# ID: svediakorp-gov119
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1746--1747
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 231,639
# sentences: 6,901
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
KIDDEB8KAP8 OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
FEMTONDE DELEN
22 SEPTEMBER 17445-APRIL 1747
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. R. A. NORSTEDT & SÖNER
1901
Enligt uppdrag af Riddarhus-Direktionen och på Ridderskapets
och Adelns bekostnad utgifven af Carl Silfverstolpe
(sid. 1—576) och efter hans frånfälle af G. O. Berg (sid. 577
—732).
Innehållsförteckning.
Sid.
Protokoll: (1746: sid. 1—352, 1747: sid. 353—732) 1—732.
Bilagor: A. I Protokollet:
Grefve Brahes hälsningstal till Ridderskapet och Adeln  1.
Densammes hälsningstal till Landtmarskalken  4.
Landtmarskalken frih. von Ungern Stenbergs tal till Ridderskapet
och Adeln  4.
Konungens tal till Riksens ständer vid deras deputerades
uppvaktning  20.
Riksrådet Grefve C. G. Tessins tal till Riksens Ständer vid
plenum plenorum  636.
B. Särskildt tryckta:
1. Förteckning på Adelns ledamöter i Sekreta Utskottet  3.
2. Kongl. Maj:ts Proposition d. 13 Sept. 1746  5.
3. Förteckning på Adelns ledamöter i Sekreta Deputationen 10.
4. Instruktion för Sekreta Deputationen.  11.
5. Svar på Bondeståndets begäran om säte och stämma i
Sekreta utskottet.  14.
Grefve Brahes hälsningstal till R. o. A.
1
Protocoll
hållit hos Ridderskapet och Adelén vid
1746 års Riksdag.
Den 22 September.
Sedan uppå K. Maj:ts nådigste kallelse-bref til samtelige
Riksens Ständer af den 9 Maii innevarande år, at den 15 i
denne månad til allmän Riksdag sig här i Stockholm infinna,
och den under trumpeteblåsande och pukslående samma dag
skiedde publicationen, R. o. A. efter vanligheten, på förbemelte
dag och de följande, sig på Riddarhuset angifvit och sine namn
anteckna låtit, församlade sig R. o. A., efter det dagen förut
i god tid giorde anslaget, den 22 September kl. 9 förmiddagen
på Riddarhus-salen, då
Gref Brahe, hvilken ibland Grefvarne äger främsta rummet,
sedan han bedt R. o. A. intaga sine ställen, önskade R. o. A.
lycka til deras ankomst, samt en lyckelig och välsignad Riksdag,
med följande tal:
Högvälborne, Välborne Herrar Grefvar, Friherrar,
så ock samtelige Svea Rikes Högh Ridderskap och
Adel.
Ändamålet af Högh R. o. A:ns sammankomst kan ej
annat än giöra densamma för hvar och en ganska angenäm.
Hvad må mera glädia et rikes inbyggare, än när han sielf får
lägga grundval til sit och sit fäderneslands uprätthållande.
Hvad skal då högre fägna oss, än när vi kunna vara tilstädes
at med förenad hand rödja utur vägen om hinder emot vår
frihet och säkerhet tyckes resa sig. Tillåten dock, gunstige
Herrar, thet ingen härvid må skatta sig lyckeligare än jag,
som har nu tilfälle första gången at yttra min hierteliga fägnad
öfver Högh R. o. Arns välmågo samt biuda dem vara välAdelns
Protokoll (XV) 1746—1747. I. ' 1
2 (Sept. 22.) Landtmarskalks-val.
komne til deras förste stadfäste giöromål, som är at välja sig
sin Landtmarskalk.
Herren, som al ting styrer, late denna lott falla på den,
hvilken så må kunna bruka Högh R. o. Arns dyra förtroende,
at Guds namns äras befrämjande, et beträngdt fäderneslands i
stånd sättiande samt så allmän som enskylt välfärd blifva
frukter af hvad genom mandom, enighet och skarpsynt försiktighet
blifvit stadgadt och afgiordt.
Derpå sade Gref Brahe, at efter R. o. Arns öfverenskommelse
vid sidsta Riksdag kommer nu först at upläsas R. o.
Arns då tagne beslut, at ingen får väljas til Landtmarskalk,
som icke äger säte och stämma innom Riddarhuset.
Hvilket ock skiedde, och uplästes utur sidsta Riksdags
Protocoll, hvad som derom under den 3 September 1742
sid. 51 finnes förmält.
Frih. Carl Gust. Hamilton påberopade sig 10 § i Riksdagsordningen
och sade, at utgången lärer visa huru vida R. o.
A. lära blifva vid den rättighet de efter samma § hafva at
få äga et fritt val.
Frih. During tykte bäst vara, at R. o. A., sedan de nu
hördt den lagen, som för dem upläst blifvit, intet vidare tala
härom, utan straxt skrida til val, och önskade at den Aldra
Högste ville låta låtten falla på den, som har Sveriges rikes
sällhet och välgång til högsta och förnämsta ögnamärke.
Samtelige Högh R. o. A. instämde med denne önskan och
förklarade sig nögde at nu genast skrida til Landtman skalksvalet
såsom det första giöromål, hvilket dem efter Riksdagsordningen
åligger, innan något annat kan företagas.
Och satte sig fördenskul vid Landtmarskalks-bordet til at
emottaga voterings-sedlarne och hafva inseende på voteringen:
Gref Carl Bielke. Frih. During.
Hr Christian Barnekow. Hr Hans Hindrich Boije.
Hr G. A. Ruthenschiöld. Hr Lagercrantzes fullm.
Frih. Hindr. Wrede.
Hvarefter med voteringen begyntes, då R. o. A. efter uprops-listan
upropades, och vid det at hvar och en af R. o. A.
til Landtmarskalks-bordet framträdde at aflägga sit votum,
undfick i det samma den så kallade polletten eller Riddarhustecknet
med Riddarhusets sigill å den ena och åretalet samt
famillens numer och namn å den andra, hvilka Ridderhusteckn
vid denne Riksdagen voro til färgen blå.
Trupp-transport. Landtmarskalks-val.
3
Vid upropet anmältes jemväl enligit den i uprops-listan
befindtelige annotationen angående dem, af hvilka vid anteckningen
man begiärt attester, at de fylt sine 24 år, hvilken
ålder Riksdagsordningen til Riksdagarftes bivistande kräfver.
Under voteringen anmälte Gref Brahe, det H. K. Maj:t
i anledning af 21 § i Riksdagsordningen hade befalt ÖfversteLieutenanten
von Vicken at hos R. o. A. anmäla, det tvänne
compagnier af artilleriet, som härtil legat i Götheborg och nu
skola transporteras til Finland, komma i dag at marchera här
igenom staden;
Hvarvid R. o. A. ej hade något at i underdånighet påminna.
Eljest och som någre voro, de der icke afbördat sig sin
skuld til Ridderhuset för deras introduction, och R. o. A. vid
sidsta Riksdag faststält, at de, som sådan sin skyldighet icke
fullgiordt, böra ej eller få niuta säte och stämma på Ridderhuset,
så lades deras vota å sido och antogos ej.
På lika sätt förehölts med deras vota, om hvilka någon
disput var, at tvänne hade sig angifvit för en famillie, de der
bägge påstodo at vara hufvudmän och äga lika rättighet at
votera.
De, som vid första upropet ej voro tilstädes, antecknades
af Hr Boije och Hr Ruthenschöld samt upropades å nyo, då de
sine vota aliade.
När andra upropet således var förbi, uplästes voteringssedlarne
af Gref Carl Bielke med ljud röst; blefvo af de öfrige
Herrar påsedde och lades tilsammans särskilt för hvart namn,
hvilka voteringssedlar sedan med liud röst räknades, och hade
Hans Excellence Riks-Rådet Baron Eric Wrangel ett;
Landshöfdingen Carl von Grooth ett;
Hans Excellence Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken Högvälborne
Grefve Herr Carl Gustav Tessin tre hundrade nittio
två;
Öfversten vid K. Maj:ts Lif-Regemente til häst Högvälborne
Baron Herr Mathias Alexander von Ungern Sternberg
fyra hundrade tolf;
Som det af ofvannämde Herrar Deputerade underskrefne
voterings-instrument utvisar, hvilket finnes ibland allegaterne
til detta Protocoll.
Som således Herr Öfversten Baron Mathias Alexander
von Ungern Sternberg hade de fläste rösterne, så framträdde
åter
4 (Sept. 22.) Gr. Brahes tal till Landtm, och
Gref Brahe och vid Landtmarskalks-stafvens öfverlefvererande
holt til Hr Baron och Landtmarskalken följande tal:
Högvälborne Herr Baron och Ofverste!
Ridderskapet och Adelens för sit kära fäderneslands uphielpande
nitefulle omtanka har, vid eftersinnande huru ädelmodig
rättrådighet städse varit Högvälborne Hr Baron och
Öfverstens förnämsta ögnemärke, icke kunnat lagt fastare grund
til sannings oförskräkta uttalande, skiljaktige meningars vänliga
förenande samt alla sakers med sina rätta färgors tydeliga
föreställande, än då de til den nu, Gud gifve i en välsignad
stund, påbegynte Riksdag, utvaldt Högvälborne Herr Baron
och Öfversten til sin Landtmarskalk.
Jag har den ähran til Hr Landtm, öfverlemna R. o. Arns
säkra förtroendespant, Landtmarskalks-stafven, hvilken ej bättre
kunnat passa sig än i den handen, af hvilken han redan vid
så mödosamma tilfällen blifvit så oväldigt förd.
Jag önskar ock af hiertat Hr Landtmarskalken all den
stora Gudens nådiga hielp, som fordras at understödia et
lutande land, åstadkomma inbördes endräktighet, förekomma
utvärtes osäkerhet samt jämka alla sakers utgång til Guds
ära, vår Nådiga Öfverhets välbehag samt deraf följande undersåtarenas
upkomst och nytta.
Hvaruppå Hr Landtm., sedan han emottagit stafven, hos
R. o. A. aflade sin tacksäijelse och lyckönskan til en välsignad
Riksdag på följande sätt:
Högl. Ridderskapet och Adelen, som nu åter behagat hedra
mig med sit förtroende och sättia sin Landtmarskalks-staf i
min hand, hade visserligen kunnat ibland så många här församlade
större ämnen finna mycket större skickelighet och
värde, men aldrig större vördnad och erkänsla emot en sådan
vnnest, aldrig större nit och välmening för thess och fäderneslandets
ära och tienst. Theruti tillåten I mig, gunstige Herrar,
at täfla med den ifrigaste, med then grundsats at väl finna
många vederlikar, men ingen öfverman.
Jag finner ej ord at uttyda mit hierta, hvilket vid thetta
tilfället liksom altid är för R. o. A. upfyldt med oskrymtad
vördnad, upriktig tacksamhet och skyldig lydna at åtaga mig
et så högvigtigt och mina krafter öfverträffande embete. Af
erfarenheten känner jag alt för väl skilnaden emellan min förmåga
och thenna Stafvens tyngd, men jag är ock försäkrad,
Landtm, frih. Ungern Sternbergs tal. 5
at then stora hiertans Ransakaren, som ser min brinnande
kärlek för mit kära fädernesland och thet allmänna bästa, min
rena och underdåniga nit för vår nådiga Öfverhet och min
fulkomliga tilgifvenhet ej allena för thetta lustra och första
stånd i riket, utan ock för the öfrigas rätta och sanskyldiga
nytta, lärer och räcka mig sin hielpande hand.
Gud har bistådt oss, gunstige Herrar, i the omständigheter
och omskiften, som för menniskliga ögon varit svårare och
hvartil I alle ären vittnen. När Han vil vara med i verket,
så kan then svagaste finna styrka och fatta mod; jag gior thet
ock thenna gången med full tilförsikt, men förbehåller mig R.
o. A:ns beständiga och sig altid lika förtroende; låten mig ej
sakna, gunstige Herrar, Edert biträde, Edert ledande, Edert
kraftiga understöd, Edra mogna råd, — thet är med räkning på
them, näst Gud, som jag vågar at hörsamma Er befallning.
Men förlåten mig, gunstige Herrar, at jag härvid erindrar,
at al vår välmening, goda önskan och bästa upsåt i verlden
för vår älskeliga Öfverhets och fäderneslands välgång gå i
väder, om intet then ena fogar sina lius efter then andra med
inbördes kiärlek och förtroende, och at all egensinnig nit för
egna förut fattade tankar och alla hos oss ännu til äfventyrs
varande oenighets frö och telningar utrotas och i thes ställe
lämplighet och enighet inplantas. Om vi med flit skulle vilja
vara frihets förspillare, blifva olyckelige, förstörde och androm
til rofs, hvilket är omöjeligit för svenske hiertan, så kan aldrig
säkrare väg thertil finnas än at låta oenigheten våldföra oss
och med nöije lystra efter thes altid nya och smickrande ingifvelser,
utan at ransaka thes ensidiga syftemål och skadeliga
påfölgder. Men om vi alla åstunda Sveriges sällhet och at
lefva allmänt och enskylt lyckelige, hvarom jag är förvissad,
så förekommom then ena then andra med inbördes förtroende
och foglighet och bidragom med granlaga ömhet til sämja, som
ej annat kan med sig föra än allas nöije och välgång och
sättia Sveriges osäkra vänner i bäfvan och förvirring.
En sådan oskattbar sämja och enighet kräfver qvidande
vårt beträngda fädernesland af oss; vi äre henne ock, gunstige
Herrar, skyldige til vår nådige Gud, som så nyligen öfverhopat
oss med sina underbara välgerningar; vi äro henne skyldige åt
vår milda och älskeliga Öfverhet, som med ömhet anser oss alla
för sina barn; vi äre henne skyldige åt vare hemmavarande
medbroder och hela vårt kära fädernesland, sorn nu uppå oss
6 (Sept. 22.) Om Landtmarskalks-eden. Deput. till K. Majit.
fäster ögonen och af vårt redeliga och kloka upförande väntar
boot för hvarjehanda nu en tid oss tryckande svårigheter; vi
äre henne skyldige åt våre fäders aska, som med enighet och
möda upodlat och förkofrat vårt kära fädernesland; vi äre
henne skyldige åt svenska namnets gamla heder, som af oss
bör bibehållas; vi äre henne ock ändteligen skyldige åt våre
barn och efterkommande, som eljest i långliga tider hädanefter
under olyckor, elände och vedervärdighet skulle hafva orsak
at banna vårt stoft om vi henne nu af kitslan och egensinnighet
sönderbryta och förtrampa.
Then Aldra Högste gifve sin välsignelse til alles vårt eniga
företagande, våre välmente afsikter och angelägna värf vid
thenna Riksdag. Jag anförtror mig Hans bistånd och i Högh
R. o. Arns ynnest.
R. o. A. betygade emot Hr Landtmarskalken sin fägnad
öfver valet och önskade honom mycken lycka.
Hvaruppå Hr Landtm, aflade Landtmarskalks-eden, som
honom utur Riddarhus-Ordningens 20 § af Biddarhus-Secreteraren
förestafvades.
Sedan dermed var til slut, påminte
Hr Königstedt, at som uti Landtmarskalks-eden ej något
är infördt om tro och huldnings-eden til H. K. Höghet, hvilket
likväl til vår successions ännu mera stadfästelse vore aldeles
nödigt, så borde sådant nu i akt tagas.
Samma understöddes af åtskillige andre;
Dock som Hr Landtm, förestälte, at detta vore en sak,
som icke hörer til R. o. A:ns egit afgiörande, utan ankommer
äfven på de andre Stånden och kunde i morgon, när fundamental-lagarne
efter Riksdagsordningen blifva upläste, då komma
under vidare öfverläggning på hvad sätt det skal skie;
Så låto R. o. A. dermed så länge anstå.
Och utnämdes nu en Deputation af 12 personer at i underdånighet
berätta H. K. Majit, det R. o. A. valdt Hr Öfversten
Baron von Ungern Sternberg til deras Landtmarskalk.
Samma Deputation, hvilken anfördes af Gref De la Gardies
fullmäktig Hr Löwenhielm, upropades också straxt och afgick
derpå, sedan en Cammarherre förut blifvit upsänd at hos H.
K. Majit i underdånighet berätta deras ankomst.
Men til de öfrige Stånden afsändes efter vanligheten
Riddarhus-Fiscalen Cedercrona med berättelse om R. o. Arns val.
Vite för dem, som med orätt taga säte på Riddarhuset. 7
Sedan hemstälte Hr Landtm, om icke hälsningarne til
H. K. Majit och Deras K. Högheter i morgon kunna skie, och
om icke R. o. Arns så väl som de öfrige Ståndens Deputerade,
då de komma neder ifrån slottet, kunde nu lika som det skiedde
vid sidsta Riksdag, hvar å sit Stånds vägnar emottaga hälsningarne
af hvarandra i Secrete Utskotts-sahlen.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde, och updrogo Hr
Landtm, at härom tala med de andre Ståndens Talemän;
Hvarefter R. o. A. skildes åt.
Den 23 September 1746.
R. o. A. samlades kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen, anförde
Hr Ramsay hurusom vid sidstledne Riksdag händt, at
åtskillige de der icke varit af adelige famillier eller ägt någon
rättighet at sittia på Ridderhuset, likväl långt in på Riksdagen
bivistat deliberationerne och varit med vid voteringarne,
hvilket också nu torde skie, därest icke R. o. A. til förekommande
af slik oordning skulle behaga lägga något vite der
emot, som Hr Ramsay fördenskul påstod måtte nu vid början
af Riksdagen skie.
Frih. Sten Coijet sade detta vara aldeles billigt och at
et ansenligit vite borde upsättias för dem, som på detta sättet
understå sig at komma in på Riddarhuset.
Hr Ruthenschiöld instämde härmed, men tykte, at detta
vore et mål, som borde komma under öfvervägande hos Ridderlius-Deputation,
huru det bör anses.
Hr Landtm, förestälte huruledes han så väl som hvar
och en af R. o. A. på det högsta är mån derom, at god ordning
på Ridderhuset hålles, men inga oordenteligheter eller
olagligheter tåles och tillåtes; dock som härom in pleno ej
kunde undersökas, så vore bäst at lemna detta til dess Riddarhus-Deputation
blir utnämd, som då kan examinera det ena
med det andra.
Frih. Hindrich Wrede holt deremot före, at som det
vore bekant, det hvarjehanda absurditeter äro förelupne och at
sådane sittia här på Ridderhuset, som aldrig äga dertil någon
rättighet, så borde härmed intet utdragas på tiden til dess
någon Ridderhus-Deputation blifver förordnad, utan nu straxt
8 (Sept. 23.) Vitet bestämmes till 100 plåtar.
et ansenligit vite utsättias, på det at de, som äro i cas, genast
måtte absentera sig.
Medan med denna discoursen något afstannade, anmälte sig
Hr Thure Gustaf Rudbeck til at tala, och sedan
Hr Landtm, skaffat honom liud, sade
Hr Thure Gust. Rudbeck, det han, af den påminnelsen
Hr Königstedt i går giordt, at i Landtmarskalks-eden något
måtte införas om tro- och huldnings-eden til H. K. Höghet,
hade orsak at prisa hr Königstedts försiktighet och nit för successionens
stadfästande; men vore derjemte fulkomligen försäkrad,
at ingen ärlig Riddersman lärer eftergie honom uti en
lika brinnande och nitfull sorgfällighet derom; likväl som det
händt, at olika rykten blifvit utspridde, så ville han sättia
derpå det trumf, at den måtte vara förbannad, som annorlunda
tänker om en ärlig Riddersman.
Frih. Fabian Wrede förestälte, at det vore bäst intet
mera tala härom, eller grunda sig på rykten, utan om Hr
Rudbeck vet någon, som bragt ut sådana rykten, då skaffa
honom fram.
Hr Landtm, sade det han hoppas, at aldrig uti någon
svensk mans hierta något kan uprinna, som vore emot den
af samtelige Riksens Ständer en gång faststälte successionen;
och som han derjemte förhoppades, at Ofverhets-personerne
lära vara nog öfvertygade om sine undersåtares upriktiga kiärlek
och oföränderlige trohet, så lära alla ogrundade rykten deremot
snart försvinna.
I anledning af Frih. Hindr. Wredes påminnelse, at den
förra saken måtte afgiöras;
Kom åter på tal derom och föreslogs 100 plåtars vite
för dem, som efter denne dagen blifva sittiande på Ridderhuset
och icke äga rättighet dertil.
Andra åter tykte, at det kunde utsättias 100 plåtars plikt
för hvar dag, som en sådan blifver sittiande på Ridderhuset,
och påmintes derjemte, at Resolution måtte blifva anslagen
nedre vid dörren.
Men som Hr G. A. Ruthenschiöld förestälte, at det
vore bättre utsättia mindre plikt och i det stället exequera
lagen väl;
Så blef af R. o. A. til bibehållande af god ordning innom
Ridderhuset faststält, at därest någon skulle drista sig at
blifva sittiande på Ridderhuset, som icke är af rätt famillie
Deput. till de Kongl, personerna. Örn rikssalen. 9
eller dertil eljest rättighet äger, densamma bör ovägerligen vara
förfallen til 100 plåtars plikt.
Derefter bad Hr Landtm., at R. o. A. nu ville utnämna
den Deputation, som å R. o. A:ns vägnar kommer at upvakta
H. K. Maj:t, så väl som Deras K. Högheter, och berättade
derjemte, at H. Maj:t igenom Hr Öfversten Palmstierna låtit
veta, at H. Majit ville taga emot Deputation kl. 10, men som
de ej lära få audience hos Printsessan förr än kl. 11, så
tykte Hr Landtm, bäst vara, at R. o. Arns samt de öfrige
Ståndens Deputerade ej dessförinnan gå up, och at hälsningarne
då skie i en suite, först hos H. K. Majit och sedan hos Deras
K. Högheter;
Hvilket gillades af R. o. A.
Och uphämtades Camraarherren Gref Taube at i underdånighet
avertera om Deputationens ankomst.
Jemväl afsändes Ridderlius-Cantzlisten Ekstubbe til de
andre Stånden at låta dem veta timan samt at R. o. A. förklarat
sig nögde, at Ståndens Deputerade vid deras nederkomst
ifrån slottet emottaga hälsningarne af hvarandra i Secrete
Utskott s-salen.
Vidare understälte Hr Landtm. R. o. A. huruvida Riksens
Ständers Deputerade skola aflägga deras underdånige upvaktning
hos den unge Printsen.
Hr Hårleman och flere andre tykte bäst, at man härom
öfverlägger med Hans Excellence Riks-Rådet och ÖfversteMarskalken
Gref Tessin;
Hvilket biföls.
Och anmodades Hr Öfver-Intendenten Hårleman at stiga
up och härom tala med Hans Excellence.
Vid detta tilfälle berättade Hr Öfver-Intendenten Hårleman,
at ehuru flere bänkar och läktare nu äro tilbygde än
tilförne i Rikssalen varit, så kunna dock icke samtelige R.
o. A., som nu äro så talrike, därstädes efter önskan rymmas,
hvilket han altså ej bordt underlåta at gifva Högh R. o. A. vid
handen med hemställande hvad expedient R. o. A. härutinnan
behaga taga, som ej må falla någon obehagligt.
R. o. A. öfverlade sin emellan härom och förklarade sig
åtskillige, som här i staden äro boende och eljest, at de som
dageligen hafva den fägnaden at få se sin nådiga Öfverhet nu
gerna vilja absentera sig och lemna den förmån at få komma
med på Riks-Salen åt sine medbroder ifrån orterne.
10 (Sept. 28.) Landtmarskalks-eden. Deputation.
Imedlertid begiärtes at Hr Ofver-Intendenten Hårleman
vidare ville tilse huru många, som til det högsta kunna få rum,
på det antalet derefter måtte kunna determineras.
Som under det att härom taltes mycket sorl hördes nedre
på bänkarne ibland R. o. A., så recommenderade
Hr Carl Gustaf Boije, at ordning måtte hållas ibland
R. o. A. samt at Landtm, måtte gifvas liud när han det
med klubban äskar, hvilket mycket kan befordra sakernes
fortgång.
Hr Ramsay förestälte huruledes sedan efter sidsta fredslutet
Finland åter kommit under Sveriges lydno, hade allenast
de der varande embetsmän och milicen liyldigat H. Maj:t
och H. K. Höghet, men intet Allmogen i landet, hvilket han
likväl holt nödigt borde skie, hälst som Allmogen under ofreden
hyldigat Keijserinnan i Ryssland och sedermera intet genom
någon ny aflagd trohets-ed blifvit riket förbunden.
I anledning häraf erinrades nu åter derom, at i Landtmarskalks-eden
borde införas om tro- och hyldnings-eden til
H. K. Höghet.
Hr Landtm, sade, at det förra är ganska angelägit och
bör med första öfverläggas, och hvad det andra angår, som i
Landtmarskalks-eden bör införas, så kan derom, som i går
sades, vidare öfverläggas när den § af Riksdagsordningen i
dag eller morgon kommer at upläsas, som handlar derom;
Hvilket af R. o. A. faststältes böra skie.
Hr Hårleman kom tilbaka och berättade, at Hennes
K. Höghet Printsessan kl. half 12 vil gifva Riksens Ständers
Deputerade audience, och då til at förekomma deras besvär
hafva den unga Printsen inne hos sig, efter hans rum dessutan
är alt för trångt.
Hr Landtm, påminte fördenskull nu å nyo, at Deputation
måtte utnämnas, hvilken efter vanligheten kommer at bestå af
40 personer;
Hvarom Riddarhus-Fiscalen tilsades.
Under upteckningen af Deputation uplästes Regeringsformen
til den 15 §;
Hvarefter, som kl. var inemot half 12, så upropades de,
som af Fiscalen voro antecknade at gå i denne Deputation och
trädde innom skranket, nemligen:
Gref Brahe. Gref Oxenstierna.
Gref Ducker. Gref Dolma.
Deput. till H. K. Maj:t och Deras K. Högheter. 11
Gref Cronhielm, fullm. Hr
Gref Ekeblad.
Lillienberg.
Frih. Fleming, Claes.
Frih. Leijonschöld, fullm. Frih.
Mörner, Carl.
Frih. Uxkull.
Frih. Strömfelt, Carl Harald.
Frih. Coijet, Sten.
Frih. Cloodt.
Frih. Grundel, fullm. Frih.
Frih. Ollonberg.
Sparre, Bleckert.
Hr Ulfsparre.
Hr Tott, fullm. Hr Liewen.
Hr Trolle.
Hr Carplan.
Hr Kagg, fullm. Frih. Pal-
Hr Bagge, fullm. Hr Stiern-
bitzki.
eld.
Hr Falkengren.
Hr Stierncreutz,
Wadenstierna.
fullm. Hr
Hr Rothlieb.
Hr von Fraser,
Königstedt.
fullm. Hr
Hr von Gröninger, fullm. Hr
Hr Belfrage,
fullm. Hr
von Kothen.
Uggla.
Hr Tunderfelt, fullm. Hr
Hr Drommel,
fullm. Hr
Ramsay.
Tilas.
Hr Granatenhielm, fullm. Frih.
Hr Franc, G. Carl.
Posse.
Hr Schönberg, fullm. Hr
Hr Cederstierna,
fullm. Hr
Armfelt.
Rapholt.
Hr Rosenborg.
Hr Strömhielm.
Hr Swedenstierna.
Hr Hallenborg.
Hr Swedenhielm, fullm. Hr
Hr Schmitterlöw.
Silfverhielm.
Hr Löwenhielm.
Förenämde Deputation afgick också straxt och anfördes af
Hr Landtmarskalken sielf med stafven i hand;
Hvarefter continuerades med upläsandet af Regeringsformen,
Försäkringen och Riksdagsordningen.
Efter någon stund återkom Hr Landtm, med Deputation,
som varit hos H. K. Maj:t och Deras K. Högheter, och
berättade
Hr Landtm, at H. Maj:t låtit förmäla sin nådiga hälsning
til R. o. A. samt på et mycket nådigt och förbindteligit
sätt fägnat sig öfver R. o. A:ns lyckeliga hitkomst; och som
H. K. Maj:t nu trodde detta vara den sidsta Riksdag, som han
12 (Sept. 25.) De Kongl, personernas svar.
öfverlefver, så hade H. Maj:t också af så mycket innerligare
hierta önskat at få se rikets, vårt kära fäderneslands
sällhet och välgång, samt at alla i gemen och hvar och en i
synnerhet efter H. K. Maj:ts och Deras Högheters förebild,
måtte lägga kiärlek, enighet och förtroende til förnämsta grundvalen
uti alla deras giöromål.
H. K. Höghet hade likaledes på et mycket nådigt sätt
fägnat sig öfver at nu för första gången sedan dess ankomst
få se Riksens Ständer här församlade, och önskade dem uti
alt deras företagande lycka och välsignelse, samt at han, som
nu är närvarande, måtte kunna gifva Riksens Ständer nog
öfvertygande och fullkomliga bevis om sin upriktiga kiärlek för
fäderneslandets och allas deras välgång.
Hennes K. Höghet hade äfven på det högsta fägnat sig
öfver R. o. Arns lyckeliga sammankomst och med mer än alt
för många oförliknelig fägnesamme och hiertelige expressioner
samt sådane ord, sade Hr Landtm., som intet klinga nog i
min mun, betygat sin innerliga önskan för dess nya fäderneslands
välgång och lycksalighet. Til slut hade ock Hennes K.
Höghet, som hade den unge Printsen hos sig, recommenderat
den unge Adelsmannen hos R. o. A. och inneslutit honom uti
deras beständiga och oföränderliga trohet och tilgifvenhet.
Samtelige R. o. A. betygade häröfver sin hjerteliga fägnad
och skattade sig lycksalige at få lefva under så nådige Ofverhetspersoner;
Hvarefter
och som klåckan nu var half ett, så skildes
R. o. A. i dag åt.
Den 24 September 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen, påminte åter
Hr Scheckta om den saken, som förut blifvit omtalt,
nemligen at uti Landtmarskalks-eden något borde införas om
tro- och huldnings-eden til H. K. Höghet, samt at Allmogen
i Finland och flere, som än icke aflagt tro- och huldnings-ed
til H. K. Höghet, borde nu giöra det.
Häröfver upkom en vidlöftig discours och förestältes, at
det vore eftertänkeligit om det nu skulle giöras H. K. Höghet
Om Landsmarskalks-eden. Om ordning på Riddarhuset. 13
tro- och huldnings-ed på nytt igen, efter det då involverade,
som vore den förut af Riksens Ständer aflagde eden ej nog
kraftig och bindande med mera.
Men R. o. A. resolverade, at alt hvad som å ömse sidor
härom blifvit anfört skulle slutas utur Protokollet och lemnade
detta ömma och granlaga ärende med hvad deraf dependera!-  under Hr Landtm:ns och de öfrige Talemännens mognande,
hvilka, sedan de tagit alla härvid förekommande omständigheter
uti försiktigt och noga öfvervägande, lära föredraga det
samtelige Riksens Ständer til sluteligit afgiörande.
Hr Landtm, bad, at detta ej måtte injungeras honom
och Talemånnen allena, utan at visse Deputerade af hvart
Stånd bärtil måtte utnämnas. Imedlertid lofvade Hr Landtm,
til fulgiörande af R. o. A:ns betygade åstundan, at härom vilja
öfverlägga med de andre Ståndens Taleman.
I anledning af hvad som i förenämde mål af Hr Scheckta
blifvit proponerat, förbehölt sig
Hr Klingsporre, det ingen annan än Hr Landtm, måtte
giöra någre propositioner, utan såväl Ridderhus- som Riksdagsordningen
i detta mål stricte efterlefvas.
Hr Landtm, förestälte jemväl, at om intet R. o. A.
lemna honom at i den ordning, som vederbör föredraga sakerne
och giöra propositionerne, förspilles mycken tid, så at Riksens
Ständer ej komma at företaga sig de ärender, hvarpå rikets
högsta angelägenhet beror.
R. o. A. funno detta högst nödigt och utnämde följande
Herrar at upsättia visse reglor til en god ordnings i akt tagande
på Ridderhuset, nemligen:
Gref Henning Gyllenborg. Frih. Sten Coijet.
Frih. Frisendorff. Hr Carl Gustaf Boije.
Hr Lars Åkerhielm. Hr Wulfwenstiema.
Sedan frågade Hr Landtm, huruvida R. o. A. behagar,
at de ledigevarande Råds-embeten i förmågo af 1739 års Förordning
nu straxt böra besättias, eller dermed anstå til dess
Riksens Ständer varit på Riks-salen och med gudstiensten
fått giöra en välsignad början til deras Riksdagsarbete; hvartil
Hr Landtm, berättade sig hafva funnit de andre respective
Ståndens Taleman nog villige.
R. o. A. förklarade, at med Råds-valet kommer at anstå
tils vidare och at de nu först vilja gå på Riks-salen.
14 (Sept. 24.) Om Rådsvalet. Talens tryckning.
Upsattes altså härom följande Extractum Protocolli til de
andre Stånden:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 24 September
1746.
S. D. Påminte sig väl R. o. A. huruledes i anledning af
1739 års förordning om tiensters bortgifvande, de nu ledige
varande Råds-embeten straxt efter Landtmarskalkens och de
öfrige Talemånnens val böra böra besättias; men så aktade
dock R. o. A. godt de öfrige respective Stånden vänligen at
hemställa, om icke med Råds-valet tils vidare måtte upskiutas
och Riksens Ständer således med gudstiensten måtte få giöra
en välsignad början til deras Riksdagsarbete, samt Hr Landtm.
och Talemånnen til den ändan i morgon fara up til H. K.
Majit och derom i underdånighet anhålla. Actum ut supra.
Frih. Hindr. Wrede tillika med åtskillige andre af R. o. A.
önskade, at H. K. Maj:ts, så väl som Deras K. Högheters
nådige svar, då Riksens Ständers Deputerade i går hos dem
aflade deras underdånige upvaktning, måtte jemte Hr Landtnäs
tal blifva trykte.
Hr Landtm, tykte bäst vara at härmed anstår til des
Riksens Ständer varit på Riks-salen, då alla talen på en gång
kan begiäras och sedan tryckas.
Hr Hårleman kom neder ifrån slottet och berättade
huru många, som til det högsta kunna rymmas på Riks-salen;
Hvarefter R. o. A. sins emellan öfverlade på hvad sätt
det måtte hindras, at ej för mycken trängsel blifver på Rikssalen
eller någon emot sin vilja derifrån utestängas, och kommo
R. o. A. öfverens, at de, som ej vilja gå dit skrefvo sielfvilligt
up deras namn på en dertil inrättad lista, på det man måtte
få se huru stort deras antal blifver.
R. o. A. skildes åt.
Den 25 September 1746.
R. o. A. samlades kl. half tolf.
Sedan hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen, berättade Hr Landtm., at han til följe af Riksens
Ständers i går fattade beslut nu varit uppe med de andre
Talemånnen hos H. K. Majit och i underdånighet begiärt at
Riksens Ständer måtte komma på Riks-salen, hvarpå H. K.
Tid för ansökningars inlemnande.
15
Majit utsatt dagen til i morgon och derjemte, näst sin nådige
hälsnings anmälande, önskat at Riksens Ständer altid måtte
blifva så enige i alla andra mål, som uti detta, och städse
följa den regeln: älsker hvarannan inbördes såsom edra egna
bröder.
Vidare berättade Hr Landtm., at som Riksens Ständer
vid de förra Riksdagar blifvit öfverliopade med så mångfaldige
olaglige ansökningar, så vore han med de öfrige Ståndens
Talemän sinnade at foga den anstalt det 1727 års Reglemente,
så väl som 1738 års Förordning om hvad som vid tillkommande
Riksdagar til theras förkortande bör i akt tagas, måtte
nästkommande söndag til the sökandes underrättelse å predikostohlarne
åter igen blifva upläste, hvilket vid begynnelsen af
de förra Riksdagar altid skiedt.
R. o. A. ansågo detta såsom en nödvändig sak och hvarigenom
förekommas kan, at Riksens Ständer ej blifva besvärade
med så många ansökningar som til dem ej höra.
Derefter uplästes projectet til det anslag, som för de sökande
kommer at upsättias, hvarutinnan termin i följe af
lista § uti 1738 års Förordning til den 15 nästkommande
October inclusive blef utstäld, innehållandes bemälte anslag
eljest några nödige varningar för de sökande.
Hr Ramsay tykte, at terminen borde prolongeras i anseende
til det, at finnarne kommit så sent hit öfver och de
torde hafva åtskilligt at söka hos Riksens Ständer. Dessutan
holt Hr Ramsay före, at ingen borde nekas komma igen til
Riksens Ständer när nova emergentia äro i saken.
Hr A. Sigroth gjorde det förbehåld, at den, som hos K.
Majit eller uti vederbörande Collegier ännu ej fådt slut på
deras ansökningar, icke måtte vara betagit at få inkomma
hos Riksens Ständer, fast den utsatte terminen skulle vara
förbi.
Häruppå svarades af Hr Landtm., at de, som tänkt sig
at ingifva någre besvär eller ansökningar hos Riksens Ständer,
ofehlbart lära hafva prseparerat sig derpå långt för detta, så
at termin icke kan säijas vara för kort, och hvad det andra
angår, så lärer Urskillnings-Deputation väl taga i behörigt
öfvervägande om några nya skiäl anföres och på den händelsen
emottaga ansökningen.
Beträffande åter sådane ansökningar, hvarpå vederbörande
ännu icke fådt något slut, så gafs vid handen, at den sökande
16 (Sept. 25.) Kallelse till Rikssalen. Ceremoniel.
altid kan giöra sit förbehåld hos Riksens Ständers UrskillningsDeputation,
och i sådant fall niuta prolongation.
Det upläste projektet biföls altså af R. o. A.,
Samt afsändes genast til de öfrige Stånden och finnes
ibland Allegaterne til detta Protocoll.
Hr Majoren Pfeif af Gardet berättade, at H. K. Höghet
befalt honom inhämta R. o. A:ns underdånige utlåtelse om
efter förra vanligheten ingen får slippa in på Riks-salen, som
icke upvisar pollet.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde och anmodade Hr
Majoren Pfeif hos H. K. Höghet i underdånighet anhålla, at
detta nu som tilförne måtte blifva i akt tagit.
Frih. During påminte, at för Krigs-befählet äfven måtte
giöras anslag at samlas i Secrete Utskottet och de få vara
Högl. R. o. A. följaktige uppå Riks-salen;
Hvilket af R. o. A. beviljades, hälst de efter Frih. Durings
berättelse skola vara ganska få til antalet.
Anmältes och af 6 Deputerade emottogs och inbeledsagades
tvänne af K. Maj:t nedsände Cammarherrar, hvilka voro
Cammarherren Bergenstierna och Cammarherren Schönfelt. När
the voro framträdde inom skranket sade
Cammarherren Bergenstierna: K. Maj:t låter förmäla
dess nådige hälsning til dess trogne undersåtare af Riksens
Ridderskap och Adel. och derjemte lika nådigt antyda at i
morgon på Riks-salen sig infinna och efter bivistad Riksdagspredikan
K. Maj:ts nådige Proposition afhöra.
Hr Landtm.: R. o. A. tacka underdånigst för K. Maj:ts
nådige kallelse och lära i underdånighet den samma hörsamma.
Uplästes Ceremoniellet, som kommer at i akt tagas när
Stånden träda uppå Riks-salen, och hvilket Hr Riks-Rådet
och Ofverste-Marskalken låtit Hr Landtm, tilställa.
Som R. o. A. dervid ej hade något at påminna, så blef
detsamma påskrifvit, at det i dag hos R. o. A. blifvit upläst
och bifallit;
Hvarefter det sedan straxt afskickades til de andra Stånden.
Hr Landtm, berättade eljest, at den tilläggning är giord
vid Ceremoniellet, at H. K. Höghet på Riks-sahlen kommer
at hafva en furstlig crona, likasom Konung Carl Gustaf, hvilken
äfven var förklarad til efterträdare på den Kongl, svenske
thronen.
Bänkmansval. Introduktion.
17
Hvarmed R. o. A. förklarade sig nögde.
Sedan hemstälte Hr Landtm, om icke R. o. A. skulle
behaga at med plenum får anstå tils nästkommande tisdag,
efter Mikelsmässo-dagen infaller om måndag, och R. o. A.
om lördag ändå ej lära kunna företaga sig Bänkmans-valet,
så vida söndagen är emot och man näppeligen skulle hinna
välja Bänkmän och de åter Electorer förr än sent på natten.
Men sorn största delen af R. o. A. önskade, at Bänkmansvalet
måtte gå för sig om lördagen;
Så faststältes af R. o. A. at til den ändan anslag giöres
til lördag morgon kl. 8.
Vidare anmälte Hr Landtm, det åtskillige, som i anledning
af R. o. A:ns underdånige skrifvelse vid slutet af sidsta
Riksdag blifvit af H. K. Maj:t benådade med Adelige skiöldebref,
nu hafva igenom inlagde suppliquer anhållit om introduction,
och hemstälte Hr Landtm, fördenskul huru R. o. A. behagar
at härmed skal förhållas; berättandes hr Landtm., at
Ridderhus-Ordningen innehåller det ingen introduction bör skie
förr än vid slutet af Riksdagen, men vid 1727 och 1731 års
Riksdag hafva de, som då voro adlade blifvit introducerade
förr än Ständerne gingo på Riks-salen, hvilket om det nu
skulle skie, så måste vissa Deputerade utses, som igenomser
deras skiöldebref, och tillika examinera huruvida de prsesterat
praestanda med Wadstena Krigsmanshus-afgiften och Chartae
Sigillatae-recognition, samt hvad de eljest til Ridderhuset böra
erlägga.
Frih. Fabian Wrede sade sig ej vilja vara emot de
Herrars introduction, som igenom skickelighet och förtienst hafva
giordt sig värdige at blifva medlemmar af Högl. R. o. A. Men
som någon svårighet härvid torde giöras för den orsaken skull,
at man å ömse sidor torde tro, at hvar och en kunde nu lika
som i förra tider skiedt vilja samla sin til sig, så kunde de
tagas in med det förbehåld, at de intet sättias i activite förr
än om 3 veckor, då alla Deputationer äro utnämde.
Gref Henning Gyllenborg utlät sig, at hvad dem angår,
som R. o. A. uti sin underdåniga skrifvelse sielfve nämdt,
så lärer dem ej kunna nekas introduction; men som det är
svårt at giöra någon skilnad, och den reflexion Baron Wrede
giordt jemväl har sin goda grund, så är bäst at nu så länge
låta anstå med all introduction.
Adelns Protokoll (XV) 1746—1747. I. 2
18 (Sept. 25.) Om introduktion.
Hr Ramsay påstod, at som ibland det antalet af 20,
hvilka H. K. Maj:t uppå R. o. Arns underdånige tilstyrkande
med Adelig skiöld och värdighet benådat, ej finnes mer än
tvänne af militaire-staten, som dermed blifvit hugnade, så vore
billigt, at en lika proportion toges och flere af militair-staten
kommo at niuta denna Kongl, nåden til godo, efter så månge
af dem finnes, som igenom både långlige och trogne tienster
gjordt sig deraf värdige.
Gref H. Gyllenborg mente, at detta väl lärer tagas i
öfvervägande af den Deputation, som kommer at förordnas öfver
introductionen.
Frih. Coijet giorde det förbehåld, at om någon introduction
skulle beviljas, det åtminstone måtte i akt tagas, at en
sådan intet kommer in på Ridderhuset, den där som landtkunnigt
är har en process, hvilken angår heder och ähra.
Hr Wulfwenstierna sade, at om R. o. A. skulle behaga
samtycka til någon introduction för dem, som nu derom gjordt
ansökning, lärer Högl. R. o. A framdeles finna, at de fädt
en hoper skickelige ledamöter, som kunna giöra gagn i Deputationerne.
Häruppå svarades, at R. o. A. äger redan ibland sig så
många skickelige män, at i Deputationerne ej lärer saknas de,
som både äro vane och kunna lägga handen vid arbetet.
Hr Hastfer tykte at de, som hafva förra Konungars
skiöldebref och resolutioner med rätta borde gå förut; och som
han för sin famillie långt för detta begiärt introduction ibland
Friherrarne, och derför jemväl erlagt den vanliga Ridderhusafgiften,
men sådant honom ännu icke blifvit beviljat, så
kunde han så mycket mindre för denna gången samtycka til
någon introduction, som han påminner sig, at när vid slutet af
sidsta Riksdag armeen blef bortkommenderad och så många af
officerarne måste gå ifrån Ridderhuset, giordes af dem den
reservation, at alt hvad som skiedde efter deras bortgång skulle
anses för ogilt, hvaribland det äfven är, at flere Adelsmän
blefvo giorde.
Efter något vidare discourerande härom och sedan åtskilige
skiäl mot och med blifvit anförde, förestälte
Hr Löwenhielm huruledes sedan H. K. Maj:t uppå
R. o. A:ns egit underdånige tilstyrkande benådat desse sökande
med Adeligit stånd och värdighet, lärer R. o. A. ej kunna
vägra dem introduction. Men som den ordning härvid bör
På Rikssalen.
19
följas och i akt tagas, at en Ridderhus-Deputation först bör
förordnas, som öfverser skiöldebrefvens riktighet samt huru
vida de betalt til Ridderhuset hvad de böra, hvilket han som
Ridderhus-Directeur hade sig bekant, at de ännu icke full—
gjordt, så måste väl sådant gå förut, i synnerhet som samma
Deputation då kan få lägenhet at med dem accordera om afgifterne
til Ridderhuset, efter hvars och ens tilstånd och förmögenhet,
på det sättet, at hvad som i en eller annans meriter
kan brista får utfyllas med penningar, och åter andra, som
äro mer meriterade, slippa med ringare afgift.
Detta bifölls af R. o. A.;
Hvarefter R. o. A. skildes åt kl. ett.
Den 26 September 1746.
Samlades R. o. A. om morgonen klåckan half åtta.
När med sammanringningen var begynt och the andre
Stånden hvar efter annan begifvit sig uppå Riks-salen, upkom
Hr Landtm, och sedan han hos R. o. A. gjordt sin ursäkt,
at han något kommit at dröija, hemstälte Hr Landtm,
om intet R. o. A., efter tiden är kort och med upropet kunde
dragas ut öfver en tima, (R. o. A.) fördenskull behagade sättia
sig i ordning hvar på sin bänk och när bänken upropas då
träda ut i samma ordning;
Hvilket af R. o. A. biföls.
Och sedan de tvänne Härolderne trädt fram til balustraden
begyntes med upropet af bänkarne, då R. o. A. gingo
ut i den ordning, som de på bänkarne sutto och förut öfverenskommit
var.
The tvänne Härolderne gingo för Hr Landtmarskalken,
hvilken med R. o. A. begaf sig up til Riks-salen, därest gudstiensten
först blef hållen af Superintendenten på Gottland
Martin Kamecker och sedan alt var förrättadt enligt Riksdagsordningen
och thet med Riksens Ständer communicerade Ceremoniellet,
Förde uppå K. Maj:ts vägnar Riks-Rådet, Cantzlie-Rådet
och Ofverste-Marskalken Hr Gref Carl Gustaf Tessin talet til
samtelige Riksens Ständer och uplästes K. Maj:ts Allmänna
Proposition af Stats-Secreteraren vid inrikes Civil- och CammarExpedition
Hr Gustaf Boneauscliiöld.
20 (Sept. 26.) Om Landtmins Tal. Konungens
Sedan alt var sålunda slutit på Riks-salen, begaf sig åter
Hr Landtmarskalken med R. o. A. neder på Riddarhuset, och
när R. o. A. therstädes hade intagit sina säten, dimitterade
Hr Landtm, the tvänne Härolderne;
Hvaruppå Hr Landtm, bad at R. o. A. ville vara nögde
med det af honom på R. o. A:ns vägnar til H. K. Maj:t i dag
på Riks-salen förde underdånige tal; säijandes, at det vore
omöijeligit för honom allena at så fullkommeligen kunna utföra
hvad de tänkte.
R. o. A. betygade sin tacksägelse och allmänt nöije öfver
det til H. K. Majit uppå Riks-salen af Hr Landtmarskalken
förde talet, med önskan at det samma måtte blifva trykt.
Til slut anmälte Hr Landtm, hos R. o. A., at han vore
sinnad låta än mera uphöija gålfvet, hvaräst bordet står, på
det han så mycket bättre måtte kunna se hvem som an
mäler
sig at tala, och det som läses jemväl måtte kunna
bättre höras;
Hvarvid R. o. A. ej hade något at påminna, utan tykte
det kunna föra god nytta med sig.
R. o. A. skildes åt.
Den 27 September 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sine ställen, berättade Hr Landtm., at H. Majit nu varit så
nådig och meddelt skrifteligen sit svar til Hr Landtm., då han
med R. o. Arns Deputerade voro uppe hos H. K. Majit och
aflade deras underdånige hälsning;
Hvilket blef upläst så lydande i
Det är nu åttonde gången som jag har den fägnaden at
se Riksens Ständer, mine trogne undersåtare på allmän Riksdag
församlade. Deras kiärlek för min person, deras ömhet och
nit om min och fäderneslandets så nära förknippade välgång
äro de kiällor, hvarutur Riksens Ständers trogna råd til
understöd vid regements-bördan och deras villighet at uprätthålla
det allmänna bästa härflutit, och hvaraf de under min
regeringstid så många prof visat. Mina år och dagar hinna
snart til det högsta målet, det är den nådiga Guden bäst bekant
om jag mera öfverlefver någon mina trogne undersåtares
Tal till Riksens Ständer.
21
allmänna sammankomst. För min enskylta del har jag ingenting
af Riksens Ständer at begiära mera, än fortfarande i deras
vanliga kiärlek, trogna nit och undersåteliga tilförsikt; men
hvad jag af Riksens Ständer til enda och kan hända sidsta
kiärlekspant erfordrar, är at de samt och synnerligen beflita
sig om et vänligit, broderligit och upriktigt inbördes förtroende,
samt enighet och samdräktighet i alla deras giöromål.
Detta äro Riksens Ständer skyldige Gud, mig och fäderneslandet.
Jag förväntar af dem, såsom det endaste mig uti timmelig
måtto om hiertat är, at de med enige hiertan och en berömmelig
nit understödia och hielpa mig at kunna uti min här närvarande
värdige efterträdares händer lemna et rike, där innevånarnes
enighet i rådslagen gior besluten fasta och oryggeliga
och där mannamod med samnad hand under Guds nådiga
välsignelse gior utförandet lätt och lyckeligt.
Riksens Ständer lära sielfva finna, at intet annat medel
än enighet och godt inbördes förstånd kan uphielpa riket eller
förekomma de olägenheter, som ovänners list eller våld kan
åstadkomma. Riksens Ständer lära vara öfvertygade om angelägenheten,
och mig skal det vara en känbar fägnad om min
och H. K. Höghets uppriktiga och förtroliga enighet föranlåter
Riksens Ständer til efterföljd.
Närvarande tiders och sakers belägenhet är öm och granlaga.
Dageliga förfarenheten vittnar, at förut fattade meningar
äro opålitelige och all öfverilning i rådslående skadelig. Jag
förmanar derföre ännu til enighet och saktmodighet samt de
förekommande målens noga bepröfvande. Men det skulle gräma
mig in i grafven, om detta mit trogna råd och hulda förmaning,
såsom mit yttersta testamente til Riksens Ständer, härflytande
af et ömt faderligit hierta för allas välgång i gemen och hvars
och ens i synnerhet, skulle icke, eller för sent efterföljas och i
värket ställas.
R. o. A. förklarade deras alt för stora fägnad och glädie
samt diupa erkänslan för H. K. Majits vid detta tilfället betygade
ymnoge kärlek för samtelige dess trogne undersåtare, och
önskade, at detta H. K. Majits så väl som Deras K. Högheters
tal måtte, efter erhållit nådigt tilstånd, til allmän hugnad,
af trycket utkomma.
Sedan anmälte Gref. Henning Gyllenborg, det de, som
af R. o. A. blifvit Deputerade at upsättia visse reglor til god
22 (Sept. 27.)
Ordnings-reglor
ordnings bibehållande på Ridderhuset, hafva efter R. o. A:ns
befallning varit tilhopa och efter noga öfverläggning projecterat
et och annat, som de tyckt kunna tiena til ernående af
ändemålet, hvarom de altså författadt et Memorial, som Gref
Gyllenborg nu framgaf, med begiäran, at därest detsamma
intet straxt blefve bifallit utan förorsakade hos R. o. A.
någon disput, det då måtte blifva liggande på bordet tils
vidare.
Berörde Memorial lästes först igenom, och sedan uplästes
hvar punct ånyo;
Och resolverades deröfver, som här nedanföre följer.
Uti ingressen förmäles, at ehuru de Deputerades giöromål
i förstone skulle synas kunna inskränkas innom några få visse
reglor, så hörer dock här til mera, än at Deputerade tiltro
sig nu i sådan hast kunna upgifva alt, hvad som vore nödigt,
och kunde lägga grunden til nyttigare påföljder än i början
afses kunna. Deputerade upgifva förden skul nu allenast några
få reglor, men utbedia sig af R. o. A. det milda omdöme, at
därest något skulle synas för hårdt, sådant endast må til—
skrifvas den öfvertygelse Deputerade hafva, at det länder til
R. o. Arns heder och värdighet, at sakerne i god ordning företagas
och afgiöras, samt at frukten deraf skulle blifva både
enighet och förtroende.
Derpå uprepas följande reglor:
l:sta, at Landtmarskalken altid lemnäs liud när han det
med klubban äskar;
Biföls af R. o. A.
2:dra, at under propositionerne och öfverläggningarne inga
stå i skranket eller gå af och an, utan alle sittia neder på
bänkarne och den allenast står up, som tala vil.
Hr Didron gjorde härvid den påminnelsen, at som intet
alla kunna få rum på deras bänkar, så borde den exception
härvid giöras.
Det sades följa af sig sjelf och biföls alt den andra
regien.
3:die, at intet sorl eller tal hålles bänkmännen emellan
eller deromkring medan Landtmarskalken gior någon proposition
eller något upläses eller ventileras;
Biföls.
å Riddarhuset.
23
4:de, at icke någon talar ifrån annat ställe än sin bänk,
hvarpå Bänkmännen äga hafva inseende;
Biföls.
5:te, at den, som tala vil, stiger up och anmäler sig, men
ej förr talar innan han lof dertil erhållit och liud fådt samt
ordningen til honom kommer, efter som han sig anmält, och
giöre det då för sig utan åberopande at andra äro af samma
tankar;
Biföls af R. o. A.
6:te, at ingen talar vid den af Landtmarskalken proponerade
sakens öfvervägande annat än det, som til saken hörer;
Biföls äfven af R. o. A.
7:de, at ingen oanständighet uti tal eller med alfecter
brukas, ej eller stickande samt anstötelige ord, mindre eder
och svordom;
Detta biföls likaledes af R. o. A.
8:de, at talet ställes til Landtmarskalken och Protocollet,
utan at på något obehageligit sätt röra någon person.
Hr Palmstierna påminte, at tydeligen utsättias måtte,
det ingen med sit tal får adressera sig til någon viss person
eller den, som förut tält, utan at hvar och en, som i sielfva
regeln säijes, ställer sitt tal til Landtmarskalken och Protocollet.
R. o. A. biföllo den uppsatte regeln, tillike med den af
Hr Palmstierna dervid gjorda påminnelsen;
Och kommer i följe deraf meningen sålunda at rättas:
At hvar och en, som talar, ställer sit tal til Landtmarskalken
och Protocollet, och ej addresserar sig til någon viss person,
eller den, som förut tält, mycket mindre på något obehageligit
sätt rörer någon.
Hr Hårleman hemstälte om intet R. o. A. skulle vilja
fastställa, at alla här på Ridderhuset nämnas blott vid deras
namn och inga caracterer brukas, efter vi alla här äro lika
gode, men hända kan, at någon af dilference för en annans
caractere afhålles ifrån at utsäija det han eljest ville.
R. o. A. förenade sig derom, at inga caracterer brukas här
på Ridderhuset, utan at hvar och en i tal och eljest allenast
nämnes vid namn.
9:de, at personlige tilvitelser icke brukas;
Biföls af R. o. A.
24 (Sept. 27.) Ordnings-reglor
10:de, at ingen faller Landtmarskalken eller någon annan
i talet;
Biföls äfven af R. o. A.
ll:te, at inga rykten framdragas eller åberopas, utan den,
som bar något at angifva, gior det hos Landtmarskalken och
de andre Talemännen vid deras sammankomst.
Detta biföls jemväl af R. o. A.
12:te, at handklappning aldeles afskaffas som otienlig vid
så angelägne rådplägningar, äfven ock all vidrighets betygande,
enär slutet uti någon sak utfaller emot des tanka, emedan
hvad afslutit blifvit, är och bör anses för allas mening.
Detta biföls af R. o. A.
Hr Hastfer förbehölt sig, at det likväl ej måtte betagas
någon at efterfråga det, som förut är afgiordt eller at söka
derutinnan ändring.
Härpå svarades, at sådant ej någon kan förvägras.
Hr G. A. Ruthenschiöld sade sig förmoda, at igenom
det, som nu af R. o. A. är faststält uti denne regeln, alle sådane
protestationer, som vid de förre Riksdagarne af en del
blifvit giorde emot hvad pluraliteten beslutit, hädanefter aldeles
måtte uphöra ibland R. o. A.
Hr Landtm, förestälte, at åtskillnad måste giöras emellan
protester och reservationer. De förre äro mindre tienlige
och böra undvikas ibland R. o. A., men hvad de senare angår,
så lärer det ej kunna betagas någon at giöra sin reservation
til Protocollet, om han i något mål är af annan tanka
än pluraliteten beslutit.
Gref H. Gyllenborg föreslog, at då i stället för reservationer
måtte brukas deras meningars införande i Protocollet,
som äro af annan tanka.
Detta gillades af R. o. A.; och fants bäst at det ordet
reservation aldeles bortlägges här på Ridderhuset.
Vid den 13:de articeln, som innehåller, det ingen får
förebringa någon ny sak skrifteligen eller mundteligen, innan
han innehållet deraf Landtmarskalken visat och kundgiort,
påminte
Hr Hårleman, at härigenom likväl ej måtte vara någon
betagit at hos R. o. A. föredraga någon angelägen sak.
Som den, hvilken har någon angelägenhet at föredraga,
äger dertil frihet, allenast han förut gifver Landtmarskalken
sådant tilkiänna;
å Riddarhuset.
25
Så biföls den 13:de regeln.
Hvad de Deputerade i deras Memorial sluteligen hemstält,
angående at det, som emot förenämde reglor brytes,
måtte förvisas til visse Deputerade och efter beskaffenhet
blifva ansedt, antingen med penninge-böter eller utslutande
af Ridderhuset på flere eller färre sessioner, tyktes af åtskilige
vara alt för hårdt.
Men häremot anförde Gref H. Gyllenborg huru litet
alla de reglor, som R. o. A. sins emellan kunde fastställa,
skulle vara giällande, därest R. o. A. icke vil hålla alfvarsam
hand deröfver. Det skulle gå med dem lika som det
eljest i allmänhet skier, at det vore skiöna och härliga förordningar,
men utan all execution. Gref Gyllenborg uprepade
vidare huru det i England i Parlamentet är brukeligit. Och
som inge penninge-böter, utan fast mera hedern biuder R. o.
A. til efterlefnad af det, som dem emellan är öfverenskommit,
så hade de Deputerade föreslagit, at den, som förser sig i de
gröfre målen, skulle efter beskaffenheten på mer eller mindre
tid ifrån Ridderhuset utslutas. Han kunde och i alla de 6
Deputerades namn försäkra, at om R. o. A. intet bifaller detta,
veta de intet gifva något förslag, på hvad sätt R. o. A. kan
få någon ordning på Ridderhuset.
Hr Didron sade, at han så väl som hela Ridderhuset
hade de Deputerade all obligation, som haft den mödan at
utarbeta desse reglor til en god ordnings bibehållande; men
för sin del funne han ganska betänkeligit at samtycka til den
sidsta punkten, hälst det kunde hända, at som alla intet äga
den lyckan at vara lika väl ansedde här på Ridderhuset, och
någon lätteligen torde förgå sig emot en af desse reglor, så
kunde han blifva utsluten ifrån Riddarhuset, hvilket ej bör
skie med en Adelsman, så framt han ej begådt la(s)cheté.
Hr Adlerbeth åberopade sig exempel af de förra Riksdagar,
at ehvad reglor R. o. A. til någon ordnings bibehållande
giordt hafva, desamma ändå aldrig blifvit efterlefvade,
hvilket ock nu skulle skie, om ej R. o. A. bifaller slutet af
de Deputerades memorial.
Men som detta ännu vidare emotsades,
Så upläste Hr Palmstierna 23 § i Riksdagsordningen,
och viste, at hvad som i de Deputerades memorial nämnes om
exclusion ifrån Ridderhuset, intet vore något nytt, utan at
samma åberopade § tydeligen förmår, at därest den ena Riks
-
26 (Sept. 27.) Om ordnings-reglorna. Modées
dagsmannen skulle antasta den andra med oanständiga och
förklenliga ord eller åthäfvor, kan han derföre efter brottets
beskaffenhet straffas med penninge-böter eller säte och stämmas
förlust vid den Riksdagen.
Hr Landtm, lade ännu härtil, at fast alla förseelser
emot desse regler kommo efter projectet at förvisas til visse
Deputerade, så kunna de ändå intet afdöma dem, utan alt
sammans ankommer uppå R. o. A:ns egen decision.
I anseende härtil, med det mera som härvid anfördes,
Biföls slutet af de Deputerades Memorial.
Hr Didron giorde härvid det förbehåld, at en sådan exclusion
ifrån Ridderhuset, som härutinnan omnämnes, må allenast
vara för visse dagar, men aldeles intet gå längre eller
sträcka sig til visse år.
Hr Cederhielm tykte, at R. o. A. borde determinera
hvilka brott, som komma at anses med penninge-böter eller
uteslutande af Riddarhuset på visse sessioner.
Men R. o. A. funno bäst at låta detta ankomma på de
Deputerades bepröfvande.
Och faststältes jemväl af R. o. A. i anledning af
Hr Ehrencreutzes giorde föreställning:
At de samma Deputerade, som projecterat desse reglor,
komma äfven at examinera brotten.
Hr Börje Phil. Scheckta påminte, at desse reglor
måtte til allmän efterrättelse tvänne gånger i veckan blifva
upläste;
Men i det stället projecterades af Hr Landtm., at de
måtte anslås nedre vid dörren och jemväl en afskrift deraf blifva
liggande på bordet hos Landtmarskalken;
Hvilket biföls af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte det en utskickad ifrån Bondeståndet
begiär å Ståndets vägnar at få veta hvad R. o. A. resolverat
angående H. K. Maj:ts i dag upläste nådige tal och
föreställning. Hr Landtm, hemstälte fördenskul, om icke honom
får lemnäs det svar, at R. o. A. updragit Hr Landtm,
at hos H. K. Maj:t aflägga derföre en underdånig tacksägelse
med lika underdånig begiäran, at det måtte få tryckas.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Therpå anmälte Hr Landtm., det Assessoren uti K. Abo
Hofrätt Reinholdt Gustaf Modée ingifvit et des värk, hvarutinnan
han giordt et utdrag af alla K. Förordningar, Placater
Utdrag utur Publique Handlingar. Om Bänkmans-val. 27
och Resolutioner, som han til Riksens Högh Ständer dedicerat;
och som detsamma vore ganska vackert och nyttigt för det
allmänna, samt med mycken flit och möda utarbetat och ej
utan stor kostnad uplagt, så sade Hr Landtm., at han derföre
värkeligen förtiänar på något sätt at blifva hugnad.
Atskillige af R. o. A. talte med mycket beröm om detta Hr
Assessoren Modées arbete och den belöning han giordt sig värdig af.
Men så upskiöts dock härmed tils vidare och til dess
Secrete Utskottet kommer at sittia.
Hr Landtm, berättade vidare, at K. Maj:ts nådige Allmänna
Proposition nu väl borde efter ordningen upläsas, men
som det lider så långt på tiden, hemstälte Hr Landtm, om
R. o. A. nu behagar skrida til Bänkmansvalet;
Hvartil som R. o. A. svarade Ja;
Så lät Hr Landtm, upläsa uhr sidsta Riksdagsprotocoll
sid. 21, huru Bänkmans-valet då skiedde och frågade om R.
o. A. bifaller, at Bänkmännen nu skola väljas på samma sätt;
Hvartil likaledes af R. o. A. svarades med Ja.
Allenast påminte Frih. H. Wrede, at som så många
äro på hvar bänk, at de intet få rum at sittia eller kunna
hålla någon ordning, det måtte fördenskul hvar bänk träda
inom skranket och votera på Bänkmännen.
Men som Hr Landtm, förestälte, at härigenom mera
trängsel och oordning kunde yppas;
Lät Frih. Wrede härmed bero.
Hr Sam. Stierncrona begiärte blifva underrättad om
någon får votera på den, som är frånvarande, och huru med
låttningen skal förhållas ifall en sådan blir Bänkman.
Det svarades, at efter förra vanligheten en af de Deputerade,
som sittia vid bordet, då lotta för den frånvarande.
Sedan skiedde voteringen på bänkarne, på thet sättet, at
hvar bänk i tysthet för sig med slutne sedlar voterade på 3
och lefvererades sedlarne til then första Bänkmannen samt
öfversågos af honom jemte tvänne andre af bänken.
När uppå Hr Landtmrns giorde frågan;
Var svarat, at bänkarne med voteringen voro färdige, satte
sig vid Landtmarskalks-bordet at se på lottningen 4 Herrar
Deputerade, nemligen:
Gref De la Gardies fullm. Hr Carl Gust. Löwenhielm.
Frih. Fredr. Sparre för Frih. Wachtmeister.
Hr Falkenberg, Gabriel. Gref Liewen, fullm.
28 (Sept. 27.)
Bänkmans-vai.
Bänkarnes numer upropades i sin ordning, och framträdde
til Landtmarskalks-bordet the 3, som uppå hvarje bänk fått
pluraliteten.
Med låttningen gick sålunda til, at efter bänkarnes antal,
som voro 52, voro på 52 sedlar thet ordet Bänkman och
theremot voro på 104 sedlar skrifvit intet Bänkman. Thesse
sedlar, som voro ihoprullade och hvar och en uti en liten blyring
inträdde, på thet the intet måtte kunna gifva sig ut,
voro lagde i tvänne hattar, varandes i then ena allenast the 52
sedlar med ordet Bänkman, och i then andra 104 stycken med
orden intet Bänkman. Så fort nu the 3, som lotta skulle,
ifrån hvar bänk efter upropet framträdde, togo the Deputerade
en sedel uhr then ena och tvänne uhr then andra hatten, hvilka
3 sedlar sedan lades i en annan hatt och af RidderhusFiscalen
Cedercrona omskakades samt holts så högt up, at
ingen af the lottande kunde se ther in. The lottande uttogo
sielfve sedlarne, och blef then, som fick sedeln med ordet Bänkman
uppå, för Bänkman af samma bänk uptecknad,
Enär the 3 lottande innom balustraden inträdde, upropades
bänkens numer och theras namn för R. o. A. med hög
röst; hvilket ock skiedde med theras namn, som efter förrättad
lottning blifvit Bänkmän.
Thenne lottningen slog således ut, at för bänken
N:o 1 blef Gref Adam Horn Bänkman, N:o 2 Gref Claes
Ekeblad.
3.
Frih. Claes Fleming.
4.
Frih. Fredr. Scheding.
5.
Frih. Jöran Fleming.
6.
Frih. Pett. von Psilander.
7.
Frih. Gust. Dav. Ha-
8.
Gref Christ. Ekeblad.
milton.
9.
Frih. Berendt Liewen.
10.
Frih. Jacob Mörner.
11.
Hr Christ. Joli. Kling-
12.
Hr Georg Christ. Gan-
sporr.
schou.
13.
Hr Carl Rappe.
14.
Hr Pehr Ståhlhammar.
15.
Hr Rutger Makeler.
16.
Hr Joli. Fredr. Kaulbars.
17.
Hr Gust. Ruuth.
18.
Hr Georg Didr. von Essen.
19.
Hr Georg Silfverström.
20.
Hr Joli. Ehrenhielm.
21.
Frih. Sam. Ehrencrona.
22.
Hr Carl Sinclaire.
23.
Hr Sim. Jacob Wenner-
24.
Frih. Hind. Jac. Wrede.
stedt.
25.
Hr Carl Mich. von Stro-
26.
Hr Anders Lostierna.
kirch.
Bänkmans-val. Elektors-val.
29
27.
Hr Carl Hiårne.
28.
Hr Carl Broman.
29.
Hr Carl Axel Ridderboll.
30.
Hr Gustaf Mannerheim.
31.
Hr Sam. Gust. Stierneld.
32.
Hr Pehr Calling.
33.
Hr Carl Axel Lillie-
34.
Hr Leonh. Klinckow-
creutz.
ström.
35.
Hr Lorentz Christ. Stobée.
36.
Hr Carl von Rieben.
37.
Hr Bengt Ulfhielm.
38.
Hr Gabriel von Seth.
39.
Hr Lars Leijell.
40.
Hr Peter Walrawe.
41.
Hr Bengt Rudenschöld.
42.
Hr Fredr. Flack.
43.
Hr Gust. Adolph Hiårne.
44.
Hr Olof Reinh. Glansen-
stierna.
45.
Hr Carl Lenard Ehren-
46.
Hr Nils Sandelhielm.
falk.
47.
Hr Gudmund Adlerbeth.
48.
Frih. Jac. Phil. von
Schwerin.
49.
Hr Lewin von Blixen.
50.
Hr Caspar Gyllenbåt.
51.
Hr Gillis Edenhielm.
52.
Hr Jac. Albr. Bantings-
hausen.
Efter förrättad lottning trädde alla the, som blifvit Bänkmän,
innom skranket och blefvo efter then ofvan anförde förteckningen
upropade.
Hr Landtm, hemstälte om icke Bänkmännen nu få träda
af at välja 24 Electorer, lika som vid förra Riksdagar skiedt;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Sedermera frågade Hr Landtm. R. o. A. om icke the
skulle behaga at klåckan 4 eftermiddagen åter samlas här på
Ridderhus-salen, emedan det lärer gå långt ut innan Herrar
Bänkmännen kunna med valet af Electorerne vara färdige och
med listan upkoinma.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde;
Och skildes förthenskul åt.
Eftermiddagen.
Samlades åter R. o. A. kl. 4.
Och sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit
sina säten
Kommo Bänkmännen up med listan på Electorerne, hvilken
Gref Adam Horn aflefvererade, och när alla Bänkmännen
trädt innom skranket, uplästes samma lista, som finnes ibland
allegaterne til tiletta Protocoll.
30 (Sept. 27.) Elektorernes ed. Prins Gustaf.
The, som blifvit valde til Electorer, upropades och på vanligit
sätt aliade eden, men Gref Hessensteins fullmäktig Hr
Erland Broman, som icke var tilstädes, aflade eden neder hos
Electorerne.
Hr Landtm, frågade om Electorerne nu få gå neder at
förrätta valet til Utskotts-ledamöter; hvarvid, som tlie hafva
sig giöromålen bekante, så lära the välja ämnen ther efter.
Härtil svarade R. o. A. med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 30 September 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen, berättade Hr Landtm., at han efter R. o. Arns
begiäran i förleden lördags varit uppe hos H. K. Maj:t och
Deras K. Högheter och anhållit om nådigt tilstånd at få
trycka de svar, som vid Ständernes hälsning nådigst gofvos,
hvilket så af H. Maj:t som Deras Högheter jemte nådigst
hälsning samtyktes.
Vid samma tilfälle, sade Hr Landtm, vidare, inbars af
händelse Prints Gustaf och lemnades på mina armar. Jag
tror han redan viste det jag vid detta tilfälle hade den lyc
kan
och äran at representera R. o. A., ty han viste sig så
glad och nögd, liksom han redan kiände, at i R. o. A:ns
hiertan, skiöte och armar vöre hans säkraste, fastaste och
nöijsammaste varelse. Domen sielf, gunstige Herrar, hvad
glädie i mit hierta kiändes, då jag hade i mine armar välsignelsen
af alles vår önskan och längtan, vår älskelige Prince
Gustaf, som stadgar vårt hopp, befäster thronen och försäkrar
våra efterkommandes tilkommande lycksalighet. Jag är ock
förvissad, at jag gior samtelige R. o. A. nöije, när jag vid
detta tilfälle berättar, at R. o. A. tillika med de öfrige Riksens
Ständer haft den nåden at vara kallade til fadder vid
vår älskelige Prince Gustafs dop.
Häraf håfven I, gunstige Herrar lägenhet, som I samtelige
längtat efter, at genom utfästande af vanlig faddergåfva
tilkiänna gifva och lemna teckn af er innerliga fägnad och
glädie. Jag fruktar nu endast, at om hvar och en af Eder,
Faddergåfva till Prins Gustaf. Om trohets-ed till Arfprinsen. 31
gunstige Herrar, skulle nu med vanlig nitisk täflan vid sådane
tilfällen få uttyda hvad kiärlek och fägnad i des hierta hyses,
så hinte ej tiden eller våra giöraor til; ty tillåten mig at
jag nu endast får giöra qusestio an och inhämta Edert svar.
Som R. o. A. förklarade härtil allmänt bifall;
Så giorde Hr Landtm, derpå frågan om R. o. A. behagar
utfästa fadder-gåfva eller så kallat vaggeband åt vår unge
Prince Gustaf;
Hvartil af R. o. A. likaledes svarades med allmänt Ja;
Och fants godt at igenom tvänne Deputerade gifva de
andre Stånden vänlig del af denne R. o. A:ns Resolution.
Gref Brahe och Frih. Otto Fleming anmodades at härmed
gå til de andre Stånden.
Hr Hammarberg påminte, at som R. o. A. nu afgiordt
qusestio an, det måtte Hr Landtm, med Talemännen öfverlägga
om qusestio quo modo och efterse hvad som vid slike
tilfällen förr varit vanligit.
Detta biföls af R. o. A.
Och lingö de tvänne Deputerade äfven i commission at
med samma gifva de andre Talemännen härom avertissement.
Sedan berättade Hr Landtm, at han, i anledning af
det, som förut hos R. o. A. är resolverat, angående at uti
Landtmarskalks- och Talemans-eden något måtte införas om
tro- och huldnings-eden til H. K. Höghet, hade derom öfverlagt
med de andre Ståndens Talemän, men at de begiärt, at
detta ej måtte dem allena påläggas, utan visse Deputerade
dertil utnämnas. I synnerhet hade Borgmästaren Aulcecill
sagt, det han som Ståndets Taleman ej behöfver arbeta; således
hemstälte Hr Landtm, om icke et Extractum Protocolli
kunde afgå härom til de andre Stånden;
Hvilket biföls af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte, det anslaget för de sökande vid
Urskillnings-Deputation nu vore återkommit ifrån de andre
Stånden; hvarvid Prästeståndet påmint, at Förordningarne af
den 6 October och 22 November 1738 äfven måtte åberopas;
Borgareståndet åter hade tykt, at termin för anförde orsaker
skull kunde prolongeras til den 25 Octobris.
R. o. A. biföllo Prästeståndets påminnelse, på det at expedition
måtte kunna skie, men til någon prolongation af terminen
ville R. o. A. intet samtycka, aldenstund den omständigheten
då åter skulle på nytt föredragas hos de andre tvänne
32 (Sept. 30.) Instruktion för Sekreta Utskottet.
Stånden, hvilket torde gå så långt ut på tiden, at termin, som
Borgareståndet utsatt, vore inne och detta således onödigt.
Derpå företogs den vid sidsta Riksdag författade Instruction
för Secrete Utskottet och lästes först aldeles genom och
sedan puncte-vis, då öfver hvar punct resolverades som följer:
Ingressen biföls af R. o. A.
Vid l:sta § påminte
Hr Adlerbeth, at som häruti ej nämnes huru förhållas
skal, därest några nya alliancer skulle komma at slutas eller
de förra at prolongeras, det fördenskul måtte tilläggas, at
Secrete Utskottet i sådane händelser först bör inhämta Plenorum
samtycke och bifall, på sätt, som vid 1727 års Riksdag
skiedde, då Hannoverske accessionen slöts.
Som detta emotsades, begiärte
Frih. During, at i de förre Protocollerna efterses måtte,
om icke, när accessions-värket slöts år 1727, det då först refererades
til plena.
Hr Löwenhielm berättade, at det väl blifvit refererat
til plena, men ej förr än det var afslutit, då det siinplement
ad notitiam efteråt anmältes.
Frih. During: Jag påminner mig rätt väl, at om den
saken var många debatter här på Ridderhuset, och at medan
vi som mäst disputerade härom, gingo de andre trenne Stånden
up til H. Maj:t och sade, at alliancen var sluten.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Jag är aldeles
der emot, at alliancer och sådane ärender, som röra främmande
makter, någonsin skola dragas til plena eller där på
ringaste sätt komma under ventilation. Yi hafva sedt vid
förra Riksdagar hvad et och annat sådant steg hos oss giordt;
vi ha fådt derigenom alt för många Ministrar, som raisonnerat
efter sit tycke om de aldra angelägnaste riksens värf på sådane
ställen, som de det icke bordt; och jag tor säija rent ut,
at detta til en stor del varit skulden til vår olycka. Gunstige
Herrar! Jag håller tvert om före, at alliancer med främmande
makter hvarken hörer plena eller Secrete Utskottet til,
utan regeringen, och böra ej annorlunda eller oftare komma
under Secrete Utskottets afgiörande, än då H. Maj:t och Rådet
infordrar Secrete Utskottets underdånige råd. Huru skulle
väl Ständer kunna taga messurer i utrikes saker, som ändra
sig hvar dag; hvilken makt skulle väl på det sättet vilja ingå
uti underhandling med oss, när tystheten ej bättre kunde be
-
Instruktion för Sekreta Utskottet.
33
varas. Nej, gunstige Herrar, jag har varit vid så många främmande
hof och sedt, at sådant ej låter sig giöra, utan at rikets
hemligheter bör blifva innom få personer; vi skulle eljest vid
hvart steg, som af oss giordes, få höra huru expresser blefvo
afsände och at alla våra anläggningar gingo til intet. Således,
gunstige Herrar, vil jag också i detta mål binda Secrete Utskottet
händerne, men dock på det sättet, at Secrete Utskottet
intet får binda Konungen och Rådet händerne, utan efter våre
fundamentale lagar och vårt regeringssätt lemnar regeringen uti
full drift och sin tilbörliga myndighet.
Frih. Diiring: Jag är aldeles enig dermed, at regeringen
bör lemnäs uti sin fulla drift och tilbörliga myndighet. Jag
vet ock, at alliancer och dylika ärenders afgiörande, som angå
främmande makter, höra til regeringen, när Ständerne ej äro
tilhopa; men jag vet derjemte, at när Riksdagar äro och Secrete
Utskottet i sådane mål afgifver des underdånige råd til
H. K. Maj:t, blifva de samma af H. Maj:t i nåder fölgde.
Hvad detta åter angår, som säges, at de omtalte målen fordra
tysthet och fördenskull icke kunna eller böra föredragas Riksens
Ständer, så är at märka, det offensiva alliancer altid böra
hållas hemlige, men det behöfves ej vid en defensive alliance;
och i följe deraf drager jag til Secrete Utskottets samtelige
Herrar ledamöter det goda förtroende, at därest någon sådan
alliance skulle förekomma, de då lära inhämta plenorum vilja
och samtycke, som de ock i alla andra mål, hvilka angå
främmande makter, lära söka taga sådane steg, hvarigenom
riket nu och i framtiden ej må blifva invecklat uti några vidlöftigheter.
Gref H. Gyllenborg: Det är utan all tvifvel, at Secrete
Utskottets underdånige råd blifva af H. K. Maj:t i nåder
fölgde; det böra de ock giöra; men min principe är, at alliancer
och sådane saker, som angå främmande makter, höra til regeringen,
och således äga de nu giorde påminnelser ej något rum
vid Secrete Utskottets instruction.
Hr Adlerbeth: Jag nekar intet, at alliancer och flere
sådane ärender, som fordra tysthet, höra til Secrete Utskottets
utarbetande och beredande, men derföre kan det intet betagas
Riksens Ständers plena, när de så godt finna, at förbehålla sig,
det ingen alliance må afslutas utom deras vettskap och samtycke,
— en rättighet, som dem ostridigt tilkommer efter 7:de §
i Regeringsformen, hvarest orden i slutet af samma § sålunda
Adeltu Protokoll (XV) 1746—1747. I. 3
34 (Sept. 30.) Instruktion för Sekreta Utskottet.
lyda: »men under varande Riksdag företages och slutes inga
sådane ärender, nemligen afhandlingar om fred, stillestånd eller
förbund med mera, utan Riksens Ständers vettskap och bejakande.
» Secrete Utskottets giöromål blifver också för den
orsaken skull altid i hvarje Riksdags-Beslut af Riksens Ständer
sielfve confirmerat; hvaraf nogsamt skiönjas kan, at Secrete
Utskottet vid sådane angelägne ärenders afgiörande bör, som
förut sagt är, inhämta plenorum samtycke och bifall.
Då härom vidare begyntes at discoureras, förestältes, at
de påminnelser, som nu blifvit giorde, rätteligen höra til den
7 §, hvilken egenteligen handlar om de slutne alliancer med
utrikes makter.
Upskiöts altså härmed til dess den 7 § kommer;
Och continuerades nu med den 2:dra §, hvarutinnan
Gref H. Gyllenborg tykte, at en sådan mening kunde
införas: »och äge ej Secrete Utskottet makt at på något sätt
blanda sig uti eller hindra de vanlige rättegångs- och executions-saker.
»
Detta biföls af R. o. A.
3:die §. Vid tilfälle af det, som uti denne § nämnes,
om at ingen förhögning eller förminskning i lönings- och pensions-staten
får giöras, innan sådant hos Riksens Ständers plena
blifvit anmält, berättade
Frih. During hurusom, oaktadt at detta jemväl varit infördt
uti den instruction, hvilken förra Secrete Utskottet hade,
är likväl vid slutet af sidsta Riksdag, sedan han var bortskickad
och frånvarande, lönen för honom så väl som General
Wrangel blefven indragen, hvilket han tillika med Hr Generalen
Wrangel, som nu äfven var tilstädes, begiärte måtte rättas,
och dem deras löner återställas efter 1696 års stat.
Hr Landtm, sade det han nu så långt efteråt ej kunde
erindra sig huru härmed tilgådt, dock trodde han, at hvad
som i detta mål skiedt, ej vore giordt af Secrete Utskottet,
utan af Riksens Ständers plena; och som detta eljest icke
hörer til Secrete Utskottets instruction, så kunde et å part
memorial härom inläggas.
R. o. A. biföllo altså den 3:die §, allenast at den meningen,
hvarest talas om indragning af sådane gratificationer, som
kunna giöras emot Secrete Utskottets instruction, går ut, efter
detta synes vara för hårdt emot Secrete Utskottet och äger
här så mycket mindre rum, som Secrete Utskottet intet får
Instruktion för Sekreta Utskottet.
35
befatta sig med penninge-saker, utan alt sådant måste gå
igenom plena.
4:de § biföls.
5:te § angående Banco-värket.
Frih. During uprepade huru som det vore allmänt bekant,
at man för de af banquen nu utgifne större oell mindre sedlar
hvarken kan få plåtar eller skiljemynt, hvarigenom alla rikets
invånare finna sig mycket besvärade och hafva största svårighet
at komma ifrån hvarandra uti köp och salu. Fördenskull vore
angelägit, at Secrete Utskottet får in commissis på det nogaste
efterfråga hvad som orsakerne härtil månde vara, samt derjemte
anbefallas at draga nödig och skyndesam försorg, at
detta blir hulpit och banquen åter igen öpnad, så at landet i
gemen och hvar och en i synnerhet kan blifva försedd med
plåtar och tilräckeligit skiljemynt.
Hr Löwenhielm: Jag har den ähran at å R. o. A:ns
vägnar vara en fullmäktig med i banquen; men jag är derföre
intet emot om R. o. A. behagar fastställa, at Secrete Utskottet
på det nogaste skall efterse hvad sedan sidsta Riksdag
i banquen passerat; jag gior mig då det hopp, at Riksens
Högh Ständers Secrete Utskott skal finna, det disposition så
blifvit förd, som sig bordt, och vara dermed nögdt. Hvad jag
nu utbeder mig, gunstige Herrar, är at ingen måtte låta de
om banquen utspridde elaka rykten vinna hos sig något rum,
eller tro det, at banquen ej är i stånd at betala penningar för
sine sedlar, om ej K. Maj:ts Förordning låge derutinnan i
vägen; men som H. K. Maj:t, i anseende til de förekomne
omständigheter, har til rikets uphielpande och förekommande
af plåtmyntets utförssel, tagit denna författning, så är intet
banquens febi, at des sedlar ej blefvo inlöste, utan Förordningen,
hvarigenom sådant är hindrat; hvilket alt, med det
mera, sorn härtil hörer, af Secrete Utskottet med al ömhet
lärer undersökas.
Hr Ruthenschiöld sade, at man noga borde examinera
hvadan de rykten härrördt, som förorsakat banquens misscredit,
och trodde han, at om man söker det i den sidsta utkomne
Förordningen, torde man til en del finna orsaken dertil.
Hr Borg berättade hvad tidningar han sedt ifrån Lubeck,
at sådan myckenhet plåtar blifvit utskieppade, at därstädes
120,000 plåtar på en gång blifvit förauctionerade.
•36 (Sept. 30.) Instruktion för Sekreta Utskottet.
Frih. During förklarade, det han igenom den giorde påminnelsen
intet velat betyga något misstroende emot dem, som
suttit i banquen och fördt dispositionen; men som det med alt
skiäl räknas för stor svårighet för undersåtarne i et land, hvarest
intet tilräckeligit mynt är at tilgå, så hade han ansedt
såsom högst nödigt, at Secrete Utskottet nu måtte efterfråga
-orsakerne härtil och derjemte söka skaffa härå tidig och skyndesam
bot, så at den allmänna rörelsen åter måtte snart komma
i gång.
Hr Löwenhielm svarade, at det just vore Ständers giöromål
at skaffa en fulkomlig roullence i riket; men härtil fordras
många angelägna författningar både med handelen, manufactnrerne
och andra inrättningar. I öfrigit önskade Hr Löwenhielm,
at honom vore lofgifvit at föra then, som hyser något
misstroende til banquen, tit och låta honom se tilståndet, så
vore han förvissad, at thensamma skulle efter en timas conversation
få den idée om värket, at 3 års misstankar skulle uphöra.
Hr Ehrencreutz tyckte, at en sådan mening i Secrete
Utskottets instruction kunde införas, at Secrete Utskottet på
nogaste efterfrågar orsakerne och fogar den anstalt, at vi i
landet snart måtte få skiljemynt.
Frih. During utlät sig det angelägenheten fordrar, at detta
så mycket snarare måtte skie, som man nu har svårt at få
köpa någonting för sedlarne.
Hr Löwenhielm beklagade, at sådant vore en värkan af
■de fördömde rykten, som blifvit utspridde til at sättia banquen
i misscredit.
Hr Carl Gust. Boije holt före, at man ej kunde eller
borde specialicera alla omständigheter, utan vore nog när uti
instruction införes, at Secrete Utskottet har at efterfråga hvad
som varit skulden til banquens misscredit, samt at Secrete
Utskottet så mycket möijeligit är tilser, at landet med skiljemynt
blifver försedt.
Hr Hårleman yttrade sig, at han i anledning af det
som här nu talas, om penninge-nöd i landet, och då den
skylles på banquen, för sin del högeligen skulle önska, at
intet måtte så hållas under hemlighet, som härtil skiedt, utan
Secrete Utskottet få befallning at upgifva handels-balancen
och det mera om rikets tilstånd, som kan allmänt giöras, på
det hvar och en måtte få närmare uplysning der om och det
blifva en allmän glädie, som är allmän grämelse.
Instruktion för Sekreta Utskottet.
37
Som åtskillige af R. o. A. gofvo tilkiänna deras meningar
vara, at man intet på det sättet, som proponerat blifvit, kunde
specialicera, så föreslog
Hr Landtm., at en sådan tilläggning kunde giöras vid
denne §, at Secrete Utskottet har at tilse, det riket så fort
som giörligast skie kan, blir försedt med plåtar och tilräckeligit
skiljemynt.
R. o. A. biföllo detta.
Hr Landtm, anmälte, at tvänne Deputerade ifrån Borgareståndet
varit där ute med berättelse, at Borgareståndet äfven
utfäst faddergåfva til vår unga Prince.
R. o. A. betygade häröfver sin fägnad.
Continuerades med Secrete Utskottets instruction.
6:te § biföls.
Vid 7:de § reassumerades de förra discourserne angående
den quaestion, som vid l:sta § blef ventilerad, huruvida Secrete
Utskottet vid någon til slutande alliance bör inhämta plenorum
vettskap och samtycke, och uprepades ånyo åtskilligt af det,
som här förut den saken angående blifvit omförmält.
Hvarefter Gref H. Gyllenborg utlät sig, det han väl så
vida ville conformera sig, at i fall under varande Riksdag
någon alliance skulle komma at slutas, och sådant med rikets
säkerhet kan skie, det då måtte refereras til plena.
Men Hr Silfverschöld holt nödigt at i instruction utsättias
borde, det Secrete Utskottet ej måtte ingå någon alliance,
som kan alterera de förre alliancer, eller rubba den vänskap
nu är med rikets grannar, hvarigenom thet kunde råka i vidlöftighet.
och vi förorsaka våra hemmavarande medbröders missnöije
öfver oss.
Hr Palmstierna viste, at Secrete Utskottet i detta mål
ej något af plenis kan föreskrifvas, emedan hvad alliancer och
flere sådane saker angår, som röra främmande makter, de efter
18 § i Riksdagsordningen endast höra til Secrete Utskottets
afgiörande och kan af dem med full myndighet afslutas. Vore
altså bäst at låta instruction blifva som den är, ty om man
närmare vil utstaka detta, blifver saken intet redigare utan
snarare otydeligare.
Hr Scheckta påminte, at tiden ej måtte genom denne
disput förspillas, utan om någon ändring finnes nödig, den då
måtte skie i generale termer.
38 (Sept. 30.) Instruktion för Sekreta Utskottet.
Hr Ruthenschöld anförde, det han vore fullkomligen
försäkrad derom, at H. K. Majit så väl som Secrete Utskottet
lärer vid de förekommande alliancer taga sådane mått, at vi
blifva trygga och säkre i våra nästen, hvarföre han altså för
sin del aldeles låter bero vid instruction som den nu är.
Hr Falkengren tykte vara för tidigt at ännu tala om
tilkommande alliancer, man borde snarare enligit §:ns lydelse
efterse om de förra tractaterne med främmande makter äro
fullgiorde och tillika efterfråga huru det tilkommer, at engelsmännerne,
som äro våra allierade, taga bort våra handlandes
skiep.
Hr Palmstierna uprepade ännu en gång, det Secrete
Utskottets instruction grundar sig på fundamental-lagen och
borde derföre ingen ändring eller tilläggning i § skie, utan
vore alla omsvep onödige.
Gref H. Gyllenborg bad, at R. o. A. ej ville gå längre
in i denna saken, eller här på något sätt utmärka deras sinnelag
emot främmande makter, emedan man derigenom kunde
ådraga riket mycken vidlöftighet.
Hr Hårl eman instämde härmed och lade ännu det dertil,
at om vi intet vilja sättia förtroende til våra medbroder, som
komma i Secrete Utskottet, så vore onödigt at nämna något
Secrete Utskott; men som vi alla hafva et fädernesland, och
ro således alla i en båt, så måste vi ju tro, at alla af oss äro
lika väl sinnade, lika månne och lika ömme om fäderneslandets
välgång och bästa, som måste vara oss högst om hiertat.
Frih. Sten Coijet sade, om vi så förut här skola raisonnera
pro et contra, så decidera vi sakerne och behöfves intet
Secrete Utskott.
Hr Land tm. förestälte huru som de nu giorde påminnelser
och der öfver förde discourser intet höra til den nu upläste
7 §, hvars innehåld endast går derpå ut, at Secrete Utskottet
skall efterse, om de med främmande makter tilförne
slutne freds-tractater och alliancer sedan den tiden blifvit af
dem efterlefvade och fullgiorde.
Som R. o. A. äfven fant, at de nu giorde påminnelser
icke äga rum vid denne, utan fast mera vid den 2:dra §, som
redan är förbigången, så afstadnade härmed;
Och biföls af R. o. A. den 7:de §.
Likaledes biföls den 8:de §:n.
Instruktion och cd för Sekreta Utskottet.
39
Uti den 9:de §, på det stället, hvarest talas om, at Secrete
Utskottet ej får befatta sig med andra ärender än dem, som
nu nämde äro, påminte
Gref H. Gyllenborg, at den ändring giöras måtte, at i
stället för orden: »andra ärender än dem, som nu nämde äro»,
sättes: »andra ärender än dem, som här finnas upräknade och
eljest i 18 § af Riksdagsordningen nämde äro»;
Hvilken ändring af R. o. A. biföls.
Vidare erindrade Hr Silfverschöld, at hvad som i
slutet af denne § förmäles om recommendationer, måtte aldeles
gå ut, efter som det faller af sig sielft, at derest någon meriterad
person skulle vara förbigången, Secrete Utskottet altid
kan utom dess anmäla en sådan til befordran.
R. o. A. lemnade härtil deras samtycke.
Slutet af Instruction biföls.
Enär hela Instruction således var igenomgången, anmälte
Hr Landtm, at af Secrete Utskottets Instruction nu intet
mera återstode, och frågade alt derföre om något vidare dervid
vore at påminna, eller om den 2:dra § äfven får bifall.
Och som inga ytterligare påminnelser giordes;
Frågade Hr Landtm, å nyo om den 2:dra § äfven får
bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Carl Biörnberg giorde det förbeliåld, at vid tilkommande
Riksdagar Secrete Utskottets Instruction altid måtte
approberas innan Electors-listorne upbrytas, då man kunde
förmoda, at ej så många debatter derom blifva.
Sedan justerades eden för Secrete Utskottets ledamöter,
uti hvilken, uppå
Hr Landtm:ns föreställning
och R. o. A:ns godtfinnande, blef näst orden: »Kongl.
Majit», tillagt: »Deras Kongl. Högheters, deras manlige bröstarfvingars
och Sveriges rikes välfärd» etc.,
Hvilken tilläggning infördes på alla de ställen och så ofta
K. Maj:ts höga namn i förberörde ed nämues.
Men Frih. Cronhiort holt före, at i eden ej allenast
borde nämnas om Deras K. Högheters manlige, utan äfven
qvinlige bröstarfvingar, eftersom, därest vår Herre skulle så
skicka, at vi skulle få några Printsessor, de äfven böra vara i
Riksens Ständers hägn och beskydd genom den trohet och
lydno, som vi dem svurit.
40 (Sept. 30.) Deputationer. Sekreta Utskottet.
Häruppå svarades, at förenämde expression om manliga
bröstarfvingar brukas så väl i Regeringsformen som Försäkringen,
och vore derföre bäst at den nu jemväl följes.
Til slut faststältes af R. o. A., at Herrar Electorerne nu
i början komma at välja Riddarhus-Deputation, Urskillningsoch
Expeditions-, Secreta, Cammar-Oeconomie- och Commercie-,
Landt- och Siö—Militiae— samt Bergs- och Reductions- och
Liquidations-Deputationerne;
Hvarefter R. o. A. skildes åt kl. ett.
Den 2 October 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen, berättade Hr Landtm., det Secrete Utskottets ed
och instruction nu vore tilbaka kommen ifrån de andre Stånden,
som bifallit alla R. o. A:ns giorde ändringar och tiiläggningar,
undantagandes hvad som i 3:die § nämnes om, at därest några
gratificationer skulle vara giorde eller hädanefter giöras, sådant
bör för ogilt anses, hvilken mening R. o. A. faststält borde
gå ut, men de andre tvänne Stånden resolverat, at den bör
blifva stående. Hr Landtm, hemstälte fördenskull om icke R.
o. A. skulle behaga utnämna tvänne ledamöter, som kunde träda
tilhopa med tvänne Deputerade ifrån de andre Stånden at justera
Secrete Utskottets ed och instruction efter ingen Expetions-Deputation
är utnämd eller åtminstone ännu icke kommit
at sittia.
Detta biföls af R. o. A.;
Och utnämdes härtil Frih. Axel Johan Kurck och Hr
Ridderstedt.
Derjemte afsändes Cantzlisten Ekestubbe til de andre
tvänne Stånden at avertera dem härom.
Derpå upbröts listan på Secrete Utskottets ledamöter {Bil.
N. 1.) och uplästes så långsamt, at hvar och en, sorn behagade,
kunde de upläste namnen anteckna.
Frih. Hind. Wrede, som äfven var nämd til ledamot i
Secrete Utskottet, sade at han med vördnad erkänner den
grace och det gunstiga förtroende, som Herrar Electorerne emot
honom vist, at de äfven behagat nämna honom til ledamot i
Secrete Utskottet, men som det myckna arbetet, som därstädes
Urskillnings- o. Riddarhus-Dep. K. Majit Proposition. 41
förefaller, fordrar en man, som ständigt kan vara tilstädes, och
hans omständigheter det icke tillåta; så undanbad sig Frih.
Wrede derifrån; men förklarade derjemte, at om Herrar Electorerne
vilja giöra honom den ähran at sättia honom i en
annan Deputation, hvarest han ej så flitigt behöfver vara tilstädes,
vil han intet undandraga sig.
R. o. A. samtykte til Frih. Wredes begiäran, och kommer
i följe häraf en annan ledamot at väljas til Secrete Utskottet
i Frih. Hindr. Wredes ställe.
Frih. Armfelt giorde den erindran, at som Frih. Wrede
är bofast man i Finland och han nu afsagt sig, det måtte
någon annan bofast man ifrån Finland tagas i hans ställe.
Men härom blef ej något vidare tält;
Utan justerades följande Extractum Protocolli til de andre
Stånden, angående de Deputationer, som vid innevarande Riksdag
komma at utnämnas.
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 30 Sept. 1746.
S. D. Funno R. o. A. följande Deputationer vid denne
Riksdag til ärendernes utarbetande vara nödige, nemligen Urskillnings-Deputationen,
Expeditions-Deputationen, Secreta Deputationen,
Cammar-Oeconomie- och Commerce- samt Landtoch
Siö-Militiae-Deputationen, Justitia?1)- och Bergs-samt Reductions-
och Liquidations-Deputationen; kommandes bemälte
Deputationer at bestå af lika stort antal af ledamöter, som
vid förflutne Riksdagar brukeligit varit; hvilket med de öfrige
respective Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Uplästes förteckningen på de af Electorerne valde ledamöter
i Urskillnings-Deputationen.
Vidare uplästes förteckningen på de af Electorerne valde
ledamöter i Riddarhus-Deputationen.
Hr Königstedt, som til ledamot i Urskillnings-Deputation
var utnämd, anmälte det hans omständigheter ej tillåta honom
at kunna vara tilstädes i denna Deputation; hvarföre han bad
at R. o. A. ville honom derifrån befria och at Electorerne
måtte välja någon annan i hans ställe.
Detta beviljades af R. o. A.
Uplästes K. Maj:ts nådige Proposition til samtelige Riksens
Ständer vid innevarande Riksdag, {Bil. JST. 2.) gifven Stockholm
i Rådcammaren den 15 September 1746.
’) Nämndes ej i Protokollet för den 30 Sept
42 (Okt. 2.) Riksr. Lagerbergs död. Deputationer.
Sedan upropades de til Secrete Utskottet valde ledamöter
och aflade på vanligit sätt den af Riksens Ständer nu förut
gillade och faststälte eden, hvilken dem af Riddarhus-Secreteraren
förestafvades.
Som Hr Wulfwenstierna nu var frånvarande, så kommer
han at i Secrete Utskottet aflägga eden.
Hr Landtmarskalken med stafven i hand gick derpå neder
i Secrete Utskottet med samtelige Secrete Utskottets ledamöter;
Hvarefter R. o. A. skildes åt.
Den 8 October 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen, berättade Hr Landtm., at Fru Grefvinnan Lagerberg
anmodat honom at hos Högl. R. o. A. anmäla den stora
sorg, som henne trätfat genom des salige Herres dödeliga
frånfälle.
Samtelige R. o. A. beklagade, at riket genom Hr RiksRådet
Lagerbergs frånfälle måste sakna en så välförtient, uplyst
och för rikets välfärd nitälskande Herres mogna och försiktiga
rådslag, och updrogo R. o. A. Hr Landtmarskalken at
vid condolencens afläggande betyga hvad bedröfvelig del R. o.
A. således tager i Fru Riks-Rådinnans sorg.
Hr Landtm, hemstälte derpå om icke R. o. A., i fall
begrafningen kommer at gå för sig innan plenum hålles, skulle
tillåta at skiutning efter vanligheten får skie, och nödigt manskap
til den ändan sammandragas.
R. o. A. hade härvid ej något at påminna.
Sedan upbröts och uplästes förteckningen på de af Electorerne
valde ledamöter til Expeditions-Deputation.
Vidare uplästes förteckningen på de valde ledamöter til
Secreta Deputation. (Bil. N. 3.)
Sammaledes förteckningen på ledamöterne i Justities-Deputation.
Likaledes förteckningen på ledamöterne i Landt- och SiöMilitice-
samt Cammar-Oeconomie- och Bergs-Deputationerne.
Sidst uplästes en förteckning på dem, som Electorerne
valdt til ledamöter i Secrete Utskottet och i UrskillningsDeputation
i deras ställe, som in pleno afsagt sig derifrån.
Deputationer. Instruktion för Sekreta Deput. 43
Hr von Nolcken, som var utnämd til ledamot i Secrete
Utskottet efter Frih. Hindrich Wrede, aflade sin vördsamma
tacksägelse för et så gunstigt prof man behagat gifva honom
af förtroende, at man valdt honom med til ledamot i Secrete
Utskottet; försäkrandes at han med all flit skal söka svara
■deremot med oaflåtelig nit för fäderneslandets och det allmännas
tienst; men utbad sig allenast, at R. o. A. gunstigast ville
tillåta honom at understundom få skiöta sit ordinarie embete
och syssla uppe i Cantzeliet.
Detta beviljades af R. o. A.
Gref Törn flycht tackade för den ähran Herrar Electorerne
honom giordt, at han blifvit vald til ledamot i JustitiaeDeputation,
men som des omständigheter ej tillåta honom at
så flitigt, som vederbör, kunna vara där tilstädes, så undanbad
han sig derifrån.
Frih. Scheiding begiärte likaledes at blifva för anförde
orsaker skull dispenserad ifrån Riddarhus-Deputation.
Hr Landtm, anmälte jemväl, det Gref Axel Wrede
Sparre och Hr Gyllengranat, som äro nämde til ledamöter i
Landt- och Siö-Militiae-Deputation, anhålla också at derifrån
blifva frikallade.
Gref Dricher, som äfven var nämd til ledamot i berörde
Deputation, giorde detsamma.
I lika måtto anholt Hr Ramsay at blifva ledig ifrån
Cammar-Oeconoraie-Deputation.
Och likaledes afsade sig Gref Strömberg at vara ledamot
i Bergs-Deputation, efter han ej heller finge tid at vara
där tilstädes.
R. o. A. gofvo härtil sit bifall och frikallade förenämde
Herrar efter deras egen begiäran ifrån de Deputationer, hvarutinnan
de til ledamöter blifvit valde, kommandes i följe häraf
Electorerne at til samma Deputationer välja andra ledamöter
i deras ställen.
Frih. Cederhielm beklagade så mycket mer, at desse
Herrar afsagt sig ifrån Deputationerne, som Electorerne, ifall
Tull-Deputation eller någon annan Deputation skulle komma
at förordnas, då isynnerhet lärer hafva svårighet at få andra
grefvar i deras ställen til at presidera, om ej Friherrar dertil
får tagas.
Derpå uplästes Secreta Deputations instruetion. (Bil. N. 4.)
44 (Okt. 8.) Instruktion för Sekreta Deputationen.
Hr Biörnberg påminte at uti 2 § och vid det stället,
hvarest talas om, at Secreta Deputation har at efterse oro
något emot lagen, Regeringsformen och 1723 års Förordning
om subordination och caracterers hämmande är föreluppit, måtte
tilläggas, det Deputation jemväl bör efterse huru vida Riksens
Ständers beslut vid 1734 års Riksdag, angående cessioner och
byten af tienster, är vordet efterfölgt.
Hr Landtm, förestälte, at som här voro många flere förordningar
giorde af Riksens Ständer om tiensters bortgifvande,
både för och efter den af år 1734, hvilke icke i alt komma
öfverens, så vore bäst at låta ankomma på Deputationens bepröfvande,
hvilken i det ena eller andra fallet kan vara lämpeligast.
Gref H. Gyllenborg sade, det han intet stort hade at
påminna vid den upläste instruction; men som framfarne tider
vist, det remarquer ofta blifvit giorde på Herrar Riksens Råd,
hvilka, om han får lof at säija, intet varit af synnerlig vigt;
så vore det endaste han skulle hålla nödigt at tilläggas, at
Deputation måtte lemna sådane remarquer, hvilka ofta giöra
mer villervalla än gagn.
Sedan härom något vidare var tält, frågade
Hr Landtm, om den upläste instruction får bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Men Hr Hastfehr påstod, at den af Hr Biörnberg åberopade
1734 års Förordning om byten af tienster måtte införas.
Frih. Ilindr. Wrede utlät sig, det han varit ledamot i
Secreta Deputation och vet huru där går til och hvad obehagligt
giöromål de hafva. Man borde derföre intet binda dem
händerne, utan lemna dem at förfara efter ed och samvete och
vid sit giöromål följa den regien, som står främst i vårt
Ridderhus: Salus populi suprema lex.
Hr Ehrencreutz viste, at man så mycket mindre kunde
uti instruction införa något om 1734 års Förordning, som det
vore ovist, om icke någon senare Förordning finnes, den der
aldeles upliäfver den af är 1734; utom dess vore ovanligit at
uti en instruction nämna specielt någon viss Förordning, utan
åligger Deputations ledamöter at efterse huru alla Förordningar
i gemen blifvit fölgde och efterlefvade.
Hr Landtm, gjorde derpå åter frågan om Secreta Deputations
instruction bifalles sådan som den är;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Om de lediga Råds-embetena.
45
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 24 personer. Talemannen Olof Håkanson
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet,
öfvergaf et Extractum Protocolli af innevarande dato,
som pä begiäran uplästes, hvaruti förmäles, at sedan Ståndet
vid sidstledne Riksdag, af innerlig längtan til enighetens återställande,
igenom åtskillige thes Extracta Protocolli til the
öfrige Stånden, funnit högst nödigt at bifalla och styrka ther
til, at the Herrar Riksens Råd, som vid 1738 års Riksdag
blefvo licentierade och ännu lefva, måge åter i Rådet intagas
och theras förra embeten tilträda, hvarmedelst staten kunde
lisas igenom theras pensioners indragande, hade väl Ståndet
tänkt, at en sådan theras åstundan skulle igenom the öfrige
Ståndens samtycke kommit til värkställighet; men emedan
sådant icke skiedt, tvifvelsutan af någon Bondeståndet förborgad
orsak, och Riksens Ständers första giöremål altid varit
at besättia the ledige varande Råds-embeten; altså berättar
Ståndet hafva funnit sig föranlåtit at igenom thetta Extractum
Protocolli på thet aldra ömaste sätt, giöra påminnelse om the
öfrige respective Ståndens utlåtelse, med förmodan, at the såsom
älskare af enighet och förtroende lära härutinnan visa et
fulkomligit prof af theras ädelmodighet, rättrådighet och välvilja,
samt til et grund-ämne af then rubbade enighetens återställande
nu genast och utan vidare skadelig och kanskie i
hänseende til vissa inflytelser obotelig tidsutdrägt, låta bemälte
än i lifvet varande Herrar Riksens Råd få theras Riks-Rådsembeten
åter tilträda.
Ytterligare förmäler Ståndet, at thet så upriktigt och välmenande,
som ödmiukt och vördsamt kan försäkra the öfrige
Stånden, at thet land-märkbara rikets välstånd under thesse
med the flere licentierade Herrar Riksens Råds medstyrsel i
regeringen, samt sällsamma och klagansvärda omskifte efter
theras afskiedande, har hos landets menighet upväckt et missnöije,
som på intet bättre sätt kan afstadna än igenom thesse
Herrars egit soulagement och återintagande uti Rådet, hvarigenom
the undfå en viss försäkran om thet af them så högt
■efterlängtade Riksens Ständers förtroende.
Enär föregående Extractum Protocolli var upläst, sade
Talemannen vidare, at detta är Bondeståndets välmente tankar,
som Ståndet med Högh R. o. A. velat communicera, emedan
Bondeståndet anser detta steget, med de licentierade Herrar
46 (Okt. 8.) Sekr. Deputationens ed. Ryska flottan.
Riks-Rådens återinsättiande i deras förra embeten, såsom
första grundvalen til en god och önskelig enighets återställande
i hela riket, hvarpå Bondeståndet altså ej mindre än de andre
högrespektive Stånden velat bearbeta, och gior sig derföre så
mycket mera förhopning, at deras härom giorde föreställning
lärer af Högh R. o. A. tagas i gunstigt öfvervägande, hvarom
Bondeståndet anhåller, och innesluter sig för öfrigit i R. o. A:ns
bevågenhet.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. lära taga saken i öfvervägande,
och bad emedlertid förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta uplästes project til eden för
Secreta Deputation;
Hvilket af R. o. A. biföls.
Hr Hastfehr påminte åter derom, at uti instruction måtte
införas om Förordningen angående byten af tienster, och tykte
at med lika skiäl som 1723 års Förordning nämnes, med samma
rätt kunde också 1734 års Förordning åberopas.
Det sades, at denne saken redan är afgiord, och bör således
ej vidare omtalas.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
4 hujus, hvaruti berättas hurusom H. Majit, uppå then härvarande
ryske Keijserlige Extraordinarie Envoijen von Korffs,
til följe af thes hofs befallning, ingifne Memorial, i nåder för
godt funnit at samtycka ther til, at i fall någon del af the
galerer och cantchebatscher, som Hennes Keijserlige Majit tänker
til Revel låta afgå, skulle i anseende til den sena årstiden och
thervid befarande stormväder, emot förmodan blifva drifven til
svenske kusterne i Finland, eller nödsakad ther til förbättring
och förfriskning inlöpa, then tå med all vilfarighet måtte
emottagas, samt at H. Majit i anledning häraf låtit til vederbörande
Landshöfdingar i Finland utfärda dess nådige befallning
at med all skyndesam hielp och handräckning bemöta
thesse ryska fartyg, ifall någon del deraf skulle nödgas uti en
ellen annan hamn inlöpa; hvilket alt H. Majit Secrete Utskottet
kungiöra låtit. Thetta förmäler Secrete Utskottet sig ej annat
bordt än, likmätigt des instruction, lemna Riksens Ständer
nödig del deraf, på det de måtte sielfva om förenämde dervid
varande omständigheter behörigen underrättade blifva.
Frih. Fab. Wrede erinrade at härom måtte afgå skrifvelse
til vederbörande Landshöfdingar i Finland.
Om Riksrådens återkallande.
47
Hr Landtm, svarade at H. Maijt redan derom i nåder
föranstaltat.
Sedan Hr Landtm, åter bedt R. o. A. intaga sina ställen,
Uplästes Hr Adlerbeths Memorial, hvaruti han föreställer,
at som hvar och en medlem af Högh R. o. A. lärer åstunda
at sämja och enighet blifver handhafd och befordrad så väl
innom Riddarhuset som inbördes Stånden emellan, så lärer
ock en hvar beflita sig om at undanrödja alt hvad som kan
underhålla et skadeligit misstroende och störa en önskad samhällighet
och förtrolighet. Et beqvämt ämne dertil vore nu
för handen, enär R. o. A. behagade sig gunstigast påminna,
at förlidne Riksdag blifvit förehaft om de licentierade Deras
Excellenciers Hrr Riksens Råds insättiande i deras tienster,
men at ärendets företagande vid Riksdagens slut och omständigheternes
dåvarande beskaffenhet hindrade värkställigheten
deraf, änskiönt det vore redan så långt kommit, at Prästeoch
Bondestånden förklarat sit förtroende för dem, med den
ståndaktighet, at desse Stånd ej ville sig begifva til föreslåendet
af de då ledige varande Riks-Råds-embetens besättande,
innan förenämde Deras Excellencier först blefvo uti deras embeten
insatte; och som sådant då ej skiedde, så blef ock
Riks-Råds-valet upskutit och desse vigtige höge embeten obesatte.
Giörandes Hr Adlerbeth, sig derom förvissad, at enighet
så innom som utom Adelsståndet skulle ökas och tiltaga, därest
Högh R. o. A. skulle täckas gifva sit bifall til Rådets förstärkning
först genom desse Herrars insättiande.
Bevekande skiäl dertil skulle bättre och fogeligare kunna
eftertänkas, än på papperet utföras, när man jemförde den
tidseus omständigheter, då Deras Excellencier licentierades, med
de förändringar och händelser, som uti Sveriges statskropp sig
sedermera tildragit, så at numera alt ämne at längre afhålla
dem från deras innehafde embeten synes vara försvunnit, och
at deras återställning nu endast skulle bero på R. o. A:ns
ädelmodiga benägenhet, välvilja, förtroende och samtycke. Den
nytta skulle äfven af denne återställning för den allmänna
kassan förorsakas, at 4000 dal. smts årlig besparing för hvardera
af desse Deras Excellencier blefvo, som de eljest såsom
underhåll niuta efter Riksens Ständers föranstaltande. Nödvändigheten
af Riksens Råds förstärkning vore utom dess så
mycket större, som afgången genom Deras Excellenciers Cederströms,
Adlerfelts, Nordenstråhles, Palmfelts och Eric Wran
-
48 (Okt. 8.) Om RiksrådenB återkallande.
gels afskiedstagande nu bestode uti fern Riks-Råds-embetens
ledighet, hvilkas besättande så mycket mer nödvändige vore,
som en del af Deras Excellentier befunno sig uti en hög och
aftagande ålder samt siukligit tilstånd, och så mycket mer
under tiden betarfvade någon ro och ombyte til deras hälsas
och sinnens vederqveckelse; riksens in- och utrikes vårdande
ärender voro mångfaldige; justitise-sakerna samlades från alla
Hof- och Öfver-rätter hopetals, och måste större delen ligga
oafgiorde; och ehvad beröramelig flit och åhåga til sakernes
afhiälpande af vederbörande användes, så vore tiden dertil
otilräckelig, enär de få Rådspersoner, som äro at tilgå vid
rådplägningarne, uti andra riksens vårdande saker måste största
tiden använda. I betraktande af slike skiäl har Hr Adlerbeth
funnit sig föranlåten til Riksens R. o. A:s godtfinnande underställa,
om icke nu skulle behagas at förklara sit förtroende
för de licentierade Herrar Riksens Råd och låta dem vid Riksdagens
begynnelse tilträda de ledige Råds-embeten, hvilket
skulle förorsaka nöije hos de andre Stånden, hugnad för bemälte
Deras Excellencier och upbygga förtroligheten; anförandes
sluteligen til besinnande, at den, som ärnar giöra godt och gior
det snart, gior dubbelt väl.
Enär detta var upläst sade Hr Börje Philip Scheckta:
Gunstige Herrar! Jag hörer nu hvad påstående Bondeståndet
giort, så väl som Hr Adlerbeths Memorial, hvilket går ut på
et och det samma, nemligen de licentierade Herrar RiksRådens
åter insättiande i Rådet igen. Jag bedyrar inför Gud,
at om någon har böijelse för enighet, så är det jag; jag förklarar
ock derjemte, at jag har all vördnad för Deras Excellencier,
och ville önska, at deras insättande kunde bidraga til
enighet. Men, gunstige Herrar, jag fruktar, at et sådant til
giörande steg intet skulle åstadkomma den nyttan, som man
sig deraf inbillar. Jag fruktar tvert om, at oenigheten skulle
snarare oss emellan mera rotas och kanskie aldrig uphöra.
Vi hafva hördt vid 1738 års Riksdag, at det dåvarande Secrete
Utskottet inkommit til plena och gifvit tilkiänna, at desse
Herrar så upfördt sig i sine rådslag, at Riksens Ständer ej
kunde längre hafva til dem något förtroende. Vi hafva sedermera
hördt, at det blifvit sagt, det dem skiedt våld och at
de lidit orätt; sådane rykten hafva blifvit utspridda kring
hela landet och det har äfven kommit der til, at man velat
återgifva dem det förra förtroendet. Så länge detta alt är
Om Riksrådens återkallande.
49
under tysthet förborgat, och man intet genom öfvertygande
omständigheter vet hvem som har rätt, håller jag före, at vi
aldrig blifva enige. Säkraste grunden at bygga enighet är
altså om vi efterse hvad som på några år hos oss förelupit,
och noga undersöka hvad som varit grundorsakerne dertil; undersöka
orsakerna, hvarföre desse med de flere Herrar Riksens
Råd blefvo licentierade; huru och på hvad sätt vi blefvo indragne
i et olyckeligit krig; hvem sorn varit skulden, at det
så slätt och illa blef utfördt, hvem som varit skulden eller
försummat nyttia den lägenhet at få en någorlunda hederlig
eller åtminstone drägelig fred. Gunstige Herrar, vi hafva sedt,
at upror och tvedräkt blifvit stiftad i riket; vi hafva sedt, at
en rebelsk hop kommit hit antågandes til Konungens egit
residence, där Riksens Ständer voro församlade at rådslå om
riksens angelägne värf och ärender; vi hafva sedt, at ordres,
som af Konung och Ständer vid det tilfället blefvo utgifne,
äro försummade och eftersatte och at oaktadt alla de anstalter,
sorn til den rebelske hopens behörige bemötande kunnat tagas,
de likväl kommit ända in i staden. Månne icke alt sådant,
gunstige Herrar, förtiänar at efterfrågas, och vi böra blifva
fullkomligen underrättade derom. Jag förklarar ännu en gång,
at jag är så benägen til enighet som någon annan, och vil
gierna för min del bidraga dertil så mycket hos mig står;
men inuan alt detta föregådt, samtycker jag aldrig til de
licentierade Herrar Riks-Rådens återinsättiande, ty jag bygger
intet enighet på sådan grund, eller med någon, som jag icke
kiänner och är fullkomligen öfyertygad om des rena och upriktiga
välmening för fäderneslandet. Jag lägger ockå det
dertil, at om andra steg tagas i denna saken, få vi i stället
för enighet långt större oenighet, som på slutet tor utbrista i
farligare påföljder, än vi nu kanskie oss föreställa. Ja det
kunde gå så långt, at til befarandes vore, det denna kunde
blifva vår sidsta Riksdag.
Frih. Cronhiort: Jag finner, at den planen, som Hr
Scheckta anfördt, är aldeles riktig; men, gunstige Herrar, låtom
oss besinna rikets närvarande tilstånd, och at det samma intet
tillåter oss nu uprifva de gamla sår, mycket mindre gifva
anledning til några nya. Jag är intet emot alt hvad kan bidraga
til enighet, men låtom oss först tänka på at hielpa
riket och sättia oss i stånd mot alla äfventyrliglieter, så tora
Adelm Protokoll {XV) 1746—1747. 1. 4
50 (Okt. 8.) Om Riksrådens återkallande.
vi bättre finna på medel och utvägar at komma til ändamålet.
Frih. Cronhiort berättade vidare, det han härom upsat
sine tankar skrifteligen, dem han nu upläste med begiärau at
de i Protokollet måtte intagas, af följande innehåll: När jag
betraktar vår tids belägenhet, hvarest uppenbara värkeligheter
intyga ej allenast tänkesätten skiljaktige, utan påfölgden sielfrådande,
stadnar jag i förundran, hvart ut det vil lända. De
förre, nemligen tänkesättens skiljaktighet, äro prof af vår
svaghet, som ej tål andra än med våra böijelser öfverensstämmande
påföljders verkställighet; det senare, nemligen öfvervigten
eller sielfrådandet, är det medfödda högmodets alster,
som vattnar skiljaktighetens säd och befordrar des växt alt
efter de sinnens art och fruktbärande kraft, som i egna tycken
och smak sig kitzla, hvilka bägge sinnens egenskaper leda til
undergång, när de lemnäs tygelfritt lopp. Närvarande tids
erlefde åtanka af den förflutne, lemnar oss likväl et ämne at
skiärpa våre tänkesätt och nyttia dem til fäderneslandets samt
vår gemensamma styrka och försvar. I de med tiden framskridne
händelser kunna vi ock finna frukten af vårt arbete,
och som det ej varit enhälligt, har påföljden af den enda och
allena rådande ej fått styrd blifvit, utan egna måtts och anstalters
grund lemnat oss rön af vårt intet och bearbetade
hielpesaknad i nödene. Derföre, skal vårt började Riksdagsarbete
vinna en gemensam glädefull utgång och ej efterlemna
et enda oenighetsfrö, så böra vi indraga förtröstan ifrån bilder
och afgudar, jag menar at handlöst lemna vår välfärds beskydd
uppå främmande makters hielp och understöd, utan at lemna
dem teckn af et innom oss sjelfva upeldadt försvarssätt, samt
med hvarannan samlas i den enda puncten at försvara vår
Öfverhet, frihet, lif och välfärd. När således denna samling
är för nyttigast, nödigast och oumgängligast befunnen, måste
alla utur samma punct utgående krafter lända til en gemensam
vinning samt främmande makters biträde emot den allmänna
säkerhetens förstöring. At därstädes kunna församlas utan
misstanka af hemliga afsikters insmygande och igenomträngande,
fordrar en hvars medförande prof at nedlägga utom
densamma åtankan af alla framfarne misshagelige händelser,
och öfverlemna dem Allmaktens nåde-beslut, samt med samlad
hand, sinne och hiertelag öfvertyga de öfriga delar af verlden,
at de gamla Göthars blod i våra ådror röres när nöden tvingar
Om Riksrådens återkallande.
51
oss utur våra koijor och nästen, men tystlåtne och fredälskande
så länge anläggningar ej rörer den allmänna roens grundpelare.
När således en början af sinnens förnyelse intygar
våra krafters tilväxt emot främmande försök, samt beredas til
et inbördes broderligit förtroende, så kan ingen medlem i riket
frukta för någon våldsamhet, och ingen lidande lemnäs utan
ersättnings tilskyndande. Men deremot förtänke ingen om
hvarjehanda tvistigheters upräknande lemnar minnesmärke af
sielfrådighet och vinner uteslutande af broderlig samhällighet.
Får jag Iof, gunstige Herrar, som en i löntagande utesluten,
men til min Öfverhets och fäderneslands tienst frivillig och
sielfskrifven krigsman, giöra mig det hopp, at alla framfarne
händelsers uprepande ej få försvaga de mått och steg, som
min dyra pålagde ed mig tilbinder at taga såsom ledamot i
Secrete Utskottet, så skier mit svaga men trogna arbete med
glädie, och Allmakten öfverlemnas utgången. Men tillåtes gamla
sårs uprifvande, kan det ej utan ny smärta aflöpa, samt förorsaka
en långsam bot, hvaremot mig ingen läkedom kunnig
är, och gior mig onyttig i det arbete, som jag en medlem är,
samt förorsaka mig at begiära frikallelse ifrån den dyra syssla
mig är anbefald, men deremot, finner jag alt sådant å sido
satt til dess säkerheten utom oss, förtroendet inom oss samt
rättrådigheten öfver oss får meddela de frukter, sora hvar och
ens lidne oförrätt bör belönas med, så skier vårt arbete med
glädie, med eftertryck, med upmärksamhet för alla med vårt
interesse öfverensstämmande makter, at söka vår vänskap och
kunna med oss ingå pålitelige förbindelser, samt den nu styckevis
qvarblefne grundvalen af vår frihet til fullo utbättras
medelst handhafvande af de beslutne mått mot utrikes försök
samt lagars innehålds efterlefvande til villoandars dämpande
och trognas beskydd.
Enär Frih. Cronhiort läst detta till slut, fullfölgde han
vidare, det denne saken med så mycket mera ömhet förtienar
at handteras, som alla omständigheter nu kunna ägga oss och
draga med sig farliga påföljder.
Frih. Bildstein utlät sig det han tagit i öfvervägande
hvad så väl Bondeståndet som Hr Adlerbeth i sit Memorial
anfört, och finner för sin del, det de licentierade Herrar Riksens
Råd böra åter få intaga deras förra säten i Rådet, eller
han påstår absolument at få veta hvad de hafva giordt.
52 (Okt. 8.) Om Riksrådens återkallande.
Hr Did ron förklarade, det han vore enig med Hr Sohecktas
mening, at undersökas borde hvad som varit skulden til vår
olycka i alla de af honom upnämde målen; men som enigheten
derigenom ej lärer befordras, så tykte han för sin del,
at Bondeståndets Extractum Protocolli nu med vänlighet kunde
afgiöras och bifallas, hälst han vore försäkrad, at de bägge
Herrar Riksens Råd ej läre vilja komma in i Rådet, innan
de förtiänt Riksens Ständers förtroende, och Riksens Ständer
dertil med vid sidsta Riksdag förklarat, at denna saken nu vid
Riksdagen borde vara den första, som skulle afgiöras.
Hr Landtm, förestälte, at om man vil tala om un
dersökning
om alt det framfarna, sätties sakerne ännu mera i
förvirring och sinnena förbittras. Man borde nu lemna sådant
och i Herrans namn söka enighet, hvilken för oss och riket
vore oumgängelig, så framt våra rådslag skola blifva faste och
vi deraf skola kunna förvänta en lyckelig och välsignad utgång.
Hr Landtm, bad fördenskul, at R. o. A. med saktmodighet
och lämpa ville handtera denna saken och sade sig
tro, at om R. o. A. vilja densamma bifalla, action skulle
vara behagelig, riket nyttig och en hugnelig enighet derigenom
kunna åstadkommas, då våra grannar och ovänner
skulle finna sig förvirrade uti deras anslag och den räkning,
som de giöra på vår oenighet. Men detta vore en bön,
som Hr Landtm, endast för sin enskylte del ville hafva gjordt
hos R. o. A.
Hr Scheckta: Gunstige Herrar! Jag har aldrig varit
talträngd, men nu drifver mig sielfva nödvändigheten til at
tala. Jag betygar, som förut sagt är, at jag gerna vil se
Herrar Riksens Råd uti deras förra embeten; men, gunstige
Herrar, jag vil se dem där med heder och förtroende; kan någon
visa mig säkrare grund dertil, eller huru enighet på annat sätt
skal kunna återställas, än at vi få veta orsakerne til deras
licentierande, och at derjemte noga undersökt blifver, hvadan
alla våra olyckor härrördt, så vore väl, men jag finner ingen
annan. Jag vet det svider at rifva up gamla sår, men det
hielper intet, ju längre vi dröija, ju mera stinkande blifva de,
och om det intet undersökes hvar kallbrand sitter, och den
borttages, så skiämmes hela kroppen. Likaså, gunstige Herrar,
kan aldrig misstroendet ibland oss uphöra, och aldrig enigheten
återvinnas, förr än vi upsöka kiällan til vår oenighet
och hvem, som varit skulden til de olyckelige händelser oss
Om Riksrådens återkallande.
53
öfvergådt. Låtom oss intet dröja dermed; man säger väl at
ännu icke är tid dertil, men jag påstår, at nu i dag är rätta
tiden och beder, at det för min räkning må föras til Protocollet.
Hr Natt och Dag: Jag har hört de föreställningar, som
Frih. Cronhiort och Hr Scheckta giordt, och finner hvad skiljaktighet
dem emellan är. Hr Scheckta blandar den nu förevarande
saken om Herrar Riks-Rådens åter insättiande i deras
förra embeten med en undersöknings anställande om grundorsakerne
til våra misshälligheter, och hvarifrån de oss öfvergångne
olyckor härrördt, hvilken undersökning han påstår
böra gå förut, innan något kan giöras vid Herrar Riksens
Råds sak. Gunstige Herrar, jag instämmer gerna med Hr
Scheckta, at undersökning må skie om orsakerne til hvad Hr
Scheckta upräknat, men detta hörer intet hit, och jag vet ej
eller hvem, som skulle blifva domare deröfver. Låtom oss
derföre nu i anledning af Bondeståndets Extractum Protocolli
och Hr Adlerhetlis Memorial afgiöra de licentierade Herrar
Riks-Rådens sak och återgifva dem vårt förtroende, eljest ser
det ut, som hade desse Herrar varit skulden til vår skiljaktighet,
eller at de hade någon del uti de oss öfvergångne
olyckor.
Frih. Hindr. Wrede: Jag beklagar, at denna saken
nu i början skal giöra upäggelse oss emellan. Gunstige Herrar,
intet vinnes enighet med vehemence, eller derigenom at 2 personer
i riket soulageras. Yi hafva långt angelägnare saker
at nu tänka på til at sättia riket i stånd. Låtom oss
derföre taga i betänkande hvad Frih. Cronhiort förestält,
och intet just i dag söka tränga saken fram, ty det är intet
hastvärk.
Gref H. Gyllenborg: Jag ville önska, at det intet vore
mer än et ämne at deliberera om vid denna saken; men jag
finner dervid flere, sedan jag igenomläst Bondeståndets Extractum
Protocolli. De säija deruti först, at Bondeståndet af
en nitfull ömhet för rättvisan och af längtan för enigheten,
vid sidsta Riksdag bifallit och styrkt til de licentierade Herrar
Riksrådens åter insättiande i deras förra embeten, och hade
tänkt, at deras uppå kiärlek och billighet grundade åstundan
skulle då genom de öfrige Ståndens samtycke hafva kommit
til värkställighet. De giöra sedan vidare til slut en jämförelse
emellan tliet land-märkbara välstånd, hvaruti riket under
54 (Okt. 8.) Om Riksrådens återkallande.
de Iicentierade Rådens medstyrelse i regeringen varit, och det
sällsamma och klagansvärde omskifte efter theras afskiedande.
Gunstige Herrar, hvar och en, som närmare öfvervägar detta,
lärer, omskiönt han i öfrigit icke skulle vara af lika tankar
med mig, likväl skiäras i hiertat af desse så högt eftertänkelige
och förgripelige utlåtelser. Ja de röra så nära 1738 års
Secrete Utskott, at hvar rättsinnad Herredagsman ej annat
kan än taga del deruti och med grämelse anse, det en så
ansenlig corps, sorn består af hundrade personer, i hvars händer
Riksens Ständer förtrott en märkelig del af sin välfärd, blifver
så nesligen förklenad. Vårt första giöromål, gunstige Herrar,
lärer fördenskul blifva at efterse huru detta steget, som Bondeståndet
nu giordt, bör rättas, ty aldrig är det möijeligit, at
någon enighet kan vinnas, om så mångå af Ständers ledamöter
lemnäs uti lidande.
Det andra ämnet af vår deliberation är Hr Adlerbeths
Memorial. Med så mycken grämelse jag hördt Bondeståndets
Extractum Protocolli, med så mycken fägnad har jag hördt
detta Memorial, den fogelighet deruti brukas, och huru Hr
Adlerbeth på tienligit sätt föreställer och tillika upmuntrar oss
til ändemålet, som är enighetens återvinnande genom de tvänne
Iicentierade Herrar Riks-Rådens intagande i Rådet igen. Gunstige
Herrar, jag ville jag vore öfvertygad derom, at enigheten
härigenom kunde återställas; jag skulle vara den första,
som skulle styrka dertil, at desse Herrar måtte fä intaga deras
förre ställen i Rådet, men, gunstige Herrar, jag tror det är
intet enskylte saker, som giort vår oenighet. Jag tror, at vår
skiljaktighet härrörer af det olika begrep vi fatta om sakerne,
at hvar och en mäter dem efter sit egit tycke och fäller derom
olika omdöme. Af olika begrep och olika omdömen födas
åter oro, och när vi se, at hvar och en får rasa fritt och lagen
öfverträdes, upväckes derigenom misstankar. De skiljaktigheter,
som sedan äro innom Rådet, utbreda sig alt mer och
mer, och gior at landet och des invånare blifva delte och
stadna uti samma skiljaktighet; hade vi låtit blifva lagen i
sin fulla kraft, och icke kränkt gräntsorne emellan den lagstiftande
och lagskippande makten, så hade aldrig sådane
saker sig hos oss tilldragit, som nu händt, och aldrig sådan
tvedrägt hos oss upkommit, som nu blifvit inrotad. Således,
gunstige Herrar, är det orsaken til vår oenighet, men ingalunda
det enda steget, at någre Riksens Råd blifvit utslutne
Om Riksrådens återkallande.
55
uhr Rådet. Icke eller kan deras nu åter in sättiande vara
tilräckeligit medel at återskaffa enigheten. Tvert om ser jag
intet annat, gunstige Herrar, än at om vi nu, innan Secrete
Utskottet fått sättia riket i stånd, röra denna eller någon
annan örn sak, som förorsakar skiljaktighet och delning innom
oss, vi då störta oss och riket i olycka. Och fördenskull
styrker, beder och råder jag på det högsta dertil, at denna
saken nu så länge måtte upskiutas. Jag skal sedan för min
del vara den första at ingå i alla de messurer och steg, som
leda til enighet.
Hr Thure Gust. Rudbeck: Jag conformerar mig aldeles
med Hr Adlerbeth, och finner ingenting, som kan hindra oss
at giöra et steg, hvarigenom enigheten vinnes och fölgakteligen
rikets styrka ökes. Vilja vi draga ut på tiden och begynna
at utransaka så väl orsakerne til Herrar Riksens Råds licentierande,
som orsakerne til alla de oss derefter öfvergångne
olyckor, så blifva ej allenast de ledige Råds-embeten imedlertid
obesatte, som efter Riksdagsordningen straxt vid Riksdagens
början bör skie, utan vår Riksdag skulle ock derigenom
blifva evig. Låsom oss derföre, gunstige Herrar, nu
straxt afgiöra saken. Jag tror Secrete Utskottet efter dåvarande
tiders omständigheter haft orsak at förfara med desse
Herrar på sätt, som skiedt är; men emedan conjuncturen sig
sedermera helt och hållit förändrat, så låtoin oss nu återgifva
dem vårt förtroende och sättia dem in i Rådet igen. Jag
är försäkrad om Deras Excellenciers rena och upriktiga nit
för det allmänna, samt at de ingen annan afsikt hafva, än
fäderneslandets välgång och alles vår dermed förknippade
sällhet.
Hr Magnus Scheckta: Om någon sak är öm och gran
laga,
så är vist denna. Vore hon et medel til enighet, hvad
kan väl då vara nödigare, än taga sådane mått och steg, som
leda dertil; hvem skulle väl då kunna vara här emot. Men
jag håller före, at enigheten snarast vinnes, om vi gå laglige
steg och intet sättia in dem i deras embeten, förr än vi blifvit
underrättade, huruvida de antingen äro skyldige eller oskyldige,
ty jag säger rent ut, at om dem öfvergådt något emot
lag, så har dem skiedt våld, och eljest skier riket våld om de
nu straxt sättias in igen.
Hr Klingsporre: Vi komma alla öfverens derom, at enighet
är det kraftigaste medel til rikets lycksalighet. Imedlertid
56 (Okt. 8.) Om Riksrådens återkallande.
visa vi oss föga månne at vinna den genom de vägar, som äro*
tienlige dertil, der vi dock til minstone borde försöka hvad
som dermed står at uträttas. Jag conformerar mig fördenskul
aldeles med Hr Adlerbeths Memorial, och lägger ännu det der til,
at om Herrar Riksens Råd, den tiden när de blefvo licentierade,.
intet kunde äga vårt förtroende, så hafva de genom sin sedermera
förde conduite giordt sig dertil förtiente.
Hr Eric Gust. Boije: Gunstige Herrar! Jag är aldeles
af den tankan, at de licentierade Herrar Riksens Råds afsättiande
ifrån deras embeten har lagt grunden til den oenighet,,
som ibland oss regerar. Guds välsignelse har ock hos oss ifrån
den tiden likasom försvunnit, hvarigenom våre rådslag blifvit
ofullkomlige och utgången olyckelig. Låtom oss derföre, gunstige
Herrar, nu öpna ögonen och med denna saken giöra en
välsignad början til sämja och enighet, samt sedan binda våra
sinnen tilsammans som en man til hela rikets, vår och våra
efterkommandes lycksalighet, Men, gunstige Herrar, finnen I
at detta icke kan skie, utan at orsakerne til det ena eller det
andra skal efterses och det gamla med det nya rifvas up, så
stämmer jag öfverens med hvad Hr Scheckta redan sagt och
påstår äfven, at det i dag är tid at giöra början dermed.
Frih. Ulric Scheffer: Uti alla saker måste man bygga
sine raisonnemens på en viss principe, eljest talar man falskt,
Låtom oss nu efterse hvad egenskap fordras hos en man, sora
skal vara värdig at bekläda et Riks-Råds-embete. Det bör
vara en man af snille och vett, en man af mycken merite
och förtienst och en man, som äger Riksens Ständers förtroende.
Nu är bekant, at bägge desse Herrar tillika med några flere
vid 1738 års Riksdag blefvo licentierade och miste Ständernas
förtroende för det de, som jag påminner mig här utaf en
ledamot blef sagt, intet fölgde Riksens Ständers dem föreskrefne
plan, utan arbetade tvärt der emot. Har nu någon
bättring hos dem sedermera försports; hafva de sedan sökt att
vinna Riksens Ständers förtroende på något sätt; hafva de
velat gå in uti den fattade planen? Sådant är åtminstone mig
intet bekant genom de nu eller tilförne giorde steg, utan Hans
Excellence Gref Bielke har fortfarit i sin förra principe; och
för den orsaken skull blefvo Riksens Ständer vid 1741 års
Riksdag föranlåtne at indraga den honom förut tillagde
pensionen. Hvadan skal då det förtroende komma, gunstige
Herrar, som nu skal giöra dem värdige at åter få intaga deras
Om Riksrådens återkallande.
57
förra säten i Rådet igen? Jag vil intet tro, at desse Herrar
äro skulden til den oenighet, som är ibland oss, de voro då
långt ovärdigare at återvinna vårt förtroende. Deras många
vänner och väns vänners nit för dem är tor hända det, som
gior split ibland oss. Jag räknar beständig vänskap för känneteckn
af et ädelt hjerta, och undrar intet uppå, at man i det
högsta beflitar sig om at främja sine vänners nöije och tiana
dem. Men, mine Herrar, låtom oss icke regeras af en blind
vänskaps ifver, låtom fäderneslandets välfärd vara vår högsta
lag. Jag har ock haft en vän, jag blygs icke at nämna honom,
jag menar Gref Lewenhaupt; jag har igenom et olyckeligit öde
sedt hans blod rinna för våra portar; det har skurit mig in i
siälen, och det svider ännu, hvar gång jag mig det påminner,
mera än jag kan beskrifva. Men, mine Herrar, min vänskap
har dock icke förledt mig at tadla på hvad Konung och
Ständer en gång afgiordt, ty det bör förblifva vid det, som
pluraliteten beslutit. Min mening om de licentierade Herrar
Riksens Råd är altså sluteligen den, at vi nu så länge upskiuta
med denna saken och låta dem först visa på hvad sätt
de giöra sig värdige och söka at förvärfva vårt gemensamma
förtroende, innan vi åter kunna sättia dem in i deras förra
embeten igen.
Hr Fredenstierna upläste sine tankar skrifteligen så
lydande: Högl. R. o. A. har jag den ähran vördsammast at
bedia om allenast et eller annat ögnableck at få föredraga
mine upriktige och af et rättskaffens svenskt nit härrörande
tankar, angående Deras Excellenciers Herrar Riksens Råds
Grefve Bondes och Grefve Bielkes återställande uti deras
Råds-embeten, såsom et ämne til then nu för händer varande
öfverläggningen. Jag skal nyttia både denne korta tiden och
Herrarnes bevågnaste tålamod utan at missbruka någotdera,
eller så mycket hos mig står gifva anledning til någre vidrige
förtydningar i thetta mål. Mine Herrar, thet är Eder såsom
uplyste, mogne och vittre män, bättre än jag hinner föreställa,
bekant, at enighet och förtroende äro the dygder, som draga
sin rätta uprinnelse af himmelens Gud och sin varelse af then,
som herrskar öfver sielfva evigheten. Häraf följer ovädersäijeligen,
at afund och tvedrägt äro de foster, som af sielfva afgrunden
framalstrade blifvit. Så länge afvund och tvedräkt
icke rådde öfver then förste Adams hus, så fans ther menlöshet
uti sällaste prydnad. Så länge afvund och tvedrägt
58 (Okt. 8.) Om Riksrådens återkallande.
icke fick breda sig ut ibland hans efterkommande, så var förtroligheten
theras rätta ro och fredsamheten deras dyraste rikedom.
Men i längden har afvund och tvedrägt brakt menniskiosläktet,
som dock af den allvise Skaparen til inbördes hugnad
och hielp utsedt blifvit, uti svåraste äfventyr, upror och elände.
Ja fölgderne deraf hafva varit så ömkan värde, at de största
riken och väldigheter, som med enighet blifvit grundade, med
försiktighet stadgade och med mandom försvarade, hafva genom
afvund och tvedrägt undergådt sådane skiften och förändringar,
at man knapt theras namn och åtanka igenfinner. De forne
tiders handlingar öfvertyga oss öfverflödigt om desse sanningar
och undervisa oss hvad ussle värkningar afvund och tvedrägt
jemväl här uti norden med sig fördt. Under then Gustavianske
konunga-styrelsen har Sverige med bedröfvelse erfarit, at afvund
och tvedrägt far och son samt bröder sinsemellan har våldsamligen
skakat sielfva rikets grundvalar, spilt undersåtares
oförvärkade blod och försatt vårt allmänna väl uti ve och obestånd.
Vår egen tid har til vår aldra ömaste grämelse och
oåterhämteliga saknad, underrättadt oss, at afvund och tvedrägt
hafva varit och ännu äro de usla gienvägar, hvarigenom
Sveriges heder uti förakt, des välstånd uti armod och des
styrka uti vahnmäktighet förfallit, ja hvarigenom vi ännu utställes
för en ögonskienlig fara at blifva ej allenast en inhämsk
yra til skiöflings, utan ock våre öfverlägsne grannar til rofs
och delo.
Gunstige Herrar, öfver thenne ibland oss så jämmerligen
kringspridde afvund och tvedrägt hafva åtskillige af våre värdaste
medbroder här inför oss vid nästförflutne Riksdagar sig
beklagat, De hafva med oss och vi med dem ännu i dag
största orsak at vrida våre ängslige händer och sörjandes frukta
tor någre tor hända ännu obekante Guds vredes domar, som
för thenne vår både himmel och jord misshagelige, ja alle våre
andre plågor mångdubbelt öfverträffande oenighet oss öfvergå
skall. Ho är tå ibland oss, som icke ville på det aldra sorgfälligaste
efterjaga then af oss klageligen förlorade, men af
våre ährefulla förfäder så högt förfäktade enigheten, såsom
then rätta och enda grunden, hvaruppå ej allenast vår frihet
och förkofring utan ock vår både in- och utvärtes rolighet bör
fotad vara. Låter oss anställa en upriktig täfling med hvarannan
inbördes, hvem som den förste och bäste utväg må finna
huru thenna oskattbara himla-gåfvan, enigheten, må ibland oss
Om Riksrådens återkallande.
59
åter införd och befästad varda. Den mannen skal jag med the
mine everdeligen ähra, som af enighetens Gud blifver utvald
thenne högst efterlängtade enigheten ibland oss at förnya
och uprätta; ty utom henne är all förment klokhet, vaksamhet
och mandom, hvarigenom riken och regeringar pläga uti deras
makt och anseende underhållas, fåfäng och onyttig.
Imedlertid förunnen mig, mine Herrar, at jag i anledning
häraf för min del öfverläder Edert ädelmodiga öfvervägande
följande ömma omständigheter: Välbemälte tvänne Herrar
Riksens Råd hafva medelst deras vid förre och särdeles vid
sidste Riksdag ingifne skrifter tagit sin tilflykt til Riksens
Högl. Ständer, som, näst Gud, äro the ypperste bepröfvare af
theras angifne lidanden, the hafva derjemte underkastat sig
Sveriges lag och rättegång antingen til beskydd eller bestraffning
i thetta mål. Och som et sådant steg aktas efter alt
folks lag af sådan beskaffenhet, at man aldrig förvägrar den
lag, som lagen ålitar, så hafva ock tvänne af Riksens respective
Ständer genom theras til Högl. R. o. A. giorde beskickningar
och aflåtne Extracta Protocolli ej allenast til föredragande
och afhielpande befordrat desse Herrar Riksens Råds
ansökning, utan ock sedermera förklarat för them et så fullkomligt
förtroende, så at the åter måtte uti Rådet insättias,
som the här förelupne acta närmare lära utvisa. Jag går således
nu icke in i saken, om och huruvida desse Herrar Riksens
Råd mera eller mindre eller ock alts intet skiäl må hafva til
deras angifne lidanden, utan som gienvägar synes jemväl i
flere mål vara de bästa, så håller jag ock til at undvika alla
vidlöftigheter, som uti desse äfventyrlige tider mera torde skada
än gagna, rådeligast vara, at Högl. R. o. A. med des berömda
ädelmodighet och hugnesamma förtroende täktes åter omfatta
desse til deras egen illustre corps hörande och af både egne
och förfädernes förtiänster högtlysande män, och dem til deras
höga embetens åter intagande uti Rådet behielpelige vara, särdeles
som deras faststälte pensioner derigenom kornrao at besparas,
och de sielfve derigenom sättias uti stånd at jemte de
öfrige Deras Excellencier Herrar Riksens Råd än vidare å daga
lägga deras för vår nådigste öfverhet och det kiära fäderneslandet
hysande trogna undergifvenhet, nit och vårdnad.
Gunstige Herrar, jag tycker vår nådigste Konungs nyligen
ifrån thronen aflåtne hälsosamma förmaning och önskan samt
Deras K. Högheters hulda åstundan om vår inbördes samdräkt
60 (Okt. 8.) Om Riksrådens återkallande.
och enighet skulle genom denne utväg snarast kunna värkställas.
Jag vågar mig at säija, at thetta stora steget skulle
blifva ibland de hufvudgrunder, hvaruppå vår snart at säija
söndersletne enighet kunde åter sammanfästas och til des forna
anseende, styrka och til växt befordras. Ja, jag kan icke utan
stora skiäl smickra mig ther af, at enigheten för Svea män
återvunnen, vore alt återvunnit, särdeles när hon af tid, tålamod,
försiktighet och förfarenhet beledsagad varder. Denna
min hierteliga välmening slutar jag med denna trogna önskan,
at fridsens Gud och enighetens Herre täktes aldramildast stifta
och uprätthålla en upriktig enighet och broderlig sämja ibland
Svea och Götha män, at vår Riksdag ej må blifva någon
Riksdag, utan en freds och enighets dag, som ej förr än veriden
sielf til slut och hvila skrider.
Hr Lewin Blixen uprepade hurusom redan både vid
förledne Riksdag och nu vore så mycket talat i denna saken,
at intet mera derom kan säijas; och fördenskull begiärte Hr
von Blixen, at R. o. A. nu ville begifva sig ad rem och skrida
til votering.
Hr Ruthenschöld åter bad, at härmed måtte anstå, och
at det ingifne Memorialet så väl som Bondeståndets Extractum
Protocolli måtte blifva liggande på bordet til nästa plenum, så
at man imedlertid får besinna sig på saken.
Hr Natt och Dag tyckte, at man med skiäl ej kan påstå
det denna saken, hvilken så ofta tilförne och nu så länge blifvit
ventilerad, bör blifva liggande på bordet.
Hr Hästsko sade, at Bondeståndet så mycket mindre
bordt framkomma med denna proposition, som de til följe af
Riksdagsordningen och fundamental lagen äga aldeles ingen
delaktighet i Riks-Råds-valet; varandes det dess utan alt för
hårdt at et helt Secrete Utskotts ledamöter skola så svårligen
blifva angrepne, som Bondeståndet förmedelst de brukade expressioner
om Riks-Rådens smärtefulla lidande nu giordt.
Frih. Fab. Wrede: Tillåten mig, gunstige Herrar, at
allenast få säija några få ord, fast jag väl tror, at de knapt
äro någon af Eder til lags. Jag hade önskat, at denna saken
med enighet och samhällighet kunnat afgiöras, men som här
är alt för mulit väder der til i dag, så låtom oss vänta ännu
något och gå tilsammans och rådgiöra med hvarandra; låtom
oss nämna 5 eller 6 goda män på hvardera sidan, som vi
Om Riksrådens återkallande.
61
hafva förtroende til, at mediera saken, så at vi med enighet
kunna afsluta henne.
Hr Palmstierna utlät sig, det han väl tänkt at tala
något i hufvudsaken, men finner det denna gången onödigt,
efter här giöres det påstående, at saken skal ligga på bordet
til nästa plenum, hvilket är enligit med Riksdagsordningen.
Hr Didron: Saken är icke ny, utan blef vid sidste Riksdag
beslutit, at det skulle vara den första, som til afgiörande
skulle företagas. Imedlertid om R. o. A. behagar, at den skal
ligga på bordet, vil jag intet vara deremot, allenast en viss
termin utsättes, när den åter skall företagas, emedan eljest
lärer gå som tilförne skiedt, at de andra trenne Stånden afgiöra
saken och skrifva oss sedan lag före som de vilja, där
likväl vi, som det förnämsta Ståndet i riket, altid borde vara
de första at utlåta oss öfver hvart och et mål.
Hr Scheckta: Frågan blir om saken i anledning af
R. o. A:ns beslut vid sidsta Riksdag nu i dag til afgiörande
ska] företagas.
Hr Palmstierna: Det kan eller bör intet nekas, närén
eller flere påstå, at en sak må blifva liggande på bordet, ty
deras begiäran stödjer sig på Riksdagsordningen.
Hr Eric Gust. Boije: Riksdagsordningens 15 § inne
håller,
at en Deputations Betänkande, om sådant begiäres, bör
blifva liggande på bordet; men som detta icke är någon ny sak,
utan R. o. A. redan vid förra Riksdagen ventilerat densamma
och då faststält, at den nu vid början af Riksdagen skulle
afgiöras, Hr Adlerbeths Memorial jemväl intet annorlunda kan
anses, än som et dictamen ad Protocollum, ty påstår jag, at
vi i dag måtte giöra slut härutinnan, hälst jag intet finner
någon orsak, hvarföre vi härmed längre skulle utdraga.
Hr Thure Gust. Rudbeck: Så kiärt mig skulle vara,
at denna sak i enighet blefve afgiord, så nögd skal jag ock
vara om alt undersökes och det gamla med det nya rifves up,
allenast at det nu straxt skier och saken icke utdrages på
tiden, som aldeles icke är ny eller obekant.
Hr Landtm, förestälte hurusom det vore Riksdagsordningen
likmätigt, at när en sak är före och det begiäres, at
den måtte blifva liggande på bordet, sådant då icke bör vägras;
och frågade Hr Landtm, fördenskul om R. o. A. behagar bifalla,
at denna saken nu blifver liggande på bordet til nästa
plenum om lördag.
62 (Okt. 8.) Om rekommendation för Herr Armfelt.
Härtil svarades med Ja.
Men Hr Eric Gust. Boije med flere andre påstodo, at
plenum måtte blifva i morgon och R. o. A. då afgiöra saken.
Hr Ruthenschöld anförde här emot, at det hörer Hr
Landtm, med de öfrige Ståndens Talemån til at reglera när
plenum skal blifva, och bör derföre ingen dag utsättias.
Hr Hårleman var äfven af samma tanka, at ingen viss
dag borde utsättias, hälst hända torde, at man med enighet
kunde komma ifrån denna ömma och granlaga saken, om man
får någorlunda tid at öfverlägga derom.
Hr Rudbeck sade sig frukta, at ehvad öfverläggning i
denna saken skier, lära vi ändå näppeligen komma derifrån,
utan de 5 eller 6 personer, som skola träda derom tilhopa,
lära också stadna in contradictoriis.
Hr Landtm, giorde derpå åter frågan på nytt om R. o.
A. behagar, at saken blir liggande på bordet;
Hvartil omsider af R. o. A. svarades enhälligt med Ja.
Hr Landtm, anmälte, det Hr Armfelt igenom et til R.
o. A. ingifvit Memorial besvärat sig, at han som redan tiänt
i 15 eller 16 år, ej hunnit längre än at blifva under-officerare;
hvarföre han nu anhåller om R. o. A:ns intercession hos H.
K. Majit til någon befordran för honom. Men som Riksens
Ständer emot Riksdagsordningen ej böra befatta sig med några
recommendatiouer; så hade Hr Landtm, haft betänkande vid
at föredraga detta hos R. o. A., och hemstälte til R. o. A.
hvad de härmed vilja giöra; dock bad Hr Landtm, om R. o. A.
nu skulle täckas visa Hr Armfelt någon grace, sådant då icke
måtte lända til prsejudicat för andra.
Hr Palmstierna berättade, at Hr Armfelt fått H. Majits
nådiga försäkran om befordran och hade H. Majit jemväl befalt
honom at i underdånighet erindra H. Majit derom. Hr
Palmstierna föreslog altså, at Hr Landtm, kunde få i commission
at hos K. Majit anmäla R. o. Ains underdåniga förord
för Hr Armfelt.
Atskillige af R. o. A. förklarade sig mycket benägne för
Hr Armfelt och anmodade Hr Landtm, altså härom.
Hr Ramsay påminte, det de af finska nationen jemväl
måtte blifva ihugkomne;
Men härpå föll intet svar;
Utan skildes R. o. A. för denna gången åt.
Om Riksrådens återkallande.
63
Den 11 October 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen;
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den 9
hujus, hvarutinnan förmäles huruledes thet hedervärda Bondeståndets
nyligen til the öfrige respective Stånden ingifne Extractum
Protocolli, angående the licentierade Herrar Riksens Råds
äterinsättiande i Rådet, innehåller omständigheter af then vigt och
påfölgd, som föranlåtit Secrete Utskottet at hos Riksens Högh
Ständer begiära, thet måtte Secrete Utskottet lemnäs theraf benägen
del, förr och innan Riksens Högh Ständers plena sig
sjelfva saken til vidare öfvervägande och afgiörande företaga,
och lefver Secrete Utskottet i then säkra förmodan, at the tankar
och påminnelser, som thet sålunda kan få tilfälle at til Riksens
Högl. Ständers egit mognare ompröfvande i thenua saken aflemna,
skola öfvertyga them, at thenna theras begiäran äger
ingen annan grund och anledning än rikets heder och säkerhet,
samt enighets och inbördes förtroendes bibehållande.
Frih. Hind. Wrede utlät sig det han ville förhoppas, at
det upläste Secrete Utskottets Extractum Protocolli lärer åstadkomma
eftertanka hos något hvar, och at som saken på et
extraordinairt sätt ifrån Bondeståndet inkommit, så lärer den
begiärte communication af deras Extracto Protocolli Secrete
Utskottet ej vägras. Imedlertid funne han likväl sig föranlåten
at nu förut härvid giöre någre nödige påminnelser genom
et dictamen ad Protocollum, som han begiärte at R. o. A. med
tålamod ville afhöra, och at detsamma sedermera måtte gå
med ej allenast til Secrete Utskottet, utan äfven til de andre
Stånden, på det de deraf måtte se hvad Stånden emellan bör
i akt tagas, och sakerne, som vid detta och flere andre til—
fällen skiedt, intet böra begynnas eller först komma ifrån
Bondeståndet, hvilket strider både emot all ordning, så väl
som de andre Ståndens värdighet.
Derpå uplästes Frih. Wredes Memorial så lydande: Til
at yttra grundelige tankar uti denne saken, som nu ventilerad
blifvit, angående de licentierade Herrar Riks-Rådens äter insättiande
uti sine förre embeten, tilstår jag väl fordra mera
64 (Okt. 11.) Om Riksrådens återkallande.
erfarenhet och insikt än jag kan hända äger; men som den
samma nu flere Riksdagar med den nit och häftighet drefven
blifvit, som hela fäderneslandets vähl eller ofärd therpå endast
ankommo, så tycker jag hvar redlig mans skydighet fordra at
tilkiänna gifva hvad han efter sit bästa förstånd och samvete
finner rättvist och billigt. Ordningen synes ock dervid fordra
at först yttra sin mening öfver den föreställning, som R. o. A.
genom en Deputation ifrån Bondeståndet derom blifvit giord,
efter then nu varit början och anledning til våra rådslag och
discourser härutinnan, och theras påstående på et eller annat
sätt nödvändigt besvaras bör. Deras brukade ordasätt uti sit
Extracto Protocolli, och huruvida derpå är något med skiäl at
tala eller icke, lemnar jag til andras ompröfvande. Yil allenast
oförgripeligen utlåta mig af hvad rätt och myndighet de en
sådan föreställning giöra kunna; om den är sielftagen eller i
lagen grundad. At Bondeståndet med Råders föreslående i
allmänhet ej hafva något at skaffa, det utvisar vår Regeringsforms
12 §, som dem ifrån et sådant besvär med uttryckeliga
ord i nåder fritager. Denna lagens orsak, grund och rättvisa,
kan ej annat än falla hvar och en klart under ögonen; ty så
vigtigt och högt angelägit embete, som Råds-embetet är, så
goda och grundade urskillnings-gåfvor fordras ock til skickelige
ämnens föreslående bärtil. Den aldra skarpsyntaste tror jag
härvid kunna taga fel, och än mera de, som uti sådant med
skiäl kunna prassupponeras hafva minsta insikten. Jag vet, at
riktigheten häraf mig medgifvas lärer, och det så mycket mera,
som det lärer dem flästa af R. o. A. kunnogt vara, at Bondeståndets
begiäran uti detta mål vid förledne Riksdag dem afslagen
blef. Men jag vet ock, at deremot invändas kan, at
Råders föreslående efter vanliga och uti våra fundamental
lagar föreskrefne sättet, och Råders åter insättiande uti sine
förra embeten, hvarifrån de licentierade blifvit, är af olika
beskaffenhet. Detta medgifver jag sielf til en del, men jag
tror, at största och endaste olikheten deruti består, at detta
senare är et långt ömmare och angelägnare mål än det förra,
samt med sig förer oändeligen svårare och vigtigare omständigheter.
Ty vid bägge kommer personernes värdighet at anses
och i akt tagas, och therutinnan äro the lika; men dess utom
kommer vid det sednare et af Riksens Ständers fullmäktige,
om hvilkas redelighet och oväldughet ingen saklöst tvifla bör,
uptagit, skiärskådat, bepröfvat och afgiordt mål, som af Ständerne
Om Riksrådens återkallande.
65
blifvit stadfästadt och faststäldt, samt at the förmente lidande
Herrar Riksens Råd icke allenast tå genast, utan ock vid
nästföljande Riksdag aldeles opåtalt lemnat, at å nyo förehafvas
och Riksens Ständers giöromål at rubbas och osäkerhet
underkastas, så at jag derom i mit sinne aldeles öfvertygad är
•och blifver, at den, som genom lagen från det förra afstängd
är, för samma skiäl och af lika grund ifrån det sednare än
mera afhålles; hafvandes den grundregien uti lagfarenheten här,
såsom på sit rätta ställe, rum, at uti mål af enahanda och
sådan beskaffenhet som detta, får man säkert sluta ifrån det
som mindre til det som mera är. Det inlöper ock härvid en
omständighet, som än mera fulltygar Bondeståndets obefogenhet
at med sådane saker sig beblanda. Herrar Riksens Råds
giöromål, som licentierade blifvit, äro utaf frenne Stånds Deputeputerade
fullmäktige uti Secrete Utskottet öfversedde och
examinerade blefne och där af den beskaffenhet befundne, som
deras til plena lemnade betänkande utvisar. Desse giöromålen
hafva varit af den hemliga beskaffenhet, at Bondeståndet
hvarken sielfva eller igenom fullmäktige til deras skiärskådande
haft någon rättighet. Våra fundamental lagar afstänga dem
derifrån, utstaka deras myndighet och sätter för dem skrankor,
hvaröfver de ej böra gå. Hvad kan då orimmeligare vara, än
at et Stånd, som ej öfver de beifrade giöromålen ägt eller äger
judicera, likväl vil tilvälla sig den myndighet, at de andre
Ståndens eller deras fullmäktiges författningar och beslut härutinnan
censurera och ändra, eller det, som vil säga det samma,
på eget bevåg de licentierade Herrar Riks-Råden uti sina embeten
åter insättia.
Slutsatsen af alt detta är redan nämd och i sig sjelf
mycket kort, nämligen at Bondeståndet befattat sig med sådant
giöromål, som dem ej tilkonnner, och at alt hvad de härutinnan
åtgiöra, utan de andre Ståndens tilstånd dertil innebär
en uppenbar nullitet. Och det synes äfven oförgripligen böra
blifva det korta svar, som dem på deras Extractura Protocolli
lemnäs bör.
Men til at för det andra raisonnera öfver sielfva saken,
eller huru vida de licentierade Herrar Riksens Råd böra, efter
de propositioner och discourser, som af vårt eget stånds ledamöter
derom giorde äro, uti sina embeten utan vidare undersökning
åter insättias, det innebär någon mera svårighet. Jag
tilstår, at sådane skiäl förebäras dertil, nämligen den förlorade
Adelns Protokoll (XV) 1746—1747. 1. 5
66 (Ott. 11.) Om Riksrådens återkallande.
enighetens återställande uti riket, at om den ögonskienligen
eller åtminstone sannolikt kunde vara en påfölgd deraf, det då
skulle vara til at ursäkta, om några olaga steg begingos til en
sådan dyr skatts återvinnande. Men jag för min del kan ej
finna livad nödvändig connexion och förbindelse desse bägge
ideer sins emellan hafva. En för et land gagnelig enighet
förenar innevånarenas sinnen til et enda ändemål, som är
fäderneslandets välfärd; den lärer dem aflägga alla egna afsikter
för det allmännas väl, ja at för detsamma sig sielfve,
vänner, fränder och alt enskylt förglömma; at bibehålla lagen
vid sit oförkränkta och tilhörliga värde, så at det, som af en
uti lagen sig grundande och fullständig myndighet giordt är,
blifver beståndande, och ej efter hvars och ens vilja och afsikt
förändringar och omskiften underkastat. En enighet, som
sådane och flere dylika kännemärken ej innebär, håller jag för
så mycket mindre vara gagnelig, som hvarken ändamål eller
medel med den äkta enigheten öfverensstämma, eller til vår
lagbundna frihets uprätthållande, befrämjande och stadfästande
tiäna. Jag för min ringa del måste på mit samvete til stå, at
jag ännu ej kunnat finna några öfvertygande skiäl til förhoppning
om en tilönskande enighets återställande endast genom
det föreslagna sättet, at Deras Excellencer Herrar Riks-Råden
uti deras förra embetes öfning åter insättia. Jag måste derföre
önska mig giltiga skiäl til min öfvertygelse, och til dess
det skier, bör det vara tillåteligit at tvifla, det enighet, som
på förnuft och lag sig grundar, derigenom vinnas kan. Förfarenheten
öfvertygar oss hvad enighet dylika mått och steg
åtfölja plägar. När man allenast går tilbaka til sidsta Riksdag
och besinnar, at enighetens återvinnande då blifvit åberopad
som et skiäl uti mål af samma beskaffenhet, och sedan
eftertänker, om deras afgiörande på en så väl klingande grund
haft den påfölgd, som man sig förestält och utlofvat, eller om
enigheten ibland oss derigenom sedermera tiltagit, då lätteligen
kunna [vi] döma, hvad enighet man kan vänta sig deraf til at
utan vidare undersökning, blott af ynnest och välvilja omgiöra
det, som uti laglig form en gång stadgat och beslutit blifvit.
Af detta alt slutar jag, at ehuruväl ingen ibland oss lärer vara,
som ej af innersta hierta enighetens återställande önskar, så
bör dock ingen uti det målet smickra sig med fåfängt hopp,
eller tro, at densamma härutinnan blindvis ernås kan, utan
som lag och rätt bör vara en grundpelare, hvaraf så väl enighet
Om Riksrådens återkallande.
67
som hela rikets vältrefnad häfver grund och styrka, så bör ej
eller rättvisan blifva qvafd uti mörker, utan med hela sit lius
gläntsa för allas ögon. Här klagas öfver orätt; de, som dömde
blifvit, förmena, at det utan skiälig orsak skiedt, de, som åter
dömt, påstå sådane klagomål utan grund och anledning skie. Til
at afhielpa detta, är intet annat medel än at låta saken med alla
sina omständigheter uppenbar blifva. Hon kan ej då vara så
mörk eller invicklad, at ju skiönjas lärer, på hvilken sida rättvisan
hvälfver. Jag tilstår, at detta kan föra sina stora olägenheter
med sig, och at det skulle vara til at önska, det
Riksens Ständers eller deras fullmäktiges giöromål kunde blifva
beståndande och opåtalte, hälst osäkerhet om sådane giöromåls
bestånd alt för skadeliga och för riket förderfveliga påfölgder
med sig hafva kan; men sedan med denna saken så vida gådt,
at den ej på annat sätt kan hielpas eller den split stillas, som
deraf upvuxit, utan at den för allas ögon lägges öppen och
klar, så håller jag oförgripeligen före, at man bör gripa til
detta yttersta medlet, hvilket, ehuruväl svårt, dock mindre
äfventyrligit är, än at uti mörker och okunnoghet af sakens
omständigheter resolvera, utan at veta hvem, som lidit eller lidande
förorsakat.
Deras Excellencier de licentierade Herrar Riksens Råd
hafva ej eller annat begiärt än laga undersökning, hvarmed ej
annat förstås kan än målens företagande uti Riksens Ständers
plenis; de, som dem dömt, påstå detsamma. Ä bägge sidor åberopas
rättvisan; det synes då blifva en oundvikelig nödvändighet
at låta alla niuta en uppenbar rättvisa til godo. Adelmodighet,
derutinnan bestående, at detta målet utan undersökning
afgiöra, kan häremot ej vara något giltigt skiäl, ty den
samma utan rättrådighet förlorar både sit namn och sit värde.
Til at tillämpa rättrådigheten til något vist mål, fordras och
praesupponeras at förut hafva sig målets omständigheter noga
bekante, hvilket uti denna nu ofta gånger nämde saken ej kan
skie, utan at de ransakningar, som derom under tysthets-ed
hällne blifvit, framhafvas och til allas öfverseende lemnäs, som
ibland de Riksens Ständers ledamöter äro, hvilka til sådane
sakers skiärskådande berättigade pröfvas.
Enär detta Memorial var läst til slut, påminte
Hr G. A. Ruthenschöld, at de, som äro i skyldskap
med de tvänne Herrar Riksens Råd, som saken angår, matte
til följe af 14 § i Riksdagsordningen taga afträde.
68 (Okt. 11.) Om Biksrådens återkallande.
Gref Piper svarade, at om härmed syftades på honom,
skulle han väl observera hvad Riksdagsordningen i detta mål
biuder, och vid sakens afslutande taga afträde, men under ventilation
förmente Hr Grefven sig kunna vara. tilstädes.
Atskillige af R. o. A. förklarade, det Hr Grefven ännu
kunde dröija qvar så länge och in til saken afslutes.
Hr Carl Gust. Boije, bad at R. o. A. med så benägne
öron nu ville höra honom, som han kunde försäkra, at des nit
och välmening vore upriktig, med den föreställning han nu
ärnade giöra. Dageliga förfarenheten, sade Hr Boije, intygar
nogsamt, at vi under sakernes ventilerande genom olika och
skiljaktige tänkesätt råka i många debatter, och ju längre och
vidlöftigare discourserne blifva, desto mera upeldas sinnerne.
Til at förekomma sådant, och at bibehålla enigheten, om hvilken
här i desse dagar så mycket blifvit tält, vore altså bäst, at vi
nu intet gå in i saken, utan remittera densamma straxt til
Secrete Utskottet, bvartil Hr Boije på det högsta styrkte; men
förbehölt sig ifall detta af R. o. A. ej skulle antagas, at då
vidare härom få säija sin mening.
Hr Thure Gust. Rudbeck: Jag finner intet hvad anledning
Secrete Utskottet haft at inkomma med denne begiäran.
Saken hörer dem på intet sätt til; ej eller hafva vi begiärt af
Secrete Utskottet någon uplysning i detta mål; ty jag tror,
gunstige Herrar, at denna saken är nu, men isynnerhet vid de
förflutne Riksdagar så mycket ventilerad, at något hvar af oss
lärer kunna hafva derutinnan tilräckeligit lius. Jag kan således
för min del intet samtycka til den begiärte communication
af Bondeståndets Extractum Protocolli, mindre tillåta, at
sakens afgiörande derigenom skal hindras och uppehållas.
Secrete Utskottet äro våra committenter och oss som principaler
tilkommer at afgiöra sakerne efter vårt behag, som vi
finne dem beskaffade, utan at behöfva inhämta deröfver deras
råd och utlåtelse. Sådane ord, gunstige Herrar, brukades af
en af våra ledamöter ofta vid sidsta Riksdag; och jag påminner
mig dessutan, at när Secrete Utskottet på ganska hårdt
sätt då var angripit i Plomgrens sak, vägrades dem communication
af Borgareståndets Extractum Protocolli. Hvad Bondeståndets
nu ingifne Extractum Protocolli angår, så lemnar jag
derhän, at derutinnan kan finnas någre anstöteligheter, fast
de ock til en del sagt någon sanning deruti. Men, gunstige
Herrar, låtom oss intet blanda dem i saken, låtom oss lägga
Om BiksrådeDS återkallande.
69
deras Extractum Protocolli så länge å sido och nu efter öfverenskommelse
uti sidsta pleno i anledning af Hr Hofrättsrådet
AcLlerbeths Memorial afgiöra angående licentierade Herrar Riksens
Råds åter insättiande i deras förra embeten. Om vi
hafva någon upriktig böijelse til enighet, hvarom här så mycket
tid efter annan blifvit tält, så låtom oss nu i enighet afgiöra
saken och återgifva dem vårt förtroende igen, utan at uprifva
gamla tvister, eller röra om förra Secrete Utskottets giöromål,
hvilket endast tiänar til at öka missämjan oss emellan. Men,
gunstige Herrar, kan det intet skie, så påstår jag til följe af
2:dra § i Regeringsformen och ll:te § i K. Maj:ts Försäkring,
at altsammans måtte komma up och på det nogaste undersökas,
hvaruti deras fehlsteg bestå, ty den högste med den lägste
i riket bör niuta Sveriges lag til godo, at hans brott blir lagligen
ransakat och dömt. Jag försäkrar, at om jag sedermera
blifver öfvertygad det de icke giordt, som de bordt, utan finner
dem hafva förtiänt hvad dem öfvergådt, så skal jag så mycket
som jag nu är deras vän, då blifva deras förföljare, efter deras
sak varit et trätofrö ibland oss.
Hr Eric. Gust. Boije: Som Hr Rudbeck så tydeligen
demonstrerat saken, så vil jag intet länge uppehålla Högh
R. o. A., utan påstår allenast, at vi måtte få up hela de licentierade
Herrar Riks-Rådens sak, eljest blir aldrig enighet i
landet, ehuru mycket derom må talas, Ty, gunstige Herrar,
denna saken angår intet allenast de tvänne Herrar Riksens
Råd, utan den rörer hela landet och allas vår gemensamma
säkerhet. Har det kunnat skie, at desse Herrar blifvit politice
dömde och intet juridice, så kan något hvar af oss hafva i
framtiden at befrukta det samma. Vår välfärd och vår egen
säkerhet fordrar fördenskull at blifva underrättade om desse
Herrars brott, och derjemte taga sådane messurer, at oss ej
något sådant kan öfvergå, utan at vi måtte få niuta lagen til
godo och hafva under den vårt hägn och beskydd. Skier intet
det, gunstige Herrar, så blifver, som förut sagt är, aldrig enighet
i riket, utan oenighet fortplantas både hos våre barn och
efterkommande, och jag säger för min del, gunstige Herrar,
at om min bemödan är fåfäng, så har jag 7 stycken pojkar,
som skola i stället för välsignelse få förbannelse til testamente
af mig, därest de intet så länge de lefva påstå, at Rådens sak
skal komma up in pleno.
70 (Okt. 11.) Om Riksrådens återkallande.
Hr Rieben berättade det hau i denna saken upsatt sine
tankar skrifteligen, som han upläste så lydande: Mine gun
stige
Herrar! Den store Guden vet, at jag haren hjertans oro
i min siäl, enär jag betraktar huru vi slitas och rifvas innom
oss sielfve, samt at sådant icke kan vara den Allsmäktige
Skaparen behageligit, och kunna vi således aldrig förvänta
någon välsignelse efter slike gierningar. Vi hafva nu en hel
månad varit tilsammans och ingen Deputation är än i arbete;
vi veta i hvad farliga omständigheter vårt rike sväfvar, och
alla anstalter, som böra giöras til des bästa, börja vi nu
at vilja hindra igenom tvedrägt och oenighet, hatet emellan
oss sielfva aggar våra sinnen til sammangaddning emot hvarandra.
Hvart i Herrans namn vil detta til slut taga vägen?
Riket är uti den aldra farligaste situation, som det någonsin
varit, och til dess räddande får inga steg tagas för misshällighet
och privat afsikt; vi måste ju nödvändigt på sådant
sätt blifva spott och åtlöije åt alla utrikes makter, samt et
rof åt någon främmande. Våre barn och efterkommande måste
ju på vår mull förbanna oss, som medelst vårt ochristeliga
upförande satt dera uti det uslaste tilstånd, som någonsin kan
imagineras. Låtom oss derföre och til undvikande af så mycket
hotande ondt i Herrans Jesu namn i dag aflägga all bitterhet
och med saktmodighet och broderlig kiärlek oförsagde,
med ren åhåga til sanningens utletande, uptaga hvar6 annars
talesätt; låt vårt Riddarhus, som bör vara et illustert hus,
tiäna de andre Stånden, ja alla Sveriges rikes invånare til et
exempel, som gior oss til et fårahus under en herde, lemnar
hela verlden oförfalskade prof af våra rena upsåt, samt gifver
våra efterkommande fullkomliga teckn deraf, at ännu finnas
svenske män, som med fullt alfvar och utan afsikt på egit
interesse arbeta på rikets upkomst uti de farligaste och mäst
förvirrade tider. Mine Herrar, jag tager den Alsmäktige
Guden til vittne, at jag, af en nitfull ömhet för rättvisan och
innerlig längtan til enighetens återställande, i dag underkastar
mina enfaldiga tankar Edert ompröfvande, och at jag hierteligen
önskar, at den i så många år här på vårt Riddarhus
omtalte och väl afskijdrade enigheten med des bibehållande,
blefve i dag och alla dagar vårt syftemärke uti våra giöromål;
men jag fruktar, at min lifstid lärer vara för kort at densamma
afvakta, om sådane utvägar til hennes ernående före
-
Om Riksrådens återkallande.
71
slås, som efter mit begrep mera bidraga til dess uteslutande
än til des återfående.
Mine gunstige Herrar! Yi hörde oss föreläsas förleden
onsdag et utdrag af det ärbara Bondeståndets Protocoll. Jag
ryser när jag tänker på det, besynnerligen på den berättelsen
mig förekommer, at Secrete Utskottets giöromål vid 1738 års
Riksdag upväkt missnöije hos landets menighet, i det anseende,
at de Herrar Riksens Råd blifvit licentierade, under
hvars medstyrsel i regeringen et land-märkbart rikets välstånd
försports, men efter theras afskiedande åter et sällsamt och
klagansvärdt omskifte. Jag häpnar, mina Herrar, deröfver, at
fast än enigheten åstundas, så äro dock de föreslagna medlen
til des återställande idel trätofrö. Huru är det inöijeligit at
ernå enighet enär personer, som lagligen äro valde til de angelägnaste
sysslors skiärskådande och afgiörande samt sittia på
en dyr ed, likasom sättias i ansvar för gierningar, hvilka den
nedrigaste bör skiämmas före, och, om de dertil voro skyldige,
ej borde tålas ibland svenske män, mindre äga säte och stämma
på vårt Riddarhus eller något annat Stånd. Jag ber Ehr,
mine Herrar, lät oss i Herrans namn anse denne saken med
opartiska ögon, och så laga, at en insimulation icke lägges på
våra medbroder; hållandes jag före, at den enigheten, som
medelst stillatigande och blott bejakande på sådant sätt härutinnan
ernås, är oss långt skadeligare än alt annat, emedan
den förer med sig orsaker til mycket större oro och misshälligheter.
De licentierade Herrar Riksens Råds återinsättiande
önskar jag så mycket mera, som jag härmed utan afseende på
gunst eller ogunst förklarar, at jag för dem hyser et ödmiukt
förtroende, men kan aldrig samtycka, at det på så många
ärliga mäns, mindre hela fäderneslandets bekostnad, bör skie.
Fördenskul och til afböijande och förekommande af vidare
disputer, lif och trätor, är min välmente mening, at Bondeståndets
utdrag af Protocollet hänvises til vårt nuvarande
Secrete utskott, som låter upsättia deruppå behörigt svar, samt
dessutan inkommer til Ståndens plena med sit utlåtande, om
huru och på hvad sätt de licentierade Herrar Riksens Råd,
utan någons förklenande, i anseende til det, som förledne Riksdagar
sig tildragit, må til deras förra Råds-embeten kunna
förhielpas. För öfrigt finner jag för den allmänna ron och
enighetens bibehållande och stadfästande emellan Riksens
Ständer högst angelägit, det R. o. A. med de andre Ståndens
72 (Okt. 11.) Om Riksrådens återkallande.
biträde föreställer det ärbara Bondeståndet des Secreterare»
obetänksamma skrifart med så klara färgor, som det i sig sielft
förtiänar, samt anhåller at blifva förskonad ifrån dylika
meningssätt och utlåtelser, hvilka upväcka snarare mera oro
och misshällighet, än de förorsaka någon förmält åstundad
enighet, til undvikande af en långt bedröfveligare påfölgd, än vi
tilförne någonsin erfarit.
Hr Adlerbeth: Gunstige Herrar! Det lärer vara ho»
allom ännu i friskt minne huru med denna saken förelupit, at
när Secrete Utskottet vid 1738 års Riksdag igenomgådt RådsProtocollen,
kom Secrete Utskottet in til plena och gaf tilkiänna,
det de hos några Riksens Råd funnit sådane fehlsteg begångne,
det de ej vidare kunde äga Riksens Ständers förtroende, utan
borde licentieras. Derom yppades då straxt starka debatter
hos Stånden, och hade kanskie aldrig kommit til det slut,
som sedan skiedde, om icke, til at afböija misshälligheter
Stånden emellan och förekomma alla skadelige påfölgder, som
deraf kunnat existera, Deras Excellencier sielfve lagt in och
begiärt afskied. At nu saken med alla des omständigheter
skulle komma up och läggas här på bordet för allas ögon,
dervid finner jag mycken betänkelighet; ty saken, som vi veta,
är ministeriel, och der uti kan inlöpa många omständigheter,
som böra hållas hemlige, men kunde på den händelsen blifva
uppenbare och komma för främmande Ministrer, som ligga
här och med vaksamma ögon lystra på al ting. Jag ser intet
heller hvartil det vore nödigt, at hela saken skal komma up,
ty här beskylles intet Secrete Utskottet för at hafva giordt
desse Herrar någon orätt; här är ej eller frågan om at utöfva
justicen i strängaste måtto, utan här ankommer på nu at utöfva
rätt med någon leuteration. Hvad Bondeståndets Extractum
Protocolli vidkommer, så är det en å part sak och så vida
ingen klagande är, så vet jag intet til hvad ända detsamma
til Secrete Utskottet skal remitteras, ty det ankommer på
R. o. A:ns egit behag, om R. o. A. vil återgifva dem sit förtroende.
Jag betygar på det aldra högsta, at jag aldrig tält
med Deras Excellencier här om, men som jag anser deras åter
insättiande i Rådet som et medel til enighetens återvinnande,
så påstår jag detsamma och begiär deröfver votering.
Frih. Carl Wilh. Cederhielm: Jag måste giöra den
erindran, at Secrete Utskottet endast begiärt del af Bondeståndets
Extractum Protocolli för at få gifva Riksens Ständers
Om Riksrådens återkallande.
73
plena nödig uplysning härutinnan, och ej för at decidera saken,
ty vi veta mycket väl, at vi äro committenter och de våra
principaler. Men vil R. o. A. låta altsammans komma up,
så vinner Secrete Utskottet sit ändemål, nemligen at plenum
får tilräckeligit lius i saken. Således är min mening, at Hr
Landtm, först gior den frågan, om hela saken skal komma
up, och sedan om det öfriga i Bondeståndets Extracto Protocolli,
som tyckes röra rikets säkerhet, til Secrete Utskottet
skal remitteras.
Hr Falkengren: De acter, som angå de licentierade
Herrar Riksens Råd, bestå af åtskillige folianter, hvarutinnan
äfven finnes andre hemlige handlingar; Secrete Utskottets
upsåt har derföre varit at urskilja och sedan til Riksens Ständers
plena upgifva det, som angår Herrar Riksens Råd, hvarföre
jag således tycker, at ingen betänkelighet kan vara at
remittera Bondeståndets Extractum Protocolli til Secrete Utskottet.
Hr Magnus Scheckta: Hela Riddarhuset suckar efter
enighet och rikets välfärd fordrar, at den med alfvare sökes,
men frågan är huru och på hvad sätt den skal kunna vinnas.
Nu, gunstige Herrar, gifves oss lägenhet dertil, om vi bifalla
det upläste Secrete Utskottets Extractum Protocolli. Låtom
oss derföre, gunstige Herrar, i dag träda tilsammans under
en hatt, låtom oss taga Gud, som är enighetens och rättrådighetens
Herre, til anförare, låtom oss taga vårt til fall lutande
rike under armarne och intet spara mandom och trohet,
låtom oss efterse hvarifrån alla rikets olyckor härröra och
sedan utöfva medlidande i stället för hämd, men deremot
befästa gräntsorne på det kraftigaste, så at inga villogetter
må hädanefter giöra inbrått och åvärkan uti helgedomen.
