1 § beskrifver,
hvaruti skeppsfolkets plikt och skyldighet består, sedan
the äro på ett coopvaerdie-skepp antagne.
2 § förelägger alla siömän att inom ett dygn, efter thet
han blifvit antagen, vara om bord. I annor händelse pliktar
en officerare 6 dal. smt och en gemen hälften theraf. Samma
plikt är ock utsatt för then, som går af skeppet utom skepparens
minne eller tillstånd; stående i skepparens fria val, om han
vill hafva en sådan uti sin tienst, eller ock skall han icke
thess mindre vara skyldig att genast angifva then försummelige
och gensträfvige i Stockholm hos Watterschauten och uti the
andre stapelstäderne hos vederbörande domare, vider bot 9
dal. smt.
3 § påbiuder, att then, som icke godvilligt förblifver uti
sin lagstadda tienst, skall återbetala alt, thet han af skepparen
ifrån första dagen niutit, samt thessutan böta halfparten
af then tingade hyran, om han för viss hyra är antagen, eller ock
2 månaders lega, om han förhyrt sig månadstals, och icke thess
124 (Dec. B.) Reglemente för kofferdi
-
mindre förblifva i tiensten, om skepparen honom vill behålla.
Then åter, som antager annan tienst, innan then förra uphördt,
skall hafva förverkat fierdedelen af sin förra tiensts lön, eller
en half månads hyra, ther han varit tingad månadstals, och
skall jemväl then senare tiensten vara ogill samt han skyldig
att qvarblifva hos then skeppare, som honom först tingat och
städjat; dock om någon skepps-betient får sielf skepp att vara
skeppare på, eller ock han gifter sig, skall han tå blifva fri och
ledig ur sin antagna tienst, allenast han gifver skepparen therom
tidig underrättelse och återställer hvad han af honom har
upburit.
Vid de orden: först tingat och städjat, hade Borgareståndet
uti ofvan omtalte thess Extractum Protocolli giordt följande
tilläggning: men then siöman, som under påstående resa utomlands
vägrar att förblifva uti sin antagne tienst och thymedelst
hindrar skepparen ifrån fraktslut utrikes orter emellan
samt således i förtid och emot rederiets vilja och nytta forcerar
skepparen att gå hein, skall icke allenast mista sin återstående
hyra eller månadspenningar, utan ock vid hemkomsten
therföre ställas till ansvar, upfylla skadan och straffas med
spö eller vatn och bröd efter omständigheterne.
Åtskillige af R. o. A. höllö väl betänkeligit att utsättia något
stratf af spö eller fängelse, utan i det stället löna och betala
dem bättre, samt att skepparne varsammare omgås med folket.
Dock bifölls Borgareståndets tilläggning.
4:de § utsätter, huru med then förfaras skall, som antingen
inom riket eller utom lands förrymmer ifrån skeppet, samt
hvad straff han undergå skall, om han ertappas, och hvarom
icke han ertappas, skall all hans egendom vara förbruten under
Coopvaerdie-siömanshuset; men therest en sådan inom natt
och år ångrar sig och villigt anger sig hos vederbörande inom
eller utom lands, så skall det ankomma på Hans Maj:ts ompröfvande,
huruvida han må undgå straffet.
5:te § förbiuder alt dobbel inom eller utom skepp under
resan samt all annan försummelse och eldens vårdslösande på
något ställe uti skeppet, jemväl utan skepparens tillstånd lossa
skeppsbåt eller esping, bruka svordom eller oqvädes-ord, mindre
slå eller sarga hvarandra, vider bot och straff, som Siölagen
föreskrifver. Vidare stadgas att skepparen skäligen får näpsa
sitt skeppsfolk, men folket åter får ej bära händer på honom
eller then han satt i sitt ställe. Then som thet gör, dömes
skeppare och sjöfolk.
125
efter lag. Näst thesse sidsta orden, håller Borgareståndet före
följande mening böra inflyta:
15 Cap Missgärnings-balken. Sorn icke eller then skeppare,
hvilken oskäligen handterar sitt skeppsfolk eller underhafvande
betiente, skall undgå lagligt tilltal och vederbörligit
straff.
Denne Borgareståndets tilläggning bifölls af R. o. A.
6 § förmår och innehåller, att all yppande tvist af värde
emellan skeppare och skeppsfolk, eller ock the sednare emellan,
bör ej instämmas å någon främmande ort, ther annan Öfverhet
är, utan bör med käromålet innehållas, till thess the
komma någorstädes under Sveriges krona, emot böter af hela
sin återstående lego, och varde then främmande domarens dom
ogild och kraftlös; dock tillstädjer thenna § skepparne att på
utrikes orter söka vederbörande Öfverhets och befallningshafvandes
embetes handräckning att bringa the ohörsamme och
gensträfvoge af besättningen till lydna, om ej annars ske kan.
7 § förbiuder alla högre och lägre coopvaerdie-siömän att
ombyta sitt namn vid 20 dal. smts böter till Coopvaerdie-siömanshuset;
skier skada therigenom, straffas efter allmänna
lagen.
Art. 4. Om skeppare och styrmän. 1 § stadgar, att alla
the, som vilja föra svenska skepp och fartyg till utrikes orter
såsom skeppare, böra uti någon rikets stapelstad vunnit burskap
och aflagt theras borgare- och trohetsed.
2 § innehåller, hvaruti en skeppares skyldighet består, vider
ansvar, bot och straff, som lag förmår, om någon skada
igenom haus förvållande timar; ställandes han sig till efterlefnad
rikets lagar och förordningar angående siöfart samt äfven
tillhåller sina underhafvande thertill.
3 § handlar om, huru skepparne böra, innan någon utrikes
resa sker, inställa sig tillika med theras skeppsfolk i Stockholm
uti Handels-Collegio, och i the andre stapelstäderne inför
Magistraterne, och låta antekna hvars och ens namn med
mera, hvarå the sedan böra undfå bevis; skolande skepparne
förut här i Stockholm varit hos Watterschauten och med hvar
och en om thess hyra och lego slutat.
4 § anbefaller skepparne hålla morgon- och aftonböner
samt hålla folket till gudstienstens bivistande och sist så
laga, att folket får försvarlig spis och dryck och the siuka
vederbörligen skiötte.
126 (Dec. 3.) Reglemente för kofferdiskeppare.
5 § påbiuder, att skepparne, när the ankommit till någon
utrikes ort, böra jemte skeppsfolket inställa sig hos then ther
varande svenska Ministern, Agenten, Consulen eller ock Commissarien,
hvilka om icke the finnas, tå hos rederiets eller befraktarens
correspondent eller commissionaire, samt upvisa then
i 3 § omförmälte förteckningen jemte passet, med berättelse,
hvad förändringar under resan kunnat skie med besättningen,
kommandes vid afresan ifrån samma ort förteckningen att påskrifvas
med bevitnande om besättningens beskaffenhet. Försumma
skepparne något af thetta, bote 20 dal. smt, fast
ingen skada skie skulle; men bortrymmer en eller flere af besättningen,
bote utom the förenämde 20 dal. ännu 20 dal.
smt för hvarje förrymd karl, af hvilka böter hälften tillfaller
angifvaren och then andra hälften Coopvaerdie-siömanshuset.
6 § innehåller åter, huru skepparne vid hemkomsten till
svenska stapelstäderne böra infinna sig hos vederbörande att
låta upropa och examinera folket och tå giöra besked, hvad
then saknade tagit vägen, och med fullgiltige bevis styrka alla
thervid varande omständigheter; åliggandes skepparen att tå
tillika angifva alla under resan skedde förbrytelser emot 20
dal. smts plikt, ehuru skepparen kunnat brottet eftergifvit.
Vid thenna § har Borgareståndet följande tilläggning:
hafvandes besättningen tå jemväl frihet att angifva the förbrytelser,
som skepparen under varande resa kan hafva begått.
R. o. A. biföllo jämväl thenna Borgareståndets tilläggning.
7 § förbiuder skepparne att utan lagliga skäl, som inför
domaren bör bevisas, vräka någon stadd siöman emot thess
vilja och samtycke; gior han thet, betale till then vräkte
halfva utfäste lönen eller 2 månaders hyra, ther han varit månadstals
tingad, så framt the än i then första hamnen qvar
äro; men äro the ur hamn och till segels gangne, gifve ut hela
lönen eller 4 månaders hyra, förutan the månader, som allaredan
förtiente äro, och svare han thessutan till allan skada,
skepp och gods thymedelst skulle kunna åkomma; dock i the
fall, som Siölagens 5 Cap. Skeppmanna-balken utsätter, förblifver
vid thet, som therstädes stadgas.
Denne med de öfrige föregående §§:ne af hvar och en
articel, bifölls af R. o. A. med thet Lofliga Borgareståndets
tilläggning, på sätt som redan vid hvarje § särskildt är anförd
t.
Riksdagens slut. Bånges balans.
127
Hvarefter med denna saken upsköts, och insläptes efter
skedd anmälan 2:ne Deputerade ifrån Presteståndet. Doctor
Hauswolf förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade,
att Presteståndet befalt dem hos R. o. A. vördsammast anmäla,
att som de 3:ne respective Stånden beslutit, det Riksdagen
den 10 i denne månaden skall slutas, så hade Presteståndet,
på det samma Ständernes fattade conclusum måtte
vinna sin behörige fullbordan, nu hos sig faststält och jemväl
velat anmoda R. o. A. att med dem instämma, det måtte Hr
Landtm, och Talemännen i morgon fara up till Hans Majit
och notificera den utsatte termin samt begära Riksdagens afblåsande.
Gref Brahe svarade, att R. o. A. lära taga detta i öfvervägande
och med första derom aflemna deras utlåtelse till
Högvyrdige Presteståndet, till hvilket han emedlertid bad förmäla
R. o. Arns vänliga hälsning. Afträdde.
Något derefter anmältes jemväl 2:ne Deputerade ifrån
Bondeståndet, hvilka insläptes.
Otto Olofsson ifrån Nerke och Yermeland förde ordet
och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet, gaf tillkänna, att
Bondeståndet äfven beslutit, det Talemännen i morgon måtte i
underdånighet notificera Hans Majit termin till Riksdagens
slut och begära afblåsningen till den 10. Recommenderade sig
för öfrigit i Högloflige R. o. Arns bevågenhet.
Gref Brahe svarade desse Bondeståndets utskickade på
lika sätt som Högvördige Presteståndets, att R. o. A. med
första lära lemna det Ärbara Bondeståndet härom deras utlåtelse.
Afträdde.
Häruppå föredrogs Secreta Handels- och ManufacturDeputationens
berättelse af den 4 nåstledne Novembris, beträffande
Manufactur-contoirets räkenskaper, hvaruti förmäles, att
Deputation till utrönande theraf, huru medlen thervid blifvit
disponerade, utnämt ett Räkenskaps-utskott, som igenomgått
alla till räkenskaperne hörande docuuienter, verificationer och
reverser, hvarom Utskottet till Deputationen ingifvit thess utförliga
berättelse, hvaraf samma nu som vid förra Riksdagarne
måst erfaras, att ej något fullkomligt bokslut funnits, hvilket
afledne Camereraren Bånge, tå han therom blifvit påmint,
altid sagt sig icke kunna göra, så länge hvarken the felande
räkningar ifrån Landscontoiren och Siötulls-camrarne inkommit,
eller ett riktigt bokslut vore giordt af the, som hafva
128 (Dec. S5.) Manufakturkontorets räkenskaper.
räkenskaperne om händer för landsliielpsmedlen in till år
1739, tå manufacturfonden blef inrättad, hvilka räkenskaper
dock uti Manufactur-contoirets hufvudbok borde uptagas enligit
Riksens Ständers författning vid 1741 års Riksdag. Och
sorn Manufactur-contoiret således icke varit i then fullkomliga
redighet, som vederbordt, så berättar Deputation sig upgifvit
sådane medel och utvägar, hvarigenom alla felaktigheter
och oreda måge hädanefter, så mycket möjeligit är, förekommas
och verket sättas i bättre skick och ordning, samt
therjemte fogat then anstalt, att the till fabriqueurer och manufacturister
giorde förskotter måge efter möjeligheten, och så
mycket thet sig utan inrättningarnes ödeläggning göra låter,
åter infordras, hvilket så mycket nödigare vara månde, som
then vid thenna Riksdag beviljade manufacturfonden är hufvudsakeligen
ämnad till andre utgifter än till förskotter och
utlån.
Vidare berättar Deputation sig hafva af Utskottets undersökning
fått någon anledning till misstanka emot Camereraren
Bånge, sorn lemnat räkenskaperne efter sig i mycken oreda och
oriktighet, hvilken misstanka, efter närmare utrönande, sedermera
beklageligen nogsamt blifvit bestyrkt, tå Manufacturcontoiret
inkommit med berättelse om then efter Hånges död
sig yppade balance, hvilket icke nog skall försatt Deputation
uti bekymmer, som therföre anmodat Räkenskaps-utskottet att
om sakens sammanhang giöra sig underrättadt, thet sedan
Riksens Ständer föredraga och tillkänna gifva. Af så väl then
berättelse, Manufactur-contoiret som Utskottet i följe af Deputations
anmodan ingifvit, förmäler Deputation sig inhämtat:
att Manufactur-contoiret straxt efter Hånges död fogat then
anstalt, att the papper och documenter, Hången under thess
sista siukdom till sig hemtagit, blifvit förseglade och till Contoiret
återhämtade i närvaro af Contoirets ombud samt Bångens
broder Commissarien Elias Bånge och Bokhållaren Peter Törngren,
hvilka 2:ne senare Bånge på sitt yttersta skall anmodat
att curatelen för sterbhuset sig åtaga; att Contoiret, sedan
thet vid räkenskapernes närmare öfverseende fått anledning att
befara någon balance, låtit behörigen upteckna Bångens efterlemnade
redbaraste egendom; men sedan papperen blifvit i någon
ordning bragte, har all anledning funnits att tro, att Bången
icke allenast begått mångfaldige oriktigheter uti thess räkenskaper
och haft egennyttige afsigter vid then honom ombetrodde
och Bånges balans.
129
sysslan, utan ock af åtskillige omständigheter kunnat förmodas,
att han, medelst efterskrifvande af Herrar Fullmäktiges namn, genom
assignationer på Banquen tillbragt sig penningar tili enskylt
behof, hvarföre Contoiret ej kunnat undgå att låta sätta
all thess lösa och fasta egendom i qvarstad för Manufacturcontoirets
räkning; och ändteligen, sedan thenna balance bättre
blifvit utrönt, har thet genom the anmärkningar, thess efterträdare
i sysslan giort, blifvit uppenbart, att then samma till
större delen härrörer af the på förberörde sätt sig olofligen tilibragte
medel.
Sedan ger Deputation tillkänna, att man aldrig kunnat
haft skälig anledning att misstro Bånge, emedan han alltid
vist sig nitisk om manufacturernes upkomst, rädt till besparing
af manufacturmedlen samt varit flitig och oförtruten, hvarigenom
han icke allenast vunnit Herrar Fullmägtiges föltroende, utan
ock under så fagert sken föranlåtit Manufactur-Deputation vid
sidsta Riksdag gifva honom ett godt loford för dess beskedelighet,
flit och riktighet skull i förvaltningen af thess ombetrodde
embetssysslor. Och således kan det icke underligit falla,
att, tå ingen varit, som honom misstrodt, han kunnat lönligen
utöfva sitt onda upsåt, som thessutan vid en så ringa betiening
i Contoiret ingen varit, som kunnat behörigen controllera
hans räkenskaper. Beträffande sielfva balancen, så berättar
Deputation, att, så vida inga hufvudböcker äro afslutne, hvarpå
nu likväl dageligen arbetas, kan then med visshet icke upgifvas
vidare, än hvad anmärkningarne gifva uplysning till, efter
hvilka then bestiger sig till en summa af 263,385 dal. 7 5/6
öre smt, hvaremot then af Bånges sterbhus upgifne och sequestrerade
egendomen med utestående fordringar, så vissa som
ovissa, skall utgiöra allenast 164,300 dal. 14 öre smt, så att
bristen, till hvilken ingen tillgång ännu vitterligen finnes, skall
blifva 99,084 dal. 25 5/ö öre d:o mynt.
Nu så vida tvistighet ofelbart upkommer emellan sterbhuset
och thess samtelige creditorer, och emellan Manufacturcontoiret
och private creditorerne, så vill thet af sig sielft
följa, att thenna saken måste af domaren behörigen undersökas
och theröfver efter lag dömas. Men althenstund thenna undersökning
ej kan verkställas, utan att, så mycket till uplysning
i saken behöfves, hafva tillgång till Manufactur-contoirets
documenter, hvilka dock, som ett Riksens Ständers verk
tillhörige och thess invärtes hushållning rörande, ej böra blifva
Adelns Protokoll. (XVII) 1746—1747. III. 9
130 (Dec. 3.) Manufakturkontorets räkenskaper
allmänt kunnoga; förthenskull tycker Deputation, att hos Kongl.
Maj:t kunde anhållas, thet anstalt måtte fogas till en särskilt
Kongl. Commissorialrätts förordnande, hvilken kommer alt
hvad till balance- och concurssaken hörer, att undersöka och
genom laga dom skilja the tliervid förekommande tvistigheter.
Och på thet hädanefter ali oordning vid ett så angelägit
verk må behörigen afhielpas och alt bedrägerie, härd och underslef
förekommas, så berättar Deputation sig icke allenast
hafva igenomsedt Manufactur-contoirets instruction och
thensamma i många mål förbättrat, utan ock har Secrete Utskottet,
på Deputations tillstyrkande, pröfvat nödigt att öka
Manufactur-contoirets betiening med 2:ne Commissarier; blifvandes
then enas af thesse betienters hufvudsyssla att hålla
en general-, hufvud- och controllbok emot Camererarens räkenskaper,
så att inga poster kunna inflyta eller utassigneras,
utan att blifva af honom behörigen antecknade; så ock åligger
honora att bevaka Cronans säkerhet vid hall-lånen och att
vara tillstädes vid collationeringarne i Banquen, som böra skie
hvarje månad, hvarigenom Deputation gior sig försäkrad, att
icke allenast hädanefter alt underslef och oriktighet lärer aldeles
förekommas, utan ock verket sättjas i thet stånd, att
Riksens Ständer vid theras nästa sammankomst skola få öfvertygeiiga
prof och bevis om thess fullkomliga ordning, reda
och riktighet; förmodandes Deputation, att en sådan af en
vanartig betient begången otrohet icke på något sätt lärer
hindra Riksens Ständer i theras förra berömliga nit för manufacturernes
upkomst, mycket mindre giöra them missnögde vid
thessa hälsosamma inrättningar, anförandes thervid mångfaldige
bevekande skäl och omständigheter.
När förberörde vidlyftige betänkande var till ända, uplästes
therpå afledne Camererarens vid Manufactur-contoiret
Mauritz Bånges enkas, Christina Bånges, till Riksens Ständer
ingifne memorial, hvarutinnan berättes, att så snart berörde
hennes man med döden atled, har alla af honom efterlemnade
publique och private documenter henne ovitterligen blifvit borttagne
af Manufactur-contoirets betiente tillika med 2:ne andre
personer, som gifvit sig ut, men aldrig bevist sig vara af hennes
man förordnade till sterbhus-curatorer, hafvande äfven the 2:ne
senare satt sig i possession af sterbhusets utestående anseenlige
fordringar; jemväl att Manufactur-contoiret antagit them
för curatorer utan then ringaste legitimation, samt på en
och Bånges balans.
131
sådan grund, henne aldeles ohördan, låtit them öfva all disposition
öfver the henne fråntagne fordringar. Vid igenkräfvandet
af documenterne skola thesse curatorer enkan bemött med
Contoirets Extractum Protocolli, hvarigenom the förbiudas att
återlemna them.
Efter sådant förfarande och sedan alla, mästadelen till
Contoirets räkenskaper hörande, documenter voro borttagne, förmäler
enkan sig fått höra, thet hennes man skall ansenligen
varit skyldig på under händer hafde medel, och hvilken skuld
till större delen skall härröra af oriktige assignationer på Riksens
Ständers Banco. Hvilket så mycket besynnerligare henne
skall förefallit, som Manufactur-Deputation uti thess år 1741
genom trycket utgångne betänkande tydeligen förmäler, att sådane
räkningar blifvit giorde för alla till Manufactur-contoiret
influtne och utbetalte medel ifrån thess första inrättning till tå
varande tid, som öfvertyga! Deputation om en fullkomlig riktighet
theraf, hvilket Deputation berättar sig kunna med trygghet
på ed och samvete vid handen gifva, styrkandes förthenskull
Riksens Ständer att lemna en med största beröm beledsagad
decharge för manufactur-medlens förvaltning; hvilken ock
therpå till Manufactur-contoirets och fölgakteligen hennes mans
hugnad af Riksens Ständer genom berörde betänkandes gillande
blifvit gifven, utom hvad Borgareståndet uti thess Extracto
Protocolli vid 1743 års Riksdag af den 8 September, som
vant Riksens Ständers bifall, förklarat, thet fullkomlig redo
och riktighet blifvit giord för all manufacturfonden; hafvandes
bemälte thess man i följe häraf af Manufactur-contoiret äfven
undfått särskildt befrielsebref ifrån allt vidare ansvar, med
thet loford, att han sig uti sitt tjenstgörande redeligen förhållit;
i anseende till hvilket alt hon ganska svårt skall kunna finna
sig uti then nu för the åren påstådde balancen, i synnerhet
efter som icke han, utan Contoiret haft förvaltningen öfver
medlen, och Herrar Fullmägtige efter instructionen ålegat att hvar
månad liquidera med Banquen, hvaruti intet förtroende till
någon uuderbetient har kunnat dispensera.
Vidare berättar Camereraren Bånges enka, att hon alt
tberföre hos stadsens Justitim-collegium begärt laga uptekning
öfver alla sterbhusets handlingar tillika med thess öfriga egendom,
i anledning hvaraf domstolen ock giordt sitt thertill och
palagt the obehörige curatorerne att återbära handlingarne;
men att Manufactur-contoiret har hos Kongl. Svea Hofrätt
132 (Dec. 8.) Manufakturkontorets räkenskaper.
theruti ändring sökt, och således har hon in till thenna dag
intet fullkomligit inventarium kunnat låta uprätta eller några
skrifter återfått. Och ehuruväl domaren afsatt the olaglige curatorerne
samt tillika för barnen förordnat laga förmyndare,
hvilka i förinågo theraf hos Manufactur-contoiret sökt göra sig
underrättade om sterbhusets egendom och oslutne räkenskaper
af the thertill hörande documenter, har dock sådant blifvit
them vägrat. Efter förordningarne och vanlig praxis förmäler
enkan sig begärt att sielf få låta sluta sin mans räkenskaper,
men icke eller thet fått, utan skall balancen utan bokslut
vara upgifven, bancoräkningarne nu först efter B änges död,
henne ohördan, collationerade, och i anledning af ett så beskaffadt
upgifvande är all hennes egendom med sequester belagd.
Efter nu så bedröfveligit med henne är förfarit, som är oskyldig
till sin mans förhållande och äntå intet fått se, mindre
niuta thet minsta försvar af hans efterlemnade skrifter; så berättar
hon sig hafva vändt sig till laga domstol om boskillnad,
tå Manufactur-contoiret vid preference-tvisten till the private
creditorerne afstått sin tilltänkte rätt. Vidare formales, huru
som i thenna sak många omständigheter skola vara förelupne,
hvilka att uprepa vore allt för vidlyftigt; men thet allenast
vill hon omröra, att en del af Herrar Fullmägtige vid Contoiret
så väl som betieningen bevisligen tagit anseenlige penningar till
låns af thess man, fastän obligationerne äro henne fråntagne,
så att, om han något skyldig varit, kan skulden ej annat än
äfven theruti bestå. Riktigheten af thenna sin berättelse skall
klarligen visas af then uti Kongl. Slotts-Cancelliet varande
acten, om theu therifrån uphämtas; i anseende hvartill, och i
synnerhet att then upgifne balancen är aldeles outredd, iliiquid
och stridig, Kongl. Slotts-Cancelliet äfven afslagit then af
Manufactur-contoiret sökte executionen. Och som både Guds
och verldslig lag, så väl som then naturlige billigheten, biuder,
att man ej bör vara hastig att döma någons ära förnär eller,
sakäganden ohördan, öfver thess rätt; så lefver hon, enkan, i
then säkra förmodan, att Riksens Ständer icke lära lemna
någon hennes afledne man till last ländande berättelse om
saken, henne ohördan, vittsord. Hon förhoppas ock, att thet
aldrig må blifva så illa för then bedröfvade och faderlösa, att
theras rätt på annat sätt skall utdelas än alla andras, kunnandes
omöjeligen föreställa sig, att utom ordinarie forum samt
laga ransakning och öfvertygelse någon tro må ställas till thet,
och Bånges balans.
133
hvaröfver the sig aldrig fått förklara, i synnerhet emedan både
the fleste Herrar Fullmägtige i Riksens Ständers Manufactureontoir
och hennes man nu äro döda, emellan hvilka disputen
om underskrifternes riktighet bordt existera; anhållandes fördenskull
att Riksens Ständer täcktes låta henne få niuta then
minsta delen af all rättvisa, som är att igenom allmänna lagen
försvara sig, så godt hon kan. Och som forum tillika med
beneficia instantiarum i thenna sak äro the aldra ömaste delar,
hvarpå hela hennes timmeliga välfärd hänger, i synnerhet som
nu i the hårdaste termer vill påbördas then döda att hafva
genom oriktige assignationer på Banquen och annan oloflig åtgärd
giordt sig skyldig till thenna balance; här äfven tillika
yppar sig boskillnads- och preference-tvist om egendomen, hvilket
förra efter Banco-ordningarne hörer till Kämnersrätts ransakning
och Kongl. Hofrättens dom, samt thet sednare till Rådstugurätts
laga urskillning; ty bönfaller enkan, att thenna sak
må få af ordinarie domstolar urskiljas och dömas.
Skulle hennes man så hafva förfarit, som nu först efter
hans död vill påbördas, så kunde naturligen tyckas, thet ingen
skulle vara bättre än hon belåten med att sådant måtte af en
extra domstol i tysthet bepröfvas och afdömas; men som hon
skall vara förvissad om sin mans oskuld, så säger hon sig icke
sky för en uppenbar domstol, utan önskar ingenting högre än
att få lagligen försvara sin mans ära och undanbeder sig så
mycket iner all extraordinarie och secret jurisdiction härutinnan,
sorn hon för sin del gärna ser, att hela verlden må
blifva öfvertygad om sakens beskaffenhet, och att hon får niuta
sina beneficia instantiarum till godo, hvilka aldrig pläga then
minsta undersåtare i riket betagas, och hvilket icke eller i
thenna sak tyckes lända manufacturernes goda omtanka i thet
allmänna till thet ringaste men; tyckandes enkan oförgripeligen,
att hvarken boskillnads- och preference-tvisterne eller
thet, som angår oriktige assignationer på Banquen, äro några
secretesser eller böra emot lag dragas ifrån sine laga foris;
äfvensom ock Kongl. Hofrätten, om någon tysthet uti sakens
inre delar skulle erfordras, förmodeligen synes kunna vårda thet,
sorn förmenes icke böra blifva allmänt kunnigt. Och om någon
quasstion skulle existera emellan Banquen och Manufacturcontoiret,
sedan skulden blifvit laglig, synes sådant tillhöra
Hans Maj:ts egen höga decision. Till slut förbidar enkan then
hugnaden, att Riksens Ständer så mycket mer förunna henne
134 (Dec. 8.) Ramsays memorial
ofvanberörde laga förmoner, sora the äro alla undersåtarne så
lieligt försäkrade; äfven att Riksens Ständer aldrig lära tåla,
att en enka och faderlösa barn, i mistning af the allmännaste
undersåteliga rättigheter, förgås.
Härpå uplästes Hr Ramsays memorial, hvaruti förraäles,
att, oaktadt så väl Manufactur-Deputationen vid 1741 års
Riksdag uti thess afgifne betänkande fullkomligen öfvertygat
Riksens Ständer, att Manufactur-contoiret giordt och visat behörig
redo för manufacturmedlen, som ock Borgareståndet uti
thess Extracto Protocolli af den 8 Septembris 1743 berättat,
thet Manufactur-contoiret till pricka giordt redo och räkning
för the dit in till influtne och utbetalte medel, och nu varande
Secreta Manufactur-Deputation uti thess betänkande af den
31 nästledne Januarii äfven försäkrat Riksens Ständer, att
manufacturmedlen blifvit af Contoiret väl och försigtigt förvaltade,
tillstyrkandes än vidare manufacturhielp, med försäkran,
att efter förrättad undersökning om then förde förvaltningens
fullkomlige riktighet genom ett särskildt betänkande Riksens
Ständer underrätta, hvilket dock nu på 10:de månaden icke
skedt, ändock thet lider till Riksdagens slut; så har icke thesto
mindre af publique handlingar hos vederbörande domare och
executorer här i staden blifvit uppenbart, att en enda nu afleden
Manufactur-contoirets betient skall hafva förskingrat af
under händer hafde manufacturmedel 257,618 dal. sint, som är
mer än 2 V2 tunnor guld.
Thetta, såsom stridande emot the kraftiga försäkringar,
Manufactur-Deputationerne vid themia och förra Riksdagar
lemnat oss om berörde medels försigtiga disposition samt en
öfvertygelig och noga räkenskap, kan ej annat än falla hvar
och en obegripeligit före, i synnerhet när man thertill lägger
the eloger Manufactur-contoiret för sin omsorg fått hugna sig
af; men theremot finnes nu likvist, att en betient vid verket,
then Riksens Ständer aldeles ingen penningeförvaltning eller
disposition anförtrodt, kunnat fått tillfälle att försättia en så
odrägelig summa; är altså obegripeligit, huru Herrar Fullmäktige
uti Manufactur-contoiret fullgiort tlieras undfångne intructioner,
sorn icke till följe theraf haft en upmärksammare tillsyn öfver
cassan. För sin del, yttrar Hr Ramsay sig, kan lian ej annat
än stanna i diup förundran öfver en så stor skiljaktighet
emellan försäkringar och verkeligheter, huru med manufacturmedlen,
som vid 1,000 ducaters vite ej få till annat behof an
-
om Manufakturkontorets förvaltning.
135
vändas, kunnat så få hushållas, att medlen så vårdslöst blifvit
disponerade. Altså är Hr Ramsays tanka, som han med thet
mera alt lemnar till Riksens Ständers närmare skärskådande,
och nu allenast underställer: l:o) om icke Manufactur-contoiret
hädanefter, i anseende till en sådan förvaltning, aldeles må
uphöra och Kongl. Commerce-Collegio öfverlemnas, tå Grönan
therigenom har besparat then onyttiga lönen, som the förre nu
hittills fruktlöst hafva åtniutit; 2:o) är äfven Hr Ramsays
tanka och mening, att Riksens Ständers Deputerade, som varit
förordnade uti och öfver Manufactur-contoiret emellan Riksdagarne,
nu endast och allenast böra vara Riksens Ständer
ansvarige för thenna nu upkomne balancen, emedan then annars
aldrig kunnat existera, utan genom tlieras egen efterlåtenhet,
enär the intet, som vederbordt, rättat sig efter tlieras
them af Riksens Ständer lemnade instruction, som Hr Ramsay
äfven anhåller att ock nu straxt må upläsas, på thet hvar och
en må höra och se, hvad theras skyldighet varit, hälst nu tid
är att öpna ögonen och intet längre låta afspisa sig med
blotta ord och försäkringar, utan att Riksens Ständer sielfve
måge se öfvertygeiser, huru med sådane medel är hushållat,
som Riksens Ständer uti ett så ädelt ändamål för manufacturernes
uphielpande af ett godt hierta contribuerat; och thet
så mycket iner som vi, utom thenna manufacturfonden, draga
en ganska känbar tyngd af contributioner och bevillningar till
the allmänna tarfvor, så att mången fattig med suckningar
och qvidande skrapar tillsammans thet han till Cronans behof
måste utgiöra, och således en stor del af rikets invånare bidragit
till thetta med nog bekymmer och olägenhet för theras
andelar till manufacturfonden uti en svår tid, tå alt hvad man
skal! på hålla är dyrt och utgifterne dageligen ökas, så väl
medelst thenna som andra flera afgifter.
Sådant är äntå med tolamod dragit, i hopp att thet dryga
tillskottet likväl måtte lända manufacturen till fromma, så att
then en gång kunde komma att stå på egne ben och ej vidare
lända thet allmänna till last. Men med hvad grämelse måste
icke hvar redlig patriot se så bedröfveliga prof af förvaltningen
öfver slika medel, som nu omtalas, och vi ändå obligeras att
än vidare continuera med manufacturafgiften.
Och althenstund thet således verkeligen befinnes, att Manufactur-contoiret
icke fullgiort sin instruction, ehvad för orsaker
ock theremot nu efteråt må förebäras; ty förblifver Hr
136 (Dec. 3.) Manufakturkontorets förvaltning
Ramsay ej allenast vid sitt förra underställande, utan ock 3:o)
att saken så väl emellan Contoiret och Banquen som Contoiret
och enkan må gå sin jämna gång hos ordinarie domare, men
ej att Contoiret må äga rätt att resolvera öfver thenna balancesak,
eller någon secrete rätt theröfver döma.
Thetta, som Hr Ramsay anfördt, hoppas han Riksens
Ständer lära med benägenhet anse, såsom uti en sak af ömaste
påfölgd, öfver hvilken efterverlden lärer döma om vår hushåldning
och the mått, vi till redo och riktighets erhållande tagit
af våra fullmägtige.
Sedan föregående memorial var slutat, tackade
Hr Ramsay, för thet R. o. A. behagat låna thertill benägna
öron och med välbehag anse thet samma. Anledningen härtill hade
varit, att instruction för Manufactur-contoiret uti 12 § så tydeligeu
förmår, thet ledamöterne vid Contoiret böra underskrifva
assignationerne och therföre vara ansvarige. På lika
sätt innehåller också then 4 §, att bemälte ledamöter sielfve
vid hvarje månads förlopp skola collationera Contoirets räkning
i Banquen, så att han för then skull icke begriper, huru
afledne Camereraren Bånge, efter som nu sägs, kunnat ingifva
så många oriktiga assignationer, utan att sådant skolat förmärkas
och kunnigt blifva. Emedlertid hvälfves nu all skulden
på honom, som döder är, och Contoiret söker på det sättet
undandraga sig ansvaret. Men hvars felet blifver, lärer väl
med tiden visa sig, när saken kommer till en laglig domstol
och behörigen blifver utredd. Vare ock huru det vill, så är
bedröfveligit, att de medlen, som med undersåtarnes svett och
möda blifvit sammanskutne till ett så nyttigt och hälsosamt
ändamål, nu äro vordne så plötsligen förskingrade. Det tyckes
ock med skäl, att om vederbörande haft den tillsyn, som dem
ålegat, hade sådant aldrig kunnat skie. Hvem må icke förundra
sig, att en betient, under hvars disposition medlen aldrig
varit, skall inom så kort tid hafva kunnat förslösa så anseenlige
summor, när deremot kunnigt är, att hans lefnad varit
nyckter och sparsam? Hvem kan ock väl tro, att han i lifstiden
dristat sig att skrifva sådane falska assignationer, som
lätteligen både af numror och sielfva underskrifterne hade kunnat
röjas? En hvar har således orsak att önska, det denne saken
på det alfvarsammaste måtte blifva undersökt och sanningen
i dagsliuset framhafd.
och Hånges balans.
137
Hvad annars angar enkans besvär, så är det svårt, att
documenterne, de der skola tiena henne till försvar, äro henne
blefne fråntagne, och att Manufactur-contoiret förvägrat de lagligen
constituerade curatorer att befatta sig med sterbhuset
eller få tillgång till documenterne. Men ännu sällsammare är
det, att Contoiret lemnat private personer företräde att taga
sin betalning framför Contoiret. Hvilket alt, det ena med det
andra, nogsamt marquerar, att Contoiret varit ganska strängt
emot enkan, men i det öfrige icke i akt tagit sin skyldighet,
Sluteligen och på det Riksens Ständer måge vara förvissade,
att manufacturmedien hädanefter bättre blifva förvaltade, så
yrkade Hr Ramsay ännu ytterligare derpå, att Manufacturcontoiret
måtte uphöra samt hela förvaltningen af manufacturfonden
lemnäs till Kongl. Commerce-Collegium.
Gref Axel Rutger Sparre tillstyrkte, att Secrete Utskottet
måtte lemnäs del af desse bägge memorialer, innan något
slut härutinnan fattas.
Hr Hårleman erindrade, det Secrete Utskottet hänskutit
målet tili Riksens Ständers plena, och att Manufactur-Deputation,
som äfven består af Secrete Utskottets ledamöter, tillstyrkt,
det en Secret Commission det samma måtte få afgöra.
Och sådant i synnerhet af 2:ne hufvud- eller grundskäl. Det
första, att Deputerade i Manufactur-contoiret äro Ständernes
fullmägtige och kunna eller böra derföre intet ställas under
andra domare än en Ständernes Commission. Det andra, att
om saken skulle gå igenom de vanlige instantierne, så vore
ofelbart, att dermed på tiden skulle ankomma, ehuru likväl
angelägit är, att den med första blifver utredd, både för enkans
och de öfrige creditorernes skull, men i synnerhet för publici
härunder berörande interesse. Och emedan Secrete Utskottet
altså intet vidare lärer kunna yttra sig härutinnan, så ansåg
Hr Hårleman mindre nödigt, att de upläste memorialerne
skulle efter Gref Sparres hemställande remitteras till Secrete
Utskottet.
Hr Landtm., som under discourserne nu åter var upkommen
ifrån Secrete Utskottet, beklagade på thet högsta, att så
blifvit tillstält med de medlen, som rikets undersåtare i ett
ganska godt ändamål till manufacturernes upkomst och förkofring
sammanskutit; men här voro nu intet annat till
giörande än att söka få rätt på hvars skulden är, att sådant
kunnat hända. Bästa medlet att komma dertill trodde Hr
138 (Dec. 3.) Manufakturkontorets förvaltning
Landtm, vara, örn R. o. A. skulle behaga anmoda Hans Maj:t
att förordna visse ovälduge män, som kunna undersöka och
utreda det, som Manufactur-contoirets förvaltning angår, men
remittera alt det öfrige till sine behörige ställen och fora; ty
det slogo väl intet felt, att mycket häraf ännu är i mörker,
som behöfver utredas. Och ehuru nära gemenskap det ena
kunde äga med det andra, så lärer dock det, som rörer Manufactur-contoirets
disposition och göromål, aldrig kunna dragas
till någon Kämnersrätt eller annan underinstance.
Hr Ivar Carlesson, hvilken är ledamot i Secrete Handels-
och Manufactur-Deputation, berättade, att thet sig verkeligen
så förhöllo, som Hr Baron och Landtm, nu förestält, nemligen
att saken voro ännu så mörk och litet utredd, att svårt voro
för R. o. A. om thess sanskyldige beskaffenhet rätteligen att döma.
Hvad imedlertid angar den omnämde justification, som vid
början af innevarande Riksdag Manufactur-Deputation gifvit
Mannfactur-contoiret, så har Deputation då intet annat haft
sig bekant, än att ali ting hade sin riktighet. Likväl har
Deputation vid samina tillfälle förbehållit sig att framdeles
närmare få yttra thess tankar deröfver. Det var ock omöjeligit
att förra gången märka någon oriktighet, så länge Deputation
icke hade något bokslut att gå uppå. På sielfva personen
kunde icke eller några misstankar falla, efter som han
var en ganska activ karl, förde ett nycktert och sparsamt lefverne,
hvarigenom han förvärfvade sig folks goda omdöme och
större förtroende, än han nu efteråt finnes hafva förtient. Ja,
Riksens Ständers Deputerade hafva sielfve vid sidstledne Riksdag
lemnat honom decharge. Nu, sedan man fick höra, att
balance existerade, har Deputation på det aldranogaste efterfrågat
sakerne och jemväl fogat then behörige anstalt för framtiden,
att sådant förmodeligen icke mera någonsin skall kunna
hända. Thet vore annars i sig sielf mycket billigt, att then,
som igenom sin försummelse eller vårdslöshet är på något sätt
vållande härtill, bör sådant behörigen umgälda; men slikt lärer
ej kunna påbördas Riksens Ständers Manufactur-contoir, ty
ehuru 12 § af theras instruction innehåller, som sagdt är, att
Contoirets räkning med Banquen skall collationeras, står der
dock intet, att Deputerade sielfva böra giöra det.
Hr Börje Philip Schechta mente, att om ManufacturDeputation
hade, efter R. o. A:ns förklarade åstundan och
theras egen lofven i förledne Januarii månad, lemnat Riksens
och Bånges balans.
139
Ständer underrättelse om disposition af medlen samt räkenskapernes
tillstånd, tå Bånge ännu lefde, torde alt thetta kunnat
förekommas; men nu, sedan karlen är död, lärer det blifva
svårt att taga rätt på så väl det ena som det andra, och hvar
lärer söka skiuta skulden ifrån sig.
Hr Landtm, påminte, det Manufactur-Deputation intet
förr kunnat aflägga theras berättelse härom, hälst the förut
hafva måst examinera sakerne.
Hr Schechta svarade, thet bedröfveligit vore, att Deputation
härmed så länge på tiden upskutit och icke låtit sig
högst angelägit vara att framför alla andra saker företaga denna,
som visserligen för riksvårdande anses bör, då Deputation troligen
väl kunnat långt för detta avancera så vida in i saken,
som nu skedt är. Hvad sielfva målet beträffar, så holt Hr
Schechta före, att den emellan enkan och Manufactur-contoiret
upkomne stridigheten kunde inför Kongl. Hofrätten afdömas.
Men Deputerade vid Contoiret böra inför en Ständernes Commission
visa redo och räkning för deras förvaltning. Och
borde till samma Commission bepröfvade och ovälduge män
utses, sorn intet lägga fingren emellan, utan sakerne på det
nogaste nagelfara och sedan vid nästa Riksdag, om ej förr,
lemna Riksens Ständer fullkomlig uplysning om altsammans.
Detta understöddes af åtskillige ibland R. o. A.
Hr Schechta lade ännu det dertill, att lian jemväl voro
af den tankan, att, som Manufactur-contoiret så vårdslösat
sakerne, det fördenskull bäst vore att aldeles afskaffa och uphäfva
det samma, på sätt som nyligen skedt med Husesynscontoiret,
och i det stället sättia de ärenderne, som handel
och manufacturer röra, under Kongl. Commerce-Collegii vård
och inseende, dit de efter Regeringsformen rätteligen höra och
kunna blifva rätt så väl skötte som af något Manufacturcontoir.
Härmed instämde äfven många flere ibland R. o. A.
Hr Landtm, förestälte, hurusom väl ännu icke torde
vara rådeligit att aldeles uphäfva Manufactur-contoiret, men
häldre subordinera det Commerce-Collegio.
Hr Magnus Schechta yttrade sig, thet honora och en
hvar nog sällsamt måste förekomma, huru Manufactur-Deputation
i förledne Januarii månad kunnat afgifva en sådan berättelse,
att manufacturmedlen blifvit af Contoiret väl och för
-
140 (Dei*. 3.) Manufakturkontorets förvaltning
sakteligen förvaltade, ther dock nu helt andra saker yppas.
När berättelser af then beskaffenhet kunna framkomma för
Riksens Ständer, hvad trygghet kan man då sättia till det ena
eller andra? Deputation hade visserligen med mera pålitelighet
bordt göra sig kunnige om sakerne, innan den vågat sig fram
med sådane försäkringar, som mera kunna tiena till misstag
och irring än grundelig underrättelse om sakernes sanskyldige
beskaffenhet.
Hvad Manufactur-contoirets förhållande angår, så sade
Hr Schechta sig nu ej vilja med många ord uprepa, hura
medlen äro i desse senare åren vordne utdelte, samt att mången
blifvit deraf delaktig, som föga eller altz ingen nytto giordt
dermed till manufacturernes upkomst och förkofring, utan snarare
användt de undfångne förskotter till tracteringar oell
lefvat friskt derpå löst, så länge någon styfver räckt. En del
åter af desse medlen, som till ett så ganska nyttigt och hälsosamt
ändamål äro sammanskutne, hafva blifvit använde till
präktige hus och byggnader, och resten har nu, som föregifves,
gådt förlorad igenom Bånges balance. Med alt detta
vill man ändå öfverskyla saken och kanskie äfven deraf göra
hemlighet, ehuru den i och för sig sielf är public nog. Men
sådant borde ingalunda tillåtas, utan en allmän Commission
förordnas, den der på eftertryckeligaste sätt examinerar, huruvida
Manufactur-contoiret är i någor måtto skulden till den
nu yppade balance. Finnes då, att den härrördt igenom Deputerades
vid Contoiret efterlåtenhet och försummelse, böra
de derföre häfta och blifva Ständerne ansvarige. Enkan åter
bör för sin del få niuta lag och laga process till godo samt
henne icke betagas de vanlige fora, mindre några skrifter och
documenter henne fråntagas, hvilka Manufactur-contoiret på
ett alt för ensidigt sätt nu finnes hafva sig tillvällat.
Hr Giös upläste slutet af den för Manufactur-contoiret
år 1741 utfärdade instruetion, hvaraf Hr Giös förmente nogsamt
kunna slutas, det Deputerade icke kunna undgå att härföre
blifva ansvarige, så vida dem verkeligen ålegat att collationera
banco-räkningen. Vid så beskaffade omständigheter
tyckte fördenskull Hr Giös ingen annan utväg vara, än att,
på sätt som redan föreslagit är, en Commission eller Commissorialrätt
förordnas till att afgöra det, som Manufactur-contoiret
rörer; men de stridigheter, som äro emellan enkan och
Manufactur-contoiret, kunde remitteras till ordinarie domstolen,
och Bånges balans.
141
på det hon icke måtte få orsak att klaga, thet henne betages
de förmoner, som en laga rättegång henne förunna.
Hr Magnus Bergman hemstälte, huruvida, på händelse
att Manufactur-contoiret ej skulle komma att aldeles uphäfvas,
R. o. A. då finna nödigt, att Deputerade åtminstone måtte
förstärkas med en ledamot af hvart Stånd, efter förvaltningen
icke synes mera kunna föras af dem allena, som nu äro vid
Contoiret, sedan de för sitt göromål kommo att svara vid en
Commission.
Hr Pauli påminte, det så väl Banco-betienterne som de
flere, hvilka på minsta sätt härutinnan kunna äga del, måtte
ställas under laga tilltal och ansvar.
Men hvarken på Hr Bergmans eller Hr Paulis giorde
erbindran föll något svar.
Utan begärtes, att Hr Landtm, ville efter de förde dis—
courserne göra proposition i saken.
I anledning häraf kom nu att ventileras, huru och på
hvad sätt proposition skulle inrättas.
Och föreslogs, att Hr Landtm, måtte göra frågan, om
icke det, som rörer Manufactur-contoirets förvaltning och
den tillsyn, som dem efter instruetion ålegat, bör undersökas
vid en Commission eller Commissorialrätt, men det öfrige, eller
den stridighet, som kan yppas emellan enkan och Manufacturcontoiret,
förvisas till ordinarie domstolen, så att hon får niuta
lag och rätt samt en laga process till godo.
Hr Löwenhielm bad, att R. o. A. ville taga i gunstigt
öfvervägande, huru thet skall kunna låta göra sig, att en och
samma sak skall kunna handteras på 2:ne ställen och af olika
domstolar; ty ehuru man ock nu ville uttyda, som then ena
delen enkannerligen rörde enkan och then emellan henne och
Contoiret upkomne stridigheten, men then andre endast anginge
Manufactur-contoirets redogörande för theras göromål,
hvilket bör ske inför Riksens Ständer eller en af Ständerne
förordnad Commission; så äger thet ena med thet andra likväl
en så nära gemenskap, att saken ogörligen kan styckas, om
den skall blifva utredd som sig bör. Tiden vinnes ock säkert,
om saken får blifva tillhopa på ett ställe. Och ingen kan
sägas lida derigenom, att han får besynnerlig domstol, när omständigheterne
af sielfva målet äro besynnerlige och sådant
kräfva. Thet vore ju bekant, att många, som annars hafva
privilegierade och särskilte fora, få icke dess mindre lof att
142 (Dec. 3.) Manufakturkontorets förvaltning.
comparera vid Slottsrätten för visse brott. Således kunde enkan
aldrig med skäl klaga, att henne i någor måtto skedde för när,
om hela saken bl ifver afgiord vid en Commission eller Commissorialrätt,
hvartill Hr Löwenhielm för sin de! styrkte, och
att R. o. A. fördenskull måtte bifalla slutet af ManufacturDeputations
betänkande.
Men häremot ropades nej med mycken häftighet.
Hr Giös anförde, hurusom en part altid räknar sig det
till förmon, att, om han förlorar vid underinstantierne, vägen
är då honom öppen, så han får vända sig till öfverdomaren.
Hvaremot om han strax kommer under någon öfverdomstol, så
är intet mera tillfälle att rätta de fel han under rättegången
sielf kan begå, men efteråt först varse blifver. Dessutan är
hos oss nu mera så långt kommit, att blotta namnet af Commission
eller Commissorialrätt blifvit så förhateligit, att en
hvar här afsky och liksom fruktar sig derföre. I denna saken
concurera äfven både creditorer och flere andre, hvilka icke
eller torde vara nögde, att de blifva dragne ifrån de vanlige
domstolar, och alt derföre vore bäst att lemna enkan det, som
hon så enständigt påstår, att få blifva vid sitt rätta forum och
niuta benefcia instaniiarum till godo. Men i öfrigit låta
en Commission eller Commissorialrätt undersöka, om Fullmäktige
vid Contoiret giordt hvad dem ålegat.
Hr Löwenhielm sökte än ytterligare att visa, det enkan
på intet sätt kommer att lida, igenom det saken blifver tillhopa
vid en Commission. Skillnaden bestode allenast deruti,
att hon i stället för 2 domstolar nu intet får mer än en. Det
samma vederfares ju R. o. A., som uti arfsaker straxt måtte
gå till Hofrätten. Alla Bancosaker afgöras äfven på lika sätt
af Hofrätten. Och ofelbart vore det, att, om en Commission
får handtera hela saken, snarare slut och ändskap derpå blifver,
än om den skall dantsa alla instantierne igenom.
Men Hr Schechta, Hr Giös och Hr Ramsay, tillika med
många flere ibland R. o. A., förblefvo enständigt vid deras
förra mening, att enkan icke bör dragas ifrån sitt rätta forum,
och begärte, att Hr Landtm., på sätt sorn redan omtalt är,
ville göra proposition, så att R. o. A. ju förr dess hällre lingö
skrida till votering, hvarförutan denna saken ändå icke slutas lärer.
Hr Landtm, upsatte för den skull proposition skrifteligen,
hvilken, sedan den till ett och annat ord blef jemkad, för R.
o. A. uplästes, så lydande:
Votering.
143
Proposition. Att hvad Manufactur-contoirets förvaltning
och then tillsyn, them efter instruction ålegat, angår, sådant
på thet alfvarsammaste undersökes vid en Commission eller
Commissorialrätt; men att i öfrigit then stridighet, som kan
yppas emellan enkan och Manufactur-contoiret eller flere andre,
som häri kunna äga del, remitteras till ordinaire domstolen,
så att enkan och the flere få niuta lag och rätt samt en laga
process tili godo; kommandes sedan vid nästa Riksdag en fullkommelig
underrättelse Riksens Ständer härom att meddelas.
Then, som bifaller thetta, skrifver Ja.
Then thet ej vill, skrifver Nej.
Yid det att förenämde proposition ännu en gång för R.
o. A. skulle upläsas, upkom någon skilgaktighet om sielfva
proposition, i det en del påstodo, att Hr Landtm, måtte göra
proposition, om Manufactur-Deputations betänkande bifalles,
hvilket nu vore materia substrata; andre åter påstodo i det
högsta att få förblifva vid den upsatte proposition, med hvilken
de voro aldeles nögde och öfver hvilken de nu lika som förut
begärte att få votera.
Dock efter skiedt begifvande å ena sidan och med det
vilkor och förbehåld i protocollet, att, om Nej vinner, thet tå
förblifver vid Manufactur-Deputations betänkande, så att en
Commission afgör altsammans.
Bifölls den redan upläste proposition, och skreds derpå
till votering.
Vid bordet satte sig till att emottaga sedlarne och hafva
inseende på voteringen:
Gref Axel Wrede Sparre. Friherre Carl Frid. Creutz.
Hr J. G. Axelson. Hr C. Wilhelm Pauli.
Hr Eric Adam Printzenskiöld. Hr Erie Ehrenhielm.
R. o. A. upropades i ordning efter matrickeln; absentes
annoterades.
Och upropades deras namn å nyo, då de, som kommit
tillstädes, aflade sine vota på bordet.
Sedan upbröts voterings-sedlarne och räknades med liud röst.
Ja voro etthundrade två.
Nej voro etthundrade aderton.
Som det ibland allegaterne till detta protocoll befindtelige
voterings-instrument närmare utvisar, hvilket för R. o. A.
uplästes.
R. o. A. skildes åt klockan siu om aftonen.
144 (Dec. 4.) Major Taubes ansökan. Bergmans besvär.
Den 4 December.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sine ställen,
Uplästes Secrete Deputations betänkande af deri 2 December
förledne år angående Majorens Jacob Rudolph Taubes
ansökning om ytterligare föreskrift till befordran. Och sedan
Deputerade uprepat thess tienste-år, the batailler, partier och
belägringar han bivistat, samt huruledes han blifvit fången,
varit äldsta Capitaine vid Uplands Tremännings-regimente, tå
indragningen ar 1719 skedde och han fick afsked med Majors
caractere, med nådig tillsägelse att blifva befordrad; jemväl
huru han uti 23 års tid ej varit staten till ringaste gravation,
åtskillige gånger varit sökande, men ej erhållit något soulagement,
ehuru Riksens Ständer vid 1741 års Riksdag låtit theras
underdånige föreskrift för honom till Kongl. Majit upgå. I
anseende till hvilket alt med mera, som anföres, Deputation
förmäler sig ej undgå kunna att Riksens Ständers ömsinte behiertande
och välbehag hemställa, om icke till Hans Kongl.
Majit en förnyad underdånig föreskrift afgå bör, att Majorer.
Taube vid först ledigt blifvande compagnie i arméen eller commendantskap,
therom han sig i underdånighet anmälandes varder,
efter thess ägande förtienst och skickelighet i nåder måtte
blifva ihugkommen och befordrad.
R. o. A. biföllo föregående betänkande.
Föredrogs ett annat Secrete Deputations betänkande af
den 5 Aprill sidstledne angående Secreterarens Bengt Georg
Bergmans anförde besvär. Men i anledning af nagras begäran
upsköts med detta mål till en annan gång.
Therpå företogs de återstående §§:ne af Borgareståndets
besvär, och uplästes nu lika som tillförene vid hvarje § Ro.
A:ns Deputerades anmärkningar.
33:die §, angående att the brukspatroner, hvilka äro utom
städerne boende, måge förbiudas att till städernes förfång idka
någon handel eller upköpa tack- eller stångjern emot varans
confiscation, samt att bergslags-städerne måge få drifva en
otvungen och laga handel i bergslagerne och ej hindras uti
bevakningen af sine förlags-fordringar med mera.
Borgareståndets besvär.
145
Thenna § bifölls af R. o. A. på thet sättet, att i stället
för de understrukne orden: byta penningar i gods, införes:
upköpa eller sig tillbyta jern och annat.
Och den senare delen af §:n, angående interesse på förlags-fordringar,
inrättas således, att den refererar sig på den
utkommande förlags-ordningen och blifver fördenskull kortare.
22:dra §, angående flere sockerbruks anläggande, utan att
privilegia exclusiva måge ligga them i vägen.
R. o. A. biföllo, att, i anledning af Lofliga Borgareståndets
begäran, denna § slutes ut, efter härom ändå blifver särskilt
expedition.
Samma resolution blef uppå den 28:de §, huru förhållas
skall med them, som vilja resa öfver Norska gräntsen.
56:te §, angående att linblår hädanefter må tillåtas ifrån
främmande orter hit i riket införas. Bifölls af R. o. A.
46:te §, angående att städernes invånare ej måge genom
Kongl. Maj:ts för Abraham och Jacob Arfvidssöner & Compagnie
utfärdade resolution betagas, hvarken theras vanliga
och nu idkande fiskefrihet, ej eller att then samma utvidga.
Härvid uplästes Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
genom Extractuin Protocolli under den 30 nästledne
Junii afgifne utlåtande, som Allmänne Besvärs-Deputation inbegärt,
och hvarvid sidstnämde Deputation giordt sådane påminnelser,
som här nedanefter följa och finnas intagne beträffande
fiskerierne i riket och Kongl. Maj:ts den 12 Aug. 1745
för handelsmännen Abraham och Jacob Arfvidsson & Compagnie
utfärdade öpne resolution att uti Öster- och Vestersiön
få inrätta ett sill- och torskfiskerie, jemte hvalfiske och skälläng,
på Holländska sättet, hvaröfver Borgareståndet uti 46 §
at thess vid innevarande Riksdag ingifne allmänne besvär
klagan anfördt; förmälandes Secrete Handels- och Manufactur-Deputation
therutinnan, att sedan Hans Majit, efter ömsint
öfvervägande af the härliga och mångfaldige förmoner, som
riket igenom fiskerier och i synnerhet the, som idkas i vilda
hafvet, tillflyta, år 1724 den 17 Martii utfärdat thess nådige
förordning angående fiskerierne i riket, hvaruti en hvar fått
tillstånd och genom åtskillige friheter [blifvit] upmuntrad att idka
thet Holländska fiskeriet, som sker med Buijser i öpna hafvet
och under Engelska vallen, men sådant tillstånd på 20 års tid
Adelns Protokoll. (XVII). 1746—1747. III. 10
146 (Dec. 4.) Arvidssönernes
af ingen blifvit nyttiat; så har HaDs Maj:t, therigenom föranlåten,
inskränkt thenna punct af högstberörde förordning och
genom thet öfverklagade privilegium exclusivum af den 12
Augusti 1745 förunt samma frihet åt ofvannämde handelsmän
& Compagnie, hvilket Borgareståndet förmenar lända sig
till skada och förfång, anhållandes, att städernes invånare therigenom
hvarken måtte betagas att nyttja theras vanlige fiskeriefrihet
eller them på något sätt förmenas samma handtering
ytterligare att utvidga, såsom mer högstberörde förordning innehåller
samt städernes enskylte resolutioner och privilegier medgifva,
hälst Compagniet sin inrättning icke efter privilegii
innehåll inom ett års förlopp skall hafva behörigen i stånd
bragt, med mera. I anledning häraf yttrar Secrete Handelsoch
Manufactur-Deputation sig, att althenstund ej allenast
Hans Maj:ts nådige privilegium af den 12 Ang. 1745 uti 1 §
tydeligen förmäler, hvad slags fiskerie Compagniet bör enskylt
nyttia, nemligen på Holländska sättet med Buijser och annan
thertill horig fiskeredskap och handteringar, utan också Handelsmännen
Arfvidsson och Hedberg, såsom Directeurer af
Compagniet, genom theras skriftelige utlåtande inför Kongl.
Commerce-Collegio förklarat sig aldrig hafva varit sinnade att
förhindra städernes invånare eller någon annan i riket att
bruka theras vanlige fiskeriefrihet, utan tvärt om varit benägne
them med gode råd till theras fiskeriers uphielpande att understödja,
hvilket the bref skola kunna vitna, som Handelsmännen
Abraham och Jacob Arfvidsson i Januarii månad 1746
till alla Magistrater i Sverige och Finland skola låtit afgå;
förthenskull finner Deputation för sin del icke, att högbemälte
Kongl, privilegium gör någon rubbning i the fri- och rättigheter,
som städernes så väl som landsbygdens invånare tillkomma,
att idka fiskerier på thet härtils vanlige svenska sättet,
antingen nära vid stranden eller öpna sion med fiskareskutor
eller så kallade backebåtar. Thessutan kan thetta, som nu
sagt är, klarligen skönjas af 2 § i föromtalte privilegio, sorn
förmår, att thet af Compagniet antagne folk och arbetare skola
niuta beskydd och genom förbud förekommas, thet the ej till
andre fiskerie-inrättningar måge låckås, hvaraf ostridigt följer,
att andra fiskerie-inrättningar äro ingalunda uphäfne genom
Compagniets privilegium, utan att Hans Kongl. Majits nådige
förordning af den 17 Martii 1724 har ännu sitt fulla bestånd,
undantagande så vida then handlar om fiskeriet, som sker med
fiskeriprivilegmm.
147
Buijser och annan thertill horig fiskeredskap på Holländska
sättet.
För öfrigit och ehuruväl Abraham och Jacob Arfvidsson
& Compagnie synes icke fullkomligen hafva upfylt thet i privilegio
giorde förbehåll, att inom ett års tid theone inrättning
borde vara i gång; dock likväl som Compagniet sedermera
verkeligen giordt thermed en början, så finner Deputation för
thess del inga giltige skäl, hvarföre berörde privilegium kan
anses såsom förverkat, och vore thetta så mycket eftertänkeligare,
som 2 § therutinnan uttryckeligen förmår, att thenne
frihet och tillstånd må på 20 års tid icke återkallas eller genom
någre författningar i någor måtto rubbas eller ändras,
mindre någon annan än allenast thetta Compagniet under then
tiden vara tillåtit en sådan inrättning, som i 1 § omförmäles,
här i riket att göra eller företaga, på hvilket nådige Kongl,
löfte förmodeligen så väl främmande som inländske redan sine
capitaler till thenna inrättning instuckit, hvilka genom privilegiernes
uphäfvande icke böra strandsätt jas. Men skulle emot
förmodan Compagniet icke nyttja sitt undfångne privilegium
eller underlåta att årligen utskicka sine Buijser och således en
så nyttig anstalt aldeles förfalla; så är Deputation af then
tankan, att Hans Kongl. Majit kunde i then händelsen i underdånighet
tillstyrkas att genom särskilt förordning lemna
hvar och en af thess trogne undersåtare tillstånd att idka
samma fiskerie på Holländska sättet, och the samma till ett
så fördelaktigt näringssätt genom premier och andra friheter
upmuntra, eller också ifrån årlige contributioner och utlagor
befria alla the, som begifva sig till att bo i visse thertill tienlige
platsar, endast till then ändan att ther idka fiskerier på förr
omtalte sätt.
När föregående var till ända, uplästes Allmänna BesvårsDeputationens
i ofvanberörde mål afgifne påminnelser genom
Extractum Protocolli af den 11 nästledne Julii, hvilka Riksens
Ständers ompröfvande underställas och äro följande, såsom
l:o) Att Kongl. Förordningen af den 17 Martii 1724 om
fiskerierne, såsom af Riksens Ständer tillstyrkt och jemväl
uti Riksdagsbeslutet år 1739 gillad och vedertagen, igenom
Kongl. Majits nådige resolution för Arfvidssönerne ej kan
' ;u’a med allo eiler till någon del uphäfven, utan att samma
r724 års Förordning bör äga lika kraft som the öfrige förrättningar,
hvilka uti thetta Riksdagsbeslut äro stadfästade.
148 (Dec. 4.) Arvidssönernes privilegium.
2:o) Att Kongl. Maj:ts så väl som Riksens Ständers emot
exclusiva privilegier giorde beslut och författningar jemväl
styrka 1724 års Kongl. Resolution.
3:o) Torde rätta orsaken, hvarföre, enligit 1724 års Förordning,
fiskeriet ej kommit uti så fullkomligt stånd, som påsyftadt
varit, mera härröra therutaf, att undersåtarne antingen
aldeles intet eller med stor möda kommit att niuta the utsatte
friheter och förmoner till godo, än af någon så besynnerlig
efterlåtenhet; dock kan ej vara obekant, att nyttige
fiskerier mer till- än aftagit, samt att invånarne på några
ställen visat sig therföre mycket hågade och giordt början.
4:o) Tycker Deputation thet vara aldeles stridande emot
så väl R. o. A:ns som the öfrige Ståndens rätt och privilegier,
om 1724 års Kongl. Förordning skulle inskränkas, eller undersåtarne
utestängas ifrån then theruti beskrefne friheten. Och
änteligen
5:o) Att Arfvidssönernes förberörde resolution och privilegium
verkeligen synes vara förverkadt, ehuru therom nu ej
lärer göras något vidare påstående, särdeles som thet mera
för nyttigt anses, att the med fiskeriet fortfara, dock utan att
betaga andra undersåtare en förmon och frihet, som ej mindre
nu än alla tider rättmäteligen bör vara så gemensam, som
then oemotsägeligen lärer pröfvas tillräckelig för alla och nyttig
ej mindre för publico än för hvar och en i synnerhet, hvad
häller then nyttias på svenska eller holländska sättet.
R. o. A. stannade i det slut, att resolution på denne
46:te § inrättas efter Riksens Ständers den 11 Nov. sistledne
om detta mål till Hans Kongl. Maj:t. afgångne underdånige
skrifvelse, så att näst efter orden: uti 1724 års Kongl. Förordning,
tillägges följande mening: undantagandes fiskeriet,
som skier med Buijser och annan dertill horig fiskeredskap
på holländska sättet.
17:de §, angående tull- och accisfrihet på fångade fiskevaror,
som efter holländska sättet insaltas. Likaledes för all
strömming till V*, tå för 3U tullas och accisas måste.
Sedan Borgareståndets påminnelse vid denna § var upläsen,
bifölls §:n af R. o. A. som den var projecterad.
34:de §, att then ifrån Stockholm förskrefne spannemålen
måtte vid upsändandet till bergslagerne uti bergstullarne förskonas
för vidare tull, så länge varan är i samma mans
Borgareståndets besvär.
149
hand, och icke inskränkas inom viss tid, hvilket är vordet afslagit.
§:n bifölls af R. o. A.
37:de §, att borgare-tullen bör erläggas för the varor,
städernes invånare af landtmannen upköper på privilegierade
inarknads-platser eller köpingar, antingen varorne införas till
försälgning eller förtäring.
Thenne § hade Borgareståndet begärt måtte lemnäs ut,
sedan de i deras ansökning fådt atslag.
Men R. o. A. resolverade, att §:n bör blifva stående,
och biföllo then samma, som den nu var projecterad.
49:de §, att brandredskap och vatnsprutor måge tullfritt få
införas ifrån then ena staden till then andra. Bifölls.
65:te §, angående tilltagande mått, hvarigenom alla missbruk
och oredor kunna hämmas, som befares genom Börås stads
borgerskaps handel. Bifölls af R. o. A.
2:dra §, hvilken innehåller följande puncter:
l:o) Att the på inrikes ifrån kommande farkostar medbragte
varor, som i Packhuset undergå böra visitation, genast
kunna dit införas, hvarest the, så snart ägarne åstunda,
kunna visiterade varda, utan att specielle inlagor theröfver
fordras.
2:o) Angående förpassningar på så väl ut- som inrikes
varor, som föras inrikes städer emellan.
3:o) Att ingen tullbetient må understå sig att taga penningar
eller betalning för the pass, som öpna eller små båtar,
enligit 1714 års Förordning om förpassningar och forsedlar, böra
hafva, hvilka löpa inrikes städer emellan med passagerare
eller gods.
4:o) Att Landttull-camrarne sielfve hädanefter skola öfversända
behörigt intygande om utlossningarne af svenska retourvaror,
hvilka föras öfver öpna sion inrikes städer emellan.
5:o) Angående till städerne inkommande skeppares an
mälande
och skeppens klargörande samt alla theremot löpande
hinders afböjande.
6:o) Angående att visitationer böra anställas på inrikes
fartyg vid ankomsten vid Blockhus-uddden och icke vid Vax
holmen.
7:o) Att thet vid lilla tullen anbefalte förpassandet icke
bör sträckas vidare eller till andra varor, än hvad i andra
momentet af thenna § finnes förklarat.
150 (Dec. 4.) Presteståndets besvär. Allmogens
Sorn inga flere besvärspuncter ifrån Borgareståndet nu voro
inkomne, så företogs de återstående §§ af Högvördige Presteståndets
besvär.
6:te §, angående tullfrihet för tlie varor, sorn behöfvas
till kyrkornas byggnad, prydning och gudstienstens förrättande.
Härvid uplästes thet Lofliga Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 2 hujus, hvaruti förmäles, att Ståndet förehaft
projectet till resolutionerne på Presterskapets besvär och
funnit godt att bifalla 2, 3, 4, 5, 7, 9 och 11 § i förra delen,
men then 6 § i then senare delen håller Ståndet före böra
aldeles inrättas efter thet i afskrift medfölgde Kongl. Brefvet
af den 5 November 1686 till Kongl. Stats-Contoiret, hvilket äfven
uplästes, och hvaruti befalles, att alla the varor, som
lända kunna till kyrkornes zirat, byggnad eller gudstienstens
förrättande, böra utan vidare förfrågan hos Kongl. Maj:t hädanefter
passera fritt både för stora och lilla tullens afgift, ehvad
the komma utifrån eller äro förfärdigade här i riket.
R. o. A. biföllo then föregående 6:te §:n af Presteståndets
besvär på thet sättet, som thet Lofliga Borgareståndets Extractum
Protocolli innehåller, kommandes i följe theraf §:n att
rättas efter Kongl. Brefvet af den 5 November 1686.
9:de §, hvaruti Presteståndet anhåller, att Capellanerne,
till följe af Kongl. Maj:ts Resolution af den 22 Aprilis 1735,
§ 5, måge få niuta then them theruti tillsagde nåden, att theras
boställen måge befrias från knekte- och båtsmanshåld och
thet förläggas på andre oroterade hemman, jemväl om befrielse
från andre besvär och pålagor, såsom dagsverken, kol eller ved,
som capellans-borden skola vara ålagde i stället för knekteoch
båtsmanshåld.
Thenna §:n bifölls af R. o. A., allenast att näst orden:
skola therifrån dragas, följande mening uteslutes: therest icke
vederbörande skulle finna, att samma rotar ett sådant understöd
kunna umbära. Efter som densamma synes försvaga det,
som förut är förordnat, och emedlertid skulle göra rubbning
uti roteringsverket.
Af Allmogens allmänna besvär återstodo ännu några få
§§, hvilka fördenskull företogos till afgörande, på det expedition
måtte kunna gå för sig.
16:de §, angående Allmogens ansökning, att soldate-enkor
och äfven soldater, som fådt afsked, måtte förpliktas att genast
afträda torpen, ther icke han eiler hon thet året besådt åkren,
besvär. Skepparereglementet.
151
tå the kunna få inbärga grödan, eller ock af efterträdaren
undfå betalning för utsädet och thet therå nedlagde arbetet.
Bifölls af R. o. A.
120:de §, angående Allmogens i Bohus län och the omkring
Götheborg belägne häraders ansökning, thet timmer och
ved hädanefter till utförsel therifrån orten måtte blifva förbuden.
Bifölls.
41:sta §, angående Allmogens ansökning om en viss fond
till flere extraordinarie Landtmätares aflönande.
Bifölls af R. o. A. på sätt, som den var projecterad, att
flere Landtmätare ännu icke kunna bestås, mera än för Österbottn.
Sedan föredrogs Presteståndets Extractum Protocolli af
den 2 hujus, hvaruti Ståndet vid Allmogens besvärs 22 § anmärker,
thet i stället för orden: i följe af Kongl. Majits nådige
förordnande af den 10 Julii 1739, bör sättas, på thet
saken må blifva tydeligare: i följe af Kongl. Majlis nådige
förordnande genom bref af den 17 Aug. 1727 och 10 Julii
1739 samt resolutionen uppå Allmogens besvär af den 12
December 1734, § 4.
Likaledes i stället för orden: therest tionde-sättning en i
förra eller sednare tider är faststäld, sättes: therest tiondesättningen
i förra eller sednare tider är lagligen och likmätigt
för ordning arne faststäld. Och sidst tillägges the orden: sedan
vederbörande hörde blifvit, följande mening: samt thertill sig
begifvit och samtyckt.
R. o. A. biföllo desse Presteståndets påminnelser.
Continuerades med upläsandet af thet i går eller den 3
hujus förehafde projecterade reglemente för coopvaerdie-skeppare
och skeppsfolk, och påbörjades nu
Then 5 Art. Om Siöfollcets friheter och förmoner.
1 § befriar alt svenskt coopvaerdie-siöfolk, af hvad värde
the äro, ifrån all personell contribution, utskylder och pålagor
till Cronan och staden, så vida the ingen annan näring idka,
hvilket ock theras hustrur och barn, så länge the sednare äro
i theras föräldrars hus, få åtniuta.
Vid thenna § har Borgareståndet uti thess Extractum Protocolli
af den 14 October sidstledne förmält, att följande ord:
och staden böra gå ut.
Hvilket bifölls af R. o. A.
2:dra § frikallar alla främmande siöfarande för all värfning
och prässning till krigstienst; händer sådant, ställe vederbö
-
152 (Dec. 4.) Reglemente för kofferdiskeppare
rande honom genast på fri fot. Men therest rikets örlogsflotta
i krigstider skulle omngängeligen betarfva något understöd af
befarit coopvaerdie-siömanskap, vill Hans Majit vara omtänkt
på sådant underhåll, förplägning och förmoner för them, som
vilja låta bruka sig i Cronans tienst, tå coopvaerdie-siöfarten
them kan umbära, att the till alla delar kunna vara thermed
belåtne.
3:die § utstakar, när skepparne böra till sitt underhafvande
siöfolk betala theras lön eller månadshyror, och med hvad förbehåll
the kunna gifva folket något på theras lön eller hyror
utomlands till theras förnödenhet, samt huru mycket; stadgandes
vidare samma §, att the under resan afledne personers
hustrur ock böra erhålla the innestående hyror, men the, som
förrymt eller gått ifrån fartyget, hafva alt förverkat.
Borgareståndet har vid thenna vidlyftiga § tyckt, att then
meningen: huruvida han (skepparen) utomlands vill låta skeppsfolket
få något af then betingade månadshyran och han therföre
hafva säkerhet, bör således ändras: huruvida han utomlands
vill låta skeppsfolket, en eller flere, efter thess förhållande
undfå en månads hyra till sin förnödenhet.
R. o. A. biföl lo denna Borgareståndets påminnelse.
4:de § förunnar svenska coopvaerdie-siöfarande på heleller
haltfria skepp så stor fri förning, som följer, nämligen
them, som segla allenast uti Ostersiön, skepparen till 1 R:dr
16 ss, styrman 28 ss och alla the öfrige af besättningen, så
väl som gossar, till 21 ss. The åter, som komma utur Nordsiön
samt ifrån the i Canalen belägne orter, Holland, Engeland,
Frankerike, Portugall och Spanien, skepparen 7 R:dr 9
ss, styrman 3 R:dr 28 ss och the öfrige af skeppsfolket 42
ss. Men the, som komma ifrån Medelhafvet och Levanten,
skepparen 9 R:dr, styrman 4 R:dr 24 ss och hvar och en af
the öfrige 3 R:dr 28 ss. Och godtgöras thesse förn ingar vid
tullens clarerande uppå the varor, the för sig angifva; börandes
hvar och en af besättningen, när skepparen tillika med them
inställer sig inför Handels-collegium i Stockholm och Magistraten
i the öfrige stapelstäderne manlistan att uttaga, tydeligen
blifva förestält, hvad och huru mycket förning then samma
vid återkomsten har att åtniuta; och bör skepparen tå bevisa
med skeppsfolkets antingen mundt- eller skrifteligit vidgående
och intygande, att the förningen till fullo åtniutit.
och sjöfolk.
153
5:te § frikallar alla coopvaerdieskepps-betiente ifrån bysättning
för gäld skull, när skeppet är segelfärdigt; men väl må hans
gods inom eller utom bord lagligen antastas, utan att betienten
elier skeppet uppehållas ifrån theras resa, samt att icke eller
någon för mindre brott får sättjas' uti häkte, när skeppare eller
redare gå för honom i borgen.
Hr Magnus Schechta tyckte detta intet vara tillräckeligit,
utan borde Consulerne utomlands hvar på sin ort bispringa
de siöfarande samt undersöka, när några klagomål spörjes,
hvaruti de egenteligen bestå.
§:n bifölls af R. o. A.