Hr Christ. Barnekow upläste et des Memorial, hvaruti
han herättar sig vid R. o. A:ns första sammankomst hafva
hördt mycket talas om enighet, hvartil et medel skulle vara
de bägge ännu i lifvet varande licentierade Herrar RiksRådens
insättiande i deras embeten. Bondeståndet hade nu
genom ingifvit Extractum Protocolli begiärt fulbordan deraf,
men hvilket syntes gifva tilfälle til åtskillige meningar, hvarföre
hemställes om icke en vid sidsta plenum yttrad mening
kunde vinna bifall, så att någre af R. o. A. kunde tillika med
Hr Landtm, träda tilsammans at uti saktmodighet med Guds
74 (Okt. 11.) Om Riksrådens återkallande.
hielp öfverlägga, huru desse mål med all anständighet för
Ständerne måtte kunna afgiöras, sinnen kunde få mera tid
at calmeras och utaf Bondeståndet kunde begiäras närmare
förklaring eller utlåtelse öfver deras rätta mening, som vore
fast bättre, än andre det giöra skulle. Om nu detta välmente
förslag skulle vinna R. o. Arns gunstige bifall, så kunde desse
mål för denna gången uphöra; vidlöftigt talande upeldar sinnen
kanskie mera, än at man komme til det föresatte ändemålet
och tiden förginge fruktlös. När man anser Guds underliga
nådegierningar emot vårt kära fädernesland, huru et olyckeligit
krig måst med en lyckelig fred vara et medel at stadfästa
den Kongl, timonen med en nådig och af allom högt
älskad arffurste, och at des höga äktenskap med en allom til
fägnad och hopp gifven Prints blifvit välsignadt; ja ock at
under alt vid val-tiden varande oväsende en eljest kanskie
onyttig båt måste vara et af Gud ögonskienligen visat och til
vår räddning tienligit medel; så kan man ju intet annat än
med diupaste vördnad sådant erkänna, och söka sielfva enighetens
bibehållande så innom hvart Stånd som samtelige
Stånden emellan, om icke den stora Gudens långmodighet
skal ledsna vid et folk, som Hans välgierningar så litet eftertänker.
Sedan uplästes Hr Carl Mannercrantzes Memorial, hvaruti
han säger sig vara aldeles öfvertygad om Riksens Högl.
R. o. A:s billiga syftemål at uti rent och redligt upsåt, biträda
hvarannan uti de ärender, som lända til Rikets bibehållande
och tiltagande uti välstånd eller uphielpande utur öfver
hufvud hängande besvär och farligheter. Han önskar derföre
af alt des hierta, at ibland redelige och välmenande han endast
hade den olyckan at se, hurusom oenighet med des fördömeliga
foster, afvund, bitterhet, hässlige misstankar, inbördes
förakt, enskylt hämd eller fördel härvid lägger oss et ibland
de beklageligaste och svåraste hinder i vägen, samt håller oss
jemväl i undervigt, ja hemlig eller öppen dependence af främmande
makter, hvilka söka deras fördels afsikter oftast med
vårt rikes och kära fäderneslands undergång och svenske mäns
blod. Vårt fosterlands betrykta tilstånd och R. o. Arns hemmavarande
på dem upmärksamma medbröders bekymmer kallar
dem nu som mäst til enig samdrägtighet och nit; önskandes
fördenskull, at R. o. A. ej måtte finnas bland de öfrige Stånden
det oenigaste och oförsonligaste innom sig. R. o. A. åligger
Om Riksrådens återkallande.
75
ju at betänka, det de äro Riddersmän, distinguerade och urskilde
igenom egen och förfäders oryggeliga tro för et rike,
som fordom alstradt män, hvilka med enighet af hopfogade
tankar och krafter injagat hela riken och landskaper skräck
och bäfvan både innom och utom Europa, endast genom det
medel, at desse deras store förfäder rådgiort som en man, och
som en man rådslagen värkstäldt. R. o. A. äro ju dessas
ätteläggare och efterkommander; de kunna ju ej underlåta at
för samma fosterland arbeta til samma mål; de böra ju också
dertil använda samma medel; och hvar så ej skier, måste
nödvändigt hända, at förderf ödelägger en kropp, hvars alla
lemmar inbördes våldföra sig på hvar annan. Man kan ju
ej annat än fasa i det innersta, då man hörer eller ser sit
enda lycksalighets- och frihets-medel, enighet, bestridas eller
upskiutas, hälst alla tiders och alla nationers minnesmärken
vittna huru densamma uppe- och vid makt hållit de svagaste
folk, men tvedrägten deremot omstörtadt de mäktigaste verldenes
monarchier. I dag gifves R. o. A. et nog nära tilfälle
at öfvertyga androm och sig sjelfvom inbördes om deras samdräkt,
så framt de med enig välvilja vid nu varande RiksRåds-embetens
ledigheter åter insättia de för detta licentierade
Herrar Riksens Råd, Grefvarne Bonde och Bielke, då man
tillika kunde försäkra sig om desse Herrars så mycket trognare
zele och vaksamhet för vårt kära fädernesland, som det
blefve nu mera R. o. Arns ädelmodiga förtroende, som gåfvo
dem ytterligare och ömmare anledning dertil. R. o. A. bör
tro at desse Herrars förra förseende icke varit så beskaffat,
at det häfvit des förtroende; det blir ju eljest eftertänkelige
omständigheter, at de erhållit och ännu innehafva två tredie
delar af deras löner, samt at tvänne Stånd redan förleden
Riksdag beviljat deras återsättiande uti sine Riks-Råds säten,
tvifvels utan på grundade skiäl. Ho kan bestrida R. o. A.
enighet om de nu begynna den med ädelmodigt förtroende til
desse Herrar och sig sielfve. När derefter ingen tvedrägt
finnes ibland R. o. A., så välsignar enighetens Gud deras
värk, och riksens angelägne giöromål få en skyndesammare
värkställighet genom förenad åhåga. Ingen af R. o. A. skulle
då finna ämne at förvilla, mindre bestrida de ömmaste och
angelägnaste propositioner och rådplägningar; men deremot blir
fruktansvärdt, at om enighet genom detta medel ej återstäld
och befästad varder, det då händer, at desse Herrar Riksens
76 (Okt. 11.) Om Riksrådens återkallande.
Råds, för dem känbara, lidande nu och för framtiden blir et
dolt tunder til hvarjehanda misshälligheter och osämja innom
eller emellan lemmarne af R. o. A. Den högste Guden gifve,
at alle af R. o. A. kunde se det innersta af hvarandras välmenande
hiertan, så skulle de hvarken i detta eller andra mål
vara oense. Men fast denna kundskapen dem icke tilhörer,
böra de dock söka at förena och sin emellan lämpa sina
tänkesätt til et och enahanda ändemål, nemligen deras allmänna
och enskylta bästa, samt hvad i någon uptänkelig
måtto dertil bidraga kan.
Vidare uplästes et af Hr Sten Cederfelt ingifvit Memorial,
deruti han föreställer, at det ej annat kan vara, än at Högh
R. o. A. lärer med bekymmersam omtanka taga uti et ömsint
öfvervägande, huruvida de år 1739 från deras embeten licentierade
Riksens Råd, Hrr Grefvar Bonde och Bielke kunna
eller böra vid tilfället af de nu ledige Riks-Råds-embeten åter
i Rådet blifva intagne. Och om Hr Cederfelt uti et så granlaga
mål tager sig den friheten at yttra sine oförgripelige
tankar, så förmodar han at derutinnan ej mindre vinna Högh
R. o. A:ns gunstiga afsikt uppå välmeningen, än at des giöromål
härutinnan lärer vara honom Iofligit. Han kan väl intet
vara underrättad om grundorsaken, såsom i det tysta förborgad,
til desse Hrr Riksens Råds licentierande; här är ej eller, och
det vare långt ifrån R. o. A. at söka ämne och tilfälle at
tala derom, utan är fast bättre, at sådant, såsom et efter tidernas
beskaffenhet i tystheten alstrat foster, blifver til evighetens
glömsko uppoffrade Men fåfängt skulle vara at förtiga
det, som beklageligen nog synbart är, at här finnes kiällan
til de öfversvämmande bitterhets-strömar, hvarifrån, såsom
upstigande moln, de olycks-stormar upvuxit, som förstördt det
fridsamma lugn och välstånd, hvaruti vi i anseende til allmänheten
förut nögde lefvat. Vi hade ju uppå en af inbördes illvilja
och tvedrägt sannnanhämtad grundval bygt våre anslager,
förestält oss skienfagra förmåner och sraickradt oss med svikelige
förhoppningar, hvars utgång med et bedröfveligit åminne
ligger oss för ögonen. Vår än varande och nästan ouphörliga
missämja hotar oss med större olyckor vid första tilfället vår
egen oförsiktighet dertil anledning gifver, och vi hafva ej
annat sluteligen at förvänta, om hämdsökningen och enskylte
afsikter icke dödas, än en total undergång. Vårt förtroende
och anseende hos andra makter, hvars upsåt eljest kunde vara
Om Riksrådens återkallande.
77
at lefva i stadig vänskap och förbund med oss, förfaller, at vi
nödga dem at til vårt egit förderf grunda deras afsikter uppå
våra skadelige hemhyses-tvedrägter. Vi samla öfver oss många
tusende våra fattige medborgares samt en kors och faderlösas
och för vår skuld lidandes suckan och klagan, och vi giöra
oss både för Gud och menniskior ansvarige til alla de af vår
inbördes osamhällighet och vedervilja härflytande oredor och
landtförderfvelige påfölgder. Landets inbyggare ledsna vid vår
eljest så ädla och oskattbara frihet och den himlagåfvan,
oskyldighetens naturliga foster, måste ändteligen efter några
flere omskiften och hvälfningar blifva et förlorat mål för misssämjan
och i des grymhet se sit nögda lifs slut. Sådan är
missämjans och osamhällighetens pafölgd, och huru kan det
älendet beskrifvas, som vi råka uti, om enskylta afsikter sättas
fram för det allmänna bästa, samt en varaktig och följakte
ligen
san och lyckosam regering. Skulle vi väl på det sättet
låta förblinda förnuftsögonen och hielpa til at smida egna
boijor, samt ovarsamt låta störta oss uti yttersta förderfvet?
En billig omtanka för vårt fäderneslands bästa och egit bibehåll,
kan ej annat än hos hvar redelig sinnad upväcka en
brinnande åhåga til at hindra slike öfver hufvudet sväfvande
farligheter, samt med flit söka at dämma ursprunget dertil.
Om vi med saktmodighet och endräkt, samt en sanskyldig och
oväldug kiärlek, som det allmänna bästa af oss fordrar, vilja
til något landsnyttigt värk fortsättia våre anslag, så måste vi
intet med något hämdsinne tänka på det framfarna, utan sådant
alt med tålig tystlåtenhet bättra och förglömma. Våre
omständigheter under et sådant ögnamärke borde isynnerhet
betraktas och vårdas af de höga och myndige i landet, särdeles
dem, som deltagandet uti regeringssysslan är anförtrodt;
ty deras inbördes missförstånd, ehvad det kan härröra af personel
vedervilja, eller i upsåt at befrämja någon systeme,
föder af sig medel-ståndens oro och tvedrägt, stiftar partier,
sönderdelar landets styrka och underhåller en landtförtärande
eld, som alt omsider til förödelsens styggelse förvandlar.
Vända vi våra ögon med undersåtelig vördnad in på vår aldrahögsta
Öfverhet, H. K. Maj:t vår allernådigste Konung och
Deras K. Högheter, som med så högt bepriselig mildhet grundat
den aldra ömmaste kiärlek i deras undersåtares hiertan,
hvad finne vi icke där för upbyggelses ämne uti den aldra
liufvaste kiänning af en inbördes faderlig och barnslig kiärlek
78 (Okt. 11.) Om Riksrådens återkallande.
och förtrogit umgänge! Och huru kan vår allernådigste Konungs
och Deras K. Högheters sorgfälliga bemödande igenom
faderliga och hulda förmaningar, jemte deras egit förelysande
höga exempel, annat än upväcka hos oss, med innerlige hiertans
rörelser, en nitfull åhåga til återställande af en inbördes
oskrymtad kiärlek, enighet och förtroende, uti hvilka ädla
frukter H. K. Maj:t och Deras K. Högheter få smaka et nådigt
nöje och välbehag, landet vinna des heder, anseende,
styrka och tilväxt, samt hela menigheten en fast och osmickrad
välgång. En nitfull upmärksamhet på detta höga efterdöme,
samt sanskyldig efterfölgd af de i högsta ärestället bland
undersåtarne satte Herrar, kan ej annat än fästa grunden til
den så högt och ofta, fast fåfängt, efterropade enigheten, som
önskande vore, at det städse hade skiedt och gifve Gud at det
hädanefter måtte skie; ty hvad anledning skulle väl medelstånden
och de ringare i landet finna til någon allmän misssämja
och skiljaktighet, eller hvad skulle väl någre hundrade
här församlade landets inbyggare, som til en stor del aldrig
förr sedt eller kiändt, hvarandra och hade enahanda ändemål,
finna för tilfälle til tvedrägt och liksom en inbördes illvilja,
om det icke härrörde af fehlet och bristen i det förra, hvilket,
ehuru man af vördsam böijelse gerna vore benägen at med
stillatigande förbigå, likväl sorn en naturlig förnufts-sats
och ostridig sanning icke bör ställas bakom Huset, då det ankommer
uppå et lands och rikes samt hel menighets säkerhet
och välstånd.
Hr Cederfelts omsikt synes gå något vida och fruktar han
at derigenom förorsaka ledsna, om icke misstycke; men då
des tal är lämpat på enigheten emellan höga Herrar, månue
han då närmare kunnat röra saken, hvarom handlas, och
månne de licentierade Riksens Råds Hrr Grefvar Bondes och
Bielkes återinsättiande i Rådet icke är et sohlklart medel til
enigheten och förtroendets återställande? Ingen lärer sådant
bestrida, som har någon välmenande insikt uti sakernes egenteliga
och sanfärdiga beskaffenhet. Sådant fordrar ock rättvisan,
ty har högbemälte Herrars förseende, om det så bör kallas,
icke varit större, än at de kunnat anses värdige at behålla
deras fulla heder och lön, hvarföre må de icke bekläda sielfva
embetet, och hvarföre skall riket onödigtvis och utan någon
betjäning lida igenom en så ansenlig årlig gravation? Högh
R. o. A. lära härigenom utmärka de lifligaste tankar af kiärlek
Om Riksrådens återkallande.
79
och enighet och uti ynnest och välvilja för merhögbemälte
Herrar ej lemna mindre prof af deras ädelmodighet, än de öfrige
respective Stånden. De lära härigenom lägga grundstenarne
til en orubbelig inbördes kiärlek, hvilken under den
aldraheligsta försäkring och kraftigaste länsförbindelse bör fastställas,
så at hädanefter må sättias et mått för så märkbare
och landförderfvelige oenighets-tilfällen. Sådant är öfverensstämmande
med Riksens Högl. Ständers ädelmodighet och nitälskan
för enighet; sådant befordrar deras säkerhet och välgång
och sådant anstår deras myndighet.
Hr Cederfelts sluteliga mening blifver altså, at de år 1739
licentierade Riksens Råd, Hrr Grefvar Bonde och Bielke böra
åter nu vid den varande Riks-Råds ledigheten billigtvis och til
rikets nytta och förmån i Rådet åter intagas och deras förr
hafde embeten tilträda, hvilket han äfven förmodar vinna Högl.
R. o. A:ns gunstiga bifall.
Hr Petter Silfverschöld gaf tilkiänna, at han upsatt
sin mening skrifteligen, den han med R. o. Arns tilstånd upläste
så lydande: Uti alla saker, som förehafvas, bör man se
på det, som skiäligt är, samt hvad skada eller nytta derigenom
kan åstadkommas. På samma grund bör man ock handtera
detta förevarande ärende, angående de licentierade Herrar Råds
insättiande i deras förra embeten. At desse Herrar felat i
något mål, det bör jag tro, emedan Riksens Ständer förklarat
deras missuöije öfver deras förhållande. Men at felet är så
groft, at det icke kan utplånas och förlåtas, det kan jag icke
finna, hälst som Riksens Ständer lemnat desse Herrar hvardera
4000 dal. smts lön eller pension årligen. Desse Herrar
hafva jemväl af deras fel haft redan nog dryg känning derigenom,
at de varit uteslutne nu i någre år från Riksens
Ständers förtroende. Det är ock landtkunnogt, at desse Herrars
licentierande skiedt i anseende til stats-raisoner och de tiders
visse conjuncturer. Men som sakernes belägenhet sedermera
märkeligen förändrat sig, så finner jag hvarken oskiäligt eller
betänkeligit, at ju Riksens Ständer kunna åter lemna desse
Herrar deras förtroende. Öfvervägar jag jemväl huru vida
skada och olägenhet å den ena sidan af desse Herrars åter
insättiande i Rådet kunde befruktas, eller å andra sidan derigenom
något godt kunde ernås; så kiänner jag desse Herrar
ej annorlunda än för välviljande män emot sit fädernesland,
och annan tanka kan icke eller falla på them skiäligen, så
80 (Okt. 11.) Om Rikerådens återkallande.
vida de äro possessionat och hafva ansenlig egendom i riket,
samt fölgakteligen icke kunde vilja sig sielfve illa. Men å
andra sidan kan förmodas det goda, at enigheten medelst
deras insättjande i Rådet til en stor del kan återställas. Ty
det är icke at förneka, at desse Herrars licentierande ifrån
deras embeten varit orsak och bidragande til den skiljaktighet,
som beklageligen inrotat sig hos nationen; och som jag gior
mig försäkrad, at ingen af R. o. A. är som icke åstundar och
önskar den ädla enigheten, som är et rikes starkaste grundfäste,
så håller jag före; at det är det minsta vi kunna och
böra giöra til at försöka at återvinna densamma, nemligen
enigheten genom desse Herrars återställande i deras förra embeten.
Hr Silfverschöld fulfölgde vidare til slut, det han önskade,
at R. o. A. om denna saken kunde förenas, men om
vi ej kunna öfvertyga hvarandra med skiäl, så vore ingen annan
utväg än at skrida til votering, hvilken han fördenskul
påstod.
I anledning häraf och som åtskillige af R. o. A. sig hos
Hr Landtm, hade angifvit til at tala, så upräknade
Hr Landtm, nu deras namn, som han efter ordningen
uptecknadt, och hemstälte til R. o. A. om icke, sedan desse
Herrar tält ut, han då efter 16 § i Riksdagsordningen får giöra
proposition;
Hvilket af R. o. A. biföls.
Derpå anmälte sig Hr Carl Gust. Boije, hvilken var först
i ordningen, och sedan Hr Landtm, skaffat honom liud, utlät
Hr Boije sig således: Min mening, gunstige Herrar, då
jag för en stund sedan styrkte, at saken måtte remitteras til
Secrete Utskottet, var ej at hindra det hon med alla sina
omständigheter måtte komma up. Om jag drefves af egenkärlek,
så borde jag räkna denna för den aldra lycksaligaste
stund, som jag öfverlefvat, ty jag hade ock den ähran at vara
en ledamot med i Secrete Utskottet vid 1738 års Riksdag,
och vet Gud bäst huru mycket det smärtat mig at sedan höra,
det jag tillika med de andre mine Herrar medbroder blifvit
beskylter för at hafva giordt desse Herrar orätt, varit orsakeu
til vår oenighet och alla deraf fölgde olyckor, hvarigenom vi,
som af en sträng tysthets ed varit bundne, så at vi icke fådt
förklara vår oskuld, blifvit beröfvade det förtroende och goda
omdöme, som vi hos våra landsmän förtiänt at äga. Men
Om Riksrådens återkallande.
81
häldre än at begiära något, som jag sedt vara skadeligit och
gifva anledning, at sådane saker skulle giöras uppenbara, som
för riksens välfärd skull borde hållas hemlige, har jag låtit
min sorg fräta min egen barm. Nu är stunden Gud skie lof
kommen, som lättar mit hierta, när saken skal undersökas.
Finnes det, gunstige Herrar, at jag handlat emot ed och samvete,
så straffen mig utan skonsmål, har åter jag med de flere
af Secrete Utskottets ledamöter giordt rätt, så unnen oss den
tilbörliga justiee, at som ärlige män få läggas i grafven. Meu
lät Secrete Utskottet, gunstige Herrar, för den orsaken skull,
som Hr Falkengren anfördt, få upgifva saken. Och som
Bondeståndet genom sit Extractum Protocolli giort ingrep i
vårt regeringssätt och på et ganska svårt och obefogat vis
angripit förra Secrete Utskottet, så lät Secrete Utskottet äfven
taga den saken i öfvervägande, eller vilja vi härom votera; til
hvilken ända jag beder, at Hr L,andtm. vil giöra proposition
om Bondeståndets Extractum Protocolli skal remitteras til Secrete
Utskottet.
Hr Olof Ehrencreutz: På det intet måtte tros at Se
crete
Utskottet gått längre än de bordt, eller haft med sin
begiäran annat afseende än rikets heder och säkerhet, så vil
jag lemna til R. o. Arns egit närmare eftersinnande, om det
vore väl, at altsammans skulle komma up och föredragas i
Ståndens plenis. Jag tror det skulle vara den aldra lyckeligaste
stund för de främmande Ministrerne, om rikets hemligheter
på det sättet skulle uppenbaras; och håller jag altså
rådeligast, at vi, som sagdt är, lemna til Secrete Utskottet at
låta dem uhr acterne draga ut det, som kan upgifvas, så
mycket mer, gunstige Herrar, som jag finner, at vi med al
ömhet böra handtera denna saken och laga at vi komma på
sådant sätt härifrån, at den ej upväcker mera osämja oss
emellan. Jag har haft den ähran at vara med en gång til—
forne i Secrete Utskottet, men måste ändå tilstå, at jag härutinnan
icke har vidare kunskap, än at jag hördt, det Secrete
Utskottet förklarat sig ej kunna hafva förtroende til de licentierade
Herrar Riksens Råd. Nu kommer et Stånd och på
det hårdaste sätt accuserar regeringen, igenom deras jemförelse
af det tilstånd, hvaruti riket för desse Herrars licentierande
varit och nu är stadt uti. Huru kunna vi vara juges competens,
när vi intet veta hvad skiäl Secrete Utskottet haft, eller
huru vilja vi någonsin föreställa oss, at enighet skal kunna
Adelns Protokoll (XP) 1746—1747. I. 6
82 (Okt. 11.) Om Riksrådens återkallande.
vinnas, och på hvad sätt skola Deras Excellencier kunna
återfå et fulkomligit förtroende om vi sä blindningsvis skulle
afgiöra saken och emot halfva Ridderhusets vilja insättia
Deras Excellencier. Nej, gunstige Herrar, det blir aldrig något
rättskaffens förtroende för Deras Excellencier, eller enighet
emellan oss på annat sätt,' än at saken får komma up i sin
rätta ordning, då Secrete Utskottet får urskilja det, som hemligit
vara hör, så at vi intet stå med skammen för de främmande.
Hvad det skiälet angår, som sägs, at Hrr Riksens
Råd, sedan conjuncturen sig nu mera förändrat, åter kunde
insättias, så tilstår jag, at om jag finge votera på sådan grund,
eller i anledning af den vördnad och högaktning jag hyser för
Deras Excellencier, skulle jag utan något betänkande skrika
ja til deras återinsättiande i deras embeten, så det skulle dalia
i Riddarhuset, men, gunstige Herrar, vi böra hålla riket och
dem lika rätt, och det skier ej om vi förut yttra oss, innan
vi om sakens beskaffenhet behörigen blifvit underrättade; men
när' det föregådt, skal jag så snart som någon annan vara för
dem, om jag kan blifva öfvertygad, at enighet och kiärlek derigenom
vinnes.
Hr Ramsay: Här äro tvänne meningar, en del påstå,
at de licentierade Hrr Riksens Råd åter måge insättias uti
deras förra embeten, utan vidare ransakning för hvad orsak
de blifvit licentierade, hvilket senare andre åter påstå måtte
gå förut. Grunden til alt detta, gunstige Herrar, är mig obekant.
Intet vet jag, at Deras Excellencier derom hos R. o. A.
giordt någon ansökning; icke eller har jag hördt, at någon af
de Herrar, som här ibland oss för dem tält och skrifvit, kunnat
säija, at de varit af Deras Excellencier anmodade och ännu
mindre kan jag föreställa mig, at Deras Excellencier härom
addresserat sig til Bondeståndet, ty jag tror de äga alt för
nobla sentimens dertil. Besinnen då, gunstige Herrar, hvad
det steget, som Bondeståndet i denna saken giordt, har at
innebära, at detsamma är aldeles emot ordningen och at man
med skiäl ej kan fälla derom annat omdöme, än at det ser
ut som ville nu Bondeståndet aldeles taga betslet med tänderne
och styra al ting efter sit behag. Jag tycker således,
gunstige Herrar, at för oss nu är angelägnare at först taga
denna saken i et noga öfvervägande, än at tala om Deras
Excellenciers återinsättiande i sine förra embeten igen. Jag
håller dem långt lyckeligare uti sit nuvarande tilstånd, utan
Om Riksrådens återkallande.
83
bekymmer och ansvar, frie för arbete och besvärlig upvaktuing,
i full frihet at vistas på hvad ort de hälst vilja, och således
icke tvungne at giöra den depence, som andre Hrr Riksens
Råd, med hvilka de likväl äro i samma vördnad och högaktning.
I anseende härtil underställer jag också, om icke
tvänne Deputerade kunde skickas at inhämta Deras Excellenciers
utlåtelse, om de åstunda at komma in i Rådet igen, om
de anmodat någon at bedrifva sådant hos Riksens Ständer,
och om de påstå, at saken til deras justification må uptagas.
Kanskie vi då aldra lättast komma härifrån; kanskie de finna
sit nuvarande tilstånd fördelaktigare och afsäija sig et påstående,
som gior så mycken oenighet ibland oss. Men om de
åstunda at komma til sine embeten tilbaka, låtom oss giöra
det genom justiee och ej genom grace, eljest afstadna aldrig
tvistiga rykten i landsorterne, som bringa oss på slutet knifven
på strupen. Alla handlingar denna saken angående böra dock
icke komma hit up in pleno, och främmande Ministrer tiana s
med våra hemligheters allmänna uptäckande, utan Secrete Utskottet
bör härom giöra et utdrag af de handlingar, som tåla
at giöras allmänt kunnoge.
Hr Carl Gust. Löwenhielm: Så snart Hrr Riksens
Råd vid 1738 års Riksdag blefvo licentierade, blef sådant genast
af åtskilige påtalt och, efter hvars och ens olika tänkesätt,
hvarjehanda omdömen deröfver talte, hvilka sedermera
vid de påföljande Riksdagar ännu mera tiltagit, så at man ock
på sidstone uppenbarligen velat påstå, at desse Herrar skiedt
för när, och at Secrete Utskottets förfarande emot dem varit
alt för hardt. Jag vet intet omständeligen sammanhanget af
deras sak; men det vet jag, at vi giöra Deras Excellencier
orätt när vi beskylla dem vara orsaken til den oenighet, som
ibland oss alt mer och mer sig utbreder. Imedlertid är så väl
Hr Landtm, som flere andre bekant, at jag vid sidstledne
Riksdag så mycket hos mig stod arbetade derpå, at de äter
skulle komma in i Rådet igen. Mit upsåt var godt, och fast
jag tviflade om effecten at återvinna enighet härigenom, så
ville jag dock, at åtminstone de prsetexter, som förebäras til
vår oenighet, skulle på detta sättet försvinna, ty jag är aldeles
försäkrad, at dertil äro helt andra orsaker, och at många
skåckat sig under desse Råds-mantlarne, som hafva annat i
sinnet. Hvad nu hela sakens uptagande angår, så säger jag
rent ut, at om jag också vore helt allena af den meningen, så
84 (Okt. 11.) Om Riksrådens återkallande.
blir jag ändå aldeles der emot; ty jag tror, at aldrig granlagare
omständigheter dertil kunna vara än nu. At vi åter
på blotta berättelser och de impressioner vi förut fått, skulle
nu straxt insättia Herrar Rikens Råd, och således ändra
hvad Ständer en gång afgiordt, det vore at döma utan skiäl
och sättia Ständers giöromål och beslut i ovisshet. Det ankommer
då på pluralitet; hvilken som kan förvärfva sig den,
går tumultarie til, och slutet blir ridicult. Jag är mycket litet
kiänd af Deras Excellencier, har ej eller för min egen del eljest
något emot dem, utan tror, at de äro förtiänte män af
riket och at de ännu kunna tiäna. Men, gunstige Herrar, om
vi vilja väl komma ifrån denna saken, så lät den gå til Secrete
Utskottet, som efter Hr Riebens förslag får inkomma til
Riksens Ständers plena med sit utlåtande om huru och på
hvad sätt de licentierade Hrr Riksens Råd, utan någons förklenande,
i anseende til det, som förledne Riksdagar sig tildragit,
må til deras förra Råds-embeten kunna förhielpas.
Det måste jag eljest tilstå, at det varit mycket drägeligare,
om saken intet på sådant sätt, som skiedt är, inkommit
igenom Bondeståndets Extractuin Protocolli, hvilket tor hända
redan är afskickat ined posten til utrikes orter, at dermed
visa huru man anser 1738 års Secrete Utskotts giöromål.
Frih. Sten Coijet: R. o. A. har redan vid sidstledne
Riksdag faststält, at de licentierade Hrr Riks-Rådens sak
skal komma up; men huru och på hvad sätt detta skal skie
lagligen, det har Hr Falkengren redan förklarat, nemligen at
Secrete Utskottet får urskilja och sedan til plena upgifva hvad
som för rikets säkerhet skull ej bör hållas tyst. Det är ock
ogiörligit at härmed annorlunda kan förfaras, ty utom det, at
denna saken angående äro flere folianter, hvarutinnan finnes
andre handlingar, som röra negotiationer med främmande hof,
så skulle det jemväl taga alt för mycken tid bort för Riksens
Ständers plena at läsa det öfriga. Jag är således aldeles derföre,
at saken til följe af R. o. Arns beslut vid sidsta Riksdag
bör komma fram, men förbehåller mig uttryckeligen, at
Secrete Utskottet får upgifva den på sätt som omtalt är, och
påstår, at ingen votering häröfver emot Riksdagsordningen må
tillåtas.
Detta blef med starkt rop understödt af åtskillige, som
jemväl påstodo, at ingen votering bör tillåtas.
Om Riksrådens återkallande.
85
Sedan Hr Landtm, åter fått liud, anmälte Hr Landtm.,
det Bondeståndet igenom tvänne sine utskickade begiärt communication
af Secrete Utskottets ed och instruction.
Uppå efterfrågan huru härmed förhållits vid de förre
Riksdagarne;
Berättade Riddarhus-secreteraren, det R. o. A. vid
sidst förflutne Riksdagar altid hållit betänkeligit, at lemna
Bondeståndet formelig communication af Secrete Utskottets
instruction, utan är dem allenast tilstånd gifvit, at sielfve
igenom någon utskickad få taga en afskrift deraf i RiddarhusCantzliet.
R. o. A. fant bäst, at nu förhålles på samma sätt.
Derefter reassumerades åter de förre discourserne, och utlät
sig
Hr Hammarberg, at här redan vore så mycket tält om
enigheten och des nödvändighet samt hvad eljest til saken
hörde, at han nu mera intet ville uppehålla Högh R. o. A. med
upläsande af et Memorial, som han äfven upsatt, utan ville
straxt säga sin mening korteligen. Hvad altså först det påståendet
angår, at alla handlingar, som röra Hrr Riksens Råd,
måtte läggas up på bordet at genomläsas, på det man måtte
få höra orsakerne til deras licentierande; så skulle kanskie
den nyttan väl tyckas deraf kunna förväntas, at en hvar
blefve öfvertygad om sanningen, hvarigenom all vidare anledning
til oenigheter skulle kunna uphöra. Men som det berättas,
at de anter, hvilka angå de licentierade Hrr Riksens
Råd, äro förblandade ibland många andra handlingar, som icke
tåla at giöras konnuge; de dessutom äro så vidlöftige, at hvarken
tiden skulle tillåta dem at upläsa, eller någon kunna få
redigt begrep om sammanhanget, utan hvar och en ändå mera
efter prsejudice än efter rättvisa afgiöra saken, så är detta
mera skadeligit än nyttigt. At åter 2:o genom votering straxt
afgiöra om de licentierade Hrr Riksens Råd skola sättias in i
Rådet igen eller ej, dertil kan jag ej eller styrka, utan håller
fast mera före, at man med enighet bör försöka at få dem
dit; ty om Hrr Riksens Råd igenom en öfverröstning kommo
in, så hafva de intet at tacka de andra före; faller åter pluraliteten
ut emot dem, så ökes ännu mera förbittringen på
den underliggande sidan, så at enigheten, som påsyftas, mera
blefve til intet gjord än vunnen. Fördenskul är det bästa
expedientet, at saken remitteras til Secrete Utskottet med den
86 (Okt. 11.) Om Riksrådens återkallande.
clausuln, at Secrete Utskottet inkommer med utdrag af de
handlingar, som angå Hrr Riksens Råds licentierande ifrån
deras embeten, samt tillika ingifver sit Betänkande och förslag
på hvad sätt denna saken må kunna afgiöras, så at enigheten
Riksens Ständer emellan återvinnes. Hr Hammarberg
tilläde vidare, at Hrr Riksens Råd måtte, om de igenom Secrete
Utskottets til afgifvande berättelse skulle finna sig närmare
rörde, vara fritt lemnat at få inkomma med sine påminnelser.
En stor del af R. o. A. instämde med Hr Hammarbergs
mening och begiärte, at Hr Landtm, deröfver ville giöra proposition.
Frih. Fab. Wrede giorde härvid allenast det förbehåld,
at hatet sluteligen ej må stadna på Secrete Utskottet, och at
de få framgifva omständigheterne, som de dem finna.
Hr Nederwud tykte, at man giorde injustice både mot
Råden och Secrete Utskottet om ej saken uptages.
Hr 'Palmstierna förklarade sig, at han, i anseende til
det som nu anfördt blifvit, också är för den proposition, at
Secrete Utskottet upgifver en berättelse om de licentierade
Hrr Riks-Rådens sak; men som Bondeståndets Extractum
Protocolli innehåller så faselige omständigheter och de på
et sådant svårt och nära rörande sätt angripit Secrete Utskottets
ledamöter, at ingen ärlig man mera kan sittia där
på ed och samvete; så påstod Hr Palmstierna, at Secrete
Utskottet äfven mätte inkomma med sin utlåtelse härom.
Emedan åtskillige stodo nedre på gångarne, hvaraf mycket
sorl förorsakades, ty tilsades Ridderhus-Fiscalen at utkräfva af
dem en carolins plikt.
Hr Eric Gust. Boije förbehölt sig, at om saken skal
blifva remitterad til Secrete Utskottet, det då l:o måtte föreläggas
Secrete Utskottet en viss termin at inkomma med sin
berättelse, så at saken icke måtte dragas ut på långbänken;
2:o at Secrete Utskottet vid en sådan til afgifvande berättelse,
måtte i afskrift bifoga alla cardinaldocumenterne, denna saken
angående, och 3:o at deras meningar, som både vid 1738 års
Riksdag varit eller nu kunna blifva dissentientes i denna saken,
äfven måtte upgifvas.
Hr Thure Gust. Rudbeck holt likaledes före, at Secrete
Utskottet bör i afskrift upgifva alla handlingar, så at först
Om Riksrådens återkallande.
87
remarquerne, sedan Rådets förklaringar och sidst voteringen
denna saken angående komma up.
Hr Lewin Blix var äfven af samma tanka, at Secrete
Utskottet ej bör utelemna något i sin berättelse, som kan tiäna
til uplysning, och at det convolutet, hvaraf man i synnerhet
fådt anledning til Hrr Riks-Rådens licentierande, jemväl måtte
upgifvas, om giörligit är.
Som det åter af en del begiärtes, at proposition måtte
giöras efter det som Hr Hammarberg sig utlåtit;
Så anmodades Hr Hammarberg at sielf skrifteligen upsättia
berörde sin mening;
I anledning hvaraf Hr Hammarberg gick fram och til
protocollet dicterade följande:
At saken enligit Secrete Utskottets begiäran i des Extracto
Protocolli måtte blifva dit remitterad, med den tilläggning, at
Secrete Utskottet forderligast til plena upgifver en berättelse
af hvad orsak Hrr Riksens Råd blifvit licentierade, samt hvad
bemälte Hrr den tiden til sit försvar haft at andraga, gifvandes
Secrete Utskottet derjemte förslag på hvad sätt och vis Secrete
Utskottet håller före, at denna granlaga saken måtte således
kunna blifva bilagd, at den högst åstundade enigheten och tillika
rikets säkerhet må kunna återvinnas, samt at sedermera
desse Hrr Riksens Råd öppet lemnäs at inkomma med sine
påminnelser, om så nödigt pröfvas.
Förenämde uplästes för R. o. A. och begiärtes af åtskillige,
at Hr Landtm, ville härom giöra proposition;
Andra åter ropade här emot och begiärte lof at härvid
få giöra sine påminnelser.
Hr Klingsporre, hvilken nu vari ordningen af dem, som
sig anmält at tala, men ej förr än efter någon stund fick liud,
yttrade sig det han ingenting hade at säija, om man ville komma
derom öfverens, at proposition får giöras, hvarmed han vore
nögd; men efter han sig anmält, hade han blifvit ständande,
til at dermed visa, det han hade rättighet at tala och intet
låta genom skrik tysta sig.
Häruppå discourerades något om sielfva proposition;
Då Hr Landtm, förestälte huru som, när proposition skal
giöras, tiikommo det honom at taga til grund det, som vore
materia substrata och först gifvit anledning til discourserne,
hvilket nu vore Hr Adlerbeths Memorial angående de licentierade
Hr Riksens Råds åter insättiande; men som han hörde,
88 (Okt. 11.) Riksråden. Deputation från
at en stor del af K. o. A. ville, at Hr Hammarbergs project
skal tagas til proposition, så ville Hr Landtm, ock rätta sig
derefter.
Hr Palmstierna uprepade hurusom Secrete Utskottets i
dag upläste Extractum Protocolli vore materia substrata, och
förmente altså Hr Palmstierna, at frågan borde blifva om
detsamma får bifall, och sedan om Hr Hammarbergs project
bifalles såsom til instruction för Secrete Utskottet i
detta mål;
Men häremot ropades Nej af andra;
Och blef efter begiäran Hr Hammarbergs project åter
upläst.
Hr Ruthenschöld påminte, at i stället förorden: »af hvad
orsak Hrr Riksens Råd blifvit licentierade», sättes, at Secrete
Utskottet upgifver en berättelse om orsakerne til Hrr Riksens
Råds licentierande.
Hr Palmstierna åter holt före, at slutet bör gå ut, emedan
om Hrr Riksens Råd skulle ännu få giöra vidare påminnelser,
skulle vi endast sättias derigenom i nya vidlöftigheter.
Hr Landtm, önskade, at R. o. A. ville lemna til Secrete
Utskottet at föreslå hvad utvägar de kunna finna tienlige til
enighetens återställande igenom de licentierade Hrr Riksens
Råds återinsättiande uti sine förra embeten, utan at vara förbundne
at upgifva orsakerne til deras licentierande, och mera,
som til denna saken hörer, emedan riket härigenom kan sättias
i mycket äfventyr, örn sådant skal allmänt giöras.
Hr Carl Gust. Boije anförde här emot, det enigheten
på sådant sätt intet kan ernås, utan skulle man fast mera
underkasta Secrete Utskottet nytt åtal; hvarföre han bad, at
saken måtte af Secrete Utskottet få upgifvas och at R. o. A.,
sedan det skiärskådat altsammans, ville låta hvar och en niuta
den rätt, som han förtiänt.
Under det at härom ännu vidare taltes, anmältes och på
vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån Borgareståndet af
6 personer. Rådman Kierman förde ordet och, näst aflagd
hälsning ifrån Borgareståndet, öfvergaf trenne Extracta Protocolli,
det första af den 8 hujus angående at termin til ansökningars
ingifvande hos Riksens Ständer mätte, för anförde orsaker
skull, ännu prolongeras på 10 dygn.
Borgareståndet. Riksråden.
89
Det andra var afven af den 8 hujus, hvaruti Borgareståndet
lemnar sit bifall til de af R. o. A. projecterade Deputationer,
och förklarar sig dess utan vara af den tankan, at
en Allmän Besvärs- och Tull-Deputation måtte utnämnas, samt
at dess likes en Protocolls-Deputation måtte förordnas til igenomgående
af Collegiernes och Consistoriernes Protocoller på lika
sätt som vid 1734, 1738 och 1741 års Riksdagar skiedde.
Det 3:die Extractum Protocolli var likaledes af den 8
hujus, hvarutinnan Borgareståndet föreställer nödvändigheten,
at en Deputation måtte förordnas til uptagande af alla de besvär,
som finska invånarne kunna hafva at andraga öfver hvad
de i sidsta kriget lidit.
Sedan desse Extracta Protocolli voro upläste, berättade Hr
Rådman Kierman, at Borgareståndet jemväl bifallit Secrete
Utskottets i dag upläste Extractum Protocolli med den begiärte
conununication af det Extracto Protocolli, som Bondeståndet
ingifvit om de licentierade Hrr Riks-Rådens återinsättiande i
deras torra embeten.
Hr Landtm, tackade för communication och lofvade med
första svar på Ståndets nu ingifne Extracta Protocolli, samt
bad imedlertid förmäla R. o. Arns vänliga hälsning;
Hvarmed Borgareståndets Deputation afträdde.
Derpå reassumerades åter de förre discourserne och utlät
sig
Hr C. G. Löwenhiel m, det han med Hr Landom, funne
mycket betänkeligit och för riket äfventyrligit, at alla de
skiäl och orsaker skulle giöras uppenbara, som Secrete Utskottet
vid 1738 års Riksdag haft til Hrr Riks-Rådens licentierande;
han förhoppades fördenskull, at Secrete Utskottet
ej lärer påläggas at gifva up det, som bör vara hemligit.
Hr Palmstierna betygade, det han äfven som Hr Landtm.
vore på det högsta mån derom, at ingenting i denna saken
måtte blifva allmänt giordt, som kan sättia riket i något äfventyr.
Men om Secrete Utskottet endast skulle komma in
med förslag huru Hrr Riksens Råd skola tilfredsställas, utan
at upgifva orsakerne til deras licentierande, så skulle nu varande
Secrete Utskott blifva underkastat lika omdöme och
misstankar som 1738 års Secrete Utskott. Hr Palmstierna
tilläde vidare, at om det skulle finnas, at Secrete Utskottet
giordt rätt, kunde han utan sit samvetes kränkande ej visa de
licentierade Hrr Riksens Råd någon grace.
90 (Okt. 11.) Om Riksrådens återkallande.
Hr Ruthenschöld conforruerade sig aldeles med Hr
Palmstierna, och tykte, at det bör lemnäs på Secrete Utskottets
urskilling at ej upgifva någre arcana, som kunna sättia riket
i äfventyr. Han ville väl veta hvad de licentierade Hrr Riksens
Råd giordt, men aldeles inga secretesser.
Hr Eric Gust. Höije: Det händer esomoftast och nästan
dageligen, at vi om saker af enahanda beskaffenhet fatta helt
olika begrep; på samma sätt kan det ock skie i denna saken, at
hvad som af en och annan hålles för sådan hemlighet, at det
utan rikets ■ högsta skada ej får uptäckas, kan åter af andra
anses af den beskaffenhet, som i sig sielft värkeligen är, at
det mycket väl får uppenbaras; om desse senare då öfverröstas,
förbindas de af tysthets-eden at ej nämna det ringaste.
Härigenom komma vi at sakna den kundskap och tilbörliga
underrättelse, som vi eljest borde fä om sakens rätta sammanhang.
Och detta är orsaken, gunstige Herrar, hvarföre jag
påstådt, at dissentientes af ledamöterne i nu varande så väl
som 1738 års Secrete Utskott måge lösas ifrån den tysthet,
sorn de igenom deras giorde ed äro förbundne til, och således
äga frihet at inkomma med de berättelser, som de på sine
samveten i denna saken och til dess uplysning finna nödige.
Jag hade den ähran at vara en ledamot med i Secrete Utskottet
vid sidsta Riksdag. Jag tilstår, at jag icke äger så
synnerlig insikt uti stats-saker, men tackar Gud för någorlunda
godt hufvud, och tror mig kunna fatta rätt begrep, om
saken icke är dess benigare. Jag kan ock upriktigt försäkra,
at jag härutinnan ej fant någre omständigheter, som fordra
besynnerlig tysthet, eller de der nu mera icke kunna upgifvas,
sedan tiderne och conjuncturen sig sålunda förändradt som
skiedt är. Jag vet jemväl, at Secrete Utskottet vid sidsta
Riksdag upsatte en utförlig berättelse om de licentierade Hrr
Rådens sak, hvilken jag påstår at Secrete Utskottet nu måtte
taga til grund, så väl som 1734 års Testamente, som var
det cardinal-documentet, hvaraf man tog de mästa skiälen
emot dem.
Hr Palmstierna: Vi böra ju billigt hafva det förtro
ende
til Secrete Utskottet, at de gifva oss all den uplysning,
som de någonsin med säkerhet kunna gifva, och vi böra eller
kunna intet begiära at veta sådane saker, Irvars uppenbarande
kunde skada det allmänna. Lemna vi dissentientes frihet at
komma in med deras berättelser, sä kunna somlige hafva alt
Om Riksrådens återkallande.
91
för vida samveten och ingenting hålla för arcana; åtminstone
bör det komma på dens risque, som sådant uptäcker om riket
deraf skulle taga skada. För det andra påstår jag ännu en
gång, at Secrete Utskottet måtte få in commissis at taga i
öfvervägande huru det, som Bondeståndet i denna saken giordt,
bör anses.
Hr Eric Gust. Boije svarade, at om dissentientes intet
få upgifva sine meningar, så behöfves ej eller någon berättelse
ifrån Secrete Utskottet, emedan vi ändå på det sättet aldrig
lära få tilräckelig kundskap om saken, när så mänga omständigheter
kunna utlemnas under namn af tysthet.
Frih. Hind. Wrede förestälte här emot huruledes hända
kunde, at ibland så många personer, som sittia i Secrete Utskottet,
någon samvetslös menniska torde finnas. Skulle då
dissentientes, efter det påståendet som giöres, frikallas från
deras ed, så vore det at gifva en sådan samvetslös öppet til—
stånd at rafla uhr sig hvad han ville och hårdraga til denna
saken sådane hemligheter, som, i fall de skulle blifva uppenbara,
kunna skiämma vårt förtroende i hela verlden och sättia
oss i brand med alla våra grannar.
Hr Thure Gust. Rudbeck: Gunstige Herrar, om man
allenast öfvervägar huru med voteringen i Secrete Utskottet
tilgår och huru lätt en pluralité där kan erhållas, lärer ingen
kunna förundra sig deröfver, at man påstår det dissentientes
böra här få säga sin mening. Uti ingen rätt eller på något
ställe i verlden är mig bekant, at man på så svnnerligit sätt
omröstar och igenom så få röster emot flere vinner pluralité;
ty emedan här decisum ej skier genom röster per capita, utan
efter Stånden, och allenast trenne Stånd deruti hafva säte, sä
kunna 39 öfverrösta 61, i fall de fläste ledamöter af Adelen
hålla et med de fläste af endera utaf de andre Stånden. Ja,
26 röster kunna giälla mera än 74 om de fläste af Prästeoch
Borgarestånden äro ense. Är det då icke äfven så troligt,
at den meningen är äfven så rätt, som under ligger, såsom
den som pluraliteten stadgar. Månne intet ibland 61 och 74
kunna vara så mycket ärligit och förståndigt folk som ibland
39 och 26, fast deras mening icke giäller; och bör derföre dem
betagas at gifva oss densamma vid handen?
Här uppå ropades åter på proposition;
Då Hr Carl Gust. Boije utlät sig det ingen annan proposition
bör blifva, än om Secrete Utskottets Extractum
92 (Okt. 11.) Om Riksrådens återkallande.
Protocolli får bifall tillika med Hr Hammarbergs tilläggning.
Efter åtskilliges begiäran uplästes Hr Hammarbergs project
å nyo igen.
Frih. Ulric Scheffer påminte at slutet deraf, hvaruti
sägs, »at Herrar Riksens Råd öppet lemnäs at inkomma med
sine påminnelser om så nödigt pröfvas», mätte gå ut, emedan
Secrete Utskottet ej bör påbördas at libellera med Herrar
Riksens Råd.
Hr Palmstierna instämde så mycket mera här med,
som det vore både et ovanligit och högst eftertänkeligit steg,
at Deras Excellencier skulle tillåtas at giöra någre påminnelser
vid den berättelsen, som en så ansenlig corps, hvilken
sitter på en dyr ed, afgifvit, utan skulle detta endast blifva
et frö til oenighet oss emellan.
I anledning af desse med flere påminnelser, som härom
giordes, tilsattes, at Herrar Riksens Råd öppet lemnäs at hos
plena inkomma med sine påminnelser.
Men Hr Stierneld, Hr Didron och flere andre tyckte
ändå, at slutet borde gå ut, hälst det icke lärer vägras Hrr
Riksens Råd, om de begiära, at hos plena få andraga något
til sit försvar.
Deremot påstods åter af andre i det högsta, at slutet måtte
blifva stående.
Hr Carl Gust. Boije förbehölt sig, at om slutet skal
blifva stående och de licentierade Hrr Riksens Råd fä inkomma
med sine påminnelser, det då jemväl måtte tillåtas dem, som
vid 1738 års Riksdag sutto i Secrete Utskottet, och hade saker
under händer, at också få ingifva de anmärkningar, som de
kunna finna nödige.
Hr Eric Gust. Boije sade det han ingalunda begifver
sig ifrån slutet, utan så framt det ej antages, så förblifver
han vid sit i början giorde påstående, at altsammans, som
hörer til denna saken, skal upgifvas, och begiär deröfver votering.
Hr Jägerhorn och flere andre giorde det samma och påstodo,
at saken ostympad måtte komma fram, så at Secrete Utskottet
copialiter upgifver alla dertil hörande acter och handlingar.
Här öfver upkom äter ny discours;
Då Frih. Hind. Wrede påminte, at inga nya qusestioner
nu mera mätte uptagas, utan blifva vid den proposition, hvartil
Hr Hammarberg gifvit anledning.
Oväsen på Riddarehuset.
93
Hr Thure Gust. Rudbeck: Jag hyser intet något misstroende
til Secrete Utskottet. Imedlertid, gunstige Herrar,
som vi veta huru mycket buller denna saken i landsorterne
giordt, huru mycken split och osämja den emellan oss åstadkommit,
sä är intet underligit, at vi sielfve vilja blifva underrättade
om altsammans, och intet lemna saken vidare under
Secrete Utskottet, hälst de samma eller åtminstone en stor del
af dem nu sittia i Secrete Utskottet, som vid 1738 års Riksdag
sutto där och voro domare i saken.
Frih. Cederhielm: Jag kan berätta, at Hr Rudbeck då
mycket felar i sin räkning; ty om jag rätt påminner mig, så
äro uti nuvarande Secrete Utskottet ej flere än 7 af R. o. A.,
5 af Borgareståndet och några få Präster af de ledamöter, som
sutto i 1738 års Secrete Utskott.
Hr Rudbeck: Jag lemnar det där hän; men så vet man
dock, at de andre merendels tänka lika med dem.
Häröfver yppades en ganska häftig rörelse ibland R. o. A.,
åtskillige sprungo ifrån sine ställen och kommo fram i skranket
til Landtmarskalksbordet, andre åter stälte sig nedre på gångarne,
och för det myckna sorlet skull kunde hvarken Hr
Landtmarskalken eller andre, som ville tala, höras, hvarigenom
resningen ibland R. o. A. ännu mera ökades.
Densamma varade också någon stund til dess Hr Landtmar
skalken med Landtmarskaiks-stafven i hand, som han bar
det högsta han kunde, at alla den måtte se, gick gången utföre
och genom åtskillige rörande, alfvarsamma och bevekelige
föreställningar, kom R. o. A. at äter intaga sine rätta ställen
igen, då sorlet efter handen saktades och omsider afstadnade.
När detta således var stillat, framträdde
Hr Rudbeck til Landtmarskalks-bordet och höll följande
tal: Gunstige Herrar, det är mig ganska okiärt, at mit tal
gifvit anledning til resning ibland Högt. R. o. A. Jag betygar
det ingen kan hafva mera ömhet för sämja och enighet,
ingen mera nit för fäderneslandet och det allmänna bästa, och
ingen derjemte större vördnad för Högh R. o. A., än jag det
häfver och framgent hos mig oförändrat behålla skal. Icke
dess mindre är jag fullkommeligen försäkrad derom, at hvar
och en af oss menar riket och sine medbroder af hiertat väl,
fastän de kunna vara af olika tankar med mig. Jag har således
med de orden jag fält intet tänkt fördöma någon annans
mening. Tvert om, gunstige Herrar, jag håller den lika kiär
94 (Okt. 11.) Om Riksrådens återkallande.
och är lika vän af den, som tänker annorlunda än jag, som
den där tänker på lika och enahanda sätt med mig. Men
anledning til det jag sade har jag tagit deraf, at saken här
hos oss in pleno afgiordes genom votering, då det sågs, at derom
var skiljaktigt och olika tankesätt ibland oss.
Frih. Fab. Wrede och flere andre gillade denne Hr Rudbecks
explication.
Hr Carl Hierta beklagade, at Riksens Ständer, som
redan en hel månad varit tilhopa och ingenting giordt, skola
ännu vidare förnöta tiden med particuliere personers angelägenheter,
som förorsaka ibland oss så mycken skiljaktighet,
där dock riksens högst vårdande och andre angelägne ärender, för
hvilkas skull Ständerne äro sammankallade, borde vara oss
mäst om hiertat och först afgiöras. Hr Hierta bad fördenskull,
at man nu ej längre måtte uppehålla sig med denna
saken, utan låta det blifva vid det, som en gång sagt är, at
orsakerne til Hrr Riksens Råds licentierande komma up i
dagsliuset, så vida de med rikets säkerhet kunna giöras allmänt
bekante; men at sådane arcana skola uppenbaras, som
kunna sättia riket i fara och missförstånd med våra grannar,
blott at soulagera någre få personer, dertii sade Hr Hierta, at
han för sin del aldrig samtycker, utan vil altid häldre sacrifiera
deras än rikets välfärd.
Hr Landtm, holt derpå et vackert tal til R. o. A., beklagade
hvad som handt och förestälte hvad skadelige päfölgder
en slik oordning och sammanlopp kunde med sig föra, när
sinnen blifva upeldade och komma at förbittras, då det en
gång kunde komma så långt, at vi aldeles giorde ända på
Riksdagar, förlorade vår dyra frihet och störte riket i yttersta
förderf, våra ovänner och fiender til en alt för stor glädie.
Hr Landtm, önskade fördenskull, at aldrig någon sådan öfverihlning
mera måtte skie och bad sluteligen R. o. A. at de för
Guds, för sin egen välfärds och för Svea och Göthars odödelige
ähre-minnes skull, hädanefter uti stillhet, enighet och broderlig
kiärlek ville öfverväga och afgiöra de förekommande må.en,
och om derunder någon skulle röra den andra, då dermed efter
lag och öfverenskommelse låta förfaras.
Derpå frågade Hr Landtm, om proposition nu åter får
upläsas;
Hvartil som R. o. A. samtykte;
Så uplästes densamma så lydande:
Anmärkning mot Landtmarskalken.
95
Proposition:
At saken, enligit Secrete Utskottets begiäran i des Extracto
Protocolli, blifver dit remitterad med den tilläggning,
at Secrete Utskottet forderligast til Riksens Ständers plena
upgifver en berättelse om orsakerne til Hrr Riksens Råds
licentierande, samt hvad bemälte Herrar til sit försvar deremot
den tiden haft at andraga; gifvandes derjemte förslag,
på hvad sätt och vis Secrete Utskottet för sin del håller före,
at denna granlaga saken må således kunna blifva bilagd, at
den högst åstundade enigheten och tillika rikets säkerhet må
kunna återvinnas; samt at sedermera desse Hrr Riksens Råd
öppet lemnäs at tillika härvid hos plena inkomma med sine
påminnelser, om så nödigt profves.
Frih. Cronhiort tillika med åtskillige andre påstodo ännu
ytterligare och enständigt, at slutet af propositionen måtte
gå ut;
Och som Frih. Carl Hind. Wrangel jemväl understödde
detta;
Så begåfvo sig åtskillige af R. o. A. här til.
Hr Landtm, giorde derföre frågan, om slutet af proposition
får gä ut;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, om proposition i öfrigit bifalles;
Hvartil
af R. o. A. likaledes svarades med Ja.
Sedan berättade Hr Landtm., at han af någon, som han
intet ville nämna, hade under det varande sorlet blifvit beskylt
för at icke hafva giort proposition i rättan tid, utan at
han dermed tarderat. Hr Landtm, understälte fördenskul
R. o. A:ns bepröfvande, om de finna, at han för sent giordt
proposition och om han icke efter Riksdagsordningen bordt
dermed vänta, til des de, som sig anmält, fädt tala ut.
R. o. A. förklarade, det ingen hade skiälig anledning til
någon sådan beskyllning emot Hr Landtm.
Hr Scheckta tilstod, at han i hastighet och uti den ifver
han varit, yttrat sig härom med någon häftighet emot Hr
Landtm., hvilket han bad at honom benägit måtte tilgifvas;
försäkrandes, at han hyser al den högaktning för Hr Landtmilis
person, som des berömmelige egenskaper kräfver, och all den
vördnad för des embete, sorn en svänsk Riddersman åligger.
96 (Okt. 11.) Stallmästare Hårds son.
Hr Hårleman giorde til slut en sådan reservation til
Protocollet, at lian lägger på deras siälar och ansvar, som
Hertil äro vållande, när thron och riksens grunder bli ristade
genom sådane saker och steg, som i dag skiedt, förklarandes
•derjemte, at om de tvänne Hrr Riksens Råd i dag sedt det
uplopp, som ibland oss varit, så store män, som de eljest
äro och så mycken högaktning han för dem eljest har, så
litet skulle han akta dem, om de intet afsade sig altsammans.
Härpå skildes R. o. A. åt då kläckan var inemot 3.
Den 15 October 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen klåckan 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
O
sina ställen, bad
Hr Börje Phil. Sclieckta, det R. o. A. intet ville taga
til misstycke, at han toge sig den friheten at recommendera en
ting til Högh R. o. A:ns benägenhet. Saken bestode deruti,
at han han hade vid sit compagnie en Adelsman, som är af
gammal god släkt, Stallmästaren Hårds son, hvilken hade
varit Fendrich i Hoilstensk tienst och sedermera fått Lieutenants
afskied, men hans bistra öde sig så förvandlat, at han
för fattigdoms skull, häldre än at svälta ihiäl, nödsakats taga
mousqueten och tiäna som gemen under gardet. Vöre nu, gunstige
Herrar, mine vilkor sådane, sade Hr Scheckta, skulle jag gerna
med nöije draga försorg om hans soutien; men som jag intet
är i det tilstånd, och något hvar af oss förleden lördag giorde
sig skyldig at efter Ridderhus-Ordningen och vår förening erlägga
plikt; så låtom oss i det stället komma öfverens at
skiuta tilsammans hvardera en carolin åt honom til någon
hielp uti des fattigdom. För oss kan det vara en ringa utgift,
men för honom et stort understöd, och så mycket oumgängeligare,
som hans omständigheter äro så vida sämre, än en
annan gemen soldats, at han intet kan arbeta och förtiäna sig
något jemte den lön han får af cronan.
Detta beviljades af R. o. A.;
Och anbefaltes Riddarhus-Fiscalen Cedercrona at upbära
■detta frivillige sammanskott.
Om säte å Riddarhuset.
97
Sedan uplästes Protocollet af den 22 och 23 September
ifrån början til sid. 9, hvarvid inga påminnelser giordes.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. behagar, at den resolution,
som finnes i det nyss upläste Protocollet, angående det
utsatte vitet för dem, som trängt sig in på Ridderhuset, skal
anslås vid dörren.
Åtskillige af R. o. A. höllö före, at densamma til allmän
efterrättelse bör blifva upslagen.
Uplästes fördenskul til justering följande Extractum Protocolli:
Utdrag
af Protocollet hållit hos R. o. A. den 23 September
1746.
S. D. Blef af R. o. A. til bibehållande af god ordning
innom Riddarhuset faststält, at därest någon skulle drista sig
at blifva sittiande på Riddarhuset, som icke är af rätt famillie,
eller dertil eljest rättighet äger, bör densamma ovägerligen
vara förfallen til et hundrade plåtars plikt. Ut supra.
Det påmintes, at de orden, som häruti införte äro, »eller
dertil eljest icke rättighet äger», måtte gå ut, emedan det vore
för hårdt, om någon skulle finnas, som icke fylt sine 24 år,
eller ock på en annans pollet, af nyfikenhet at se huru det tilgår,
kommo in på Ridderhuset, och densamma skulle vara förfallen
til 100:de plåtars plikt.
Hr Aleph Anrepp påstod, at denne meningen måtte
blifva stående, emedan den stödier sig på lagen och tiänar til
en god ordnings bibehållande på Riddarhuset, varandes det
billigt, at den, som icke har rätt at vara på Riddarhuset, med
behörig plikt bör anses, om han dristar sig at komma dit.
Hr Hastfehr instämde härmed.
Hr Löwenhielm förestälte, hurusom ifall at den utsatte
plikten skulle sträcka sig til dem, sorn äro här på Ridderhuset,
men icke finnas hafva fylt sine 24 år, och derom nu skulle
undersökas, så kunde hvarjehanda vidlöftigheter deraf förorsakas,
som skulle upväcka missnöije, ty det heter turpius ejicitur
quarn non admittitur. Fördenskul, och som här dessutan
äro nog oenighetsfrö ibland oss, så tykte Hr Löwenhielm
bäst vara, at de omtalte orden gå ut, samt at RidderhusDeputation
måtte updragas at taga alla tienlige steg emot slike
missbruk til en annan gång.
Detta understöddes af åtskillige.
Adelns Protokoll (XK) 1746—1747. I. 7
98 (Okt. 15.) Om trohetsed till D. K. Högheter.
Hr Ruthenschöld föreslog, at det måtte blifva vid den
utsatte plikten för dem, som drista sig at sittia qvar på Riddarhuset
och icke äro af rätt famil lie; men at hvad det senare
målet angår, nemligen huru de böra anses, som icke fylt 24
år, dermed måtte anstå, til dess Riddarhus-Deputations instruction
förekommer.
Uppå Hr Landtmilis giorde frågan,
Biföls detta af R. o. A.
I anledning af föregående kom äfven at talas om sådane
attester, som kunna vara oriktige;
Hvaruppå svarades: Den förordnade Ridderhus-Deputation
lärer väl sådant efterfråga när den med behörig instruction
blir försedd.
Sedan justerades följande Extractum Protocolli, som af
R. o. A. gillades:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 80 September
1746.
Såsom R. o. A. för nödigt ansåg, det uti Landtmarskalks
och de öfrige Talemännens ed måtte införas om tro- och huldnings-eden
til Deras K. Högheter och deras manlige bröstarfvingar,
hvilket äfven uti alla andra embetes-eder bör i akt
tagas; altså varder de öfrige respective Stånden häraf vänlig
del lemnad, med lika vänlig anmodan, at de ville utnämna
tvänne ledamöter af hvart och et Stånd til at upsättia härtil
et tienligit project. Actum ut supra.
Vidare uplästes det til följe af R. o. A:ns sidst fattade
slut upsatte Extractum Protocolli til de andre Stånden, så
lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 11 October
1746.
S. D. Öfver den hos R. o. A. upkomne qumstion, angående
de licentierade Hrr Riksens Råd, resolverades at saken,
enligit Secrete Utskottets begiäran i des i dag upläste Extractum
Protocolli, blifver til Secrete Utskottet remitterad med
den tilläggning, at Secrete Utskottet forderligast til Riksens
Ständers plena upgifver en berättelse om orsakerne til Hrr Riksens
Råds licentierande, samt hvad bemälte Hrr til sit försvar
deremot den tiden haft at andraga; gifvandes derjemte förslag
på hvad sätt och vis Secrete Utskottet för sin del håller före,
at denna granlaga saken måtte så kunna blifva bilagd, at den
högst åstundade enigheten och tillika rikets säkerhet må kunna
Riksråden. Deputationerna.
99
återvinnas; hvilket med de öfrige respective tvänne Stånden
vänligen communiceras, tillika med de hos R. o. A. härom
ingifne Memorialer. Actum ut supra.
Förenämde Extractum Protocolli blef af R. o. A. bifallit,
sedan någon miss-skrifning, som deruti var skiedd, blef ändrad
efter propositionens lydelse.
Hr Landtm, anmälte, det Prästeståndets utlåtelse denna
sakeu angående vore inkommen, och
Uplästes altså Prästeståndets Extractum Protocolli af den
11 hujus, hvaruti Ståndet förmäler sig i ömsint betänkande
tagit qusestion om the tvänne Hrr Riksens Råd, samt hvad
Secrete Utskottet genom Extractum Protocolli af den 9 i denne
månad anmält, och önskar intet högre, än at detta ärendet
förr ju häldre i vänlighet måtte blifva afgjordt, utan at förspilla
någon tid til andre Riksdags-ärenders afgiörande; stadnandes
Ståndet i samma tankar som vid sidstledne Riksdag,
til vinnande af en upriktig och beständig enighet, med förmodan,
at något godt skulle kunna uträttas, om 3 eller 4 af
hvart Stånd blefve utsedde at med foglighet rådgiöra och inkomma
med förslag huru thetta ärendet lämpeligast må kunna
jämkas och all vidlöftighet blifva afbögd.
Hr Börje Phil. Scheckta: Det vore mig intet emot
om sammanträde af Ständernes Deputerade i denna saken
skulle skie, som Prästeståndet föreslagit; men jag vil, at sådant
sammanträde skal skie genom en Ständernes Commission,
som på sin ed kunde fullgiöra vårt beslut at uptaga, utransaka
och afgiöra saken. Derigenom finge ock Secrete Utskottet
ledighet at skiöta riksens öfrige mångfaldige och angelägne
värf; men vårt val af ledamöter bör falla på män, som äro
ovälduge, välmenande och upriktigt hugade samt angelägne om
enigheten.
Det påmintes, at saken vore afgiord, och borde fördenskull
intet mera härom talas.
Hr Landtm, berättade, at R. o. A:ns Extractum Protocolli,
angående hvilka Deputationer som böra utnämnas, nu
voro tilbaka kommit;
Och hade de andre Stånden det samma enligit deras påskrifter,
hvilka nu uplästes, aldeles bifallit.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Jan Person ifrån Tuna
förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade, at sedan
100 (Okt. 15.) Hemmansklyfning. Bondeståndets
Bondeståndet med all ömhet eftersinnat på hvad sätt landsculturen
i riket måtte kunna uphielpas, har Bondeståndet deröfver
stadnat i sådane tankar som deras Extracturn Protocolli
af den 30 sidstledne September utvisar, hvilket han nu öfvergaf
och på begiäran uplästes, deruti Bondeståndet föreställer
orsaken, hvarföre landet på åtskillige ställen lider brist på
nödigt arbetsfolk, och anhåller Ståndet, til förekommande deraf,
det ej allenast hela hemmansbrukare må tillåtas at hos sig
hysa och behålla så många af sine barn och arbetare, som
the finna nödige och sig thär väl föda kunna, utan ock at
hemmanen, på sätt som redan för åtskillige län och orter beviljat
blifvit, må få klyfvas uti så många delar, som de efter
ortens beskaffenhet synes tåla; dock at derigenom ingen må
drifvas ifrån des lagligen förvärfvade besittnings-rätt, med
flere förbehåld.
Enär detta var upläst, berättade Jan Pehrsson vidare, at
Bondeståndet i dag ärnar utvälja sine ledamöter til Deputationerne,
på det at med arbetet måtte kunna begynnas; hafvandes
Bondeståndet ej förr kunnat giöra det, eftersom expedition
om Deputationerne först i dag til dem ifrån Borgareståndet
ankommit.
Härpå öfvergaf Jan Person et annat Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 13 hujus, som äfven på begiäran
uplästes, hvaruti berättes, at sedan Ståndet efter begiäran erhållit
del af den för Secrete Utskottet författade ed och instruction,
sedt sig ej underlåta böra gifva the öfrige Stånden
vid handen, at det äfven valdt sine 25 Deputerade at med de
öfrige Ståndens ledamöter sammanträda i Secrete Utskottet.
Och som större delen af de skiäl, hvilka de öfrige Stånden
vid sidsta Riksdag antagit, ännu äga sit behöriga rum, emedan,
änskiönt successions- och freds-värket då komtno til önskeligit
slut, vårt kära fädernesland likväl än tryckes af hvarjehanda
svårigheter, hvilka, som the gemensamt röra riket, så synas
the äfven fordra samtelige Ståndens rådslag theröfver uti
Secrete Utskottet, hvarest the komma at pröfvas och skiärskådas;
altså förmodar Ståndet och gior sig försäkradt at
äfven nu få hafva bemälte sine valde Deputerade i berörde
Utskott, hvarigenom Ståndet så mycket bättre får tilfälle at
genom des välmente råd biträda det allmänna, och inbördes
enighet och förtrolighet förökas och stadfästas.
anspråk på plats i Sekreta Utskottet. 101
Sluteligen recommenderade Jan Pehrsson hos R. o. A.
til et gunstigt bifall Bondeståndets Extracturn Protocolli af
den 30 sidstledne, angående tilstånd at få bränna brännevin
af förskiämd säd.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. lära taga desse målen
i öfvervägande, och bad imedlertid förmäla R. o. A:ns vänliga
hälsning;
Hvarmed Deputation afträdde.
Så snart Deputation var borta, utlät sig
Frih. Duvalt således: Gunstige Herrar! Så litet som
vi böra förundra oss öfver thetta af Bondeståndet nu giorde
steg uti en tid, då det giäckas med land och rikes välfärd, då
de heligaste lagarne trampas under fötterne, då hvars och en
fattade inbillning, afmätt genom egenkiärlek, älira eller hämdgirighet,
tiänar för grundsats at bygga the slut uppå, hvarutaf
vårt nu varande och tilkommande väl skal härflyta, med så
mycken alfvarsamhet bör thetta uptagas och bemötas. Jag vil
ej gå in och visa hvarföre och på hvad sätt thetta olyckeliga
inbrottet en gång skiedt uti vår fundamentale lag på en Riksdag,
hvars olyckeliga omständigheter giöra thet hvar redelig
svensk man skulle önska utplåna thet utur våra hiertan och
allmänna minnesböcker. Vårt regeringssätt är tydeligt och
klart. Uti våre fundamentale lagar är Bondeståndet uteslutit
ifrån Secrete Utskottet; uti samme fundamentale lagar finnes
ock utsatt straffet för then, som vil rubba thet vi enhälligt
besvurit. Jag är nog säker, at innom thenne lustre corpsen
finnes ej någon, som skulle vilja kränka thet, som vi svurit
både för födda och ofödda; men, gunstige Herrar, all långsam
deliberation uti en så klar och tydelig sak föder grundade
misstankar eller ock ådagalägger en veklighet at försvara lagen,
hvars envälde bör finna sina mäktigaste skydsmän uti
thetta Ståndet. Jag för min del håller betänkeligit at häröfver
aflemna något skrifteligit svar, utan vore bäst, at Hr
Landtmarskalk en uti the öfrige Talemännens närvaro svarade
Bondeståndet, thet R. o. A. sig föresatt at aldrig en gång taga
under deliberation, mindre tillåta något, som vore så snörrätt
stridande emot vårt besvurne regeringssätt, dock med förbehåld
at ifall något skulle förekomma, som dem anginge, de då
deraf i tid skola få behörig del och kundskap. Hr Baron och
Landtmarskalken kan sådant så mycket lättare giöra, som han
102 (Okt. la.) Sekr. Deputins ed. Deputationerna.
thertil äger rättighet i stöd af sin en gång aflagde Landtmarskalks-ed.
Hr Landtm, svarade, at hvad som honom i följe af eden
alage, vore också det at söka bibehålla Stånden emellan god
enighet samt uhr vägen rodia alt det, som kan gifva ämne til
osämja och misshällighet. I öfrigit påminte Hr Landtm., at
det tilkommer honom at proponera de saker, om hvilka böra
delibereras, som han ej eller lärer försumma at föredraga
denna i sin ordning; men hemstälte nu om icke R. o. A. först
behagar, at Secreta Deputations ledamöter få aflägga eden, på
det Deputation eljest ej måtte hindras ifrån sit arbete.
Som R. o. A. bärtil samtyckte, så afstadnade discoursen
om den förra saken;
Och upropades Secreta Deputationens ledamöter, hvilka,
sedan de trädt innom skranket, aflade den vanliga eden, som
dem af Ridderhus-Secreteraren förestafvades.
Hr Sam Stierncrona och Hr Urban Hiårne voro icke til—
städes och komma fördenskul at aflägga eden i Deputation.
Hr Carl Gust. Boije begiärte blifva underrättad, hvem
som varit orsaken, at Deputationerne förr ej kommit i arbete.
Hr Landtm, uprepade hvad Bondeståndets Deputation nu
berättat, at R. o. A:ns Extractum Protocolli, eller den så kallade
löparn, ej förr än i dag kommit ifrån Borgare- til Bondeståndet.
Och så länge man ej vetat huruvida de andre Stånden
samtykt til de projecterade Deputationerne, så hade listorne
ej kunnat upbrytas eller Deputationerne sammankallas.
Föredrogs ånyo Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 8 hujus, hvaruti Ståndet bifaller och samtycker til alla
de uti R. o. Arns under den 30 September sidstledne utfärdade
Extractum Protocolli utnämde Deputationer, som R. o. A.
funnit til ärendernes utarbetande vara nödige, men förmäler
derjemte sig hålla före vara oumgängeligit, at icke allenast
l:o en Deputation öfver Allmänna Besvären, enligt Riksdagsordningens
13 § efter vanligheten må förordnas, utan 2:o en
Protocolls-Deputatiou, på samma sätt som vid 1734, 38 och
1741 årens Riksdagar, hälst K. Collegierne och Consistorierne
hvar för sig böra enligt Regeringsformen och Riksdagsordningen
visa huru the tlieras embeten förestådt. Likaledes 3:o
förmäler Ståndet, at en Tull-Deputation med vanligit antal
af ledamöter må fordersammast förordnas och komma uti arbete,
hälst tiden lider, och thet emellan K. Majit och cronan
Om Deputationerna.
103
och General-tull-arrende Societeten slutne contractet den sidsta
December nästkommande åhr 1747 löper til ända.
Enär förberörde Extractum Protocolli var upläst, togs
först i öfvervägande hvad Borgareståndet påmint angående en
Besvärs-Deputation;
Då Hr Landtm, väl förestälte hurusom igenom denna
Deputation resolutionerne på de Allmänna Besvären tid efter
annan så förökts, at ingen nu mera kan hafva någon reda
derpå. Utom dess vore det en tilflykt för dem, som med sine
enskylte ansökningar ej sluppo igenom Urskillningen, at sticka
dem in ibland de Allmänna Besvären, hvarföre Hr Landtm,
önskade, om man kunde undgå denne Deputation; men som
Riksdagsordningens 13 § innehåller, at vid Riksdagarne hvart
och et Stånds gravamina och besvär af Ständerne böra uptagas
och afgiöras;
Så stadnade också R. o. A. i det slut, at en Allmän Besvärs-Deputation
blifver nu likasom vid de förra Riksdagarne.
Hr Löwenhielm understälte, om icke Electorerne måtte
til denna så väl som alla andra Deputationer välja visse Deputerade,
som ständigt blifva där sittiande och hvilka kunna
hafva kundskap uti lagen och de förr utfärdade förordningar
och resolutioner, samt veta deras tillämpning; ty igenom det,
at härtils så många efter egit behag låtit sig anskrifva, har
understundom ganska få, när anslag skiedt, kommit tilhopa,
hvaraf händt, at arbetet mäst kommit at studsa, så at de projecterade
resolutionerne på besvären sällan eller aldrig förr än
vid Riksdagarnes slut kommit hos Stånden at föredragas, då
det skiedt i sådan brådska, at icke alt så noga, som vederbordt,
kunnat skiärskådas, utan mycket slunkit igenom, som sedan
funnits stridande emot förra resolutioner och förordningar, samt
både vid domstohlar och på andra ställen giordt mycken villervalla.
Hr Carl G. Boije, Frih. Coijet med flere andre af
R. o. A. intygade jemväl hurusom de många resolutionerne på
besvären förorsaka mycken oreda, i synnerhet vid underdomstolarne;
och höllö de fördenskul aldeles nödigt, at Electorerne,
på sätt som Hr Löwenhielm föreslagit, måtte välja visse, som
blifva ständige ledamöter i Besvärs-Deputationen och äro väl
hemma i lag och förordningar, hälst man eljest aldrig annat
kan förvänta, än at få sådane resolutioner, som ibland äro
104 (Okt. 15.) Om Deputationerna.
emot hvarandra, så länge vid den ena Riksdagen får uprifvas
och omgiöras hvad vid de förra blifvit stadgat.
Hr Landtm, giorde altså frågan, om R. o. A. behagar,
at visse ständige ledamöter i Allmänna Besvärs-Deputation af
Electorerne skola utväljas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, huru många de samma skola
blifva til antalet;
Då åtskillige af R. o. A. tykte, at de borde blifva 12.
Hr Westfelt giorde det förbehåld at lika fult bredevid
de ständige Deputerade, som komma at väljas, några ifrån
hvarje landsort, efter förra vanligheten, måtte hafva säte uti
Allmänna Besvärs-Deputationen.
Detta tyktes vara billigt.
Hr Flack påminte, at de ständige ledamöterne, som af
Electorerne komma at väljas, måtte vara possessionati och
tagas af Collegierne sådane, som äro kunnige om Förordningarne.
Hr Wulfwenstierna uprepade huru som derigenom, at
Besvärs-Deputation uti de projecterade resolutionerne på besvären
intet anförer några skiäl, hvarpå resolutionerne sig
stödia, lätteligen händer, at sådane resolutioner, fast icke altid
grundade på så fullkomliga skiäl, snart blifva approberade
hos Riksens Ständers plena; til förekommande deraf hemstälte
altså Hr Wulfwenstierna, om icke R. o. A. skulle finna för
godt, at när Deputation vid resolutionernes projecterande går
ifrån Collegiernes eller andre Deputationers Betänkande, de
samma då måtte bifogas och upläsas samt orsakerne tillika
anföras, hvarföre Deputation stadnat i andra tankar.
Hr Landtm, sade sig finna detta aldeles nödigt, och frågade
om icke R. o. A. behagar, at det får inryckas uti den
instruction, som för Deputationen kommer at projecteras.
R. o. A. faststälte, at Electorerne komme at välja 12
ständige ledamöter i Allmänna Besvärs-Deputation, som äro
possessionati, utom dem, som eljest efter vanligheten af hvarje
landsort där sittia; börandes i öfrigit vid instructionens upsättiande
af Deputationen i akt tagas hvad Hr Wulfwenstierna
nu förestält.
Den andra Deputation, om hvilkens utnämnande Borgareståndet
i sit Extracto Protocolli giordt påminnelse, var Protocolls-Deputation.
Om Deputationerna. Magistraternas protokoll. 105
Härvid utlät sig Hr Palmstierna, det han trodde, at
ingen lärer kunna neka, at ju Protocolls-Deputation är nödig;
varandes enligt med Regeringsformen och Riksdagsordningen,
at alla Collegier och Consistorier vid Riksdagarne böra giöra
redo, och visa huru de sina embeten förestådt. Men som redan
en månad är föriuppen, och lång tid ännu kan fordras
innan Protocollerne ifrån Finland, Skåne, Jönköping och andre
aflägsne orter kunna hit komma; ty holt Hr Palmstierna före,
at Deputation kunde begynna med de närmaste, til dess man
får se om man denna gången hinner med flere.
Hr Lagerflycht gaf vid handen, at K. Åbo Hofrätts
Protocoller allaredan voro hitkomne.
Hr Westfelt påyrkade, at ändteligen de aflägsne orters
Protocoller också måtte komma hit och af Deputationen igenomses.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan;
Bifölls af R. o. A., at en Protocolls-Deputation blifver
vid innevarande Riksdag.
Hr Adlerbeth förklarade sig, det han intet vore emot,
at en Deputation måtte öfverse Collegiernes och Consistoriernes
Protocoller; men påstod derjemte, at också Magistraternes
Oeconomie-Protocoller måtte af samma Deputation skiärskådas,
på det man måtte få se huru de hushålla med städernes
enskylte medel, samt hurulunda de befordra manufacturerne
och handhafva de derom utgångne Förordningar, med mera
som rörer städernes oeconomie.
Frih. Cederhielm sade sig ej kunna finna någon nytta
deraf, at Magistraternes Protocoller äfven skulle öfverses; ty
hvad städernes enskylte medel angår, så äro de i 51:sta § af
Regeringsformen aldeles lemnade til deras fria och enskylta
disposition, utan vidare redogiörande. Hvad åter manufacturerne
och deras uprätthållande angår, så hörer det til Manufactur-
och Handels-Deputationen, som ofehlbart lärer efterfråga
huru tilståndet med dem är.
Hr Adlerbeth svarade, at Magistraterne likväl äro förbundne
at ingifva räkningar för städernes enskylte medel til
K. Cammar-Revision. Och som dess utan nog är bekant, at
Magistraterne merendels ständigt ligga i disput med Borgerskapet
om de enskylte medlens disposition, så vore väl mödan
värdt at efterfråga huru härmed tilgår.
106 (Okt. 15.) Om Deputationerna.
Hr Scheckta anholt, at Secreta Deputations Protocoller
vid 1738 års Riksdag, i det målet, hvaröfver han blef hörd,
måtte komma up, så skulle man få se en hoper saker.
Det discourerades vidare om Magistraternes OeconomieProtocollers
öfverseende och tyktes, utom det som förut sagt
är, at ingen särdeles nytta häraf kunde vara; så skulle också
arbetet för Deputationen alt för mycket ökas, så den icke
hunne med det, som angelägnare vore, eller Riksens Ständers
plena at afgiöra de många inkommande Betänkande.
Hr Landtm, föreslog, at när Deputation först blir satt
och får projectera instruction, lärer den taga i öfvervägande
h /ad som kan medhinnas.
Hr Hårleman påminte, at det vore enligit med Regeringsformen
och vårt inrättade regeringssätt, at den, som vil
klaga något öfver Collegierne, bör vända sig til Konungen,
men Ständerne böra icke immediate befatta sig dermed.
Det svarades, at sådant kan i akt tagas vid instruction.
Sedan giorde Hr Landtm, frågan om slutet af ofvananförde
Borgareståndets Extractum Protocolli bifalles, at en
Tull-Deputation förordnas med vanligit antal af ledamöter;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Föredrogs å nyo et annat Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 8 hujus, hvaruti förmäles, at ehuruväl åtskilige
af then vid sidstledne Riksdag til ärendernes reglerande
i Finland förordnade Deputation afgifne Memorialer blifvit afhulpne,
har likväl et och annat ärende, i anseende til Riksdagens
annalkande slut, kommit at hvila. Och som vid denne
Riksdag invånarne i Finland nu jemväl hafva åtskilige ansökningar
at föredraga, angående så väl städernes som landets
frihets-år, som then förfallne oeconomiens förbättrande och i
stånd sättiande, äfven ock the fordringar, som en och anuan
kan hafva för deras i synnerhet lidne skador, som med frihetsår
icke torde kunna ersättias, med mera som tarfvar Riksens
Ständers egen åtgiärd; altså berättar Ståndet, at des oförgripeliga
mening och tanka altderföre är, at uu på lika sätt en
särskilt Deputation kunde blifva förordnad af alla fyra Stånden
til berörde invånares ansökningars uptagande och utarbetande,
på det de måge kunna undvika then vidlöftighet at dermed
gå igenom Urskillnings-Deputation; förmodandes Ståndet,
at de öfrige Stånden så mycket mer lära härtil lemna deras
bifall, som det rörer invånarnes i Finland af alla fyra Stån
-
(hn Deputationerna.
107
den välfärd och angelägenhet, och thetta är et medel at förhielpa
målen til et skyndesamt slut.
Detta bifölls af R. o. A.
Vidare föredrogs Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 8 hujus, hvaruti förmäles, at ehuruväl Ståndet vid förehafvandet
af thet ifrån R. o. A. afgångne projectet til anslag
för de sökande, a tergo giordt den anmärkning, at terminen i
anseende til de dervid då anförde och nu uprepade skiäl och
omständigheter för denna gången må förlängas i tio dygn, til
och med den 25 October nästkommande; så skal dock berörde
anslag til vederbörandes efterrättelse icke thes mindre blifvit
utfärdat; altså och emedan Ståndet nu som aldramäst skal
vara i begrep at af the ifrån samtelige städerne inkomne Riksdags-besvär
innom sig urskilja hvad som allmänt kan anses
och hörer til en Allmän Besvärs-Deputations giöromål, och
hvad derföre icke kan anses, utan bör til sine behörige orter
förvisas, eller såsom städernes enskylte besvär H. Maj:t föredragas,
förmodar Ståndet, at de öfrige Stånden jemväl lära
finna billigt at til en sådan prolongation på tio dygn, eller til
och med den 25 i denne månad, för private ansökningars emottagande
lemna sit benägna bifall, på det at hvarken städerne
eller andre sökande måge genom then redan utsatte tidens förlöp
uti sin välfärd och tilständiga rätt komma at lida.
R. o. A. samtykte til den begiärte prolongation af termin.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 30
sidsledne Septembris, hvaruti anhålles det K. Maj:t må i underdånighet
tilstyrkas at i anseende dertil, at mycken spannemål
genom then svåra väderleken til menniskioföda blifvit
otienlig giord och förskiämd, i nåder uphäfva det emot brännevins-brännande
utkomne förbud, samt tillåta alle hemmansbrukare
en fri brännevins-bränning tils vidare och til des Riksens
Ständer sig om sielfva Förordningen kunna yttra.
R. o. A. funno bäst at remittera detta til Riksens Ständers
Cammar-Oeconomie-Deputation.
I lika måtto blef det af Bondeståndets Deputation i dag
ingifne och här Yörut anförde Extractum Protocolli om hemmans
klyfvande, med mera som rörer Tienstehions-ordningen
af R. o. A. remitterat til Cammar-Oeconomie-Deputationen.
Hr Landtm, anmälte Herrar Ridderhus-Directeurernes til
denna Riksdag ingifne berättelse om Ridderhusets tilstånd;
108 (Okt. 15.) Adelskap. Militära utnämningar.
Hvilken remitterades til den förordnade Ridderhus-Deputationen.
Vidare anmälte Hr Landtm, et af Hr Törncreutz ingifvit
Memorial, angående någon des skuld til Riddarhuset, som han
förmenar vara betald;
Hvilket, tillika med någre flere til R. o. A. ingifne Memorialer
och ansökningar om Adelskap, remitterades äfven til
Riddarhus-Deputationen.
Sammaledes remitterades] också til Ridderhus-Deputation
et af Hr J^ake ingifvit Memorial, hvaruti han föreställer, örn
icke R. o. A. til bibehållande af Ståndets heder och värdighet
skulle behaga förordna Ridderhus-Deputation eller andre ledamöter
af R. o. A. sielfva, hvartil hvar och en finge addressera
sig med sine råd och förslag, på hvad sätt fattige adelige barn,
som ännu ej hafva någon soutien af Collegier eller vid armeen,
utan kan hända mången nödgas tiäna sig födan af någon vid
de andre Stånden, kunde bekomma en god education, fullkomligt
uppehälle och vidare befordran efter deras skickelighet.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 10 hujus,
hvaruti berättes det H. K. Maj:t genom Hr Riks-Rådet Baron
von Rosen uti Rådet i nåder låtit anmäla, det H. Majit gerna
ville förse General-Majoren Zander, såsom äldsta GeneralMajor
af Infanteriet, med General-Lieutenants fullmakt, och
tillika låta honom återfå des anciennité, som han altid haft
framför General-Lieutenanten Didron; hvilket ärende Hrr
Riksens Råd, til underdånigst följe häraf, til öfvervägande
tagit, och befunnit General-Majoren Zander vara berättigad
til samma des tours och anciennites återfående, hvilket så
mycket nödigare är, at en General-Lieutenant förordnas af
infanteriet, som General-Lieuteuanten Bousquelt förmedelst
des höga ålder och siukdom hädanefter ej förmår giöra den
tienst, som af honom kunde åstundas. Men som Caractersförordningen
af år 1723 ligger Hrr Riksens Råd i vägen;
altså hafva de funnit sig föranlåtne thetia mål til Riksens
Ständers utlåtande remittera.
I anseende til Hr General-Major Zanders meriter, och
den tour, som han altid haft i armeen, lemnade R. o. A. sit
bifall til det upläste Rådets Extractum Protocolli och den nåd
H. Majit derutinnan för Hr General Zander behagat förklara.
Hr Landtm., som blef utkallad, berättade då han återkom,
at Borgareståndet igenom tvänne deputerade påmint om
Om Bondeståndet. Om adelskap.
109
R. o. Arns utlåtelse angående den begiärte prolongation af termin
för de sökande i Urskillnings-Deputationen; hvarpå Hr
Landtm, lemnat til svar, at R. o. A. redan bifallit Borgareståndets
Extractum Protocolli härom.
Sedan företogs Bondeståndets Extractum Protocolli angående
säte och stämma i Secrete Utskottet;
Hvarvid Frih. Hindr. Wrede utlät sig, at det nu icke
vore första gången, som Bondeståndet giordt detta tilbudet,
utan hafva de vid hvarje Riksdag det samma itererat, och
borde man väl nu, som Baron Duwalt sig utlåtit, med så mycket
mera alfvarsamhet sättia sig här emot, på det at det insteg,
som vid sidsta Riksdag, i anseende til rikets då varande svåra
belägenhet, lemnades deni, icke måtte blifva en vana eller
tagas som en rättighet. Men som de emot all förmodan, och
det rykte, som härom förut luppit, med så fogelige termer för
denna gången andragit deras begiäran; så holt Frih. Wrede
bäst vara, at detta Bondeståndets Extractum Protocolli remitteras
til Secrete Utskottet, sorn derpå kan upsättia svaret och
föreställa dera huru deras begiäran snörrätt strider emot våra
fundamental-lagar.
Detta gillades af R. o. A.
Och blef altså Bondeståndets Extractum Protocolli efter
vanligheten remitterat til Secrete Utskottet at derå projectera
svaret.
Uplästes en förteckning på de af Electorerne valde ledamöter,
i deras ställen, som afsagt sig at vara uti Ridderhus-,
Landt- och Siö-, Cammar-Oeconomie och Bergs-Deputationerne.
Gref Carl Sparre, som nu var nämd til ledamot i
Landt- och Siö-Militise-Deputation, afsade sig fördenskul Secreta
Deputation, til hvilken han för detta var utvald.
Likaledes berättade Hr Landtm., det Hr Öfversten Sinclair,
hvilken också varit utnämd til ledamot i Landt- och
Siö—Militiae Deputationen, undanbedt sig derifrån.
R. o. A. gofvo härtil deras samtycke, och komma Electorerne
at välja andre ledamöter i desse Herrars ställen.
Uplästes Ridderhus-Deputations under den 14 i denne
månad ingifne Memorial, som förmäler det Deputation efter
R. o. Arns befallning, så väl giordt sig underrättad huru många
och hvilka i anledning af R. o. Arns underdånige föreställning
under den 16 September 1743 af II. K. Majit med Adelig
skiöld och värdighet blifvit benådade, som ock inhämtadt hvad
110 (Okt. 15.) Om introduktion.
vid förledne Riksdag så hos R. o. A. som uti den då förordnade
Riddarhus-Deputationen i dessa mål föreluppit, och deraf
funnit, at fem ibland dem, som då om nobilitation anhållit,
i synnerhet blifvit H. K. Maj:t af R. o. A. til en nådig ihågkomst
af Adelskap i underdånighet anmälte, nemligen Hr Cancellie-Rådet
Eduard Carlsson, framlidne Hr Öfverste-Lieutenantens
Åbergs barn, Hr Hof-Intendenten Stenhagen, Hr General-Auditeuren
Wefwerstedt och Hr Assessoren Vult von
Steijern, hvarföre ock Deputation til en början af sit giöromål
i desse saker företagit sig at skiärskåda desse Herrars ansökningar
om introduction, och, sedan hvar och en af dem blifvit
förekallad och hörd, befunnit det de samteligen med H. K.
Maj:ts öpne skiöldebref blifvit benådade; at Hrr Carlsson,
Stenhagen, Wefwerstedt och Vult von Steijern riktigt erlagt
chartse-sigillatae-recognition, Wadstena Krigsmans-hus-afgiften
och til Riddarhuset för introduction de vanlige 900 dal. kmt,
samt at Hrr Stenhagen och Vult von Steijern dessutom utfäst
sig at ännu til Ridderhuset betala 900 dal. kmt. Men hvad
framlidne Hr Ofverste-Lieutenanten Åbergs barn angår, så har
på deras vägnar Hr Öfverste-Lieutenanten Kalling andragit,
det deras tilstånd är så fattigt, at de icke förmå erlägga de
vanlige afgifter, samt begiärt, det Deputation, så i anseende
dertil, som deras faders tappra upförande och goda meriter,
ville anmäla dem hos R. o. A. i introductions vinnande gratis,
då Hr Ofverste-Lieutenanten ville för dem betala chartsesigillatae-recognitionen
och Wadstena Krigsmans-hus-afgiften,
det han ock fullgiordt. Derhos berättade Deputation, det Hr
Secreteraren Carl Carlsson uppå des underdånige böneskrift,
daterad den 3 Martii 1742, erhållit K. Maj:ts nådigste resolution
at under et namn och numer med des broder CancellieRådet
Hr Eduard Carlsson blifva nobiliterad, men at han, i
följe af R. o. Arns fattade beslut af år 1743 emot all adoption,
ej blifvit i Hr Cancellie-Rådets skiöldebref införd, utan
sedan igenom K. Majits nådige resolution af den 22 sidstledne
Augusti, i anseende til des egna välförhållande under särskilt
namn och vapn med Adeligit stånd och värde benådad. I anledning
af Hr Cancellie-Rådet Eduard Carlssons giorde ansökning,
tinner sig Deputation föranlåten at styrka R. o. A.
dertil, at Hr Secreteraren Carl Carlsson under en numer med
des broder må blifva på Riddarhuset intagen, hälst H. K. Maj:ts
honom gifne resolution under den 3 Maii 1742, at tillika med
Om introduktion.
lil
Hr Cancellie-Rådet blifva nobiliterad, är äldre än R. o. Arns
beslut emot alla adoptioner, at han sedan under särskilt namn
och vapn af H. K. Majit med Adelskap blifvit benådad, så
ock at om han på en numer med Hr Cancellie-Rådet blifver
på Riddarhuset intagen, hvarigenom en numer varder bespard,
har han utfäst sig at utom den redan erlagde introductionsafgiften
ännu betala 900 dal. kmt til Riddarhuset.
Sluteligen anmäler Deputation des önskan vara at med
nödig instruction blifva försedd, hvarefter den sig uti des giöromål
för öfrigit kunde hafva at rätta, til hvilken ända ock
et project dertil bifogas; hvarefter Deputation til nästa plenum
vil inkomma med berättelse om de öfrige Herrar, som innehafva
K. Majits skiöldebref och om introduction sig anmält;
imedlertid finner Deputation billigt, at fastän desse förbemälte
Herrar nu straxt skulle vinna introduction, böra de icke niuta
sine numrer annars än efter skiöldebrefvens data eller caracterer
lika med de andre.
Hr Leijonankar påminte, at hädanefter introductionsafgiften
borde erläggas uti samma myntsort, som den tiden
var gångbar, när afgifts-summan stadgades, nemligen 75 ducater
in specie, eller så bort åt.
Riddarhus-Cammereraren Wallwijk berättade hurusom
af räkenskaperne befunnits, at i de förra tider och innan myntet
blef förhögt, betaltes allenast 50 å 60 eller högst 100 dal. sint
til Riddarhuset i introductions-afgift; men nu är af R. o. A.
faststält, det ingen får gifva under 300 dal. smt, hvilket således
är långt öfver den summa, som i forna tider erlades.
Hr Hastfehr påstod, at detta måtte hvila, til dess alla
de, som innehafva H. K. Majits nådige skiöldebref, på en gång
kunna blifva introducerade.
Flere andre instämde härmed.
Frih. Fab. Wrede förestälte om icke desse 5 Herrar, som
Riddarhus-Deputation berättadt hafva i alt fullgiordt hvad de
böra utgiöra, kunde nu straxt introduceras, utan at vinna annan
numer, än i den ordning, som data på K. Majits för dem
utfärdade nådige skiöldebref gifver anledning til, på hvilket
sätt de öfrige ändå ej skier någon prejudice härigenom, fast
Riddarhus-Deputation desse först til introduction anmält, efter
som de in specie af R. o. A. til H. K. Majit blifvit nämde.
Frih. Gust. Hamilton recommenderade Hr Auditeuren
Möllerheim, hvars fäder genom värjan förtiänt sit Adelskap.
112 (Okt. 15.) Om introduktion.
Hr Landtm, föreslog, at R. o. A. nu kunde bifalla Riddarhus-Deputations
upläste Betänkande för desse Herrar, men
at, til undvikande af all jalousie, med deras intagande så länge
dröijes, til dess Riddarhus-Deputation efter sin lofven med det
första kan inkomma med sit betänkande om de öfrige, då alla
på en gång kunna introduceras.
Större delen af R. o. A. tykte också vara bäst, at introduction
skier för alla på en gång.
Hr Ramsaij sade sig intet vilja vara emot introduction
för dem, som Riddarhus-Deputation nu anmält; men påstod
derjemte, at också några af militaire-staten denna Riksdag
måtte blifva intagne med på Riddarhuset; i synnerhet vore
tvänne, som han ville anmäla, hvilka vore besutne män och
väl ville gifva 3 gånger så mycket som de nu upnämde.
Der emot borde Ehrenadlers namn, hvilken öfvergifvit
Tavastehus och tillika med sin son gådt öfver til fienden, strykas
ut uhr vår Matrikel.
Otto Magnuss Nordenberg hade sig äfven på lika sätt
förhållit.
Hr Ruthenschöld hemstälte, om icke Hr Assessoren
Humrnelhielm nu äfven kunde blifva intagen.
Frih. H. Wrede påminte, at qusestionerne intet måtte blandas,
utan at R. o. A. nu först ville bifalla detta Betänkandet
och sedan gifva Deputation behörig instruction, så lärer den
snart komma efter med de andre.
Hr Lagerflycht förklarade sig deremot finna bäst, at
alla på en gång måtte blifva introducerade. Och som R. o. A.
eljest i deras underdånige skrifvelse til H. K. Ma:jt begiärt,
at ej flere måtte blifva på en numer, men Deputation nu föreslagit,
at Secreteraren Carlsson måtte intagas under des broders
Cantzlie-Rådet Carlssons numer, så ville väl Hr Lagerflycht
ej vara här emot; men förbehölt sig dock, at detta ej
måtte blifva något prejudicat för andra.
Hr Ruthenschöld vederläde, at detta så mycket mindre
kan dragas til prejudicat af någon annau, som näppeligen någon
lärer kunna förete sådane skiäl för sig, som Secreteraren
Carlsson.
Hr Landtm, giorde derpå frågan, om R. o. A. nu behagar
bifalla Ridderhus-Deputations upläste Betänkande för de
omnämde Herrar;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Om introduktion. Just. Dep:ns ed. Major Willard. 113
Vidare frågade Hr Landtm, om R. o. A. bifaller, at Ridderhusdeputation
sedan med första inkommer med sin berättelse
och Betänkande angående de öfrige, samt at de alla på
en gång komma at introduceras;
Hvartil likaledes af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, tilläde ytterligare, at om någon af de sökande
ej skulle vilja affinna sig med frivillig gåfva til Riddarhuset,
utan söka utdraga tiden med capitulation derom, bör
Deputation förelägga densamma en viss termin at utlåta sig,
om han eljest vil niuta någon introduction.
Detta fants vara billigt.
Sluteligen anmälte Hr Landtm, den upsatte Instruction
för Riddarhus-Deputation;
Men som kl. redan var et, så lemnades den på bordet til
nästa plenum.
Och R. o. A. skildes åt.
Den 18 October 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 11.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 23 September ifrån sid. 9
til sid. 12, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes et project til eden för Justities-Deputation;
Hvilket biföls med den tilläggning, som sattes neder under,
at Justitiae-Deputations ledamöter utom denne eden komma
vid domsakers afgiörande at aflägga domare-eden.
Hr Landtm, anmälte en af Majoren Willard ingifven
ritning, hvilken för R. o. A. upvistes.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Otto Olofsson förde ordet
och, näst aflagd hälsning, berättade, at som Bondeståndet
uppå deras vid sidsta plenum ingifne Extractum Protocolli
om säte och stämma uti Secrete Utskottet, ännu icke erhållit
något svar, så ehuruväl Bondeståndet icke tviflar om en gunstig
vilfarighet, har dock Bondeståndet funnit sig föranlåtit at nu
påminna härom, efter det eljest torde ankomma på tiden, och
Bondeståndets högsta åstundan är at få vara delaktige med
uti rådslagen öfver de mått och ärender, som kunna lända til
Adelns Protokoll (-V V) 1746—1747. /. 8
114 (Okt. 18.) Bondeståndet. Instr. för Riddarhus-Dep.
rikets välgång och uphielpande, hvarutinnan Bondeståndet på
den händelsen försäkrar at ej mindre än de öfrige respective
Stånden efter yttersta krafter vilja gripa sig an och på alt
sätt söka at bidraga.
Ytterligare påminte Otto Olofsson om R. o. A:ns utlåtelse
öfver Bondeståndets Extractum Protocolli 0111 tilstånd at få
bränna brännevin af förskiämd säd, hälst tiden nu vore inne,
om landtmannen deraf skal kunna hafva något gagn och den
förskiämda säden eljest ej blifva aldeles onyttig.
Hr Landtm, svarade, at Bondeståndet med första lärer
få svar på deras Extractum Protocolli om säte och stämma i
Secrete Utskottet; och hvad det senare målet, om brännevinsbrännandet
af förskiämd säd angår, så har R. 0. A. redan remitterat
detsamma til Cammar-Oeconomie-Deputations utarbetande;
hvilket Hr Landtm, bad, at Deputerade måtte berätta
det ärbara Bondeståndet, jemte förmälan af R. 0. Arns vänliga
hälsning;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta;
Uplästes eden för Secrete Manufactur- och Handels-Deputation;
Hvilken
biföls.
Vidare uplästes et project til Instruction för RiddarkusDeputation,
hvilket sedan sidsta plenum efter R. 0. Arns godtfinnande
legat på bordet.
Gref Gyllenborg tykte, at slutet af Irsta §, hvaräst sägs:
»at Deputation kommer at utnämna hvad hvar och en i proportion
af des förmögenhet til Riddarhuset skal erlägga»; således
bör ändras: »at Deputation har at reglera hvad hvar och
en i proportion af des meriter til Riddarhuset skal erlägga»;
hälst som ibland dem, hvilka nu söka introduction, allenast
ganska få af R. 0. A. blifvit anmälte hos H. K. Maj:t til
Adelskap, och man altså ännu icke har sig bekant de öfrigas
meriter, hvilka, om de hos en eller annan skulle finnas vara
ringare, så är billigt at hvad derutinnan brister, upfylles i
det stället med penningar.
Häröfver begyntes at discoureras;
Och förestälte Hr Ruthenschöld, hurusom det vore
svårt för Deputationen at kunna taxera folks meriter, och ville
han fördenskul häldre afsäija sig at vara ledamot i RiddarhusDeputation,
än åtaga sig en så odieus commission; kunnandes
Instruktion för Riddarhus-Deputationen. 115
han eljest berätta, om han han får lof at yttra sig så fritt,
det sådane finnes ibland dem, som nu blifvit giorde til Adelsmän,
som hafva hvarken egendom eller merite.
Hr Ramsaij begiärte at få veta hvad meriter, som til
Adelskap erfordras; han trodde at mäst ankommer på huru
och af hvem denna saken bl ifver H. Maj:t föredragen, nogsamt
försäkrad at H. Maj:t som en nådig och rättvis Konung
icke lärer lemna meriter olönte, om allenast sådant af vederbörande
blifver efter deras plikt och skyldighet hos H. K.
Maj:t i underdånighet anmält. Nu har likväl händt, at ej
flere än tvänne af Krigsbefählet denna gången blifvit benådade
med Adelskap, hvarpå han ej vidare ville tala, sedan han
derom så ofta tilförne yttrat sin mening; men påstod endast,
at Ridderhus-Deputation måtte efterfråga orsakerne härtil, och
om Stats-Secreteraren vid Krigs-Expeditionen föredragit de
ansökningar, som en och annan af Krigsbefählet om samme
K. nåds åtniutande insinuerat.
Hr Ruthenschöld svarade, at när Riddarhus-Deputation
inkommer med sin berättelse om de öfrige, som med K. Maj:ts
nådige skiöldebref blifvit försedde, lärer man väl få den åstundade
underrättelsen, huru med deras utgifvande tilgångit är.
Det gafs vid handen, at det, hvarom Gref Gyllenborg nu
påmint, redan vore afgiordt och faststält af R. 0. A.
Och uplästes utur Protocollet sid. 19 hvad som i anledning
af Hr Löwenhielm» föreställning blifvit resolverat.
I följe deraf ändrades nu också slutet af den upläste l:ste
§ på det sättet, at Ridderhus-Deputation har at utnämna hvad
hvar och en i proportion af des tilstånd och förmögenhet til
Ridderhuset kommer at erlägga, så at hvad i en eller annans
meriter kan brista, då i det stället får upfyllas med penningar,
och åter andra, som äro mer meriterade, slippa med ringare
afgift.
Hr Flack påminte, at Ridderhus-Deputation måtte taga
i öfvervägande pä hvad sätt anteckningen vid Riksdagarnas
början hädanefter måtte skie, och huru alla oredigheter så val
med fullmakter som attester dervid måtte kunna förekommas,
ty efter vanligheten sitter Ridderhus-Secreteraren, Cammereraren
och Fiscalen och förrätta inskrifningen, och när något
tvifvelsmål sig yppar om fullmaktens riktighet eller någons
ålder, kunna de som betienter ej gå längre dermed, utan när
den, om hvilken tvifvelsmålet varit, framtedt präste- eller
116 (Okt. 18.) Instruktion för Riddarhus-Deputationen.
tvänne Riddersmäns attest, at han fylt sine 24 år, är en sådan
vorden antecknad, fast man likväl efteråt fådt veta, at
attesterna ej varit så aldeles tilförlåtelige.
Hr Landtm, sade sig äfven hålla nödigt, at Deputation
projecterar visse reglor, huru sådane oredigheter för framtiden
måtte förekommas, och rättar hvad som nu finnes nödigt.
Detta biföls af R. o. A. och införes uti S:dje § af den
upläste instruction.
En och annan tykte, at de attester, om hvilka något tvifvelsmål
är, borde besvärjas; men
Gref H. Gyllenborg förestälte, at detta vore betänkeligit,
och borde man icke draga någon Riddersman för en
domstol i sådant mål.
Vid de öfrige §§:ne af Riddarhus-Deputations Instruction
var ej något at påminna, utan biföllos desamma.
Eljest hemstälte Hr Landtm, om icke de, som vid denna
Riksdagen med ansökningar om Adelskap inkommit eller vidare
inkomma kunna, fä förvisas til Riddarhus-Deputation;
H vartil af åtskillige svarades med Ja.
Men då Hr Ruthenschöld frågade hvad Deputation med
dem skal giöra;
Sades at de kunna blifvande liggande där til evig tid.
Hr Ramsaij invände något häremot, men för sorlet
kunde ej höras hvad han sade.
Vid det at R. o. A. skulle skiljas åt, anmälte sig Gref
77. Gyllenborg til at tala;
Då sedan Hr Landtm, skaffat honom liud, utlät sig
Gref Gyllenborg således: Gunstige Herrar! Jag har haft
den ähran at vara en medlem af dem, som I förordnat at projectera
reglor til ordningens bibehållande här på Riddarhuset,
och hvilka tillika skulle uptaga och skiärskåda de brott, som
skiedde emot desse reglor. Jag tackar för det förtroende R.
o. A. i detta mål emot mig betygat. Men, gunstige Herrar,
med så mycken vördnad, som jag erkänner det förra, med
lika vördnad utbeder jag mig nu at blifva derifrån dispenserad;
men glömer gerna de skiäl, som förmå mig til detta afsäijande.
Jag har redan nu på 4:de Riksdagen vist och bovist,
at orsaken til ali oenighet, olycka och oordning i Sveriges rike
är lagens tygelfria öfverträdande, som af oss föga eller intet
vördes. Samma orsak är ock här på Ridderhuset til all vår
oordning. Gunstige Herrar, jag har farit i verlden något
Om instruktionen för Riddarhus-Dep. 117
ikring; jag har sedt hos andra fria nationer, at ehuru måne
de äro om sin frihet och ehuru de den i alt annat extendera,
så bära de dock en helig vördnad för deras en gång faststälte
lagar och hålla sträng hand deröfver, at de måge vara obrotslige;
ty laglydnaden bibehåller, som förut sagt är, enighet
och ordning, och skattas billigt för frihetens fastaste grundpelare,
och dessförutan måste hon försvinna och det mäktigaste
folk förderfvas.
Orsakerne til den oordning, som nu är ibland oss på Ridderhuset,
har jag funnit vara tväggehanda. Den första, at vi
intet gifva Landtmarskalken i sit embete den vördning, som
honom tilkommer, och intet lemna klubban det liud, som
vederbör. När intet den äger myndighet at dela ehr emellan,
gunstige Herrar, så risquera vi alt för mycket, ty det kan
snart i oordning och hetta falla något stickande ord, som den
andra tycker röra hans point d’honneur, och deraf kan blifva
den oreda, som i anseende til våra personer, vår frihet och
vårt regeringssätt kan hafva de skadeligaste påfölgder, som jag
ej vil öfverlefva eller med mina ögon se.
Utom dess, gunstige Herrar, om intet klubban äger myndighet
hos oss, så kari den så mycket mindre behålla någon
hos de andre Stånden. Jag vil ej tala om, at den skulle återskaffa
det anseende, som fordom vårt Stånd här i riket hade,
och hvilket vi som första och förnämsta Ståndet med rätta
äga borde, nemligen votum decisivuin, när 2 Stånd å hvardera
sidan äro af olika mening; men den drift och influence
bör Landtmanskalken äga hos de andre Stånden, at han likväl
bör kunna ställa sakerne i sit rätta skick och ordning, samt
således någorlunda bota den förlust vi lidit. Häremot kan
väl invändas, at vi just intet altid kunna hafva den lyckan
at få en Landtmarskalk, hvilken är så oväldug och äger så
fulkomlig nit och upriktig välmening för det allmänna, som
man vid des val sig förestält, och vore fördenskul eftertänkeligit
at lemna honom så mycken makt och myndighet.
Men, gunstige Herrar, om så skulle hända, at vårt val träffade
någongång på den, som icke ville hålla rätta stråten, så är
han en enda person, och då kan ganska lätt något medel påfinnas
at med stillhet och alfvarsamhet antingen bringa honom
på rätta vägen, eller ock med saktmodighet flytta klubban i
värdigare händer.
118 (Okt. 25.) Om instruktionen för Riddarhus-Dep.
Andra orsaken til den oordning, som kan yppas ibland
oss, gunstige Herrar, är det vi understundom äro alt för granlaga
och ömtålige vid minsta ord, som på något sätt röra eller
emotstrida de begrep vi giöra oss om sakerne. Om någon personellement
utan skiäl angripes, då håller jag des resentiment
aldeles billigt, och jag vet intet svårt straff nog at ålägga den,
som på det sättet kommer oro och missförstånd åstad på et
sa respectabelt ställe, som vårt Ridderhus är och vara bör.
Men at misstycka det någon yttrar sin tanka uti en eller annau
sak, som icke behagar allom, det är at betaga enom den frihet,
som en svensk Riddersman tilkommer, och är icke mindre
straffbart. Jag har sjelf ärfarit, at mit tal iblaud icke varit
allom smakeligt, och fördenskull har jag härtils haft den egard
för granlaga öron at bespara de sanninger, som jag eljest kanskie
vid vissa tilfällen utsagt; men jag finner, at ömtåligheten
tilväxer. och råder altså at vi igentaga eu frihet, som oss tilkommer.
I Parlamentet i England, som är den aldra friaste
nation, går så til, at om någon under deras rådslag angriper
den andra med anstötelige och stickande ord, blir han af
Speaker utan skonsmål strax i arrest satt och sedan lagligen
afstraffad; men när det kommer an på at yttra sig öfver saker,
då hörer man där friheten uti sit rätta oinskränkta lopp.
Tänk örn någon här, som man ibland dem ofta får höra,
skulle säga, at Ministeren eller Regeringen begådt fehlsteg, at
riksens medel blifvit otrogit eller illa förvaltade, at ibland de
högsta ämbetsmän voro de, som icke hafva förstånd, erfarenhet
och drift nog til at sköta sine embeten, eller ock at de derutinnan
visa upsåtelig försummelse! Hvad skulle icke det
förorsaka för missnöije, och huru skulle icke de, som genom
släktskap eller vänskap voro förbundne, taga vid sig. Likväl
är det en rättighet, som tilkommer en Riksdagsman, at efterfråga
huru rikets betiäning sig upfördt, och bör man vid slika
tilfällen noga skilja rikets betient ifrån Ridders- och Riksdagsman,
ty den ena bör giöra, den andre fordra räkning. En
sådan ömtålighet bör icke regera ibland et fritt folk. Låtom
oss med inbördes höflighet och vänlighet förekomma den ena
den andra; men när det ankommer uppå saker, låtom oss da
oförskräckt säga våra tankar, och icke förtycka hvarannan,
om vi icke altid hafva enahanda tänkesätt, eller i hastighet
lämpa våra ord allom i lag. Häraf gior jag den slutsats, som
jag, så framt han nu lemnäs mig obestridd, ärnar beständigt
Ursk.-Dep. Löjtn. Ridderstråle. Bondeståndet. 119
följa, nemligen det hvar och en Riksdagsman har rättighet i
alla förekommande mål, vare sig om hvem det vil, fritt yttra
sina tankar efter som han finner omständigheterne, men ä
andra sidan, så snart någon attaquerar någon person för des
tal eller giöromål sorn Ridders- eller Riksdagsman, bör så
dant
utan afseende på person alfvarsamligen straffas.
Hr Scheckta bad, at man måtte undersöka orsakerne,
hvarföre ingen laglydna eller execution är, och at våld går
för rätt i landet, så skulle man snart få se grunden til den
oenighet, som ibland oss regerar, samt huru den bör häfvas.
Och när man sedan lade fasta bomar, som höllö embetsmän
samt hvar och en inom lagsens skrankor, skulle enighet lätteligen
både erhållas och bibehållas.
Hr Landtm, sade det han nu intet hade någon annan
proposition at giöra R. o. A. än den, om R. o. A. behagar
skiljas åt;
Hvartil R. o. A. svarade med Ja;
Och skildes altså åt.
Den 25 Octo ber 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 24, 23, 26 och 21 September,
ifrån sid. 12 til sid. 30, hvarvid inga påminnelser giordes.
Derpå uplästes en förteckning på de af UrskillningsDeputationen
såsom Riksdagsärender antagne och remitterade
mål.
Hr Majoren Pfeiff af gardet berättade, det H. K. Höghet
låter anmäla sin nådiga hälsning til R. o. A. och derjemte
lika nådigt gifva tilkiänna, det Lieutenanten Ridderstråle,
som är en ledamot af R. o. A., blifvit inmanter i fängelse för
begången duell.
R. o. A. budo förmäla deras underdånige vördnad til H.
K. Höghet tilbaka.
Aumältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer. Otto Olofsson förde
ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet, berättade,
at som Ståndet ännu intet fädt uppå deras Extractum Proto
-
120 (Okt. 25.) Bonde-St. o. Sekr. Utsk. Ursk.-Dep.
colli, om säte och stämma i Secrete Utskottet, något svar, så
har Bondeståndet igenom desse sine Deputerade ännu ytterligare
derom velat påminna, hälst deras hemmavarande medbroder
intet annat veta, än at Bondeståndet äger med de andre
respektive Stånden gemensam de! uti alla de förekommande
rådplägningar, som rörer deras och samtelige rikets innebyggares
vältrefnad och sällhet.
Derjemte recommenderades til sluteligit afgiörande hos
Högh R. o. A. Bondeståndets Extractuin Protocolli angående
hemmans klyfvande och tjenstehions-ordningen.
Hr Landtm, svarade, at det ärbara Bondeståndet lärer
innan kort och kanskie ännu i dag få svar på deras Extractum
Protocolli om säte och stämma i Secrete Utskottet; och hvad
det senare målet angår, så är detsamma af R. o. A. til Cammar-Oeconomie-Deputationen
remitterat. Hr Landtm, bad i
öfrigit förmäla R. o. Arns vänliga hälsning;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Uplästes förteckningen på de mål och ansökningar, hvilka
af Riksens Ständers Urskillnings-Deputation ej blifvit antagne
för Rikdag sär ender.
Gref H. Gyllenborg anförde huru som af den upläste
listan nogsamt kan intagas, at Riksens Ständer nu, lika som
det skiedt vid förra Riksdagarne, blifva öfverhopade med mångfaldige
sådane ärender, som til dem aldeles icke höra; fördenskul
och som Riksdagsordningen och 1727 års Reglemente til
Riksdagarnes förkortande icke äro nog tilräckelige at hindra
och förekomma sådant, de icke eller äro nog tydelige i en och
annan omständighet; så hemstälte Hr Grefven, om intet R.
o. A. skulle finna nödigt, at visse Deputerade af hvart Stånd
måtte utnämnas, som kunde projectera en ytterligare och efter
vårt nuvarande regeringssätt närmare lämpad instruction för
Urskillningen, hvarutinnan tydeligen kunde utstakas hvad som
är Ständers giöromål eller icke, ty det kunde man med skiäl
säga, at också ibland de nu antagne målen finnes sådane, hvarmed
Riksens Ständer icke bordt besväras.
Hr Landtm, sade, at det väl kunde tyckas, efter de upläste
rubriquer, som et eller annat mål ej bordt antagas; men
omständigheterne äro ändå dervid sådane, at de ej kunnat afslås,
såsom til exempel om pensioner, hvilket eljest strider
emot 1727 års reglemente; men H. Maj:t har sielf igenom
öppen nådig resolution förvist tvänne sådane ansökningar til
Om Urskillnings-Deputationen.
121
Riksens Ständer, hvilka jemväl äro upförde på den i dag upläste
listan. Imedlertid vore intet utan, at det kunde hafva
sin goda nytta med sig, om på sätt som Gref Gyllenborg föreslagit,
ännu starkare bommar kunde sättias, sä at Riksens
Ständer ej blefve öfverhopade med så ganska många och onödige
ansökningar.
Atskillige af R. o. A. instämde härmed.
Hr Aleph Anrepp beklagade, at Urskillnings-Deputation,
som han nu hördt, afslagit fru Ofverstinnan Ladaus ansökning
om pension, där dock tvänne andre dylika ansökningar,
som nyss sagt är. blifvit för Riksdags-mål erkände och remitterade;
hvarföre och som billigt vore, det alla måtte skie
lika rätt, och fru Ofverstinnan Ladau dessutan af sin salige
man blifvit lemnad uti et torftigt och slätt tilstånd, så at hon
all hielp och medlidande förtiänar; ty påstod Hr Anrepp, at
hennes ansökning äfven måtte blifva antagen.
Hr Landtm, svarade, at skilnaden bestode deruti, at de
andre tvänne målen, som åberopas, blifvit ifrån H. K. Maj:t
til Riksens Ständer remitterade. Samma väg voro också öppen
för fru Ofverstinnan Ladau, och utom dess kunde hon giöra
sit förbehåld i Urskillningen til dess hon får slut hos H. Maj:t,
och då sedan vända sig til Riksens Ständer.
Hr Aleph Anrepp förbehölt sig, at på hvad sätt det
ock skier, denne fru Ofverstinnan Ladaus ansökning måtte
komma i consideration.
Hr Landtm, giorde derpå frågan, om R. o. A. efter Gref
Gyllenborgs giorde föreställning behagar bifalla, at visse Deputerade
af hvart Stånd utnämnas til at sammandraga hvad
som uti Riksdagsordningen, 1727 års Reglemente och de flere
sednare utkomne Förordningar til Riksdagarnes förkortande
stadgadt är, samt i anledning deraf projectera en sådan instruction
för Riksens Ständers Urskillnings-Deputation, som närmare
kan lämpas til vårt nu varande regeringssätt;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Gref H. Gyllenborg hemstälte om icke H. K. Maj:t
sedermera jemväl i underdånighet kunde anmodas at låta utfärda
en Förordning, hvarutinnan efter det, som projecterat
blifvit, tydeligen måtte utstakas hvilka mål, som höra til Riksens
Ständers afgiörande.
Detta biföls äfven af R. o. A. och kommer et Extractum
Protocolli härom at afgå til de andre Stånden.
122 (Okt. 25.) Svar till Bonde-St. Deputationema.
Frih. H. Wrede anmälte hurusom han ingifvit et Memorial
til Riksens Ständers Urskillnings-Deputation angående
medel och utvägar til landets uphielpande; men som detta
Memorial ännu icke blifvit uptagit, utan tvänne Stånd hafva
deröfver stadnat uti olika mening emot de andre tvänne Stånden
i Deputationen; så begiärte Frih. H. Wrede, at ifall R. o. A.
nu intet ville gifva sig tid at afhöra detsamma, det då måtte
så länge få blifva liggande på bordet til igenomläsande af hvar
och en som behagar.
R. o. A. faststälte, at detta Memorial, efter Frih. H.
Wredes egen begiäran kommer at blifva liggande på bordet.
Derpå uplästes det af Secrete Utskottet upsatte projectet til
de trenne respective Ståndens svar på det ärbara Bondeståndets
begiäran om säte och stämma i Secrete Utskottet; (Bil. N. 5.)
Hvilket af R. o. A: biföls och afsändes straxt til de andre
tvänne Stånden.
Hr Landtm, hemstälte om icke efter förra vanligheten
en Deputation af 12 personer af R. o. A. får nu associera sig
med 6 af hvardera af de andra Stånden, til at gemensamt
öfvergifva det upläste svaret åt Bondeståndet.
Detta biföls, och fick Fiscalen Cedercrona befallning at
upskrifva ledamöterne til denna Deputation;
Hvarjemte bud sändes til de andre Stånden at gifva dem
kunskap härom.
Sorn under det at med upteckningen påstod, någon oordning
förspordes, i det at åtskillige ginge af sine ställen och
stadnade på gångarue;
Så påstod Hr Magnus Scheckta, at också Fiscalen
måtte vara förfallen til böter, om han ej håller ordning.
Uplästes en förteckning på de af Electorerne valde ledamöter
i Secreta- samt Landt- och Siö-Militiae Deputationerne
i deras ställen, som sidst afsagt sig.
Vidare uplästes Ståndens utlåtelser öfver Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 8 liujus, hvarutaf befants, at
Präste- och Bondestånden bifallit, at Allmänna Besvärs- så
väl som Tull-Deputation måtte vid denne Riksdag utnämnas;
men Protocolls-Deputation hafva välbemälte Stånd funnit
mindre nödig.
Gref H. Gyllenborg hemstälte om icke Deputation, som
nu afgår med svaret til Bondeståndet, kunde äfven få i commission
at gå til Prästeståndet och genom en tienlig föreställ
-
Om Protokolls-Deputationon.
123
ning söka at förmå dem til at giöra et med R. o. A. och samtycka
til Protocolls-Deputationen.
Frih. Cronhiort tykte bäst vara, at det skier skrifteligen
genom et Extractum Protocolli, som Deputation kunde
taga med sig.
Hr Palmstierna utlät sig, at Präste- och Bondestånden
billigt hade bordt lägga några skiäl til, hvarföre de gådt. ifrån
de andre tvänne Ståndens utlåtelser och förklarat ProtocollsDeputation
vara mindre nödig.
Hr Magnus Scheckta sade, at som ingen rätt pa något
ställe finnes, ifrån den högsta til den lägsta, som icke kan
gifva decision öfver de förekommande målen, så borde ock
R. o. A. söka at återfå votum decisivura, hvilket de tilförene
ägt, på det sakerne ej måtte blifva uti inaction genom det,
at tvänne Stånd stadna å hvardera sidan uti olika meningar.
Hr Hästsko sökte at visa nyttan och nödvändigheten af
en Protocolls-Deputation, såsom det förnämsta medel til at
hålla vederbörande embetsmän at fullgiöra sin plikt och skyldighet.
Flere andre instämde härmed och yrkade pa at en skriftelig
föreställning härom måtte giöras til Präste- och Bondestånden;
dock tycktes, at som den Deputation, hvilken nu afgår
med svaret til Bondeståndet, kommer at conjungera sig
med Präste- och Borgareståndens Deputerade, och deras anbringande
dess utan lärer vara Bondeståndet nog obeliageligt,
det fördenskul en särskildt Deputation härom måtte afgå.
Hr Ruthenschöld uprepade de skiäl, som kunna härvid
åberopas, nemligen at Regeringsformens 37 och Riksdagsordningens
13 §§:r uttryckeligen stadga, det Collegierna och Consistorierne
böra vid Riksdagarne hvar för sig visa huru the
sine embeten förestädt, hvilket aldrabäst kan utrönas genom
deras Protocollers öfverseende; at utan en sådan tilsyn de
fehlsteg, som man ändå ibland finner af embetsmän begås,
skulle eljest alt för fritt utöfvas; och at ändteligen Collegiernes
och Consistoriernes Protocoller icke böra vara mera frikallade
för en sådan granskning, än sielfva Råds-Protocollerne, med
mera, som nr Ruthenschöld anförde.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, at nästan samma skiäl redan
varit anförde i Borgareståndets Extracto Protocolli.
Hr Scheckta yttrade sig, at det vore så mycket nödigare,
at en Protocolls-Deputation blifver förordnad, som ifal
124 (Okt. 25.) Om Deputation erna.
vi få oväldugt folk dit, lära vi finna igen grunden til all vår
oenighet.
Atskillige af R. o. A. förklarade sig för den meningen, at
en särskild Deputation måtte afgå til Präste- och Bondestånden
med en sådan föreställning, som Hr Ruthenschöld nyss omtalt.
Men detta emotsades åter af andra, som tyckte, at ingen
vidare föreställning behöfs giöras här om.
Dock blef omsider af R. o. A. faststält, at et Extractum
Protocolli härom skulle upsättias, hvarutinnan skulle anföras
de af Hr Ruthenschöld uprepade skiälen, och anmodades jemväl
Hr Ruthenschöld det samma at upsättia.
I lika måtto resolverades, at en Deputation at 12 personer
härmed skulle afgå, hvilka Ridderhus-Fiscalen tilsades at
straxt upteckna.
Hr Didron yttrade sig, det sedan R. o. A. nu faststält,
at en Protocolls-Deputation skal blifva, hade han ej något
deremot at påminna; men förbehölt. sig allenast, at de Betänkande,
som ifrån samma Deputation kunna inkomma, måtte
också blifva föredragne och ej, som tilförne skiedt, lemnäs
oafgiorde, ty eljest vore det aldeles onödigt, at denna Deputation
förordnades.
Deputation, som blifvit utnämd at afgå med svaret til
Bondeståndet, upropades och afgick nu. Gref Oxenstierna anförde
densamma.
Uplästes förteckning en på de af Electorerne valde ledamöter
uti Reductions- och TAquidations-Deputation.
Jemväl uplästes förteckningen på de valde ledamöter i
Tull-Deputation.
Vidare uplästes förteckningen på de valde ledamöter i
Finska Deputation.
Hr Giös, som äfven var nämd til ledamot i Finska
Deputation, tackade för den hedren man giordt honom, men
som hans giöromål är sä trägit vid regimentet, at han ej
hinner at vara tilstädes uti Deputation, så afsade han sig
härifrån.
R. o. A. gofvo härtil sit samtycke, uppå Hr Giös enständiga
begiäran, och komma altså Electorerne at välja en
annan i hans ställe til ledamot i Finska Deputatione^.
Hr Hastfehr påminte, at denne Deputation måtte, i
stället för Finska Deputation, nämnas Deputation öfver Besvären
från Finland.
Grefvinnan Lagerbergs memorial.
125
Frih. G. Hamilton med flere andre funno denne ändring
mindre nödig, utan tyckte, at det förra låter äfven så bra.
Frih. Fab. Wrede sade, at han tillika med de öfrige
ifrån Finland hade största orsak at tacka för det, at Electorerne
tagit så många ifrån Finland til ledamöter i denna Deputation,
allenast at dem efteråt icke måtte tilvitas, at de
sedt för mycket på sin egen fördel.
Härtil svarades, at denne Deputation, äfvensom alle andre
Deputationer, bör projectera en behörig instruction, hvaruti des
giöromål skal bestå.
Uplästes Hr Riks-Rådets Lagerbergs Enke-Grefvinnas,
Fru Ottiliana Wellingks Memorial, hvaruti hon Riksens Ständer
til sinnes förer des salige mans i 56 år K. Maj:t och riket
giorde trogne tienster, af hvilken tid hälften blifvit uti krigstienster
och den andra hälften uti civile sysslor tilbrakt; uprepandes
bemälte fru Grefvinna på hvad sätt beinälte Hr
Riks-Råd ifrån Underofficerare och Fendrich uti högst salig
Konung Carl den XI:s tid, trappevis uparbetat sig til de honom
uti militairen anförtrodde embeten, uti hvilka han många
actioner, belägringar och andre farlige tilfällen med heder bivistat,
och dervid altid haft sit lif til sin Konungs och fäderneslandets
tienst ospardt. Därnäst omförmäler Fru Grefvinnan
den trohet och oförtrutna flit framlidne Hr Riks-Rådet uti de
honom sedermera updragne civile sysslor å daga lagt, först
såsom President vid K. Stats-Contoiret, under hvilken tid han
vid 1723 års Riksdag varit Landtmarskalk, och ändteligen som
Riks-Råd, hvartil han vid samma Riksdags slut blifvit kallad,
åberopandes sig härvid fru Grefvinnan hvars och ens vittnesbörd,
som framlidne Hr Riks-Rådet i lifstiden kändt och med
honom i sysslorne deltagande varit. Och sorn fru Grefvinnan
igenom Guds välsignelse samt god hushållning befinner sig i
det tilstånd, at hon ej omtränger rikets pensions-stat at belasta,
så är nu det mästa, som henne om hiertat ligger, huru
des enda son måtte vid mera tiltagande mognad få uti civile
sysslor utom håfvet upoffra sin lefnad til fäderneslandets
tienst; och fördenskul anhåller fru Grefvinnan, at Riksens
Ständer täktes, igenom underdånig föreskrift til K. Maj:t, bereda
vägen til någon lycka och befordran för des son i framtiden.
Fru Grefvinnan hoppas, at Riksens Ständer lära härtil
finnas så mycket benägnare, som framlidne Hr Riks-Rådet i
lifstiden aldrig sökt at framdraga någon af sine anhörige, och
126 (Okt. 25.) Grefvinnan Lagerbergs memorial.
likväl vid vissa tilfällen handt, at Riksens Ständer recommenderat
barnen för föräldrarnes förtienster skull.
Frih. Coijet utlät sig, det något hvar af R. o. A. lärer
haft den ähran at känna sahlige Hans Excellence Gref Lagerberg
och des stora meriter, som i detta Memorial äro ganska
modest anförde.
Atskillige af R. o. A. uprepade de stora och märkelige
tienster, som framlidne Hr Riks-Rådet Lagerberg giordt riket,
hvilka ej annars kunna än förbinda R. o. A. til all erkänslan,
och funno derföre billigt at, til et tecken deraf, dess son,
Cammarherren Gref Lagerberg måtte i underdånighet anmälas
til H. K. Maj:ts nådige åtanka, så at han vid någon framdeles
sig förefallande och honom anständig öpning i nåder
blifver ihågkommen och befordrad, samt således til någon del
får niuta des sahlige Hr faders förtienster til godo.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan;
Biföls detta.
Hr Palmstierna hemstälte om icke fru Grefvinnan
Lagerbergs Memorial, tillika med R. o. Arns nu deröfver fattade
resolution, kunde communiceras de andre Stånden genom
den Deputation, som rätt nu kominer at afgå.
Men som det aktades bäst, at en formelig expedition
härom måtte upsättias; så upskiöts til nästa plenum härmed.
Hr Landtm, ville derpå föredraga et af RidderhusDeputation
ingifvit Memorial angående dem, som söka introduction;
men
Hr Hårleman bad at honom icke måtte tagas til misstycke,
at han anhölle det et af honom ingifvit Memorial forst,
måtte upläsas, emedan det vore periculum in mora och tiden
torde alt för långt utdragas genom discourser öfver RidderhusDeputations
Betänkande.
Med R. o. Arns tilstånd uplästes altså Hr Hårlemans
Memorial, hvaruti han föreställer det slätta tilstånd, hvaruti
vår jernhandel sig nu befinner, så i anseende til underpriset,
som den mistning Bruksägarne skal tilskyndas, hvarigenom
riket således måste sakna en årlig inkomst af mer än 3 millioner
dal. kmt, eller V* del af det, som järnet bör indraga,
och där Bruksägarne genom smidets nedläggande skulle gå
under, så blefve rikets förlust öfver 13 millioner dal. kmt;
hvarförutan utlänningen, som nu tilhandlar sig 1 skeppund
Stångjern för 38 a 40 dal. kmt, betalar det i sit mynt efter
Hårlemans memorial om jembruken.
127
vexel-eoursen ej högre än 26 a 28 dal. kmt, hvarmed den til
jernets tilvärkande åtgångne skogen icke ens skal vara betald.
Vår kostbara jernmalm, hvaraf jernet tilvärkas, vårt rara
storvärke och timmer, som til dammars, hyttors och smedjors
upbyggande och vidmakthållande åtgå, flere tusende bruksarbetares
arfvode, forlöner och frakter, hvilket alt på stångjärnet
användes innan det kommer til stapelstäderne til försäljning
och utförsel, betalar utlänningen således icke; han
köper för intet både varan, invånarnes svett, möda och kostnad.
Desse omständigheter berättar Hr Hårleman sig böra tro vara
af den vigt och värde, at de förtiäna Riksens Ständers upmärksamhet
och sorgfällighet, på det utrönas måtte från hvad
skadelig kiälla de härflyta och huru densamma måtte stoppas
och förqväfjas, samt på hvad sätt förekommas måtte, at våra
dyrbara järngrufvor ej blifva i förtid utbrutne och de ännu
til en del behållne ovärderlige skogar ej aldeles måge utöknas;
giörandes sig således förvissad, at theone riket och invänarne
tryckande belägenhet lärer vinna hos Riksens Högh Ständer
et så sorgfälligt behjertande, at nödige författningar emot
Bergslagernes undergång, hvaraf jemväl rikets ofehlbart följa
skulle, medelst det starka stångjerns-sinidets hämmande, måge
blifva tilräckeligen tagne. Men som detta mål til en början
torde blifva förvist til Bergs-Deputationens utarbetande, hvarmed
på tiden synes något ankomma, i anseende til de många där
förefallande giöromål; altså och emedan K. Bergs-Collegium i
anledning af 1740 års K. Förordning angående stångjernssmidet,
hvilken efter då varande jernhandelens tilstånd är
lämpad, icke torde kunna undgå at dessförinnan vid vissa
omständigheter bevilja både nya hammarvärks anläggning, som
ock högre stångjerns-smide vid åtskil 1 lige bruk; ty hemställer
Hr Hårleman om icke bemälte K. Collegium nu strax kunde
få befallning at innehålla sä väl med alt utfärdande af privilegier
på nya stångjerns-värk, som ock af tilstånds meddelande
til högre stångjerns-smide, vid hvad omständigheter det ock
vara ina, utan at besagde K. Förordning må ligga K. BergsCollegio
i vägen, til dess Riksens Högh Ständer detta granlaga
ärende förehaft och derutinnan nödige mått och anstalter
författadt til de lutande Bergslagernes uprätthållande.
Hr S. J. Wennerstedt förestälte, at saken vore angelägen
och berättade derjemte, at Bruksägarne äfven ingifvit en
skrift härom til Urskillnings-Deputationen.
128 (Okt. 25.) Örn jernhandeln.
Det påmintes fördenskul, at Hr Hårlemans Memorial
måtte remitteras til Bergs-Deputationen, som kan höra K.
Bergs-Collegium öfver det, som angår nya privilegiers utfärdande;
men
Hr Hårleman begiärte, at R. o. A. nu ville utlåta sig
angående förbudet af nya privilegiers utfärdande, och sedan
remittera det öfriga til Bergs-Deputationen.
Gref Axel Rutger Sparre påstod, at hvad som rörer
jernhandelen måtte remitteras til Secreta Handels- och Manufactur-Deputation,
til hvars utarbetande detta ärendet rätteligen
hörer, men icke til Bergs-Deputationen. I öfrigit holt
Gref Sparre aldeles nödigt, at K. Bergs-Collegium måtte anbefallas
at innehålla med alla privilegiers utfärdande, vare sig
på stångjerns- eller kniphammare; hälst en vid namn Kock
skal vara i begrep at nedre på Dahl anlägga et stort värk
under namn af knipsmide; men des afsigt går kanskie mera ut
på at få nyttia den der varande ansenlige timmerskogen.
Hr Löwenhielm föreslog, at saken måtte remitteras til
Bergs-Deputationen, och imedlertid nu straxt hos H. K. Majit
i underdånighet anhållas, at K. Bergs-Collegium måtte få befallning
at innehålla med alla privilegiers utfärdande, på hvad
sätt det vara må, til dess Riksens Ständer närmare fådt taga
saken i öfvervägande.
Detta biföls af R. o. A.;
Och skrefs altså följande resolution på Hr Hårlemans
Memorial, sedan den för R. o. A. var justerad:
Remitteras til Riksens Ständers Bergs-Deputation; och
funno R. o. A. derjemte nödigt at i anseende til de anförde
omständigheter en underdånig föreställning nu genast må afgå
til K. Majit, at K. Bergs-Collegium får befallning at innehålla
med alla privilegiers utfärdande på hvad sätt det vara må, til
dess Riksens Ständer närmare fådt öfverlägga om denna ömma
och granlaga saken.
Gref Axel Rutg. Sparre giorde til Protoeollet det uttryckeliga
förbehåld, at hvad som rörer jernhandelen icke måtte
på annat ställe företagas, än i Secreta Handels- och ManufacturDeputationen.
Det svarades, at alt hvad som angår jernhandelen ofehlbart
måste komma til Secrete Handels- och ManufacturDeputation,
som et dit hörande ärende.
Dep. till Bondest. Brännvinsbränning. 129
Deputation, som varit borta, kom nu tilbaka och berättade
Gref
Oxenstierna, hvilken földt ordet, at han med R.
o. Arns samt Präste- och Borgareståndens Deputerade varit
hos Bondeståndet och öfvergifvit svaret på deras begiäran om
säte och stämma i Secrete Utskottet. Talemannen hade på
Ståndets vägnar bedt förmäla deras vördsamma hälsning och
sagt, at Bondeståndet väl förmodat, det de öfrige trenne respective
Stånden hade skolat bevilja dem deras begiäran; men
som det icke skiedt, så måste Bondeståndet låta bero dervid,
men veta intet huru de skola försvara saken för sina hemmavarande
medbroder.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 18
hujus, hvaruti i anledning af Bondeståndets Extractum Protocolli
af den 30 September, angående at det emot brännevinsbrännande
utkomne förbudet måtte uphäfvas samt hemmansbrukare
tillåtas fri brännevins-bränning, uprepas å ena sidan
skiälen, hvarföre en fri brännevins-tilvärkning för riket är högst
skadelig, samt å andra de omständigheter, som förtiäna eftertanka,
och hvarföre brännevins-tilvärkningen tyckes böra tillåtas.
Och som olofligit brännevins-bränneri svårligen står at
hämmas, så länge brännevins-pannorne icke äro på landet såsom
i städerne förseglade, så tycker Ståndet, at det på någon
tid både i städerne och pa landet med visse vilkor häldre
kunde tillåtas, än låta förbudet deremot längre påstå, hälst
det ändå öfveralt icke efterlefves, med förmälan derhos at
sauitelige städerne hafva enahanda skiäl och fog med landet,
om icke större, at begiära detsamma, och äro äfvensåväl dertil
berättigade. I betraktande af hvilket, med det mera som anföres,
samtycker Ståndet til Bondeståndets begiäran, dock med
det uttryckeliga förbehåld, at städerne få äfven samma frihet;
dock Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputation icke obetagit
at til plena inkomma med betänkande, huru med brännevins-bränningen
för nästkommande ar och til nästa Riksdag
bör förhållas; men i annor händelse, och där sådant ej vinner
de öfrige Ståndens bifall, berättar Ståndet sig aldeles instämma
med R. o. Arns mening af den 15 i denna månad, så at målet
til hela des beskaffenhet utarbetas af Cammar-Oeconomie- och
Commercie-Deputationen.
Härpå uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af
detta dato, hvaruti berättes det tvänne Deputerade ifrån Bonde
Adelns
Protokoll {XV) 1746—1747. I. 9
130 (Okt. 25.) Brännvinsbränning.
ståndet begiärt det Prästeståndet ville foga sig med Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 18 hujus om tillåtande af
brännevins-brännande af förskiämd säd, med förmälan derjemte,
at ehuruväl Prästeståndet förblifver vid des mening af den 15
i denne månad, så har dock Ståndet nu funnit sig föranlåtit
at, til faciliterande af expeditionen, bifalla Borgareståndets
alternativ, som sig refererar på R. o. Arns utlåtande af näst
ofvanberörde dato i så måtto, at saken remitteras til CammarOeconomie-
och Commercie-Deputationen, at med det aldraförsta
inkomma til Riksens Ständer med des utlåtande, huru
detta ärendet må kunna betämas och förbudet på någon kort
tid relaxeras, til dess samma Deputation sedermera må kunna
Riksens Ständer förelägga en beständig utarbetad Förordning.
Frih. Taube och ätskillige andre förestälte, huru betänkeligit
det vore at relaxera förbudet om brännevins-brännandet,
i anseende til den stora missväxt, som merändels öfveralt i
landet förspörjes hafva varit, hvarigenom spannemålen nu stigit
til et ovanligit högt pris, sedan ej eller någon tilförsel kan fås
ifrån utrikes orter.
Hr Hårleman förmente det vara bäst at låta förbudet
blifva, eljest lärer den goda med den förskiämda säden blifva
bränd til brännevin, så at landets inbyggare på slutet intet
hafva något til födan.
Hr Landtm, sade, at Prästeståndets Extractum Protocolli
går endast derpå ut, at saken måtte remitteras til CamraarOeconomie-Deputationens
utarbetande, och vore altså onödigt
at nu förut discourera vidare här om, utan när Deputationens
Betänkande inkommer, kunna alla considerationer härvid tagas
i så noga öfvervägande, som sakens vigt och angelägenhet det
förtiänar.
Biföls altså Prästeståndets utlåtelse.
Hr Ruthenschöld inkom och upläste följande Extractum
Protocolli;
Hvilket af R. o. A. gillades.
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 25 October
1746.
R. o. A. har än ytterligare låtit sig föredraga Borgareståndets
Extractum Protocolli angående nödvändigheten af en
Deputation öfver Allmänna Besvären, en Protocolls- och en
Tull-Deputations förordnande, utom de redan utnämde Deputationer,
hvilka R. o. A. jemte de öfrige respective Stånden vid
Om Deputationerna. Om introduktion. 131
denna Riksdag funnit oumgängelige til ärendernes utarbetande;
hvarvid R. o. A. jemväl förmärkt det de tvenne, nemligen
Allmänna Besvärs- och Tull-Deputation väl blifvit allmänt
bifallne, men at så väl det vyrdige Prästeståndet som ärbara
Bondeståndet för sine delar funnit den af R. o. A. jemte loft.
Borgareståndet bifallne Protocolls-Deputations förordnande mindre
nödig. Och aldenstund R. o. A. ej mindre än det lofl.
Borgareståndet anser förordnandet af en Protocolls-Deputation
så mycket nödvändigare, som det samma grundar sig i lagen
och sielfva Regeringsformen, hvilken uti 37 § uttryckeligen
pålägger så väl Riksens Collegier som Consistorierne at vid
Riksens Ständers sammankomst hvar för sig visa huru de
sina embeten förestådt, hvilket at utröna ej bättre låter sig
giöra än förmedelst deras egne håldne Protocollers öfverseende,
sä at ömheten för sielfva lagens handhafvande i detta mål
synes kräfva, det ej mindre Riksens Collegiers och Consistoriernes
Protocoller än sielfva Råds-Protocollerne, som för en
sådan granskning icke blifvit undantagne, böra vid en Protocolls-Deputation
komma under Riksens Ständers skiärskådan;
altderföre har R. o. A. skattat nödigt at än ytterligare sine
välmente tankar med de af lagen och Regeringsformen beledsagade
skiäl, angående nödvändigheten af en sådan ProtocollsDeputations
förordnande, det vördige Prästeståndet och det
ärbara Bondeståndet vänligen härmedelst communicera, uti den
säkra förmodan, at desse bägge Stånden härutinnan med
R. o. A. samt det loflige Borgareståndet lära förena sina
tankar, som endast härutinnan syfta på lagens obrotsliga full—
giörande til det allmännas sällhet och välgång. Ut supra.
Derpå upropades de, som voro utnämde at gå til de andre
Stånden med förenämde Extractum Protocolli, hvilket för tidsens
korthet skull ej handts at renskrifvas; Gref Bonde af
Biörnö anförde Deputationen och fick derjemte med sig Hr
Hårlemans Memorial at afgifva och tillika recommendera hos
de andre Stånden.
Föredrogs Riddarhus-Deputations til R. o. A. ingifne Memorial,
daterat den 28 sidstledne, hvaruti Deputation berättar,
det den icke allenast förehaft de öfrige Herrar, som i anledning
af R. o. Arns underdånige bref och föreställning til H.
K. Maj:t af den 16 September 1743 med Adelig skiöld och
värdighet blifvit benådade och nu om introduction anhålla,
hvilka til antalet äro 15, utan ock de andre ansökningar,
132 (Okt. 25.) Om introduktion.
sorn R. o. A. til Deputationens uptagande hänskutit. Ibland
de senare har framledne General Armfelts söner, Stats-Secreteraren
Bunges barn och aflidne Landshöfdingen Lilliecreutz
efterlemnade barn, som erhållit förbättring på deras förra
Stånd med Friherrlig skiöld och värdighet, samt Auditeuren
Svante Möllerheim, hvars fader Tygmästaren vid Artilleriet
Johan Möllerheim redan år 1720 med Adelig sköld och värdighet
blifvit benådad, äfven nu anhållit om introduction.
Samtelige hafva uptedt K. Majits sköldebref och bevist sig erlagt
ehart se-sigi Ilat ai-recogn i tion samt Krigsmanshusafgiften.
Friherrar Armfeltar anhålla, det R. o. A. i höggunstigt
och ädelmodigt erindrande af deras salige faders sin Konung
och fädernesland giorde långlige och trogna tienster, samt i
anseende til sterbhusets nu varande svaga vilkor, ville dem
befria och undantaga ifrån den afgift de til Ridderhuset för
introduction borde erlägga.
Aflidne Stats-Secreteraren Bunges barn hafva til Ridderhuset
utfäst sig at betala 3000 dal. kmt för introduction.
Herrar Lilliecreutzar hafva redan erlagt 1800 dal. samma
mynt;
Hr Auditeuren Möllerheim har allenast utbetalt den vanliga
introduetions-afgiften til Riddarhuset, nemligen 900 dal.
kmt;
Likaledes Hr Cantzlie-Rådet Carl Arnell, hvilken dock
utfäster sig at ännu dertil betala 2000 dal. därest des anhållan
Olifver beviljad, at hans broder Auditeuren vid K. Artilleriet
Hr Jonas Arnell, som nu snart i 20 år varit Auditeur, är
ensam och ogift, har fastigheter i staden och på landet, redan
år 1719 af högstsalig Hennes Majit Drottning Ulrika Eleonora
med Adelige privilegier blifvit benådad samt uti K. Majits
nådigste resolution af den 13 Maii 1734 tillika med sin broder
om denna Kongl, nåden blifvit försäkrad, måtte under en
numer med honom blifva introducerad, med hvilken begiäran
Deputation sig dock icke kunnat befatta i anseende dertil, at
R. o. A. vid förledne Riksdag beslutifc, at inga adoptioner
vidare måtte skie.
Hr Lagman Eric Rosenstam har til Riddarhuset för introduction
betalt 6 och Hr Stats-Commissarien Bernhard Reinhold
Hauswolff 3000 dal. kmt, enligit deras inför 1743 års
Riddarhus-Deputation giorde löfte.
Oin introduktion.
133
Hr Hofrätts-Rådet Johan landerstedt, Hr Assessoren Johan
Hummelhielm, Hr Assessoren Johan Gerdeschöld, Hr Assessoren
Hindr. A. Löwenschöld, Hr Protocolls-Secreteraren
Baltzar Philip von Kemna och Hr Protocolls-Secreteraren
Carl Carlschöld hafva samteligen erlagt hvar för sig dubbel
introduetions-afgift til Riddarhuset, nemligen 1800 dal. kmt.
At blifva med den sidstnämde sin halfbroder Hr Secreteraren
Carlschöld under en numer ibland R. o. A. introducerad,
har Cancellisten i K. Majits och Riksens Ständers Cancellie
Hr Petter Schylberg härhos äfven anhållit, i följe af
H. K. Majits des aflidne fader Biskoppen Schylberg nädigst
meddelte skriftelige försäkring om Adelskap för des barn, samt
i sådan händelse erbudit sig at betala til Riddarhuset 4200
dal. knit. Deputation finner följande skiäl tala för honom uti
des ansökning: at H. Majit redan år 1734 försäkrat Biskoppen
Schylberg, i anseende til des bekante lärdom och långlige
trogne tienster, om adelskap för des egne och stiufbarn; i anledning
hvaraf kunde sägas, at han som egen och enda son
naturligtvis synes äga företrädet framför stiufsonen at tilgodo
niuta des faders merite och förtiänst; at Schylberg efter sin
faders timade dödsfall varit på en annan ort frånvarande, och
således icke haft tilfälle at i tid uti underdånighet påminna
hos H. K. Majit om dess nådige försäkrings tilgodo niutande,
då R. o. A. fäststält det deras antal med 20 skulle ökas; at
Biskops-barn altid varit ansedde som ämnen til den Adeliga värdigheten;
at Schylberg i brist af adeligit stånd och rättigheter
skulle i tiden med ansenlig mistning nödgas afstå en honom
bifallande frälseegendom, som hans fader i sin lifstid i några
och 20 år besutit; at denna Schylberys ansökning ej kan lända
androm, som söka på sine bröders numrer blifva nobiliterade,
til åberopande, emedan det för honom ej vore en adoption
som stöder sig på brödrens merite, utan på den nåd, som H.
Majit haft för des afledne fader; at han så hederligen utfäst
til Riddarhusets understöd och at Matricklen eller antalet af
Adelsmän ej derigenom ökas.
Hr Lagman Olof Malmerfelt har til Riddarhuset allenast
erlagt den vanliga introduetions-afgiften af 900 dal. knit, och
fastän Deputation honom förestält, at han i förtiänster ej kan
sägas öfvergå Hr Lagman Rosenstam men väl til förmögenhet
hållas honom jämlik, hvilken likväl til Riddarhuset erlagt en
så ansenlig gåfva af 6000 dal. kmt, har sådant dock icke
134 (Okt. 25.) Om introduktion.
kunnat förmå honom til någon den ringaste frivillig gåfva,
utan har han tvert om sig för Deputionen yttrat, at därest
häri nu icke kunde vinna introduction på det han redan deponerat,
lärer han då icke tränga någon på Riddarhuset i sin
lifstid.
På Hr Assessoren Johan Adellieims vägnar har Hr Revision
s-Secreteraren Löwenhielm skrifteligen försäkrat til Riddarhuset
för introduction dubbel afgift 1800 dal. knit.
Hr Agenten Anders Nordencrantz har vid 1743 års Riddarhus-Deputation
utfäst sig at til Riddarhuset för introduction
betala 12000 dal. kmt, men kan nu icke öfvertalas at
utom den redan afgifne vanlige introductions-summan af 900
dal. kmt erlägga mera än 2100 dal. kmt. Til sin ursäkt anförer
Hr Nordencrantz, at då han giorde detta tilbud, hade
han icke K. Maj:ts skiöldebref, utan allenast en K. Maj:ts
vilkorliga resolution, på hvilken, om han då kunnat erhålla
introduction, han erbudit berörde summa af 12000 dal. kmt,
i synnerhet som Riddarhus-Deputation såsom et motive för
honom förestält, at Hr Stats-Commissarien Hauswolff utlofvat
15000 dal. kmt, dä han tänkt, at om Hr Hauswolff gåfve 15,
så ville han gifva 12000 dal., men skal honom då ej varit
bekant, det han sedermera fådt veta, at Hr Stats-Commissarien
utfäst 15000 dal. för sig och 4 sina bröder tilsammans,
om de då kunnat blifva introducerade.
K. Secreteraren Hr Anders Anton Stiernman har för introduction
erlagt de vanlige 900 dal. kint. Det vid förledne
Riksdags Ridderhus-Deputation giorde löfte, at til Riddarhusets
tienst och nytta complettera det af afledne Peringschöld
påbegynte genealogiske värk öfver alla Adelige familier i Sverige,
har han väl icke fullgiordt, men för denne Deputation
nu upvist et påbegynt värk kallat Svecia Illustris eller det
ädla Sverige, som kommer at bestå af 9 tomér och handla om
alla svenske familiers härkomst och öden til närvarande tid,
hvilket värk han skrifteligen försäkrat til Riddarhusets tienst
och nytta til nästa Riksdag fullfölja och complettera.
På afledne Öfversten Bläsinge sons vägnar har Cammarherren
Gref Sparre försäkrat, at introductions-afgiften med 900
dal. knit skal blifva erlagd.
Hr Commissions-Secreteraren von Hermansson har erhållit
K. Maj:ts skiöldebref för sig och sine syskon, erlagt vederbör
-
Om introduktion.
135
lige afgiften och utom de vanlige introductions-penningar utfäst
en tilökning af 2100 dal. kmt.
Deputation har af den ifrån K. Cantzliet nedfordrade
lista på dem, som erhållit skiöldebref, väl funnit, at Lagman
Wallen äfven deraf blifvit delaktig, men som han hvarken
ansökning giordt om introduction, ej eller prsesterat de erforderlige
afgifterne, och det af R. o. A. utsatte antalet af 20
Adelsmän dessutom är fult och, ej at förtiga, sådane skrifter,
honom angående, inför Deputationen äro upviste, som synas
honom til des heder ganska nära röra, ty har Deputation ej
kunnat honom til någon introduction anmäla.
Sluteligen lofvar Deputation at med aldraförsta inkomma
til R. o. A. med berättelse huru det tilgådt med föredragandet
hos K. Majit af dem, som undfådt K. Majits nådigste
skiöldebref, och hvad som varit orsaken dertil at ej allenast
så få af Krigsbefählet blifvit ihugkomne, utan ock flere väl
meriterade män blifvit dervid förbigångne.
Hr Pehr Kalling sade det han för sin del ej har något
vidare at påminna vid det upläste Betänkandet, än at först
hvad Auditeuren Arnells ansökning angår, at komma under
sin broders Cantzlie-Rådet Arnells numer, så är det stridande
emot det beslut, som R. o. A. vid sidsta Riksdag fattadt, det
inga adoptationer måge tillåtas. För det andra, som Lagman
Malmerfelt utlåtit sig på det sättet, at han ej ville tränga
någon här på Riddarhuset, så kan han ej vara angenäm ibland
oss, och för det tredie, at Secreteraren Hermansson för sin
person, men intet des bröder, får niuta introduction, emedan
flere bröder ej böra komma under en numer.
Frih. Fab. Wrede berättade, at H. K. Majits skiöldebref
är stält uppå aflidne Professoren Hermansson och des
barn. Imedlertid har Secreteraren Hermansson begifvit sig
och söker nu allenast introduction för sig.
Frih. Gust. Hamilton anförde, at hvad Hr Lagman
Malmerfelt anginge, så kunde han intet mycket med krus,
men vore eljest bra och ärlig man, som kunde giöra god tienst,
och R. o A. förlorade således mycket, om han uti deras corps
ej blefve intagen.
Frih. H. Wrede styrkte dertil, at R. o. A. amiablement
ville omfatta desse sine tilkommande medbroder, samt således
nu bifalla Riddarhus-Deputations Betänkande, utan at vidare
röra några andra quaestioner, eller reflectera pä hvad Hr Lag
-
136 (Okt. 2a.) Om introduktion.
man Mahnerfelt i hastighet och utan någon ond mening sig
kunnat utlåta, hälst han har det allmänna vittnesbörd, at han
är en mycket ärlig man, fast han i sit väsende skal vara något
torr eller som man säger ända fram.
Hr And. H. Ramsay invände här emot, at ehuru bra
man Hr Malmerfelt också vore, borde han likväl altid räkna
det för en besynnerlig heder at komma in ibland R. o. A., hvartil
dess obetänksamma utlåtelse altså icke bör bana honom vägen,
utan R. o. A. fast mera hålla sit fat i helgelse, och icke låta
den blifva af en sådan förmån delaktig, Som deraf giorde så
litet värde. Hvad äter Hr Nordencrantz angår, som först utfäst
en långt större summa, men sedermera återkallat denna
sin lofven, så erindrade Hr Ramsay hurusom det vore en af
de angelägnaste egenskaper hos en Adelsman at hålla hvad
han lofvat; men tykte derhos, at Nordencrantz borde gifva 3
gånger mera i anledning af det, som förut är faststält, at hvad
som hos någon saknas i meriter bör med penningar upfvllas.
Sluteligen påminte Hr Ramsay, at R. o. A. tillika måtte afgiöra
huru många af Krigsbefählet beviljas Adelskap och introduction.
Frih. Fab. Wrede uprepade huruledes han som ledamot
af Ridderhus-Deputation sedt hvars och ens Adelsbref, och vet
huru dermed är tilgångit, nemligen at sedan R. o. A. lemnat
H. K. Maj:t at öka antalet af de Adelige famillerne med 20,
hvaraf R. o. A. sielfve i underdånighet föreslagit 5, har H.
Majit utnämdt de öfrige 15. Hvad meriter hvar och en af
dem haft, som bevekt H. Maj:t at giöra dem denna nåden,
står i hvars och ens Adelsbref, och sedan H. Majit aktadt dem
dertil värdige, kan man intet vidare tala här om. Hvad nu
Hr Nordencrantz angår, och des giorde löfte til Riddarhuset,
så är det tvetydigt, och låter explicera sig på det sättet, som
han sökt det at förklara. Imedlertid har Deputation giordt
all sin flit at förmå honom til andra tankar, såsom ock at
öfvertala Hr Malmerfelt til at gifva så mycket med, som Hr
Rosenstam, men de hafva intet velat låta beqväma sig dertil.
För Deputation har äfven varit svårt at veta uhr hvad grund
man skulle taxera någon til mer eller mindre afgift efter meriter,
ty om man vil räkna någon för mera meriterad igenom
det at han sitter i tienst, sä kan deremot svaras, at den, som
gior tiensten, niuter derföre sin lön, och ofta är det icke dens
fehl, som lyckan intet tilskyndat någre tienster eller embeten.
Om introduktion.
137
Således tyckte Frih. Wrede, at man nu intet kunde gå vidare
med Hr Nordencrantz; men Hr Malmerfelt holt han före
borde gifva lika med Hr Nordencrantz och til den ändan
kunde R. o. A. fastställa, at Hr Malmerfelt skal betala 1000
dal. smt, om han vil komma in. Beträffande ytterligare at så
få af Militair-ståndet blifvit adlade, så förestälte Frih. Wrede,
hurusom det vore et regale, och hörde Konungen til at utdela
Adeligit stånd och värdighet; man kunde fördenskul intet påtvinga
H. Maj:t någon, utan det ankommer på H. Maj:ts egit
välbehag at giöra nåd åt hvem han hälst behagar; men om
R. o. A. ville lemna Riddarhus-Deputation at inkomma med
sit Betänkande härom, och R. o. A. derjemte ville hålla Deputationen
ryggen fri, så försäkrade Frih. Wrede, at det snart
skal blifva rum på Riddarhuset, emedan många nu sittia här,
som dertil ingen rättighet äga.
Hr Palmstierna tilstod, at Hr Nordencrantz väl borde
hålla parolle; men det vore med denna saken lika som en
annan handel, at man den ena gången kan giöra rundare och
då det ej antages en annan gång förringa sit anbud alt efter
omständigheterne. Hr Nordencrantz kunde fördenskul icke
bindas vid et löfte, som han vilkorligen giordt, nemligen om
han då kunnat erhålla introduction på den resolution han den
tiden innehade. Hvad hans meriter angår, så vore ostridigt
at han äger både vett och capacité, i synnerhet i de mål, som
röra handelen, uti hvilka H. K. Majit och Rådet ofta funnit
tiänligit at inhämta hans mening.
Hr Ruthén schöld utlät sig, det han intet ville disputera
Hr Nordencrantzes merite och capacité, men det kunde
intet lösa honom ifrån sit löftes fullbordande, at han giordt
det vilkorligit; aldenstund de öfriges löften äfven så varit, och
de likväl dem mäst fulgiöra.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom nu til—
baka och berättade
Gref Bonde, som fördt ordet, at Deputation efter R. o.
Arns befallning varit först hos Prästeståndet och låtit upläsa
det medhafde Extractum Protocolli, då Prästeståndet lofvat at
härom lemna svar, så snart de kunna få Extractum Protocolli
tilbaka til sig. Men Bondeståndet har redan varit åtskildt
och ehuruväl Talemannen sökt at insamla någre, som ännu
voro i trapporne, hade dock Deputation funnit betänkeligit at
138 (Okt. 25.) Faddergåfvan till Prins Gustaf.
•afiefverera Extractum Protocolli, efter så få af Bondeståndet
varit tilstädes.
Reassumerades de förra discourserne, dock som åtskillige
begiärte, at Ridderhus-Deputations Betänkande måtte blifva
liggande på bordet, så upskiöts härmed til nästa plenum.
Hr Landtm, anmälte et Extractum Protocolli ifrån Expeditions-Deputation;
Men
som kl. redan var öfver et, så lemnades det samma
äfven på bordet til nästa plenum.
Och skildes R. o. A. nu åt.
Den 30 October 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Prolocollet af den 21 och 30 September samt
2:dra och 8:de October ifrån sid. 20 til sid. 46, hvarvid inga
påminnelser giordes.
I anledning af det som uti det upläste Protocollet sid. 30
förmäles om fåddergåfvan til Printz Gustaf, hemstälte
Hr Landtm, om han icke nu, sedan svar härom inkommit
ifrån de andre Stånden, får öfverlägga med de andre Talemännen
om quaestio quo modo och de sedan berätta deras tankar
hvar i sit Stånd.
Frih. H. Wrede påminte, at Hr Landtm, samt Talemånnen
måtte efter vanligheten adjungera sig några ledamöter af
hvart och et Stånd i denna saken.
Hr Landtm, förestälte, at detta vore så mycket onödigare
som han med Talemännen ingenting annat komrae at
giöra, än at efterse hvad som vid dylika tilfällen förut vanligit
varit, hvilket sedan berättas til Ståndens plenis, då Secrete
Utskottet vidare kommer at öfverlägga om värkställiglieten.
Detta biföls af R. o. A.
Deputation, som förra gängen var borta men ej träffade
Bondeståndet, upropades nu och afgick å nyo til Bondeståndet
med R. o'. A:ns föreställning om Protocolls-Deputation.
Riddarhus-Cammereraren Wallwijk afsändes jemväl til
Prästeståndet at påminna om deras utlåtelse denna saken angående,
så väl som om Hr tlårlemans Memorial.
Om Deputationerna. Riksråden.
139
Hr Landtm, berättade hvad svårighet som är at kunna
få tiänlige rum för Deputationerne, så at oaktadt all använd
möda och den flit man giordt at kunna få hyra några rum,
har ändå Landt- och Siö-Militise-Deputation til dato icke kunnat
få börja deras sessioner.
Åtskillige af R. o. A. tykte, at Öfver-Ståthållaren borde
anmodas at skaffa rum för Deputationerne.
Hr Landtm, sade, at ingen annan utväg vore, och hade
han fördenskul tält med Hr Öfver-Ståthållaren, som ockå lofvat
besörja härom.
Frih. H. Wrede anmälte sig derpå til at tala, och sedan
Hr Landtm, skaffat honom liud, utlät sig
Frih. H. Wrede således: Gunstige Herrar! Utaf det
Extracto Protocolli ifrån Expeditions-Deputationen, hvilket sedan
sidsta plenum legat här pä bordet hos oss, finner jag, at
saken angående de licentierade Hrr Riksens Råd är ännu uti
inaction. Jag vet intet och begär til min underrättelse at fa
veta på hvad sätt denna saken kommit til Expeditions-Deputationen,
som vi likväl remitterat til Secrete Utskottet. Rykten
äro utspridde kring hela landet, at Riksens Råd skiedt
oförrätt, och man beskyller oss före at vilja betaga dem den
förmån at visa sin oskuld; men det kommer mig nog underligt
före, at just de samma, nemligen Bondeståndet, som uprördt
saken och brakt henne å bane, äro de som nu hindra,
at den skal komma fram. Jag kan intet tro, at de äro deras
vänner, som lägga så konstiga hinder i vägen; ty om Hrr
Riksens Råd skulle finnas hafva lidit oskyldigt, böra de fa
derföre all reparation. Bondeståndet har också redan sagt sin
mening i saken, sä at de aldeles icke haft skiäl at uppehålla
vår remiss til Secrete Utskottet. Min tanka är fördenskull,
at vi til förtrolighetens bibehållande, så mycket möijeligit är,
Stånden emellan, igenom en Deputation giöra Bondeståndet en
vänlig föreställning, och säga dem, at vi intet vilja neka dem
del af vår utlåtelse, quo ad notitiam, men aldeles intet quo
ad deliberandum; utan när Secrete Utskottet inkommer med
sin berättelse, då skal Bondeståndet få behörig part deraf.
Jag styrkes härutinnan så mycket mer, gunstige Herrar, som
vid 1738 års Riksdag saken om Hrr Riks-Rådens licentierande
allenast ad notitiam berättades til plena ifrån Secrete
Utskottet. Den hade ock väl aldrig mera bordt vidröras, sedan
de licentierade Råden icke allenast sielfva begiärt afskied,
140 (Okt. 30.) Frågan om Riks
-
utan också låtit passera en Riksdag och intet sökt någon ändring.
Men jag önskar nu, at den snart måtte komma fram,
på det at en hvar måtte få se om Secrete Utskottet giordt
rätt eller orätt, och de uiånge i landsorterne utspridde rykten
om Rådens lidande sedan på en gång uphöra och afstadna.
Gref H. Gyllenborg begiärte, at Expeditions-Deputations
Extractum Protocolli måtte upläsas, hvaruppå han förbehölt
sig at säga sin mening.
Uplästes fördenskull Expeditions-Deputations Extractum
Protocolli af den 20 hujus, hvarutinnan anföres, at sedan de
trenne respective Stånden sig yttrat öfver den, i anledning af
Bondeståndets Extractum Protocolli af den 8 sidstledne, upkomne
frågan angående de licentierade Hrr Riksens Råd, uti
hvilket mål jemväl Secrete Utskottet med des föreställning til
Riksens Ständer inkommit, har väl Expeditions-Deputation
företagit sig at öfver detta ärende författa behörig expedition;
men som Bondeståndets uti Deputationen närvarande ledamöter
deremot anfördt, at hvarken Secrete Utskottets ofvannämde
Extractum Protocolli eller de öfrige respective Ståndens deröfver
lemnade utlåtande blifvit bemäite Stånd efter vanligheten
meddelte, hvilket påstods vara et hinder uti expeditionen,
hvarmed äfven Prästeståndet för des del instämdt; altså berättar
Deputation sig vara föranlåten denne omständighet Riksens
Högh Ständers ytterligare förordnande at underställa.
Hr Landtm, berättade, at et Memorial denna saken angående
vore ingifvit, och frågade om det samma nu med får
upläsas, innan någre discourser vidare begynnes;
Hvilket biföls.
Uplästes altså Frih. Ulric Scheffers Memorial, hvaruti
han erindrar huruledes sedan saken angående de licentierade
Hrr Riksens Råds åter insättiande til deras embeten, på sätt
som bekant är sidsta gången af de trenne respective Stånden
blifvit afgiord, hade han förmodat, at nu tiden snart skulle
vara inne, på hvilken samtelige Riksens Ständer och hela
Svea rike kunde om denna saks förlopp blifva underrättade,
de okunnoge dragne utur mörkret, sanningen lagder i Huset
samt alla förut fattade oriktige tankar eller osanne derom i
landet löpande rykten försvinna; men af Expeditions-Deputations
Extractum Protocolli finner han, det samma Riksens
Ständers beslut ej kommit at värkställas, mindre saken uti
Secrete Utskottet utarbetas och Riksens Ständer för ögonen
rådens återkallande.
141
läggas. 1 början ansågs denna saken så angelägen och riksvårdande,
at den ibland de aldra första blifvit framdragen til
deliberation, fred och rolighet innom rikes och följakteligen
hela Svea lands styrka och säkerhet sades deraf bero, och man
försäkrade, at detta endaste medel til sämjans återvinnande ej
kunde med nog skyndesamhet och ömhiertighet af Riksens
Ständer anses och afgiöras; likväl hindras expeditionen, saken
lemnäs i mörker och mer upskiutes än någonsin tilförne; vil
man vinna ändamålet, bör ock medlen dertil brukas. Frih.
Scheffer uprepar vidare, hurusom R. o. A. uti des sidsta deliberation
förklarat, at de ej kunde förtro hela fäderneslandets
välfärd uti sådane händer, hvilkas fehlsteg de sig icke hade
bekant, och om hvilkas välvilja för det allmänna de således
ej voro förvissade; men som detta ej lärer blifva R. o. A:ns
deliberationsämne i dag, ty förmäler Frih. Scheffer, det han
nu allenast vil yttra sin mening huru vida det är med lag
enligit, at i detta mål tvänne Stånd måge kunna hindra expeditionen
emot tvänne Stånds fattade beslut. En, som uti en
sak icke är competent domare, kan ju icke påstå des utslag böra
för giällande anses. Det ärbara Bondeståndet äger i följe af
Regeringsformens 12 § ingen rätt at hafva sine Deputerade
ibland Råds-Electorerne, har således i Råds-valen ingen röst
eller stämma; nu finnas åtskillige Råds-embeten ledige, de böra
besättas; frågan blir, om de tvänne licentierade Hrr Riksens
Råd böra vid förslagens upsättiande komma i consideration
eiler ej, hvilken af Riksens Ständer, då de om bemäite Råders
förflutne upförande blifvit kunnige, kommer at besvaras;
äger Bondeståndet ingen röst i Rädsvalen, såsom et consequens,
mindre kan des votum giälla uti detta, såsom et antecedens,
och hvaraf den senare frågan aldeles beror. Fördenskull håller
Frih. Scheffer före, at Expeditions-Deputationens förfrågan
kan lätt besvaras, ty det är med fundameutal-lagen enligit, at
när af 3 Ständ, som härutinnan äga röst och stämma, tvänne
stadnat uti enahanda slut, är pluraliteten klar och expedition
bör gå för sig; hvilket igenom en Deputation bör communiceras
Bondeståndet, med vänlig föreställning at i detta så väl
som i andra mål låta vara sig angelägit, at heligt och obrotsligen
hålla det, som i Regeringsform och Riksdagsordning finnes
stadgat.
Hr Magnus Scheckta, som hade anmält sig först at
tala, sade at Baron Scheffer redan tagit bort det mästa han
142 (Okt. 30.) Frågan om Riks
-
ärnat säga; och hade han derföre nu allenast tvänne frågor
at lägga härtil. Första vore den, hvarföre och igenom hvad
canal denna saken kommit til Expeditions-Deputationen; den
andra, huru samma Deputation kommer at uptaga eller raisonnera
öfver et mål, som dem ej tilhörer eller dit varit remitterat.
Härom begiärte Hr Scheckta at blifva underrättad.
Hr Landtm, frågade tilbakars, hvart saken eljest skolat
gå, och om efter Riksdagsordningen någon annan väg kan gifvas
än til Expeditions-Deputationen, som bör expediera hvad
pilena resolverat. Hr Landtm, förestälte derjemte vidare, at
denna saken icke kunnat gå directe til Secrete Utskottet, så
vida uti alla 3 Ståndens utlåtelser var någon skiljaktighet, ty
Borgareståndet har remitterat den simplement til Secrete Utskottet;
R. o. A. har äfven remitterat den dit, men med någre
omständigheters tilläggande; och Prästeståndet åter har förklarat
sig vara af den tankan, at saken igenom särskilte Deputerade
af hvart Stånd skulle afgiöras. Expeditions-Deputation har
fördenskul måst uttaga pluraliteten häraf och giöra et beslut.
Hr Carl Gust. Boije påstod, at Bondeståndet vore så
mycket mindre befogadt at i Expeditions-Deputationen censurera
de andre Ståndens beslut, som de vore parter i saken,
genom det at de så förgådt sig uti deras ingifne Extracto Protocolli.
Och ehuruväl ingen uttryckelig påminnelse förra gången
blef giord, hvarthän saken skulle gå, så hade likväl de,
som åligger besörjandet häraf, först bordt förfråga sig.
Hr G. A. Ruthenschöld: Hvad orsaker, som föranlåtit
Secrete Utskottet at begiära blifva hörde, är bekant. Jag tror
at det skiedt för det de funnit, at Bondeståndet för hårdt insimulerat
och angripit både regering och Ständer, sedan til at
få gifva Riksens Ständer uplysning om sakens förlopp, då Hrr
Riksens Råd blefvo licentierade, och sidst til at inkomma med
sit Betänkande huru Bondeståndets förgripelige steg skulle bemötas.
Nu är saken blefven bakvänd, i det at den kommit
til Expeditions-Deputationen, hvarest Bondeståndets ledamöter
sittia med, och skulle således få döma öfver de andre Ståndens
emot dem fattade beslut. Hvar och en kan finna at
intet det går an. Jag conformerar mig fördenskul aldeles med
Baron Scheffers Memorial och påstår, at saken måtte gå til
Secrete Utskottet, som upsätter svaret til Bondeståndet, samt
at vi sedermera få plenam notitiam rei.
rådens återkallande.
143
Frih. Sten Coijet: Jag håller äfven före, at det är en
aldeles oriktig process, at, sedan et Stånd inkommit med sa
ganska hårda utlåtelser så väl emot förra Secrete Utskottet,
som de andre Stånden, saken skal gå til Expeditious-Deputationen,
därest tvänne Stånd kunna säga emot och lägga
hvarjehanda hinder i vägen, utan saken bör gå til Secrete
Utskottet, som kan upsättia svar derå, och behörigen föreställa
Bondeståndet deras ofog, så väl som de andre frenne Ståndens
oskuld.
Hr Ramsaij: Jag är af samma tanka som Hr Baron
Scheffer i sit Memorial yttrat; Bondeståndet går alt för vida,
som icke nöijer sig med at hafva så hårdeligen angripit de
andre trenne Stånden, utan vil också döma öfver deras beslut ;
det är 2 slag på et ställe, gunstige Herrar. Jag har en gång
sagt, och det är min mening, hvarifrån jag intet går, at vi inte
kunna taga Råden tilbaka eller säga Ja eller Nej dertil, förr
än vi fått veta hvad de hafva giordt. Jag vil de skola komma
in i Rådet med justiee, men intet par grace, ty då sätties
100:de andra personer i lidande. Jag beder fördenskull, gunstige
Herrar, at saken ju förr dess häldre måtte komma til
Secrete Utskottet, så at den en gång må kunna bli afgiord.
Det är beklageligit, at så mycket folk endast för 2 personer
så länge måste förnöta tiden, utan at få sörja för andre angelägnare
och det allmänna rörande ärenden
Deputation, som varit borta hos Bondeståndet med R. o.
Arns föreställning angående Protocolls-Deputation, kom nu tilbaka,
och berättade
Gref Bonde, som fördt ordet, at Bondeståndet låtit förmäla
sin vördsamma hälsning, och lofvat taga saken i öfvervägande,
och derom med första lemna svar.
De förra discourserne reassumerades, och yttrade sig
Hr Jägerhorn det han aldeles medgifver, at Bondeståndet
til följe af Regeringsformen icke äger eller kan få någon
delaktighet uti nya Riks-Råders utväljande. Men här vore
nu intet frågan om något Råds-val, utan frågan är om de
licentierade Hrr Riks-Råden skal återgifvas Ständernes förtroende
och de sättias uti sine förre embeten igen. Deröfver
äger Bondeståndet lika rättighet med de andre Stånden at
säga sin mening, ty Råden äro klagande och tro sig hafva
skiedt för när. Den högste med den lägste böra vara lika
ansedde och justicen bör delas jämt dem emellan, så at en
144 (Okt. 30.) Frågan om Riks
Corporal
och en Riks-Råd vederfares enahanda rätt. Om nu
en Generals-person eller någon annan besvärade sig hos Riksens
Ständer, at honom i något mål vore för när skiedt, så
kunde det ju intet betagas Bondeståndet at säija deröfver sin
mening. Af samma fundament kan ej eller förnekas Bondeståndet
at nu yttra sina tankar vid detta tilfälle. Utom dess
äro Riksens Råd så väl Bondeståndets som de andre Ståndens
Fullmäktige, så at Bondeståndet äfven i anseende dertil tyckes
kunna hafva skiäl at pågå. Hvad sielfva saken eljest vidkommer,
sä betygade Hr Jägerhorn, at han på det högsta vore
mån derom, at den måtte komma up i dagsliuset, så at man
får veta orsakerne, hvarföre Hrr Riksens Råd blifvit licentierade.
Man har svårt at kunna tro, det Secrete Utskottet
giordt dem något för när, men man har också svårt at kunna
tro, det de skulle understå sig til at klaga, om de hade orätt;
och fördenskull vore väl, om man af alt detta kunde blifva
hulpen uhr drömmarne.
Hr Eric Gust. Boije förklarade sig ganska nögd med
det beslut, som i hufvudmålet gemensamt blifvit tagit, at saken
angående Hrr Riks-Radens licentierande kommer fram.
så at man får se, huruvida de fehlat, eller om de med orätta
blifvit försatte uti lidande. Men hvad sättet angår, på hvilket
saken skal tagas up, så vore det betänkeligit at utesluta
Bondeståndet ifrån at få afgifva deröfver sin utlåtelse; ty då
kunde de andre Stånden vid annat tilfälle på samma sätt söka
at inskränka R. o. Arns rättigheter. Hr Boije begiärte vidare,
at efterses måtte om icke expedition, angående RiksRådens
licentierande vid 1738 års Riksdag, gådt ifrån Secrete
Utskottet til alla 4 Ståndens plena, och i öfrigit beropade han
sig på den skillnaden, som nyss giordes emellan Råds-val och
besvär hos Riksens Ständer öfver tilfogat lidande.
Hr Landtm, erindrade, at hufvudmålet redan förra gången
vore afgiordt hos R. o. A., nemligen, at Secrete Utskottet
skal upgifva orsakerne, hvarföre Hrr Riksens Råd blifvit licentierade,
och således borde derom nu ej mera talas; utan
hemstälte Hr Landtm, om icke quaestion i dag blifver om
Expeditions-Deputations Extractum Protocolli.
R. o. A. förklarade, at som det samma är materia substrata,
så kommer i anledning deraf proposition at formeras.
Och begyntes derpå åter med discourserne; då
*
rådens återkallande.
145
Hr Palmstierna sade, at allas mening och åstundan
lärer vara at komma ifrån denna saken med enighet. Qusestion
består der uti, huru Bondeståndets Extractum Protocolli
skal komma til Secrete Utskottet, sedan de tvänne Ståndens
ledamöter i Expeditions-Deputationen lagt härutinnan hinder
i vägen. Hvad nu detta angår, så kan R. o. Arns tillika med
de andre Ståndens remiss intet underkastas Bondeståndets bepröfvande
uti Expeditions-Deputationen, eller Bondeståndet
deröfver pretendera votum deliberativum, så vida de sielfve
äro parter och redan sagt sin mening i Råds-saken, utan de
andre Stånden tilkommer tvert om, at deliberera öfver den
föreställning, som af Bondeståndet i detta mål blifvit giord.
Och fördenskul vore bäst, at genom en Deputation giöra Bondeståndet
en vänlig föreställning härom, samt låta dem veta, at
de andre trenne Stånden derutinnan kommit öfverens, at orsakerne
til Hrr Riks-Rådens licentierande skola komma up i
dagsliuset, och at R. o. A. för sin del remitterat Bondeståndets
Extractum Protocolli, angående samma Hrr Råders insättiande
i deras förra embeten, til Secrete Utskottet, at derå
lemna Bondeståndet svar.