6:te § förunnar the coopvaerdie-siöfarande, som under sina
resor antingen genom siönöd förlorat och bortmist theras medhafvande
egendom, eller på annat sätt under och uti theras
tienst blifvit skadade till hälsa och lemmar, eller ock för ålderdom
och bräckeligheter skull icke vidare kunna göra tienst
till siös, all hielp, understöd, omvårdnad och underhåll, hvarom
the på utrikes orter vistande Ministrer etc. skola vara förpliktade
draga behörig försorg och understödia them af the
thertill anslagne medel samt ändteligen så föranstalta, att the,
som ännu kunna göra tienst, blifva ther utom lands antagne på
svenska skepp eller ock öfverförde hit till Sverige; men the sednare,
eller sådane, som ingalunda kunna göra tienst förmedelst
ålderdom, bräckelighet, förlorad hälsa och skadade lemmar,
skola blifva hem till fäderneslandet öfverskaffade att under
hela återstående lefnadstiden niuta vid Coopvaerdie-siömanshuset
theras årlige underhåll. Detta bifölls af R. o. A.
Hr Börje Philip Schechta begärte, att några andra
saker måtte företagas och denne saken, som vore så vidlyftig,
nu lemnäs.
Flere andre instämde dermed.
Och påstod i synnerhet Hr Majoren Magnus Schechta,
att de saker, som äro angelägnare, måtte föredragas, men tiden
icke förspillas genom några mål af mindre vigt.
Hvarpå, då Hr Landtm, förehölt Hr Major Schechta, att
det tillkommo Hr Landtm., men ingalunda honom, att reglera
den ordning, hvarefter sakerne böra föredragas;
Utbrast Hr Majoren Schechta uti några hårda utlåtelser
emot Hr Landtm, och föredrog derjemte, hvad han genom ett
allmänt rykte i staden hade hördt, om någon till Cronans
nachdel och skada sluten entreprenade med en namnkunnig
154 (Dec. 4.) Major Schechtas
borgare härstädes om 2:ne örlogsfartygs byggande samt det
tillstånd, bemälte borgare likaledes från viss ort blifvit lemnadt,
att af Cronans skogar hämta ekeverke till 2:ne Ostindiefarare,
med mera, som Hr Schechta mente vara angelägit och
förtienade nn att omtalas eller, rättare sagt, bepröfvas, huru
vederbörande derutinnan rätteligen förfarit.
Desse Hr Schechtas utlåtelser ansågo R. o. A. som nog
förgripelige, så väl emot Hr Landtm, som i anseende till Secrete
Utskottet, på hvilket han troddes syfta med den giorde
berättelsen om entreprenaden af örlogsfartygen och beviljade
ekevirket till 2:ne Ostindie-farares byggnad;
Varandes i anledning af det, som här nedanefter förmäles,
protocollet sedan närmare utfördt, och af Hr Schechta justerat,
som följer:
Hr Majoren Magnus Schechta påstod, att några angelägnare
saker måtte föredragas och tiden icke förspillas genom
mål af mindre vigt.
Hr Landtm, bad Hr Schechta ville betänka, att det tillkommo
honom, men ingalunda Hr Majoren Schechta, att reglera
den ordning, hvarefter sakerne böra företagas. Och vore
det för Hr Landtm, svårt att kunna påhitta, hvad saker som
Hr Schechta åstundade att få fram, hvilka torde vara mera
kittzlige, än de äro riksvårdande och angelägne. Hr Landtm,
beklagade derjemte, att Hr Schechta så ofta giorde hinder uti
sakernes fortgång, så att på det sättet, som tiden härtils blifvit
tillbragt, kan aldrig något slut blifva på Riksdagen. De andre
Stånden avancera med sakerne, och få dagar voro igen för
R. o. A. att afgöra alla de återstående mål.
Hr Magnus Schechta svarade, det han nogsamt hade
sig bekant, att många saker ännu återstodo, de der intet blifvit
Ständerne en gång coinmunicerade, och hvilka likväl Ständerne
helt och hållit, men ingen annan tillkommer att gilla, rätta
eller stadfästa. Deribland kunde också med skäl räknas den
saken, som allmänna ryktet i staden kringförer, att nemligen
Defensions-Deputation skall beviljat en nog namnkunnig borgare
härstädes att få bygga 2:ne Ostindie-farare och dertill
taga verke af Cronans skogar samt derutöfver ändå att försälja
hvad som till berörde fartygs byggnad icke upgår, utan af
verket öfrigit blifver. Hvilket om så vore, kunde det ej annars
än ömma honom och en hvar, att Cronans skogar på det sättet
skola få utödas, der likväl Cronan sielf till sine egne skepps
uppträdande mot Landtmarskalken.
155
byggande har dem högst af nöden och måste hämta verke från
utrikes orter, sorn drygt nog får betalas med utredning, vexelcours,
assecurence och mera.
Hr Landtm, underrättade Hr Schechta, att aldeles intet
några Ostindiske fartyg blifvit beviljade att få byggas af Cronans
verke, utan vore, efter Ammiralitets-Collegii tillstyrkande,
accord slutit med en handlande om 2:ne fregatters byggande
genom entreprenade, som funnits nödige till flottans förstärkning.
Hvarpå Hr Schechta vidare yttrade sig, att han likaledes
med grämelse hördt, att 2:ne andra örlogsfartyg förledit år
hafva blifvit byggde genom entreprenade med stor kostnad för
Cronan, ehuru det kunnat falla långt drägeligare, om samma
byggnad skedt i Carlscrona på Cronans egit värf, hälst Cronan
nu har måst låta upbåda manskap och bestå omkostnaden till
samma fartygs nedförande, hvilka under vägen tagit läck och,
när de kommit fram, befunnits odugelige, så att de 2:ne gånger
måst föras i dockan och undergå svår reparation, utan att
Cronan ändå kunnat hafva af dem någon tienst.
Hr Landtm, försäkrade, att detta icke vore så i sanning,
hvilket Hr Landtm, med all trygghet kunde berätta och
jemväl ville, till ännu större säkerhet för Hr Schechta, låta till
protocollet föra.
Hr Schechta bad då, att Hr Landtm, måtte skaffa honom
med de flere här på Ridderhuset en noga och fullkommelig
underrättelse, huru härmed sammanhänger.
Hr Landtm, svarade, att sådant väl kunde skie någon
annan gång; befalte derpå, att med läsningen af den förra
saken måtte continueras.
Men då Hr Magnus Schechta häftigt ropade häremot,
Påminte åter Hr Landtm., att det tillkommo honom,
men intet Major Schechta, att föredraga sakerne; bad också
att Hr Schechta derföre ville lemna Hr Landtm, att få fullgöra
det embete, som R. o. A. honom updragit, och icke genom
några onödige vidlyftigheter hindra sakernes lopp.
Hvarpå Hr Schechta utbrast i den utlåtelsen, att han
som fri riddersman ägde rättighet till begära, det andra saker
nu måtte företagas, och behöfde ingen morale af Landtm., efter
han icke vore något barn, utan om Hr Landtm, så ensidigt
vill dirigera sakerne, giorde hvarken han eller någon annan
mera här på Ridderhuset; och må Hr L,andtm. veta, det han
156 (Dee. 4.) Major Schechta och Landtmarskalken.
vöre både en braf och ärlig karl, som Hr Schechtas ord
lydde.
Hr Landtm., som ej annars kunde än med misstycke
uptaga detta, lemnade till R. o. A:ns benägna ompröfvande,
om han förtient slike beskyllningar att på ensidigt vis hafva
dirigerat sakerne. Han hade som en välsinnad man sökt främja
sakernes lopp, men det grämde honom på det högsta, att han
med all sin goda vilja intet kunnat uträtta något godt till rikets
tienst, utan deri blifvit hindrad, genom det att Hr Schechta
dageligen brouillerar sakerne och genom upkastade quaestioner
förorsakar hinder i riksdags-görömalen samt motsätter sig
pluralitetens vilja den ena gången efter den andra. Hr Landtm,
vore fördenskull föranlåten att föredraga hvad som nu händt
och de hårda insimulationer, honom blifvit giorde, de andre
Ståndens eller plenorum dijudication. Hvarmed Hr Landtm,
afträdde och gick neder i Secrete Utskottet.
Häröfver blef något sorl ibland R. o. A., som förklarade
theras missnöje, att Hr Schechta på detta sättet bemött Hr
Landtm.
Under det att Hr Landtm, gick gången utföre, språng Hr
Schechta med någon häftighet från sin bänk och fölgde Hr
Landtm, helt nära och tätt efter, vid det han gick ut genom
dörren.
Gref Brahe, som var tillstädes, trädde straxt till bordet
och äskade genom fördubblade slag med klubban liud hos
R. o. A.
Men som största delen vore gangne från sine bänkar, somlige
fram i skranket och på gången, somlige också hade fölgt
Hr Landtm, efter i tanka och mening att anmoda honom till
vända om igen; så utgick någon stund, innan detta sorlet
åter saktades och hvar och en af R. o. A. fick intaga sitt
förra ställe igen.
Kort derpå upkom en Deputation ifrån Secrete Utskottet
af alla tre Standen. Gref Henning Gyllenborg förde ordet
och, näst aflagd hälsning ifrån Secrete Utskottet, gaf tillkänna,
att som Secrete Utskottet, af hvad Hr Landtm, hos them anmält-,
fådt förnimma, thet vissa utsagor här på Ridderhuset
blifvit fälte angående något ekeverke, som förmenes vara beviljat
af Cronans skogar till 2:ne Ostindie-farares byggnad, jemväl
att, vid det ingangne contractet om 2:ne örlogsfartygs byggande
genom entreprenade, Cronans nytta och fördel icke blifvit till
Deputation från Sekreta utskottet.
157
alla delar behörigen i akt tagen, hvaraf Secrete Utskottet
icke annars kan än finna sig ganska nära rördt; så vore Secrete
Utskottet nödsakadt att inför Höglofliga R. o. A. nu
en general förklara, det berörde utsagor icke äga någon grund,
inen att Secrete Utskottet både härutinnan så väl som alla
andra mål giordt som ärlige och redelige män, de der Cronans
sanskyldige interesse rätteligen bevakat. Och anholt derföre
att få part af det, som härom blifvit sagt, på det Secrete Utskottet
ännu närmare måtte få tillfälle sig att justificera.
Gref Brahe svarade, att R. o. A. lära taga Secrete Utskottets
begäran i öfvervägande och lemna Secrete Utskottet
derå svar. Hvarmed Deputation afträdde.
Så snart densamma var borta, yttrade sig Hr Magnus
Schechta, som nu var återkommen, det han nog kunde förmärka,
att detta syftade på honom. Han ville fördenskull
ännu en gång uprepa hvad han tillförne sig utlåtit. Han
hade sagt, det han igenom ett allmänt rykte fådt höra,
att 2:ne örlogsfartyg skola för Cronans räkning igenom entreprenade
vara byggde, hvilka, när de kommit fram till
Carlscrona, funnits obrukbare och på Cronans egit värf med
långt mindre och drägeligare kostnad kunnat byggas, utom det
att ännu till deras nedförande någon depence måst göras.
Han hade vidare sagt, det han hördt, att en namnkunnig borgare
här i staden fådt verke af Cronans skogar till 2:ne andra
fartygs byggande, fast Cronall sielf behöfver det och måste utifrån
med dryga omkostniugar af utredning, vexelcours och
assecurence hämtat. Änteligen hade han ock sagt, det han
jemväl hördt, att samma borgare fådt lof att sälja det verke,
som blifvit öfrigit och till bemälte fartygs byggnad icke upgådt
eller brukats. Om så är, måste han tillstå, att Cronans
skogar illa medfares och utödas, hvilket han, som en välmenande
riksdagsman, och den der äger rättighet att här på
Ridderhuset yttra sina tankar, om hvad han finner för riket
nyttigt, tror sig icke allenast saklöst kunnat gifva vid handen,
utan, det som ännu mera är, att han fullkomligen varit befogad
dertill. Undrar ock, huru Secrete Utskottet härigenom på
något sätt kunnat finna sig rörde, efter som han intet nämdt
Secrete Utskottet, utan beropat sig på ett allmänt rykte, om
hvilket han begärt få uplysning, så vida han hållit nödigt,
att slike rykten, de der eljest kunde göra skadelig verkan hos
menigheten, måtte aldeles ur vägen rödjas. I öfrigit beropade
158 (Dec. 4.) Om Major Schechtas uppträdande.
Hr Schechta sig på Hr vice Ammiralen Ridderstolpe, såsom
den der otvifvelaktigt lärer hafva kunskap örn desse saker,
med begäran att han eller någon annan af Herrar Ammiralitetsofficerare
ville säga sine tankar för E. o. A. eller huru härmed
rätteligen är beskaffat.
Hr Börje Philip Schechta tyckte, det Secrete Utskottet
varit alt för hastige och hade något närmare bordt betänka
sig, innan de giordt ett sådant steg, som aldeles strider emot
22 § i Riksdagsordningen, hvilken uttryckeligen förbiuder, att
de vid Riksdagarne hällne protocoller måge af någon, eho det
vara kan, utfordras. Således kunde ej eller någon reflexion
göras på Secrete Utskottets begäran i detta mål, utan derest
hans broder eller någon annan skulle sig uti dess utlåtelse
hafva förgådt, blifver det altid Ståndets göromål att sådant
inom sig rätta. Samma kunde fördenskull lemnäs Secrete Utskottet
till svar och tillika af dem begäras, att de måtte gifva
R. o. A. en utförlig berättelse om det slutne accordet med den
nämde handlande, som, rent ut att tala, är Rådman Klerman,
huru han samma contract fullgordt; om skeppen, när de kommit
till Carlscrona, funnits dugelige; om han ifrån Cronans
skogar fädt något ekeverke till 2:ne Ostindie-farares byggande,
eller till hvad annat behof han fädt lof att taga det myckna
verke, som man sedt honom uppe ifrån Mälaren hafva hämtat,
med mera som denna saken angår. Jemväl kunde Secrete
Utskottet tillfrågas, uti hvad stånd de satt vårt defensionsverk;
om vi med trygghet nu kunna sluta Riksdagen och resa
härifrån, hvarom Hr Schechta för sin del så mycket mer tviflade,
som han igenom bref från de norra orterne nyligen förnummit,
det våra gräntser å den kanten skola stå aldeles öpne lemnade
för våra fiender, hvilket Hr Schechta högeligen beklagade.
Hr Klingsporre protesterade å det högsta deremot, att
Hr Schechta skulle här på Ridderhuset stå och decriera vår
svaghet. Han vore försäkrad, att om vi ej hafva stora och
vidlyftige fästningar pä alla sidor af våra gränsor, så äga vi,
Gudi lof, hierta nog i våra bröst att som svenske män möta
vår fiende och hålla honom inom sina skrankor.
Som åtskillige af R. o. A. höllö nödigt, att, innan någon
ytterligare discours föres, om den af Secrete Utskottet begärte
communication kan beviljas eller ej, protocollet först måtte
justeras för Hr Schechta; så befaltes Cammarrådet Wulfven
-
Rikets försvarsverk. Sjömanshuset.
159
stierna till den ändan träda neder i cammaren med Hr Majoren
Schechta, hvilket ock straxt skedde; varandes protocollet,
efter som det då justerades af Hr Majoren sielf, nu redan här
verkeligen infördt.
Medan Cammarrådet Wulfvenstierna i förenämde ärende
var nedre, satte sig till protocollet Hr Pehr Franck.
Och continuerades med upläsandet af det projecterade
reglementet för coopvaerdie-siöfolk.
Hvaraf sedan något litet var läst, utbad sig Hr Börje
P. Schechta att få fortfara med sin påbegynte discours angående
rikets försvarsverk och dess slätta tillstånd på Norska
sidan. Hvarom han äfven berättade sig hafva meddelt Secrete
Utskottet den kundskap han erhållit, men funne icke dess
mindre angelägit samma här in pleno att hundgöra, på det
Riksens Ständer, innan de skiljas åt, måtte vara omtänkte på
nödige mått. Hr Schechta begynte therpå i anledning af ett
bref, som han upviste, att tala om Eda skants och de flere
vid Norska gräntsen belägne defensionsverk.
Men som Gref Brahe, hvilken ännu förde klubban, förestälte,
att defensionsverket intet vore här materia substrata,
med anmodan fördenskull, att Hr Schechta tills en annan gång
ville lemna denna discoursen;
Hr Giös, Hr Klingsporre, Hr Nedervudd samt flere
andre jemväl påstodo, att med den förut påbegynte saken måtte
fortfaras; så begaf sig Hr Schechta dertill, och fortsattes altså
med 6 Articeln af det projecterade reglernent för coopvaerdiesiöfolket.
Art. 6. Om Siömanshuset.
1 § påbiuder, att till ett Siömanshus inrättande böra af
alla på utrikes orter gående coopvaerdie-skepp och fartyg, vid
återkomsten till svensk hamn, en skeppare betala af thess
förtiente hyra eller månadspenning 4 öre, en styrman 3 öre och
alla the öfrige af besättningen 2 öre kmt för hvarje plåt, räkuad
till 6 dal. d:o mynt, hvilken afgift skepparen bör för sig
och hela besättningen i Stockholm uti Handels-Collegio och i
the öfrige stapelstäderne hos Magistraten aflefverera, när han
efter 6 § af 3 Art. ther sig inställer.
2 § pålägger alla redare till utrikes farande skepp och
fartyg att vid theras hemkomst betala 12 öre kmt för hvarje
läst till Siömanshuset.
160 (Dec. 4.) Om Sjömanshuset.
3 § tillägger Sjömanshuset thess andel af alla vid siötvister
fallande böter, och vid hvarje års slut tillställas. Äfven
skola alla the penningar, sorn om skeppsbord samlas i fattigbössorne,
tillflyta Siömanshuset, börandes Direction i Stockholm
och Magistraten i the öfrige stapelstäderne hafva nycklarne
till samma bössor.
Borgareståndet förmäler uti thess Extracto Protocolli, att
följande mening vid slutet af thenna 3:die § bör inflyta: Sammaledes
böra alla the hyror eller månad spenning ar Siömanshuset
tillfalla, hvilka efter thetia reglementet blifva förklarade
såsom förverkade.
Detta bifölls af R. o. A.
4 § påbiuder till thetta behof en collect hvart år öfver
hela riket.
Hr Giös påminte, att sådane med flere collecter mycket
besvära landet och borde derföre afskaffas. Dock bifölls §:n.
5 § tillslår Coopvaerdie-siömanshuset alla the frivillige afgifter
till the fattige, som vid förlikningar eller compromisser
uti siösaker, vid skepps och skeppsparters försäljande genom
eller utom auction samt andre thylike tillfällen vederbörande
pläga utgifva.
6 § förordnar, att Siömanshuset ständigt skall vara i
Stockholm, hvilket 5 köpmän, som reda i skepp, och 2:ne
coopvaerdie-skeppare böra förestå och förvalta utan lön eller
arfvode.
7 § föreskrifver, huru ofvannämde Directeurer skola
väljas, nämligen the 5 köpmännen af the handlande i Stockholm,
som reda i skepp, genom slutne voterings-sedlar inför
Magistraten, samt the 2:ne skeppare på lika sätt af samtelige
coopvaerdie-skeppare, som i Stockholm äro borgare, kommande
the sedermera af Kongl. Comtnerce-Collegio att undfå constitutorialer.
8 § förordnar, att thesse Directeurer vid hvarje 2:ne års
förlopp uti Decembris månad böra ombytas på thet sätt, att
then ena gången 2:ne och then andra gången 3:ne köpmän
afgå och andra i stället utväljas, och beträffande skepparne,
så afgår then äldre och en annan på lika sätt väljes.
9 § utnämner till betiening, som göra vatterschauten biträde
i thess syssla, en contoirs-skrifvare och 2:ne betiente,
hvilka Directeurerne af- och tillsättia, med instructioner förse
och förtienande löner anslå; blifvande thesse betiente tillika
Om Sjömanshuset och Vatterschauten.
161
med vatterschauten begrepne under protectorial-placatet för
tullbetiente.
10 § föresätter Directeurerne att en gång hvarje månad
sammanträda och genomse Siömanshusets böcker och räkenskaper,
med mera thertill hörer, samt annat förefallande arbete
afgöra; men therest någre omständigheter fordra skyndesam
åtgärd, komma Directeurerne oftare tillhopa.
11 § befaller, att Directeurerne thessutan sammanträda i
början af hvart fierdedels år att utdela till pensionairerne,
hvad them till underhåll thet följande quartalet blifver tillagdt.
12 § utstakar för Directeurerne^ huru the böra efter befintelige
omständigheter determinera hvars och ens underhåll
till en viss summa, såsom för skeppare ifrån 2 till 300 dal.
knit, för en styrman ifrån 150 till 200 dal. och för the gemena
hvarthera ifrån 100 till 150 dal. knit årligen. The
åter, som bo i the öfrige stapelstäderne, böra med vederbörande
Magistraters bevis intyga om theras tillstånd och vilkor,
och åligger Magistraterne i berörde bevis att tydeligen införa,
huru länge hvar och en tient, om thess upförande, förvärfvade
skickeligliet, ålder, siukdom eller bräcklighet med mera, hvarefter
them underhållet tilldelas bör.
13 § innehåller, att siömanshus-böckerne för hvarje år bör
särskilt slutas och inom den 1 Febr. nästföljande året vara
Alla desse §§ bifölls af R. o. A.
Art. 7. Om Vatterschauten eller Skeppsombudsman.
1 § beskrifver the qualiteter en vatterschaut bör hafva,
såsom en förståndig, uti seglationen förfaren och svensk man,
samt vara af then ålder och styrka, att han förmår med erforderlig
flit, vaksamhet och eftertryck förvalta sitt embete.
2 § säger, att till vatterschaut skola samtelige hemmavarande
coopvaerdie-skeppare utvälja 3:ne män, af hvilka Direction
förordnar en.
3 § förmår, att vatterschauten tillkommer att pröfva thens
skickeligliet, insigt och erfarenhet uti siöväsendet, som antagen
Olifver af någon skeppare eller eljest anmäler sig till tiensts
erhållande, på thet han må blifva brukad i then tienst, han är
skickelig till, och hvar siöman således vara förvissad om then
Adelns Protokoll. (XVII). 1746—1747. lil. 11
162 (Dec. 4.)
Om Vattersehauten.
tienst och hyra, som honom rätteligen bör updragas och tilldelas.
4 § förmår, att skepparen, som reser utrikes, bör, innan
han ingifver manlistan uti Handels-collegio, som 3 § uti 4
art. förmäler, förut med hela besättningen hos vattersehauten
anmäla, hvartill hvar och en blifvit antagen, samt tå med besättningen
sluta om viss hyra, antingen förresa eller månadsvis;
hörandes vattersehauten tillika med skepparen underskrifva
manlistan, som sedan ingifves i Handels-collegio.
5 § stadgar, att alla, som vilja antaga tienst på coopvaerdie-skepp
till utrikes orter, böra anmäla sig hos vatterschauten
och låta anteckna sina namn, på thet han må vara
i stånd att kunna gå the skeppare tillhanda, som betarfva
folk.
6 § föreskrifver, att vattersehauten med the öfrige betiente
böra icke allenast dageligen vara tillstädes i contoiret förmiddagarne,
ifrån kl. 8 till 12 och eftermiddagen ifrån klockan 2
till 6 på the tider om året, som siöfarten påstår, utan ock
förmiddagarne then öfrige tiden att anteckna alt coopvaerdiesiöfolk,
som sig anmäler; kommande förteckningarue på utgående
och hemkommande coopvaerdie-siöfolket att hvar 3:die
månad insändas till Kongl. Commercie-Collegium.
7 § innehåller, att vattersehauten åligger att göra skepparen
biträde, enär någon af siöfolket antingen är motvillig
och gensträfvog, eller ock hemligen undanhåller sig eller aldeles
förrymma; hörandes vederbörande befallnings- och domhafvande,
så väl som publique vakter, uppå skedd anmälan
lemna vattersehauten all skyndesain handräckning och utan
uppehåll och vidlyftighet afgöra the mål, som vattersehauten
emot the brottslige anmäler.
8 § tillåter vattersehauten att bilägga alla mindre mål,
tvister och irringar, som kunna upkomma emellan skeppare
och siöfolket, eller thesse senare emellan, samt thervid tillse,
att ingen oskyldigt förolämpas, samt i öfrigit tillhålla hvar
och en thess åliggande och upmuntra them till enig- och samdrägtighet.
9 § befaller i öfrigit, att vattersehauten bör gå Directionen
tillhanda med alla the underrättelser, som af honom
kunna erfordras; liafvandes han för sin tienst att undfå then
lön, som Direction pröfvar honom göra skäl före och inrätt
-
Förslag till ny förlagsordning. 163
ningen kan tåla, samt thessutan bibehållas vid sysslan, så
länge han väl och försvarligen then samma förestår.
Hela 7:de Articlen med alla dess §§ bifölls af R. o. A.
Sedan föredrogs Justitia- och Bergs-Deputalionernes gemensamma
betänkande af den 20 nåstl. Octobris angående förlag
vid bergs- och brukshandteringen; förmälande Deputationerne
sig hafva företagit thet utkast till en ny förlagsordning,
som uppå Kongl. Maj:ts befallning Kongl. Bergscollegium
upsatt, tillika med Kongl. Lag-Commissionens öfver
thess 14 § yttrade mening, som genom Råds-protocollet under
den 2 sidstl. Junii blifvit till Riksens Ständer remitterade och
sedan af Hr Baron och Landtm, samt the öfrige Ståndens
respective Talemän till thesse Deputationer förviste.
Vidare berättar Bergs-Deputation sig thervid föreliaft the
besvär angående förlagshandeln, som vid thenna Riksdag
blifvit anförde, så väl af Westerås, Hedemora och Köpings
städer som ock af Bergslags-allmogen; hafvande Deputationerne,
efter sakens nogaste skärskådande och ömaste öfvervägande,
samt sedan Kongl. Bergs-Collegium ytterligare uti Bergs-Deputationen
blifvit hördt, funnit nödigt att uti ofvanberörde projecterade
förlags-ordning göra the ändringar, som medfölgde
projectet skall utvisa.
Thernppå uplästes riksdagsmannens Vilhelm Pehrssons
till Bergs-Deputationen den 22 Aug. thetta år ingifne skriftelige
votum af följande innehåll, att så vida en förläggare ofelbart
icke allenast har sin avance förborgad uti then till förlagtagaren
uplåtne och försålde varans pris, utan ock tager fullt
interesse för sine försträckte penningar; alltså och emedan
en förlagtagare, sorn brukar årligen vid pass 400 lisp:d jern
året omkring, sällan eller aldrig tager ut större, men väl
mindre förlag än 500 dal. kmt; skulle tå förlagstagareu
nödgas, igenom then i then projecterade förlagsordningen
giorde afkortning på priset till 1 dal. 16 öre kmt på hvarje
skepp:d tillverkadt tackjern, mista 60 dal. kmt uppå 400
skepp:d, som gör 12 proc. för the 500 dal., hvilka för
läggaren
till större delen uti varor till sin förlagtagare har
försträckt; ty tycker Vilhelm Pehrsson thet vara både oskäligt
och emot lag och billighet stridande, att Bergsmansståndat
med sådant skulle blifva betungadt, så mycket mer som snart
sagt alla under förlag liggande bergsmän äro redan af thet
upstigande interesset, som theras förläggare hittils efter van
-
164 (Dec. ■!.) Förslag till
liglieten tagit för sine försträckte varor, så graverade och i
skuld fördiupade, att större delen kan sig aldrig utliielpa.
Förthenskull på tliet bergslagen härigenom icke mer må komma
att betungas till sin undergång, så förklarar Vilhelm Pehrsson
för sin del icke kunna thertill gifva sitt samtycke.
Hvad åter angår thet i then projecterade förlagsordningen
utsatte spöslitandet vidkommer, så förmäler Vilhelm Pehrsson
thess tanka vara then: att när någon bergsman emot förlagsordningen
sig förser och såsom andra gången brottslig finnes,
så bör straffet lämpas efter gärningen, till mer eller mindre i
proportion, och thessutan icke vara någon bergsman i sådant
fall förment att plikta med penningar, enär han kan
sig them förskaffa, hälst emedan Bergsmansståndet, om hvars
välfärd Öfverheten likväl alla tider varit öm och sorgfällig, icke
eller hädanefter bör vara ett föraktadt folk mer än andre
nationer, utan må få niuta lag och billighet till godo, och man
ej eller kan se, att sådant felsteg, som sker igenom något af
sitt egit tillverkade jerns försälgning eller uplåtande till någon
annan än förlagsman, bör just få namn af ett ibland the
största och grofva brottmålen, som icke med penningeböter
kan försonas.
Thernäst uplästes Bergs-D eputations Extractum Protocolli
af den 3 nästledne Sept. öfver of vanberörde Vilhelm
Pehrssons memorial, tlierutinnan Deputation yttrar sig, hvad
then förra omständigheten angår, eller att förläggaren må få
1 dal. 16 öre knit på 1 skepp:d tackjern i förlägsvinst, att en
förläggare måste göra sig kostnad med resor till och ifrån förlagstagaren;
att han sielf eller thess betient måste sig uppehålla
uti bergslagen, både till förlagets indrifvande och tackjernets
infordrande; att han måste jemväl inställa sig vid bergstingen,
markegångssättningen och tå liquidationer författas, hvilket alt ej
utan kostnad aflöper; att tackjernet theremot beräknas bergsmannen
hvad thet emot reda penningar gullit vid hyttan, så
att förläggaren tlierigenom ej får betalning för sin tid och
sine använde kostnader; att förläggaren äfven måste utlemna
varorne till ett pris efter så skälig grund, som Vilhelm Pehrsson
sielf påstått och godtkändt. Och således blifva thesse 1
dal. 16 öre på skepp:d, som förläggaren niuter, ej allenast vinst
för thess utborgade förlag, utan ock ersättning för thess använde
tid och giorde omkostningar vid förlagshandelen. Skulle
then i någor måtto blifva inskränkt, befarar Deputation, att
ny förlagsordning’.
165
bergsmännerne lemnades utan förlag, till theras egen undergång
och ansenlig mistning för Cronan, som tå nödgades sakna
thess inkomster af tionde-jernet genom blåsningarnes nedläggande,
hälst så månge andre rörelser och näringar nu gifvas,
hvaruti penningar med större fördel än i förlagshandel användas
kunna. Sedan upräknar Deputation the äfventyrer en
förläggare går in uti, såsom att förlagtagaren kan försätta
förlaget, fördiupar sig år ifrån år uti gäld och skuld; att förläggaren
ej kan, när han vill, fordra sina penningar åter, tå
större förtjenst kunde gifvas; måste ofta genom kostsam rättegång
söka tillbaka sina förskotter; i anseende till hvilket alt
och vid så fatte omständigheter tycker Deputation sig så mycket
mindre böra gå ifrån thess mening, till bergslagernes största
skada och ändtelige undergång, som Kongl. Bergs-Collegium
äfven håller thenna förlags-avancen skälig. Vidare förmäler Deputation,
att Vilhelm Pehrssons uträkning till 12 procents
vinst icke håller stånd, emedan större delen af förlagstagarne
taga åtminstone så stort förlag, som tillverkningarne bestiga
sig tili, och ofta så mycket theröfver, att förläggarne aldrig
therföre komma till theras betalning, hvarjemte ock tackjernspriserne
äro uti bergslagerne olika, så att förläggarne på åtskilige
orter ej erhålla mer än 6 å 7 procent på theras utgifne
förlag genom then af Deputationen projecterade förlagsvin
st.
Hvad den sednare omständigheten, angående huru en förlagtagare,
som förskingrar tillverkningen, bör anses, beträffar;
så förmäler Deputation sig tlierutinnan icke af egit godtycko
infördt någon kroppsplikt för en sådan förlagtagare, utan har
1704 års förklaring öfver 1696 års förlagsordning thertill gifvit
anledning, som sätter thet straff på jernets förskingring, att en
bergsman, som thermed beträdes, bör första gången i handklåfvor
upslås på väggen och andra gången straffas med 3
hvarf gatulopp, hvaremot Deputation för första gången utsatt
penningeböter, och kroppsplikt för andra gången förlagtagai-en
kunde med tillverkningens skingrande sig förbryta; förklarandes
Deputation sig göra för mycket afseende på Bergsmansståndet
att vilja anse thet för något föraktadt folk, som Vilhelm
Pehrsson anförer; men som lagen bör vara allmän och äfven
så väl straffa then brottslige som skydda then oskyldige, och
Deputation för sin del icke annorledes anser förlagets vårdslösa
användande eller tillverkningens skingrande, till förlag
-
166 (Dce. 4.)
Förlagsordningen.
garens skada, än för ett svek och bedrägerie uti förlagsliandelen,
emedan uppå god tro, i försäkran att niuta tillverkningen,
gifver förläggaren ut thess förlag; så håller Deputation före,
therpå bör följa någon kroppsplikt, när han uti then afsigten
blir bedragen, varandes en förlagstagare, som förskingrar förlaget
eller tillverkningen, merendels thessutan så fattig, att,
ifall penningeböter för sådant brott utsattes, hade bergsmannen
thertil 1 ingen tillgång, utan måste thertill angripa thet,
som till förläggarens betalning borde användas. Och althenstund
Deputationens föreslagne straff således icke angår en
redelig förlagtagare, sorn emot sin förlagsman upriktigt handlar,
utan allenast en, som svikeligen emot honom förfar; altså
håller Deputation före, att Bergsmansståndets heder till ingen
del therigenom är rörd, utan allenast ett svikeligit brott med
förtient straff ansedt.
Sidst uplästes projectet till ofvannämde förlagsordning.
Hr Nordenfelt anmärkte äfven, att bonden Vilhelm
Pehrssons mening tyckes vara obillig och skulle gifva anledning
till åtskillige undanflykter för bergskarlarne uti theras
gälds afbördande.
Frih. Carl Otto Hammilton, som nu förde klubban,
gorde frågan, om then projecterade förlagsordningen af R.
o. A. bifalles.
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Bergman påminte allenast vid den 8 §, som handlar
om liquidationer, att den samma ej kunde om några förut
skedde liquidationer förstås, hälst ingen lag före dess kundgörelse
kunde gälla, hvilket äfven i den nya lagen och dess
företal uttryckeligen blifvit stadgat.
Hr Nordenfelt gaf tillkänna, att meningen icke vore,
det några förut afslutade liquidationer härunder skulle begripas.
I öfrigit berättade Hr Nordenfelt, att 1695 års förlagsordning
vore både mörk och otydelig samt i många mål strängare än
denne; hvaremot denne senare vore ganska väl utarbetad, så
att bergslagen hade orsak fägna sig, att de nu fådt denna
saken på redig fot, och derjemte tacka dem, som vid förordningens
utarbetande lagt handen.
Uppå Frih. II arn mil tons ytterligare giorde frågan, om den
projecterade förlagsordningen då af R. o. A. bifalles, svarades
af R. o. A. med allmänt Ja.
Kommission öfver Manufacturkontoret.
167
Hr Cammarrådet Wulfvenstierna upkom och begärte
för expeditionen skull att få upläsa protocollet öfver den i går
håldne voteringen angående en Commissions förordnande till
att undersöka om Manufactur-contoirets förvaltning och afledne
Camereraren Pånges yppade balance med mera.
Sedan han detta upläst, frågade han till sin säkerhet,
om icke, i anledning af pluralitetens i går tagne beslut, han
nu får skrifva på Manufactur-Deputations betänkande, att det
af R. o. A. är bifallit.
Hvartill svarades Ja.
Hr Giös utlät sig, att som förenämde mål blifvit af
pluraliteten i gar deciderat, så vore deremot nu intet vidare att
påminna. Endast ville han hafva R. o A. understält, om icke
nödigt vara torde att ju förr dess hällre vara betänkt på instruction
för den Commission, som nu kominer att förordnas.
Frih. Carl Otto Hammilton var af den mening, att
som Konungen och Rådet nu tillkommer att förordna sielfva
Commission, så tillhörer dem också att utfärda instruction för
den samma.
Hr Giös svarade, att han väl icke så noga underrättadt
sig, hvem som kommer att upsättia instructionen; men ehuru
dermed också gå måtte, trodde han likväl nödigt vara, att den
samma blifver Riksens Ständer communicerad, innan de skiljas
åt, på det Ständer måtte kunna få göra dervid de påminnelser,
som finnas tiena till sakens fullkommeliga utredande.
Hr Cammarrådet Wulfvenstierna erhindrade, att Manufactur-Deputations
betänkande, som af pluraliteten är bifallit,
innehåller, det en Kongl. Commission kommer att förordnas
och fölgakteligen af Kongl. Majit med instruction att
förses.
Hr Ramsay beklagade, att på det sättet många vid voteringen
i går ej haft rätt begrep om propositionen.
Härmed afstannade detta, och påminte Hr Leijonsten om
Hr Hiertas memorial om öfversmidet, att det måtte blifva
föredragit.
Hr Hastfehr åter påminte, att Cammar-OeconomieDeputations
betänkande om kongsgårdarne i riket måtte, såsom
ett angelägit och riksvårdande ärende, till afgörande företagas.
Men bägge delarne upsköts, eftersom Hr Cammarrådet
Wulfvenstierna nu gaf tillkänna, att protocollet öfver Hr
168 (Dec. 4.)
Om major Schechtas
Schechtas utlåtelse voro färdigt och af honom redan justerat.
Berörde protocoll uplästes altså och vardt, på sätt som
det här ofvantill finnes anfördt, af R. o. A. gillat samt afHr
Schechta ännu ytterligare vidkändt.
När detta var förbi och Cammarrådet Wulfvenstierna
åter trädt till protocollet, yttrade sig
Hr Leijon sten, det han för sin del vore helt och hållit
försäkrad, att en ren välmening hade bragt Hr Sclieclita till
de utlåtelser, som honom i hastighet undfallit, och borde fördenskull
sådant icke beifras, hälst en del af det, som han angående
de igenom entreprenade bygde örlogsfartygen sagt, icke
varit så aldeles utan grund, ehuru man det nu annorlunda
söker föregifva; ty att desse skeppen kunnat byggas med mindre
kostnad vid Cronans egit värf, der Cronall lika fullt måste
underhålla sin stat och betiening, har sine inrättningar redan
giorde, betalar drägeligare och mindre daglöner än här uppe,
med mera som lättar kostnaden och utgiften för Cronan; sådant
torde vid närmare calculation och efterräkning kunna göras
bevisligit; äfven som ock berörde igenom entreprenade bygde
örlogsfartyg icke eller på långt när äro af den fullkommelige
godhet och varaktighet, som de der byggas på cronovärfvet,
till hvilka merendels altid torrt och utvaldt verke sökes, i
stället att till desse helt rädt och nyligen uphuggit verke
blifvit tagit. Således vore icke underligit, att något hvar, som
besinnar, huru stort capital ligger i ett dylikt skepp, och huru
angelägit det är, att det blifver godt och försvarligen bygt, om
Cronan skall hafva deraf den tienst, som vederbör, kan stöta
sig på denna saken, emedan det är en oemotsägelig regel, att
köpman vid alla tillfällen söker sin vinst, hvilken häldre bör
unnas Cronan.