Hr Börje Phil. Scheckta: Jag har intet tänckt at
yttra mig, efter redan så många både moget och väl tält i
denna saken. Jag vil också derföre nu intet vidare gå in der
uti, utan allenast lägga det dertil, at jag uti våra nu vidt
utseende tider finner ingenting angelägnare, än at vi skaffa
oss ögon, medan vi ännu hafva vår frihet qvar, jag menar,
at vi så laga, at hela Ridderhuset får se och blifva underrättade
om rätta sammanhanget och beskaffenheten af denna saken,
som giordt så mycken oenighet, uprördt sinnen och åstadkommit
så mycken häftighet oss emellan, at vi hafva största
orsak tacka den högsta Guden, det vi ännu äro til; at vi sedan
vidare efterse och undersöka grunden til vår öfriga oenighet,
de olyckor, som oss öfvergådt, och derjemte taga sådane
steg, hvarigenom flere farlige påfölgder deraf kunna förekommas.
Giöra vi intet det, gunstige Herrar, så ser jag olyckan
för våra ögon och et slafviskt ok oss vara beredt. Jag tror
aldrig, at någon arbetar där hän, at de licentierade Hrr RiksRådens
sak skal blifva i mörkret och aldeles glömd; vi giorde
både dem och oss dermed den största otienst; men låtom oss
nu rodia uhr vägen alt det, som bringas å bane til at hindra
det saken ännu ej så snart måtte komma fram. Baron Scheffer
Adelns Protokoll (XV) 1746—1747. I. 10
146 (Okt. 80.) Frågan om Riks
har
bäst utredt, at Bondeståndet intet äger någon rättighet at
uppehålla saken, och jag conformera!' inig altså med hans Memorial
i öfrigit. Men hvad den om nämde Deputationens afsändande
til Bondeståndet angår, så håller jag tids nog, at
sådant skier, när vi kunna berätta dem sielfva domslutet i
saken. Och eljest påstår jag, at som R. o. A. tillika med
Borgareståndet nu hänskiutit målet til Secrete Utskottet, så
bör det intet ledas på annat sätt, hvarken til höger eller
vänster.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Här äro tvänne
afskilde quaestioner, hvartil Bondeståndets Extractum Protocolli
gifvit anledning. Den ena 0111 de licentierade Hrr Riksens
Råd, den andra örn de hårda och förgripelige utlåtelser,
som röra 1738 års Secrete Utskotts giöromål. Hvad de licentierade
Rådens sak angår, så är redan vid förleden Riksdag
afgiordt, at densamma skal uptagas, skiärskådas och bepröfvas.
Således hade vi numera icke bordt deliberera derom, utan allenast
om sättet huru det skal skie, hvilket jag ock intet underlåtit
at påminna om, förra gången jag varit tilstädes. Nu
igenom det så väl R. 0. A. som Präste- och Borgarestånden
uti deras utlåtelser giordt en blandning af förenämde bägge
särskilte quaestioner, så har Bondeståndets ledamöter i Expeditions-Deputationen
tagit sig anledning at begiära del af de
andre Ståndens utlåtelse; hvaraf händt, at sedan Prästeståndets
där varande ledamöter äfven giordt med dem et, så äro
bägge målen ännu blefne liggande ovidrörde. Men, gunstige
Herrar, som materien af vår sidsta deliberation endast bordt
vara Bondeståndets Extractum Protocolli, hvarigenom de klandra
1738 års Secrete Utskotts giöromål, hvars försvar de trenne
Stånden, som der haft sine ledamöter, måste sig antaga, och
vi i anseende dertil remitterat samma Extractum Protocolli til
nuvarande Secrete Utskott at derpå upsättia behörigt svar til
Bondeståndet; så kan Bondeståndet intet med skiäl påstå at
få del af vår resolution eller remiss. I sielfva hufvudsaken
har också Bondeståndet redan sagt sin mening, så at de icke
behöft vidare del af R. 0. A:ns eller de andra Ståndens utlåtelser,
utan som Bondeståndet har förklarat sin önskan vara,
at de licentierade Hrr Riksens Råd nu straxt måtte åter insättias
i deras förra embeten, Prästeståndet äter har åstundat,
at någre visse personer af hvart och et stånd måtte träda ti 1—
hopa och afgiöra saken, men Borgareståndet har instämdt med
rådens återkallande.
147
R. 0. A. uti aldeles lika mening, at saken skulle remitteras
til Secrete Utskottet, så är det klar pluralitet i denna saken,
hvilken icke bordt underkastas de öfrige Ståndens ompröfvande
eller behöft gå til Expeditions-Deputation. Jag taxerar ingen
härutinnan, men om jag hade sutit ledamot der, så hade jag
skolat vist, at det icke tilkom de andre Ståndens Deputerade
at raisonnera emot en tydelig pluralité, utan at expedition af
remissen skulle hafva gådt för sig. Jag vet ock intet om det är
vanligit, at Ståndens remisser til Secrete Utskottet gå igenom
Expeditions-Deputationen och beder derom af RiddarhusSecreteraren
blifva underrättad.
Riddarhus-Secreterare 11 gaf vid handen, at när en
sak går igenom Stånden och allestädes, eller åtminstone uti 3
Stånd, så at pluraliteten är klar, simplement påskrifves det saken
är remitterad til Secrete Utskottet, då går den directe dit, men
när Stånden med särskilte omständigheter yttra sig, är ingen
annan väg, än at det sändes til Expeditions-Deputationen, sorn
har af Ståndens särskilte meningar at uttaga pluraliteten.
Gref H. Gyllenborg fortfor häruppå ännu vidare at
bevisa, det pluraliteten vore för sakens remitterande til Secrete
Utskottet, och holt före, at remissen i anledning deraf ej bordt
gå igenom Expeditions-Deputationen. Imedlertid til at intet
stöta de Stånden för hufvudet, som uti samma Deputation
hindrat expeditionen af remissen, och at visa, det R. 0. A. på
alt giörligit sätt beflitar sig 0111 et vänligit förtroendes bibehållande
Stånden emellan, så fant Hr Grefven också för sin
del tienligit, at en Deputation afsändes til at föreställa dem
ofvananförde skiäl, med begiäran, at de ville låta de samma
komma hos sig uti benägit öfvervägande, och altså tilsäija
sine ledamöter i Expeditions-Deputationen at ej vidare fortfara
med deras giorde inkast emot denna sakens expedierande
til Secrete Utskottet, hvarest den efter pluraliteten och Ständernes
på detta sättet skiedde beslut, som på lagen och 4:de
§ i Expeditions-Deputationens instruction grundat är, kommer
at uptagas.
Frih. Coijet med flere andre af R. 0. A. instämde aldeles
med Gref H. Gyllenborg.
Frih. H. Wrede: Jag hade rätt mycket i matsäcken,
men jag har at tacka Gref H. Gyllenborg, som tömt ut det
mästa för mig, och conformera mig i alt med hvad han redan
sa väl yttrat. Det allenast vil jag erindra, hurusom jag vid
148 (Okt. 30.) Frågan om Biks
-
sidsta Riksdag åtskillige gånger sade der emot, at de licentierade
Hrr Riks-Rädens sak skulle mera vidröras, i anseende
til de mångfaldige skiäl, hvilka för min räkning i Protocollet
lära finnas anförde; men sedan det nu kommit så vida, at vi
faststält, det saken skall cognosceras, måste det ju blifva dervid;
och tyckes mig, at det nu endast kan säijas Bondeståndet,
at så snart Secrete Utskottet inkommer med sin berättelse i
saken, skola de få svar på deras nu ingifne Extractum Protocolli
och derjemte få del af samma berättelse, icke allenast ad
notitiam, utan äfven ad deliberandum.
Hr Carl Gust. Boije tillika med mångfaldige andre af
R. o. A. förklarade sig för Gref Gyllenborgs mening och begiärte,
at Hr Landtm, deröfver ville giöra propositionen.
Hr Landtm, giorde altså frågan, om R. o. A. behagar at
en Deputation går til Präste- och Bondestånden och gior dem
en sådan föreställning, som Gref Gyllenborg projecterat, hvilken
Hr Landtm, ohngefährligen uprepade.
R. o. A. svarade härtil med Ja;
Och anmodades Gref H. Gyllenborg at upsättia samma
föreställning.
Hr Palmstierna tykte, at R. o. A:ns Deputation först
kunde gå til Borgareståndet och låta dem veta i hvad slut
R. o. A. nu slädnät, dä Borgareståndet, som förut i detta mål
giordt et med R. o. A., torde låta någre af des ledamöter associera
sig och gemensamt gä til de andre Stånden, hvilket
skulle hafva så mycket bättre värkan.
Hr Landtm, förestälte, at detta skulle draga för långt
ut på tiden, så at Präste- och Bondestånden torde skiljas åt,
innan man kunde hinna at avertera dem och få svar härom.
Det blef fördenskul resolverat, at Deputation allenast
skulle berätta hos Borgareståndet hvad föreställning Deputation
hade at giöra til de andre tvänne Stånden, hvilken var
så lydande:
R. o. A. har förehaft Expeditious-Deputations Extractum
Protocolli, och deraf funnit hvad uppehåll, som af högvördige
Präste- och det ärbara Bondeståndets i samma Deputation varande
ledamöter blifvit giordt vid sakens expedierande angående
de licentierade Herrar Riksens Råd. R. o. A. har fördenskul
igenom denna Deputation vänligen velat föreställa
huruledes i denna saken finnes en klar pluralité; ty det ärbara
Bondeståndet har förklarat sin önskan vara, at de licentierade
rådens återkallande. Lagerberg.
149
Hrr Riksens Råd nu straxt måtte åter insättias i deras förra
embeten; Högvördige Prästeståndet har åter beslutit, at någre
visse personer af hvart och et Stånd måtte träda tilhopa och
afgiöra saken; men R. o. A. tillika med loflige Borgareståndet
instämma med hvarandra uti aldeles lika mening, at saken
skulle remitteras til Secrete Utskottet, hvarigenom R. o. A.
trodt sig kunna få mera lius i saken. I anseende härtil hade
nu R. o. A. icke förväntat, at något hinder skolat giöras med
sakens expedierande til Secrete Utskottet, hvarest den efter
pluraliteten och Ständernes på detta sättet skiedde beslut, som
på lagen och 4:de § i Expeditions-Deputations instruction
grundat är, kommer at uptagas. Icke eller hade R. o. A.
trodt nödigt vara at lemna det ärbara Bondeståndet vidare del
af R. o. A:ns resolution, emedan det ärbara Bondeståndet, som
rest denna sak hos de öfrige respective Stånden, borde allenast
undfå svar uppå deras aflemnade Extractum Protocolli; så at
hvad R. o. A. sig deröfver vid detta tilfälle utlåtit endast angår
hvarest och på hvad sätt svaret til det ärbara Bondeståndet
upsättias skall. R. o. A. gior sig försäkrade, at det Högvördige
Präste- och det ärbara Bondeståndet lärer låta detta komma
hos sig uti benägit öfvervägande, och altså tilsäija sine ledamöter
i Expeditions-Deputationen at ej vidare fortfara med
deras giorde inkast emot denna sakens expedierande, hvarigenom
R. o. A. gifves nytt prof af det Högvördige Prästeoch
det ärbara Bondeståndets oföränderlige böijelse til en
god ordnings och enighetens bibehållande samtelige Stånden
emellan.
Som detta ej handts renskrifvas, så anmodades Gref Gyllenborg
at gå med Deputationen til de andre Stånden och mundteligen
framföra des innehåld, hvarefter det sedermera kommer
at afgifvas skrifteligen til deras Protocoll.
Deputationen blef derpå straxt utnämd och afgick; den bestod
af 12 personer.
I anledning af de påminnelser, som giordes, at förenämde
Deputation äfven måtte taga med sig fru Riks-Rådinnan Lagerbergs
Memorial;
Så uplästes följande resolution, hvilken sedan den af R.
o. A. var gillad, skrefs på fru Grefvinnan Lagerbergs Memorial,
som Deputation medgafs.
Resö].: De stora och märkelige tienster, som framlidne
Hr Riks-Rådet Lagerberg giordt riket, förbinda R. o. A. til
150 (Okt. 30.) Om förord för Adlerfelt,
ali erkänslan; hvarföre de ock til et teckn deraf finna billigt
at i underdånighet anmäla des son Caminarherren Gref Lagerberg
til H. K. Maj:ts nådige åtanka, så at han vid någon
framdeles sig förefallande och honom anständig öpning måtte
i nåder vara ihugkommen och befordrad, samt således til någon
del få niuta des salige Hr faders förtiänster til godo.
Vid detta tilfälle bad Frih. Gust. Hamilton, at R. o. A.
äfven ville ihugkomma framlidne Hans Excellences Riks-Rådets
Baron Adlerfelts son, hvilken, utom sin Hr faders stora förtiänster,
äfven har egna meriter, som giöra honom til befordran
värdig.
Hr Didron påminte, at också salig Fältmarskalken Gref
Dackers efterlemnade enda son måtte i underdånighet anmälas
hos H. K. Majit til nådig åtanka.
Hr Hårleman bad, at R. o. A. ville betänka på hvad för
et bedröfveligit sätt salig Hans Excellence Riks-Rådet Adlerfelt
satt lifvet til, i en tid, dä sielfva Råds-mantelen intet
kunde skydda honom för en rebellisk skaras våld; at han
blifvit död med värjan i hand, dä hela hans omsorg var at
rädda oss, frälsa riket och stilla et upror, som hotade hela
landet och i synnerhet denna staden med en total undergång,
när vi voro på vägen at komma under et slafviskt ook och
blifva et främmande folk. Yi böra, sade Hr Hårleman, upresa
honom et evigt äreminne, som gier androm hog och lust
at på samma oförskräckta sätt hafva lif och alt för fäderneslandet
ospardt.
Hr Rutenschöld sade, at han gerna ville gifva sit samtycke
härtil, allenast det intet blifver praejudicat at beropa sig
på sine förfäders förtiänster och derigenom söka at draga sig
fram; ty ju förnämare mans barn, ju mera böra de genom
dygd, ähra och förtiänster söka at träda i deras föräldrars fotspår,
och sielfva giöra sig til befordran värdige.
Detta understöddes af åtskillige.
Hr Landtm, giorde derpå frågan, om R. o. A. behagar,
at också en underdånig recommendation afgår för Baron
Adlerfelt;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Men som Hr Didron yrkade på at jemväl Gref Ducker
måtte rekommenderas hos H. Majit at få niuta sin salige Hr
faders förtiänster til godo;
Ducker och Oxenstierna.
151
Och Hr Hästsko äfven anmälte, det Baron Armfelt så
väl genom egna som hans faders framlidne Generalens långlige
och trogne tienster förtiänte R. o. Arns gunstiga recommendation;
Så
begaf sig Frih. Gust. Hamilton ifrån des påstående
för Baron Adlerfelt, som han trodde hafva så mycket egen
merite, at den tilfyllest kan recommendera honom.
Gref Wasabourg uprepade hvad mandom och bravure, som
Gref Oxenstierna visat i actionen vid Willmanstrand, at han
varit på platsen qvar til sidsta man, då ryska Fältmarskalken
Lascij kommit dit, och at han blifvit ganska illa blesserad i
armen. Gref Wasabourg bad fördenskull om någon blir recommenderad,
at R. o. A. också ville taga sig Gref Oxenstierna
an och så begå, at H. Majit ville visa någon nåd för
honom, sorn ehuru länge han tient, icke hunnit at blifva mera
än Lieutenant, och i anseende til den honom träffade olyckan
har svårt at bärga sig.
Åtskillige af R. o. A. funno billigt, at Gref Oxenstierna
framför någon annan borde blifva soulagerad.
Hr Hårleman förklarade sig äfven för Gref Oxenstierna
och utlät sig derjemte, at som Baron Adlerfelt ärft heder och
ära nog efter sin Hr fader, så ville Hr Hårleman för sin del
också afstå med den begiärte recommendation för honom, om
R. o. A. allenast vilja lemna honom den försäkran, at dess
fader får hos dem behålla det äreminne, som han i döden förtiänt.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, at Deras K. Högheter vid et
och annat tilfälle förklarat mycken nåd och ömhet för Gref
Oxenstierna, samt önskat at han mätte kunna hielpas.
Frih. Hamilton berättade, at Secreta Deputation oförtöfvadt
lärer inkomma med sit Betänkande för Gref Oxenstierna.
Upskiöts altså härmed til dess samma Betänkande inkommer.
Hr Landtm, hemstälte om icke Electorerne efter R. o.
Arns förra beslut, nu får välja ut de 12 ständige ledamöterne
uti Allmänna Besvärs-Deputationen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare hemstälte Hr Landtm., om icke R. o. A. jemväl
med första skulle behaga komma tilsammans at efter förra
152 (Okt. 30.) Löjtnant Ridder stråles sak.
vanligheten utvälja en eller tvänne Deputerade af hvar province
til ledamöter i Besvärs-Deputationen.
Detta fants nödigt, och kommer til den ändan anslag at
giöras för R. o. A. uhr provincierne til kl. 11 i morgon förmiddagen.
Det påmintes äfven, at ledamöterne til Secreta Handelsoch
Manufactur-Deputation måtte blifva valde, så at den Deputation
snart måtte komma i arbete.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, det Gref Mörner, som blifvit
nämd til ledamot i Finska Deputationen, hos Hr Landtm,
låtit anmäla det han för sin opasslighet skull icke kan bivista
samma Deputation; hvarföre en annan väl måste i des
ställe af Electorerne utväljas;
Hvilket biföls af R. o. A.
Hr Strömborg kom fram til Landtmarskalksbordet och
recommenderade et Memorial ifrån sin systerson Capitaine i
fransk tienst och Lieutenant vid Österbottns regemente Gust.
Fredr. Ridderstråhle;
Hvilket Memorial uplästes, deruti lian underkastar Högl.
R. o. A:ns ömhet och behiertande, med hvad fog K. SlotsCancelliet,
uppå Auditeuren Rahms ensidiga berättelse om
något med honom förelupit duells-mål, låtit Hr Ridderstråhle
inmana uti fängelse; berättandes vidare hurusom han igenom
detta förfarande blifvit nödsakad utur fängelse för denna stadsens
Ciemners-Rätt Auditeuren Rahm til svars stånda, hvarest
han nogsamt skal visat sin oskuld, samt at han på sin ed kan
erhålla, det han ej vetat, at Auditeuren Rahm varit försedd
med H. K. Maj:ts nådige fullmakt, och således varit under
duellsplacatet begrepen. Hr Ridderstråhle gior sig altsä det
goda hopp, at des oskuld jemte R. o. Arns riksdagsfrihet lärer
vara de medel, hvarigenom han kan förhielpas på fri fot och
undslippa det honom ålagde fängelset.
Hr Scheck t a anförde, at detta förfarande af K. SlotsCancelliet
vore et ingrep i R. o. Arns Privilegier och stridande
emot den säkerhet, som hvar Riksdagsman til följe af Riksdagsordningen
äga bör; hvarföre Hr Scheckta påstod, at Capitaine
Ridderstråhle måtte nu straxt åter försättias på fri fot.
Hr Tungelfelt berättade, at saken är incaminerad i K.
Slots-Cancelliet och bör gå sin rätta väg, så framt man icke
vil giöra et afsteg ifrån lagen.
Löjtnant Ridderstråles sak.
153
Hr Hästsko utlät sig, det han intet ville gå in i saken;
men bad för all ting, at R. o. A. ej måtte tillåta, at deras
Privilegier ytterligare kränkas. De andre Stånden hafva nog
kräktat sig in uti dem til alla de öfrige delar, hvarföre vi
åtminstone böra söka at bibehålla denne enda, sorn vi äga
öfrig, och hvilken är för vår frihet så ganska nödig, at en
Riddersman ej må manas i häkte, utan at han lagligen öfvertygad
och dömd blifvit.
Hr Ruthenschöld holt före, at saken bör gå sin ordinaira
gång, och at R. o. A. ej kunde nu i förtid blanda sig
deri, utan om Capitaine Ridderstråhle skiedt orätt, får han
sedan klaga.
Hr Palmstierna upläste 23 § af Riksdagsordningen, hvarest
stadgas, at när en Riksdagsman beträdes med någon så grof
missgierning, som dödsstraffet förtiänar, eller sig emot duellsplacatet
förser, må, der han varder å färsk gierning eller å
flyende fot tagen, genast antastas hvarest han kan finnas, och
uti förvar sättias. Men fulfölgde Hr Palmstierna vidare med
de orden, som sta längre neder i samma §: Beskylles en Herredagsman
för någon grof missgerning, må han ej i häktelse
sättias förr än ransakningen öfver hans brott skier och domaren
det för skiäligt pröfvar. Härutaf sökte Hr Palmstierna
at visa det Hr Ridderstråhle icke bordt inmanas i fängelse,
förr än det emot honom angifne målet af domaren blifvit
ransakat.
Hr Tungelfelt tykte, at här inträffade den förre casus,
så vida Capitaine Ridderstråhle blifvit å färsk gierning tagen.
Hr Börje Philip Scheckta påstod deremot i det högsta,
at Riksdagsmans-friheten och R. o. A:ns Privilegier igenom
detta Slots-Cancelliets steg vore förkränkte. Han förestälte
at pa det sättet en, som skulle önska at se hans ställe ledigt
här pä Riddarhuset, kunde snart giöra ut någon at bry honom
med, som intet risquerade mera än kiäpslängar, där han likväl
imedlertid kunde blifva fängslad och åtminstone för någon tid
des tilständige säte och stämma på Ridderhuset förlustig. I
anseende härtil yrkade fördenskul Hr Scheckta ännu vidare
derpå, at Slots-Cantzliet för des olaga ingrep uti ens Riksdagsmans
frihet måtte tiltalas och Capitaine Ridderstråhle
genast befrias ifrån arresten, i annat fall begiärte Hr Scheckta
här öfver votering.
154 (Okt. 30.) Löjtnant Ridderstråles sak.
Hr Didron holt före, at Capitaine Ridderstråhle nu icke
kunde giöras ledig ifrån des arrest, förr än saken vore slutad;
men at om Slots-Cantzliet ohemult häktat honom, at det då
derföre borde tiltalas.
Hr Scheckta utlät sig, det han vore så mån om laglydna
och lagens bibehållande som någon annan, men han vore
derjemte angelägen om sin egen säkerhet. Och som Capitaine
Ridderstråle icke på bar gerning, utan först dagen der efter,
blifvit grepen, så borde han lösgifvas uhr arresten.
Hr Palmstierna utlät sig, at Capitaine Ridderstråhle
så mycket mera borde ställas på fri fot, som den åberopade
23 § af Riksdagsordningen tydeligen vid handen gifver, det
en Riksdagsman intet kan häktas, förr än ransakningen gådt
förut och domaren thet för skiäligt pröfvat; men Slots-Cantzliet
kan intet säijas vara rätter domare.
Hr Hästsko påminte ännu vidare om angelägenheten at
hålla hand öfver R. o. A:ns Privilegier, samt påstod votering
i saken, ifall det intet skulle samtyckas, at Capitaine Ridderstråhle
slipper uhr arresten.
Hr Löwenhielm betygade, det han vore så mån om Privilegiernas
bibehållande och hade äfven så mycket ömhet för
friheten som någon annan; men han bad at R. o. A. ej ogunstigt
ville uptaga det han nu säger sin mening rent ut, at om
R. o. A. skrefvo den aldra strängaste resolution, det Capitaine
Ridderstråhle skulle endtledigas ifrån sin arrest, och han vore
Ofver-Ståthållare, så giorde han ändå ingenting derefter, aldenstund
R. o. A. äger ingen makt öfver domare och executorer,
så at de enskylt kunna befalla dem någonting. Men som K.
Slots-Cantzliet befattat sig med arresten innan domaren bepröfvat
sielfva saken, så föreslog Hr Löfwenhielm det R. o. A.
genom en underdånig föreställning kunde anmäla hos H. K.
Majit hurusom en deras medlem efter K. Slots-Cantzliets förordnande
blifvit i arrest inmanter, hvilket är stridande emot
23 § af Riksdagsordningen, och fördenskul i underdånighet
anhålla thet täktes H. K. Majit, af vanlig nåd och til bibehållande
af Riksdagsordningens, såsom en fundamental-lags
fulkomliga kraft och värkan, anbefalla Svea Hofrätt at utan
uppehåld infordra behörig underrättelse om thetta måls förlop,
och i fall något thervid skulle finnas emot lagen eller Privilegierne
vara föreluppit, tå sådant emot vederbörande lagligen
beifra, samt ther saken efter ransakningen af sådan beskaf
-
Rekomrnendation för någre officerare.
155
fenhet finnes, låta Capitaine Ridderstråhle utan uppehåld uti
sin förra frihet sättias; hvarjemte hos H. K. Majit i underdånighet
kunde anhållas om H. Majits nådige befallning
til Hofrätten at med all skyndesamhet befordra sielfva saken,
som til arresten skal gifvit anledning, til behörigt och laglikmätigt
slut.
Detta biföls af R. o. A.
Men Hr Scheckta påstod enständigt, at expedition så
måtte ställas, at Capitaine Ridderstråhle nu straxt kommer pa
fri fot.
Hr Löwenhielm viste, at denna ansökning så mycket
mindre kan giöras positiv, som domaren under ransakningen
kunde til äfventyrs finna några graverande skiäl och omständigheter
emot Capitaine Ridderstråhle, då det icke låter giöra
sig, at han kan lösgifvas uhr arresten.
Uppå Hr Landtmins ytterligare giorde frågan;
Biföllo R. o. A. hvad Hr Löwenhielm föreslagit;
Och anmodades Hr Löwenhielm at upsättia brefvet härom
til H. K. Majit, hvilket, ifall det ej skulle hinna blifva färdigt
innan R. o. A. skiljas åt, kommer af Hr Landtm, at
genomläsas och sedan at straxt expedieras.
Hr Landtm, anmälte en supplique ifrån aflidne Capitaine
Enschiölds enka, hvaruti hon anhåller om någon hielp och understöd.
Och som hennes man varit en hurtig och braf officerare,
som länge och väl tient, men lemnat henne uti ganska
utblottadt och torftigt tilstånd, så at hon förtiänar medlidande,
så recommenderade Hr Landtm., at R. o. A. ville sammanskjuta
något för henne.
R. o. A. förklarade sig härtil villige.
Frih. H. Wrede recommenderade äfven tvänne fattige
officerare vid namn Roberg och Rebroven, hvilka också söka
någon hielp hos R. o. A.; bad at R. o. A. ej måtte tröttas
vid at understödia de nödlidande, utan nu sammanskiuta något
för desse.
Frih. Armfelt berättade, at Capitaine Enschöld altid ägt
beröm at vara en braf officerare, at han blifvit slagen i action
vid Willmanstrand och at enkan nu vore lemnad i största
fattigdom och trångmål.
Sedan påminte Hr Landtm, om Riddarhus-Deputationens
Betänkande, som sedan sidsta plenum legat på bordet, och
frågade huru R. o. A. sig deröfver behagar utlåta. Hr Landtm.
156 (Okt. 30.) Om introduktion.
förmente, at R. o. A. snart kunde komma här ifrån, om allenast
saken tages rätt som den bör, nemligen at det är et
Konungens regale, och tilkommer H. Maj:t at utdela Adeligit
stånd och värdighet åt den, som H. Maj:t finner dertil värdig;
och at R. o. A. fördenskul intet vidare lära kunna rafinera
härpå, eller vägra dem någon introduction, som uppå R. o.
A:ns egit underdånige tilstyrkande med Adelskap blifvit benådade.
Hr Pehr Kalling instämde härmed, hvad de 20 angår,
som blifvit nämde af H. Maj:t, men til deras ansökningar,
som söka komma in under sina bröders numrer, tykte Hr
Kalling, at R. o. A. kunde hvarken säija ja eller nej.
Hr Eric. Gust. Boije begiärte, at frågan först måtte
giöras angående Friherrarne, som söka introduction, då han trodde
at man lättast lärer komma ifrån denna saken.
Hr Landtm, holt före, at vid Friherrarnes introduction ej
kunde vara någon svårighet, så vida ändå ingen flyttning skier
på Ridderhuset, utan de behålla sina förra rum.
Hr Jägerhorn beklagade, at Lagman Wallen intet vore
uptagen med uti Ridderhus-Deputations Betänkande ibland dem,
som komma at introduceras. Den svåra postgången, som är
emellan Finland och här, har hindrat honom at i tid anmäla
sig; men som han nu betalt Riddarhus-afgiften, så påstod Hr
Jägerhorn, at bemälte Lagman också måtte blifva introducerad,
och begiärte, at det Memorial, som han derom ingifvit, måtte
blifva upläst.
Hr Eric Gust. Boije understödde Hr Jägerhorns talan,
at Lagman Wallen nu också måtte blifva intagen, hälst hans
Adelsbref vore ibland de äldste, och han igenom de senare
icke borde utestängas ifrån den förmån, hvartil H. Maj:t
funnit honom värdig; kunnandes det, som af Riddarhus-Deputationen
emot honom blifvit anfördt, intet ligga honom i vägen,
så vida Hofrätten dömt honom fri.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar! Hvar och en af oss
tror jag vil gerna foga sig uti de mål, som kunna bidraga til
enighet och vänlighet. Det skulle vara obehageligit för dem,
som nu söka at komma in til oss, om de skulle få höra, at en
del af Riddarhuset varit dem emot; vi skulle ock bedröfva vår
nådige Konung dermed, om vi visade det ringaste missnöje
öfver hans giöromål, på det sättet, at vi taxerade dem, som
han med sköldebref benådat, til mer och mindre merite; låtom
Om introduktion.
157
oss derföre, gunstige Herrar, intet gå vidare in i denna saken,
eller uppehålla oss med några, som man förmenar af Militairstaten
bort ihogkommas; utan låtom oss bifalla Betänkandet,
samt nu intaga dem, som Deputation anmält, och häldre sedermera,
om sä skulle tyckas, komma öfverens om en liten viss
numer til.
Häremot ropades Nej, at inga flere böra komma in;
Och anmälte sig åtskillige til at tala;
Hvilkas namn, sedan Hr Landtm, dem upräknat, så
förestälte jemväl Hr Landtm, at om R. o. A. skulle fullfölja
med längre raisonnemens och taxera hvars och ens meriter,
vore det ingen agrement, hvarken för Öfverheten eller dem
som begiära komma in; hvarföre och som här nu endast vore
quaestion om introduction, hvilken R. o. A. ej lärer kunna
vägra dem, som H. K. Maj:t med Adelskap benådat, så styrkte
Hr Landtm, dertil, at R. o. A. nu måtte taga in dem, och i
öfrigit remittera tilbaka til Riddarhus-Deputationens vidare
utlåtande angående lagman Wallen samt Schylberg och Arnell,
som söka at komma in på deras bröders numrer.
Hr Ruthén schöld förklarade sig äfven finna bäst, at
R. o. A. nu amiablement tager in dem, som Deputation anmält.
Och som Auditeuren Arnell, sedan Deputation afgifvit
sit Betänkande, ökt den utfästa summan med 3000 dal knit,
och han är en meriterad man, som länge och väl tiänt, så
underkastade Hr Ruthenschöld R. o. A:ns välbehag, om icke
Deputationens närmare utlåtande honom angående kunde infordras.
Vidare berättade Hr Ruthenschöld, at Gref Axel Rutger
Sparre väl utfäst sig at betala den vanlige introductionsafgiften,
nemligen 300 dal. smt för Capitaine Bläsing: men
sedermera har bemälte Grefve upvist et bref ifrån Capitainen,
hvaruti han berättar des vilkor vara så knappa, at han icke
förmår erlägga samma afgift, utan anhåller om förskoning
och at blifva introducerad gratis, likasom Capitaine Åbergs
barn, hvaröfver R. o. A. altså måste sig utlåta. Men beträffande
Hr Lagman Wallen, så sade Hr Ruthenschöld sig icke
finna hvad Riddarhus-Deputation vidare skal giöra dertil,
emedan Deputation icke kan döma i saken, utan som Riddarhus-Fiscalen
uptedt för Deputationen et document, hvilket
synes röra Lagman Wallen til thess heder, och Deputation
enligt thess instruction åligger at undersöka om någon sitter
158 (Okt. 30.) Om introduktion.
på Riddarhuset, som står sub reatu, så har Deputation så
mycket mera funnit sin skyldighet vara at angifva thet hinder,
som är emot hans introduction; och ankommer fördenskul nu
på R. o. A. sielfve huru de det vilja anse.
Frih. Fa b. Wrede utlät sig, det Ridderhus-Deputation
ej af någon kitslighet anfördt detta om Lagman Wallen, utan
liar varit föranlåten dertil af det skiäl, som Hr Ruthenschöld
nu sagt. Men som det berättes, at han erhållit Hofrättens
befrielse-dom, och han nu sedermera inkommit til Deputationen
och upvist sit skiöldebref, så förmente Frih. Wrede bäst vara,
at Deputation först får utlåta sig häröfver, kunnandes Lagman
Wallen derigenom ej sägas vara utesluten.
Hr Eric Gust. Boije giorde allenast det förbehåld, at
Lagman Wallen sedermera icke måtte räknas vara öfver antalet
af de 20 efter hans Adelsbref, sorn förut sagt är, vore
ibland de äldste.
Frih. Coijet åberopade sig des til Protocollet förra gången
giorde förbehåld, at ingen måtte komma in på Riddarhuset
som på något sätt är rörd til des heder och ähra. Frih. Coijet
tilläde vidare, at om man, förutan denne saken, ville efterfråga
huru Lagman Wallen sig upfördt, då han var Auditör
vid Skånska regementet, skulle man äfven få höra en hoper
saker om honom.
Hr Ramsay påminte nu som förra gången, at några af
Krigsbefählet också måtte blifva ihogkomne med Adelskap.
I anledning häraf, med de flere påminnelser som giordes,
föreslog
Hr Ruthenschöld, at R. o. A. nu måtte bifalla Riddarhus-Deputations
Betänkande och intaga dem, som Deputation
anmält, samt sedermera fastställa en liten tilökning af numrer,
på det några af krigsbefählet äfven kunde få hugna sig af
denna förmån; varandes utom Hrr Nordenbergar äfven
Öfverste-Lieutenant Eggers, som länge evertuerat sig i främmande
tienst och giordt sig värdig at blifva benådad med
Adelskap.
Hr C. G. Boije, sade, at om man vil så plaidera för
hvar och en, hade han också några at tala före.
Frih. Coijet yttrade sig, det Capitaine Kuningam, som
förra gången haft resolution för sig, då borde framför någon
annan komma i consideration.
Svar ifrån Stånden. Om introduktion.
159
Hr Börje Phil. Scheckta påstod, det ingen introduction
måtte skie förr än man genomgått allas skiöldebref; han förklarade,
det han ej utan grämelse kunde höra, det man med
penningar skulle meritera rum på et ställe, hvarest så många
minningsmärken på alla sidor ses, huru förfäderne med mandom
och trogna tienster giordt sig af den hedern värdige.
Det svarades, at Ridderhus-Deputation igenomsedt skiöldebrefven
och kunna desamma jemväl ännu vidare genomses.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom tilbaka
och berättade
Gref H. Gyllenborg, hvilken fördt ordet, at Prästeståndet
lofvat företaga sig saken så snart de fådt Extractum
Protocolli. Borgareståndets Taleman, Justitiae-Borgmästaren
Aulawill hade giordt en stor complement och tackat för det
förtroende R. o. A. behagar visa dem, samt försäkrat, at de
altid finnas redobogne til R. o. A:ns nöije. Bondeståndet hade
äfven lofvat at taga R. o. A:ns nu giorde föreställning i närmare
öfvervägande. Talemannen hade väl instantierat och sagt det
Bondeståndet förmodat at få del af R. o. A:ns utlåtelser
i saken lika med de audre tvänne Stånden; hvarpå Gref
Gyllenborg svarat, at R. o. A. fölgt den vedertagne ordningen,
at när alla Stånden en gång sagt sin mening och yttrat sig i
saken, går den sedan til Expeditions-Deputationen.
Derpå företogs åter angående introduction, och sedan
R. o. A. discourerat här om med någon skiljaktighet i meningarne,
frågade
Hr Landtm, om R. o. A. nu vil afgiöra saken, eller om
man skal dröija dermed til en annan gång, efter han såg, at
R. o. A. icke kunde förena sig om något vist slut, utan så
många anmält sig til at tala och det redan vore långt öfver
middagen, så at hvar efter annan går sin väg.
Atskillige af R. o. A. ropade, at saken nu straxt bör
afgiöras och begiärte, at Hr Landtm, måtte giöra proposition.
Många andra åter stodo up och ville tala, men finge ej
något liud för det at ständigt ropades uppå proposition.
Hr Landtm, blef altså föranlåten at å nyo giöra frågan,
om R. o. A. behagar at han får giöra proposition;
Hvaruppå, som R. o. A. förklarade sig dermed nögde;
Så sade Hr Landtm., at första frågan då blifver, om
R. o. A. bifaller Riddarhus-Deputationens Betänkande, så at
de 20, som af Deputation uptagas, blifva introducerade;
160 (Okt. 80.) Om introduktion.
Andra, frågan är om Capitaine Bläsing slipper den vanliga
introductions afgiften och
Tredie frågan blifver om Anditeuren Arnell och Cancellisten
Schylberg.
Enär Hr Landtm, förenämde frågor hvar efter annan
åter uprepade,
Svarade R. o. A. til den första med Ja.
Likaledes besvarades den andra af R. o. A. med Ja.
Men då Hr Landtm, frågade huru R. o. A. behagar giöra
med Auditeuren Arnell och Cantzlisten Schylberg;
Påminte Hr Börje Phil. Scheckta hurusom R. o. A.
vid sidsta Riksdag en gång för alla faststäldt, at inga adoptationer
böra tillåtas.
Frih. H. Wrede föreslog, at denna frågan om adoptation
kunde gå tilbaka til Riddarhus-Deputationeu, at deröfver inkomma
med sit ytterligare Betänkande.
Hr Ruthén schöld utlät sig, at R. o. A. vid förleden
Riksdag väl afgiordt det ingen adoptation bör tillåtas, men
hvad Hr Schylberg och Auditeuren Arnell angår, så vore för
dem helt andra omständigheter, efter bägge äro Biskopsbarn
och de i alla tider blifvit ansedde såsom ämnen til then Adeliga
värdighetens åtniutande, Arnell dessutan har H. Maj:ts
egen nådiga resolution, och Schylberg endast söker at niuta
värkan af den försäkran, som H. Maj:t gifvit dess fader framlidne
Biskoppen om Adelskap för des barn, så at. detta icke
kan kallas någon adoptation.
R. o. A. funno för godt, at Hr Auditeuren Arnells och
Cantzelisten Schylbergs ansökningar hänvisas tilbaka til Ridderhus-Deputationen.
Frih. Coijet erinrade, at de, som nu introduceras, böra få
sin numer efter deras meriter.
Det svarades, at de komma at rangeras efter de af R. o. A.
förut faststälte reglor.
R. o. A. skildes åt.
Den 8 November 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Slottsfogden. Böter på Riddarhuset.
161
Uplästes Protocollet af den 8 October ifrån sid. 46 til
sid. 62, hvarvid inga påminnelser giordes.
Hr Landtm, anmälte det Slotsfogden vore där ute och
gofve vid handen, at Stadsvakten så väl nästa måndag som
om måndag 8 dagar til kommer at sammandragas för de executioner,
som då skola skie; begiärandes han derjemte at få veta
om R. o. A. behagar, at han hvarje gång, när samma vakt
för sådane orsaker skull måste sammandragas, först skal anmäla
det hos Riksens Ständer.
R. o. A. hade vid det förra ej något at påminna; men
hvad det senare angår, så funno R. o. A. bäst, at det hvarje
gång hos Ståndens plenis, om de äro tilhopa, anmäles, hvilket
igenom Riddarhus-Fiscalen Cedercrona gafs Slotsfogden tilkiänna.
Som åtskillige stodo nedre på gångarne så väl som i fönstren
och sorlade;
Så påminte Hr Landtm, om de af R. o. A. faststälte
reglors efterlefvande och i akt tagande, samt bad, at R. o. A.
ville vara måne om at bibehålla god ordning här på Riddarhuset.
Hr Carl G. Boije beklagade, at ehvad reglor R. o. A.
behaga fastställa, blifva desamme ändå intet fölgde och efterlefvade;
hemstälte fördenskull om ej R. o. A. för mera eftertryck
skull ville komma öfverens der om, at när någon försedt
sig och blir annoterad af Fiscalen, böterne då utan skonsmål
af honom också måtte blifva utkrafde.
Detta fants vara billigt.
Hr Börje Phil. Scheckta föreslog, at listan öfver dem,
som Fiscalen på detta sättet antecknat, kunde lemnäs til
Underofficeraren af vakten, som står vid dörren, och ingen
slippa in förr än han erlagt de böter, hvartil han giordt sig
skyldig.
Men Hr Palmstierna tykte det vara bästa moyen, at
Hr Landtm, kallar dem, som Fiscalen uptecknadt, fram i
skranket, då troligit är de väl sielfmant lära affinna sig med
böterne.
Detta gillades af R. o. A.;
Och til at giöra en början dermed, så upropades nu de,
som af Fiscalen voro annoterade at sidsta plenum hafva städt
på gångarne.
Sedan berättade Hr Landtm., at han, efter R. o. Arns
fastställande, i går aftons varit tilhopa med de andra Ståndens
Adelns Protokoll (XV) 1748-1747. 1. 11
162 (Jior. 8.) Faddergåfva till prins Gustaf. Tacksägelse
Taleman och öfverlagt om faddergåfvan til Printz Gustav, då
först eftersedt blifvit, hvad som tilförne varit brukeiigit vid
sådane tilfällen; och som R. o. A. år 1686 arnat för sin del
gifva 25,000 ducater eller femtio tusende riksdal., så hade Hr
Landtm, med de andra Ståndens Taleman nu projecterat bärtil
en summa af 200,000 dal. smt, i den vördsamma förtröstan,
at om Riksens Ständers förmåga ej svarar emot deras fulkomlige
önskan i detta mål, deras välmening ändå med nådigt
välbehag lärer uptagas.
Hr Landtm, fullfölgde vidare, at han med de andro
Talemännen kommit öfverens at föredraga detta hvar i sit
Stånd, och derjemte tillika hemställa om icke, sedan sielfva
summan vore faststäld, det kunde remitteras til Secrete Utskottet
at uptaga densamma på staten ibland de öfrige requisitions-summorne.
R. o. A. biföllo enhälligt denne summan, men önskade
at deras råd och ämne vore så tilräckeligit, som deras hiertan
äro upfylde med fulkomlig underdånig erkänslan och tacksägelse
för den höga nåden dem är vederfaren, at de blifvit
kallade til fadder vid vår unge Prince Gustavs dop.
I öfrigit remitteras, på sätt som förberördt är, til Secrete
Utskottet at upföra denne summan på requisitionsstaten.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, det Rusthållarne begiärt til—
stånd at fä sammanträda och til den ändan giöra anslag;
Hvilket beviljades.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
5 hujus, derutinnan Secrete Utskottet berättar sig hafva, vid
öfvervägande af K. Maj:ts nådige Secreta proposition, erfarit
med hvad faderlig ömhet och oförtruten vaksamhet H. K.
Maj:t behagat sedan den förfiutne Riksdagen vårda rikets upkomst,
välgång och säkerhet. Och ehuru de förra tiders deraf
lemnade vedermälen redan försäkrat H. K. Maj:t om en evärdelig
besittning af des trogne undersåtares hiertan, är det likväl
en hugnad för dem at emot nya välgierningar förnya deras
underdånige erkänsla, och hemställer fördenskul Secrete Utskottet
Riksens Högl Ständers godtfinnande, om icke densamma
ju förr des häldre igenom en Deputation må nedläggas
för H. K. Maj:ts fötter. Hvarjemte Riksens Ständer lära med
icke mindre vördsam glädie hafva funnit, med hvad huldhet
och kiärlek H. K. Maj:t omfamnar deras K. Högheter, och
kunna nu vid detta tilfälle och framgent förena sin med Deras
till Konungen. Introduktion.
163
K. Högheters trogna och dageliga önskan at H. K. Maj:ts dyra
lifstid må länge förblifva grunden til rikets hopp och til hvar
och en inbyggares enskylta fägnad och glädie.
R. o. A. funno detta högst billigt och betygade deras un
derdånige
vördnad och tacksägelse för H. K. Maj:ts vid alla
tilfällen ådagalagde nådiga ömhet och försorg för rikets välgång
och sine trogna undersåtares bästa.
Sedan berättade Hr Landtm., at han låtit båda dem,
sora R. o. A. beviljat introduction, och voro de nu församlade
i Ridderhus-Deputations-rummet; hvarföre Hr Landtm, frågade
om R. o. A. behagar intaga dem;
Hvartil R. o. A. svarade med Ja.
Uppå begiäran upnämdes dock först deras namn, i den
ordning, som de af Riddarhus-Deputation enligit den ingifne
listan blifvit rangerade, nemligen:
F riherrar:
Frih. Armfelt, Carl,
nobil. den
5
Julii
1731.
Frih. Bunge, Henrich,
» »
15
Frih. Lilliecreutz, Nils,
2 J
20
Oct.
1735.
Adel:
Hr Möllerheim, Johan,
nobil. den
23 Martii 1720.
Hrr Carlsson, Eduard och Carl,
» »
19 Sept.
1743.
Hr Malmerfelt, Olof,
2 »
19
»
2>
Hr Rosenstam, Eric,
» »
19
2»
Hr von Hausvolff, Bernh. Reinh.,
» »
19
>
Hrr Cronswerd, Johan, Carl och Fredrik, » »
19
»
Hr von Stenhagen, Carl.
» »
19
»
Hr Linderstedt, Johan,
» »
19
v;
Hr Hummellnelm, Hans,
» »
19
»
»
Hr Arnell, Carl,
» »
19
Hr Adellieim, Jean,
» »
19
Hr Gerdescliöld, Juhan,
19
»
Hr Wefwerstedt, Johan,
»
19
Hr Vult von Steijern, Johan Julius
» »
19
»
Hr Carlschöld, Carl,
» »
24
Hr Nordencrantz, Anders,
27
»
t
Hr Löfwenschöld. Hindric Anders
» »
30
Hr von Stiernman, And. Ant.,
» »
1
Oct.
»
Hr von Bläsing, Johan Adam,
2> »
18
Nov.
3*
164 (Not. 8.) Introduktion.
Hr von Kemna, Balthasar Philip, nobil. den 4 Januari 1744.
Hr von Hermansson, Mathias, » »4 » 1744.
Derpå utnämdes en Deputation af tvänne Grefvar, tvänne
Friherrar och 4 Adelsmän til at gå och emottaga förenämde
Herrar och följa dem in.
I det samma at Deputation gick ut, begiärte
Hr Giös at blifva underrättad om Friherrarne komma at
behålla sine rum, hvarest de förut suttit.
Hr Landtm, berättade, at vid 1738 års Riksdag vore
oratalt, det de, som blefvo Grefvar och Friherrar, skulle behålla
deras förra rum ibland R. o. A.; men eljest är igenom 1723
års förening aldeles afgiordt, at Grefvar och Baroner få aldrig
gå öfver den sidan, som de nu innehafva; och som de, hvilka
nu blifvit Baroner, redan äro innom Ridderhuset, så tyckte Hr
Landtm., at de ej behöfva någon vidare introduktion, och bad
derjemte at R. o. A. nu ej måtte vidröra denna quaestion,
emedan R. o. A. derigenom torde inledas i en alt för vidlöftig
discours.
Frih. Fab. Wrede berättade, at Baronerne sjelfve begifvit
sig.
Fants altså onödigt, at de skulle följa in med de öfrige
af Adelen.
När Deputation kom tilbaka, trädde den innom skranket
med förenämde Herrar, som nu introducerades, hvarest
Hr Landtm, med stafven i hand dem emottog och holt
til dem följande tal:
Välborne Herrar! Dygders älskande är rätta Adelskap;
böijelserne dertil äro medfödde och inplantade; bägge visa sin
verkan och bära frukter genom utöfning. Utöfning gior dem
nyttige; nyttan gior dem allmänt bekante och kräfver belöningen
såsom en rätt, den dygden aldrig kan nekas. Detta
lustra samfund, som genom dygdälskares rätta kiännemärkens
utöfvande kundbart, utvaldt och samlat är, [är] dertil et ovedersäijeligit
bevis. At i deras Matrickel inskrifvas och i deras
samfund intagas är den dygdebelöning, hvarmed H. Maj:t,
som dygders rätta profvare, urskiljare och belönare Herrarne
med benådat, Uppå R. o. A:ns vägnar har jag den ähran at
dertil önska Herrarne lycka, och försäkra at de med nöije i
deras samfund intagas.
Hr Möller heim svarade härtil således:
Introduktion. Faddergåfvan.
165
På de Herrarnes vägnar, som nu med mig åtniuta den
förmån at hos Högh R. o. A. blifva intagne, har jag den
ähran at hos Högvälborne Hr Baron och Landtmarskalken
samt Högh R. o. A. aflägga ödmiukaste tacksägelse för then
oss therigenom betygade gunst och bevågenhet. Jag understår
mig försäkra, at hos ingenthera af oss felar ej mindre åhåga
och omtanka at värdigt uppfylla och nyttia det säte och
stämma, som oss uti Högh R. o. Arns sammankomster gunstigast
är beviljat, än oaflåteligit bemödande at giöra oss förtiänte
til Högh R. o. Arns ynnest och välvilja, hvarutinnan
vi oss nu innesluta.
Derpå trädde desse Herrar uhr skranket och intogo sina
ställen;
Hvarefter Hr Landtm, sedan frågade om icke de andre
quaestionerne om Lagman Wallen, Auditeuren Arnell och Cantzlisten
Schylberg får gå tilbaka til Riddarhus-Deputationen;
Hvartil R. o. A. gofvo deras samtycke.
Men Hr Hårleman var deremot och sade sig ej finna
hvad de skola där, så vida det tilkommer Konungen men intet
R. o. A. at giöra Adelsmän.
Hr Hästsko påminte om Finska Deputationen, at den
måtte komma i arbete.
Hr Landtm, berättade, at han i går aftons, då Talemånnen
varit tilhopa, begiärt at de andre Stånden ville utlåta
sig härom.
Uplästes et project til instruction för Secrete Handelsoch
Manufartur-Deputation, hvilket af Secrete Utskottet blifvit
upsatt.
Under upläsandet häraf
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Rådman Faggot förde
ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet, berättade,
at Ståndet befalt desse sine Deputerade hos Högh R. o. A.
hörsamst gifva tilkiänna, det sedan saratelige Riksens Ständer,
til underdånig erkänslan för den höga Kongl, nåd, som dem
är vederfaren, at de blifvit budne til fadder vid Prince Gustafs
dop, faststält at efter gammal svensk plägsed gifva faddergåfva,
har Borgareståndet utnämdt dertil en summa af 200,000
dal. smt. De önska ingenting högre, än at deras giömmor
voro så rike, som deras åtrå är brinnande at vid detta tilfälle
kunna i sielfva värket betyga deras underdånige tacksägelse
166 (Not. 8.) Deputationer. Brännvins-bränning.
samt den fulkomliga glädie de hos sig äga öfver Prints Gustafs
hugneliga födelse, hvarigenom Svea folk rönt den aldra Högstes
försyn och underbara omvårdnad. Men som tiderne äro svåre
och rikets tilstånd utblottadt, så gior Borgareståndet sig det
underdåniga och otvifvelaktiga hopp, at hvad således åstadkommas
kan, lärer med nådigt välbehag blifva uptagit och
ansedt.
Hr Rådman Faggot berättade vidare, at Borgareståndet
eljest bifallit, det den utsatte summan kommer at tagas af
statsmedlen, och at Secrete Utskottet fördenskul har at upföra
densamma ibland de öfrige stats-requisitionerne.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och tackade för det Borgareståndet så hastigt behagat gifva
R. o. A. häraf del; tilläde derjemte, at R. o. A., som redan
afgiordt saken, väl ej underlåtit också igenom en Deputation
gifva de andre respective Stånden derom kundskap, men rättadt
sig efter det aftal, som emellan Talemännen i går blifvit
giordt, at inga Deputationer i denna saken skulle skickas.
Borgareståndets Deputation afträdde.
Straxt härefter anmältes och på vanligit sätt emottogs en
Deputation ifrån Bondeståndet af 12 personer. Jan Pehrsson
ifrån Tuna förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Ståndet,
berättade, at som Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänkande
nu förmodeligen lärer vara inkommit, angående någon relaxation
på viss tid af förbudet emot brännevins-brännande, så
har Bondeståndet igenom desse sine Deputerade hörsammast
velat anhålla, det R. o. A. täktes vara så benägne och med
första lemna Bondeståndet sin utlåtelse här öfver. Bondeståndet
försäkrar sig vare villige och redobogne at förekomma alt
öfverflöd och skadeligit missbruk af för mycket brännande;
men finner dock högsta nödvändigheten kräfva, at landtmannen
på någon tid måtte få frihet at bränna af den förskiämde säden,
som eljest skulle blifva för dem onyttig.
Vidare berättade Jan Pehrsson, at ehuru Bondeståndet en
gång fått svar af de öfrige frenne respective Stånden uppå
deras begiäran om säte och stämma i Secrete Utskottet, så vet
dock Ståndet ej huru de för sine hemmavarande medbroder
skola försvara, at Ståndet ej fa vara med delaktige i de angelägna
rådplägningar, och ty äro de föranlåtne at ånyo föredraga
denna deras begiäran.
Bondeståndet och Sekreta Utskottet.
167
Jan Pehrsson framgaf derpå et Extract af Bondeståndets
Protoeoll under innevarande dato, som pä begiäran uplästes,
hvaruti förmäles, at ehuruväl Bondeståndet förmodat, det de
trenne respective Stånden ej skulle hafva något at påminna
emot förstnämde Stånds Deputerades inträde i Secrete Utskottet
vid denne sä väl som nästförflutne Riksdag, så har likväl
Bondeståndet af det svar, som de trenne respective Stånden
under den 25 Oct. sidstledne til dem behagat lemna, funnit at
dertil ej kunde samtyckas, och har således Bondeståndet sedt
sig föraulåtit at i stöd af följande omständigheter och skiäl
förnya deras begiäran och påminnelse härom, nemligen: At
Bondeståndet redan i Högstsalig Konung Gustaf Adolphs tid
enligit 1627 års Riksdagsbeslut haft säte och stämma i Secrete
Utskottet, hvilket Ståndet förmenar sedermera icke hafva blifvit
det samma förbudit, aldenstund Regeringsformens 47 § tillägger
Riksens Ständer, utan någon undantagelse för någotdera Ståndet,
makt at förordna ledamöter til Secrete Utskottet, och jemväl i
7 § stadgar, at inga afhandlingar om fred, stillestånd eller
förbund under påstående Riksdag utom Riksens Ständers bejakande
företagas böra, hvarmed sorn ej annat än alla fyra
Stånden kan förstås, så tror Bondeståndet, at des bejakande
uti sådane mål erfordrar och förutsätter sielfva sakernes skiärskådande;
och hvad Riksdagsordningen angår, så har densamma
ej altid efter ordalydelsen kunnat följas, hvilket deraf kan
ses, at Riksdagarne långt öfver 3 månader påstådt och dess
utan förmäler 14 § deraf, at Secrete Utskottet bör bestå af
lika stort antal af R. o. A. emot de tvänne andre Stånden,
men nämner likväl icke, hvilketdera Ståndet derifrån skal
vara uteslutit; hvarvid anföres, at riket, då Riksdagsordningen
författades, varit uti annat stånd än det nu befinnes, och at
denne stadga, icke mindre än om Regeringsformen förbehållit
är, kan tåla uttydning och förbättring.
Härnäst uprepas, at riket nu tryckes af hvarjehanda svåra
omständigheter, såsom penningebrist och dyr tid, och at således
en stor del af de skiäl, som vid nästledne Riksdag varit giällande
för Bondeståndet at få säte och stämma i Secrete Utskottet,
nu tyckas böra äga lika värkan, hälst som Bondeståndet
uti alt hvad det allmänna angådt, altid haft den drygaste
kiänning och följakteligen synes böra bivista rådslagen om
liielpemedleu der emot, hvilka förnämligast torde erfordra
Bondeståndets biträde.
168 (Nov. 8.) Instr. för Handels- o. Manuf.-Dep.
Sluteligen, och näst föreställning om den kiärlek och det
eniga förtroende, som härmedelst emellan alla rikets inbyggare
stadfästas skulle, andrager Bondeståndet, at som de öfrige
respective Stånden vid förra Riksdagar sig yttrat, at enär
något vigtigt och som äfven rörde Allmogen kunde förefalla,
skulle Bondeståndet äfven få hafva sine Deputerade i Secrete
Utskottet; men de ärender, som därstädes förekomma ofehlbart
med hvar annan äga et oskiljaktigt sammanhang, och Bondeståndet
således, utan at ifrån början få vara vid sakernes utarbetning
tilstädes, ej kan med lika säkerhet som de andre
respective Stånden sig deröfver utlåta; fördenskul hoppas
Bondeståndet, at [som] på lika sätt som vid sidstledne Riksdag
en inskränkt öfverläggnings frihet för Bondeståndet funnits vara
otilräckelig, de öfrige respective Stånden lära nu vilfara
Ståndet i des skiäliga begiäran at likasom de andre respective
Stånden få hafva sine Deputerade i Secrete Utskottet, med
försäkran at med all ömhet och efter förmågan vilja understödia
de riksvårdande ärender etc.
Hr Landtm, svarade, at Cammar-Oeconomie-Deputations
Betänkande angående relaxation af förbudet emot brännevinsbrännandet
ännu icke vore inkommit, och hvad det senare
målet angår, lärer R. o. A. så snart sig göra låter lemna det
ärbara Bondeståndet svar; bad imedlertid förmäla R. o. Arns
vänliga hälsning;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Hr Landtm, önskade at på något sätt måtte förekommas
det så många Deputationer ej skickas Stånden emellan, emedan
de taga bort alt för mycken tid och förorsaka hinder i sysslorne.
R. o. A. förklarade sig härföre allmänt hågade.
Continuerades med upläsandet af Instruction för Secreta
Handels- och Manufactur-Deputationen.
Enär den var til ända, frågade
Hr Landtm, om någre påminnelser dervid vore at
giöra;
Hr Hästsko utlät sig, det han uti den upläste Instruction,
hvarest talas om handelen och siöfarten, saknar något om
skiepsbyggerierne, hvilka delar sorn de med hvarannan äga en
så nära gemenskap och förbindelse, så borde ManufacturDeputation
giöra sig underrättad om dem och tilse på hvad
sätt de måtte befordras, hvilket Hr Hästsko förmente aldra
bäst kunna skie om vederbörande Landshöfdingar i de län,
Faddergåfvan. Om inskränkning af Deputationer. 169
som ligga ut med siökanten, anbefallas at besörja derom och
intet förfara så strängt med Allmogen, at de slå dem på plikt,
om någon skulle beträdas at hafva huggit en eller annan ek.
Detta sades rätteligen höra til Cammar-OeconomieDeputationen.
Hr Lake giorde åter den påminnelsen, at något borde
införas i den upläste Instructionen om fåra-skiötslen, så at
Deputation låter sig angelägit vara om tilräckelige författningar,
hvarigenom den måtte befrämjas.
Men som detta ärendet ändå hörer Deputation til och
ofehlbart lärer komma där under öfvervägande;
Så tycktes öfverflödigt at införa något vidare härom;
Utan blef Instruction, uppå Hr Landtm:ns ytterligare
giorde frågan
af R. o. A. bifallen.
Hr Landtm, berättade, det Prästeståndet igenom en utskickad
låtit förnimma huru många ledamöter R. o. A. äro
sinnade at utnämna til den Deputation, som i anledning af
Secrete Utskottets i dag upläste Extractum Protocolli kommer
at aflägga tacksäijelse hos H. K. Maj:t.
R. o. A. faststälte, at til denna Deputation nu, lika som
förra gånger vanligit varit, kommer at nämnas 24 personer af
R. o. A. och i proportion af hvardera af de andre Stånden;
Hvilket den utskickade af Prästeståndet til svar lemnades.
Hr Landtm, blef utkallad och då han kom in tilbaka,
gaf Hr Landtm, tilkiänna, det Bondeståndet igenom tvänne
Deputerade låtit veta, at de äfven beviljat den föreslagna
summan til faddergåfva för Princen; de hade önskat, som
orden lydde, at deras pungar voro så stora, at de ännu til—
räckeligare kunde visa sin underdånige tacksamhet och ärkänsslan.
I öfrigit hade de mycket ursäktat, at de ej härom
afskickat någon Deputation, och beropat sig på det aftal, som
derom i gar blef giordt emellan Talemånnen.
Af detta tilfälle och i anledning af det, som Hr Landtmarskalken
för en stund sedan sig utlät, förestälte nu
Gref H. Gyllenborg hvad hinder, som Deputationers sändande
Stånden emellan förorsaka uti deliberationerne och sakernes
skyndesamma afgiörande, i ty at ofta, då et Stånd uti
angelägnaste deliberationer är begripit, kommer en Deputation
ifrån det andra, som ibland icke har annat än complimenter i
ärende, och afbryter samt förvillar rådplägningen, så at man
170 (JfOY. 8.) Deputationer. Major Wallencrona.
då den ändteligen afträdt hvarken vet hvar man lvktat eller
skall begynna. Nu ehuruväl Deputationers sändande och emottagande
Stånden emellan icke aldeles kan afskaffas, så föreslog
dock Gref Gyllenborg, at följande reglor dervid måtte
stadgas och observeras:
l:o At inga Deputationer uti ringare eller mindre mål
afsändes, utan at de eljest communiceras på sätt, som det skier
med andra skrifter, de där ingifvas Stånden emellan; 2:o at
R. o. A. icke recommenderar något des beslut eller föreställning
hos de andre Stånden genom beskickning af Deputation,
utan at det på så starka skiäl är grundat, at man efter all
billighet kan vara försäkrad at vinna deras bifall, och 3:o, at
ingen ankommande Deputation lemnäs företräde innan Hr
Landtmarskalken eller de andre Talemännen hvar i sit Stånd
förut blifvit averterade hvad ärende samma Deputation har at
anbringa; ty, gunstige Herrar, sade Gref Gyllenborg, vi hafva
exempel på at sådane Deputationer kommit hit til oss, at om vi
vetat deras ärende och hvad de haft at andraga, hade vi aldrig
kanskie admitterat dem.
Uppå Hr Landtm:ns häröfver giorde frågan;
Biföls hvad Gref Gyllenborg i detta mål föreslagit;
Och anmodades Hr Landtm, at härom tala med de andre
Ståndens Taleman och gifva dem tilkiänna hvad R. o. A. nu
faststält.
Uplästes Riddarhus-Deputations Memorial af den 3 liujus,
hvaruti berättes, det Majoren Wallencrona deröfver sig besvärat,
at af honom uti introductionsafgift skal blifvit fordrat
1000:de dal. smt, där han likväl riktigt eriagt den vanliga
introductions-summan af 300 dal. smt, med anhållan at i anseende
til des många och långliga tienster, med mera, må
blifva för sådane honom påförde 700 dal. smt förskont och
befriad. Sedan Deputation giordt sig underrättad huru och på
hvad sätt denne summa af 1000 dal. smt blifvit Majoren Wallencrona
påförd, samt derjemte hördt Hr Öfverste-Lieutenanten
Baron Sten Coiet, som vid sidsta Riksdag varit dess fullmäktig
uti detta ärendet och å Wallencronas vägnar denna summan
utfäst, har Deputation för sin del funnit skiäligt, i anseende
til de å Wallencronas sida varande skiäl och omständigheter,
det böra de honom öfver den ordinarie afgiften påförde 700
dal. smt med derpå uplupne interessen afskrifvas och Hr Majoren
för alt vidare tiltal deraf nu och i framtiden befrias;
Reduktions- och Liqvid.-Kommissionen. ■ 171
hvilket Deputation dock R. o. A:ns vidare godtfinnande underställer.
Hr Börje Phil. Scheckta utlät sig det han sedt Hr
Majoren Wallencronas Adels-bref och funnit, det Hr Majoren
har så stora meriter, at han icke borde belastas med någon
afgift til Ridderhuset, utan snarare borde han få introduction
ifrån den dagen, när Högstsalig H. Maj:t Konung Carl den
XII:te honom med Adelskap benådade. Hr Scheckta giorde
vidare det förbehåld, at penningar hädanefter intet måtte räknas
för tilräckelige at upfylla hvad som brister i meriter at komma
in på Riddarhuset.
R. o. A. biföllo förenämde Ridderhus-Deputations Memorial.
Som det påmintes, at hos de andre Stånden måtte erindras,
angående deras utlåtelser öfver R. o. A:ns sidsta föreställning,
beträffande Expeditions-Deputations Extractum Protocolli och
det af de tvänne Stånden giorde hinder vid sakens expedierande
til Secrete Utskottet, angående de licentierade Hrr Riksens
Råd;
Så afsändes Riddarhus-Cammereraren von Wallwijk härom
til de andre tvänne Stånden, nemligen Präste- och Bondeståndet.
Uplästes eden för Reductions- och Liquidations-Commissions
ledamöter, hvilken af Riksens Ständers Deputerade öfver
Reductions-värket, som med de förra sammanträda, kommer
at afläggas.
Hr Landtm, berättade, at vid efterseende befunnits, at
Ständernes Deputerade ej haft någon särskilt eller annan
instruction än de uti eden omnämde Riksdags-besluter och
derpå grundade generale Kongl, stadgar och förordningar, som
blifva dem til rättelse. Eljest gaf Hr Landtm, tilkiänna, det
Commissionens arbete nu mera vore til ända.
Hr Anrepp holt för sin del nödigt, at Deputation igenom
en särskilt instruction borde förbindas, efter sä många äro de
där klaga, at de intet fådt fram sine saker eller fädt slut
derpå. Han vore väl försäkrad, at Reductions-Commission
förestådt sit arbete med all den omsorg och flit, som ärlige
män ägnar och bör; han klagade ej eller öfver ReductionsContoiret,
emedan ogiörligheten lärer legat dem i vägen at
hafva kunnat tilfredställa alla, som igenom Reductionen tro
sig hafva lidit, och skaffa dem nödig uplysning och underrät
-
172 (Not. 8.) Red.- och Liqvid.-Konimissionen.
telse i de mål, hvarpå en hvar sine til giörande ansökningar
hos Commissionen grunda skulle. Men honom hade så gådt,
at han betalt Camereraren i Contoiret första gången för sit
omak, at han såg på papperen, andra gången at han vändt
om papperen, och när han som bäst uppå all god lofven trodde
sig kunna få veta om han hade skiälig anledning at vända sig
til Commissionen med sin klagan och ansökning om ersättning
för det han genom reduction mist, dog mannen. Den som
kom i stället svarade, at 50 eller 100:de saker voro honom
förut committerade samt at han så fort sig giöra låter skulle
se derefter. Hr Anrepp tilläde vidare, at som han ej var i
så stort anseende eller värdighet, at han kunde pretendera,
det hans sak borde gå för andras, han icke eller varit så bemedlad,
at lian igenom vidare arfvode, om det hulpit, kunnat
tvinga saken fram; så hade han i anseende til alla honom sålunda
mötte svårigheter heldre öfvergifvit saken, efter han
ändå varit i ovisshet om [den], när han densamma utredt,
skulle af Commissionen blifva antagen och fordran för riktig
erkänd. Imedlertid hade han och hans famille härigenom
kommit at lida.
Hr Landtm, uprepade huru som H. K. Maj:t uppå Riksens
Ständers underdånige tilstyrkande, har igenom åtskillige
tid efter annan utfärdade publicationer förelagt dem sökandom
visse terminer, innom hvilka de borde sig anmäla och förete
deras bevis til sin talan. Den som nu intet vigilerat sin rätt,
har at skylla sig sielf och har ingen orsak at klaga, det han
är lidande; men om åter någon af dem, som innom laga tid
bevakat sin sak, och fått Commissionens utslag, vore dermed
missnögd och tycker sig hafva för när skiedt, så är vägen för
honom öppen at besvära sig hos Riksens Ständer; Hr Landtm,
tilläde vidare, at allenast någre få mål vore af den senare
beskaffenheten, öfver hvilka Commission redan ingifvit förklaringar.
Hr Anrepp sade, det han ej kunnat innom de föreskrefne
terminer anmäla sig hos Commissionen, aldenstund han, som
förut berättadt är, ej erhållit de underrättelser uhr Contoiret,
hvarpå han sin talan grunda skulle.
Hr Börje Phil. Scheckta: Hela riket klagar öfver
lidande och at här gifves ingen rätt ibland oss. Jag har också
en process, som rörer Reductions-Commissionens giöromål och
är 50 år gammal, men ännu har jag intet hunnit få slut
Reduktions- och Liqvid.-Kommissionen. 173
derpå. Gunstige Herrar, här klagas öfver oenighet oss emellan;
låtom oss efterse hvad som är orsaken dertil. Jo, här går
våld för rätt och finnes ingen justiee mera i landet; våra embetsman
giöra hvad de vilja och dela justicen efter egit behag;
den fattige tryckes och ingen frågar derefter. Intet land kan
med bättre lagar och ordningar vara försedt än vårt, så at
om de handhafdes, skulle knapt något sållare folk finnas. Men
jag undrar at vårt tilstånd ej är usslare än vi det finne, och
at en total undergång icke länge sedan oss öfvergådt, när
lagen så dristeligen öfverträdes och ingen laglydnad hos oss
mera finnes; när rättvisan saknas och är försvunnen, men våld
och oförrätt i det stället fritt utöfvas och när ändteligen hvarken
religion eller gudsfruktan hos oss mera gifves, utan man
har exempel, at ungdom växer up, som äro 12 eller 13 år
gamla, och äro så illa underrättade i sin christendom, at de
knapt veta huru många Gudar de hafva. Gunstige Herrar!
Låtom oss då nu söka at bättra, bota och rätta alt det onda, som
hos oss är, låtom oss ännu medan vi äro i stånd dertil efterse och
undersöka hvarfrån det kommer och hvilka, som äro skulden deri,
kanskie detta eljest är ibland de sidsta ögnableck, som vi äga
frihet at giöra det; och fördenskul säger jag rent ut, det Riksens
Ständer intet böra skiljas åt förr än vi fått ränsa bort
ogräset ifrån hvetet. Jag finner ingen angelägnare sak för
oss vara, om vi skola kunna hafva at förvänta Guds välsignelse.
Hr Ramsay förmente också, at det vore nödigt, at Riksens
Ständers Deputation öfver Reductions- och Liquidationsvärket
blifver försedd med behörig instruetion, hvaruti dem
kunde påläggas at genomgå alla reductions-handlingarne och
efterse hvad hvar och en lidit samt förhielpa den lidande til
sin fullständiga rätt, emedan många voro, som väl viste, det
deras förfäder besuttit egendom, sorn genom reduction gådt
dem ifrån, men af det, at original-köpebrefven och flere documenter
blifvit indragne den tiden reduction skiedde, så veta de
nu intet på hvad sätt de kommit til sådane gods, eller huru
de dem mist, och hafva derföre intet kunnat giordt ansökning
om någon ersättning.
Hr Magnus Scheckta beklagade, at man så mycket
försummade reelliteter och förnötte tiden med mindre angelägne
saker. Förestälte derpå korteligen Protocolls-Deputations
nödvändighet, den han otnständeligare uti et Memorial
bevist, hvilket han framgaf och begiärte måtte blifva upläst.
174 (Not. 8.) Hr Skecktas plan att emigrera.
ETr Börje Phil. Scheckta anholt at ännu fa tillägga
dess förra utlåtelse något;
Då sedan Hr Landtm, skaffat honom liud, fulfölgde
Hr Scheckta, at det enda hvad han ville sig utbedja
vore det, at ifall honom intet förunnes den glädieu at fä dö
för sin frihet, sin nådiga Ofverhets tienst och sit fäderneslands
välgång och sällhet, han då måtte äga frihet at få rycka up
de pålar han här nederslagit och med den lilla egendomen han
besitter flyttia uhr riket utan at erlägga den afgift af 10 procent,
som enligit förordningarne de, hvilka fara uhr riket med
sin egendom, böra deraf til cronan betala; ty, gunstige Herrar,
sade Hr Scheckta vidare, det är handgripeligit, at man med
all flit, konst och omsorg flere åren arbetat uppå at försättia
riket uti det olyckeliga tilstånd, som det nu beflnnes. Det vore
ock omöjeligit, at vådelige slumphändelser dertil kunna vara
vållande, utan här synes klarligen, at väl öfverlagde och behändigt
utförde anstalter äro grunden och ursprunget, hvaraf
vår hotande undergång härstammar; derföre arbetas också med
all makt emot utransakandet häraf, och man hindrar på alt
giörligit sätt, at det icke skal komma i dagsliuset, hvilka
drifvit detta värket, och genom hvad medel de hunnit så
långt härmed. Jag beder fördenskul ännu en gång, det min
giorde ansökning, at tå rycka up mine här i riket nedsatte
pålar, måtte beviljas och at Hr Landtm, ville giöra proposition
derom.
Häruppå yppades mycket sorl, i det åtskillige ropade på
at fä höra Hr Schecktas Memorial, andra åter påstodo, at den
förra saken måtte afgiöras, om instruction för Reductions- och
Liquidations-Deputation.
Hr Carl Gust. Boije erindrade huruledes man ofta hade
beklagat, at här in pleno ej giöres någonting; men han förestalte
hurusom vi sielfve äro skulden dertil, och at R. o. A.
aldrig kan behålla någon ordning ibland sig, när de falla Landtmarskalken
i embetet och icke gifva hvarannan liud, utan
blanda den ena quaestion uti den andra; Hr Boije erkiände
vidare, at hvad Hr Scheckta anmält vore ganska billigt; men
den saken, som redan var föredragen, borde först afgiöras, sedan
kunde man företaga sig den andra angelägenheten. Hvad
de giorde påminnelser angår om instruction för Reductionsoch
Liquidations-Deputation samt deras förhielpande til sin
rätt, som igenom Reductionen kunna hafva förlorat sin egen
-
Reduktions- och Liqvid.-Kommissionen. 175
dom, så är beklageligit, at någon skal vara lidande; men som
flere terminer efter hvarandra blifvit de sökande förelagde, sä
kunde vi nu intet ändra eller uprifva hvad som en gång af
samtelige Riksens Ständer blifvit faststält, utan den, som
icke anmält sin angelägenhet i rättan tid, har at skylla sig
sielf; och om eljest någon tror sig hafva orsak at klaga öfver
Commissionen, så står honom öppet at nu vända sig med sine
besvär til Riksens Ständer eller den af dem förordnade Deputationen.
Hr Anrepp förklarade, at hans påstående gingo derpå ut,
at alia måtte vederfaras lika och enahanda rätt. Hans så väl
som flere andre Liffläudske familier hade mycket mist och
lidit, hvaröfver han beropade sig på Hr Landtm ar skalkens
vittnesbörd, som sielf rönt det samma; imedlertid, som han nu
är aldeles ledsen at vidare sollicitera om någon ersättning, den
cronan icke eller lärer vara i stånd at gifva, så vore han för
sin del nögd om alla ville giöra en general cession eller banquerutte
på alt det de hos cronan hafva at fordra. Men det
sage han förut, ehuru han intet är afvundsiuk, at ifall någon
skulle återvinna det han förlorat, skulle mer än många tycka
sig skie förnär, som tro sig vara lika berättigade och hvilka
det skulle falla svårt at ersätta en annans förlust utan at få
något sielfva. Han proponerade derföre ännu en gäng, om
alla ville afsäija sig sine fordringar hos cronan, så vore det
den bästa instruction för Reductions-Deputationen.
Hr Börje Phil. Scheckta tilböd sig äfven at afstå sin
hos cronan ägande fordran.
Hr Olof Ehrencreutz förestälte, at man nu går för
långt ifrån ändamålet; quaestion vore endast om eden för Reductions-
och Liquidations-Deputation. Skulle någon tro sig
hafva skiedt för när hos Reductions-Commission, får han deröfver
besvära sig.
Gref H. Gyllenborg föreslog, at om Deputation ej skulle
finna sig hafva nog fria händer at giöra de sökande justiee,
kan Deputation komma in til Riksens Ständer med project til
någon instruction.
Hr Landtm, tykte detta vara bäst och frågade altså, om
R. o. A. nu behagar bifalla den upläste eden;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
176 (Not. 8.) Skeektas mern. om Prot.-Deputationen.
Vidare frågade Hr Landtm, om icke de, som hafva något
at besvära sig öfver Reductions-Commission, får vända sig dermed
til Riksens Ständers Deputation;
Hvartil likaledes af R. o. A. blef svarat med Ja.
Derpå uplästes Hr Magnus Scheckfas Memorial, hvaruti
förmäles, at sedan R. o. A. igenom en Deputation med öfverlemnat
Extractum Protocolli under den 28 sidstledne October
communicerat det vördige Prästeståndet och ärbara Bondeståndet
des tagne beslut om en Protocolls-Deputations förordnande, så
vore väl billig orsak at förmoda, det de af R. o. A. i detta
mål anförde skiäl skulle förmå bemälte tvänne respective
Stånd at lemna deras bifall til en för lagens handhafvande
och fullgiörande så nödig sak; men på den händelse, at detta
ämne skulle finna motstånd, så skattar Hr Scheckta för sin del
thetta mål af den vigt och angelägenhet, at han funnit sig
föranlåten efterföljande sine välmente och på lag grundade
tankar R. o. A:ns närmare skiärskådande at underställa, nemligen:
at Riksens Ständers förnämsta plikt är vid deras sammankomster,
til at efter den i Regeringsformen och K. Maj:ts
Försäkring betingade frihet, noga examinera och öfverse l:o
thet förbigångna samt 2:o taga kloka och försiktiga mått för
det tilkommande. Til det första stycket, såsom varande Hr
Schecktas egenteliga ämne vid detta tilfälle, förmäles, at Riksens
Ständer enligit Riksdagsordningens 13 § böra efterse l:o huru
rådslagen blifvit förde hos K. Maj:t, så at Regeringsformen,
Försäkringen och Riksens fundamental-lag blifvit efterlefvade,
och 2:o huru alle andre embetsmän, utom Rådet, hvar för sig
sine embeten förestådt, hvarvid in specie med uttryckelige ord
blifvit nämde Riksens Collegier och Consistorier; anförandes
Hr Scheckta vidare, hvad nytta och frukt en sådan revision
skulle tilbringa, men hvad missbruk, vårdslöshet och efterlåtenhet,
til Rikets allmänna hushållnings största skada och
förderf, et sådant åsidosättiande af redogiörande skulle påfölja;
ty den, som slipper redogiörande, fruktar dess mindre för lagens
stränghet och det deruti utsatte straffet. Thessutom förmodar
Hr Scheckta, det hvar lag-älskare med honom lärer finna, at
Riksens Collegiers, Consistoriers och embetsinäns redogiörande
icke blott kan bestå i Riksdags-berättelser, som ingifne varda,
utan synes säkrare sig kunna giöra låta igenom Protocollernes
öfverseende med dertil hörande acter och documenter, hvarföre
hans tanka är, at en Protocolls-Deputation hvarken kan eller
Skeektas memorial om Prot.-Deputationen. 177
bör undvikas i anseende til den allmänt besvurne fundamentallagen;
förmodandes sålunda intet skiäl vidare vara öfrigt til
undanflykt derutinnan, om icke det. at en del torde vil ja förebringa,
at Riksdagen derigenom skulle längre, än eljest kunde
skie, på tiden utdragas; hvilket inkast Hr Scheckta så medelst
bemöter, at enär Secrete Utskottet och the angelägnaste Deputationer
kommit til slut med deras giöromål, måste ock
Protocolls-Deputation uphöra. Och sluteligen stadnar Hr
Scheckta i den mening, at om Präste- och Bondestånden än
längre skulle anse denna Deputation för mindre nödig, sä
tyckes sådant ändå icke böra hindra R. o. A. samt Borgareståndet
ifrån deras åliggande plikt at likmätigt Regeringsformen
och Riksdagsordningen öfverse de ifrån alla Hofrätten
och Collegier til den ändan redan hit förskaffade Protocoller,
då de frånvarande Stånden, likmätigt Riksdagsordningen, måste
med alt hvad de närvarande giöra sig åtnöja; hvilket alt
Hr Scheckta R. o. A:ns mognare eftersinnande underkastar,
samt i öfrigit på det kraftigaste påstår värkställigheten här
utaf.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! På alla sidor
möter stora svårigheter i denna saken. R. o. A. tillika med
Borgareståndet hafva faststält, at en Protocolls-Deputation skal
bli, men de andre tvänne Stånden äro der emot och säga den
vara mindre nödig. Ovedersäijeligit är det, gunstige Herrar,
at vår principe är grundad på fundamental-lagen; ty 13 § i
Riksdagsordningen förmår tydeligen, at Riksens Ständer vid
Riksdagarne böra undersöka och efterse huru Regeringsformen,
Försäkringen och Riksens fundamentale lag blifvit fölgde och
efterlefvade, samt at Collegierne och Consistorierne böra hvar
för sig visa huru de deras ämbeten förestådt. Detsamma uprepas
vidare i 37 § af Regeringsformen, hvarest Collegierne
attryckeligen förbindas at gifva Riksens Ständer en fulkomlig
underrättelse om deras förrättningar med mera. Således, gunstige
Herrar, gå de tvänne Stånden i detta mål ifrån lagen;
hvarföre jag tilstår, at det af Hr Scheckta gifne project är en
atväg för R. o. A. samt Borgareståndet at komma til fulgiörande
af den dem i följe af lagen åliggande plikt, med de härvarande
Collegiers och Consistoriers Protocollers öfverseende;
men jag håller dock före, at denne utväg bör blifva den sidsta.
så at vi intet skrida dertil, förr än vi försökt alla andra utvägar,
eftersom vi på alt sätt böra undfly at icke stötas med
Adelin Protokoll {XV) 1746—1747. /. 12
178 (Not. 8.) Om Protokolls-Deputationen.
de andre Stånden, utan snarare söka i godo komma med dem
öfverens. Min mening är fördenskull, at vi ännu en gång
igenom en Deputation föreställa Präste- och Bondeståndet hurusom
vårt påstående om en Protocolls-Deputations förordnande
är grundat i fundamental-lagen, til hvilkens efterlefvande de
igenom sine fullmakter äro förbundne, och fördenskull fråga
dem med hvad skiäl de kunna vara här emot, eller på hvad
sätt de eljest finna, at R. o. A. med Borgareståndet skola
utöfva denne deras på lag grundade myndighet at efterse hura
Collegier och embetsmän fullgiordt sin skyldighet.
Hr Carl Gust. Boije conformerade sig med den mening,
som Hr Scheckta i sit Memorial yttrat, och förestälte det Protocolls-Deputation
vore så mycket nödvändigare, som vi vete
hvad cathastrophe oss liändt, och böra tilse om vid de sakerne
sådan alfvarsam hand blifvit lagd, at vi i framtiden ej hafva
mera för slikt at frukta.
Hr Palmstierna utlät sig, det han äfven conformerade
sig med Hr Scheckta och sielf upsatt et Memorial i samma
idée, hvilket han tänkt ingifva; men hvad han ville tillägga,
vore det, at som hela vårt regerings-sätt är grundat på pluralité,
så är ock klart och ostridigt, at när tvänne Stånd hafva
lagen med sig, så utgiöra de pluralité emot de andre tvänne
Stånden, som bestrida lagen. Hr Palmstierna påminte fördenskul,
at utom de af Hr Scheckta och Gref Gyllenborg andragne
skiäl, detta jemväl af Deputationen måtte blifva Prästeoch
Bondestånden förestält, då Hr Palmstierna ej tviflade, at
välbemälte tvänne Stånd lära låta den til giörande föreställningen
hos sig giälla och förena sig med R. o. A. samt
Borgareståndet om Protocolls-Deputations utnämnande.
Frih. H. Wrede föreslog, at det också kunde gifvas de
andre Stånden tilkiänna, at som R. o. A. tillika med Borgareståndet
har lagen för sig, sä ärna de fullgiöra hvad lagen i
detta mål biuder och til den ändan med första giöra anslag,
samt sedan träda tilhopa och börja med Protocollernes igenomseende.
Hr Löwenhielm tykte bäst vara, at man på sätt, som
Gref Gyllenborg projecterat, genom en ytterligare föreställning
til de andre Stånden ännu försöker hvad man hos dem kan
uträtta och huru vida man kan få dem at samtycka til
Protocolls-Deputationens utnämnande, hvilken Hr Löwenhielm
ansåg vara så mycket nödvändigare, som här utan någon åt
-
Om Protokolls-Deputationen.
179
skilnad fälles så ganska svåra och hårda beskyllningar emot
alla embetsmän, at här finnes hvarken lag eller rättvisa mer
i landet, utan at embetsmän giöra hvad de vilja och dela
justicen efter egit behag och godtycko, med flere sådane förklenliga
och hårda tilvitelser, som inflyta i vårt Protocoll,
hvaraf efterverlden ej annat kan döma, än at alla embetsmän
i gemen varit de yppersta skiäl mar, och fördenskul angelägit
är, at Protocolls-Deputation måtte efterse hvilka, som gjordt
illa eller väl, på det at sådane embetsmän, som med all flit
och redelighet förestådt sine embeten, samt således förtiänt mildare
omdömen, måtte undslippa at på det sättet så svårligen
blifva taxerade.
Hr Hästsko uprepade det skiäl, som uti Hr Seliecktas
Memorial är inrykt, at det skulle giöra embetsmännen alt för
sielfsvåldige och deraf alt för mycken oreda påfölja, om deras
giöromål lemnades frie för öfverseende och bepröfvande af
Riksens Ständer.
Hr Flach: Här talas som skulle någon vara emot och
söka at hindra Protocolls-Deputation. Jag finner ingen dissensus
oss emellan, utan efter mit tycke äro vi alla ense om
Protocolls-Deputations nödvändighet. Jag tror ej eller, at någon
braf embetsman kan vara der emot, och förklarar för min del,
at jag conformerar mig aldeles med Gref II. Gyllenborg.
Hr Ruthenschöld utlät sig, det han helt och hållet bifaller
Gref Gyllenborgs utlåtelse, med den tilläggning, som Hr
Palmstierna och Hr Löwenhielm giordt.
Gref H. Gyllenborg: Ehuru skiljaktige desse qusestioner
med hvar andra synas vara, om de tilvitelser, som giöras emot
embetsmän och om Protocolls-Deputation, så komma de dock
med hvarandra nära öfverens och kunna lätteligen combineras.
Det kunde derföre, utom hvad förut sagt är, brukas det skiälet
hos de andre tvänne Stånden, at R. o. A:ns upsåt med
Protocolls-Deputationen är icke allenast at efterse huru vederbörande
embetsmän fullgiordt sin skyldighet, utan, som här
dageligen förspörjes mångfaldige klagomål öfver hinder och
uppehåld för de rättsökande, och man vet, at mycket kan tilvitas
så väl domare som de öfrige embetsmän, hvaruti de likväl
äro oskyldige, och hvarken af ondt upsåt eller eftersättiande
af sin skyldighet felat, men sådant fast mera härflyter deraf,
at inrättningarne intet svara emot våra vidlöftige omständigheter,
så vilja vi ock anbefalle Protocolls-Deputation at pro
-
180 (Not. 8.) Om Protokolls-Deputationen.
jectera och til oss med förslag inkomma, hvad utvägar, som
kunna finnas, at de rättsökande snarast kunna blifva hulpne
och deras saker afgiorde, samt executions-värket i riket eljest
i gemen befrämjas.
Hr Aleph Anrepp: Jag finner ingen vara emot Proto
colls-Deputation;
discoursen roullerar nu endast derpå, hvad
skiäl vi skola andraga hos de andre Stånden at giöra densamma
hos dem smakelig och at komma dem at tänka lika
med oss. Jag vet intet hvad de tänka, och det kan vara lika
mycket, men vi böra tänka som Riddersmän, föregå de andra
med exempel, samt fullgiöra hvad lagen oss tilbinder, och derföre
nu straxt sättia oss i possession och giöra en början med
Protocollernes igenomseende. Sedan är tid nog at igenom beskickning
söka förmå Präste- och Bondestånden at giöra et
med oss, ty fermeté bör brukas först och derpå kan man krusa
så mycket man vil.
Gref Axel Rutger Sparre: Alt hvad Hr Löwenhielm
med de flere af Högh R. o. A. anfördt, är ganska väl sagt
och grundat på goda skiäl, men vi lära ändå få se, at de
andra Stånden än ytterligare lära sättia sig här emot, om de
intet vilja hafva någon Protocolls-Deputation, och ständigt invända,
at Riksdagen derigenom skulle dragas alt för långt ut
på tiden. Låtom oss derföre, gunstige Herrar, intet begiära
mycket, utan lemna Consistoriernes, ja äfven de öfrige Collegiernes
Protocoller, och allenast företaga oss Svea Hofrätts,
isynnerhet de, som angå Dal-Allmogens rörelse och upror. Där
lären I få se oförskräckte domare och ärlige embetsmän, men
också skiälmar och förrädare, som fördt Dahle-karlarne hit at
slå hufvuden af oss.
Hr Palmstierna sade, at som han ej annat kunde finna,
än at Hr Schecktas Memorial vunnit större delen af R. o. A:ns
bifall, så föreslog han, at det igenom en Deputation måtte
communiceras de andre Stånden och dem tillika på alt vänligit
sätt tilkiänna gifvas, at R. o. A. förblifva ferme vid det
de en gång resolverat och i anseende dertil, at R. o. A. med
Borgareståndet hafva lagen på sin sida och utgiöra således
pluraliteten emot de andre tvänne Stånden, så har ock R.
o. A. redan utnämdt af sit Stånd ledamöter uti ProtocollsDeputation,
hvilka med det aldraförsta lära giöra anslag och
komma at sättia sig; lemnandes R. o. A. uti Präste- och
Underofficerarnes vid flottan tillsättande.
181
Bondeståndens egit behag, om de äfven vilja giöra biträde och
utnämna sina ledamöter härtil.
Hr Ruthenschöld instämde härmed, at Hr Schecktas
Memorial borde blifva ämnet af det Extractum Protocolli, som
härom med en Deputation kommer at afgå til Präste- samt
Bondestånden; men detsamma borde beledsagas med de skiäl,
som Gref Gyllenborg och Hr Löwenhielm anfördt, samt conclusum
tagas af Hr Palmstiernas nu sidst yttrade mening.
Detta blef uppå Hr Landtm:ns giorde proposition,
af R. o. A. bifallit.
Men som det redan var så när inpå middagen, at man
fruktade, det de andre Stånden skulle skiljas åt, så blef Hr
Schecktas Memorial, hvilket påskrefs, at det hos R. o. A. var
upläst och bifallit, Deputation medgifvit, och anmodades Gref
Axel Rutger Sparre at föra ordet och beledsaga samma Memorial
med de skiäl, som här ofvan anförde äro.
Uplästes listan på de af Electorerne valde ledamöter til
Protocolls-Deputation.
Vidare uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 24 October sidstledne, hvarutinnan förmäles huruledes,
i anledning af K. Maj:ts Secreta Proposition om krigs-ärenderne
til siös, hos Secrete Utskottet i öfvervägande kommit
huruvida Hr Vice-Amiralen Ridderstolpe kunde blifva vilfareu
at framgent, som altid tilförne ifrån esquadrens första inrättning
til år 1737 vanligit varit, hafva den myndighet at sielf
besättia alla här vid esquadren ledige blifvande Under-officerarebeställningar
och afskieda dem, som det åstunda, hvilket sidstledne
Riksdag blifvit bemälte Hr Vice-Amiral in til nu varande
Riksdag tillåtit. Secrete Utskottet håller före, at en
sådan författning skulle aldeles lända til K. Maj:ts och cronans
tiensts befrämjande, hvartil kommer, at den commenderande
chefen här vid esquadren synes icke mera böra betagas denne
förmån än Ofverstarne vid arméen, de där altid äga makt at
tilsättia Under-officerare vid regementerne, hälst Vice-Ammiralen
på den händelsen blifver ansvarig för de Under-officerare
han antager och i öfrigit dervid kommer sig at förhålla på
samma sätt, som vid Ammiralitetet i Carlscrona skier, dock at
han hvarje år, som förr vanligit varit, til K. AmmiralitetsCollegium
insänder behörig namn-rulla på alla här vid esquadren
varande Under-officerare, med annotation af de förändringar
dervid förelupit.
182 (Not. 8.) Kapten-löjtnanters rang.
Och som vid detta tilfälle jemväl hos Secrete Utskottet
i åtanka kommit hurusom Capitaine-Lieutenanterne vid Ammiralitetet
icke finnas på någon rangordning uptagne, eftersom
de i senare tider i stället för Öfver-Lieutenanter tilkommit;
altså och emedan det synes billigt vara, at Capitaine-Lieutenanterne
vid siö-staten måge åtniuta lika rang med CapitaineLieutenanterne
vid infanteriet, alt efter fullmakterne och åldren
i tiensten, ty underställer Secrete Utskottet detta jemte
det föregående Riksens Ständers vidare bepröfvande och godtfinnande.
Hr Carl Ehrenswerd påminte, at Capitaine-Lieutenanterne
vid Ammiralitetet icke måtte vinna företrädet för ÖfverLieutenanterne
vid Artilleriet, med hvilka de altid tilförne haft
lika rang.
Hr Carl Gust. Boije anförde häremot, at detta vore
en ny beställning, och at då de voro Öfver-Lieutenanter, hade
de lika rang med Öfver-Lieutenanter vid Artilleriet; men nu,
sedan de blifvit Capitaine-Lieutenanter, syntes billigt vara,
at de få rangen för den tienst, som de värkeligen bekläda,
emedan ändring af caracteren eljest intet vore af något värde.
Hr Ehrenswerd medgaf för sin del, om Riksens Ständer
vilja förhöija Capitaine-Lieutenanternes rang vid Ammiralitetet
lika med deras af Infanteriet, men påstod å den händelse,
at Öfver-Lieutenanterne vid Artilleriet äfven måtte få samma
caractere och rang.
Hr Abraham Falkengren förestälte hurusom officerarne
vid Ammiralitetet på alt sätt borde upmuntras, hvarigenom
riket kunde erhålla sådane ämnen, som vore skickelige; och
hvad den nu föreslagne rangen för Capitaine-Lieutenanterne
angår, så begiäres ingenting annat än rang för den tienst de
värkeligen innehafva Konungens fullmakter på, hvilken så
mycket mindre bör förnekas, som sysslan är af mycken vigt i
anseende til det stora commando de hafva, at en CapitaineLieutenant
ordinairt förer en fregat om 30, 40 canouer och
ibland kan också komma at föra örlogs-skiep.
Hr Ehrenswerd svarade, at en Öfver-Lieutenant vid
Artilleriet der emot, om Capitaine faller undan, kan komma
at commeudera et helt batterie af 80 til 100 canouer.
Hr Landtm, föreslog, at R. o. A. kunde bifalla den första
delen af Secrete Utskottets upläste Extractum Protocolli, angående
Under-officerarnes tilsättiande och förafskiedaude af
Hårlemans memorial om till Riksdagen ingifna stofter. 183
chefen här vid escadren; men remittera det öfriga, om den projecterade
rangen för Capitaine-Lieutenanterne vid Ammiralitetet,
til Justice-Deputationen, hvarest om rangordningen lärer komma
något at företagas.
Hr Falkengren invände häremot, at om det händer, at
rangordningen vid denne Riksdag intet kommer före, så får
Capitaine-Lieutenanterne vid Ammiralitetet ingen rang; bad
fördenskul, at R. o. A. nu äfven ville afgiöra den qusestion;
Men som Hr Ehrenswerd ännu ytterligare fortfor i des
här emot giorde påstående;
Så stadnade R. o. A. här öfver i det slut, som nyss bemält
är och Hr Landtmarskalken projecterade.
Uplästes Hr Hårlemans Memorial, hvarutinnan han oinständeligen
visar, thet större delen af Riksdagarne, som til
riksvårdande angelägenheters bevakande äro utsedde, nu fåfängt
och ej utan ansvar för efterverlden förslöses til enskylta
giöromål, hvaraf en beklagelig erfarenhet vid denne Riksdag,
utan at åberopa sig de förflutne, skal gifva honom en säker
öfvertygelse, då Riksens Högh Ständer blifva öfverlastade af
hela pappers-rösen uti enskylte mål och ansökningar, til hvilkas
urskiljande allena längre tid förnötes, än Riksdagsordningen
består för hela Riksdagen, hvarigenom allmänna ärender sättias
i mistning af en tid, som them ensamma borde vara förbehållen;
föreställandes vidare Hr Hårleman, at tlie enskylte
skola ofta blifva the allmänne föredragne, och then tid lemnad
åt the förre, som the icke behöfva. Nu som genom et så fritt
tilträde til Riksens Högh Ständer, fältet är lika som öppet
stält för egensinte och sielfkiäre at sättia enskylte afsikter uti
oinskränkt lopp, at utså oenighets och förbittrings froen på en
ban, som är fredlyst och invigd för förenade och på rikets förkofrande
endast fästade sinnen; så underställer Hr Hårleman
Riksens Högh Ständers bepröfvande, om icke de, som til Riksens
Ständer ingifva skrifter, Memorialer eller andre papper, måge
påläggas at utbetala en viss afgift a 2 dal. sint för första
arket, dubbelt för det andra, fyrdubbelt för det tredie och sa
vidare i dubbel proportion för hvart ark, samt at innan sådant
blifvit betalt, theras skrifter icke måtte få upvisas i Urskiljningen
eller hos Stånden, hvilket vid alla Rätter, ända til de,
som hos Konungen ingifva sina ansökningar, brukeligit är at
betala chartrn-sigillat® afgiften, hvarigenom den nyttan skulle
deraf stå at vinnas, at utom det den allmänna fonden tilflöte
184 (Not. 8.) Om skogar och bergsbruk.
någon inkomst til Deputationernes Secreterares, Notariers, gratificationers
med mera afbetalande, så skulle ock Riksens Högh
Ständer, regeringen til styrka och enigheten til understöd, blifva
lemnade i fred för många eljest inkommande ansökningar och
besvär.
Hr Scheckta tyckte, det ingen bör hindras at komma
til Riksens Ständer och klaga sin nöd, men om någon inkommer
obefogad, vore ej mer än rätt, at han derföre får
plikta,
Hr Landtm, holt före bäst vara, at detta remitterades til
de Deputerade, som komma at projectera en närmare instruction
för Riksens Ständers Urskillnings-Deputation.
Häröfver discourerades vidare och tyktes af åtskillige vara
för svårt om de sökande skulle graveras med så hög afgift.
R. o. A. biföllo fördenskul quaestio an, at för de skrifter,
Memorialer eller andre papper, som hos Riksens Ständer ingifvas,
må erläggas någon viss afgift; men det öfriga remitterades
til de Deputerade, som komma at projectera en närmare
instruction för Riksens Ständers Urskillnings-Deputation,
Ilr Flach påminte, at de fattige här ifrån måtte undantagas
och icke besväras med någon afgift.
Det svarades, at de Deputerade väl lära sådant i akt
taga.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 21 October
sidstledne, hvarjemte den hos H. Majit af Ofverste-Lieutenanten
Thure Leijonstolpe, såsom Directeur öfver skogarne uti
Halland, Götheborgs och Bohus län samt Ofver-Jägmästare i
Elfsborgs län, ingifne relation angående skogarnes tilstånd derstädes,
med mera, Riksens Ständer communiceras.
Detta remitterades til Riksens Ständers Cammar-Oeconomie-Deputation.
Uplästes et annat Rådets Extractum Protocolli af den
24 October sidstledne, hvarjemte K. Majit behagat til Riksens
Ständer nedsända Cammar- och Bergs-Collegiernes underdånige
Betänkande af den 11 sidstledne Junii, angående huru långt
prestanda til bruken synes böra sträcka sig af åboerne å de
cronohemman, hvilka en och annan bruksägare i anledning af
K. brefvet af den 16 Aug. 1731 til skatte löser, men åboerne
icke dess mindre böra efter K. Brefvets lydelse bibehållas vid
hemmanen; och som berörde K. rescript, som uppå Riksens
Ständers giorde föreställning vid 1731 års Riksdag blifvit ex
-
Pension åt lagm. Cederhielms enka. 185
pedierat, synes fordra närmare förklaring; altså har H. Majit
funnit godt detta mål til Riksens Ständers yttrande remittera.
För öfrigit gifves Riksens Ständer vid handen, det Herrar
Riksens Råd för sin del funnit Cammar-Rådets Grefve Olof
Leijonstedts afgifne och nu medfölgde särskilte votum vara på
goda skiäl grundat, at augments-liemmanens skog, på hvilka
bruksidkare beviljas skatteköp, måge så sparsamt nyttias, at
rustningstammarne ej framdeles måge löpa fara om augmentsräntans
riktiga åtniutande.
R. o. A. funno bäst at remittera detta til Riksens Ständers
Bergs- och Cammar-Oeconomie-Deputationer.
Vidare uplästes Secreta Deputations Betänkande af den
23 sidstledne Octobris, hvaruti förmäles det Hof-Junkaren Baron
Cederhielm medelst supplique andragit huru som des framlidne
fader, Lagmannen Baron Eric Germund Cederhielm uti 37 års
tid tiänt för Häradshöfdinge allenast med 300 dal. smts penninge-lön,
hvarigenom händt, at hvad han med des moder bekommit
skal altsammans i desse dyra tider vara åtgångit, så
at enke-frun nu mera skal vara försätter uti et utblottadt och.
fattigt tilstånd; anhåilandes fördenskul Baron Cederhielm, det
Deputation ville, i anseende til anförde och flere upräknade
skiäl, recommendera des moder til pensions erhållande; hvilken
ansökning Deputation berättar sig hafva til behörigt skiärskådande
förehaft, samt dervid befunnit, det framlidne Lagman
Baron Eric Germund Cederhielm ej niutit den befordran, som
han efter merit och skickelighet förtiänt, med förmälan derhos,
at bemälte Lagman, ehuruväl Riksens Ständer allaredan vid
1723 års Riksdag ansedt honom för lidande samt för honom
lemnat des recommendation, dock likväl derå ingen befordran
niutit, förr än han år 1741, som var et år och 3 månader
för des död, då han blifvit Lagman. I anseende til hvilket
alt, med det mera, Deputation förmäler sig ej annat kunna
än styrka Riksens Ständer til at merberörde Lagmans enke-fru
Catharina Ebba Carlsdotter må med dubbel pension blifva
hugnad; hvilket dock Deputation Riksens Ständers bepröfvande
hemställer.
Hr Carl Gust. Boije recommeuderade detta hos R. o. A,
til et gunstigt bifall;
Men fick ej vidare fullfölja sit tal, emedan af åtskillige
straxt begiärtes, at Hr Landtm, ville giöra proposition.
186 (Ifor. 8.) Urskilln.-Deputation. Saris gods.
Hr Landtm, frågade altså om Secreta Deputations Betänkande
bitalies;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Giös förbehölt sig, at detta intet måtte blifva något
prejudicat.
Uplästes det til följe af R. o. A:ns sidst fattade slut
upsatte Extractum Protocolli, hvilket af R. o. A. gillades, så
lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 25 Oct.
1746.
Såsom Riksens Ständer icke allenast vid de förflutne utan
ock vid innevarande Riksdag blifvit öfverhopade med mångfaldige
ärender, som til dem aldeles icke höra; altså fant R.
o. A. nödigt, det visse Deputerade af hvart Stånd måtte utnämnas
til at sammandraga hvad som uti Riksdagsordningen,
1727 års Reglemente och de flere sednare utkomne förordningar,
til Riksdagarnes förkortande stadgat är, samt i anledning
deraf projectera en sådan instruction för Riksens Ständers
Urskillnings-Deputation, som närmare kan lämpas til vårt nu
vararande regerings-sätt; hvarefter H. K. Maj:t sedan i underdånighet
kunde anmodas at derom äfven låta utfärda des alfvarsamma
förordning, på det Riksens Ständer hädan efter,
som här til skiedt, ej måtte blifva besvärade med en hop
mindre angelägne och onyttige ärender och ansökningar, hvarigenom
arbetet för Riksens Ständer ökes och Riksdagarne långt
öfver den i Riksdagsordningen utsatte tiden utdrages; hvilket
med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Hr Landtm, anmälte hurusom R. o. A. vid sidsta Riksdag
bifallit et af Reductions- och Liquidations-Deputation afgifvit
Betänkande och förklaring öfver Riksens Ständers de
Flemingske arfvingarne vid 1738 års Riksdag gifne resolution,
beträffande bemälte arfvingars då giorde ansökning om ersättning
för deras bortmiste Sarits gods uti Ingermanland; men
som de andre Stånden dels icke, dels ock olika sig deröfver
utlåtit, at ingen expedition i saken blifvit; så begiäres nu å
nyo R. o. Arns utlåtelse, efter som enligit Riksens Ständers
resolution man ej får samla Ståndens utlåtelser ifrån flere
Riksdagar tilhopa och deraf formera någon pluralitet.
R. o. A. förklarade, det de förblifva vid sit vid 1741 års
Riksdag lemnade bifall til Reductions- och Liquidations
-
Stjerostolpes memorial om rikets tillstånd.
187
Deputations då afgifne Betänkande om de Flemingske arfvingarnes
giorde ansökning;
Hvilket skrefs på en copia af samma Betänkande.
Uplästes Hr Stiernstolpes Memorial, hvaruti, sedan han
vårt kära fädernesland Sverige, i anseende til des synligen
lutande til undergång, liknat vid en ålderbruten kropp, som
har ung varit och är gammal vorden, hvarföre högst nödigt
synes at af Skaparen utbedia sig nåd och råd til båtnad för
den skada, som eljest torde förorsaka dödsfall, beskrifver
Hr Stiernstolpe uti l:sta puncten, huru våra förråds-kamrar
finnas tome, skuld-räkningarne store och at til underhåld ingen
annan tilgång finnes än undersåtarnes endaste förmåga, hvilken
igenom svåra och ovanlige contributioner måste utblottas; jämförandes
i anseende härtil vårt rike emot andre uti en tagen
liknelse af fikonaträ och löf-fallande stubbar. På bedröfvelig
händelse af krig och ofred ser man för oss ingen defension.
Til alt hvad oss trycker, förmäler Hr Stiernstolpe sig väl veta
tienlige motvägar, men stadnar dock vid tystheten och önskar,
at detta des Memorial allenast blefvo remitterat til någon
Deputation, tå han utbeder sig frihet härutinnan vidare sig
yttra; förmodandes vara lätt at igenfinna then med 17:de
seculo ändade setatem auream. Uti 2:dra puncten förmäles
om den förfaseliga dyrhet, som egennyttan och sielfsvåldet endast
anlagt på alla ätande varor, nämnandes Hr Stiernstolpe
isynnerhet spannemålen, såsom tliet förnämsta och yppersta til
vår kropps födo och näring, för hvilken vahra uti någorlunda
god tid alterum tantum til vinning icke mednöijes, och berättar
sig väl hafva påtänkt utvägar til hämmande af sådan
dyrhet, såsom ibland annat, at en taxa kunde sättias på
säden i ond och god tid; men emedan köparen och säljaren
äro med hvarandra in statu naturali, så äger verldslig öfverhet
intet den makten at giöra något härutinnan utan lagens vanvyrdande;
och afgifver alt derföre et annat medel, hvarigenom
hindras kan, at icke den armas och fattigas must, märg och
blod må aldeles genom så sjelfsvåldigt stegrande och okrande
af denna högst nödvändiga och oumbärliga vahra utpinas;
som är at H. Majit, såsom landsens huldaste fäder låter af
thess och cronans medel årligen uphandla 50,000 tunnor spannemål,
brukandes til öfverföraudet någre skiep af vår flotta,
hvarigenom cronan och det allmänna skulle tilflyta en ansenlig
vinning, om på hvar tunna 3 dal kint i avance skulle tagas,
188 (Not. 8.) Stjernstolpes oell Skäcktas memorial.
men intet alterum tantum af en gudlös handlande; utmärkandes
Hr Stiernstolpe hvad härlig påfölgd detta med sig föra skulle.
Uti 3:die punkten talar Hr Stiernstolpe om vår utvärtes klädnad,
som är icke mindre nödig til vår hälsas bibehållande,
gåendes alla andra nödvändigheter med tysthet förbi, och
nämner besynnerligen fötterne, hvilkas beklädande med skor
kostar emot förra tider alt för mycket, hvilket han berättar
Garfvare-Embetets girughet vara orsaken til, varandes vahrans
oumgängelighet dem et ganska godt tilfälle dertil, vetandes
äfven mycket väl at enskylla sin girighet med åtskillige omständigheter,
som mycket grundlöse äro, hvilka upräknas, hvaremot
Hr Stiernstolpe väl skal veta månge tienlige medel, men
lemnar dem nu i tysthet, med mera. Uti 4:de puncten nämnes
om en contribution, som erlägges för caracterer. Hr Stiernstolpe
anförer huru obilligt det är at en man, som al sin tid redeligen
arbetat och genom flit och trohet vunnit en hederlig beställning,
måste sedan han tagit afskied betala contribution
för et väl förtiänt hedersnamn, och ännu obilligare, at en fattig
enka med samma börda skal betungas; men väl billigt är åter
det, at en, som vid sit afskedstagande begiärer tilökning på
caracteren, therföre contribuerar. Sidst och til slut anförer
han många bevekande skiäl, som föranlåta honom, såsom
en trogen medborgare och undersåte, desse hans enfaldige
dock vähnente tankar at recommendera til gunstigt oinpröfvande.
Förenämde Memorial remitterades til Riksens Ständers
Cammar-Oeconomie-Deputation.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom nu ti 1-  baka och berättade
Gref Axel Rut. Sparre, som fördt ordet, at han med
R. o. A:ns Deputerade varit hos de andre tvänne Stånden och
låtit upläsa Hr Schecktas Memorial, hvilket han beledsagat med
de skiäl, som R. o. A. honom anbefalt, samt derjemte sluteligen
gifvit dem tilkiänna, at R. o. A. samt Borgareståndet,
som hafva lagen på sin sida, med första ärna giöra anslag och
träda tilhopa i Protocolls-Deputation; hvarföre han begiärt, at
de också måtte utvälja sine ledamöter och biträda R. o. A.
samt Borgareståndet. Prästeståndet hade låtit förmäla sin
vördsamma hälsning och begiärt at få del af Hr Schecktas
Memorial, så ville de med det första utlåta sig härom. Bondeståndet
hade likaledes låtit anmäla sin hörsamma hälsning
Om DeputatioDerna.
189
och sagt sig vilja taga saken i vidare öfvervägande; och tycktes
af Talemannens ord någon liknelse vara, at de väl torde besinna
sig; men de hade på det högsta recommenderat deras
ansökning om frihet at få bränna brännevin.
Til slut anmälte Hr Landtm., at Gref Leijonstedt och
Hr Ridder schöld, som äro nämde til ledamöter i ProtocollsDeputation,
afsagt sig.
Och resolverades fördenskul, at Electorerne komma at välja
andra ledamöter i deras ställen;
Hvarefter R. o. A. skildes åt.
Den 15 November 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen, förestälte Hr Landtm, hurusom nödigt vara vil.
det han dagen förut blifver averterad hvad arbete, som Deputationerne
kan hafva färdigt, på det han derefter måtte reglera
til hvad tima anslaget skal giöras; såsom ock at Hr Landtm,
aftonen förut måtte kunna öfverlägga med de andre Talemännen,
hvad ärender, som den påföljande dagen skola företagas.
R. o. A. funno detta aldeles nödigt, och kommer til följe
häraf de, som i Deputationerne föra ordet, at i god tid gifva
Hr Landtm, tilkiänna, hvad arbete, som kan vara färdigt at
föredragas in plenis.
Vidare hemstälte Hr Landtm, om icke R. o. A. behaga
taga en förmiddag å part til at justera Protocollerne, på det
at man dermed ej måtte blifva för mycket efter.
Detta biföls af R. o. A.
Sedan uplästes den til följe af R. o. Arns sidst fattade
slut upsatte resolution, hvilken kommer at skrifvas på Hr
Hårlemans Memorial, så lydande:
Upläst hos R. o. A. den 8 November 1746; och biföls
qusestio an, at för de skrifter, memorialer eller andra papper,
som hos Riksens Ständer ingifvas, må erläggas någon viss afgift;
men det öfriga remitteras til de Deputerade, som komma
at projectera en närmare instruction för Riksens Ständers
Urskillnings-Deputation. Testor.
190 (Nov. 15.) Kapten-Löjnanters raDg.
I lika måtto justerades för R. o. A. följande resolution,
som kommer at skrifvas på Secrete Utskottets sidst upläste
Extractum Protocolli:
Biföls hvad Under-officerare vid Ammiralitetet angår;
men beträffande den projecterade rangen för Capitaine-Lieutenanterne
vid Ammiralitetet, så remitteras det til JustitiaeDeputation,
hvarest om rangordningen lärer komma något at
företagas. Testor.
Härvid ingafs et Memorial ifrån Hr Öfversten Gyllengranath,
hvilket uplästes, hvaruti han, i anledning af den i
sidsta pleno förehafde saken angående rang för CapitaineLieutenanterne
vid Ammiralitetet, andrager åtskillige considerationer,
hvilka han förmodar vara af den beskaffenhet, at officerarne
vid des i nåder anförtrodde Artillerie-regemente kunde
hugnas med en lika förmån, i anseende til det värde, som
svenska Artilleriet sig förvärfvat, och der Riksens Högh Ständer
skulle täckas denna gången afgiöra detta mål beträffande
rangen för Capitaine-Lieutenanterne vid Ammiralitetet, så
gior Hr Gyllengranat sig försäkrad, det Artillerie-regementsofficerarne
äfven lära få niuta samma rangs tilökning til godo,
emedan Lieutenanterne af Artilleriet och Capitaine-Lieutenanterne
af Ammiralitetet nu skola innehafva en lika rang,
jemte underställande, om icke denna quaestion antingen finge
upskiutas til dess bägge staterna med värjan kunde få förtiäna
tilökning i rangen, eller ock om andra considerationer skulle
få rum, då den finge gå tilbaka til Secrete Utskottets ytterligare
betänkande.
Här emot ingaf Hr Leijonanckar et annat Memorial, som
äfven på begiäran blef upläst, hvaruti han uprepar huru som
i förra tider vid Ammiralitets-staten varit tvänne grader af
Lieutenanter, nemligen Öfver- och Under-Lieutenanter, men sedermera
skola de förra fått Capitaine-Lieutenants fullmakter med
åberopande derhos, at vid Danska siö-staten långt för detta denne
caracteren varit brukelig, samt den åtskillnad, som skal vara i
commendot emellan Capitaine-Lieutenanter och Öfver-Lieutenanter
af Artilleriet, då de äro til siöss, hvilket skal föranlåtit
dem at i underdånighet anhålla om det ställe och anseende, som
deras fullmakter medgifva, och Hr Leijonanckar äfven förmäler
sig vara föranlåten til uplysning härutinnan at andraga.
Förenämde bägge Memorialer remitterades til Riksens
Ständers Justitias-Deputation.
Urskilln.-Dep. Besvärs-Dep.
191
Uplästes continuation af förteckningen på de mål och ansökningar,
som af Riksens Högh Ständers Urskillnings-Deputation
blifvit antagne och remitterade.
Afven anmältes continuation af förteckningen uppå de
mål och ansökningar, som af Riksens Ständers UrskillningsDeputation
ej såsom Riksdags-ärender blifvit antagne; men
denne senare kom ej at upläsas, emedan
Hr Palmstierna påminte, at tiden för mycket borttoges
för R. o. A. igenom desse vidlöftige förteckningars upläsande;
och hemstälte fördenskul om icke nog vore, at de samma kunna
lemnäs på bordet, så at hvar och en, som behagar, måtte kunna
efterse hvart des ansökning tagit vägen.
Hr Landtm, instämde så mycket mera härmed, som desse
förteckningar ändå efter vanligheten komma at tryckas.
Faststältes altså, at Urskillnings-Deputationens förteckningar
hädanefter ej upläsas, utan endast anmälas af nr
Landtm, i hvart pleno, alt efter som de inkomma, och sedan
lemnäs på Riddarhus-bordet, at hvar och en derutur måtte
kunna giöra sig underrättad om sine ansökningar.
Uplästes listan på de af Electorerne valde 12 ständige
ledamöter til Allmänna Besvärs-Deputation.
Vidare uplästes den ingifne listan på de uhr länen valde
ledamöter til Besvärs-Deputationen.
Som Hr Carl Wilh. Pauli var upförd för Upland, så berättade
Hr
Mannerheim, det han med flere derifrån orten, som
varit uppe när R. o. A. uhr provincierne varit tilhopa at välja
ut ledamöter til Besvärs-Deputation, då närndt Hr Gyllenkrok,
Hr Silfwerstedt och Capitaine Ekestubbe, hvaröfver Hr Mannerheim
beropade sig på Riddarhus-Secreterarens intygande;
och påstod fördenskul, at Hr Ekestubbe måtte upföras i Hr
Paulis ställe, hvilken senare hvarken vore boende eller hade
någon egendom i Upland.
Hr Pauli svarade, det han blifvit vald af en del af dem,
som voro tilstädes uppe när valet skiedde, och förmente således,
det ingen med fog kan påstå, at han skal slutas ut,
hälst han af rusttienst-längderne skal kunna bevisa, at han
där i länet har fastighet; hvarföre han också äger rättighet
at tala.
Hr Landtm, föreslog om icke det kunde blifva dervid, at
de andre 3, som Hr Mannerheim upnämdt, blifva ledamöter
192 (Noy. 15.) Besvärs-Dep. Löwenhjelms mern.
för provineen, men at Hr Pauli ändå lemnäs frihet som Adelsman
at gå up i Deputation; hvilket så mycket lättare kan
skie, som vid de förre Riksdagar ofta händt, at en och annau
gådt in i Besvärs-Deputation, fast han just icke varit vald til
ledamot därstädes.
Men som häröfver upkom någon vidare disput, i det at åtskilige
enständigt påstodo, at Hr Pauli måtte strykas ut, så
resolverades, uppå
Hr Landtm:ns giorde föreställning,
at anslag giöres för R. o. A. ifrån Upland, då de på nytt
kunna träda tilhopa och välja hvilka de hälst behaga til ledamöter
för deras län i Allmänna Besvärs-Deputation.
Hr H. II. Boije gaf vid handen, det Hr Sparf wett felt,
sorn är upförd för Wässmanland, afsagt sig, emedan han ej får
tid at vara tilstädes.
Hr Gyllengrip påminte, at Hr Lagman Malmerfelt, som
-äger så god kundskap om tilståndet i Wästerbottens län, måtte
för samma län upföras til ledamot i Allmänna BesvärsDeputation.
Det svarades härpå, at Hr Malmerfelt redan vore utnämd
ibland de 12 ständige ledamöter i Besvärs-Deputation.
Uplästes Hr Löivenhielms Memorial, hvaruti uprepas huru
som rikets oumgängelige behof erfordra store summor, men at
<le stadgade drätsel och inkomster på långt när icke äro dertil
tilräckelige; besynnerligast måste man befara en ansenlig brist,
•så förmedelst Finlands förundte friheter, som boskaps-pästen
i Skåne samt missväxten där och på många flere orter. At
sammanskott til rikets angelägna behof är högst nödvändig,
förmodar Hr Löwenhielm ingen lärer neka, men sättet til sådant
sammanskotts reglerande och påläggande samt medlens
riktiga erläggande och deras oförryckta disponerande, så at de
äro visse at tilgå på föreskrifven tid och tima, tror han lärer
förtiäna Riksens Ständers aldra ömaste och mognaste öfver•läggningar.
Vidare anförer Hr Löwenhielm hvad motsäijelser
ech missnöije vid allmänna sammanskotters beviljande nu af
•det ena och andra och stundom utaf alla fyra Stånden existerat,
icke förtigande de många ombyten af grunder och namn
til contribution, sorn äfven mångom misshagat; hvarföre honom
tyckes nödigt vara, at visse reglor fastställas, hvarefter all
■contribution med naturlig billighet inrättas må. til förekomanande
af alla sådane olägenheter, och til den ändan til Rik
-
Löwenhjelms mern. Bevillningsveiket. 193
sens Ständers bepröfvande, gillande eller förkastande föreslår
följande, nemligen:
l:o At yppighet och öfverflöd må sammanvigas med dyraste
tunga af skatt och pålagor;
2:o tvert om bör noga i akt tagas, at sådane vahror, som
tiäna til nödtorftig föda och uppehälle, icke för högt belastas
och följakteligen öfver skiäligheten stegrade varda;
3:o böra de angelägnaste, nyttigaste och ömaste näringsmedlen
icke belastas öfver billigheten eller til hinder uti deras
upkomst och förkofring;
4:o böra rikets löntagande embetsmän icke öfver höfvan
betungas;
5:o håller Hr Löwenhielm före vara en nödvändig regel,
at alla contributioner böra inrättas på det sätt, at uträkningen
är säker och pålitelig och upbörden lätt och beqvämlig; utvisande
omständeligen vid hvar och en regel så väl des ofehlbara
grund dertil, som de deraf flytande stora förmåner och
nyttigheter, och underställer fördenskull om icke Riksens Ständer
skulle behaga at nu genast af alla Stånd utnämna de
personer, som härvid komma at lägga handen, och anmoda dem
at ju förr dess häldre sammanträda och utan alt upskof på
ofvannämde grunder detta angelägna värket til Ständernes
vidare bepröfvande, antagande eller ogillande utarbeta.
Hr Landtm, sade, at detta Hr Löwenhielms Memorial
med så mycken flit vore sammanskrifva och utarbetadt, at Hr
Löwenhielm derföre förtiänt tacksäijelse.
Hr Landtm, hemstälte derpå om R. o. A. behagar, at
någre visse utnämnas at utarbeta bevillningsvärket;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare hemstälte Hr Landtm, om R. o. A. behagar samtycka
därtil, at Electorerne få välja dem;
Hvartil likaledes svarades af R. o. A. med Ja;
Men påmintes derhos, at sådane, som äro possessionat!,
måtte tagas här til.
Hr Landtm, förmente, at Electorerne väl lära välja dem,
som äro skickelige härtil, kunnandes de ej så just förbindas at
endast taga dem, som äro possessionat!, efter de andra också
mäste contribuera.
Hr Carl Gust. Boije anförde huru som det altid varit
vanligit vid contributions-värkets reglerande, at sådane dertil
Adelns Protokoll (XI’) 1746—1747. /. 13
194 (Ko v. 15.) Bränn vins-bränning. Riksråden.
tagits, sorn varit possessionati i landet, hvilket han påstod nu
äfven måtte observeras.
Under det at härom vidare discourerades, anmältes en
Deputation ifrån Bondeståndet;
Och sedan Hr Landtm, inhemtat och gifvit R. o. A. til—
kiänna deras ärende;
Emottogs samma Deputation, hvilken bestod af 6 personer.
Anders Andersson Ekendahl ifrån Upland förde ordet och,
näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet, berättade, det Ståndet
igenom desse sine utskickade ännu ytterligare velat anhålla
hos R. o. A., det R. o. A. med första ville utlåta sig om det
af Bondeståndet begiärte tilståndet at fritt få bränna brännevin,
efter Bondeståndets ledamöter undfå trägna påminnelser härom
ifrån deras hemmavarande medbroder i orterne, som mycket
beklaga sig deröfver, at de i stället för drank måste gifva
creaturen ren säd.
Vidare öfvergafs et Exlraci af Bondeståndets Protocoll
under den 8 hujus, som på begiäran uplästes, hvaruti förmäles,
at Ståndet i öfvervägande tagit så väl Expeditions-Deputationens
Extractum Protocolli af den 20 sidstledne Octobris angående
det förekomne hinder i expeditionen uti saken angående de
licentierade Herrar Riksens Råd, som R. o. Arns igenom deras
Deputerade sedermera förklarade åstundan, at Bondeståndets
ledamöter måtte tilsäijas at afstå ifrån deras i detta mål
giorde inkast. Bondeståndet uprepar härvid, at det, så väl til
enighetens befrämjande som statens lindring, välment styrkt til
desse Herrars återinsättiande i deras embeten, hvarmed det
Högvördige Prästeståndet både vid den nästförflutne och denne
Riksdag sig förenat; men huru Högh R. o. A. samt det loflige
Borgareståndet sig häröfver yttrat, förmäler Bondeståndet
sig aldeles vara obekant, emedan det deraf ännu ej erhållit
behörig del. Icke dess mindre förmodar Ståndet, at välbemälte
tvänne Stånd lära beuägit instämma med det Högvördige
Prästeståndets och Bondeståndets utlåtande samt dermedelst
påsyftade ändemål.
I öfrigit, och som Ståndet vid 1739 års Riksdag fådt ordentelig
communication och sig äfven med de öfrige respective
Stånden yttrat uti saken angående förbemälte Hrr RiksRådens
licentierande, så finner Ståndet, at des ledamöter uti
Expeditions-Deputation rätteligen förfarit, i det de, i anseende
til den ännu bristande communicationen, hindrat expeditionen
Deputerade för bevillningen.
195
i detta mål, hälst Bondeståndet, som lika maktägande med de
öfrige respective Stånden, håller det för en sig tilständig rättighet
at så uti detta som alla andra Riksdags-mål, hvilka af
Ståndens plenis komma at afgiöras, få äga delaktighet både i
skiärskådandet, öfverläggningen och afslutandet, och således at
äfven bekomma den förr åstundade communicationen, på det
Ståndet må kunna se huruvida det härutinnan kan foga sig
med något af de öfrige respective Stånden, etc.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns vänliga hälsning,
och lofvade at R. o. A. med första lära utlåta sig angående
brännevins-brännandet;
Hvarmed Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta, reassumerades de förra dis—
courserne om Deputerades utväljande, som komma at utarbeta
sättet til en bevillning.
Och conformerade sig Hr Adlerbeth med Hr Carl Gust.
Boije, at sådane härtil måtte utses, som äro possessionati och
äro ifrån provincierne, emedan de aldra bäst veta tilståndet
och beskaffenheten i orterne.
Hr Landtm, förestälte, at sättet til denna bevillning intet
går ut på fasta egendomen, utan afsikten är nu at inrätta det
så, at den, som mäst förtär, kommer mäst at betala.
Hr Landtm, frågade vidare huru många ledamöter R.
o. A. behagar at härtil skola väljas.
Det föreslogs at sex vore nog.
Hr Adlerbeth förnyade sit förra påstående och tyckte
dess utan, at antalet af 6 ledamöter voro alt för ringa, emedan
härtil borde, utom de, som väljas ifrån provincierne, äfven tagas
sådane, som äro kunnoge både i Stats- och Cammar-värket.
Gref H. Gyllenborg uprepade huruledes det värket, at
utarbeta et rätt bevillnings-sätt, vore så delicat och af så
mycken vigt och angelägenhet, at han häldre, om det så skulle
vara, ville tillåta många at vara öfver ministerielle saker. Det
kunde ej eller tagas folk der til för det de bo i provincierne,
utan man måste taga sådane, som kiänna rikets inre tilstånd
samt veta uppå hvad principer de skola gå; och som saken
ändå kommer til plena och den, som nu vil, jemväl har tilfälle
at ingifva hvad påminnelser, som han tycker kunna tiäna; så
sade Gref Gyllenborg sig ej finna hvarföre man påstod, at
flere ledamöter skulle utväljas; utan styrkte dertil, at denna
196 (Not. 15.) Deputerade för bcvillningen.
saken måtte förblifva under helt få, i annor händelse spådde
han, at saken aldrig kominer til någon mognad eller slut.
Frih. H. Wrede instämde härmed och tyckte bäst vara,
at R. o. A. lemna på Electorerne, som kiänner folket och lära
utvälja bärtil sådane ämnen, som de finna skickelige at utarbeta
denna angelägne saken, hvilken icke vore hvars mans
giöromål, utan fordras dertil särskilt genie och kundskap.
Men Hr Scheckta förklarade sig aldeles hålla nödigt, at
til denna sakens utarbetande också några måtte tagas uhr
provincierne, hvilka han påstod, at de härvarande ifrån hvart
och et län sielfve måtte få utnämna.
Hr Carl Gust. Boije erindrade hvad Hr Landtm, redan
förestält, at upsåtet nu vore til at lindra hvars och ens besvär
och här tils dragne tunga, samt söka at utfinna et mera
proportionerat och jämlikt contributions-sätt; och fördenskull
kunde til utarbetande häraf ledamöter ej väljas af länen, utan
Electorerne borde uttaga dem, som et sådant värk äro vuxne.
Detta understöddes af åtskillige;
Och giorde fördenskull Hr Landtm, frågan på nytt, om
R. o. A. behagar bifalla, at Electorerne få utvälja 6 Deputerade
til bevillnings-värkets utarbetande;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Men Hr Scheckta förblef enständigt vid sit giorde påstående
och begiärte deröfver votering;
Hvarföre, och som de Deputerade af de andre Stånden,
hvilka komma at gå up i den sidst aftalte Deputation til H.
Ma:jt, redan vore församlade nedre i Secrete Utskotts-sahlen
och klåckan jemväl var innemot half tålf, så upskiöts med
denna saken sä länge;
Och utnämdes nu til denna Deputation 24 ledamöter af
R. o. A., hvilka upropades;
Hvarefter Hr Landtm., som sielf anförde Deputation med
stafven i hand, trädde neder och tillika med de andre Ståndens
Deputerade gingo up til H. K. Majit.
Imedlertid trädde Gref De la Gardies fullmäktig Hr Carl
G. Löwenhielm til bordet at föra klubban;
Då Riksens Ständers Tull-Deputations Extracturn Protocolli
uplästes, hvaruti berättes, hurusom Deputation af förra
Riksdagshandlingarne intagit, at den då förordnade TullDeputation
haft en särskilt instruction, hvarmed Deputation
nu har nödigt at blifva försedd, hvarföre ock bemälte Deputa
-
Tull-Deputationen.
197
tion, under möijeligaste efterfölgd af den förre och efter de
sedan den tiden skiedde förändringar samt nu varande omständigheter,
projecterat en annan instruction, som upgifves til
Riksens Ständers bepröfvande.
Derpå uplästes den projecterade instruction;
Vid hvilken i öfrigit inga påminnelser giordes, undantagandes
vid den 8:de §, som
Hr Carl G. Boije påstod så måtte ändras, at ingen anledning
deraf kan tagas til någon rubbning i den giorde författning
med tull-inkoinsternes för-arrenderande, hvilken Riksens
Ständer för detta funnit vara för cronan fördelaktigast.
Men som vid närmare efterseende och jämförande befants,
at den 9:de § förklarar den 8:de, så at ingen anledning derigenom
kan tagas til ändring med tull-inkomsternes för-arrenderande,
så blef den 8:de § bifallen.
Och til at giöra detta ännu tydeligare, så vardt, uppå
Hr Wulfwenstiernas giorde föreställning, slutet af den
9:de § sålunda ändrad, at i stället för de orden: »och at cronan
för sådan sin inkomst må niuta nöijaktig och full säkerhet
til den utfäste och stipulerade summan», sättes: »til den summa,
som kan blifva utfäst och stipulerad.»
Hr Anrepp holt före, at sool den ändring nu i några år
bortåt blifvit giord, at Stora Sjö-tullen efter förra vanligheten
icke blifvit betald med riksdal, och specie-mynt, hvilket varit
det endaste moijen at införskaffa silfver och godt mynt i landet;
så borde något härom i den upläste instruction införas,
nemligen, at Deputation bör tilse huru detta äter må kunna
försättias på gamla foten igen.
Hr Löwenhielm svarade, at detta är et mål, som hörer
til Secrete Utskottet eller Secrete Handels- och ManufacturDeputationen
och lärer ofehlbart där komma under öfvervägande
och utarbetande;
Hvarföre Hr Anrepp lät altså härvid bero;
Och blef, uppå Hr Löwenhielms ytterligare giorde
frågan,
Den för Riksens Ständers Tull-Deputation projecterade
instruction af R. o. A. bifallen med den vid 9:de § giorde
och här förut omförmälte ändringen;
Hvilket, sedan det densamma var påskrifvit, afskickades
den til de andre Stånden.
198 (Not. 15.) Konungens svar till Deputationen.
Uppå Hr Falkengrens begiäran, at också någre Deputerade
måtte blifva i Besvärs-Deputationen för Blekingen;
Antecknades nu Hr Siöstierna och Hr Lagerbielke för
samma län.
Hr Landtm, kom derpå tilbaka med Deputation ifrån
H. Maj:t, och berättade Hr Landtm., det H. K. Majit låtit
förmäla sin nådiga hälsning til samtelige R. o. A. och med
mycket nådige och förbindtelige ordasätt tackat Riksens Ständer
för det de med välbehag uptagit den omsorg och omvårdnad
H. K. Majit för riket haft, deruti H. Majit otröttad sagt sig
vilja fortfara; försäkrandes, at H. Majit ingenting högre om
hiertat är, än at få upoffra både lif och krafter för riket och
trogne undersåtares välgång och sällhet. H. Majit hade derjemte
önskat, at samtelige Riksens Ständer ville så förena
deras hiertan och lefva så tilhopa med hvarandra, som H. K.
Majit gior det med H. K. Höghet. Sluteligen hade H. Majit
tillagt, at om han ej så fullkomligen kunde explicera sig, så
vore likväl alt af et svenskt hierta sagt.
Samtelige R. o. A. betygade deras underdånige fägnad
och glädie samt diupa erkänslan för H. Majits vid detta
tilfälle betygade ömnoga kiärlek för riket och des trogna undersåtare.
Uplästes en förteckning på de af Electorerne valde ledamöter
til Finska Deputationen i deras ställen, som afsagt sig.
Likaledes uplästes en förteckning på de af Electorerne
valde ledamöter til Protocolls-Deputation i deras ställen, som
afsagt sig.
I anledning häraf påminte Hr Börje Phil. Schéek ta,
det R. o. A. nu måtte avertera Borgareståndet, at R. o. A.
til följe af deras sidsta beslut äro sinnade at giöra anslag och
låta deras til Protocolls-Deputation nämde ledamöter träda tilhopa,
med begiäran, at de fördenskull också ville biträda
R. o. A. härutinnan.
Hr Löwenhielm holt före, at man först bör afvakta
svar ifrån de andre Stånden uppå R. o. Arns til dem sidst
giorde föreställning, emedan dem icke kan betagas deras rättighet
at få yttra sig i saken.
Hr Scheckta utlät sig, det han väl ville bruka all höflighet
emot de andre tvänne Stånden, och således afvänta svar
ifrån dem öfver R. o. Arns sidsta utlåtelse, innan vi giöra
något ytterligare steg; men man hade nu prof i händren, at
Om Deputationerna. Om plena. 199
ingen höflighet mera hielper, utan har Bondeståndet, oaktadt
R. o. A. för detta förklarat, at de ej kunde hafva något förtroende
til de licentierade Hrr Riksens Råd, likväl i dag inkommit
och förnyat deras förra påstående, at välbemälte Herrar
måtte åter insättias i deras förra embeten igen. R. o. A:
borde fördenskull visa fermeté och oryggeligen förblifva vid sit
en gång fattade beslut, at saken går til Seerete Utskottet efter
pluraliteten i Expeditions-Deputation. På samma sätt borde
också R. o. A. förfara hvad Protocolls-Deputation beträffar, så
at deras ledamöter i samma Deputation med första måtte giöra
anslag och sedan träda tilhopa.
Det fants bäst at först skicka och påminna hos de andre
Stånden om deras utlåtelse, innan något vidare i denna saken
resolveras;
Och afsändes Cantzlisten Ekestubbe til deni i detta
ärende.
Hr Börje Phil. Scheckta begaf sig dertil, at påminnelse
först måtte giöras hos de andre Stånden och med den
af honom moverade quaestion så länge anstå; men förbehölt
sig derjemte, at R. o. A. ej måtte skiljas åt förr än de fädt,
svar härom och faststält, när Protocolls-Deputation skall sammanträda.
Vidare erindrade Hr Scheckta, om icke åtminstone tvänne
plena i hvar vecka efter förra vanligheten måtte hållas, på
det at Riksdags-arbetet mera kunde avancera.
Hr Landtm, svarade, at när något arbete inkommer,
lärer han ej underlåta at så ofta hålla plenum, som nödigt
är; men härdis hade intet varit at giöra, innan Deputationerne
hinna utarbeta de til dem remitterade målen; hvarföre Hr
Landtm, ej eller velat kalla R. o. A. tilhopa mer än en gång
i veckan. Hr Landtm, berättade härhos, at i går aftons ej
mer än et enda Betänkande varit inkommit, men i dag hade
någre flera blifvit ingifne, hvilket föranlåtit Hr Landtm, til
den i dag redan giorde påminnelsen, at han af Deputationerne
måtte i tid blifva averterad om hvad arbete de hafva
färdigt, på det han derefter kan rätta sig med anslaget til
plenum.
R. o. A. lemnade til Hr Landtm, at med de öfrige Ståndens
Talernän reglera när och huru ofta plena skola hållas,
alt efter som arbetet inkommer och sakernes omständigheter
det fordra.
200 (Not. 15.) Om Protokolls-Dep.
Hr Börje Phil. Scheckta påstod, at, ehuru härmed
också går, Protocolls-Deputation ändå ofehlbart måtte komma
i arbete nästkommande måndag; hvarom han begiärte, at Hr
Landtm, ville giöra proposition och, ifall det emotsades, at deröfver
måtte voteras.
Hr Palmstierna förklarade sig aldeles vara för Protocolls-Deputatiou,
men at de andra Ståndens svar först borde
afväntas, hälst R. o. A. ändå intet kan giöra något anslag til
berörde Deputation, förr än R. o. A. derom samrådt sig med
Borgareståndet, och de andre tvänne Stånden om man nu
straxt skrede bärtil, torde derigenom snarare retas til afslag, i
det stället, at de eljest torde betänka sig och kanskie gifva
bättre svar än man förmodat.
Hr Scheckta medgaf, at Borgareståndet först borde härom
notificeras, men det kunde skie i dag, så at Deputation derpå
om måndag får komma tilhopa.
Hr Anrepp tyckte, at saken på det sättet bäst kunde
hielpas, at plenum blifver om måndag, då R. o. A. kan få
svar ifrån de andre Stånden och Deputation straxt derpå sammanträda
och komma i arbete.
Här emot ropades Nej, och sades, at det tilkommer
Landtmarskalken at dirigera sysslorne och utsättia plenum när
han det finner nödigt.
Men Hr Scheckta förblef enständigt vid sit giorde påstående
och begiärte än ytterligare deröfver votering.
Hr Landtm, förestälte huru som igenom de nu giorde inkast
tiden fåfängt förnötes; och bad fördenskul Hr Landtm.,
at R. o. A. nu ej längre måtte uppehålla sig härmed utan
skrida til den angelägnare sakens afgiörande, som först i dag
blifvit ventilerad, om Deputerades uttagande öfver Bevillningsvärket.
Gref H. Gyllenborg understödde detta, och påminte at
man åtminstone borde vänta til des man får höra hvad svar
de andre Stånden lemna til den utskickade om ProtocollsDeputation.
Och som dess utan den saken om Deputerades
utnämnande öfver Bevillnings-värket först blifvit proponerad,
så borde deu också först afgiöras; varandes detta så mycket
angelägnare, som Gref Gyllenborg sade sig kunna försäkra, at
örn Bevillnings-värket intet med aldra första blir företagit och
nödiga utvägar utfinnas, hvarmed Rikets trängande behof kunna
underhielpas, mäste riket culbutera.
Bevillningsverket.
201
Hr Scheckta yrkade ändå derpå, at först afgiöras måtte
om Protocolls-Deputations sammanträde nästkommande måndag,
eller at åtminstone den quaestion måtte följa näst efter
om de Deputerades utväljande öfver Bevillnings-värket, så at
R. o. A. i dag ej skiljas åt förrän den blifvit afgiord.
Som största delen af R. o. A. begiärte, at först afgiöras
måtte om de Deputerades utväljande öfver Bevillnings-värket;
så anmälte sig Hr Löwenhielm til at tala;
Då sedan Hr Landtm, skatfat honom lind, så uprepade
Hr Löwenhielm, hurusom des Memorial går ut på at
få et nytt bevillniugs-sätt, som kan blifva mera proportionerat
så väl emellan Stånden, som alla rikets inbyggare; at til et
sådant värks utarbetande fordrades mera kundskap och insikt
än allmänt är, och at ju flera personer dertil tagas, ju längre
ginge härmed ut på tiden; hvarföre Hr Löwenhielm utbad sig,
at R. o. A. ville lemna denna saken under några få personer,
som af Electorerne kunde utväljas, hälst saken ändå kommer
at underkastas R. o. A:ns egit bepröfvande. Men skulle det
ändteligen åstundas, at några måtte vara med häröfver ifrån
provincierne, så föreslog Hr Löwenhielm, at R. o. A., när de
Deputerade med sit project äro färdige, då kunna nämna vissa
ifrån hvar province, som först gå igenom det samma innan det
här in pleno föredrages.
Hr Scheckta sade, at om den fonden, hvilken man eljest
ärnade föreslå, är tilräckelig, så ville han vara nögd; men om
landet efter vanligheten också skal contribuera med, så förbehåller
han sig uttryckeligen, at hvart och et län får välja
sina, som äfven komma at vara med vid Bevillnings-värkets
utarbetande.
Hr Hastfehr frågade om icke den, som kan hafva något
nyttigt förslag, får ingifva detsamma hos de Deputerade och
dervid blifva hörd.
Det svarades, at sådant icke kan vägras.
Hr Adlerbeth gaf tilkiänna, at han, i anseende til anförde
omständigheter, desisterade ifrån sit första påstående, at
härtil måtte väljas possessionat! och de, som äro ifrån provincierne;
Hr
Scheckta utlät sig det han äfven ville lämna sit påstående
med det vilkor och förbehåld, at desse Deputerade, som
Electorerne komma at välja, ingalunda befatta sig med några
afgifter eller bevilluingar af landet och den fasta egendomen.
202 (Not. 15.) Dep. för bevillningen.
Sorn det begiärtes, at Hr Landtm, nu omsider måtte giöra
propositionen; så frågade
Hr Landtm, åter, om R. o. A. behagar bifalla, at Electorerne
få utvälja 6 Deputerade til Bevillnings-värkets utarbetande;
Hvartil
af R. o. A. nu som förra gången svarades med Ja.
Men Hr Scheckta påminte, at det af honom giorde förbehåld
måtte i akt tagas, eljest samtykte han intet harti 1.
Frih. Cronhiort hemstälte, om icke R. o. A. til at komma
härifrån skulle behaga förena sig derom, at Electorerne, som
sagt är, nu straxt utvälja 6 Deputerade til utarbetande af den
omtalte nya methoden til en bevillning; men at, då det generale
Bevillnings-värket sedan förekommer, ännu 2 til af hvar
province komma at vara der öfver, hvilka äfven af Electorerne
med första kunde uttagas.
Detta biföls af R. o. A.
Allenast påminte Hr Palmstierna, det intet Electorerne
utan de härvarande ifrån hvar province sielfve måtte välja
desse sine tvänne deputerade;
Hvilket af R. o. A. gillades;
Och kommer fördenskul anslag at giöras för R. o. A. uhr
provincierne.
I anledning af detta föregående R. o. A:ns fattade slut,
upsattes nu följande Resolution, hvilken sedan den för R. o. A.
var upläst och gillad, skrefs på Hr Löwenhielms Memorial,
som straxt afsäudes til de andre Stånden.
Resol.: Upläst hos R. o. A. den 15 Novembris 1746 och
på det sättet bifallit, at R. o. A. utnämdt 6 Deputerade, som
komma at utarbeta sättet til en bevillning, och önskar R. o.
A., at de andre respektive Stånden äfven vilja utnämna et
der emot i proportion svarande antal af sine ledamöter, som
med första kunde träda tilhopa och företaga sig detta angelägna
arbetet.
Uplästes Fru Grefvinnan Charlotta Margareta Stenbocks
til Riksens Ständer inlagde Memorial om det beträngda tilstånd,
hvaruti hon blifvit lemnad efter des man aflidne Capitainen
af K. Lif-Gardet Jöran Wrangel; berättandes, at hon
väl redan vid 1741 års Riksdag giordt ansökning om pensions
erhållande, men at, för Riksdagens emellan kommande slut, dervid
intet blifvit tilgiordt af de andre Stånden, och då hon
sedermara vändt sig til H. K. Maj:t, har hon fådt til svar,
Kapten Wrangels enka.
203
at ingen öpning och tilgång vore på pensions-staten, hvarföre
hon nu anhåller, at Riksens Ständer täktes lemna henne
föreskrift til H. Majit at blifva förhulpen til något understöds
åtniutande.
Hr Löwenhielm utlät sig, det han intet vil vara emot,
at Fru Grefvinnan Stenbock med något understöd hielpes och
hugnas, om meningen är, at det skall tagas af den vanliga
pensions-staten; men om R. o. A. eljest skulle vilja tillägga
henne någon tilräckeligare pension, utom den ordinarie pensions-staten,
så nödgades han påminna Högh R. o. A. huru
otilräckelige stats-medlen äro, samt at R. o. A. måtte bereda
sig på at fylla utur deras egna pungar hvad de således
bortgifva.
Gref Joh. Cronhielm föreslog, at som han hörer det til—
gången är mycket knapp på den ordinarie pensions-staten, så
kunde den pension, hvilken framlidne Hr Riks-Rådets Carl
Sparres enkefru härdis åtniutit, nu indragas, så vida hon vistas
utomlands och icke äter sit bröd innom rikets gräntsor.
Hr Hårleman tykte, at R. o. A. här in pleno intet
kunde bortgifva några pensioner, hvilka borde proportioneras
efter hvars och ens förtiänster och den tilgång som finnes;
varandes isynnerhet billigt, at de blifva dermed först hugnade,
som äro stadde i et fattigt tilstånd och hvars männer stupat
med värjan i handen, såsom vid Wilmanstrand och flerestädes.
Hr An repp erindrade hurusom vid 1738 eller 1741 års
Riksdag en Förordning blifvit faststäld, hvarefter alla pensioner
skulle utdelas. Denne Förordning borde ock nu följas
och efterlefvas, så at om Riksens Ständer vilja giöra någon
grace och liielpa den fattiga, så bör ingen deraf blifva delaktig,
som icke tilfölje af samma Förordning med fullgiltige bevis
kan intyga, at han är stadd i fattigdom och nödlidande.
Hr Stierneld upräknade hvad många meriter salig Capitaine
Wrangel haft: at han under förra ofreden fölgt med
framlidne Fältmarskalken Gref Stenbock, bivistat åtskillige
actioner och fådt derunder svåra blessurer, at des enkefru
blifvit lemnad uti ganska svagt och utblottadt tilstånd och at
hon således förtiänte at på något sätt blifva understödd och
soulagerad, hvilket på det sättet aldrabäst kunde skie, om
R. o. A. allenast recoinmenderade henne hos II. Majit til någon
pension.
204 (Nov. 15.) Kapten Biswangs enka; von Plessen.
Hr Hårleman förklarade sig intet vara här emot, allenast
det kan skie på det sättet, at R. o. A. deraf hade heder
och Fru Grefvinnan blefve hulpen.
Atskillige af R. o. A. betygade mycken benägenhet för
Fru Grefvinnan Stenbock och önskade, at hon med någon pension
kunde blifva hugnad och understödd.
Hr Landtm, giorde altså frågan, om R. o. A. behagar i
underdånighet anmäla Fru Grefvinnan Stenbock hos H. K.
Maj:t til någon pension;
Hvartil R. o. A. svarade med Ja.
Under det at om pension för Grefvinnan Stenbock discourerades,
recommenderade äfven
Hr Scheckta Capitaine Biswangs enkefru til någon
pension, efter hon jemväl är stadd i mycket fattigt tilstånd.
Men häröfver blef ej något resolverat, utan upskiöts härmed
til dess någon skriftelig ansökning härom inkommer.
Uplästes Riddarhus-Deputationens Betänkande af delta
dato, hvaruti förmäles, det Öfver-Marskalken hos IL K. Höghet
Jacob Lewin von Plessen i Deputation upvist K. Maj:ts honom
nådigst meddelte resolution och naturalisations-bref, med
anhållan derhos at ibland R. o. A. blifva intagen, hälst han
är sinnad här i riket ali sin tid förblifva samt förskaffa sig
fast egendom, til hvilken ända han uti introductions-afgift deponerat
3000 dal. kmt.
Denne von Plessens ansökning berättar Deputation sig
förehaft, och underställer R. o. A:ns välbehag, om bemälte
von Plessen, så i anseende dertil, at han sig föresatt, enligit
Riksens Ständers bref vid 1723 års Riksdag om naturalisationer,
köpa fast egendom i landet och sättia sig här neder,
som ock, at H. K. Höghet, hvilken han ali sin tid tiänt, derigenom
skulle skie et särdeles nöije, med mera, må ibland
R. o. A. nu blifva på Ridderhuset intagen.
R. o. A. gofvo härtil deras bifall och samtycke;
Och skickades Camereraren Wallwijk til Hr Öfver-Marskalken
von Plessen at bedia honom komma up, på det han i
dag måtte blifva introducerad.
Hr Landtm, anmälte, det Hr Capitaine Otto Fredrich
Stålhammar ingifvit til Högl. R. o. A. et Memorial jemte et
af honom författadt ganska vackert och nyttigt värk, som han
til R. o. A. dedicerat och hvilket Hr Landtm, för R. o. A.
nu upviste. Tituln deraf var: Svenska Justitia- och Politia
-
Kapten St&lhammars memorial.
205
verket af Riksens Allmänna lag, Regeringsform, äldre brukelige
och nyare K. Stadgar, Förordningar, Privilegier, Resolutioner
och Bref sammandragit, och uti de mäst förekommande
och angelägnaste mål under alphabeths-ordning förestält, samt
någre de Romerske Lagklokas ordalag med våra Svenske på
tilfällige rum jämförde och utur lärde mäns skrifter förklarade.
Derpå uplästes Hr Stålhammars Memorial, deruti anföres
huru som sedan han, ifrån tienstgiörande Capitaine vid Cronobergs
regemente, blifvit år 1723 til expectances åtniutande placerad,
har K. Götha Hofrätt, i anseende til dess vid inrikes
Academierne anlagde studier och ausculterande i Svea Hofrätt
och Lag-Commission, behagat anförtro honom extra dom-sysslor
och Lagmans-ting; hvarefter Hr Stålhammar på sine underdånige
ansökningar hos H. Maj:t at til de åren 1730, 1735
och 1736 ledige blefne jurisdictioner blifva befordrad, erhållit
H. Maj:ts remisser til bemälte Hofrätt, men deraf ej ännu åtniutit
någon förmån. Imedlertid har Hr Stålhammar under
sin långa tienstlösa sökt at tiäna publico, och utarbetat et
sammandrag af Svenska Justitise- och Politie-värket med alphabetisk
föreställning, som är med Kongligt Privilegio authoriserat
och nu under trycket, hvaraf han inlemnar manuskriptet,
hvilket han önskar måtte med benägenhet och välbehag uptagas,
och honom förunnas at i R. o. A:ns gunstiga minne vara
innesluten, uti hvars försorg han sin lycka och välfärd til uphielpande
öfverlemnar.
Frih. H. Wrede sade, at detta värket med så mycken
berömmelig flit är sammanskrifvit, at det bog talar för sig och
tillika bevisar Hr Capitaine Stålhammars vittra vett och mogna
insikt i lagfarenheten; likväl, och som Hr Stålhammar ännu
står på expectance-staten och således är cronan til gravation,
där han dock långt för detta kunnat och bordt hielpas til någon
annan civile beställning eller domare-syssla, hvartil han
både genom ausculterande i K. Lag-Commissionen och de förrättningar,
som honom tid efter annan af K. Götha Hofrätt
varit updragne, sökt at giöra sig skickelig och väl förtient;
så hemstälte Frih. H. Wrede om icke R. o. A. nu skulle täckas
hos H. K. Maj:t i underdånighet anmäla Capitaine Stålhammar
til nådig befordran, så at han antingen med endera
af de nu ledige varande tvänne jurisdictioner eller någon annan
206 (Not. 15.) von Plessens introduktion. Kaptenen
honom tiänlig beställning i nåder måtte hugnad och ihugkommen
varda.
R. o. A. updrogo Hr Landtm, at å deras vägnar i bästa
måtto recommendera Capitaine Stålhammar hos H. K. Maj:t
til nådig ihogkommelse och befordran, dock utan at specifice
nämna någon viss tienst.
Frih. H. Wrede bad, at Hr Landtm, vid detta tilfalle
måtte hos H. K. Maj:t i underdånighet anföra hvad som kan
lända til Hr Capitaine Stålhammars välförtiänte beröm.
Hr Landtm, förklarade sig så skola giöra.
Som Hr Ofver-Marskalken von Plessen nu anmältes; så
gingo tvänne Deputerade neder til dörren at emottaga honom
och sedan desamma földt honom innom skranket, hvarest Hr
Landtm, honom med stafven i hand emottog, holt
Hr Landtm, til honom et kort tahl, gratulerade honom
til den nåden, som H. K. Majit honom visat, och förklarade
R. o. A:ns fägnad öfver det, at han nu öker deras samfund,
hvartil Hr Landtm, önskade honom mycken lycka.
Hr Ofver-Marskalken von Plessen betygade sin underdånige
erkänslan för den nåd H. Majit behagat giöra honom, och
aflade derhos sin vördsamma tacksäijelse til R. o. A., som
behagat intaga honom på deras Riddarhus, samt recommenderade
sig ännu vidare och framgent uti Högh R. o. Arns
ynnest och bevågenhet.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande angående Capitainens
vid Uplands Infanteri-regemente, Gref Christoffer Ekeblads
besvär öfver den préjudice honom medelst Majorens
Thure Rudbecks befordran til Major vid samma regemente
blifvit tilfogad, samt anhållan om uprättelse för et sådant des
lidande; berättandes Deputation derutinnan omständeligen beskaffenheten
af detta anförde klagomål så väl til bägges deras
meriter och förtiänster, som det besynnerliga steg vid berörde
Majors-tiensts besättiande blifvit tagit, med mera, och hemställer
Deputation til Riksens Ständers godtfinnande om icke
Capitaine Gref Ekeblad, i anseende dertil, at han långt längre
tient än Major Rudbeck och redan 6 års tid varit Capitaine,
då Rudbeck erhölt Fendrichs fullmakt vid K. Gardet, med
mera, må, likmätigt Regeringsformens 42 § hugnas med Majors
fullmakt af samma dato med Major Rudbecks fullmakt.
Frih. Sten Bielke gaf tilkiänna, det han vore svåger
med Major Rudbeck, och skulle altså til följe af Riksdags
-
grefve Ekeblads besvär. Stor sekr. Deputation. 207
ordningen straxt taga afträde; men utbad sig at först få säija
några ord, efter Major Rudbeck ej vore i staden. Hvad altså
sielfva saken vidkommer, så medgaf väl Frih. Sten Bielke, det
Major Rudbeck icke aldeles så länge tiänt som Gref Ekeblad,
dock hade Major Rudbeck haft mera tilfälle at visa sig åtskilige
gånger i Finland; imedlertid ville han intet vara der
emot, at Gref Ekeblad äfven får Majors fullmakt, men lemnade
dock pä bemälte Grefves egen ädelmodighet, om han intet
skulle vilja vara nögd med en dags senare Majors-fullmakt än
Rudbecken.
Här emot ropades Nej, och begiärtes at Hr Landtm.
måtte giöra proposition, om Secreta Deputations Betänkande
bifalles;
Men af andra begiärtes åter, at samma Betänkande måtte
blifva liggande på bordet.
Hr Stierneld utlät sig, at det påstående, som giöres, at
Betänkandet skal blifva liggande på bordet, ej skal lända Hr
Major Rudbeck til någon förmån.
Hr Adlerbeth med flera förestälte, at det ej kan vägras
när någon begiär, at en Deputations Betänkande skal blifva
liggande på bordet.
Upskiöts altså härmed til en annan gång och R. o. A.
skildes åt kl. half tu.
Den 21 November 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 12.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen, gaf Hr Landtm, tilkiänna, det han väl tänkt at
i denna veckan kunna hålla flere plena, men at andra angelägne
sysslor i Secrete Utskottet hindrat honom der ifrån, så
at han nu i dag allenast på en kort tid och för et enda mål
skull varit föranlåten at kalla Högh R. o. A. tilhopa, hvilket
när det vore afgiordt, måste Hr Landtm, med Secrete Utskottets
ledamöter åter gå neder i Secrete Utskottet.
Derpå uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af
detta dato, hvaruti vid handen gifves hurusom åtskillige sig
företeende omständigheter befunnits vara af den beskaffenhet,
det de uti en stor Secrete Deputation böra skiärskådas, och
flere jemväl af lika egenskap förekomma kunna; och hemställes
208 (Nov. 21.) Stor sekret Deputation.
för den skul Riksens Ständers godtfinnande om icke, i anseseende
dertil, en sådan Stor Secrete Deputation, bestående
efter vanligheten af Secrete Utskotts och Secreta Deputations
ledamöter, hvilka med 25 Deputerade af Bondeståndet förstärkas,
nu måtte förordnas.
Som inga påminnelser giordes, frågade
Hr Landtm, om det upläste Secrete Utskottets Extractum
Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Börje Phil. Scheckta hemstälte om icke R. o. A.
nu äfven tillika skulle vilja fastställa, at de angelägne målen,
hvaröfver R. o. A. beviljat en Stor Secret Deputation, sedermera
måtte föredragas och afgiöras in pleno plenorum.
Hr Landtm, förmente det vara bäst, at R. o. A. lemnar
på Stora Secreta Deputation, huru vida den finner nödigt at
underställa målen i plenum plenorum.
Hr Scheckta förklarade sig också dermed nögd, allenast
Hr Landtm, föredrager detta i Stora Secreta Deputation.
Hr Landtm, giorde altså frågan, om R. o. A. behagar,
at Stora Secreta Deputation inkommer och gifver tilkiänna,
huru vida den finner nödigt, at plenum plenorum måtte hållas
til desse målens afgiörande;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, anmälte, det Sångerskan vid H. K. Höghets
Capell begiärt tilstånd at här på Riddarhuset få upföra en
concert i morgon eftermiddagen, hvilket Hr Landtm, henne
lofvat, i förmodan, at sådant ej skulle vara R. o. A. emot.
R. o. A. lemnade bärtil deras bifall och skildes derpå åt.
Den 26 November 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 11 sidstledne Oct. ifrån sid.
63 til sid. 86, hvarvid inga påminnelser giordes.
Som R. o. A. ännu, då klockan var öfver 10, ej något
talrikt sig infunnit, så had
Hr Landtm., at R. o. A. ville rätta sig efter anslaget
och i god tid sig inställa, på det at med sakernes föredra
-
Årendenas påskyndande. Riddarhuset.
209
gande tidigt måtte kunna hörjås och med Riksdagsarbetet något
lida.
Frih. H. Wrede holt före, at detta vore så mycket angelägnare,
som ju längre med Riksdagen utdrages på tiden,
desto mera kiänning och kostnad får hvar och en af Riksdagsledamöterne
vidkännas. Frih. H. Wrede föreslog fördenskul,
at med sakernes föredragande och afgiörande måtte begynnas
straxt efter sedan Protocollet någon stund vore läst, fast ock
ej mer än 3 eller 4 personer skulle vara upkomne.
Hr Landtm, undanbad sig detta, emedan han härigenom
eljest kunde ådraga sig det omdöme, at han afpassade tiden
at föredraga de saker, som han ville hafva igenom, innan
många voro upkomne om morgonstunden; men bad allenast,
sora förut sagt är, at R. o. A. precise efter anslaget sig måtte
infinna.
Eljest berättade Hr Landtm., det hos honom skal blifvit
angifvit, at åtskillige gå in på Riddarhuset, som hit icke höra,
utan endast fått poletter af dem, som bortrest; jemväl ock at
några skola vara, hvilka icke fylt de åren, som fordras; hvarföre
Hr Landtm, rådde, at de, som befinna sig i denna cas,
måtte taga sig til vahra, så framt de vilja undgå den utsatte
plikten; och bad Hr Landtm, derjemte at, til bibehållande af
god ordning, hvar och en måtte avertera sina vänner härom,
samt tillika efterse om på bänken finnes någon, som icke äger
rättighet at sittia på Riddarhuset; hemställaudes derjemte Hr
Landtm, om icke R. o. A. skulle behaga fastställa, at den
som reser bort bör, likmätigt Riddarhusordningen, angifva sig
i Cantzliet och derstädes tillika aflemna sin polett.
Detta fants billigt.
Vidare hemstälte Hr Landtm, om icke bänk-listorne få
ändras, på det at de Herrarne, som sidst blifvit introducerade
måtte få rum.
R. o. A. gofvo härtil sit bifall.
Uplästes förteckningen pä de af Electorerne valde ledamöter
til Contributions-verkets projecterande.
Derpå uplästes Cammar-Oeconomie- och CommercieDepulations
Betänkande, angående relaxerandet til någon tid
af K. Maj:ts den 28 Januarii sidstledne utgifne förbud emot
brännevins-brännande, hvilket mål genom utdrag af Expeditions-Deputations
Protocoll under den 29 sidstledne Octobris,
Adelns Protokoll (XV) 1746—1747. 1. 14
210 (Noy. 26.) Brännvins-bränning.
i anledning af Borgare- och Bondeståndens Extracta Protocolli,
blifvit til Deputationen remitteradt; til följe hvaraf Deputation
förmäler sig hafva tagit detsamma uti skyndesamt och noga
skiärskådande, med alla des omständigheter, hvilka så väl
Borgare- och Bondestånden uti ofvanberörde deras Extracta
Protocolli, som Bryggare-Societeten här i staden uti et sedermera
inkommit Memorial anfördt; i anledning hvaraf Deputation
finner, å ena sidan sig intet högre skulle kunna önska
än at tilstyrka, det hvar och en härutinnan måtte vinna alt
skiäligt nöije, men å andra sidan, när som betraktas de beklagelige
påfölgder, som medelst den goda och rena sädens
ingalunda besparande sig yppa kunna derigenom at brännevins
brännande af förskiämd säd tillåtes; fördenskul och hvad
brännevins-förbudets relaxerande för städerne angår, så berättar
Deputation sig ej kunna afse sådana medel och utvägar,
som kunna hämma alt förderfveligit brännande af god säd, i
anseende hvartil Deputationens ledamöter af R. o. A. för sine
egna delar afsagt sig all brännevins-förbränning, både til husbehof
och salu, å sätesgårdarne och sielf åboende hemman pä
landet och i städer, hvarmed äfven de af Borgareståndet för
sine delar sig aldeles förenade, och kunna altså icke undgå
hvar och en sine respective Stånd sådant välment at tilstyrka.
Beträffande åter brännevins-brännandet til en tid å landet,
så berättar Deputation sig vara, i anseende til anförde
skiäl, föranlåten at hemställa om icke alle hemmans-brukare
måge lemnäs tilstånd at, tils vidare förordnande, få af sin
förskiämde säd tilvärka brännevin til husbehof, men ej til
sahlu, hvarunder mölnare, ryttare, med flere, icke komma at
begripas.
Vidare förmäler Deputation sig hafva tykt, til förekommande
af alt underslef med brännevins försäljning eller inpractisering
til städerne, samt de grundlösa hinders utrotande,
som hittils genom valman giordt säds förbränning oumbärlig
och nyttig, at för öfverträdaren vissa böter borde utsättas,
nemligen första gången 100 dal. smt, andra gängen dubbelt
och tredie gången försändas til Marstrand eller annan cronones
fästning; under hvilken plikt äfven de böra begripas, som låta
bruka sig til försäljande och in practiserande af samma vahra,
med mera; hållandes Deputation i öfrigit före, at tiden til
brännandet kan räknas ifrån det dato, då kundgiörelsen skier i
Brännvins-bränning.
211
hvar och en församling; hvilket alt Deputation hemställer til
Riksens Ständers ompröfvande.
Härefter uplästes en af Handelsmannen Jonas E. Betulin
i berörda Deputation ingifven erindring af följande innehåld:
at så vida Riksens Ständers Expeditions-Deputations Extractum
Protocolli synes medgifva, at brännevins brännande
af förskiämd säd kunde tillåtas, och quaestio an således är afgiord,
håller han betänkeligit at i anseende til andragne skiäl
styrka Borgareståndet til sin förmåns afstående at på det sättet
nyttia des förskiämda säd, med mera som anföres.
Frih. H. Wrede sade sig förhoppas, det R. o. A. ej
ogunstigt lära uptaga det begifvande, sora han tillika med de
öfrige af R. o. Arns ledamöter i Cammar-Oeconomie-Deputation
giordt och i Betänkandet omförmäles, nemligen at R. o. A.
intet måtte bränna något på deras sätesgårdar. Sådant vore
endast skiedt i betraktande af det trångmål och brist på spanneraål,
som öfver alt i landet förspörjes genom den i år timade
svåra missväxten, samt at föregå de andre Stånden med
godt exempel och söka förmå dem at begifva sig ifrån sit påstående.
Det ankommo fördenskull nu på R. o. Arns egit
välbehag och godtfinnande, om de för denna gången allenast
vilja afstå en rättighet, som dem eljest icke kan betagas, men
hvarigenom den fattige och nödträngde kunde blifva conserverad
med brödfödan och lifsuppehälle, som eljest skulle blifva
svårt för honom at få, när ingen tilförsel af spannemål kan
förväntas ifrån utrikes orter, och det lilla förrådet, som kan
vara at tilgå i riket, skulle få förbrännas til brännevin. Frih.
H. Wrede fullfölgde, at Borgerskapet intet kunna sägas härigenom
på något sätt tryckas, om dem förmenas at få bränna.
Frih. Carl Wilh. Cederhielm biföll så mycket mera
hrih. Wredes utlåtelse, som exempel i detta och flere sådane
mål kan uträtta det mästa, om R. o. A. vil förelysa de andre
Stånden; men hvad böterne angår, så holt Frih. Cederhielm
före, at de intet borde delas til treskiptes, på sätt som i Betänkandet
föreslås, utan at de helt och hållet böra ditalia angifvaren,
på det en så mycket nogare bevakning måtte kunna
åstadkommas.
Hr Börje Phil. Scheckta anförde hurusom det ofehlbart
vore stor skada för en landthushållare at icke få bränna,
emedan man kunde gifva folket brännevin til frukost, samt i
det stället spara annat i hushållet, och derjemte nyttia dranken
212 (Not. 26.) Brännvins-brännmg.
åt creaturen. Således kunde han för sin del icke ingå uti
något sådant begifvande, som Deputation projecterat, utan påstod,
at så väl R. o. A. på deras säterier, sorn andre hemmansbrukare
böra få tilstånd at bränna, emedan hvar och en
bör hafva frihet at efter egit behag disponera sin välfångne
egendom; men på det alt missbruk med otidigt och för mycket
brännande måtte förekommas, så föreslog Hr Scheckta, at 100
plåtars plikt måtte utsättas för hvar jungfru brännevin, som
säljes, hvaraf hälften bör tilfalla angifvaren, til at kunna hålla
så mycket alfvarsammare hand häröfver. I öfrigit, och så
framt detta intet bifalles, så begiärte Hr Scheckta häröfver
votering.
Hr Landtm, förestälte huruledes ofta händt, at sedan
man länge debatterat en sak, hade någon på slutet begiärt, at
den måtte blifva liggande på bordet, hvarigenom och som den
åter på nytt måst uptagas, så hade man förlorat dubbel tid.
Til förekommande at sådant också nu icke måtte hända med
denna saken, så frågade Hr Landtm, om någon är, som vil at
Betänkandet skal lemnäs på bordet, eller om R. o. A. behagar
at i dag afgiöra det.
R. o. A. konimo öfverens at nu straxt afgiöra denna
saken.
Continuerades altså med discourserne, och tykte
Hr Giös, at det ginge R. o. A. alt för nära och at
R. o. A. cederade alt för mycket af sine Privilegier, om Bönderne
skulle få bränna och intet en Adelsman på sin gård; det
vore nog när R. o. A. begifver sig ifrån den rättighet de äga
at få sälja brännevin på deras krogar, som värkeligen bör räknas
för dem som en reel förmån och inkomst.
Hr Ramsay förklarade sig likaledes finna eftertänkeligit,
at Allmogen skulle tillåtas at bränna och Adelsmannen intet;
ty utom det at hvar och en landthushållare skulle, som Hr
Scheckta sagt, hafva verkelig skada deraf, så blefve ock för
Adelsmannen svårt at på herregården kunna få tienstefolk,
när bonden skulle hafva brännevin at gifva dem men Adelsmannen
intet. Den förmån och rättigheten, at vinna någon
inkomst af sine krogar, borde ock Adelen aldrig eftergifva eller
låta betaga sig, emedan det kunde blifva et svårt préjudicat i
framtiden; men om så skulle vara, at de andra Stånden, och
isynnerhet städerne, derigenom kunde förmås at afstå med all
brännevins-bränning och des försälgning, så ville änteligen
Brännvins-bränning.
213
Hr Ramsay också för sin del begifva sig ifrån försälgningen;
i hvilket fall han tykte, at de böter, som Hr Scheckta föreslagit,
kunde utsättias för den, som förbudet öfverträder och
något brännevin til salu tilvärkar.
Hr Landtm, sade, at väl intet kan nekas, at för en
hushållare här i Sverige är svårt at kunna begå sig utan at
få bränna brännevin, hvaraf man, som sagt är, kan hafva nytta
både för folk och creaturen, men i anseende til den brist, som är
på spannemäl, har Deputation funnit sig föranlåten at tilstyrka
et sådant begifvande af R. o. A., at derigenom bringa de andre
Stånden ifrån deras påstående; och som det ovädersäijeligen
skulle vara ganska nyttigt för det Allmänna, om brännevinsbrännandet
nu kunde inskränkas, så önskade Hr Landtm., at
R. o. A. måtte bifalla Betänkandet, hälst detta ändå endast
lärer blifva för någon kort tid och til dess de Deputerade
öfver Bevillnings-värket hinna utarbeta på hvad sätt cronan
kan få någon inkomst af brännevins-brännandet, hvarefter åter
igen en friare bränning emot vissa vilkor och afgifter lärer
blifva tillåten.
Hr Hammarberg yttrade sig, det han intet vore emot
förbudet på viss tid och med vissa vilkor; men så framt det
samma länge skulle blifva stående, och en Adelsman intet på
sin sätesgård, utan bonden allena få bränna, så vore det för
svårt och ändamålet, som är sädens besparande til den nödtorftigas
lifsuppehälle, vunnes ändå ej derigenom; ty Adelsmannen
kan ju när han vil låta sin bonde bränna för sig.
Man borde altså giöra åtskilnad emellan hushållare, som bränna
til egit behof, och de som bränna til försälgning; de förra
bränna med rikets nytta, men de senare til rikets stora
skada, och borde fördenskul förbiudas. I öfrigit påminte Hr
Hammarberg, at de af Deputation projecterade böterne intet
voro applicable, ty om den, som beträdes första och andra
gången hafva förbrutit sig, intet kan erlägga de utsatte penninge-böterne
utan de samma skulle förvandlas i annat corporelt
straff, så blefve straffet för svårt emot brottet; icke
eller kan en kiäring, när hon tredie gången finnes hafva brändt,
skickas til Marstrand eller annan fästning på arbete; utan
vore fördenskul bäst at låta blifva vid det, at pannan och det
tilvärkade brännevinet confisceras.
Hr Natt och Dag gaf tilkiänna, det han väl också ville
ingå i det begifvande, som Deputation tilstyrkt, om allenast
214 (Nov. 26.) Brännvins-bränning.
det blifver för någon kort tid; men å annor händelse bifaller
han aldeles Hr Schecktas mening och påstår, det hvar och en
fritt måtte få nyttia sin egendom efter egit behag; ty det vore
alt för hårdt, om landtmannen skulle förmenas at til des husbehof
få bränna, och ehvad förbud, som också skulle giöras,
kunde ändå aldrig förekommas, at icke somlige giorde der emot
och brände, då de andre, som åter lefde der efter, sattes derigenom
i svårare vilkor och omständigheter.
Hr Nordenfelt förestälte der emot, hurusom ifal att
brännevins-brännande blefve förbudit, skulle priset på den
spannemål, som ännu kan finnas i landet, blifva lindrigare,
så at den fattige kan få bröd och nödtorftigt lifsuppehälle,
hvarpå vår omsorg förnämligast bör utgå; ty det vore bevisligit,
at bryggare här i staden, och jemväl en hop små borgare
i de öfrige städerne i riket upköpt en myckenhet spannemål
til förbränning, hvarigenom tilgången för den fattige minskas
och priset på slutet så odrägeligen stegras, at han ej mäktar
lösa så mycket han til sin föda betarfvar.
Hr Scheck ta förnyade sit förra påstående, at hvar och
en landthushållare måtte få bränna til husbehof, men at all
försäljning af brännevin, så i städerne som på landet, måtte
förbiudas.
Härmed instämde åtskillige andre af R. o. A., med utlåtelse,
at de ej begifva sig härifrån.
I anledning häraf uprepade åter Frih. H. Wrede hurusom
R. o. Arns ledamöter i Cammar-Oeconomie Deputation
varit nödtvungne at taga detta expedient, til at derigenom
hindra torrent hos de andre Stånden; at detta vore allenast
et iuterimsproject, til dess någon annan författning kan blifva
utarbetad, på hvad sätt cronan kan få någon inkomst af
brännevins-bränningen, med mera. Och styrkte således Frih.
Wrede ännu ytterligare dertil, at R. o. A. på någon tid måtte
begifva sig ifrån at bränna.
Hr Nordenfelt berättade, at på Furusund vore et brännevins-näste,
hvarest förbrändes en otrolig stor quantitet af
spannemål årligen. Mera kunde ej höras af det Hr Nordenfelt
sade.
Hr Landtm., som blef utkallad, anmälte då han åter
kom in tilbaka, det Borgareståndet igenom tvänne utskickade
begiärt, at R. o. A. ej måtte afgiöra Cammar-Oeconomie
-
Brännvine-bränning.
215
Deputations Betänkande om brännevins-brännandet, förr än
de fädt inkomma med sine påminnelser dervid.
Hr Landtm, frågade fördenskull, huru R. o. A. härmed
behagar giöra.
Hr Scheckta, tillika med många flere af R. o. A., åberopade
sig hvad som redan vore faststält, och påstod at, til
följe deraf, saken nu straxt måtte afgiöras.
Andra åter höllö före, at det skulle se ovänligit ut, om
man ej efter Borgareståndets begiäran afväntade hvad de härvid
kunde hafva at andraga.
Hr Carl Gust. Boije utlät sig, det han för sin del gerna
vill begifva sig ifrån at bränna, och samtycker således til det
som Deputation projecterat; men såge derjemte svårigheten at
bringa de andra dertil, hvarföre, och som efter vår regering
ailä måtte hafva lika rätt, så ville han allenast påminna, at
den ena ej bör i detta mål niuta mera förmån än den andra.
För öfrigit begiärte Hr Boije, at med saken måtte upskiutas
til dess Borgareståndet inkommit.
Men häremot ropades Nej af åtskillige.
Som det återigen nämdes, at Capitaine Blix skal, oaktadt
förbudet som nu varit, förbrändt en myckenhet spannemål
både vid Furusund och här i staden; så berättade
Hr Landtm., det Hr Landshöfdingen Ankarkrona skickat
til Furusund och låtit crouo-betienterne undersöka här om,
men de vid deras ditkomst ej funnit, at någon bränning förehades,
utan hade endast mäsk och enris, samt annat, som
brukas för de där varande creaturen, legat i karen och pannorne,
hvaraf städt en ständigt tiock rök igenom skårstenarne.
Där hade icke eller varit någon stor quantitet af brännevin i
förråd.
Frih. Fab. Wrede intygade jemväl, at mera härom utsprides
än i sanning är, hvilket han så mycket nogare hade
sig bekant, som han är boende intet långt ifrån Furusund och
igenom egne utskickade låtit fråga här efter.
Frih. Coijet, som hade anmält sig til at tala och nu
fölgde i ordningen, gaf tilkiänna, at om någon relaxation i
brännevins-förbudet skiedde, kunde han också hafva god nytta
deraf, men när han besinnar, at den fattige härigenom skulle
mista sin föda och komma at sucka öfver oss, begifver han
sig gerna och lemnar alt brännande.
216 (Not. 26.) Brämmns-bränriing. Lif
Efter
en och annan ännu ytterligare påminte, at med
denna sakens afgiörande måtte upskiutas til dess Borgareståndet
inkommit;
Så frågade Hr Landtm, å nyo, om R. o. A. behagar, at
saken nu skal afgiöras;
Då dertil svarades af R. o. A. med Ja och Nej;
Hvarpå åter igen begyntes med discourserne;
Och påstods, at det antingen måtte blifva et generelt förbud,
eller ock at hvar och en hushållare måtte hafva frihet
at bränna til husbehof.
Hr Landtm, hemstälte, örn icke det medium kunde härutinnan
tagas, at nu imedlertid, och til dess en ytterligare
förordning kan blifva utarbetad om någon afgift til cronan af
alt brännevins-brännande, får brännas til husbehof, men all
försälgning af brännevin förbiudas, vid 100:de plåtars plikt
och pannans confiscation.
Detta biföls af R. o. A.
Och upsattes i anledning häraf följande Resolution, hvilken,
sedan den för R. o. A. var upläst och efter de då giorde
påminnelser och tilläggningar blef ändrad, gillades af R. o. A.
samt skrefs på Camtnar-Oeconomie-Deputations Betänkande.
Resolutio: R. o. A. stadnade häröfver i det slut, at K.
Maj:ts den 28 sidstledne Januarii i nåder utgifne förordning
och förbud emot brännevins-brännande må tils vidare i så
måtto limiteras, at af förskiämd säd til husbehof får brännas,
så i städerne som på landet af hemmansbrukare; men all försälgning
eller förbytande af brännevin blifver strängeligen förbudet,
och det vid 200:de dal. smts plikt och pannans confiscation
för den, som detta förbud öfverträder, jemte förlust
af all rättighet at någonsin mera få bränna; kommandes angifvaren
at få niuta hälften af de utsatte böter.
Hr Giös förbeliölt sig, at det begifvande, som af R. o. A.
nu skiedt, at ej försälja något brännevin vid deras krogar, en
annan gång vid den förordningen, som efter Hr Landtm:ns
utsago skal projecteras, intet måtte ligga R. o. A. i vägen.
Hr Landtm, svarade, at när samma förordning förekommer,
kan R. o. A. altid inrätta den efter deras egit behag och
godtfinnande.
Uplästes Hr E. W. von Chrisliersons och Hr Jacob Swedenstierna»
å de närvarande fullmäktigars vägnar ifrån Rusthållarne
af Lif-regementet ingifne Memorial och ansökning, det
regementet. Nationella förklaringen.
217
vederbörande Landshöfdingar må tillåtas, uppå Hr Baron och
Landtmarskalkens vidare requisition, igenom pnblicationer sammankalla
Rusthållarne af en del compagnier vid Lif-regementet,
som ännu icke giordt sine fullmäktige, at vara tilstädes
vid åtskillige öfverläggningar, angående regementets i stånd
sättiande, och hvilka äfven i Memorialet upräknas, och då
antyda. dem at innom någon viss förelagd dag befullmäktiga
någon af compagniet, hälst af sådane compagnie-rusthållare,
som kunna vara här i Stockholm närvarande.
Detta biföls.
Hr Ramsay anförde, det Rusthållarne i Finland begiärt
at få sammanträda och öfverlägga om sine angelägenheter til
instundande Riksdag; men sådant hade blifvit dem vägrat.
Hr Landtm, sade, at detta endast går derpå ut, at Rusthållarne
skola få kallas tilhopa vid hvart compagnie at utvälja
sine Deputerade, som kunna komma hit at öfverlägga
med Hr Landtm, om deras saker; och vore altså härmed annan
beskaffenhet. Eljest berättade Hr Landtm., at efter förordningen
Rusthållarne ej behöfva komma til Riksdagarne, aldenstund
i hvart och et Stånd finnas de, som äga rusthåld och
kunna bevaka deras gemensamma interesse.
Uplästes Stora Secreta Deputations Extractum Protocolli
af den 25 hujus, hvaruti förmäles, det Deputation, öfvertygad
om den nit, hvarmed Riksens Ständer och hvar svensk man
brinner för bibehållandet af den här i Sveriges rike så heligt
faststälte Successions-ordning, har trodt sig Riksens Ständer
föreställa böra, at för dem et anständigt och önskeligit tilfälle
vara skulle vid deras första sammanvaro efter H. K.
Höghets ankomst i riket och Prints Gustafs lyckeliga födelse,
at aflägga til Deras K. Högheter och deras bröstarfvingar en
sådan nationel förklaring, hvaraf et utkast medfölgde, som
äfven blef upläsit, och här nedanefter ord ifrån ord finnes infördt,
hvilken förklaring Deputation til hvars och ens egenhändiga
underskrift för sig, sine frånvarande medbroder och
efterkommande öfverlemnat.
Vidare uplästes sielfva Declaration så lydande:
Aldenstund Riksens Ständer för första gången sedan H.
K. Höghets ankomst i riket, samt Prints Gustafs lyckeliga
födelse, äro här församlade, så är det dem et önskeligit til—
fälle utom den redan af hvar och en närvarande och frånvarande
aflagde trohets-eden, at gifva en ytterligare allmän för
-
218 (Not. 26.) Om förråds-hus.
klaring ifrån sig, det, som de af fri vilja utvaldt H. K. Höghet
Hertig Adolph Friedrich och des manlige bröstarfvingar til
efterträdare på den Svenska throoen; altså förplikta de sig,
så för sig sielfve, som för deras hemmavarande medbroder och
efterkommande, at med lif, blod och egendom försvara H. K.
Höghet och dess bröstarfvingar; förlitandes de sig vid påträngande
nöd uti detta deras upsåt helt och hållet på Guds den
Aldrahögstes bistånd och välsignelse.