Hr Ramsay tillstod, att han äfven af mycket trovärdigt
folk hördt det samma, som Hr Leijonsten nu uprepat, och
hade fördenskull lätteligen kunnat våga sig att fälla lika utlåtelse
som Hr Schechta, utan att någonsin tro, det sådant
skulle blifva ansedt för så förgripeligit, som han nu hörer det
tagas. Svårt vore, om en riksdagsman skulle ställas till ansvar
för det han talar. Han nödgades då att ofta innehålla
med flere sanningar, å hvilka han intet altid kunde skaffa
fullgiltige bevis. Han försättes jemväl ur stånd att vid de
förekommande deliberationer göra något gagn, och vore med
beteende mot Landtm arskalken.
169
ett ord rätt så godt han reste härifrån som att ligga här till
sin och sine hemmavarandes dryga kostnad, utan att kunna
uträtta något särdeles. Åtminstone borde man bruka den försiktigheten
att hädanefter fråga sig före, om en fritt får lof
att yttra sina tankar, efter det aldra innocentaste kan tagas
illa, hvilket Hr Ramsay sade sig också hafva förmärkt om
thess i går ingifne memorial rörande Bångens balance-sak.
Hvad annars Hr Landtmilis betygade missnöje öfver de afHr
Schechta mot honom brukade expressioner angår, så kunde
lätteligen hända, när man kommer till tala, att man råkade
fälla ett ord, som man eljest väl ville hafva menagerat, i anseende
hvartill Hr Ramsay altså trodde, att Hr Landtm, af
ädelmodighet intet lärer finna sig häraf så nära rörd, sorn han
det i början tagit.
Hr Klingsporre sade, det ingen bör nekas att tala, allenast
man förer sitt tal beskedeligen och icke betienar sig af
sådane expressioner, hvaraf någon har orsak att finna sig offenserad,
som nu med Hr Schechta skiedt, hvilken öfverskrida
den tillbörliga aktning, som han varit Hr Baron och Landtm.
skyldig, och bör derföre göra Hr Landtm, reparation; ty R.
o. A:ns egen värdighet berodde derunder, att vi bibehålla vår
Landtm, uti den heder och myndighet honom ägnar och tillkommer.
Hr Giös förmente, det Hr Schechta intet lärer neka att
göra Hr Baron och Landtm, behörig reparation; eljest blifver
det R. o. A:ns sak sådant Hr Baron och Landtm, att förskaffa.
Hvad Secrete Utskottets begäran vidkommer, att få
part af Hr Schechtas tal, att så mycket bättre kunna justifiera
sig från de giorde tillvitelser, så kunde det väl beviljas
utan någon synnerlig fara för Hr Schechta; men Riksdagsordningen
vore härutinnan i vägen, och ty kan det icke skie.
för öfrigit sade Hr Giös, att det icke annars än nog sällsamt
enom kan förekomma, att Cronan intet sielf skall bygga
sine skepp, utan med förlust och skada lemna entreprenaden
at handlande, som nog veta göra sig profit, ehvad prsecautioner
man också med deni vill taga.
På samma sätt förklarade sig flere andre.
Hr Anrepp: Man påstår, det ingen bör vara betagit att
fritt få yttra sine tankar, och det är rätt; men sådant bör
likväl ske på anständigt sätt och vis. R. o. A. hade i början
af Riksdagen ibland de då faststälte och nedre vid dörren
170 (Dec. 4.) Om major Schechtas
anslagne reglor, om hvars i akt tagande han så ofta påmint,
äfven kommit öfverens derom, att ingen borde uti sitt tai
bruka emot den andra några stickande ord. Med ännu större
varsamhet hade altså Hr Schechta bordt svara Hr Landtm.
och utlåta sig om Secrete Utskottets göromål. Men huruvida
Secrete Utskottet nu bör lemnäs deraf part, det är en sak,
som vi först borde afgöra, på det vi måge kunna lemna Secrete
Utskottet svar. Sedan kunde man öfverlägga om hvad
reparation Hr Sclieclita bör göra Landtm.
Medan härom ännu vidare discourerades, upkom
Hr Löwenhielm ifrån Secrete Utskottet och berättade,
thet Hr Baron och Landtm, anmodat honom att hos Högloft.
R. o. A. gifva tillkänna, det hade Hr Baron och Landtm, uti
liidderhus-förstugun, i flere personers närvaro, på ett ganska
oanständigt sätt blifvit bemötter af Hr Schechta. Hvilket Hr
Landtm, altså trodt sig böra hos R. o. A. anmäla, i den
säkra förmodan att R. o. A. lära bibehålla honom och thess
embetes värdighet samt till den ändan Hr Schechtas upförande
i detta mål behörigen anse. Hvarförinnan Hr Landtm.
förklarat sig icke vilja här på Ridderhuset upkomma.
Hr Magnus Schechta förmente sig icke på något sätt
hafva förtörnat Hr Landtm., utan hade han endast, då han
förmärkt, att Landtm, varit missnögd, gådt ut efter honom
och hedt honom icke offendera sig öfver någon ting.
Det påmintes, att Hr Schechta tillika med thess broder
måtte efter Riksdagsordningen taga afträde.
Men Schechta svarade, att som han icke vet sig hafva
begådt något brott, hvarföre han nu bör dömmas, så behöfde
han ej eller taga afträde.
Hr Börje Philip Schechta betygade, att han icke utan
sinnets största rörelse kan höra alla de tillställningar, som nu
å färde äro. Denna saken rörde icke hans broder allena, utan
vore af den beskaffenhet, att den anginge hela R. o. A., som
Hr Schechta derföre bad måtte med all upmärksamhet handtera
den samma. Efter 22 § i Riksdagsordningen, så väl som
9 § i försäkringen, hvilka bägge §§ Schechta nu upläste, hör
ingen, clio den vara må, drista sig att göra Ständerne något
intrång uppå deras Riksdagar och sammankomster uti deliherationerne.
Icke eller bör det räknas någon till men och
förfång, hvad han vid slike tillfällen af ett redligt och välmenande
upsåt talat och framfördt häfver, fast mindre
beteende mot Landtmarskalken.
171
någon verkeligen antastas för dess rådslag och yttrade meningar.
Men häremot vore nu ett helt stridande försök af Secrete
Utskottet. Ja, de gå ännu längre och begära tvärt emot den
omnämde §:ns innehåld del af våra protocoller och hvad en
riksdagsman sig här på Ridderhuset utlåtit. När man sammanlägger
detta med hvad som förut är passerat uti saken
angående brännevins-accisen, och den skrifart Secrete Utskottet
vid det tillfället emot Riksens Ständers plena brukade, kan
man nog finna, hvad myndighet Secrete Utskottet sig tager,
och att de nu begynna gå oss något för nära in på lifvet. Hr
Schechtas mening var fördenskull, att man borde lemna Secrete
Utskottet det svaret, att R. o. A. aldeles ogillar deras be
gäran
och den samma, såsom stridande emot 22 § i Riksdagsordningen,
förkastar. Hvarom medan nu kommer att delibereras,
Hr Schechta påminte, att Secrete Utskottets ledamöter
borde taga afträde.
Häremot ropades allmänt Nej.
Gref Henning Gyllenborg viste, det Secrete Utskottets
begäran icke vore stridande emot den 22 § i Riksdagsordningen,
genom hvilken § Ständerne liksom till en ytterligare
förmur för deras frihet förbehållit sig, det icke någon utom
Ständer får fordra riksdagshandlingarne och protocollen till sig,
eller ställa någon riksdagsman till ansvar för hvad han af
redligt och godt upsåt vid Riksdagarne tält och discourerat
häfver. Men i stöd af Riksens Ständers egit vid flere tillfällen
fattade beslut, att om någon skrift- eller munteligen
angifver något hos Ständerne, som rörer en annans ärlige namn
och rykte, bör den andra lemnäs deraf del, har Secrete Utskottet
trodt sig vara befogadt att begära part af hvad som
hos R. o. A. blifvit föredragit och Secrete Utskottet röra kunde,
hvilket utan någon extradition af protocollet ändå på annat
sätt väl kan blifva dem communicerat.
Hr Löwenhielm erindrade, att rätta ämnet till deliberation
nu är, hvad reparation Landtm, skall få af Hr Schechta.
Det vore bedröfveligit, att sakerne skola handteras med häftighet.
Och i synnerhet hade R. o. A. all orsak att beklaga
thet, som nu händt vår Landtm., hvars myckna nit och välmening
för det allmänna, hvars osparde möda och flit till
sakernes fortgång samt deras främjande till ett godt och lyckeligit
slut visserligen hade förtient att på annat sätt blifva belönte
och kräfver fördenskull af oss den billiga ifver öfver
172 (Dec. 4.) Om major Schechtas
Hr Schechtas otillbörliga upförande, att vi förskaffa Hr Landtm.
■en fullkommelig reparation, hvarom R. o. A. närmare fåtalas
vid, sedan Hr Schechta med dess broder tagit afträde, som Hr
Löwenhielm nu påstod måtte skie.
Hr Magnus Schechta förklarade, thet han sjelfmant
ville taga afträde, så att R. o. A. intet skulle behöfva dömma
honom ut. Men hvad thess broder anginge, så ägde han härutinnan
ingen del och kunde derföre väl blifva qvar.
Gref Piper, Gref Mörner och flere andre, som med Hr
Landtm, vore i skyldskap, togo therpå afträde, hvilket the
begärte måtte i protocollet observeras.
Gref Brahe lemnade jemväl klubban till Friherre Carl O.
Hammilton och tog så äfven afträde.
Hr Börje Philip Schechta påstod, att den första
quaestion, om svaret till Secrete Utskottet, först måtte afgöras
och till den ändan alle Secrete Utskottets ledamöter nu taga
afträde. När detta vore förbi och sedan förekommer om hans
broders brott emot Landtm., ville han icke underlåta att jemväl
taga afträde.
Hr Thure Gustaf Rudbeck svarade, att när de steg
först äro tagne, att vi fådt till oss vår Landtm, igen, skulle
den saken om svaret till Secrete Utskottet sedan väl blifva
afgiord.
I anledning af åtskilligas förnyade enständige påstående,
att bägge Herrar Schechtorne genast måtte taga afträde, gingo
nu Hr Majoren Magnus Schechta och Hr Capitain Börje Philip
Schechta sina färde ut af Ridderhuset.
Therpå funno R. o. A. nödigt att afhöra the Herrars
berättelser, som varit tillstädes och sedt hvad som emellan
Hr Baron och Landtm, och Hr Schechta sig tilldragit, under
thet Hr Baron och L,andtm. gick neder till Secrete Utskottet.
Och berättade Hr Gabriel Falkenberg, att sedan han
af tillfälle kommit up ifrån Secrete Utskottet med en expedition
till Landtmms underskrift, hade han först hördt, huru
som Hr Schechta här på Ridderhuset flere gånger yrkat på
andra sakers framtagande, då Hr Landtm, bedt, att Hr Schechta
ville lemna honom att dirigera sakerne och icke göra några
onödige uppehåld, emedan Hr Landtm, annars icke vore i
stånd att fullgöra thess embetes skyldighet. Hvarpå Hr
Schechta med vredt mode svarat, att han icke behöfde någon
morale af Hr Landtm., ty han vore intet något barn; och om
beteende mot Landtmarskalken.
173
Hr Landtm, så ensidigt ville dirigera sakerne, giorde hvarken
han, Schechta, eller någon annan mera här på Ridderhuset.
Han hade ock tillagt, att Hr Jjandtm. måtte veta, det lian
vore en käck och braf karl, och om Hr Landtm, ville honom
något, kunde han komma ihog, det de bägge voro officerare.
Desse Hr Schechtas utlåtelser, som Hr Landtm, fant alt
för hårda, mot sig, underställe Hr Landtm. R. o. Arns bepröfvande,
huru de samma måtte anses, och gick derpå neder i
Secrete Utskottet med utlåtelse, att Hr Landtm, derstädesjemväl
ville föredraga hvad honom nu voro händt. Hvarpå
Hr Schechta sprungit efter, och då han hunnit Landtm., hade
han med mycken ifver och häftiga åtbördor tält Hr Landtm.
till, utan att Hr Falkenberg hördt hvad Schechta sagt, men
Hr Landtm, hade svarat, thet han först ville söka revange
för sitt embete; sedan skulle de vidare talas vid. Hr Schechta
hade äntå ytterligare efterfölgt Hr Landtm., och när de kommit
längre ned i trappan, hade Schechta approcherat Hr
Landtm, ganska nära och frågat Hr Landtm, å nyo, om han
intet kände honom och trodde honom vara en käcker karl.
Hvarpå han fattat i lappmudden, som Hr Landtm, hade på
sig, då Hr Landtm, vändt sig om med mycken bestörtning,
så att han, Falkenberg, kunnat märka på ansiktet, thet sinnet
begynte också upstiga hos Hr Landtm., men Hr Borgenstierna
och flere, som i thet samma kommo tillstädes, hade gådt
emellan.
Hr Borgenstierna giorde sin berättelse på följande sätt,
att tå han sedt Hr Schechta med mycken ifver springa efter
Hr Landtm., hade han fölgt med, dock icke hunnit Schechta
och Hr Landtm, förr än nedre i trappan, då han gått några
steg efter dem, så att han väl icke straxt kunnat höra orden,
sorn Hr Schechta sade till Landtm., men med mycken ifver
och häftighet hade han sedt Hr Schechta tala; och när omsider
Hr Landtm, kommit i den sidsta trappan hade Hr
Schechta med vredt mode attaquerat Hr Landtm. Hvarpå,
då Hr Borgenstierna velat gå emellan, hade Hr Landtm, sagt:
pass på, jag vill blifva hans man och skall sköta honom, som
han förtienar. Schechta hade i det samma fattat uti lappmudden
på Landtm, och kastat honom om, och hade efter alt
utseende, som Hr Borgenstierna mente, Hr Schechta uti sådan
sin öfverilning säkert giordt något eftertänkeligare steg, att
174 (Dec. 4.) Om major Schechtas
det blifvit alfvare af, derest icke han med flere då gådt emellan
samt tagit Hr Schechta och földt honom ifrån Landtm.
Hr Pehr Kalling instämde äfven härmed, dock hade han
först nedre vid slutet af trappan råkat Hr Landtm, och
Schechta, hvilken senare han förmärkte med ganska häftige
ord och åtbördor attaquerade Landtm., och derföre Hr Kalling
tog och skilde honom ifrån Landtm., som då hviskade
Schechta några ord i öronen, dem Kalling sig nu intet mera
påminner.
Hr Klingsporre uprepade för dem af R. o. A., som nyss
voro upkomne, hvad här på Ridderhuset passerat, hvilken Hr
Klingsporres berättelse var af lika och enahanda innehåld med
Hr Falkenbergs, som här förut finnes uptagen. Vidare anförde
Hr Klingsporre, att då han sedt Schechta i vredt mode
springa uhr sin bänk öfver skranket efter Hr Landtm., hade
han jemväl gådt ut med, för till att lystra efter, hvad det
skulle blifva af; men hvarken hade han hördt eller ville han
höra de ord, som emellan Schechta och Hr Landtm. fallit,
mera än det som Hr L,andtm. på slutet sagt, att derest intet
hans embete hindrade honom, skulle han straxt taga revange.
Mycket ifrig och vred hade Hr Schechta vist sig; dock trodde
Hr Klingsporre, att man just icke behöft. att gå emellan och
taga fred, efter som Schechta väl torde hafva besinnadt, att
den lian hade till göra med icke fattades hvarken fenneté
eller bravoure.
Hr Leijonsten intygade jemväl, det han hördt Hr Baron
och Landtm, säga, att om intet hans embete förböd honom,
skulle han sielf taga revange; mera hade han icke hördt, efter
som han ej eller straxt velat gå fram; dock kunde han icke
neka, det han äfven sedt, att Hr Schechta tält Hr Landtm.
till med mycken ifver och häftighet.
Hr Capitain Hiärne vid Artilleriet aflade therpå sin berättelse
med förmälan, att tå han kommit och skolat gå up
på Ridderhuset, hade han mött Hr Schechta, som med mycken
häftighet fölgt Hr Landtm, efter och omsider fattat uti Hr
Landtm, samt några gånger efter hvarandra frågat Hr Landtm.,
om han intet kände honom och trodde, att han vore en braf
och käcker karl, som ville soutenera alt hvad han sagt. Therpå
Landtm, skall vändt sig om och svarat, det han också trodde,
att Schechta icke tviflade på att han vore så med. Och när
då Borgenstierna med några andre velat gå emellan, hat Hr
beteende mot Landtmarskalken.
175
Landtm, bedt, att de intet måtte hindra Schechta, han vore
väl i stånd att skötau och skulle thermed icke så länge hafva
drögt, therest icke hans embete hindrade honom.
Frih. Coijet beklagade på det aldrahögsta, att sådane
bedröfvelige spår skola finnas för efterverlden i våra protocoller.
Ja, man hade orsak att blygas, thet ibland så illustert
samqväm, då man kommer tillhopa att rådslå om riksens
angelägne värf och ärender, så liten ordning skall vara,
att den, som vi utvaldt till vårt hufvud och anförare, en gång
intet skall blifva lemnad oanfäktad och fri för de aldra grofvaste
insimulationer. Antingen böra vi derföre med alfvare
anse detta och laga så, att vi blifva folk, som med skickelighet
och civilité kunna omgås och bemöta hvar annan, eller
vore så godt att på en gång uphäfva all ordning, som likväl
tienar till hela samfundets bestånd.
Samtelige R. o. A. betygade i gemen deras stora missnöje
öfver det, att Hr Schechta så svårligen förgådt sig emot Hr
Baron och Landtm, och aldeles å sido satt den högaktning
han honom skyldig varit.
Hr Hårleman föreslog, att liela denna saken måtte remitteras
till Ridderhus-Deputation och der undersökas, efter
R. o. A. hvarken kunde eller borde här afhöra någre vidare
vitnen, utan Hr Landtm, bör äga vitsord.
Hr Stierneld berättade, det han tillika med flere andre,
som varit Schechtas vänner, åtskillige resor varnat Schechta
att icke genom sin envishet hindra sakerne här på Ridderhuset.
Men aldenstund han, sådant oaktadt, ändå intet låtit
rätta sig, utan skridit till den dierfhet, att han på ett ganska
otillbörligit sätt attaquerat Landtm.; så kräfde R. o. Arns egen
värdighet, att detta hans upförande behörigen blifver beifrat.
Till hvilken ända saken kunde remitteras till RidderhusDeputation,
som den samma straxt får företaga och vidare,
om så behöfves, undersöka samt deröfver, sedan Ridderhusfiscalen
giordt sitt embetes påstående, med thess betänkande
till R. o. A. inkomma. Emedlertid kunde Hr Schechta igenom
Ridderhus-fiscalen antydas att afhålla sig ifrån Ridderhuset.
Detta understöddes af åtskillige.
Gref Sparre hemstälte, om intet R. o. A. äfven hålla
nödigt att genom en Deputation till Hr Landtm, betyga deras
missnöje öfver hvad som händt och tillika begära, att Hr
176 (Dec. 4.) Beslut om major Schechta.
Landtm., om intet för sin egen person, då ville för rikets härunder
beroende välfärd skull än ytterligare continuera vid det
honom updragne höga och vigtige Landtmarskalks-embetet,
som han till allas vårt fullkommelige nöje så väl och berömmeligen
förestådt och utfördt.
Samtelige R. o. A. förklarade sig mycket nögde och
tackade Gref Sparre för denne dess goda erhindran.
I anledning af detta föregående giorde altså Frih. Carl
Otto Hammilton, som ännu förde klubban, följande frågor
till R. o. A.:
l:o) Om Ridderhus-Deputation skall undersöka Hr Scliechtas
förgripelser emot Hr Landtm, och deröfver, sedan Ridderhus-fiscalen
giort sitt embetes påstående, med thess betänkande
till R. o. A. inkomma. 2:o) Om Majoren Scliechta
skall antydas att emedlertid och in till dess samma Deputations
betänkande inkommer, afhålla sig från Ridderhuset. 3:o) Om
en Deputation skall afgå till Hr Landtm, och på sätt, som
föreslaget är, anmoda Hr Landtm, att åter komma hit up på
Ridderhuset och continuera dess Landtmarskalks-embete.
Hvilka alla 3:ne frågor R. o. A. besvarade med ett allmänt
Ja.
Derpå blef öfverenskommit, att Deputation till Hr Landtm.
skulle blifva 12 personer stark, och att R. o. A. dröjer tillhopa,
till dess den återkommer.
Samma Deputation utnämdes straxt och afgick. Gref de
la Gardies fullmägtig Hr Carl Gustaf Löwenhielm förde ordet
och fick än ytterligare in commissis att på det aldraömaste
sätt förklara R. o. Arns vördnad för Hr Landtm., deras erkänsamhet
för hans myckna möda och besvär och den grämelse
R. o. A. hyser öfver hvad som händt, hvilket R. o. A.
efter thess sanskyldiga beskaffenhet, till Hr Landtmms fullkommeliga
reparation, vill låta beifra; med anmodan therjemte,
att Hr Landtm., för de många ännu återstående ärenderne
samt rikets therunder beroende välfärd skull, ville gynna R. o.
A. med sin återkomst och på the få dagar, som af Riksdagen
ännu öfrige äro, till slut föra dess höga värf och embete, sorn
han under hela tiden till allas fullkommelige nöje så väl och
berömmeligen förestådt.
Sedan Deputation var bortgången, befaltes Ridderhusfiscalen
Cedercrona att ännu i dag antyda Hr Majoren Schechta,
det han bör afhålla sig ifrån Ridderhuset.
Landtmurskalkens återkomst.
177
Någon stund derefter återkom Deputation, och berättade
Hr Löwenhielm, hvilken fördt ordet, att Deputation till följe
af R. o. A:ns befallning varit hos Hr Landtm, och fullgiordt
sin commission. Hr Landtm., som varit på det innersta rörd,
hade med många utsökte ord betygadt sin erkänsamhet för
R. o. Arns honom vid alla tillfällen viste ynnest och grace,
hvilken ock nu vore för Hr Landtm, ett bevekande skäl, att
han icke kunde undfalla R. o. A. deras begäran, utan hade
altså Hr Landtm, förklarat, det han åter ville komma hit
up på Ridderhuset igen, som ock Hr Löwenhielm trodde, att
han sig här straxt lärer infinna.
Hr Landtm, blef derpå emottagen vid trappan med en
Deputation af 6 personer, hvilken beledsagade Hr Landtm.
inom skranket.
När Hr Ijandtm. var framkommen och intagit sitt ställe
för bordet, holt
Hr Landtm, ett ganska bevekeligit tal, hvarutinnan Hr
Landtm, betygade, att thet, som honom nu är vederfarit, icke
rörde honom så mycket för sin egen person, som thet'fast
mera bedröfvade honom, att för efterverlden sådane exempel
skola finnas. Hr Landtm, bad vidare, att R. o. A. måtte
vara försäkrade om hans innerliga erkänsamhet och goda upsåt
att främja thet allmänna bästa och R. o. Arns nöje. Sluteligen
önskade Hr Landtm., att hvad som honom nu händt,
aldrig mera tima måtte, utan R. o. A:ns Landtm, städse vara i
vördnad hos de andre Stånden och kärlek hos sitt egit.
R. o. A. tackade Hr Baron och Landtm, med anständig
fägnads betygelse, för det Hr Landtm, velat bifalla theras begäran
och åter komma till them igen.
Skilldes derpå åt klockan half try.
Den 5 December.
R. o. A. samlades för middagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen,
Företogs de af Allmänna Besvärs-Deputatiou projecterade
resolutioner på R. o. Arns besvär.
Men i anseende till åtskillige considerationer, hvaraf en
del för detta redan äro intagne i protocollet, då besvären första
Adelns Protokoll (XVII) 1746—1747. lil. 12
178 (Dec. 5.) Stral! för stöld a! kreatur utom hus.
gången blefvo upsatte och R. o. A. föred ragne, förenade sig
nu R. o. A. att lemna desse besvär och vid denne Riksdag
ej andraga några besvär eller theröfver begära resolution.
Hvilket the ifrån Besvärs-Deputation inkomne project-resoluti
oner påskrefs.
Therpå uplästes Justitice-Deputation» till Allmänna Besvär
s-Ueputationen afiåtne Extractuin Protocolli under den
20 sidstledne Februarii, i anledning af så väl 13 § utaf R. o.
A:ns, som 60 § af Borgareståndets samt 79 § af Allmogens
vid thenne Riksdag hvar för sitt Stånd ingifne allmänne besvär
angående straffets skärpande till lika högd, som Kongl.
Förordningen af den 20 December 1745 utsätter för them, som
stiäl creatur ute å mark, hvilka §§ ifrån Allmänna Besvärs
med thenne Deputation communicerade blifvit; utlåtandes sig
therutinnan Justitue-Deputation, att som gårtiufnaden icke
kan anses för lika brott med theras, som bryta sig in i lius
och stiäla, ty kan Deputation ej finna, att thesse brott med
äfven lika straff böra beläggas, nemligen med lifsstraff; dock
som creaturen, ute på bete gående, på annat sätt icke kunna
förvaras, än then allmänna säkerheten bör medföra, och slike
brott således på thet alfvarsammaste böra straffas och förekoinmas;
ty håller Deputation för skäligt, att then tiuf, som
beträdes med att ute å mark hafva stulit häst eller annat
creatur, bör, utom the tredubbla tiufva-böter, som allmänna
lagen på slikt brott utsätter, första gången arbeta 2 år i Cronones
häkte, och när brotten itereras, arbetsåren hvarje gång
fördubblas.
Vidare uplästes Allmänna Besvärs-Deputationens Extractum
Protocolli af den 25 nåstförvekne Maji, hvaruti berättes,
thet uti 13 § af R. o. Arns, 60 § af Städernes och 79 § af Allmogens
allmänne besvär understält blifvit, om icke then, som
stiäl häst eller annat creatur ute å mark, må beläggas med
svårare straff, än lagen innehåller, med mera; anhållandes Allmogen
i synnerhet, att then slags tiufnad må med sådant straff
blifva ansedd, som Kongl. Förordningen af år 1745 utsätter
för them, som bryta sig in i hus och stiäla.
Vidare berättar Deputation, thet Justitiffi-Deputation uppå
anmodan häröfver sig utlåtit, att then icke kan anse hästetiufnaden
ute på marken för brott af lika beskaffenhet med
gård- och våldtiufvar, som äro satte under lifsstraff; hållandes
Justitiae-Deputatiou likväl för skäligt, att slike brott på thet
Krögareämbetet och Spinnhuset.
179
alfvarsammaste böra straffas och förekommas, så att then,
som beträdes att ute på marken hafva stulit häst eller annat
creatur, bör, utom the tredubbla tiufva-böter, som allmänna
lagen på slikt brott utsätter, första gången arbeta 2:ne år i
Cronans häkte, och när brottet itereras, arbetsåren hvarje gång
fördubblas; dock som thetta skulle förorsaka ändring uti allmänna
lagen, så förmäler Allmänna Besvärs-Deputation sig
icke kunna häröfver vidare utlåta, utan Riksens Ständers
godtfinnande hemställa, huruvida Haus Maj:t skulle kunna
tillstyrkas att genom en allmän förordning låta skärpa thet i
lagen för sådan stöld utsatte straff, och om icke på then händelsen
then therom utkommande förordning årligen vid Maji
månads början å alla predikstolar offenteligen måtte kundgöras,
tå man kunde förmoda, att strängheten torde injaga större
skräck hos vanmägtige menniskior.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Secrete Jlandels- och Manafactur-Deputations
betänkande af den 7 sidstledne Novembris, hvaruti berättes,
att Krögare-embetet i Stockholm genom ingifvit memorial anhållit,
att the måtte blifva befriade för the 10,000 dal. sint,
som the vid 1741 års Riksdag blifvit ålagde att årligen betala
till Spinhuset, i anseende till then frihet, them tå lemnades
att sälja franskt bränvin, hvilken frihet sedermera them
vid 1743 års Riksdag blifvit betagen. Deputation gör härvid
then berättelse, hurusom Riksens Ständer redan vid 1738 års
Riksdag öfverlagt om the utvägar, som till spåuadens i gång
bringande tagas borde till fabriquernes upkomst, samt i anseende
till förekomne skäl och orsaker för godt funnit att pålägga
Krögare-embetet att till fabriquerne lefverera spånad,
förnämligast i then afsikt att såmedelst bringa krogidkarne,
såsom eljest mindre nyttige medlemmar uti thet borgeliga
samhället, att genom spinnande bidraga till thet allmännas
tienst och nytta, emedan blotta krögerie-näringen hvarken bör
eller kan anses för någon rätt borgerlig handtering, hvarpå
burskap vinnas kan; men som Deputation vid 1741 års Riksdag
fant, thet ändamålet med themia faststälte krögare-spinningen
svårligen stod att erhålla, och krögarne sielfve, till att
slippa then samma, erbödo sig att i thess ställe hällre vilja
betala en viss afgift till Spinhusets vid magt hållande; altså
inlät Deputation sig vidare med them, tå krögarne sielfve
åtogo sig att årligen betala till Spinhuset 10,000 dal. siuts af
-
180 (I>ec. 5.) Krögareärabetet och Spinnhuset.
gift för sine krogar samt utfästade sig att framdeles vilja
föröka thenna summan, i fall omständigheterne så medgifva
kunde, att the finge frihet att äfven sälja franskt bränvin,
jemte thet att antalet på krogarne blefvo inom en viss numer
inskränkt, äfven som vid inrättningen af 1731 års bränvinsaccis
faststäldt blef. Och ehuruväl Deputation ej fann sig
kunnat bifalla theras begärte förmon med försäljande af franskt
bränvin, utan them förestält, att the såsom krögare borde
tillika spinna för fabriquerne, eller ock betala penningar thertill,
antingen the fingo sälja franskt bränvin eller ej; så blef
likväl för godt pröfvat att, i anseende till then tå tagne författning
med förbud på svenskt bränvins friare tillverkande
samt therutaf följande brist på samma vara, styrka Riksens
Ständer thertill, att krögarne måtte få frihet att imedlertid
och i thess ställe sälja franskt bränvin.
I anledning af thenna omständighet, som vid 1742 års
Riksdag så vida blifvit förändrad, att tå mera en friare brännevins-tillverkning
tillstaddes och Riksens Ständer i thet hänseende
faststälte, att krögarne, som så medelst ägde nog tillgång
af inrikes tillverkadt bränvin till afsättning, utan att
thet af them måtte skie med franskt bränvin, skulle ej få
vidare åtniuta samma frihet, såsom Vinskänks-societeten egenteligen
tillhörig; yttrar Deputation sig finna, thet Krögareembetet
så mycket mindre kan beviljas någon lindring uti then
omtalte Spinlius-afgiften för thenna them betagne frihet, som
thet klarligen synes, att thenna frihet ej är them vidare tillagd
att få nyttia, än så länge för them icke fants tillgång
till svenskt bränvin, och hvilken vara Deputation vidare förmäler
sig utom thess hafva mycken anledning att tro aldrig
hafva trutit krögarne, ehuru förbudet på thess tillverkning samt
förande städerne emellan varit nog alfvarsamt. Och som then
utnämde afgifts-summans betalande af 10,000 dal. sint blifvit
krögarne på theras egen begäran såsom en förmon beviljad
i stället för spånaden, then the tå klagade sig ej kunna komma
ut med; så finner Deputation ingen anledning att styrka till
någon afkortning uti sielfva summan och än mindre att Krögare-embetet
kan för hela afgiften blifva förskont, i synnerhet
som igenom en slik ändring Spinhuset skulle hafva en känbar
afsaknad och, torde hända, aldeles gå under, som thenna
krögare-afgift är then endaste inkomst, som till thess vid magt
hållande fölgakteligen är aldeles oumbärlig; hvarföre Deputa
-
Införsel af utländska tyger.
181
tion förmäler sig vara af then tankan, att härmed må till
alla delar förblifva å sätt och vis, som vid 1741 års Riksdag
faststält blifvit, undantagande hvad franskt bränvins
minuteringen angår, som Krögare-embetet icke kan beviljas;
hvilket dock underställes Riksens Ständers ompröfvande.
R. o. A. biföllo detta Manufactur-Deputations betänkande.
Uplästes Secrete Handels- och Manufactur-Deputations
betänkande af den 27 nåstledne October, hvarutinnan vid
handen gifves, att hos Deputation är vordet anmält, thetbommersin
utrikes ifrån hitföres och, efter föregången förtullning,
till egarnes fria disposition aflemnas, hvilken underrättelse
gifvit Deputation tillfälle att therom göra sig närmare underkunnig,
tå Deputation befunnit, att vederbörande betiente icke
kunnat hafva tillräckelig anledning att å thenna vara göra
något åtal, hälst bommersin hvarken i 1739 eller 1741 årens
förbuds-förordningar är antecknad, utan i 1741 års Manufacturfonds-taxa,
såsom en lösgifven vara, till viss afgift upföra;
skolandes thetta gifvit Deputation anledning att närmare skärskåda
beskaffenheten af thenna så kallade bommersins-tillverkningen,
hvarvid then omständigheten förekommit, att emellan
bommersin och parkum ingen annan åtskilnad är, än att thet
förra är gemenligen färgadt och hälften så bredt som parkum
samt i längden af stycket någre alnar kortare än parkum,
men att i öfrigit till både sorterne brukas enahanda rudimateria
och väfnads-art samt både till ett och samma behof
kunna nyttiade varda; i betraktande hvaraf, och althenstund,
i anseende till the här i riket inrättade parkums-väfverierne,
utrikes parkum redan år 1741 till införsel i riket blifvit förbuden,
men thetta förordnande aldeles förlorat sitt påsyftade
ändamål, therest en förbuden vara, som parkum är, ytterligare
finge under namn af bommersin införas, hvilket Deputation
förmäler sig för ej annat kunna anse än en illusion
af förordningarne, och alt therföre samt på thet utländskt
bommersin icke vidare måtte hindra then nödige afsättningen
på svenska parkums-tillverkningen; ty hemställer Deputation,
om icke Hans Kongl. Majit kunde tillstyrkas att uttryckeligen
förklara låta, thet utrikes bommersin till införsel i riket hädanefter
bör vara förbuden.
I öfrigit och ehuruväl Hans Kongl. Majit uti bref under
den 10 Febr. 1735 redan förordnat, att ej något bedrägerie
182 (Dec. 5.) Major Cronhiort. Tessins begäran.
bör begås med nya namns updiktande på tyger, eller att under
någon upfunnen förändring såsom fritt inbekomma thet, som ej
mindre borde vara förbudet än thet, hvilket uttryckeligen med
namn är utsatt; dock som man har orsak att befrukta, att
något thylikt torde i anseende till en eller annan förbuden
vara försökas, och likväl ingen annan förtydning bör gälla
och antagas än then, som snörrätt leder till Riksens Ständers
påsyftade ändemål, nemligen inhemske manufacturernes upkomst
och the i landet giorde varors obehindrade afsättning,
såsom hvaruppå rikets välstånd och förmåga otvifvelakteligen
beror; så anser Deputation för angelägit, att en noga och alfvarsam
tillsyn theröfver hålles, thet inga utländske tillverkningar,
som icke ifrån the allmänna förbuden tydeligen äro
undantagne, hädanefter under någon titul eller angifvit nytt
namn måge tillåtas att här i riket införde och förtullade
varda.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Riksens Ständers Secrete Depntations betänkande
för Hr Majoren Baron Cronliiort angående återfående af dess
förra tour i arméen.
Hr von Bromell var af den tankan, att Hr Majoren
Baron Cronlnort väl kunde vara nögd, sedan han nu blifvit
hugnad med Öfverste fullmagt och lön.
Hr Gustaf Mannerheim instämde härmed och holt
före, att som saken sig nu mera på det sättet förändrat, så
behöfdes ej någon resolution å detta betänkandet.
R. o. A. funno väl saken af den beskaffenhet, som förbemält
är; dock tycktes af en del, att betänkandet kunde gå
upbrutit till de andre Stånden att styrka Secrete Utskottets
Extractum Protocolli om lönen för Friherre Cronliiort.
Men härmed kom ej till slut, genom det att
Hr Hårleman upkom och anmälte, det Hans Excellence
Hr Riksrådet Gref Tessin bedt honom nedlägga sin vördsamma
hälsning hos R. o. A., med begäran att R. o. A., som vid
alla tillfällen vist Hans Excellence så mycken vänskap och
ynnest, ville ännu unna honom en välgärning, deruti bestående,
att som Hans Excellence haft den äran att föra direction vid
Manufactur-contoiret och Hans Excellence nu fådt höra, thet
belackaren velat uttyda, som skulle Hans Excellence haft någon
del i then olägenhet, som nu händt bemälte Contoir, genom
thet att en ansenlig summa penningar blifvit förskingrade af
Deputation till de andra Stånden.
183
en otrogen betient; det ville fördenskull R. o. A. på det strängaste
låta undersöka denna saken och äfven göra derom till
de andre respective Stånden behörig föreställning, på det Hr
Riksrådets rena oskuld så mycket bättre måtte framlysa och
alla ogrundade misstankar på en gång försvinna.
Hr Landtm, svarade, att det ej annars kunde än i högsta
måtton bedröfva honom och samtelige R. o. A., att Hans Excellence
skulle fådt höra sådana omilda omdömen. Han vore
försäkrad, att ingen här på Ridderhuset vore capable att tänka
sådant, efter en hvar nogsamt kände Hans Excellence ädelmodige
sinnelag och viste, att Hans Excellence af kärlek för
manufacturerne åtagit sig det besväret med direction; hvarföre
ock R. o. A. vore Hans Excellence all erkänslan skyldige och
kunde ty så mycket mindre undfalla hans begäran i detta mål,
hvilken R. o. A. genom en Deputation de andre Stånden ville
kundgöra.
Samtelige R. o. A. instämde härmed.
Och utnämdes en Deputation af 6 personer, hvilken i
detta ärendet till andra Stånden straxt afgick.