R. o. A. förklarade härtil et allmänt bifall.
Hr Scheckta betygade sin fägnad häröfver och frågade,
om han nu straxt får underskrifva denne Declaration.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, at denne Declaration först
kommer at giöras H. K. H. igenom en Deputation af alla fyra
Stånden, hvarefter den sedermera ordenteligen kommer at underskrifvas.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-Oeconomie- och Commercie
Deputations Betänkande af den 11 i denne månad,
angående magaziners uprättaude i riket til landtmannens bästa,
och det i anledning af K. Maj:ts nådige Secreta Proposition
vid denne Riksdag, hvaraf transumt til bemälte Deputation
blifvit remitteradt; och berättes först huru denna sak långt
för detta varit påtänkt och til befordran företagen, men för
hvarjehanda yppade omständigheter och föreslagne sätt, som
ej kunnat slutas med någon tydelighet och visshet, ej kommit
til någon värkställighet. Deputation har således i detta mål
giordt sig noga underrättad, och funnit hurusom förråds-hus
af spannemål icke kunna öfver alt i riket inrättas af cronans
upköpte spannemål, emedan kostnaden dervid blir för dryg och
embetsmännen för mycket hindrade; hvarföre ingen annan utväg
skal vara öfrig, än at de inrättas af frivilligt sammanskott;
til värkställigheten hvaraf Deputation anhåller, at Riksens
Ständer täktes nedanskrefne förslag hos H. Maj:t i underdånighet
anmäla at genom dess nådige Förordning til allmänt
efterlefvande påbiudas och kundgiöras.
Uti l:sta § förmäles, huru uti de socknar, där tijondesättningen
icke är stadgad, eller de förra tionde-bodar ej äro
tienlige, nya hus uprättes och underhålles, samt at där tijondesättningen
är stadgad, de förre boderne sättias i godt stånd,
och det innom viss tid vid plikt för den tredskande;
Uti 2:dra § anföres innom hvad tid och af hvad slags
säd, samt med hvad mål insättningen uti förråds-huset bör
Om förråds-hua.
219
skie af hemmansbrukarne, samt til hvad quantum, uti visse
år, dock at den, som vil giöra större insättning, sådant icke
må förmenas, ej eller någon nekas at af egne medel och med
de allmänna förråds-husens vilkor et särskilt förråds-hus uprätta;
Uti
3:dje § lemnäs socknemännerne frihet at sielfve äga
förvaltningen af sin i deras förråds-hus insatte spannemål,
utan at den på något sätt må tilgripas under hvad namn det
vara må;
4:de § förmäler huru socknemännen böra innom viss tid
förordna och ombyta upsyningsmän öfver förråds-husen, och
hvaruti deras syssla förnämligast skal bestå.
Uti 5:te § omtalas när sockne- och bolagsmännen skola
anmäla sig at efter åstundan och nödtorft uttaga spannemål,
och på hvad sätt sådant bör skie, samt huru lån skola beviljas
och återställas; .
6:te § innehåller det, at vid timande äfventyr, och där
förspörjas skulle, at någon fiende är i annalkande, at hvar och
en må uttaga det han insatt har, tillika med den influtne räntan,
utan at desse förråds-hus anses som magaziner;
7:de § gifver vid handen huru den spannemål, hvilken är
insatt som ränta, skal utdelas, och huru de tvistigheter, som
yppa sig om påförd skuld, böra afgiöras och utmätningen skie,
samt til hvad plikt den är förfallen, som eftersätter förrådshusens
upbyggande; äfven föreslås huru panter, enär de ej
innom den til inlösen utsatte tiden infrias, kunna bäst förvandlas;
Sidst
och uti den 8:de § håller Deputation före, at Hrr
Landshöfdingarne måtte af H. Majit antydas til at hålla alfvarsam
hand öfver denne anstalt til förråds-hus inrättande,
så at crono-betiänterne måge, när så päfordras, vara behielpelige
uti alt det, som til befordran af detta hälsosamma ändemål
tiäna kan.
Frih. Carl Wilh. Cederhielm förestälte, det denne inrättning
vore ganska nyttig och angelägen, och hade väl för
detta varit påtänkt, fast den icke kommit til någon värkställighet,
för hvarjehanda emellan komne omständigheter skull.
Således vore han också nu aldeles enig med Betänkandet;
men hvad han fruktade, vore det, at Deputations upgifne utvägar
och förslag ändå intet äro nog tilräckelige at kunna
vinna ändemålet; ty man hade sedt, at de magaziner, hvilka
220 (ffov. 26.) Förråds-hus. General
-
ål' 1726 nästan på samma fot inrättades i Finland, ändå sedermera
förföllo. Likaledes blef år 1734 af Riksens Ständer
faststält, at til landtmannens bästa magasiner i riket skulle
uprättas, hvarom H. K. Maj:t uppå Riksens Ständers underdånige
tilstyrkande lät utgå dess nådige publicationer; dock kom
dermed ej vidare eller til någon fullbordan. Det samma vore
ock nu så mycket mera at befara, som spannemålen dels icke
står at finna i landet, dels också är i så högt pris, at intet
uplag deraf i magasiner lärer nu kunna skie, utan sådant bäst
låter sig giöra, när ymnog årsväxt blifver och spannemålen är
i lågt pris. Frih. Cederhielm recommenderade fördenskul denna
angelägna saken til ännu ytterligare betänkande och öfvervägande,
hvad steg som hälst måtte kunna utfinnas at bringa
den til verkställighet, efter hvarken de förra eller de, som
Deputation nu projecterat, tyckes vara tilräckelige; förbehållandes
sig Frih. Cederhielm at antingen här in pleno eller
ock i Deputationen få afgifva des ytterligare tankar här
öfver.
Hr Ramsay: Så länge detta blir frivilligt och ankommer
på Allmogens egit behag, gå de aldrig in dermed, ty de förstå
intet sit egit bästa och den förmån de häraf kunna hafva;
men om dem i början blefve pålagt at hvar höst inlefverera
något vist af sin årsväxt i magazinet, kan något godt uträttas;
sedermera skulle de väl af sig sielfve härtil upmuntras,
när de efter handen lära kiänna nyttan och frukten häraf,
samt finna hvad säkerhet de hafva för detta sit sammanskott,
och at intet underslef dervid kan brukas, hvarom de kunde
giöras så mycket mera förvissade, ifall Upbördsmännen vid
desse magasiner pålades at hålla särskild bok med hvar bonde,
och något derom infördes ibland punkterne.
Hr Scheckta holt före, det, til at ännu mera försäkra
Allmogen, tilläggas kunde, at den, som vid desse Magaziner
begår någon otrohet, bör derföre anses och straffas som en
kyrkio-tiuf.
Efter vidare discourerande härom fants godt, at detta
Betänkandet blifver liggande på bordet, så at hvar och en
kan giöra sine påminnelser dervid, hvarefter det sedermera får
remitteras tilbaka til Deputation, som i anledning deraf har
at inkomma med sit ytterligare Betänkande.
Sedan föredrogs å nyo Bondeståndets senare Extractum Protocolli
af den 8 hujus, angående deras begiärte säte och stämma i
tull-arrendet.
221
Secrete Utskottet, hvaraf innehållet redan är anfördt i samma
dags Protocoll; och remitterades nu til Secrete Utskottet, som
härpå har at upsättia svaret.
Hr Landtm, berättade, det hos honom blifvit anmält, at
de andre trenne Ståndens Deputerade i Tull-Deputation påmint,
det ingen af R. o. A:ns ledamöter borde sittia där, som antingen
sielf är deltagande i Societeten, eller ock är släkt med
någon, som har lotter deri, hvarigenom de på det sättet skulle
utvotera alla, eller åtminstone de fleste af R. o. Arns ledamöter,
som sittia i samma Deputation. Men som därstädes ej
är någon domstohl, utan R. o. A:ns så väl som de öfrige
Ståndens ledamöter, hvilka blifvit nämde til denne Deputation,
äro dit satte at bevaka det allmännas tienst, så kunde detta
emot dem anförde jäf ej äga något rum.
Hr Löwenhielm utlät sig, det Electorerne valdt sådane
ledamöter til den förordnade Tull-Deputationen, som de funnit
dertil skickelige, samt tillika trodt kunna vara R. o. A. behagelige,
och kunde det emot dem af de andre trenne Ståndens
Deputerade anförde jäf så mycket mindre giälla, som GeneralTull-arrende-Societeten
intet är sig sielf endast nyttig, utan
fast mera på alt sätt och med rätta kan sägas vara cronan
och riket fördelaktig. Således borde de af R. o. A. nämde
ledamöter i Tull-Deputation sittia där qvar, om de ock vore
aldrig så nära släkt med dem, som hafva lotter i GeneralTull-arrendet;
och tilkommer ingalunda de andre Ståndens
Deputerade at bepröfva deras habilité, som af R. o. A. härtil
äro utsedde.
Gref Gyllenborg instämde härmed och berättade der
hos, at detta intet vore något nytt, utan hade de andre Stånden
redan vid de förre Riksdagar giordt samma inkast, som då aldeles
blifvit för ogrundadt ansedt.
Hr Carl Gust. Boije förklarade, det han holle tullarnes
bortarrenderande för den aldra nyttigaste inrättning i riket,
til hvilkens öfverändakastande han sig aldrig begifver.
Hr Berghman vijste, det til följe af 14 § i Riksdagsordningen
ingen äger makt at tadla eller ändra Electorernes
giorde val, mycket mindre de andre Stånden, som på intet
sätt böra blanda sig i denna saken, hvilken endast ankommer
på R. o. A., såsom et deras egit oeconomicum.
Hr Wulfwenstierna uprepade hurusom General-Tullarrendet
består af 5000 lotter, hvilka äro delte emellan under
-
222 (Not. 26.) General-tull-arrendet.
såtarne öfver hela riket, och gå uhr den enas hand til den
andra, både igenom arf och lösen, eller andra tilfälligheter;
hvarföre det skulle falla svårt, örn icke aldeles ogiörligit, at
veta hvilka, som äro ägare deraf, och ännu mindre kunna deras
anhörige urskiljas. Orsaken til det misstroende, som nu förspordts,
förmente Hr Wulfwenstierna vara det orätta begrep
man har örn General-Tull-arrendet och dess inrättning. Men
utom det. at sielfva förfarenheten vist, det cronan i desse senare
åren haft mera inkomst af tullarne än i förra tider; så
vore ock af många andra omständigheter ovedersäijeligit, det
tull-inkomsternes bort-arrenderande är för riket aldra fördelaktigast,
ty cronan kan aldrig hafva så stark bevakning, ehuru
många betienter också skulle hållas; men igenom det at så
många interessenter äro, förekommes många lurendrägerier, så
vida ingen kan giöra sig säker at icke altid råka för någon
af bemälte interessenter. Det nu varande contractet är jemväl
stält på den fot, at interessenterne ej niuta mer än 12 procent,
hvilket Riksens Ständer sielfve funnit skiäligt dem at
bevilja, emot den risque de löpa, at de lika fult måste prestera
hela den betingade summan, änskiönt inkomsten af tullarne
ej skulle svara der emot. Och om i öfrigit skulle tyckas,
at Fullmäktige hafva för mycket i det de få 10 procent af
interessenternes avance, så är at besinna, det de härigenom
ännu mera upmuntras at bevaka så väl cronans som interessenternes
bästa och föröka inkomsterne, ty ju högre de kunna drifvas,
ju större blifver deras arfvode. Hr Wulfwenstierna styrkte
fördenskull, at R. o. A., i anseende til desse med de flere anförde
skiäl, ännu vidare måtte fortfara med tullarnes bortarrenderande,
såsom det bästa och nyttigaste sättet at förvalta
en så reell cronans inkomst.
Samtelige R. o. A. förklarade sig härföre hågade, och ansåge
denne såsom den nyttigaste författning i riket;
Hvarjemte resolverades, at R. o. Arns Deputerade i TullDeputation
blifva där qvarsittande, och at den emot dem giorde
påminnelsen intet kan attenderas.
Uplästes Frih. Gust. Dav. Hamiltons Memorial, hvaruti
förmäles det dageliga förfarenheten gifver vid handen, at tienstgiörandet
vid rikets krigsmakt mer än mycket derigenom kommer
at lida, at åtskillige gamle och orklöse, dock väl meriterade
officerare, och de der med mycken distinction upoffrat deras
Understöd för äldre officerare. Finska besvären. 223
år til rikets tienst, nu mera, som sig bör, icke förmå det samma
at förrätta, hvilket vid påkommande krig skulle hafva en
farlig påfölgd med sig, som besynnerligen är dem bekant, som
öfversedt Råds-Protocollerne. Til undvikande af slike olägenheter,
och at under fredstiden få et väl disciplinerat och exercerat
manskap, som allenast beror derpå, at officeraren är i
stånd at giöra sin tienst; så hemställer Frih. Hamilton Riksens
Ständers behag och godtfinnande, om icke Secreta Deputation
kunde anbefallas at med något sådant projekt inkomma,
hvarmedelst, jemte justicens bibehållande, utväg kan finnas,
at å ena sidan ej allenast sådane gamle och nu mera orkeslöse
officerare måge utan statens gravation så soulageras at
de ej lida nöd, utan ock å andra sidan riksens krigsmakt
må förses med dugtiga, rörige samt skickelige officerare, med
mera.
Förberörde Memorial remitterades til Secreta Deputation,
som i anledning deraf har at inkomma med des projekt i
denna saken.
Hr Thure Gust. Rudbeck påminte, at detta äfven måtte
sträcka sig til civile betienter och de här under begripas;
Hvilket af R. o. A. biföls.
Hr Didron förbehölt sig, at detta project intet måtte
gä så långt, at det sträcker sig til dem, som ännu äro i stånd
at kunna giöra tienst.
Hr Landt m, svarade, at när Deputation utarbetat saken,
kan om altsammans vidare öfverläggas.
Hr Lake betygade sin erkänsslan och tacksägelse emot
Frih. Hamilton för detta hans Memorial.
Uplästes den för Riksens Ständers Deputation öfver Finska
Besvären projecterade instruction;
Hvarvid, i anledning af det som uti 3:die § förmäles;
Hr Löwenhielm påminte, at de enskylte besvären böra
efter förra vanligheten gå til H. Maj:t, och intet Riksens
Ständer dermed belastas, som dess utan hafva nog andre angelägne
ärender at afgiöra.
Hr Carl Gust. Boije tyckte det vara hel annan beskaffenhet
med de enskylte besvären ifrån Finland, än dem,
som ifrån vissa provincier här i Sverige under varande Riksdagar
til H. K. Maj:t ingifvas. Och som Finland och des
invånare ganska mycket hade lidit, samt således förtiäna at
224 (Not. 26.) Kapten Ekeblad och Major Rudbeck.
med all ömhet handteras, så holt Hr Boije också före, at
Riksens Ständer sielfve borde antaga sig deras besvär och angelägenheter.
I anledning af åtskilliges begiäran lemnades denne instruction
på bordet;
Och företogs nu om Secreta Deputationens Betänkande
öfver Capitaine Gref Ekeblads besvär, hvilket sedan sidsta
plenum legat på bordet.
Uplästes härvid Majorens af Uplands Infanteri-regemente
Thure Gust. Rudbecks Memorial och påminnelse vid Secreta
Deputations til Riksens Ständer iugifne Betänkande, at Capitaine
vid berörde regemente Gref Christoffer Ekeblad må med
Majors fullmakt, af samma dato som den för bemälte Major
blifvit utfärdad, hugnas; uprepandes Hr Majoren Rudbeck
alla sina meriter och tiensteår, med flere dervid varande omständigheter,
som berörde Deputation skall gådt förbi, men
likväl synas lända honom til förmån, som deraf lärer kommit,
at han någre veckor varit på landet, och Deputation således
icke haft tiifälle at höra honom, och anhåller fördenskull, så
i anseende härtil, som flere anförde skiäl, det Riksens Ständer
täcktes bibehålla honom vid des för Gref Ekeblad en gång
erhållne tour och anciennité.
Gref C. Lewenhaupt begiärte, at detta Hr Rudbecks
Memorial måtte communiceras med Secreta Deputation.
Frih. Hamilton begiärte detsamma, efter Hr Rudbeck nu
anfördt nya skiäl.
Hr Didron utlät sig, at som Secreta Deputation intet
förut haft sig bekant de skiäl, som Hr Rudbeck nu andragit,
så borde utan alt tvifvel saken remitteras tilbaka til Deputation.
Detta understöddes af åtskillige.
Men Hr Scheckta med flere andre påstodo, at som Betänkandet
sedan sidsta plenum legat på bordet, så borde saken
nu straxt afgiöras; och påminte fördenskull Hr Scheckta, at
Hr Rudbeck och des anhörige, i följe af Riksdagsordningen,
måtte taga afträde.
Hr An repp sade sig väl vara nögd dermed, at saken
remitteras tilbaka til Secreta Deputation; men den bör gå dit
pä det sättet, at vi intet kiänna hvarken Grefve Ekeblad el ler
Hr Majoren Rudbeck, utan Secreta Deputations giöromål bör
vara at efterse, om sedan Riksens Ständer beviljat Majoren
Deputation till H. K. Höghet.
225
Pfeiff at få bortaccordera sin Majors-beställning, och H. Maj:t
leiunat detta accord at få förblifva innom regementet, dermed
sedermera tilgådt som sig bordt; om Stats-Secreteraren rätt
föredragit saken och giordt sin skyldighet, eller om lagen på
något sätt blifvit öfverträdd och bruten; det hörer Riksens
Ständer til at efterfråga.
Hr Scheckta begaf sig äfven dertil, at saken remitteras
tilbaka til Secreta Deputation, allenast den til nästa plenum
igen kommer up.
Likaledes Hr Palmstierna med den tilläggning, at Secreta
Deputation bör efterse huruvida, då detta accord för Majoren
Rudbeck beviljades, det blifvit i akt tagit och efterkommit,
som Riksens Ständer befalt.
Hr Landtm, giorde derpå frågan, om saken får remitteras
tilbaka til Secreta Deputation;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Och skildes sedan åt.
Den 3 December 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocoliet af den 11 Oct. ifrån sid. 86 til sid.
96, hvarvid inga påminnelser giordes.
Hr Landtm, berättade, det H. K. Höghet låtit avertera,
at til förekommande och afstyrande af våld och oväsende på
gatorne, patroullen fädt ordres at ladda skarpt.
Vidare erindrade Hr Landtm., det til följe af hvad som
förut faststält är, kommer Deputation i dag at gå up til H.
K. Höghet med Riksens Ständers Declaration och hemstälte
fördenskull Hr Landtm., om icke nu kunde skickas til de andre
Stånden och låta dem veta huru stark til antalet samma Deputation
skall vara, och timan blir til kl. 11.
R. o. A. höllö före, at Deputation bör bestå af 24 personer;
hvilket altså Riddarhus-Fiscalen Cedercona fick befallning
at kundgiöra de andre Stånden.
Uplästes Resolution, som i följe af R. o. A:ns sidst fattade
slut kommer at skrifvas på Frih. Gustaf Hamiltons Memorial,
hvilken Resolution af R. o. A. gillades så lydande:
Adelns Protokoll (XV) 1746—1747. I. 15
226 (Dec. 3.) Om recoinmendation för
Remitteras til Riksens Ständers Secreta Deputation, som
härom har at inkomma med behörigt project; finnandes R.
o. A. härjemte billigt, at detta äfven bör sträcka sig til civilstaten.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande, deruti berättas
huru som Lieutenanten vid Södermanlands Infanteri-regemente
Gref Jöran Oxenstierna alt sedan år 1717 varit uti rikets
tienst och under samma tid bivistat frenne campagner, hvarvid
han med mycken distinction sig upfördt, men besynnerligen
vid den bekante Wilmanstrandske actionen, där han, efter en
olyckelig svår blessure i högra axlen, blef fången bortförd til
Ryssland; dessutan förmäler Deputation, det bemälte Grefve
och Lieutenant förklarat sig, at emedan han uti fält ej förmår
nu vidare giöra den tienst, som vederbör, och han sielf önskade
altid vara beredd at för K. Maj:t och fäderneslandet upoffra
lif och blod uti sådan syssla och beställning som hans nu varande
olyckeliga tilståud kan tiIstädia; i anseende til hvilka
omständigheter Deputation förmäler sig ej annat kunna finna,
än at merbemälte Grefve och Lieutenant giordt sig värdig til
Majors caractere samt befordran til något honom anständigt
och ledigt blifvande Commendantskap; och hemställer fördenskull,
om icke Riksens Ständer skulle behaga hos 17. Maj:t
honom i underdånighet anmäla til befordran på ofvan förin
älte sätt.
R. o. A. biföllo betänkandet.
Gref Wasabourg aflade sin tacksägelse för R. o. Arns
förklarade benägenhet emot Gref Oxenstierna; men som det torde
draga långt ut på tiden innan han til något Commendantskap,
efter Deputationens project, kan blifva förhulpen, och honom
imedlertid skulle falla svårt at subsistera af den ringa lön han
nu innehafver, så recommenderade Gref Wasabourg, det R.
o. A., til at ännu mera fulkomna sin ynnest emot Gref Oxenstierna,
ville hugna honom med någon pension til dess han kan
komma at blifva befordrad.
Hr Magnus Scheckta utlät sig, at ingenting vore billigare,
än at den, som pä det sättet vågat lif och blod til fäderneslandets
tienst, borde derföre på alt sätt hugnas och ihogkominas;
och ehuru riket är i slätt tilstånd, så borde man
ändå gripa sig an och hielpa den, som sådant förtiänt; til
hvilken ända Hr Scheckta föreslog, at man måtte giöra något
grefve Oxenstierna.
227
sammanskott, och tilböd sig at vara den första, som ville bidraga
dertil, häldre än lemna Gref Oxenstierna olönt.
Detta understöddes af åtskillige och tycktes, at Gref
Oxenstierna kunde tilläggas Majors pension til dess han kan
blifva hulpen, hvarom Secrete Utskottet kunde anmodas at
draga behörig försorg.
Hr Landtm, giorde altså frågan, om R. o. A. bifaller
Secreta Deputations Betänkande med den tilläggning, at Gref
Oxenstierna hugnas med Majors pension in til dess han kan
blifva hulpen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Och blef i anledning häraf följande Resolution upsatt,
hvilken, sedan den för R. o. A. var upläst och gillad, skrefs
på Secreta Deputations Betänkande:
Resol.: Upläst hos R. o. A. den 3 Decembris 1746 och
biföls, hvarjemte R. o. A. funno billigt, at Gref Oxenstierna
i anseende til de uti Betänkandet andragne bevekelige skiäl
må blifva hugnad med Majors pension, in til dess han kan
blifva hulpen; hvarom Secrete Utskottet har at föranstalta.
Åtskillige påminte, at i Resolution borde införas, det Gref
Oxenstierna, utom sin nu innehafvande lön, kommer at niuta
denne pension.
Men detta fants öfverflödigt, emedan ingen annan mening
häraf kan tagas, så vida det sägs, at han skal komma at
niuta Majors pension intil dess han kan blifva hulpen, nemligen
til den i Betänkandet föreslagne Commendants-beställningen.
Gref Wasabourg påminte, at Landt- och Siö-Militiae—
Deputation måtte antydas at snart inkomma med sit Betänkande
öfver den sedan sidsta Riksdag giorde ändring med
officerarnes indelnings-räntor, som de måste taga efter markgången.
Hr Landtm, svarade, at Landt-och Siö-Militise-Deputation,
hvars ledamöter nu äro här tilstädes, lära draga försorg
at detta med första blir utarbetadt. >
Gref Wasabourg uprepade hvad samtelige krigs-befählet
härigenom kommer at lida, at denne författning blifvit giord
vid slutet af sidsta Riksdag, då större delen af officerarne med
arméen voro borta, så at de härvid ej fädt giöra sine påminnelser,
och recommenderade sluteligen denne saken hos Högl.
R. o. A. til rättvis ändring.
228 (Dec. 3.) Major Stålhammar.
Uplästes Secreta Beputations Betänkande, hvaruti berättas
huruledes Majoren vid Adelsfahne-regementet Hr Pehr Ståhlhammar,
i anseende til des långlige giorde trogne tienster, anhållit
at få äldre Ofverste-Lieutenauts caractere och rang än Hr
Ofverste-Lieutenanten vid samina regemente Baron Augustin
Leijonschöld, samt at honom må tillåtas at emot någon vedergiällning
få afträda sin Majors-beställning til någon förtiänt
officerare utom regementet.
Deputation förmäler sig hafva tagit denne af Hr Majoren
Stålhammar giorde ansökning uti noga öfvervägande och funnit
af de infordrade förslag och merite-Iistor, det Hr Major Ståhlhammar
fyra år längre tiänt än Hr Baron Leijonschöld, och
altid för honom haft ancienniteten, jemte upprepande af bägges
under hela kriget aflagde prof af tapperhet och välförhållande,
med mera, så at Deputation i betraktande häraf ej annat kan
än styrka Riksens Ständer dertil, at Hr Major Stålhammar
må benadas med Öfverste-Lieutenants caracter, heder och rang
af samma dato, som Hr Ofverste-Lieutenanten Baron Leijonschölds
fullmakt är utgifven; hemställandes för öfrigit Riksens
Ständers ompröfvande, huruvida Hr Majoren må, i anseende
til dess många och långlige trogne giorde tienster, lemnäs bifall
at til någon annan förtiänt man få afträda sin nu innehafvar)
de Majors-beställning.
Frih. H. Wrede upräknade Hr Ståhlhammars meriter,
och styrkte i anseende dertil R. o. A. at bifalla det upläste
Betänkandet.
Som Hr Landtm, förestälte, det Hr Ståhlhammar vore
bäst betiänt med det senare alternativet af Deputationens Betänkande;
Så
biföls detsamma af R. o. A.
Men Hr Adlerbeth holt före, at Hr Stålhammar ej kunde
beviljas at afstå sin beställning til någon annan, efter sådant
vore stridande emot förordningarne, hvilka Riksens Ständer
sielfve borde maintenera.
Frih. Coijet åberopade sig det praejudicat, som skiedde
vid sidsta Riksdag med Majoren Pfeiff vid Uplänningarne,
hvilken fick Riksens Ständers tilstånd at bortaecordera sin
tiänst; och som för Hr Ståhlhammar ej vöre mindre skiäl, så
borde detta honom ej vägras.
Frih. Cederhielm förestälte, det Riksens Ständer, som
sielfve stadgat Förordningen om cessioner af tienster, kunna
Lagman König. Grefve Bondes Memorial.
229
•också altid, när omständigheterne äro sådane, giöra deruti någon
exception.
Uppå Hr Landtm:ns ytterligare giorde frågan;
Biföls Secreta Deputations senare alternativ för Hr Ståhlhammar,
hvilket Betänkandet påskrefs.
Uplästes et af Hr Lagman Christian König til Riksens
Ständer ingifvit och af Urskillnings-Deputation til Riksens
Ständers plena remitterat Memorial, hvaruti bemälte Lagman
uprepar sine långlige och trogne tienster, hvad arbete han til
publici tienst giordt samt huruledes han, til sin någorlunda
bättre utkomst, har flere resor sökt at blifva befordrad til de
tid efter annan ledige blefne sysslor, och sidst at få afstå sin
beställning tii Cammarherren Gref Stenbock; men som sådant
för honom icke velat lyckas, så anhåller han nu om Riksens
Ständers bifall at med sådane vilkor få taga afskied ifrån dess
Lagmans-embete, at han i sin lifstid finge behålla lönen, och
at Riksens Ständer således ville gynna honom med theras
kraftiga föreskrift til H. Maj:t at i sit ställe nämna Cammarherren
och Häradshöfdingen Baron Funck, som, pä thet han
icke måtte tiäna utan lön, uthedes at Auditeuren Waldius
åter kunde dess syssla få tilträda; då de på detta sättet, utan
någon afsaknad för det allmänna och förfång af andra, kunde
blifva hulpne; hafvandes desse tvänne senare äfven genom
långlig tienst af befordran giordt sig värdige.
Hr Landtm, förestälte hurusom med upläsandet af de
flere bärtil hörande Memorialer tiden endast skulle förnötas,
eftersom saken ändå väl måste remitteras til Secreta Deputation;
och fördenskul frågade Hr Landtm, om icke R. o. A.,
utan at nu vidare uppehålla sig härmed, skulle behaga remittera
dem til Secreta Deputation, som öfver alt sammans har
at inkomma med sit Betänkande.
Detta biföls af R. o. A.
Uplästes Hr Riks-Rådets Gref Gustaf Bondes Memorial,
hvaruti Hr Riks-Rådet förmäler sig med hiertelig bedröfvelse
hafva förnummit den skiljaktighet och sinnens uprörelse, som
en förekommen deliberation om des åter insättiande i Rådet
ibland Riksens Högl. Ständer åstadkommit; bedyrandes högeligen
och säger sig vara Riksens Ständer det skyldig, at han
ingen del sökt, haft eller har uti det, som til sinnens rörelse
måste anledning gifvit, hälst Hr Grefven och Riks-Rådet har
önskat och önskar ännu at blifva af Riksens Ständer, des så
230 (Dec. 8.)
Om riksrådet
värdige som älskade och ärade landsmän, ansedd såsom en den där
deras gunst, vänskap och förtroende värdig är. Hr Riks-Rådet
tror sig så hafva fördt des vandel, at örn Riksens Ständer förut
funnit orsak til något missnöije öfver des förde rådslag, dem
han dock bedyrar altid hafva varit välmente, så skulle de
ock efteråt finna nog anledning at ändra och utplåna det förra
intrycket. Af et sådant upförande har Hr Riks-Rådet väntat
en önskad utgång, samt tror ännu des menlöshet förtiäna et
blidare öde, men omständigheterne föranlåta honom at närmare
efterse fölgderne. Och som Hr Riks-Rådet ingen del
haft uti det som föregådt, så vil han ej eller någon del hafva
uti bemälte påfölgder, ehurudane de ock blifva kunna, utan
kastar sig med ali tilförsikt i sine medbröders händer, begiärandes
at aldrig någon deliberation om des åter insättiande i
Rådet må vidare förekomma, emedan Hr Riks-Rådet ej mera
åstundan, än en stilla rolighet och en försäkring, at Riksens
Ständer anse honom deras förtroende värdig, samt innesluta
honom i deras hulda omvårdnad och til dödedagar lemna honom
den här tils åtniutne pensionen. Härutinnan innefattar
Hr Riks-Rådet alt sit timmeliga begiär, men försäkrar derhos,
at han en trogen undersåtes plikt med lifs och egendoms
upoffrande för Öfverhet och fäderneslandet altid skall upfylla.
Hr Palmstierna: Gunstige Herrar! I lären påminna
Eder hurusom hvar gång den saken om de licentierade Herrar
Riksens Råd hos oss blifvit omtald och öfverlagd, har jag
altid betygat min besynnerliga vördnad och högaktning för
Hans Excellence Hr Riks-Rådet Gref Bonde; jag har dertil
haft så mycket större orsak, som jag är honom all tacksamhet
skyldig för de många prof af gunst och vänskap, som han mig
städse bevist; dock har jag aldrig kunnat falla på de tankar
at betala sådan min erkänsamhet på rikets omkostnad. Det är
ock intet utan. at härtils den misstankan velat insmyga sig ej
mindre i mit än i andras sinnen, som hade Gref Bonde til
någon del varit skulden til den oenighet, som denne saken
ibland oss förorsakat. Men sedan jag nu härigenom blifvit
öfvertygad om hans ädelmodige sinnelag, sedan jag sedt huru
han vid de farlige och, om jag så skall säija, otilbörlige steg,
som blifvit giorde til des åter insättiande och emot riket, för
sin del söker at uhr vägen rodia alt, som kan gifva anledning
til oro och vidlöftighet innom oss, visar afsky för at kränka
grefve Bonde.
231
Ständers beslut och i det stället kastar sig helt och hållet i
sine värde medbröders händer, samt utbeder sig endast deras
förtroende och at hädanefter få lefva uti en stilla rolighet;
sedan han, säger jag, pä detta sättet vijst sin upriktiga kiärlek
och välmening för fäderneslandet, så tyckes mig, gunstige
Herrar, at et godt ord bör, som man plägar säga, finna et
godt rum. Hans goda upsät och gierning i detta mål bör ock
vara så mycket mer hos oss giällande, som han härigenom til
en del undanrögdt hvad som härtils giordt oss hinder uti våra
angelägnaste och riksvårdande ärenders tilbörliga drift. En
forman, om han finner en sten i vägen för sig, tager han den
samma gerna up och lägger honom på den bästa grästufvan
för at slippa vägen fram; således hoppas jag, det R. o. A.
lärer bemöta detta Hr Riks-Rådet Gref Bondes redelige och
patriotiske sinnelag på et så ädelmodigt sätt, som det i sig
sielft förtiänar, och om således R. o. A. skulle täckas belöna
det med tilökning af des pension til full Riks-Råds lön, eller
ock igenom recommendation til H. K. Maj:t för Hr RiksRädets
anhörige, så hemställer jag sådant R. o. A:ns välbehag
och godtfinnande; man hoppas at R. o. A. täcktes nu
lemna honom den kraftiga försäkran at få behålla sin nu innehafvande
pension och städse få vara innesluten i deras vänskap
och förtroende.
Frih. Fab. Wrede: Gunstige Herrar: Jag beder om
tilstånd et litet ögnableck af Eder blifva hörd; jag hoppas I
kunnen intet skylla mig at ofta hafva besvärat Edra öron, ty
jag har icke funnit det nödigt, efter här äro så många andra
de der tala med långt större vältalighet. Jag tilstår, at Hans
Excellence Gref Bondes Memorial har mera än jag kan förklara
uprördt mit sinne til erkänsla och högaktning för honom,
sedan jag hördt, at han för vår enighet och vår välfärd skull
sacrifierar sin egen; han visar sig under alt hvad honom öfvergådt
ändock hafva bibehållit et ömt och troget hierta för
fäderneslandet, så at han det med sin egen förlust tiänar; jag
räknar honom derigenom större uti sin olycka än dä han til—
torne satt uti sin embetes glants, men långt större än alla
sina förfäder, som så många hvar efter annan Riks-Rådsvärdigheten
beklädt; och skulle jag för min del önska, at alla
öfrige hinder til enighetens erhållande ibland oss äfven så
lyckeligen måtte kunna häfvas, och de vårt land hotande olyckor
kunna afvärjas, om vi eljest skola kunna hafva bestånd.
232 (Dec. 3.) Om riksrådet Bonde.
Tilläten mig vid detta tilfälle, gunstige Herrar, at genom
en liknelse afbilda vart rikes tilstånd. Det kominer mig före
såsom et hus, uti hvilket alt är i oordning och ostädat; där
ligger ved i trapporne, sopor och annat dylikt i rummen, och
så vidare; af folket, som bor der uti, vil inga städa, utan de
träta sins emellan och hvar skyller ifrån sig, at det ej hörer
honom til at giöra det. Nu kommer elden lös i huset, då är
ej längre tid at träta om hvilken som skall städa; man måste
vara betänkter på at släcka elden, om taket ej skall falla
enom på hufvudet, och härtil fordras både vattn och sprutor.
Gunstige Herrar, til at släcka den elden, som hos oss är upkommen,
fordras mycket vatten; bästa medlet härtil vil jag
angifva, om jag far lof, fast mit tal kanskie faller Eder nog
löijeligit före; latom oss taga både hattar och mössor fulla
med vattn, bruka dem til sprutor, kasta dem på elden och
sedan åt helfvetet efter med askan. Giöra vi det och åter
skaffa
en fullkomlig enighet oss emellan, så lära vi få se, at
hvarken utvärtes hot eller invärtes fattigdom skal kunna giöra
oss någon skada; vi lära da blifva et lyckeligit folk och hafva
välsignelse at förvänta i framtiden af väre efterkommande,
som för en sådan gierning lära välsigna deras förfäders stoft
och aska.
Som inga flere anmälte sig til at tala i denna saken;
Sa frågade Hr Landtm, örn han får giöra proposition;
Då ej eller någre vidare påminnelser här emot giordes;
Hvarföre Hr Landtm, frågade om Hr Riks-Rådet Gref
Bondes Memorial bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Men Hr Klingsporre sade, at detta Gref Bondes Memorial
fordrar närmare betänkande och begiärte fördenskul,
at det til nästa plenum mätte blifva liggande på bordet.
Dock som saken redan var afgiord, och Hr Landtm:ns
fragan af R. o. A. med Ja besvarad; så kunde denne Hr
Klingsporres efteråt giorde begiäran icke vidare uptagas.
Företogs å nyo om Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande
angående magaziners inrättande i riket til landtmanuens
behof, hvilket Betänkande sedan sidsta plenum legat
på bordet, och hvaraf innehållet redan är anfördt uti detta
Protocoll under den 26 sidstledne Novembris.
Hr Cederhielm utlät sig, det han väl förra gången begiärt,
at detta Betänkande måtte blifva liggande på bordet,
Förråds-hus.
233
på det han skulle få inkomma med hvad han kunde finna
nödigt dervid at erindra; men som han sedermera varit uppe
i Riksens Ständers Oeconomie-Deputation och förnummit, at
de samma omständigheter, som han tänkt anföra, redan där
förut varit under ventilation; så desisterade han nu och förklarade
sig ej hafva något mera Betänkandet at tillägga.
Uplästes Hr Gustaf Reuterholms Memorial til Riksens
Högh Ständer, hvaruti Hr Reuterholm, i anledning af CammarOeconomie-Deputations
afgifne Betänkande angående spannemåls-förrådshus
inrättande i riket, sine välmente tankar dervid
yttrar, at hufvudgrunden til spannemålens dyrhet derutinnan
består, at den utländske spannemålen fallit så dyr, dels genom
svårigheten at få den, då han utomlands til de krigande makters
förnödenheter så mycket efterfrågas, dels igenom vexelcoursens
omåtteliga stegrande och dels genom den kostnad, som
fordras at få densamma ifrån siö-städerne til de i landet och
somlige nog aflägsne orter, icke vetandes om Siö-tullen och
redarnes alt för stora vinstsiuka på frakten af deras fartyg
icke äfven dertil bidragit. At man icke har orsak at klaga
öfver brist på den Högstas välsignelse, förmenes höstpriset på
torgen visa; men när de Handlande vid återförsäljandet rätta
priset efter hvad den utländske giäller, och Grosshandlare förskrifva
et litet quantum, at de snarare måge vinna en plåt
än en half på tunnan, skal icke vara underligit, at spannemåls-priset
stiger Vs:del och mera öfver des värde, särdeles
då det händer, at skieppen komma at ligga infrusne til öppet
vattn blifver. Til jämnvigtens hållande i detta mål, skal derföre
en publici Handelsman uti en och annan stapelstad och
landsort vara nödig, at landtmannen ej om hösten til utlagornes
erläggande behöfver sälja sin säd med flere procents
förlust, och de orter, som årligen måste köpa säd, ej nödgas
betala den öfver des värde, då den på första föret blifver dem
tilbrakt.
Möijeligheten af förrådshus inrättande på cronans bekostnad
skall nu icke vara ämnet at bevisa; dock om Riksens
Ständer täckes vända sina tankar derpå, skulle det vara
det minst betungande och mäst hugnande medel och, dalen
slik inrättning med försiktighet skier, cronan deraf hafva
inkomst, Konungen och regeringen heder och styrka samt gemene
mans kiärlek och förtroende ökas. Dock skall härmed
meningen icke vara at bestrida Cammar-Oeconomie-Deputa
-
234 (Dec, 3.)
Förråds-hus.
tionens förslag om förrådshusens inrättande, utan hålles före,
at det ena kan giöras och det andra derföre icke bör låtas;
med önskan, at berörde förslag på alla orter med lika nytta
och på lika sätt kunde värkställas, som likväl sättes i tvifvelsmål,
och det i anseende til vårt vanhäfdade lands serskilte
natur, som fordrar en efter ortens beskaffenhet lämpad skiötsel.
Til exempel anföres de orter, där ganska sällan annat säde än
af hafra brukas, hvarest årsväxten kunde bli så ömnog, at
förrådshusets spannemål, i anseende til det dryga interesset ej
vore begiärlig, dä således trenne års sammanskott blefve liggande
någon tid, och af hafran, som ej tål någon upläggning,
ej annat än toma skalen öfrigt. På de orter åter, där säden
vid såningen blandas til 2, 3 a 4 slag, och fölgakteligen sådan
i förrådshusen inlefvereras skulle, lärer den, som har et fvrblandat
litet rikare på råg eller korn icke gerna se, at det
blandas med någon annans, som är fattigare, då således Upsyningsmännen
ej kunde undgå tilvitelse vid utdelningen af en
så mångfaldigt blandad säd, hälst halfva och hela året efter
icke så noga lärer kunna bevisas i hvad proportion 3 eller 4
slag den inlefvererade säden varit blandad. Äfven säges de
orter finnas, där hemmansbrukarne, ehuru god växt infaller,
årligen nödgas köpa säd; hvarföre ock de hvart år måste uhr
förrådshuset uttaga den insatte spannemålen tillika med räntan,
då fördelen deraf blir den, at de måste föra sin säd fram
och tilbaka, underhålla boden och löna Upsyningsmännen.
Vid 1726 års Riksdag förmenes, at den då förordnade
Cammar-Oeconomie-Deputation af Hrr Landshöfdingarne ibland
andre landthushållnings-ärender infordrat deras utlåtande angående
detta förslag, då de hvardera afgifvit sine berättelser,
huruvida sådant i deras län kunde värkställas efter orternes
beskaffenhet. Och änskiönt desse berättelser blifvit af den
nuvarande Cammar-Oeconomie-Deputation öfvervägade, underställes
likväl til Riksens Ständers bepröfvande om icke, i anseende
til de sedermera i landthushållningen skiedde förändringar,
det vore nödigt, at denne Deputations Betänkande
blifver samtelige Hrr Landshöfdingarne communicerat, at höra
cronobetienterne och andre förståndige män deröfver och, jemte
et utdrag af deras yttrande, insända sine egne berättelser
derom til K. Cammar-Collegium, som sedan har at med et til
hvarje landsort lämpat Betänkande hos H. Maj:t inkomma,
som lärer täckas at antingen efter omständigheterne afgiöra
Förråds-hus.
235
detta mål, eller det til Riksens Ständers nästa sammankomst
hänskjuta.
Hr H ästsko önskade, at man på det af Riksens Ständers
Cammar-Oeconomie-Deputation föreslagne sättet kunde
komma til ändamålet med magaziners inrättande i landet til
landtmannens behof; men som, undantagandes Finland, på ganska
få orter här i riket gifves ritorr spannemål, och den öfrige af
et längre liggande tager skada och ofta blifver aldeles för
skiämd,
så fruktade Hr Hästsko, at det icke låter giöra sig
med sockne-magaziners inrättande, hälst det utom dess, igenom
det, at spannemålen ofta måste vändas, skulle derå blifva stor
afgång, hvilken ingen på slutet skulle vilja vidkiännas; fördenskul
tyckte Hr Hästsko bäst vara, at inan låto inkomma
främmande ritorr spannemål, när godt köp voro, och giorde
deraf tilräckeligit uplag i orterne.
Gref H. Gyllenborg sade, det han ined nöije åhördt Hr
Reuterliolms väl utarbetade Memorial och deraf funnit, at han
ingalunda slagit felt uti den goda tanka, som han altid haft
om Hr Reuterliolms capacité och insikt i de saker, hvarpå
han sin mästa tid hade användt. Hvad sielfva saken beträffar,
så tviflade äfven Gref Gyllenborg, at det går an at giöra en
general och lika författning öfver hela riket, utan den samma
borde, på sätt som Hr Reuterholm i Memorialet förestält,
lämpas efter hvarje landsorts art och beskaffenhet. Det förnämsta
expedient vore det, om landtmannen på något sätt
kunde encourageras at upodla sit åkerbruk, hvilket är så
mycket nödigare, som den spannemål vi ifrån utrikes orter
årligen måste förskrifva, förorsakar 7/s:de-delar i Sveriges underbalance.
Men som Riksens Ständer af alt hvad härtil hörer
ej kunna gå uti sä noga detaille som vederbör; så styrkte Gref
Gyllenborg dertil, at Riksens Ständer nu måtte fastställa principen
om nödvändigheten af magaziners inrättande i riket til
landtmannens understöd vid påträngande tilfällen, och recommendera
saken hos H. K. Majit, men lemna värkställigheten
deraf til regeringen.
Hr Wennerstedt uprepade hurusom orsaken til missväxt
på en del orter mycket härrörer deraf, at landtmannen
felas sädeskorn til at så i rättan tid. Nu som det är bekant,
at främmande sädeskorn intet altid slår väl an här uti vårt
kalla climat, så vore angelägit, at sådane magaziner, som
Cammar-Oeconomie-Deputation projecterat, ju förr dess häldre
236 (Dec. 5.)
Förråds-hus.
inrättades, hälst det ar aldeles omöijeligit för cronan at giöra
det; och fördenskull holt Hr Wennerstedt bäst vara, at det
måtte förblifva vid det förslag, sorn Cammar-Oeconomie-Deputation
gifvit; dock at dertil lägges, det hvar och en, som har
hemmans bruk, när årsväxten blifver sådan, bör vara förbunden
at giöra det omnäinde sammanskott, emedan, örn de ej hållas
dertil auctoritate publica, så kominer detta aldrig til någon
verkställighet.
Frih. Coijet mente, at det väl kunde hafva sin goda
nytta om cronan vore i stånd at uprätta några magaziner;
men så borde lika fult sockne-magaziner inrättas; åtminstone
förbehölt han sig at få giöra det i sin sockn.
Hr Giös åter förbehölt sig, at intet måtte blifva något
tvång, utan ankomma på socknemännens egit behag. I öfrigit
holt Hr Giös före, at Hr Reuterholms Memorial kunde remitteras
tilbaka til Cammar-Oeconomie-Deputation.
Hr Anrepp: Hela saken ankommer derpå l:o: om icke
hvar och en af oss vil hafva god tid i landet, då dertil 2:o
måtte giöras nödige författningar med magaziners uprättande,
så at, när missväxt infaller, nödig spannemål måtte vara at
tilgå; hvarigenom 3:die frågan upkommer, om vi sielfva hafva
så mycken spannemål i landet, som vi årligen behöfva, -eller
at vi kunna deraf giöra uplag och inrätta magaziner; dertil
svaras nej, utan vi mäste årligen til vår förnödenhet köpa
någre hundrade tusende tunnor utifrån. När det således står
fäst, at vi sielfve ej hafva så mycken spannemål, som vi ärligen
förtära, så faller af sig sielft, at om vi vilja uprätta
någre magaziner til allmogens och landtmannens understöd,
måste främmande spannemål bärtil upköpas; hvilket ock är
det bästa, ty först kan den conserveras och sedan förekommes
derigenom alt skinneri på bonden, som eljest skulle giöras
vid ut- och inlefvereringen af spannemålen. Hr Anrepp föreslog
derföre, at det af Hr Reuterholm vid handen gifne project
måtte i öfvervägande tagas och dess Memorial til den
ändan remitteras tilbaka til Secrete Utskottet eller någon
Deputation.
Hr Ramsay: Jag finner ej, at cronan lärer vara i til
stånd
at uprätta magaziner; men om än så skulle vara, så
skulle cronan ofehlbart på slutet komma at lida igenom den
afgång på spannemål, som år efter annat kunde existera genom
musfrat och annat dylikt. Landtmannen skulle ej eller
Förråds-hus. Finska Deputationen.
237
hafva deraf särdeles nytta, om han, på sätt som härtils skiedt,
när spannemålen blifvit öfverskickad til Finland til invånarnes
understöd, skulle fara lång väg at hämta den, då kanskie
innan han kommit hem, har han supit up både spannemålen
och dubbelt dess värde. Sockne-magaziner äro fördenskul
aldra nyttigast, emedan allmogen, när den tiltränger, snart
kan fä spannemålen, och den spannemåi, som de då taga uhr
magazinet, är tiänligast til utsäde.
Här öfver discourerades vidare och berättade
Hr von Hökerstedt om magazinerne, hvad författningar
år 1727 blifvit giorde, och huru sedermera härmed tilgådt.
Hr Landtm, sade, det alla lära vara ense om quaestione
an, at magaziner i riket äro högst nödige; men hvad quaestione
quo modo angår, så förmente Hr Landtm, bäst vara, at den
remitteras tilbaka til Deputation, som i anledning af Hr Reuterholm»
Memorial formerar et generelt petitum, hvilket sedan i
underdånighet anmäles hos H. K. Maj:t med lika underdånig
anhållan, det H. K. Majit der öfver täcktes höra vederbörande
Landshöfdingar, och efter omständigheterne samt hvarje landsorts
beskaffenhet i nåder förordna.
Detta biföls af R. o. A.
Som k läckan nu var half 12, så upropades Deputation,
hvilken skulle gå up til H. K. Höghet med Riksens Ständers
Declaration.
Den samma afgick också straxt derpå och anfördes af
Hr Landtm, sielf med stafven i hand, samt conjungerade sig
med de andre Ståndens Deputerade, som nedre i Secrete Utskotts-salen
voro församlade.
Imedlertid at Hr Landtm, med Deputation var borta;
Trädde Gref Douglas til bordet at föra klubban;
Och företogs åter Finska Deputations instruction, hvilken
sedan sidsta plenum legat på bordet, och uplästes nu å nyo.
Hvarefter uplästes Hr .7. C. Gustafson Natt och Dags
ingifne Memorial och påminnelser vid 3 § af den projecterade
och vid sidsta plenum til justering förehafde men tils vidare
på bordet qvarlemnade instruction för Finska Deputation, förmälandes
Hr Natt och LJag derutinnan, at hufvudafsikten
med denna Deputation varit, det sådane ärender där skulle
företagas och skiärskådas, som kunna syfta på invånarnes
uprättande, landtbrukets uphielpande i gemen samt handelens
inrättande til invånarnes större förkofring, med mera; men at
238 (Dec. 3.) Olli instruktion för
så snart det heter, sorn ofvanberörde 3 § vil förmå, at Deputation
skal uptaga alla klagomål, som ännu kunna anmälas
rörande det sista olyckeliga kriget, kan han för sin del ej
annat finna, än at ju både lagarne och Riksens Ständers rätta
giöromål härvid röras, så at Deputation i stället för at vårda
och skiöta landets uphielpande i gemen skulle härigenom sysselsättas
med sådane ärender, sorn förordnade domstohlar både
böra och äfven bäst kunna uptaga, ransaka och med ändteligit
slut afhielpa. Och sedan Hr Natt och Dag vidlöftigt
uti detta des Memorial sökt omständeligeri at förelägga, hvilka
mål och ärender enligt Riksdagsordningen och Reglementet
böra komma under Riksens Ständers skiärskådande och afgiörande,
och hvilka af dem efter allmänt vedertagna lagen höra
til Collegier och domstohlar, samt ändteligen vist hvad svåra
omständigheter, så å den ena som den andra sidan, skulle
möta Deputationen vid slika måls uptagande och afgiörande,
förmäler han des tanka i anledning häraf vara, at alla klagomål
öfver särskilte brott och förbrytelser, de där intet i sig
sielfva af den beskaffenhet äro, at de efter lag utaf Riksens
Ständer omedelbart skola uptagas, böra til domstohlarne i
ort erne hänvisas; och tycker fördenskut bäst vara, at berörde
3 § uti den projecterade instructionen för Finska Deputationen
aldeles går ut och Deputation endast in commissis gifves,
at sådane ärender företaga, som Finlands uphielpande i gemen
egenteligen angå och dertil verkeligen bidraga kunna, recommenderandes
för öfrigit denna sin tanka och mening uti R.
o. A:ns öfvervägande med begiäran, at de öfrige Stånden deraf
äfven måtte få del.
Hr Hästsko anförde, det han intet kan undra, at Hr
Natt och Dag giordt denna invändning, efter han intet kunnat
lida något, så vida han har sin egendom på ryska sidan; men
emedan här voro en hoper angelägenheter, som finska undersåtarne
hade at andraga hos Riksens Ständer och hvarmed de
til intet annat ställe kunna vända sig; så förhoppades Hr
Hästsko, det Riksens Ständer ej lära vilja binda händerne
på den förordnade Deputation at uptaga sådane de finske
invånarnes enskylte besvär, som härröra af deras lidande igenom
sidsta olyckeliga krigsrörelser.
Gref H. Gyllenborg yttrade sig, det han gerna instämmer
med Hr Natt och Dag, at alla mål böra gå sine laglige
vägar; men som R. o. A. icke har sig bekant hvad för en
-
Finska Deputationen.
239
skylte besvär, som Deputation härmed förstår, så vore svårt
at nu förut säga, det § bör gå ut, utan kunde fördenskull
Hr Natt och Dags Memorial remitteras til den Finska Depu
tation,
på det man måtte få närmare uplysning härutinnan.
Hr Carl Gust. Boije förestälte, det Riksens Ständer
intet böra stänga vägen til för dem, som äro klagande öfver
lidande och betryck, utan borde fast mera söka at befordra
sanningen i dagsliuset och skaffa dem betrycktoru rätt, icke
tillåtandes at skiälmstycken skola fördöljas eller på detta sättet
öfverklistras. Och som man ej behöfde at tvifla, det ju de
finske invånarne lära hafva många sådane besvär at andraga,
hvarmed de icke kunna vända sig til de ordinarie domstohlarne,
eller som på annat ställe än hos Riksens Ständers
sielfve stå at rättas, så påstod Hr Boije, at den omnämde
3:dje § i den projecterade instruction för Finska Deputation
måtte blifva stående.
Hr Natt och Dag förklarade sig intet vara emot, at
sådane mål, som äro eller kunna kallas publique, vid den
Finska Deputation måtte uptagas; men inga enskylte besvär,
efter desamma enligit alla åberopade Riksdagsordningar böra
förvisas til H. K. Maj:t och der afgiöras.
Hr Börje Phil. Scheckta, som nu var upkommen, beklagade,
at man på detta sättet skal söka lägga bommar i
vägen til at dymedelst förekomma, det vi ej måtte få se hvad
våld och oförrätt, som våra finska medbroder blifvit tillfogadt,
hvarom likväl pä det nogaste borde undersökas. Hr Scheckta
förestälte vidare, hurusom Finlands invånare förtiänte alt medlidande
och borde af oss på det ömaste sättet handteras, deras
klagomål uptagas och §:n derföre blifva stående. Hr Scheckta
tilläde sluteligen, at som han ej giordt någon menniskia orätt,
så fruktade han ej något, men den hade orsak at vara rädd,
som vet sig hafva illa gjordt.
Frih. Coijet conformerade sig in totum et tan tum med
Hr Schecktas utlåtelse.
Hr Scheckta påstod, at Finska Deputation ofördröije1
i ge n måtte komma i arbete, och inga vidare hinder i vägen
läggas.
Hr Jägerhorn betygade, at när han förra gången begiärt,
det denna instruction måtte blifva liggande på bordet, hade
des mening aldrig varit at derigenom hindra eller förekomma,
det Finska Deputation skulle få uptaga sådane mål, som icke
240 (Dcc. 3.) Finska Deputationen.
annorstädes än hos Riksens Ständer kunna rättas, eller hvarmed
de finske invånarne icke kunna vända sig til vederbörande
domstohlar; men som berörde instruction jemväl innehåller,
at Deputation får uptaga deras enskylte besvär, hvilket
likväl är aldeles stridande emot 15 § i Riksdagsordningen, så
hade han funnit härvid något betänkande. Af Hr Natt och
Dags nu upläste Memorial hade ock blifvit derutinnan mera
styrkt, at alla enskylte besvär böra gå deras ordinaira väg til
Konungen och regeringen, hvarifrån han sig altså icke begifver,
emedan han ingalunda kan samtycka dertil, at vår Riksdag
igenom sådane tor hända i sig sielf mindre angelägne mål på
tiden skal komma at utdragas.
Hr Palmstierna: 13:de § i Riksdagsordningen visar
tydeligen, »det uppå Riksdagarne Riksens Ständer», som orden
lyda, »icke allenast hafva at företaga sig Konungens propositioner,
utan ock alt det, som de af sig sielfve finna riksens
allmänna tillstånd och välfärd angå». Vidare innehåller samma
§, »at om några enskylte personer skulle vilja sig besvära uti
sådane mål, som ej stå annorstädes at rättas, må sådant äfven
inför Ständerne skie». Häraf, sade Hr Palmstierna, ses nogsamt,
det vi intet kunna neka at uptaga de besvär, som våre
medbroder ifrån Finland hos oss vilja andraga; ty ehuru de
också kunna anses för enskylte, så blifva de dock allmänne,
när Riksens Ständer dem antaga.
Hr Wadenstierna recommenderade, at instruction måtte
bifallas sådan som den är, aldenstund det vore ofehlbart, at
Finnarne mycket lidit.
Hr Natt och Dag vederläde, det han intet hade sig bekant
någre mål, som äro af den beskaffenhet, at de förtiäna
Riksens Ständer at föredragas, som ej eller des Memorial
gingo derpå ut at hindra någon med sådane mål at framkomma,
utan endast at afböja, det Riksens Ständer ej måtte
besväras med petitesser.
Hr Didron påstod, at den tilläggning måtte giöras vid
3:die §, at Deputation intet måtte uptaga andra enskylte besvär
än de, som lagligen dit remitteras.
Hr Carl Gust. Boije åter begiärte, at proposition måtte
giöras om § får bifall.
Detsamma understöddes af åtskillige andra.
I anledning häraf frågade altså
Gref Douglas, om § får bifall;
Nya val i Dep. Kapten Löwenfels. 241
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Som det pamintes af åtskillige, at frågan måtte giöras
om instruction får bifall, så frågade nu
Gref Douglas om R. o. A. bifaller instruction;
Hvartil likaledes svarades med Ja och Nej;
Och begiärtes af Hr Didron votering.
Gref H. Gyllenborg förestälte, det denna skiljaktighet
vore af så ringa värde, at den intet förtiänte at deröfver skulle
voteras, isynnerhet som den förordnade Deputation ändå intet
lärer sträcka ämnet af deras giöromål längre än Sveriges fundamentale
lag och deu af Hr Palmstierna upläste §:n i Riksdagsordningen
medgifver.
Hr Didron föreslog, at då tilsättias måtte, det Deputationen
i alt lagligen måtte förfara.
Hr Hästsko svarade, at det aldrig kan eller bör supponeras,
det Deputation gior något, som är emot lag.
Uppå Gref Douglas ytterligare giorde frågan;
Biföls altså den projecterade instruction.
Hr Landtm, kom tilbaka med Deputation och berättade,
det han med samtelige Riksens Ständers Deputerade varit
uppe och hos H. K. Höghet giordt den faststälte declarationen.
H. K. Höghet hade låtit förmäla sin nådiga hälsning och tackat
Riksens Ständer samt och synnerligen för denna deras så
trogna som upriktiga declaration; försäkrandes at ingenting
skal städse vara honom högre om hiertat, än at oaflåteligen
sörja för rikets välgång, heder och säkerhet, förknippad med
alles deras gemensamt bästa.
Hr Landtm, anmälte sedan, det Hr Öfversten Ridderborg,
hvilken varit ledamot i Landt- och Siö-Militim-Deputation,
med döden afgådt, och hemstälte derföre om icke så väl
i hans, som uti Hr Ugglas ställe, hvilken varit i CammarOeconomie-Deputation,
men nu är bortrest, andra ledamöter
får väljas af Electorerne.
R. o. A. gofvo härtil deras bifall.
Uplästes Rådets Extractxim Protocolli af den 30 Octobris
sidstledne, hvaruti förmäles hurusom Capitaine Johan Maximilian
Löwenfels genom underdånig supplique påmint om det
uådiga löfte H. Maj:t honom giordt om Majors fullmakt,
hvartil han redan år 1718 skall varit af Högstsalig H. Maj:t
Konung Carl den XII:te utnämd, men ej kommit at niuta
detsamma til godo, förmedelst det då högst beklageliga skiedde
Adelns Protokoll (XF) 1746—1747. I. 16
242 (Dec. 3.) Kapten Lövenfels.
dödsfallet, och anhåller derjemte, det sådan honom tilsagd
Kongl, nåd må Riksens Ständer blifva förestäld, på det önskelig
fullbordan deraf måtte kunna vinnas. Thenne Capitaine
Löwenfels ansökning berätta Riksens Råd sig hafva til
följe af K. Maj:ts nådige befallning under öfvervägande tagit,
och af de härutinnan håldne rådplägningar funnit, det han
haft fullkomligit godt vittnesbörd af en kiäck officerare samt
berömligit upförande vid forteressen Gyllenlöfs bestormande i
Norrige, til ihugkommelse hvaraf han ock blifvit nobiliterad
samt erhållit dess namn, men at med någon visshet icke kunnat
erfaras, det Högstsalig K. Majit utgifvit någon befallning til
Majors-fullmakts upsättiande för honom; och som bemälte
Capitaine äger mycket godt loford om des berömmeliga förhållande,
är ibland de äldste Capitainerne i armeen, bivistat
åtskillige batailler samt där undfått svåra blessurer; altså i
anseende så väl här til, som ock at H. Majit förklarat dess
nådiga benägenhet för honom at vilja honom hugna med den
begiärte Majors-fullmakten, samt at dess ansökning måtte til
Riksens Ständer remitteras, förmäla Riksens Råd, fast de nu
som förra gången finna, at Caracters-Förordningen ligger til
fullmakters expedierande i vägen, sig dock ej hafva något at
påminna, tliet ju icke denne ansökning må til Riksens Ständers
egit utlåtande blifva remitterad.
Härvid uplästes Capitaine C. //. de Purgoldts i anledning
af näst ofvanberörde Rådets Extractum Protocolli ingifne Memorial,
hvaruti han anhåller, at Capitaine Löwenfels begiäran
at få Majors fullmakt måtte blifva oafgjord, til dess Öfversten
Gref Frölichs Betänkande blifvit infordrat, huruvida tiensten
vid regementet sådant vil tillåta, och om icke til äfverityrs
den af honom sökte caractere länder åtskillige Capitainer
innom regementet til préjudice.
Hr Didron intygade huru nådigt Högstsalig H. Majit
Konung Carl den Xllite ansedt Capitaine Löwenfels och hvad
goda vittnesbörder han leranat honom, så at man hade all
skiälig anledning at tro, det ifall salig Konungen lefvat en dag
til, hade Löwenfels blifvit befordrad til Major.
Frih. Fab. Wrede instämde härmed och omtalte vidare
huru väl Capitaine Löwenfels distinguerat sig vid forteressen
Gyllenlöfs bestormande i Norrige, til ihugkommelse hvaraf han
också blifvit nobiliterad, men hade utan tvifvel, därest salig
Konungens högst beklageliga dödsfall ej emellan kommit, blifvit
Fänrik Widerström och generalmajor Bildstein. 243
befordrad til Major. Hvad det angår, at Öfverstens Betänkande
måtte härom, efter Capitaine Purgoldts begiäran, infordras,
så ifall Öfversten här emot något haft at påminna, hade
han väl redan dermed inkommit; kunnandes i öfrigit Purgoldt
ej klaga, at honom härigenom på något sätt skier för
när, emedan han är långt yngre Capitaine och har utom dess
för de resor han giordt i rikets tienst blifvit ganska väl beIönt
med det, at han fådt compagnie.
Hr Gyl lengran ätli berättade, at det vore tvänne äldre
Capitainer vid regementet, som härigenom skulle blifva prejudicerade;
hvarföre han begiärte, at Rådets Extractum Protocolli
måtte blifva liggande, sä at antingen Öfversten eller
berörde Capitainer få inkomma med sine påminelser. Hr Gyllengranath
förklarade sig eljest ej vara emot, at Capitaine
Löwenfels får Majors caractere, om allenast de tvänne äldre
Capitainerne få behålla sin tour.
I anledning af den begiäran, som förbemält är och Hr
Ggllengranath nu giordt, lemnades det upläste Rådets Extractum
Protocolli på bordet.
Föredrogs Secreta Deputations Betänkande öfver Fendrichens
med Fältväbels lön vid Cronobergs regemente Michael
Georg Widerströms anförde besvär och klagan öfver förbigående
af Hr General-Majoren och Öfversten Frih. Eberhard
Bildstein vid åtskillige förslagers uprättande; berättandes derutinnan
Deputation, hurusom bemälte Widerström år 1712
kommit i tienst och 1718 blifvit Fendrich, samt altsedan placeringen
städt med Under-officers indelning och 30 dal. smts
årlig tilökning. Under hela tiden skal 16 yngre officerare
blifvit honom föredragne, och då han förledit år vid en Lieutenants-
och nu nyligen vid en Fendrichs-vacance vid samma
compagnie, där han står, äfven blifvit förgäten, har hos H.
Majit Widerström der öfver anfördt besvär, hvilka med Hr
General-Majoren blifvit til förklaring communicerade, det Hr
General-Majoren ock på det sättet efterkommit, at Widerström
til K. Majits tienst icke skal vara skickelig, samt at han för
sine förslag vil vara K. Majit och Riksens Ständer ansvarig,
med mera; och som Widerström ej skal veta något ondt med
sig, ej eller någonsin lagligen fått sig förklara öfver de mål
bemälte Hr General-Major kunde hafva emot honom; så anhåller
han at förhielpas til sin rätt och niuta sin tour vid
regementet til godo samt få ersättning för den tid han varit
244 (Dec. 8.) Fänrik Widerström och
i mistning af den indelning honom efter des anciennité kunnat
tilkomma. Detta mål förmäler Deputation sig hafva tagit
under öfvervägande och deröfver hördt merbemälte Hr GeneralMajor,
som i brist på Majorens rapporter, dem han ej haft
med sig, ville med härvarande officerares vittnesbörd bevisa
des slätta upförande, hvaremot Deputation förestält honom,
det han bordt sådane med sig taga til sin oskulds visande,
besynnerligen som han uti sin förklaring til K. Maj:t sielf
underkastat sig at K. Maj:t och Riksens Ständer derföre vara
ansvarig; finnandes Deputation alt derföre onödigt, at sådane
vittnesbörder afläggas, hälst af actis sakens beskaffenhet nogsamt
intages, och at, utom det Compagnie-chefen Paul Eggerts
til följe af General-Majorens ordres rapporterat, at han
på denna Widerströms conduite ej har något at tala, utan
skal hafva efterkommit hvad honom blifvit i cronans tienst
anbefalt, har äfven Skieps-Capitainen Strand lemnat honom
det goda vittnesbörd, at han år 1743 under en siö-commendering
sig upfördt som en vigilant och behjertad officerare,
och sora Hr General-Major Bildstein i slik beskaffenhet så
mycket mindre bordt gå oftabemälte Fendrich Widerström
förbi, eller honom ohördan och odömdan något til last lägga,
som Hr General-Majoren för sådant flere gånger tilförne varit
anklagad; altså underställer Deputation Riksens Ständers ompröfvande,
antingen ofta merbemälte Fendrich Widerström i
anseende til vederfaren préjudice, må benådas med Lieutenantscaractere
samt af Hr General-Majoren Bildstein niuta differencen
emellan des nu innehafvande Fältväbels och Lieutenants
lönerne ifrån den tid sidsta förslaget til K. Maj:t upgick, intil
dess han genom någon öpning den samma af cronan kan
komma at erhålla, eller på hvad annat sätt Riksens Ständer
vilja anse oftabemälte General-Majors begångne fehlsteg härutinnan
samt låta Fendrichen niuta uprättelse och ersättning.
Vid föregående Betänkande voro åtskillige Deputationsledamöters
särskilta skrifteliga vota bilagde, hvilka äfven nu
uplästes, nemligen:
1. Gref Rehnstiernas, Frih. C. D. Hamiltons, Frih. Stakelbergs,
Hr M. Lagermarks, Hr Kallings, Hr C. U. Hiärnes,
Hr Wenner stier nas och Hr C. F. Lillienbergs gemensamma
votum, hvaruti, i anseende til de deruti anförde skiäl och omständigheter,
tilstyrkes at antingen en Krigs-rätt förordnes,
generalmajor Bildstein.
245
som undersöker och afgiör saken, eller ock en Commission,
som summario processu den samma uptager och afdömer;
2. Frih. Thure Ollonberg tilstyrker, det i stöd af Riksdagsordningens
13 § en Ständernes Commission må förordnas,
som summario processu saken uptager och, sedan densamma
af acterne fått behörig del och vederbörande hörde blifvit,
med sit Betänkande deröfver til Riksens Ständer inkommer;
3. Hr Biskoppen Doctor Kalsenius förmäler i des votum,
at han för des del icke kan finna, antingen Widerström är
lidande eller icke, befordran värd eller ej, förr än Hr GeneralMajor
Bildstein fått tilstånd, på sätt som lag förmår, at för
Deputation visa af hvad skiäl Widerström är blefven förbigången
och utur förslaget utesluten; hållandes alt derföre före,
det Hr General-Majoren må lemnäs tid och råderum at framskaffa
och Deputation förete alla de bevis, sorn kunde vittna
om des oskuld i sådant förfarande emot merbemälte Fendrich
Widerström.
4. Förmäler Hr Borgmästaren Thunberg uti särskilt votum,
det han, i anseende til de deruti anförde skiäl, för sin
del håller före, at om Widerström ej är nögd med de af Hr
General-Majoren producerade vittnens superficielle afhörande,
så bör häröfver antingen en Commission af Riksens Ständer
utses och anställas, eller ock saken til General-Krigs-rätt remitteras,
den at uptaga och afgiöra utan afseende på de actus,
som här förelupne äro, men ingalunda, förmäler han vidare,
bör Hr General-Majoren öfverilas, utan honora tid och råderum
til sin defension lemnäs, efter den ordning lag och processen
honom förunnar.
Frih. Gust. Hamilton förestälte hvad farlig consequence
det skulle hafva om en sådan karl skulle få appui hos Riksens
Ständer; subordination i armeen skulle derigenom aldeles
förloras och det vore då intet mera värdt at tiäna, mindre at
rara chef för något regemente.
Hr Adlerbeth uprepade huru som detta Betänkandet
tillika med de dervid följande särskilte voteringar innehåller
tvänne momenta; det första, at Fendrich Widerström skal få
Lieutenants caractere och lön af Hr General-Majoren Bildstein
så länge och intil dess han kan blifva hulpen; det andra,
bvaräst och på hvad ställe saken skal uptagas och närmare
tansakas, antingen vid en Krigs-rätt eller Ständers Commission.
Hvad nu det första angår, så aldenstund Hr General--
246 (Dec. 3.) Fänrik Widerström o. gen.-major Bildstein.
Major Bildstein begiärt at med vittnen få intyga Widerströms
oskickelighet, och desse vittnen ännu icke blifvit afhörde, så
vore det aldeles olageligit om man nu förut skulle döma Hr
General-Majoren Bildstein at betala honom lönen; man hade
då afsagt domen innan man ransakat. Hvad åter det andra
angår, om desse vittnen vid en Krigs-rätt eller ock vid en
Ständernes Connnission skola afhöras och målet där närmare
bepröfvas, så är bäst at låta det gå til Krigs-rätt och ej til
någon Ständers Commission, emedan härvid ej är någon secretesse.
Som Frih. Gust. Hamilton åberopade sig Hr Silfwersparres
vittnesbörd om Fendrich Widerslröms upförande;
Så berättade Hr Silfversparre, det Widerström är
boende nedre i Småland och är därstädes allmänt kiänd at föra
en slätt conduite; hafvandes han som oftast fädt både örfihlar
och kiäppslängar, så väl af bönder som Ländsmänner och
soldater; och då man honom sådant förebrådt, har han svarat,
at Guds barn måste här i verlden mycket lida; imedlertid
hade han fått stryk på det ena stället efter det andra.
Hr Landtm, hemstälte om icke H. K. Maj:t i underdånighet
kunde anmodas at förvisa detta mål til Krigs-rätten;
då, ifall Widerström succumberade, billigheten synes medgifva,
at också Hr General-Majoren Bildstein bör niuta skiälig
reconvention.
Detta biföls af R. o. A.
Frih. Cron hiort yttrade sig, det han til sit samvetes
befriande ej kunde undgå at säija, det han nedre i orten aldrig
hört något sådant om Widerström, som Hr Silfwersparre
berättade.
Hr Carplan med flere andre af R. o. A. intygade aldeles
detsamma om Fendrich Widerström, som Hr Silfversparre
förut sagt.
Hr Scheckta sade sig aldeles vara der före, at denna
saken på sätt, som R. o. A. nu faststält, går til Krigs-rätten.
emedan subordination är det heligaste bandet i armeen, och
den förutan är fåfängt tänka at någonsin kunna uträtta det
aldra minsta. Det vore ock aldeles billigt, at en chef får
reconvention, när han ohemult blir anklagad och det befinnes.
at han giordt justiee. Meri det hade Hr Scheckta härvid at
påminna, at Hr General-Major Bildstein hade bordt ställa
Widerström under tiltal vid Krigs-rätten när han sig försedt
Om finska besvären.
247
och ej bibehålla honom vid tiensten. Hr Scheckta giorde
altså i anledning häraf det förbehåld, det ingen chef må hädanefter
vid förslagers uprättande gå någon officerare förbi,
af orsak at han kan hafva något emot honom, med mindre
han icke sådant förut vid Krigs-rätten behörigen angifvit och
derom är vordet undersökt.
R. o. A. skildes åt klåckan half tu.
Den 10 December 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
6ina ställen;
Uplästes Protocollet af den 15 Oct. ifrån sid. 96 til sid.
104, hvarvid inga påminnelser giordes.
Vid tilfälle af det, som uti Protocollet sid. 104 nämnes
om 12 ständige ledamöters utväljande af Electorerne til Allmänna
Besvärs-Deputation, påminte
Hr Ramsay, at som ingen ifrån Finland vore nämd tii
ständig ledamot i Allmänna Besvärs-Deputation, det måtte
fördenskull Electorerne få befallning at ännu välja 2 ständige
ledamöter til ifrån Finland.
Frih. H. Wrede uprepade hurusom R. o. A. endast för
mera ordning skull faststält, at 12 ständige ledamöter skulle
väljas, de der voro hemma i lag och förordningar, utom de,
sora eljest äro i Besvärs-Deputation ifrån hvarje province;
och kunde fördenskull ej talas derpå, at Electorerne icke tagit
någre ifrån Finland, helst Finland lika så väl som de öfrige
provincierne hafva där sine Deputerade, det ej eller borde
giöras någon skillnad emellan Sverige och Finland, som är
aldeles et och har således gemensamt interesse.
Hr Ramsay svarade, det han intet klandrade Electorernes
val; men som inga andra än de der äro hemma ifrån
orten kunna hafva sig landets beskaffenhet bekant och veta
hvad svårigheter, som dem egenteligen trycker, så förhoppades
han och tillika anholt, at R. o. A. ville visa Finska nationen
den gracen och äfven taga tvänne af dem til ständige ledamöter
i Allmänna Besvärs-Deputation.
Det forestältes Hr Ramsay, at det ju kunde vara lika
mycket om några af Finska nation sittia som ständige leda
-
248 (Dec. 10.) Om finska besvären.
möter i Allmänna Besvärs-Deputation, eller om de eljest sittia
där som Deputerade ifrån provincerne, hvilket nu skier, eftersom
de ändå få vara nied och de senare hafva lika mycket
at säija som de förra.
Men Hr Ramsay påstod ändå, at 2 ständige ledamöter
ifrån Finland utväljas måtte.
Frih. H. Wrede giorde det förbehåld til Protocollet, at
ingen på sådant sätt måtte få tala för denne eller den andra
provincen, eller giöra dem emellan någon åtskillnad. I öfrigit
förmente Frih. Wrede, at som Hr Ramsay sielf sitter som
Deputerad ifrån Finland, lärer han väl kunna i akt taga hvad
som förefaller, och vore fördenskull mindre nödigt at just välja
några ifrån Finland til såsom ständige ledamöter, dock ifall
det ändteligen skulle åstundas, förklarade sig Frih. H. Wrede
för sin del ej vilja vara der emot.
Hr Palmstierna berättade, det Electorerne vid de ständige
ledamöternes utväljande fölgt den dem gifne instruktion,
at de skulle taga sådane män, som voro hemina i lag och förordningar;
varandes eljest dem, som äro ifrån Finland, när de
så vilja, icke betagit at gå in uti Besvärs-Deputation, och de
12 ständige Ledamöterne formera allenast et Arbets-Utskott.
Frih. Cronhiort föreslog, at om någon är ifrån Finland,
som vil vara med i Besvärs-Deputation, kunde densamma tala
med någon af de 12 därvarande ständige ledamöter; då han
trodde, at väl torde finnas den, som gerna lemnar sit rum,
hvarigenom den vidlöftighet kan undvikas, som eljest blifver
ifall de andra Ståndens bifall skal inhämtas til den begiärte
augmentation.
Åtskillige af R. o. A. tyckte, at denne quaestion ej voro
af så mycken angelägenhet, at tiden, som kunde användas til
angelägnare sakers afgiörande, härmed borde förloras.
Hr Landtm, frågade derföre om R. o. A. behagar, at de
ständige ledamöterne i Besvärs-Deputation skola augmenteras
med 2 til ifrån Finland;
Hvilken Hr Landtm.-ns giorde frågan, som den af R. o. A.
besvarades med Ja och Nej;
Så förnyade Hr Ramsay ännu en gång sit första påstående
och begiärte häröfver votering;
Då Hr Börje Phil. Scheckta föreställe det han tyckte,
at våra medbroder ifrån Finland förtiänte af oss så mycken
Fänrik Widerström och generalmajor Bildstein. 249
ömhet och vänskap, at man ej borde neka dem en så ringa sak
som detta är.
Efter någon vidare motsäijelse härom, blef omsider af R.
o. A. beviljat, at de 12 ständige ledamöterne i Allmänna
Besvärs-Deputation med ännu tvänne til ifrån Finland komma
at förökas, som af Electorerne med första uttagas.
Uplästes den i följe af R. o. Arns sidst fattade slut uppå
Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande angående magaziners
inrättande i landet upsatte Resolution, hvilken af R.
o. A. gillades så lydande:
Resol.: R. o. A. akta högst nödigt, at magaziner i riket
til landtmannens behof måtte inrättas; men finner bäst at
sedan Cammar-Oeconomie-Deputation i anledning af det härvid
bifogade Memorialet närmare öfverlagt om sättet och värkställigheten
häraf, H. K. Majrt då i underdånighet må anmodas
at höra vederbörande Landshöfdingar och efter omständigheterna
samt hvarje landsorts beskaffenhet om denna för
riket så nyttige inrättning i nåder besörja.
Vidare uplästes den Resolution, hvilken, efter R. o. Arns
sidst fattade beslut, kommer at skrifvas på Secreta Deputations
Betänkande öfver Fendrich Wider ströms besvär emot GeneralMajoren
Bildstein så lydande:
XJplast hos R. o. A. den 3 Dec. 1746; och i anledning af
dissentientium mening, stadnade R. o. A. häröfver i det slut,
at H. K. Majrt i underdånighet må anmodas at förvisa detta
mål med hvad deraf dependerar til en General-Krigs-rätt;
kommandes General-Majoren Bildstein, i fall Widerström succumberar,
at niuta skiälig reconvention.
Hr Börje M. Scheckta påminte at tilläggas måtte, det
denna saken med snaraste kunde blifva afgiord, så at Riksens
Ständer innan de skiljas åt blifva underrättade i hvad slut
densamma stadnat.
Här emot anförde Hr Löwenhielm åtskillige skiäl, hvarigenom
han sökte visa, at detta vöre ogiörligit, hälst Widerström
icke kunde betagas beneficia juris et processus och saken
således torde komma at gå instantierne igenom för vittnens
afhörande skull, med mera, hvarigenom så långt på tiden torde
komma at utdragas, at beklageligit vore om Riksens Ständer
skulle komma at fördröija här så länge qvar.
Hr Börje Scheckta förmente, at saken snart kunde
blifva afsluten, men til ännu mera säkerhet derom, kunde
250 (Dec. 10.) Fänrik Widerström. Lagman König.
termin utsättias til den 15 nästkommande Januarii, at saken
då bör vara afgiord.
Det förestältes, at sådant icke låter sig giöra.
Men Hr Scheckta förblef enständigt vid sit första påstående
och begiärte deröfver votering.
Hr Landtm, utlät sig, at denne qusestion väl vore af
mindre vigt och angelägenhet, än at R. o. A. deröfver borde
komma til någon votering; dock, sorn Hr Scheckta det åstundade
och redan flere gånger derpå yrkat, så vore bäst at nu
skrida dertil, om man finner, at tiden ej bättre kan användas
til angelägnare sakers afgiörande. Det ville dock Hr Landtm,
härvid erindra, at när resolution är enlig med hvad som förut
blifvit beslutit, äger ingen makt densamma vid justeringen
at ändra; och i följe deraf kunde ej eller Hr Scheckta med
skiäl påstå, at den af honom gjorde tilläggningen i resolution
nu skal införas.
Hr Löwenhielm uprepade ännu ytterligare de omständigheter,
hvarigenom saken på tiden kan utdragas, så at Riksens
Ständer slutet icke kunna afvänta.
Frih. H. Wrede beklagade, at man på detta sättet skal
hindra sakernes lopp. Riksdagen kunde då aldrig komma til
slut, om, när en sak en gång är afgiord, man åter vil komma
med nya påminnelser och sådane tilläggningar, som icke hafva
rum.
Hr Magnus Scheckta förklarade, det han aldeles vore
af den tanka och mening, at Riksens Ständer icke borde
uppehålla sig med någre private eller particuillere saker; men
sedan Riksens Ständer, på sätt som skiedt är, en gång gådt
in i saken och uptagit Wider ströms besvär, så vore också
ingenting billigare, än at Riksens Ständer böra få veta huru
densamma slutes.
Efter vidare discourerande härom;
Biföls den upläste och liär förut anförde Resolution.
Derpå justerades efterföljande Resolution, hvilken, sedan
den af R. o. A. var gillad, skrefs på Lagman Königs af Urskillnings-Deputation
til Riksens Ständers plena remitterade
Memorial om tilstånd at få afstå des Lagmans-beställning til
Cammarherren och Häradshöfdingen Baron Johan Funck, och
denne senares i lika måtto giorde ansökning at få cedera sin
Häradshöfdinge-syssla til Auditeuren Waldius.
Vice häradsh. Wallwijk. Gr. Gyllenborg. Julferier. 251
Upläst hos R. o. A. den 3 Dec. 1746; och resolverades,
at de i detta mål inkomne ansökningar remitteras til Riksens
Ständers Secreta Deputation, som deröfver liar at afgifva sit
Betänkande til Riksens Ständers plena.
Hr Landtm, berättade, at utom de af UrskillningsDeputationen
antagne och i sidsta pleno här anmälte Memorialer,
denna saken angående, hade sedermera Vice Häradshöfdingen
Wallwijk inlagt et Memorial, hvaruti han söker at få accordera
med Baron Funck om des beställning. Hr Landtm,
hemstälte fördenskull om icke Hr Wallwijks Memorial får biläggas
och följa med de öfrige til Secreta Deputation;
Hvilket af R. o. A biföls.
Hr Landtm, anmälte, det Hans Excellence Riks-Rådet
och Cantzlie-Presidenten Hr Grefve Carl Gyllenborg i går med
döden afgådt; och som välbemälte Herre så länge och väl tiänt,
samt med all oförtruten nit och redelighet arbetat för rikets
bästa uti det honom updragne höga kall och embete, som han
i flere år med heder beklädt, sä vore Hr Landtm, också försäkrad,
at samtelige R. o. A. lära på det högsta beklaga Hans
Excellences dödelige frånfälle.
Hr Palmstierna beklagade, at vi uti desse svåra och
granlaga tider mist en Råds-Herre, hvars trogna vård och omsorg
för riket vi med tacksamma hiertan böra erkänna och
ihugkomma.
Samtelige R. o. A. beklagade likaledes, at riket genom
Hr Riks-Rådets och Cantzlie-Presidentens Gref Gyllenborgs
frånfälle måste sakna en så välförtiänt, uplyst och för rikets
välfärd nitälskande Herres mogna och försiktiga rådslag, och
updrogo R. o. A. Hr Landtm, at vid condolencens afläggande
betyga hvad bedröfvelig del R. o. A. således tager uti den
sorg, som nu träffat framlidne Hr Riks-Rådets anhörige.
Sedan berättade Hr Landtm., det han i går aftons varit
tilhopa och öfverlagt med de andre Ståndens Taleman, på huru
lång tid Riksens Ständer öfver instundande Juhle-högtid måge
åtskilljas, och hade Hr Landtm, med Talemännen kommit öfverens
at föreslå hvar i sit Stånd, det plena kunde hållas til [den]
20:de eller [o: och] straxt efter 13:de dagen åter begynnas,
men Deputationerne continuera lika fult, så at de alla söcknedagar
äro i arbete.
Hr Palmstierna holt bäst, at inga ferier blifva, utan
at med Riksdagsarbetet ständigt måtte fortfaras, undantagandes
252 (Dec. 10.) Julferierna. Gr. Gyllenborgs död.
på helgedagarne; bad derjemte at Hr Landtm, så sparsamt
som någonsin möijeligit är ville permittera några at resa härifrån.
Frih. H. Wrede instämde så mycket mera härmed, som
Riksdagen eljest på tiden kommer at utdragas, til kostnad och
tunga för hela landet, men isynnerhet för R. o. A.; varandes
obilligt, at större delen af Riksdagsmännen skola ligga här
och uppehålla sig utan at giöra någonting, endast för at
någre få skola få bruka sin commoditet och resa hem öfver
helgen.
Hr Landtm, lät förstå, det han sökt at öfvertala de
andre Stånden, så mycket hos honom stådt, til den aldra kortaste
terminen, men icke kunnat komma närmare med dem,
eftersom åtskillige af deras ledamöter ärna resa hem öfver
helgen.
Gref Axel Rut. Sparre förklarade sig af den mening,
at Riksens Ständer aldeles intet böra åtskiljas på ehuru kort
tid det också måtte vara, emedan rikets välfärd derigenom
kunde komma at lida, om något sådant skulle existera, som
Secrete Utskottet funno nödigt och angelägit at föredraga plenis,
och de då vore åtskilde; tilläggandes Gref Sparre, at han
i sådan händelse vil vara utan alt ansvar.
Hr Hårleman sade sig nyss vara upkommen och hafva
hördt, at Hr Landtm, hos R. o. A. nu anmält Hr Riks-Rådets
Gref Gyllenborgs död; hvarföre han för sin del bad och tillika
hemstälte, om icke R. o. A. äfven skulle täckas anmoda Hr
Landtm., som äger så stora vältalighetsgåfvor, at vid condolencens
afläggande på det aldra ömaste sätt betyga R. o. Arns
sorgfulla sinne öfver denne af riket så högt förtiänte Herrens
beklageliga frånfälle, hvilken under hela sin lifstid med et
fullkomligt redeligt och patriotiskt sinnelag arbetat för rikets
bästa och efter sin död nedlagt sin purpurmantel obefläckad,
så at man med skiäl om honom kan säija, det han lägges så
oskyldig i grafven, som då han föddes, och at han gådt uhr
verlden lika så fattig, som då han kora hit, oaktadt han de
högsta äreställen beklädt; et exempel, som i våra tider är
sällsynt och förtiänar derföre af oss så mycket större tacksamhet
och beröm.
Hr Landtm, sade, at R. o. A. redan updragit honom at
aflägga deras condolence och lärer han ej underlåta at giöra
det på bästa sätt.
Julferierna.
253
Derefter reasumerades åter de förra discourserne angående
ferierne öfver instundande helg;
Och påstod Hr Börje Phil. Scheckta, det plena måtte
hållas utan interruption och Deputationerne äfven förblifva i
fult arbete, undantagandes på sielfva helgedagarne.
Hr Landtm, förestälte, det emellan Juhl och Trettondedagen
ej mer än et enda plenum kunde hållas, så at icke
stort vore förlorat om R. o. A. ville samtycka til det, sora
emellan Talemännen blifvit aftalt, eftersom Deputationerne ändå
continuera med deras arbete.
Frih. H. Wrede yttrade sig, at sedan han nu förstådt,
at med plena continueras til den 20:de och åter börjas straxt
efter Trettondedagen, samt at Deputationerne immer fort continuera
med deras arbete, så ville han väl begifva sig til det
som af Hr Landtm, och Talemännen är föreslagit, allenast det
måtte skyndas med underskrifterne af Declaration för H. K.
Höghet, så at densamma kunde blifva underskrifven, innan för
många resa härifrån.
Hr Landtm, lofvade vilja draga försorg, at den omtalte
Declararation med aldra första skal komma up til underskrift.
Hr Magnus Scheckta holt också nödigt, at denne Declaration
nu straxt måtte underskrifvas, och derjemte i publiquen
kundgiöras hvarföre Riksens Ständer giordt densamma,
med mera, sofli kunde anföras om H. K. Höghets lagliga
vahl, det Riksens Ständer med lif och egendom äro beredde at
soutenera.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan;
Biföls af R. o. A., at, likmätigt det emellan Hr Landtm.
och de andre respective Ståndens Hrr Talemännen giorde aftal,
plenum hålles til den 20 i denne månad och sedan straxt efter
Trettondedagen åter igen börjas, samt at Deputationerne fortfara
med deras arbete;
Hvilket de andre Stånden igenom en utskickad tilkiänna
gafs.
Vid detta tillfälle anmälte Hr Landtm., det R. o. Arns
Extractum Protocolli af den 30 Septerabris sidstledne, angående
Landtmarskalks och de andre Talemännens så väl som alla
öfrige embetsmäns eders reglerande, nu vore ifrån Stånden til—
baka kommit och af dem bifallit; hvarföre Hr Landtm, bad,
254 (Dec. 10.) Frälsehemmans skogar.
at R. o. A. ville utnämna deras ledamöter, som förenämde
giöromål med första sig kunde företaga.
R. o. A. utnämde härtil Justitise-Cantzleren Hr Petter
Silfverschöld och Revisions-Secreteraren Hr Carl Gust. Löwenhielm.
Uplästes Bergs-Deputations Betänkande, angående frälsehemmansskogarnes
afvittrande ifrån crono- och skatte-skogarne
uti de 12 Sahla silfververk underlagde socknar, samt Nora
allmännings afskiljande ifrån angräntsande hemmans skogar;
berättandes Deputation sig hafva, i anledning af K. BergsCollegii
vid denna Riksdag ingifne Berättelse, igenom välbemälte
K. Collegium häröfver hördt vederbörande Landshöfdinge
och Borgmästare i orten, hvilka förmäla, det ingen skogarnes
afvittring til följe af K. Maj:ts Bref af den 13 Novembris
1741 til K. Cammar- och Bergs-Collegierne kunnat
skie, emedan, efter ofvan högstbemälte Bref, samma afvittring
förnämligast ankommer på ägarnes af frälsehemmanen egit besörjande,
men såge Hr Landshöfdingen gerna, til at härutinnan
få friare händer, thet H. Majit täktes honom anbefalla
at låta berörde skogsdelning gå för sig, då derom ofördröijeligeu
skulle blifva föranstaltat. Efter noga öfvervägande af
alt detta, förmäler Deputation sig vara föranlåten til Riksens
Ständer hemställa om icke hos H. Majit må anhållas, det K.
Bergs-Collegium och Hr Landshöfdingen i orten kunde anbefallas
at om berörde 12 socknars skogars delning samt Nora
allmännings, afskiljande foga behörige anstalter, så at de med
det första blifva verkstälte och aldra sidst innom 3 år, på det
at det angelägna Sala silfvervärk genom des tildelte skogars
utödande icke må gå under.
Hr Wennerstedt sade sig ej något vidare härvid hafva
at påminna, än at han tykte, det den utsatte tiden af 3 år,
innom hvilken de omtalte skogarnes afvittring borde vara til
slut brakt, vore alt för lång.
Det föreslogs fördenskull, at Betänkandet kunde bifallas
med den tilläggning, at delningen bör skie ju förr dess häldre
och aldra sidst innom 3 år.
Frih. Friesendorff uprepade omständeligen sammanhanget
och beskaffenheten af denna sak; hvad onera de rusthåld
och frälse-hemman måste vidkännas, som äro belägne i
de 12 Sala silfvervärk underlagde socknar; at de derifrån vid
1738 års Riksdag blifvit befriade, men at dem vid 1740 års
Brännvins-bränning.
255
Riksdag samma onera åter blifvit pålagde, hvarutinnan lian med
de flere, som der å orten äro boende och häraf hafva en alt
för dryg kiänning, nu återigen hoppas at vinna en rättvis
ändring; varandes saken redan anhängig giord uti Riksens
Ständers Cammar-Oeconomie-Deputation, som med första lärer
inkomma med sit Betänkande här öfver; och begiärte fördenskull
Frih. Friesendorff, at detta så länge måtte hvila, samt
praecaverade sig der hos, at frälsehemmanens rättigheter i alla
mål måtte blifva lemnade orubbade.
I anledning häraf lemnades det upläste Betänkandet på
bordet, til dess Riksens Ständers Cammar-Oeconomie-Deputations
åberopade Betänkande denna saken angående kan inkomma.
Hr Landtm, hemstälte om icke R. o. A. skulle behaga
samtycka, at i fall Hans Excellence Gref Gyllenborgs lik skulle
komma at begrafvas innan R. o. A. härnäst komma tilhopa,
manskap då til skiutningen får utan vidare anmälan sammandragas.
R. o. A. hade härvid ej något at erindra.
Deruppå berättade Hr Landtm, huruledes sedan Riksens
Ständer beviljat, at af förskiämd säd til husbehof skulle fä
brännas, så i städerne som på landet af hemmans-brukare,
hade Bryggare-Embetet i Stockholms stad genom ingifvit Memorial
til Secrete Utskottet erbudit sig at til cronan betala
19,000 dal. smt, om de på någon kort tid skulle få tilstånd
at bränna et vist quantum spannemål, nemligen 2400 tunnor,
två trediedelar råg och en trediedel korn; och ehuruväl man i
förstone haft härvid något betänkande, i anseende til den allmänna
bristen på spannemål, dock som statsverket härigenom
får något understöd och det ej eller vore aldeles rådeligit, för
den myckenhet af gement folk, som här är i staden, at förbiuda
alt sahlu af brännevin härstädes, så hade Secrete Utskottet
styrkt H. K. Majit at låta vederbörande Collegier sluta
detta accord med Bryggare-Societeten, hvarvid Secrete Utskottet
förhoppas, at Riksens Ständers plena ej lärer hafva
något at påminna.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Men Hr Scheckta, som i detsamma inkom, påstod at det
måtte förblifva vid det, sorn sidst är vordet faststält, så at
ingen får bränna til sahlu utan endast til husbehof.
256 (Dec. 10.) Bränn vi ns-bränning.
Hr Löwenhielm förestälte, at, om hvem, som ville, skulle
här i Stockholm få bränna til husbehof, så skulle mycket
underslef kunna skie och långt större qvantum spannemål förbrännas,
än det, som Bryggare-Societeten nu begiärt, och hvilket
icke kan öfverskridas, så vida deras värk äro satte under
bevakning.
Gref Axel R. Sparre omtalte hvad ändring ExpeditionsDeputation
giordt uti Riksens Ständers resolution, så at i
stället för det Riksens Ständer sagt, »at af förskiämd säd skulle
få brännas til husbehof, så i städerne som på landet af hemmans-brukare»,
hade Expeditions-Deputation tilsatt af »jordbrukare
i städerne och hemmansbrukare å landet», hvilket
Gref Sparre förmente, at Expeditions-Deputation intet bordt
giöra, eftersom dem icke tilkommer, at i någon måtto uttyda
Riksens Ständers mening. Hvad eljest det til ingående contract
med Bryggare-Societeten här i Stockholm beträffar, så
vore detsamma en utväg at få något understöd til staten och
vore altid bättre at få någon inkomst af brännevins-brännandet
än aldeles ingen.
Hr Landtm, gaf tilkiänna af hvad orsak ExpeditionsDeputation
kommit at giöra den af Gref Sparre omrörde ändringen,
nemligen at Riksens Ständer lagt det til fundament,
at endast af förskiämd säd skulle få brännas; och som i allmänhet
inga andra än de städers invånare, som hafva åkerbruk,
kunna hafva förskiämd säd, så hade ock Expedition tillagt
det ordet: jordbrukare i städerne.
Hr Börje M. Scheckta anförde hurusom det beslut
Riksens Ständer förra gången tagit, at ingen skulle få bränna
til salilu utan endast til husbehof, giordt så mycket, at spannemålen
vid broen fallit ifrån 37 til 26 dal. kint tunnan; han
kunde derföre ej tillåta någon ändring i den förra resolution,
utan påstod nu likasom förut, at det dervid måtte förblifva,
på det den fattiga måtte få något til uppehälle; och vore
bättre at söka andra utvägar til at skaffa cronan någon inkomst
än på detta sättet, hvarmedelst den fattige ofehlbart
kommer at sakna des nödtorftiga föda.
Det sades, at saken redan var afgiord, innan Hr Scheckta
upkommit, och borde således af honom ej vidare påtalas.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 12 personer. Handelsmannen Thomas
Plomgren förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgare
-
Om arfprinsens utgifter. Magistratspersoners rang. 257
ståndet, berättade, at sedan Borgareståndet med ömhet eftertänkt
hurusom H. K. Höghet icke allenast vid des hitkomst i
riket, utan ock vid dess liållne höga biläger, så väl som vid Printz
Gustafs lyckeliga födelse, har måst giöra åtskillige extra stora
depenser, har Borgareståndet funnit, at desamma böra H. K.
Höghet ersättas, hvarom Borgareståndet upsatt et Extractum
Protocolli, som nu öfvergafs och på begiäran uplästes, deruti
förmäles at hos Ståndet i öfvervägande kommit, huruledes
H. K. Höghet har så väl med sit hällne höga biläger, som
ock vid Prints Gustafs lyckeliga födelse samt eljest vid Storfurstens
i Ryssland hällne biläger och vid många flere tilfällen
måst giöra större omkostnad än de på staten anslagne
medel kunnat förslå; finnandes Ståndet des underdånige plikt
fordra, at sådane ansenlige utgifter blifva H. K. Höghet ersatte,
och alt derföre til de öfrige Stånden hemställer om icke,
utom den redan beviljade faddergäfvan, medel til samina kostnads
fyllande böra utfinnas och sättet dertil remitteras til
Secrete Utskottet.
Derpå framgaf Handelsmannen Plomgren et annan Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 26 sidstledne Nov.,
som äfven på begiäran blef upläst, hvaruti förmäles det Ståndet,
i anledning af Riksdags-Fullmäktigens ifrån Carlscrona Joli.
Önert Grahns Memorial, kommit i erindring huru vid 1741
och 1742 årens Riksdagar berörde Grahn jemväl giordt föreställning
angående någon heders förbättring för Borgmästarne
i stapel- och upstäderne, då vid 1741 års Riksdag Bondeståndet
skal funnit billigt, at Borgmästarne i Stockholm måtte
anses lika med Lagmän, och Rådmännen lika med Assessolerne
i K. Collegierne, samt at Borgmästarne i de öfrige stapelstäder,
så väl som i de upstäder, där Ciemners-rätter äro,
måtte undfå lika heder med Häradshöfdingar, men Borgmästare
och Justitiarier i de mindre städer, där inga ciemners-rätter
äro, niuta lika heder med Landscamererare och Secreterare.
Vidare berättes, det R. o. A. vid 1743 års Riksdag jemväl
skal bifallit til någon heders förbättring för Magistraten i
Stockholm, men med sådane vilkor för de öfrige städerne, som
de icke kunde finna sig belåtne med; gifvandes thet förra the
öfrige städerne thet hopp, at på lika skiäl, hvilka äfven i
Extractet uprepas och äro de samma, som vid sidsta Riksdag
i Ståndets Extracto. Protocolli då influtit, niuta samma förmån;
och som denna syssla synes böra med den heder och
Adelns Protokoll (XV) 1746—1747. I. 17
258 (Dec. 10.) Arfprinsens utgifter. Magistrats
-
vördnad vara försedd, som dess vidhängande giöromål förtiäna,
altså anhåller Ståndet, det de öfrige Stånden ville låta förse
Borgmästarne i de större stapel- och upstäder, hvarest Ciemners-rätter
äro, med lika rang, som häradshöfdingar nu hafva
eller framdeles kunna komma at åtniuta, men de öfrige Borgmästare
och Justitiarier i de mindre städerne, hvarest inga
Ciemners-rätter äro, med samma heder, som Landscamererare
och Secreterare. För öfrigit utlofvar Borgareståndet, at den
gunst det samma härigenom vederfares, skola de vid alla til—
fällen veta behörigen at erkiänna.
Enär detta var npläst, sade Handelsmannen Plomgren,
at hvad det första målet angår, så har Borgareståndet intet
updragit desse sine Deputerade at understödia detsamma med
någon recommendation, efter de nogsamt veta, at R. o. A.
lära ej mindre än Borgareståndet vara bärtil benägne; men
hvad det senare målet beträffar, angående rang för Borgmästarne,
så recommenderar Borgareståndet det til gunstigt
bifall hos Högh R. o. A.; försäkrandes, at Borgareståndet der
emot vid alla sig yppande tilfällen skola finnas redebogne til
Högh R. o. A:ns tienst.
Hr Landtm, svarade, at hvad det första målet angår,
så behöfves det så mycket mindre hos R. o. A. recommenderas,
som ingen är, den der icke vet nödvändigheten och derpå
jemväl varit omtänkt, fast ock aldrig någon påminnelse skiedt
ifrån Borgareståndet; och beträffande det senare målet, så
lärer R. o. A. deröfver så snart giörligit är sig utlåta. Bad imedlertid
förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed Borgareståndets Deputation afträdde.
Sä snart Deputation var borta, uprepade
Hr Landtm, hvad Borgareståndets Deputation haft at
andraga och det svar, som han dem gifvit; tilläggandes Hr
Landtm., at som dylika påminnelser för R. o. A. ej äro angenäme,
så hade han ock inrättat svaret derefter, på sätt som
anfördt är.
R. o. A. förklarade sig dermed aldeles nögde.
Frih. G. Hamilton erindrade, hurusom uti det upläste
Borgareståndets Extracto Protocolli ej nämnes något om den
kostnad H. K. Höghet til rikets nytta giordt med hans, så
väl som flere officerares utskickande til Preussiske arméen,
hvilket dock borde H. K. Höghet ersättias, och sig til 12000
plåtar bestiga.
personers rang.
259
Hr Pehr Kalling begiärte, at Borgareståndets Extractum
Protocolli om den sökte rangen för Borgmästarne måtte blifva
liggande på bordet, til dess chefferne vid regementerne fädt
efterse hvad Krigsbefählet förlorat igenom den tid efter annan
åt Civil-betienterne utdelte förbättring på deras rang; ty om
jämförelse derutinnan skulle giöras emellan Civil- och Militairestaten
emot förra tider, lärer det finnas, at de senare mycket
fädt stiga tilbaka, och går snart härmed så långt, at en
Cammar-skrifvare begiär förträdet för Lieutenanter och Fendrichar.
Hr Palmstierna utlät sig det Borgmästarne derigenom
utan tvifvel tagit sig anledning at begiära rang, at andra, som
kunna anses för deras vederlikar och hvilkas sysslor ej äro
vigtigare än deras, likväl fädt hugna sig af någon heders förmån;
och vore derföre svårt at neka den ena hvad den andra
blifvit beviljat, men bäst vore om alla i gemen ville afsäija
sig all rang.
Detta understöddes af åtskillige, som förklarade sig helt
och hållet nögde at nedlägga all rang.
Hr Falkengren utlät sig, at det kommo honom underligt
före, at af så månge hedervärda Borgmästare han kiänner,
är ingen, utom Carlscrona stads Fullmäktige, som drifver på
rangen, hvilket deraf torde härröra, at Justitise-Borgmästaren
derstädes, som Hr Falkengren sade sig genom bref hafva förnummit,
ligger under process för det han skolat haft försmädelige
utlåtelser emot utgångne publicationer och förordningar,
hvarföre han således lärer vara den, som fruktar för kiäppslängar.
Hr Didron anförde, at om Rangordningen skulle uphäfvas,
skulle all subordination både i arméen och eljest försvinna.
.
Frih. Gust. Hamilton omtalte hurusom i Frankrike ej
är någon Rangordning, men derföre är ändå den aldrasträngaste
subordination i tjensten, hvilket han bäst kunde intyga,
som varit där engagerat.
Hr Landtm, bad at R. o. A. nu ej längre ville uppehålla
sig med denna saken, hvilken han vid annat tillfälle
skulle föredraga R. o. A.
Hr Landshöfdingen Taube berättade, at Borgmästaren
Filers i Carlscrona intet vore, efter Hr Falkengrens utsago,
260 (Dec. 10.) Om uppodling af mark. Om utländske
under någon action, utan sökte endast at få rätt på den, som
honom angifvit och sådane beskyllningar tillagt.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande, hvaruti anföres, det Yice-ammiralen Falkengren
uti ingifvit Memorial, som til Deputations utlåtande blifvit
remitterat, förmenar, at trenne hufvudorsaker äro, hvarföre
tienlige utmarker til åker och äng icke dertil blifva apterade,
som i Memorialet uprepas; förmälandes Deputation sig hafva
detta mål i behörigt öfvervägande tagit, och besynnerligen den
3:die puncten, deruti Hr Falkengren föreslår, at, på sätt, som
i des Memorial anföres och i Deputations Betänkande uptages,
jordägare må lemnäs tilstånd at af rote- och indelnings-manskap
betiäna sig til sådane parkers rothuggande, med mera,
emot samma dagspenning, som cronan består vid fästningsarbeten,
eller 3 gånger mat och 2 styfver til om dagen; men
för anförde orsaker skull förmäler Deputation sig ej kunna
styrka dertil, at sådane commenderingar måge skie, dock blifver
ingen betagit at komma öfverens med rote- och indelningsmanskapet
om något arbete; hvilket äfven skal vara Landtoch
Siö-Militise-Oeconomie-Deputations mening, som CammarOeconomie
och Commercie-Deputation berättar häraf haft behörig
del och communication.
Hr Hästsko förestälte nyttan af denna saken, såsom et
ofehlbart medel, hvarigenom onyttige utmarker skulle kunna
blifva upodlade, och riket omsider innom sine egne gräntsor
få så mycken spannemål, som til invånarnes och isynnerhet
den fattiges och nödtorftiges uppehälle tarfvas.
Hr Ramsay påstod at Krigs-befählet häröfver måtte
höras.
Men som Hr Rudbeck med flere andre viste sielfve ogiörligheten
ligga i vägen at kunna bruka cronans manskap til
dylikt arbete emot en så ringa dagspenning, hvilken vore aldeles
otilräckelig til deras dageliga underhåld;
Så biföls det upläste Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 29 sidstlidne
Novembris, hvarigenom med Riksens Ständer communiceras
Commercie-Collegii underdånige skrifvelse af den 14 i
samma månad, angående om icke främmande hitkomne manufactur-arbetare
måge ifrån bakugns-penningarnes erläggande
frikallas, samt i öfrigit stadgas för hvad slags utskylder och
fabriks-arbetare. Slakt-förbud. Adligt jungfrustift. 261
afgifter fabrique-arbetare, så främmande som inhemske, böra
vara förskonte.
Detta remitterades til Riksens Ständers Manufactur- och
Handels-Deputation.
Uplästes et annat Rådets Extractum Protocolli af den 7
Novembris sidstledne, hvarutinnan Hrr Riksens Råds yttrande
öfver K. Cammar-Collegii underdånige utlåtelse, angående förbuds
utfärdande emot kalfvars slaktande i Skåne, med Riksens
Ständer communiceras; hållandes Hrr Riksens Råd före, at
det af K. Cammar-Collegio föreslagne förbudet ej må gå vidare
än allenast at ali försäljning af kalfvar til slakt til vidare
förbiudes i Skåne, vare sig til städer eller på landet, så at
den ägare, som beträdes sälja kalfvar til slaktning, bör för
hvarje kalf, jemte des confiscation, erlägga 40 dal. smts böter,
börandes af cronobetienterne å landet och vid tullarne i städerne
härå hafvas noga upsikt, samt i öfrigit grannar och
någrannar vara lofgifvit at det, som häremot förbrytes, angifva.
Förenämde Rådets Extractum Protocolli biföls af R. o. A.
Uplästes Stifts-Directionens til R. o. A. vid denna Riksdag
ingifne Memorial, hvaruti förmäles, det alt sedan 1738
års Riksdag, då inrättningen til et stift för Adelige jungfrur
blef faststäld, många svårigheter Directionen blifvit i vägen
lagde, så at oaktadt all des nit om värkställigheten häraf,
Direction dock icke kommit så vida, sorn densamma det önskat,
i anseende til följande omständigheter, hvilka i Memorialet
uprepas, nemligen:
l:o At R. o. A. vid ofvanberörde Riksdag förordnat, at
en Matrikel skulle ligga på Riddarhus-bordet, at anteckna hvad
hvar och en frivilligt skiänka ville;
2:o At ingen annan än den, som undertecknat i berörde
Matrikel, skulle få taga del i detta stifts förmåner;
3:o At den antecknade summan sex månader efter inskrifnings-datum
skulle vara betalt;
4:o At stamböcker igenom Herrar Landshöfdingarnes försorg
skulle skickas til alla Adelige hus i riket, til samma
ändemål, som omskrefne inteckningsbok skulle ligga öppen på
Riddarhuset; men at friheten til inskrifning i Matrikel och
stamböcker ej skulle lemnäs längre än et halft år.
Hvad förberörde R. o. A:ns förordnande beträffar, så berättar
Direction, det stamböckernes kringskickande ej blifvit
262 (Dec. 10.) Adligt jungfrustift.
värkstält, och i Matrikeln hafva väl någre Herrar låtit anteckna
sig, men at densamma summan ej högre stigit än 10,000
dal. kint, intil dess det föreskrefne halfva årets ultimate termin
var förfluten och R. o. A. ifrån Riksdagen åtskildes; och
som berörde summa är til någon värkelig början alt för otil—
Täckelig, och på det de öfrige familier i riket, hvilka försummat
sin inskrifnings-tid, ej aldeles skulle utestängas ifrån slike
stifts förmåner; så förmodar Direction, det R. o. A. lärer
bifalla det, at värkställigheten häraf blifvit upskuten intil någon
deras allmänna sammankomst under fred och stillhet; och
som riket nu äger ro och stillhet, så förmäler Directionen sig
ej undgå kunna tvänne medel til någon fonds anskaffande
föreslå, hvarigenom med all trygghet vil förmodas, det tvänne
fröknar innom 1747 års slut skola kunna bo och hafva sit
uppehälle i Wadstena, hälst som Hennes K, Höghet Sveriges
arfprinsessa af välvilja för detta rikes välstånd, hvilket hon
såsom sit fädernesland anser, nådigt förklarat sig på alt uptänkeligit
sätt vilja gynna och befordra den inrättning, förmodandes
således af de följande medlens tilräckelighet den
inkomst, at man sedermera årligen skal kunna tillöka tvenne
rum ibland stiftsfröknarne. Ofvannämde förslag äro följande,
nemligen:
l:o At R. o. A. förlängde den med 1739 förflutne ultimate
termin til frivilliga inskrifningar ända in til 1747 års slut
för dem af R. o. A. i provincierne och til Martii månads slut
samma år för dem här i Stockholm, då det må efterlåtas den,
som underskrifver, at antingen straxt vid denna terminens förlopp
betala den underskrefne summan eller ock behålla capitalet
hos sig i några år, emot interesses betalande; at Hrr
Landshöfdingarne måge igenom K. Maj:ts auctorisation notificera
den i hans län boende Adel med uttryckelig antydan,
at eho, som nu intil föresattan tid ej thertil sammanskiuter,
sielf blifver vållande derti! om hans efterkommande sedermera
ifrån denna förmåns rättighet utestänges;
2:o At hos H. Maj:t anhålles om Privilegium på et lotteries
inrättande af en indelning på trenne år, hvarvid Direction
förmodar en så mycket skyndesammare complettering,
som hvar och en ledamot af R. o. A., genom detta lotteries
til vinnande nyttan, lärer taga flere lotter än han eljest skulle
ämna.
Om fritt nederlag af varor. Landsköp.
263
Thet öfriga uti R. o. A:ns Resolution af den 18 April
1739 förmodar Direction snart vara i stånd at genomarbeta
och uträtta, om ofvannämde vinner R. o. A:ns välbehag och
samtycke.
Detta biföls af R. o. A., och afgår underdånigt bref til
H. K. Maj:t om Privilegium til et lotteries inrättande.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 26
Nov. sidstledne, hvarutinnan förmäles hurusom Borgmästaren
och Riksdags-Fullmäktigen ifrån Marstrand hos Ståndet anhållit
om des biträde hos de öfrige Stånden at få des til Riksens
Ständers Urskillnings-Deputation ingifne men där afslagne
Memorial, angående fritt nederlag af allehanda vahror, eller
porto francs inrättande i berörde stad, såsom det endaste
hielpemedel til stadens uprättelse, til behörig Deputation förvist,
med mera; förmälandes Borgareståndet, at aldenstund detta
mål är af den vigt, at sielfva rikets trygghet och säkerhet
samt svenska siöfartens betäckning i Norrsiön däruppå til en
del beror, och således icke tål någon lång och vidlöftig omgång,
sig alt derföre hålla före bäst vara, at samma Memorial,
som jemte Extractet var bilagt, kunde remitteras til Secrete
Utskottet, som sedan pröfvar hvaräst saken skal utarbetas, så
i anseende til fästningen Carlsten, som den begiärte porto franc
för utrikes handelen.
R. o. A. biföllo föregående Borgareståndets Extractum
Protocolli.
Vidare uplästes et annat Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 26 Nov. sidstledne, hvaruti berättes, at sedan
H. Maj:t uppå samtelige städernes underdånige besvär
öfver det landsköp, som oaktadt åtskillige deremot utkomne
förbud i alla. landsorter blifver föröfvat, har, så väl genom
Resolution af den 16 Oct. 1723 i 43 §, som den 12 April
1739 36 §, förklarat sig vilja låta en Förordning derom utfärda
samt til den ändan infordra dess och Riksens Hofrätters,
Collegiers, Landshöfdingars och samtelige Magistraters underdånige
Betänkande och påminnelser dervid, på det en tilräckelig
Förordning härom på näst derpå följande Riksdag måtte
kunna utkomma; förmälandes Ståndet vidare, at det så väl
vid 1741 som 1742 års Riksdagar härom hos de andre Stånden
gmrdt behörig påminnelse, med begiäran, at samma mål til
Justitiae-Deputationen måtte til utarbetande hänvisas, hvilket
ock den 30 Nov. samma år skal för sig gått; men som be
-
262 (Dec. 10.) Adligt jungfrustift.
värkstält, och i Matrikeln hafva väl någre Herrar låtit anteckna
sig, men at densamma summan ej högre stigit än 10,000
dal. kmt, intil dess det föreskrefne halfva årets ultimate termin
var förfluten och R. o. A. ifrån Riksdagen åtskildes; och
som berörde summa är til någon värkelig början alt för otilräckelig,
och på det de öfrige familier i riket, hvilka försummat
sin inskrifniugs-tid, ej aldeles skulle utestängas ifrån slike
stifts förmåner; så förmodar Direction, det R. o. A. lärer
bifalla det, at värkställigheten häraf blifvit upskuten intil någon
deras allmänna sammankomst under fred och stillhet; och
som riket nu äger ro och stillhet, så förmäler Directionen sig
ej undgå kunna tvänne medel til någon fonds anskaffande
föreslå, hvarigenom med all trygghet vil förmodas, det tvänne
fröknar innom 1747 års slut skola kunna bo och hafva sit
uppehälle i Wadstena, hälst som Hennes K. Höghet Sveriges
arfprintsessa af välvilja för detta rikes välstånd, hvilket hon
såsom sit fädernesland anser, nådigt förklarat sig på alt uptänkeligit
sätt vilja gynna och befordra den inrättning, förmodandes
således af de följande medlens tilräckelighet den
inkomst, at man sedermera årligen skal kunna tillöka tvenne
rum ibland stiftsfröknarne. Ofvannämde förslag äro följande,
nemligen:
l:o At R. o. A. förlängde den med 1739 förflutne ultimate
termin til frivilliga inskrifningar ända in til 1747 års slut
för dem af R. o. A. i provincierne och til Martii månads slut
samma år för dem här i Stockholm, då det må efterlåtas den,
som underskrifver, at antingen straxt vid denna terminens för
lopp
betala den underskrefne summan eller ock behålla capitalet
hos sig i några år, emot interesses betalande; at Hrr
Landshöfdingarne måge igenom K. Maj:ts auctorisation notificera
den i hans län boende Adel med uttryckelig antydan,
at eho, som nu intil föresattan tid ej thertil sammanskiuter,
sielf blifver vållande dertil om hans efterkommande sedermera
ifrån denna förmåns rättighet utestänges;
2:o At hos H. Maj:t anhålles om Privilegium på et lotteries
inrättande af en indelning på trenne år, hvarvid Direction
förmodar en så mycket skyndesammare complettering,
som hvar och en ledamot af R. o. A., genom detta lotteries
til vinnande nyttan, lärer taga flere lotter än han eljest skulle
ämna.
Om fritt nederlag af varor. Landsköp.
263
Thet öfriga uti R. o. A:ns Resolution af den 18 April
1739 förmodar Direction snart vara i stånd at genomarbeta
och uträtta, om ofvannämde vinner R. o. Arns välbehag och
samtycke.
Detta biföls af R. o. A., och afgår underdånigt bref til
H. K. Maj:t om Privilegium til et lotteries infattande.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 26
Nov. sidstledne, hvarutinnan förmäles hurusom Borgmästaren
och Riksdags-Fullmäktigen ifrån Marstrand hos Ståndet anhållit
om des biträde hos de öfrige Stånden at få des til Riksens
Ständers Urskillnings-Deputation ingifne men där afslagne
Memorial, angående fritt nederlag af allehanda vahror, eller
porto francs inrättande i berörde stad, såsom det endaste
hielpemedel til stadens uprättelse, til behörig Deputation förvist,
med mera; förmälandes Borgareståndet, at aldenstund detta
mål är af den vigt, at sielfva rikets trygghet och säkerhet
samt svenska siöfartens betäckning i Norrsiön däruppå til en
del beror, och således icke tål någon lång och vidlöftig omgång,
sig alt derföre hålla före bäst vara, at samma Memorial,
som jemte Extractet var bilagt, kunde remitteras til Secrete
Utskottet, som sedan pröfvar hvaräst saken skal utarbetas, så
i anseende til fästningen Carlsten, som den begiärte porto franc
för utrikes handelen.
R. o. A. biföllo föregående Borgareståndets Extractum
Protocolli.
Vidare uplästes et annat Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 26 Nov. sidstledne, hvaruti berättes, at sedan
H. Maj:t uppå samtelige städernes underdånige besvär
öfver det landsköp, sorn oaktadt åtskillige deremot utkomne
förbud i alla landsorter blifver föröfvat, har, så väl genom
Resolution af den 16 Oct. 1723 i 43 §, som den 12 April
.1739 36 §, förklarat sig vilja låta en Förordning derom utfärda
samt til den ändan infordra dess och Riksens Hofrätters,
Collegiers, Landshöfdingars och samtelige Magistraters underdånige
Betänkande och påminnelser dervid, på det en tilräckelig
Förordning härom på näst derpå följande Riksdag måtte
kunna utkomma; förmälandes Ståndet vidare, at det så väl
vid 1741 som 1742 års Riksdagar härom hos de andre Stånden
giordt behörig påminnelse, med begiäran, at samma mål til
Justitias-Deputationen måtte til utarbetande hänvisas, hvilket
ock den 30 Nov. samma år skal för sig gått; men som be
-
264 (Dec. 10.) Borgmästarens i Ystad lön.
rörde Deputation vid sidsta Riksdag icke inkommit med något
Betänkande deröfver; altså begiärer Ståndet, at iteratum må
afgå til merberörde Justitise-Deputation at deröfver med Betänkande
inkomma, på det Förordningen om landskiöp ändteligen
må utkomma.
Detta biföls jemväl af R. o. A.
Annu uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 30 Oct. sidstledne, deruti anföres hurusom Borgmästaren
och Riksdags-Fullmäktigen ifrån Ystad, Carl Thunberg, genom
et til Riksens Ständers Urskillnings-Deputation ingifvit och
derifrån til plena remitterat Memorial, giordt ansökning at, i
anseende til de deruti anförde skiäl, få lika med des antecessorer
en tilökning af 200 dal. sint om året på des lön til
giästnings- och tractaments-penningar af Lagmans- och Häradshöfdings-öfverskotts-räntan;
hvilken ansökning Borgareståndet
förmäler sig hafva i öfvervägande tagit och, i anseende til anförde
skiäl och omständigheter, funnit så mycket billigare at
förblifva vid sin genom Utdrag af Protocollet af den 10 Sept.
1743 yttrade mening härutinnan, som Thunberg med vederbörandes
nöije alt sedan 1743 förrättadt Borgmästare-embetet
i Ystad; hållandes Ståndet före, at desse giästnings- och
tractaments-penningar för åren 1744, 1745 och 1746 böra til
merbemälte Borgmästare utassigneras af influtne och hittils
odisponerade crono-restantie-medel i Malmöhus län, men för
nästkommande år och framgent för Borgmästaren Thunberg
och des successorer i embetet af Lagmans- och Häradshöfdings-öfverskotts-räntan
i Skåne; hvilket til bifall recommenderas.
Hr Giös tyckte det vara obilligt, at något af Lagmansoch
Häradshödings-räntan skall disponeras til giästnings- och
tractaments-penningar för Borgmästaren i Ystad, emedan denne
räntan voro endast anslagen til Hofrätternes och vederbörande
Domares aflöningsstater och bör i kraft af Regeringsformen
til inga andra usus disponeras. Man borde fördenskull snarare
remittera det upläste Borgareståndets Extractum Protocolli
til Justitise-Deputation, at efterse om icke städerne
äfven med rätta borde contribuera något til Hofrätternes aflöning.
Hr Flach uprepade likaledes hurusom Lagmans- och
Häradshöfdings-räntan vore en bevillning af Allmogen til
Justitise-statens aflöning, som i följe af de många åberopade
Ständig markegång. Baron Fleminge ansökan. 265
förordningar aldrig til någonting annat får användas, börandes
så mycket mindre något deraf disponeras til städernes behof
eller deras betiente, som städerne aldrig contribuera härtil.
Hr Flach omtalte vidare, hurusom denne räntan icke är til—
Täckelig til Justitise-statens aflöning; at derföre en Commission
blifvit förordnad at öfverlägga huru densamma måtte kunna
förökas, så at tilgång måtte blifva til flere ledamöters aflönande
i K. Svea Hofrätt, på det Hofrätten, som med så mångfaldige
rättegångs-saker är öfverhopad, kunde sittia i flere divisioner
til deras skyndesammare afhielpande, hvilket alt skulle
afstadna och blifva til intet, om på sätt, som Borgareståndet
nu begiärt, denne räntan skulle tilgripas.
Hr Landtm, föreslog, at det upläste Extractum Protocolli
kunde remitteras til Stats-Deputationen, som, ifall det finnes
skiäligt, at Borgmästaren i Ystad bör få några giästningseller
så kallade tractaments-penningar, då torde kunna utfinna
dertil någon annan fond än just af Lagmans- och Häradshöfdings-räntan
eller af Stats-medlen.
Men detta biföls ej eller af R. o. A.
Skrefs altså uppå ofvananförde Borgareståndets Extractum
Protocolli, at R. o. A. dertil ej kunde samtycka.
Upbröts Riksens Ständers Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputations
Betänkande, angående indelte ränte-persedlarnes
sammanslående til en viss och ständig penninge-summa,
eller den så kallade ständige markegången.
Dock som klåckan redan var öfver 12 och detta Betänkandet
var ganska vidlöftigt; så hemstäite
Hr Landtm, om icke det kunde lemnäs på bordet til
nästa plenum, då Krigs-befählet imedlertid kunde få del häraf,
och man hitta på någon utväg, så at saken här in pleno straxt
kunde afgiöras.
Detta biföls af R. o. A.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande öfver Capitainens
vid Lif-dragon-regementet, Frih. Herman Flemings ansökning
at för andragne skiäl erhålla Majors caractere vid
samma regemente; berättandes Deputation sig hafva tagit
denna ansökning i öfvervägande, och ehuruväl Deputation finner
betänkeligit at styrka til caracterers meddelande, isynnerhet
vid arméen, dock som Capitainen Frih. Fleming alt sedan
1716 varit Capitaine vid Kongl. Gardet, hvilkas vanliga befordran
är til Ofverste-Lieutenanter vid de indelte regemen
-
266 (Dec. 10.) Fleming. Landthushållningen.
terne, samt åtskillige år såsom äldsta Capitaine vid regementet
giordt och ännu gior Majors tienst i Majoren Rhebinder s k Ider,
orkeslöshet och siukliga tilstånd, med mera; altså finner Deputation
sig föranlåten, i anseende til föredragne skiäl, det
Capitaine Frih. Fleming må i dess ansökning vilfaras, så at
underdåning föreskrift för honom må afgå at erhålla Majors
Caractere vid K. Lif-dragone-regementet.
Hr von Kothen påminte, at caracterers utdelande vore
aldeles stridande emot 1723 så väl som flere stenare års förordningar,
hvilka, om de skola kunna behålla sin tilbörliga
värkan, så borde Riksens Ständer sielfve dem på det nogaste
i akt taga och efterlefva, kunnandes det icke eller räknas
Capitaine Fleming til någon besynnerlig förtjenst, at han någon
tid företrädt Majors-sysslan vid regementet, emedan då
voro samma skiäl för honom, som äfven giordt Majors-sysslan,
och på händelse, at Betänkandet skulle bifallas och Capitaine
Fleming beviljades Majors caractere, påstod Hr von Kothen,
at samma rätt honom också måtte vederfaras.
Frih. Gust. Hamilton sade, at med Capitaine Fleming
vore helt andre omständigheter, i ty at han på sätt, som i
Betänkandet förmäles, redan i någre år under Majoren Rhebinders
sjukdom förestådt Majors-sysslan vid Lif-dragonerne
och blifver dessutan ingen härigenom på något sätt prsejudicerad.
Efter någon vidare motsäijelse, begaf sig dock Hr von
Kothen;
Och blef således uppå Hr Landtm:ns skiedde proposition
Betänkandet af R. o. A. bifallit.
Cplästes Hr Carl Gust. Löwenhielms Memorial, hvaruti
anföres nödvändigheten af en bättre hushåldnings anställande
i riket hvad landsculturen med mera angår, än den nu är,
med utmärkande hvad nyttige förmåner deraf innan kort tid
skulle sig framte. Til at desto lättare komma til denna förbättring
af hushållningen förmenar Hr Löwenhielm fordras, at
man först vet sättet til den sammas uphielpande och hvaruti
det består, för det andra, at det skier utan tvång och med
lust, och för det tredie, at det blifver allmänt bekant.
Beträffande l:o sättet til hushåldningens uphielpande, så
består detsamma uti grundelig kundskap l:o om mineralogien,
som är grunden at giöra nytta med bergvärk och lärer kiänna
alla stenar, malmarter och jordsorter; 2:o om botaniquen, som
Om landthushållningen.
267
lärer kiänna växternes rike med alla slags örter och trän samt
deras beskaffenhet, och 3:o om zoologien, som lärer kiänna
diurriket och alla diurs natur; hvilken vettenskap Hr Lowenhielm
tycker nödvändigt vara borde läras af alla studerande
vid scholarne samt sedermera vid academierne vidare fortsättias,
och ingen admitteras til gradum Magistern, som icke in publico
examine beviste sig til någon del deruti äga någon insikt och
förstode sig på antingen jordarter, hvarjehanda berg- och malmarter,
salter, någon del af bergverk, chijmie, eller på sädesskiötsel,
grässlag, trädslag, färgegräs, schefferier, silkes-matkar,
insecter, fogelfängerier, fiskerier, eller något annat hit hörande
och til en nyttig hushåldning tiänande; hvarigenom med tiden
Docentes vid scholar, gymnasier och academier kunde få så
mycken kundskap, at ungdomen til någon del kunde erhålla
smak uti detta studio til vidare fullföljande igenom sine egne
rön och experimenter. Börandes för det 2:dra ungdomen icke
allenast häruti undervisas med behändige nöijen, som deras
sinnen til sådant och til varieteter äro mycket inclinerade,
utan ock andre jordbrukare med flere dertil upmuntras, icke
igenom tvång utan med lust; och hvad det tredie angår, at
upfundne experimenter och rön uti förenämde 3:ne riken måge
allmänt blifva bekante; så förmodar Hr Löwenhielm, at som
de, hvilka studerat vid academierne, dels blifva officerare, dels
civil-betienter i städer och på landet och de fleste präster,
skulle landtmannen, som besöker prästen och de förnämare i
socknen, och fingo tilfälle där at se hans försök och rön, snart
nog med begiärlighet antaga det de sågo för prästmannen
lyckas. Och hemställer Hr Löwenhielm Riksens Ständers bepröfvande,
om icke de skulle finna nödvändigt at låta denna
vettenskap komma i akt och vördning hos oss, och således afgiöra
qusestionem an, at den bör så fort någonsin skie kan vid alla
lärostäder drifvas med mera beskied än härtils skiedt, samt
tillika genom underdånig föreställning hos K. Maj:t anhålla
det H. Maj:t, efter inhemtade underrättelser ifrån Academierne
och Consistorierne samt den öfver Informations-värket förordnade
Commissionen, behagade fastställa på hvad sätt detta
ska] bäst, säkrast och skyndesammast värkställas, med mera.
Enär förberörde Memorial var til slut läst, tilläde
Hr Löwenhielm, at des afsikt härmed är, at vi en gång
måtte lära rätt förstå at hushålla här i riket, ty mången kan
använda mycken flit vid sin hushåldning, men lyckas derföre
268 (Dec. 10.) Två tryckta arbeten. Plikt.
icke just altid bäst, efter han ej förstår huru han skal bära
sig åt, utan kan ibland, til befrämjande af bättre gräsväxt på
sin äng, så främmande höfrö, som här icke tager lag, i anseende
til åtskilnaden af climaten, med mera sådant.
R. o. A. funno, at det af Hr Löwenhielm i detta Memorial
gifne förslag skulle föra ganska god nytta med sig.
Biföls altså detsamma och recommenderades äfven för sakens
vigt och angelägenhet skull til et benägit bifall hos de
öfrige respective Stånden;
Hvilken resolution Memorialet påskrefs;
Hvarefter R. o. A. skildes åt.
Den 15 December 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 11.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen, anmälte Hr Landtm., det Agenten König i Hamburg
uplagt Högstsalig H. Maj:ts Konung Carl den XILtes
historia på tyska, hvilket värk bemälte Agent til Hr Landtm,
insändt, som detsamma nu för R. o. A. upviste, då det med
mycket beröm omtaltes.
Uplästes en förteckning på åtskillige Herrar, som af
Ridderhus-Fiscalen blifvit annoterade för at hafva städt på
gångarne och derföre, til följe af R. o. Arns skiedde öfverenskommelse,
böra erlägga den utsatte plikten, hvilken ock en
del straxt betalte och af de öfrige genom Ridderhus-Fiscalen
bör utfordras.
Sedan erindrade Hr Landtm, om Borgareståndets sidst
upläste Extractum Protocolli, angående de af H. K. Höghet
vid åtskillige tilfällen giorde extra omkostningar, til hvilkas
fyllande Borgareståndet föreslagit, at Secrete Utskottet bör
utse nödige medel; och frågade Hr Landtm, nu om icke det
af R. o. A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med allmänt Ja.
Anmältes och ibland R. o. A. utdeltes en tryckter piece
under namn af Holländska Gull-grufvan, öpnad för Svea Rikes
Högh Ständer år 1747.
Uplästes L,andt- och Siö-Militice-Ooconomie-Deputations
Memorial, angående öfverklagad olikhet i roteringen på Aland,
Oland, Gottland, uti Wäster-Norrland och Bohus län, samt
Om rotering. Amiraiitets-Kollegii göromål.
269
någre oinroterade hemman i Blekingen; berättandes Deputation
derutinnan sig hafva detta mål under behörigt öfvervägande
tagit, och hvad de i Blekingen oinroterade hemman och jämkningen
af båtsmän i anseende til Säthers stad, som undandragit
sig båtsmans prsestationen, vidkommer, så hemställer
Deputation Rikseus Ständers godtfinnande, om icke K. Maj:t
kunde tilstyrkas, at, på det Allmogen måge blifva förhulpen
til et skyndesamt slut i den sökte jemkningen i roteringen,
Cammar- och Commercie-Collegierne måge genom ytterligare
alfvarsamma nådige ordres antydas och påläggas at innom en
viss förelagd tid och vid vite inkomma med sine underdånige
utlåtelser här öfver, så at hvart och et mål efter deras omständigheter
må kunna afgiöras och cronan medelst utdrägt af
tiden i des tilständiga rätt ej komma at lida.
Hvad jämkningen och ändringen på Gottland beträffar, så
förmäler Deputation, at nödigt finnes, det K. Cammar-Collegium
anmanas at med första afgiöra skattlägguings-värket
därstädes, hvarpå jemkningen i roteringen endast beror.
Beträffande åter de i Blekingen oinroterade hemmanen, så
berättar Deputation, at den med Betänkande deröfver innehållit,
i anseende til Handelsmannens och Riksdags-Fullmäktigens
Johan Önert Gråhus til Deputation ingifne Memorial,
hvilket uti afskrift medfölgde, hvarutinnan han förmäler sig
hafva hos H. K. Majit giordt ansökning at få de oroterade
hemmanen anslagne til Scholae-betienternes i Carlscrona stad
bättre upkomst, med anhållan Deputation ville Riksens Ständer
derutinnan tilstyrka, om ansökningen til dem förvist blifver.
Förenämde Betänkande biföls af R. o A.
Uplästes et annat Landt- och Siö-Militice-Deputations
Betänkande, angående separation af K. Ammiralitets-Collegii
ledamöters giöromål, Ammiralitets-räkenskaperne och hielp i
betiäningen vid Artillerie-Contoiret; hvad beträffar separation
af K. Ammiralitets-Collegii ledamöters giöromål, så anförer
Deputation det förslag och utlåtande, som bemälte Collegium
K. Majits nådige godtfinnande understält, nemligen at Militairpersonerne
af Collegii ledamöter skulle tillröra:
l:o At vid förefallande vacancer uprätta förslager til
Öfver-officerare-tiensters besättande;
2:o Officerares föreslående och förordnande til ledige volontaire-coopvardie-karlars
och båtsmäns-compagnier;
3:o Officerarnes commenderingar til örlogs;
270 (Pec. 15.) Amiralitets-Kollegii göromål.
4:o Officerarnes permitterande utomlands eller inrikes;
5:o Under-officerare-beställningars ersättiande; och
6:0 Volontairers, coopvardie-karlars och båtsmäns antagande
och approberande;
Men under gemensamt afgiörande med Cammar-Råden följande
vacancers besättiande, nemligen:
l:o Equipage- och Tygmästare-beställningarne;
2:o Yärfs-officerare-heställningar;
3:o Lots-Directeurs-sysslan och den under honom lemnade
betiäningen;
4:o Capitaine-Lieutenants beställningen, som informerar
i Navigations-scholan, hvilka sysslor merendels skola angå
oeconomiska saker;
5:o Officerarnes förordnande på lastdragarne samt dessutan
alla öfrige mål, som i instructionen finnas föreskrefne.
Ofver detta Collegii förslag och utlåtande har H. Maj:t
således stadgat och förordnat, at de trenne första målen nemligen:
l:o At vid förefallande vacancer af Ofver-officerare
beställningar
föreslå dem, som efter skickelighet, ålder och merita
böra komma i stället, 2:o Officerares föreslående och
förordnande til ledige volontairers, coopvardie-karlars och
båtsmanscompagnier, 3:o Officerares commenderingar til örlogs;
vara pure commendo-mål, och således höra til Militaire-personerne
af Collegii ledamöter.
Men beträffande de sednare målen, så har H. Maj:t funnit
dem vara af den beskaffenhet, at Cammar-Råden böra få
dervid giöra deras påminnelser ad Protocollum, aldenstund:
l:o Vid Officerares permitterande utomlands eller inrikes ofta
skal kunna komma uti öfvervägande angående den lön de
niuta; 2:o vid Under-officerare-beställningars ersättiande, så
vida de kunna hafva upbörd at svara före, och 3:o hvad volontairers,
coopvardie-karlars och båtsmäns antagande beträffar,
så skola Cammar-Råden så mycket mindre derifrån böra uteslutas,
som Landshöfdingarne eller vederbörande i deras frånvaro
hafva med soldaters approberande emellan General-munstringarne
at sig befatta.
Hvad ändteligen angår de öfrige målen, som här ofvanföre
upräknas och gemensamt efter Ammiralitets-Collegii förslag
komma at afgiöras, så skall H. Majit sig der öfver i nåder
yttrat, at dermed således tils vidare skulle fortfaras, och om
Amiralitets-Kollegii göromål.
271
något härutinnan framdeles voro at påminna, det då hos H.
Majit skulle andragas.
Vid öfvervägande af de nu sidstnämde målen, som gemensamt
skulle afgiöras, förmäler Deputation sig funnit billigt at
falla på den tankan, det Ammiralitets-Cammar-Råden icke
höra taga del uti förslagers uprättande på Militaire tienster
eller commandosaker, undantagandes hvad rote-båtsmäns antagande
och approberande vidkommer, hvarigenom förmodligen
den nytta och förmån skulle kunna erhållas, at skickeligheten
och erfarenheten i tiensten i akt tages mera än tourén,
med mera.
Vidare anförer Deputation huru många hufvudböcker sidsta
Riksdag blifvit afslutade och hvilka ännu återstå och hvad
orsaken dertil månde vara.
Hvad så väl yngre som äldre balancerne angår, så berättar
Deputation omständeligen beskaffenheten af dem, med
förmälan der hos, det Deputation med mycket nöije ansedt
den möda och försorg K. Ammiralitets-Collegium vid deras
utredande och iudrifvande med mera visat.
Til slut hemställer Deputation, i anseende til de af K.
Ammiralitets-Collegio anförde och i Betänkandet af Deputation
vidlöftigt uptagne skiäl och omständigheter, om icke en skrifvare
emot 144 dal. sint må på staten bestås Artillerie-skrifvaren
uti oftabemälte Collegii Artillerie-Contoir.
Hr Giös sade sig i öfrigit ej hafva något at påminna
vid Betänkandet, örn icke den projecterade skrifvare-hielpen
för Artillerie-inventarie-skrifvaren kunde undvikas, hälst Ammiralitetet
redan vid de förflutne Riksdagar fädt nog tilökning
på des betiäning; stats-medlen, som bekant är, voro nog knappa
och billigt är, at den, som emottagit en syssla, bör utan vidare
medhielp den samma förestå.
Hr Hästsko tyckte äfven, at man vid närvarande knappa
tider hade all orsak at spara hvad man kunde och intet bevilja
några tilökningar på lönerne.
Hr Leijonanckar förestälte, at orsakerne, hvarföre denne
Artillerie-inventarie-skrifvaren, med flere andre, ej kunna utkomma
med deras förra löner, äro träggehanda: Först den
allmänna dyrheten, som hvar och en i dessa tider får vidkännas;
sedan myntets förhögning, hvarigenom alla löntagande
måste sakna en trediedel af den dem i förstone tildelte lönen,
men likafult betala alla varor til långt högre pris än då var;
272 (Dec. 15.) Amiralitets-Kollegium. Fru Nordenflycht.
och för det tredie, misstroendet, som öfveralt nu är så inrotadt,
at til förekommande af den oriktighet, som eljest kunde
befaras, arbetet och sysslorna äro så mångdubbelt förökte, at
de äro vordne odrägelige och lemna intet råderum för någon
betiänt at jemte sin ordinarie beställning på annat sätt sörja
för sin utkomst och skaffa sig födan, hvaraf under tiden hän
der,
at sådane betiänte, som sittia vid knappa löner, gripa til
oloflige medel och begå otrohet, därest de på annat sätt blifva
hulpne.
Frih. Carl Wilh. Cederhielm sade sig ej eller kunna
samtycka til den omförmälte tilökningen på Artillerie-inventarie-skrifvarens
lön, emedan alle sådane med flere t,ilökningar,
som beviljas på staten, komma undersåtarne til gemensam last
och tunga, så at ju flere tilökningar vi giöra, ju drygare bevillningar
få vi oss åtaga. Bertil med hade framlidne Hr
Riks-Rådet Gref Lagerberg, sorn med Commission var nedre
i Carlscrona och giorde inrättningen vid Ammiralitetet, upsatt
instructionerne för betiäningen och reglerat hvars och ens sysslor,
och när då var giörligit för Artilleri-inventarie-skrifvaren at
bestrida dem utan någon honom bestådd skrifvare-hjelp, så
tyckes ock sådant kunna skie nu.
Hr Landtm, erindrade, at sysslorne just derigenom så
blifvit ökte, at Deputation funnit skiäligt, at skrifvare-hjelp
honom bör bestås; summan vore dessutan ringa och är, som
Hr Leijonanckar sagt, altid bättre at gifva en betiänt någorlunda
lön, så at han kan hafva sin nödtorftiga utkomst och
deremot med flit förrätta sit arbete.
Hr Didron påminte, det Riksens Ständer en gång för
alla fäststält, at inga personelle tilökningar på löner mera
skulle bestås.
Hr Landtm, föreslog, at den projecterade lönen af 144
dal. smt til skrifvare-hielp för Artilleri-inventarie-skrifvaren
vid Ammiralitet kunde allenast tils vidare och til nästa Riksdag
på extra stat blifva upförd;
Hvilket tillika med det öfriga, som eljest i Betänkandet
är anfördt, af R. o. A. biföls.
Dtdeltes återigen några exemplar af en poetisk dikt, under
titul af Det frälsta Svea, uti fem sånger; författade af Fru
Hedvig Charlotta Nordenjiyclit.
I anledning häraf korn at talas om bemälte Frus svaga
vilkor och tyktes, at man billigt borde vara omtänkt huru
Fru Nordenflycht. Dep. fr. Bonde-st. ang. markegången. 273
desamma någorlunda måtte kunna förbättras, så at hon utan
bekymmerfull omtanka och fruktan at sakna nödtorftig utkomst
måtte hafva tilfalle at under mera rolig och stilla lefnadsart
nyttia de af Gud och natur henne förlänte stora sinnens
gåfvor, hälst det för sielfva nation är ej mindre hederligt än
fägnesamt, at någon af det könet gådt så vida i skaldekonsten,
at också utlänningen gior värde af det alster, som hennes vett
i Huset frambringar.
Hr Palmstierna instämde härmed och förmodade, at
medel och utvägar härtil kunna gifvas utan statens gravation.
Gref H. Gyllenborg sade sig tilförne ej hafva recommenderat
någon hos Högh R. o. A., men aldenstund Sverige,
som nyss förmält är, intet allena estimerar hvad Fru Nordenflycht
skrifvit, utan också främmande giöra deraf mycken cas,
så skulle det se ut, ifall hon ej på något sätt blefve understödd,
som vore vi här i riket antingen intet kiännare eller
också intet belönare af någre vettenskaper; och fördenskull toge
han sig nu den friheten at föreslå, det Högh R. o. A. måtte
taga fru Hedvig Nordenflycht til pensionair här vid Riddarhuset.
Hr Landtm, tyckte bästa vara, at detta remitteras til
Riddarhus-Deputation.
Gref Gyllenborg hemstälte om icke det med bifall kunde
remitteras til Riddarhus-Deputation;
Hvilket, uppå Hr Landtm:ns giorde proposition,
af R. o. A. samtycktes.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer, hvilken, näst aflagd hälsning,
berättade, at som Bondeståndet kommit i erfarenhet, det
Riksens Ständers Landt- och Siö-Militiae-Oeconomie-Deputation
hos de andre trenne respective Stånden ingifvit et Betänkande,
angående någon ändring uti den vid sidsta Riksdag faststälte
ständige markegången, och Bondeståndet deraf ännu icke fådt
någon del; altså har Bondeståndet härmedelst hos Högh R.
o. A. vördsammast velat anhålla, det Högh R. o. A. icke måtte
afgiöra berörde Betänkande förr än Bondeståndet fådt inkomma
med sine välmente påminnelser denna saken angående, som
dem så nära rörer.
Hr Landtm, svarade, det han sig icke väl påminna kunde,
om något sådant Betänkande ännu voro inkommit ifrån Landtoch
Siö-Militise-Deputation; men om så voro och R. o. A. thet
samma sig skulle företaga, så lärer R. o. A. ej underlåta at
Adelns Protokoll (XV) 1746—1747. 1. 18
274 (Dec. 15.) Om vederlag för häradsfogden
gifva det ärbara Bondeståndet tilkiänna, uti hvad slut R. o. A.
deröfver stadnar, hvilket, jemte R. o. A:ns varliga hälsning,
Hr Landtm, bad, at Deputation hos det ärbara Bondeståndet
ville anmäla;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Och uplästes sedan Reductions- och Liquidations-Deputations
Betänkande öfver aflidne Häradsfogden Roihsteins arfvingars
ansökning, hvaruti berättes hurusom bemälte arfvingar,
genom deras ombud, innom den i 1741 års Förordning
utsatte tiden, hos Riksens Ständer inkommit med besvär öfver
Ständernes Commissions utslag af den 3 Februarii 1742, hvarmedelst
bemälte Häradsfogdes i lifstiden giorde ansökning om
vederlag och ersättning för någre hemman i Jönköpings län
och Wässbo härad belägne, blifvit, i anseende dertil, at Rothstein
hvarken anmält sig til relationens uttagande eller ingifvit
den öfver framlidne Hr Landshöfdingen I)urells 6:te pennings
gravation uprättade räkning, för desert förklarat; men desse
arfvingar, i anseende til åtskillige af dem anförde skiäl och
at Landshöfdingen Durells 6:te pennings gravation ej skal
hafva någon gemenskap med den faststälte köpegods-fordringen,
anhålla, at berörde resolution måtte uphäfvas, på det saken
må, efter de vid Reductions-värket derom ingifne skiäl och
documenter, blifva behörigen afgiord; hvilket alt, med det mera
handlingarne i detta mål innehålla, Deputation berättar sig
i öfvervägande tagit med yttran derhos, at hvad Riksens
Ständers öfver Reductions- och Liquidations-värket förordnade
Commission år 1742 i denna sak giordt och slutit, stödjer
sig på lag och de om Reductions-värket utkomne nådige Förordningar;
hvarföre ock Deputation förmäler sig nu ej kunna
styrka til någon ändring deruti, och det så mycket mindre, som
ej eller den til uplysning uti saken nödige fundne räkningen nu
vid besvären är bilagd eller bevist, at den i orten icke är til
finnandes; hvilket Deputation til Riksens Ständers ompröfvande
hemställer. Och emedan et Stånds ledamot uti denna sak varit
af skiljaktig mening, så är ock dess votum tillika ingifvit.
Derpå uplästes det votum, som Borgareståndets Fullmäktig
Borgmästaren Fredrich Ingman afgifvit vid Riksens Ständers
öfver Reductions- och Liquidations-värket förordnade Deputations
författade Betänkande öfver aflidne Häradsfogden Rotlisteins
arfvingars ansökning om vederlag och ersättning för
några hemman i Jönköpings län och Wässbo härad, yttrandes
Rothstein» arfvingar. Tjenstebyte. von Brandten. 275
sig bemälte Stånds ledamot, at han i stöd af åtskillige anförde
skiäl och omständigheter oförgripeligen finner, at Rothsteinske
arfvingarne böra, enligt de åberopade K. Reductions-Commissions
bref och resolutioner, såsom uti en liquid sak, igenom
K. Maj:ts och Riksens Cammar-Collegii föranstaltande, niuta
ersättning för de upburne räntor til år 1723 samt 5 dal. 30
öre 17 plåtar smts ränta in natura af den fond Riksens
Ständer dertil utseendes varda, eller i Silfwerhielmska bytesbristen
få liquidera.
R. o. A. biföllo Deputations Betänkande.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 10
i denne månad, deruti förmäles hurusom Ståndet förehaft den
af H. K. Maj:t igenom Utdrag af Protocollet under den 3
hujus til Riksens Ständer hänskiutne ansökning om tienstbyte
emellan Commissarien i Riksens Ständers Contoir Olof Sidenius
Renhorn och Borgmästaren i Arboga Eric Ramell; och
som Borgareståndet befunnit, at så väl vederbörande Borgerskap,
enär de häröfver hörde blifvit, til bytet samtykt, som ock
Konungens Befallningshafvande i länet i anledning deraf med
flere härvid förekomne omständigheter hos H. K. Majit i underdånighet
anmält detta byte til fullbordan, hvarvid Hrr
Fullmäktige uti Riksens Ständers Contoir förklarat sig i underdånighet
intet hafva at påminna; i anseende hvartil, samt
at Borgerskapet genom Deputerade ytterligare anhållit om befordran
af detta tienstbyte för deras derunder beroende välfärd,
H. K. Majit för denna gången sådant i nåder bifallitf
altså förklarar sig Borgareståndet härvid icke hafva något at
i underdånighet påminna, särdeles som detta ej länder någon
til förfång eller blir et skadeligit prejudicat, emedan något
byte af denne besynnerliga beskaffenhet sällan kan förefalla.
R. o. A. biföllo Borgareståndets Extractum Protocolli.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande öfver Capitainen
Hr Henric Johan von Brandtens ansökning at, i anseende
til den honom vederfarne preejudice, niuta befordran, med mera;
hvilket mål Deputation öfvervägat och ibland annat befunnit,
hurusom Hr von Brandten altsedan år 1698 varit uti K.
Majits och cronans tienst och redan år 1707 avancerat til
Capitaine, men at han vid hemkomsten ifrån fångenskapen
icke, såsom andre hans vederlikar, niutit någon förbättring på
caracteren; der likväl Riksens Ständer vid 1741 års Riksdag
funnit honom äga en allmän approbation, som ock vederbörande
276 (Dec. 15.) Kapten von Brandten. Durietz.
Chef äfven hos H. Maj:t i underdånighet recommenderat Hr
von Brandten at för sine långlige trogne tienster vid yppande
ledighet ihugkommas antingen med Öfverste-Lieutenants indelning
vid regementet, enär den ledig blefve, eller ock befordras
til något Commendantskap, emedan Hr Majoren Ruthenschöld,
som var yngre Capitaine, blifvit framför Hr von
Brandten befordrad til den efter Majoren Frih. Cronhiort vid
regementet ledige blefne Majors-tiensten; hvartil kommer, at Hr
von Brandten skal vara den äldsta Capitaine i regementet
och i hela arméen samt altid berömmeligen och tappert sig
förhållit och är i stånd at giöra K. Maj:t och cronall ytterligare
nyttig tienst, i anseende til hvilket alt Secreta Deputation
förmäler sig funnit skiäligt tilstyrka Riksens Ständer at
hos H. Majit i underdånighet anmäla Hr von Brandten i så
måtto, det vederbörande må undfå nådig befallning at vid
Öfverste-Lieutenants-beställningens ledighet vid regementet i
underdånighet föreslå Hr Capitaine von Brandten, på det han
til samma beställning i nåder må befordras, så framt han dessförinnan
med något anständigt Commendantskap icke skulle
kunna benådas, när han sig dertil anmälandes varder.
Frih. Coijet intygade, det Hr Capitaine von Brandten
länge och väl hade tiänt och vore icke hans skuld, at han vid
placeringen ej fädt Capitains-fullmakt, efter han då varit
frånvarande.
Uppå Hr Landtmms giorde frågan,
biföls Betänkandet af R. o. A.
Efter Hr Durietz trägna anhållan, uplästes med R. o.
Arns tilstädielse et des Memorial, hvarutinnan förmäles, det
han vid sidstledne Riksdag besvärat sig öfver den besynnerliga
orättvisa, som han af numera aflidne Öfverste-Lieutenanten
Nils Lilliehök lidit, i den förhoppning at derå vinna någon
satisfaction, hvilket ärende då blifvit til domstohlen förvist;
hvarföre ock Diiries i följe deraf låtit bemälte OfversteLieutenant
sig til laga ansvar vid Artilleri-Regements-Krigsrätten
instämma, oansedt han aldrig åtlydt stämningen, ehuru
han tid efter annan blifvit af rätten inkallad, utan städse
enskyllat sig med siuklighet, hvarmed han efter uptedde bevis
voro behäftad; och som merbemälte Öfverste-Lieutenant Lilliehök
under varande process med döden afgådt, så at Diiries
ej fådt visa sin oskuld och det lidande honom öfvergådt, utan
des bästa år för honom så ganska fåfängt försvunnit; så an
-
Sergeanten Diirietz’s memorial.
277
håller han nu om R. o. Arns underdånige föreskrift til H. Majit
at i anseende til des oskyldiga lidande varda til någon honom
tienlig beställning igen förhulpen.
Enär förberörde Memorial var til slut läst, tilläde
Hr Diiries, det han giordt alt hvad han kunnat at befordra
saken til slut, hvarom han åberopade sig Hr Öfversten
Gyllengranatlis vittnesbörd, men har aldrig kunnat få sin
vederpart at comparera, så at han fådt ådagalägga sin oskuld.
Som åtskillige begiärte blifva underrättade om sammanhanget
af denne saken;
Så berättades, det aflidne Öfverste-Lieutenanten Lilliehök,
under det at regementet var i Finland, har för något ringa
förseende låtit draga Durietz up på påhlen, hvaröfver, sedan
han vid sidsta Riksdag sig hos R. o. A. besvärat, har målet
blifvit förvist til behörigt forum, at ransakning deröfver skulle
anställas.
Hr Hästsko förmente, at som Öfverste-Lieutenanten
Lilliehök nu är med döden afgången, så lärer R. o. A. ej mera
kunna befatta sig med sielfva saken, utan endast til uprättelse
för Hr Durietz i underdånighet recommendera honom hos H.
K. Majit til någon befordran.
Hr Scheckta tyckte, at utom det R. o. A. recommenderar
Hr Durietz, så borde äfven R. o. A. lägga bommar i
vägen, at sådant intet mera måtte kunna tilfogas någon Adelsman
emot Privilegierne.
Frih. Ii. Wrede utlät sig, det hade han sig bekant huru
härmed tilgådt och vore nödigt, at R. o. A. toge tilräckelige
praecautioner, at sådaut intet mera måtte öfvergå deras barn
tvert emot Adelige Privilegierne; som ock R. o. A. nu kunde
förklara, at hvad Hr Durietz händt icke bör lända honom til
nachdel, utan han genom underdånig skrifvelse anmäles hos
H. K. Majit til nådig befordran.
Hr Pehr Kalling anförde, hurusom dylikt i förra tider
väl händt mången bra karl, men derföre är ingen blefven deshon
n orerad.
Efter något vidare discourerande härom;
Stannade R. o. A. i det slut, at Sergeanten Durietz genom
underdånig skrifvelse til H. K. Majit recommenderas at
återvinna den tour han härigenom förlorat och således få
hugna sig af samma framsteg som andre des cammerater sedan
den tiden giordt.
278 (Dec. 15.) Kansliråds raug. Amiralitetet.
Sluteligen anmälte Hr Landtm., det de andre trenne
respective Stånden beviljat Expeditions-Secreterarne Gustaf
von Helandt, Fredrich von Stenhagen och Otto Fredrich Engelke
Cantzlie-Råds-caractere, hvarom de insändt sine Extracta
Protocolli, dem Hr Landtm, upviste; med hemställan om R.
o. A. dertil äfven behagar samtycka, så at Expedition derå
måtte kunna skie;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Hr Pehr Kalling sade sig nogsamt veta, at när 3
Stånd afgiordt en sak, blir det dervid; icke dess mindre holt
han före, at R. o. A. skulle lemna på de andre Stånden och
för deras räkning, om de härigenom vilja giöra oreda i Cantzliet;
men R. o. A. för sin del icke befatta sig härmed.
Det svarades, at saken redan är afgiord och kan eller bör
altså ingen mera tala härom.
R. o. A. skildes åt.
Den 17 December 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
TJplästes Protocollet af den 15 Oct. ifrån sid. 96 til sid.
113, hvarvid inga påminnelser giordes.
Sedan justerades den Resolution, som i följe af R. o. A:ns
sidst fattade slut kommer at skrifvas på Landt- och SiöMilitise-Deputationens
Betänkande, angående separation af K.
Ammiralitets-Collegii ledamöters giöromål, Ammiralitets-räkenskaperne
och hielp i betiäningen vid Artillerie-Contoiret, hvilken
Resolution af R. o. A. gillades så lydande:
ResoL: Betänkandet biföls i öfrigit, men hvad den för
Artillerie-Inventarie-skrifvaren sökte skrifvare-hielpen angår,
så finner R. o. A. bäst, at den för en sådan betient projecterade
lönen af 144 dal. sint må allenast til vidare och til
nästa Riksdag på extra stat blifva upförd.
Uplästes Landt- och Siö-Militiae-Oeconomie-Deputations
Betänkande, angående de indelte ränte-persedlarnes sammanslående
til en viss och ständig penninge-summa, eller den så kallade
ständige markgången, hvarutinnan, sedan Deputation vidlöftigt
anfört hvad Krigs-befählet under påstående Riksdag
Ständig markegång.
279
igenom underdånige besvär til H. K. Majit deröfver andragit,
hvilka til Riksens Ständer blifvit hänskutne och sedermera
derifrån til Deputationen remitterade, berättar Deputation funnit
sig föranlåten at communicera de samma med K. Krigsoch
Cammar-Collegierne samt Stats-Contoiret, hvilkas svar
äfven omständeligen uptagas i berörde Memorial, och at Deputation,
innan den öfver hvad bemälte Collegier anfördt sig
kunnat yttra, hördt Bondeståndet genom des Taleman och
Deputations ledamöter af samma Stånd, hvilka förklarat sig
icke veta om ock huru vida Deputation nu kunde uptaga et
mål, som tilförne af Riksens Ständer afgiordt, af H. Majit
faststält och til verkställighet anbefalt är, hvilket de förmoda
böra hafva bestånd; oaktadt hvilket Bondeståndets utlåtande
Deputation dock funnit, i anseende til anförde skiäl och omständigheter,
sig bordt företaga detta vigtiga och granlaga
ärende under öfvervägande; och som Deputation anser detta
mål för des del vara af mycken vigt och granlagenhet, i anseende
til des nära förbindelse med rikets sanskyldiga vältrefnad,
som svårligen lärer hafva bestånd, om icke emellan
ränte-gifvaren och ränte-tagaren en sådan jämkning träffas kan,
at de å ingendera sidan hafva skiälig orsak at klaga, den
förra öfver för mycken tunga och den senare öfver brist i sit
nödtorftiga uppehälle; men som Deputation ej har sig bekant en
och annan omständighet, som i Memorialet upräknas, så hemställer
Deputation Riksens Ständers mognare öfvervägande och
bepröfvande, om icke detta ärendet är af den beskaffenhet, at
det förtiänar någon närmare ransakande och öfverläggande
innan det, utan någons förfång och indelnings-värkets rubbning,
kan fastställas, samt om icke til den ändan nu, som
förra gången, torde pröfvas nödigt, at en Cammar-Commission
deröfver blefve förordnad, som hade at höra både K. KrigsCollegium,
Krigs-befählet och Allmogen, och sedan tilse huru
och på hvad sätt någon närmare jämkning de sidstnämde
emellan må kunna erhållas.
Vidare uplästes et af Herrar Generalerne During och
C. H. Wrangel underskrifva och å samtelige Krigs-befählets
vägnar til R. o. A. ingifvit Memorial, hvaruti aflägges tilbörlig
tacksägelse för det tilfälle dem blifvit lemnat at med påminnelser
inkomma vid det Betänkande Landt- och Siö-MilitiseOeconomie-Deputation
afgifvit angående den sedan sidsta Riksdag
utkomne så kallade ständige markgång, hvaröfver Krigs
-
280 (Dec. 17.) Ständig markegång.
befählet sig högst nödsakat funnit at vid denne Riksdag anföra
besvär; förmälandes derjemte Hrr Generalerne, det Krigsbefählet
intet vidare häfver at påminna vid det slut, hvaruti
bemälte Deputation stadnat at hänskiuta ärendet til en särskilt
förordnad Cammar-Commissions uptagande och vidare
bepröfvande, än at saken dymedelst kommo at utdragas på
tiden, då Krigs-befählet med alla ränte-tagare deraf den olägenhet
skulle kiänna at ännu vara i mistning af deras rättigheter,
til deras stora och odrägeliga skada.
Sedan vidare i Memorialet vidlöftigt är uprepat, icke
allenast hvad skada och mistning så väl cronan, som indelnings-tagarne
taga af detta föranstaltande och derjemte är
vist på hvad grund indelnings-värket sig fotar och blifvit faststäldt,
samt at hvarken ränte-gifvaren derigenom lisas ej eller
räkenskaperne med någon avance blifva förkortade, anhålles
å Krigs-befählets vägnar, at denna nyhet med den ständiga
markgången, som i anförde måtto oroar rikets angelägnaste
inrättningar och gior dem ostadige och dessutan oskiäligen
förminskar både cronans rätta inkomster, just en tid då sådant
aldraminst kan tålas, och äfven alla indelte staters uhrgamla
och stadgade rättigheter, til deras oskiäliga lidande, som
nu några indelningar innehafva, utaf Riksens Ständer måtte
aldeles uphäfvas och denna sak i det stånd sättias, som den
förut var, samt den härmed påsyftade räkenskaps-sättets förkortande
anstå och hvila tils sådane utvägar dertil visas, som
på intet sätt skadar hvarken cronan eller det så heligt faststälte
indelnings-värket, så framt icke andre medel eller utvägar
skulle vara at tilfredsställa alla indelnings-hafvare; förklarandes
för öfrigit Krigs-befählet sig hafva det förtroende til
R. o. A., at de benägit lära befordra denna sak til skyndesaint
och vilfarigt slut.
Hr Landtm, erindrade, at det varit bättre oin Krigsbefählet
i början af deras Memorial intet omnämdt, at de af
R. o. A. fådt communication af Landt- och Siö-MilitiseDeputations
afgifne Betänkande thenna saken angående, eftersom
sådant icke hörer R. o. A. allena til, utan alla 4 Stånden
hade bort giöra det.
Hr General Didron svarade, at Krigs-befählet detta i
akt tagit och fördenskul utlemnat den meningen i de exemplaren,
som hos de andre Stånden komma at ingifvas
Ständig markegång.
281
Uplästes Hr Conrad Gust. von Siegroths til R. o. A. ingifne
Memorial, hvaruti förmäles, at som han nu snart tänker
resa hem och således icke hinner afbida, at det förslaget, sorn
Domprobsten ljungberg haft in commissis at uprätta, angående
så väl hufvud-räntornes, som de små ränte-persedlarnes sammanslående
til et vist beständigt pris uti penningar, hvarefter
crono- och skatte-hemman årligen framgent böra både jordeboks-
och mantals-räntan betala och indelningshafvaren dem
låta upbära, kan hos Riksens Ständer til afgiörande förekomma;
så utbeder Hr von Siegroth sig dervid in antecessum
få giöra sina erindringar, dem han ock i samma des Memorial
vidlöftigt anfördt; hvarefter och til slut Hr von Siegroth, såsom
ägare af flere crono-skatte-liemman, förmäler sig för sin
del, i anseende til de i Memorialet anförde skiäl och omständigheter,
med et sådant förslag icke kunna se sin utkomst,
hvad grund- eller spannemåls-räntan angår, utan nödgas påstå
at med den efter vanligheten förblifva måtte; men at små
ränte-persedlarne efter en viss och ständig markegång til
penningar sammanslås, tycker han torde vara både nyttigt och
nödigt.
Enär detta var til slut läst anmälte
Hr General Didron, det Krigs-befählet anmodat honom
hos Högh R. o. A. at anhålla, det Befählet, sedan R. o. A.
i saken resolverat, måtte tillåtas at gå til de andre Stånden.
Hr Hästsko uprepade, hurusom denna saken altför hastigt
vid slutet af sidsta Riksdag gådt igenom hos Riksens Ständers
plena, utan at hvarken Krigs-befählet, vederbörande Collegier
eller Landshöfdingar dervid blifvit hörde, hvilket likväl hade
bordt skie; och aldenstund indelnings-värket på sätt som Krigsbefählet
i deras Memorial anfördt, icke allenast genom de af
äldre tider tilbaka utkomne förordningar, utan också genom
sielfva Regeringsformen och Försäkringen är på det aldra
eftertryckeligaste stadfästadt och et ansenligit vite utsatt för
den, som någonsin skulle gifva anledning til des rubbning; så
lärer ingen motsägelse nu kunna existera, at icke saken bör
ändras och sättias i sit förra stånd, som den var före sidsta
Riksdag, utan quaestion lärer nu endast blifva, hvad utvägar,
som böra tagas, at sådant hädanefter icke mera måtte försökas
och med hvad plikt den bör anses, som vid sidstledne
Riksdag gifvit första anledning til detta steget.
282 (Dec. 17.) Om indelningsverket och
Frih. Gust. Hamilton giorde det förbehåld, at så framt
Krigs-befählet härutinnan icke skulle få någon ändring, alla
andre räntetagare, Prästerne derunder begrepne, äfven måtte
undergå detsamma.
Hr Hastfehr utlät sig, at man nu såge frukten deraf,
at man i detta mål intet hördt Krigs-befählet, utan afgiordt
detsamma medan de voro borta under marchen med arméen
åt Skåne, där likväl saken rörer dem så ganska nära.
Samtelige R. o. A. förklarade, at detta borde ändras, så
at Krigs-befählet oafkortadt får niuta sin indelning til godo;
och begiärtes, at Hr Landtm, derom ville giöra proposition.
Hr Landtm, uprepade fördenskull hurusom
l:o Landt- och Siö-Miiitise-Deputations Betänkande går
derpå ut, at en Cammar-Commission måtte förordnas, som
hade at tilse på hvad sätt någon närmare jämkning Krigsbefählet
och Allmogen emellan kunde åstadkommas;
2:o Krigs-befählet åter i deras Memorial förklarar sig
väl intet vara emot, at en sådan Commission måtte förordnas
til sakens vidare bepröfvande; men som tiden endast skulle
komma til deras afsaknad dymedelst at utdragas, så anhåller
Krigs-befählet, at R. o. A. nu straxt ville fastställa, at indelnings-värket
skal blifva orubbadt;
3:o Hr Siegrotli åter föreslår, at grund-räntorne i hvarje
landsort måtte utgiöras in natura, men de små persedlarne
efter en viss och ständig markgång til penningar sammanslås.
Sedan R. o. A. något sins emellan härom öfverlagt;
Begiärtes å nyo, at Hr Landtm, ville giöra proposition i
anledning af Krigs-befählets Memorial.
Hr Landtm, frågade fördenskull, om R. o. A. då först
behagar fastställa, at indelnings-värket på intet sätt får
rubbas;
Hvartil af R. o. A. svarades med allmänt Ja.
Vidare frågade Hr Landtm., om efter Landt- och SiöMilitiae-Deputations
project någon Commissiou skal sättas til
sakens närmare jämkning och utarbetande;
Men härtil svarades af R. o. A. både med Ja och Nej.
Frih. Cronhiort yttrade sig, at saken nu straxt bör
sättas i sit förra skick och stånd, så at Krigs-befählet på förra
foten får niuta sin lön både för innevarande år och framdeles.
Sedan kan en Commission sättas at utarbeta hvad cronan och
indelningshafvaren lider igenom den ständige markegängen; och
ständig markegång.
283
om derefter någon öfverenskommelse til vederbörandes nöije
kan skie, så är det en sak, som då kan komma under vidare
bepröfvande.
Hr Anrepp holt före, at som både cronan och indelnings-hafvaren
kommer i mistning genom den ständige markegången,
så borde räntegifvaren påläggas at ersätta förlusten.
Frih. Carl Wilh. Cederhielm: Jag finner ingen skilnad
oss emellan, utan tycker vi äro alla enige derom, at hvad som
vid sidsta Riksdag blef giordt med den ständige markegången
bör nu uphäfvas och indelnings-värket förblifva orubbadt, men
om methoden och sättet dertil differera vi något, ty, som jag
märker, frukta en del af oss, at om vi straxt skulle giöra det,
utan at låta en Commission utarbeta saken, torde de andre
Stånden ej så lätt gå in med oss. Jag håller före, at vi hos
de andre Stånden kunde braka det motiv, som Frih. Hamilton
redan vid handen gifvit, nemligen at så framt Krigs-befählet ej
får ändring, utan den ständige markegången skal blifva stående,
böra så väl Prästerskapet, som alla öfrige ränte-tagare
undergå detsamma; jag tror de derigenom skulle föras til närmare
eftertanka i denna saken; men om det iutet ville hielpa,
kunde då en Commission förordnas at undersöka hura med
altsaminans tilgådt.
Hr Ramsay instämde med Frih. Cederhielm derutinnan,
at en Commission måtte förordnas, intet til at giöra någon
jämkning indelnings-hafvaren och ränte-gifvaren emellan, emedan
dermed bör förhållas efter sielfva indelnings-värket, utan
endast at efterse, hvilken som först gifvit anledning til et så
farligit steg, som detta är, tvert emot Regeringsform, Försäkring
och fundamental-lagen.
Hr Ehrencreutz förklarade sig aldeles nögd med det
slut, hvaruti R. o. A. nu stadnat; men föreslog derjemte, at
K. Cammar-Collegium måtte anbefallas at utarbeta hvad cronan
lider igenom den ständige markegången, så torde de
andre Stånden, när de fä höra det, så mycket snarare giöra
et med R. o. A.
Hr Wulfwenstierna påminte, at den år 1735 giorde cronans
ständige markegång på de små ränte-persedlarne icke måtte
uphäfvas; men som Krigs-befählet och alla indelningshafvarne
samt rustande, igenom den sä kallade ständige markegången på
hufvud-räntorne ganska mycket förlora och komma at umbära
hvad dem til deras underhåld och nödige utrustning anslagit
284 (Dcc. 17.) Ständig markegång. Stuterier.
är, hvarigenom de giöras oförmögne til K. Maj:ts och rikets
tienst; så bör den rubbning, som således vid sidsta Riksdag
är giord i indelnings-värket, nu rättas och saken åter försättias
i det stånd, som den förut var.
Detta biföls af R. o. A.;
Och anmodades Hr Wulf reenstierna at härom upsättia et
Extractum Protocolli til de andre Stånden.
Vidare begiärtes, at Hr Landtm, måtte giöra proposition
om icke undersökas borde, hvem som gifvit första anledningen
til den ständige markegången.
Men som Hr Landtm, berättade, at redan år 1716 blifvit
begynt at arbetas på någon methode til räkenskapernes förkortande,
hvarifrån detta hade sit ursprung, och vore fördenskul
onödigt at anställa någon vidare undersökning härom;
Så lät också R. o. A. dervid bero.
Hr General Didron anholt, at Krigs-befählet nu måtte
med en Deputation få gå til de andre Stånden och R. o. A:ns
resolution, sedan den är färdig, skickas efter.
Hr Palmstierna förmente, at som detta rörer större delen
af R. o. A., så borde äfven någre af Adelen följa med Krigsbefählet
til de andre Stånden.
Dock fants bäst, at Krigs-befählet först afgår och at R.
o. A. sedan genom en Deputation understödier Krigs-befählets
ansökning.
I anledning häraf gick också Hr General Didron nu
bort til de andre Stånden med Deputation af Krigs-befählet.
Sedan uplästes Frih. Sten Coijets Memorial, hvaruti förmäles
hurusom starke hästar giöra en stor del af de vahror,
hvilka riket ej til egen nödtorft kan tilräckeligen fournera och
at årligen store summor för sådane creatur gå ur riket; skolandes
vid regementerne til häst vara stor brist på hästar,
som i händelse af krig ej utan svårighet kan fyllas, som ock
både officerare och de gemene oftast måst nyttia sådane hästar,
hvilka icke äro af bästa slaget. Allmogen åter skal, i brist
af stadige hästecreatur, merendels nödgas at underhålla flere
små och svaga hästar, för åkerbruk och kiörslor, än de eljest
behöfde. Til hjelpande af alt detta håller Frih. Coijet före,
at man bör yrka på stuteriers anläggande i riket, emedan de
få, som finnas, och hvilka vist sin nytta, ej äro tilräckelige
til ändemålet; hvarföre det skal vara rådeligit, at Riksens
Ständer taktes ifrån vederbörlige orter giöra sig underrättade,
Stuterier. Om anställandet af Råds-val. 285
huru cronans redan anlagde stuterier blifvit skiötte, och utvägar
påtänkas til hingstars planterande på åtskillige ställen
i riket, med hemställan derjemte, om icke Herrar Regementscheferne
kunde blifva hörde, om vid et eller flere cavalleriregementer
kunde på samma sätt procederas, som fördelaktigt
skiedt vid Wästgötlia cavallerie-regemente, och Rusthållarne
förmås at giöra sammanskott til goda hingstars och stoens
anskaffande, då de ifrån andre mindre nödvändige utgifter
kunde befrias. Denne anläggning skal ock vid så många
crono-lägenheters och kongs-gårdars förarrenderande til rikets
fördel kunna å bahn bringas, samt de Riksens Ständers Deputationer,
som hafva hushållds-värket under händer, härvid
afgifva nyttige förslager, hvars ompröfvande detta alt underställes.
Förberörde Memorial remitterades til Cammar-OeconomieDeputation;
kunnandes den, som har några förslager at angifva
til sakens befrämjande, sig hos Deputation anmäla.
Frih. H. Wrede förestälte, at som det nu vore så långt
ankommit på Riksdagen och sakerne mycket studsa igenom det,
at Herrar Riksens Råd äro alt för få til antalet i Rådet, så vore
det hög tid at nu skrida til besättiande af de ledige varande
Råds-embeten; ty om regeringen ej är i vigeur, så är fåfängt
alt hvad vi giöra vid Riksdagen. Frih. Wrede bad fördenskull,
at R. o. A:ns Electorer måtte få befallning at med
aldraförsta träda tilhopa och utnämna Deputerade til Rådsvahlet,
så at det nu före helgen måtte kunna för sig gå.
Hr H. H. Boije anförde här emot, at tiden vore alt för
kort til helgen, så at Råds-vahlet dess förinnan ej skulle
kunna förrättas; många vore också redan bortreste i anledning
af det skiedde aftal, at plena ej längre skulle hållas än til
den 20 i denna månad; och fördenskull kunde han ej samtycka
dertil, at något Råds-vahl nu måtte företagas, utan kunde
sådant skie straxt efter helgen.
Frih. Gust. Hamilton beklagade at härom skall vara
någon skiljaktighet oss emellan; det vore nu vist tid, för mångfaldige
vigtige orsaker skull, at besättia de ledige Rådsembeten;
hvarföre han bad, at R. o. A. ville sig i detta mål
förena och en gång utsläcka den förbannade oenighetsgnistan,
som är skulden til all vår olycka, til förlusten af det anseende
vi borde äga och den fara och äfventyr vi hotas med
af främmande makter.
286 (Dec. 17.) Om anställandet af Råds-val.
Hr Scheckta påstod, at R. o. A. intet måtte skiljas åt
förr än Råds-vahlet för sig gådt.
Hr H. H. Boije erindrade huru sorn han i början af
Riksdagen aldeles varit derföre, at Råds-valet då hade bordt
skie; men nu, sedan det är så nära på helgen och en gång
faststäldt blifvit, at plena ej längre skulle hållas än til den
20, så begifver han sig intet dertil, utan ifall det vidare påyrkas,
påstår han votering.
Kr Klingsporre begiärte, at denna proposition måtte hvila
och blifva liggande på bordet til nästa plenum.
Flere andre confonnerade sig härmed.
Hr Natt och Dag utlät sig, at som efter de af R. o. A.
en gång faststälte reglor det tilkommer Landtmarkalken och
ingen annan at föredraga några quasstioner, så borde denna
nu icke uptagas, hälst vi billigt böra hafva det förtroende til
vår värda Landtmarskalk, at han i rättan tid lärer gifva
oss vid handen när nödigt är, at vi böra skrida til Råds
vahlet.
Hr Börje M. Scheckta: Som det begiäres votering,
så conformerar jag mig dermed och håller derföre onödigt at
vidare yttra mig i saken.
Hr Landtm, förestälte, at tiden nu vore för kort at anställa
något Råds-val. Helgen instundade och de andre Stånden
lära intet mera komma tilhopa, så at om än R. o. A. i
dag votera, kan R. o. A:ns til fattande beslut ändå icke kundgiöras
de andre Stånden innan de äro åtskilde. I öfrigit beklagade
Hr Landtm., at han, oaktadt de af R. o. A. sielfve
faststälte reglor, intet förut blifvit averterad om denne quaestion,
som sä oförmodeligen blifvit upkastad och önskade Hr
Landtm, derjemte, at han hädanefter måtte slippa dylika surpriser,
och få föredraga sakerne i sin tilbörliga ordning.
Frih. Ulric Scheffer: At brist existerar i riks-styrelsen,
det kan man nogsamt tinna, när man betraktar huru få Herrar
Riksens Råd nu äro til antalet och at de ej kunna hinna bestrida
alla i Rådet förekommande angelägne mål och ärender.
Vid så beskaffade omständigheter äger hvar Riksdagsman så
mycket mer frihet och rättighet at påminna, det Råds-vahlet
måtte för sig gå, som rikets angelägenhet derunder beror. Jag
föreställer mig ock, at om Hr Landtm, härom talar med de
andre Ståndens Talernän och visar dem nödvändigheten af
Råds-vahlet, lära de andre Stånden väl begifva sig och komma
Om anställandet af Råds-val.
287
tilhopa; isynnerhet som, ehuru det i början blifvit omtalt, at
inga plena efter den 20 skulle hållas, likväl uttryckeligen blifvit
förbehållit, at Riksdagen skulle blifva i sin fulla activité och
arbetet gå för sig utan interruption.
Hr Anrepp: När en Adelsman af upriktig nit och välmening
proponerat en sak, så bör sådant lika välment uptagas;
och som jag är aldeles öfvertygad om, at det är högst nödigt,
at de ledige varande Råds-embeten nu straxt måtte besättias,
så, ifall derom existerar vidare motsäijelse, begiär jag äfven
votering.
Hr Klingsporre: Jag åter påstår, at denna quaestion
måtte blifva liggande på bordet och påminner derhos, at den
icke bordt uptagas, så vida Landtmarskalken den samma icke
proponerat.
Hr Carleson: Hela Regeringsformen är upfyld med så
dane
expressioner, at riket är vidlöftigt och ärenderne många
och granlaga. Fattigdomen och vårt elände har reducerat antalet
af Herrar Riksens Råd til 16 efter Regeringsformen;
men igenom 5 Herrars dödsfall och förefallne siukdomar hos
någre af de andre, är detsamma nu vordet så förminskat, at
på en tid bortåt händt, det Rådet icke varit fullsutne på en
enda division. At Rådsembetet är et af de angelägnaste i
riket, lärer ingen neka; de äro våra skyddsherrar, som skola
handtera rikets vårdande ärender och sörja för vår välfärd.
At Rådet under Riksdagarne är mera sysslosatt än eljest, det
är jemväl bekant; således kan man nogsamt finna, huru angelägit
det är, at de ledige varande Råds-embeten nu straxt
måtte besättias, om Rådet eljest skal vara i stånd at afhielpa
de förekommande målen och alla sakers tilbörliga drift ej skal
afstadna; varandes det ynkeligit til at se huru fullt Rådsförmaket
är af folk, som beklaga sig på det högsta öfver det
de intet kunna få slut uti sina ansökningar, utan komma dymedelst
til sin välfärd mycket at lida.
Som häröfver vidare taltes med någon oordning och häftighet
ibland R. o. A., så yttrade sig
Gref H. Gyllenborg således: Gunstige Herrar! En ting
örnar mig som svensk Riddersman; saken må slå ut huru den
den vill, så bör den likväl deliberera^ i tilbörlig ordning. För
min enskylte del måste jag tilstå, at jag altid varit af den
meningen, at de ledige Råds-embeten straxt böra besättias,
äfven som när en Påfve är död och sådant berättas Cardina
-
288 (Dec. 17.) Om Råds-val. Ständig markegång.
lerne i deras Collegio, svara de straxt, at vi vilja giöra en annan
i stället. Som likväl Hög!. R. o. A. i början af Riksdagen
behagade upskiuta med Råds-vahlet, så har jag gerna
underkastat mina egna tankar andras mognare godtfinnande;
men nu, gunstige nerrar, sedan quaestion blifvit moverad, så
finner jag, at tiden är inne och högsta nödvändigheten fordrar,
at vi afgiöra densamma; jag förklarar således til Protocollet,
til min säkerhet som Secrete Utskotts-man, det jag finner, at
rikets välfärd och säkerhet nu skulle komma, at lida om ej de
ledige Råds-embeten straxt besättias.
Hr Landtm, giorde derpå frågan om R. o. A. behagar,
at de ledige Råds-embeten nu straxt skola tilsättias;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej och begiärtes
votering.
Hr Landtm, upsatte derföre proposition skrifteligen.
Imedlertid uplästes för R. o. A. det til de andre Stånden
upsatte Extractum Protocolli, angående Krigs-befählets ansökning
örn ändring uti den ständige markgangen, hvilket af
R. o. A. biföls så lydande:
Utdrag af Protocollet hållet hos R. o. A. den 17 Dec.
1746.
S. D. Lät R. o. A. sig föredragas Riksens Ständers
Landt- och Siö-MilitiaB-Oeconomie-Deputations Betänkande
angående de indelte ränte-persedlarnes sammanslående til en
viss och ständig penningesumma eller den så kallade ständige
markegången, så väl som Krigs-befählets derom ingifne Memorial;
och sedan R. o. A. tagit denna saken uti et noga
öfvervägande, stadnade R. o. A. uti det enhälliga slut, at som
icke allenast K. Majt och cronan genom hufvudräntornes utsättiande
til en viss och ständig markegång, mycket skulle
komma at lida, och vid missväxtår de orter, som tarfva undsättning,
icke kunna med spannemål hielpas, utan ock Krigsbefählet
och alla indelningshafvarne samt rustande igenom den
så kallade ständige markegången på deras indelnings-räntor
ganska mycket förlora, och komma at umbära hvad dem til deras
underhåll och utrustning anslagit är, hvarigenom de giöras oförmögne
til K. Maj:ts och rikets tienst, icke til förtiga, at Högstsalig
Konung Carl den XI:te både vid Guds hämd och förbannnelse
förbudit indelnings-värkets rubbning och jemväl vid
1000 dal. smts vite sådant förekomma velat; altså och i anseende
til förberörde skiäl, som ock, at igenom den så kallade
Om anställandet af Rådsval.