Hr Hårleman förde ordet och fick derjemte i cornmis
sion:
l:o)
att begära, det andre Stånden ville utlåta sig, om
icke, i anledning af den till dem för detta skedde föreställning,
med tiensternes bortgifvande hädanefter måtte förhållas
efter 1738 års Förordning, så att förslagen ligga ut sin vissa
tid, och den underdånige begäran, som i förleden sommars
ifrån Secrete Utskottet upgick, nu återkallas.
2:o) Att recommendera, det de andre Stånden jemväl ville
yttra sig öfver Secrete Utskottets Extractum Protocolli om
öfverste-lönen för Baron Cronhiort. Sammaledes
3:o) att påminna, det måtte de afgöra Friherre Coijets
memorial, på det att hvad deraf i riksdagsbeslutet bör inflyta
om dem, som klandra Ständernes beslut och göromål,
måtte blifva befordrat till expedition. Och sist eller
4:o) att hos Borgareståndet enskylt begära deras ändtelige
utlåtande öfver Krigsbefälets ansökning om ändring uti den
ständige markegången å de iudelte ränte-persedlarne, hvarom
Presteståndet nu afgifvit deras yttrande.
När Deputation var bortgången, föredrogs å nyo Secrete
Deputations betänkande af den 5 April sidstledne angående
Secreteraren Bengt Georg Bergmans theröfver anförde besvär,
184 (Dec. 5.) Sekreteraren Bergmans ansökning.
att han vid the ledige Secreterare-tiensters besättande i
Kongl. Krigs-Collegio och Stats-Contoiret åren 1744 och 1745,
i förmågo af Riksens Ständers honom 1743 meddelte underdånige
föreskrift, ej niutit befordran, jemte giord ansökning
att nu få en förnyad föreskrift therom, och att Kongl. Hofrätterne
och Collegierne måge blifva anbefalte att vid thess
anmälande efter tour och fullmagt upföra honom på förslag.
Hvilket mål Deputation berättar sig hafva öfvervägat, hållandes
före att en underdånig förnyad föreskrift till Kongl.
Maj:t om Secreteraren Bergmans befordran kunde afgå; men
beträffande then sednare omständigheten om Kongl. Maj:ts
nådige befallning till Hofrätterne och Collegierne att framdeles
vid öpniugar uppå thess anmälande efter tour och fullmagt
sättia Bergman på förslag, så hemställer Deputation sådant
till Riksens Ständers egit utlåtande.
Secreteraren Bergmans egit memorial uplästes härvid,
theruti han beklagar, att oaktadt Riksens Ständers vid 1743
års Riksdag lemnade underdånige föreskrift har han dock måst
se sig af åtskillige förbigången vid the sedermera sökte ledigheter;
och som för honom synes tveksamt att på lång tid
blifva hulpen, i anseende till the vid thenne Riksdag med
tienster förelupne ändringar, altså anhåller Secreteraren Bergman,
thet Riksens Ständer, i betraktande af thess under sista
kriget uti Kongl. Utrednings-commissionen nerlagde trägna
arbete, behagade bifalla Secreta Deputations om thess prejudice
ingifne betänkande samt hugna honom med underdånig
föreskrift, thet Hans Majit i nåder täcktes vid först ledig
blifvande assessors-lön och beställning i Kongl. Hofrätterne
eller Kongl. Collegierne eller någon annan anständig öpning,
hvartill han sig anmälandes varder, låta utfärda fullmagt för
honom på samma lön och beställning.
R. o. A. biföllo Secreteraren Bergmans memorial.
Uplästes Secreta Ilandels- och Manufactur-Deputationens
betänkande af den 27 nästledne Octobris, hvaruti berättes,
att the handlande här i Stockholm genom Commercie-rådet
och Borgmästaren Plomgren till Deputationen ingifvit ett project
till en förordning för skeppsclarerare, hvilket, sedan Kongl.
Commerce-Collegiuin theraf haft communication till påminnelsers
aflemnande, Deputation förmäler sig hafva igenomgått
och behörigen skärskådat; och althenstund genom någon förordning
hittils icke varit stadgadt, hvarken huru skeppsclarerare
Förordning om skeppsklarerare. Masmästareordning. 185
böra väljas och antagas, eller hvad theras syssla egenteligen
innefattar, samt hvad them i arfvode för theras besvär bör
tillkomma; förthenskull yttrar Deputation sig hafva bordt till
Riksens Ständers närmare ompröfvande öfverlemna berörde
utkast eller project och tillika hemställa, om icke Hans Majit
kunde tillstyrkas then samma med thess höga underskrift
att stadfästa och till behörig efterlefnad utfärda låta.
Therpå uplästes projectet till sielfva förordningen.
Och åhördes äfven Borgareståndets Extractum Protocolli
af den liste uti innevarande månad, hvarmedelst Borgareståndet
bifallit samma förordning.
R. o. A. biföllo äfven den projecterade förordningen.
Uplästes Bergs-Deputations betänkande af den 27 sidstledne
Novembris, hvaruti berättes, thet Deputation öfver Cammarherrarnes
Sven Cederströms och Axel Linroths samt afledne
Assessorens Carl von Christierssons i lifstiden å samtelige
bruksegarnes vägnar giorde anhållan, att Kongl. Masmästare-ordningen
af år 1649 måtte öfverses och förbättras,
hört Kongl. Bergs-Collegium, som förklarat sig vara af then
mening, att berörde förordning bör, i anseende till närvarande
tiders omständigheter, till godt tackjerns erhållande i riket
öfverses och förbättras, och till then ändan äfven aiibefalt
vederbörande bergmästare att inkomma med hvad the tliervid
kunna hafva att påminna och vid handen gifva, hvarefter
Kongl. Bergs-Collegium tänkt författa ett project till en ny
Masmästare-ordning till Kongl. Majits nådige bepröfvande;
med hvilket Bergs-Collegii yttrande Deputation instämmer, så
att then, så snart någonsin möjeligit är, blifver förbättrad och
till Hans Majits bepröfvande öfverlemnad, kommandes samma
förordning sedermera vid nästa Riksdag af Riksens Ständer
till närmare skärskådande att företagas.
För öfrigt berättar Deputation sig förnummit, att elakt
tackjern, af antingen kallbrägt eller rödbrägt art eller ock
försatt, skall uti en och annan bergslag och besynnerligen uti
vestra jernbergslagen samt Lindes bergslag tillverkas, hvarföre
nödigt anses, att tienlige mått till hämmande theraf blifva
vidtagne. Och althenstund tillverkningen af kall- och rödbrägt
tackjern antingen theraf härrörer, att grufvor, som föra
en skadelig och odugelig mahn, blifva, emot 1 § af 1671 års
Kongl. Jernvräkerie-ordning, arbetade, eller ock att oartad
malm, emot 2 § af samma förordning, upsättes utan tienlig
186 (Dec. 5.) Tackjärnstillverkningen.
blandning med annat malmslag, hvarmedelst godt tackjern
theraf eljest skulle kunna erhållas; förthenskull och på thet
elakt tackjerns tillverkning må förekoinmas, linner Deputation
angelägit, att Kongl. Bergs-Collegium strängeligen och allvarligen
bör tillhålla vederbörande bergmästare och bergsfogdar
att vid hardt ansvar fullgöra hvad them efter instructioner och
förenämde Kongl. Jernvräkerie-ordning åligger, samt att Kongl.
Bergs-Collegium sielf, till följe af 20:de § uti 1740 års Kongl.
Förordning angående smidet, låter sig på thet nogaste therom
vårda att genom vissa giorde prof utröna, huru malmarterne
sig med hvarannan bäst låta blanda till godt tackjerns tillverkande.
Skulle bergsmännen i the bergslager, ther malmblandniug
är nödig, icke förse sig med malmslagen i then proportion,
som them föreskrifvit är, så synes hvar bergsman, som sig
tlieremot förbryter, böra plikta 100 dal. sint, äfven som ock
masinästaren och upsättaren, i fall the vid upsättningen samma
blandningssätt icke i akt taga och således kall- eller rödbrägt
tackjern tillverka, till lika böter af 100 dal. sint hvarthera
tyckes böra vara förfallne.
Vid samma böter håller ock Deputation nödigt, att masmästare
och upsättare böra förbiudas att ej tillverka något
försatt och skadeligit tackjern.
Och på thet att öfver alt thetta så mycket alfvarsammare
hand måtte hållas, så finner Deputation angelägit, att
när något elakt eller vrakvärdigt jern blir angifvit, bör Kongl.
Bergs-Collegium noga göra sig underrättadt, huruvida bergmästaren
och bergsfogden i bergslagen, therest jernet blifvit
tillverkat, till alla delar efterkommit, hvad them ålegat, till
förekommande af slik odugelig jerntillverkning, tå, i fall thet
skulle finnas, att the något therutinnan eftersatt, hvad på them
ankommit, synes bergmästaren böra böta 200 dal. och bergsfogden
150 dal. smt; åliggande Kongl. Bergs-Collegio i öfrigt
att så öfver thetta som Kongl. Jernvräkerie-ordningarnes behöriga
efterlefnad all noga och vaksam hand hålla. Hvilket
dock till Riksens Ständers godtfinnande hemstäiles.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes ett annat Bergs-Deputations betänkande af den
27 sistledne Novembris angående en Geschworner förordnande
att hafva inseende öfver ädlare verken på Dahlsland; uprepandes
therutinnan Deputation alt hvad Lagmannen 01. Mal
-
En Geschworner vid bergverken i Dalsland. 187
mérfelt, Bergmästaren Detlof Heijke samt Handelsmännen
Joli. TI. Lefebure, Wolter Petersson och Engelbert Gother,
såsom bergsbolagsmän på Dahlsland, anfördt, nemligen huru
the öpnat öfver 50 silfver- och koppar-anvisningar, hvilka
gifva godt hopp om sig och bära mycket ädla bergarter med
sig, hvarföre Kongl. Bergs-Collegium skall tillåtit Auscultamten
Hindrik D. Ekvall att gå ifrån guldverket och antaga sig inseendet
vid Dahlsverket; och på thet the måge få behålla
thenne Ekvall, som, jemte thet han äger grundelig kunskap i
bergsvettenskapen och hushåldningen thervid, nu jemväl känner
orten; ty begära bolagsmännen, thet honom, såsom publique
bergsbetient, måtte updragas inseendet och omvårdnaden af
thesse ädla verken, med årlig lön och namn af Geschworner.
Häröfver förmäler Deputation sig hafva infordrat Kongl. BergsCollegii
utlåtande, i anledning hvaraf Deputation finner, att en
bergsbetient med 300 dal. smts årlig lön af the under Kongl.
Bergs-Collegii disposition stående skogsrecognitions-raedel samt
med namn af Geschworner bör förordnas, som, jemte thet han
besörjer driften af the nu i gång varande bergsbolagets arbeten,
äfven må therom vårda sig, att flere slike ädla malmanledningar
ther i orten må befordras till uptagande och bearbetande;
och håller Deputation äfven före, att thenne Ekvall, i
anseende till ofvananförde med flera skäl, till thenne syssla må
utnämnas och med fullmagt therå af Kongl. Bergs-Collegio
förses. Hvilket dock Deputation hemställer till Riksens Ständers
godtfinnande.
Detta betänkande bifölls äfven af R. o. A.
Föredrogs Secrete Handels- och Manufactur-Depvtations
betänkande af den 1 sidstledne September angående thet till
Laudtmäterie-contoiret lemnade förskott till svenska provinciecliartornes
utgifvande; förmäiandes Deputation, att samma förskott
består af 10,000 dal. smt, hvilka blifvit tagne af the
medel, som till nyttige vettenskapers upodlande samt manufacturs-
och handaslögders uphielpande blifvit anslagne, hafvandes
3,000 dal. blifvit till ofvannämde ändamål utgifne redan år
1735 och the öfrige 7,000 dal. smt tid efter annan sedan år
1739. Och hvad beträffar the 3,000 dal., så berättar Deputation,
att till Cliartaeverkets i stånd sättiande uti första början
har theraf upgått 6,368 dal. knit till nödige instrumenters upköpande
med mera, samt för thet öfriga skall till Manufacturcontoiret
af Laudtmäterie-contoiret vara lefvererade 1,510
188 (Dec. 5.) Landtmäterikontoret
exemplar af then tå till en början utkomne chartan öfver Mälaren
uti afbetalning, sä att räkningen för thesse förskutne
medel således är slutad och afgiord. Vidkommande åter the
sedan år 1739 till Chartseverket förskutne 7,000 dal. smt, så
berättar Deputation, att Cammarrevisionsrådet Gustaf Ruuth å
afledne Ofverdirecteuren Nordencreutz sterbhus vägnar efter
räkenskaperna ingifvit räkning, hvaraf skall funnits, att thesse
penningar blifvit använde dels till instrumentmakaren Ekströms
giorde utrikes resor, dels till flere mathematiske instrumenters
inköp, dels till tryckeriets i stånd sättjande med nödige verktyg
thertiil, dels ock till kopparplåtars och flere tryckerieärnnens
uphandling, jemte arvode för 4 provincie-chartors utstickande
med mera; hvarförutan Ofverdirecteuren Nordencreutz
skall till vidlyftige omkring riket fullbordade resor hafva
ansenligen betalt till astronomiske observationers författande,
äfven ock till redan förfärdigade provincie-chartors förfärdigande
och tryckande, med mycket annat Deputation upräknar,
sa att ej större rest theraf nu är än 10,115 dal. 12 öre kmt,
hvaremot 8,965 st. aftryckte chartor upgifvas, nemligen öfver
Upland, Westmanland, Södermanland och Nerike, som nu skola
ligga uti Landtmäterie-contoirets förvar, och hvilka sterbhuset
anhåller måtte antagas till afbetalning på thetta förskott,
äfven som med Mälare-chartan skiedt för fyllnaden uti ofvannämde
3,000 dal. sint, Och som utaf vårt fäderneslands geographiske
afskildring mångfaldige nyttigheter, som till en del
uprepas, härflyta till thess upkomst och försvar med thet mera;
altså förmäler Deputation sig långt ifrån kunna återfordra behållningarne
af förberörde förskotter, utan fast mera styrka
thertiil, att till thetta ej mindre berömlige än för thet allmänna
högst nyttiga verkets vidare fortsättande ännu mera
penningar förskiutas måtte, så framt thet therigenom påsyftade
ändamålet skall stå till att vinnas; varandes ej underligit,
att slike verks första inrättningar altid erfordra then
drygaste kostnaden, och i öfrigit faller thet Landtmäteriecontoiret
svårt, om icke omöjeligit, att utan vidare förskott
fullfölja upläggningen af flere svenske chartor, på hvilken grund
äfven Ofverdirecteuren Faggot anhållit om 2,000 dal. smts förskott
ännu samt att på utrikes orter få afsättia the publico till
last liggande färdige chartor, emedan inom riket ingen särdeles
afsättning kan låta sig göra, hvilket tå mycket skulle bidraga
till alt flere och flere land-chartors förfärdigande och tryc
-
kande, eller i annor händelse niuta afskrifning på thetta förskott
af 10,000 dal. smt till Landtmäterie-contoirets säkerhet;
hvartill Deputation förmäler sig så mycket mindre hälla betänkeligit
att styrka, som hushållningen thermed varit sådan,
att verket är i stånd satt och utan vidare förlag nu mera å
förenämde sätt fullföljas kan; dock likväl, och så framt ett så
önskeligit ändamål skall stå till att vinnas, förmäler Deputation
sig varit omtänkt, huru Contoiret kail skaffas penningar
uti liänderne genom afsättning uppå the redan förfärdigade
chartor, och funnit säkrast, att, utom försälgningen till privatos,
äfven Academier, Gymnasier och Trivial-scholarne uti riket
blifva förmådde att taga något visst quantum theraf, som till
then studerande ungdomens tienst kunde therstädes emot 1 dal.
kmt st. till salu hållas, hvilket äfven Deputation tror tvifvelsutan
varit Riksens Ständers syftemål vid 1734 års Riksdag,
tå thet blef faststäldt, att riksens provincie-chartor skulle
utgifvas och läggas för publiquens ögon, som med thet snåresta
borde verkställas, på thet Landtmäterie-contoiret therigenom
finge någon utväg till flere provincie-chartors framgifvande
i dagsliuset; hvilket om thet skulle bifallas, hemställer
Deputation tillika, om icke the öfver Mälaren utkomne chartor
måge äfven på lika sätt försäljas. Men så framt thetta verket
skall vinna fotfäste och framdeles kunna bära sig sielft, är
thet icke nog, att the utkommande provincie-chartor endast
säljas till inrikes behof, hvarföre Deputation berättar sig öfverväga!;
the skäl, som theremot kunna invändas, att the icke
jemväl kunna afsättjas utom lands med fördel. Och sedan
Deputation vidlyftigt andragit alla the omständigheter, som
under öfverläggandet emot thenna qusestion förekommit, samt
them tydeligen förlagt, hvaribland then förnämsta omständigheten
är, att thet vore skadeligit, att våra grannar genom sådane
chartor skulle få för mycken kunskap om vårt lands beskaffenhet;
yttrar Deputation sig så mycket mindre finna betänkeligit
att styrka thertiil, thet ju Landtmäterie-contoiret
må vinna frihet att för the utkommande provincie-chartor söka
afsättning på utrikes orter, som thet i annor händelse skulle
sakna then skäliga vinst, som thess therpå använde möda och
kostnad tyckes hafva förtient; hvarefter Deputation förmäler
them böra i then myckenhet till the förnämsta utrikes orter
föras, att vi kunna hålla pris med them, som vilja them afcopiera
och utkomma låta.
190 (Dec. 5.) Kartverket. Deputationens återkomst.
Oell sorn fortsättjandet af tliet svenska Chartasverket på
sådant sätt utan vidare förskott kan vinna bestånd och fullbordan,
så framt Landtrnäterie-contoiret genom then utväg,
sorn Deputation nu utstakat, kan blifva af med the redan färdige
chartor och vinna frihet att på utrikes orter afsättia the
chartor, som efter hand kunna förfärdigas och utkomma; så
förmodar Deputation, att Riksens Ständer lära icke allenast
thertill lemna sitt bifall, utan ock i öfrigit lemna Contoiret
fullkommelig afskrifning på thet till Chartmverket upburne
förskott af 10,000 dal. smt, emedan then summan tyckes uti
sig sielf vara alt för ringa emot then heder och thet gagn,
som riket och hela nationen therigenom tillflytandes varder.
Hvilket Deputation underkastar Riksens Ständers ompröfvande.
Enligit Borgareståndets afgifne Extractum Protocolli af
den 2 hujus, som nu uplästes, var föregående Secrete Handelsoch
Manufaetur-Deputations betänkande redan af Lofliga Borgareståndet
bifallit.
R. o. A. biföllo jemväl det samma.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom nu tillbaka,
och berättade Hr Hårleman, hvilken fördt ordet, att
de andre Stånden låtit hos R. o. A. anmäla deras vänlige
hälsning och sagt sig alla vilja instämma med R. o. A. om
första ärendet, rörande Haus Excellence Gref Tessing begäran.
Om den ständige markegången å de indelte räntepersedlarne
hade Borgareståndet lofvat med första sig utlåta; likaledes
hade de andre Stånden försäkradt att med första afgöra Baron
Coijets memorial, så väl som Secrete Utskottets Extractum
Protocolli om Baron Cronhiorts lön; men angående tiensterne
och förslagens liggande sin fulla tid ut hafva de ej kunnat påminna
sig någon föreställning vara inkommen.
Hr Landtm, anmälte, det ifrån Secrete Handels- och
Manufactur-Deputation vore inkommit ett betänkande jemte
project till en förnyad våxelstadga, hvilken af en dertill förordnad
Commission blifvit utarbetad samt sedan af Mauufacturoch
Handels-Deputation så väl som Secrete Utskottet är öfversedd.
Och som den samma vore mycket vidlyftig, 3:ne Stånd
jemväl redan bifallit bemälte stadga; så hemstälte Hr Landtm.,
huruvida R. o. A. nu behagar, att den skall upläsas, eller om,
i förlitande på dem, som henne utarbetat och öfversedt, R. o.
A. vilja lemna dertill deras bifall.
Växelstadga. Åmåls stads ansökning.
191
R. o. A. förklarade, thet the hade sig bekant och äro
försäkrade, att thenna vexelstadgan med all flit blifvit utarbetad,
hvarföre the icke höllö betänkeligit att till den samma
lika med de andre Stånden lemna sitt bifall.
Vidare anmälte Hr Landtm., att ifrån Landt- och Siömilitife-Deputation
inkommit betänkande angående regimentsfältskärernes
vid Cavallerie-regimenterne deröfver anförde besvär,
att regimentsfältskärs- eller barberare-lönerne dem blifvit
fråntagne och emot indelningen disponerade. Hvilket betänkande
som det af de andre 3:ne Stånden redan var bifallit,
Så bifölls det jemväl af R. o. A.
Ytterligare anmältes Cammar-, Oeconomie- och CommercieDeputations
betänkande af den 28 Maji sidstledne öfver Ahmåls
stads, genom Rådmannen och Riksdagsfullmägtigen Anders
Amelberg, giorde ansökning att blifva hugnad med then trediedel
af accisen och bakugns-penningarne, som then samma,
enligit thess fundations-privilegiers 12 §§ af åren 1643 och
1646, för år 1680 åtniutit. Öfver hvilken ansökning Deputation
berättar sig hafva hördt Kongl. Cammar- och CommercieCollegierne,
hvilket, med hvad Rådman Amelberg sedermera
andragit, Deputation i noga öfvervägande tagit. Och althenstund
Kongl. Maj:ts nådige Resolution på Städernes allmänna
besvär af år 1723, 39 §, förmår, att the städer, hvilka för år
1680 theras andelar af accisen och bakugns-penningarne till
hvarjehanda utgifter åtniutit, men them kommit att mista,
skulle, när the hvar för sig intygat, huru mycket the af sådane
accis och bakugns-penningar tillförene upburit, samt att
theras vilkor och inkomster nu för tiden äro så svaga och
ringa, att the utan en sådan förmon icke kunna utkomma eller
staten för them bära sig, samma andelar af accisen och bakugnspenningarne
återbekomma, hvilket ytterligare är stadfästadt
uti Kongl. Resolutionerne på Städernes allmänna besvär af år
1727, 6 §, och 1734, 27 §; förthenskull och emedan staden
Ahmål, jemlikt thess fundations-privilegier af år .1643, 12 §,
och 1646, 12 §, samt Kongl. Maj:ts therå gifne confirmation
af år 1676, till stadsens embetens aflöning och hvarjehanda
andre nödige utgifter för år 1680 upburit 1/s af then accis,
som ther i staden fallit, nemligen af alt hvad som blifvit till
husbehof slaktadt och köttmånglare kunnat försälja, sedan af
alt thet, som till krögerier så väl som till husbehof inom
192 (Dec. 5.) Åmåls ansökning. Husjungfrur.
stadsens jurisdiction blifvit brygdt, och sist af bakugns-penningarne
och bagares vedpenningar. Hvilket, med hvad mera
högstbemälte fundations-privilegier innehålla, staden Åhmål så
mycket mera är berättigad att niuta, som the samma äro att
anse såsom aftal emellan Öfverhet och undersåte och så väl i
Konungens försäkran som i 51 § af Regeringsformen äro bekräftade,
hvarförutan thet ock skall bevist vara, att stadens
vilkor och inkomster nu äro så ringa, att then samma utan
en sådan förmons åtnjutande icke kan utkomma eller thess
stat bära sig; ty finner Deputation skäligt samt med Kongl.
Maj:ts nådige Resolutioner på Städernes allmänna besvär af åren
1723, 39 §, 1727, 6 § och 1734, 27 § enligit, att Riksens Ständer
tillstyrka, thet Alimål stad i nåder må förunnas att, i
anledning af thess år 1643 och 1646 erhållne Kongl. Privilegier,
12 12 §§, till thess Magistrats och betientes aflöning utan
gravation af tullhus bygnad och underhållande hädanefter framgent
oafkortadt niuta 1/3 af then therstädes fallande accis och
bakugn s-penningar.
Detta betänkande var äfven redan bifallit af de andre tre
Stånden och bifölls nu också af R. o. A.
Uplästes Presteståndets Extractum Protocolli af den 3
nästledne November, hvaruti Ståndet berättar sig hafva förehaft
Secrete Handels- och Manufactur-Deputations betänkande angående
then af manufactur-idkarne så väl som Snörmakareembetet
giorde ansökning om ändring uti Kongl. Förordningen
af den 20 Januarii 1746 emot en och annan yppighet, hvilket
Ståndet i öfrigit bifaller med the af R. o. A. samt Borgareståndet
giorde tilläggningar; hållandes dock för sin del före,
l:o) att the husjungfrur, som äro af hederlige föräldrar och för
bättre utkomst samt i upsåt att inhämta anständige vettenskaper
och vackra slögder antagit tienst hos andra, måge, hvad
sidentygs bärande angår, vara undantagne, emedan i annor
händelse igenom thenna författning kunde vara att befrukta,
thet hederlige mäns barn, som eljest voro hugade att för ofvansagde
omständigheter träda i tienst hos förnämt och hederligit
folk, torde therifrån afhållne blifva, endast för thet att the på
klädedrägten skulle eljest se sig skilde ifrån sine vederlikar, som
gå hemma i sine föräldrars hus. 2:o) att hvad om the så kallade
styfkiortlar i betänkandet förmält är, kunde aldeles
gå ut.
Detta bifölls af R. o. A.
Om öfversmidets hämmande.
193
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 7
sistvekne Octobris, hvaruti förmäles, att ehuruväl thet skulle
synas, att bergsmännen uti 3 § af Kongl. Maj:ts den 10 sist—
ledne September utkomne Förordning angående öfversmidets
hämmande någon större förmon blifvit förund än the öfrige
bruksägare, i anseende thertill att them blifvit efterlåtit att
i thetta år nyttia sitt smide opåtalt; så lärer dock, när i öfvervägande
tages så väl then allmänna vattubristen, som både
i förleden vinter och äfven i sommar varit, som ock att större
delen af bergsmans-smidiorne thessutan hafva liten vattudrägt
och således på långt när ej kunnat utsmidja sitt tillåtne jern,
nogsamt finnas, att the ej then ringaste förmon af öfversmidet
haft.
Vidkommande thernäst uti 11 § af högstberörde förordning
anbefalte stämplarnes förändrande till then sidsta i thenna
månad, så althenstund thenna nu nyligen utkomne förordning
näppeligen lärer till then tiden hinna att kundgöras öfver alt
i bergslagsorterne, fast mindre af vederbörande bergmästare
verkställas, thet ock således är omöjeligit, att vederbörande
kunna ställa sig then samma till efterlefnad, utan fast mera
troligit är, att then bergsman, som kunnat smida något jern,
lärer efter förra vanligheten märkt thet samma nu som förr,
hvilket thessutan på många ställen ej kan utsändas till någon
upstads våg förr än med vinterföret; ty och i anseende till
sådant alt anhåller Bondeståndet, att the öfrige respective
Stånden ville therutinnan med thet samma instämma och Hans
Maj:t tillstyrka att i så måtto ändra högstberörde förordning,
att ej allenast confiscationen af thet nummer jern, som efter
thenna månads slut kan anträffas, i nåder uphäfves, utan ock
en tillräckelig tid till stämplars anskaffande i stället för the
hittils brukelige numrer lika nådigt lemnes och utsattes.
Och som bergslagen förmedelst then nu i flere år continuerade
dyrheten på all ting fördiupat sig i större och ansenligare
skuld, än på någon kort tid, i synnerhet om tillverkningen
så hastigt skulle inskränkas, någonsin kan betalas,
utan fast mera är att befara, thet många bergsmän lära nödsakas
att öfverlemna både hus och hem, therest them icke
någon tillräckelig tid till tlieras vanlige närings-medels nyttiande
förunnes; så håller Ståndet före, att bergsmännen kunde,
thetta år oberäknadt, ännu lemnäs ett års frihet ifrån den 1
November att emot hammarskatts och contributions erläggande,
Ådtlns Protokoll. [XVII). 1746—1747. lil. 13
194 (Dec. 5.) Om öfversmidets hämmande.
i fall the skulle smida något öfver gamla hammarskatten, få
efter vanligheten nyttia sine stångjerns-hamrar; hvilket Ståndet
till the öfrige Ståndens bifall så mycket högre recoinmenderar,
som bergslagen i annor händelse, till hela rikets skada,
aldeles lärer utblottas och ruinei’as.
Resolverades, thet R. o. A. finner bäst, att härmed förhålles
efter den af Riksens Ständer nu faststälte nya förordningen
om öfversmidets hämmande.
Anmältes ett på åtskillige bruksägares vägnar af 15 brukspatroner
underskrifvit och till Riksens Ständer ingifvit memorial,
hvarutinnan förmäles, att som sielfva ogörligheten, i anseende
till anförde bevekande skäl och omständigheter, ligger
them i vägen att, till underdånigst åtlydno af Kongl. Maj:ts
nådige Förordning af den 10 nästledne September om smidets
hämmande, konna minska thet öfversmide, som redan kan
vara idkat och till en god del på vågarne inkommit, för
hvilket om bruksegarne till böter skulle sakfällas och theras
jern [blifva] confisceradt, skulle the icke allenast taga en alt för
känbar och obotelig skada, utan ock aldeles blifva ruinerade; alt
förthenskull anhålla bruksägarne, thet behagade Riksens Ständer
förunna them then förmon, att theras uti innevarande år
idkade öfversmide må, lika som the föriedne åren, opåtalt lemnäs,
och att the måge äga frihet samma theras öfversmide, äfven
som bergsmännen redan förundt är, hos Kongl. Bergs-Collegium
inom thetta årets slut upgifva samt hammarskatt och bevillning
therföre erlägga.
Ehuru detta redan var bifallit af de andre 3 Stånden, så
funno dock R. o. A. för sin del bäst, att härmed förhålles
efter Kongl. Maj:ts nådige Förordning angående öfversmidets
hämmande af den 10 Septembris nästledne. Hvilken resolution
skrefs på bruksägarnes ingifne memorial.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 14
Oetobris sidstledne, theruti berättes, att Ståndet å nyo låtit
sig föredraga Landt- och Siö-Militim-Oeconomie-Deputations
betänkande rörande eke- och masteskogarne i riket, med förmälan
therhos, att ehuruväl the öfrige Stånden redan afgifvit
sine utlåtelser theröfver, har dock Ståndet ej undgå kunnat
att följande erindringar till ytterligare ompröfvande och bifall
hemställa: l:o) att then i betänkandet utsatte plikten af 100
dal. smt, utom hvad allmänna lagen förmår, för then, som
3:die gången beträdes med olofligit hygge, eller ock 2:dra eller
Om ek- och mastskogarne.
195
3:die gången hugger till 50 dal. smts värde, är för dryg och
icke svarande emot brottet, hälst som then brottslige thessutan
måste efter värdie betala the olofligen huggne träd, samt att
thet alt therföre vid then i allmänna lagen härå utsatte plikten,
såsom nog tillräckelig, kunde blifva; 2:o) att plikten för ett
fäldt förruttnadt eller odugeligit träd bör modereras till hälften
emot then, som för ett friskt eller dugeligit kommer att erläggas,
tå then anklagade gitter bevisa, att thet ej varit till
skepps- eller byggningsverke tienligit; 3:o) att tå en eller flere
bye- och soknemän antingen genom vådeld eller andre olyckelige
händelser förlorat sine hus och thertill eller till andre
angelägenheter, såsom till fiskefartygs byggande med mera, behöfva
och begära utsyning på verke, then tå genast bör them,
utan afseende på någon viss tid, af Konungens Befallningshafvande
beviljas samt han vara förbunden att till vederbörande
jägerie-betiente utgifva ofördröjelig befallning till utsyningens
skyndesamma förrättande; 4:o) att i anseende thertill, att hvad
allmänna lagen i 13 Cap. 4 § i Byggnings-balken stadgar om
gammal och förtorkad ek eller bok, att the nemligen, tå the
stå åker och äng till men, måge efter förrättad syn och lemnadt
tillstånd af Konungens Befallningshafvande få fällas,
sedermera blifvit ändradt, nu fastställas må, att härmed efter
allmänna lagen bör förblifva på thet sätt, att icke allenast
the aldeles förtorkade ekar och bokar härmed måge förstås,
utan ock ris samt andre onyttige och små ekar och bokar,
som tillfoga åker och äng fast större skada än the förtorkade,
äfven måge härunder begripas; 5:o) att 1 och 2 §§ af Borgareståndets
om thetta ärendet under den 14 sidstledne Augusti
afgifne Extractum Protocolli kunde till alla delar bifallas.
Resolutio. Then 4:de påminnelsen bifölls af R. o. A. på
thet sättet, att sådane förtorkade ekar och bokar, jemväl ock
risekar, som finnes vara then bärande åkren till men, måge, efter
skiedd utsyning och Iemnadt tillstånd af Konungens Befallningshafvande,
få fällas; men till thet öfrige knnde R. o. A.
icke samtycka.
Vidare uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 14 Augusti sidstledne, hvaruti Ståndet förmäler sig hafva
förehaft Landt- och Siö-Militiae-Oeconomie-Deputations betänkande
rörande eke- och masteskogarne i riket tillika med the
öfrige Ståndens thervid giorde anmärkningar, hvilket alt Ståndet
funnit godt att bifalla, undantagande 3 § af Bondestån
-
196 (Dec. 5.) Om ek- och mastskogarne.
dets Extractum Protocolli om mindre plikt för olofligit hygge
af bok än ek, såsom stridande emot allmänna lagen. Thessutan
har Borgareståndet giordt följande påminnelser:
l:o) att olofligit eke-, böke- och mastehygge på frälseoch
skattehemmans skogar skall lika anses och straffas som
olofligit hygge på Cronans egne parker, thertill finnes ingen
grund i lagen eller förra skogsordningar; hållandes Ståndet förthenskull
före, att hela thenna meningen ifrån orden: Hvad
som här of vanföre är anfördt, till och med orden: frälseoch
skattehemmans skogar, bör aldeles gå ut, emedan lagen,
så väl i 10 Cap. B. B. 3 § som 13 Cap. samma balk, är tydelig,
hvad straff then bör undergå, som föröfvar olofligt eke-,
böke- och mastehygge.
2:o) Likaledes förmäler Ståndet, att hela meningen in emot
slutet ifrån the orden: Ty har Deputation för sin del ej eller
kunnat tliertill styrka Riksens Ständer, till och med the orden:
så vid sielfva processens utförande som eljest, gå ut, och i
stället införes: utan till förekommande af missbruk, och på
thet masterne, enär the äro förde i vattnet samt under flottning
till städerne, ej måge till handelens och seglationens
hinder och skada uppehållas, böra vederbörande jägerie-betiente
alfvarligen blifva anbefalte att hvar å sin ort, ther mastfällningen
sker, noga tillse, att intet otillåteligit maste-hygge
må föröfvas och, ther sådant förmärkes, then brottslige tå
straxt lagföra, hälst the säkraste bevis till thess fällande eller
befriande tå kunna vara att tillgå, och therest then anklagade
söker fria sig med sådane bevis, att hygget å frälseskogar
skedt, pröfve thet domaren; beträdes någon frälse-ägare hafva
utgifvit oriktigt bevis i thy mål, bote han hvad lag säger;
skulle åter någon finnas, som vid slikt tillfälle olofligen brukat
annans namn och sedel, straffes, som i Missgärnings-balkens
8 Cap. 3 § stadgadt finnes.
3:o) Sist håller Ståndet före, att näst efter the orden:
men hvad på marken finnes, bör tilläggas: och ifrån Cronans
skogar utfördt finnes.
Then första Borgareståndets påminnelse bifölls, men till
then senare kunde R. o. A. ej samtycka, utan förblef i then
omständigheten vid Landt- och Siö-Militiae-Deputations för
detta af R. o. A. afgiorde betänkande.
Hr Landtm, gick något ut; emedlertid anmälte Hr Aleph
II. Anrepp tillika med Hr Kalling å Ridderhus-Deputations
Riddarhusdeputationen om Major Schechta. Lotsväsendet. 197
vägnar, att sedan Högloft. R. o. A. i går funnit för godt, thet
borde Ridderhus-Deputation sig till undersökande och afgörande
företaga Hr Majoren Schechtas förgripelser emot Hr Baron och
Landtm., hvilket Ridderhus-fiscalen emot Hr Majoren utföra
skulle; så har till fullgörande deraf Deputation igenom Ridderhns-fiscalen
låtit antyda Hr Majoren Schechta att till i dag
sig inställa och Ridderhus-fiscalen i detta mål till svars stånda.
Men i det stället är Deputation nu vid handen gifvit, att Hr
Majoren Schechta i natt rest sin väg bort här ifrån staden.
Och aldenstund Deputation, sedan den kommit att gå in uti
saken, funnit Hr Schechtas förbrytelse af sådan beskaffenhet,
att thet uti 23 § af Riksdagsordningen utsatte straffet för den
riksdagsman, som med oanständige ord eller åthäfvor antastar
den andra, icke torde vara så aldeles hit lämpeligit eller tillräckeligit;
så har Deputation ej bordt underlåta att gifva
Högloft. R. o. A. vid handen thet, som sig nu tilldragit med
Hr Schechtas bortresa, samt tillika underställa R. o. A:ns vidare
godtfinnande, huru Deputation sig nu skall förhålla, om
then icke thess mindre skall fortfara med saken och fullgöra
hvad them efter theras förr undfångne befallning åligger.
R. o. A. funno godt, thet borde Ridderhus-Deputation
skyndesammast fortfara med saken och theröfver med thess
betänkande till R. o. A. inkomma.
Hr Börje Philip Schechta gaf tillkänna, att thess
broder väl rest härifrån, men ingalunda för räddhoga skull; utan
som han efter Riksdagen varit sinnad att begifva sig till Preussen,
hvilket han ock för detta haft den äran att berätta Högloft.
R. o. A., så hade han nu imedlertid rest ut på landet några
mil härifrån för att upkräfva en och annan skuldfordring,
som han här ifrån flere år tillbaka ägt.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 7
sidstledne Augusti, hvaruti förmäles, att Ståndet bifallit Landtoch
Siö-Militise-Oeconomie-Deputations betänkande angående
lotsväsendet i riket, med följande anmärkningar, såsom
l:o) Att fastän Ståndet föreställer sig, thet på utrikes
orter väl lärer vara så stor åtskillnad uti lotsafgiften emellan
inhemske och främmande fartyg, som nu projecterat är, om
icke större; så tycker Ståndet dock försiktigheten fordra att
therom göra sig närmare underrättad, på thet behörig reciprocitet
härvid må kunna i akt tagas, hvarom bästa uplysning
kan hämtas ifrån vare svenska Ministrer, Agenter och Con
-
198 (Dee. 5.) Lotsafgifter. Sala stads ansökan om stambok.
siller uti utrikes siöstäder; hållandes Ståndet imedlertid före,,
att lotspenningarne för främmande skepp kunna upbäras efter
the nu projecterade taxor.