289
ständige markegången, man betager indelnings-hafvaren den
honom til åtniutande in natura tillagde räntan, en rubbning
uti indelnings-värket och den grund, hvarpå det sig stödjer,
ofehlbart följer; ty finna R. o. A. för rättvist at för sin del
förklara, det så väl med cronones behållne hemmans-räntor,
som de indelte, bör för innevarande år 1746 och alt framgent
oförändrat förblifva såsom det var förr än 1742 års Riksdag
inföll; hvilket med de öfrige respective Stånden til deras benägna
bifall communiceras. Ut supra.
Med förenämde Extracto Protocolli afgick en Deputation
af 12 personer til de andre Stånden. Gref De la Gardies
Fullmäktig Hr Carl Gust. Löwenhielm förde ordet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 16 personer. Rådman Kierman förde
ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet, berättade
at hos Ståndet i dag kommit under öfvervägande, angående
de månge nu varande vacancer i Rådet; och som Borgareståndet
funnit rikets angelägenhet til en stor del deruppå bero,
at de med första måtte besättias efter de många i Rådet förekommande
angelägne mål och ärenden ej kunna af så få bestyras;
så anhåller Borgareståndet, det Högh R. o. A. här
utinnan
ville förena sig med Borgareståndet, på det Rådsvahlet
nu straxt och förr än instundande Julehögtid måtte
försiggå, varandes Borgareståndet i dag sinnade at utvälja sine
Deputerade til Råds-valet.
Hr Landtm, svarade, at saken redan är under deliberation
hos R. o. A. och lärer R. o. A., så snart de häröfver
stadnat i något vist slut, då gifva Borgareståndet deraf vänlig
del. Imedlertid bad Hr Landtm, förmäla R. o. A:ns hälsning;
Hvarmed Borgareståndets Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta beklagade
Hr Carl Biörnberg, at R. o. A. uti en så angelägen
sak skal prseveneras af de andre Stånden, och hemstälte derjemte,
om intet de af R. o. A., som varit emot Råds-valet
och påstådt votering, nu skulle vilja begifva sig, sedan de af
en Secrete Utskotts-ledamot hördt huru angelägit det är.
Men häremot ropades Nej och begiärtes åter igen votering.
Hr Landtm.: Innan R. o. A. skrider til votering, måste
jag påminna om innehållet af den 12 § ibland de af R. o. A.
faststälte reglor.
Adelns Protokoll (XTr) 1746—1747. I. 19
290 (Dec. 17.) Votering om R&dsval.
Berörde § uplästes, angående at handklappning aldeles afskaffas,
såsom otiänlig vid så angelägne rådplägningar, äfven
ock all vidrighets betygande enär slutet uti någon sak utfaller
emot ens tanka, emedan hvad afslutit blifvit, är och bör anses
för allas mening.
Derpå uplästes för R. o. A. den af Hr Landtm, upsatte
proposition så lydande:
Then som vil, at Råds-valet nu straxt skal gå för sig,
skrifver Ja;
Then som thet ej vil skrifver Nej;
Hvilken proposition uppå
Hr Landtm:ns giorde frågan
af R. o. A. biföls och anslogs efter vanligheten neder vid
dörren.
Frih. Fab. Wrede påminte, at de, som til RiddarhusDeputation
blifvit upkallade, dels för at gifva någon underrättelse
om deras familier, dels ock för det, at något tvifvelsmål
varit om deras ålder eller attester, men sig icke infunnit,
nu ej borde votera.
Hr Landtm, sade, at ingen tyckes kunna förlora sin
rättighet at votera, för det han sig icke infunnit när han
blifvit upkallad til Ridderhus-Deputation at gifva någon underrättelse
om sin famille, eller annat dylikt. Men om någon
vore, som vet sig icke med rätta böra sittia på Riddarhuset,
och likväl dristar sig at votera, då är sådant straffbart och
förtiänar tiltal.
Frih. Fab. Wrede föreslog, at det måtte ankomma på
hvars och ens egen risque om den, som vet sig icke hafva
rättighet at sittia på Riddarhuset, ändå voterar.
Detta faststältes af R. o. A.
Sedan skreds til votering och satte sig vid bordet at
emottaga voterings-sedlarne och hafva inseende på voteringen:
Gref Tessins fullm. Frih. Frih. Sigge Sparre,
Carl Otto Hamilton, Hr Wilhelm Carplan,
Hr Rutger Barnekolo, Hr .Joli. D. Douwall.
Hr G. A. Macklier,
Uti Hr Landtmms ställe, som på någon stund gick neder,
bivistade Gref Brahe voteringen.
Votering om Rådsval. Presteståndet.
291
R. o. A. upropades och lade sine sedlar på bordet, absentes
annoterades, och upropades deras namn å nyo, då de
som kommit tilstädes aflade sina vota på bordet.
Sedan upropades voterings-sedlarne och räknades med
liud röst.
Ja voro trehundrade siuttio;
Nej två hundrade tiugu sex;
Som det ibland allegaterne til detta Protocoll befintlige
votering s-instrument utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
Vid det at R. o. A. skulle skiljas åt, begiärte
Hr Börje Skecta, at Electorerne måtte få befallning
at i morgon kl. 10 träda tilhopa och välja Deputerade til
Råds-valet.
Härmed instämde Frih. H. Wrede.
Men Hr Jägerhorn och flere andre påstodo, at R. o.
Arns beslut först måtte communiceras Präste- och Bondestånden,
samt deras utlåtelser inhemtas, om de också vilja
samtycka dertil, at Råds-valet nu skal gå för sig, innan någre
Deputerade til Råds-valet kunna väljas;
Hvaröfver, som någon skiljaktighet eller motsäijelse yppades,
och kl. redan var half åtta;
Så förenade sig R. o. A. at åter i morgon förmiddagen
kl. 9 komma tilhopa;
Och skildes nu åt.
Den 18 December 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Börjades med Protocollets upläsande;
Men begiärtes straxt, at dermed måtte uppehållas;
Och påmintes om, at R. o. Arns i går fattade beslut
måtte communiceras med Prästeståndet och at, eftersom intet
anslag för Prästeståndet ännu förnimmes vara giordt, det tillika
måtte begiäras, at de straxt ville giöra anslag och träda
tilhopa, hälst en gång aftalt varit, at plena skulle hållas til
den 20, hvarförinnan de således icke hade bort åtskiljas.
Hr Landtm, berättade, det han i går aftons uti Secrete
Utskottet gifvit de där tilstädes varande af Prästeståndets
292 (Dcc. 18.) Presteståndet och Rådsvalet.
ledamöter del af E. o. Arns beslut med anmodan, at de fördenskull
i dag måtte komma tilhopa och til den ändan besörja
om anslaget.
Frih. Cederhielm sade sig vid det tilfället hafva varit
närvarande och jemväl hördt, det Hr Landtm, på alt sätt sökt
förmå dem at i dag komma tilhopa; men icke dess mindre har
han, som förut sagt är, äfven i dag fådt höra, at intet anslag
ännu är giordt.
Hr Landtm, tilläde, det han för yttermera visso skull
också i går aftons skickat Cantzlisten Ekestubbe til Erchiebiskoppen
och begiärt, at anslag måtte giöras för Prästeståndet,
då Erchiebiskoppen sagt, det han på någon tid varit opasslig
och fördenskul förvist honom til Biskoppen Eijzelius, hvilken
åter svarat, at Ståndet redan skildts åt.
Cantzlisten Ekestubbe relaterade detta vidare.
Frih. H. Wrede uprepade hvad aftal som varit giordt,
nemligen at med plena skulle continueras til den 20 och proponerade
fördenskull, at ytterligare bud nu kunde skickas ifrån
hela R. o. A.
Hr Palmstierna förestälte hvad farligit prejudicat det
skulle vara, om et Stånd skulle sättia sig emot och på sådant
sätt få hindra hvad de andre Stånden ville hafva fram, då
skulle värkställigheten af alla saker, som intet folie det ena
eller andra Ståndet behagelige, altid kunna tilbaka hållas;
fördenskull, och som aftalt varit, at Stånden ej skulle skiljas
åt förr än efter den 20, så bör det blifva dervid och intet
tillåtas, at rikets välfärd i et så angelägit mål, som detta är,
försummas.
Gref H. Gyllenborg gaf tilkiänna, det han fått veta, at
några af Prästerne skola vara uppe i Ståndet och som, i följe
af det giorde aftalet, R. o. A. ej böra supponera annat än
hela Ståndet måtte vara tilhopa, så föreslog Gref Gyllenborg,
det R. o. A. kunde skicka en Deputation at invitera dem til
Råds-valet.
Hr Scheckta biföll detta med den tilläggning, at R.
o. A. sedan måtte gifva sine Electorer in commissis at straxt
välja Deputerade til Råds-valet.
Flere andre conformerade sig härmed.
Gref Gyllenborg understälte vidare, om icke samma
Deputation sedan kunde gå til Borgareståndet och begiära, det
Friherre Wrede och Landtmarskalken.
293
de med oss ville öfverlägga hvad gemensamma steg vi böra
taga, ifall Prästeståndet sig icke skulle beqväma.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
biföls Gref Gyllenborgs föreställning.
Och utnämdes en Deputation af 12 personer, hvilken ock
straxt afgick i detta ärendet til Prästeståndet. Gref Gyllenborg
förde sielf ordet.
Enär Deputation var borta utbad sig
Frih. H. Wrede at få låta föra några ord til Protocoll.
Hr Landtm, hade i går behagat anse des giorde påminnelse
om Råds-valet för en surprise, som likväl på det sättet intet
bordt uptagas. Det vore en rättighet, som hvar Riddersman
tilhörer, at om en Landtmarskalk toge en hoper mindre angelägne
saker, han då får föreställa hvad han tycker rikets välfärd
och angelägenhet kräfver, och derutinnan kan aldrig någon
lag i vägen ligga. Således trodde han sig också hafva
haft fog til det han giordt, efter han måste tilstå, at han
tyckt, det ännu inga riksvårdande ärender förekommit, men
väl en hoper andre, som icke varit af någon så särdeles angelägenhet.
Hr Landtm, understälte hvars skuld det är, at ingenting
giöres, när han intet får föredraga sakerne i den ordning, som
vederbör, utan qumstioner upkastas, hvarigenom det ena plenum
efter det andra fåfängt förnötes. Hr Landtm, fullfölgde vidare,
at ganska få saker af något värde ifrån Deputationerne ännu
inkommit, hvilket icke vore hans fehl; han hade nog påmint,
at Deputationerne måtte skynda med deras arbete, men ingalunda
tilbakahållit eller undandölgt några riksvårdande saker,
och altderföre förtiänade han inga dylika tilvitelser; men det
kunde han ännu med skiäl säija, at Frih. Wrede, efter de af
R. o. A. faststälte reglor, förut bordt avertera honom och
intet på sätt, som skiedt är, framkomma med des proposition
om Råds-valet.
Hr Klingsporre med flere andre af R. o. A. tyckte, det
man intet borde lägga skulden på Hr L,andtm., at ingenting
giöres, när hvarken aftal eller reglor efterlefvas, utan hvar och
en efter egit godtycko proponerar hvad han behagar.
Hr Landtm, upläste derpå 13 § af de faststälte reglorne,
hvilken innehåller, det ingen bör förebringa någon ny sak,
skrifteligen eller munteligen innan han innehållet deraf L,andtmarskalken
visat och kundgiort.
294 (Dec. 18.) Ora herr Natt oell Dags Memorial.
Frih. Wrede förmente, at denna öfverenskommelse intet
kan ligga en Riddersman i vägen at påminna om det, som han
finner lända til rikets bästa. I öfrigit sade Frih. Wrede, at han
endast til sin förklaring velat låta inflyta i Protocollet hvad förberördt
är, til at dermed så mycket mera exculpera sig.
Hr Palmstierna sökte at afvända denne discours, säijandes,
at Frih. Wrede endast trodt sig böra förklara, at han
intet velat giöra någon surprise, utan at han trodt sig äga frihet
at föreställa nödvändigheten af Råds-valet, enligit den
rättighet, som hvar och en Riddersman tilkommer. Hr Landtm.
åter har beropat sig på de af R. o. A. faststälte reglor och
derjemte vist, at inge angelägne eller riksvårdande ärender
ännu ifrån Deputationerne inkommit, som icke blifvit R. o. A.
föredragne; således vore nu icke något vidare at tala härom,
utan fast mera om värkställigheten af vår i går fattade resolution
och huru våra Electorer snart måtte uttaga Deputerade
til Råds-valet.
Hr Landtm, anmälte det Hr Natt oell Dag ingifvit et
Memorial, som han först begiärt måtte upläsas.
Det sades, at som redan genom votering är afgiordt, at
Råds-valet skal gå för sig, så kan intet något Memorial nu
mera emottagas, hvarigenom hinder eller uppehåld torde sökas
at giöras i saken.
Hr Natt och Dag bad, at R. o. A. gunstigast ville afhöra
hans Memorial och intet förut dömma om des innehåld.
Han försäkrade, at des tanka ingalunda är at ändra eller uprifva,
hvad som i går är vordet beslutit, utan han hade endast
funnit nödigt at föreställa något om det, som vid valet bör
iakttagas.
Frih. Coijet utlät sig, det han intet ville vägra at upläsa
Memorialet, allenast at saken ändå sättes i fullbordan. Hvad
angår sielfva sättet och methoden, huru Riks-Råds-valet bör
förrättas, så vore den utförligen beskrefven i 12 § af Regeringsformen,
hvilken Frih. Coijet påstod, at Electorerne måtte följa
och intet några nya reglor dem föreskrifvas.
Hr von Kothen begiärte at få veta om de förra Electorerne
skola välja Deputerade til Råds-valet eller om nya
Electorer dertil skola uttagas.
Frih. H. Wrede uprepade huru härmed vid alla Riksdagar
tilgådt, at altid de samma Electorer, som valdt Secrete
Utskottet och Deputationerne, jemväl valdt Deputerade
Preste- och Borgare-stånden och Rådsvalet. 295
tii Råds-valet, undantagandes vid 1727 års Riksdag, då något
annorlunda är förhållit.
Hr Börje Scheckta förmente, det man nu hade så
mycket mindre orsak at ändra hvad som tilförne i detta mål
varit brukeligit, som våra Electorer, vid deras förrättade val
af Secrete Utskotts och Deputationernes ledamöter, så tordt sig
up, at de derföre förtiäna alt beröm och tacksägelse.
Derefter yrkades åter på af åtskillige at få höra Hr Natt
och Dags Memorial.
Af andre åter påstods, at samma Memorial icke måtte upläsas.
I anledning häraf förestälte Hr Palmstierna det man
väl icke borde hindra en Riddersman, som ingifver något Memorial,
at låta detsamma upläsa; men R. o. A. kunde derföre
ändå sedan giöra hvad dem hälst behagar.
Hr Scheckta begaf sig dertil, at Memorialet måtte få
upläsas, med förbehåld, at derigenom intet sökes at qväljas
hvad som i går blef afgiordt, och sedan, at det intet måtte
begiäras, at Memorialet blir liggande på bordet til at dymedelst
utdraga tiden.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom nu til—
baka och berättade
Gref H. Gyllenborg, at han efter R. o. Arns befallning
med Deputation varit hos Prästeståndet, men at allenast någre
få af dem varit församlade och då Deputation begiärt företräde,
hade tvänne kommit emot dem i trappan och ursäktat,
at de ej kunde taga emot Deputation, efter hela Ståndet ej
vore tilhopa, utan allenast någre få sig instält, i anledning af
det, at de i går aftons hördt, at Hr Landtm, gifvit bud til
Archiebiskoppen, at Ståndet i dag skulle komma tilhopa; men
om Hr Jjandtm. nu ånyo igen skulle behaga skicka til Hr
Archiebiskoppen, förmodade de, at Ståndet til kl. 11 kunna
vara församlade.
Derpå hade Deputation gådt til Borgareståndet och gifvit
dem part af R. o. A:ns i går fattade beslut, med vänlig anmodan,
det Ståndet ville vara omtänkte, hvad gemensamma steg de
med R. o. A. måtte kunna taga, ifall Prästeståndet ej skulle
vilja foga sig til det, som de tvänne Stånden beslutit; då
Borgareståndet begiärt at få veta om R. o. A. behagar, at
någre Deputerade af Borgareståndet skola conjungera sig med
296 (Dec. 18.) Presteståndet och Rådsvalet.
R. o. A:ns Deputation, som kl. 11 til Prästeståndet kommer
at afgå, hvarom Gref Gyllenborg lofvat dem svar.
Hr Palmstierna förestälte nu åter hvad för et farligit
praejudicat det vore, om et Stånd skulle pa det sättet kunna
hindra hvad sak dem hälst behagade, genom det de skiljas åt
när de så finna å propos, fast det ock är tvert emot aftal.
Han tyckte fördenskull bäst vara, at R. o. A. håller sig til
dem af Prästeståndet, som nu äro församlade, och anser dem
för fullmyndige representanter af deras Stånd. Hr Palmstierna
omtalte vidare huru Prästeståndet vid 1731 års Riksdag nästan
förfarit på samma sätt, som nu, men at R. o. A. då sagt, at
det skulle vara för sidsta gången.
Hr Scheckta föreslog, at R. o. A. måtte afbida den tid,
som de tilstädesvarande af Prästeståndet begiärt, nemligen til kl.
11, men at R. o. A. sedan måtte sättia sin resolution i execution.
Hr Landtm, blef utkallad, och då han åter inkom, berättade
Hr Landtm., det Biskoppen Ryzelius varit der ute
och sagt, at Prästeståndet i går kommit öfverens, at intet plenum
mera skulle hållas och at en del, som då straxt derefter
rest här ifrån, protesterat emot, at ingenting vidare skulle
företagas samt derjemte förklarat, at hvad som under deras
frånvaro giöres, sedan Ståndet en gång skildts åt, bör anses
af null och intet värde; hvarföre han nu mera icke kunde
giöra något anslag för Prästeståndet, hvarmed för detta han
ej eller sig skal befattadt, utan tilkommer sådant Archiebiskoppen,
til hvilken han begiärt, at Landttnarskalken ånyo
ville skicka, då, ifall Archiebiskoppen slår an, han för sin del
också ville gå up och infinna sig i Ståndet.
I anledning häraf skickades åter Cantzlisten Ekestubbe
til Hr Archiebiskoppen med begiäran ifrån R. o. A., at han
för Prästeståndet måtte giöra anslag, hvarvid han hade at
anföra, hurusom R. o. A. tillika med Borgareståndet förhållit
sig efter aftal, at plena ej skulle skiljas åt förr än efter den
20 och at R. o. A. i förmågo deraf förmodade, at Prästeståndet
ej lärer undandraga sig at komma tilhopa och derigenom
hindra värkställigheten af Råds-valets företagande efter
de tvänne Ståndens beslut.
Riddarhus-Cammereraren Wallwijk afsändes jemväl til
Borgareståndet med det svar, at R. o. A. gerna vilja conjungera
sig med deras Deputerade, til at hos Prästeståndet giöra
en gemensam föreställning.
Herr Natt och Dags Memorial.
297
Uplästes Hr J. C. Gustafsson Natt och Dags Memorial,
hvaruti, sedan han förestält, det Riks-Råds-val är et ibland
de angelägnaste riksvårdande giöromål, hvarpå et rikes välgång
mycket beror, samt at uti Regeringsformens 12 § är förordnat,
det Rådet bör bestå af 16 personer, utom Generalgouvernementet
i Pommern, och ändteligen at det, i anseende
til de dervid förekommande sysslor, naturligen innehåller fyra
afdelningar och expeditioner, såsom l:o Religions- och Justitiasmål,
2:o Utländske ärender, 3:o Krigs-saker och 4:o Cammarsamt
hushålldnings-sysslor, förmäler Hr Natt och Dag omsider,
at ehuru väl de ämnen gifvas, som medelst studier, natursens
gåfvor och arbetsamhet gådt långt uti kundskap af de
vettenskaper, som til desse vidlöftige ärenders bestyrande höra,
så kan dock näppeligen af någon menniskia fordras, at hon
skal komma til den högd at vara i alla saker fullkommelig;
hvarföre och på det uti Rådet altid må finnas tilgång af personer,
som äga besynnerlig kundskap och erfarenhet af desse
vigtige ärenders bestyrande, tycker Hr Natt och Dag vara angelägit
och nödvändigt, at fyra Herrar i möijeligaste måtton
utsökas til hvar och en af ofvanberörde fyra afdelningar och
expeditioner. Vidare förmäler Hr Natt och Dag, at vi nu
för tiden sakne ibland 16 Riks-Råder icke mindre än 6 dråpelige
och kiäcke Herrar, som dels genom döden afgådt, dels
tagit afskied, hvilkas ställen nödvändigheten fordrar at nu besättia;
men at innan dertil skrides, är högst angelägit, at
närmare lämpa föregående til nuvarande Rådets tilstånd och
beskaffenhet, samt anse hvar och en af Deras Excellencier särskilt,
uti hvilka sysslor de förut och innan de til Riks-Rådsembeten
uphögdes, förnämligast betiänt K. Maj:t och riket;
och som Herrar Riks-Råden Gref Tessin och Baron Cedercreutz
förut i synnerhet haft deras sysslor vid Utrikes-ärender,
så kommer nu, i jämförelse af 16 Råder, denna fierdedelen, i
anseende til de nu varande ledigheter, at ökas med tvänne
personer, som om desse ärender äga besynnerlig kundskap och
förfarenhet; 2:o angående Justitiaj-afdelningen, så hafva Hrr
Riks-Råden Baron Åkerhielm och Elirenpreus förut handterat
rättegångs-ärender, och således synes vid denna afdelning ännu
tvänne Herrar nödige, hvilket så mycket angelägnare vara
månde, sorn, efter Regeringsformens 17 § och Rättegångsbalkens
23 cap., uti domsaker bör vara siu personer, änskiönt
de kunna vara mindre uti supplique-mål. Beträffande 3:die
298 (Dec. 18.) Herr Natt och Dags Memorial.
afdelningen af Krigs-ärenderne, så befinner sig dervid Hrr
Riks-Råden Baron von Löwen, Baron von Rosen, Gref Posse,
Hr Anthon Wrangel och Gref Johan Gyllenborg, så at således
vid denne classen en person är öfver förbemälte proportion.
Vidkommande den 4:de Gammar- och hushåldningsafdelningen,
så är ingen öfrig, som haft sine sysslor vid landthushåldningen
mera än Hr Riks-Rådet Gref Cronstedt, så at
enär en af Krigs-afdelningens Herrar föres hit, tyckes at
tväune personer, som i slike ärender äro förfarne, borde utväljas;
och som uppå desse Råds-ärenders afdelningar, likasom
på fyra pelare, Konunga-styrelsen beror, hvartil fordras lika
fasta och dugelige ämnen, emedan i brist deraf, eller någonderas
försvagande, hela styrelsen lider anstöt och mehn; altså
underställer Hr Natt och Dag Riksens Ständers ompröfvande,
om icke deras Electorer måge blifva instruerade at utvälja
personer i möijeligaste måtton uti ofvanberörde proportion och
af den beskaffenhet han här förut omrördt, och at hvart RiksRåds-förslag
lämpas til en viss expedition och afdelning, så
at, när H. Maj:t af frenne utnämdt en person, förslaget med
en annan af samma metie måtte upfyllas och dermed fortfara
tils hvar dass eller afdelning fått sin fyllnad af värdige och
skickelige Herrar. För öfrigit påminner äfven Hr Natt och
Dag, i anledning af Regeringsformens 12 §, at ingen til RådsElector
må utnämnas, som sielf under valet komma kan, och
sidst at oumgängeligit vara bör, det en viss grad uti rangordningen
utsättes, under hvilken Riks-Råds-valen sig ej
sträcka må, emedan förmodeligen vid de högre och förnämare
embeten nu lärer äfven finnas tilgång til värdige och tiänlige
Herrar til Riks-Råds-embeten; hvilket alt, det ena med det
andra, Hr Natt och Dag Riksens Ständers mognare bepröfvande
underkastar.
Frih. Coijet upläste 12 § i Regeringsformen, hvaräst
sägs: »det de frenne Ståndens Deputerade skola träda tilsammans
och, efter aflagd tysthets-ed, rådgiöra, öfverlägga och sig
emelian förena om sä många skickelige samt om fäderneslandet
välförtiänte personers utväljande, at til hvart ledigt ställe tre
til antalet uti förslaget kunna namugifvas, hvilka pröfvas vara
värdige, tienlige och nyttige sådane höga Riksens embeten at
bekläda». Häruti, fullfölgde Frih. Coijet vidare, innefattas
alt hvad Electorerne böra i akt taga och derifrån går jag icke
Om Rådsvalet.
299
et enda steg, utan påstår nu, lika som förut sades, at inga
andra reglor Electorerne måtte föreskrifvas.
Gref H. Gyllenborg: Det är intet något nytt, at Råds
förslagerne
i möijeligaste måtton inrättas efter den afdelning
af sysslorne och giöromålen, som i rådet förefalla; men ehuru
jag eljest härutinnan instämmer med auctor af Memorialet,
kan jag dock icke nu gå in i dess project, at Electorerne skola
bindas til något vist i detta mål, ifall något uppehåld derigenom
skulle förorsakas med Råds-valet, ty sedan vi en gång
faststält, at det bör skie, böra inga hinder i vägen läggas,
utan den, som vil ändamålet, måste också vilja medlen, som
föra dertil; varandes jag dessutan nogsamt försäkrad, at Deputerade
lära upföra på förslagen til de ledige Råds-embeten
sådane värdige och skickelige Herrar och män, at alle i Rådet
förekommande sysslor och ärender med den drift, som vederbör,
lära kunna skiötas och bestridas. At, för det andra,
Deputerade vid Råds-valet skulle bindas til en viss caractere,
dertil kan jag så mycket mindre samtycka, som jag tror man
lärer medgifva mig, at vett och förstånd intet är bundit vid
någon caractere, utan snarare, om så skal vara, vinnes det
igenom åldren och åhren. Hvad för det sidsta angår, at Electorerne
[icke] måtte taga sådane til Deputerade, som sielfva
kunna komma under valet, så giöra vi bäst när vi lemna detta
på deras egen omsorg.
Detta understöddes af åtskillige af R. o. A.
Hr Anrepp upläste 40 § i Regeringsformen, hvaräst
stadgas, »at vid alla embetens besättning, personernes bepröfvade
erfarenhet och förtiänst förnämligast bör anses, men at
ingens förvärfvade höghet bör gifva någon företräde framför
andra til ledige embeten». Härutaf viste Hr Anrepp, at de
Deputerade ej kunna vid förslagernes uprättande til de ledige
Råds-embeten bindas til någon viss caractere, utan at, likmätigt
så väl denne, som den 12 § i Regeringsformen, dervid
endast bör hafvas afseende på sådane män, som äro värdige,
tiänlige och nyttige desse höga riksens embeten at bekläda.
Gref Gyllenborg hemstälte om icke Electorerne nu få
träda af at välja Deputerade til Råds-valet;
Hvaremot någre af R. o. A. ropade Nej.
Dock blef, uppå Hr Landtm:ns derom giorde frågan,
änteligen
af R. o. A. dertill svarat med Ja.
300 (Dec. 18.) Presteståndet och Rådsvalet.
Gref H. Gyllenborg sade sig nu vilja underställa R.
o. A. hvad som blir til giörandes, ifall Prästeståndet ej skulle
beqväma sig at slå an. Det vore icke utan, at R. o. A. med
Borgareståndet utgiöra pluraliteten af de frenne i Råds-valet
deltagande Stånden, och hafva således fundamental-lagen för
sig at värkställa deras beslut. Icke dess mindre bör man, så
länge möijeligit är, söka at bibehålla enighet Stånden emellan
och bruka alla fogelige utvägar at leda Prästeståndet in med
oss. Til den ändan föreslog Gref Gyllenborg, at, utom det
bud, som redan är skickat til Archiebiskoppen, tvänne af R.
o. A. tillika med tvänne af Borgareståndet kunde å nyo fara
til honom och föreställa nödvändigheten af Råds-valet, at rikets
välfärd och angelägenhet deruppå beror och at fördenskull
R. o. A. intet afgå ifrån deras en gång i detta mål fattade
beslut, med flere andre considerationer, som härvid kunde anföras;
ty, gunstige Herrar, sade Gref Gyllenborg vidare, det
vore alt för eftertänkeligit, om et Stånd skulle på detta sättet
kunna hindra eller afbryta en så angelägen sak; vi blefve
då lika med Pålackarne, som sträcka sin frihet alt för vida
och genom des missbruk löpa fara at komma under främmande
ok.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, at Cantzlisten Ekestubbe nu
vore återkommen ifrån Hr Archiebiskoppen med det svaret, at
Archiebiskoppen för sin opasslighet skull på mer än 14 dagars tid
ej befattadt sig med någre mål, som angådt Prästeståndet, utan
har Biskoppen Doctor Ryzelius under hans frånvaro fördt ordet
i Ståndet och jemväl besörgt om anslagen.
Hr Palmstierna beklagade, at en del af Prästerne mera
varit måne om at få resa hem til sine hustrur och juhlgrötar,
än at afsluta rikets vårdande och högst angelägne
ärender, för hvilkas skull de likväl af sine hemmavarande äro
hit skickade; och tykte han således, at jemte den föreställning,
som Gref Gyllenborg redan föreslagit dem måtte giöras, äfven
tillika i R. o. Arns namn kunde förklaras, at därest de intet
vilja foga sig, så lärer R. o. A. med Borgareståndet, häldre
än at saken längre skall uppehållas och rikets välfärd derigenom
komma at lida, då vända sig til Bondeståndet och
anmoda dem at i deras ställe taga del i Råds-valet.
Hr B. Skecta med flere andre conformerade sig med Hr
Palmstierna.
Presteståndet och Rådsvalet.
301
Gref Gyllenborg holt före, at som Biskoppen Ryzelius
svarat Hr Landtm, det intet han utan Archiebiskoppen 1 återslå
an, och Archiebiskoppen åter sagt nej dertil, samt at ban
intet på 14 dagars tid under sin opasslighet befattadt sig med
något anslag eller andra Ståndet rörande mål, så borde Hr
Landtm, skicka efter biskoppen Ryzelius och förehålla honom
hvad duplicité är i deras tal.
Detta fants skiäligt.
Som kläckan nu var 11, så fants godt, at Gref Gyllenborg
nu åter skulle afgå med Deputation til Prästeståndet,
sedan den förut conjungerat sig med Borgareståndets Deputerade.
Berörde Deputation upropades altså och afgick straxt
derpå. Den gafs in commissis at, i anledning af de här förut
anförde discourser, hos Prästeståndet med all vänlighet föreställa,
huruledes, sedan R. o. A. tillika med Borgareståndet
funnit rikets högsta angelägenhet fordra, at de ledige varande
Råds-embeten nu straxt måtte besättias, och Hr Landtm, i
går gifvit Ståndets 'Paleman sådant tilkiänna, med anmodan
at också utvälja sine Electorer; så hade R. o. A. ingenting
mindre förmodat, än at någonting skulle kunna hindra eller
uppehålla värkställigheten af et sådant beslut, som grundar sig
på fundamental-lagen och en pluralité af de tvänne uti Rådsvalet
deltagande Stånden; at det inkast häremot så mycket
mindre kan anföras eller giälla, at Prästeståndet redan slutat
sine sammankomster före helgen, som en gång aftalt varit, at
plena skulle hållas til den 20 i denne månad; at Riksdagen
således är ännu i sin fulla activité och fäst en eller flere
skulle vara frånvarande, anser dock R. o. A. med Borgareståndet
de öfrige närvarande för fullmyndige representanter af
sit Stånd, men at, om de ej vilja gå in med de andre tvänne
Stånden och fullborda Råds-valet, det då blifver deras egen
skuld, at de sielfva sättia sig uti inaction, förutan flere andra
ledsamma påfölgder, som sådant för Ståndet kunde med
sig föra.
Hr Klingsporre förklarade sig, det han ej ville vara
emot, at Deputation går til Prästeståndet och med vänlighet
söker öfvertala dem at foga sig til R. o. A. samt Borgareståndet
angående Råds-valet; men förbehölt sig at vara utan
alt ansvar, om något sådant steg giöres, hvarigenom oenighet
302 (Dec. IS.)
Om fångars arbete.
Stånden emellan kunde upkomma, eller andre farlige vidlöftig
heter
förorsakas.
Hr Natt och Dag och åtskillige andre af R. o. A. con
formerade
sig aldeles härmed.
När Deputation var bortgången, trädde Electorerne neder
i Secrete Utskotts-sahlen at utnämna Deputerade til Rådsvalet;
Hvarefter
Hr Landtm, gick up i Cantzliet, för någon
angelägenhet skull, som borde expedieras.
Imedlertid trädde Gref Brahe til bordet at föra klubban;
Och uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande, at de fångar, som i cronones och städernes
häkten hållas, måge til sit underhåld arbete förrätta, til hvilket
förslag Deputation förmäler sig fått anledning af de inkomne
Riksdags-berättelser, hvarest allmänt klagas, at vid
näringsfången fattas tilgång på folk och arbetare, och fångar
äro at räkna ibland sådane personer, som hvarken gagna sig
sielfva eller andra, utan med allmänna medel måste underhållas,
hvartil årligen, hälst fångarnes antal, då et medeltal
deraf tages, sig minst bestiger til 300 personer, enligit fångelistorne
åtgår 60,000 dal. kmt, utom det at cronan mister de
utlagor, som slike personer borde erlägga, hvilka med deras
lättie-lefnad i fängelsen mera förvärras än förbättras, enär de
vanlige straffen, och då skammen ingen vidare räddhåga förorsakar,
ej afskräcker dem at åter komma i det skick, på det
de å nyo måtte få lefva sysslolösa på cronans kostnad; hvarföre
ock Deputation förmäler des mening vara, at, för anförde
orsaker skull, alle sådane fångar och hvilka äro friske
och före, borde ti Ihål las at, efter som deras kiön, stånd, ålder
och krafter tilsäija, förrätta något arbete för betalning, som
dem til deras föda må tilställas, dock så, at de deraf ej mera
få förvalta, än hvad til en nödtorftig spisning tarfvas, så at
öfverskottet må dem sedan, när de slippa uhr fängelset, til—
ställas. Och om detta värkställes, förmodas, at fångarnes
antal minskas; at deras lastefulla lefnad i fängelsen skulle
uphöra; at 60,000 dal. kmt, som cronan til fångars underhåld
måste utgifva, skulle merendels kunna besparas och til andra
nödige behof användas; at fängelsen skulle blifva sådane
rum, hvaräst i stället at nu mycken ungdom därstädes til
arghet styrkes, hädanefter mångens lefnad skulle förbättrad
varda, och ändteligen mycket arbete blifva giordt, hvarmed
Om fångars arbete. Friherre Bååts arfvingar. 303
annat folk nu sysselsättias, samt hvarjehanda tunga och besvär
för Prästmän, Domare, crono-betiente och Allmoge förekommas.
De svårigheter, som härvid kunna möta, föreslå Deputation
på det sättet kunna undanrödjas, at fängelserummen, med
fångarnes egit arbete, på en del ställen giordes flere och beqvämare,
hvartil fånge-penningar i förstone skulle användas,
utom det, at de fångar, som icke begått grofva eller urbota
mål, kunde lemnäs til arbete emot borgen, och at i städerne,
där store byggnader skie. flere fångar pä en gång kunde följas
åt och bevakas af fångevaktarne, hvilkas möda ej blifver svårare
än förr, enär de arbeten, som af fångarne kunna skie
innom sluten gård, därstädes af dem förrättas, samt at de
fångar, som kunna handtvärk, få det under fångetiden idka.
Äfven hemställes om icke i de höfdingedömen, där Slotsskrifvare
ej finnes, fångens crono-utlagor och något litet af des
förtiänst eller annat behof, kunde indragas til en räkningshållares
understöd, som ock, at de vakthafvande borde lemnäs
frihet at skiäligen aga fångarne och med åtskillig tuktan förmå
dem til arbete; hvarjemte hålles för nödigt at, vid byggnader
och förbättringar af hus och trädgårdar med mera uti residencen,
hand altid måtte läggas för cronans räkning af slotts—
medlen, så at fångarne icke fattades arbete och at ingen i orten
måtte få kundskap om ankommande fångar.
Betänkandet biföls af R. o. A.
Uplästes den öfver Eeductions- och Liquidations-värket
förordnade Deputations Memorial, deruti förmäles, at sedan
Hofrätts-Advocaten Olof Klingström nu hos Riksens Ständer
anhållit, at des vid 1741 års Riksdag, uppå framlidne K.
Rådet och Riks-Skattmästaren Frih. Sewed Bååts arfvingars
vägnar anförde besvär, hvaröfver den dåvarande Riksens Ständers
Deputation des utlåtande författadt, vid denne Riksdag
måtte afgiöras, och berörde ansökning blifvit til Deputation
hänförvist; så har ock Deputation sig om denna saks beskaffenhet
underrättadt och af actis funnit, hurusom detta mål vid
1741 års Riksdag väl blifvit på det sättet afgiordt, at Deputation
pröfvat Commissionens dom af den 25 Nov. 1740, hvaröfver
besvär anförde blifvit, vara på goda skiäl grundad, så
at Herrar arfvingarne ifrån och med år 1660 borde återbära,
icke allenast alle af friherrskapet Herrelunda väldeligen åtniutne
räntor, utan ock betala interesset öfver alterum tantum;
304 (Dec. 18.) Prestest&ndet och Rådsvalet.
men at tvänne Stånd af Deputation s ledamöter varit af den
tankan, at Herrar arfvingarne borde niuta en fierdeparts afskrifning
på de af friherrskapet dem påförde räntor af deras
interessen, som ock tvänne Stånd funnit, at Fullmäktigen
Klingström borde för sin hårda skrifart emot Commissionen
med 100 dal. smts plikt beläggas, och de tvänne andre åter,
at han sin ovarsamhet med offentelig afböns giörande hos
Commissionen borde umgiälla; hvarföre och emedan den förre
Deputation denne sak således afslutit och sit Betänkande
derom til alla 4 respective Stånden afskickat, ty förmäler
Deputation sig icke vidare dermed befatta kunna, utan at
denne sak, på samtelige Riksens Högh Ständers bepröfvande
ankommer.
Som detta beropar sig på den öfver Reductions- och
Liquidations-värket förordnade Deputations redan vid 1741
års Riksdag afgifne Betänkande, så befaltes at RiddarhusSecreteraren
skulle efterse om, eller huru och på hvad sätt
samma Betänkande då blifvit afgiordt, och imedlertid hvilar
detta.
Deputation, som varit hos Prästeståndet, kom nu tilbaka
och berättade
Gref Gyllenborg, som fördt ordet, at sedan Deputation,
efter R. o. A:ns befallning, först conjungerat sig med Borgareståndets
Deputerade, har Deputation varit hos Prästeståndet
och giordt alla de föreställningar, som Deputation fädt in commissis.
Biskoppen Doctor Ry zelius hade sielf varit med til—
städes och å Ståndets vägnar svarat, at de ville taga saken i
öfvervägande och deröfver med första aflemna sin utlåtelse,
dock tvifiades, at det kunde skie i dag, efter Ståndet nu vore
tilhopa utan något anslag.
"Vidare berättade Gref Gyllenborg, at lian öfvergifvit och
til benägit bifall hos Prästeståndet recommenderat R. o. A:ns
Extractum Protocolli angående Krigs-befählets giorde ansökning
om ändring uti den vid sidsta Riksdag faststälte ständige
markegången, hvilket han i går ej kunnat til Prästeståndet
aflemna, efter Ståndet redan varit åtskildt när Deputation
ditkommit.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liquidations-värket
förordnade Deputations Berättelse oell Betänkande,
angående Capitainens Hr Gustaf Klöfwerfelts giorde ansökning
at återbekomma de för des framlidne fader Landt-Rådet
Kapten Klöfverfelts ansökning. Borgareståndet. 305
Gustaf Klöfwerfelt reducerade gods i Cronobergs län jemte
3755 rdal. 54 sk., som skola blifvit öfverbetalte, samt 7851
rdal. 11 öre 13 plåtar, sorn des fader efter sluten liquidation
hade at fordra; och berättar Deputation, huru bemälte Hr
Capitaine hos Riksens Ständer innom laga tid besvär anfördt
öfver Riksens Ständers Commissions utslag af den 17 Februarii
1742, uppå förenämde des ansökning, hvarjemte Hr Klöfwerfelt
anfördt åtskilligt til bestyrkande af sin förmente rätt och
talan i förberörde mål; af hvilket alt tillika med hvad actor
causrn samt Riksens Ständers Commission uti des härvid ingifne
förklaring anfördt, Deputation om denne saks rätta beskaffenhet
berättar sig noga hafva underrättad giordt och sådant
öfvervägat, men icke kunna finna, at Hr Klöfwerfelt, i
anseende til de vidlyftige anförde skiäl och omständigheter,
kan tilläggas någon ersättning för des framlidne faders bortmiste
gods i Cronobergs län, utan så vida hos Klöfwerfeltske
arfvingarne, som denne fordran, oskiäligen moverat, någon
egendom skulle vara at tilgå, K. Maj:t och Riksens CammarCollegium
då bör om cronofordrings-bristens indragande draga
försorg. Och som Hr Klöfwerfelt således varit obefogad at
sig besvära öfver Riksens Ständers Commissions utslag, som
på goda skiäl skal vara grundad, och han uti sin til Riksens
Ständer ingifne skrift emot merbemälte Commission brukat
nog hård och ovarsam utlåtelse, dymedelst, at han tillagt Commission
den beskyllningen at hafva förtydt någon K. Maj:ts
Förordning; så förmäler Deputation sig väl finna, at han til
någon correction derföre giordt sig skyldig; hvilket dock Riksens
Ständers egit ompröfvande hemställes.
R. o. A. biföllo Betänkandet; men, i anseende til de
Klöfwerfeltske arfvingarnes oförmögenhet, funno R. o. A. för
godt at frikalla dem förden återstående crono-fordrings-bristen;
och blef i lika måtto Capitaine Klöfwerfelt befriad från vidare
correction för des brukade hårda och ovarsamma skrifart emot
Riksens Ständers Commssion.
Gref Brahe, som nyss blef utkallad, inkom och berättade,
det Borgareståndet igenom tvänne utskickade af deras Stånd
begiärt, at R. o. A. intet måtte företaga det ifrån CammarOeconomie-Deputation
inkomne Betänkande, angående Borgares
och Borgare-enkors, som upsagt burskap, samt Apothekares i
Stockholm deltagande i visse Borgerskapet ålagde contingenter,
eftersom detta ärendet skall vara anhängigt i Allmänna Besvärs
Adelns
Protokoll (A V) 1746 —1747. 1. 20
306 (Dec. 18.) Landsh. frih. Gyllenstiernas ansökning.
Deputation och Borgareståndet arnar inkomma med några påminnelser
dervid.
R. o. A. beviljade, at detta Betänkande tils vidare får
lemnäs oafgiordt, hvilket de utskickade af Borgareståndet til
vänligit svar gafs.
Som Hr Wulfwenstierna påminte, at Besvärs-Deputation,
när denna saken därstädes förekommer, måtte på det
nogaste observera cronans rätt;
Så upbröts Betänkandet, på det Besvärs-Deputation härutaf
måtte få del.
Uplästes et annat Reductions- och Liquidations-Deputations
Betänkande, angående Landshöfdingen Friherre Axel Eric
Gyllenstiernas ansökning om återställande af försutten tid, samt
at återbekomma någre pantehemman under Biers gård uti
Skåne och Norra Asbo härad belägne, tillika med Filborna
hemmanen uti Lugude härad som utan någon vedergiällning
skola blifvit indragne; hvilket ärende Deputation i öfvervägande
tagit och sig derom behörigen underrättad giordt; och emedan
det skal vara oförnekeligit, at Frih. Gyllenstierna igenom FältNotarien
Enroth, hvilken haft tilräckelig fullmakt at å des
vägnar giöra behörige påminnelser uti denne vid Riksens Ständers
Commission anhängig giorde sak, efter des egit vidgående
undfådt Riksens Ständers Utslag af den 31 Oct. 1744, hvarigenom
denne ansökning blifvit afslagen; men han icke desto
mindre försummat at fullgiöra hvad 1741 års Förordning med
publicationerne af den 5 Dec. 1744 och 18 Dec. 1745 förmå
och innehålla; ty förmäler Deputation sig för sin del så mycket
mindre kunna styrka til någon ändring uti Riksens Ständers
Commissions utslag af den 16 April innevarande år, som berörde
utslag, hvilket ej tillåter Frih. Gyllenstierna at inkomma
med flere påminnelser och besvär vid förenämde Resolution,
til alla delar grundar sig uppå H. K. Maj:ts nådige Förordning
af den 14 Aug. 1741, hvilken Frih. Gyllenstierna icke mindre
än alle andre sökande vid Commission bordt ställa sig til behörig
efterlefnad, så vida han velat niuta den deruti förundte
förmånen til godo; hvarföre äfven och i följe häraf Deputation
yttrar sig, at den andra Frih. Gyllenstiernas ansökning,
om ändring uti Riksens Ständers Commissions Resolution af
den 31 Aug. 1744, aldeles af sig sielf afstadna!-, såsom et mål,
hvarmed Deputation, vid så fatte omständigheter, sig icke kan
befatta.
Presteståndet och Rådsvalet. Brandvakten. 307
R. o. A. biföllo förenämde Betänkande.
Gref Brahe, som nu återigen blef utkallad, berättade vid
sin inkomst, det Prästeståndet igenom en utskickad låtit förmäla
sin vördsamma hälsning och tillika gifva tilkiänna, at
ehuru gerna Prästeståndet också önskat, måste de likväl beklaga,
det de i dag intet kunna lemna R. o. A. något svar,
eller låta deras Electorer komma hit neder efter som Ståndet
nu äro tilhopa utan anslag; men så snart Ståndet i morgon
bittida fädt skriftelig del af R. o. Arns tillika med Borgareståndets
til dem i dag giorde muntelige föreställning igenom
deras utskickade Deputation, vil Prästeståndet närmare öfverlägga
om saken och sig deröfver sedermera straxt utlåta.
I anledning häraf åtog sig Gref Gyllenborg, uppå R. o.
Arns anmodan, at med Biddarhus-Secreteraren upsättia Deputationens
i dag giorde föreställning til Prästeståndet i form
af Extracto Protocoili, hvilket til tidens vinnande dem med
aldraförsta kommer at tilskickas.
Derjemte, och som Hr Landtm, nu i det samina upkom,
så begiärtes af honom, at plenum måtte blifva i morgon och
at Hr Landtm, äfven, om möijeligit är, ville laga så, at
Bondeståndet jemväl måtte komma tilhopa.
Hr Landtm, lofvade at härom skicka til Bondeståndets
Taleman, men tviflade, at det låter sig giöra, sedan Ståndet
en gång kommit öfverens at sluta deras sammankomster före
helgen.
R. o. A. skildes åt kl. half tu.
Den 19 December 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen, berättade Hr Landtm., at Hr Öfver-Ståthållaren
begiärt at hos R. o. A. måtte anmälas, det Brandvakten här
i staden i morgon kommer at mönstras.
R. o. A. hade härvid ej något at påminna, utan lemnade
sit samtycke härtil, at berörde mönstring måtte för sig gå.
Frih. H. Wrede påminte, at en Deputation måtte gå til
Prästeståndet och begiära svar af dem, samt at deras Electorer
med första måtte komma hit neder, så at Råds-valet nu
kan gå för sig.
308 (Dec. 19.) Presteståndet och Rådsvalet.
Hr Landtm, gaf tilkiänna det, til följe af R. o. A:ns
befallning, et Extractum Protocolli blifvit upsatt och til Prästeståndet
i dag afgifvit, angående den föreställning, sorn R. o.
A:ns Deputerade i går giorde Prästeståndet och Ståndet då
begiärte skrifteligen, hvilket Extractum Protocolli nu för R.
o. A. uplästes, så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 18 Dec.
1746.
Sedan R. o. A., tillika med det lofliga Borgareståndet,
funnit rikets högsta angelägenhet fordra, at de ledige varande
Råds-embeten nu straxt måtte besättias och Hr Landtrnarskallcen
å R. o. A:ns vägnar redan i går gifvit Högvördige
Prästeståndets Taleman sådant tilkiänna, med vänlig anmodan,
at Högvördige Prästeståndet också i dag måtte utnämna sine
Electorer, som tillika med R. o. A:ns detta högvigtiga ärendet
måtte afgiöra och til slut bringa; så hade väl R. o. A. med
Borgareståndet ingenting mindre förmodat, än at något skulle
kunna hindra eller uppehålla värkställiglieten af et sådant
beslut, som grundar sig på Riksens fundamentale lagar och en
pluralité af de tvänne uti Råds-valet deltagande Stånden;
kunnandes det inkast häremot så mycket mindre anföras eller
giälla, at Högvördige Prästeståndet redan slutat sine sammankomster
före helgen, som en gång aftalt varit, det Högvördige
Prästeståndet skulle, så väl som R. o. A., til den 20
i denne månad hålla plena, och intet Stånd kan skiljas åt
förr än sådant af alla fyra Stånden allmänt är öfverenskomma.
Riksdagen är således i sin fulla activité och, fastän en eller
flere skulle vara frånvarande, anse dock R. o. A. med Borgareståndet
de öfrige närvarande för fullmyndige representanter
af deras Stånd, hvars giöromål på intet sätt kan qväljas af
dem, som för tidigt och emot det skiedde aftalet äro hemreste.
R. o. A., som, tillika med Borgareståndet redan updragit
sina Electorer at välja Deputerade til Råds-valet, kan fördenskul
ej annat än uti all förtrolighet föreställa det Högvördige
Prästeståndet hvad beklagelig värkan det skulle hafva om
rikets välfärd genom uppehåll i denna saken något skulle
komma at lida, förutan flere andre eftertänkelige och i framtiden
farlige påfölgder, dem R. o. A. för denna gången vil förbigå
at uprepa, men endast lemna til Högvördige Prästeståndets
egit öma eftersinnande; och förmodar R. o. A. med
Borgareståndet, det Prästeståndet af upriktig nit och välmening
Herr Natt och Dags Memorial om Rådsvalet.
309
för det allmänna och af kiärlek at bibehålla sämja och enighet
Stånden emellan, lära härutinnan foga sig til R. o. A. med
Borgareståndet, samt utnämna sine Deputerade til Råds-valet,
så at det samma nu utan vidare uppehåll kan för sig gå. Ut
supra.
Med förberörde Extracto Protocolli förklarade sig R. o. A.
nögde, men funno icke dess mindre nödigt at ändå nu, efter
Frih. Wredes project, afskicka en Deputation til Prästeståndet,
hvilken också straxt utnämdes och afgick.
Densamma bestod af 12 personer; Gref Bonde af Säfstaholm
förde ordet och fick in comissis at lika som i går skiedde,
adjungera sig någre Deputerade af Borgareståndet.
Sedan justerades eden för de Deputerade til Råds-valet;
Hvilken af R. o. A. biföls.
Hr Natt och Dag liemstälte om intet, eftersom Deputerade
til Råds-valet ej hafva någon instruction, R. o. A. fördenskull
vore för godt finnandes, at något af hans Memorial
måtte tiäna dem til rättelse. I öfrigit begiärte Hr Natt och
Dag tilstånd at med samma Memorial få gå til de andre
Stånden. i
Frih. H. Wrede, så väl som Frih. Coijet påstodo, at
ingen annan instruction än 12 § i Regeringsformen måtte
gifvas de Deputerade til Råds-valet.
Gref H. Gyllenborg utlät sig, det han vore försäkrad,
at Hr Natt och Bag, likmätigt den plikt, som hvar och en
ledamot här på Riddarhuset åligger, lärer gå in uti det, som
pluraliteten en gång beslutat. På den grund giorde han sig
också det hopp, at Hr Natt och Bag vid närmare eftersinnande
lärer afstå med sin begiäran at nu gå til de andre
Stånden med sit Memorial, eftersom sådant kunde förorsaka
hinder i värkställigheten af R. o. Arns beslut, och det dessutan
ej rimar sig. at existente casu giöra någon lag, men väl
förut. Hvad det angår, at de til giörande förslager til de ledige
Råds-embeten måtte inrättas efter Departementerne och
afdelningen af sysslorne i Rådet, så hade man all orsak at
föreställa sig, det Deputerade lära låta sådant komma hos sig
i öfvervägande och i möijeligaste måtto rätta sig derefter;
men om någon usage skulle giöras af Memorialet, så borde det
först igenomgås och alla puncterne derutinnan närmare examineras,
hvilket först skulle taga bort tiden hos R. o. A. och
sedan hos de andre Stånden giöra det uppehåld, at Råds-valet
310 (Dec. 19.) Herr Natt och Dags Memorial om Rådsvalet.
kanskie på de ännu återstående få dagar före helgen ej konimo
at gå för sig, tvert emot R. o. A:ns beslut.
Hr B. Skecta beropade sig på den öfverenskommelse,
som i går skiedde, när Memorialet uplästes, at det intet
skulle giöra något uppehåld med Råds-valet, och påstod han
fördenskull nu, at detsamma intet måtte gå til de andre
Stånden.
Hr Natt och Dag förmente åter, at ehvad uppehåld,
som skulle kunna förorsakas, lärer honom enligit Riksdagsordningen
ej kunna vägras at gå til de andre Stånden med
sit Memorial, sedan han det först i sit egit Stånd, eller hos
R. o. A. ingifvit.
Hr Skecta sade, at förra lagen vore nog klar och tydelig
och behöfdes derföre ingen ny lag eller nya påminnelser, om
hvad som vid Råds-valet bör i akt tagas.
Hr Carlesson uprepade hurusom i Memorialet föreslås,
at en viss grad uti Rangordningen måtte utsättias, under hvilken
Riks-Råds-valen sig ej sträcka må, eftersom vid de högre
och förnämare embeten nu äfven lärer finnas tilgång til värdige
och tiänlige Herrar til Riks-Råds-embeten; men som
dygd, tapperhet och mandom, samt bepröfvad skickelighet och
erfarenhet äro de egenskaper, som vid alla höga embetens
besättiande förnämligast bör giälla och komma i consideration,
hvartil äfven fordras Riksens Ständers förvärfvade förtroende
för den, som skal aktas värdig at bekläda et Rådsembete;
så kunde han ej finna hvad grund man vil taga at
binda Deputerade uti deras val til någon viss caractere.
Frih. Scheffer: Det är ostridigt, at hvar och en äger
frihet at vända sig til de andre Stånden med sit Memorial,
sedan han det uti sit egit Stånd ingifvit; men aldenstund det
på sätt, som Gref Gyllenborg redan sagt, skulle kunna gifva
någon debatt och förorsaka uppehåld, så vore et sådant ti 1-
giörande steg stridande emot det ändemål, som R. o. A. sig
föresatt, nemligen at skynda med valet. Således, när Hr
Gustafsson betänker det, tror jag också, at han ej vidare
lärer fortfara uti sit första påstående, ty hvad pluraliteten en
gång beslutit, bör hvar och en ledamot, fast han än varit af
annan tanka, arbeta på at sättia i fullbordan.
Som detta understöddes af åtskillige af R. o. A., de där
tillika sökte öfvertala Hr Natt och Dag at afstå med at gå
til de andre Stånden med sit Memorial;
Prestest&ndet. Kapten N. Skyttes besvär.
311
Så begaf sig omsider Hr Natt och Dag, uppå
Hr L andtmrns härom til honom giorde föreställning.
Hr Didron förbehölt sig, at om Deputerade til Rådsvalet
ej få någon annan instruction, de åtminstone måtte följa
den praxis, som altid varit brukelig, at Krigs-befählet också
kommer med under valet, så at hälften af militair och
hälften af civil-personer upföras på förslagerne til de ledige
Råds-einbeten.
Men härpå föll intet svar.
Deputation, sorn varit borta hos Prästeståndet, kom nu tilbaka,
och berättade
Gref Bonde, hvilken fördt ordet, at sedan Deputation,
efter R. o. Arns befallning, conjungerat sig med någre Deputerade
af Borgareståndet, hafva de varit hos Prästeståndet i
det ärende dem af R. o. A. blef updragit. Prästeståndet hade
svarat, at de nyss tagit saken under öfvervägande och veta
således intet huru snart de kunna blifva färdige at gifva svar,
hvilket dock skall skie, så fort det sig giöra låter.
Hr Skecta med flere andre begiärte at få höra listan på
Deputerade til Råds-valet.
Dock fants bäst at ännu dröija något med des upbrytande
och först afbida svar ifrån Prästeståndet.
Uplästes altså Riksens Ständers öfver Reductions- och
Liquidations-värket förordnade Deputations Betänkande öfver
Capitainens Nils Skyttes anmälte besvär; berättandes Deputation,
at sedan Riksens Ständers Commission genom utslag af
den 5 Junii 1745 förklarat desse arfvingars talan för desert,
emedan Majoren Carl Hindrich Skytte icke innom den uti
1741 års K. Förordning utsatte tiden inkommit med besvär
öfver Riksens Ständers Commissions dom af den 7 Nov. 1744,
angående den af arfvingarne sökte fordran för framlidne Ofverstens
Bertil Nilson Skyttes reducerade crono-förpantning i
Blekingen, Sölfvitsborgs län, Medelstads Härad samt Tving
och Frillestad socknar, och för hvilken de skola mist både
pantskilling och räntor, så hafva arfvingarne innom laga tid
gifvit Commission tilkiänna, at de tänka anföra besvär öfver
förenämde utslag och dertil begiärt tilräckeligare tid än 6
veckor, i anseende til arfvingarnes vistande fiärran från hvarandra
och at anskaffa skiäl och documenter, hvarföre Hr
Skytte nu anhållit om desse fataliers återställande; hvilket
Deputation i öfvervägande tagit och, aldenstund Majoren Skytte
312 (Dec. 19.) Om Hofauditörcn Ehrenfelts ansökning.
med des intressenter icke innom den laga tiden ingifvit sine
besvär, de uti denna sak förment sig varit befogade at hos
Riksens Ständer anmäla; fördenskull förmäler ock Deputation
sig finna merbemälte Commissions dom vara rätteligen grundad
på den åberopade K. Förordningen, och hvarutinnan Deputation
således ej kan tilstyrka Riksens Ständer att tillåta någon
ändring.
Frih. II. Wrede gaf tilkiänna, det han uti denna saken
också vore med-interessent på sin hustrus vägnar; men finner
Deputationens upläste Betänkande så billigt och rättvist, at
han ej annat kan än bifalla detsamma, efter som det är interessenternes
egen skuld, at de försummat fatalierne.
Uppå Hr Landtmilis giorde frågan,
biföls Betänkandet af R. o. A.
Uplästes et annat Recluctions- och Liquidations-Deputation»
Betänkande angående aflidne Hof-Auditeuren Anders
Ehrenfelts. uppå Riksens Ständers Banques vägnar, giorde ansökning
at återbekomma godset Sundholm uti Elfsborgs län,
As härad och Esspared socken, som fru Grefvinnan Maria
Sophia De la Gardie tilhördt och bemälte fru Grefvinna uti
Banquen emot et lån pantsatt, men sedermera til K. Majit
och cronan blifvit indragit. Denne ansökning, med de skiäl
och omständigheter dervid blifvit anförde, förmäler Deputation
sig behörigen hafva eftersinnat och befunnit, at detta Sundholms
gods blifvit förbrutit under cronan, enligit lag och stadgar,
och icke cum onere kommit hvarken i de Brahiske arfvingarnes
händer, utan genom Högstsalig Konung Gustaf
Adolphs donation den 13 Julii 1620, ej eller uti Grefvinnans
Maria Sophia De la Gardies, utan medelst fru Helena Bielkes
testaments- och gåfvobref af den 8 April 1633; hvarföre ock
Deputation ej finner, at ofvanberörde donatarier eller des rättsinnehafvare,
Riksens Ständers Banque, äga til förberörde gods
någon laglikmätig rättighet, utan at det enligit de förre i detta
mål utfallne resolutioner är, såsom en donation, til K. Majit
och cronan lagligen återkallat och indragit.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Hr Landtm, blef utkallad och, då han åter inkom, berättade
Hr
Landtm., det en Prästman varit der ute och frågat
om Hr Landtm, sagt åt Bondeståndets Taleman at också i
dag hålla plenum; hvartil Hr Landtm, hade svarat, at han
Om adelskap. Riebe. Nehrman.
313
väl i går aftons sagt åt Talemannen derom, men TalemanDen
hade svarat, det han intet kunde hålla något plenum mera,
sedan så många af Ståndet vore bortreste och dessutan vore
icke eller hos dem något särdeles at giöra. Eljest hade samma
Prästman, på Hr Landtmms tilfrågan, sagt. det han hoppades,
at Prästeståndet snart lära blifva färdige med deras
svar.
Uplästes K. Maj:ts nådige Resolution af den 11 sidstledne
Novembris uppå Archiaterns Ewald Riebes underdånige
ansökning om Adelig skiöld, deruti H. Majit förklarat sig i
nåder gerna se honom therutinnan hugnad, hälst bemälte Riebe
redan uti Högstsalig Hennes Majits Drottningens lifstid derom
blifvit försäkrad, hvarföre H. Majit samma ärende såmedelst i
nåder velat communicera R. o. A.
Hr Skee t a påstod, at angelägnare saker måtte företagas
och med desse väntas til slutet af Riksdagen.
Hr Landtm, svarade, at som H. Majit til R. o. A. remitterat
denne med flere andre dylika ansökningar, hvaribland
äfven är en, som är giord för samtelige Krigs-befählet, så
måste väl R. o. A. dem uptaga.
Uplästes Hr Generalens Frih. Durings hos H. K. Majit
ingifne och derifrån til R. o. A. i nåder remitterade underdånige
supplique, hvaruti förmäles, hurusom Krigs-befählet
under påstående Riksdag kommit i erfarenhet, det 18 af civilståndet,
men tvänne af militair-staten allenast sedan sidsta
Riksdag blifvit med Adelskap benådade, fast flere sökande af
de sednare varit och åtskillige genom trogen tienst sökt giöra
sig värdige af samma Kongl, nåd och til en del redan haft
K. Majits Resolutioner; och som Krigs-befählet icke utan medlidande
kunnat anse de åtskillige af deras cammerater, som
härvid sökande varit, men förbigångne blifvit, fast de uti förtiänster
och värdigheter med de öfrige nog synas vara like,
och Adelskap af äldre tider egenteligen varit inrättadt til belöning
för mandom och tapperhet; altså uthedes then Kongl,
nåd för deras cammerater af ofrälse stånd, hvilka sökt at
blifva adlade och dertil värdige finnas, som kan befordra dem,
med mera.
Vidare uplästes Hr Riks-Rådets Gref Johan Gyllenborgs
hos H. Majit ingifne och med R. o. A. i nåder communicerade
underdånige ansökning, at Professoren vid Lunds Academie
Dawid Nehrman måtte i nåder hugnas med förbättring på des
314 (Dec. 19.) Om naturalisation och adelskap.
stånd och värdighet, hvilket honora redan den 29 Martii 1734
af H. Maj:t skal blifvit försäkradt.
Uplästes Rådets Extracturn Protocolli af den 3 hujus,
hvaruti berättas, at Capitaine Otto Wilhelm von Rosen med
tvänne des bröder, Friedrich och Axel von Rosen, giordt ansökning
at, såsom härstammande ifrån Liffland under berörde
namn ifrån uhråldrige tider, blifva här i riket, såsom deras
förfäder, naturaliserade och ibland R. o. A. på Riddarhuset
intagne, hvartil H. Majit lemnat des nådige samtycke samt
tillika befalt, det sådant til R. o. A. skulle remitteras.
Ytterligare uplästes et annat Rådets Extracturn Protocolli
af samma dato, hvaruti förmäles, det H. Majit lemnat des
nådige bifall dertil, at Capitaine Baron Carl Friedrich Pechlin
må här i riket blifva naturalisera^, särdeles som han häfver
de egenskaper, som i brefvet af år 1723 föreskrifvas och härtil
erfordras, nemligen at stå i Sveriges rikes tienst samt härstädes
äga fast egendom; hvarvid Hrr Riksens Råd ej något skola
haft at påminna.
Frih. Gust. Hamilton recommenderade, at OfversteLieutenanten
Eggers vid detta tilfälle äfven måtte komma i
consideration, hälst han med så mycken distinction tiänt
utom lands och förvärfvat sig god kundskap i krigs-metien,
hvarom Frih. Hamilton åberopade sig Ministern Wulfwenstiernas
vittnesbörd, efter Eggers nu sidst städt i Saxisk
tienst.
Atskillige af R. o. A. gofvo Hr Öfverste-Lieutenanten
Eggers mycket godt loford af en hurtig, kiäck och förfaren
officerare.
Hr Landtm, hemstälte om icke de nu upläste och af
H. K. Maj:t hit remitterade ansökningar om Adelskap, jemväl
ock angående Hr Öfverste-Lieutenanten Eggers måtte remitteras
til Riddarhus-Deputation;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Coijet påminte, at Tygmästaren Cunningham, som
är en meriterad man och förra gången haft försäkran at blifva
nobiliterad, jemväl måtte här under begripas, och hans ansökning
til Riddarhus-Deputation förvisas.
R. o. A. gofvo deras samtycke härtil.
Gref David Frölich recommenderade också Majoren
Molzer vid Drottningens Lif-regemente, hvilken skal vara en
Om naturalisation och adelskap.
315
väl meriterad man, som för sine långlige och trogne tienster
förtiänt förbättring på sit förra Stånd.
Yid detta tilfälle nämdes äfven Baron Tiesenhusen, hvilken
är af Lilfländsk famille och på vårt Svenska Riddarhus söker
at blifva introducerad.
Hr Landtm, sade, at R. o. A. redan vid början af Riksdagen
i gemen til Riddarhus-Deputation remitterat alla inkommande
ansökningar om Adelskap, och således kunde Hr Grefven
med denne ansökning för Major Molzer också addressera sig
til Riddarhus-Deputation.
Hr Strokirk förbehölt sig, at Riddarhus-Deputation i
synnerhet måtte hafva afseende på dem, som genom krigstiensten
giordt sig värdige af Adelskap, och således kunna
säijas med värjan i handen hafva förtiänt en sådan förmån.
Samma förbehåld giorde också Hr Scheckta, tilläggandes,
at ingen annan hädanefter bör komma in på Riddarhuset.
Hr An repp påminte, at det hörde H. Majit til at utdela
Adeligit stånd och värdighet, och kunde han således ej finna
hvarföre desse ansökningar skola remitteras til RiddarhusDeputation,
hvilken endast har at efterse huruvida de, som
söka introduction, fulIgiordt prestanda.
Hr Kalling utlät sig, at det väl hörde H. Majit til at
giöra Adelsmän, men ankommer på R. o. A. at hos H. K.
Majit i underdånighet anhålla, det H. K. Majit i nåder täktes
dermed benåda en eller flere.
Hr Börje Scheckta begiärte, at Hr Landtm, ville giöra
proposition, om icke hos H. K. Majit i underdånighet må anhållas,
at ingen hädanefter benådas med Adeligit Stånd och
värde, som icke, efter gamla Svenska viset, förtiänt den hedern
med värjan i hand.
Hr Löwenhielm: Det är ofehlbart, at det tilhörer H.
K. Majit at utdela Adelskap; men som vid H. K. Majits Biträde
af regeringen landet var upfylt med större myckenhet
af Adel, än det värkeligen kunde tåla; så hafva Riksens
Ständer uti Regeringsformen stipulerat med H. Majit, at inga
flere Adelsmän måtte giöras, än allenast några få vid des kröning.
I anledning häraf har H. Majit också dermed innehållit
och icke oftare giordt någre flere Adelsmän, än Riksens
Ständer H. K. Majit sådant i underdånighet tilstyrkt. Yid sidsta
Riksdag funno R. o. A. åtskillige välförtiänte män, dem R. o. A.
316 (Dec. 19.) Om adelskap. Om Hofauditören
tykte vara svårt at utestänga ifrån denne förmånen, oell blefvo
fördenskull föranlåtne hos H. K. Majit i underdånighet at anhålla,
det H. Majit i nåder ville ännu föröka antalet af Riksens
Ridderskap och Adel med 20 familier til. De andre
Stånden, som tro sig äfven vara berättigade at blifva hörde
vid sådane tilfällen, tyckte väl något illa derom, at de ej fingo
del häraf; men det går jag denna gången förbi, och vil allenast
yttra mig om det, som sägs, at man intet kan finna, hvarföre
desse ansökningar skola remitteras til Riddarhus-Deputation,
efter samma Deputation endast har at giöra med introduetion.
Jag för min del finner aldeles nödigt, at de remitteras til
Riddarhus-Deputation, som kan enummera för R. o. A. hvars
och ens af de sökandes förtiänster, särdeles deras, som hafva
H. K. Majits nådiga försäkringar, på det R. o. A. sedermera
deraf efter omständigheterne måtte kunna döma, huru vida de
finna sig hafva skiälig orsak at ännu ytterligare begiära, det
H. Majit ville giöra någre flere Adelsmän til. Imedlertid är
jag aldeles före, at vi härmed böra gå både försiktigt och
sparsamt til väga, och inte träda Konungens höghet i detta
mål för nära.
Frih. Fab. Wrede tyckte, at R. o. A. först böra afgiöra
qusestio an, om de hos H. K. Majit villja anhålla, at några
flere Adelsmän måtte blifva, då Ridderhus-Deputation sedan
kan angifva, hvilka som äro dertil mäst förtiänte.
Häruppå svarades, at R. o. A. intet kan fastställa, det
några flere skola giöras, förr än de fädt höra om ibland de
sökande äro sådane förtiänte män, at de böra få hugna sig
af denne förmånen; och ankommer således qusestio an på
den berättelsen, som Riddarhus-Deputation härom ingifvandes
varder.
Hr Landtm, erindrade, at R. o. A. redan afgiordt, det
altsammans skal gå til Ridderhus-Deputation; och frågade
Hr Landtm, ännu en gång, om icke det får blifva dervid;
Hvartil af R. o. A. svarades med allmänt Ja.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- oeh Liquidations-värket
förordnade JJeputations Betänkande, angående
aflidne Hof-Auditeuren Ehrenfelts å Riksens Ständers Banques
vägnar giorde ansökning, at framlidne Ofverste-Lieutenanten
Carl Silfwersparres för mycket til cronan indragne och på
militien indelte köpegods til 69 dal. 21 pgr smts ränta, tillika
med hvad deraf dependera!’, måtte Banquen för des hos ofvan
-
Ehrenfelts ansökning. Om Rådsvalet.
317
nämde Öfverste-Lieutenant ägande fordran tilkiännas, och yttrar
sig Deputation, at Riksens Ständers Commission i detta mål
hördt Actor causae, som å cronones vägnar påstådt, at oansedt
Ofverste-Lieutenanten Carl Silfwersparre ej under egit namn
finnes häfta för crono-gravationer, skola likväl andra af famillen
derföre häftat, om hvilka dock ingen underrättelse kunnat
erhållas, huru nära de varit med honom släkt, utan synas
vara af en annan linea uti familien; i anseende til hvilken
senare omständighet Commission funnit skiäligt, at Riksens
Ständers Banque för det af Ofverste-Lieutenanten Silfwersparre
därstädes giorde lån, efter vederbörande Contoirs uträkning, bör
hafva 48 dal. 11 öre 94/e pgr snits hemmans ränta in natura,
samt bortmiste räntor til 1722 års slut 902 dal. 20 öre 164/b
pgr smts capital jemte 680 dal. 16 öre 20 pgr smts interesse
hos K. Maj:t och cronan at fordra; och som Deputation funnit
detta Commissionens yttrande på skiäl vara grundat, så styrker
ock Deputation Riksens Ständer dertil, at denna framlidne
Öfverste-Lieutenantens Carls Silfwersparres hos cronan ägande
fordran såsom liquid och ständig anse och fastställa och at
Banquen således niuter de bortmiste räntorne efter den redan
uprättade liquidation, tilsammans 2657 dal. 24 öre 44/s pgr
smt af den fond Riksens Ständer framdeles dertil utseendes
varda; hvilket dock til Riksens Ständers godtfinnande hemställes.
R. o. A. biföllo detta Betänkande.
Hr B. Skecta påminte, at ännu en Deputation måtte gå
til Prästeståndet och yrka på deras svar, samt derjemte gifva
dem tilkiänua, at om vi intet få svar ifrån dem til klåckan
et, låta vi våra Deputerade gå neder med Borgareståndets och
förrätta valet; til hvilken ända Hr Skeckta begiärte at nu få
höra listan på dem.
Härom discourerades och tycktes, at man kunde afvänta
deras svar tils i morgon och då bära up förslagerne til de ledige
Råds-embeten, eftersom H. Maj:t beklageligen är så opasslig,
at ändå föga eller ingen liknelse är, det H. K. Maj:t i morgon
lärer kunna gå i Rådet.
Men der emot anfördes, at som det är faststält, det plena
ej skal hållas längre än til den 20:de, så torde den invändning
af Prästeståndet giöras och de ej vidare komma tilhopa; i anseende
hvartil det vore bäst at nu med ens fortfara.
318 (Dec. 19.) Frih. M. Fleminge arfvingar.
Frih. Coijet reserverade sig til Protocollet, at R. o. Arns
beslut intet måtto iliuderas genom någon vidare utdrägt på
tiden.
R. o. A. beslöto at skicka 4 Deputerade til Prästeståndet
at ännu ytterligare påminna om deras svar, samt tillika gifva
dem tilkiänna, at R. o. A. intet skiljas åt förr än Prästeståndet
dermed inkommit och at R. o. A:ns så väl som Borgareståndets
Deputerade, när klåckan blir et, träda neder at
förrätta valet.
Berörde 4 Deputerade utnämdes också straxt och afgingo
til Prästeståndet. Gref Renstierna förde ordet.
Imedlertid uplästes Riksens Ständers öfver Reductionsoch
Liquidations-värket förordnade Deputations Betänkande,
angående framlidne Öfverste-Lieutenantens Baron Magnus Flemings
arfvingars ansökning at återbekomma 2/i delar uti Kortis
sätesgård i Borgå län och sockn, som til militim-indelningens
förnödenhet skola vara indragne, samt at niuta vederlag för
framlidne K. Rådet och presidenten Lars Fleminge ägande
köpegods fordran, tillika med de bortmiste räntorne jemte uplupne
interessen; berättandes Deputation huru som desse arfvingar
innom den utsatte tiden ingifvit sine besvär öfver Riksens
Ständers Commissions utslag af den 14 April 1742, hvarigenom
förklaras, at de ej äro berättigade at erhålla den sökte
ersättningen för de indragne andeiarne i Kortis gård eller
någon deraf flytande fordran; til ändring hvarutinnan åtskillige
skiäl andrages, med anhållan at först få en ren och riktig
räkning öfver de emot framlidne K. Rådet Lars Fleming
formerade gravationer af 108,000 dal. smt, samt tilräckelig
tid at sig deröfver förklara; af hvilket alt, så väl som hvad
Ständernes Commission uti sin der emot ingifne förklaring anfördt,
Deputation giordt sig om denne sak underrättad; och
emedan inga andra eller nyare skiäl än tilförne äro andragne,
nu blifvit anförde, som kunna värka någon ändring uti .Ständernes
Commissions dom til befrielse för gravationen af de
108,000 dal. smt, härrörande af godsen Lingen och Kaveleckts
räntor i Liffland, och hvaröfver Commission uti des resolution
sig yttradt; ty förmäler Deputation sig nu icke för sin del
kunna, emot H. Maj:ts nådige skrifvelse af den 26 Martii
1700, som förmår, at arfvingarne för de dem förundte eftergifterne
böra cedera deras köpe- och pante-gods samt andre
fordringar, styrka til någon ändring der uti, eller at arfvingarne
Pr.-ståndet och Rådsvalet. Ryttm. Lilljesvärds ansökning. 319
måge få någon ersättning för de indragne och återsökte 2/7
delar uti Kortis gård, hälst arfvingarne hafva så mycket mindre
orsak at klaga, som i fall med dem liquideras skulle,
de då blefvo K. Maj:t och cronan ansenligen skyldige, som
af dem i den händelsen borde utsökas, om tilgång dertil finnas
skulle.
Förenämde Betänkande biföls af R. 0. A.
De 4 Deputerade, som för en stund sedan bortgingo til
Prästeståndet, kommo nu tilbaka och berättade
Gref Renstierna, hvilken fördt ordet, at Prästeståndet
låtit förmäla deras vördsamma hälsning och svarat, at de nu
som mäst hålla på at upsättia svaret. De hade derjemte bedt,
at som denna saken så hastigt och aldeles oförmodeligit, som
deras ord lydde, kommit dem öfver, R. 0. A. ej obenägit ville
uptaga, at de intet så hastigt, som de eljest ville, kunnat
afgifva deras svar, dock hoppades de nu at om en tima kunna
giöra det,
Riddarhus-Cammereraren Wallwijk skickades til Borgareståndet
at låta dem veta, hvad svar R. 0. A. igenom desse
sine utskickade nu fådt ifrån Prästeståndet, med begiäran, at
Borgareståndet fördenskul intet måtte åtskiljas.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande öfver Ryttmästarens
Elias Julius Lillieswerds ansökning om OfversteLieutenants
earactere, derutinnan Deputation noga uptagit och
anfördt des giorde trogne och långlige tienster samt hvad lian
uti åtskillige actioner, träffningar och ändteligen uti fångenskapet
i Ryssland lidit och utstådt, med förmälan derhos, det
han år 1741, för ålderdom, krops-svaghet och utståndne mångfaldige
fatiguer samt erhåldne blessurer, måst begiära afskied
ifrån des Ryttmästare-beställning med Lieutenants indelning,
samt då anhållit om Ofverste-Lieutenants earactere och Ryttmästare
pension, hvaraf det senare blifvit honom beviljat, men
det förra afslagit; i anseende til hvilket alt Deputation berättar
sig hafva tagit denna Ryttmästarens giorde ansökning i
behörigt öfvervägande och hvarefter den samma funnit sig föranlåten
at, i anledning af Regeringsformens 42 § samt 1723
års K. Förordning, tilstyrka Riksens Ständer at genom deras
underdånige föreskrift förhielpa bemälte Ryttmästare Lillieswerd
til den sökte Ofverste-Lieutenants earactere, hälst Ryttmästare
vid Lifregementet vanligen befordras til Öfverste
-
320 (Dec. 19.) Ryttm. Lilljesvärds och Kapten Löwenfels’
Lieutenanter vid andre regementet, och han ej mera tänker
begifva sig i någon tienst.
Uppå Hr Landtm: n s giorde frågan,
biföls Betänkandet.
Hr Pehr Kalling utlät sig, at som Hr Ryttmästaren
Lillieswerd har afskied och redan gådt uhr arméen, så ville
han ej tala deremot, at honom beviljades Öfverste-Lieutenants
caractere för des långlige och trogne tienster; men eljest vöre
han för sin del emot alla caracterer, efter de förorsaka mycken
oreda vid alla stater och isynnerhet vid arméen; som hanock
nu en gång för alla förklarade, det han vid alla de Betänkande,
som komma ifrån Secreta Deputation och hvarutinnan
någon caractere tilstyrkes, altid är dissentiens, hälst det ofta
tages til skiäl, at den sökande flere resor städt på förslag och
ändå intet blifvit hulpen; men det kunde ingalunda vara giällande,
så vida H. Maj:t efter Regeringsformen har frihet at
taga hvilken han behagar af dem, som står på förslaget.
Hr Major Lillieswerd aflade å sin broders vägnar en
ödmiuk tacksägelse hos R. o. A., för det de behagat bifalla
Secreta Deputations Betänkande.
Föredrogs å nyo Rådets Extractum Protocolli af den 30
sidstledne Och, angående Majors fullmakt för Capitaine Joli.
Maximilian Löfwenfels, hvaraf innehållet redan är uptagit uti
detta Protocoll under den 3 hujus.
Härvid åhördes Ofverstens vid samma regemente Gref
David Frölichs Memorial och påminnelse vid Capitainens af
samma regemente Johan Maximilian von Löwenfels giorde
ansökning om Majors caractere, berättandes Hr Grefven och
Öfversten, at utom de trenne ordinarie regements-officerare
skal 4 caracteriserade regements-officerare med Capitains löner
vara vid bemälte regemente, hvarigenom Capitains-tiensten för
de öfrige compagnie-chefferne blifver så mycket drygare. Äfvenväl
förmäler Hr Grefven och Öfversten, det uti detta regemente
äro tvänne äldre Capitainer än Capitaine Löwenfels,
nemligen Johan Hindr. Janchen och Carl Magnus Bildstein,
ibland hvilka den förre tiänt uti 38 och den senare i 36 år;
i anseende til hvilket alt Hr Grefven och Öfversten ej understår
sig för sin del at styrka til något, som strider emot 1723
års Caracters-Förordning.
Hr Skecta förmente, at sorn Hr Capitaine Löwenfels
haft den lyckan at i vår stora Konung Carls egen åsyn få
Löwenfels. Om Rådsvalet.
321
visa sin mandom och tapperhet och Högstbemälte H. Maj:t
tilsagt honom nådig befordran; så lära vi med skiäl kunna
samtycka dertil, at han får niuta fullbordan af den nåd, som
vår nuvarande allernådigste Konung för honom förklarat. Men
om deremot skulle invändas, at äldre officerare äro vid regementet,
så kunde han befordras til värkelig Major, så hafva
de intet fog at säija sig derigenom vara prejudicerade.
Hr Gyllen gra nath bad deremot at i gunstigt öfvervägande
måtte tagas, at vid regementet äro 4 äldre och väl meriterade
officerare, hvilka alla skulle prejudiceras om Capitaine Löwenfels
beviljades Majors caractere.
R. o. A. funno i anseende bärtil bäst at remittera det
upläste Rådets Extractum Protocolli til Secreta Deputation.
Anmälte? och insläptes tvänne Deputerade ifrån Prästeståndet.
Probsten Serenius förde ordet och, näst aflagd hälsning,
berättade, at Prästeståndet updragit desse sine Deputerade
at med Högl. R. o. A. communicera det slut, hvaruti Prästeståndet
stadnat angående Råds-valet; men som tiden icke tillåtit
detsamma at renskrifva, så upläste Hr Probsten sielfva
conceptet af Prästeståndets Extractum Protocolli under innevarande
dato, hvaruti förmäles, at Ståndet förmodar, det de
andre respective Stånden så mycket mer lära vara försäkrade
om dess håg och åstundan för de så länge ledige Riks-Rådsembetens
besättiande, som detsamma vid Riksdagens början
gifvit tilkiänna des önskan, at sådant då, enligit förordningen,
hade blifvit företagit och afgiordt; och som samma sak nu, dä
Ståndet minst derpå tänkt, af de tu respective Stånden blifvit
företagen; så berättar Prästeståndet sig af hiertat böra önska,
at denna högvigtiga syssla, hvarpå rikets välfärd för nu och
i framtiden visserligen hänger, ej måtte utan under Herrans
fruktan med christnom och Svea mannom anständig samdrägt
och försiktighet handteras. I sådant sinne förmäler Prästeståndet
vidare sig hafva medelst detta Extractum Protocolli
velat communicera det slut, hvaruti det stadnat, nemligen at
detta högvigtiga ärendet, efter de tvänne Ståndens åstundan,
må anställas med följande vilkor och icke eljest:
l:o At öfverväges och afgiöres huruvida Bondeståndet,
efter förre Riksdagars öfvade praxin af detta ärende haft en
laga och behörig del;
Adelns Protokoll (XV) 1746—1747. I. 21
322 (Dec. 19.)
Om Rådsvalet.
2:o at i anseende til Råds-erabetets värdighet, ej skrides
längre ned, än til den dass i Rangordningen, hvaruti Ofverstar
och deras vederlikar äro inbegrepne;
3:o at icke flere Råds-candidater väljas, än i proportion
af det antal, som i Regeringsformen faststält är;
4:o at sielfva valet regleras efter den i Rådet vedertagne
classification af sysslorne, och kandidaterne til hvar och en
syssla skickelige utses.
Enär förberörde Extractum Protocolli var upläst, tilläde
Hr Probsten Serenius, at et renskrifvit exemplar häraf R.
o. A. med aldraförsta skal blifva tilskickat.
Hr Landtm, tackade för communication och bad förmäla
R. o. Arns vänliga hälsning;
Hvarmed Prästeståndets Deputerade afträdde.
Hr Hästsko androg, at som alla de 3 i Råds-valet deltagande
Stånden nu sig hade utlåtit och de tvänne Stånden
utgiöra pluraliteten, så återstode intet mera än at Electorerne
nu träda neder.
Hr Skecta instämde härmed och begiärte, at bud mätte
skickas til Präste- och Borgarestånden med anmodan, at deras
Deputerade sig måtte infinna at förrätta valet.
Hr Klingsporre påstod, at som Prästeståndet conditionelt
eller med vissa vilkor samtykt, at Råds-valet må anställas,
sa bör dem först lemnäs svar huru vida R. o. A. vil ingå uti
samma vilkor.
Hr Ehrenhielm förmente likaledes, det intet Råds-val
kan anställas, förr än alla 3 Stånden, som deruti hafva del,
äro derom öfverens; och som Prästeståndet nu allenast med
visse vilkor begifvit sig dertil, så måste R. o. A. antingen
ingå uti de af Prästesteståndet föreslagne temperaments, eller
ock öfvertala Prästeståndet dermed at afstå, innan något
Råds-val kan värkställas, eljest stadnade man ändå på slutet
aldeles uti inaction, så vida, efter Regeringsformens 12 §, alla
3 Stånden böra sig förena om de personer, som på föreslagerne
skola upföras.
Frih. Coijet beropade sig på Regeringsformen och Riksdagsordningen,
som klarligen visar, at när 2 Stånd komma
öfverens i et mål, hvaröfver ej mer än 3 Stånd äga rättighet
sig at utlåta, sa utgiöra de tvänne Stånden pluraliteten, och
deras beslut bör vara giällande och ställas i execution. I följe
häraf påstod också Frih. Coijett nu, at Råds-valet utan vidare
Om Rådsvalet.
323
uppehåld måtte gå för sig; hvilket han begiärte för des räkning
måtte föras til Protocolls.
Hr Klingsporre förnyade sit förra påstående och ansåg
det för högst betänkeligit, at man skulle skrida til valet
innan man gifvit Prästeståndet svar på hvad de förestält.
Som detta understöddes af flere andra ibland R. o. A.;
Så utlät sig Hr Börje M. Skecta således: Gunstige
Herrar! Låtom oss i Herrans namn en gång betänka hvad
olyckor och förderf oss förestår igenom den misshällighet, som
ibland oss ständigt uppehälles; låtom oss i dag träda tilhopa
som vänner och bröder, taga Gud til hielp och med enighet
afgiöra denna angelägna saken, hvarpå hela rikets välfärd
beror. Jag säger med skiäl, at hela rikets välfärd deruppå beror,
ty jag tror säkert, at om de nu ledige varande Råds-embeten
blifva besatte med värdige och skickelige män, så lärer all
oenighet, split och missämja efter handen försvinna och up
höra,
rikets vältrefnad tiltaga, och vi med glädie omsider fa
se oss försatte uti et så lyckeligit, som önskeligit tilstånd.
Men, gunstige Herrar, om vi nu vilja komma dertil. så måste
vi bortglömma egna afsikter, förkasta all oenighet, förkasta
namnet af Hattar och Mössor, och i det stället eftertrakta at
följa våra gamla och redelige förfäders exempel, som med
enighet och samdrägtighet afgiorde alla deras saker til rikets
heder och ähra och deras efterkommandes lycksalighet.
Gref H. Gyllenborg förbehölt sig, at det intet måtte
talas emot en sak, som redan är afgiord genom pluraliteten,
eller några ytterligare hinder läggas i vägen emot den af R.
o. A. en gång faststälte principen, at Råds-valet straxt måtte
ga för sig. Det vore nu mera intet den ringaste orsak til
upskof, sedan alla 3 Stånden yttrat sig i quaestione an; 2
Stånd utgiöra pluraliteten och det 3:die äfven samtykt, at
Råds-valet måtte gå för sig, men med någon modification i
quaestione quomodo. Imedlertid kunde ännu en Deputation
ga til Prästeståndet och säga dem, at R. o. A. gifvit sine
Deputerade til Råds-valet in comissis at följa den instruction,
som fundamental-lagen och Regeringsformen utstakar och hoppas
således R. o. A., at Riks-Råds-embeterne skola blifva så
besatte, at rikets sysslor och angelägenheter skola kunna
vårdas och skiötas, på sätt, som Regeringsformen föreskrifver;
hvarföre ock R. o. A. ännu ytterligare anmodar Prästeståndet
at concurrera med dem til Rädsvalets fullbordande.
324 (Dec. 19.) Olli Rådsvalet. Landssekreteraren
Större delen af R. o. A. instämde härmed, och anmodades
Gref Gyllenborg at sielf föra ordet.
Gref Gyllenborg uprepade fördenskull å nyo, om icke
R. o. A. behagar updraga honom först at tacka Prästeståndet
för det de förenat sig til R. o. A:ns beslut, och derjemte
förklara:
at R. o. A. gifvit deras Electorer den instruction, at rätta
sig efter Regeringsformen och fundamental-lagen, men kan ej
föreskrifva dem andre reglor än tilförne vid sådane tilfäilen
observerade blifvit, och hvilka R. o. A. nogsamt äro försäkrade,
at deras, så väl som de öfrige Ståndens Deputerade lära
följa och i akt taga vid förslagernes uprättande, då R. o. A.
förhoppas, at valet lärer utfalla på sådane män, som äro både
värdige och skickelige at handtera och afgiöra alla i Rådet
förekommande mål och ärender;
2:o at R. o. A. vil gifva Bondeståndet del ad notitiam
öfver det beslut de andre trenne Stånden tagit angående Rådsvalets
företagande nu före helgen, och
3:o at anmoda Prästeståndet at nu straxt låta deras Deputerade
träda hit neder at förrätta valet.
Detta biföls af R. o. A. och utnämdes en Deputation
af 12 personer, hvilken straxt afgick i förbemälte ärende til
Prästeståndet.
Sedan upiästes Secreta Deputations Betänkande angående
Lands-Secreterarens Jacob Neumans anförde besvär öfver til—
fogad prejudice, jemte ansökning om befordran til något i K.
Åbo Hofrätt ledigt blifvande assessorat. Sedan Deputation
uprepat alla des meriter och tieuste-år, förmäles, at han, uppå
giord underdånig ansökning, för besynnerliga orsaker skull,
förledit år erhållit K. Maj:ts nådige afskied med halfva lönens
åtniutande, til des han til någon anständig tienst kunde befordras,
hafvandes H. Maj:t tå tillika igenom nådig skrifvelse
af den 15 Januarii 1745 anbefalt Hofrätterne at vid förefallande
ledigheter upföra honom på deras underdånige förslag;
och som bemälte Lands-Secreterare til K. Maj:ts nådige nöije
förestådt des Lands-Secreterare-syssla i Fahlun samt med all
flit och skickelighet förvaltat de honom updragne och i Memorialet
anförde förrättningar; altså underställer Deputation
Riksens Ständers godtfinnande, om icke merbemälte Neuman,
hvilken för besynnerliga orsaker och utan egit förvållande
blifvit utan tienst med halfva lönens åtniutande, kunde i
Neumans besvär.
325
underdånighet anmälas til något Assessors-embete i K. Åbo
Hofrätt.
Hr Ramsay begiärte blifva underrättad, om Lands-Secreteraren
Neuman är til nation Finne, eller om han förstår
finska språket;
Som härtil svarades nej, så förestälte
Hr Ramsay huru angelägit det är, at de, som befordras
til några beställningar i Finland, isynnerhet Domare-sysslan,
måtte förstå språket; hvarom, som finska Nation en gång
fådt Riksens Ständers resolution och försäkran, så förhoppades
han, at de få niuta samma resolution til godo, hälst der i
orten finnas så många gamla och välförtiänte Häradshöfdingar,
hvilka snarare med någon befordran böra ihogkoinmas, än
några härifrån Sverige dem påträngas.
Frih. Coijet conformerade sig härmed och tyckte man
hade all orsak at med mycket eftersinnande betänka huru man
besätter den domstohlen i Finland, så at intet, på sätt, som
härtils skiedt, svenska merändels komma dit och de underdomare
och andre, som äro der i landet, lemnäs utan befordran
och få sittia där, som ordspråket lyder, til des måssen växer
på dem. Frih. Coijet reserverade sig fördenskull til Protocollet,
at til Domare-sysslorne i Finland, som förut sagt
är, sådane måtte tagas, som äro hemma derifrån och förstå
språket.
Det föreslogs, at Lands-Secreteraren Neuman kunde få
en generel recommendation til befordran, utan någons annans
prejudice, som finnes bättre meriterad.
Frih. H. Wrede påminte, at alla Deputationer måtte så
sparsamt, som de någonsin kunna, gå til väga med deras recommendationer,
ty mången, som är importun och ihängsen
med sine ansökningar, kan vid en Riksdag förskaffa sig Ständernes
recommendation, fast andre finnas, som äro bättre förtiänte
och hvilka omsider igenom en sådan recommendation
kunna blifva prejudicerade.
Härmed afstadnade denna saken, efter
Deputation, som varit borta hos Prästeståndet, nu kom
tilbaka.
Gref H. Gyllenborg, hvilken fördt ordet, berättade, at
han, efter R. o. A:ns befallning, framburit sin commission;
Prästeståndet hade densamma val uptagit, men frågat om R.
o. A. aldeles bifallit deras giorde föreställning, hvartil Gref
326 (Dec. 19.)
Om Rådsvalet.
Gyllenborg svarat, så vida fundamental-lagen det medgifver;
och när Gref Gyllenborg vidare bedt, at de nu ville låta sine
Deputerade träda hit neder at förrätta valet, hade de svarat,
at de just hålla på at välja dem, dock hade de understält, om
icke det kunde anstå med sielfva Råds-valet tils i morgon.
Deputation hade sedan derifrån gådt til Borgareståndet, men
Borgareståndet hade redan varit åtskilde.
I anledning häraf hemstälte nu äfven Gref Gyllenborg,
om icke med Råds-valet kunde upskiutas tils i morgon och
Deputerade då efter anslag i god tid komma tillropa, sedan de
i dag hvar i sit. Stånd aflagt eden.
Häröfver discourerades något och holt
Hr Löwenhielm äfven före bäst vara, på det man intet
måtte stöta de andre Stånden, at så väl med sielfva valet,
som edens afläggande af de Deputerade, måtte anstå tils i morgon,
då anslag kan giöras för plenum til kl. 8 och de Deputerade,
sedan de aflagt eden, straxt gå neder at förrätta valet;
varandes, ifall Prästeståndets Deputerade skulle giöra någre
nya svårigheter, eller annorlunda finnas instruerade, än de böra,
då tilfälle at straxt kunna anmäla sådant in plenis och söka
det at applanera.
Hr H. H. Boije, Hr Natt och Dag med flere andre
conformerade sig med Hr Löwenhielm.
Men Gref Gyllenborg förklarade sig vara af den mening,
at listan på de Deputerade til Råds-valet nu i dag måtte upbrytas
och de sedan straxt aflägga eden, eftersom tiden derigenom
på det sättet kan vinnas, at om någon af de Deputerade
afsade sig, kunna Electorerne ännu i dag välja en annan i
stället.
Hr Landtm, föreslog, at anslag kunde giöras för plenum
til kl. 9 och för Deputerade til kl. half 10 i morgon
förmiddagen.
Hr Landtm, blef utkallad och då han åter inkom, berättade
Hr Landtm., at en Prästman varit derute och öfvergifvit
et renskrifvit exemplar af Prästeståndets Extractum
Protocolli, med begiäran, at R. o. A. derpå ville lemna deras
skriftelige svar. När Hr Landtm, hade frågat, om deras Deputerade
snart äro färdige at komma hit neder, hade han sagt:
ja, så snart Ståndet fädt svar.
Hr Löwenhielm gaf tilkiänna, at när han för en stund
sedan talade, var han nyss upkommen och hade sig ej om
-
Deputerade till Rådsvalet.
327
omständigheterne bekante; men som han nu hördt, at Prästeståndets
Deputerade snart äro färdige at komma hit neder
och at R. o. A. dessutan förklarat sig intet vilja ingå uti
någon modification med Prästeståndet, utan at deras Deputerade
vid Råds-valets förrättande endast skola rätta sig efter
Regeringsformen, så holt han före, at valet nu i dag kunde gä
för sig och at til den ändan listan på de Deputerade straxt
kunde upbrytas och de aflägga eden.
Som detta af större delen af R. o. A. understöddes, så
frågade
Hr Landtm, om förteckningen på de Deputerade til
Råds-valet nu straxt skal upbrytas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och upbröts altsä samma förteckning och uplästes så
långsamt, at hvar och en, som ville, namnen kunde upteckna.
Gref H. Gyllenborg, som äfven var utnämd til Deputerad,
utlät sig, det han vore ovärdig af det förtroende, som
Herrar Electorer emot honom betygat och skulle derjemte
handla emot Riksdagsordningen, om han undandrogo sig denna
syssla, ehuru svär den i sig sjelf är. Iugen kitzlighet kommo
honom dock at vara mån om at blifva qvar, efter han förr
haft den ähran at vara med; men något annat ömade honom,
som bestode deruti, at han sielf ganska mycket tält i saken
och presserat derpå, at Råds-valet måtte gå för sig, äfven ock
anfördt de härom afskickade Deputationer til de andre Stånden;
hvarföre, och som han nogsamt viste, at sällan alla äro nögde
med det, som giöres, så utbad sig Hr Grefven, at om någon vore,
som hade något at påminna emot honom, han då ville giöra
det nu förut, men intet efteråt, så ville han gerna lemna en
annan den hedern at blifva Deputerad.
R. o. A. förklarade alt förtroende til Hr Grefven, och an
höllo,
at han detta besvär sig ville åtaga.
De Deputerade upropades och trädde innom skrauket,
hvarefter de närvarande aliade eden, som dem af RiddarhusSecreteraren
förestafvades.
Gref Clas Stromberg, Hr Reinh. Wilh. Modée, Hr Pehr
Kalling, Hr Carl Sprenatport, som icke vore tilstädes, komma
at aflägga eden neder hos Deputerade.
Hr Klingsporre frågade huru det skall förhållas roed
förslagerne, om icke, i följe af 12 § i Regeringsformen, 3 per
-
328 (Dec. 19.) Om Rådsvalet. Kapten Modée.
söner til hvart ledigt ställe böra upföras. sä at H. Majit får
välja hvem han behagar.
Uplästes huru härmed förut tilgådt, nemligen, 1723 voro
3 rum ledige i Rådet; då upfördes på första förslaget 3, dem
H. Majit tog alla 3; vid 1727 års Riksdag nprättades et förslag
til hvartdera af de ledige Råds-embeten, så at til de 10
vacancer, som då voro, 30 candidater utnämdes; vid 1738 års
Riksdag, då 8 Råds-embeten voro ledige, upgofvos tvänne förslager
i sönder, men vid 1740 och 1741 års Riksdag upgafs
ej mer än et förslag tillika, af hvilket, när H. Majit uttagit
en, upfördes en annan i dess ställe.
R. o. A. funno bäst at nu förhålles på samma sätt;
Men Hr Klingsporre tyckte, at H. Majit härigenom på
vist sätt händerne bundos; i anseende hvartil, och som H.
Majit hållit hvad han stipulerat, så borde ock vi på det nogaste
följa Regeringsformen i detta mål och intet således, hvar
gång någon aftages, öka en til på förslaget, utan borde til
hvart och et ledigt ställe 3 på förslag upföras.
Hr Löwenhielm förklarade detta, at Regeringsformen
väl stadgar, det 3 på hvart förslag skola upföras, men intet
sägs, at alla förslager på en gång skola upgifvas. Imedlertid,
om så många candidater vore at tilgå, behöfde man intet
länge disputera härom, men nu lärer något hvar finna svårigheten.
Gref Gyllenborg och Frih. H. Wrede förestälte, at
nu intet mera borde talas härom, sedan Electorerne aflagt
eden.
Flere andre instämde härmed; och gingo derpå samtelige
Electorerne neder i Secrete Utskotts-salen;
Hvarefter R. o. A. skildes åt.
Den 20 December 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen, anmälte Hr Landtm, det Capitaine Modée, som
varit vald til Elector med, är så siuk, at han intet kan upkomma,
och hemstälte derföre Hr Landtm., om icke Electorerne
fä välja en annan i des ställe;
Hvilket biföls af R. o. A.
Svar till PresteståDdet om Rådsvalet.
329
Derpå uplästes följande E.vtractum Protocolli til svar
på Prästeståndets i går giorde föreställning, hvilket af R. o. A.
gilladesi
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 20 Dec.
1746.
Sedan Högvördige Prästeståndet uppå R. o. Arns til dem
giorde vänlige föreställning har genom deras i går aflemnade
Extractum Protocolli förklarat, at Råds-valet efter de tvänne
respective Ståndens åstundan mätte i Herrans namn nu anställas
och för sig gå med följande vilkor:
l:o at i ömsint öfvervägande tages och afgiöres, huru vida
Bondeståndet, efter förra Riksdagars öfvade praxin, af detta
ärende haft en laga och behörig del;
2:o at i anseende til Råds-embetets värdighet ej skrides
längre ned, än til den dass i Rangordningen, hvaruti Öfverstar
och deras vederlikar äro inbegrepne;
3:o at icke flere Råds-candidater väljas än i proportion
af det antal, som i Regeringsformen faststäldt är;
4:o at sielfva valet regleras efter den i Rådet vedertagne
classification af sysslorne och candidaterne til hvar och en
syssla skickelige utses;
Så har R. o. A. öfver desse af Prästeståndet giorde
erindringar velat lemna Högvördige Prästeståndet til benägit
svar:
ad l:um, at R. o. A. nu straxt vil gifva Bondeståndet del ad
notitiam öfver det beslut de andre tvenne Stånden tagit, angående
Råds-candidaternes utnämnande före Juhl-helgen;
ad 2:um, at R. o. A. väl ville beqväma sig efter Högvördige
Prästeståndets åstundan at ej gå längre neder vid Råds-valet
än til en viss caractere, men finner betänkeligit at lägga några
andra gräntsor för sig sielfve och för Electorerne, än Regeringsformen
föreskrifver och Electorernes aflagde ed dem tilför—
binder.
Hvad Prästeståndet i 3:die puneten påmint, bifaller R.
o. A. sä mycket mera, som deras tanka icke varit at välja
flere Råds-candidater än i proportion af det antal, som i
Regeringsformen faststäldt är;
ad 4:um instämmer R. o. A. med Högvördige Prästeståndets
önskan, at valet måtte utfalla på sådane män, som äro både
värdige och skickelige at handtera och afgiöra alla i Rådet
förekommande mål och ärender; dock kan R. o. A. nu ej
330 (l)ec. 20.) Löwenfels. Om de
föreskrifva andra reglor angående classification, än tilförne vid
sådane tilfällen observerade blifvit och hvilka R. o. A. nogsamt
äro försäkrade, at deras så väl som de öfrige respective
Ståndens Deputerade lära följa och i akt taga vid förslagernes
uprättande til de nu ledige varande Råds-embeten.
Högvördige Prästeståndet lärer således tinna R. o. A:ns
benägenhet at i detta mål förena sig med Högvördige Prästeståndet,
så långt, som fundamental-lagen och Regeringsformen
det medgifver och tillåter; hvarföre också R. o. A. förmodar,
det Högvördige Prästeståndet lärer på lika sätt visa deras bevågenhet
at befrämja detta högst angelägna ärendet til en
skyndesam fullbordan och til den ändan nu straxt låta deras
Deputerade til Råds-valet, som efter det i går aflemuade
svaret blefvo utnämde, sammanträda med R. o. A:ns samt
det loflige Borgareståndets Deputerade, som redan äro här församlade.
Ut supra.
Hr Löwenfels begiärte at, sorn des sak i går varit före
och han då icke var närvarande, så at han fädt giöra dervid
sine påminnelser, det måtte et dess Memorial, som han nu
ingaf, få följa med til Secreta Deputation;
Hvilket af R. o. A. beviljades.
Hr Natt och Dag påminte, at Bondeståndet efter vanlig
heten
måtte få communication deraf, at Råds-valet skal skie.
Och som eljest de tvänne Stånden vid sidsta Riksdag återgifvit
deras förra förtroende åt de tvänne licentierade Herrar
Riks-Råden Gref Bonde och Bielke och sagt de åter skulle gå
tilbaka i Rådet igen, så förmente Hr Natt och Dag, at ehuru
Hans Excellence Gref Bonde väl igenom inlagt Memorial förklarat
sig endast åstunda at få tilbringa sin öfriga lefnad i
ro, borde dock, hvad Hans Excellence Riks-Rådet Gref Bielke
angår, den saken tagas i öfvervägande och först afgiöras, innan
alla de ledige varande Råds-embeten besättias, emedan eljest
sedermera ingen place för honom skulle vara öfrig.
Under det, at Hr Natt och Dag detta förestälte, gingo
Electorerne neder at välja en annan Deputerad til Råds-valet
i Hr Modées ställe, då
Gref H. Gyllenborg förbehölt sig, at uti deras frånvaro
inga sådane ömma saker måtte företagas, hvaröfver de också
vilja vara tilstädes och säija sin mening.
Hr Ehrenhielm frågade om det ännu blifvit notificerat
Bondeståndet, at Råds-valet skal gä för sig.
licentierade Rådsherrarne.
331
Som Hr Landtm, svarade, at sådant ännu icke kunnat
skie, efter Bondeståndet icke varit tilhopa;
Så fortfor Hr Ehrenhielm således: Gunstige Herrar!
Vi lefva uti en underlig erisi; vi mäste laga och giöra så, at
vi kunna försvara det både inför Gudi och menniskior; vi
håfve mänga hemmavarande medbroder, Gud vet hvad de döma,
om det skier annorlunda. Det är bekant, at vid 1738 års
Riksdag blefvo Riksens Råd ifrån deras embeten licentierade
utan laga ransakning och dom; de hafva sedermera hos oss
anhållit at fa veta hvad de gjordt och blifva delaktige af den
justiee, som både lagen kräfver och befaller. Vid 1743 års
Riksdag hafva tvänne Stånd sagt, det de böra äter komma
in i Rådet, och de öfrige tvänne Stånden, at deras sak skulle
vara den första, som vid nästa Riksdag skulle företagas och
den begiärte justicen dem meddelas. Vid denne Riksdag har
ock et Ständ de öfrige respective Stånden tilkiänna gifvit
deras åstundan at åter få dem in i Rådet; intet Stånd är der
emot, men dock, pä det de med desto större heder måtte
komma dit, är resolverat, at deras sak bör komma up til
plena, så at deraf må kunna intagas, om de böra för fria eller
skyldige förklaras; och derföre underställer Riksens Högh R.
o. A. jag ödmiukast, om icke Elektorerne vid Riks-Rådscandidaternes
utväljande böra fä ordres at lemna platser ledige
för de än i lifvet varande Herrar Riksens Råd, så at, i den
händelsen de blifva fri erkände, the therutinnan må kunna
insättias och den utfattige cronan vinna lindring uti deras
pensioners ärlige utbetalande, utan att de äro i ständ at åter
tiäna cronan tilbakars. Jag bedyrar och försäkrar Riksens
Högh R. o. A. på det aldra högsta, at jag, utan at vara härtil
ombuden af de omtalte Herrar Riksens Råd eller någon annan,
gior desse ödmiuka påminnelser af zele och kiärlek för mit
fädernesland, som en fri Ridders- och Adelsman, och hvartil
jag enligit vår lag icke allenast äger frihet, utan ock förbindes,
som jag ock i anledning deraf til ett slut gior det förbehåld.
at om intet alt sådant observeras, hvad praxis och lagen likmätigt
är, samt hvad til landets fördel vara kan och af Electorerne
bör i akt tagas, så förklarar jag, hvad som giöres, för
null och af intet värde och förbehåller mig at vara utan ansvar
för hvad deraf kan hända och de farlige sviter, som
deruppå i framtiden följa kunna.
332 (Dec. 20.) Om de licentierade Rådsherrarne.
Hr Magnus Skecta utlät sig, det Bondeståndet enligit
R. o. A:ns nyss upläste Extractum Protocolli ad notitiam väl
kunna få del om Råds-valet, om de allenast voro tilhopa.
Hvad de licentierade Råden anginge, så har R. o. A. tillika
med Borgareståndet redan faststält, at de böra få niuta lagen
til godo och at til den ändan Secrete Utskottet skall uppgifva
en berättelse om deras sak, men de andre tvänne Stånden har
igenom deras giorde inkast hindrat, at saken ännu icke kommit
upp. Råds-valet bör fördenskull icke härigenom hindras, ty
när den qusestion, hvarpå det härtils studsat, blifvit afgiord,
kan saken ändå altid sedermera tagas up, och om det då skulle
finnas, att Gref Bielke lidit orätt, är riket aldrig så fattigt,
at man icke kunde gifva 1000:de plåtar til, så at han får full
Riks-Råds lön och sättia honom in i Rådet.
Hr Ramsay tykte, det man intet borde betiäna sig af
de licentierade Herrar Riks-Rådens namn til at dermed nu
söka hindra Råds-valet. Hans Excellence Gref Bonde hade
redan på ett så ädelmodigt sätt förklarat, det han intet begiär,
at des sak mera skall vidröras, och trodde Hr Ramsay,
at också Gref Bielke ej lärer vilja, at någon qusestion honom
angående skal förorsaka mera oenighet oss emellan.
Hr Klingsporre förmente, det man så väl i consideration
på de tvänne Ståndens recommendation, som för någon
besparing skull i staten, hade all orsak at åter i Rådet insättia
de tvänne licentierade Herrar Riksens Råd, efter som
deras pensioner då kunde undgås.
Hr H. H. Boije upprepade huruledes på sätt, som redan
sagt är, icke allenast de tvänne Stånden vid sidsta Riksdag
återgifvit de licentierade Herrar Riksens Råd deras fulla förtroende,
utan också samtelige Riksens Ständer då förklarat,
at deras sak skulle blifva bland de första, som vid denna
Riksdag skulle företagas och afgiöras. Imedlertid hafva de
ännu intet fädt hugna sig af något slut, hvarföre, och som
rättvisan är det starkaste band, hvilket sammanhåller alla
riken och regeringar, så at intet henne förutan i längden kan
hafva något verkeligit bestånd, så böra vi för al ting laga så,
at den högsta med den lägsta i riket får niuta rätt och rättvisa
til godo, och til befrämjande deraf kunde nu allenast 5
Råds-vacancer besättias och den 6:te lemnäs, til dess Gref
Bielkes sak kommer up och blifver undersökt, då, i fall han
finnes skyldig, han bör dömas, men eljest sättas in i Rådet
Om R&dsvalet.
333
igen. Ty, gunstige Herrar, sade Hr Boije vidare, det är
grunden till vår enighet, at hvar och en vederfares rätt och
dess förutan få vi aldrig någon enighet. Ja, jag tror ock,
at den härtil ej samtycker, vil aldrig hafva någon enighet
hos oss.
Hr Falkengren conformerade sig helt och hållit härmed.
Likaledes Frih. Alexander Israel Palbitzski och
Gref Gust. Stenbock.
Hr Rappe tyckte, at sedan pluraliteten en gång beslutit,
det Råds-valet skal gå för sig, borde Hr Ehrenhielm intet på
det sättet förklara hvad som af Electorerne giöres, af null och
af intet värde, utan vore det för starka insimulationer.
Hr Börje Scheckta sade, at Hr Ehrenhielms utlåtelse
väl också hade ganska mycket rördt honom, men om Hr
Ehrenhielm ville densamma återkalla, så at han går ut uhr
Protocollet, ville Hr Skecta för sin del vara nögd och ej mera
tala derpå.
Hr Landtm, frågade om det blifver dervid;
Men fick ej något svar, utan blef Hr Landtm, i detsamma
utkallad, hvarefter, då han åter inkom, berättade
Hr Landtm., det Borgareståndet igenom en utskickad
gifvit tilkänna, at Borgareståndet skickat och averterat Bondeståndet
eller des Taleman, at Råds-valet nu efter de trenne
Ståndens beslut kommer at gå för sig.
Proponerades, at, som faststält blifvit, det plena ej längre
skulle hallas före helgen än til i dag, och Råds-förs!agerne nu
icke torde hinna upbäras, at fördenskull en Deputation måtte
skickas til Präste- och Borgarestånden med anmodan, at de
ännu nästkommande måndag måtte komma tilhopa, ifall i dag
ej skulle komma til slut med Råds-valet.
Detta biföls;
Och utnämdes en Deputation af 6 personer, hvilken i
detta ärendet straxt afgick. Gref Cronhielms fullmäktig af
Hakunge, Hr Lillienberg förde ordet.
Uplästes Electorernes giorde val på en annan ledamot i
Hr Modées ställe, hvilket utfallit för Hr Falkenbergs fullmäktig
Frih. Jacob Mörner.
Sedan reassumerades den förra discoursen, om de tvänne
licentierade Herrar Riksens Råd, då
Hr Börje M. Scheckta föreslog, at den saken, om Hans
Excellence Riks-Rådet Gref Bielke, straxt efter helgen måtte
334 (Dec. 20.) Om de licentierade Rådsherrarne.
företagas och undersökas och ifall han skulle finnas hafva
lidit oskyldigt, kunde han ändå lika fullt insättias i Rådet och
honom gifvas 1000:de plåtar til sin nu innehafvande pension,
sa at han hnge full Riks-Råds lön, men intet uppehåld bör
för hans skuld nu giöras med det tilärnade Råds-valet och
alla de ledige vacansernes besättiande.
Hr Palmstierna: Hans Excellence Riks-Rådet Gref
Bonde, drefven af tilbörlig nit och upriktig kiärlek för sit
fädernesland, har redan afsagt sig och endast begiärt att fä
vara innesluten i Riksens Ständers förtroende och sedan i
stillhet och rolighet få tilbringa sin öfriga lefnad. Jag är
ock aldeles försäkrad, det han intet mera vil, at hans sak
skal uptagas eller vidröras, vidare än att lian bör nu undfå
för et sådant des nitiske och redelige upförande vid så granlaga
omständigheter all tacksägelse och förtroendes återställande.
Hvad Hr Riks-Rådet Gref Bielke angår, så tilstår jag,
det jag väl ville, at altsammans skulle komma fram, icke
allenast det, som vid Landtmarskalks-vahlet och eljest under
1738 års Riksdag sig tilldragit, utan äfvenväl det, som vid
1740 års Riksdag samt sedermera kan vara befunnit honom
til gravation, och det endast af den grund, gunstige Herrar,
at Riksens Ständer måtte få kunskap derom, efter sorn det
sägs, att ingen enighet, förr kan blifva oss emellan, men aldrig
ti! den ändan, at Ständer skola döma öfver Ständers giöromål.
Hr Morath bad at R. o. A. gunstligast ville uptaga
hvad han, såsom en yngling och den där nu för första gängen
hade den ähran at tala här på Ridderhuset, välment kunde
anföra. Hans mening vore den, at saken bör uptagas och om
det finnes, att Hr Riks-Rådet Gref Bielke gjordt väl, så bör
han intet längre vara utesluten, utan strax sättas in i Rådet
igen och ej niuta den honom tillagde lön eller pension för
intet; finnes det åter, att han i något mål förgådt sig och
giort illa, borde pensionen honom fråntagas. Hr Morath bad
ännu en gäng. at om han, som en yngling, uti denna sin slutsats
fehlade, han dä måtte blifva rättad; men det tykte han
sig hafva skiälig orsak at påstå, det ingen, som giordt illa,
bör få behålla lön, icke eller borde någon niuta lön, som icke
derföre gior värkelig tienst; ty eljest skulle också han, som är
Fendrich vid Södermanlänningarne, gerna vilja taga afskied,
om han fick behålla lönen.
Om grefve Bielke.
335
Hr Natt och Dag förklarade sig intet hafva begiärt at
någon place skulle lemnäs för Hans Excellence Riks-Rådet
Gref Bonde, utan endast för Hans Excellence Gref Bielke, eftersom
på den händelsen, att när Secrete Utskottet, enligit hvad
R. o. A. en gang faststält, skiärskådat saken, det då skulle
finnas, at Hans Excellence Gref Bielke gjordt väl, han ju
ofehlbart bör komma in i Rådet igen, hvilket icke kan skie,
om alla de nu ledige varande Råds-embeten remplaceras.
Frih. Cederhielm utlät sig, det Secrete Utskottet väl
längesedan skulle hafva giordt denne skiärskådningen, om Secrete
Utskottet dertil hade erhållit plenorum befallning, men saken
hade genom det uti Expeditions-Deputation emellan komne
hinder alt härtils stadnat uti inaction; Secrete Utskottet vore
ock icke underlåtandes at giöra det, när sådant blir befalt.
Imedlertid behöfde det nu intet uppehålla det anstälte Rådsvalet,
ty om, när en sådan skiärskådning för sig gådt, det
skulle finnas, at Hans Excellence Gref Bielke lidit oskyldigt,
kunde han ändå, fast inga flere vacancer voro, lika fullt insättias
i Rådet och giöras til super-nummerair. Hans Excellence
Gref Meijerfelt vore dessutan til hög ålder kommen
och mycket siuklig, så at altid tilfälle och lägenhet kan gifvas
för Riksens Ständer at reparera Gref Bielke med honneur och
sättia honom in i Rådet igen, när saken är på behörigt sätt
blefven mognad.
Detta understöddes af åtskillige ibland R. o. A.
Hr Landtm, frågade altså om han härom får giöra proposition;
Hvartil,
som R. o. A. svarade med Ja;
Sä frågade Hr Landtm, om det som Frih. Cederhielm
föreslagit af R. o. A. bifalles;
Hvartil R. o. A. likaledes svarade med Ja.
Hr Palmstierna förbehölt sig ännu ytterligare, at denne
skiärskådning intet måtte sträcka sig sä vida, at nu varande
Secrete Utskottet, än mindre Riksens Ständers plena, skola
skiärskåda om Gref Bielke är skyldig eller oskyldig, ty då
supponeras redan, at 1738 års Secrete Utskott dömt honom
oskyldig; då supponeras, at Ständer kunna döma öfver Ständer,
hvilket aldeles strider emot våra fundamental-lagar, sä at vi
då toge oss större makt och myndighet än oss som Ständer
nu tilkommer; utan Secrete Utskottets giöromål bör endast
blifva at upgifva en berättelse, hvaruti Gref Bielkes brott
336 (Dcc. 20.)
Om R&dsvalet.
består, ty at där äro brottmål, det kunde hr Palmstierna på
sit samvete betyga, och derom borde ej eller vara något tvifvelsmål,
sedan Secrete Utskottet det förklarat.
Hr H. Boije medgaf, at 1738 års Secrete Utskott kanskie
funnit, det Hans Excellence Gref Bielke begådt någre fehlsteg
emot conjuncturen, som den tiden var; men som tiderne och
conjuncturen sig helt och hållit förändrat, så kunde ej eller
någon svårighet vara at nu sättia honom in i Rådet igen.
Efter något ytterligare discourerande härom, stadnade R.
o. A. i det slut, at när saken blir skiärskådad och den finnes
af sådan beskaffenhet, at Riksens Ständer kunna återgifva Hr
Riks-Radet Gref Bielke deras förtroende, han då äter kommer
at insättias i Rådet igen och des nu innehafvande pension
med 1000:de plåtar at förökas, så at han får full RiksRåds
lön;
Hvilken Resolution uplästes.
Hr Palmstierna sade, at om sa skal vara, at Ständer
nu skall skiärskåda Ständers giöromäl, så ville han också
önska, at Ständer, som äro så öma om rättvisan, kunde sättia
hufvuden på kroppar och igengifva det blod, som utrunnit och
kunde kanske med samma rätt igenkräfjas uhr deras händer,
som dömt, om de sakerne också skulle efterfrågas.
Frih. Coijet conformerade sig helt och hållit med Hr
Palmstierna och förbehölt sig, at, om Gref Bielkes sak skal
uptagas, de andre sakerne då också måtte komma up.
Det samma giorde Frih. Scheiding.
Hr Scheckta påminte, at Hr Landtm, nu mätte inhämta
huru H. Maj:ts tilstånd och hälsa i dag är och derjemte laga
at Rådet kallas tilhopa, så at förslagerne til de lediga Radsembeten
måtte kunna upbäras och samma angelägne ärende i
dag komma til et önskeligit slut.
Hr Landtm, berättade, at han i dag, förr än han gådt
hit på Riddarhuset, varit uppe pa slottet och hade H. Maj:t
då väl mådt något bättre, men Doctorn hade tviflat, at H.
Maj:t i dag kunde gä i Rådet.
Hr Skecta hemstälte om icke Ständernes Deputerade,
efter H. Maj:t beklageligen är opasslig, kunde upbära förslagerne
i H. Maj:ts förmak eller sängkammare, hvarest H. Maj:t
behagade lemna dem nådigt tilträde, och H. K. Höghet med
tvänne af Herrar Riksens Råd dervid vara tilstädes.
Om Rådsvalet. Lakes memorial.
337
Hr Landtm, svarade, at utnämnandet af de föreslagtie
candidater til Riks-Råds-embeterne väl borde, i följe af Regeringsformen,
skie i sittiande Råd.
Hr Löwenhielm tyckte, at som klåckan redan vore 11
och electorerne ännu intet äro samlade, utan det således lärer
gå ut på sena aftonen, innan de blifva färdige med sit arbete,
så kunde det anstå med förslagernes upbärande til i öfvermorgon
eller nästkommande måndag, då han hoppades, at H.
Maj:t med Guds hielp återvunnit sin dyra hälsa, och i annor
beklagelig händelse lärer H. Majit vara så nådig och determinera
på hvad sätt Riksens Ständer kunna få presentera
förslagerne, antingen i cabinettet eller H. Majits egen sängkammare.
Hr Skecta förnyade sit förra underställande, om icke,
ifall vi skulle hafva den grämelsen, at H. Majit ännu om
måndag voro opasslig, förslagerne då, på sätt som sagt är,
kunde presenteras H. Majit i cabinettet eller sängkammaren
uti H. K. Höghets och tvänne af Herrar Riksens Råds närvaro;
hvarom han bad, at H. Landtm, ville inhämta H. K.
Majits egen nådige utlåtelse.
Hr Löwenhielm tilläde, at på den händelsen allenast
någre få af Riksens Ständers Deputerade måtte upbära förslagerne,
så at IL Majit för mycket ej måtte oroas.
Deputation, som varit hos Präste- och Borgarestånden,
kom nu tilbaka, och berättade Gref Cronhielms fullmäktig
Hr Lillienberg, hvilken fördt ordet, at Präste- och
Borgarestånden väl lofvat at träda tilhopa nästkommande
inåndag, men förbehållit sig, at intet annat måtte företagas
än det, som hörer til Råds-valet och des til slut bringande.
R. o. A. kommo äfven derom öfverens.
Uplästes Hr Lakes Memorial, deruti önskas, at man
under en hederlig fred och nöjsamt lugn kunde giöra sig hopp
at få niuta freds-palmernes frukt; hvarpå Hr Lake förklarar
sin underdånige nit för vår nådige Öfverhets och betryckta
fäderneslands väl, och som alle andre stånd och stater få förmåner
uti sine privilegier, men Högl. R. o. A. derutinnan
skal lida och gifva efter, i det at ofrälse man får niuta
frälsemanna-rätt, at en del vilja tränga sig för militien i
rangen, somlige påstå at förvandla deras räntor i penningar,
andre söka tilökning på sina löner, som ock de finnas, hvilka
åstunda at bruka soldater och rote-båtsmän, som sine drängar;
Adelns Protokoll (XV) 1746—1747. I. 22
338 (Dec. 20.) Lakes memorial om det allmänna
altså anbålles, at Högl. R. o. A. täcktes sådant med sorgfällig
ömhet eftersinna, yttrande Hr Lake sina tankar härom sålunda:
l:o
At hvar blifver och arbetar sig up uti sit stånd;
2:o At lag och förordningar heligt hållas och fermt exe
queras;
3:o
At R. o. A. måtte komma i sin rätta heder och
värde, då frälsemanna-rätten kan behållas och Privilegierne
tilgodo niutas;
4:o Hålles före, at rangen är ganska nyttig och nödig;
5:o At man bör vara omtänkt på en sparsam klädes
ordning,
til högfärds och öfverflödighets dämpande.
6:o Önskas, at cronan vore i tilstånd at hålla krigsmakten,
så til lands, som til siöss, i fullkomlig årlig exercice
samt sättia försvarsvärken i stånd til rikets hielp och
säkerhet;
7:o At canalerne här i riket måtte upränsas och sammandragas;
8:o
At Laholms stad måtte i anseende til des härliga
situation befästas til en fullkomlig lastage-plats och säker
hamn, samt på det sättet ganska angelägen canals försvar
och denne orts, som skal vara ganska tienlig til residence för
Halland, och rikets säkerhet;
9:o At om man på det sättet, som Holländarne, skulle
uphitta en svensk gullgrufva, Laholm då vore den tiänligaste
plats at inlasta gul let uti;
10:o At få medel til värkställande af hvad förut föreslagit
är, håller Hr Lake före på det sättet kunna skie, at
Prästerne måtte åtnöija sig med indelningar eller penninge-lön,
då cronan skulle vinna ansenligit af den sa kallade Prästetionde-räntan;
åberopandes sig hvad Hr Amiralitets-CammarRådet
Lang och Capellanerne från Götheborgs stift vid 1723
års Riksdag öfver detta ärende ingifvit; hvarjemte hemställes,
om icke, til arbetets besparande för Prästerne och utgifternes
minskande för bonden, de pastorater, som bestå af flere kyrkosocknar
och emellan hvilka ej är mer än V4 och V2 mil, som
i Skåne och Wästergötland, kunde slås tilsammans;
ll:o Förmenes det vara ganska nyttigt, om några beställningar
kunde umbäras och lönerne i cassan besparas,
hvilket skall kunna skie vid Cammar-betiäningen, om alla
contributioner slogos tilsammans under en caracter;
bästa. Goes’ men. om fiskeriet. Neuman. 339
12:o Sluteligen lemnäs til et gunstigt öfvervägande, om icke
franskt brännevin och umbärliga viner kunde til införsel förbiudas,
men i det stället tillåtas tullfri införsel af spannemål, då
hvar och en kunde få köpa spannemål och bränna brännevin,
så mycket han ville til husbehof, men ej til salu, hvarigenom
brödfödan ej blefve så dyr och folket finge af drafven hielp
til sine miölk-creatur.
Hr Löwenhielm sade, at detta Memorial innehölle
månge angelägne och nyttige saker, men som något deribland
finnes, som torde fordra närmare eftertanka, så begiärte Hr
Löwenhielm, at Memorialet måtte någon tid blifva liggande
på bordet, hälst alla målen, som deruti omröras, icke kunna
remitteras til en och samma Deputation.
I anledning af Hr Löwenlrielms begiäran, lemnades således
förberörde Memorial tils vidare på bordet.
Uplästes Hr B. Eduard Goes Memorial, deruti förmäles
hurusom Hr Goes väl föreställer sig, at Riksens Ständer redan
giordt ali möijelig flit och anstalt til fiskeriers fördelaktigare
idkande, än härtils skiedt, så at han nu skulle efteråt giöra
föreställning om lägligheterne och nyttan deraf; dock förmenar
hr Goes, det allena vore nödigt omnämna, at öfver hela riket
måtte kundgiöras, det en hvar, som har något nyttigt förslag
til fiskeriers inrättande, kunde på vederbörligit ställe här i
Stockholm sig angifva och i landsorterne hos Herrar Landshöfdingarne,
då någon torde finnas, som förstår sig på det
nyttiga cabillio-fisket; och om således fiskerier kommo i rätt
gång, håller Hr Goes före, at en otrolig penninge-summa skulle
blifva qvar i riket, som eljest utgår, samt månge fattige få
spisning för lindrigt pris, i synnerhet uti missväxtår, som ock
nog prenumeranter lära infinna sig, sedan en början giord
blifvit; kunnandes höga vederbörande pröfva, hvilket förslag
är säkrast at värkställas.
Detta remitterades til Riksens Ständers Cammar-Oeconomie-Deputation.
Hr Landtm, erinrade, huru som i går ej kommit til
något slut med Secrete Deputations Betänkande om LandsSecreteraren
Neuman, och frågade Hr Landtm, fördenskull nu,
hvad R. o. A. dermed behagar giöra.
Hr Giös med flere andra påstodo, at inga sådane recommendationer,
som ställas på Finland, måtte beviljas
någon.
340 (Dec. 20.) Landssekreteraren Neuman.
Hr Landtm, föreslog, at Neuman hos H. K. Maj:t i underdånighet
kunde anmälas til nådig befordran efter merite
och förtiänst, samt utan någon annans prejudice;
Men som detta något emotsades, uprepade
Hr Löwenhielm, hurusom Neumans tienstlöshet härrörde
deraf, at han vid Dal-Allmogens rörelse, först der uppe
i orten och sedan här vid ransakningen, fullgiort sin undersåtliga
plikt, hvarigenom han ådragit sig Allmogens hat, sä
at H. K. Majit uppå skiedd föreställning dispenserat honom
ifrån tiensten och låtit honom behålla halfva lönen. Det vore
fördenskull för honom svårt, om, när han på det sättet utom
något egit förvållande blifvit tienstlös, ej skulle mera blifva
hulpen.
Frih. G. Hamilton berättade, at Neuman har H. K.
Maj:ts egen skrifteliga nådige försäkran at blifva befordrad
och har det varit anledningen, hvaraf Secreta Deputation
kommit at styrka Riksens Ständer, at en ytterligare reeommendation
honom måtte beviljas, efter han ännu intet blifvit
hulpen.
Frih. Coijet förklarade, det han förblefve vid sin i går
yttrade mening, at Finska nation måtte blifva bibehållen vid
den undfångne resolution och inga andra sättas til domare der
i orten, än de, som förstå språket.
Hr Ramsay beropade sig äfven härpå.
Hr Flach omtalte sammanhanget af hvad som vid detta
tilfälle blifvit lagt Neuman til last och hvilket, efter R. o.
A:ns godtfinnande, skulle lemnäs uhr Protocollet.
Omsider efter vidare discourerande, biföllo R. o. A. hvad
Hr Landtm, först projecterade, nemligen at hos H. K. Maj:t
Landssecreteraren Neuman i underdånighet anmäles til nådig
befordran efter merite och förtjenst samt utan någon annans
prejudice;
Hvilken resolution uhr Protocollet för R. o. A. uplästes.
Sedan justerades R. o. A:ns underdånige skrifvelse til H.
Maj:t för Sergeanten Durietz;
Hvilken gillades.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, det han skickat ned och
frågat Deputerade til Rådsvalet, om något vore, som hindrade,
at ju R. o. A. nu kunde skiljas åt;
Hvartil Deputerade igenom Hr Stierneld svarat nej.
Durietz. Hård. Om Rådsvalet.
341
Och frågade altså Hr Landtm, om R. o. A. nu behagar
skiljas åt;
Men i detsamma begiärte Hr Cröningswerd, at han
också måtte få R. o. Arns recommendation, efter Hr Durietz
fädt hugna sig deraf.
Hr Hård uprepade sine långlige tienster och anholt likaledes,
at R. o. A. genom underdånig föreskrift til H. Majit
täckes recommendera honom til någon befordran.
Hr B. Skecta föreslog, at som Hr Hård också besvärar
sig, at, oaktadt han länge tiänt, han ändå intet blifvit hulpen,
så kunde han med sin ansökning och besvär remitteras til
Secreta Deputation;
Men härpå föll intet svar;
Utan anmälte sig Gref Johan Cronhielm til at tala
och då Hr Landtm, skaffat honom liud, påstod han, at som
R. o. A. nu i 3 dagar debatterat sins emellan om Råds-valet
skulle gå för sig eller ej, det måtte fördenskull, til at förekomma
slik debatt i framtiden, nu en gång för alla fastställas,
at vid tilkommande Riksdagar Råds-valet, likmätigt förordningen,
altid skall skie straxt efter Landtmarskalks och de
andre Talemännens val.
Som klåckan var half tu, kom här om ej vidare at talas,
efter R. o. A. ville skiljas åt;
Som ock skiedde.
Den 22 December 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen, gaf Hr Landtm, tilkiänna det Deputerade til
Råds-valet nu äro färdige med sit arbete och lära snart komma
up; men förut måste efter vanligheten afgiöras huru vida, i
fall en eller flere af dem, som nu äro i Secrete Utskottet,
skulle blifva kallade til Riksens Råd, de vidare böra blifva
där qvarsittiande, eller om de straxt skola taga deras inträde
i Rådet.
Hr Carlhiem Gyllensköld anförde, huruledes vid förra
Riksdagar de, som blifvit nämde til Riks-Råder, väl sutit
qvar i Secrete Utskottet, eller de Deputationer, hvarest de förut
varit; men aldenstund Herrar Riksens Råd nu äro så få til
342 (Dec. 22.)
Om Rådsvalet.
antalet och det just varit orsaken, at vi skyndat med valet,
på det sysslorne i Rådet skulle kunna skiötas med större
drift, så tyckes väl nödvändigheten fordra, at de Herrar, sorn
nu blifva valde til Riks-Råder, straxt träda in i Rådet.
Hr Giös conformerade sig härmed, och at Electorerne
nied första måtte välja andre ledamöter i deras ställen.
Frih. Coijet uprepade hurusom framlidne Hr Riks-Rådet
Palmfelt, då han vid sidsta Riksdag blef nämd til Riks-Råd,
lika fullt suttit qvar i Secrete Utskottet för at afsluta statsverket.
På samma sätt kunde också nu, om någon af dem,
som blifva kallade til Riksens Råd, redan gådt så långt in i
affairerne, de blifva qvare i Secrete Utskottet, men eljest kunde
Electorerne välja andre i stället.
Hr Ehrencreutz berättade, det man icke allenast vid
sidsta, utan äfven vid de förra Riksdagar hade exempel, at de,
som blifvit Riks-Råder, ändå blifvit qvare uti Secrete Utskottet.
Emedlertid ankommer på R. o. A. huru de nu behaga
förordna; men den consideration vore härvid, at om andra
skola väljas i deras ställen, fordras lång tid innan de hinna til
den kundskap om sakerne, som de förra redan sig förvärfvat,
hvarigenom Riksdagen längre kommer at utdragas.
Efter något vidare discourerande härom, frågade
Hr Landtm, om R. o A. behagar, at de af Secrete
Utskottets ledamöter, som kunna blifva nämnde til Riks-Råder,
straxt skola taga sit inträde i Rådet och Electorerne välja
andre ledamöter i deras ställen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, berättade, det H. Majit skickat StatsSecreteraren
von Nolkeu neder at låta veta, det H. Majits
tilstånd intet vore sådant, at H. Majit kan våga sig at i dag
gå i Rådet. H. Majit hade väl efter medicorum råd bort taga
in medicin, men därmed låtit anstå, och ärnade H. Majit
emottaga Riksens Ständers Deputerade, som upbära Rådsförslagerne,
i sit förmak, om han så kan, men eljest i sin
sängkammare, hvarmed han hoppades, att Riksens Ständer
lära vara nögde.
R. o. A. beklagade på det högsta H. Majits siukliga tilstånd.
Hr Giös sade, at honom vore ännu obekant, hvilka som
äro candidater til de ledige Råds-embeten, men som Rikets
tilstånd är ganska svagt och stats-medlen knappe och otil
-
Om Rådsvalet.
343
räckelige, så at al besparing behöfves, så ville han hemställa,
om inte R. o. A. skulle finna för godt, at kallelse-brefven för
dem, som H. Majit i dag varder utnämnandes til Riks-Råder,
ej måtte utfärdas förr än den 2:dra Januarii, hvarigenom,
efter förordningen, kan blifva en besparing i staten til 18000
dal smt.
Hr Natt och Dag biföll detta så mycket mera, som
riket väl behöfver en sådan besparing; men
Frih. Coijet förestälte, at en sådan tilgiörande besparing
vore för riket mindre hederlig och skulle dessutan vara svart
för den, som så tilsäijandes får oket på sig, at lefva utan någon
lön; hvarföre Frih. Coijet holt före, at kallelse-brefven måtte
efter Regeringsformen nu straxt utfärdas, och de, som blifva
Riks-Råder, ifrån datum niuta deras lön.
Som detta understöddes af åtskillige ibland R. o. A.;
Frågade Hr Landtm, om R. o. A. behagar, at kallelsebrefven
dateras ifrån innevarande datum;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Didron begiärte at få veta om icke det en gång är
beslutit, at plena ej skulle hällas längre än til den 20, och
understälte således huru något i dag kan giöras med Rådsförslagerne.
Hr Landtm, svarade at först väl blifvit faststält, det
plena ej skulle hållas längre än til i förgårs, men at Standen
sedermera kommit öfverens at ännu i dag komma tilhopa och
fulborda hvad som återstode af Rådsvalet, med förslagernes
upbärande.
Sedan anmälte Hr Landtm., det han ernade emellan
Juhlehelgen och nyårsdagen hålla et plenum til Protocollernes
justerande samt den Deputations utnämnande, hvilken nyarsdagen
kommer at hos H. Majit aflägga R. o. Arns underdånige
lyckönskning, men at intet annat då företages.
R. o. A. förklarade sig dermed nögde.
De Deputerade til Råds-valet upkommo och trädde inom
skranket.
Gref H. Gyllenborg förde ordet och berättade, at Deputerade
til följe af Högl. R. o. Arns befallning uprättadt förslag
til det första ledige Råds-embetet, hvilket förslag han nu
jemväl til Hr Landtm, öfverlefvererade. Gref Gyllenborg fullföljde
derpå vidare, at under den vigtiga förrättning, som Deputerade
haft, har hos dem i noga öfvervägande kommit de
344 (Dec. 22.) Förslag till Riksråd.
margehanda sysslor och giöromål, som i Rådet förefalla; de
tro, at ibland de nu til föreslående Herrar och Män, skola
finnas dem, som förstå både utrikes-, justitias-, krigs- och
cammar-saker. Deputerade kunna väl ej smickra sig med det
hopp at hafva hittat på et val, som kan vara til almänt nöije
och af alla gillas; dock skulle det vara dem en besynnerlig
fägnad, om R. o. A. uptogo deras förslager med samma endräktighet,
som det hos dem blifvit giordt, i det ingen är utnämd,
som uppå skiedd frågan ej erhållit et enhälligt ja och
samtycke; deputerade hafva trodt med detta sit eniga giöromål
kunna giöra en början til den högt nödiga enigheten, och de
tro, at Riks-Råder, som på det sättes väljas, ej behöfva med
fruktan och deraf följande mindre drift och vacklande rådslag
giöra sine embeten. Jag för min lilla del har förnämligast
låtit vara mig det om hiertat, at ingen votering skulle åstadkommas
och således R. o. A:ns påstådde rättighet äfventyras.
Ibland de åtskillige Herrar, som utom dem, hvilka nu nämde
äro, hafva hos Deputerade kommit i besynnerlig consideration,
är först och främst Hr Baron Landtmarskalken; de Deputerade
hafva ej högre önskat, än at kunna vid detta tilfälle
gifva Hr Baron och Landtmar skalken prof af den erkänsla,
hvarmed de äro upfvlte, för den myckna möda och besvär Hr
Baron och Landtmarskalken haft samt de egenskaper han
personligen äger; men Högh R. o. Arns förordnande har derutinnan
legat dem i vägen, hälst sedan de erfarit huru Hr
Baron och Landtmarskalken gifvit alla tilkommande Landtmarskalkar
en laglig eftersyn med des afsäijande vid förleden
Riksdag. Utom dess äro också någre andre Herrar nämde,
nemligen presidenten Gref Carl Bielke, Hof-Cantzleren Gref
Piper, Hofmarskalken Broman och Öfversten Lars Åkerhielm;
men som hos Deputerade är tilkiänua gifvet, det på den händelsen
de skulle blifva på förslag upförde, de då ville undanbedia
sig, sä hafva Deputerade dermed ej gått längre.
Hr Landtm, giorde derpå en tiänlig compliment til Herrar
Deputerade;
Hvarefter, sedan han upbrutit förslaget, detsamma uplästes,
och voro derpå följande Herrar och Män upförde:
Öfversten Hr Nils Palmstierna,
General-Majoren Baron Fabian Wrede,
Cantzlie-Rådet Grefve Claes Ekeblad.
Enär detta förslag var upläst, utlät sig
Rådsvalet.
345
Hr Carl E. Mannercrantz således: Gunstige Herrar:
Jag förklarar härmed, det jag hyser all högaktning och förtroende
til Herrar Eiectorerne; det samma styrkes och stadfästes
också genom för handen varande giorde val af de til
vidare samtycke och gillande föreslagne Herrar til et af de
lediga Riks-Råds-embeten; äfven som jag tillika uti samma
förtroende och med vördnad anser sidst bemälte Herrars i
riket förvärfvade förtienster och värdighet. Men, mine gunstige
Herrar, rikets fundamental-lag och örn nit om des heliga kraft
och värkställighet i vårt fädernesland kräfja af mig at aldra
ödmjukast hemställa Riksens Högh R. o. A., om härutinnan
icke någon högre samt skickelig och värdig embetsman förbigås;
och önskar jag med lika ömsinnad nit för det aldra angelägnaste
allmännas oförkränkte ro och säkerhet, at detsamma
hvarken nu eller framdeles måtte kiännas vid någor dylik
svårighet. Jag försäkrar, mine gunstige Herrar, Gud och et rent
samvete äro mina vittnen, det jag gior denna erinring uti
intet annat hänseende, än att freda, så mycket mig ägnar,
rikets högst vårdande säkerhet och ro, samt Edra och raina
fn- och rättigheter; och thet är i sådant anseende samt i
följd af 16 § i Riksdagsordningen och the inom thetta lustra
stånd uprättade besynnerligare antagne och gillade Riksdagsreglor,
samt för mit samvetes ro och trygghet, jag ödmiukast anhåller,
at thetta mit välmente utlåtande måtte i Protocollet inflyta.
Hr Palmstierna: Som Herrar Deputerade behagat vända
sig med deras förtroende til mig, så har jag största orsak at
först hos dem aflägga en vördsam och skyldig tacksäijelse;
men derjemte, gunstige Herrar, så måste jag, i anledning af
Hr Manner er antz es utlåtelse, på det kraftigaste betyga, det
jag aldrig sökt eiler eftersträfvat denna hedersförmån. Det
vore förmätit af mig, om jag skulle begiära at stiga öfver
andra välmeriterade och förtiänte män; långt derifrån, jag
cederar dem gierna; men ehvem det vara må, cederar jag aldrig
någon uti upriktig nit och välmening för mit fädernesland;
hoppas ock, at under den tiden jag haft den ähran at
flere riksdagar sittia här på Ridderhuset, jag uppå denne
bänken giordt riket så mycken nytta och gagn, som någon
annan, den der haft tourén för mig.
Gref H. Gyllenborg förklarade, at hvad Hr Mannercrantzes
giorde reservation angår, det borde de högre och förnämare
embetsman i riket på förslagen upföras, så hade De
-
346 (I)ec. 22.)
Om Eådsvalet.
puterade til Rådsvalet intet erkiändt sådana principier, utan
hafva alla 3 Ståndens Deputerade varit der emot. I öfrigt
betygade äfven Gref Gyllenborg, det ban ej vet någon som
sökt; hafvandes Deputerade, om de funnit någon, som velat
brigera sig på förslaget, då aldraminst fallit på en sådan.
Hr Klingsporre tyckte, at på detta förslag ej vore
något at tala, utan hade man snarare orsak at tacka Deputerade
derföre, så vida de, som på förslaget finnas upförde,
äro alle Tro-män; men skulle någon, som är der inunder eller
längre neder på rangordningen, sättias på förslag, så finge
man vidare talas vid derom.
Hr Landtm, frågade derföre om Deputerade få bära up
förslaget til H. Maj:t;
Hvilket, som det biföls,
Så afgingo Deputerade och skickades en Cammarherre at
i underdånighet notificera H. K. Majit deras ankomst.
Som, under det at R. o. A. väntade på Deputerades återkomst,
någon rörelse och oordning yppades pä den bänken Hr
Mannercrantz satt, så tog Hr Palmstierna Hr Mannercrantz
med sig fram til Landtmarskalks-bordet;
Då sedan Hr Landtm, skaffat liud,
Beklagade Hr Palmstierna hvad som händt, at Hr
Mannercrantzes utlåtelse upväckt missnöije ibland Högh R. o.
A. Han för sin del hade intet emot denne Riddersman, aldenstund
han giordt sit förbehåld til Protocollet med all den
modesti, som han kunnat bruka, och således borde det honom
ej misstydas, utan hade man fast snarare orsak at med christelig
kiärlek söka at föra honom på rätta vägen, hvilket Hr
Palmstierna också bad måtte skie, samt at R. o. A. hädanefter
aldrig ville låta något dylikt upväcka hos sig den ringaste
rörelse eller oordning, som kunde en gång förorsaka beklageiige
påföljder. Hr Palmstierna fullföljde vidare, at han väl intet
giort sig något hopp i anseende til sin tour, men som han
fädt hugna sig af Riksens Ständers förtroende och blifvit satter
på förslag, så, ifall H. K. Majit skulle täckas giöra honom den
nåden och utnämna honom til Riks-Råd, recommenderade han
som et testamente, hvilket han trodde skulle vara långt bättre och
nyttigare än det en viss man för någon tid sedan sade sig vilja gifva
åt 7 stycken sine söner, at Riksens Ridderskap och Adel med vänlighet
ville öfverlägga samt med enighet och broderlig kiärlek
besluta alla hos dem förekommande angelägne mål och ärenden.
Rådsvalet.
347
Hr Mannercrantz betygade ännu en gång vid Gud och
sit samvete, at hans upsåt med den giorde reservationen intet
varit elakt, med mera, som han til sin förklaring anförde;
beklagandes, at han R. o. A. i någor måtto förtörnat.
Deputerade til Rådsvahlet kommo ned ifrån H. Majit och
trädde inom skranket.
Gref Gyllenborg berättade, at R. o. Arns tillika med de
andre tvänne Ståndens Deputerade til Råds-valet hafva efter
undfången befallning varit uppe hos H. Majit och öfvergifva
Riksens Ständers underdånige förslag til et ledigt Rådsembete.
H. Majit hade straxt i nåder behagat utnämna Hr
Öfversten Palmstierna til Riks-Råd och låtit förmäla sin
nådiga hälsning til Riksens Ridderskap och Adel.
Gref Gyllenborg framgaf sedan det andra förslaget, hvilket
uplästes, och voro derpå upförde:
General-Majoren Baron Fab. Wrede,
Cantzlie-Rådet Grefve Claes Ekeblad,
Landshöfdingen Baron Stiernstedt.
De Deputerade gingo åter neder och trädde sedan med de
andre tvänne Ståndens Deputerade up til H. K. Majit med
detta förslag.
Hans Excellence Hr Riks-Rådet Palmstierna: Efter
R. o. A. i dag beslutit, at de, som kunde blifva utnämde ti!
Riks-Råder, straxt skola gå i Rådet, och jag således nu kommer
at taga mit afträde ifrån deras värda och lustre samfund, så afIägger
jag hos samtelige Högh R, o. A. min ödmiuka tacksäijelse
för deras emot mig vid detta tilfälle betygade stora förtroende,
som tilskyndat mig den nåd H. K. Majit nu låtit mig vederfaras;
men jag tackar ännu långt mera för all den vänskap
R. o. A. mig bevist under den tiden jag varit en deras medlem
här på Riddarhuset, och at R. o. A. velat låna mig benägne
öron, då jag vid et och annat tilfälle yttrat mine välmente
tankar, sorn jag kan försäkra skiedt af et redeligit och
patriotiskt hierta. Den Aldrahögste late alla Högh R. o. Arns
hädanefter til hållande rådplägningar grunda sig på rikets
välgång och låta utgången svara deremot och blifva lyckelig. Jag
träder nu härifrån med rent och obefläckat samvete och önskar
til slut, at Ständer aldrig måtte företaga sig at döma öfver
Ständers giöromål, ty jag anser det för det aldra största
oenighetsfrö. Ja, jag lägger ock det dertil, at om, sedan jag
nu fådt Riksens Ständers förtroende och blifvit satt til det
348 (Dec. 22.)
Rådsvalet.
högsta heders-ställe i riket, Riksens Ständer en gång skulle
få orsak at återkalla ifrån mig deras förtroende, och någon då
åter skulle vilja tala derpå, så förklarar jag den för en riksförrädare,
som skulle vilja kränka Ständers beslut och proponera,
at Ständer skola döma öfver Ständers giöromål; ty jag
lemnar altid egit interesse tilbaka för rikets och följer den
regeln, som oss står föreskrefven: Salus populi suprema lex
estö.
Hr Landtm, gratulerade Hans Excellence til detta högvigtiga
embete och önskade, at Hans Excellence detsamma
måtte tilträda riket til nytta och förmån och sig sielf til behageligit
nöije;
Uti hvilken önskan samtelige R. o. A. med Hr Landtm.
instämde.
Deputerade kommo nu tilbaka ifrån H. Majit, och sedan
de voro inom skranket, berättade
Gref Gyllenborg, at han med de trenne Ståndens Deputerade
åter varit uppe hos H. Majit och i underdånighet öfvergifvit
det andra förslaget, af hvilket H. Majit i nåder
hade utnämdt General-Majoren Baron Fabian Wrede til
Rik s-Råd.
Gref Gyllenborg framgaf derpå det tredie förslaget, som
uplästes för R. o. A. och hvarpå voro upförde:
Cantzlie-Rädet Gref Claes Ekeblad,
Landshöfdingen Baron Stiernstedt,
Hofmarskalken Baron Anders von Höpken.
Hr Jägerhorn förklarade, det han intet hade at säija
på Deputerade eller deras giöromål, icke eller hade han eljest
något at påminna emot de på förslaget upförde Herrar; men
som uti 12 § af Regeringsformen sägs, at vid förslagernes uprättande
til ledige Råds-embeten förnämligast bör komma i
consideration de, som äro välförtiänte män af riket, och här
sittia så många andra i långt högre embeten, hvilka icke
blifvit ihugkomne, så kunde han ej bifalla detta förslag, utan
begiärte deröfver votering.
Då härom begyntes at discoureras med någon motsäijelse
och skiljaktighet i meningarne, förestälte
Gref Gyllenborg, huru som det vore onödigt at debattera
härom, emedan, om de andre Stånden, hvilkas utlåtelser
kunde afväntas, skulle confirmera förslaget, blifver det ändå
dervid.
Om Rådsvalet.
349
Hans Excellence Hr Riks-Rådet Baron Wrede anmälte
sig at tala,
Och då Hr Landtm, skaffat honom liud,
Aflade Hans Excellence sin ödmiuka tacksäijelse för det
förtroende Riksens Ständer behagat visa honom, hvilket aldeles
öfverginge dess egen väntan och förtienst, som lian ock
med all trygghet kunde betyga, det han aldrig sökt at komma
bärtil. Hans Excellence tilläde vidare, at så mycket han
vore sine vänner skyldig, som valt honom, så högt ömade det
ock honom om åter andre äro der emot. Han tilstode gerna,
at månge finnas, som äro värdigare, mera förtiänte och bättre
hemma i sakerne än han; men han ville bedia Gud, som är
högsta rådgifvaren, om godt råd, giöra efter bästa vett och
samvete samt oförskräckt och utan fruktan företräda sit Rådsembete;
derom bad Hans Excellence, at R. o. A. ville vara
försäkrade och önskade allenast, at han ägde så stora vältalighetsgåfvor,
at han på et så fulkomligit sätt, som han sielf
ville, kunde exprimera sin upriktiga nit och välmening för
riket samt den oföränderliga vördnad och diupa ärkiänslan,
hvarmed han vore samtelige Högh R. o. A. städse förbunden.
Til slut ville också Hans Excellence lemna R. o. A. det til
testamente, at efter som en Wrede nu går utur Riddarhuset,
R. o. A. måtte i des ställe intaga en annan ny famille, som
heter Enighet, och låta vreden ständigt blifva ifrån sig.
Hr Landtm, tillika med samtelige R. o. A. önskade
Hans Excellence allskiöns lycka och välsignelse.
Derefter reassumerades de förra discourserne och utlät sig
Hr Klingsporre, det han nu hörer, at Baron Höpken,
hvilken på förslaget är upförd, blifvit Hofmarskalk; men som
detta vore allenast en caractere och Regeringsformen säger,
at inga andra skola tagas, än de, som äro välförtiänte män
af riket, hvarmed ej annat skiäligen kan förstås, än de, som
genom långlige och trogne tienster bragt sig up til högsta
embeten i riket, så kunde han för sin del ej bifalla detta
förslag. Det vore väl bra, at skickelige ämnen upsökas och
i tid framdragas; dock vore beklageligit, om så många andra
af hela rikets betiäning skola förbigås, hvilket aldrig kan gifva
någon enighet, ty där som lemnäs frö til afund, blifver ingen
enighet.
Hr Natt och Dag understödde detta och åberopade sig
exempel vid de förra Riksdagarne, at R. o. A. genom votering
350 (Dec. 22.)
Rådsvalet.
ogillat förslager til ledige Råds-einbeten, när personer derpå
varit upförde, emot hvilka något varit at påminna.
Flere andre instämde härmed.
Hr Landtm, berättade, det han nu fädt kunskap, at de
andre tvänne Stånden redan stadfäst förslaget;
Och gingo altså Deputerade neder at förena sig med de
andre tvänne Ståndens Deputerade och sedan upbära förslaget
til H. K. Majit.
Någon stund derefter kommo Deputerade tilbaka och berättade
Gref
Gyllenborg, at H. Majit utnämt Cantzlie-Rådet
Gref Ekeblad til Riks-Råd.
Gref Gyllenborg framgaf det 4:de förslaget, hvilket för
R. o. A. uplästes och voro derpå upförde:
Landshöfdingen Baron Carl Stiernstedt,
Hofmarskalken Baron Anders von Höpken,
Revisions-Secreteraren Hr Carl Gust. Löwenhielm.
Med förenämde förslag gingo Deputerade åter up til H.
Majit.
Medan Deputerade voro borta, hemstälte
Hr Landtm, om icke, efter det nu lider så nära in på
middagen, at klåckan snart är et, R. o. A. skulle behaga, at
Deputerade härnäst de komma hit up med 5:te förslaget, kunde
på en gång hafva färdigt och upgifva til R. o. A. det 6:te förslaget
med, då de sedermera, när H. K. Majit utnämdt en af
det 5:te förslaget, til vinnande af tiden, strax kunna prassentera
H. K. Majit det påföljande.
Detta biföls af R. o. A., och skickades fördenskull at
avertera Deputerade härom.
Kort der uppå kommo Deputerade tilbaka ifrån H.
Majit.
Gref Gyllenborg berättade, at Deputerade åter haft den
nåden at vara uppe hos H. Majit. H. Majit hade i nåder
behagat utnämna tvänne af detta förslag, nemligen Landshöfdingen
Baron Carl Stiernstedt och Hofmarskalken Baron
Anders von Höpken.
Gref Gyllenborg fullföljde vidare, at Deputerade icke bordt
underlåta at gifva Högh R. o. A. tilkiänna, det Hr ÖfverIntendenten
Hårleman hos Deputerade kommit i consideration
at upföras ibland de första på Råds-förslagen, men at han i
dag hos Deputerade, på händelse, at de skulle vilja falla på
Ridsvalet.
351
honom, undanbedt sig der ifrån, och derjemte förklarat, det
han trodde sig kunna giöra riket mera tienst utom än inom
Rådet, särdeles vid detta här tilfälle, då han är hufvudman
för et angelägit värk, som allena af honom dependerar, nemligen
slottsbyggnaden, til hvilkens fullbordande hela rikets inbyggare
ännu contribuera.
Derpå framgaf Gref Gyllenborg 5:te förslaget, hvilket för
R. o. A. uplästes och voro på samma förslag upförde:
Revisions-Secreteraren Hr Carl Gust. Löwenhielm,
Stats-Secreteraren Gabriel von Seth,
Landshöfdingen Baron Wilh. Taube.
Deputerade gingo nu igen up til H. Majit med detta
Riksens Ständers underdånige förslag, och efter någon stund
kommo Deputerade åter tilbaka, då
Gref Gyllenborg berättade, at Deputerade til slut haft
den nåden at presentera H. Majit sidsta förslaget. H. Majit
hade detsamma flere gånger igenomsedt och dervid på ganska
nådigt sätt sig yttrat, at alla 3, som stodo på förslaget, voro
så välförtiänte män, at H. Majit balancerade, hvilkendera H.
Majit skulle taga. Änteligen hade H. Majit nämdt Landshöfdingen
Baron Wilhelm Taube.
Hans Excellence Riks-Rådet Baron Taube, som var til—
städes, utlät sig, det han nu hörer, at H. Majit i nåder behagat
nämna honom til det embete, hvilket han aldrig arnbitioneradt.
Han saknade väl hos sig de stora egenskaper och
den värdighet, som til et så högt, så vigtigt och så angelägit
embete erfordras; hälsan och andre hans domestique omständigheter
kunde också afråda honom derifrån, men, som han
ansåge det för sit öde, så borde han ej underlåta at hos Högh
R. o. A. nedlägga en ödmiuk tacksäijelse för deras vid detta
tilfälle emot honom viste förtroende, och tillika försäkra, at
om någonting skulle hos honom fattas uti habiliteten, så skall
aldrig någonting fattas at uti et upriktigt och oförtrutit upsåt
efter yttersta förstånd och med all redelighet tiäna riket och
sina värda landsmän, af hvilkas goda omdöme han på det
högsta skall söka at giöra sig värdig och välförtiänt.
Hr Landtm., understödd af samtlige R. o. A., önskade
Hans Excellence mycken lycka til sit höga embete.
Sedan med Råds-valet nu således var til ända och Deputerade
skulle träda utur skranket, sade
352 (Dec. 22.) Gref Gyllenborg. Årets sista pl cnuni.
Hr Pehr Kalling, det han med samtelige Deputerade
til Råds-valet hade största orsak at aflägga deras tacksägelse
hos Gref Gyllenborg, som uti denna saken fördt både ordet
och klubban och den samma med så mycken försiktighet och
klokhet manierat, at honom allena bör tilskrifvas den märkbara
enighet, som Stånden emellan varit vid förslagernes uprättande.
Samtelige Deputerade instämde härmed och aflade sin
tacksägelse hos Gref Gyllenborg.
Gref H. Gyllenborg tackade dem tilbaka för deras goda
biträde, säijandes, at han vid detta tilfälle varit mun, som
fördt ordet, men Deputerade hufvudet, som lagt honom ordet
i munnen;
Hvarefter, sedan Hr Landtm, sluteligen önskat samtelige
Högh R. o. Arns ledamöter hvar och en i synnerhet en god och
frögdefull juhle-högtid;
Skildes R. o. A. åt när klåckan var tu slagen.
Den 30 December 1746.
R. o. A. samlades förmiddagen klåckan 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen, erindrade Hr Landtm, huru som, efter R. o. A:ns
fastställande, Protocollerna endast i dag komma at justeras.
Derpå uplästes Protocollet af den 18, 25 och 30 Okt.,
hvarvid inga påminnelser giordes.
Medan Protocollet uplästes gick Hr Landtm, på någon
stund bort i Manufactur-Deputation. När Hr Landtm, kommit
tilbaka och klåckan var half et, utnämdes en Deputation
af 24 personer til at aflägga R. o. A:ns underdånige lyckönskning
hos H. K. Maj:t och Deras K. Högheter på Nyårsdagen;
Hvarefter, sedan Hr Landtm, önskat samtelige R. o. A.
godt slut på detta året;
Skildes R. o. A. åt.
Grefve Gyllenborgs memorial.
353
1747.
Den 10 Januari.
R. o. A. samlades förmiddagen klåckan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen, betygade Hr Landtm, sin fägnad öfver R. o. Arns
välmåga och önskade dem lycka til detta nya året samt at
den Aldrahögste ville så välsigna rådslagen, at vi näst Guds
ähra, måtte gemensamt arbeta på rikets upkomst och vältrefnad
samt vår och våra hemmavarande medbröders nytta
och förmån.
Samtelige R. o. A. tackade Hr Landtm. och instämde
med honom i samma önskan.
Derpå uplästes Protocollet af den 30 Oct. och 8 Nov.
ifrån sid. 159 til sid. 175, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes Hr Lagmannens Grefve Fredrich Gyllenborgs til
Riksens Ständer ingifne Memorial, hvarutinnan han förmäler, at
som Riksens Ständer behagat resolvera, det K. Bergs-Collegium
skulle innehålla med Privilegiers utgifvande, så väl på Hickning
i smide, som nya hammarvärks anläggande, til dess
Riksens Ständer sig framdeles häröfver hafva ytrat; så anhåller
Hr Grefven och Lagmannen, i anseende til anförde omständigheter,
hvilka i Memorialet uprepas, det han derifrån
må vara exiraerad och undantagen, samt således vid sine
hammarvärk uti Skinnskattebergs socken niuta någon tilökning
i smidet, som högst til 500 skieppund stångjern sig torde bestiga,
och hvilken han tror ej skulle giöra någon förändring
uti jernpriset, hvarpå Högh Riksens Ständer haft sit syftemål vid
deras resolutions tagande; och ifall någon skulle tro, at denna
frihet med tiden kunde extenderas til något högre quantum.
så förklarar Hr Grefven sig vara nögd, om Riksens Högh
Ständer behaga fastställa detta lilla quantum at reparteras på
des fem hamrar uti berörda Skinnskattebergs socken och
Wästmanlands höfdingedöme, hälst han til sine hamrar äger
både egne skogar och masugnar, så at ingen härigenom skall
kunna prejudiceras.
Hr Reuterholm begiärte, at detta Memorial måtte blifva
liggande på bordet;
Men uppå åtskilliges föreställning begaf sig Hr Reuterholm;
Adelns Protokoll (XF) 1746—1747. I. 28
354 (Jan. 10.) Ansökningar af
Och biföllo R. o. A. Gref Gyllenborgs begiäran.
Hr G. A. Ruthensch iöld begiärte R. o. A:ns höggunstiga
tistånd at med en sin angelägenhet få vända sig til R. o. A.,
dem han ansågo för sine husbönder, efter han haft den ähran
at redan i flere år vara deras tienare vid Banquen, men för
sysslans besvärlighet skull nu föranlåtes at anhålla om någon
befordran.
Upläste derpå med R. o. Arns tilstädielse et sit Memorial,
hvaruti anhålles at, som han tiänt uti 18 år och 8 år varit
Advokat-Fiscal samt den äldsta ibland alla uti K. Hofrätterne
och Collegierne nu varande Advocat-Fiscaler, och således ingen
med skiäl kan säijas af honom prejudiceras, blifva til den
efter Hofrätts-Rådet Sahlmoon successive ledige blifvande
Assessors beställningen uti Götha Hofrätt befordrad, sedan bemälte
Sahlmoon blifvit Lagman efter Sven Ridderstråhle, som
tager afskied, och Assessoren Linnerhielm successive avancerat
til Hofrätts-Råd; recommenderandes sig i Riksens Ständers
grace, såsom en deras betient, utom hvilkas åtgiärd omöijeligit
synes, at han någonsin kan blifva befordrad.
I lika måtto uplästes Hofrätts-Rådets uti Götha Hofrätt
Isac Sahlmoons til Riksens Ständer ingifne Memorial, deruti
han förmäler sig hafva uti 32 års tid varit i cronans tienst,
sedan han tilförne uti 8 år frequenterat Academien och giordt
åtskillige utrikes resor, med uprepande af hvad svårigheter
honom under samma tid tilstött med mera; och som Lagmannen
uti Östergötland och Wadstena län Sven Ridderstråhle
skall vara sinnad at afstå samma des syssla, om allenast han,
Sahlmoon, finge honom succedera, och äldsta Assessoren i berörde
Hofrätt Linnerhielm kunde blifva Hofrätts-Råd samt
Advocat-Fiscalen Georg Adolph Ruthenschöld Assessor i stället ;
altså anhåller bemälte Hofrätts-Råd Sahlmoon, det Riksens
Ständer täktes, i anseende til des svaga hälsa och utmattade
krafter, bifalla förberörde cession och flyttning af tienster successive.
R. o. A. gåfvo härtil deras samtycke;
Och skrefs altså bifallit på begge desse ansökningar.
Sedan Hr Ruthensch öld härföre aflagt sin ödmiuka tacksägelse
hos Högh R. o. A., anholt
Frih. Carl Harald Strömfelt, at Högl. R. o. A. också
täcktes visa samma grace för Hofrätts-Rådet Hager, hvilken
igenom inlagt Memorial giordt dylik ansökning. Han viste
Hofrättsråd. Underbalansen i handeln.
355
väl, at förordningarne voro häremot; men så kunde dock altid R.
o. A. på detta sättet soulagera en gammal betiänt, hvilken med
all redelighet och trohet förrättat sit embete så länge han orkat.
Åtskillige af R. o. A. intygade, det Hr Hofrätts-Rådet
Hager med all oförtruten flit företrädt sin syssla, så at han
androm til upmuntran förtiänar at nu på sin höga ålderdom i
detta mål blifva hugnad.
Derpå uplästes Hofrätts-Rådets Hägers hos Riksens Ständer
giorde ansökning at, i anseende til dess inemot 40 år vid K.
Götha Hofrätt med all tro och redelighet förrättade trälsamma
sysslor, blifva nu på des 74 års ålder ifrån des innehafvande
Hofrätts-Räds-beställning på det sättet entledigad, at honom
kunde tillåtas emot någon vedergiällning få afstå til Secreteraren
uti bemälte K. Hofrätt Hr Arfvid Silfversköld sitt Assessorsembete
därstädes, hälst bemälte Secreterare efter 13 års tienstgiörande
och många förrättade Domare-sysslor redan bekläder
det embete, at han til et Assessors-rum skal uti tourén vara närmast,
samt at merbemälte Secreterare derjemte nådigt måtte förunnas
at likaledes uplåta Secreterare-beställningen til Notarien
uti oftaberörde K. Hofrätt Hr Peter Fredrik von Hegardt,
som nu på 10:de året varit en trägen och arbetsam betiänt uti
Götha Hofrätt; förmälandes sig för öfrigit lefva i den ödmjuka
tilförsikt, at Riksens Högl. Ständer lära så mycket mera härtil
lemna nådigt bifal och samtycke, som detta skal vara den
endaste utväg, hvarigenom des borgenärer kunna tilfreds ställas
och han med de sina något understöd erhålla.
R. o. A. lemnade härtil deras bifall, hvilket det upläste
Memorialet päskrefs.
Hr Hårleman betygade sin fägnad deröfver, at R. o. A.
nu giordt desse Herrar justiee, men förbehölt sig dock, att
R. o. A. hädanefter ej mera måtte befatta sig med några
sådane private mål och ansökningar.
Uplästes Hr Carl Gust. Löwenhielms Memorial, hvaruti
omständeligen beskrifves hvad underbalance, nöd, trångmål och
fattigdom riket var stadt uti vid förra freds-slutet, så at om
dåvarande hushåldning längre skulle continuerat, hade det
innan kort derefter varit med thy bestält, samt hvilka medel
och omständigheter hulpit det utur en ögonskienlig fara och
undergång, som upräknas och äro följande, nämligen: l:o jernhandeln,
som uti priset ständigt upsteg ifrån år 1719 til och
och med 1725; 2:o den lemnade hel- och half-friheten i tullen
356 (Jan. 10.) Löwenhielms memorial om
för svenska fartyg samt den rättelse i handels-driften, som år
1724 giordes genom det då utfärdade Product-Placatet; 3:o
de ansenlige subsidier, som tid efter annan indragne blifvit,
och 4:o de tid efter annan inrättade fabriquer samt de derigenom
besparde arbetslöner, hafva äfven ökat den nationelle
förmögenheten och ansenligen bidragit til handels-balancens
underhielpande. Sedermera uprepar Hr Löwenhielm vidlöftigt
och omständeligen orsakerne dertil, at inga penningar äro i
landet, at alt i landet är så dyrt och hvarföre riket är försatt
i sådan underbalance i handelen samt dermed följande skadelig
vexel-cours, och änteligen orsaken dertil, at våra penningar äro
mer på utrikes orter än här hemma i landet gångbare, med
mera; giörande Hr Löwenhielm sig en grundelig calcule, hvaraf
ohngefärligen vises til hvad summa våra exportationer årligen
kunna belöpa, nemligen 72 tunnor guld, samt hvad deremot
utgår för inkommande varor af åtskillige slag, nämligen 76
tunnor guld, om icke mera, besynnerligen när missväxts-år äro,
då för spannemål allenast en summa af 30 å 40 tunnor guld
utgies. Afven förmenar Hr Löwenhielm ansenlige summor åtgå
för lurendreijade varor, jouveler och guldnipper, som hopetals
inkomma, hvilka icke ringa öka utgifts summan, hvaraf ses
at det, som i riket införes, vida öfverstiger rikets exporter;
men om än underbalancen ej vore mer än 3, 4 å 5 tunnor
guld årligen, så skulle dock vexel-coursen altid behålla sin
högd och utmatta riket til yttersta fattigdom, innan man kan
sig det förmoda.
Sedan uprepar Hr Löwenhielm hvilka hielpemedel han
förmenar vara de hufvudsakeligaste emot en sådan vår handels
underbalance, nemligen:
l:o Först at man sätter et styre på vårt handels-skiepp,
som alt härtils rullat redelöst och derföre hvarken kunnat
styras eller aktas för den ena farliga stöten efter den andra.
Härmed menar Hr Löwenhielm, at alt lurendrägeri, som förvillar
alla handelsmått, skadar riket i gemen och ärliga handlande
i synnerhet, må på det aldra kraftigaste hindras och
hämmas. Den härtils brukade skieppare-eden, öfver alt
tillåtelige husvisitationer utan det ringaste ansvar, tror Hr
Löwenhielm vara oumgängelig til förekommandet och uptäckandet;
men der. brotslige bör med ärelöshet och lifstidsarbete
i Marstrand umgiälla sin otrohet och nidingshandel;
underbalansen i handeln.
357
2:o Är nödigt at alt the och caffe aldeles afskaffas, eller
ock belägges med ansenlige pålagor, hvarigenom 6 tunnor guld
i riket besparas, som eljest utgår årligen;
3:o At inga andra viner än Franskt, Spanskt och Portugis’
til dageligit bruk införas och Rhenskt allenast til apothekarnes
provision för de siuka; dyrheten på dem är ock
nyttig at ökas genom consumtions-accis;
4:o At bruket af sidentyger sä inskränkes, at ej införseln
af rädt silke til uparbetande för det nu varande allmäna nötandet
må kosta riket mera än både silket och arbetslönen
vid mindre allmänt bruk, hvaraf fabriquerne ej kunna lida, när
lurendrägeriet ej gior dem inpass etc.;
5:o At en vis tid utsattes, hvarefter intet blad må in
komma
af tobak, utom den i riket planterade;
6:o At anstalter giöras, det lijn och hampas sående och
skiötande komma i gång;
7:o At de inrättningar blifva giorde, at så mycken säd
icke blifver förbränd til brännevin, varandes äfven nödigt at
Höga Ofverheten emellan Riksdagarne låter utröna och värkställa
de bästa medlen at få tilräckeligit brännevin för lindrigt
pris med mindre spannemåls förödande och med någon inkomst
för cronan, til ersättning för hvad cronan måste umbära för
de nu afskaffande öfverflödighets-varor;
8:o At bergvärken så styras och understödias, at vår
metall, jernet, må kunna hållas uti rätt och jämt pris och
blifva efterfrågat hos oss, men vi ej nödgade at söka efter
köpare och draga vexel på connoissementet innan lasten til sin
ort framkommit;
9:o At på det i Memorialet föreslagne sättet hemlåcka
våra utrikes stadde landsmän, som vandt sig vid fiskerier och
siöfart, och med almänt sammanskott bygga hus åt dem i alla
våra skiärgårdar, samt anskaffa fartyg och fiskeredskap;
10:o At låta oss angelägit vara at inskaffa främmande
nationers öfverflödiga folk til garnizonernes besättiande och
fästnings-arbetens värkställande i fredstider, och således nyttia
landsens barn til vårt obrukade lands upodling.
Flere hielpemedel förmäler Hr Löwenhielm väl kunde andragas,
men förmodar derjemte, om alt detta med behörig drift
och alfvare sättes i värket, så kan riket blifva frälst, myntet
kan inom kort tid åter roullera, utan fara för utjagande, hvars
mans förmögenhet skal tilväxa, contributionerne mindre kiännas
358 (Jan. 10.) Löwenhieltns memorial om
och nöd och trångmål blifva obekante giäster. Til slut säger
Hr Löwenhielm det vara en önskelig sak, om Riksens Ständer
nu kunde så vist som de vilja, eller ock ville så vist som de
kunna, en gång afskudda then mannens omdömen, at nationen
länge arbetat på egen ofärd och hela rikets undergång. Vår
hushåldnings förbättrande måste anses för et så stort ämne, at
ock ovist är om armeens iståndsättiande och alliancers slutande
å alla sidor med ansenlige subsidiers indragande kan förvärfva
oss så mycket anseende hos våra grannar, som om de
se at vi arbeta på egen förmåga, som är den säkraste at under
Guds välsignelse tilgå och ålita vid alla tiders omskiften.
Enär förberörde Memorial var läst til slut, recommenderade
Hr
Löwenhielm desse sine välmente tankar til et så
mildt omdöme hos Högl. R. o. A., som de härflyta af et upriktigt
och redeligit sinnelag hos honom.
Gref H. Gyllenborg: Det första, som billigheten å vår
sida synes fordra, är at i Protocollet måtte inflyta den tacksägelse
vi samtelige äro Hr Löwenhielm skyldige för des så
väl utarbetade Memorial och den myckna möda han gifvit sig
at draga alt detta tilsammans. För min del är jag aldeles
öfvertygad om grunden af alla de sanningar, som här uti sägs,
men tviflar ändå om värkställigheten af alt, som häruti kan finnas
nyttigt, ty de skiljaktige interessen, som äro emellan alla fyra
Stånden hindra mycket; och ehuruväl det skulle kunna tyckas,
at en försiktig maniement af affairerne skulle kunna förekomma
sådant, så lära vi dock sielfva vid närmare eftersinnande finna,
at också de differente sentimens, som hyses af ledamöterne i
hvart och et Stånd, at egennytta och passion, som ibland oss
regerar och ledes efter egne afsikter, äro ofta oöfvervinneliga
hinder til en del nyttiga författningars giörande hos Riksens
Ständer. Således, och som det står fast, at den hos oss inritade
öfverflöden och yppigheten är både skadelig och fördärfvelig,
ja så skadelig, at jag tor garantera med mit hufvud,
at riket och vi löpa fara at aldeles gå under, om den intet
förekommes, så är angelägit, det vi med snaraste äro betänkte
på kraftige botemedel här emot, om vi eljest vilja blifva räddade.
Nu som gemenligen öfverflödet och yppigheten protegeras
af de förnämare och derifrån kommer exempel til de
ringare, hvilka igenom den ährelystnad, som bor hos Nation,
försätter dem i medtäflan med de förra, så är min oförgripeliga
underbalansen i handeln.
359
mening, at vi först träda in för H. K. Majit och i underdånighet
anhålla, det H. K. Maj:t af vanlig faderlig ömhet
och nådig omvårdnad för riket och sine trogne undersåtares
vältrefnad, nådigt täktes föregå dem med exempel och dessutan
med andre nåde-teckn utmärka dem, som uti sit lefvernessätt
beflita sig om all sparsamhet. Sedan håller jag före, at
vi remittera Memorialet til H. K. Majit, fastställa principen
och i underdånighet anhålla, det H. Majit i nåder ville taga
alla de författningar, som kunna tiäna til öfverflödets och yppighetens
afskaffande, utan at några af de förra oeconomiske
förordningar derutinnan må ligga H. Majit i vägen.
Gref Axel Rutger Sparre förklarade sig aldeles instämma
med Hr IAöicenhielms härutinnan yttrade tankar;
men hvad hus-visitationerne angår, och at den, som beträdes
med at hafva inpracticerat förbudne varor, skulle mista ähran
och dömas til Marstrand, det tyckte Gref Sparre vara alt för
hårdt. Man vore nog vid visiteringen i tullarne underkastad
en tull-betients discretion, ännu svårare skulle det vara, om
en sådan skulle få frihet at gå in uti husen, hvarest han behagar,
och folks ähra sättias i hans våld. Gref Sparre holt
också fast mera med, at den, som lurendrägat, häldre måtte
dömas ifrån lifvet än mista ähran, ty när ähran en gång är
borta, fås den aldrig mera igen. I öfrigit begiärte Gref Sparre
at Hr Löwenhielms Memorial måtte remitteras til Manufacturoch
Handels-Deputation.
Hr Hökerstedt önskade, at R. o. A. ville föregå de
andre Stånden med bifall til quEestio an; at sådane remeder
måtte sökas, hvarigenom öfverflöden och yppigheten med första
kunde afskaffas, ty det heter: aut nunc aut nunqvam, om
riket ej aldeles skal gå under; men Hr Hökerstedt instämde
med Gref Gyllenborg, at saken liänskiutes til H. Majit, ty
eljest, och om den af Ständerne skal afgiöras, lärer mycket,
som är nyttigt, lemnäs och blifva om intet.
Hr Hårleman sade sig vara Hr Löioenhielm på det
högsta obligerad för det han uptäckt oss alt detta; men han
kunde ej instämma med Gref Gyllenborg, at Memorialet måtte
remitteras til H. Majit, utan vore bäst, at Ständerna bifalla
det, och at det sedermera blifver en norm för alla Deputationer.
Hr Anrepp påminte at tilläggas måtte, det stora Siötullen
bör betalas med redbart specie mynt efter 1686 års
tulltaxa.
360 (Jan. 10.) Löwenhielms memorial om
Hr Landtm.: Sorn hvar och eu af Högh R. o. A. nogsamt
lärer finna, at riket går under, om vi ej söka tidigare
hielpe-medel, så lärer ock en hvar finnas benägen at ingå uti
alla de mått, som kunna tiäna til öfverflödens och yppighetens
afskaffande; och fördenskull, sedan R. o. A. tillika med de
andre Stånden faststält principen, kan Memorialet remitteras
til Manufactur- och Handels-Deputation, som har at inkomma
med Betänkande om hvad härtill hörer; och detta tillika blifva
en regel, hvarefter alla de andre Deputationer uti deras giöromål
sig rätta skola.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Hr Landtm, erindrade eljest, det ingen borde få afcopiera
det, som uti Memorialet är upgifvit om rikets handelsbalance.
Men Hr Hårleman önskade deremot, at det måtte blifva
allmänt kunnigt, på det hvar och en måtte få se och derefter
betänka rikets och vårt egit tilstånd; blifvandes i Engeland
och Holland ingen hemlighet häraf giord, fast samma
nationer annars äro mycket jalouse om sin handel.
Gref Sparre förnyade sin förra utlåtelse om husvisitationer
och påstod, at de icke måtte tillåtas.
Hr Stierneld instämde med Hr Hårleman, at det kunde
hafva sin goda nytta, om det blefve mera kunnigt huru rikets
tilstånd och handels-balancen är. Hvad åter husvisitationer
och det utsatta straffet af ährans förlust och Marstrand, folden,
som begår lurendrägerier, så tyckte Hr Stierneld, det intet
vara för svårt, aldenstund de med rätta böra anses för de
största tiufvar, som på det sättet stiäla undan cronan des inkomster.
Efter något vidare discourerande,
Stadnade R. o. A. i följande slut, hvilket skrefs på Hr
Löwenhielms Memorial, och anmodades Hr Löwenhielm, at
sielf gå dermed til de andre Stånden, at det måtte så mycket
snarare blifva föredragit.
Resol.: R. o. A. har låtit sig föreläsa detta Memorial
och förklarar sig härmed för des del aldeles benägen at ingå
alla de matt, som kunna utan drögsmål försättia riket utur des
iråkade under-balance, medelst lurendrägeriers hämmande, öfverflödighetsvarors
utestängande, handelens, manufacturernes,
Bergslagens, fiskeriernes och plantagernes upliielpande och landets
upodlande, såsom enlige med hvar redelig svensk mans
handelsbalansen. Deputation till arfprinsen. 361
plikt och skyldighet, och förmodar så mycket mera de öfrige
respektive Ståndens enhälliga och öma medarbetande härutinnan,
som rikets upprätthållande och förkofring dessutom icke
kan vinnas; och finner R. o. A. godt at hänskiuta detta Memorial
til Secreta Handels- och Manufactur-Deputationen,
som har at inkomma med sit betänkande, på hvad sätt föreskrefne
hielpemedel bäst och skyndesammast må kunna i värket
ställas.
Hr Hårleman utlät sig, at som ansenlige penningesummor
årligen gå utur riket genom det, at så många af vår
ungdom resa utomlands, fast ofta en del hvarken reser sig
sielfve eller riket til gagns, så borde också det förekommas;
ingalunda på sådant sätt, at utrikes resor skulle förbjudas, ty
han trodde sig sielf för mycket hafva rest, til at icke veta
nyttan af utrikes resor för dem, som hafva råd och ämne
dertil samt väl vilja använda sin tid; men så kunde dock
något härmed inskränkas och ingen tillåtas at resa ut förr än
han blifvit examinerad och gifvit tilkiänna på hvad för vettenskap
han ärnar sig lägga, på det man måtte vara försäkrad,
at de medel, sorn således dragas uhr riket, icke fruchtlöst användas.
Hr Pehr Kalling instämde så mycket mera härmed,
som mången, den där reser ut och gier sig i främmande tienst,
rymmer på slutet derifrån, men ändå vid sin hemkomst söker
befordran och åberopar sig sine utrikes resor och tienster, til
förekommande hvaraf det vore nödigt om förordnat blefve, at
hvar och en bör, då han hemkommer, upvisa certificat, huru
han derute tient, om han eljest vil blifva befordrad.
Hr Landtm, anmälte at nästkommande tisdag infaller
vår Kongl. Arfprintzes födelsedag, då R. o. A. igenom en Deputation
kommer at aflägga deras underdånige gratulation;
hemställandes Hr Landtm, fördenskull huru många Deputerade
R. o. A. härtil behagade utnämna; rummet vore väl något litet,
men om R. o. A. ej skulle nämna flere än 12, torde de andre
Ståuden tycka, at deras Deputerade blifva alt för få til antalet.
Som det berättades, at rummet, hvarest Ståndens Deputerade
skola emottagas, vore stort nog, så fants godt, at Deputation
kominer at bestå af 24 personer af R. o. A. och i
proportion derefter af de andre Stånden; hvilket igenom en
utskickad gafs de andre Stånden til känna; och befaltes Rid
-
362 (Jan. 10.) Riksråden. Fm Nordenflycht.
derhus-Fiscalen Cedercrona at uptecktia ledamöterne til samma
Deputation, hvilka togos af dem, som äro ifrån provincierne.
Hr Landtm, berättade, at som Herrar Riks-Råderne
Gref Ekeblad och Baron Höpken, den dagen de blefvo utnämde
til Riks-Råder, sielfve icke varit tilstädes här på Riddarhuset,
så at de fädt nedlägga sin ödmiuka tacksäijelse för Högh
R. o. A:ns emot dem betygade gunstige förtroende, så hade de
anmodat Hr Landtm, densamma hos Högh R. o. A. nu at
frambära, jemte deras vördsamma försäkran, at ingenting skall
vara dem kiärare och mera om hiertat, än at alt framgent
söka bibehålla sig uti detta R. o. Arns förtroende, hvartil
de skola använda deras yttersta förmåga.
Uplästes det til följe af R. o. A.ns den 15 sistledne December
fattade slut upsatte Extr adam Protocolli för fru
Hedvig Charlotta Nordenflycht, hvilket af R. o. A. gillades
så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 15 December
1746.
S. D. Yid tilfälle at hos R. o. A. utdeltes någre exemplar
af en poetisk dieht under titel af Det frälsta Svea, uti 5
sånger, författade af fru Hedvig Charlotta Nordenflycht, blef
hos R. o. A. förestält på hvad sätt bemälte frues svaga
vilkor någorlunda måtte kunna understödias, så at hon utan
bekymmerfull omtanka och fruktan at sakna nödtorftig utkomst,
måtte hafva tilfälle at under mera rolig och stilla lefnads
art nyttia de af Gud och natur henne förlänte stora
sinnens gåfvor; hälst det för sielfva nationen är ej mindre
hederligit än fägnesamt, at någon af det kiönet här i riket
gådt så vida uti skaldekonsten, at också utlänningen gior värde
af det alster, som hennes vett i liuset frambringar, och som
hos R. o. A. det förslag tillika vid handen gafs, at fru Nordenflycht
kunde lemnäs någon viss årlig pension af Ridderhusmedlen,
så förklarade sig R. o. A. dertil benägne, och remitterades
för den skull til Riddarhus-Deputation at utsättia
summan; Ut supra.
Vidare uplästes et Extractum Protocolli til RiddarhusDeputationen
med deras ansökningar, som begiärt at blifva
adlade, hvilket jemväl af R. o. A. gillades så lydande:
Utdrag ur Protocollet hållit hos R. o. A. den 19 December
1746.
Adelskap och naturalisation. Sekr. Utskottet. 363
S. D. Föredrogos de af H. K. Maj:t til R. o. A. i nåder
remitterade ansökningar om adeligit stånd och värdighet, nemligen:
l:o Archiaterns Evald Ribes; 2:o Krigsbefählets angående
ofrälsemän af militair-staten, som befinnas äga besynnerlige
förtiänster; 3:o Professorens vid Lunds Academie David
Nehrmans; 4:o Capitainens Otto Wilhelm von Rosens med
tvänne des bröder Fredrich och Axel, samt 5:o Capitainen Carl
Fredrich von Pechlins, hvilka senare söka naturalisation. Vid
samma tilfälle anmältes äfven hos R. o. A. Ofverste-Lieutenanten
i Sachsisk tienst Jacob Eggers samt Tygmästaren vid
Artilleriet Cuningham såsom värdige och väl förtiente at blifva
hugnade med förbättring af deras Stånd, hvilka alla ansökningar
R. o. A. funno godt at remittera til Riddarhus-Deputationen,
som med sit Betänkande häröfver har at inkomma.
Ut supra.
Derpå justerades R. o. Arns underdånige skrifvelse för
Capitaine Georg Wrangels enkefru, Grefvinnan Charlotta Margareta
Stenbock.
Hr Landtm, erinrade hurusom vid samma tilfälle, då detta
beviljades, äfven blifvit påmint, at en underdånig intercession måtte
afgå til H. Maj:t om någon pension för Capitaine Bisvangs
enkefru, hvartil R. o. A. då förklarade sig beuägne, enär
någon skriftelig ansökning derom skulle inkomma; och som
nu et Memorial derom af bemälte enkefru vore ingifvet, så
hemstälte Hr Landtm, om icke expedition för henne likaledes
får upsättias;
Hvilket af R. o. A. biföls.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den 8
hujus, hvaruti föreställes huruledes, fast andre lika välmenande
och skickelige ledamöter til Secrete Utskottet skulle kunna
blifva utnämde uti deras ställen, som til Riks-Råds-embeten
af H. Majit blifvit kallade, är ändå icke möijeligit, det Secrete
Utskottet af dem kunde förvänta något så tilräckeligit
biträde, som af Herrar Riksens Råd, hälst de ifrån början icke
haft tilfälle at lägga handen vid de där förefallande angelägne
mål och följakteligen, i brist af nödig kunskap om det förutgångne,
kunde vid rådpläguingarne fatta otilräckeligit begrepp
och tänkesätt, hvarigenom det förväntade nyttiga biträdet för
långt på tiden måste utdragas, icke allenast landet i gemen
til skada, utan ock flere olägenheter, i anseende til de många
där förefallande och aldeles ej något upskof tålande mål; för
-
364 (Jan. 10.)
Riksråden och
malandes Secrete Utskottet vidare sig med så mycket större
fog kunna styrka til Riksens Herrar Råds qvarblifvande i
Secrete Utskottet, som sådant tilförne handt, hvarpå exempel
af Riks-Rådel Palmfelt upgifves, samt at, på det desamma
så mycket närmare och tilräckeligare kunde inhämta kunskap
om Ständernes rätta och egenteliga tanka och ögnamärke.
Ytterligare berättar Secreta Utskottet, det vid närvarande omständigheter
och då så många ställen uti Rådet varit ledige,
icke är utan, at Herrar Riksens Räds närvaro därstädes är
mycket nödig; men til at förekomma denne saknad och tillika
Secrete Utskottets, så håller Secrete Utskottet för des del
före, at välbemälte Herrar Riksens Råd, jemte det de komma
at biträda Rådet uti de där förekommande inrikes mål och
ärender, tillika fortfara uti de vanlige Riksdags-ärender, utom
Hr Riks-Rådet Baron Wrede, som i anseende dertil, at han
ej varit ledamot i flere än Riddarhus- och den öfver finska
ärenderne satte Deputationen, kan blifva qvarsittiande i Rådet.
Enär detta var upläst gaf
Hr Landtm, tilkänna, det Borgareståndet igenom tvänne
utskickade låtit veta, at de det redan bifallit; hvarjemte
Ståndet hade påmint, at R. o. A. nu ville afgiöra deras Extractum
Protocolli af den 26 sidstledne November, angående
Borgmästarnes sökte rang.
Hr Giös utlät sig det han intet kunde förstå huru Secrete
Utskottet kommer at underställa denna saken, om
Riks-Rådens qvarblifvande, de andre Stånden, aldenstund det
endast ankommer på R. o. A., såsom deras egit oeconomicum,
om de vilja låta Råden ännu sittia qvar eller välja andra
ledamöter i deras ställen.
Frih. During sade sig förra gången hafva varit opasslig,
när det blifvit resolverat, at Råds-valet skulle gå för sig.
Imedlertid hade han hört, at orsaken, hvarföre dermed så
mycket skyndats, hade varit den, at Deras Excellencer voro
så få til antalet, at de nödvändigt straxt borde förstärkas,
örn sysslorne i Rådet ej skulle afstadna och rikets välfärd dymedelst
komma at lida. Han hade ock hördt, at R. o. A.
fördenskull beslutit, at de, som då skulle blifva Riks-Råder,
straxt skulle taga deras inträde i Rådet, oaktadt 18000 dal.
sint hade kunnat besparas, om deras kallelse-bref ej hade
blifvit utfärdade förr än den 2 hujus; således kunde han nu
ej finna hvarföre desse Herrar Riksens Råd ännu längre skulle
Sekreta Utskottet.
365
blifva qvarsittiande i Secrete Utskottet, hvartil han för sin del
ej kunde samtycka, emedan det ej väl passar sig, at de skola
sittia i Rådet och tillika representera R. o. Arns ledamöter i
Secrete Utskottet; han hoppades ock at i Secrete Utskottet
äro så månge andre mogne män, som kunna bestyra om sakerne,
så at dessa Herrar icke just lära vara aldeles oumbärlige.
Det åberopas väl af Secrete Utskottet det exemplet med
Riks-Rådet Palmfelt vid sidsta Riksdag, men så skiedde
sådant då för den orsakens skull, at framlidne Hans Excellence
Riks-Rådet Palmfelt var så tilsäijandes den endaste,
sorn hade så fullkomlig kundskap om statsvärket;
och deremot vore åter annat exempel med Hr Riks-Rådet
Baron Eric Wrangel, som vid 1738 års Riksdag, straxt när
han blef utnämd, tog sit inträde i Rådet. Utom dess kan
Secrete Utskottet altid när de behaga, kalla Rådet neder at
höra dem.
Hr Pehr Kalling tyckte, at som Secrete Utskottet begiärt,
det Herrar Riksens Råd måtte blifva där qvar; så lära
de väl icke utan orsak hafva giordt det: och kunde man alt
derföre med så mycket mera trygghet samtycka dertil, varandes
det nog begripligit, at för de ledamöter, som nu skulle komma
dit, det ej annars kunde än falla svårare at fulfölja det arbete,
som andre förut begynt, än om de förra blifva qvar.
Frih. During förklarade des mening ej vara, at andra
skola väljas i Riks-Rådens ställe, utan förmodade han, som
förut sagt är, at de öfrige Secrete Utskottets ledamöter lika
fult lära kunna afgiöra de återstående ärender, hälst nu sedan
det är så vida kommit, at Riksdagen efter all apparence
snart lärer slutas.
Hr Ramsay lät förstå det han väl sidsta gången varit
derföre, at de då til utnämnande Herrar Riksens Råd straxt
borde taga sit inträde i Rådet; men sedan han nu hördt
hvad Secrete Utskottet förestäldt, mente han, at åtminstone
Riks-Råderne Höpken och Palmstierna kunde lemnäs qvare i
Secrete Utskottet.
Hr Carlesson holt före, at om denna saken tages som
sig bör, lärer ingen gensäijelse deremot kunna existera. Rätta
frågan är, om en Svensk intet skal få giöra riket och sine
medborgare all den tienst, som han kan. När nu Secrete Utskottet
begiärt at få behålla Herrar Riksens Råd, för til at
så mycket mera kunna fortskynda de därstädes förevarande
366 (Jan. 10.) Riksråden och
rikets angelägenheter, hvarföre skola vi då vara emot, at
Herrar Riksens Råd intet skola få arbeta på bägge ställen,
nemligen både i Rådet och Secrete Utskottet, så vida Herrar
Riksens Råd sielfve sig derifrån icke vilja undandraga.
Hr Klingsporre frågade åter tilbaka, huru man nu med
skiäl kunde begiära, at Riksens Råd skola sittia qvar i Secreta
Utskottet sedan man så högeligen pådref, at Råds-vahlet
måtte fullbordas, för den orsaken skull, at sysslorne i Rådet
med mera tilbörlig och skyndesam drift måtte kunna skiötas
och förvaltas. Dertil med har man svårt at föreställa sig,
at Herrar Riksens Råd äro aldeles omistelige för Secrete Utskottet,
utan lärer ibland de 46 ledamöter, som ännu äro
qvare, väl finnas de, som äga både kunskap och insikt til de
där förekommande angelägne mål och ärenders afgiörande.
Han kunde fördenskull, ehuru gerna han ville, likväl intet begifva
sig här til, och det för tvänne orsakers skull; först, at
det redan en gång af R. o. A. är afgiordt, at de nya Råden
straxt skulle taga sit inträde i Rådet; sedan, at det på sätt,
som nyss sades, var causa prasgnantissima, hvarföre Rådsvalet
skulle skie, at Riksens Råd förut voro för få til antalet, så at
de ej hunno med alla sakerne i Rådet.
Frih. Coijet yttrade sig, det han väl ej kunde neka, at
R. o. A. afgiordt, det de sidst utnämde Herrar Riksens Råd
skulle straxt taga deras inträde i Rådet, men sorn Secrete
Utskottet nu andragit nya skiäl, så kunde också R. o. A.
ändra sin förra mening, hälst så väl Hans Excellence RiksRådet
Ehrenpreus, som Hans Excellence Riks-Rådet Gref
Jolian Gyllenborg bägge två suttit qvar i Secrete Utskottet,
sedan de voro kallade til Riks-Räder.
Hr Natt och Dag conformerade sig med Hr Klingsporre
och förestälte derjemte huru eftertänkeligit det är, at man vil
rifva up, hvad som en gång är beslutit.
Hr Hårleman sade sig vörda R. o. A:ns beslut, men
betygade vid Gud, at riket lider och Riksdagen utdrages, om
ej Råden få blifva qvar i Secrete Utskottet.
Frih. Gust. Hamilton undrade, at man ville sättia sig
här emot aldenstund intet ondt, men väl godt häraf kunde
följa, så vida Riksens Råd redan hafva suiten af affairerne, den
andra ej så hastigt sig kunna förskaffa; och hvad det anginge,
at saken redan vore afgjord, så är detta et sådant R. o. A:ns oeconoinicum,
som altid kan ändras när R. o. A. får höra nya skiäl.
Sekreta Utskottet.
367
Hr Giös lemnade derhän, huruvida Råden kunna vara så
angelägne i Secrete Utskottet; dock som så föregifves, ville
han ej vara deremot; men det förbehölt han sig, at de andre
Stånden aldrig mera måtte få befatta sig med något mål,
som är vårt oeconomicum, hvilket detta visserligen är, ty det
dependerar endast och allenast af R. o. A. men ej af de
andre Stånden, om vi vilja välja andre ledamöter til Secrete
Utskottet i Rådens ställe eller ej.
Hr Stierneld berättade, at Secrete Utskottet derföre
härmed gådt til de andre Stånden, efter Riks-Råden redan
tagit deras inträde i Rådet, och det således ankommer på alla
Stånden, om de vidare skola få sittia qvar i Secrete Utskottet;
eljest, och som Deputerade til Råds-valet förbehållit sig, at
under deras frånvaro intet något angelägit måtte företagas, så
förmente Hr Stierneld, at det icke lärer kunna förvägras dem
at också yttra sin mening i denne saken, som blef afgiord
medan de voro nedre at förrätta det af hela R. o. A. dem
anförtrodde värf och ärende.
Hr Thure Gust. Rudbeck förklarade det han för sin
del snart ville förena sig härmed, om man endast ville lösa
honom up den knuten, huru en lydande tillika kan vara befallande;
ty Riksens Råd, när de sittia i Secrete Utskottet
som ledamötex-, äro de befallande, men när de åter sittia i
Rådet äro de lydande och måste följa hvad Secreta Utskottet
dem föreskrifver.
Frih. During utlade detta vidax-e och bad, at R. o. A.
ville betänka huru det skickar sig, at desamma, hvilka skola
exequera den instruction eller plan, som af Secrete Utskottet
dem föreskrifves, sielfva skola vara med och upsättia berörde
instruction eller plan, hvilket icke kunde gifva någon god blod
hos de andre Herrar Riksens Råd, utan ofelbart måste förorsaka
jalousie och oenighet; i betraktande hvaraf och som
R. o. A. en gång afgiordt, at de sidst utnämnde Herrar Riksens
Råd straxt skulle taga deras inträde i Rådet, så påstod
Frih. During, at det måtte blifva dervid, eller nu straxt derom
voteras.
Hr Börje Phil. Scheckta förmente, at det af Hr Rudbeck
gioi-de inkast lätteligen vore besvarat, när man allenast
tager Riksens Ständer sielfva til exempel; så länge de äro
tilhopa, äro de befallande, men så snart de äro åtskilde äro
de åter lydande. På samma sätt äro Riksens Råd at anse;
368 (Jan. 10.)
Biksråden oell
när de sittia i Secrete Utskottet som ledamöter, äro de
befallande, men efteråt, eller när de äro i Rådet, äro de
lydande.
Gref H. Gyllenborg; Gunstige Herrar! Innan jag talar
om sielfva saken, finner jag nödigt at förut uplösa några
quaestioner.
Hvad altså först den giorde påminnelsen angår, at Secrete
Utskottet med detta sit Extractum Protocolli ej bordt gå til
de andre Stånden, efter det endast ankommer på R. o. A.,
såsom deras oeconomicum at förordna om sine ledamöter
i Secrete Utskottet, så måste jag äfven erindra, det Secrete
Utskottet härigenom allenast velat inhämta de andre
trenue Ståndens tillåtelse, at Råden, som redan tagit deras
inträde i Rådet, och således nu dependera af alla Riksens
Ständer, skulle ännu få sittia qvar i Secrete Utskottet, men
aldeles inte har Secrete Utskottet velat kränka den rättighet,
som R. o. A. tilkommer.
Huru vida nu för det andra, den som är lydande kan
tillika vara befallande, är lätt at förklara, när man gior skilnad
emellan votum deliberativum och votum decisivum. Riksens
Råd, när de sittia som Ständers ledamöter i Secrete Utskottet,
hafva där votum decisivum; men när de åter sittia där som
Råder, så äga de allenast votum deliberativum och intet decisivum.
Det tredie inkast, at saken en gång är afgiord, är det
svåraste. Jag tilstår ock gerna at jag intet är derföre, at en
afgiord sak skal uprifvas; men som jag å Deputerades vägnar
utbad mig at under deras frånvaro ej något måtte företagas,
så ehuru vi derpå nu mera ej kunna tala, hade likväl R. o. A.
vist oss en ynnest, om de väntat til dess vi kommit tilstädes.
Mit upsåt är då nu, sedan jag, som sades, uplöst föregående
trenne omständigheter, at om möijeligit är söka så
jämka saken, at R. o. A. måtte kunna förena sig utan votering,
ehvad R. o. A. antingen behagar låta Råden blifva
qvar i Secreta Utskottet, eller ock välja andre ledemöter i
deras ställen. Jag lägger på edra samveten, gunstige Herrar,
om icke man med skiäl kan tro, at de som länge blifvit brukade
och arbetat i så granlaga saker, som utrikes äro, måste
hafva större kundskap deri, än de, som nyss skola vara dit
komne. Imedlertid, som det påstås, at Råden böra blifva i
Rådet til sysslornes så mycket fulkomligare drift därstädes,
Sekreta Utskottet.
369
vil jag då föreslå, at Secrete Utskottet allenast i någre vissa
angelägne mål, som Secrete Utskottet kan nödigt pröfva, eller
när sådane ärender förekomma, hvarvid de sidst utnämde
Herrar Riksens Råd redan lågt handen, må äga frihet dem
til sig kalla. Skulle R. o. A. detta behaga bifalla, så ökes
förtroendet oss emellan och Riksdagens slut blifver ofelbart
befrämjat.
Frih. During sade, at som han nu både af Gref Gyllenborg
och Hr Hårleman hörer, at Råden intet mera komma
at få något ständigt säte i Secrete Utskottet, så ville han be
gifva
sig.
Hr Landtm, frågade altså, om R. o. A. behagar samtycka,
at när uti Secrete Utskottet visse angelägne ärender
förekomma, eller sådane mal, hvarvid de sidst utnämde Herrar
Riksens Råd redan lagt handen, Secrete Utskottet då må äga
frihet välbemälte Herrar Riksens Råd at til sig kalla;
Som R. o. A. svarade härtil med Ja;
Så upsattes följande Resolution, hvilken, sedan den för
R. o. A. var upläst, skrefs på Secrete Utskottets Extractum
Protocolli:
Resol: I anseende til anförde omständigheter resolverades,
at Secrete Utskottet uti de mål, som nödigt pröfvas eller
hvarvid de sidst utnämde Herrar Riksens Råd redan lagt
handen, må äga frihet dem ännu til sig kalla.
Sluteligen upläste Riddarhus-Fiscalen Cedercrona listan
på dem, som blifvit antecknade at nästkommande tisdag
gå up i Deputation til gratulations afläggande hos Prince
Gustaf;
Hvarefter R. o. A. skildes åt.
Den 21 Januarii 1747.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 8 November ifrån sid. 115
til sid. 183, hvarvid inga påminnelser giordes.
Justerades R. o. Arns underdånige intercession til H.
K. Maj:t för Capitaine Biswangs enkefru at erhålla någon
pension.
Adelns Protokoll (XV) 1746—1747. I. 24
370 (Jun. 21.) Klöfverfelt. Plomgren. Lamberg.
Vidare uplästes den Resolution som i följe af R. o. A:ns
fattade slut under den 18 sistledne December kommer at
skrifvas på Reductions- och Liquidations-Deputations Betänkande,
angående Capitaine Klöfwerfelts ansökning; hvilken
Resolution af R. o. A. gillades så lydande:
Betänkandet bifölls; men i anseende til de Klöfwerfeilske
arfvingarnes oförmögenhet frikallas de för den återstående
crono-fordriugsbristen; och varder i lika måtto Capitaine Klöfwerfelt
befriad ifrån vidare correction för des brukade hårda
och ovarsamma skrifart emot Riksens Ständers Commission.
Uplästes Grosshandlarens och Riksdags-fullmäktigens för
Stockholms stad Thomas Plomgrens Memorial, hvaruti han
berättar sig hafva för 1 x/2 år sedan kiöpt Österhammars bruk
uti Nerke och Fällingsbro socken och det pa åtskilligt sätt
med ganska stor omkostnad sedermera förbättradt; och som
han ser sig på intet annat sätt kunna få sin kostnad betald,
än igenom värkets utvidgande och starkare drift, altså anhåller
bemälte Grosshandlare Thomas Plomgren, det Riksens Ständer
ville, för de i Memorialet anförde skiäl och omständigheter
specielt lemna honom tilökning af tre skieppund hammarskatt
allena, utan at Riksens Ständers nu nyligen giorde öfverenskommelse,
at all stångjerns-smides ökande bör til vidare
innehållas, må ligga i vägen, igenom hvilket tilstånd han ej
allena får understöd utan ock mycken uprättelse uti des utgifne
stora omkostningar.
Hr Silfversparre uprepade hurusom han nedre i Småland
äfven anlagt et bruk, men icke kunnat erhålla privilegium
eller tilökning i des smide, hvartii han likväl förmente
sig vara äfven så mycket berättigad som någon annan.
R. o. A. biföllo Hr Plomgrens ansökning.
Dock faststältes tillika, at hädanefter ej någon tilökning
på hammarskatten för någon ma beviljas.
Frih. During sade sig vara anmodad af samtelige Krigsbefählet
at til et gunstigt bifall hos R. o. A. recommendera
Assessorens Lambergs ansökning at få afstå sin nu innehafvande
Häradshöfdinge-beställning til Auditeuren Lundin.
Frih. During framgaf derpå et af bemälte Assessor Lamberg
upsat Memorial härom, hvilket uplästes och hvarutinnan
uprepas huru han in alles uti 46 år tiänt K. Maj:t och cronan
och i 32 års tid varit Häradshöfdinge, samt kommit til sä
hög ålder, at han nu mera ej utan största möda och besvär
Om cessioner af tjenster.
371
kan förrätta de honom åliggande sysslor; anhållandes fördenskull
det honom den gunst, som andre gamle och trogne betienter
fått hugna sig af, må beviljas, at få bortaccordera des
Häradshöfdinge-beställning til Auditeuren vid Wästgöthe Cavalleri-regeroente
Eric Lundin, som vid berörde sysslas förrättande
skal visat all skickelighet, med mera.
R. o. A. gåfvo härtil sit samtycke.
Frih. Gust. Hamilton påminte, at med alla dylika ansökningar
om cessioner af tienster måtte anstå, til des Secreta
Deputation i anledning af hans härom ingifne memorial fådt
inkomma med förslag på hvad sätt gamla och väl meriterade
män, såväl vid arméen som vid civil-staten, måtte til någon
belöning för deras långlige och trogne tienster få med vissa
vilkor afstå sine beställningar til dem, som äro närmast i tourén.
Hr Landtm, berättade, at ifrån Borgareståndet vore inkommet
et Memorial med påminnelser emot alla cessioner af
tienster, och önskade Hr Landtm, at dermed sparsammeligen
måtte umgås och de hädanefter ej så fritt tillåtas, som det
här tils skiedt.
R. o. A. instämde härmed och tyckte, at alla desse ansökningar
kunde hvila til dess Secreta Deputations ofvan omförmälte
Betänkande inkommit, men
Hr Löwenhielm bad, at R. o. A. ändå nu ville låta sig
föredragas et dylikt af Secreteraren Esberg ingifvit Memorial,
aldenstund han vore Riksens Ständers egen betiänt och har
ingen annan at vända sig til, utan skulle lemnäs ohulpen,
om ej Riksens Ständer sielfva ville taga sig hans befordran
an.
Med R. o. Arns tilstädjelse uplästes altså Banco-Secreterarens
Carl Hind. Esbergs ingifne Memorial, hvaruti, sedan
han upräknadt des mångårige tienster, samt hvad mödosamt
och trägit arbete han dervid haft, anföras åtskillige bevekande
skiäl, som å hans sida tyckas böra hafvas afseende på, såsom
besynnerligen, at han är en betiänt vid et Riksens Ständers
egit verk, anhållandes altderföre, det Riksens Ständer täcktes
lemna deras bifal der til, at Hofrätts-Rådet Petraus må anmälas
hos H. Maj:t til nådigt afskied och han til befordran
af den med des afgång successive ledige blifvande Assessorsbeställningen
uti K. Svea Hofrätt.
Härpå uplästes Hofrätts-Rådets Eric Petrcei Memorial,
hvaruti berättes hurusom han efter aflagde academiske studier
372 (Jan. 21.) Om cessioner af tjensler.
år 1714 af Ofverheten immediate blifvit kallad til Secreterare
och Auditeur vid K. Amiralitetet här i Stockholm, hvarefter
han blifvit Justitiarius därstädes och sedermera år 1737 Assessor
i K. Svea Hofrätt, samt ändteligen år 1744 Hofrätts-Råd;
och som des höga ålder och aftagande krafter ej tillåta honom
med den drift han gerna åstundan förrätta des åliggande embets-sysslor;
altså anhåller bemälte Hofrätts-Råd, det honom
må lemnäs tilstånd at til Banco-Secreteraren Carl Hindr.
Esberg få öfverlemna des embete, på det sätt, at han blifver
ordinarie Assessor, sedan den äldste Assessoren i tourén avancerat
til Hofrätts-Råd; dock med det vilkor at i sin öfriga
lifstid få behålla des innehafvande Assessors-lön.
Hr Magnus Schechta frågade om denna ansökning gådt
sin lagliga gång; hvarom icke, borde den icke uptagas.
Hr Löwenhielm förestälte huru som Hr Assessoren
Petraeus vore en gammal väl meriterad man, och at Hr Secreteraren
Esberg äfven förmedelst sina trogne tienster giort
sig värdig af R. o. A:ns gunstiga omtanka, så at R. o. A.
icke böra förneka honom samma grace, som Hr Ruthenschöld
är vederfaren.
Hr Isac Oliwecrona understödde detta och uprepade
bägges deras skickelighet och förtienster.
Men som icke dess mindre ännu någre vore, som bärtil ej
ville samtycke; så bad
Hr Ruthénskiöld, at R. o. A. täcktes bevisa Secreteraren
Esberg samma ynnest, som han redan fådt hugna sig af,
hälst de äro vid et och samma verk, så at för dem är lika
skiäl och omständigheter;
Hvarefter R. o. A. lemnade sit bifall til den i detta mål
giorde ansökningen.
Uppå Hr Ehrenhielms enständige begiäran, at et dess
Memorial mätte företagas, anmälte
Hr Landtm, innehållet deraf, nemligen, at Hr Ehrenhielm
först föreställer huru väl meriterade betiente vid civilstaten
mycket komma at lida igenom de många beviljade
cessioner af tienster, ibland hvilka han ock räknar sig; och
som han hitintils giordt sig förhoppning til befordran, men
den likväl slagit honom felt, och i det stället måst se de, som
mindre tient än han, nu sittia i hederlige tienster; ty underställer
han R. o. A:ns ömsinta behjertande, om icke honom
såsom lidande bör tillåtas at få träda uti någon deras contract,
Urskillnings-Deputationens memorial. 373
då han erbiuder sig at undergå de conditioner, som de sig uti
det samma åtagit.
Som R. o. A. häröfver sig nu icke ville utlåta;
Utan begiärtes at någre publique mål måtte företagas; så
anholt fördenskull
Hr Ehren hiel m, at des Memorial måtte påskrifvas, at
det hos R. o. A. blifvit upläst, samt at han dermed sedermera
måtte få gå til de andre Stånden;
Hvilket beviljades.
Föredrogs Riksens Ständers Urskillnings-Deputatiom Memorial,
hvaruti berättes, det densamma enligit den skyldighet
Deputationen blifvit ålagd, samt efter de lagar och grundreglor,
hvilka så väl uti Riksdags-ordningen, som de särskilte til
Riksdagars förkortande utgifne förordningar til efterrättelse
äro föreskrefne, til ända brakt des giöromål; och som större
delen af de vid denne riksdag ingifne privatorum ansökningar
varit af den beskaffenhet och af så ringa värde, at Ständer
dermed aldrig hade bordt besväras; så tror Deputation, det
sådant missbruk dock för framtiden mycket lärer kunna förekommas,
om enligt R. o. A:ns Extractum Protocolli af den 25
Oct. sidstiedne en ytterligare och sådan instruction blefve författad
för Urskillnings-Deputation, som närmare kan lämpas
efter vårt nuvarande Regerings-sätt, och K. Majtts Förordning
sedermera derom kunde blifva utfärdad, då ingen lärer
fördrista sig at med dylika ansökningar för Riksens Ständer
framkomma. Äfvenväl förmäler Deputation arbetet mycket
ökas och tiden derigenom också mycket borttages, at vid de
nu sidst förflutne Riksdagar enskylte personer framkommit för
Riksens Ständer med besvär i sådane private mål, som för 2
å 3 Riksdagar eller längre tilbake äro förelupne, der dock så
väl 1738 års Förordning, som Riksens Ständers Resolution af
den 13 Decembris 1734, uttryckeligen förmår, at Ständers
giöromål ej kan eller bör sträcka sig längre tilbaka än ifrån
den sidst förflutne Riksdagen, utan at terminus a quo uti alle
private mål och ansökningar, som få andragas, bör räknas
ifrån och med den ena Riksdagen til den andra; hvarföre Deputation
hemställer, om icke i anseende härtil Riksens Ständer
skulle en gång för alla behaga fastställa at aldrig vilja uptaga
eller vidröra något mål, som är af annan eller häremot
stridande beskaffenhet. Sidst gior Deputation den berättelsen,
at Fru Elisabeth Bäck, oaktadt tvänne Urskillings-Deputations
374 (Jan. 21.) Hästesko. Generalslöner.
afslags-resolutioner, icke dess mindre velat resa des ansökning
angående Torups gods och Andrarums alun-bruk, dock som des
Memorial, sedan den för dem sökandom utsatte terminen var
förfluten, med posten ankommit; så förmäler Deputation sig
hafva trodt icke böra ingå uti frågan om böterne, utan allenast
ansedt saken såsom för sent anmäld; hvilket alt, det ena med
det andra, Deputation underställer Riksens Ständers godtfinnande.
R. o. A. biföl lo hvad Urskillings-Deputation projecterat;
Och kommer det, som härutinnan är föreslagit til Riksdagarnes
förkortande, at införas uti den til projecterande ytterligare
instruetion för Urskillings-Deputation.
Uplästes Hr Hästskos Memorial, hvaruti han anhåller
at, i anseende til dess långliga tienster och lidande, hvilka
han upräknar, med mera han anförer, (at) undfå Capitainscaractere
samt vid yppande tilfälle blifva befordrad til en
ständig Capitains-indelning vid et regemente, på det således
den lön han nu niuter, utan at giöra tienst, besparas måtte.
Hr Giös tyckte det vore väl, om Hr Hästsko kunde
blifva hulpen, aldenstund någon besparing i staten derigenom
kan vinnas.
Uppå Hr Landtm.:ns giorde frågan,
bifölls Hr Hästskos Memorial.
Men Hr Klingsporre förbehölt sig, at inga sådane recommendationer
måtte af Ständerne beviljas, eftersom andre
och bättre meriterade derigenom kan skie för när.
Dock som saken redan var afgiord, kunde detta Hr Klingsporres
giorde påstående icke mera antagas.
i rih. During påminte nu åter om Generals-lönerne, som
vid sidsta Riksdag af då varande Secrete Utskottet blifvit indragne,
och anholt, at så väl han, som General Wrangel,
måtte samma löner återfå.
Hr Landtm, svarade, at när Memorial derom ingifves
til Secrete Utskottet, lärer Secrete Utskottet taga den saken i
öfvervägande och efterse huru dermed tilgådt vid sidsta Riksdag.
Uplästes Secrete Utskottets Extraetum Protocolli af den
15 hujus, hvaruti omförmäles, det Lands-staten i Gefleborgs
län i bland andre angelägenheter äfven anfördt, det bemälte
Lands-stat igenom K. Maj:ts förordnande af den 24 Januarii
1744 och den 3 Decembris 1745 skulle för år 1745 och framgent
låta sig nöja med den faststälte taxan, som för K. Maj:ts
Landsstaten i Göteborg. Kanal-arbete.
375
och cronans behåldne hemman på ränte-persedlarne år 1735
och 1738 blifvit satt, och icke hafva makt at af sine indelningar
fordra berörde räntepersedlar in natura mera, än allenast
spannemålen och dagsvärken efter reglementet; och som de
därigenom kommit uti ansenlig mistning; ty anhålla de at
enligit 1684 års reglemente, samt förklaringen deröfver af år
1685 med flere K. resolutioner, få in natura upbära och disponera
de på indelningshemmanen åsatte räntepersedlar; i anledning
af hvilket alt Secrete Utskottet förmäler sig efter noga
öfvervägande häraf blifvit styrkt uti den meningen, det indelningshafvarne
böra bibehållas vid des rätt för framtiden at
återfå och upbära deras indelte ränte-persedlar in natura, som
eljest skulle få anledning at derföre söka ersättning af cronan,
statsverket til en altför dryg kiänning uti des nu ändå varande
stora medellöshet; i hvilket fall sådant äfven skulle lända
undersåtarne til långt drygare gravation; hvilket Riksens
Ständers ompröfvande underställes.
R. o. A. bifölio förenämde Secrete Utskottets Extraetum
Protocolli och afsände detsamma straxt til de andre Stånden
med Cantzlisten Ekestubbe, som tillika fick befallning at påminna
om de andre Ståndens utlåtelser öfver Landt- och
Siö-Militise Deputations Betänkande angående ränte-persedlarnes
sammanslående, eller den så kallade ständige markgången,
hvilken Krigs-befählet söker måtte uphäfvas.
Uplästes et annat Secrete Utskottets Extraetum Protocolli
af den 15 hujus, hvaruti berättes hurusom Riksens
Ständer vid 1741 års Riksdag, i anledning af K. Maj:ts Secreta
Proposition, pröfvat för nödigt, at den började genomfarts-inrättningen
emellan sion Venern och Götheborg skulle
fortsättias och bringas i fullkomlighet igenom entreprenade;
och som åtskilige omständigheter hindrat detsamma, så är vid
denne Riksdag påminnelse giord om detta nyttiga verkets fullföljande,
hvarom ock Cammar-Oeconomie- och CommercieDeputation
inkommit med Betänkande, som Secrete Utskottet
förmodar Riksens Ständer lära bifalla; men som vid sielfva
utförandet af detta förslag åtskillige omständigheter kunna
möta, hvilka icke så almänt böra handteras, så underställer
Secrete Utskottet Riksens Ständers godtfinnande, om icke värkställandet
af denne inrättning må til des besörjande öfverlemnas,
som, enligit des skyldighet härvid vil taga alla de mått, som
til rikets förmån lända kunna.
376 (Jan. 21.)
Liewens förslag.
Detta biföls af R. o. A., och aflemnas Cammar-Oeconomie-Deputations
om denne durchfarts inrättning afgifne Betänkande
til Secrete Utskottet;
Hvarjemte, och som Hr Ha st fe hr berättade sig hafva
något förslag på hvad sätt denne inrättning bäst måtte kunna
värkställas;
Så lemnades honom och flere andre, som kunna hafva
dylika nyttige förslager härvid, at ingifva dem til Secrete Utskottet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputatiom
Betänkande, angående et af Ofverste-Lieutenanten Baron Wilh.
von Lieioen upgifvit förslag at döda vargar och andre rofdiur;
förmälandes Deputation sig hafva förekalladt bemälte ÖfversteLieutenant
och honom hördt, då han, til belöning för des
påfund och ersättning för kostnaden til denna med flere vettenskapers
inhämtande, begiärt det honom måtte beviljas 2 dal.
sint af hvarje helt hemman, så säterier som frälse- och skatteöfver
hela riket, samt proportionaliter af de mindre och 8 öre
af hvarje rök, så med och under V8 dels hemman på landet,
som af hvarje tomt i de städer, hvarest boskap hålles på bete,
dock at han inga penningar derföre åstundar förr än prof öfver
alt blifvit värkstält och detta sättet til vargars utdödande aldeles
vore påliteligit; hvilken Öfverste-Lieutenantens utlåtelse
skall föranlåtit Deputation genom frågor närmare erfara omständigheterne
af detta anbud, då Ofverste-Lieutenanten gifvit
tilkiänna, at förberörde sätt består deruti, at desse odiur på
visse ställen låckås och vid ankomsten dit dö, utan at skinnen
om vinteren förderfvas, och skall det vara så ofehlbart, at
om, efter den föreskrift han emot försäkran af den begiärte
belöningen vil meddela, detta rätteligen anställes öfver alt,
skola denna vinter til Martii månads slut, alla i riket befintlige
vargar vara döde och utrotade, sä at de ej mera här
skola ses, så framt grannarne af nästa riken äfven denna
kundskap ägde, med mera han dervid omständeligen anfördt
och i Betänkandet finnes uptagit; viljandes bemälte ÖfversteLieutenant,
om the nästgräntsande riken kunna förmås, emot
konstens uptäckande til dem, lemna honom den begiärte
belöningen, af sit fädernesland i den händelsen intet begiära,
jemväl ock af den summan honom af Sverige kunde
tilställas, återställa så mycket, som andra riken honom discretionsvis
torde lemna; men om på intet sätt et sådant anbud
Om rofdjurs utrotande.
377
antages, har merbemälte Baron och Öfverste-Lieutenant berättat,
at konsten med honom dö måste. Sluteligen skall äfven
Baron och Ofverste-Lieutenanten försäkrat, at innan han niutit
belöningen för vargarnes utödande och giordt konsten allmänt
kunnig, vil han utan vidare vedergiällning äfven uptäcka flere
sätt at utöda alla slags rofdiur och foglar. Detta ärendet förmäler
Deputation sig hafva tagit uti öfvervägande, och aldenstund
detta anbud är upgifvit med sådane vilkor, at intet
äfventyr eller skada rikets inbyggare förestår, innan värkan
och nyttan af Öfverste-Lieutenantens Baron Liewens konst
förut får erfaras och niutas; så berättar Deputation sig icke
undgå kunna at til Riksens Ständers välbehag hemställa,
huruvida Baron och Ofverste-Lieutenanten under de begiärte
och här ofvanföre anförde vilkor, må lemnäs försäkran på
den sökte vedergiällningen och belöningen eller icke; hvarjemte
äfven Deputation underställer, i fall den begiärte försäkran
vinner bifall, om icke Baron och Öfverstelieutenanten då borde
antingen hos K. Majit eller för Riksens Ständer nu upgifva
en så tydlig beskrifning på denne sin kundskap, at den på
enahanda sätt måtte öfver allt i riket kundgiordt varda.
Häröfver discourerades något, och tycktes af en del, at
det vore nästan för drygt at gifva 2 dal. smt af hvart helt
hemman.
Frih. Gust. Hamilton erindrade, at Skåne och isynnerhet
på slättbygden härifrån måtte eximeras, efter inga vargar
dästädes äro.
Hr Hökerstedt anholt jemväl, at Gottland härifrån
måtte undantagas, så vida där icke eller finnas några vargar,
men en myckenhet räfvar äro där; hvarföre om Hr Öfverstelientenanten
Liewens vettenskap tiänar också til deras utödande,
så kunde det väl hafva sin goda nytta at bruka den
på Gottland och i sådan händelse lärer invånarne icke undandraga
sig ifrån den projecterade afgiftens erläggande, hvarifrån
de likväl eljest böra förskonas.
Gref J. Cronhielm gaf vid handen, det uti CammarOeconomie-Deputation
äfven varit omtalt, at Gottland borde
eximeras. Eljest berättade Gref Cronhielm, at Hr Öfverstelieutenanten
Baron Liewen utlofvat at utan någon vidare belöning
uptäcka någre flere sätt at utöda alla slags rofdiur och
378 (Jan. 21.) Apotekaren v. Akens och Frih.
Hr An repp med flere andre begiärte at också få höra
Deputations Betänkande om von Akens förslag at utöda rofdjur,
samt at sedan öfver bägge desse Betänkanden på en gång
måtte resolveras.
Uplästes altså det andra Canimar-Oeconomie- och Comrnercie
Deputations Betänkande angående Apothekarens i Örebro
F. M. von Akens tilbud at mot en viss bevillning uptäcka
någre medel til åtskiilige rof- och odiurs utödande samt
composition til et säkert fåre-pulfver; och sedan Deputation i
Betänkandet omständeligen uprepat detta tilbuds hela beskaffenhet,
förmäler Deputation, hvad får-pulfret beträffar, hvars
nytta och värkan blifvit i Deputationen med åtskiilige vittnesbörder
bevist, sig anse denna vettenskapen för mer pålitelig
och säker än något annat, som hittils blifvit bekant; och alt
derföre ej undgå kunnat at så väl i anseende här til, som
hvad förmån man förmodar i allmänhet af berörde Apothekares,
under vilkor at få en bevillning af 1 a 2 öre smt af
hvarje matlag i städer och på landet, erbudne förslag til
vargars och andre rof- och odiurs utödande och fördrifvande,
Riksens Ständer tilstyrka at, på sätt, som i Memorialet finnes
anfördt, försäkra merbemälte Apothekare von Aken 2 öre smt
af hvarje matlag i städer och på landet öfver hela riket, hälst
han ej eller begiär någon vedergiällning innan tractaten kommit
för allas ögon och konsterne blifvit uptäckte; hvilket
Riksens Ständers vidare ompröfvande underkastas.
Hr Giös utlät sig, det han väl skulle vara nögd med at
antaga Baron Lieiuens förslag och betala derför 2 dal. smt,
om han allenast vore försäkrad, at det kunde hafva den goda
värkan som utlofvas; i hvilken händelse han trodde, at Skåne
och Gottland sig icke eller lära undandraga ifrån denne afgifts
erläggande.
Hr Magnus Scheckta förmente, at som man intet kan
sättia fullkomlig lit derpå, at Baron Liewens förslag til alla
delar kan värkställas, så borde man snarare antaga Apothekaren
von Akens, efter det kostar mindre och han redan vist
värkelige prof.
Hr Börje Scheckta föreslog, at man kunde gifva en
plåt af hvarje helt hemman, til rofdiurs utödande, och hälften
deraf sedermera tildelas Öfverstelieutenanten Baron Liewen,
men den andra hälften Apothekaren Aken.
Liewens förslag till rofdjurs utrotande.
379
Hr Löwenhielm holt före, at Öfverstelieutenanten Baron
Liewen borde upgifva profvet, eller hvaruti hans förslag består,
innan Riksens Ständer kunna fastställa någon belöning för
honom; ty om lian kunde utrota alla vargar, som här i riket
finnas, förklarade sig Hr Löwenhielm vilja gifva ännu mera;
men sä länge en enda är qvar i landet, ville han ej gifva
något; varandes så mycket mera orsak at tvifla om, at det
förra låter sig giöra, som här årligen hitkomma hopetals med
vargar ifrån Norrige.
Hr Silfversparre uprepade huru mänga vargar han på
et år med förgiftat ludder borttagit, och viste derutaf, at rofdiuren
mycket skulle kunna utödas om man lade handen vid
och beflitade sig der om.
Frih. Cronliiort mente, at detta förslag ändå lärer
komina an derpå huru hvar och en söker bringa det til värkställighet,
då dervid torde möta så mycken svårighet, at det
ej utan landtmannens största besvär och olägenhet kan låta
sig practiceras.
Frih. H. Wrede förestälte hurusom R. o. A. ej kunna
risquera något om de bifalla Deputations Betänkande, ty Baron
Liewen hade ingenting begiärt innan han fullbordat sit löfte
och utödt alla vargarne i riket. Imedlertid kunde, til ännu
mera säkerhet, den tilläggning härvid giöras, at profvet skal
vara giordt inom nästa Riksdag och han då först niuta sin
belöning.
Hr Landtm, frågade altså om R. o. A. behagar bifalla
Cammar-Oeconomie-Deputations betänkande med den af Baron
Wrede giorde tilläggning;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej;
Och begiärte Hr Magnus Scheckta votering.
Men som Frih. Cronliiort, Frih. Coijet och flere andre
viste, det votering ej kunde i detta mål äga rum, efter den
ena intet kunde tvinga den andra til några afgifter, utan ankommer
sådant på en gemensam bevillning;
Så blef efter något vidare discourerande härom,
Betänkandet af R. o. A. bifallit, med det förbehåld, at
Öfverstelieutenanten Baron IAewen straxt gior kunnigt sit förslag,
hvilket til nästa Riksdag bör vara värkstäldt och han
dessförinnan inga penningar af den utfäste belöningen åtniuta;
kommandes de första omkostningar, som måste användas til
vargarnes utödande, nemligen 16 öre smt, at afdragas pä de 2
380 (Jan. 21.) Om landshöfdiDge-embetena.
dal. dito mynt, som til Hr Ofverstelieutenanten af hvart hemman
nu blifva utfäste.
Med samma vilkor biföls Apothekaren von Akens förslag,
nemligen at upbörden med penningarne ej skier förr än de
utfäste 2000 exemplar med sine fulkomlige beskrifningar och
compositioner efter lofven här äro afgifne.
Föredrogs Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande, angående pä hvad sätt Landshöfdingarne i riket
måge undfå mera råderum och tid at skiöta de dem anförtrodde
höfdingedömens hushåldning; berättandes Deputation
derutinnan sig hafva af Landshöfdingarnes Riksdagsberättelser
tagit anledning at närmare efterse hvilka ärender förorsaka
mästa tidspillan för Landshöfdingarne och dervid funnit, at inga
mål med[föra?] större vidlöftigheter och tidspillan än enskylt
folks hvarjehanda skuldfordrings-saker, hvilka ofta äro ganska
ringa, och hvaröfver icke desto mindre communicationer, diarier
och utslag skola meddelas. Vidare har Deputation eftersinnat
hvilka för Landshöfdingarne voro de angelägnaste; och som et
läns upkomst består uti åker- eller landsbruk, bergvärk, handel
och handtvärk, så tycker Deputation, at sysslor af mindre
vigt ej böra hindra Landshöfdingarne ifrån de giöromål, som
dervid kunna inlöpa, och hvarigenom ej allenast rikets, utan
jemväl hvar och ens invånares bästa befordras. 1 anseende
til hvilket, med det mera i Memorialet omröres, Deputation
förmäler sig icke undgå kunna at Riksens Ständer underställa,
om icke det vore både nyttigt och möjeligit, det hvar och en,
som har en ren skuldfordringssak, efter skuldebref, på lika
sätt, som hos Landshöfdingarne skier, kan både i städer och
på landet anmäla sig hos Borgmästarne och Häradshöfdingarne
samt af dem bekomma utslag och resolution enligit lag, instructioner
och K. förordningar; och som härunder icke begripes
några utmätningar och införsel, utan allenast de saker,
som gå derpå ut, at någon må förklaras skyldig til at betala
en ostridig skuld, och således ingen mera blandning kan sägas
blifva derigenom emellan Domare-embetet och Executorer än
tilförne; kunnandes Domare, ehvad de äro hemma vistande
eller på utlyste embets-resor, beqvämligen hålla en anteckningsoch
utslags-bok i sädane mål; förmodandes Deputation, at
härigenom altså undvikes den kostnad, som skier för sökande
med längre resor, den tilökning på stat, som synes eljest
oundvikelig vid Lands-cancellierne, och spares för Konungens
Om landshöfdinge-einbetena.
381
Befallningshafvande och Lands-cancellierne den tid, hvilken til
så mycket annat fäst bättre behöfves, hälst vid bemälte Cancelliet'
ändå i hushåldsmål nog förefaller at utfärda, brefväxla
och föranstalta.
Härefter uplästes Hr Hind. Wulfclous, som ledamot uti
ofvanberörde Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputation,
ingifne påminnelser här vid, deruti han omständeligen söker
visa, at intet annat ökar giöromålen hos Landshöfdingarne än
efterlåtenheten, hvilket äfven orsakar, at många påminnelser
inkomma om värkställigheten af Förordningarne, och at den
ena sysslan lägges på den andra, hvaraf mycket kommer at
stadna, förmodandes äfven sig med skiäl kunna påstå, at om
ock Landshöfdingarnes embetssysslor voro för många, executionsmålen
likväl ingalunda böra skiljas från Landshöfdinge-embeten
och komma til Borgmästarne och Häradshöfdingarne; ty Magistraterne
i städerne hafva utom dess nog at skiöta och Häradshöfdingarne
äro likaledes med många sysslor öfverhopade, med
mera; föreslåendes Hr Wulfclou, det Landshöfdingarne på
följande sätt borde lindras och lättas uti deras embeten:
hvad upsikten af åkrarnes och engarnes rätta häfd angår, at
visse män i hvarje socken af invånarne sielfve kunde väljas
och af Landshöfdingarne med instruction auctorizeras til at
hafva upsikt på åkers och ängs skiftande, på stenmurars upläggande
och humblegårdar med mera, hvilka upsyningsmän
hvart 3:die år äfven böra tilsättias, med mera han vidlöftigt
anförer, som tiänar til detta förslags värkställande med nytta
i landsorterne.
Vidare uplästes Hr Amiralens och Landshöfdingens Frih.
Carl G. Siöblads äfven ingifne påminnelser vid detta CammarOeconomie-
och Commercie-Deputations-Betänkande, angående
Landshöfdingarnes lättande i deras embeten, hvilket Frih.
Siöblad med kraftige skiäl enligit lagen, K. Maj:ts Försäkran,
Regeringsformen, instructioner och andre förordningar aldeles
söker at vederlägga.
Hr C. G. Löwenhielm förestälte huru betänkeligit det
vore at på det af Deputationen föreslagne sättet giöra någon
ändring i allmänna lagen och den en gång af Riksens Ständer
faststälte Landshöfdinge-instruction. Det gingo intet an at
giöra domare til executorer, eller executorer til domare, utan
vore bäst at låta hvar och en skiöta sit egit embete, men icke
blanda sig uti ens annars; kunnandes en Landshöfdinge utom
382 (Jan. 21.) Drottningens Lifregem, i Pommen).
dess hafva nog tilräckelig tid at besörja om alla i länet förefallande
mål och ärender, så framt han med flit och på sätt
som vederbör sit embete vil företräda. Hr Löwenhielm biföll
således första delen af Hr Wulfklous votum, men öfver den
senare delen tyckte han, at Cammar-Oeeonomie-Deputations
Betänkande kunde infordras.
Detta understöddes af åtskillige;
Och blef jemväl på Hr Landtm:ns giorde frågan;
Allmänt af R. o. A. bifallit.
Hr Landtm, anmälte Rådets Extractum Protocolli af den
5 hujus, hvarmed följde vederbörande föreståndares relation
om dispositionen och hushåldningen vid Stockholms stads
spinnhus, tillika med Commercie-Collegii underdånige skrifvelse
derom;
Men i anledning af Hr Ehrencreutzes begiäran;
Lemnades detta på bordet.
Vidare anmälte Hr Landtm., det Öfversten vid Högstsalig
hennes Maj:ts Drottningens Lif-regemente i Pommern,
Hr Grefve David Frölich ingifvit et Memorial, hvaruti han å
bemälte regementes vägnar berättar det H. Maj:t igenom resolution
af den 8 Decembris sidstledne afslagit honom den begiärte
remissen til Riksens Ständer uppå det af honom ingifne
Memorial, angående den så kallade servisen för officerarne och
stabs-betienterne vid merberörde regemente; och som för Hr
Grefven och Öfversteu ingen annan väg nu mera öfrig är, än
at hos Riksens Ständer sielf anmäla detta både för regementets
conservation och K. Maj:ts och rikets här uppå beroende
tienst angelägne ärendet; altså anhåller Hr Grefven och Öfversten,
det Riksens Ständer täcktes förmå at til handhafvande
af Service-Ordonancen de anno 1681 ej mindre alfvarlig
och sträng befallning til K. Regeringen i Pommern må afgå,
än som sielfva orden uti samina K. Ordonance vid slutet
uti bokstafven lyda; med mera.
R. o. A. funno bäst at remittera detta Memorial til Secrete
Utskottet.
Frih. H. Wrede påminte, at Borgareståndets Extractum
Protocolli angående den begiärte rangen för Borgmästarne nu
måtte företagas, hälst Borgareståndet, så länge detta icke
blifver afgiordt, också låter ligga åtskilliga R. o. A. rörande
mål.
Om viktualie-handeln.
383
Sorn det nu var så nära in emot middagen, och R. o. A.
i dag afgiordt ganska få publique mål, så upskiöts härmed til
nästa plenum, då det ofelbart kommer at företagas.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande öfver
Magistratens här i staden til Riksens Ständer ingifne Memorial
angående hökarnes handel och hämmande af oköp med de hit
ankommande victualie-varor; hvarvid Deputation i behörigt
öfvervägande tagit, så väl den skada i allmänhet existerar,
som den nöd de fattige isynnerhet måste vidkiännas, genom
den här i staden en tid bort åt försporde dyrhet på ofvannämde
varor, och finner Deputation icke någon skiälig anledning
at föreställa sig, det sådan dyrhet skulle härledas deraf,
at hushållen genom deras utskickade betala victualie-varorne
på fahrtygen högre än hvartil de annars kunde försäljas, utan
förmenar Deputation, det stegringen i victualievarorne härrörer,
utom andra omständigheter, enkannerligen deraf, at hökare och
upköpare på torgen och vid hamnarne uphandla och förköpa
de dit ankommande victualie-varor; hvarföre Deputation aktadt
för nödigt, at hökarne tilhållas från ut- eller inrikes
orter införskaffa victualie-varor til invånarnes förnödenhet,
och de derjemte förbiudas at i någor måtto befatta sig med
någon uphandling af det, som af landtmannen antingen med små
båtar eller på vagnar och kiärror samt slädar varder infördt,
och således i små partier til torg och hamnar ankommer,
hvilket de öfrige stadens invånare böra tilhanda hållas. I
lika måtto är Deputation af den tankan, at mångelskor, som
genom publicationerne åren 1719 och 1721, ägt frihet victualievaror
vid hamnar och torg sig tilhandla efter kl. 9 emellan
Påsk och Michaelis, men efter kl. 10 ifrån Michels-mässo til
Påsketiden, hädanefter böra förbiudas af de til torg och hamnar
ankommande smärre partier victualie-varor något at upköpa,
förr än efter kl. 12 om förmiddagen, och at til samma tid berörde
persedlar endast måge stadsens invånare til salu lemnäs;
men skulle vid den tidens förlop de inbrakte varorne ej funnit
afnämare, då måge hökarne vara tillåtit at hvad således kan
vara osåldt sig tilhandla.
Sidst, hvad angår Magistratens hemställande, at K. Förordningen
af den 24 Septembris 1722 åter måtte varda til
efterlefnad publicerad; så finner väl Deputation å ena sidan,
at liggedagars påbiudande för de fartyg, som hit komma med
victualie-varor samt trävirke och andra byggnings-materialier,
384 (Jan. 21.) Häradsh. Stockenström. Hofr.r. Gyllenbååt.
hvilka senare persedlar äfven förspörjes genom otillåtelige uphandiingar
vid deras hitkomst upstegrade varda, är et värkande
medel til dyrhetens förekommande på förbemälte varor, men
som å andra sidan de i förordningen utnämde sin liggedagar
skulle förorsaka hinder och uppehåll för vederbörande uti
deras hemresor och andre förefallande sysslors skiötande, så,
på det sådan olägenhet måtte undanrödjas, har Deputation
funnit sig föranlåten at tilstyrka, det högstberörde förordning
så vida måtte til efterlefnad åter antagas, at i stället för siu,
ej mera än 3:ne liggedagar, och det allena för de från inrikes
orter med oftanämde persedlar hit anländande skutor och
fahrtyg, kunde faststälte och påbudne blifva; hvilket alt
Deputation til Riksens Ständers närmare bepröfvande hemställer.
Hr Giös bad, at Finska invånarnes handel ej måtte härigenom
inskränkas, eller de i någor måtto sättias i tvång,
utan fritt få föryttra sine varor til hvem de hälst behaga.
Härmed instämde Hr Ramsay, så mycket mera som han
nogsamt hade sig bekant, at Finlands invånare äro allaredan
satte under nog tvång i många mål.
Hr Falkengren tyckte åter, at detta förslag vore både
nyttigt och hälsosamt, och begiärte, at detsamma jemväl måtte
sträcka sig til Carlscrona.
Dock blef uppå begiäran Betänkandet lemnat på bordet
til nästa plenum.
Uplästes Secrete Deputations Betänkande öfver Häradshöfdingen
Laurents Stockenströms ansökning, at Riksens Ständer,
i anseende til des lämplige giorde tienster, täcktes lemna höggunstigt
samtycke til följande förslag, hvarigenom så väl Stockenström,
som en annan bedagad och högt förtiänt embetsman
kunde blifva hulpne, och består der uti, at Hr Hofrättsrådet
Caspar Gyllenbåth förklarat sig nögd at afstå sin Hofrättsrådsbeställning
med förbehåld at til sin död fä åtniuta sin nu
hafvande Hofrättsråds-lön, då således en Assessorstienst i
Svea Hofrätt blefve ledig, til hvilken Stockenström efter Riksens
Ständers godtfinnande kunde befordras med sin innehafvande
Häradshöfdinge-lön, til dess någon ordinarie Assessors-lön för
honom blefve öppen, och at Häradshöfdiuge-tiensten efter
honom kunde besättias af Hr Hofrättsrådet Gyllenbåts son,
Vice Häradshöfdingen Carl Caspar Gyllenbåt; hvilket ärende
Deputation skiärskådat och befunnit härvid de bevekande skiäl
Hofr.r. G-ylleubå&t. Häradsh. Sadelin.
385
och orsaker, at förenämde sätt vore den endaste och lättaste
väg, hvilken nu i hastighet kunde gifvas, at på en gång hugna
tvänne i rikets tienst utarbetade och så val meriterade embetsmän,
af hvilka den ena, Hr Hofrättsrådet Gyllenbååt, en 72
års gammal man, giordt riket trogna tienster i 50 års tid och
under samma tid utstått en svår fångenskap i Ryssland;
hvarföre ock Deputation dertil styrker, at han efter sin anmälte
begiäran kunde få afskied med Hofrättsråds-lönens åtnjutande
til döde-dagar, samt at Häradshöfdingen Stockenström,
hvilken alt sedan 1718 varit i cronans tienst och i 23
års tid förestådt ordinarie Häradshöfdinge-tiensten, kan hugnas
roed Assessors syssla och rang, hvartil han förut med värkelig
lön 0 gånger varit föreslagen och således för lång tid sedan
dertil värdig aktats, som ock Deputation, hvad Vice Häradshöfdingen
Carl Caspar Gyllenbåt vidkommer, funnit, at han
utom åtskilige Häradshöfdinge-förrättningar, dem han sedan
år 1741 giordt, väl och berömmeligen förestått uti hela 3 års
tid en jurisdiction, så at han utom sin faders förtienster och
förmåners afstående, giort sig skickelig och förtiänt at i rikets
tienst befordras; hvarjemte är anfört, at Riksens Ständer förut
beviljat slike öfverenskommelse!" i anseende til hvilka alla
omständigheter Deputation til Riksens Ständers godtfinnande
hemställer, om icke bärtil må lemnäs gunstigt och benägit
bifall.
Hr Klingsporre förnyade härvid sit förra i dag giorde
förbehåld, at R. o. A. intet måtte uptaga eller befatta sig med
sädane cessioner.
Men R. o. A. biföllo Betänkandet.
Sidst anmälte Hr Landtm. Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 17 sistledne Decembris, angående Häradshöfdingens
uti Norrbergs och Skinnskattebergs Bergslager samt
Wagnsbro och Norrbro härader Carl Sadelins ansökning at få
cedera ofvanberörde honom anförtrodde domsaga til Vice
Häradshöfdingen Jacob Ekebohm, hvartil icke allenast Bondeståndet
utan jemväl de andre tvänne Stånden igenom deras
påskrifter lemnat sit bifall; hemställandes fördenskull Hr
Landtmarskalken, om icke R. o. A. äfven skulle behaga sig
häröfver utlåta, på det saken måtte komma til expedition.
R. o. A. gåfvo deras samtycke til den begiärte cessionen
och biföllo Bondeståndets Extractum Protocolli, hvilket detsamma
påskrefs.
Adelns Protokoll (-XT) 174fj—1747. /. 25
386 (Jan. 21.) Grefve Lewenhaupts qvarlåtenskap.
Hr Landtm, anmälte ännu et annat Bondeståndets Extractum
Protocolli af samma beskaffenhet, om tilstånd för
Assessoren Grefvesmölil at få afstå sin beställning til Häradshöfdingen
Hagelberg, hvilket Prästeståndet bifallit.
Men som det berättades, at et Memorial här emot vore
inkommit och klåckan redan var half tu;
Så skildes R. o. A. för denna gången åt.
Den 24 Januarii 1747.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 8 sidstledne Novembris ifrån
sid. 183 til sid. 189, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes Justitia; Deputations Betänkande, angående den
delens lösgifvande af framledne Generalens Gref Lewenhaupts
egendom, som vid sidsta Riksdag blifvit i qvarstad satt til
den då utfäste belöningens utbetalande til den, som kunde ertappa
bemälte Lewenhaupt; och sedan Deputation utförligen
uprepat, hvad så väl Ofverstelieutenanten Frih. Sten Coijet,
såsom förmyndare för bemälte Lewenhaupts efterlemnade barn,
som Ryttmästaren Gref Casimir Lewenhaupt härvid andragit,
berättes det Deputation tagit deras anförde skiäl och omständigheter
i noga öfvervägande; och sorn Riksens Ständer vid
1743 års Riksdag klarligen samtykt, at sedan Mitlers, Liitkes
och Fru Blombergs faststälte ersättningar af Lervenhaupts
egendom blifvit uttagne, den öfrige egendomen, i stöd af Adelige
Privilegier och domare-reglor, måtte hemfalla des barn ocii
arfvingar til något understöd i deras olyckeliga tilstånd, med
mera; altså förmäler Deputation sig finna skiäligt, det Lewenhaupts
egendom bör ifrån den ålagde qvarstad befrias; hvilket
dock til Riksens Ständers vidare bepröfvande hemställes.
R. o. A. bi föllo förberörde Justitise-Deputations Betänkande.
Hr Landtm, erindrade, hurusom han sidsta plenum anmält
Bondeståndets Extractum Protocolli, angående Assessoren
Grevesmölds ansökning at få afstå sin Assessors-beställning til
Häradshöfdingen Hagelberg, hvilket hos Prästeståndet var bifallit,
och då af R. o. A. upskots, för det at et annat Memorial
Assessor Grewesrnöhlen. Landshöfdingarne.
387
som förmentes vara en protest emot denna cession, blef ingifvet,
men som berörde Memorial endast angår cessioner i gemen,
så heinstälte Hr Landtm, om intet R. o. A. nu skulle
behaga bifalla Boudeståndets Extractum Protocolli, och det
samma til den ändan finge upläsas;
Hvartil, som R. o. A. gåfvo deras bifall;
Så uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den
10 hujus, hvaruti Ståndet berättar sig hafva förehaft Assessorens
i K. Svea Hofrätt Johan Engelbrecht Grevesrnöhlens ansökning
det honom måtte tillåtas få afstå des beställning til Häradshöfdingen
Jonas Hagelberg med det förbehåld, at sonen Vice
Häradshöfdingen Carl Engelbrecht Grefvesmöhlen blifver Häradshöfdinge
efter Hagelberg och Assessoren hugnas med Ilofrättsråds
caractere, samt i lifstiden behålla des innehafvande
lön. Förmälandes Ståndet sig hafva tagit denna ansökning
med Häradshöfdingen Hagelbergs och Vice Häradshöfdingen
Grevesrnöhlens tillika ingifne Memorialer under behörigt öfvervägande
och, i anseende til de andragne och förekomne omständigheter,
funnit för sin del skiäligt til berörde ansökningar
samtycka.
R. o. A. lemnade härtil deras bifall.
Uplästes den til följe af R. o. A:ns sidst fattade slut
upsatte Resolution, som kommer at skrifvas på Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af den 15 hujus, angående durchfarten
ifrån sion Wenern til Götheborg, hvilken Resolution af
R. o. A. gillades sä lydande:
Biföls, och lemnäs den, som härvid kan hafva någre nyttige
förslager at angifva, frihet sig dermed hos Secrete Utskottet at
anmäla.
Vidare uplästes den projecterade Resolution på CammarOeconomie-Deputations
Betänkande, angående på hvad sätt
Landshöfdingarne i riket måge undfå mera råderum och tid
at skiöta länens hushåldning, hvilken resolution likaledes af
R. o. A. biföls, så lydande:
R. o. A. finner aldeles betänkeligit, at på sätt, som Cammar-Oeconomie-Deputation
föreslagit, giöra någon ändring uti
allmänna lagen och den af Riksens Ständer en gång faststälte
Landshöfdinge-instruction; utan bifaller R. o. A. således den
första delen af Hr Majoren Wulfklous votum, men sednare
delen deraf remitteras tilbaka til Cammar-Oeconomie-Deputation,
som deröfver med »it Betänkande har at inkomma.
388 (Jan. 24.) Mannerfelt. Kanslers-sekreterarnc.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande, angående KrigsFiscalen
Hr Eric Magnus Mannerfelts hos H. K. Maj:t giorde
underdånige ansökning, at honom i nåder må tilläggas en oafkortad
andel och tertial af alla de penninge-böter och löningsandelar,
som vid den år 1743 hällne Riksens Ständers Commission
pålagde blifvit ätskillige Befälhafvare för begångne brott
och embetesförseelser, dem Krigs-Fiscalen å embetets vägnar
angifvit och til dom fullfölgt, hvilket mål H. Maj:t i nåder
lenmat til Riksens Ständers egit bepröfvande och godtfinnande.
Detta ärende förmäler Deputation sig föreliaft och i noga öfvervägande
tagit hvad så väl Krigs-Fiscalen Mannerfelt, som
K. Krigs-Collegium uti sin til H. Majit öfver detta mål ingifne
underdånige utlåtelse, anfördt, samt i anseende ti! förekomne
skiäl och omständigheter finner, det Krigs-Fiscalen
Mannerfelt på intet sätt bör vara i mistning af den des embete
tilhörande rättigheten at verkeligen undfå sin efter lag
tilständiga andel af förberörde böter, hälst han vid detta til—
fälle ej til godo nvttiat något dag-tractamente eller skrifvarehielp;
hvarföre ock Deputation tilstyrker Riksens Ständer at
bifalla Hr Mannerfelt i des hos H. Majit giorde underdånige
ansökning til at af Wadstena Krigsmanshus utbekomma en
oafkortad trediedel af alla de böter och lönings-andelar, hvilka
af Riksens Ständers Commission en del befälhafvare vid sidst—
ledne Riksdag blifvit pålagde eller ifrån dömde och anslagne
Wadstena Krigsmanshus, samt sedermera därstädes redan influtit
eller hädanefter inflyta kunna, och det så mycket mer,
som H Majit skal genom des nådige utslag sidstledet år faststält
det Hr Mannerfelt är berättigad til en oafkortad trediedel
af desse böter.
Uppå Hr Landt mins giorde proposition;
Biföls Betänkandet af R. o. A.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 14 Novembrit
sidstledne, hvarutinnan förmäles huruledes Academie-Cantzlererne
i underdånighet förestält, om icke Cantzlers-Secreterarne,
i anseende til anförde orsaker, kunde niuta den förmån at
lika med Registratoren hos Justitias-Cantzleren samt Auditeurerne
vid de värfvade regementerne uti tour och heder blifva ansedde och
således Horätter, Collegier med flere vederbörande anbefallas
desse Secreterare vid tienlige ledigheter anmäla och dem efter
tour och sickelighet på deras underdånige förslager upföra.
Detta, såsom mycket bidragande at upmuntra Academie-Se
-
Om viktualie-handeln.
389
ereterarne vid sysslans förvaltande, har H. Majit i nåder funnit
godt at samtycka; men dock förut velat communicera detsamma
med Riksens nu församlade Ständer til deras utlåtande.
Detta beviljades af R. o. A.
Hr Wennerstedt påminte, at Lands-Secreterarue och
Lands-Cammererarne äfven måtte, i anseende til deras dryga
sysslor, förunnas någon tilökning på rangen, hvarom et Memorial
skal vara ingifvet, som han nu begiärte måtte upläsas.
Hr Landtm, svarade, at det en annan gång skall blifva
företagit.
Företogs åter Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande
angående hökarnes handel och hämmande af okiöp med de hit
til staden ankommande victualie-varor, hvars innehåld redan
är uptagit uti förra dags Protocoliet, men då i anledning af
Hr Giös begiäran lemnades på bordet.
Hr Falkengren framgaf et af honom och Capitaine
Strand å Ammiralitets-statens vägnar underskrifvet Memorial,
hvilket på begiäran vid detta tilfälle uplästes, deruti först berättas,
huru som de väl i Riksdagens början hos Riksens
Ständer anmält bemälte Ammiralitets-stats ansökning om bättre
ordning af den så kallade torghandelen i Carlscrona, hvilken
ansökning i Riksens Ständers Utskillings-Deputation blifvit
afslagen; men som desse fullmäktige nu mera funnit at et
slikt af Magistraten här i staden ingifvet mål blifvit af Riksens
Ständers Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputation
antagit samt utarbetat och til Riksens Ständers bifall upläst;
altsä anhålla Fuilmäktigerne, at berörde Betänkande må til
en god ordning i torghandelen emellan hökarne och de flere
hushållare äfven komma Carlscrona stads invånare til godo.
Hr Giös sade, at han nu giordt sig underrättad om innehållet
af de uti Betänkandet åberopade tvänne K. Förordningar,
och kunde han ej neka, at det skulle hafva sin goda nytta,
om igenom en sådan til giörande författning, som CaminarOeconomie-Deputation
projecterat, hökarne ej finge slå under
sig de hit til staden ankommande victualie-varor, allenast, at
de, som dem med sine fahrtyg ifrån Finland hit föra, ej underkastas
härigenom hvarjehande chichaner och tvång, ty det
vore för dem ogiörligit at veta, om det är hökare eller andre,
som köpa af dem; dessutan vore också svårt, om de igenom
liggedagarne blifva tvungne at uppehålla sig härstädes längre
tid än de kanske eljest behöfde til sine varors afsäljande. Hr
390 (Jan. 24.) Viktualie-handeln. Frih. Buddenbrock.
Giös bad fördenskull, at de mått härvid kunde tagas, at
landtmannen på alt sätt måtte hindras och för böter förskonas;
men at om någon förbrytelse skier, hökaren, eller andre, som
giöra sådane' uphandlingar, hvarigenom okiöp åstadkommes,
sådant måtte få umgiälla.
R. o. A. stadnade i det slut, at Betänkandet remitteras
tilbaka til Riksens Ständers Cammar-Oeconomie-Deputation,
som har at tilse, det de, hvilka ifrån Norrland, Österbottn
och Finland med sine fartyg hitföra victualie-persedlar, eller
andra varor, ej sättias härigenom uti för mycket tvång, eller
blifva beslag och böter underkastade, utan ifall 1722 års Förordning
af hökarne skulle öfverträdas, at de då endast blifva
förfallne til de uti samma Förordning utsatte böter; kommandes
Deputation för öfrigt jemväl at taga i betänkande huru
vida, i anledning af hosföljande Memorial, den projecterade
författningen äfven må kunna sträcka sig til Carlscrona stad.
Frih. Buddenbrock begiärte, at des Memorial nu måtte
blifva upläst.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, det Frih. Buddenbrock val
gifvit honom et Memorial, men som detsamma rörer hvad
Riksens Ständer vid sidsta Riksdag afgiordt, och då jemväl uti
Riksdags-Besiutet är vordet infördt, så leinnade Hr Landtm,
til R. o. A. hvad de härmed behaga giöra.
Som af ätskillige enständigt begiärtes, det Frih. Buddenbrocks
ingifne Memorial måtte upläsas;
Så vardt berörde Memorial nu upläst, hvaruti han förmäler,
det han skattar den ähran at hafva säte uti et så ädelt
Stånd, som R. o. A:ns, för större förmån än uttalas kan, men
ingen tid, förmenar han, lärer utur ärliga sinnen hafva kunnat
utplåna huru dyrt han samma förmån ärft; utbediandes sig,
innan han för första gången för sig sielf intager berörde des
arf eller säte, få taga sin tilflykt til R. o. A:ns beskydd och
försvar, som icke allenast hvart och et Stånd allmänt, utan
ock hvar och en Svea undersåte besynnerligen mäst bör vara
omtänkt om at få niuta och försvara. Intet folk, säger Frih.
Buddenbrock, kan vara sållare och ingen regering lycksaligare,
än när de under en oinskränkt frihet tillika få niuta den
förmån at lyda och vörda en nådig Öfverhet, men oaktadt
sådan frihet, så äro likväl bedröfvelige exempel hände, som
sidsta Riksdag för våra ögon lades; lemnandes alt derföre Frih.
Buddenbrock til R. o. A:ns egit omdöme, hvad säkerhet man
Frih. Buddenbrocks memorial.
391
häfver för denna vår dyra rätt, eller snarare kallade frihet;
hvarjemte han beder, at hvad han nu föreställer, icke allenast
måtte anses såsom tält af en bedröfvad son för sit enskylta,
eller för en olyckelig fader, utan ock at härutinnan tänka,
som hvar rättsinning fri undersåte och medborgare åligger,
nemligen icke som den, som upoffrar alt sit förstånd at låta
sin välfärd bestå i det närvarande, eller ock uti en tilkommande
sig igenom list och ränkor smickrande enskylt förvärfvad
lycksalighet, utan han ställer sig ock här inför R. o. A., såsom
den, som af des medbroders olycka bör vara rörd och
deltagande, som den, som utan annan afsikt än för lagsens
skydd bör räckia den förtryckta handen och tillika derigenom
finna trygghet för sit och många andras hufvuden, som kanskie
redan varit eller ock vid så fatte omständigheter ännu framdeles
kunna giöras fahla. At hämnas är icke hans upsåt,
utan önskar han, at Herren, som allena all hämd tilkommer,
icke ville för hardt kräfja det blod, som til himmelen ropar
utur deras hand, och icke giöra dem straffet för svårt, hvars
samveten, om de än vaknat, böra vittna för blodskuld emot
dem och svida vid des åsyn och des oskyldiga lidande. Vedergiällning
begiär han icke, ty ingen kan gifva honom det
igen, som han förlorat, ej eller des värde, än mindre skall
han sielf tillåta, at des olycka någonsin eller på något sätt
månde vara någon annan i vägen; men utber sig endast och
allenast den rätt af R. o. A., som oskuld och lagen sielf
suckar efter, thet omdöme som hela ovälduga verlden härom
gifvit, och som redan mången här inom Riddarhuset inför
Protocollet sig förbehållit; hvad upmuntrar, i annor händelse,
för hvar officer til at beflita sig om at giöra sig skickelig
eller värdig til något cominendo, eller mera; med hvad
eftertänksamhet måste en General sig det åtaga, när han vet
at vid sit redogiörande hans upsåt och de naturligaste orsaker
til et fält-togs olyckeliga utgång minst skiärskådas, utan
at hans fria och bekanta tankar han hyst, och han som Riddersman
bör äga få yttra, blifva hans doms endaste och förnämsta grundval.
Frih. Buddenbrock fortfar vidare och förmodar det icke
någre skiljaktige meningar skulle linnas til desse processers å
nyo uptagande, så mycket mindre, som det redan vid sidsta
Riksdag blifvit beslutit och fäststält, ej eller är saken af den
beskaffenhet, at hon kan räknas eller blandas med sådane mål,
som i anseende til det, at de angå Ministeren, ej kunna tålas
*592 (Jan. 24.) Frih. Buddenbrocks memorial.
at de blifva publique, utan måste hemlige hållas. Til slut
förmodar Frih. Buddenbrocks at R. o. A. ej lära anse denna
des begiäran såsom et enskylt mål, utan at en allmän försiktighet
fordrar det sådane mått medan tijder är, tagas må, som
kunna afstyra och förhindra det icke i det tilkommande flere
sådane grymma våldsamheter mätte stämplas och värkställas.
Frih. Gust. Hamilton uprepade hurusom han vid sidsta
Riksdag blef förordnad til ledamot uti Riksens Ständers Commissiou,
och således äfven varit domare i saken, då han pa
det aldra nogaste efter sin eds plikt och bästa samvete examinerat
alla de emot General Buddenbrock anförde klagomål,
och kunde han, utan at tadla de mäns tänkesätt, som varit af
annan mening än lian, rent ut säija, at Buddenbrock blifvit
död som en martyr, och at lian aldrig annat funnit, än at han
varit välmenande emot sit fädernesland. Imedlertid ville Frih.
Hamilton härigenom på intet sätt gifva anledning at uprifva
eller vidare påtala Riksens Ständers beslut i detta mål, allenast
det samma också observeras vid andra tilfällen; men det
förbehölt lian sig, at därest någon annan sak, som af Riksens
Ständer är afgiord, mera skulle påtalas, denna också då måtte
uptagas.
Hr Härleman: Gunstige Herrar! Jag har med blödande
hiärta och våta ögon hört detta Frih. Buddenbrocks Memorial
igenomläsas; des sorg är så rörande och des klagan så billig,
at den här måste vinna allas vårt medlidande. Jag, mine
Herrar, som uti den olyckeliga tiden, då det var både osäkert,
ja farligit at uppå detta stället yttra fria tankar, har under
det at res än var integra, nemligen innan Ständers beslut
emellan kommit, tvagit mina händer och låtit til mit samvetes
befrielse föra mina tankar til Protocolls och aldeles ogillat
den medfart Commission föreslagit; men, mine Herrar, sä
mycken del vi tage uti de olyckelige Herrar Generalernes anhöriges
lidande, så mycket mäste vi hafva Ständers beslut
om hiertat; och som vårt regerings-sätt, det vi alla sä dyrt
besvurit, och utom hvilket det allmänna ej kan hafva bestånd,
grundar sig uppå våra besluts obrotslige hållande, så kan jag
ej annat än upmuntra Herrarne til at, i anseende så väl dertil,
som til de farlige omständigheter riket sig uti befinner,
och som nu mer än någonsin tilförne fordra förente sinnen och
krafter, at låta bero vid hvad som skiedt och ej nu mera stålat
återkalla. Jag för min del skal åtminstone åtnöija mig at
Om Kommissionens dom öfver generalerne.
393
i tysthet och inom mig sielf begråta desse mäns fall, men at
uppenbarligen och i det allmänna allestädes vörda Ständers
bifall och fattade beslut.
Gref H. Gyllenborg: Jag kan ej annat än vörda en
sons rättmätiga och billiga sorg öfver sin faders aldrig tilfyl—
lest beklageliga olycksfall; men jag vördar derjemte pä det
högsta Ständers beslut. Frih. Buddenbrock har ock för mig
förklarat, at han intet klandrar Ständers giöromål, utan som
han tror, at om blidare tider varit, hade et så hardt öde aldrig
öfvergådt des fader, så underkastar han R. o. Arns egit välbehag
och godtfinnande på hvad för sätt dem eljest skulle
täckas at til någon del lindra hans sorg, Ständers beslut oförkränkt.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar! Jag tilstär, atjagej
utan största sinnens rörelser kan påtänka det tilstånd vi voro
uti och de omständigheter, som hindrade oss at efter vårt påstående
få up Commissionens acter, och närmare skiärskåda
de öfver generalerne afsagde domar, innan de stadfästes och
gingo i execution. Vi hade oenighet inom oss, fienden på ena
sidan och rebellion i landet. Men, mina gunstige Herrar, lät
oss nu glömma bort våra förra olyckor och tillika det förbehåld,
som jag med mänga andre den tiden giorde, at vi vid
denne Riksdag närmare skulle skiärskåda Commissionens domar,
efter det ännu mera skulle öka oenigheten och förbittringen
ibland oss, på en tid, då enighet är oss högst angelägen, lät
oss derföre, säger jag, med en gång för aila fastställa, at Ständers
giöromål och beslut aldrig mera skal påtalas, och lät oss
sedan derjemte vara omtänkte pä hvad sätt vi skola kunna encouragera
en bedröfvad son, som inför oss ådagalägger sin frätande
sorg öfver fadrens olycka.
Frih. Coijet holt före, at man på sätt, som i slutet af
Memorialet förmäles, också bör vara betänkter på at taga sådane
mått det i framtiden dylikt ej mera matte kunna hända,
som sidst skiedde, at sedan R. o. A. en gång hade faststält,
at acterne borde uphämtas och Commissions slut skiärskådas,
gick ändå domen til execution, utan at de förut blefve öfversedde.
Hr Magnus Scheckta: Det kan väl synas vara enfaldigt,
at jag vil yttra mig angående denna saken, efter jag var
frånvarande och utomlands när den afgiordes; men, gunstige
Herrar, jag ryser när jag hörer at här klagas öfver våld och
394 (Jan. 24.) Om Kommissionens dom
oförrätt. Det är ock möijeligit, at Riksens Ständer som
menniskior kunna felila, isynnerhet när de ej få fullkomlig
kundskap om sakerne; jag håller fördenskull före, at Commissionens
acter böra uptagas och öfverses, och at intet Ständers
beslut må ligga oss derutinnan i vägen, ty om något
skulle vara giordt emot lag, så är och bör det anses för
olagligit.
Atskillige andre af R. o. A. instämde härmed.
Hr Landtm, förestälte hurusom denna materien vore
något hvar sensibel och bad derföre, at den ej vidare måtte
upröras. Tidernes svåra omständigheter, de olyckor, som riket
öfvergådt, och den Högstes skickelse hade mera del i livad
som händt, än kanskie människor, eller något fehl af domarena
dertil varit orsaken eller vållande. Hr Landtm, hemstälte
fördenskull, i anledning af de förde discourser, om 1L o. A.
skulle behaga fastställa:
l:o At Riksens Ständers beslut altid blir oryggeligit och
ej bör vara något åtal eller rubbning underkastat;
2:o At Frih. Buddenbrock recommenderas hos IL K.
Maj:t til at på alt sätt i nåder blifva soulagerad, och
3:o at som intet alla omständigheter i en dom just kunna
vara applicable, så går den omständigheten i Commissions dom
om ähran ut.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja och Nej.
Och utlät sig Frih. Cronhiort, det han intet ville klandra
Ständers beslut, men han tyckte, det vi ej eller böra lemna
blod under våra fötter, som kan ropa hämd öfver oss til himmelen,
utan fördenskull taga up acterne och se huru det blifvit
dömdt, och omskiönt ingen derföre mera kan tiltalas, så lärer
ändå väl dens samvete en gång röras, som vet sig det samma
pä något sätt hafva sårat.
Hr Hårleman styrkte ännu vidare dertil, at R. o. A. ej
måtte uprifva hvad som är afgiordt.
Hr Börje Scheckta conformerade sig med Frih. Cronhiort,
at Riksens Ständers Commissions arbete måtte uptagas
och skiärskådas, på det man måtte fä se med hvad rätt de
blifvit dömde, och i fall de finnas oskyldige, de då som ärlige
män måtte få ligga i grafven.
Hr Löwenhielm betygade, det han ej eller funnit sig i
Riksens Ständers Commissions domar öfver generalerne och
de domskiäl, som Commission derutinnan anfördt; men det
öfver generalerne.
395
vöre nu intet derom mera til giörandes, utan quaestion vore
egenteligen, om Frih. Buddenbrocks Memorial, hvaruti, som
han icke gifvit någon anledning at uprifva eller vidare examinera
berörde domar, så måste målen åtskiljas och först af
R. o. A. afgiöras på hvad sätt hans rättmätiga sorg någorlunda
må kunna lindras; sedan kan ventileras om saken skall uptagas
eller ej.
Hr Scheckta förmente, det hvarken penningar eller recommendation
kunde ersätta lifvet, och vore detta nu icke mera
Frih. Buddenbrocks, utan Riksens Ständers egen sak, som böra
taga sådane mått, at dylikt icke mera kan skie.
Frih. H. Wrede: Jag förklarar ännu en gång, det in
genting
kan högre röra mig, än den olycka och hårda öde,
som Generalerne öfvergådt, och tror jag säkert, at den allvisa
Guden intet lärer uteblifva med härndén öfver dens hufvud,
som varit skulden dertil. Men, mine gunstige Herrar, sedan
Ständers beslut nu emellan kommit, så låtom oss intet röra
rikets grundvahlar. Vi voterade förleden Riksdag om Secrete
Utskottets giöromäl skulle censureras; jag lemnar därhän,
huruvida det var enligit med vårt regeringssätt; men låtom
oss intet följa det exemple, som då skiedde, och rubba rikets
grundlagar; utan lät oss, som jag nyss sade, förklara den för
vår fiende, för enighets och välfärds förstörare, som någonsin
proponerar at ändra eller uphäfva Ständers giöromål och beslut,
och lät oss införa detta uti vårt Protocoll, som en allmänt
erkiänd och oryggelig principe.
En och annan begiärte, at det upläste Memorialet måtte
blifva liggande på bordet.
Men som härom redan sä länge blifvit ventilerat; så funno
R. o. A. för godt detsamma i dag at afgiöra.
Frih. Coijet: Det lärer vara hvarjom och enom nog
kunnigt, at jag hyst den aldra största vänskap för Generalen
Gref Lewenhaupt i lifstiden, som jag ock skall vörda dess
stoft i inullen; dock kan jag intet styrka R. o. A. at nu mera
vidröra denna saken eller gå längre än Hr Landtm, föreslagit.
Det allena skall jag önska, at Riksens Ständer ville taga sa
kraftige mått, at i framtiden det icke mera måtte hända, som
skiedde med bägge dessa männen, hvilka, om jag rent ut skall
säija, för conjuncturen skull, och at skiälmar och rebeller
kommo hit, mäste dö. Jag lägger också här til, at som H.
K. Maj:t uppå Riksens Ständers underdånige tilstyrkande
396 (Jan. 24.) Om Kommissionens dom
redan igen gifvit egendomen, hvilket är en hög myndighet eller
regale, som H. K. Maj:t tilkommer, sä kunde Riksens Ständer
på samma grund ännu i underdånighet anhålla, at H. Maj:t
också täcktes gifva ähran igen.
Hr Gyllensvärd begiärte at fä veta, om icke General
Gref Lewenhaupt härunder också begripes.
Det svarades, at meningen aldrig annorlunda varit, och
blifver det slut, som nu tages, för dem två.
Hr Börje M. Scheckta utlät sig, at så vida Riksens
Ständer äga rättighet at efterfråga på hvad skiäl Commission
grundat sine domar, så begifver han sig eij ifrån, at acterne skola
komma up, intet för at ändra eller uphäfva domarne, utan
endast för at blifva underrättad 0111 härmed rätteligen efter
lag är förfarit, hvilket man hade så mycket större orsak at
efterfråga, som det är bekant, at intet alla Commissionsledamöter
varit af lika mening, hvaraf också handt, at Hr Ruthenschöld,
som han sig påminner, straxt i början afsagt sig
at längre vilja sittia i Commissionen.
Hr Hårleman afrädde ännu ytterligare, at R. 0. A. ej
måtte röra vid denna saken, i anseende til de farlige påfölgder,
som sådant skulle hafva med sig, och den oenighet, som härigenom
skulle upväckas.
Frih. Cronhiort sade, at han i anseende til de betänkeligheter,
som föreställas, väl ville begifva sig, om allenast
någon kunde öfvertyga honom med hvad skiäl R. 0. A. kunna
bedia H. Maj:t restituera Generalerue ähran, innan R. 0. A.
sedt af Protocollerne och ransakningen, at straffet, som dem
öfvergådt, varit alt för hardt emot deras brott; saken rifves
derigenom intet up, utan är således endast för nödig underrättelse
skull, som acterne begiäras fram.
Gref Axel Rutg. Sparre, tillika med många flere af
R. 0. A., önskade at med alla vidare discourser i denna bedröfveliga
saken mätte afstadna, och at R. 0. A. ville bifalla
Hr Landtm:ns giorde proposition, på det at sinnerne ej mera
måtte upeldas.
Hr Ruthenschöld instämde härmed och bad, at R. 0. A.
ville låta desse föreställningar hos sig giälla. Hvad honom
anginge, så hade han väl suttit med öfver Generalernes domar
och til des Öfversten Fröbergs sak förekommit, men han fruktade
intet före at låta Protocollerne och voteringarne komma
fram, ty han hade så dömt, at han äger trygt samvete och
öfver generalerue.
397
tiltror sig kunna det inför Gud och menniskior försvara.
Imedlertid kunde man nog föreställa sig, hvad oenighets låga
skulle, så väl ibland Ständernes ledamöter, som öfver hela
riket uptändas, om denna saken mera skulle vidröras. Eljest
berättade Hr Ruthenschöld, huru som Commission, igenom den
af Riksens Ständer sielfva dem föreskrefne instruction, varit
bundne at följa krigs-articlarne, hvaraf handt, at de afsagde
domarne blifvit nog hårda.
Gref H. Gyllenborg förklarade, at han, som Secrete
Utskottsman, ej eller kunde annat än på det högsta styrka
Riksens Ständer til at taga alla de mått, som bidraga til en
fulkomlig enighet oss emellan. Således confonnerade han sig
aldeles med Hr Landtnr.ns giorde proposition och fant för sin
del ingen svårighet vid det, som Frih. Cronhiort anfördt, at
Riksens Ständer ej kunna bedia H. Maj:t restituera Generalerne
ähran, innan de sedt af acterne hvad skiäl och anledning
de hafva dertil, aldenstund et sådant tilgiörande steg intet
är stridande emot hvad Riksens Ständer förut afgiordt, utan
kan R. 0. A. i anledning af deras reservation vid förra Riksdag
hafva dertil nog anledning. Hvad för öfrigit angar, at sa
många äro i mörker och okunnighet om denna saken och at
fördenskull acterne borde uptagas, sä erindrade Gref. Gyllenborg
huru manga qumstiones juris uti denna saken här pa
Riddarhuset vid sidsta Riksdag blifvit ventilerade, hvaröfver
nog skiljaktige discourser fördes; och lemnade han fördenskull
til R. o. A:ns egit eftersinnande hvad gagn det skulle föra
med sig at taga up Commissionens acter, efter det ändå ankommer
pä hvad begrep hvar och en behagar fatta örn sakerne.
Likväl, til at komma härifrån och på det den, som sådant
åstundan, mätte någorlunda kunna få veta sakens rena sammanhang,
så föreslog Gref Gyllenborg, at det kunde tillåtas hvem
som ville at under tysthets-ed fä läsa igenom Commissionens
acter och Protocoller.
Hr An repp: Här sägs, at vi intet böra uptaga denna
saken, emedan derigenom skulle förorsakas mycken oenighet.
Gunstige Herrar, jag håller före, at det är den största sak
och blir det förnämsta arbetet vi vid denna Riksdag kunna
giöra, at upleta grunden til vår oenighet. Vilja vi igenfinna
den, så mäste vi efterse örn någon är, som lidit orätt, och på
den händelsen rätta hvad som skiedt emot lag; derigenom
lägges en riktig grund til enighet, men aldrig kan någon
398 (Jun. 24,) Bondeståndet. Om generalernes
osämja deraf åstadkommas. Utom dess, gunstige Herrar, om
Ständers beslut i detta mål skal blifva oförkränkt, huru kunna
vi då styrka H. Majit at åter gifva ähran åt dem, som hon
igenom samma beslut en gång är fråndömd.
Sedan häröfver något vidare var discoureradt, och det
begiärtes, at Hr Landtm, ville giöra proposition; uprepade
Hr Landtm, å nyo ofvananförde 3:ne momenter, nemligen:
l:o
At R. o. A. förklara och fastställa, det Ständers beslut
altid blir oryggeligit och ej bör vara något åtal eller rubbning
underkastadt.
2:o At Frih. Buddenbrock såväl som General Lewenhaupts
söner recommenderas hos H. K. Majit til at på alt
sätt i nåder blifva soulagerade; och
3:o at, som intet alla omständigheter i domen kunna
just vara applicable, så går den om ähran ut;
Hvarefter, då Hr Landtm, frågade om R. o. A. bifaller
detta;
Svarades bärtil af R. o. A. med Ja.
Och anmältes straxt härpå en Deputation ifrån Bondeståndet
af 6 personer. Jonas Nilsson ifrån Skaraborgs län
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet,
berättade, at som en af Ståndets ledamöter och Herredagsman
från Wisingsö genom ingifvit Memorial sig besvärat öfver åtskilligt,
som trycker Allmogen därstädes, så har Bondeståndet
blifvit föranlåtit berörde Memorial med de öfrige respektive
Stånden at communicera, med vördsam anmodan, at det samma
måtte remitteras til Cammar-Oeconomie-Deputation, och som
deraf ej är mer än ett enda exemplar, så anhåller Bondeståndet
lika vördsamt, at Högl. R. o. A. ju förr dess häldre
ville det afgiöra; inneslutandes sig Bondeståndet för öfrigit
uti Högl. R. o. A:ns gunst och ynnest.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och lofvade at detta med första skal blifva afgjordt;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta, påminte
Hr Scheckta vid den förra saken, at det, på sätt, som
Gref Gyllenborg föreslagit, intet måtte afskiäras den, som behagar,
at under tysthets-ed få se Commissions acter och Protocoller.
dom. Deputationer. Olof Assarsson. 399
Hr Landtm, frågade om R. o. A. behagar tillåta, at
den, som vill, skall under tysthets-ed få se Commissionsacter;
Men
dertil svarades med Ja och Nej.
Och förestältes ogiörligheten i det desse acter, som nu äro
förseglade, äro ganska vidlöftige, så at mycken tid til deras
igenomläsande skulle erfordras, och hvarken Riddarhus-Secreteraren
eller någon annan ständigt kunde vara tilstädes eller
blifva för dem ansvarig, om de skulle uptagas, när och så
ofta en hvar dem skulle behaga påkalla.
Frih. Cronhiort sade, at meningen icke lärer hafva varit
det hvar och en enskylt skulle få läsa igenom desse acter,
utan om flere på en gång åstundade det. Men ifall det förnekades,
är han glad, at han har ingen del i denna saken,
och hoppas derföre, at vår Herre också lärer förskona honom
för del i straffet,
Efter R. o. A:ns godtfinnande nedlades denne qumstion
om acternes läsande under tysthets-ed af den, som behagar.
Och uplästes en förteckning på de af Electorerne valde
ledamöter til Landt- och Siö—Militiae samt Cammar-Oeconomie-Deputationerne
i Hr Lorents Ridderborgs och Hr Ugglas
ställen.
Sorn det berättades, at uti de andre Deputationerne också
fehlas någre ledamöter;
Så bad Hr Landtm., at de Herrar, som föra ordet i
Deputationerne, hvarest någre ledamöter fattas, ville gifva
en lista derpå til Gref Dela Gardies fullmäktig Hr lowenhielm,
då han, utan at sådant här in pleno vidare förut behöfver
anmälas, lärer draga försorg, at de ledige ställen blifva
remplacerade.
Hr Magnus Scheckta framgaf et Memorial ifrån Herredagsmannen
och Riksdags-fullmäktigen ifrån Elfsborgs län,
Olof Assarsson vid namn, hvarutinnan han sig besvärar öfver
någon hård medfart af Bonde-Ståndet, i det han utan någon
föregången undersökning uhr Ståndet skal blifvit utstött; begiärandes
Hr Scheckta, at detta Memorial måtte blifva upläst,
Hr Landtm, sade at tvänne Memorialer ifrån samma
Bonde tilförne voro framlagda til honom på Riddarliusbordet
af Riddarhus-Fiscalen Cedercrona; men som detta voro en
sak. som är Bondeståndets egit oeconomicum, och ingen ledamot
i följe af Riksdagsordningen äger frihet at gå til de andre
400 (Jan. 24.) Olof Assarssons utvisning.
Stånden innan lian dertil fädt sit egit Stånds bifall, så hade
Hr Landtm, berörde Memorialer ej velat emottaga, som han
ock nu, efter sin aflagde Landtmarskalks-ed ej kunde underlåta
at giöra samma erindran hos Högh R. o. A. samt tillika
gifva tilkiänna, at bägge de andre Stånden, nemligen Borgareoch
Prästestånden, hos hvilka detta Memorial också varit
inlagdt, detsamma icke einottagit utan skickat det ifrån sig til
Bondeståndet.
Men sorn några af R. o. A. icke dess mindre begiärte få
höra Memorialet;
Så föreställe Frih. H. Wrede, at som Hr Landtm, påmint,
at det strider emot lagen, om vi uptaga detta Memorial, sä
borde R. o. A. ej befatta sig dermed eller blanda sig i det
som är et annat Stånds oeconomicum; ty hvad i dag händer
dem, kan i morgon hända oss.
Hr Ramsaij sade, at som Olof Assersson blifvit utsluten
uhr sit Stånd, så hade så mycket mindre lian där kunnat anmäla
sig, at lian ville gå til de andre Stånden.
Hr Löwenhielm föreslog, at R. o. A. matte utnämna
3 eller 4 Deputerade, som kunde igenomläsa detta Memorial
och sedan gifva R. o. A. kundskap örn des innehåld eller
huru vida de dermed kunna sig befatta; då hade R. o. A. lånt
öronen bärtil, men intet gådt för långt in och blandat sig uti
et annat Stånds oeconomicum.
Men härmed voro en del icke nögde, utan påstodo enständigt,
at Memorialet måtte upläsas;
Hvilket åter af andra på det högsta emotsades.
Hr Magnus Scheckta berättade huruledes, sedan denne
Olof Assersson blifvit med orätta utsluten uhr Ståndet, hade
Talemannen, til at så mycket mera bemantla detta förfarande,
vändt sig til H. Majit och där angifvit saken samt begiärt
undersökning; men som detta vore et mål emellan tvänne
Riksdagsmän, nemligen emellan Talemannen och Olof Assersson,
sä hörde det ej til H. Maj:ts nådige åtgiärd, utan borde
af Ständerne uptagas och afdömas.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville betänka huru ömt
det är emellan Ständer, om det ena Ståndet skulle befatta sig
med det, sorn är det andra Ståndets oeconomicum, och at om
R. o. A. nu skulle giöra något sådant steg, kunde de andre
Stånden alt för drygt vid annat tilfälle betala R. o. A.
igen.
Olof Assarsson. Lindenstedts ansökan. 401
Hr Hårleman instämde aldeles härmed och påminte
R. o. A. hvad som handt med Gynterfelt och huru väl det
skulle hafva blifvit ansedt af R. o. A., om de andre Stånden
blandat sig i den saken.
Gref Gyllenborg hemstälte, om icke detta Memorial
kunde lemnäs på bordet til nästa plenum, så at man emellertid
tingo giöra sig underrättad om dess egenteliga innehåld.
Dock, som af åtskillige enständigt påstods, at detsamma
nn måtte blifva upläst, så at man kunde få betänka sig derpå
til nästa plenum;
Så uplästes nu Olof Asserssons å nyo ingifna Memorial
och besvär öfver den af Bondeståndets Taleman Olof Håkansson
och någre flera des medhållare på honom föröfvade svåra
medfart medelst utestängande ifrån Ståndets rådplägningar,
hvarigenom han mycket eftersatt hvad hans committenter honom
ombetrodt; anhållandes bemälte Olof Assersson, at en
Ständernes Commission ju förr dess häldre och innan Ståndets
Taleman kan få saken til en annan domstohl, må blifva förordnad,
med mera, som Memorialet bredare innehåller.
Hr Hårleman begiärte blifva underrättad af Hr Landtm.
om det blifvit Bondeståndet notificerat, at Rådsvalet gådt för
sig, efter han hördt säijas i staden, at Bondeståndet ärnade
inkomma med någre påminnelser emot Råds-valet.
Hr Landin, berättade hurusom icke allenast Hr Landtm,
sielf gifvit Bondeståndets Taleman sådant tilkiänna straxt när
Råds-vahlet för sig gick, utan hade ock Borgareståndet igenom
tvänne Deputerade låtit R. o. A. veta, det de också skickat
til Bondeståndet at avertera här om, men som Ståndet då icke
varit tilhopa, hade Borgareståndet notificerat det Talemannen.
Huru vida någon annan eller formeligare notification igenom
en Deputation varit brukelig, ville Hr Tjandtm. straxt i Protocollerne
låta efterse, då, i fall sådant förut practicerats, nu
äfven en Deputation i det ärendet til Bondeståndet kunde afsändas.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande öfver K. Maj:ts
och Riksens Ammiralitets-Collegii Secreterares Wilhem Lindenstedts
giorde ansökning om Riksens Ständers befordran, i anseende
til des långlige giorde tienster, til en ledig blifven Lagmans-beställning,
och förmäler Deputation sig funnit, at bemälte
Secreterare blifvit af Riksens Ständer åren 1731, 1734
och 1739 hos K. Majit i underdånighet anmäld til nådig
Adelns Protokoll (XV) 1746—1747. I. 26
402 (Jan. 24.) Lindeustedts ansökan.
ihugkommelse, såsom den där på 32idra året varit och ännu rä
i bemälte Collegio Secreterare, samt at han flere resor hos H.
Majit giordt underdånige ansökningar om nådig befordran til
ledige blefne Lagmans-beställningar, men ännu ej fått hugna
sig deraf, utan i anseende til des svaga syn erhållit den 8
No vembris 1734 nådig permission, til dess han vid förefallande
öpning kunde med någon annan beställning hugnas, hvartil
kommer at ofvan berörde Collegium uti des underdånige föreskrift
af den 25 Julii sidstledet år til H. Majit för Secreteraren
Linderstedt sig yttradt, at vid K. Amiralitets-Collegii
Cancellie yppar sig så bekymmersamme omständigheter, at all
den betiäning staten består, ej kan umbäras utan skadelig afsaknad
; fördenskull hemställer Deputation til Riksens Ständers
välbehag, om icke, i anseende til hvad förenämdt är, en förnyad
recommendation för Secreterare!! Linderstedt måtte til
H. K. Majit afgå, i så måtto, at K. Majit och Riksens Hofrätter
kunde undfå nådig befallning at vid förefallande öpningar
och när Linderstedt sig anmäler, honom då i underdånighet
föreslå.
Hr Hårleman förklarade sig ej hafva något häremot at
påminna, efter Secreteraren Lindenstedt är en så gammal och
väl meriterad man; men eljest bad lian at med tiensters
bortgifvande hos Riksens Ständer en gång för alla måtte
uphöra.
Frih. Coijet uprepade, hurusom detta vore allenast et iteratum
för Secreteraren Lindenstedt, och som casus nu existerade,
igenom Hr Amiralitets-Kammarrådet von Dahlmans befordran,
så kunde hos H. K. Majit derjemte i underdånighet anhållas,
at H. Majit vid detta tilfälle i nåder täktes låta Secreteraren
JAndenstedt röna nådig värkan af Riksens Ständers för honom
tilförne afgångne underdånige intercessioner.
Detta blef, uppå Hr Landtnnns giorde proposition,
af R. o. A. bifallit,
Hr Wulfklou hemstälte, om intet R. o. A. nu skulle
behaga komma öfverens at ej befatta sig mera med någre recommendationer
eller cessioner af tienster.
Atskillige af R. o. A. förklarade sig härmed nögde och
påstodo, at dylika ansökningar ej måtte vidare emottagas.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, at ifrån Borgareståndet härom
vore inkommit et ganska väl grundat Memorial, hvilket
Hr Landtm, ärnade nästa plenum föredraga Högh R. o. A.
Borgmästarnes rang.
403
Företogs nu åter uppå derom skiedd påminnelse Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 26 sidstledne Novembris,
angående den begiärte rangen för Borgmästarne i städerne,
hvaraf innehållet redan är uptagit i detta Protocoll under den
10 Decembris sidstledne.
Frih. H. Wrede understödde detta och förestälte huru
som det skulle se alt för ofryntligt ut, om R. o. A. skulle nu
afslå den begiärte lilla förmån för Borgmästarne, som endast
vore en mun full af väder. Utom det at embetet för des vigt
och angelägenhet skull värkeligen fordrar at komma i något
anseende, så hade Borgareståndet några Riksdagar å rad vist
deras vänskap och tilgifvenhet för R. o. A., samt i alla mål
sökt bidraga til det, som R. o. A. åstundat. Skulle R. o. A.
nu neka deni deras begiäran, så kunde sådant gifva anledning
til misshällighet och osämja R. o. A. och dem emellan, hvilket
mycket skulle kunna skada,
Hr Didron erindrade, huru som förra gången, när denna
saken omtaltes, då blifvit påmint, at Krigs-Befählet härvid
måtte höras, hvilket Hr Didron nu jemväl utbad sig.
Hr Klingsporre förmente, at om Borgmästarne beviljades
någon rang, skulle modet hos dem ökas och följakteligen
högfärden och yppigheten tiltaga, där Riksens Ständer
likväl nu föresatt sig at i möijeligaste måtto afskaffa all
yppighet. Hr Klingsporre sade sig fördenskull ej kunna samtycka
här til, aldenstund åtskilige af Adels-ståndet, som innehafva
smärre beställningar, skulle härigenom försättias i sämre
vilkor.
Hr Natt och Dag med flere andre af R. o. A. conformerade
sig helt och hållet med Hr Klingsporre.
Hr Ramsay utlät sig, at honom giorde lika mycket antingen
Borgmästarne få rang eller ej, men det kunde han ej
underlåta at påminna, at andre välförtiente män sättias ofehlbart
härigenom tilbaka. Mången Adelsman får lof at tiäna
länge nog innan han kan hinna at blifva Fendrich eller Lieutenant,
lika så vore det med dem, som äro engagerade vid civilstaten;
hvaremot en, som nyss blifvit auscultant, kan blifva
Borgmästare, och komma då straxt at taga rangen af de andre,
hvilket vore aldeles obilligt. Adelen får icke eller blifva
Borgmästare, så at ingen reciprocitet är härutinnan. Imedlertid
om R. o. A. skulle behaga tillägga Borgmästarne någon
rang, ville han intet vara der emot, allenast samma rang ej
404 (Jan. 24.) Borgmästarnes rang.
må sträcka sig längre eller giälla vidare än emellan Borginästarne
sielfva.
Hr Hans Hind. Boije protesterade aldeles här emot och
tykte det vöre' oskiäligt, at en, som i dag är Borgare af
ringa värde nog, och i morgon kunde blifva vald til Borg
mästare,
skulle taga företrädet för en Fendrich och Lieutenant,
som i Konungens och Rikets tienst kanskie med blodig skiorta
förvärfvat sig en dylik caractere. Men ville städernes Borgerskap
begifva sig der til, at riktige förslager finge upsättias
och derpå upföras skickelige och habile män, af hvilka H.
Majit kunde uttaga den, som är mäst förtiänt, så vore det en
sak, som kunde tagas i närmare öfvervägande.
Frih. Kagg holt före, at som städernes Borgmästare hafva
nog angelägne sysslor, i det de icke allenast administrera
justicen, utan ock handtera flere andre städernes oeconomiemål,
hvilka ofta kunna vara rätt granlaga, så vore ej mera
än billigt, at de också få någon rang at dermed öka deras embetes
värdighet; dock bör der emot det förbehåld giöras, at
Adelsmän äfven få blifva Borgmästare.
Hr Giillenswerd påstod, at Kronofogdarne då också
böra få rang med.
Hr Ramsay sade: om rang ändteligen skal utdelas, äro
Regements-skrifvare och Regements-commissarier ej mindre
dertil förtiente.
Hr Ruthenschöld förklarade, det han ej annat kunde
finna, än at Borgmästare för tienstens och sysslans värdighet
skull böra få någon rang, så vida både auditeurer och
flere andre, som äro deras vederlikar, hafva sig af en slik
förmån at hugna. Den åtskilnad kunde dock dervid giöras,
at Borgmästarne i de större städerne kunde få rang under N:o
38, men i de mindre allenast under N:o 40. Skulle R. o. A.
vilja falla på de tankar at uphäfva all rang, så vore det en
annan sak; men å händelse at den skal blifva stående, så påstod
Hr Ruthenschöld, at, til en jämlikhet, Borgmästarne också
måtte få den af honom projecterade rangen, och i fall det
skulle motsäijas, begiärte han häröfver votering.
Flere andre af R. o. A. begiärte också votering.
Men R. o. A. fullfölgde ännu något vidare med discourserne
härom och anfördes å ena sidan, at om Borgmästare beviljades
rang, skulle påfölgden blifva den, at Borgmästarne
trängde sig in både i Collegier och annorstädes, samt således
Borgmästarnes rang.
405
utestängde R. o. A. ifrån en hoper beställningar, som nu endast
varit dem förbehåldne til deras soutien. A andra sidan
åter uprepades det här förut andragne skiälet, at som tvänne
Stånd redan samtykt bärtil, så skulle det se alt för ofryntligt
ut och söndra den samhällelighet, som altid varit emellan
Adelen och Borgareståndet, om deras begiäran nu afslogs,
hvilket torde åstadkomma den elaka värkan, at Borgareståndet
åter i det stället afsloge Krigs-Befählet deras ansökning
om ändring uti den ständige markegången, som skulle
lända samtelige Hrr Officerarne til en alt för stor skada och
mistning.
Frih. Carl Otto Hamilton omtalte i hvad heder och
anseende Borgmästarne äro utomlands och önskade, at R. o. A.
i detta mål ville gifva Borgareståndet prof af deras benägenhet
och välvilja. Ingen skier i något mål för när, om rang beviljas
den, som står långt tilbaka efter andra, de der både igenom
egne meriter och förfäders förtienster altid behålla företrädet.
Ej eller vore det til befara, at Borgmästarne skulle tränga sig
in til andra tienster; de lära altid vara nögde med sin
lott och blifva quar i sine städer utan at söka sig vidare
framsteg, när denne sysslan sättes i värdighet.
Hr Falkengren förbehölt sig å egne och sine medbröders
vägnar vid Ammiralitets-staten, at om ock alla andra Borgmästare
skulle få någon rang, sådant ej måtte beviljas Borgmästaren
Ellers i Carlscrona, hvilken, som han med attester
skall kunna intyga, tält försmädeligit emot Konungens höga
påbud och förordningar.
Hr Landtm, förestälte, huru som ifall de andre tvänne
Stånden först afgiorde saken och R. o. A. sedan efteråt skulle
bärtil vilja samtycka, det då icke hade någon grace mera med
sig; hvarföre Hr Landtm, lemnade til R. o. Arns egit eftersinnande,
om de ej skulle vilja fastställa qnasstio an och sedan
förordna några Deputerade, som kunde utarbeta saken och reglera
rangen för de större och mindre städers Borgmästare i
den proportion, som Hr Ruthenschöld föreslagit.
Men bärtil svarades af R. o. A. med Ja och Nej och begiärtes
på nytt votering.
Hr Gyllen swerd, hvilken äfven var ibland dem, som
ropade här emot, begaf sig omsider, at Borgmästarne i de
större stapel-städerne måtte få någon rang, men intet i de
smärre upstäder.
406 (Jan. 24.) Borgmästarnes rang.
Hr Hård sade, det han också vil lemna dem rangen,
allenast Duells-placatet uphäfves, så at ingen Adelsman i
hastighet må för dem komma på någon rest.
Hr Klingsporre: Jag ser ej, at Borgmästarne behöfva
någon rang för at sättia deras embete i värdighet, til at med
mera eftertryck kunna förrätta de dem åliggande sysslor, ty
de hafva beskydd af lagen, och deras fullmakt sätter dem i
stånd at med full myndighet kunna utöfva sine embeten.
Hvad åter det angår, at Borgareståndet torde afslå Krigsbefählets
ansökning angående någon ändring uti den ständige
markegången, om Borgmästarne ej få den begiärte rangen; så
kan det så mycket mindre föranlåta mig at bärtil samtycka,
som jag bör grunda min utlåtelse på skiäl, men intet på et
til förväntande bifall eller afslag af Borgareståndet i den förra
saken. Jag bör ock intet med rätta föreställa mig, at Borgareståndet
kan vägra Krigs-befählet det, hvartil de i stöd af Regeringsformen
och så många tid efter annan utfärdade K. Förordningar
äro tilfullo berättigade.
Gref Axel Rutg. Sparre: Jag måste tilstå, det gior
.mig ondt at höra, at när här nämnes en Borgare, så talas
om honom, som vore han utom alt samfund; där likväl
en handlande blir, som bekant är, öfver hela verlden ansedd
för en god och nyttig medlem i republiquen. Gunstige
Herrar! Jag har haft den lyckan at få mit gifte uhr
et Borgarehus och har haft en svärfader, som varit Borgmästare
och en hederlig man, hvilken giordt riket äfven så
mycken och kanskie mera tienst än någon annan i sit stånd.
Han har haft under sit förvar nycklarne til fästningen, fast
Gouverneuren bor i staden. Många andre hederliga Borgmästare
äro ock, som sittia vid de vilkor och äro af den
merite, at de intet gifva någon annan efter; derföre beder jag,
at man måtte handtera Borgare med lika värdighet, som andra,
och menagera Borgareståndet.
Som R. o. A. ej kunde sig förena,
Så uplästes R. o. A:ns Extractum ProtocoUi af ilen 25
Augustii 1743, angående den vid sidsta Riksdag begiärte
rangen för Borgmästarne, hvarutaf befants, det R. o. A. dä
bifallit quaestio an, at Borgmästarne och Rådmän i Stockholm
skulle tilläggas någon större hedersförmån och rang, än de
härtils haft; jemväl ock, at de öfrige städers Borgmästare, så
väl som justitiarierne, någon rang må tildelas, som af H. K.
Borgmästarnes rang. Allmogen på Visingsö. 407
Maj:t efter hvars och ens embetes värdighet kommo at determineras;
dock så, at den då beviljade rangen för dem, som
förut ingen haft, ej finge lända til någon minskning uti den
heder och rang, som andre embeten förut tillagd varit.
Frih. Coijet utlät sig, at som quaestio an redan vid sidsta
Riksdag är bifallen, så bör det blifva vid det, som då är afgiordt.
Flere andre instämde härmed.
Gref Gyllenborg sade det han nu hördt sig föreläsas
R. o. Arns Resolution sidsta Riksdag och tyckte äfven bäst
vara at R. o. A. blifva dervid. En consideration ville han
allenast tillägga, som han ännu ej hördt någon anföra, men
hvilken likväl utom alla andra omständigheter kunde vara
giällande; det vore en ostridig sak, at alla embeten och sysslor,
sorn äro beledsagade med heder, sökes af det bästa folket.
Ju större heders förmån, ju mera vinlägga sig skickelige ämnen
at komma dertil; således och som Borgareståndet, hvilket til
större delen består af Borgmästare, utgiöra en fierdedel med i
regeringen, så giöra vi värkeligen riket mycken tienst och nytta
med det at vi tillägga desse beställningar någon heders förmån,
hvarigenom vi altid kunna vara försäkrade at få behålla
skickelige och habile ledamöter i det Ståndet, som vid Riksdagarne
med all oförtruten nit och redelighet kunna handtera
rikets angelägenheter och emellan Riksdagarne skiöta de dem
åliggande andra förrättningar til städernes nytta, upkomst och
vältrefnad.
Det begiärtes at Hr Landtm, ville giöra proposition.
Hr Hägerflycht uprepade huru som Borgmästarne vid
sidsta Riksdag afsade sig rangen och hade derföre så mycket
mindre skiäl den nu at begiära. I öfrigt förmente också Hr
Lagerflycht, at det blifver en ofehlbar fölgd, at Borgmästarne,
sedan de fädt rang, söka derifrån vidare befordran, samt således
utestänga R. o. A. ifrån tiensterne; och fördenskull
kunde han bärtil ej samtycka.
Men som det åter yrkades på proposition;
Frågade Hr Landtm, om det då bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, frågade vidare om icke den af Bondeståndets
Deputation i dag ingifne skriften angående åtskillige af Allmogens
besvär på Wisingsö, får remitteras til Cammar-Oeconomie-Deputation;
-
408 (Jan. 24.) Om enskildas memorialer.
Hvartil äfven svarades med Ja.
Vid det at R. o. A. skildes åt, kornnio åtskillige fram
i skranket til Hr Landtmarskalken och frågade huru den förra
saken blifvit afgiord, säijandes, at de icke hördt proposition,
men hade förut begiärt votering, och protesterade emot all
rang för Borgmästarne.
Hr Landtm, svarade, at han giordt proposition nog
tydelig och vore det Herrarnes egit fehl, som icke påmint om
votering då, när proposition besvarades.
Ben 31 Januarii 1747.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. half 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 15 sidstledne Novembris ifrån
sid. 189 til sid. 196, hvarvid inga påminnelser giordes.
Hr Landtm, erindrade, huru som R. o. A. uti sidst»
pleno faststält, det inga andra än publique saker i dag skulle
företagas, hvarvid Hr Landtm, bad, at det måtte få förblifva,
så at ingen af R. o. A. kommer emellan med någre enskylte
Memorialer.
R. o. A. förklarade, at likmätigt det skiedde aftalet,
inga andra än allmänna saker i dag böra företagas.
Hr Scheckta förbehölt sig, at härigenom likväl ej måtte
afskiäras någon at anmäla hvad han finner nyttigt och nödigt
samt til rikets tienst ländande.
Det sades, at sådant icke kan vägras.
Uppå en och annans efterfrågan i hvad slut det sidst
stadnat angående Borgmästarnes begiärte rang;
Svarade Hr Landtm., at expedition derom rätt nu kan
blifva justerad, då den, som vil, får giöra sine påminnelser
dervid.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputations
Betänkande, angående Prästernes löner vid K. Lif-regementet; och
sedan Deputation omständeligen vid handen gifvit alle de vid berörde
Prästers löner altsedau 1726 skiedde ändringar, utlåter
densamma sig hålla före, at Prästernes vid ofvan berörde Lifregemente
hos Riksens Ständer giorde och til Deputation
remitterade ansökning om hela lönens åtniutande efter 1696
Presterne vid Lifregementet. Krigsbefälets besvär. 409
års indelning och stat, så mycket mer är billig, som den äfven
grundar sig på H. Maj:ts nådige resolution uppå Riksens
Ständers underdånige tilstyrkande vid 1739 års Riksdag, at
därest någon indragning skulle finnas nödig, det då borde skie
genom hela beställningens indragande, om den funnes kunna
umbäras, men icke igenom lönernes förminskning; i anseende
hvartil Deputation förmäler sig icke kunna se huru och hvad
som gifvit anledning til tvänne räntors indragning, hvarföre
Deputation til Riksens Ständers godtfinnande hemställer, om
icke, til undvikande af slike ansökningar, med Präste-lönerne
både vid Lif-regementet och de öfrige Cavallerie-regementerne
nu och framdeles må förblifva efter högstberörde K. Maj:ts
nådige resolution, samt emedan ingen ändring derutinnan giord
är, om icke då de sökande prästerne til följe deraf måge
pröfvas berättigade til deras hela löners åtniutande ifrån deras
fullmakters data, och den tid de efter aflönings-förordningarne
dertil äro berättigade, och således få ersättning för den del,
som til Generai-förråds-cassan blifvit indragen.
R. o. A. funno skiäligt, det Prästerne vid K. Lif-regementet
och de öfrige regementerne til häst böra blifva bibehåldne
vid den åberopade K. Maj:ts nådige resolution af den 20
Februarii 1739 och de således ifrån detta års början och alt
framgent få niuta deras fulla löner efter indelningen; men at
det, som til Generai-förråds-cassan är vordet indragit, nu skulle
desse sökande blifva äterstäldt, dertil ville R. o. A. intet samtycka.
Uplästes Landt- oell Siö-Militice-Oeconomie-Deputations
Betänkande öfver 57 § af Krigs-befählets besvär om Prästegårdsoch
Tingshus-byggnads utgiörande af de boställen, som icke äro
säterier, hvarom äfvenväl vid 1741 och 1742 årens Riksdagar
blifvit besvär anfördt, då Deputation, nemligen vid 1741 års
Riksdag, varit af de tankar, at som ingen likhet boställsinnehafvarne
emellan härutinnan skall kunna träffas, så borde
alla militien anslagne boställen, äfven de, som icke äga säteriers
fri- och rättigheter, ifrån Prästegårds- samt Tingshusbyggnad
vara undantagne och befriade; men deremot vid 1742
års Riksdag har Deputation uti detta mål i synnerhet grundat
sig på lag, 26 cap. 2 och 4 §§ Byggninga-balken, och i ty
hållit före, at inilitise-boställen, som icke äro säterier, böra
hädanefter som tilförne lika med Allmogen svara för berörde
byggnader. Detta alt har Deputation varit föranlåten Riksens
410 (Jan. 31.) Krigsbefälet oni prestgårdsbyggnader m. m.
Ständer at föredraga, och för des del nu stadnat i samina
och enahanda slut, som den vid 1742 års Riksdag varande
Landt- och Siö-Militise-Oeconoinie-Deputation, så at Krigsbefählet,
emot de af bemälte Deputation åberopade tydelige
lagsens rum och förra resolutioner, icke lärer kunna undandraga
sig Prästegårds- och Tingshus-byggnaden för de boställen,
som icke äga säteries fri- och rättigheter, eller derföre undantagas
och befrias; hvilket Riksens Ständers vidare bepröfvande
Deputation underställer.
Hr Ramsay bad at R. o. A. måtte behierta officerarnes
svaga tilstånd och huru svårt, samt hvad olikhet det är, at
den ena boställs-innehafvaren skall slippa, men den andra betungas
med Prästegårds- och Tingshus-byggnad, för det des
boställe icke äger säteries frihet.
Hr von Gertten förmente, at som Prästegårdarne ej
annat äro än boställen, så borde den ena boställs-innehafvaren
ej besväras med at bygga åt den andra.
Hr G. A. Ruthenschöld förestälte, det Krigs-befählet
emot de åberopade tydelige lagens rum icke lärer kunna
undandraga sig Prästegårds- och Tingshus-byggnaden för de
boställen, som ej äga säteries fri- och rättigheter; varandes det
intet just något skiäl, at den ene slipper och den andre intet,
ty äfven som den ena officeraren kan hafva godt boställe och
den andra sämre, så får också den, som intet har säterie til
boställe, vara nögd med at draga de onera af Prästegårdsoch
Tingstugu-byggnad.
Frih. H. Wrede föreslog, at R. o. A. måtte dröija med
at afgiöra detta betänkande til dess man får se huru Prästeståndet
utlåter sig öfver Krigs-befählets ansökning om ändring
uti den ständige markegången.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Comitier cie-Deputations
Betänkande angående contributions erläggande af Kyrkovärdar,
Föreståndare vid Spinliuset och Bisittiare i Hall-rätten här i
Stockholm; hvarvid Deputation för des del funnit skiäligt, at
bemälte contributions- och inqvarterings-friheter må vid desse,
så väl som Ryttmästare- och Capitains-beställningar hos
Borgerskapet, vid detta årets slut afskaffade och uphäfne blifva,
hälst så väl senare K. Förordningar, som besynnerligen, glorvördigst
i åminnelse, Konung Gustaf Adolphs Förordning af
den 25 Feb. 1614 och des 3 § samt Drottning Christinae
Kyrkovårdare lii. fl:s kontribution. Lim-tillverkning. 411
Reglemente af den 10 Marti 1636, 11 och 12 §§, tyckes påbiuda,
at den, som handel och borgerlig näring drifver, icke
bör för städernes contributioner och inqvarteringar vara fri—
kallad; hvilket Riksens Ständers närmare bepröfvande Deputation
skolat underställa.
Härvid uplästes jemväl Borgarens och Riksdagsmannens
för Stockholms stad Jonas Betulins til R. o. A. ingifne Memorial
och påminnelser vid Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande öfver Borgerskapets härstädes
hos Riksens Ständer giorde ansökning, at Kyrkovärdarne måtte
fråntagas deras vanliga förmån med befrielse för stadsens contribution
och inqvartering, och Borgerskapet sedan skiftevis
utom slike förmåners åtniutande kyrkovärds-beställningarne
förrätta; och sedan Betulin omständeligen sökt visa hvad
dryga och trägna sysslor en Kyrkovärd häfver och hvad ansvar
honom förestår, samt hvad olägenhet kyrkorne råka uti, om ombyten
med Kyrkovärdar ofta skie skulle, anhåller han at til
deras upmuntring de måge varda bibehåldne vid speciele K.
resolutionerne af åren 1668 och 1680, samt H. K. Maj:ts ytterligare
resolution af den 2 Novembris 1744 och i följe deraf
således åtniuta deras vanlige och uhråldrige friheter och förmåner.
R. o. A. biföllo Deputations Betänkande.
Uplästes Secreta Handels- och Manufaetur-Deputations
Betänkande, angående brist och dyrhet på lim; och som Deputation
i betraktande af alt det, som deraf blifvit anfördt, häfver
skiälig orsak at tro, det denne varans tilvärkande här i riket ännu
icke på någon tid kan med den tilräckelighet åstadkommas,
som manufaetur- och liandtverkerierne kunna betarfva, så underställer
Deputation til Riksens Ständers godtfinnande, om
icke förbudet på lims införande uti riket må tils vidare upliäfvas,
så at hvar och en, som behagar, må hafva frihet detsamma
at införskrifva; dock likväl, och på det en alt för
ymnog tilförsel af denne valman utifrån icke aldeles må qväfja
eller åtminstone hindra de inhämske limtilvärkningarne, har
Deputation derjemte hemstält, om icke hädanefter för alt det
lim, som således utifrån införes, må utom den i Tull-taxan
derpå utsatte tulls och umgiälders erläggande äfven betalas
et öre silfvermynt uti Manufactur-fond på hvarje skålpund.
Föregående Betänkande biföls af R. o. A.
412 (Jan. 31.) Borgmästarne» rang.
Hr Landtm, anmälte, det en Deputation ifrån Borgareståndet
vore där ute och begiärte företräde.
Som åtskillige påminte, at de, likmätigt den skiedde öfverenskommelsen,
borde gifva tilkiänna hvaruti deras ärende består;
Så skickades Riddarhus-Fiscalen Cedercrona ut at fråga
härefter; hvilken, då han återkom, berättade, det de hos R. o.
A. ville aflägga deras tacksägelse för den uti sidsta pleno
Borgmästarne beviljade rangen.
Häraf upkom någon discours emellan R. o. A., denne saken
angående, i det at åtskillige påstodo, det saken förra gången
icke fullkomligen blifvit afgiord, utau hade votering deröfver
begiärts, och när Hr Landtmarskalken giordt proposition, hade
den för sorl skull icke kunnat höras neder på bänkarne, utan
R. o. A. straxt derpå åtskildts; i anseende hvartil man ock
tyckte, det R. o. A. nu förut ej kunde emottaga någon tacksägelse
derföre af Borgareståndet.
Detta emotsades åter af andra, som i det högsta påstodo,
at saken voro afgiord.
Uppå Hr Landtm:ns giorde föreställning, at det icke
väl skickade sig at låta Borgareståndets Deputation blifva längre
stående utanför dörren;
Insläptes och på vanligt sätt emottogs denna Deputation,
hvilken bestod af 6 personer. Rådman Kyronius ifrån Upsala
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet,
berättade, at sedan Borgareståndet förnummit, det Högh R. o.
A. i sidsta pleno med gunstigt bifall behagat afgiöra Borgareståndets
igenom Extractum Protocolli anmälte begiäran om
rang för samtelige Borgmästarne i riket, så har Borgareståndet
ej bordt underlåta at deremot hos Högl. R. o. A. igenom desse
sine utskickade nedlägga en vördsam och skyldig tacksägelse,
försäkrandes at Borgareståndet vid alla tilfällen äro vederredo
at visa deras erkänslan och tilgifvenhet.
Hr Landtm, svarade, at saken väl hade varit före, men
resolution trore ännu intet justerad, så at den kan expedieras,
dock hoppades Hr Landtm., at den lärer blifva det loflige
Borgareståndet til nöijes, och bad imedlertid förmäla R. o.
Arns vänliga hälsning,
Hvarmed Borgareståndets Deputation afträdde.
Uplästes Bergs-Deputation» Betänkande, angående någre
förmåners åtniutande til et i Luleå Lappmark och Råneå
sockn anlagt jernvärk, som ägaren deraf, Capitaine Melder
-
Meldercreutz om jernverk i Lappmarken. 413
creutz söker, och H. K. Majit uti 16 § af des nådiga Socrete
Proposition til Riksens Ständers öfvervägande lemnat; berättandes
Deputation, sedan såväl K. Bergs-Collegium, Hr Landshöfdingen
Gyllengrip med flere vederbörande blifvit hörde, sig
hafva funnit nödigt at styrka Riksens Högl. Ständer at bevilja
Capitaine Meldercreutz följande förmåner til berörde värks
understöd och uprätthållande, nemligen l:o at de ordinarie
och extraordinarie räntor och utskylder, hvilka Allmogen uti
Råneå socken och några hemman af Luhleå och Calix socknar,
eller den tract, som ligger emellan Calix och Luhleå-älfven, i
penningar utgiör och icke äro indelte, blifva uti kohl och
dagsverken förvandlade samt til bruket anslagne, emot det, at
ägaren deraf betalar samma utlagor til K. Majit och cronan
uti penningar, hvaröfver contracter kunde slutas emellan Bruksägaren
och Allmogen; 2:o at inga af de cronohemman, som
inom en viss för brukets behof nödig pröfvad omkrets äro belägne,
måge til skatte föryttras innan först undersökt blifvit,
huru vida skattelösen deraf må för bruket vara nyttig och
angelägen; dock at ägaren af bruket blifver K. Majit och
cronan för räntorne ansvarig och at åboen lika fullt, när han
sin skyldighet riktigt utgiör, blifver vid hemmanet bibehållen
och odrifven; 3:o at Capitaine Meldercreutz kunde få tilstånd
at uti Westerbottns Landtränteri utom nödigt kopparmynt til—
växla sig, emot vanligit lage, specie eller silfvermynt utaf det
som Lapp-Allmogen uti skatt och crono-utlagor erlägger; och
4:o at enligit 1673 års utfärdade K. speciale Privilegium för
bergvärken i Finland, Norrländerne och Lappmarken, niuta
en sådan tull-frihet, som samma Privilegium förmår och innehåller;
hvilket alt Deputation dock underkastar Riksens Ständers
egit närmare bepröfvande.
Frih. C ron hiort utlät sig, at det väl vore ganska billigt,
at Hr Meldercreutz, som nedlagt både möda och kostnad til
detta bruks anläggande, borde deremot hugnas med alla de
förmåner, som kunna tiäna til värkets uphielpande, dock tyckte
han, at den efter Betänkande bruket tillagde districten vore
alt för vidlöftig, hvarigenom kunde hända, at om flere andre
eller ock någre ädlare värk där å orten i framtiden kunde
yppas, vore alla skogar der på trakten detta bruket redan
anslagne, så at intet öfrigt vore för de andre; och fördenskull
tyckte Frih. Cronhiort, at 2 mihls district rundt ikring bruket
vore nog tilräckelig.
414 (Jan. 31.) Urskilln. Deput. Biskop Rhyzelius.
Frih. H. Wrede sade, at 0111 ädlare värk der på orten
skulle upfinnas, så är det likmätigt Förordningarne, at de altid
hafva företrädet och förmånerne för de andre.
Hr Meldercreutz uprepade hurusom de föreslagne medel
och utvägar vore de endaste, hvarigenom des med så mycken
kostnad anlagde värk kunde uphielpas, och bad derföre at
R. o. A. härtil ville samtycka, hälst ingen annan härigenom
något kan afgå för ortens aflägenhet skull.
Uppå Hr Landtm:ns giox-de frågan,
bifölls Betänkandet af R. o. A.
Frih. Cronhiort förbehölt sig lika rätt för andra värk.
Uplästes en förteckning på de af Electorerne valde ledamöter
til en ytterligare instructions projecterande för Riksens Ständers
Urskillings-Deputation.
Vidare uplästes Eleciorernes giorde val af en ledamot i
Justitiax-Deputation samt tvänne ständige ledamöter i Allmänna
Besvärs-Deputation.
Hr Landtm, anmälte, det Biskoppen Doctor Hyselius
til Högh R. o. A. förärat en med mycken flit och möda sammanskrifven
continuerad Matrikel öfver Sveriges Rikes Ridderskap
och Adel; hvilken Matrikel Hr Landtm, nu upviste
och var inbunden uti franskt band; berättandes derjemte Hr
Landtm., at välbemälte Biskopp låtit förmäla sin ödmiuka
vördnad hos Högl. R. o. A., med begiäran at städse få vara
innesluten uti deras höga ynnest och bevågenhet.
R. o. A. betygade häröfver allmänt nöije och updrogo
Hr Landtmarskalken at vid tilfälle aflägga härföre deras
tacksägelse och erkänslan hos Biskoppen Ryzelius.
Frih. During berättade, det Krigs-befählet anmodat honom
at hos R. o. A. begiära, det ville R. o. A. igenom en
Deputation låta påminna hos Prästeståndet om et skyndsamt
svar uppå Krigs-befählets ansökning om ändring uti den ständige
markegången.
Detta biföls af R. o. A. och utnämdes härtil en Deputation
af 12 personer, som voro af civilstaten, hvilken ock
straxt afgick. Gref II. Gyllenborg förde ordet.
Hr Bör je Scheckta påminte, at denne Deputation också
måtte begiära svar ifrån Bondeståndet angående ProtocollsDeputation.
Men härpå föll intet svar;
Nylands Dragonreg. Krigsbefälets besvär.
415
Utan uplästes Hr A. II. Ramsays Memorial, hvaruti
lian gier vid handen, det Riksens Ständers Utskillings-Deputation
förvist honom til H. Maj:t med de besvär och ansökningar,
som han där såsom Fullmäktig å Nylands och Tavastehus
läns Dragone-regemente inlagdt, til följe hvaraf han
skall dem hos H. Majit ingifvit, men ej blifvit emottagne;
anhållandes alt derföre, i anseende til anförde skiäl och omständigheter,
det Riksens Ständer ville tillåta honom, såsom
Fullmäktig, få berörde deras besvär och ansökningar vid innevarande
Riksdag andraga och bevaka.
I anledning af åtskilliges begiäran lemnades detta Memorial
på bordet.
Frih. G. Hamilton gaf tilkiänna, det Krigs-befählet updragit
honom at hos R. o. A. anhålla, det dem måtte lemnäs
communication af det project, som Secreta Deputation, i anledning
af hans Memorial, varder upsättiandes, om tilstånd för
orkelöse officerare och civil-betienter at med visse vilkor til
andra få afstå sine innehafvande beställningar.
Detta beviljades af R. o. A.
Hr Scheckta påminte åter om Protocolls-Deputation
och påstod, at den ju förr dess häldre måtte komma i
arbete.
Hr Landtm, förestälte huruledes han nu förmodade at
med Riksdagen snart skal lida til slut, och vore derföre ej
mera tid at nu börja med Protocolls-Deputation.
Frih. Cronhiort holt före, at ehuru sent det också kan
vara at nu sättia en Protocolls-Deputation, bör R. o. A. likväl
intet låta afstänga sig derifrån, ty änskiönt föga arbete på
den återstående tiden skulle kunna giöras, så vises dock derigenom
den rättigheten, som de tvänne Stånden hafva, at sättia.
en Protocolls-Deputation, som då vid nästa Riksdag ej vidare
kan motsäijas.
Deputationen, som varit hos Prästeståndet, kom nu tilbaka
och berättade
Gref H. Gyllenborg, som fördt ordet, at han förestält
Ståndet det R. o. A. funnit Krigs-befählets ansökning så billig,
at R. o. A. giordt med dem gemensam sak; och som den har
sin grund i Regeringsformen, hvilken är rikets fundamentala
lag, så förmodade ock R. o. A., at Prästeståndet lärer lemna
dertil deras bifall, at Krigsbefälet, lika med andra rikets välförtiänte
erabetsmän, ibland hvilka de äro at anse såsom pri
-
416 (Jan. 81.) Om hemmansklyfning.
mus inter pares, oafkortadt få til godo niuta de dem en gång
tillagde löner och indelningar. Prästeståndet hade svarat, at
de härom til Ståndet inkomna documenter nu hade vuxit til
et stort convolut, så at til deras igenomläsande fordrades
längre tid, dock hade de lofvat at med första afgiöra saken
och i öfrigt låtit förmäla deras vördsamma hälsning til Högl.
R. o. A.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande angående hemmanens klyfning, berättandes derutinnan
huru som Bondeståndet uti deras utdrag af Protocollet
under den 30 sidstledne Septembris, sora ifrån Riksens Ständer
til Deputationen blifvit remitteradt, vid handen gifvit, det
landet på åtskillige ställen lider stor brist pä arbetsfolk, hvaraf
den skada skall hända, at landtbruket ej kan bringas i behörigt
stånd och at nog drägtige orter blifva ödeliggande, af
hvilka riket skulle äga ansenlig nytta och inkomst, samt en
otrolig myckenhet folk hafva sit tilräekeliga uppehälle, hvilket
alt af de tid efter annan giorde Tienstehions-ordningar skal
härröra, så at stort antal folk, som derigenom se sig icke
kunna få blifva hos sine föräldrar, eller å de hemman och
granskap, hvarest de upfödde blifvit, med mera, liksom tvingas
at på främmande och vidt aflägsne orter söka deras föda.
hvarom öfvertygande prof deruti skall linnas, at många 1000:de
matroser och soldater här ifrån Sverige nu några år blifvit af
siö-makterne värfde, der likväl i den händelsen så många
personer, som å et hemman födas kunde, der finge blifva behäldne,
samt hemmanen i så många delar klyfvas, sorn de
efter hvar och en orts beskaffenhet samt och mindre fruktbarhet
tåla kunna, folket icke allenast skulle stadna i riket,
utan ock sielfva landet blifva mera upbrukat samt isynnerhet
fiskerier, med mera, komma i bättre stånd; anhållandes Bondeståndet,
det ej allenast hela hemmansbrukare måge tillåtas at
hos sig hysa och behålla så många af sine barn och arbetare, som
behöfvas och födas kunna, utan ock at på sätt, som redan för
åtskillige orter beviljat blifvit, hemmanen må fä klyfvas uti
så många delar, som de kunna tåla; dock med det förbehäld,
at ingen derigenom må drifvas ifrån des lagliga besittningsrätt,
eller börds- och andra tvister härunder icke begripas,
samt derigenom uti deras förra vanliga och lag och förordningar
likmätiga gång hindras, som icke eller någon må tvingas
at låta sit hemman emot sin vilja klyfvas. Detta angelägne
Om hemmansklyfning.
417
ärende berättar Deputation sig hafva tagit uti behörigt öfvervägande
och anser Deputation i anseende til skiäl och motiver,
som Bondeståndet anfördt, ifall deras åstundan skulle
samtyckas, för ganska nödigt, at hvar och en hemmans-brukare
må lemnäs fritt at å sine ägor sätta så många torpare, som
han sielf finner för sig gagneligit, då på den händelsen aldeles
förfaller, hvad brist på tienstefolk angår, som hos ståndspersoner
väl föregifvas och befruktas nu i början kunna existera;
och ehuruväl dessutom vid recruteringar detsamma skulle kunna
invändas, dock som sielfva beskaffenheten öfvertygar, at sådane
hinder ej allenast aldeles försvinna utan ock i des ställe
blifver tilräckeligare manskap än hittils; föreslåendes Deputation
alt derföre vara bäst at i cronans tienst antaga och
värfva utlänningar, då många af våre egne torde komma i
riket igen tilbaka, hvilket Deputation tilstyrker Riksens Ständer
måtte skie utan inskränkning af någon methode, hvarigenom
det samma snarare hiudras än befrämjas. Sidst finner Deputation
nödigt at härigenom ingen förhögning å hemmans-räntor
må skie.
Frih. Cron hiort begiärte, at detta Betänkande måtte
blifva liggande på bordet til nästa plenum, så at man något
närmare finge betänka sig derpå, ty at hemmanen i de provinsierne,
som ligga ytterst vid rikets gräntsor skulle få klyfvas,
det kunde väl hafva sin goda nytta, men om allmän klyfning
öfver hela riket skulle tillåtas, lärer så väl R. o. A.
som andre stånds-personer, de där äro boende på landet, sielfve
på slutet få taga plogen i hand. Dessutom hade man här i
Sverige ifrån förra tider altid sökt evitera at intaga främ
mande
folk under militien, såsom hvarvid många betänkeligligheter
funnits.
Hr Löwenhielm utbad sig at nu få yttra häröfver sina
tankar, efter han härnäst icke torde vara tilstädes. Hvad
sielfva principen angick, så vore han aldeles ense dermed, at
igenom hemmanens klyfning folket kunde ökas, landsculturen
förbättras och flere andre näringsmedel och handelsrörelser
fortplantas. Men en sådan hemmansklyfning borde icke annorlunda
eller oftare tillåtas, än då stammarne eller hushållen
ökas med bonde och bonde-hustru, men intet borde en bonde få behålla
hos sig så mänga ogifta barn eller så mycket tjenstefolk, som
han behagar, och tildela dem något af hemmanet, ty då skulle
större delen blifva inhyses Ilion och eländigt folk. Hvad åter
Adelns Protokoll (XV') 174fj—1747. 1. 27
418 (Jan. 31.) Tvist med
det angår, at något främmande manskap skulle värfvas til
regementernes recruterande, så vore det en sak, som Hr Löwenhielm
understälte Hrr officerarnes bepröfvande, hvilka bättre
kunna döma derom, huru vida et vist antal af utlänningar
kunde tagas under våra svenske regementer, såsom 10 man på
hvart compani, eller ock at i stället för de här i riket värfvade
regementer 6,000 man främmande kunde antagas, då
landsens egne barn i det stället finge emploijeras til åkerbruket
och andra handaslögder.
Atskillige af R. o. A. instämde med Hr Löwenhielm.
Dock som det begiärtes, at Betänkandet måtte lemnäs på
bordet;
Så upskiöts med afgiörandet häraf tils en annan gång.
Hr Scheckta sade sig nyss hafva fått höra, at åtskilige
Betänkande af Protocolls-Deputations arbete ifrån 1740
års Riksdag skola ligga förseglade, hvilka han påstod måtte
upbrytas och företagas, såsom ock, at den vid denne Riksdagen
så länge sedan omtalte och ofta påyrkade ProtocollsDeputation
måtte likmätigt hans för en stund sedan giorde
påminnelse, straxt komma i arbete.
Hr Landtm, bad, at Hr Scheckta härmed ville låta
bero, ty som de andre tvänne Stånden ej vilja gå in med
R. o. A. härutinnan, så lärer ändå blifva dervid.
I anledning af åtskilliges begiäran at få höra de andre
Ståndens sidsta svar och utlåtelser denna saken angående;
Uplästes nu Prästeståndets resolution af den 15 Novembris
sidstledne uppå Hr M. Schecktas Memorial, så lydande:
Resol.
: Sedan Prästeståndet låtit sig föreläsas detta Hr
Capitaine Schecktas ingifne Memorial, yttrade det sig i så
måtto, at Ståndet förmodar, det Högl. R. o. A. benägit lärer
enskylla om Prästeståndet, af osmak för al vidlöftighets åstadkommande,
hälst undvikar, som eljest vore snart giordt, at
behörigen besvara en ständ emellan ovanlig och i de eftertänkeligaste
termer upsatt skrift; som ock Prästeståndet vil
förmoda, at andre åliggande sysslor til större delen torde
hafva förorsakat et hastevärk, så at den så som kändt är
blifvit stäld. Så framt Hr Capitaine Schecktas anmälte
åstundan syftar på någon för Prästeståndet förborgad men i
anseende til rikets välfärd oumgängeligen nödig och besynnerlig
afsikt, och Prästeståndet får derom den minsta tilförlå
-
Prestest&ndet.
419
teliga underrättelse, så är Prästeståndet vederredo at, rätt så
snart som någon annan, för sin del bidraga til rättvisans tilbörliga
handhafvande. Hvad det gifna förslaget angår, at när
tvänne Stånd förmena hafva lagen med sig, skal då existera
en pluralitet, så är det en ny uttydning af Riksdagsordningen
och behöfver af alla Stånden ratificeras, innan den kan ställas
i värket. Måtte hända at de tilfällen varit, då sådant utan
skada kunnat practiseras; men hvad fölgder ock härutaf en
gång kunde naturligen flyta, det hemställer Prästeståndet til
Högl. R. o. A:ns egit mogna ompröfvande. Imedlertid tager
Prästeståndet med Högl. R. o. A:ns benägna tilstädjelse denne
sig gifne anledning så vida utiliter up, at det säkerligen bör
förmoda en god framgång i det vid sidsta Riksdag af tvänne
Stånd incaminerade reiigions-målet, hälst som det är af långt
större vigt än någon Deputations sättiande och mångdubbelt
mer med lagsens tydeliga och oemotsäijeliga föreskrift i K.
Maj:ts nådige Försäkring, i Regeringsform, Privilegier, Riksdagsordning
och flere Förordningar stadgat och befästat.
Med föregående Högvördige Prästeståndets utlåtelse hade
det ärbara Bondeståndet, enligit des påskrift, som nu jemväl
uplästes, sig til alia delar förenat.
Enär detta var upläst sade
Frih. Cronhiort: Gunstige Herrar! Det har varit mig
obekant at Prästeståndets svar varit så stäldt, som jag nu
det hörer; och som jag finner det ganska nära rörande, så
håller jag nödigt, at R. o. A. ville utnämna någre Deputerade
til at upsättia härå til dem et tiänligt svar och tillika låta
dem förstå, det vi intet begifva oss ifrån vår rätt.
Hr M. Scheckta: Jag tilstår, at det ömar mig på det
högsta, at hvad jag af upriktig välmening och nit för lagens
bibehållande hos Högl. R. o. A. förestält, så skal blifva af
Prästeståndet uptagit och besvarat, hvilket jag beder af R.
o. A. måtte beifras.
Frih. H. Wrede instämde dermed, at några Deputerade
måtte utnämnas til at projectera et vänligit svar til Prästeståndet,
hvaruti dem kunde föreläggas den rätt och rättighet,
som R. o. A. hafva på sin sida i detta mål, och at R. o. A.
sig derifrån aldeles intet begifver, på det at vid nästa Riksdag
ej må, existera någon vidare motsäijelse om Protoeolls-Deputation.
Men för denna gången tyckte eljest Frih. Wrede, at
Protocolls-Deputation kunde lemnäs, efter det nu avancerat
420 (Jan. 31.) Tvist med Presteståndct.
så långt på tiden. Hvad åter angår Prästeståndets yttrande
om religions-friheten, så viste Frih. Wrede, at det målet vore
af hel annan beskaffenhet; ty sedan tvänne Stånd hade först
afgiordt, at en fri religions-öfning för dem af Reformerta
Kyrkan skulle tillåtas, kommo åter tvänne Stånd vid Riksdagen
derpå och sökte ändring derutinnan; och som Frih.
Wrede berättade sig hafva inlagt et vidlöftigt Memorial om
religions-friheten och flere til landets uphielpande tiänande
medel och utvägar, men samma Memorial, ehuru han trodt, at
det skolat remitteras til Justitiae-Deputation, likväl blifvit af
Urskillings-Deputation afslagit, så begiärte han, at det nu
måtte upläsas.
Frih. Coijet conformerade sig aldeles med Frih. Wredes
utlåtelse.
Gref H. Gyllenborg biföll den förra delen deraf, at
visse Deputerade måtte utnämnas at upsättia et tienligit svar
til Prästeståndet; men beträffande den senare, så holt Gref
Gyllenborg bättre vara at intet vidröra något om religionsfriheten.
Hr B. Scheckta påstod, at detta svaret til Prästeståndet
måtte blifva omständeligit, så at dem derutinnan tilkiänna
gifves, at R. o. A., som hafva lagen på sin sida, aldeles
intet begifva sig ifrån, at en Protocolls-Deputation måtte
blifva.
R. o. A. utnämde Gref De la Gnrdies fullmäktig, Hr Löwenhielm
och Hr Ruthetischöld til at upsättia detta svaret,
Hr Landtm, anmälte, det han med de andre Ståndens
Taleman i går aftons kommit öfverens at underställa, hvar
och en i sit Stånd, om icke dem måtte tillåtas at straxt remittera
til vederbörande Deputationer Rådets ankommande
Extracta Protocolli och flere andre acter, som nödvändigt
böra utarbetas i Deputationerne, innan de Riksens Ständers
plenis kunna föredragas; hvilket mycket skulle befrämja et
skyndesamt slut på Riksdagen, emedan sädane acter eljest
ofta blifva liggande flere veckor bortåt, innan de hinna gå
igenom hos plena, blott för remissens skull.
R. o. A. gäfvo så mycket häldre deras samtycke här til,
som detta tiänar til at fortskynda Riksdagens slut.
Uplästes Secrete Utskottets Ex trochim Protocolli af den
26 hujus. hvaruti, sedan. Secrete Utskottet omständeligen berättadt
Storfurstendömet Finlands nu varande svaga tilstånd,
Generalguvernör i Finland.
421
så i anseende dertil, at det ej har några gräntse-fästningar,
eller hamnarne någre skansar, som at oeconomien därstädes ej
vårdas så som landet och des invånare värkeligen fordra, med
mera, som vidlöftigt anföres, hemställer Secrete Utskottet Riksens
Ständers ompröfvande, om icke II. Majit i underdånighet
kunde anmodas at med Råds råde utnämna en af Herrar
Riksens Råd, som äger de egenskaper, hvilka härtil fordras
och uti detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli upräknas,
til General-Gouverneur öfver berörde Storfurstendöme; förmodandes
Secrete Utskottet landet genom Guds bistånd således
kunna blifva uprättadt och i stånd satt til alla delar. Vidare
förmäler Secrete Utskottet, at ifall detta förslag skulle vinna
Riksens Ständers benägna bifall, vil Secrete Utskottet ej allenast
föranstalta, at vederbörande Collegier projectera en sådan instruction
för honom, som sätter honom i stånd at med alla
vederbörandes lydna värkställa alla K. Majits befallningar,
utan ock författa en sådan stat för honom och de betiente,
sorn vid den sysslan nödige och oumbärlige äro, at rikets stat
deraf skal hafva en ringa och föga kiänning.
Hr Klingsporre sade sig ej annat kunna än med beröm
erkänna Secrete Utskottets nit och omsorg för Finlands
uphielpande, och de författningar, som dertil tiäna; men som
alla de egenskaper, hvilka i Secrete Utskottets Extractum
Protocolli upräknas, böra åtfölja en Generals-person och höra
til dess syssla, så tyckte han, at ingen Riks-Råd til detta
embete behöfves, emedan en Generals-person altid kan med
samma myndighet uträtta detta, äfven så väl som en RiksRåd,
och staten derigenom då blefvo lisad.
Hr Giös tackade för sin del Secrete Utskottet för deras
hafde ömhet för Finland, och betygade Hr Giös, det denna
saken vore så angelägen, at man aldrig kunde få nog förfaren
och fullkomlig man dit.
Frih. During utlät sig, at det som Secrete Utskottet nu
föreslagit, vore det endaste medlet til Finlands uphielpande,
och hade han således dervid intet at påminna, vidare än at
denne syssla måtte blifva perpetuell, och sedan at Secrete
Utskottet måtte utfinna moijen til lönen, så at den intet går
på armeens räkning eller tages derifrån; hvilket Frih. During
förbehölt sig til Protocollet.
Uppå Hr Landtmilis giorde proposition,
422 (Jan. 31.) Tyska församl, i Karlskrona.
biföls föregående Secrete Utskottets upläste Extractum
Protocolli.
Hr Hårleman hemstälte, om icke, sedan R. o. A. nu
samtyckt här til, de äfven skulle finna för godt at igenom en
Deputation gifva de andre Stånden sådant tilkiänna, samt
derjemte recommendera saken hos dem til et skyndesamt afgörande.
Detta biföls af R. o. A.
Och fick Ridderhus-Fiscalen Cedercrona befallning at bärtil
upteckna 12 personer.
Hr Didron uprepade huru som R. o. A. för detta faststält,
det ingen Riks-Råd får tagas til Fältmarskalk; med
samma skiäl borde ej eller General-Gouverneurs-sysslan i
Finland updragas någon Riks-Råd, utan snarare en General;
och förbehölt han sig på det kraftigaste, at ingen Generalslön
måtte tagas härtii ifrån armeen.
Hr Klingsporre åter förbehölt sig, at fastän en RiksRåd
nu konnne at vara General-Gouverneur i Finland, häraf
likväl ingen anledning måtte tagas at öka det i Regeringsformen
utsatte och faststälte antalet af Herrar Riksens Råd.
Det sades, at meningen ej vore at giöra flere RiksRåder.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli aj den 17
Dec. sidstledne, hvaruti Ståndet berättar sig hafva förehaft
Rådets Extractum Protocolli af den 21 Nov. sidstledne, angående
Tyska församlingens i Carlscrona giorde ansökning om
et öre smts afgift af hvart matlag i riket til berörde kyrkas
fullbyggande, samt för sin del, i anseende til de härmed anförde
skiäl och omständigheter, funnit skiäligt at samma afgift
bevilja.
Detta biföls af R. o. A.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
21 hujiis, deruti Ståndet förmäler sig för sin del samtyckt til
de af Borgmästaren och Riksdagsmannen C. G. Boberg begiärte
åtta frihets-år för Öregrunds stads Borgerskap, räknade
ifrån detta årets början, för alla cronoutlagor, til invånarnes
uprättelse utur den nöd, som en år 1744 berörde stad öfvergängen
vådeld dem försatt uti, samt at staden til publique
husens åter upbyggande må förunnas de derstädes och vid
marknadsplatsen Schefthammar fallande landt-tulls- och accisinkomster,
sedan betiäningen dervid är aflönt; och recommen
-
Öregrund. Landshöfding i Karelen. 423
derade Ståndet jemväl denna ansökning til de öfrige Ståndens
vilfarighet.
Detta biföls; dock så, at de af det lofl. Borgareståndet
utsatte 8 åren, förminskas til sex, och at hvad nu för Ohregrunds
stads invånare blifvit beviljat, ej må dragas af någon
annan til prejudicat.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
30 hujus, hvarjemte medfölgde et Deputations öfver Finska
Ärenderne Extractum Protocolli, deruti begiäres, at Majoren
Frih. H. Wrede måtte blifva förordnad til Landshöfdinge i
Carelen, Savolax och Kymenegårds län; förmälandes Secrete
Utskottet ej kunna i följe af des instruction deruti ingå; men
som Deputations yttrande är på goda skiäl grundad, så kan
likväl Secrete Utskottet ej undgå at samma ärende Riksens
Ständers mognare ompröfvande hemställa.
Derpå uplästes berörde Deputations Extractum Protocolli
af den 28 ejusdem, hvaruti berättes, det Deputation, enligt des
instruction, funnit sig förbunden at vara påtänkt på alla de
utvägar, som kunna bidraga til Storfurstendömet Finlands uphielpande.
ibland hvilka äfven kunna anses såsom de förnämligaste,
at de tienster, hvilkom vård tilkommer öfver lag och
rätts skippande, samt den allmänna hushåldningen i landet,
varda besatte med sädane personer, som äro språket mäktige,
kunnige om landets ort och beskaffenhet samt af inbyggarne
kiände och älskade; och som Landshöfdinge-embetet uti Carelen,
Savolax och Kymenegårds län är ledigt, och Majoren Frih.
Hindrich Wrede äger alla de til samma embete nödige egenskaper,
med mera, altså begiär Deputation, det Secrete Utskottet
ville understödia det samma och hos K. Maj:t förenämna
bemälte Major at varda til Landshöfdinge uti ofvanberörde
län förordnad.
Frih. H. Wrede: Jag hörer nu emot all förmodan, det
som förut väl blifvit omtalt, men jag mig icke kunnat föreställa.
Jag betygar på det aldra högsta, Gunstige Herrar, at
jag häruti är aldeles oskyldig, så at jag hvarken sökt eller
tält med någon här om. Jag tilstår ock sielf, at det kan
synas underligit, at en Deputation inkommer med en sådan
begiäran, hvilken i mångas ögon kan hafva smak af olaglighet.
Jag vet ock ganska väl, at många värdigare, skickeligare
och mera välförtiänte män finnas, så at det hade varit dierft
af mig at söka denne beställning och kan jag derföre också ej
424 (Jan. 31.) Landshöfding i Karelen.
annars än styrka Högl. R. o. A. at låta detta gå sine laglige
vägar, så at H. Majit må derutinnan förfara efter Regeringsformen
och som honom täckes. Vil H. Majit giöra
mig den nåden och utnämna mig, är jag som en trogen och
redelig undersåte färdig at åtlyda des befallning; i annor händelse
är jag ock fullkomligen nögd med min del, at hädanefter
som här tils i stillhet och ro förnöta min öfriga lefnad.
Hr Klingsporre påminte här emot, at det icke vore
R. o. Arns faciendum at bortgifva Landshöfdinge-döme, och än
mindre hade Finska Peputationen bort giöra et sådant steg,
som skiedt är.
Flere andre instämde härmed.
Hr M. Scheckta betygade, det han hade all vänskap
för Baron Wredes person och kiänner nogsamt hans merite;
men denne process vore aldeles olaglig, och derföre böra R.
o. A. ej befatta sig härmed utan lemna til Konungen det, som
efter Regeringsformen hörer Konungen til, och vi intet gripa
in i Konungens höghet; det endaste hvad R. o. A. härvid
kunde giöra vore det, om de skulle behaga updraga Hr Landtm.
at hos H. Majit anmäla R. o. Arns underdånige önskan at få
se Baron Wrede vid detta tilfälle af H. Majit i nåder hugnad
och ihugkommen.
Hr Hökerstedt utlät sig, at Deputation utan tvifvel
blifvit föranlåten at giöra detta steget deraf, at Allmogen ifrån
orten så enständigt begiärt Baron Wrede, och han eljest icke
är i det pas, at han, utan Riksens Ständers underdånige intercession,
(icke) kunnat komma på förslag.
Hr Pehr Kalling föreslog fördenskull, at R. o. A., utan
at träda Konungens höghet för nära, endast måtte förklara,
at om Herrar Riksens Råd vilja upsättia Baron Wrede på
förslaget, de då måge hafva lof dertil.
Hr Hårleman tyckte, at detta intet kunde säijas vara
så olagligit, som icke fast mera flere andre steg, de der förut
af R. o. A. blifvit giorde med cessioner af tienster; men han
önskade, at R. o. A. nu ville fastställa såsom et oryggeligit
beslut at aldrig träda in uti Jura Majestatis.
Efter vidare discourerande härom stadnade R. o. A. häröfver
i följande slut, hvilket Secrete Utskottets Extractum
Protocolli påskrefsi
Resol.i R. o. A. förklarade, at de intet hafva vid Deputationens
begiäran angående Majoren Baron Wrede något at
Privilegier å stångjernssmide.
425
påminna, utan underställa det H. Majits nådigste välbehag
at enligit Regeringsformen härom i nåder föranstalta.
Derpå upropades Deputation, hvilken ock straxt afgick til
de andre Stånden med Secrete Utskottets Extractum Protocolli
angående General-Gouverneurskapet i Finland. Gref
Hans Hind. von Liewen förde ordet och tog äfven med sig
Secrete Utskottets sidst upläste Extractum Protocolli med
Finska Deputations Memorial för Frih. Hind. Wrede.
När Deputation var borta, uplästes, uppå Hr Nordencrantzes
begiäran, et des Memorial, hvaruti han uprepar huru
som Riksens Ständer, så väl uppå Hr Hårlemans Memorial,
som igenom flere deras sedermera utfärdade resolutioner, endast
styrkt til et interimsförbud af Privilegiers utfärdande på stångjernssmide,
til dess Riksens Ständer sig vidare deröfver skulle
få utlåta, men som H. Majits nådige bref til Bergs-Coilegium,
hvilket i afskrift bifogas, innehåller et positivt och ovilkorligit
förbud emot vidare Privilegiers utfärdande, så anhåller
Hr Nordencrantz, at detta senare måtte emot det förra jämföras,
saint at K. Bergs-Collegium icke måtte bindas händerne
at för honom och flere andra utfärda sådane Privilegier, som
grunda sig pä de hitintils utgångne och ännu i kraft varande
Förordningar, emedan eljest många Bruksegare skulle härigenom
alt för mycket komma at lida.
R. o. A. funno bäst at remittera detta Memorial til Bergs
Deputation.
Hr Nordencrantz förklarade sig intet vara emot, at des
Memorial remitteras til Bergs-Deputation, allenast han finge
giöra dervid det förbehåld, at på händelse Bergs-Deputation
intet skulle inkomma med något generelt Betänkande om jernhandel!!
och öfver smidet, H. Majits bref då intet måtte ligga
någon i vägen at få niuta välfångne privilegier, laga stadgar
och förordningar til godo.
I anledning af denne Hr Nordencrantzes giorde påminnelse,
blef efter R. o. Arns godtfinnande i remissen tillagt, at BergsDeputation
med det forderligaste häröfver skulle inkomma med
sit Betänkande.
Vid detta tilfälle anmälte äfven
Hr L. J. Silfversparre et Memorial om tvänne skieppund
hammarskatts tilökning vid des stångjernsbruk i Nydala
sockn och Jönköpings län;
Hvilket äfven remitterades af R. o. A. til Bergs-Deputation.
426 (Jan. 31.) Om gruf ve-ved och kol.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 10
hujus, deruti Ståndet berättar sig förehaft Riksdagsmannens
ifrån Mora sockn och Osterdalarne, Pehr Anderssons hos Riksens
Ständer ingifne Memorial och ansökning, at den Allmoge
i Mora och Elfvedals socknar, som ej in natura utgiör grufveved
til konst-staten i Fahlun, icke mera än deras medbroder,
som til MilitiaB-staten sin ved utgiöra, måge påläggas at betala
för stafrummet, nemligen 15 daler (?) knit; och som detta
ärende så vida före varit, at ingen annan än Riksens Ständer
sielfve det kan afgiöra, så har Ståndet för sin del funnit, at
det bör remitteras til Bergs-Deputation, med förmodan det de
öfrige respective Stånden äfven detsamma bifalla lära.
R. o. A. gåfvo äfven härtil deras samtycke.
Uplästes et annat Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 21 i denne månad, förmälandes derutinnan Ståndet sig
förehaft Riksdagsmannens ifrån Hedemora sockn i Stora Kopparbergs
län Eric Anderssons til Riksens Ständer ingifne Memorial
och ansökning, som nu äfven uplästes, at skoglöse
hemmans äboer i berörde sockn måge slippa in natura utgiöra
de til Afvesta crono-bruk pålagde utlags-kohl, emot det de i
stället för tilförne tilbudne 7 daler kint inlösa stigen med 3
dal. dito mynt, dock med det förbehåld, at Allmogen deröfver
ej må besväras. Thenne ansökning berättar Ståndet sig hafva,
i anseende til de i Memorialet andragne bevekelige skiäl,
funnit billigt för sin del aldeles at samtycka, med anhållan,
det de öfrige Stånden detsamma äfven täcktes giöra.
Men R. o. A. funno säkrast at remittera densamma til
Bergs-Deputations utarbetande.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 21 Nov.
sidstledne, hvaruti berättes, det Krigs-Coinmissarien J. Wiliamson
hos H. Majit giordt ansökning om Krigs-Råds-caractere
til des någon värkelig befordran eller lönings-vacance
kan existera; hafvandes H. Majit i nåder låtit förklara sig
gerna se bemälte Krigs-Commissarius soulagerad efter des
ansökning; hvilket berättes Herrar Riksens Råd tagit under
öfvervägande samt väl dervid funnit, at Krigs-Connuissarien
Wiliamson, giordt sig til befordran värdig, som ock at Riksens
Ständer trenne Riksdagar honom dertil anmält, fast det
icke sä velat passa sig, at han ännu kunnat komma at hugnas,
utan andre blifvit honom föredragne, hvarföre den förlust och
tour, som honom således undangådt, tyckes böra honom åter
-
Krigskommissarien Williamsson.
427
ställas; men som Caracters-Förordningen härutinnan ligger
Rådet i vägen, så hafva de funnit godt at denna ansökning
Riksens Ständer communicera.
Sedan åhördes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 3 sidstledne Dec., hvaruti förmäles, at som Krigs-Commissarien
Wiliamsson ifrån 1712 varit Krigs-Commissarius
vid armeen på Tyska bottn och under samma tid utstådt, fångenskap
och flere et svårt krig medföljande olägenheter, samt i
anledning deraf år 1716 med Högstsal. Konung Carl den Xllites
fullmakt avancerat til Krigs-Commissarie-beställningen på
ordinarie stat vid K. Cancelliet och Krigs-expeditionen, hvilken
sednare tienst varit af samma egenskap med Krigs-Commissarie-beställningen
i K. Krigs-Collegio, dit sysslorne, sedan
Cancellie-staten år 1719 ändrades, åter hemföllo, så at han
sedermera varit föranlåten at til sin och de sinas nödige conservation
emottaga mindre vigtige sysslor, til des någon anständig
befordran för honom kunde existera; utan ock at bemälte KrigsCommissaries
underdånige ansökning grundar sig på Regeringsformens
40 och 42 §§, hvilka utfästa belöning för långlige,
trogne och nyttige tienster, i hvilket afseende Ståndet erindrar
Riksens Ständer för detta trenne gånger honom til befordran
anmäldt, och Herrar Riksens Råd honom äfven lemnat et
välförtiänt och ädelmodigt vitnesbörd; så utlåter Borgareståndet
sig för sin del funnit billigt och med Regeringsformen enligit,
at H. Majit lemnäs frihet, utan at Caracters-Förordningen
må ligga i vägen, at icke allenast i nåder soulagera KrigsCommissarien
Williamsson med den begiärte Krigs-Rådscaracteren,
utan ock honom vid förefallande anständig vacance
med värkelig befordran til bätre vilkor hugna.
En och annan påminte, at som detta endast angår någon
förbättring af caracteren, så borde det af R. o. A. icke uptagas.
Deremot förestältes, at det vore et Extractum Protocolli
ifrån Rådet, och at R. o A. fördenskull ej kunde vägra detsamma
at anhöra.
Frih. Gust. Hamilton utlät sig det han intet ville betaga
Krigs-Commissarien Wiliamson sin melite; men som han
vore en gammal man, och i K. Krigs-Collegio förefalla många
angelägne sysslor, de där fordra mycken drift och skyndesamhet,
så tyckte Frih. Hamilton bäst vara, at Riksens Ständer lemna
til H. Majit at besättia. denne beställning med någon skickelig
man, som ännu är i sin fulla vigeur.
428 (Jan. 31.) Om statsbristens afhjelpande.
Det sades, at Krigs-Coinmissarien Wiliamson intet söker
Krigs-Råds-beställningen, utan allenast Krigs-Råds-caractere;
och som han vore en gammal och väl förtiänt man, så kunde
väl R. o. A. bifalla des i så måtto giorde ansökning.
Dock, som åtskillige begiärte, at detta måtte blifva liggande
på bordet; så upskiöts härmed til en annan gång.
Gref David Frölich påminte om R. o. A:ns besvärs
företagande.
I anledning häraf kommo R. o. A. öfverens at taga en
a part dag til besvärens afgiörande, hvilket i anslaget då
kominer at utsiättas.
Uplästes Bevillnings-Deputations E.rtractum Protocolli af
den 28 hujus, hvaruti Deputation förmäler sig, i betraktande
af den allmänna medellösheten uti riket och åtskillige flera
des inbyggare tryckande svårigheter, icke kunna föreslå en så
tilräckelig bevillnings-afgift, som emot den upgifne statsbristen
svarar; och som högsta nödvändigheten fordrar, det jämväl
alla de öfrige tilgångar och utvägar varda upsökte och nyttiade,
som efter lag och laga stadgar böra och kunna lända rikets
ständige inkomster til förmering, komma stats-värket til underhielpande
samt förskaffa invånarne någon lindring och lisa;
ty berättar Deputation sig hafva, ehuru den nu icke hunnit
at blifva färdig med des under händer hafvande arbete, likväl
til tidens vinnande ej kunnat undgå at nu förut underställa
Riksens Ständers godtfinnande, om icke detta ärende til Cammar-Oeconomie
och Commercie-Deputation kunde remitteras,
at icke allenast i det nogaste giöra sig underrättad om alla
cronall tilhörige fastigheter och egendomar, som på hvarjehanda
sätt kunna vara til enskylte personer uplåtne eller
annars af dem innehafvas, samt noga tilse och pröfva huru
en skiälig afkomst och ingiald utaf sädane cronolägenheter må
kunna dels vinnas och dels förbättras, utan äfven hvad de
större af dem angår, derom sedermera med sit Betänkande
til Riksens Ständer forderligast inkomma, men om de mindre
genast taga så eftertryckelige mått och författningar, som med
Förordningarne finnas öfverensstämmande, samt ofvanberörde
hälsosamma ändemål kunna befrämja, och hvilka CammarCollegium
samt vederbörande Landshöfdingar sedan ofördröijeligen
böra värkställa, men i fäll någon del deraf en längre
tid til skiärskådan och utredande skulle betarfva, då derom
Befordringar. Viktualie-handeln.
429
giöra de anstalter, at sådant åtminstone til nästa Riksdag må
kunna behörigen utarbetas och i ordning sättias.
Hr Carl Ridderstolpe förbehölt sig, at alla vederbörande
härvid måtte blifva hörde, så at ingen, som antingen
under arrende eller förpantning innehafver någon crono-lägeuhet,
derifrån utan orsak blifver drifven.
Gref H. Gyllenborg erindrade, hurusom uti det upläste
Extracto Protocolli uttryckeligen sägs, at Cammar-OeconomieDeputation
skal taga sådane författningar, som med Förordningarne
äro öfverensstämmande, och således hade det giorde
förbehållet här ej något rum.
R. o. A. biföllo, at detta ärende lemnäs til CammarOeconomie-Deputations
utarbetande, dock at Deputation öfver
altsammans inkommer til Riksens Ständers plena med sit Betänkande,
innan någon ting i värket ställes; åliggandes för
öfrigit K. Cammar-Collegium at skyndesammast gå Deputation
tilhanda med de underrättelser, som bärtil erfordras.
Uplästes den til följe af R. o. Arns sidst fattade slut upsatte
resolution, som kominer at skrifvas på Secreta Deputations
Betänkande för Secreteraren Lindenstedt, hvilken resolution
af R. o. A. gillades så lydande:
Resol: Betänkandet biföls med den tilläggning, at hos
H. K. Majit jemväl i underdånighet må anhållas, at som igenom
Hr Ammiralitets-Cammar-Rådet von Dahlmans befordran ledighet
nu existerar, så täcktes H. K. Maj:t vid detta tilfälle
låta Secreteraren Lindenstedt röna nådig värkan af Riksens
Ständers för honom tilförne afgångne underdånige intercessioner.
Vidare uplästes och af R. o. A. gillades följande resolution,
hvilken kommer at skrifvas på Cammar-OeconomieDeputatations
Betänkande angående hökare-handelen:
Uplästes hos R. o. A. den 24 Januari 1747; och resolverades,
at detta Betänkande remitteras tilbaka til Riksens Ständers Cammar-Oeconomie-Deputation,
som har at tilse, det de, hvilka ifrån
Norrland, Österbottn och Finland med sine fahrtyg hit föra victualie-persedlar,
eller andre vahror, ej sättias härigenom uti för
mycket tvång, eller blifva beslag och böter underkastade, utan i fall
1722 års Förordning af hökarne skulle öfverträdas, at de dä endast
blifva förfallne til de uti samina Förordning utsatte böter, kommandes
Deputation för öfrigt jemväl at taga i betänkande, huru
vida i anledning af hosföljande Memorial den projecterade författningen
äfven må kunna sträcka sig til Carlscrona stad.
430 (Jan. 31.) Buddenbrocks memorial.
Ytterligare uplästes en projecterad resolution til at skrifvas
på Frih. Buddenbrocks Memorial, så lydande:
Resol.: R. o. A. förklarade det Riksens Ständers giöromål
och heslat i detta, så väl som alle andre mål, böra, til följe
af fundamentale lagarne och det inrättade regerings-sättet,
hållas obrottsligen och blifva oförkränkta, så at de aldrig
något åtal eller rubbning underkastas; men som, i anseende
til dåvarande tiders svåra och bistra omständigheter, lagen i
strängaste måtto blef utöfvad emot Generalerne Lewenhaupt
och Buddenbrock; så kunde R. o. A. nu ej annat än med
blödande sinnen ädelmodigt behiärta sonens Frih. Buddenbrocks
rättmätiga och billiga sorg öfver det hårda olycksöde,
som des fader öfvergådt; och emedan H. K. Majit uppå Riksens
Ständers underdånige tilstyrkande och i stöd af 26 § i
Adelige Privilegierne redan återgifvit egendomen; ty vilja och
R. o. A. til någon lindring uti Frih. Buddenbrocks, så väl som
de Gref Lewenhauptska arfvingarnes sorg, hafva Generalerne
Lewenhaupt och Buddenbrock til deras heder och ähra restituerade,
och i underdånighet recommendera hos H. K. Majit deras
söner til nådig och öm omtanka vid alla sig yppande tilfällen;
hvilket dock med de öfriga respective Stånden til et benägit
bifall communiceras.
Vid detta tilfälle, och när förberörde resolution var läst
til ända, upstod
Frih. Buddenbrock och tackade R. o. A. för deras benägna
utlåtelse at til någon lindring uti bans sorg vilja recommendera
honom hos H. K. Majit til nådig och öm åtanka
vid alla sig yppande tilfällen; men om R. o. A. sig behagade
erindra, lära de finna, at han redan i sit Memorial afsagt sig
all vedergiällning och at han ej eller vill, det hans olycka på
något sätt skal vara någon annan i vägen, utan som hans
fader blifvit giord til et offer, ville han låta det offret vara
och blifva fulkomligit. Hvad angår, at Högh R. o. A. nu
restituerat hans olyckelige fader ähran, så äger en tyran makt
at slå hufvudet af den, som är honom undergifven och uti
hans väld; men aldrig kan han taga ähran ifrån den, som
ej igenom indigne actioner giordt sig densamma förlustig.
Likaså kunde ingen betaga hans ärliga fader äran, utan vore
han förvissad, at hos alla ovälduge han både nu och i framtiden
får behålla sit ärliga namn och det omdöme, som han
rätteligen förtiänt. Hvad åter egendomens restituerande angår,
Buddenbrocks memorial.
431
så vore det väl för de Gref Lewenhauptske arfvingarne; men
han vore intet i cas, ty hans olyckelige fader hade i rikets
tienst förtärt all sin egendom och ej lemnat sine barn någon
annan arfvelott, än en bedröfvelig och smärtfull hågkomst och
åtanka af det hårda öde, som deras fader öfvergådt. En ting
ville han nu allenast tillägga, som bestodo der uti, at efter
han förra gången hördt, det en del af R. o. A. så tagit hans
Memorial, som ville han derigenom klandra Ständers giöromål
och beslut, så måste han förklara, at det ingalunda varit hans
mening. Ibland de förnämsta principier hans olyckelige fader
gifvit honom, hade också varit den at tänka som en rätt
svensk och intet tadla det, som Ständer en gång afgiordt.
Men hvad han i berörde Memorial förestält, vore det at, til
bibehållande af den allmänna trygg- och säkerheten i framtiden,
Commissions acter måtte uptagas, på det Riksens Ständer
sielfve måtte få en noga kundskap och tilräckelig uplysning
huru med desse processer tilgådt, ty det stöde fast, at man ofta
kan gifva en sak andra tourer än den i sig sielf värkeligen
är, som han också tiltrodde sig at kunna bevisa, det Commissions
domskiäl äro af den beskaffenhet, at de vid et närmare
och oväldugt bepröfvande intet äga bestånd.
Frih. Coijet med flere andre instämde härmed, yttrandes
sig Frih. Coijet, det han jemväl ville påtaga sig at uhr de
tryckte acterne bevisa emot hvad actor det ock vore, at salig
General Gref Lewenhaupt både efter Krigs-articlarne och vår
almänt vedertagne lag blifvit alt för hårdt dömd.
Hr Landtm, frågade om icke detta får hvila och R. o. A.
i öfrigit behagar bifalla den upläste resolutionen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom nu til—
baka, och berättade
Gref Liewen, hvilken fördt. ordet, at de andre Stånden
lofvat at ännu i dag afgifva deras svar och utlåtelse öfver
Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående en GeneralGouverneur
i Finland; likaledes hade de äfven sagt sig med
första vilja afgiöra Finska Deputationens Memorial och Secrete
Utskottets Extractum Protocolli angående Majoren Baron
1 Vrede.
Hr Börje Phil. Scheckta begynte åter at tala om General
Buddenbrocks sak och yrkade derpå at Commsions acter
måtte uptagas.
432 (Jan. 31.) Adelns besvär.
Hr Landtm, förestälte huru denna qurestion redan förra
gången blef ventilerad och då afgiord, sorn den nyss upläste
resolution utvisar.
Gref H. Gyllenborg intygade jemväl, det den upläste
expedition vore aldeles enlig med hvad sorn förra gången blef
resolverat; icke dess mindre, och om än vidare skulle påstås,
at Commissions acter skulle uptagas endast til uplysning och
för den orsaken skull, at Riksens Ständer måtte få fullt lius i
saken, så kunde derom blifva en å part deliberation.
Hr Klingsporre tyckte, at Frih. Buddenbrock uti sin
utlåtelse brukat alt för hårda insimulationer emot Riksens
Ständers Commission, och at som deras giöromål och domar
öfver Generalerne Gref Lewenhaupt och Buddenbrock af Riksens
Ständer sielfva äro confirmerade, så borde de nu icke på
sådant sätt mera klandras eller påtalas.
Frih. Ulrich Scheffer sade det ej vara underligit, örn
Frih. Buddenbrock vid detta tilfälle utbrustit i några hårda
expressioner, aldenstund en justus dolor drifvit honom at tala.
Hr Landtm, bad R. o. A. ville lemna detta och frågade
om icke R. o. A. nu behagar skiljas åt;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och skildes altså R. o. A. åt klåckan half tu.
Torsdagen den 5 Februari 1747.
Infunno sig efter anslag R. o. A. på Riddarhus-salen til
de af R. o. A. uti Allmänna Besvärs-Deputation projecterade
besvärens reglerande.
I Riddarhus-Secreteraren Wulfvenstiernas ställe, som var
opasslig, förde lidfelt Protocollet.
Sedan R. o. A. intagit sina rum och Hr Baron och
Landtm, äskat liud;
Uplästes en upsatt Iiubrique på Ii. o. Atus besvär.
Hr Landtm, förestälte at sedan nu R. o. A. hade korteligen
hördt innehållet af de projecterade besvären, hvilka
til en stor del voro mera enskylte än allmänne, och torde
således ej kunna aldeles vinna hos de öfrige Stånden det bifall
man åstundade, om R. o. A. var sinnad at vid denne
Riksdag antaga några besvär, isynnerhet som, der R. o. A.
ej sielfve antoge någre besvär, kunde de med större skiäl af
-
Om fideikommiss.
433
slå de öfrige Stånden, ifall de med någre besvär ville in
komma.
R. o. A. utlät sig, at de ville punctevis igenomgå besvären
och vid hvar och en § yttra sina tankar.
Hr Ruthenschöld understälte vid detta tillfälle R. o.
A:ns vidare ompröfvande, om icke vid desse besvären kunde
et enda tilläggas, at sorn den allmänna lagen betager en frälseman
den friheten at af des ärfde fastigheter giöra fidekommiss,
och det skulle ansenligen lända til familiernes styrka
och bibehållande och at familien blefve ägare af den fasta
ärfda egendomen, i det stället när den delas emellan flere,
kunna de knapt hafva sin utkomst, mindre evertuera sig i alla
de stycken, som en Riddersman tilhöra, eller soutenera familiens
heder och lustre; hvarföre ock dageliga förfarenheten intygar,
huru godsen måste gå från familierne, och således den ena
efter den andra blifva alt mera försvagad, om icke fördenskull
R. o. A. skulle finna nödigt begiära tilstånd at äfven
af de ärfde fastigheter få giöra fidekommiss; dock så, at den,
som får den fasta egendomen, borde något vist åt de öfrige
sine syskon utgifva.