2:o) Althenstund thet förspörjes, att främmande skeppare,
som icke segla till någon svensk stapelstad och tullcammare, äntå
esomoftast betiena sig af svenska lotsar i Cattegat och flere
svenska farvattn; så tycker Ståndet, thet böra lotsåldermännen
antydas att af thesse främmande fartyg vid slika tillfällen
äfven upbära lotspenningarne efter taxan och the samme till
nästa siötulls-cammare efter handen aflefverera emot behörige
quittencer, på thet Cronan härvid ej må stanna i mistning.
3:o) Anmärker Ståndet, att taxan på lotsafgiften för inoch
utlotsningen ifrån Helsingfors directe till siös saknas,
hvilket Ståndet the öfrige Stånden communicera velat.
R. o. A. biföllo det upläste Borgareståndets Extractum
Protocolli med den tilläggning, att Hans Kongl. Maj:t i underdånighet
må anmodas att låta projectera en taxa på lotsafgiften
för in- och utlotsningar ifrån Helsingfors directe
till siös.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 1
nästledne Aprilis, hvaruti Ståndet vidlyftigt uprepar, hvad
Sahla stads Riksdagsfullmägtig Eric Ugla bevekeligen andragit
berörande the publique husen therstädes, såsom kyrka, rådstuga,
probste- och capellans-gårdarne, som år 1736 tillika
med stöx-sta delen af staden genom en olyckelig vådeld i aska
lades; beskrifvandes invånarnes oförmögenhet och fattigdom
samt thet redan i nåder beviljade understödets otillräckelighet
att åter sättia berörde publique hus i behörigt stånd, och
alttherföre anhåller, thet them beviljas måtte att genom stamböcker
öfver hela riket till thetta behof få samla medel.
Hvilket Ståndet förmäler sig hafva efter ömsint behiertande
funnit skäligt att icke allenast bifalla, utan ock hos the öfrige
respective Stånden till benägen villfarighet anmäla.
Detta, som redan var bifallit af de andre bägge Stånden,
bifölls jemväl af R. o. A.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 3
November innevarande år, med berättelse, att Ståndet förehaft
Justitiae-Deputations betänkande af den 8 Julii sidstledne angående
mindreårige giftermål, hvilket Ståndet på följande sätt
bifallit: att menige Allmogen i Sverige och Finland må, istället
för att vända sig till Herrar Landshöfdingarne, för större be
-
Minderårigas giftermål. Krigsbefälets besvär. 199
qvämlighet och till tidens vinnande äga frihet att anmäla sig
therom hos Häradsrätten, tå laga ting hålles, och thess emellan
hos Häradshöfdingen i orten, som tå i 2 å 3 af the närmast
boende nämdemäns närvaro, på lika sätt som för Landshöfdingen
föreslagit är, kan uptaga och pröfva the skäl, hvilka af
the sökande andragas till erhållande af tillstånd för slike
giftermål, som sådant ej bör vägra, enär then sökande af Allmogen
i Finland, Öster- och Vesterbotn samt Vester-Norrlanden
har fylt 18 år, och then i Sverige boende 19 år, samt
therjemte är försedd med någon hemmansdel, torpställe eller
annat lofligit näringsmedel, så framt ej andra laga hinder äro
i vägen; börande Häradshöfdingarne, hvar i sin ort, ingifva
tillförlåtelige förteckningar hos Landshöfdingarne vid hvart års
slut, på huru många thylika giftermål blifvit beviljade eller afslagne
samt orsakerne till thet sednare, hvilka förteckningar
Landshöfdingarne straxt therefter hafva till Hans Maj:t i underdånighet
att insända.
R. o. A. förblefvo vid sin i detta mål en gång afgifne
utlåtelse på Justitiae-Deputations betänkande.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 9
Octobris sidstledne, theruti Ståndet förmäler sig ånyo förehaft
Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationens project till
resolution öfver Krigsbefälets allmänna besvär vid theuna Riksdag;
och ehuruväl the öfrige Stånden redan bifallit 36 § theraf,
rörande postgången inom regimenterne, och att the vacante
rotarue äfven skola bidraga till the ankommande ordres och
brefs förskaffande, har dock Ståndet, i anseende till then tunga
och olägenhet, som Allmogen theraf skulle hafva, samt att
thymedelst någon rubbning i knektecontracterne skedde, ej
kunnat undgå att än vidare uprepa sitt genom Extractum Protocolli
af den 23 sidstledne Junii giorde förbehåll, att härmed
efter förra vanligheten samt hvar och en orts särskilte knektecontracter
må förblifva, i then säkra förmodan att the öfrige
Stånden ej allenast lära taga berörde § under ytterligare öfvervägande,
utan ock lika benäget ändra theras förra yttrande;
hemställandes härjemte Ståndet, om icke vid 40 §, angående
rote-spanmåleus åtniutande för the soldater i Finland, hvilkas
torp icke äro försedde med åker och äng, bör göras thet förbehåll,
att rotebonden befrias therifrån, tå soldaten är commenderad
-
200 (Dec. 5.) Åbo akademis hemman.
R. o. A. förblefvo vid sin i detta mål afgifne utlåtelse på
Krigsbefälets besvär.
Föredrogs Deputationens öfver finska ärenderne betänkande
af den 21 Aprilis sistledne, hvaruti Deputation omständeligen
uprepar Consistorii Academici i Abo genom memorial giorde
ansökning, med alla tlieruti anförde skiäl och motiver, att
blifva bibehållit vid en fri disposition af alla berörde Academie
donerade hemman, vid hvad författning tagas kunde till
Allmogens förmon i allmänhet uti Finland; hvilket mål Deputation
förmäler sig uti behörigt öfvervägande tagit och i anledning
theraf sig således utlåter, att althenstund Abo Academie
innehafver tlie thensamma förlänta löningshemman under
donations rättighet samt på vinst och förlust för thess stat,
om räntorne utgå eller ej, utan att Kongl. Maj:t och Cronan
ersätter bristen, eller Landshöfdingarne äga å hemmanen minsta
upsigt, så att Academien them aldeles besitter lika som med
frälsemanna rätt och fölgakteligen på thess godtycko ankommer
att så förfara med hemmanen, som Consistorium kan fördelaktigast
pröfva och ländande till statens bibehållande nu
och i framtiden; men i fall Riksens Ständer icke thess mindre
skulle finna godt att låta academie-bönderne med then öfrige
Allmogen ännu i några år niuta hel eller half frihet, Cronan
tå ingalunda kan skäligen undgå att ersätta Academie-staten
the således för thensamma bortgifne löningsräntor, hvilket
skulle ansenligen betunga rikets cassa, nu sedan alla ledigheter
vid Academien äro besatte; förthenskull tillstyrker Deputation
Riksens Ständer att till Kongl. Majit göra underdånig
föreställning att i nåder efterlåta Abo Academie fri och obehindrad
disposition öfver the till thess stats aflöning nådigst
förlänte hemman och räntor för innevarande år och framgent,
utan att the komma att begripas under then frihet, som i en
eller annan måtto Crono-allmogen i gemen, eller för någon
landsort särskilt, i Finland kunde framdeles lemnäs; hvilket
dock underställes Riksens Ständers godtfinnande.
R. o. A. biföllo betänkandet.
Therpå upläste3 å nyo Cammar-Oeeonomie-Deputations betänkande
angående kongsgårdarne i riket, hvilket betänkande
den 10 Junii sistledne hos R. o. A. blef föredragit, och hvaraf
innehållet i berörde dags protocoll finnes anfördt.
Vidare åhördes R. o. Arns Deputerades memorial och betänkande
i denna saken.
Kungsg&rdarne. Brist på sjöofficerare.
201
Hvarefter kom att talas om kongsgårdarne i gemen, theras
tillstånd och beskaffenhet, samt huru och på hvad sätt the
hädanefter med Cronans bästa fördel måge bortarrenderas.
Vid detta tillfälle berättade Hr Mannerheim, det Riksens
Ständers Cammar-Oeconomie-Deputation, till att blifva så
mycket närmare underrättade om hushåldningen vid hvar och
en kungsgård, skickat några af thess ledamöter till orterne,
som sådant skulle utröna, hvilka, när de ditkommit, funnit en
del kongsgårdar vara nog illa medfarne och liäfdade.
Det svarades, att Landshöfdingarne tillkommer hafva behörig
upsikt härå och gifva Kongl. Cammar-Collegio tidigt
vid handen, om någon arrendator sin skyldighet eftersatt och
försummat, i hvilken händelse han bör vara sitt arrende förlustig.
Då härom vidare med discourserne fullfölgdes, förklarade
åtskillige af R. o. A., thet the funno thenna saken behöfva
någon mera betänketid, och begärte therföre att härmed måtte
hafvas anstånd tills en annan dag, hvilket beviljades.
Och uplästes nu till slut Rådets Extractum Protocolli af
den 19 och 25 Augusti sidstledne, hvaruti vid handen gifves, thet
hos Hans Majit i öfvervägande kommit, hurusom ibland andre
rikets angelägenheter thet i synnerhet förtienar en närmare
öfverläggning angående Marinens sättjande på en bättre fot, i
anseende först thertill, att vid siöstaten äro otillräckelige officerare,
så att vid tillfällen af flottans utredande till siös ej
större tillgång theraf är än till 3:ne officerare på hvarje skepp,
utom the af landtstaten, af hvilken brist, så väl på officerare
som på manskap, Kongl. Majits och rikets siömagt lätteligen
kan exponeras, och nästan ogörligen vill falla att med någon
framgång och lycka kunna något till siös företaga, i betraktande
hvaraf, samt att siömagten hädanefter blifver rikets förnämsta
defension, har Kongl. Majit kommit att påtänka, huru
thetta angelägna verk måtte i möjeligaste måtto understödjas
och hielpas, samt trodt thertill mycket skulle bidraga, om the,
sorn tiena vid siöstaten, på något sätt encourageras och upmuntras
så uti heder och rang som lönens förbättring, hvarigenom
the ther befintelige gode ämnen skulle icke allenast
gifvas större lust, åliuga och tillfälle att förvärfva sig nödig
kundskap uti the thertill erforderlige stycken, utan ock andre
animeras att fatta mera lust för siöväsendet; befarandes Kongl.
Majit, att på slutet ingen annan tillgång på officerare eljest
202 (Dec. 5.) Förbättring af sjöoföcerarnes
torde gifvas än sådane, som ifrån gemena kunna tiena sig up,
hvilka väl torde blifva gode siömän, men af them i öfrigit ej
särdeles kundskap och erfarenhet stå att förväntas, utan siömagten
således therigenom ändteligen råka aldeles i obestånd.
Äfven förmäles, att Kongl. Maj:t härvid kommit att besinna,
hurusom hos utrikes magter the, som tiena till siös, med mycken
distinction ansedde äro, samt hvad omkostnad, tid och resor
en siöofficerare måste använda och företaga till att förvärfva
sig the till siöväsendet hörande nödige stycken, att göra sig
skickelig härutinnan till fäderneslandets tienst. I anseende till
alt sådant skall Hans Maj:t gärna önskat, att rikets närvarande
tillstånd medgifvit att förbättra theras vilkor; men som
thet vid så mångfaldige och för riket angelägne utgifter nu
icke väl vill låta sig göra, altså håller Hans Majit före, [att] en
början för thenne gången allenast kunde göras med förbättring
af bemälte siöofficerares heder och rang, samt, om tillgång
på medel och staten så tillåta kunde, thet flere subalterner
ifrån Capitaine-lieutenanter till och med underofficerare
inclusive tillförordnas måtte och på staten bestådde varda.
Hvilket alt Hans Kongl. Maj:t härigenom i nåder velat hafva
Riksens Ständers vidare ompröfvande och godtfinnande hemstält.
Sedan uplästes Hr Ammiralens Carl Ridderstolpes memorial
i anledning af detta föregående Rådets utfärdade Extractum
Protocolli till Riksens Ständer af den 19 och 25 September
(?) sistledne, angående Ammiralitets-statens förökande
samt theras vilkors förbättrande; föreställandes Hr Ammiralen
therutinnan vidlyftigt, först hvad skada thet allmänna tagit
och än framdeles kan taga theraf, att vid Ammiralitets-staten
så få officerare finnas, och hvad äfventyr thet vara månde att
anförtro Cronans bevär[a]de fartyg uti coopvaerdie-skeppares händer;
hvarföre, till rikets bättre tienst vid förefallande rörelser,
utvägar böra utfinnas, att, på thet sätt Hans Majit i ofvanberörde
utdrag i nåder omrördt, någon förökning på öfveroch
underofficerare skier ifrån och med Capitaine-lieutenanter.
Beträffande thet sednare, så utlåter Hr Ammiralen sig,
att thet vore önskeligit, att, så vida ingen utväg torde finnas
till Ammiralitets-statens hugnad igenom någon förbättring på
lönen, om Riksens Ständer skulle till en början förbättra theras
vilkor med någon högre rang, i proportion af then heder,
hvarmed the, som tiena till siös hos utrikes magter, ansedde
villkor och rang.
203
varda och kan svara emot thet ansenliga commando them anförtrodt
blifver, tå han icke allenast uti en action måste till
siös bevaka nianeuvren och direction af sielfva skeppet, utan
ock commendera ett batterie af 40, 50 å 60 till 100 canoner
med många hundrade mans besättning, hvilket commando ingen
officerare till lands af lika heder och rang varder lemnadt,
hvarigenom förmodeligen hända torde, att icke allenast förnäma
mäns barn, utan ock andra ståndspersoners, som hafva medel
och utvägar att ifrån ungdomen låta lära sig the vettenskaper,
en siöman nödige äro, skulle framdeles upmuntras att söka
theras fortkomst vid Ammiralitetet och fölgakteligen gifvas
jemväl större tillgång på skickelige ämnen, än hit till stått
att vinnas, med flera motiver, skäl och omständigheter Hr
Ammiralen uprepar till förberörde thess positioners bestyrkande.
Hr Pehr Kalling önskade, att denna saken hade kunnat
blifva utarbetad af Defensions-Deputation; men som det nu
icke låter sig göra, så föreslog Hr Kalling, att det kunde öfverlemnas
till Hans Majit att till Riksens Ständers fastställande
och approberande vid nästa Riksdag låta projectera, med
hvad förbättring af rang Hans Majit finner Herrar officerarne
vid Ammiralitetet böra hugnas, samt att, på den händelse
flere officerare skulle behöfvas, Hans Majit då må äga frihet
att antaga så många, som nödige pröfvas.
Detta understöddes af åtskillige bland R. o. A.
Men Hr Bromell med flere andre voro åter deremot.
I synnerhet påstod Hr Ehrensvärd, att officerarne vid
Artilleriet då också måtte hugnas med en lika förbättring af
deras rang, emedan förutan det, att Artilleriet räknas ibland
rang-regimenterne, så vore för dem samma och enahanda skäl
som för Ammiralitets-officerarne; ty om en Commendeur eller
Capitaine vid Ammiralitetet commenderar ett skepp med 40,
50 å 60 stycken och några 100 mans besättning, så kan äfven
en officerare vid Artilleriet ofta commendera ett batterie med
lika så många stycken och dess post vara rätt så angelägen.
Ja, begge måste använda både flit och möda, om de rätt skola
lära förstå sin metié, och ingendera kan ändå sägas hafva sin
tillräckelige utkomst af det Cronan dem består. Den enda
förmon är likväl öfrig för Herrar officerarne vid Ammiralitetet,
att de uti fredlige tider kunna fara till coopvaerdie och förtjena
sig något till understöd vid tilltagande åldren.
204 (Dec. 7.) Vadstena krigsmanshus.
Efter någon ventilation härom stannade R. o. A. i följande
slut. hvilket, sedan det för R. o. A. var upläst och
gillat, skrefs på Rådets Extractum Protocolii.
Resolutio. R. o. A. fastställa qucestionem an, att officerarne
vid Ammiralitets-staten beviljas någon förbättring på
deras rang, men lemnar för sin del i underdånighet till Hans
Kongl. Maj:t att med Råds råde den samma i nåder determinera.
R. o. A. skildes therpå åt, när klockan var två slagen.
Den 7 December.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Uti Hr Baron och Landtmrns ställe, som nu var nedre i
Secrete Utskottet, förde Grefve Brahe klubban.
Sedan Gref Brahe äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputations
betänkande af den 13 Augusti sistledne angående Wadstena
Krigsmanshusets befrielse för tull och accis af thet, som till
gratialisternes spisning årligen uphandlas och inom Krigsmanshuset
förtäres, med mera, hvarom Kongl. Krigs-Collegium giort
föreställning, och hvaröfver Tull-Deputation med thenna Deputation
communicerat thess tankar, sedan Kongl. CommercieCollegium
blifvit hördt. I anledning af hvilket alt Deputation
förmäler sig tiletta ärende i behörigt öfvervägande tagit
samt för thess del lunnit med Tull-Deputation skäligt vara,
att gratialisterne, som bo inom sielfva Krigsmanshuset, till
följe af undfångne privilegier blifva befriade för tull-och accisafgifterne;
men att betjeningen vid Krigsmanshuset eller the
gratialister, som bo uti sielfva staden och theras accisbara
spanmål utom Krigsmanshuset tillverka låta, under en sådan
frihet skulle begripas, thertil 1 kan Deputation icke styi'ka.
Och hvad angår the i Krigsmanshuset varande 2:ne haudqvarnar
och theras nyttiande af gratialisterne, så emedan TullDeputation
genom betänkandet af den 7 sidstledne Aprilis,
angående husbehofs- samt salu-, brygg- och brännerie-accisens
jemte bakugns-penningarnes beqvämligare upbärande, till besparing
i staten Riksens Ständer tillstyrkt, att hus- och hem
-
Ecklesiastikverket i Lappmarken.
205
qvarnar fritt och obehindradt af hvar och en måge nyttias och
brukas, och Deputation jemväl kommit i erfarenhet, thet samma
betänkande redan blifvit bifallit; ty håller Deputation före,
thet gratialisterne i Vadstena Krigsmanshus böra niuta samma
förmon till godo.
R. o. A. biföllo betänkandet.
Föredrogs och uplästes Justitice-Leputations betänkande
af den 12 sistledne Februarii angående Directionens öfver
Ecclesiastique-verket i Lappmarken riksdagsberättelse; gifvandes
Deputation therutinnan vid handen sig icke hafva något att
erindra vid the anstalter och författningar Direction sedan
sista Riksdag till christendomens fortplantande i Lappmarken
tagit, utan fast mer förmäler sig hafva orsak att in för Riksens
Ständer tillägga Directionen thet beröm, som the vid ett
så angelägit och christeligit verks bedrifvande väl förtjent, och
hvilket blir theras enda lön för thess myckna möda och omsorg.
Beträffande Directionens anhållan att till ändteligit slut
ännu uti 2:ne år, nemligen för 1748 och 1749, få upbära then
bevillning af 1 öre för matlaget och 1 dal. af hvarje kyrka,
som thetia verk tillförene varit tillagdt, men med 1744 års slut
uphördt; så förmäler Deputation sig ej annat kunna än thenna
Directionens begäran till Riksens Ständers bifall i så måtto
anmäla, att under the 2:ne nämde åren af the förmögnaste
kyrkorne 2 dal. smt, the mindre förmögne 1 dal. 16 öre samt
af the fattigaste 16 öre erlägges, the allenast undantagne, som
stå under någon ansenlig reparation, och af hvart matlag, som
för fattigdom skull ifrån utlagor icke är fritagit, ett öre
smt om året; hvarjemte tillstyrkes, att hos Hans Maj:t i underdånighet
anhålles, att Landshöfdingarne i riket fingo nådig
befallning att tillhålla vederbörande, som hafva thesse medels
upbörd om händer, att them skyndesammast till Directionen
öfverstyra och, om något ännu för the förre åren skulle innestå,
sådant ofelbart indrifva, samt att Landshöfdingarne, hvar
i sitt län, vid hvarje års början låta författa summariske räkningar
öfver upbörden af thesse medel i hela länet och them
till Directionen insända samt i öfrigit göra Directionen all then
embetes handräckning, som åstundas.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Bromell påminte, thet någon ytterligare erindran
måtte göras hos de andra Stånden att inkomma med deras
svar och utlåtelse, om icke vid tiensternes förgifvaude nu åter
206 (Dec. 7.) Bröderna Svedenstiernas privilegium
må förhållas efter 1738 års Förordning, så att förslagen böra
ligga ut sin vissa tid.
Detta bifölls af R. o. A.
Och utnämdes en Deputation af 6 personer, som i förenämde
ärende afgick till de andre Stånden; Hr Christian Fredrich
Klingsporre förde ordet.
Uplästes Bergs-Deputations betänkande af den 12 Januarii
sidstledne angående Brukspatronens Pehr Svedenstiernas
å egne och thess broders Capitain Eric Svedenstiernas vägnar
giorde ansökning, att thet af Kongl. Majit den 20 October
1741 uppå Riksens Ständers tillstyrkande thein förundte
privilegium på 3,000 skeppids årligit stångjerns-smide med torfkol,
utan hammarskatt, måtte således förklaras, att thet ock
må extenderas till smide med okolad torf och träkolsblandning,
att antingen af them sielfve nyttias eller ock på andre
öfverlåtas, som högstberörde Kongl. Majits privilegium med
torfkol allena innehåller, hvilken ansökning Kongl. Majit
hållit betänkeligit att villfara. Och sedan Deputation omständeligen
uti thetta sitt betänkande uptagit, hvad så väl
Svedenstiernorne till skäl och orsaker härtill i theras memorial
förebragt, som hvad Kongl. Bergs-Collegium, som hördt blifvit,
sig häröfver utlåtit, samt hvad Svedenstiernornes full—
mägtig, Brukspatron Johan Wilhelm Nordenfelt, å theras vägnar
vidare andragit, förmäler Deputation sig altsammans uti
behörigt öfvervägande tagit, jemte yttrande, att aldenstund
Svedenstiernornes privilegium på 3,000 skeppund stångjernssmide
tydeligen innehåller, att therest the ej skulle smida
samma jern med torfkol, eller, i brist af mossar, framdeles
söka tillstånd till thetta jerns utsmidande med träkol, böra
the vara thenne them förundte förmån förlustig; och afsigten
med thetta privilegio, som blifvit Svedenstiernorne förundt,
för thet the varit the första, som upbragt konsten att med
torfkols nyttiande vid stångjerns-smidet bespara skogarne, således
icke varit att gifva anledning till någon skogarnes starkare
pålitning, hvilken icke skulle kunna hämmas, i fall them
blefvo tillåtit att, efter theras fullmägtiges, Brukspatron Nordenfelts,
sidsta yttrande, få förklaring öfver privilegiumet;
hafvande the ock i annor händelse, samt i fall the therutinnan
icke kunna erhålla bifall, utlåtit sig att stricte vilja förblifva
vid theras privilegium. Förthenskull och i anseende till
the för riket så dyrbara skogarnes conservation, för hvilken
på stångjärnssmide med torfkol.
207
orsak skull Kongl. Majit ock, i thess nådige bref till Kongl.
Bergs-Collegium af den 6 November 1744, hållit betänkeligit
Svedenstiernorne villfara uti theras ansökning att drifva smidet
med blandning af trädkol och okolad torf; ty yttrar Deputation
sig icke kunna styrka till någon ändring uti oftaberörde
privilegium, så att the hvarken måge få utsmida sitt fulla
privilegierade stångjerns-quantum, ej eller then af Nordenfelt
projecterade alt för ringa jämkningen therutinnan med blandning
af trädkol och obränd torf, utan håller Deputation före,
att the, efter theras privilegii samt högstberörde Kongl. Majits
brefs tydeliga innehåld, med torfkol allena, samt sålunda utan
någon trädkols-blandning thertill, måge drifva theras undfåugne
3,000 skeppid stångjerns-smide; åliggande thet Kongl. BergsCollegio
att noga låta tillse, thet intet underslef tliervid måge
användas, hvilket dock Riksens Ständers ompröfvande underkastas.
Härvid uplästes Brukspatronens E. Svedenstiernas å egna
och sin brors vägnar till Riksens Ständer ingifne memorial,
hvaruti anhålles, thet Riksens Ständer, i anseende till the af
Svedenstierna anförde giltige skäl och omständigheter, ville thet
honom och hans broder vid 1740 års Riksdag förlänte privilegium,
hvaruti them tillägges 30 skeppids årlig hammarskatt,
att med torfkol utsmida, fritt utan någon afgift till Cronan,
dock med thet förbehåll att, i fall brist på mossar framdeles
skulle yppas och the begärte utsmida thetta jern med träkol
allena, borde the tå vara thetta privilegium förlustige, så förklara,
att the samma privilegium med blandning till hälften
af trädkohl måge få nyttia samt i öfrigit efter thess innehåld,
dock så, att the, till hvilka Svedenstiernorne något af thenna
hammarskatt försälja, sedan the erhållit vederbörande Bergmästares
bevis, att sådan torf hos them finnes, tå måge ett
sådant privilegium utan vidare undersöknings-prof till godo niuta,
så mycket mer som the skedde profven öfverflödigt intyga, att
ett sådant smide af hälften träkol med torf är verkeligen
ganska beqvämt.
Hr Nordenfelt recommenderade thenna ansökning till
gunstigt villfarande hos R. o. A., efter Hrr Svedenstiernorne
varit the första, som med sin dryga känning denna vettenskapen
i riket upbragt, att kunna smida med blandning af
träkol och obränd torf, hvilket märkeligen vordo bidragande till
skogarnes besparing i framtiden.
208 (I)ec. 7.) Wagners plan till ett hartskokeri.
Det svarades, att sora Hrr Svedenstiernornes upgifne vettenskap
och påfund bestådt deruti att kunna smida med torfkol
allena, och det dem förundte privilegium helt och hållit
grundat sig derpå och varit conditionelt, så kunde nu mera
ingen ändring deremot tillåtas, hälst det icke kunde räknas för
någon hushåldning eller vordo ländande till skogarnes besparing,
om desamma igenom en alt för öfverflödig jerntillverkning
för tidigt medtagas.
I anseende till desse med flera considerationer, som härvid
förekommo, bifölls det upläste Bergs-Deputations betänkande.
Uplästes Secrete Handels- och Mamifactur-Deputation»
betänkande af den 9 nästledne Novernbris, hvaruti berättes,
att Manufactur-contoiret gifvit vid handen, hurusom borgaren
uti Upsala Elias Wagner igenom Riksdagsfullmägtigen och
Borgmästaren Kyronius förklarat sig benägen att i riket allmänt
bekant göra thess förvärfvade och för thet allmänna
nyttiga vettenskapen (!) att inrätta ett harts-kokerie, dock emot
nedannämde vilkor, såsom l:o) att få nyttia cronoallmänningsskogarne
och parkerne uti Upsala län till kådans hämtande;
2:o) att emot skälig betalning få allmogens biträde uti thet
han thervid behöfver, samt att allmogen, sedan then lärt att
sielfye samla kådan, må vara förbunden emot ett visst betingadt
pris till honom försälja samma kåda, och 3:o) att honom
måtte förunnas 30 års privilegium exclusivum på cronoskogarnes
nyttiande till harts-kokeriet uti Upsala län, tå han
förmodar inom få år kunna förse hela riket med godt och tillräckeligit-
harts.
Sedan öfver thetta Wagners yttrade upsåt så väl Landshöfdingen
von Grooth som Hofjägmästaren Baron Danckwardt
hörde blifvit, samt Kongl. Commercie-Collegium afgifvit thess
utlåtande och påminnelser, förmäler Deputation sig med så
mycket större nöje hafva ansedt thet samma, som Kongl. Commercie-Collegium
vid handen gifvit, att 2:ne personer väl förut
erhållit privilegier pa thylika siuderier, men then ena thermed
ännu icke giordt någon början, och then andra för anförde
skäl och omständigheter skull varit tvungen att thermed aldeles
afstanna; men att befordra thenna angelägenhet på thet
af Wagner föreslagne sättet finner Deputation betänkeligit, så
vida dels the af honom begärte vilkor i sig sielfve äro af then
beskaffenhet, att the honom icke kunna beviljas, dels ock att
thet är ostridigt, thet the ristningar eller inhuggningar, som
Wagners hartskokeri. Fru Ridderborgs ansökan. 209
höra göras uti träden till kådans utflytande, ofelbart måste vara
träden i theras växt mycket hinderlige, i anseende hvartill Deputation
yttrar sig icke kunna hålla rådeligit, att någon skog
särskildt till sådant behof skulle angripas, utan anser för thet
säkraste och tienligaste medlet till thetta angelägna ändamålets
erhållande, att alla, som nyttia Cronans skogar och allmänningar,
och besynnerligen the, som till svediande och tiärubränning
sig af the samma betiena, måtte blifva förpliktade
att aftaga och samla kådan, innan något svediande eller träfällande
företagas, samt att äfven vederbörande bruksegare
kunde förmås att vid theras bruksdrift erforderlige kolningar
sådan kådesamling likaledes behörigen låta i akt taga, tå sedermera
ingen annan svårighet vore öfrig än att finna beqvämlig
utväg, huru kådan till thess rätta bruk med säkerhet måtte
komma att blifva använd; troendes Deputation, att thet på
sådant sätt bäst kunde skie, att Landsliöfdingarne af Kongl.
Commercie-Collegio blefvo anmodade att genom Magistraterne
föranstalta, thet någon viss af borgerskapet i hvarje stad blefve
utsedd, som vore afnämare af all then genom lamdtmannen theromkring
samlade kådan och then samma sedermera till hartssiudaren
vederbörligen aflemnade. Och i fall ingen annan lägenhet
till nödig afsättning skulle finnas, kunde Kongl. Commercie-Collegium
på then händelsen besörja, thet vederbörande
afnämare, som giordt sig kostnad med kådans hopsamlande utaf
allmogen, icke therigenom måtte komma att lida, utan vid
anmälan till behörig afsättning i möjeligaste måtto befordrade
varda; hvilket dock till Riksens Ständers bepröfvande Deputation
hemställer.
R. o. A. biföllo föregående betänkande med den tilläggning,
att Kongl. Commerce-Collegium utgifver en allmän beskrifning
om methoden att samla kåda till hartskokning, på
det hvar och en måtte få kundskap derom; dock bör en sådan
samling skie utan någon ristning i träden, emedan skogarne
deraf taga skada. Hvilket skrefs på betänkandet.
Uplästes Öfversten Ridderborgs Enkefrus Anna Catharina
Crusbiörns snpplique, hvaruti hon anhåller att, i anseende
så väl till thess fattigdom, hvarom Hammarkinds härads
tingsrätt intygat, som ock then oaflåtelige nit, thess salig man
i lifstiden städse hyst för sin nådiga Öfverhet och kära fädernesland,
blifva hugnad med först lediga blifvande pension för
en Öfverstinna efter staten.
Adelns Protokoll (XVII). 1746—1747. III. 14
210 (Dec. 7.) Fru Ömflycht. Kapten Deutschländer.
Som denna fru Ofverstinnan Ridderborgs ansökning af de
andre 3 Stånden var remitterad till Secrete Utskottet, så instämde
äfven R. o. A. dermed, att samma ansökning till Secrete
Utskottet må förvisas.
Vidare uplästes Capitainskans Fru Maria Ömflycht#
suppliqae, hvaruti sedan hon bevekeligen andragit, hurusom
under förra ryska kriget hon mist all sin egendom i Lifland
samt tillika med föräldrarne blifvit i fångenskap bortförda
hvaräst föräldrarne uti hennes späda ålder aflidit; jemväl att
hon sedermera uti fångenskapen blifvit gift med sin afledne man,
Capitainen vid Uplands Infanterie-regimente Magnus Ömflycht,
hvilken, oaktadt de ansenlige offerter honom varit giorde,
om han ville blifva qvar i rysk tienst, ändå visat, thet han
hade större nit och kärlek för fäderneslandet, och häldre suttit
i fångenskapen, med mera som hon om thess afledne mans
meriter och förtienster uprepar; och som hon med 5 stycken
oförsörgde barn, hvaribland en dotter är aldeles blind, sitter i
så uselt och ömkansvärdt tillstånd, att hon icke äger hvad hon
till nödtorftigt uppehälle behöfver och än mindre något tak
öfver hufvudet, och then årliga pension af 150 dal. kmt, som
Hans Maj:t i nåder henne tillagt, omöjeligen förslår till födan
för henne och thess barn; altså anhåller hon på thet bevekeligaste,
att Riksens Ständer täcktes, i behiertande af sådant
thess usla tillstånd, tillägga henne en sådan årlig pension,
hvaraf hon med sine olyckelige barn kan hafva sin föda.
Detta remitterades äfven till Secrete Utskottet.
Ytterligare anmältes Capitain Deutschländers memorial
och ansökning om Majors caractere och pension, hvaremot
han lofvar förära till Ridderhuset den Gustavianske famillens
portraiter en miniature, som här för någon tid sedan blefvo
upviste.
Resolverades: att som Capitain Deutschländer länge och
väl tient, men nu tryckes af fattigdom, så pröfvar R. o. A.
billigt, att Kongl. Maj:t i underdånighet må anmodas i nåder
anbefalla thess och Riksens Krigs-Collegium att låta upföra
Capitaine Deutschländer till åtnjutande af dubbel Capitainspension
på Krigsmanshus-staten.
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
memorialet påskrefs.
Uplästes Bergs-Deputations betänkande af den 16 sidstledne
Octobris angående en tackjernsvågs inrättande här i
En tackjämsvåg i Stockholm.
211
Stockholm, hvarutinnan, sedan Deputation berättat, huruledes
then med missnöje kommit i erfarenhet, thet Kongl. Maj:ts år
1739 utfärdade förnyade Stadga och förbud emot svenskt
tack- och osmunds-jerns samt jernmalms utförsel till främmande
orter, innan thet till stångjern blifvit slagit, samt förklaringen
theröfver af år 1741 nu på 9 året varit utan verkställighet,
hvaraf icke allenast then olägenhet fölgt, att behörig
tillsyn icke kunnat hållas öfver thet utskeppade tackjernet, till
förekommande af thess föryttrande hos främmande såsom en
ännu rå och oförädlad vara, utan ock att ingen efterrättelse
kunnat ernås, huruvida bruken i Blekingen och Cronobergs
lähn samt i Vesternorrland, Vesterbotn och Finland,'hvilka
hafva tillstånd att tillhandla sig visst quantitet tackjern ifrån
åtskillige rikets bergslager, i akt tagit sine privilegier eller
them öfverträdt, till mycken oordning uti bergslags-hushåldningen,
hvarföre Deputation ganska angelägit anser, att vederbörande
blifva strängeligen anbefalte att ställa sig till underdånig
åtlydnad, hvad högstberörde Kongl. Stadga af år 1739
förmår. Och som mycket underslef till utpracticerandet af
tackjernet, hvilket hittills ej gått på någon våg, icke thess
mindre kan förelöpa; ty anser Deputation nödigt, att Magistraten
här i staden, hvarigenom mäst alt tackjern går till ofvanberörde
orter, behörigen föranstaltar, att en tackjernsvåg blifver
inrättad, hvartill åtskillige Magistratens ledamöter och deputerade
utlofvat att skaffa tienlig plats vid Kornhamn, samt
att Magistraten sedan om våginrättningen draga försorg, then
samma vid magt hålla och särskilt vägare thervid aflöna,
emot thet staden åtniuter 5 öre kmt för hvart skeppund tackjern
bergsmansvigt, som uti vågen upväges, hvilka 5 öre kmts
erläggande till staden för hvart skepp:d Deputation håller före
ganska billigt. Till att vidare vinna thet med thenna tackjernsvåg
påsyftade nyttiga ändamål, finner Deputation angelägit:
l:o)
Att intet tackjern, som går genom Stockholm, må
föras thenna våg förbi, vid tackjernets confiscation eller bot af
thess värde.
2:o) Bör köparen hos vägaren upgifva, till hvad bruk
jernet afsändes, och efter thess ankomst till verket Kongl.
Bergs-Collegio tillsända vederbörande bergs- och cronobetienters
intygan theröfver.
212 (Dec. 7.) Tackjärnsvåg. Baron Cronhiorts ansökan.
3:o) Att vägaren håller riktig vågbok, hvarutinnan antecknas
så väl tackjernets numer efter möjelighet som köparens
och brukets namn, till hvilket thet ärnäs; åliggande thet vägaren
att inom 3 månader efter nyåret till Kongl. Bergscollegium
insända summariske utdrag af vågboken på thet
under förflutne aret upvägne och bortsände jernet, hvarvid
jernets numer eller bergslagens namn, hvaräst thet blifvit tillverkat,
samt köparens och hammarverkets namn, dit thet ämnas,
böra vara utsatte.
4:o) Att Kongl. Commercie-Collegium tidigt med Kongl.
Bergs-Collegium communicerar the förteckningar, som i anledning
af oftanämde Kongl. Stadga af år 1739 ifrån vederbörande
tull- och cronobetienter blifva dit inskickade.
5:o) Att alla sådane till Kongl. Bergs-Collegium inkommande
underrättelser straxt lemnäs till Advokat-fiscalen therstädes,
som samma förteckningar bör genomse och noga jemföra
samt thermed förfara, som thess embetes plikt fordrar.
Hvilket alt Deputation hemställer till Riksens Ständers
mogna bepröfvande och godtfinnande.
Härvid uplästes Borgareståndets Extraetum Protocolli
af den 21 Octobris sidstledne, hvaruti Ståndet förklarar, thet
the bifalla föregående betänkande, likväl med den tilläggning
och vilkor, att som 6 öre kmt efter förordningen nu betalas
för hvarje skepp:d stångjern i vägare-penningar, 6 öre kmt
jemväl måge erläggas i vägare-penningar till staden för hvarje
skepprd tack- eller osmunds-jern bergsvigt.
R. o. A. bifölio Bergs-Deputations betänkande utan någon
tilläggning, hvilket Borgareståndets Extraetum Protocolli påskrefs.