Hr Baron och Öfversten Hamilton yttrade sig, at den
af Hr Ruthenschöld giorde erindran var ganska nyttig, som
han af egen erfarenhet funnit huru litet det gagnar familien,
enär egendomen delas emellan många, som i det ställe, at en
kunnat någorlunda blifva bärgader och sedan hielpa sina syskon,
så blifva de alla tiggare, och egendomen går sin väg,
utan at någon har särdeles nytta deraf; och holt fördenskull
före, at det vore et ibland de essentiellaste medel til R. o.
A:ns conserverande i längden, om af de ärfde fastigheterne
äfven kunde giöras fidekommiss, på sådant sätt, som det skier
i England.
Hr Landtm, utlät sig, at hvad denna saken angår, sä
lärer dervid mötas åtskillige svårigheter; ty först och främst
lärer den frågan böra afgiöras, huru vida en ärfd fastighet
skall kunna afkläda sig de egenskaper, hvilka den så väl
efter naturliga, som vår antagna lag äger, och i följd deraf,
om den, som ärft en fast egendom, kan efter behag få disponera
om densamma, och sedan lärer äfven vara nödigt at tilse,
huru vida vårt lands tilstånd tillåter at adoptera sådane lagar,
hvilka andra förmögnare länder hafva; hvilka, med flere betänkeligheter,
sorn de fordra någon vidare öfverläggning, sa
Adelns Protokoll (XV) 1746—1747. 1. 28
434 (Febr. 5.) Adelns besvär.
lärer det vara säkrast, at denna quaestion imedlertid hvilar
och at hvar och en söker genom flit och idoghet at förvärfva
sig sielf egendom, hvilken han efter behag kan disponera til
sin familles upkomst och nytta;
Hvarmed denne disconrs afstadnade.
Hr Baron och Landtm, anmodade R. o. A. at efter deras
giorde yttrande gå punctevis genom besvären;
Hvarpå Hr Landtm, gick neder i Secrete Utskottet, som
var tilsammans, och förde Hr Gref Brahe i det ställe ordet.
Sedan uplästes R. o. A:ns besvär punctevis.
1 §. Om projectets öfverseende til en ny kyrko-ordning.
R. o. A. fant bäst vara, at härmed hafves anstånd til
nästa Riksdag, som tiden på denne innevarande var så mycket
liden, och blef denne § således afslagen.
2 §. At någon viss methode må förordnas, hvarefter
lands- och stads-församlingarne, vid omröstande til Präste-val,
må hafva sig at rätta;
Antagen och remitterad til Deputation at projectera sättet.
3 §. At R. o. A. i Skåne måge befrias för kyrko
murars
byggnad och reparationer, när kyrkorne sielfva dertil
äga medel;
Biföls.
4 §. At R. o. A:ns i Skåne insockne gods måge befrias
för mantals-penningars erläggande.
Hr Baron Coijet utlät sig, at hvad i denna puncten be
giäres
är långt för detta i Malmö recessen af år 1662 R. o.
A. i Skåne beviljat, nemligen, at deras vekudags-bönder med
hustrur och barn, som höra under insockne-godsen, måge
varda befriade från mantalspenningars erläggande. Och som
Adelen i Skåne utgiöra en dubbel rustning och en sextondedel
til, så kan ingenting billigare vara, än at de måge få niuta
til godo den förmån, af hvilken de i så lång tid suttit i
mistning.
Hr Capitaine Scheck t a yttrade sig, at i betraktande af
rikets nuvarande medellösa tilstånd, lärer R. o. A. i Skåne
vara så billige och ej påstå denne rättighet.
Hr Baron Coijet svarade, at ehuruväl han med större
fog kunde påstå, at denne besvärs-puncten borde blifva ståndande,
dock, i betraktande af rikets nu varande släta tilstånd,
ville han för sin del för denna gången lemna denna rättighet ;
dock at det ej må lända til något prejudicat i framtiden, så
Adelns besvär.
435
förbehölt han sig, at R. o. A. må få komma til nyttiande af
denna des rättighet, när riket kommer i bättre stånd;
Hvilket äfven flere af Adelen i Skåne biföllo;
Och resolverades således, at denne § för denne gången går ut.
ö §. At de, som vilja idka saltsiö-fiskeri, måge tillåtas
at sig på crono-grund vid stränderne nedsättia och hus bygga,
med mera;
Biföls.
6 §. At de hemman, hvilka varit inom rå och rör och
tillika med stammen reduction undergådt, må ägaren deraf
eller berustade säteriet til skatte uplåtas;
Bifallen.
7 §. At publique actores, som ej gitta fulltyga sin talan,
måge hålla sin contrapart skadeslös för all förorsakad skada
och omkostnad;
Antogs.
8 §. Ridderskapet och Adelens i Skaraborgs län anhållan
at den sidst utfärdade Skogs-ordningen må limiteras och dem
tillåtas på cronoparken Edsmären, efter behörig utsyning och
värdering, få tilhandla sig odugelige ekar;
Antagen.
9 §. Om flere Extraordinarie Landtmätares antagande
utan lön och gravation för staten, dock med arfvode efter
taxa och förordningar;
Antagen.
10 §. Anhåller Ridderskapet och Adelen i Skåne, det
alla emellan crono och frälse odelte bye-skogar och marker
måge blifva skiftade, och Landshöfdingarne en viss tid förelagd
at derom laglikmätigt föranstalta;
Antagen.
11 §. Om en viss skattläggnings-methods upprättande i
Skåne;
Antagen.
12 §. At R. o. A. i Malmöhus län måge befrias för
fästningsbryggornes vid makt hållande.
Antagen.
13 §. Anhåller R. o. A. i Småland, at Bruksägarne ej
må tillåtas genom frisedlars utfgifvande försvara flere personer,
än allenast så många, som til brukens drift oumgängelige
pröfvas;
Antagen.
436 (Febr. 5.)
Adelns besvär.
14 §. At K. Förordningen af den 20 Dec. 1745 om
straffets skiärpande för trafvar, i landsorterne må åtminstone
på någon tid blifva exequerad, samt at den, som ute på marken
stiäl boskaps-creatur, må beläggas med alfvarsaramare straff
än lagen innehåller;
Antagen, i anseende til den senare delen, med tilläggning
af creatur eller hästar.
15 §. At fri utförssel ifrån Blekinge genom Puguvik
och de flere hamnar må öppen lemnäs.
Som härigenom kunde tilfälle lemnäs til lurendrägerier,
ty blef denne § afslagen.
16 §. At saltpeter-siuderi-indelningen i Skåne må lempas
efter hvarje orts beskaffenhet;
Antagen.
17 §. At tiden med tienstefolks upsäijande kunde på
en annan tid, än hittils vanligit varit, utsättas;
Antagen.
18 §. At Hofrätterne kunde frihet lemnäs at dispensera
efter omständigheterne uti 2 § 19 cap. Erfda-balken, enär
ogifta fruentimber begiära blifva myndige.
R. o. A. fant bäst vara at härom sökes H. K. Maj:ts
nådige dispensation, som härtils skiedt; och blef denne § afslagen.
18 §. At R. o. A. i Skåne ej må vara betagit uti
hvarje län vid infallande Riksdagar, under Landshöfdingens
närvaro, på hans kallelse sammanträda och om deras angelägenheter
rådföra;
Afslagen.
20 §. Om någon förklaring öfver K. Maj:ts resolution
af den 4 Maii 1681, angående lotzars til- och afsättiande på
frälsehemman;
Antagen.
Sedan uplästes en uti Besvärs-Beputation anmält punct,
at som inga Adelsmän kunna få bekläda något Magistratsembete
i städerne, likmätigt 24 § af K. Maj:ts nådiga resolution
på Städernes besvär den 13 Julii 1719; så anhålles deremot,
at R. o. A. til följe af den 17 puncten i K. Maj:ts nådige
resolution af den 29 Nov. 1680 på Adelens besvär, må blifva
föreslagne til Häradshöfdinge- och Lagmanstienster framför
Borgmästare och Rådmän.
Som R. o. A. fant betänkeligit at sätta denne sak in
quaestione; så blef den puncten afslagen.
Remisser t. Depui. Finska ärendena.
437
Likaledes uplästes en punct af et besvär om någon särskildt
klädedrägts bärande af R. o. A., som äfven afslogs.
Sedan proponerades, at om någon finner nödigt at ingifva
någre vidare besvär, skulle det ej vara betagit;
Hvilket biföls;
Hvarpå R. o. A. åtskildes.
Den 7 Februarii 1747.
R. o. A. samlades klåckan 9 förmiddagen.
tSk c
Hr Landtm äskade liud och bad R. o. A. intaga sina
ställen.
Under Riddarhus-Secreterarens ännu varande opasslighet,
anbefaltes Cantzlisten Ekestubbe at föra Protocoliet;
Hvarefter justerades Protocollen ifrån sid. 196 till sid. 214
och giordes dervid inga påminnelser.
Hr Landtm, anmälte, det H. Maj:t igenom CantzlieRådet
Arnell, i anledning af 13 § i Riksdagsordningen, låtit
gifva tilkiänna, at 19 man af Uplands regemente blifvit til
arbete på värfvet upbådade;
Hvarvid R. o. A. ej hade något at påminna.
Vidare gaf Hr Landtm, vid handen, at efter R. o. A:ns
samt de öfrige Ståndens godtfinnande hade Hr Landtm, med
de andre Talemännen i går aftons varit tilsammans och remitterat
åtskillige til Riksens Ständer inkoinne mål, som uti
Deputationerne behöfde utarbetas.
Hr Börje Phil. Scheckta frågade om någre flere af
R. o. A. varit dervid tilstädes.
Hr Landtm, svarade, at Frih. Mörner varit der hos.
Derpå uplästes förteckningen pä desse remisser.
Gref Liewen förmälte, at då han sidsta plenum med en
R. o. Arns Deputation varit hos Prästeståndet, hade bemälte
Stånd til skyndesamt afgiörande recommenderat Betänkandet
om Storfurstendömet Finlands uphielpande, och påminte fördenskull
Hr Grefven, at denna sak nu måtte företagas.
Uplästes altsä Deputationens öfver Finska ärenderne Betänkande
om Storfurstendömet Finlands uprättelse och förkofring,
hvaruti, sedan Deputation omständeligen berättat, hvad nöd landet
emot Sverige lidit, i anseende til des nära gräntsande intil en mäktig
Potentat, hvad äfventyr och räddhåga folket i landet stunde
-
438 (Febr. 7.) Finska ärendena.
ligen måste lefva uti, emedan "rantsen ej är försedd med
någre fästen och hamnarne utan skantsar, hvad plåga invånarne
hafva af stora contributioner. hvilka borde proportioneras
emot det i Sverige pålägges, i anseende dertil, at Sverige icke
så många dagar som Finland år varit exponerat, samt ändteligen
hvad förtryck invånarne måste tåla af embetsmän, högre
och lägre, upräknandes orsakerna dertil och huru det skier.
Sedermera uprepar Deputation, hvad trohet och npriktighet
den Finska nation, oaktadt ofvanberörde stora svårigheter altid
bevist Sverige, med förmälan derjemte, at regeringens försorg
och omvårdnad för dem deremot aldeles icke svarar; i anseende
hvartil, som ock at landet är för Sverige på mångt sätt oumbärligt,
och på det en så härlig del ej med tiden må blifva
söndrad ifrån vår regements-kropp, styrker deputation, til förekommande
af de grofvaste oredor, som nu för tiden aldra mäst
sticka lansens inbyggare i ögonen, Riksens Ständer til följande
mått:
l:o at det blir en beständig och oförändrad regel, at
alla besvär ifrån Finland uti K. Maj:ts Råd, Justitise-Revi
sion
och alla Collegier här i Sverige framför andra företagas
och afhielpas;
2:o at alla betieningar, som hafva immediate at skaffa
med menige man, såsom Lagmän, Under-Domare, Tull-, Cronooch
Jägeri-betiente och under-befähl vid armeen, besättas med
infödde Finske män och sådane personer, som icke hafva
af nöden at handla med Allmogen och Borgerskapet genom
tolkar;
3:o at Abo Hofrätt och Akademie i alla des faculteter
åtminstone til 2/s delar besättes med nationelle ledamöter, och
under-betiening hel och hållen af Finska nationen, och at de
af Svenska nationen, som til Finland befordras, oumgängeligen
förstå Finska språket;
4:o at alla K. Collegier vid första timade vacanser förses
åtminstone med en ledamot och sådant ämne af Finska nation,
som där i landet beklädt publique embeten, samt at tvänne
eller flere af hvart och et Collegii under-betiente, särdeles vid
Finska Provincie-Contoiret i Cammar-Collegio, antages, som
varit i landet, förstå thess språk och sedvanor och således
kunna gå de derifrån hit sökande sollicitanter i deras angelägenheter
til handa, på det inbyggarne och landsens barn må
Finska ärendena.
439
hafva någon upmuntran til bekostnad, flit och idoghet at giöra
sig skickelige til sit fäderneslands tienst;
5:o at alla leveranser och uphaudlingar för Finska armeen,
magasinerne och fästningsverken må förbehållas Finlands
invånare, så länge de dem uti lika godhet och qvantitet med
andra kunna prestera;-
6:o at Finland må niuta et års frihet för denna Riksdag
til giörande allmänna bevillningen och få taxera sig sielf
för et år, til bergverkens, durchfarternes och Akademiens uphielpande,
då landet igenom få år skulle mångdubbelt ersätta
Sveriges rike medelst tilökning i des exporter til främmande land;
7:o at en General-Gouverneur i Finland af K. Maj:t
och Riksens Råd förordnas, som äger kundskap ej allenast i
Cammar-, utan ock i Landt- och Siö-Militiae-Oeconomie- och
Commendo-saker, samt der i landet residerar, på det försvarsverket
och hushåldningen måtte med mera eftertryck liandhafvas
och menige man håfve någon person af anseende och
myndighet at vända sig til, när de på något sätt kunna oförrättade
eller förtryckte varda.
Hr Hårleman yttrade sig, at man häraf nogsamt kunde
finna huru mycken grund och anledning Secrete Utskottet
haft til den redan giorde föreställningen om en General-Gouverneurs
förordnande til Finland; at han för sin del sielf
önskade at blifva finne och hoppades, at sådant snart nog
torde skie, om en des förehafvande handel går för sig. Imedlertid
tycktes det upläste Betänkandet vara af sådan beskaffenhet,
at R. o. A. ej kunde så noga ingå uti hvar och en af
des puncter, utan understälte Hr Hårleman, om icke resolution
kunde blifva sådan, som lian den under hastigt åhörande af
Betänkandet hade projecterat, nemligen:
R. o. A. äro redebogne at ingå uti alt, som någonsin må
kunna tiana til Finlands uphielpande och i stånd sättiande,
vare sig de medel och utvägar, som uti detta Betänkande äro
upnämde och af den tilärnade General-Gouverneuren eller ock
andre embetsmän hädanefter kunna upgifvas och til ändemålets
ernående nödige pröfvas kunna; och hvilket alt med
fullt underdånigt förtroende til H. K. Maj:ts nådige försorg
och värkställande hänskjuta.
Uppå skiedd frågan af Hr Landtm.;
Förklarade sig R. o. A. til alla delar nögde med den föreslagne
resolution.
440 (Febr. 7.) Banksedlars förfalskande.
Hr A. H. Ramsaij erinchade väl, at man ej så korteligen
borde härmed gå til väga, emedan saken vore af den
angelägenhet, at den förtiänte punctevis företagas;
Men R. o. A. förblefvo vid den gillade resolutionen,
hvilken skrefs på Betänkandet och til de andre Stånden afsändes.
Hr A. H. Ramsaij utlät sig sedermera, at om någon
ibland R. o. A. vore så vanslächtad och, som ryktet går, skulle
hafva befattat sig med Banco-sedlars förfalskande, så påstod
han, at en sådan borde ej allenast såsom ovärdig ifrån Riddarhuset
afvisas, utan ock af Banco-Fiscalen under laga tilta!
ställas, och ehuruväl
Hr Landtm, straxt förestälte, at som hvar och en af
R. o. A. lärer hafva en billig afsky för slikt nesligit företagande,
så kunde denna discoursen gå utur Protocollet;
Så var dock Hr Ramsaij af den mening, at det ej vore
onyttigt, om des påminnelse blefve stående.
Hr Ruthenseliöld: Som jag för detta haft den ähran
at stå i Banquens tienst, och således har mig bekant, huru
med sådane saker förhållas bör, så lärer R. o. A. tillåta mig
at föreställa, det forum uti dylikt mål ej bör blifva här; men
skulle R. o. A. finna nödigt at infordra uplysning af BancoDeputerade,
så lärer snart visa sig om något sådant förelupit,
det jag dock ej vil förmoda.
Hr Börje Phil. Scheckta holt före, at Banco-Fiscalen
borde antydas at hos Hr Landtmarskalken namngifva den
brotslige, ifall han funnes.
Hr Hårleman förklarade sig aldeles vara af den tankan,
at en Adelsman vore värd tiodubbelt större straff än en annan,
ifall han et så groft förseende hade begådt.
Härmed instämde R. o. A. enhälligt, och afstadnade altså
denne ventilationen.
Hr. B. P. Scheckta erindrade, at som sidsta plenum
blifvit faststält, at en Deputation skulle afgå til Prästeståndet,
så kunde densamma nu taga med sig det påskrefne Betänkandet
angående Finland.
I anledning häraf frågade Hr M. Scheckta, om nu vore
färdigt hvad som efter sidsta öfverenskommande skulle upsättas
til svar på Prästeståndets utlåtande öfver des Memorial angående
Protocolls-Deputation.
Om svaret till Presteståndet. Olof Assarsson.
441
Hr Löwenhielm yttrade sig, at han ej varit på Riddarhuset
tilstädes, då R. o. A. behagat pålägga honom tillika
med Hr Ruthenseliöld at författa det omtalte svaret, och at
för öfrigit de mångfaldige sysslor han hela denna veckan haft,
så uti Secrete Utskottet, som andre Deputationer, icke tillåtit
honom at dervid lägga handen. Han bad tillika, at R. o. A.
ville honom för samma orsaks skull derifrån dispensera.
Hr Ruthe nschöld utlät sig, at sä länge Hr Tjöwenhielm
varit förhindrad, hade ej velat anstå honom at allena sig härmed
befatta.
Häruppå anmodades Frih. Scheffer at jemte Hr Ruthénschöld
til nästa plenum projectera detta svar.
Frih. Coijet påminte om Riksdagsmannens Olof Assarsons
klagoskrift, som sidst blef på bordet liggande, at den nu
måtte ytterligare företagas, emedan målet är af en granlaga
beskaffenhet och, i anseende til skadelige prsejudicater och
följder, synes röra hvar och en Riksdagsmans fri- och rättigheter.
Hr Landtm, förde härvid R. o. A. til minnes huruledes
sidst blef afgiordt, at Olof Assarssons Memorial väl skulle upläsas,
men sielfva saken ej vidröras.
Icke des mindre anförde Hr B. Scheckta med flere, at
denne öfverläggning vore nödig.
Frih. Wrede: Jag kan ej annat än vidgå Hr Landtmms
utsago. Det är vist, at R. o. A. sidst voro ense derom, at de
ej skulle befatta sig härmed; men skall denne Bondens besvär
änteligen uptagas, så kunna ju Talemånnen träda tilsammans
och pa sätt, som de redan med åtskillige mål giordt,
remittera detta til Justitue-Dep utåt ion.
Denne mening biföls af åtskillige;
Men Gref Gyllenborg yttrade sig, at ehuru han tänkt
gifva vid handen något medel at snart afsluta denne qusestionen,
sa kunde han dock ej vara af den tankan, at den skulle til
Justitiae-Deputationen hänskiutas. Om til exempel en Adelsman
skulle hos Bondeståndet klaga på Landtmarskalken, och Bondeståndet
remitterade målet til Justitise-Deputation, skulle väl
R. o. A. finna sådant vara billigt? Justitim-Deputation måste
rätta sig efter lagen, men til denne casus voi-e ingen beskrefven
lag lämpelig. Imedlertid måste man härvid iakttaga den regien :
audiatur et altera pars. Efter saken har blifvit här anmäld,
442 (Febr. 7.)
Olof Assarsson och
så synes R. o. A. ej kunna undgå at låta Bondeståndet veta,
det et sådant klagomål inkommit.
Hr Landtm, gaf härvid tilkiänna, at målet vore redan
hos H. Maj:t anhängigt.
Hr Gyllen swerd förmente, at det då skulle dragas för
långt ut på tiden, och at Riksdagen vore sluten innan något
utslag häruti kunde falla.
Frih. Cronliiort understödde hvad af Frih. Coijet och
flere andre redan blifvit påyrkadt, at denne sak ej borde nedläggas,
utan behörigen derom undersökt varda.
Hr Ruthenschöld: Jag hemställer til R. o. Arns
eftersinnande mine ensky Ite tankar om alt detta. En Riksdagsman
klagar här på sit Stånd, och Ståndet åter har klagomål
emot honom; han ber at Ständerne måtte sjelfva examinera
saken. Har han nu på något sätt förgådt sig emot sitt
Stånd medelst utspridde vanryckten, eller annat, så är ju
billigt, at Stånd böra hielpa Stånd och inbördes bibehålla
hvars annars heder. Är åter han oskyldigtvis lidande, så vore
ju genaste vägen och i detta mål anständigast at förordna en
Commission och en Actor publicus til sakeus utförande. På
det sätt kunde både han, som är en fattig Bonde, undvika at
sig här efter sluten Riksdag länge uppehålla, och äfven
Ståndet vinna tilbörlig satisfaction i fall klaganden vore
brottslig.
Hr B. Phil. Scheckta instämde härmed;
Men Hr Klingsporre biträdde Gref Gyllenborgs mening.
Gref Gyllenborg förklarade sig til största delen vara
enig med Hr Ruthenschöld, men erindrade tillika, at alla de
mål, som på detta sättet röra et Stånd, kunna vara af tveggehanda
beskaffenhet; antingen, at de äro Ståndets oeconomica
inom sig sjelft eller ock då et Stånd gådt ifrån Riksdagsordningen.
Uti det senare fallet tilkommer det visserligen de
öfrige Stånden at dervid lägga handen, men ej uti det förra.
Så länge man nu vore osäker om sakens rätta sammanhang,
borde man nödvändigt först höra Bondeståndets utlåtelse, och
sedan, efter inhämtad tilräckelig kundskap, fastställa om en
commission borde deröfver förordnas eller ej; ty at målet nu
straxt blifvit til H. K. Maj:t uppgifvit, det holt Hr Grefven
före vara en orätt väg.
Hr H. H. Boije: Jag ser ej huru R. o. A. kunna så straxt
samtycka til en Commission i detta målet; om en Adelsman
Bondeståndet.
443
skulle, som nyligen sades, hafva förfalskat banco-sedlar, och
vi drefvo honom utur vårt Stånd, han åter klagade deröfver
hos de andre Stånden, och de genast resolverade til en Commission,
vore icke R. o. A. befogade at beifra et sådant steg?
Frih. Cronliiort instämde med Hr Ruthenschöld, atén Commission
måtte häröfver sättas, då man snart finge se hurudana
omständigheter härvid kunna vara.
Gref Gyllenborg förklarade, at om R. o. A. behagade
lemna Bondeståndet del af detta anförde klagomål, borde man
ej begiära deras utlåtande eller omdöme uti saken, utan blott
en historiam facti, på det de måtte se, at R. o. A. velat höra
så väl den ena som den andra; hållandes Hr Grefven tillika
före, det Ståndet borde anmodas at til nästa plenum afgifva
denna underrättelsen.
Gref Axel Rut. Sparre: Yi sakna ingenting, om vi i
vänlighet låta Bondeståndet detta veta. R. o. A. vinner derigenom
samma höflighet hos dem vid annat tilfälle, och kan
då så til säijandes påcka derpå.
Hr Klingsporre fant likaledes nödigt, at Bondeståndet
matte härom kundskap lemnäs, pa det ej någon vidrighet
Stånden emellan måtte upväckas.
Hr Landtm, frågade härpå, om icke R. o. A. behagade,
at et Extractum Protocolli jemte Bondens Olof Assarssons Memorial
til de andre Stånden afgår, och Bondeståndet tillika
anmodades at upgifva berättelse här om;
Hvilket af R. o. A. biföls.
Hr B. P. Scheckta påminte, at sådant måtte skie til
nästa plenum, på det tiden ej utdrages, utan den klagande måtte
fä niuta rättvisan til godo och ej jemte honom annat folks angelägenheter,
dem han som Riksdagsman har under händer, lida.
Hr Ehrencreutz sade sig vara oviss i sine tankar här
om; det kunde til äfventyrs hända, at Bondeståndet säger sig
ej vilja lemna den begiärte underrättelsen om förloppet af
denna sak.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. då voro utan skuld,
emedan de giort hvad tilbörligit och billigt varit.
Hr Ehrencreutz anförde åter, at hvart och et Stånd har
sine enskylte rättigheter inom sig sielf, hvilka deni icke kunna
betagas, och at fördenskull bäst syntes vara, at Hr Landtm.
samt de andre Talemännen trädde tilsammans at närmare öfverlägga
här om och examinera målet.
444 (Febr. 7.) Om allmänna ärenden.
Hr Landtm.: Som det anförde besväret äfven rörer
Bondeståndets Taleman, så blefve det dä så mycket svårare at
kunna göra något här til.
Efter ytterligare skiedd frågan af Hr Landtm.;
Utfärdades ändteligen följande Extractum Protocolli:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. Ä. den 7 Februarii
1747.
Uplästes hos R. o. A. et af Riksdagsfullmäktigen ifrån Elfsborgs
län, Olof Assarson ingifvit Memorial, hvaruti han sig besvärar
öfver någon hård medfart, som uti Ståndet honom skall
öfvergådt och han änteligen aldeles derifrån blifvit utesluten.
R. o. A. funno, i anseende til de härvid varande omständigheter,
nödigt, at det ärbara Bondeståndet måtte vänligen anmodas
at til nästa plenum afgifva en omständelig berättelse
om alt hvad uti detta mål förelupit, på det sedermera
härom må kunna fattas det slut, som med lag och Riksdagsordningen
enligit kan vara. Ut supra.
Vid det at Hr Landtm, var i begrep at föredraga R.
o. A. åtskillige til i dag anslagne ärender, sade han sig ej
kunna undgå at föreställa, huru föga liknelse det vore, at
snart få sluta denne Riksdag, i anseende dertil, at de allmänne
och mäst angelägne målen ej komma at företagas. Hr Landtm,
funne sig nödsakad at gifva R. o. A. tilkiäuna, at 26 mål
hade väl sedan Riksdagens början ifrån Ständerne blifvit
expedierade, men deribland allenast 3, som kunna kallas allmänne,
och det öfrige altsammans enskylt. Det ena plenum
efter det andra ginge bort, utan at man kommer at afgiöra
något hufvudsakeligit., där likväl Hr Landtm, kunde påminna
sig at när alt gådt väl och ordenteligit til, hade man stundom
här på Riddarhuset afslutit 35 allmänna mål på en förmiddag.
Fördenskull önskade Hr Landtm., at R. o. A. ville taga sådant
i öfvervägande och med enighet vara betänkte på det, som
angår fäderneslandets välfärd i gemen.
Hr Kalling: Jag beklagar likaledes, at vi så sysslosätta
oss med private saker. Yi hålla här Cabinette och äro
likasom många småkungar. Uti Secreta Deputation, hvarest
jag har den ähran at vara ledamot, är slikt enskylt nästan
vårt endaste giöra. Jag önskar för min del, at oss måtte anbefallas
at ej mera befatta oss dermed, åtminstone til des de
ingifne Memorialer blifva afgiorde, som angå huru vida cessioner
hädanefter måge tillåtas eller ej; och alla dylike an
-
Båtsmanshållet. Nylands Dragonreg.
445
sökningar, som redan kunna vara inkomne eller framdeles ingiftas,
håller jag före böra imedlertid hvila.
Gref Gyllenborg åberopade sig des åtskillige gånger tilförne
yttrade tankar om de råmärken, som böra altid vara
emellan Regering och Ständer.
Hr An repp: Vi äro väl frie Ständer, men likväl lag
bundne,
och således tilkommer oss aldrig at vara CabinettsRåder.
Jag påstår at sådant ej hädanefter måtte skie.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
'22 Januarii sidstledne, hvaruti, sedan Secrete Utskottet klarligen
visat hvad skada riket på åtskilligt sätt tager genom
den vid sidsta Riksdag tillåtne vacance af en tredjedel uti
Båtsmanshållet, besynnerligen vid de sex i Blekingen och Södermöre
varande indelnings-compagnier, såsom närmast intil
Carlscrona, där flottan är liggande, samt hvad ringa förmån
af denna vacance vid berörde compagnie!' cronan tilflyter,
hvilken på annat sätt lättare kan vinnas, hemställes til Riksens
Ständers benägna bifall, det förberörde sex Båtsmansindelnings-compagnier
i Blekingen och Södermöre måge, i anseende
til anförde vigtige skiäl och omständigheter, ständigt
hållas i complett stånd.
Detta blef af R. o. A. utan påminnelse bifallit.
Hr Giös liemstälte vid detta tilfälle, om icke de, somför
begångne brott drifvas ifrån regementerne, men likväl ofta äro
af unga år och krafter, borde sättias på galererne, hvarest de
ej allenast kunna giöra cronan tienst, utan ock tillika ifrån
sin vanart rättas.
Men Hr Snoilskij svarade, at Siö-staten ej borde mer
än andra vara pliktig at emottaga oärligt folk.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. nu ville utlåta sig
öfver Hr A. H. Ramsaijs Memorial, som sidsta plenum blef
liggande på bordet.
En del af R. o. A. svarade bärtil ja, men andre åter
begiärte, at angelägnare saker måtte förekomma.
Frih. Armfelt utlät sig, at Hr Ramsaij ej har någon
fullmakt af regementet, och fast han berättar sig vara befullmäktigad
af Rusthållarne under Nyländske dragoneregementet,
så vore dock vist, at sådant ej blifvit honom updragit af den
socknen där han, Frih. Armfelt, bor.
Men Hr Ramsaij svarade, at han kunde upvisa fullmakt
af 6 coinpagnier och jemväl ifrån den omförmälte socknen,
446 (Febr. 7.) Nylands Dragonregemente och
oansedt ej af Frih. Armfelt, och at han ej tänkt berätta R. o.
A. någon osanning.
Frih. Wrede påminte, at den 14 § af 1723 års Resolution
på Krigs-befählets besvär kunde häruti gifva upiysning.
Hr Åkerhielm upläste denne §, som förbiuder Rusthållarne
at få hafva Riksdags-fullmäktige;
Och giordes häraf det slut, at om Hr Ramsaij ville
anses för Riksdags-fullmäktige, måste lagen i detta fall först
häfvas.
Hr Ramsaij androg här emot, at då H. K. Maj:ts bref
år 1743(?) ankom, at Rusthållarne skulle complettera och de det
ej kunde, förbehöllo de sig at få gå til Riksens Ständer vid
denne Riksdag; at han ej begiär något för sig sielf, utan allenast
på deras vägnar, som honom detta ärendet updragit.
Saken hade han anmält uti Urskillingen, och som den därstädes
blifvit afslagen, visste han nu ej hvart han sig vända
skulle.
Hr Giös gaf tilkiänna, at han också vore ibland desse
Rusthållare, och at han intet tviflade på, at Hr Ramsaij vore
med åtskillige sådane fullmakter försedd, och fördenskull ej
annat kunde än anföra deras besvär, som honom derom anmodat;
men derföre lärer Hr Ramsaij ej kunna säga sig vara
Rusthållarnes Riksdags-fullmäktig.
Hr Åkerhielm: Alt hvad Hr Ramsaij på sine commit
tenters
vägnar kan hafva at andraga, lärer ändå så uti Landtoch
Siö—Militiae, som den öfver Finska Ärenderne förordnade
Deputationen uti öfvervägande komma, så at jag ej finner
någon nödvändighet at för denna orsaken skull giöra inbrott
uti förordningen.
Gref Gyllenborg: Om Hr Ramsaij talar i denne sak,
sorn en Finsk Adelsman, så håller jag före, at hans Memorial
går til Secrete Utskottet.
Och som Hr Ramsaij häruppå utlät sig, at saken där
torde blifva liggande, hälst om Riksdagen snart blefve sluten,
så svarade
Gref Gyllenborg, at Secrete Utskottet ej kan taga et
sådant tilmäle på sin räkning, som skulle det nedlägga eller
försumma några saker, som af Riksens Ständer kunna blifva
remitterade. Secrete Utskottet har redan efter inöijeligheten
lagt handen vid defensions-värket och hvad dermed kan
Herr Ramsay. Hemmansklyfning. 447
hafva gemenskap, hvaraf R. o. A. förmodeligen redan lärer
hafva sedt prof.
Hr Otto Boije sade, at om Hr Ramsaij i denna sak
talar som Adelsman, så hade han ej något at påminna, men
påstod, at han ej måtte anses som Fullmäktig för Rusthållarne.
Hr Hårleman erindrade ock, at sedan en General-Gouverneur
nu vore til Finland förordnad, lärer igenom hans försorg
väl blifva reglerat, hvad som til landets och invånarnes
upkomst kan lända; varandes äfven detta den öfver de Finska
Ärenderne satte Deputationens giöromål, så at förmodeligen
alla de besvär, som Hr Ramsaij på Rusthållarnes vägnar kan
hafva at anföra, lära på det ena eller det andra sättet blifva
afhulpne och rättade.
Efter desse discourser giorde Hr Landtm, proposition
sålunda, at om Hr Ramsaij, såsom Adelsman, hade något i
detta mål at andraga, så kunde honom sådant ej förvägras,
men eljest vore det emot den åberopade K. Maj:ts Resolution
stridande, om han skulle anses som fullmäktig för Rusthållarne.
Detta biföls af R. o. A.
Föredrogs Gammar- Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande, angående hemmans klyfning, hvilket nästföregående
plenum, efter begiäran, blef på bordet liggande och
hvars innehåll finnes uti Protocollet af den 31 Januari.
Sedan detta Betänkande var å nyo upläst, yttrade sig
Frih. Wrede, at han vore af samma tankar, som han förra
gången förklarat, nämligen at detta är en för riket ganska
angelägen sak, allenast at dervid de omständigheter iakttagas,
som han redan i Deputation påmint, nemligen at en sådan
klyfning ej må gifva anledning och tilfälle åt löst folk at uti
backestugur sig nedsättia, hvarest de ändå intet til landets
upodlande bidraga; at ej eller Tienstehions-stadgan må hindra
hemmansbrukare at af sine egne barn få hemma försörja så
manga som de gitta; kunnandes detta icke förorsaka någon
svårighet för R. o. A. samt andre ståndspersoner at få nödigt
tienstefolk, om tillika blefve förordnat, at inge andre, än de
som äro gifte, få blifva åboer på sådane klufne hemmansdelar.
Hr Klingspor medgaf väl, at denne föreslagne hemmans-klyfning
synes i första påseendet hafva mycken nytta
448 (Febr. 7.) Om hemmansklyfning.
med sig, men had R. o. A. tillika besinna, at Bonden på de
fleste orter i riket lefver af det, som tages utur skogen, ifrån
hvilken vana han svårligen låter rätta sig. Enär nu hemin
ansklyfningen blefve efterlåten, måste skogarne nödvändigt
så mycket mera medtagas och förödas, aldenstund då behofvet
til hus, stängsel och vedbrand blefve större, och Allmogen ändå
ej lärer underlåta at efter förra vanligheten nyttia skogen til
sin fördel. Hr Klingspor fruktade altså, at många olägenheter
för landet kunde häraf i framtiden härflyta.
Hr B. P. Scheckta föreställte, at värfning af främmande
nationer til de värfvade regementerne, hvilken äfven uti Betänkandet
föreslås, icke kunde annat vara än både farlig och
skadelig. De forna tiders historier vittnade nogsamt, hvad äfventyr
och följder det haft med sig, at man dragit främmande
folkslag in uti riket, hvarföre Hr Scheckta för sin del protesterade
der emot och påminte at om hemmans-klyfningen
kommo at fastställas, det sådane författningar dervid måge
tagas, at de värfvade regementerne ej alt för mycket komma
at lida.
Hr Landtm, yttrade sig, det han förmodade, at största
delen af R. o. A. lärer vara derom enige, at saken i sig sielf
är ganska nyttig; at ock efter all billighet Bonden synes sielf
vara närmast at föda och hos sig behålla sina barn, dem han
til hemmanets skiötsel behöfver, men at inge andra än gift
folk bör vara tillåtit at sig således för sig sielf nedsättia.
För öfrigt borde hemmansklyfning icke anses såsom något
tvång eller pålaga, utan allenast en tilstädielse på de orter,
hvarest tilfälle och utrymme dertil finnes.
Hr Löwenhielm förestälte, at de olägenheter, som häremot
kunna anföras, icke voro at befara på de orter, som äro
minst folkrike, och hvarest merendels skogarne äro nog tilräckelige,
samt många lägenheter at uptaga mera åker och
äng på utmarken. På andra ställen åter kunde klyfningen
icke behöfvas, såsom i Wärmeland och Dalarne, emedan hemmanen
därstädes förut äro nog delade; men at ändteligen
komina ifrån denna saken, föreslog Hr Löwenhielm, om icke
någre af R. o. A. kunde utnämnas at träda tilsamman och
til nästa plenum, i anledning af de nu förefallne discourser,
projectera resolutionen på detta Betänkande.
Hr Ehrencreutz med åtskillige flere af R. o. A. biträdde
denna mening.
Om folkbristeu.
449
Frih. Coijet, Hrr Scheckta och A. H. Ramsay förklarade
sig väl ej vara här emot, men protesterade likväl emot
ofvanförmälte an värfning af främmande folk.
Hr M. Scheckta sade sig för sin del finna, at Betänkandet
innehåller åtskillige omständigheter af olika beskaffenhet,
hvilka noga böra urskiljas. Hvad den öfverklagade
bristen på folk i landet angår, så vore Tienstehions-ordningen
til en stor del dertil skuld, såsom hvarigenom landets egna
barn jagas bort uti främmande tienst; ty när Bonden ej får
försvara hos sig mer än et vist antal tienstefolk, nödgas de
då hoptals begifva sig til de större städerne och som alla ej
där kunna straxt få tienster, så gå de med fartyg utomlands,
hvaraf händt, at en så stor myckenhet svensk ungdom, isynnerhet
matroser, finnes i Holland, England och på flere orter.
Rätta medlet til at uphielpa riket vore fördenskull at igenom
tienlige författningar och upmuntran söka at behålla dem qvar.
All värfning eller utskrifning kunde man cassera och uphäfva,
och ändå skulle det väl gifvas utvägar at hålla armeen i stånd;
ty om det blefve förordnadt, at hvar och en bonde, som vil
antaga hemmans-bruk, bör förut i några år som soldat hafva
tient cronan, så skulle säkerligen ingen brist på manskap vara
vid regementerne, aldenstund de efter capitulations-tidens förlopp
altid vore förvissade om sin frihet.
Efter något vidare discourerande, förbehölt sig
Hr Scheckta at til nästa plenum skrifteligen ingifva
sine tankar om alt detta.
Hr Landtm, frågade om icke R. o. A. behagade bifalla
Hr Löwenhielms gifne förslag om någre ledamöters sammanträde
til at projectera resolution uti det nu ventilerade
målet;
Och som R. o. A. bärtil samtyckte;
Så utnämdes följande Herrar, nemligen
Gref De la Gardies fullm. Hr Frih. Cedercreutz' fullm. Hr
Löwerhielm. Wennerstedt.
Frih. Adlerfelts fullm. Frih. Hr Wulf reenstierna.
Gust. David Hamilton. Hr Elirenmalrn.
Hr Ehrencreutz. Hr Hummerhielm.
Hr Giös frågade, hvarest desse Herrar komma at samlas,
på det den, som åstundan, måtte hafva tilfälle at hos dem ingifva
någre påminnelser.
Adelns Protokoll (XV) 1746—1747. I. 29
450 (Febr. 7.) Bryggare-societeten i Göteborg.
Hr Löwenhielm svarade, at om de Deputerade Herrar
behagade på någon viss dag infinna sig uti hans hus, så skulle
sådant igenom anslag kundgiöras;
Hvilket af R. o. A. biföls.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
30 Januarii sidstledne, hvaruti gifves vid handen, det Götheborgs
stads Riksdagsfullmäktige giordt, hos Secrete Utskottet
ansökning, at Bryggare-societeten därstädes må, i anseende til
anförde skiäl, få til salu förbränna 800 tunnor spannemål
emot 6 dal. smts afgift för hvarje tunna, på samma vilkor
Stockholms stads Bryggare-embete blifvit förunte. Och som
enahanda skiäl äro för denna ansökning, som för Stockholms
stads Bryggare-embete, hvilken Riksens Ständer redan beviljat,
altså hemställer Secrete Utskottet, om icke K. Cammar-Collegium
och Stats-Contoiret måge, i anseende til de
uti utdraget anförde skiäl, til dess om brännevins-bränningen
ytterligare förordnat blifver, få interims-vis sluta med dem
om desse 800 tunnor spannemåls förbrännande til salu för den
erbudne accisen af 6 dal. srnt och i öfrigit på lika vilkor hvad
tiden och bevakningen samt thet utsatte vitet angår.
R. o. A. lemnade härtil sit bifall, hvilket påskrefs och
til de andre Stånden afsändes.
Hr Giös erindrade härvid, at Riksens Ständer väl för
någon tid sedan samtyckt, at förbudet emot bräunevins-brännande
skulle relaxeras, dock allenast för någon kort tid, till
dess en ytterligare förordning kunde utkomma, och frågade
fördenskull Hr Giös huru snart den nu tils vidare gifne tillåtelsen
skulle uphöra.
Hr Landtm, svarade, at saken vore under arbete och
skulle tillika med bevillningen komma in til Riksens Ständers
Plena.
Uplästes Bergs-Deputation» Betänkande, deruti berättas,
det en vid namn Paul Fredrich Köppen erbudit sig, emot en
belöning af 50,000 plåtar, vilja uptäcka et sådant smältningssätt,
hvarigenom icke allenast ingen del af silfret eller
koparen skall kunna bortgå med röken, utan 10 å 12 veckors
tid dermedelst vinnas med smältningen samt ansenlig kohl
och ved besparas; til at få närmare underrättelse om beskaffenheten
af detta smältningssätt, förmäler Deputation sig hafva
upkallat bemälte Köppen, hvilken uppå giorde föreställningar
försäkrat, at det skall hafva sin riktighet ; utfästandes sig der
-
Om det af Köppen uppfunna smältningssättet. 451
jemte ej vilja pretendera det ringaste, förr än värkelige prof
deraf blifvit giorde; hafvandes Deputation sedermera eftersinnadt
om de utfäste förmåner härvid kunna svara emot den begiärte
ansenlige belöningen; och som et sådant smältningssätt
väl synes för riket ganska nyttigt, dock har Deputation trodt
det vara för mycket begiärt, och alt derföre med honom accorderat
om skäligare belöning, nemligen til 60,000 dal. kint,
dem han straxt har at undfå, när värkelige prof af denne
smältning vid Stora Kopparberget och flere kopparvärk giorde
äro och de upgifne förmåner säkert synas kunna erhållas,
samt sedan i des lifstid årligen til underhåld ätniuta 6,000 dal.
knit, med förbindelse derhos at blifva qvar i riket och icke
vidare af desse penningar utsända, än hvad kan erfordras til
des sakers införskaffande. Under vidare öfvervägande häraf
förmäler Deputation sig icke funnit särdeles inöjelighet til at
värkställa det af Köppen föreslagne sättet, i anseende til den
starka jernbindighet, som medföljer större delen af svenske
kopparmalmer, och hvilken utan flere eldar tyckes icke stå at
derifrån afskiljas, hvarvid det flyktiga svallet en myckenhet af
sielfva metallen afförer; dock likväl och emedan en så stor
nytta för riket härmed utlofvas, hvilkens tilvägabringande
någon ansenlig belöning förtiänar, och ingenting vågas dermed,
at samma belöning för Köppen utsättes, ifall han fullbordar
alt hvad han försäkrat, hälst han dessförinnan ingen belöning
begiärer eller eljest något förskott fordrar; kan Deputation
icke undgå at til Riksens Ständers bifall så mycket häldre
hemställa, som riket på ett enda år mera vinner, ifall detta
smältningssätt låter sig giöra, än hela belöningen bestiger sig
til; hållande Deputation före, det Köppen nu först på Handelsmannen
Séeles bekostnad, som honom anmält, vid Fagerleds
kopparvärk i närvaro af Geschworneren och någon annan
Hytteman, som K. Bergs-Collegium dertil förordnar, bör anställa
profsmältning, hvars aflöpande sedan Deputationen eller
K. Bergs-Collegio, ifall Riksdagen dessförinnan blefvo sluten,
ofördröjligen gifvas tilkiänna, på det deraf må finnas huru
vid flere profsmältningars anställande må förfaras. Vidare
berättar Deputation sig vara af den mening, at om profsmältningen
vid Fagerled tyckes gifva någon förmån, profsmältning
då vid Stora Kopparberget må pä cronans bekostnad anställas
och ifall dervid altsammans presteras, Köppen då bör undfå
ofvanberörde belöning; men skulle profsmäitningen vid Fager
-
452 (Febr. 7.) Koppens uppfinning. Statsbrist.
ied annorledes slä ut, så finner Deputation för des del, det
Köppen icke kan förvägras at flerestädes profsraälta, dock at
det icke skier på allmän bekostnad. Sluteligen förmäler Deputation
sig nödigt anse, at the, som hafva upseende på profsmäitningarne,
böra noga tilse, det intet hinder och förfång
må honom dervid vederfaras.
Frih. Cronhiort, med åtskillige flere af R. o. A., förestälte
huru vida rikets tilstånd nu för tiden kunde tillåta at
utgifva så ansenlige belöningar.
Hr Wennerstedt yttrade sig, at det väl vore för riket
en oskattbar förmån, om denne Köppen kunde til alla delar
värkställa hvad han lofvat, och borde på den händelsen cronan
icke undandraga sig at efter proportion uti den utfäste belöningen
taga del, men at det vore obilligt, at cronan skulle
allena betungas med prsemium för detta påfund, hvarigenom
privatis och Kopparbergslagen i gemen så ansenlig vinst kommo
at tilflyta.
I anledning häraf frågade Hr Landtm, om icke R. o. A.
bifaller Bergs-Deputationens Betänkande, dock at belöningen
stadnar på koppartilvärkningen i riket;
Hvilket biföls och expedierades.
Uplästes Secrete Utskottets Kxtractum Protocolli af den
26 Januarii sidstledne, hvaruti hemställes i anseende thertil,
at ej allenast vid Stats-värket kiännes en ansenlig brist,
som nu måste med bekymmersamhet och undersåtares svära
kiänning pä annat sätt upfyllas, utan ock at riksens ingiälder
til största delen mycket sent inflyta, hvarigenom utgifterne och
författningarne i riket följakteligen i brist af redbare medel
och inkomster ej altid kunna, enär rikets angelägenhet sådant
fordrar och det med cronans bästa fördel eljest skie kunde,
besörjas, om icke Riksens Ständer skulle behaga nu mera uphäfva
K. Maj:ts förnyade nådige Förordning af den 10 Aug.
1741, angående visse utrikes ifrån inkommande varors beläggande
med consutntions-afgift eller accis, som efterlåter the
handlande af Borgerskapet och dem, som vunnit burskap,
hvilka låta någre sådane varor i den myckenhet inkomma, at
consumtions-accisen sig belöper öfver 50 dal. smt, at derpå
niuta, anstånd natt och år ifrån den dag räknat, då varorne
til förtullande blifvit angifne, och i det stället besluta, at bemälte
accis straxt vid varornes inkomst och förtullande, samt
innan deras afhämtande tillåtes, af de handlande må erläggas,
Apotek, v. Aken. Lifreg:tets prester.
på samma sätt, som ståndspersoner och andra, hvilka ej vunnit
burskap, redan för detta blifvit pålagt merberörde afgift jemte
Stora Siö-tulien vid varans anländande at sig genast afbörda;
förmälandes Secrete Utskottet sig så mycket iner härtil kunna
styrka, samt at thetta hit in tils beviljade anstånd vid nästkommande
års början måtte uphöra, som cronan dermedelst
undgår balancer och de handlande derigenom se sig vara föranlåtne
at innehålla med sådane varors införskrifvande, som
för riket kunna vara mindre nödige.
Detta biföls af R. o. A.
Sedan uplästes til justering följande uti R. o. A:ns pleno
den 31 Januarii sidstledne anbefalte och nu upsatte resolutioner
nemligen:
Resolution på Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande
om Apothekaren von Akens förslag at utöda vargar. Bifallit
med den tilläggning, at upbörden med penningarne ej skier
förr än de utfäste 2,000 exemplar med sine fullkomlige
beskrifningar och compositioner efter lofven här äro afgifne.
Resolution på Landt- och Siö-Militire-Deputations Betänkande
om Prästernes vid Lif-regeinentet löner. R. o. A.
finna skiäligt, det Prästerne vid Lif-regementet och de öfrige
regementerne ti! häst, böra blifva bibehåldne vid K. Maj:ts
nådige Resolution af den 20 Feb. 1739 och de således ifrån
detta års början och alt framgent få niuta deras fulla löner
efter indelningen; men at det, som til Generai-förrads-cassan
är vordet indragit, nu skulle desse sökande blifva återstäldt,
dertill kunna R. o. A. ej samtycka.
Resolution öfver Bevillnings Deputations Extractum Protocolli.
R. o. A. bifalla, at detta ärendet lemnäs til CammarOeconomie-Deputations
utarbetande; dock at Deputation öfver
alt sammans inkommer med sit Betänkande til Riksens Ständers
plena, innan någonting i värket ställes; åliggandes för
öfrigt K. Cammar-Coliegium at skyndesammast gå Deputation
tilhanda med de underrättelser, som härtil erfordras;
Hvarefter R. o. A. skildes åt kl. half tu.
454 (Febr. 14.) Kyrka i Degerby.
Den 14 Februarii 1747.
R. o. A. samlades kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, och R. o. A. intagit sine
ställen;
Continuerades med Protocollens justerande in til sid. 225,
hvarvid inga påminnelser giordes.
Derefter upiästes Rådmannens ifrån Degerby, Jacob Forssells
å berörde stads vägnar ingifne Memorial, hvaruti be
rättes
det H. Maj:t uppå giord underdånig ansökning i nåder
efterlatit staden at skaffa sig medel til en kyrkas upbvggande
å nyo genom et lotteries inrättande, samt beviljat tvänne allmänne
collecter dertil öfver hela riket; men som denne vinst
och insamling icke vil förslå at lägga grundvalen til kyrkan
och än mindre at fullborda henne, ty anhåller bemälte Rådman
Forssell, det Riksens Ständer täcktes, i anseende til anförde
bevekelige skiäl och omständigheter, bevilja, l:o, at
hvart matlag å landet öfver hela riket måtte til en oundvi
kelig
kyrkobygnad i berörde stad erlägga tu öre smt och 2:o,
at en stambok kunde af H. Maj:t utfärdas til hvar stad i
riket, med nådig föreställning och upmuntran för Borgerskapet
at rundeligen bärtil sammanskiuta.
Detta Memorial var allaredan af Borgareståndet bifallit.
Hr M. Scheckta frågade igenom hvad väg detta Memorial
nu kommit til R. o. A.
Hr Landtm, svarade, at det vore ifrån Borgareståndet
med des utlåtelse hitsändt, men at saken likväl gådt igenom
Urskillings-Deputation och blifvit derifrån til Riksens Ständers
plena remitterat.
Hr M. Scheckta förestälte oordentligheten däraf, at så
många saker i de andra Stånden uptagas, innan de hos R. o.
A. förevarit; sådant vore intet annat än en sidvördnad; ty
R. o. A., som det första Ståndet, tilkomraer ju at först utlåta
sig.
Frih. Wrede förklarade sig icke kunna vara af Hr
Schecktas mening, och at man icke borde confundera hvad som
är oordenteligt eller icke. R. o. A. lära påminna sig huru ofta
de samtyckt til understöd för svenska och tyska kyrkor, hvar
-
om skogarnas vård.
455
före han förmodade, at de uti en så billig sak ej lära visa
någon ogenhet emot våra medbroder Finnarne, som uti desse
tider så ansenligen lidit och säkerligen förtiäua at med all
ömhet bemötas.
Uppå giord tilfrågan af Hr Landtm.,
biföls detta Memorial på sätt, som Borgareståndet det
giord t.
Hr M. Scheckta: Jag vil aldrig vara emot et så chri
steligit
värk, som detta är, men kan ej annat än ogilla olaglige
vägar, hvilka jag likväl märker vara nu för tiden så brukelige,
at ock atskillige af vårt Ständ esomoftast krypa igenom de
andra Stånden med sina ansökningar, innan de sig hos oss
anmält, och sådant finner jag vara både oanständigt och orättmätigt.
Hr Landtm, förestälte, at när någon vil ingifva et Memorial,
bör han det efter Riksdagsordningen i sit egit Stånd
först anmäla; men när en sak vore uti Urskillings-Deputationen
uptagen och derifrån til plena hänförvist, ankommer
det på hvart och et Stånds egit behag när det vil sig saken
företaga, och efter rätta ordningen borde sådant med alia
ärender skie uti alla fyra Stånden tillika. För öfrigt vore det
ej underligit, at åtskilligt i de andre Stånden afgiöres förr än
hos R. o. A., emedan man esomoftast hörer dem klaga deröfver,
at angelägne saker blifva här så länge liggande.
Upiästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande, angående sten-giärdesgårdars läggande samt
pihl- och andre träds plantering och upfrödande; berättandes
Deputation sig til närmare öfvervägande af alt detta fått anledning
af Hr Landshöfdingen Christian Barnekows ingifne
Memorial och förslag, och har Deputation således funnit sig
föranlåten at aldeles styrka Riksens Ständer til värkställigheten
af stengiärdens, jord- eller torfvallars samt törnebrötars
upsättiande, på sätt som uti en medföljd projecterad Förordning
omförmäies, nemligen huruledes H. Maj:t funnit nödigt, efter
ingen til alla landsorter lämpelig Skogs-ordning sä hastigt kan utfärdas,
at, til förekommande af skogarnes utödning, låta förnya
des förra utgangne påbud angående sten-giärdesgårdars, jordoch
torfvallars inrättande.
1 §. Paminnas Landshöfdingarne at noga efterlefva deras
instructions 42 § samt förordningen angående skogarne i riket
af den 12 Octobris 1734, 16 §, och sedermera förmäles huru
456 (Febr. 14 .) Om skogarnas vård.
manga famnar, i proportion af hvarje hemmans storlek, efter
omständigheterne och materiens fång, skola årligen läggas til
sten-giärdesgårdar, jord- eller torfvallar med mera;
2 §. Aligger Landshöfdingarne öfverse och stadfästa Tingsrättens
undersökning, hvad slags stängsel vid hvarje by kan
åstadkommas; äfven är i denne § böterne utsatte för dein,
som sin skyldighet ej fullgiöra;
3 §. At de uti åkrar lagde stenhögar först nyttias och
användas til stengårdar;
4 §. At en eller tvänne upsyningsmän i hvarje socken
årligen förordnas, sorn häfver upsikt på fullgiörandet häraf,
med utsatt plikt för den sin skyldighet eftersätter och giör
falsk berättelse, med mera;
5 §. At Magistraten i städerne äger undersöka om stengårdars
samt jord- och torfvallars läggande til stängsel kring
stadsens mark, samt förordna huru många famnar läggas
böra;
Uti 6 § förnyas K. påbudet af den 26 Oct. 1730, samt
resolution pa Allmogens besvär 1734, § 36, at bruka solk eller
3 å 4 ars gamla träds sönderklyfvande til gärdesgårdars och
störars hopbindande, vid 16 öre smts plikt för hvart trä;
Uti 7 § förnyas 1734 års Förordnings 32 §, angående
skogarne i riket, med tilläggning om löfträs planterande.
8 §. Pålägger Borgerskapet i städerne äfven at plantera
et vist antal trän årligen emot utsatt vite.
9 §. Innehåller, at 1, 2, 5 och 7 §§ af 10 cap. Byggningabaiken,
som hvar på sitt sätt förbjuda eller inskränka oloflige
torf-skiördar, böra noga efterlefvas.
Till slut anbefalles vederbörande strängeligen at vid utsatte
böter effertryckeligen handhafva denne Förordning.
Hr Hästsko utlät sig, at detta Betänkande voro ganska
väl utarbetadt, men at en sådan Förordning omöijeligen kunde
lämpas til alla landsorter och aldraminst til Finland, som är
så uppfyldt med stora skogar, hvilka väl tåla förminskning,
men ändå aldrig kunna utödas. Man kunde med säkerhet
räkna, at Finland i desse åren igenom missväxt förlorat
60,000 tunnor spannemål; hvarföre skulle icke då den fattige
landtmannen därstädes få nyttia skogen, som eljest icke blefve
gagnelig til annat än tilhåld för vilddiur. At noga vårda
skogarne på de orter där de äro kostbare, voro berömmeligit;
men generale förordningar uti detta, sä väl som alle andre
Om skogarnas vård.
457
oeconomiske mål, holt Hr Hästsko före vara ganska betänkelige.
Hr von Kothen anmärkte, at det vore alt för svårt om
icke ogiörligit för boställs-innehafvare, i synnerhet i Wermeland,
at i alla mål fulgiöra en sådan förordning.
Hr Ruthe nschöld yttrade sig här vid, at detta Betänkande
kunde blifva liggande på bordet.
Gref H. Gyllenborg: Jag håller före, at om det blifver
liggande til nästa plenum, och hvar och en skulle inkomma
med de påminnelser, som han i anseende til en och annan
omständighet kunde finna nödige, sä blefve saken då ej mera
afgiord än nu; utan som det ej kan bestridas, at värkställigheten
häraf ej är på alla ställen lika giörlig, så är min tanka,
at detta mål upgifves til K. Maj:t at, sedan samtelige Landshöfdingarne
blifvit hörde, efter hvars och ens landsorts beskaffenhet
härom i nåder förordna.
Hr Hårleman, Hr Ruthenschöld och ätskillige flere
af R. o. A. biträdde Gref Gyllenborgs mening.
Hr Hård mente, at det näppeligen vore giörligit at komma
fort med denne inrättningen af sten-giärdesgårdar; han hade
sig bekant, at Cammarherren Hildebrand, som är en förmögen
man och en god landthushållare, hade det försökt, men
funnit det icke utan stor omkostnad och svårighet kunna skie.
Hr Landtm, frågade om icke uti R. o. A:ns utlåtande
här öfver kunde inflyta, at boställs-innehafvare härutinnan få
åtniuta någon lindring.
Bifols.
Hr Ehrenhielm påminte, at uti den projecterade förordningen
är giord åtskilnad uti böterne emellan ståndspersoner,
i det för de förra är utsatt 1 dal., men för de senare
allenast 8 öre smt, der likväl vitet i denne omständighet tyckes
böra vara lika för alla dem, sorn äga landsbruk.
Hr Ruthenschöld instämde härmed och styrkte til 1
dal. smts böter utan afseende på stånd; läggandes dertil, at
man ej borde vänja Allmogen vid sådane privilegier fram för
andra; de hade ju ej sådan svårighet at få tienstefolk, som
gemenligen ståndspersoner måste röna, och således kunde de
med större lätthet fullgiöra detta påbud.
Hr Landtm, yttrade sig, at som ståndspersoner merendels
äro af större förmögenhet än Allmogen och således med mera
drift kunde skiöta hushållningen, så vore väl ej obilligt, om
458 (Febr. 14.) Om skogarnas vård.
på en större vårdslöshet fölgde et större straff. Afsikten med
denne förordning kunde dock icke vara, at där, som skog finnes
til öfverflöd, sten-giärdesgårdar ändå nödvändigt böra giöras,
utan at sådant egenteligen i akt tages på de orter, därest skogarne
mäst behöfva besparing.
Hr Adlerbeth sade, at denne så väl som alle andre förordningar
ej kan förstås om ogiörligheter; men hvad böterne
angår, så synes skiäligt, at när en ståndsperson sitter på
hemman eller rusthåll och erlägger sine utskylder lika med en
bonde, så bör han ock niuta bonderätt, så vida lika brott
skall hafva lika straff med sig.
Frih. Wrede förklarade, at man under denne saks utarbetning
i Cammar-Oeconomie-Deputationen väl funnit, at
lag bör vara lag, utan något anseende til personer; men at
Deputation likväl tyckt, at när tröghet och försummelse hos
förmögnare folk finnes, sådant bör något strängare anses.
Efter desse discourser, giorde Hr Landtm, frågan, om
icke Betänkandet bifalles, dock så at förordningen lämpas
efter landsorterne, at boställs-innehafvare niuta någon lindring
och at böterne blifva 8 öre smt utan åtskilnad af stånd;
Hvartil R. o. A. samtyckte.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputatiow
Betänkande, hvaruti Deputation förmäler sig ej med säkerhet
kunnat föreslå en til hvarje landsort lämpelig Skogs-ordning,
innan alla Landshöfdingar och flere embetsmän samt hvarje
landsorts inbyggare hörde blifvit, hvilket ogiörligen sig giöra
låter innan Riksdagens slut, hvarföre Deputation hemställer,
om icke detta inål til H. Maj:ts nådige afgiörande, på det
sätt i Memorialet föreslås, må hänskiutas, samt den i anledning
deraf utkommande förordningen til efterlefnad kundgiöras
til nästa Riksdag, då den ytterligare kunde öfverses och fastställas,
men hvad ek- och masteskogen beträffar, så finner
Deputation nödigt, at en särskilt förordning derom vid nu påstående
Riksdag blifver faststäld; hvilket alt dock Deputation
Riksens Ständers godtfinnande underställer.
Betänkandet biföls af R. o. A.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, at efter R. o. Arns godtfinnande
nästlidne lögerdag, hade de Deputerade Herrar varit
tilsamman och förslagsvis upsatt resolutionen på CammarOeconomie-Deputationens
Betänkande om hemmans klyfning,
Protokolls-Deputation.
459
hvilken nu, om R. o. A. så behagade, kunde til justerande
upläsas.
Men Hr B. P. Scheckta påminte om den ytterligare
föreställning, som enligit R. o. A:ns sidsta öfverenskommande
skulle afgå til Präste- och Bondestånden, angående en Protocolls-Deputations
sättiande.
Hr Ruth en schöld, sora jemte Frih. Scheffer nästföregående
plenum uppå anmodan hade sig åtagit at upsättia denne
föreställning, upläste den nu til R. o. Arns gillande så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 14 Pein-uar
ii 1141.
S. D. lät R. o. A. ånyo sig föredraga Hr Capitaine
Schecktas den 8 förledne Nov. ingifne Memorial, angående
nödvändigheten af en Protocolls-Deputations sättiande vid nu
påstående Riksdag, jemte det vördige Prästeståndets derpå å
tergo skrefne resolution, som af det ärbara Bondeståndet igenom
påskrift blifvit til alla delar bifallen; och ehuruväl det skulle
tyckas, som den redan förflutne tiden och Riksdagens snart
annalkande slut numera skulle giöra den så påyrkade Protocolls-Deputationens
förordnande mindre nödig, i anseende til
den korta tid, som densamma til sit arbetes fortsättiande
kunde hafva at förvänta; så finner dock R. o. A. för sin del,
och af ömhet för de besvurne fundamentale lagars obrotsliga
vidmakthållande, hvarpå en des ledamots, Hr Capitaine Schecktas
ingifne och omrörde Memorial sig grundar, at Protocolls-Deputationen
ändå bör förordnas och sättias. i anledning af de utaf
R. o. A. för detta i deras Protocolls-Extract under den 25
Oct. förledit år anförde skiäl; til följe hvaraf, så vä! som
hvad Hr Scheckta uti des Memorial omrördt, R. o. A. skattar
onödigt, til vidlöftighets undvikande, några ytterligare skiäl
andraga til bestyrkande af en sak, sorn med Riksdagsordningen
och Regeringsformen är aldeles enlig, och jemväl blifvit til
grund tagit under de framflutne Riksdagar, då en sådan Protocolls-Deputation
varit förordnad, pä hvilka lagars beständiga
verkställighet och efterlefnad, så den enskylta som allmänna
välfärden och säkerheten enkannerligen beror, såsom grunden
och förnämsta nyttan af en lagbunden och säll regering. Desse
välmente påminnelser har R. o. A. för des del funnit sig föranlätit
än ytterligare med det vördige Prästeståndet och ärbara
Bondeståndet at vänligen communicera, med lika vänlig och
välment erindran at, derest denne sak ej ifrån den 15 Nov.,
460 (Febr. 14.) Prot. Deput. Assarsson. Kapten
dä den hos det vördige Prästeståndet blifvit upläst och afgiord,
tiis nu vid sidstledne Januarii månads slut kommit at hvila,
utan at R. o. A. haft sig bekant hvad förborgade orsaker til
des uppehåld varit, hade den redan framflutne tiden med
mycken nytta kunnat användas til sådane angelägne ärenders
och giöromåls utarbetande, hvilka til en Protocolls-Deputation
egenteligen höra. R. o. A. gior sig alt derföre det säkra hopp,
det lärer det vördige Prästeståndet och ärbara Bondeståndet, i
anseende til alt sådant, ännu taga detta mål i närmare öfvervägande
och icke allenast til förtrolighetens bibehållande
Stånden emellan benägit foga sina tankar härutinnan til
R. o. A:ns samt det loflige Borgareståndets, så at ProtocollsDeputationen
ofördröjligen må varda förordnad, utan at Riksdagen
det aldraminsta derföre skall längre på tiden blifva utdragen,
än som de öfrige allmänne och riksvårdande ärendernes
utarbetande och til slut bringande äskar och kräfver, utan
ock en gång för alla hos sig fastställa, det vid alla tilkoramande
Riksdagar en sådan Protocolls-Deputation ibland de
första Deputationer, som utnämnas, bör tilförordnas och i värket
ställas. Ut supra.
Detta gillades af R. o. A. och befaltes at expedieras.
Och begiärte Hr B. Phil. Scheckta at vid samma til—
tälle, dä detta aflefvereras, äfven måtte giöras påminnelse om
den klagande Bondens, Olof Assarssons sak.
Hr E. Ehrenhielm sade sig ej tro, at Riksdagsordningen
uttryckeligen och positift innehåller, at en Protocolls-Deputation
alla Riksdagar bör förordnas, utan at den allenast nämdes,
såsom den där under tiden kunde finnas nödig.
Men största delen af R. o. A. förklarade, at Riksdagsordningen
icke annorledes än på det förstnämde sättet kunde
förstås.
Hr Landtm, anmälte, på Frih. Jonas Grönstedts begiäran,
at Hr Capitaine Betkune, som nyligen med döden
aflidit, kommer i morgon under styckens lossande at begrafvas.
Vid samma tilfälle upläste Frih. Cronstedt et af bemälte
Capitaines enkefru ingifvit Memorial, hvaruti, sedan
hon bevekeligen förestält uti hvad usselt tilstånd dess man,
Capitainen af K. Artillerie-regementet, som förleden torsdag
med döden afgådt, henne lemnat, samt uprepat des salige mans
Bethulia enka, m. fl.
461
trogna tienster, anhåller hon, i anseende til alt sådant, det
Riksens Ständer täcktes hugna henne med någon pension;
Hvilken ansökning jemväl var igenom et särskildt Memorial
af Hr Öfversten Gyllengranat recnmmenderad.
Hr Giös, Hr Biörnberg, Hr Augustin Mannerheim
och många flere af R. o. A. bevittnade, at framlidne Capitaine
Bethune med mycken distinction tiänt, och styrkte fördenskull
dertil, at bemälte des enkefru måtte hos K. Majit i underdånighet
anmälas til pension på samma sätt, som för fru
Bisvang nyligen skiedt.
Hr Landtm, giorde ock väl härom frågan;
Som med många Ja besvarades;
Men Hr Hårleman sade, at han väl hade sig bekant
Capitaine Bethnnes förtienster och jemväl des enkas fattiga
tilstånd, men at han ej viste hvarest alla pensioner skulle
tagas, när ingen tilgång i pensions-staten funnes. Här vore
dessutan ganska många och torftige enkor, som förlorat sine
männer emot fienden i fält, och desse borde åtminstone så
snart ihog kommas som de, hvilkas männer dödt hemma uti
sin säng.
Frih. Wrede berättade, at han kände en enka vid namn
Tigerclou, som hade många barn och länge varit uti et usselt
tilstånd. Om nu R. o. A. skulle recommendera någon, så
kommo lion at gås förbi enär någon öpning i pensions-staten
kunde blifva, och at dertil gifva anledning, syntes vara betänkeligit.
Frih. Funck förestälte om icke af de 1,000 dal. smt, som
vid 1738 års Riksdag blifvit til Artillerie-staten, under titul
af arbetspenningar, ansiagne och ännu lära stå under KrigsCollegii
disposition, något kunde årligen lemnäs denne enkefru
til understöd, och at det altså torde vara bäst at remittera
detta til Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationens utlåtande.
Men deremot berättades af andre, at K. Krigs-Collegium
ej är innehafvare af desse medel, utan har dem ännu hos K.
Stats-Contoiret at fordra.
Sedan åtskilligt härom blifvit discourerat, förestälte
Hr Roxendorff ytterligare fru Betlivns fattigdom och
des framlidne mans förtienster, dem han förmodar kunna värka
et ömt behiärtande hos R. o. A. Mannen hade i sin lifstid
varit i cronans tienst en träl, och isynnerhet vid laboratorium
462 (Febr. 14.) Vakanser vid arméen.
nedlagt otrolig möda och arbete; hans vettenskap och insikt
uti artillerie-väsendet hade varit sådan, at man med skiäl
kunde kalla honom et lefvande Iexicon. R. o. A. torde altså
benägit godfinna, at denne ansökning må remitteras til Secrete
Utskottet.
Uppå Hr Landtmtns härom giorde proposition
Resolverades, at fru Bethuns Memorial remitteras til Secrete
Utskottet, som, om möijeligit är, tilser, at hon på något
sätt må kunna hielpas;
Hvilket med de andre respective Stånden communicerades.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
11 i denne månad, hvaruti berättes, det Secrete Utskottet
med besynnerlig upmärksamhet ansedt, at en del af rikets indelte
armé, genom den sedan sidsta Riksdag tillåtne indragningen,
är vacant, samt förnummit, at en stor del rusthållare
och så väl soldate- som båtsmans-rotar gerna skulle åstunda
at få tilsättia karlar och hästar, och fördenskull med underdånige
ansökningar om tilstånd dertill hos H. Maj:t inkommit.
Emedan nu alt det, som försvagar krigsmakten, tyckes böra
på et granlaga sätt undvikas, samt på det rusthållare och
rotar med större beqvämlighet och bättre kiöp kunde efter hand
skaffa karlar och hästar, ty hemställer Secrete Utskottet, om
icke alle rusthållare och de sä väl til soldate- som båtsmanshåll
indelte rotar, hvilka äro hågade och finna sin räkning vid
at tilsättia karlar och hästar, måge hädanefter hafva full
frihet at recrutera, utan at vara bundne til något vist antal
af vacancer inom regementet eller compagniet; men de rusthåll
och rotar, hvilka än längre skulle åstunda stå vacante,
erlägga vacance-afgiften efter den förening, som vid Generalförråds-cassans
inrättande med hvarje regemente öfverens
kommen är; viljandes Secrete Utskottet i öfrigit styrka H.
Maj:t til de mått, som krigsmaktens vidmakthållande i gemen
kräfver.
R. o. A. biföllo denne Secrete Utskottets föreställning.
Hr Löwenhielm gaf tilkiänna, at han tillika med de
öfrige R. o. A:ns utnämde Deputerade varit tilsammans at upsättia
resolutionen uppå Cammar-Oeconomie- och ComraercieDeputations
Betänkande angående hemmans klyfning.
Hvilken resolution fördenskull til R. o. A :ns godtfinnande
nu uplästes så lydande:
Om hemmansklyfning.
463
R. o. A. har låtit sig detta Betänkande föreläsas och
funnit för godt detsamma på följande sätt och med nedannämnde
vilkor at bifalla, nemligen: Det måge å de orter,
hvarest tilförne ingen vidare klyfning än til en fierdedel är
tillåten, skatte- och crono-hemman få klyfvas i sex, åtta eller
mindre delar, alt som hemmanen pröfvas kunna upodlas och
tåla, antingen efter derå befintelige chartors anledning eller
föregången undersökning vid Häradsrätten, hvilken sedan af
Landshöfdingen pröfvas bör, och detta alt, enär egaren eller
åboen sådant begiära. En slik klyfning bör dock icke tillåtas,
tå then, som klyfningen åstundan, icke vil träda i giftermål.
R. o. A. bifaller ock, at Allmogen må behålla hos sig
hemma sine barn, så många de åstunda, fastän de skulle öfverskrida
det efter Tienstehions-stadgan utsatte antal; men
ther någon icke häfver egna barn, bör then vara belåten
med så många tienstehion, sora nästbemälte stadga medgifver.
R. o. A. bifaller ock, at the skattehemman, sorn igenom
klyfning och flera åboers tillåtande varda utvidgade och mera
upodlade til åker och äng, ej böra therföre i framtiden med
någon ny refning och skattläggning til räntans uphöijande
besväras, antingen the tilökte hushåld sättia sig ned å gamla
tomten eller efter öfverenskommelse med vederbörande jordägande
söka nya platser til theras husbygnad.
Hvad torps upbyggande angår, så finner R. o. A. bäst,
at thet må förblifva vid K Privilegier och Skogsordningar;
och som af thenna klyfning och anläggande af flere hus, nödvändigt
måste följa mycken skogsödning til husbyggnad och
vedebrand, så finner R. o. A. nödigt vara, at husen efter
ortens beskaffenhet böra byggas af sten, korsvärke eller tim
mer,
alt som Häradsrätten eller Landshöfdingen vid hvart
och et hemmans klyfning kan finna godt at therom förordna.
Likaledes pröfvar ock R. o. A. nödigt, at, til skogarnes
besparing, sten-giärdesgårdar och diken eller jordvallar böra
inrättas öfver alt, som tilförne therom förordnat är.
En sådan klyfning, som här omtalas, finner R. o. A. ej
kunna utan Landshöfdingens och Öfverstens samtycke och
bepröfvande tillåtas på rustnings-stammar, ej eller på skattefrälsehemman,
utan frälsemannens tilstädielse.
464 (Febr. 14.) Om värfuing.
R. o. A. samtycker ock, at utlänningar til soldater måge
antagas uti de värfvade regementerne, så at efter handen
halfva compagnier kunna komma at af utlänningar bestå,
men the indelte regementerne förblifva på sin gamla fot.
Hr M. Scheckta, som näst föregående plenum förbehållit
sig at skrifteligen yttra sig i detta mål, ingaf nu et
Memorial af följande innehåll: Hvad l:o hemmansklyfniugen
angår, så förmäler Hr Scheckta grunden dertil bör endast
vara den, at där öfverflödig skog och tiänlig mark til åkers
och ängs uptagande befinnes, en sådan klyfning må tillåtas;
at klyfvandet skier med åboens samtycke och vederbörandes
godtfinnande; at räntan efter klyfningen ej förhöijes;
at inga backstugor under denne praetext måge tålas. Beträffande
2:o värfningar af främmande folk, hvarigenom Deputation
trodt sig kunna försäkra, at icke så mycket folk skulle
begifva sig utomlands, utan i det stället de, som nu äro i
främmande länder, skulle komma hem igen, så förmäler Hr
Scheckta at om sådant skulle tillåtas, blefvo det et medel at
fördrifva våra egne undersåtare och lemna landet för främmande
öpet; men är afsikten at qvarbehålla det folk vi sielfve
hafva, blifver då nödigt at uphäfva Legohions-stadgan och
Värfniugs-patenter, som allena varit orsaken, at så mycket
folk gått utur landet; men ifall sådant skier, upkommer den
frågan, hvarest de värfvade regementerne skola bekomma folk;
hvilket Hr Scheckta förmenar bäst lärer kunna skie på det
sättet, at alla indelte regementer förblifva vid roteringen, men
de värfvade blifva af de indelte rotar med folk försedde, således
at de ärligen niuta 6 man på hvarje compagnie, emot
skiälige handpenningar och 6 års capitulation, alt efter som
härom kan öfverenskommas.
Frih. Gust. Hamilton yttrade sig, at om den före
slagne
hemmansklyfningen skall med nytta kunna värkställas
och de värfvade regementerne tillika i fullkomligit ständ hållas,
synes det nästan blifva oumgängeligit, at främmande folk måste
pä capitulation få antagas.
Under detta anmältes en Deputation ifrån Bondeståndet,
24 man stark; och som de hade gifvit tilkiänna, at deras
ärende angick den nyligen häktade Handelsmannen Springer,
hvarom redan et Extractum Protocolli ifrån Secrete Utskottet
var inkommit, hvilket dock ännu ej hunnit företagas;
Handelsmannen Springer.
465
Så uplästes först bemälte Extractum Protocolli daterat
den i2 i denne månad, hvaruti Riksens Ständer vid handen
gifves huru såsom åtskillige omständigheter föranlåtit Secrete
Utskottet at låta uti häkte inmana Handelsmannen Springer;
och som rikets trygghet och säkerhet fordrar, at denna sak
med möijeligaste tysthet blifver handterad, hälst målen äro af
den egenskap, at de til följe af Riksdagsordningens 13 § af Secrete
Utskottet böra uptagas, undersökas och dömas, ty berättar
Secrete Utskottet derjemte sig hafva, efter des ålagde plikt
och enligt rikets fundamental-lagar, tagit sig denne sak före
och utsedt 12 af sine ledamöter, hvilka likmätigt lag och förordningar
hafva efter aflagd Domare-ed om detta mål at ransaka
och döma; viljandes Secrete Utskottet, så snart saken
hunnit til slut, deraf gifva Riksens Ständers plena behörig: del.
Häruppå inläts och på vanligit sätt emottogs förenämde Deputation.
Jan Pehrsson ifrån Tuna, som denne gången förde
ordet, anmälte Bondeståndets ödmiuka hälsning til R. o. A.
berättandes, at sedan Bondeståndet igenom Secrete Utskottets
aflätne Extractum Protocolli fädt erfara huruledes Handelsmannen
Springer blifvit arresterad, så hade Ståndet ej kunnat
undgå at för des del påminna, det Springer, om hvars förbrytelser
Bondeståndet ingen kundskap hade, måtte härvid få
niuta lag och process til goda, samt at den Secrete Utskottet
föreskrefne instructionen ej måtte öfverskridas; viljar.des Bondeståndet
i annor händelse ej vara ansvarigt för de påfölgder,
som detta kunde hafva med sig.
Hr Landtm, besvarade detta korteligen med en hälsning;
Hvarefter
Deputation afträdde.
Hr von Kothen sade sig äfvenväl önska, at Sveriges
lag och en billig process måtte i detta målet noga efterlefvas.
Gref Axel Rutg. Sparre frågade om då något tvifvelsmål
derom hyses.
Hr von Kothen svarade, at han trodde sig hafva til—
räckelig anledning at tvifla om lag och rätt altid blifva tilbörligen
skipade och i akt tagne; et vedermäle deraf vore
det, som nyligen handt en des camerat vid regementet.
Hr Skogh upstod och berättade huruledes han för någon
tid sedan blifvit inför en uti des hemort förordnad Commission
anklagad och för rätta stäld, samt vittnen emot honom
Adelns Protokoll (XV) 1746—1741. I. 30
466 (Febr. 14.) Handelsmannen Springer.
tilfrågade och afhörde uti saker, sorn röra des lif och abra;
och ehuruväl des oskuld sig nogsamt ådagalagt, har han likväl
ej kunnat få veta uppå hvars angifvande eller på hvad
grund han uti et sådant nesligit lidande, blifvit försatt; anhållandes
fördenskull nu, at R. o. A. ville denne honom öfvergångne
hårda medfart behierta och honom uti hägn och
protection taga.
Hr Gyllenadler gaf tilkiänna, at han äfven varit ledamot
af denna uti Nerike förordnade Commissionen, men at
han kunde inför R. o. A. betyga och försäkra, at dervid
ingen annan process blifvit brukad, än den, som både för Gud
och menniskor försvaras kan.
Hr Ruthenschöld: Om Hr Skogh oskyldigt lidit, så
är det högsta billighet, at han blifver förhulpen til en fullkomlig
satisfaction; men den förut omnämde saken berörande
Springer, förmodar jag hvar och en af R. o. A. lärer anse
såsom varande af en hel annan beskaffenhet, hälst när man
drager sig til minnes hvad tilförne med honom förelupit. I
öfrigit kan jag ej begripa hvad som förstås med det ansvar,
hvaruti Bondeståndet ej vil vara delaktigt; om dermed menas
Secrete Utskottet, så veta vi, at det består af så värde Herrar
och män, som icke behöfva Bondeståndets ansvar för deras
giöroraåi; ligger ock här under förborgad någon besynnerlig
afsikt eller menagement för Springers enskylte person, så förklarar
jag mig derföre hafva en billig afsky.
Frih. During åstundade, at den 2 § af Secrete Utskottets
Tnstruction måtte upläsas, hvaraf torde kunna aftagas
huruvida detta varit Secrete Utskottets giöromål eller ej.
Gref Axel Rutg. Sparre upläste ock denne §, hvarvid
af Frih. During icke något vidare påmintes.
Hr Adlerbeth: Jag beder ödmiukeligen, at Högh R. o.
A. ville gifva sig gunstigt tålamod at höra mina oförgripelige
tankar öfver Secrete Utskottets Extractum Protocolli, emedan
jag icke tänker anföra något, som länder til spillande af den
högaktning jag för Secrete Utskottet bär, ej eller taga mig
del eller försvar för Handelsmannen Springer, uti hvad han
kan hafva sig förbrutit, hvartil jag så mycket mindre har anledning,
sorn jag med honom ingen vidare bekantskap äger, än
at jag sedt honom på gatorne. Det är bekant sak, at Springer
och åtskillige flere af Stockholms stads Borgerskap hade vid
senaste Riksdag en disput med Handelsmannen Plomgren, an
-
Handelsmannen Springer.
467
gående det Riksdags-fullmäktigskap, jemte enskylte mål emellan
dem bägge, hvilka varit incaminerade i Ciemners-Cammaren,
Rådstugun, Hofrätten och hos H. K. Majit; skulle nu Springer
för denne saks skull vara inmant i fängelse, så vet man, at H.
K. Majit det målet genom sit nådiga bref och utslag år 1744
afgiordt, så at Springer och flere af Borgerskapet undfådt en
alfvarsam åtvarning at ej dädanefter hysa sådane meningar,
som de i visse mål haft, och dermed skulle saken lemnäs i
förgätenhet. Om nu desse mål, hvilka til Ständerne såsom
secrete refererade äro, skulle härröra af förbemälte tilförne afgiorde
sak, så är min oförgripeliga tanka, at de kunna vid de
ordinarie rätterne uptagas och afgiöras och parterne lemnäs
lagsens förmåner på samma sätt, som tilförne i samma sak
skiedt; och ifall den vore nödvändig tysthet underkastad, så
kunna äfvenväl andre domstolar utom Secrete Utskottet hålla
tystheten; ty vid senaste Riksdag blefvo åtskillige Commissioner
på Secrete Utskottets anhållan anstälte uti hemlige mål,
men då blefvo domare af H. K. Majit utnämde så väl af Secrete
Utskottets som andre K. Collegiers, Hofrätters och Magistrats-ledamöter,
och målen til II. K. Majits öfverseende i
Rådet i underdånighet öfverlemnade och understälte, hvilket
skiedde i det afseende, at äfven andre opartiske domare skulle
tillika handtera målen och misstanka ej kastas på Secrete Utskottet,
som hade det allena velat afgiöra de mål, som där
voro upkomne. Skulle åter denne sak angå något nytt förseende,
sorn bör ransakas och afdömas, så innehåller den för
Secrete Utskottet gifne Instructionen, at när någon angifves för
något fehl eller brott, som angår någons heder eller ärliga
namn, så bör angifvaren namngifvas och den angifne höras,
då Secrete Utskottet til ingen tysthet förbundit är.
Frih. Wrede: Jag hade tänkt få tala om det ärende,
som förut hos oss var påbegynt, nemligen om hemmans-klyfningen,
men emedan nu et annat mål har kommit imellan,
nemligen Springer och den arrest han blifvit inmant uti, så
förmodar jag, at denne mannens upförande vid sidsta Riksdag
lärer vara R. o. A. allmänt bekante. Om han denne gången
blifvit häktad för något nytt brott eller för dess förra högst
farlige anläggningar, vet jag intet, men skulle det ock vara
för de sistnämde, så kan jag ej anse den saken som afgiord,
emedan man af K. Majits nådige bref och utslag af år 1741
väl kan finna, at sielfva hufvudmålet, såsom rörande Ständernes
468 (Febr. 14.) Handelsmannen Springer.
fri- och rättigheter, blifvit öppet lämnat, imedlertid är jag
likafult försäkrad oell bör tro, at Seerete Utskottet ej dölgt
för oss något, som vi böra veta, och at des giöremål ej bör
vara någre mistankar eller vidrige omdömen underkastade, så
länge vi ej hafva fullkomlige och öfvertygande skiäl emot vare
medbroder, som der sittia på en så dyr ed.
Hr M. Scheckta holt före, at det vore onödigt at ventilera
om Springer vore för gamla eller nya sakers skull häktad.
Man hade ju i friskt minne hvad han tilförne giordt, och at
hans företagande ej gådt pa mindre ut än at kasta öfverända
rikets fundamental-lagar.
Hr B. P. Scheckta var äfven af den mening, at man
nu ej vidare borde gå in uti denne saken, utan taga Seerete
Utskottet på orden, som efter ed och samvete väl lärer giöra
hvad detsamma åligger.
Hr Adlerbeth påminte ä nyo, at likväl förra praxis
hade varit at förordna Corn missioner af ämbetsmän och andre
personer än Seerete Utskottets ledamöter, såsom vid förra
Riksdagen skiedde. Det syntes ock vara säkraste och naturligaste
vägen at lemna sådant alt til de ordinarie och uti lagen
i slike fall föreskrefne domstolar; denne saken hade förut
varit hos H. K. Maj:t, hvarföre kunde den ock icke nu dit
hänskiutas? Åtminstone kunde Riksens Ständers plena blifva
underrättade, om Springer vore vid detta tillfälle hörd eller ej.
Gref H. Gyllenborg: Jag skulle tro det vara otvifvel
aktigt,
at oss ej tilkommer at här ingå uti merita af denne
sak, som Seerete Utskottet allenast ad notitiam anmält, och
dervid tydeligen gifvit til kiänna, at den med möijeligaste
tysthet handteras bör til des den hunnit til slut och då efter
omständigheterne med Riksens Ständers plena kan communiceras.
Så snart nu något närmare upgifvande af Seerete Utskottet
äskas, så måste det ju förut nödvändigt lösgifvas ifrån
des aflagde tysthets-ed och Instructionen ändras; hvad äfventyr
för det allmänna häraf kunde följa lemnar jag hvar och en
at sielf betänka. R. o. A. lärer altså finna både billigt och
högst angelägit, at Seerete Utskottet, som enligit Riksdagsordningens
13 § öfver Springers förbrytelser utnämt en Commission,
mätte obehindradt efter ed och plikt få giöra hvad
de som redeiige män kunna försvara, och skulle dem förut
något annat tilvitas, tror jag ingen ibland R. o. A. lärer vilja
påtaga sig onus probandi.
Handelsmannen Springer.
469
Hr Adlerbeth yttrade sig härvid, at ordinarie domstolar
äfvenväl kunna bevara tystheten, och ehuruväl lian nu ej ville
ingå uti något specielt mål, så tyckte han dock vara bäst, til
at giöra publicum förnögdt, at saken borde gå sine laga vägar,
aldenstund lagen uti Rättegångs-balkens 8 cap. förmår, at de
mål, som angå förbrytelser emot öfverheten, stämplingar emot
riksens frihet, med mera, böra i Hofrätten uptagas, och påminte
ytterligare Hr Adlerbeth, at Riksdagsordningen utkom
år 1723, men at lagen senare, nemligen år 1734, til efterlefnad
faststältes.
Hr Löwenhielm svarade härpå, det han förmodar, at
Hr Adlerbeth hvarken vill eller kan bestrida den naturlige och
af allom vedertagne åtskillnad emellan jus publicum och det,
som eljest uti den allmänna betydelsen kallas lag, mycket
mindre lärer det kunna påstås, at Riksdagsordningen, sedan
den utgafs, på något sätt blifvit ändrad, och Seerete Utskottet
således vara betagit at undersöka om et mål, som enligit bemälte
Riksdagsordning til alla delar dit hörer, men hvartil
den allmänna lagen ej aldeles kan vara lämplig. För öfrigit
önskade Hr Löwenhielm, at den ifrån Seerete Utskottet skiedde
notificationen ej måtte hos R. o. A. upväcka något tvifvelsmål
eller tanka, som skulle Seerete Utskottet härutinnan hafva
gådt för långt; det vore alt för beklageligit om Seerete Utskottet
ej skulle få inkomma til Riksens Ständers plena och
berätta, at mål af sådan beskaffenhet sig yppat, som fordrar
tysthet och hemlighet; ej eller borde man supponera, at hundrade
personer efter så dyr afiagd ed skulle vilja berätta något
origtigt; R. o. A. torde altsa finna bäst at låta det bero
vid den af Seerete Utskottet giorde notificationen, och låta
saken hafva sin gång tils den hunnit til sin tilbörliga
mognad.
Hr Klingspor yttrade sig, at han ej på något sätt vill
tala för Springer, utan sätter fullkommeligit förtroende til
Seerete Utskottets ledamöter, hälst som han väl viste, at de
skulle vara Riksens Ständer ansvarige, om de giorde annat än
hvad rätt vore.
Hr Giös, Hr E. Ehrenhielm och åtskillige flere af R.
o. A. förklarade sig åstunda, at Springers förbrytelse måtte på det
alra nogaste undersökas.
Hr E. Ehrenhielm sade ytterligare, at han trodde, det
ingen ärlig raan ville fälla förbön för Springer, om han för
470 (Febr. 14.) Handelsmannen Springer.
dess arrest blifvit hörd och befunnen skyldig. Men nu tycktes
likväl den för Secrete Utskottet utfärdade Instruktionen ej
medgifva hvad som skiedt, nemligen at Springer, ohörd och
utan at fa veta sin angifvare, blifvit i häckte inmant.
Frih. C. W. Cederhielm: Jag tyckte, at Hr Kling
spores
utlåtande fant approbation af R. o. A. Jag anhåller
för min del likaledes, at R. o. A. ville tillåta, at hela denne
sakens sammanhang dock i sinom tid mogit upgifves, och at
i fall något fel härvid å Secrete Utskottets sida skulle finnas
vara begångit, det då måtte beifras och Secrete Utskottet
straffas, ej allenast en corps utan ock en particulier. Men
dessförinnan förmodar jag, at Secrete Utskottet lärer blifva
bibehållit vid det förtroende, sora dess Hrr Committenter det
samma gifvit.
Hr Hierta förenade sig aldeles med Frih. Cederhielm och
tilläde, at ett mål ej kunde emellan tvenne enskylte personer
förlikas, enär det på et så eftertänkeligit sätt rörer det allmänna.
Det vore för öfrigit en tygellös frihet at den ena
dagen förbinda et Secrete Utskott under ed och Instruction
och den andra dagen sådant ändra och uphäfva; i anseende
til hvilket alt, hvad Secrete Utskottet giordt, bör vara otadladt,
så länge man ännu ej fått den kundskap om detta mål,
som Secrete Utskottet utfäst sig at framdeles lemna Riksens
Ständers plena.
Hr Adlerbeth påminte härvid, at enär det en gång vore
kommit så vida, at saken skulle til Riksens Ständer upgifvas,
torde det då svaras, äfven som det skiedde vid det til—
fälle, då någre af Deras Excellencier licentierades, nemligen at
målen erfordrade tysthet och det således ej kunde in plenis
derom undersökas, hvarigenom altså Riksens Ständers plena
ändå skulle se sig utur stånd satte at befatta sig med sielfva
hufvudsaken; och utom detta förklarade sig Hr Adlerbeth ej
vilja något mera i detta mål andraga.
Efter något discourerande uti de meningar, som redan
anförde äro, afstadnade änteligen denna ventilationen, och
ansågs Screte Utskottets Extractum Protocolli som endast
lemnadt R. o. A. ad notitiam.
Derefter företogs å nyo den förut påbegynte saken om
hemmansklyfningen, hvarvid
Hr H. H. Boije yttrade sig, at om Bonden skulle hemma
få försvara så månge af sine barn eller legehion, sorn han vill,
Om hemmansklyfning.
471
så skulle det blifva eu otrolig svårighet för R. o. A. samt
andre ståndspersoner at få nödigt tjenstefolk.
Frih. Cederhielm svarade härpå, at den olägenheten
skulle snart kunna förekommas, om tiden til ombyte af tienstefolk
blefve utsatt til Maji månads början, hvilket han tilltrodde
sig med åtskillige skiäl kunna bevisa.
Hr Baron och Landtm, påminte, at detta vore äfven
inryckt uti en punct, hvilken ligger i Cainmar-Oeconomie- och
Commercie-Deputationen.
Hr G. Mannerheim instämde med hvad redan om nyttan
af denne författning vore andragit, och at detta vore et säkert
medel ej allenast at behålla folket qvar i landet, utan ock
tiläfventyrs att återkalla dem, som å andra orter vistades.
Konung Carl den XI tilstadde Dalarne och jemväl andre orter
at få klyfva sine hemman; nyttan deraf finner man klarligen
både uti myckenheten af et arbetsamt folk, och at landet blifvit
väl upodlat. Man ser i Wästergöthland, der som hemmanen
redan blifvit klufne, at sexton grannar bo tilsammans pa små
hemmansdelar och alla må väl, men i nästa gård kunna de
vara tiggare. För öfrigit borde detta til ingen del hafva smak
af något tvång eller inskränkt väsende, ty om det blefve stadgat,
at hemman ej får klyfvas i mindre än fierde- eller siettedelar,
så följer, at då derom måste skie undersökning, hvilket
kunde förorsaka kostnad och afskräcka folket. Hvad det förr
omtalte vilkor angår, at den, som vill bebo någon hemmansdel,
skal förut någon kort tid hafva tiänt cronan, så var Hr
Mannerheim äfven dermed aldeles ense.
Frih. Wrede holt före, at den projecterade och nu upläste
resolution var aldeles lämpelig, och at man nu i början
ej kunde vidare härvid åtgiöra, emedan stora ändringar hafva
altid med sig stora olägenheter. När saken kommit en gång
rätt i gång, kunde man framdeles dervid giöra en eller annan
förbättring.
Hr M. Scheck ta förestälte ytterligare, at förnemsta utsikten
med hemmansklyfningen nödvändigt måste vara på
Finland och andre orter, hvarest landet är minst bebodt och
jorden minst upodlad, och i det afseende vore väl om rättegångs-omkostnader
i sådane mål för den fattige Allmogen
kunde undvikas. I öfrigit protesterade Hr Scheckta nu som
förr emot all värfning af främmande manskap, så framt det
472 (Febr. 14.) Om hemmansklyfning
ej vid förefallande tillfällen kunde blifva nödigt at taga någre
hela regimenter i rikets tienst.
Hr Gyllenswerd berättade, at uti Wästergötland och
Bohuslän skall nyligen hafva blifvit publicerat, at ingen Bonde
får anses sorn fullsutten på ett åttondedels hemman, hvaraf
handt, at en stor del af sådant folk måst gå omkring i landet
och tigga.
Hr Ramsaij yttrade sig, at härvid blifver en fråga, om
Bonden får lof at bålla tienstefolk, enär han sielf har barn och
af dem får hemma försvara så många han vill. I Finland vore
det en sedvana, at enär en gosse är någorlunda vuxen, änskiönt
han är hemma hos föräldrarne, tager han sig sitt särskilta
arbete före och bekymrar sig föga om hemmanet; sadant
synes ingalunda böra tillåtas, utan at den på hemmanet försvaras,
bör också vid hemmanet arbeta. Eljest frågade Hr
Ramsaij om alla mål, som angå hemmansklyfning, komma at
anmälas hos Landshöfdingen.
Hr Rutliensehiöld svarade, at som crono-bonden ingen
annan husbonde har än cronan, så måste väl sådant med
kronolägenheter skie.
Hr Klingspor fant äfven billigt, at undersökning borde
vid sådane tiifällen för cronans säkerhets skull skie, hälst sorn
sådane omständigheter kunna finnas, at hvad som på det ena
stället kan vara nyttigt, är på det andra skadeligit. Äfvenväl
förklarade Hr Klingspor sig ej kunna bifalla, at värfning må
skie af främmande nationer.
Hr Hästsko: Den som har någon insikt i hushållning,
lär lätteligen kunna finna, at om de usslaste landsorter i
riket likväl kunna föda en sä ansenlig myckenhet folk, så lärer
sådant i högre grad kunna skie der som landet i sig sielf är
fruchtbarare; dock håller jag före, at rusthåll ej må få delas,
emedan deraf hvarjehanda oredor skulle härflyta, äfven ock,
som tilförene sagt är, at klyfning ej må bli någon pålaga,
så vida den sig allestädes med nytta ej giöra låter.
Hr Baron och Landtm, yttrade sig, at alle oeconomiske
författningar kunna icke gierna i början vara absolute, utan
pläga gemenligen fastställas til nästa Riksdag, då man får se
hvad verkan och nytta de kunna hafva och om de betarfva
någon ändring; på samina sätt måste väl ock med detta
ärendet förfaras.
och värfning.
473
Hr Wulfwenstierna erindrade, at det icke kunde annorledes
låta sig giöra, än at all hemmansklyfning eller delning
måste förut vid tingen för säkerhets och mera riktighets
skull anmälas, ty annars kunde de, som sinsemellan uti sådane
mål giordt någon afhandling, hafva tilfälle at svika hvarannan,
och äfven kunde då hos domaren skiärskådas, om någre besynnerlige
skiäl och omständigheter voro för handen, hvilke
icke syntes tillåta någon klyfning.
Hr G. Mannerheim instämde nu härmed, och begaf sig
således ifrån sitt förra yttrande.
Ätskiilige af R. o. A. påstodo, at Värfnings-förordningarne
måtte uphäfvas, samt at det borde i resolutionen inryckas, at
ingen bondedräng borde få blifva hemmansbrukare, som icke i
sex år tiänt cronan såsom soldat.
Som en stor del af R. o. A. begiärte proposition, så önskade
Hr
Ruthenschiöld, at densamma måtte restringeras til
sielfva hufvudmålet, nemligen hemmansklyfningen, emedan han
för sin del ej kunde vara af annan tanka än de af R. o. A.,
som förklarat sig emot den ofvanförmäite anvärfning af främmande
nationer.
Frih. G. Hamilton förestälte, om icke det vore nödigt,
at chefferne af de värfvade regimenterne mätte inkomma med
sitt Betänkande angående det senare momentet, om främmandes
värfning.
Hr Baron och Landtm, frågade altså om icke R. o. A.
behagade bifalla den af Herrar Deputerade författade och
redan upläsne resolution, docli sä, at den sista articlen om
främmandes värfning utgår, om hvilket mål Herrar chefferne
af de värfvade regimenter sitt yttrande komma at afgifva;
Hvartil R, o. A. samtyckte.
Hr M. Scheckta utlät sig, at som lian i detta inål ingifvit
et Memorial, så önskade han, at det ej här mätte blifva
liggande, utan afgå til de andre Stånden, för hvilka det äfven
vore skrifvit;
Hvarpå Hr Landtm, svarade, at sådant hvarken borde
eller kunde Hr Scheckta nekas.
Uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af den 7
sidstledne, hvaruti förmäles, at sedan Prästeståndet förnummit,
at Hofmarskalken Braman vid det nyligen skiedde Radsvablet
hos Electorerne kommit i åtanka, men han sig likväl sielf så
-
474 (Febr. 14). Hofmarskalken Broman och
dant undanbedt, ehuru Prästeståndet för des del gierna hade
önskat, at bemälte Hofmarskalk velat nyttia et sådant Riksens
Ständers förtroende; så kan Prästeståndet ej annat än
skatta honom, Hofmarskalken Broman, värdig något annat
heders-ställe ooh embete, hvarföre ock Prästeståndet, i anseende
så väl til des berömlige egenskaper, som at han nu är
äldsta Commercie-Rådet, dertil styrker, at han måtte hos H.
K. Maj:t i underdånighet anmälas til Pnesidentskapet uti K.
Maj:ts och Riksens Commercie-Collegio.
Frih. Cronhiort erindrade, at som vid sidsta Riksdag
den författning blef giord, at de ledige Prmsidentskaper skulle
tilsvidare lemnäs obesatte, så borde man väl först giöra sig
underrättad om grunden och orsaken til et sådant förordnande,
innan man sig häröfver utlåter.
Hr Löwenhielm yttrade sig at, ehuruväl vid sidsta
Riksdag, pa sätt som Frih. Cronhiort nu förmält om Presidentskaperne
blifvit stadgat, til at dermedelst vinna någon besparing
och lisa för Stats-värket, så vore likväl en sådan
båtnad ej at räkna emot den förmån, som cronan af det allmänna
derigenom ti I fly ter, at svsslorne under skickelige Presidenters
inseende med mera skyndesamhet och drift besörjas;
ty utan at taxera något Collegium eller publict värk
och des embetsmän, lärer det förmodligen icke kunna nekas,
at enär et Presidentskap är i värdiga händer, sådant mycket
lättar arbetet.
Frih. Cronhiort holt före, at det borde först efterses
och skiärskädas, huruvida det vore nödigt at återbesätta de
ledige Presidentskaperne, men at R. o. A. skulle ingå uti
någon particuliere fråga och nämna någon person, syntes vara
betänkeligit.
Hr Ruthenschiöld förenade sig med Frih. Cronhiort i
den tankan, at först borde undersökas huruvida nödvändigheten
fordrade och rikets tilstånd kunde tåla denne återbesättning.
Hr Löwenhielm förmälte, at K. Camtnar-Collegium
sielf åstundat at blifva med en President försedd och äfven,
at dess ledamöters antal måtte förstärkas.
Hr Wulfwenstierna: Det är säkert, at K. Cammar
Collegium
hos H. Maj:t förestält nödvändigheten af Presidentskapets
återbesätt jan de; men som det var sä när inpå Riksdagen,
så har H. Majit funnit godt at låta dermed hafva an
-
presidentskapet i Kommers-Collegium. 475
stand til Riksens Ständers sammankomst. Arbetet uti bemälte
Collegio är ock så beskaffat, at utom en President och flere
ledamöter derstädes, lära R. o. A. sielfva i framtiden finna,
at deras angelägenheter komma at lida.
Frih. Wrede förklarade sig äfven af samma mening och
fant tillika, at samma omständigheter voro för K. CommercieCollegium;
men at Riksens Ständer skulle blanda sig i jura
Majestatis, hvad personerne angår, vore mindre anständigt, ty
ehuruväl Riksens Ständer vid 1741 års Riksdag hos H. Majit
i underdånighet nämt framlidne Presidenten von Drake, skiedde
dock sådant med mycken liraitation och uti andra omständigheter.
Hr Hans Hindrich Boije sade, at det var en lycka,
at de öfrige tre Stånden för denna gången med sin x-ecommendation
träffat på en värdig man, men det vore likväl tilönskandes,
at de nu ville lemna til R. o. A. at nämna personerne
til de öfrige Presidentskaperne.
Hr von Hökerstedt utlät sig, at han väl år 1744 efter
framlidne Presidentens von Drakes afgång sökt at blifva des
efterträdare, men förklarade nu, at han hädanefter aldrig ville
tänka på något annat embete, än det han redan genom H. K.
Majits nåd innehafver och hvilket han önskade at til höga
Öfverhetens nöije alfid bestrida kunna. Nödvändigheten af
Presidents-embetet i K. Commercie-Collegio vore så säker, at
den nästan icke syntes böra komma in quaestione. Hvad
Hofmarskalken Broman angår, så förklarade Hr von Hökerstedt
sig til ingen del anse dess befordran såsom någon prejudiee
för sig, utan at han snarare unnade och önskade honom
detta framsteg, såsom en man, den der äger qvickhet,
drift och färdighet, samt således är i stånd at giöra det allmänna
nyttiga tiänster.
Frih. Cronhiort påminte ytterligare, at innan man gior
något steg i denne saken, man likväl först borde examinera
Statsvärkets tilstånd, ty ehuru nödige Presidentskaperne ock
kunna vara, vore det icke mindre angelägit at underhielpa
statsbristen, som utom dess är ansenlig nog.
Hr Giös, Hr G. Mannerheim och åtskillige flere af
R. o. A. biträdde til alla delar Frih. Cronhiorts mening.
Hr Landtm, förestälte om icke, i anseende til hvad nu
discourerat blifvit, angående K. Cammar- och Commercie-Collegierne,
R. o. A. skulle finna godt at samtycka til alle nu
476 (Febr. 14.) Ridd.h. vaktmästaren. Assarsson.
ledige Presidentskapers besättiande; men at det likväl öfverlemnas
til H. Maj:ts nådiga välbehag at utse personerne
dertil;
Hvilket efter något vidare ventilerande af R. o. A. bifölls.
R. o. A. åtskildes kl. half tu.
Den 21 Februarii.
R. o. A. samlades kl. half 10.
Hr Landtm, äskade liud och bad R. o. A. intaga sina
ställen.
Continuerades först med Protocollernes upläsande intil sid.
233 och giordes dervid inga påminnelser.
Uplästes Ridderhus-Deputationens Betänkande angående
Riddarhus-Vaktmästarens Göran Bo/anans anförde besvär deröfver,
at Stockholms stads Magistrat velat pålägga honom
samma utskylder som krögarne här i staden, ifrån hvilken
last han anhåller at blifva befriad, enligit de Riddarhuset förlänte
Privilegier; hvilken ansökning Riddarhus-Deputationen
til R. o. Arns bifall anmäler;
Hvartil R. o. A. samtyckte, hvilket skrefs på Betänkandet
jemte reeommendation til de andre Stånden, at Riddarhuset
måtte bibehållas vid den rättighet, som detsamma af ålder
tilhördt.
Hr B. P. Scheckta påminte, at en Deputation med första
matte afgå til de andre Stånden, beträffande Protocolls-Deputationen,
samt at tillika giöra erindran angående Bonden
OloJ A tsar.isons sak, på det änteligen härmed måtte blifva slut.
Uppå Hr Landtmrns tilfrågan
fants godt, at denne Deputation skulle bestå af sex personer,
hvilka af Riddarhus-Fiscalen upteknades, och förde
Frih. Scheffer ordet
Vid det Deputationen skulle afgå, upkom frågan huruvida
påminnelse borde giöras om bägge de af Hr Scheckta nämde
målen, och kommo R. o. A. öfverens, at denne gången allenast
skulle giöras föreställning om Protocolls-Deputationen, til hvilken
ända Deputationen nu skulle öfverlemna det af R. o. A.
uti näst föregående pleno gillade Extractum Protocolli;
Hvarmed Deputationen afgick.
Gall me j-tillv erkni ngen.
477
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande angående gall—
meij-tilvärkningen i riket, hvaruti förmäles, det Deputationen
haft tilfälle at så väl af K. Maj:ts nådiga Secreta Proposition,
som K. Bergs-Collegii Riksdags-berättelse giöra sig underrättad
om gailmeij-tilverkningen i riket, hvarvid befunnits, at deltagarne
uti galmeij-brotten i Bovalls berget, Kopparbergs län
och Stora Tuna socken, Bergmästarne Anton Swab och Eric
Stockenström samt Ammiralitets-Fiscalen Brock hafva giordt
ansökning, thet de, såsom första gallmeij-upfinnare, til belöning
och ersättning för deras ansenligen giorde kostnad mätte hugnas
med sex ars Privilegio exelusivo på inrikes gallmeij-afsättningen,
hvartil K. Bergs-Collegium jemväl i underdånighet
styrkt, men H. K. Majit funnit betänkeligit at bifalla, i anseende
til Handelsmannen Nils Öhmans samt Rådmannen Alelander
Öhmans tillika med Brukspatronens Adolph Christiernins
och Riksdagsmannen Johan Perssons från Tuna deremot
giorde protest, hvilka dä äfven upfunnit och arbetade gallmeijmalm
icke långt ifrån Säther; hvilket K. Majits utslag, sedan
det blifvit för de förstnemnde intressenter kundgiordt, föranlåtit
dem at nedlägga så väl gallmeij-tilvärkningen som zinksmältningen
och hvit-vitriol-tilredningen, på hvilken senare de
likväl erhållit Privilegium exclusivum på tio års tid. Sedermera
har väl Riksdagsmannen Johan Pehrsson tillika med
dess bolagsmän på et annat ställe icke långt ifrån Säther
stad brutit gallmeij-malm och jämväl giordt inrättning vid
Skiens hyttan til malmens rostande och calcinerande, hvarmed
dock de icke särdeles kunna fortkomma, utan skola theras
gallmeij-arbete nu för tiden hvila. Deputationen berättar sig
hafva ansett svenska gallmeij-, zink-, och Hvit—vittriol—tilvärkningens
fortkomst för så mycket angelägnare, som ömnig tilgång
uti riket gifves på thertil tienlig malm och utlänningen
icke mindre årligen drager utur riket ansenlige penningar för
desse materialier, besynnerligen för gallineija, hvaraf messingsbruken
för ungefärligen 120,000 dal. knit årligen förbruka,
samt til den ändan igenom K. Bergs-Collegium icke allenast
sökt upmuntra Bergmästarne Swab och Stockenström samt
Ammiralitets-Fiscalen Brock til berörde värks återuptagande,
utan ock låtit höra Joli. Pehrsson angående dess och thess
medintressenters gallmeij-arbeten; och som merbemälte Bergmästare
och Ammiralitets-Fiscal i anseende thertil, at the
sedan det sökte Privilegium exclusivum them blifvit afslagit,
478 (Febr. 21.) Gallmej-tillverkningen.
sine penningar nedlagt uti andre rörelser och vändt deras galImeij-calciner-inrättningar
uti råstinurar och ugnar til kopparbruk,
förmält sig icke kunna vidare fortfara med den påbegynte
inrättningen eller deltaga med det senare bolaget, utan
i thet stället afstådt theras andel uti Bovalls galmeij-grufvor
til bemelte Johan Pehrsson och dess medintressenter utan
någon vedergiällning och annat förbehåll, än at allenast
få ersättning för någre vid verket befintelige materialier, tillika
med en bod och en stuga, altså häfver Deputationen,
jemte föreställning af angelägenheten af denna inrättningens
fortsättande, låtit merbemelte Johan Persson antyda at icke
låta densamma förfalla i ödesmål, utan med all flit söka at
den drifva och uprätthålla, hvartil han, Johan Persson, förklarat
sig redebogen och villig, dock med förbehåld at erhålla
följande hielpemedel dertil, hvilka Deputationen skal noga
öfvervägat; och hvad l:o angår dess ansökning, at någon, som
om gallmeij-tilvärkningen äger god kundskap, måtte blifva utsedd
och af publique medel belönt, för det han med nödig undervisning
går intressenterna tilhanda; så håller Deputationen
före thet cronan vid närvarande rikets omständigheter icke
med någon bekostnad härvid må graveras, utan anser i det
stället för nyttigt och til gallmeij-verkets upkomst nog ländande,
at Bergmästaren Anton Swab, som äger mycken god
kundskap och insikt uti bergsväsendet och på denne gallmeijarts
tilgodo giörande flere rön och försök anstalt, samt thess
utom af publique medel til den ändan niuter lön, at han vid
förefallande tilfällen med nödige underrättelser må gå bergsvärken
tilhanda, igenom K. Bergs-Collegium matte blifva anbefald
at understundom besöka detta gallmeij-verk och tå
meddela intressenter nödig undervisning at rätteligen umgå
med bränningen och tilvärkningen, så väl som ock at Bergmästaren
Eric Stockenström, som äfven therutinnan besitter
god kundskap, vid tid och läglighet efter dess giorde låfven
likaledes i detta mål må biträda intressenterne. 2:o Vidkommande
bemelte Joli. Perssons anhållan om tilstånd at ifrän
nästgränsande och Stora Kopparbergslagen underlagde skogar
tilhandla sig nödig ved til gallmeij-bränningen til dess han
bättre fram får tilfälle at ingifva förslag på en skog, som är
belägen nära til värket och tilförene varit anslagen under
Arfsbo nu mera ödelagde jerngrufva; så emedan thet synes
flere svårigheter underkastade at nu strax, innan alle veder
-
Gallmej -tillverkningen.
479
börande kunnat blifva hörde, lemna gallmeij-verks interessenterne
anvisning pa någon viss skogstract, men tilräckelig tillgång
på ved til värkets i gång hållande likväl är oumgänglig;
ty håller Deputationen för nödigt, det måtte K. Bergs-Collegium
blifva anbefalt at tilse thet Johan Perssons och dess medinteressenters
gallmeij-värk blifver understödt med nödig och erforderlig
ved emot betalning til thess bemelte Collegium kan
finna utväg at någon särskilt skogs-tract värket tillägga, samt
at detta interessentskap, til dess sådant skier, må obehindrade
få kiöpa thet ringa vedförråd thet kan hafva af nöden. 3:o
Beträffande vidare dess ansökning, at anstalt måtte fogas, thet
then utländska gallmeijan måtte hållas i jämt pris, så at i fall
utlänningen skulle fälla priset therå til Svenska gallmeijverkets
utkladdande, thet den utländska tå mätte med någon
högre tull—afgift beläggas, som til den svenskas uphielpande
kunde anslås, samt at K. Berg-ColJegium måtte antydas at
ständigt hafva underrättelse om priset på then utifrån inkommande
gallmeijan, på det K. Bergs-Collegium må thenne galImeij-värkets
angelägenhet hos H. K. Maj;t vid omträngandet i
underdånighet kunna anmäla; så är Deputationen af den tankan,
at i fall något sådant af utlänningen skulle försökas, medelst
prisets fällande på thess gallmeija, thet tå samma utlänska
gallmeija må beläggas med sådan tilökning i tullafgifter, at
then svenske gallmeij-tilverkningen må befordras och hafva
bestånd, samt at K. Bergs- och Connnercie-Collegierne måge
anbefallas at vid sådane tilfällen thetta värkets angelägenhet
hos K. Maj:t anmäla, samt K. Bergs-Collegium enskilt at pä
alt möijeligit sätt upmuntra mässings-värks-egarne at så mycket
giörligit är bruka svensk gallmeija. 4:o Sidst anhåller oftabemelte
Johan Persson om den förmåhn, at inge andre gal 1—
meij-värk måge pä någre år få inrättas. Hvad denne ansökning
angår, så emedan på flere ställen i riket gallmeij-verk
äro yppade och ännu ovisst är hvilkenthera gallmeij-malmen
är then bästa och kan tilskynda mässings-bruken den mästa
förmohn; ty berättar Deputationen sig hafva funnit betänkeligit
at dertil styrka.
R. o. A. funno vid detta Betänkande intet at påminna,
utan lemnade dertil deras bifall.
Anmältes hos R. o. A. at tvenne Deputerade ifrån Prästeståndet
begiärte företräde.
480 (Febr. 21.) Stockholms kyrkor. Kyrkovärdar.
Inlätos altså och af Riddarhus-Fiscalen emottogos Kyrkioherden
Troilius samt Doktor Hausswolff, hvilka, sedan de hos R.
o. A. anmält Prästeståndets hörsamma hälsning, berättade at
dem vore updragit at hos R. o. A. anmäla och i bästa måtton
recommendera en angelägenhet berörande kyrkiornas säkerhet
och förmohn här i Stockholm, hvilket ärende de anhöllo at
R. o. A. ville sig benägit föredragas låta.
Uplästes altså Prästeståndets Extractum Protocolli af
den 7 i denne månad, hvaruti berättas, at Prästeståndet vid
åhörandet af Cammar-Oecouomie- och Commercie-Deputations
Betänkande under den 29 nästlidne Decembris, angående contributions
ärläggande til staden af Kyrkiovärdar, Föreståndare
vid Spinnhuset och Bisittiare i Hallrätten här i Stockholm,
väl funnit skiäligt at bifalla Borgerskapets härom träffade öfverenskommelse
samt Deputations sig therpå grundade utlåtande;
men hvad Kyrkiovärdarne anbelangar, sä har hos Ståndet
åtskillige skiäl och omständigheter uti närmare öfvervägande
kommit, som ej tillåta, at thesse böra blifva therander begrepne;
ty förutom det, at Kyrkiovärdarne, i anseende til deras
mycket trägna, besvärliga och ansvarige upvaktning, hvarföre
the af kyrkiorne ej niuta then ringaste vederkiänslo, altid
varit ifrån stadsens contribution frikallade, så skal äfven sådant
vara af Sveriges fordna Konungar stadfästadt och isynnerhet
af högstsalig i åminnelse Konung Carl den XI:te, genom nådig
Resolution, som den 28 Martii 1670 blifvit för Tyska
kyrkian utfärdad, angående en lika frihet för trenne dess
Äldsta och Föreståndare, och sedermera under den 25 Juli
1685 vidare är vorden confirmerad, hvaräst i bland annat
skall tagas til grund, at Kyrkiovärdarne vid de Svenske församlingar
sådant altid åtnjutit, som tillika kan ses af K.
Brefvet til Öfver-Ståthållaren af den 18 Dec. 1668, berörande
samma ärende; hvaraf Ståndet berättar tydeligen kunna skiönjas,
thet Höga Öfverheten ej allenast ansedt hvad förut varit brukeligit
vid de Svenske församlingarne för så grundfast och
skiäligt, at thet blifvit satt detta senare för exempel och orsak,
utan ock med detta senare, såsom allena byggdt uppå det förra,
stadfästat hvad i så måtto förut varit vedertagit; hvilket
Ståndet förmodeligen håller före, ej allenast gifvit stadsens
Magistrat anledning at uti dess instruction för Kyrkiovärdarne
vid Kongsholms eller St. Ulric* Eleonor® församling af den
30 April 1684 § 17 frikalla dera, så länge the vid detta em
-
Stockholms Kyrkovårdare m. fl:s kontribution. 481
betet upvaktade, för borgerliga besvär, utan ock föranlåtit Hrr
Öfver-Ståthållarne med Magistraten at så väl i äldre som
senare tider när en och annan Kyrkiovärd blifvit af Borgerskapets
Äldsta med stadsens contribution belagd, at sådant
strax ändra och uphäfva; med hvilket alt Prästeståndet nogsamt
vil visa, at denne Kyrkiovärdarnes frihet ifrån stadsens
contribution ej Ba aldeles grundar sig på något Borgerskapets
egit öfverenskommande, som Deputations Betänkande innehåller,
utan är en kyrkiornes rättighet, som them af ålder tilhördt
och af landets Öfverhet blifvit gillad och kraftig giord; hvarföre
det ej eller skall tyckas böra ankomma på Borgerskapets
godtfinnande under sig at therutinnan giöra någon ändring; ty
fastän Kyrkiovärdar altid tagas af Borgerskapets medel, så
äga dock desse sednare ej magt at allena utse desamma, utan
håller Ståndet före sådant tilhöra församlingarne eller Kyrkioråden,
enligit 23 § af Präst-Privilegier under den 16 Oct.
1723; och som kyrkiornes här i staden inkomster i desse senare
åren nog aftagit, så berättar Ståndet angelägenheten
jemväl fordra, at de med så mycket mera aktsamhet böra
vårdas, hvilket svårligen står at förmoda, tå ej allenast ali
belöning betages dem, hvilkom sådant anförtros, utan Kyrkiorne
äfven efter det gifne förslaget måste vara underkastade et
ständigt ombyte af Kyrkiovärdar, tå man utan afseeude på
personernes skickelighet och tilbörlig säkerhet för kyrkian lärer
nödgas at thertil antaga then af Borgerskapet, som antingen
följer i ordningen eller sig frivilligt erbiuder; och hvad ofta
skiedde ombyten tilförene haft för påfölgder, skola the många
balancer och ansenlige skador, sorn genom oriktig disposition
sig tildragit och i kyrkiornes räkenskaper skola finnas upförde,
vara ej mindre beklagelige åminnen än ostridige bevis af hvad
framdeles torde stå at erfara, när sådane tillika komma at
tiena utan al förmån och upmuntring; föregifvandes jämväl
Ståndet, thet kyrkiornes angelägenheter vid så tidige ombyten
ej annat kan än lida i deras bevakande; emedan den, som tilkommer,
altid är i begynnelsen ovan vid sysslan och behöfver
någon tid at giöra sig therom behörigen underrättad.
Hr Baron och Landtm, bad desse Deputerade förmäla
R. o. A:ns hälsning til deras Stånd samt försäkrade, at
deras medbragte andragande skulle i behörigt öfvervägande
komma;
Hvarmed heinehe Deputerade afträdde.
Adelns Protokoll (XV) 1746—1747. I. 31
482 (Febr. 21.) Kyrkovärdar. Om förebyggande
Hr Hårleman: Jag ser ingen svårighet, med mindre
R. o. A. straxt lära kunna bifalla denne föreställningen. Jag
har den äran at vara Kyrkioråd och kan i sanning intyga,
at Kvrkiovärdar hafva mera besvär än mången skulle kunna
tro och sannerligen förtienar en så medelmåttig lindring.
Hr Didron, Hr von Gertten och åtskillige flere af
R. o. A. höllö före, at detta mål kunde hvila til dess saken
angående den ständige markegången blifvit hos Prästeståndet
afgiord, hvaräst densamma nu så länge blifvit uppehållen.
Hr Hårleman svarade, at dermed toge man ingen revange
uppå Prästeståndet, ty detta ärende rörde Guds hus och
intet dero.
Åtskillige af R. o. A. åstundade at å nyo höra CammarOeconomie-
och Commercie-Dcputationens tilförne härom upläste
Betänkande, hvilket fördenskull skiedde.
Hr Landtm, förestälte, at publicum härvid ej kunde
komma at lida, aldenstund Stockholms stad ändå hade en
viss faststäld contingents-summa och nu endast vore frågan om
repartitionen deraf.
Somlige af R. o. A. förmente likväl, at detta kunde blifva
liggande på bordet, andre åter höllö före, at det borde til
Cammar-Oeconomie-Deputationen åter förvisas.
Hr Hårleman anförde, at enär någon befrielse för desse
Kyrkiovärdar nu föreslås, vore ej at förstå om alla contributioner
i gemen, utan endast om contingentet, hvilket på den
rikaste ej kunde belöpa sig til högre än 100 dal. smt, och så
mycket hade man tilförene ofta fått taga af kyrkians penningar
och betala Kyrkiovärdarne med, ty sysslan är ganska
besvärlig och finnas få, som vilja sig den påtaga.
Uppå Hr Baronens och Landtm:ns giorde tilfrågan;
Bifölls ändteligen Prästeståndets Extractuin Protocolli.
Derefter uplästes Bergs-Depiitations-Betånkande angående
någre författningar til öfversmidets förekommande, hvaruti förmäles,
at, å samtelige bruksägarnes vägnar, Caminarherrarne
Sven Cederström och Axel Linroth samt Assessoren Carl von
Christiersson an dragi t, at den ansenlige stångjernsutskieppningen
år ifrån år skall nogsamt utvisa, det K. Förordningar
om öfversmidets hämmande icke varda vederbörligen efterlefvade;
fördenskull anhålla bruksägarne, at detta ärende måtte
komma til vidare öfvervägande och dervid giöras en sådan
författning, at Förord ningarne härom icke kunna öfver
-
st öfversmide.
483
skridas efter det af bruksägarne ingifne förslag, hvaröfver
Bergs-Collegium med dess utlåtande til Deputationen inkommit.
Så väl häraf, som utaf de ifrån K. Bergs-Collegio infordrade
hammarskattslängder, samt den ifrån K. Commercie-Collegio
inkomne jämföringstabell emellan medium af 11 års stångjerns-utskieppning
från och med 1732 til och med 1742 samt
medium al de följande tre årens utskieppningar, jemte flere
angående detta ärende förehafde handlingar om deras beskaffenhet,
har Deputationen gjordt sig behörigen underrättad samt
de förefallande omständigheter uti noga öfvervägande hos sig
komma låtit, finnande, at ehuruväl både äldre och senare K.
förordningar, samt besynnerligen H. Maj:ts Bref til Bergs-Collegium
af den 25 Maji 1725 förbiuder stångjernssmidet öfver
hammarskatten och den tillåtne tilvärkningen, hvilket förbud
genom K. Brefvet af den 26 Julii 1726, den 30 Junii 1729 och
den 25 Nov. 1734 samt K. Förordningen af den 19 Aprilis
1740, angående stångjernssmidet och flere hushåldningsmål
vid jernvärken, blifvit ytterligare bestyrkt med förelagt 8 dal.
smts plikt för hvarje skieppunds öfversmide; så äro dock åren
1743, 1744 och 1745, efter et medium af de årens utskieppningar
emellan tiugo och trettio tusend skieppund stångjern
bergsvigt, samt nästan så mycket är 1746, öfver det vid hammarverken
tillåtne qvantum årligen tilvärkade, förutan den
myckenhet af ungefärlig 50,000 skieppund stångjern, sorn inrikes
behofvet til landet samt jernmanufactur och stålverken
årligen fordrat. Uti et så ansenligit öfversmide, hvaraf hiirrördt,
at utrikes jernstaplar ligga upfylte med svenskt stångjern
och på Stockholms våg allena vid början af Dec. månad
sidstledit är stodo 78,770 skieppund stångjern, har Deputation
til stor del igenfunnit orsaken til det underpris i anseende til
innerliga värdet och andre varor, hvartil svenska stångjernet
nedfallit, som tilskyndat riket och Bergslagerne en merkelig
skada och, i fall öfversmidet lemnades ohämmat, skulle omsider
aldeles gå under, til cronans kiänbara förlust i framtiden, ej
at förtiga, at slikt öfversmide jämväl åstadkommer jerngrufvornes
utbrytande och skogarnes förödning til framdeles brist
derå, med mera; ty anser Deputationen nödvändigheten fordra,
at sådane författningar måge giöras, hvarigenom det skadeliga
öfversmidet kunde förekommas, til hvilken ända Deputationen
följande medel til et så hälsosamt ändemål velat hemställa,
nemligen:
484 (Febr. 21.) Om förebyggande
Hvad först bruken i gemen angår: l:o At särskilte liam
marskattslängder,
efter det tillåtne smidet, med stämpel för
hvarje hammare genom Bergs-Collegii försorg uprättas och
lefvereras til vägarena vid hvarje stapelstads våg, och uti upstäderne,
deräst metall-vågar äro inrättade, på det rönäs må
huru mycket smide årligen från hvart bruk får insändas. 2:o
At vägarena derefter måge föra deras vågräkningar efter debet
och credit, samt förbiudas vid ansvar och tienstens förlust at
årligen til utskieppning eller utförsel upväga mera stångjern
ifrån något bruk, än den honom gifne hammarskatts-längden
innehåller. Skulle något mer och til fem för hundrade öfver
det tillåtne smidet, sedan hammarskatts- och byggnings-jernet
blifvit afdragit, ifrån någon bruksägare inkomma på vågen, så
bör derå icke något åtal giöras, utan kommer det såsom et
inventarium på det följande årets smide at anses; men går
det deröfver, så bör det af vägaren straxt sättas i qvarstad
samt Bergs-Collegium genast tilkienna gifva, då AdvocatFiscalen
åligger sådant lagligen åtala. I fall bruksägaren för
någon tilfällighet icke skulle hinna utsmida sitt rätta quantum,
eller för mehnföre icke kunna framskaffa det til vågen, så må
fylnaden deruti honom det följande året til godo beräknas, der
han den kan åstadkomma. 3:o At vägarena vid October eller
sist til December månads slut insänder til K. Bergs-Collegium
summariskt utdrag af vågböckerne, som särskilt utvisar huru
mycket stångjern från November månads början så väl förra
året, som det senare til den tiden ifrån hvart och et bruk inkommit;
börande Magistraterne noga tilse, at vägarena deras
skyldighet skyndesamligen efterkomma; och håller Deputationen
angelägit, at detta förordnande med innevarande år til efterlefnad
må taga sin början, så at hvad crono-, frälse- och
skatte-bruken angår, bör det stångjern, som på de närmast
til bruken belägne vågar ifrån den 1 Nov. 1746 til samma
tid innevarande år anländer, räknas för detta årets smide, och
årstilverkningen efter samma tid de följande åren i akt tagas;
kommandes at härunder icke begripas det stångjern, som vid
Oct. månads slut förlidet år var inneliggande, anten pä vågar
eller i bodarne uti städerne; men hvad bergsmäns-hamrarne
beträffar, hvarvid andre omständigheter förefalla, så är Deputationen
af den tankan, at det bergsmans-jern, som til slutet
af nästkommande Octobris månad på vägarne inkommer, fritt
och utan åtal emottagas och afskieppas samt anses för inne
-
af öfversmide.
485
varande års smide, men det, som ifrån samma tid til Oct.
månads slut år 1748 inkommer, räknas för 1748 års smide,
hvarmed förfares efter hvad uti 2:dra puucten finnes anmält.
I öfrigit åligger det vägarena härvid i akt taga hvad uti början
af denne punct dem föreskrifvit är. 4:o. Så snart utdragen
af vågböckerne til K. Bergs-Collegium inkomma, böra de
strax af Advoeat-Fiscalen derstädes öfverses och sedan Collegio
til utlåtande deröfver föredragas; börande det öfversmidde
jernet vara confiscation underkastat eller den det tilvärka låtit
böta jernets värde; och som det ofta händer, at en del bruksägare
sända sitt järn pä två a tre särskilte vågar, hvaröfver
vägarena ej kunna hafva någon redo, så måste sådant efterräknas
och utletas af Advoeat-Fiscalen; skulle då befinnas
något underslef vara skiedt, så bör sådant straxt af AdvoeatFiscalen
i Collegio anmälas och där utan uppehåll afgiöras.
5:to Synes ock nödigt at förbiuda stapelstäderne något stångjern
uplägga i husen hos Commissionairerne eller Handlande,
utan strax gå in i vågen, eftersom slikt kan förorsaka underslef
i smidet och minskning i cronans tull; hvilket om det
skulle kunna bevisas, hvar och en lemnäs frihet sådant lagligen
åtala, samt jernet vara confiscabelt och Commissionairen,
hos hvilken jernet är upsatt, derföre böta jernets väfde. 6:to
Skulle någon bruksägare eller vägare särskildt eller tilsammans
bruka något underslef emot detta förordnande, så bör
sådant af Advoeat-Fiscalen beifras, och den, som dermed beträdes,
med plikt komma at anses. 7:mo är nödigt at vägarena
anbefallas utan gensägelse gå Advoeat-Fiscalen tilhanda med
alla de underrättelser, som han kan hafva af nöden ifrån
vägarena at infordra. Jämväl böra vägarena meddela Bergmästaren
och Bergsfogden i orten ali nödig uplysning, när de
komma til någon metall-våg, at efterse huru vägaren förer sin
räkning och om något underslef dervid förelupit; äfvensom
bruksägarne, hvilkas jern gå til den våg, som någon vägare
förestår, likaledes böra äga fritt til träde at se dess vågböcker,
til underrättelses erhållande huru dess egen våg-räkning står,
som ock huru dess grannar drifva deras smide, då, ifall det
skulle öfverstiga hammarskatten och det tillåtne smidet, de,
såsom förfördelade genom skogens utödande, torde icke underlåta
at detsamma hos K. Bergs-Collegium angifva. 8:vo.
Emedan vägare-sysslorne blifva långt besvärligare, än som tiIförene
vanligit varit, så at ingen särdeles tid för vägaren,
486 (Febr. 21.) Om förebyggande
besynnerligen uti de städer, der större metall-vågar äro, torde
vara öfrig til någon annan näring eller tiensts förestående,
at the vägarena bestädde löningar äro temmeligen knappe och
icke svara emot så mycket arbete; varande jemväl nödigt,
at sadane sysslor varda af skickelige personer förvaltade,
hvilka, när de förhålla sig trogit och beskedeligen, förtiena at
hafva deras utkomst; ty häfver Deputationen fallit på den
tunkan, at ehuruväl bruksägarne särskilt betala til städerne
vägare-penningar, hvaraf en ganska liten del afgår til vägarenas
aflöning, då städerne af alt det öfriga hafva gagn, så tyckes
dock, i anseende til den båtnad Bergslagerne giöra sig försäkrade
om genom öfversmidets hämmande, at de utom lönen
mage uti arfvode och påstpenningars kostnad åtniuta 16 öre
sm t för hvarje 100 skieppund stångjern, som upväges, samt
för större eller mindre upvägningsposter i proportion derefter;
at hvarje bruksägare för sitt stångjärn, och inneliafvaren af
bergsmansjernet, betalar samma vedergiällning til den vägare,
som förestår metall-vågen, det vare sig uti stapelstad eller
upstad, hvaräst det första gången igenomföres samt upväges,
och som förer hufvud-räkningen öfver dess stångjern. 9:no.
Emedan en del bruksägare och bergsmän finna sin räkning vid
deras ståfigjärns afsättande vid jern-manufactur- och stålverken,
utan at samma jern, til flere omkostnaders förekommande,
föres på någon metall-våg och kan vara den tilsyn underkastadt,
som nu förmält är, ty är Deputationen af den mening,
at bruksägare och bergsmän, som betiena sig af sådant
afsättnings-sätt, böra vara skyldige hvart år emellan den lista
Nov. och sista Dec. til vägaren i nästa metallvåg upgifva
huru mycket stångjern, som de til hvardera af sadane värk
aflåtit, vid bot af jernets värde för hvart skieppund, som undandöljes
första gängen, samt sedan vid 8 dal. sints plikt för
hvarje skieppund jemte jernets värde, hvar gång bruksägaren
och bergsman dermed beträdes. Äfven böra ägarne af jernmanufactur-
och stålverken samma tid årligen ti! vägaren i
nästa metall-våg upgifva huru mycket stångjern och af hvad
stämpel de til förädlande det året inkiöpt, vid lika plikt som
nu för bruksägarne är utsatt för hvart skieppund, hvilket icke
rigtigt tilkiänna gifves; åliggande det vägarena sådane underrättelser
K. Bergs-Collegium vid handen gifva, då de deras
skyldighet efter tredje puncten fullgiöra. 10:mo. Som den vid
Norrske gräntsen boende Allmogen genom K. Resolution är
af öfversmide.
487
tillåtit at, på det deruti föreskrefne sätt, under namn af
oxejärn, handla på Norrige med det stångjern samme Allmoge
af bergsmännen för oxar och spannemäl sig tilbyter, altså. och
pa det intet underslef til stångjerns-smidets idkande öfver det
tillåtne quantuin genom sådan stångjernets utförsel på Norrige
må förelöpa; ty anser Deputationen nödigt, at Tull-betienterne
vid Norrske gräntsen til vägaren i nästa metall-våg bör insända
qvartalsvis upteckningar til stämpel, stangtal och sortement,
pä alt det stångjern, som tullarne genomföres; börande
vägarena sedan sådane underrättelser efter tredie puncten K.
Bergs-Collegio tilkiänna gifva, hvilka af Advocat-Fiscalen vid
smidets undersökande komma at skiärskådas; och hafva Tullbetienterne,
hvilka såmedelst fa ovanligit besvär, at derföre af
jernets ägare åtniuta 1 öre kint för hvart skieppund stångjern,
sorn går igenom tullarne. 1 fall något omärkt stångjern
vid tullarne skulle förekomma, så bör sådant enligit Järnvärkare-Ordningarne
vara confiscabelt och angifvaren tilfalla.
Skulle någon beträdas med at hafva vid jernutförslen til
Norrige betienat sig af lönvägar förbi tullarne, sä bör den första
gången hafva förbrutit sielfva jernet eller dess värde samt sedermera,
hvarje gäng sådant honom kan öfvertygas, plikta 8
daler sint för hvarje skieppund jemte jernets värde, som angifvaren,
hvilken i K. Maj:ts hägn tages, allena tilkomtna bör;
aliggandes vederbörande Tull- och Accis-rätter at til K. Bergscollegium
årligen ingifva upsatser på det stångjern, hvarå
olaglig utförsel i sä måtto försökes. Til hämmande af öfversmide!
vid bergsmans-hamrarne underställa bruksägarne, om
icke någon särskilt författning torde pröfvas nödig at giöras,
hvarvid de påminna, hurusom uti de Bergslager, hvaräst bergsmännen
äga stångjerns-smide, det oskick skall uppå nogare
undersökning finnas vara inritadt, at månge af dem vika ifrån
deras hufvud-handtering, som är grufvo-brytning och hyttebruk,
samt i det ställe lägga sig på starkare smide i deras
hamrar, ja så långt, at mången icke skall vara nögd med dess
egen tilverknings upsmidande, utan kiöpa och tilbyta sig tackjern
af andra til smide, som vida öfver Privilegier och tiIständ
skall idkas; hvarigenom K. Majit och cronan skall komma at
mista i dess tionde och rättighet af blåsningarne, när de
minskas, och Bergslags-hushällningeu lida genom en mindre
tackjerns-tilverkning, förutan det at bergsmännens ötverflödiga
smide skall utöda Bergslags-skogarne, som til blåsning egente
-
488 (Febr. 21.) Om förebyggande
ligen böra nyttias, samt dertil med giöra skada i stångjernsprisen.
Til at rätta och förekomma alt sådant, hafva bruksägarne
tvenne utvägar föreslagit, nemligen l:o, at en undersökning
i orten om bergsmans-hamrarnes beskaffenhet måtte
skie, och at bergsmännen väl måge få behålla deras smide
efter hammarskatten; men som antalet af dem uti visse Bergslager
och socknar skall vara för stort emot en ringa hammarskatt,
som de hvar för sig äro taxerade til, så hålles för nödigt,
at hamrarne varda indragne och icke flere bestående än
så månge, sorn fordras til deras smide efter hammarskatten,
och at bergsmännen deruti varda inrymde och indelte, hvar
och en proportionaliter efter deras hammarskatt i de gamle
hamrarne, jemväl ock at bergsmans-jernet, i stället för derpå
brukelige numrer, må varda märkt med sådan stämpel för
hvar och en, at man ej allenast kan deraf igenkänna hammaren,
utan ock sielfva ägaren til jernet. Det 2:dra af bruksägarne
föreslagne hielpemedel är, at emedan bergsmans-jernet
til större delen skall bestå af sämre art eller vara värre
handtera! och smidt samt illa sorterat, så at det gemenligen
giäller någre daler mindre än godt bruksjern, til rikets skada
uti utrikes jernhandelen, det bruksägarne altså måge äga frihet,
när de så med bergsmännen komma öfverens, at kiöpa af honom
dess hammardel eller hammarskatt och den til sit egit
värk nyttia, om han deremot äger tilräckelig tilgång på kohl,
dock at ingalunda skogen til en sådan hammardel, än mindre
något af sielfva bergsmans-hemmanet ma dragas under samma
kiöp, utan på den händelsen, at til hammardelen vore särskilt
skog, kunde den läggas til hyttebrukets förstärkande; och förmoda
bruksägarne, at ifall desse hielpemedel kunna sammanjämkas,
skall framtiden deraf visa en märkelig nytta.
Vid desse omständigheters bepröfvande har Deputationen
med all laggranhet förfarit, at det skadelige öfversmidet vid
bergsmans-hainrarne äfvensom vid andre hammarvärk måtte
blifva hämmat, Bergslagerne i gemen genom en rätt hushållnings
bibehållande och främjande äga bestånd, samt at bergsmännen,
som innehafva bergsmans-hamrar, icke måtte underkastas
något tvång eller sättas i osäkerhet om de dem förundte
bergsmans-egendomar, utan vid deras ätniutande efter ändamålet
blifva bibehåldne; finnandes Deputationen med K. BergsCollegio,
at den föreslagne undersökningen om bergsmans
-
af öfversmide.
489
hamrarnes beskaffenhet nu mera icke lärer vara nödig, i anseende
dertil, at undersökning uti visse bergslager för någre är
sedan blifvit förrättad och än ytterligare skulle lända K. Majit
och cronan til omkostnad. Men som Deputationen af hammarskatts-längderne
intagit, at uti åtskillige sochnar i en del
Bergslager siu til åtta och ännu flere bergsmans-hamrar äro i
en sochn inrättade, hvilkas sammanlagde smide understundom
icke utgiör mer än ätta skieppunds hammarskatt, som vid en
eller högst två a tre hammar-smidior skulle beqvämligen
kunna utsmidas, med ansenlig besparing af skog, hvilken erfordras
til flere hamrars och dammars vidmagthällande, samt
med lindring för bergsmännen uti utsmidnings-kostnaderne;
hafvandes Deputation jämväl funnit hvad god värkan K. Brefvet
af år 1734 och Förordningen af den 19 Aprilis 1740, angående
hyttors sammanflyttande til inbrukarenas bättre utkomst, åstadkommit;
altså är Deputationen af den mening, hvartil ock K.
Bergs-Col legio in styrkt, at innehafvarne af sädane bergsmanshamrar,
hvilka med ringa hammarskatt äro ansedde och ligga
beqvämligen til hvarannan, böra på alt sätt upinuntras och
förmås at indraga theras öfverflödige hamrar och sammanlägga
sin hammarskatt at i en eller flere smedior upsmidas vid the
lägligast belägne hamrarne; hvarvid Bergsfogden åligger at
emellan bergsmännen jämka indelningen, hvarefter the sin
hammarskatt måge upsmida, med hvilken indelning, ifall någon
af dem icke ätnöjas skulle, så häfver den hos Bergmästaren
i orten at thern ändring söka. Hållandes Deputationen i öfrigit
angelägit, at bergsmans-jernet märkes med tydeliga och
klara stämplar, sä at både ägaren dertil, som ock hammaren,
hvaräst det blifvit slagit, må kunna igenkännas, til hvilken
ända bergsmännen tyckas böra aflägga theras hittils öflige
nummerstämplar ju förr dess häldre, samt aldra sidst til den
t.id, at theras smide för nästkommande år må vara med sådan
tydelig stämpel märkt, som förmält är, hvilken stämpel-ändring
bergsmännen hos K. Bergs-Collegium genom Bergmästaren i
orten böra tilkienna gifva; och anser Deputationen uti themia
afsigt til underslefs förekommande ganska nödigt, at thet
numiner-jern, som efter den sista Octobris tiletta år anträffas
i Bergslagerne eller annorstädes i orterne utom metall-vägarne,
bör, af hvilken thet ock påfinnes, vara confiscation underkastad!.
Sluteligen, som Deputationen funnit, at thet under
någre af de förtiutne åren skiedde öfversmide dels theraf här
-
490 (Febr. 21.) Om manufakture lmas upphjelpande.
rördt, at alla så ätande sorn nötande vahror til så högt pris
npstigit och stångjernet deremot ansenligen nedfallit, hvarigenom
Bergslagerne blifvit ganska mycket utblottade, dels ock deraf,
at öfversmidet icke blifvit i tid och hvart år så påtalt, som
vederbordt; altså och emedan utfordrande af de i K. Förordningarne
utsatte böter på sådant öfversmide skulle med sig
föra Bergsiagernes undergång vid närvarande theras uti råkade
trångmål och armod; ty finner Deputationen at de, som idkat
sådant öfversmide, måge för sådane böter aldeles blifva frikallade;
men hvad haramarskatten och bevillningen theraf angår,
så bör samma hammarskatt och bevillning efter den för desse
åren af K. Bergs-Collegio ä stångjernet i hvar Bergslag satte
taxa ifrån 1743 års slut erläggas; och som öfversmidet vid
hvart och et bruk icke utan stort besvär synes kunna utletas,
ty anser Deputationen billigt, det Advocat-Fiscalen i K. BergsCollegio,
sorn sådant kommer at utforska, må tilläggas fem för
hundrade af de medel, som han således til cronans inkomsters
formerande införskaffar, då bruksägare och bergsmän vid laga
ansvar åligger at inom detta årets slut omante hos K. Bergscollegium
upgifva dess öfversmide sedan 1743 års slut. För
öfrigit tilkommer K. Bergs-Collegium at noga tilse det K.
Majrts och cronans hammarskatt och rättighet blifver utsökt
samt detta förordnande om öfversmidets hämmande til alla
delar efterfölgt.
Detta Betänkande bifölls af Högl. R. o. A.
Dernäst uplästes Secreta Manufaktur- och Handels-Deputations
Betänkande af den 31 sidstledne Januarii, hvaruti
vidiyfteligen och omständeligen förmäles så väl om det tilstånd,
hvaruti svenska fabriquerne sig nu befinna, som åtskilige skiäl
och grundsatser, hvarmed Deputationen tilstyrker Riksens Ständer
at än ytterligare med lika ömhet som tilförene hafva fabriquernes
upkomst och tilväxt sig om hiertat, och isynnerhet at
sä väl med manufactur-fondens ytterligare continuerande sorn
alle andre nödige måtts tagande bidraga til vinnandet af detta
hälsosamma ändamål, om hvilket alt Deputationen sig förbehåller
at uti hvarje sak med specielt yttrande til Riksens
Ständer inkomma.
Sedan detta Betänkande var upläst anmäldes en Deputation
af Borgareståndet af sex personer, hvilken Deputation
inläts och på vanligit sätt emottogs. Hr Rådman Fagott
förde ordet och anmälte Borgareståndets hörsamma hälsning,
Bergenstjerna. Tyska kyrkan i Norrköping. 491
berättandes at Ståndet hade med mycken sinnets rörelse åhördt
Riksens Ständers Manufactur-Deputations Betänkande, angående
Manufacturernes tilstånd i riket, och hvaruti Deputationen
så väl tydeligen å daga lagt de svårigheter, som kunna
hindra våra inrikes manufacturers förkofring, som de hielpemedel,
hvilka å andra sidan härtil bidraga kunna; hvilken
Deputationens tanka Borgareståndet ej allenast gillat, utan
ock stadnat i det slut, at sielfva Betänkandet måtte til allmän
nytta igenom trycket allmänt giöras.
Likaledes anmältes af denne Borgareståndets Deputation,
at Ståndet gierna skulle önska, det R. o. A. ville afgiöra saken
angående Baron Wredes förordnande til Landshöfdinge uti et
Höfdingedöme i Finland, aldenstund sådant skulle lända landet
til mycken förmån, hvilket den öfver de Finske Ärenderne
förordnade Deputationen uti dess til Secrete Utskottet ingifne
Betänkande tydeligen ådagalagt. Äfvenledes påmintes, at en
angelägenhet rörande Öregrunds stad måtte med benägit slut
afhielpas.
Sedan detta var af R. o. A. åhördt, försäkrade Hr Baron
och Landtm, att sådant alt skulle hos R. o. A. i behörigt
öfvervägande komma;
Hvarmed Deputationen afträdde.
R. o. A. biföllo icke allenast Manufactur-Deputationens
Betänkande, utan ock samtyckte dertil, at detsamma måtte til
trycket befordras.
Derefter uplästes et Extractum Protocolli från Rådet
under den 21 i denne månad, hvaruti förmäles, at Bergsrådet
Bergenstierna igenom en hos H. K. Maj:t insinuerad underdånig
supplique anhållit om nådigt tilstånd at genom afskedstagande
ifrån dess syssla och behållning af halfva lönen få
giöra öpning för Cammarherren Gustaf Bonde til det då efter
honom genom flyttning ledigt blifvande Assessoratet uti K.
Maj:ts och Riksens Bergs-Collegio, at der niuta dess öfrige hälft
uti lönen. Denne ansökning styrkte Hrr Riksens Råd at densamma
med Riksens Ständer communicera.
Uppå Hr Landtm:ns giorde tilfrågan
funno R. o. A. härvid icke något at påminna, utan lemnade
härtil sit bifall.
Uplästes derefter Norrkiöpings stads Tyska kyrkias Föreståndares
Memorial, angående någon hielp och understöd til
bemelte kyrkias i stånd sättjande, til hvilken ansökning Bor
-
492 (Febr. 21.) Assarsson. Om riksdagens slut.
gareståndet samtyckt på det sättet, at medel måtte öfver hela
riket igenom en stambok til detta behof insamlas.
R. o. A. lemnade äfven härtil dess bifall.
Den Deputationen, som nyligen til Präste- och Bondestånden
afgått, kom nu tilbaka och berättade
Frih. Scheffer, at Prästeståndet lofvat at i dag företaga
R. o. A.ns senare Extractum Protocolli, angående ProtocollsDeputationen,
och Bondeståndet hade lofvat at i dag afgiöra
så väl denne, som Bonden Olof Assarssons sak.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet af fyra personer, hvaribland Biskoppen
Doctor Alstrin förde ordet. Deras (nedbringande angick Riksdagens
slut, hvarom påmintes uti et Extrae.to Protocolli,
hvilket uplästes.
Hr Baron och Landtm, besvarade Deputationens hälsning
och försäkrade, at R. o. A. icke mindre än de andre Stånden
vore angelägen derom, at denne Riksdag måtte vinna et godt
och skyndsamt slut. Emedlertid påminte Hr Baron och Landtm.,
at Prästeståndets ledamöter måtte vara flitigt tiistädes i Bevillnings-Deputationen,
såsom hvilket arbete är ett af de angelägnaste.
Deputationen afträdde.
Hr B. P. Scheck ta yttrade sig, at som redan börjas
giöra påminnelse om Riksdagens slut, så torde vara nödigt,
at plenum höl los tvenne gånger i veckan.
Hr Landtm, svarade, at enär Talemännen sammanträda
och öfverlägga om Riksdags-arbetet, så plägar man efter omständigheterne
komma öfverens huru ofta plenum skall hållas,
men at just utsätta det til vissa dagar, det vore ej gerna
möijeligit, aldenstund angelägne ärender ofta derigenom kunde
hindras.
Men som Hr S check ta än ytterligare begiärte proposition
på sin förra talan;
Så kom denna frågan hos R. o. A. uti någon ventilation,
och besvarades med Ja och Nej, doch förblefvo fleste delen af
R. o. A. vid den mening, at det ankommer på Hr Baron och
Landtmarskalken och de öfrige respective Ståndens Talernän
att reglera denne saken, alt efter som ärendernes vigt och angelägenhet
kunde fordra.
Uplästes et Utdrag af Kåds-Protocollet under den 11 i
denne månad, hvaruti förmäles, at Öfversten vid Östgiöta In
-
Sinclair. Herr Skog. Manufakturerna.
493
fanterie-regimente Carl Sinclair anhallit at i anseende til dess
ålder och långlige trogne tiänster få afstå bemelte regemente
til Öfversten i Fransk tienst Grefve Fried, von Hessenstein,
hvilket mål fördenskull til Riksens Ständers utlåtande blifvit
remitterat;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Och förestälte tillika Gref A. R. Sparre om icke anständigast
vore, at detta mål borde igenom en Deputation hos de
andre Stånden recommenderas;
Hvilket R. o. A. äfven funno godt, och afgingo således
sex Deputerade med denne sak, ibland hvilka Gref A. R.
Sparre förde ordet.
Hr Skogh upläste ett Al enior ial, hvaruti han bevekeligen
föreställer sitt uti näst förut gående pleno andragne svåra lidande,
nemligen at han uppå falska angifvelser blifvit inför
en uti des hemort i Nerike förordnad Comraission för rätta
stäld och vittnen emot honom afhörde uti sädane mål, som
angå dess välfärd, ära och lif; hvarföre han anhåller, at R.
o. A. ville genom underdånig föreskrift hos H. Majit befordra
denne sak til et skyndesamt slut och honom til någon uprättelse.
Hr J. Ehrenhielm påminte, at detta mål borde komma
til Riksens Ständer, emedan åtski 1 lige omständigheter der inlöpa,
som förtiena ganska mycken eftertanka.
R. o A. faststälte at hos H. K. Majit genom underdånig
skrifvelse kommer at anhållas, det vederbörande måtte undfå
nådig befallning at så snart giörligit blifver detta mål med behörigt
slut afhielpa.
Uplästes til justering R. o. A:ns Resolutioner uti följande
tvenne mål, nemligen:
l:o Angående fru Betliun;
2:o Uppå Cammar-Oeconomie- och Cominercie-Deputationens
Betänkande angående stengiärdesgårdar och jordvallar.
Fördes åter på tal hvad rätta meningen skulle vara med
R. o. Arns nu nyligen lämnade bifall til Secreta Manufacturoch
Handels-Deputationens upläste Betänkande om manufacturernes
tilstånd.
Hr Löwenhielm förklarade, at Deputationen igenom
detta Betänkandet allenast velat giöra sig försäkrat om Riksens
Ständers benägenhet at ingå i alla de mått, som til manufacturernes
stadgande och uphielpande kunna tiänlige vara.
494 (Febr. 21.) Manufakturerna.
Skolandes Deputationen framdeles ej underlåta at inkomma
med särskildt Betänkande öfver hvar och en förefallande angelägenhet.
Hr Göös önskade at i synnerhet frenne hufvudomständigheter
måtte härvid noga skiärskådas, nemligen l:o om lijn
och tobaksplanteringarne, 2:o huruvida Privilegia exclusiva
kunna tillåtas eller ej, och 3:o angående leverantser til cronan
samt medel och utvägar at hämma dvrheten på manufacturvahrorne.
Gref Cronhielm, Hr B. P. Scheckta och någre flere af
R. o. A. tyckte, at det vore nödigt at få någon omständelig
underrättelse huru de ansenlige medel blifvit använde, som
manufacturerne redan kostat det allmänna.
Hr Landtm, förestälte, at ett thera måste nödvändigt
skie, antingen at manufacturerne måste underhielpas eller at
de måste gå under. Redo och räkning kommer väl i sinom
tid för manufacturmedlen at giöras, men sådant fordrar längre
tid och utarbetning, imedlertid måste man väl icke lemna
hela värket handlöst.
Hr Ehren creutz sade sig vara äfven så angelägen, som
någon annan, at få veta huru manufactur-medlen blifvit disponerade.
Imedlertid som vi alle vore angelägne om ändamålet,
nemligen manufacturernes bestånd, så måste vi ock
vara benägne at nyttia de dertil bidragande medel och utvägar.
Hr Carlesson yttrade sig, at som han användt en god
del af sin tid at få någon insikt i manufactur-väsendet, så
kunde han i sanning försäkra, at intet land i verlden på en
så kort tid hunnit inrätta och i gång och skick bringa manufacturer,
än Sverige det giordt, ehuru under svåra och tryckande
tider. Det lärer fördenskull aldrig kunna hos R. o. A.
finnas tveggehanda meningar, enär frågan är om manufactur-systemens
vid magt hållande, hvartil Riksens Högh Ständer
af alla krafter otvifvelaktigt lära bidraga. Hvad redogiörandet
vidkommer, så lärer i det målet ingen hvarken vilja eller
kunna föra Riksens Ständer bakom Huset, utan lärer af vederbörande
önskas at få sådant ordentligen upgifva.
Härmed afstadnade denne ventilation, och förblef det altså
vid det, som R. o. A. redan angående detta Betänkande resolverat.
Natt och Dag. Bilberg.
495
Derefter uplästes Capitainens Hr Joli. Carl Gustafssons
Datt och Dags Memorial, hvaruti han på bevekeligaste sätt
föreställer dess långlige trogne tienster och derunder utståndne
besvärligheter, jemte åberopande af det utblottade tilstånd han
blifvit försatt uti, medelst all dess egendoms förlorande i Finland
under sista flen teli gheten derstädes; i anseende hvartil,
och på det han måtte niuta någon uprättelse, anhåller han om
Riksens Ständers tilstånd at få genom byte afstå dess Capitains-beställning
vid Savolax Infanteri-regemente til Capitainen
i Hessisk tienst med Fendrichs indelning vid Hr GeneralLieutenanten
Zanders regimente Hr Otto Hindr. von Hempel,
hvilken är en kiäck och dugtig officerare och ej ännuafkrigsbesvärligheter
så utmattad, som Hr Natt och Dag, hvilken
uti en garnizon tyckes kunna med mera nytta brukas.
Frih. Coijet begiärte väl, at detta Memorial skulle
blifva liggande på bordet, men begaf sig dock sedermera härutinnan.
Hr Landtm, giorde proposition,
och R. o. A. biföllo denna ansökning.
Uplästes Hr Joli. Gust. Bilbergs Memorial, hvaruti andrages
huruledes han, efter aflagde Akademiske studier samt
åtskillige uti lagfarenheten hafde öfningar, nu uti (6) år varit engagerad
uti K. Hofrätten såsom Auscultant och sedermera såsom
Notarius, men som föga utrymme til befordran vid berörde
värk finnes, så anhåller Hr Bilberg, at han, så väl som månge
andre, måtte få blifva delaktig af Högh R. o. x\:ns ynnest
och at honom måtte lemnäs gunstigt tilstånd at medelst accord
med någon häradshöfding få bana sig vägen til något framsteg
och befordran.
R. o. A. samtyckte äfven bärtil, och skildes sedan åt kl.
half tu.
Den 25 Februarii.
R. o. A. samlades kl. 10.
Hr Landtm, äskade liud och R. o. A. intogo sina
ställen.
Som til i dag plenum något senare än efter vanligheten
blifvit anslagit, så justerades denne gången inga Protocoller.
496 (Febr. 25.) Köppen. Kronohemman.
Hr Gyllensverd understälte 0111 icke en Deputation
ånyo kunde afgå til Präste- och Bondestånden at påminna om
en Protocolls-Deputations formerande samt andre angelägenheter,
hvilka hos R. o. A. uti näst förut gående pleno blifvit
omnämde; oeh förmente Hr Gyllensverd, at. en sådan Deputation
borde bestå af 24 personer.
Somlige af R. o. A. funno väl detta för godt, men åtskillige
andre mente deremot, at det vore tilräckeligit om
allenast 6 personer afgingo.
Efter något kort discourerande härom, förblef det dervid at 12
personer skulle afsändas, ibland hvilka Frih. Scheffer förde ordet.
Uplästes derefter Bergs-Deputationens inkornne utlåtande,
angående sättet til den för Köppen utfäste belönings betalande;
och bifölls af R. o. A. innehållet häraf, nemligen at
Köppen måtte af publico niuta sin betalning, och sedan cronan
den samma utaf bruksägarne utfordra.
Detta blef af R. o. A. bifallit.
Uplästes Bergs- saint Cammar-Oeconomie- och CommercieDeputationem.
es
til bruken synes böra sträcka sig af åboerne a de cronohemman,
hvilken en eller annan bruks-idkare, i anledning af H. K.
Maj:ts Bref til Dess och Riksens Cammar- och Bergs-Collegier
af den 16 Aug. 1731, til skatte inlöser, men aboerne icke dess
mindre efter K. Brefvets lydelse derifrån odrifne blifva. Och
förmäla Deputationerne sig hafva härvid funnit, hurusom åtskilligt
för detta blifvit genom utfärdade och i Betänkande
utnämde Kongl, påbud i agt tagit och stadgat til bergverkens
styrka; i anledning hvaraf, som ock i öfvervägande af den
rättighet en skatteman i gemen tilhörer öfver dess skatteägendom,
saint den betiening et bruk af et til dess vidmagthållande
til skatte inlöst hemman, efter dess beskaffenhet, kan
hafva af nöden, tillika med räntan bruksidkare!! för des erlagde
skatteskilling skiäligen tilkommer, Deputationerne stannat
i den mening, at en bruksägare, som något för dess bruk eller
verk omisteligit cronohemman til skatte sig tilhandlat eller
tilhandlar, och hvilken för räntan deraf är ansvarig, utan
verkets skada och skattekiöps-ändamålets uphäfvande, icke kan
betagas fri disposition öfver skogen och hemmanets öfrige
ägor; til följe hvaraf äboens skyldighet förmenes vara at efter
hemmanets beskaffenhet samt brukets nödtorft för skiäligt pris,
som andre skatteägarens landtbönder åtniuta, gå honom til
-
Kronoheramanens skyldigheter till jernbruken.
497
handa med kolning, ved, dagsvärken, kiörslor och annan betiening,
kommandes hemmanets ålagde ränta, i sådan betiening
efter markgången af Hr Landshöfdingen, sedan vederbörande
Bergs- och Cronobetiente deröfver blifvit hörde, förvandlad,
först af åbo at betalas och han sedan för det öfriga arbete
han gior bruks-idkaren på lika sätt skiäligen, som andre
landtböffder, at niuta betalning; hvarjemte åboen åligger hemmanet
som landtbo lageligen häfda och bygga, samt skogen
icke vidare än til giärdsfång, ved-brand och husbyggnad med
skatteägarens lof nyttia; och sorn en flitig och trogen åbo
således icke får från hemmanet drifvas, så håller Deputationerne
före, at han icke bör med arbete til skatteägarens betiening
öfver dess förmåga, til hemmanets vanhälgd och dess
egen undergång, belastas, men i händelse deraf få sig besvära
deröfver hos Häradsrätten. Sist tilstyrkes, at när til et nytt
verks uprättande eller gammalts förkofrande bruks-idkaren har
nödigt hela hemmanet eller någon del deraf til åbyggnad och
bruksägor, honom såsom skatteägare sådant må tillåtas, emot
halfva skatteskillingens erläggande til åboen för afträdet.
Hr Hästsko utlät sig, det han trodde, at de författningar,
som detta Betänkandet tilstyrker, kunna hafva stora olägenheter
med sig.
Hr Silfversparre åter holt före, at Deputationen i detta
mål til ingen del gådt vidare än den allmänna nyttan kunnat
tilsäija, så vida det oryggeligen står fast, at bergsbruken äro
rikets förnämsta och ädlaste klenod, til hvars vid magt hållande
alle nödige utvägar böra tagas; som fördenskull detta
ändamål ej vinnes, Utan at skogarne på det af Deputationen
föreslagne sättet vårdas och häldre hållas bruken tilhanda, än
igenom et otidigt svedjande utödas
Hr Löwenhielm förklarade, sig ense med Hr Silfversparre
och tilläde, at detta mål kommer väl i sitt tilbörliga
skick, enär nödige mått och författningar tagas til förekommande
af alt olofligt öfversmide.
Frih. Wrede försäkrade, at Deputationen väl afsedt de
öma considerationer, som härvid kunna infalla, och fördenskull
budit til at med all varsamhet handtera detta mål, hvilket
förmodeligen R. o. A. af detta Betänkande kunnat inhämta,
om de detsamma med upmerksamhet afhördt.
Hr von Gerten bad at R. o. A. ville föra sig til sinnes
at boställsinnehafvare härigenom ganska hårdt inskränkas, lika
Adelns Protokoll {XV) 1746—1747. I. 32
498 (Febr. '25.) Kronohemmanens skyidigheter
som det ej voro nog, at Krigs-befälet redan igenom den ständige
markgången så ansenligen kommit at lida.
Hr M. Scheckta understfilte om icke åtskillige omständigheter
i detta Betänkande väldeligen finnes stridande emot
hvad redan 0111 hemmans-klyfningen afgiordt är. Ståndspersoner
kunna härigenom fä nogsamt tilfalle at inkräkta sig
egendomar til menighetens förfång.
Hr Wulfvenstierna svarade, at sådant vore förekommit
igenom K. Resolutionerne pä Bondeståndets besvär vid 1734
års Riksdag, så at bruksäganderne ej hafva någon öppen väg
til olaglige förmåner. Detta kunde ej eller anses för annat
än at åstadkomma et vigtigt liquidations-sätt emellan Brukspatron
och Bonden.
Hr Rudbeck anmärkte, at bruk conserverar skogar, men
skattebönder pläga dem gemenligen utöda.
Hr Örnschiöld förestälte, at hvad Deputationen tilstyrkt
ej borde anses såsom någon ny lag, hvarigenom bruksäganderne
någon obillig förmän tilerkiennes, utan allenast, at de skyldigheter
måtte vara så mycket tydeiigare utmärkte, hvilka
Brukspatronerne af Bonden kan påstå; och hvad för öfrigt angar
den ständiga markegången, så emedan ändå förut det målet
hos Riksens Ständer är anhängigt, så kan det ej hafva vidare
besynnerlig combination här med, emedan hvad härom kan
blifva beslutit, kommer at sträcka sig så väl til den ena sorn
andra.
Hr Löwenhielm utlät sig, at ständiga markegången,
om den kommer at lämpas allenast til persedlarne och ej til
spannemålen, sä torde förmodeligen ingen hafva at klaga.
Imedlertid visar förfarenheten, at egendomar merendels äro väl
conserverade uti bruksägares händer; det torde altså vara bäst,
at R. o. A. uti dess resolution bifalla Betänkandet och at,
hvad räntornes utgiörande angår, sådant pä vidare anordnande
kommer.
Hr Hastfehr erindrade, at enär någon Brukspatron
åstundan en slik förmånsrätt til något hemman, plägar han
gemenligen icke gå til tinget, utan til Landshöfdingen, at der
söka pneferencen, och då händer ofta, at den fattiga åboen
mäste lida, emedan hos executoren ej alt så noga och omständeligen
kan undersökas, som vid Tingsrätterne.
Frih. Rålamb påminte häremot, at Förordningarne likväl
innehålla, at hemmanet skall vara för bruket omisteligit, om
till jernverket}. Kopparverken.
499
bruksägaren någon särdeles förmånsrättighet skall kunna tiI—
erkiännas.
Hr Giös yttrade sig, at enär en Brukspatron ti Iliand lar
sig skatterättigheten af et hemman, gior han sig den altid på
3 år betald, och som ränteinnehafvare torde ock för honom
gifvas goda tilfällen at bringa hemmanet i skattevrak. För
öfrigit vore det mycken tvetydighet deruti, at bonden icke bör
betungas öfver dess förmåga, emedan han på det sättet ändå
altid är underkastad Brukspatronens välbehag.
Hr Ramsay förklarade sig ej vara deremot, at Brukspatronerne
måge få niuta sådan förmån utaf hemmanen, allenast
at de uti alla onera anses lika med en annan åbo.
Efter något vidare discourerande och uppå
Hr Landtnnns giorde proposition,
bifölls änteligen Betänkandet, dock så, at med räntans
utgiörande kommer at förhållas på sätt, som framdeles kan
stadgadt varda.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande under den 12
Januarii förleden, hvaruti Deputationen förmäler sig, i anledning
af K. Bergs-Collegii Riksdagsberättelse angående kopparverken
i riket, hafva kommit i erfarenhet huruledes den koppar, som
tilvärkas vid åtskilliga kopparverk, dels hemma vid bruken
försäljes, dels til koppar-hamrar på landet eller kopparslagare
i städer allåtes, dels til stappelstäder afgår, utan at af någon
cronobetient, i brist af metall-våg, kunna vägas innan försäljning
deraf skier, och således ej skall finnas annan efterrättelse
eller vidare säkerhet at tilgå, huru högt tilverkningarne vid
sadane kopparverk årligen drifves, och til hvad K. Maj:ts och
cronans therefter proportionerade tionde- eller halftionde-rättighet
af them sig bestiger, än den, som kopparverks-egarne
sielfve upgifva; och som K. Maj:t och cronan derigenom torde
raka i mistning af thess tilständige rättighet och inkomster,
altså har Deputationen varit omtänkt på medel och utvägar
til förekommande af alt underslef härutinnan och efter infordradt
K. Bergs-Collegii utlåtande häröfver följande förslag
til detta angelägna ändamål funnit lämpligast och tilförlåteligast:
l:o. Hvad de kopparverk angår, som med egne gårmakerier
äro försedde, så håller Deputationen med K. BergsCollegio
före, at egarne deraf eller deras ombudsmän, som
bruksdriften besörja, böra vid hvarje års slut til Bergmästaren
i orten och Crono-Inspectoren vid Afvesta afgifva lika ly
-
500 (Febr. 25.) Kopparverken.
dande utdrag af hufvudboken pä ärlige gårkoppar-tilverkningen,
med underskrifven edelig försäkran, at thetsamma sin rigtighet
kafver, samt at berörde kopparverksegare eller (heras ombudsmän
icke des mindre, för större säkerhets skull, böra vara
skyldige at vid näst påföljande Bergsting för Bergmästaren
eller Bergstings-rätten, uti gårmakarens och gårmakaredrängens
närvaro, upte koppartilverknings-conto i hufvudboken, uti hvilken
räkning hvarje til och ifrån gårtnakaren afvägen kopparpost
bör vara uptecknad, så ock i fall af rätten så nödigt skulle
pröfvas, thet bemälte bruksägare eller deras ombudsmän sitt
förut giorde begifvande med sielf sins ede tå hafva at bestyrka.
2:o. Hvad the kopparverk berörer, theräst gårmakerier ej äro
inrättade, så är Deputationen af den mening, at ifall deras
koppargår giöres vid Afvesta cronobruk, så gior til fyllest i
denne afsigt then underrättelse, hvilken erhålles utur våg-boken
therstädes af cronans edsvurne Bokhållare vid vågen; men
skulle åter kopparverks-ägarne en del af deras råkoppar låta
vid Afvesta gåra, en del åter eller ock altsammans gårgiöra
annorstädes, ther metall-våg icke finnes, så åligger dem samma
skyldighet, sorn om egarne af gårkopparen nu förmält är, vid
hvilken omständighet smältarne böra vid Bergstingen vara til—
städes och höras; börande Bergmästaren sedan i sine årsrelationer
til K. Bergs-Collegium therefter rätta och upgifva
särskilt förteckning för hvart värk på koppartilvärkningen i
dess Bergmästare-döme; och ehuruväl ändamålet af denne författning
egenteligen är at hämma, thet intet af K. Majits och
cronans rättighet af kopparvärken må varda undansnillat, i
hvilket afseende detta synes egenteligen angå the värk, som til
viss afgift äro skattade, och således de under frihet ännu stående
härifrån undantagne; likväl och emedan thet icke allenast
angelägit är, at K. Majit samt Riksens Ständer vid deras
sammankomst hafva säker kundskap om koppartilverkningen
i riket, som bäst på detta sätt låter sig förmodeligen giöra,
utan håller Deputationen jämväl före thet ock lända K. BergsCollegio
til mycken uplysning at härom vara tilförlåteligen
underrättad, när frihetsåren vid nya kopparverk gå til ända
med mera; ty är Deputationen af den mening, at denne författning
bör sträcka sig til alla kopparverken i riket, förutan
Stora Kopparberget och nya, deräst särskilte metall-vågar äro,
och hvilkas koppartilverkningar man med säkerhet af vågböckerne
kan veta.
Ädelfors.
501
R. o. A. lemnade bärtil dess bifall.
Uplästes Bergs- samt Cammar-Oeconomie- och ComrnerceDeputationernes
Betänkande af den 21 Jan. sidstledne, hvaruti
Deputationerne förmäla sig, i anledning af K. Bergs-Collegii
Riksdags-berättelse angående Ädelfors guldvärksdrift och
uprätthållande, hafva kommit i erfarenhet huru med detta
Ädelfors guldvärk är beskaffat, som ock sökt at giöra sig underrättade
om hvad som til samma värks vidmakthållande
nödvändigt synes tiena, då Deputationerne stannat i följande
tankar, nemligen: l:o hvad K. Bergs-Collegii tilstyrkande angår,
at guldvärket än vidare må drifvas för K. Maj:ts och
cronans räkning samt til nästa Riksdag må understödjas med
5000 dal. smt årligen; så har hos Deputationerne kommit i
öfvervägande, at theräst K. Majit och cronan för egen räkning
ej hade påkostat desse guldanvisningar, så hade verket redan
långt för detta legat öde, och guldgångarne, som nu äro öpnade
och upbrutne i fält och diup, tå blifvit lemnade antingen
oförsökte eller ock så litet bearbetade, at man om deras beskaffenhet
ännu varit okunnig, än mindre hade landet blifvit
riktadt med något iner än 36 marker guld, hvartil tilverkningen
vid förledit års slut sig bestigit; at en stor del af de
hittils til guldverkets drift utgifne penningar åtgått til byggnader,
vägars förbättrande samt bergs- och smältningsförsök
med mera, hvilket alt ej skall böra stanna the förste tillverkningarne
til last, utan såsom ländande verket til förmohn i framtiden,
tyckes böra anses såsom ett ifrån en ny bruksinrättning
oskiljagtigt inventarium; at så stora guldanvisningar på kort
tid blifvit yppade, at man har anledning förmoda, thet flere
och bättre lönande gånger med tiden kunna påfinnas och
gifva anledning til en så ädel Bergslag samt landet en säker
tilökning uti det sällsynta guldmyntet tilskynda; at detta
verk i öfrigit förorsakar mycken nyttig rörelse i riket, samt
sysslesätter och uppehåller månge eljest näringslöse arbetare,
af hvilka K. Majit och cronan niuter contribution och andre
utlagor til dess inkomsters formerande; i anseende til hvilket
alt, och på det et så ädelt med thet allmännas kostnad
upbragt och i stånd satt verk, som til rikets heder och förkofring
länder, icke måtte läggas neder; altså tilstyrker BergsDeputationen
Riksens Ständer, at detta verk til nästa Riksdag
åtminstone må för K. Majits och cronans räkning drifvas,
samt med tilräckeliga medel understödjas; håfvan des Bergs
-
502 (Febr. 25.) Ädelfors.
Deputation til den ändan genom utdrag af Protocollet den 24
sidst). Oct. Secrete Utskottet anmodat at til detta verkets
drift berörde tid efter K. Bergs-Collegii förslag årligen anslå
5000 dal. sint. 2:o. Andrager K. Bergs-Collegium huruledes
omkostnaden vid guldvärket skulle blifva mycket drägelig, om
detta verk, på lika sätt som med Sahlberget, Helleforssen och
flere at de äldre ädla värken skiedt, kunde med någre cronolägenheters
tildelande varda understödt, i hvilket afseende K.
Majit ock under den 4 Dec. 1740 uppå K. Bergs-Collegii underdånige
föreställning i nåder skall anbefalt thess och Riksens
Camiuar-Collegium at föranstalta: l:o thet inge K. Majit
och cronan behållne hemman i neijden omkring guldverket
varda til skatte försålde; 2:o at den gemensamma skogen i
then orten emellan crono- och skatte- samt frälsehemmanen
ina med första blifva deld, samt 3:o at låta utse och anslå til
detta ädla verkets betiening visse skogar deromkring. Men
sora sedermera blifvit K. Bergs-Collegium vid handen gifvit,
at ther i orten ej skola finnas någre sådane lägenheter, hvilkas
räntor äro K. Majit och cronan immediate förbehåldne, och
Bergmästaren Anthon Swal therföre föreslagit någre cronorusthålds-augmenter
under Småländske Cavalleriet, the ther
skulle på thet sättet kunna guldverket anslås, at enär af guldverks-cassan
the til rustnings-stammen anslagne räntor utbetalas
i penningar efter markgången, verket tå må utaf augments-åboerne
niuta betiening therför i kiörslor, kohl och ved,
med mera, efter et på öfverenskommelse grundat och faststäldt
pris; fördenskull har K. Bergs-Collegium förledit år anmodat
Landshöfdingen der å orten Baron Johan Mentser at så begå,
thet ränte-innehafvarne af sådane augments-hemman måge
åtnöijas at af guldverket årligen upbära the för them utgående
räntorne, samt at åboerne af samma cronolägenheter måtte
förmås at om räntornes förvandlande i nödig betiening för
guldverket ingå skiälige afhandlingar, hvarefter K. Bergs-Collegium
fått förnimma, at Rusthållarne, oacktadt alle them härutinnan
skiedde föreställningar, icke velat sig thertil begifva,
ehuru åboerne på the föreslagne augments-hemmanen til skiälig
öfverenskommelse kunnat beqvämas; skolandes fördenskull K.
Bergs-Collegium hemstält, om icke guldverket må til innehafvarne
af the crono-rusthålls-augmenter, som för guldverket
ligga närmast och beqvämligast, ärligen få betala räntan i
penningar och i thet stället af åboen niuta nödig betiening
Ädelfors.
503
efter billigheten och skiäligt pris. Hvad nu detta vidkommer,
så emedan Deputationerne nogsamt skola funnit, at thenne af
K. Bergs-Collegio föreslagne räntornes förvandling af the närmast
och beqvämligast för guldverket belägne samt cronorusthåll
anslagne augments-hemman, skulle förskaffa thetta
verk en så säker som oundgängelig tilgång på nödige kohl,
ved och kiörslor til verkets jemna i gång hållande, samt K.
Majits och cronans theraf följande merkeliga nytta och båtnad;
ty äro Deputationerne af den mening, at igenom Landshöfdingens
i orten föranstaltande en sammankomst må anställas
i närvaro af innehafvarne utaf berörde crono-rusthålls-augmenter
-samt guldverkets och Allmogens Fullmäktige, hvilka
hafva at stadga, sluta och belefva en förening om sätt, pris
och vilkor af räntans betalning emot Allmogens lefverering af
kohl, med mera, som the kunna åstadkomma och guldverket
tarfvar; dock at thenne förening, som them emellan til rättelse
lända skall, först af H. K. Majit i nåder fastställes.
3:o. Förmäler K. Bergs-Collegium, at et öfverflödigt svedjande
skall föröfvas å skogarne omkring guldverket, och at fallveden
sedan skall lemnäs oupskolad, föreslående til bot therä, at
Bergsting en gång om året, eller åtminstone hvart annat år,
varder hållit vid verket, hvartil de brottslige kunde inkallas
och til laga näpst befordras, hvarjemte bemelte Collegium skall
hemstält, om icke hvad som af K. Majits och cronans andel
uti saköre-medelen til Tings-giästningen brister, kunde af de
til guldverket anordnade medel tagas; hvad nu detta angår,
så håller Bergs-Deputationen före, at et ordinarie Bergs-ting
hvart annat år vid guldverket, til förekommande af olofligit
svedjande, med mera, kunde förrättas, i anseende thertil, at
ordinarie Bergs-tinget i orten hålles 11 Vä mil derifrån, och
hvad Tings-giästningen thervid kunde vidkomma, så må af
guldverksmedlen fyllas hvad som uti K. Majits och cronans
andel af the thervid fällande saköre-medlen brister; åliggandes
thet vid ansvar then, som å K. Majits och cronans vägnar
under K. Bergs-Collegii inseende bestvrer om driften vid verket,
eller ock Bergs-Fogden i orten at för rätta ställa them, som
til verkets skada emot lag och K. Förordningar med skogarne
therornkring olofligen förfara. 4:o. Hvad sist anbelangar K.
Bergs-Collegii giorde hemställning, at sä väl guldverkets ådragne
skuld, tre tusen sex hundrade dal. sint för 104 centner mousquetoch
15 centner pistol-krut, som åren 1741, 42, 43, 44 och
504 (Febr. 25.)
Ädelfors.
1745 äro vordne hämtade ifrån Husquarna krutbruk til guldverkets
behof, måtte i K. Krigs-Collegii räkningar varda afskrifven,
som ock at 30 centner krut måtte hädanefter årligen
blifva anslagne at utan betalning ifrån besagde krutbruk få
afhemtas til guldverket; sä förmäler Bergs-Deputation sig
hafva infordrat K. Krigs-Collegii yttrande, om icke förenämde
30 centner krut kunna hädanefter til nästa Riksdag utan afsaknad
vid andre behof ifrån berörde krutbruk til guldverket
aflåtas; hvarpå bemelte K. Collegium utlåtit sig, at som Ädelfors
guldverk drifves för K. Maj:ts och cronans räkning, så
håller bemelte K. Collegium före, at merberörde af K. BergsCollegio
ifrån Husqvarna krutbruk til guldverkets förnödenhet
begiärte 30 centner krut årligen måge af cronans förråd lemnäs,
samt at thet för the förre åren obetalte krutet, som upgått,
för cronans räkning må afskrifvas; och althenstund guldverket
för K. Maj:ts och cronans enskylte räkning drifves och
angelägit synes, at thetta ädla verk på alt möijeligit sätt understödjes;
förthenskull har Bergs-Deputationen Riksens Ständer
tilstyrkt, thet icke allenast then skuld af 3600 dal. sint för
erhåldne 104 centner mousquet- och 15 centner pistol-krut för
K. Majits och cronans räkning fran Husqvarna krutbruk, som
guldverket häftar före hos K. Krigs-Collegium, må varda afskriften,
utan ock at 30 centner krut årligen hädanefter til
nästa Riksdag måge ifrån besagde krutbruk fritt och utan betalning
til guldverksdriften blifva aflåtne.
Vid detta Betänkandet, som punctevis uplästes, giordes
inga vidare påminnelser än, at
Hr C. Rappe vid 2:dra § erindrade, om icke det vore
nödigt at å det der i orten indelte regementets vägnar någon
måtte vara tilstädes och höras angående de omförmälte cronolägenheters
förläggande under bemälte verk.
Hr Landtm, giorde proposition om detta Betänkandet;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 22 sidstledne Januarii, hvarutinnan förmäles
hurusom Prosten Serenius vid handen gifvit, at K. Förordningen
om landsculturen icke skall äga någon verkan på en så
ansenlig del af rikets mark och jord, som prästegårdarne, eftersom
der icke är någon upmuntran för innehafvarne at uptaga
ödeland och giöra kärr eller mossar fruktbare, hvartil
dock mångestädes skall vara härliga tilfällen; föreslåendes
Prestgårdarne.
505
således, at samma Förordning måtte af Riksens Ständer förklaras
och den upmuntran gifvas, at alt hvad en Präst på
prästgårds utmarker upodlar af stubbe, sten, vattn och odugelig
grund och förvänder til åcker eller äng, det skall han så länge
få med sin efterträdare besittia, til des han eller de af suceessoren
varda utlöste. Detta mål förmäler Deputationen sig
tagit uti öfvervägande och funnit thenne Prosten Serenii erindran
vara på goda skiäl grundad, men emedan med de öfrige
boställen i riket är enahanda beskaffenhet i detta fallet
och merhögstberörde 1740 års K. Förordning för dem så mycket
mindre skall synas tilräckelig, som Deputationen berättar sig
icke hafva bekant, det innehafvarne af sistnemde boställen
hafva den frihet, som enligit 9 § uti 1723 års Privilegier för
Prästerskapet, hvad torps uptagande angår, prästegårdarne i
gemen är tillagd; ty har Deputationen Riksens Ständer tilstyrkt,
at oftaberörde K. Förordning således kunde förbättras
och förklaras: at enär någon prästegårds- eller crono-boställsinnehafvare,
af hvad egenskap han ock må vara, som försvarligen
och efter lag häfdar de vanlige ägorne inom hägnaderr.e,
gior å boställets mycket eländige utmark någon ansenlig förbättring,
såsom med kiärrs uttappande och uprättande til acker
eller äng, måssars uptagande, rothuggande och dylikt mera,
bör han niuta nyttiande rätten deraf i 24 års tid, räkuadt
ifrån den tiden, då han med arbetet först började; blir han
dessförinnan död eller flyttad, håfve dess arfvingar eller han
samma rätt i fall de ej med successoren kunna komma öfverens
hvad utlösen angår; och när desse 24 år til ända lupit,
falle det uptagne åter bostället til utom lösen. Skulle uptagaren
under denne 24 års-tiden icke hålla uptakan uti behörigt
stånd och bruk, så förfaller den til bostället, äfvenledes
utan lösen; kunnandes en sådan Förordning tillika med 1740
års Förordning årligen så vid ting som uti kyrkiorne upläsas.
Hr Ruthenschöld fant väl detta vara nyttigt påtänkt,
men at det äfven borde sträcka sig til alle cronolägenheter;
at upmuntran vore god, men at den tillika borde vara proportionerad
och ej stundom gå altför vida.
Hr Sprengtport berättade, at han sielf försökt detta,
emedan det boställe han i Finland innehaft, blifvit af honom
sielf ansenligen förbättradt och til största delen af öde uptagit.
Vid sådane tilfällen, om man vill skaffa någon nytta,
506 (Febr. 25.)
Orga bruk.
mäste inan insticka sine reda penningar och hafva all inöda
och arbete ospardt; är altså ingenting billigare, än at den, som
i välmening för det allmänna och efterkommandom til fromma
upodlar en öde-jord, må ock derföre niuta en sådan ersättning,
som kan upmuntra andre at giöra sammaledes.
Efter skiedd proposition af Hr Landtm.
bifölls Betänkandet.
Uplästes et af Grefve Johan Cronhielm ingifvit Memorial,
hvaruti han berättar huruledes han af Rådman Lindstedt tilhandlat
sig et i Östergötland belägit järnbruk, Orja benemdt,
bestående af en hammare och 2:ne härdar med allena 2 V2 skieppunds
hammarskatt, hvilket af bernelie Grefve ansenligen blifvit
betalt, i anseende thertil, at Bergmästaren i orten efter vederbörlig
befallning hållit undersökning och genom ingifvit Betänkande
til K. Bergs-Collegium funnit omstäudigheterne sådane,
at han i kraft af 1740 års K. Förordning styrkt til högre
hammarskatt och smide, och det så mycket mera, som Orja
hammare är äldsta verket i hela Östergöthland, bygt år
1542, varit i den tiden crouo och borde således ej förlora något
af dess uråldriga rätt, hvarken i kolhandel eller annat.
När bemelte Hr Grefve förmodat, at häröfver få K. BergsCollegii
utslag, så har befunnits honom i vägen ligga H. K.
Maj:ts nådige Bref, som förbiuder alla Resolutioners och Privilegiers
utfärdande på stångjerns-smide, och således icke
ägarens skuld varit, at utslag ej fallit förut på en år 1742
görd förrättning; i anseende hvartil Grefve Cronhielm vändt
sig til Riksens Ständer med anhållan, at den af Bergmästaren
på goda skiäl föreslagne tilökningen i hammarskatten måtte
beviljas åtminstone til 2 skieppund, hälst som smeder och arbetare
ej kunna underhållas med det gamla lilla smidet; och
i öfrigit skal egendomen uti dess nuvarande händer vara förbättrad
medelst de skogar, som han äger icke långt ifrån bemelte
bruk.
Som Grefve Fredrich Gyllenborg berättade, at det nu
vore i Bergs-Deputationen under ventilation och utarbetning
huru med dem kommer at förhållas, som hafva för sig undersökningar
til högre hammarskatt;
Så frågade Hr Baron och Landtm, om icke Grefve
Cronhielm!, Memorial må remitteras til Bergs-Deputationen;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Major v. Schantz. Neuman. Tungelfeldt.
507
Sedermera anholt Hr von Schantz om R. o. A:ns Bistånd
at få upläsa et Memorial rörande dess fader Majoren
Christian von Schantz;
Och som R. o. A. icke hade något häremot at påminna;
Så
uplästes bemelte Majors Memorial, hvaruti han andrager,
at sedan han vid innevarande Riksdags början hos
Riksens Ständer giordt ansökning at, i anseende til thess uti
38 års tid giorde trogne tienster samt i 25 års tid innehafde
Majors-beställning, få åtniuta någon förbättring på dess caractere,
men Riksens Ständers TJrskillnings-Deputation likväl den 3
Nov. nästlidne förklarat detta ej för Riksdagsärende kunna
uptagas; så har han funnit sig nödsakad at hos Riksens
Ständer anhålla det, i anseende til ofvannemde för honom
varande omständigheter, såsom ock dess annalkade ålderdom
och utblottade tilstånd, honom måtte tillåtas at med skickelige
och värdige män inom eller utom regimentet få byta och afstå
dess Majors-beställning och compagnie.
Detta blef af R. o. A. bifallit.
Hr Wennerstedt utlät sig härvid, at som R. o. A. nu
så väl som flere gånger tilförene, på et så ädelsint sätt behagat
låta sig vårda om dem, som af en vidrig lycka varit
tryckte; så torde de ock vid detta tilfälle påminna sig en man,
som är uti dylika omständigheter, nemligen Landssecreteraren
Neuman; Secrete Deputationens Betänkande om honom låge
för R. o. A:ns ögon, af innehåld, at han måtte befordras til
något assessorat i Abo Hofrätt; hvartill ock tvenne Stånd
redan samtyckt, kommandes således hans välfärd nu mera an
på R. o. A:ns gunstiga välbehag.
Hr Wadenstierna påminte, at et Extractum Protocolli
ifrån Rådet angående General-Majors-caractere för Landshöfdingen
Tungelfeldt hade nu i sex veckor legat på bordet, utan
at hafva blifvit föredragit; vore R. o. A. i dag sinnade at
företaga någre private saker, torde de äfven sträcka sin benägna
omtanka til denne deras ledamot.
Hr Ruthenschöld, Hr Printzenschöld och åtskillige
flere af R. o. A. yttrade sig, at om enskylte saker och befordringsmål
i dag skola förekomma, så lärer hvar och en
vilja förbehålla sig at fä anmäla något sådant å andre personers
vägnar, hvilka kunna vara långt mera förtiente.
508 (Febr. 25.) Salonius. Neuman. Prot.Dep.
Hr Lagerflycht bad, at R. o. A. ville draga sig til
minnes, at denne saken tilförene varit före och at vid samma
tilfälle i billig åtanka kommit, at den öfver de Finska ärenderne
förordnade Deputationen anmält til första ledig blifvande
assessorat i Abo Hofrätt Häradshöfdingen Salonius, som är
en ganska förfaren och välfrägdad domare.
Och som än vidare på tal fördes om R. o. A. i dag
skulle företaga sig allmänna eller enskylte mål, och åtskillige
förklarade sig äfven hafva sådane ansökningar af sine
vänner i commission, hvilka på den händelsen icke borde
mera än Landssecreteraren Neuman utestängas, så yttrade
sig
Hr Wennerstedt, at om R. o. Arns tanka vore at nu
fortfara med de allinänne målen, så hvarken ville eller borde
han deruti giöra något hinder; dock hade han trodt, at det
nyligen upläste och bifallne Hr von Schantz Memorial icke
gifvit oskiälig anledning til hvad han tagit sig den friheten at
vid detta tilfälle andraga.
Och afstadnade altså denne ventilation.
Imedlertid hade den Deputationen, sorn til Präste- och
Bondestånden var afgången, hunnit tilbaka, och berättade ordföranden
Baron
Scheffer, at Prästeståndet lofvat i dag, om möijeligit
vore, afgiöra qumstion om Protocolls-Deputation. Bondeståndet
hade lofvat nu straxt detta mål sig företaga och äfven
anbudit R. o. Arns Deputerade at närvarande afbida Ståndets
rådplägning derom; men som sådant hade varit utom R. o. Arns
befallning och tilstånd, så hade Deputationen detta tilbud ej
velat nyttia, utan efter förrättadt ärende afträdt.
Derefter anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet, bestående af 8 personer, ibland
hvilka Rådman K i erm an förde ordet, som, efter aflagd hälsning,
uppå dess Stånds vägnar påminte och anholt, at en sak,
som för någon tid hos R. o. A. blifvit anmält, nemligen angående
Borgmästarnes rang, måtte nu i dag med gunstigt slut
afhielpas; om hvilket mål Borgareståndet haft så mycket mera
orsak at vara ömt, som allaredan i Tyske Aviserne blifvit infördt,
at denne sak vore hos Riksens Ständer afgiord och expedierad;
at Borgareståndet för öfrigit giorde sig försäkrat, at
den villfarighet de altid visat uti de ansökningar, som varit
Borgmästarnes rang.
509
beledsagade med R. o. A:ns recommendationer, nu lärer värka
et benägit samtycke härtill.
Hr Landtm, besvarade Deputationen med vanlig hälsning
och berättade, at den omtalte rangsaken väl allaredan
hos R. o. A. förevarit, men at resolutionen derpå ej blifvit
justerad; at R. o. A. lärer söka at göra det loll. Borgareståndet
nöije, men förmodar deremot, at den så länge hos dem
hvilande saken, angående den ständige markegången, lärer
skyndesamt och efter R. o. Arns önskan blifva afgiordt.
Deputationen afträdde.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. ville låta sig föreläsas
den resolution, som tilförene varit projecterad angående
Borgmästarnes rang.
Uplästes altså hvad sorn tilförene til R. o. Arns gillande
til resolution härom varit föreslagit, nemligen at Borgmästarne
uti de större städerne komma at inbegripas under den 38 numera
och de uti de mindre städer under den 40:de numera på
Rangordningen.
Hr Ruthenschiöld erindrade härvid, at som Borgareståndets
föreställning går derpå ut, at Borgmästarne i de
mindre städer i riket måtte tilläggas lika rang med Häradshöfdingar,
och desse icke hafva någon determinerad nummer
på rangordningen utan endast K. Resolution på den hedersförmon,
som de nu äga, hvilken Riksens Ständer til äfventyrs
i anseende til Häradshöfdinge-embetets värde och angelägenhet
torde finna billigt at förmera; så synes vara aldeles nödigt,
at på det redan omförmälte sättet numrerne uti rangordningen
utsättas, på det Borgmästarne ej måtte få anledning at lämpa
til sig, i fall Häradshöfdinge-embetet skulle tilägnas någon högre
rang.
Hr Abr. Falkengren påminte härvid om det förbehåld
han giordt då denne saken hos R. o. A. förste gången varit
in qumstione, nemligen angående felaktigheter och tilmälen,
som lågo nuvarande Borgmästaren i Carlscrona til last.
Men Hr Ruthenschiöld svarade härpå, at enär frågan
vore at tillägga Borgmästarne någon heders-grad, vore det icke väl
rimmeligit at deremot argumentera något af visse förseelser,
som en eller annan person tiläfventyrs kunde hafva begådt,
aldenstund lagen i sådant fall derå utsätter behörig näpst, och
för öfrigit nu icke ventileras om någon personele rang, utan
allenast om en med sielfve Borgmästare-embeten följande vär
-
510 (Febr. 25.) Skärg&rdsfisket.
dighet, hvilken sannerligen föga kan komma Borgmästaren i
Carlscrona til godo, om han sig annorlunda upfördt, än en redelig
man ägnar och vederbör.
Öfver detta mål giordes sedermera hos R. o. A. föga
någre påminnelser, utan bifölls, at Borgmästarne, på sätt som
torberndt är, komma at indelas under 38:de och 40:de numera
på Rangordningen, nemligen under den förre Borgmästare i de
städer, hvaräst Cämnärs-rätter äro, och under den senare alle
de öfrige de mindre städers Borgmästare.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputation»
Betänkande af den 17 Februarii sidstleden, angående fiskeriernes
uphielpande i skiärgårdarne, hvarutinnan Deputationen
förmäler sig af Herrar Landshöfdingarnes vid denne Riksdag
ingifne relationer befunnit fiskeriernes i skiärgårdarne och
vid hafsbanden ganska stora eftersättande, til hvilkas uphielpande
Deputationen följande agtadt nödigt, nemligen: l:o
bör allom vara förundt at hålla fiskare, och de, som icke äga
strand, måge öfverenskomma med strandägaren, då de niuta
samma rätt och frihet, som vore de i husbondens egit bröd,
och at 2:o den må tillåtas vara närmast til de härtil beqvämlige
och ledige cronolägenheter, som til slik fiskeri-inrättning
sig angifver; åliggandes för öfrigit Landshöfdingen i orten at
tilse, det vilkoren vid sådane lägenheters erhållande blifva fullgiorde;
3:o inrättes fisket på frälse, bör fiskaren niuta med
hustru och barn den rätt och frihet, som vore han i frälsemannens
egit bröd; 4:o til fiskebåtars upbyggande och reparerande
håller Deputationen före, det fiskarne kunde förunnas
at efter föregången utsyning få för skiälig betalning tils vidare
hugga tienligit, virke pä de crono-allmänningar, som igenom K.
Maj:ts nådige Förordning af den 17 Martii år 1724 icke äro
til cronans behof undantagne; men skulle någon beträdas sådant
virke til annat bruk hafva nyttiat, bör densamma vara
förfallen til det vite, som ofvanberörde Förordning utsätter;
5:o at fiskarne och de, som dem med fiskande betiena, varda
tagne uti K. Maj:ts hägn och beskydd, frie från värfning och
utskrifning sa länge de hålla fiskeriet i stånd och hvardera äro
försedda med de fisketyg och redskap, som blifvit utsatt och
pälagdt; 6:o at den fiskare, som ofvannemde förmåner och försvar
til godo niuta vill, måste inom år och dag hafva fiskeredskapet
i full och försvarlig ordning; 7:o och som åtskillige
städer finnes hafva hollmar, hvilka til Magistraternes lön äro
Skärgårdsfisket.
511
anslagne och nu allenast nyttias til mulbete; så förmodar Deputationen
berörde magistrats-personer äfven lära finnas villige
til slike nyttige inrättningar eller ock emot skiälig vedergiällning
någon plats af samme hollmar uplåta til dem, som kunna
vara hugade til sådane fiskeri-anläggningar; 8:o som det hittils
på någre orter brukelige härklande skadar botten, som är
gräsvuxen och hvaräst fisken sig uppehåller, samt likaledes det
så kallade ljustrande, hvarigenom mycken tiäruved medtages,
skrämmer bort fisken, och begge desse fiskesätten således vid
fiskerien äro skadelige, så är Deputation af den tankan, at
desse förenemde fiskesätt vid 20 dal. smts vite böra förbiudas;
9:o och emedan fiskarne icke utan hinder och skada åtskillige
dem emilian yppande brott och förgripelse!- vid ordinarie domstolar
kunna föredraga; ty anser Deputationen nödigt, at H.
K. Maj:ts under den 1 Martii år 1726 förnyade nådiga Hamnordningen
å nyo bör uti kyrkiorne upläsas och kundgiord
varda, hvilken, så framt den samma tilbörligen blefve i agt
tagen, synes vara tilräckelig at hindra de vid fiskelagen upkommande
trätor och oredor. Hvarjemte Deputationen äfven
håller före vara nödigt, at ifall högstberörde förordning vid
detta tilfället skulle tarfva någon ändring, det måtte då hvar
och en tillåtas at vid handen gifva sådane förslag, som til
vidare god ordnings bibehållande kunna finnas tienlige och
nyttige.
Härvid uplästes ock et af Hr Goes ingifvit Memorial,
hvaruti han gifver tilkiänna, at ifall Riksens Ständer skulle
behaga vidtaga någre mått och författningar til fiskeriernes
befrämjande; så kunde han gifva förslag på en man, som uti
denne slags handteringen vore ganska väl inöfvad och ofelbart
kunde skaffa mycken nytta.
Hr Hästsko utlät sig, at det vore en hufvudsakelig brist,
at på så få ställen i riket man förstode at umgås med fiskerier
på diupet, som likväl bäst lönade sig; och som uppe i
Söderhamn skola finnas månge dugelige fiskare, som förstå
strömmings-fisket och mera sådant, så önskade han, at dem
måtte tillåtas at begifva sig öfver til Finland at der nedsättia
sig, emedan folket derstädes äro härom föga eller als intet
kunnige.
Hr Ruthenschiöld sade, at om det goda ändamål vinnes,
som Riksens Ständer med hemmans-klyfningen påsyfta och
Hr M. Scheckta äfven i sitt Memorial omförmält, så lärer
512 (Febr. 25.) Fisket. Hedman.
folkets antal förökas och således jämväl blifva månge som
vinlägga sig om fiskerier.
Hr Hamilton och Hr Nordencrantz begiärte, at detta
betänkande måtte blifva liggande på bordet.
Hr Hårleman erindrade om icke det vore nödigt at förordna,
det ingen skulle få lof at fiska under påstående fiskelekar,
emedan sådant länder til utödandet af fisken, isynnerhet
uti insiöarne.
Hr Wulfclou berättade sig, som ledamot uti CammarOeconomie-Deputationen,
hafva haft tilfälle at ätskilligit i
denne saken arbeta. Detta Betänkande anginge allenast skiärfisket
och ej Nordsiö-fisket, om hvilket senare Deputationen
innan kort lärer afgifva sitt yttrande.
Hr Ruthenschiöld och åtskillige flere af R. o. A. önskade,
at denne angelägenheten måtte, så snart, som giörligit
kan vara, uti Deputationen blifva utarbetad och til Riksens
Ständer inkomma.
Efter något vidare discourerande i samma mening fants
godt, at detta Betänkandet kommer at til nästa plenum hvila
på bordet.
Hr B. P. Schechta frågade Hr Landtm, om icke något
vore ifrån H. K. Maj:t til Secrete Utskottet nedkommit, angående
Manufacturisten Hedman.
Hr Landtm, svarade, at Secrete Utskottet icke funnit
{lenne sakens omständigheter sådane, at Secrete Utskottet
kunnat sig dermed vidare befatta, än at öfverlemna hela saken
til H. K. Majit at enligit Sveriges lag härmed låta
förfara.
Hr B. P. Schechta: Gunstige Herrar! Jag kan icke
obemält lämna hvad som redan lärer vara Eder bekant, nemligen,
at jag giordt et steg, som angår min välfärd, i det jag
på min egen risque utverkat arrest uppå en Manufactorist benämd
Hedman, hvars namn lärer nästan öfver hela riket vara
bekandt i anseeende til dess förhållande vid sista Riksdag,
då hans förnemsta arbete gådt derpå ut at stämpla sådane
saker, som kunnat lända hela riket och det allmänna til undergång;
och som han ännu vid denne Riksdag varit ånyo
sysslesatt med förderflige anläggningar, som hafva til ändamål,
at giöra sielfva grundfästen af vår regering jämte vår faststälte
succession vacklande, så har jag af undersåtelig plikt
emot min Öfverhet samt upriktig kiärlek och nit för mit fä
-
Horr Skeckta och manufakturisten Hedman.
513
dernesland vinlagt mig om at bringa sådane styggelser i dagsliuset
och fördenskull begiärt en actor til denne sakens utförande,
hvilken jag för min del finner vara af den beskaffenhet,
at den enligit Riksdagsordningen aldeles hörer til en Riksens
Ständers Commission, hvarom jag fördenskull hos R. o. A.
anhåller, giörandes mig försäkrad at deruti vinna bifall.
Denne föreställning besvarades af månge ibland R. o. A.
med Ja. Andre åter sade sig härvid åtskilligt hafva at påminna
och at man så mycket någonsin möijeligit vara kunde
borde undvika at förordna sådane commissioner.
Hr M. Schechta utlät sig, at fast denne saken så vida
anginge dess broder, at Hedman af honom vore anklagad och
uppå dess begiäran arresterad, så kunde Hr Schechta doch ej
undgå at om honom fälla det omdöme, som han med alt redeligit
folks samtycke så väl förtient, nemligen at han vid den
förra Riksdagen börjat och, så vida han förmått, fullfölgt samt
nu vid denne Riksdagen förnyat åtskillige illsinte anslag til
fäderneslandets, successions samt frihetens förkränkande, til
hvilken ända han på allehanda oloflige sätt sökt förleda både
Riksdagsmän och andre private personer; som nu alt hans
förhållande således snörrätt strider emot hvad samvetspligten
hvar och en rättsint ledamot i det allmänna ålägger, så håller
jag före, at saken bör uti en Riksens Ständers Commission
uptagas, skiärskådas och afdömas, och på det sättet upfylles
aldrabäst hvad Riksdagsordningens 13 § i sådant fall förmår
och innehåller.
Hr Gyllensverd yttrade sig, at det icke vore någon ny
sak om Hedman blefvo stäld under Commission, ty han hade
ju vid sista Riksdag måst svara inför en Commissorial Rätt
för äfven dylika brott, som nu emot honom angifvas.
Hr Klingspor sade sig icke annat kunna än berömma
Hr Schechtas nitiska upsåt at ur vägen rödja alt, hvad som
skadeligit kan vara, och tviflade han intet, at ju Hr Schechta
lärer hafva skiäl och bevis i händerne at bestyrka alt hvad
han angifvit eller angifvandes varder. Det enda kunde likväl Hr
Klingspor icke finna sig uti, hvarföre denne sak skulle erfordra
en särskilt Commission, der likväl Sveriges rikes beskrefne
lag och de vanlige domstolar synas vara nog tilräckelige at
straffa skiälmar.
Hr B. P. Schechta svarade, at just det skiäl, som Hr
Klingspor anfört emot en Commissions sättiande, synes dertil
Adelm Protokoll [XV). 1746—1747. I. 33
514 (Febr. 25.) Mnnufakturisten HedrnaD.
styrka, så vida Riksdagsordningen, hvilken ofelbart bör anses
för en så angelägen del af Sveriges lag, uti 13 § tydeligen utmerker
de mål, som kunna höra under en Riksens Ständers
Commission.
Hr Ruthenschiöld sade sig nu först hafva hördt rätta
rubriquen på denne saken, nemligen at Hedman uti skadelige
afsigter och som syns röra både Ständers frihet och den
faststälte succession, sökt at öfvertala och igenom tracterande
förvilla enfalldigt folk och kränka hvad Ständer giordt. Sådant
rörer på et faseligit sätt den allmänne säkerheten, hvilken
uti en fri regering icke är annat än et beständigt beskydd
under en huld Öfverhet. Man bör altså på et merkeligit sätt
förskaffa Riksens Ständer den satisfaction, som vederbör,
hvilket ej tyckes på et nog lämpeligit sätt kunna skie vid de
ordinarie domstolar. I anseende til hvilket alt Hr Ruthenschiöld
sade sig nog mera än vid något annat tilfälle styrka
til en Commission, läggandes dertil, at om Hr Schechta oskyldigt
angifvit Hedman, borde han derföre ej undgå ansvar,
men i annor händelse niuta heder och tack både af oss och
posteri teten.
Hr B. P. Schechta önskade, at det ej nu måtte aflöpa
med Hedman, som det skiedde vid sista Riksdag, då han
mitt under halfva ransakningen kom på fri fot och dermed
hela saken afstannade; hade då Hedman efter sin förtienst
blifvit belönt, vore man til äfventyrs nu icke nödsakad at
giöra sådane steg med honom, som tiden lärer visa vara högst
nödige.
Gref A. R. Sparre förklarade sig vid detta tilfälle och
i denne sak ej vilja tala som Secrete Utskotts ledamot, ehuruväl
han icke kunde neka, at saken der varit omtalt fast än
Secrete Utskottet, såsom bundit och inskränkt under en viss
instruction, icke kunnat målet directe uptaga, men som ledamot
uti R. o. A:ns pleno hade han högsta orsak at förena sig
med de Herrars mening, som redan styrkt til en Riksens
Ständers Commission.
Hr von Kothen frågade om det ej vore tillåteligit at
få veta hvad som denne sak angående i Secrete Utskottet
förelupit.
Hr Landtm, svarade, at sedan K. Majit nådigst gifvit
Secrete Utskottet tilkiänna åtskillige omständigheter, som vid
Hedmans arresterande och bevakande i öfvervägande kommit
Manufakturisten Hedman.
515
hade Secrete Utskottet, som förr omtalt är, öfverlämnat alt
sammans til K. Maj:ts nådige förordnande.
Frih. Coijet sade sig til ingen del tvifla, at rättvisan
varder uti K. Hofrätten behörigen i agt tagen, så at i anseende
dertil det kunde vara lika mycket ehvaräst denne sak
kommo at undersökas, men som målet rörer succession, och det
egenteligen är Riksens Ständers sak at tilse och förekomma,
at detta angelägna verket, hvarpå vår och efterkommandernes
välfärd beror, ej må sättas på en slipprig grund, så voro ock
med sakens natur enligast, om den lemnades under en Ständernes
Commission, eller hvad namn man en sådan domstol
ville gifva.
Hr Biörnberg förklarar sig härmed alldeles ense.
Hr Klingspor påminte, at denne sak borde med all
ömhet och varsamhet handteras, och at man aldrig borde gå
ifrån den grundsatsen at lagen bör döma, änskiönt det voro
frågan om den aldra brottsligaste menniskia i verlden. Det
torde altså vara bäst om Secrete Utskottet af Riksens Ständer
authoriseras at efter omständigheterne härom besörja.
Hr Stierneld uprepade, hvad som med denne Hedman
vid sidsta Riksdag passerat och huruledes han då blef häcktad,
fast sådant ej skiedde på Secrete Utskottets föranstaltande.
Han, Hedman, hade den tiden allaredan omgåts med sådane
stämplingar, at om ej saken, som redan är anmärkt, kommit
at afstanna, hade han säkert mist hufvudet. Emedan nu alt
sådant ej ländt honom til vahrning, så är klart, at detta hans
senare brott är gröfre än det förra och förtienar altså et fullkomligt
beifrande, antingen det skier vid en Commission
eller Commissorial-rätt, som synes nästan kunna vara lika
mycket.
Hr T. Rudbech sade sig ej kiänna denne Hedman vidare
än af rycktet, och att han väl nu hörer, at Hr Schechta
honom angifvit, men ej hvad Hedman deremot har at andraga;
således vore han för sin del ense både med Hr Klingspor och
Hr Stierneld och önskade, at lag och rättvisa å alla sidor
måtte i agt tagas; och hvad tracteringar angår, som vid detta
tilfälle blifvit nämnde, så är det ovist, hvilken som mera är
straffbar, antingen den, som tracterar eller låter tractera sig.
Hr J. Ehrenhielm yttrade sig, at han för sin del gierna
sågo, at denne saken ej blefve til Hofrätten hänskuten, som
utom dess är med arbete nog öfverhopad.
516 (Febr. 25.) Hedman. Assessorskan Brenner.
Sorn under vidare discourerande härom största delen af
R. o. A. tycktes vara benägne til then mening, at en Riksens
Ständers Corn mission öfver Hedmans brott skulle förordnas,
och af åtskillige giordes ytterligare tillämpning af Riksdagsordningens
13 § med mera; så giorde
Hr Landtm, frågan, om icke R. o. A. i detta mål behaga
fastställa en Riksens Ständers Commission;
Hvartil R. o. A. svarade Ja;
Och upsattes altsä samt gillades följande Extractum Protocolli,
hvilket til de andra Stånden afgick:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 25 Fe
bruarii
1747.
S. D. anmältes hos R. o. A., at en vid namn Hedman
skall för åtskillige emot honom angifne och Riksens Ständers
fri- och rättigheter rörande förgripelser blifvit häcktad och under
fängsligit förvar hitförd. R. o. A. fant nödigt, at en
Riksens Ständers Commission må nu genast förordnas samt
enligit 13 § i Riksdagsordningen summario processu detta mål
med hvad mera sig framdeles yppa kan til laga ransakning
och dom sig företager och sedan med sitt deröfver författade
slut til Riksens Ständer inkommer, hvilket fördenskull med
de öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Ut
supra.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, bestående af 6 personer. Efter afiagd
hälsning berättade Deputation, at Ståndet i dag hade samtyckt
til en Protocolls-Deputations förordnande, hvilket igenom medbragt
påskrift på R. o. A:ns Extractum Protocolli intygades.
Deputationen afträdde.
Uplästes den öfver Reductions- och Liquidations-verket
förordnade Deputations under den 21 Nov. förledet år ingifne
Memorial, hvarutinnan Deputation förmäler på alt sätt sökt
giöra sig underrättad om den af Assessorskan fru Maria
Aurora Brenner hos Riksens Ständer giorde ansökning, angående
slut uti dess vid 1741 års Riksdag anförde besvär
öfver Riksens Ständers Commissions Resolution af den 14
Maij 1740, hvarmedelst framledne Hr Landshöfdingen Baron
Baltzar Gyllenhoffs pante-gods tillika med allodial-godset
Lindeshof, förklaras rätteligen til K. Maj:t och cronan vara
indragne; berättandes Deputationen tillika, at denne sak redan
vid 1741 års Riksdag af då varande Reductions- och Liquida
-
Cedercronas Vapenbok.
517
tions-Deputation blifvit på det sättet afgiord, at Deputationen
så i det ena som det andra funnit Riksens Ständers Commissions
Resolution på goda skiäl grundad och derom då dess
Betänkande til Riksens Ständer afgifvit; i anseende livartil
nu varande Deputation icke kunnat något vidare åtgiöra, vid
det, som förbemelte Deputation under den 9 April 1741 afslutit,
utan underställer altså detta Riksens Ständers egit bepröfvande.
Härvid var bifogadt et af fru Brenner ingifvit vidlyftigt
Memorial, hvilket allenast anmältes.
Uppå Hr Landtmilis giorde proposition;
Stadnade R. o. A. häröfver i följande resolution: Remitteras
tilbaka til Reductions- och Liquidations-Deputationen, som
de uti detta Memorial andragne omständigheter uti närmare
öfvervägande tager och sedan med sitt utlåtande deröfver til
Riksens Ständer inkommer.
Derefter uplästes Riddarhus-Deputations Bxtractum Protocolli
af den 6 hujus, hvaruti gifves vid handen med hvad
möda och kostnad Riddarhus-Fiscalen Cedercrona genom trycket
låtit utkomma et verk uppå alla Sveriges Rikes Ridderskaps
och Adels vapen, och hvarföre han anhållit, at Deputationen
genom tienlig föreställning ville hos R. o. A. anmäla thenne
thess ansökning, at hvarje famille, som på detta verk ej prenumererat,
behagade taga theraf hvar sitt exemplar, til befrämjande
af någon afgång och derigenom tilflytande ersättning för
det bärtil förskutne förlaget. Förmälandes Deputationen sig
hafva, så i anseende thertill, at Fiscalen Cedercrona härtill
användt både mycken flit och kostnad, sorn ock at detta verk
är både för Riddarhuset enskylt nyttigt samt för samtelige
Ridderskapet och Adelen angenämt och curieust, icke undgå
kunnat at genom utdrag af Protocollet tiletta verk til R. o. Arns
gunstbenägna approbation på det bästa anmäla, förmodandes
Deputationen, thet R. o. A. så mycket mera lära låta sig behaga
at thertil sielfve vara afnämare, sorn upläggaren thermed
endast påsyftat Ståndets egen heder och betiening och således
för et mycket drägeligit pris, nemligen 5 plåtar exemplaret,
detsamma aflåter.
Hr Landtm, recommenderade denne Riddarhus-Fiscalens
Cedercronas ansökning til gunstig ihugkommelse.
Uplästes Riksdags-Fullmäktigens för Ulricehamn, Rådman
Stenströms Memorial och ansökning, at bemelte stad, i an
-
518 (Febr. 25.) Ulricehamn. Cedercrona.
seende til des svaga vilkor, må til följe af åtskillige åberopade
K. Resolutioner åter få upbära i/s del af accis- och bakugnspenningarne,
som Högstsahl. H. Maj:t Drottning Christina
genom Privilegium år 1642 den 25 Febr. staden efterlåtit och
til 1680 års slut blifvit åtniutne; anhållandes tillika bemelte
Rådman, at detta ärende måtte til Cammar-Oeconomie-Deputationen
remitteras, som med sit Betänkande deröfver kunde
inkomma.
Detta Memorial hade under den 7 Februarii redan förevarit
i Borgareståndet, som detsamma medelst påskrift remitterat
til Cammar-Oeconomie- och Commerce- samt Tull-Deputationernes
gemensamma utlåtande; kommandes jämväl öfver
detta mål Riksdags-Fullmägtigen ifrån Borås, Borgmästaren
Fred. Ingman at höras.
Uppå Hr Landtm:ns proposition:
Bifölls Borgareståndets yttrande härutinnan;
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. half tu.
In fidem Johan Leon. Ekestubbe.
Den 3 Martii 1747.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 10.
Som Hr Landtm, ännu var nedre i Secrete Utskottet,
så förde under Hr Landtm:ns frånvaro Gref Adam Horn
klubban.
Sedan Gref Horn äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen, androg
Hr Ruthenschöld hurusom Riddarhus-Fiscalen Cedercrona
med mycken möda och kostnad uplagt den nya vapenboken,
som han til Högh R. o. A. ingifvit i förmodan, at han
skulle kunna få någon ersättning för hvad han utlagt, genom
exemplarens föryttrande till Högh R. o. Arns ledamöter; men
som så få afnähmare sig anmält, at han derigenom icke skall
kunna blifva skadeslös, så hemstälte Hr Ruthenschöld om icke
R. o. A. skulle täckas visa Riddarhus-Fiscalen Cedercrona,
såsom deras betient och den där tillika har den äran at vara
en medlem af Högh R. o. A., någon grace, i så måtto at til
Riddarhus-Deputations utlåtande kunde remitteras på hvad
sätt honom måtte härföre kunna vederfaras någon douceur;
Splittring inom Bondeståndet.
519
hvartil medel och utvägar torde kunna gifvas utan någon
kiänning och afsaknad för Riddarhuset.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, upkom derpå utur Secrete Utskottet, och
trädde altså gref Horn ifrån bordet.
Föredrogs å nyo Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande
och projeet til fiskeriernes uphielpande uti skiärgårdarne.
hvaraf innehållet redan är anfördt uti detta Protocoll under
den 25 Februarii sidstledne.
Under upläsandet af föregående Betänkande anmältes och
på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån Bondeståndet
af 12 personer. Jöns Jansson ifrån Östergötland förde ordet
och, näst aflagd hälsning ifrån den delen af deras Stånd, som
dem utskickat, berättade at deras vördsammaste och ödmiuka
anhållan är at blifva bibehållne vid fundamentale lagen, Regeringsformen
och Riksdagsordningen, och at til den ändan
Högh R. o. A. täcktes förhielpa dem til en Riksens Ständers
Coinmission, emedan de intet kunna komma til rätta med
deras Taleman och Secreterare, utan önska at blifva af med
dem, och at deras förgripelser lagligen måtte uptagas och afdömas;
hvarom, med mera, Jöns Jansson nu öfvergaf et ounderskrifvit
Dictamen ad Protocollum, som på begiäran blef
upläst och var af följande innehåld:
Hos Högh R. o. A. anmäla den delen af Bondeståndet,
som altid hållit Sveriges fundamentale lagar för sitt rättesnöre
och brinnande af nit för rättvisan, sin vördsamma hälsning;
Bondeståndet har ej kunnat undgå at hos Högh R. o. A.
tilkiänna gifva, huruledes Bondeståndets Taleman, Olof Håkanson,
tid efter annan vid den nu påstående Ständernes sammankomst,
icke allena til månge delar öfverträdt och brutit
Talemans-eden, utan äfven misshandlat emot Sveriges lagar
och Riksens Ständers fri- och rättigheter, hvarigenom bemelte
Taleman giordt sig nu och framdeles förlustig säte och stämma
uti Ståndet, fördenskul föranlåtes Bondeståndet hos Högh R.
o. A., sorn de öfrige respective Stånden, at utbedia sig en Riksens
Ständers Commission, som uptager, ransakar och afdömer alla
de mål och förgripelser, som Bondeståndet emot merbemelte
Taleman häfver at angifva. Bondeståndet har äfven anmodat
oss, sine Deputerade, at i lika vördsam tilförsikt hos Högh
R. o. A. anmäla huruledes deras Secreterare Sebaldt, icke
mindre än Talemannen, med sådane förbrytelser blifvit beträdd,
520 (Mars 3.) Splittring inom Bondeståndet.
att han ej bör undgå at derföre ställas under en Riksens
Ständers Commission samt laga ransakning och dom, hvarföre
Bondeståndet härmed vördsamt och vänligen anhåller, det
Högl. R. o. A., likmätigt Riksdagsordningen gunstigt och benäget
tillåta täcktes, det Hr Baron och Landtrnarskalken tillika
med de öfrige tvänne respective Ståndens Talemän nu
med aldraförsta måtte sammanträda och för Bondeståndet en
annan Secreterare utnämna, den de sielfva föreslå och til
hvilken de det bästa förtroendet äga.
Derpå sade Jöns Janson, at äfven vid förleden Riksdag
besvär af Ståndets ledamöter blifvit förda emot Talemannen
Olof Håkanson, hvilket kan ses af en då i Ståndet inlagd
skrift, den han nu framgaf och på des begiäran vardt upläst,
innehållandes åtskillige klagomål emot Talemannen, mäst deröfver,
at han varit skulden til det upskof, som tid efter annan
skiedde med successions-sakens afslutande.
Enär förberörde tvänne skrifter voro til slut läste,
frågade
Hr Landtm, ännu tydeligare, om denne Deputation vore
skickad från hela Bondeståndet;
Hvartil Jöns Janson svarade nej, utan hade allenast eu
del af Ståndet funnit sig nödsakade at på detta sättet vända
sig til de andre Stånden och begiära en Commission, til at
undersöka om de emot Talemannen nu angifne förbrytelser,
hvilken deras angelägenhet de i bästa måtton til et gunstigt
bifall hos de andre respektive Stånden vil hafva recommenderat,
som ock, at Olof Assersons sak vid denne Commission
måtte uptagas och afgiöras.
Hr Landtm, sade, at R. o. A. lära taga detta deras
anbringande i öfvervägande och sig deröfver utlåta;
Hvarmed denne Deputation afträdde.
Straxt derefter anmältes en annar. Deputation ifrån Bondeståndet
af 6 personer, hvilken sedan den var inkommen, berättade
Anders Larsson ifrån Nerke och Wermeland, som
förde ordet, at Bondeståndet näst en ödmiuk och vördsam
hälsnings anmälande befalt desse sine Deputerade at gifva
Högl. R. o. A. tilkiänna, det den förra Deputation intet varit
utskickad af Bondeståndet, utan hafva några af Ståndets ledamöter
sammansatt sig och på detta sättet gådt åstad, utom
Ståndets lof och minne, eller utan at hvarken Talemannen
eller Ståndet vetat af i hvad ärende sådant skiedt; bekla
-
Splittring inom Bondeståndet.
521
gandes Ståndet för öfrigit på det högsta, at oenigheten, Gud
bättre, tagit så hos dem öfverhanden, at de måst giöra detta
steget och låta R. o. A. veta deras cammeraters otilbörliga
förhållande.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed desse Deputerade togo afträde.
Så snart de voro utgångne, anmälte
Hr Landtm., det den första Deputation begiärt at få de
upläste papperen tilbaka, och vänta derpå utanför Riddarhus-dörren,
hemställandes Hr Landtm, fördenskull huru R. o. A.
behagar at härmed skall förhållas.
R. o. A. funno godt, at dem återlemnas det upläste
Memorialet, men sielfva Dictamen ad Protocollum behålles
qvar.
Hr Eric Gust. Boije begiärte, at detta målet måtte
blifva liggande på bordet til nästa plenum, så at man finge
något råderum at betänka sig innan man gior något i en så
granlaga sak.
Men Hr Scheckta med flere andre påstodo, at saken
straxt måtte företagas, utlåtandes sig
Hr B. Scheckta, det han ansåge denna saken röra hela
rikets sällhet och välfärd, och kunde ej annars än på det
högsta söka arbeta därhän, at en Ständers Commission måtte
blifva förordnad til at uptaga, ransaka och afdöma de angifne
förgripelser. Hr Scheckta bad derföre, at vi i dag måtte oss
förena och visa, det vi äro redelige svenske män. som intet
taga något partie, utan efter Bondeståndets begiäran bevilja
undersökning om allt detta, då vi tora få se hvadan en del
af våra olyckor härröra och derefter kunna taga nödiga mått
til vårt räddande och enighetens uphielpande; betygandes Hr
Scheckta, at om det också vore hans egen fader, som skulle
finnas i något mål hafva handlat emot rikets nytta och välgång,
han skulle vara den, som skulle hugga första hugget på
hans galge.
Hr Pehr Kalling holt före, at som R. o. A. ännu ej
vet huruvida Taleman i Bondeståndet är afsatt eller ej, så
kan R. o. A. intet utlåta sig på något sätt innan R. o. A.
först giordt sig underrättade, hvilkendera delen, som har rätt,
och hvilkendera Deputation, som varit utskickad af Ståndet
eller ej. När det skiedt, vore han för sin del nögd huru R.
522 (Mars 3.) Splittring inom Bondeståndet.
o. A. behagar giöra, örn de också vilja förordna dubbel Commission
öfver Taleman.
Frih. Hind. Wrede sade sig nu vara mera rörd än han
någonsin tilförene varit både under denna och de förra Riksdagar;
ty den oenighet, som upkommit emellan Bondeståndet,
kan hafva långt skadeligare och för riket farligare påfölgder
än misshällighet ibland något annat Stånds ledamöter, hvilka
kunna öfvertyga hvarandra med skiäl och raisoner, samt på
det sättet bringas til rätta igen. Frih. Wrede styrkte fördenskull,
at R. o. A. med varsamhet måtte handtera denne saken,
och som tväune Deputationer ifrån Bondeståndet hitkommit,
hvaraf R. o. A. allenast kunna döma, at de äro skingrade
sinsemellan, men icke veta hos hvilkendera delen pluraliteten
är, så tyckte Frih. Wrede vara rådeligast, at R. o. A. först
utröner det och til den ändan skickar en Deputation til Bondeståndet.
Han ville intet obtrudera någon annan sin mening;
men kunde dock, som välsinnad emot riket och fäderneslandet,
ej annat än på det högsta ännu en gång bedia Högh R. o. A.
at akta sig för alla prsecipitante steg i detta mål.
Frih. Carl Wilh. Cederhielm: Saken är ganska kitslig
och hvad i dag händer dem kan en annan gång hända oss;
ty det heter, at när grannens vägg brinner, står min egen i
fara. Jag instämmer fördenskul aldeles med Frih. Wrede
derutinnan, at vi med all varsamhet härutinnan måste gå tilväga,
och at första steget för oss måste vara at igenom en
Deputation underrätta oss, hvilkendera af de i dag hitkomne
Deputationer varit utskickad af pluraliteten i Bondeståndet,
eftersom bägge två varit utan något skrifteligit bevis eller Extractum
Protocolli, då vi sedermera med större säkerhet kunna
antaga oss bemedlandet dem emellan; hvarigenom också tilfälle
för oss torde gifvas at återvinna en rättighet, som vi tilförne
ägt men nu förlorat; jag menar votum decisivum.
Frih. Coijet: Det är ostridigt, at hvad de flästa af
Ståndets ledamöter falla uppå, bör efter Riksdagsordningen
anses och giälla för Ståndets beslut. Nu tilstår iag väl, at
vi ännu intet kunna taga pro rato hvilkendera delen har pluraliteten
på sin sida, antingen de som äro emot, eller ock de
som hålla med Talemannen och Secreteraren. Imedlertid, och
som sådane saker emot dem äro angifne, som strida emot
våra fundamentale lagar, så förklarar jag för min del och
beder, at det måtte föras til Protocolls, det jag finner, at sedan
Splittring inom Bondeståndet.
523
vi inhämtat på hvilkendera sidan pluraliteten är, vi då intet
kunna eller böra neka en Commission til de angifne brottmålens
uptagande och afdömande, omskiönt det ej vore pluraliteten,
som det begiärte. Jag lägger ock det dertil, at det
vore emot lag, om det skulle afslås, så vida de intet annat
åstunda än en laglig undersökning.
Hr Printzenschöld conformerade sig med Frih. Coijet
och påminte, at Deputation ju förr dess häldre måtte afgå.
Hr Magnus Scheckta: Jag hör at somlige af oss äro
af den meningen, at vi först böra inhämta, om det är pluraliteten
af Bondeståndet, som föra klagomål emot Talemannen,
och at det ankommer derpå, antingen pluraliteten vil hafva
Commission eller ej. Grunstige Herrar, jag håller mig vid de
orden, som stå i början af den nu ingifne och upläste skriften,
hvarest sägs, »at den delen af Bondeståndet, som alltid hållit
Sveriges fundamentale lagar för sit rättesnöre och varit brinnande
af nit för rättvisan, begiär denne Commission». Det är
rätta Ståndet och de utgiöra rätta pluraliteten af Ståndet,
som grundar sig på lagen och taga til densamma sin tilflyckt.
Vi behöfva intet fråga efter någon annan pluralité emot lagen,
utan dem, som följa honom, böra vi lemna vårt beskydd och
bevilja en laga undersökning öfver de angifne grofva brottmål
och lagens öfverträdelser, som i Ståndet äro förelupne.
Hr Ruthenschöld: Jag betygar, at jag så mycket, som
någon annan, är älskare af enighet, som grundar sig på lag,
och är derföre gerna villig at ingå uti alla de mått, som kunna
bidraga til detta ändemålet; och som den ena delen af Bondeståndet
inkommit och klagat öfver lagbrott, den andra åter
gifvit tilkiänna, at de förra gådt hit utom Ståndets vilja
och vettskap; så finner jag bästa medlet at komma här til, at
vi, som Frih. Coijet föreslagit, först skicka en Deputation och
giöra oss närmare underrättade härom, och sedan bevilja den
begiärte Commission. Men som eljest öfverallt i staden et
rykte går, at Secrete Utskottet upkallat en del af Bondeståndets
ledamöter och sökt bilägga denne saken dem emellan,
så förklarar jag, at om sådane steg blifvit giorde af Secrete
Utskottet emot lagen, och utan at plena committerat Secrete
Utskottet här om, det jag dem aldeles ogillar och beder at
härom blifva underrättad; kunnandes jag i öfrigit ej eller anse
det för giltigt om Taleman skaffat sig i Ståndet en pluralité
emot lagen.
524 (Mars 3.) Splittring inom Bondeståndet.
Hr Löwenhielm beklagade, at de aldra innocenteste steg,
sora giöras, blifva illa uttydde; försäkrade derhos, at Secrete
Utskottet ingalunda giordt något steg, sorn kan vara Riksens
Ständers plena misshageligit, hvilket han förhoppades skola
kunna bevisas, om Secrete Utskottet häröfver blifver liördt
och tilfälle dem lemnäs sig at få förklara, hvarom han
anholt.
Hr Ruthenschöld förestälte än ytterligare, hurusom
detta målet ej är af någon hemlighet och således i följe af 18
§ i Riksdagsordningen på intet sätt hördt Secrete Utskottet
til.
Hr Löwenhielm svarade, at Secrete Utskottet ej eller
befattat sig dermed utan har Hr Landtm, i följe af den skyldighet,
som honom efter sin ed åligger, kallat tilhopa Talemånnen
och visse Deputerade af hvart Stånd tillika med någre
af Bondeståndets ledamöter af hvardera sidan och giordt til
desse sidstnämde alla tienlige föreställningar om enigheten och
des nödvändighet Ståndet emellan.
Hr Ruthenschöld: Om härmed ej gådt vidare, har jag
intet at påminna; men skulle någre andra steg härutinnan
vara giorde, är det emot lag.
Hr Börje Schechta begiärte blifva underrättad af Hr
Landtm, sielf, huru härmed vore tilgångit och hvad nytta
häraf varit.
Hr Landtm, sade, det man nu fuller sedt, at ingen
nytta härutaf varit; men hans aflagde dyra embetes ed, den
kiärlek, han hyser för sit fädernesland och den fara riket
sväfvar uti genom vår oenighet, som ej annat kan än på sidstone
båda oss all olycka, förderf och undergång, förbunde
honom til at bruka alla uptänkelige medel och utvägar, hvarigenom
de upkoinne skiljaktigheter i godo måtte kunna biläggas.
Hr Landtm, beropade sig vidare på samtelige Högh R. o. A:ns
och hvar ärlig och redelig svensk mans vitnesbörd, om ej han
med alla krafter arbetat på enighet, så väl samtelige Stånden
emellan, som uti hvart och et Stånd i synnerhet, och huru
han vid alla tilfällen styrkt dertil; men beklagade, at han
föga eller als intet dermed kunnat uträtta, och provocerade
derföre inför Gud och Guds dom den, som är skulden dertil
och söker at upblåsa oenighetslågan oss emellan.
Samtelige Högh R. o. A. kunde ej annars än röras af
denna Hr Landtm-.ns vackra och bevekelige giorde föreställ
-
Splittriug inom Bondeståndet.
525
ning; önskandes, at den förbannade oenigheten, af hvilken all
vår olycka härrörer, en gång måtte uphöra och aldrig någon
gnista deraf uti svenske mäns hiertan mera qvarblifva.
Hr Scheckta frågade om ej Hr Landtm., den gången
han med Talemånnen och Deputerade af Bondeståndet voro
tilhopa, hördt omtalas, at när i Bondeståndet blifvit af visse
ledamöter begiärt at gå med en Deputation til R. o. A., skal
af någon blifvit sagt, at de voro Bondeståndets fiender.
Hr Landtm, betygade sig icke hafva hördt någon dylik
utlåtelse.
Det samma giorde äfven Hr Löwenhielm.
Hr Flach, som hade anmält sig til at tala, begiärte nu
at i sin ordning få yttra sine välmente och oförgripelige
tankar;
Och sedan Hr Landtm, skaffat honom liud, utlät sig
Hr Flach, det han nu aldeles vil gå ifrån denne senare
upkomne qusestion och hålla sig vid sieifva saken, som här
blifvit moverad; dervid måste han dock först gifva tilkiänna,
at han icke talade som någon statsman utan som en domare;
och på den grund, efter här kommit tvänne Deputationer,
hvilka haft helt olika anbringande emot hvarandra, men han
intet kan sättia tro til någondera, innan han får se skrifteligit
bevis, hvilkendera som gådt i rätta ärender och varit utskickad
af Ståndet, så håller han lika som Baron Cederhielm
aldeles nödigt och oumgängeligit, at R. o. A. skickar en Deputation
ti! Bondeståndet, som berättar huru det är tilgångit
och säger, at R. o. A. ej kunna eller vilja utlåta sig häröfver
innan de få Bondeståndets skriftelige Extractum Protocolli.
Hr Carl Biörnberg förklarade sig aldeles vara af den
mening, som Hr Magnus Scheckta, at de af Bondeståndet,
som tagit sin tilflyckt til lagen och under densamma söka sig
hägn och beskydd, böra äga vitsord och anses för rätta pluraliteten;
dock wille han ej vara deremot, at en Deputation
nu måtte afsändas til Bondeståndet, efter så många det
påstå.
Frih. Ulric Scheffer sade sig ej vilja uppehålla Högh
R. o. A. med uprepande af det, som förut blifvit tajat, utan
ville han straxt gå til saken. Han funne för sin del den
första Deputations anbringande hafva så mycket at innebära,
at det för R. o. A. skulle vara ganska betänkeligit at afslå
526 (Mars 3.) Splittring inom Bondeståndet.
den begiärte undersökningen, så framt R. o. A. vilja undvika
ansvar för alla beklageliga påfölgder i längden. At den kommit
hit utan något Extractum Protocolii ifrån Ståndet, vore
ej underligit, så vida de fördt klagomål både emot Talemannen
och Secreteraren, hvilken senare väl lärer taga sig til vahra
at gifva ut något skrifteligit, som rörde honom sielf. En Deputation
kunde väl, som förmenes, gå dit och inhämta pluraliteten
af Ståndet och des rätta mening; men han fruktade,
at det ändå intet lärer giöra tilfyllest; ty när R. o. A:ns Deputation
kommer dit, lära de på bägge sidor ropa hvar om
annan och påstå sig hafva pluraliteten, så at för Deputation
lärer blifva svårt at decidera derom; han toge sig fördenskull
den friheten at underkasta R. o. Arns närmare bepröfvande
et annat expedient, nemligen at hvart Stånd måtte
utnämna en Deputerad, hvilka sedan kunde träda i Bondeståndet
och låta dem skrida til votering, samt dervid vara
tilstädes och hafva inseende på, at alt måtte lagligen och ordenteligen
tilgå, då R. o. A., så väl som de andre Stånden,
sedermera med säkerhet kunde få veta på hvilkendera sidan
pluraliteten är.
Hr Levin Blix förestälte, det man hade orsak, at med
al försiktighet gå til väga i denna saken, hälst han hördt, at
i Bondeståndets Dictamen ad Protocollum äfven nämnes något
om främmande magter, hvarigenom man lätteligen kan ådraga
sig det på halsen, som icke så snart afskuddas.
Hr Ehrencreutz conformerade sig med Frih. Scheffer,
dock at i stället för en, några personer af hvardera af de
trenne Stånden måtte utnämnas, som gå til Bondeståndet och
låta dem skrida til votering, samt den bivistar, hvilket likväl
bör skie med Ståndets consentement, efter saken förtienar at
ömsint handteras, ty hvad som i dag händer dem, kan en
annan gång hända oss. Detta tyckte Hr Ehrencreutz vara
bästa expedientet, ty om Bondeståndet intet skulle få exercera
sine lagar och rättigheter inom sig, så vore det illa, och skulle
åter saken på intet sätt hielpas, så stadnade detta Ståndet
och följakteligen hela Riksdagen uti inaction.
Atskillige af R. o. A. biföllo detta Hr Ehrencreutz
förslag.
Frih. Coijet instämde äfven härmed, såsom den endaste
utväg at få veta på hvilkendera sidan pluraliteten i Bonde
ståndet
är; men förklarade derjemte at om sedermera det ej
Splittring inom Bondeståndet.
527
funnes vara mer än tvänne af Ståndets ledamöter, som vilja
åtaga sig onus probandi, så bör dem ej nekas Commission til
de angifne målens undersökning.
Hr Klingsporre uprepade hurusom denna saken voro
mycket örn, efter den rörer et Stånds rättighet och oeconomicum;
han styrkte fördenskull dertil, at sådane ledamöter måtte
utses, som äga både förtroende och vältalighets gåfvor at
genom tienlige och modeste föreställningar söka i godo bilägga
denna saken och förmå dem af Bondeståndets ledamöter, som
äro skiljaktige, at med vänlighet omfamna hvarandra som
svenske män.
Som åtskillige af R. o. A. begiärte, det Hr Landtm.
ville giöra proposition på det sättet, som Hr Ehrencreutz sig
utlåtit;
Så hemställte Hr Landtm, om icke det torde vara bäst,
at på sätt som Frih. Cederhielm föreslagit låta en Deputation
gå til de andre Stånden och anmoda dem at med några
af deras ledamöter blifva Adelens Deputerade följaktige, samt
sedan gemensamt gå til Bondeståndet och begiära få veta
rätta sammanhanget häraf, och hvad som varit Ståndets
rätta pluralité; ty om visse Deputerade skulle utnämnas at
vara tilstädes vid deras votering, hade man redan gådt in i
Ståndets oeconomicum, och vore ändå ali anledning at tro, det
berörde Deputerade intet torde kunna utröna pluraliteten, efter
som de i Bondeståndet lära ropa hvar öfver annan och
torde en gång intet komma til votering medan Deputerade
voro där.
Hr Börje Scheckta begaf sig väl der til, at en Deputation
måtte gå til Bondeståndet, men intet til at begiära få
veta pluraliteten, utan til at närmare underrätta sig, hvaruti
deras klagomål och besvär bestå.
HP Landtm. förestälte hurusom hela vår regering och regeringssätt
grundar sig på pluraliteten, hvilken i alla mål
måste följas, om ej grundvalarne af vår regering skola kullkastas;
således måste väl också pluraliteten i Bondeståndet
denna saken angående decidera och de andre Stånden, så
mycket som möijeligit är, vakta sig före at blanda sig uti
något, som med rätta kan sägas vara deras oeconomicum, ty
huru ömt skulle det icke vara för R. o. A. om vid något
tilfälle, då minsta delen voro missnögde med det utslag, som
528 (Mars 3.) Splittring inom Bondeståndet.
fallit här på Riddarhuset, skulle gå til de andre Stånden och
besvära sig deröfver samt söka deras bistånd.
Sedan Hr Landtm., som i det samma blef utkallad, var
bortgången, sade
Hr Magnus Scheckta, det han ej kan vara af enahanda
tankesätt med Hr Landtm., ty den pluraliteten, som
ej har lagen på sin sida, kan ej häfva lagen.
Frih. Hind. Wrede svarade, at Ståndets mening arden,
som pluraliteten faller på, och derefter måste väl R. o. A.
rätta sig; vilja någre af de andre Bondeståndets ledamöter
sedan pä sin egen risque anklaga Talemannen, står det hos
dem at begiära en laglig undersökning, då sådant icke lärer
förvägras.
Hr Löwenhielm: Här påstås väl, at de, som hafva
lagen på sin sida, utgiöra rätta pluraliteten. Gunstige Herrar,
jag önskar af alt mit hiärta och rätt så högt, som någon
annan, at lagen vid alla tilfällen måtte hafva sin framgång;
men jag frågar om det icke är giörligit, at Ständer och Ständers
ledamöter kunna fela om lagens rätta begrep och tro
sig hafva lagen på sin sida, då det likväl i sielfva värket så
icke är; hvilken är då, som skal decidera dem emellan? Månne
det icke är pluraliteten! Jo visserligen. Står nu det fast, så
är ofelbart för oss högst nödvändigt, at vi på sätt, som förestält
blifvit, måtte genom någre Deputerade söka at utleta
om de, som hos oss anfördt besvär emot deras Taleman och
Secreterare, tala som Stånd och pluralitet af Ståndet, eller ock
om de klaga som private; hvarefter vi sedermera blifva i
stånd at efter omständigheterne utlåta oss.
Hr Wulfwenstierna underställe om icke, för til at med
mera visshet utröna rätta pluraliteten i Bondeståndet och hvad
deras mening är, de kunde efter ordningen upropas och i Deputerades
närvaro, som sittia vid bordet, anteckna hvar och en
sit namn, på hvilken sida han är.
Frih. Kagg instämde så mycket mera härmed, som han
trodde, at man på intet annat sätt än genom namnens underskrift
lärer kunna få pluraliteten, aldenstund de också besvärat
sig öfver Secreteraren, hvilken derföre ej torde eljest rätteligen
fatta deras voteringar til Protocollet.
Häröfver discourerades något vidare, och anfördes å ena
sidan, at om man skulle föreskrifva Bondeståndet at votera på
detta sättet, medelst namnens undertecknande uti Deputerades
Splittring inom Bondeståndet.
529
närvaro, kunde det tagas såsom giorde man något inbrott uti
deras rättighet at votera på hvad sätt dem sielfva hälst behagar.
Dessutan möter härvid den svårigheten, at just icke
alla af dem torde kunna skrifva sina namn. Ä andra sidan
förmentes, at det ej kan säijas här igenom skie något inbrott
uti Bondeståndets rättigheter, aldenstund det måste ankomma
pä deras egit begifvande om de vilja tillåta Deputerade at bivista
voteringen.
Frih. Carl. Wilh. Cederhielm förklarade, at hans mening
ej varit, at de ifrån R. o. A. til afskickande Deputerade
skulle urskilja Bondeståndets ledamöter emellan, utan
endast begiära at få veta pluraliteten och hvad som varit
Ståndets rätta mening; men ifall Bondeståndet då skulle anmoda
Deputerade at blifva qvar och bivista voteringen, på det
de måtte se på hvilkendera sidan pluraliteten är, tyckte Frih.
Cederhielm, at de kunde giöra det.
Hr Wulfwenstierna gaf äfven tilkiänna, at des mening
ej varit, at någre Deputerade af de andre Stånden skulle
blifva tilstädes vid voteringen, utan hade han endast tyckt,
at Bondeståndet skulle sielfva sins emellan utvälja 2 eller
flere Deputerade å hvardera sidan, som kuude hafva inseende
på voteringen, på det de måtte blifva så mycket mera öfvertygade
at dermed riktigt tilgår.
Detta understöddes af större delen af R. o. A., som tillika
begiärte, at proposition måtte giöras, om icke Deputation,
som föreslagit är, måtte gå til de andre Stånden och anmoda
deni at blifva sig följaktige til Bondeståndet, och begiära at
få veta rätta sammanhanget och hvad som varit Ståndets rätta
pluralité, hvilken igenom en efter Hr Wulfwenstiernas project
til anställande votering bäst kan utrönas.
Hr Scheckta förbehölt sig, at de af Bondeståndets ledamöter,
som äro klagande, härigenom icke måtte betagas at
fullföljä sin rätt och talan.
Hr Landtm, kom tilbaka in igen och berättade, at
tvänne Deputerade varit der ute ifrån Borgareståndet, som
låtit förmäla Ståndets vördsamma hälsning och gifvit tilkiänna,
det Borgareståndet med största bestörtning och sinnens rörelse
i dag liördt den oenighet, som är upkommen emellan Bondeståndet,
hvilken de anse för så skadelig och af så farliga påfölgder,
at hela rikets välfärd deraf dependerar, och at alla
de olyckor, som hotar oss, intet äro til at likna här emot; hvar
Adelns
Protokoll (XV) 1746—1747. I. 34
530 (Mars 3.) Splittring inom Bondeståndet.
före de önska, at saken med all ömhet och varsamhet måttehandteras.
Hr Landtm, fullfölgde vidare, det han för sin del också
ännu en gång önskade, at den Aldrahögste Guden måtte röra
den, som är skulden här til, och beveka hvars mans hierta at
ined honom arbeta på en fullkomlig och god enighets återställande.
Sedan Hr Landtm, blifvit underrättad om de discourser,
som voro förde medan han varit ute, frågade
Hr Landtm, om han då nu får giöra proposition;
Hvartil, som R. o. A. svarade med Ja;
Så blef efter åtskilliges begiäraii densamma skrifteligen
författad och för R. o. A. upläst; hvarefter, sedan i anledning
af R. o. A:ns godtfinnande et och annat ord derutinnan blef
jämkat och ändrat, den å nyo för R. o. A. uplästes och af
dem ändteligen gillades, så lydande:
Proposition: At en Deputation afgår til de andre tvänne
Stånden och anmodar dem at blifva sig följaktige til Bondeståndet
och berättar förloppet af de tvänne Deputationernes
anbringande, samt beklagar den oenighet, som Ståndet
emellan yppats; och som R. o. A. på intet sätt arnar giöra
något intrång uti Bondeståndets rättigheter, så vil R. o. A.
först igenom desse sine utskickade giöra sig underrättad om
rätta sammanhanget och hvad som varit Ståndets rätta pluralité,
hvilken til at utröna, R. o. A. vil gifva Bondeståndet
det förslag vid handen, at tvänne af Bondeståndets ledamöter
å hvardera sidan måtte blifva sittiandes vid Protocollet och
hafva inseende på huru hvar och en af Ståndets ledamöter i
tilbörlig ordning går fram til Protocollet och voterar; blifvandes
härigenom alla Ståndets ledamöter i gemen och hvar och en
i synnerhet allan rätt och talan, likmätigt lag och Riksdagsordning,
lemnad och förbehållen.
Uppå Hr Landtm:ns ytterligare giorde frågan om förenämde
proposition af R. o. A. bifalles;
Svarade R. o. A. med Ja.
Och utnämdes en Deputation af 12 personer, som härmed
skulle afgå til de andre Stånden, hvilken ock straxt derpå
upropades.
Gref De la Gardies fullmäktig Hr Löwenhielm, sorn
blef utsedd at föra ordet för denna Deputation, begiärte at få
veta huru han sig skulle förhålla, ifall Bondeståndets leda
-
Hedman. Fiskerierna.
531
möter skulle börja at gå in i några discourser eller begiära,
at Deputerade måtte blifva qvare och afhöra deras klagomål.
R. o. A. funno bäst, at Deputation på intet sätt går in i
några discourser med dem, utan förklara, at de för denna
gången ej hafva mera in commissis än at begiära blifva underrättade
om rätta sammanhanget och få veta Ståndets rätta pluralitet.
Vid det at Deputationen skulle gå bort, påminte
Hr Börje Phil. Scheckta, det denna Deputation äfven
måtte få in commissis at påminna om svar ifrån de andre
Stånden angående Commission öfver Hedman.
Hr Flach tyckte, at det ärende, som Deputation nu
blifvit updragit, vore af så mycken vigt och angelägenhet, at
Deputation ej borde belastas med något annat.
Hr Ramsay, med flere andre, beklagade sig deröfver, at
de sällan eller aldrig af Fiscalen blifva uptecknade at gå
i Deputationer, utan at han altid tager hvem han hälst behagar;
och ehuruväl de nu också denna gången varit ibland de
förste, som angifvit sig at vilja gå med i Deputation, hafva
de likväl icke blifvit upskrefne, en och annan hade jemväl
blifvit utstrukne och andre i deras ställen upförde, hvilket
envälde de trodde sig ej behöfva tåla af Fiscalen, utan tyckte,
at han för sådant des förhållande förtiänte tiltal.
Deputation afgick och förbehölt sig
Frih. Gust. Hamilton, som äfven varmed i Deputation,
at under des frånvaro inga Cabinets-saker måtte företagas,
eller några tienster bortgifvas.
Sedan företogs åter Cammar-Oeconomie-Deputations här
förut omnämde Betänkande, om fiskerierne i skiärgårdarne,
och continuerades med de återstående §§:nes upläsande.
Vid 8:de §:n påmintes, at liustrande och harklande ej så
generelt kan förbiudas, aldenstund invånarne på en del orter,
isynnerhet i Finland, hvarest de på somliga ställen intet annat
slags fiske med någon särdeles nytta kunna idka, skulle komma
härigenom alt för mycket at lida.
Tillädes altså vid slutet af §:n desse orden: »Frälsemannen
likväl allan rätt förbehållen».
De öfrige §§:ne biföl los.
Hr Wulfwenstierna förestälte, hurusom fisket mycket
förskiämmes derigenom, at nästan öfveralt brukas för fina
kihlar i notarne, hvaraf händer, at ganska mycken småfisk i
532 (Mars 8.)
Fiskerierna.
otid updrages, som ej kan tiäna någon til nytta, utan lemnäs
om sommaren på stränderne och om vintren på isarne, kråkor
och räfvarne samt flere odiur til rof och föda; hvarföre Hr
Wulfwenstierna hollt nödigt, at det måtte blifva förbudit at
bruka så fina kihlar.
Hr Sprengtport sade det väl icke vara utan, at mycken
småfisk borttages med de fina kihlarne, innan han hunnit
blifva så vuxen, at den kan vara til gagns, men så skulle det
dock hafva sin stora olägenhet at aldeles afskaffa dem, ty så
väl här i Sverige, för norssen skull om våren, som för et
annat slags fiske i Finland, är oumgängeligt, at man måste
bruka så granna kihlar, om man vill fånga någon dylik slags
fisk, som likväl tiänar Allmogen och den fattiga til mycken
föda på de ställen där den fås, varandes ej deras råd och lägenhet
at kunna ömsa kihlar i notarne efter årsens tider och
hvart och et slags fiske.
Frih. Sten Bielke holt före, at förnämsta orsaken, hvarigenom
fisket mycket i desse senare tider aftagit, bestode deruti,
at fisken örn våhren hindras och borttages uti sin leketid;
fördenskull vore högst nödigt at förbiuda alt fiskande
under leketiden, undantagandes af sådan slags fisk, som kallas
stråk-fisk, den där endast på några vissa dagar stiger up utur
hafvet, medan han leker, och sedan straxt går ut igen. Dernäst
borde vinternotarne på de ställen inskränkas, hvarest icke
desto större siöar äro, aldenstund de medtaga för mycken fisk
på en gång och innan den åter hinner at ökas igen. För det
tredie borde notmaskorne här i landet, äfven som utomlands
i alla välbestäite regeringar skier, proportioneras efter hvart
och et slags fiske.
Hr Wulfclou erindrade, at det upläste Betänkande
handlar endast om fiskeriernes uphielpande i skiärgårdarne
vid saltsiön, och där behöfde man ej förbiuda vinter-notar, aldenstund
fisken ständigt stiger up uhr hafvet och går in i vikarne.
Eljest berättade Hr Wulfclou, at de andre tvänne af
Baron Bielke nu anförde omständigheter nogsamt blifvit ventilerade
i Cammar-Oeconomie-Deputationen och äfven något
derom upsatt, som var ärnat at införas i Betänkandet, men de
andre trenne Ståndens ledamöter hafva icke velat tillåta det
och lära derföre nu ej eller gå in der uti, om R. o. A., i anledning
af det, som blifvit förestält, skulle giöra någon tilläggning
vid Betänkandet.
Om adelsmäns företräde vid befordringar.
533
R. o. A. låto altså bero vid det, som redan var resolverat
uppå det upläste Betänkandet.
Och beträffande det af Hr Goes giorde förbehåld, at vid
denna sakens företagande blifva hörd, eftersom han kiände en
man, den där äger fullkomlig kundskap på hvad sätt ströminings-fisket
hädanefter med större fördel må kunna skiötas
och hvilken erbiuder sig at uptäcka denna vettenskapen emot
någon vedergiällning;
Så funno R. o. A. bäst, at Hr Goes här öfver blifver
hörd i Cammar-Oeconomie-Deputation.
Uplästes Hr Carl Biörnbergs til R. o. A. ingifne Memorial,
deruti han klarligen visar, det minsta delen af Adelsmän
blifva employerade och brukade vid rikets tienster, utan
blifva ofrälsemän dem oftast föredragne, oaktadt at Privilegierne
och fundamentale lagarne förmå, at frälsemän i synnerhet
skola ihugkommas, när de pröfvas vara skickelige och
meriterade. Ej är des ändemål, förmäler Hr Biörnberg, at i
allmänhet derföre skaffa bot, ej eller kan Adelsståndet til—
skyndas någon större förmån vid tiensters bortgifvande, dock
skulle han för sin del allena önska, at R. o. A. ville tänka
på sig och sina medbroder af Ståndet vid sådane tilfällen, tå
tiensters föreslående til en del på dem sielfva ankommer.
Banko-värket, förmäler Hr Biörnberg, hörer endast under
Ständernes egen disposition och följakteligen de der under lydande
tiensters bortgifvande bör äfven på dem allena ankomma.
Uti början har i Banquen den inrättning varit, at 1/3 del af
Commissarierne skulle vara adel och den andra betjäningen
vid förefallande öpningar emellan adel och oädel alterneras;
hvilken förmån sedermera blifvit så utur akt låten, at uti
Banquen nu äro nijo Commissarier, som ej äro frälsemän, då
deremot allenast tvänne af adel lika sysslor bekläda; alternerandet
vid de andre tienster därstädes, tror han lärer ock
sällan blifvit i akt tagen; hvarföre han underställer R. 0.
Arns ompröfvande, om icke de skulle behaga gifva sine Deputerade
i Banquen befallning, at de vid föreslåendet och bortgifvandet
af den nu ledig varande Commissarie-beställningen,
sä väl som hädanefter vid de öfrige sysslors besättiande, denne
Ståndets förmån och rättighet noga i akt taga och befrämja,
samt på intet sätt eftergifva, med mera.
Detta biföls af R. 0. A.
534 (Mars 3.) Splittring inom Bondeståndet.
Deputation, som varit borta hos Bondeståndet, kom nu til—
baka och berättade
Hr Löwenhielm, hvilken fördt ordet, at han til följe af
R. o. A:ns befallning först gådt med Deputation til de andre
bägge Stånden, som aldeles bifallit R. o. A:ns för dem upläste
utlåtelse samt genast förklarat sig nögde at öka deras antal,
och derpå gådt med dem til Bondeståndet; när de kommo dit,
blefvo de i tämmeligit godt lugn emottagne. Talemannen
hade först mycket tackat för de andre frenne respective Ståndens
vid detta tilfälle betygade gemensamma ömhet och sorgfällighet
för enighetens återställande i Bondeståndet och sagt,
at hvarken han eller Ståndet vetat af den första Deputation,
eller i hvad för ärende den gådt åstad, hvarom han beropade
sig på hela Ståndets vittnesbörd; men eljest hade de,
Gud skie lof, med all ordning och enighet i dag afgjordt en
hoper saker. Hvad den omnämde voteringen angick, så hade
Taleman icke fattat meningen aldeles rätt, likväl svarat, at
om de Deputerade skulle vilja vara tilstädes vid någon votering,
trodde han, at sådant icke skulle vara Bondeståndet
emot. Vidare berättade Hr Löwenhielm, at under det Deputation
varit inne i Bondeståndet, hade fuller en vid namn
Matts Ersson begynt at tala något och önskat, at Deputerade
ville dröija qvar och afhöra deras besvär och klagomål;
men Hr Löwenhielm hade svarat, at Deputerade intet hade
sådant in commissis och derpå tagit afträde.
Hr Börje Phil. Scheckta, som också hade varit borta
med Deputation, begiärte at ännu få berätta något, som han
funne nödigt härvid at tillägga och äfven borde komma til Högi.
R. o. A:ns kundskap, nemligen, at när Talemannen begiärt få
veta hvaröfver den första Deputation sig besvärat, hade Hr
Löwenhielm endast nämdt Secreteraren men icke Talemannen;
dessutan hade åtskillige af Ståndets ledamöter begynt at beklaga
sig öfver Talemannen, men de straxt blifvit tilsagde
at tiga.
Hr Ehrenhielm påminte at efter detta omtalas, det
ock icke måtte förtigas, (at) hvem som upmuntradt desse Bönder
härtil och bedt dem tala. I öfrigit erindrade också Hr Ehrenhielm,
det Taleman berättadt, at Bondeståndet i dag afgiordt
flere än 20 ärender, hvartil de sällan förut hunnit.
Hr Börje Scheckta påstod, at som denna saken vore
af största vigt och angelägenhet, det måtte fördenskull et
Presidents-embeten. Rusthållet Ruda.
535
plenum plenorum hållas, hvaruti de klagandes besvär kunde
uptagas, undersökas och af samtelige Riksens Ständer med en
gäng afgiöras.
Frih. H. Wrede hemstälte om icke Hr Landtm, först
härom kunde öfverlägga med de andre Ståndens Talemån.
R. o. A. funno detta bäst och lemnade altså til Hr
Landtm, at härom i afton tala med de andre Talemännen,
hvilka sedan kunde föredraga det hvar och en uti sit Stånd,
och plenum til den ändan hållas i morgon förmiddagen kl. 10,
samt, i fall de andre Stånden dertil då skulle samtycka, kunde
plenum plenorum blifva i öfvermorgon.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af detta
dato, hvaruti förmäles, det Ståndet tagit uti närmare öfvervägande
des den 14 Feb. sidstledne aflåtne Extractum Protocolli
angående Presidentskapets besättiande i K. Cammar•Collegio,
hvilket R. o. A. bifallit, samt förklarat des åstundan
vara, at Presidentskapet i Abo Hofrätt äfven måtte besättias,
hvilken mening Borgareståndet äfven bifallit och dervid sig til
sinnes fördt, huru högst nödigt vara vil, at de uti sig sielf
angelägne Domare-embeten måge varda förvaltade af sådane
män, som förvärfvat sig grundelig kundskap, samt mogen och
bepröfvad erfarenhet uti de stycken, som til lag och rätts försvarliga
skipande höra; i anseende hvartil Borgareståndet hemställer
til de öfrige Ståndens bifall, om icke hos H. Majit i
underdånighet må anhållas, at Presidents-embetet särdeles vid
denne så långt aflägsne Hofrätten må, uppå det uti 10:de §
i K. Försäkringen samt 23 och 40 §§:ne uti Regeringsformen anviste
sätt, med någon skickelig och uti lagfarenheten upöfvad
man besättias.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Secreta Deputations Berättelse och Betänkande,
angående crono-rusthållet under Smålands Cavalleri-regemente
nio 100 Ruda V2 i Callmare län, Handbörds härad och Högsby
sockn belägit, som genom K. Majits nådige resolution af
den 26 Junii 1744 Rusthållaren Peter Månsson tilkiänt blifvit,
men svågren Eric Bengtsson förmenar sig til hälften emot des
svåger, berörde Peter Månsson, böra til 1/i del vara berättigad;
och sedan Deputation, i anledning af Råds-Protocollerne och
flere inkomne handlingar vidlöftigt uprepat beskaffenheten af
detta mål, hemställer Deputation Riksens Ständers godtfinnande,
om icke, i anseende til åtskillige förekomne bevekande
536 (Mars 3.) Om Finlands försvar.
omständigheter, hvilka i Betänkandet anföras, som ock at til
K. Maj:ts och cronans samt privatorum säkerhet en lagligen
antagen Rusthållare må hädanefter kunna trygga sig vid en
rolig besittning, enär han praesterar prestanda, förenämde
Eric Bengtson vid ofvanberörde lji delen af i/a erono rusthållet
Ruda må blifva bibehållen.
Som detta redan al’ de andre trenne respective Stånden
var bifallit, enligit deras påskrifter, så funno R. o. A. så
mycket mindre något betänkande vid at giöra det.
Justerades resolution, som kominer at skrifvas på Borgareståndets
Extractum Protocolli, angående de för Öregrunds stads
invånare sökte förmåner, hvilken resolution af R. o. A. gillades,
så lydande:
Bifalles, dock så, at de af det loflige Borgarståndet utsatte
8 åren förminskas til 6, och at hvad nu för Öregrunds
stads invånare blifvit beviljat, ej må dragas af någon annan
til praejudicat.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af detta
dato, hvaruti förmäles, det Secrete Utskottet til sluteligit afgörande
företagit sig den hufvudsakeliga angelägenheten at sättia
Finland utipåliteligit försvars-ståud, både på landt- och siö-sidan,
och til den ändan giordt sig noga underrättadt af alla inkomne defensions-planer,
och i anledning deraf funnit både til invånarnes
hägn och beskydd och hela rikets deraf följande mera trygghet och
säkerhet på denna sidan, för tilkoinmande tider vara oumgängeligit,
at en beqvämlig situation til en place frontiere när in
til gräntsen bör utsökas, och at på något annat ställe et fästnings-värk
med minsta kostnad anlägges, som vore nyttigt til
en place d’armes med des tilhörigheter, och til en betäckt
hamn för flotta och galerer, med flere tilfälligheter, som af
avenuernes mer eller mindre beqvämlighet och skiärgårdens
fördelaktighet kunde gagnas; berättandes Secrete Utskottet
vidare, at som relationerne äro ej mindre skiljaktige uti orternes
anvisning än uti sättet til deras fortificerande, så kan
»Secrete Utskottet ej styrka H. Maj:t at grunda des fasta slut
om ort och ställe, hvarest desse fästningsvärk böra anläggas
och det med minsta kostnad, utan förmodar Secrete Utskottet
vara det säkraste och anständigaste medlet, at hos H. K.
Höghet anhålla, det H. K. Höghet, såsom rikets Arf-Furste
och tilförordnad generalissimus, ville sielf i egen hög person
åtaga sig en resa til Finland uti instundande sommar; up
-
Oin Finlands försvar.
537
repandes Secrete Utskottet alla de förmåner härigenom så i
gemen, som i synnerhet landet och invånarne tilflyta skulle.
Om Riksens Stäuder anse detta medlet för det bästa, til en
fullkomlig visshets erhållande om ort och planer til ofvannämde
fästningsvärks anläggande i Finland, så tycker Secrete
Utskottet, det, sedan H. K. Höghet et vist beslut deruti faststält,
general-gouverneuren då har at befordra värkställigheten
igenom vederbörande fortifications-officerare, med den försiktighet
och sparsamhet, som rikets nu varande tilstånd kräfver.
Jemte detta förmäler Secrete Utskottet, det äfven gagneligit
är at H. K. Höghet anmodas at vid samma tilfälle jemväl
låta sig vårda om finska armeens i stånd sättiande samt des
förbättring, och til den ändan företaga sig mönstringarne med
Artilleriet, Dragonerne och Infanterie-regementerne, samt de
tienligaste ställen, tillika med tiden dertil, utnämna; då och
med det samma H. K. Höghet torde anse landets hushållning
i gemen och sålunda utfinna de medel och utvägar, som des
uphielpande kunde befrämja. Sedermera berättar Secrete Utskottet
des tanka vara, at, til besparing uti reseomkostningarne,
ingen annan af Herrar Riksens Råd blifver denne
gången H. K. Höghet följaktig, än Riks-Rådet och Generalgouverneuren
allena; kunnandes H. K. Höghet, utan anseende
på caractere, sielf utse hvilka officerare af Artilleriet, Ammiralitetet
och Fortification jemte dem H. K. Höghet af Regements-cheferne
i Finland härtil täckes nyttia vid detta Rifallet.
Äfven tycker Secrete Utskottet, det nödigt är för mönstringarnes
skull, at någon förordnades med Krigs-Räds fullmakt
och tvänne som General-Adjutanter, at altid vara til hands,
dock med deras förra löner utan någon statens gravation, mera
än det, som efter reglementet til nödig skiuts blifver bestått.
Til resans fortsättjande öfver sion tycker Secrete Utskottet,
at Amiralitetet kunde tilreda sådane jacter eller halfva
gallerer, som därtil äro tienligast, och omkostnaden därtil tagas af
de medel, som uti staten til siöfolkets inöfvande äro anslagne.
Öfver detta alt begiär Secrete Utskottet Riksens Ständers
godtfinnande och välbehag, samt hemställer om icke Secrete
Utskottet må få utsättia den summan, som til denne resas
fortsättjande kan piöfvas nödig och oumgängelig.
R. o. A. biföllo detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli
til alla delar;
Hvarefter R. o. A. skildes åt kl. tu.
538 (Mars 4.) BaroD Faltzburg. öfv.l. Ysedom.
Den 4 Martii 1747.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Secreta Deputations Extractum Protocolli, angående
General-Adjutantens Baron Carl Gust. Faltzburgs ansökning,
som ifrån Urskillnings-Deputationen til dera blifvit
remitterad, hvarutinnan förmäles, det Deputation med detta
mål emot 1723 års Riksdagsordning och 1727 års reglemente
til Riksdagarnes förkortande, såsom en redan vid sidsta Riksdag
afgiord sak, ej kan sig nu mera befatta; utan har Baron
Faltzburg at vända sig til Riksens Ständers plena och hos
dem anhålla, at det vid sidsta Riksdag af då varande Secreta
Deputation algifne Betänkande öfver des ansökning
må blifva upläsit och til sluteligit afgiörande företagas.
Detta biföls af R. o. A.
Hr Klingsporre anmälte en supplique af Hr ÖfversteLieutenanten
Ysedom, hvaruti han anhåller at få cedera sit
compagnie til sin son; anhållandes Hr Klingsporre, at denne
supplique måtte få upläsas.
Häröfver yppades en vidlöftig discours, i det åtskillige af
R. o. A. på det högsta protesterade emot at inga flere cessioner
af tienster hädanefter måtte beviljas.
Andra åter tyckte, at som det redan blifvit beviljat för
så månge, så borde det ej eller nekas Hr Öfverste-Lieutenanten
Ysdom, som vore en gammal och väl meriterad man.
Åtskillige af R. o. A. lemnade den unga Hr Ysdom godt
vittnesbörd af en hurtig, kiäck och välmeriterad officerare,
som med mycken distinction tiänt utomlands och redan bivistat
någre actioner, ibland hvilka varit den skarpa action
vid Trauttenau.
R. o. A. beviljade altså denne ansökning och skrefs på
Hr Öfverste-Lieutenanten Ysdoms Memorial, at det af R. o. A.
var bifallit.
Hr Magnus Scheckta förbehölt sig på det aldra kraftigaste,
at inga cessioner hädanefter måtte beviljas.
Hr Börje Scheckta begiärte at få veta om något svar
ännu inkommit angående plenum plenorum.
Hedman. Om borgerskapet i Stockholm. 539
Hr Landtm, berättade, at han i går aftons härom tält
med de andre Ståndens Talemån, hvilka lofvat föredraga det
i hvar sit Stånd och sedan aflemna svar derom, men ännu vore
intet något inkommit.
Hr Börje Phil. Scheckta påstod fördenskul, at en Deputation
nu måtte skickas til de andre Stånden at påminna
om svar och tillika anmoda dem, at Protocolls-Deputation med
första må komma at börja sit arbete. Utom dess, och som
R. o. A. redan beviljat en Ständers Commission öfver Hedman,
men han förnummit, at Prästeståndet dervid giordt någon svårighet,
aldenstund de icke haft sig bekant, at det emot Hedman
angifne målet rörer successionen och Riksens Ständers
fri- och rättigheter, så begiärte Hr Scheckta tilstånd at få gå
til Prästeståndet, så väl som de andre bägge Stånden och underrätta
dem härom, på det han intet måtte dragas til
något annat forum, än för Riksens Ständer sielfve, och för
all sin välmente och patriotiske zele blifva exponerad.
Hr Landtm, förestälte om icke man ännu kunde dröja
något, innan man skickar åstad Deputationen til de andre
Stånden och påminner om svar angående plenum plenorum,
efter de nu nyss äro samlade, och man väl måste lemna dem
så mycket råderum, at de få talas vid härom.
Hr Scheckta förnyade sin förra begiäran at sielf få gå
åstad til de andre Stånden i alla 3 de omnämnda målen, då
han tillika ville gifva tilkiänna, at en Deputation ifrån R. o.
A. rätt nu kommer efter och recommenderar hos dem, at de
måtte samtycka til et plenum plenorum.
Detta beviljades af R. o. A.
Och gick Hr Scheckta straxt åstad.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
18 Dec. sidstledne, deruti Ståndet berättar sig hafva före haft
Cammar-Oeconomie- och Commercie Deputations Betänkande
angående Borgares och Borgare-enkors, som upsagt burskap,
samt Apotliekares i Stockholm deltagande i vissa Borgerskapet
ålagde contingenter; och som samtelige städerne häraf redan
förut giordt gemensam sak uti Allmänna Besvärs-Deputation;
altså anhåller Borgareståndet, at ofvanberörde Betänkande må
hvila til dess Allmänna Besvärs Deputation jemväl hunnit
med sit utlåtande deröfver inkomma.
Detta beviljades.
540 (Mars 4.) Prestval. Tjenstelijons-ordn.
Uplästes et annat Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 10 Dec. sidstledne, hvaruti vid handen gifves, det Ståndet för
sin del funnit för godt at til Justitim-Deputations utlåtande
remittera Stockholms stads Borgerskaps Memorial angående
Prästevalens anställande härstädes, hvilket Urskillnings-Deputation
genom resolution af den 1 Dec. afslagit, hållandes
Ståndet före, det ingen är i stånd bättre at förklara K. Förordningen
om Prästeval i Städerne och på landet af den 5
Junii 1739, än Ständerne sielfve, som densamma utfärdat.
Detta biföls.
Vidare uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie- samt
Bergs-Deputationernes Betänkande, angående tienstehions
nyttiande på hemmanen omkring bruken i Finland efter nödtorften
samt hemmanens vidare klyfvande därstädes, än hittils
varit tillåtit. Hvaröfver Deputationerne stadnat uti det slut,
at aldenstund Finska bergvärkens uprätthållande fordrar, at
de med nödige kohl och kiörslor blifva understödde, til hvilken
betiäning hvarken brukens egit folk, ej eller det lilla antal
deraf, som Allmogen efter Tienstehions-ordningarne är tillåtit,
förslår, hvilket senare utom dess tillika häfver at vårda hemmansbruket
och fiskerierne; fördenskul hålla Deputationerne
för deras del högnödigt, at Allmogen på hemmanen i Finland,
som kunna vara bergvärken til understöd, icke allenast må
äga frihet at efter nödtorften hafva flere tienstehion än förordningarne
tilstädja, utan ock, at de måtte i så små delar få
klyfva deras hemman, som Allmogen i Svenska Bergslagerne
efterlåtit är och som de efter vederbörlig, af Landshöfdingar
skiedd undersökning pröfvas kunna tåla, hälst sådant både
bidrager til det högst nödiga ändemål af folks förökande i
landet, som ock sätter Allmogen i stånd at med nödige kohls
och kiörslors betiäning gå bruken tilhanda at bättre skiöta
deras uptagne åker och äng, upodla mera ofruktbar liggande
jord samt at idkesammare öfva fiskerierne til landets förkofring,
bergvärkens styrka och Allmogens enskylta båtnad och
välmåga; hvilket alt med det mera Deputationerne Riksens
Ständers närmare bepröfvande underställer.
Hr Hästsko holt betänkeligit at bifalla detta, ty bruken
hade redan dragit alt för mycket tienstefolk under sig, så
hemmans-brukare värkeligen komma derigenom at lida.
Hr Giös förklarade, det han väl ville samtycka dertil,
at de i Finland måtte få klyfva sina hemman på sätt och
Riksrådet, baron von Rosen.
541
med de vilkor, som redan är faststält om hemmansklyfningen
här i Sverige, emedan det kunde bidraga til landets peuplerande;
men om det skulle tillåtas vid de hemman, som bruken
äro underlagde, at få behålla mera tienstefolk än eljest vanligit
är, kunde han med all trygghet försäkra, at åkerbruket
på många ställen skulle blifva öde.
R. o. A. funno bäst, at med hemmans-klyfning i Finland
må förhållas efter som redan af R. o. A. är resolverat uppå
Cammar-Oeconomie-Deputations förra Betänkande om hemmans-klyfning
i allmänhet; kunnandes R. o. A. ej eller bevilja,
at vid de hemman, som bruken i Finland äro underlagde,
mera tienstefolk får behållas än därstädes eljest öfveralt är
tillåteligit;
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var upläst
och gillad, Betänkandet påskrefs.
Uplästes Gref Fredr. Gyllenborgs til Riksens Ständer ingifne
Memorial, hvaruti, sedan han förklarat huru des föresats
altid varit at för sig sielf och de sina ej söka någon förmån
eller befordran, utan i det stället häldre giöra välmente
påminnelser om vedergiällning för andra, som giordt sig af
riket välförtiänta, förmäler Gref Gyllenborg, det han endast
har sit afseende på den af riket högt förtiänta Herren RiksRådet
Baron von Rosen, som alt ifrån sin ungdom med oförtruten
nit, trohet och mandom tiänt sin nådiga Öfverhet och
kära fädernesland, ja så, at han äfven dervid icke sparat sin
egendom, utan äfven den tillika med krafterne upoffrat; i
anseende til hvilket alt, med det mera, som i Memorialet uprepas,
hemställer Grefve Gyllenborg, om icke en gåfva til
femton tusende plåtar af publique medel må kunna välbemälte
Hr Riks-Råd tilläggas, til ersättning för det han af
sine enskylte tilsatt, samt understöd uti de omkostningar han
nu måste giöra vid öfverresan til Finland.
Hr Adlerbeth sade, at Hans Excellence Riks-Rådet
Baron Rosens meriter vore allmänt bekante, och at Hans Excellence
vore en så högt förtiänt Herre af riket, så at han på
alt sätt bör understödias, dock som detta vore en utgift och
rörer staten, så tyckte Hr Adlerbeth, at detta först borde remitteras
til Secrete Utskottet, som aldrabäst är i stånd at
döma hvad tilgång bärtil kan vara.
Men R. o. A. funno bäst at simpliciter bifalla Gref Gyllenborgs
Memorial.
542 (Mars 4.) Underhåll vid afskedstagande.
Uplästes Secreta Deputation» Betänkande i anledning af
Hr Öfverstens Karon Hamiltons hos Riksens Ständer ingifne
och til bemelte Deputations utlåtande remitterade Memorial,
angående underhåll och utkomst för gamla orklösa cronones
betiente och officerare, som åstunda taga afskied ifrån sina
tienster; berättandes Deputation sig efter öfvervägande häraf
hafva påfunnit följande förslag, hvarigenom cronan på intet
sätt kan graveras, nemligen:
l:o At en Infanterie-officerare, som tager afskied, behåller
til sit uppehälle hela lönen, som den i penningar efter
staten är honom beräknad, och den tilträdande bostället och
lönens förvandling samt sin förra penninge-lön efter staten,
och sa successive til den sidsta underofficeraren, som kommer
at tiäna utan lön tils öpning blifver; hvarvid dock iakttages,
at tilträdande Regements-officerare äfven behålla Capitainskapen
lör sig allena, förutan efter Majoren, som allenast häfver
tvänne Capitainskaper i lön och behåller dem begge vid af—
trädandet;
2:o Vid CavaJleriet förhålles på samma sätt förutan
hästhemmans-räntorne, som den tilträdande med förvandlingen
allena tilkommer;
3:o Den officerare, som vid påkommande krig tager afskied,
har ej at niuta denna förmån, ej eller den, som icke
visat sig innom eller utom riket tient 35 år, så framt icke
blessure och deraf åkommen bräcklighet eller annan siukdom
dertil gifva anledning;
4:o Öfversten, som på detta sätt vil afstå sin beställning,
anmäler sig hos H. Maj:t och de öfrige officerare hos sine regements-chefer;
5:o
Innan någon föreslås til officerare, bör han hos
chefen visa, at han har insikt uti fortifikations- eller artillerievettenskaperne,
hvilket dock ej vidare må sträcka sig, än til
de värfvade regementerne, hvarest tilfälle til dylik underrättelse
gifves.
I anledning af R. o. A:ns och Borgareståndets ledamöters
utlåtande, at detta äfven bör sträcka sig til civil-staten, har
Deputation följande föreslagit:
l:o At alla betiente vid justitiae- eller civilstaten, som
hafva indelte löner, behålla vid afskedstagande allenast penninge-lönen
efter staten, och afstå boställe med hela förvand
-
Sockertillverkningen.
543
lingen til then tilträdande, men den, som häfver penninge-lön,
behåller densamma til dödedagar;
2lo Får ingen med denna förmån taga afskied, förr än
han tient i 25 år vid något publiqt värk, vare sig med eller
utan lön, så framt icke siukdom giordt honom oförmögen at
tiäna;
3:o Den, som på detta sättet åstundar afskied, anmäler
sig på den ort, där förslaget uprättas, och, därest tiensten icke
med K. Fullmakt bortgifves, hos de Konungens embetsmän, af
hvilka han får sin fullmakt.
Gref Renstierna gaf tilkiänna, at några af Secreta Deputations
ledamöter äro sinnade at inkomma med sine särskilte
vota och påminnelser här emot; men ännu icke hunnit
blifva färdige dermed.
Lemnades fördenskul detta Betänkande på bordet til nästa
plenum.
Frih. Gust. Hamilton berättade, at Krigs-befählet redan
haft del af detta Betänkande, och hade pluraliteten bifallit
detsamma;
Men detta emotsades af andra.
Uplästes Secreta Handels- och Manufadur-Deputations
Betänkande, hvaruti berättes, at sedan H. Maj:t, i anledning
af General-Tull-arrende-Societetens Fullmäktiges anmälte förfrågan
huru vida den i 13 § af 1741 års resolution på städernes
Allmänna Besvär beviljade friheten til påföljande
Riksdag från Lilla Tullen på inrikes tilvärkat topp-socker,
när det föres inrikes städer emellan, borde längre påstå, eller
ock anses som expirerad med den sidst öfverståndne Riksdagen,
i nåder för godt funnit den 17 Sept. 1745 at resolvera,
det samma frihet borde til Riksdagen derpå blifva orubbad,
emedan den af Riksens Ständer sielfve blifvit såckerbruksidkarne
förund; så har H. Maj:t uti 4 § af des nådige Proposition,
ibland de ärenden, som röra rikets hushåldning, til
Riksens Ständer hänskjutit, hvad de derutinnan finna godt
at förklara; öfver hvilket mål K. Commercie-Collegium blifvit
hördt, som åberopat sig des vid handels-balancen aflemnade
Betänkande, hvaruti bemelte Collegium, såsom et hielpemedel
emot rikets underbalance, hvilken igenom det öfverflödiga theoch
caffe-bruket skal märkeligen ökas, tilstyrkt, at med någon
viss afgift hvart och et husliåld borde beläggas, som til theoch
caffedrickandet sig anmält; och emedan berörde afgift icke
544 (Mars 4.) Sockertillverkmugen.
torde vara tilräckelig at förmå dem, som vant sig vid desse
drycker, at med desamma afstå, i hvilket fall den nationelle
påsyftade besparingen icke blefve vunnen; ty bar K. Commercie
Collegium hemstält om icke, utom berörde afgift på hushållen,
en viss accis kunde läggas på det tilvärkade såckret,
hvilken accis såckerbruken vid såckrets försäljning borde af
köparne upbära samt för densamma i ansvar stå at inom viss
föreskrifvande tid derföre giöra redo, i proportion af des inbekomne
råsocker; hvilket alt Deputation förmäler sig öfvervägat,
med yttran at i et särskildt Betänkande vilja lemna
Riksens Ständer des tankar angående K. Commercie-Collegii
förslag til en viss afgift på de hushåld, som vilja bruka tlie
och caffe; anförandes nu, hvad den af K. Collegio föreslagne
consumtions-accisen angår, at inrikes tåpp-såcker ansenligen
öfverstigit det pris, til hvilket det för några år tilbaka blifvit
försåldt; och skal en sådan dyrhet hufvudsakligen härröra af
de utomlands upkomne och underbållne krigs-oroligheter, hvarigenom
ej allenast priset på rudematerien af såckret högt stigit,
utan det ock medelst seglationens osäkerhet och deraf flytande’
höga frakter, assecurance-praemier, växelens stegring, med mera,
mycket förökt blifvit; i anseende til hvilka skiäl Deputation
ej kan styrka til förberörde accis på tåpp-såcker och håller
äfven betänkeligit at gravera tåpp-såcker med Lilla Tullen;
utan råder dertil, at den år 1741 såckerbruks-idkarne förundte
och i K. Brefvet af år 1745 prolongerade tull-friheten på inrikes
tåpp-såcker må hädanefter continuera, hälst en sådan
Lilla Tulls-afgift allena skulle stadna på invånarne i de orter,
som icke äro försedde med såckerbruk. Men då kriget emellan
cronorne Frankrike och England afstadnar, skal vara billigt
at i Manufactur-fond betales et öre silfverin ynt för hvart
skålpund mascovade, hvilken afgift bör så proportioneras på
det sockrets dyrhet ej må skaffa lurendrägaren rikare betalning
för hazarden och mödan at utrikes ifrån inpracticera
tåpp-såcker; och är vidare Deputations tanka at likaledes för
hvarje efter ofvanbesagde tid til såckerbrukens behof inkommande
skålpund pouder-såcker, 1 ^3 öre silfvermynt til manufactur-fond
erlägges, i stället för den år 1741 faststälte
consumtions-accis-afgiften; hvilket dock Riksens Ständers egit
närmare bepröfvande och välbehag underställes.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Häradsh. Salonius. Fänrik Stackelberg. Hedman. 545
Hr Adlerbeth påminte, at den tilläggning härvid göras
måtte, at K. Commercie-Collegium anbefalles at hålla noga
och alfvarsam hand deröfver, at priset på såckret ej oskiäligen
må stegras.
Det svarades, at Manufactur-Deputation är i värket begrepen
och med första lärer inkomma med et generelt förslag
huru alla manufacturerade vahrors stegring måtte förekommas,
och vore således onödigt at vid det upläste Betänkande giöra
den omtalte tilläggningen.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande, hvaruti förmäles
det Häradshöfdingen Eric Salonius uti ingifvit Memorial
anfördt besvär deröfver, at han trenne gånger, tå han varit
på förslag til ledige Assessorater, blifvit af andre utom förslaget
förbigången, och anhåller fördenskull, det Riksens Ständer
ville hos H. Majit honom anmäla til nådig befordran efter
förtienst. Secreta Deputation, som uti des Memorial och Betänkande
berättar hela sammanhanget af detta besvär, hemställer,
i anseende til dervid varande omständigheter, om icke
bernelie Salonius, som utom det han förrättat Lagmans-ting,
äfven såsom ledamot varit K. Hofrätten i Abo adjungerad,
och såmedelst haft tilfälle at visa, det han är en habil och
skickelig domare, må vid den nuvarande ledighet af en Assessors-beställning
uti Abo Hofrätt blifva ihugkommen samt dertil
hos H. Majit i underdånighet anmäld.
R. o. A. biföllo betänkandet.
Uplästes Hr Georg Gustaf Stakelbergs Memorial, deruti han
anhåller, at få til någon Under-officerare vid General-Lieutenant
Bousquets regemente afstå des dervid innehafvande
Fendrichs-beställning, til at derigenom kunna få tilfälle på de
orter, der någon öfning gifves för en soldat, inhämta vidare
kunskap uti krigsmetien, samt at honom såmedelst kunde til
någon del blifva ersatt den förlust han tagit vid sidsta kriget
med Ryssland, då han på Keijserinnans avocatorier häldre
lemnat all sin lilla egendom i sticket, än at aflåta at tiäna
sin nådiga Konung och fädernesland.
Detta beviljades af R. o. A.
Hr Börje Phil. Scheckta kom tilbaka och berättade,
at han efter R. o. Arns gunstiga tilstånd varit hos de andre
Stånden och anmält hvaruti de emot Hedman angifne målen
bestå, med begiäran, at som R. o. A. redan faststält, at en
Ständers Commission öfver Hedman skulle förordnas, de också
Adeina Protokoll {XV) 1746 -17411. 1. 35
546 (Mars 4.) Om plenum plenorum. Lovers bruk.
med första sig deröfver ville utlåta, hvilket de lofvat. Hvad
Protocolls-Deputations börjande angick, så hade Bondeståndet
svarat, at de ville utnämna sina ledamöter så snart de skulle
få veta huru många de borde vara til antalet; och beträffande
plenum plenorum, så hade de andre Stånden låtit förmärka
sig, det de just intet voro deremot; men isynnerhet hade Bondeståndets
ledamöter betygat deröfver så mycken fägnad, som
hade en tunna guld ibland dem skolat blifvit utdelt.
Som kl. var öfver 12 och intet svar ännu var inkommit
ifrån de andre Stånden angående plenum plenorum; så utnämdes
en Deputation af 12 personer, hvilken nu afgick at
begiära de andre Ståndens utlåtelse härom. Denna Deputation
anfördes af Gref Fredr. Ulrich Renstierna, som fick derjemte
in commissis först at begiära, det Secreta Deputations
Betänkande angående Hr Öfversten Baron Hamiltons förslag
icke måtte afgiöras, förr än R. o. A. sig deröfver utlåtit, och
sedan at gifva tilkiänna, det Protocolls-Deputations ledamöter,
efter förra vanligheten, komma at blifva 12 til antalet af
hvardera af de andre Stånden.
Vid det at förberörde Deputation skulle uttagas och Gref
Renstierna blef nämd at anföra densamma, kom at talas om
den Deputation, som i går var borta hos de andre Stånden,
och huruvida ärendet, som den hade in commissis, rätteligen
blef föredragit; men som R. o. A. förklarade sig dervid ej
hafva något at påminna, så befaltes, at hvad som härom vardt
discourerat, skulle uhr Protocollet utelemnas.
Uplästes Bergs-Deputations Betänkande, i anledning af
18 § uti K. Maj:ts Secreta Proposition som af Secreta Utskottet
dit blifvit remitterad, angående K. Bergs-Collegii hemställan,
det Lowers Alunbruk i Calinare län, til des understödjande
med nödig ved, må få niuta samma rätt och förmån
til skogen på 2 milars omkrets, som Andrarums Alunvärk
efter åtskillige utkomne K. Förordningar äger, förmälandes
Deputation sig hafva funnit, sedan Hr General-Lieutenanten,
Landshöfdingen och Öfver-Commendanten Frih. Stael von
Holstein och Hr Landshöfdingen Rothlieb, såsom interessent
uti berörde bruk, samt Allmogens Riksdags-Fullmäktige där
nedre ifrån blifvit hörde, å ena sidan angelägenheten af Alunvärkets
upprätthållande medelst tilräckeligit förråd på ved och
verke, så framt K. Maj:t och cronan deraf skal hafva dess
tilständiga tijonde-inkomst och riket des vanliga vinst, och å
Wiliamsson. Banksedlars förfalskning. Plenum plenorum. 547
andra, det Allmogen icke sättes under något ovanligit tvång,
samt Callmare stad och Öland icke lemnäs utan tilgång på
timmer och ved; och alt derföre icke se sig kunna styrka
dertil, at Lowers Alunvärks interessenter måge få åtniuta den
sökte förmånen til skogen på 2 mihlars omkrets, utan tycker
Deputationen bäst och rådeligast vara at hos H. Maj:t anhålla,
det Landshöfdingen i orten anbefalles at i närvaro af
någon å K. Ammiralitetets vägnar samt Calmare stads och
Ölands-boernes fullmäktige, söka med tienlige föreställningar
at upmuutra och förmå Allmogen omkring Alunbruket at
framgent emot skiälig betalning årligen understödia det med
tilräckeligit bränneved och verke; hvilket til Riksens Ständers
bifall hemställes.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Företogs nu åter om Krigs-Commissarien Willjamssons
ansökning och uplästes ä nyo så väl Rådets Extractum Protocolli
af den 26 Hov., som Borgareståndets deröfver den
3 Dec. nästlidet åhr afgifne utlåtelse, hvaraf innehållet redan
är anfördt uti detta Protocoll under den 31 Januarii.
R. o. A. beviljade Krigs-Commissarien Willjamsson then
föreslagne Krigsråds-caracteren, dock at han emploijeras til sådane
sysslor, hvartill han kan finnas skickeligast utan någon
annans prejudice.
Deputation, hvilken varit hos the andre Stånden, kom nu
tilbaka och berättade
Gref Rehnstierna, som fördt ordet, at Deputation efter
R. o. Arns befallning hos de andre Stånden aflagt sin Commission,
och hade de lofvat at oförtöfvat lemna svar angående
det begiärte plenum plenorum.
Uplästes et ifrån Secrete Utskottet ingi feit project om
straffets skiärpande för them, som föröfva svek och bedrägerie
med banco-sedlar.
Under upläsandet häraf anmältes och på vanligit sätt
emottogs en Deputation ifrån Borgareståndet af 6 personer.
Rådman Kyronius ifrån Upsala förde ordet och, näst aflagd
hälsning, berättade, at Borgareståndet bifallit, det et plenum
plenorum må hållas, til de emellan Bondeståndet upkomne
skilljachtigheters biläggande.
Hvad Hedmans sak angår, så hade Borgareståndet sig
deröfver yttrat på sätt, som deras Extractum Protocolli af innevarande
dato utvisar; hvilket han nu framgaf.
548 (Mars 4.) Hedman. Borgmästarnes rang. Stjerncrantz.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af detta
dato, theruti förmäles, at som K. Svea Hofrätts äntå nog mångfaldiga
angelägna rättegångsmål therigenom mycket skulle
hindras, om Hedmans förgripelser ther skulle uptagas, ransakas
och dömas, altså håller Ståndet före, thet hos H. Majit
anhållas må, at en sådan Commissorial-rätt, som sidsta Riksdag
öfver bemälte Hedman var, förordnas, samt thertil ledamöter
och actor efter H. Majits nådiga välbehag utses; hafvandes
berörde Commissorial-rätt sedermera at thenna sak,
med hvad mera sig theraf yppa kan, summario processu efter
Sveriges lag at ofördröjeligen uptaga, ransaka och döma. Äfven
förmäler Ståndet sig bifalla 3 och 4 puncterne af Råds-Protocollet
under den 23 Feb. sidstledne.
Derpå framgaf Hr Rådman Kyronius et annat Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 3 hujus, hvaruti förmäles,
at Ståndet kommit i ärfarenhet, det Vice-Ammiralen
Falckengren vid förevarandet om Borgmästarnes rang hos R. o.
A. in pleno påstådt, at Justitiae-Borgmästaren i Carlscrona
Ellers för sin person therifråu borde utestängas såsom then
ther igenom hvariehanda embetes förseelser och annat thess
lastbara upförande sig thertil ovärdig giordt; anhållandes
Ståndet, at sådant Vice-Ammiralen Falckengrens utlåtande
igenom utdrag af Protocollet må Ståndet meddelas, på det
sådant Borgmästaren Ellers måtte kunna communiceras, som
tå får tilfälle at kiännas vid en sådan tilvitelse eller söka
en laga satisfaction.
Enär förberörde tvänne Extracta Protocolli voro upläste
fullfölgde Hr Rådman Kyronius vidare, at som Borgareståndet
kommit uti ärfarenhet, thet Hr Ofver-Krigs-Commissarien
Stierncrantz hos H. K. Majit i underdånighet anhållit
at få afstå sin Post-Commissarie-beställning i Sundet til
Handelsmannen Kruger-, så har Borgareståndet, hvars angelägenheter
thetta ärendet rörer, för sin del giärna önskat, at
thet måtte vinna framgång och äfven velat recommendera thet
hos the öfrige respective Stånden til et gunstigt bifall, så
mycket mera, som både en Adelsman och en af Borgareståndets
medbroder härigenom blefvo hulpne.
Hr Landtm, svarade at R. o. A. lärer taga detta i öfvervägande
och bad emellertid förmäla deras vänliga hälsning til
det lofliga Borgareståndet;
Hvarmed Deputation afträdde.
Hedman. Banksedlars förfalskning. Plenum plenorum. 549
Så snart Deputation var ute, yttrade sig
Hr Börje Skecta, det väl rörde honom något, at Borgareståndet
intet samtyckt til en Ständers Corn mission öfver
Hedman, utan i stället sagt, at saken borde uptagas vid en
K. Commissorial-rätt, fast Hedmans brått likväl är emot
Ständernes fri- och rättigheter och således i följe af Riks
dagsordningen
med rätta hade hört til Riksens Ständers egit
uptagande och undersökande; dock rörde det honom ännu mera,
at Borgareståndet kommit in och begiärt communication af
hvad en af våra medlemmar sig här på Riddarhuset utlåtit,
hvilket borde vara inom desse murar i tystlåtenhet förborgat,
och ingen blifva ansvar eller redogörande underkastad för något,
som han vid et eller annat tilfälle kan hafva yttrat.
Härom börjades väl något at talas; men som större delen
af R. o. A. begiärte at få höra slutet af den påbegynte Förordningen,
om deras straff, som på något sätt förfalska bancosedlar;
så continuerades med upläsandet af samma Förordning,
hvilken uppå
Hr Landtmins sedermera derom giorde frågan
af R. o. A. biföls.
I anledning af förberörde förordning, blef åter fördt på
tahl at efterfrågas borde huruvida någon kan finnas här på
Riddarhuset, som försedt sig med banco-sedlars förfalskande
med mera, som härom blef discourerat, men hvilket sedan resolverades
skulle utelemnas uhr Protocollet.
Sluteligen uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af
detta dato, theruti Ståndet förmäler sig finna betänkeligit at
blanda sig i Bondeståndets egit oeconomicum och hålla något
plenum plenorum til biläggande af the thär upkomne tvistigheter,
hälst som Bondeståndet sielf thet icke påstår och liknelse
är til god förening them emellan.
Hr Skeckta påstod lika fult, at det måtte blifva vid den
en gång tagne resolutionen, at plenum plenorum hålles.
Men som klåckan var in emot tu, så skildes R. o. A.
för denna gången åt.
550 (Mars 6.) Adelns förmånsrätt vid utnämningar.
Den 6 Martii.
R. o. A. samlades kl. 9 förmiddagen.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Uplästes Protocollet af den 3 Dec. ifrån sid. 232 til
sid. 247, hvarvid inga påminnelser giordes.
Derpå justerades följande Extractum Protocolli, hvilket
af R. o. A. gillades:
Extract af Protocollet hållit hos R. o. A. den 3 Martii
1747.
R. o. A. hafva kommit at eftersinna, huruledes R. o. A.
i nåder förunte Privilegier väl förmå, at vid tiänsters besättjande
frälsemän isynnerhet böra ihugkonnnas, enär hos deni
skickelighet och förtiänster finnas, men at erfarenheten deremot
vittnar huru litet R. o. A. nu för tiden framför andra
åtniuter denna förmånen, oachtat at studier och vetenskaper
inom Adelsståndet hunnit til den högd, som billigt borde tillskynda
dem en tilräckeligare belöning. R. o. A. hafva fördenskull
funnit sig böra bevaka en sådan Ståndet tilhörig
rättighet, åtminstone vid sådane tillfällen, då tiänsters föreslående
och bortgifvande til en del på dem sielfva ankommer;
och som ibland annat vid Banco-värket den inrättning ifrån
första början med tiänsters fördelande emellan frälse och
ofrälse män varit giord. at en trediedel af Commissarierne
skulle vara Adel och uti den andra betiäningen, vid förefallande
öpningar, emellan Adel och andre ståndspersoner borde
alterneras, men sådant sedermera icke så noga blifvit efterfölgt,
så har R. o. A. funnit nödigt at härmedelst antyda
sine Deputerade i Banquen at vid föreslåendet och bortgifvandet
af den nu ledige varande Commissarie-beställningen,
såsom ock hädanefter vid de öfrige sysslors besättjande, noga
tilse, at denne Ståndets förmån och rättighet befrämjes och
på intet sätt eftergifvas måtte, hvarom fördenskull befaltes, at
Extractum Protocolli til förbemälte Deputation och fullmäktige
utfärdas skulle. Ut supra.
Som det giordes påminnelser, at Protocolls-Deputation ju
förr dess häldre måtte sättja sig och börja med sit arbete, så
Protokolls-Deputation. Plenum pleuorum. 551
korn i anledning deraf at talas om de bortreste ledamöterne i
samina Deputation; och faststältes, at Electorerne skola träda
tillhopa och välja andre ledamöter til Protocolls-Deputation.
Vid detta tillfälle uplästes den vid 1740 års Riksdag af
Riksens Ständer författade Instruktion för dåvarande Protocolls-Deputation
;
Hvilken bifölls af R. o. A.; dock lemnades Deputation
frihet at inkomma med sine påminnelser, ifall Deputation
skulle tycka sig ej äga nog fria händer; hvilket skrefs på
den upläste instruction, som sedan strax afskickades til de
andre Stånden.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 24 personer. Jan Person ifrån Tuna
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet, berättade,
at sedan R. o. A. föreslagit et plenum plenorum till
biläggande af de hos Bondeståndet upkomne skiljaktigheter,
dem Bondeståndet högeligen beklagar, så har Ståndets ledamöter
vid öfverläggning härom trädt tilhopa och underskrifvit
deras namn, då det befunnits, at de, som sig besvärat, äro
ganska få til antalet, i anseende hvartill, roed det mera, som
Ståndets Extractum Protocolli innehåller, Bondeståndet finner
et sådant plenum plenorum onödigt.
Jan Person framgaf derpå Ståndets Extractum Protocolli
af i går, sorn efter begiäran uplästes, hvaruti förmäles,
at aldenstund tliet mål, som gifvit R. o. A. anledning at för
sin del pröfva et plenum plenorum vara nödigt, är af then
beskaffenhet, at thet såsom et Bondeståndets enskylta oeco
nomicum
af och innom sielfva Ståndet enligit Riksdagsord
ningen
behörigen kan afgiöras; ty har Ståndet vid så förevetande
omständighet icke funnit sig föranlåtit at begiära eller
bifalla något plenum plenorum uti berörde mål, utan instämmer
således til alla delar med Prästeståndets utlåtande genom Extractum
Protocolli af den 4 hujus, hvars innehåld finnes uti
detta Protocoll under sidstförledne dag.
Enär förberörde Extractum Protocolli var upläst, fullfölgde
Jan Persson vidare, at Bondeståndet anhåller vördsamst at
blifva bibehållne vid lag och Riksdagsordningen, viljandes
Bondeståndet, om någre olagligheter skulle förefalla, dem innom
sig sielfva lagligen rätta och bota.
552 (Mars 6.) Om splittringen inom Bondeståndet
Hr Landtm, önskade at all oenighet inom Ståndet måtte
ifrån denna stunden aldeles försvinna, bad för öfrigit anmäla
R. o. Arns vänliga hälsning;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Frih. H. Wrede yttrade sig, det han belefvat många
Riksdagar, men aldrig sedt en sådan oordning som nu, at ifrån
et och samma Stånd hitkommit tvänne Deputationer, hvilka
haft olika och emot hvar annan stridande anbringande. Det
vore beklageligit när antingen ibland R. o. A. eller hos någondera
af de andre Stånden misshällighet och skiljacktighet
yppas, men ännu mera beklageligit och af långt farligare påfölgder
är det när oenighet upkommer ibland Bondeståndet;
ty den kan förvandlas i en animosité, som på slutet utbreder
sig ibland Allmogen öfver hela riket; fördenskull vore det angelägit,
at R. o. A., såsom det första och förnämsta Ståndet
i riket, de der böra föregå de andre Stånden med godt exempel,
taga förnuftiga steg i denna saken, så lagandes, at hvad som
kan hafva gifvit de klagande skiälig anledning til missnöije,
måtte ur vägen rödjas och olagligheter rättas; ty om så är,
som de klaga öfver, at Taleman nämner hvilka han vill til
ledamöter i Deputationerne, utan at något ordenteligit vahl
skier af Electorerne, eller ock, at de, som sägs, intet få fram
sine postulater, utan Taleman, när honom behagar, sätter sig
deremot, så bör fuller sådant rättas, och til den ändan kunde
Hr Landtm, tillika med de andre Talemånnen och några sådane
Deputerade af hvart Stånd, som äga nog kallsinnighet,
träda up i Bondeståndet och efterfråga huru härmed hänger
tillhopa, då, ifall det skulle befinnas, at slika eller andre olagligheter
blifvit föröfvade, sådant med godt maneer och i sachtmodighet
kan rättas.
Frih. Coijet, tillika med flere andra af R. o. A., instämde
härmed.
Hr Magnus Skecta conformerade sig äfven dermed,
at efterfrågan måtte skie, men icke af någre få personer, som
här föreslås, utan i et pleno plenorum, som de tvänne Stånden
faststält, och hvartil de haft så mycket större skiäl och anledning,
som målens vigt och angelägenhet förtjänar at på det
sättet handteras; ty, gunstige Herrar, sade Hr Skecta vidare,
vi hafva sedt huru Taleman drifvit sakerne i Bondeståndet
derhän, at Bondeståndet kommit in och rubbat rikets grundvalar,
klandrat Riksens Ständers beslut och tvärt emot lagen
och plenum plenorum.
553
velat insättja de licentierade Herrar Riks-Råden i deras förra
embeten. Vi håfve sedt huru de i det längsta, medelst hvarjehanda
konstige undanflychter sökt hindra Protocolls-Deputation,
och omsider hafva vi sedt huru de velat taga i beskydd en
Springer, en riksförrädare. När man nu lägger det dertil, at
Taleman kommit dit emot Ståndets vilja eller utan föregången
laga och ordentelig votering af Ståndet, at vissa ledamöters
ord och meningar i Ståndet så förvändas, at, i stället för det
de sagt sig vilja skrifva hem til orterne och underrätta sine
medbroder om hvad som passerade, beskyllas de förehaft i
upsåt at resa up Allmogen, med mera; är det då underligit,
at en del af Bondeståndet klagar, eller månne sådane olagligheter
af oss böra tålas och lemnäs opåtalte, utan efterfrågan
?
Hr Börje Skecta påstod äfven, at det måtte blifva vid
et plenum plenorum, aldenstund så väl R. o. A. som Borgareståndet
därti 1 samtyckt och Bondeståndet härutinnan ej kan
äga någon talan, efter det rörer dem sielfva, utan de tvänne
Stånden således utgiöra pluraliteten enligt lag och Riksdagsordningen.
Hr Landtm, sade, at som här nämnes om lag och
Riksdagsordningen, så ålåge det honom at vid detta tilfälle
påminna om lagens bibehållande och iachtagande; hvarken
lag eller Riksdagsordning gofvo oss den myndighet at träda
in i något annat Stånds rättigheter eller befatta oss med
deras oeconomica. Fölgachteligen kunna vi ej eller gå in i
denna saken, som så nära rörer Bondeståndet, utan hvad pluraliteten
hos dem beslutit, måste vara giällande, och dervid bör
det förblifva. Skulle det inrättas, at minsta delen af et Stånd,
när de voro missnögde med pluralitetens utslag, skulle få
vända sig til de andre Stånden och klaga deröfver, hvar
skulle väl då hela vår regering på slutet stanna, och af hvad
farlige påfölgder vore icke det, om tre Stånd skulle villja anställa
inquisition öfver det fierde, som med de andre 3 är lika
magtägande. Hr Landtm, bad fördenskull, at R. o. A. ville
betänka huru granlaga denne saken är, och at om än alla 3
Stånden skulle vilja fastställa et plenum plenorum, ändå
ingen lärer kunna tvinga Bondeståndet at komma hit med.
Hr Ramsaij holt före, at et plenum plenorum vore
nödigt för til at få se huru pluraliteten i Bondeståndet är,
aldenstund de äro delte och ovist vara kan på hvilkendera
554 (Mars 6.) Om splittringen inom Bondeståndet
sidan pluraliteten hvälfde, om de fritt finge yttra sine tankar
inför de andre Stånden och trodde sig hos dem finna bistånd,
men nu blifva de skrämde och hotade både af den ena och
andra; liafvandes det varit Bönder, sorn tilstådt, at folk trätfat
dem på gatorne och sagt, at om de skulle sättja af Taleman
och Secreteraren, vore Ryssarne straxt öfver alt i Finland;
hvilket Hr Ramsay påtog sig at bevisa.
Frih. Gustaf Hamilton betygade, det han intet finner
något annat moijen at komma härifrån, än det som Baron
Wrede föreslagit; alla andra steg, som härutinnan kunde giöras,
voro af farliga consequenser. Likväl medgaf Frih. Hamilton
giärna, at Talemannens myndighet bör inskränkas, så at
han intet hindrar när votering eller något annat, som är laglikmätigt,
af Ståndets ledamöter begiäres.
Hr Lake conformerade sig äfven med Frih. Wrede;
allenast tyckte Hr Lake, at i stället för några Deputerade af
Stånden skulle efterfråga huru med desse klagomålen förevetter,
kunde Secrete Utskottet giöra detta, och om det skulle finna
svårigheter at afsättja Taleman, kunde äntå Secreteraren
kanskie afsättjas, hvilket torde hafva god värkan.
Hr Börje Skecta förnyade sit förra påstående om
plenum plenorum och trodde, at största delen af Bondeståndets
ledamöter väl lära komma dit, utom dem, som äro rädda och
veta sig hafva giort något.
Som Hr Landtm, begynte at blöda näsblod, så gick Hr
Landtm, neder och öfverlemnade klubban åt Gref Brahe, som
i hans ställe trädde fram til bordet.
Hr Printzenschiöld påminte at efterfrågas bord#, hvem
som gifvit Bönderna sådane impressioner, at vi skulle blifva
öfverfallne af Ryssarne om de satte af Taleman och Secreteraren,
emedan en sådan äreförgiäten borde derföre ställas under
tilltal vid en Ständernes Commission.
Frih. Gustav Hamilton föreslog, at om R. o. A. intet
skulle finna sig uti det, som Baron Wrede förestält, den utväg
då måtte vid handen tagas, at Bondeståndets ledamöter upkallades
i en Stor Secrete Deputation, och at där giordes dem
tiänliga föreställningar om enighet, af hvilket steg ej eller
någre farlige suiter kunde förorsakas.
Hr Magnus Skecta förklarade det meningen ingalunda
varit, at de trenne Stånden skulle anställa någon inquisition
eller i et plenum plenorum uphäfva sig til domare öfver det
och plenum plenorum.
555
4:de Ståndet, som är med dem lika magtägande, utan hade
han med de flere endast för den orsaken skull påstådt et plenum
plenorum, at man så mycket bättre måtte få höra rätta
sammanhanget, som och at then ömheten måtte visas för de
klagande, at dem lemnades tillstånd, på sätt som Hr Ramsaij
redan sagt, sielfva inför Riksens Ständer få frambära sine
klagomål. Hvad thet angår, at vi intet böra befatta oss med
något annat Stånds oeconomicum, som nyss af Hr Landtm,
förestältes, så kan detta intet anses för oeconomicum, så vida
de klaga, at det skiedt emot lag.
Gref Brahe anmälte hos R. o. A. det tvänne Deputerade
varit derute ifrån Borgareståndet och gifvit tilkiänna, at som
pluraliteten af Bondeståndet varit emot plenum plenorum, sa
har ock Borgareståndet ändrat sin förra resolution.
Gref H. Gyllenborg: Sedan jag nu hördt, at de andre
trenne Stånden förklarat sig emot plenum plenorum, så instämmer
jag aldeles med Frih. Hamilton, at saken hänskiutes
til en Stor Secrete Deputation, hvilken efter vanligheten består
af Secrete Utskottet och Secrete Deputation förstärckt
med 25 Bönder, då man kan taga af bägge delarne, och säga
dem, at de andre Stånden beklageligen förnummit then misshällighet,
sorn dem emellan är upkonnnen, och deraf blifvit föranlåtne
at höra efter, hvaruti deras griefs består, i acht och
mening at söka jemka dem emellan och bringa dem til enighet.
Jag styrker härtil så ravcket mera, gunstige Herrar, som vi
då intet kunna säijas på något sätt gå in i det Ståndets enskylta
rättigheter, men ändamålet lika fult vinnes, at vi få
utröna sammanhanget och beskaffenheten af deras klagomål
och huru det tilgår i Bondeståndet, hvilket förtiänar at efterfrågas,
ty jag kan hafva den äran at berätta det, ehuru liten
bekantskap jag plägat med någre Bönder, kom likväl en til
mig nu i morgonstunden och beklagade sig på det högsta, at
han intet får säga sin mening i Ståndet, utan måste vara
under en souverainité af Taleman och the, som med honom
hålla.
Hr Klingsporre sade sig intet kunna tillåta någre sådane
steg, hvarigenom mera oenighet oss emellan kunde uprifvas,
utan holt han fördenskul bäst vara, at Hr Landtm.
tillika med de andre Talemännen och någre Deputerade af
hvart och et Stånd taga i öfvervägande på hvad sätt de finna,
at denna saken lämpeligast kan biläggas, och ifall de ej skulle
556 (Mars 6.) Om splittringen inom Bondeståndet
hitta på medel och utvägar dertil, at Secreta Deputation då
sedan får i commission at sökia jämka Bondeståndets ledamöter
emellan och dämpa den upkomne oenigheten.
Frih. Hind. Wrede uprepade hurusom han för den orsaken
skull föreslagit, at Hr Landtm, med Talemännen och
vissa Deputerade af hvart Stånd måtte efterfråga huru med
den upkomne skiljachtigheten i Bondeståndet hänger tilhopa,
eftersom i Stora Secreta Deputation just sitja de, som de andra
kanskie klaga öfver.
Hr Börje Skecta berättade, at under det han en stund
varit nedre från Riddarhuset, hade han träffat en Bonde, som
med tårar i ögonen suckat öfver det förtryck, som han med
någre flere dess cammerater lida i Bondeståndet, och önskat
at få frambära sanningen i dagsljuset för Riksens Ständer
sielfva, hvaraf Hr Skecta sade sig ännu så mycket mera
styrckas at förblifva vid sit första påstående om plenum plenorum.
Som åtskillige af R. o. A. förklarade sig finna bäst, at
Hr Landtm, med Talemännen och vissa Deputerade af hvart
och et Stånd bemedla denna saken, så begiärte
Hr Magnus Skecta at blifva närmare underrättad hvaruti
desse Deputerades giöromål skulle bestå;
Hvaruppå Gref H. Gyllenborg svarade, at deras giöromål
blifver at uptaga, skiärskåda och utröna, hvaruti klagomålen
bestå, och på händelse, at saken ej kan bringas til et
enigt och lagligt slut. då frambära dess rätta beskaffenhet
inför Riksens Ständers plena.
Hr Magnus Skecta fortsatte, at om Deputerade så
kunna afgiöra och rätta saken, at de klagande intet vidare
hafva at besvära sig öfver, vore han nögd; men i annor händelse
protesterade han häremot och påstod ännu et plenum plenorum.
Hr Ehrencreutz utlät sig, det han äfven för sin del
hälst instämde dermed, at Hr Landtm., Talemännen samt
visse Deputerade af hvart Stånd måtte, på sätt som Gref
Gyllenborg nyss sagt, uptaga, skiärskåda och utröna denna
saken, samt sökia at bringa den til et enigt och lagligit
slut, emedan han intet kunde styrka Högt. R. o. A. at
låta den gå til Stora Secrete Deputationen, så vida de just
sitja där af Bondeståndets ledamöter, som desse nu klaga
öfver, och de andre Stånden ej kunna obligera Bondeståndet
och plenum pienorum.
557
at ombyta sina ledamöter, Stora Secrete Deputation ej eller
kan hafva någon doms rättighet; men Hr Landtm, tillika med
de andre tvänne Ståndens Talemän kunna så mycket bättre
bilägga dem emellan, som deras aflagde embetes ed förbinder
dem til at vid alla tillfällen sökia afstyra och uhr vägen
rödja alt ämne til osämja och misshällighet, så väl samtelige
Stånden emellan, som inom hvart och et stånd i synnerhet.
Största delen af R. o. A. conformerade sig härmed och
begiärte, at Gref Brahe härom ville giöra proposition;
Hvilken altså skrifteligen upsattes och sedan densamma
efter R. o. Arns godtfinnande på ett och annat ställe var
jemkad och ändrad af R. o. A. gillades, så lydande:
Proposition: Om R. o. A. behagar at Hr Landtm, med
de andre respective Ståndens Talemän samt 8 Deputerade af
R. o. A. och et lika proportionerat antahl af de andre tvänne
Stånden, samt så många af Bondeståndet, som sig vilja infinna,
träda tilhopa och uptaga, skiärskåda och utröna denna saken,
samt söka at bereda och bringa den til et enigt och lagligit
slut, hvarom berörde Deputerade sedan hafva at inkomma
hvar och en til sit Stånd med behörig efterrättelse, kommandes
desse R. o. Arns 8 Deputerade at väljas af Electorerne.
Sedan föregående proposition å nyo var upläst, frågade
Gref Brahe, om den af R. o. A. bifalles;
Då därtil af R. o. A. svarades med Ja.
Och upsattes i anledning häraf följande Extractum Protocolli
til de andre Stånden, hvilket för R. o. A. uplästes
och gillades:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 6 Martii
1747.
Sedan R. o. A. inhämtat de andre respective Ståndens
utlåtelse om det föreslagne plenum pienorum til de upkomne
skiljachtigheters biläggande hos Bondeståndet, har R. o. A.
ännu betänckt huru högst angelägit det är, at detta oenighetsfrö
helt och hållit måtte qväfjas och, til förekommande af
alla vidare farliga påfölgder i längden, aldeles utplånas; till
den ändan håller R. o. A. altså ännu nödigt de öfrige respektive
Stånden vänligen at hemställa, om icke Hr Landtm.
med de andre respective Ståndens Talemän samt 8 Deputerade
af R. o. A. och et lika proportionerat antal af de andre
tvänne Stånden, samt så många af Bondeståndet, som sig vilja
558 (Mars (».) Frih. Coijets memorial.
infinna, med aldraförsta kunde träda tilhopa och uptaga,
skiärskåda och utröna denna saken samt söka at bereda och
bringa den til et enigt och lagligit slut, hvarom berörde Deputerade
sedermera hafva at inkomma, hvar och en til sit
Stånd, med behörig efterrättelse.
Med förenämde Extractum Protocolli afsändes en Deputation
af 6 personer, hvilken ock strax afgick. Frih. Gustaf
Hamilton förde ordet.
Derpå uplästes Frih. Sten Coijets til R. o. A. ingifne
Memorial, hvaruti, sedan Frih. Coijet vist hvad öfverflödiga
besvär så öfver K. Maj:ts, som Riksens Ständers vid förgångne
riksdagar fälte resolutioner af private personer sökas,
hos et eller annat Stånd giöras anhängige at såmedelst drifvas
til slut, Frih. Coijet ock ådagalägger orimligheten theraf, at
Ständers giöromål skola blifva af Ständer skiärskådade och
ändrade, hvarpå till rikets största fördärf med tiden ej annat
kan följa än en oredig regering; i anledning af hvilket, med
thet mera i Memorialet uprepas, Frih. Coijet förmäler sig
tagit följande slutsatzer, them han R. o. A:ns mogna ompröfvande
underkastar.
l:mo. At utaf Riksens Ständer hädanefter måtte för en
oryggelig och fundamental lag uti Riksdagsbeslutet inflyta, at
eho som utaf Riksens Ständer varder för embets-försummelse
så ansedd, at han therföre går ifrån sit embete eller annars
straffad varder, måtte aldrig få inträda mera uti Riksens
högre eller mindre embeten;
2:o. At eho som understår sig antingen sielf eller igenom
andra uti Stånden eller och igenom Urskillingen at giöra
sådane omtalte saker anhängige, som tilförne äro af Riksens
Ständer afgiorde, bör med 2,000 dal. smts plickt beläggas och
saken afslås;
3:o. Om någon beträdes at i thet allmänna, igenom ensidiga
föreställningar eller andre ty lika utvägar, söka til at
förklena, ogilla eller rubba Ständernas i thy mål fattade beslut,
skall anses som then allmänna fredens förstörare och
straffas efter lag.
Sidst ber Frih. Coijet at häröfver måtte skie en mogen
och tidig rådplägning, samt at honom måtte tillåtas ingifva
et tylikt Memorial till the öfriga respective Stånden.
Efter åtskilligas begiäran lemnades detta Memorial til en
annan gång på bordet.
Adl. jungfrustiftet. Utmärkelser under kriget i Finland.
Uplästes Stifts-Directionens til R. o. A. ingifne Memorial,
hvaruti vid handen gifves, thet Directionen, i anseende
till åtskilige omständigheter och till vidare befrämjande
af thet inrättade Adelige Jungfru-Stift i Wadstena, funnit
nödigt at förstärcka antalet af thess ledamöter, och till then
ändan utsedt Majoren Baron H. Wrede, Cammarherren Carl
De Geer och Majoren Witting; hemställandes therjemte R. o.
A:ns godtfinnande om icke förbemelte Herrar til Directeurer
kunde blifva nämbde och förordnade at vid förefallande tillfällen
giöra Directionen biträde.
R. o. A. hade härvid ej något at påminna.
Hvad härefter vidare passerade i anledning af det, som i
förgårs blef fört på tahl om banco-sedlars förfalskande och
hvilken sig dermed skulle kunna hafva försedt, befaltes sedermera
at utelemnas uhr Protocollet.
Uplästes Lieutenanten Lannerstiernas Memorial, hvaruti
han andrager sig hafva utom 4 års tiänstgiörande i Fransk
krigstiänst sedermera uti 21 års tid varit uti K. Maj:ts och
rikets tiänst, och therander med Hr Öfversten Aminoff varit
commenderad på det bekanta partiet från Mendolax; i anseende
hvartil, samt på thet han ej längre måtte sakna fruchten
af then höga ynnest, hvartil Riksens Högh Ständer honom
med the flere hos H. K. Majit den 12 Junii 1743 i nåder
recom men deråt, han underdånigst anhåller, det R. o. A. medelst
itererande deraf och underdånig föreställning täcktes ti 1—
styrcka H. K. Majit at med något ledigt compagnie i armeen
ju förr dess hälldre allernädigst honom ihugkomma och imedlertid
lika nådigt ihugkomma honom med capitains caractere,
jemte en belöning, hvarmed det är vanligit at benåda de välförtiänte.
Hr Ifrar [!= Edvard] Carlsson berättade, at rycktet om
affairen vid Mendolax gaf vår förra goda reputation vid Othomaniska
Porten liksom nytt lif och förskaffade oss den sidsta
subsidiesumiuan, som kanskie Porten eljest icke hade varit beredd
så snart til oss at utbetala, sedan campagnen i Finland gick
så olycklig. Hr Carlsson tyckte derföre, at de Hrr officerare,
som varit med den tappre Öfversten Aminoff och sig vid
detta tilfälle distinguerat, förtiänte derföre med all belöning at
ihugkommas.
Frih. Armfelt sade, at Hr Lannerstierna vore hans vän,
och at han således intet missunnade honom hvad förmån R.
560 (Mars 6.) Utmärkelser under kriget i Finland.
o. A. vilja honom visa; men om hvar och en officer, som giordt
sin tiänst och skylldighet, skall derföre komma in och begiära
recommendation, så ville han äfven giöra ansökning om detsamma,
och trodde sig äfven då vara så berättigad dertill,
som Hr Lannerstierna eller någon annan, aldenstund han
varit med i Willmanstrandske actionen och där blifvit illa
blesserad.
Deputation, som varit borta hos the andre Stånden, kom
tillbaka och berättade
Frih. Gust. O. Hamilton, hvilken fördt ordet, at de
andre Stånden med första låfvat svar pä R. o. Arns til dem
aflemnade Extractum Protocolli. Hos Bondeståndet hade Taleman
sagt, det Ståndet hade orsak at tacka Gud, det oenigheten
dem emellan nu afstadnat och uphördt, men någre af
ledamöterne hade ropat, at det vore långt derifrån, hvaruppå
Frih. Hamilton sagt, at R. o. Arns tanka och afsikt härmed
varit at helt och hållit kunna utrota all oenighet, som ännu
kunde tyckas vara qvar ibland Ståndet.
Frih. Kagg förestälte hurusom, som första billigheten
fordrade, at den som genom mandom och bravour distinguerat
sig i rikets tjänst, bör derföre niuta befordran, sig sielf til välförtjänt
belöning och androm til uppmuntran; och som både
Hr Lannerstierna så väl som Frih. Armfelt bägge två sig
ganska väl och berömligen förhållit, den förra vid Mendolax
och den senare i action vid Willmanstrand, så vore och skiäligit,
at bägge desse Herrar anmältes hos H. K. Maj:t till
nådig ihugkomst vid sig yppande tillfällen.
Hr Pehr Kalling ärindrade hurusom han flere gångor
tillförne giordt det förbehåld, at Riksens Ständer ej måtte
befatta sig med någre tiänsters bortgifvande eller recommendationer,
eftersom sådant icke hörer Ständerne till, utan strider
både emot Regeringsform och Riksdagsordning. Det vore och
ogiörligit för oss at här skiärskåda hvars och ens meriter,
utan kunde lätteligen igenom ens recommenderande många
andra skickelige och välförtiänta prejudiceras och blifva lidande,
hvilket och kunde hända om Hr Lannerstiernas ansökning
skulle beviljas.
Hr An repp påminte jämväl, at Ständerna icke måtte
befatta sig med tiänsters bortgifvande, utan hålla sig vid Regeringsformen,
som vi alla besvurit, och lemna Konungen den
rättighet, som honom tilkommer, fullkomligen försäkrade, at
Utmärkelser under kriget i Finland.
561
H. Majit lärer i nåder ihugkomma en hvar efter skickelighet
■och förtjänst. Hr Anrepp tilläde vidare, at den, som varit så
lyckelig och fådt något tillfälle at distinguera sig, bör räkna
det för största heder och ähra, men intet just straxt derföre
komma och begiära rekommendation, ty han hade ändå intet
mera giordt, än det, som varit hans skylldighet.
Hr Lannerstierna åberopade sig, det Riksens Ständer
vid sidsta Riksdag genom underdånig skrifvelse hos H. K.
Majit anmält dem til nådig befordran, som voro med vid
Mendolax, ej mindre än de, som hade bivistat actionen vid Willmanstrand.
Men som han ej varit så lyckelig och ännu fådt
röna någon önskelig värkan af denne Riksens Ständers föreskrift,
så hade han blifvit nödsakad at nu vända sig til Riksens
Ständer med denna sin ansökning, i förhoppning, at som
ej allenast Hr Ofverste Aminoff, hvilken anförde commendering
vid Mendolax, utan och Hr Majoren Morat och Majoren
Lilljeberg, samt flere andre af de officerare, som varit hans
cammerater, alla blifvit befordrade i stöd af oftanämbde Riksens
Ständers recommendation, han också måtte få njuta med
dem lika och enahanda rätt.
Efter någon vidare motsäjelse, stannade omsider R. o. A.
i det slut, at denne Hr Lannerstiernas ansökning hänskiutes
til H. K. Majit, som efter merite och skickelighet honom i
nåder lärer ihogkomma.
Hr Magnus Skecta omtalte hurusom han flere år utom
riket sökt evertuera sig i krigstjänsten; först varit i Danzig
och sedan i Ungern, derest han slitit ganska mycket ont, och
kunde altså med rät så mycket skiähl, som någon annan,
■söka recommendation til befordran, men ville det icke begiära.
R. o. A. skildes åt klåckan två.
Den 16 Martii 1747.
R. o. A. samlades förmiddagen klåckan 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande angående sandhafre-planteringen vid Engelholm
till flygsandens hämmande; berättandes thärutinnan Deputationen
omständeligen med hvad nytta och fortgång themia
Adelns Protokoll {XV) 1746—1747. I. 36
t>62 (Mars 16.) Flygsaods-planteringar.
planteringen till några 1000:de alnar blifvit påarbetad och
håller Deputation före, at härmed än vidare bör fortfaras
och then ännu oingärdade och obesådde sanden innestängas,
med sandhafra och margräs fästas och thet på sätt, som härtils
blifvit värckstält, nämligen på K. Maj:ts och cronans omkostnad,
med mera. Och hvad angår huru et flygsandsgiärde
måtte kunna uprättas och underhållas långs ut åt hafstranden,
samt huru the til planteringens befredande upsatte risgiärdesgårdar
måtte på någon tid underhållas, till dess det nyligen
planterade margräset och sandhafran kunde få fullkomligt rotfäste;
sä håller Deputation före, at de tilstötande Biära, Norra
och Södra Åhsbo härader i Christianstads län, såsom närmast
belägna faran, böra indelas så väl till uprättande som underhållande
af thet flygsandsgiärde, som längs åt hafstranden enligit
kartan kommer at uprättas.
Deputationen berättar vidare, at thet äfven blifvit vid
handen gifvit, thet flygsanden i Halland redan giort och ännu
mera hotar at förorsaka mycken skada; hafvandes Lieutenant
Siwers therom blifvit hörd; och håller Deputation, i anseende
til härvid varande omständigheter, för nödigt at styrcka thertil,
at H. Maj:t anmodas i nåder beordra vederbörande Landshöfdinge
at behörigen låta afmäta och syna the strander och
nägder hvilka med flygsand besväras, samt ock söka förmå
jordägarne och nästa härader at efter behörig ordning och indelning
hålla en risgård vid magt utan cronans kostnad; hvarefter
H. Maj:t med Råds råde ej allenast äger at förordna på
hvad grund contract må slutas med Lieutenant Siwers angående
margräs- och sandhafre-planteringen, utan ock at dertill
anordna sä väl nödige medel, som ock tilsättja tillbörlige
upsyningsmän, på sätt som vid Engelholm skedt.
R. o. A. biföllo detta Betänkande.
I anledning af Hr General Didrons begiäran, at H. Maj:ts
nådiga remiss för thess broder måtte upläsas;
Hplästes Rådets Extractum Protocolli af den 21 Januarii
sidstledne, hvaruti förmäles thet Herrar Riksens Råd uppå H.
Maj:ts nådiga befallning låtit för sig upläsa Capitaiu Frantz
Carl Didrons supplique at få afträda dess Capitains-beställning
til någon skickelig officerare inom eller utom regimentet, emot
vedergiällning; samt samma underdåniga ansökning under öfvervägande
tagit, och förklarat sig gierna se honom hullpen, i anseende
til thess långliga och trogna tiänster samt tiltagande allder
Kapten Didron.
563
och bräckligheter; men som K. Förordningen af år 1723 om
cessioner och tiänsters försäljande låg Riks-Råden härutinnan
i vägen, så hafva the fnnnit godt, samma ansökning til Riksens
Ständer remittera.
Frih. C. Armfelt sade sig intet vilja vara häremot,
allenast at, enär Capitain Didron en gång fådt afskied, han
ej sedermera kommer och söker at blifva Major, hvilket tillförne
med andra händt.
Hr von Kothen gaf tilkiänna, det han, som Riksdagsfullmäktig
för regimentet, ej annat kunde än häremot giöra
thess kraftigaste förbehåll, hvilket han skrifteligen upsatt,
och nu med R. o. Arns tilstädjelse uplästes, så lydande:
Högh R. o. A. täcktes höggunstigast tilstädja honom, såsom
fullmäktig för Närcke och Wärmelands regimente uti detta
mål ödmiukeligen få påminna, at jemte det K. Maj:t uppå
Riksens Högh Ständers underdånige tillstyrckande täckts i
nåder förordna, thet alla cessioner af tiänster, under hvad
namn och titul thet och vara må, skola alldeles och utan limitation
vara förbudne, i anseende hvartil K. Maj:t med Råds
råde funnit betänkeligit at til Hr Capitaine Didrons underdåniga
ansökning lemna thess nådiga bifall; så är härvid den
besynnerliga omständigheten, det bemälte Hr Capitaine ej
allenast för trenne år sedan blifvit til ofvannämnde regimente
transporterad, utan äfven derigenom varit officerarne vid samma
regimente i så måtto till förfång, at de dymedelst blifvit
hindrade at hvar i sin tour få avancera efter hvarandra,
hvilken prejudice än mera skulle ökas, om merbemälte Hr
Capitaine nu finge cedera eller försälja sin befattning, anten
utom regimentet eller och til någon inom regimentet, som ej
vore närmast i tourén til avancement, hälst vid hans innehafvande
compagnie finnes det bästa bostället uti regimentet,
hvarest jemväl äro åtskillige kiäcka och välförtjänte officerare,
som genom långliga och trogna tiänster sökt och söka
at till vidare befordran giöra sig skickelige och meriterade.
Jag kan fördenskull icke undgå at på regimentets vägnar
emot berörde ansökning på det högsta protestera med ödmiukaste
anhållan, det Högh R. o. A. täcktes densamma så
mycket mera afslå, som Hr Capitain Didron dermed gådt Hr
Regiments-chefen förbi, hvilken ej äller härvid är vorden hörd
och sig utlåtit.
564 (Mars 16.) Tjäru-handeln i Finland.
Hr von Kothen uprepade ännu ytterligare, det Hr Capitain
Didron har bästa bostället vid regimentet och at de
andre officerarne skulle skie alt för mycken prejudice, om han
finge tilstånd at accordera.
Hr Rusch en felt åberopade sig det beslut R. o. A. en
gång tagit, at intet befatta sig med några cessioner eller accorder
af tiänster och begiärte derföre, at det upläste Rådets
Extractum Protocolli måtte lemnäs på bordet;
Hvilket och skedde.
Uplästes et Deputationens öfver ärenderne, som angå Finland,
Betänkande, hvaruti vid handen gifves, det Borgmästaren
och Riksdagsfullmächtigen för Helsingfors stad, Johan Forsten,
genom et til berörde Deputation ingifvet memorial, i anseende
till the thäruti anförde och nu i Betänkandet uprepade skiähl
och omständigheter anhållit, at Borgerskapet i berörde stad
måge få frihet, emot Lilla tullens anläggande, med egna fartyg
ifrån Fredrichshamn inhämta så mycket tjära, som the thärstädes
kunna upkiöpa, hvarefter Borgerskapet ville therföre
betala Stora Siö-tullen. Berättandes Deputationen sig häröfver
hafva hört K. Commerce-Collegium, som förklarat sig ej
annat kunna finna, än at theras upsåt bör på alt sätt befrämjas,
hälst som cronan therigenom niuter, medelst utförsleu,
Stora Siö-tullen tillgodo; hvilket alt Deputationen förmäler
sig tagit uti ömsint öfvervägande och thärvid å ena sidan
nogsamt funnit, huru önskeligit vore och ganska angelägit at
taga alla the mått och utvägar, som kunna bidraga till alla
rikets undersåtares och theras handels uphielpande och förkofran;
men åter å andra sidan, i anseende til de besynnerlige
skiäl och omständigheter, som vid thenna ansöknings närmare
eftersinnande sig förete, måst erfara, thet en sådan frihet, som
nu sökes, torde fast mera skada rikets handel; och sedan Deputation
vidlyftigt och utförligt upräknat alla the skiähl och
omständigheter, som utvisa thet thenna handel är för riket
skadelig, förmäler Deputation sig för sin del skatta för svenska
stapelstäderne fördelachtigast, at the efter giord uträkning hvad
then tjäran kommer them at kosta, som the ifrån Fredrichshamu
skulle upkjöpa, innan the then kunna til utrikes orter
försända, så inrättade och jämckade prisen på the varor Allmogen
har nödige, samt betalade thärjemte Allmogens varor,
så at then finner sin bättre utkomst at handla med egne än
ryska undersåtare; tå Deputation är förvissad, at the ryska
Laxfisket i österbotten.
565
handlande snarare skulle behöfva kiöpa tiära af oss än hafva
någon till våra at försälja; förmodandes Deputationen, thet
Svenska Allmogen skulle så mycket säkrare förmås at afstå
med then förbudna utrikes handelen, om tull-taxan på dess
varor inrättades lindrigare, än then nu är och hittils mycket
föranlåtit Allmogen at hällre tillföra främmande än egna dess
afvel och tilvärkningar, hvilket alt Riksens Ständers närmare
bepröfvande underkastas.
Hr Hästsko förestälte huru skadeligit det vore, om thenne
handel blefvo tillåten. Lurendrägerierne skulle då befrämjas
och all salthandelen dragas ifrån Finland till Ryska undersåtare;
Helsingfors invånare kunde dessutom ändå få tjära
nog ifrån Borgo, om sådane messeurer tagas, som i Betänkandet
föreslås.
R. o. A. biföllo Betänkandet, så at den begiärte handelsfriheten
för Helsingfors stad icke bevilljas.
Uplästes Deputations öfver the ärenden, som angå Finland,
Betänkande, angående Jo och Kiemi socknemäns uti Osterbottn
bibehållande vid et ständigt arrende af cronans regale laxfiskerier
i berörde elfvar, hvarom Riksdagsfullmächtigen ifrån
Österbottn Johan Flenki å berörde socknemäns vägnar giort
ansökning; berättandes Deputation sig hafva tagit alla the
härvid upgifne skiähl och omständigheter uti behörigt öfvervägande,
samt af K. Cammar-Collegii i år med Kiemi sochns
Allmoge på 6 år ingångne arrende-contract befunnit, at Allmogen
åtagit sig för laxfisket i samma eif til K. Majit och
cronan utgiöra utan afkortning, fembtijofem tunnor salt lax i
ond och god tid, doch så, at Allmogen får lösa then med 40
dal. kmt tunnan, och således ännu lefverera!' then gamla stadgeräntan,
hvarom föruth i Betänkandet omröres, och hvilken uti
Högstsahlig Konung Gustav Adolphs tid genom fordom RiksRådet
Hr Philip Scheding vardt förordnad; och therofvanuppå
sielfve bestå saltet samt betala 10 dal. kmt högre hvar tunna,
än the år 1725 giordt, enligit K. Cammar-Collegii och StatsContoirets
skrifvelse, oachtadt the bevist, at theras fisken
genom den starka vårfloden år 1726 blifvit mycket skadde,
och sedermera nog till interessenternas ansenliga afsaknad aftagit;
i anseende til hvilket, med thet mera, förmäler Deputation
sig hafva ansedt thenna ansökning för alldeles billig och
rättvis, at laxfiske-interressenterne uti Kiemi och Jo sochnar
måge beständigt utan vidare contracters slutande, såsom af
566 (Mars 16.) Konsumtions-aecis. Hedman.
ålder oqvalde nyttia och idka cronans laxfiskerijer uti Kiemi
och Jo elfvar, emot ärläggande af then ränta, hvarom å K.
Maj:ts och cronans vägnar K. Cammar-Collegium med them i
år öfverenskommit; hvilket at bifalla Deputation tillstyrker
Riksens Ständer, samt at härom må til H. Maj:t afgå underdånig
föreställning.
Förenämbde Betänkande biföls af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte et angelägit Memorial ifrån Secrete
Utskåttet rörande consumtions-accisen, och hemstälte
om icke det nu får företagas, men
Hr Börje Philip Skecta androg hurusom, oachtadt
Högh R. o. A. behagat resolvera, at de emot Hedman angifne
bråttmålen skulle likmätigt 13 och 23 § § i Riksdagsordningen
undersökas vid en Ständernes Commission, hafva likväl the
andre Stånden stannat uti et theremot alldeles skiljachtigt
slut, i det Borgareståndet förvist saken till en Commissorialrätt,
men de andre bägge Stånden, nämligen Prästeståndet och
Bondeståndet, till Hofrättens uptagaude och afdömande, hvarigenom
handt, at saken derefter blifvit expedierad och kommit
till Håfrätten, och som sådant skall vara stridande emot rikets
fundamentaie lagar och tliet af honom för tiletta giorde förbehåll,
at inför en Riksens Ständers Commission fa öfverbevisa
Hedman sitt brått, så begiärte Hr Skecta, at nu med R. o.
Arns gunstiga tillstånd få upläsa et Memorial, som han härom
upsatt, samt at R. o. A. sedan ville igenom en Deputation
än ytterligare anmoda de andre Stånden at foga sig till
dem.
Häröfver upkom någon häftig motsäijelse, emedan åtskillige
förmente, at som saken angående Hedman redan vore expedierad,
så kunde R. o. A. nu icke vidare befatta sig thermed,
andre åter påstode at få höra thet af Hr Landtmarskalken
anmälte Memorialet ifrån Secrete Utskåttet angående
consumtions-accisen, hvilket vore af långt större angelägenhet
än processen med Hedman, men
Hr Skecta förblef enständigt vid thess giorde påstående
at nu få upläsa sit Memorial.
Hr Landtm, gaf det förslag, at Secrete Utskåttets Betänkande
om consumtions-accisen nu strax måtte upläsas och
afgiöras, samt R. o. A. derjemte fastställa, at Hr Skedås
Memorial skal blifva det första i ordningen, som derefter före
-
Konsurutions-aceiseo.
567
Hvilket biföls.
Uplästes altså först Secrete Utskåttets Extractum Protocolli
af detta dato, hvaruti fönnäles, at som Riksens Ständer
ej ännu behagat sluteligen afgiöra thet genom Extractum Protocolli
under den 22 Januari sidstledne them hemstälte mål,
angående om icke, i anseende til tå anförde omständigheter,
torde billigt pröfvas, at then ännu obetalte och hos vederbörande
innestående consumtions-accisen med första ärläggas
måtte; altså finner Secrete Utskåttet sig föranlåtit thäroin än
ytterligare påminna, samt tillika at förklara, thet rikets närvarande
tilstånd fordrar en skyndesain tillgång af penningar
och at therföre angelägit vara vill, thet ej allenast thenne
ännu obetalte och innestående consumtions-accisen må af vederbörande
inom nästkommande Aprilis månads slut ärläggas
och betalas, utan ock, at the Betänkande, som sä väl rörande
then hädanefter betalande consumtions-accisen, som bevillningsvärket,
blifvit till Riksens Ständers vidare godtfinnande och
stadfästande ingifne, måge sä skyndesaint, som någonsin inöije
ligit
är, med slut afhielpas.
Vidare åhördes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 21 Ecb. sidstledne, angående Secrete Utskåttets förr giorde
föreställning under den 21 Januarii, at det uti K. Maj:ts
nådiga Förordning af den 10 Aug. 1741 de handlande af Borgerskapet
förunte et års anstånd med consumtions-accisens betalande
af vissa utrikes varor, enär summan stiger öfver 50
dal. sint, måtte med detta års slut uphöra, och de handlande
i det stället förbindas at straxt ärlägga berörde consumtionsaccis,
emot hvilken förändring Borgareståndet i tiletta Extracto
Protocolli förestält åtskillige svårigheter, såsom l:o, at then
strider emot första inrättningen och sielfva bevillningens natur:
2:do faller det handlande Borgerskapet för svårt, så vida de
måste giöra förskått både til varans inkiöp, fräckt, assecurance,
tull och öfrige umgiälder, samt ändå esomoftast lemna varan
på credit, innan hon kan afsättjas och i penningar förvandlas;
3:o trycker den sielfva handeleu och ökar priset på en del
oumgiängeiige varor; 4:o kan K. Maj:t och cronan likafult
med säkerhet fä den beviljade consumtions-accisen, utan undersåtarnes
alt för stora gravation, när vederbörande upbördsocli
tilsyningsmän fullgiöra dervid sin skylldigliet, och anhåller
förthenskull Borgareståndet, at R. o. A. och Prästeståndet,
sorn bifallit Secreta Utskåttets förra Extractum Pro
-
568 (Mars 16.) Konsumtions-accisen.
tocolli, måtte taga saken i närmare öfvervägande och lätta
handelen i alt hvad möijeligit är.
R. o. A. togo detta i behörigt och noga öfvervägande och
alldenstund Secrete Utskåttet, så väl i dess förra, som det nu
upläste Extracto Protocolli, gifvit vid handen, at rikets tillstånd
tarfvar skyndesam tillgång af penningar, så förblefvo
R. o. A. vid det, som på förberörde Secrete Utskåtts Extracto
Protocolli var resolverat, och biföllo jämväl detta nyss upläste,
hvilket detsamma påskrefs.
Derpå föredrogs Secrete Utskåttets Berättelse, om orsaken
til rikets medellösa tillstånd, och Betänkande om en annan
utväg till inkomst för cronan genom consumtions-acciser, med
mera, hvilcken Berättelse och Betänkande finnes ibland alliga—
terne till detta protocoll sub N. 178; och för the theruti uprepade
märkvärdige omständigheters skull förtjänar at igenoinläsas,
bestående thess innehåld förnämligast uti följande: at Secrete
Utskåttet vidlyftigt och omständeligen vid handen gifvit, huru
med vår invärtes och allmänna hushållning varit beskaffat
alt ifrån högstsalig Konung Gustaf den förstes intil slutet af
högstsalig Konung Carl then tolftes regeringstid, och af hvad
art then varit under hvar och en Konung särskildt; förmäler
Secrete Utskåttet thet förnämsta och hufvudorsaken til vår
nuvarande magtlöshet härrörer af then nu i thesse senare
tider giorde goda ändringen och ombyte på hushåldningen, som
tillförne varit så illa grundad, at våra handlande och bruksägare
tagit af utlänningen förlager och thärigenom endast
värckeligen varit ansedde såsom commissionairer och förvaltare
af the främmandes bruk och egendomar, hvilka förlager, sedan
utrikes handeleu blef inskränckt, manufacturer anlagdes och
flere nyttiga ändringar skiedde, måste nödvändigt återbetalas,
som skiedt på thet sättet, at när våra producter ej räckt till,
har vårt redbara mynt utgådt, hvaraf händt, at stor brist
therpå i landet existerat, samt giort al ting dyrt och at växelcoursen
stigit, med flere olägenheter.
Hvad botemedelen häremot angår, så förmäler Secrete
Utskåttet, at först och främbst bör en försigtig hushållning
med banquen påtänckas och sedan, at förnuftige sparsamhetsförordningar
icke allenast utgifvas utan ock med eftertryck
handhafvas. Vidare håller Secrete Utskåttet billigt före, at alla
utländske varors nyttjande, förtäring och missbruk bör på alt
sätt förqväfvas samt således med dryga pålagor betungas, men
Kontribu tioner. Prest-rättigheter pa Gotland. 5b9
at våra inhemska slögder och tilvärkningar theremot på alt
uptänkeligit sätt lisas, upmuntras och i afsättningen befrämjas,
till hvilken ända, hvad det förra angår, Secrete Utskåttet till
Riksens Ständers öfvervägande upgifvit trenne förslag till
contributioners erläggande, nämligen:
I. Om förhögningen i charta sigillata afgiften, hvarom
en särskilt förordning kommer at projecteras;
II. Om consumtions-accisen l:mo för visse utrikes ifrån
inkommande mindre nödige varor, hvilka efter projecterad och
bilagd taxa mera kommer at betalas före i accis än 1741 års
K. Förordning utsätter; 2:do en viss proportionerad hus-accis
för them, som uti större och mindre städer samt på landsbygden
villja dricka the och caffe, äfven som och en proportionerad
taxa för alla caffe-hus och 3:o en dito proportionerad
taxa til afgift för rök- och snus-tobak, så å landet som i
städerne, större och mindre.
III. Om afgift för bränvins-tillvärckning, hvarvid Secrete
Utskåttet upgifvit 2:ne alternativer, af hvilka thet senare,
nämligen at hvar hemmans-brukare, som åstundan bränna,
ärlågger för hvar tunna 2 dal. sint och städerne för 50,000
tunnors- quantum 4 dal. suit för tunnan, utom then vanliga
accisen, och krogarne å landet för hvar angifven tunna 4
dal. smt.
R. o. A. biföllo med vilckor, at förutan the projecterade
böterne, som är 200 dal. i städerne och 100 dal. smt på
landet, ali confiscation äfven tillfaller angifvaren.
Hvad Secrete Utskåttets hemställande angår, at hos H. K.
Majit i underdånighet anhålles för the följande åren in till
nästa Riksdag fastställa och förordna, huru med bränvins till—
värkningen och afgiften therföre framdeles kommer at förhållas
efter omständigheterne;
Så hålla R. o. A. före, at thenna mening bör alldeles
gå ut.
Under upläsandet häraf anmältes och på vanligit sätt
emottogs en Deputation ifrån Prästeståndet af 4 personer.
Biskopen i Lund Doctor Hindrich Benzelius förde
ordet och, näst aflagd hälsning, ingaf et Prästeståndets Extractum
Protocolli af den 6 hujus, som på begiäran uplästes.
Deruti förmäles, at allthenstund den år 1648 uprättade
och alt sedan med så många K. Resolutioner confirmerade
conventionsstadgan, angående Präste-rättigheterne på Godt
-
570 (Mars 16.) Prest-rättigheter på Gotland.
land, är af then beskaffenhet, at hon icke kan rubbas utan
at äfven röra Prästerskapets Privilegier af år 1723 och tillika
omintetgiöra alla framfarne Svea Konungars och Regenters
intill och nied vår nu regerande Konungs gifne försäkringar
och confirmationer på Godtlands Prästerskaps urgamla
och välfångne rättigheters oafkortade åtniutande, utan meen,
hinder och intrång i någor måtto, ty berättar Ståndet sig
icke kunna bifalla Camar-Oeconomie-Deputations Betänkande,
utan håller före, at berörde conventions-stadga måste hädanefter
blifva, såsom hon nu snart i 100 år varit, thet rättesnöre,
hvarefter Prästerättigheterne på Godtland, enligit så
gamla bruk, böra både gifvas och tagas. Vidare yttrar sig
Prästeståndet, at jämväl thet skiähl borde giälla, at Godtländske
Allmogens Fullmächtige hafva sielfva anhållit therom,
at merberörde conventions-stadga måtte efterlefvas, som K.
Maj:ts Resolution på Prästerskapets enskylte besvär af den 13
Juli 1731 § 1 utvisar; förmodandes Ståndet, thet vederbörande
befallningshafvande kunde theröfver hålla liand, at hvarken
Prest eller åhörare emot thensamma skier förnär, och föreslår
Prästeståndet till ändemålets vinnande, thet merberörde
stadga må i kraft af ofvannämnde Resolution den 13 Juli
1731 nu af trycket utgå, och jämväl vid alla kyrkior på Godtland
til behörig efterlefnad förvaras, hvilket alt Ståndet recommenderar
till bifall.
Enär tiletta Extractum Protocolli var til slut. tilläde Biskopen
Benzelius vidare, at Prästeståndet gior sig så mycket
mera försäkrat om Högh R. o. Arns gunstiga bifall härutinnan,
som Prästeståndet nyligen rönt prof deraf, at R. o. A. är af
enahanda tanckar med Prästeståndet, at alla i gemen, så väl
som hvar och en i synnerhet böra oförkränckt blifva bibehäldne
vid sine Privilegier, rättigheter och indelningar.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. med första lärer taga
denna saken i öfvervägande och deröfver meddela Högvördige
Prästeståndets svar; emedlertid bad Hr Landtm, förmäla R. o.
Arns vänliga hälsning;
Hvarmed Prästeståndets Deputation afträdde.
Straxt härpå aninältes en Deputation ifrån Bondeståndet;
Då Hr Landtm, skickade ut och lät förnimma hvaruti
deras anbringande bestod;
Och som desse utskickade, hvilcka berättades voro 8 till
antalet, sade sig vara ifrån den klagande delen af Bondeståndet;
Hedman. Nils Matssons protest.
571
Så mälde Hr Landtm, sådant först hos R. o. A.;
Hvarefter blefvo insläpte och emottogos på vanligit sätt;
Håkan Anderson från Elfsborgs län förde ordet och,
näst aflagd hälsning, berättade, uppå Hr Landtm:ns till
frågan,
at de voro utskickade af den delen i Bondeståndet,
som förr besvärat sig hos R. o. A., och äro nu åter nödsa
kade
at gifva tillkiänna hos R. o. A., det ännu beklageligen
förspörjes mycken oenighet i Bondeståndet, så at när i dag
en af dem ingifvit et Memorial eller protest rörande Ståndets
fattade slut om forum i Hedmans sak, hade detsamma intet
blifvit uptagit eller påskrifvit, utan han i det stället med
hvarjehanda hotelser och arrest undsagd; och som ingen enighet
hos dem kan återvinnas eller någre saker afgiöras, förr
än, efter deras förra giorde ödmiuka anhållan och påstående,
en Commission blir beviljad at undersöka de emot Dahleman
och theras Secreterare angifne målen; så kunna the ej annat
än på det enständigaste förnya theras begiäran och recommendera
then till gunstigt bifall hos Högh R. o. A. Eljest berättade
Håkan Andersson, at när desse Deputerade skulle ga
ut uhr Bondeståndet, hafva de blifvit knuffade i bröstet
och omringade af de andre, som velat hindra dom at gå
åstad.
Sluteligen blef efter begiäran ornnämde protesten upläst
sä lydande:
Alskelige kiäre Bröder, hedervärda Fader Taleman, Danneman
och Riksdags-Fullmägtige! Hela det ärbara Ståndet
bör vara bekant, at jag sidstledne pleno-dag med flere mine
nu närvarande bröder på det högsta påstod, at Hedman, sorn
blifvit angifven och fängslad för hög förbrytelse emot Högh
Ständernas beslut angående successions-valet, skulle ställas
under en Riksens Ständers Commission til ransakning och
dom i den saken, samt då vid den skiedde oförmodelige voteringen
dertil gaf min röst och votum, hvarpå jag och nu, som
jämväl Ståndet hördt, med al flit arbetat, men beklageligen
för obehagelige motsäijelser icke mer vunnit, än ängsliga och
trötta sinnen; altså förklarar jag härmedelst, å egna och mina
kiära hemmavarande medbröders vägnar, på thet kraftigaste
mit och theras största missnöije öfver thet slut, som deremot
i Ståndet giordt är, så mycket mer, som jag med hierta och
mun äfven nu på mit samvete inför den Heliga Guden och
Eder samtelige, kiäre bröder, försäkrar, at deras, mine hem
-
572 (Mars 16.) Nils Matssons protest.
mavarandes, underdånigste kiäriek, stadige mandoms-trohet
och nit för fäderneslandets värdaste Arffurste och stora Prints,
H. K. Höghet för mig är outsägelig, och at de Högstbemälte
H K. Höghet aldeles anse sorn then stora Gudens ifrån
sielfva himmelen förlänte nådegåfva, hvarföre och theras
ängslan och bedröfvelse blir så mycket större, när the nu få
höra, at något så djäfla-artat emot sådant deras dyra hopp
stämplat är, och äntå icke under Högl. Ständernes egit undersökande
och förekommande antages. Och emedan sådane
stora högmål, hvilka vid en Riksdag yppas, efter mit begrep,
af ingen annan än Högl. Ständerne sielfve uti någon deras
tilförordnade Commission böra uptagas, försichtigt och noga
skiärskådas och afdömas, hvilket och 13 § i Riksdagsordningen
nogsamt öfvertygar, det och Högl. R. o. A. beslutit och påstådt,
jag och nu är Riksdagsman och Fullmägtig för en Allmoge,
den jag redo och noga besked för min förrättning
skyldig är; fördenskull, till min egen säkerhet och försvar
samt deras, som jag vist vet, ändteliga hugnad i denne bedröfvelige
omständigheten, påstår jag i det högsta, at denne
min förklaring och protest i detta mål, emot undersökningen
om bemälte Hedman i den K. Håfrätten, måtte hel och hållen
i protocollet införas och mig deröfver behörigt utdrag innan
vi nu åtskilljes meddelas; hvilket mig så mycket mindre
nekas skall, som sidsta voteringen och svaret deröfver ännu
icke är upläsen och justerad. Ställandes i öfrigit hvar och
en, som mit rättmätiga påstående varit hinderlig, all åkommande
olyckshändelse, den Gud afböije, till största ansvar i
tid och evigheten.
Nils Matsson
6 från Medelpad.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. lära taga detta i öfvervägande,
han beklagade på det högsta, at oenigheten ännu
skall continuera i Bondeståndet, til deras egen, så väl som
hela rikets skada och de angelägne Riksdags-sysslornes eftersättjande;
och styrckte Hr Landtm, desse Deputerade at å sin
sida på alt sätt bidraga till enighets återvinnande Ståndet
emellan.
Deputation af trädde.
Enär Deputation var borta berättade Hr Landtm, hvad
then haft at andraga.
Splittringen i Bondeståndet.
573
Hr Börje Philip Skecta utlät sig, at det förnuftigaste
en klok byggmästare kunde giöra, vore det, at han intet längre
fullfölgde med sin byggnad innan han tillsedt, at grundpelarne
under huset äro faste, så at intet hela byggningen ramlar öfver
ända. På samma sätt borde och Riksens Ständer intet längre
fortfara med theras arbete, innan the äro öfvertygade, at then
grund, hvarpå the bygga, är alldeles fast och richtig, nämligen
at enighet och en inbördes samt på lag grundad samdrächtighet
är återstäld; ty dessförutan blefvo alt vårt arbete fåfängt,
rådslagen vacklande och riksens grundpelare skulle omsider
med hela bygnaden svichta, och som den delen af
Bondeståndet, hvilcka nyss haft sine utskickade här hos R.
o. A., redan för en tid sedan klagat öfver Taleman och Secreteraren,
at de handlat emot riksens fundamental-lagar, Ständernes
fri- och rättigheter; men härvid ännu intet blifvit tillgjordt,
eller någon undersökning anstäld, hvilket likväl vore
thet angelägnaste arbete, som Riksens Ständer framför alt
annat borde sig företaga; så förklarade för sin del Hr Skecta
alt det för ogildt och kraftlöst, som giöres innan den begiärte
undersökningen föregådt om orsaken till theras klagomål
samt huruvida Talemannen finnes skyldig till the emot honom
angifne svåra förgripelser.
Hr Skeckta tilläde vidare, at den upläste protesten intet
vore af det innehåll, at then, som then ingifvit, förtiänar at
therföre blifva hotad med arrest.
När therpå åter skulle continueras med consumtionsaccisen;
Anmältes
och på vanliget sätt emottogs en annan Deputation
ifrån Bondeståndet af 24 personer. Jan Persson
ifrån Tuna förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet,
berättade, at Bondeståndet väl i förledne pleno
genom en Deputation och det då medhafde Extractum Protocolli
gifvit tilkiänna, thet Bondeståndet ej kunde samtycka
till det af R. o. A. föreslagne plenum plenorum til de upkomne
skiljachtigheters afgiörande i Bondeståndet; aldenstund
Bondeståndet i följe af Riksdagsordningen ansåg det för et
sig tilhörigt oeconomicum, at sielfva inom Ståndet få rätta
om några olagligheter, som föregafs, skulle vara förelupne;
men som R. o. A. sedermera i anledning af någon ännu förment
oenighet i Bondeståndet, then R. o. A. hållit angelägit
at alldeles qväfja och utsläcka, föreslagit et sammanträde af
574 (Mars IG.) Bondeståndet. Hedman.
Hr Baron och Landtrnarslcalcken jemte the öfrige respective
Ståndens Taleman samt någre Deputerade af hvart Stånd till
sakens vidare uptagande och ändteliga biläggande, så har hos R.
o. A. Bondeståndet igenom desse sine Deputerade vördsammast
velat anmäla, thet Bondeståndet på nytt företagit sig thenne
saken och genom en ren votering och pluralité af mer än 100:de
röster deciderat densamma, så at allenast någre få varit på
andra sidan. Bondeståndet anhåller fördenskul ännu ytterligare
at blifva bibehåJlne och skyddade vid deras rättigheter
efter Regeringsformen och Riksdagsordningen, så at de utan
intrång få afgiöra sakerne inom sig sielfva, förmodandes Bondeståndet,
at den skiljaktighet, som varit dem emellan, snart
torde uphöra, emedan, som sagt är, allenast några få äro, som
ännu fortfara med deras oroligheter och hvilcka åter förljudes
i dag liksom förra gången utom Ståndets vilja och vetskap
hafva lupit till R. o. A. och besvärat sig öfver någonting,
som i Ståndet passerat. I öfrigit och som Bondeståndet af
sine ledamöter i Expeditions-Deputation förnummit, det Hr
Capitain Skeda gädt in i samma Deputation, när saken skulle
expedieras om forum för Hedman, och protesterat emot expedition,
samt sökt at förringa then tillbörlige kraft och värckan,
som Ståndets derom afgifne utlåtelse oförneckeligen äga borde,
så anhåller Bondeståndet likaledes at i detta mål blifva bibehäldne
vid theras fullständiga rättighet, samt at theras votum
får äga then styrcka, som them rätteligen tillkommer och
Regeringsform och Riksdagsordning likmätigt är.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. lära låta det, som
Bondeståndet nu andragit, komma hos sig i behörig consideration,
och bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning til thet
ärbara Bondeståndet;
Hvarmed Deputation afträdde och
Continuerades åter med upläsandet af den projecterade
Consumtions-accisen;
Hvarefter, och då dermed var til slut, begiärtes af åtskilliga,
at detta Secrete Utskåttets Betänkande måtte blifva
liggande pä bordet, men
Hr Landtm, förestälte på det eftertryckeligaste nödvändigheten,
at detta nu strax måtte afgiöras, emedan det allmänna
eljest skulle taga alt för mycken skada och riket
sättias i osäkerhet och äfventyr, om ej medel blifva at tillgå
til the nödvändige anstalter, som till försvars-värcket måste
Konsumtions-accisen.
575
giöras, hvarom Hr Landtm, åberopade sig deras vittnesbörd,
som sittia med uti Secrete Utskottet och hafva kundskap om
sakerne; tilläggandes Hr Landtm., at han ville vara utan alt
ansvar för hvad som genom tidsens upskåf til rikets trygghet
och säkerhet kunde blifva försummat.
Frih. Cronhiort, som Secrete Utskåts-man, intygade
jämväl om angelägenheten häraf, at detta strax mätte afgiöras,
dock holt han före, at det intet kan nekas, om det begiäres,
at Betänkandet må blifva liggande på bordet.
Hr Hårleman sade det vore enligit med Riksdagsordningen,
at när någon begiär en sak skal blifva liggande på
bordet, sådant icke bör förvägras, men han kunde ej annat än
på thet högsta beklaga om härmed utdrages på tiden, och betygade
vid Gud och sit samvete, at det är angelägnare än
någon sig tor föreställa, at vi straxt afgiöra det och bifalla
hvad som är projecterat, om riket skal kunna blifva räddat
ifrån de oss hotande olyckor. Man behöfde ock härvid så
mycket mindre betänkande, som thelina afgift ej är lagd på
tärande eller andre oumgängelige varor, utan sådane, som endast
tiäna til öfverflöd och hvars myckna införsel försättja
riket i en alt för stor under-balance.
Hr Löwenhielm utlät sig, det hans tanka intet vore,
at kräncka någons rättighet, som begiär, at Secrete Utskåttets
Betänkande må blifva liggande på bordet, utan ville han allenast
hemställa om då icke plenum kunde blifva i morgon och
intet annat företagas, innan detta blifvit afgiordt, eftersom
rikets välfärd och säkerhet häruppå beror. Hr Löwenhielm
förklarade derjemte, at han för sin del också ville vara utan
ansvar om härmed längre på tiden ankommer; i det stället
at R. o. A., såsom det första och förnämbsta Ståndet i
riket, borde vara de villigaste at ingå uti de mått och utvägar,
hvarigenom några medel kunna anskaffas til rikets försvar,
och således med sin beredvillighet lemna the andre Stånden
godt efterdöme.
Många andra af R. o. A. conformerade sig med Hr Löwenhielm.
Frih. Hindrich Wrede förmente, at som man nu af Hr
Landtm, och flere Secrete Utskåts-ledamöter hörde, at rikets
säkerhet och räddande härunder beror, så lära väl de Herrar,
som påstådt, at saken skulle blifva liggande på bordet, begifva
sig therifrån.
576 (Mars 16.) Konsumtions-accisen.
Efter några ytterligare föreställningar begofvo de sig också
därtill, dock förbehölt sig
Hr Skecta på det kraftigaste, at när med consumtionsaccisen
vore til ända, hans Memorial måtte strax få up
läsas.
Företogs altså nu til afgiörande de af Secrete Utskåttet
i slutet af föromrörde Betänkande upgifne 3:ne förslag til
consumtioners ärläggande, nemligen:
l:mo. Om förhögning på charta-sigillata afgiften, hvilket
nu gicks förbi, efter derom en särskildt förordning kommer at
projecteras;
2. Om consumtions-accisen, först på vissa utrikes ifrån
inkommande varor, hvaröfver äfven en särskildt taxa är författad;
sedan på the och caffe för hvart hushåll, som det
brukar, samt en viss afgift för alla caffehus;
Hvilket af R. o. A. biföls.
Hr Hästsko påminte, at också något bör betalas för de
inkommande caffekoppar.
Hr Löwenhielm svarade, at detta redan vore in quaes
tione
i Manufactur- och Handels-Deputation och så framt
porcellain til införslen icke blifver aldeles förbudit, trodde
han at Deputation åtminstone lärer föreslå, at det med 25
procents afgift må beläggas.
Hr Giös tyckte, at inländskt the härifrån borde undantagas;
Men
häremot förestältes, at derigenom alt för mycket underslef
skulle skie.
Den projecterade afgiften för rök- och snus-tobak samt
puder biföls likaledes.
Allenast rättades slutmeningen härom således, at drängar,
bruks- och arbetsfolk på landet betala öfver alt lika med
Allmogen för röktobak, 24 öre smt; men ryttare, soldater och
båtsmän blefvo efter skiedde påminnelser härifrån undantagne,
så länge de stå i cronans tiänst, hvilket in margine annoterades.
Hr Aurep holt före, at skilnad borde giöras emellan
Adelens tiänstefolck och Allmogens, så at de förre enligit
Privilegierne ej betala mer än hälften emot the senare.
Hr Löwenhielm viste, at Privilegierne här intet hade
något rum, eftersom detta ej rörer ägendomen, utan vore
en afgift eller accis på en vara, som kan skattas för mycket
På P. A. Norstedt & Söners förlag:
Sveriges Ridderskaps och Adels Riksdagsprotokoll,
Äldre följden.
Del. IX. 1664. Pris 6: 00.
» X. 1668. » 7: 75.
» XI. 1672. » 6: 00.
» XII. 1675—1678. Pris 4: 75.
» XIII. 1680. Pris 5: 00. «
» XIV. 1682—1683. Pris 4: 00.
» XV. 1686—1689. Pris 5: 75.
Sveriges Ridderskaps och Adels Riksdagsprotokoll
från och med 1719.
Del I. 1719—20
6: 75.
)> II. 1723:1,2
6:50.
» lil. » 3,4 6: 50.
» IV. 1726-27. 1  6:50.
» V. » II 8:50.
» VI. 1731
7: 75.
•» VII. 1734. 1  7:00.
» VIII. 1. » 2 6: 50.
» » 2. » Bilagor 1: 25.
» IX. 1738—39: 1  6:75.
» X. » 2 6: 75.
» XI. » 3 6:50.
» XII. 1740—41
9:00.
»XIII. 1742—43. 1  8:75.
»XIV. » JI 9:75.
» XV. 1. 1746—47. 1  3:25.
Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling,
utg. af K. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsakademien.
Förra afdelningen:
Band 1: Historiska och politiska skrifter. Pris 9 kr.
Band 2: Bref 1606—1624. Pris 11 kr.
Senare afdelningen:
Band 1: Konung Gustaf II Adolfs bref och instruktioner.
Pris 11 kr.
Band 2: Hugo Grotii bref, 1633—1639. Pris 9 kr.
Band 3: Gabr. G:son Oxenstiernas bref 1611—1640.
Per Brahes bref 1633—4651. Pris 8 kr.
Band 4: Hugo Grotii bref, 1640—1645. Pris 9 kr.
Band 5: Jakob De la Gardies bref. Pris 8 kr.
Band 6: Johan Baners bref. Pris 11 kr. 50 öre.
Band 7: Hertig Bernhards af Sachsen-Weirnar bref
1632—39. Landgrefve Wilhelms af Hessen-Kassel
bref 1632—37. Pris 9 kr. 50 öre.
Band 8: Gustaf Horns, Lennart Torstensons och Carl
Gustaf Wrangels bref. Pris 10 kr.
Band 9: Bref från Herman Wrangel med flera gene
raler.
Pris 13 kr.