I anledning af Friherre Cronhiorts begäran företogs ånyo
Secrete Deputations betänkande af den 20 Octobris sidstledne,
angående Majorens, Baron Carl Gustaf Cronhiorts giorde ansökning
att återfå then utom thess förvållande uti arméen förlorade
tour samt att erhålla Majors lön jemte förvandlingen
ifrån then tid han nödgats taga afsked, in till thess han till
verkelig löns åtniutande kan blifva förhulpen. Och hvad then
förra delen af ansökningen angår, nemligen tourens återfående,
så styrker Deputation i anseende till anförde skäl och omständigheter
thertil 1, thet måtte Baron Cronhiort, i stöd af
Regeringsformens 42 §, få niuta sin tillständiga tour som Öfverstelieutenant
i arméen till godo, ifrån then tid han, efter 12
Skattläggningsmetod för Österbotten.
213
års tienst såsom Capitaine vid Kongl. Gardet, blef Major vid
Cronobergs Infanterie-regimente. Men vidkommande then sednare,
eller påstådde ersättningen för then bortmiste Majorslönen,
så förmäler Deputation, att ehuruväl then för sin del
önskade, thet Baron Cronhiort i thenna sin rättmätiga ansökning
kunde villfaras, så kan Deputation likväl ej annat än
thetta till Riksens Ständers öma skärskådande och egit välbehag
hemställa.
R. o. A. bifölio Secrete Deputations hemställande för Hr
Majoren Baron Cronhiort.
Uplästes Finska Deputations betänkande af den 12 Septembris
sidstledne angående then nu uprättade och till Riksens
Ständers skärskådande upgifne skattläggnings-methode för
Österbotns höfdingedöme.
Vidare uplästes sielfva skattläggnings-methoden eller projectet
dertill.
Hr Wulfvenstierna förestälte omständeligen, hurusom,
igenom den för Österbottn projecterade skattläggnings-methoden
och på det sätt den nu af Deputation blifvit ändrad och inrättad,
Cronan alt för mycket i framtiden skulle komma att
förlora, när landet mera kan blifva upodlat, hälst man nu för
hvart tunneland åker beräknadt 4 parmar hö, som i skattläggningen
äro undantagne, hvaremot, om höet allena skulle
efter vanlig methode skattläggas, så blifver räntan drygare och
fölgakteligen indrägtigare för Cronan.
I anledning häraf stannade R. o. A. i det slut, som följande
resolution utvisar, hvilken, sedan den för R. o. A. var
upläst och af dem gillad, Deputations betänkande påskrefs.
Resolutio: R. o. A. finner bäst att hänskiuta detta till
Hans Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, det täcktes Hans
Kongl. Maj:t, sedan Kongl. Cammar-Collegium och vederbörande
Landshöfdingar än ytterligare blifvit hörde, i nåder fastställa
en sådan skattläggnings-methode för Österbottn, som för landet
kan finnas drägelig, och utan alt för stor minskning af Cronans
tillständiga rättighet och inkomst; förmodandes R. o. A.,
det de andre respective Stånden härutinnan så mycket mera
lära instämma med R. o. A., som vid det inkomne Deputations
betänkande mycket kunde vara att påminna, hvilket
Riksdagens nu annalkande slut ej tillåter, men Hans Kongl.
Maj:t aldrabäst i nåder kan bepröfva, när så väl förberörde
betänkande som Kongl. Cammar-Collegii project för mera up
-
214 (Dec. 7.) Josef Jonssons supplik.
lysning skull till Hans Kongl. Majit i underdånighet upgifvas
och medfölja.
Uplästes Cammar- Oeconomie-Deputations betänkande af
den 2 Novembris sidstledne angående Stockholms stads Magistrats
ansökning att få blifva bibehållne vid 10:de § i Resolution
på Städernes allmänna besvär, hvilken § förmår, thet
Stockholms stad, till följe af Kongl. Resolutioner för Carlscrona
af år 1730, ej högre uti accisbetienternes aflöning bör
komma att participera, än i proportion af accis-andelarnes åtniutande
till en fjerdepart.
Men efter åtskilliges begäran lemnades thetta betänkande
på bordet tils i morgon.
Uppå skedd erhindran faststältes, att Electorerne i dag
efter middagen träda tillhopa att complettera Deputerade till
Rådsvalet.
Uplästes Rådets Extractum Protoeolli af den 5 hujus, hvaruti
vid handen gifves, att Hans Majit låtit sig föreläsas vargierningskarlens
Joseph Jonssons till Riksens Ständer stäld supplique,
hvilken Öfverståthållaren till Kongl. Majit insändt, hvarutinnan
bemälte Joseph, Jonsson på högst förgripeligit sätt besvärat
sig öfver Kongl. Majits utslag af den 4 sidstledne Novembris uppå
hans och hans faders, förafskedade ryttarens Jon Wennerströms,
ansökning om resning med mera; och att Hans Kongl. Majit
theröfver resolverat, att Hans Majit väl finner, thet Joseph
Jonsson, till följe af Kongl. Förordningen utaf den 22 Novembris
1738, icke så tydeligen, som vederbordt, andragit the
skiäl, hvarpå han sine besvär grundar, jemväl ock att the
samma skulle med vederparten communiceras samt Justitiserevisionens
påminnelser thervid göras, innan the till Riksens
Ständer, hvilket icke eller borde skie förrän theras nästa
sammankomst, aflemnas; dock som bemälte Joseph Jonsson
icke mindre i thenna än flere thess skrifter på ett dristigt och
högst förgripeligit sätt utfarit samt af then honom skedde föreställningen
icke velat sig rätta, utan fast mer utlåtit sig, att
om han nu skulle föras bort ifrån Stockholm, innan han therpå
hos Riksens Ständer finge svar, funnes för honom här i riket
ingen rätt, hvilket alt, jemte Joseph Jonssons förra förhållande,
nogsamt utmärker hans oroliga sinne och benägenhet till olydna
och upstudsighet; altså har Hans Majit för godt funnit, att
hela acten, hvarpå thess nådiga utslag, som nu öfverklagas,
utfallit, till Riksens Ständer nu aflemna låta, på thet the måge
Öfverstelöjtnanters rang.
215
kunna pröfva, huruvida thesse besvär, hvartill han lärer finnas
aldeles obefogad, i anseende till then härvid varande synnerliga
beskaffenhet nu må kunna antagas och skärskådas, samt,
i sådan händelse, huru thenne Joseph Jonssons dierfhet och
eftertänkelige förfarande bör blifva ansedt.
I anseende till thetta måls besynnerliga beskaffenhet funno
R. o. A. nödigt, att Justitise-Deputation ju förr dess häldre
sammanträder och sist i öfvermorgon inkommer med sitt betänkande
härom.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom nu tillbaka,
och berättade Hr Klingsporre, att Deputation å R. o.
Arns vägnar hos de andre Stånden påmint om det, som Deputation
varit updragit,
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Joseph Hansson förde
ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet, ingaf 3:ne
Extracta Protoeolli, som till benägit bifall recommenderades,
och hvilka härefteråt vid sielfva målens föredragande, som de
angingo, finnas intagne.
Sedan Deputation fådt in commissis att anmäla R. o. Arns
hälsning tillbaka, tog den samma afträde.
Hvaruppå Hr Pehr Kalling proponerade, om icke R. o.
A. nu, sedan Herrar Ammiralitets-officerarne jemte flere andre
blifvit hugnade med förbättring på deras rang, skulle äfven
till någorlunda jemlikhets erhållande finna billigt att tillägga
■Öfverste-lieutenanterne i arméen sådan heders förmon, som
deras ämbeten synes förtiena och svarade i paralelle emot Hofrättsråder
och Lagmän, hvilket till Hans Kongl. Majit kunde
lemnäs.
Ehuru detta af åtskillige motsades, som sökte visa, hvad
■oordning härigenom blifva skulle, med påstående derhos, att
då hela rangordningen måtte antingen å nyo genomgås och
rättas, eller cck aldeles uphäfvas;
Så vandt dock Hr Kallings proposition omsider bifall, och
kommer Extractum Protoeolli härom att utfärdas till de andre
Stånden.
Föredrogs Riksens Ständers Secrete Deputations betänkande
angående Magistratens i Stockholm, så väl som andre
städers Magistraters, tillhörande fri- och rättigheter vid de
mindre tiensters och sysslors förgifvande och tillsättiande.
216 (Dec. 7.) Vörö och Nykarleby soeknemäns besvär.
Men uppå åtskilliges begäran upsköts med afgörande!
häraf tils en annan dag.
Vidare blef i anledning af skedd påminnelse, att R. o. A.
nu måtte afgöra Cammar-Oeconomie-Deputations betänkande
om kongsgårdarne, som i går vardt upläst, faststält, att det
samma i morgon skall företagas.
Uplästes Deputations öfver finska ärenderne betänkande
af den 29 Maji sidstledne, hvaruti berättes, thet Wörö och
Ny-Carleby socknemän sig theröfver besvärat, att Konungens
Befallningshafvande förledit år pålagt alla på 2:ne mil när
intill Kimo bruk boende hemmansåboer att till berörde bruk
aflåta kol för 2 dal. 4 öre och högst 2 dal 12 öre knit stigenr
efter som the längre eller närmare therintill äro belägne, samt
aldeles förbudit them alt tiärubrännerie hädanefter. Öfver
tiletta besvär har Deputation hördt Kongl. Bergs-Collegium,
som bifallit Landshöfdingens utslag samt therifrån infordrat
både undersöknings-instrunientet af år 1709 samt Bergs-Collegil
i anledning theraf meddelte privilegium af år 1703(!) till närmare
uplysning i thetta besvärsmålet, hvilkas inneliåld Deputation
omständeligen anförer. Och som theraf befinnes, att
Allmogen vid brukets inrättning hvarken åtagit sig eller
blifvit bruket till kol-Iefverering underlagd, utan thet tå ankommit
på bruksförvaltaren Heikes egen omtanka att therom
besörja, brukets egare icke eller sedermera kunnat förvärfva
8*g thylik rättighet utöfver the i början undfångne privilegier;,
altså förmäler Deputation sig icke kunna finna, thet Konungens
Befallningshafvande haft fog att pålägga Cronans
skattskyldige Allmoge någon kol-lefverering till en enskylt persons
verk samt therå pris sättja, ej eller thet Kongl. Bergscollegium
haft anledning att sådant tvång gilla och godtkänna,
utan pröfvar Deputation rättvisan samt 29 § uti Kongl. Maj:ts
Resolution pä Allmogens besvär år 1739 enligit, att Allmogen
uti Wörö och Ny-Carleby socknar må befrias ifrån thenna öfveiklagade
tunga och egaren sielf draga försorg om brukets
förseende med kol af the hemmans skog, som han sielf i Kimo
by äger, eller ock med Allmogen öfverenskomma om koltillförsel
emot billig betalning, till thess Landshöfdingen och Bergmästaren
i orten, om så nödigt profves, kan så jämnka priset
på the kol, Allmogen finner sin utkomst vid att aflåta, att
then har skälig ersättning för sin skog, möda och forlön samt
bruket äfven thess bestånd. Och hvad förbudet emot tiärutill —
Fru von Brehmens fordran hos kronan.
217
verkningen angår, så håller Deputation före, att thet bör uphäfvas,
viljandes Deputation framdeles afgifva thess tankar
angående tiärubränneriet och huruvida thet uti Finland och
Österbottn må tillåtas.
R. o. A. biföllo betänkandet.
Föredrogs Reductions- och Liquidations-Deputations memorial
af den 20 Julii nästledne, hvaruti förmäles, att Fru
Dorothea Margareta von Brehmen genom ingifven supplique
andragit, hurusom thess fader, framledne Öfverstelieutenanten
Hans Georg von Brehmen, år 1656 skall försträckt till Cronan
6,000 Rdr, hvaremot ett caduc-gods i Pålske Preussen blifvit
honom till underpant och hypotheque förskrifvit, likmätigt ingifven
afskrift af Högstsalig Konung Carl Gustafs öpne bref
af den 29 September 1656, af hvilket gods han likväl, enligit
Liquidations-Commissions resolution af den 13 October 1684r
aldrig kommit i possession, hvarföre ock emedan thenna panteskilling
på intet sätt och ställe blifvit betald; ty har thesssyster
Juliana von Brehmen, efter giord ansökning om thenna
fordran, bekommit 100 ducater in specie i följe af Kongl. Maj:ts
Konung Carl then XI:tes resolution af den 11 December 1696.
Sedermera skall väl om then återstående fordran ansökning
vara giord vid 1723 och 1726 årens Riksdagar, men hon skall
äntå allt härtills vara ohulpen; i anseende hvartill och som
hon är enda arfvingen och så fattig och bräcklig, att hon
hvarken har eller mägtar under sin 60-åra ålder förskaffa sig
nödigt lifsuppehälle; förthenskull har hon anhållit, thet Riksens
Ständer af medlidande ville hugna henne med thenna
thess rättmätiga fordran, på thet hon eljest icke under sin ålder
och fattigdom måtte svälta ihiäl, i synnerhet som hon nu hvarken
vill begära hela panteskillingen tillbaka, sedan 100 ducater
äro afdragne, ej eller then valuta, som Riksdtr in specie tå
gälde, utan allenast bönfaller om sin halfva fordrings utbekommande,
och thet efter nu varande mynt. Härvid berättar Deputation,
att ehuruväl Deputation icke kunnat befatta sig med
thenna ansökning, som hvarken ifrån Urskillnings-Deputation
blifvit remitterad, ej eller uti Riksens Ständers Commission
ingifven och ther förehafd varit, hvilket Deputation genom resolution
sökanden till efterrättelse lemnat; dock likväl och som
thenna enka är uti ett armt och utblottadt tillstånd, och thess
upgifne fordran hos Cronan synes hafva någon grund, och hon
således tyckes förtiena medlidande; så förmäler Deputation sig
218 (Dec. 7.) Göteborgs riksdagsmäns besvär
icke kunna undgå Riksens Ständers benägna ompröfvande
underställa, huruvida thenna fattiga enka något understöd af
thess hos Kongl. Maj:t och Cronan återstående fordran må
kunna förunnas.
Föregående betänkande bifölls af R. o. A. och remitterades
till Secrete Utskottet.
Uplästes Secrete Handels- och Manufactur-Deputations
betänkande af den 28 nästvekne Maji, hvaruti berättes, att
Götheborgs stads handtverkare igenom Riksdagsfullinägtigarne
therifrån sig theröfver besvärat, att Ostindiska Compagniet i
följe af thess octroijes 5 § har tillstånd att betiena sig af
egne värfs-handtverkare till allt, hvad till handelens behof och
skeppens utrustande och i stånd sättiande betarfvas; skolandes
bemälte handtverkare, likmätigt berörde §, äfven tillika med
theras hustrur och barn vara frie för alla borgerlige onera.
Men som berörde stads handtverkare sortera under skrå och,
såsom bofaste borgare, betala årligen till Cronan skatt och tull,
så väl som till staden hvad vederbör; så borde the genom
merberörde Compagniets förundte frihet ej utestängas ifrån
theras största och förnämsta förtjenst, förutan hvilken olägenhet
jemväl thenna är, att en myckenhet främmande handtverksman,
som ej äro borgare, skola lockas genom thesse förmoner att
begifva sig uti Compagniets tienst och hemligen förfördela skråembeterne
i theras näring, när the icke äro sysslosatte med
Compagniets arbete; i anseende till hvilket alt the anhålla, i
anledning af 1720 års Skråordning, så väl som flere Kongl,
förordningar och i synnerhet Resolutionerne på Städernes besvär
af den 17 Decembris 1743 och 23 §, samt 12 Aprilis 1739,
10 §, att Ostindiska Compagniets Direction måtte förpliktas
att hålla sig till embeterne i staden uti thet, som till Compagniets
skepps utrustande och andre thylika nödvändigheter erfordras,
hvaremot embeterne försäkra att gå Compagniet med
all trogen tienst tillhanda. Nu althenstund thet synes vara
-ostridigt, att skråhandtverkares bestånd ej kan bero på then
näring, som Ostindiska Compagniet, såsom en nyare inrättning,
them tillskyndar, emedan the haft sin tillräckeliga utkomst,
innan thenna tagit sin början, och Compagniet thessutan ej
lärer finna sin räkning thervid att betiena sig af sitt privilegio
i thetta mål, när stadens handtverkare göra så dugeligit arbete
och för så skäligt pris, som kan åstundas, emedan thet
tå skulle vara Compagniet till ingen förmon att löna sina
mot Ostindiska kompaniet.
219
handtverkare för hela året, hvilkas handräckning ej kan nyttias
utan vid thet tillfället, tå Ostindiska skeppen skola utredas;
förthenskull finner Deputation för thess del ingen anledning att
styrka till rubbning uti thet privilegium, hvilket, som all annan
laglig öfverenskommelse, bör obrottsligen hållas. Men therest
skrå-embeterne hafva skälig orsak att besvära sig öfver the
under Directionen lydande handtverkare, att the missbruka
Compagniets frihet till theras förfång, så håller Deputation före
thet vara en sak, som vederbörande domstolar böra behörigen
undersöka om och efter lag och rätt döma.
R. o. A. biföllo Manufactur- och Handels-Deputatious betänkande.
Uplästes ett annat Secrete Handels- och ManufacturDeputations
betänkande af den 28 Maji innevarande år, therutinnan
vid handen gifves, att Riksdagsfullmägtigarne ifrån
Götheborg igenom memorial andragit, att ehuruväl uti then
för Ostindiska Compagniet förnyade octroijen och thess 11 §
någon andel är utnämd, som berörde stad af the Ostindiske
skeppen, i proportion af lästetalet, har att åtniuta; så skall
dock samma andel, som är 2 dal. smt par läst, aldeles icke
svara, hvarken emot the rika laddningar, som berörde skepp
innehafva, ej eller vara jämkad emot then afgift, sorn Compagniet
för hvarje Ostindiskt retourskepp till Cronan och Convoy-Commissariatet
kommer att erlägga, hvartill äfven kommer,
att ingen likhet skall vara emellan ofvannämde afgift till staden
af Ostindiska skeppen och then, som the ringare skepp och
fartyg erlägga, i anseende till tullen och andre umgälder, som
staden tillkomma. Och som 2 dal. smt par läst skola litet
förslå till att hålla staden skadeslös för kostnad, som årligen
måste användas till hamnars, pålars och bryggors reparation,
af hvilka the Ostindiska skeppen sig betiena; så anhålla Riksdagsfullmägtige
å the handlandes vägnar i Götheborg, att berörde
afgift må förhöjas till åtminstone 4 å 6 dal. smt
par läst.
Föreuämde omständigheter förmäler Deputation sig uti
behörigt öfvervägande tagit; men althenstund ej allenast privilegierne
tydeligen utfästa 2 dal. smt par läst, hvilka emot
Compagniets godvilliga samtycke ej synes böra förhöjas, utan
också thenna summan efter all liknelse nogsamt svarar emot
then skada, som the Ostindiska fartygen för theras enskylta
del Götheborgs-hamnen kunna tillfoga, hvartill äfven kommer,
220 (Dec. 7.) Biksdagens afblåsning.
att hela staden har en ansenlig vinst af Compagniet igenom
the Ostindiska varors nederlag och then ansenlige penningerörelse,
som thenna handelens idkare åstadkomma; förthenskull
yttrar Deputation sig för sin del inga giltige skäl finna att
styrka till någon förhögning på the genom octroijen beviljade
afgifter.
Detta betänkande bifölls af R. o. A.
Frih. Carl Otto Hammilton upkom ur Secrete Utskottet
och berättade, att Hr Landtm, bedt honom anmäla hos
R. o. A., thet the andre 3:ne respective Stånden faststält, att
Riksdagen om lördag kommer att afblåsas samt Ständerne om
måndagen träda up på Rikssalen. Till hvilken ända Hr
Landtm, med de andre Talemännen i morgon måste gå up till
Hans Maj:t att i följe af Riksdagsordningen i underdånighet
begära Riksdagens afblåsning.
Hr Börje P. Schechta förklarade nu som tillförene,
thet han funne högst skadeligit, att Riksdagen slutas, innan
alle angelägne riksdags-ärender äro afgiorde, hvilket som det
ännu icke kan sägas vara skedt, så protesterade Hr Schechta
än ytterligare emot Riksdagens slut.
Hr Kalling svarade, att detta kan blifva ståendes i protocollet
för Schechtas räkning, och i öfrigit lärer R. o. A. intet
mera kunna göra härtill, sedan de andre 3 Stånden faststält,
att Riksdagen skall afblåsas, utan måste väl Hr Landtm.
blifva de andre Talemännen fölgaktig up till Kongl. Maj:t
i detta ärendet.
Härmed instämde största delen af R. o. A.
Och afgick altså Friherre Hammilton ned i Secrete Utskottet
till Hr Landtm, med förberörde svar.
Härpå uplästes Ridderhus-Deputations betänkande af den
5 hujus, hvaruti Deputation förmäler sig, till följe af R. o.
A:ns resolution af den 4 i thenne månad, till undersökande
och afgörande företagit sig the förgripelser Majoren Schechta
sidstnäinde dag begått emot Hr Baron och Landtm., som Riddarhus-fiscalen
emot Majoren å embetes vägnar utföra skulle.
Men som Majoren Schechta uppå kallelse sig icke instält, så
berättar Deputation sig hafva till närmare uplysning i saken
afhördt the Herrar, som upkallade blifvit och varit tillstädes,
när förbemälte förgripelser sig tilldragit, och att under samma
afhörande Majoren Ramsay uppå begäran fått företräde, tå
han berättade, huru Hr Majoren Schechta förledne natt klockan
Biddarhusdeputationen om major Schechta.
221
Kalf 12 kommit till honom och sagt, thet han af ett rykte,
sorn går i staden, fått höra, att all then goda välmening, som
han för thet allmänna haft, och hvad han theri tält, nu blifver
illa uptagit och uttydt, varandes han genom en Riddarhusvaktmästare
antydd att afhålla sig från Riddarhuset, ehuru Hr
Majoren bedyrat, thet han aldrig velat stöta någon med sitt
tal dagen förut, mindre skall haft något ondt i sinnet thermed,
att han sprang utur sin bänk, tå Hr Baron och Landtm.
gick ut, utan som Hr Baron och Landtm, syntes missnögd
med honom, så fölgde han Hr Baron och Landtm, i ingen
annan tanka efter än att få för Hr Baron och Landtm, betyga
sin oskuld samt excusera sig, hvarföre Hr Majoren, tå
han handt Hr Baron och Landtm., sagt: Hr Baron och Landtm.,
vet, att jag är en ärlig karl, som har inga egna afsigter, hvarvid
Hr Baron och Landtm, intet stadnat, utan gådt alt fort
utför trappan, men vet ej, om han therander tagit Hr Baron
och Landtm, i lappmudden eller ej, och om så skedt, bedyrar
Hr Majoren vidare, thet sådant aldrig varit i något ondt upsåt
att thymedelst angripa Hr Baron och Landtm.; hvilket
hans menlösa upförande emedan thet likväl är honom berättadt
vara af them, som vid det tillfället voro tillstädes, på
helt annat sätt ansedt samt vidare till Majorens värsta uttydt;
ty har han hos sig beslutit att ej längre vilja blifva här
qvar till någons förargelse, utan skall till then ändan nu anträda
then resa härifrån till Berlin, som han dagligen tillärnat,
men ej kommit att gå för sig, och anmodat honom therhos,
att som Hr Major Schechta nu sökt både sin broder och andre
vänner, men ej kunnat träffa någonthera hemma, så skall han
begärt, att Hr Majoren Ramsay ville gifva R. o. A. sådant
vid handen, i fall någon skulle fråga efter honom, samt göra
samma berättelse hos Hr Baron och Landtm., jemte försäkran
att Hr Majoren aldrig någonsin haft något ondt emot Hr Baron
och Landtm.; och skulle Hr Baron och Landtm, therföre verkeligen
göra Hr Majoren orätt, om Hr Baron och Landtm, uptager
hans fäldte ord och öfriga upförande för annat, än som
thet i sig sielf varit, nemligen för idel välmening emot thess
kära fädernesland samt högaktning för Hr Baron och Landtm-.ns
person och dyra embete.
Oaktadt alt thetta, förmäler Deputation sig icke thess
mindre hafva, till följe af R. o. Arns gifne resolution å Deputationens
i dag genom 2:ne deputerade af thess ledamöter
222 (Dec. 7.) Riddarhusdeputationen
giorde förfrågan, till slut förfarit med undersökandet om förloppet
af Hr Majoren Schechtas upförande emot Hr Baron och
Landtm., som thess protocoll närmare skall innehålla.
Vidare berättar Deputation, att Ridderhus-fiscalen, uppå
tillfrågan hvad han hade att påstå emot Hr Majoren Schechta,
sig skall yttrat, att som Hr Majoren nu är bortrest och kan
således numera ej svara personligen, så kunde han intet gå in
i sielfva saken, men likväl hemstält, huruvida thet, som 23
af 1723 års Riksdagsordning stadgar riksdagsmän emellan, för
oanständige och förklenlige ord och åthäfvor, tå ike uti riksdagsärender
äro tillsammans, att sådant skall straffas efter
Ståndets godtfinnande, hos hvilket förbrytelsen sker, antingen
med penningeböter, offentelig afbön eller sätes och stämmas
förlust vid then Riksdagen, alt efter som sakens beskaffenhet
thet fordrar, är tillräckeligit eller lämpeligit till Hr Majoren
Schechtas begångne brott emot Hr Baron och Landtm:ns person
i och för embetets skull, utan påstår, thet måtte Hr Majoren
Schechta förklaras förlustig thess säte och stämma på Ridderhuset
nu och i tillkommande tider. Och emedan Hr Majoren
med sitt tal till Hr Baron och Landtm, samt thervid viste
åtbörder och myckna ifver synes hafva sig svåra förbrutit; ty
påstår Fiscalen thessutom, thet sådant måtte stå öpet och af
vederbörande lagligen utföras och afdömas, enär Hr Majoren
Schechta sig i riket infinner.
Hvilket alt Deputation berättar sig uti noga öfvervägande
tagit; och althenstund thet befinnes, att tå Hr Baron och
Landtm, tienligen förmant Hr Majoren att låta Hr Baron
och Landtm, efter sin embetes skyldighet få föredraga ärenderne,
efter som han vorde för godt finnande, har Hr Majoren
tvärt emot then högaktning, honom ålegat, therpå svarat: l:o)
thet Hr Majoren intet behöfver någon moral, efter han intet
vore något barn; 2:o) sagt, att om Hr I^andtm. ville proponera
och tillika afgöra målen, så vore onödigt, att Hr Majoren och
the öfrige skulle gå upp på Riddarhuset; 3:o) att Hr Majoren
intet behöfde några lärdomar och påminnelser; 4:o) tilltalt Hr
Baron och Landtm.: Viljen I mig något, så vet, att vi äre
bägge officerare; 5:o) har Hr Majoren, i thet Hr Baron och
Landtm, gick utur Riddarhus-salen, med mycken ifver sprungit
utur sin bänk öfver skranket efter honom, och vid thet han
utanför dörren hinde Hr Baron och Landtm., som ville tala
med Hr Cammarherren Wäderkopp, straxt och innan Hr Baron
om major Schechta.
223
och Landtm, fick börja samma tal, stigit fram och slagit sig
för bröstet, sägandes: Hr Baron och Landtm., kännen I mig
intet, att jag är en braf karl, thet han åter vid andra trappan
itererat; 6:o) i början af andra trappan trädt nära inpå Hr
Baron och Landtm, och frågat än vidare, om Hr Baron och
Landtm, intet trodde honom vara en braf och käcker karl,
som vill soutenera alt hvad han sagt och giordt; fattande»
med thet samma Hr Majoren i Hr Baronens och Landtmms
lappmudd, så att the närvarande måste gå emellan honom och
Hr Baron och Landtm, att hindra Hr Majorens vidare öfverilning;
hafvandes therföre närvarande Herrarne funnit sig föran
l&tne att taga uti Hr Majoren och afhålla honom ifrån Hr
Baron och Imndtm., och skall en af Herrarne, som thervid tillstädes
varit, hafva berättat, att han tror af Hr Majorens
thervid viste ifver, att han eljest giordt något eftertänkeligare
steg, än som skedt; förthenskull och medan thenna sak så nära
rörer all then heder och vördnad Riddersmän alltid visat uti
beständigt försvar af thet förtroende the gifvit sine Landtmarskalkar,
äfven ock strider emot the reglor, som R. o. A. thenna
Riksdag till god ordnings bibehållande författat; altså för att
ständigt bibehålla thetta kall och dyra embete i then vördnad,
som fullkomligen kan betyga hvar och en Riddersmans ädelmodighet
och then välförtiente erkänsla samtelige äro vår nu
varande Hr Landtm, för thess stora och långvariga möda och
besvär skyldige, jemväl att återbringa och stadfästa en god
ordning i våra rådplägningar; ty kan Deputation för sin del
ej undgå att styrka R. o. A., thet måtte Hr Majoren Schechta
förlora sitt säte och stämma på Riddarhuset. Hvad thet af
Fiscalen giorde öfriga påståendet angår, så lemnar Deputation
thet, som ett mål, thet ther ej hörer till Ståndets afgörande,
till vederbörande att thermed förfara, som the sig befogade
finna, i fall Hr Majoren Schechta sig i riket skulle infinna.
Hr Börje Schechta begärte, att thetta betänkande måtte
blifva liggande på bordet, och att R. o. A. täcktes låta dess
broder vederfaras samma grace, som flere andre både vid denne
och de förra Riksdagar fådt hugna sig, att dem icke blifvit
räknadt till last, om de någon gång uti sine utlåtelser icke så
just råkat att väga orden.
Det påmintes, att Hr Schechta måtte efter Riksdagsordningen
taga afträde, hvarpå också Hr Schechta gick sin väg.
224 (Dec. 7.) Om major Schechtas straff.
Hr Bromell utlät sig, det han tyckte, att om office
rare
ej kunde krusa orden vid något tillälie, borde sådant icke
illa uptagas, när man vet att intention ej är elak. Och som
nogsamt bekant vore, att Hr Schechta ej haft något elakt up
såt,
oansedt han denna gången råkat att förgå sig emot Hr
Landtm., hvilket förmodeligen deraf händt, att han blifvit så
rörd öfver det att hans välmening blifvit illa uttydd, så han
uti sin öfverilning icke kunnat sansa sig och nyttia den eftertanka
som vederbordt; så vore det både af Hr Landtm, och
R. o. A. mera ädelmodigt att öfverse med ett felsteg, som härrördt
af hastighet, och hvilket han vore försäkrad, att Hr
Schechta, om han vore här qvar, sielf erkände och sökte göra
Hr Landtm, all billig reparation. Åtminstone kunde R. o.
A. låta bero vid det, att Hr Schechta allenast för denne Riksdagen
förlorar sitt säte och stämma, men att för nu och framgent
utesluta honom ifrån Ridderhuset, det vore ett farligit
prmjudicat, som vid andre tillfällen kunde nyttias och vara af
elak påfölgd.
Hr Pehr Kalling instämde härmed att holt före, att
detta kunde lemnäs till Hr Landtm:ns genereusité.
Hr Anrepp bad, att man ville betänka af hvad consequence
det är, om ej R. o. A. skulle bibehålla deras Landtm.
vid den värdighet, som de honom updragit. Detta högvigtige
embetet vore i sig sielft ganska mödosamt och besvärligit, men
skulle göras odrägeligit, derest det icke blefvo fredat för hvarjehanda
ofog och vore så gällande, att högaktning för det samma
är dermed gemensamt och oskilgaktigt förknippad. Skulle R.
o. A. alt för lindrigt anse Hr Schechtas brott och ej visa dervid
den alfvarsamhet, som vederbör, så torde lätteligen hända,
att de andra Stånden, som äfven hafva orsak att misstycka,
det Hr Landtm., hvil kom direction af ärendernes handterande
vid Riksdagen är updragen, blifvit på sådant sätt bemött och
angrepen, kunde af den anledning också taga i saken och ej
vilja lemna oss att allena afgöra den samma, ehuru det är ett
mål, som innom Ridderhuset är passerat och således hörer till
vår egen decision. Till att fördenskull undvika all contrast
härom och derjemte visa, att vi äro folk, som älska ordning och
skick innom oss, så vore ingen ting billigare, än att Hr Schechta
får umgälla sitt otillbörliga upförande emot Landtm, på sätt,
som Deputation nu tillstyrkt, hälst det annars skulle låta
något besynnerligit för främmande, om han allenast på 5 dagars
Om major Schechtas straff.
225
tid, som Riksdagen ännu varar, skulle blifva sitt säte och
stämma förlustig här på Ridderhuset, för det han så groft insulterat
vår värda Landtm.
Härmed conformerade sig Hr Rudbeck och flere andre af
R. o. A:ns ledamöter.
Men Hr Leijonsten önskade, att R. o. A., som ofta tillförene
vist genereusité emot dem, som i ett eller annat mål
sig förgådt, ville äfven vid detta tillfälle visa det samma emot
Hr Schechta, eller att R. o. A. åtminstone ville låta det ankomma
på Hr Landtm.
Hvaremot åter af andre påmintes, det målet vore af sådan
beskaffenhet, att det hvarken kunde eller borde lemnäs på Hr
Landtmms genereusité, ty igenom det att Hr Landtm, blifvit af
Hr Schechta så otillbörligen angrepen, vore R. o. Arns egen
värdighet laederad och kräfde således både för R. o. A. så väl
som för Hr Landtm, en fullkommelig reparation.
Hr Nedervudd betygade, det han intet utan sinnets
största rörelse kunde ihogkomma eller omtala denna bedröfvelige
händelsen. Han ville intet vara hård emot Hr Schechta;
men när han derjemte besinnade, hvart det på slutet skall taga
vägen, om man den ena gången efter andra skall se öfver med
en riksdagsman, som talar emot lag, bryter ordning och öfverträder
alla anständighets-skrankor; så kunde han ej annat än
styrka dertill, att Hr Schechta måtte utslutas af Ridderhuset
för denne Riksdagen och tillika göra Hr Landtm, offentelig
afbön.
Hr Duvalt förestälte, huru som, på händelse att Hr
Schechta angripit någon af R. o. A:ns medlemmar, det då
kunnat vara nog, om han derföre blifvit sitt säte och stämma
förlustig de få dagar, som af innevarande Riksdag ännu äro
öfrige, hvilket han ock icke kunnat undgå, så länge 23 § i
Riksdagsordningen och de vid början af denne Riksdagen till
en god ordnings bibehållande faststälte reglor äga deras tillbörlige
kraft och verkan; men som han nu angripit vårt hufvud,
vår värda Landtm., den vi äro all erkänslan skyldige för thess
oförtrutne möda och besvär, för thess rena och patriotiske
sinnelag och den nit och välmening, hvarmed han dess höga
och vigtiga kall till alles vårt nöje utfördt, så förtienade detta
Hr Schechtas brott att strängare blifva beifradt.
Härom discourerades något vidare, och sökte en del att
utverka någon lindring för Hr Schechta, så han, på sätt som
Adelns Protokoll. {XVII.) 1746—1747. III. 15
226 (Dec. 8.) Borgareståndets besvär.
redan sagt är, allenast för denna Riksdag måtte förlora dess
säte och stämma här på Ridderhuset.
Dock blef uppå giord proposition Ridderhus-Deputationa
betänkande bifallit.
Hvarefter R. o. A. skildes åt, när klockan var två slagen.
Den 8 December.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Hr Landtm, äskade liud samt bad R. o. A. intaga sine
ställen.
Som Hr Cammarrådet Wulfvenstierna uti någon angelägenhet
måste bortgå till de andra Stånden, så trädde imedlertid
Secreteraren Ekestubbe till Protocollet.
Uplästes någre ännu återstående puncter af de i BesvärsDeputationen
upsatte resolutioner uppå Borgareståndets allmänna
besvär, och resolverades deröfver, sorn följer.
Den 25 §, angående förbud på utskeppning af blad- och
bottenkoppar, samt att köparne af denne vara måge niuta befrielse
ifrån fierdepartens aflåtande till myntet, går ut.
52 §, rörande Convoy-cassans vid magt hållande och dispositionen
af dess medel, går ut.
36 §, om återstående frakters betalning, går jemväl ut.
38 §, om nödige mått att förekomma de engelske capeder,,
går ut.
66 §, om handhafvande af städernes enskylte privilegier
och de derå utfärdade Kongl. Resolutioner, gillades.
Sedan uplästes Cammar-, Oeconomie- och CommerceDeputationens
betänkande af den 8 Junii sidstledne, hvaruti
vid handen gifves, att Riksdagsmannen ifrån Visingsö Jöns
Svensson genom ingifvit memorial anfördt åtskillige ansökningar
till allmogens lindring ther på öen; hvaröfver Deputation förmäler
sig hafva hördt så väl Kongl. Cammar-Collegium som Hr Riksrådet
och Generalgouverneuren Gref Meijerfelt, som innehafver
berörde öö under förpantning, och i anledning af hvilkas utlåtande
och förklaringar Deputation jemväl funnit sig föranlåten att
öfver hvarje mål särskilt sig yttra, som här efter följer:
l:o) Beträffande dagsverkens utgörande till kongsgården,
så håller Deputation före, att Landshöfdingen bör lemna allmogen
handräckning, när then skäligen och bevisligen öfver
intrång thervid klagar; jemväl ock att enligit contractet 4 dags
-
Allmogen på Visingsö.
227
verken jemt hvarje vecka af hvart hemman böra utfordras,
utan att någon besparing må skie till andetiderne.
2:o) Tillstyrker Deputation, att Hans Majit i underdånighet
må anmodas att anbefalla Landshöfdingen i orten att
bibehålla allmogen vid Kongl. Maj:ts resolution af den 14
Maji 1724, som tillägger allmogen then förmon att få nyttia
Sveamo och Hökanåhs allmänningar.
3:o) Angående allmogens klagan, att the blifva pålagde
att skaffa ved, gärdsel och timber ifrån andre orter med sin
kostnad, så tycker Deputation thetta böra till Landshöfdingen
hänskiutas, att therom undersöka och efter beskaffenheten förordna.
Vidare hvad vidkommer allmogens ansökning att få
nyttia vindfällen och annan odugelig skog till stängsel omkring
kongsgårdens och theras egor, så tycker Deputation, att thertill
kan samtyckas, men att laga utsyning förut sker.
4:o) Förmäler Deputation sig icke kunna styrka till bifall
uti allmogens ansökning om förmedling på the hemman,
som kunna lidit vattenskada, utan håller före, att behörig besigtning
bör föregå och vederbörande therom sedan förordna
efter omständigheterne.
5:o) Yttrar Deputation sig, att hvar och en af allmogen
på öen bör uttröska sin andel af cronotionden, som han enligit
contractets lydelse skall lefverera med skaft och nekar
utan afräkning på the 4 ordinarie dagsverken i veckan.
6:o) Finner Deputation, att ingen förmedling kan beviljas
allmogen till ersättning för then skada theras egor kunna taga
af doggdiuren.
7:o) Håller Deputation före, att allmogens sökte befrielse
ifrån hamnpenningarne uti Jönköping kunde till Hans
Majit hänskiutas att theröfver resolvera, sedan Landshöfdingen
hörd blifvit.
8:o) Yttrar Deputation sig icke kunna styrka till bifall
uti allmogens ansökning, att räntan på the gamla skattehemman
högre beläggas.
9:o) Kan Deputation icke eller styrka till bifall uti allmogens
ansökning, att ingen på Visingsö måtte skrifvas i mantalslängden,
innan han hunnit till 18 år, emedan sådant skulle
göra ändring uti Mantalscommissarie-instroctionen.
I öfrigit, som man ej tviflar, att icke Landshöfdingen i
orten varder efter thess skyldighet lemnandes allmogen handräckning,
så framt Hr Riksrådets och Generalgouverneurens
228 (Dcc. 8.) Krigsrådet Nigrells ansökan.
betiente them skulle emot contractet förolämpa; så tycker Deputation,
att thenna allmoge ej mindre än andre kunna i sådane
mål söka embetsmän och domare samt att trygga sig vid Öfverhetens
hägn och beskydd enligit stadga och lag, hvilket alt
Deputation dock hemställer till Riksens Ständers ompröfvande.
Som Hr Landtm, berättade, att Secrete Utskottet redan
till någon del vid denna sak lagt handen, så resolverades, att
det dervid må förblifva.
Uplästes Secrete Deputations betänkande af den 13 sidstledne
Augusti angående Krigsrådets Johan Nigrells ansökning
om befordran, hvarutinnan Deputation, i anseende till
anförde skäl och omständigheter, Riksens Ständers bepröfvande
hemställer, om icke Krigsrådet Nigrell hos Hans Majit i underdånighet
kunde anmälas att vid någon ledig blifvande, honom
anständig öpning i nåder blifva ihugkommen och befordrad,
hvarigenom then pension af 1,000 dal. smt, han nu åtniuter,
kunde till besparing i staten indragas och andra torftige väl
förtiente thermed understödias.
Bemälte Krigsråd hade ock ingifvit ett memorial med åtskilige
bilagor, hvilket dock ej blef upläst, utan berättade Hr
Landtm, korteligen dess innehåll och att, jemte det som betänkandet
förmäler, Krigsrådet i synnerhet anhåller om återstående
dagtractamente samt ersättning för ett förskott af 120
dal. smt, dem han till det Carelske Commissions-arbetets förfärdigande
skall hafva användt.
Häröfver stadnade R. o. A. i följande slut:
Betänkandet bifölls med tilläggning, att Krigsrådet Nigrell
må efter behörig liquidation undfå de 120 dal. smt, som
han uti sitt memorial förmäler sig hafva vid Carelska Commissions-arbetet
förskutit, såsom ock det af honom påstådde
dagtractamente.
Uplästes Bergs-Deputations betänkande af den 31 Julii
angående indelning af Kongl. Bergs-Collegii göromål samt resors
anställande i bergslagerne. Deputationen styrker till den
författning, att domsaker och rättegångsmål måge, om någonsin
görligit är, afslutas till Junii månads början, då ifrån den
tiden och till Augusti månads slut 2:ne ledamöter såsom residentes
vid Collegio qvarlemnas, och de öfrige anställa resor
att hafva tillsyn öfver bergslagernes drift med mera, hvartill
nödige penningar kunna tagas af de under Collegii förvaltning
stående medel.
Bergskollegium. Grefve Bondes besvär.
229
Häröfver har det Lofliga Borgareståndet igenom dess Extr
actum Protocolli af den 7 sidstledne Augusti sig yttrat på det
sättet, att det vill synas så mycket mera betänkeligit att samtycka
till de föreslagne årlige resor och visitationer i bergslagerne,
som all nödig underrättelse torde ändå kunna inhämtas
igenom correspondance med bergmästarne, bergs- och
grufve-rätterne samt flere bergsbetiente, och det icke annat
kan än falla publico ganska kostsamt att bestå sådane resor;
hållandes ock Ståndet före, att, enär någon närmare efterfrågan
och tillsyn i orterne kunde behöfvas, Hr Presidenten icke må
med någre resor besväras, utan att en Collegii ledamot eller
dess Advocatfiscal med en Notarius till hvarje sådan förrättning
förordnas, som dock icke bör falla vederbörande rätter på
något sätt uti ämbetet eller sträcka sine göromål vidare, än
hvad honom egenteligen updragit är.
R. o. A. bi föllo Borgareståndets utlåtande.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liquidations-verket
förordnade Deputations betänkande af den 25
April lidi angående de besvär, Riksrådet Hr Gref Gustaf
Bonde hos Riksens Ständer ingifvit öfver Reductions-Commissionens
utslag under den 27 Januarii 1736, angående återställande
icke allenast af the hemman, som framledne Kongl.
Rådet och Prassidenten Gref Carl Bonde till- Kongl. Majit och
Grönan upgifvit i vederlag, till infriande af the under fideicommisset
Biörnö Cronan hemfallne kiöpgods-hemman, utan
ock the öfrige, som ännu skola vara uti Kongl. Majits- och
Cronans händer; hvarvid Deputationen uprepar alt hvad ifrån
början till närvarande tid i berörde sak förelupit, med förmälan,
att Deputationen alt sådant uti behörigt öfvervägande
tagit och för sin del icke funnit sådane omständigheter vara
andragne, som kunna verka någon ändring uti Riksens Ständers
Commissions utslag.
Och hvad det med Kongl. Majit och Cronan ingångne
bytet angår, som Hr Riksrådet begärar måtte blifva opåtalt,
i fall, sedan skattläggningarne inkomma, någon bytesbrist skulle
existera; så althenstund af bytesacten klarligen kan intagas,
att Cronan uti detta bytet får någon fordran, när skattläggningarne
å ömse sidor varda öfversedde och bytet justerat; förthenskull
berättar Deputationen sig ej kunna, i anledning af
Kongl. Majits bref den 4 September 1739, till den begärte
eftergift styrka, emedan alla byten sedan 1680 efter förord
-
230 (Dec. 8.) Grefve Bondes memorial. Prestval.
ningen den 4 Junii 1728 och 1723 års adelige privilegier liquideras
böra, utan bör Kongl. Cammar-Collegium om bytets afslutande
draga så skyndesam försorg, att detta byte efter förordningen
den 26 Julii 1731, § 2, till nästa Riksdag må vara
slutit.
Likaledes uplästes Hr Riksrådet Grefve Gustaf Bondes
memorial af innehåll, att ehuruväl Hr Riksrådet förmodat sig
hafva någon rätt att tala på hvad som af en non domino
blifvit abalienerat under fideicommiss-godset Biörnö, så emedan
nu öfver 60 års tid förflutit, sedan saken kommit i dess närvarande
belägenhet och jemväl igenom 2:ne olyckelige vådeldar
de äldre härå lydande documenter förkommit, så att det vill
falla Hr Riksrådet alt för svårt att kunna utreda denna
gamla sak, anhåller Hr Riksrådet, att Riksens Ständer täcktes
öka den honom redan förundte gunst och benägit tillåta, att
det må förblifva vid det, som så långasedan i detta mål giordt
är, så att all ting å båda sidor må orubbat och opåtalt lemnäs
och Hr Riksrådet ifrån allt vidare besvär frikallas.
R. o. A. biföl lo Hr Riksrådet Grefve Bondes memorial.
Uplästes Justities-Deputations betänkande af den 8 Julii
sidstledne angående ny förordning, huru med presteval i städer
och på landet förfaras skall, hvilken förordning Deputation
till Riksens Ständers approberande och fastställande projecterad
jemte betänkandet medsändt, bestående af 14 §§, hvilkas
innehåll intagas kunna af the till thetta protocoll hörande
allegater och betänkande.
Vid detta betänkande hade det Lofliga Borgareståndet uti
Extracto Protocolli af den 21 sidstledne Aug. ingifvit åtskillige
anmärkningar, hvilka nu uplästes och omständeligen finnas
ibland Ståndens Extracta Protocolli pag. 1445.
Hr Nordencrantz erindrade, attoni församlingarne skola
sägas äga frihet vid deras siälesörjares val, borde sådant äfven
i någor måtto sträcka sig till adjuncter, hälst som, då pastores
äro gamla, församlingens vård till största delen är adjuncteu
anförtrodd.
Detta understöddes af Hr Börje P. Scliechta och Hr
Hellenstierna.
Hr Landtm, giorde frågan, då R. o A. funno godt att
bifalla den af Deputationen upsatte förordning med de af
Borgareståndet dervid giorde påminnelser och anmärkningar.
Tillsättning af mindre tjänster i städerna.
231
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
från Presteståndet, 10 personer stark.
Näst aflagd hälsning öfverlemnade Hr Biskopen Doctor
Alstrin, som förde ordet, ett af samtelige Ståndets ledamöter
underskrifva memorial beträffande religions-väsendet i riket,
hvarutinnan i synnerhet anföres åtskillige skäl emot den dem
främmandom förundte religions-friheten, hvilket mål till R. o.
Arns öma behiertande på det enständigaste recommenderades.
Deputation afträdde och utbeledsagades.
Gref Axel R. Sparre begärte, att Secrete Deputations
betänkande angående Stockholms samt flere städers Magistraters
fri- och rättigheter vid mindre tiensters förgifvande måtte
nu till sluteligit afgörande företagas.
Uplästes altså förberörde betänkande af den 3 sidstledne
Aprilis, berättandes therutinnan Deputation sig hafva af Rådsprotocollen
under den 11, 18 och 25 Martii sidstledne år intagit,
huruledes Öfverståthållaren i Stockholm Baron Fuchs hos
Hans Maj:t besvär theröfver anfördt, att stadens Politie-Collegium,
oaktadt thess befallning, skridit till förslagets uprättande
till preste-sysslan i Danviken, samt att Magistraten
sedermera samma förslag utan Öfverståthållarens öfvervaro
till afgörande företagit. Hvaruppå Rådet förordnat, att Ofverståthållaren,
såsom hospitalets första föreståndare, enligit Kyrkolagens
28 Cap. 3 §, och Magistratens förman, till följe af
Stockholms stads styrelse och Kongl. Rescriptet den 16 Maji
1673 haft fog thenna sak hos Hans Maj:t i underdånighet
andraga, samt resolverat, att till thenne preste-sysslas besättjande
stadens Politie-Collegium skulle uprätta nytt förslag,
hvarvid Öfverståthållaren, om han ej vore hindrad, ägde sielf,
eller i thess ställe Underståthållaren, tillika med Kyrkoherden
Doctor Bergius, såsom hospitalets andre föreståndare, att vara
tillstädes, och att samma förslag sedermera på en fredag, såsom
en oeconomie-dag, skulle äfven uti Öfverståthållarens
öfvervaro eller, om han vore hindrad, af Understathållai'en,
som thess ställe tå borde företräda, hos Magistraten företagas.
Och sedan Deputation uti betänkandet uptagit innehållet så
väl af Kongl. Förordningen af år 1672 om Stockholms stads
styrelse och thess 14 §, som Kongl. Maj:ts bref och förklaring
therå af år 1673 till Öfverståthållaren, samt 1 § af
Kongl. Maj:ts Resolution af år 1723 på Städernes allmänna
besvär, utlåter Deputation sig, att theraf klarligen kan intagas,
232 (Dec. 8.) Tillsättning af mindre tjänster i städerna.
thet Öfverståthållare!] i Stockholm, äfven som Landshöfdingarne
i orterne, ej få hafva att göra med the mindre tienster vid
städerne, som äro sådane, som Magistraterne efter votering tillsätti
a och befullmägtiga, men väl böra tillse, att Magistraterne
ej må ske något för när uti theras rättigheter vid slika beställningars
förgifvande, och förberörde preste-lägenliet är äfven
en af the mindre tienster, som Magistraten i Stockholm från
äldre tider tillbaka altid förgifvit och befulhnägtigat vid existerade
vacancer, för hvilka thess göromål fölgakteligen Magistraten,
och intet Öfverståthållarne, är ansvarig, så att Öfverståthållaren
ingen orsak haft att sig uti thetta Magistratens
privilegerade enskylte göromål inblanda, mindre hos Kongl.
Maj:t besvär anföra och ändring söka, och thet än så mycket
mindre, som 51 § uti Kongl. Maj:ts Resolution på Städernes
besvär år 1734 aldeles och vid ansvar förbiuder Cronones
embetsmän att styrka till någon ändring i städernes förundte
förmoner, fri- och rättigheter; förthenskull och i anseende så
till Stockholms som the öfrige städernes Magistraters bibehållande
härutinnan af theras uråldrige privilegerade förmoner,
fri- och rättigheter, hvarom städerne så i Regeringsformens 51
§ samt 51 § i Resolutionen på Städernes allmänne besvär
år 1734 försäkras, samt förekommande att inga resolutioner
måge kunna utverkas till sådane privilegerade rättigheters men
och förfång, styrker Deputation Riksens Ständer thertill, att
Hans Maj:t i nåder må förordna, att som Öfverståthållareembetets
och Magistratens i Stockholm samt Landshöfdingarnes
och the öfrige städernes Magistraters göromål, på sätt som
förbemält är, 1672 i Stockholms stads styrelse och 1673 i
Kongl. Rescriptet therom samt 1723 i Kongl. Maj:ts therå
gifne nådige confirmation så tydeligen äro åtskilde, thet Öfverståthållaren
och Landshöfdingarne intet må på något sätt få
inmänga eller befatta sig med the tiensters förgifvande, som
Magistraterne i anledning häraf äga rättighet att enskylt besättja
och befullmägtiga, ej eller att Öfverståthållaren må äga
magt att till Magistraten inkomma med påminnelser att ändra
sina göromål, för hvilka Magistraten sielf är ansvarig, mindre
hos Kongl. Majit vid slike mål besvär anföra, hvilket en
part, ther han förmenar sig vara förfördelad, särskilt tillkomma
bör; sorn ock att sådane parters besvär ej måge på
något sätt med Öfverståthållaren och Landshöfdingarne till
communication afgå, utan med Magistraterne allena communi
-
Deputation från Borgareståndet.
233
ceras, ej eller att vid thesse mål någre antingen Öfverståthållarens
eller Landshöfdingarnes egne betänkander och påminnelser
infordras.
Hr P. Kalling förklarade sig härutinnan hafva varit dissentiens
i Deputationen och förestälte tillika, huru angelägit
och med R. o. Arns egen värdighet öfverensstämmande det
vore, att höga ämbetsmän bibehållas vid den dem tillständige
heder och myndighet.
Gref Axel R. Sparre itererade åtskilige gånger, att
Öfverståthållaren och Herrar Landshöfdingarne ju icke kan
eller bör tilläggas större myndighet, än hvad som kommer
öfverens med Stockholms stads styrelse och de för städerne
utfärdade särskilte privilegier.
Hr P. Kalling påstod, att betänkandet måtte blifva
liggande på bordet, hälst som han hade sig bekant, att Herr
Öfverståthållaren i dag lärer inkomma med ett memorial härom;
varandes detta mål för öfrigit af den beskaffenhet, att man
icke borde sig deruti förhasta.
Gref Sparre svarade, att det sedan i går legat på bordet,
hvilket redan vore tillräckelig hvilotid.
I det samma anmältes en Deputation ifrån Borgareståndet
af 6 personer, hvilken efter vanlighet emottogs.
Hr Hofsecreteraren och Borgmästaren Boberg, som förde
ordet, anmälte Ståndets hälsning och berättade, att Borgareståndet
nu bos sig afgiordt saken angående den ständiga markegången,
och derjemte recommenderades hos R. o. A. till gunstigt
afgörande Secrete Deputations betänkande om Magistraternes
rättigheter vid mindre tiensters besättande och jemväl betänkandet
om bonde-seglationen i Finland.
Hr Landtm, försäkrade, att R. o. A. ofördröjeligen ville
sig de omtalte ärender föredraga, och tackade i öfrigit Borgareståndet,
som med benägit slut behagat afhielpa markegångssaken.
Deputationen afträdde.
Derpå återtogs den förra discoursen, då
Hr Ramsay påminte, att man ej borde utlåta sig öfver
det in qusestione varande betänkande, innan markegångssaken
vore fullkomligen expedierad; Borgareståndet torde i annor
händelse kunna ändra sig, enär de först vunnit sitt ändamål.
Härmed instämde Hr Klingsporre, Hr Börje Schechta
och åtskillige flere.
234 (Dec. 8.) Hesselgrens ackord. Riksrådet grefve
Hr Cammarrådet Wulfvenstierna återkom och antog proto■collet.
Hvarefter Hr Landtm, anmälte ordinarie Landtmätarens
i Cronobergs län M. Hesselgrens till Riksens Ständer ingifne
memorial, hvaruti han i anseende till bevekande skäl anhåller
om tillstånd att med någon skickelig man, som Landtmäteriecontoiret
hos Kongl Maj:t i underdånighet föreslår, få accordera
om thess nu innehafvaude landtmätare-syssla och så länge behålla
hela lönen, till thess en sådan händelse kan yppas,
hvarigenom han på sin ålder och fattigdom kan finna någon
■utkomst utan thet allmännas betungande i thesse svåra tider.
Denne Landtmätaren Hesselgrens ansökning, som af de
audre 3:ne Stånden redan var bifallen, bifölls jemväl af R. o. A.
Hr Land tm. bad sedermera, att han måtte få föredraga
något angelägit mål, som nu blifvit upgifvit från Secrete Utskottet,
samt att R. o. A. till den ändan ville intaga sine
rätta ställen och bibehålla en god ordning.
Uplästes derpå Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 5 i thenne månad, hvaruti förmäles, att som Presidentskapet
uti Kongl. Majrts och Riksens Cancellie-Collegio
igenom Riksrådets och Presidentens Grefve Carl Gyllenborgs
dödeliga frånfälle är ledigt vordet, och nödvändigheten fordrar,
att samma vigtiga embete blifver åter besatt; altså berättar
Secrete Utskottet sig först eftersedt, huru thermed förra gången
tillgått, samt funnit, huru Riksens Ständer pröfvat godt, att
af Secrete Utskottet en allena skulle utnämnas, hvilket väl
sedermera till Riksens Ständers gillande och stadfästande
blifvit understäldt, men hvarken tå eller tillförene något ytterligare
blifvit för framtiden stadgat, huruledes vid sig yppande
ledighet af Presidentskapet uti Cancelliet förhållas skulle.
Och som Secrete Utskottet efter ett noga och ömsint öfvervägande
funnit sig fullkomligen öfvertygadt om nyttan af
thetta vigtiga embetes besättjande, innan Riksens Ständer
skiljas åt; ty berättar Secrete Utskottet sig, af sorgfällig nit
för fäderneslandets bästa samt i stöd af hvad tillförene skedt,
för thess del velat till samma angelägna embetes besättjande
så mycket bidraga, som på thess göromål ankommer, och i
anledning theraf, efter yttersta förstånd och samvete, thertill
utnäint then Rådsperson, hvars namn uti thet thetta Extracto
Protocolli medfölgde förseglade papper skall upgifvit varda,
■och hvars innehåld härefter följer.
Tessins val till kanslipresident.
235
Hr Klingsporre utlät sig, att om Secrete Utskottet med
sitt val fallit på Herr Riksrådet och Öfverste Marskalken Gref
Tessin, hvilken äger de stora egenskaper och talents, som till
detta vigtige och för riket högst angelägna embetet fordras,
så ville han gärna begifva sig dertill; men om välbemälte Herre
intet skulle vilja emottaga det, utan nytt förslag skall uprättas,
förbehölt Hr Klingsporre sig, att Secrete Utskottet då till
Riksens Ständers utnämnande måtte upföra 3 på förslaget.
Flere andre af R. o. A. giorde samma förbehåld.
I anledning häraf frågade Hr Landtm., om R. o. A. bifaller,
att, på händelse nytt förslag kommer att göras, Secrete
Utskottet derpå skall upföra 3:ne.
Hvartill som R. o. A. svarade med Ja och Nej;
Så hemstälte Hr Landtm., om icke detta nu kunde få
upbrytas och, derest nytt förslag sedan skall uprättas, den
qumstion då först afgöras, om en eller tre skola sättias på
förslaget.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Och upbröts altså näst ofvanomtalte förseglade papper,
samt uplästes thet therutinnan lagde Extractum Protocolli af
ofvanberörde dato, hvarutinnan till Riksens Ständers egit bifall
och gillande hemstält varder thet val Secrete Utskottet genom
ordenteligit omröstande giort på Riksrådet, Cancellierådet,
Öfverste Marskalken och Abo Academie Cancelleren Grefve
Carl Gustaf Tessin, att uti ofvan förmälte Presidentskap
succedera framledne Riksrådet och Presidenten Grefve Carl
Gyllenborg.
R. o. A. biföllo detta Secrete Utskottets giorde val, att
Riksrådet, Öfverste Marskalken och Abo Academi® Cantzlern
Herr Grefve Carl Gustaf Tessin blifver utnämd till President
uti Kongl. Maj:ts och Riksens Cantzlie-Collegio; önskandes
derhos R o. A., att välbemälte Herre sig icke måtte undandraga
detta vigtige och angelägne embetet att emottaga.
Hr Hårleman uprepade, huru som en hvar nogsamt lärer
vara bekant, i hvad för bistra tider och omständigheter detta
val nu är giordt; och som Hans Excellence Herr Riksrådet
Gref Tessin i anseende dertill lärer hafva mycket betänkande
att emottaga detta granlaga och derjemte ansvarige embetet, väl
vetandes, att om intet all ting efter önskan slogo lyckeligen
ut, skulle sådant kunna tydas honom till last, ehuru han ock
vid de förekommande ärendernes vård och skötsel hade aldra
-
236 (Dec. 8.) Deputation till Kongl. Maj :t om Tessin.
bästa upsåt samt använde dervid all mensklig och möjelig^
försigtighet; så hemstälte Hr Hårleman, om intet Riksens
Ständer, som flere resor haft tillfälle att blifva fullkomligen
öfvertygade om Herr Riksrådet Gref Tessins nit och välmening
för riket, skulle pröfva godt att pålägga honom till emottaga
detta embete. Rikets värdighet, hans egen säkerhet och hans
ära kräfver, att han måtte blifva pålagd och ingalunda få sig
undandraga.
R. o. A. instämde härmed. Och fant nödigt, att en gemensam
Deputation af alla tre Stånden härom måtte upgå
till Hans Maj:t, hvarom de andre bägge Stånden notificerades.
Samma Deputation blef straxt utnämd och bestod af 12
personer. Hr Löwenhielm vardt utsedd till att föra ordet
och fick i commissioo att hos Hans Kongl. Maj:t icke allenast
frambära Riksens Ständers underdånige åstundan om Herr Riksrådet
och Öfverste Marskalken Gref Tessins utnämnande till
President i Kongl. Maj:ts och Riksens Cantzlie-Collegio, utan
ock tillika underdånigst begära, att, så framt välbemälte Herre
skulle sig derifrån vilja undandraga, Hans Majit då icke täcktes
honom sådant tillstädia, utan nådigst pålägga honom att emottaga
samma höga kall och embete.
Derpå kom att talas om Deputerade till Rådsvalet, och
begärtes, att förteckningen på dem, hvarmed Electorerne nu
lära vara färdige, måtte upläsas
Hr Börje Schechta förmente, att Electorerne hade bordt
förstärkas, innan de giordt detta valet af Deputerade, emedan
så många af Electorerne nu äro borta.
Hr Landtm, svarade, att sådant icke tillförene voro
skedt, ty då skulle ock af samma grundbänkmännen förstärkas
och i de bortovarandes ställen nya bänkemän väljas.
Anmältes och på vanligi t sätt emottogs en Deputation ifrån
Borgareståndet af 10 personer. Rådman Faggot förde ordet
och, näst aflagd hälsning, berättade, att Borgareståndet, i anledning
af R. o. A:ns för några dagar sedan till dem giorde
beskickning om Herr Riksrådet och Öfverste Marskalken Gref
Tessin och det omilda rykte om honom blifvit utspridt i anseende
till manufactur-medlen, hvilka af en otrogen Contoirets
betient blifvit förskingrade, nu förehaft den saken och derom
upsatt deras Extractum Protocolli, som Hr Rådman Faggot
öfverlemnade och på begäran vardt upläst, therutinnan Borgareståndet
förmäler sig så mycket mindre kunna eller böra
Deputation från Borgareståndet om Tessin.
237
■undandraga sig att efterkomma Herr Riksrådets begäran och
lemna välbemälte Herre deras intygande om hans oskuld i
detta mål, som Ståndet längst för thetta nogsamt lagt å daga
then vördnad och det fullkomliga förtroende, thet hyser för
Herr Riksrådet, samt then fullkomliga försäkran, som thet
äger om thess nit, välmening och oförtrutenhet för riket och
thess bästa; äfven som ock Ståndet, hvad egenteligen angår
nyssnämde sak, haft tillfälle att blifva igenom thess Deputerade
i Riksens Ständers Manufactur-Deputation tillräckeligen
underrättadt therom, att mervälbemälte Herr Riksråd
eller Manufäctur-contoiret icke haft någon del i nyssnämde
timade olägenhet, och att, om till någon del Contoirets till
thenna betient hafde förtroende icke gifvit anledning att i tid
misstänka honom för thet, som nu händt, kan thet så mycket
mindre lända till någon talan emot them, som Riksens Ständer
sielfve therigenom på samma sätt sidsta Riksdag blifvit förde
bakom liuset.
Alt förthenskull förklarar Ståndet på thet kraftigaste,
att thet så i thetta som alt annat har för Herr Riksrådet Gref
Tessin all vördnad, tillgifvenhet och förtroende, och att thet
skall ökas therigenom, att Herr Riksrådet än vidare täckes fortfara
uti thess berömliga nit och osparde möda för Hans Kongl.
Majits och rikets tienst samt att med thess mogna och visa
råd gå så Konung som Ständer tillhanda.
När föregående Extractum Protocolli var till ända, tilläde
Hr Rådman Faggot, att Borgareståndet jemväl i dag förehaft
Secrete Utskottets Extractum Protocolli om Herr Riksrådet
och Öfverste Marskalken Gref Tessins utnämnande till President
i Kongl. Majits och Riksens Cantzlie-Collegio och har
dertill så mycket häldre velat samtycka, som Ståndet känner
den Herrens lysande egenskaper och vet, att han vid detta
embetet kan göra riket mycken tienst.
Hr Landtm, tackade det Lofl. Borgareståndet, som härom
behagat lemna R. o. A. deras utlåtelse, och bad förmäla R.
o. Arns vänliga hälsning.
Deputation afträdde.
'* Hr Löwenhielm justerade therpå det tal, som till Kongl.
Majit han å Riksens Ständers vägnar i underdånighet kommer
att föra angående Herr Riksrådet och Öfverste Marskalken
Grefve Tessins utnämnande till President i Kongl. Majits och
Riksens Cantzlie-Collegio, hvilket af R. o. A. bifölls.
238 (Dec. 8.) Balansen i Manufakturkontoret.
Hvarefter Deputation i detta ärendet upgick till Hans
Kongl. Maj:t.
Hr R a ra sa y förklarade, det han håller den för ovärdig
och illa sinnad, sora hyst några misstankar om Herr Riksrådet
Gref Tessin, att han på något sätt haft del i den balance, som
vid Manufactur-contoiret existerat; men han förhoppades ock
deremot, att ingen lärer kunna misstycka, om han eller någon
annan af Riksens Ständers ledamöter, som äga rättighet sådant
att efterfråga, vill vara underrättad, hvem som är skulden, att
så ansenlige medel, dem undersåtarne med sin svett och möda
samlat, på ett alt för liderligit sätt blifvit skingrade; varandes
illa, om någon, som härutinnan har del, skulle få skyla sig
under Herr Riksrådet Gref Tessing oskuld.
Hvarom med det mera han upsatt ett memorial, som på thess
begäran nu uplästes, theruti han förmäler sig oförgripeligen
tycka, att Manufactur-contoiret nu, sedan frågan om medlens
förvaltning blifvit stäld under en Commissions eller Commissorial-rätts
skärskådan, ingalunda kan erhålla Riksens Ständers
decharge eller frigörelse samt beröm och éloge för sitt påstådde
välförhållande, så länge Camereraren Bonges balance
är outredd, uti hvilken egenteligen frågan existerar, om och
huruvida Manufactur-contoiret fullgiordt sin instruction genom
tidig tillsyn, huru med cassan kan hafva tillstått, hvilket han
ock tillika hemställer Riksens Ständers ompröfvande; finnandes
för sin del ej annat, än att, om sådant skedde, Riksens Ständer
tå skulle oontradicera sig sielfva och gilla thet, som the
likväl haft orsak att tvifla om och i hänseende therpå till laga
undersökning stält, äfven som icke någon bör för sin förvaltning
få ställa sig under Herr Riksrådets Gref Tessing ädelmodiga
upförande vid thess direction vid Contoiret, eller oförtient
niuta then ringaste glants af välbemälte Herres desinteresserade
conduite vid samma thess hafde göromål, utan hvar och en
få then omtanka och vitsord, som thess förhållande kan meritera.
Sedan begyntes åter att talas om then förut förehafde
saken rörande Magistraternes rättighet att förgifva the mindre
tiensterne.
Och påstods än vidare af en del, att saken nu straxt
måtte afgöras, men andre åter förbehöllo sig, att dermed tills
en annan gång måtte upskiutas.
Friherre Coyet holt före, att ingen med skäl kan begära,
att saken längre skall upskiutas, endast för det Öfver
-
Deputationens återkomst. Börje Schechtas memorial. 239
ståthållaren vill inkomma med ett memorial, ty det kunde
icke anses för något novum emergens, utan vore allenast
till räknande som ett allegat till Secrete Deputations betänkande.
Hr Börje P. Schechta instämde härmed och förmente
derhos, att om Borgareståndet beträffande markegången eller
något annat mål än skulle göra hvad oss icke behagade, böra
vi derföre intet betala ondt med lika mått.
Deputation, som varit uppe hos Hans Kongl. Maj:t i det
här förut omtalte ärendet, kom nu tillbaka, och berättade
Hr Löwenhielm, hvilken fördt ordet, thet Hans Maj:t, jemte
nådig hälsning till Riksens Ständer, hade förklarat sitt nådige
bifall till theras underdånige begäran om Herr Riksrådet och
Ofverste Marskalken Grefve Tessins utnämnande till det ledige
Praesidentskapet i Cantzliet, hvilket Hans Majit önskat Herr
Riksrådet sig icke ville undandraga att emottaga, och hvarom
Hans Majit flere gånger efter hvarandra sagt till Herr Riksrådet
Grefve Tessin, som derå i underdånighet svarat, thet måugfaldige
skäl voro, de der honom härifrån afstyrkte, hvilka han
underdånigst utbedt sig att närmare få föredraga Hans Kongl.
Majit och Riksens Ständer. Men Deputerade hade något hvar
svarat Herr Riksrådet, thet Riksens Ständer i detta mål ej
antaga några af hans skäl för giltige.
Continuerades vidare med den förra discoursen, rörande
Magistraternes rättighet att förgifva de mindre tiensterne, och
sades, att som saken i dag på ett oordenteligit sätt framkommit,
så borde den nu icke eller afgöras.
Hr Landtm, bad, thet R. o. A. ville lemna honom att
föredraga sakerne, tå han, om R. o. A. så behagade, i morgon
klockan 10 ville företaga om kongsgårdarne och sedan med
denna saken fortfara.
Som R. o. A. härmed voro nögde,
Så uplästes nu Hr Börje Månsson Schechtas memorial,
hvaruti han vidlyftigt berättar, huru han, uti en oförfalskad
afsigt och nit för thet allmänna, i Secrete Utskottet angifvit
Manufacturisten Abraham Hedman för åtskillige svåra förbrytelser,
med uttryckeligit förbehåll att få sådant bevisa vid
en Riksens Ständers Commission, och huru Riksens Ständer,
oaktadt sådant thess uttryckeliga förbehåll efter Riksdagsordningens
13 §, ändock förvist målet till Svea Hofrätt, ehuru
han theremot, som bekant är, på alt sätt protesterat, hvarest
240 (Dec. 8.) Schechtas memorial om rättegången mot Hedman.
han nu i 8 månaders tid fullfölgt thess käromål, dock med
thet kraftigaste förbehåld förut att få niuta all then rätt honom
såsom riksdagsman i förmågo af Riksdagsordningen
competerade, samt ändteligen huru Hr Schechta med skäl och
bevis bestyrkt thess angifvande, så att hvar oväldug kan finna,
thet Hedman haft skadeliga anläggningar och arbeten för händer;
varandes han än vidare oförtruten att fullfölja hvad som
ännu i thenne vigtiga sak återstår. Men som han icke såsom
privat, utan såsom riksdagsman och deltagande uti then öma omvårdnad
och försorg för thet allmänna bästa, som Riksens Ständer
på Riksdagarne åligger, angifvit och påtagit sig thetta mål
utföra inför en Ständernes Commission, men ej uiutit thetta med
Riksdagsordningen enlige förbehåll till godo; förthenskull förmodar
Hr Schechta, att hvad af honom som riksdagsman blifvit angifvit,
och till fullgörande af then uti sådan qualité honom
åliggande skyldighet och tillhöriga rätt, ej må förbinda honom
att efter Riksdagens slut, och tå hans riksdagsmanna-rätt uphördt,
såsom privat och med thet i sådan händelse åtföljande
besvär utföra; utan finner han sig fördenskull föranlåten att
nu mera aldeles afsäga sig berörde sak, så att, enär Riksdagen
varder sluten, han med then samina sig ej vidare befattar,
hvarföre Riksens Ständer också, innan the åtskiljas, lära så
föranstalta, att han efter Riksdagens slut med thenna af honom
såsom riksdagsman angifne sakens utförande, med hvad
theraf i en eller annan måtto härrörer, ej vidare må besväras
och oroas eller något ansvar hafva; hvaröfver han utbeder sig
Riksens Ständers Extractum Protocolli till sin säkerhet i framtiden.
Sedan detta var upläst, anförde Hr Schechta, det ingen
må föreställa sig, att han i anseende till Hedman är rädd
för något ansvar; han hade redan bragt saken så långt, att
Hedman med många vitnen vore öfvertygad att hafva haft
skadelige uptåg för sig, hvarföre han icke eller kan undgå
behörig och alfvarsam näpst; men som han, Schechta, icke
fådt till godo niuta sitt vid början af denne undersökning
giorde förbehåld, att saken måtte blifva handterad vid en
Ständernes Commission, och Riksdagen nu jemväl lider till
slut, så att han saknar sin riksdagsmanna-frihet och den skyldighet,
honom som riksdagsman härtills ålegat, att sielf utföra
denna saken; så ville han nu vara qvitt från alt vidare besvär
i detta mål och åter krypa in [i] sitt förra skal igen samt der
På P. A. Norstedt & Söners förlag:
Sveriges Ridderskaps och. Adels Riksdagsprotokoll.
Äldre följden.
Del I.
1627—32.
Del XII. 1675—1678 .
4: 75.
2:a uppl. . . 3: 00.
i XIII. 1680 . . . .
5: 00.
II.
1633—1638 . 4:75.
» XIV. 1682—1683 .
4: 00.
» IX.
1664 .... 6:00.
» XV. 1686—1689 .
5: 75.
X.
1668 .... 7:75.
» XVI. 1693. 1697 .
6: 25.
» XI.
1672 . . . .6:00.
» XVII. 1710,1713 14
5: 75.
Sveriges
Ridderskaps och Adels Riksdagsprotokoll
från och med 1719.
Del I.
1719—20 . . 6:75.
Del XI. 1738—39: 3. .
6: 50.
» 11.
1723: 1,2 .. 6: 50.
» XII. 1740—41 . . .
9: 00.
» III.
» 3,4 . . 6: 50.
» XIII. 1742—43. I. .
8: 75.
» IV.
1726-27. I. 6:50.
» XIV. » II. .
9: 75.
» V.
» II. 8: 50.
» XV. 1. 1746—47. I.
3: 25.
» VI.
1731 .... 7:75.
» » 2. » »
4: 25.
» VII.
1734. 1. . . 7:00.
» » 3. » »
2: 25.
» VIII. 1.
» 2. . . 6: 50.
i XVI. 1. > II.
4: 00.
» » 2.
» Bilagor. 1: 25.
» > 2. » »
4: 25.
» IX.
1738—39: 1. . 6: 75.
»XVII.l. » lil.
3: 00.
» X.
» 2. . 6: 75.
Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling,
utg. af K. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsakademien.
Förra afdelningen:
Baud 1: Historiska och politiska skrifter. Pris 9 kr.
Band 2: Bref 1606—1624. Pris 11 kr.
Band 3: Bref 1625—1627. Pris 11 kr.
Senare afdelningen:
Band 1: Konung Gustaf II Adolfs bref och instruktioner.
Pris 11 kr.
Band 2: Hugo Groth bref, 1633—1639. Pris 9 kr.
Band 3: Gabr. G:son Oxenstiernas bref 1611—1640.
Per Brahes bref 1633—1651. Pris 8 kr.
Band 4: Hugo Grotii bref, 1640—1645. Pris 9 kr.
Band 5: Jakob De la Gardies bref. Pris 8 kr.
Band 6: Johan Baners bref. Pris 11 kr. 50 öre.
Band 7: Hertig Bernhards af Sachsen-Weiinar bref
1632—39. Landgrefve Wilhelms af Hessen-Kassel
bref 1632—37. Pris 9 kr. 50 öre.
Band 8: Gustuf Horns, Lennart Torstensons och Carl
Gustaf Wrangels bref. Pris 10 kr.
Band 9: Bref från Herman Wrangel med flera gene
raler.
Pris 13 kr.
Band 10: Carl Gson Gyldenhielms, Johan Skyttes och
Pfalzgrefven Johan Casimirs bref. Pris 12 kr.
Band 11: Carl Bondes bref. Pris 12 kr.
